Prop. 1981/82:118

Prop.
1981/82:118

Regeringens proposition

1981/82:118

om
åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innova-tionspoUtikens
inriktning

beslutad
den 24 februari 1982.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll
för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS
G. ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas förslag inom budget-, handels-, arbetsmarknads- och
industridepartementens verksamhetsområden som har lill gemensamt syfte att
förenkla och underlätta verksamheten för småföretagen.

I
propositionen föreslås vissa ändringar beträffande de regionala
ulveck-lingsfonderng§ verksamhet. Sålunda föreslås att turistföretag skall ingå
i utvecklingsfgndernas målgrupp. I anslutning härtill föresläs att systemel med
s. k. hPtcUgrantilån upphör. Vidare föreslås alt beloppsgränsen för
utveckling§fpnd@rnas lån- och garantigivning höjs till 2 milj. kr. Utvecklingsfondernas
verlsamhet med s. k. produktutvecklingslån föreslås bli ersatt av ep ny form av
finansiellt stöd som benämns ulvecklingskapital. Utvecklingskapjtai skall kunna
lämnas för att finansiera väl avgränsade projekt sorn har tjll syfte alt
utveckla ett företag och som är förenade med en betydande risk. I propositionen
föreslås att ulvecklingskapital skall kunna länin4§ både i form av lån med
villkorlig återbetalningsskyldighet och som bidrag för att täcka vissa
kostnader. Om utvecklingskapital lämnas i form v bidrag måste
utvecklingsfonden få andel i framtida intäkler från projgKtet gepom
royaltyavtal.

I
proppsitipngB föreslås en försöksverksamhet med vidgad näringshjälp för att
undeplättg för långvarigt arbetslösa personer att starta egna företag.

1
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 2

För
alt klarlägga finansieringsmöjligheterna för arbelsmiljöförbällrande åtgärder i
småförelag föreslås preciseringar i reglerna för vissa statliga låneformer.

Statliga
medel föresläs bli anslagna för en begränsad tvåårig försöksverksamhet vid elt
nyinrättat centrum för småföretagsutveckling vid högskolan i Växjö. För
ändamålet beräknas 1 350000 kr.

En
redogörelse lämnas för olika åtgärder för att sfimulera teknikupphandling från
småförelag. Styrelsen för leknisk utveckling (STU) har föreslagit bl. a. att
formerna för STU:s slöd vidgas så all STU ges möjlighet att lägga ut uppdrag
eller besläUningar. I propositionen föreslås att regeringen får möjlighet att
besluta att STU:s stöd skaU få lämnas även i form av utvecklingskontrakl.

I
propositionen redovisas också olika åtgärder som har till syfte att underlätta
de små och medelstora företagens försörjning med riskkapital. Beträffande
beskattningsfrågoma lämnas i propositionen en kortfattad redogörelse för
förslag som regeringen efter lagrådsremiss avser förelägga riksdagen senare i
vår. Förslagen innebär alt dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke
börsnoterade aktiebolag lindras. Genom förslagen kommer utdelning av vinst och
vinslullag i form av lön alt medföra i stort sett samma skatte- och
avgifisbelaslning. Vidare innebär förslagen all aktierna i alla rörelsedrivande
aktiebolag som inte är börsnoterade fär värderas enligl de mera förmänliga
regler som gäller för familjeförelag. Genom dessa åtgärder underlättas
verksamheten för privata småföretagsinriklade inveslment- och utvecklingsbolag.
Vidare föreslås åtgärder för all underlätta för sådana bolag att fä lån på
lämpliga villkor. Förslaget innebär att staten mot andel i värdetillväxten i
bolaget tecknar garanti för lån och lämnar bidrag för alt täcka räntekostnader
under begränsad till för sådana slalsgaranlerade län. För budgetåret 1982/83
beräknas 3,5 milj. kr. för räntebidrag. Vidare föreslås en garantiram på 25
milj. kr. I propositionen redovisas i anslutning härtill ocksä verksamheten i
Svenska Induslrietab-leringsaktiebolaget (Svetab). Vidare lämnas en redogörelse
för Sveriges Investeringsbanks åtgärder inom detta område.

