Prop. 1981/82:112

Prop.
1981/82:112

Regeringens proposition 1981/82:112

om lag om
styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

beslutad
den 18 februari 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen all antaga del förslag som har tagils upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

NILS
G. ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag lill en lag om slyrelserepresenlalion för
samhället i vissa stiftelser. Lagen ersätter den nuvarande lagen (1976: 350) om
styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser som
upphör att gälla vid utgången av juni 1982.

1
den nya lagen begränsas den samhälleliga styrelserepresenlationen till vissa allmännylliga
stiftelser. Enligt lagen har sålunda regeringen rätt all utse en statlig
ledamot (offenllig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för allmännylliga
stiftelser med tillgångar som överstiger 5 milj. kr. Högst tio stiftelser får samfidigt
omfattas av statlig slyrelserepresenlalion.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982 och gälla till utgången av
juni 1985.

I Riksdagen I981I82. 1 samt. Nr 112

Prop. 1981/82:112 2

Förslag
till

Lag
om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Staten har rätt alt utse en ledamot (offenllig styrelseledamot) och en

ersällare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem

miljoner kronor i tUlgångar.

2 §
Regeringen beslutar om sådan slyrelsérepresentation som anges i I §.

Högst lio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation.

3
§ Offentliga styrelseledamöter
skall särskilt verka för all samhällets intressen beaktas i verksamheten.

4
§ Om frågan uppkommer all
inrätta offentlig slyrelserepresenlalion i en stiftelse, är stiftelsen efter
anmodan skyldig all lill regeringen överiämna en avskrift av sliflelseurkunden,
stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar
dess ekonomiska ställning.

Sådan
anmodan får förenas med vite.

5
§ Offentliga styrelseledamöter
och ersällare utses för den lid som regeringen bestämmer.

6
§ Den offentlige
styrelseledamoten får närvara och delta i överläggningar när ärenden, som
senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill särskill utsedda
styrelseledamöter.

7
§ Del åligger stiftelsen att
betala arvode och annan ersättning lill den offentlige styrelseledamoten och
hans eller hennes ersällare.

Om
arvode ulgår till ledamöter eller ersättare som har utsetts av stiftelsen har
den offentlige slyrelserepresenianlen eller ersättaren rätt till arvode med
samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodet särskill. Arvodel skall
dock vara lägst 5 000 kronor och högst 20000 kronor om året för ledamot saml
lägst 3000 kronor och högst 15000 kronor om året för ersättare.

Offentliga
styrelseledamöter och ersällare har rätt lill ersättning för nödvändiga
kostnader för resor och uppehälle.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982 och gäller lill utgången av juni 1985.

Prop. 1981/82:112 3

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-18

Närvarande:
statsråden Ullslen, ordförande, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder,
Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Molin.

Föredragande:
statsrådet Åsling

Proposition
om lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

1
Inledning

Riksdagen
antog år 1972 lagen (1972:827) om offentliga styrelseledamöter i vissa akfiebolag
och stiftelser (prop. 1972:116, NU 1972:62, rskr 340). Genom lagen fick staten
rätt alt under en försöksperiod utse en ledamot och suppleant för denne i
styrelsen för samtidigt högst 30 förvaltningsak-tiebolag eller allmännylliga
stiftelser. För stiftelsernas del gällde som förutsättning alt de hade tillgångar
som översteg 5 milj. kronor. Efter beslut av riksdagen år 1976 (prop.
1975/76:166, NU 1975/76:68, rskr 402) utsträcktes den statliga
representationsrätten fill att omfatta även producerande aktiebolag och
ekonomiska föreningar som enligl vissa kriterier hade särskild betydelse från
allmän synpunkt. Beslutet kom till ullryck i lagen (1976: 350) om slyrelserepresenlalion
för samhället i aktiebolag; ekonomiska föreningar och stiftelser. Lagen skulle
gälla under en försöksperiod av tre år och den offentliga styrelserepresenlationen
fick samtidigt omfatta högst 60 aktiebolag eller föreningar och högst tio
stiftelser. Våren 1979 beslöt riksdagen all förlänga försöksperioden lill den
30 juni 1980 samtidigt som lagens tillämpningsområde inskränktes lill all
endast omfatta högst 30 förvallningsbolag eller allmännnytliga stiftelser (prop.
1978/79:184, NU 1978/79:59, rskr 415). Del förutsattes därvid all en
utvärdering av den dUlUlsvarande verksamheten skulle ligga lill grund för
riksdagens slutliga ställningstagande till systemet med offentliga
styrelseledamöter. Försöksperioden har därefter ytterligare förlängts lill
utgången av juni 1982. Under hösten 1979 tillkallade dåvarande chefen för
industridepartementet en särskild utredare' för all göra en utvärdering av
försöksverksamheten. Utredaren har avlämnat belänkandel (Ds 1 1980:21)
Samordning, insyn,

'
Professorn Kjell Goldman.

Prop.
1981/82:112 4

styrning. Belänkandel har remissbehandlats. Till
protokollet i delta ärende bör fogas en sammanfattning av utredningens
överväganden och förslag som bilaga I och en sammanställning av
remissyttrandena som bilaga 2.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

År 1973 påbörjades försöksverksamhel med offentliga styrelserepresentanter
i vissa aktiebolag och stiftelser med slöd av lagen (1972:827) om offenllig slyrelserepresenlalion
i vissa aktiebolag och stiftelser. Verksamheten var tidsbegränsad till tre år.
Tre olika motiv angavs för att införa samhällelig slyrelserepresenlalion,
nämligen ideologiska, effekliviletspoli-tiska och intressebevakande. Det
ideologiska motivet baserades på ett allmänt rätlvisekrav och på paralleller
med samhället i stort och utgick från att del inom förelagen måste finnas en
allmän demokratisk kontrollmöjlighet. Det effektiviletspoliliska argumentet
utgick från alt förelagens effektivitet skulle öka genom att representanter
för det allmänna bereddes plats i företagens styrelser. Det intressebevakande
motivet slutligen innebar att samhället behövde slyrelserepresenlalion för alt
kunna bevaka all dess intressen beaktades i förelagens verksamhet.
Försöksverksamheten ingick som en del i en reform som avsåg ell utbyggt samarbete
mellan förelagen och samhället i övrigi. Elt syslem för inforamlionsulbyte
mellan samhället och förelagen, det s.k. DIS-syslemet, och slyrelserepresenlalion
för de anställda ingick som ö\riga element. I sistnämnda del permanen-lades
verksamheten år 1976 genom lagen (1976: 351) om slyrelserepresenlalion för
arbetstagare i akfiebolag och ekonomiska föreningar, medan DIS-syslemet numera
upphört.

Genom lagen om offenllig slyrelserepresenlalion fick
staten rätt alt utse en ledamot och en suppleant för denne i styrelsen för
samtidigt högst 30 förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser med
tillgångar som översteg 5 milj. kronor. De offentliga styrelseledamöterna
skulle inle inta någon särställning utan ha samma ställning och ansvar som övriga
styrelseledamöter. Under försöksperioden utsågs offentliga styrelserepresentanter
i 22 förvaltningsbolag och åtta stiftelser.

Verksamheten med offenllig slyrelsérepresentation
utvärderades under år 1975. Utvärderingen byggde på intervjuundersökningar med
offentliga styrelserepresentanter och styrelseordförande och presenterades i
promemorian (Ds 1 1975:6) Slyrelserepresenlalion för samhället. Ertarenheterna
av den offentliga styrelserepresenlationen hade i stort sett varit positiva.

Genom lagen (1976: 350) om slyrelserepresenlalion för
samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och styrelser utvidgades
tillämpningsområdet lill all avse även aktiebolag med egen produktion och
ekonomiska föreningar under en ny försöksperiod på tre år. Offentlig styrelserepresen-

Prop.
1981/82:112 5

lalion fick samtidigt omfatta högst 60 aktiebolag och tio
stiftelser. De offentliga styrelseledamöterna skulle ha rätt all delta i
styrelsens arbetsutskott.

Systemet med offenllig slyrelserepresenlalion var en
kontroversiell fråga. Den irepartiregering som liUträdde efter 1976 års
riksdagsval anmälde i sin regeringsförklaring alt den inle avsåg all placera
statliga representanter i industriföretagens styrelser.

Den utvidgade representationsrätten, som 1976 års lag
medgav utnyttjades således inte. Under försöksperioden behölls styrelserepresenlationen
i de förvaltningsbolag och stiftelser där ledamöter tidigare utsetts, men inga ytteriigare
förelag tillkom.

År 1979 förlängdes giltighetstiden av 1976 års lag
ytterligare ett år samtidigt som aktiebolag med egen tillverkning och
ekonomiska föreningar fördes bort från lagens tillämpningsområde. De skäl som
angavs var bl.a. att principiella invändningar kunde resas mol alt kontakterna
mellan staten och näringslivet skedde i former som innebar alt
ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga intressen blev oklar och all
vikliga avgöranden riskerade att undandras allmänhetens insyn. Staten borde
undvika all själv bygga in sig i förelag som den skulle slå fri all övervaka
utifrån. Vidare framhölls den risk som fanns för att statliga styrelseledamöter
skulle kunna användas för diskret statlig makturövning gentemot näringslivet.
De principiella invändningarna gällde i första hand offenllig slyrelserepresenlalion
i industriföretagen. 1 samband med föriängningen av lagens giltighetstid
förutsattes att en bred utvärdering av den dittillsvarande verksamheten skulle
ligga lill gmnd för riksdagens slutliga ställningslagande lill systemet med
offentliga styrelseledamöter.

Under hösten år 1979 tillkallade dåvarande chefen för induslrideparlemenlel,
efter regeringens bemyndigande, en särskild utredare för att göra denna
utvärdering. 1 direktiven för utredningen angavs alt utvärderingen borde syfta
till att belysa dels de principiella frågorna och dels praktiska för- och
nackdelar med offentliga styrelseledamöter. Även frågan om syftet med
representationen kunde nås i andra former borde belysas. Mol bakgrund av
utvärderingens resultat hade utredaren all föreslå åtgärder.

Utredaren har i betänkandet (Ds I 1980: 21) Samordning,
insyn, styrning lagt fram förslag om en fortsatt försöksverksamhet med
offentliga styrelserepresentanter i vissa stiftelser. I fråga om aktiebolagens
styrelser föreslår utredaren alt verksamheten med offentliga styrelseledamöter
skall upphöra när giltighetstiden för lagen går ut vid utgången av juni 1982.

Förslagen grundas på en värdering av de praktiska
erfarenheterna av systemel med offentlig slyrelserepresenlalion. 1 utredningen
har samtliga de ordinarie offentliga styrelseledamöterna och de verkställande
direktörerna eller motsvarande i de 20 investmentbolag och åtta stiftelser som
ingått i systemet vid utgången av år 1979 intervjuats. Totalt har 67 personer
fungerat som offentliga och ordinarie ledamöter eller suppleanter, därav 40

Prop. 1981/82:112 6

ledamöter.
I stort har samtliga offentliga ledamöter i aktiebolagen angett fördelar med systemel
medan sju dessutom har angell nackdelar. En ledamot vill avskaffa systemet och
sju andra är tveksamma lill det, i vart fall i dess nuvarande form. Fyra av
dessa sju vill alt del skall omfatta de stora rörelsedrivande bolagen.

13
av de 19 verkställande direktörerna i aktiebolagen anser all systemet haft
varken avgörande för- eller nackdelar. En av de återstående anser systemet
meningslöst. De övriga fem är posifiva. Tio verkställande direktörer vill
avskaffa systemet. Fyra av dessa påpekar att systemet är meningslöst i rena
investmentbolag.

En offenllig
ledamot i stiftelse anser systemet överflödigt. En annan ställer sig tveksam,
men anser systemet befogal i stiftelser som har ell stort inflytande i
näringslivet. En tredje påpekar, all om samhället vill ha insyn i de olika
förelagen med anknytning till stiftelserna måste man gå andra vägar. Två
ledamöter vill ha en ökad styrning. Två verkställande direktörer anser all
systemet är onödigt.

Utredaren
har vid bedömningen av för- och nackdelar med offenllig slyrelserepresenlalion
i aktiebolag funnU, att de viktigaste nackdelarna är

1.
svårigheten alt förena systemet
med demokratiska principer om allmän insyn och ansvarighet,

2.
oklarheten i fråga om ansvarsfördelningen
mellan enskilda och offentliga intressen

och
att de viktigaste fördelarna är

1.
den breddade styrelsekompelensen

2.
funktionen som facklig birepresenlalion.

I
fråga om stiftelser har utredaren ansett att del finns ell speciellt motiv för
samhällelig insyn på grund av den lill det allmännyttiga ändamålet knutna skattemässiga
särställningen.

Utredaren
avstår emellertid från all la ställning lill om offentlig slyrelserepresenlalion
är en lämplig form för sådan insyn och föreslår alt inga ändringar görs i
avvaktan på stiftelseutredningens (Ju 1975:01) ställningstagande till
stiftelsernas ställning och verksamhet.

Remissinstansernas
uppfattningar går vitt isär i frågan om offentliga styrelseledamöter i
investmentbolagen. Många av dem anser all systemet bör bibehållas, i vissa fall
med klarare definierade uppgifter för den offentlige ledamoten, en del anser
all systemet bör utvidgas lUl att avse även rörelsedrivande företag, medan de
flesta aktiebolagen och vissa intresseorganisationer tillstyrker utredarens
förslag och instämmer i den analys som gjorts.

Majoriteten
av remissinstanserna tillstyrker förslaget om fortsalt offenllig slyrelserepresenlalion
i stiftelserna.

För
egen del anser jag att det finns behov av kontakter mellan staten och näringslivet.
Nära samverkan och ömsesidig information mellan stat, kommun och näringsliv är
viktiga föratsättningar för en balanserad samhäUsfill-

Prop. 1981/82:112 7

växt.
Jag finner dock att utredningen klart belyst de principiella svårighelerna med
att utnyttja offentliga styrelseledamöter för sådana kontakter. Kontakterna
mellan staten och näringslivet bör inle ske i sådana former att ansvarsfördelningen
blir oklar mellan enskilda och offentliga intressen. En konstaterad nackdel med
systemet är just denna oklarhet. Jag anser all del finns andra former för
samverkan mellan stat och näringsliv som bättre fyller del syfte som de
offentliga styrelseledamöterna skulle verka för. Till detta återkommer jag i
avsnitt 2.2.

Beträffande
stiftelserna biträder jag i sak utredningens förslag men föreslår av laglekniska
skäl alt den nuvarande lagen får upphöra när giltighels-liden går ut och att
den ersätts av en ny lag med begränsad giltighetstid. Se avsnitt 2.3.

