Prop. 1981/82:113

Prop.
1981/82:113

Regeringens proposition 1981/82:113

om
program för regional utveckling och resurshushållning;

beslutad
den 4 mars 1982.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd eller del ändamål som framgår av
föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS
G. ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås mål och riktlinjer för regionalpolitiken som i huvudsak
bygger på den politik riksdagen tidigare lagt fasl.

Förslag
lill en effektivare regionalpolitik redovisas bl. a. på grundval av
länsplanering 1980, utredningen om vissa regionalpolitiska medel, förslag
beträffande del regionalpolitiska stödet till näringslivet från en arbetsgrupp
inom induslrideparlemenlel, expertgrappens för forskning om regional utveckling
utvärdering av det regionalpolitiska slödel och glesbygdsdele-gationens förslag
om politik för glesbygden.

Tidigare
uppställda mål om all ge människor i alla delar av landet tillgång lill arbele,
service och god miljö slås fast. Vidare skall regionalpolitiken verka för en
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Material redovisas i propositionen
som visar att de regionala obalanserna minskat något men all del fortfarande
kvarstår stora skillnader i bl. a. möjligheterna till sysselsättning i olika
delar av landet. Prognoserna i länsplaneringen lyder inle heller på någon
avsevärd förbättring i framtiden.

Förslagen
i propositionen inriktas på att genom en ökad decentralisering av den regionalpolitiska
verksamheten och hanteringen av de regionalpolitiska medlen komma närmare
problemen och därigenom öka engagemanget och effektiviteten i genomförandel av
regionalpolitiken. Som elt komplement lill hiltiUsvarande selekliva medel
införs ett generellt verkande medel i form av differentierade
arbetsgivaravgifter.

Förändringar
och förenklingar föreslås beträffande tänsptaneringen. Bl.a. föreslås att den
fullständiga länsplaneringen tas bort och alt den I Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr
113

Prop.
1981/82:113 2

åriiga länsrapportens roll i regionalpolitiken förstärks.
Vidare behandlas länsstyrelsernas möjligheter aU tillsammans med länsorganen
åstadkomma en effektiv sektorssamordning i länen.

Förslag om planeringstal för länen år 1990 lämnas. Dessa
tal föreslås ligga lill grund för den statliga planeringen.

Ortsplanen föreslås upphöra som styrinstrument i
regionalpolitiken. I stället bör orlslrukturfrågor behandlas inom ramen för
länsplaneringen i resp. län.

Elt förslag lill ny stödområdesindelning lämnas. Del
innebär en kraftig prioritering av de regionalpolitiskt sämst ställda
regionerna. Indelningen utgörs av tre stödområden med ett kraftigt
regionalpolitiskt slöd. Del främsta kriteriet för slödområdesindelningen är
behovel av alt främja sysselsäliningslillväxl i regioner med låg andel
sysselsatta. Vissa kommuner föreslås delade på olika stödområden. Utanför de
tre stödområdena föreslås att regeringen för en begränsad övergångsperiod skall
kunna peka ul kommuner med strukturproblem där regionalpolitiskt slöd skall
kunna utgå. 1 landet i övrigt föreslås elt begränsat investeringsbidrag kunna
lämnas.

Del regionalpolitiska stödet till näringslivet föreslås i
huvudsak ligga fasl. Vissa förändringar föreslås dock. Bl.a. föreslås alt
nuvarande ulbildningsslöd tas bort som stödform och all istället offerlslöd
skall kunna lämnas. Vidare föreslås all regionalpolitiskt slöd skall kunna
lämnas fill faslbränsleframställning, privata industrilokaler för uthyrning och
privata investmentbolag. För beslut om lokaliseringsbidrag m.m. som fattas på
central nivå begärs för budgetåret 1982/83 318,91 milj. kr. För beslut om
lokaliseringslån där beslut fallas både på central och regional nivå begärs 500
milj. kr. för kommande budgetår.

Ell sammanhållet anslag för regionala utvecklingsinsatser
föreslås. Delta anslag bör enligl förslaget disponeras av länsstyrelserna och
fördelas av regeringen till dessa efter de regionalpolitiska problemens
omfattning. Från anslaget skall stöd kunna lämnas i form av lokaliseringsbidrag
och investeringsbidrag, glesbygdsstöd och till regionall utvecklingsarbete. För
detta begärs 274 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Nya industricentra föreslås i Gällivare och Sveg.

För all sänka produktionskostnaderna och öka
förulsällningarna för all åstadkomma sysselsättningstillfällen i de sämst
ställda delarna av landet föreslås en sänkning av arbetsgivaravgifterna i
Gällivare, Jokkmokks, Kimna och Pajala kommuner med lio procentenheter för alla
arbetsgivare utom kommun, allmän försäkringskassa och statlig myndighel med
undanlag av statens affärsdrivande verk. Kostnaden för denna sänkning beräknas
till 80 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

För särskilda sysselsättningsfrämjande åtgärder i
Norrbottens län föreslås 150 milj. kr. för de närmaste åren.

Statsföretag AB föreslås erhålla högst 55,2 milj. kr. för
föriusltäckning i Regioninvest i Norr AB.

Prop. 1981/82:113 3

Handläggningen
av glesbygdsstödet förenklas ytterligare och vissa nya ändamål föreslås bli
slödberälfigade.

Möjligheterna alt påverka
decentraliseringen och lokaliseringen inom den offentliga sektorn behandlas.

Slutligen ges förslag om
en samordning av den regionalpolitiska forskningen inom Umeä högskoleregion.

Prop. 1981/82:113 4

1
Förslag till

Lag
om nedsättning av socialavgifter

Härigenom
föreskrivs följande.

1 § Den procentsals efter vilken arbetsgivaravgifter
och egenavgifter sammanlagt utgår enligl lagen (1981:691) om socialavgifter
skall enligl denna lag sättas ned med tio procentenheter. Nedsättningen skall i
första hand avse folkpensionsavgiften och därefter barnomsorgsavgiften.

2 § För en arbetsgivare, som bedriver verksamhet med
fast driftställe i området Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Pajala kommuner,
skall avgifterna sällas ned i den mån de avser arbele som utförs i området. I
fråga om förfarandet för nedsättningen gäller bestämmelserna i lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Bestämmelsen
om nedsättning gäller inle arbetsgivare som är kommun, allmän försäkringskassa
eller statlig myndighel med undanlag av statens affärsdrivande verk.

3 § För en försäkrad, som avses i 1 kap. 2§ lagen
(1981:691) om socialavgifter, skall avgifterna sältas ned, om han för året
före det taxeringsår då avgifterna debileras är mantalsskriven i del område som
anges i 2 S. 1 fråga om förfarandet för nedsättningen gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).

4 § Ett belopp motsvarande del som
arbetsgivaravgifterna eller egenavgiflerna sätts ned med skall påföras staten
och uppbäras i samma ordning som avgifterna i övrigi.

Denna
lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången
i fråga om arbetsgivaravgifter som avser ulgiflsåret 1983 och i fråga om
egenavgifter som beräknas med ledning av 1984 års taxering.

Prop. 1981/82:113 5

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom
föreskrivs all 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap. I§ 1 denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Om
nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda
bestämmelser.

Denna
lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1981/82:113

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträdet 1982-03-04

Närvarande:
statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Ullslen, Dahlgren, Åsling,
Wirtén, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, TUlander, Ahrland.

Föredragande:
statsrådet Åsling

Proposition
om program för regional utveckling och resurshushållning

1
Inledning

Riksdagens
beslut år 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik (prop. 1964:185,
BaU 1964:48, rskr 1964:408) utgör inledningen fill regionalpolitiken i
Sverige. Genom senare beslut åren 1970 (prop. 1970:75, SU 1970:103, BaU
1970:40, rskr 1970:270 och 304), 1972 (prop. 1972:111, InU 1972:28, rskr
1972:347), 1973 (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248), 1976 (prop.
1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79) och 1979 (prop. 1978/79:112, AU
1978/79:23, rskr 1978/79: 435) har riksdagen vidareutvecklat och kompletterat
såväl målen som medlen för regionalpolitiken.

Genom
beslut av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr
1978/79:435) fastställdes en ram om 7 400 milj. kr. för det regionalpolitiska
slödel lill näringslivet för femårsperioden 1979/80-1983/84. Genom bl.a.
fidigare reservationer är ramen nu 8 131 milj. kr.

Våren
1980 beslöt riksdagen om s. k. planeringstal för länen för år 1985 (prop.
1979/80:100 bil. 17, AU 1979/80:23, rskr 1979/80:361). Vidare beslöt riksdagen
all del skulle bli möjligt att försöksvis genom offerlslöd främja utveckling av
produkter vid förelag i södra Sverige på villkor alt den färdiga produkten
producerades inom stödområde där offerlslöd får lämnas. Riksdagen anvisade
också 12 milj. kr. till sysselsällningsfrämjande insatser i Värmlands län.

Riksdagen
beslöt våren 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 17, AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233)
bl. a. all temporärt förslärka del regionalpolUiska slödel lill i princip den
nivå som gäller inom stödområde 4 dels i orter i Bergslagen som drabbats av
strukturomvandlingar inom stålindustrin och gruvnäring-

Prop. 1981/82:113 7

en
dels i Olofslröm. Vidare beslöts all lokaliseringsstöd skall kunna beviljas
för uppförande av kommunala industrilokaler i stödområde 5 och 6 utan all
hyresgäster i förväg är kontrakterade. Riksdagen anvisade dessutom 20 milj. kr.
för insatser i Värmlands län i syfte all främja den industriella utvecklingen
där.

I
samband med riksdagens behandling hösten 1981 av ekonomiskt-politiska åtgärder
inom industridepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:30 bil. 9, AU
1981/82:1, rskr 1981/82:15) beslöts om ändrade regler för avskrivningslån och
lokaliseringslån vilka innebär en åriig besparing av 300 milj. kr. då de får
full effekt.

Förutsättningarna
för regionalpolitiken förändras ständigt. Även om del senaste mer övergripande
riksdagsbeslutet om regionalpolitiken logs för mindre än tre år sedan finns det
nu anledning lill en översyn av regionalpolitiken utifrån de krav och
förutsättningar som kan förutses under 1980-talel.

En
redovisning av den regionala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen bör
bifogas till detla regeringsprolokoll som bilaga 11.

Under
senare lid har elt flertal utredningsbetänkanden och rapporter rörande
regionalpolitiken slutförts och redovisats för regeringen. Sammanfattningar av
dessa och de remissynpunkter som avlämnats redovisas i bilagor enligl följande:

Kommitté/myndighet
m.m.

Betänkande/

Remiss-

Rapport/PM

behandlad

Bilaga

Samtliga
länsstyrelser

Länsprogram 1980

Ja

(i länen)

1

Expertgruppen
för forskning

(Dsl 1981:15)

Ja

2

om
regional utveckling

Regionalpolitiskt

Industridepanementet

stöd. Effekter? Effektivitet?

Utredningen
om vissa regional-

(Dsl 1981:21)

Ja

3

politiska
medel

Differentierade ar-

Industridepartementet

betsgivaravgifter som

regionalpolitiskt

medel

Rapport
från en arbetsgrupp

(Dsl 1981:28)

Ja

4

inom
industridepartementet

Översyn av det regionalpolitiska stödet

Samtliga
länsstyrelser

Utredning om vissa frågor om effekterna på den regionala
utvecklingen av en ökad användning av vissa inhemska bränslen

Nej

5

Riksrevisionsverkel

Länsplaneringen -kostnader och användning

Nej

6

Riksrevisionsverket

Användning, handläggning och uppföljning av glesbygdsstödet

Nej

7

Prop.
1981/82:113

Kommitté/myndighet m.m. Betänkande/ Remiss-

Rapport/PM behandlad Bilaga

Glesbygdsdelegationen (Dsl 1981:24) Ja 8

Industridepartementet Politik för gles-

bygden

Konsumentverket (1981:6-09) Ja 9

Driftsstöd - ett medel att förbättra varuförsörjningen i
glesbygd

Nonbottendelegätionen Rapport över Norr- Nej 10

Industridepartmentet bollendelegationens

verksamhet

Dessutom har en slor mängd skrivelser, rapporter m. m.
inkommit från länsstyrelser, kommuner, företag, organisationer m. fl.

1 budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 17 s.
56) har regeringen föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1982/83 beräkna

1.
lill
Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet ell förslagsanslag av 402200000 kr.,

2.
till
Regionalpolitiskt stöd: LokaUseringslån ett reservaiionsanslag av 600000000
kr.,

3.
till Åtgärder i
glesbygder ett reservationsanslag av 100000000 kr.,

4.
lill Täckande
av förluster på grund av kreditgarantier till förelag i glesbygder m. m., ett
förslagsanslag av ! 000 kr.,

5.
till Åtgärder
rn. m. i anslutning till länsplanering elt reservationsanslag av 35000000 kr.

Jag avser nu alt ta upp frågor om den fortsatta
regionalpolitiska verksamheten med utgångspunkt i bl. a. nämnda
utredningsbetänkanden och rapporter.

2 Allmänna utgångspunkter och överväganden

2.1 Regionalpolitikens mål och uppgifter

Regionalpolitiken har under 1970-lalel utvecklats från en
lokaliseringspolitik - som främst syftade till att påverka industrins
utbyggnad och lokalisering - till en allmän politik för regional utjämning och
utveckling. Regionalpolitikens mäl kan i dag sammanfattningsvis sägas vara att
skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landels olika
delar och alt ge människor tillgång till arbete, service och en god miljö
oavsett var de bor i landet.

Prop. 1981/82:113 9

Dessa
allmänna mål bör, enligl min mening, ligga lill grund också för den fortsatta
regionalpolitiken. En balanserad regional utveckling, ulan snabba och
omfattande befolkningsomfördelningar mellan och inom länen, gör all uppbyggt
samhällskapital kan användas effektivt i alla delar av landet. En sådan
utveckling främjar ocksä möjligheterna för människor att upprätthålla
stabiliteten i sina sociala kontakter och minskar riskerna för ofrivilliga
flyttningar.

Vad
jag här sagt om behovel av en balanserad utveckling gäller även glesbygden.
Målet måste vara att genom aktiva insatser skapa förutsättningar för elt
bättre utnyttjande av de resurser som finns i glesbygden och för goda
levnadsbetingelser också i glesbygden vad gäller arbete, service och god miljö.
En offensiv och ulvecklingsinriktad politik för glesbygden ulgör en viktig del
i regionalpolitiken.

Regionalpolitiken är en
viktig del av en samlad politik med inriktning på jämlikhet, jämställdhet och social
trygghet. Den regionala utvecklingen, särskill inom sysselsättningsområdet, är
säledes av grundläggande betydelse när det gäller all åstadkomma jämställdhet
mellan kvinnor och män. Likaså är regional balans vad gäller sysselsättningen
en av grundförutsättningarna för all målet om arbete åt bl. a. alla ungdomar
skall uppfyllas.

Allsidigt
sammansatta decentraliserade samhällen med närhet mellan arbetsplatser,
bosläder, service och frilidsmöjligheter bör eftersträvas i hela landet. Med en
sådan politik motverkas att arbetslösa och verksamma inom industri, jord- och
skogsbruk får bära en särskilt slor del av uppoffringarna vid
strukturomvandlingen. En decentraliserad samhällstruklur med många geografiskt
spridda enheter underlättar också god hushållning med naturresurser.

Jag
kommer senare (avsnitt 3) all med utgångspunkt från dessa mål ange riktlinjer
för den fortsatta regionalpolitiska verksamheten - dels allmänna riktlinjer,
dels riktlinjer för arbetet inom olika samhällsområden.

Samfidigt
som man diskuterar målen för regionalpolitiken måste man konstatera att de
allmänna förutsättningarna har förändrats i väsentliga avseenden sedan den
aktiva regionalpolitiken startade i mitten av 1960-talet. Ytterligare
förändringar är alt vänta under 1980-lalel. Detla gör del nödvändigt att se
över såväl instrument som arbetssätt inom regionalpolitiken.

Den
mest uttalade förändringen i fömtsättningarna är alt tillväxten i den svenska
ekonomin nu är avsevärt lägre än vad den var under 1960-talel och böljan av
1970-lalel. Regionalpolitiken kan inte i samma utsträckning som då handla om en
omfördelning av verksamheter mellan landets olika delar. Det regionalpolitiska
arbetet måste därför i högre grad än tidigare inriktas på att initiera och
stödja nyskapande och nyförelagande i de skilda regionerna samt att utveckla i
regionerna befintlig verksamhet.

En
annan viktig förändring är den ökade betoningen av miljö- och
resurshushållningsfrågorna. Regionalpolifiken kan med sin förankring regionall
och lokall spela en väsentlig roll i arbetet med dessa frågor.

Prop. 1981/82:113 10

Yllerligare
en slor förändring som skett de senaste två decennierna är all jämställdheten
mellan kvinnor och män har blivit elt allmänt omfattat politiskt mål. En av
utgångspunkterna för reformverksamheten på skilda samhällsområden under senare
år är all alla människor - kvinnor såväl som män - skall ha möjligheter lill
egen försörjning och därmed ekonomisk självständighet. De förändrade
attityderna har bl. a. tagit sig ullryck i en ständigt stigande
förvärvsfrekvens för kvinnor och i en önskan bland de kvinnor som ännu inle är
på arbetsmarknaden all få ell arbele. I regeringens skrivelse (1979/80:168)
till riksdagen om riktlinjer för del fortsatta jämslälldhetsarbelet framhölls
all en aktiv regionalpolitik är ett viktigt inslag i arbetet med all öka
jämställdheten mellan män och kvinnor.

2.2
Nuvarande regionalpolitiska medel

Regionalpolitiken
arbetar med administrativa och ekonomiska medel. Som underlag för del
regionalpolitiska arbetet bedrivs en samordnande regionalpolitisk planering —
s. k. länsplanering.

Länsplaneringen
bedrivs i varie län och utarbetas av länsstyrelsen i samarbete med
landstingskommunen, kommunerna, fackliga organisationer,
näringslivsorganisalioner, statliga sektorsmyndigheler m.fl. Mer omfattande
program för länet las fram ungefär vart femte år. Delta program följs upp i en
länsrapport varje år och genom elt fortlöpande genomförande av planer och
program. Resultaten av länsplaneringen ställs samman och utvärderas på central
nivå. Bestämmelser om denna planering finns i förordningen (1979:637) om
länsplanering.

Stafiiga
myndigheter har genom en särskild förordning (1979:639, ändrad senast
1980:469) skyldighet alt beakta de riktlinjer för regionalpolitiken som
riksdagen har godkänt och verka för alt de regionalpolitiska mål som riksdagen
har uttalat sig för uppnås. Vidare skall de i sin planering ta
regionalpolitiska hänsyn grundade på resultatet av länsplaneringen.

Länsplaneringen
inrymmer såväl krav på samordning av olika samhällssektorers planering som
konkreta förslag till investeringar, utredningar m. m. Fr. o. m. budgetåret
1979/80 har samtliga länsstyrelser tilldelals medel från ell särskill anslag i
statsbudgeten för all bedriva ell konkret och åtgärdsinriktal arbete i
anslutning till länsplaneringen. Medlen får användas för utredningar och
konsultinsatser för all vidareutveckla eller på försök prova förslag som
redovisats i länsplaneringen. Anslaget uppgår f n. lill 35 milj. kr. per år.

De
allmänna riktlinjer som riksdagen lagt fast för regionalpolitiken i form av
ortsplan, planeringslal och slödområdesindelningar anger långsiktiga
prioriteringar av regioner där regionalpolitiska insatser bäst behövs.

I
ortsplanen är kommunerna indelade i storstadsområden, primära centra,
regionala centra, kommuncenlra och kommundelscentra. Nu gällande indelning
beslöts av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr
1978/79:435).

Prop. 1981/82:113 11

Som
ett underlag för planeringen i länen har riksdagen lagt fast planeringslal för
varje län. De nu gällande planeringstalen avser år 1985 och beslutades av
riksdagen våren 1980 (prop. 1979/80:100, AU 1979/80:23, rskr 1979/80:361).

Nu
gäUande planeringslal och ortsplan framgår av förordningen (1979:639) om
skyldighet för statlig myndighel all följa riktlinjerna för regionalpolitiken
(ändrad senast 1980:469).

För
del regionalpolitiska stödet till näringslivet är landet indela i sex
stödområden. Områdesindelningen är grundad på sysselsättningsproblemens
omfattning och art i skilda delar av landet och är vägledande för hur stort
slöd som kan lämnas i olika regioner.

Bestämmelser
om det regionalpolitiska stödet finns i förordningen (1979:632) om
regionalpolifiskt stöd (ändrad senast 1981:1130). Stödet ges i form av lokaliseringsstöd,
utbildningsstöd, sysselsätlningsslöd, offert-stöd saml flyltningsslöd till
arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning. För femårsperioden den Ijuli
1979-den 30juni 1984 gäller f n. en totalram om 8 131 milj. kr. fördel
regionalpolitiska stödet.

Glesbygdsstöd
lämnas enligl förordningen (1979:638) om statligt slöd till glesbygd. De medel
som riksdagen anslår — f. n. IOO milj. kr. per år -fördelar regeringen mellan
länen med hänsyn lill glesbygdsproblemens omfattning. Länsstyrelserna beslutar
om fördelningen av slödel på ändamål och geografiska områden inom länen.

Stiftelsen
Industricentra bygger och förvallar sedan år 1973 statliga industrilokaler som
hyrs ul lill förmånliga villkor. Anläggningar finns eller byggs f. n. i
Haparanda, Lycksele, Vilhelmina, Strömsund, Ange och Ljusdal. De finansieras
främst med lokaliseringsstöd.

Efter
beslut av riksdagen bildades hösten 1980 regionala investmentbolag i Jämtlands
och Västerbottens län (prop. 1979/80: 125, AU 1979/80: 29, rskr 1979/80:362).
För vardera bolaget anvisade riksdagen 5 milj. kr. som grundkapital. Bolagen
skall vidare under en femårsperiod tillföras 25 milj. kr. vardera, vilka medel
skall räknas av från den beslulsram som gäller för del regionalpolitiska
slödel. Landstingen i resp. län har också bidragit med medel till verksamheten.
I samband med regionalt koncentrerade sysselsättningsproblem förorsakade av
strukturomvandlingen inom industrin har staten dessutom under de senaste åren
medverkat vid inrättandet av ett tiotal regionala utvecklings- och
investmentbolag. Den statliga insatsen uppgår här sammantaget till ca 250 milj.
kr.

Föratom
dessa stödformer, som är direkt inriktade på näringslivet, har flera andra
stafiiga åtgärder regionalpolitisk betydelse. Som exempel kan nämnas de kommunala
skatteutjämningsbidragen, närings- och arbetsmarknadspoUliska insatser, de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet och användningen av
investeringsfonder för regionalpolitiskt motiverade investeringar. Olika
industripoliliska beslut som fattas har också i många fall haft en rent
regionalpolitisk motivering. Vidare fördelas ramar

Prop.
1981/82:113 12

för investeringar i olika samhällssektorer med beaktande
av regionalpolitiska aspekter. Vid bl.a. lokalisering av nya statliga organ
görs också regionalpolitiska bedömningar.

Vid sidan av de regionalpolitiska medel som jag nu har
redogjort för finns också ell system för lokaliseringssamråd. Regeringen
träffade år 1976 en överenskommelse med Sveriges industriförbund om samråd med
större industriföretag i lokaliseringspoliliska frägor. Under år 1977 träffades
överenskommelser om motsvarande samråd med Kooperativa förbundet (KF) och
Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Riksdagen beslöt år 1979 all systemet med
lokahseringssamråd skulle utvidgas lill den privata service- och tjänstesektorn
(prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435). En särskild delegation
inom industridepartementet svarar för kontakterna med samrådsföretagen.

2.3 Förutsättningarna för regionalpolitiken

2.3.1 En bättre regional balans har uppnåtts

Under 1960-lalet hade skogslänen' en netloutflyUning av
över 10 000 personer om året och storstäderna växte snabbt. Under 1970-talet
har skogslänen däremot haft nettoinflyllning och storstadslänen en in- och
utflyttning som i stort sell vägt jämnt. Denna utveckling har forlsall under de
första åren av 1980-lalel.

Även inom länen har skett en omsvängning i
befolkningsutvecklingen. Det har särskilt gällt länen i södra och mellersta
Sverige där folkmängden i regionala centra och kommuncentra genomsnittligt sett
har ökat lika myckel som i länens primära centra. En stabilisering har också
skett för regionala centra och kommuncenlra i norra Sverige, även om mänga av
dessa kommuner fortfarande har en viss befolkningsminskning.

En förändring har skett även i glesbygdens
befolkningsutveckling. Minskningen under 1970-talel har varit väsentligt mindre
än vad den var under 1960-lalel. Del fmns dock stora skillnader mellan olika
typer av glesbygdsområden. Områden nära större orter har i allmänhet haft en mer
positiv utveckling än glesbygden utanför dessa orters pendlingsomland.

Del finns naturiigtvis undanlag från den allmänna bild jag
här redovisat -län som avviker från genomsnittet för länsgruppen i fråga och
kommuner som avviker från genomsnittet för resp. ortslyp.

Förklaringarna till den bättre befolkningsmässiga balans
som uppnätts under det senaste årtiondet är flera. Sysselsättningsökningen har
varit jämnare fördelad mellan landels olika aelar under 1970-lalel jämfört med
tidigare. Vidare synes attityderna lill flyttning i samband med arbetslöshet

' 1 beskrivningarna om befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen m. m. används i del följande en indelning av länen
i storstadslän, skogslän och övriga län. Med storstadslän avses Stockholms
(AB), Malmöhus (M) samt Göteborgs och Bohus län (O). Med skogslän avses
Värmlands (S), Kopparbergs (W), Gävleborgs (X), Västernorrlands (YJ, Jämtlands (Z). Västerbottens
(AC) och Norrbottens län (BD). Med övriga län avses Uppsala (C). Södermanlands
(D), Östergötlands (E), Jönköpings (F). Kronobergs (G), Kalmar (H), Gotlands
(1), Blekinge (K), Kristianstads (L). Hallands (N). Alvsborgs (P), Skaraborgs
(R) Örebro (T) och Västmanlands län (U).

Prop. 1981/82:113 13

och
undersysselsältning ha förändrats. Människor stannar kvar i den egna regionen
även om sysselsättningsmöjligheterna är begränsade. Tidigare
ulflyltningskommuner har en nettoinflyllning trots att arbetsmarknaden är
begränsad och trots att de som redan bor där inle är fullt sysselsatta. En
bidragande orsak till detta kan vara att efterfrågan på arbetskraft under
senare år inte varit särskUt slor någonslans i landet. Utbyggnaden av
arbetsmarknadspolitiken, det sociala trygghetssystemet, skatteutjämningsbidragen
m. m. har dessutom mildrat följderna av arbetslöshet och undersysselsältning.

En betydande del av den
sysselsättning som finns i de sysselsättningssvaga delarna av landet inom
offenllig och privat service liksom inom byggnadssektorn är i grunden baserad
på de omfattande statliga transfereringar som går till dessa regioner.
Transfereringarna gör det möjligt alt hålla en större serviceseklor och därmed
servicesysselsättning är vad annars skulle vara fallet.

Ökningen
av arbelslillfällena har somjag nämnde varit jämnare fördelad mellan länen
jämfört med tidigare. Under 1960-lalels senare hälft minskade sysselsättningen
i skogslänen medan samtliga dessa län under 1970-lalel har haft en ökad
sysselsättning.

En bättre regional balans
vad gäller sysselsättningen har också uppnåtts inom länen. Fortfarande är emellertid
ökningen av antalet arbetstillfällen genomsnittligt sell mindre i kommuncentra
än i regionala centra och mindre där än i primära centra. Förklaringen lill
den förbättrade befolknings-situationen i kommuncenlra och mindre regionala
centra ligger därför till slor del i en kraftigt ökad arbelspendling in lill
länens primära centra och större regionala centra. Närheten lill större orters
expanderande arbetsmarknader har på detta säll gjort del möjligt för mindre
kommuner i de södra och mellersta delarna av landet att stabilisera och i många
fall öka befolkningen under 1970-talel. Delsamma gäller också en del kommuner
längs Nortlandskusten. Mindre kommuner i mer isolerade lägen, t. ex. i
Norrlands inland, har inte haft samma möjlighet all utnyttja sysselsättningstillfällen
i expanderande större kommuner och har heller inte haft en lika positiv
befolkningsutveckling.

Ätt
sysselsättningsökningen varit jämnare fördelad över landet under 1970-talet,
jämfört med årtiondena dessförinnan, har flera orsaker. Avgången från jord-
och skogsbruket har minskal kraftigt - från i genomsnitt ca 25000 personer per
år under 1960-talet lill ca 10000 per år under 1970-talel. De senaste åren har
sysselsällningsminskningen varit mycket begränsad.

Industrisysselsältningen
har under 1970-lalet relativt sett utvecklats mest positivt i norra delen av
landet även om en viss minskning av anlalel industrisysselsatta kan noteras
också för denna del av landet under de senaste åren. En ökad
industrisysselsältning har under 1970-lalel även uppnåtts i många av de
tidigare industrifalliga kommunerna i Norrlands

Prop.
1981/82:113 14

inland. Industrin har på detla sätl bidragit till en
regional utjämning av sysselsättningsmöjligheterna i landet.

Sysselsättningsökningen inom den offentliga sekiorn har
under 1970-lalet i relativa tal varit ungefär lika slor överallt i landet. Del
innebär en förbättring jämfört med 1960-talet för skogslänen liksom, vad gäller
fördelningen inom länen, för regionala centra och kommuncenlra. Den jämnare
fördelningen förklaras bl. a. av all utbyggnaden under 1970-talel i betydande
grad gällt lokall förlagd service såsom barnomsorg, åldringsvård, långlids-
och dislriklssjukvård. Utlokaliseringen under 1970-lalel från Stockholm av 10
000 arbetslillfällen inom central statlig förvaltning har också haft betydelse
i sammanhanget. Den regionalt jämnare sysselsättningsökningen inom den
offentliga sekiorn har varit en viktig förutsättning för kvinnornas ökade
förvärvsgrad i t. ex. kommuncenlra och regionala centra.

Sysselsäliningsförändringarna inom de privata service- och
tjänstenä-ringarna — varuhandel, samfärdsel och privata tjänster - har tolalt
sell varit förhållandevis begränsade under 1970-lalet. Dessa näringars koncentration
lill storstadsområdena och primära centra är emellertid mycket stor och den har
inle minskal under 1970-lalet.

Byggnadsverksamheten har en förhållandevis jämn regional
fördelning. Minskningen av sysselsättningen inom näringen under 1970-talel har
varit störst i storstadsområdena och relativt sett minst i de mindre kommunerna.
Sysselsättningen har hållits uppe något bättre i stödområdena än i övriga delar
av landet. En del av förklaringen lill detla ligger i de omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser i form av beredskapsarbeten som har gjorts och
görs i dessa områden samt i en omfattande långpendling bland byggnadsarbetarna
till andra delar av landet.

Även om, som jag här redovisat, en bättre regional balans
har uppnåtts under 1970-talel, både befolknings- och sysselsättningsmässigt, finns
fortfarande en betydande undersysselsältning och arbetslöshet i skilda delar av
landet. Till betydande del är det här fråga om en dold arbetslöshet som inle
finns registrerad i arbetslöshetsslalistiken. Detta gäller särskilt bland
kvinnor. Jag återkommer till delta (avsnitt 2.3.3).

2.3.2 De regionalpolitiska insatsernas betydelse för den
bättre regionala balansen

Del är svårt alt med säkerhet ange vilken betydelse de
direkta regionalpolitiska insatserna har haft för den förbättrade regionala
balansen. All de har haft positiva effekter är klart. Samtidigt kan konstateras
alt de kvarstående problemen allljäml är stora och att hittillsvarande
insatser varit ofillräckliga för all lösa dem.

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU)
har i en utvärdering av del regionalpolitiska slödel Regionalpolitiskt slöd.
Effekter? Effekfivitet? (Ds 1 1981: 15) beräknat nettoeffekten av slödel lill
drygl 20 000 arbelslillfällen i skogslänen under perioden 1965-1980.

Prop.
1981/82:113 15

Härtill kommer för skogslänens dei de ca 4 000
arbetstillfällen inom central statlig förvaltning som omlokaliserats dit från
Stockholm. Ulan all ge mig in pä några mer detaljerade beräkningar vill jag
ocksä peka pä den större sysselsättning som finns inom jordbruket i skogslänen
genom del särskilda nortlandsstödel lill denna näring. Likaså vill jag nämna
den sysselsättning som lillkommil genom glesbygdsstödet.

Sysselsättningseffekten av det regionalpolitiska slödel
och omlokaliseringen av statlig förvaltning kan således översiktligt beräknas
lill ca 25 000 arbetstillfällen. Det rör sig här om bassysselsällning. Denna
bär i sin tur upp en servicesysselsältning som kan uppskattas vara ungefär lika
stor. De direkta och indirekta sysselsättningseffekterna av dessa regionalpolUiska
insatser i skogslänen skulle beräknade på delta sätt uppgå till i storleksordningen
50000 arbetstillfällen under perioden 1965-1980. Del kan nämnas att
sysselsättningen i skogslänen lotall sett ökade med 54000 personer under denna
lid. Anlalel yrkesverksamma kvinnor ökade med 106000 medan sysselsättningen
bland männen minskade med 52000 personer.

Medräknat ocksä hemmavarande hushållsmedlemmar,
huvudsakligen barn, skulle uppskattningsvis 75 000 - 100 000 människor i
skogslänen ha sin försörjning baserad på de arbelsfillfällen som skapats genom
här nämnda regionalpolitiska insatser. Som en jämförelse kan nämnas att lOOOOO
personer netto flyttade ut från skogslänen under 1960-lalet. Det regionalpolitiska
stödet lill näringslivet och utlokaliseringen av stafiig förvaltning från
Stockholm har förhindrat en fortsättning på 1960-lalels be-folkn/ngsutflyttning
från skogslänen och än mer ökade statliga transfereringar lill dessa län.

Även om en beräkning av detta slag baseras på ell anlal
osäkra uppskattningar och anlaganden ger den ändå en uppfattning om vad som
uppnåtts och en utgångspunkt för den fortsatta regionalpolitiken.

2.3.3 Osäkert om den bättre regionala balansen kommer alt
bestå under 1980-talet

Enligl de bedömningar som länsstyrelserna redovisat i
länsplanering 1980 kommer den bättre regionala balans i befolkningsutvecklingen
som uppnåtts under 1970-talel att i stort sett beslå under 1980-lalet. Del
gäller såväl mellan som inom länen. Till grund för prognoserna över befolkningsutvecklingen
ligger bedömningar om utvecklingen av anlalel arbetstillfällen och
sysselsättningsgraden i skilda regioner. Prognoserna är gjorda med utgångspunkt
frän fortsatta regionalpolitiska stödinsatser av samma omfattning som f n.
Prognoserna är av statisfiska skäl gjorda med 1975 som basår. Det var när
prognoserna gjordes det senaste år del fanns folkräk-ningsuppgifter för.
Allmänt sett måste understrykas den osäkerhet som alltid präglar prognoser för
så lång tid.

Prop. 1981/82:113 16

Tabell 2:1. Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen
tor vissa länsgrupper

Förändring av

Förändring av

Förändring av andelen

folkmängden

antalet arbets-

förvärvsarbetandi

i av be-

(procenl

; per
år)

lillfällen

1

folkningen i åldern 16-64

(procent per år)

år (procentenheter per

5-års period)

1971

1976

1981

1971

1976

1975

1970 1975

1975

-75

-80

-90

-75

-80

-90

-75 -80

-90

Storstadslän

0,3

0,2

0.3

1.2

0,8

0,7

5,9 1,9

1,5

Skogslän

0,2

0,2

-0,1

0,8

0.9

0.3

4,0 3,8

1,3

Övriga län

0.4

0,4

0,1

I.l

0.9

0,5

4,6 3,1

1.5

Riket

0,3

0,3

0,2

Ll

0,9

0,5

4,9 2,9

1.5

Källor: SOS, Folkmängd (SCB), FoB, AKU samt
länsstyrelsernas prognoser i länsplanering 1980.

Den faktiska utvecklingen under åren 1975-80 har, som
framgår av tabell 2:1, på flera punkter varit gynnsammare regionalpolitiskt
sett än vad prognoserna anger. Sä har t. ex. andelen förvärvsarbetande hittills
ökat snabbare i skogslänen än vad länsstyrelserna räknat med som ell genomsnitt
för perioden 1975-90. DeUa skulle kunna tas som intäkt för att de från
regionalpolitisk synpunkt förhållandevis positiva bedömningar som görs om
utvecklingen fram lill år 1990 i länsprogrammen bör vara riktiga. Samtidigt bör
betonas all del i prognoserna finns tecken på ånyo ökade regionala obalanser.

Långtidsutredningen (SOU 1980:52), som presenterades i
slutet av år 1980, redovisar också kalkyler över arbetskrafts- och
sysselsättningsutvecklingen i ohka delar av landet. Man har därvid använt en
indelning av landet i älta riksområden.

Utredningens huvudalternativ 1 leder pä sikt till balans i
ekonomin i stort. 1 detta alternativ förutses ökade regionala obalanser och
behov av ökad neltoomflyllning mellan olika delar av landet. Huvudalternativ 2
utgår från en oförändrad politik. Det leder till ständigt ökade obalanser i
ekonomin med bl. a. stagnation och kraftigt ökad arbetslöshet som följd.
Nelloomflyltningen blir mindre än i alternativ 1 därför all arbetslösheten ökar
så kraftigt att det inle finns några lediga arbeten att flytta lill någonslans
i landet.

Självfallet måste utgångspunkten vara att åter få balans
och tillväxt i den svenska ekonomin varför en utveckling motsvarande den som
långtidsutredningens alternativ 1 skisserar är den rimliga på sikt. Enligl
långtidsutredningens beräkningar för de skilda riksområdena skulle i detla
alternativ uppstå överskott på arbetslillfällen i Storstockholm och övriga
Östra Mellansverige. Sydsverige och Nedre Norrland skulle få i stort sett
balans mellan utbud och efterfrågan på arbete. Brist på arbetstillfällen skulle
uppslå i Sydöstra Sverige, Västsverige, Norra Mellansverige och, i särskill hög
grad, i Övre Norrland.

Av central betydelse vid bedömningen av den regionala
utvecklingen är naturligtvis vilka anlaganden som görs beträffande sysselsältningsutveck-

Prop. 1981/82:113 17

lingen inom skilda näringsgrenar. 1 tabell 2:2 jämförs
länsstyrelsernas och långtidsutredningens bedömningar. Det skall påpekas att
siffrorna i de båda materialen avser olika lidsperioder och därför inle är helt
jämförbara.

Tabell 2:2. Sysselsättningsutvecklingen i olika
näringsgrenar (årlig procentuell förändring av antalet sysselsatta).

Faktisk utveckling

Läns-

Långtids-

enligt nationalräken-

planering

utredningen

skaperna

1980

1980, alt. 1

1970-1975

1975-80

1975-

90

1979-85

Jordbruk
och fiske

-3,7

-2,6

-1,5'

-3,7

Skogsbruk

-6,0

-1,7

1,9

Tillverkningsind.

-0,1

-1,3

-0,6

1,0

Byggnadsverksamhet

-2,5

-0,6

-0,5

-0,1

Varuhandel

0,9

-0,3

0,1

0,6

Samfärdsel,

post-o. telev.

1,6

1,0

0,2

-0,9

Privata
tjänster

0,5

0,7

0,6

1,0

Offentligförv.
0. tj.

5,1

4,3

2,4

2,3

Totalt

0,9

0,7

0,5

1,0

' Inkl. skogsbruk. Materialet medger ingen uppdelning.

Länsstyrelsernas och långtidsutredningens delvis
motstridiga bedömningar visar att utvecklingen är mycket svårbedömbar.
Länsstyrelsernas prognoser lyder på en fortsalt balanserad befolknings- och
sysselsättningsutveckling i landets olika delar. Det skall observeras all den
förhållandevis positiva bUd av den regionala utveckUngen, som redovisas i länsstyrelsernas
prognoser, är grundad på föralsältningen all nuvarande regionalpolUik
fortsätter under 1980-lalel. Vissa tecken finns dock i prognoserna på alt de
regionala obalanserna åter kan komma alt öka. Långtidsutredningens regionala
kalkyler pekar på väsentligt ökade balansproblem.

Den slutsats jag drar av dessa bedömningar är att de
regionalpolitiska insatserna måste hållas på en hög nivå under 1980-talel för
alt en bättre regional balans skall kunna åstadkommas.

2.3.4 De regionala skiUnaderna i andelen förvärvsarbetande
fortfarande stora

Som fidigare framgått av labeU 2:1 och som yllerligare
belyses i tabell 2:3 ökade andelen förvärvsarbetande av befolkningen i
yrkesverksam ålder - sysselsättningsgraden - med uppemot åtta procentenheter
under 1970-talet för riket totalt. Bland männen har sysselsättningsgraden varit
i stort sett oförändrad under 1970-lalel medan den ökat med drygt 10 procentenheter
bland kvinnorna.

Trots denna kraftiga ökning ligger dock fortfarande
kvinnornas sysselsättningsgrad långt under männens. Enligt en rapport.
Kvinnors arbele (SOU 1979:89), som den stafiiga jämställdhetskommiltén
presenterade år 1979, skulle ca 400 000 fler kvinnor vilja förvärvsarbeta om de
praktiska hindren kunde undanröjas. 2 Riksdagen 1981182. I samt. Nr 113

Räknat över hela 1970-talet har sysselsättningsgraden ökat
ungefär lika mycket i de tre länsgrupperna storstadslän, skogslän och övriga
län. Delta betyder att skillnaderna i sysselsättningsgrad i stort är desamma nu
som år 1970.

Tabell 2:3. Andel förvärvsarbetande av befolkningen i
åldern 16-64 år i vissa länsgrupper

Andel i
procent

för män
och för

kvinnor
sammantagetmän

Förändring i procent-

för enheter per 5-årsperiod

kvinnor för män och kvinnor

1970

1975

1980

1980

1980

sammantaget 1970-801975-90

Storstadslän
Skogslän Övriga län

73,8
68,8 72,0

79,6
72,8 76,6

81,7
76,6

79,7

86,5 83,7 87,0

76,8 69,0

72,1

4,0 3,9 3,9

1,5 1,3 1,5

Riket
totalt

72,0

76,8

79,7

86,1

73,3

3,9

1,5

Källa: AKU, årsmedeltal och länsstyrelsemas prognoser i
länsplanering 1980.

I figur 2:1 har sysselsättningsgraden i vaqe enskilt län
jämförts med de län som har den högsta sysselsätlningsnivån för kvinnor resp.
män, nämligen Stockholms resp. Skaraborgs län. SkUlnaden visar undersysselsältningen
i bemärkelsen hur många fler som skuUe vara sysselsatta i resp. län om
sysselsättningsgraden varit lika hög som i dessa län. Jag vill betona att delta
är ett teoretiskt sätt att räkna. Beräkningen ger emeUertid en grov bild av
skiUnaderna i sysselsättningshänseende mellan länen.

Som framgår av figuren har samtliga s.k. skogslänen en
undersysselsättning som är större än varje annat län i landet. Den klart
största undersysselsältningen finns i Nortbollens län.

Av figuren framgår vidare att det finns en omfattande
undersysselsättning bland kvinnor inte bara i skogslänen ulan också i många
län i södra och mellersta Sverige. Detta överensstämmer med redovisningen i den
tidigare nämnda rapporten om Kvinnors arbete (SOU 1979:89). För männens del är
undersysselsättningen beräknad på detla säll främst koncentrerad tiU
skogslänen. De höga andelarna undersysselsatta män i l.ex. Stockholms, Uppsala,
Malmöhus och Göteborgs och Bohus län beror lill betydande del på en hög andel
studerande på universitets- och högskolenivå i dessa län.

Betydande skillnader finns också mellan olika typer av
orter. 1 kommuncenlra och regionala centra ligger sysselsättningsgraden i
genomsnitt ungefär 2-3 procentenheter under storstadsområdenas nivå. EnskUda
kommuner ligger ännu myckel lägre.

Skillnaderna i sysselsättningsgrad meUan olika orter inom
länen är allmänt sett störte för kvinnorna än för männen. De yrkesområden inom
vilka män arbetar har en jämnare geografisk fördelning än de inom vilka

C

U

£

O

a.

s

a

>

u

?

a.

Ul

ir

c

a>

■o

• o

e

a

s

a

9

0 » XI

s
a

• 2

■a
9,

91

> »

j £

ocQ

a

C

i<

: «

«

rs

s

9

U

te.

OC8

u

rc

m

7

"äj

c;

i/j

tTv

Z

ON

"O

•ffl

LJ

u

i=

< SJ

u

c/]

S

<

ca

<

Js

Prop. 1981/82:113 21

kvinnor
arbetar. Delta tillsammans med all kvinnor arbetar inom ett mer begränsat antal
yrken förstärker den regionala obalansen för kvinnor.

Stora regionala skillnader
finns också i andelen arbetslösa liksom i andelen personer som är i
arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten, skyddat arbele och personer som av
arbetsmarknadsskäl är förtidspensionerade; allt tecken på att den ordinarie
arbetsmarknaden är för liten eller fungerar dåligt. Figur 2:2 visar länsvis
andelen arbetslösa och andelen personer i beredskapsarbete och
arbetsmarknadsutbildning. Som framgår av figuren har Nortbollens län en i stort
sett dubbelt så hög andel som något annat län.

Hur
ser då bedömningarna för 1980-talet ut? Som framgått av tabellerna 2:1 och 2:3
pekar länsstyrelsernas prognoser allmänt sett på en väsentligt långsammare
ökning av sysselsättningsgraden än under 1970-talel. Detta överensstämmer också
med de bedömningar som gjorts i 1980 års långtidsutredning liksom i
budgetpropositionerna de senaste åren.

Länsstyrelsernas
prognoser tyder vidare på en utveckling som kan komma att gå i riktning mot
ökade skillnader under 1980-talel. Det skall dock betonas att bedömningarna på
denna punkt är osäkra. Den faktiska utvecklingen under senare hälften av
1970-lalet visar, som jag tidigare nämnt, en regional utjämning av
sysselsättningsgraderna.

Målet
måste enligl min mening vara en fortsalt regional utjämning genom en
förbättring av sysselsättningsmöjligheterna i de regioner där sysselsättningsgraden
nu ligger lågt.

2.3.5
Arbetslöshet och undersysselsättning innebär stora kostnader för samhället

Fömtom
att arbetslöshet och undersysselsättning innebär sociala och andra problem för
enskilda människor förorsakar de samhället stora kostnader. De regionala
skillnaderna i sysselsättningshänseende återspeglas på ett tydligt sätt i
transfereringarna över statsbudgeten och socialförsäkringssystemet tUl skilda
regioner.

Statskontoret har på
regeringens uppdrag gjort en länsvis sammanställning av vissa stafiiga
stödinsaster tUl förelag och kommuner under senare hälften av 1970-talet.
Sammanställningen finns f. n. endast som arbetsmaterial. Materialet har i
figur 2:3 kompletterats med uppgifter som sammanställts inom
industridepartementet om vissa former av stöd som gått tiU hushåUen.

Av
figur 2: 3 framgår bl. a. att det regionalpolUiska stödet utgör en mycket liten
del av de samlade statliga transfereringarna till länen.

Det
kan naturligtvis diskuteras vilka stödformer som bör vara med i en
sammanställning som skall belysa de ekonomiska följderna för samhället av
skiUnader i sysselsättningsläget mellan olika regioner. Vidare skall sägas att
det inte finns någon fullständig och omedelbar utbytbarhet mellan

Prop. 1981/82:113 23

å
ena sidan närings- och regionalpolitiska insatser och åtgärder inom
arbetsmarknads- och socialpolifiken å den andra.

Sammanställningen
visar emellertid med eftertryck att betydande transfereringar går fiU län med
slor arbetslöshet och undersysselsältning och att det sammantaget rör sig om
mycket stora utgifter för samhället. En strävan måste, enligt min uppfattning,
vara att med intensifierade regionalpolitiska insatser öka sysselsättningen i
dessa regioner och därmed på sikt minska behovel av transfereringar dit.
Offensiva regionalpolitiska insatser som skapar ökad sysselsättning är av
största värde både för dem som får möjlighet lill arbete och för ekonomin i
samhäUet som helhet.

2.3.6
Minskad sysselsättning och samtidigt stora strukturförändringar inom industrin

Industriproduktionen
har stagnerat under senare år. Samfidigt har investeringarna liksom
sysselsättningen inom industrin gått ner.

Såväl
länsstyrelserna som statens industriverk räknar med att industrisysselsättningen
kommer att minska under 1980-talet. I 1980-års långtidsutredning -
huvudalternafiv 1 - antogs däremot all industrisysselsältningen skulle öka
under början av 1980-talet.