I
proposifionen lämnas en redogörelse för åtgärder för att minska krånglet med
företagens och kommunernas uppgiftslämnande till statliga myndigheter.
Regeringen avser att i en särskild förordning reglera dessa frågor. Bl. a.
kommer därvid att krävas samråd mellan myndighet och företrädare för dem som
skaU lämna uppgiftema innan myndigheten beslutar om en ny blankett eller ett
nytt uppgiftskrav. Vidare avser regeringen att införa elt basregister över
förelag och organisationer. Därigenom kan uppgiftskraven i andra sammanhang
minskas.

I
propositionen redovisas utgångspunkterna för och inriktningen av en
sammanhållen svensk innovafionspoUfik. Vidare lämnas redogörelser för åtgärder
inom områdena turism, exportfrämjande, utbildning, underleve-rantörsfrågor saml
den mindre elektronikindustrin.

Prop.
1981/82:118 3

I
propositionen tas slutligen upp de anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 som
berör de regionala utvecklingsfondernas verksamhet samt verksamheten med
industrigarantilån.

Prop. 1981/82:118 4

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1982-02-24

Närvarande:
Statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden UUsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder. Johansson, Wirtén, Andersson. Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, TiUander, Ahrland, Molin.

Föredragande:
statsministern, statsråden Wirtén, MoUn, Eliasson, Åsling.

Proposition
om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens
inriktning

Statsministern
anför.

En
stark sektor av småföretag är den främsta föruisältningen för ett
decentraliserat näringsliv och för möjligheterna att uppnå en spridd närings-
och bebyggelsestraktur över landet. Småförelagen har stor betydelse för
sysselsättningen. Mer än en miljon människor är direkt verksamma i dessa
förelag.

Genom
riksdagens beslut under 1977/78 års riksmöte med anledning av den s.k.
småförelagspropositionen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, SkU 1977/78: 19,
rskr 1977/78: 110 ochl 11) lades grunden för en sammanhållen politik för att
skapa goda betingelser för de små och medelstora förelagen. De huvudlinjer för
småförelagspolitiken som därvid angavs ligger alltjämt fasl. I milt anförande
fill 1977 års småförelagsproposilion framhöll jag all förslagen borde ses som
ell första steg i ett forfiöpande reformarbete på småförelagsomrädel. Jag
finner del nu vara lämpligt att på nyll presentera ell samlat program för att
yllerligare föra delta reformarbete framåt. Innan övriga statsråd närmare
redogör för sina förslag vill jag utveckla och precisera huvudinriktningen av
småförelagspolitiken. Jag finner det lämpligt all i delta sammanhang också la
upp frågan om en sammanhållen svensk innovafionspoUfik.

Vad
är småföretag? Med små och medelstora företag - som jag i del följande
sammanfattande kallar småföretag - avses i allmänhet företag med färre än 200
anställda. Alt knyta an till antalet anställda är prakfiskt men innebär också
vissa problem. Del finns sålunda företag med få anställda och hög omsättning
och vars föratsättningar väsentligt avviker från den traditionella grappen
småföretag. Det gäller särskilt för sådana småföretag som är marknadsledande på
en begränsad marknad. Vidare kan inle företagsstorleken bedömas utan all man
gör åtskillnad mellan småförelag som

Prop.
1981/82:118 5

ingår
i koncerner och självständiga s. k. familjeföretag. När småföretag köps upp och
inlemmas i större organisationer förändras ofta deras betingelser.
Specialiserade företagsledare tillsätts, och mer formella administrativa
ratiner införs. Kraven på enhetlighet kan leda fill att planerings- och
redovisningsratiner standardiseras. Samtidigt har den stora koncemen i regel
störte resurser att genomföra sina planer. Sammantaget leder delta till att
koncemägda småföretag vanligtvis beter sig annorlunda än övriga småföretag, där
det i regel finns en stark koppling mellan förelaget och någon eller några
personer. Sådana personer, s. k. entreprenörer, spelar ofta den avgörande
rollen för dessa företags utveckling. Sådana företag kännetecknas dessutom av
en enkel och snabb beslutsgång. Detta är egenskaper som gör de självständiga
småföretagen väl lämpade att ta fram tekniska och affarsinriktade innovationer.