2.2
Offentliga ledamöter i investmentbolagens styrelser

Mitt
förslag: Den offentliga styrelserepresenlationen bör upphöra när försöksperioden
går ut vid utgången av juni 1982.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med miti förslag. Remissinstanserna: Meningarna är
delade (se bil. 2 avsnitt 3).

Skäl
för mUt förslag:

När
systemet med offentlig slyrelserepresenlalion infördes på försök fanns ett anlal
olika skäl för del. Bl. a. räknade man med all de offentliga ledamöterna skulle
bredda sakkunskapen i förelagen, fungera som informationskanaler mellan
förelag och samhälle, stärka demokratin genom insyn i företagens verksamhet och
bevaka all samhälleliga synpunkter beaktas i företagen.

Kritik
mol systemet har förekommit under försöksperioderna, bl. a. har invändningar
rests mol all kontakterna mellan näringslivet och staten sker i former som
innebär all ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga intressen blir
oklar och all viktiga avgöranden riskerar att undandras allmän insyn. Den
begränsade utvärdering av systemet som gjordes 1975 bedömdes som otillräcklig
när slufiig ställning skulle tas till systemet och en bredare utvärdering har
därför gjorts i den utredning som ligger lill grund för mitt förslag. Den
intervjuundersökning som gjorts i utredningen visar att de praktiska vinster
som uppnåtts med den offentliga styrelserepresenlationen är sådana alt de i alll
väsentligt kan uppnäs även på annat sätt.

Den offentlige
styrelseledamotens uppgift har varit all bevaka all samhällets intressen
främjas i styrelsearbetet. Del har framkommit all de offentliga ledamöternas
deltagande i styrelsearbetet bara i några fall haft påvisbara effekter på
innehållet i enskilda beslut och bara obetydligt påverkal styrelsearbetets
karaktär. 1 motsatt riktning, dvs. som företagels företrädare gentemot
myndigheterna har de offenfiiga ledamöterna agerat i något enstaka fall.

Prop. 1981/82:112 8

Vad
som avses med samhällsintresset är för övrigt inte klart definierat och detta
innebär vissa principiella problem eftersom systemet föratsätter alt de
offentliga styrelsemedlemmarna inle ges konkreta direktiv av den politiska
ledningen. Intervjuundersökningen har enligl utredaren gell intrycket, all
samhällsintresset uppfattats som i en diffus mening rådande idéer i den
offentliga verksamheten. 1 vart fall har del inte såvitt framgår av undersökningen
inträffat alt någon myndighet tagit kontakt med en offenllig ledamot och
lämnat ledning om del samhälleliga intresset.

Syftet
all bredda sakkunskapen i aktiebolag har delvis uppnåtts. Flera av de berörda
styrelserna har tillförts ett personligt vetande, och en effekt av försöksverksamheten
kan komma alt bli alt företagen får ell ökat intresse av att knyta sakkunskap
från den offentliga sektorn lill sin styrelse. Företagen bör dock själva få
bedöma sill behov av denna sakkunskap.

I
fråga om information mellan företag och samhälle inför föreslående åtgärder har
de offentliga slyrelserepresenlanlerna visat sig vara i huvudsak onödiga. De
offentliga styrelseledamöterna har inle spelat någon betydelsefull roll för
informationsflödet i någondera riktningen. Någon samordning av åtgärder har
således inle åstadkommils med hjälp av de offentliga ledamöterna. För
information mellan förelag och samhälle finns andra kontaktvägar utbyggda. Det
finns en nära samverkan och ömsesidig information mellan samhället och
näringslivet som bl. a. kommit fill uttryck i de avtal om lokaliseringssamråd
som regeringen träffat med Sveriges industriförbund. Kooperativa förbundet
(KF) och Lanlbrakarnas riksförbund (LRF). Även i övrigi sker fortlöpande samråd
mellan företag och myndigheter. Något behov av att använda offentliga
styrelseledamöter för detta finns inle.

Kravet
på representation har även motiverats med ett insynsbehov, kanske främst i
fråga om stiftelserna, men även när det gäller aktiebolagen har insyn ansetts
viktig. Försöksverksamheten visar all de offentliga styrelseledamöterna minst
fått den insyn som är den för styrelseledamöterna normala, men därav kan inte
dras några slutsatser om all "samhället" fåll insyn i verksamheten.
Det kan konstateras alt sekrelesshänsyn utgjort ell hinder för all rapportera
enskilda styrelseärenden vidare, och det är även oklart vem ledamöterna evenlueUl
skall rapportera lill. Ytteriigare ett problem som rör insynen är all ökad
samhällelig insyn skulle kunna få köpas lill priset av minskad allmän insyn i
kontakterna mellan samhälle och förelag. Systemet skulle kunna leda lill all
vikliga avgöranden undandras allmän insyn. Denna fråga är emellertid av
principiell natur och några säkra slutsatser kan inle dras på grundval av
försöksverksamheten.

En
fråga i detla sammanhang är om den offentliga styrelserepresentationen
inneburit all demokratin stärkts.

Vid
utvärderingen har skilts mellan insyn och inflytande för de anställda å ena
sidan och för samhällsorganen å den andra.

Vissa
av de offentliga styrelseledamöterna har fungerat som kommuni-

Prop. 1981/82:112 9

kalionskanaler mellan styrelse och anställda och kan
därigenom sägas i någon utsträckning förstärkt företagsdemokratin. Emellertid
har de anställda numera, i motsats lill vad som gällde när den offentliga styrelserepresenlationen
infördes, laglig rätt till representation även i moderbolagens styrelser. Offenllig
slyrelserepresenlalion behövs alltså inte av detta skäl.

Såvitt avser den samhällsdemokraliska kontrollen över
aktiebolag kan denna ske antingen utifrån, dvs. ulan all delta i skötseln av
bolagen, eller inifrån genom alt delta i skötseln. Den offentliga styrelserepresenlationen
är ell exempel på ell försök till kontroll inifrån. Den samhälleliga kontrollen
utifrån riskerar dock att bli mindre effektiv om samhället deltar i
verksamhetens ledning. Del kan från demokratisk synpunkt ses som en fördel om
den politiska ledningen står fri i förhållande lill bolagen i stället för att
vara inblandad i skötseln av dem. Dessutom är de offentliga ledamöternas
arbete undandraget den politiska kontroll som är den normala i offenllig
verksamhet.

Sammanfattning av skälen

De praktiska vinster som uppnåtts med offentliga styrelseledamöter
i inveslmenlsbolagens styrelser är sådana all de i alll väsentligt kan uppnås
på annat säll. Nackdelarna med systemet från principiell synpunkt är dock så
stora att det redan av del skälet inle finns anledning att forlsälla verksamheten
efter försöksperiodens utgång.

2.3 Offentliga ledamöter i vissa stiftelsers styrelse

Mitt förslag: Nuvarande lag om styrelserepresenlafion för
samhället i vissa akfiebolag och stiftelser bör ersättas av en lag om slyrelserepresenlalion
för samhället i vissa stiftelser. Lagen bör endasi vara tillfällig och gälla
längst till utgången av juni 1985.

Utredningens förslag: Nuvarande lagstiftning bör förlängas
såvitt avser stiftelserna i avvaktan på sliflelseulredningens förslag.
Förslaget överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Majorilelen tillstyrker utredningens
förslag.

Skäl för mitt förslag:

De frågor den offentlige styrelseledamoten huvudsakligen
har haft alt la ställning lill i stiftelserna har varit utdelning av anslag för
allmännyttiga ändamål. De stiftelser som ingår i systemet intar en skattemässig
särställning på gmnd av de allmännylfiga ändamål stiftelserna främjar ekonomiskt.
Det finns därför enligl min uppfattning ell speciellt motiv för samhällelig
insyn i stiftelsernas verksamhet. Motivet är inle närmast förhållandel mellan
staten och näringslivet utan snarare del mellan staten och den verksamhet som
medlen lämnas till, l.ex. forskningen, handikappverk- tl Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr
112

Prop.
1981/82:112 10

samhelen, skolan eller annat. Den offentliga styrelserepresenlationen
innebär ell visst samhälleligt inflytande över denna verksamhet som annars inle
funnits.

En del av de principiella invändningar som jag tidigare
har anfört mol offentliga ledamöter i investmentbolagens styrelser är givelvis
giltiga även i fråga om offentliga ledamöter i stiftelserna, men som jag pekat
på är verksamheten övervägande av annan art i stiftelserna. När den samhälleliga
styrelserepresenlationen infördes i stiftelserna var syftet i huvudsak alt del aUmänna
skulle ha insyn i hur sliflelserna förvallar sina tillgångar. I praktiken har
det dock visat sig att besluten i styrelserna ofta inte rört omplacering av
tillgångar utan beslut om användning av avkastningen.

På grund av det allmännas behov av insyn i stiftelsernas
allmännyttiga verksamhet anser jag att någon form av samhällelig insyn är
motiverad. Det är således av elt annat motiv än för vilket styrelserepresenlationen
infördes somjag anser att den bör finnas kvar. Jag är dock inle beredd all la
ställning lill i vilken form den samhälleliga insynen skall ske eller hur
omfattande den skall vara på lång sikt. 1 stiftelseulredningen pågår en översyn
av stiftelsernas ställning och verksamhet. Frågan om offenfiiga
styrelseledamöter i stiftelserna bör ses i detta övergripande sammanhang. I
avvaktan på all frågan får en permanent lösning anser jag all den nuvarande
lagen om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser
bör ersättas av en ny lag om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa
stiftelser när giltighetstiden för den nuvarande lagen löper ul i slutet av
juni 1982. Den nya lagen bör tidsbegränsas och ges i huvudsak samma innehåll
som den nuvarande såvitt avser stiftelserna. Högst tio sfiflelser bör samtidigt
få omfattas av statlig slyrelserepresenlalion.

Sammanfattning av skälen: De allmännylliga sliflelserna
intar en gynnad skattemässig särställning. Denna särställning utgör elt
speciellt motiv för samhällelig insyn. Frågan om stiftelsernas ställning och
verksamhet är under utredning och insynsfrågan bör ses i delta övergripande
sammanhang. 1 avvaktan på sliflelseulredningens förslag bör ingen saklig
ändring göras i det nuvarande systemet. Av laglekniska skäl bör dock den
nuvarande lagen ersättas av en ny med begränsad gillighelsfid.

2.4 Övrigt

Eftersom den nuvarande lagen och dess föregångare har
tillämpats under lång tid och den nu föreslagna lagen inle sakligt skiljer sig
från den nuvarande anser jag all lagrådels hörande inle behövs.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
industridepartementet upprättats ell förslag lill lag om slyrelserepresenlalion
för samhället i vissa stiftelser.

Prop.
1981/82:112 11

4 Specialmotivering

Lagen motsvarar i huvudsak lagen (1976: 350) om slyrelserepresenlalion
för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser lill den del denna lag avser slyrelserepresenlalion
i stiftelser.

1 § Staten har rätt alt utse en ledamot (offenllig
styrelseledamot) och en

ersällare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem

miljoner kronor i tillgångar.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § jämförd med 1 § i
nuvarande lag. 1 paragrafen finns den grundläggande bestämmelsen om statens
rätt att utse offenllig styrelseledamot och suppleant i styrelsen för allmännylfiga
stiftelser.

Några civilrällsliga bestämmelser som anger vilka sfiflelser
som är allmännyttiga finns inle, men liksom tidigare bör ledning kunna hämtas
från bestämmelserna om skattebefrielse för vissa stiftelser i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen
(1928:370). Enligl dessa tillkommer sådan befrielse stiftelse som främjar
försvarsändamål eller utan begränsning lill viss familj, vissa familjer eller
bestämda personer, verkar för uppfostrings- eller ul-bUdningsändamål eller
utövar hjälpverksamhet bland behövande eller främjar vetenskaplig undervisning
eller forskning.

Rätlen all utse offentlig styrelseledamot gäller oberoende
av vad stiftelsens stadgar innehåller om anlalel ledamöter.

2 § Regeringen beslutar om sådan slyrelsérepresentation
som anges i

1 §.

Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan
representation.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § i den nuvarande lagen.
Antalet stiftelser som samtidigt kan omfattas av lagen har dock begränsats lill
högst fio. Det ankommer på regeringen all besluta om representationens omfattning.

3 § Offenfiiga styrelseledamöter skall särskill verka för
all samhällets

intressen beaktas i verksamheten.

Paragrafen överensstämmer till sin lydelse med 4 § i den
nuvarande lagen.

I fråga om den offentlige ledamotens ställning saknas civilrällsliga
regler om antalet ledamöter i styrelsen, ledamöternas mandattid, styrelsens uppgifter
etc. Sådana förhållanden regleras i första hand genom slifletseur-kunder och
stadgar. Vissa bestämmelser om styrelsens uppgifter finns dock i lagen
(1929:116) om fillsyn över stiftelser. Den offentlige ledamoten avses ha i
princip samma ställning och ansvar som övriga styrelseledamöter.

Prop. 1981/82:112 12

4 §
Om frågan uppkommer alt inrätta offentlig slyrelserepresenlalion i

en stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till regeringen över

lämna en avskrift av sliflelseurkunden, stadgar och andra handlingar som

bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska ställning.

Sådan
anmodan får förenas med vite.

Paragrafen
överensstämmer i huvudsak med 7 § i den nuvarande lagen.

5 §
Offentliga styrelseledamöter och ersättare utses för den fid som

regeringen bestämmer.

Paragrafen
motsvarar 8 § i den nuvarande lagen.

6 §
Den offentlige styrelseledamoten får närvara och delta i överiäggning

ar när ärenden, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill

särskill utsedda styrelseledamöter.

Paragrafen
motsvarar 9 § i den nuvarande lagen.

7 §
Det åligger sfiftelsen att betala arvode och annan ersättning till den

offentlige styrelseledamoten och hans eller hennes ersättare.

Om
arvode ulgår till ledamöter eller ersällare som har utsetts av stiftelsen har
den offentlige slyrelserepresenianlen eller ersättaren rätt till arvode med
samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodel särskill. Arvodel skall
dock vara lägst 5 000 kronor och högst 20000 kronor om året för ledamot saml
lägst 3000 kronor och högst 15000 kronor om året för ersättare.

Offentliga
styrelseledamöter och ersättare har rätt lill ersättning för nödvändiga
kostnader för resor och uppehälle.

Paragrafen
motsvarar 10 § i den nuvarande lagen men har anpassats till att avse endast
stiftelser.

5
Hemställan

Jag
hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen att antaga förslaget lill lag om slyrelserepresenlalion
för samhället i vissa stiftelser.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition
föreslå riksdagen att antaga del förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:112 13

BUaga
I

Sammanfattning av utredningens överväganden och förslag

I
utredningen har gjorts en undersökning av hur systemet med offenllig slyrelserepresenlalion
fungerat i praktiken. Samtliga ordinarie offentliga ledamöter och samtliga
verkställande direktörer eller motsvarande som vid utgången av 1979 funnits i
de i systemet ingående 20 investmentbolagen och åtta stiftelserna har
intervjuals.

