Prop. 1981/82:109

Prop.
1981/82:109

Regeringens proposition

1981/82:109

med
förslag till ny lagstiftning om Sveriges riksvapen och Sveriges flagga;

beslutad
den 4 februari 1982.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll
för den åtgärd och del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

THORBJ Ö RN F Ä LLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en modernisering av den gällande lagstiftningen om
Sveriges vapen och flagga som tillkom i början av 1900-talel. Bl.a. föreslås
alt de allmänna flaggdagarna skall fastställas officiellt genom en av regeringen
beslutad förordning. F. n. finns det utanför försvarsmakten inga officiellt
fastställda föreskrifter på detta område. 1 förhållande lill vad som nu allmänt
tillämpas förordas i propositionen alt antalet allmänna flaggdagar ökas med
två, dagen för riksdagsval och FN-dagen (den 24 oktober). Vidare föreslås i
propositionen att Svenska flaggans dag den 6 juni skall få officiell karaktär
av Sveriges nationaldag.

Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den I januari 1983.

I
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 109

Prop.
1981/82:109 2

1 Förslag till

Lag om Sveriges riksvapen

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också
är statsche

fens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som sym

boler för den svenska staten.

Stora riksvapnet bör endasi när del finns särskilda skäl
användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen
och försvarsmakten.

Statschefen kan ge andra medlemmar av del kungliga huset
tillåtelse alt som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och
tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad
genom ell

kors av guld med ulböjda armar, samt en hjärlsköld som innehåller det

kungliga husels dynaslivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fäll innehåller tre öppna
kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält
innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med elt
upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd lunga saml röda länder och
klor.

Hjärlskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaällens
vapen: ell i blått, silver och rött styckat fäll, belagt med en vase av guld.
Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fäll en ur vallen
uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver
en örn av guld med vänslervänl huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg
av guld saml överst Karlavagnens stjärnbild av guld.

Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av serafimeror-dens
insignier.

Sköldhållare är två lillbakaseende, med kunglig krona
krönta lejon med kluvna svansar samt röda lungor, tänder och klor. Lejonen slår
på elt poslament av guld.

Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad
vapen-mantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av
guld.

Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare,
poslament eller vapenmanlel.

3 § Lilla riksvapnet beslår av en med kunglig krona krönt
blå sköld med

tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.

Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor
av guld, ordnade två över en, ulan sköld och kunglig krona.

Myndigheter som använder lilla riksvapnet får lill vapnet
foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant
tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983, då lagen
(1908:65 s. I)
om rikels vapen skall
upphöra alt gälla.

Prop.
1981/82:109 3

2
Förslag till

Lag
om Sveriges flagga

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Sveriges flagga är blå med ell
gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mot flaggans kanter.

2
§ Flaggan är tvärskuren
eller trelungad.

Den
tvärskurna flaggans höjd förhåller sig lill dess längd som 10 lill 16. På de
inre fälten förhåUer sig höjden till längden som 4 lill 5 och på de yttre som 4
fill 9.

Den Irelungade flaggans
höjd är hälften av dess längd, tungorna medräknade. De yttre fälten är,
bortsett från lungorna, lika stora som de inre, och fallens höjd förhåller sig till
deras längd som 4 till 5. De yttre tungornas ytterkanter bildar inte vinkel med
flaggans över- eller underkant. Tungorna utgör förlängningar av de yttre fälten
och korsarmen.

Korsarmarnas
bredd motsvarar hälften av höjden på vart och elt av föllen.

3 §
Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset.

Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller

den myndighel som
regeringen bestämmer.

4 §
Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av det kung

liga huset får använda trelungad flagga med eller ulan stora eller lilla

riksvapnet på elt vitt fält i korsels mitt.

Inom
försvarsmakten används den tretungade flaggan som örlogsflagga. När en sådan
flagga är befälstecken, markeras detta genom en särskild beteckning i övre inre
fältet.

1
övrigi används den tvärskurna flaggan.

Flaggan
får inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena förses med
märken, bokstäver eller andra tecken.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1983, då lagen (1906:55 s. 1) angående rikets
flagga skall upphöra att gälla.

Prop. 1981/82:109 4

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, EUpsson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand,
Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition med förslag till ny lagstiftning om Sveriges
riksvapen och Sveriges flagga

1 Inledning

Frågor om Sveriges flagga och Sveriges riksvapen regleras f.n.
i lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga och lagen (1908:65 s. I) om rikets vapen. Till flagglagen
ansluter sig kungörelsen (1908: 119 s. I) angående likare å mönsterfärger för rikets flagga.

Del ärende
om en översyn av denna lagsiiftning somjag nu vill anmäla har varit aktuellt
sedan lång tid tillbaka. Det har sitt egentliga ursprung i en hemställan från
riksdagen år 1949 (rskr 1949:82 och 1949:248) om en översyn av lagstiftningen
om rikets vapen och om en enhetlig ordning för rikets samtliga allmänna
flaggdagar. Redan dessförinnan hade dåvarande riksheraldikerämbelel år 1948 i
en skrivelse till chefen för justitiedepartementet påtalat vissa brister i
lagstiftningen om rikets vapen. År 1961 återkom riksdagen i skrivelse (rskr
1961:94) lill Kungl. Maj:t lill frågan om de allmänna flaggdagarna. 1 december
samma år bemyndigades chefen för justitiedepartementet att tillkalla en
sakkunnig för all verkställa utredning angående rikels vapen och flagga m. m.
Den tillkallade utredningsmannen' avlämnade i maj 1966 belänkandet (SOU
1966:62) Rikets vapen och flagga.

Betänkandet innehöll förslag lill nya lagar om rikels
vapen och flagga. Det senare förslaget kompletterades med förslag till en
kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan officiell flaggning och lill
en kungörelse angående färgerna i rikels flagga.

Dessutom innehöll belänkandel förslag till en sådan
förteckning över svenska stalsemblem samt officiella märken och stämplar, som
förutsätts i

' Presidenten Mauritz Wijnbladh.

Prop. 1981/82:109 5

Pariskonventionen
den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten.

Slufiigen
framlades i betänkandet dels resultatet av en undersökning beträffande
begreppet "rikets höghetstecken", dels förslag lill lag om ändring i
den då gällande lagen (1960:646) om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar.

Betänkandet
remissbehandlades. Ett Ireltiolal yttranden avgavs.'

Både
vid remissbehandlingen och i andra sammanhang har utredningsarbetet bedömts
innefatta en noggrann och värdefull analys av åtskilliga problem som
sammanhänger med de olika behandlade frågorna. På en del punkter fick belänkandel
dock ell något blandat mottagande, och frågan om ny lagstiftning ansågs av
flera skäl inle ha någon omedelbar aktualitet. Det bedömdes bl. a. vara
lämpligt att avvakta den grundlagsreform, som då förbereddes.

Jag
vill här nämna att utredningsmannens förslag lill ändring i lagen om skydd för
vapen och vissa andra officiella beteckningar har beaktats i samband med alt
1960 års lag år 1970 ersattes av en ny lag med samma namn (SFS 1970:498). Även
i ell annat hänseende saknar utredningsmannens överväganden numera aktualitet.
Jag syftar här på all begreppet "rikels höghelslecken" inle längre
har rättslig betydelse, sedan brottet "skymfande av rikssymbol", i
vars brollsbeskrivning del angivna begreppet ingick, år 1971 utmönstrades ur
brottsbalken.

När
frågan om att slutföra översynen av lagstiftningen om Sveriges vapen och
Sveriges flagga togs upp i jusliliedeparlementel, talade flera skäl mol att
lägga 1966 års utredningsförslag direkt till grund för en proposition. Dels hade
avsevärd lid förflutit sedan betänkandet avlämnades, dels fanns del av olika
skäl anledning all på en del punkter numera förorda andra lösningar än dem som
föreslagits i betänkandet. Därför upprättades inom departementet promemorian
(Ds Ju 1981:4) Sveriges riksvapen och Sveriges flagga, som innehåller förslag till
nya lagar om Sveriges riksvapen och fiagga och vidare förslag till förordningar
om allmänna flaggdagar och om riktlinjer för färgerna i Sveriges flagga.
Slutligen redovisas i promemorian vissa överväganden angående en förteckning
över svenska stalsemblem m.m. enligl 1883 års Pariskonvenfion. Promemorian har
remissbehandlats. Till regeringsprotokollel i delta ärende bör promemorian fogas
som bilaga I och en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av deras yttranden som bilaga 2.

Förfallningsförslagen
i promemorian har lillslyrkls så gott som genomgående. Även jag ansluter mig i
princip till dem. Endasi på några få punkter finns del enligl min mening
anledning all förorda mindre justeringar. De överväganden och förslag som
redovisas i promemorian ställer jag mig sålunda bakom, i den mån annat inte
framgår av det följande. Detta

'
Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 1 avsnitt 1.

Prop. 1981/82:109 6

innebär
bl.a. att riksdagen bör föreläggas förslag lill ny lagstiftning om rikets vapen
och flagga.

I
fortsättningen kommer jag all beröra även vissa frågor beträffande vilka del
ankommer på regeringen att fatta beslut. 1 propositionen las dock inle upp del
i promemorian behandlade spörsmålet om upprättande av en förteckning över
svenska statsemblem m. m. enligl 1883 års Pariskonvenfion. Denna fråga, vari
beslut från riksdagens sida inle erfordras, övervägs f n. inom
handelsdepartementet.

2
Sveriges riksvapen

Enligt
1 § i 1908 års lag är rikets vapen två, stora vapnet och lilla vapnet. Stora
vapnet beskrivs i 2 §. Paragrafen lyder.

Stora
riksvapnet beslår av en genom elt utböjl guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld.
.

Huvudsköldens
fyra fäll äro blå, första och fjärde fälten med tre kronor av guld, två ställda
över den tredje, saml andra och tredje fälten med tre ginbalksvis gående
strömmar av silver, belagda med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt
lunga.

Hjärlskölden
är kluven i två fäll. Första fältet är bandvis tredelat i blått, silver och
rött med en däröver ställd vase av guld. Andra fältet är blått med en i silvervalten
stående bro i tre spann med två krenelerade torn av silver. Över bron sitter en
gyllene örn, och i fältets översta del synes karlavag-nens stjärnbild av guld.

Sköldhållare
äro två lillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar och röda utsträckta
tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden
täckes av en kunglig krona, och kring densamma hänga serafimerordens insignier.

Hela
vapnet omgives av ett vapenlält under kunglig krona.

Stora
riksvapnet må brukas även utan sköldhållare, ordensinsignier eller vapenlält.

Lilla
riksvapnet beskrivs i 3 § på följande sätl.

Lilla
riksvapnet utgöres av en blå sköld med tre konor av guld, ställda två över den
tredje. Skölden är läckt av en kunglig krona och omgiven av serafimerordens insignier.
Vapnet må dock brukas även ulan dessa insignier.

Lagens
4 § innehåller ansvarsbestämmelser. Om någon offentligen bmkar vapen eller
märke som utgör en sådan efterbildning av stora eller lilla riksvapnet som i
väsentliga delar skiljer sig från det efterbildade skall han dömas lill böter
fr. o. m. lio t. o. m. 100 kronor. Delsamma gäller den som håller elt sådant
vapen eller märke lill salu.

Bortsett
från den sistnämnda speciella bestämmelsen innehåller lagen inga föreskrifter
om användningen av de båda riksvapnen.

Prop. 1981/82:109 7

Såvitt
gäller användning av riksvapnen i näringsverksamhet finns bestämmelser i den
tidigare omnämnda lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar. Enligl 1 § i denna lag får ell stalsvapen, en slalsflagga eller ell
annat stalsemblem eller en statlig kontroll- eller garantibeteckning inte utan
vederbörligt tillstånd användas i varumärke eller något annat kännetecken för
varor eller tjänster. Delsamma gäller andra beteckningar, som hänsyftar på
svenska staten och därigenom ger kännetecknet en officiell karaktär.
Statsvapen får inle heller på annat sätt än som kännetecken användas i
näringsverksamhet ulan vederbörligt tillstånd. De nu berörda reglerna gäller
också beteckningar som lätt kan förväxlas med en beteckning vilken i enlighet
med del anförda är skyddad. Kompletterande regler finns i varumärkeslagen
(1960:644) och mönslerskyddslagen (1970:485). Frågor om tillstånd prövas av
kommerskollegium, i regel efter yttrande av riksarkivels heraldiska sektion
eller statens heraldiska nämnd.

1
promemorian framhålls all del sedan lång lid tillbaka har gjorts gällande all
beskrivningen av de båda riksvapnen i 1908.års lag är otillfredsställande i en
del hänseenden (jfr bl. a. KU 1949:6 och 1979/80:26). All avhjälpa dessa
brister är enligl promemorian önskvärt, inle minst med hänsyn lill den inom heraldiken
rådande principen all del är den verbala vapenbeskrivningen som bestämmer
vapnets innehåll medan dess form och närmare utseende kan växla beroende på
konstnären, lidsandan och andra faktorer.

Några
ändringar i sak beträffande vapnens utseende föreslås inte i promemorian. I
huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag år 1966 förordas en
del smärre ändringar i syfte all beskrivningen skall återge vapenbilden
tydligare och bättre stämma överens med vedertagen heraldisk terminologi. Jag
kan i delta hänseende hänvisa till promemorian (avsnitt 2.3.1 och 2.5.1).

När
det gäller lilla riksvapnet erinras i promemorian om all utredningsmannen
föreslog alt del liksom stora vapnet skulle få användas med sköldhållare och poslament.
I promemorian förotdas dock att lilla riksvapnet även i fortsättningen skall
användas i nuvarande enkla utformning, utan dessa särskilda rang- och värdighetslecken.

En
annan fråga om lilla riksvapnet som diskuteras i promemorian är den om vapnet
kan återges ulan sköld med bibehållen vapenkaraktär. Klart är, enligt vad som
framhålls i promemorian, all lilla vapnet i praktiken myckel ofta används ulan
sköld och även i denna utformning allmänt uppfattas som Sveriges vapen. Från
heraldisk synpunkt lorde det dock vara tveksamt om del är korrekt att beteckna
en vapenbild ulan sköld som ell vapen. I promemorian förordas, liksom tidigare
av utredningsmannen, all varje återgivande av de tre kronorna ställda två över
den tredje skall anses utgöra lilla riksvapnet. En uttrycklig regel föreslås
härom. Om de tre kronorna däremot anordnas på annat sätl än två över den
tredje, l.ex. vertikalt eller horisontellt, bör de enligt promemorian inte
anses som lilla

Prop. 1981/82:109 8

riksvapnet.
Enligt promemorian hindrar detta inte att de tre kronorna även med en sådan
återgivning - som förekommer l.ex. i vissa länsvapen -måste anses utgöra en
erkänd symbol för landet och åtnjuta skydd enligl de tidigare redovisade
bestämmelserna i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar saml varumärkes- och mönslerskyddslagen.

Trots
all vapenbeskrivningarna anger färger, kan vapenbilderna enligl promemorian med
bibehållen vapenkaraktär återges även exempelvis i svartvitt.

När
del gäller frågan om riksvapnens användning slås i promemorian inledningsvis
fast att stora riksvapnet alltjämt bör betraktas som en symbol inle bara för
konungen ulan också - på samma säll som lilla riksvapnet -för den svenska
staten. 1 den f.n. oreglerade frågan hur riksvapnen bör användas inom
statsverksamheten anförs i promemorian all del är mindre ändamålsenligt all
ställa upp elt uttryckligt förbud för svenska myndigheter all använda en
erkänd symbol för landet. Därför bör en regel i ämnet, som syftar lill alt inom
den statliga verksamheten liksom hillills det lilla riksvapnet i allmänhet
används, ha karaktär av rekommendation. I promemorian föreslås en regel av
innehåll alt stora riksvapnet endasi när det finns särskilda skäl bör användas
av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen och
försvarsmakten. Det förutsätts i promemorian att även de angivna statsorganen
som regel kommer att använda lilla riksvapnet.

Vid
användning av lilla riksvapnet bör enligl promemorian en myndighet liksom hillills
kunna lill vapnet foga ell emblem som symboliserar myndighetens verksamhet. I
sådana fall bör yttrande först inhämtas från statens heraldiska nämnd.

I
promemorian föresläs att den gällande straffbestämmelsen för den som använder
ett vapen i ett utförande som inle stämmer överens med de riktiga
vapenbeskrivningarna slopas såsom obehövlig. Inte heller anses del i
promemorian erforderligt all - vid sidan av vad som f.n. gäller för näringsverksamhet
och som har redovisats tidigare - ställa upp ett särskill förbud mol all ulan
tillstånd använda riksvapnen utanför statsverksamheten. Elt sådant förbud, som
alltså inle finns f. n. men som förordades av utredningsmannen, skulle enligl
promemorian i praktiken knappast få någon betydelse för all motverka missbmk
men däremot kräva all man inrättar ell nytt tillståndsförfarande.

Enligt
promemorian är de ändringar i bestämmelserna om Sveriges riksvapen som föreslås
där så ingripande all 1908 ärs lag i ämnel bör ersättas av en ny författning. I
frågan vilken statsrältslig valör, lag eller förordning, denna nya författning
bör ha erinras om att den nuvarande regeringsformen - i motsats till 1809 års -
inte innehåller någon bestämmelse som uttryckligen kräver alt en reglering av
Sveriges riksvapen och Sveriges flagga får lagform. Del bör emellertid enligl
promemorian beaktas all grundlagberedningen i sin motivering uttalade att
riksdagens möjlighet

Prop.
1981/82:109 9

all
medverka vid förändringar i nu aktuella hänseenden var garanterad ulan särskill
gmndlagsslöd med hänsyn till alt de nuvarande bestämmelserna har lagform och
sålunda inle kan upphävas eller ändras annat än genom en ny lag (SOU 1972:15 s.
318). Någon erinran mol detta uttalande gjordes inte vare sig vid departemenlsbehandlingen
eller i riksdagen. Delta tyder enligl promemorian närmast på att gmndlagsstiflaren
har ulgåll från all bestämmelser om riksvapnen även i fortsättningen bör
meddelas genom lag, en ordning för vilken också principiella skäl sägs tala. 1
enlighet med det anförda innehåller promemorian ell förslag lill ny lag om
Sveriges riksvapen.

Som
framgår av vad jag anförde inledningsvis har förslaget lill ny lag om Sveriges
riksvapen nästan genomgående lillslyrkls vid remissbehandlingen. Jag
återkommer till några särskilda uttalanden från vissa remissinstansers sida i
del följande.

För
egen del ansluter jag mig, somjag redan har nämnt, i princip till övervägandena
och förslagen i promemorian.

Promemorians
förslag lill beskrivning av stora riksvapnet bör sålunda godtas med några redakfionella
justeringar som påpekanden under remissbehandlingen har gett anledning lill.

Även förslaget fill
beskrivning av lilla riksvapnet, som nästan helt överensstämmer med gällande
rätt, bör enligt min mening godtas. I sak biträder jag också den uppfattningen
att varje återgivande av de tre kronorna två ställda över den tredje bör anses
som en avbildning av lilla vapnet. Då del i enlighet med vad som har påpekats i
promemorian och under remissbehandlingen kan vara tveksamt i vad mån en
vapenbild ulan sköld är ell vapen i strikt heraldisk mening, bör saken i
lagtexten lämpligen uttryckas så alt de tre kronorna ordnade två över en men
ulan sköld skall anses som Ulla riksvapnet.

I
anslutning till denna fråga har kommerskollegium invänt mot ett uttalande i
promemorian all de tre kronorna, även om de är anordnade på annat säll än två
över en, måste anses utgöra en erkänd symbol för Sverige och därför åtnjuta
skydd enligl lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar
samt därtill anslutande författningar. Kollegiet menar alt man här måste
skilja på sådana fall där kronorna är placerade på ett sådant sätt all
anordningen är förväxlingsbar med lilla riksvapnet och sådana fall, t. ex. tre
kronor placerade en och en över varandra, där någon förväxlingsrisk inte finns.
Endasi i den första typen av fall menar kollegiet all kronorna åtnjuter skydd enligl
den nämnda lagen. Kollegiet har efterlyst ett klarläggande molivullalande i
frågan.

Mol
vad kommerskollegiet har anfört har jag i och för sig ingen erinran. Det bör
dock påpekas att även annan beteckning än ell vapen eller ell därmed förväxlingsbart
emblem kan åtnjuta skydd enligt den nyss berörda lagstiftningen, om
beteckningen hänsyftar på svenska staten och därmed ger kännetecknet en
officiell karaktär. Huruvida en återgivning av de tre kronorna ordnade pä annat
sätl än två över en i något fall kan bedömas

Prop.
1981/82:109 10

som
skyddad enligl de aktuella reglerna är en rätlslillämpningsfråga som får
bedömas från fall lill fall. Alt det uttalande i frågan som har gjorts i promemorian
för alltför långt finner jag dock klart.

Med
anledning av andra remissullalanden vill jag vidare påpeka att bestämmandet av
exakt nyans av en färg i samband med att en bild av något av riksvapnen
framställs lorde höra till de frågor, där enligl vedertagen heraldisk
uppfattning konstnären har en viss frihet så länge han håller sig lill de
färger som anges i vapenbeskrivningen. All närmare reglera denna fråga synes
därför inle påkallat.

När
del sedan gäller användningen av de båda riksvapnen ansluter jag mig helt till
uppfattningen i promemorian att regleringen bör ha formen av en rekommendation
och att den rekommendationen bör innehålla all stora riksvapnet normalt inle
används av andra än statschefen och vissa andra uppräknade statsorgan. Som
anförs i promemorian kan det fö. förutsättas all även de i rekommendationen särskill
nämnda organen - utom naturligtvis statschefen som har stora vapnet som
personligt vapen - som regel kommer all använda lilla riksvapnet.