Mot bakgrand av vad jag nu
har anfört bör de specieUa småförelagsinsai-sema i huvudsak riktas mot sådana
företag som har högst 200 sysselsatta och inte ägs av storföretag.

Varför är det bra med
småföretag! I 1977 års småföretagsproposition redogjordes utförligt för
småföretagens framträdande roll i näringslivet. Jag sammanfattade då
småföretagens betydelse på följande sätl. Antals-mässigt utgör småföretagen den
helt dominerande delen av förelagsverksamheten. På många små orter har de
avgörande betydelse för utkomstmöjligheterna och därmed för dessa orters
möjligheter att behålla sin Uvskraft. Småföretagen har sålunda stor betydelse
för den regionala utvecklingen. Service och varutillförsel kan på många
områden inte klaras utan ett stort antal småföretag. Småföretagen fyller vidare
en väsentlig funktion som underleverantörer fill större svenska och utländska
företag. De utgör också en vikfig källa för teknisk förnyelse liksom för
fillkomsten av nya affärsidéer.

Utöver vad jag nu har
anfört vill jag särskilt betona småföretagens betydelse i vårt decentraliserade
ekonomiska system som bygger på mark-nadshushåUningens principer och bör
präglas av socialt ansvar och god resurshushåUning. Småföretagen är av
fundamental betydelse för en fungerande marknadsekonomi. Mellan småföretag
råder konkurrens. Småföretag kan startas, växa, krympa och läggas ned i takt
med marknadsutvecklingen. De kan flexibelt anpassa sig till nya situationer,
ställa om produktionsapparaten osv. I småföretagen kopplas del genuina
företagandet tiU själva företaget i kontrast lill de ofta institutionaliserade
storföretagen. Även i näringslivet i övrigt kan konkurtensen öka genom
förekomsten av många småföretag.

Jag vill också betona
småförelagens viktiga roll som komplement till storföretagen. Det är genom
utvecklade underleverantörs- och servicenät som storföretagen förmår att hålla
en hög och jämn produktion. Småföretagen är sålunda en föratsättning för en
effektiv svensk exportindustri. Varadistributionen av främst konsumentprodukter
är ytterligare ett exempel på hur stora och små företag kompletterar varandra.

Prop. 1981/82:118 6

VUka
hinder och problem möter småföretagen? Den nära kopplingen lUl en eUer ett
fåtal personer i ledningen skapar speciella föratsättningar för småförelagens
funkfionssätl. Samfidigt som delta förhåUande är en styrka genom bl. a. korta
beslutsvägar, innebär det i regel att småföretagen saknar viss kompetens om man
jämför med störte förelag. Om förelagen skall kunna utvecklas måste de ges
fillgång till specialistkunskaper i olika former.

Ell
annat ulvecklingshinder för småföretagen är all soliditeten ofta är lägre än
för storföretag. Detta gör småföretagen särskilt sårbara för finansiella
påfrestningar.

Jag
framhöll nyss småföretagen som en viktig förutsättning för en fungerande
marknadsekonomi. Samfidigt har samhällsutvecklingen gjort det allt svårare för
småföretag att fungera inom ramen för en marknadsekonomi, i vilken samhäUet i
stor omfattning har gripit in för all stödja eller korrigera marknadens
funktionssätt. Sådana ingrepp, som i regel har sin grand i en strävan efter
socialt ansvar och god resurshushållning, har ofta utformats med tanke på de
stora förelagen och inneburit svårigheter som inte har varit avsedda för de små
företagen. SmåföretagspoUliken mäsle därför ha som en huvudinriktning att
förenkla och underlätta villkoren för företagandet.