Utredningen har i sina
överväganden utgått från den sammanfattning av syftena med offenllig slyrelserepresenlalion
som gjordes av Samarbelsul-redningen i SOU 1970:41 och vägt syftena mol de
praktiska erfarenheterna och de principfrågor som aktualiserats vid den
praktiska tillämpningen av systemet.

Samarbelsulredningen
urskilde tre motiv för offenllig slyrelserepresenlalion: ideologiska motiv,
pragmatiska motiv och intressebevakande motiv. De ideologiska motiven utgick
från demokratins principer: "ingen skall vara styrd av någon som han inte
i sin tur har direkt eller indirekt kontroll över". De pragmatiska motiven
innebar, att förelagen skulle effektiviseras genom att tillföras en
"delvis ny och kompletterande typ av personligt vetande" och en
"mer direkt och för den egna situafionen avpassad information om
föreslående statliga eller kommunala åtgärder". Hit kan också räknas
samhällets behov av förhandsinformation i struklur-och sysselsättningsfrågor.
De intressebevakande motiven sammanhängde främst med möjligheterna alt få
samhälleliga synpunkter beaktade inför beslut i sådana frågor. Vad har
utvärderingen visat om det lämpliga i alt söka realisera dessa målsättningar
med offenllig slyrelserepresenlalion?

Den pragmatiska aspekten.
Syftet all bredda sakkunskapen i aklibolag och stiftelser har delvis uppnåtts;
del är uppenbart, all flera av de berörda styrelserna tillförts ell värdefullt
"personligt velande". Emellertid kan varje aktiebolag och stiftelse
som så önskar ulan särskild lagsfiftning invälja personer med sådan sakkunskap
i sin styrelse. Försöksverksamheten kan ha haft del goda med sig alt man inom
företagen fåll ökat intresse för all lill sig knyta sakkunskap från den
offentliga sekiorn. Däremot kan det knappast vara rimligt all i lag ålägga
förelagen eller stiftelserna viss slyrelsekompelens. Man bör överlåta åt
företagen och stiftelserna att själva bedöma sitl behov av sakkunskap på olika
områden och hur de bäsl tillgodoser detla.

Samtidigt som en del
företag tillförts ett nytt "personligt vetande" genom den offentliga
styrelserepresentationen, har denna - del är omvittnat i intervjuerna - givit
en del av de offentliga styrelseledamöterna ell ökat vetande om förelagens
situation och problem. Detta är en av systemets positiva sidor. Det finns
emellertid andra sätt all nå samma resultat

Prop. 1981/82:112 14

och
detta kan inte vara något tungt vägande skäl för offenfiig slyrelserepresenlalion.

Den
andra huvudaspekten av det pragmatiska motivkomplexet, information om
förestående statliga och kommunala åtgärder, för oss över på samordningsfunktionen.
Från denna synpunkt har de offentliga slyrelserepresenlanlerna visat sig vara
i huvudsak onödiga. Detla gäller samordning i båda riktningarna och alltså även
information liU samhället om förelagens förestående åtgärder. De offentliga
styrelseledamöterna har inle spelat någon betydelsefull roll för detta
informationsflöde.

När
del gäller informationen från samhället fill förelagen, skulle systemel
möjligen i någon mån kunna effektiviseras genom alt industridepartementet mera
aktivi gick in för all hålla de offentliga styrelseledamöterna välinformerade.
Det troliga är emellertid, att även efter en sådan förstärkning den samhäUsinformalion
som är betydelsefull för ett förelag antingen är tillgänglig för förelaget de
offentliga ledamöterna föralan eller också är av sådan natur alt de offentliga
ledamöterna inle heller har den eller, om de har den, är förhindrade all föra
den vidare.

Vad
beträffar förelagsinformafion lill samhället bör nämnas den utbyggnad av
kontaktnätet mellan förelag och samhälle som ägt rum framför allt under 1970-ialel.
FörhåUandena är i detta hänseende helt annoriunda än då den offentliga styrelserepresenlationen
infördes. Redan förhandlings- och informationsskyldigheten enligl
medbestämmandelagen torde väl så effektivt som offentlig slyrelserepresenlalion
säkerställa, all olika intressenter informeras. Därtill kommer bl.a. del
lokaliseringssamråd som äger rum inom ramen för avtal mellan regeringen och
Sveriges industriförbund samt KF och LRF. Vidare kan nämnas varselskyldighelen enligl
lagen om vissa anslällningsfrämjande åtgärder (SFS 1974:13) och även lagen om uppgiftsskyldighel
rörande pris- och konkurrensförhållanden (SFS 1956: 245). Inom ramen för och
även vid sidan av dessa överenskommelser och lagar sker numera ell fortlöpande
samråd mellan förelag och myndigheter. Behovel av offenllig slyrelserepresenlalion
för att underlätta samordningen mellan samhällets och förelagens åtgärder måste
därför vara ringa.

Inte
bara vissa argument för utan även två av argumenten mot offenllig slyrelserepresenlalion
har pragmatisk karaktär. Del ena innebär, att de berörda förelagen skulle kunna
ha påtlyckningsfördelar av all ha offentliga representanter i sina styrelser.
Del andra går ul på alt själva slyrelsebeslu-lel skulle kompliceras lill men
för effekfivUelen. Försöksverksamheten antyder, att den förstnämnda risken kan
ha överdrivits, och den visar, alt ölägenheterna av den senare typen varit små,
även om del framkommU alt samtidig styrelserepresenlafion för anställda och
samhälle kan leda fill opraktiskt stora styrelser.

Från
pragmatisk synpunkt har alltså såväl fördelarna som nackdelarna med offenllig slyrelserepresenlalion
visat sig vara förhållandevis små. Systemet behövs knappast men har inte heller
förefalUt göra någon större

Prop. 1981/82:112 15

skada.
För ett ställningslagande till den offentliga slyrelserepresenlatio-nens
framtid blir det därmed avgörande i vad mån de ideologiska och intressebevakande
motiven kan tillgodoses med denna metod.

Den
ideologiska aspeklen. Från vad Samarbelsulredningen kallade ideologisk
synpunkt går den offentliga styrelserepresenlationen ut på att stärka demokratin.
En lärdom av utvärderingen är all man härvid bör skilja mellan
företagsdemokrati och samhällsdemokrali, mellan insyn och inflytande för de
anställda å ena sidan och för samhällsorganen å den andra. Vad som här har
kallats fackliga bipresenlalion har haft en viss betydelse för några av de
offentliga slyrelseldamölerna; såfillvida kan den offentliga styrelserepresenlationen
sägas i någon utsträckning ha stärkt demokratin inom de berörda förelagen.
Delta måste vara en av systemets positiva effekter. All effektiva
kommunikationskanaler finns mellan styrelse och anställda är av central
betydelse, och några av de offentliga ledamöterna har i viss mån fungerat som
sådana kanaler.

Emellertid
bör de anställda företrädas av styrelseledamöter utsedda av dem själva eller
deras organisationer och inte av regerigen. I motsats fill vad som gällde år
1972, då den offentliga styrelserepresenlationen infördes, har de anställda
numera laglig rätt lill representafion även i moderbolagens styrelser.
Offentlig slyrelserepresenlalion behövs inte för att lösa detla problem.

Den
samhällsdemokraliska aspeklen är viktigare. Man kan skilja mellan två
principiellt olika säll all stärka den demokratiska kontrollen över akfiebolag
och stiftelser. Del ena går ul på all kontrollera aktiebolagen och stiftelserna
utifrån, dvs. ulan dellagande i deras skötsel, och del andra på alt kontrollera
dem inifrån, dvs. genom dellagande i skötsel. Systemel med offenllig slyrelserepresenlalion
är elt exempel på kontroll inifrån. Del finns risk för alt kontroll inifrån
försvårar kontroll utifrån. Den samhälleliga kontrollen kan bli mindre
effektiv, om samhället sitter med i verksamhetens ledning. Från demokratisk
synpunkt kan del vara en fördel all den politiska ledningen slår fri i
förhållande lill bolagen och stiftelserna i stället för all vara inblandad i
skötseln av dem (jfr debatten om de s. k. militärin-duslriella komplexen i
vissa länder). Demokrafins principer kan åberopas inle bara för ulan även mot offenllig
slyrelserepresenlalion.

Har
man emellertid vall kontroll inifrån med denna metod, blir frågan om systemets
utformning i detalj är lämpUg från demokratisk synpunkt. Därmed aktualiseras
vissa egendomligheler i den offentliga styrelserepresenlationen. De offentliga
styrelseledamöterna skall främja vad som kallas samhällets intressen men får
inte ges bindande direkfiv från någon myndighet om vilka dessa intressen är.
De antas inle heller med någon företrädare för samhället diskutera de enskilda
styrelseärenden, ifråga om vilka samhällets intressen skall främjas och i
vilka samhället kan behöva insyn. Samtidigt är de offenfiiga ledamöternas
styrelsearbete i sin tur undandraget den allmänna insyn och politiska kontroll
som är den normala i offenllig

Prop.
1981/82:112 16

verksamhet.
Del kan knappast hävdas, all man med denna konslraklion tillgodoser demokratins
krav.

Vill
man bevara systemet men göra det mindre otillfredsställande från demokratisk
synpunkt, skulle man behöva anpassa del lill någon princip-modeU l.ex. ämbelsmannamodell
eller en politikermodell och genomföra den valda modellen på ett konsekvent säll.

Ämbelsmannamodellen
skulle innebära, alt man bröt med en av systemets hittillsvarande
grundprinciper, nämligen den att de offentliga ledamöterna endast skall
diskutera allmänna frågor med företrädare för myndighelerna och all den
offentliga styrelserepresenlationen inle skall innebära någon form av
myndighetsutövning. Konsekvent genomförd skulle ämbelsmannamodellen betyda ell
direkt slalligl engagemang i de enskilda slyrelsebesluten, något som enligl de
uttalanden som gjorts aldrig varit ■ avsikten med systemet.

Polilikermodellen
skulle innebära, all man lät partipoliliseringen av systemet bli systematisk
och uttrycklig i slällel för partiell och underförstådd. Offentliga
styrelseledamöter skulle genomgående rekryteras på polifiska grunder och
förutsättas företräda sina partier. Fördelningen av uppdrag som offentlig
styrelseledamot, förordnandetidens längd m.m. skulle regleras från denna
utgångspunkt. En konsekvent parlipolilisering skulle kunna göra systemet mera
tilltalande från demokratisk synpunkt. Man kan emellertid utgå från all vissa
ölägenheter med offentlig styrelserepresenlafion skulle få större betydelse än
de hitfills haft. Benägenheten för partipolitiska markeringar skulle kunna öka
och göra en störning i styrelsearbetet av något som hillills på sin höjd varit
ell irritationsmoment. Möjligheterna all tillföra företagen värdefull
expertkunskap skulle samli-dagt minska.

Slutsatsen
är, alt offenllig slyrelserepresenlalion är en olämplig metod för
demokratisering av aktiebolag och stiftelser. Så som systemet hittills fungerat,
har del inte varit tillfredsställande från demokratins synpunkt. Olika länkbara
säll att göra del mera demokratiskt medför troligen betydande ölägenheter i
andra hänseenden. Från demokratisk synpunkt är därför kontroll utifrån att
föredra.

1 en
fullständigare analys av den ekonmiska demokratin skulle givelvis såväl
förstatligande som löntagarfonder behöva las upp lill diskussion. Del ingår
dock inle i utredningens uppdrag all belysa så långtgående alternafiv fill den
offentliga styrelserepresenlationen.

Den
intressebevakande aspekten. Är offentlig styrelserepresenlafion ell lämpligt sätl
all få samhälleliga synpunkter beaktade i förelagen? Åtminstone tre detfrågor
har aktualiserats under utvärderingen. (1) Hur avgör man vilka de samhällsintressen
är som bör bevakas? (2) Hur stort är behovet av sådan intressebevakning i
bolagens och stiftelsernas styrelser? (3) Hur effektiv är denna
intressebevakning?

Utvärderingen
har påvisat betydande oklarhet om vad samhällsinlres-

Prop.
1981/82:112 17

sena
innebär och elt flertal olika metoder för dess klarläggande. Intel känt exempel
finns på statliga styrningsförsök i den strikta meningen all regeringen eller
kanslihuset på eget initiativ informerat någon offenllig styrelseledamot om
vad samhällsintresset kan anses innebära i någon aktuell fråga. Samhällsintressets
innebörd har de offentliga ledamöterna ansett sig ha insikt om genom fidigare
erfarenheter och andra uppdrag, genom kontakter i parti och fack, genom
informella samtal på eget initiativ med regeringsledamöter m. m. Dessa
oklarheter är den viktigaste olägenheten med offenllig slyrelserepresenlalion.
Den offentliga styrelseledamotens synpunkter lorde i de flesta fall ha varit ell
resultat av hans eller hennes egna funderingar men kan också ha utformats under
överläggning med ledande politiker och allså närma sig det direkta statliga styrningsförsökel.
Redan den offentliga styrelserepresenlationen som sådan ökar osäkerheten i
fråga om ansvarsfördelningen; formlösheten när del gäller definierandet av de
ståndpunkter som i samhällets namn hävdas av dessa representanter gör
osäkerheten ännu större.

I
den mån man kan dra några slutsatser av intervjuundersökningen angående behovel
av samhällelig intressebevakning, har delta behov visat sig vara litet. De
offentliga ledamöterna har bara undantagsvis agerat på ett från övriga
styrelseledamöter avvikande, "samhällsrepresenterande" säll. Det har
då i huvudsak gällt tre slag av ärenden: informationsfrågor, utdelningsfrågor saml
partipolitiskt betonade frågor som bidrag lill motstånds-partier och
formuleringar om den ekonomiska politiken i förvaltningsberättelserna.
Angående informationen har liilfredsslällande besked i allmänhet kunnat lämnas.
De partipolitiskt betonade frågorna uttrycker elt samhällsintresse bara i en
ganska speciell mening. Del har dessutom uppgivils av flera offentliga
ledamöter, alt del de uppfattat som samhällsansvar endasi undantagsvis om ens
någonsin kommit i konflikt med företagsintresset och vidare att företaget
brukat la sitl samhällsansvar. Del kan diskuteras hur resultatet skall tolkas,
men något uppenbart och starkt behov av samhällelig intressebevakning har inle
kommit i dagen.

