Prop. 1981/82:116

Prop.
1981/82:116 Regeringens proposition

1981/82:116

om
ändring i aktiefondslagen (1974:931), m. m.;

beslutad
den 11 februari 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

De
förslag som läggs fram i propositionen är avsedda alt ge de små och medelstora
företagen ökade möjligheter att anskaffa riskvilligt kapital. Förslagen ingår
som ett led i olika åtgärder som under år 1982 kommer att vidtas för alt
förbättra småföretagens finansiella situafion.

I
propositionen föreslås att aktiefonders och aktiesparfonders medel skall få
placeras i aktier och andra slags värdepapper som ges ut av icke börsnoterade
företag. Högst tio procenl av resp. fonds fillgångar bör dock få placeras i
sådana värdepapper. För all underlätta bUdandel av nya aktiesparfonder med
anknytning fill visst eller vissa icke börsnoterade förelag föreslås att fioprocenlsgränsen
skall kunna överskridas efter dispens av bankinspektionen. Slutligen föreslås
lagändringar för alt underlätta handeln med icke börsnoterade värdepapper.

I
Riksdagen I98II82. I saml. Nr 116

Prop.
1981/82:116 2

1 Förslag till

lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs all 19 och 21 §§ akfiefondslagen
(1974:931) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Medel som tillföres aktiefond skall så snart del anses
lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke
föreligger.

Fondbolag får lill aktiefond förvärva endasi följande slag
av värdepapper, nämligen

1. svenska aktier, obligationer 1. svenska aktier, obligafioner

och andra värdepapper som noteras och andra värdepapper som noteras

vid Stockholms fondbörs eller på vid Stockholms fondbörs.

Usla utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

2.
utländska
aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligl
fondbeslämmelserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid
fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden,

3.
aktier,
obligationer och andra 3. aktier, obligationer och andra
värdepapper som ulbjudes till för- värdepapper
som ulbjudes lill försäljning under sådana förhållanden säljning under sådana förhållanden att sannolika
skäl finnes för anta- all sannolika skäl finnes för anlagande
all de inom elt år från förvår- gande
att de inom ett år från förvärvet kommer alt inregistreras vid vet kommer att inregistreras vid fondbörs eUer
noteras på Usla utgi- fondbörs,

ven av sammanslutning av svenska

fondkommissionärer,

4. andra svenska aktier, obligationer, förlagsbevis,
konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt tiU nyteckning,

4.
bevis om
rätt alt teckna eller 5.
bevis om rätt att teckna eUer erhålla aktier eller andra värdepap- erhålla
aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3, per
som avses i 1-4,

5.
skattkammarväxlar. 6. skattkammarväxlar.

Har värdepapper som förvärvals Har värdepapper som förvärvals

enligl andra stycket 3 ej inregislre- enligl andra stycket
3 ej inregistre

rats eller noterats inom elt år från räls eller noterats inom ett är från

förvärvet, skall de avyttras så snart förvärvet, skall de avyttras så snart

del lämpligen kan ske. del lämpligen kan ske, om de inte

vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas
inom tiopro-centsgränsen enligt sista stycket,

Fondbolag får ej lill aktiefond förvärva aktier i bolaget
eller fondandel i fonden.

Ett fondbolag får ej tiU fonden

Prop. 1981/82:116

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

mot vederlag förvärva värdepapper som avses i andra
stycket 4 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana värdepapper i
sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom förvärvet
kommer att överstiga tio procent av fondens värde.

21 §

Fondbolag skall tillse all aktiefond får en med hänsyn
till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget
får ej lill fonden mol vederlag förvärva värdepapper med samme utfärdare i
sådan omfattning all värdet av de värdepapper i fonden som utfärdals av denne
genom förvärvet kommer alt överstiga tio procenl av fondens värde. Föreligger
särskilda skäl, kan bankinspektionen medge all procenttalet överskrides.

Ulan
hinder av andra stycket fär vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt fill nyteckning förvärvas på grund av
fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock
avyttras så snart del lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om
värdepapperen ej vid något lUlfälle under ellårsperioden kunnat inrymmas inom
de gränser som avses i andra stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan
bankinspektionen medge uppskov med avytlringen.

Utan
hinder av andra stycket och 19 § sista stycket får vid emission aktier,
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt lill
nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier
eller skuldebrev skall dock avyttras så snart del lämpligen kan ske och senast
ell år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under ellårsperioden
kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 19 § sista
stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avytlringen.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop.
1981/82:116 4

2
Förslag till

lag
om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Härigenom
föreskrivs att 3 § lagen (1978:428) om aktiesparfonder skaU ha nedan angiven
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 §
Till aktiesparfond får förvärvas endasi värdepapper enligl 19 § aktiefondslagen
(1974:931) vilka är

1.
aktier i svenskt aktiebolag,

2.
sådana konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdals av
svenskt aktiebolag.

Om
det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med
nyemission, eller konvertibla skuldebrev.

Bankinspektionen
får medge att det i 19 § sista stycket aktiefondslagen angivna procenttalet
överskrids.

Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3
Förslag till

lag
om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom
föreskrivs all 16 § fondkommissionslagen (1979:748) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Fondkommissionsbolag
får inne- Fondkommissionsbolag får inne

ha värdepapper som anges i 15 § ha värdepapper som anges i 15 §

första stycket 4 lill ell anskaffnings- första stycket 4 till ett anskaffnings

värde som uppgår till högst två mil- värde som uppgår lill högst fyra

joner kronor eller som svarar mol miljoner kronor eller som svarar

ivå procenl av den genomsnUfiiga mol fyra procenl av den genom-

årsomsättningen i bolagets kom- snitlliga årsomsättningen i bolagets

missionshandel under de fem när- kommissionshandel under de fem

mast föregående kalenderåren, närmast föregående kalenderåren,

dock högst tio miljoner kronor. I dock högst tjugofem miljoner kro-

fråga om bolag som ej har varit nor. I fräga om bolag som ej har

verksamt under fem kalenderår varit verksamt under fem kalen-

skall den genomsnittliga årsomsält- derår skall den genomsnittliga års-

ningen i stället avse den lid bolaget omsättningen i stället avse den lid

har varU verksamt. bolaget har varit verksamt.

Prop. 1981/82:116 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Vid
tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eUer
andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om
synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge all fondkommissionsbolag
fär inneha värdepapper som avses i första stycket i större omfattning än som
anges där.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1985. Såvitt gäller hänvisningarna i 55 §
lagen (1955:183) om bankrörelse, 24 § lagen (1955:416) om sparbanker och 32 §
lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, skall dock bestämmelsen tillämpas
i sin nya lydelse fr. o. m. två veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift
pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4
Förslag till

lag
om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom
föreskrivs att I § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Med fondbörsverksamhel förslås Med fondbörsverksamhel förstås

i denna lag all köp- och säljanbud i denna lag all köp- och säljanbud

beträffande fondpapper regelbun- beträffande fondpapper regelbun

det sammanförs för handel och no- del vid offentUgt upprop eUer på

tering av kurs. liknande sätt sammanförs för han

del och notering av kurs.

Med
fondpapper förstås i denna lag aktie, annat bevis om delakfighet i bolag,
obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning
samt andel i aktiefond.

Denna
lag träder i kraft tvä veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1981/82:116 6

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

Vid
regeringssammanträde 1982.02.11

Närvarande:
statsrådet Ullslen, ordförande, och statsråden Friggebo, Dahlgren, Söder,
Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, TiUander,
Molin

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
med förslag till ändring i aktiefondslagen (1974:931) m.m.

1
Inledning

De
små och medelstora företagen befinner sig i flera avseenden i en speciell
situation när del gäller den egna kapitalförsörjningen. Dessa företag saknar
tillgång till den reguljära aktie- och obligationsmarknaden, där del övriga
näringslivet erhåller inemot 20% av sin årliga kapitallillförsel. Andra av
värdepappersmarknadens finansieringsformer slår visserligen öppna även för de
mindre förelagen men har begränsad betydelse för dem eftersom företag utanför
börsen ofta har svårt att hävda sig i konkurrensen om del tillgängliga
kapitalel. Dessa och andra förhållanden har lett lill alt de mindre företagens
anskaffning av eget kapital i första hand får ske genom fondering av vinstmedel
och genom tillskott från de ursprungliga ägarna.

En
motion (mot. 1979/80:25) med anledning av propositionen (1978/ 79:165) om den
svenska kapitalmarknaden tog upp småföretagens finansiella situation. En
hemställan av motionärerna om skyndsam utredning av småföretagens finansiella
situation tillstyrktes av näringsulskoltet (NU 1979/80:10). Riksdagen biföll
motionen och gav som sin mening regeringen till känna vad utskotlel anfört (rskr
1979/80: 62).

Ijuni
1980 fillkallade regeringen en särskild utredare' med uppdrag all utreda de små
och medelstora företagens finansiella situation. 1 november 1981 avlämnade
utredaren elt delbetänkande (SOU 1981:95) Tillväxlkapi-tal. Betänkandet är
indelat i 14 kapitel. 1 kapitel 8 behandlas olika förslag som syftar lill all
utöka handeln med aktier och andra värdepapper som ges Ut av icke börsnoterade
företag. I kapitel 9 (avsnitten 9.2.1-9.2.5) över-

'Ambassadören
Johan Nordenfalk. Sakkunniga: direktören Robert Alderin, civilekonomen Arne Björhn,
kanslirådet Olle Slångberg och bankdirektören Lars-Gunnar Åberg.

Prop. 1981/82:116 7

vägs
och föreslås åtgärder som är avsedda all ge ökade möjligheter och incitament
för placeringar i små och medelstora förelag. Belänkandel har i dessa delar remissbehandlats
med förtur. I detla sammanhang las endasi upp de frågor där remissbehandUngen
sålunda har avslutats. De återstående frågorna i belänkandel kommer att tas
upp senare.

Till protokollet i detta
ärende bör som bilaga 1 fogas aktuella delar av sammanfattningen av
belänkandet. Till protokollet bör vidare som bilaga 2 fogas de av utredningen
upprättade lagförslagen som berör angivna delar av belänkandel. Som bilaga 3
bör slutligen bifogas en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Allmänna utgångspunkter och ställningstaganden i stort

De
små och medelstora förelagen är av väsentlig betydelse för svenskt näringsliv.
I Sverige finns ca 400000 små och medelstora företag registrerade. De sysselsätter
över en miljon människor. Dessa företag har en särskild betydelse då det gäller
all skapa nya arbelslillfällen. Nya idéer, produkter och tillverkningsprocesser
växer i betydande utsträckning fram inom denna företagsgrupp. Det lorde finnas
en slor potential i Sverige såväl för nyföretagande som för expansion av
befintliga mindre förelag. Del är angelägel all i olika avseenden öka
möjligheterna alt la till vara denna potential. Behovel härav skall bl.a. ses i
ljuset av all en ökad tillväxt i näringslivet är det enda sättet på vilket den
fulla sysselsättningen långsiktigt kan tryggas.

De
mindre förelagens finansiella problem har under senare lid accentuerats. Soliditeten
har försämrats och ligger nu ofta på en mycket låg nivå. Delta innebär att den finansieUa
motståndskraften är aUlför låg, vilket drabbar företagens vilja och ekonomiska
möjligheter att göra investeringar.

OUka
åtgärder har under de senaste åren vidtagits i syfte all förbättra företagens
finansiella situation. Elt av de resultat som uppnåtts är att aktier numera har
blivit attraktiva som placeringsobjekt både för enskilda och för insfitutionella
placerare. En betydande del av det kapital, som tidigare sökt sig lill andra
typer av placeringar, har kunnat föras över lill förelagen. Det är i första
hand de stora börsnoterade förelagen som har kunnat dra nytta av denna
utveckling. En del åtgärder har dock varit inriktade direkt på all underlätta
konsolideringen i de mindre företagen. AP-fondens Qärde fondstyrelse har givUs möjUghet
att placera i sådana företags värdepapper. Vidare har regler införts som
minskar den belastning som kapitalbeskattningen innebär för dessa företag.

Det
är mol bakgrund av de mindre förelagens stora betydelse för näringslivet av
vikt all ytterligare åtgärder kommer fill stånd för att ge denna

Prop. 1981/82:116 8

grupp
av förelag en ökad tillgång på riskkapital. I detta sammanhang behandlas vissa
åtgärder för att sfimulera handeln i dé mindre företagens aktier och andra
värdepapper. Förslag till ytteriigare åtgärder kommer att läggas fram senare.

De
frågor som skall tas upp här har, somjag redan nämnt, anknytning till de regler
som gäller för börshandel samt aktiefonder och aktiesparfonder.

Stockholms
fondbörs har ensamrätt att bedriva fondbörsverksamhet (prop. 1978/79:9, NU 50, rskr
443, SFS 1979:749). 1 1 § lagen om Stockholms fondbörs ges en definifion av
begreppet fondbörsverksamhel. Del utmärkande för sådan verksamhet är alt köp-
och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet sammanförs för handel och
notering av kurs. I samband med att en ny börslag trädde i kraft den 1 januari
1980 föreskrevs att del under en övergångslid fram tiU årsskiftet 1981/82 fick
förekomma en viss handel med värdepapper vid sidan av den reguljära handeln på
börsen. Härmed avsågs den handel och notering som förekom med papper som är upptagna
på den s.k. fondhandlarlistan. Denna lista handhades på eget ansvar av Svenska
fondhandlareföreningen.

Börsstyrelsen
fastställer inom de ramar som lagstiftningen anger, de närmare villkoren för
inregistrering av aktier på fondbörsen. I inregislre-ringsbesluten bestäms på
vilken av de två förekommande aktielistorna, A:I-eller A:II-listan, akfierna
skall tas upp. SkUlnaden mellan listorna är -förutom olika krav i fråga om akfiekapilal
och eget kapital - all aktier som noteras på A:I-lislan skall vara spridda
bland ell större anlal olika aktieägare än de som noteras på den andra listan.
Minimikravet för A:II-listan är att aktierna skall vara fördelade bland minst
400 olika ägare och all var och en av dem skall inneha minst en börsposl, som
på denna lista uppgår fill elt värde av omkring elt halvt basbalopp. För inregistrering
av ett förelags aktier på börsen krävs vidare all företaget uppfyller vissa minimi-villkor
bl. a. när del gäller soliditet, likviditet och visad lönsamhet. Dessa och
andra krav för börsintroduklion har tiUkommit i syfte att säkerställa en effektiv
börshandel och så långt som möjligt tUlgodose allmänhetens kapi-talskyddsinlresse.
Inregistrering förutsäller dessutom alt förelaget genom att underteckna elt s.
k. inregislreringskontrakt bl. a. utfäster sig alt offentliggöra upplysningar
om sin verksamhet.

Aktiefonderna
har under senare år kraftigt ökat sina placeringsresurser och blivit aUtmer
betydande som köpare på aktiemarknaden. De för några år sedan inrättade aktiesparfonderna
har kunnat uppvisa den snabbaste uppgången. Anlalel personer som regelbundet aktiesparar
i denna form uppgick vid årsskiftet 1981/82 fill över 340000. Enligt den
lagstiftning -aktiefondslagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder
-som reglerar fondernas verksamhet gäller som huvudregel all deras placeringar
endasi får avse värdepapper som noteras på börsen eller som står inför en
introduktion där. Begränsningen sammanhänger bl.a. med att värdet av de papper
som ingår i fonden utan svårigheter skall kunna

Prop.
1981/82:116 9

fastställas.
Fonderna fär vidare inle placera mer än högst 10 % av det totala värdet i ett
papper med samme utfärdare. Avsikten härmed är alt fondernas värdepappersbesländ
skall ges en effektiv riskspridning. Bankinspektionen får dock medge all
procenttalet överskrids, om det finns särskilda skäl för del.

Utredaren
har inventerat förutsättningarna för alt olika länkbara grupper av såväl
institutionella som enskilda placerare skall öka sina insatser i små och
medelstora företag. Det har varit utredarens strävan att finna olika åtgärder
som kan leda till ell ökat intresse för kapitalinsatser bland så mänga
finansiärer som möjligt. En grundförutsättning för att uppnå detta mål är
enligt utredaren att även denna grupp av företag får tillgäng lill en smidigt
fungerande handel för sina papper. Placerarna måste nämligen kunna erbjudas
möjlighet att när de vill kunna avveckla sUl engagemang. En fungerande marknad
har också betydelse som en värdemätare på hur en kapitalplacering utvecklas.

Mol
denna bakgrund föreslår utredaren all nu gällande krav för inregistrering av
aktier och andra värdepapper på Stockholms fondbörs ändras sä all även förelag
av mindre storiek kan vinna introduktion på börsen. Företag vars aktier är
fördelade pä minst 100 börsposler föresläs kunna bli noterade på en ny aktielisla
med beteckningen A:III-lislan. För handel med papper som ges ut av sådana
förelag som har alltför begränsad verksamhet för all bli börsnoterade föreslår utredaren
ell system som innebär all en eller flera fondkommissionärer ålar sig att skapa
och upprällhålla en marknad för handel med sädana förelags värdepapper (s. k. märket
maker-syslem, se belänkandel s. 228).

Utredaren
fäster särskild vikt vid alt de institutionella placerarna skall kunna medverka
lill alt det uppkommer en marknad för papper utgivna av mindre företag.
Utredaren föreslår därför alt till aktiefonder och aktiesparfonder skall kunna
förvärvas värdepapper som inle är och inte heller inom överskådlig lid kan bli
börsnoterade. En gräns för sådana placeringar vid 10 % av en fonds värde har
dock befunnits erforderlig. Som huvudregel föresläs en sådan begränsning gälla.
Utredaren anser emellertid all de anställda vid små och medelstora förelag
skall kunna bilda aktiesparfonder med en viss placeringsinriktning på det egna
företagets aktier och andra värdepapper som företagel utfärdar. En lämplig
fördelning av dessa fonders tillgångar bedöms vara 20-25 % icke börsnoterade
värdepapper och återstoden börspapper. För att underlätta bildandet av sådana aktiesparfonder
föreslär utredaren att de fondbolag som kommer att förvalla dessa fonder skall
kunna dels ha ell begränsat aktiekapital, lägst 50000 kr., dels tillåtas
förvalta flera fonder, dock högst fem stycken.

En
majoritet bland remissinstanserna anser liksom utredaren all del finns'behov av
alt förbättra de små och medelstora förelagens finansiella situation. Flera
instanser framhåller dock att sådana åtgärder i första hand bör vara inriktade
på alt förbättra företagens lönsamhet och lindra deras beskattning.

Prop. 1981/82:116 10

När
det gäller utredarens förslag om att börshandeln bör utvidgas genom en s. k. A:IlI-lista
är de flesta remissinstanserna positiva, även om en del samtidigt framför
kritiska synpunkter på olika detaljer i förslaget. Flera remissinstanser anser
att förslaget om uppmjukning av spridningskravel går för långt och nämner minst
200 börsposlägare som ett minimikrav.

Tveksamhet
yppas även frän flera håll när del gäller utredarens förslag om att skapa en
handel utanför börsen genom ett maikel maker-syslem. En huvudlinje i den kritik
som förs fram är att ett sådant syslem kan strida mot det gällande
börsmonopolet. Denna ståndpunkt inläs bl. a. av bankinspekfionen,
kommerskollegium, fondbörsens styrelse och fondhandlareföreningen. Vidare
framförs farhågor för all en sådan handel skulle kunna få alltför begränsad
omfattning för att en korrekt kurssällning skall kunna upprätlhåUas.

När
det gäller märket maker-syslemels utformning förekommer två huvudsakliga
uppfattningar. Enligt den ena finns det inte någon anledning all reglera
handeln genom lagstiftning utan denna bör successivt få utvecklas av sig själv.
Enligt den andra uppfattningen, framförd av bl.a. kommerskollegium,
finansbolagens förening, fondbörsstyrelsen, bankföreningen och
fondhandlareföreningen, bör frågan utredas yllerligare.

Vad
slufiigen beträffar förslaget om all aktiefonder och aktiesparfonder skall fä
rätt alt placera en begränsad andel av sina medel i icke börsnoterade papper,
är den övervägande delen av remissinstanserna positiva till alt fonderna ges
denna rätt. Däremot ifrågasätts från flera håll all aktiesparfonder skall få
placera så mycket som 20-25 % av tillgångarna i onolerade papper. Till
kritikerna hör bankinspektionen, kommerskollegium, riksskatteverket, LO och
TCO. En återkommande invändning är att problemet med all värdera de onoterade
värdepapperen inle är löst.

För
min egen del får jag anföra följande. Som framgår av vad jag sagt inledningsvis
anser jag att de små och medelstora förelagen fyller en mycket väsentlig
funktion i vär ekonomi och all del är av slor vikt att man försöker förbättra
förutsättningarna för dessa företags utveckling och expansion. Företagens
möjligheter all anskaffa kapital på värdepappersmarknaden är en betydelsefull
faktor i del sammanhanget. Någon större efterfrågan på de mindre förelagens
papper kan emellertid knappast tänkas uppkomma om inte företagen är beredda all
ge utdelning lill köparna. De mindre förelagen väljer i dag ofta att inte ge
någon utdelning på grund av dubbelbeskattningen av akliebolagsvinslerna, dvs.
beskattning sker både hos företaget och hos dem som erhåller utdelning. För att
bl.a. öka dessa förelags möjlighet att ge utdelning lill sina aktieägare,
kommer jag senare i vår att föreslå ändringar i beskattningsreglerna som
innebär att företag, som inle är registrerade på börsen, får en lindring i
beskattningen av de vinster som, upp lill ell vissl maximibelopp, betalas ut i
form av aktieutdelning.

Intresset
för att förvärva de mindre förelagens aktier påverkas även av

Prop. 1981/82:116 11

hur
sådana akfier värderas vid förmögenhetsbeskattningen. De icke börsnoterade akfierna
värderas f. n. i de flesta fall fill 30 % av bolagens s. k. substansvärde. Om
aktierna är föremål för viss omsällning på kapitalmarknaden kan del emellertid
bli aktuellt att i stället värdera akfierna med ledning av marknadsnoteringarna
eller genom en s.k. avkaslningsvärde-metod. Omfattningen av handeln kan med
andra ord i dagens läge påverka vUka beskattningsregler som skall fillämpas. En
betydande osäkerhet synes också föreligga om var gränsen mellan dessa olika
värderingsnormer går. Jag kommer därför senare att lägga fram förslag om sådana
ändringar som är ägnade alt skapa en klarare gränsdragning på denna punkt. Jag
vill därvid betona att aktier som är registrerade på börsen inle kommer alt påverkas
av förslaget. För dessa skall liksom hittills marknadsvärdet utgöra underlag
för värderingen.

När
det gäller förslaget all nya grupper av förelag skall kunna vinna introduktion
på börsen är del min uppfattning all en del av de medelstora förelagens
värdepapper kan vara lämpade för börshandel om man enbart ser fill omfattningen
av förelagens verksamhet och ekonomiska resurser. Hindret är alt de inle förmår
uppfylla del nuvarande kravet pä värdepapperens spridning bland aUmänhelen.
Delta krav är föranlett av att man annars inle kan få en sådan regelbunden omsällning
som är nödvändig för en ändamålsenlig börshandel.

Samtidigt
som andra åtgärder vidtas för alt stimulera handeln med mindre förelags aktier
bör det enligt min mening vara möjligt all godta ell lägre spridningskrav än de
400 börsposler som f. n. gäller. Flera av remissinstanserna har dock inle
velat gå sä långt som utredningen härvidlag, dvs. 100 börsposler, ulan menat
all 200 sådana poster vore en rimlig gräns. Jag kan ansluta mig till denna
bedömning. Registrering av sådana aktier skulle, som utredaren har föreslagit,
kunna ske på en särskild lista eller, efter en särskild dispensprövning av
börsstyrelsen, kunna göras på A:Il-lislan. Enligl min mening kommer sannolikt
de åtgärder som jag här föreslår all leda till en ökad handel med icke
börsnoterade papper. Därmed kommer ocksä småföretagens behov av en ny Usla
eller utvidgad A:II-lisla alt öka. Mol denna bakgrund förutsätter jag all
börsstyrelsen så snart som möjligt kommer alt la upp frågan om jämkning av inregislreringskraven.

Jag
ser positivt på utredarens tanke att fondkommissionärerna i mer systematiska
former borde utveckla en handel med papper som inle är registrerade på börsen.
När del gäller utformningen av elt märket maker-syslem saml kommissionärernas,
företagens och de enskilda köparnas och säljarnas ställning inom ett sådant
system, anser jag all en reglering genom lagstiftning är olämplig. Det fär i stället
ankomma på de företag och banker som erhåUit bankinspekfionens tiUstånd all
vara verksamma som fondkommissionärer, alt skapa former för en ändamålsenlig
handel. En mer utvecklad handel i onolerade värdepapper aktualiserar ändå några
lagstiftningsfrågor. En fråga gäller om en sådan handel kan bli att betrakta
som

Prop.
1981/82:116 12

fondbörsverksamhel.
Jag anser att en handel inom ell märket maker-syslem kan ske ulan all börsmonopolel
kränks. 1 syfte att förtydliga innebörden av begreppet fondbörsverksamhet
föreslår jag en mindre jämkning av 1 § fondbörslagen. En annan fråga avser fondkommissionä-rernas
rätt all för egen räkning förvärva värdepapper. Bl. a. för alt förbättra kommissionärernas
möjligheter att driva handel enligt ell märket maker-syslem föreslär jag ocksä
att nämnda rätt vidgas.

Vad
beträffar frågan om aktiefonderna och aktiesparfonderna skall tillåtas placera
medel i värdepapper som inte är noterade på börsen delar jag uppfattningen att
en sådan utvidgning av placeringsrälten kan ha gynnsamma effekter för de små
och medelstora förelagens möjligheter all avsälla sina värdepapper. Detta
gäller främst akfier. Remissinstanserna har haft delade meningar om lämpligheten
av en sådan reform. Även om tekniska och sakliga ändringar är påkallade på
vissa punkter, anser jag att förslaget i stort kan läggas till grund för
lagstiftning.

2.2
Handel med aktier och andra värdepapper i icke börsnoterade företag

Departementsförslaget:
Elt liUägg görs i definitionen av fondbörsverksamhel i I § lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs. Vidare ändras 16 § fondkommissionslagen (1979:748) så att fondkommissionärerna
får utökad rätt att för egen räkning förvärva värdepapper. Några regler för ell
märket maker-syslem eller liknande ordning för handel i onoterade värdepapper föreslås
inte.

Utredarens
förslag: Ell system införs enligl vilket fondkommissionärerna åtar sig att
hålla en marknad för handel med småföretags värdepapper. En fondkommissionär
ålar sig alt vara huvudmäklare och blir tillsammans med en eller flera andra kommissionärer
s.k. märket maker. Information om märket maker's köp- och säljkurs ges löpande.
Märket makern ålar sig all förvärva värdepapperet till angiven köpkurs om annan
köpare saknas (se belänkandel kap. 8 avsnitt 8.3).

Remissinstanserna:
Ett stort anlal ifrågasätter om inte ell märket maker-syslem kan innebära vissl
inträng i börsmonopolel och om inle handeln i onolerade papper bör formaliseras.
Bankinspektionen föreslår att fond-kommissionärernas rätt att för egen räkning
förvärva värdepapper (rätt lill handelslager) utökas (se bUaga 3 avsnitt 3).

Skäl
för departementsförslaget: En grundförutsättning för att de små och medelstora
företagen skall kunna konkurrera om del riskkapital som ställs lill förfogande
torde vara all del finns en marknad för omsättning av värdepapper som dessa
företag ger ul. Den handel som f. n. sker i sådana värdepapper är
förhållandevis blygsam. De lagändringar som föreslås är

Prop. 1981/82:116 13

avsedda
alt underlätta för fondkommissionärerna all skapa elt system som medför en ökad
handel i onolerade papper.

Utredaren anser all en värdepappersmarknad
bör kunna utvecklas vid sidan av fondbörshandeln. Delta skulle enligt utredaren
kunna ske genom all fondkommissionärerna är verksamma som s. k. märket makers.
Innebörden av delta är i huvudsak all kommissionärerna överenskommer med ell
eller flera icke börsnoterade förelag om alt försöka finna avsättning för
förelagens aktier och andra värdepapper och på så sätt skapa en marknad för
papperen. Någon regelbunden handel kan enligl utredaren inle förväntas ske,
men upplysningar om köp- och säljkurser kan ges löpande av kommissionärerna.
Avslut i elt papper kan ske när som helst, varvid prisnivån fastställs utifrån
marknadsläget. Saknas vid ett givet fillfälle annan köpare ålar sig en märket maker
all förvärva värdepapperet lill en angiven köpkurs.

För egen del kan jag i alll
väsentligt ansluta mig till utredarens bedömning om att detta kan vara elt säll
alt öka de mindre och medelstora företagens möjligheter till
kapitalanskaffning.

Utredaren har dragit upp
vissa riktlinjer för handeln inom märket maker-systemel. Jag finner att dessa
riktlinjer är ändamålsenliga och att kommissionärerna med utgångspunkt i dem
bör kunna bygga upp ett syslem som är ägnat alt öka värdepappershandeln.
Systemet bör inle regleras efter någon viss mall ulan formerna för handeln bör
få utvecklas av fondkom-mis.sionärerna, såsom ett märket maker-syslem eller på
annat lämpligt sätt. Genom all fondkommissionärer är under bankinspektionens
tillsyn kommer handeln att stå under offenllig kontroll.

Handeln i onoterade
värdepapper får inte ske i former som gör all man inkräktar på börsmonopolel
för Stockholms fondbörs. Flera remissinstanser har framhållit viklen av all
det görs klart vilken handel som fondkommissionärerna kan medverka i utan risk
för all överträda förbudet mot all driva fondbörsverksamhel.

Enligl I § fondbörslagen
förslås med fondbörsverksamhet att köp- och säljanbud beträffande värdepapper
regelbundet sammanförs för handel och notering av kurs. I definitionen ligger
till en början att någon, en institution eUer annan, organiserar sammanförandet
av anbuden med syftet att få lill slånd en handel och notering av kurser.
Sammanförandet innebär att del skall vara fråga om en koncentrerad budgivning.
Denna kan ske som f. n. på Stockholms fondbörs genom ett upprop men den kan ocksä
ske på annat sätt, l.ex. via ell datamaskinelll system eller vid telefonsammanträde
med flera personer. Sammanförandel av sälj- och köpanbud måste vidare ske
regelbundet. Enstaka fillfällen av koncentrerad budgivning är alltså inle alt
beteckna som fondbörsverksamhel. Slufiigen har del ansetts ligga i sakens natur
att även om värdepappershandel har nu nämnda kännetecken så är den ändå inte
att beteckna som fondbörsverksamhel om den har liten omfattning. Om det är fräga
om en ornfatlande

Prop. 1981/82:116 14

handel
i ell värdepapper eller i flera värdepapper sammantagna blir det -om övriga
förutsättningar föreligger - däremot fräga om fondbörsverksamhet.

Handeln
i icke börsnoterade värdepapper sker dels direkt mellan privatpersoner, dels
genom förmedling av fondkommissionärer. 1 fråga om ett mindre antal bolag
förekommer i börsens lokaler en spontan handel mellan fondkommissionärerna via deras
börsombud. Del är inle fråga om någon formaliserad verksamhet ulan handeln fillgår
så all de börsombud som har ell anbud all förmedla markerar detla pä en tavla.
Någon sammanställning i form av en särskUd kurslista görs inte. Några tidningar
lämnar emellertid informafion om de avslut som skett. I prop. 1978/79:9
framhöll föredraganden all den nya börslagsttflningen inle fick leda fill
svårigheter för den marknadsmässiga handeln med aktier i mindre och medelstora
förelag eller deras möjligheter till ökad spridning. Han utgick frän all börsslyrelsen
inle skulle motverka den handel i oregistrerade papper som kan förekomma i börslokalerna.

Den handel med oregislrerade
värdepapper som nu förekommer i börsens lokaler bedrivs under former som
uppenbarligen inle är att anse som fondbörsverksamhet. Jag räknar med all en
ökad handel av oregislrerade papper enligl elt märket maker-syslem eller något
annat lämpligt system, skall kunna utvecklas dels i börslokalerna på sätl som
redan sker, dels utanför börsen via förmedling av fondkommissionär ulan att
fondbörsverksamhet uppkommer. Det får ankomma pä fillsynsmyndighelen, bankinspektionen,
all vaka över all handeln sker i former och omfattning som är förenliga med
lagstiftningen på området. Avsikten är inte att den organiserade och
omfattande handel och notering som den s.k. fondhandlarlistan avsäg skall
återuppstå. Jag föreslår alt termen "sammanförande" i definitionen
av fondbörsverksamhel i I § fondbörslagen förses med ell tillägg sä alt
innebörden — en koncentrerad budgivning enligl vad jag angell i del föregående
- närmare framgår. Därigenom blir del i ell viktigt hänseende i lagtexten
klarare än f. n. vad som skiljer fondbörsverksamhel från annan handel med
värdepapper.

Somjag
redan nämnt har fondkommissionärernas möjligheter all förvärva värdepapper för
egen räkning betydelse för i vad mån de skall kunna medverka i en utvidgad
handel med onolerade papper. Kommissionärerna behöver således hålla ell eget
handelslager. Enligt 16 § fondkommissionslagen (1979:748) är rätten för kommissionärerna
att själva äga värdepapper begränsad. Detla beror på all man velat undvika de
intressekonflikter som kan uppkomma om den som köper och säljer i kommission,
dvs. handlar i eget namn för annans räkning, samtidigt handlar för egen
räkning. Lagstiftningen innebär att anskaffningsvärdet av en kommissionärs
egna innehav av akfier, emissionsbevis, andelar i aktiefonder och andelar i
ekonomiska föreningar får uppgå lill högst 2 milj. kr. eller fill högst två procenl
av rörelsens genomsnittliga årsomsättning, dock högst 10 milj. kr. Mot bak-

Prop. 1981/82:116 15

grund
av de senaste årens markant ökade omsällning pä aktier och för att skapa
utrymme för en ökad handel i onoterade värdepapper bör, som bankinspekfionen
föreslagit, ramarna utvidgas. Jag vill dock gå något längre än inspektionen och
förordar all ramarna utvidgas från 2 milj. kr. fiU 4 milj. kr., från två procenl
fill fyra procenl och från 10 milj. kr. lill 25 milj. kr.

2.3
Aktiefonders och aktiesparfonders placeringar i icke börsnoterade värdepapper

Departementsförslaget:
Av en aktiefonds och en akliesparfonds tillgångar får högst 10% placeras i
värdepapper som inte är börsnoterade och sannolikt inle heller blir noterade
inom ell år. Värdepapperen skall vara svenska aktier och vissa skuldebrev saml
- i fråga om vanliga akfiefonder - även svenska obligationer och förlagsbevis.
Bankinspektionen får möjlighet att ge dispens från tioprocentsregeln när del
gäller aktiesparfonder. Värdepapperen i fonden fär som hiltills värderas med
ledning av marknadsvärdet (19 och 21 §§ akfiefondslagen, 3 § lagen om aktiesparfonder).

Utredarens
förslag: Överensstämmer i sak med departementsförslagel. I fräga om vilka slag
av onoterade värdepapper som skall få ingå i fonderna, inkluderas dock även delaklighelsbevis
i svenska bolag som inle är aktiebolag. Dispens från tioprocentsregeln får ges
endasi i fräga om värdepapper med samma utfärdare. Värdering av fondens
värdepapper får ske pä grundval av marknadsvärdet eller annat motsvarande värde
(se betänkan-del kap. 9 avsnitten 9.1-9.2.5).

Remissinstanserna:
De flesta är positivt inställda till utredarens förslag. Nägra är dock
kritiska, särskilt i fräga om de icke börsnoterade papperens värdering (se
bilaga 3 avsnitt 4).

Skäl
för departementsförslaget: I aktiefonder och aktiesparfonder kan, enligt de
regler som gäller, placeras endasi börsnoterade värdepapper. Papper som inom
viss lid kan förväntas bli börsnoterade är dock också tiUålna placeringsobjekt.
Bestämmelserna grundas på flera skäl. Det är av vikt alt fondernas tUlgångar
placeras pä elt så betryggande säll som möjligt. Andelsägarna har rätt att få
sina andelar inlösta omgående. Detla ställer krav på att fondens värdepapper
skall ha ell marknadsvärde som lätt kan fastställas och omsättas i pengar.

Jag delar utredarens
uppfattning att placeringar i aktier och andra värdepapper som ges ul av
förelag utanför börsen många gånger kan vara lönsamma investeringar. Det bör
ligga i fondandelsägarnas intresse att de genom fonderna får möjlighet alt
tillgodogöra sig en del av tillväxten i dessa ofta myckel expansiva mindre
förelag. För förelagens egen del

Prop. 1981/82:116 16

skuUe
fonderna kunna bidra med värdefulla lillskoll av riskkapital. Även de internafionella
riktlinjer (riktlinjer för aktiefonder antagna av Europarådet den 19 september
1972) som varit förebUd för den svenska aktiefonds-lagen, ger utrymme för
placeringar i icke börsnoterade värdepapper upp liU 10% av en fonds tiUgångar.
Sådana placeringar ställer dock höga krav på ekonomiska analyser. De flesta
fondbolag lorde ha fillgång lill den erforderliga sakkunskapen och de har
dessutom resurser all vid behov anlita utomstående experter.