De
delvis motstridiga bedömningar som jag här har redovisat visar hur svårbedömt
läget är. Klart står dock att industriprodukfionen måste ökas för att åter få
balans i den svenska ekonomin. Delta lorde - åtminstone för den första hälften
av 1980-talel - inte vara möjligt utan en viss ökning av antalet
industrisysselsatta. I ett mer långsiktigt perspektiv är det (med oförändrad
arbetstid) däremot inte realistiskt att räkna med någon ökad
industrisysselsältning även om produktionen fortsätter all öka.

En
rad åtgärder har under del senaste året vidtagits för all stärka den svenska
industrins konkurrenskraft - del gäller både på del allmänekonomiska och
industripoliliska området. Genom dessa åtgärder bör industriproduktionen äter
börja öka när världskonjunkluren vänder uppåt igen. Den ekonomiska politiken
bör ge den svenska industrin möjligheter att öka sina marknadsandelar. Därmed
bör också - med en viss fördröjning -industriinvesteringarna åter öka.'

En
sådan uppgång måste utnyttjas regionalpolifiskt. Samfidigt är det viktigt att
de regionalpolifiska medlen och åtgärderna utformas så all de också passar för
en situafion med en på sikt stagnerande eller lillbaka-gående
industrisysselsältning.

Med
en totalt sett minskad sysselsättning inom industrin och andra basnäringar blir
det allt vikfigare att påverka beslut om investeringar och lokaliseringar inom
basnäringarna. Varje arbetstUlfälle inom basnäringarna bildar basen också för
arbetstillfällen inom service- och tjänstenäringarna. Även förhållandevis små
förändringar av sysselsättningen i basnäringarna kan således få stora effekter
på den totala sysselsättningen. Också mindre

Prop. 1981/82:113 24

regionala
omfördelningar lill de sysselsällningssvaga regionernas fördel kan därför
betyda mycket för sysselsättningen i dessa områden.

Även
om industrisysselsältningen på sikt slagnerar och kanske t. o. m. minskar sker
hela tiden investeringar och andra förändringar inom industrin som innebär
möjligheter all påverka dess lokalisering. Antalet sysselsatta inom industrin
har med vissa svängningar över tiden varit i stort sell oförändrat de senaste
20 åren, samtidigt som investeringarna varit mycket stora.

Vad
som präglat utvecklingen de senaste åren är att industrins
anlägg-ningsinvesleringar har minskal med ca 30 procenl sedan mitten av
1970-talel då de låg som högst och därmed är nere på 1960- talets nivå. Bilden
av investeringsutvecklingen blir emellertid en annan om man utvidgar invesleringsbegreppet
till att omfaltla även "mjuka" investeringar i forskning-och
utveckling (FoU), marknadsföring och serviceapparal. Denna typ av investeringar
har ökat myckel kraftigt under senare år. FoU-koslnaderna ökade i löpande
priser med mer än 250% mellan år 1973 och 1979.1 kronor räknat väger ökningen i
stort sett upp minskningen av investeringarna på anläggningssidan.

Enligl
en OECD-sludie av FoU-intensilelen i medlemsländernas industri år 1977 kom
Sverige på andra plats med FoU-kostnader uppgående lill 4,2 procenl av
förädlingsvärdet. Tätplalsen innehades av USA med 5,2 procent.

De
mjuka investeringarna är enligt min mening av strategisk betydelse för
industrins utveckUng. Endasi genom en kraftfull satsning på nya produkter och
marknader kan vi erhålla en önskad industriell utveckling och expansion.
Främjandet av en sådan utveckling måste i alll väsentligt ske genom allmänna
ekonomisk-polifiska och induslripoUliska älgärder.

Förskjutningen
från investeringar i byggnader och maskiner lill förmån för investeringar i
FoU, marknadsföring o. dyl. innebär delvis nya föratsättningar för
regionalpolitiken. De regionalpolitiska insatserna måste i ökad utsträckning
inriktas på att stödja förelagens produktutveckling, marknadsföring m. m. En
utveckUng i den riktningen har också skett under senare år. År 1979 öppnades
möjligheter alt ge lokaliseringslån till den typen av investeringar. Även
offertslöd kan här användas. Regionalpolitiken understödjer på delta sätl del
industri- och näringspolitiska arbetet.

Jag
skall här också något beröra strukturomvandlingen inom industrin och de regionalpolitiska
följderna av den.

De
senaste årens omfattande struklurförändringar inom industrin har lell till
betydande sysselsältningssvårigheler också på orter utanför de
regionalpolitiska stödområdena. Regionalpolitiskt stöd har i ökad utsträckning
kommit till användning för all stärka sysselsättningen i de regioner som
drabbas.

Sveriges
spridda orlsslruktur, de långa avstånden och det ensidiga näringslivet i många
orter ökar känsligheten för strukturförändringar. Sär-

Prop.
1981/82:113 25

skilt
utsatta är de orter med ensidig industrislmktur som är belägna utanför
pendlingsavstånd liU störte orter med mer allsidigt sammansatt arbetsmarknad.
Också störte geografiskt sammanhängande områden kan få problem om de domineras
av en bransch som kommer i svårigheter. Det gäller t. ex. Malmfälten,
Bergslagen och Sjuhäradsbygden.

Strukturomvandlingen
inom industrin kommer att fortsätta. En successiv anpassning till förändrade
föratsättningar är av avgörande betydelse för den svenska ekonomins
internafionella konkurrenskraft. Denna slraklur-omvandling kommer alt leda tiU
sysselsättningsproblem i enskilda orter och regioner. Det gäller för samhäUel
att ha en beredskap för all kunna bemästra de problem som kan uppslå. Dessa
problem skiljer sig från de traditioneUa regionalpolitiska problemen såtillvida
att de ofta drabbar regioner med en utvecklad industritradition och att
förändringen kommer relativt snabbt. Detla innebär störte svårigheter att
bemästra problemen men också störte möjUgheter att åstadkomma ny sysselsättning.
Detla måste beaktas när regionalpolitiska insatser påkallas i denna typ av
regioner. Bl.a. måste särskild vikt läggas vid samordningen av arbetsmarknads-,
industri- och regionalpolitiska insatser.

Jag
vill i detta sammanhang också framhålla betydelsen av all finna nya former för
samhällets, de anställdas och näringslivets medverkan i strak-turomvandlingen.
Arbetsmarknadens parter har självfallet ett stort intresse, men även ett stort
ansvar för all strukturomvandlingen sker på sådant sätt all de negativa sociala
och ekonomiska följderna blir så små som möjligt. Parterna har självfallet
också ett starkt intresse av att aktivt medverka fill att människor som
fristäUts får ny sysselsättning.

Ett exempel på aktiva
insatser från parternas sida för all underlätta omställningar vid
företagsnedläggningar och personalminskningar är de s.k. trygghetsråden på
tjänstemannaområdet. Nyligen har avtal slutits mellan LO och Statsföretagens
Förhandlingsorganisation (SFO) om alt inrätta ett trygghetsråd också för de
kollektivanställda inom de stafiiga företagen.

Dessa
trygghetsråd gör ell förtjänstfullt arbele och ulgör med sitl fria sätt att
arbeta ett väsentligt komplement tiU samhåUsorganens insatser i samband med
omstrakturering av industrin.

Jag
anser all de anställda bör ges ökade möjligheter och ökade resurser att själva
medverka i den industriella omvandlingsprocessen. Detta är en av anledningarna
tiU att jag nyligen efter bemyndigande av regeringen tUlkaUat en kommitté (I
1981:03) med uppgift att utreda vissa frågor rörande trygghetsfonder.

2.3.7
Dämpad tillväxttakt inom den offentliga sektorn

Även
om den nuvarande minskningen av industrisysselsältningen skulle vändas fill en
viss uppgång under början av 1980-lalel måste huvuddelen av en fortsatt sysselsättningsökning
komma inom andra näringsgrenar. Lik-

Prop. 1981/82:113 26

som
under de senaste årtiondena är del främst inom den offentliga sektorn en ökad
sysselsättning kan fömtses. Det finns emeUertid ekonomiska begränsningar för
hur stor denna ökning kan bU. Inle minst därför är det viktigt att få lill
stånd en stärkt industrisektor och en balanserad utveckling inom den privata
service- och tjänstesektorn.

I
1980 års långtidsutredning räknar man med en fortsalt dämpning av tillväxten
inom den offentliga sekiorn. Regeringen har som ett riktmärke för den
ekonomiska polifiken angivit all den kommunala verksamheten bör öka med högst
en procenl om året medan den statliga verksamheten bör hållas på oförändrad
nivå.

Även
i länsstyrelsernas prognoser förutses en väsentligt lägre ökningstakt inom den
offentliga sektorn än under 1970-lalel. Del är svårt all göra en direkt
jämförelse, men länsstyrelsernas prognoser synes ligga endast något högre än
vad regeringens riktmärke för tillväxten blir omräknat i sysselsättningslermer.
Den dämpning av tillväxten inom den offentliga sekiorn som bör eftersträvas
under de närmaste åren, i enlighet med vad som anförts i budgetpropositionen
för 1982/83, är sålunda liU betydande del beaktad i länsstyrelseraas bedömning
av den regionala utveckUngen under 1980-talel.

Åtstramningarna
inom den offentliga sektorn kan leda till att det blir svårare all få gehör för
regionalpolitiskt motiverade anpassningar inom skUda sektorer när del
ekonomiska utrymmet blir mer begränsat. En samordning över seklorsgränserna i
syfte att åstadkomma totalt sett effekfivare resursutnyttjande är emellertid
angelägen även i en ekonomisk ål-stramningssituation. Det måste finnas en
regionalpolitisk planering och samordning som möjliggör en effektivt fungerande
regionalpolitik inom den stafiiga sekiorn också i detta förändrade läge för den
offentliga sektorn.

Den
dämpade tillväxten av sysselsättningen inom den offentliga sekiorn kommer
rimligen att få vissa återverkningar för de nytillträdande på arbetsmarknaden.
Det gäller främst kvinnorna som ofta tagit arbeten i den expanderande
offentliga sektorn. De måste i framliden i ökad utsträckning söka sig fill
andra delar av arbetsmarknaden och fill andra yrken. Här behövs
attitydförändringar hos såväl kvinnorna själva som hos arbelsgi-varaa.
Ytterligare ansträngningar måste göras för all minska del könsbundna studie-
och yrkesvalsmönstrel på arbetsmarknaden.

Vad
jag här sagt om behovel av en anpassning av utbildnings- och yrkesvalet med
hänsyn fill den långsammare sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn
gäller för hela arbetsmarknaden.

2.3.8
Regionalpolitiken i ett nordiskt perspektiv

I
anslutning till att fömtsättningarna för regionalpolitiken behandlas anser jag
alt det är lämpligt att även informera riksdagen om del regionalpolitiska
samarbetet i Norden.

Prop. 1981/82:113 27

Nordiskt
regionalpolitiskt samarbete har förekommit sedan år 1973 inom ramen för det
Nordiska ministertådet. Ministerrådet antog år 1979 på Nordiska rådels
rekommendation (rek nr 1/1979) ell handlingsprogram (NU A 1978:11) för del
nordiska regionalpolitiska samarbetet. I enlighet med detta program har arbetet
inriktats på konkret gränsregionall och gränskommunall samarbete. F. n. bedrivs
sådant samarbete i 11 områden. Ett viktigt medel i sammanhanget är de
ekonomiska medel som finns för genomförande av olika projekt. En
försöksverksamhet med s. k. regionallån genom Nordiska Investeringsbanken
(NIB) påbörjades år 1979. Norrlandsfonden har lånat upp Sveriges kvot på 50
milj. Nkr. Dessa medel används för fondens egen ullåningsverksamhet och ökar
därmed volymen på denna.

Vidare
bedrivs några projekt med mer övergripande inriktning bedrivits. Dessa är det
s. k. basprojektet inom vilket information om sysselsättning, befolkning m. m.
i Norden tas fram, storstadsprojektet som har till uppgift all belysa
förhållandena när del gäller sysselsällning, ekonomi etc. i de 13 största
regionerna i Norden samt glesbygdsprojektet. Slutligen har informations- och
erfarenhetsutbyte länderna emellan varit av slor betydelse.

En
uppföljning av 1979 års handlingsprogram har presenterats i en rapport (NU
1981:12) Gjennomf0ringen av det nordiske regionalpolitiske handlingsprogrammet
1979, som Nordiska ministerrådet (de för regionalpolitiken ansvariga ministrarna)
behandlade i november 1981. Ministrarna beslöt därvid att överlämna rapporten
lill Nordiska rådet. Enligt ministerrådets beslut läggs stor vikt vid
gränssamarbetel. Samarbetet på Nordkalotten och i Västnorden (Island, Färöarna
och Grönland) föreslås få högsta prioritet. Vidare betonas betydelsen av
arbetet med konkreta projekt. Försöksperioden med NIB:s regionallån föreslås
bli förlängd till år 1983. Rådet föreslår också att försöksverksamheten med
remittering av regionalpolitiska frågor länderna emeUan skall förlängas. Rådet
beslutade komplettera de generella projekten med ett projekt om regional
planering och regionalpolifiska medel.

Del
nordiska regionalpolitiska samarbetet är enligl min mening av myckel stor
betydelse. För att förslärka samarbetet är del väsentligt alt arbetet kan ges
ett konkret innehåll. Ell uttryck för detta är alt regionalpoUliska medel i
vissa faU kan användas i projekt som innebär samarbete över riksgräns.

Ett
grandläggande mål för det nordiska regionalpolitiska samarbetet är att verka
för en regionalt balanserad utveckling i Norden. Detta betyder bl.a. att
nettoflyttningen mellan länderna bör ligga på en låg nivå. För Sveriges
vidkommande har del varit en stor neltoinvandring från Finland. Åren 1976-1980
uppgick den till sammanlagt ca 33000 personer. En successiv minskning har
emellertid skett och år 1981 har Sverige haft en nelloulvandring på ca 5000
personer lill Finland.

Prop. 1981/82:113 28

2.4
Det fortsatta regionalpolUiska arbetet — aUmänt om medlens utformning och
hantering

Min
allmänna slutsats utifrån vad jag anfört om regionalpolitikens mål och
förutsättningar är att de regionalpolUiska insatserna måste ytteriigare
intensifieras under 1980-talet. Det är nödvändigt både för att upprätthålla
regional balans och för att få en fortsatt utjämning av sysselsättningsgraden
mellan olika delar av landet. Det är också nödvändigt med tanke på de fortsatta
omfattande strakturförändringar som kan föratses inom industrin. En kraftfull
och ulvecklingsinriktad regionalpolitik är viktig också för alt på sikt få ned
behovet av transfereringar lill de sysselsättningssvaga delarna av landet.

Den
nödvändiga intensifieringen av de regionalpolitiska insatserna bör ske dels
genom en bättre planering och samordning av politiken inom och meUan skilda
samhällssektorer, dels genom en effektivare användning av de specifika
regionalpolitiska medlen samt dels genom ett ytterligare förstärkt stöd fill
de mest utsatta delarna av landet.

Jag
avser att här för överskådlighelens skull kort redogöra för de förslag
beträffande de regionalpolitiska medlen som närmare utvecklas och motiveras i
det följande.

Då
det gäller den regionalpolitiska planeringen och samordningen föreslås
tyngdpunkten i arbetet som hittills ligga på länsnivån med länsstyrelsen som
sammanhållande myndighet. Ökad vikt läggs vid sektorssamordning och
projektarbete. Planeringsarbetet förenklas yllerligare och anpassas tiU
beslutsfattandets krav på beslutsunderlag. De stora länsplanerings-omgångarna
föreslås upphöra. Den årliga länsrapporten behålls med en delvis förändrad
funktion. Seklorsplaner eller riktlinjer bör kunna upprättas för
regionalpoUtiskt vikliga sektorer i samarbete mellan länsstyrelsen och resp.
sektorsorgan. 1 anslutning till planeringsfrågoraa redovisar jag översiktligt
min syn på vilka regionalpoUliska aspekter som bör läggas på verksamheten inom
några regionalpolitiskt viktiga sektorer.

Som
hiltills skaU regeringen och riksdag lägga fast vissa övergripande riktlinjer
för den regionala utvecklingen och för stödinsatsernas regionala fördelning.
Planeringstal föreslås för länen för år 1990 med utgångspunkt från det material
som tagks fram i länsplanering 1980.

Stödområdesindelningen
ändras på så sätt all det fasta stödområdet inskränks till ungefär nuvarande
stödområdena 4, 5 och 6. Där behålls i stort nuvarande stöd. Utanför det fasta
stödområdet föreslås att begränsade stödmöjligheler skall finnas på regional
nivå i form av investeringsbidrag för insatser vid inomregionala
obalansproblem och strukturproblem. Vidare föreslås all regeringen i särskild
ordning skaU kunna peka ul kommuner utanför stödområdet med svåra
strakturomvandlingsproblem där den centrala beslulsmyndigheten skall kunna ge
lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån fill projekt störte än 7 milj. kr.
Utpekandet skaU gälla en begränsad övergångsperiod. I samband med omläggningen
av stödområdessystemet föreslås vissa förändringar av enskilda kommuners
inplace-

Prop.
1981/82:113 29

ring.
Vidare föreslås att några lill ytan stora kommuner delas på olika stödområden.
Stödområdena benämns A, B och C med del mest förmånliga stödet i omi-åde A.

Ortsplanen
har haft mycket liten betydelse i det praktiska regionalpolitiska arbetet och
föreslås nu avskaffad.

Den
offentliga sektorn är regionalpolitiskt intressant ur fler aspekter. Dels är
verksamheten i sig av stor betydelse i det regionalpolitiska arbetet, dels ger
den arbelsfillfällen på den ort där den är förlagd. Eftersom de beslut som kan
påkallas kan fattas av regeringen, framläggs inga nya förslag till riksdagen i
denna del. Jag lämnar dock en redogörelse för min syn på den offenfiiga
sektorns roll i regionalpolifiken. Därav framgår bl. a. att jag anser en ökad
decentraUsering av beslutsbefogenheter inom statsförvaltningen till regional
och även lokal nivä angelägen. Därigenom ökas möjligheteraa till regional och
lokal anpassning av politikens utformning inom de skUda sektorerna. Ökade
beslutsbefogenheter på läns- och kommunnivå är också en föratsättning för en
bättre samordning över sektorsgränserna.

För
att få ett underlag för att pröva om en minskning av central statlig
förvaltning kan ske avses vissa centrala statliga myndigheter få i uppdrag att
arbeta fram förslag lill hur verksamheten skulle kunna decentraliseras lill
regionalpoUtiskt prioriterade områden.

De
regionalpolUiska stödmedlen behålls i huvudsak i sin nuvarande utformning.
Vissa förändringar föreslås dock för att få stödet effekfivare.

Bl.
a. föreslås att nuvarande utbUdningsstöd tas bort som stödform och att i StäUet
offerlslöd skaU kunna lämnas. Vidare föreslås att regionalpolitiskt stöd skall
kunna lämnas tiU faslbränsleframställning, privata industrilokaler för
uthyrning och privata investmentbolag.

Beslut
om regionalpoUtiskt stöd decenlraUseras i ökad utsträckning till länsnivån. Del
sker dels genom en höjning av gränsen för hur stora investeringar som får
beslutas regionalt, dels genom att branschundanlag m. m. slopas.

Vidare
föreslås nuvarande avskrivningslån för projekt som beslutas på länsnivå,
glesbygdsstöd och anslag för åtgärder m. m. i anslutning liU länsplaneringen
bli sammanförda till ett gemensamt regionalpolitiskt anslag som efter beslut
av regeringen om fördelningen på län disponeras av länsstyrelsen. Därigenom
skapas på länsnivå ökade möjligheter att göra avvägningar mellan oUka typer av
insatser. Från detta anslag skall också kunna anvisas medel för särskilda
insatser för regionalt nyförelagande.

Avsikten
är således att länsstyrelsen skall besluta om hur de regionalpoUliska
stödmedlen som den erhåller från regeringen skaU fördelas på olika ändamål och
mellan skilda delar av länet. Närmare regler om beslutsordningen bestäms av
regeringen.

Beslut
om offertslöd och lokaliseringsstöd till störte investeringar skaU som hittills
fattas av central myndighel eller regeringen.

Möjligheterna
all helt eller delvis överföra Stiftelsen Industricentras

Prop. 1981/82:113 30

fillgångar
och verksamhet liU berörda kommuner bör utredas. 1 väntan på resultaten av den
utredningen föreslås att nya anläggningar byggs i Gällivare och Sveg.

Som
ett komplement till nuvarande regionalpolitiska stöd föreslås att
arbetsgivaravgiften sänks med tio procentenheter i några kommuner som har
särskilt besvärligt sysselsättningsläge. Del gäUer GäUivare, Jokkmokks, Kirana
och Pajala kommuner i Nortbollens län.

Inte
i något annat län framträder de regionalpolitiska problemen med sådan styrka
som i Nortbollens län. Förutom sänkningen av arbetsgivaravgiften, som kan
värderas till ca 160 milj. kr. per år, föreslås att 150 milj. kr. anslås för
särskilda insatser i Norrbottens län under de närmaste åren. Därmed vidareförs
det arbele som påbörjades i och med riksdagsbeslutet våren 1979 om särskilda
resurser för långsikliga sysselsällningsfrämjande insatser i länet. Vidare
föreslås Statsföretag AB erhåUa högst 55,2 milj. kr. för förlusttäckning i
Regioninvest i Norr AB.

Glesbygdspolitiken
föreslås fortsätta med i stort sett den inriktning som gällt hitfills.

Jag
övergår nu till all mer ingående redovisa mina överväganden och
StäUningstaganden i fråga om de olika regionalpolitiska medlen.

3
Regionalpolitiska medel

3.1 Allmänna
utgångspunkter

Den
regionala utvecklingen påverkas av många skilda beslut av förelag och
myndigheter. Liksom f. n. bör övergripande riktlinjer gälla för den inriktning
av den regionala utvecklingen som från nationella utgångspunkter är önskvärd.

För
regionalpolitisk påverkan finns ett flertal styrmedel. En översiktlig genomgång
av dessa har lämnats i avsnitt 2.2. Jag avser nu all behandla mina förslag till
utformning av dessa enligt följande:

Avsnitt

3.2
Regionalpolitisk planering och
samordning

3.3
Vissa samhällssektorers
regionalpolitiska betydelse m. m.

3.4
Planeringslal, ortsplan och
stödområden

3.5
Lokalisering av statlig verksamhet

3.6
Differentierade arbetsgivaravgifter
som regionalpolifiskt medel

3.7
Regionalpolitiskt stöd liU
näringslivet

3.8
Regionalpolitiskt utvecklingsarbete på
regional och central nivå

3.9
Glesbygdsstöd

Jag
vUl dock först redovisa ett förslag tiU förändring av hanteringen av vissa
regionalpolitiska medel. Förslaget innebär alt länsstyrelserna efter

Prop. 1981/82:113 31

egen
prioritering får disponera medel från ett nyll sammanhållet anslag. Detta är
ett viktigt led i decentraUseringen av beslutsfattandet.

F.
n. kan länsstyrelserna i varierande omfattning besluta om användningen av
regionalpolitiska medel. Befogenheterna gäller regionalpolitiskt stöd i form av
avskrivningslån och lokaUseringslån inom av riksdagen fastställda stödområden
och av regeringen faslstäUda ekonomiska ramar, samt medel i form av egna
reservaiionsanslag för glesbygdsstöd som flertalet länsstyrelser disponerar.
Vidare disponerar samtliga länsstyrelser egna medel för projektverksamhet för
alt vidareutveckla regionalpolitiskt angelägna förslag inom olika
samhäUssektorer.

Den
tidigare nämnda arbetsgruppen föreslår att länsstyrelsens roll att samordna
seklorspolitiken och fördela statliga insatser med hänsyn till respekfive läns
problem och förutsättningar bör förslärkas. En väg att öka länsstyrelsernas
inflytande över användningen av statliga medel är enligt arbetsgrappen alt
överlämna resurser för flera ändamål i samlad form från central lill regional
nivå. Därmed öppnas möjligheter för länsstyrelserna att inom givna ekonomiska
ramar prioritera och fördela givna resurser på de insatser som av
regionalpolitiska skäl är mest motiverade att stödja.

Arbetsgrappen
föreslår därför att följande regionalpolifiska medel tilldelas länsstyrelsen i
ett sammanhållet anslag: regionalpolitiskt slöd lill näringslivet i form av
avskrivningslän, utbildningsstöd och sysselsättningsstöd, medel för regionall
nyförelagande, företagsstöd i form av glesbygdsstöd, stöd till kommersiell och
social service i glesbygder saml slöd fill projektverksamhet i form av medel
för att la fram och utveckla förslag inom olika samhällssektorer.

Arbetsgrappens
förslag tiU ett sammanhållet regionalpolitiskt anslag får stöd av flertalet
remissinstanser. För egen del vill jag anföra följande. Det står klart att
regionalpolitiken i störte utsträckning än hittUls måste inriktas på att
stimulera utvecklingen av i resp. region befintUga förelag. För all uppnå delta
krävs bl.a. att del regionala inflytandet över och ansvarsla-gandel för del
regionalpolitiska slödel förstärks. Del krävs också enligl min mening en ökad
flexibilitet mellan olika insatser t. ex. investeringsstöd till färdiga projekt
och utveckUngsarbete av olika slag som syftar till att få fram nya objekt.
Behovel av olika insatser varierar över fiden bl.a. med konjunkturen men också
med de förutsättningar som finns i de olika regionerna.

För
att reellt decentralisera inflytandet över hur de regionalpoUliska medlen
disponeras och därmed öka möjligheten lill regionala prioriteringar bör
länsstyrelserna ges ökade möjligheter att prioritera vilka insatser som skaU
göras. Vidare bör en sådan anslagskonslruktion väljas som ger länsstyrelserna
möjligheter att planera verksamheten oberoende av budgetårsgränser. För alt
det skall bli fråga om verkliga prioriteringar är det också angeläget att de
resurser som disponeras för beslut på regional nivå ges i form av ramar ulan
möjlighet till överskridanden.

Prop.
1981/82:113 32

Jag förordar därför att del av nuvarande anslaget
Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet saml nuvarande anslagen Åtgärder i
glesbygder och Åtgärder m. m. i anslutning till länsplanering ersätts av ett
nyll reservationsanslag. Anslaget bör benämnas Regionalpolitiskt stöd:
Regionala utvecklingsinsatser och bör disponeras av länsstyrelserna. En sådan
förändring beträffande hanteringen av de berörda regionalpolifiska stödmedlen
bör kunna genomföras ulan ökade personella resurser.

Jag redogör senare för de principer och villkor som bör
gälla för de ohka ändamål som detta anslag bör användas till samt
handläggningsordning i olika stödärenden.

Jag återkommer senare (avsnitt 8) tUl anslagsfrågor.

3.2 Regionalpolitisk planering och samordning

3.2.1 Nuvarande ordning

Regionalpolitiken har lUl stor del byggts upp kring en
regional ulveck-lingsplanering — länsplaneringen. Länsplaneringen har hilliUs
genomförts i fyra riksomfattande omgångar, nämligen länsplanering 1967,
länsprogram 1970, länsplanering 1974 och länsplanering 1980.

Granderaa för länsplaneringen har riksdagen tagit
ställning lill genom alt godkänna rikfiinjeraa för regionalpolifiken.

Riksdagens beslut (prop. 1978/79:112, AU 23, rskr 435) år
1979 om regionalpolitiken innebar all planeringsprocessen förenklades. Vidare
behandlades länsdemokratikommitténs förslag (SOU 1978:35) Regional utvecklingsplanering
- länsplanering m. m. De principer för den framlida länsplaneringen som föredraganden
då förordade överensstämde i allt väsentligt med kommitténs förslag. Vad
gällde kommitténs förslag om en lag, enligt vilken landstingskommunen skulle
anta länsprogram och länsrapport, angavs emeUertid i 1979 års beslut all liden
inle var mogen för ett slutligt ställningstagande.

Länsplaneringen regleras i förordningen (1979:637) om
länsplanering. Därvid gäller att länsstyrelsen skall bedriva en regional
ulvecklingsplane-ring, som skall syfta lill all förverkliga de allmänna
regionalpoUliska mål som riksdagen fastställer i fråga om arbele, service och
miljö. Länsplaneringen skall vidare utgöra ell underlag för samordning mellan
regionalpolitiska åtgärder och annan statlig verksamhet. Planeringen skall
därvid bedrivas så all den också kan utgöra grand för en ömsesidig samordning
mellan regionalpolUiska åtgärder och landstings- och primärkommunal verksamhet.

Länsplaneringen skall bedrivas som dels fullständig
länsplanering, dels uppföljning av fullständig länsplanering. Fullständig
länsplanering skall i regel genomföras vart femte år och utmynna i elt
länsprogram. Regeringen beslutar när fullständig länsplanering skall genomföras
och ger föreskrifter

Prop.
1981/82:113 33

om dess omfattning och innehåll. Uppföljningen av
fullständig länsplanering skall ske fortlöpande och varie år redovisas i en
länsrapport.

För länsplanering 1980 gav regeringen länsstyrelserna slor
självständighet beträffande uppläggningen av arbetet och planeringens
inriktning. Faktaredovisningen skulle enligt uppdraget begränsas och materialet
göras lätlillgängligl.

De statliga myndighelerna skall enligl en särskild
förordning (SFS 1979:639) lägga resultaten från länsplaneringen lUl grund för
sin egen planering. Sålunda skall varie stafiig myndighel i sin planering la
hänsyn till verksamhetens betydelse för den regionala sysselsättningen och servicen
samt beakta möjligheterna lUI decentralisering av verksamheten.

Stafiiga myndigheter är enligl länsplaneringsförordningen
skyldiga all inom sill verksamhetsområde lämna länsstyrelsen del biträde som
behövs för arbetet med länsplaneringen saml varie år före utgången av september
månad lämna länsstyrelsen redovisning för den planering inom myndighetens
verksamhetsområde som kan påverka utvecklingen i länet, den s. k.
myndighetsinformationen.

I länsstyrelseinslraklionen (1979:234) anges att
länsstyrelsen skall verka för all StatUg, kommunal och landstingskommunal
verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regionalpolitiska målen och
de rikfiinjer för hushållning med mark och vallen som uppstäUs för länet.

För vissa regionala myndigheter finns särskilda
instruktioner för deras samarbete med länsstyrelsen i frågor som rör den
regionala samhällsplaneringen. I samband med 1971 års partieUa omorganisation
av länsstyrelserna överfördes beslutanderätten i ärenden av störte
regionalpolitisk betydelse från vissa länsorgan lill länsstyrelsen.
Beredningen av ärendena ligger dock kvar på länsorganen.

Länsstyrelsen ges i länsstyrelseinslraklionen möjlighet
all begära regeringens prövning av central myndighets beslut om fördelning av
resurser inom länet. Denna möjlighet avser dock inle affärsverken.

3.2.2 Synpunkter på länsplaneringen

I anslutning fill riksdagens behandling av
budgetpropositionen våren 1980 (prop. 1979/80:100, bU. \7) behandlade
arbetsmarknadsutskottet {A\J 1979/80:23) ell par mofioner som log upp vissa
frågor i länsplaneringen. Utskottet anförde därvid med anledning av yrkanden om
att de stora länsplaneringsomgångarna skulle slopas att man inle hade underlag
för all ta ställning liU denna fråga. Utskottet utgick emellertid från att
länsplaneringens framtida utformning skulle tas upp i den proposition som
kunde väntas på grandval av länsplanering 1980. I 1981 års budgelproposUion
(prop. 1980/81:100 bil. 17) uttalade jag att det vid utvärderingen av länsprogrammen
blir naturiigt alt överväga formerna för det framfida planeringsarbetet. 3 Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr
113

Prop. 1981/82:113 34

Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet har i skilda sammanhang framfört
synpunkter på länsplaneringen. Båda förbunden har framhållit behovel av en
förstärkt planering och samordning på olika nivåer. Kommunförbundet anser det
vara av största betydelse all ekonomiska resurser för planeringens
genomförande kan frigöras regionall och att kommunerna får elt ökat inflytande
vid de inomregionala besluten och prioriteringarna.

Kommunförbundet
kräver också en klarare ansvarsfördelning mellan länsstyrelse och kommuner samt
all den kommunala planeringen måste bli en bas för den regionala planeringen.
Vidare anser förbundet att den regionala planeringen bör projeklinriktas.

Enligl
Landstingsförbundet räcker inte allmänt hållna regler om hänsynstagande till
upprättade länsprogram. Förbundet anser därför att ekonomiska medel i ökad utsträckning
bör ställas fill länens förfogande och att länsstyrelserna som samordnande
organ får ett direkt inflytande över sektorsorganens verksamhetsplaner och
anslagsframsläUningar.

Riksrevisionverket
(RRV) har under budgetåret 1980/81 genomfört en förvaltningsrevision av
länsplaneringssystemel (bilaga 6), främst vad gäller verksamheten på regional
och lokal nivå. RRV:s granskning har gällt dels de administrativa kostnaderna
för länsplaneringen, dels lill vilken användning den kommU. RRV har därvid
funnit brister i planeringen och all del råder oklarhet om dess roll. RRV
redovisar förslag lill vissa åtgärder.

Flera
länsstyrelser har i länsprogram 1980 diskuterat nuvarande planeringssystem och
föreslagit ändringar. En sammanfattning av länsprogram 1980 utgör bilaga 1 tiU
denna proposifion.

3.2.3
Behovet av regionalpoUlisk planering och samordning samt länsstyrelsernas roll

De
regionala obalanserna vad gäller sysselsättningen är, som jag redan påpekat,
fortfarande mycket stora, både mellan stödområdena och resten av landet och
inom de olika länen. Den fortsatta strakturomvandlingen inom industrin kan
förvärra denna situation, eftersom den i stor utsträckning drabbar redan
utsatta regioner. Regionalpolitiska medel som lokaliserings- och glesbygdsstöd
räcker inle ensamma fill för att uppnå regional balans. Regionalpolitiken måste
däratöver bygga på att de organ som svarar för verksamheten i olika sektorer
därvid också lar regionalpolitiska hänsyn. Även sektorsorganen har således ett
ansvar när del gäller alt skapa föratsättningar för en jämnare geografisk
fördelning av sysselsättning och service.

Den
ekonomiska situationen ställer krav på en effektiv användning av våra
ekonomiska resurser. Avvägningar grundade på bedömningar av kostnader och
effekter måste därför göras mellan de många medel som används för att komma
till rätta med de regionala obalanserna. För detta behövs ett beslutsunderlag
bl. a. i form av en regional samhällsplanering

Prop.
1981/82:113 35

för prioriteringar mellan skUda samhällsinsatser och
regioner. Extra medel kommer endasi i undanlagsfall all vara tillgängliga för
att lösa de regionala problemen. Denna inriktning stämmer väl med de synpunkter
som framförts av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

I länsstyrelsernas uppgifter ingår alt i samarbete med de
regionala seklorsorganen se fill att de regionalpolitiska medlen och de övriga
medel som statsmakterna stäUer till förfogande för de statliga sektorsorganen
utnyttjas så effektivt som möjligt.

Jag har i del föregående redogjort för de olika
bestämmelser som har lagts fasl i syfte all tillgodose regionalpolitiska
önskemål inom ramen för sektormyndighelernas verksamhet. Del gäller t. ex.
länsstyrelsens möjlighet all begära regeringens prövning av central
förvaltningsmyndighets beslut om fördelning av resurser inom länet i de fall
länsstyrelsen anser att beslutet strider mol de regionalpolitiska målen.

Länsstyrelserna har under de allra senaste åren dessutom
filldelals egna medel för alt påverka verksamheten inom skilda sektorer. Med
hjälp av medlen för åtgärder i anslutning lill länsplaneringen har
länsstyrelserna kunnat starta projektarbete av slor betydelse inom olika
områden. Genom dessa medel och detta projektarbete har en effektivare samverkan
och samordning mellan regionalpolitiken och seklorspolitiken åstadkommUs.

Flera länsstyrelser har i länsplanering 1980 framfört
förslag för all förbättra bl. a. seklorssamordningen. Bl. a. har länsstyrelsen
i Jämtlands län ingående behandlat denna fråga.

Jag anser att länsstyrelsernas möjligheter all verka för
en bättre regional utveckling kan förbättras ytteriigare. Länsstyrelsernas
uppgift all verka för samordning av den statliga politiken på olika områden bör
kunna underlättas genom en forlsall beslutsdecentralisering lill regional nivå.
Möjligheterna alt anpassa seklorspolitiken lill de regionala och lokala
föralsällningarna och önskemålen bör därigenom öka. Vidare behövs medel som på
regional nivå kan användas för att främja den regionala utvecklingen. Jag
kommer senare (avsnitt 3.7) alt föreslå en mer decentraliserad handläggning av
medlen för regionalpolifiska insatser.

Jag vill i detla sammanhang också hänvisa till del arbele
som bedrivs inom länsdemokralikommillén (Kn 1976:04). Efter samråd med chefen
för kommundepartementet kan jag konstalera all den stärkta samordningsroll för
länsstyrelserna som mina förslag innebär, ligger i linje med de direktiv som
regeringen givit länsdemokratikommittén och med de förslag som nu slutbehandlas
inom ramen för kommitténs arbete.

3.2.4 Länsplaneringens framtida roll och utformning

Jag går nu över lill all redovisa vad jag i annat
sammanhang kommer all föreslå regeringen vad gäller länsplaneringens roll i del
framlida regionalpolitiska besluts- och planeringssystemet.

Prop. 1981/82:113 36

För
all förbättra möjligheterna till prioriteringar och hänsynlaganden inom skUda
sektorer behövs ett planerings- och programarbete på länsnivån där man kan
göra väl förankrade avvägningar mellan skilda mål för länels utveckling och
mellan olika säll att utnyttja länels samlade resurser. Länsplaneringen ger
möjligheter lill politisk förankring av sådana avvägningar.

Mina
förslag ulgår främst från regionalpolitikens behov där sysselsättningsaspekten
alllid vägt myckel tungt. Det är emellertid uppenbart att länsstyrelserna i de
sektorsövergripande bedömningar som de från regionalpolitiska utgångspunkter
har att göra måste väga in mål och aspekter från ett stort antal
polilikområden.

Som
jag har redogjort för i det föregående är del länsstyrelserna som ansvarar för
den övergripande statliga samhällsplaneringen i länen. Mina förslag innebär
därför inle någon utökning av deras befogenheter. Det är emellertid uppenbart
all de avvägningar som måste göras mellan skilda mål måste grandas på en bred
debatt i länen och kommunerna.

Jag
vill betona kommunernas viktiga roll i länsplaneringen. Kommunala beslut om
lokalisering av boende, arbete, service och infrastruktur påverkar
möjligheterna alt uppnå olika samhällsmål vad gäller t. ex. väl fungerande
lokala arbetsmarknader och ur energisynpunkt goda kollektivtrafik-lösningar.

Kommunerna
bidrar genom sin planering med underlag som kan användas vid bedömning av vad
som behövs för att uppnå vissa nationella mål vad gäller t. ex. sysselsällning,
service, miljö och energi. Jag ser det därför som nödvändigt all
länsplaneringen i ökad utsträckning bygger på den kommunala översiktliga
planeringen, samtidigt som länsplaneringen, bl. a. genom all ge information om
den statliga planeringen, utgör ell underlag för planeringen i kommunerna.
Eftersom den statliga verksamheten i länen nästan undantagslöst påverkar den
kommunala verksamheten, måste kommunerna ges möjligheter lill ell starkt
inflytandet över länsplaneringen. Kommunerna bör härigenom kunna ge underiag
för statens prioriteringar inom och mellan olika sektorer. En aktiv medverkan
från kommunerna i den regionala planeringen är således av slor betydelse.

Genom
det länsplaneringsarbele som sedan millen av 1960-lalel bedrivits i länen har
en god grund lagts för det regionala beslutsfattandet i olika länsfrågor.
Länsstyrelserna har inom ramen för delta arbele analyserat bl.a. befolknings-
och sysselsättningsutvecklingen och lagt fasl övergripande mål för
ortsstrukluren i länen. De har vidare angett vilka regioner i länen som bör
prioriteras av sysselsätlningsskäl eller andra skäl, ställl upp mål för
samhällssektorer som är vikliga för den regionala utvecklingen etc. Dessa
utgångspunkter för länsstyrelsernas länsplaneringsarbele har lagts fasl i
länsprogram, rikfiinjer för den fysiska riksplaneringen, den regionala
trafikplaneringen och andra för den regionala samhällsplaneringen väsentliga
planer.

Prop. 1981/82:113 37

Tyngdpunkten
när del gäller regionalpoUlisk planering och samordning har således lagts på
länsnivå. Tiden är nu enligl min mening mogen att ytterligare markera detta.
Jag föreslår därför att de av regeringen initierade s.k. fullständiga
länsplaneringarna som hilfiUs genomförts ungefär vart femte år skall tas bort.

Det
bör ankomma på regeringen att närmare bestämma om de föreskrifter som i
fortsättningen skall gälla för länsplaneringsarbelel. För riksdagens
information vUl jag dock nämna följande om den inriktning och utformning jag
anser att planeringsarbetet i fortsättningen bör ha.

Jag
böriar med att redogöra för den roll den årliga länsrapporten fortsättningsvis
bör ha. De länsrapporter som länsstyrelserna hiltills har utarbetat och
överlämnat till regeringen vid utgången av mars månad varje år har haft flera
syften. De skall innehålla en revidering av länsprogrammen i den mån
uppföljningen av den fullständiga länsplaneringen föranleder det, en
redogörelse för regionalpolitiskt väsentliga åtgärder som vidtagits sedan
föregående länsrapport saml förslag till åtgärder som bör vidtas för att
länsprogrammets riktlinjer skall uppfyllas. Rapporten skall vara utformad så
att den kan tjäna som underlag i del statliga, landslingskommunala och
kommunala budgetarbetet.

Länsrapporterna
har i flera avseenden varit ett väsentligt inslag i del kontinuerliga
regionalpolifiska arbetet. När det gäller kopplingen fill den stafiiga
budgetprocessen kan det emellertid konstaleras all de praktiska möjligheterna
till reell påverkan har varit begränsade. Del finns flera skäl lill detta. Så
är t. ex. många förslag som länsstyrelserna för fram lill regeringen inle av
den arten all deras genomförande kräver beslut av regering eller riksdag. Ofta
är delta ansvar delegerat lill någon myndighet. Förslag som framförts har ofta
inle varit tUlräckligl förankrade i den myndighet som berörs och har därmed
haft svårt att fä gehör i budgetprocessen.

Jag
anser emellertid att länsrapporten kan fylla en i många avseenden väsenfiig
funktion när det gäller länsstyrelsens och länsorganens arbele med regionala
frågor. Jag avser därför att föreslå regeringen alt länsstyrelserna även
framgent skall utarbeta en årlig länsrapport med delvis ny inriktning och utan
samma direkta koppling lill den statliga budgetprocessen som den hittills
haft.

1 rapporten bör finnas en
kortfattad redovisning av de mål och riktlinjer som enligt länsstyrelsen bör
Ugga till grand för bl. a. de statliga regionala myndigheternas verksamhet i
länet. En analys av den regionala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen
och en bedömning av utvecklingen de närmaste fem åren och gällande
planeringslal för år som bestäms av regeringen bör ocksä redovisas kortfattat.
Vidare bör av rapporten framgå vilka planerings- och utvecklingsinsatser som
genomförts under del senas-le året och vilka som pågår och planeras för del
kommande året. Härvid bör bl. a. beaktas vad som anfördes i regeringens
tidigare berörda skrivelse

Prop. 1981/82:113 38

(1979/80:168)
om riktlinjer för del fortsafia jämslälldhetsarbetel där del framhölls all en
av huvudfrågorna i den regionalpolifiska planeringen är en utjämning av
sysselsättningsgraden mellan landets olika delar, något som framför allt berör
kvinnorna. Av rapporten bör slufiigen framgå lill vilka ändamål länsstyrelsen
kommer att använda tilldelade regionalpolifiska medel och vilka stadiga medel
som i övrigt tilldelats de statliga regionala organen i länet. Underlag lill
rapporten bör hämtas från bl. a. statlig och kommunal planering. Rapporten bör
utarbetas i samarbete med statliga länsorgan, landstingskommunen och kommunerna
i länet.

Del
är också väsentligt att rapporten presenteras på ett lättillgängligt sätt.
Enligt min bedömning kommer rapporten, med del föreslagna innehållet och
uppläggningen dels alt utgöra ell viktigt underlag för del löpande arbetet i
länet, dels kunna bilda utgångspunkt för en fortlöpande debatt i länet om den
stafiiga regionala politiken. Rapporten blir med föreslagen utformning vidare
ett väsentligt underlag för beslutsfattandet på central nivå.

Riktlinjer
för den övergripande regionala planeringen och för utvecklingen i länen inom
viktigare samhällsområden har tidigare behandlats av länsstyrelserna i
länsprogram eller i särskilda planer och program. För att ■ få en
effekfiv sektorssamordning som är väl förankrad i länen bör sektorsorganen i
samråd med länsstyrelsen kunna utarbeta särskilda sektorsplaner eUer
riktlinjer för sådana sektorer och frågor som är av betydelse för länets
utveckling. I ell sådant arbete bör landstingskommunen och berörda kommuner
beredas fillfälle att delta. Av sådana planer eller riktlinjer bör bl. a.
framgå hur sektorsorganet avser att la hänsyn lill regionalpolitiska mål och
riktlinjer för länet. Sektorsplaner eller riktlinjer bör utarbetas vid den
tidpunkt och i de former som länsstyrelsen och sektorsorganel bedömer
lämpliga.

I
vissa fall kan del också vara motiverat all regeringen ger särskilda uppdrag
till länsstyrelserna eller vissa myndigheter.

Det
näringspolitiska området är av sådan betydelse för regionalpolitiken all jag
avser föreslå regeringen alt uppdra ål länsstyrelserna all i samarbete med
länsarbetsnämnderna, utvecklingsfonderna och kommunerna i länen utarbeta
program för den regionala industripolitiken. Sådana program bör bl. a.
innehålla riktlinjer för användningen av regionalpolitiska och andra medel
avsedda för näringslivet, geografiska prioriteringar av samhällets insatser
etc.

De
riktlinjer för verksamheten inom en viss sektor som läggs fasl måste vara av
förhållandevis långsiktig karaktär. Del blir därmed huvudsakligen genom den
kontinuerliga verksamheten och de årliga budgetbesluten inom resp. länsorgan
som dessa riktlinjer förverkligas. Länsstyrelsen bör i samråd med resp.
sektorsorgan kontinuerUgt kunna följa upp i vad mån den löpande verksamheten
och budgetförslag ansluter till fastlagda riktlinjer. Länsorganen bör
därför, bl. a. under utarbetandet av sina årliga

Prop. 1981/82:113 39

anslagsframställningar,
lämna information till länsstyrelsen om hur man avser att ta hänsyn fiU dessa
rikfiinjer.

Som jag fidigare har
redovisat har länsstyrelsen möjligheter all påkalla regeringens omprövning av
beslut som länsstyrelsen anser strider mot de regionalpolitiska målen för
länet.

De
förändringar beträffande seklorssamverkan somjag här har förordat bör enligt
min mening följas upp och utvärderas. Mot bakgrand av den ingående behandling
som länsstyrelsen i Jämtlands län givit denna fråga avser jag att i annat
sammanhang föreslå regeringen alt ge länsstyrelsen i uppdrag att tillsammans
med olika regionala organ utvärdera den regionala sektorssamverkan.

3.2.5
Länsplaneringsarbetet i storstadsområdena

Den
organisation och inriktning av planeringsarbetet som jag nu har angett bör
gälla för aUa länsstyrelser i landet. Vad särskilt gäller Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöområdel är förutsättningarna både organisatoriskt och vad
gäller planeringens innehåll något annorlunda än i resten av landet. Delta har
bl.a. påpekats av Svenska kommunförbundet.

Jag
har i det föregående lagt slor vikt vid länsstyrelsernas samordningsuppgifter.
Dessa gäller självfallet även för de länsstyrelser som har ansvaret för den
statliga planeringen inom storstadsområden.

Det
måste emellertid ske en anpassning tUl de särskilda förhållandena i
storstadsområdena vad gäller såväl samarbetet med kommuner, kommunalförbund
och landsting som planeringens innehåll. Så bör del t. ex. vara naturligt att
man i dessa regioner lägger särskUd vikt vid frågor som har att göra med
kopplingen mellan regionalpolitik och fysisk planering. Del är min bedömning
alt denna typ av anpassning i mycket stor utsträckning redan präglar de
aktuella länsstyrelsernas arbete.

Jag
vill i detta sammanhang särskUt beröra förhåUandena vad gäller
Göteborgsregionen där regeringen våren 1977 tillkallade den s. k.
Göteborgsdelegalionen som fick lill uppgift all dels samordna den statliga
planeringen i Göteborgsregionen, dvs. delar av Göteborgs och Bohus, Hallands
saml Älvsborgs län, dels belysa konsekvenserna av driftsinskränkningar inom
varvsindustrin.