Återstår
frågan hur effektiv samhällelig intressebevakning genom slyrelserepresenlalion
kan bli. Del är svårt alt dra slutsatser om makt och inflytande. Erfarenheten
förefaller dock visa, att i den mån de offentliga ledamöterna påvisbart
förändrat innebörden i konkreta slyrelsebeslut, har delta skett i kraft av
deras aUmänna kunskaper och duglighet och inle haft karaktären av att speciellt
"samhälleliga" krav tillgodosetts. I vilken utsträckning de
offentliga ledamöterna haft ett mera indirekt och långsiktigt inflytande genom
sin argumentation och även genom sin blotta närvaro och insyn går inte alt
avgöra, och därmed inte heller i vilken utsträckning den offenfiiga
representationen ökat den allmänna benägenheten i de berörda styrelserna all
beakta samhällsbelonade synpunkter. Svårigheten alt säga något bestämt om de
offentliga ledamöternas inflytande medför en

t2
Riksdagen 1981182. I samt. Nr 112

Prop. 1981/82:112 18

motsvarande
svårighet all ange vad den offentliga styrelserepresenlationen betyder för
ansvarsfördelningen mellan förelag och samhälle.

Den
sammanfattande bedömningen av för- och nackdelar med offenllig slyrelserepresenlalion
i aktiebolag är följande. De viktigaste nackdelarna är dels svårigheterna all
förena systemet med demokratiska principer om allmän insyn och politisk
ansvarighet, dels oklarheten i fråga om ansvarsfördelningen. De viktigaste
påvisbara vinsterna är den breddade styrelse-kompetensen — experlfunklionen -
samt i någon mån funktionen som facklig birepresenlalion. Del förta kan
emellertid uppnås ulan lagstiftning och del senare uppnås bättre genom direkt
representation. När det gäller informationsutbytet mellan samhälle och förelag
och den samhälleliga intressebevakningen gentemot förelagen har den offentliga styrelserepresenlationen
visat sig ha liten betydelse. Nackdelarna med systemel överväger därför
fördelarna.

Del
kan inle uteslutas, all behovel all få samhälleliga synpunkter tillgodosedda
är större då del gäller stora rörelsedrivande bolag än i fråga om de investmentbolag
försöksverksamheten omfattat. Även de principiella betänkligheterna mot
offentlig slyrelserepresenlalion har emellertid större tyngd i dessa fall. Ju
angelägnare samhällsorganen är om att påverka förelagen, desto större vikt har demokraU-
och ansvarsproblem.

Av
dessa skäl föreslås, all ingen ytterligare lagstiftning om offenllig slyrelserepresenlalion
i aktiebolag sker, då den nuvarande lagsliflnigen upphör att gälla den 30 juni
1982.

Finns
behov av andra åtgärder för alt tillgodose syftena med den offentliga styrelserepresenlationen?
1 utredningen har pekats på de många formella och informella kanaler som idag
finns mellan förelag pch samhälle. Systemel med lokaliseringssamråd har särskill
intresse. Delta samråd har kommit att gälla sysselsältningspåverkande åtgärder
i allmänhet. Dess syfte är att skapa förutsättningar för att de av
statsmakterna fastställda riktlinjerna för regionalpolitiken och sysselsällningspolifiken
beaktas på ell tidigt stadium vid planeringen av investeringar inom industrin.
Detta har varit en huvudmålsättning även med den offentliga slyrelsereprsenla-tionen.
Jämfört med denna har lokaliseringssamrådel vissa fördelar. Dels kan det vara
effektivare genom att samhället kommer att företrädas av personer med
kvalificerad kunskap i just de frågor samrådet gäller. Dels blir
ansvarsförhållandena mindre problematiska när del inle längre är fråga om ett
samhälleligt medbestämmande i förelagens hela verksamhet.

Lokaliseringssamrådel
inleddes 1976. En första utvärdering gjordes 1979 (prop. 1978/79:112, bilaga
10). De erfarenheter man då hunnit få av systemet var positiva.
Målsättningarna med den offenllig styrelserepresenlationen bör därför till
väsentlig del kunna nås inom lokaliseringsområdets ram. Med tanke på detta och
på den mängd andra vägar som finns för informationsutbytet föreligger knappast
något behov av ytteriigare instrument för statlig insyn i, samordning med och
intressebevakning gentemot förelagen på central nivå. Därför föreslås inle
några sådana åtgärder.

Prop. 1981/82:112 19

Angående
stiftelserna är situationen annorlunda. När det gäller dem finns ett speciellt mofiv
för samhällelig insyn: den fill del allmännylliga ändamålet knutna skattemässiga
särställningen. Utvärderingen aktualiserar frågan om offentlig slyrelserepresenlalion
är en lämplig form för sådan insyn. De ärenden de offentliga ledamöterna har
alt la ställning lill i sliflelserna gäller huvudsakligen utdelning av anslag.
Principfrågan som aktualiseras är knappast förhållandel mellan staten och
näringslivet ulan snarare det mellan staten å ena sidan och främst forskningen
men även skolan, handikappverksamhelen m.m. å den andra. Offenllig slyrelserepresenlalion
innebär ell visst samhälleligt inflytande över dessa verksamheter som annars
inte funnits. Om detla skall här endast två reflexioner göras. Den ena är alt myndighelerna
redan idag har elt så starkt inflytande över huvuddelen av de berörda
verksamheterna, inle minst FoU-verksamhelen, alt del kan finnas fördelar med
all sliflelserna har möjlighet all självständigt la ställning till
anslagsfrågorna. Den andra är all problemaliken kring samhällsintressets
innebörd, och därmed demokratiproblemali-ken, är lika påtaglig i fråga om
stiftelserna som då det gäller aktiebolagen.

Emellertid
pågår i Stiftelseulredningen en mera ingående belysning av stiftelsemas
ställning och verksamhet. Frågan om offentliga styrelseledamöter i sfiftelserna
bör ses i delta övergripande sammanhang. I avvaktan på Sliflelseulredningens
förslag bör inga förändringar av nuvarande ordning genomföras. Lagen om
offentliga styrelseledamöter bör förlängas i vad avser sliflelserna fill dess ell
långsiktigt beslut kan fattas på grundval av Sliflelseulredningens förslag.

Prop. 1981/82:112 21

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttrandena över utredningens om
offentlig styrelserepresentation i investmentbolag och stiftelser betänkande
(Ds I 1980:21) Samordning, insyn, styrning.

1
Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över belänkandel avgetts av bankinspektionen, konjunkturinstilutel,
statskontoret, riksrevisionsverkel, kommerskollegium, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbollens län.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska bankföreningen, AB Cardo, AB Custos,
AB Hevea, AB Industrivärden, Inveslment AB Asken, Kooperativa förbundet (KF),
Henry och Gerda Dunkers donalionsförbund nr 2 och Sveriges Aktiesparares
Riksförbund.

Sveriges Grossislförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion -
Familjeföretagen (SHIO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har avgell ell
gemensamt yttrande som i del följande redovisas under rubriken Sveriges
industriförbund m.fl.

Kommerskollegium
har bifogat yttranden av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Länsstyrelsen i Öslergöllands län har bifogat yttrande av Öslergöllands och
Södermanlands handelskammare. Länsstyrelsen i Kronobergs län har bifogat
yttranden av Kronobergs och Blekinge handelskammare, utvecklingsfonden i
Kronobergs län och Kronobergs läns TCO-dislrikl. Länsstyrelsen i Örebro län har
bifogat yttranden från Hällefors kommun, handelskammaren för Örebro och
Västmanlands län och länsarbetsnämnden i länet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
har bifogat yttrande av handelskammaren i Gävle.

2
Allmänna synpunkter

Utredningen
har grandat sina förslag på en utvärdering av de praktiska erfarenheterna av
systemet med offentliga styrelserepresentanter saml de principfrågor som
aktualiserats i samband därmed. Remissinstanserna är splittrade i frågor som
rör de slutsatser som dragils på grandval av intervjuundersökningen. Några
myndigheter, bl.a. bankinspekfionen och kon-junkturinslitulel avslår från att
la ställning lill frågan om den nuvarande lagstiftningen med hänvisning till
att frågan närmast är av politisk natur.

Prop.
1981/82:112 22

2.1 Bankinspektionen

Inspektionen kan i stora delar ansluta sig liU de
slutsatser i skilda avseenden som utvärderingen ledde fram till. Emellertid
finner inspektionen del tveksamt om utvärderingen ger grund för en så negativ lolalsyn
på offenllig slyrelserepresenlalion som sammanfattningsvis anges i belänkandel.
Inspektionens tveksamhet härvidlag beror inle minst på de huvudsakligen
positiva erfarenheter som inspektionen har av offentlig representation i
bankväsendet. De av utredningen omfattade förslagen utgör också en relativt
liten, speciell del av de svenska aktiebolagen. Inspektionen konstaterar
emellertid all frågan om den ifrågavarande lagstiftningen väsentligen är av
politisk natur och avslår fördenskull från all inta någon ståndpunkt i
sakfrågan om den nuvarande lagstiftningens fortbestånd.

Bankinspektionen vill avslutningsvis framhålla all den är
skeptisk lill sådana alternativ lill offentliga styrelserepresentation som
innebär att del - utöver vad som redan skett - fillskapas speciella organ eller
eljest särskill organiserade former för intressebevakning och
informationsutbyte mellan samhälle och näringsliv. Man skall här inle bortse
från kostnads-aspeklen och faran för byråkratisering.

2.2 Konjunkturinstitutet

Sedan 1972 har en försöksverksamhel med offenllig slyrelserepresenlalion
bedrivits inom 20 investmentbolag och 8 stiftelser. En utvärdering av denna
verksamhet redovisas i nu föreliggande belänkande. Enligt institutets mening
utgör denna redovisning ett intressant och värdefullt material.

På grundval av de utförda undersökningarna har utredaren
funnit såväl fördelar som nackdelar med systemet med offentlig slyrelserepresenlalion
men anser alt nackdelarna med systemet överväger fördelarna och menar alt
"De viktigaste nackdelarna är dels svårighelerna all förena systemet med
demokratiska principer om allmän insyn och politisk ansvarighet, dels
oklarheten i fråga om ansvarsfördelningen." Utredaren föreslår därför all
den offentliga styrelserepresenlationen i aktiebolag skall upphöra.

Möjligen är utredarens syn väl negativ, då det kanske kan
finnas en del andra aspekter utöver dem som framkommit i belänkandel som kan anföras
som slöd för offenllig slyrelserepresenlalion. Delta kan gälla exempelvis
insynsfunktionen. Vid diskussionen om effekterna av kontroll utifrån och
kontroll inifrån kommer utredaren sålunda fram lill all detta inle går att
bedöma utifrån försöksverksamheten. InstUutet finner emellertid frågan om elt
ställningstagande lill systemel vara av politisk natur som institutet inte
funnit anledning la ståndpunkt till.

Prop.
1981/82:112 23

2.3 Statskontoret

I slutet av 60-taiel och börian av 70-lalel logs en rad
initiativ inom industripolitiken för all möta den snabba strukturomvandlingen i
näringslivet. Induslridepartemenlet inrättades och fick bl. a till uppgift all
utveckla den långsikliga industri- och näringspolitiska planeringen. En
organisatorisk struktur växte fram genom tillskapandet av organisationer och
myndigheter l.ex. styrelsen för teknisk utveckling, statens industriverk, delegationen
för mindre och medelstora företag, utvecklingsbolaget, investeringsbanken och
flera andra finansieringsorgan för industri- och näringsliv. Vidare liUkom
lagar och förordningar som fastställde relationerna och formerna för samarbetet
mellan förelag, samhälle och anställda. Ell väsentligt inslag var därvid
strävan alt öka demokratiseringen av del ekonomiska livet.

Som ell resultat av samarbetsulredningens förslag om
förbättrad information och utvidgat samarbete mellan förelag och samhälle beslutades
1972 systemel med offentliga styrelserepresentanter, systemet för informationsutbyte
mellan företag och samhälle och styrelserepresenlationen för de anställda.

Som också konstateras i föreliggande utredning har
kontaktnätet mellan företag och samhälle därefter byggts ul yllerligare. Senare
har bl.a. tillkommit förhandlings- och informationsskyldigheten enligt
medbestämmandelagen, avtalet om lokaliseringsråd, varselskyldighelen enligt
lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder, lagen om uppgiftsskyldighel i
planeringsfrågor m. m.

1 stort sell har behovel av insatser från samhället i
industri- och näringsliv fortlöpande ökat under 70-lalel. Som ell resultat
därav har den organisatoriska strukturen och regelverket vuxit ul och blivit
än mer komplexa.

Det sagda visar att systemet med offentlig styrelserepresenlafion
i investmentbolag och stiftelser bör ses i ell vidare perspektiv än vad utredningsmannen
gör och enligl sina direktiv haft som uppdrag all la hänsyn fiU.

2.4 Riksrevisionsverket

Riksrevionsverkel (RRV) begränsar sitl yttrande till att
gälla den del av belänkandel, som behandlar offenllig slyrelserepresenlalion i
investmentbolag, eftersom utredningen i avvaktan på sliflelseulredningens
förslag inle direkt tar ställning lill den del av systemet som gäller
stiftelser.

RRV går inte in på frågan om samhället genom offentlig slyrelserepresenlalion
skall delta i den direkta ledningen och skötseln av enskUda förelag. Verket
begränsar sig till, att bl. a. med utgångspunkt i den proposition som föregick
införandel av systemet med offentlig slyrelserepresenlalion, kommentera några
av de argument som utredningen anför för en nedläggning av systemet.

Prop. 1981/82:112 24

Som
motiv för införandel av systemet med offentliga styrelseledamöter anfördes att elt
karakteristiskt drag i slmkturomvandlingen i näringslivet under de senaste
decennierna hade varit, alt en växande del av den ekonomiska och industriella
aktiviteten koncentreras lill ell mindre anlal större företag eller
sammanhållna förelagsgrupper. I belänkandel påpekas all motivet för all välja
just investmentbolagen och stiftelserna för försöksverksamheten byggde på
föreställningen alt dessa utövade ell dominerande inflytande över
betydelsefulla delar av näringslivet. Del är därför, menar utredningen, av
väsentlig betydelse vid utvärderingen av systemet att försöka avgöra i vilken uslräckning
denna föreställning är riktig.

I
belänkandel fastslås all huvuddelen av de undersökta investmentbolagen med
dotterbolag kan karakteriseras som sysselsätlningsmässigt små. Någon närmare
diskussion förs däremot inte i vilken utsträckning gemensamma ägarintresen
kontrollerar flera investmentbolag eller stiftelser eller huravida flera
investmentbolag är delägare i elt och samma förelag. Inte heller ges någon
redogörelse för de eventuella kopplingar som kan finnas mellan
investmentbolagen och stiftelserna när del gäller ägarinlresse. Enligt RRVs
uppfattning är det därför svårt alt på grundval av del av utredningen
redovisade materialet bedöma de berörda förelagens inflytande och betydelse.

Utredningen
diskuterar del nuvarande systemel utifrån tre aspekter, nämligen de offentliga
ledamöternas medverkan i del praktiska styrelsearbetet, de offentliga
ledamöternas intressebevakande roll och demokratiska aspekter på systemet.