Enligt
min mening bör i stort sett samma typer av värdepapper kunna förvärvas lill
aktiefonder som f. n. kan ingå i fonderna när del gäller börsnoterade papper.
De värdepapper som närmast kan bli aktuella som placeringsobjekl är aktier, obligafioner,
förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt fill
nyteckning. Den nya regeln bör omfatta dessa värdepapper. Andelen sädana icke börsregistrerade
papper bör dock med hänsyn tiU bl. a. säkerhetsaspekterna och överensstämmelsen
med de internationella riktlinjerna på området, inte få översliga 10% av en
aktiefonds tolala värde.

När
del gäUer aktiesparfonderna behandlades deras placeringräll i samband med alt
det skatlepremierade akliesparandel utvidgades med s. k. förelagsanknulna
fonder. I prop. 1980/81:45 avvisade den dåvarande ekonomiministern ett förslag
om att aktiesparfonders medel skulle få placeras i olika slags värdepapper som
inte noterades på börsen. Jag kan i och för sig fortfarande instämma i flera av
de kritiska synpunkter som då anfördes. De senaste årens starkt ökade intresse
av aktier som sparobjekt har emellertid i viss mån ändrat förutsätlnirigarna
för akliefondssparandel. Del finns numera ett större intresse av all söka sig
utanför börsen för all finna placeringsobjekl med god avkastnings- och tillväxlpolential.
Jag vill också påpeka all det framstår som inkonsekvenl att låta aktiesparfonder
bildas av anställda vid stora börsnoterade förelag och inle vid de små och
medelstora förelagen som ofta har ell större behov av kapitaltillskott och
vars anställda ofta kan antas ha ell mera akfivt intresse av att bistå med
sådant kapital. Jag är av dessa skäl beredd att föreslå att aktiesparfonderna
också öppnas för placeringar i icke börsnoterade värdepapper. TiU aktiesparfonderna
bör endasi få förvärvas värdepapper av samma typer som de börsnoterade papper
som aktiesparfonderna f.n. får placera i, nämligen svenska aktier, konvertibla
skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt liU nyteckning. Härigenom kommer
alltså enhetliga regler att gälla för både placeringar i onolerade papper och i
börspapper.

Ell
viktigt incitament för all bilda aktiesparfonder vid företag är de anställdas
intresse av att förelagen får ökade möjligheter all stärka sin ekonomiska
ställning. För all fondernas lillskoll inle skall bli alltför marginella finns
det behov vid icke börsnoterade bolag all mer än 10% av fondkapitalet får
placeras i värdepapper som getts ul av del egna bolaget. Bankinspektionen bör
mot bakgrund av bl. a. kravet på en lämplig riskför-

Prop.
1981/82:116 17

delning i fondernas portföljer genom dispens få fastställa
i vUken utsträckning som lioprocenlsgränsen får överskridas. Delta kan bli
aktuellt för ett fondsparande av anställda vid ett företag som trots att det
inte är börsnoterat har en betydande storlek när del gäller antalet anställda,
verksamhet och ekonomiska resurser. Elt annat dispensfall kan föreligga om
flera mindre förelag väljer alt gä samman i en gemensam aktiesparfond med viss placeringsinriklning
på de förelagens papper. Någon bestämd gräns för denna dispensrätl bör inle
fastställas men del bör dock ej få förekomma alt mer än en fjärdedel av
fondkapitalet koncentreras lill ell eller elt par onolerade papper. Jag är
således inle beredd att fillmölesgå de remissinstanser som föreslagit all
ifrågavarande slag av fonder skall fä placera hela eller större delen av
förmögenheten i icke börsnoterade papper.

Mitt
förslag öppnar aUtså möjUgheter för anställda vid små och medelstora förelag
all bilda aktiesparfonder för placeringar med viss tonvikt på det egna
företagels aktier och andra värdepapper. Eftersom anlalel anställda i detta
slags förelag kan vara alltför begränsat för att bilda underlag för en fond,
kan del vara lämpligt all flera sådana förelag, som l.ex. är verksamma pä samma
ort, går samman i en och samma fond. Inom de kooperativa rörelserna kan aktiesparfonder
bUdas vid de rörelseägda, icke börsnoterade aktiebolagen. De som är anställda
vid dessa bolag kan vara andelsägare i fonderna. Det möter emellertid inle
något hinder att även andra personer än anställda, l.ex. medlemmar i konsument-
eller producentföreningar, som har ett särskilt intresse för de närstående
företagen, ansluter sig som andelsägare. Del är alltså inget krav på att
andelsägarna måste vara anstäUda vid berörda förelag. Jag vill här påpeka all
delta och andra slags aktiesparfonder, som bildas vid icke börsnoterade förelag
ulgör vanliga aktiesparfonder och inte faller under de särskilda reglerna för förelagsanknulna
fonder. Del utmärkande för sistnämnda fonder är att de kan bildas endast vid
börsnoterade företag för anställda och skaU ha samfiiga tiUgångar placerade i
värdepapper i detta förelag eller inom samma koncern.

Om en aktiesparfond, som bildals främst för anställda vid ell
mindre företag, genom dispens tillåts inneha icke börsregistrerade
värdepappers-poster fill mer än 10% av fondens värde kan del också bli fråga om
tillstånd alt överskrida den fastställda gränsen för innehav av värdepapper med
en och samma utgivare. I 21 § aktiefondslagen, som också gäller för aktiesparfonder,
begränsas sådana innehav lill maximall 10% av en fonds värde. Bankinspekfionen
får medge all procenttalet överskrids om särskilda skäl föreligger. I prop.
1974:128 s. 123 och 162-163 utvecklas närmare vad som skall anses vara sådana
skäl.

Flera av remissinstanserna har föreslagit att de fondbolag
som kommer all förvalla aktiesparfonder bildade vid mindre förelag skall
tillåtas arbeta under former som inte för med sig så höga kostnader för
förvaltningen. Några instanser föreslår all fondbolagen skall kunna ha elt mer
reducerat 2 Riksdagen 198II82. I samt. Nr 116

Prop.
1981/82:116 18

aktiekapital än som hiltills medgetts och inte vara
förpliktade all ha offenlUga ledamöter i styrelserna. Andra föreslår att
fondbolagen inte skall vara skyldiga all anlita revisorer som utses av
bankinspektionen. Jag kan för min del inte se att del finns fillräckliga skäl
för all göra sådana undantag. Del är tvärtom av slor vikt att kontrollen av
dessa fondbolag är effekfiv eftersom placeringar i icke börsnoterade
värdepapper ställer speciella krav pä beslulsfallarna. Dessutom anser jag all
den officiella prägel som följer av alt sparandet i fonderna är skaltepremieral,
gör all gällande krav på fondbolag bör behållas.

Jag inser alt mindre aktiesparfonder kan drabbas av
förhållandevis höga administrationskostnader. Detla kan emellertid undvikas om
ett fondbolag ålar sig att förvalla flera fonder. Kostnaderna kan då fördelas
mellan ett större antal andelsägare. Denna fråga behandlades i samband med alt förelagsanknulna
fonder infördes. För vanliga aktiesparfonder gäller enligl bankinspektionens
praxis att högst tre fär förvallas av samma fondbolag. Den dåvarande
departementschefen ansåg del vara möjligt all öka detla anlal när del gällde de
speciella förelagsanknulna fonderna (prop. 1980/ 81:45 s. 15). När del gäller aktiesparfonder
som bildas vid mindre företag bör del vara möjligt alt sammanföra ell större anlal,
kanske 5-10, under ett och samma fondbolags förvaltning. Delta är liksom hiltills
en fråga som bankinspektionen har all la ställning till utifrån
omständigheterna i varje enskilt fall.

Enligl 6 § akfiefondslagen skall fondbolag ha ett visst
aktiekapital som är relaterat till värdet av de fonder som bolaget förvaltar.
Bankinspektionen kan medge undantag frän detta kapilalkrav om del finns
särskilda skäl för del. Sådana undanlag har medgivils särskilt i fråga om förelagsanknulna
aktiesparfonder. Därvid har i vissa fall godtagits ell aktiekapital på lägst
100000 kr. Den tUlämpning av lagrummet som inspektionen sålunda givit uttryck
för, synes väl avvägd även när del gäller fondbolag som förvallar aktiesparfonder
vid mindre företag.

Enligl 22 § akfiefondslagen får det i en aktiefond inte
ingå mer än 5 % av röstvärdet för samtliga aktier i ell och samma bolag. Flera
remissinstanser har föreslagit all regeln ändras så all en större röstandel
blir tUlålen. Jag är inte beredd all föreslå några ändringar i detta avseende
innan erfarenheter vunnits från fillämpningen av den lagstiftning somjag nu har
föreslagit.

Jag skall härefter beröra den betydelsefulla frägan om
värdering av fondernas innehav av icke börsnoterade värdepapper. De som
investerar i en akfiefond eller aktiesparfond erhåUer rätt fill andel i fondens
vid varje tidpunkt beräknade värde. Fondbolaget är skyldigt att fortlöpande
beräkna andelsbevisens värden. Enligt gällande regler skall de värdepapper som
ingår i en aktiefond eller en akfiesparfond värderas med ledning av marknadsvärdet
(30 § akliefondslagen). Om ett värdepapper köps och säljs på börsen, ulgör
marknadsvärdet den betalkurs eller någon av de betalkurser som noteras där. I
den mån en handel med icke börsnoterade värdepapper

Prop. 1981/82:116 19

fär
en sådan omfattning alt ell marknadspris härigenom kan konstaleras, bör delta
självfallet läggas lill grund för värderingen. I övriga fall bör marknadsvärdet
uppskattas. Därvid bör göras en så realistisk och objektiv värdering som
förhållandena medger. Riktmärket bör alltså även i dessa faU vara det pris
värdepapperen skulle åsättas vid en tänkt överiåtelse. Uppskattningen måste
ofta bli ganska fri eftersom säkra hållpunkter kommer alt saknas. Under sädana
förhållanden måste värderingen präglas av en viss försiktighet och ske på ett
sätt som överensstämmer med "god redovisningssed". Till ledning för
uppskattningen får tjäna en bedömning av företaget i fråga på grundval av
kvartalsrapporter, bokslut och andra upplysningar om företaget. Ell sålunda
beräknat marknadsvärde bör omprövas så ofta det behövs. Detla mäsle givelvis
ske t. ex. om en väsentlig förändring rörande förelagels ledning eller
driftsförhållanden inträffar. När ell verksamhetsår löper ul bör regelmässigt
en tidigare gjord uppskattning omprövas.

TiU
skiUnad från utredningen, som föreslagit införande av en regel om att man vid
sidan av marknadsvärdet skall kunna använda annat motsvarande värde, l.ex. det
värde länsstyrelserna bestämmer till ledning för beskattningen, anser jag att
någon ny regel inle bör införas. I slällel bör utgångspunkten som framgått
fortfarande vara marknadsvärdet, även om del för icke börsnoterade värdepapper
ofta lorde få uppskattas. Jag är medveten om alt del kommer att finnas behov av
riktlinjer för hur uppskattningen bör göras och när en gjord uppskattning bör
revideras. Del är därvid all märka alt en fullständig aklieanalys är relativt
kostsam och därför inte rutinmässigt kan upprepas beträffande samma förelag.
Del får enligt min mening ankomma på bokföringsnämnden alt studera
erfarenheterna när del gäller värderingen och söka utarbeta riktUnjer för
värderingen av aktier med låg omsättning. Det kan vara lämpligt att nämnden
därvid samråder med riksskatteverket. Jag har i denna fräga samrått med chefen
för justifiedepartementet.

I
anslutning lill de nu angivna skälen för departementsförslagel vill jag erinra
om alt del inle är meningen all några skall kunna - bortsett från kombinationen
en vanlig aktiesparfond och en företagsanknuten akfiesparfond — spara i flera aktiesparfonder
på en gång (jfr. prop. 1977/78:165 s. 37, FiU 1977/78:37 s. 18 och prop
1980/81:45 s. 11). Enligt min mening bör del dock vara möjligt för en sparare,
som före elt halvårsskifte gjort erforderliga insättningar i en akfiesparfond,
alt byta till en annan akfiesparfond och spara i denna lill årets slut. Byle
bör alltså enligl min mening kunna ske inle bara vid helårsskifle ulan även vid
halvårsskifte.

Prop. 1981/82:116 20

2.3
Övriga frågor

Som
tidigare berörts (2.1) slopades den s.k. fondhandlarlistan vid 1981 års utgång.
Till följd härav föreslås all värdepapper som upplagils på fondhandlarlistan
stryks i 19 § andra stycket aktiefondslagen.

De lagändringar jag
föreslår bör träda i kraft 14 dagar efter publicering i Svensk
författningssamling. 1 fråga om 16 § fondkommissionslagen gäller f. n. en
övergångsbestämmelse som innebär att paragrafen träder i kraft först den I
januari 1985 för andra fondkommissionärer än banker. Motsvarande bör gälla den
ändring som nu föreslås i paragrafen.

Lagändringarna
har kunnat väsentligen utformas efter mönster av gällande bestämmelser i de berörda
lagarna ocb är även i övrigi av enkel beskaffenhet. Enligl min mening är lagrädsgranskning
därför inle påkallad.

När
det gäller det skatlebortfaU som kan bli följden av de vidgade möjligheterna lill
skattefondsparande är del självfallet svårt alt bedöma hur stort delta kan bli.
Jag bedömer emellertid att bortfaUet inte kommer all översliga 10 milj. kr. per
år.

3
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen

föreslår
riksdagen

all
antaga inom ekonomidepartementel upprättade förslag lill

1.
lag om ändring i
aktiefondslagen (1974:931),

2.
lag om ändring i lagen om aktiesparfonder
(1978:428),

3.
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748),

4.
lag om ändring i lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig fill fördragandens överväganden och beslutar all genom proposition
föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:116 21

BUaga
1

Utredningens sammanfattning av sina överväganden ocli förslag
(SOU 1981:95)

De
mindre och medelstora förelagen är en viktig beståndsdel i den svenska
ekonomin. I Sverige finns inaUes ca 400000 företag registrerade inklusive ca lOOOOO
jord- och skogsbruksföretag. Delta innebär att genomsnittligt var fionde
yrkesverksam äger ell förelag. Drygl 200000 förelag har anställd personal. Av
dessa är endast 1500 stora förelag med 200 anställda eUer fler, medan drygl 99 procenl
av företagen är mindre och medelstora, dvs. med mindre än 200 anställda. Av de
mindre och medelstora förelagen med anställd personal verkar ungefär hälften
inom servicenäringarna, en knapp Qärdedel inom jord- och skogsbruk saml merparten
av de övriga inom industrisektorn. Antalet förelag har minskal något under
senare är.

Företagsformen
varierar. En inle ringa del av företagen drivs i form av handelsbolag eller
kommanditbolag. Mest vanligt är dock aktiebolagsformen.

De
mindre och medelstora företagen sysselsätter över en miljon människor. Omkring
350000 sysselsätts i de 3500 förelag som har mellan 50 och 200 anställda och
återstående 750000 i förelag med mindre än 50 anställda. Antalet sysselsatta
inom industrin minskar, men i gengäld byggs servicenäringar ul.

De
mindre och medelstora förelagen har en särskild betydelse dä det gäller att
skapa nya arbelsfillfällen. Någon svensk undersökning i denna del har
utredningen visserligen inte kunnat finna, men enligt utomlands gjorda
mätningar har konstaterats, alt den största andelen nya arbetstillfällen
uppkommer just hos de allra minsta företagen. Bl.a. visar en amerikansk
undersökning all förelag med mindre än 50 anställda under perioden 1960-76
svarade för ungefär 75 procent av alla nya arbelsfillfällen.

De
mindre och medelstora förelagen spelar också en viktig roll som grogrund för
innovationer. Merparten av nya produkter, affärsidéer och tillverkningsprocesser
växer fram just inom denna förelagsgrupp.

De
mindre och medelstora förelagen är ofta mer flexibla än större förelag och kan
lättare anpassa sig lill förändrade konjunklursUuationer, vilket kan vara
positivt nationalekonomiskt sett. Även ur en rad andra synpunkter, exempelvis säsom
underleverantörer och främjare av en god arbetsmiljö, spelar de mindre
företagen en viktig roll.

Del
är därför naturligt att man frän samhällets sida, inte minst i landels
nuvarande ekonomiska läge, slår vakt om de mindre och medelstora företagen sä
all de på elt effekfivt sätl kan fullgöra sin roll i samhällsekonomin. Del är
bl. a. mol denna bakgrund som förevarande utredning om de mindre och medelstora
förelagens finansiella situation har lillsälls.

Prop.
1981/82:116 22

Just
finansieringsfrågorna har under senare tid av företagarna upplevts som alltmer väsenfiiga.
Detta bekräftas av olika enkäter. Alt så är fallet är föga förvånande. Del har
sin förklaring bl. a. i den under de senaste åren raskt stigande räntenivån,
som fört med sig betydande kostnader för kapital, Uksom i ell anlal andra
yttringar av den alltmer accelererande inflationen.

Utredningen
har försökt all närmare kartlägga de mindre och medelstora företagens
finansiella situation. Bl. a. med hänsyn till att det rör sig om en myckel stor
och heterogen grupp förelag är del dock svårt alt få en helt klar bild.

Vad
man kan konstatera är bl. a. att soliditeten försämrats och nu ligger på en
nivå som inle kan anses tillfredsställande, allra minst i en inflationsekonomi.
Detla innebär alt den finansiella motståndskraften är alltför låg, vilket också
visat sig i ell ökat anlal konkurser.

Vidare
kan konstateras, att de ökade kostnaderaa för kapitalet inle har kunnat
kompenseras genom en ökad lönsamhet. Tvärtom har de senaste åren elt kraftigt
gap uppstått mellan låneräntan och den genomsnittliga avkastningen på del
kapital som arbetar i förelagen. Delta innebär alt förelagens och företagarnas
ekonomiska möjligheter och vilja all göra investeringar minskal. TiUlänkla
investeringar och expansionsplaner som hade kunnat bli fill gagn såväl för
förelagen som för landet har i stället i slor utsträckning måst skrinläggas.

Aft
så är fallet är i och för sig ganska naturiigt. Del lar nämligen ofta flera år
innan en satsning börjar betala sig. Låt oss anta alt inlroduklionsliden för en
ny produkt är fem år, vilket den ofta är. 1 ett inflationslöst samhälle med en
realränta av tre procenl som läggs till kapitalskulden stiger denna under en
sådan period från index 1(K) fill index 116. Om räntenivån i slällel är 20 procenl
stiger den ackumulerade kapitalskulden från index 100 lill index 250! Del är inle
svårt att förstå all detta har en starkt hämmande effekt på viljan att
skuldsätta sig och våga en satsning, även om man har höga lönsamhelsförvänlningar
för åren efter del alt produkten väl är introducerad.

Någon
svensk undersökning som bekräftar delta har inle gjorts. Däremot finns en
amerikansk undersökning från 1980 som visar att det höga ränteläget medförde
alt ca 80 procent av de mindre förelagen med under 100 anställda inställde
eller senarelade planer på att bygga ul verksamheten. Man kan föreställa sig
vilka effekter en sådan utveckling får pä företagandel och samhällsekonomin.

Utredningen
har mot denna bakgrund studerat hur de mindre och medelstora förelagens
kapitalförsörjning är ordnad liksom olika typer av finansiärers möjlighet och
intresse av att medverka.

Del
egna kapitalet tillhandahålls till övervägande del av förelagarna själva och i
någon mån av dem närslående personer och vissa institutionella placerare. Då
tillskoll sker mol nyemission av aktier underlättas

Prop. 1981/82:116 23

detla
genom de s. k. Annell-reglerna. Lånekapitalet tillhandahålls framför alll av
banker, hel- och halvslatliga mellanhandsinstilul samt finansbolag.

Utredningen konstaterar
all samfidigt som förelagen har en försämrad finansiell situation och minskad
benägenhet för expansiva investeringar har del blivit mindre attraktivt för kapilalplacerarna
all satsa i de mindre och medelstora företagen. Även detta sammanhänger i slor
utsträckning med inflationsekonomins effekter. I och för sig synes det finnas
gott om kapital på marknaden, men detla söker sig lill andra typer av
placeringar, exempelvis i realvärden och lill placeringar med mindre risk än
dem som normall förknippas med satsningar i mindre och medelstora förelag. En bidragande
orsak har varit all kapitalplaceringar i större, börsnoterade företag på olika
sätt gynnats under senare år, exempelvis genom sparsfimulanser. Detla är i och
för sig positivt, men genom att de icke börsnoterade företagen inle åtnjuter
samma förmåner har de fått en diskriminerad ställning och haft svårt all behålla
sin del av kapilalflödena.

Del
har i debatten gjorts gäUande att bankerna i sin långivning missgynnat de
mindre förelagen, särskill då nystartade förelag och satsningar på nya
produkter.

Visserligen har de mindre
företagens andel av bankullåningen minskat men någon medveten politik frän
bankernas sida all strypa kapilalför-söijningen fill mindre och medelstora
förelag har utredningen dock ej kunnat finna. I stället har olika
specialinstitut och finansbolag, som inriktat sig på leasing och factoring, saml
del staliga kredilslödet tagit över en del av bankernas roll. Noteras kan ocksä
all ell flertal banker på senare lid avdelat särskilda resurser, om än
begränsade, för speciella små företags-satsningar.

Vad kan man då göra för
all förbättra de mindre och medelstora förelagens finansiella situation så alt
deras fortsatta satsningar inle hämmas? Att något i nuvarande läge bör göras
har under utredningens hearings inte tfrågasatls av någon, bl. a. med tanke på
all en stagnerande eller reducerad ekonomisk aktivitet hos småföretagen får
uppenbara negativa effekter för samhällsekonomin.

En mängd synpunkter med
förslag tiU åtgärder för att värna om de mindre och medelstora förelagens
situation har förts fram såväl lill utredningen som i andra fora.

För alt börja med en ofta
framförd synpunkt av mer allmän karaktär, så har del gjorts gällande all
förbättringar enbart på del finansieUa området båtar föga. Det krävs, menar
man, all också del allmänna förelagarklima-let förbättras, eftersom annars de
nog så vikliga psykologiska förutsättningarna för fortsatta satsningar inle
kommer all föreligga.

Som del nu är, hävdar man,
upplever sig företagarna missgynnade för att inle säga "förföljda" av
samhället och känner osäkerhet inför framliden, vilket utgör en hämsko på expansionsluslen.
Detla sammanhänger med all man från samhällets sida infört en mängd
restriktioner, en allmänt besvä-

Prop. 1981/82:116 24

rande
byråkratisk ordning och också vidtagit åtgärder ägnade all underblåsa en aUmänt
misstänksam attityd mot företagande.

Även om utredningens
uppgifter begränsar sig till del finansiella området anser sig utredningen inle
ulan vidare kunna gå förbi dessa synpunkter. Utredningen vill därför framhålla
att vad som krävs är inle blott åtgärder som förbättrar den finansiella
situationen ulan elt betydligt bredare batteri av åtgärder.

Ett första steg i sådan
riktning togs i regeringens småföretagsproposition (prop. 1977/78:40), vilket i
någon mån synes ha vänt den negativa nsykolo-giska trenden. Nu krävs ett
fördjupat helhetsgrepp med åtgärder inom en rad områden, exemplevis det
byråkratiska regelsystemet, finansieringen, anstäUningsfrågorna, skatterna m.m.
så all ett positivare företagarklimat skapas utan de många hinder som dagligen
lägger hämsko på expansionsluslen. Utredningen vUl särskUt understryka att ell
väsentligt element i ell sådant ålgärdsprogram är att den uppfattning, som ett
stort anlal företagare alltjämt hyser om all de är missgynnade och
"förföljda" av samhället förändras. Det bör i stäUel vara en strävan
för samhället att etablera en allmän insikt om att det arbele som denna
förelagsgrupp utför är till allmän nytta för oss alla. Först härigenom kan man
uppnå de nog så vikliga psykologiska förulsällningarna för ell expanderat
företagande.

I
det sammanhanget bör också understrykas, all den osäkerhet som alltjämt består
om risken för att någon form av kollektiva löntagarfonder menligt skall inverka
pä småförelagarnas möjlighet all själva driva sina förelag i framtiden, vid hearings
har framhållits som en inle oväsentlig faktor som hämmar fortsatta satsningar.

En
annan grupp av förslag hänför sig lill åtgärder för att förbättra företagens
lönsamhet. Bl. a. har hävdals all höga kapitalkostnader i sig inle är roten lill
problemen ulan förelagens otillfredsställande lönsamhet. Vad som i första hand
borde åtgärdas är därför lönsamhelsförutsällningarna.

Uppenbarligen
ligger del mycket i delta. Med en högre lönsamhet ökar självfinansieringsförmågan
och del blir också lättare all bära höga kapitalkostnader för de medel som
även så måste tillföras från externa källor.

Att
höja företagens lönsamhet är emellertid inle så helt enkelt. Svårighelerna
bottnar tiU slor del i den accelererande inflafionen. Alt bekämpa inflationen
framstår därför som centralt. De älgärder som lorde erfordras är också framför
allt av allmän ekonomisk-politisk natur eller beroende av förhandlingar mellan
arbetsmarknadens parter. De faUer därmed utanför ramen för denna utredning.

Det
är emellertid inte bara förelagens lönsamhet som är viktig utan ocksä
lönsamheten för ägarna/företagarna. Denna sammanhänger givelvis med förelagens
lönsamhet men är även tUl slor del beroende av skallesystemets effekter för
förelagarna personligen, vilka försvårat för förelagarna att, särskill i en
accelererande inflafion, få sina satsningar i förelagen lönsamma. Delta verkar
också hämmande på investeringsviljan. Ett anlal

Prop.
1981/82:116 25

utredningar
har tillsatts med uppgift all granska skattefrågorna, och det är närmast deras
uppgift all göra en för dagens situation anpassad avvägning mellan
fördelningspolitiska och samhällsekonomiska hänsyn och försöka lösa de uppkomna
problemen. Utredningen vill dock för sin del understryka vikten ur
samhällsekonomisk synpunkt av att skallerältsliga förbättringar för
företagarna genomförs. Man kan nämligen inte bortse från att det är naturligt
för företagarna att göra en samlad bedömning av utvecklingen av förelagels
ekonomi och den egna personliga ekonomin och alt del är denna samlade
lönsamhetsbedömning, som påverkar expansionsbenägenheten.

Viktig
är också all den osäkerhet som många företagare upplever beträffande risken
för försämringar av deras skatlerällsUga sUualion undanröjs.

En
annan grupp av förslag går ul på alt införa en ordning, så att de mindre och
medelstora företagen skulle få tillgång till billigt, subventionerat,
lånekapital. Man har därvid hänvisat bl. a. tUl den ordning som gällt pä
bostadsfinansieringens omräde och betonat alt en utveckling av förelagandel
framstår som minst lika viktig ur samhällssynpunkt. Utomlands finns också ett
flertal exempel på en sådan subventionerad ordning. Hänvisning har också skett
till de obUgalioner med skattefri avkastning som förekommer i vissa länder.
Utredningen är emellertid för sin del inte i första hand beredd alt föreslå
sådana lösningar. Detta sammanhänger med flera omständigheter, främst att soliditeten
därigenom itite skulle förbättras.

Därmed
är inte sagt att det inle fmns elt antal förbättringar som behöver göras för
att underlätta de mindre och medelstora förelagens försörjning med lånekapilal.
Utredningen avser all återkomma härtill i ett senare belänkande.

Ett
annat förslag som förts fram är att särskill nystartade företags finansiella
situation borde förbättras genom alt de under de första åren inle skulle behöva
erlägga sociala avgifter eller att de i vartfall skulle ha möjlighet all
behålla dessa avgifter såsom arbetande kapital i rörelsen. Utredningen, som enligl
sina direktiv har all se på frågan om återlånen frän AP-fonderna, fortsätter
sina överväganden i dessa frågor och kommer också i denna del all återkomma i
ett senare belänkande.

Inte
minst med hänsyn tUl behovet av en förbättrad soliditet bör i stället lösningen
på problemen i första hand sökas inom ramen för förbättrade möjligheter att
attrahera externt riskvUligt kapital. Merparten av de förslag som framförts fill
utredningen lar också sikte på detta.

Utredningen
har därför funnit del naturligt all som ett första steg behandla frågorna om
del riskvilliga kapitalet i ett delbetänkande.

Frågan
om möjligheten alt öka utbudet av riskvUligt kapital lUl de mindre och
medelstora förelagen är förvisso inte ny, utan har övervägts fidigare i ett
flertal sammanhang. Ett tillvägagångssätt som förespråkats och tiUämpals har
varit all låta investmentbolag och andra mellanhandsin-

Prop. 1981/82:116 26

stilul
förvärva minoritetsposler i dessa företag. Erfarenheterna visar emellertid all
del har varit svårt, bl.a. med hänsyn fill kapitalmarknadens utveckling och
skattesystemets utformning, att få en tiltfredsstäUande avkastning på sådana
satsningar. En annan hämmande faktor har varit alt del varit svårt alt vid
behov avyttra värdepapper av detta slag på grund av den begränsade handel som
förekommer med sådana papper. Av betydelse i sammanhanget är också företagarnas
egen inställning. För den typiske småföretagaren ler del sig ofta motbjudande
att försöka locka lill sig riskvUligt kapital om han samtidigt måste avstå från
en del av äganderätten och kontrollen till företaget. Delat ägande kan också
leda till konfliktsituafioner beträffande vilken uldelningspolhik som
förelaget skall föra. Vidare kan ell spridande av ägandet liU en större krets
också föra med sig att företagel ur skattemässig synpunkt kommer att behandlas
på ett annat säll än vad som gäller för elt utpräglat fåmansföretag.

Utredningen
har övervägt hur man på ell lämpligt säll skall kunna eliminera dessa hämmande
faktorer och hur man skall kunna finna former för all öka lillskottet av
riskkapital lill mindre och medelstora förelag.

Utredningen
har därvid granskat det ibland framförda påslåendet all tillgången på
riskvilligt kapital skulle vara bristfäUig. Utredningen anser att detla inle är
rikligt. Tvärtom bekräftas bl. a. från bankhäll all det finns gott om kapital
och även riskvilligt sådant i marknaden. Men detta kapital söker sig för
närvarande till andra placeringar.

Problemet
är alliså hur man skall kunna göra det mer attraktivt för finansiärerna alt
salsa kapital i mindre och medelstora företag och samtidigt - vilket kan låta
som en utopi — åstadkomma alt villkoren för sådana placeringar ur förelagens
synpunkt är eller åtminstone ler sig mer förmänliga än de viUkor som är
förknippade med gängse lånekapilal. Del sistnämnda är i dagens läge en
väsentlig förutsättning för att företagens investeringsbenägenhel skall öka.

Utredningen
för vissa principresonemang rörande de angivna problemställningarna, bl. a.
beträffande vilken inverkan en hög inflation parad med elt högt skalletryck har
på finansiärernas placeringsöverväganden. Bl.a. konstaterar utredningen all
kombinationen hög inflation - hög skall gör del praktiskt taget omöjligt all
genom någorlunda "normala" placeringar ens bevara insatskapitalets
realvärde intakt (vilket bl.a. förklarar den ökade benägenheten för spel med en
liten men dock chans lill storvinst och därmed positiv realförränlning). Denna
utveckling leder till ulomordenlUgl komplicerade investeringsbedömningar.
Erfarenhetsmässigt medför detla att även vissa mindre förändringar i t. ex. skallesyslemet
kan få tämligen stora effekter på kapitalslrömmarna. Som exempel kan anföras
utvecklingen — upp och ner — pä premieobligalionsmarknaden och i fräga om aktiesparfonderna.

Finansiärerna
bUr alltså under de angivna betingelserna hänvisade fill att välja det minst
dåliga av oUka placeringsalternafiv. Detla kan - men

Prop. 1981/82:116 27

behöver
ingalunda - innebära exempelvis alt de blir mer benägna att avslå från en
initial direktavkastning, särskill om en förlust är avdragsgill, och i stället
hoppas på en nägol rejälare värdetillväxt senare. Del kan ocksä innebära att en
finansiär, i syfte att uppnå den minst dåliga genomsnittliga /!e»oavkaslningen
är beredd att ställa sitl kapital lill förfogande på villkor som ger en lägre
direkt irwnoavkastning än gängse lånekapilal.

Båda
dessa effekter kan vara till fördel för de lånlagande förelagen. Dels har dessa
i ell av inflationen framtvingat högt ränteläge ell utpräglat behov av kapital
som kan vänta med direktavkastning och som är berett att i liden anpassa
avkastningskraven till ett investeringsprojekts ålerbelalningsför-måga. Dels
har de, som tidigare berörts, behov av alt finna kapital som har lägre brulloavkastningskrav
än gängse lånekapilal.

Att
dra några säkra slutsatser om hur finansiärens bedömningar skall kunna
influeras sä att de finner del attraktivare att placera i produktiva objekt,
typ mindre företag, låter sig inte göras på grund av de myckel komplicerade
samband som enligl vad nyss sagts råder mellan olika inflations- och skallerelalerade
placeringsbedömningar. De enda någorlunda säkra anlaganden som kan göras är

att
finansiärernas vilja all placera i mindre och medelstora företag går att påverka
och förmodligen även genom ganska marginella åtgärder

och
att de därvid märkligt nog kan ställa riskkapital liU förfogande på villkor som
för del kapilalberoende företaget ter sig attraktivare än gängse länekapital.

På
grund av de kompUcerade sambanden i bedömningarna är del också svårt att dra
några säkra slutsatser om i vilken omfattning företagens investeringsbenägenhel
kan öka om de får en större tillgäng på kapital, som är berett all i fiden
anpassa avkastningskraven och som stäUs lill förfogande på i övrigt
förmånligare viUkor än gängse lånekapilal. Därmed blir del också utomordentligt
vanskligt alt avgöra hur stora tUlskoll av riskkapital som erfordras för all
den ekonomiska aktiviteten hos våra mindre och medelstora företag inle skall
stagnera. En grov uppskattning ger vid handen alt del vid oförändrat ränteläge
skulle krävas ärliga tillskott av externt riskviUigl kapital i
storleksordningen minst fyra miljarder kr om investeringsnivån från 70-lalels
andra hälft skall kunna bibehållas.

Eftersom
nytillskotten av externt riskvilligt kapUal i mindre och medelstora företag,
vid sidan av företagarens egna insatser, under senare år kan antagas ha varit
blygsamma måste så gott som hela del erforderliga tillskottet ske från
"nya" finansiärer i den mån företagarna själva inle orkar klara tillskotten.

Med
hänsyn liU att del sålunda i dagens inflations- och skattesituation rör sig om ulomordenlligl
komplicerade bedömningar har utredningen avstått från att bygga sina förslag på
teorefiska modeller. Utredningen har i stället vall alt försöka lyssna till de
förslag som framlagts av personer som har betydande erfarenhet av såväl
finansiärernas som förelagarnas finan-

Prop. 1981/82:116 28

sieringsbedömningar.
Utredningen har också nära samarbetat med ell anlal organ som löpande kommer i
kontakt med hithörande spörsmål, såsom STU, bankerna, utvecklingsfonderna, fondkommissionärerna
och börsledningen. Utredningen har också försökt dra nytta av de erfarenheter som
gjorts utomlands.

Genom
de svenska ambassaderna i OECD-länderna har utredningen erhållit ett omfattande
material som belyser dessa frågor. Materialet visar att i flertalet OECD-länder
har selekliva åtgärder vidtagits för att på olika säll stimulera riskkapilallillskolt
fill de mindre och medelstora företagen. Förenklat uttryckt beslår åtgärderna i
allmänhet i all man genom skallelällnader av olika slag försökt öka
benägenheten för risklagande. På flera häU har man också skapat förutsättningar
för bildande av särskilda investmentbolag med förmånliga villkor, l.ex. i USA,
s.k. Small Business Inveslment Companies. I vissa länder, i synnerhet de anglosachsiska,
har man också öppnat möjligheter för en mer omfattande handel med andelar i småföretag.

Vad
gäller ufiändska förebilder finner utredningen det emellertid angeläget att
framhålla, att del föreligger väsentliga skillnader meUan Sverige och många av
de andra OECD-länderna. En sådan skillnad är utformningen av värt skallesystem,
vilket gör del betydligt svårare att få en satsning i minoritetsposter i akfier
lönsam i Sverige än i andra länder.

Detta
belyses exempelvis av en amerikansk undersökning som visar del utbyte en
någorlunda förmögen kapilalplacerare får av en sådan satsning i olika länder.
Undersökningen utgår från en vinst före skatt på 100 enheter dollar, kronor
etc. i förelaget. Om målsättningen är att så myckel som möjligt av denna vinst
skall tillföras kapitalplaceraren erhåller denne sedan såväl företagels som
hans egna skaller betalts följande utbyte av sin satsning:

Väsftyskland

44
kr

Frankrike

43
kr 90 öre

Storbritannien

25
kr

Nederländerna

14
kr 60 öre

Sverige

6
kr 75 öre

Medan
den västtyske placeraren av vaije hundralapp som företagel tjänar före skatter
får behålla 44 procent efter skatt får hans svenske kollega endasi behåUa
mindre än sju procent!