Utöver
de i promemorian uppräknade statsorganen kan del enligl min mening dock vara
lämpligt alt även de svenska beskickningarna utomlands, som ju företräder
regeringen, omnämns bland dem som mera normalt bör kunna använda stora
riksvapnet. Detsamma bör då gälla de svenska delegationerna och konsulaten,
dvs. hela utrikesrepresentationen. Självfallet bör detta inte få las till
intäkt för några åtgärder som drar särskilda kostnader såsom utbyte av
stämplar, sigill eller skyltar.

Rekommendationen
bör vidare i enlighet med promemorieförslagel hålla en möjlighet öppen för även
andra än de uppräknade organen alt använda stora riksvapnet, om del föreligger
"särskilda skäl". Som exempel på särskilda skäl som bör kunna
föranleda att stora riksvapnet används av andra statsorgan än de särskill
angivna har i promemorian nämnts att vapnet ingår i en dekorativ utsmyckning av
den byggnad där en myndighet är inrymd. Vid högtidliga tillfällen bör vapnet enligl
promemorian också kunna användas under förulsällning att myndigheten har
tillgång till en representativ återgivning. Övergångsvis bör särskilda skäl
också kunna vara att vapnet redan är anbragt på tjänstebil, sigill, brevpapper
eller visitkort. Ett annat fall kan vara all stora vapnet av ålder har brukat användas
vid expeditioner av visst slag. Så har l.ex. palenlverket vid
remissbehandlingen påpekat all verket sedan gammall har använt stora riksvapnet
bl. a. på palenlbrev och menat all detta bruk bör kunna fortsätta inom ramen
för den föreslagna regeln. Jag delar denna uppfattning.

Sammanfattningsvis
anser jag alltså att riksdagen bör föreläggas ett förslag lill en ny lag om
Sveriges riksvapen, avsedd all ersätta 1908 års lag i ämnel, och all denna — i
allt väsentligt i enlighet med promemorieförslaget - bör innehålla
beskrivningar av stora och lilla riksvapnet och vissa regler om användningen av
vapnen inom statsverksamheten.

Den
nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1981/82:109 11

3
Sveriges flagga

17906
års lag angående rikets fiagga sägs il S att svenska flaggan är blå med gult
kors. Korset skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fäll. Enligt 2 §
skall flaggan vara tvärskuren, utom när den används som örlogsflagga då den
skall vara trelungad. 1 paragrafen anges vidare på vilka militära etablissemang
örlogsflagga skall hissas. 1 3 § ges närmare regler om flaggans färger. Färgen
på flaggans sidofäll skall vara ljust mellanblå och på korset guldgul. Enligt
paragrafen skall vidare s.k. likare på mönsterfärger tillhandahållas på de
ställen regeringen bestämmer. I kungörelsen angående likare å mönslerfärger
för rikels flagga föreskrivs all sådana likare av ylle och av bomull skall
förvaras hos vissa angivna myndigheter, bl.a. länsstyrelserna. Om en likare
genom blekning eller på annat sätt förändras eller skadas, skall myndigheten
begära hos "chefen för civildepartementet" alt få en ny likare.

Flaggans
proportioner regleras i 4 § flagglagen. På tvärskurna flaggor skall flaggans
längd förhålla sig lill dess höjd som 16 lill 10. På fälten skall längden
förhålla sig till höjden, för de inre fälten som 5 lill 4 och för de yttre som
9 lill 4. På Irelungade flaggor skall flaggans hela längd med lungor vara dubbelt
så slor som höjden, och de yttre fälten skall, tungorna oräknade, vara lika
stora som de inre fälten. Fältens längd skall förhålla sig till höjden som 5
till 4. Tungorna skall vara lika långa. De yttre lungornas ytterkanter får inte
bilda vinkel med flaggans över- eller underkant. På båda flaggtyperna skall
korsels bredd vara hälften så slor som fältens höjd.

I
5 § föreskrivs att konungen och, med hans tillstånd, medlemmar av del kungliga
huset får använda trelungad flagga och all flaggan då kan förses med rikels
vapen. Vidare ges bestämmelser om all den Irelungade flaggan kan kompletteras
med befälslecken. 1 denna paragraf sägs slutligen att flaggan i övrigi inle får
förses med bokstäver, märken eller andra tecken.

Straffbestämmelser
för den som brukar trelungad flagga där sådan inte får användas fmns i 6 §. Det
är också straffbelagt all använda flagga på vilken det obehörigen har anbragls elt
märke, en bokstav eller något annat tecken och att saluhålla flaggor som lill
färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som har föreskrivits eller som inte
håller föreskrivna inbördes mått. Straffbestämmelserna tar enligt paragrafen
sikte pä alla flaggor med vinkelrätt gult kors på blå bollen.

Vissa
speciella bestämmelser med syfte all hindra obehörig användning av svenska
flaggan och Sveriges riksvapen i näringsverksamhet finns i varumärkeslagen, i
mönsterskyddslagen och i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar (jfr avsnitt 2).

Om
flaggning på vissa bestämda dagar finns - bortsett från försvarsmaktens område
- inga bindande föreskrifter. Emellertid har alltsedan år 1939 i den vanliga
almamackan angetts s.k. allmänna flaggdagar. Denna förteckning över flaggdagar
har karaktären av en inofficiell rekommenda-

Prop.
1981/82:109 12

tion.
Den har lillkommil på initiativ av beslyrelsen för svenska flaggans dag
(numera: Stiftelsen Svenska Flaggan).

De
allmänna flaggdagarna, som numera är femton till antalet, är år 1982 följande:
den I januari (nyårsdagen), den 28 januari (konungens namnsdag), den 12 mars
(kronprinsessans namnsdag), den 11 april (påskdagen), den 30 april (konungens
födelsedag), den 1 maj, den 30 maj (pingstdagen), den 6 juni (svenska flaggans
dag), den 26 juni (midsommardagen), den 14 juli (kronprinsessans födelsedag),
den 8 augusti (drottningens namnsdag), den 6 november (Gustav Adolfsdagen), den
10 december (Nobeldagen), den 23 december (drottningens födelsedag) och den 25
december (juldagen).

Enligt
ijänslereglemenlel för försvarsmakten skall ivärskuren flagga hissas inom
försvarsmakten på allmänna flaggdagar på alla flaggslänger utom sådana där
örlogsflagga är hissad varje dag. Även utom försvarsmakter! är flaggning vanlig
på de allmänna flaggdagarna, både hos statliga och kommunala myndigheter och
bland allmänheten.

I
promemorian behandlas i olika avsnitt frågorna om flaggningsplikten, de
allmänna flaggdagarna, flaggans proportioner, flaggans färger, den Irelungade
flaggans användning, straffsanktioner, tiden för flaggans hissande och halande
och formen för en ny reglering.

Tanken
all införa en skyldighet alt på de allmänna flaggdagarna flagga på alla
byggnader som inrymmer statliga myndigheter och institutioner -något som
föreslogs av utredningsmannen — avvisas i promemorian. Ekonomiska och
praktiska skäl sägs tala mot det. Flaggningsfrågan bör därför liksom hillills
lämnas oreglerad utanför försvarsmakten. Delta innebär att varie civil myndighel
själv utifrån prakfiska och andra överväganden får avgöra i vilken utsträckning
seden att flagga på de allmänna flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas.

I
promemorian erinras vidare om att del är ett gammalt önskemål, som vid
åtskilliga tillfällen har behandlats i riksdagen (se senast KU 1977/78: 3), all
en förteckning över de allmänna flaggdagarna skall fastställas officiellt. I
promemorian föreslås att så sker i detta sammanhang. Beträffande frågan vilka
dagar som bör las upp som flaggdagar påpekas all de nuvarande flaggdagarna i
princip har varit oförändrade i drygt 40 år och att de således har vuxit sig in
i allmänhetens medvetande. Därför bör ingen av dem uteslutas utan starka skäl.
Enligt promemorian kan sådana skäl knappast åberopas beträffande någon av
dagarna. De nuvarande 15 allmänna flaggdagarna bör alltså behållas. Vidare
föreslås två nya flaggdagar, i båda fallen med hänsyn bl.a. lill uttalanden
från riksdagens sida. Dels förordas all dag för riksdagsval, som f n.
sammanfaller med dag för kommunalval, blir aUmän flaggdag (jfr KU 1973:10 och 1977/78:3),
dels föresläs delsamma gälla FN-dagen, den 24 oktober (jfr UU 1973:4 och
1978/79:21).

För
att det skall bli möjligt att utan riksdagsbehandling ändra i förteckningen
när ändrade förhållanden rörande de kungliga flaggdagarna inträffar

Prop. 1981/82:109 13

rekommenderas
i promemorian all de allmänna flaggdagarna anges inte i flagglagen utan i en
förordning. 1 denna bör, enligl vad som vidare förordas i promemorian, den 6
juni inle bara betecknas som "Svenska flaggans dag" utan även som
"Sveriges nationaldag". Därmed skulle man för första gången författningsmässigt
ge ullryck ål att den aktuella dagen skall anses som nationaldag. Alt dagen
numera har denna karaktär är allmänt erkänt och har uttalats av riksdagen bl.a.
vid 1979/80 års riksmöte (KU 1979/ 80:25).

Att
särskilda regler införs om tillfällig flaggning på statliga byggnader, vilket
förordades av utredningsmannen, anses i promemorian obehövligt.

Enligl
promemorian har erinringar riktats mol den svenska flaggans nuvarande
proportioner både från praktiska och estetiska synpunkter. Men flaggan har haft
dessa enligl del s. k. gyllene snillet bestämda proportioner i vart fall under
75 år. Allmänheten har sålunda vant sig vid dessa, och del lorde finnas flera
miljoner flaggor med de nu föreskrivna proportionerna i bruk. Eftersom dessa
flaggor enligt promemorian måste godtas även efter en eventuell ändring av proporfionerna,
skulle konsekvensen av en sådan ändring bli all den svenska flaggan under
överskådlig lid fick två allernaliva utformningar. Med hänsyn härtill och lill
att den kritik som har riklats mol de nuvarande proportionerna inle kan bedömas
som avgörande, förordas alt dessa behålls.

När del gäller flaggans
färger påpekas i promemorian all det numera föreligger osäkerhet om hur dessa,
"ljust mellanblå" och "guldgul", mera exakt bör se ul. Av
de likare som gavs ut år 1908 har en del förkommil, och de återstående
exemplaren har av alll all döma undergått förändringar i färgen sedan sin
tillkomst. I 1908 års kungörelse om likare ges en särskild beskrivning av
förfaringssättet vid färgningen, men inte heller denna ger numera enligt
promemorian tillräcklig ledning. I promemorian rekommenderas att statens provningsanstalt
får i uppdrag att ge de närmare riktlinjer för färgerna i flaggan som behövs. Provningsanslalten
bör därvid samräda med statens heraldiska nämnd och konstakademien.
Utgångspunkten bör vara vad som kan utrönas i fråga om de färgnyanser som var
avsedda vid flagglagens tillkomst, men även estetiska synpunkter bör vägas in
före färgernas slutliga fastställande. Del understryks dock i promemorian alt någon
återgång till de nyanser som tillämpades under 1800-lalel (då fälten hade en
närmast svartblå nyans) eller dessförinnan inle bör ske. Den nuvarande
beskrivningen — "ljust mellanblå" och "guldgul" — bör behållas
i en ny reglering.

Föreskriften all färgen
skall vara ljust mellanblå på flaggans sidofäll och guldgul på korset bör
enligt promemorian alltjämt las in i lag. I lag bör vidare anges att regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
färgerna. Med tillämpning av denna delegeringsbeslämmelse bör sedan regeringen
i förordningens form uppdra åt statens provningsanstalt all meddela
föreskrifter om rikfiinjer för flaggans färger.

Prop.
1981/82:109 14

Den Irelungade flaggan föreslås i promemorian få elt
oförändrat användningsområde, dvs. inom del kungliga huset och försvarsmakten.
Visserligen torde enligl promemorian goda skäl kunna åberopas för att denna
flagga ursprungligen var all se som en slalsflagga. Men all bryta med den
rådande ordningen, som har en i vart fall drygt 70-årig tradition bakom sig,
och nu göra den tretungade flaggan lill en mera allmän slalsflagga skulle
enligt promemorian sannolikt leda till åtskilliga komplikationer. Att — som
utredningsmannen föreslog - förbehålla den för endast vissa civila myndigheter
ter sig å andra sidan omotiverat. I promemorian erinras vidare om all riksdagen
så sent som år 1955 avvisade tanken på en förändring av den tretungade flaggans
användning (KU 1955:13). De nu redovisade skälen har i promemorian ansetts böra
leda till all gällande ordning behålls.

De nuvarande straffbestämmelserna för den som saluhåller
flaggor vilka lill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som är föreskrivet
eller inle håller föreskrivna proportioner anses i promemorian inte längre vara
erforderliga och föreslås slopade. Delsamma föreslås beträffande de andra två
gällande straffbestämmelserna, nämligen för den som använder trelungad flagga
där sådan inle får föras och för den som använder en flagga på vilken del obehörigen
har anbringats märken, bokstäver eUer andra tecken.

Såvitt rör liden för flaggans hissande och halande påpekas
i promemorian att det enligl Ijänslereglemenlel för försvarsmakten f.n. gäller
att flaggan skaU hissas kl. 8.00 under månaderna mars-oktober och kl. 9.00
under övrig del av året samt att den skall halas vid solens nedgång, dock
senast kl. 21.00. I promemorian förordas all några författningsbestämmelser i
detta ämne med tillämpning utanför försvarsmakten inle meddelas. Med sådana
bestämmelser skulle man nämligen riskera att onödigtvis hämma framför alll den
enskilda flaggningen, som del enligt promemorian i stället är angeläget alt
uppmuntra.

Slutligen anges i promemorian att de grundläggande
bestämmelserna om Sveriges flagga av samma skäl som gäller Sveriges riksvapen
(jfr avsnitt 2) bör meddelas genom lag. Till promemorian har fogats förslag lill
en ny lag i ämnet, avsedd all ersätta 1906 års flagglag. Vidare har upprättats
förslag lill en förordning om allmänna flaggdagar och lill en förordning om
riktlinjer för färgerna i Sveriges flagga.

De olika förslagen i promemorian rörande flaggan har under
remissbehandUngen godtagits så gott som enhälligt. Till vissa särskilda
uttalanden återkommer jag strax.

För egen del kan jag, liksom remissinstanserna, även när
del gäller Sveriges flagga i alll väsentligt biträda övervägandena och
förslagen i promemorian. Vad som framkommit under remissbehandlingen ger dock
anledning lill en mindre justering i ett avseende, nämligen när det gäller
formerna all bestämma de närmare riktlinjerna för färgerna i flaggan.

Beträffande flaggans färger bör till en början slås fast
all utgångspunkten skall vara all de nyanser som nu allmänt tillämpas i princip
skall behållas.

Prop.
1981/82:109 15

Någon
återgång till tidigare bmkade, mörkare nyanser skall alltså inte ske. Med denna
utgångspunkt är del enligl min mening naturiigt all flaggans färger i
författningstext beskrivs inle bara med orden "blå" och
"gul" utan - liksom i gällande lag - med förtydligandet all färgen är
"ljust mellanblå" på fälten och "guldgul" på korset.

Som
framgår av promemorian är del dock numera inte möjligt att med säkerhet
konstatera vilka nyanser som avsågs i 1906 års flagglag. Del är därför nödvändigt
alt komplettera de angivna beskrivningarna av flaggans färger med mera exakta
för att tillgodose dem som har behov härav, t. ex. tillverkare av flaggor.

Såsom
har föreslagils i promemorian med instämmanden under remissbehandlingen bör de
exakta nyanserna bestämmas med hjälp av en objektiv färgbestämningsmelod.
Statens provningsanstalt, som i promemorian har föreslagits få i uppdrag all -
efter visst samråd - meddela föreskrifter om rikfiinjer för flaggans färger,
har förklarat sig beredd all arbeta fram mätdata som underlag för en
författning i detta ämne. Däremot har provningsanstalten uttalat alt anstalten
av principiella skäl inle bör vara provande institution och föreskrivande myndighel
i samma typ av ärenden (jfr prop. 1977/78:132 s. 21). Provningsanslalten
förordar därför all regeringen direkt i förordning bestämmer flaggans korrekta
färger, efter förslag av provningsanslalten. Min avsikt är att, om riksdagen
godtar föreliggande förslag, senare anmäla den nu aktuella frågan för regeringen.
Frågan om val av färgbestämningsmelod bör prövas under del fortsatta arbetet. I
likhet med vad som har anförts i promemorian anser jag att de föreskrifter som
meddelas inle bör få en absolut bindande karaktär ulan mera tjäna som
riktlinjer i ämnet.

Vad
härefter avser frågan om tiden för flaggans hissande och halande vill jag fästa
uppmärksamheten på all Stiftelsen Svenska Flaggan särskilt framhållit
önskemålet att man inte genom onödig formalism hämmar enskild flaggning och
resande av nya flaggslänger. Stiftelsen biträder den uppfattning som redovisas
i promemorian, nämligen all några fasta författningsregler om lider för
hissande och halande av flaggan inle bör införas utanför det område där sådana
redan nu finns, dvs. försvarsmakten. Även jag ansluter mig lill denna mening.

Också
övriga delar av promemorieförslaget om Sveriges flagga, som här inle
uttryckligen har berörts, bör genomföras. Sammanfattningsvis innebär detta all
jag förordar alt riksdagen föreläggs förslag lill en ny lag om Sveriges flagga,
som bl. a. reglerar flaggans form, färger och proportioner samt den Irelungade
flaggans användning. Föreskrifter om flaggningsplikl, tid för flaggans hissande
och halande eller om straffsanktioner föreslås däremot inte. Om riksdagen bifaller
lagförslaget, avser jag att för regeringen anmäla frågan om förordningar
angående allmänna flaggdagar och riktlinjer för flaggans färger.

Den
nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1983.

Prop.
1981/82:109 16

4 Hemställan

Med
hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels
föreslår riksdagen all anta inom jusfitiedepartementet upprättade förslag till

1.
lag om Sveriges riksvapen,

2.
lag om Sveriges flagga,

dels
bereder riksdagen liUfälle att la del av vad jag har anfört i del föregående om
en reglering av allmänna flaggdagar.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen de förslag som föredraganden har lagt fram för
den åtgärd och det ändamål som framgår av hans hemställan.

Prop. 1981/82:109 17

Bilaga
1

SVERIGES RIKSVAPEN OCH SVERIGES FLAGGA

Ds Ju 1981:4

2 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 109

Prop.
1981/82:109

Innehåll

1 Förslag fill

Lag om
Sveriges riksvapen ............................................. ... 19

2 Förslag
lill

Lag om
Sveriges flagga..................................................... 20

3 Förslag
fill

Förordning
om aUmänna flaggdagar................................. 20

4 Förslag
lill

Förordning
om riktlinjer för färgerna i Sveriges flagga....... ... 21

1
Inledning ...................................................................... 22

2
Sveriges
riksvapen......................................................... 24

2.1 Historik...................................................................... 24

2.2 Gällande bestämmelser............................................. 25

2.3 Betänkandet............................................................. ... 27

2.3.1 Vapenbeskrivningarna...................................... 27

2.3.2 Användningen av riksvapnen............................ 28

2.4 Remissyttrandena..................................................... 29

2.5 Överväganden och förslag........................................ ... 29

2.5.1 Vapenbeskrivningarna...................................... 29

2.5.2 Användningen av riksvapnen............................ ... 31

2.5.3 Formen för en ny reglering............................... 33

3 Sveriges
flagga .............................................................. 34

3.1 Historik...................................................................... ... 34

3.2 Gällande bestämmelser ........................................... ... 35

3.3 Belänkandet.............................................................. ... 36

3.4 Remissyttrandena..................................................... 38

3.5 Överväganden och förslag........................................ ... 41

3.5.1 Flaggningsplikten.............................................. ... 41

3.5.2 De allmänna flaggdagarna m.m........................ 42

3.5.3 Flaggans proportioner...................................... ... 44

3.5.4 Flaggans färger................................................ ... 45

3.5.5 Den tretungade flaggans användning
............ ... 47

3.5.6 Frågan om straffsanktioner ............................ ... 48

3.5.7 Tiden för flaggans hissande och
nedhalande... ... 49

3.5.8 Formen för en ny reglering............................... ... 49

4
Upprättade förfaltningsförslag........................................ .. 50

5
Förteckning
över svenska stalsemblem m. m.................. ... 50

BUagor

Bilaga 1:1 Lagen om rikels vapen

Bilaga 1:2 Lagen angående rikels flagga

Förslagen i betänkandet SOU 1966:62

Bilaga 1:3 Förslag till lag angående rikels vapen

Bilaga 1:4 Förslag till lag angående rikels flagga

Bilaga 1:5 Förslag fill kungörelse angående allmänna
flaggdagar och annan

officiell flaggning Bilaga 1:6 Förslag lill kungörelse
angående färgerna i rikels flagga

Prop. 1981/82:109 19

1
Förslag till

Lag
om Sveriges riksvapen

1 §
Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statsche

fens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som sym

boler för den svenska staten.

Stora riksvapnet bör
endast när del finns särskilda skäl användas av andra än statschefen,
riksdagen, regeringen, departementen och försvars-maklen.

Statschefen
kan ge annan medlem av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen
bruka stora riksvapnet med ändringar och fillägg som statschefen bestämmer.

2 §
Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ell

kors av guld med ulböjda armar, saml en hjärtsköld som innehåller det

kungliga husels dynaslivapen.

Huvudsköldens första och
fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar
av silver och däröver ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd
tunga samt röda tänder och klor.

Hjärlskölden är kluven.
Främre fältet innehåller Vasaällens vapen: elt av blått, silver och rött
styckat fält, belagt med en vase i guld. Bortre fältet innehåller ätten
Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande rak bro med tre valv
och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänslervänl
huvud och sänkta vingar som griper om en åskvigg av guld samt överst
Karlavagnens stjärnbild av guld.

Huvudskölden är krönt med
en kunglig krona och omges av serafimerordens insignier.

Sköldhållare
är två lillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar saml
röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på elt poslament av guld.

Det hela omges av en med
kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmanlel av purpur med frans av guld
och uppknuten med lofsprydda snören av guld.