RRV
har inget att anföra med anledning av utredningens synpunkter i fråga om den
första punkten.

När
del gäller de offentliga ledamöternas intressebevakande roll konstaterar
utredningen att elt av huvudsyftena med systemet var alt de offentliga
ledamöterna särskill skulle bevaka att de beslut som fattas i företagen överensstämmer
med en för samhället önskvärd inriktning, dvs. med samhällets intressen. Enligl
utredningen är den viktigaste olägenheten med systemet den betydande oklarheten
om innebörden av begreppet "samhällsintressen".

Vidare
anförs all de offentliga ledamöterna endasi undanlagsvis har agerat på ell från
övriga styrelseledamöter avvikande "samhällsrepresenterande" sätl.
Slutsatsen är alt, i den mån de offentliga ledamöterna haft ell inflytande på slyrelsebesluten,
detta inte har varit av "samhällelig" karaktär.

RRV
vill, vad gäller innebörden av begreppet "samhällsintresse", erinra
om vad som framhölls i den proposition som föregick införandel av systemet. De
offenfiiga styrelseledamöterna skulle sitta i styrelserna på regeringens
uppdrag och således representera något annat än ägarinlressena. Innebörden av
begreppet "samhällsintresse" gavs således en negaliv bestämning. De
avsågs utgöra en garant för alt mera övergripande, samhälle-

Prop.
1981/82:112 25

hga hänsyn togs när beslut fattades i investmentbolagens
och sfiftelsernas styrelser. Om man väljer att definiera
"samhällsintresse" på detta säll skulle, enligl RRVs uppfattning,
systemet med offentliga styrelseledamöter i och för sig inte behöva innebära
någon principiell olägenhet, även om en viss oklarhet kvarstår om den roll som
dessa ledamöter skall ha. Inle minst gäller detta frågan om hur denna roll
skall förenas med del ansvar som även de offentliga styrelseledamöterna enligt
aktiebolagslagen har mot bolagsstämman och därmed mol aktieägarna.

När del gäller inflytandet på besluten anser sig
utredningen genom intervjuundersökningen ha funnit att de offentliga
ledamöterna haft elt vissl inflytande. Delta har dock, enligl utredningen, till
väsentlig del saknat samhällelig karaktär och i stället grundals på den
offentliga ledamotens allmänna erfarenhet och duglighet. Utredningen
konstaterar dock samtidigt svårigheterna alt mäta del indirekta och
långsiktiga inflytande som en offenllig ledamot kan länkas utöva.

RRV instämmer i utredningens uppfattning att del är svårt
alt mäta detta indirekta och långsikliga inflytande. Det faktum alt de
offentliga ledamöterna endast undanlagsvis agerat på ell från övriga
styrelseledamöter avvikande säll skulle dock i och för sig kunna tolkas så alt
"samhälleliga" hänsyn lagils av investmentbolagens och stiftelsernas
styrelser, kanske efter argumentation av den offentliga styrelseledamoten, och
all systemet därmed skulle ha fungerat bra.

Vad slufiigen gäller den demokratiska aspekten menar
utredningen all systemet med offentlig styrelserepresenlafion haft både för-
och nackdelar, men all nackdelarna överväger. Såvitt RRV kan bedöma bygger
denna slutsals inte på resultat från intervjuundersökningen ulan på
svårigheter, som utredningen bedömer föreligga, alt förena systemel med
demokratiska principer om allmän insyn och politisk ansvarighet.

2.5 Kommunförbundet

Ur kommunal synpunkt hade en försöksverksamhet med
offentliga styrelseledamöter i aktiebolag med egen produktion varit av större
intresse än den nu genomförda. Även utredaren säger alt del inle kan uteslutas
all behovel att få samhälleliga synpunkter tillgodosedda är större då del
gäller rörelsedrivande bolag än i fråga om de investmentbolag försöksverksamheten
omfattar.

2.6 Sveriges industriförbund m. fl.

Den utredning som nu verkställts skiljer sig på ett
positivt sätl från den utvärdering som 1975 skedde inom Industridepartementet.
Genom den intervjuundersökning som förelagils har lagstiftningen belysts
allsidigt från såvål förelagens som samhällets sida. Utredaren har på ell förtjänslfuUt

Prop.
1981/82:112 26

säll inle bara redovisat de praktiska erfarenheterna av lagsfiftningen
utan även belyst konsekvenser av densamma som tidigare inle lillräckligl uppmärksammals.
Liknande synpunkter framförs av Svenska Bankföreningen.

3 Offentlig styrelserepresenation i förvaltningsbolag

Utredningen har föreslagit all den försöksverksamhet som
bedrivits med representanter för samhället i vissa investmentbolags styrelser
skall upphöra när försöksperioden går ul den 30 juni 1982.

Remissinstanserna är splittrade i frågan. Från länsstyrelserna
och vissa andra politiskt sammansatta församlingar har i många fall
reservationer fogals lill yttrandena.

Några remissinstanser har ansett att försöksverksamheten
bör utvidgas, däribland Svenska kommunförbundet, TCO och LO.

För utredningens förslag är bl. a. länsstyrelserna i
Jönköping, Kronobergs saml Göteborgs och Bohus län, Sveriges industriförbund m.
fl. LRF, Svenska Bankföreningen, Aktiebolagen Hevea, Industrivärden, Cardo och Custos
samt Sveriges Aktiesparares förening.

Mol utredningens förslag är bl. a. statskontoret,
länsstyrelserna i Södermanlands, Öslergöllands, Örebro och Kopparbergs län.
Landstingsförbundet och KF.

3.1 Statskontoret

Utredningsmannen föreslår att styrelserepresenlafionen i
aktiebolag - i praktiken investmentbolagen - skall upphöra. Som motivering
anges alt de praktiska vinster som uppnåtts genom styrelserepresenlationen i
allt väsentligt kan uppnås på annat säll och framför allt alt systemet har
principiella ölägenheter som sammanhänger med oklarhet i ansvarsfördelningen
mellan samhälle och förelag och med svårigheter att konstruera systemet så att
demokratiska krav uppfylls.

Utredningsmannen tonar ner och enligl slalskonlorels
mening undervärderar betydelsen för såväl företag som samhälle av nuvarande
syslem med offentliga styrelserepresentanter.

Samtidigt drar utredningsmannen för långtgående slutsatser
när del gäller systemets olämplighel ur demokratiska synpunkter. Del är svårt
att av del intervjumaterial och de erfarenheter som redovisas finna underlag
för de klara rollkonflikter utredningsmannen för fram som argument för sina
förslag. Del är också svårt alt finna övertygande belägg för påståendet all
samhället skuUe ha svårare alt kontrollera och få insyn i bolagen med nuvarande
syslem än om kontrollen enbart kunde ske ufifrån. Som också

Prop. 1981/82:112 27

utredningsmannen
konstaterar förekommer i praktiken inle den nära kopplingen mellan slyrelserepresenlanlerna
och den politiska ledningen som skulle vara en av förutsättningarna för att den
allmänna insynen i bolagen försvåras när samhället har representation i
styrelsen.

Enligt
vår uppfattning presenteras inte tillräckliga skäl för att nu avsluta den
verksamhet som de offentligt utsedda representanterna i investmentbolagens
styrelser bedriver. Man bör i slällel först utvärdera hela del syslem av samarbelsformer
som f n existerar mellan samhälle och näringsliv.

3.2
Länsstyrelsen i Södermanlands län

Ett
nära samarbete och ömsesidigt informationsutbyte mellan samhälle och näringsliv
är grundläggande föratsäfiningar för en samhällsutveckling som skall tillgodose
alt enskilda och allmänna resurser används på ett ändamålsenligt sätl samtidigt
som nödvändiga omställningar kan ske i kontrollerade former så alt den
enskildes trygghet värnas. En sådan samverkan är alltmer angelägen med hänsyn till
de allt snabbare förändringar inom näringslivet som har kommit till uttryck i
de senaste årens allvarliga struktur- och sysselsättningsproblem, inle minst i
Södermanlands län. Ett ökat samhällsinflytande över den ekonomiska utvecklingen
är inle bara en naturlig följd av samhällets roll som basorganisation för
näringslivet och av att del allmänna har iklätt sig ett utökat ansvar för
medborgarnas välfärd, ulan är viktigt även som ett led i en ökad
demokratisering. Del är därför nödvändigt alt finna lämpliga former för en
vidgad samverkan mellan samhälle och näringsUv som även innebär förutsättningar
för inflytande för samhälleliga synpunkter och insyn för del allmänna i
näringslivet. Ett system med offenllig representation i beslutande organ i
viktiga delar av näringslivet bör enligt länsstyrelsens uppfattning vara en
naturlig väg all pröva i detta sammanhang.

Under
de gångna försöksperioderna har verksamheten med offentlig slyrelserepresenlalion
inle verkat med full kraft. Styrelserepresentationen har inle omfattat
aktiebolag med egen produktion och ekonomiska föreningar, vilka är minst lika
angelägna ur samhällets synpunkt som investmentbolagen för att åsyftade mål
skall nås. Åtgärder från statsmakternas sida för all främja verksamheten, såsom
l.ex. särskilda konlaklkonferen-ser med de offentliga ledamöterna, har inle
kommit lill slånd annat än i begränsad omfattning.

I
olika sammanhang prövas formerna för samarbete och informationsutbyte mellan
näringsliv och samhälle, såväl lokaU som regionall och centralt. Man kan utgå
från all dessa frågor kommer all ägnas särskild uppmärksamhet i samband med
överväganden om den framtida ekonomiska politiken. I avvaktan på all en samlad
bedömning kan ske och ytterligare erfarenheter vinnas bör försöksverksamheten
fortgå. För att en rätlvi-

Prop.
1981/82:112 28

sande
bild skall kunna fås av effekterna av systemet med offentlig representation
bör del utvidgas att omfatta även producerande bolag och ekonomiska
föreningar.

Sex
av länsstyrelsens ledamöter har skiljaktig mening och anför: Ett väl fungerande
informafionsutbyte mellan företrädare för näringslivet och samhället i övrigi
är en av föralsällningana för all enskilda och allmänna resurser utnyttjas
effektivt och på ell socialt acceptabelt säll. Ell samarbete med detta syfte
ter sig särskill angelägel mot bakgrunden av de strukturförändringar inom
näringslivet som redan har inträffat och som kan väntas bli nödvändiga även framledes.
Det är därför angelägel att finna lämpliga former för en sådan vidgad samverkan
mellan företagen och samhällsorganen.

Del är emellertid vår uppfattning
all utredningen på ett övertygande sätl har visat att systemet med offentlig slyrelserepresenlalion,
i varje fall beträffande aktiebolagen, inle har visat sig vara lämpligt.
Systemet låter sig inte förenas med de krav som bör uppställas för en fungerande
demokrati med en klar ansvarsfördelning mellan enskilda och allmänna intressen
och med politisk ansvarighet och insyn för medborgarna i den poUliska maktutövningen.
Härtill kommer all utredningens utvärdering ger vid handen att systemel i den
praktiska tillämpningen inle har visat sig uppfyUa de mål som har satts för
verksamheten eller ha andra väsentliga fördelar jämfört med vad som kan uppnås
inom ramen för andra former för samverkan.

3.3
Länsstyrelsen i Östergötlands län

Enligt
länsstyrelsens uppfattning finns del ett behov att förbättra kontakterna
mellan samhälle och förelag för information om störte förändringar av
ömsesidig betydelse och för tillfälle att klargöra synpunkter i vikliga frågor.
Ell ökat inflytande för andra intressegrupper än de som traditionellt styr
förelagen är även motiverat. För de anställda har numera fiUskapals instrument
all utöva insyn och inflytande. Bl.a. har de anställda rätt liU slyrelserepresenlalion
i företag, inklusive moderbolag.

Ett
sätl för kontakt företag-samhälle är det system med offenllig styrelserepresenlafion
i ell anlal investmentbolag och stiftelser som bedrivits på försök sedan 1973.

Inledningsvis
vill länsstyrelsen framhålla alt länsstyrelsen har inle haft någon egen
erfarenhet av försöket med offentlig styrelserepresenlafion. Länsstyrelsens
kontakter med förelagen har skelt bl.a. inom ramen för DlS-systemel. För den
egna planerings- och kontaktverksamheten har del således ingen betydelse om del
nuvarande systemel bibehålles eller ej.

Av
utvärderingsrapporten framgår bl.a. all de flesta av de offentliga ledamöterna
som deltagit i försöket anser alt fördelar överväger nackdelar. Länsstyrelsen
anser alt dessa omdömen måste ges stor vikt för släUnings-

Prop.
1981/82:112 29

tagande
om en fortsättning av systemet. Utredaren har noggrannl analyserat systemels
för- och nackdelar och funnit att del är olämpligt ifrån demokratisk synpunkt
och vidare att systemet är olämpligt som en metod för alt bevaka
samhällsintresset. De principiella invändningar som utredaren gör är enligl
länsstyrelsens uppfattning inle nya. De lorde ha funnits med i övervägandena
när systemet infördes i början av 1970-talel och även då systemet utvärderades
1975.

Länsstyrelsen
förordar all verksamheten med offentlig slyrelserepresenlalion i
investmentbolag bibehålles.

Av
avvikande mening var fyra ledamöter som reserverade sig lill förmån för
utredningsförslaget.

3.4
Länsstyrelsen i Jönköpings län

För
drygt fio år sedan presenterade den s.k. samarbelsulredningen elt belänkande
med olika förslag syftande till en bättre samverkan mellan samhälle och
näringsliv. Några av resultaten av denna utredning var införandet av
informationssystemet företag - samhäUe (DIS) samt av offenllig slyrelserepresenlalion
i investmentbolag och stiftelser.

För
länsstyrelsens vidkommande har del varit informationssystemet förelag -
samhälle som närmast påverkat länsstyrelsens egen verksamhet. Däremot har
länsstyrelsen inle alls berörts av den statliga styrelserepresenlationen.
Länsstyrelsen saknar sålunda egna erfarenheter av del problemområde som rabricerade
belänkande behandlar.

För egen del vill dock
länsstyrelsen framhålla att de regionala organ som närmast är engagerade i
sysselsättnings- och näringspolitiska frågor under 1970-talet utvecklat och
förbättrat samarbetet med länels näringsliv. Det gäller dels genom de formaliserade
köntakter som DIS-syslemet var ett ullryck för men framför alll genom
informella kontakter. Sistnämnda kontakter sker bl.a. genom direkta
förelagsbesök av den beredningsgrupp för näringslivsfrågor som finns på
länsplanet med representanter från länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och
utvecklingsfonden.