Även
om vår utredning inle i första hand skall syssla med skaller, kan inle
utredningen underlåta all framhålla de dramatiska effekter den svenska
dubbelbeskattningen sålunda leder lill. En naturlig slutsats är därför att den
mest effektiva åtgärden för att förbättra kapilalförsöriningen till de mindre
och medelstora förelagen vore all för dessa förelag slopa den nuvarande
dubbelbeskattningen främst då i finansiärledel. Denna fråga övervägs för
närvarande av kapilalvinstkommittén.

Prop.
1981/82:116 29

En
annan slutsats som föranleds av de angivna förhållandena är att svårigheten alt
göra riskkapilalsalsningar attraktiva i Sverige delvis bottnar i den ensidiga fokusering
på placering i aktier som ägt rum i Sverige under senare år. Denna är en följd bl.a.
av all sådana placeringar rönt särskild uppmärksamhet från massmedia och från
olika sammanslutningar som huvudsakligen koncentrerar sitt intresse pä
börsföretagens kapitalförsörjning. Sett i ett historiskt perspektiv är inte
aktiebolagsformen den mest naturliga företagsformen för elt småförelag. Under
århundraden har andra förelagsformer framstått som lämpligare för just
småföretag och även andra finansieringsformer än tiUskoll i utbyte mol aktier.

Utredningen
har därför sell del som en naturlig första utgångspunkt all inventera de oUka
finansieringsformer som står fill buds och undersöka om inle en del av
lösningen pä finansieringsproblemen ligger i elt förbättrat utnyttjande av
andra sådana finansieringsformer.

Finansieringsformer

En
väsentlig utgångspunkt för utredningens överväganden har varit det stora anlalel
företag som berörs, närmare 400000, om alla medräknas. Det är självklart all då
man rör sig med så många förelag kan del inle bara vara en enda
finansieringsform som är lämplig. Behovet och förulsällningarna varierar starkt
mellan olika grupper och typer av företag. Del fordras därför också alt del
finns tillgäng liU en mängd olika finansieringslösningar. Kapilallillskoll
genom aktieteckning är blott en av dessa. Del finns emellertid också en rad
andra finansieringsformer alt tillgå. Dessa har dock numera kommit all
utnyttjas i relativt liten utsträckning. Detla synes bero på flera orsaker. En
orsak är den relativt begränsade kännedom som såväl företagare som
kapitalplacerare har om dessa alternativa finansieringsformer. En annan orsak
är att vissa alternativa finansieringsformer undan för undan genom olika
lagstiftningsåtgärder blivit mindre brukbara i praktiken. I andra fall har en
växande osäkerhet om tillämpningen av gällande rättsregler bidragit tiU en
motvilja all pröva pä och utnyttja dessa alternativa finansieringsformer.

Utredningen
är väl medveten om att en del av de rättsregler som införts är att se som ett
naturligt led i vårt alltmer komplicerade samhällssystem och all vissa
rättsregler tillkommit för alt förhindra missbruk i bl. a. skattehänseende.
Självfallet skall missbruk stävjas, men utredningen anser att detla bör ske i
former som inle samtidigt verkat hämmande på seriösa företagares
expansionssträvanden. Exempelvis har införts den s. k. generalklausulen mot
skatteflykt. Delta bör kunna medföra alt ell anlal tidigare specialregler, som
tillkommit i syfte all hindra skallemissbruk men som också hindrar seriöst
förelagande, nu elimineras.

Utredningen
anser del sålunda väsenfiigt all elt anlal alternativa finansieringsformer
ånyo görs brukbara och attraktiva saml all man sprider kännedom om dem bland
såväl företagare som kapilalplacerare.

Prop. 1981/82:116 30

En
sådan finansieringsform som ligger nära sedvanliga akfier är preferensaktier.
Del finns också möjlighet all ge ul aktier i olika serier med olika röstvärde.
Fördelen med dessa alternafiv är bl.a. alt det mindre företaget kan bedriva en
differentierad uldelningspolifik. Nackdelen är all alla aktier omfattas av
samma dubbelbeskallningssyslem.

En
annan väg är all man i slällel för aktiebolag som företagsform väljer
handelsbolag. Förvärv av andel i handelsbolag lämpar sig framför allt för akfiva
finansiärer, exempelvis då en uppfinnare söker en partner med administrativ och
finansiell erfarenhet.

Besläktat
med handelsbolaget är kommanditbolaget. Förvärv av andelar i kommanditbolag är
en urgammal finansieringsform. Det är en lämplig form för passiva kapilalplacerare
all salsa i småförelag. En fördel är att om risktagandel leder lill förlust
blir denna avdragsgill för kapilalplaceraren. Det finns dock idag regler som
försvårar utnyttjandet av kommandilbo-lagsformen. En är den skattemässiga
bedömningen av förelagandels driftställe, vilket särskilt missgynnar företag i
glesbygd. En annan är de regler som sammanhänger med utdebitering av
socialavgifter. Utredningen föreslår förändringar i dessa avseenden för all
underlätta utnyttjandet av kommandilandelar såsom finansieringsform.

Osäkerhet
om vilka regler som kan komma att gälla för den framlida skattemässiga
behandlingen av såväl handels- som kommanditbolagen är också en hämmande
faktor. Företagsskatlekommillén har ell särskiU uppdrag i denna del.
Utredningen vill för sin del framhålla vikten av all de berörda bolagen inle
görs till självständiga skattesubjekt. Genom en lagändring 1977 öppnades ökade
möjligheter att utnyttja s. k. vinslandelslån. Sådana s. k. participafing debentures
är en vanlig finansieringsform i vissa länder. Finansieringsformen har flera
fördelar. En är att förelagaren därvid slipper släppa ifrån sig äganderätt och
kontroll över förelaget. En annan är alt räntan relateras tiU vinslen. Del
innebär alt företaget under elt uppbyggnadsskede eller i dåliga fider inte
belastas med räntekostnader, medan samtidigt kapitalplaceraren ha möjligheter
till goda förtjänster om företaget utvecklas väl. Möjligheterna all utnyttja vinslandelslån
är föga kända i Sverige. På senare år har emellertid några institut säsom Företagskapilal
AB, Svetab, AP-fonden m.fl. börjat nyttja denna finansieringsform och funnit
den myckel användbar.

I
vissa fall krävs dock dispens av riksskalleverkel för att vinstandels-länen
skall kunna utnyttjas på elt riktigt sätt.

Utredningen
föreslär en förenkling i denna del. Vidare har riksbanken med slöd av lagen om kredilpoliliska
medel intagit en restriktiv hållning till vinslandelslånen i vissa fall. Del är
angelägel att nya diskussioner las upp i denna fråga.

En
finansieringsform som vunnit ökad utbredning bland börsförelag under senare lid
är utgivandet av konvertibla skuldebrev. Utredningen pekar på möjligheterna lill
en utökad användning av denna finansierings-

Prop. 1981/82:116 31

form
också i mindre och medelstora förelag. Närbesläktade är skuldebrev med
optionsrätt fill aktieteckning. Dessa kan vara särskill lämpliga då företagaren
hoppas genom återlösen framgent kunna begränsa en spridning av ägandet.

En annan finansieringsform
som i myckel begränsad ulsräckning har börjat utnyttjas på senare tid är placeringi
patenträttsandelar. Även denna finansieringsform öppnar möjlighet för en
placerare alt utan delägande i företaget njuta frukterna av en positiv
vinstutveckling. Även i denna del finns dock vissa skattemässiga spörsmål som
behöver klarläggas. En är frågan om bedömningen av företagandets driftställe.

Utökade
möjligheter till handel med andelar och värdepapper

All
man ser över och förbättrar arsenalen av finansieringsinstrument är inte
tillfyllest. Man måste ocksä skapa förbättrade möjligheter för handel med
sådana andelar och värdepapper. Elt naturligt önskemål från de flesta kapilalplacerare
är nämligen att del skall vara lätt all göra en placering och vidare att man
vid varje given tidpunkt skall kunna avveckla sitt engagemang och omvandla del
liU likvida medel. En fungerande marknad är också väsentligt som en värdemätare
på hur kapilalplaceraren likaväl som förelaget har lyckats i sin satsning.

Den
etablerade handeln med aktier och andra värdepapper sker över fondbörsen och
genom förmedling av fondkommissionärerna. Fondbörsen har en monopolställning.
Regelsystemet gäller börsnoterade värdepapper. Nägra mer systematiska försök
med en handel och notering av icke börsnoterade värdepapper har däremot
knappast skelt.

Utredningen
föreslår i samråd med börsledningen och fondhandlareföreningen att
förutsättningar skapas för en utökad handel med aktier, andelar i bolag och
andra värdepapper i syfte att omfatta även placeringar i mindre och medelstora
företag. Denna handel bör huvudsakligen ske i två former. Den ena innebär alt
en ny lista, en s. k. A Ill-lisla, tillskapas på fondbörsen för handel med
aktier i medelstora förelag. Skillnaden mellan denna A Ill-lisla och nuvarande
A I- och A ll-listorna är all lilllrädeskraven för alt ell förelag skall bli
uppfört pä listan blir mindre stränga än vad som nu är fallet på de andra
listorna.

De
företag som skuUe kunna vara intresserade av tilllräde fill A Ill-lista är
tämligen få, överslagsvis högst elt femtiotal.

För
handel med aktier, andelar och andra värdepapper som berör mångfalden av
övriga småförelag föreslår utredningen en annan väg. Utredningen har här
hämtat sin förebild i de anglosachsiska länderna där det finns ett syslem
enligt vilken fondkommissionärerna åtar sig alt hålla en marknad för handel med
sådana värdepapper. En fondkommissionär ålar sig alt vara huvudmäklare och blir
tillsammans med en eller flera andra kommissionärer, s. k. märket maker. Någon
regelbunden handel förväntas

Prop. 1981/82:116 32

inle
men noteringar om märket maker's köp- och säljkurs kan ges löpande. Köp och
försäljning kan givelvis ske när som helst, varvid prisnivån fastställs av
marknadskrafterna. Saknas vid ell givet tillfäUe annan köpare ålar sig märket makern
all förvärva värdepapperet till angiven köpkurs. För att systemet skall fungera
krävs rätt för fondkommissionärerna all hålla elt buffertlager av berörda
värdepapper. Utredningen har förstått alt bankinspektionen i annat sammanhang
överväger att medge förenklade regler för fondkommissionärerna i detla
avseende. Med de båda angivna systemen anser utredningen all liilfredsslällande
möjligheter öppnas för erforderUg handel med andelar m. m. i mindre och
medelstora förelag.

Vidgade
möjligheter för instilulionella och pri\ata finansiärer att satsa i mindre och
medelstora företag.

Utredningen
har inventerat förulsällningarna för olika länkbara grupper av finansiärer all
salsa i mindre och medelstora förelag. Ell särskill intresse knyter sig tiU de
inslilulioneUa placerarna såsom investmentbolag, aktiefonder, aktiesparfonder,
vissa hel- och halvslatliga institut, försäkringsbolag m.fl. Flera av dessa
har idag ingen eller endasi en begränsad möjlighet alt placera i mindre och
medelstora företag. Aktiefonderna har t. ex. idag inle lagligen rätt att göra
sådana satsningar. De kapitaltillgångar som förvallas av sädana instilulionella
kapilalplacerare är betydande. Utredningen finner del angelägel all
möjligheterna vidgas för dessa alt göra satsningar i mindre och medelstora
förelag. Genom hearings med berörda institutioner har utredningen kunnat
konstatera all del finns ell påtagligt intresse för en sådan
placeringsmöjlighet. Utredningen vill understryka att det hos sådana placerare
finns elt betydande kunnande och erfarenhet som del kan vara befruktande för de
mindre och medelstora förelagen att få del av.

Utredningen
föreslär därför all aktiefonderna får rätt all placera högst lio procenl av
sina tillgångar i aktier, andelar och andra värdepapper som inte är
börsnoterade. Den angivna gränsen överensstämmer med en rekommendation från
OECD. Utredningen har inhämtat att bankinspektionen inle kommer alt ställa sig
avvisande till ell sådant förslag. Motsvarande bör gälla aktiesparfonderna.
Även andra fonder, stiftelser m.fl., vUkas bestämmelser har faslstäUts av
regering och riksdag föresläs på ansökan kunna medges rätt placera sina fillgångar
i aktier, andelar och andra värdepapper utan begränsning fill börsinlroducerade
papper.

Vad
gäUer aktiesparfonder föreslår utredningen vidare all anställda vid icke-börsnoterade
företag visserligen inle bör ges möjlighet att bilda rena företagsanknutna aktiesparfonder,
men väl "förelagsanknulna" fonder med riskspridning. Dessa bör lill
20-25 procenl kunna få inneha aktier, andelar och andra värdepapper i del egna
företaget.

För
försäkringsbolagens del akluaUseras bl. a. den tidigare berörda frågan om
riksbanken och lagen om kredilpoliliska medel, bl.a. i vad avser vinstandelslån.

Prop. 1981/82:116 33

Utredningen
vill understryka all del inle bara bör kunna bli ell betydande direkt kapilallillskoll
fill de mindre och medelstora förelagen från dessa insfilulionella placerare.
De intar också en framträdande position i opinionsbildningen när det gäller
kapitalplaceringar och bör alltså kunna få en banbrytande effekt även när det
gäller andra grupper.

När
det gäller enskilda privata finansiärer har tillskotten av riskvilligt kapital hillills
kommit främst frän ägarna/förelagarna själva och dem närslående personer.
Utredningen vill dels slå vakt om dessas möjligheter lill fortsalla fillskott,
dels vidga möjligheterna även för andra grupper privatpersoner, såsom "professioneUa"
kapilalplacerare, anställda och även en bredare allmänhet alt göra sådana
satsningar.

När
det gäller ägarna/förelagarna själva och de "professionella" kapitalplacerarna
kommer intresset och möjligheterna lill fortsatta kapitaltillskott att lUl stor
del bero på skattesystemets utformning. Utredningen vill härvid särskill
framhålla viklen av all de kommande regler som berör rätten fill underskollsavdrag
utformas så all lillskoll inle försvåras eller omöjliggörs. Annars lorde förulsällningarna
för ell livskraftigt och expansivt företagande dramatiskt försämras, med
allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser.

När
del gäller närstående, anställda och även en bredare allmänhet lorde intresset
att salsa i mindre och medelstora företag lill stor del bli avhängigt av all sparstimulanser
blir tillämpliga även för sådana placeringar och ej blott för placeringar i
börsnoterade företag. Inle minst när del gäller de anställda har lill
utredningen framförts ell anlal förslag om hur man skall kunna stimulera en
fördjupad ekonomisk relafion med del egna företaget.

Marknadsföring

För
all de åtgärder utredningen har föreslagit skall få avsedd effekt är det
viktigt att möjligheterna lill kapitalplaceringarna i mindre och medelstora
förelag marknadsförs pä elt riktigt och attraktivt säll.

Utredningen
anser all bankerna härvidlag har en vikfig roll all spela. Dels svarar bankerna
för aktiefondernas och en rad andra institufionella placerares satsningar, dels
har bankerna en omfattande placeringsrädgiv-ning gentemot aUmänhelen. Bankerna är
också regelmässigt rådgivare lill förelagen i deras finansiella planering.
Utredningen har därför samrått med bankerna i denna fråga och anser sig efter
dessa diskussioner ha god grund all tro att bankerna aktivt kommer all främja
en ökad kapitallillförsel lill de mindre och medelstora förelagen. Även ett anlal
andra företag och organisationer i näringslivet har ställl sig positiva lill
alt medverka i en aktiv marknadsföring.

Utredningen föreslår
därutöver all statliga medel, tre miljoner kr., anslås till en särskild
upplysningskampanj. Kampanjen bör ledas av en för 3 Riksdagen I98II82. I samt. Nr
116

Prop. 1981/82:116 34

ändamålet
bildad arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och myndigheter,
utvecklingsfonderna, bankerna och näringslivels organisationer.

Statsfinansiella
kostnader

De
direkta statsfinansiella kostnaderna av utredningens förslag uppgår tUl tre
miljoner kr.

De
indirekta kostnaderna i form av att ändrade regler kan leda till skattebortfall
m. m. är svårare att beräkna. Sammantaget uppskattar utredningen dessa
kostnader tiil årligen högst något trettiotal miljoner kr. Detla skallebortfall
m. m. torde mer än väl kompenseras av de ökade skatteintäkter och andra
samhällsekonomiska fördelar som en ökad ekonomisk aklivUel hos de mindre och
medelstora förelagen leder lill.

Lagändringar,
tidpunkt för införande m. m.

Utredningen
lägger fram förslag till de lagändringar som i olika avseenden erfordras.

Utredningen
föreslår all de förslag som här framlagts införs all gälla från den 1 juli
1982, dock med undanlag för bestämmelserna för akfiefonder och akfiesparfonder,
vilka bör införas alt gälla senast den 1 april 1982.

Del
kan synas som om utredningens sätl all angripa finansieringsproblemen och de
förslag utredningen lägger fram är föga revolutionerande. Man skall dock hålla
i minnet att förelagande bedrivits i hundratals, för att inte säga tusentals
år. Under denna lid har en slor mängd finansieringslösningar kunnat prövas,
även under skiftande konjunktureUa och samhälleliga betingelser. Del skulle
alltså vara förvånande om man nu plötsligt kunde fundera ut nägra nya
omvälvande lösningar.

Utredningens
strävan har därför i slällel varit alt försöka komma underfund med varför de
under lång lid prövade finansieringslösningarna inle nu längre skulle fungera.
Till en del sammanhänger detta med all vårt samhälle blivit aUtmer komplext
med alltmer komplicerade regelsystem som hindrar eller försvårar effektiva
lösningar på de mindre och medelstora förelagens finansieringsproblem.
Utredningen har därför försökt undanröja sådana hindrande faktorer eller, i
den mån det inte går, försöka kompensera dem med andra åtgärder.

Del
är enligl utredningens mening genom att man med ett anlal sådana åtgärder
öppnar möjligheter fill en mångfald olika finansieringslösningar och till
medverkan av en rad olika finansiärer som man bäsl tillgodoser de mindre och
medelstora förelagens finansiella behov. Delta är sin tur en avgörande
förutsättning för alt den ekonomiska akfiviteten hos mindre och medelstora
företag inle nu skall stagnera ulan tvärtom öka, lill fromma för den svenska
ekonomin.

Prop. 1981/82:116 35

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom
föreskrivs alt 19 och 30§§ akfiefondslagen (1974:931) skall ha nedan angivna
lydelse

Nuvarande lydelse

Medel som tillföres aktiefond skall så snart del anses
lämpligt placeras i värdepapper, i den män behov av likvida medel icke
föreligger.

Fondbolag får till akfiefond förvärva endasi följande
slag av värdepapper, nämligen

1.
svenska
aktier, obligationer och andra värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eUer
på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommisionärer,

2.
utländska akfier,
obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbeslämmelserna
och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest
under betryggande förhållanden,

3.
aktier,
obligationer och andra värdepapper som ulbjudes lill försäljning under sådana
förhållanden att sannolika skäl finnes för antagande all de inom en år från
förvärvet kommer all inregistreras vid fondbörs eller noteras på lista utgiven
av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

4.
bevis om rätt
all teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1—3,

5.
skattkammarväxlar.

19!

Föreslagen
lydelse

Medel som lUlföres akfiefond skall så snart det anses
lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke
föreligger.

Fondbolag
får till aktiefond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1. svenska aktier, obligationer och andra värdepapper, som
noteras vid Stockholms fondbörs.

2.
utländska
aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana fär ske enligl
fondbeslämmelserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid
fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden,

3.
aktier,
obligationer och andra värdepapper som ulbjudes lill försäljning under sådana
förhållanden att sannolika skäl finnes för antagande alt de inom ett år från
förvärvet kommer all inregistreras vid fondbörs.

4.
bevis om rätt
all teckna eller erhåUa aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3,

5.
skattkammarväxlar.

Utan
hinder av andra stycket 1 — 5 får till aktiefond förvärvas svenska aktier,
obligationer, förlagsbevis, Uknande skuldebrev och andra bevis om delaktighet
i svenskt bolag, vilka inte är noterade på Stock-

Prop.
1981/82:116

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36

holms fondbörs eller som ulbjudes till försäljning under
sådana förhållanden alt sannolika skäl finnes för att de inom ett år från
förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholmsfondbörs. Sådana värdepapper
får utgöra högst en tiondel av fondens totala värdepappersinnehav.

Har värdepapper som förvärvats enligl andra stycket 3 ej
inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skaU de avyttras
sä snart del lämpligen kan ske.

Fondbolag
fär ej lill aktiefond förvärva aktier i bolaget eUer fondandel i fonden.

Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och
medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Värdet av en
fondandel är aktiefondens värde delat med anlalel ulelöpande fondandelar.
Fondens värde beräknas genom att från tillgångarna avdrages de skulder som
avser fonden, inbegripet framtida skatteskulder, om sådana skall beaktas
enligt fondbeslämmelserna. Värdepapper som ingår i fonden värderas med
ledning av gällande marknadsvärde. Det åligger fondbolag att fortlöpande
beräkna fond-andelsvärdel.

Har värdepapper som förvärvats enligl andra stycket 3 ej
inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så
snart del lämpligen kan ske.

Fondbolag får ej lill aktiefond förvärva aktier i bolaget
eller fondandel i fonden.

30 §

Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra
lika rätt fill den egendom som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är aktiefondens
värde delat med antalet ulelöpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom
all från tillgångarna avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet
framtida skatteskulder, om sådana skall beaktas enligt fondbeslämmelserna. Värdepapper
som ingår i fonden värderas med ledning av gäUande marknadsvärde eUer annat
motsvarande värde. Del åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet.

1 den
mån del är lillålel enligt fondbeslämmelserna får

1. vid försäljning av fondandel
tillägg lill värdet av andelen göras med försäljningskostnader och kostnader
vid inköp av värdepapper lill fonden,

2. vid inlösen av fondandel avdrag
från värdet av andelen göras med kostnader för inlösningsförfa-randel och för
försäljning av värdepapper frän fonden.

1 den mån det är lUlälet enligt fondbeslämmelserna får

1.
vid försäljning
av fondandel tillägg till värdet av andelen göras med försäljningskostnader och
kostnader vid inköp av värdepapper till fonden,

2.
vid inlösen av
fondandel avdrag från värdet av andelen göras med kostnader för
inlösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden.

Denna lag träder i kraft den I april 1982.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Härigenom
föreskrivs all 3§ lagen (1978:428) om akfiesparfonder skall ha nedan angiven
lydelse

Nuvarande
lydelse

Till aktiesparfond får förvärvas endast värdepapper enligl
19 § akliefondslagen (1974:931) vilka är

1.
aktier i
svenskt aktiebolag,

2.
sådana
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt lill
nyteckning som har utfärdals av svenskt aktiebolag.

Om det lämpligen
kan ske, skall förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med nyemission
eller konvertibla skuldebrev.

3 §

Föreslagen lydelse

Till aktiesparfond får förvärvas endasi värdepapper enligl
19 § andra stycket akliefondslagen (1974:931) vilka är

1.
aktier i
svenskt aktiebolag,

2.
sådana
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med opfionsräll till
nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag.

Om del lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier
som utfärdas i samband med nyemission eller konverfibla skuldebrev.

Utan
hinder av första stycket får tUt aktiesparfond förvärvas sådana värdepapper och
i sådan omfattning som i 19§ tredje stycket aktiefondslagen säges. Där nämnd
tiondel må överskridas vid förvärv av värdepapper med samme utfärdare.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1982.

Prop. 1981/82:116 38

Bilaga
3

Sammanställning

av
remissyttrandena över delbetänkandet av utredningen angående de små och
medelstora företagens finansiella situationen (SOU 1981:95) Tillväxtkapital

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över delbelänkandet avgetls av arbetsmarknadsstyrelsen,
bankinspektionen, kammarrätten i Sundsvall, kommerskollegium, länsstyrelsen i
Malmöhus län, länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Västerbottens
län, riksskatteverket, statens industriverk, banklagsulredningen, Aktiefrämjandel,
Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse. Centralorganisationen SACO/SR,
Finansbolagens förening. Företagskapital Aktiebolag, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Styrelsen för Stockholms fondbörs. Svensk industriförening.
Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska fondhandlareföreningen.
Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges
finansanalytikers förening, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges
hantverks- och induslriorganisalion/familjeförelagen (SHIO-familjeföretagen),
Sveriges industriförbund, Sveriges Invesleringsakliebolag Aktiebolag, Sveriges
värdepappersfonders förening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
utvecklingsfonden i Kronobergs län och utvecklingsfonden i Stockholms län.

Svenska
bankföreningen har avgivit ell med Post- och Kredilbanken, PK-banken gemensamt
yttrande.

Kommerskollegium
har bifogat yttranden av handelskamrarna i Skåne och Västsverige. Länsstyrelsen
i Västerbollens län har bifogat yttrande från handelskammaren i Västerbottens
län.

1
Allmänna synpunkter

1.1 Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen
delar utredningens uppfattning om de små och medelstora förelagens stora
betydelse och anser lika med utredningen alt älgärder för alt förbättra deras
finansiella situation är angelägna. Styrelsen har, frän de synpunkter som den
har att företräda, inte några invändningar mol de av utredningen i delta syfte
framlagda förslagen.

1.2 Länsstyrelsen
i Malmöhus län

Länsstyrelsen
delar utredarens uppfattning all del inle är tillräckligt att enbart se över
och förbättra arsenalen av finansieringsinstrument för de mindre och medelstora
förelagen. Del är också väsentligt att handeln med värdepapper för denna
företagsgrupp underlättas och sfimuleras.

Prop. 1981/82:116 39

1.3 Länsstyrelsen
i Värmlands län

Utredningen
har bedömt att en mera smidigt fungerande handel i aktier eller värdepapper
avseende små eller medelstora företag är ett viktigt led för all förbättra
kapitalförsörjningen till denna förelagsgrupp. Mol denna bakgrund lämnar
utredningen förslag om dels utökade möjligheter för medelstora förelag att
börsnoteras dels elt syslem för handel med aktier och värdepapper vid sidan av
börsen. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att kapitalförsörjningen i
små och medelstora förelag kan underlättas om dessa förelags aktier eller
värdepapper blir åtkomliga för en vidare krets.

1.4 Länsstyrelsen
i Västerbottens län

Mindre
och medelstora företags behov av förstärkt soUdilel har uppmärksammats under
senare år. Försöijningen med eget kapital kommer att underlättas i fall
utredningens förslag genomförs. I likhet med Västerbottens Handelskammare
tillstyrker länsstyrelsen föreslagna åtgärder.' Från regionalpolitisk synpunkt
är emellertid följande kommentar motiverad.

För Västerbollens län kan
föreslagna älgärder väntas få små effekter, då flertalet företag inle kan komma
i fråga för exempelvis handel med aktier. Åtgärderna skall därför ses som en
komplettering till, inle ersättning för, andra finansieringsformer.

1.5 Riksskatteverket

Förslagen
i betänkandet är utformade för alt stimulera till satsningar i

mindre och medelstora förelag. Med hänsyn till de nuvarande beskatt

ningsreglerna har därför förslaget byggts på principen all avkastningen av

en kapitalplacering helt skall bestå i en värdestegring. De grundläg

gande reglerna för beskattningen är redan i dag kompletterade med en slor

mängd undanlag. Dessa har tillkommit dels för alt förhindra inte önskat

kringgående av lagstiftningens syfte dels för alt medge skallelällnader i

vissa situationer. Regelsystemet kan i och för sig förfinas i obegränsad

utsträckning. Om beskattningen skall kunna administreras lill en rimlig

kostnad krävs emellertid återhållsamhet i detla avseende. En sparsamhet

med undantagsbestämmelser är också befogad utifrån önskemålet att med

borgarna men inte minst skalleförvaltningen skaU behärska regelsystemet.

Vad beträffar lagstiftningen om skattelättnader för vissa sparformer har

RSV i fidigare remissvar bl. a. på grund härav ställt sig negativ lill all
dessa

överhuvudtaget infördes. Om utredningens förslag om akliesparfondsy-

slem leder fill lagstiftning kommer det all finnas tre olika akfiesparfondsy-

stem med i viss mån olikartade regler. Mot bakgrund av att de redan

existerande två akliesparfondsystemen vållat tillämpningsproblem av så

väl materiell som leknisk natur ifrågasätter RSV lämpligheten av alt införa

ytterligare ell alternativ. Som exempel på svårigheter kan nämnas tolk

ningen av begreppen anställd och A-inkomst saml registrering av besluts

underlag.

RSV vill i delta
sammanhang la upp en möjlighet all åstadkomma en förenkling av systemet med sparbevis
enligl 6 § lagen om skattelättnader

Handelskammarens
yttrande är ej medtaget i denna sammanställning.

Prop. 1981/82:116 40

för
vissa sparformer. Kreditinrättningarna utfärdar sparbevis som deklaranten
enligt detta stadgande skall bifoga sin självdeklaration. Vid beslutsredovisningen
måste taxeringsnämnden göra särskild anteckning vilket vållat flera problem. Om
den information som kreditinrättningarna i dag -enligt av riksgäldskontorel
utfärdade tillämpningsföreskrifter - lämnar för kontroll av dubbelsparande,
beloppsgränser och statistikuppgifter kunde fä användas som kontrolluppgift
skulle avsevärda administrativa förenklingar åstadkommas. Uppgtfterna lämnas
på magnetband och innehåller samtliga uppgifter utom två som skallemyndighelerna
behöver som kon-trollupgift. Om skattemyndigheterna kunde få del av dessa
magnetband kompletterade med de två felande uppgifterna skulle de manuella
felen i taxeringsnämnderna med handhavandet av sparskallereduklionen kunna undanröjas.
Härtill skulle komma all kreditinstituten skuUe slippa utfärda sparbevis.

1.6 Statens
industriverk

Statens
industriverk (SIND) har i andra sammanhang påpekat all de mindre och medelstora
företagen ofta har en relativt sell alltför liten andel ägarkapilal (se SIND
1980:15). Del är därför viktigt alt förbättra möjligheterna för dessa förelag
all öka dessa andelar. De av utredningen framförda förslagen kommer att medföra
all en del mindre och medelstora förelag kan konkurrera om befintligt utbud av
riskkapital. Framförda förslag lorde emellertid endasi kunna påverka
situationen för elt mycket litet antal av samtliga mindre och medelstora
förelag. Problemet kvarstår därför speciellt för de något mindre förelagen.
Förslagen är emellertid ett steg i rätt riktning. SIND anser detta vara
positivt och tillstyrker därför framförda förslag i ovan berörda avsnitt.

1.7 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandel
är en stiftelse vars uppgift är all ge saklig information om aktien som sparform.
Aktiefrämjandel har under fem års verksamhet byggt upp en omfattande
information ocb arbetar i samarbete med bl.a. banker och aktiefonder. Aktiefrämjandel
finansieras av svenska förelag.

Aktiefrämjandel vill
inledningsvis peka pä betydelsen av de nya skallereglerna för den börsuppgång
som skett de senaste åren, och därmed för förelagens möjligheter all finansiera
sig via fondbörsen.

Nedanstående
två tabeller belyser all skattefondsparandets införande 1979 och de därefter
följande förbättringarna av skattefondsparandet, minskningen av
dubbelbeskattningen saml ökningen av reavinslavdraget har varit avgörande för börsulvecklingen.
En förutsättning för all en än störte grupp förelag skall kunna få del av del
riskvilliga kapital som i dag kommer fondbörsen till del är alt de nuvarande
skattereglerna behåUs.

1 £ .

15.

14. 12 7 2. 11. 10. 9.

e.

7. 6. 5. 4 3. 2. 1.

B ö rsens oms ä ttning
1976 — 81 (miljarder kronor)

100. 90. 80. 70. 60. 50. 40. 30

I

Dagsv ä rdet av de b ö rsnoterade
aktierna (31/12)1976-81 (miljarder kronor)

\

.

1
1

1

1976 77 78 79 80 81

Utredningen framlägger en rad förslag i syfte all öppna
riskkapitalmarknaden för aktier i små och medelstora förelag. Aktiefrämjandel
ser i huvudsak positivt pä dessa förslag. Förutsättningen för all de skall
kunna få någon praktisk betydelse är dock dels all de nuvarande skattereglerna inle
försämras, dels alt de utvidgas lill all gälla ocksä aktier i små och
medelstora förelag.

1.8 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Erfarenheten visar all någon form av fungerande marknad
för ell förelags aktier är av avgörande betydelse om man vill förbättra de små
och medelstora förelagens möjligheter all dra lill sig externt riskkapital. En
marknad med meningsfyllda kursnoleringar förutsäller viss akliespridning
(vilket i sin tur är en förutsättning för akliekapitaltillskoii), och en spridning
av aktier förutsäller meningsfyllda kursnoleringar (marknadens likvi-dilelseffekl).

1.9 Centralorganisationen SACO/SR

Den senaste lidens debatt har aktualiserat en rad
utvecklingsvägar för all möjliggöra för de små och medelstora förelagens ägare
att föra in nya kapitalintressenler. Enligt SACO/SR:s uppfattning bör
riskkapitalet tillföras under marknadsmässiga former. Del förslag' om medborgarfonder
som SACO/SR:s representant i lönlagarfondsulredningen lagt fram syftar

Förslaget ej medtaget i denna sammanställning.

Prop. 1981/82:116 42

till
all under marknadsmässiga former tillföra riskkapital lill förelagen och dessutom
möjliggöra en bredare förmögenhetsförvallning genom aktiefonder.

1.10 Finansbolagens
förening

Föreningen
vill understryka att isolerade åtgärder i syfte all förbättra de små och
medelstora förelagens finansiella situation inte är tillräckliga för all få lill
stånd ekonomisk expansion och nyförelagande. Många små och medelstora företag
hämmas snarare av skaller, sociala avgifter och byråkrati än av brist på riskviUigl
kapital.

1.11 Företagskapital
Aktiebolag

Företagskapilal
AB som startade sin verksamhet 1974 har lill uppgift att som minorilelsparlner
tillskjuta riskkapital lill mindre och medelstora, icke börsnoterade företag.
Delta kan ske genom förvärv av nyemitterade aktier, förvärv av aktier från
delägare eller genom län. Bolaget äges av staten och affärsbankerna med hälften
vardera. Förelagskapital AB skall drivas på affärsmässiga villkor och lämna rimlig
förräntning på del av ägarna satsade kapitalel. Företagskapilal AB är således
berört av de förhållanden som behandlas i utredningen. De i kapitel 8 och 9
framlagda förslagen är av slor betydelse för bolagets framtida verksamhet.

Beskattningen av utdelningar
leder lill att finansieringen med eget kapital blir väsentligt dyrare än
upplåning för Företagskapilal AB:s intresseföretag. Hos Företagskapilal AB
beskattas uldelningsintäkler pä samma säll som ränteintäkter. Delta leder till
alt utdelningar ej ger tillräcklig avkastning hos Förelagskapital AB för alt
motivera investeringar i aktier. Om man utgår frän privatpersoners
skattesituation blir avkastningen ännu lägre pä grund av den kombinerade
effekten av beskattningen i företagel och marginalskatten för privatpersoner
(se sid. 26 i utredningen).

Avkastningen
på investeringar i aktier i icke börsnoterade företag är för låg, vilket är
förklaringen lill alt vi ej har någon handel med sådana akfier i Sverige. Detla
har för Företagskapilal AB:s del inneburit att bolaget haft betydande
svårigheter all avveckla sina aklieengagemang. Avsaknaden av marknad och handel
med aktier av delta slag innebär vidare all Företagskapilal AB ej kunnat
kompensera den låga direkta avkastningen från utdelningar med realiserade
värdestegringar.

Till
följd av dessa förhåUanden har Företagskapital AB tvingats göra sina insatser
med riskkapital i intresseföretagen i form av konvertibla lån och andra lån. Detla
är självfallet ej alltid den för intresseföretaget lämpligaste
finansieringsformen. Nystartade företag liksom förelag med extremt låg
soliditet behöver lillskoll av eget kapital och ej lån.

Företagskapilal
AB hälsar med tillfredsställelse de i kapitel 8 och 9 framlagda förslagen som
syftar til! att skapa former och förutsättningar för handel med aktier i mindre
och medelstora företag.

För
att marknad och därmed handel med aktier i mindre och medelstora, icke
börsnoterade företag skall kunna uppstå i någon betydande omfattning, måste
emellertid de grundläggande förulsällningarna förbättras. Härvid måste främst
dubbelbeskattningen av utdelningar slopas eller kraftigt lindras.

Prop.
1981/82:116 43

1.12
Landsorganisationen i Sverige (LO)

De
analytiska delarna av belänkandel är av betänkligt låg kvalitet. Dessutom tycks
stora delar av faktamaterialet vara ulvall och sammanställt, inte för all
allsidigt belysa de grundläggande problemen, ulan för alt bekräfta på förhand
givna åsikter och bedömningar.

Som
exempel på detta kan nämnas den genomgång som utredningen har gjort av de små
och medelstora företagens lönsamhet och solidUet. Som utgångspunkt för all
belysa lönsamhetsutvecklingen har man använt en undersökning som Sveriges
Verkstadsförening publicerat varje är sedan 1963. Det är en undersökning som
visserligen har många förtjänster men den är tyvärr helt värdelös att använda
för en långlidsjämförelse av lönsamhetsutvecklingen. Del beror på all man vid
beräkningen av del egna kapitalets utveckling räknar in värdestegringen på hela
anläggningstillgångarna men all man vid beräkning av varje års vinst inle gör
motsvarande kalkyl. Därmed uppkommer en inkoncistens mellan resultaträkningen och
balansräkningen som gör alt såväl nivån som utvecklingen av kapitalavkastningen
blir behäftad med ell så allvarligt fel alt del blir omöjligt alt dra några
säkra slutsatser. Så blir t. ex. en i verkligheten konstant lönsamhet
förvandlad lill en sjunkande lönsamhet med denna metodik. Särskill markerad
effekt får man om inflationslakten är så hög som vi haft i Sverige under den
sista 10-årsperioden.