Delegationen
avrapporlerade sin verksamhet under våren 1981 i betänkandet (Ds 1 1981:5)
Sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen m. m. När det gäller
planeringsfrågorna anser delegafionen all dessa bör behandlas av den samrådsgmpp
som har etablerats mellan länsslyrelseraa i Göteborgs och Bohus, Hallands och
Älvsborgs län. Delegationen föreslår all planeringsfrågor i storstadsområdet
rapporteras till regeringen i den årliga länsrapporten.

Det
ankommer på länsstyrelserna all organisera sill arbete på lämpligt sätt och att
välja de samarbelsformer med kommunerna och kommunalförbundet i
Göteborgsområde som är mest ändamålsenliga. Jag finner därför

Prop.
1981/82:113 40

ingen anledning all föreslå regeringen all utfärda särskilda
föreskrifter om de regionala samarbetsformerna i Göteborgsregionen.

5.2.6 Behov av informationsunderlag för länsplaneringen

I anslutning lill vad jag har anfört om formerna för det
regionalpolitiska arbetet och om den regionalpolitiska planeringen skall jag
också ta upp några frågor rörande behovel av underiagsmalerial för
beskrivningar och framfidsbedömningar av den regionala utvecklingen.

För alt göra analyser av den regionala utvecklingen måste
man ha tillgång lill information om befolkning, sysselsättning etc. Det behövs
vidare ell prognossyslem med vars hjälp konsekvenserna av olika antaganden om
den framfida utvecklingen kan belysas. För länsstyrelser och kommuner utgör de
regionala prognoserna och problemanalyserna ell vikfigt planerings- och
beslutsunderiag. Regionala prognoser har också betydelse vid beslut på central
nivå bl. a. som underlag för dimensioneringen av serviceverksamheter, för
avgränsning av problemregioner, vid fördelning av resurser, vid beslut om
särskilda insatser i enskilda fall saml vid utvärdering av t. ex. de
regionalpolifiska stödmedlen.

Folk- och bostadsräkningarna ger en heltäckande och
regionalt finfördelad sysselsättningsslalislik, men sådana räkningar har
endasi genomförts vart femte år. Andra statistikkällor, som t. ex.
arbelskraflsundersökningarna (AKU), industrislatistik, inkomststalistik,
statisfik för offentligt anställda ger årliga uppgifter om bl. a.
sysselsättning, men är antingen omöjUga att finfördela regionall och
branschmässigl eller läcker bara vissa näringsgrenar. I vissa fall finns även
kvalilelsbrisler.

Av särskild betydelse för regional- och
sysselsättningspolitiken är tillgång till en årlig, regionaU finfördelad och
heltäckande sysselsättningssta-fislik.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:128, FiU
1978/79:29, rskr 1978/79:282) fick statistiska centralbyrån i uppdrag att
utreda allernaliva metoder för framtida folk- och bostadsräkningar. Delta
arbete beräknas avslutas under år 1982. Vidare har statislikutredningen (E
1980:02) i uppdrag att kartlägga all statlig statistik och göra prioriteringar
mellan olika slatislikprodukler. Statislikutredningen beräknas avslutas före
1983 års utgång. Dessa båda utredningar kan komma alt påverka den framtida
utformningen av sysselsällningslalisliken.

Utöver de statistiska uppgifter som nämnts, behövs också
informafion om enskilda förelag och myndigheter, deras verksamhet och planer.
Den viktigaste informationskällan för detta är de informeUa kontakter som tas i
del löpande arbetet och som del är svårt alt infoga i ett formaliseral syslem.
Vad gäller regeringen sker detta informationsutbyte inom ramen för
lokaliseringssamrådet.

Vad gäller främst företagen kan de informella kontakterna
behöva kompletteras med mer heltäckande information. Det nyligen nedlagda
informa-

Prop. 1981/82:113 41

fionssystemet
företag - samhälle - del så kallade DIS-syslemet - var ett försök alt förmedla
information från företag fill regionala och centrala myndigheter. Detla system
innebar en i förhållande lill informationsutbytet alltför slor belastning för
förelagen. På regeringens uppdrag har statistiska centralbyrån undersökt
möjligheten att delvis ersätta DlS-informa-tionen med registeruppgifter som
inhämtas för slalislikproduktion. Denna fråga bereds f. n. inom regeringskansliet.

Av
intresse i detta sammanhang är också del basregister för förelag och
organisationer, vars utformning har utretts av statskontoret i samarbete med
riksskalleverkel och statistiska centralbyrån (SCB). I proposifionen om
åtgärder för de små och medelstora förelagen saml om innovationspoli-fikens
inriktning (prop. 1981/82:118) anför chefen för budgetdepartementet att det för
det fortsatta utredningsarbetet är lämpligt all regeringen fattar ett
principbeslut om införande av elt basregister, samt om att SCB t. v. bör få
ansvaret för registerhållning och spridning av uppgifter från delta regis-ler.

Myndigheter
och affärsverk lämnar varje år enligl förordningen (1979:637) om länsplanering
informafion till länsstyrelserna om myndighetens planering och verksamhet,
antalet sysselsatta saml planerade förändringar. Denna myndighelsinformafion
bör enligl min mening vara tillfyllest även i fortsättningen.

3.2.7
Resurser för länsstyrelsernas regionalpolitiska arbete

Länsplaneringsarbetet
bör bedrivas med beaktande av länsstyrelsernas övergripande ansvar för
samhällsplaneringen i länen och ske i nära samarbete med sektorsorganen.
Länsstyrelserna bör därför liksom hillills eftersträva ett arbetssätt där
olika aspekter på utvecklingen belyses på ell allsidigt sätt. Arbete i
projektform är ett naturligt sätt att bringa samman den kompelens som behövs
för ett sådant arbetssätt. Chefen för kommundepartemenlet har informerat mig
om att han avser föreslå regeringen all göra en översyn av hur i första hand
planeringsavdelningen vid länsstyrelserna skaU organiseras samt hur en ökad
flexibilitet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga personella resurser
skall kunna åstadkommas.

De
av mig föreslagna förändringarna av del regionalpolitiska planerings-och
samordningsarbetet bör kunna genomföras utan ökad personal. Genom
personalutvecklande insatser inom länsstyrelsen bör genomförandet av här
föreslagna förändringar liksom de förändringar jag tidigare (avsnitt 3.1)
förslagU beträffande handläggningen av regionalpolifiska medel kunna
underlättas. Det ankommer på regeringen att lämna föreskrifter om detta.

Prop.
1981/82:113 42

3.3
Vissa samhällssektorers regionalpolitiska betydelse m. m.

3.3.1 Inledning

Riksdagen
godkände senast 1979 i sill beslut om regionalpolitiken (prop. 1978/79:112, AU
1978/79:23, rskr 1978/79:435) riktlinjer som innebär att olika samhällssektorer
skall la regionalpolitiska hänsyn i sin verksamhet.

På
regional nivå ankommer del på länsstyrelsen alt svara för samordningen av den
stafiiga regionala politiken. Myndigheterna är som framgått av del tidigare
skyldiga all biträda länsstyrelsen i detta arbele.

Jag
skall i det följande redogöra för vilken betydelse ocb roll ell anlal
sektorsområden har för regionalpolitiken och även redovisa några förslag till
åtgärder somjag i annat sammanhang kommer att ta initiativ till.

3.3.2 Industripolitik
och strukturförändringar

Industripolitikens
mål fastställdes senast i 1981 års industripoliliska beslut (prop. 1980/81:130,
NU 58, rskr 246). De övergripande industripoliliska målen är att öka
produktionen av industrivaror och tjänster, öka effektiviteten i industrin,
utveckla industrin så all den kan bidra lill en regional balans och utnyttja
undersysselsatta resurser och medverka fill alt slmkturomvandlingen sker i socialt
acceptabla former.

De
induslripoUliska medlen omfattar i första hand riskkapital och stöd till
forskning och leknisk utveckling.

Del
finns enligl min mening anledning att ha ett nära samband mellan
industripolitiken och regionalpoUliken. En regionalpolitik som syftar liU att
fillvarata underatnyttjade resurser saml att fränya lönsam industriell
produktion och nyinvesteringar bidrar till alt de industripolifiska målen kan
uppnås. På motsvarande sätl kan industripolifiken ge en resurstiUväxt i landet
som skapar ny produktion och efterfrågan på industrivaror, vilket även gynnar
de mest utsatta regionerna. En hög fillväxt inom industrin är således av
grandläggande betydelse för möjligheterna all bedriva en aktiv regionalpolitik.

Svensk
industri har under efterkrigstiden genomgått en snabb stmktur-omvandUng som
under de senaste åren har accelererat. Inom vissa branscher har denna process
pågått under lång tid. Tekoindustrin t. ex. förlorade mer än hälften av
antalet sysselsatta under 1970-lalel. Andra branscher som har minskat under
lång lid är delar av livsmedelsindustrin, mindre sågverk, tidningstryckerier,
tegel- och stenvaruindustri samt massaindustrin. 1 andra branscher har
sysselsätlningsminskningar uppkommit först under de senaste åren. Dk hör järnmalmsbrytningen,
viss träindustri, viss gummiinduslri, järn- och stålindustrin,
metallvaruindustri främst med inriktning mot byggnadsverksamhet, viss
maskinindustri saml varvsindustrin. Särskilt för järnmalmsbrytningen, järn-
och stålindustrin samt varvsindustrin har minskningaraa varit stora. I dessa
branscher har antalet anstäUda minskal med sammanlagt 25 000 personer
1975-1980.

Prop.
1981/82:113 43

I
vissa fall har förändringarna i produklionsslrukluren medfört sysselsättningsproblem
lokalt och regionalt. Staten har därvid genom omfattande
arbetsmarknadspolitiska, induslripoUliska och socialpolitiska insatser sökt
medverka fill att omstäUningen skall kunna ske under socialt acceptabla former.
I vissa fall har även regionalpolitiskt stöd lämnats.

Användningen av statliga
medel i strakturomvandlingen saml avvägningen mellan olika typer av insatser
behandlades i samband med 1981 års industripoliliska beslut. Härvid betonades
att strakturomvandlingen och de problem som den kan skapa i första hand bör bemästras
genom insatser av förelagen själva, i andra hand genom den flexibla
medelsarsenal som finns inom arbetsmarknadspolitiken, i tredje hand i särskilda
fall genom vissa regionalpolitiska insatser och undantagsvis genom särskilda
bransch-och företagsstöd. Därvid framhölls att det i samband med den
regionalpolitiska propositionen kunde finnas anledning alt återkomma lUl denna
fråga.

Enligl
min mening bör de riktlinjer för behandlingen av koncentrerade slrakturkriser
som antogs av riksdagen ligga fast. En effektiv behandling av
strukturomvandlingens negativa effekter kräver en aktiv medverkan från såväl
företagen som myndigheter och andra samhällsorgan.

Förändring
och förnyelse i fråga om produktionens omfattning och inriktning och därmed
även förändring av sysselsättningen vid enskilda anläggningar är en naturlig
del av industriell verksamhet. I vissa fall kan konkurtensen driva fram en
snabb avveckling av en industriell verksamhet. Möjligheterna all hantera
sådana situafioner inom ell förelag och lösa problemen på den enskUda orten är
ofta starkt begränsade. Många gånger krävs därvid att nya produkter utvecklas
och etableras på en marknad. Sådana processer är till skillnad från en
avvecklingsprocess ofta långt utdragna i liden.

De
störte förelagen med flera arbetsställen och diversifierad produktion har
vanligtvis större möjligheter att hantera uppkommande strukturproblem genom
omstrakturering inom förelaget.

Möjligheterna
lill skattefria avsättningar av medel lill investeringsfonder har också sin
betydelse för all lösa strukturproblemen. Medlen får f n. användas fritt i
stödområdet och, i de mest utsatta regionerna, även i kombination med
regionalpolitiskt slöd. Jag kan också nämna all regeringen tillkallat en
särskild kommitté (I 1981:03) med uppgift all utreda föralsällningarna för ett
särskill fondsystem, s. k. trygghetsfonder, med syfte att finna nya former för
de anställdas medverkan i den industriella omvandlingsprocessen.

Det
avtal som finns på arbetsmarknaden på tjänstemannasidan mellan Privattjänstemannakartellen
(PTK) och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) samt PTK och Kooperationens
resp. Statsföretagens Förhandlingsorganisationer innebär att en viss del av
det överenskomna löneutrymmet avsätts fill omstraktureringsåtgärder i samband
med störte strakturförändringar.

Prop. 1981/82:113 44

Samhället
kan medverka vid lösningen av strukturproblem genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, genom vissa socialpolitiska åtgärder och genom regionalpolitiskt och
annat företagsstöd.

Inom
arbetsmarknadspolitiken finns en bred uppsättning medel som kan sällas in vid
störte slmklurförändringar. Exempel på detta är intensifierad platsförmedling,
utökad arbetsmarknadsutbildning, särskilda rekryteringsbidrag till
arbetsgivare som rekryterar personal, saml omställningsbidrag.
Beredskapsarbeten förekommer också som en åtgärd i samband med större
strukturförändringar. Av arbetsmarknadsskäl kan även vissa
industribeslällningar göras.

De
arbetsmarknads- och socialpolitiska medlen är i många fall tillräckliga för
att tillsammans med förelagens egna åtgärder och lokala initiativ lösa uppkomna
problem. Möjligheterna all lösa problemen på detta sätt bestäms ofta av antalet
alternativa arbetslillfällen inom pendlingsavslånd från den ort där den
aktuella förändringen sker.

Ensidiga
orter av brukskaraktär med ell stort förelag som dominerande arbetsgivare är
vanliga i Syd- och Mellansverige. I många fall är dock avstånden till andra
orter inle längre än att det finns möjligheter att få annat arbete inom
pendlingsavslånd. Först i samband med all sysselsättningsproblem uppkommer på
ensidiga orter som saknar sådana alternativ kan del sägas föreligga hot mol
orten som sådan. 1 sådana lägen kan i vissa fall regionalpolitiskt stöd utgå
även utanför stödområdet för all medverka lill all lösa inomregionala
obalansproblem och strukturproblem.

På
regional nivå utgör de regionala utvecklingsfonderna ell instrument för
produktutveckling, industriell förnyelse och slöd lill små och medelstora
företag.

De
regionala utvecklingsfonderna bör lägga handlingsprogram lill grund för sin
verksamhet. I dessa bör bl. a. de regionalpolitiska prioriteringar som
redovisas i länsplaneringen beaktas. Handlingsprogram bör utarbetas av fonden i
samverkan med länsstyrelsen. Länsstyrelsen har en överblick över förhållandena
inom resp. län och kan peka ul behov av kompletterande verksamheter i skilda
orter, samt har möjligheter all påverka för industrin väsentliga sektorer som
t. ex. utbildningsväsendet, arbetsmarknadspolitiken, kommunikationerna, miljöfrågor
och åtgärder inom den fysiska planeringen. Ett sådant regionalt
näringspolitiskt arbete är enligt min mening en naturlig del av samverkan
mellan länsstyrelserna och de regionala utvecklingsfonderna. En uppgift för
länsstyrelserna bör också vara att följa och bedöma utvecklingen inom för länen
vikliga industribranscher.

Jag
har tidigare nämnt all jag i särskild ordning avser föreslå regeringen alt
länsstyrelserna ges i uppdrag alt bl. a. tUlsammans med fonderna utarbeta
regionala industripoliliska program för resp. län med inriktning på de av mig
angivna frågorna.

IndustrieU
produktion i liten skala för lokal avsättning har under senare år minskat. År
1970 fanns t. ex. enligl industristatisliken 8 400 arbetsställen

Prop. 1981/82:113 45

med
mindre än 20 anställda. Tio år senare hade anlalel arbetsställen minskat fill 4
800. Glesbygdsdelegalionen framhåller i sin rapport (Ds I 1981:24) Politik för
glesbygden, alt en förnyelse av sådan produktion kan vara möjlig bl. a. i
glesbygden.

Även för verksamhet med
avsättning på större marknader finns nu genom den snabba tekniska utvecklingen
goda lokaliseringsbetingelser. Statens industriverk har i en rapport om
elektronikindustrin (SIND 1981:1) pekat på att tillverkning av elektroniska
produkter kan bedrivas i små enheter. Eftersom transportkostnaderna för sådana
produkter är relativt små finns också goda möjligheter att lokalisera sådan
verksamhet i små orter och glesbygdsområden. Andra exempel är den grafiska
industrin, där den tekniska utvecklingen har gjort del möjligt att driva
företag också i glesbygdsområden. Enligt vad jag har erfarit pågår bl. a. inom
glesbygdsdelegationen ett arbete med all inventera ulveckUngsmöjligheter av
det slag somjag här har nämnt.

3.3.3
ArbetsmarknadspoUtik

Erfarenheterna
från regionalpolifiken visar alt det inle räcker med all det finns
arbetstillfällen i en region. Åtgärder måste också vidtas för alt undanröja
förvärvshinder av olika slag. Del gäller brister i utbildning, resmöjligheter,
barnomsorg, arbetsmiljö m. m. Det är framföralU kvinnornas möjligheter alt ta
arbete som beskärs av dessa hinder. De negativa effekterna av den könsuppdelade
arbetsmarknaden är särskiU uppenbara i skogslänen och i mindre orter. De yrken
som kvinnor iradifionellt har utbildat sig för och sökt sig fill återfinns
huvudsakligen i störte orter. Den kommunala barnomsorgen är i regel dåligt
utbyggd i orter med låg kvinnlig yrkesverksamhelsgrad. Arbetsmarknadspolitiken
fyller här en viktig funktion genom sina möjligheter att hjälpa människor, med
t. ex. yrkesutbildning, arbetsträning och ekonomiskt stöd till resor.

Arbetsmarknadspolitikens
möjligheter att hjälpa människor in på arbetsmarknaden, liksom att motverka
utslagningen därifrån, förbättrades ytterligare genom riksdagens beslut våren
1981 om den framlida arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen
har nyligen utfärdat direktiv (dir. 1981:64) lill en utredning om åtgärder för
all påverka arbetsgivarnas rekryleringspolifik m. m. Utredaren skall bl.a.
undersöka möjligheten att träffa avtal mellan arbetsförmedlingen och
arbetsgivare, enligt vilka arbetsgivare förbinder sig att ge förmedlingen ett
inflytande över nyrekryteringen.

Arbetspendlingen
har stor betydelse för de lokala arbetsmarknadernas sätt att fungera och för
den regionala balansen inom länen, varför det är viktigt att på olika sätt
underlätta och understödja denna. Den samordning och utbyggnad av
kollektivtrafiken som nu sker i länen är här av största vikt. Jag vUl vidare
peka på det slöd lill dagliga resor som arbetsmarknadsmyndigheterna under viss
tid kan ge fill arbetssökande som tar arbele på

Prop. 1981/82:113 46

längre
avstånd från bostadsorten. Arbetsmarknadsmyndigheterna kan också i vissa fall
ge ekonomiskt slöd lill speciella arbelslurer med buss t. ex. i samband med
lokala struklurförändringar inom näringslivet.

Arbetsmarknadsutbildningen
spelar en viktig roll i den allmänna anpassningen på arbetsmarknaden och för
att yrkesutbilda arbetskraft i stödområdena. Därmed kan den bidra till
förbättrade lokaliseringsbelingelser i dessa regioner. Vidare har den en viktig
roll i hanteringen av lokala slrakturkriser.

Riksdagen
beslutade våren 1981 om försöksverksamhet med s. k. omställningsbidrag fram
tiU utgången av juni 1983. Bidraget skall kunna utgå vid sådana
driftsinskränkningar som på ett avgörande sätt påverkar den lokala
arbetsmarknaden och där sysselsättningsproblemen inte kan lösas med normala
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och tillgängliga lokala arbetsförmedlingsresurser.

Omställningsbidragen
kan vara ett komplement lill regional- och industripolitiska medel då det
gäller att hanlera lokala sysselsättningskriser.

Arbetsmarknadspolitiken
har betydande möjligheter att stödja en långsiktig utveckling av näringsliv
och sysselsättning i skilda regioner. Viktigt är därför att närings- och
regionalpolUiska aspekter på ett systemafiskt sätl vägs in i den
arbetsmarknadspoUliska verksamheten.

På
länsnivå, där huvuddelen av det praktiska samordningsarbetet sker, finns sedan
många år elt samarbete mellan länsarbetsnämnder och länsstyrelser där t. ex.
länsstyrelserna yttrar sig över prioriteringen mellan projekt som skall utföras
som beredskapsarbeten och utarbetar prognosunderlag för den byggplanering som
sker vid länsarbetsnämnderna. Jag anser det vara av slor vikt all del även i fortsättningen
sker en sådan samordning mellan den kort- och långsiktiga planeringen av
beredskapsarbeten och sysselsättningen inom byggnadsverksamheten. Ett viktigt
inslag är det planeringssystem som för detta ändamål utvecklats inom bl. a.
länsplaneringen.

3.3.4
Jordbruks-, skogsbruks- och fiskeripolUik

Under
1970-lalet har antalet jordbraksenheler i riket minskat från drygl 150 000 tUl
knappt 118 000, dvs. med drygl 20%. Antalet stadigvarande sysselsatta inom
jordbruket har under samma tid minskat med ca 70 000 eller drygt 20% och
uppgick 1980 liU ca 204 000 personer. Trots dessa fortlöpande rationaliseringar
inom jordbraket har näringen i vissa områden samma betydelse för
sysselsättningen som industrisektorn.

Vid
fastställandet av de gällande riktlinjerna för jordbrukspolitiken år 1977
betonades jordbmksnäringens regionalpolitiska betydelse. Vidare angavs att ett
huvudsyfte med jordbrakspoliliken är alt liUförsäkra dem som är sysselsatta
inom jordbrakel i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är
likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Det betonades all de generella
jordbmkspoliliska medlen måste komplet-

Prop.
1981/82:113 47

teras
med särskilda insatser för bl. a. jordbruket i norta Sverige. Den stafiiga
rationaliseringspoliliken skall anpassas till de regionala och lokala
förhållandena. En sådan anpassning av rafionaliseringspoliliken gör den tUl ett
viktigt inslrament för regionalpolifiken.

Sedan
länge har särskiU stöd lämnats lill jordbrakel i norriandslänen, Kopparbergs och
Värmlands län saml landskapet Dalsland i Älvsborgs län. Stödet lämnas i form av
såväl prisstöd som rationaliseringsslöd. Grander-na för det nu gällande
statliga stödet lades fast i anslutning lill de nya rikfiinjerna för
jordbrukspolitiken. Statliga prisstöd ges fill mjölk, kött och fläsk saml
dessutom till smågrisproduktion och gelskötsel. Syftet med prisstödet är att
kompensera sämre naturliga förutsättningar för jordbraks-produktion och för
högre produktionskostnader och därmed att höja lönsamheten för jordbruket i
norta Sverige tUl en nivå som är jämförbar med den som uppnås i det
mellansvenska jordbrakel. Stödet ges i form av pristillägg och
fraktkostnadsersätlning inom olika stödområden. Statligt regionalt
rationaliseringsslöd lämnas i form av statsbidrag fill åtgärder för inre
rafionalisering m. m. inom jordbruket. Utöver rent jordbmksinriklat stöd fill
jordbruksföretag lämnas också stöd inom ramen för det statliga glesbygdsstödet.

Det
är enligt min mening väsentligt all regionalpolitiska aspekter på ell
systematiskt sätl läggs lill grund för bedömningen vid beslut i enskilda
stödärenden. I flertalet län har i länsprogrammen förts en mål- och prioriteringsdiskussion
som utmynnat i rekommendafioner och riktlinjer för lantbruksnämndernas
verksamhet. Det framgår av länsprogrammen alt det på många håll bör gå alt
ytterligare utveckla de areella näringarna genom ökad produklionsrädgivning och
elt rätt avvägt slalligl slöd. Några länsstyrelser har i länsprogram 80
framfört att de förordningar som reglerar stödgivningen, tillsammans med del
statliga budgetsystemet inle alltid medger den flexibilitet som skulle vara
önskvärd för all kunna anpassa de jordbrakspoliliska insatserna till
föralsällningarna i länet.

Jag
vill här nämna att del f n. pågår en översyn av del statliga stödet liU
jordbruket i norra Sverige genom en särskild kommitté (Dir 1981:17). Kommittén
skall se över både prisstödet och investeringsstödet lill jordbrakel liksom
samordningen av ralionaUseringsslödel med glesbygdsslö-del. Också lantbruksföretagens
tillgång till skog skall övervägas liksom rådgivningens inriktning och
organisation i de berörda områdena.

För
egen del vUl jag vidare anföra all lanlbrakets medverkan i regionalpolitiken
förutsätter att de centrala riktlinjernas tillämpning anpassas lill de
regionala och lokala förutsättningarna. En sådan anpassning underlättas om elt
regionalt programsamarbete med utgångspunkt i länsplaneringen utvecklas. Redan
nu har lantbruksslyrelsen i sina olika anvisningar för tillämpning av lagar och
andra författningar på jordbrakels område rekommenderat lantbruksnämnderna alt
upprätta regionala handlingsprogram för tillämpningen. Därvid har också
sambandet med regionalpolitiken under-

Prop. 1981/82:113 48

strakits.
Styrelsen bar också bedömt all sådana handlingsprogram kan förbättra underlaget
för de nödvändiga prioriteringar som måste göras på grund av besparingar i
budgetsammanhang. Planeringsverksamheten förutsätter att programmen är enkla
och ålgärdsinriktade och samtidigt förankrade hos dem som berörs.

Sammanfattningsvis
kan jag konstatera att del redan finns förutsättningar för ett från
regionalpolitiska utgångspunkter inriktat arbete på jordbmkels område. Jag
förutsätter all lanbmksslyrelsen i sitl fortsatta arbele på det aktuella området
också ger länsstyrelserna möjligheter all påverka arbetet både centralt hos
styrelsen och regionall i lantbruksnämnderna. Det är också angelägel att
lantbruksslyrelsen ser till all rådgivningen organiseras så alt lokala
förhåUanden och föratsättningar för jordbruk kan tas tillvara. Jordbruk kan
därvid ingå som en del i en kombination av flera yrken och sysselsättningar,
främst inom skogsbruket, som fillsammans ger en god familjeförsörjning.

Sysselsättningen
inom skogsbruket har minskal väsentligt under del senaste decenniet trots en i
huvudsak oförändrad produkfion. Skogsbmkel har dock fortfarande i likhet med
jordbruket myckel slor regionalpolitisk betydelse. Denna betydelse framträder
inle minst i skogslänens glesbygder, där näringen är en föratsättning för all
service av olika slag skall kunna upprätthållas. Skogsbruket har också stor
betydelse som komplement tiU främst jordbrak och som underlag för verksamhet
inom andra sektorer såsom transportsektorn och skogsindustrin.

När
gällande riktlinjer för skogspolitiken lades fasl år 1979 betonades all
skogsnäringen måste verka i överensstämmelse med de övergripande
samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Del
framhölls därvid bl. a. att näringen måste bidra till all uppfylla målen om
full sysselsällning och regional balans. Den seklorspolilik som lades fasl var
utformad med utgångspunkt i de allmänna samhällsmålen samt vägd mot och
samordnad med samhällets mål för politiken inom andra sektorer.

Målet
för skogsproduktionen är en varaktig hög och värdefull virkesavkastning.
Kraven på skogsägaren är anpassade med hänsyn till behovet av förelagsekonomisk
lönsamhet. Enligt 1979 års beslut skall skogsbruket i princip vara
självfinansierat och kraven i skogsvårdslagslifningen tillgodoses utan
statligt stöd. Stöd kan dock ges om främst regionalpolitiska skäl lalar för en
skogsvård av bättre kvalitet.

Det
statliga stödet bygger bl. a. på de principer jag nu har redogjort för. Stödet
är i vissa delar differentierat av hänsyn lUl regionalpolitiska önskemål. Så
t. ex. har ell särskill skogligl stödområde lagts fast. Inom detta kan särskill
slöd eller större slöd än normalt utgå. Bestämningen av stödområdets gränser
har gjorts med utgångspunkt i främst de klimatiska och geologiska
förutsättningarna för skogsproduktion. Avgränsningen har alltså skelt efter
andra principer än de som har tillämpats för det sedvanliga

Prop.
1981/82:113 49

regionalpolitiska
stödet. Genom all la hänsyn lill föralsällningarna för skogsproduktion har man
i fråga om slödel till skogsbruket bättre kunnat tillgodose regionalpolitiska
önskemål än vad som annars skulle ha blivit fallet. Del statliga stödet med
speciella regionalpolitiska inslag är i likhet med stödet i övrigt till
skogsbruket i huvudsak inriktat mot åtgärder som för skogsägaren ger avkastning
först i en förhållandevis avlägsen framtid.

Del
är skogsvårdsstyrelserna som i länen svarar för all samhällets skogspolitik
verkställs. Chefsmyndighet för dem är skogsstyrelsen sedan den 1 juli 1981 då
skogsvärdsstyrelserna blev statliga myndigheter. Medelsresurser för
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och för statligt stöd fördelas av
skogsstyrelsen på de olika länen. Skogsstyrelsen anger också riktlinjer för hur
verksamheten skall bedrivas. Detla sker med ledning av skogs-värdsstyrelsemas
åtgärds- och budgetförslag. Förslagen gmndas på en verksamhetsplanering som
utgår från behovel av olika åtgärder lokalt inom varje län. Verksamheten har
alltså en mycket stark lokal förankring. Samtidigt är det nödvändigt alt resursfördelningen
sker enligl rutiner som tar hänsyn UU behovet av avvägningar mellan län och
större regioner. Detta mofiveras av all skogsbruket i sin egenskap av
råvaruleverantör till skogsindustrin är en näring som inte kan begränsas lill
enskilda kommuner eller län. I detta avseende skiljer sig skogsbruket från
vissa andra näringar och sektorer.

För
all skogsbruket skall kunna fylla sin uppgift i regionalpolitiken måste både
skogsstyrelsens och skogsvårdsslyrelsens beslut grundas på ett väl förankrat
lokall och regionalt underlag. Del räcker därvid inle med ett underlag som är
strikt avgränsat lill skogsbraksintressena. Somjag har framhållit i del
föregående ställer de begränsade samhällsresurserna krav pä ökad samordning
mellan olika sektorer. Underlag för sådan samordning bör kunna hämtas i
länsplaneringen. Regionalt programsamarbele mellan skogsvårdsslyrelsen och
länsstyrelsen är därvid naturligt och förekommer också i flera län.

Sammanfattningsvis
kan jag i likhet med vad jag nyss anförde om jordbraket konstatera att det
redan finns föratsättningar för ell från regionalpolitiska utgångspunkter
inriktat arbete på skogsbrukels område. Jag förutsätter all de riktlinjer som
skogsstyrelsen drar upp för det fortsatta arbetet på detta område möjliggör en
påverkan från länsstyrelserna både centralt och regionalt.

Anlalel
sysselsatta inom yrkesfisket har minskal. Ett rationellare fiske och
överfiskning av vissa fiskslag från de olika fiskenationernas sida har bidragit
tjU detla. Under de senaste åren har minskningen dock avstannat och ersatts av
en viss uppgång. Fisket och fiskeanknutna verksamheter, framför allt
fiskberedning, är av särskild vikt i Bohuslän, Blekinge och östra Skåne. Längs
ostkusten är fisket en förutsättning för en bofast befolkning på många platser
i skärgården.

De
nuvarande målen för fiskeripolitiken beslutades år 1978. Därvid 4 Riksdagen 198II82. 1 samt. Nr
113

Prop. 1981/82:113 50

fastslogs
all vid avvägningen av fiskels omfattning och inriktning måste hänsyn tas bl.
a. tUl kravet på sysselsättning inom fisket i kust- och skärgårdsområden där
näringen har stor regionalpolitisk betydelse.

Del
stafiiga stödet tUl yrkesfisket är i huvudsak inriktat på fiskels rationalisering.
Elt SärskUt rationaliseringsstöd ges lill fisket i kust- och skärgårdsområden
och i insjöar, där fisket har särskild betydelse som försöri-ningsunderlag för
en bofast befolkning och där alternativa sysselsättningsmöjligheter inom
rimligt pendlingsavstånd saknas.

Eftersom
fisket och beredningsinduslrin av naturliga skäl är lokaliserade främst lill
kustbygder, där förutsättningarna för annat näringsliv ofta är mindre goda,
behövs en aktiv närings- och lokaliseringspolitik som tar hänsyn lUl fisket.

Den
statliga fiskeriadminislralionen beslår av fiskeristyrelsen och statens lokala
fiskeriadministration, som bl.a. omfattar fiskenämnderna. Fiskenämnd fmns i
varje län. Länsstyrelsen utser nämndens ledamöter.

Enligt
min mening är del genom fiskenämndernas verksamhet väl sörjt för alt de
regionala intressena las tillvara vid fördelningen av rationalise-ringsstödel
fill fisket.

Jag
kan således konstalera all förulsällningarna finns för att de regionalpolitiska
aspekterna ges erforderlig tyngd vid fördelningen av stödet lill fiskets
rationalisering.

3.3.5
Utbildning och forskning

Utbildning
och forskning är ett par av de viktigaste inslagen i arbetet med att förslärka
och förnya näringslivet. Genom olika reformer är i stort sett all utbildning,
såväl den obligatoriska som gymnasie-, vuxen- och högskoleutbildningen väl
decentraliserad.

Tilldelningen
av resurser fill grundskolan sker i form av basresurser och
förstärkningsresurser och genom detta system kan staten garantera en viss
grundresurs till vaoe kommun. Genom all olika basresursmedeltal kommer att
gälla i olika län tiUgodoses regionala skillnader i utbildningsbehov.

Statsrådet
Tilländer kommer senare att föreslå regeringen all lämna riksdajgen förslag om
flexibel skolplanering. Där kommer bl. a. alt föreslås vissa förändringar
rörande statsbidrag till grundskolan som innebär större flexibUitet när det
gäller möjUgheterna alt bibehålla eller nyetablera skolor.

I
mars 1977 fick länsstyrelserna regeringens uppdrag all la fram ell material som
skulle belysa arbelskraftseflerfrågans fördelning på yrkes-och
utbildningsgrupper i olika regioner. Del är angelägel all denna typ av material
tas fram inom ramen för länsplaneringsarbelel och används både i studie- och
yrkesvägledningsarbetel och vid olika dimensioneringsbeslul. 1 årets
budgetproposition (bil. 12) framhåller statsrådet Tilländer all skolan har ett
ansvar all göra eleverna och framför alll flickorna medvetna om all
traditionella, könsrollsbundna studie- och yrkesval, som inte lar hänsyn lill
den lokala arbetsmarknadens behov, allvariigt kan minska deras möjlighe-

Prop. 1981/82:113 51

ler
all få arbele. I regeringens skrivelse (1979/80:168) om rikfiinjer för det
fortsatta jämslälldhetsarbetel anförde statsrådet Karin Andersson bl. a. att
det är angeläget all berörda myndigheter ser lill all både kvinnor och män får
möjlighet lill utbildning för de yrkesområden som kan komma i fråga i samband
med regionalpolitiska insatser. Mol bakgrund av den stigande
ungdomsarbetslösheten framstår del vidare som alltmer nödvändigt all
utbildningsutbudet anpassas lill arbetsmarknaden. Liknande krav gäller för
vuxenutbildningen. I budgetpropositionen föreslås all de besparingar som måste
göras inom kommunal vuxenutbildning inle bör beröra den arbelsmarknadsinriklade
ulbUdningen.

Del
föreligger delvis en ny planeringssituation på skolområdet. Den förändring som
har skett på det skoladministrativa området (prop. 1980/81:107, UbU 1980/81:38,
rskr 1980/81:395) innebär bl. a. all länsskolnämnderna fr. o. m. 1 juli 1982
har huvudansvaret för den årliga planeringen av gymnasieskolan inom de ramar som
statsmakterna fattar beslut om. Vidare betonades ytterligare länsskolnämndernas
ansvar för vuxenutbildningen.

I
det nya planeringssystemet för gymnasieskolan skall dimensioneringsramar för
olika ulbildningssekiorer i rullande följd göras upp för tre år i tagel. För de
regionala och lokala bedömningar som därvid behövs är del viktigt med samverkan
mellan länsskolnämnder och länsstyrelser. Inle minst kommer en samlad regional
prövning all få en viktig roll i samband med de förslag regeringen senare kommer
att lägga fram om en flexiblare, mer decentraliserad gymnasial utbildning.

Flera
länsstyrelser har tillsammans med utbildningsansvariga organ initierat och
genomfört kartläggningar av del totala ulbudel av olika utbildningar i resp.
län. Denna typ av samlad karlläggning har bedömts som angelägen p. g. a. det
splittrade huvudmannaskapet. 1 de län - bl. a. Hallands och Södermanlands län —
där resultat föreligger har vissa fall av klara feldimensioneringar i del
totala gymnasiala utbildningsutbudet kunnat påvisas. Intresset från olika
ulbildningsansvariga organ har varit genomgående positivt och
förulsällningarna för en samordning av utbildningsutbudet har förbättrats. I
en situation som denna, med flera planeringsansvariga inom samma sektor, har
länsstyrelsen som ansvarigt organ för den stafiiga regionala resursanvändningen
en naturlig roll som samordnare.

Jag
avser alt, i samräd med chefen för utbildningsdepartementet och med statsrådet
Tilländer i särskild ordning lämna förslag till regeringen om hur länsstyrelserna
utifrån regionalpolitiska utgångspunkter skall bistå de utbildningsplanerande
organen med underlag för planeringen och hur samverkan bör utformas.

Jag
skall i detta sammanhang behandla två förslag lill hur den kommunala och
statliga vuxenutbildningen skulle kunna anordna regionalpolitiskt angelägen
utbUdning. I en rapport, SFU - särskild förelagarulbildning i skogslänen,
upprättad på industridepartementets uppdrag, har en utred-

Prop. 1981/82:113 52

ningsman
föreslagit alt en särskild tvåårig förelagarulbildning på gymnasienivå
inrättas i Västernorrlands, Jämflands och Norrbottens län. Statens skola för
vuxna i Härnösand (SSVH) föreslås bli organisatorisk huvudman och
utbildningsanordnare, i samverkan med i första hand berörda utvecklingsfonder
men även med det lokala skolväsendel, näringslivet m.fi.

Den
särskilda företagamlbildningen föreslås av utredningsmannen om-falla maximall
två år och ges i form av varvad utbildning, dvs. en kombination av handledda
självstudier och inlensivsludier vid skolenheten. Dellagarna föratsätts
åtnjuta ekonomiska fömåner på samma villkor som övriga studerande vid SSVH.

Skolenheten
föreslås för Västernorriands län utgöras av SSVH. För Jämtlands och Nortbollens
län föreslås inrättandet av två mindre regionala studiecentra med vardera två
lärare. De skall enligl förslaget vara knutna fill SSVH.

Rapportens
förslag grundar sig bl. a. på en enkät lill utvecklingsfonderna i fem skogslän.
Enkätresultaten talar enligl utredaren för att en särskild förelagarulbildning
bör utformas som vuxenutbildning och nivåmässigl ligga under högskolenivån samt
orienteras mot all komplettera befintliga kurser för dem som vill starta
företag.

Glesbygdsdelegalionen
har lämnat förslag till utbildning för glesbygdens behov. Delegafionen anser
att glesbygdsutbildning i första hand skall bedrivas inom del ordinarie
utbildningssystemet och alt vuxenutbildningen bör prioriteras, eftersom det
finns ett stort uppdämt utbildningsbehov i glesbygden. Delegationen föreslår
alt regeringen uppdrar ål skolöverstyrelsen (SÖ) alt utforma riktlinjer för
yrkesinriktad glesbygdsanpas-sad utbildning inom ramen för komvux och statlig
vuxenutbildning. Delegationen föreslår vidare all SSVH ges möjligheter att
intensifiera det arbele med metodutveckling och läromedelsanpassning som har
påbörials och alt SSVH även får genomföra vissa utbildningar.

Efter
samråd med chefen för ulbildningsdepartemenlel vill jag anföra följande. En
väsentlig del av samhällets insatser för att t. ex. stödja företagsutveckling
och utveckla de glesbygdsanpassade yrkesutbildningarna bör göras inom den
kommunala och statliga vuxenutbildningen. Huvudansvaret bör åvila komvux,
eftersom del gäller alt anordna sådan utbildning som är lämplig för det lokala
arbets- och näringslivet. Statens skolor för vuxna (SSV) i Härnösand och
Norrköping har dock en viktig roll alt spela i detla sammanhang. De båda
skolorna erbjuder distansundervisning på samma nivå som komvux. Anledningarna
till att sådana skolor behövs är främst all del dels finns en grupp elever som
inle har möjlighet att förlägga sina studier lill de lider och platser på vilka
komvux erbjuds, dels all deltagarantalet i vissa utbildningar är så litet att
en enskild kommun inle har möjlighet alt anordna dem. De elever som bor i glesbygd
har ofta inle möjlighet all få den utbildning de önskar i sin kommun.

För
all få tiU stånd utbildningar som har litet elevantal kan det ibland

Prop. 1981/82:113 53

vara
lämpligt all två eller flera grannkommuner anordnar utbildningen tillsammans. Om
del gäller en ny utbildning kan SSV fungera som "pilotskola" genom
att fillsammans med SÖ och övriga intressenter utforma kursplan och
läromalerial och genomföra en eller flera försöksomgångar. Den färdiga
kursplanen kan sedan användas av komvux antingen i en störte kommun eller i
flera samverkande kommuner.

Jag
anser således inle alt SSVH:s roll bör utökas på det säU som föreslås av
utredningsmannen, så all SSVH blir organisatorisk huvudman för en särskild
glesbygdsanpassad förelagarulbildning. Inte heller bör "filialer"
lill SSVH tillskapas i andra Norrlandslän.

Kursplanerna för komvux
och SSV utarbetas och faslställes av SÖ. Bland dessa finns redan nu många
kursplaner för yrkesinriktad utbildning av del slag som glesbygdsdelegalionen
nämner i sin skrivelse. Jag ser det dock som angeläget att initiativ tas för
all samordna och stärka utbildningsinsatser av det slag som utredaren och
glesbygdsdelegationen föreslår. Regeringen kommer därför senare att ge SÖ i
uppdrag att efter samråd med statens industriverk och övriga berörda parter
låta utarbeta och fastställa fler kursplaner för berörda utbUdningar.

Forskning
och utbildning är också vikliga medel för all aktivt påverka samhäUets
långsikfiga utveckling. Under 1970-lalel har en omfattande utbyggnad av högskoleväsendet
skett. Högskoleenheter finns nu på 23 orter i landet och i årets
budgetproposition (bil. 12) föreslås all högskoleutbildningen i Skövde och
Halmstad blir självständiga högskolor.

Uppbyggnaden
av högskoleverksamhet på nya orter har haft betydande posifiva effekter bl. a.
genom att tillgängligheten lill grundläggande högre utbildning förbättrats.

Med
de utbildningsresurser som högskolan nu förfogar över och de möjligheter som
finns att lokalt fatta beslut om resursernas användning, l.ex. vad gäller
lokala linjer och enstaka kurser, har del vidare blivit möjligt all i större
utsträckning än tidigare anpassa utbudet av utbildning lill de behov som
arbetsmarknaden ställer lokall och regionalt.

Det
är således ulan tvekan så att högskolan alltmer kommit all fungera som en
regional resurs. För framliden är högskolans viktigaste uppgift i
regionalpolitiken att främja näringslivets och olika samhällsfunktioners
utveckling. I detla perspektiv blir självfallet forskningens roll och möjligheter
särskill intressanta. Jag vill här endasi peka på två verksamheter inom
högskolan som bör kunna få stor betydelse i detta sammanhang.

De
kontaktsekretariat som finns vid de större högskoleenheterna med fasla resurser
för forskning spelar enligl min mening en väsentlig roll när del gäller all
regionall, i företagsulvecklande syfte, utnyttja den kompelens och de
materiella resurser som finns vid forskningsinstitutioner. I synnerhet små och
medelstora förelag har behov av alt få hjälp med all ulföra förelagsanalyser,
produktutveckling, prololyplillverkning etc. Samtidigt finns del forskare inom
högskolan med intresse av all arbeta med sådana frågor.

Prop. 1981/82:113 54

Den
försöksverksamhet som sedan budgetåret 1978/79 bedrivits inom ramen för
forskningssamverkanskommillén (FOSAM) är också av stort regionalpolitiskt
intresse. Även här är verksamheten i första hand riktad mot små och medelstora
förelag saml myndigheter. Med de resurser som har slällls lill förfogande har
forskare kunnat knytas lill ett enskilt förelag eller en myndighet under en lid
av sex lill tolv månader. Ett femtiotal samarbetsprojekl har initierats under
de två första verksamhetsåren. Det har skett i samverkan med bl. a.
länsstyrelserna och utvecklingsfonderna.

Den
fortsatta FOSAM-verksamhelen behandlas i den proposition om forskningspolitik
som regeringen nyligen förelagt riksdagen.

Del
är mycket angelägel all utbildningsresurserna utnyttjas för all åstadkomma en
tillväxt och förnyelse som också kommer utsatta regioner lill del. Inom Umeå
högskoleregion har l.ex. regionslyrelsen tagit initiativ för all på elt bättre
sätt nå ut med utbildning inom den teknisk-naturvetenskapliga sektorn.
Tillsammans med bl. a. berörda regionala utvecklingsfonder har elt antal
kommuner specialstuderals för alt utröna intresset för och behovel av olika
utbildningar. Projekt med likarlat syfte har också startats inom Göteborgs
högskoleregion.

Det
är angeläget all initiativ av det slag jag här har nämnt blir elt naturligt
inslag i ulbUdningsplaneringen. För att de myndigheter som har alt planera
utbudet av utbildning och fördela de medel som slår lill sektorns förfogande,
skall ha ett så bra underlag som möjligt, är del viktigt med ett väl fungerande
samarbete med andra myndigheter och intressen i regionerna. I årets budgetproposition
ullalar chefen för ulbildningsdepartemenlel att viss planering måste inriktas
på att konsolidera utbildningsutbudet vid de mindre högskolorna. Han räknar
vidare med alt 500 nybörjarplatser tillkommer för lokala linjer under
budgetåret 1982/83. Av-siklen därmed är alt ge ungdomar yrkesinriktad
utbildning som svarar mot behov på arbetsmarknaden, inle minst i den egna
regionen.

Länsstyrelsernas
samlade kunskap om länens näringsliv och arbetsmarknad, kommunernas planer
etc, utgör ett viktigt underlag för alt precisera behoven av utbildning och för
beslut om dimensionering och lokalisering av utbildning inom regionerna.

Jag
avser att, i samråd med chefen för utbildningsdepartementet, lämna förslag lill
regeringen om hur länsstyrelserna utifrån regionalpolitiska utgångspunkter
skall bistå de utbildningsplanerande organen inom högskolan med underiag för
utbildningsplaneringen och hur samverkan bör ske.

3.3.6
Energipolitik

Den
övergång till ett nytt energisystem som Sverige står inför påverkar förutsättningarna
för regionalpolitiken. På kort sikt påverkas t. ex. valet av transportmedel och
pendlingsbenägenhelen av de ökade priserna på drivmedel. På längre sikt kan
bosättningsmönster och bebyggelsestruktur förändras. Även sysselsättningens
regionala fördelning påverkas genom att

Prop. 1981/82:113 55

de
nya energislagen förändrar lokaliseringsförutsältningarna för industrin och
genom alt nya verksamhetsgrenar växer fram inom energiområdet.

En föratsättning för all
de energipolitiska målen skall uppnås är all de förmår påverka beslut och
ställningstaganden inom många olika samhällssektorer. För regionalpolitiken
innebär detta all de energimässiga konsekvenserna måste vägas in vid
regionalpolitiska beslut och beaktas i den regionala planeringen. 1 vissa fall
kan regionalpolitiska medel komma lill användning för all ge stöd ål
investeringar inom energiområdet och därigenom även få betydelse när del
gäller att nå de energipolitiska målen.

Den intensiva forskning
och utveckling inom energiområdet som bedrivs kommer all innebära en
vitalisering för svensk industri och näringsliv och därigenom ge sysselsättning
i olika delar av landet. Av direkt regionalpolitiskt intresse i detla
sammanhang är satsningen på inhemska fasla bränslen som inom en relativt nära
framtid kan komma all ge ett lillskoll av arbels-fillfäUen i
sysseisättningssvaga regioner. Bl. a. av detla skäl uppdrog regeringen den 20
mars 1980 ål samtliga länsstyrelser alt kartlägga tillgångar och efterfrågan
på de viktigaste inhemska bränslena i detta sammanhang, skogsenergi och torv,
saml all utreda de sysselsättningseffekter och andra effekter på den regionala
utvecklingen som en ökad användning av inhemska bränslen kan medföra. Samtliga
länsstyrelser har haft i uppdrag att behandla skogsenergin medan frågor
rörande torvanvändning skulle behandlas av tio länsstyrelser. Några
länsstyrelser har även behandlat andra inhemska energikällor som skiffer,
energiskog, halm, avfall m. m. Vid genomförandel av uppdraget har
länsstyrelserna samarbetat med bl. a. skogsstyrelsen och Sveriges geologiska
undersökning (SGU).