Många
av motiven bakom inrättandet av offentliga styrelserepresentanter i
investmentbolag och stiftelser har, som utredaren framhåUer i sill belänkande,
blivit inaktuella genom den utveckling som varit under 1970-lalel. För
länsstyrelsens vidkommande, dvs. i dess egenskap av samordnare av den
samhälleliga övergripande planeringen i länet är dessutom frågan om offentlig slyrelserepresenlalion,
åtminstone med den utformning systemet hillills haft, av begränsat värde och
länsstyrelsen har därför inga allvarliga erinringar mol utredningens förslag.

Prop. 1981/82:112 30

3.5
Länsstyrelsen i Kronobergs län

Utredningen
har haft till uppgift all utvärdera dels vissa principiella frågor, dels
praktiska för- och nackdelar med offenllig slyrelserepresenlalion. De
principiella frågor som har behandlats är dels om kontakterna mellan näringsliv
och staten har inneburit att ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga
intressen blivit oklar, dels om vikliga avgöranden har riskerat all undandras
allmän insyn.

Enligl
belänkandel är ansvarsfördelningen oklar. Skälet härtill anses vara oklarhet om
vad samhällsintresse innebär. Denna oklarhet betecknas av utredningen som den
viktigaste olägenheten med den offentliga styrelserepresenlationen.

Om
vikliga avgöranden har riskerat att undandras allmän insyn genom den offentliga
styrelserepresenlationen går enligl betänkandet inle alt bedöma uttfrån
försöksverksamheten.

De
viktigaste påvisbara vinsterna är den breddade styrelsekompelensen i form av
representantens expert- eller allmänna kunnande samt i någon mån funktionen som
facklig birepresenlalion.

För
informationsutbytet mellan förelag och samhälle och den samhälleliga
intressebevakningen gentemot förelagen har den offentliga styrelserepresenlationen
enligl utredningen visat sig ha liten betydelse.

Länsstyrelsen
bedömer all dels oklarheten om ansvarsfördelningen, dels svårighelerna all
förena systemet med demokratiska principer om allmän insyn utgör betydande
negativa inslag i den offentliga styrelserepresenlationen.

Vad
gäller de redovisade vinsterna i form av breddad styrelsekompetens och facklig birepresenlalion,
anser länsstyrelsen alt den förra kan uppnås ulan lagstiftning. I fråga om de
anställda bör dessa företrädas av styrelseledamöter som utsetts av dem själva
eller deras organisationer.

Då systemel
i vissa delar uppvisar påvisbara nackdelar och i andra delar kan ersättas på
annat sätl, vill länsstyrelsen instämma i utredningens förslag all den
offentliga styrelserepresenlationen i aktiebolag skall upphöra, när den
nuvarande lagstiftningen löper ul den 30 juni 1982.

3.6
Länsstyrelsen i Malmöhus län

Systemel
med offentliga styrelserepresentanter i vissa investmentbolag och stiftelser
har enligl utredningen inle visat sig ha någon avgörande betydelse på kort sikt
för de berörda bolagens och sfiftelsernas verksamhet. De offentliga
representanterna har emellertid tillfört styrelserna värdefulla kunskaper och
erfarenheter och del kan enligl utredningens mening inte uteslutas alt blott
del faktum all en offenllig representant deltar i styrelsearbetet innebär all
man redan i sina förslag lill styrelsen lar större hänsyn till samhällets
intressen. Del utbyte av erfarenheter mellan närings-

Prop. 1981/82:112 31

liv
och offentlig verksamhet som den offentliga styrelserepresenlafionen innebär
har också stor betydelse genom att beslutsunderlaget vidgas för såväl näringslivet
som den offentliga verksamheten. Denna utvidgning och fördjupning av
beslutsunderlaget betyder att man på sikt kommer att få beslut som är bättre
underbyggda än vad de skulle vara utan delta erfarenhetsutbyte. Enligl
länsstyrelsens mening är det dessa långsikliga effekter av de offentliga slyrelserepresentanlernas
arbele som är de mest betydelsefulla.

EnUgt
utredningen är del emellertid synnerligen svårt alt mäta dessa effekter. Enligl
länsstyrelsens uppfattning krävs del därför en mer omfattande
försöksverksamhet för att man ska få ett bättre underiag för all bedöma vilka
effekterna varit av de offentliga slyrelserepresentanlernas insatser.

Systemel
med offentliga styrelserepresentanter utgör alltså elt värdefullt komplement
till andra informationskanaler som byggts upp mellan näringsliv och samhälle
på senare år. Det gäller dels Etableringsdelegalionens verksamhet, dels den nu gäUande
medbestämmandelagsliflningen. Etableringsdelegalionens verksamhet som är
knuten fill industridepartementet innebär elt informellt informationsutbyte
mellan samhället och de 170 största industriföretagen i landet. Härigenom och
genom medbestämman-delagsliftningeti får samhället och de fackliga
organisationerna viss information om förcLugens planer. Den informationen
avser emellertid endast förelag över en viss storlek eller förelag som i många
fall redan befinner sig i ell krisiäge. Systemel med offentliga styrelserepresentanter
medger emellertid all företagen får bättre möjligheter all tillgodose
samhällets synpunkter på ett mer konfinuerligt sätl, vilket kan leda till en
utveckling av förelagen som bättre tillgodoser såväl samhällets som företagens
intressen på längre sikt. Del skuUe dessutom kunna omfatta ett störte anlal
förelag än vad Elableringsdelegalionen har möjlighet alt hålla kontakt med.

Länsstyrelsen
delar utredningens uppfattning all behovel av alt få samhälleliga intressen
tillgodosedda sannolikt är större då det gäller stora rörelsedrivande bolag än
i fråga om de investmentbolag försöksverksamheten omfattat.

På
grund av vad således anförts anser länsstyrelsen all lagstiftningen om offenllig
slyrelserepresenlalion i aktiebolag och sfiflelser bör förlängas då den utlöper
den 30 juni 1982.

Sex
av ledamöterna är skiljaktiga och anför bl.a.: Föreliggande utredning har
främst haft till uppgift alt utvärdera den hitfillsvarande försöksverksamheten.
Utredningsarbetet har tiU väsentlig del bestått av en intervjuundersökning med
samtliga ordinarie offentliga ledamöter per 1979-12-31 och samfiiga verkstäUande
direktörer eller motsvarande i de i systemet ingående investmentbolagen och
stiftelserna. Intervjuundersökningen visar, alt de praktiska fördelar som
skulle ha kunnat uppnås med den offentliga styrelserepresenlationen i
investmentbolag är sådana all de i alll

Prop. 1981/82:112 32

väsentligt
kan uppnås även på annat säll. Samtidigt stöder undersökningen uppfattningen
att systemet har principiella olägenheter vUka sammanhänger både med oklarhet
i ansvarsfördelningen mellan förelag och samhäUe och med svårigheterna att
enligt försöksmodellen konstruera system på elt från demokratisk synpunkt
tillfredsställande sätt. Utredningen föreslår därför all den offentliga styrelserepresenlationen
i aktiebolag upphör när den nuvarande lagstiftningen löper ul.

Systemet
med offenllig slyrelserepresenlalion härjämte annan lagstiftning lill syfte
att förbättra informationsutbytet meUan förelag och samhälle m. m.
Länsstyrelsen som i och för sig viU vitsorda behovel av öppna och
förtroendefulla kontakter mellan myndigheter och näringsUv är emellertid av den
uppfattningen att ifrågavarande syslem ej i någon avgörande mån bidragit till ell
ökat konlaklulbyte. Samtidigt framstår de principiella problem som en enskild
styrelseledamot inom systemel kan ställas inför som klart besvärande. Vad
länsstyrelsen här anför bekräftas till icke oväsenfiig del i den
intervjuundersökning varpå utredningen bygger sitl förslag. Av vad nu sagts
följer alt länsstyrelsen kan tillstyrka utredningens förslag om upphörande av
systemet såvitt gäller akfiebolagen.

3.7 Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län

Eftersom
utredningen visat, all den offentliga styrelserepresenlationen, som den
fungerat i ett anlal investmentbolag, inte medfört några påtagliga fördelar,
som inle lika väl kunnat uppnås ulan lagstiftning, tUlstyrker länsstyrelsen
förslaget, all den lagreglerade försöksverksamheten upphör.

3.8 Länsstyrelsen
i Örebro län

I
betänkandet föreslår utredningen all "ingen ytterligare lagstiftning om offentlig
slyrelserepresenlalion i akfiebolag sker, då den nuvarande lagstiftningen
upphör all gälla den 30 juni 1982".

Som
skäl anges all systemel med offenllig styrelserepresenlafion har principiella
olägenheter samt att svårigheter föreligger all konstruera systemel på elt
från demokratisk synpunkt liilfredsslällande säll. Så vill man kan se i belänkandel
finns del inle myckel som lalar för denna slutsats.

Del
syslem det här är fråga om skulle ingå i en samlad reform och föraisatle en
fortsall utbyggnad, då fler företag avses anslutas. Offentliga ledamöter i
investmentbolag kan på sikt myckel väl påverka styrelsearbetet och ulan tvekan
är delta ett sätt att få samhällsintressena bättre bevakade i dessa styrelser.

En
utvärdering av systemet har i tidigare skede gjorts av en särskild arbetsgrupp
och denna har funnit erfarenheterna posifiva.

Ordföranden
och fyra ledamöter är skiljakfiga och anför bl.a.: Utredningen har föreslagit
att den offenfiiga styrelserepresentationen skall upp-

Prop.
1981/82:112 33

höra,
när den nuvarande lagsfiftningen löper ul 1982-06-30. Motiveringen till detta
är att de praktiska vinster som uppnåtts genom den offentliga styrelserepresenlationen
är sådana all de kan uppnås på annat sätt saml all systemet har principiella
ölägenheter som sammanhänger med oklarheter i de offentliga slyrelserepresentanlernas
ställning och uppgifter.

Den
utvidgade represenlationsrätt, som 1976 års lagstiftning innebar, har
emellertid inle utnyttjats. Inle heller har försöksverksamhel med offentlig slyrelserepresenlalion
i ell industriföretags styrelse bedrivits. Länsstyrelsen saknar därför underlag
för bedömning i denna del.

Under
senare år har samarbetet mellan olika samhällsorgan och näringslivet ökats och
fördjupats. Detla sammanhänger med att planer och beslut måste grudnas på så
god kännedom som möjligt om utvecklingen inom andra sektorer än den egna. Med
anledning härav vill länsstyrelsen framhålla sin positiva syn på alla åtgärder
som kan leda lill att samarbetet mellan förelag och samhälle yllerligare
förbättras.

Yllerligare
två ledamöter är skiljakfiga och tillstyrker utredningens förslag.

3.9
Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Länsstyrelsen
delar utredningens slutsatser vad gäller systemets brister och olägenheter.
Styrelsen förordar däremot en förlängd försöksverksamhel under vilken de
offentliga styrelseledamöternas uppgifter och ansvar preciseras närmare.
Länsstyrelsen menar vidare all den offentliga styrelserepresenlationen
starkare borde knytas till uppgifter som överensstämmer med övergripande
samhällsmål.

Länsstyrelsen
konstaterar all nuvarande modell dåligt svarat mot syftet, men alt utredningen
ej heller förmått presentera hur syftet med styrelserepresenlationen kan nås i
andra former. En fortsall försöksverksamhel med höjd ambitionsnivå bör därför
genomföras.

Sex
ledamöter är skiljaktiga och anför bl. a.: Länsstyrelsen delar utredningens
slutsatser vad gäUer systemets brister och ölägenheter. Bland annat blir den offentlige
representantens roll myckel svårdefinierbar. Del kan också ifrågasättas om inte
systemet leder fill alt s. k. "skuggslyrelser" växer fram. Dessutom
finns del en risk för all den offentlige representanten i vissa fall kan komma
alt användas som "gisslan". De fördelar som systemet har är av den
karaktären all de kan uppnås på annat säll. Bland annat har medbestämmandeförfarandel
och löntagarrepresentationen i vissa bolagsstyrelser indirekt ökat insynen i
förelagen.

Länsstyrelsen
ansluter sig fill utredningens slutsatser och konstaterar alt offentlig slyrelserepresenlalion
enligl nuvarande modell inle svarar mot syftet.

Prop.
1981/82:112 34

3.10 Svenska kommunförbundet

Del särskilda informationssystemet mellan förelag och
samhälle (DIS-syslemet) fick aldrig den betydelse för samhällsplaneringen på
regional och lokal nivå som avsågs. Systemet har därför avvecklats. Behovel av
information och samråd mellan företag och samhälle kvarstår dock och för den
skull anser styrelsen att systemet med offenllig slyrelserepresenlalion bör
vara kvar såvida del inle har visat sig innebära väsentliga nackdelar eller
varit betydelselöst.

Under liden 1973-79 har sammanlagt 67 personer fungerat
som offentliga ledamöter eller suppleanter. Av dessa har utredningen
intervjuat 28. Samtliga intervjuade anser all systemet har fördelar medan
endast sju anser alt del också har nackdelar. En ledamot vill avskaffa systemet
och sju andra är tveksamma till del i dess nuvarande form. Fyra av dessa vill
all systemel vidgas alt omfatta de stora rörelsedrivande bolagen.

Aktiviteten från de offentligt valda ledamöterna har varit
god. En myckel hög närvaro vid styrelsemötena och kontakter med verkställande
direktören utanför styrelsearbetets ram redovisas av utredningen. 1 elva bolag
uppger den offentlige ledamoten all han eller hon motsatt sig enstaka slyrelsebeslut.
I åtta av de elva bolagen har den offentliga ledamoten någon gång reserverat
sig till protokollet.

Vid förbundskansliets kontakter med kommunala
förtroendevalda som fungerat som offentliga styrelseledamöter har inget framkommit
som ändrar den bild intervjuerna ger. Eftersom endasi en av de intervjuade
vill all systemet skall avskaffas medan fyra anser att del i slällel bör vidgas
så ger enligt styrelsens mening inte ledamöternas erfarenheter något stöd för
ett beslut att avveckla verksamheten. Inte heller en majoritet av de berörda
förelagens verkställande direktör anser att verksamheten bör avvecklas.

Utredningen ger således inget svar på frågan vilken
betydelse systemel med offentliga styrelserepresentanter haft. Värdet av
verksamheten beror i viss mån på vilken roll man vill ge samhället och dess
organ inom näringslivs- och sysselsättningspolitiken. Med hänsyn lill all de
som bäsl känner verksamheten, nämligen de offentliga ledamöterna, anser
erfarenheterna övervägande positiva så föreslår styrelsen all verksamheten får forlsälla
och att den med hänvisning såväl lill ledamöternas som utredarens erfarenheter
utvidgas all även omfatta förelag med egen produktion.

Tio borgerliga ledamöter reserverar sig och tillstyrker
utredningens förslag.