Stora
riksvapnet får bmkas även ulan ordensinsignier, sköldhållare, poslament och vapenmanlel.

3
§ Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna
kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden
omges av serafimerordens insignier.

Lilla
riksvapnet får brukas även ulan sköld och ordensinsignier.

Myndigheter
som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar
deras verksamhet. Innan ell vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande
inhämtas från statens heraldiska nämnd.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1982, då lagen (1908:65 s. 1) om rikets vapen
skall upphöra all gälla.

Prop. 1981/82:109 20

2 Förslag till

Lag om Sveriges flagga

1
§ Sveriges
flagga är blå med ell gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mol flaggans
kanter.

2
§ Flaggan
används dels som Ivärskuren, dels som trelungad.

Den tvärskurna flaggans höjd förhåller sig till dess längd
som 10 till 16. På de inre fälten förhåller sig höjden fill längden som 4 till
5 och på de yttre som 4 tUl 9.

Den Irelungade flaggans höjd är hälften av dess längd,
lungorna medräknade. De yttre fälten är, bortsett från lungorna, lika stora
som de inre, och fältens höjd förhåller sig lill deras längd som 4 till 5. De
yttre tungornas ytterkanter får inle bilda vinkel med flaggans över- eller
underkant.

Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och
elt av fälten.

3 § Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten
och guldgul på korset.

Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller

den myndighel som regeringen bestämmer.

4 § Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar
av del kung

liga huset får använda trelungad flagga med eller utan stora eller lilla

riksvapnet på elt vitt fäll i korsets mitt.

Inom försvarsmakten får trelungad flagga användas som
örlogsflagga. Används örlogsflaggan som befälstecken, markeras delta genom
särskild beteckning i övre inre fältet.

I övrigi flaggas med Ivärskuren flagga.

Flaggan får inle i vidare mån än som följer av första och
andra stycket förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, dä lagen
(1906:55 s. 1) angående rikels flagga skall upphöra att gälla.

3 Förslag till

Förordning om allmänna flaggdagar

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna flaggdagar är nyårsdagen

den 28 januari; Konungens namnsdag den 12 mars;
Kronprinsessans namnsdag påskdagen

den 30 april; Konungens födelsedag den 1 maj pingstdagen

den 6 juni; Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag
midsommardagen den 14 juli; Kronprinsessans födelsedag

Prop.
1981/82:109 21

den
8 augusti; Drottningens namnsdag

dag för val i hela riket lill
riksdagen

den 24 oktober; FN-dagen

den 6 november; Gustav
Adolfsdagen

den 10 december;
Nobeldagen

den 23 december;
Drottningens födelsedag

Juldagen

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1982.

4
Förslag till

Förordning
om riktlinjer för färgerna i Sveriges flagga

Härigenom
föreskrivs följande.

Regeringen bemyndigar
statens provningsanstalt all, efter samråd med statens heraldiska nämnd och
akademien för de fria konsterna, meddela föreskrifter om de närmare riktlinjer
för färgerna på Sveriges flagga som behövs utöver 3 § första stycket lagen
(1981:00) om Sveriges flagga. Provningsanstalten skall på begäran
tillhandahålla prov på färger som svarar mol de värden som anges i
föreskrifterna.

Denna
förordning träder i kraft den I januari 1982, då kungörelsen (1908:119 s. 1)
angående likare å mönslerfärger för rikels flagga upphör att gälla.

Prop. 1981/82:109 22

1
Inledning

Den
lagstiftning som f. n. gäller beträffande Sveriges flagga och Sveriges riksvapen
utgörs av lagen (1906:55 s. I) angående rikels
flagga och lagen (1908:65 s. 1) om rikels vapen. Lagarna fogas lill denna
promemoria som bilaga 1:1 och 1:2.

Genom
beslut den 15 december 1961 bemyndigades chefen för jusfifiedepartementet alt
tillkalla en sakkunnig för afi verkställa utredning angående rikets vapen och
flagga m.m. Bakgmnden till beslutet var all riksdagen redan år 1949 (rskr
1949:82 och 1949:248) hade hemställt om en översyn av den aktuella
lagstiftningen och om en enhetlig ordning för rikels samtliga allmänna
flaggdagar. År 1961 återkom riksdagen i skrivelse (rskr 1961:94) till Kungl. Maj;l
fill frågan om de allmänna flaggdagarna. Vidare hade riksheraldikerämbelel i
skrivelse lill chefen för justitiedepartementet år 1948 påtalat vissa brister i
lagstiftningen om rikels vapen.

Med slöd
av del nämnda bemyndigandet tillkallades i febmari 1962 hovrättspresidenten Mauritz
Wijnbladh all som sakkunnig verkställa utredningen. Utredningsmannen avlämnade
i maj 1966 belänkandel (SOU 1966:62) Rikels vapen och flagga.

Belänkandel
innehåller förslag lill nya lagar om rikels vapen och flagga. HärtUl ansluter
sig förslag liU en kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan officiell
flaggning och lill en kungörelse angående färgerna i rikets flagga. Dessa förfaltningsförslag
bifogas {bilaga 1:3-6).

I belänkandel
redovisas vidare resultatet av en undersökning beträffande begreppet rikels höghelslecken.

Dessutom
innehåller belänkandel ell förslag till en sådan förteckning över svenska stalsemblem
samt officiella märken och stämplar, som fömtsätts i Pariskonvenlionen den 20
mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten, liksom ell förslag lill
lag om ändring i den då gällande lagen (1960:646) om skydd för vapen och vissa
andra officieUa beteckningar.

Betänkandet
har remissbehandlats. Yttranden har avgetls av överbefälhavaren,
sjöfartsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kommerskollegium, patenl-och
registreringsverket, historisk-filosofiska sektionen av humanistiska fakulteten
vid Uppsala universitet, överslålhållarämbelel, länsstyrelserna i Gävleborgs,
Kronobergs, Örebro och Malmöhus län, vetenskapsakademien, vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien (vitterhetsakademien), akademien för de fria
konsterna (konstakademien), Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna
exportförening, beslyrelsen för svenska flaggans dag. Svenska FN-förbundet,
Nobelstiftelsen, Sfiftelsen Svenskt Färgcenimm saml Båsladslraklens Gustaf Adolfsförening.

Kommerskollegium
har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Visby, Karlstad och Luleå saml från Svenska elektriska malerielkonlrollanslallen
AB (SEMKO).

Prop. 1981/82:109 23

Sveriges
industriförbund har bifogat yttrande från Almedahl-Dahlsjöfors AB.

Del
utredningsarbete som redovisas i betänkandet har såväl vid remissbehandlingen
som i andra sammanhang bedömts utgöra en noggrann och värdefull analys av
åtskilliga problem som har ansetts vara förknippade med de olika behandlade
frågorna. På en del punkter fick belänkandel dock elt något blandat mottagande,
och frågan om ny lagstiftning ansågs av flera skäl inle ha någon omedelbar
aktualitet. Bl. a. ansågs det lämpligt alt avvakta den vid liden för
betänkandets avlämnande planerade grundlagsrevisionen.

I en
del hänseenden har de i belänkandel redovisade undersökningarna inle längre
samma prakfiska betydelse som vid tiden för utredningsarbetet. Den av
utredningsmannen gjorda undersökningen av begreppet rikels höghetstecken har
sålunda numera endasi historiskt intresse. Undersökningen var föranledd av den
straffbestämmelse som fanns i dåvarande strafflagens 9 kap. 5 §. Enligt denna
paragraf skulle den som offentligen skymfade Sveriges flagga eller vapen eller
annat rikels höghelslecken dömas till böter eller fängelse för skymfande av
rikssymbol. Utredningsmannens uppdrag var all klarlägga vad som avsågs med uttrycket
"annat rikels höghelslecken". Bestämmelsen i 9 kap. 5 § strafflagen
överfördes vid brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 lill 16 kap. 7 §
brottsbalken. Detta lagmm har emellertid upphävts med verkan fr.o.m. den 17 februari
1971. Frågan om vilka rikels höghelslecken är har därmed i förevarande
sammanhang förlorat sin akluaUlet.

Utredningsmannens
förslag till ändring i lagsfiftningen om skydd för vapen och vissa andra
officiella beteckningar har beaktats i samband med utformningen av den nu
gällande lagen (1970:498) i ämnel.

Med
hänsyn till att en del oklarheter kvarstår när del gäller den rättsliga
regleringen av de frågor som har samband med Sveriges riksvapen och Sveriges
flagga har det bedömts som lämpligt att nu åter ta upp dessa frågor. Då en
avsevärd lid har förflutit sedan betänkandet avlämnades och då det av olika
skäl numera finns anledning alt på en del punkter välja andra lösningar än dem
som har föreslagUs i betänkandet, bör en ändrad lagstiftning i ämnet föregås av
en ny remissbehandling. För detta ändamål har denna promemoria upprättats inom
justitiedepartementet. 1 promemorian tas avslutningsvis upp den av
utredningsmannen behandlade frågan om vilka svenska symboler som bör skyddas
internationellt och i enlighet härmed las upp i en förteckning från svensk sida
enligl bestämmelserna i den förut nämnda Pariskonventionen.

Framställningen
i promemorian bygger, särskill i fråga om de historiska återblickarna, i mycket
stora delar på 1966 års betänkande.

Prop. 1981/82:109 24

2
Sveriges riksvapen

2.1
Historik

Bruket
av heraldiska vapen går tillbaka lill första hälften av 1100-lalel. Det var
från början betingat av behovet alt i strid föra märken på stridssköldarna som
gick att lätt identifiera. Från all ha varit personliga kännetecken blev
vapnen med tiden ärftliga. Den heraldiska konsten vann snabbi utbredning också
utanför slagfälten. Den brukades bl. a. vid lorne-ringar, i olika ceremoniella
klädedräkter och till arkilekturdekor. Man använde också vapen i sigill och
mynt.

Även
slalsvapnen var i allmänhet urspmngligen personliga vapen. Den lejonbild som
numera ingår i det svenska stora riksvapnet användes t. ex. som vapen redan av
Magnus Ladulås (1275—1290) och benämns efter dynastins namn folkungalejonel.

Trekronorsvapnel
har varit föremål för en intensiv forskning som huvudsakligen har behandlat
två frågor, nämligen vapnets ålder och dess eventuellt symboliska betydelse.
Med säkerhet kan konstateras alt Albrekt av Mecklenburg använde vapnet i ett
sekret från år 1364. Men trekronors-emblemet har inle varit okänt i Sverige
tidigare. Del äldsta vittnesbördet är Magnus Ladulås konlrasigill, säkert
brukat under åren 1275-1278. Från 1340—50-lalen — alltså tiden för Magnus
Erikssons regering — finns bevarad en mynlgmpp där baksidan visar tre utåt
vända kronor ställda i trekant. Del svenska Irekronorsvapnets färger, skölden
blå, kronorna gyllene - Folkungaätlens färger — är i Sverige tidigast kända från
en bild i en handskrift från 1300-lalets slut.

Karl
Knulsson lät år 1448 framställa elt vapen där de tre kronorna och lejonbilden
sammanfördes i en sköld som hade delats in i fyra kvadrafiska fält genom ell
kors. Mitt i skölden fanns en s.k. hjärtsköld med den regerande dynaslins (dvs.
i detta fall Bondeällens) släklvapen. Denna vapenkomposilion har sedan dess i
sina huvuddrag varit det svenska rikels vapen. 1 de fall där bara en
vapensymbol utvaldes för att beteckna riket var dock redan då trekronorsvapnel
vanligare.

Under
Gustav Vasas lid insattes i hjärtskölden den s.k. vasen, som senare fick
utseendet av en sädeskärve. Efter år 1818 belades vapnet med en kluven hjärlsköld
med vasavapnel i första fältet och i det andra Karl XIV Johans s. k. ponle-corvovapen,
en bro av silver och över denna en örn av guld. De stjärnor som nu finns i hjärlskölden
har tidigast konstaterats från år 1829 och fick från är 1844 karaktär av en
bestämd stjärnbild, Karlavagnen. De nuvarande sköldhållarna, två lejon,
förekommer sedan senare hälften av 1500-lalel. Sedan mitten av 1700-lalel har
också bmkals ett s.k. heraldiskt praktstycke, ett krönt vapentält som omger
vapen och sköldhållare. Ordenskedjan i vapnet — serafimerordens insignier -
dalerar sig från år 1748.

Prop. 1981/82:109 25

1
dåvarande regeringsformens 79 § 1 mom. infördes år 1903 en bestämmelse enligt
vilken ingen förändring av rikels vapen och flagga fick göras utan riksdagens
samtycke. Med anledning av denna grundlagsändring framhöll riksheraldikern i en
skrivelse lill Kungl. Maj:t år 1905 all del syntes olämpligt alt å ena sidan
grundlagen bestämde alt riksvapnet inte fick ändras ulan riksdagens samtycke
medan å andra sidan riksvapnets utseende ingenslans fanns lagligen fastställt. Riksheraldikern
hemställde all en kommitté skulle få i uppdrag alt utreda frågan om riksvapnets
rätta utseende. En kommitté fillsattes också, och sedan denna hade avgelt sitl utlåtande
lades i januari 1907 fram proposition med förslag lill lag om rikels vapen.
Lagutskottet vid 1907 års riksdag lade emellertid fram ett eget förslag. Vid
frågans behandling stannade kamrarna i olika beslut, varför något avgörande då
inte kom liU stånd. En ny proposifion i ärendet som lades fram vid 1908 års
riksdag ulan alt innehålla några större förändringar blev däremot antagen. Den
15 maj 1908 utfärdades lagen (1908:65 s. I) om rikets
vapen.

2.2
Gällande bestämmelser

Enligt
1 § i 1908 års lag är rikels vapen två, stora vapnet och lilla vapnet. 1 2 §
ges bestämmelser om stora riksvapnets utseende. Paragrafen har följande
lydelse.

Stora
riksvapnet består av en genom ett utböjt guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld.

Huvudsköldens
fyra fäU äro blå, första och Qärde fälten med tre kronor av guld, två ställda
över den tredje, samt andra och tredje fälten med tre ginbalksvis gående
strömmar av silver, belagda med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt
tunga.

Hjärlskölden
är kluven i två fält. Första fältet är bandvis tredelat i blått, silver och
rött med en däröver ställd vase av guld. Andra fältet är blått med en i silvervalten
stående bro i tre spann med två krenelerade torn av silver. Över bron sitter en
gyllene örn, och i fältets översta del synes karlavag-nens stjärnbild av guld.

SköldhåUare
äro två fillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar och röda utsträckta
lungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden
täckes av en kunglig krona, och kring densamma hänga serafimerordens insignier.

Hela
vapnet omgives av ett vapentäU under kunglig krona.

Stora
riksvapnet må brukas även utan sköldhållare, ordensinsignier eller vapenlält.

I
3 § anges lilla riksvapnets utseende på följande sätl.

Lilla
riksvapnet utgöres av en blå sköld med tre kronor av guld, släUda två över den
tredje. Skölden är läckt av en kunglig krona och omgiven av serafimerordens insignier.
Vapnet må dock bmkas även utan dessa insignier.

Prop. 1981/82:109 26

1
lagens 4 § ges straffbestämmelser. Om någon offentligen brukar vapen eller
märke som utgör efterbildning av stora eller lilla riksvapnet som i väsenfiiga
delar skiljer sig från del efterbildade skall han dömas fill böter fr. o. m. 10
t. o. m. 100 kronor. Detsamma gäller den som håller ett sådant vapen eller
märke lill salu.

Enligl
1 § i den inledningsvis omnämnda lagen om skydd för vapen och vissa andra
officiella beteckningar får ett stalsvapen, en statsflagga eller ell annat stalsemblem
eller en statlig kontroll- eller garantibeteckning inle ulan vederbörligt fillstånd
användas i varumärke eller något annat kännetecken för varor eller tjänster.
Delsamma gäller andra beteckningar, som hänsyftar på svenska staten och därigenom
ger kännetecknet en officiell karaktär, samt registrerade kommunala vapen.
Statsvapen får inle heller på annat sätt än som kännetecken användas i
näringsverksamhet ulan vederbörligt tillstånd. De nu berörda reglerna gäller
också beteckningar som lätt kan förväxlas med en beteckning vilken i enlighet
med del anförda är skyddad.

I
konsekvens med den nu redovisade bestämmelsen föreskrivs i 14 § vammärkeslagen
(1960:644) alt ell vammärke inte får registreras, om del i märket utan
tillstånd har tagits in en sådan stafiig eller internationell beteckning eUer
ett sådant kommunalt vapen, som enligt lag eUer författning inte får obehörigen
brukas som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas härmed. Enligt 4 § 2 mönslerskyddslagen
(1970:485) får inte mönster (dvs. en förebild för en varas utseende eller för ell
ornament) registreras, om det i mönstret utan tillstånd har tagits in elt stalsvapen,
en slalsflagga eller elt annat statsemblem, en statlig kontroll- eller garanlibe-leckning,
annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en
officiell karaktär, svenskt kommunall vapen eller en sådan internationell
beteckning som åtnjuter skydd enligl lagen om skydd för vapen och vissa andra
officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga,
emblem eller beteckning som nu har nämnts.

Frågor
om tillstånd enligt mönslerskyddslagen och lagen om skydd för vapen och vissa
andra officieUa beteckningar prövas av kommerskollegium såvitt gäller bl. a.
svenskt stalsvapen, den svenska slalsflaggan eller annat statsemblem. Detsamma
gäller i fråga om andra beteckningar som hänsyftar på svenska staten och
därigenom ger mönstret en officiell karaktär eller beteckningar som lätt kan
förväxlas med de särskill angivna. Riksarkivets heraldiska sektion eller, i
vissa faU, statens heraldiska nämnd skaU på begäran av kommerskoUegium yttra
sig i ärendet. En ansökan får inte bifallas utan att ett sådant yttrande har
inhämtats, om inle ärendet uppenbarligen saknar heraldiskt intresse.

Som
har berörts inledningsvis fanns fömt en straffbestämmelse i 16 kap. 7 §
brottsbalken mot skymfande av rikssymbol. Den som offentligen skymfade Sveriges
flagga eller vapen eUer något annat rikets höghetstecken kunde enligt denna
bestämmelse dömas lill böter eller fängelse i

Prop.
1981/82:109 27

högst
sex månader. Bestämmelsen upphörde att gälla den 17 febmari 1971. Ell
förfarande av det slag som bestämmelsen tog sikte på lorde emellertid ofta vara
straffbart som förargelseväckande beteende enligl 16 kap. 16 § brottsbalken.

2.3
Betänkandet

2.3.1
Vapenbeskrivningarna

Utredningsmannen
har föreslagU en del smärte ändringar och tillägg i beskrivningen av stora
riksvapnet i syfte att beskrivningen skall återge • vapenbilden tydligare och
bättre stämma överens med vedertagen heraldisk terminologi. Några ändringar i
sak beträffande vapnens utseende föreslås inte. Den mest ingripande ändringen
såvitt gäller stora riksvapnets beskrivning beslår i att del beträffande den
örn som förekommer i hjärlskölden uttryckligen anges att den har vänslervänl'
huvud och sänkta vingar samt griper ett blixlknippe. I detta hänseende syftar
ändringen lill att markera alt örnen inle är den i vanliga vapen förekommande
heraldiska örnen utan en s.k. napoleonsk örn, något som uttryckligen var
förutsatt vid gällande lags tillkomst. Angående motiveringen till
ändringsförslagen i övriga delar (se bil. 1: 3) hänvisas till SOU 1966:62 s. 29-34
och 87-89.

I
fråga om lilla riksvapnet har utredningsmannen förordat alt även detta vapen
skall kunna användas med sköldhållare och poslament. Sköldhål-laren och postamenlet
föreslås få samma utseende som enligl vapenbeskrivningen för stora riksvapnet.

1
betänkandet har utredningsmannen också redovisat sina synpunkter på ett par fidigare
omdiskuterade frågor. Den första av dessa gäller om de båda riksvapnen kan
återges utan färger utan alt förlora sin karaktär av vapen. Den andra frågan är
om lilla riksvapnet föreligger, även om de tre kronorna återges ulan sköld
eller är ordnade på annat sätl än som anges i 1908 års lag, dvs. två över den
tredje.

Beträffande
del förstnämnda av dessa båda spörsmål har utredningsmannen uttalat bl. a.
följande.

Del
torde vara uppenbart, att en vapenbeskrivning och därmed också en vapenlag icke
kan undvara ett angivande av de i vapnet ingående färgerna. Men lika uppenbart
är, all ett vapen, även om del utförts i en färg eller helt utan färg, l.ex. på
rikels mynt, i pappersvignetler, sigill och oblater, alltid

del
oaktat tUlerkänts vapenkaraktär. Ingen tvekan torde heller råda

om
att ett vapen också kan efterbildas plastiskt, i sten, metall osv. utan all därvid
tinkturer komma fill användning. Några förtydligande bestämmelser i vapenlagen
i nu omhandlade hänseenden kunna därför icke anses erforderliga.

'
I heraldiska beskrivningar tänker man sig "vänster" och "höger"
från sköldbärarens - alltså omvänt i förhållande till betraktarens - synpunkt.

Prop. 1981/82:109 28

När
del gäller de frågor rörande lilla riksvapnets utseende som nyss nämndes
konstaterar utredningsmannen lill en början att en sköld som bakgmnd till en
vapenbild under vissa fömtsätlningar saknar betydelse för eflerbildningens
karaktär av vapen. Utformningen av skölden, dvs. av vapenbildens
begränsningslinjer, tillhör formen och är därmed underkastad slilarternas
växlingar. Någon begränsningslinje torde över huvud taget inle behövas om inle
vapenbildens innehåll kräver en sådan. Är vapenbilden frislående, som fallet
är med bl. a. irekronorsbilden, kräver den sålunda inle någon yttre
begränsningslinje. Utredningsmannen anser aUlså alt varje återgivande av de tre
kronorna ställda två över den tredje utgör lilla riksvapnet. Nägol
förtydligande av vapenlagen i denna riktning anser utredningsmannen dock inte
behövligt.