Däremot är
Verkstadsföreningens undersökningar avsevärt bättre lämpade än traditionella
redovisningar när del gäller all belysa soliditeten -just p. g. a. alt den tar
hänsyn fill inflationseffekterna pä hela anläggningstillgångarna. Detta omdöme
gäller både avseende nivån och utvecklingen. Men av någon anledning har
utredningen vall alt inte använda Verkstadsföreningens material i delta
sammanhang. Man får ett bestämt intryck av alt del beror på all de mindre och
medelstora förelagens soliditet framstår i en ljusare dager hos
Verkstadsföreningen. Nivän pä soliditeten är nästan dubbelt sä hög som i del
material som utredningen valt all redovisa. Dessutom visar Verkstadsföreningen
på en oförändrad soliditet för små och medelstora företag under den gångna 15-årsperioden
medan de stora uppvisar en påtaglig försvagning av soliditeten.

Tyvärr
är belänkandel lill stora delar präglat av denna typ av utvalda och åsiktsanpassade
redovisningar. Detta sammanhänger sannolikt med den, under senare år så vanligt
förekommande, ensidiga sammansättningen av ledamöter och experter i statliga
utredningar. Denna utveckling har allvarligt skadat tilltron fill sakligheten
och opartiskheten i det offentliga utredningsväsendet även i de delar som
behandlar bakgrund och faktaredovisning.

Det
remitterade betänkandet är också behäftat med andra generella svagheter. Del utgär
i sina allmänna överväganden från samhällsekonomiska mål av typen produktion,
sysselsättning och export och menar alt en gynnsammare kapilalförsötjning för
de mindre förelagen skulle gynna strävandena mot balans i ekonomin. Det är
dock inte så att det ur samhällsekonomisk synpunkt är likgiUigl i vilka av de
ca 400000 förelagen som en expansion kommer till stånd. Tvärtom är del bland en
tämligen liten andel av dessa förelag som behovel av förstärkt expansionskraft
är samhällsekonomiskt motiverat - nämligen företagen i den konkurrensutsalta
sektorn. I dagsläget tycks l.ex. tillväxtkraften hos fastighelsförvaltande
företag vara hellre för stor än för liten — den höga lönsamheten inom denna och
andra sektorer verkar hämmande på de industriella satsningarna. Del kan

Prop. 1981/82:116 44

inle
heller anses som ett samhällsönskemål med fler enmansförelag inom byggsektorn. Inle
heller behöver vi fler jordbruksförelag - alt hantera problemen i de redan
existerande är en tillräckligt svår uppgift osv.

Resonemangen
och förslagen i belänkandel behandlar alla dessa 400000 förelag i en klump och
man kan t. ex. befara all vissa av förslagen lill och med kommer alt visa sig
mer användbara för de spekulativt inriktade företagen.

För att pä ett liilfredsslällande
sätt kunna bedöma de framlagda förslagen borde utredningen åtminstone
resonemangsvis ha redovisat dess effekter på olika sektorer i vär ekonomi.
Helst skulle huvuddelen av förslagen haft en specialinriktning mot de delar av
produktionen där vi verkligen behöver en förstärkt tiUväxlkrafl. Delta
perspektiv på problem saknas dock i betänkandet.

Ett annat centralt
perspektiv som nästan helt saknas i belänkandel är fördelningspoliliska
överväganden. Flera av förslagen lar sikte på att genom insatser från
samhällets sida förbättra kapitalavkastningen. I alla sådana sammanhang utgör
vanligtvis de fördelningspoliliska övervägandena de allvarligaste
restriktionerna. Utredningen har tyvärr vall alt i allt väsentligt förbigå dessa
problem.

Mol
bakgrund av dessa invändningar anser LO alt det framlagda belänkandel inle kan
utgöra en rimlig utgångspunkt för en genomgripande reformering av
kapitalförsörjningen för de små och medelstora företagen.

1.13
Svensk industriförening

Föreningen
vill starkt understryka behovel av all förbättra de mindre och medelstora
förelagens möjligheter att erhålla riskvilligt kapital. Utredningen har på elt
förtjänstfullt säll penetrerat de alternafiv som därvid är möjliga, varför
föreningen i stort anser sig kunna fillslyrka de förslag som utredningen
framlägger i kapitel 8 och 9.

1.14
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

Företagen
har under 1970-lalet fått vidkännas en kraftig nedgång av soliditeten. Följden
har, som utredningen riktigt konstaterar, blivit en mindre benägenhet från
företagens sida alt ta de risker som erfordras för att en expansion skall komma
till stånd. Men följden har också blivit att många företag med bärkraftiga
affärsidéer har råkat i obestånd och tvingats lägga ned verksamheten på grund
av att man saknat den buffert som en god soliditet ulgör vid tillfäUigt sämre
lider.

Enligl
vår uppfattning har utredningen inte tiUräckligt analyserat hur soliditeten i
förelag med olika förutsättningar påverkas av förslagen i utredningen. Vi vill
därför först peka på de förutsättningar som företag med normal tillväxttakt
lever under.

Förelag
med nolltillväxt eller normal tillväxllakl är hänvisade lill sin självfinansiering
när del gäller all upprätthålla en god soliditet. Dessa företag kommer enligl
vår bedömning med senaste årens vinstnivåer i näringslivet aldrig all bU fillräckligt
attraktiva som investeringsobjekt pä aktiemarknaden. Anledningen är alt
vinstnivån inle förmår ens upprällhålla nuvarande soliditet. Del är helt
ointressant för potentiella aktieägare alt investera i förelag vars mofiv för
nyemission är all kompensera en solidi-telsförsämring som förorsakats av en
alltför låg avkastning.

Denna
typ av företag, som ulgör majoriteten av förelag, kan endasi hjälpas av en
högre generell vinstnivå i näringslivet.

Prop. 1981/82:116 45

I
delta sammanhang vill vi peka på de tre viktigaste faktorerna som orsakar denna
"kräftgång" bland normala förelag. Huvudorsaken är den höga
inflationstakten.

Enligt gällande
skatteregler baseras företagens avskrivningar på historiska
anskaffningsvärden. Detla medför alt värdet för del "sparande", som de
årliga avskrivningarna utgör, urholkas i takt med inflationen. Företagen kan
inte med hjälp av avskrivningarna behålla sin produktionskapacUel. När en
förbrukad anläggningstillgång skall ersättas är kostnaden för den nyanskaffade
tillgången ibland mångdubbelt högre än vad som har "sparats" i form
av tidigare års avskrivningar. Följden blir all man måste låna kapital för all
kunna genomföra ersällningsinvesleringar, vilket leder fill försämrad
soliditet.

Elt
annat stort problem som påverkar företagens soliditet är inflationens påverkan
på företagens behov av rörelsekapital. Behovet av rörelsekapital ökar oftast i
takt med inflationen. Detla innebär att rörelsekapilalsbehovel i ett förelag
ökar trots all verksamhelsvolymen mellan åren är densamma. Del yllerligare
behov av rörelsekapital som automatiskt uppslår måste anskaffas antingen genom
självfinansiering eller nyupplåning med en försämring av soliditeten som
följd. Rörelsekapilalsbehovel är olika mellan branscherna. 1 exempelvis
restaurangbranschen arbetar man ofta med negativt rörelsekapUal. Detla innebär
att inflation och expansion genererar ell likvidilelsmässigl överskott. Här är
således problemen all vidmakthålla en god soliditet mindre. Andra branscher som
t. ex. viss ordertill verkande industri kan uppvisa avsevärda problem.
Rörelsekapitalet i dessa branscher kan ibland utgöra drygl hälften av
årsomsättningen. Detta innebär all, vid bibehållen verksamhelsvolym, avsevärda
kapitaltillskott måste till vid höga inflalionslal. Visseriigen erbjuder
nedskrivningsmöjligheterna för varulager vissa möjligheter att finansiera del
ökade behovet av rörelsekapital. 1 en inflationsekonomi är dock dessa
möjligheter ofta otillräckliga. Förelagen blir tvungna att låna upp kapital
vilket leder lill försämrad soliditet.

Slutligen
ulgör den låga soliditeten i sig ell stort problem. Den höga skuldsättningen
förenad med ränteläget som förorsakas av inflationstalen innebär att ränlebelastningen
blir extremt slor för företagen. Till detta kommer de under senare år alll
kortare löptiderna för lån som lämnas lill förelag. Den tidigare allmänna
principen för långivningen, alt löptiden för länet skall vara lika läng som
investeringens livslängd, tUlämpas ej längre. Skuldsättningen, ränteläget och
de kortare amorteringstiderna medför all extraordinära krav ställs på
förelagens förmåga all självfinansiera sig.

Av
det ovan nämnda framgår alt inflationen i sig förorsakar krav på lillväxlkapilal.
Detla ulan all verksamhetsvolymen förändras. Denna kategori av lillväxlkapilal
kan inle kanaliseras genom tex nyemissioner, då de marknadsmässiga
förutsättningarna inle existerar. Förelag med denna typ av problem är hänvisade
lill sin egen förmåga alt generera vinstkapilal och därigenom kunna kompensera
den av inflationen orsakade urholkningen av soliditeten. För all åstadkomma detla
krävs enligt vår mening elt lägre kostnadsläge och en bättre lönsamhet i
förelagen.

Vår
uppfattning är därför alt de förslag som kommer fill uttryck i utredningen inte
innebär någon lösning av soliditelsproblemen för flertalet företag. Däremot
innebär förslagen, vilket vi med lillfredsslällelse konstaterar, större
möjligheter för expansiva mindre och medelstora förelag all dra lill sig
riskvilligt kapital.

För
alla typer av förelag måste enligt vår bedömning grundförutsättning-

Prop. 1981/82:116 46

en
gälla — att man vid normal tillväxt med egna genererade vinstmedel skaU kunna upprätthåUa
en god soliditet.

För
snabbt växande förelag kan man, även efter att grundförutsättningen uppfyllts,
ha behov av externt tUlfört ägarkapilal för all upprällhålla en god soliditet.
I detta sammanhang kan en vidgad akliehandel för små och medelstora företag ha
en viktig funktion att fylla. En utökad akfiehandel medverkar också till
förbättrad soliditet för alt lösa problem som familjeförelag kan få exempelvis
i samband med generationsskiften.

Småförelagandel
i Sverige har av tradition ägarmässigl varit koncentrerat lill en eller ett
fätal personer som alla i någon form oftast varit engagerade i förelaget.
Skälen lill denna tradition är flera. Del mindre förelaget har ofta vuxit upp
kring en målinriktad entreprenör som önskat fuU kontroll över verksamheten. En
annan orsak har varit den dubbelbeskattning som i praktiken förhindrat
utdelning på aktier i mindre företag.

Traditionen
och de praktiska omständigheterna har inneburit alt endasi en ägarform har
varit aklueU - att äga hela företaget. Passiva aktieägare med uldelningskrav
har hört liU undantagen.

Enligl
vår bedömning håller traditionen och atlilyderna på alt brytas. Orsakerna lill
delta är bl a en annan ledarsfil, MBL och att man p. g. a. hög skuldsättning av
bankerna tvingats fill en annan öppenhet. En praktisk svårighet som dock
kvarstår och konserverar traditionerna är dubbelbeskattningen av
aktieutdelningarna.

Såvitt
vi kan bedöma finns elt betydande intresse i mindre och medelstora
tillväxtförelag att få möjlighet all placera delar av förelagets ägande pä
kapitalmarknaden. Mot denna bakgrund ställer vi oss.generelll posUiva fill de
reformer som underlättar övergången från helt familjeägda företag lill
marknadsbolag och som medverkar till att skapa avpassade mellanformer mellan
familjeföretaget och börsbolaget.

Utredningen
framlägger tvä sådana förslag, dels inrättandet av en "A3-Usta" dels
vidgad handel med icke börsnoterade papper.

Utredningen
konstaterar att de värden som kan åsättas aktier som blir föremål för sporadisk
handel inte alllid kommer alt vara riktiga värdemätare för större aktieposter.
Del skall här särskilt beröras sambandet med de förmögenhetsvärderingsrisker
som gäller för familjeföretag, där betydande förändringar nyligen föreslagils.
Utgångspunkten för de justerade värderingsreglerna för familjeförelagsaklier
har varit all aktier i sådana förelag inte kan betraktas som likvida
tillgångar, att värdet är kraftigt varierande och all beskattning inte bör ske
av del kapital som arbetar i förelagen. Mot denna bakgrund har föreslagils
frihet frän förmögenhetsskatt för familjeförelagsaklier, frånsett all likvida
medel i företaget skall beskattas. Vi är av den uppfattningen all förmögenhelsvärderingen
av aktier helt bör avskaffas. I den män delta ej genomförs är del angelägel
all finna former som inte onödigt försvårar övergången lill en bredare
spridning av aktierna.

1.15
Svenska bankföreningen

Bankföreningen
delar utredningens uppfattning alt förbällringar på del finansiella området
inte är tillräckliga för all få lill stånd den nödvändiga expansionen hos små
och medelstora företag. Det är även väsentligt alt det allmänna företagarklimalet
förbättras. Många företagare anser sig sedan länge missgynnade av samhället,
vilket bl.a. sammanhänger med utformningen av social- och skattepolitiken, en
besvärande byråkratisk ordning

Prop.
1981/82:116 47

och
en poUtisk krifik av den mindre företagsamheten som varit ägnad alt försämra
allmänhetens attityder.

Del
är ocksä viktigt att förelagarnas och förelagens skallesitualion förbättras.
Förslag och åtgärder i dessa avseenden har hiltills genomförts endast i myckel
långsam takt. Del är bankföreningens uppfattning att krafttag måste las för att
förändra situationen, säväl för företagel som för företagaren. Det är nämligen lill
följd av de använda förelagsformerna ofta naturligt och riktigt för förelagarna
all göra en samlad bedömning av förelagels ekonomi och den egna personliga
ekonomin. Del är denna övergripande lönsamhetsbedömning som ligger lill grund
för expansions-benägenheten.

Del
hävdas ibland all det skulle föreUgga brist pä riskvilligt kapital i samhället.
Bankföreningen anser dock alt det finns gott om både låne- och riskkapital på
marknaden. Problemet är all del riskvilliga kapitalet för närvarande söker sig liU
andra placeringar, därför alt del inle av skalleskäl ler sig attraktivt för
finansiärerna att salsa kapital i mindre och medelstora förelag. Behovel av
sädana kapilalliUskott är speciellt stort för denna företagsamhet, bl. a.
därför att förelagen behöver höja sin soliditet så all för expansionen
erforderligt lånekapilal blir tUlgängligt på rimliga villkor. Villkoren för
riskkapitalplaceringar måste samtidigt från förelagens synpunkt göras mer
förmånliga än villkoren för gängse lånekapilal.

1.16 Svenska
fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen
instämmer i utredningens bedömning att en betydligt vidare krets av företag än
som hitfills varit fallet bör beredas möjligheter lUl extern finansiering genom
emission av aktier, vinslandelslån, konvertibla skuldebrev etc. Under en lång
följd av år har soliditeten i flertalet förelag successivt försämrats och i en
del fall är det under de senaste åren fråga om drastiska försämringar. För alt
företagen skall kunna konsolideras och än mer för all de skall kunna expandera
måste deras egna kapital öka i förhållande lill skulderna. Del bör
understrykas, all förelagsägarnas/ledningarnas vilja och förmåga all engagera
sig i expansiva investeringar förutsätter lönsamhetsutsikter som medger en
viss intern genere-ring av eget kapital. Någon återgång till 1950- och 60-talens
höga nivåer för företagssparande och självfinansiering är dock inte att vänta
ulan företagen måste i betydligt högre grad än hitfills varit fallet filiföras
eget kapital utifrån.

Marknaden
utanför den, som slår de börsnoterade förelagen lill buds är myckel tunn. En
marknad för övriga företag, i slor utsträckning medelstora och mindre förelag,
bör skapas. Del räcker inte med all organisera en primärmarknad, dvs. marknad
för nyemissioner. För att en sådan marknad skall kunna existera måste del också
finnas en sekundärmarknad, dvs. en kontinuerlig handel i emitterade
värdepapper.

1.17 Svenska
företagares riksförbund

Om
de av utredningen förordade förändringarna genomförs lorde detta leda till en vitalisering
av kapitalmarknaden för medelstora företag, vilket kan innebära en attraktiv
"framtidsbild" också för växande mindre företag.

Av
väsentligt större betydelse i detla sammanhang är dock all slalsmaklerna
framöver medverkar lill en rimlig skattemässig behandling av uldel-

Prop. 1981/82:116 48

ningar
från riskkapilalplaceringar i näringslivet. Viktiga inslag är härvid eliminering
eller kraftig reduktion av dubbelbeskattning, lägre marginalskatter saml en
långsiktigt stabil sänkning av förmögenhetsbeskattning. För den här aktuella
förelagsgruppens möjligheter att överleva som självständiga förelagsenheter
spelar även arvs- och gåvobeskatlning en viktig roU.

1.18 Svenska
sparbanksföreningen

Föreningen
är posifiv liU all frägan om riskvilligt kapital lUl mindre och medelstora
företag nu las upp lill behandling. Föreningen överlämnade den 6 oktober 1981
till regeringen en skrivelse om åtgärder för att öka riskkapi-lallUlförseln fill
näringslivet. En del av de förslag som framfördes i skrivelsen tillgodoses
genom de förslag som nu framläggs i ulredningsbelänkan-det "Tillväxlkapilal".
Detta gäller förslagen beträffande

— börshandel
i "smäförelagsakfier"

— utvidgning
av skattefondsparandet liU icke börsnoterade företag

— likformiga
regler för beskattning av utdelningar på akfier i börsnoterade förelag och icke
börsnoterade förelag

— inrättande
av nya former för investmentbolag i smäförelagsakfier. Problemet med rikskapitalfiltförsel
till mindre och medelstora förelag

samt
del ringa intresset för aktier i dessa företag beror, vilket framhölls i skrivelsen,
lill en icke obetydlig del på beskatlningssituationen och den därav följande
otillräckliga avkastningen på denna typ av placeringar. Del är därför angeläget
att beskattningsreglerna förändras i sådana avseenden som föresläs i
föreningens skrivelse.

1.19 Sveriges
aktiesparares riksförbund

Utredningen
förefaller själv en smula skeptisk till vad som kan åstadkommas även om alla
åtgärder genomförs. Å ena sidan sägs att tillflödet av riskkapital lill de små
och medelstora företagen kommer all bli begränsat, å den andra framhålls all
statsmaklens kostnader för åtgärdspaketet är närmast försumbara.

Sveriges
Aktiesparares Riksförbund har som uppgift all la tillvara de mindre
aktieägarnas intresse när del gäller frågor som har med akliehandel att göra.
Ur förbundels synvinkel är det självfallet en fördel om åtgärder vidtas som
breddar möjligheterna all spara i aktier. Mol den bakgrunden ställer sig
förbundet positivt lill utredningens allmänna syfte. Samtidigt konstaterar
förbundet all utredningen avstått från all diskutera grunden till problemet,
nämligen den bristande lönsamheten. Utredningen hävdar alt direktiven hindrar
den all la upp frågor som har med lönsamheten alt göra. Om man vill höja
tillförseln av eget kapital lill de berörda företagen återstår då endast
nyemissioner o.dyl. Det är framför alll genom åtgärder som sänker kostnaden för
nyll eget kapital som utredningen hoppas att detla syfte skaU uppnås.

Elt
anlal av dessa åtgärder har närmast karaktären av att undanröja en diskrimering
av investeringar i icke-börsföretag jämfört med börsföretag. Viktigast
härvidlag torde vara utvidgningen av uldelningsavdragel fill all gälla också utdelningsinkomsler
frän icke-börsföretag. Enligt Aktiespararna är detta ell naturligt steg all la
även om utredningen synes ha underskattat kostnaderna för dess genomförande.
Man kan nämligen förmoda all som en följd av en ändrad lagsiiftning, en
omfördelning frän lön till

Prop.
1981/82:116 49

utdelning kommer all äga rum med en motsvarande reduktion
av underlaget för arbetsgivaravgifter.

Vi konstaterar att den föreliggande utredningen helt
avstått frän att försöka anlägga ell vidare perspekfiv pä sin uppgift. Den
svenska kredit-och kapitalmarknaden förtjänar knappt ordet marknad längre.
Detaljregleringarna är många och utvecklingen tycks gå emot en ännu hårdare
styrning av marknadskrafterna. Valet mellan olika placeringsalternativ har
alltmer blivit beroende av skattelagstiftningen. Snarare än all medverka lill
att införa skatteregler som är neutrala mellan olika investeringsallernaliv
innebär utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella
situation ett steg vidare längs regleringslinjen. Om utredningens alla förslag
genomförs skulle det innebära ytterligare lappar i skatletäcket som påverkar
fördelningen av riskkapital negativt. För den akliesparande allmänheten leder
delta till all möjligheterna att utvärdera olika placeringsalternaliv yllerligare
försvåras.

Även om Akfiespararna tillstyrker vissa av utredningens
förslag därför att de eliminerar bestämmelser som diskrimerar sparandet i icke-börsak-lier
är vårt huvudkrav att en ny utredning lillsätts. Denna utredning bör ha som
uppgift alt verka för ett avskaffande av regleringar och subventioner som idag
styr kapitalmarknaden och införandel av elt skattesystem som är neutralt vad
avser olika placeringsalternaliv.

1.20 Sveriges finansanalytikers förening

Utredningens förslag---- syftar lill all underlätta de
medelstora före

lagens riskkapilalförsöijning. Föreningen bejakar dell3 syfte och anser alt

utredningen fört fram många konstruktiva förslag. I vissa avseenden tycks

emellertid utredningen ha underskattat svårigheterna och därmed hamnat i

förslag med något orealistisk utformning.

Svårigheter föreligger då del gäller all uppfylla
utredningens mål om

förbättrad riskkapilalförsörjning via förändringar i börshandel och place

ringsregler. Grunden till svårigheterna ligger i att en aktiemarknad är ett

slordriftsfenomen. Det är en fel utgångspunkt att aktierna i små företag ägs

av "små människor" med små innehav och att marknaden för sådana

aktier kan fungera som akUebörsen i övrigi bara med den skillnaden att

transaktionsbeloppen är mindre. Snarare torde det vara så att de kapital

placerare som lockas lill placering i små icke börsregistrerade företag vill

göra större än genomsnittliga placeringar beroende på riskegenskaperna

och informalionskoslnaderna.-

Just detta förhållande innebär emellertid all enligt
föreningens bedömning de i och för sig motiverade förändringarna vad gäller
reglerna för värdepapperhandel och placeringspolilik torde få en myckel
begränsad effekt.

1.21 Sveriges föreningsbankers förbund

Sveriges föreningsbankers förbund instämmer i utredningens
uppfattning alt del är befogal med förbällringar i del allmänna
företagsklimatet i landet. Utredningens förslag om åtgärder all höja förelagens
solidUet, Uksom åtgärder för all förbättra förelagens skallesituation, är också
befogat.

4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 116

Prop. 1981/82:116 50

1.22 Sverige
hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

De
mindre och medelstora förelagen har slor betydelse när del gäller all skapa nya
arbetsliUfällen. De har ocksä en viktig roll vid utveckling av nya affärsidéer
och tillverkningsprocesser. Ofta är de mindre förelagen mer flexibla än större
förelag och kan lättare anpassa sin verksamhet lill förändrade
konjunktursituationer.

Småförelagen
ulgör en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. De mindre och medelstora
förelagen sysselsätter tillsammans över I miljon människor.

Del
är därför angelägel att man från samhällets sida, och då inle minst mol
bakgrund av landels nuvarande ekonomiska läge, slår vakt om de mindre och
medelstora företagen så att de på ett effektivare sätt kan fullgöra sin roll i
samhällsekonomin.

Vi
delar utredningens uppfattning alt lättnader på del finansiella området inle är
tillräckliga för att förbättra del allmänna företagsklimatet för små och
medelstora företag. Företagare anser sig i vissa fall missgynnade av samhället,
vilket bl.a. har sin grund i utformningen av social- och skalle-poUfiken, en
besvärande byråkratisk ordning och en oberättigad kritik av den mindre
företagsamheten som bl.a. försämrat allmänhetens atfityder fill företagandel
och dess roll i samhäUel.

Förelagamas och företagens
skattesituation mäsle också förbättras. I små företag görs oftast en samlad
bedömning av förelagels och den egna personliga ekonomin. Del är denna
övergripande lönsamhetsbedömning som ligger lill grund för benägenheten lill
expansion. Sä länge skatterna ligger på den höga nivå de gör i dag hämmas
naturligt nog benägenheten all expandera.

Utredningen framhåller de
negativa effekter den svenska dubbelbeskattningen av aktier leder lUl och
påpekar alt en naturlig slutsats är alt den mest effekfiva åtgärden i syfte all
förbättra kapilalförsöriningen lill småföretagen vore alt för dessa förelag
slopa den nuvarande dubbelbeskattningen och då främst i finansiärsledel. Vi
vill understryka viklen av åtgärder i den föreslagna riktningen.

1.23 Sveriges
industriförbund

Från
flera utgångspunkter är del angelägel all de mindre förelagens soliditet
förbättras. God soliditet behövs för all företagel skall kunna slå emot fiUfälUga
bakslag och för all förelaget skall kunna engagera sig i riskfyllda
utvecklingsprojekt.

För
ett företag med normal fiUväxllakl och god lönsamhet kan den önskade solidUeten
normall uppnås genom reinvestering av i företaget genererade medel. För all delta
skall vara möjligt krävs god lönsamhet. Tyvärr har lönsamhelsnivån i svensk
industri varit alltför låg under senare år, vilket medfört alt även förelag med
normal tillväxt har haft behov av externt genererade medel.

För
snabbt växande förelag finns även med god lönsamhet behov av nyemissioner. Det
är främst för dessa företag som en vidgad handel med små och framförallt
medelstora företags aktier, kan få en viktig uppgift. En vidgad aktiehandel kan
genom nyemissioner medverka till förbättrad soliditet. Den kan ocksä medverka
till all underlätta problem exempelvis i samband med generationssktflen.

TraditioneUt
är svenskt småföretagande koncentrerat ägarmässigl. En

Prop. 1981/82:116 51

person,
eller ell fåtal släktingar, är ägare lill hela förelaget. Frägan om ett vidgat
ägande har överhuvudtagel inte övervägts. Alternativen lill ell fortsatt ägande
inom familjen har normalt varit försäljning till elt större förelag eller ell
investmentbolag, eller försäljning av hela företaget lill någon eller några
privatpersoner, ofta anställda.

Del
finns flera skäl lill denna tradition. Viktigast är alt dubbelbeskattningen
effektivt förhindrat utdelning pä mindre förelags aktier, något som har gjort
dessa ointressanta för utomstående ägare. Den ringa handeln med aktier har
gjort alt den som engagerat sig med ägarkapilal i elt mindre förelag normalt
måste betrakta dessa medel som låsta under myckel lång lid. Del har inle
funnits någon omsättning på smäförelagsakfier.

Den
väg som har ställ lill buds för att komma i åtnjutande av de kapitalresurser
som finns på den organiserade kapitalmarknaden har varit börsintroduklion.
Steget från elt familjeägl företag med koncentrerat ägande lill börsen har
varit stort och utan behövliga mellanformer.

Såvitt
Förbundet kan bedöma finns det ett betydande intresse bland medelstora förelag
för all sprida förelagels ägande på fler händer.

Mol
denna bakgrund ställer sig Förbundet generellt positivt till reformer som
underlättar övergången frän helt familjeägda företag lill marknadsbolag, och
som medverkar lill att skapa för de medelstora förelagen avpassade
mellanformer mellan familjeförelaget och börsbolaget.

I
betänkandet framläggs tvä sådana förslag, dels inrättandet av en "Alli-lisla"
på Stockholms Fondbörs, dels insfitutionella förändringar för all vidga handeln
med icke börsnoterade företags aktier.

1.24 Sveriges
Investeringsbank Aktiebolag

Banken
delar i stort utredningens uppfattning att intresset för kapitaltillskott lill
de små och medelstora förelagen är beroende av skattesystemets utformning.
Reglerna för underskollsavdrag och för sparstimulanser blir sannolikt av
central betydelse.

1.25 Sveriges
värdepappersfonders förening

Den
svenska aktiemarknaden har vitaliserats under 1981. Framgångarna för sparandet
i aktiesparfonder har härvid spelat en viktig roll. Del finns i Sverige idag elt
betydande utbud av riskkapital. Möjligheten all utnyttja aktiemarknaden som en
källa för riskkapital står emellertid öppen endasi för större förelag som redan
är börsnoterade eller står i begrepp all bli det.

Sveriges
värdepappersfonders förening anser det motiverat att skapa förutsättningar för
utvidgad marknad för riskvilligt kapital. Dels bör möjligheterna öppnas för
företag som idag inle kvalificerar sig för en börsno-lering, dels bör
möjligheterna att placera i värdepapper vidgas för de institutioner som slår
för utbudet av riskkapital.

1.26 Tjänstemännens
centralorganisation (TCO)

Genom
all låta olika intressen representeras i en utredning, kan man redan inom
utredningens ram ha möjlighet alt finna en vidare förankring av de förslag som
sedan presenteras av utredningen. Detta skulle också på ell tidigt stadium ge
olika parter möjligheter lill en fördjupad analys av de viktigaste
problemställningarna som presenteras i utredningen. I de fall dä utredningsuppdraget
ulförts av en person mäsle analyser och slällningsla-

Prop. 1981/82:116 52

ganden
ske efter utredningens slutförande. Detla förfaringssätt borde leda till alt
remisstiden för sådana utredningar förlängdes. I föreliggande fall är remisstiden
för vikliga förslag i prakfiken mindre än en månad, vilket leder fill stora
svårigheter för remissinstanserna att göra noggranna överväganden av
remitterade förslag. TCO vill mol denna bakgrund ifrågasätta beslutet om den
starkt begränsade remisstiden. I övrigi vill TCO framföra följande uppfattning.

Med
hänsyn lill utredningens metodik måste man konstatera alt utredningens förslag
närmast är en lista på önskemål som framförts av olika företrädare för
näringslivet. Sålunda saknas analyser pä en rad vikliga och avgörande punkter.
Som exempel kan nämnas följande:

1.
Förslagens effekter på den
totala tillgången av riskvilligt kapUal.

2.
Medför förslagen alt det sker
en överföring av riskvilligt kapital från större till mindre förelag?

3.
Om svaret är ja på fråga 2.,
återstår frågan om detta är önskvärt.

4. Hur
ökar tillgången på riskvUligt kapital invesleringsbenägenhelen?

Dä denna typ av utredningar saknas och då TCO inte, bl. a. med hänsyn

fill
remisstidens längd, haft tillfälle alt på egen hand utföra dessa måste konstaleras
all underlag för elt detaljerat yttrande saknas.

På
ell principiellt plan kan emellertid konstateras all det finns ingen anledning
att mindre och medelstora företag skall diskrimineras i förhållande lill de
större. TCO delar utredningens uppfattning att de mindre och medelstora
förelagen är en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. De sysselsätter
tillsammans mer än en miljon människor. Det är därför av central betydelse att
dessa förelags försörjning med riskkapital tryggas.

---- Vid
införande av nya former för handel med värdepapper som

omsätts
sällan finns emellertid risk för manipulation av marknaden. Stora köpare och
"insiders" kan på olika säll utnyttja detla till egen fördel. För att
skydda andra grupper är del därför viktigt att denna värdepappershandel
bedrivs så öppet som möjligt. Alla transaktioner och alla innehav av de värdepapper
som blir föremål för handel, bör därför omfattas av samma typ av registrering
som Värdepapperscenlralen bedriver. Denna information skall sedan vara
tillgänglig för eventuella köpare och säljare.

1.27
Utvecklingsfonden i Stockholms län

Utvecklingsfonden
instämmer med utredningen att älgärder är befogade i syfte att höja förelagens
soliditet, vars utveckling i dag inger farhågor för framliden.

Utvecklingsfonden
instämmer allmänt i utredningens slutsatser att behov föreligger av nya
förslag, åtgärder och incitament som leder lill all balansen mellan eget och
främmande kapital i förelagen förbättras.

För
stora grupper inom fondens målgrupp kan soliditeten vara så låg som 10—15%,
ibland lägre, vilket åena sidan speglar de rådande villkoren kreditgivare har
alt rätta sig efter, å andra sidan de svårigheter företagen har alt bibehålla
en konstant självfinansieringsgrad och därmed tryggande belåningsreserv.

Fonden
vill också understryka följande iakttagelser och erfarenheter:

— expansion,
i bemärkelsen maximalt utnyttjande av företagens produkter

och know how för tillväxt och sysselsällning är ej elt givet mäl för

förelagen, inle ens för utpräglat lillväxlkapacitiva företag

- förelag
är nästan undantagslöst inställda pä att lånefinansiera i högsta

möjliga grad del kapitalbehov som kan föreligga.

Prop. 1981/82:116 53

Troligen
är ej atlilydsfrågor endast avgörande här ulan i hög grad brislen på aUernativl
kapital till lån.

Även om del råder delade
meningar om detta påverkar riskvilligheten hos förelagen så är det en allmän
uppfattning alt möjligheten att ta risker begränsas starkt genom den omfattande
lånefinansieringen. Man skall i sammanhanget inle förbigå den påverkan
kreditgivarna har på företagen. Som följd av låg soliditet medverkar säkert
kreditgivare lill betoning av konsolidering framför expansion och risktagning. Detla
är inle kreditgivarnas fel. Del är rimligt all råda fill måttfullhet och
överlevnad framför risklagning då förelagens reserver mol påfrestningar numer
är allmänt dåliga. Delta kan fonden också notera i sin stafistik över bristande
belal-ningsfullgörelser vilka f. n. ökar.

Som utredningen påpekar
synes detta vara en alltmer tilltagande ond cirkel med bl.a. orsakerna hög
skuldsättning, inflation, lönsamhetsproblem och höga kapitalkostnader i
botlen.

En svensk småföretagare
investerar alltför ofta med utgångspunkt från gällande skalleregler snarare än
med utgångspunkt från det företagsekonomiskt kanske mest adekvata.

2
Ny lista (A Ill-lista) på Stockholms fondbörs

2.1
Bankinspektionen

Vad
först gäller del kapilalkrav som bör ställas på bolag för alt kunna registreras
pä en A Ill-lisla synes som elt minimum 2 mkr. aktiekapital och 4 mkr. eget
kapital fä godtas. Kravet motsvarar nuvarande minimikrav enligt förordningen om
Stockholms fondbörs. 1 fråga om aktiernas spridning måste krav ställas som
förhindrar otillbörlig kurspäverkan. All minsta anlalel börsposter sätts till
100, vilket föreslås, ulgör inle någon garanfi härvidlag. För att en
representativ kurssällning skall kunna ske bör minsta anlalel börsposlägare
vara betydligt större, förslagsvis åtminstone 200. Det bör också krävas att
börsposter omsätts med viss regelbundenhet. Skall börsstyrelsen kunna fylla sin
funktion som garant för en handel i sunda former utan risk för kursstyrning av majoritelsinnehavare
eller för annan otillbörlig påverkan lorde kompletterande regler i nämnda
hänseende vara nödvändiga. En angelägen uppgift för börsstyrelsen bör vara all
se lill att aktie avföres från notering om inte en något så när regelbunden omsällning
sker.

En alldeles särskild
uppmärksamhet kommer från börsstyrelsens sida all få ägnas handeln med A Ill-listans
aktier. Någon lättnad i administrativt avseende betr. dessa aktier är alltså
inte möjlig. Bl. a. bör de ifrågavarande bolagen kunna lämna sådan information
om sin verksamhet som ger en tillförlifiig grund för bedömning av ställning och
utvecklingsmöjligheter. Enligt förslaget bör börsslyrelsen bestämma om hur ofta
handel med fondpapper på A Ill-listan skall äga rum. Inspektionen utgår från
att daglig handel med dessa papper skall vara möjlig.

Utifrån
vad sålunda anförts om vissa ändringar ser inspektionen ej några hinder mot
införande av en A Ill-Usta i överensstämmelse med utredningens tankegångar.

Prop.
1981/82:116 54

2.2 Kammarrätten i Sundsvall

Utifrån de synpunkter som kammarrätten har alt beakta
föreligger ej anledning lill erinran mol utredningens förslag.

2.3 Kommerskollegium

Kollegiet ställer sig positiv till införandet av en A Ill-lisla
med mindre stränga villkor för liUlräde än vad som nu gäller för A Il-listan.
Det synes härvid rimligt all för A lll-lislan ställa de minimikrav som nu finns
i fondbörsförordningen. Det får förutsättas att börsstyrelsen tar de initiativ
som är nödvändiga för tillskapandet av en sådan lista.