3.11 Landstingsförbundet

Styrelsen har i sak inget all invända mot utredarnas
bedömning, att de praktiska vinster som uppnåtts med de offentliga slyrelserepresenlanlerna
i investmentbolag är sådana all de i alll väsentligt även kan uppnås på

Prop. 1981/82:112 35

annat
säll. Styrelsen har inle heller något all invända mol bedömningen att systemel
har pricipiella ölägenheter, vilka beror både på oklarheter i ansvarsfördelning
mellan förelag och samhälle och på svårigheter alt kon-straera systemet på ett
demokratiskt riktigt säll.

Styrelsen anser dock inle
att ovanslående bedömning självklart leder till slutsatsen att offentlig slyrelserepresenlalion
bör upphöra. Del ekonomiska systemel i Sverige bygger på idén att olika
parters intressen balanserar varandra på ett sådant säll, att ell vidare
samhällsintresse blir tillgodosett. All en styrelse i ell aktiebolag har att
bevaka aktieägarnas intressen, och all dessa nödvändigtvis ej överensstämmer
med samhällets intressen ligger sålunda i systemets natur. Del ligger även i
systemets natur all olika parter har olika uppfattning om hur väl elt förelags
agerande överensstämmer med ell vidare samhällsintresse.

Månglydigheten i begreppet
"samhällsintresse" har medfört all de offentliga slyrelserepresenlanlerna
har tolkat sin uppgift all företräda samhällets intressen något oUka, och
utifrån sina egna ståndpunkter. Sannolikt finns ell samband mellan delta
förhållande, och det förhållandet all försöksverksamheten ej givit upphov lill
någon balansförskjulning, som ur landstingsförbundets synvinkel medfört alt
samhällsintresset tillgodosells bättre.

1
kommittédirektiven ingick uppgiften all belysa om syftet med styrelserepresenlationen
kan nås i andra former. Utredningen har endast i korthet beskrivit den
utbyggnad av kontaktnätet mellan företag och samhälle som ägt mm under 70-lalet.
Någon analys av humvida denna utbyggnad verkligen utgör elt substitut för
offentlig slyrelserepresenlalion presenteras dock ej i utredningen.

I
egenskap av politiskt ansvariga huvudmän för viktiga delar av samhällets
insatser på näringslivsområdet, har landstinget intresse av sådana kontakter
med företagen som stärker möjligheterna för del allmänna alt påverka näringslivsulvecklingen
regionall. Utredarna konstaterar all de offentliga slyrelserepresentanlernas
påverkan genom verklig och förväntad argumentation kan ha varit av betydelse,
men alt inflytandet lill väsenlUg del saknat "samhällelig" karaktär.
Styrelsen förordar en förlängd försöksverksamhet, under vilken de offentliga
styrelseledamöternas uppgifter och ansvar preciseras närmare och relateras lill
de övergripande samhällsmålen. Först därefter är del möjligt all bedöma om del
principiella problemet alt en styrelseledamot inle endasi är ansvarig inför
aktieägarna även är elt reellt problem.

Åtta
styrelseledamöter reserverar sig och anser alt försöksverksamheten inle bör
fortsätta.

Prop. 1981/82:112 36

3.12
Sveriges Industriförbund m. fl.

I
den nu företagna utredningen ställs den i sammanhanget synnerligen berättigade
frågan; finns elt övergripande över partierna slående samhällsintresse vilket
skulle vara tillräckligt precist för att ge vägledning inför enskilda beslut i
förelagsstyrelser? Av utredningen framgår all den grund på vilken hela
lagstiftningen bygger, nämligen begreppet "samhällsintresse", är så
vagt och mångskiftande att svaret på frågan blir helt beroende av den
personliga och politiska inställningen hos den som tillfrågas. En lagsiiftning
som vilar på en så odefinierad grand kan knappast väl tillgodose demokratins
krav.

1
en demokrati måste samhällsorganens maktutövning alllid vara lagbunden. Delta
innebär att den skall vara förutsebar och innebära stabilitet och
rättssäkerhet. Garantier måste uppställas mot godtycke och maktmissbruk från
myndigheternas sida. 1 sin verksamhet är emellertid de offentliga styrelseledamöterna
undandragna den aUmänna insyn och politiska kontroll som bör vara del normala
i offenllig verksamhet. Huvudkritiken mol lagen har från näringslivels sida
alllid varit all den utgör en form av statlig maktutövning utan demokratisk
kontroll. De finns inte uttryckta i några rättsregler. Med tillfredsställelse
kan organisationerna konstatera all också utredningen kommit lill den
slutsatsen all offentliga styrelserepresentanter är en olämplig metod för
demokratiseringen av verksamheten i akfiebolag.

De
större förelagens styrelsearbete präglas dels av arbele med strategi och
långsikliga planeringsfrågor, dels av ekonomisk uppföljning och kontroU. Genom
ökad företagsstorlek, genom att konkurrensen på etablerade exportmarknader ökar
och att nya marknader blir alltmera avlägsna och svårbearbelade och inle minst
genom den ökade lagstiftningen ökar kraven på förelagens ledningsfunktion.
Förelagels styrelse är i första hand ell beslutsorgan som måste kunna arbeta
smidigt och effektivt. Organisationerna har tidigare varnat för alltför mycket
experimenterande med sammansättningen av företagens styrelser. Styrelsen kan
komma all betraktas som ett förhandUngsforum där frågor av de mest skilda slag
interna såväl som externa skall bli föremål för diskussion. Elt sådant syslem
innebär risker för gruppbildningar, låsningar och onödigt ulredningsarbele. Ett
fritt och därmed effektivt beslutsfattande i företagen ulan onödig politisk inblandning
är en av grundvalarna för vårt ekonomiska liv och även för vårt samhällssystem.
Detta är granden också för näringslivet i flertalet av de länder med vUka vi
både konkurrerar och samarbetar. Såtillvida har försöksverksamheten med offenllig
slyrelserepresenlalion haft ell positivt värde att den skingrat fördomar om
företagens styrelsearbete. Den företagna utvärderingen ugör ell för framliden
tillfredsställande referensmaterial i delta hänseende.

Del
är organisationernas förhoppning all den nu avslutade utredningen undanröjt
myten all slalligl dellagande i företagens inre arbete skulle leda fill ökad
effektivitet och demokrati. För framliden önskar vi all förelagens

Prop.
1981/82:112 37

styrelser
— utan yllerligare ingrepp från samhällets sida om hur deras sammansättning bör
vara - får ägna sig ål del svåra och vikliga värv som är deras huvuduppgift
nämligen all driva lönsamma och konkurrenskraftiga förelag och därmed bidra lill
vårt lands välstånd.

Organisationerna
fillstyrker utredningens förslag att ingen ytterligare lagstiftning om offenllig
slyrelserepresenlalion i akfiebolagen sker när den nuvarande lagstiftningen
upphör all gälla den 30 juni 1982.

3.13
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

I
yttrande såväl 1970 över samarbetsulredningens belänkande "Företag och
samhälle" som 1976 över departementspromemorian "Slyrelserepresenlalion
för samhället" intog LRF en bestämt avvisande hållning till förslagen om slyrelserepresenlalion
för del allmänna. Granskningen av aktuellt betänkande har medfört att LRF
vidhåller en negaliv insläUning lill denna representationsfråga och att
tidigare anförda såväl grundläggande principiella synpunkter som praktiska
argument fortfarande är giltiga.

LRFs
synsätt har vidare angivils i det 1979 antagna lantbrukskooperativa
handlingsprogrammet, varvid anges att principerna för ett konstruktivt och frikfionsfrilt
samarbete mellan stat och organisationer kan sammanfattas i följande punkter:

— Staten
faststäUer ramarna för organisationernas verksamhet;

— Arbetsfördelning
och ansvarsförhållanden måste vara klara;

— Ingen
organisatorisk sammanblandning bör förekomma.

LRF
finner att dessa principer bör gälla för alla förelag ulan offentligt ägarinlresse.

Staten
har emellertid berättigade krav på viss form av insyn i alla förelag. Delta
måste dock ta sig uttryck i andra fördjupade samarbelsformer än slyrelserepresenlalion.
Från lanlbmkskooperalionens sida har man också ställt sig posifiv lill en
utveckling av informationssystem i smidiga och rafionella former. I belänkandel
anges helt rikfigt sysselsättningspolitiken som del tydligaste exemplet på
behov av informationsutbyte. Sedan 1976 finns ett system för
lokaliseringssamråd genom avtal mellan å ena sidan regeringen och å andra sidan
Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund
om att till dessa organisationer anslutna industriföretag av en viss storlek
årligen skall överlägga med den av regeringen fillsalta elableringsdelegalionen
om lokalisering av respektive förelags nyinvesteringar m. m. Riksdagen har
1980 beslutat att systemel för lokaliseringssamråd skall utsträckas tiU större
förelag inom privata tjänste- och servicesektorn.

LRF
finner att nämnda samråd fungerar på ett tillfredsställande sätt. Samrådet bör
emellertid ske i så enkla former som möjligt och i slor utsträckning bygga på munfiiga
överläggningar om planerade sysselsättnings- och organisationsförändringar m. m.
Utöver dessa överenskom-

Prop.
1981/82:112 38

melser sker även ell mer fortlöpande informellt samråd
mellan förelag och myndigheter, vilket leder lill alt något behov av offentlig slyrelserepresenlalion
inle finns för all underlätta samordningen mellan samhällets och förelagels
åtgärder.

Då den intervjuundersökning som ingår i betänkandet inle
har påvisat några egentliga samhällsdemokraliska vinster med offentlig
styrelserepresentation i berörda investmentbolag, finner LRF, i enlighet med
tidigare gjorda ställningstaganden, all myckel starka skäl finns för all ingen ytteriigare
lagstiftning sker om offentlig slyrelserepresenlalion i aktiebolag.

3.14 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Inom ramen för enmansulredningen av hur systemel med offenllig
slyrelserepresenlalion fungerat, har en intervjuundersökning genomförts. Denna
undersökning visar att systemet, trots de bristande förutsättningar som getts
från bl.a. industridepartementels sida, har fungerat förvånansvärt bra.
Undersökningen kan inte påvisa några nackdelar med systmet eller någon negativ
påverkan på styrelsearbetet. Både de intervjuade offentliga
styrelseledamöterna och de intervjuade verkställande direktörerna eller
motsvarande är positiva till systemet. Enligt vad som går att utläsa av
betänkandet finns del i den delen av utredningen inle några som helst belägg
för att systemet bör avskaffas.

Argumenten för all avskaffa systemet med offentlig slyrelserepresenlalion
är istället enbart av principiell och teoretisk natur. Ideologiska och intressebevakande
motiv förs i utredningen fram mol tillämpning av offenllig slyrelserepresenlalion.
Dessa motiv kan givelvis se olika ul för olika intressegrupper. Utredningens
slutsatser är i den delen helt en följd av de ideologiska utgångspunkterna för
utredningen.

De förslag
som utredningen lägger fram är således inle baserade på den genomförda
utvärderingen, ulan bygger på elt principiellt resonemang mot vilket ell
flertal invändningar kan resas. Här ska inle någon utförlig redovisning av
invändningar göras. TCO vill bara med ett exempel visa på den typ av
bristfällig argumentering som utredningen ger prov på. Bl.a. sägs, angående
informationsutbytet mellan företag och samhälle, att förhållandena nu är helt
annorlunda än då den offentliga styrelserepresenlationen infördes. Som bevis
pekas bl. a. på att förhandlings- och informafionsskyl-dighelen enligl
medbestämmandelagen lorde väl så effektivt som offentlig slyrelserepresenlalion
säkerställa all olika intressenter informeras. Utredaren förefaller här ha
gjort en sammanblandning av syftena med den offenliga styrelserepresenlationen,
som avser förhållandel samhälle-förelag, och MBL, som avser förhållandet
mellan anställda och arbetsgivare. Bortsett från denna principiella felsyn, har
utredaren inle heller beaktat skillnaden mellan att de anställda blir
informerade och att samhället får information. Vidare har MBLs informalionsregler
brister när del gäller

Prop. 1981/82:112 39

l.ex.
koncernförhållanden, en företagsstruktur som är nog så viktig ur samhällssynpunkt.

Inga
andra åtgärder föreslås istället för offentlig slyrelserepresenlalion. Utredaren
pekar istället vagt på de många formella och informella kanaler som idag finns
mellan förelag och samhälle. Det är således utredarens mening all de oklarheter
i ansvarsfördelning och de svårigheter all konstruera ett från demokratisk synvinekl
liilfredsslällande syslem som utredaren menar finns för den offentliga slyrelsrepresenlationen,
inte föreUgger här.

TCO ansåg redan när systemel
med offenllig slyrelserepresenlalion föreslogs av Samarbelsulredningen 1970 att
del var ell värdefullt komplement lill andra näringspolitiska åtgärder från
samhälles sida. Erfarenheterna av försöksverksamheten är positiva. TCO anser
därför alt systemet med offenllig slyrelserepresenlalion bör behållas och
byggas ul enligt intentionerna i den lag som antogs 1979. Systemel bör ses som
en del i elt samlat reformarbete för att förbättra samarbetet mellan företag
och samhälle. De förutsättningar som angetts i tidigare lagstiftning bör
tillskapas, l.ex. avseende slöd från bl.a. induslrideparlemenlel till de offenlUga
styrelseledamöterna.

3.15
Landsorgst jisationen (LO)

1 belänkandel
föreslås alt "ingen ytterligare lagsfiftning om offenllig styrelserepresentation
i aktiebolag sker, då den nuvarande lagsfiftningen upphör all gälla den 30 juni
1982". Skälet anges vara att systemet med offenllig slyrelserepresenlalion
har principiella ölägenheter saml alt svårigheter föreligger alt konstruera
systemet på ell från demokrafisk synpunkt tillfredsställande sätl. Trots alt
knappast något i belänkandel styrker dessa slutsatser.

All
eliminera ett system som, dels avsågs ingå i en samlad reform och dels redan
vid tUlkomslen förutsatte utbyggnad i form av en utvidgning av antalet förelag,
synes betänkligt.

Landsorganisationen
vill för sin del avvisa betänkandets slutsats om att avveckla systemet.
Istället bör de förutsättningar som angavs i 1972 års lagsiiftning komma till
ullryck. Dvs. all den offentlige styrelseledamoten kontinuerligt förses med
material som visar samhällets näringspolitiska strävanden, att särskilda konlaklkonferenser
mellan de offentliga styrelseledamöterna och företrädare för samhället
genomförs.

I
anslutning härtill vill Landsorganisationen upprepa vad man sade i denna del i sitl
yttrande över samarbelsulredningen. "Behovel av en samordning härvidlag
understryks av det faktiska samband som ofta råder mellan banker -
investmentbolag - producerande förelag. För all en sådan samordning skall kunna
komma lill stånd och för all förslagen skall få något reellt innehåll fordras enligl
LO att någon form av basroganisalion

Prop. 1981/82:112 40

för
de olika offentliga representanterna upprättas. En sådan basorganisation bör
utformas på elt sätl som effektivt bidrager lill alt de långsikliga näringspolitiska
ambitionerna i samhället kan uppnås."