Det
arbele länsstyrelserna ulfört (bilaga 5) har i många fall fått stor regional
och lokal betydelse som information lill kommuner och förelag. Länsstyrelsernas
kartläggningar visar all en ökad användning av inhemska bränslen i
energiförsörjningen kan få en väsentlig betydelse för utvecklingen i vissa
glesbebyggda regioner.

Del
är givetvis svårt att mera precist ange hur stora sysselsältningslill-skoll som
en ökad produktion av inhemska bränslen skulle kunna ge, men länsstyrelsernas
material indikerar en sysselsättningsökning i förhållande till dagens läge av
storieksordningen 7000 årsverken kring år 1990. En slor del av detla
arbetskraftsbehov är, med dagens teknik, säsongsbundet men man kan förvänta sig
en utveckling av produktionsmetoderna som minskar andelen säsonganställda. Även
sysselsättning under kortare perioder kan emellertid vara värdefuU som
komplement lill annan verksamhet. Ungefär två tredjedelar av arbetslillfällena
skulle tillfalla skogslänen och där främst inlandet. Det skulle således betyda
ett viktigt tUlskoll i de regioner som har den sämsta
sysselsällningssitualionen.

Torvutvinning
och tillvaralagande av skogsenergi samt investeringar i bearbetnings- och
förbränningsanläggningar är förenade med ell i många fall betydande ekonomiskt
risklagande. Delta gäller speciellt i ett inlroduk-

Prop. 1981/82:113 56

tionsskede
då erfarenheten är begränsad och olika slags teknik måste utvecklas. För att
påskynda introduktionen av inhemska bränslen kan slöd utgå från
oljeersällningsfonden (OEF). Slödel ulgår normall i form av lån, men också
bidrag kan ges för projekt som inrymmer ny teknik. För att ytterligare
underlätta en satsning på inhemska bränslen i de inre delarna av skogslänen,
där behovel av nya arbetstillfällen är stort, kommer jag alt föreslå (avsnitt
3.7.3) all som ell komplement lill stöd genom OEF möjlighet ges att i
stödområde A och B lämna regionalpolitiskt slöd till produktion av inhemska
bränslen, saml att glesbygdsstöd skall kunna utgå lill småskaliga
energiinvesteringar (avsnitt 3.9).

Beslut
om undersöknings- och bearbetningskoncessioner för torv skall fr. o. m. den 1
juli 1982 fattas av länsstyrelserna. 1 prop. 1981/82:99 föreslås all lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter ändras på så sätl att torvutvinning med
markägarens tillstånd i princip för bedrivas utan koncession, om koncession
inle beviljats annan. För utvinning erfordras som tidigare täkttillstånd enligt
naturvårdslagen (1964:822) som meddelas av länsstyrelsen. I övrigi kan
bestämmelser enligl bl. a. byggnads-, vatlen-och fornminneslagstifningen vara
fillämpliga.

När
del gäller inhemska bränslen kan del i många fall vara nödvändigt alt bedöma
tillgång och efterfrågan i ett geografiskt störte område än en kommun ulgör.
Detla kan lösas genom olika typer av samverkan mellan berörda kommuner med
eller ulan medverkan av regionala eller centrala statliga myndigheter. Under de
senaste åren har flera länsstyrelser i samverkan med länets kommuner arbetat med
att åstadkomma ell gemensamt underiagsmalerial och med alt koordinera insatser
inom energiområdet.

Frågan
om behovet av en regional samverkan inom energiområdet behandlades i
proposition (1980/81:90) om riktlinjer för energipolitiken. Föredragande statsrådet
anförde då att en regional samverkan bör komma lill stånd i de former som är
lämpliga i resp. region och för resp. fråga. Detla innebär att det kan ha elt
betydande värde all kommuner, länsstyrelser, landstingskommuner, SIND ocb andra
organ deltar i elt konstruktivt samarbete inom energiområdet när detta är
lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Föredraganden
var då inle beredd alt förorda en formalisering av del regionala samarbetet i
energifrågor. Energipolitiska frågor bör dock kunna vara ett naturligt inslag i
länsplaneringsarbelel. 1 ell sådant sammanhang kan l.ex. energifrågornas
betydelse för trafik- och bebyggelseplanering behandlas.

Länsstyrelsen
skall som tidigare nämnts fr. o. m. den 1 juli 1982 lämna tillstånd och
koncessioner för torvtäkter. Länsstyrelsen handlägger vidare glesbygdsstöd och
lokaliseringsstöd som i vissa fall kan utgå för energiin-vesleringar. Inom
ramen för länsplaneringsarbelel bör länsstyrelsen kunna skaffa sig en samlad
syn på hur de energipolitiska, regionalpolitiska och miljöpolitiska målen skall
avvägas mol varandra i länet.

Prop.
1981/82:113 57

Från de senaste åren finns del många exempel på all en
länsstyrelse genom att ta inUialiv lill utredningar eller samarbetsprojekl inom
energiområdet kan underlätta övergången lill nya energiformer och därmed också
ge impulser till regional utveckling. Del kan innebära elt samarbete med
kommuner, statliga regionala myndigheter, ansvarigt centralt verk och privata
förelag i samband med den kommunala energiplaneringen och andra frågor rörande
alternativa energislag.

3.3.7 Trafikpolitik

År 1979 beslutade riksdagen om en ny trafikpolitik (prop.
1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) varvid fastslogs all målet för
trafikpolitiken bör vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets
olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader och under beaktande av bl. a. regionalpolitiska
föratsättningar.

En av regionalpolitikens uppgifter är alt ange hur
trafiken bör utformas på längre sikt för all svara mol målen för den regionala
utvecklingen saml påverka de mera kortsiktiga insatserna inom sektorn så all
dessa bidrar till den önskade utvecklingen. En annan uppgift är alt påverka
samhällsbyggandel för övrigi så att investeringar i trafiksystemen eller i
bebyggelsen kan utnyttjas effektivt. De statliga stöd som ges lill såväl
person- som godstransporter har stor betydelse för den regionala utvecklingen.

1 anslutning lill att regeringen 1978 beslutade att en
fullständig länsplanering skulle genomföras åren 1978-1980 bemyndigades chefen
för kommunikationsdepartementet all utfärda närmare riktlinjer för planeringen
av persontrafik, godslrafik och trafikanläggningar inom ramen för länsplanering
1980.

Denna regionala trafikplanering redovisades av
länsstyrelserna lill regeringen hösten 1980 i samband med att länsprogram 1980
avlämnades. En första regional trafikplanering hade dessförinnan genomförts
under åren 1972-1974.

Transporträdet (TPR) har utvärderat den regionala trafikplaneringen.
Arbetet redovisades för regeringen under hösten 1981 i en rapport. Regional
trafikplanering 1980 — utvärdering och framfida inriktning (TPR 1981:3).

I fråga om personlransporlförsörjningen konstaterar TPR
att länsstyrelserna i många fall har bidragit förtjänslfuUt fill all del nya
systemel med en länshuvudman för kollekfiv trafik på väg har kunnat införas
smidigt. Länsstyrelsernas arbele med godslransporlförsörjningen har främst
varit inriktat på praktiska problem. I några län har länsstyrelserna tagit
initiativ till en ökad samordning av godstransporter varvid transporlservicen
har kunnat förbättras.

TPR anser all den övergripande trafikplaneringen på
länsnivån bör få ökad betydelse. 1 stor utsträckning kan trafik- och
transportbehov bedö-

Prop. 1981/82:113 58

mas
och olika transportlösningar prioriteras redan på den regionala nivån. Del är
därvid angelägel all de trafikpolitiska riktlinjerna samordnas med m.ålen för
regionalpolitiken.

Länsstyrelsernas
kompetens inom trafikområdet måste, enligt TPR, bibehållas för all inle
planeringen inom andra samhällssektorer skall försvåras. Länsstyrelsernas
samlade ansvar för den statliga planeringen på regional nivå medför att
trafikfrågorna kan bU allsidigt belysta utifrån en helhetssyn på samhällsutvecklingen.
TPR menar att planeringen givit en t. v. tillräcklig kunskap om
trafikförhållandena i resp. län. Den regionala trafikplaneringen bör i
fortsättningen vara mer problem- och åtgärdsinriklad än hilliUs.

Planeringen
bör enligl TPR företrädesvis avse sådana problem som faller utanför
sektorsorganens normala verksamhetsområde eller där en lösning föratsätter att
flera olika intressenter samverkar. Även frågor som rör trafikplaneringens
samband och samordning med verksamheter inom andra samhällssektorer bör i
många fall vara lämpade all behandla i projektform.

TPR
föreslår att länsstyrelsen får disponera särskilda medel för alt finansiera
projektarbete.

Länsstyrelserna
har även i fortsättningen en viktig funktion att fylla när det gäller att
samordna trafikfrågorna i länen med den övriga regionala samhällsplaneringen.
Del bör finnas goda föratsättningar för länsstyrelserna att initiera insatser
på trafikområdet och att ta fram underlag för avvägningar inom trafiksektorn
eller för annan seklorsplanering.

Genom
alt länshuvudmännen har etablerats på personlrafikområdet och
yrkeslrafiklagstiflningen har förenklats har länsstyrelsens uppgifter på kollekliv-
och yrkeslrafikens område minskat. Såväl del politiska som del ekonomiska
ansvaret för planering och genomförande av den regionala och lokala kollektiva
persontrafiken ankommer på länshuvudmännen. Dessa upprättar
trafikförsöriningsplaner, som länsstyrelsen enligt förordningen (1978:443) om
statligt slöd lill viss kollekfiv persontrafik skall granska och yttra sig
över. Länsstyrelsen skall då bl. a. se lill att trafikförsörjnings-planen
överensstämmer med länsplaneringen och annan planering på regional nivå som
länsstyrelsen ansvarar för. Länsstyrelsen prövar vissa frågor om tillstånd och
tidtabeller för busstrafiken i länen. Länsstyrelsen är också remissinstans då
ersältningslrafik för Irafiksvaga järnvägar övervägs. Del är i dessa
sistnämnda sammanhang väsentligt att sammanvägda bedömningar av länens
trafiksituation kan göras och läggas till gmnd för ställningstaganden och
åtgärder.

1
fråga om godslrafiken vill jag erinra om all länsstyrelsen bl. a. ger tillstånd
tUl yrkesmässig trafik i länen. Länsstyrelsen kan pröva sådana tillståndsansökningar
mot bakgrund av sin samlade syn på länels trafikförhållanden. Länsstyrelserna
kan också bedriva projektverksamhet på dessa områden, t. ex. utreda
godstransportförsörjningen i glesbygder och tälor-

ler
samt initiera olika konkreta åtgärder för all förbättra transporlservicen.
Länsstyrelsen kan också länkas initiera och samordna arbele för att lösa
praktiska terminalproblem. Den egentliga Iransporlplaneringen är dock i första
hand en fråga för parterna på godstransportmarknaden.

Länsstyrelsen
fastställer flerårsplanen för byggande av länsvägar och yttrar sig över förslag
till flerårsplan för byggande av riksvägar. I del arbele som nu pågår med
planer för byggande av vägar åren 1984- 1993 skall länsstyrelserna redovisa ell
regionalpolitiskt underlag.

Med
de medel för regionall utvecklingsarbete somjag senare (avsnUt 8) kommer all
lämna förslag om kan länsstyrelserna stödja projekt även inom trafiksektorn bl.
a. på problemområden, där en lösning förutsätter samverkan mellan flera
intressenter. Jag ser därför ingen anledning att, såsom TPR föreslår, reservera
särskilda medel för trafiksektorn.

Jag
vill i detta sammanhang även också peka på att begreppet regional
trafikplanering framför alll förknippas med de formella
Irafikplaneringsom-gångar som länsstyrelserna har varit engagerade i och all
del därför inte bör användas i del fortsatta planeringsarbetet.

TPR
kan på olika säll bistå länsstyrelserna i trafikfrågor, främst del
projektarbete som dessa initierar. Den överblick och de allsidiga kunskaper
som TPR erhåller bl. a. genom sin utredningsverksamhet, bör vara värdefull i
arbetet med konkreta projekt av modellkaraklär. Likaså bör TPR:s översikter och
prognoser på trafikområdet kunna användas av länsstyrelserna då
sektorsövergripande bedömningar behöver göras.

Transportstödet
lill Norrland m. m. är elt viktigt medel för all etablera och upprätthålla en
mer differentierad arbetsmarknad i regionalpolitiskt prioriterade områden.
Slödel kompletterar de regionalpolitiska investeringsstöden. De ofrånkomliga
nackdelar som stora transportavstånd kan innebära för förelag som ligger inom
stödområdet lindras med hjälp av transportstödet.

Efter
hand som länshuvudmän för kollektivtrafiken har etablerats har den kollektiva
trafiken byggts ut. De statliga bidragen lill kollekfivtrafik i olika former
har underlättat denna utbyggnad. Stöden har slor regionalpolitisk betydelse,
eftersom de bidrar till alt ge bättre möjligheter till arbets-och serviceresor.
Väl utbyggd kollektivtrafik ökar särskill påtagligt kvinnornas möjligheter att
nå ul på arbetsmarknaden.

Enligl
vad jag har erfarit pågår inom kommunikationsdepartementet en översyn av
stalsbidragsgivningen lill kollektivtrafiken. Bl. a övervägs hur arbetet skall
kunna förenklas och hur del skall fördelas mellan olika organ.

I
detla sammanhang vill jag även nämna all regeringen nyligen har gett
tUläggsdirekfiv (Dir 1981:74) lill kollektivlrafikberedningen (K 1979:07).
Beredningen har bl. a. fått i uppdrag all ta fram förslag om Iransportlösningar
för landsbygdsområden där resunderlaget är begränsat. Syftet är att finna
lösningar som kan vara billigare och mer effektiva än konventionella
linjebusstransporter.

Prop.
1981/82:113 60

3.4 Planeringstal, ortsplan och stödområden

3.4.1 Planeringstalen

Dimensioneringen av offentlig och enskild service till
allmänheten bestäms i hög grad av nutida och bedömd framlida folkmängd i län
och kommuner. För förelag och myndigheter är del härvid angeläget att det fmns
elt material som beskriver regionala förhållanden och utvecklingstendenser
beträffande befolkningen. Det bör vara framtaget på ett enhetligt sätt och
stämma överens med bedömningar som görs för riket.

Del enda material som uppfyller dessa krav är det underlag
som utarbetas i länsplaneringen. Där finns uppgifter om befolkningens
nuvarande och framlida storlek och sammansättning, sysselsältningsuppgifter,
bedömningar av arbetskraflsefterfrågan inom skilda branscher ocb sektorer saml
flyttnings- och pendlingsbedömningar redovisat för kommuner och län. De
nafionella utgångspunkterna för planeringen på länsnivå som är önskvärd
uttrycks i planeringstal, vilka anger befolkningsutveckhngen i länen på
medellång sikt.

Prognoserna i länsplaneringen görs med utgångspunkt från
att de reguljära arbetsmarknads-, industri- och regionalpolitiska stödformer
som förekommer vid prognoslillfället ulgår i normal omfattning under prognosperioden.

Nu gällande planeringstal avser år 1985. De faststäUdes
genom riksdagens beslut år 1976, (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr
1976/77:79) vilket ändrades år 1980 (prop. 1979/80:100 bU 17, AU: 1979/80:23,
rskr 1979/80:361). I 1980 års beslut pekade riksdagen bl. a. på behovet av en
översyn av planeringstalens roU saml sambandet mellan de styrningsambi-tioner
som kan inrymmas i planeringstalen och anvisade medel. Länsstyrelserna har på
regeringens uppdrag i länsplanering 1980 redovisat förslag till planeringstal
för länen år 1990.

Enligl min bedömning kan prognoserna i länsplanering 1980
på länsnivå, vad gäller befolkningsutvecklingen, med undantag för i huvudsak
vissa skogslän saml Stockholms och Uppsala län, läggas lill grund för den
stafiiga planering som baseras befolkningsutvecklingen på medellång sikt.

I Stockholms län har den tidigare stabila
befolkningsutvecklingen, med en tillväxt som svarar mol förändringen lill följd
av ell mindre födelse-överskoll och en viss neltoinvandring, under de senaste
åren ersatts av en kraftigare ökning.

En viss ökning av sysselsättningen inom vårdsektorn i
Stockholms län är nödvändig lill följd av ökningen av befolkningen i de högre
åldrarna. Vidare finns också vissa andra områden av lokal och regional service
som kräver fler sysselsatta i Stockholms län. Behovel av arbetskraft i servicesektorn
bör enligt min mening i första hand tillgodoses genom dämpning av sådan
verksamhet som inle oundgängligen behövs för länels egna behov. Jag återkommer
senare lill frågan om viss fortsatt decentralisering av

Prop.
1981/82:113 61

central
stafiig verksamhet. Vad gäller industriell verksamhet så har Stockholmsregionen
ett sådant läge och så gynnsamma föratsättningar i övrigi alt regionen alltid
kommer att vara attraktiv för stora delar av industrin. Det bör därför vara
möjligt alt i större utsträckning än under de senaste åren arbeta för
utflyttning av viss industriell verksamhet från Stockholms län liU regioner som
har störte behov av sådan verksamhet. Länet har även en större privat
tjänstesektor än vad som svarar mot befolkningsandelen. Elt fortsall arbete med
att få en spridning av sådan verksamhet är därför angelägen. Genom en
omstrukturering av länets arbetsmarknad blir del möjligt att frigöra kapital
och arbetskraft för att ge utrymme för en tillväxt av verksamhet som behövs i
Stockholms län.

Mot bakgrand av del
anförda förordar jag all den statliga planeringen för Stockholms län inriktas
mot en folkmängd på I 560 000 invånare år 1990.

En
dämpad tillväxt i Stockholms län torde även påverka utvecklingen i Uppsala län,
där jag i enlighet med länsstyrelsens förslag förordar en planeringsinriktning
på 252 000 invånare.

För Norrbottens län
förordar jag en inriktning av planeringen som svarar mot en åtminstone
oförändrad folkmängd under 1980-lalel. Redan med nuvarande höga arbetslöshet
motsvarar en sådan inriktning behov av betydande sysselsättningstillskoll lill
länet. Staten har genom en rad åtaganden medverkat lill att skapa en
levnadsstandard i Norrbollens län som är likvärdig med övriga landet. Länet har
också enligt de inventeringar som statskontoret gjort av fördelningen av
stafiiga stödinsatser till länen haft de i särklass största fillskollen av slalligl
slöd under perioden 1975/761, o. m. 1979/80. Denna koncentration av insatser
har varit naturlig med hänsyn lill de svåra förhållandena i länet och den höga
undersysselsältningen. Del är en vikfig uppgift för regionalpolitiken all
åstadkomma en positiv utveckling i Norrbollens län under 1980-lalet. Jag
återkommer senare (avsnitt 4) med förslag lill särskilda åtgärder i Norrbottens
län utöver de insatser som normall kan utgå i länet. Vidare framlägger jag
förslag (avsnitt 3.6) om en sänkning av arbetsgivaravgifterna för de mest
utsatta kommunerna i länet.

Norrbollens län har en
gynnsam åldersstruktur med en relativt ung medelålder i befolkningen. Andra
skogslän har en betydligt högre andel äldre. Det innebär, all del i flera län
och särskill i de mindre kommunerna, krävs en nettoinflyllning av arbetskraft
för att fillgodose efterfrågan inom såväl de areella näringarna och industrin
som servicesektorn. Detta bör uttryckas i de planeringstal som föreslås för
skogslänen. Enligt min mening bör planeringen i skogslänen, frånsett
Norrbottens län, med hänsyn till nuvarande utveckling i riket, inriktas på att
de åtminstone skall kunna ha en oförändrad befolkning jämfört med dagslägel.
Vissa av skogslänen, däribland Västerbottens och Kopparbergs län, bedöms enligl
aktuella prognoser fä en mer positiv utveckling. Det finns naturligtvis ingen
anledning att dämpa en sådan utveckling, eftersom dessa län tidigare har fåll
vidkännas betydande minskningar av sin arbetskraft genom utflyttning. 1 de
fall

Prop. 1981/82:113 62

aktuella
prognoser pekar på en mer gynnsam utveckling än all nuvarande
befolkningsandelar bibehåUs så bör dessa prognoser väljas som riktmärke för
planeringen.

För
länen i övriga landet föreslår jag en inriktning som i huvudsak svarar mot nu
aktuella prognoser. Befolkningsprognoserna görs med förutsättningen att
nuvarande arbetsmarknads-, industri- och regionalpolitiska medel kan utgå med
i stort sell oförändrad omfattning under prognosperioden. Prognoserna kan
således relativt väl sägas spegla en utveckling som kan förväntas med nuvarande
medelsinsalser. I nuvarande ekonomisk-politiska läge finns ingen anledning all
räkna méd en väsentligt annorlunda utveckling. För de län som ligger utanför
skogslänen, frånsett i första hand Stockholms län, förordar jag därför en
planeringsinriktning som i grova drag svarar mot nu aktuella prognoser på tio
års sikt.

Jag
vill understryka osäkerheten i framtidsbedömningar på så lång sikt som tio år.
Den inriktning av planeringen somjag har förordat måste därför ses som
ungefärlig. De styrmedel som kan användas i en marknadsekonomi av vår typ är
också sådana, alt en direkt påverkan kan ske bara i ell fåtal fall. Därutöver
sker påverkan mer indirekt. De regionalpolitiska medlen bör enligt min mening
utformas med hänsyn härtill. Mitt förslag om användning av generella medel i
regionalpolitiken såsom differentiering av arbetsgivaravgiften är ett uttryck
för en sådan inriktning.

Planeringstalen
bör, för att vara meningsfulla, bygga på realisfiska antaganden om befolkningsutvecklingen
såväl regionall som i riket. Redan på riksnivå är det svårt alt bedöma framlida
befolkningsförändringar, vilka beror på födelsetal, dödsfrekvenser och utrikes
flyttningar. Svårighelerna ökar på regional nivå, eftersom man också måste beakta
faktorer som regionala skUlnader i fruktsamhet och dödlighet, olikheter i
tendenser beträffande flyllningsmönster, efterfrågan på arbetskraft och
deltagandet i arbetslivet.

Statistiska
centralbyrån (SCB) har nyligen som underlag för långtidsutredningen 1980
utarbetat befolkningsprognoser för riket. Ell av alternativen förutsätter en
framlida neltoinvandring på ca 10 000 per år. Delta resulterar i en folkmängd
på drygl 8 420 000 invånare är 1990. Neltoinvandringen har under hela
efterkrigsfiden frånsett perioden omkring år 1970 legal på ca 10000 per år. Om
någon nettoinvandring inle skulle förekomma skulle utvecklingen vända till en
befolkningsminskning redan innevarande år. Jag anser alt planeringen på
riksnivå bör kunna inriktas mot ungefär den befolkning som SCB beräknat för år
1990. För inriktningen av planeringen i länen föreslår jag följande
planeringslal all gälla som riktmärke för år 1990. Planeringstalen bör läggas
till grund för den statliga planeringen.

Om
det visar sig nödvändigt, t. ex. beroende på förändringar i utvecklingen för
riket, bör liksom hillills planeringstalen kunna justeras.

Tabell
3:1 Folkmängd i

i
länen och riket år

1980
samt prognoser och planeringstal för

folkmängden
år 1990.

Län

Folkmängd i tusental

invånare

år 1980

prognos

planeri

ngstal
för år 1990

år 1990

jänssty serna

rel-

föredraganden

Stockholms

1522

1605

1580-

1605

1560

Uppsala

244

255

252

252

Södermanlands

253

255

252-

260

255

Östergötlands

393

398

397-

403

398

Jönköpings

303

304

303-

308

304

Kronobergs

174

172

172-

176

174

Kalmar

242

241

242-

250

242

Gotland

55

55

54-

56

55

Blekinge

153

153

154-

158

153

Kristianstads

280

294

290-

298

294

Malmöhus

743

755

736-

783

755

Hallands

231

245

241-

248

245

Göteborgs
och Bohus

711

713

710-

725

713

Älvsborgs

426

432

430-

436

432

Skaraborgs

270

275

275

275

Värmlands

284

283

282-

288

284

Örebro

274

272

272-

281

274

Västmanlands

259

256

261-

265

259

Kopparbergs

287

291

285-

302

291

Gävleborgs

294

290

293-

298

294

Västernorrlands

268

265

270-

278

268

JämUands

135

137

138-

144

137

Västerbottens

244

249

248-

260

249

Norrbottens

267

258

267-

273

267

Mittvärde

Summa
för riket

8318

8448

8520

8430

Liksom
hitfills bör det ankomma på länsstyrelsen all årligen se över länels prognoser
för den närmaste femårsperioden samt för den tidpunkt som den långsiktiga
planeringen inriktas mol. Härigenom kan underlag för planeringen hållas
aktuellt.

Inriktningen
på planeringen inom länen bör liksom hillills fastställas av länsstyrelserna i
samverkan med kommunerna. Summan av planeringslalen för kommunerna i resp. län
bör härvid överensstämma med de i det föregående föreslagna planeringstalen per
län.

3.4.2
Ortsptanen

Ortsplanens
syfte är alt grovt ange inriktningen av regionalpolitiken för grupper av
kommuner, s. k. ortslyper. Varje ortslyp tillmäts en viss roll i den regionala
strukturen, främst från förhållandel alt servicen koncentreras lill vissa
orter. Ortsstraklurfrågorna behandlades senast i 1979 års riksdagsbeslut.
Härvid betonades all orlsplanen borde kompletteras med kartläggningar av
områden som med hänsyn till avstånd och kommunikationer kunde betraktas som
sammanhängande pendlingsregioner. Länsstyrelserna fick därefter i uppdrag alt
i arbetet med länsprogram 1980 la fram ett underlag för en avgränsning av
sådana pendlingsregioner.

Prop. 1981/82:113 64

Den
regionala planeringen i vid mening måste enligl min mening ha som sin uppgift
all lösa regionalpolitiska problem där de uppkommer, dvs. alt ge arbele,
service och en god miljö i alla delar av vårt land. Utgångspunkten måste vara
de problem och möjligheter som finns i resp. län på lång sikt. En del av
arbetet är all bygga upp väl fungerande orlssyslem i hela landet. Vare sig de
regionala problemen eller lösningarna kan emellertid beskrivas i en grov
orlsklassificering eller andra schematiska framställningar. Den utbyggnad av
samhällsfunktionerna som har skett under senare år kan endast i begränsad
utsträckning hänföras lill ortsklassificeringen som styrinstrument. Den har i
alll väsentligt skett med hänsyn lill befintligt befolkningsunderlag i del
område som verksamheten varit avsedd all betjäna. Länsstyrelsernas arbete med
pendlingsregioner i länsplanering 1980 visar också all del i praktiken är svårt
att göra heltäckande avgränsningar.

Arbetet
med ortsslmklurfrågorna bör enligl min mening i fortsättningen göras på den
regionala och lokala nivån efter de prioriteringar som man där bedömer som
angelägna och inom ramarna för tilldelade resurser.

Mol
bakgrund av de synpunkter jag redovisat föreslår jag att ortsplanen upphör som
styrinstrument i regionalpolitiken.

3.4.3
Slödområdesindelningen

Genom
1979 års regionalpoUliska beslut (prop. 1978/79; 112, AU:23, rskr 435) infördes
en indelning i sex stödområden, som i stödhänseende i alll väsentligt innebar
en kodifiering av gällande praxis.

Vid
riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen 1981 och den särskilda
proposifionen om åtgärder inom stålindustrin (prop. 1980/81:100 bil. 17. prop.
1980/81:67, AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) beslöt riksdagen all förhöjt och
vidgat regionalpolitiskt slöd temporärt skulle kunna utgå i orter i första hand
i Bergslagen, som drabbats av större strukturförändringar inom gruvnäringen
saml järn- och stålindustrin. Vidare skulle Olofström tills vidare i avvaktan
på näsla regionalpolitiska beslut kunna erhålla stöd enligl de villkor som
gäller i stödområde 4.

Riksdagsbeslutet
betyder alt del finns möjligheter lill förstärkt regionalpolitiskt stöd i en
hel region med stora strukturproblem och med långa avstånd lill andra starka
arbetsmarknader. Därmed kan del regionalpolifiska stödet användas mer
offensivt i samband med strukturförändringar. Hillills har stödet lill orter
utanför stödområdet normall varit relativt lågt — motsvarande de subventioner
som har utgått i stödområde 1. 1 ett särskill uttalande angående Blekinge län i
anslutning lill varvsproposi tionen 1981 anförde riksdagen senare under våren
(prop. 1980/81:131, AU 1980/81:17, rskr 1980/81:394) att del regionalpolitiska
stödet till andra kommuner än Olofslröm borde vara mer flexibelt.

Expertgruppen
för forskning om regional utveckling (ERU) har som en del av sin utvärdering i
belänkandet, Regionalpolitiskt stöd. Effekter? Effektivitet? (Ds 1 1981:15) av
den regionalpolifiska stödverksamheten

Prop. 1981/82:113 65

perioden
1975-1979 särskilt studerat användningen av del regionalpolitiska slödel i
stödområdena 1 och 2. ERU konstaterar härvid att slödel har haft en stark
koncentration till ett par regioner, Karisladsregionen resp. Gävle-Sandviken,
med förhållandevis differentierat näringsliv, saml fill elt anlal stora projekt
inom stålindustrin. I det senare fallet lämnades regionalpolitiskt slöd som
komplement tiU särskilda medel för omstruktureringen av stålindustrin.

Sammantaget
gör ERU den bedömningen att stödet, med den låga sub-venlionsnivå som kan komma
i fråga inom stödområde 1 och 2, har haft en mycket begränsad betydelse i dessa
områden. Andra stödinsatser av bransch- och industripolitisk karaktär har där
haft en betydligt större roll.

ERU
skiljer mellan två användningsområden för det regionalpolifiska stödet. En typ
av problem handlar om att på lång sikt bygga upp näringslivet i regioner med
för låg sysselsällning. Detta s. k. uppbyggnadsproblem sägs vara dominerande i
nuvarande stödområde 4-6. Den andra typen av problem går ut på att bredda
näringslivet i regioner som kan ha en relativt hög industrisysselsättning men
som domineras av förelag och branscher på tillbakagång, t.ex. tekoindustrin i
Sjuhäradsbygden. Detla s.k. revilalise-ringsproblem har enligt ERU:s mening
endast i begränsad omfattning kunnat lösas med hjälp av regionalpoUliska medel.
ERU anser därför att det regionalpolitiska stödet fortsättningsvis bör användas
främst för det s.k. uppbyggnadsproblemet. I konsekvens därmed föreslår man en
begränsning av stödområdet till ungefär nuvarande stödområde 4-6.

Flera
remissinstanser ansluter sig fill ERU:s uppfattning. Dit hör t. ex.
arbetsmarknadsstyrelsen som anser att stödområdesindelningen måste omprövas med
inriktning på en prioritering av de områden som i särskill hög grad är utsatta
för långsiktig arbetslöshet och undersysselsältning. Liknande synpunkter
framförs av LO, SAF och Industriförbundet, Kommunförbundet och
Landstingsförbundet samt flera länsstyrelser, intresseorganisationer och
regionala utvecklingsfonder i norrlandslänen. Även vissa remissinstanser i Syd-
och Mellansverige anser det befogal med en hårdare prioritering av de områden
som har de svåraste problemen. Däremot drar man andra slutsatser angående de
områden som bör ingå i stödområdet. Länsstyrelsen i Kalmar län framför l.ex.
att del finns flera kommuner i Småland som har lägre förvärvsfrekvenser än
vissa kommuner som nu tUlhör stödområde 4-6. Liknande synpunkter framförs av
LRF, som anser att stödområdesindelningen måste grandas på bestämda kriterier
som skall uppfyllas, oavsett var i landet en region är belägen.

Länsstyrelserna
har i länsprogram 1980 inkommit med förslag till stöd-områdesindelning.
Nuvarande indelning, länsstyrelsernas förslag och mina egna ställningstaganden
framgår av följande sammanställning (tablå 1). Beträffande mina förslag tUl
förändringar av stödområdesindelningen vill jag anföra följande.

Jag
föreslår i del följande ett stödområde som omfattar de regioner av 5 Riksdagen 1981182. I saml. Nr
113

Prop. 1981/82:113 66

vårt
land som har de svåraste problemen på lång sikt. Området omfattar med vissa
ändringar nuvarande stödområde 4-6. Stödområdet bör liksom nu ha en
differentiering i tre områden, benämnda stödområde A, B resp. C, med de mest
förmånliga stödmöjligheterna i stödområde A.

Somjag
återkommer tUl i samband med stödels utformning bör det slöd som nu kan lämnas
i stödområde 1-3 ersättas med ett begränsat bidrag för byggnads- och
maskininvesteringar. Utanför del föreslagna stödområdet föreslås detta stöd
kunna lämnas för att medverka till lösningar av inomregionala obalansproblem
och strukturproblem. Jag föreslår all denna stöd-möjlighet skall finnas i alla
län och all länsstyrelserna får besluta var slödel skall lämnas.
Beslulskompelensen för länsstyrelserna avses gälla projekt med ell godkänt
slödunderlag på upp till 7 milj. kr. Härvid bör vissa problem vara möjliga att
lösa på länsnivån. Jag föreslår även all regeringen får möjlighet att i
särskild ordning ange kommuner utanför del fasla stödområdet där tiU följd av
svåra strakturomvandlingsproblem den centrala beslulsmyndigheten skall kunna
ge elt begränsat lokaliseringsstöd till projekt mellan 7 och 20 milj. kr.
Utpekandet skall gälla en begränsad övergångsperiod. En sådan ordning gör det
möjligt att arbeta mer flexibelt med strakturproblemen än en inplacering i
fasla stödområden. Slutligen bör regeringen Uksom hittiUs i alla delar av
landet i särskilda fall kunna bevilja regionalpolifiskt slöd både inom och utom
stödområdet. Härvid kan lokaliseringsstöd lämnas med högre slödandel, dock med
högst den andel som kan lämnas inom stödområde A.

1979
års riksdagsbeslut innebar förstärkta stödmöjligheler för områden med svåra
långsiktiga problem. Samfidigt betonade arbetsmarknadsutskottet att en
kraftigare prioritering av de områden som har de svåraste problemen inte kunde
uteslutas (AU 1978/79:23, s. 47).

Mitt
förslag innebär en starkare prioritering av de regioner som har de svåraste
problemen på lång sikt.

Riksdagen
beslöt år 1979 att kommun inte fick delas på olika stödområden (AU 1978/79:23,
rskr I. 1978/79:435). Utskottet anförde i detta sammanhang, att den
differentiering som bör komma i fråga för ytstora kommuner kan tillgodoses
genom att stödet varieras inom de maximigränser som gäller för kommunen, saml
alt i vissa fall även ell högre slöd kunde lämnas än det som normaU kan utgå i
resp. stödområde.

Det
har visat sig att del finns fall där den av riksdagen anvisade möjligheten
inle har varit tillräckligt effektiv. Jag föreslår därför att kommun i
undantagsfall skall kunna inplaceras i olika stödområden. Jag återkommer senare
med förslag till delning i stödområdeshänseende för några lill ytan stora
kommuner med stora skillnader mellan olika kommundelar.

Vid
inplacering av kommun i slödområdesklass bör enligt min mening följande
kriterier vara vägledande. Det regionalpolitiska stödet skall i första hand
användas för att främja en sysselsältningslillväxt i regioner med låg andel
sysselsatta. Häriämte bör stora sysselsätlningsminskningar i

Prop.
1981/82:113 67

en
kommun fill följd av fillbakagång inom en näringsgren lillmälas slor betydelse.
I båda fallen måste svårighelerna vägas mol möjligheterna all med andra
statliga medel, regionernas egna resurser och marknadens normala funklionssätt
uppnå lösningar på problemen.

Situationen
i en kommun måste vidare bedömas med hänsyn till förhållandena i angränsande
kommuner. Härvid måste förhåUandena inom den lokala arbetsmarknaden påverka
kommunens inplacering i stödområde. Detta innebär i vissa faU, att kommuner med
i övrigi goda förhållanden kan föreslås ingå i stödområdet och att kommuner med
ogynnsam situation kan komma utanför. Det senare gäller flera av de kommuner
som ingår i nuvarande stödområde 1-3.

Några
helt strikta kriterier för inplaceringen i skilda stödområden anser jag inte
vara möjligt alt ange bl. a. pä grand av de svårigheter som finns alt på ell
rättvisande sätt väga olika kriterier på problem mol varandra.

Jag
övergår nu liU alt behandla stödområdesindelningen för enskilda län.

Norrbottens
län

Nuvarande
indelning för Norrbottens län innebär att Luleå, Piteå och Bodens kommuner
ligger i stödområde 4, Älvsbyns och Arvidsjaurs kommuner i stödområde 5 och
övriga kommer i stödområde 6. Länsstyrelsen föreslår i länsprogram 1980 inga
förändringar av indelningen för del egna länet men menar samtidigt all stödet
måste prioriteras lill de områden som har de svåraste problemen.

Jag
anser för min del all nuvarande indelning för Norrbollens län kan behållas.

Västerbottens
län

Nuvarande
indelning innebär alt Umeå kommun Ugger i stödområde 3, Nordmalings,
Robertsfors och Skellefteå kommuner i stödområde 4, Vännäs, Vindelns, Norsjö
och Lycksele kommuner i stödområde 5 saml Qäll-kommunerna i stödområde 6.
Länsstyrelsen anser all Umeå kommun bör inplaceras i stödområde 3, men med
Bolsmarks församling samt Hörne-forsområdet i stödområde 4. Delar av Skellefteå
kommun föreslås ingå i stödområde 5. Vidare föreslår länsstyrelsen all
särskilda insatser bör göras för alt främja utveckUngen i Sorsele kommun.

Jag
anser för min del att situationen i Västerbottens län motiverar vissa
begränsade förändringar i stödområdet. Regeringen har nyligen beslutat all
Bjurholm fr. o. m. år 1983 skall bilda en egen kommun. Denna del av nuvarande
Vännäs kommun bör placeras i stödområde B. För övriga delar av Vännäs kommun
föreslår jag en justering till stödområde C. Närheten tUl Umeå kommun innebär
all personer i Vännäs har goda möjligheter till pendling lUl Umeå, som har en
snabb fillväxt på arbetsmarknaden. Begränsningen av stödområdet till tre
klasser innebär att Umeä kommun hamnar utanför stödområdet. Möjligheterna till
slöd utanför stödområdet fillgodoser enligt min mening behovet av insatser i t.
ex. Hörnefors.

Prop. 1981/82:113 68

Jag
ansluter mig lill länsstyrelsens förslag angående SkeUefteå kommun. Jörns,
Fällfors och Kalvlräsks församlingar bör således placeras i stödområde B.
Övriga delar av kommunen bör placeras i stödområde C.

Övriga
kommuner bör ha en oförändrad inplacering.

Jämtlands
län

Östersunds
kommun ligger i stödområde 4, Häijedalens, Bräcke, Åre och Krokoms kommuner i
stödområde 5 och övriga kommuner i stödområde 6. Länsstyrelsen förordar
inplacering i stödområde 6 för hela länet, med undantag för centralorten i
Östersunds kommun, där man föreslår stödområde 5.

Jag kan för min del inte
tillstyrka en så kraftig förstärkning av slödel fill Jämtlands län som
länsstyrelsen föreslår. De kommuner som nu Ugger i stödområde 5, som motsvarar
del föreslagna stödområde B, har goda möjligheter att vidareutveckla de
insatser för turismen som i flera fall har lelt till en stimulans för de mindre
orterna. För Östersunds kommun bedömer jag att en inplacering i stödområde B
kan förrycka den inomregionala balansen. Redan nu har Östersund en kraftig
koncentration av sysselsättning och bebyggelse i länet och kommunen har också
gynnsamma allmänna ulvecklingsbefingelser. Jag bedömer därför all nuvarande
inplacering bör kvarstå också för Östersunds kommun. De delar av Krokoms
kommun som ligger närmast Östersund, nämligen Ås, Näskotts, Aspås och Rödöns
församlingar, bör placeras i stödområde C. Övriga delar av Krokoms kommun bör
placeras i stödområde A. Övriga kommuner bör ha en oförändrad inplacering.

Västernorrlands
län

Av
kommunerna i Västernorriands län tillhör f. n. Sundsvall, Timrå och Härnöstmd
stödområde 3. Kramfors och Örnsköldsvik är placerade i stödområde 4 medan Ange
och Sollefteå ligger i stödområde 5.

Länsstyrelsen
föreslår all Härnösands kommun inplaceras i stödområde 4. Kramfors kommun
föreslås bli inplacerad i stödområde 5, liksom västra delarna av Sundsvalls
kommun och de inre delarna av Örnsköldsvik. För de inre delarna av Sollefteå
kommun föreslås inplacering i stödområde 6. För dessa kommuner, där en
differentiering av stödmöjlighelerna föreslås, vill länsstyrelsen all beslut om
förhöjt stöd delegeras till AMS och länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser vidare
att det regionalpolitiska stödet skall ges en hårdare prioritering mot de sämst
ställda regionerna.

Jag
ansluter mig till länsstyrelsens förslag angående differentiering inom
Örnsköldsviks kommun, där de inre delarna bör inplaceras i stödområde B och
resterande delar i stödområde C. Ange och Sollefteå kommuner bör inplaceras i
stödområde B. För Kramfors kommun saml Holms och Lidens församlingar i
Sundsvalls kommun föreslår jag inplacering i stödområde C. Övriga delar av
länet bör jämställas med övriga landet.

Prop. 1981/82:113 69

Gävleborgs
län

Av
kommunema i Gävleborgs län ligger f n. Gävle och Sandviken i stödområde 2,
Hofors, Söderhamn, Bollnäs, HudiksvaU, Ovanåker, Nordanstig och Ockelbo i
stödområde 3 saml Ljusdals kommun i stödområde 5.

Länsstyrelsen
föreslår en höjning med en slödområdesklass för samtliga kommuner.

Jag
vill för egen del föreslå att nuvarande inplacering för Ljusdals kommun
bibehåUs. Nordanstigs och Hofors kommuner samt Bjuråkers församling i
Hudiksvalls kommun bör inplaceras i stödområde C.

För Hofors kommun är
enligt min mening riksdagsbeslutet om ett förhöjt och vidgat stöd fill kommuner
i Bergslagen med dominans av gravindustri saml järn- och stålindustri
fillämpligt. För Nordanstigs kommun föreslår jag också elt förstärkt stöd.
Anledningen är låg sysselsättningsgrad i kombination men en stark dominans av
skogsindustri med osäkra framfidsul-sikter. Övriga områden i länet bör
jämställas med landet i övrigt.

Kopparbergs
län

Av
kommunerna i Kopparbergs län ligger Älvdalens, Malungs och Vansbro kommuner i
stödområde 5, Mora och Orsa i stödområde 4 och övriga kommuner i stödområde 3.
Genom riksdagsbeslutet våren 1981 öppnades möjligheter att ge förhöjt stöd i
Ludvika, Smedjebackens och Avesta kommuner.

Länsstyrelsen
anser att nuvarande stödmöjligheter i stort sett är tiUräck-liga i länet, men
att temporärt ett högre stöd bör komma i fråga i Ludvika, Smedjebackens och
Avesta samt delar av Rättviks och Gagnefs kommuner.

Jag
föreslår en inplacering för Älvdalens, Malungs och Vansbro kommuner i
stödområde B. Orsa kommun har under de senaste åren fått flera problem inom den
befintliga industrin. Kommunen bör därför ligga kvar i stödområde C. För Mora
kommun föreslår jag att Venjanområdet inplaceras i stödområde B medan övriga
delar av kommunen, som har haft en myckel gynnsam utveckUng, bör jämställas med
övriga landet.

För
Ludvika, Smedjebackens och Avesta kommuner föreslår jag inplacering i
stödområde C. Den pågående omstraktureringen inom gruvnäringen samt
ståUndustrin motiverar detla höga stöd i dessa kommuner. Övriga kommuner i
Kopparbergs län bör i stödhänseende jämställas med övriga landet.

Värmlands
län

I
Värmlands län är kombinationen av svåra långsiktiga problem och stora
omställningsproblem inom flera näringsgrenar uttalade. Torsby kommun ligger i
stödområde 5, Eda, Sunne, Munkfors, Hagfors, Filipslads och Storfors kommuner i
stödområde 4. Motiveringen för denna höga inplace-

Prop.
1981/82:113 70

ring var de väntade svåra omställningsproblemen i flera
braksorter. Säffle, Årjäng och Arvika är placerade i stödområde 3 och
Karlstadsregionen med Kristinehamn ligger i stödområde 2.

Länsstyrelsen föreslår alt Torsby förs till stödområde 6,
FUipstad, Hagfors, Storfors, Munkfors och Sunne tUl stödområde 5, Eda, Arvika,
Åriäng och Säffle fiU stödområde 4 saml övriga kommuner fill stödområde 3.

Jag vill för min del inle föreslå någon höjning av
inplaceringen vare sig för Torsby eUer bruksorterna. Torsby bör således
placeras i stödområde B och Eda, Sunne, Hagfors, Munkfors, Filipstad och
Storfors i stödområde C. Jag föreslår även all Årjängs kommun placeras i
stödområde C. Övriga kommuner bör få samma stödmöjligheler som landet i övrigt.

Älvsborgs län

Av kommunerna i Älvsborgs län ligger Åmål, Bengtsfors,
Dals Ed, Färgelanda och Mellerad i stödområde 3. Borås, Mark, Tranemo,
Sven-Ijunga och Ulricehamn Ugger i stödområde 1.

Länsstyrelsen föreslår i länsprogram 1980 att Åmål,
Bengtsfors och Dals Ed placeras i stödområde 4 samt att Herrljunga kommun och
övriga kommuner i länet som nu ligger i stödområde 1 och 3 placeras i
stödområde 3. Stödmöjligheterna i Sjuhäradsbygden framhålls som otillräckliga
för att främja en tillväxt av annan industri vid nedgången i tekoindustrin.

Jag vill för egen del föreslå att Bengtsfors och Dals Eds
kommuner inplaceras i stödområde C. Övriga kommuner jämställs med landet i
övrigi. De stödmöjligheler som föreslås kunna utgå där bör ge möjligheter all
skapa ny sysselsättning som kan motverka en minskning inom teko.

Göteborgs och Bohus län

Av kommunerna i Göteborgs och Bohus län ligger Strömstad,
Tanum, Munkedal och Sotenäs i stödområde 3. Länsstyrelsen föreslår en oförändrad
inplacering. Jag föreslår för min del att samtliga kommuner jämställs med
övriga landet. Härvid kan även fortsättningsvis investeringsstöd för angelägna
projekt ges.

Skaraborgs län

Ingen av kommunerna i Skaraborgs län är f. n. inplacerad i
stödområdet. Länsstyrelsen föreslår inplacering av Karisborgs, Falköpings och
Gull-spångs kommuner i stödområde 2 samt av Töreboda kommun i stödområde 1.

Länsstyrelsens krav pekar på behov av slödmöjUgheter för
all hanlera inomregionala problem i Skaraborgs län. Under år 1981 har regeringen
med stöd av det genereUa bemyndigandet att lämna slöd utanför stödområdet,
beviljat ulbildningsslöd lill ett anlal företag i Karlsborgs kommun.

Med den av mig föreslagna ordningen för slöd utanför
stödområdet bör länsstyrelsens krav i princip anses vara tillgodosett.

Prop.
1981/82:113 71

Örebro
län

Av
kommunerna i Örebro län ligger f. n. Hällefors och Ljusnarsberg i stödområde 3.
Degerfors, Karlskoga, Nora och Lindesbergs kommuner ligger i stödområde 2.

Länsstyrelsen
föreslår att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner placeras i stödområde 4, att
de kommuner som nu ligger i stödområde 2 samt Laxå kommun fortsättningsvis
placeras i stödområde 2, saml alt Askersunds kommun placeras i stödområde 1.

Jag
föreslår för min del att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner samt Ramsbergs
och Guldsmedshyttans församlingar i Lindesbergs kommun, där man har såväl
långsiktiga sysselsättningsproblem som betydande strakturproblem inom såväl
gmvnäringen som stålindustrin, placeras i stödområde C. Övriga områden har enligl
min mening inle lika svåra problem. De bör därför jämställas med övriga landet.

Västmanlands
län

Av
kommunerna i Västmanlands län ligger Fagerstaregionen med Fagersta,
Skinnskattebergs och Norbergs kommuner liksom Sala och Heby kommuner i
stödområde 2.

Länsstyrelsen
begär i länsprogram 1980 att Fagerstaregionen skaU placeras i stödområde 4
saml att Sala, Heby, Surahammar och Hallstahammar skall placeras i stödområde
2.