Vilka
typer av åtgärder bör vidtas för att underlätta småföretagandetl Målen för de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet formulerades år 1977 på följande säU.

— Främja
utvecklingen av ell internationeUt konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som
ger möjligheter lill en ökad och trygg sysselsällning.

— Medverka
till att uppnå en tillfredsställande effektivitet hos enskilda förelag och i
möjligaste mån bidra lUl en effektiv produktionsstruktur inom olika branscher.

— Vidareutveckla
befintligt näringsliv och medverka lill all nya förelag etableras.

TUl
dessa mål fogades vissa villkor.

— Slöd-
och utvecklingsinsatser inriktas på förelag som redan är lönsamma saml på
sädana förelag som genom olika insatser kan bli lönsamma.

— Insatserna
måste få karaktären av hjälp tUl självhjälp. Samhället fär inle genom dessa
insatser överta företagsansvaret.

— Verksamheten
skall slå i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden.

Jag
anser alt dessa mål kan utsträckas fill all även gälla som övergripande mål
för samhällets småförelagspolitik. Mot bakgrund av målen och vad jag fidigare
har anfört vill jag dela in samhällets åtgärder för all främja småföretag i
fyra olika grupper.

För
det första är del viktigt alt allmänt stimulera företagandet. Förelagarnas
förväntningar om framtiden spelar här en avgörande roU. Detta

Prop.
1981/82:118 7

gäller
specieUt i fråga om en rimlig avkastning på gjorda arbets- och kapitalinsatser.
Det är därför vikfigt att skapa fillfredsställande ekonomiska vUlkor för
företagsamheten. Den allmänna inställningen lill företagandet är ocksä viktig.
Vidare bör skattepolitiken utformas pä ell sådant säll att inle företagandet
försvåras. Chefen för budgetdepartementet kommer senare att redogöra för
åtgärder som har lill syfte all inom ramen för skattepolitiken underlätta
förelagandel. Han kommer också all redogöra för åtgärder med syfte att minska
förelagens uppgiftslämnande lill olika myndigheter. Chefen för
arbetsmarknadsdepartementet kommer att föreslå åtgärder för all ge arbetslösa
personer möjlighet att starta egen rörelse.

För
det andra är den tolala efterfrågan i ekonomin avgörande för de flesta förelags
— och därmed också småföretags — möjligheter till framgång. Den allmänna
ekonomiska politiken spelar därmed en viktig roU. Detla gäller särskilt
småförelagen som i hög grad är hemmamarknadsberoende. Vidare bör noteras all
exportslimulerande åtgärder som direkt inriktas på storföretag också gynnar
småföretag, genom alt storföretagens efterfrågan på underleveranser och service
ökar.

För det tredje måste
insatser göras för all småföretagen skall kunna fungera inom marknadsekonomin
på lika viUkor med storföretagen. Som jag nyss framhöll är en vittförgrenad
småföretags verksamhet betydelsefull för mångfald och maktspridning inom
näringslivet. En viktig uppgift är därvid att förse småförelagen med
information. Chefen för industridepartementet tar senare upp bl. a. de
regionala utvecklingsfondernas roll som kontaklförmedlare mellan småförelag och
samhällsorgan. Jag vill också framhålla företagsorganisationernas vikliga
uppgifter när del gäller informationsspridningen. För småförelagen är
arbetsmarknadens funkfionssätl av särskUd betydelse, eftersom de saknar den
"interna" arbetsmarknad som ofta finns inom storföretagen. Regeringen
har tidigare under detla riksmöte i prop. 1981/82:71 med förslag om ny
anställningsskyddslag förelagt riksdagen förslag som underlättar för
verksamheten i småföretagen. I detla sammanhang är också utbildningsfrågorna av
stort intresse. Inom UtbUdningsdepartementet har upprättats en promemoria om
olika utbildningsfrågor med speciellt intresse för småförelagen (underbUaga
4:4).