Vidare
bör den lagstiftning om utvidgning som beslutades våren 1976 bringas i kraft.
Detta för all det är först då systemet är utbyggt i enlighet med de
ursprungliga intenfionerna som en utvärdering kan ge det underlag som är
nödvändigt för alt seriöst kunna diskutera eventuella förändringar.

3.16
Svenska Bankföreningen

Utredningen
fastslår alt del samhällsintresse, som skall tillgodoses med den offentliga styrelserepresenlationen
är oklart. Fråga är enligt utredningen om man alls kan tala om ell övergripande,
över partierna slående samhällsintresse, vilket skulle vara lillräckligl
precist för att ge vägledning inför enskilda beslut i företagsslyrelser.

Utredningens
analys av denna fråga (sid. 64—68, 86—87) är enligl bankföreningenens mening
av slor principieU betydelse. På skilda samhällsområden förekommer nämligen
lagstiftning rörande tillgodoseende av vad som kaUas "samhällets
intresse" eller vad som är lämpligt "från allmän synpunkt". Som
utredningen påpekar (sid. 64) har man i förarbeten och debatt ägnat endasi
begränsad uppmärksamhet ål alt klargöra vad som menas med dessa intressen.
Denna lagstiftningsteknik ger utrymme för skönsmässighel hos prövande
myndigheter och därmed till rättsosäkerhet. Och för offentliga styrelserepresentanter,
som i denna egenskap inle fullgör myndighetsfunktioner, uppstår de problem som
utredningen har beskrivit. Mol denna bredare bakgrund vill bankföreningen
starkt instämma i utredningens slutsats (sid. 86) all oklarheterna i fråga om samhällsintres-sels
innebörd är den viktigaste olägenheten med offentlig slyrelserepresenlalion.
Den grund på vilken hela lagstiftningen bygger, nämligen begreppet "samhällsintresse",
är så svag och mångskiftande alt svaret på frågan om ell övergripande
samhällsintresse blir helt beroende av den personliga och politiska
inställningen hos den som tillfrågas. En lagstiftning som vilar på en så
odefinierad grund kan knappast väl tillgodose demokratins krav.

Bankföreningen
vitsordar utredningens uppfattning alt de offentliga styrelseledamöterna fåll elt
ökat vetande om företagens situation och problem och all delta är en positiv
sida av systemel med offenllig slyrelserepresenlalion. Som utredningen framhåUer
finns del dock andra sätt än lagsiiftning om offenllig styrelserepresentation
för att nå detta syfte. Och i vart fall behöver dessa ledamöter inle ges den
svåra uppgiften att förena förelagets och samhällets intressen för nämnda
syftes vinnande.

Bankföreningen
biträder utredningens uppfattning att lagstiftningen om offentlig slyrelserepresenlalion
i investmentbolag inte bör permanentas.

Prop.
1981/82:112 41

3.17 AB Hevea

Utredniogen utmynnar, såvitt angår aktiebolag, i förslag
all ingen ytteriigare lagstiftning om offenllig styrelserepresenlafion i
aktiebolag sker, då den nuvarande lagstiftningen upphör alt gäUa den 30 juni
1982. De skäl utredningen anför för detla förslag grandar sig på en grundlig
analys av hur systemel med offenfiig slyrelserepresenlalion fungerat i
praktiken och överväganden i principfrågor som aktualiserats i sammanhanget.
Vad utredningen härvidlag anfört överenslämmer väl med de erfarenheter systemet
med offentlig styrelserepresentation gell i Aktiebolaget Heveas verksamhet. Bolaget
tillstyrker för den skull att utredningens förslag i nu ifrågavarande hänseende
genomföres.

3.18 AB Industrivärden

Vi anser all del framlagda belänkandet är grundat på en
omsorgsfull utvärdering av erfarenheterna från tillämpningen av 1972 och 1976 ärs
lagstiftning om offentliga styrelseledamöter resp. styrelserepresenlafion för
samhället i vissa aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Analysen av
såväl del samlade erfarenhelsmaterialel som av frågans mer principiella
aspekter är gjord på ell inträngande och skickligt säll.

Vi instämmer i utredningens slutsatser och i dess förslag
all ingen ytteriigare lagstiftning om offenllig slyrelserepresenlalion i
aktiebolag sker, då den nuvarande lagstiftningen upphör alt gälla den 30 juni
1982.

3.19 Investment Aktiebolaget Asken

Den intervjuundersökning som gjorts har utvisat all de
praktiska vinster som uppnåtts med den offentliga styrelserepresenlationen är
sådana all de i huvudsak kan uppnås även på annat sätt. Vi instämmer häri och
därmed också i betänkandets förslag all slyrelserepresenlalion i akfiebolag bör
upphöra, när den nuvarande lagstiftningen löper ut.

3.20 Kooperativa förbundet (KF)

Av intervjuundersökningen framgår all meningarna är delade
om nyttan av offenllig slyrelserepresenlalion. Del framgår emellertid också all
denna i allmänhet av företagen har uppfatlats antingen som en acceptabel form
av offentlig insyn som inle medfört någon större olägenhet eller som en
förstärkning av styrelsens kompelens och som en värdefull kontaktlänk med
samhället. De flesta offentliga styrelseledamöter finner övervägande fördelar
med systemet.

De företrädesvis principiella problem som utredningen ser
med offentliga styrelserepresentanter grundas på en viss uppfattning om hur
samhälle

Prop.
1981/82:112 42

och förelag skall förhålla sig till varandra. Utredningen
menar alt samhället kan utöva sin kontrollerande uppgift mot företagen med
tillräcklig kraft om offentliga företrädare finns i styrelserna. Med hänsyn
till all de som utses inle ges några andra mandat eller plikter än att utifrån
bästa förstånd och omdöme fullgöra sina uppdrag i styrelserna framstår
kontrollproblemet som mer ideologiskt än praktiskt. Rena jävsfall regleras i
särskild ordning. Utredningen har inte i sina undersökningar redovisat några
praktiska erfarenheter som visar all konlroUfrågan utgör något egentligt
problem.

KF har vid tidigare behandling av frågan framhållit att
del är angelägel alt lämpliga former utvecklas för en effektiv samverkan mellan
förelag och kommunala saml regionala och centrala statliga organ. KF anmälde
emellertid också viss tveksamhet inför om slyrelserepresenlalion var en effektiv
väg för all utvärdera olika beslulssociala konsekvenser. KF finner emeUertid
inte utredningens huvudsakligen principiella argumentation mot slyrelserepresenlalion
övertygande för den förändring som föreslås. Den medborgerliga insyn i viktiga
ekonomiska beslut som systemet innebär anser KF från kooperativa utgångspunkter
principiellt riktig. 1 den konsu-menlkooperaliva verksamheten finns redan en
sådan insyn jämte en bred förankrad demokratisk kontroll inbyggd. Den
offentliga styrelserepresenlationen understryker förelagens roll i samhällsekonomin
och del ömsesidiga beroendet mellan företaget och del omgivande samhället. Vid
sidan av ägarnas och de anställdas dellagande kan den nuvarande offentliga styrelserepresenlationen
bidra lill en sådan utveckling i näringslivet. KF vill här bl.a. peka på den
överenskommelse om lokaliseringssamråd som förbundet jämte Industriförbundet
och LRF träffat med statsmakterna.

3.21 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

/./ Styrelserepresentation i investmentbolag

Enligl aktiebolagslagens huvudprincip skall
styrelseledamöter väljas av bolagsstämma. Bolagsstämmans, dvs. aktieägarnas,
huvudsakliga möjlighet all påverka skötseln av det bolag, i vilket man satsat
sitt riskvilliga kapital, är just dessa val av styrelseledamöter. Del är därför
viktigt att styrelserna blir så väl sammansatta som möjligt med personer som
besitter den typ av kompetens som är viktig för förelagets fortlevnad och ekonomiska
resultat. En god lönsamhet utgör enligl Aktiespararnas syn den viktigaste
faktorn både för bolagels aktieägare och anställda i lika mån.

1:2 Val av styrelseledamöter

Enligl aktiebolagslagens huvudprincip skall
styrelseledamöter väljas av bolagsstämma. Bolagsstämmans, dvs. aktieägarnas,
huvudsakliga möjlighet all påverka skötseln av del bolag, i vilket man salsal
sitt riskvilliga kapital, är just dessa val av styrelseledamöter. Del är därför
viktigt att styrelserna blir så väl sammansatta som möjligt med personer som
besitter den typ av kompelens som är viktig för förelagets fortlevnad och
ekono-

Prop.
1981/82:112 43

miska resultat. En god lönsamhet utgör enligl
Aktiespararnas syn dén viktigaste faktorn både för bolagets aktieägare och
anställda i lika mån.

Ulan att
förorda all styrelseledamöter lillsälls på annat säll än vid bolagsstämma vill
Aktiespararna uttrycka den uppfattningen all 9 styrelseledamöter med fördel bör
sökas även utanför den gängse kretsen - för alt få in ny kompetens 9 bättre
valprocesser i de börsnoterade förelagen bör uppmuntras 6 de anställdas
värdefulla kunnande bör tillvaratas i förelags styrelser på elt så bra sätt som
möjligt genom all kompetenta representanter utses.

1:3 Styrelsens ansvar

Styrelseledamöter är skyldiga all i sitt handlande främja
bolagels intressen. Delta följer av den sysslomannaslällning som
styrelseledamöterna såsom organ för bolaget får anses inta i förhållande till
bolaget. Den vårdnadsplikl som åvilar styrelseledamöter innebär bl. a. att de
är skyldiga att iakttaga tystlåtenhet med avseende på angelägenheter och
förhållanden, vilkas yppande kan medföra skada eller olägenhet för bolaget.

Av ovanslående följer alt alla styrelseledamöter har samma
ansvar. Man kan därför inte hävda all offentliga styrelseledamöter skulle ha
någon särställning, som medger all de liU samhället kan lämna sådana upplysningar
som inte på annat säll kan inhämtas.

1:4 Injörmation mellan företag och samhälle

Kraven på information mellan förelag och samhälle har ökat
väsentligt under senare år. Vi anser dock alt syftet att informera samhället inle
löses genom alt en av samhället utsedd person finns i styrelsen. Information
mellan förelag och samhälle måste ske på andra öppna vägar.

3.22 Ö vriga

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas ulan erinran
och Kommerskollegium, länsstyrelsen i Norrbollens län, aktiebolaget Cardo och
aktiebolaget Custos ulan närmare motiveringar.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner ej skäl all nu göra
någon ändring ulan anser alt frågan om offenfiig slyrelserepresenlalion i vissa
aktiebolag bör avgöras samtidigt som frågan om slyrelserepresenlalion i
stiftelser slutligen avgörs.

4 Styrelserepresentation i vissa stiftelser

Utredningen har föreslagit all försöksperioden föriängs i
fråga om offentliga styrelserepresentanter i sliflelserna lill dess ell
långsiktigt beslut kan fallas på grundval av sliflelseulredningens (Ju 1975:01)
förslag.

Prop. 1981/82:112 44

1
det närmaste alla remissinstanserna är eniga med utredaren och tillstyrker
förslaget ulan närmare motivering.

4.1 Bankinspektionen

Såvitt
gäller de allmännyttiga stiftelserna är även enligt inspektionens uppfattning
situationen annorlunda än för de undersökta aktiebolagen. Dessa stiftelsers ändamål
och därav betingade speciella ställning skaltemässigt utgör ett särskill motiv
för offenllig slyrelserepresenlalion. Här kan del dock, som utredningsmannen
föreslår, vara anledning all vänta med elt ställningstagande tills sliflelseulredningens
belänkande föreligger.

4.2 Länsstyrelsen
i Stockholms län

Utredningens
föreslår i fråga om stiftelser all lagen om offentliga styrelseledamöter
förlängs lUl dess långsiktigt beslut kan fallas på grundval av sfiftelseulredningens
förslag. Utredningen anför som skäl härtiU främst stiftelsernas skattemässiga särslillning.

Länsstyrelsen
ansluter sig lill utredningens uppfattning. Stiftelserna har, i motsats till
aktiebolagen, i stort sett inte berörts av den utveckling som skett på
arbetslivets område, exempelvis i fråga om representation för de anställda i
bolagsstyrelser. Även från denna utgångspunkt är del angelägel all lagen om
offentliga styrelseledamöter förlängs i avvaktan på resuUatet av stiftelseulredningen.

4.3 Henry
och Gerda Dunkers donationsfond nr 2

Henry
och Gerda Dunkers Donationsfond nr 2 synes inlaga en särställning bland de
stiftelser, i vilka offenllig styrelseledamot förordnals, så lillvida all
stiftelsens avkaslningsmedel är bestämd redan genom det testamente, som utgör
Donationsfondens sliflelseurkund. När utredningen anför all de ärenden de
offentliga ledamöterna i stiftelsens styrelser har alt la ställning till
huvudsakligen gäller utdelningen av anslag, har detta ingen relevans för Donationsfondens
del. Donationsfonden har därför ingen erfarenhet av i vad mån sådana ärenden
kan anses motivera ett bibehållande av offenllig slyrelserepresenlalion i
stiftelser. Något annat bärande skäl härför synes ej föreligga.

I själva verket fungerar av
nyss angiven orsak Henry och Gerda Dunkers Donationsfond i de avseende varom
här är fråga på samma säll som ett investmentbolag. Utredningens förslag alt lagsfiftningen
om offentlig slyrelserepresenlalion såvitt angår akfiebolag skall upphöra den
30 juni 1982 grundar sig på en noggrann analys av hur systemel med offentlig slyrelserepresenlalion
fungerat i praktiken och överväganden i principfrågor som aktualiserats i
sammanhanget. Vad utredningen härvidlag anfört

Prop. 1981/82:112 45

överensstämmer
väl med de erfarenheter systemet med offenllig slyrelserepresenlalion gett
Donationsfondens verksamhet. Donationsfonden tillstyrker för den skull alt
utredningens förslag i detta hänseende genomföres och vill påpeka att, såsom en
följd härav, konsekvensen synes kräva att Donationsfonden samtidigt undantages
från den krets av stiftelser, för vilka systemet med offenllig slyrelserepresenlalion
enligl utredningens förslag alltjämt skall gälla i avbidan på de beslut, som
kan komma all föranledas av Sliflelseulredningens blivande förslag.

4.4
Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Aktiespararna
ansluter sig lill utredningens förslag all lagen om offentliga
styrelseledamöter i stiftelser förlängs till dess ell långsiktigt beslut kan fattas
på grandval av Sliflelseulredningens förslag.

Den
allmänna kommentar kan dock lämnas — och den gäller även för styrelser i akfiebolag
- att styrelser med få ledamöter ofta visar sig vara mera effektiva än styrelser
med många ledamöter.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982