Jag
föreslår all Fagerstaregionen, där kommunerna bör behandlas som en enhet, placeras
i stödområde C. Därmed jämställs de med övriga kommuner med strakturproblem
inom gruvnäringen och stålindustrin i övriga Bergslagen. Övriga kommuner har
långsiktigt mer gynnsamma förutsättningar, dels genom en delvis annan
näringsstruktur, dels genom närheten till arbetsmarknaderna i Västerås- resp.
Uppsalaregionen. Där bör därför ett mer begränsat stöd kunna utgå enligt samma
regler som för landet i övrigt.

Uppsala
län

Uppsala
län har vissa inomregionala obalanser med en kraftig tillväxt i Uppsalaregionen
och sysselsättningsproblem i Norduppland, som omfattar Tierps, Östhammars och
Älvkarleby kommuner. Norduppland är f n. placerat i stödområde 2.

Länsstyrelsen
begär i länsprogram 1980 att Tierps kommun placeras i stödområde 4, samt att
också Österby-Dannemoraområdet i Östhammars kommun placeras i stödområde 4.
Östhammars kommun i övrigi och Älvkarleby kommun föreslås bli inplacerade i
stödområde 3.

Jag
ser för egen del inte tillräckligt starka skäl för att placera Norduppland så
högt som stödområde C. Problemen i regionen är enligl min mening inte av så
allvarlig och långsiktig karaktär. Regionen bör därför i stödhänseende
jämställas med övriga riket.

Prop.
1981/82:113 72

Stockholms
län

I
Stockholms län är ingen kommun inplacerad i stödområdet.

Länsstyrelsen
föreslår i länsprogrammel att Norrtälje kommun placeras i stödområde 2. Man
hänvisar härvid främst lill all situafionen i Norrtälje får anses vara
likvärdig med läget i Östhammars kommun. Därtill påverkas arbetsmarknaden i
Norrtälje också av nerdragningen av anläggningsarbetena vid Forsmarksbygget.

Jag
är för egen del beredd all jämställa Östhammar och Norrtälje i stödhänseende,
men ulan alt för någon av kommunerna föreslå så förmånlig inplacering som
stödområde C.

Södermanlands
län

Ingen
kommun i Södermanlands län ligger f n. i stödområdet. Länsstyrelsen begär, med
hänvisning lill strukturproblemen i Eskilstunaregionen att kommunen skall komma
i fråga för inplacering i stödområde. Länsstyrelsen preciserar dock inte exakt
den områdesklass som man anser vara nödvändig för Eskilstuna.

Södermanlands
län har haft och väntas under kommande år få omställningsproblem inom
industrin, såväl i metallindustrin som järn- och stålindustrin. SärskUt
påverkade områden är Eskilstuna saml Nyköping/Oxelösund. Jag anser för min del
att vissa stimulanser i form av investeringsstöd kan vara nödvändiga i
Södermanlands län. Den slödnivå som kan komma i fråga bör dock inle översliga
vad som kan utgå i landet i övrigi. Kommunerna i Södermanlands län bör därför inle
las in i stödområdet.

Östergötlands
län

Av
kommunerna i Östergötlands län är Ydre och Kinda inplacerade i stödområde 1.

Länsstyrelsen
begär i länsprogram 1980 att skärgårdsområdet skall kunna få regionalpolitiskt
stöd motsvarande de förmåner som gäller i stödområde 6. Ydre och Kinda
föreslås bli placerade i stödområde 4. Valdemarsviks, Åtvidabergs, Boxholms
och Ödeshögs kommuner föreslås bli placerade i stödområde 3.

Jag
kan för egen del instämma i behovet av vissa stödinsatser i Öslergöllands län.
Jag är däremot inte beredd alt föreslå så förmånliga stödmöjligheter som kan
utgå i stödområdet.

Jönköpings
län

Jönköpings
län har en näringslivsslruklur med betydande inslag av små och medelstora
företag, vUka har visat sig ha en slor motståndskraft mot slmklurella
förändringar. De har även haft en viss tUlväxt som har motverkat de
sysselsätlningsminskningar som under de senaste åren har skett inom de större
förelagen i länet. Härvid har problemen i anslutning lill

Prop. 1981/82:113 73

strakturförändringar
inom industrin kunnat lösas med hjälp av ordinarie arbetsmarknadspolitiska
medel samt begränsade insatser av andra stafiiga medel. Ingen av kommunerna i
Jönköpings län är f n. inplacerad i slödom-rådet. Länsstyrelsen har inte heller
föreslagU inplacering av någon kommun i stödområden. Jag ansluter mig tUl
denna bedömning.

Kronobergs
län

Av
kommunerna i Kronobergs län tiUhör Uppvidinge stödområde 1. Länsstyrelsen begär
en uppflyttning av Uppvidinge fill stödområde 3 saml av Lessebo och Tingsryd
till stödområde 2. För Markaryds kommun begärs med hänvisning till pågående
omstrakturering av skogsindustrin att fillgängliga stöd skall användas.

Förhållandena
inom Kronobergs län illustrerar väl de inomregionala obalansproblemen i
Sydsverige. En del av länet har en posifiv utveckling med
sysselsättningstillväxt och en relafivt framgångsrik industri. Andra delar,
däribland de kommuner som länsstyrelsen prioriterar för regionalpolitiskt
stöd, har betydande problem, dels till följd av en låg sysselsättningsgrad,
dels genom den pågående omstraktureringen inom den manuella glasindustrin samt
inom skogsindustrin. Där behövs enligt länsstyrelsens uppfattning mer offensiva
insatser.

Den
av mig föreslagna ordningen för stöd utanför stödområdet är tillämplig bl. a. i
Kronobergs län. Med en möjlighet att lämna ell begränsat stöd till
investeringar i ny verksamhet kan konsekvenserna av den industriella
omvandUngen i de perifera kommunerna i länet mUdras. Enligt min mening bör de
stödmöjligheter som allmänt föreslås för områden utanför stödområdet vara
tillräckliga i Kronobergs län.

Kalmar
län

Av
kommunerna i Kalmar län är Högsby kommun inplacerad i stödområde 1 och
Ölandskommuneraa i stödområde 2.

Länsstyrelsen
i Kalmar län begär förhöjda stödmöjligheter i de perifera delarna av
Ölandskommunerna, som ligger ca 45 resp. 85 km från mellersta delarna av Öland.
Det senare området föreslås av länsstyrelsen utgå ur stödområdet. Vidare
föreslås att Högsby kommun placeras i stödområde 2, samt att Hultsfreds,
Vimmerby och norta delen av Väslerviks kommuner också placeras i stödområde 2.

Flera
kommuner i Kalmar län har en slor andel sysselsatta inom jord-och skogsbraket
och en svag industriell tradition med dominans av branscher med
strakturproblem. Problemen i Kalmar län bör dock enligt min mening kunna
bemästras med de stödmöjligheler som jag föreslår skall gälla utanför
stödområdet.

Prop. 1981/82:113 74

Gotlands
län

Gotland
ligger f n. i stödområde 4. Länsstyrelsen har begärt all de centrala delarna av
kommunen liksom hiltills skall kunna få slöd motsvarande stödområde 4 medan de
mer perifera delarna skall kunna få slöd enligl stödområde 5.

Jag
anser för min del all en generell slödmöjlighel motsvarande stödområde C är
tillräcklig för all ge en långsiktig uppbyggnad av näringslivet på Gofiand. Det
bör härvid få ankomma på länsstyrelsen att i samverkan med kommunen prioritera
vilka delar av kommunen som skall få ett något högre stöd inom de maximivärden
som gäller för stödområde C.

Blekinge
län

Kommunerna
i Blekinge län har f n. ingen särskild inplacering i stödområdet. Däremot
finns möjligheter för förelag i bl. a. Olofslröm all erhålla stöd lill
investeringar i byggnader och maskiner m. m. motsvarande de regler som gäller i
stödområde 4, sysselsätlningsslöd undantaget.

Länsstyrelsen
begär i länsprogram 1980 alt särskilda stafiiga insatser skaU komma i fråga för
att främja utvecklingen i länet. Däremot begär man ingen särskild inplacering i
stödområde.

Genom
riksdagsbeslutet våren 1981 erhölls möjligheter tiU vissa regionalpolitiska
insatser bl. a. i Olofslröm. Del investeringsstöd som jag föreslår skaU kunna
ges utanför stödområdet ger fortsättningsvis möjligheter att stimulera
industriutvecklingen i länets sämst ställda områden. Med hänsyn till att jag
dessutom föreslår alt regeringen i särskilda fall får lämna högre stöd än vad
som normalt kan utgå utanför stödområdet, föreslår jag att Blekinge län inte
placeras i stödområdet.

Kristianstads
län

Av
kommunerna i Kristianstads län är f. n. ingen placerad i stödområdet. Länsstyrelsen
föreslår inle heller någon sådan inplacering. I sammanhanget kan nämnas, att
regionalpolitiskt slöd tidigare har lämnats bl. a. tiU vissa investeringar i
Simrishamns kommun, vilket har bidragit fill en förbättrad situation i
länsdelen.

Jag
anser alt kommunerna i Kristianstads län även framgent kan slå utanför
stödområdet.

Malmöhus
län

Inte
heller kommunerna i Malmöhus län är placerade i stödområdet. Däremot har genom
bildandet av Landskrona Finans en betydande punktinsats av regionalpolitisk karaktär
gjorts i länet för all bidra fill en omsläUning på arbetsmarknaden i
anslutning tiU nedläggningen av Öresundsvarvet.

Länsstyrelsen
begär ingen inplacering i stödområdet för kommunerna i Malmöhus län. Jag kan
för min del inte heller finna motiv för alt placera någon kommun i länet i
stödområdet.

Prop.
1981/82:113 75

Hallands
län

Av
kommunerna i Hallands län är samtliga belägna utanför stödområdet. Hallands län
har under de senaste åren, delvis tiU följd av närheten till Göteborgsregionen,
haft en snabb befolkningstillväxt. Länsstyrelsen anser sig för närvarande inle
ha anledning att föreslå inplacering av någon kommun i stödområdet. Man betonar
tvärtom behovet av att stödinsatserna inte sprids över ell alltför stort
område. Jag kan för egen del ansluta mig till denna uppfattning och föreslår
all Hallands län i dess helhet också framgent placeras utanför stödområdet.

Sammmanfattningsvis
redovisar jag i kartorna 3:1 och 3:2 samt tablå 3:1 nuvarande
stödområdesindelning, och milt förslag liU ny stödområdesindelning.

Jag föreslår att
regeringen inhämtar riksdagens godkännande av mitt förslag tUl inplacering av
kommuner i stödområden för regionalpolitiskt slöd.

Karta 3:1: Nuvarande stödområdesindelning

St ö domr å de 6 St ö domr å de 5 I St ö domr å de 4 $j St ö domr å des St ö domr å de 2 : • : • : • :::: St ö domr å de 1

Karta 3:2: Förslag till ny stödområdesindelning

o 50 100 km

St ö domr å de A St ö domr å de B St ö domr å de C

Tablå 3:1. Inplacering av kommuner i A, B och C.

Nuvarande inplacering anges inom parentes

Norrbottens
län

Krokom

(5)

Alvsborgs län

Arjeplog

A(6)

Ås, Näskotts, Aspås,

Dals Ed

C(3)

Jokkmokk

A(6)

Rödöns förs.

C(5)

Bengtsfors

C(3)

Gällivare

A(6)

Övr. förs.

A(5)

Åmål

-13)

Kiruna

A(6)

Åre

B(5)

Färgelanda

-(3)

Pajala

A(6)

Häriedalen

B(5)

Mellerud

-(3)

Övertorneå

A(6)

Östersund

C(4)

Borås

-d) -d) -(I)

Overkalix Haparanda

A(6) A(6)

Gävleborgs län

Ulricehamn Mark

Kalix

A(6)

Ljusdal

3(5)

Tranemo

-(1)

Älvsbyn

B(5)

Nordanstig

C(3)

Svenljunga

-(1)

Arvidsjaur

B(5)

Hofors

C(3)

Luleå

C(4)

Hudiksvall

(3)

Göteborgs och

Piteå

C(4)

Bjuråkers förs.

C(3)

Bohus län

Boden

C(4)

Övr. förs.

-(3)

Strömstad

-(3)

Västerbottens
län

Söderhamn Bollnäs

-(3) -(3)

Tanum Munkedal

-(3) -(3)

Sorsele

A(6)

Ovanåker

-(3)

Solenäs

-(3)

Sloruman

A(6)

Ockelbo

-(3)

Vilhelmina

A(6)

Gävle

-(2)

Örebro län

Dorotea

A(6)

Sandviken

-(2)

Hällefors

C(3)

Åsele Norsjö

A(6) B(5)

Kopparbergs län

Ljusnarsberg Lindesberg

C(3) (2)

Vindeln

B(5)

Älvdalen

B(5)

Guldsmedshyttans och

Lycksele

B(5)

Malung

3(5)

Ramsbergs förs.

C(2)

Vännäs

(5)

Vansbro

3(5)

Övr. förs.

-(2)

Bjurholms förs.

B(5)

Orsa

C(4)

Karlskoga

-(2)

Övr. förs.

C(5)

Mora

(4)

Degerfors

-(2)

Skellefteå

(4)

Venjans förs.

3(4)

Nora

-(2)

Fällfors, Jörns,

Övr. förs.

-(4)

Kalvträsks förs.

B(4)

Ludvika

C(3)

Västmanlands län

Övr. förs.

C(4)

Smedjebacken

C(3)

Skinnskatteberg

C(2)

Robertsfors

C(4)

Avesta

C(3)

Fagersta

C(2)

Nordmaling

C(4)

Rättvik

-(3)

Norberg

C(2)

Umeå

-(3)

Leksand

-(3)

Sala

-(2)

Västernorriands
län

Gagnef Falun

-(3) -(3)

Heby

-(2)

Sollefteå

B(5)

Borlänge

-(3)

Uppsala län

Ange

3(5)

Säter

-(3)

Älvkarleby

-(2)

Kramfors

C(4)

Hedemora

-(3)

Tierp

-(2)

Örnsköldsvik

(4)

Östhammar

-(2)

Anundsjö, Bjöma,

Värmlands län

Skorped, Trehör-

Torsby

3(5)

Gottands län

ningsjöförs.

B(4)

Hagfors

C(4)

Gotland

C(4)

Övr. förs.

C(4)

Munkfors

C(4)

Härnösand

-(3)

Filipstad

C(4)

Östergötlands län

Timrå

-(3)

Storfors

C(4)

Ydre

-(1)

Sundsvall

(3)

Eda

C(4)

Kinda

-(1)

Holms och Lidens

Sunne

C(4)

förs.

C(3)

Åriäng

C(3)

Kalmar län

Övr. förs.

-(3)

Arvika

-(3)

Borgholm

-(2)

Säffle

-(3)

Mörbylånga

-(2)

Jämttands
län

Grums Karistad

-(2) -(2)

Högsby

-(2)

Strömsund

A(6)

Forshaga

-(2)

Kronobergs län

Berg

A(6)

Kil

-(2)

Uppvidinge

-d)

Ragunda

A(6)

Hammarö

-(2)

Bräcke

B(5)

Kristinehamn

-(2)

Prop.
1981/82:113 79

Konsekvenser
för andra sektorer

Mitt
förslag om ändrad stödområdesindelning nödvändiggör vissa förändringar i
bestämmelserna för bidrag lill folkbildning. Även den kommunala
vuxenulbUdningen berörs. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.

Riksdagen
beslöt våren 1981 om ett nytt system för statsbidrag tUl studiecirklar (prop.
1980/81:127, UbU 1980/81:36, rskr 1980/81:368). Därvid beslöts att för
studiecirklar som hålls inom stödområdena 3 och 4 skall utgå ett tilläggsbidrag
om fem kronor för varje studietimme. För studiecirklar som anordnas inom
stödområdena 5 och 6 skall utgå tUläggsbidrag med tio kronor för varje
studietimme.

I
samband med förändringen av stödområdet anser jag all det finns anledning att
göra tilläggsbidragen fill glesbygdscirklar enhetliga. Jag föreslår därför alt
för studiecirklar som anordnas inom de nya stödområdena A, B och C skall utgå
ett filläggsbidrag om lio kronor per studietimme.

När
den kommunala vuxenulbUdningen (komvux) infördes år 1968 fick kurs starta
endast om antalet elever beräknades varaktigt uppgå fill lägst tolv. Denna
regel visade sig emellerfid vara ett hinder för verksamhet framför aUt i
landsbygdskommuner. Riksdagen beslöt därför att elevantalet som krävdes för
start av kurs skulle vara lägst åtta i orter utanför s. k. g-ort i det allmänna
stödområdet (prop. 1971:37, UbU 1971:13, rskr 1971:170). Regeringen har
sedermera anpassat reglerna efter förändringar av stödområdesindelningen. F. n.
gäller all kurs får starta med åtta deltagare på ort som ligger inom någon av
kommunerna i stödområde 3,4,5 och 6 där treårig eller fyraårig linje av
gymnasieskola inte får anordnas.

Denna
regel om lägre deltagareanlal än normall för start av komvux-kurser i glesbygd
innebar emellertid inle att den regionala obalansen vad gäller möjUgheterna att
få igång utbildning undanröjdes. Regeringen tiUsalle därför år 1978 en
kommUté, komvuxutredningen (U 1978:04), med uppdrag all se över den kommunala
vuxenutbildningen. Målet för översynen är enligt direktiven bl.a. att
kompetensinriktade studier skall bli lättare tillgängliga än f. n. exempelvis
genom en jämnare geografisk spridning av komvux utbud och möjligheter alt
genomföra kurser. Komvux-utredningens huvudbetänkande väntas föreligga under
våren 1982. 1 avvaktan på förslag från komvux-utredningen i syfte att utjämna
den regionala obalansen anser jag alt ingen förändring i sak bör göras av de
regler som f. n. tillämpas.

Om
ändrad stödområdesindelning beslutas i enlighet med vad jag nu har föreslagit,
kommer utbildningsministern, enligl vad jag erfarit, därför att föreslå
regeringen att besluta om sådana förändringar av gällande föreskrifter att
samma kommuner som nu kommer att tills vidare omfattas av regeln om kursstart
med lägre deltagarantal än normalt.

Med
anledning av vad jag nu anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen
all godkänna milt förslag fill filläggsbidrag för studiecirklar som anordnas
inom de föreslagna stödområdena A, B och C.

Prop. 1981/82:113 80

3.5
Lokalisering av statlig verksamhet

Den
statliga sektorn har stor betydelse för den regionala utvecklingen, dels som
resursskapare och serviceorgan för individer och företag, dels genom den sysselsättning
som skapas.

Min
redogörelse i del följande påkallar inga beslut av riksdagen. Jag anser ändå
frågans betydelse så slor all riksdagen bör beredas tillfälle att la del av vad
jag har att anföra om vissa åtgärder som jag avser föreslå regeringen. Jag har
i frågan samrått med chefen för budgetdepartementet och statsrådet Olof
Johansson.

Under
senare hälften av 1970-talel har antalet sysselsatta inom statlig verksamhet
ökat med drygl 13 000 personer lill 442 700 sysselsatta år 1980. Av dessa var
drygt 275 000 sysselsatta vid statliga myndigheter och drygl 167 000 personer
vid affärsverken. Mellan åren 1975 och 1980 ökade antalet sysselsatta med 16%
vid de statliga myndigheterna. Motsvarande tal för affärsverken är 3%.
Utgångspunkterna för statsmakternas prövning av myndigheternas
anslagsframsläUningar under de senaste budgetåren har dock inneburit att
sysselsättningsökningen har bromsals upp. De planeringsramar som regeringen har
fastställt för myndigheternas långtidsbedömningar är inriktade på all den
statliga verksamhetens omfattning skall begränsas.

Sysselsättningen
inom statlig verksamhet varierar mellan olika delar av landet. En orsak tUl
dessa variationer är naturligtvis all den regionala och lokala statliga
förvaltningen i de flesta fall är dimensionerad efter befolkningens storlek.
Även om antalet sysselsatta i statlig verksamhet sätts i relation till antalet
invånare i länen kvarstår dock stora variationer mellan länen. I Stockholms
län, som har den högsta andelen sysselsatta inom stafiig verksamhet, uppgick
a;-Lalet sysselsatta per 1 000 invånare lill 84 personer år 1980. Motsvarande
tal för Kalmar och Älvsborgs län, som har den lägsta andelen, var 28 resp. 30
personer. Genomsnittligt för riket var antalet sysselsatta inom stafiig
verksamhet 53 personer per 1 000 invånare.

Den
omlokalisering av stafiig verksamhet från Stockholmsregionen som genomförts i
huvudsak under 1970-lalets senare hälft har inneburit att fillväxttakten i den
statliga sysselsättningen i Stockholmsregionen har bromsals upp. Omlokaliseringen
har emellertid inle i någon större utsträckning påverkat Stockholmsregionens
dominans vad gäller sysselsättningen inom stafiig verksamhet. Inom länet är
koncentrationen lill länets kärnområde, dvs. Stockholm, Solna och Sundbyberg,
mycket stark. År 1980 var antalet sysselsatta i statlig verksamhet 145 personer
per 1 000 invånare medan motsvarande tal för länet i övrigi uppgick lill 29
sysselsatta per 1 000 invånare.

Prop. 1981/82:113 81

Tabell 3:2 Antal sysselsatta inom statlig verksamhet per 1
000 invånare 1975 och 1980

Totalt

Stall.

myndighet
Affärsverk

1975

1980

1975

1980

1975

1980

Riket

48

53

29

33

19

20

därav:

residensstäder

exkl. Stockholm

64

75

41

50

23

25

övriga
landet

exkl. Stockholms

län

24

33

12

18

12

15

Stockholms
län

82

84

53

54

29

29

därav:

Stockholm, Solna

Sundbyberg

139

145

92

96

47

49

Övriga länet

25

29

15

18

10

11

Källa: SCB, RSDB.

Ser man i övrigt fiU fördelningen av den statliga
sysselsättningen inom länen så är den i flertalet län av naturliga skäl
koncentrerad fill residensstaden. Möjligheterna till en inomregional utjämning
av fördelningen av sysselsättningen inom statlig verksamhet är begränsade.

Decentralisering i olika former har medverkat till all
sprida statlig verksamhet i enlighet med regionalpolifikens mål. Som medel har
använts såväl omlokalisering som decentraUsering av funktioner dvs. överföring
av uppgifter till administrativa organ på regional eller lokal nivå. Somjag
redovisat tidigare har dessa åtgärder bidragit till att bromsa tillväxten
främst i Stockholmsregionen. Obalanser kvarstår dock såväl meUan som inom län.

För att samordna och effektivisera
decenlraliseringsarbetet inrättade regeringen våren 1980 med stöd av riksdagens
uttalande (prop. 1978/79:112, AU:23, rskr 435 samt prop. 1978/79:111 bil. 14,
KU:35 p. I, rskr 435) en delegafion för decentralisering och lokalisering av
statlig verksamhet. Som aktuella åtgärder pekade riksdagen på en delegering av
beslutsbefogenheter och decentralisering av arbetsuppgifter från central lill
regional eller lokal nivå.

Omlokalisering av statlig förvaltning av det slag som
tidigare genomförts ansågs inte vara aktuell. Däremot borde möjligheterna alt
lokalisera ny eller expanderande statlig förvaltning målmedvetet prövas. Senare
har riksdagen framhållit att del kan vara skäl alt pröva om delar av verksamheter
eUer funktioner i den stafiiga förvahningen kan flyttas från Stockholmsregionen
samt all lokaliseringsfrågan systematiskt bör prövas vid inrättandet av nya
statliga myndigheter.

Enligl vad jag har erfarit arbetar
decentraliseringsdelegationen med ett förslag att finna verksamheter som kan
lokaliseras utanför Stockholmsregionen. En redovisning av
decentraliseringsdelegafionens verksamhet har nyligen lämnats tiU riksdagen
(prop. 1981/82:100, bil. 3).

Flera av de störte organisationsförändringar, som under de
senaste åren berört statliga myndigheter, syftar lill att begränsa de centrala
myndighe-6 Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113

Prop. 1981/82:113 82

temas
kontroll och detaljstyrning liU förmån för en ramslyrning som fill-låter
regionala och lokala myndigheter att avgöra hur verksamheten skall bedrivas.
Det gäller t. ex. omorganisationerna av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen.
Som en konsekvens av de förändrade uppgifterna kommer omfattande
personalminskningar alt genomföras vid de centrala myndighelerna i Stockholm.
Vid socialstyrelsen beror en väsentlig del av minskningen på förändrat
huvudmannaskap för socialstyrelsens regionala förvaltningar. Vid
skolöverstyrelsen orsakas minskningen lill slor del av att uppgifter
decentraliseras till länsskolnämnderna och att den statliga skoladminislrafionen
som helhet ges en förändrad roll i skolsystemet.

Den
nya organisationen för televerket är också ett exempel på en långtgående
decentralisering av ansvar och beslut. Omorganisationen innebär bl. a. att
varje teleområde numera bildar egen resultatenhet. Ell annat exempel är den
pågående översynen av polisväsendet som syftar tiU att åstadkomma ett ökat regionalt
och lokalt inflytande på den poUsiära verksamhetens organisation och
arbetssätt.

Även
om budgelreslriklioner de närmaste åren kommer att leda lill en fortsalt
minskad resurstUldelning för statlig verksamhet förändras ständigt
organisation, verksamhetsinriktning, administrativ teknik m. m. Utöver de
effekter dessa förändringar har för verksamheten påverkar de också förutsättningarna
för sysselsättning, rekryteringsbehov, lokalisering etc. Del är därför, enligt
min uppfattning, angeläget att denna process hela tiden sker med beaktande av
åtgärdernas konsekvenser för utvecklingsbelingelser och sysselsättning
regionalt. Särskill viktigt är alt besparingarna i budgetarbetet inte får
innebära alt glesbygden drabbas hårdare än andra områden. Dessa aspekter kan
bäst följas upp i länsplaneringen.

För
att främja en jämnare spridning av den statliga sysselsättningen inom länen gav
regeringen i mars 1977 länsstyrelserna uppdraget all i samverkan med
landstingskommunerna och berörda statliga myndigheter överväga möjligheterna
till decentraliserad förläggning av arbetsuppgifter inom statlig verksamhet.
Detta arbele har i länsrapporter och länsprogram successivt redovisats till
regeringen. Det finns nu i flertalet län ell underlag för all bedöma betydelsen
av och förutsättningarna för all åstadkomma en inomregional decentraUsering.

Enligt
min mening bör del även framgent i huvudsak ankomma på länsstyrelsen att
initiera och i samråd med berörda centrala myndigheter och länsorgan arbeta
fram underlag för beslut om lokalisering av regional och lokal statlig
verksamhet inom länet. I vissa fall, t. ex. när regionala organ ny- eller
ombildas kan det också bli aktuellt att regeringen låter utreda
föratsättningaraa för all verksamheten lokaliseras utanför residensslä-deraa.

I
dessa sammanhang kan sådana av glesbygdsdelegalionen föreslagna s. k.
glesbygdskontor också aktualiseras.

Länsstyrelsens
arbete med de inomregionala decentraliseringsfrågorna

Prop. 1981/82:113 83

har
bl. a. visat på att samordningen mellan den regionalpolifiska planeringen och
den statliga lokalförsörjningsplaneringen behöver förbättras. Inom huvuddelen
av den civila statsförvaltningen är byggnadsstyrelsen lokalhållare och svarar
för lokalförsöriningen. Byggnadsstyrelsen svarar därvid både för lokalförsörjningsplanering
och anskaifning av lokaler genom nybyggnation eller förhyraing.

Byggnadsstyrelsen
arbetar med en fortlöpande och långsiktig planering av lokalförsörjningen.
Planeringen redovisas i en lokalförsöijningsstudie, som anger behovet av lokaler,
dels på kort, dels på lång sikt. Lokalförsörjningsplaneringen görs inom
byggnadstyrelsen i samverkan med lokalbrukare, berörd kommun och i
förekommande fall berörda regionala och centrala myndigheter. Om en förändring
mot en störte decentralisering av den statliga förvaltningen skall komma till
slånd måste enligt min mening de regionalpolitiska aspekterna föras in på elt
tidigt stadium i lokalförsörjningsprocessen. Bl. a. bör den långsikliga
planeringen för statlig lokalförsörjning i störte utsträckning ske i samverkan
med länsslyrelseraa. En sådan utvidgad samverkan bör kunna tillkomma genom de
direktiv för byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplanering som regeringen har
utfärdat.

Affärsverken
uppvisar i stora drag samma lokaliseringsmönster som de statliga myndigheterna.
Eftersom affärsverken själva svarar för sin lokalhållning är det enligt min
mening angelägel att förbättra samspelet mellan regionalpolitiken och
affärsverkens lokaliseringsplanering. Jag avser därför senare föreslå
regeringen att affärsverken åläggs samrådsskyldighel med berörd länsstyrelse i
frågor av slor betydelse för sysselsättningen i länet.

En
vikfig föratsättning för regionalpolifiken är alt beslutsfattandet sker nära
människorna och de konkreta problemen. Därigenom förbättras möjligheterna att
åstadkomma konkreta åtgärder. Dessutom är ell decentraliserat beslutsfattande
angeläget ur demokratisk synvinkel.

Befolkningsutvecklingen
är stark i Stockholmsregionen. Regionen har myckel höga yrkesverksamhelslal
jämfört med landet i övrigi och kostnaderna för förvallningslokaler i främst
regionens kärnområde är höga. Mol bakgmnd av dessa förhåUanden och av all
regionalpolitiska insatser behövs i de sysselsättningsmässigt svaga delarna av
landet är en omfördelning av central statlig verksamhet önskvärd. Någon
ytterligare utlokalisering av centrala myndigheter eftersträvas dock inte.
Även om verksamheten inom den statliga sekiorn kan komma att begränsas med
hänsyn lill del allmänna ekonomiska läget anser jag att en ytteriigare
begränsning bör eftersträvas genom att central statlig verksamhet omfördelas
till sysselsättningssvaga delar av landet.

Innan
jag i det följande redovisar de åtgärder jag ämnar föreslå regeringen all
vidta för att åstadkomma decentralisering av statlig verksamhet till
sysselsättningssvaga delar av landet viU jag något beröra vilka regioner jag

Prop. 1981/82:113 84

anser
bör prioriteras. Det fmns dels stora skillnader i den totala sysselsättningen
mellan olika delar av landet, dels regioner där andelen statligt sysselsatta är
låg och där ett fillskott av stafiig verksamhet är ell medel för all åstadkomma
en robustare arbetsmarknad. Jag anser mot den bakgrunden alt statlig
verksamhet i den mån den av verksamhetsskäl kan förläggas tUl skogslänen i första
hand bör styras tUl dessa län. 1 andra hand bör sydöstra Sverige och
Sjuhäradsbygden prioriteras. Dessa regioner har dels en svag
näringlivsulveckling, dels en låg andel statligt sysselsatta.

För
att få fram beslutsunderlag för att pröva lokaliseringen av statlig verksamhet
är del enligl min mening nödvändigt att centrala myndigheter själva aktivt
medverkar. Jag har därför för avsikt alt föreslå regeringen att vissa störte
centrala myndigheter åläggs alt arbeta fram förslag lill hur verksamheten bör decentraliseras.
Detta bör innebära att antalet sysselsatta i regionen kan minskas.
Myndigheterna bör redovisa olika allernaiiv, förslagsvis innebärande en
minskning med mellan 10% och 25% av nuvarande anlal sysselsatta. Som
föratsättning bör gälla att nuvarande effektivitetskrav på verksamheten skall
bibehållas.

En
minskning av sysselsättningen i central statlig verksamhet kan ske framför alll
genom att funktioner, som av verksamhetsskäl inle måste ligga inom myndigheten,
flyttas till sysselsällningssvaga delar av landet eller genom decentralisering
av funktioner och beslut lUl regionala och lokala organ. Båda dessa arbetssätt
måste bedrivas paralleUt. Detla är uppgifter som del måste ankomma på de
statliga myndigheterna all pröva.

De
konsekvenser som föreslagna åtgärder får för verksamhetens organisation,
ekonomi och de anställda bör redovisas. Vid förslag som innebär omlokalisering
av funktioner skall de krav som från verksamhetssynpunkt kan ställas på
lokaliseringsorten preciseras.

Myndigheter
som under de senaste åren varit föremål för genomgripande
organisafionsöversyn, l.ex. universitets- och högskoleämbetet, socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen, bör inle omfattas av uppdraget. Inle heller bör
myndigheter för vilka regeringen i annan ordning inifierat större
organisationsöversyner omfattas av uppdraget. Del gäller l.ex. poUsväsendet,
organisationerna på rekreations- och turistområdet, Sveriges geologiska
undersökning, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk och statens
kulturråd.

Beträffande
de myndigheter för vilka regeringen i särskild ordning initierar störte
organisationsöversyner bör det i utredningsdirektiven preciseras alt
möjligheterna att minska sysselsättningen i Stockholmsregionen skall prövas.

Jag
återkommer fill regeringen i dessa frågor.

Prop. 1981/82:113 85

3.6
Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel

Användningen
av differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel har
behandlats av utredningen om vissa regionalpolitiska medel. Utredningen har
framlagt belänkandel (Ds 11981:21), Differentierade arbetsgivaravgifter som
regionalpolitiskt medel. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning
av belänkandet och en remissammanställning bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.

Arbetsgivaravgifter,
som utgår pä företagens bmttolönesumma, är i princip av två slag, nämligen
sådana som utgår enligt lag och sådana som tillkommit genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter. I enlighet med direktiven har enbart de lagstadgade
arbetsgivaravgifterna behandlats av utredningen om vissa regionalpolitiska
medel.

Lagstadgade
arbetsgivaravgifter har använts sedan början av 1960-lalet för att finansiera
verksamheter inom vissa samhällssektorer. I en del fall är avgifterna den enda
finanseringen medan de i andra fall används tillsammans med statliga
skattemedel. Inom de sektorer där avgifterna ulgör den enda finansieringen, som
t. ex. i fråga om tUläggspensioneringen, bestäms avgifteraas storlek i princip
med utgångspunkt i de beräknade kostnaderna för de förmåner som skall utgå. I
de fall såväl skatter som avgifter används för finanseringen blir avvägningen
meUan hur stor del av medelsbehovel som skall tas in via skatter resp. avgifter
avhängigt en allmän ekonomisk-poUtisk bedömning.

Enligl
lagen (1981:691) om socialavgifter skall arbetsgivare betala arbetsgivaravgifter
för anställda. Personer som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
(tjänst) erlägger egenavgifter. Arbetsgivare debiteras under år 1982 en total
avgift som uppgår fill 33,055 procenl av brattolönen (före
arbetsgivaravgifter). Den totala avgiften erhålles genom en summering av
följande fio avgifter.

1. Sjukförsäkringsavgift 10,500 procenl

2. Folkpensionsavgift 8,450 procent

3. Tilläggspensionsavgift 9,400 procent

4. Delpensionsavgift 0,500 procenl

5. Barnomsorgsavgift 2,200 procent

6. Arbetsskadeavgifl 0,600 procenl

7. Arbetsmarknadsavgift 0,800 procenl

8. Arbetarskyddsavgift 0,155 procent

9. Vuxenutbildningsavgift 0,250 procent

10. Lönegarantiavgift
0,200 procenl.

TUläggspensionsavgiften regleras i lagen (1979:648) om procentsatser

för uttag av avgift under
åren 1980-1984 tiU försäkringen för filläggspen-sion (ändrad senast 1981:700).
Arbetsskadeavgiften regleras i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av
avgift under åren 1980-1984 lill arbetsskadeförsäkringen (ändrad senast
1981:701). Övriga avgifter regleras i lagen om socialavgifter (2 kap. 1 §).

Prop.
1981/82:113 86

Arbetsgivare
som sysselsätter personal i sjöfart skall utöver nämnda avgifter även erlägga
sjömanspensionsavgifl som uppgår till 0,8%.

För
den som har inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning uttas egenavgifter.
Dessa består av följande avgifter.

1. Sjukförsäkringsavgift

2. Folkpensionsavgift

3. TiUäggspensionsavgifi

4. Delpensionsavgifl

5. Barnomsorgsavgift

6. Arbetsskadeavgifl

Uttagen
i procent är desamma för egenavgiflerna som för arbetsgivaravgifterna. Det
innebär att egenavgiflerna under år 1982 uppgår fill sammanlagt 31,65 procent.

Genom
att avgiftsunderlaget är delsamma för alla arbetsgivaravgifter är det i
praktiken en avgift som arbetsgivaren erlägger. Den totala avgiftsintäkten
fördelas sedan av riksförsäkringsverket på olika ändamål i enlighet med de
beräkningar som legat fill grund för de procentsatser som anges för resp.
ändamål. De sammanlagda avgiftsintäkterna beräknas under år 1981 uppgå till 84
miljarder kr.

Arbetsgivaravgifter
till socialförsäkringarna m. fl. ändamål beräknas och uppbärs av
riksförsäkringsverket. Under det år som avgifterna avser, det s.k. utgiftsåret,
skall en arbetsgivare betala preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen.
Den preliminära avgifien för ett visst år beräknas med utgångspunkt i
underlaget för den slufiiga avgift som arbetsgivaren debiterades året före
utgiftsåret. Detla underlag räknas därvid upp med hänsyn till den allmänna
löneutvecklingen med viss procentsats, som årligen fastställs av regeringen.
För att en bättre överenstämmelse skall uppnås med den beräknade slutliga
avgifien för viss arbetsgivare kan den preUminära avgifien under vissa
föratsättningar såväl sänkas som höjas genom särskUt beslut om jämkning i varie
enskUl fall.

Egenavgifter
debiteras och uppbärs som skatt enligt uppbördslagen.

Till
grand för debitering av arbetsgivaravgifter avseende etablerade företag ligger
den s.k. arbetsgivamppgifl som skall inlämnas till den lokala skattemyndigheten
före utgången av januari månad året efter det år uppgifterna avser. På
arbetsgivarappgiflen redovisas utbetald lön och andra ersättningar för det år
arbetsgivaruppgiften avser. Vidare skall redovisas vilken procenlueU ökning
eUer minskning av den totala lönesumman, som fömtses t.o.m. året efter det år
arbetsgivarappgiflen lämnas, dvs. andra året efter det år uppgiften avser.

Utredningen
om vissa regionalpolitiska medel har funnit att del föreligger behov av att
komplettera nuvarande regionalpolitiska medel med åtgärder som generellt
påverkar arbelskraflskostnadema i vissa regioner. En sådan åtgärd skulle verka
utjämnande på arbetsmarknaden och stärka konkurrenskraften för näringslivet i
de regioner där arbetskraftskoslna-

Prop.
1981/82:113 87

derna
sänks. Ett lämpligt sätl att åstadkomma en sådan påverkan på
arbelskraflskostnadema är att differentiera de lagstadgade arbetsgivaravgifterna
mellan olika regioner. I enlighet med direktiven har utgångspunkten därvid
varit att den tolala avgiftsintäkten till socialförsäkringssektorn och berörda
delar av statsbudgeten skall hållas oförändrad. Vidare har fömtsätts att den
typ av regionalpolitiska medel som f. n. används skall utgöra basen i
stödsystemet även framöver.

Utredningen
föreslår att de lagstadgade arbetsgivaravgifterna antingen helt tas bort eller
reduceras i första hand i Nortbollens län och i andra hand i nuvarande
stödområde 6. Dessa regioner är de som har den högsta arbetslösheten och de
lägsta sysselsättningsgraderna i landet. En sänkning av arbetsgivaravgifteraa
bör enligt utredningen omfatta hela arbetsmarknaden med undantag för kommunal
och stafiig förvaltning. Att helt ta bort arbetsgivaravgifterna skulle innebära
att företagens arbetskraftskostnader skuUe minska med ca 25 % räknat på de
avgifter som gäller för år 1982. Del innebär en sänkning av de totala
kostnaderna för ett industriförelag med i genomsnitt ca 7%. Bortfallet av
avgiftsintäkter skulle uppgå till sammanlagt ca 1400 milj. kr. per år i fråga
om Nortbollens län och ca 800 milj. kr. för stödområde 6. De statsfinansiella
besparingarna, främst inom arbetsmarknadspolitiken, har för Nortbotten
beräknats lill ca 350 milj. kr. per år. Enligt utredningens mening bör en
sänkning av arbetsgivaravgifterna finansieras genom en successiv nedirappning
av arbetsmarknadspolitiskl stöd och icke-permanent stöd till företag i de
aktuella regionerna. Kan inte en sådan omprioritering ske bör finanseringen
åstadkommas genom antingen en allmän höjning av avgifterna för den kommunala
sektorn i hela landet eller för verksamheter i Stockholmsregionen.

Utredningen
har även redovisat förslag till hur en regional differentiering av
arbetsgivaravgifterna skulle kunna ske inom ramen för nuvarande debiterings-
och uppbördssyslem. Utredningen förordar därvid bl.a. all villkoret för
sänkning av avgifterna knyts till arbetslagarnas mantalsskrivningsort. En
möjlighet tUl kontroll skulle därvid, enligl utredningen, kunna erhållas genom
elt samordnat ulnylljande av de s. k. kontrolluppgifterna om arbetstagares
inkomster som lämnas till gmnd för inkomsttaxeringen.

Till
utredningens betänkande har fogats ett särskill yttrande vari förordas dels en
lägre nedsättning av arbetsgivaravgifterna, dels en mer begränsad geografisk
omfattning. Vidare tas frågan om finansering av utredningens förslag upp.

Flertalet
remissinstanser anser alt del i princip är lämpligt all använda en
differentiering av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna som elt regionalpoUtiskt
medel. Denna uppfattning redovisar bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings,
Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län, delegationen för
glesbygdsfrågor, Gällivare kommun, Kiruna kommun. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Kooperativa förbundet (KF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges industriförbund, Sveriges hänt-

Prop.
1981/82:113 88

verks- och industriorganisation-Familjeföretagen
(SHIO-Familjeföretagen), Sveriges grossistförbund. Svenska
sparbanksföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund.
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Västerbottens handelskammare
och Norrbottens handelskammare.

KF framhåller alt ERU i sin utvärdering av del
regionalpolitiska stödet dragit slutsatsen att stödet förutsäller en spontan
växtkraft i näringslivet. Enligt KF:s mening bör en sänkning av
arbetsgivaravgifterna ses mot denna bakgrund. Genom en sådan åtgärd förbättras
förutsättningarna för att skapa ett konkurrenskraffigt näringsliv i berörda
regioner. Eftersom syftet är att få till stånd sysselsättningstillfällen är del
en fördel alt stöd ges lill arbetskraftskostnaderna. SAF och Sveriges
industriförbund framhåller att de bästa förutsättningarna alt främja en
tillväxt skapas genom ett generellt stöd som lar sikte på att sänka företagens
arbetskraftskostnader.

Länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig ha vissa
principiella betänkligheter mol en sänkning av de lagstadgade
arbetsgivaravgifterna främst vad gäller utredningens förslag att åtgärden skall
omfatta all privat verksamhet. Men del finns otvivelaktigt möjligheter all
förslaget skuUe kunna skapa intressanta föratsättningar för en
näringslivsexpansion i länet. Länsstyrelsen anser att myckel starka skäl
motiverar en kraftfull kostnadssänkning för näringslivet i Nortbotten och vill
därför tillstyrka någon form av långsikfig sänkning av personalkostnaderna.

AMS anser all det är svårt att bedöma utredningsförslagets
konsekvenser. Styrelsen hänvisar i sill yttrande liU ett förslag tiU åtgärder
för all främja sysselsättningen i Norrbottens län som styrelsen redovisat i
skrivelse lill regeringen den 26 maj 1981.1 skrivelsen framhålls att någon
form av mera generellt sysselsättningstöd till företag i de svagare regionerna
kan diskuteras och alt stödet av praktiska skäl bör sammankopplas med del
nuvarande sysselsältningsslödet så all stöd utgår såväl för sysselsättningsökningar
som för en viss del av redan anställd personal. Liknande synpunkter redovisas
av konjunkturinstUutet.

Av de remissinstanser som avstyrker utredningsförslaget är
del några som anser alt inriktningen av den nuvarande medelsarsenalen är
principiellt rikfig. Andra, bl.a. TCÖ, menar att ytterligare problemanalyser
och utvärderingar av nuvarande medel fordras innan någon förnyelse sker. Lö
framhåUer all en sänkning av arbetsgivaravgifterna tiU aUa förelag och ulan
motprestationer är en myckel tveksam åtgärd men anser all stöd till
sysselsättningen i befintliga verksamheter, under en begränsad period, kan
övervägas. Slutligen framhåller riksskatteverket och socialavgiftsutredningen
all en differentiering av arbetsgivaravgifter bör anslå tills statsmakterna
tar ställning till de frågor rörande debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter
som socialavgifisutredningen har alt behandla.

Utredningens förslag innebär alt ett generellt verkande
regionalpolitiskt

Prop. 1981/82:113 89

medel
skulle komma till användning. Medlet har således en annan karaktär än de
nuvarande i huvudsak selekliva medlen.

Elt
anlal remissinstanser har tagit upp för- och nackdelar med generella resp.
selekliva regionalpolitiska medel. Bl. a. framhåUs alt fördelarna med generella
ekonomiska-politiska medel är all de i regel liknar övrig marknadsinformation
och därmed når alla företag. Medlen framstår ofta som mer rättvisa och mer
effektiva än de selekliva medlen. Generella stödmedel är dessutom lättare att
administrera. En förskjutning inom det regionalpolitiska området mot generellt
verkande medel skulle därvid kunna medföra en effektivisering av stödformerna
menar vissa av de remissinstanser som behandlat frågan. Andra remissinstanser
anser som jag nyss anförde att den nuvarande inriktningen av medelsarsenalen
bör ligga fast.

KF
anför att selektiva och generella medel inte bör ses som ett motsatspar.
Tvärtom är det ofta så att båda typerna av åtgärder måste användas samtidigt
för att en tillfredsstäUande effektivitet skall kunna uppnås.

För
egen del vUl jag anföra följande.

Den
myckel allvarliga situafionen på arbetsmarknaden i vissa delar av skogslänen,
för vilken jag tidigare redogjort, motiverar att ytterligare åtgärder vidtas
för att stärka näringslivet och därmed öka sysselsättningen. En aUmän sänkning
av produktionskostnaderna i de mest utsatta regionerna skulle ge företagen en
stärkt konkurtensförmåga. Den skulle också i vissa faU kompensera för vissa
extra kostnader som förelagen har i dessa regioner och därigenom jämställa dem
med företag i övriga delar av landet. Åtgärden kan likaså ge företagen en
stimulans fiU expansion men även möjliggöra alt företag med låg lönsamhet kan
fortleva. Därigenom förhindras att arbetslösheten ökar. På sikt bör en
stimulans av detta slag skapa föratsättningar för en tiUväxt i näringslivet i
dessa regioner. Jag förordar därför i likhet med utredningen om vissa
regionalpolitiska medel och flertalet remissinstanser att företagens
produkfionskostnader i vissa sysselsättningsmässigt utsatta regioner sänks
under en längre period genom att de lagstadgade arbetsgivaravgifteraa
differentieras. Det bör härvid nämnas att differentiering av
arbetsgivaravgifter har använts som regionalpolitiskt medel i Norge sedan år
1975. Jag vill också erinra om all den tidigare gällande allmänna
arbetsgivaravgiften ullogs med ett lägre procenttal i del dåvarande inre
stödområdet fr. o. m. den 1 januari 19761, o. m. den 30 juni 1978 då avgiften
slopades i hela landet.

Generellt
verkande regionalpolitiska medel har den fördelen alt de genom en för alla
företag uppfatlningsbar prispåverkan ger dessa underlag för beslut om
verksamhetens omfattning och inriktning. Det innebär vidare att utomstående
organ inte behöver involveras i varje enskUt fall. Jag ser det som en väsentlig
fördel om nytillkommande regionalpoUliska medel, som avses komplettera de
nuvarande, kan utformas som generellt verkande medel inom de regioner där de
sätts in. En förskjutning mot ett större inslag av sådana medel är enligt min
mening önskvärd. Samtidigt finns del

Prop. 1981/82:113 90

anledning
att i likhet med KF understryka alt de två typerna av medel inte bör ses som
varandras motsatser utan som komplement till varandra.