2.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Inrättande av en s. k. A Ill-lista medför att en ny grupp
relativt stora familjeförelag bereds möjlighet all inregistrera bolagels aktier
på fondbörsen. Företagaren får härigenom möjlighet till uttag av del av bolagets
kapitalliUväxl genom löpande försäljningar av aktier i stället för stort
löneuttag. Försäljningen av sädana aktier beskattas i förhållande lill löneinkomster
relativt lågt. Den tidigare ägaren kan även i fortsättningen genom olika
rösträtt för aktier behålla stort inflytande i förelaget. En inregistrering av
sådant bolag medför emellertid inle direkt något kapitaltillskott för
förelagels verksamhet. Genom notering på fondbörsen har dock ell bolag med goda
framtidsutsikter tillgång till en stor kapitalmarknad. Bolaget har sålunda
genom noteringen erhållit viss status som vanligen förbättrar
förelagsledningens kontakter med allmänhet, myndigheter, banker m.m.

I förmögenhelshänseende kommer aktierna efter
inregistrering på fondbörsen all värderas enligt marknadsprincipen mol
tidigare värdering enligl av länsstyrelsen framräknat substansvärde. Denna
ändring av värderingen innebär i vissa fall betydande ökning av förmögenhetsvärdel
för aktierna.

Utredaren föreslär all lägsta godtagbara värden för en A Ill-lista
bör vara ett aktiekapital om minst 2 milj. kr. och ell eget kapital om minst 4
milj. kr. Kravet på spridning av aktierna innebär all bara IOO börsposter
kommer all behövas för notering. Det låga spridningskravel kan medföra viss
risk för osund spekulation i kursutveckling. Länsstyrelsen har emellertid
inget emot all en A Ill-lista enligt utredarens förslag inrättas på Stockholms
fondbörs.

2.5 Länsstyrelsen i Värmlands län

När del gäller utredningens förslag — inrättande av en s.
k. A lll-lisla på Stockholms fondbörs - bedömer länsstyrelsen att del har liten
betydelse för all lösa kapilalförsörjningsproblemen för värmländska små och
medelstora företag. De inträdeskrav som föreslås för notering på A lll-lislan
är så höga all sannolikt endasi elt fåtal värmländska förelag kan komma ifråga.
Länsstyrelsen är likväl beredd att tillstyrka förslaget.

2.6 Riksskatteverket

RSV är väl införstått med att vissa rättviseskäl lalar för
alt handel med värdepapper avseende små och medelstora förelag främjas. RSV kan

Prop.
1981/82:116 55

emellertid av konlroUlekniska skäl och med hänsyn lill
svårigheter med värdering och avvägning inte tillstyrka förslaget.

De konlroUlekniska svårighelerna, dvs. möjligheterna för
beskattnings-myndigheterna att erhålla erforderliga uppgifter för beskattning
är främst utdelning men även vinster vid försäljning etc, minskar lill viss del
om

utredningens
förslag om--- en utökad möjlighet lill registrering på

fondbörsen införs. RSV finner emellertid alt sådan
verksamhet förmodligen kan införas och framföraUt få mer stadgade former i
framliden, vilket lorde medföra all motsvarande kontrolltekniska svårigheter
som arbetsgruppen för bankränlor och premieobligationer (BROPO) påtalat i sin
redogörelse om obligationsmarknaden kommer att uppstå under en övergångsperiod.

Utredningen har i detta sammanhang enbart perifert berört
en för be-skallningsmyndigheterna mera påtaglig följd av förslaget att små och
medelstora förelags värdepapper skall få omsättas i större utsträckning än

fidigare, bl.a. genom all---- börslista A III. RSV syftar
här på del

avvägningsproblem
som onekligen kommer att uppstå, nämligen att bedöma vilka bolag som skall
räknas som fåmansbolag. I dag finns en uttrycklig lagbestämmelse därom i 35 § I
a mom. KL. 1 praktiken tillämpas regeln så att fåmansbolag anses föreligga om
aktieinnehavet är så fördelat att aktierna till mer än 50% — till övervägande
del - ägs av en eller ett fåtal fysiska personer. I regel anses fåmansbolag
föreligga om andelsägarnas anlal i sådant fall understiger lio stycken. Vissa
specialregler finns men saknar betydelse i detta sammanhang.

Del kan inle
uteslutas att om förslaget med handel av värdepapper genomförs så kan ett
mindre antal personer — understigande 10 - komma att ha det reella ägarinflytandel
oavsett att de inte äger övervägande delen av aktierna i bolaget. Den ökade
spridningen av aktier medför ju all ägarinflytandel kan bibehållas med mindre
andel av aktierna i bolaget. Anlalel förelag som i realiteten bedriver sin
verksamhet såsom elt fåmansbolag men som från beskallningssynpunkl måste
behandlas som icke fåmansbolag kan komma alt öka. Del är sannolikt all
svårbedömda gränsdragningsproblem till följd av detta uppstår.

Mot denna bakgrund och då det redan i dag föreligger vissa
praktiska tillämpningsproblem viU RSV betona viklen av alt tillämpningen av 35
§ I a mom. KL klarläggs om förslaget genomförs.

2.7 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandel finner del positivt om man med
"märket makers" och en Alll-lista skulle skapa en mjukare övergäng lill
börsen. Del blir då möjligt för ett medelstort förelag att sprida sina aktier
via "märket makers" och därefter — när en tillräcklig spridning av aktierna
skett -ansöka om introduktion på en Alll-lisla. Börsinlroduktionen blir dä inle
samma avgörande steg som i dag. Marknaden får också under en längre fid fillfälle
all bedöma förelaget.

Ett sådant
system torde också underlätta för små och medelstora förelag alt söka sig in på
börsen.

Ytteriigare
en fördel med att inrätta en Alll-lista samt fiUåta att aktier säljs av en
huvudmäklare är all delta underlättar för de anställda att köpa aktier i del
egna företaget. Detta kan få slor betydelse både för företagels förankring
bland de anställda och dess möjligheter till framtida finansiering.

Prop. 1981/82:116 56

Inrättande
av en Alll-lista förefaller rimlig från Akliefrämjandels utgångspunkter.
Reglerna för den nuvarande Alll-listan är nyligen faslstäUda och bör inle
ändras. Skall en uppmjukning av reglerna för börsno-lering ske, bör delta då
ske genom en speciell Usla. Utredningen föreslår att ett företag som skall
noteras på Alll-lislan bör ha två miljoner kr. i akfiekapilal saml minst 100 börsposler.
Detta skall genomföras med AII-Uslans två miljoner kr. i aktiekapital och 400 börsposler.

Del
är väsentligt all de akfier som noteras på Stockholms fondbörs är marknadspapper,
dvs. all de inom en kort lidsrymd skall kunna säljas eller köpas samt att
marknaden är så stor att en oregelbunden efterfrågan inte skapar orimliga kursfluktuafioner.
Detta är självfaUel speciellt viktigt för smäspararen.

Mot
denna bakgrund vUl Aktiefrämjandel föreslå all kravet på antalet börsposler för
introduktion på en Alll-lista ställs högre än vad som gjorts i utredningens
förslag. En lämplig nivå kan vara 200 börsposter.

2.8 Allmänna
pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Vad
beträffar utredningens förslag att införa en Alll-lisla vid Stockholms
fondbörs ifrågasätter fondstyrelsen om de reella förutsättningarna verkligen
föreligger för att det skall uppstå en så omfattande marknad för små företag
med aktier med så blygsamt spridningskrav alt en särskild börslisla är
motiverad. Det lorde vara relativt få ägare lill små företag som är beredda att
la de nackdelar - inte minst skaltemässigt - och kostnader, som är förenade med
en börsnolering. Man måste också räkna med all inslilulioneUa placerare - som
dock representerar ungefär halva akfie-marknaden - på grund av de små
aktieposterna knappast kommer alt efterfråga dessa aktier. Med tanke på
angelägenheten all successivt vidga akfiemarknaden vill fondstyrelsen i slällel
föreslå att de aktuella förelagen beredes tilllräde till All-listan (för vilken
f. ö. gäller samma minimikrav på aktiekapital och totalt eget kapital som för
den föreslagna Alll-lislan) genom alt börsslyrelsen ges möjlighet alt medge
dispens från gällande spridningskrav (i en not fill kursUslan skulle då anges
all del gäller en aktie med mindre spridning).

2.9 Landsorganisationen
i Sverige (LO)

Förslaget
all ge möjligheter för vissa medelstora förelag all komma in på

en
ny börslisla-- är fill sina syften vällovlig och tycks dessutom sakna

aUvarligare
komplikationer.

2.10 Styrelsen
för Stockholms fondbörs

(Majoriteten:
vice ordföranden Hermansson, ledamöterna Ando, Dam-berg, Jansson och Kahm saml
suppleanten Wolrath).

Styrelsen--- ställer
sig klart posifiv lill alt - inom ramen för sina

uppgifter — medverka vid
kapitalanskaffningen för medelstora förelag. Del finns dock anledning framhålla
all en sådan medverkan förutsätter att värdepapper ställs fill marknadens
förfogande och all en regelbunden handel kommer till stånd. 1 annat fall blir börsregislreringen
ulan betydelse för förelagen och - som närmare utvecklas i del följande - en
riskfaktor i börsverksamheten.

Börsstyrelsen
har nyligen godkänt en promemoria med en sammanfat-

Prop. 1981/82:116 57

lande
beskrivning av regler och praxis avseende registrering av aktier vid Stockholms
fondbörs. Nämnda promemoria fogas lill remissyttrandet.'

All-listans krav pä
aktiekapital (minst 2 milj. kr.) och eget kapital (minst 4 milj. kr.)
överensstämmer - lill skillnad från vad som angetts i belänkandel (s. 224) -
med vad som föreskrivs i 19 § 1. och 2. förordningen (1979:996) om Stockholms
fondbörs. Detla innebär alt den av utredningen föreslagna Alll-lislan skiljer
sig från börsens All-lista endasi genom alt spridningskravel är lägre. Lika med
utredningen anser börsstyrelsen -med hänsyn lill de rättsverkningar som knutits
lill börsregislreringen - del vara angeläget att upprätthålla i princip
enhetliga krav i fråga om presumtiva börsbolags solidUet, likviditet och
lönsamhet. Av samma skäl anser börsslyrelsen det uteslutet all för vissa bolag
lätta på den informationsplikt som följer av del mellan fondbörsen och
respektive bolag träffade inregi-slreringskontraklel.

Till
belysning av det i praxis utbildade spridningskravel vill börsstyrelsen anföra
följande.

En börsnotering av ett
bolags aktier blir meningsfull först om man med fog kan räkna med att del
kommer alt bli en regelbunden handel i akfierna. I inregistreringsärenden kan
del ofta vara vanskligt att avgöra hur den framtida marknaden kommer alt
gestalla sig. Spridningskravel spelar här en viktig roll. Del anknyter till börsposlbegreppel.
Med börsposl förstås del minsta anlal eller lägsta nominella belopp som får bU
föremål för notering (23 § förordningen). En börspost bestäms i normalfallet
som multiplar av 50 och med ett riktvärde för Al-listan om ell basbelopp och
för All-Uslan om 1/2 basbelopp. För registrering på Al-listan krävs normaU all det
finns minst 1000 börsposlägare. För All-listan är motsvarande krav 400 börsposlägare.
Därjämte gäller för båda listorna att högst 75 procenl av aktierna får ligga i
en ägares eller ägargrupps hand. Sistnämnda spridningskrav tillämpas av börsslyrelsen
med viss flexibilitet. 1 syfte all möjliggöra en börsintroduklion som vid en
helhetsbedömning framstår som lämplig kan börsslyrelsen nämligen för en
övergångsperiod göra avkall på spridningskravel.

F.
n. använder man alltså olika riktmärken för börsposlernas storlek pä de skilda aktielislorna.
Syftet med differentieringen är att underlätta handeln med aktierna i de små
och medelstora bolagen ulan alt i onödan tynga hanteringen av handeln med de
större bolagens akfier. Om en ytterligare akfielista skulle introduceras, bör i
konsekvens härmed börsposlernas storlek på en sådan lista sällas lägre än vad
som nu gäller för All-listan, dock inle under elt kvarts basbelopp.

Som
tidigare nämnts gäller f. n. för både AI- och All-listan alt högst 75 procent
av aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Regeln syftar tUl att
åstadkomma en godtagbar spridning av aktierna bland allmänheten. Kravet bör
upprätthållas för en eventuell tillkommande lista.

Kärnan
i gällande system utgörs av kravet på all ell vissl antal aktieägare vid inregistreringstillfällel
skall inneha vardera minst en börsposl. Utredningen har stannat för all
rekommendera ett spridningskrav för AIII-lisian på 100 börsposlägare. Därvid
har framhållits att en alltför låg spridning kan medföra "en viss risk
för kurssällningen". Utredningen anser dock att den tillsyn börsstyrelsen
utövar "är en tillräcklig garanti för att stävja eventuella försök från majoritelsinnehavare
eller andra att påverka kursnoleringarna''.

'
Promemorian är ej medtagen i denna sammanställning.

Prop.
1981/82:116 58

Börsstyrelsen har fidigare pekat på att betydelsefulla rättsverkningar
har knutits lill börsregislreringen av elt värdepapper. Ell
inregistreringsbeslut innebär alt värdepapperet vid liden för inlrodukfionen
godtas som elt acceptabelt placeringsobjekl. Del är mot denna bakgrund
angelägel all avväga inregistreringskraven så all handeln i papperet kan
förväntas fungera väl. Det är en uppenbar risk alt så inte blir fallet om
marknaden är alltför tunn. Med relativt begränsade kapitalinsatser kan i sädana
fall kurssällningen påverkas kraftigt. Detta kan, men behöver aUs inte göras i
otillbörligt syfte. Satsningen kan vara resultatet av en seriös bedömning av
bolaget och dess möjligheter. Intresset för bolagels aktier kan då inle anses
klandervärt ens om syftet omfattar hela den utestående aktiestocken. A andra
sidan kan aktierna "drivas" med syfte alt från en förändrad kursnivå
vidga eller avveckla engagemang i papperet. Sådana åtgärder är uppenbart
otillbörliga och möjligheterna alt lyckas i sådana försök måste minimeras.
Emellertid är del säUan möjligt att i samband med all kursförändringarna
registreras bedöma del bakomliggande syftet och avgöra om förfarandet är
godtagbart eller ej. Börsslyrelsens och börsledningens möjligheter all -som
utredningen framhåller - stävja eventuella övertramp är alltså begränsade.
Angivna förhållanden bör enligt börsstyrelsens mening tillmätas slor betydelse
när del gäUer alt bestämma spridningskravel för en ny aktielisla.

Del av utredningen föreslagna kravet om 100 börsposlägare
är enligl börsslyrelsens mening inle godtagbart. Del finns anledning anta all
marknaden i ell sådant papper skulle kunna bli för svag och de därmed förenade
riskerna alltför stora.

För avvägningarna av ell rimligt spridningskrav vill
styrelsen närmare belysa handeln på de befintliga två aktielislorna. Visst stafisliskl
material redovisas i bilaga 2'. Som framgår av materialet är handeln på
All-listan betydligt mindre omfattande än pä Al-listan. Båda listorna kan dock
anses fungera tiUfredsställande. Det är uppenbarligen vanskligt all avgöra i
hur hög grad All-listans spridningskrav ulan alltför slor risk kan tunnas ut.

Det finns anledning framhålla att den av utredningen
föreslagna eftergiften i fråga om inregislreringskraven är avsevärt mindre än
vad utredningen ulgåll frän. I väsentliga delar kan förslagen redan anses
tillgodosedda genom gällande villkor för All-listan. Något sakmaterial finns inle
som bestyrker alt del föreligger nägol egentligt behov av ytterligare eftergift
i fråga om inregistreringskraven. Med hänsyn härtill anser börsstyrelsen del
rikligast alt under någon lid avvakta erfarenheterna av fillämpningen av de
nyligen fastställda kraven för All-listan innan frågan om införande av en
tredje lista las upp.

Börsslyrelsen, som inom de ramar som anges i förordningen
(1979:996) om Stockholms fondbörs har befogenhet att själv antingen lätta på
kraven för All-lislan eller införa en Alll-lisla, finner alltså inle f. n. skäl
att genomföra en sådan åtgärd.

(Ordföranden Åqvist har med instämmande av suppleanten Herin
och börschefen Grönquist anfört skiljaktig mening och ansett att styrelsens

yttrande, såvitt gäller----- utvidgad börshandel, bort
avfattas enligt

följande.)

' Bilagan är ej medtagen i denna sammanställning.

'
Skillnaderna i förhållande till majoritetsyttrandet har markerats med vertikalt

streck i
marginalen.

Prop.
1981/82:116 59

Styrelsen
finner del önskvärt med en vidgad medverkan från fondbörsens sida vid
kapitalanskaffningen för medelstora företag. 1 enlighet med vad utredningen
föreslagit bör denna medverkan i första hand la sig uttryck i att ytterligare
en aktielisla, en Alll-lisla, introduceras på Stockholms fondbörs. Till de
närmare villkoren för denna Usla återkommer styrelsen i det följande men vill
inledningsvis anmäla all — om en sådan lista beslutas - en förberedelsetid om
2-3 månader krävs för programmering av datasystem och ordnande av övrig
teknisk utrustning.

Börsstyrelsen
har nyligen godkänt en promemoria med en sammanfattande beskrivning av regler
och praxis avseende registrering av akfier vid Stockholms fondbörs. Nämnda
promemoria fogas till remissyttrandet'.

All-listans
krav på aktiekapital (minst 2 milj. kr.) och eget kapital (minst 4 milj. kr.)
överensstämmer - till skillnad frän vad som angetts i betänkandet (s. 224) -
med vad som föreskrivs i 19 § 1. och 2. förordningen (1979:996) om Stockholms
fondbörs. Detta innebär att den av utredningen föreslagna Alll-listan skiljer
sig frän börsens All-lista endasi genom en sänkning av spridningskravel. Börsslyrelsen
vill lill en början ansluta sig till utredningens bedömning att rikta in
förslaget på spridningskravel. Del framstår nämligen som angelägel med hänsyn lill
de rättsverkningar som knutils lill börsregislreringen all upprällhålla i
princip enhetliga krav i fråga om presumtiva börsbolags soliditet, likviditet
och lönsamhet. Av samma skäl anser börsstyrelsen det uteslutet all för vissa
bolag lätta på den informationsplikt som följer av det mellan fondbörsen och
respektive bolag träffade inregistreringskontraktet. Som en följd härav kommer
fondbörsens aktielistor att skilja sig från varandra endasi genom alt lill de
olika listorna hänförs bolag av varierande storlek och med olika aktiespridning.

TUI
belysningen av del i praxis utbildade spridningskravel vill börsslyrelsen
anföra följande.

En
börsnolering av ett bolags aktier blir meningsfull först om man med fog kan
räkna med alt del kommer att bli en regelbunden handel med aktierna. 1 inregistreringsärenden
kan del ofta vara vanskligt all avgöra hur den framlida marknaden kommer att
gestalta sig. Spridningskravet spelar här en viktig roll. Det anknyter liU börsposlbegreppel.
Med börsposl förstås det minsta antal eller lägsta nominella belopp som får bli
föremål för notering (23 § förordningen). En börspost bestäms i normalfallet
som multiplar av 50 med ett riktvärde för Al-listan om ett basbelopp och för All-lislan
om 1/2 basbelopp. För registrering på Al-listan krävs normall att del finns
minst 1000 börsposlägare. För All-lislan är motsvarande krav 400 börsposlägare.
Däoämte gäller för båda listorna att högst 75 procent av aktierna får ligga i
en ägares eller ägargrupps hand. Sistnämnda spridningskrav tillämpas av
börsstyrelsen med viss flexibilitet. I syfte all möjliggöra en
börsintroduktion som vid en helhetsbedömning framstår som lämplig kan
börsstyrelsen nämligen för en övergångsperiod göra avkall på spridningskravet.

F. n.
använder man aUtså olika riktmärken för börsposlernas storlek på de skilda aktielislorna.
Syftet med differentieringen är all underlätta handeln med aktierna i de små
och medelstora bolagen utan all i onödan tynga hanteringen av handeln med de
större bolagens aktier. 1 konsekvens härmed kommer börsslyrelsen att bestämma börsposlernas
storlek på den filltänkta Alll-lislan liU ett lägre värde än vad som nu gäller
på All-lislan. Elt kvarts basbelopp framstår som en lämplig nivå.

'
Promemorian är ej medtagen i denna sammanställning.

Som
fidigare nämnts gäUer f. n. för både AI- och All-listan all högst 75 procent av
aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Regeln syftar liU alt
åstadkomma en godtagbar spridning av aktierna bland aUmänhelen. Kravet bör
upprätthållas också för Alll-listan.

Kärnan
i gällande system utgörs av kravet på att ell vissl minsta anlal aktieägare vid
inregistreringstillfällel skall inneha vardera minst en börspost. Utredningen
har stannat för att rekommendera ell spridningskrav för Alll-lislan på 100 börsposlägare.
Därvid har framhållits att en alltför låg spridning kan medföra "en viss
risk för kurssällningen". Utredningen anser dock att den tillsyn börsslyrelsen
utövar "är en tillräcklig garanti för att stävja eventuella försök från majoritelsinnehavare
eller andra att påverka kursnoteringarna".

Börsslyrelsen
har tidigare pekat pä alt betydelsefulla rällsv(rkningar har knutits till börsregislreringen
av ett värdepapper. Ell inregistreringsbeslul innebär att värdepapperet vid
liden för introduktionen godtas som elt acceptabelt placeringsobjekl. Del är mol
denna bakgrund angelägel all avväga inregislreringskraven så all handeln i
papperet kan förväntas fungera väl. Del är en uppenbar risk all så inte blir
fallet om marknaden är alltför tunn. Med relativt begränsade kapitalinsatser
kan i sådana fall kurssällningen påverkas kraftigt. Detta kan, men behöver alls
inte göras i otillbörligt syfte. Satsningen kan vara resultatet av en seriös
bedömning av bolaget och dess möjligheter. Intresset för bolagels aktier kan på
inle anses klandervärt ens om syftet omfattar hela den uteslående aktiestocken.
Å andra sidan kan aktierna "drivas" med syfte alt från en förändrad kursnivå
vidga eller avveckla engagemang i papperet. Sådana åtgärder ir uppenbart ofillbörliga
och möjUgheterna att lyckas i sådana försök måste minimeras. Emellertid är det
sällan möjligt att i samband med att kursfö: ändringarna registreras bedöma det
bakomliggande syftet och avgöra om fiirfarandel är godtagbart eller ej.
Börsstyrelsens och börsledningens möjligheter all -som utredningen framhåller -
stävja eventuella övertramp är alltså begränsade. Angivna förhållanden bör
enligt börsslyrelsens mening fillmälas slor betydelse när det gäller all
bestämma spridningskravel för en ny aktielisla.

Del
av utredningen föreslagna kravet om 100 börsposlägare är enligt börsslyrelsens
mening inle godtagbart. Det finns anledning anta alt marknaden i ett sådant
papper skulle kunna bli för svag och de därmed förenade riskerna alltför stora.

För
avvägningarna av ett rimligt spridningskrav viU styrelsen närmare belysa
handeln på de befintliga två aktielislorna. Vissl statistiskt material redovisas
i bilaga 2'. Som framgår av materialet är handeln pä A:ll-lislan betydligt
mindre omfattande än på A:I-listan. Båda listorna kan dock anses fungera fillfredsställande.
Det är uppenbarligen vanskligt att avgöra i hur hög grad A:ll-lislans
spridningskrav ulan alltför stor risk kan tunnas ut. Börsslyrelsen anser för
sin del del uteslutet att sänka spridningskravel för den nya listan under 200 börsposlägare.

Med
en sådan bestämning av spridningskravet och om de synpunkter börsslyrelsen i övrigi
anfört vinner beaktande, ser börsslyrelsen positivt på och tUlstyrker
utredningens förslag i fråga om utvidgad börshandel.

Även
om anlalel företag på en A:IlI-lisla i inledningsskedet kan bli relativt begränsat,
bör ett öppnande av denna möjlighet till börsregislrering

Ej
medtaget i denna sammanställning.

Prop.
1981/82:116 61

av
medelstora företag kunna på sikt bli av stort värde inte bara för sädana förelag
och för näringslivet ulan också för fondbörsverksamhelen som sådan.

2.11
Svensk industriförening

---- handel
med aktier och andra värdepapper i icke börsnoterade

förelag
skulle bli synnerligen omvälvande för denna grupp av förelag. Enligl
föreningens mening är del ulomordenlligl viktigt all en kontinuerlig ökning av anlalel
stora företag sker. Detta torde endasi kunna uppnås genom all vissa medelstora
förelag med stark tillväxtpotential erhåller externt riskkapital från ell
förhållandevis stort antal placerare. Införandel av en A Ill-lista på
fondbörsen är därvid en bra lösning. Det femtiotal företag som kan ifrågakomma
för sådan börsintroduklion har "vaskals" fram från den stora
underliggande gruppen företag och bör därför vara ell naturligt urval av de bästa
förelagen. Några av dessa företag kan kanske sedan växa yllerligare och la
steget över till full börsintroduklion.

2.12 Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF)

Vad
gäller förslaget om inrättandet av en särskild A3-lista delar vi utredningens
uppfattning all en rimlig lägsta gräns för kapitalets storlek kan ligga på 2
miljoner i akfiekapilal och 4 miljoner i eget kapital. Vi anser dock all
ovanstående gränser på sikt bör kunna sänkas ifall de praktiska erfarenheterna
visar del vara önskvärt. A3-lislan kan genom en flexibel utformning av reglerna
bli en naturlig fortsättning alt börsnotera förelag som väl etablerat sig på
den "över the counler-market" som fondkommissionärerna driver.

En
förutsättning för börsintroduklion är en omfattande information fill allmänheten
rörande företagets utveckling. För mindre företag som kan bli aktuella för A3-lislan
kan de informalionskrav som ställs på de större förelagen upplevas som
betungande ur kostnadssynpunkt. Det är därför, i samband med införande av en A3-lista,
motiverat all minska kravet pä kostnadskrävande men marginella
informationsskyldigheter.

2.13 Svenska
bankföreningen

För
att kunna åstadkomma en rimlig omfattning på handeln pä den föreslagna A lll-lislan
synes antalet börsposter behöva uppgå till åtminstone 200. Handeln med aktier
i Alll-förelag torde även med en sådan ändring bli ganska sporadisk.
Bankföreningen kan i övrigi tillstyrka utredningens förslag i dessa delar.

2.14 Svenska
fondhandlareföreningen

Pä
A Ill-listan skulle enligt utredningen kunna uppföras sådana förelag som
uppfyller de lägsta nu gällande kraven för introduktion på börsen, minst 2 mkr
i aktiekapital och minst 4 mkr i eget kapital. Detla innebär all den av
utredningen föreslagna nya listan skiljer sig från den nuvarande All-lislan endasi
genom alt spridningskravet är lägre. Detta har av utredningen föreslagits bli
100 börsposlägare, vilket enligt föreningens uppfattning inte kan utgöra
underlag för en godtagbar marknad. Spridningskravel behöver uppgå till åtminstone
200 börsposlägare.

Prop. 1981/82:116 62

Fondhandlareföreningen
ifrågasätter om det med denna gränsdragning finns utrymme för en Alll-lisla.
Föreningen vill inle molsäUa sig all en sådan lista på sikt upprättas men
föreslår all möjligheterna all vidga marknaden för eget kapital först under
några är prövas genom skapandet av en handel med icke börsnoterade aktier m.m. enligl
utredningens förslag. Därmed skulle vinnas erfarenhet av förelags och placerares
intresse av en marknad för aktier i mindre och medelstora förelag.

2.15 Svenska
företagares riksförbund

Förelagareförbundel
har i sitt remissyttrande angivit att förbundet kan ansluta sig till
utredningens förslag om införande av en s.k. Alll-lisla pä Stockholms fondbörs.
Förbundet har även ansett all detla förslag och vad som föreslagits beträffande
handel med icke börsnoterade värdepapper utanför börsen och utökade möjligheter
för aktiefonder och aktiesparfonder att förvärva även icke-börsnoterade
aktier, torde leda fill en vitalisering av kapUalmarknaden för medelstora
förelag, vilket kan innebära en attraktiv "framlidsbUd" också för
växande mindre förelag.

2.16 Svenska
försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet
har inga erinringar mol förslaget.

2.17 Svenska
sparbanksföreningen

Föreningen
tillstyrker förslaget om Alll-listan och de minimigränser på 2 respektive 4
miljoner kronor som föreslås beträffande aktiekapital och eget kapital saml
minimikravet på 100 börsposler. Genom "över the counler"-marknaden
och A Ill-listan skapas mojligheter till en mjuk introduktion lill börsen av
förelag.

2.18 Sveriges
aktiesparares riksförbund

Aktiespararna
ställer sig positiva till förslaget om alt underrätta för

aktier och andelar i förelag att bli introducerade på börsen (den s. k. A111-

Uslan)--- .

Ur
Aktiespararnas synvinkel är del angelägel all en så slor del av akliehandeln
som möjligt bedrivs under ordnade former. Vi ser del således som angelägel att
aktierna i så många förelag som möjligt blir noterade i en eller annan form på
fondbörsen. Att delta innebär att de formella kraven på exempelvis anlalel börsposler
sänks uppfattar inle vi som någon nackdel.

En
sänkning av de nuvarande kraven kan ske genom införande av en Alll-lista eller
genom en ändring av kraven för notering på All-listan. Aktiespararna vill inle
la ställning till vilken av dessa tekniska lösningar som är den bästa. Del enda
krav som enligl vår uppfattning bör ställas är att minst 25 % av aktierna i elt
förelag skall vara föremål för handel.

Aktiespararna
anser också all kraven på inregistreringskonlraktet kan sänkas vad gäller
börsens granskning av de förelag som söker om introduktion. Däremot är det vär
bestämda uppfattning all man inte bör sänka kraven på löpande rapportering från
mindre företag.

Prop.
1981/82:116 63

2.19
Sveriges finansanalytikers förening

Utredningens
förslag om en särskild A Ill-lista innebär i förhållande lill nuvarande regler
för All endast den förändringen alt spridningskravel något uppmjukas. För All-Uslan
krävs 400 börsposler, för AUI föresläs 100 börsposler. Riktmärket för en börsposl
pä A Il-listan är ell halvt basbelopp, för Alll har nämnts en fjärdedel.

Föreningen
anser del tveksamt om man bör gå sä långt som till 100 börsposter. Minimikravet
skulle i så fall innebära ell utestående börskapital understigande en halv
miljon kronor. Om en introduktion skett efter minimivillkoren torde det inte dröja
lång tid innan en avsevärd koncentration skett. Detta såvida inle posterna
placerats bland "släkt och vänner" men i elt sådant fall lorde nyttan
av en formell börsregislrering inle vara särskilt slor.

För
alt del skall föreligga någorlunda förutsättningar för en rimligt effektiv
marknad anser föreningen all minimikravet bör höjas lill 200-300 börsposler.
Del är också tveksamt om del är meningsfullt att minska börspostens värde under
ett riktmärke motsvarande ett halvt basbelopp.

Eftersom
del lorde vara ell myckel litet antal förelag som inle uppfyller A Il-kraven
men som skulle uppfyUa ovan angivet krav kan det ifrågasättas om man för dessa
företag skall upprätta en särskild börslista. Det bör övervägas om inte syftena
med förslaget enklare uppfylles om istället börsstyrelsen efter individuell
prövning skulle kunna ge dispens frän nuvarande A Il-krav. I sä fall skulle
dispensföretagen kunna utmärkas på lämpUgt sätl i börsUslan.

2.20
Sveriges föreningsbankers förbund

Sveriges
föreningsbankers förbund (SFF) delar utredningens uppfattning all en via
banker och fondhandlare organiserad handel med icke börsnoterade värdepapper
skulle vara värdefull. Den föreslagna utvidgningen av börshandeln tillstyrks
därför av SFF. SFF anser emellertid att de föreslagna reglerna för notering pä
A 3-lislan (2 milj. kronor i aktiekapital resp. 4 milj. kronor i eget kapital)
är en alltför stark begränsning. Dessa gränser bör nedjusteras. Om så sker bör
kravet pä antalet börsposler och börsposlers storlek justeras i konsekvens
härmed.

2.21 Sveriges
hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

Organisationen
tillstyrker förslaget.

2.22 Sveriges
industriförbund

Förslaget
om inrättandet av en Alll-lisla är ägnat all sänka kraven för notering på
Stockholms Fondbörs. Därmed underlättas för medelstora företag att utnyttja
fondbörsen för kapitalgenerering. Det är flera faktorer som idag påverkar
möjligheterna lill börsintroduklion, exempelvis aktiekapitalets storlek,
redovisat eget kapUal och akfiernas spridning. Förbundet delar utredningens
uppfattning alt en rimlig lägsta gräns för kapitalels storlek ligger på 2
miljoner i aktiekapital och 4 miljoner i redovisat eget kapital, dvs. samma som
enligt nu gäUande regler. Däremot bör som föreslagits förändringar kunna vidtas
beträffande spridningskravel och vissa ändringar i inregislreringskonlraklet.
Syftet med spridningskravel är

Prop. 1981/82:116 64

att
endast aktier där en viss handel förekommer skall kunna noteras. Spridningskravel
är en approximafion av var en fillräckligt slor handel, för meningsfuUa
noteringar, kan nås. Förbundet utgår från alt kraven på regelbunden omsällning
för aktier på en A Ill-Usla måste ställas lägre än på A Il-listan. Därmed bör
också spridningskravet kunna sänkas. Tanken bakom en Alll-lisla måste vara alt
möjliggöra för mindre företag, där omsättningen av aktierna kan förväntas vara
relativt låg, att vinna notering på fondbörsen. Förbundet ser därför gärna all spridningskravel
sätts så lågt som möjligt.

Avslutningsvis
vUl vi beträffande Alll-listan behandla de informalionskrav som ställs på
förelaget. En förutsättning för börsintroduklion är en omfattande information tUl
allmänheten rörande förelagels utveckling. För de mindre företag som kan bli
aktuella för Alll-Uslan kan de informationskrav som ställs på de större
förelagen upplevas som betungande ur kostnadssynpunkt. I samband med införandet
av en Alll-lisla vore del därför värdefullt om möjligheterna all reducera
kostnadskrävande men marginella informationsskyldigheter prövades. Möjligheter
alt reducera kraven lorde särskiU gälla i samband med introduktionen, inle den
löpande informationen.

2.23 Sveriges
Investeringsbank Aktiebolag

Liksom
utredningen menar banken att åtgärder bör vidtas som möjliggör en handel med
andelar och värdepapper i små och medelstora förelag. Del kan inle uteslutas
all en sådan handel skulle kunna medföra en, låt vara måttlig, ökad tillförsel
av riskvilligt kapital till dessa företagsgrupper.

Banken
har elt direkt eget intresse härav eftersom banken har egna minorilelsinnehav i
framföraUt mindre innovationsföretag, vilka banken, när botagen nått viss
storlek, önskar placera pä andra händer.

Förslaget
gynnar dessutom allmänt de små fillväxlförelagen, som är en av bankens främsta
målgrupper.

Banken
vill därför tillstyrka utredningens förslag att en s.k. Alll-lista

tillskapas pä fondbörsen .

Här
kan möjligen anläggas den i och för sig självklara synpunkten all, för att
systemen skall få någon omfattning, del krävs en hög lönsamhelsnivä i de små
och medelstora förelagen.

Vidare
lorde den enskUde förelagaren, innan handel med aktier i dennes bolag äger rum,
behöva känna sig säker på alt handeln med aktierna inle kommer alt leda fill
radikalt ändrade förmögenhetsvärden på del kvarvarande egna innehavet.

En
annan fräga, som får bedömas som central för möjligheten att attrahera
riskkapital till de små och medelstora förelagen, är möjligheten att lämna
utdelning. Få placerare kommer all vara intresserade av enbart värdetillväxten,
varför den nuvarande dubbelbeskattningen av aktieutdelningen kommer att
inverka hämmande på salsningsvillighelen.

I
avvaktan på en långsiktig och mer permanent lösning av dubbelbe-skatlningsproblemel
bör enligt bankens mening tills vidare provisoriska regler kunna införas för de
förelag som omfattas av utredningens förslag.

2.24 Sveriges
värdepappersfonders förening

Föreningen
ansluter sig till utredningens förslag beträffande utvidgad

börshandel--- .

Prop. 1981/82:116 65

2.25
Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO
har i sitl remissyttrande angivU alt organisationen tillstyrker förslaget i
den mån förslaget innebär att de mindre och medelstora företagen inte längre
blir diskriminerade i förhållande tiU de större när del gäller försörjningen
med riskkapital.

2.26 Utvecklingsfonden
i Kronobergs län

Utvecklingsfonden
ser positivt på att förbättrade möjligheter till börsintroduklion erhålles.
Det torde fylla del tomrum som uppkommer genom att fondhandlarlistan upphör vid
årsskiftet 1981/82. Del är psykologiskt viktigt att inträdeskraven ej uppleves
som alltför höga och att det kapilalförsöij-ningsinstrumenl som en börsnolering
utgör utvidgas lill fler förelag av vilka en del säkert kan vara synnerligt
expansiva och verksamma inom s.k. framtidsbranscher. Ett mänga gånger onödigt
hinder för potentiell expansion kan härigenom elimineras. Man kan dock
ifrågasätta de föreslagna minimigränserna för notering. De möjligheter för börsintroduklion
som den nya Alll-Uslan ger kunde utnyttjas än mer genom att gränserna sänkes
till förslagsvis en resp. tvä milj. kronor med bibehållna krav på ägandespridning,
organisation och marknadsförutsättningar. Man må belänka all expansion
mestadels är förenat med kapitalbehov och risklagande och all fara annars
föreligger för all förelag med potential ej ges fulla utvecklingsmöjligheter i
en mera anonym tillvaro utanför börsen.