När
del gäller kapital- och kreditmarknadernas funktionssätt görs speciella
småföretagsinriklade insatser inom ramen för både skattepolitiken och
industripolifiken. Chefen för budgetdepartementet kommer senare att redovisa
olika åtgärder med syfte all ge småförelagen ökad tillgång lill riskkapital.
Chefen för industridepartementet tar senare upp de regionala
utvecklingsfondernas roll som kreditgivare till småföretagen. Jag vUl i detta
sammanhang också erinra om förslagen i prop. 1981/82:116 om ändring i
akliefondslagen m. m.

För
det fjärde måste vissa riktade insatser göras. Det är här angelägel all
prioritera de begränsade resurserna för delta ändamål så all de kommer lill
störst nytta. Insatserna bör därför styras till de s. k. utvecklingsbara före-

Prop.
1981/82:118 8

tagen.
Chefen för industridepartementet kommer senare att redogöra för olika åtgärder
med sådan inriktning, bl. a. teknikupphandling från småföretag,
småförelagsinriktade utvecklings- och investmentbolag samt vissa delar av de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Chefen för handelsdepartementet
lämnar senare en redogörelse för bl. a. exportfrämjande insatser med inriktning
på småföretag.

Jag
övergår nu lill all behandla utgångspunkterna för en sammanhållen
innovationspolitik.

Del
råder bred politisk enighet om alt industrieU förnyelse och utveckling är en
föratsättning för att Sverige skall kunna bibehålla sin ställning som
industrination och välfärdssamhälle.

Den
industriella förnyelseprocessen kräver ett ständigt fillflöde av nya idéer som
måste bedömas ufifrån såväl tekniska som ekonomiska kriterier. Detta motiverar
en politik som syftar fill att underlätta framtagning av innovationer, dvs.
ideér som har bearbetats så långt att de framgångsrikt kan föras ul på
marknaden. Del är viktigt all notera att innovalionspoliti-ken inte endast
omfattar de direkta insatser som siktar fill all befordra leknisk utveckling,
dvs. mer traditionell polifik för forskning och utveckling, utan inbegriper
alla de åtgärder och viUkor från helt andra politiska arbetsfält som väsentligt
påverkar belingelsema för innovalionsverksam-helen.

Jag avser alt i det
fortsatta regeringsarbetet se till att de innovationspolitiska aspekterna
ägnas ökad uppmärksamhet. Sådana aspekter måste läggas på frågor som
Iradifionellt betraktas som skattepolitik, arbetsmarknadspolitik,
utbildningspolitik, försvarspolitik, handelspolitik eller något annat etablerat
politikområde om dessa frågor bedöms som väsentliga för den industriella
förnyelsen och utvecklingen. Jag vill emellertid betona att detta inte innebär
någon ändring av ansvarsfördelningen meUan departementen utan skall ses som en
markering av var en av tyngdpunkterna i regeringens politik för den närmaste
framliden måste ligga för alt vi skall få rälsida på den svenska ekonomin. En
ökad betoning av innovationspolitiken innebär en ytterligare omstrakturering
av industripolitiken i offensiv riktning.

Slutligen
vill jag erinra om all den nya associationsrättsliga lagstiftning som trädde i
kraft den 1 juU 1981 bl.a. innebär att en modem lag om handelsbolag och enkla
bolag har ställts liU näringslivets förfogande. Samtidigt kompletterades
aktiebolagslagen med bestämmelser som avser att bättre än tidigare tillgodose
minoritelsaktieägarnas behov av insyn i mindre aktiebolag.