Beträffande
de tre kronornas placering har utredningsmannen - efter att ha redovisat en
ståndpunkt som tidigare har intagils av riksheraldikerämbelel - anfört bl. a.
följande.

Ämbetel
har gjort gällande, att liUa riksvapnet föreligger även om de tre kronorna äro
ordnade på annat sätt än två ställda över den tredje. Häremot må den
invändningen göras, alt ett vapen väl kan anses tillfyllest beskrivet utan
angivande av de i vapenbilden ingående detaljernas inbördes placering. 1 detta
fall har dock den i vapenlagen ingående beskrivningen angivit den inbördes
placeringen av de tre kronorna. Därmed synes också fastslaget, att ett
riksvapen icke föreligger med mindre de tre kronorna ha den i lagens
beskrivning angivna inbördes placeringen och all vaije annan ordning måste
betaga bilden karaktären av riksvapen. Del kan därvid icke gärna tillmätas
betydelse vad bildframställaren avsett eller vad en betraktare av bilden
bibringas för uppfattning om bildens innebörd. De frimärken, som år 1947 ulgåvos
till Gustav V:s regeringsjubileum, upptogo de tre kronorna ordnade i en
vertikal rad (stolpvis). Det kan förmodas att härvid avsågs att framställa lilla
riksvapnet. Utredningsmannen håller dock före, alt denna anordning icke återger
lilla riksvapnet. Utredningsmannen kan följaktligen, såsom av det anförda
framgår, icke biträda riksheraldikeräm-betets nu behandlade anmärkning. Del
synes uppenbart, all skola de tre kronorna, framställda i en från vapenlagens
beskrivning avvikande ordning, tillerkännas karaktären av riksvapen, bör
vapenlagens beskrivning

ändras.
Den slutsatsen har också av riksheraldikerämbelel dragils.

Men
en sådan ändring i vapenbeskrivningen, som skulle strida mol en lång IradUion,
finner utredningsmannen ej böra komma till slånd.

2.3.2
Användningen av riksvapnen

I belänkandel
har föreslagils all stora och lilla riksvapnet skall få användas av Konungen
och medlemmar av det kungliga huset, att stora riksvapnet i övrigi skaU få
användas av departementen, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och
Sveriges beskickningar samt, på sätl regeringen bestämmer, inom försvarsmakten.
Lilla riksvapnet skall få användas av andra statliga myndigheter och
institutioner. Därvid får myndigheten eller institutionen till vapnet foga ell
emblem som symboliserar dess verksam-

Prop.
1981/82:109 29

hel.
Enligl förslaget skall regeringen få meddela närmare föreskrifter rörande
omfattningen av den avsedda användningen av riksvapnen inom den statliga
sektorn.

För alt något av vapnen
skall få användas i annat fall än som har angetts nu skall enligt förslaget
fordras ett särskill tillstånd av regeringen eller en myndighel som regeringen
bestämmer. Endasi det undanlaget från lill-ståndslvånget har gjorts alt vapnen
fritt får användas för tillfällig dekorativ utsmyckning vid högtids- eller festlillfällen
inom del kungliga huset eller nationen. Då det kan länkas förekomma fall där
del vid lagens ikraftträdande finns vapen som ingår som en dekorafiv
utsmyckning av en byggnad, har föreslagUs en övergångsbestämmelse av del
innehållet all ett sådant vapen får bestå även om dess användning strider mot
de föreslagna reglerna, såvida vapnet inle ulan olägenhet kan avlägsnas.

2.4 Remissyttrandena

Utredningsmannens
förslag har i alll väsentligt fiUstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Patent- och registreringsverket har dock gett uttryck för
uppfattningen all del i lagen bör tas in en uttrycklig bestämmelse av innebörd
att som lilla riksvapnet skall anses även emblem bestående enbart av tre
kronor, två över den tredje. Verket har härvid sagt sig dela utredningsmannens
åsikt all varie återgivande av de tre kronorna med angiven placering utgör
lilla riksvapnet liksom uppfattningen all kronorna måste ha denna placering
för all detta vapen skaU anses föreligga.

2.5 Överväganden
och förslag

2.5.7
Vapenbeskrivningarna

Del
har sedan lång lid tillbaka gjorts gällande att beskrivningen av de båda
riksvapnen i 1908 års lag är otillfredsslällande i en del hänseenden (jfr bl.a.
KU 1949:6 och 1979/80:26'). Utredningsmannens förslag har syftat till all
avhjälpa de påtalade bristerna. All så sker är naturligtvis önskvärt, inte
minst med hänsyn lill den inom heraldiken rådande principen all del är den
verbala vapenbeskrivningen som bestämmer vapnets innehåll medan dess form och
närmare utseende kan växla beroende på konstnären, lidsandan och andra
faktorer.

Såvitt
gäller stora riksvapnet är de föreslagna ändringarna av närmast redaktionell
natur men har givetvis stort intresse från heraldisk synpunkt. De har lämnats
utan erinringar vid remissbehandlingen och allmänt ansetts utgöra
förbättringar. Förslaget bör därför i princip godtas. Vissa justeringar bör
dock göras. Jusliliedepartemenlel har i ärendet samrått med stats-heraldikern.

'
Här kan också hänvisas lill Berghman, Dynastien Bernadottes vapen och det svenska
riksvapnet. Stockholm 1944.

Prop. 1981/82:109 30

Till
förmån för utredningsmannens förslag att även lilla riksvapnet skaU få användas
med sköldhållare och postament har åberopats all behov kan uppkomma att använda
vapnet i sUualioner där en rikare utformning än den nuvarande är önskvärd.
Häremot synes dock kunna åberopas all sköldhållare och poslament har karaktär
av särskilda rang- och värdighetstecken, vUka av tradifionsskäl synes böra
förekomma endast i samband med vapen av stora riksvapnets typ. Den nuvarande
enkla utformningen av lilla vapnet är också sedan lång tid tillbaka allmänt
accepterad, och det är knappast troligt att den föreslagna utformningen skulle
i någon nämnvärd utsträckning komma till praktisk användning. På gmnd härav
förordas att utredningsmannens förslag i denna del inle genomförs.

Den
uppfattning som utredningsmannen har redovisat rörande färgerna i riksvapnen
bör godtas. Trots att vapenbeskrivningarna anger färger, kan alltså vapenbUderna
med bibehållen vapenkaraktär återges även exempelvis i svartvitt.

Beträffande
frågan om lilla riksvapnet kan återges utan sköld har som nämnts patent- och
registreringsverket vid remissbehandlingen av belänkandel sagt sig dela
uppfattningen att varje återgivande av de tre kronorna släUda två över den
tredje utgör lilla riksvapnet. TUl skillnad från utredningsmannen har dock
verket ansett att en uttrycklig bestämmelse härom bör tas in i lagen. Till förmån
för denna uppfattning kan åberopas intresset av att vapenlagens beskrivning av
riksvapnen är uttömmande, så att oklarheter förebyggs. En noggrann reglering
finns redan f.n. av i vilken utsträckning vapnen får användas ulan t. ex. ordensinsignier
och sköldhållare. Ett förtydligande av vapenlagen i aktuellt hänseende får
betydelse bl. a. när det gäller att hindra en inte önskvärd användning av
trekronors-bilden utomlands (se närmare avsnitt 5).

Frågan
om hur ell sådant förtydligande bör utformas kompliceras dock i någon mån av
alt del lorde vara tveksamt om det är kortekl från heraldisk synpunkt all
beteckna en vapenbild ulan sköld som elt vapen. Den av palenlverket uttalade
meningen stämmer visserligen överens med den ståndpunkt som tidigare har
intagits av riksheraldikerämbelel (se avsnitt 2.3.1), men riktigheten av denna
uppfattning synes inle vara oomstridd. Klart är emellertid att Ulla vapnet i
praktiken mycket ofta används ulan sköld och även i denna utformning allmänt
uppfattas som Sveriges vapen. Det synes därför inte vara ägnat att inge några
betänkligheter all man i lagen uttryckligen anger alt vapnet kan användas utan
sköld. En konsekvens härav blir alt varje återgivande av tre kronor, två
ställda över den tredje, utgör lilla riksvapnet. Om de tre kronorna anordnas på
annat sätt, l.ex. vertikalt eller horisontellt, bör de emellertid i enlighet
med utredningsmannens uppfattning inte anses som lilla riksvapnet. Delta
hindrar givetvis inte att de tre kronorna även med en sådan återgivning - som
förekommer i exempelvis Jönköpings och Malmöhus läns vapen - måste anses utgöra
en erkänd symbol för landet och åtnjuta skydd enligt de i

Prop. 1981/82:109 31

avsnitt
2.2 redovisade bestämmelserna i lagen om skydd för vapen och vissa andra
beteckningar samt vammärkes- och mönsterskyddslagen.

2.5.2
Användningen av riksvapnen

F.
n. är frågan om de båda riksvapnens användning oreglerad, om man bortser från
de förbud som gäUer enligt lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar saml varumärkes- och mönsterskyddsla-gama. I skilda sammanhang har
sedan lång fid tillbaka efterlysts närmare riktUnjer angående framför allt
myndigheternas användning av riksvapnen.

Det
förtjänar emellertid anmärkas att frågan har berörts i ell av chefen för
utrikesdepartementets administrativa avdelning den 5 febmari 1975 utfärdat
meddelande till bl.a. alla svenska lönade utlandsmyndigheter (återgivet i KU
1975:12 s. 184). I detta meddelande togs upp oUka frågor som aktualiserades med
anledning av "att Konungens formella chefsskap över de myndigheter som lydil
under Kungl. Maj:t upphört" fill följd av den nya regeringsformens
ikraftträdande. 1 fråga om vapnen heter det i meddelandet: "Det bör i
sammanhanget observeras att stora riksvapnet numera är att anse som det Kungl.
Husels personliga vapen. Myndighet bör begagna lUla riksvapnet. Utbyte behöver
dock inte ske annat än i samband med nyanskaffning."

Den
uppfattning som låg till gmnd för detta meddelande har framförts tidigare i
olika sammanhang. 1 mot. 11:293 till 1949 års riksdag uttalade sålunda
motionären (professor Elis Hastad), att stora riksvapnet till sitl historiska
och vapenrättsliga urspmng var konungens vapen och lilla riksvapnet statens
symbol. De båda vapnen borde därför - menade motionären - i lagen benämnas
konungavapnet och stalsvapnet.

Frågan
har diskuterats av utredningsmannen, som har upplyst att flertalet av heraldikens
företrädare inte delar den av motionären redovisade uppfattningen. Själv
karakteriserar utredningsmannen denna som "en konstruktion, som ej har slöd
av verkligheten" (SOU 1966:62 s. 35).

All
stora riksvapnet är konungens vapen lorde i och för sig vara oslri-digt, detta
redan med hänsyn lill de symboler för ätten Bernadotte som ingår i hjärtskölden.
All vapnet till sitl urspmng är personligt framgår också av den historiska
återblick som har redovisats fömt. Lika klart är emellertid samtidigt all
vapnet under mycket lång lid har använts även som en symbol för den svenska
staten. Som sådan är det också välkänt både bland den svenska allmänheten och internationeUt.
Den nya regeringsformen utgör inle något hinder mot att vapnet även i
fortsättningen används på detta sätl; varken i denna eller i dess förarbeten
har frågan över huvud tagel berörts. Genom sill innehåll har vapnet stort
intresse från historiska och tradilionsbevarande synpunkter; det har ibland
kallals ett symboliskt koncentrat av Sveriges historia. Övervägande skäl talar
därför för alt vapnet alltjämt betraktas som en symbol inte bara för konungen
ulan också för den svenska staten och även används på detta sätl.

Prop.
1981/82:109 32

Del
är emellertid samtidigt uppenbart inle minst av praktiska skäl all användningen
av stora riksvapnet bör var begränsad. Inom den stafiiga verksamheten bör
liksom hillills lilla riksvapnet i allmänhet användas.

Utredningsmannens
förslag innebär tUl en början att stora riksvapnet skall få användas av
departementen, varmed lorde ha avselts även regeringen. I den delen lorde
förslaget böra godtas. Vidare har i betänkandet förordats all även riksdagen
skall få använda detta vapen. Mol förslaget i denna del kan möjligen riktas
invändningar från historisk synpunkt med hänsyn lill de dynasliska symbolerna i
hjärtvapnet. Skall å andra sidan stora riksvapnet i enlighet med vad som föml
har förordats behålla sin karaktär av statsvapen, måste dock självfallet även
riksdagen kunna använda det. I enlighet med utredningsmannens förslag bör
vapnet även kunna användas inom försvarsmakten, där det f.n. ingår i flera
officiellt fastställda fanor och standar. På gmnd härav förordas alt stora
riksvapnet skall få användas av riksdagen, regeringen, departementen samt inom försvarsmakten.
Det kan förutsättas att även dessa statsorgan som regel kommer att använda
lilla riksvapnet.

Utredningsmannen
har föreslagU att dessutom högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges
beskickningar skaU få använda stora riksvapnet. Frågan om en reglering av detta
slag är behövlig lorde vara beroende på om man - som utredningsmannens förslag
närmast syftat till - bör förbjuda andra än särskilt angivna myndigheter all
använda vapnet. Det synes emellertid mindre ändamålsenligt att ställa upp elt
uttryckligt förbud för svenska myndigheter att använda en erkänd symbol för
landet. Den reglering som nu är aktuell bör snarare ha karaktären av
rekommendationer. Därvid bör utgångspunkten vara att myndigheterna — både de
nyss angivna och övriga — som regel bör använda lilla riksvapnet, när inle
särskilda skäl föranleder något annat.

I
enlighet härmed förordas att en gmndläggande bestämmelse om användningen av
Sveriges riksvapen får följande innehåU.

Sverige
har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga
vapen, samt lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska
staten.

Stora
riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än
statschefen, riksdagen, regeringen, departementen och försvarsmakten.

Som
exempel på särskilda skäl som bör kunna föranleda att stora riksvapnet används
av andra statsorgan än de särskUt angivna kan nämnas att vapnet ingår i en dekorafiv
utsmycknad av den byggnad där en myndighet är inrymd. Vid högtidliga tillfällen
bör vapnet också kunna användas under fömtsättning att myndigheten har tillgång
tUl en representativ återgivning. Övergångsvis bör särskilda skäl också kunna
vara alt vapnet redan är anbragt på tjänstebil, sigill, brevpapper eller visUkort.

Prop. 1981/82:109 33

Vid
användning av lilla riksvapnet bör en myndighel liksom hiltills, i överensstämmelse
med utredningsmannens förslag, kunna lill vapnet foga ell emblem som
symboliserar myndighetens verksamhet. I så fall bör dock yttrande först
inhämtas från statens heraldiska nämnd.

Utredningsmannen
har föreslagit all - med visst undantag - vapnen inle ulan särskilt tillstånd skaU
få användas offenfiigl utanför statsverksamheten. För användning av något av
rikels vapen i näringsverksamhet finns emeUertid redan nu regler i lagen om
skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, varumärkeslagen och
mönsterskyddslagen (se avsnitt 2.2). Elt nytt förbud skulle därför i praktiken
knappast få någon betydelse annat än möjligen för den ideella
föreningsverksamheten. Där har emellertid riksvapnen såvitt känt aldrig missbmkats
i modern lid. Med hänsyn fill detta bör ell nytt förbud och elt därtill kopplat
tillståndsförfarande kunna avvaras. Inle heller synes det erforderligt att i
överensstämmelse med utredningsmannens förslag behålla en straffsanktion för
fall då något av vapnen används i ell utförande som inte stämmer överens med de
riktiga vapenbeskrivningarna.

2.5.3
Formen för en ny reglering

De
ändringar i bestämmelserna om Sveriges riksvapen som nu har aktualiserats är så
ingripande att 1908 års lag i ämnet bör ersättas av en ny författning.

Som
föml har anmärkts innehöll 79 § 1 mom. i den äldre regeringsformen en särskild
bestämmelse om all ingen förändring av rikels vapen eller flagga fick göras
ulan riksdagens samtycke. Bestämmelsen fick i enlighet med gmndlagberedningens
förslag inte någon motsvarighet i den nuvarande regeringsformen, och del finns
inle heller någon annan bestämmelse i denna som påkallar att en reglering av
Sveriges riksvapen får lagform. Del bör emeUertid i sammanhanget beaktas att gmndlagberedningen
i sin motivering uttalade att riksdagens möjlighet att medverka vid
förändringar i nu aktuella hänseende var garanterad ulan särskill gmndlagsslöd
med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna har lagform och sålunda inte
kan upphävas eller ändras annat än genom ny lag (SOU 1972:15 s. 318). Någon erinran
mot detta uttalande gjordes inle vare sig vid departemenlsbehandlingen eller i
riksdagen. Detta tyder närmast på alt gmndlagsstiflaren har utgått från att
bestämmelser om riksvapnen även i fortsättningen bör meddelas genom lag, en
ordning för vilken också principiella skäl lalar.

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats elt förslag
till ny lag om Sveriges riks vapen.

3
Riksdagen 1981182. I samt. Nr 109

Prop.
1981/82:109 34

3
Sveriges flagga

3.1
Historik

Del
äldsta kända dokumentet angående Sveriges nalionalflagga lorde vara Gustav
Vasas vapenbrev för hertig Johan år 1557 och del äldsta belägget för dess
användande Erik XlV:s resa till England år 1562. Enligl senare liders forskning
anses alt Karl Knulssons riksvapenkomposilion -med huvudsköldens fyra blå fält
åtskilda av ett gyllene kors - utgör en förebild tUl flaggan.

Flaggningen
var under denna tid i vårt land liksom i flertalet andra länder en angelägenhet
främst för krigsmaklen lill sjöss. Från 1600-lalet har därvid den tretungade
flaggan använts. Så småningom spred sig bruket av denna flagga även tiU handelsfartygen.
Genom kungl. plakat den 6 november 1663 förbjöds emellertid dessa fartyg all
föra "Chronones Flaggor eller elliest sina egne gjorde medh tre spitzer".
För privata skepp tillhörande svenska undersålar påbjöds flaggor med gult kors,
"Fyrekantige och jämnt avskurne". Härmed blev skillnaden mellan "Chronones
Flagga" och de enskUdas flagglyper officiellt fastställd. Den förra avsåg aUtså
den tretungade flaggan, som från 1800-lalets början har benämnts örlogsflagga.

Genom
den nämnda författningen från år 1663 blev också huvuddragen av vår nuvarande
flaggas utseende, ett gult kors på blått fält, slutgiltigt tecknade. Eftersom
detaljutseendet inte angavs har korsets bredd, fältens proportioner och
färgernas valörer varierat under seklernas lopp, men det väsentliga har
bestått. Under 1800-lalet föranledde unionen med Norge bestämmelser all örlogs-
och handelsflaggorna skulle förses med unions-märket. Del kan vidare anmärkas
att del under 1800-lalet även förekom en Ivålungad variant av flaggan, som
ursprungligen var avsedd för vissa postförande fartyg men under senare delen av
århundradet blev civil slalsflagga. Dess existens upphörde med tillkomsten av
den ännu gällande lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga (flagglagen).
Unionsupplösningen år 1905 medförde alt unionsmärket slopades, vilket också
skedde genom nämnda lag. Då gavs även åt flaggans färger ljusare nyanser än
som tidigare hade varit i bmk.

Flaggning
på land och särskilt flaggning i den utsträckning som nu förekommer är en
jämförelsevis sen företeelse i Sverige. Enskildas flaggning kan sägas ha
börjat på aUvar först under 1800-talets senare hälft. En mera allmän enskild
flaggning kan sålunda iakttas från år 1873, sedan Oscar II detta
år bestämt om flaggning på Stockholms slott de dagar han befann sig där. Genom
initiativ av beslyrelsen för svenska flaggans dag kom från 1939 i almanackan
alt intas en förteckning över s.k. allmänna flaggdagar. På dessa förekommer,
ulan att del har föreskrivits, i betydande utsträckning flaggning också av enskUda.

Prop.
1981/82:109 35

3.2
Gällande bestämmelser

1
1 § flagglagen sägs att svenska flaggan är blå med gult kors. Korset skall dela
flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fäll. Enligl 2 § skall flaggan vara Ivärskuren,
utom när den används såsom öriogsflagga då den skall vara trelungad. Vidare
anges i denna paragraf var örlogsflagga skall föras. I 3 § upptas bestämmelser
om flaggans färger. Färgen på flaggans sidofäll skall vara ljust mellanblå och
på korset guldgul. I denna paragraf föreskrivs vidare att s.k. likare på
mönsterfärger skall tillhandahåUas på de ställen Konungen bestämmer. Enligl
kungörelsen (1908:119 s. 1) angående likare å mönslerfärger för rikets flagga
skall sådana likare förvaras hos vissa angivna myndigheter, bl.a.
länsstyrelserna. Om en likare genom blekning eller på annat säll försämras
eller skadas, skall myndighelema hos "chefen för civildepartementet"
göra framställning om all få en ny likare. Till kungörelsen är fogad en
utförlig beskrivning på förfaringssättet vid färgningen av de likare som gavs ul
i anslutning till kungörelsen år 1908.

Om
flaggans proportioner finns bestämmelser i 4 § flagglagen. På tvärskurna
flaggor skaU flaggans längd förhålla sig till dess höjd som 16 fill 10. På
fälten skall längden förhålla sig lill höjden: för de inre fälten som 5 fiU 4
och för de yttre som 9 tjll 4. På tretungade flaggor skall flaggans hela längd med
tungor vara dubbelt så stor som höjden, och de yttre fälten skall, tungorna
oräknade, vara lika stora som de inre fälten; fältens längd skall förhålla sig
till höjden som 5 fill 4. Tungorna skall vara lika långa. De yttre tungornas
ytterkanter får inte bilda vinkel med flaggans över- eller underkant. Korsels
bredd skall på båda flagglyperna vara hälften så slor som fältens höjd.