2.27 Utvecklingsfonden
i Stockholms län

Utvecklingsfonden
har inget alt erinra mot utredningens förslag om inrättande av en s.k. Alll-lisla.
Fonden vill dock framhålla all en Alll-lisla endast i begränsad utsträckning
kommer att beröra fondens målgrupp.

Antar
vi en soliditet på 25 % hos företagen som minimum före börsin-träde vilket nog
är lågt för kvalitetskravet i denna slorieksklass, blir balansomslutningen ca 4x4=16
mkr. Detta kan tänkas svara mol en företagsstorlek på i runda tal 20—30 mkr i
omsättning eller ca 80-120 anställda för lillverkningsförelag. En myckel
begränsad del av fondens målgrupp berörs alltså av denna A Ill-lisla.

Å
andra sidan är dessa företag så stora all den relativa betydelsen av fondens
möjliga kreditgivning också är mindre, vilket betyder all dessa förelag i sin
fortsatta tillväxt möter ökade problem med tillgäng lill riskvilligt kapital.
För mindre företag bedriver fonden - i enlighet med statsmaklernas intentioner
— redan idag en långivning som i många avseenden är all betrakta som rent
riskkapital och som "subsliluerar" satsningar i egenkapital med de
nackdelar som därav följer (hög skuldsättning eller låg belåningsreserv, Ukvidalionsrisk,
kapitalkostnader).

3
Handel med icke börsnoterade värdepapper

3.1
Bankinspektionen

Utredningens
förslag i fråga om handel med onolerade värdepapper är en nyhet för svensk
kapitalmarknad. I korthet innebär förslaget all en fondkommissionär i egenskap
av huvudmäklare ålar sig all - ev. i samarbe-

5
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 116

Prop. 1981/82:116 66

le
med andra fondkommissionärer (market-makers) - hålla marknad i ell eller flera
förelags onolerade aktier eller andra värdepapper. En beskrivning av företaget
skall tillhandahållas, som ger en allsidig och rättvisande bild av företagel
och dess möjligheter, omfattningen av de värdepapper som blir tillgängliga för
marknaden, introdukfionsprisel och i vUken utsträckning market-makers är
beredda genomföra en handel i värdepapperen. Vidare skall anges högsta
skillnad mellan köp- och säljkurs för att minimera riskerna för
kursmanipulationer. Mäklaren skall ställa köp- och säljkurs för börsmedlemmar
som har affär all göra i sådant papper. En mäklare skaU stå för ställd kurs,
vilket kan medföra skyldighet alt själv förvärva aktieposter.
Fondhandlareföreningens styrelse är enligt uppgift beredd all sammansläUa
uppgifter om berörda bolag och även om gjorda avslut på någon sorls lista eUer
eljest i fondbörsens lokaler.

Enligl inspektionens
uppfattning närmar sig utredningen med nämnda förslag vad som gällt för den s.
k. fondhandlarlistan som upphör vid årsskiftet. Det synes inle nu vara
anledning all införa en motsvarighet lill denna. Jfr prop. 1978/79:9, s.
163-165. Alt det inte skulle vara fråga om börshandel i fondbörslagstiftningens
mening kan enligl inspektionens mening i och för sig diskuteras. Utredningen
grundar sin bedömning på att handeln inte blir regelbunden ulan mera sporadisk.
Spridningen blir heller inte densamma som vid börshandel. Vad sålunda sägs kan
i och för sig ha fog. Någon regelbunden handel torde inle vara alt vänta. Å
andra sidan skulle det sagda kunna vara skäl mol denna typ av handel
överhuvudtaget, eftersom den inte ligger i Unje med de skyddskriterier som bär
upp den nya börslagsliftningen, vilken bl.a. innebär en förstärkning av
börsmonopolet och börsens status. Betydande risker kan vara förenade med en
värdepappershandel av delta slag inle bara för allmänheten genom svårigheten
all få en adekvat värdemätare på papperen och tillräcklig omsällningsbarhel ulan
också för de fondkommissionärer som engagerar sig som market-makers. Emellertid
föreligger nu i högre grad än tidigare ett behov av att former etableras ocksä
för en handel i sådana aktier och andra värdepapper som inte kan anses
kvalificerade för regelrätt börshandel och del anseende börsnoterade
värdepapper åtnjuter. Del är ocksä möjligt all handel med ett förelags akfier
under former som här avses kan pä litet sikt skapa förutsättningar för ell
bolag all vinna börsintroduklion.

Bankinspektionen
ser därför positivt pä att former etableras för handel med icke börsnoterade
papper men förordar alt handhavandet av denna handel sker under överinseende av
Stockholms fondbörs. Detta skulle kunna ske genom ett särskill organiserat
samarbete mellan Stockholms fondbörs och Svenska fondhandlareföreningen. En
lösning kan därvid vara att frågor som rör denna handel handhas av en kommitté
eller arbetsgrupp med företrädare för säväl börsen som fondhandlarna.
Börschefen bör vara ordförande. Det åsyftade organet bör ha lill uppgift att
närmare ange formerna för den handel varom här är fråga och följa utvecklingen
av den. Därigenom får styrelsen för Stockholms fondbörs ell ansvar för hur
denna fondhandel bedrivs.

Utredningen
tar i anslutning till förslagen i fråga om handeln i onolerade papper upp frägan
om behovet av all öka fondkommissionärernas rätt enligl 16 § fondkommissionslagen
alt inneha s. k. handelslager av aktier. Bestämmelsen är nu i kraft för banker
i deras egenskap av fondkommissionärer men träder inle i kraft för fondkommissionsbolag
förrän 1985-01-01, Fram liU denna dag existerar för de senare inte någon
begränsning. Enligl bestämmelsen får innehav av ifrågavarande slag uppgå lill
högst 2

Prop. 1981/82:116 67

milj.
kr. anskaffningsvärde eller 2 % av genomsnittlig kommissionshandel under de
senaste fem kalenderåren, dock högst 10 milj. kr. Inspektionen vill av skäl som
utredningen anför men ocksä på grund av inflationen efter bestämmelsens fillkomst
och den kraftigt ökade omsättningen på börsen föreslå all förutnämnda
anskaffningsvärde höjs lill 3 milj. kr., procenlsiff-ran frän 2 till 4 % och
maximibeloppet från 10 till 20 milj. kr.

3.2 Kammarrätten
i Sundsvall

Utifrån
de synpunkter som kammarrätten har all beakta föreligger ej anledning lill
erinran mol utredningens förslag.

3.3 Kommerskollegium

Vad
gäller förslaget om utvidgad handel med värdepapper i övriga företag finner
kollegiet utredningens förslag om s. k. märket makers vara en intressant idé.
Systemet är emellertid sä ofullständigt behandlat i belänkandet all del är
svårt all föreställa sig hur del skulle komma all fungera i praktiken.
Kollegiet finner det angelägel all systemet utformas på så sätt att det ger
utrymme för en lokal anknytning, nämligen så att handeln med värdepapper
stimuleras särskilt avseende de förelag som finns på orten. Vidare kan konstateras
all utredningen har kommit fram till alt förslaget kan genomföras ulan all
några ändringar i fondbörslagen behöver göras. Såvitt kollegiet kan bedöma är
det ej alldeles uppenbart att så är fallet. Exempelvis kan del väl länkas all
handeln med några icke börsnoterade värdepapper skulle bli av sådan omfattning
all den skulle komma all anses som fondbörsverksamhel. Eventuellt bör denna
situation regleras i fondbörslagen.

3.4 Länsstyrelsen
i Malmöhus län

I
Sverige fär enligt lagen om Stockholms fondbörs inte förekomma handel med
värdepapper i organiserad form utanför börsen. Däremot sker sådan handel genom
förmedling av fondkommissionärer i vanligen begränsad omfattning.

Utredaren
föreslår all huvudmäklare och s.k. märket makers inrättas för handel med icke
börsnoterade värdepapper. Denna handel skall enligl utredaren inle komma i
konflikt med vad som anges i lagen om Stockholms fondbörs angående
fondbörsverksamhet.

Utredaren
förutsätter all det kommer all utbildas en praxis under överinseende av fondhandlarföreningens
styrelse i frågor som rör den löpande informationen tUl aktieägarna, insiderproblem
etc. Länsstyrelsen anser att det är risk för all en gradvis utvecklad praxis
kommer att bli ofullständig i början och därmed inbjuda lill mannamån och insideraffärer.
Redan stora börsbolag har svårt att informera så all enskilda aklieägargrupper
inte drabbas. Informationsfrågorna är naturligtvis ännu känsligare i mindre förelag
med en slor majoritetsägare. 1 USA som har en motsvarande over-the-counler
marknad för små förelag råder mycket stränga regler för hur information från
företagen lUl aktieägarna skall ske. Del är således väsentligt all om over-ihe-counler
handel med småföretagens aktier skall införas i Sverige långtgående krav ställs
på hur företagen skall informera sina aktieägare samt att huvudmäklare ges
löpande insyn i bolagens verksamhet. Under dessa förutsättningar tillstyrker
länsstyrelsen utredarens förslag om handel med icke börsnoterade företags akfier.

Prop. 1981/82:116 68

3.5
Länsstyrelsen i Värmlands län

Även
när del gäller utredningens förslag om åtgärder för all underlätta handel med
icke börsnoterade värdepapper är länsstyrelsen tveksam till vilken effekt
förslaget skulle fä för förelagens kapitalförsörjning. Del finns emeUertid
enligt länsstyrelsen skäl alt prova systemets möjligheter. 1 sammanhanget vill
länsstyrelsen framhålla den betydelse de regionala investmentbolag som under
senare tid uppkommU kan ha för de små och medelstora förelagens
kapitalförsörjning. Investmentbolagens möjligheter lUl agerande är emellertid
beroende av deras förmåga all generera eget kapital. Det förslag som
utredningen presenterat skulle enligl länsstyrelsens bedömning kunna tillämpas
på regionala investmentbolag vilket indirekt skulle ge positiv effekt också för
de små och medelstora företagen.

3.6
Riksskatteverket

RSV
är väl införstått med all vissa rättviseskäl talar för all handel med värdepapper
avseende små och medelstora förelag främjas. RSV kan emellertid av konlroUlekniska
skäl och med hänsyn lill svårigheter med värdering och avvägning inle lillslyrka
förslaget.

De
konlroUlekniska svårigheterna, dvs. möjligheterna för beskattnings-

myndigheterna all erhålla erforderliga uppgifter för beskattning av främst

utdelning men även vinster vid försäljning etc, minskar lill viss del om

utredningens förslag om "Över the counler märket" med "märket

makers"---- införs. RSV finner emellertid att sådan verksamhet för

modligen kan införas och framförallt få mer stadgade former i framliden,

vilket torde medföra all motsvarande konlroUlekniska svårigheter som

arbetsgruppen för bankräntor och premieobligafioner (BROPO) påtalat i

sin redogörelse om obligationsmarknaden kommer att uppslå under en

övergångsperiod.

Utredningen
har i detta sammanhang enbart periferi berört en för be-skattningsmyndighelerna
mera påtaglig följd av förslaget all små och medelstora företags värdepapper
skall få omsättas i störte utsträckning än

tidigare,
bl.a. genom att införa OCM- . RSV syftar här på del

avvägningsproblem
som onekligen kommer all uppstå, nämligen att bedöma vilka bolag som skaU
räknas som fåmansbolag. 1 dag finns en uttrycklig lagbestämmelse därom i 35 §
la mom. KL. I praktiken tillämpas regeln så att fåmansbolag anses föreligga om
aktieinnehavet är så fördelat all aktierna till mer än 50% - lill övervägande
del — ägs av en eller ell fåtal fysiska personer. I regel anses fåmanbolag
föreligga om andelsägarnas antal i sådant faU understiger lio stycken. Vissa
specialregler finns men saknar betydelse i detta sammanhang.

Del
kan inle uteslutas att om förslaget med handel av värdepapper genomförs så kan ell
mindre antal personer - understigande 10 - komma alt ha del reella ägarinflytandel
oavsett alt de inte äger övervägande delen av akfierna i bolaget. Den ökade
spridningen av akfier medför ju all ägareinflylandel kan bibehållas med mindre
andel av aktierna i bolaget. Antalet företag som i realiteten bedriver sin
verksamhet såsom ell fåmansbolag men som från beskallningssynpunkl måste
behandlas som icke fåmansbolag kan komma att öka. Det är sannolikt all
svårbedömda gränsdragningsproblem lill följd av delta uppstår.

Mot
denna bakgrund och då det redan i dag föreligger vissa prakfiska fiUämpningsproblem
vUl RSV betona vikten av att tillämpningen av 35 § la mom. KL klarläggs om
förslaget genomförs.

Prop. 1981/82:116 69

RSV finner
det lämpligt all i delta sammanhang ta upp frågan om hur akfier/andelar i små
och medelstora förelag skall värderas om den föreslagna utvidgade handeln med
sådana värdepapper genomförs.

Utredningen
föreslår i detta avseende — mot bakgrund av all del inte allfid är möjligt att
ha ell marknadsvärde enligl gängse begrepp tillgängligt — en utvidgning av 30 §
akliefondslagen. Utvidgningen innebär all paralleUt med marknadsvärdet skall
dels anskaffningsvärdet dels av länsstyrelsen fastställt värde få tillämpas
vid värdering av aktie/andel.

Del
strider mot principerna för förmögenhetsbeskattningen all akliein-nehavaren
skall få välja värderingsmetod och att elt och samma bolags aktier skulle
värderas på olika sätt beroende på innehavarens val av värderingsmetod.

1
elt nyligen remissbehandlal förslag (Ds B 1981:13, Förmögenhetsbeskattningen
av arbetande kapital i mindre och medelstora företag) föreslås dessutom all den
värdering som länsstyrelsen i dag gör skall slopas.

3.7
Banklagsutredningen

Banklagsutredningens
ledamöter representerar bl.a. riksbanken, bankinspektionen och bankerna. 1
dessa egenskaper kommer ledamöterna all var för sig föra fram synpunkter pä belänkandel.
Banklagsulredningen tar därför i sak inle ställning lill förslagen. Utredningen
vill dock mol bakgrund av förslagen om all bankerna skall kunna dellaga som
"märket

maker"---- något
beröra de överväganden som ligger till grund för

nuvarande
banklagstiftning.

En
av de grundläggande reglerna i svensk banklagstiftning är att banker i princip
inte har rätt att inneha och handla med aktier. Den bärande tanken bakom delta
är alt en banks innehav av aktier i viss mån kan innebära en risk för osund och
för bankens egentliga verksamhet främmande spekulation. Del har därför ansetts
lämpligare all bankerna stödjer näringslivet genom kreditgivning än all de som
delägare sätter in kapital i förelagen (se bl.a. departementschefens uttalande
i prop. 1933:167 s. 43). Del finns dock undantag från förbudet. Sålunda kan en
bank efter tillstånd av regeringen få tillstånd att förvärva aktier. Härför
krävs all förvärvet kan anses gagneligl för bankväsendel eller del allmänna. En
bank som har tillstånd alt driva fondkommissionsrörelse får vidare inneha ell
handelslager av aktier. I bl.a. dessa fall har del således ansetts befogal att
avvika från huvudregeln (jfr. prop. 1933:167 s. 43 och 1978/79:9 s. 138).

Utredningen
vill erinra om att bestämmelserna om en banks rätt all förvärva akfier inle kan
ses isolerade från banklagarnas övriga bestämmelser. Banklagarnas främsta
syfte är all så långt sig göra låter skydda insäl-tarna som placerar sina medel
i en bank ulan någon säkerhet. Banklagstiftningen innehåUer sålunda en mängd
skyddsregler för insällarna bl.a. förbudet för bank att äga aktier,
bestämmelser om kapitaltäckning, offenfiig tillsyn osv.

Förslagen
om-- bankernas roll som "märket makers" bör prövas i

belysning
av att bankerna härigenom i störte utsträckning än f. n. kommer all åtaga sig
roll som både ägare och kreditgivare till de mindre och medelstora företagen. I
fråga om banker som är fondkommissionärer bör också analyseras de situationer
som kan möta när banken samtidigt agerar som "märket maker",
förmedlare av värdepappersaffärer och förvaltare av den egna aktieportföljen.
Om del anses lämpligt att lätta på de nuvarande bestämmelserna för all
genomföra del framlagda förslaget, kan del därför sältas i fråga om inte vissa
begränsningar i bankernas aktieförvärvs-rätt bör uppställas också för framtiden.

Prop. 1981/82:116 70

3.8 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandel
finner del positivt alt man med "märket makers" och en Alll-lista
skulle skapa en mjukare övergång lill börsen. Det blir då möjligt för ett
medelstort förelag all sprida sina aktier via "märket makers" och
därefter - när en tillräcklig spridning av aktierna skelt -ansöka om
introduktion på en Alll-Usla. Börsinlroduktionen blir då inle samma avgörande
steg som i dag. Marknaden får ocksä under en längre tid fillfälle att bedöma
företaget.

Förslaget
om att banker och fondkommissionärer skall kunna uppträda som "märket
makers" för aktier i små och medelstora förelag förefaller väl övervägt.
Det ökande intresset för aktier har medfört all en alll större kunskap om akfier
nu finns spridd på bank- och sparbankskonlor. Skulle ell syslem med
"märket makers" införas innebär detla i praktiken all Stockholms
fondbörs håller på att uppluckras. Vi har dock svårt all se några nackdelar i
detta.

Som
utredningen påpekar förutsätter en "över the counler-market" att fondkommissionärer
får ha större lager av värdepapper än som i dag tilläts. Också andra skäl talar
för detta. Akfiehandeln skulle avsevärt kunna förenklas ifall en akliekund
skulle kunna köpa aktier direkt på en banks "lager" i stället för att
göra flera besök pä banken.

3.9 Allmänna
pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Utredningens
förslag att införa ett system för handel med icke börsnoterade värdepapper med
s. k. märket makers och med vissa kursnoteringar bör vara ägnat att förbättra finansieringssiluationen
för ett mindre anlal förelag, för vilka en reguljär börsnolering inle ännu kan
komma i fråga. Fondstyrelsen ställer sig emellertid tveksam lill lämpligheten
alt formalisera märket makers' roll på det sätt utredningen föreslär. Flera av
de föreslagna reglerna, t. ex. en redan i prospektet angiven högsta skillnad
mellan köp- och säljkurs och tanken på en uppsägningstid på tre mänader för den
fondmäklare som inte längre önskar vara märket maker i en aktie, förefaller
knappast att vara praktiskt genomförbara och skulle försvåra införandel av systemel.
Det ler sig naturligt att — som utredningen föreslår i fråga om en mängd andra
detaljer - överlåta till den praktiska tillämpningen all lösa dessa frägor.

3.10
Finansbolagens förening

Finansbolagens
Förening är positiv fill utredningens förslag om utvidgad handel med
värdepapper, men anser all även finansbolag - vid sidan av banker och fondkommissionärer
- bör ges möjlighet att bedriva handel med icke börsnoterade värdepapper.

Finansbolagens
tjänster attraherar innovativa och snabbt växande små och medelstora företag.
Kombinationen av tillskoltsfinansiering och administrativ service med säkerhet
i del finansierade objektet passar företag som växer så snabbi all
traditionella säkerheter uttömts och tillräcklig administration ibland saknas.
En slor del av finansbolagens ca 100000 förelagskunder återfinns således inom
denna kategori. Finansbolagen har därför, och genom finansieringstjänsternas
karaktär, en unik och nära kontakt med många av de företag, vilkas värdepapper enligl
utredningens förslag, skulle kunna bli föremål för organiserad handel utanför fondbör-

Prop.
1981/82:116 71

Utredningen
gör ingen bedömning av vilken omfattning denna handel förväntas fä. Inte heller
belyses tillräckligt ingående de praktiska frågorna. Föreningen anser därför
all förslaget bör utredas ytterligare.

3.11 Landsorganisationen
i Sverige (LO)

Förslaget
all ge möjligheter för vissa medelstora företag all

förbättra möjligheterna
för handel även med mindre förelagsaklier via s. k. "märket maker" är
till sina syften vällovligt och tycks dessutom sakna aUvarligare
komplikationer.

3.12 Styrelsen
för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen
konstaterar att utredningens förslag när del gäller handel med icke
börsnoterade papper berör några av de mest komplicerade delarna av den nya
lagstiftningen om fondbörsverksamhel och fondkommissionsrörelse. Från de
synpunkter börsstyrelsen har all beakta är del viktigt att gränsdragningen blir
klar mellan en vidgad värdepappershandel utanför börsen, å ena sidan, och
egentlig börsverksamhet, å den andra. Därjämte är det självklart angelägel alt
den verksamhet som börsmedlemmarna kan komma att ägna sig åt som
"huvudmäklare" och "märket makers" sker i betryggande
former.

Goda skäl kan
uppenbarligen anföras till stöd för förslagen om man begränsar sig fill syftet
att främja de små och medelstora företagens finansiella situation.
Börsstyrelsen anser dock knappast alt utredningen gjort en tillräckligt
djupgående analys av förslagens effekter i andra avseenden. Mot bakgrund av
fondbörs- och fondkommissionslagstiflningen vill styrelsen framhålla följande.

1. Fondkommissionärernas
verksamhet är noggrant reglerad i fondkom

missionslagen (1979:748) och banklagstiftningen. Enligl börsslyrelsens

uppfattning måste de föreslagna funkfionerna som "huvudmäklare" och

"märket makers" närmare preciseras. Den roll fondkommissionären för

väntas spela mäsle noggrant anges och gränserna för ansvaret klarläggas.

Styrelsen erinrar i detla sammanhang om den diskussion som föregick

bestämmelserna (13 §4, 15 § tredje stycket och 16 § fondkommissionsla

gen) om rätt för fondkommissionsbolag all lämna garanti eller på annat sätl

medverka vid emission av fondpapper på den aUmänna marknaden och om

begränsningarna av bolagens egen värdepappershandel.

Det torde också enligl börsslyrelsens
mening vara nödvändigt all närmare belysa de intressekonflikter en
"huvudmäklare" och "märket maker" kan möta i sina nya
funktioner. Förutom de risker som alllid är förenade med sådana avslut vari fondkommissionären
själv är part, handlar del här om de motstående krav fondkommissionären kan
möta från, å ena sidan, del bolag för vars aktier han är "märket maker"
och, å den andra, den allmänhet vars order han skall ulföra. I de länder frän
vilka utredningen synes ha hämtat idén lill förslaget har sistnämnda konfliktsituation
lösts genom förbud för "märket makers" att göra affärer med
allmänheten. Börsslyrelsen utgår från alt om det föreslagna systemet
introduceras i Sverige, verksamheten bUr föremål för särskild uppmärksamhet och
kontroll.

2. Utredningen
har uppehåUil sig vid frågan om den föreslagna handeln

med onolerade värdepapper är förenlig med gällande bestämmelser om

ensamrätt för Stockholms fondbörs all driva börsverksamhel här i landet.

Prop. 1981/82:116 72

Börsstyrelsen
finner del myckel tvivelaktigt om förslaget kan genomföras med nu gällande lagsfiftning
på området. Styrelsen vUl bl.a. med hänsyn fill departementschefens uttalande i
proposition 1978/79:9 s. 163-164 förorda all frågan underkastas en ny förutsättningslös
utredning.

3.13 Svensk
industriförening

---- Del
förslag som utredningen framlägger om bl. a. inrältandet av

en s. k. över the counler-market--- föranleder
inga erinringar från

föreningens
sida. Å andra sidan är det viktigt all framhålla all det praktiska genomförandet
av detta förslag kan komma all stöta på oförutsedda problem och att en ganska slor
flexibilitet i regelsystemet därför är att rekommendera. Det torde även
fordras en förhållandevis kraftfull informationsinsats riktad liU både
företagare och länkbara aktieplacerare för all systemet skall bli tillräckligt
accepterat.

3.14 Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF)

Den
handel som idag förekommer med icke börsnoterade aktier är myckel begränsad.
Till viss del förklaras delta av den tradifion som finns i familjeföretag och
som omnämndes fidigare i yttrandet. Dessutom har dubbelbeskattningen av akfier,
speciellt i mindre förelag, utgjort ett hinder.

Förutom
bristande utbud av aktier har också enligl vår bedömning de outvecklade instilulionella
förutsättningarna spelat in. En ändring av dessa förutsättningar skulle kunna
visa om del finns utrymme för en mer aktiv marknad i sådana förelagsaklier.
Därigenom skuUe kapUal kunna kanaliseras lill framföraUt tillväxtföretag som
inte är börsnoterade.

Enligl
vår uppfattning bör förulsällningarna för handeln utformas på ett sätl sä all
de inte kommer i konflikt med reglerna för börsmonopolet. Börsmonopolets regler
får exempelvis inle medföra all snabbi växande mindre företag diskvalificeras p.
g. a. all handeln med nyemitterade aktier inle längre anses vara sporadisk.

Väsenfiigt
är ocksä all eliska spelregler utvecklas mellan fondkommis-sionären/huvudmäklaren
och företaget. De flesta mindre förelag saknar den kompetens som erfordras för
alt introducera sig på denna marknad. Förelaget kommer sannolikt att vara
beroende av och behöva stor hjälp av mäklaren såväl när det gäller i skedet då
företaget skaU introduceras pä handelsmarknaden som när det gäller all lämna
information om företagels utveckling. Men speciellt vikliga är reglerna när
mäklaren av någon orsak önskar avveckla sitt ansvar som huvudmäklare.

3.15 Svenska
bankföreningen

Än
mer sporadisk (än handeln på den föreslagna A lll-listan) skulle handeln bli
för icke börsnoterade förelag, vilken utredningen föreslår skulle ske i
organiserad form via banker och andra fondkommissionärer. Detta skapar en rad
problem för en sådan handel, och bankföreningen vill peka på några av dessa.

De
fondkommissionärer som åtar sig att handla med värdepapper, som ej noteras på
börsen, förutsätts löpande lämna köp- och säljkurser på dessa papper, både för
hela "börsposter" och för udda antal aktier. Som underlag för denna kurssällning
skuUe bl.a. ligga en fortlöpande information

Prop.
1981/82:116 73

från
företaget fill dessa "märket makers" samt rapporter om gjorda avslut i
förelagels ulelöpande papper. Det måste dock konstaleras, all här aktuella
företag har en mycket begränsad kapacitet för att sprida information. Det lorde
också bli svårt att skapa elt fungerande syslem, där märket makers får kännedom
om huvuddelen av gjorda avslut. Del kan därför bli ytterst vanskligt för
bankerna och andra fondkommissionärer all sätta realisfiska kurser.

Bankerna skulle vidare i
detta system ständigt vara beredda att köpa papper i företagen lill angivna
kurser. Därigenom riskerar bankerna att bli liggande med dessa värdepapper
under förhållandevis läng lid, och del kan diskuteras om detla är förenligt med
bankernas övriga uppgifter. Inte minst uppslår problem i de fall banken som
huvudmäklare skulle vilja dra sig ur sitt åtagande gentemot företagel.
Utredningen understryker att banken då bör medverka till all en marknad
upprätthålls sedan banken själv lämnat sitl åtagande. Det kan bli myckel svårt
all klara detta och överhuvud tagel all enas med övriga märket makers när
berörda förelag hamnar i krissiluafioner.

Bankföreningen vill genom
att peka på ovannämnda problem understryka all utredningens förslag om handel
med icke börsnoterade papper måste bli föremål för ytterligare utredning innan
bankerna kan la slutlig ställning lill förslaget. En väg vore all även
fortsättningsvis låta fondhandlareföreningen från fall lill fall ta ställning fill
hur enskilda förelags tillgång lill marknaden skall arrangeras och utvecklas
för att med tiden få formen av tiUlräde till de organiserade börslistorna.

Utredningens förslag om
all för sådana företag upprätta en förteckning över huvudmäklare/huvudbankförbindelse
all hållas tillgänglig på Stockholms fondbörs, synes böra genomföras under aUa
förhållanden.

3.16
Svenska fondhandlareföreningen

Genom
att pä ett informellt sätt skapa möjligheter för en organiserad handel av onolerade
värdepapper, kan man erbjuda förelagen en övergångsform mellan det slutna familjebolagels
situation och del offentligt verksamma börsbolagets. Detta skulle ge företagen
möjligheter att successivt utvecklas och att senare eventuellt ansöka om
notering pä Stockholms Fondbörs.

Fondhandlareföreningen
instämmer i utredningens bedömning all banker och övriga fondkommissionärer bör
vara de institutioner som är mest lämpade all utnyttjas för en handel med akfier
och andra värdepapper som inle är börsnoterade saml alt verksamheten med icke
börsnoterade värdepapper därför inte bör ombesöijas av särskill upprättade
organ eller organiseras pä annat säll utanför bankers och fondkommissionärers
medverkan.

Utredningen har beskrivit
hur en handel med icke börsnoterade aktier i huvudsak borde ske.
Fondhandlareföreningen kan i princip ansluta sig till denna beskrivning men
anser all vissa frägor, framför allt beträffande åtaganden och ansvar för
"märket makers" behöver närmare övervägas innan de preciseras. Andra
frågor får man såsom utredningen påpekat överlåta till den praktiska
tillämpningen all lösa. Ell beslut i anledning av betänkandet bör därför inle
vara alltför detaljerat.

Fondhandlareföreningen
finner del dock angelägel alt ell sådant beslut innefattar antingen ett klart
uttalande att den föreslagna handeln med icke börsnoterade aktier är förenlig
med nu gällande lagstiftning på området

Prop. 1981/82:116 74

eUer
initiativ till ändringar i gällande bestämmelser så att en sådan handel kan bli
möjlig.

En
handel med icke börsnoterade värdepapper bör bedrivas i fondhandlareföreningens
regi. Föreningen är beredd all svara för den närmare utformningen av regler för
handeln och fastställande av krav pä informafion från de företag, vilkas
aktier skall omsättas enligt det föreslagna systemel.

Fondhandlareföreningen
delar utredningens uppfattning, all en handel med onolerade aktier och andra
värdepapper kan antas öka behovel för fondkommissionsbolagen all inneha
värdepapper i större omfattning än vad fondkommissionslagen (§ 16) medger. Detla
gäller givelvis även för bankinslilut, som är fondkommissionärer. Föreningen
tillstyrker därför all gränsen för eget innehav ökas.

Fondhandlareföreningen
vill också framföra önskemål om en översyn av bestämmelserna i fondkommissionslagen
(§21) betr. krediter, som fondkommissionsbolag lämnar mot säkerhet i
värdepapper, så att viss möjlighet erhålles att lämna krediter mol aktier som
handlas enligl del föreslagna systemet.

3.17 Svenska
företagares riksförbund

Förelagareförbundel
har i sitt remissyttrande angivit att förbundet kan ansluta sig tUl
utredningens förslag om handel med icke-börsnoterade värdepapper utanför
börsen. Förbundet har även ansett att detla förslag och vad som föreslagils
beträffande A Ill-lisla pä Stockholms fondbörs och utökade möjligheter för
aktiefonder och aktiesparfonder att förvärva icke börsnoterade aktier, lorde
leda lill en vitalisering av kapitalmarknaden för medelstora förelag, vilket
kan innebära en altrakfiv "framlidsbild" ocksä för växande mindre
förelag.

3.18 Svenska
försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet
har inga erinringar mot förslaget.

3.19 Svenska
sparbanksföreningen

Förslaget
om alt skapa en "över the counter"-marknad med märket makers som
håller marknad i förelagsaktier tillstyrks av föreningen. Möjligheterna för
sparbankerna att centralt, genom Sparbankernas Bank, och lokalt, genom storstadssparbanker
och länssparbanker, medverka i denna handel bedöms vara goda. Genom "över the
counler"-marknaden och A Ill-listan skapas möjligheter till en mjuk
introduktion lill börsen av företag.

En
av nyckelfrågorna i handeln med icke börsnoterade papper är liUgången lill informafion
om ett förelags ställning och utvecklingsmöjligheter samt löpande informafion
om förelagets utveckling. Utredningen anser all minimikrav på informafion bör
utvecklas i praxis under överinseende av fondhandlareföreningens styrelse.

Sparbanksföreningen
anser alt höga och noga preciserade krav måste ställas på informationen
beträffande de aktuella förelagen. Regler för informafionen måste formuleras
innan handeln med icke börsnoterade papper startar. Utredningens förslag är på
denna punkt inle tillfyllest och ett kompletterande utredningsarbete erfordras
i denna fråga enligt föreningens

Prop. 1981/82:116 75

uppfattning.
Detsamma gäller utredningens förslag beträffande formerna för avveckling av märket
makers åtagande alt hålla marknad i ett förelags papper. Även här krävs i
förväg mer preciserade regler än vad som framgår av ulredningsbelänkandel.

Föreningen
tillstyrker förslaget alt gränsen för fondkommissionärs egna innehav av
värdepapper ökas utöver nuvarande två procenl av den genomsnittliga
årsomsättningen. Detla ger en märket maker möjlighet all ligga med lager i den
omfattning som krävs för alt han ska kunna fullgöra sin uppgift att skapa
marknad i elt företags aktier.

Föreningen
vill slufiigen kommentera svårigheten alt kontinuerligt få fram rättvisande
marknadsvärden pä aktier som omsätts på "över the counler"-marknaden.
Utredningen föreslär all problemet löses genom all anskaffningsvärdet alternafivt
länsstyrelsens föreslagna värde accepteras eUer genom alt värderingsfrågorna
överlämnas till fondhandlareföreningens styrelse. Föreningen anser all
utredningens förslag på denna punkt bör utvecklas.

3.20
Sveriges aktiesparares riksförbund

Aktiespararna
ställer sig positiva lill förslaget om att underlätta för

aktier och andelar i
företag att bli föremål för handel utanför börsen

(den s. k. over-lhe-counter-marknaden). Utredningen
framför dock

några
ganska krystade argument för varför denna handel inle skall räknas som
börshandel. Enligl vår uppfattning är del naturligt att ocksä denna handel
räknas som börshandel eftersom den förutsätter medverkan av börsmäklarna.

Aktiespararna
ställer sig också frågande fill del av utredningen framförda förslaget all
handeln i berörda aktier och andelar skall bedrivas av s.k. "märket
makers". Utredningen synes här ha hämtat inspirafion från de amerikanska
och engelska värdepappersbörserna. Den svenska börsen är emellertid organiserad
på ell annat sätl. Oss veterligen har denna organisationsform inte blivit
kritiserad för alt vara ineffekfiv. Del finns därför knappast skäl att frångå
de tradifionella arbetsformerna; i varie fall har utredningen inte bidragit med
några argument.

Visserligen skulle man
kunna länka sig all utredningen vill ge köpare av aktier i mindre förelag ell
skydd genom all ålägga en mäklare skyldighet att köpa in aktierna för egen
räkning. Mäklarnas uppgift kan dock aldrig bU att överta marknadsrisker från
köpare eller säljare. Åtagandet all köpa och sälja aktier i fast räkning kan
därför aldrig få mer än en illusorisk effekt om inte köp/försäljning skulle
ligga i mäklarens eget intresse. Då är emellertid all märka alt sådan handel
redan idag är tillåten.

Aktiespararna
ställer sig positiva till förslag all yllerligare höja gränsen för en mäklares
egna innehav. Däremot anser vi att systemet med märket makers inle innebär
några som helst fördelar för den akliesparande allmänheten.

3.21
Sveriges finansanalytikers förening

Förslaget
om handel med icke börsnoterade akfier innebär en legalise-ring av en mer
systematiskt bedriven handel med sådana aktier. Detta bejakas av föreningen.
Men förslaget innebär också en betydande formalisering. Man har övertagit det
amerikanska OTC-syslemet med märket makers med bestämda förpliktelser. Del är
emellertid en oerhörd skillnad i

Prop.
1981/82:116 76

omfattning
av handeln med de amerikanska OTC-pappren och vad som kan väntas i Sverige. Det
omnämns i utredningen all NASDAQ 1980 hade en omsättning av 21 milj. sådana
aktier per dag fördelat på 2500 olika vjirdepapper. Del ger en genomsnittlig
omsättning pä över 8000 akfier per dag. En nivå som troligen ligger över vad
som kan förväntas per år för de flesta svenska OTC-aktier.

Eftersom del är
föreningens bedömning all marknaden för de flesta svenska OTC-aktier kommer alt
vara mycket tunn är del också föreningens uppfattning all de föreslagna kraven
på märket makers är överdrivna och onödigt formalistiska. I stället för att
kräva att märket makers fortlöpande skall ställa kurser med i förväg angiven
högsta spridning saml vara förpliktigade att lill angivna kurser handla ett vissl
antal aktier (börsposler) bör märket makers roll vara mer informell.
Väsentligast blir alt ha en sådan överblick över potentieUa köpare och säljare
av aktien i fråga att ett uppkommande köp/säljinlresse kan matchas mol del
motsatta intresset. Man lorde snarast kunna likna denna roll vid den som nu fullgöres
av s. k. instilulionsmäklare där det för vanliga börsnoterade värdepapper
gäller affärer som pä grund av Iransaklionsstorleken är relativt ovanliga. En viktig
uppgift för märket makers är ocksä att svara för all all information om kurssällningen
finns lätt fillgänglig så alt en publicering underlättas.