Utredningen
föreslår all en sänkning av arbetsgivaravgifterna i regionalpoUtiskt syfte i
vissa regioner skall innefatta alla arbetsgivare utom stafiig och kommunal
förvaltning. Till den grupp av arbetsgivare som skulle vara berättigad till
lägre avgifter skulle dock räknas stafiig och kommunal verksamhet som bedrivs i
aktiebolags- och stiftelseform samt statliga affärsdrivande verk. Skälet tiU
all den egentliga offentliga förvaltningen inte skulle omfattas av reformen är
beträffande den kommunala verksamheten all det enligt utredningens mening utgår
elt tillräckligt stort slöd till denna genom skatleutjämningssyslemet. För den
statliga sektorn innebär en differentiering tiU stor del en intern
omfördelning. En avgränsning som innebär undantag för offentliga förvaltningen
ligger också i linje med nuvarande aUmänekonomiska målsättningar. Vidare anser
utredningen alt del är lämpligare att basera en differentiering av
avgiftsuttaget mellan olika arbetsgivare efter vilken juridisk form verksamheten
bedrivs i än efter näringsgren. Den förordade indelningsgrunden får därvid liU
följd alt även statlig och kommunal verksamhet som inte bedrivs i
myndighetsform skulle omfattas av en sänkning av arbetsgivaravgifterna i vissa
regioner. Utredningen förordar vidare alt även egenavgiflerna differentieras.

Av
de remissinstanser som behandlat frågan om tUl vilka sektorer en
differentiering av arbetsgivaravgifterna skall avgränsas är det ungefär hälften
som delar utredningens uppfattning eller förordar en snävare avgränsning medan
övriga anser all även hela den offentliga sektorn bör omfattas av åtgärden.

Det är angeläget att de
stora arbetskraftstillgångar som finns i delar av skogslänen kan sällas in i
produkfionsseklorer där en tillväxt behövs för att klara de aUmänekonomiska
målen. En industrieU fiUväxt tUlsammans med återhåUsamhet i fråga om den
offentliga sektorns utveckling är grundstenar i den ekonomiska politiken.
Denna inriktning bör också gälla regionalpolitiken. I de regionalpolifiskt
prioriterade regionerna finns del dock anledning all kombinera en industriell
satsning med anpassningar av kostnadsnivån även inom andra sektorer.
Industriell expansion är beroende av insatser från bl.a. byggnadsindustrin,
transportsektorn och olika former av privat serviceverksamhet. Även dessa
sektorer bör således innefattas i en regional differentiering av
arbetsgivaravgifterna. Jordbraket och del enskilda skogsbruket arbetar ofta med
låg lönsamhet inom stora delar av skogslänen. Det talar för att även den sekiorn
bör ingå. Detsamma gäller handelssektorn som genom en sänkt kostnadsnivå skulle
kunna förstärkas, vilket är i överensstämmelse med det regionalpolitiska målet
om en Ukvär-dig serviceförsörjning. Således är det enligt min mening motiverat
att alla sektorer utom kommunala och statliga myndigheter omfattas av en sänkning
av arbetsgivaravgifterna i vissa regioner. Detsamma bör gälla för de allmänna
försäkringskassoraa som är alt betrakta som stafiiga myndigheter

Prop.
1981/82:113 91

men
som formellt är egna juridiska personer. Det innebär alt statliga aktiebolag
verksamma inom bl. a. industrin och stiftelser bör omfattas av en sänkning.
Vidare bör stafiiga affärsverk omfattas av en sänkning av '
arbetsgivaravgifterna eftersom deras verksamhet ofta är av stor betydelse för
övriga sektorer och för sysselsättningen.

En
avgränsning som innebär undantag från avgiftsdifferenfieringen endast för
statlig och kommunal verksamhet bedriven i myndighetsform är i jämförelse med
andra urvalsgrunder relativt enkel alt tillämpa, vilket bl. a.
riksförsäkringsverket och riksskalleverkel framhållit i sina remissyttranden.
En konsekvent tillämpning av denna indelningsgrund innebär att kommunala
aktiebolag och stiftelser skulle omfattas av en sänkning av arbetsgivaravgifter
i vissa regioner. Kommunal verksamhet i dessa former utgörs oftast av
bostadsförvaltning samt el- och värmeförsöquing. I fråga om
bosladsförvallningen är del angelägel all de kommunala bolagen och sfiftelserna
jämställs med den privata sekiorn. Det är vidare inle motiverat all göra
särskilda begränsningar i fråga om kommunala bolag och stiftelser med annan
verksamhet än bosiadsförvaltning. Enligt min bedömning lorde åtskillnaden
mellan kommunal verksamhet i olika juridiska former inle leda till några olämpliga
överflyttningar av verksamhet tiU bolag eller stiftelser.

Vad
jag anfört i fråga om undanlag från avgiftssänkning för kommunal verksamhet i
myndighetsform bör gälla likvärdigt för borgerlig kommun, kyrklig kommun,
landstingskommun och kommunalförbund.

I
likhet med utredningen förordar jag att även egenavgiflerna differentieras. En
differentiering av egenavgiflerna bör stimulera de små förelagens utveckling
och är också nödvändig för att likställa dessa i konkurtens-hänseende med
större företag.

Utredningen
föreslår att en differenfiering av arbetsgivaravgifter knyts till
arbetslagarnas manlalskrivningsort. Annan arbetsgivare än stafiig ocb kommunal
verksamhet i myndighetsform skulle oavsett var verksamheten bedrivs erlägga en
lägre avgift på lönesumma hänförbar till anställda mantalsskrivna i
regionalpolitiskt prioriterade regioner. Självfallet skulle detta inte på något
sätl påverka de anställdas förmåner. En sådan utformning torde enligt
utredningen kunna bidraga lill en utjämning av obalanserna på de lokala
arbetsmarknaderna genom att det blir attraktivt för arbetsgivare utanför
berörda regioner att anställa personal bosatta inom dessa. En ökning av
sysselsättningen skulle således kunna ske genom pendling. En alternafiv metod
vore att utgå från den personalstyrka som företagen redovisar för arbetsställen
i en viss region. Denna lösning innebär dock enligt utredningens mening i vissa
fall risk för en överskaltning av den arbelsvolym som utförs i en region med
lägre arbetsgivaravgifter samt kräver att elt särskilt register upprättas över
berörda arbetsställen i regioner med lägre avgifter.

En
nackdel med den av utredningen förordade utformningen att knyta en

Prop. 1981/82:113 92

differentiering
av arbetsgivaravgifterna lill de anställdas manlalskrivningsort är, som
understmkils av bl.a. socialavgifisutredningen, att den i princip berör
samtliga arbetsgivare i landet och därvid skulle kunna bli en belastning i
arbetet med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter.

EnUgt
min mening har en anknytning av en differentiering av arbetsgivaravgifter till
arbetstagarnas manlalskrivningsort en fördel i all den kan verka utjämnande på
arbetsmarknaden camt alt den minskar risken för omotiverade omflyttningar av
verksamhet mellan arbetsställen i förelag som har flera sådana. Dessa fördelar
har dock inle den tyngd all de får överflygla de, av bl.a.
socialavgifisutredningen påpekade, administrativa nackdelar som uppkommer när
en differentiering rör ett begränsat geografiskt område. Del förslag somjag
framlägger avser en geografiskt koncentrerad insats. Av den anledningen finner
jag det inte motiverat alt anknyta lägre avgifter lill de anställdas
mantalsskrivningsorl. Jag förordar i stället att arbetsgivares verksamhet i en
viss region skall utgöra basen för en differentiering. Grundregeln bör därvid
vara all verksamhet bedrivs med fast driftställe i en viss region. Vad som är
att betrakta som fast driftstäUe bör här ha samma innebörd som i 61 §
kommunalskattelagen (1928:370). I fråga om de arbetsgivare som enbart bedriver
verksamhet i den berörda regionen, vilka torde utgöra flertalet, torde del i
regel inle föreligga några nämnvärda problem att beräkna det avgiftsunderlag på
vilket lägre avgifter skall utgå. För arbetsgivare som har verksamhet såväl
inom som utom den berörda regionen erfordras att dessa lämnar särskild
redovisning över berörd verksamhet. Grandregeln bör vara all
arbetsgivaravgifterna sätts ned i den mån de avser arbete som utförs i den
aktuella regionen. För anställda med växlande arbetsplats får därvid en
fördelning ske av del tolala ersättningsbeloppet mellan den del som är att
hänföra till arbete i resp. utanför den region där lägre avgifter utgår.

I
fråga om egenavgifteraa bör däremot gälla all det är manlalskrivningen som
skall utgöra granden för avgiftsuttaget. Avgifterna bör sällas ned för
försäkrad om han för året före del taxeringsår då avgifterna debiteras är
mantalsskriven i det aktuella området. De flesta av de som erlägger egenavgifter
lorde utföra huvuddelen av sitt arbele i den kommun där de är mantalsskrivna.
Det är därför inle motiverat att kräva en uppdelning av deras arbele mellan
sådant arbete som utförs inom resp. utanför berörd region. Föreskrifter om
mantalsskrivning lämnas i folkbokföringsförordningen (1967:198).

Allvarliga
sysselsättningsproblem föreligger inom skogslänen främst inom stödområdena 5
och 6. En avgränsning bör dock ske fill delar av dessa stödområden. Med
beaktande av de mycket svåra sysselsättningsproblemen i de delar av
Norrbottens län som tillhör stödområde 6 är del mofiverat all utgå från denna
region vid en avgränsning av ell sammanhängande område inom vilket lägre
arbetsgivaravgifter skall gälla. Denna avgränsning bör följa kommungränser.

Prop.
1981/82:113 93

Samhällsutvecklingen
i Gällivare och Kirana kommuner är tiU mycket slor del beroende av
sysselsättningsläget vid Luossavaara-Kirunavaara AB:s (LKAB) järnmalmsgravor.
LKAB har mött allt större avsättningssvårigheter för sina produkter vilket
medfört betydande förluster de fem senaste verksamhetsåren. Även
arbetsmarknaden i Pajala kommun berörs av förändringar i gravverksamhetens
omfattning.

Med
hänsyn lill att sysselsätlningssituationen i malmfällskommunerna väntas
förvärtas har jag med slöd av regeringens bemyndigande tillkallat en kommitté (I
1981:06), malmfältsutredningen, med uppgift all framlägga en analys av de
samhällsekonomiska konsekvenserna av olika alternafiv för järnmalmshanteringens
omfattning. Kommittén skall vidare framlägga förslag till
sysselsättningsskapande åtgärder i de berörda kommunerna på kort och lång sikt.

Riksdagen
har nyligen beslutat (prop. 1981/82:56, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82) om
medelstillskolt till Statsföretag AB för rekonslrakfion av LKAB. Av medlen
avses 700 milj. kr. användas för nedskrivning av LKAB:s anläggningstillgångar
och 800 milj. kr. för ökning av det egna kapUalel.

I
Jokkmokks kommun föratses myckel aUvarliga sysselsättningsproblem under de
närmaste åren på grund av att utbyggnaden av vattenkraftsresurserna successivt
blir färdig. Mot denna bakgrand uppdrog regeringen den 2 augusti 1979 ål
länsstyrelsen i Nortbollens län att framlägga förslag till åtgärder för alt öka
sysselsättningen i kommunen. Jag kommer senare (avsnitt 4) alt behandla förslag
som framlagts inom ramen för delta uppdrag.

Sammanfattningsvis
förordar jag således att en sänkning av de lagstadgade arbelsgivar- och
egenavgiflerna i regionalpolitiskt syfte omfattar Gällivare, Jokkmokks, Kirana
och Pajala kommuner. Vid avgränsningen har jag även vägt in hänsyn till de
slatsfinansieUa effekterna.

Utredningen
har redovisat beräkningar av de finansiella effekterna om arbetsgivaravgifterna
helt tas bort eller reduceras fill 10 procent resp. 20 procent. Finansieringen
av en avgiftssänkning bör enligt utredningen i första hand ske genom omprövning
av arbetsmarknadspolitiskl slöd och icke-permanent företagsstöd till berörda
regioner.

Av
de remissinstanser som behandlat frågan om hur slor en differentiering bör
vara anser de flesta att eftersträvade syften bör kunna uppnås även vid en
begränsad avgiftssänkning. Därvid föreslås att sänkningen uppgår till ca tio
procentenheter. En begränsad sänkning är enligt några remissinstanser även
motiverad med hänsyn till den osäkerhet om vissa effekter som vidlåder en
åtgärd av detla slag.

SAF
och Sveriges industriförbund förordar ett borttagande av de avgifter, bl.a.
folkpensions- och barnomsorgsavgiften, som används tillsammans med skattemedel
för att finansiera vissa samhällssektorer. Sammantaget skulle detta innebära
en avgiftssänkning med 11,7 procentenheter.

Prop. 1981/82:113 94

Enligt
min mening är del sänkningen av del totala uttaget av arbetsgivaravgifter som
är relevant för förelagen och det har således ingen betydelse vilken delavgift
som förändras eftersom avgiftsbasen är gemensam för alla avgifter. I fråga om
egenavgiflerna kan dock avgiftsbasen i vissa fall vara olika. Jag förordar
efter samråd med cheferna för social- och budgetdepartementen att den
procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår sätts ned med 10
procentenheter. 1 första hand bör därvid folkpensionsavgiften nedsättas och
därefter barnomsorgsavgiflen. I fråga om egenavgifter bör elt lägre
avgiftsuttag åstadkommas på motsvarade säll.

Bestämmelser
om nedsättning av arbelsgivar- och egenavgifter bör av lagtekniska skäl las upp
i en särskUd lag. En hänvisning till denna bör göras i lagen om socialavgifter.
I den särskilda lagen bör finnas bestämmelse om att ett belopp motsvarande det
som arbelsgivar- eller egenavgiflerna sätts ned med skaU påföras staten och uppbäras
i samma ordning som avgifterna i övrigi. Jag återkommer senare lill hur delta
bör ske anslagsmässigl.

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom induslridepartemenlet upprättats
förslag tUl

1. lag
om nedsättning av socialavgifter,

2. lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagrådet
arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. del högsta tillåtna antalet. Trots
detla är lagrådets program under tiden t. o. m. den 31 mars 1982 utomordentligt
ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att
lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem
kan inle granskas i sådan tid all förslaget kan föreläggas riksdagen inom den i
3 kap. 3 § riksdagsordningen angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i
regeringsformen följer emellertid att lagrådets granskning kan underlåtas, om
del skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle
uppkomma.

Del
är enligt min mening angelägel att den av mig förordade nedsättningen av
socialavgifterna kan träda i kraft ulan dröjsmål. De myndigheter som har all
svara för systemets prakfiska genomförande bör vidare ges skälig tid för detla.
Lagrådels hörande över lagförslagen skulle med hänsyn lill vad jag nyss anfört
fördröja lagstiftningsfrågans behandling.

Mot
den nu angivna bakgranden bör en remiss lill lagrådet kunna underlåtas i
förevarande ärende.

Jag
vill i sammanhanget erinra om all enligt 20 § lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skaU, om
avgiflsatserna för arbetsgivaravgifter ett vissl utgiftsår är högre eller lägre
än procentsatserna för nästföregående utgiftsår, hänsyn tas fill detta vid
bestämmandet av preliminära arbetsgivaravgifter. I det här aktuella fallet
skulle detta innebära att de preliminära arbetsgivaravgifterna för ulgiflsåret
1983 nedsätles i samma omfattning som den här föreslagna nedsättningen. Av
administrativa skäl bör nedsättningen av egenavgifter ske i och med de slutliga
avgifter som beräknas med ledning av 1984 års taxering.

Prop.
1981/82:113 95

Efter
samråd med cheferna för social- och budgetdepartemenlen förordar jag att ett
särskilt förslagsanslag. Ersättning för nedsättning av social-avgtfter, tas upp
på statsbudgeten för budgetåret 1982/83. Medel under detta anslag skall
motsvara det bortfall av avgiftsinkomster som blir följden av att lägre
arbelsgivar- och egenavgifter uttas i de av mig förordade kommunerna. Jag
återkommer senare till delta anslag. Jag har vid beräkningen av anslaget
beaktat de besparingar i fråga om Statsföretags verksamhet m. m. som är att
förvänta vid en sänkning av arbetsgivaravgifterna i den aktuella regionen samt
i fråga om minskat behov av arbetsmarknadspolitiska insatser på längre sikt.
Återstoden finansieras genom de regeländringar för de regionalpolitiska
stödmedlen som jag här förordar i del följande. Vidare kan, som en följd av
ökad produktion och sysselsättning, en ökning av statens skatteinkomster
förväntas.

För
alt den föreslagna reformen skall få avsedda utvecklingseffekler är det en
föratsättning alt de sänkta arbetsgivaravgifterna inte las ul i form av löner
eUer omotiverad vinstutdelning utan verkligen används för alt sänka
kostnadsläget och därmed stärka företagens konkurrenskraft. Mot bakgrund härav
är det enligt min mening angeläget alt effekterna av den föreslagna
differentieringen av arbetsgivaravgifterna kontinuerligt följs. Jag avser att
senare återkomma fill regeringen med förslag härom.

3.7
Regionalpolitiskt stöd till näringslivet

3.7.1
Nuvarande regler m.m.

Riksdagens
beslut om regionalpolitiken år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr
1978/79:435) innebar en ytterUgare förstärkning och delvis ändrad inriktning
av det regionalpolitiska stödet lill näringslivet. Stöd kan lämnas i huvudsak i
följande former enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt slöd.

1. Lokaliseringsstöd

a) Avskrivningslån till markanläggningar och byggnader saml i vissa fall
maskiner och inventarier.

b) Lokaliseringslån
till markanläggningar och byggnader, maskiner och inventarier, patent,
licenser, produktutvecklings- och marknadsföringsåtgärder samt i stödområdena
4—6 även omsättningstillgångar.

2. Utbildningsstöd
för nyanställda i samband med nyetablering eUer

utvidgning av verksamhet samt i vissa fall även för fidigare anställd perso

nal.

3. Sysselsättningsstöd för utökning av antalet anställda i stödområde 4,
5 och 6.

4. Offertslöd för åtgärder i regionalpolitiskt syfte när övriga
stödformer inte kan användas.

Regionalpolitiskt
stöd kan lämnas till företag som bedriver industriell

Prop. 1981/82:113 96

och induslriliknande verksamhet, serviceverksamhet riktad
till industriförelag, turistverksamhet, vissa typer av partihandel och
uppdragsverksamhet samt annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för
näringsUvet eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse. .

Beslutet om regionalpolifiken år 1979 innebär att vissa
delar av landet ingår i regionalpolifiska stödområden. Det finns sex
stödområden. Stödområdena 4, 5 och 6, i vilka del högsta stödet kan utgå,
omfattar i huvudsak de inre delarna av Norrland och nordvästra Svealand.

En utförlig beskrivning av de nuvarande regionalpoUliska
medlen lämnas i bilaga 4.

Regeringen uppdrog den 11 december 1980 ål expertgruppen
(1 1979: E) för forskning om regional utveckling (ERU) all utvärdera de
samhälls- och företagsekonomiska effekterna av del regionalpolitiska slödel
lill näringslivet under perioden 1975-1980. ERU avlämnade i september 1981
belänkandel (Ds I 1981:15) Regionalpolitiskt slöd. Effekter? Effektivitet? Betänkandet
har remissbehandlats. En sammanfattning av belänkandel och en
remissammanställning har fogats fill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

ERU framhåller i betänkandet all en central slutsals av
den genomförda utvärderingen av det regionalpolifiska stödet är all
användningen av stödet under andra hälften av 1970-talet påverkats kraftigt av
del allmänna ekonomiska lägel med en betydligt lägre fillväxt än tidigare.
Efter en fördubbling av stödvolymen mellan åren 1965-1970 och 1970-1975 skedde
en relafivt kraftig minskning under andra hälften av 1970-talel. Den låga
tillväxtlaklen under senare delen av 1970-talet har även medfört att
regionalpolitikens möjligheter att geografiskt påverka industriell expansion
blivit mindre eftersom antalet lokaliseringsbara projekt i en sådan situation
blir lägre. Därmed har uppmärksamheten förskjutits från åtgärder inriktade på
överflyttning av verksamhet från en region lill en annan lill åtgärder
inriktade på att stödja i resp. region befinfiiga företag och
utvecklingsprojekt som kan leda fram till industriell verksamhet.

Många
remissinstanser understryker de stora metodologiska och praktiska problem som
föreligger vid beräkningar av del regionalpolitiska stödets effekter. Flera
remissinstanser framhåller emellertid att även om del är svårt att beräkna
stödets nettoeffekter på sysselsättningen finns del andra indikationer på att
stödet kan ha varit effektivt. Vad som framför alll har uppmärksammals är del
faktum all stödområdena 4, 5 och 6 haft en mindre negafiv
sysselsättningsförändring inom industrin än övriga delar av landet under andra
hälften av 1970-talel.

Fiertalel remissinstanser, som behandlat frågeställningen,
delar den av ERU redovisade uppfattningen att orsaken till den minskade
användningen av del regionalpolitiska stödet under andra hälften av 1970-talet
framför allt finns att söka i den lägre ekonomiska tillväxten. En grandläggande
föratsättning för regionalpolifiken är därför en framgångsrik ekonomisk
politik.

Prop. 1981/82:113 97

Jag
instämmer i de synpunkter som ERU och flera remissinstanser framför och vill
understryka betydelsen av att genom allmänekonomiska åtgärder skapa goda
föratsättningar för regionalpolitiken.

Jag
övergår nu till att behandla mina förslag till ändringar i del nuvarande
regelsystemet i enlighet med följande uppdelning: Avsnitt 3,7.2 Stödets
utformning Avsnitt 3.7.3 Stödberälligad verksamhet Avsnitt 3.7.4
Handläggningsordning

3.7.2
Stödets utformning

De
gmndläggande utgångspunkterna för utformningen av det regionalpolitiska stödet
tiU näringsUvet i form av lokaliseringsstöd (avskrivningslån och
lokaliseringslån), utbildningsstöd, sysselsätlningsslöd och offertslöd har
fastställts av riksdagen genom bl. a. 1979 års beslut om regionalpoUliken.

Stödformerna
är utformade som ekonomiska stimulansmedel, dvs. bidrag och lån som påverkar
företagens ekonomiska kalkyler. Huvuddelen av stödet har karaktär av
initialstöd. Stöd kan lämnas både för att påverka företagens kapitalkostnader
och deras personalkostnader.

Huvuddelen
av stödet lämnas efter individueU prövning av de olika stödärendena. I dessa
fall skall vidare slöd lämnas endast till verksamheter som bedöms få
tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning åt de anstäUda. Det
sammanlagda stödet skall härvid inle vara störte än vad som behövs för att
verksamheten i fråga skall komma tiU stånd. Dessa grandläggande utgångspunkter
bör enligt min mening gälla även fortsättningsvis.

Som
villkor för alla former av regionalpolitiskt stöd till näringslivet gäller f.n.
att minst 40% av det antal arbetsplatser som tillkommer hos stödmollagaren
skall förbehållas vartdera könet. Möjlighet till befrielse från detta
könskvoteringskrav finns. Denna ordning bör kvarstå. Det ankommer på
regeringen att närmare utforma regleraa för könskvoteringen.

En
arbelsgrapp inom industridepartementet har som jag tidigare nämnt gjort en
översyn av det regionalpolitiska stödet till näringslivet (Ds I 1981:28). Jag
övergår nu till alt, mot bakgrand av bl.a. arbetsgrappens förslag, närmare redovisa
hur jag anser att de olika stödformerna bör utformas i fortsättningen.

De
förslag jag kommer att framlägga innebär all regionalpolitiskt slöd lill
näringslivet framdeles inom stödområdet kan lämnas enligt följande tablå. Av
tablån framgår bl.a. maximala procentandelar för hur stort lokaliseringsstöd
som kan lämnas i olika stödområden i samband med olika investeringsåtgärder.
Det är då att lägga märke lill att stödets storlek i högre grad än f n. bör
bestämmas utifrån hur stort stöd som behövs för alt en investering skall komma
tUl stånd och att storleken bör fastställas efter en tolalkalkyl över
investeringar, inkörningskostnader m. m. Jag kommer 7 Riksdagen I981I82. 1 saml. Nr
113

också
alt föreslå vissa tekniska förändringar av nuvarande avskrivningslån och i
samband därmed att detta stöd i fortsättningen benämns lokaliseringsbidrag.

Maximalt lokaliseringsstöd i procent av stödunderlag
(kostnader/kapitalbehov) i samband med olika typer av investeringar

Stödområde
-

Byggn.
& maskininv. Totalt lok.stöd högst 70 %

varav
lok.-lån högst

varav
lokbidrag högst

Investeringar i patent, licenser, marknadsföring &
produktutv. oms.tillgångar o. d.

Sysselsättningsstöd
Stödets storlek i kr.

Belopp per årsarbetskraft

A

70%

35%

Lokaliseringslån högst 35 %

Tot. 130000 under 7 år

B

50%

35%

Tot. 80000 under 5 år

C

30%

35%

Tot. 40000 under 3 år

Härtill kommer offertslöd.

Liksom hittills får regeringen möjlighet att i
undantagsfall medge att lokaUseringsbidrag och lokaliseringslån lämnas med
högre belopp än vad som annars kan utgå. Vad gäller lokaliseringsbidrag, får
stöd högst lämnas med vad som maximalt gäller inom stödområde A.

Utanför stödområdet bör somjag tidigare förordat ett
investeringsbidrag på högst 20 % av godkänt stödunderlag kunna lämnas för alt
täcka kostnader i samband med investeringar i byggnader och maskiner på högst
7 milj. kr. Detta slöd är avsett all medverka lill lösningar av inomregionala
obalansproblem och strakturproblem.

Vid sidan av del nu nämnda stödet utanför stödområdet, som
beslutas av länsstyrelsen, bör efter regeringens bemyndigande den centrala
myndigheten ha möjlighet att i speciella situationer lämna lokaliseringsstöd
till projekt mellan 7 och 20 milj. kr. Delta bör ske genom all regeringen i
särskild ordning anger kommuner som under en begränsad övergångsperiod fill
följd av svåra strakturomvandlingsproblem bör komma i fråga för lokaliseringsstöd
för investeringsprojekt större än 7 milj. kr. Maximalt lokaliseringsbidrag bör
härvid vara 20%.

Dessutom bör regeringen liksom hittUls ha möjlighet att i
särskilda faU bevilja stöd även utanför stödområdet. Föratsättningarna härför
är att avsevärda sysselsättningssvårigheter föratses eller har uppkommit till
följd av industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering
eller av liknande orsak. Stöd kan också lämnas när särskilda skäl talar för att
områden med ensidigt näringsliv eUer isolerat läge bör tillföras industrieU
eller induslriUknande verksamhet.

Dessa möjligheter till stöd utanför stödområdet
sammanfattas i följande tablå.

Prop.
1981/82:113 99

Stödunderlag Maximalt
stöd i procent av stödunderlag

(kostnader/kapitalbehov)
i samband med

Byggn.
& Mask.-

Byggn. & Mask.-

Inv. i patent.

inv.

inv.

licenser, marknadsförings & prod. utv. kostnader

Investerings-

Lokaliserings-

Lokaliseringslån

bidrag

bidrag

=S 7
milj. kr. 20%

>
7 milj. kr. - 20% 35%

Liksom
inom stödområdet bör även här gälla att regeringen i undanlagsfall får medge
att lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån får lämnas med högre belopp än vad
som annars kan utgå.

Jag
återkommer till närmare regler beträffande stödens storlek, handläggningsordning
m. m.

Lokaliseringsbidrag
som ersättning för avskrivningslån

Avskrivningslån
kan f n. lämnas lill ny-, till- eller ombyggnad av lokal eller UU arbeten som
avser markanläggningar som är nödvändiga för stöd-berättigad verksamhet. Vid
bedömning av om ett vissl objekt är att anse som en byggnadsinvestering
tillämpas i princip skattelagstiftningens byggnadsbegrepp. Avskrivningslån kan
inom stödområdena 4-6 ges även till investeringar i maskiner och inventarier
med en beräknad avskrivningslid av mer än tre år under föratsättning att dessa
investeringar utgör en betydande del av de totala investeringarna och att de beräknas
leda till påtagligt ökad sysselsättning. Avskrivningslånet är ränte- och
amorterings-fritt och avskrivs normall med hälften efter tre år och resterande
del efter sju år. För alt avskrivning skall ske krävs beslut av myndighel i
varie särskilt fall. Låntagaren skall i sina räkenskaper avskriva de tillgångar
som anskaffats med lånemedlen med minst motsvarande belopp. Vid sill beslut om
avskrivning skaU medges eller ej skall myndigheten la hänsyn till hur syftet
med slödel har uppfyUls, t. ex. i fråga om sysselsättningsutvecklingen.

Som
allmän föratsättning för att lokaliseringsstöd skall beviljas gäller vidare bl.
a. att verksamheten bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig
sysselsättning åt de anställda. Ett avskrivningslåns storlek bestäms sedan med
hänsyn till dels hur stort stöd som behövs för att en investering skall komma
fiU stånd, dels subvention per nytt arbetstillfälle jämfört med gällande
riktvärden, dels den högsta möjUga andelen av investeringskostnaderna i
aktueUt stödområde.

Prop.
1981/82:113 100

Jag
föreslår nu alt reglerna för avskrivningslån ändras enligl följande:

— stödet lämnas i form av bidrag för all läcka
kostnader i samband med lokaliseringsprojekl (inkörning, anskaffning m. m.) och
benämns lokaliseringsbidrag,

— stödet skall normaU utbetalas under
investeringsperioden och kunna återkrävas under en lidsperiod av sju år
därefter om inle föratsättningarna för stödet uppfyllts, varvid den del av
bidraget som kan återkrävas minskas — om inte annat föreskrivits - med resp.
30, 20, 10, 10, 10, 10 och 10 procenl per år,

— skyldigheten all avskriva de anskaffade tUlgångarna
med ett belopp minst motsvarande slödel upphävs,

— nedsättningen av återkrävbart belopp sker
automatiskt om inle myndigheten genom särskill beslut motsätter sig en sådan.

Mina
förslag överensstämmer i sak med arbetsgrappens. De har vunnit allmänt stöd i
remissbehandlingen. Förslagen grundas på följande överväganden.

Den
tekniska utformningen av det nuvarande avskrivningslånet medför att stödet har
liten resultatpåverkande effekt under de första åren för att i stället ge
effekt under en längre fidsperiod.

Av
följande figur framgår schablonartat hur det nuvarande avskrivningslånet
reducerar de i bokföringen redovisade kostnaderna för en byggnads-och
maskininvestering över tiden.

Siobvention

Itijiskat avskrivningsbehov

Räntefritt avskrivningslån

-4—1—j—I—I—»—f—«—t------------------------ 1------ '------ 1—)
Ar

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
12

I
botten ligger värdet av räntefriheten på avskrivningslånet. Det är, om lånet
avskrivs, en permanent subvention som förändras efter diskontots variationer
och minskar i takt med inflationen.

Ovanpå
denna subvention kommer minskade kostnader för företaget i form av lägre
avskrivningar på de med hjälp av stödet anskaffade byggnaderna och maskinerna.
Bokföringsnämnden har dock fastslagit all denna reducering av
avskrivningsunderlaget får göras först efter det all avskrivningslånet
nedsatts, dvs. efter tre resp. sju år.

Avskrivningslånets
nuvarande utformning gör alltså att full redovis-ningsmässig subventionseffekt
uppnås först sju år efter investeringslillfäl-

Prop. 1981/82:113 101

let.
Detta innebär i praktiken att många förelag kan få sin ekonomiska ställning
kraftigt försämrad under de första åren. Speciellt kan företagets soliditet bli
så ansträngd att det blir likvidationspliktigt om det är ett aktiebolag.

1 stödområdena 4—6 utgör
visserligen sysselsällningsslödet i många fall ett kraftigt stöd under de
första åren men det är ofta inte tillräckligt för att uppväga problemet med att
det nuvarande avskrivningslånels redovis-ningsmässiga effekt ligger fel i
tiden.

Redan
vid riksdagens behandling av förslaget om del då nya avskrivningslånet år 1979
förutsågs att vissa nackdelar skulle kunna uppstå och riksdagen uttalade att om
så visade sig vara fallet borde övervägas att t. ex. återinföra det tidigare
systemet med räntebefrielse på lokaliseringslån för alt hjälpa förelagen under
inledningsskedet (AU 1978/79:23 sid. 63, rskr 1978/79:435). För- och nackdelar
med detta har redovisats av arbetsgruppen. Även vid ett återinförande av
ränlebefrielse på lokaUseringslån måste avskrivningslån eller motsvarande
stödform bibehållas. Grappen har därför funnit att de önskvärda effekterna
fördelaktigare kan åstadkommas med en ändrad utformning av avskrivningslånet.
Jag delar denna bedömning.

Det
grandläggande syftet med att ändra utformningen av stödet är således att
förelagen fidigare skall få ett posifivt fillskott fill resultatet. Detla
tillgodoses genom att stödmottagaren får möjlighet att tidigare intäklsföra
stödet samt att en motsvarande avskrivning av de med stödet anskaffade
tillgångarna inte krävs enligt villkoren för bidraget. Villkoren för bidraget
bör vara sådana att balans uppnås mellan de inkörningskostnader som uppstår i
samband med en investering och stödets resultatpåverkande effekt. Bidraget bör
därför i normalfallet fördelas över en sjuårsperiod med resp. 30, 20, 10, 10,
10, 10 och 10 procent per år från utbetalningstidpunkten.

Förslaget
innebär vidare att något beslut om nedsättning av återkrävbar del av bidraget
inte skall behöva meddelas i vaije särskilt fall, ulan nedsättning sker
automatiskt om myndigheten inte, på grandval av de handUngar som förelaget
skall insända tUl myndigheten varje år, på eget initiativ motsäller sig en
sådan. För att myndigheten skall kunna vägra nedsättning fordras att företaget
inte uppfyllt de åtaganden som gjorts i samband med att stödet beviljades. Här
spelar sysselsättningseffekten en stor roU. Om nedsättning vägras bör
lokaliseringsbidraget liksom f. n. avskrivningslånet omvandlas till ett
lokaliseringslån. Det ankommer på regeringen att närmare utforma
bestämmelserna om nedsättning.

Av
följande figur framgår hur subventionen i normalfallet blir fördelad i tiden
(jämför med föregående figur).

Prop. 1981/82:113 102

Stibvention

Extraordinär intäkt

Räntefritt avskrivningslån . »„

1234567Ö9 10

Om
det av någon speciell anledning visar sig önskvärt att fördela bidraget på
något annat sätt bör möjlighet finnas att i undantagsfall medge en annorlunda
tidsmässig nedsättning av bidraget.

Upphävandet
av skyldigheten att skriva av tiUgångaraa i samma takt som bidraget intäktsförs
medför att det bokförda värdet av dessa tillgångar kan bli högre än med
nuvarande regler. För värderingen av anläggningstillgångar gäller
bestämmelserna i 15 § bokföringslagen (1976:125). Skaltemässigt gäller f.n.
att avskrivningslån som utgår i form av ränte- och amorteringsfritl lån i
skattehänseende jämställs med statsbidrag. Det innebär afi beloppet är
skattepliktigt i den mån medlen används för att bestrida kostnader som är
omedelbart avdragsgUla. Ett statsbidrag som används för att anskaffa byggnader,
maskiner eller inventarier är däremot skattefritt. Å andra sidan minskas
underiagel för de årliga avskrivningarna med bidragsbeloppet. Bidraget blir
därigenom i praktiken beskattat i takt med avskrivningarna. Motsvarande
tillämpning torde t. v. gäUa även för det av mig föreslagna
lokaliseringsbidraget. Jag vill emellertid erinra om att
bidrags-skattekommittén nyligen avlämnat delbetänkandet (Ds B 1981:17) Beskattning
av statsbidrag och andra slöd fiU företag, m.m. Belänkandet remissbehandlas f
n. Chefen för budgetdepartementet avser enligt vad jag har inhämtat senare i år
lägga fram förslag om en aUmän översyn av beskattningen av stöd till företag.
Det kan i det sammanhanget finnas anledning alt återkomma till den
skatterättsliga behandlingen av lokaliseringsbidraget.

Nuvarande
regler för beräkning av högsta möjliga lokaliseringsbidrag bör behållas.
Föratom av investeringarnas storlek bestäms ju redan i dag stödets storlek av
exempelvis stödområde, sysselsättningseffekt och behovet av subvention för all
projektet skall genomföras. Huvudregeln vid bedömning av hur stort bidrag som
skall lämnas bör därför liksom hUlills vara att stödet inom ramen för de regler
som gäller för resp. stödområde inte skall vara störte än vad som behövs för
att projektet skall komma till stånd, dvs. en totalkalkyl över investeringarna,
inkörningskostnader, sys-

Prop. 1981/82:113 103

selsätlningseffekt
m. m. skall ligga till grand för stödets storlek. Jag återkommer tUl frågan om
lokaliseringsbidragels storlek.

Förslaget att myndigheten
på eget initiafiv årligen under hela sjuårsperioden skall kunna vägra
nedsättning av återkrävbart belopp om förelaget inte uppfyllt de åtaganden det
gjort i samband med att stödet beviljades bör i realiteten ge myndigheten en
starkare kontrollposilion än f n. Som underlag för uppföljningen av stödet
skall bl.a. tjäna den granskningsrapport som stödmottagaren förbinder sig att
låta sina revisorer årligen lämna till myndigheten. Denna revisorsrapport är så
nyligen introducerad att prakfiska erfarenheter saknas. En löpande uppföljning
av denna typ bör dock bli effekfivare än den nuvarande tre- och sjuårskontroUen.

Lokaliseringsbidragets
storlek

Vid
beslut om hur stort lokaUseringsstöd som skall lämnas är huvudregeln somjag
tidigare nämnt alt det sammanlagda stödet inte får vara större än vad som
behövs för att en investering skall komma tiU stånd. Hänsyn tas vidare tiU
investeringarnas storlek och inriktning, subvention per nytt arbetstillfälle
samt hur angeläget del är från samhällssynpunkl att de genomförs. Häratöver
begränsas lokaliseringsbidraget av ett högsta möjliga stöd i varje stödområde
som anges i procent av godkänt slödunderlag för byggnads- resp.
maskininvesteringar. Nu gällande procentandelar framgår av bilaga 4.

Den beskrivna ordningen
bör enligt min mening tiUämpas även i fortsättningen. Eftersom jag tidigare
föreslagit en ändrad indelning av landet i stödområden bör dock de maximala
procentandelaraa ändras. 1 detta sammanhang föreslår jag också att
procentandelarna sätts lika stora för byggnads- och maskininvesteringar i resp.
stödområde. Härigenom uppnås enligt min mening två fördelar. Dels innebär det
en administrativ förenkling, dels betyder det en utökad möjlighet att ge stöd
i samband med investeringar i maskiner och inventarier. Sistnämnda faktorn
återspeglar enligl min mening den allt viktigare roll investeringar i maskiner
och inventarier kommit att spela på senare år jämfört med investeringar i
byggnader.

Jag
förordar följande övre gränser för lokaUseringsbidrag i de olika stödområdena.
Stödområde A högst 70% av godkänt stödunderlag, stödområde B högst 50% av
godkänt stödunderlag och stödområde C högst 30% av godkänt stödunderlag. Liksom
f n. bör finnas möjlighet för regeringen att i undantagsfaU besluta om högre
stöd, dock ej högre än vad jag nyss angivit som övre gräns i stödområde A. I de
fall lokaliseringsbidrag lämnas utanför stödområdet genom beslut av den
centrala myndigheten bör övre gränsen vara högst 20% av godkänt slödunderlag
vilket motsvarar den övre gränsen för investeringsbidraget.

För
att avskrivningslån skall lämnas i samband med maskininvesleringar erfordras f.
n. somjag tidigare nämnt bl. a. att maskininvesteringarna ulgör

Prop. 1981/82:113 104

en
betydande del äv de totala investeringarna. Jag har tidigare betonat att
bedömningen av storleken på elt lokaUseringsbidrag bör grandas på en
totalkalkyl över investerings- och inkörningskostnader etc. Jag har även nyss
pekat på att investeringar i maskiner kommit att få en relafivt sett störte
betydelse för industrin än byggnadsinvesteringar på senare år. Del är därför
enligt min mening inte lämpligt att bibehålla regeln att maskininvesteringarna
skaU utgöra en betydande del av de totala investeringarna. Däremot bör som
hittills för alt lokaliseringsbidrag skall lämnas i samband med
maskininvesleringar investeringen leda lUl en påtagligt ökad sysselsättning i
verksamheten samt vid bedömning av lokaliseringsbidragets storlek hänsyn tas
till eventuella statliga stöd som lämnats fill uppförande av lokalerna.

Jag
vUl i detta sammanhang också något beröra frågan om lokaliseringsstöd tUl
investeringar som inte leder lill ökad sysselsättning. F. n. gäller att stöd
kan lämnas lill sådana investeringar endasi i undantagsfall. Bara om
investeringen innebär en väsentlig omläggning av verksamheten och aUer-nativet
är nedläggning helt eller delvis av den tidigare verksamheten, kan stöd lämnas
som om det gäller en utbyggnadsinvestering. Arbetsgrappen har föreslagit något
vidgade möjligheter att stödja denna typ av investeringar. Remissopinionen är
splittrad i frågan.

De
nuvarande reglerna att stöd lill denna typ av investeringar lämnas endast i
undantagsfall bör behållas. För egen del anser jag att del grandläggande
kravet på lönsamhet för all slöd skall lämnas innebär att företagen normalt
skall kunna genomföra ersällningsinvesleringar ulan statligt stöd. 1 likhet med
arbetsgruppen anser jag dock att det finns anledning att överväga alt något
mildra kriterierna för när lokaUseringsstöd lill ersättnings- och
ralionaliseringsinvesteringar skall kunna lämnas så att den ökade
angelägenheten att bevara arbetstillfällen avspeglas i dessa. Det finns dock
starka mofiv att framförallt stödja sysselsältningskapande investeringar. Del
bör ankomma på regeringen att närmare utforma bestämmelserna härom.

1
övrigi bör för lokaliseringsbidragel gälla samma grander som för del nuvarande
avskrivningslånet.

Investeringsbidrag
utanför stödområdet

Jag
förordar att utanför stödområdet elt investeringsbidrag på högst 20 % av
godkänt stödunderlag skaU kunna lämnas för att täcka kostnader i samband med
investeringsprojekt som kan medverka tUl alt lösa inomregionala obalansproblem
och strakturproblem.

Förslaget
grandas på följande överväganden.

Under
andra hälften av 1970-talet har den svenska industrin genomgått en stark
strukturförändring. Denna har varU koncentrerad till vissa branscher såsom
varvs-, stål-, textil-, konfektions- och skogsindustrin men

Prop. 1981/82:113 105

även
vissa delar av verkstadsindustrin har berörts. I vissa faU har produktionsstrukturens
förändring inneburit att stora sysselsättningsproblem uppkommU lokall. Detta
förhåUande har bl.a. aktualiserat frågan om användningen av regionalpolitiskt
stöd i sådana situationer. Sedan länge har del varit möjligt att lämna slöd
även utanför stödområdet bl. a. då avsevärda sysselsältningssvårigheler finns
eller föratses till följd av induslrinedläggning i samband med omfattande
branschralionalisering eller av liknande orsak. F. n. gäller också all
riksdagen beslutat om ett tidsbegränsat stöd lill Olofström och orter i
Bergslagen som drabbats särskilt hårt av strakturomvandlingen i stålindustrin
och gravnäringen.

De
regionalpolitiska stödmedlen är uppbyggda främst för att medverka fill att
skapa ökad sysselsättning i de regioner som har långsiktiga arbetsmarknadsproblem
och en låg industrialiseringsgrad. Begränsade resurser och hänsyn liU de
bestående allvarUga problemen inom stödområdena föratsätter en noggrann
prövning av när det kan vara motiverat att använda regionalpolifiskt stöd
utanför dessa områden. Sysselsättningsproblem fill följd av strakturomvandUngen
inom industrin utanför stödområdet bör, om de är av mindre omfattning, kunna
lösas av berörda samhällsorgan på regional nivå — främst länsstyrelse och
regional utvecklingsfond — i samverkan med näringslivet. Härvid finns bl.a.
utvecklingsfondens kreditgivning och företagsservice alt tillgå. I regeringens
proposition (prop. 1981/ 82:118) om åtgärder för de små och medelstora
företagen samt om innova-tionspoUtikens inriktning har jag föreslagit
förbättringar av utvecklingsfondernas möjligheter att stödja
företagsutveckling. Ibland torde det dock föreligga behov av att förstärka
dessa regionala resurser med ytterligare medel. Länsstyrelserna bör därför ges
möjlighet att medverka till alt lösa inomregionala obalansproblem och
strakturproblem genom att lämna stöd i form av investeringsbidrag. Sådant
bidrag bör kunna lämnas fill industriell och induslriliknande verksamhet, till
industriserviceverksamhet, partihandel och uppdragsverksamhet.

Investeringsbidraget
bör kunna lämnas i samband med investeringar i byggnader, maskiner och inventarier
på sammanlagt högst 7 milj. kr. och som leder lill ökad sysselsättning. För
investeringsbidraget bör i övrigt gälla samma bestämmelser som för
lokaUseringsbidrag. Det innebär bl. a. alt verksamheten skall bedömas få
fillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning för de anställda.
Vidare skall stödets storlek bestämmas med utgångspunkt från en totalkalkyl
över investerings- och inkörningskostnader etc, men får inte lämnas med högre
belopp än vad som erfordras för att investeringen skaU komma tiU stånd.
Investeringsbidragets storlek bör vidare bestämmas med hänsyn till
subventionen per nytt arbetstillfälle, investeringens storlek och inriktning
saml angelägenheten från samhällssynpunkt att den genomförs.

Beslut
om investeringsbidrag bör fattas av länsstyrelsen och medel härför belasta det
samlade anslag som länsstyrelsen i varje län bör disponera för regional
utveckling i enlighet med de förslag jag tidigare redovisat.

Prop. 1981/82:113 106

Ränte-
och amorteringsanstånd på lokaliseringslån m. m.

Samtliga
lokaliseringslån löper med samma ränta. Enligl nu gällande regler fastställer
regeringen räntesatsen. Jag avser all föreslå regeringen alt för nya
lokaliseringslån skall fortsättningsvis samma räntesals tillämpas som för lån
som lämnas enligl förordningen (1978:507) om industrigarantilån. Detta innebär
med nuvarande räntesatser en höjning av räntan på lokaliseringslån med 0,5%.

Möjlighet
finns att bevilja amorteringsanstånd under högst fem år. Före den 1 juli 1979
fanns möjlighet att medge räntebefrielse under viss tid. 1 samband med att
denna avskaffades infördes i stället en möjlighet att bevilja ränteanstånd i
högst fem år. Det innebär enligl nuvarande regler att räntan vid anståndstidens
slut läggs till lånebeloppet och sedan amorteras i takt med detta. Ränteanslånd
innebär endast en likviditetsmässig förbättring för företagen eftersom den
upplupna räntan varje år måste bokföras som en kostnad. De nämnda
femårsfristerna kan efter beslut av regeringen förlängas om synnerliga skäl föreUgger.

Det
är ingen tvekan om all instrumentet ränteanslånd har bidragit tUl att göra det
regionalpoUliska slödystemet komplicerat. Missförstånd tycks ofta uppstå hos
förelagen om hur ränteanslånd skall bokföras. Jag förordar därför att
möjligheten att bevilja ränteanstånd i fortsättningen begränsas fill
undantagsfaU. Amorteringsanstånd bör dock liksom f. n. kunna beviljas om det
bedöms nödvändigt att förbättra företagens likviditet i inledningsskedet av en
verksamhet.

Säkerheter
för lokaliseringsstöd

Enligt
gällande bestämmelser skall säkerhet ställas för avskrivnings- och
lokaliseringslån. Enligt praxis krävs också säkerheter för anslåndsränla som
läggs tiU kapitalskulden på lokaliseringslån. När säkerhet fastställs skall
hänsyn tas liU låntagarens ekonomiska stäUning och behov av rimlig ekonomisk
rörelsefrihet. Eftersom avskrivnings- och lokaliseringslånen är utpräglade
riskkrediter godtas i regel säkerheter med sämre rätt än hypo-teksinstitul och
banker.

Det
ankommer på regeringen att närmare utforma bestämmelserna om säkerheter för
lokaliseringsstöd. För riksdagens informafion vUl jag dock här något redogöra
för min syn på vissa förslag från arbetsgruppen som rör frågan om säkerheter.

Enligt
äldre praxis har för lokaliseringsstöd om möjligt krävts tredubbel säkerhet,
dvs. dels pantbrev på fulla lånebeloppen i eventuell industrifastighet, dels
företagsinteckningar på samma belopp, dels borgen, också till fulla
lånebeloppen. En av anledningarna till detta är att förfarandet inte krävt
någon värdering av säkerheterna, vilket underlättat myndigheternas arbete.

Uttagandet
av realsäkerheter är en markering av lokaliseringsstödels affårsmässiga
grandval. De investeringar som kommer till stånd genom

Prop. 1981/82:113 107

stödet
ger på sikt staten reell säkerhet för de utlånade pengarna om den verksamhet
som fått stöd visar förväntad lönsamhet. Inflafionen verkar också i samma
riktning, säkerheterna ökar i värde. Del faktum att staten har realsäkerheter
för de utlånade pengarna ger också ökat inflytande och insyn i företagens
utveckling och underlättar därigenom uppföljningen av stöd. Om elt stödföretag
kommer på obestånd, skyddar säkerheterna ofta statens fordran, men kanske
viktigare ändå, säkrar inflytandet över hur företagets situation löses.