15
§ föreskrivs att konungen och, med hans tillstånd, medlemmar av det kungliga
huset får använda trelungad flagga och all flaggan då kan förses med rikels
vapen. (F. n. har konungen ensam rätt att använda stora riksvapnet i flaggan
medan del kungliga husets övriga medlemmar där använder lilla riksvapnet.)
Vidare ges bestämmelser om att den Irelungade flaggan kan kompletteras med befälslecken.
I denna paragraf sägs slufiigen alt flaggan i övrigi inle får förses med
bokstäver, märken eller andra tecken.

Straffbestämmelser
för den som bmkar trelungad flagga där sådan inle får föras finns i 6 §. Det är
också straffbelagt att använda flagga på vilken det obehörigen har anbragls ett
märke, en bokstav eller något annat tecken och alt saluhålla flaggor som till
färgen uppenbariigen skiljer sig från vad som har föreskrivits eller som inte
håller föreskrivna inbördes mått. Straffbestämmelserna tar enligt paragrafen
sikte på alla flaggor med vinkelrätt gult kors på blå botten.

Utöver
vad nu nämnts innehåUer flagglagen inte några bestämmelser om hur den svenska
flaggan skaU användas. Vissa speciella regler har emellerfid meddelats om
detta. Av särskild vikt är de bestämmelser med syfte alt

Prop.
1981/82:109 36

hindra obehörig användning av svenska flaggan och Sveriges
riksvapen i näringsverksamhet som finns i varumärkeslagen, i mönslerskyddslagen
och i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Dessa
bestämmelser har redovisats i avsnitt 2.2. Vidare bör nämnas all det i tjänslereglemenlel
för försvarsmakten finns bestämmelser beträffande flaggning.

Som tidigare har nämnts är de s. k. allmänna flaggdagarna
sedan år 1939 särskill angivna i den vanliga almanackan. Dessa flaggdagar -
numera femton lill anlalel - är enligl 1981 års almanacka följande:

den 1 januari (nyårsdagen), den 28 januari (konungens namnsdag),
den 12 mars (kronprinsessans namnsdag), den 19 april (påskdagen), den 30 april
(konungens födelsedag), den 1 maj, den 6 juni (svenska flaggans dag), den 7
juni (pingstdagen), den 20 juni (midsommardagen), den 14 juli (kronprinsessans
födelsedag), den 8 augusti (drottningens namnsdag), den 6 november (Gustav
Adolfsdagen), den 10 december (Nobeldagen), den 23 december (drottningens
födelsedag), den 25 december (juldagen).

Almanackans
förteckning över flaggdagar har endast karaktären av en rekommendation, som har
lillkommil pä initiativ av beslyrelsen för svenska flaggans dag. Endast för
försvarsmakten finns tjänsteföreskrifter om flaggning på vissa bestämda flaggdagar.
Enligl dessa tjänsteföreskrifter skall på aUmänna flaggdagar på samtliga
flaggslänger, utom på stång där öriogsflagga förs varje dag, hissas Ivärskuren
flagga. Emellertid förekommer ju numera flaggning på dessa dagar i slor uslräckning
inte bara på statliga byggnader i övrigt utan också på kommunala byggnader och
av enskilda.

De
allmänna fiaggdagarna enligt almanackan och flaggdagarna inom försvarsmakten
skilde sig lill en början ål i vissa hänseenden men är numera desamma.
Försvarsdepartementet samräder med beslyrelsen för svenska flaggans dag för
samordning av flaggdagarna. Sedan vetenskapsakademiens privilegium all ge ul
almanackor upphörde år 1972, har beslyrelsen även på olika säll kontakter med
de förlag som ger ul almanackor.

3.3 Betänkandet

Utredningsmannen har ansett att full klarhet inle
föreligger i frågan humvida den Irelungade flaggan bör betraktas uteslutande
som en örlogsflagga. Enligt utredningsmannen finns det goda skäl som lalar för
en vidgad användning av denna flagglyp. 1 enlighet härmed har föreslagits alt
den tretungade flaggan skall användas inle bara inom försvarsmakten ulan också
av departementen, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges
beskickningar.

1 betraktande av de skiftande förhållandena inom de olika
försvarsgrenarna har utredningsmannen ansett det lämpligt alt byta ul de
gällande bestämmelserna om den tretungade flaggans användande inom försvars-

Prop. 1981/82:109 37

makten
mol en allmän bestämmelse om att inom försvarsmakten den Iretungande flaggan
skall föras som örlogsflagga på det sätt som konungen i kommandoväg bestämmer.
I övrigt skall del enligl förslaget — utanför del kungliga huset - flaggas med Ivärskuren
flagga.

Utredningsmannen
har funnit del påkallat att för tydlighetens skull ta in en uttrycklig
bestämmelse i lagen om att med flagga avses även fana och standar.

Eftersom
den nu gällande ordningen för bestämmande av flaggans färger genom likare,
förvarade hos vissa myndigheter, inle motsvarar nutida krav på en objektiv
bestämning av de föreskrivna färgnyanserna ljust mellanblå och guldgul, har i belänkandel
föreslagils alt 1908 års kungörelse angående likare å mönsterfärger för rikels
flagga skall upphöra all gälla. 1 stället har föreslagils en ny kungörelse
angående färgerna i rikets flagga där färgnyanserna uttrycks i vissa
siffervärden enligl en av Commission international de TEclairage rekommenderad
metod, del s.k. CIE-systemel (se bilaga 1:6). Förslaget i denna del grundas på
undersökningar som har ulförts av statens provningsanstalt med utgångspunkt i
de nuvarande likarna och annat flaggmalerial. Dessutom har i den föreslagna
kungörelsen föreskrivits alt tillverkare och försäljare av flaggor skall ha
rätt att sända in prov på flaggduksmaterial lill provningsanslalten för
kontroll av all färgnyanserna stämmer överens med de föreskrivna värdena.
Tillverkare och försäljare skall också ha rätt all hos provningsanslalten få
prov på färger som håller dessa värden.

Med
hänsyn till alt allmänheten sedan lång lid fillbaka har blivit förtrogen med
flaggans nuvarande proportioner har utredningsmannen avvisat den ibland
framförda tanken på en ändring av dessa.

I
ett förslag till kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan officiell flaggning
har den officiella fiaggningen reglerats. Huvudbestämmelsen är all del på
statliga byggnader här i landet, som inrymmer myndigheter eller institutioner,
på aUmänna flaggdagar skall hissas sådan svensk flagga sorn av myndigheten
eller institutionen får begagnas. Motsvarande föreslås i fråga om svenska
beskickningar och lönade konsulat. De allmänna flaggdagarna föreslås vara
nyårsdagen, påskdagen, den 1 maj, pingstdagen, den 6 juni (svenska flaggans
dag), juldagen, dag för val fill riksdagens dåvarande andra kammare saml
dåvarande kungens och kronprinsens födelsedagar och namnsdagar (vid liden för
betänkandet sammanföll konungens namnsdag med svenska flaggans dag). Som
framgår av denna uppräkning har av de dagar som f. n. i almanackan anges som allmänna
flaggdagar uteslutits midsommardagen, den 6 november (Gustav Adolfsdagen) och
den 10 december (Nobeldagen). Nytillkommen är dag för val lill riksdagen.
Däremot har utredningsmannen inle ansett sig kunna förorda att dag för
kommunala val, de övriga nordiska ländernas nationaldagar eller FN-dagen anges
som allmänna flaggdagar.

Vidare
har i kungörelsen getts bestämmelser enligl vilka hela landet

Prop. 1981/82:109 38

omfattande officiell flaggning skall, där sådan är
påkallad, kunna äga rum på andra än allmänna flaggdagar. Sådan flaggning skall
beslutas av regeringen eller myndighel som regeringen har förordnal. Officiell
flaggning inom viss ort skall också kunna komma i fråga där en sådan flaggning
anses påkallad. Bestämmanderätten skall tillkomma i Slockhoim regeringen eller
myndighet som regeringen har förordnat och annars landshövdingen. Slutligen
har verkscheferna enligt förslaget tillagts befogenhet all beordra flaggning på
sina ämbetsverks byggnader på dagar som för verket är av särskUd betydelse.

Ell önskemål från utredningsmannens sida om att riksdagen
skall ansluta sig till vad som föreslagils har kommit lill ullryck i en
särskild paragraf.

I kungörelsen har också upplagils bestämmelser om tiderna
för flaggans hissande och nedhalande.

3.4 Remissyttrandena

Utredningsmannens förslag har tillstyrkts eller lämnats
ulan erinran av sjöfartsstyrelsen, kommerskoUegium, patent- och
registreringsverket, handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Visby och Karlstad samt länsstyrelserna i Gävleborgs och Örebro län.

I de olika delfrågorna i utredningsmannens förslag har
remissinstanserna StäUt sig kritiska enligl följande.

Flaggningsplikten

Byggnadsstyrelsen påpekar all ett flertal fastigheter
under byggnadsstyrelsens förvaltning saknar anordning för flaggning.

De särskilda allmänna flaggdagarna

Enligt överbefälhavaren är förslaget att låta
midsommardagen utgå som allmän flaggdag inte befogal. Samma uppfattning har
handelskammaren i Luleå. Överbefälhavaren anser vidare, alt om dagen för
riksdagsval görs lill allmän flaggdag, den logiska konsekvensen synes vara att
1 maj utgår, eftersom motiven för de båda dagarna som flaggdagar är i stort sell
desamma.

Handelskammaren I Luleå, överståthållarämbetet,
vetenskapsakademien, vittherhetsakademien saml Nobelstiftelsen anser alt
Nobeldagen bör behållas som allmän flaggdag. Samma uppfattning har i princip
bestyreisen för svenska fiaggans dag som dock också kan länka sig all Nobeldagen
firas med officiell flaggning endast i Slockhoim.

Överståthållarämbetet anser all inle blott dag för
riksdagsval utan även dagar för kommunal- och landstingsval bör vara allmänna
flaggdagar.

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner vid en sammanvägning
av historiska tradifionsskäl med nufida värderingar lämpligt att, utöver de av
utredningsmannen föreslagna dagarna, även midsommardagen, dag för

Prop.
1981/82:109 39

kommunala val, de övriga nordiska ländernas nationaldagar
samt FN-dagen blir allmänna flaggdagar.

Vitterhetsakademien hävdar bestämt att den 6 november
(Gustav Adolfsdagen) alltjämt bör vara allmän flaggdag. Samma åsikt har Båstads-traktens
Gustav Adolfsförening som vidare ifrågasätter om inte också den 10 november,
Martin Luthers födelsedag, borde vara allmän flaggdag.

Svenska FN-förbundet föreslår vidare, all FN-dagen, den 24
oktober, upptas som allmän flaggdag.

Tillfälliga fiaggdagar

Länsstyrelsen i Malmöhus län diskuterar den föreslagna
rätten för myndigheter att flagga på dagar som är av särskild betydelse för
myndigheten. Enligt länsstyrelsens mening bör det helt ankomma på verkschefens
bedömande när flaggning i sådana fall skall äga mm. Den föreslagna fömtsällningen
för sådan flaggning synes innebära en inle erforderlig begränsning av chefens
bestämmanderätt och kan dessutom ge upphov till tolknings-svårigheter.

Flaggans proportioner

Konstakademien har med en utförlig motivering gell ullryck
för uppfattningen att de nuvarande proportionerna av blått—gult-blått längs
den tvärskurna flaggans underkant - 5, 2, 9 - bör ändras till 4, 2, 8 (för den tretungade
flaggan till 4, 2, 4, 8). Betänkandets enda skäl för proportionernas bibehåUande
— all allmänheten skulle ha vant sig vid flaggan sådan den nu ser ul - är enligl
akademien gmndlösl. En förkortning av flaggan med 1/8 gör på intet sätt våld på
flaggans traditionella karaktär. De nya proporfionerna, 4, 2, 8, skulle endast
innebära en kortigering i syfte all göra flaggan visuellt mer lättfattlig, inte
någon genomgripande förändring.

Samma ståndpunkt till frågan om flaggans proportioner intas
av vetenskapsakademien och bestyreisen för svenska fiaggans dag.

Flaggans färger

Historisk-filosofiska sektionen vid Uppsala universitet
föreslår all man i en ny kungörelse om färgerna i rikets flagga vid sidan av de
exakta fysikaliska färgvärdena också nämner de psykologiska färgvärdena enligt
Sven Hesselgrens färgatias. Detta skulle enligt sektionen vara ett hjälpmedel
för fillverkare och försäljare av flaggor alt skaffa sig en första orientering
om de rätta flaggfärgerna.

Sektionen anser vidare att straffbeläggningen av
saluförandel av flaggor med felaktiga färgnyanser under inga omständigheter bör
utsträckas till konstnärliga arbeten. När en konstnär får en beställning för en
offenllig lokal och svenska flaggan skall ingå i hans konstverk, måste han
lämnas rimlig frihet att variera färgerna efter den konstnärliga helhetens
krav. Sektionen anser också att del hade varit önskvärt att utredningsmannen

Prop. 1981/82:109 40

hade uppdragit åt en konstnär all göra ell utkast fill
flaggan gmndat på dess gamla färger under 1600- och 1700-lalen, vilka var
varmare än de nuvarande likarnas. Sektionen vill för sin del förorda en
återgång lill flaggans gamla färger.

Vetenskapsakademien anluler sig lill utredningsmannens
förslag om att man vid färgbestämningen bör använda CIE-systemel. Vid dess
förverkligande anmäler sig enligl akademien emellertid vissa svårigheter, som
utredningen knappast till fullo bemästrat. Statens provningsanslalls undersökning
baserar sig nämligen på de bevarade flagglikarna. All framställa ett medelvärde
ur ett antal i olika skick bevarade likare ger emellertid knappast den
idealiska lösningen av flaggans färgproblem. Vetenskapsakademien föreslår att
en undersökning av säkraste sättet alt bestämma flaggfärgerna anförtros ål
konstakademien i samråd med statens provningsanstalt. Frågans estetiska sida
synes central. Akademien finner del inte ulan vidare givet att man bör utgå
ifrån all de är 1906 fastställda färgnyanserna, som avviker från de tidigare
brukade, måste anses för alla lider normgivande.

Enligl vitterhetsakademien ger den föreslagna regleringen inle
den enskilde medborgaren möjlighet all ens tillnärmelsevis bilda sig en
uppfattning om vilka blå och gula färgnyanser en korrekt flagga skall ha. De
siffervärden som avses komma lill användning i en kungörelse i ämnel måste bli
i del närmaste obegripliga för den enskilde medborgaren. Akademien anser
därför alt en korrekt färgreproduktion av flaggan bör fogas som ell komplement lill
kungörelsen. 1 belänkandel har ulan diskussion accepterats de i 1906 års
flagglag bestämda färgnyanserna. Akademien finner på denna punkt en
förutsättningslös utredning påkallad.

Konstakademien konstaterar all utredningsmannen i
förslaget förordar en bestämning av flaggans färger enligl CIE-systemel,
baserad på ell medelvärde av de mätningar som gjorts på färgen på de bevarade
ylle- och bomullslikarna från 1908. Det finns enligt akademien ingenting all
erinra mol att färgerna anges i de mätetal som ClE-syslemet föreskriver. Men elt
mälverktyg anger inle vad som skall mätas. Vad valet av färg beträffar är
alltså CIE-systemels "objektivitet" helt irrelevant; på denna punkt
är betänkandets föregivna saklighet enligl akademiens uppfattning enbart
vilseledande. Det borde först och främst gälla all få fram en blå och en gul
färg som slår riktigt tillsammans - men som, givelvis, inle avviker alltför
mycket från de bevarade likarnas färger. En sådan avstämning kan endast göras
av personer med lång erfarenhet av arbete med färg; man kan i detta fall inte
stödja sig på några färdiga regler som ulan vidare leder lill önskat resultat.
Vägledande för ett sådant arbete borde också vara all del heraldiska blå i
riksvapnen och del blå i flaggan vore samma blå - delta för all undvika
obehagliga sammanställningar av olika blå toner vid de tillfällen då vapen och
flagga uppträder samtidigt. 1 sä fall får det blå i flaggan först bestämmas,
och det gula senare avstämmas lill del blå. Akademien före-

Prop. 1981/82:109 41

slår alt den får i uppdrag att enligl angivna rikfiinjer
utarbeta ett förslag lill flaggans färg, som senare underslälles Kungl. Maj;l
för granskning och godkännande.

Almedahl-Dahlsjöfors AB anför: Bolaget är den största
tillverkaren av väv för bomullsflaggor i landet och har som sådan mångårig
erfarenhet av de problem som färgningen kan medföra. Med användande av ett
annat färgmätningsinstmment än det som tillämpats vid den undersökning av provningsanslalten
som ligger lill gmnd för den reglering som utredningsmannen har föreslagit har
bolaget erhållU färgkoordinater som avsevärt skiljer sig från de föreslagna.
Del är allmänt känt, all en olikhet mellan skilda färgmätningsapparaler
förekommer. Del förefaller därför som om det vore väsentligt all man helst i
kungörelsen eller evenlueUl i en särskild instruktion för statens
provningsanstalt närmare reglerade toleranserna. Med beaktande av all
utvecklingen på färgmätningsområdel f n. går mycket snabbt är bolaget tveksamt
om färgnyanserna över huvud tagel skall karakteriseras med hjälp av färgkoordinater.

Även stiftelsen Svenskt Färgcentrum betonar i ett
utförligt yttrande vikten av att ett godtagbart loleransområde fastställs.
Stiftelsen framhåller bl.a. att det bUr otillfredsslällande från rällssäkerhetssynpunkl,
om man i en författning föreskriver ett preciserat mätetal inom vilket loleransområde
tillverkare eller försäljare undgår straffpåföljd. Skall mätteknisk specifikation
ske och avvikelse från specificerad färg kunna medföra straffpåföljd, bör
enligt stiftelsens mening den tillåtna avvikelsen även specifieras. Det
acceptabla toleransområdel måste i så fall först fastställas visuellt saml
därefter anges i mätetal.

Den tretungade fiaggans användning

Överbefälhavaren anser att den tretungade flaggans
användningsområde inte bör utsträckas utan att denna flagga endast bör, säsom f.
n., användas av del kungliga huset och försvarsmakten. Överståthållarämbetet
ifrågasätter för sin del lämpligheten att i endast begränsad omfattning
utsträcka användningen av den tretungade flaggan. Skall en utvidgning ske bör
den tretungade flaggan bU en allmän slalsflagga all föras på alla byggnader som
inrymmer statliga myndigheter och insfitufioner. Ämbetet är emellertid tveksamt
om en sådan reform är lämplig eller önskvärd. Nuvarande bestämmelser lorde
ulan olägenhet kunna bibehållas oförändrade. Liknande synpunkter framförs av
vitterhetsakademien och bestyreisen för svenska fiaggans dag.

3.S Överväganden och förslag

3.5.1 Flaggningsplikten

F. n. är det endast inom försvarsmakten som flaggning på
de allmänna flaggdagarna utgör ett obligatorium. Bestämmelser om detta finns i tjäns-

Prop.
1981/82:109 42

tereglemenlel
för försvarsmakten. Utredningsmannens förslag går ul på all del under dessa
dagar skall finnas en generell skyldighet att flagga på byggnader som inrymmer
statliga myndigheter och insfitutioner. Samma flaggningsplikt föreslås gälla
för Sveriges beskickningar och lönade konsulat.

Det
finns självfallet all anledning att slå vakt om seden att flagga på särskilda,
allmänna flaggdagar. Att föreskriva en formlig skyldighet för de statliga
myndigheterna att flagga på de allmänna flaggdagarna synes dock bl. ä. av praktiska
och ekonomiska skäl knappast tänkbart. Flera allmänna flaggdagar infaller ju på
helgdagar, och en obligatorisk regel skulle därför dra med sig avsevärda
kostnader. Som byggnadsstyrelsen har påpekat under remissbehandUngen, saknar
också åtskilliga myndigheter f n. anordningar för flaggning. Övervägande skäl
talar därför för alt liksom hittills lämna flaggningsfrågan oreglerad för myndighelerna
utanför försvarsmakten. Det bör då ankomma på varje myndighet att själv
utifrån praktiska och andra överväganden bedöma fömtsättningarna för att upprällhålla
flagg-ningsbmket under de aktuella dagarna.

3.5.2
De aUmänna fiaggdagarna m. m.

De
allmänna flaggdagarna representerar en värdefull tradifion. Del är ett gammall
önskemål, som vid ålskiUiga tillfällen har behandlats i riksdagen (se senast KU
1977/78:3), alt en förteckning över dessa dagar skall fastställas officiellt,
en ordning som också har föreslagils av utredningsmannen. Denna fråga bör tas
upp till behandling i det här sammanhanget.

I sitl
förslag till reglering av denna fråga (se bilaga 1:5) har utredningsmannen av
de allmänna flaggdagar som sedan år 1939 har rekommenderats av beslyrelsen för
svenska flaggans dag uleslufil midsommardagen, Gustav Adolfsdagen och
Nobeldagen. Nytillkommen är i förslaget dagen för val till riksdagens andra
kammare. Utredningsmannen har särskilt övervägt om dagen för kommunala val, de
övriga nordiska ländernas nationaldagar eller FN-dagen borde tas upp som
flaggdagar men inle ansett sig kunna förorda detta. Vid remissbehandlingen har
från olika håll föreslagils alt de tre flaggdagar som inle fanns upptagna i
utredningsmannens förslag bör vara kvar som flaggdagar. Vidare har bl. a. höjts
röster för all inle bara dag för riksdagsval utan även dag för kommunala val
och landstingsval samt FN-dagen bör vara allmänna flaggdagar.

Om
man bortser från de justeringar som har föranletls av tronskiften och andra
ändrade förhållanden inom del kungliga huset har flaggdagarna nu varit desamma
i över 40 år. De har numera säkerligen vuxit sig in i allmänhetens medvetande.
Det synes då inte utan starka skäl böra komma i fråga att nu utesluta någon av
dem som flaggdag.