Beträffande
information från förelagen förefaller utredningen beredd att ställa lägre krav
på de förelag vars aktier skulle handlas på den föreslagna OTC-marknaden. Man
talar om kostnaderna för all ge ul intresseväckande informafion. Men den
information del gäller behöver inte ges någon påkostad utformning. Del är
siffrorna som är del väsentliga och innehållsmässigt finns ingen anledning all
acceptera en lägre standard för dessa företag än för de börsregistrerade. Det
vore också olyckligt om vissa företag avstod frän börsregislrering därför att
de som OTC-företag kunde slippa undan med sämre information.

3.22 Sveriges
föreningsbankers förbund

Systemet
med "märket makers", som utredningen föreslår, är enligt Sveriges
föreningsbankers förbund (SFF) viktigt då detta skulle kunna skapa
förutsättningar för vidgat ansvarslagande för kredUinslitulen för förelagens
utveckling. Delta syslem skuUe också kunna bidra fill elt större förtroende för
"A 3-marknaden". I detla avseende är informationsplikten från företag
och "märket makers" särskill betydelsefull. SFF förutsätter att
banker och fondkommissionärer skulle skapa ett fungerande system som snabbt ger
kännedom om gjorda avslut.

Frågan
om i vilken utsträckning bankerna kan fungera som "märket makers" kan
dock knappast prövas enbart i detla sammanhang. SFF vill erinra om att
gränsdragningen för bankernas verksamhet för närvarande diskuteras i banklagsulredningen
och att resultatet av denna utredning givetvis har avgörande betydelse för den
här behandlade frågan. SFF vill därför inle i delta sammanhang gä in på frågan
om bankernas roll som "märket makers".

3.23 Sveriges
hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

Organisafionen
tillstyrker förslaget.

Prop. 1981/82:116 77

3.24
Sveriges industriförbund

Idag
är handeln med icke börsnoterade aktier mycket begränsad. För mindre förelag
rör handeln i huvudsak hela företag. Ell fätal aktier är föremål för handel i
nämnvärd omfattning i övrigt.

Enligl Förbundets
bedömning beror delta förhällande pä institutionella svårigheter i samband med
handel med icke börsnoterade akfier. En ändring av de institutionella
förutsättningarna skulle praktiskt kunna visa förutsättningarna för en utveckling
av en mer livfull marknad i sådana aktier. En sådan marknad skulle skapa
vidgade förutsättningar för nyemissioner i de företag som inle är
börsnoterade.

I belänkandel föreslås elt
anlal åtgärder för all påverka de insfilulioneUa förulsällningarna för akliehandeln.

Grundläggande för
aktiehandeln är bedömningen av börslagens bestämmelser om börsmonopolel. I
belänkandet behandlas denna frågeställning tyvärr endast översiktligt.
Utredningen menar alt börsmonopolel inle innebär några praktiska hinder för en
kraftig utvidgning av handeln med icke börsnoterade papper och för notering av
kurser i anslutning till denna. Förbundet anser att denna fräga borde ha gjorts
föremål för ytterligare överväganden.

Utredningen har på sid.
232 anfört att den föreslagna handeln med icke

börsnoterade papper kan förväntas bli sporadisk och få begränsad omfatt

ning. Man säger vidare: "Särskilt vad gäller omfattningen lorde handeln

med aktier och andra värdepapper utgöra en mindre del av förelagets

tolala utgivna värdepapper eller förefintliga andelar. Spridningen blir där

för begränsad, vilket påverkar handelns omfattning och sporadiska före

komst. Utredningen anser nu påtalade skillnader vara sä påtagliga att den

av utredningen föreslagna ordningen inle är all betrakta som fondbörs

verksamhet." /

Enligl
Förbundets mening bör problemet ges en klarare lösning. Ett expansivt mindre
förelag kan myckel väl uppleva en snabb ökning av handeln med förelagels
aktier, så alt den inle längre kan betraktas som sporadisk, utan all företagel
för den skull har börsinlroducerals. Det vore i hög grad otillfredsslällande om
man i elt sådant fall skulle betrakta handeln som varande i strid mol lagen om
Stockholms Fondbörs. Del är därför önskvärt med ell klart ställningstagande,
som i princip kan ske enligl någon av tre följande modeller:

1.
Ändring i lagen om Stockholms
Fondbörs, som modifierar innehållet i reglerna om monopol för fondbörshandeln.

2.
En precisering som klart
ullalar att den tilltänkta handeln inte är att betrakta som fondbörsverksamhet.

3.
Ell uttalande som innebär all
denna handel i och med rapportering av gjorda avslut vid fondbörsen betraktas
som verksamhet vid Stockholms Fondbörs.

Utredningen
föreslår all en börsmäklare skall kunna åla sig ansvaret som huvudmäklare för
ett vissl papper och all därutöver andra mäklare skall kunna åta sig all
regelbundet handla i vissa icke börsnoterade papper. Börsmäklarna - och dä
framförallt fondkommissionärsbolagen - bedriver redan idag handel med icke
börsnoterade aktier. Utredningens förslag är säledes i huvudsak en
institutionell förändring som tjänar till all öka informationsspridningen kring
sådana affärer och därmed underlätta denna handel och öka omsällningsbarhelen
pä de icke börsnoterade akfierna. Detla är enligl Förbundels mening en åtgärd
som skall kunna medverka till

Prop. 1981/82:116 78

ökade
möjligheter för mindre företag all använda sig av aktiemarknaden som kapilalkälla.

En
annan del av utredningens förslag innebär att de aktuella börsmäklarna skall
åta sig att köpa eller sälja papper lill vissa angivna kurser, och alt de
själva skall kunna lägga upp ett buffertlager för att underlätta handeln. Del
finns idag i princip inga hinder för all på detta säll upprätta elt
buffertlager, men bankinspektionens restriktioner när del gäller kommissionärernas
innehav av egna aktier kan utgöra ell praktiskt hinder. Enligt Förbundets
mening kan den föreslagna metoden vara en nödvändig förändring för alt
förbättra omsätlningsmöjUgheterna för vissa papper.

Det
skall emellertid understrykas att det i fräga om de tvä föreslagna
förändringarna är marknaden som måste ha avgörandet i sin hand. De instilulionella
förändringarna kan underlätta marknadens funktion men del är naturligtvis de
enskilda fondkommissionärerna själva som har avgörandet i sin hand, om de på
del föreslagna sättet är beredda alt engagera sig i handeln av icke
börsnoterade papper.

Vi
ulgår från att handeln med dessa papper kommer all bli ganska begränsad och i
första hand bedrivas av elt antal kvalificerade kapilalplacerare. Del är inle
sannolikt att denna del av aktiemarknaden kommer all röna något störte intresse
hos den breda allmänheten. Icke desto mindre bör en utvidgad handel i dessa
förelags papper kunna vara ell lillskoll lill en mindre grupp snabbi
expanderande förelags kapitalförsörjning. Detta är en betydelsefull uppgift,
varför det enligt Förbundets mening finns skäl för att tillmäta frågan en
betydande vikt.

Utredningen
konstaterar all de värden som kan åsättas aktier som blir föremål för sporadisk
handel inle alllid kommer all vara rikliga värdemätare för störte aktieposter.
Här skall särskilt beröras sambandet med de förmögenhelsvärderingsprinciper som
gäller för familjeförelag, där betydande förändringar nyligen föreslagits.
Utgångspunkten för de justerade värderingsreglerna för familjeförelagsaklier
har varit all aktier i sådana förelag inte kan betraktas som likvida
tillgångar, all värdet är kraftigt varierande och all beskattning inle bör ske
av det kapital som arbetar i förelagen. Mol denna bakgrund har föreslagils
frihet från förmögenhels-skatt för familjeförelagsaklier, frånsett alt likvida
medel i företaget skall beskattas. Förbundet är av uppfattningen alt
förmögenhetsbeskattningen av aktier bör omprövas. I den män detta ej sker är
del angelägel all finna former som inte onödigt försvårar övergången lill en
bredare spridning av aktierna.

3.25
Sveriges Investeringsbank Aktiebolag

Liksom
utredningen menar banken all åtgärder bör vidtas som möjliggör en handel med
andelar och värdepapper i små och medelstora förelag. Del kan inle uteslutas
alt en sådan handel skulle kunna medföra en, låt vara måttlig, ökad tillförsel
av riskvilligt kapital till dessa förelagsgrupper.

Banken
har ett direkt eget intresse härav eftersom banken har egna minorilelsinnehav i
framförallt mindre innovalionsförelag, vilka banken, när bolagen nätt viss
storlek, önskar placera pä andra händer.

Förslaget
gynnar dessutom allmänt de små lillväxlföretagen, som är en av bankens främsta
målgrupper.

Banken
vill därför fillslyrka utredningens förslag all vad gäller de

mindre
företagen en handel med aktier, andelar och andra värdepapper tUlskapas via fondkommissionärerna.

Prop.
1981/82:116 79

Här
kan möjligen anläggas den i och för sig självklara synpunkten all, för all
systemen skall få någon omfattning, del krävs en hög lönsamhelsnivä i de små
och medelstora förelagen.

Vidare
lorde den enskilde förelagaren, innan handel med aktier i dennes bolag äger
rum, behöva känna sig säker på alt handeln med aktierna inte kommer all leda
till radikalt ändrade förmögenhelsvärden på det kvarvarande egna innehavet.

En
annan fråga, som får bedömas som central för möjligheten all attrahera
riskkapital till de små och medelstora förelagen, är möjligheten all lämna
utdelning. Fä placerare kommer att vara intresserade av enbart värdeiillväxlen,
varför den nuvarande dubbelbeskattningen av aktieutdelningen kommer all
inverka hämmande på salsningsvillighelen.

I
avvaktan på en långsiktig och mer permanent lösning av dubbelbe-skallningsproblemel
bör enligl bankens mening tills vidare provisoriska regler kunna införas för de
förelag som omfattas av utredningens förslag.

3.26 Sveriges
värdepappersfonders förening

Föreningen
ansluter sig lill utredningens förslag beträffande han

del med icke börsnoterade papper.

Utredningen
diskuterar frägan om information om och från de förelag vars aktier icke är
börsnoterade men som ändå är föremål för handel genom en s. k. märket maker.
Även om kravet på information kan uppfattas som besvärande, framför alll av de
mindre företagen, är del ur placerarnas synvinkel myckel viktigt alt dessa
krav inle sätts alltför lågt. Pä märket makern måste därtUl höga krav ställas
på information om den handel som sker genom dess försorg.

3.27 Tjänstemännens
centralorganisation (TCO)

TCO
har i sitl remissyttrande angivit att organisationen tUlstyrker förslaget i
den mån förslaget innebär alt de mindre och medelstora förelagen inle längre
blir diskriminerade i förhållande till de större när del gäller försörjningen
med riskkapital.

3.28 Utvecklingsfonden
i Kronobergs län

Utvecklingsfonden
anser alt utredningens förslag om handel med icke börsnoterade förelagsaklier
och andra värdepapper tillför företagens riskkapitalförsörjning ell värdefullt
inslag. Del är ju dock upp till företagen själva om de vill utnyttja denna
möjlighet och genom att l.ex. fiUskriva aktierna skilda röstvärden kan
inflytandet för förelagens ägare säkerställas. Preferensaktier och
inlösensmöjligheter är ytterligare exempel. Genom att stora krav pä information
ställes, introduklionsvis och fortlöpande, kan riskkapilalplacerare erhålla ell
bedömningsunderlag för köp och säljbeslul. Då underlaget för lånefinansiering
vidgas genom stärkt egenkapitalbas kan investeringsnivån påverkas positivt. Den
under senare år svaga investeringsviljan kan många gånger förklaras genom
minskad riskbenägenhel p. g. a. län eller försämrad soliditet. De goda
erfarenheter som föreligger utomlands, främst i USA, betr. dylik riskkapilalförsörjning
lalar även för att möjligheterna härvidlag bör prövas även här.

Prop. 1981/82:116 80

3.29
Utvecklingsfonden i Stockholms län

Fonden
stödjer utredningens förslag om tillkomsten av en Onolerad VärdePappershandel (OVP-marknad).
Med OVP-marknad avses organiserad handel över banker och fondhandlare av
aktier och andra värdepapper som ej är inregistrerade eller noterade pä
Stockholms fondbörs.

En
OVP-marknad

— möjliggör
tillkomst av ett större och mer organiserat riskkapilalutbud till gagn för
fondens målgrupp

— möjliggör
kanalisering av kapital frän aktiefonder och aktiesparfonder till småföretag
samt innebär en möjlighet för lönlagarägda företag att göra arbetstagares
aktieandel i dessa förelag likvida

— kan
bidraga tUl en förändring i attityd och handlande hos såväl kapilalplacerare
som företagen (kapitalsökarna), t. ex. i syn på finansiering av liUväxl (skuldsältningsgrad
kontra eget kapital) och benägenhet alt släppa in nya ägare i förelagen

— kan
skapa ett posifivt företagsklimat och incitament för tUlväxt

— innebär
ägarspridning och fokusering på småförelag. Fonden viU härvid understryka alt

— en
OVP-handel bör utformas så att dess existens och budskap ges elt innehåll som
berör en bredare grupp förelag och ej blir en exklusiv isolerad företeelse

— de
incitament och främjande åtgärder som mäsle införas för de som har alt ansvara
för OVP-handelns uppkomst ges sådan styrka och varaktighet all handeln blU"
altrakfiv även på lång sikt. En olycklig utveckling av OVP-marknaden kan här
orsaka förtroendebrisl och skador för lång tid framöver

— den
lösning med "market-makers" som föreslås är sannolikt den enda
möjliga för en OVP-handels uppkomst och alt härav följer en ökad ansvarsroll
för mäklarna

— man
noga måste överväga gängse styrande etiska regler för akliehandel och som
komplement lUl allmänt skrivna regler bör nya former för ansvarsfördelning prövas
mellan förelag, mäklare och aklieköpande allmänhet.

En
betydligt större del av fondens målgrupp lorde beröras av införande av en OVP-marknad
än av A Ill-listan.

För
fondens del lorde en OVP-marknad ej innebära några förändringar i fondens kredilroll.
MedeUåneförelagel har 10 anställda och myckel begränsat egenkapital.

Generellt
lorde i övrigi gälla att elt målgruppsförelag som noteras på en OVP-marknad ej
är utesluten från fondens service och kreditgivning, t. ex. större PU-lån.
Möjligen medger detta alt fonden kan ställa krav på en mer normal soliditet för
beviljande av lån. Fonden kan i övrigi få en informa-lionsroU och atlilydpäverkansroll.
Vidare kan enskilda projekt l.ex. "Lönlagarägda förelag" perifert
beröras.

Fonden
ger idag service i samband med bildandel av lönlagarägda förelag. 1 den mån
lönlagarna ej är all betrakta som bolagsmän ulan anstäUda

— vilket
är fallet i flertalet projekt - synes del både rimligt och lämpligt

om, åtminstone på överskådlig fid, möjlighet erbjöds de anställda alt kunna

hkvidera andelar. Dessa är ju som regel annars tolaU låsta om inle huvud

ägaren eller företaget ikläder sig inlöseförpliktelser.

En
organiserad form av värdepappershandel kan länkas få vissa aUmänl

Prop. 1981/82:116 81

fördelaktiga
spin-off-effekter för förelagandel vid sidan om kanalisering av riskvilligt
kapital. Fonden vill här framhålla möjligheten av följande.

Notering
på en OVP-lisla betyder ju att man kvalUlceral sig för allmänheten, dvs.
företaget är bedömt seriöst och dugligt och är belroll.

Detla
skulle i sig kunna betyda all

-
företagels och förelagarens
status höjs

-
kredUvärdigheten höjs

-
borgenskrav bör bortfalla eller
minska

-
förelagaren får möjlighet all
efter eget privat behov lösgöra del av kapital ulan all lappa kontroll eller
tvingas överväga lolalförsäljning eller uppgående i annat bolag, dvs. förelagsinlegrilelen
ökar

-
all ägandet sprids

- alt
störte intresse för förelagande skapas och alt detla överflyttas lill en

större potentiell grupp företag än bara storföretag.

Ett
förelag med t. ex. 40 anställda med goda utsikter kan aldrig identifiera sig
med dagens börsnoterade företag eller se Stockholms fondbörs som elt
överskådligt idenlifierbart mål. Som utredningen framhåller styrks detla också
av AB Förelagskapilals erfarenheter. Däremot kan företaget väl identtfiera sig
med en "större" kollega med t. ex. 100 anställda och som är OVP-noteral.
Den mälsätlningsprocess som härvid skulle kunna uppslå skulle kunna vara myckel
positiv för förelagandel och öppnar därmed på sikt nya möjligheter. En OVP-marknad
som mål kan också omfattas av inte bara företagaren utan av de anställda och
samhället och skulle alltså kunna bidraga lill en altitydsförbällring lill
företagandet. En börs skulle också med lämpliga incitament pä ett positivt säll
- som gärna uppslår i regionala former - fånga upp och fästa allmänhetens
intresse på mindre-förelagandel, dess villkor och vårt beroende av
förelagandel.

Utredningen
behandlar endast ytligt integrilelsaspekler för den placerande allmänheten.
Exempelvis lorde eliska regler behöva en översyn med hänsyn till all man i
förslaget arbetar med mindre förelag och nya värdepappersformer än som nu
gällande regler för Stockholms fondbörs avser.

Jämför
man regler och lagar för den amerikanska OTC-handeln så är denna oerhört myckel
mer reglerad genom Securily Exchange Commission än motsvarande i Sverige.
Dessa regler har dock sina rötter i 30-lalets börskrascher.

Utredningen
föreslår inrättandet av s. k. market-makers enligl anglo-sachsisk förebild.
Sannolikt är delta enda möjligheten all få lill stånd en fungerande OVP-handel.
Market-makers främsta uppgift är all ständigt akfivt marknadsföra värdepapprel.
Market-makers kommer alltså att få en central roll som i hög grad också rör
prissättningen av värdepappren. Utredningen framhåller också nödvändigheten av
att dessa mäklare får utökade befogenheter att handla i egen räkning. Härav
följer också ett allmänhetens beroende av mäklarna som innebär ökat ansvar för
dessa.

Enligt
Utvecklingsfonden bör frägan om ansvarsfördelning mellan förelag och market-makers
behandlas djupare än vad utredningen gjort.

6 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 116

Prop. 1981/82:116 82

4
Möjligheter att placera icke börsnoterade värdepapper i aktiefonder och aktiesparfonder

4.1
Bankinspektionen

Som
utredningen framhåUer är den grundläggande tanken i aktiefonds-verksamhet att
därigenom skall erbjudas möjlighet lill placering i värdepapper i betryggande
former. Reglerna i akfiefondslagen om verksamhetens organisafion,
riskspridning, begränsningen lill värdepapper, som är lätt omsättningsbara,
etc. är avsedda all minimera riskerna för andelsägarna. I lagen är vidare
uttalat all fondbolag vid förvaltning av aktiefond skall handla uteslutande i
fondandelsägarnas gemensamma intresse. Denna grundsyn på aktiefondsverksamhelen
har frångåtts i fråga om de företags-anknutna aktiesparfonderna, vilka kan
sägas mer bygga pä samhörigheten med del förelag i vUkel man är anställd och
intresset av all stödja delta än pä de irygghetskrilerier som kännetecknar
aktiefonder och allmänna aktiesparfonder. Först kan konstateras alt
utredningens förslag om införande av en A Ill-lista vidgar placeringsmöjlighelerna
för akfiefonderna på säll som kan vara till gagn för verksamheten och
andelsköparna. Den sakkunskap som fondbolagen är avsedda all garantera
andelsköparna när del gäller val av placeringsallernaliv gör all del inte lorde
behöva befaras någon kvali-lelsförsämring i fondernas portföljer, även om
villkoren för börsintroduklion mjukas upp.

Liknande
synpunkter kan läggas pä utredningens förslag i fråga om viss rätt för
aktiefonder all placera i värdepapper som inle är börsnoterade. Inspektionen
delar utredningens uppfattning all sådana placeringar skall fä ske intill högst
10% av fonden exklusive sådana inlroduktionspapper som avses i 19§ andra
stycket 3. akliefondslagen. Begränsningen infill 10% överensstämmer med
Europarådets rekommendationer. Inspektionen anser också all förvärvat inlroduktionspapper,
som ryms inom nyssnämnda 10%, inle skall behöva avyttras, även om fristen enligl
19 § tredje stycket gäll ul, förutsatt givetvis all del bedöms förenligt med
andelsägarnas intresse all värdepapperet behålles. Inle heller har inspektionen
någon erinran mol de av utredningen angivna slagen av värdepapper i vilka placering
skall kunna ifrågakomma. Enligl förslaget skall också andelar i kommanditbolag
kunna förvärvas. Del kan ifrågasättas om del finns något praktiskt behov av en
sådan möjlighet. Vad i övrigi gäller akfiefonds placering i värdepapper som inle
är börsnoterade vill bankinspektionen framhålla följande.

Förvärv
av särskilt onoterade aktier kommer att ställa särskilda krav på fondbolagen
när det gäller all bedöma om visst värdepapper kan godtas med hänsyn tiU
möjligheten all fastställa dess rätta värde och omsällningsbarhel. Bedömningen
måste också innefatta överväganden om huruvida ell sådant placeringsalternaliv sell
utifrån vad som bäsl gagnar fondandelsägarna är all föredra framför andra till
buds slående alternativ. 1 en aktiv portföljförvaltning mäsle förvaltaren
fortlöpande bevaka utvecklingen i fråga om allernaliva placeringsmöjligheter.
Leder denna bevakning fill all omplacering anses lämplig är del naturligtvis
viktigt all värdepapper som bör bytas ul fortfarande är omsätlningsbart. Del
får därför förutsättas all placering i onolerade värdepapper sker med slor
försiktighet. Bl.a. bör tillses all inle innehavet av papper med samma utfärdare
blir för stort inom 10-procentsramen. I de största fonderna ryms inom denna ram
absolut sett

Prop. 1981/82:116 83

betydande
belopp. I den mån inle redan begränsningen lill 5% av röstvärdet i ell mindre
förelag sätter en spärr i fråga om innehavets storlek, bör därför tillses att
engagemanget i ell och samma förelag hålls på en efter omständigheterna rimlig
nivå. Del bör observeras alt förekomsten i aktiefond av icke börsnoterade
papper medför osäkerhet margineUt sett betr. värdet av andel i fonden, ett
värde som eljest låter sig lätt fastställa dag för dag på basis av börsens
noteringar.

Utifrån det nu anförda om allernaliva
placeringsval med sikte på fondandelsägarnas bästa vid vaije tidpunkt, är del
enligt inspektionens uppfattning tveksamt om aktiefonders placeringar i bolag
som inle är börsnoterade kommer all fä nämnvärd omfattning.

Enligt utredningen skall
andra aktiesparfonder än företagsanknutna få placera i värdepapper, som inle är
börsnoterade, i samma omfattning som aktiefonder. Dock anges att 10%-spärren
betr. sådana värdepapper får överskridas vid förvärv av värdepapper med samme utfärdare.
Denna regel har inte närmare motiverats och kan därför inte tillstyrkas.
Bortsett från oklarheten i sistnämnt avseende har inspektionen ej något alt
erinra mol förslaget beträffande dessa aktiesparfonder.

Utredningen diskuterar vad
den kallar för "förelagsanknulna" aktiesparfonder med riskspridning.
I själva verket är det här fråga om aktiesparfond i allmänhet, som i princip
kan startas av var och en efter bildande av fondbolag som förvallar fonden. Ell
anlal förelag - börsnoterade aktiebolag - har startat sådan fond vilken i
princip står öppen för allmänheten men faktiskt vänder sig endast till de
anställda i företaget i fråga. Utmärkande är all tyngdpunkten i placeringarna
ligger på del ifrågavarande bolagels egna aktier, i vilka på grund av dispens enligl
21 § andra stycket akliefondslagen placering fär ske infill 20-25 § av
fondförmögenheten. Utredningen tänker sig delta som en lämplig form betr.
anställda i bolag som inle är börsnoterat. Bolaget skulle därvid ta inifiafiv fill
bildande av fondbolag för ändamålet. Delta låter sig väl göra på grund av vad
som gäller för aktiesparfonder i allmänhet. Utan särskilda åtgärder kan om utredningens
förslag genomförs placering ske i förelagels egna aktier intill 10 % av
fondförmögenheten. I sakens natur ligger alt bankinspektionen normalt med sitt
tillstånd medger att aktiefondsverksamhet av ifrågavarande slag startas, om
del finns rimlig anledning antaga all sådan volym av verksamheten uppnås att
den kan bära administrationskostnaderna ulan alltför kraftig belastning på ell
fåtal andelsägare. Däremot kan del knappast ankomma pä inspektionen all vid
prövning av tillslåndsärenden göra bedömningar med avseende på bolagets ekonomiska
status eller utvecklingsförutsällningar. Slor tveksamhet hyser inspektionen
vidare inför möjligheten att ge dispens för vidgad placering i
"egna" aktier på säll som skett i nägra aktiesparfonder, som startats
av stora börsnoterade bolag.

För all hälla
administrationskostnaderna nere anser inspektionen all ell och samma fondbolag
bör kunna förvalla ett flertal aktiesparfonder av del nyss angivna slaget. De
praktiska hinder häremot som kravet på andels-ägarrepresentalion i fondbolagets
styrelse tidigare utgjort är delvis undanröjda genom lagen (1980: lOOl) om
ändring i lagen om aktiesparfonder. Ändringen innebär all envar fond skall vara
representerad med minst en ledamot och all vid tiUämpningen av 17 § tredje
stycket sista punkten beslut om hur rösträtt skall utövas för någon viss av
fonderna är giltigt om det biträtts av mer än hälften av samtliga andelsägarrepresenlanler
i styrelsen. Inspektionen är vidare positiv lill dispenser i fråga om krav på
aktiekapitalets storlek i fondbolag som förvallar aktiesparfonder med relativt
liten fondförmögenhet.

Prop. 1981/82:116 84

Slutligen
vill inspektionen fästa uppmärksamheten på del förslag från Sparbankernas
Aktiefonder Administrations AB om ändring av akliefondslagen, över vilket
inspektionen på remiss av ekonomidepartementel yttrade sig 1980-11-07 (remiss
1980-10-16). Förslaget avsåg rätt all lill akfiefond förvärva icke noterade
skuldebrev säsom kapilalmarknadsre-verser och liknande. Det synes lämpligt att
denna fråga prövas i samband med förslagen i del nu remitterade belänkandet.

4.2 Kammarrätten
i Sundsvall

Utifrån
de synpunkter som kammarrätten har att beakta föreligger ej anledning fill
erinran mol utredningens förslag.

4.3 Kommerskollegium

Utredningen
föreslår att aktiefonder skall få rätt alt placera högst tio procenl av sitt
värdepappersinnehav i icke börsnoterade svenska aktier, obligationer,
förlagsbevis, liknande skuldebrev och andra bevis om delaktighet i svenskt
bolag. Kollegiet kan i huvudsak tillstyrka detla men finner all frägan om
förvärv av andelar i handelsbolag/kommanditbolag fordrar ytterligare
överväganden inte minst av skattemässig natur.

Även
beträffande aktiesparfonder föreslår utredningen all dessa lill högst fio procenl
skall få förvärva värdepapper av här nämnt slag. Delta skulle innebära att akfiesparfonder
skulle få förvärva exempelvis obligationer utgivna av och andelar i icke
börsnoterade förelag men icke motsvarande värdepapper i börsnoterade förelag.
Delta är inte rimligt.

Enligl
kollegiets mening ligger del närmast lill hands att i slällel utforma reglerna
sä all aktiesparfonder visserligen får rätt all placera högst lio procenl av
sitt innehav i icke börsnoterade värdepapper men endast av det slag (aktier och
vissa skuldebrev) som anges i 3 § första stycket lagen om aktiesparfonder.

Vad
så gäller förslaget all förelagsanknulna aktiesparfonder skall fä startas även
i icke börsnoterade företag delar koUegiel i och för sig utredningens
uppfattning all ell sparande av delta slag bör få ske också i sådana förelag.
Däremot är kollegiet mera tveksamt till om en anknytning till akliesparfondsystemet
är lämpligt i dessa fall. Likaså kan ifrågasättas varför de anställdas
placeringar fill endasi 20-25 % skulle få ske i det egna företaget.

Anställda
som bidrar med kapital till det egna företaget torde ha delvis andra motiv
härför jämfört med annat sparande. Även om ell syfte självfallet kan var all
erhålla en rimlig avkastning lorde ofta vikt läggas ocksä vid sådana motiv som
alt främja förelagels utveckling och därmed undanröja eller mildra framfidsrisker
för egen del saml all erhålla elt vissl ökat inflytande över och insyn i det
egna företagets verksamhet.

Reglerna
för aktiesparfonder är utformade bl. a. för att genom en oberoende förvaltning
medverka till all uppfylla de avkastnings- och riskspridningskrav som är
utmärkande för ell traditionelll aktiesparande. Även föreskrifterna om särskill
fondbolag m.m. har sin bakgrund i det traditionella akliesparandel.

Dessa
förulsätlningar gör sig inle gällande på samma sätt i de fall som nu är
aktuella. Här bör istället, med skattelättnader som är likvärdiga de inom akliesparfondsystemet,
eftersträvas enklare mera direkta organisatoriska former för de anställdas
medverkan i del egna förelagels kapitalförsöri-

Prop. 1981/82:116 85

ning.
Del bör prövas om detla kan ske i den ekonomiska föreningens form varvid viss
erfarenhet skulle kunna sökas i den försöksverksamhel med lönlagarägda företag
som för närvarande pågår (prop 1980/81:130).

Mol
bakgrund av alt del här inle är fråga om ett traditionellt akfiesparan-de
framstår förslaget att begränsa placeringarna i del egna förelaget lill högst
20—25 % av de totala som omofiveral. Del förefaller egendomligt all anställda
som vill bidra lUl det egna företagels kapitalförsörjning skulle behöva avsälla
75-80 % av medlen lill placeringar i andra förelag.

4.4 Länsstyrelsen
i Malmöhus län

Utredaren
föreslår all akfie- och aktiesparfonder skall få köpa aktier i icke
börsnoterade bolag. De privatpersoner, som innehar andelar i sådana fonder,
torde i regel utgöra sådana smäsparare som inte anser sig ha sådan kännedom om akfiemarknaden
all de själva kan avgöra i vilka börsnoterade aktier de skall placera sina
sparmedel. Därför köper de andelar i olika slags aktiefonder och överlåter
därmed besluten om akfieförvärven ål de sakkunniga aklieplacerarna vid
fondbolagen. Andelsägarna torde inle vara intresserade av kortsiktiga
spekulationsaffärer ulan söker inflationsskyddad placering av sina sparmedel.
De torde förvänta sig alt fonderna placerar sina medel i relativt säkra
värdepapper. Utredningens förslag all tio procenl av fondens medel skall få
placeras i icke börsnoterade aktier kan medföra ökade risker för fondernas
kapitalplaceringar. Därför bör andelsägarna enligt länsstyrelsens mening ges
möjlighet all välja om de vill dellaga i dessa mera riskfyllda aktieplaceringar.
Detta kan ske genom att man bildar särskilda aktiefonder, som enligt stadgarna
skall få förvärva icke börsnoterade aktier, medan de nu existerande
aktiefonderna inle skulle ha denna rätt. Analogi finns redan nu aktiefonder som
specialiserat sig på vissl slags värdepapper, exempelvis utländska aktier,
konvertibla skuldebrev eller obligationer.

Utredaren
föreslår att icke börsnoterade företags aktier och andelar ska fä ingå i förelagsanknulna
aktiesparfonder. Utredaren anser sig dock inle kunna föreslå alt sädana förelagsanknulna
akfiesparfonder skall få bildas som tiU 100 procent skulle placera sina
tillgångar i mindre och medelstora företag vars andelar eller aktier inle är
börsnoterade. Vidare föreslås all företagsanknuten aktiesparfond med
riskspridning skall ha rätt att inneha aktier i eget icke börsnoterat företag
med högst 20 liU 25 procenl av innehavet medan övriga tillgångar i fonden skall
vara placerade i börsregistrerade värdepapper.

De
anställda, som aktiesparar i de egna förelagen, lorde ha goda möjligheter att
skaffa sig kännedom om företagens ekonomi och därmed vara väl medvetna om vilka
risker aktiesparandet kan innebära. Länsstyrelsen har därför inga invändningar
mot utredarens förslag vad avser förelagsanknulna aktiesparfonder.

4.5 Länsstyrelsen
i Värmlands län

Länsstyrelsen
har inget alt erinra mol utredningens förslag om fonders möjligheter tUl
placeringar i icke börsnoterade värdepapper. När del gäller aktiesparfonder
anser länsstyrelsen del rimligt att i den mån denna konstruktion kommer att
bibehållas också låta den lill viss del omfatta placeringar i små och
medelstora förelag.

7
Riksdagen 1981182. I samt. Nr 116

Prop. 1981/82:116 86

4.6
Riksskatteverket

RSV
vUl påtala att det av utredningen myntade begreppet "förelagsanknulna"
aktiesparfonder med riskspridning kan vara vilseledande. Enligl lagen om aktiesparfonder
får nämUgen förelagsanknulna akfiesparfonder anskaffa aktier enbart i det egna
bolaget. Begreppet företagsanknuten bör även i framfiden få tillämpas enbart på
nu nämnda aktiesparfonder. Det av utredningen föreslagna fondsystemet avser ju
en vanlig aktiesparfond vilken medgefts dispens från 21 § akliefondslagen.
Något vägande skäl all "döpa" dessa vanliga aktiesparfonder fiU
"företagsanknutna" aktiesparfonder med riskspridning föreligger inle
enligl RSVs mening.

I
sammanhanget vill RSV understryka viklen av all om föreslagna aktiesparfonder
införs bör förvaltningen ske genom förvaringsbank så alt del kontrolleras bl.
a. all endasi anställda sparar i fonden m. m.

4.7 Aktiefrämjandet

Utredningen
föreslår att aktiefonder och aktiesparfonder skall få rätt all förvärva icke-börsnoterade
aktier och andra värdepapper upp liU högst 10 procenl av innehavet. Aktiefrämjandel
anser en sådan regel värdefull, inte minst mot bakgrund av att akfiefonderna
under den senaste snabba uppgångsperioden haft svårt att finna material och ell
behov av ökad riskspridning också utanför börsen.

Det
är också rimligt att förelagsanknutna aktiesparfonder tilläts på mindre och
medelstora företag. Dessa bör dock - som utredningen föreslår -normalt inte få
placera mer än 20-25 procent i det egna företagets aktier, medan resterande del
skall vara i andra börsnoterade värdepapper. På sä sätt garanteras en fillräcklig
riskspridning och likviditet för den förelagsanknulna aktiesparfonden.

Det
är då också rimligt att ett fondbolag skall kunna förvalta fler aktiefonder än
de tre som i dag är normalt. Utredningen menar alt ett fondbolag bör kunna
förvalla fem aktiesparfonder. Vi har svårt att se alt inle anlalel skulle kunna
sältas ännu högre.

Utredningen
föreslär, på goda grunder, alt akfiefonder i del egna företaget skall följa
reglerna för akfiesparfonder med riskspridning. Dessa regler är dock anpassade lill
stora fonder och stora företag. I reglerna för akfiesparfonder med
riskspridning ingår att staten skall tillsälta en slyrelsere-presenlanl i
fondbolaget, att Bankinspektionen skall utse revisor saml alt fonderna skall
avge kvartalsrapport. Detta är regler som lorde vara avskräckande - och ocksä
onödiga - i fonder med den omfattning det här rör sig om. Vi föreslär därför
all undanlag frän dessa regler görs vad gäller aktiesparfonder i små och
medelstora förelag.

4.8 Allmänna
pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Fondstyrelsen
vUl inte motsätta sig att akfiefonder i viss utsträckning får förvärva icke
börsnoterade aktier. Fondstyrelsen vill emellertid peka på några rent praktiska
problem. Del ena avser värderingen av dessa aktier. Utredningen tänker sig -
med hänvisning lill fjärde AP-fonden - alt akfierna vid beräkningen av
fondandelsvärdet skulle las upp lill anskaffningsvärdet (eller del s. k. länsslyrelsevärdel).
Jämförelsen med fjärde AP-fonden är emellertid inte adekvat eftersom del i en akfiefond
gäller all skapa rättvisa mellan utträdande och inträdande andelsägare. 1
realiteten

Prop. 1981/82:116 87

lorde därför aktiefonden komma att kunna förvärva endasi
sådana onoterade aktier, som bUr föremål för handel genom märket maker. Del
andra problemet uppstår vid netloinlösen av fondandelar. För all iaktta
procent-gränserna för innehav av onolerade aktier kan del - särskill i förelagsanknulna
fonder, där procentandelen skulle bli högst - bli nödvändigt all sälja onolerade
aktier. Även av detla skäl kan rimligen endast sådana akfier för vilka det
finns en märket maker komma i fråga för köp.

4.9 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO anser all förslaget att ge aktiefonderna rätt att
placera 10 procenl av sina fillgångar i icke börsnoterade aktier är lill sina
syften väUovligl och all del dessutom tycks sakna allvarligare komplikationer.