En
annan form av säkerhet som regelmässigt krävs är borgen. Borgen av exempelvis
ett moderbolag för ell dotterbolags förbindelser är elt naturligt inslag i
affärsverksamheten. Det avspeglar ju endasi den organisatoriska form under
vilken verksamheten bedrivs.

En
något annorlunda form av borgen är den som krävs av de privatpersoner som slår
bakom verksamheten. Detta personliga borgensåtagande kan inte betraktas som en
säkerhet på samma sätt som pantbrev och företagsinteckningar. Det måste i
stället ses dels som en markering av att den person som är viktigast för ett
projekts framgång, förelagsledaren, är övertygad om att satsningen kommer all
lyckas, dels som ett incitament för samme person att i lid vidta nödvändiga
åtgärder för företagets bestånd.

Beträffande
det personliga borgensåtagandet anfördes i 1979 års proposition om
regionalpolitiken att systemet med begränsat borgensansvar borde kunna komma
till ökad användning. Riksdagen hade inga erinringar häremot.

Övergången
år 1979 från den dåvarande formen av lokaliseringsbidrag till avskrivningslån
samt införande av ränteanslånd, har gjort att det belopp för vilket säkerhet
krävs i normalfallet har blivit betydligt högre. Dessutom har på senare år
kostnaden för uttagandet av pantbrev och företagsinteckningar ökat betydligt.

På
grund av bl. a. dessa två förhållanden har arbetsgrappen föreslagit att praxis
för uttagandet av realsäkerheter bör ändras så alt pantbrev och
förelagsinleckningar tillsammans i normalfallet las ul endast på de sammanlagda
beloppet av avskrivnings- och lokaliseringslån samt eventuellt ränteanslånd.
Fördelningen mellan pantbrev och förelagsinleckningar bör avgöras från fall
fill fall efter en värdering av säkerheterna.

Arbelsgmppen
har vidare föreslagit klarare regler för hur storleken av det begränsade
borgensansvaret bör bestämmas. Som riktlinjer bör därvid gälla att kravet på
personlig borgen för lokaliseringsstöd bör ställas på lägst 10% av de
sammanlagda beloppen av avskrivnings- och lokaliseringslån samt eventuellt
ränteanstånd. Borgensåtagandet bör dock gäUa lägst 100000 kr. (om lånesummoraa
inte är lägre). För stödbelopp överstigande 10 milj. kr. bör en lägre
procentsats kunna fillämpas. Om anlalel förelagsägare/ledare är fler än en bör
borgensbeloppet kunna anpassas härefter, dock bör endast i undantagsfall borgen
under 100000 kr. per person god-

Prop. 1981/82:113 108

tas.
Ett exempel på situafioner när lägre borgensbelopp bör kunna godtas är s. k.
lönlagarägda förelag.

Arbetsgrappen
har också tagit upp säkerhetsfrågor i samband med verksamheter som drivs av
statliga bolag, kommuner eller kommunala bolag. Enligt arbetsgrappens mening
bör huvudprincipen därvid vara att sådan verksamhet inte skall favoriseras
framför andra. Vad som tidigare sagts om att säkerheter ger inflytande m. m. på
verksamheterna gäller också fill viss del verksamheter drivna av dessa
huvudmän. Så långt som möjligt bör alltså samma krav stäUas på säkerheter för
kredUer till dessa. Ett speciellt problem som arbetsgruppen uppmärksammat i
detla sammanhang är del förhållandet att ett anlal kommuner på senare lid
ibland stött enskilda företag genom att lämna exempelvis kommunal borgen för
lån som företaget upptagit i bank. Kommunala engagemang för enskilda förelag
gör att företagel kan spela ut kommunerna mol varandra och på så sätl tvinga
sig ull fördelar av skUda slag. Härvid är det dessutom oftast de mindre och
svagare kommunerna som förlorar. Kommunernas engagemang kommer dessutom ofta i
konflikt med reglerna om den kommunala kompetensen.

De
krav på lönsamhet m.m. som ställs på en verksamhet som får regionalpolitiskt
stöd gör att bankerna, som normall får bättre säkerheter än staten för elt
investeringsprojekt, måste kunna acceptera dessa risker. I annat faU bör enligt
arbetsgrappen projektet troligen inte genomföras.

Remissinstanserna
är i allmänhet posUiva lill arbetsgruppens förslag. Eftersom uttagandel av
säkerheter till stor del är en fråga för den lånebevil-jande myndigheten
tillämpas redan nu riktlinjer av det slag arbetsgruppen lägger fram.
Beträffande frågan om kommunal borgen i samband med lokaliseringsstöd är
samtliga instanser som yttrat sig, bl. a. alla kommuner, eniga om all sådan
inle bör få förekomma om kommunen inle är låntagare.

För
egen del godtar jag de generella riktlinjer arbetsgrappen föreslår. Dessa överensstämmer
i alll väsentligt med den praxis som tUlämpas f n. För lokaUseringsbidrag och
lokaliseringslån bör alltså även fortsättningsvis ställas säkerhet. Vidare bör
liksom f. n., som en kompletterande säkerhet i allmänhet ställas personlig
borgen av de av bolagels ägare som har elt väsentligt inflytande över
verksamheten. Behovel av sådan borgen bör dock bedömas med hänsyn till
storleken av ägarnas kapitalinsats, andra säkerheter och övriga omständigheter.

Riksdagen
har i olika sammanhang i fråga om kommunernas roll inom regionalpolitiken
uttalat att det är statens uppgift att pä olika säll främja en lokalisering
lill de områden där behoven är störst. Kommunernas möjligheter att bedriva
verksamhet i egen regi begränsas också av all verksamheten måste inrymmas inom
den kommunala kompetensen. En kommun, ett kommunalägt bolag etc. kan enligt
nuvarande bestämmelser få lokaliseringsstöd endasi för turistverksamhet eller
uppförande av industrilokaler. Jag kommer senare i min framställning alt
föreslå all kommun etc. i vissa fall skall kunna få stöd även för
faslbränsleframställning. Av

Prop. 1981/82:113 109

naturliga
skäl bör kommunal borgen i samband med lokaUseringsstöd förekomma endasi om
verksamheten är kompetensenlig och stödberälligad. Sådan borgen bör således i
regel inle förekomma om annan än kommun eller kommunalt organ är låntagare.

UtbUdningsstöd

Ulbildningsslöd
kan lämnas för all inom ell förelag utbilda personal i samband med utökning
eller omstrakturering av verksamheten. Det krävs all verksamheten bedöms
medföra varaktig sysselsällning för de anställda och få fillfredsställande
lönsamhet och vidare alt det föreligger behov av särskiU kvalificerad
utbildning. Utbildningsslödels storlek bestäms som ett belopp per elev och
arbetstimme och fastställs från fall lill fall med hänsyn till bl. a.
utbildningskostnaderna och det regionalpolitiska intresset av att utbildningen
genomförs.

Beslut
om ulbildningsslöd meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) eller, om stödets
storlek överstiger 20 kr för varje person och utbildnings-timme, av regeringen.
Vid bedömning av utbildningsbehovet samarbetar AMS f n. med de centrala
yrkesnämnderna inom olika branscher.

Efterfrågan
på utbUdningsstöd har minskat under de senaste åren. Delvis är detla en
naturlig följd av att sysselsältningsslödet ökats, offertstödet införts och all
kravet på särskiU kvalificerad utbildning skärpts. Det har emeUertid också
visat sig att långa handläggningstider minskal stödets effektivitet. Delvis
sammanhängande med det sistnämnda är att de administrativa kostnaderna för
stödet bUvU relativt sett höga. AMS har mol denna bakgrand i 1981 års
anslagsframställning föreslagit att utbildnings-stödet i dess nuvarande form
omprövas och all i stäUet speciella utbildningskostnader får täckas med
offertslöd. Arbetsgrappen har studerat frägan och skisserat ett sätt att lösa
problemen genom vissa administrafiva förenklingar.

För
egen del viU jag anföra följande. Behovel av ett stöd med utbild-ningsstödels
inriktning har inte ifrågasatts i något sammanhang. Det är viktigt att höja den
tekniska nivån på industrin inom stödområdena.

Genom
mitt förslag om ändrad slödområdesindelning bortfaller en slor del av
olägenheterna med att låta utbildningskostnaderna täckas inom offertslödels
ram. Jag föreslår därför all utbildningsstöd avskaffas som särskild stödform
och ersätts av offerlslöd i de fall behov av särskUd kvalificerad utbildning
föreUgger.

Sysselsättningsstöd

Sysselsällningsslödet
är avsett att läcka allmänna inkörningskoslnader i nystartad eller utvidgad
verksamhet. Slödel lämnas i form av dels för-slaårsslöd, dels fortsall slöd
under upp lUl sex år. Del omfattar enbart ökningar av personalen och grundar
sig på den genomsnitfiiga sysselsättningen under elt år uttryckt i
årsarbetskrafter. Anlalel årsarbetskrafter

Prop. 1981/82:113 110

avrandas
lill närmast lägre hela tal vid beräkning av slödels storlek. Stödet utgår i
nuvarande stödområdena 4-6 och är differentierat efter stödområde.

Sysselsältningsslödet
är mer generellt utformat än övriga regionalpolitiska stödformer. I princip
föreligger en rätt lill sådant slöd om verksamheten är stödberälligad enligt
förordningen om regionalpolitiskt stöd samt uppfyller vissa allmänna vUlkor
för slöd och kravet på sysselsättningsökning. Endast vid ansökan om
förstaårsstöd för mer än tio årsarbetskrafter görs en särskild prövning av del
enskilda projektets föratsättningar och stödets samhällsekonomiska effekter.

Sysselsältningsslödet
höjdes kraftigt år 1979. Stödets storlek under olika år i de olika stödområdena
framgår av tabell i bilaga 4 (avsnitt 1.2.1.5). På grund av den svaga
induslrikonjunkluren har efterfrågan på sysselsätlningsslöd hittills inle
varit så stor som då förutsågs.

På
grundval av förslag från arbetsgrappen föreslår jag vissa marginella ändringar
i fråga om sysselsättningsstödet:

— antalet årsarbetskrafter avrandas, i likhet med vad
som gällde före den 1 juli 1979, till tiondels årsarbetskraft vid beräkning av
stödets storlek

— klarare riktlinjer ges för stödföratsältningarna då
en verksamhet övertas och i anslutning därtUl ges möjlighet tUl
förhandsprövning i dessa fall

— i övertagandefallen räknas sysselsättningsökningen
från kalenderåret närmast före övertagandet i stället för från årsgenomsnittet
under de tre närmast föregående åren.

Jag
vill beträffande förslagen anföra följande.

År
1979 gjordes den förändringen att antalet årsarbetskrafter avmndas lUl närmast
lägre hela anlal vid beräkning av stödet storlek. Tidigare utgick stöd även
lill tiondelar av en årsarbetskraft. Eftersom förändringen i första hand
drabbar små företag ansluter jag mig till arbetsgrappens förslag all antalet
årsarbetskrafter i fortsättningen skaU avrundas nedåt lill tiondels
årsarbetskrafter vid beräkning av slödels storlek.

Sysselsätlningsslöd
lämnas som jag tidigare nämnt i samband med nystartad eller utvidgad
verksamhet. En besvärlig fråga har under slödels hela tillvaro varit hur man
skall behandla de fall där utökningen av antalet sysselsatta sker genom helt
eUer delvis övertagande av annan verksamhet. I takt med att stödbeloppen höjs
blir det också aUt viktigare för en företagare att veta i vUken utsträckning
han vid exempelvis övertagandel av ett konkursdrabbal förelag kan räkna med att
sysselsättningsstöd kommer att lämnas.

Eftersom
sysselsättningsstödet är avsett alt täcka igångkörningskost-nader bör stöd i
princip inle lämnas för överlagandet av en verksamhet då dessa kostnader är
väsentligt lägre. I annat fall skulle stöd kunna komma att lämnas flera gånger
för i stort sett samma inkörningskostnader. Vidare skulle sysselsällningsslödet
kunna väsentligt påverka värdet av exempelvis ett konkursbo.

Prop.
1981/82:113 111

Jag
anser att följande riktlinjer bör gälla för när rätt till slöd skall föreligga
vid övertagande av en befintlig verksamhet eller med andra ord när en
stödberälligad ökning av sysselsättningen skall anses ha uppstått.

Ett
faU när sysselsättningen bör anses ha ökat är om den övertagna verksamheten har
en helt annorlunda produktionsinriktning och de övertagna tillgångarna är av
obetydligt värde för den nya verksamheten. Ett annat fall är när den övertagna
verksamheten varit nedlagd under en längre tid. Härmed menas då att någon
produktion inte förekommit i verksamheten, inte heUer i exempelvis en
konkursförvaltares regi. Den tid under vilken en verksamhet skaU ha legat nere
för att kvalificera till slöd bör inle vara alltför kort. Avgörande måste bl.
a. vara att det inte framstått som lönsamt att vänta ul denna fidpunkt. Som en
riktpunkt bör gälla att tiden bör vara lägst sex månader.

De
rikfiinjer som här beskrivs bör göra det lättare att i enskilda fall bedöma i
vilka fall stöd kan utgå. F. n. kan förhandsprövning ske i vissa avseenden i
fråga om sysselsättningsstöd. Jag föreslår att denna möjlighet utsträcks till
att avse också frågan om sysselsättningsökning föreligger i förhållande till
tidigare verksamhet.

En
av huvudreglerna för sysselsättningsstöd är vidare att stöd kan lämnas för del
antal årsarbetskrafter varmed sysselsättningen under ett år överstigit det
högsta antalet årsarbetskrafter under de tre närmast föregående åren. Syftet
med detta är att undvika stöd fill konjunkturbetingade variationer i
sysselsättningen. I de fall en verksamhet övertas kan denna regel få
otillfredsställande effekter. Ett företag som övertas efter alt exempelvis ha
kommit på obestånd har ofta minskat sin sysselsättning kraftigt under de
närmast föregående åren. Den som övertar en sådan verksamhet och slår samman
den med en annan kommer på så sätt kanske inte att kunna få sysselsättningsstöd
under tre år.

Utgångspunkten
för beräkningen bör därför i de fall förutsättningarna för slöd i övrigi är
uppfyllda vara det antal årsarbetskrafter varmed sysselsättningen överstigit
antalet årsarbetskrafter i den övertagna verksamheten under kalenderåret före
övertagandet.

Övriga
grander för sysselsältningsslödet bör kvarstå oförändrade. Jag avser all i
annat sammanhang föreslå regeringen vissa tekniska ändringar i bestämmelserna
om könskvotering för sysselsätlningsslöd.

Jag
vUl slutligen erinra om alt de begränsningar som finns för sysselsättningsstöd
i övertagandefall inte innebär att angelägna projekt behöver stoppas av
formella skäl. Offertstödet kan även fortsättningsvis lämnas i samma områden
som sysselsättningsstödet och kan komma till användning när andra stödformer
inte är tillämpliga.

offertslöd

Offertstödet
infördes år 1977. Beslut om offertslöd fattas av regeringen och dess tekniska
utformning avgörs från faU till faU. Offertstödet är avsett

Prop. 1981/82:113 112

att
användas när regionalpolitiskt stöd i annan form inle kan lämnas vilket inle
nödvändigtvis innebär ell högre slöd. Det kan användas i samtliga stödområden
när det gäller projekt inom den privata tjänste- och servicesektorn,
riksorganisafioner och administrativa funktioner inom större industriföretag.
För övriga typer av stödberättigad verksamhet kan offert-stöd beviljas inom
nuvarande stödområdena 4—6.

Vid stödets införande var
avsikten att staten på offert från ell förelag skulle betala särskild
ersättning lill företaget för att det vidtar åtgärder som staten i
regionalpolifiskt syfte önskar all företaget skall göra. I praktiken har slödel
främst kommU till användning dels genom att avskrivningslån i vissa fall
utformats med annorlunda viUkor, dels genom att stöd ulgåll för ändamål som
annars inte kan stödjas med bidragsmedel, l.ex. flyltnings-samt speciella
utvecklings- och marknadsföringskostnader, dels genom utformning av speciella
villkorslån. Därutöver har stödet, i större utsträckning än vad man tänkt sig
använts för att rädda sysselsättningen i förelag.

Offertstödet
har inte kommit till så stor användning som förutsågs vid dess införande. Detta
har bl.a. uppmärksammals av riksdagen, vUken uppmanat regeringen att verka för
ökad användning av stödformen. Arbetsgrappen har funnit att den begränsade
användningen av slödel beror på att övriga regionalpolitiska stödformer används
i första hand och fillgodoser de flesta stödbehoven.

För
egen del vUl jag anföra följande. Jag förordar att offertslöd fortsättningsvis
skall kunna lämnas fiU samfiiga typer av stödberättigad verksamhet inom hela
stödområdet. Övriga grunder för offertstödet bör kvarstå oförändrade.

Beträffande stödets
användning kan jag ansluta mig till arbetsgruppens uppfattning alt offertstödet
främst bör koncentreras på offensiva åtgärder. Med tanke på
konjunkturalsiklerna bör industrins investeringsbenägenhel komma att öka under
den närmaste tiden. Det är enligt min mening angeläget alt därvid med hjälp av
bl. a. offertstödet la till vara alla möjligheter till ökad sysselsättning i de
sämst ställda stödområdena. Med anledning av vad arbetsgrappen anfört om slöd
lill marknadsföringsåtgärder vill jag hänvisa till att jag i avsnittet om
regionaU nyförelagande föreslagit all slöd skall kunna lämnas för bl. a. sådana
åtgärder. Jag har vidare i den förut nämnda proposifionen om åtgärderna för de
små och medelstora förelagen samt om innovalionspolitikens inriktning (prop.
1981/82:118) förordat att de regionala utvecklingsfondernas medel i ökad
utsträckning skall användas till företagsulvecklande åtgärder, bl.a.
marknadsföringsprojekt. Någon förändring av de nuvarande flexibla
möjligheterna all använda offertstödet till liknande åtgärder bör emellertid
inte göras.

Jag
vill även erinra om att jag nyss förordat all utbildningsstöd skall avskaffas
som särskild stödform och de kostnader vartill utbildningsstöd kunnat lämnas
fortsättningsvis skall täckas inom offertslödels ram.

Prop.
1981/82:113 113

3.7.3
Stödberättigad verksamhet

F.
n. gäller i princip att endasi sådana verksamheter som kan påverkas i fråga om
lokalisering eller omfattning kan få stöd. Således kan slöd f n. lämnas till
företag som bedriver industriell eller induslriliknande verksamhet,
industriserviceverksamhet, vissa slag av parfihandel och uppdragsverksamhet
eller turistverksamhet, till sistnämnda bransch i första hand i stödområde 4, 5
och 6. Vidare kan kommun få slöd för turistverksamhet saml för att bygga mindre
industrilokaler för uthyrning på mindre orter. Regeringen har dessutom
möjlighet alt i varje särskill fall besluta om stöd lill förelag med annan
verksamhet, om verksamheten beräknas få särskild betydelse för näringslivet i
regionen eller annars bedöms vara av särskild regionalpolitisk betydelse.

Jag
anser att dessa regler för vad som är stödberättigad verksamhet i huvudsak bör
vara oförändrade. Jag föreslår dock i del följande vissa ändringar i fråga om
stödberättigad verksamhet inom turistnäringen, vidgade möjligheter att ge slöd
fill faslbränsleframställning samt all slöd i yissa fall skall kunna lämnas
lill privata investmentbolag.

F.n.
gäUer vidare all regeringen kan lämna förhandsbesked om viss verksamhet är
stödberättigad. Härvid prövas endast om verksamheten är av sådan art att
regionalpolitiskt slöd kan lämnas. Denna ordning bör bibehållas.

Mottagare
av regionalpolitiskt slöd kan f. n. vara svenska och utländska fysiska och
juridiska personer som bedriver slödberätfigad verksamhet inom det enskilda
näringslivet samt statliga förelag. Dessutom kan, som jag nyss nämnt, kommuner
erhålla regionalpolitiskt slöd för turistverksamhet och kommunala
industrilokaler. Jag föreslår i det följande vissa ändringar i fråga om
stödmoltagare, dels beträffande kommuns möjlighet all erhåUa slöd för
fastbränsleframställning dels vad avser privata förelags möjligheter att få
slöd lill mindre industrilokaler för uthyrning saml möjligheten för privata
regionala investmentbolag all få lån all användas som kapitaltillskott i
slödberälligade förelag.

Arbetsgrappen
har bl.a. utrett stödet lill uppförande av industrilokaler för uthyrning. En
sammanfattning av arbetsgruppens rapport har bilagts proppsitionen (bilaga 4).

Lpkajiseringsstöd
tUl industrilokaler för uthyrning lämnas f n. dels tUl Stiftelsen
Industricentra, dels tUl kommunala industrilokaler.

Stiftelsen
Industricentra

År
1973 påbörjades en försöksverksamhet med statliga industricentra i regionala
centra i det inre stödområdet (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248).
Syftet med verksamheten är att uppföra industrilokaler för uthyrning. Huvudman
är Sfiftelsen Industricentra, som har lill uppgift att planera, uppföra, äga
och förvalta industricenleranläggningarna saml i övrigt verka för alt skapa
goda förutsättningar för verksamheten i anlägg- 8 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr
113

Prop. 1981/82:113 114

ningarna.
Stiftelsen skall i detla syfta akfivt verka för företagsetableringar i
beslutade och planerade industricenteranläggningar. Stiftelsens förvaltning är
lokaliserad till Skellefteå och omfattar sju anställda.

Sfiflelsens
verksamhet är bunden av riksdagsbeslut på så säll all riksdagen har beslutat
om utbyggnaden av industricenteranläggningar i varje särskill fall och medgett
all medlen för regionalpolitiskt slöd får användas för ändamålet, varvid som
anslagsvillkor gäller vissa riktlinjer för uthyrningen m. m., som anges i del
följande.

Industricenleranläggningarna
har byggts ul stegvis sedan år 1973 och omfattar i febraari 1982 färdigställda
lokaler i Strömsund, Lycksele, Ljusdal och Haparanda. Den sammanlagda
lokalytan på ca 56000 m" uthyrs till 22 hyresgäster med 384 anställda,
varav 378 ulgör nya arbetslillfällen på respektive ort. Induslricenlerlokaler
med en sammanlagd yta på ca 12000 m är under färdigställande i Ange och
Vilhelmina.

Hyran
i industricenleranläggningarna skall ligga på en nivå som motsvarar de kostnader
som företagen kan räkna med om de bygger egna lokaler med statligt
lokaliseringsstöd. Finansieringen av investeringarna har därför ordnats på ett
sätt som ungefär motsvarar lokaliseringsstödet enligl de maximiregler som
gäller inom nuvarande stödområde 5 och 6. Industricenleranläggningarna
finansierades sålunda fram t. o. m. juni 1979 med lokaliseringsbidrag (65%),
lokaliseringslån med 20-årig annuitet (ca 13%) och tre års räntebefrielse och
amorteringsanstånd samt kapitaltillskott till stiftelsen (ca 22%). Fr.o.m. de
ansökningar om utbyggnad som inkommit efter den 1 juli 1979 har investeringarna
finansierats lill 70% med avskrivnings- och lokaliseringslån saml 30%
kapitaltillskott. Regionalpolitiskt slöd för byggnadsinvesteringar har sedan år
1973 beviljats stiftelsen med ca 80 milj. kr. i lokaliseringbidrag, ca 74 milj.
kr. i avskrivningslån, ca 29 milj. kr. i lokaliseringslån och ca 67 milj. kr. i
stiftelsekapital.

Stiftelsens
kostnader för driften av anläggningarna skall läckas av hyrorna från
hyresgästerna (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/ 79:435). De
regionalpolitiskt mofiverade kostnaderna för stiftelsens verksamhet kan
däremot täckas av statsbidrag.

Stiftelsen
Industricentras lokaler skall hyras ut lill förelag med verksamhet som är
berättigad fill regionalpolitiskt slöd. I undanlagsfall får lokaler uthyras
lill serviceförelag ulan rätt lill regionalpolitiskt slöd med hänsyn fill alt
serviceföretagen kan bidra lill utbudet av industriservice i vid mening inom
anläggningarna. Den gemensamma servicefunktion som hittills byggts ul är
förelagshälsovård i anläggningarna i Strömsund och Ljusdal.

Riksdagen
har påpekat (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) behovel av ökat regionall
inflytande över stiftelsens verksamhet. Även stiftelsen har i skrivelse fill
regeringen uttryckt önskemål om ökade möjligheter lill lokall engagemang i
verksamheten och förbättrade kontakter med regionala myndigheter.

Prop.
1981/82:113 115

Arbetsgrappen
inom industridepartementet har sett över verksamheten och lämnat förslag till
ändringar i vissa hänseenden.

Med
anledning av önskemålen om ett ökat lokalt och regionalt inflytande över
stiftelsens framlida verksamhet har arbetsgruppen diskuterat alternativa
ägarkonstellalioner där kommunerna övertar hela eller delar av ägaransvaret
för industricenteranläggningarna. Bl. a. framförs tanken all bilda lokala
aktiebolag med kommunall helt- eller delägande i varje
induslricen-leranläggning. För att riksdagen skall kunna ta ställning lill hur
ett ökat regionalt inflytande bör utformas på längre sikt föreslår
arbetsgruppen att frågan skall behandlas i en särskild utredning. Behoven av
ökat lokall inflytande och förbättrat regionalt samarbete kan lUls vidare
tillfredsställas genom en förstärkning av de lokala samarbelsrådens status och
sammansättning. Någon anledning all f. n. byta associationsform finns inle.

Arbetsgrappen
har vidare föreslagit alt verksamheten bör konsolideras på nuvarande orter men
att ett begränsat antal ytterligare centra bör kunna byggas. Inför kommande
projekt bör finansieringen av stiftelsens anläggningar ändras på så sätt att
ett visst mått av stimulans till kostnadsreduktion införs i finansieringen.
Detta föreslås ske genom all del tillskott lill stiftelsekapital som hittills
utgått med 30% av investeringskostnaden reduceras lill hälften och alt
mellanskillnaden lånas upp på den öppna kreditmarknaden. De regionalpolitiskt
motiverade kostnaderna för stiftelsens verksamhet föreslås även i
fortsättningen bli läckta av statligt bidrag. Arbetsgrappen anser slutligen all
stiftelsen bör eftersträva all hyresförela-gen utnyttjar mer av gemensam
service av olika slag.

För
egen del ansluter jag mig lUl uppfattningen alt sltflelsen nu nått en sådan
stabilitet att den bör tilldelas ökad självständighet och ökat ansvar. Jag
ansluter mig vidare till arbetsgrappens förslag om att frågan om lokala
aktiebolag med kommunall helt- eller delägande i varje anläggning bör utredas
särskilt. Jag avser att i särskild ordning föreslå regeringen att direktiv
lämnas för ett sådant utredningsarbete.

Liksom
arbelsgmppen anser jag all finansieringen av stiftelsens anläggningar med
hänsyn lill den kredilvärdighet som stiftelsen nu besitter bör ändras.
Fiertalel remissinstanser är dock kritiska lill en minskning av den statliga
finansieringen av stiftelsens anläggningar med tanke på den hyres-höjande
effekt en sådan åtgärd förväntas få. Jag har tidigare föreslagit all
lokaliseringsstöd i framtiden skall utgå med samma villkor till maskiner och
inventarier som till byggnader. Den föreslagna ändringen bör i viss omfattning
motverka den hyreshöjande eflekt som elt minskat bidrag till stiftelsekapital
kan få. Med hänsyn fill remissinstansernas kritik av förslaget fill ändrad
finansiering förordar jag att statsbidraget lill stiftelsekapital sänks med
endast en tredjedel från nuvarande 30% till 20% av investeringskostnaden.
Därmed kommer i framfiden 10% av stiftelsens investeringar att finansieras på
den öppna kreditmarknaden. EnUgl min mening bör den föreslagna ändringen verka som
ell incitament för stiftelsen när del

Prop. 1981/82:113 116

gäller
alt hålla nere kostnaderna för kommande investeringar. De regionalpolitiskt
motiverade kostnaderna för sfiflelsens verksamhet bör även i fortsättningen
kunna täckas av statsbidrag.

Bestämmelserna
för hyresgästernas verksamhet bör vara oförändrade. Det innebär att lokalerna
liksom hillills i första hand skall hyras ul lill förelag med sådan verksamhet
som är berättigad till regionalpolitiskt slöd.

Målet
för Stiftelsen Industricentras verksamhet bör vara att styra den industriella
expansionen till orter där den kan få de regionalpolitiskt största effekterna.
Därvid bör sfiftelsen även söka bidra till en förbättring av den industriella
miljön på orten bl.a. genom alt eftersträva en sådan sammansättning av
hyresgästernas verksamhet att en mångsidig industristruktur byggs upp.
Hittillsvarande verksamhet har i hög grad inriktats på att planera och uppföra
anläggningar. Sfiftelsen kommer i och med färdigställandet av de första
etapperna i Ange och Vilhelmina all kunna erbjuda så pass många lokaler för
uthyrning, att dess framtida verksamhet i högre grad bör ägnas åt rekrytering
av hyresgäster och därmed en förbällring av respektive orts induslrieUa miljö.
Stiftelsen bör således i första hand konsolidera sin verksamhet på nuvarande
orter. När det gäller frågan om ytterligare industricenteranläggningar
konstaterar jag alt del fortfarande fmns elt anlal orter inom stödområde A och
B med en låg andel industrisysselsatta och med en ensidig industristruktur.
Jag anser därför alt elt begränsat antal ytterligare centra bör byggas. Jag
föreslår att det sker i GäUivare och Sveg.

Kommunala
industrilokaler

År
1977 infördes ett särskilt bidrag lill kostnader för byggande av mindre
kommunala industrilokaler för uthyrning i mindre orter i främst det dåvarande
inre stödområdet, motsvarande i stort sell nuvarande stödområde 5 och 6 (prop.
1976/77:100 bil. 17, NU 1977/78:23, rskr 1977/78:304). Därmed avsågs lokaler
på upp lill 2000 m i orter företrädesvis mindre än kommunala centra. Genom
riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1979 avskaffades bidragsformen och i
slällel infördes lokaliseringsstöd som stödform för byggandet av sådana
lokaler. Samtidigt utvidgades stödverksamheten till att omfatta stödområde
4-6. Sedan den 1 juli 1981 kan i stödområde 5 och 6, om inget talar däremot,
kommunala industrilokaler byggas även om hyreskontrakt inle finns tecknat för
någon del av lokalerna. F. n. gäller vidare att regeringen intill utgången av
juni 1982, om särskilda skäl finns, kan besluta om slöd lill kommunala
industrilokaler till kommuner utanför stödområde 4-6, främst i Bergslagen, som
särskill hårt drabbats av strakturomvandlingen inom stålindustrin och
gruvnäringen.

Mofivel
för att införa ell slöd till kommunala industrilokaler var alt ge de ekonomiskt
och sysselsättningsmässigt mest utsatta kommunerna i landet möjlighet att förse
mindre, nystartade eller expansiva förelag med lokaler. Några restriktioner mot
omflyttning av företag inom orten eller krav på ny

Prop. 1981/82:113 117

sysselsättning
angavs inte. Bakgmnden tiU reformen var erfarenheten att ekonomiskt starka
kommuner ofta byggde induslrUokaler på egen hand, vilket de mest utsatta
kommunema inle hade möjlighet till. Del förelåg därför en påtaglig risk all
verksamheter flyttades från mindre lill större kommuner.

Sedan
år 1977 har ett 30-tal kommuner beviljats stöd för uppförande, om- eller
tillbyggnad av 45 industrilokaler med en sammanlagd lokalyta om 115000 m. 1
oktober 1981 sysselsattes sammanlagt ca 1200 personer i lokalerna. Därav var ca
150 arbetstillfällen (13%) nyfillkomna. De flesta hyresföretagen var således
inom orten omflyttade företag. Totalt har ca 76 milj. kr. beviljats i bidrag
eUer avskrivningslån och ca 10 milj. kr. i lokaliseringslån. Ytterligare ett
20-lal lokaler med en sammanlagd lokalyta om 33 000 m var under byggnad eller
under planering. Till dessa har beviljats ca 56 milj. kr. i bidrag eller
avskrivningslån och ca 15 milj. kr. i lokaliseringslån.

Lokaliseringsstöd
tiU uppförande av kommunala industrilokaler har normalt lämnats enligt de
maximiregler som gäller för resp. stödområde 4, 5 och 6. Endasi förelag med
industriell eller induslriliknande verksamhet eller induslriserviceverksamhel
får hyra kommunala industrilokaler.

I
enlighet med arbetsgrappens förslag förordar jag att lokaliseringsstöd i
fortsättningen skall kunna lämnas lill byggande av kommunala industrilokaler i
stödområdena A-C under i huvudsak samma föratsättningar som f. n. Bidragsdelen
bör dock sänkas fill en sådan nivä att lokaliseringsbidrag till kommunala
industrilokaler lämnas med 10 % lägre stöd än vad som är maximaU i resp.
stödområde. Endast i undanlagsfall och genom beslut av regeringen kan liksom f.
n. högre slöd lämnas. Vidare bör en koncentrafion av stödgivningen ske tiU
mindre orter genom preciserade krav i vissa avseenden. Följande riktlinjer bör
gälla.

Stödet
till byggande av kommunala industrilokaler hör lill de mest avgränsade
regionalpolitiska stöden genom inriktningen på de mest prioriterade områdena,
de minsta orterna och de mindre och medelstora förelagens behov. 1 alla dessa
avseenden har under de senaste åren en tendens mol aUl vidsträcktare
tillämpning varit starka. Detta beror bl.a. på att företagen ofta vUl undvika
all binda sina resurser i industrifastigheter. Del bör dock inte vara en
samhäUsuppgift att medverka till en sådan utveckling. Stöd tiU byggande av
kommunala industrilokaler bör därför fortsättningsvis förbehållas mindre orter
inom stödområdena A-C. Lokalerna bör vidare inte utan särskilda skäl byggas
större än 2000 m och i normalfallet bör de avse uthyrning till mer än ett
företag. Risk föreligger annars alt stödet kommer i konflikt med reglerna om
den kommunala kompetensen. Vidare bör för slöd gälla att de filltänkta hyresförelagens
möjligheter att själva bygga lokaler måste vara små. Endasi när synnerliga skäl
till undantag från de nu nämnda kraven kan påvisas bör undantag kunna komma i
fråga.

Prop.
1981/82:113 118

Finansieringen av kommunala industrilokaler bör vidare
ändras. Samhällsstöd kan av regionalpolitiska skäl utgå till byggande av
industrilokaler såväl direkt til! ett enskilt företag som till Stiftelsen
Industricentra eller till en kommun. I alla dessa fall kan stöd utgå efter
samma procentsats. Eftersom slödels storlek även bestäms utifrån bl.a.
subventionen per nyanställd blir det enskilda företag som bygger egna lokaler
och har en känd rekryteringsplan ofta missgynnat i förhållande till kommuner,
för vilka subventionsnivån inle begränsas av en viss känd sysselsättningseffekt.
Erfarenheterna har dessutom visat att del förekommer all kommuner utöver det
regionalpolitiska slödel ytterligare subventionerar byggkostnaden. För all
komma fill rätta med de beskrivna problemen och med hänsyn till förslaget om all
den statliga finansieringen av Stiftelsen Industricentras investeringar skall
minskas på motsvarande sätl, bör även subvenlioneringen av kommunala
industrilokaler minskas med 10 % av investeringskostnaden. Del innebär all en
högre stödprocent kan utgå lill det enskilda förelaget än fill kommunen,
varigenom del bör bli mer attraktivt för förelagen att bygga egna lokaler.

Jag vill också erinra om all jag fidigare föreslagit all
lokaliseringsbidrag i framliden skall kunna lämnas på i stort sell samma villkor
lill maskiner som lill byggnader. Den föreslagna ändringen bör ge utrymme för
att minska det hyrande företagels kapitalkostnader för maskininvesleringar. En
överflyttning av subventionen från den hyrda lokalen lill företagels rörelse
innebär vidare enligl min mening elt bättre slöd lill förelagen.

Med de möjligheter lill långa lånelider som finns f n. bör
även forlsällningsvis lokalhyrorna kunna hållas på en rimlig nivå. Ell visst
minskat hyresbehov bör även kunna uppnås genom den av mig tidigare föreslagna
ändringen all lokaliseringsbidrag kan lämnas även lill byggnadsinvenlarier ulan
krav på alt inventarierna skall utgöra en avsevärd del av de lokala
investeringskostnaderna.

Arbetsgrappen har föreslagit all stöd lill nya kommunala
industrilokaler inle bör lämnas lill kommuner som i strid med gällande
bestämmelser hyr ul befintliga kommunala industrilokaler till icke
slödberälligade företag. En uttrycklig regel av sådan innebörd är knappast
lämplig, bl.a. med hänsyn till all regler redan finns om följderna av alt bryta
mol uppställda villkor för lokaliseringsstöd. Del är dock självklart att det
måste vara en starkt försvårande faktor för elt positivt beslut om en kommun
som ansöker om stöd har brulU mot villkoren för ett fidigare slöd. Det
ankommer på den myndighet som skall pröva ansökningen om slöd all ta ställning
också i denna fråga.

Vissa gemensamma frågor för Stiftelsen Industricentra och
kommunala induslrUokaler

Med anledning av riksdagens ullålande 1981 om
regionalpolitiskt stöd till byggande av industrilokaler (AU 1980/81:23, rskr
1980/81:233), vill jag nu

Prop.
1981/82:113 119

mot
bakgrund av arbetsgruppens förslag redovisa min syn på samordningen mellan
användningen av Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler som
regionalpolitiska medel.

Den verksamhet som utövas
genom byggande av statliga industricentra och kommunala industrilokaler ulgår
från samma medel - industrilokaler att hyra. Stiftelsen Industricentra och
berörda kommuner arbetar emeUertid enligt arbetsgruppen i viktiga avseenden
under skilda föratsättningar. När del gäller ortsinriktningen är det
stiftelsens uppgift att bygga lokaler i orter av strategisk betydelse för den
regionala utvecklingen i nuvarande stödområde 5 och 6. De kommunägda lokalerna
däremot kompletterar utbudet av hyreslokaler i mindre orter i nuvarande
stödområde 4—6. De är också inriktade på mindre företag.

En
annan och avgörande skillnad mellan Stiftelsen Industricentra och kommunala
industrilokaler är kraven pä hyresgästerna. Stiftelsen har kravet all som
hyresgäster acceptera endasi förelag som kan ge sysselsättningsexpansion för
orten. För de kommunala industrilokalerna gäller däremot inga krav på
nettoliUskott av arbetslillfällen till orten.

För all mäta
sysselsättningseffekten per insatt slödkrona av lokaliseringsstöd har
arbetsgrappen använt den totala statliga subventionen per nyll arbetstillfälle
som måttstock. Del statliga stöd som utgått lill Stiftelsen Industricentra
motsvarar en subvention om ca 285 000 kr. per nytt arbels-tillfälle i de fyra
färdiga anläggningarna. 1 de hillills färdigställda kommunala
industrilokalerna uppgår samma subvenlionsmått lill ca 500000 kr. per nyll
arbetstUlfälle. I båda fallen har lokaliseringsbidrag och avskrivningslån
satts i relation till antalet nya arbetslillfällen. De riktvärden för
subvention per nytt arbetstillfälle som för närvarande gäller för förelag som
investerar på egen hand med lokaliseringsstöd inom stödområdena 5 och 6 uppgår
till 250000 kr. resp. 325000 kr.

Sysselsättningseffekten
per insatt slödkrona av lokaliseringsstöd ger enligt arbetsgruppen naturligtvis
inte fullständigt ullryck för den regionalpoUliska nyttan av del statliga
slödel. Relativt stora statliga subvenfionsin-satser i företag inom nya
konkurtenskraftiga industribranscher, i företag som förstärker den regionala
industristrukturen genom att fylla luckor i en tillverkningskedja, i
serviceutbudet eller i ett från struklursynpunki strategiskt viktigt företag
som t. o. m. minskar sin sysselsällning vid en investering, kan vara av störte
regionalpoUlisk betydelse än många billiga och nya arbetsliUfällen i ett
industriföretag med traditionell tillverkning i en nedåtgående bransch.
Subvention per nytt arbetstillfälle bör därför inte ensam fillmälas avgörande
betydelse.

När
det gäller den relativt höga subvenlionsnivån på del regionalpoUliska stödet
till lokaler för uthyrning anser arbetsgruppen all den avgörande frågan blir om
de särskilda uppgifter som Stiftelsen Industricentra resp. de kommunala
industrilokalerna skall fuUgöra skall anses så vikliga all de motiverar en
högre slatsfinansiell belastning per nytt arbelstillfälle än

Prop. 1981/82:113 120

stödet
till enskilda företag som bygger själva. Enligt arbetsgruppen är Stiftelsen
Industricentra på väg att på ett godtagbart sätt lösa sin svåra men viktiga
uppgift och den relativt begränsade merkostnaden kan därför anses motiverad.
När det gäller kommunala industrilokaler anser arbetsgruppen däremot att
subventionsnivån per nyll arbetstillfälle är hög. För små orter och företag i
de regionalpolifiskt hårt utsatta regionerna bör del dock vara av
utomordentligt slor regionalpolitisk betydelse att med slalligl slöd underiätta
även befintliga förelags överievnad och rationalisering, trots att anlalel nya
arbelsliUfällen blir mycket begränsat.

Arbetsgruppen
anser därför alt kommunala industrilokaler, fill skillnad mot Stiftelsen
Industricentras anläggningar, även i framtiden bör kunna användas för uthyrning
lill företag som inle ger någon sysselsättningsökning på orten.

Några
remissinstanser finner den höga subventionsnivån på del regionalpolitiska
stödet tiU kommunala industrilokaler fuUt motiverad. De menar bl. a. att hänsyn
även bör tas lill sysselsättningen i de lokaler som förelagen i kommunala
industrilokaler flyttat ut ur. Andra anser däremot att de särskilda uppgifter
som Stiftelsen Industricentra och de kommunala industrUokalerna skall fuUgöra
inte motiverar de höga subvenlionsni-

våerna.

Beträffande
stafiigt stöd lill byggande av industrilokaler viU jag först slå fasl att
ansvaret för lokalanskaffning för näringslivets behov primärt är en fråga för
företagen själva. Del är endasi i väl definierade särfall som samhället bör gå
in med subventioner för att underiätta lokalanskaffning för förelag. Enligt min
åsikt bör det förekomma endasi av regionalpolitiska skäl och när det gäller
lokaler för uthyrning endast i de regionalpolitiskt högst prioriterade
stödområdena.

Jag
anser all lokaler för uthyrning till rimliga priser är en viktig lokaliseringsfaktor,
oavsett om del gäller större industricenlersalsningar i större orter eller
enstaka lokaler i mindre orter. Från det hyrande förelagets synpunkt är det en
fördel alt snabbi tillgängliga lokaler med rimlig hyra finns och att företagel
slipper problem med kapitalanskaffning för all bygga egna lokaler. För ell
mindre, nyelableral företag kan problem med kapitalanskaffning omöjliggöra en
expansion och omflyttning till större lokaler, även om regionalpolitiskt slöd
kan utgå lill förelaget för att bygga egna lokaler. Som hyresgäst kan förelaget
i slällel använda sill oftast begränsade kapital till att investera i maskiner
och lill rörelsekapital.

Nuvarande
syslem med regionalpolitiskt stöd för byggande av lokaler för uthyrning har
emellertid medfört all förelagen i allt högre grad förväntar sig att det skall
finnas lokaler att hyra och all de av den anledningen inte ens på sikt planerar
att bygga egna fastigheter. Resultatet kan bli all samhället i framliden får
ännu störte ansvar för förelagens lokalanskaffning. Krav har redan rests på
samhällsägda lokaler för uthyrning även utanför stödområdena. Särskilt
beträffande de kommunala lokalerna kan

Prop. 1981/82:113 121

denna
utveckling leda lill att företagen blir tillfälliga hyresgäster som flyttar
igen, kanske till andra kommuner, när bättre förmåner erbjuds. Det finns därför
enligl min mening också en risk all kommunerna i framfiden kan få en mängd
industrilokaler för uthyrning slående lomma.

För
egen del anser jag att Stiftelsen Industricentra och de kommunala
industrilokalerna fyller två från varandra skilda funktioner. Stiftelsen Industricentra
skall tillhandahålla lokaler för uthyrning i orter av strategisk betydelse för
den regionala utvecklingen. Sfiftelsen skall vidare verka för all rekrytera
hyresgäster som ökar sin sysselsättning på orten samt alt förbättra den
industriella miljön på resp. ort. I den verksamheten är lokaler för uthyrning i
en inle alltför liten ort med en industriell miljö under utveckling en
betydelsefull faktor.

Kommunala
industrilokaler för uthyrning är mera ett alternativ för på mindre orter
befintliga småförelag som behöver nya lokaler för all expandera eUer
rationalisera sin verksamhet och som inle har ekonomiska eller praktiska
möjligheter alt bygga egna lokaler. Jag delar arbetsgruppens uppfattning all
skUlnaden mellan Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler när
del gäller rekryteringen av hyresgäster bör beslå.

Beträffande
sysselsättningseffekten per insatt slödkrona anser jag liksom arbetsgrappen
att detta mått ger ell ofullständigt uttryck för nyttan av stödinsatsen. Med
tanke på de inskränkningar i främst finansieringen som föreslagits bör
verksamheten med Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler
fortsätta trots konstaterade höga subvenfionssiffror per nytt arbelstillfälle
för speciellt de kommunala industrilokalerna.

Privata
industrilokaler för uthyrning

Fastighelsförvaltande
bolag som hyr ul lokaler lill förelag med stödberättigad verksamhet kan f n.
få stöd om äganderätten till bolaget ligger hos samma fysiska eller juridiska
intressenter som dominerar industriförelaget. Slöd kan även ges för alt bygga
gemensamma lokaler både i de fall de rörelsedrivande förelagen direkt äger
lokalen och när ägandet utövas indirekt genom ell särskilt
fastighelsförvaltande bolag.

I enlighet med förslag
frän arbetsgruppen förordar jag att lokaliseringsstöd lill privata
industrilokaler skall kunna lämnas enligl samma villkor som föreslås gälla för
stöd till kommunala industrilokaler. Som grandläggande villkor bör således
gälla all slöd skall lämnas sparsamt och endasi på de från regionalpolitisk
synpunkt mest utsatta orterna. Del innebär bl. a. att stödet begränsas till
stödområde A-C och alt stöd får lämnas främst för mindre lokaler i mindre
orter. Möjligheterna för de tilltänkta hyresgästerna att själva bygga måste
först undersökas. Uthyrning får ske endasi lill förelag med industriell eller
induslriliknande verksamhet eller induslriserviceverksamhel.

Vid
prövning av en ansökan om stöd till privata industrilokaler måste den tiUtänkte
hyresvärdens ekonomiska förutsättningar all genomföra pro-

Prop.
1981/82:113 122

jektet
klarläggas på ell mer ingående säll än då en kommun ansöker om slöd. Härvid bör
exempelvis vägas in sökandens ekonomiska ställning, hyreskontrakt som kan
finnas tecknade för lokalerna, säkerheternas värde etc.

Om
villkoren för lokaliseringsstöd till privata industrilokaler på detta sätl
anpassas till vad som gäller för slöd liU kommuner bör det även vara möjligt
för kommuner och privata byggherrar att få slöd för ell gemensamt bildal bolag
för uppförande av industrilokaler.

Stöd
tiU företag inom turistnäringen

Efter
samråd med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen får jag anföra
följande. Lokaliseringsstöd har kunnat lämnas lill förelag inom turistnäringen
alltsedan stödverksamhetens början. F. n. gäller att stöd kan lämnas lill
turistverksamhet inom stödområdena 4-6 samt, om särskUda skäl finns, inom
stödområdena 1-3. 1 det senare fallet skall stöd företrädesvis lämnas inom
primära rekreationsområden inom stödområde 3. Stöd kan lämnas även lUl kommuner
och kommunägda förelag. Vid slöd till turistverksamhet gäller all längsta
löptid för lokaliseringslån är 25 år jämfört med 20 år för andra verksamheter.

I
likhet med vad arbetsgruppen föreslagit förordar jag nu att följande
förändringar skall gälla i fråga om stödet fill turistverksamhet:

- stöd
bör kunna lämnas inom stödområde A och B saml, om särskilda

skäl föreligger, inom primära rekreationsområden i stödområde C,

- slöd
bör i första hand lämnas fill befintliga turistanläggningar och turist

orter,

- slöd,
som bidrar till att förlänga turistsäsongen, bör även kunna lämnas

till vissa slag av serviceaktivileter, kurs- och konferensverksamhet samt

marknad sföringsorgan.