Några
sådana skäl kan knappast åberopas beträffande någon av dagarna. Den av dessa
som i så faU närmast skulle kunna tas upp lill diskussion är utan tvivel Gustav
Adolfsdagen, som numera endast i myckel begränsad

Prop.
1981/82:109 43

omfattning
torde höglidlighållas. I riksdagen har också vid två tillfällen väckts motioner
om att den dock skulle slopas som flaggdag. De har dock avslagits med
motiveringen att prövningen borde ankomma på regeringen utan några uttalanden
från riksdagen i sakfrågan (se KrU 1974:18 och KU 1975/76:15). En synpunkt som
talar för att behålla dagen som flaggdag är alt del kan finnas anledning att ha
någon flaggdag utöver den 6 juni som erinrar om vårt lands historia.
Självfallet kan från denna synpunkt skäl åberopas för andra dagar än just
Gustav Adolfsdagen, men denna har dock så länge varit flaggdag att den inle
lämpligen bör bytas ul. Även midsommardagen och Nobeldagen bör vara kvar som
flaggdagar.

Som ny flaggdag har
utredningsmannen föreslagit dagen för riksdagsval. Frågan om valdagen som
flaggdag har därefter behandlats i riksdagen, som vid två fillfällen har bifalUt
betänkanden från konsfitulionsutskollel (KU 1973:10 och 1977/78:3), där
utskottet har ullalat all del är lämpligt all flaggning äger mm på dag för
riksdags- och kommunalval. F. n. äger dessa allmänna val mm på samma dag, som
sålunda i enlighet med utredningsförslaget och riksdagens uttalanden bör vara
allmän flaggdag.

Riksdagen har under senare
år behandlat även frågan om FN-dagen som allmän flaggdag (se UU 1973:4 och
1978/79:21). 1 sitt senaste betänkande i ämnet har utrikesutskottet förklarat
sig utgå från alt de från skilda håll framförda önskemålen om FN-dagen som
allmän flaggdag skulle komma all prövas i positiv anda i samband med den nu
aktuella översynen. Med hänsyn till denna inställning från riksdagens sida bör
även FN-dagen (den 24 oktober) tas upp som allmän flaggdag. Detta slår i god
överensstämmelse med rekommendationer från FN:s generalförsamling angående den
aktuella dagens höglidUghåUande liksom med vårt lands önskan att ge sill stöd
åt de ideal som FN representerar. Självfallet bör härvid FN-flaggan kunna
användas jämte den svenska. Någon uttrycklig föreskrift härom kan dock inte
anses behövlig.

1
enlighet med del anförda och med den fömt redovisade utgångspunkten att de hitfillsvarande
flaggdagarna bör behållas förordas alt följande dagar blir allmänna flaggdagar,
nämUgen nyårsdagen, påskdagen, den 1 maj, pingstdagen, svenska flaggans dag,
midsommardagen, FN-dagen, Gustav Adolfsdagen, Nobeldagen, juldagen, dag för
riksdagsval och konungens, drottningens saml kronprinsessans födelse- och
namnsdagar. Anlalel flaggdagar blir därmed 17 de år då riksdagsval äger mm och
annars 16.

Föreskrifter om de
allmänna flaggdagarna bör inte tas in i flagglagen utan frågan bör lämpligen
regleras genom en förordning, bl.a. med hänsyn till intresset av att anpassning
enkelt skall kunna ske till ändrade förhållanden beträffande de kungliga
flaggdagarna. Frågan bör emellertid anmälas för riksdagen.

I
det sammanhanget bör lämpligen även en annan fråga få sin lösning, nämligen den
om ell officiellt fastställande av svenska flaggans dags karak-

Prop. 1981/82:109 44

lär av Sveriges nationaldag. Alt den 6 juni - dagen för
Gustav Vasas val till konung år 1523 och för utfärdandet av 1809 års
regeringsform' -numera har denna karaktär är allmänt erkänt och har ullalats av
riksdagen bl.a. vid 1979/80 års riksmöte (se KU 1979/80:25). Mofioner i ämnet
har emellertid avslagits vid 1948, 1952 och 1956 års riksdagar saml vid riksmötet
1978/79, senast med motiveringen all, eftersom dagen barden angivna karaktären,
något riksdagens beslut för att bekräfta förhållandel inle fordrades. Om
emellertid enligl vad som nyss har förordals de allmänna flaggdagarna regleras
genom en förordning, erbjuds ell tillfälle att ge författningsmässigt uttryck
ål alt den aktuella dagen skall anses som nationaldag. I enlighet härmed
förordas att den 6 juni i förordningen betecknas som "Svenska flaggans dag
och Sveriges nationaldag". Självfallet åsyftas inle härmed att dagen eller
del därav skulle likställas med allmän helgdag, något som tidigare i skilda
sammanhang har ifrågasatts.

Erfarenheten
torde ha visat all den praxis som ulan slöd i särskilda föreskrifter har
utbildat sig för tillfäUig flaggning på slatUga byggnader i allmänhet har
fungerat ulan anmärkning, något som också har uttalats i betänkandet. Del skäl
utredningsmannen anfört för alt ändå föreslå en särskild reglering, nämligen
all del "dock icke lär kunna förnekas all understundom en påfallande
ovisshet om hur förfaras skall kommit lill uttryck" synes obestyrkt och i
varje fall inte av den bärkraften all det motiverar en detaljreglering av
flaggning på statliga byggnader. Den föreslagna bestämmelsen skulle dessutom
på ett omotiverat säll begränsa möjligheten för enskild myndighel all flagga.
Utredningsmannens förslag i denna del bör således inte genomföras. För
Stockholms del kan vid exempelvis utländska statsbesök samordning av
flaggningen ske genom medverkan av utrikesdepartementet utan några särskilda
föreskrifter.

3.5.3 Flaggans proportioner

Utredningsmannen har ansett att proportionerna på flaggan
inte bör ändras. I belänkandet har redovisats viss kritik som har bmkal riktas mol
flaggans nuvarande proportioner. Denna har dels gått ul på all proportionen
16:10 inle är den lämpligaste då flaggan nyttjas som fana, dels haft sin grund
i överväganden av bl. a. estetisk innebörd.

Den av
utredningsmannen redovisade kritiken har upprepats vid remissbehandlingen,
främst i konstakademiens remissvar. Akademien har med en utförlig motivering
gett uttryck för uppfattningen att proportionerna mellan fälten längs flaggans
underkant - f. n. 5, 2, 9 - bör ändras till all bygga pä lalserien 4, 2, 8. Samma
ståndpunkt har intagils av vetenskapsakademien och beslyrelsen för svenska
flaggans dag. Remissutfallet ger vid handen att erinringar mol den svenska
flaggans nuvarande propor-

' Även riksdagens första beslut år 1973 att anta den
nuvarande regeringsformen meddelades den 6 juni.

Prop. 1981/82:109 45

tioner
kan riktas från bl. a. praktiska och estetiska synpunkter. Mol detta måste dock
ställas del förhållandet all flaggan har haft dessa enligl del s. k. gyllene
snittet bestämda proportioner i vart fall under 75 år. Redan del utgör
naturligtvis ett starkt skäl mol all nu ändra proportionerna. Härtill kommer
emellertid att antalet flaggor i allmän och enskild ägo saml avbildningar av
flaggor torde uppgå tUl flera miljoner. Dessa flaggor med hittillsvarande
proportioner måste givetvis godtas även efter en ändring av proportionerna.
Men konsekvensen skulle då bU att den svenska flaggan under överskådlig tid
fick två alternativa utformningar. Med hänsyn härtill och då den kritik som har
riktats mol de nuvarande proportionerna inle kan bedömas som avgörande,
förordas all de nuvarande proportionerna behålls.

3.5.4
Flaggans färger

Flaggans
färger är nu i lagen beskrivna på del sättet all färgen på sidofällen skall
vara "ljust mellanblå" och på korset "guldgul". I proposifionen
lill flagglagen (prop. 1906:115) har beskrivningen av färgerna yllerligare
preciserats på det sättet att den ljust mellanblå färgen skall utgöra "en
sorts mörkare turkosblått" och färgen på korset vara "guldgul med en dragning
åt orange". För att tillverkare, myndigheter och aUmänhel skulle få en
klar uppfattning om färgerna har dels färgprov av tyg bifogals 1906 års
proposition, dels bestämmelser meddelats om att vissa myndigheter skall vara
skyldiga att fillhandahålla likare som visar mönsterfärgerna. En beskrivning av
det förfaringssätt som fillämpades vid färgning av 1908 års likare har också
publicerats i anslutning lill de bestämmelser som har meddelats i ämnet.

Det
har emellertid visat sig all osäkerhet numera föreligger i fråga om de kortekta
färgerna på flaggan. Av de likare som gavs ul år 1908 har en del förkommit, och
de återstående exemplaren har av alll att döma undergått förändringar i färgen
sedan sin fillkomst. Delsamma lorde vara förhållandel med de färgprov som har
bifogals propositionen. Med hänsyn bl. a. lill att flaggor numera tillverkas av
andra material än år 1908 - l.ex. konstfiber - och till att metoderna för färgning
har ändrats ger inte heller 1908 års beskrivning av förfaringssättet vid färgning
tillräcklig ledning. Statens provningsanstalt, som på utredningsmannens begäran
har gjort en undersökning i frågan, har uttalat att det inte går alt med
bestämdhet avgöra hur man vid flagglagens tillkomst avsåg att färgerna skulle
se ut.

Utredningsmannens
förslag går ut på alt färgerna skall bestämmas enligl den s. k. CIE-metoden,
som är baserad på fysikaliska egenskaper hos det färgade materialet. Det av
utredningsmannen framlagda förfallningsförslagel (se bilaga 1:6) har
utarbetats på grundval av undersökningar som med denna utgångspunkt har utförts
av provningsanslalten och bygger på medelvärdet av de bevarade likarnas
nuvarande färger (se närmare SOU 1966:62 s. 99-103).

Prop. 1981/82:109 46

Förslaget
alt använda en objektiv färgbestämningsmelod av den typ som CIE-systemel
representerar har godtagUs av de flesta remissinstanserna. Däremot har kritik
riktals mot att de sannolikt förändrade och numera varierande färgerna på 1908
års Ukare har använts som underiag vid utarbetandet av förslag till reglering.
Det har också kritiserats att estetiska synpunkter inte har anlagts på frågan.
Slutligen har från ett par håll efteriysts bestämda loleransområden för
färgerna.

Remisskrifiken
ger vid handen all förslaget inle bör genomföras i sUl nuvarande skick. Detta
gäller så mycket mera som andra och något enklare metoder för objektiv färgbeslämning
än CIE-systemel numera har utvecklats (PMS-systemet). Lämpligen bör därför
provningsanstalten få lill uppdrag att, efter samråd med statens heraldiska
nämnd och konstakademien och med beaktande av de uttalanden som har gjorts vid
remissbehandlingen, ge de närmare riktUnjer för färgerna på flaggan som
behövs. Därvid bör vad som kan utrönas i fråga om de färgnyanser som var
avsedda vid flagglagens tUlkomst tjäna som utgångspunkt, men estetiska
synpunkter bör också vägas in före färgernas slutliga fastställande. Någon
återgång lill de nyanser som tillämpades under 1800-talet.(då fälten hade en
närmast svartblå nyans) eller dessförinnan bör emellertid inte ske.

Utredningsmannens
förslag innebär också all fillverkare och försäljare skall ha möjlighet alt
sända in malerialprov fill provningsanslalten för all få anstaltens yttrande om
proven håller rätta värden i fråga om färger och är färgbeständiga. Några
bestämmelser härom synes emellertid inle behöva meddelas, eftersom anstaltens
skyldighet att utföra provning på uppdrag av myndigheter och enskilda numera
regleras av dess instrukfion (1965:650, omtryckt 1977:318). Eftersom del inle
kan uteslutas all anstaltens kommande föreskrifter blir rätt komplicerade (jfr
bilaga 1:6) bör emellertid i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget i belänkandel
bestämmelser meddelas om att anstalten på begäran skall tillhandahålla prov på
standardfärgerna. Några särskilda bestämmelser om likare behövs då inle längre.
Prov av del slag som avses nu lorde ge underlag för en fullständig eller så
gott som fullständig exakthet i återgivningen endast om proven består av samma
material som del som skall komma fill användning vid tillverkningen. Det kan
emellertid bl. a. av kostnadsskäl starkt ifrågasättas om garanfier för en så
långt gången driven exakthet är nödvändiga och om det inte är tillräckligt all
de kommande föreskrifterna kompletteras med prov i tryck på pappersmaterial.
Frågan bör undersökas närmare av provningsanslalten efter det samråd som nyss
har fömlskickals.

Med
detta spörsmål sammanhänger del från ell par håll framförda önskemålet om
uttryckliga regler om vilka loleransområden som skall anses godtagna i fråga om
färgerna. Delta skall ses mol bakgmnd av all utredningsmannens förslag
innehåller bestämmelser om färgerna som är utformade som formellt bindande
föreskrifter och även har slraffsanklionerats. Förslaget innebär nämligen aU
det liksom f n. blir straffbart all saluhålla

Prop. 1981/82:109 47

flaggor
vilka lill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som har föreskrivits.

En
ny reglering bör emellertid inte lämpligen få en sådan karaktär. Som föml har
berörts bör provningsansiallens kommande föreskrifter få karaktären av
riktlinjer, varifrån vissa variationer givelvis måste godtas i praktiken.
Något behov av straffsanktion kan inte anses föreligga, eftersom tillverkare av
flaggor under alla förhållanden får fömlsältas sträva efter en så korrekt
återgivning av flaggan som möjligt.

Med
dessa utgångspunkter reduceras frågan om toleransområden tiU elt mera
teoretiskt spörsmål. Det bör ankomma på provningsanstaUen alt under det
fortsatta arbetet pröva om några regler härom behövs.

Som
tidigare har nämnts föreskrivs f. n. i flagglagen att den blåa färgen i flaggan
skall ha ljust mellanblå nyans och den gula färgen guldgul nyans. Någon
motsvarighet lill dessa föreskrifter har inte tagits upp i utredningsmannens
förslag. Föreskrifterna är emellertid fortfarande av värde som vägledning för
allmänheten. De bör därför behållas i en ny reglering.

Sammanfattningsvis
förordas alltså att det i lag föreskrivs alt färgen skall vara ljust mellanblå
på flaggans sidofält och guldgul på korset. I lag bör vidare anges att
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om färgerna. Regeringen bör i förordningens form uppdra åt
statens provningsanstalt att, efter samråd med statens heraldiska nämnd och
konstakademien, meddela föreskrifter om riktlinjer för flaggans färger. Den
nuvarande straffbestämmelsen för faU då någon saluhåller flaggor som tiU färgen
skiljer sig från vad som är föreskrivet föreslås utgå.

3.5.5
Den tretungade flaggans användning

Den tretungade
flaggan (örlogsflaggan) används f n. inom försvarsmakten. Vidare får Konungen
och med hans tiUstånd andra medlemmar av del kungliga huset föra trelungad
flagga. I övrigi används Ivärskuren flagga.

Utredningsmannen
har föreslagit att den tretungade flaggan i viss utsträckning skall användas
även av stafiiga myndigheter utom försvarsmakten. Sålunda skall samma
myndigheter som enligl utredningsmannens förslag skulle få använda stora
riksvapnet föra trelungad flagga, nämligen departementen, riksdagen, högsta
domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskickningar. I övrigi skall enligl
förslaget den tvärskurna flaggan användas. Förslaget har närmast motiverats
med att del enligl utredningsmannens uppfattning inle råder full klarhet i
frågan om den irelungade flaggan är alt betrakta uteslutande som en
örlogsflagga. Hänvisning har här också gjorts till att särskild slalsflagga
finns i Danmark, Finland och Norge.

Överbefälhavaren,
överståthållarämbetet, vitterhetsakademien saml beslyrelsen för svenska
flaggans dag har vid remissbehandlingen gell ullryck för åsikten att den
nuvarande gränsdragningen för den irelungade flaggans användning bör behällas.

Prop. 1981/82:109 48

Goda
skäl synes kunna åberopas lill slöd för uppfattningen att den tretungade
flaggan ursprungligen var att se som en slalsflagga, låt vara att denna
uppfattning inte är oomstridd. Gällande ordning för användningen av trelungad
flagga har emellertid numera en i vart fall drygl 70-årig tradifion bakom sig.
Som har påpekats vid remissbehandlingen torde i del aUmänna medvetandet den tretungade
flaggan förknippas närmast med del kungliga huset och försvarsmakten. Att nu
göra den lill en mera aUmän slalsflagga skulle sannolikt leda lill ålskiUiga
komplikationer, och all förbehålla den för vissa civila myndigheter ter sig
omotiverat. Riksdagen har också så sent som år 1955 avvisat tanken på en sådan
förändring (se KU 1955:13). Av skäl som nu har angetts bör lämpligen gällande ordning
behållas.

I
den nuvarande flagglagen finns detaljerade bestämmelser om i vilka fall den tretungade
flaggan skall användas inom försvarsmakten. Sådana bestämmelser synes
emellertid i enlighet med vad utredningsmannen har förordat inte behöva ha sin
plats i lag. I stället bör bestämmelser meddelas i Ijänslereglemenlel för
försvarsmakten, där redan f n. föreskrifter i ämnet finns intagna. Vissa
ändringar i dessa föreskrifter föreslås i betänkandet (Ds Fö 1979:4) Nytt Ijänslereglemenle
för försvarsmakten, som f n. övervägs inom försvarsdepartementet. Förslaget
innebär all del i viss utsträckning anförtros ål överbefälhavaren och även ål
andra militära chefer all bestämma om flaggning inom försvarsmakten.
Bestämmelser härom i lagen behövs inte.

Nuvarande
bestämmelse om att medlemmar av del kungliga huset kan använda trelungad flagga
med något av rikets vapen i vitt fäll i korsets mUt bör givetvis finnas kvar.
Däremot saknas skäl att behålla motsvarande föreskrift beträffande den tvärskurna
flaggan, som numera sedan lång fid tillbaka har upphört all bmkas med vapen av
medlemmar av del kungliga huset.

3.5.6
Frågan om straffsanktioner

Såvitt
gäller flagglagens nuvarande straffbestämmelser (6 §) har föml angetts att del inle
finns anledning all behålla en regel om straff för den som saluhåller flaggor
vilka fill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som är föreskrivet. I övrigi
är det enligt flagglagen straffbelagt alt använda trelungad flagga där sådan inle
får föras liksom att använda en flagga på vilken det obehörigen har anbringats
märken, bokstäver eller andra tecken. Vidare är del straffbart all saluhålla
flaggor som inte håller föreskrivna proportioner.

Med
hänsyn till de bestämmelser lill skydd för den svenska flaggan som finns i vammärkeslagen,
mönslerskyddslagen och lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella
beteckningar (se avsnitt 2.2) saml fill att tillverkare av flaggor som förut
har konstaterats kan sträva efter en så kortekt återgivning som möjligt av den
svenska flaggan saknar dessa

Prop. 1981/82:109 49

straffbestämmelser praktisk betydelse. Del synes därför inle
erforderligt all behålla dem.

3.5.7 Tiden för fiaggans hissande och nedhalande

Enligl Ijänslereglemenlel för försvarsmakten gäller f. n.
all flaggan skall hissas kl. 8.00 under månaderna mars-oktober och kl. 9.00
under övrig del av året saml all den skall halas ned vid solens nedgång, dock
senast kl. 21.00'. Samma ordning anges i almanackorna och i de rekommendationer
för flaggning som beslyrelsen för svenska flaggans dag har gett ut. För
flaggning vid dödsfall och begravningar finns vissa särskilda traditioner.

Utredningsmannen har föreslagit all fiden för flaggans
hissande och nedhalande skall anges i författning. Förslaget har i allmänhet
lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen.

Del är naturligtvis önskvärt att de traditioner som har
utbildat sig i nu aktuellt hänseende så långt möjligt iakttas både vid offenllig
och vid enskild flaggning. Mol tanken på alt meddela föreskrifter härom i
författning synes dock kunna åberopas att man med sådana skulle riskera att
onödigtvis hämma framför alll den enskilda flaggningen, som del ju är angeläget
alt uppmuntra. Med hänsyn härtill och då del inle torde ha lelt till några
olägenheter all tiderna för flaggans hissande och nedhalande inle är författningsreglerade
förordas att några föreskrifter om dessa ej meddelas. Det synes inte heller
erforderligt all i författning ta upp bestämmelser om flaggning med utländska
flaggor. För försvarsmaktens del bör i överensstämmelse med vad som föreslås i
betänkandet Nyll Ijänslereglemenle för försvarsmakten gällande bestämmelser
behållas.

3.5.8 Formen för en ny reglering

Av skäl som har angetts ovan under 2.5.3 bör de gmndläggande
bestämmelserna om Sveriges flagga meddelas genom lag. I del föregående har endasi
förhållandevis begränsade ändringar i sak i förhållande fill den nuvarande
regleringen föreslagUs, men de ingrepp som behöver göras i denna är ändå så
omfattande all 1906 års flagglag lämpligen bör ersättas av en ny lag i ämnel.

De allmänna flaggdagarna bör som förut har angetts las upp
i en förordning. Genom en särskild förordning bör vidare, i enlighet med vad
som har förordals under 3.5.4, statens provningsanstalt bemyndigas att efter
samråd med statens heraldiska nämnd och konstakademien fastställa närmare rikfiinjer
för färgerna på den svenska flaggan.

' På fartyg skall örlogsflagga dock vara hissad hela
dygnet. För krigstillstånd finns särskilda regler.

4 Riksdagen 1981/82. 1 samt. Nr 109

Prop. 1981/82:109 50

4
Upprättade författningsförslag

I
enlighet med det anförda har inom jusliliedeparlemenlel upprättats förslag till

1)
lag om Sveriges riksvapen

2)
lag om Sveriges flagga

3)
förordning om allmänna
flaggdagar

4)
förordning om rikfiinjer för
färgerna i Sveriges flagga.

De föreslagna bestämmelserna
synes inle behöva kommenteras i vidare mån än som har skett i del föregående.