Del
förslag till en ny bolagsform för mindre företag som 1974 års bolagskommitté
lade fram för några år sedan mötte däremot betydande invändningar under
remissbehandlingen och har inte lelt fill någon lagsiiftning. Enligt min mening
är det inle meningsfullt alt redan nu göra en förnyad översyn av frågan om
särskUda bolagsregler för mindre företag. Regering-

Prop.
1981/82:118 9

en
följer emellertid utvecklingen på bolagsrättens område, öm det visar sig
påkallat kommer regeringen att till förnyad prövning ta upp frågan om en
skillnad mellan de regler som skall gälla för de största bolagen och de som
skall reglera de mindre företagens verksamhet.

Statsråden
Wirtén, Molin, Eliasson och Åsling anmäler sina förslag. Anförandena och
förslagen redovisas i underprotokollen för resp. budget-, handels-,
arbetsmarknads- och industridepartement.

Statsministern
anför.

Med hänvisning till vad
jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en
proposition

dels bereder riksdagen
tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om åtgärder för de små och
medelstora förelagen samt om innovationspolitikens inriktning,

dels förelägger riksdagen
vad övriga föredragande har anfört för den åtgärd och det ändamål som de har
hemställt om.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för den åtgärd eller det
ändamål söm de har hemstäUt om.

Regeringen
beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas
propositionen som bilagorna 1 -4.

Prop. 1981/82:118

Bilaga
1

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Anmälan
till proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om
innovationspolitikens inriktning såvitt avser budgetdepartementets
verksamhetsområde

1
Inledning

Slatsminislem
har fidigare denna dag redovisat riktlinjerna för regeringens arbete med att
förbättra arbetsvillkoren för små och medelstora företag.

Inom budgetdepartemenlels
verksamhetsområde ligger ansvaret för all åtgärder vidtas för att underlätta
företagens uppgiftslämnande lill statliga myndigheter. Riksdagen har tidigare
fallat beslut om åtgärder i denna riktning (prop. 1976/77:115, FiU 1976/77:25,
rskr 1976/77:268). I enlighet härmed inrättades delegationen för förelagens
uppgiftslämnande (DEFU). Jag kommer i del följande all la upp de förslag som
delegationen har avgetl i syfte alt begränsa och förenkla näringsidkares och
kommuners uppgiftslämnande.

Jag
kommer vidare att ta upp behovel av ett basregister över företag och
organisafioner samt ge förslag om hur delta register bör utformas och byggas
upp. Förslaget grandar sig på en utredning som gjorts av statskontoret i
samarbete med riksskatteverket (RSV) och statistiska centralbyrån (SCB).

Ett
basregister med samordnade insamlings- och uppdaleringsvägar innebär bl.a. ett
förenklat uppgiftslämnande för förelagen och ett minskal dubbelarbete med
registerhantering hos olika myndigheter.

Av de frågor som ligger
inom budgeldepartemenlels verksamhetsområde är beskattningsfrågoma av särskild
betydelse för de mindre och medelstora företagen. Jag avser all senare denna
dag i en lagrädsremiss redovisa försiag till ändringar i beskattningsreglerna
som syftar lill alt underlätta försörjningen med riskkapital för mindre och
medelstora företag. Jag skall emellertid redan i detta sammanhang lämna en
kortfattad redogörelse för förslagen.

Prop. 1981/82:118 12

2
Åtgärder för att begränsa och förenkla näringsidkares och kommuners
uppgiftslämnande

I
december 1969 fillsattes en statlig utredning med uppdrag att se över
bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet.
Utredningen log namnet utredningen om förelagens upp-giftspUkl (UFU). År 1976
avgav UFU belänkandet (SOU 1976:12) Förelagens uppgiftslämnande.

UFU
uttalade som sitl allmänna omdöme alt det inle är möjligt alt åstadkomma
lättnader i företagens uppgiftslämnande genom något generellt grepp. Enligt
UFU:s bedömning ligger möjligheterna all begränsa och förenkla
uppgiftslämnandet i stort sett inom ramen för vad som kan göras vid
utformningen av varje särskill uppgiflskrav genom tUlämpning av olika metoder.
UFU gav också en utförlig redovisning för dessa och hur de bör användas av myndighelerna
vid bedömningen av hur behovet av uppgifter bäst kan tillgodoses och hur ell
uppgiflskrav bör utformas med särskild tanke på uppgiftslämnarna.