Förslagen
grandas på följande överväganden. Lokaliseringsstöd lill företag inom
turistnäringen har hillills främst lämnats till olika slag av boendeanläggningar
som betjänar mer än en lokal marknad. Denna ordning bör i huvudsak Ugga fasl
men preciseras och kompletteras i vissa avseenden. Vid bedömningen av om en
verksamhet är slödberätfigad bör syftet med verksamheten eller effekterna därav
vara utgångspunkter. Även verksamheter som förbättrar turistnäringens
infrastruktur, påverkar elt områdes attraklivitet från turislsynpunkl eller
förbättrar föratsättningarna för annan turistverksamhet bör således i vissa
fall vara slödberälfigade.

Detta
gäller bl.a. olika slag av service och aktiviteter som ofta växer fram vid
sidan av boendeanläggningarna såsom serveringar och nöjeslokaler saml verksamheter
förankrade i lokala traditioner som rolslöjd, träsnide m.m. Undersökningar har
visat alt den sysselsättning som turismen skapar inte enbart ligger i själva
boendel utan lill slor del i detla slag av service och verksamheter. Föratom
alt ge direkt sysselsällning kompletterar dessa verksamheter
boendeanläggningarna, höjer områdets at-

Prop.
1981/82:113 123

traklivilet
och medverkar därigenom direkt lill en säsongsförlängning vid
boendeanläggningarna.

Det
kan i vissa fall vara svårt att dra en gräns för vad som skall betraktas som
sådan "turistservice". En utgångspunkt bör därvid vara syftet med och
omfattningen av verksamheten saml dess målgrupp. En livsmedelsbutik eller en
bensinstation kan visserligen ha en myckel slor del av sin omsättning från
turismen. De har emeUertid oftast sin grund i lokalbefolkningens behov och
ingår i den lokala servicen och bör därför inte vara slödberälligade.

För
alt underlätta en förlängning av säsongen för boendeanläggningarna bör vidare
även kurs- och konferensverksamhet kunna vara stödberättigad som komplement
till mer konvenfionell turistverksamhet. Även regionala boknings- och
marknadsföringsorgan bör kunna få slöd, eftersom de medverkar till ett bättre
utnyttjande av turistanläggningarna.

Marknaden för turism
bedöms i dag som växande men är inte obegränsad. Om slöd lämnas till
turistverksamhet i områden där det även finns goda möjligheter för annan
verksamhet, t. ex. industri, kan det innebära alt underlaget för anläggningarna
inom ijällområdel minskar så kraftigt all de inle blir lönsamma eller att det
inle blir möjligt all där bygga ul turistnäringen. För alt bibehålla
möjligheterna att skapa ny sysselsällning i de mest utsatta områdena, där
förutsättningarna för annan verksamhet ofta saknas och turism därför inle
sällan är den enda verksamhet som kan ge ökad sysselsättning, bör slöd till
turistverksamhet främst lämnas i dessa områden, dvs. i stödområdena A och B. 1
stödområde C bör dock slöd kunna lämnas inom primära rekreationsområden i
särskilda fall.

För
all på bästa sätl nyttiggöra redan investerat kapital bör vidare stöd
fortsättningsvis lämnas i första hand till befintliga turistanläggningar och
turistorter. Slödel kan härigenom medverka fill alt skapa turistanläggningar
och turistorter som kan erbjuda olika slag av boende, ett brett
aktivitets-utbud samt en god service, bl. a. goda kommunikationer.

Vad
jag nu förordar följer på viktiga punkter arbetsgruppens förslag, som fått
övervägande stöd under remissbehandlingen. Tanken att koncentrera stödet lill
de mest utsatta områdena har dock mött motstånd från områden som missgynnas. Av
de skäl som jag nyss anfört anser jag del dock vara nödvändigt med en sådan
koncentration.

Jag
viU i detla sammanhang även erinra om förslaget i regeringens proposition (1981/82:118)
om åtgärder för de små och medelstora förelagen saml om innovalionspolitikens
inriktning alt även turistförelag skall omfattas av utvecklingsfondernas
målgmpp.

Stöd
tiU fastbränsleframstäUning

F.
n. kan regionalpolitiskt slöd i regel inle lämnas lill företag som producerar
bränsle. Undantagsvis kan regeringen dock ge stöd till verksamhet som har
särskild regionalpolifisk betydelse men som normalt inle är slöd-

Prop. 1981/82:113 124

berättigad.
Regeringen har sålunda i ett förhandsbesked förklarat all regionalpolitiskt
slöd kan lämnas enligt denna undantagsbestämmelse till vissa delar av ett
fastbränsleprojekt i Lycksele kommun. Delegationen (I 1980:08) för uppbyggnad
av en oljeersällningsfond (oljeersällningsfonden) har däremot möjlighet alt stödja
anläggningar för såväl bränsleframsläll-ning som energiproduktion, enligt
förordningen (1980:1085) om stafiigt slöd för åtgärder alt ersätta olja, m. m.

I
enlighet med förslag från den arbetsgrupp som gjort en översyn av del
regionalpolitiska stödet till näringslivet förordar jag alt regionalpolitiskt
slöd fortsättningsvis skall kunna lämnas lill faslbränsleframställning i mer
reglerade former. De flesta remissinstanser, som avgivit yttrande, ställer sig
positiva tUl delta förslag. Slöd bör kunna lämnas i landets från sysselsättningssynpunkt
mest utsatta områden, dvs. stödområdena A och B som ett komplement till slöd
genom oljeersätlningsfonden.

Stödet
avses främst la sikte på fasla anläggningar där energiråvara i form av flis och
torv förädlas. Vid flisproduktion bör investeringar i samband med bearbetning
av energiråvara (flisframställning) kunna stödjas. Vid torvproduktion bör
beredning av torvtäkt saml brytning och förädling av torv kunna räknas som
slödberälligade verksamhetsdelar. En förulsällning för slöd bör vara all
verksamheten bedrivs i störte omfattning och har permanent karaktär. För mindre
projekt bör i stället glesbygdsstöd kunna utnyttjas. Förbränningsanläggningar
för faslbränsle bör dock inle kunna erhålla stöd.

Även
kommunala bolag bör vara slödberälligade i den mån verksamheten ligger inom
ramen för den kommunala kompetensen.

I
princip bör samma regler som gäller för annan slödberättigad verksamhet
tillämpas för slöd lill faslbränsleframslällande förelag. På grund av
verksamhetens speciella karaktär kan dock bestämmelserna behöva utformas något
annorlunda för stöd lill detta ändamål. T. ex. bör lokaliseringsbidrag, om
särskilda skäl föreligger, kunna lämnas för markanläggningskostnader vid
torvproduktion. Jag förordar att lokaliseringsbidrag i dessa fall kan lämnas
med högst 30 resp. 15 procent av godkända kostnader i stödområde A resp. B.
Liksom för övriga ändamål vartill lokaliseringsbidrag kan lämnas bör det
finnas en möjlighet för regeringen att i undanlagsfall besluta om högre stöd.
Den totala statliga stödinsatsen - oljeersätlningsfondens stöd och
lokaliseringsstöd - bör i normalfaUet inle översliga de procentsatser som
gäller för högsta möjliga lokaliseringsstöd.

Del
ankommer på regeringen alt besluta om handläggnings- och beslutsordningen för
lokaUseringsstöd. För riksdagens kännedom viU jag dock tala om att jag i annat
sammanhang avser föreslå regeringen alt beslut om slöd lill
faslbränsleframställning åtminstone under en inledningsperiod bör fattas på
central nivå. Skälet lill detta är all nära kontakter bör hållas med
oljeersätlningsfonden och att behov av alt vinna erfarenheter av denna nya
slödgivning föreligger.

Prop. 1981/82:113 125

Stöd
tiU regionala investmentbolag

Regionala
utvecklings- och investmentbolag har under senare år inrättats i olika delar
av landet. En samlad redogörelse för statens åtgärder på delta område lämnades
våren 1981 i regeringens proposition om industripolitiken (prop. 1980/81:130).
Vissa av dessa har inrättats med hjälp av regionalpolitiska medel. Jag föreslår
nu all regionalpoUfiskl stöd i form av lokaliseringslån skaU kunna lämnas lill
privata regionala investmentbolag för att användas som kapitaltillskott i
slödberälfigade förelag.

Jag
viU i denna del anföra följande.

Genom
beslut våren 1979 (NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415) och våren 1980 (prop.
1978/79:125 sid. 58, AU 1979/80:29, rskr 1979/80:362) har riksdagen medverkat
lill all regionala utvecklingsbolag bildats i Jämtlands och Västerbottens län.
Bolagen, Z-Invest AB och AC-Invesl AB bildades hösten 1980 och påbörjade sin
verksamhet under år 1981. De har lill uppgift att medverka lill etablering av
nya verksamheter i länen genom all nya produkter lUlförs redan existerande
eller för ändamålet bildade företag. De skaU vidare utgöra instrument för ell
aktivt dellagande från samhällets sida, även ägarmässigl, i hela
utvecklingsprocessen från idé fiU produkt.

För
vartdera bolaget har anvisats 5 milj. kr. som grundkapital. När del gäller den
fortsatta finansieringen av bolagens verksamhet beslöt riksdagen att vartdera
bolaget skall tillföras 25 milj. kr. under en femårsperiod och all dessa medel
skall räknas av från den beslulsram för regionalpolitiskt slöd lill
näringslivet som har faslslällts för femårsperioden 1979/80-1983/84. Landstingen
i Jämtlands och Västerbottens län har vartdera utfäst sig all bidra med 1 milj.
kr. om året under fem år.

Riksdagen
beslutade våren 1981 vidare att bemyndiga regeringen att disponera upp till 20
milj. kr. för att främja den industriella utvecklingen i Värmlands län (AU
1980/81:23, rskr 1980/81:223). Efter framställning av länsstyrelsen i Värmlands
län och ansökan av bolaget beviljade regeringen i augusfi 1981 elt nybildal
privat investmentbolag, Wermia AB, ell lån på 12 milj. kr. av dessa medel. Bolaget
skall på olika säll verka för alt företagsamheten i Värmlands län skall kunna
expandera; bl. a. genom att filiföra mindre och medelstora företag inom
regionen kapital, förelagsled-ningskunnande och affärskontakter, genom all
delta i utvecklingen av produkt- och affärsidéer i samarbete med befintliga
företag och uppfinnare saml andra liknande åtgärder.

Wermia
AB har ett aktiekapital på 6 milj. kr. Akiieinnehavare är elt tjugotal
privatpersoner och enskilda förelag med regional anknytning.

För
lånet från staten tiU bolaget gäller ell anlal speciella villkor. Dessa är
utformade så att bolagels likviditet i inledningsskedet inle skall urholkas av
betalningar av räntor och amorteringar. Som en kompensation för denna inledande
subvention ges staten del i bolagels eventuella värdetillväxt.

Lånet
är således amorteringsfritl under de första tio åren. Amortering

Prop.
1981/82:113 126

skall
därefter erläggas med en femtondel per år under de därpå följande fem åren och
med två femlondelar per år under de fem därpå följande åren. Ränta på länet
ulgår

- under de tre första åren med samma procentsats som
utdelning ges på bolagels aktier under respektive år,

- under de därpå följande sju åren efter samma
princip dock lägst med den procentsals som motsvarar riksbankens officiella
diskonto,

- under de därpå följande lio åren med samma
procentsats som gäller för induslrigaranlilän.

Andel
i bolagels värdetillväxt tillförsäkras staten genom ell lill lånet knutet
optionsbevis, vilket ger staten rätt all efter lio år teckna aktier i bolaget
på nominellt 3 milj. kr. och där emissionskursen är fastställd lill akfiernas
nominella värde. Denna rätt skall efter opartisk värdering omedelbart erbjudas
aktieägarna, som då kan välja mellan alt själva utnyttja erbjudandel eller all
låta staten utnyttja sin optionsrätt. För lånet har inte StäUts någon säkerhet.

Jag
har tidigare redogjort för motiven till att de regionalpolitiska medlen i
större utsträckning än hittills bör inriktas mot all i olika former stimulera
industriell expansion utifrån varje regions egna förutsättningar. De små och
medelstora förelagen spelar härvid en viktig roll. Jag anser att bolag av den
typ jag nu redogjort för har goda möjligheter all främja expansion av främst
små och medelstora förelag. Jag fäster härvid särskild vikt vid möjligheten att
öka tillgången på riskvilligt kapital i stödområdet och vid den kapacitet i
form av ledningskunnande som kan lUlföras i denna form.

Jag
föreslår därför att regionalpolitiskt stöd i form av lån skall kunna lämnas
till privata investmentbolag under förutsättning att medlen används på ell säll
som är förenligt med syftet med sådana lån. En grundläggande fömlsältning bör
därvid vara alt de verksamheter som bolaget engagerar sig i med hjälp av
lånemedlen är slödberälligade enligt förordningen om regionalpolitiskt slöd och
huvudsakligen bedrivs inom stödområdet A-C. Del bör vara möjligt för regeringen
att utforma villkoren för lånen beträffande bl a. ränta och amortering på i
stort de villkor jag nyss redogjort för.

Vad
gäller bildandel av nya regionala inveslment- och utvecklingsbolag med statligt
ägande anser jag liksom riksdagen i sitl beslut med anledning av propositionen
om industripolUiken (prop. 1980/81: 130, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:465) att
yllerligare erfarenheter av de befintliga bolagen bör vinnas innan man lar
ställning till om nya sådana bolag bör inrättas.

Jag
vill slutligen nämna att i regeringens proposition om åtgärder för de små och
medelstora förelagen saml om innovalionspolitikens inriktning (prop.
1981/82:118) har behandlats vissa frågor om statliga åtgärder och insatser i
samband med bildande av privata investmentbolag.

Prop. 1981/82:113 127

3.7.4
Handläggnings- och beslutsordning i ärenden om lokaliseringsstöd Jag övergår nu
till att behandla frågan om bl. a. ökade regionala beslutsbefogenheter i
ärenden om lokaliseringsstöd, dvs. lokaliseringsbidrag (tidigare
avskrivningslån) och lokaliseringslån. Del ankommer på regeringen att besluta
om handläggnings- och beslutsordning i sådana ärenden. För riksdagens kännedom
vill jag dock redogöra för hur handläggnings- och beslutsordningen enligt min
mening i fortsättningen i huvuddrag bör utformas. Jag avser att i annat
sammanhang återkomma lUI regeringen med närmare förslag till beslutsordning.

Som
jag fidigare nämnt bör beslut om investeringsbidrag fattas av länsstyrelsen.
Vad jag nu anför beträffande lokaliseringsbidrag gäller i tillämpliga delar
även investeringsbidrag.

Nuvarande
beslutsordning

Beslut
om lokaliseringsstöd fattas f. n. av tre olika instanser: länsstyrelserna,
arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen. Huvudregeln för avgränsning av
beslutanderätt meUan länsstyrelse, arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen
bygger på investeringskostnadernas storlek. Beloppsgränsen är f. n. 5 milj.
kr. för länsstyrelse och 15 milj. kr. för arbetsmarknadsstyrelsen. Vid störte
investeringar beslutar regeringen. Förutom av beloppsgränsen är
länsstyrelsernas beslutanderätt inskränkt i fråga om vissa industribranscher,
liksom i ärenden som avser annan stödberättigad verksamhet än industri eller
induslriliknande verksamhet. Vidare skall ärenden som avser stöd lill
etablering av nytt frislående arbetsställe eller flyttning av företag från ell
län fill elt annat beslutas centralt. Delsamma gäller för ansökningar om stöd
till

— investeringar som inte leder tUl ökad
sysselsättning

— kostnader för marknadsföring, produktutveckling
eller liknande

— företag som är, nyligen har varit eller väntas bli
föremål för bevaknings-eller uppföljningsälgärder

— anskaffning av omsättningstillgångar, patent,
licenser eller liknande om stödet gäller enbart sådan anskaffning eller
slödunderlagel för sådan anskaffning överstiger 700000 kr.

— kostnadsfördyring och/eller liUäggsinvestering som
uppkommit sedan investeringen påbörjats

— samt slöd lill företag som omfattas av del genom
avtal mellan staten och näringslivet gällande system med lokaliseringssamråd.

Arbetsmarknadsstyrelsen
beslutar i övrigt om lokaliseringsstöd för investeringar under 15 milj. kr.
utom i följande fall där regeringen är beslutsinstans:

Ansökningen
avser

— stöd till verksamhet utanför stödområdet,

— stöd till verksamhet som bedömts som stödberättigad
enligt 10 § 5 förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt slöd.

Prop. 1981/82:113 128

- stöd till turistverksamhet inom stödområde 1, 2 och
3,

- slöd med högre belopp än maximal procentsats för
avskrivningslån och lokaliseringslån i resp. stödområde,

- lån som inte leder till ökad sysselsättning och
inte heller avser en investering som har avgörande betydelse för en ort,

- slöd lill koslnadsfördyring och/eller
tilläggsinvestering som uppkommit sedan investeringen påbörjats eller

- stöd lill förelag som omfattas av del genom avtal
mellan staten och näringsUvet gällande systemet med lokaliseringssamråd och som
arbetsmarknadsstyrelsen väljer all överlämna lill regeringen.

Den
nuvarande beslutsordningen har gällt sedan den 1 juli 1979. Den har inneburU en
kraftig ökning av antalet länsstyrelsebeslut. Budgetåret 1980/ 81 fattade
länsstyrelsen beslut i 41 % av antalet ärenden, arbetsmarknadsstyrelsen och
regeringen i 35 respektive 24% av ärendena. Det är de nyss nämnda
undanlagsreglerna snarare än beloppsgränserna som är avgörande för var besluten
fattas.

Motiv
för ytterUgare decentralisering

Under
1970-lalel har den ekonomiska situationen förändrats högst avsevärt och därmed
även betingelserna för regionalpolitiken. Dessa ändrade föratsättningar har som
jag tidigare behandlat avspeglats i ändrad inriktning av reigonalpolitiken mot
insatser inriktade mol tidigare faser i företagens utveckling. De största stödinsatserna
lämnas dock fortfarande lill expansionsinvesleringar i byggnader och maskiner.

Under
den första hälften av 1980-lalet förstärks behovet av att öka
industriproduktionen. En minskning av landels bylesbalansunderskott förutsäller
ökad industriproduktion. Delta kommer alt ställa krav på ökade investeringar
inom industrin och även att ytterligare arbetskraft överförs till
industrisektorn. Del kan emellertid förväntas att en slor del av produktionsökningen
under första delen av en uppgångsfas kommer all ske vid befinfiiga anläggningar
i form av ökat kapacilelsulnylljande.

Under
dessa betingelser är möjligheten all med regionalpolitiska medel styra
industrisektorns lokalisering av naturliga skäl starkt begränsade. Denna
grundläggande bedömning av de närmaste årens utveckling inom industrin är av
väsenlUg betydelse när det fortsatta regionalpolitiska slödel skall utformas.

Del
slår klart alt regionalpolitiken i större utsträckning än hillills måste
inriktas på att stimulera utvecklingen av i resp. region befintliga företag.
För all uppnå detta krävs all del regionala inflytandet över och ansvarstagandet
för del regionalpolitiska stödet förstärks.

Den
tidigare nämnda arbetsgruppen inom industridepartementet har från dessa
utgångspunkter prövat möjligheterna all yllerligare decentralisera
beslutsrätten om regionalpolitiskt slöd till näringslivet.

Arbetsgruppen
konstaterar alt erfarenheterna av den nuvarande besluts-

Prop.
1981/82:113 129

fördelningen
visar att de regionala organen i stort visat prov på god beredning av ärendena.
Arbetsgruppen anser all flera skäl lalar för en yllerligare decentralisering av
beslulsfallandel:

För
det första anser grappen att en yllerligare delegerad beslutanderätt medför en
önskvärd förstärkning av del regionala inflytandet över den industriella och
sysselsältningsmässiga utvecklingen i resp. region. Gruppen anser vidare all
en förkortning av handläggningsliderna är önskvärd. Den genomsnittliga
handläggningsliden med nuvarande beslutsordning är, räknat från den fidpunkt den
ursprungliga ansökan inlämnades, vid länsslyrelsebeslut ca 1,5 månad, vid
beslut av arbetsmarknadsstyrelsen ca 2,5 månader och vid regeringsbeslut ca 3,5
månader.

Del
är vidare enligl arbetsgruppen av betydelse all få lill slånd en bättre
kontinuitet i uppföljningen av kredilbeslul. Genom decentralisering av dessa
förstärks motiven för alt följa upp slödförelagens utveckling.

Vid
stöd till framförallt småföretag är personkännedomen särskill betydelsefull.
Handläggning på regional nivå fångar enligl gruppen på ett bättre sätt upp
denna.

Det
nuvarande systemet med en uppdelning av beslutsbefogenheterna mellan regional
och central nivå har dock också fördelar anser arbetsgruppen. Centrala beslut
innebär l.ex. störte förutsättning för enhetlighet i bedömningar och
ställningstaganden. Vidare har centrala organ bättre överblick över
utvecklingen inom olika näringsgrenar och branscher saml elt vidare perspektiv
på regionala förändringar. I elt centraliserat syslem begränsas också de
tendenser lill konkurrens mellan regioner om företag och projekt som inte är
bundna lill en viss investeringsort. Del finns vidare en risk, menar
arbetsgrappen, alt elt regionall beslutsfattande kan leda lill alt den
befintliga produktionsstrukturen konserveras. De regionala beslutsfattarna kan
således komma all utsättas för elt hårt tryck alt bevara existerande
arbetsliUfällen även om verksamheten saknar förutsättningar att bedrivas
lönsamt.

De
motiv som framförs för en yllerligare decentralisering av beslut om
lokaliseringsstöd anser arbetsgruppen väga så tungt att ytterligare
decentralisering bör genomföras. Arbetsgrappen betonar samtidigt all de nämnda
riskerna med elt regionall beslutsfattande måste beaktas.

Den
positiva inställningen lill yllerligare decentralisering delas av de flesta
remissinstanserna, exempelvis Landstingsförbundet, statens industriverk,
statskontoret samt ett stort anlal länsstyrelser och utvecklingsfonder.

Del saknas emellertid
inle negativa synpunkter på decentraliseringen. Arbetsmarknadsstyrelsen anser visserligen
alt det är angelägel att förkorta handläggningsliden och förenkla hanteringen
av ärenden. Styrelsen är däremot inte beredd alt fillslyrka förslag som innebär
borttagande av restriktioner för regionalt beslutsfattande för branscher med
överetablering. Landsorganisationen (LO) anser att de regionalpolifiska
pro-9 Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113

Prop.
1981/82:113 130

blemen
i slor utsträckning är av den karaktären alt en hög grad av nafionelll
beslutsfattande och styrning är nödvändig. Beslut om stödinsatser måste därför
enligl LO fattas på högre nivå än den regionala. LO kan dock utifrån
existerande syslem med decentraliserad beslutsrätt i vissa mindre ärenden
stödja en fortsatt uppdelning av beslutsbefogenheter mellan regional och
central nivå.

För
egen del vill jag anföra följande. Den nuvarande beslutsordningen i ärenden om
lokaliseringsstöd infördes den 1 juli 1979 efter en treårig försöksperiod med
decentraliserat beslutsfattande. Del kan konstateras all även om
decentraliseringen nått relativt långt vad avser anlalel ärenden, så gäUer all
den beloppsmässigt största delen fortfarande beslutas på central nivå. Vidare
följer av de nuvarande undantagsreglerna för regionala beslut att ett stort
antal beslut som avser mindre belopp fattas på central nivå. Jag instämmer i
arbetsgrappens bedömning all en yllerligare decentralisering är önskvärd. Jag
delar även arbetsgrappens bedömning att de risker med ett decentraliserat
beslutsfattande som noterats av både arbetsgruppen och vissa remissinstanser
måste beaktas.

När
det gäller genomförandet av en sådan decentralisering vill jag först ta upp det
förslag som arbetsgrappen lämnat om all utvecklingsfonderna skall besluta om
lokaliseringsstöd tUl företag som ingår i de berörda utvecklingsfondernas målgrupp.

Detla
förslag har mötts av en delad remissopinion.

Arbetsmarknadsstyrelsen,
statens industriverk och statskontoret anser det viktigt att slå vakt om
utvecklingsfondernas roll som serviceorgan åt små och medelstora företag och
avstyrker därmed förslaget. Bl. a. riksrevisionsverket anser det tveksamt all
ålägga de regionala ulveckUngsfonderna nya myndighetsuppgifter. Flera
länsstyrelser anser all frågan är av sådan principiell natur och vikt att den
borde varit föremål för en parlamentarisk utredning. De flesta länsstyrelser
anser vidare all del föreligger risk all stödets regionalpolitiska profil
tunnas ut och att handläggningen inle kommer all lillräckligl beakta
arbetsmiljöfrågor, plansynpunkler och arbels-kraflsfrågor m.m.

Förslaget
stöds av Landstingsförbundet och flertalet utvecklingsfonder som menar att
lokaliseringsstödsverksamheten ulan svårighet kan integreras i fondens arbete.
Länsstyrelsen i Gotlands län biträder också förslaget.

För
egen del anser jag att de regionala utvecklingsfonderna nu har byggts upp och
utvecklats lill samlande organ på länsplanel för samhäUets näringspolitik
riktad främst mot små och medelstora företag. Jag bedömer därför gmppens
förslag som intressant. Jag delar emeUertid vissa remissinstansers åsikt alt
frågan är av sådan principiell vikt att den bör utredas ytterligare.

Jag
är därför inte f. n. beredd att föreslå några organisatoriska förändringar på
regional nivå beträffande handläggningen av lokaliseringsstöd. För all få fram
ett underlag för ställningstagande lill denna fråga avser jag

Prop.
1981/82:113 131

senare
föreslå regeringen alt la inifiativ fill ett utredningsarbete bl.a. vad gäller
de regionala utvecklingsfondernas roll i handläggningen av lokaliseringsstöd.

Jag
anser att den framtida fördelningen av beslutanderätt mellan regionala och
centrala organ även fortsättningsvis bör bestämmas av bl.a. investeringens
storlek. Den nya gränsen för regionalt beslutsfattande föreslår jag bli 7
milj.kr. och gälla det sammanlagda godkända stödunderlaget för den i ärendet
aktuella investeringen. Genom denna begränsning anser jag att de farhågor för
branschmässiga störningar etc. som framförts av vissa remissinstanser i
huvudsak elimineras. Därför anser jag det befogal alt endast i mer begränsad
omfattning frångå denna grundregel. Jag ämnar föreslå att länsstyrelsernas
beslutsbefogenheter i ärenden om lokaliseringsstöd utöver nämnda beloppsgräns
begränsas i följande falk-Ansökningen avser

— slöd lill åtgärd som innebär överflyttning av
verksamhet mellan olika län,

— stöd till investeringar som inle leder lill ökad
sysselsättning,

— stöd utanför stödområde A—C (begränsningen gäller
inte investeringsbidrag),

— stöt utöver maximala procentsatser för resp.
stödområde,

- stöd
till kommunala och privata industrilokaler,

— slöd fill fastbränsleframställning,

— slöd till privata investmentbolag,

- stöd till kostnadsfördyring och/eller
filläggsinvestering som uppkommit sedan investeringen påbörjats eller

- slöd till företag som omfattas av det genom avtal
meUan staten och näringslivet gällande systemet med lokaliseringssamråd.

I
fråga om avgränsning av beslutanderätt mellan regeringen och den centrala
myndigheten i ärenden om lokaliseringsstöd avser jag föreslå regeringen att den
centrala myndighetens beslutanderätt begränsas i följande fall, där alltså
regeringen även i fortsättningen är beslutande:

Ansökningen
avser

- slöd
fill investering där del sammanlagda slödunderlagel överstiger 20

milj. kr.,

— slöd
lill verksamhet utanför stödområde A-C och där regeringen inte

genom speciellt bemyndigande delegerat beslutanderätt,

- slöd utöver maximala procentsatser för resp.
stödområde,

- stöd till verksamhet som bedömts som stödberättigad
enligl 10 § 5 ordningen om regionalpolitiskt stöd och där regeringen förbehålUl
sig rätten att fatta beslut om stöd,

- stöd fill företag som omfattas av det genom avtal
mellan staten och näringslivet gällande systemel med lokaliseringssamråd och
som arbetsmarknadsstyrelsen väljer all överlämna till regeringen,

— stöd
tiU privata investmentbolag eller

- stöd
till kostnadsfördyring och/eller tilläggsinvestering som uppkommit

sedan investeringen påbörials

Prop. 1981/82:113 132

Mina förslag sammanfaller på dessa punkter med
arbetsgruppens. Jag vill i detta sammanhang erinra om all jag nyligen med stöd
av regeringens bemyndigande tillsatt en utredningsman all utreda statens
industriverks framlida organisation och verksamhet. Utredaren har bl.a. enligl
direktiven all behandla frågan om det är lämpligt all föra över handläggningen
av lokaliseringsstödet på central nivå från arbetsmarknadsstyrelsen till statens
industriverk.

Jag vill för riksdagens kännedom göra ytterligare några
klarlägganden vad gäller beslut i ärenden om lokaliseringsstöd. Mina fidigare
förslag innebär att lokaliseringsstödsverksamhelen i de ärenden där
länsstyrelsen har beslutanderätt bör styras av tillgången på medel. Sådana
ärenden där länsstyrelsen har beslutsrätt bör därför inte kunna bli föremål för
prövning av centralt organ. Detta innebär all någon besvärsrätt över
länsstyrelsens beslut inte bör finnas. Besvärsrätt skulle innebära nackdelar
när det gäller länsstyrelsens ansvar för hushållning med tillgängliga resurser.

Jag anser sålunda alt del inle bör finnas någon
besvärsrätt över beslut av länsstyrelsen i dessa ärenden.

Jag anser dock att nuvarande regler för besvärsrätt över
beslut av central myndighel bör bibehållas.

3.8 Regionalpolitiskt utvecklingsarbete på regional och
central nivå

I detla avsnitt behandlar jag regionala projekfinsatser,
lokaliseringssamråd inom industrin och den privata service- och tjänstesektorn
saml produklsökning m. m. i vissa regioner.

3.8.1 Utvecklingsarbete på regional nivå

Riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1979 (prop.
1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) innebar bl. a. all elt nytt
anslag. Åtgärder m.m. i anslutning tUl länsplanering — i del följande benämnt
åtgärdsansla-gel — infördes. Delta innebar också att den verksamhet som
dessförinnan bedrivits, bl. a. i de s. k. problemortsgrupperna, och som
finansierats i särskild ordning, inordnades i länsstyrelsernas ordinarie
verksamhet.

Länsstyrelserna gavs därmed ökade möjligheter all följa
upp olika förslag i länsplaneringen och göra länsplaneringen mer konkret och
åtgärdsinriklad. Medlen var inte avsedda att användas till investerings- eller
driftstöd utan till att ge utrednings- och projekleringsresurser - för all
fullfölja länsplaneringen genom all förbättra beslutsunderiagel för olika
organ. Genom att ge länsstyrelserna medel för egna prioriteringar fördes också
beslut ut fill länen.

För de två hela budgetår som anslaget funnits (1979/80 och
1980/81) har 35 milj. kr. per år anslagils för projektarbete i länen. Dessutom
anvisade riksdagen ytterligare 5 milj. kr. på tUläggsbudget (prop. 1980/81:125
bU. 10, AU 1980/81:25, rskr 1980/81:359) för budgetåret 1980/81. Regeringen har

Prop. 1981/82:113 133

fördelat medlen i huvudsak efter sysselsättningsproblemens
svårighetsgrad i länen. Under de två budgetåren har länsstyrelserna sammanlagt
disponerat följande belopp.

län tkr

Stockholms

1 100

Uppsala

1550

Södermanlands

2300

Östergötlands

1650

Jönköpings

1200

Kronobergs

1450

Kalmar

1750

Gollands

1400

Blekinge

1850

Kristianstads

900

Malmöhus

3 200

Hallands

600

Göteborgs
o Bohus

2700

Älvsborgs

2 300

Skaraborgs

1000

yärmlands

6575

Örebro

1900

Västmanlands

2050

Kopparbergs

3850

Gävleborgs

3 850

Västernorrlands

6500

Jämtlands

5 500

Västerbottens

6000

Norrbottens

8825

Totalt

70000'

' De 5 milj. kr. som anvisades över tilläggsbudget
upparbetas huvudsakligen under innevarande budgetår.

Av länsstyrelsernas redovisningar i samband med
anslagsframställningarna framgår att del konkreta regionalpoUliska arbele som
bedrivs med dessa medel berör många olika områden.

Länsstyrelsernas redovisning av arbetet under budgetåret
1980/81 ger följande bild av fördelningen mellan de vanligast förekommande
projektområdena.

Projektområde Industriell utveckling Energi

%

42

10

7

6

1

Utbildning Kommunikationer

Speciella glesbygdsprojekt Speciella
kommun/regionprojekt Decentralisering av offentlig sektor i länet

4 9

1

Projektarbetet i länen har således omfattat många typer av
uppgifter och arbetssättet har varierat. Många projekt eller uppgifter har
genomförts eller pågår, finansierade helt av länsstyrelserna eller tillsammans
med

Prop. 1981/82:113 134

statliga
organ, kommuner, landsting, utvecklingsfonder och enskilda företag. Antalet
projekt som länsstyrelserna redovisar uppgår till ca 400.

Ett
arbetssätt, som har använts i flera län, har varit all samlat behandla ett
flertal viktiga samhällssektorer som rör en kommun eller en viss region.
Samordnade insatser har på det sättet gjorts i flera kommuner med långsiktigt
svag utveckling eller med betydande inslag av krisdrabbade företag. Jag vill
kort beskriva arbetsinriklningen med exempel från Filipstads kommun, del s. k.
Filipsladsprojeklet. Projektet har genomförts i samarbete mellan länsstyrelsen,
utvecklingsfonden i Värmlands läns och Filipslads kommun. Arbetet har bedrivits
efter fyra huvudlinjer. För del första att identifiera, utveckla och stödja
företagsinlerna entreprenörer - intrapre-nörer — för start av nya
affärsverksamheter inom de etablerade företagens ram. De gäller såväl de stora
förelagen som de mindre och medelstora. För del andra att identifiera och
medverka till förverkligande av utvecklingsmöjligheter i etablerade mindre och
medelstora företag. För det tredje att finna entreprenörer, företagsstartare
och medverka till att deras planer förverkligas. För del fjärde alt försöka
påverka miljön och därigenom attityder i positiv riktning beträffande
företagande och näringsUvsutveckling.

En
annan inriktning av projektverksamheten är att med t. ex. länsprogrammen som
utgångspunkt arbeta vidare med konkreta handlingsprogram för olika verksamheter
t. ex. jordbraks- och skogsbruksprogram för hela eller delar av länet. Arbetet
har genomgående ulförts av resp. myndighel som länsstyrelsen givit resurser för
extra insatser under viss fid.

De
regionala utvecklingsfonderna har ofta varit nära samarbetsparl lill
länsstyrelserna i projektarbetet. De industripolitiska projekten varierar i
bredd från t. ex. handlingsprogram för hela länet, resurser för intensifierad
förelagsservice i en viss region, produktförnyelse och affärsutveckling fill
konsuUinsatser i enstaka företag. Som ett ytterligare exempel här vill jag
nämna den administrativa företagamlbildningen i Västerbottens län där
länsstyrelsen och landstinget finansierat studierna och komvux svarat för
UlbUdningen i samverkan med utvecklingsfonden.

Vidare
har länsstyrelsen med dessa medel tillsammans med olika ansvariga organ
medverkat i olika slag av försöksverksamheter i liten skala för att få fram ett
bättre beslutsunderiag. Det gäller såväl inom näringspolitiken som andra
angelägna sektorer. Så har t. ex. i vissa kommuner i Östergötlands och Kalmar
läns skärgårdsområde bedrivits försöksverksamhet med slöd lill lunga
transporter. Berörda kommuner och länsstyrelser har delat på kostnaderna för
stödet. Försöksverksamheten har visat att relativt små insatser på detta område
kan få god effekt och komplettera övriga glesbygdsinsalser.

Att
länsstyrelserna har disponerat åtgärdsanslagel på ett relativt fritt sätt har
enligt min mening på flera sätt inneburit positiva förändringar i arbetssättet
i länen. Länsstyrelserna har kunnat göra egna prioriteringar och påverka det
praktiska arbetet även om föratsättningarna på olika sätl

Prop. 1981/82:113 135

förändrats.
Jag ser som naturligt all medlen i betydande utsträckning inriktas på
näringslivet eftersom ett livskraftigt näringsliv är en viktig föratsättning
för en fungerande region. Eftersom regionalpolifiken spänner över i stort sett
alla samhällsområden ser jag det dessutom som vikfigt att ätgärdsanslaget kan
användas över sektorsgränserna. Vad gäller användning inom statlig sektor
måste denna självfallet ligga i linje med den övergripande resursfördelning och
prioritering som regering och riksdag har gjort inom ramen för bl. a. den
årliga budgetprövningen.

Projektarbetet
har engagerat ett stort antal myndigheter och organ. Förekomsten av länsstyrelsernas
resurser har också stimulerat andra lill insatser. Många projekt har
delfinansierats av länsstyrelserna tillsammans med kommuner, landsting,
utvecklingsfonder, enskilda företag osv. De totala resurser som satsals på
olika utvecklingsprojekt har därmed i många län varit betydligt större än
länsstyrelsens egna ålgärdsmedel.

Genom
länsstyrelsernas centrala roll i projektverksamheten har dessa insatser kunnat
samordnas bättre än vad som annars lorde ha varit fallet. Att länsstyrelsen
därigenom kan föra över information och erfarenhet mellan olika projekt sparar
dessutom resurser.

De
resultat och erfarenheter som hiltills framkommit anser jag vara
fillfredsställande. Jag förordar därför att verksamheten fortsätter med i stort
sell nuvarande inriktning.

Det
är enligl min mening angelägel att inom givna ramar förstärka de regionala
utvecklingsinsatserna vad avser nyförelagande och industriell förnyelse i de
mest utsatta regionerna och jag redogör för detta i del följande.

Särskilda
insatser för regionalt nyförelagande

Den
tidigare nämnda arbetsgrappen inom industridepartementet har lagt fram elt
förslag fill sammanhållet program för regionall nyförelagande i nuvarande
stödområdena 4-6, som bygger på alt särskUda medel ställs till de regionala
utvecklingsfondernas förfogande i berörda län.

Programmet
för regionalt nyförelagande bör sammanfattningsvis enligl arbelsgmppen kunna
omfatta bl. a. följande punkter:

1. Information
om förelagandels villkor och samhällsekonomiska betydel

se med speciell inriktning på särskUt utsatta regioner.

2. Olika slag av utbildningsinsatser för
förelagsledare och förelagsledande personal.

3. Fördjupade förelagsservice- och konsulfinsatser i
samband med etablering av nya och expansion av befinliga företag.

4. Möjlighet att genom mindre bidrag stödja
produktutveckling och marknadsföringsprojekt i samband med nyetablering och
expansion.

5. Bidrag till hyreskostnader under ett inledningskede
för att underlätta etablering av förelag.

Prop.
1981/82:113 136

6.
Bidrag lill kostnaderna för projektering av större byggnadsinvesteringar,
exempelvis sådana som senare leder lill ansökningar om lokaliseringsstöd.

Arbetsgruppens
förslag har fått elt positivt bemötande i remissbehandlingen.

För
min del ansluter jag mig i huvudsak lill arbetsgruppens förslag. Allmänt sell
bör del systematiska arbetssätt som arbetsgruppen förordar tillämpas i hela
landet. Som bl. a. industriverket framhåller är de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet i hög grad inriktad på sådana åtgärder som
arbetsgruppen föreslår.

Det
är emellertid nödvändigt att prioritera de industrisvaga regionerna i
stödområdena A-C och där göra särskill kraftfulla satsningar för all la
tillvara de möjligheter lill nyetablering och expansion inom näringslivet som
finns. Annars kommer de regionala obalanserna att ytterligare förvärras.

För
min del anser jag all slödel i första hand bör användas till olika
utbildningsinsatser och till all hjälpa förelag alt skaffa erforderlig kompelens
från externa källor t. ex. i form av konsulttjänster. Delta innebär i huvudsak
en prioritering av de fyra första punkterna i arbetsgruppens förslag. Stödet
får inle vara permanent ulan skall användas för all överbrygga
inilialsvårigheter. För alt säkerställa all slödel går till företagsekonomiskt
motiverade projekt bör mottagaren till väsenfiig del medverka i finansieringen.

Jag
vill erinra om alt länsstyrelser och utvecklingsfonder redan nu, med medel från
åtgärdsanslagel, gör betydande insatser av detla slag.

Jag
har tidigare föreslagit att vissa medel till företagsstöd i form av vissl
regionalpolitiskt slöd fill näringslivet saml medel till glesbygdsstöd och lill
projektverksamhet ersätts av ett nytt anslag för regionalpolitiska insatser på
länsnivå.

Den
projektverksamhet i länen som jag har förordat, inklusive åtgärder för
regionalt nyförelagande, bör benämnas Regionalt utvecklingsarbete och vara ett
av de ändamål för vilka länsstyrelserna kan anvisa medel från del nya anslaget.

Jag
återkommer senare i anslagsfrågan, men vill här anmäla all jag avser föreslå
regeringen att medelstilldelningen görs så att län med stödområde A-C ges ökade
resurser för att arbeta med åtgärder för regionalt nyförelagande.

När
del gäller projektarbetets innehåll i allmänhet finns det anledning all anta
all del successivt sker en förskjutning från "förberedande" projekt,
av t. ex. programtyp, mol mer konkreta följdprojekl och delprojekt. En sådan
utveckling bör enligl min mening eftersträvas. Så kan l.ex. vissa typer av
försöksverksamheter - som medlen i viss mån redan använts till — vara angelägna
all stödja, dock under förutsättning att andra medel saknas och all sådana
verksamheter enligt länsstyrelsernas prioriteringar ryms inom tUldelade
resurser.

Prop. 1981/82:113 137

Jag
vill också framhålla vikten av alt projekt- och utvecklingsarbetet bedrivs med
sådan inriktning alt genomförandet av del som arbetet syftar lUl kan ske med
befintliga medel inom regionalpolitiken eller andra områden.

Del
ankommer på länsstyrelserna all prioritera mellan olika delar av det
regionalpolitiska utvecklingsarbetet, fördela medel och lämna riktlinjer för
verksamheten. I övrigi bör ansvarsfördelningen mellan olika organ i länen inte
förändras. Utvecklingsarbetet bör bedrivas av resp. sektorsorgan som sedan
svarar för genomförandet, t. ex. den regionala utvecklingsfonden vad avser
åtgärder riktade mol enskilda förelag inom fondernas målgrupp.

3.8.2
UtveckUngsarbete på central nivå

Inom
industridepartmentet bedrivs viss verksamhet som slöd för arbetet i länen. Del
omfattar bl. a. produktsökning i utlandet för industriföretag i vissa län och
sökning efter lokaliseringsbara projekt inom den privata service- och
tjänstesektorn. Förutsättningarna för den senare verksamheten förbättrades
genom riksdagens beslut år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435)
om att systemet med lokaliseringssamråd skall utsträckas fill all omfatta också
störte förelag inom den privata tjänste- och servicesektorn samt intresse- och
ideella organisationer. Jag övergår nu till att beskriva dessa aktiviteter och
behandlar i del sammanhanget först, för riksdagens information,
lokaliseringssamrådet.

Lokaliseringssamråd

Under
åren 1976-1977 träffades överenskommelser meUan regeringen och
industriföretagens organisationer - Sveriges industriförbund. Kooperativa
förbundet och Lantbrukarnas riksförbund - om ell samråd direkt mellan
regeringen och de större industriföretagen i lokaliseringspolitiska frågor.
Syftet med samrådet är att skapa förutsättningar för all de av slalsmaklerna
fastställda riktlinjerna för regionalpolitiken och sysselsättningspolitiken
beaktas på ett tidigt stadium vid planeringen av investeringar inom industrin.
Samrådet omfattar förelag som inom landet sysselsätter minst 500
industrianslällda. Ca 200 industrikoncerner/företag har skriftligen förbundit
sig att deUa i samrådet, som därmed har kommit alt täcka ungefär hälften av
industrisysselsältningen. En särskild delegation inom induslridepartemenlet
svarar för kontakterna med samrådsförelagen och för handläggning av frågor om
regionalpolitiskt stöd, industrigarantilån m. m. til! dessa förelag.

En
redovisning av erfarenheterna av systemet med lokaliseringssamråd med de större
i industriföretagen lämnades i den regionalpolitiska propositionen våren 1979
(prop. 1978/79:112, bU. 10). Riksdagen beslöt all systemet med
lokaliseringssamråd skulle behållas och utvidgas lill den privata service- och
tjänstesektorn (AU 1978/79:23, rskr 1978/9:435).

Regeringens
överenskommelser om lokaliseringssamråd med de större

Prop. 1981/82:113 138

industriföretagen
tiUkom i mitten av 1970-lalel. Vid den tiden antog man allmänt alt industrins
produktion, sysselsällning och investeringar skuUe fortsätta att öka
kontinuerligt. Nyetableringar i denna expansionsprocess skulle genom
lokaliseringssamrådel och med hjälp av regionalpolifiskt slöd så långt möjligt
styras fill sysselsättningssvaga regioner.

Nedgången
i industrins anläggningsinvesleringar och den minskade relafiva andelen för
byggnadsinvesteringar har, i kombination med de slrakturkriser som har drabbat
ett flertal branscher, helt naturligt hitfills gett sämre föratsättningar att
uppnå lokaliseringssamrådels huvudsakliga syften än vad som ursprungligen
antogs. Samrådet har främst kommit att avse frågor med anknytning till
investeringar vid befintliga arbetsställen, omlo-kaliseringar,
företagsrekonslraklioner, sysselsätlningsminskningar och nedläggningar saml
försök all skaffa ersätlningssysselsätlning i anslutning härtUl.

Den
allmänt svaga utvecklingen av industrikonjunkturen har bidragit till att
samrådet med enskilda företag rörande deras framtidsplaner starkt påverkats av
hänsyn lUl allmänna bransch- och strakturaspekler. Förelagen har därvid visat
ett positivt intresse av att inom samrådets ram diskutera sina planer från ett
vidare industripolitiskl och branschorienteral perspektiv. Enligt min mening
har lokaliseringssamrådet kommit att utgöra en mycket värdefull kontakt- och
informationskanal mellan regeringen och de större industriföretagen rörande
dessa frågor. Samrådet ger också möjlighet till en snabb handläggning av de
större industriföretagens ansökningar om regionalpolitiskt slöd m. m.

Jag
anser alt det finns anledning alt la fasla på de goda erfarenheterna av
lokaliseringssamrådel som kanal för kontakter mellan regeringen och de störte
industriföretagen och utveckla detta yllerligare. De senaste årens stmktur-,
bransch- och förelagskriser, som ofta har drabbat utsatta orter och regioner,
har visat alt behovel av sådana kontakter är stort. Del är av betydelse all
kontakterna äger ram kontinuerligt och inle koncentrerat fill akuta
krissituationer.

Ett
utvecklat samråd med de störte industriföretagen bör kunna tjäna såväl deras
som samhäUets intressen. Genom samrådet förbättras regeringens kännedom om
sådana förhållanden inom industrisektorn som kan vara av betydelse vid
utformning av mål och medel för närings- och regionalpolitiken. Samtidigt ges
tillfälle all förmedla information till industrin om statsmaklernas politik
för den industriella och regionala utvecklingen.

I
den närmaste framliden kommer sannolikt inte lokaliseringssamrådets
förutsättningar att ändras vad avser industrins investerings- och sysselsättningsutveckling.
Den internafionellt sett höga nivån för industrins satsningar på forskning,
produktutveckling, marknadsinvesteringar m. m. ger emellertid enligt min
bedömning underlag för att se optimistiskt på möjligheterna till ett
trendbrott i utvecklingen av byggnads- och maskininvesle-

Prop.
1981/82:113 139

ringarna
på medellång och längre sikt. Elt sådant trendbrott skulle förbättra fömtsättningarna
alt uppnå regionalpolitiska effekter av lokaliseringssamrådel. Det finns dock
enligl min mening inte skäl att framdeles annat än i undantagsfall förvänta sig
etablering av stora filialer på orter där företagen inte har varit verksamma
tidigare. Förelagen och deras fackliga organisationer lorde i första hand
känna ansvar för sysselsättningen på de orter — inom eller utom stödområden -
där förelagen redan är etablerade.

Mot
bakgmnd av det hittills sagda är det enligt min mening angeläget att utveckla
och intensifiera lokaliseringssamrådel ytterligare. Jag vill understryka
vikten av all företagen på ell tidigt stadium i sina interna beslutsprocesser
rörande verksamhetsförändringar, investeringar m. m. initierar kontakter inom
ramen för lokaliseringssamrådet. Om samrådsverksamhe-len inte ger mer påtagliga
resultat i en konjunktumppgång anser jag att man måste överväga andra former
för lokaliseringspåverkan.