5
Förteckning över svenska statsemblem m. m.

Genom
Pariskonvenlionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten
har de fördragsslulande staterna bl.a. överenskommit att bereda visst inlernalionelll
skydd åt sina vapen, flaggor och andra statsemblem saml märken och stämplar
för officieU kontroll och garanti liksom alll som ur heraldisk synpunkt utgör efterbildning
därav (art. 6ler). För tillämpningen av de härom meddelade bestämmelserna i konvenfionen
har de fördragsslutande länderna överenskommit all ömsesidigt tillställa varandra
förteckningar över de stalsemblem samt officiella märken och stämplar som de
önskar ställa under skydd av konventionen. Enligl den s.k. Londonlexten från år
1934 av konventionen skulle skyddet, utom i fräga om notoriskt kända
statsemblem (t. ex. statsvapen och stalsflaggor), vara beroende av all en sådan
förteckning hade överlämnats.

Pariskonvenfionen
har härefter reviderats bl.a. genom de s.k. Lissabon- och Stockholmstexlerna
från år 1958 resp. 1967, vilka numera har liUträlts av Sverige (se prop.
1969:34 och 1969: 168). Efter denna revision är skyddet åt statsemblem saml
officiella märken och stämplar utformat på del sättet all endasi stalsflaggor
är skyddade utan vidare. För övriga officiella beteckningar behöver skydd inle
medges med mindre än alt en förteckning över dessa beteckningar har upprättats
och avlämnats.

Enligl
sina direktiv hade utredningsmannen fåll lill uppgift all utreda frägan om att
fastställa en sådan förteckning över svenska statsemblem och svenska officiella
märken och stämplar som nu avses.

Utredningsmannen
har föreslagit all en sådan förteckning som stalsemblem skall uppta stora och lilla
riksvapnet saml den tretungade och den tvärskurna flaggan. Några andra stalsemblem
bör enligt utredningsmannen inte tas upp. Detta skulle innebära all
tre-kronors-bilden får skydd som stalsemblem endasi i form av lilla riksvapnet.
Enligt utredningsmannen bör förteckningen inte omfatta en trekronorsbild där de
tre kronorna är

Prop.
1981/82:109 51

anordnade
på annat sätl än två ställda över den tredje. Av officiella märken och stämplar
har endast de s.k. runmärkena för smör, ägg och fläsk ansetts böra upptas i
förteckningen. Stämplarna för arbeten av plafina, guld och silver behöver enligl
utredningsmannen inle las upp, då Irekronorsbilden som är del karakteristiska
för dessa beteckningar åtnjuter skydd redan som vapen. Utredningsmannen finner inle
heller anledning all i övrigi ta med Irekronorsbilden bland de officiella
märkena och stämplarna. Del av Svenska elektriska malerielkonlrollanstalten (SEMKO)
använda s.k. S-märket anses inle heller behöva las med i förteckningen. 1
betänkandet har tagils in elt förslag till förteckning jämte översättning till franska
med avbildningar av de aktuella emblemen (SOU 1966:62 s. 10-16).

Flertalet
remissinstanser har lämnat utredningsmannens förslag i denna del ulan närmare
kommentarer.

KammarkoUegiet, SEMKO och
handelskammaren i Malmö anser att det yllerligare bör övervägas alt uppta SEMKO:s
S-märke i förteckningen.

Patent- och
registreringsverket anser det önskvärt att förteckningen åtföljs av
avbildningar av riksvapnen i de olika tillåtna utföringsformerna. 1 varje fall
bör enligt verket stora riksvapnet återges såväl i dess helhet som med endast ordensinsignier
och sköldhållare, alltså ulan vapenlält, saml lilla riksvapnet återges dels i
dess helhet och dels med enbart sköld och krona. Vapenbilden bestående enbart
av tre kronor, två över den tredje, bör förekomma såsom tredje utföringsform,
om lagen om rikets vapen ändras på så sätl all skölden inle blir obligatorisk.
Under rubriken andra stalsemblem bör också las upp den i riksvapnen
förekommande kungliga kronan. Det finns inget att invända mot förslaget att ta
upp de officiella vammärkena för smör, ägg och fläsk i förteckningen. Verket ifrågasätter
dock om inte till vamuppgiften smör och ägg bör fogas ost, eftersom enligt vad
verket tror sig vela runmärkning förekommer även i fråga om ost.

Palenlverket har vidare
uttalat alt verket inle känner sig helt övertygat av den argumentering som
utredningsmannen har anfört till slöd för uppfattningen all de officiella
stämplarna för platina-, guld- och silverarbeten inle bör tas med i
förteckningen. Verket hemsläller all i varje fall ädelme-tallslämpeln i del s.
k. katlfoisutförandel, vilket sätts på ädelmetallarbelen av svensk
tillverkning, las med i förteckningen.

Frågan om en förteckning
enligt Pariskonventionens artikel 6ter har inte förlorat sin aktualitet. Del är
känt att missbmk har förekommit utomlands av svenska stalsemblem och då främst
den i lilla riksvapnet ingående trekronorsbUden. För all begränsa möjligheten
till sådant missbruk bör en förteckning upprättas och överlämnas från svensk
sida.

Förteckningen bör utöver
vad utredningsmannen har föreslagit omfatta även SEMKO:s S-märke. Såvitt gäller
mnmärkel bör anmärkas all delta numera är inregistrerat dels generellt för
mejeriprodukter och dels för ägg medan den svenska exporten av fläsk har
upphört sedan flera år tiUbaka.

Prop.
1981/82:109 52

Förteckningen
bör avfattas i enlighet härmed. Del synes inle nödvändigt att i enlighet med
vad patent- och registreringsverket har ifrågasatt la upp även den kungliga
krona som förekommer i de båda riksvapnen bland de svenska slalsemblemen. I övrigi
bör förteckningen kompletteras på del säll som palenlverket har angell i sitt
remissyttrande.

Prop. 1981/82:109 53

Bilaga
1:1

Lag
om rikets vapen;

given
Stockholms slott den 15 maj 1908.

§.

Rikels
vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.

2 §.

Stora
riksvapnet består av en genom elt utböjt guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld.

Huvudsköldens fyra fäll äro
blå, första och fjärde fälten med tre kronor av guld, två ställda över den tredje,
samt andra och tredje fälten med tre ginbalksvis gående strömmar av silver,
belagda med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Hjärlskölden
är kluven i två fäll. Första fältet är bandvis tredelat i blått, silver och
rött med en däröver ställd vase av guld. Andra fältet är blått med en i
silvervatten stående bro i tre spann med två krenelerade torn av silver. Över
bron sitter en gyUene örn, och i fältets översta del synes karlavag-nens
stjärnbild av guld.

Sköldhållare äro två lillbakaseende
lejon av guld med kluvna svansar och röda utsträckta lungor. Lejonen krönes med
kunglig krona.

Skölden
täckes av en kunglig krona, och kring densamma hänga serafimerordens insignier.

Hela
vapnet omgives av ett vapenlält under kunglig krona.

Stora
riksvapnet må brukas även utan sköldhållare, ordensinsignier eller vapenlält.

3 § .

LUla
riksvapnet utgöres av en blå sköld med tre kronor av guld, ställda två över den
tredje. Skölden är läckt av en kunglig krona och omgiven av serafimerordens insignier.
Vapnet må dock brukas även utan dessa insignier.

4 § .

Brukar
någon offentligen vapen eller märke, som utgör efterbildning av stora eller
lilla riksvapnet, sådana desamma blivit i 2 och 3 §§ här ovan beskrivna, men i
väsentliga delar skiljer sig från det efterbildade, bote från och med 10 lill
och med 100 kronor. Samma lag vare, där någon lill salu håller vapen eller
märke, som nu sagts.

5 §.

Böter,
som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång lill böternas
fulla gäldande, skola de förvandlas enligl allmän lag.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1909; dock all vad i 4 § är stadgat icke skall
tillämpas i avseende å dessförinnan registrerat varumärke, så länge skydd
därför ålnjutes.

Prop. 1981/82:109 54

BUaga
1:2

Lag
angående rikets flagga;

given
Stockholms slott den 22 juni 1906.

1 § .

Svenska
flaggan är blå med gult kors.

Korset
skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fält.

2 § .

Flaggan skall vara
tvärskuren, utom då den användes såsom örlogsflagga, i vUkel fall den skall
vara trelungad. Örlogsflagga skall föras

a)
å flottans fartyg, båtar och
byggnader;

b)
å rikets fästningar;

c)
åTiärens kasernbyggnader, läger
och övningsplatser, så ock å hären fillhörande fartyg och bålar, när de föras
av militär befälhavare; och

d) å
byggnad, som i sin helhet är upplåten lill stab, tmppförband eller

militär utbUdningsskola.

3 §.

Färgen
å flaggans sidofäll skall vara ljust mellanblå och å korset guldgul. Likare å
mönsterfärger skall tillhandahållas å de ställen. Konungen bestämmer.

4 § .

Å Ivärskuren
flagga skall flaggans hela längd förhålla sig lill dess höjd som 16 till 10; å
fälten skall längden förhålla sig fill höjden; för de inre fälten som 5 till 4
och för de yttre som 9 lill 4.

Å
trelungad flagga skall flaggans hela längd med lungor vara dubbelt så stor som
höjden; de yttre fälten skola, lungorna oräknade, vara lika stora som de inre
fälten; fältens längd skall förhålla sig lill höjden som 5 fill 4. Tungorna
skola vara lika långa; ej må de yttre lungornas ytterkanter bilda vinkel med
flaggans över- eller underkant.

Korsets
bredd skall vara hälften så slor som fältens höjd.

5 §.

Hans
Maj;l Konungen och med Hans tiUstånd medlem av konungahuset må föra trelungad
flagga, med eller utan rikets vapen å vitt fält i korsets mitt, så ock använda
sådant tecken i den tvärskurna flaggan.

Enligt
bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må i trelungad flagga, för
utmärkande av befäl, föras visst tecken, anbragt i det övre inre fältet.

I
övrigi får ej flagga förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

6 §.

Den,
som bmkar trelungad flagga, där sådan icke må föras, eller använder flagga,
därå obehörigen anbragls märke, bokstav eller annat tecken, eller lill salu
håller flagga, vilken till färgen uppenbarligen skiljer sig från vad i 3 § föreskrives
eller som icke håller de i 4 § bestämda inbördes mått, böle från och med 10 fill
och med 100 kronor.

Prop.
1981/82:109 55

Vad
sålunda är stadgat avser flagga, vari vinkelrätt ställt gult kors är anbragt å
blå botten.

7
§.

Böter, som enligl denna
lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång lill böternas fulla gäldande,
skola de förvandlas enligl allmän lag.

Genom
denna lag upphävas alla föml meddelade, däremot stridande bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1906; dock må hillills brukliga fiaggor föras infiU
utgången av år 1908.

Prop. 1981/82:109 56

BUaga
1:3

Förslag
i betänkandet

SOU
1966:62

Förslag
till

Lag
om rikets vapen

Härigenom
förordnas som följer.

1 § .

Rikets
vapen äro två, stora riksvapnet och lilla riksvapnet.

2 § .

Stora
riksvapnet beslår av en genom ett utböjt kors av guld kvadrerad, med en kunglig
krona krönt sköld med hjärlsköld.

Huvudsköldens
fyra fäll äro blå, första och fjärde fälten med tre kronor av guld, två över
den tredje, samt andra och tredje fälten med tre av vågskuror bildade ginbalkar
av sUver, överlagda med elt krönt lejon av guld med röd lunga samt röda tänder
och klor.

Hjärtskölden
är kluven. Första fältet är styckat av blått, silver och rött saml belagt med
en vase av guld. Andra fältet är blått med en i vatten stående bro i tre spann
med två krenelerade torn, alll av silver. I fältets övre del är Karlavagnens
stjärnbild och under denna en örn med vänslervänl huvud och sänkta vingar,
gripande elt blixlknippe, alll av guld.

Huvudskölden
omgives av serafimerordens insignier.

Sköldhållare
äro två med kungliga kronor krönta lillbakaseende lejon av guld med kluvna
svansar saml röda lungor, tänder och klor. Lejonen slår på ell postament av
guld.

Del
hela omgives av ett med en kunglig krona krönt hermelinsfodrat vapenlält av
purpur med guldfrans, uppbundet med lofsprydda guldband.

Stora
riksvapnet må brukas även ulan ordensinsignier, sköldhållare och vapenlält, med
allenast ordensinsignier eller med allenast ordensinsignier och sköldhållare,
därvid postamenlet må uteslutas.

3 § .

Lilla
riksvapnet utgöres av en med en kunglig krona krönt blå sköld med tre kronor av
guld, två över den tredje.

Skölden
omgives av serafimerordens insignier.

Sköldhållare
äro två med kungliga kronor krönta lillbakaseende lejon av guld med kluvna
svansar saml röda tungor, länder och klor. Lejonen stå på ett postament av
guld.

LUla
riksvapnet må brukas även utan ordensinsignier och sköldhållare, med allenast ordensinsignier
eller med allenast sköldhållare, därvid postamenlet må uteslutas.

4 § .

Stora
och lilla riksvapnet må föras av Konungen och medlemmar av konungahuset.

Stora
riksvapnet må i övrigi användas endasi av slalsdepartementen, riksdagen, högsta
domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskickningar så ock, på säll Konungen
i kommandoväg bestämmer, inom krigsmaklen.

Prop.
1981/82:109 57

Lilla
riksvapnet må användas av andra statliga myndigheter och institufioner än i
andra stycket sägs. Myndigheten eller institutionen må därvid till vapnet foga
ett dess verksamhet symboliserande emblem.

Ej
må någon eljest utan vederbörligt tillstånd av Konungen eller myndighel
Konungen förordnal offentligen använda stora eller lilla riksvapnet, där ej
fråga är om tillfällig dekoraliv utsmyckning vid höglids- eller festlillfällen
inom konungahuset eller nationen.

Konungen
äger meddela närmare föreskrifter rörande omfattningen av den i andra och
tredje styckena avsedda användningen av rikets vapen.

5
§.

Brukar
någon offentligen stora eller lilla riksvapnet i strid mol vad i 4 § sägs, dömes
lill böter högst 500 kronor.

Samma
lag vare, där någon håller lill salu eller offentligen bmkar stora eller lilla
riksvapnet, där vapnets framställning i väsentliga delar skiljer sig från
vapenbeskrivningen i 2 och 3 §§.

Denna
lag träder i kraft den 196 , dock må redan befintligt riks-

vapen,
som ingår som dekorativ utsmyckning av byggnad, beslå ändå dess användning
strider mol vad i 4 § är stadgat, därest vapnet icke ulan olägenhet kan
avlägsnas. Genom lagen upphäves lagen den 15 maj 1908 (nr 65) om rikels vapen.

5 Riksdagen 1981/82. I samt. Nr 109

Prop.
1981/82:109 58

BUaga
1:4

Förslag
i betänkandet

SOU
1966:62

Förslag
till

Lag
angående rikets flagga

Härigenom
förordnas som följer.

1 §.

Svenska
flaggan är blå med gult kors.

Korset
skall vara vinkelrätt ställl mot flaggans kanter.

2 § .

Flaggan
föres dels såsom tvärskuren och dels såsom trelungad.

Å
den tvärskurna flaggan skall hela bredden förhålla sig till hela längden som 10
lill 16. I övrigi skola de inbördes mållen vara: vartdera av de båda inre
fältens bredd 4 och längd 5; vartdera av de båda yttre fältens bredd 4 och
längd 9; korsarmarnas bredd 2.

Å den tretungade flaggan
skall hela bredden förhålla sig till hela längden med tungor som 10 liU 20.1 övrigi
skola de inbördes måtten vara: vartdera av de båda inre fältens bredd 4 och
längd 5; vartdera av de båda yttre fältens bredd 4 och längd, tungorna
oräknade, 5; tungornas längd 8; korsarmarnas bredd 2. Ej må de yttre tungornas
ytterkanter bilda vinkel med flaggans över- eller underkant.

3 § .

Flaggans
blå och gula färger skola vara av den nyans, varom närmare föreskrifter
meddelas av Konungen.

4 § .

Konungen
och med Hans tillstånd medlem av konungahuset må föra trelungad flagga med
eller ulan stora eller lilla riksvapnet å vitt fäll i korsets mitt.

5 §.

Slalsdepartementen,
riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskickningar föra trelungad
flagga.

6 § .

Inom
krigsmakten föres trelungad flagga såsom örlogsflagga på sätt Konungen i kommandoväg
bestämmer.

7 § .

I
övrigi flaggas med Ivärskuren flagga.

8 §.

För
utmärkande av befäl må i örlogsflagga vissa tecken föras i övre inre fältet
enligt bestämmelser som Konungen i kommandoväg meddelar.

Prop. 1981/82:109 59

9 §.

Flagga må ej i vidare mån
än som följer av 4 och 8 §§ förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

10 §.

Den som bmkar trelungad
flagga, där sådan icke må föras, eller bmkar flagga, därå obehörigen anbragls
märke, bokslav eller annat tecken, eller lill salu hållen flagga, vilken icke
håller de i 2 § bestämda inbördes måtten eller som lill färgen uppenbarligen
skiljer sig från vad i 3 § föreskrives, dömes till böter högst 500 kronor.

Vad
sålunda är stadgat avser varje flagga, vari ell mot kanterna vinkelrätt ställl
gult kors är anbragt på blå botten, evad flaggan är avsedd att hissas eller att
föras som fana eller standar.

Denna
lag träder i kraft den 196 . Genom lagen upphäves lagen

den 22 juni 1906 (nr 55)
angående rikets flagga.

Prop. 1981/82:109 60

Bilaga
1:5

Förslag
i betänkandet

SOU
1966:62

Förslag
till

Kungörelse
angående allmänna flaggdagar och annan ofliciell flaggning

Härigenom
förordnas som följer.

1 § .

Å
svenska staten här i riket tillhöriga eller av svenska staten disponerade
byggnader, inrymmande statliga myndigheter och institutioner, så ock vid Sveriges
beskickningar och lönade konsulat, skall å nedannämnda allmänna flaggdagar
sådan svensk flagga vara hissad, som av myndigheten eller institutionen enligl
vad därom är stadgat må begagnas.

2 § .

Allmänna
flaggdagar äro Nyårsdagen

den
28 januari; H. K. H. Kronprinsens namnsdag Påskdagen

den
30 april; H. K. H. Kronprinsens födelsedag den 1 maj Pingstdagen

den
6 juni; H. M. Konungens namnsdag samt Sv'enska flaggans dag den 11 november; H.
M. Konungens födelsedag Juldagen; så ock dag för val i hela riket lill
riksdagens andra kammare.

3 § .

Där
det vid andra tillfällen än i 2 § sägs finnes påkallat all flaggning i den omfattning
och med sådan flagga, som i 1 § avses, äger rum, bestämme Konungen eller
myndighet Konungen förordnal om sådan flaggning.

4 § .

Finnes
för särskiU fall påkallat all inom viss ort här i riket flaggning äger mm å
byggnader, som i 1 § avses, bestämme därom för Slockhoim Konungen eller myndighel
Konungen förordnat och eljest vederbörande landshövding.

5 §.

Å
statlig myndighels eller institutions byggnad må efter bestämmande av myndighetens
eller institutionens chef flaggning äga mm på dag, som för myndigheten eller inslilulionen
är av särskild betydelse.

6 §.

Flaggan
hissas under månaderna mars-oktober klockan 8 och under månaderna
november—februari klockan 9 saml nedhalas vid solens nedgång, dock senast
klockan 21.

Prop.
1981/82:109 61

7 § .

Riksdagen lärer jämväl
flagga å sina byggnader i enlighet med vad nu sagts.

8 §.

För krigsmaklen gäller däriämle
vad om flaggning kan vara eller bliva i kommandoväg stadgat.

Denna
kungörelse träder i kraft den 196

Prop.
1981/82:109 62

Bilaga
1:6

Förslag
i betänkandet

SOU
1966:62

Förslag
till

Kungörelse
angående färgerna i rikets flagga

Kungl.
Maj:t har med slöd av 3 § lagen den 196 angående rikels

flagga funnit gott stadga
som följer.

1 §.

De
i lagen angående rikets flagga angivna färgerna skola vara av sådan nyans, att
jämlikt del kolorimetriska standardreferenssyslemel enligl CIE 1931 vid
belysning med slandardljuskälla C med en infallsvinkel mol ytan av 45° och
observation vinkelrätt mol den belysta ytan följande luminans-faklorer Y och kromaficitetskoordinater
x och y erhållas, nämligen för den blå färgen Y = 8.5; x = 0.200 och y = 0.207
samt för den gula färgen Y = 44.1; x = 0.464 och y = 0.453. Del förutsattes
härvid, alt värdet av luminansfaktorn Y för magnesiumoxid är= 100.

2 § .

TUlverkare
och försäljare av flaggor äga att för kontroll av att de i flaggduksmaterial
förekommande blå och gula färgnyanserna äro i enlighet med i 1 § angivna värden
lill statens provningsanstalt insända malerialprov tillika med vamdeklaralion
och redogörelse för använda färger och för infargningsförfarandet.

3 § .

Provningsanslalten
skall i sitt yttrande över resultatet av verkställd kontroll jämväl uttala sig
om färgbesländighelen hos de insända materialproven.

4 § .

Tillverkare
och försäljare av flaggor äge ock hos statens provningsanstalt utbekomma genom
provningsansiallens försorg anskaffade prov å färger, vilka hålla de i 1 §
angivna värdena.

Denna
kungörelse träder i kraft den 196 .

Genom
densamma upphäves kungörelsen den 18 september 1908 (nr 119) angående likare å mönslerfärger
för rikets flagga.