Däremot vill LO bestämt avvisa tanken på att skapa
möjligheter till förelagsanknulna "aktiesparfonder med riskspridning"
vid icke-börsnoterade företag. Förutom alla invändningar mol dessa aktiesparfonder
som LO redovisat i fidigare remissyttranden kan mol denna form riktas yllerligare
sädana. Den allvarligaste invändningen rör de svårigheter som uppslår vid
värderingen av förelagets aktier och det informalionsunderläge som köparna - de
anställda - kan förväntas ha i dessa transaktioner.

4.10 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Utredningens förslag lill förändrade placeringsregler för
aktiefonder och olika slag av aktiesparfonder öppnar möjlighet för nya
finansiärer med betydande resurser all ställa kapital lill dessa förelags
förfogande. Börsslyrelsen tillstyrker från de synpunkter styrelsen har all
beakta de framlagda förslagen.

4.11 Svenska arbetsgivareföreningen

Utredningen konstaterar att aktiefonderna har aktier och
kan skaffa sig god kompetens för bedömning av placeringar. Mol denna bakgrund
föreslår utredningen en uppluckring av placeringsbestämmelserna, vilka skulle
möjliggöra för aktiefonderna alt placera 10 procent av sitt kapital i icke
börsnoterade värdepapper. Någon egentlig motivering för denna begränsning
diskuteras inle av utredningen.

Vi delar utredningens uppfattning att aktiefonderna är
kompetenta att göra kvalificerade bedömningar. Detla bör självklart även gälla
icke börsnoterade företags aktier. Om fondens styrelse anser all en större del
av behållningen än 10 procenl pä elt lönsamt sätt kan placeras i icke börsnoterade
värdepapper bör lagstiftningen enligt vår mening inle lägga hinder i vägen
därför. Del vore i och för sig tänkbart att bilda aktiefonder specialiserade
på mindre företags akfier. Sådana skulle måhända önska all placera 100 procenl
av sina tillgångar i sådana värdepapper. Vi tillstyrker att nuvarande utbud mol
förvärv av icke börsnoterade värdepapper upphävs, ser helst att inga
begränsningar alls införs vad gäller placeringsrälten, men all om en sådan
införs, den bör ligga pä en betydligt högre nivä än 10 procenl.

Utredningen menar vidare all aktiefonder inle bör ha rätt
all förvärva aktier med ell högre sammanlagt röstvärde än 5 procenl, dvs. all
inga ändringar vidtas i nuvarande regler. Motivet bakom nu gällande regler är
all aktiefonderna skall ha en funkfion som kapitalplacering, inte kunna

Prop. 1981/82:116 88

spela
en styrande roll i enskilda förelag. Vi har förståelse för all del kan finnas
skäl för begränsningar, med tanke på aktiefondernas funkfion och de
skattefördelar som är förenade med dem jämfört med investmentbolag. När det
gäller stora börsnoterade förelag är 5 procent en väl avvägd nivå; med ell
innehav över 5 procenl blir inflytandet i många förelag med ell spritt
aktieägande betydande. I mindre företag med elt koncentrerat ägande är
situationen dock annorlunda. Även betydligt större aktieinnehav bör primärt
uppfattas som kapitalplaceringar.

Det
bör vidare beaktas att 5 procents röstvärde i ett mindre företag ofta ulgör elt
förhållandevis begränsat belopp. För att elt mindre företag via aktiefonder
skall få ell nämnvärt tillskoll lill det egna kapitalet skulle därför ett
flertal aktiefonder behöva engageras. Eftersom del är små belopp skulle
utrednings- och transaktionskostnaderna snart nå en nivå som skulle göra
placeringen ekonomiskt mindre intressant. Vi menar därför att del finns goda
skäl för att fillåta aktiefonder alt förvärva aktier med elt högre sammanlagt
röstvärde än 5 procenl i mindre aktiebolag.

Bland
reglerna uppsatts en gräns på 25 procents ägande för att utdelningen inle skaU
beskatias. I skatlelagsfiflningen finns således en vedertagen procentsats.
Denna bör kunna tillämpas även för aktiefonders placering i mindre företags
aktier. En lämplig definition av mindre företags aktier skulle i delta
sammanhang kunna vara aktier som är börsnoterade eller noterade på den av
utredningen föreslagna A3-lislan.

4.12 Svenska
bankföreningen

Aktiefonder
och aktiesparfonder föreslås få placera upp lill fio procent av sina medel i
icke börsnoterade värdepapper. Bankföreningen tillstyrker detta förslag
eftersom del kan öka tillgången pä riskkapital för mindre och medelstora
företag. Bankerna anser däremot inle att en på föreslaget sätl organiserad
handel med icke börsnoterade papper är en förutsättning för all kunna värdera
sådana värdepapper på ett godtagbart sätl; för detta finns andra beprövade
metoder.

4.13 Svenska
fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen
tillstyrker utredningens förslag fill ändrade placeringsregler för aktiefonder
och olika slag av aktiesparfonder.

Utredningen
har beträffande värdering av värdepapper som ingår i aktiefonder uttalat att
denna i vissa fall skulle kunna ombesörjas av fondhandlareföreningens styrelse
(9.2.5). Föreningen är inle nu beredd all ta ställning i denna fråga.

4.14 Svenska
företagares riksförbund

Förelagareförbundel
kan- inle dela utedningens bedömning alt

olika
omständigheter på elt avgörande sätt lalar mot inrättande av förelagsanknulna akfiesparfonder
ulan riskspridning för icke börsnoterade förelag, dvs. fonder där enbart elt vissl
förelags anställda lill 100% investerar sina sparmedel i aktier i del egna
företaget.

För
en sådan utvidgning av akliefondsparandet talar starka skäl. Inom åtskilliga
familjeförelag finns hos ägaren ell uttalat intresse alt få de anställda som
delägare för all pä detta säll ytterligare markera den intressegemenskap
mellan ägare och anställda som ofta präglar mindre företag.

Prop. 1981/82:116 89

Motsvarande intresse lorde finnas hos många anställda samfidigt
som sådana åtgärder stöter på säväl skatteproblem som civilrättsliga svårigheter.
Samma sak gäUer delvis införande av vinslandelssystem.

Obestridligen finns för placeringar av denna typ speciella
problem som bl.a. gäller värderingen av aktier och utträdesmöjlighelerna. Svårighelerna
bör dock inte överdrivas och genom skattestimulanser finns unika möjligheter
alt stimulera en från samhällets utgångspunkter positiv ägarspridning i
familjeföretagen.

Här krävs dock även andra åtgärder för all ersätta den konlinueriiga
och kritiska granskning av förelagen som en fungerande marknad med ell stort
antal köpare och säljare automatiskt erbjuder.

Mot denna bakgrund har förbundet övervägt olika
möjligheter lill förenkling av aktiesparfondsyslemel så all elt större antal
familjeföretag kan näs. Efter samråd med vissa andra näringslivsorganisalioner
har förbundet därvid stannat för all rekommendera den i bifogade PM' med bilaga
skisserade lösningen.

Förelagareförbundel hemsläller därför om åtgärder från slalsmaklerna
som möjliggör en sådan lösning alternativt uttalanden i denna riktning så alt
förbundet tillsammans med andra krafter i näringslivet kan fortsätta arbetet
för att förverkliga del angivna systemet.

Svenska företagares riksförbunds promemoria

Anställdas delägande i fåmansbolag

I börsnoterade bolag finns idag möjlighet lill
aktiesparande i det egna förelaget utan riskspridning genom akfiesparfonder.
Denna lagstiftning gäller dock inte fåmansbolag.

De anställda i fåmansbolag är sannolikt mer motiverade att
bli delägare i del förelag man är anställd än vad fallet är i större företag. 1
det mindre förelaget känner man en större motivation. Därtill är det mindre
företagel överblickbart.

Någon möjlighet att låta de anställda teckna akfier till
förmänskurs finns inte enligt svensk skattelagstiftning. Förmånen är att se som
skattepliktig inkomst.

Med anledning av ovanslående föreslås följande:

Förslag

Akliesparande i eget förelag ulan riskspridning utvidgas
all omfatta även anställda i fåmansbolag. Därigenom skall anställda i fåmansbolag
kunna spara maximall 600 kr. per månad och få göra avdrag på skatten med 30
procent av sparat belopp.

Förenklat förfarande

Möjligheten att bilda en företagsanknuten aktiesparfond
utan riskspridning i varje berört fåmansbolag bör finnas på samma säll som nu
gäller för börsbolag. Dock vore del en fördel om ett förenklat förfarande kunde
användas i fåmansbolag.

I stället
för att låta akfiesparandel i del egna fåmansbolagel omvandlas till
aktiefondsandelar föreslås all den anställde direkt får äga aktierna. Under
spärrtiden skall dock aktierna förvallas av en bl.a. för detta ändamål särskill
bildad förening. ' Se nedan.

Prop. 1981/82:116 90

Försäljning av aktierna

Den anställde som i fåmansbolag förvärvar aktier med rätt
till 30 procen-ligl skatteavdrag skall vara skyldig att behålla aktierna under
spärrtiden. Så skall ske genom att den särskUda förening som ovan angivUs
förvarar dessa aktier. Efter spärrtiden återlämnas akfierna till ägaren, som är
fri alt sälja dem.

SkuUe ägaren före spärrfidens utgång vilja avbryta sitt
sparande och erhålla kontanter äger han sälja aktierna. Om aktierna utlämnas
från föreningen till aktieägaren i förtid meddelas skattemyndigheterna och
ägaren om all delta anses innebära all avyttring skett. Ägaren blir då skyldig
all inbetala 35 procenl av sparat belopp på samma säll som gäller skattefondsparandet
i övrigt.

Föreningen kan dock inte göra avdrag å 35 procent eftersom
aktierna inte försäljs å ägarens vägnar. Det får därför ankomma på
skaltemyndigheterna att infordra detta belopp.

Berörda företag

Vissa kriterier måste uppställas för att förelag skall få
erbjudna akfier till de anställda enligl ovan. En särskild förening med stadgar
som regeringen skall godkänna erfordras, och i denna skall samtliga förelag som
utnyttjar denna akliesparplan vara medlemmar. Elt viktigt kriterium är att
bolaget inte är för litet, exempelvis 50 anställda i lillverkningsförelag'.

I övrigi gäller kriterier för deltagande förelag den
ekonomiska stabiliteten, ekonomisk styrning, revision, informafion etc. i
enlighet med de stadgar som föreningen antager.

Förening

En ideell förening bildas med uppgift att främja de
anställdas delägande i fåmansbolag.

Som föreningens grundare skall näringslivsorganisalioner
och staten ingå.

Vaije fåmansbolag
som avser låta de anställda bli delägare enligl ovan är skyldiga all vara
medlem i föreningen. En medlemsavgift och därutöver serviceavgift inklusive
försäkringspremie betalas ul av de anslutna förelagen.

Föreningen tecknar försäkring mol förmögenhetsföriusl som
motsvarar 30 procent av aktiernas inköpsvärde, vilket utgör en Iredelning av föriusl-risken
(1/3 bärs av staten genom skatterabatten). Denna försäkring utfaller i samband
med konkurs eller annan ofrivillig likvidation.

Föreningen är skyldig all ge offentlighet ät de anslutna
förelagens redovisningar och resultatutveckling.

De anställdas inflytande

De anställda äger sina aktier direkt, även om förvaltning
sker genom föreningens försorg. Del betyder att varje aktieägare har rösträtt i
bolaget på basis av sitt aktieinnehav.

Aklieägarförening kan bildas i varie berört fåmansbolag om
de anställda som blivit aktieägare härom överenskommer. Föreningen skall genom standardsladgar
underlätta elt sådant bildande.

De anställda kan gemensamt eller genom bildad aklieägarförening
begära all få utse styrelseledamot i bolaget vid sidan om gällande rätt för de

' Se vidare förslaget till riktlinjer nedan.

Prop. 1981/82:116 91

anställda
alt bli representerade, när de anställda har minst 10 procenl av aktiekapitalet.
Denna bestämmelse skaU inskrivas i avtal mellan förening och förelag så alt
skyldigheten blir bindande.

Svenska
företagares riksförbunds förslag till riktliivjer för anställdas delägande i fåmansbolag

Till
medlem i föreningen kan antas förelag som uppfyller följande krav och förbinder
sig att följa nedan angivna föreskrifter.

A. Krav

1.
Antalet anställda skaU
översliga 50.

2.
Företagels soliditet beräknad
från senaste fastställda balansräkning efter "Se om dUt förelags"-mallen
skall vara minst 30%. Fastigheters bokförda värde kan dock utbytas mol senast
gällande taxeringsvärde utan avräkning för latent skatteskuld.

B. Föreskrifter

1.
Årsredovisningen skall utformas
i minst samma kvalitet, som beskri-ves och exemplifieras i SAFs häfte
"Bättre årsredovisningar".

2.
Årsredovisningen skall finnas tiUämplig
för aktieägarna senast 3,5 månad efter räkenskapsårels utgång.

3.
Delårsrapport i enlighet med
aktiebolagslagens föreskrifter skall lämnas för sex eller älta månaders
verksamhet.

4.
Styrelsen sammanträder minst
fyra gånger per räkenskapsår.

5.
Till styrelseledamöterna
utsändes handlingarna minst en vecka före sammanträdet.

6.
Bland handlingarna skall ingå
en kortperiodisk rapport omfattande balansräkning och resultaträkning t.o.m.
närmast föregående månad, kvartal eller tertial i enlighet med styrelsens
beslut.

7.
Årsredovisningar och
delårsrapporter skall tillställas föreningen.

8.
En av bolagets revisorer skall
vara auktoriserad eller godkänd revisor.

9.
Föreningen äger utse en
auktoriserad eller godkänd revisor. Arvodet för denna bekostas av bolaget.

10.
Förelagsledning och styrelse
skall snarast informera föreningen om händelse(r) inträffar, som väsentligt
påverkar resultatet.

11.
Företaget ulfäsler sig all i
vissa avseenden ge minorilelsdelägare förstärkt ställning (slyrelserepresenlalion,
utvidgad information m.m.). Vidare bör ev. föreningen ges rätt all påyrka fondemission
all. s.k. split för all behålla värdet pä varje enskUd aktie på rimlig nivå.

4.15 Svenska
försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet
har inga erinringar mol förslaget.

4.16 Svenska
sparbanksföreningen

Beträffande
utredningens förslag om finansiärer (kapUel 9) finner föreningen förslaget,
att aktiefonderna skall få möjlighet all placera i icke börsnoterade bolags
papper, vara värdefullt. Begränsningen liU högst 10 procent av totalt
värdepappersinnehav är väl avvägd. Däremot utgör begränsningen att aktiefond fär
inneha högst fem procenl av röstvärdet i elt och samma bolag ell problem.
Aktieinnehaven kommer ofta att bli myckel små i del enskilda faUet.
Hanteringskostnaderna riskerar härigenom att bli relativt sett höga.

Prop. 1981/82:116 92

Föreningen
fillstyrker utredningens förslag all aktiesparfond med riskspridning fär samma
rätt som akfiefond alt placera i icke börsnoterade företags papper, dvs. 10 procenl
av lolaU värdepappersinnehav. Föreningen instämmer ocksä med förslaget att förelagsanknulna
aktiesparfonder ska kunna inrättas i icke börsnoterade företag. Begränsningen fill
placering av högst 20—25 procent av fondens tillgångar i del egna företaget
förefaller rimlig. Resterande del av placeringarna bör, som föreslås, göras i
börsnoterade värdepapper där akfiefonder kan ses som ett myckel allraklivl alternativ
med hänsyn till den riskspridning som härigenom erhåUs.

Föreningen vill slutligen
kommentera svårigheten all kontinuerligt fä fram rättvisande marknadsvärden på akfier
som omsätts pä "över the counler"-marknaden. Utredningen föreslär att
problemet löses genom att anskaffningsvärdet alternativt länsstyrelsens
föreslagna värde accepteras eller genom att värderingsfrågorna överlämnas lill
fondhandlareföreningens styrelse. Föreningen anser alt utredningens förslag på
denna punkt bör utvecklas.

Kursen på fondandelar
skall dagligen kunna uträknas. Alltför försiktig värdering missgynnar
befintliga andelsägare fill förmån för nyfillkomna. Samtidigt bör värderingen
av aktier inle medföra nackdelar ur förmögen-hetsskatlesynpunkl för ursprunglig
ägare.

En framkomlig väg all lösa
värderingsproblemel, kan kanske vara all fillämpa skilda principer vid värdering
av å ena sidan majorilelsägarens innehav och å andra sidan minoritetsposler,
som med större lätthet kan bli föremål för omsällning.

4.17 Sveriges
aktiesparares riksförbund

Akfiespararna
har inget all invända emot utredningens förslag om att låta akfiefonder fä köpa
aktier och andelar i icke-börsföretag. Vår principiella uppfattning i delta
avseende är att aktiefonderna själva är mest kompetenta alt besluta om sin placeringspoUlik
och all så få inskränkningar som möjligt av placeringsrälten bör göras. Det
bör också ankomma på aktiefonderna själva att utarbeta metoder för värdering av
aktier i icke-börsnoterade förelag. Utredningens förslag i detta hänseende är fuUslän-digl
verklighetsfrämmande.

4.18 Sveriges
finansanalytikers förening

Föreningen
bejakar utredningens förslag att aktiefonder skall fä placera viss andel av
fondförmögenheten i icke börsnoterade aktier. Ell väsentligt problem är emeUertid
värderingen av sädana aktier. Utredningen anser all värderingsfrågan skulle
kunna betraktas pä ell likartat säll för aktiefonderna som för fjärde AP-fondslyrelsen.
Men man bortser då från alt syftet med värderingarna är helt olika. En öppen
aktiefond måste fortlöpande beräkna fondförmögenhetens värde för att med denna
som utgångspunkt ange utgivnings- resp. inlösningskurser. En rimlig kurssällning
är elt rättvisekrav mellan fondens andelsägare. Därtill kommer att det mellan
olika aktiefonder råder konkurrens och att därvid elt rättvisande presta-tionsmåll
är av betydelse. Om därför värdering skall ske fill anskaffningsvärde eller tiU
del värde som resp. länsstyrelse utarbetar i deklarationssammanhang är det
troligt alt aktiefonderna i myckel liten utsträckning kommer all använda sig av
en ev. vidgning av placeringsmöjlighelerna.

Föreningen
har ingen direkt lösning på detla värderingsproblem. I den

Prop. 1981/82:116 93

män
som del finns någorlunda aktuella betalkurser är givetvis detla den naturliga
utgångspunkten för en värdering. I övriga fall förefaller del nödvändigt all fiilåla
en relativt fri värdering till ett bedömt marknadspris. Samråd bör därvid kunna
ske med inspektionsmyndigheten.

Fondplaceringar i icke
börsnoterade aktier skapar dels de angivna värderingsproblemen dels StäUer de
krav på en annan informationsinsamling och bearbetning än börsplaceringar. Även
i marknadsföringen av fonder torde ett stort inslag av icke börsnoterade akfier
kräva speciella hänsyn. Delta lalar för ett syslem där vissa speciella aktiefonder
har en relativt slor andel av sådana värdepapper snarare än att många
aktiefonder har 5-10% av sina placeringar i form av icke börsnoterade
värdepapper. Föreningen anser därför all den föreslagna gränsen på 10 % bör
höjas lill 25 % sä all en sådan specialisering möjliggöres.

Förelagsanknulna aktiesparfonder
som placerar i icke-börsnoterade aktier aktualiserar speciella problem
eftersom en sådan fond kan komma all placera upp tiU 25 % i ell enda icke-börsregislrerat
företags aktier. Detla accentuerar värderingsproblem som yllerligare ställs pä
sin spets genom all man efter femårsperioden kan vänta sig en viss inlösen.
Detta kan framtvinga försäljning av aktier som dessförinnan kanske endast ägts
av aktiesparfonden och tidigare ägare-ägaregrupp. Det är väsentligt all förutsättningarna
vad gäller framtida marknad eller eventuella inlösenviUkor klart redovisas i
samband med inbjudan lill dellagande i sådan akfiesparfond.

4.19 Sveriges
föreningsbankers förbund

Sveriges
föreningsbankers förbund tillstyrker förslaget all aktiefonder och aktiesparfonder
föreslås kunna placera upp lill 10% av sina medel i icke börsnoterade
värdepapper.

När det gäUer placering av
fondförmögenheten för förelagsanknulna akfiesparfonder i små och medelstora
förelag, bör särskill konvertibla skuldebrev komma ifråga med hänsyn fill all
delta i regel bör vara förmånligare för aktiefondspararna. Förslag om förelagsanknulna
aktiesparfonder behöver dock inte kopplas ihop med förslaget att organisera
handeln av icke börsnoterade värdepapper.

Man
torde kunna räkna med all intresse och lämplig organisafion för del föreslagna
systemet finns hos föreningsbankerna med sin decentraliserade organisation och
sitt rikstäckande konlorsnät.

4.20 Sveriges
hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

Organisationen
tillstyrker förslaget.

4.21 Sveriges
industriförbund

Utredningen
konstaterar att aktiefonderna har - och kan skaffa sig -god kompetens för
bedömning av placeringar. Mol denna bakgrund föreslår utredningen en
uppluckring av placeringsbeslämmelserna, vilket skulle möjliggöra för
aktiefonderna att placera 10 procent av sitt kapital i icke börsnoterade
värdepapper. Någon egentlig motivering för all behålla en begränsning
diskuteras inle av utredningen.

Förbundet
delar utredningens uppfattning att aktiefonderna är kompetenta att göra
kvalificerade bedömningar. Delta gäller självklart även icke

Prop.
1981/82:116 94

börsnoterade
företags aktier. Om fondens styrelse anser att en större del av behållningen än
10 procenl på ett lönsamt sätl kan placeras i icke börsnoterade värdepapper bör
lagstiftningen enligt Förbundets mening inle lägga hinder i vägen därför. Del
vore tom länkbart att bilda aktiefonder specialiserade på mindre, icke
noterade, förelags aktier. Sådana skuUe måhända önska placera tom 100 procent
av sina tUlgångar i onoterade värdepapper. Förbundet tillstyrker all nuvarande
förbud mol förvärv av icke börsnoterade värdepapper upphävs; men ser helst all
inga nya begränsningar införs vad gäller placeringsrälten. Om en begränsning
införs bör den ligga på en betydligt högre nivå än 10 procenl.

Utredningen
menar vidare att aktiefonder inte bör ha rätt all förvärva aktier med ett högre
sammanlagt röstvärde än 5 procenl i ett vissl förelag, dvs att inga ändringar
vidtas i nuvarande regler. Mofivel bakom nu gällande regler är alt
aktiefondernas funkfion skaU begränsas lill kapitalplacering. De skall inle
kunna spela en styrande roll i enskilda förelag. Förbundet har förståelse för
begränsningarna, med tanke på aktiefondernas funktion och de skattefördelar
som är förenade med dem jämfört med investmentbolag. När del gäller stora
börsnoterade företag är 5 procenl en väl avvägd nivä; med ett innehav över 5 procenl
blir inflytandet i många förelag med elt spritt aktieägande betydande. I mindre
förelag med ett koncentrerat ägande är situafionen dock annorlunda. Även
betydligt större aktieinnehav än 5 procenl kan primärt uppfattas som
kapitalplaceringar.

Del
bör vidare beaktas att 5 procents röstvärde i ett mindre förelag ofta motsvarar
ett förhållandevis begränsat belopp. För att ell mindre företag via aktiefonder
skall få ett nämnvärt lillskoll fill del egna kapitalet skulle därför ett
flertal aktiefonder behöva engageras. Eftersom det är små belopp skulle
utrednings- och transaktionskostnaderna snart nå en nivå som skulle göra
placeringen ekonomiskt mindre intressant. Förbundet menar därtör att del finns goda
skäl för all tillåta aktiefonder all förvärva aktier med ett högre sammanlagt
röstvärde än 5 procenl i mindre aktiebolag.

I
AnneU-reglerna uppsatts en gräns på 25 procents ägande, för att utdelningen
inte skaU beskallas. I skatlelagsfiflningen finns således en vederlagen
procentsats. Denna bör kunna tillämpas även för akfiefonders placering i
mindre förelags aktier. En lämplig definition av mindre företags aktier skulle
i detta sammanhang kunna vara aktier som inte är börsnoterade eUer noterade på
den av utredningen föreslagna Alll-listan.

Samma
placeringsregler som för aktiefonderna bör enligt Förbundels mening gälla även aktiesparfonderna.

Utredningen föreslär ett
antal förändringar för att möjliggöra även för mindre företag alt inrätta s k förelagsanknulna
aktiesparfonder. Förbundet uppfattar delta som ulomordenlligl angelägna och
värdefulla förändringsförslag. Genom förslagen likställs mindre och större
förelags möjligheter alt generera kapital på denna växande marknad.

Reglerna kring aktiesparfonder
gör dem prakfiskt svårhanterliga. Del krävs en omfattande administration. Det
är därför önskvärt all i ökad utsträckning öppna möjligheter för administrativ
samordning av flera akfiesparfonder. Detla blir inle minst intressant när
mindre förelag inrättar förelagsanknulna aktiesparfonder, aktiesparfonder som
med nödvändighet fär en förhållandevis begränsad omfattning. Utredningen
föreslår alt ell fondbolag skall kunna förvalla upp lill fem aktiesparfonder.
Förbundet ser däremot inget skäl all överhuvudtaget begränsa del antal aktiesparfonder
som ett fondbolag kan förvalla.

Enligl
gällande lagsiiftning om aktiesparfonder skaU minimikapitalet

Prop. 1981/82:116 95

vara
pä 250000 kronor. Bankinspektionen kan medge dispens från detla minsta
aktiekapital, om del rör sig om fonder med små tillgångar. Utredningen uppger
att bankinspektionen är beredd att ge dispens för ett aktiekapital på minst
100000 kronor om fondbolaget förvaltar en eller flera fonder om högst 5
miljoner kronor.

Då bankinspektionen
förefaller vara beredd all normalt ge dispens ned lill 100000 kronor, ser vi
del som en onödig omväg all bibehåUa kravet på minimikapkal. Med tanke pä alt
höjningen av det minsta aktiekapital till 50000 kronor tillämpas för alla, även
äldre, akfiebolag from årsskiftet 1981-1982 menar vi all det inte finns några
skäl all ha krav pä minsta aktiekapital i fondbolag. Denna bestämmelse kan
upphävas.

Utredningen konstaterar
att aktiesparfonder av den föreslagna typen inte lämpligen kan inrättas i de
allra minsta förelagen. Förbundet delar denna uppfattning. Utredningen föreslår
efter detta konstaterande all bankinspektionen vid tUlståndsgivningen skall
pröva lämpligheten av alt företag av mindre omfattning inrättar förelagsanknulna
akfiesparfonder. Aktiesparfondernas administrationskostnader är förhållandevis
höga och det fär därför förutsättas att aktiesparfonderna måste ha
förhållandevis slor volym innan de kan motivera administrationskostnaderna.
Anslutningen till aktiesparfonderna är frivillig. Mot den bakgrunden kan vi inle
se del motiverat att bankinspektionen speciellt skall pröva lämpligheten av all
elt företag av mindre omfattning inrättar en företagsanknuten aktiesparfond.
Denna lämplighetsbedömning bör företaget och dess anställda ha möjlighet att
klara själva.

1 den mån beslut skulle
fattas om en sådan prövning frän bankinspektionen är del enligl Förbundets
mening önskvärt att klara direktiv om denna prövnings principer fastställs.

Utredningen har prövat
möjligheterna att inrätta förelagsanknulna aktiesparfonder i icke börsnoterade
företag. Mol bakgrund av konstaterandet all dessa förelags aktier endasi i
begränsad omfattning kan förväntas bli föremål för omsättning menar utredningen
att del kan innebära onödiga risker alt inrätta förelagsanknulna aktiesparfonder
som lUl hundra procenl satsar i del egna förelagets aktier.

Förbundet kan ha
förståelse för dessa synpunkter, men vill framhålla alt del även finns starka
argument som talar för all även dessa förelag skulle kunna inrätta förelagsanknulna
aktiesparfonder ulan riskspridning. Främst gäUer del likställigheten mellan
olika förelag vad beträffar kapilalgenere-ringsmöjligheler och villkor för
detta, men också önskemålet all aktiesparfonderna inle förhindras all placera
sina medel där de ger bäsl avkastning. Vidare bör framhållas de ökade
möjligheter som ges genom en ökad rörlighet pä aktiemarknaden, om utredningens
övriga förslag genomförs.

Förbundet
vill vidare peka pä möjligheten all flera mindre förelag samverkar om en
gemensam företagsanknuten aktiesparfond, som placerar medel i samtliga de
berörda företagen. Detta blir intressant inle minst för all minska
administrationskostnaderna och alt möjliggöra aktiesparfonder i företag som är
för små för all kunna utnyttja de ordinarie reglerna.

Beträffande
förelagsanknulna akfiesparfonder ulan riskpridning menar vi all flera mindre
förelag som förenar sig kring en aktiesparfond skall ha möjlighet att placera
hela beloppet i de berörda företagens aktier.

Utredningen
har som aUernativ fill förelagsanknulna aktiesparfonder utan riskspridning
föreslagit all icke börsnoterade förelag skall kunna starta fonder som lill 20
eller högst 25 procent skall ha rätt all förvärva aktier i det egna företaget.
Övriga tillgångar skall vara börsregistrerade

Prop. 1981/82:116 96

värdepapper.
Delta skulle bli en tredje form av aktiesparfond, vid sidan av de förelagsanknulna
aktiesparfonderna utan riskspridning och de vanliga aktiesparfonderna,
förelagsanknutna eller ej. Dagens förelagsanknulna aktiesparfonder med
riskspridning behöver bankinspektionens fillstånd för att placera mer än 10
procent av fondens värde i värdepapper från samme utfärdare. Sådant tillstånd
ges normaU med upp lill 20-25 procent av fondens värde.

4.22
Sveriges Investeringsbank Aktiebolag

Banken
har inte något all erinra mol utredningens förslag alt bereda ökade möjligheter
för de institutionella placerarna att investera i de små och medelstora
förelagen.

4.23
Sveriges värdepappersfonders förening

Föreningen
ansluter sig tiU utredningens förslag om utvidgad placerings-räll för
aktiefonder och aktiesparfonder. Ett problem som inte har lösts fillfredsställande
är emeUertid frågan om de icke börsnoterade förelag vars aktier inte är föremål
för någon handel.

För
dessa aktier finns ingen marknad. Skulle den sUuation inträffa all en akfiefond
eUer aktiesparfond önskar sälja sådana aktier är det därmed högst osäkert om
del finns nägra köpare. Detta ulgör ell betydande riskmoment. Vidare innebär
frånvaron av en marknad att värderingen av sådana aktier blir mycket osäker. De
vägar som utredningen anvisar för att lösa värderingsproblemel är knappast
acceptabla.

Dessa
problem blir naturligtvis särskUt allvarliga i förelagsanknulna aktiesparfonder
som ges möjlighet alt placera 20-25 procent av tillgångarna i egna aktier.

För
aktier som är föremål för handel genom en märket maker gäller inte dessa
invändningar. Inle heller för onolerade räntebärande papper, tex förlagsbevis,
är dessa problem särskill stora. Del allmänna ränteläget utgör här en objektiv
värderingsnorm som indikerar ett minimivärde.

En
möjlig väg för de företag som önskar utnyttja del institutionella utbudet av
riskkapital men vars aktier inle är föremål för handel vore därför alt emillera
konvertibla förlagsbevis. Köpare lill sådana torde alllid stå all uppbringa.
Värderingen ulgör också ett mindre problem.

En
aktiefond får idag inte äga mer än fem procent av rösterna i ett och samma
bolag. Utredningen föreslår ingen ändring härvidlag. För de stora aktiefonderna
och aktiesparfonderna på marknaden innebär delta att förvärv av aktier i
mindre förelag kommer alt väga myckel lätt i portföljerna. Del kan ifrågasättas
om del är motiverat alt använda de analysresurser som finns liU potentiella
placeringar som kanske är maximerade lill ell par hundra lusen kronor.

En
uppdelning av aktierna på serier med olika rösträtt är ell sätt all öka det
möjliga innehavet. Ett annat är att ge ut konvertibla förlagsbevis. Men också
en högre rösträllsgräns, tex lio procenl skulle vidga placeringsmöjlighelerna.

Utredningen
anser sig inle kunna föreslå att förelagsanknulna aktiesparfonder med rätt alt
enbart placera i det egna företagels akfier skall få bildas i icke börsnoterade
företag. I dessa fall förordas all "företagsanknutna" akfiesparfonder
med riskspridning bildas. Det bör uppmärksammas att sparande i sådan fond under
ett och samma sparar inle får kombineras med

Prop. 1981/82:116 97

sparande
i tex en bankanknuten aktiesparfond. Detta innebär all en slor mängd
potentiella sparare inte kan börja sitt sparande i en nybildad "företagsanknuten"
aktiesparfond vid det kommande halvårsskiftet ulan måste vänta tills ett nytt
sparar inträder.

4.24
Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO
kan inte lillslyrka förslaget om inrättande av förelagsanknulna akfiesparfonder
i icke börsnoterade förelag. Följande skäl har därvid beaktats: Det blir svårt
all avyttra andelar då omsättningen kan förväntas vara ytterst Ulen.
Värderingen av andelarna kommer därför all möta stora svårigheter.
Kapitaltillförseln tUl dessa fdrelag kommer inle all prövas på den öppna
kapitalmarknaden.

4.25
Utvecklingsfonden i Kronobergs län

Utvecklingsfonden
ser posifivt på att tillgängligt placeringsutrymme för aktiefonder och aktiesparfonder
vidgas och del ligger även i linje med utredningens förslag i övrigt om vidgad
handel med icke börsnoterade papper.

Utredningen
lar upp möjligheten all bilda företagsanknutna akfiesparfonder med möjlighet
att placera 100% eller viss lägre procentuell del av egna medel i del egna icke
börsnoterade företagels aktier.

Utredningen
anser sig av bl a riskhänsyn ej kunna föreslå aktiesparfonder med rätt att
placera 100% av tillgängliga medel i del egna förelaget. Härför lalar hänsyn
till spararna pga den ofta höga och svårbedömbara risknivån och svårigheter för
lillständsgivande myndighel (bankinspektionen) all på ett rättvist sätl bedöma
den heterogena gruppen av mindre och medelstora förelag.

Utvecklingsfonden
delar härvidlag utredningens uppfattning med avseende på anförda avgörande
motiveringar.

Utredningen
föreslår däremot all aktiesparfonder må kunna tillskapas med rätt all placera
viss del, 20-25%, av tillgängliga medel i det egna företagel varefter
resterande del då skulle placeras i börsföretag.

Utredningen anför dock
viss tvekan och menar del ytterst må ankomma på bankinspektionen all vid tillståndsgivningen
pröva lämpligheten av all visst förelag inrättar en dylik företagsanknuten aktiesparfond.
Kostnadsskäl säges också tala för alt del i praktiken blir ell begränsat anlal
förelag som utnyttjar denna möjlighet.

Enligl utredningen kan
dock risker och kostnader reduceras genom all särskUda härför inrättade
fondbolag åtager sig förvaltning av ell flertal dylika fonder. Tex kan elt
dylikt fondbolag förvalta ca 5 aktiesparfonder av här angivet slag.

Betr de föreslagna
utvidgade möjligheter lill akliefondsparande konstaterar Utvecklingsfonden att
risknivån, många gånger är hög, att hanteringsrutinerna fn är något
omständliga, att begränsade möjligheter ofta föreligger att värdera och omsätta
mindre företags aktier, att konfliktrisker kan föreligga mellan parterna. Men
samtidigt konstaterar vi all delta kan förbättra ell förelags möjligheter all
frambringa riskvilligt eget kapital och all de anställdas engagemang i del egna
företaget kan stärkas.

TUI
viss del reduceras fö flera påtalade olägenheter om särskilda fondbolag åtager
sig dylik förvaltning.

Prop. 1981/82:116 98

4.26
Utvecklingsfonden i Stockholms län

Utredningen
tar upp frågan om inslilulionelll kapital frän aktiefonder respektive akfiesparfonder.

Utvecklingsfonden
berörs ej direkt av dessa frågor. Fonden vill emellertid framhålla att dylikt kapUal
kan ha vissa fördelar och nackdelar. Ur företagens synpunkt kan dylikt kapital
vara attrakfivt därför att

— del
förhöjer företagels status och kredilvärde

— det
representerar ej potentiella intressekonflikter med företagel, företagel kan
känna större trygghet med denna form av ägare. Nackdelar skulle kunna vara att
med den placeringsfilosofi som nu är

gängse
för aktiefonder, kapitalplaceringarna blir mer av kortsiktig karaktär. OVP-förelag
torde rimligen vara mer betjänta av långsiktigt instilulio-nellt kapital, som
kanske kan förväntas från pensionsfonder, försäkringsbolag, AP-fonder mfl institufioner.

Den
kompelensfiUförsel som portföljförelagen skulle kunna få del av genom dessa akfiefonder
och som utredningen anför har UtveckUngsfonden lite svårt att förstå. Enligl
vår mening kan knappast dessa förvaltningsorgan tiUföra några störte mängder
kompelens av del slag dessa företag synes mest betjänta av, bortsett från
kontakt- och samarbetsuppslag med andra företag.

I
övrigt delar fonden utredningens förslag att förelagsanknulna aktiesparfonder utsträckes
till all gäUa alla förelag även småförelag. Fonden har däremot inte gjort någon
bedömning av aktiefondsparande kontra andra typer av sparande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982