Prop. 1981/82:109 63

BUaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian
(Ds Ju 1981:4) Sveriges riks vapen och Sveriges flagga

REMISSINSTANSER

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
överbefälhavaren, statens heraldiska nämnd, kommerskollegium, patent- och registreringsverket
(palenlverket), historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universitet,
länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Örebro och Malmöhus län,
vetenskapsakademien, vitierhets-, historie- och antikvitetsakademien
(vitterhetsakademien), akademien för de fria konsterna (konstakademien),
statens provningsanstalt, riksmarskalksämbelel, Sveriges industriförbund, Sfiftelsen
Svenska Flaggan, Svenska FN-förbundet, Stiftelsen Svenskt Färgcenimm och
Skandinaviska Färginstilutel AB. Härutöver har skrivelser inkommit från
armémuseum, Slandardiseringskommissionen i Sverige (SIS), avdelningsdirektören
Uno Lindgren, f d. kanslirådet Nils af Malmborg och överstelöjtnanten Åke Thott.

REMISSYTTRANDENA 1 Allmänna synpunkter

Förslagen i promemorian tillstyrks så gott som
genomgående. Från en del håll förs dock fram förslag lill mindre ändringar
eller tillägg.

Till de
instanser som tUlstyrker promemorieförslagel i sin helhet i föreliggande skick
hör historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universitet,
länsstyrelserna i Stockholms, Örebro och Malmöhus län, vetenskapsakademien,
vitterhetsakademien, riksmarskalksämbetet, Sveriges industriförbund och
Stiftelsen Svenska Flaggan.

Vetenskapsakademien
och vitterhetsakademien konstaterar, var och en för sig, med lillfredsslällelse
all förslagen i den nu aktuella departementspromemorian i stort sett
tillgodoser de önskemål som resp. akademi framförde i remissvar år 1967.

Riksmarskalksämbetet
hälsar med lillfredsslällelse de framlagda förslagen, vUkas genomförande sägs
undanröja nuvarande oklarheter beträffande den rättsliga regleringen av det
berörda området.

Prop.
1981/82:109 64

2
Sveriges riksvapen

2.1
Vapenbeskrivningarna

Vad
gäller beskrivningen av de båda riksvapnen, särskill stora riksvapnet, har
utförliga synpunkter lämnats av avdelningsdirektören Uno Lindgren, som bl. a.
anför.

Del
gyllene korset med raka korsarmar förekommer under 1500-

talel
som kungligt och furstligt värdighetstecken. Korset bör därför ha raka korsarmar,
enär del ju är samma kors som i flaggan. De sköldhållande lejonen böra ej ha
kluvna svansar, som är en slilföreleelse från renässansen utan berättigande i
våra dagar. Kronan på sköldhållarna är ej en rangkrona utan en heraldisk krona
och bör därför vara öppen såsom i t. ex.

Luxemburgs
vapen.-- I 2§, 1 st. förekommer en oriklig formulering

"kungliga
husets dynaslivapen", vilket bör rättas lill antingen "kungliga

husets
vapen" eller "dynastiens vapen". Med den kännedom man

nu
har om folkungavapnets utseende, då det var riksvapen, böra "ström

marna" rättas lill "ginbalkvis ställda kavlar" såsom föreslås i Berghmans

arbele "Dynastien Bernadottes vapen och det svenska riksvapnet". Ut

trycket "gående strömmar" ärf ö. felaktigt, enär "gående" i
heraldiska

beskrivningar användes om djur. - Uttrycket "däröver" i 2§, 2 st. är

direkt felaktigt och måste vara "överlagda med" för alt giva den bild
man

avser. I 3 st. förekommer "däröver" i rakt motsatt betydelse lill i 2
st. och

bör rättas till "ovan åtföljd av". "Vasaällens vapen"
bör förtydli

gas med "kungliga Vasaättens vapen", enär vapnets utseende och tink

turer tidigare varit annorlunda. Vidare bör "vase i guld" rättas till
"av

guld".---- Uttrycket
"Ätten Bernadottes vapen" i 2§, 3 st. bör

rättas
lill "Dynasliens Bernadolles vapen". Bron bör göras böjd

och
vara åtföljd ovan av endasi den napoleonska örnen på sin åskvigg.

—
Sedan utdelningen av svenska ordnar lill svenska medborgare upphört, kan man
ifrågasätta riktigheten av att låta riksvapnen prydas med serafi-merorden. En
begränsning lill enbart vapnet för konungen-stormästaren kunde dock länkas.
Uttrycket "insignier" är oklart och bör vara "kedja", enär
orden även har andra insignier.

Även
statens heraldiska nämnd och armémuseum anser all uttrycket "en vase /
guld" bör bytas mol "en vase av guld". Enligl överstelöjtnanten
Åke Thott bör i tydlighetens intresse utsägas alt Vasaättens vapen innehåller
"en slormvase av guld".

Såvitt
gäller Ulla riksvapnet tillstyrker patentverket att ell emblem beslående av
enbart de tre kronorna ställda två över den tredje betraktas som lilla
riksvapnet och all en bestämmelse härom intas i lagen. Emellertid anser verket
all 3 § i lagförslaget inle har fåll en nöjaktig lydelse i detta avseende.
Patentverket föreslår därför all 3 § andra och tredje styckena får följande
lydelse: "Den i vapnet ingående skölden kan omges av serafimerordens insignier.
— Såsom lilla riksvapnet skall jämväl anses trekronors-emblemet ulan sköld och
kunglig krona."

Prop.
1981/82:109 65

I
samma riktning uttalar sig statens heraldiska nämnd och armémuseum, som menar
att ett vapen inte kan förekomma utan sköld, varför del inle är heraldiskt
korrekt all ange all lilla riksvapnet får brukas även ulan sköld. Dessa
instanser förordar all 3§ tredje stycket ändras lill: "Lilla riksvapnet
får brukas även ulan ordensinsignier. De tre öppna kronorna av guld ställda två
över en kan brukas frislående ulan sköld och är då all jämstäUa med lilla
riksvapnet."

Kommerskollegium
ansluter sig tUl den i promemorian uttalade uppfattningen att varje
återgivande av tre kronor, två ställda över den tredje, utgör lilla riksvapnet.
Denna uppfattning överensstämmer också med den praxis kollegiet tillämpat vid
prövning av ärenden enligl lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra
officiella beteckningar. Vidare framhåUer kollegiet all kollegiet i vissa fall
bedömt att de tre kronorna ordnade på annat sätl är förväxlingsbart med lilla
riksvapnet varför också sådana fall har föranlett prövning enligt lagen.
Däremot har kollegiet inte - som görs i promemorian - ansett att varje
återgivning av tre kronor utgör en erkänd symbol för landet och därmed alUid
bör åtnjuta skydd enligl ovannämnda lag.

Stiftelsen
Svenskt Färgcentrum och Skandinaviska Färginstitutet AB noterar all färgerna i
riksvapnen inle preciseras mer än med orden "blått", "rött"
och "purpur" och ställer frågan om riksvapnens blå färg skall överensstämma
med flaggans blå färg.

2.2
Användningen av riksvapnen

Mol
förslaget i promemorian om riksvapnens användning har ingen erinran framförts
från remissinstansernas sida.

Patentverket
erinrar om att enligt lagförslaget även andra än de i paragrafen särskilt
uppräknade får använda stora riksvapnet om särskilda skäl föreligger. Palenlverket
påpekar att verket sedan gammalt har använt stora riksvapnet på palenlbrev och
vissa registreringsbevis saml i stämplar som härigenom får ett högfidligl
utseende. Del är enligl palenlverket önskvärt - inle minst med tanke på att en slor
del av verkels kunder är utländska uppfinnare och företag - att denna
användning får forlsälla. Delta bör enligl verket även kunna ske inom ramen för
den föreslagna regeln.

2.3
Formen för en ny reglering

Förslaget
alt 1908 års vapenlag ersätts av en ny författning, beslutad av riksdagen, i
samma ämne har inte föranlett någon erinran från remissinstanserna. Förslaget
till utformning av den nya lagen har däremot kommenterats från några håll,
även bortsett från utformningen av vapenbeskrivningarna.

Prop. 1981/82:109 66

Enligt
avdelningsdirektören Uno Lindgren bör i 1 § stå all riksvapnen är symbol för
Sverige, vilket är elt vidare begrepp än svenska staten.

Armémuseum
förordar all begreppet "statschefen" i samma paragraf ändras till
"Konungen". Del förefaller enligt museet annars ologiskt alt t. ex.
vid uppräkning av aUmänna flaggdagar tala om "Konungens" födelsedag
resp. "Konungens" namnsdag medan i sammanhang med riksvapnet används
uttrycket "statschefen".

Lagtextens
beskrivning av stora riksvapnet (2 §) bör enligl statens heraldiska nämnd
följas av en motsvarande vapenbeskrivning, formulerad i vedertagna heraldiska
termer. Denna kan enligt nämnden lämpligen återges i en finstilt not.

Överbefälhavaren,
som biträder lagförslaget med motiveringar, gör följande kommentar.

Kommande
lagen och dess gmnd synes inte vara skäl för ändringar i nuvarande Tjänslgöringsreglemenlel
för försvarsmakten (TjRF) i de. delar (bilagan 1:3) som anger stora och Ulla
riksvapnet för särskilda tecken och skyltar. Motsvarande är förhållandel
beträffande föreliggande förslag lill nyll Ijänslereglemenle.

Likaså
synes lagförslaget inte ge gmnd för ändringar av de fanor och standar med stora
resp. Ulla riksvapnet som nu är fastställda för vissa förband inom
försvarsmakten.

3
Sveriges flagga

3.1 Flaggningsplikten

Promemorieförslaget
att någon flaggningsplikl - utöver den som f n. gäller inom försvarsmakten -
inte bör införas tillstyrks allmänt av de remissinstanser som berör denna
fråga. Till dessa hör historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universUet
som bestämt avstyrker alt flagg-ningspliklen utsträcks med motiveringen alt ell
sådant åläggande skulle dra med sig alltför stora kostnader.

3.2 De
allmänna flaggdagarna m.m.

Rekommendationen
i promemorian all de allmänna flaggdagarna utökas med två, dag för val i hela
riket lill riksdagen och FN-dagen, biträds av remissinstanserna, liksom
förslaget alt bestämma flaggdagarna i en författning.

Svenska
FN-förbundet uttalar sin stora liltfredsslällelse med förslaget att FN-dagen
blir allmän flaggdag.

Enligl
historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universUet måste det anses
väsentligt alt midsommardagen och den 6 juni kvarstår som flaggdagar. Att dagen
för allmänna riksdagsval (men ej kommunalval)

Prop.
1981/82:109 67

blir
flaggdag tillstyrks även av nämnden, som tillägger att del kanske borde
övervägas om inle också de övriga nordiska ländernas nationaldagar kunde få
status av svenska flaggdagar.

Stiftelsen
Svenska Flaggan noterar med glädje all den 6 juni i förslaget till förordning
om aUmänna flaggdagar mbriceras som "Sveriges nafional-dag och Svenska
Flaggans Dag".

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser all del är naturligt all de lokala organ, som hittills
har svarat för firandet av Svenska flaggans dag, även efter att denna har
fastställts som nationaldag, känner ansvar för all bära upp och utveckla
traditionerna kring den 6 juni.

3.3
Flaggans proportioner

Förslaget
att behålla flaggans nuvarande proportioner lämnas utan erinran från alla håll
utom av konstakademien, som vidhåller sin i tidigare remissyttrande framförda
uppfattning (jfr promemorian, avsnitt 3.4).

3.4
Flaggans färger

Vad
i promemorian har anförts om att flaggans nuvarande färger i princip bör
behållas har allmänt godtagits under remissbehandlingen.

Denna
ståndpunkt intar även historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala
universitet, som dock uttalar att nämnden i och för sig har en viss förkärlek
för en återgång till flaggans gamla färger, brukade under tidigare skeden av
vår historia. Då emellertid en övergång skulle bli alltför kostnadskrävande
och två flagglyper inle gärna kan fillålas existera sida vid sida, avstår
nämnden från förslag i delta fall.

Enligt
Stiftelsen Svenskt Färgcentrum torde beträffande färgangivelsen för fiaggan i
den föreslagna lagtexten den generella beskrivningen i 1 § vara filWyllesl.
Däremot utgör enligl Färgcenimm angivelsen i 3 § inle på något säll ell
förtydligande, eftersom begreppet "ljust mellanblå" resp. "guldgul"
saknar förankring i allmänt medvetande. När det gäller den blå färgen torde det
vara så alt beskrivningen närmast leder tanken lill en ljust blå färg, långt
från svenska flaggans blå. Enda skälet till att behålla denna text i lagen
skulle då enligl Färgcenimm vara av historisk tradition på gmnd av att
uttrycken använts i 1906 års lag.

Färgcentrum
noterar vidare med tillfredsställelse att i förslaget nu en mjukare formulering
används i färgbestämningarna och att dessa bestämmelser kaUas riktvärden saml
att lagen inle längre nödvändiggör den exakthet som tidigare fömtsalles,
eftersom inga straffpåföljder skall utgå för den som inte helt lyckats uppfyUa
de teknologiska krav som tidigare förslag fömlsatte uppfyllda.

När
det gäller sättet att beskriva flaggans färger har statens provningsanstaU,
Färgcentrum, Skandinaviska Färginstitutet AB och SIS avgetl utförliga
yttranden.

Prop.
1981/82:109 68

Gemensamt
i yttrandena av dessa instanser framhålls att man vid bestämmande av mätdata
för flaggans färger bör utgå från den nyligen av SIS — efter samarbete med bl.a.
Färgcenimm och provningsanslalten - fastställda svenska standarden för ell färgbeteckningssyslem
(SS 0191 00) och den som komplettering fastställda färgatlasen (SS 019102).
Helst - men inle med nödvändighet - bör man, enligt vad som anförs i
yttrandena, välja två av de 1412 färgprover söm ingår i färgatlasen. Del i
promemorian omnämnda PMS-systemet anses av Färgcentrum och Färginslilulet som helt
olämpligt för färgbeleckningar i delta sammanhang.

Färginstitutet,
som bl. a. har till uppgift att producera färgprover till den nämnda färgatlasen,
anför alt man vid framställning av färglikare för flaggan kan använda ett
täckande färgmaterial som appliceras på papper.

ProvningsanstaUen
— som utförligt redovisar olika omständigheter all beakta när flaggans färger
fastställs - förordar all regeringen i stället för anstalten meddelar de
föreskrifter i ämnel som behövs. Skälet lill provningsansiallens inställning i
denna fråga är att promemorieförslaget aktualiserar en konfliktsituation för
anstalten genom att denna skulle komma alt uppträda dels som en provande
institution, dels som en föreskrivande myndighet. En jävsliknande situation
skulle kunna uppslå mellan dess intresse som provande institution och de
intressen anstalten skall ta lill vara som föreskrivande myndighet. Anstalten lUlägger
alt del tekniska underlaget för en regeringsförordning kan erhållas genom
mätdata för flaggans färger som provningsanslalten är beredd all ta fram i
samarbete med statens heraldiska nämnd och konstakademien. ProvningsanstaUen förklarar
vidare alt den inte har någon erinran mot att på begäran tillhandahålla prov
på färger som svarar mot de värden som anges i förordningen. Provningsanslalten
fömtsälter att möjligheter alt ta ul en avgift för denna service skapas.

Såvitt
gäller frågan om prov på färger hänvisar Färgcenrum till all SIS och Färginstilutel
liUhandahåller prover på färger enligt den svenska standarden. Färgcenimm
och/eller Färginstilutel bör delta i del förulskickade samrådet angående
flaggans färger.

Konstakademien
ullalar sin tillfredsställelse med förslaget all provnings-anstalten har all
samråda med statens heraldiska nämnd och akademien vid utarbetande av
riktlinjer för färgerna på Sveriges flagga.

Sveriges
industriförbund fömtsälter att provningsanslalten, innan föreskrifter
utfärdas, kontaktar de fillverkare som berörs.

3.5
Den tretungade flaggans användning

Förslaget
att bmkel av den tretungade flaggan begränsas till att gälla inom det kungliga
huset och försvarsmakten tillstyrks allmänt av de instanser som uttalar sig i
denna fråga, bl.a. överbefälhavaren, statens heral-

Prop. 1981/82:109 69

diska nämnd, patentverket, historisk-filosofiska
sektionsnämnden vid Uppsala universitet, länsstyrelsen i Stockholms län och
armémuseum.

Det
förslag om användning av den irelungade flaggan som nu har förts fram bygger enligl
patentverket på den tradition som skapats under 1900-lalel. Som framhålls i
promemorian lorde i del allmänna medvetandet den tretungade flaggan förknippas
närmast med del kungliga huset och försvarsmakten. Palenlverket instämmer i
denna uppfattning och stödjer lagförslaget i denna del.

Även historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala
universitet betonar att den Irelungade flaggan i det allmänna medvetandet har
en grundmurad prägel av kunglig flagga och örlogsflagga.

Statens
heraldiska nämnd och armémuseum motsätter sig tanken all i miUtära sammanhang
annat än örlogsflagga skall tillåtas förekomma. Därför bör enligl dessa
instanser formuleringen "Inom försvarsmakten/år trelungad flagga användas
..." ändras fill "Inom försvarsmakten skall trelungad flagga användas
...".

Enligl
avdelningsdirektören Uno Lindgren är del vid flagglagens revision angelägel,
alt den tretungade flaggans mera än 300-åriga tradition som slalsflagga återknytes.
11, ex. Danmark och Norge är de statliga flaggorna tungade, framhåller
Lindgren. Liknande synpunkter framförs av/, d. kanslirådet NUs af Malmborg.

3.6 Frågan om straffsanktioner

Som föml har berörts uttalar Färgcentrum sin lillfredsslällelse
med det förhållandel all någon straffpåföljd inte föreslås för den som inle
helt lyckas tUlgodose de tekniska kraven på färgerna i flaggan. Förslaget all
avslå från straffsanktioner har i övrigt inte kommenterats från något håll.

3.7 Tiden för flaggans hissande och halande

Promemorians rekommendafion att inle förfallningsreglera
när på dygnet flaggan i förekommande fall skall vara hissad har berörts bara i
två yttranden.

Stiftelsen
Svenska Flaggan finner del posUivl all någon reglering om flagglider inle avses
bli meddelad. Detta ligger helt i linje med stiftelsens uppfattning som den
redovisats i årsberättelsen under ett antal år under mbriken "Liberalare
flaggregler. En upplysningsfräga". Ur 1980 års årsberättelse för
stiftelsens styrelse, som stiftelsen har bifogat, kan följande avsnitt under
den angivna rubriken återges.

Bland den civila allmänheten förekommer en utbredd
uppfattning all "lagbrott" föreligger om flaggan hissas eller
nedhalas på andra tider än de som vunnit hävd. Många anmälningar till
stiftelsens expedition vittnar härom. Då lagar saknas kan emellertid så inte
vara fallet.

Prop. 1981/82:109 70

Självfallet måste det betraktas som ett mycket positivt
drag all svensken i gemen vill honorera sin flagga genom ett formellt korrekt handhavande.

Enligl styrelsens uppfattning får emellertid formalismen
ej drivas så långt att flaggning uteblir om "normliderna" ej kan
hållas eller all nya flaggslänger ej resas p. g. a. att flaggning ej kan
förväntas ske på "officieUa lider".

Mol angiven bakgrund vUl styrelsen framhålla att frihet
råder för civila företag och enskilda personer att fiagga på tider vederbörande
själv bestämmer dock att fiaggan lämpligen ej bör vara hissad i mörker.

Styrelsen hemställer om läns- och lokalkommitléers liksom enskUda
personers benägna medverkan all lokall sprida upplysning härom. Genom
styrelsens försorg har meddelanden om flaggreglernas liberalisering tUlslällls
bokförlag m. fl. som trycka almanackor (motsv.).

Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län talar övervägande
skäl för all de nu fillämpade och allmänt accepterade klockslagen för flaggans
hissande och halande anges i den föreslagna förordningen om allmänna
flaggdagar.

3.8 Vissa särskilda frågor angående författningsregleringen

Utöver de synpunkter på författningsregleringen av de
olika spörsmålen som sammanhänger med Sveriges flagga vilka har framgått
tidigare skall här redovisas följande.

Statens heraldiska nämnd och armémuseum anser all 4 §
andra stycket andra meningen i promemorians förslag lill lag om Sveriges flagga
är missvisande i fråga om begreppet befälstecken, eftersom en (örlogs)flagga ej
kan vara befälstecken. Inom försvarsmakten råder, enligt vad som framhålls i
yttrandena, en bestämd åtskillnad mellan dessa båda begrepp. Meningen föreslås
därför erhålla följande ändrade lydelse: "Örlogsflagga kan förses med
beteckning för flaggman (= olika antal vila femuddiga stjärnor) men är då all
betrakta som befälstecken och ej som örlogsflagga."

Armémuseum föreslår vidare all "Statschefen" i
samma paragraf byts mol "Konungen".

Beträffande förslaget till förordning om allmänna
flaggdagar anför överbefälhavaren och armémuseum att begreppet
"Kronprinsessan" bör ändras till "tronföljaren".
Sistnämnda remissinstans föreslår vidare all man av praktiska skäl gör
åtskillnad mellan flaggdagar med fast datum (nationaldagen, nyårsdagen,
pingstdagen m. fl.) och flaggdagar mei föränderligt datum (Konungens och
Drottningens födelse- och namnsdagar m.fl.). Med nämnda gruppering som grundval
kan sedan de årliga flaggdagarna enligt armémuseum fastställas i en särskUd
förteckning i samband med almanackans tillkomst.

Prop.
1981/82:109 71

Innehåll

Propositionen
.................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag
......................................................... ... 2

1. Förslag
lill lag om Sveriges riksvapen ................. 2

2. Förslag
lill lag om Sveriges flagga ...................... 3

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 4 febmari 1982 . 4

1. Inledning
..................................................... ... 4

2.
Sveriges riksvapen .......................................... ... 6

3.
Sveriges flagga ............................................. .. 11

4.
Hemställan ................................................... 16

5.
Beslut ........................................................... .. 16

Bilaga
1 Departementspromemorian (Ds Ju 1981:4) Sveriges riks

vapen och Sveriges flagga .................... 17

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttrandena över Ds Ju 1981; 4

........................................................ 63

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982