Enligl
UFU:s mening behövdes del dock ett granskningsförfarande, som lämnade plats för
bedömningar av uppgiftskraven också av någon annan än de uppgiftsinhämlande
myndighelerna själva. UFU föreslog att ett sådant förfarande skulle knytas tUl
en statlig myndighet och att både företagen och de uppgiftsinhämlande
myndighelerna skulle vara representerade.

Efter
remissbehandling av UFU:s betänkande föreslog regeringen i en proposition
(prop. 1976/77:115) vissa åtgärder för all begränsa och underlätta företagens
uppgiftslämnande. Därvid föratskickades att en delegation skulle inrättas med
uppdrag och befogenhet i stort sett enligt UFU:s förslag. Mol bakgranden av de
erfarenheter som efter tre år hade vunnits av delegationens arbele skulle
slalsmaklema ta ställning lill hur permanenta organisatoriska åtgärder på
området borde utformas.

Sedan
riksdagen (FiU 1976/77:25, rskr 1976/77:268) godkänt de riktlinjer som
förordats i propositionen, utfärdade regeringen direktiv (Dir 1977:98) för
DEFU.

DEFU
har avgett belänkandel (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiftslämnande.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och en
sammanställning av remissyttrandena bör fogas lUl protokoUet i detta ärende
som underbilaga 1.1 resp. underbilaga 1.2.

När
beslutet fattades om att fillsalta UFU gjordes delta med insikten om all
samhällets behov av informafion för olika ändamål successivt kommit all bli
mycket stort och måste tillgodoses genom ett omfattande uppgiftslämnande från
särskilt förelagen och kommunema. Del stod klart all det var nödvändigt att
söka finna vägar för att begränsa myndigheternas uppgiftsinhämlande eller all
på annat sätl skapa lättnader för uppgiftslämnarna. Alt en sådan undersökning
gjordes var inle något unikt för vårt

Prop. 1981/82:118 13

land.
Samma problem fanns och finns fortfarande i flertalet andra högt utvecklade
länder.

UFU gjorde en genomgång av
myndigheternas uppgiflskrav och fann, som jag redan har nämnt, all del inte är
möjligt att minska problemen för uppgiftslämnama genom något generellt grepp.
Begränsningar och förenklingar kan enligt utredningens bedömning i stort sett bara
åstadkommas genom en kritisk och ingående prövning av varje särskilt
uppgiflskrav innan det slutligt bestäms. Denna prövning måste göras på flera
plan, nämligen av lagsltftaren, i samband med att de bestämmelser tillskapas
som kommer all utgöra den yttersta granden för myndighetemas informafionsbehov,
och av myndigheterna själva, då de överväger sill informationsbehov och hur
detla skall kunna tUlgodoses enklast och bäst. Myndigheterna måste därvid ha
som mål all ett uppgiflskrav inle fär bli mer omfattande än som är nödvändigt
med hänsyn tiU informationsbehovet. Ett annat lika viktigt krav på
myndighelerna är att vid uppgiflsinhämlandel beakta uppgiflslämnarnas
möjligheter att la fram och redovisa de infordrade uppgifterna inom ramen för
deras egna ratiner.

UFU redovisade en hel
katalog över de överväganden och metoder som måste ingå i en myndighels
bedömning för all ett uppgiftskrav skall bli så rätt avvägt som möjligt med
hänsyn fill myndighetens informationsbehov och med tanke på uppgiflslämnarnas
berättigade krav all de inle skall tvingas lämna andra eller fler uppgifter än
som är oundgängligen nödvändiga. Enligt UFU:s bedömning hade myndigheterna
inle aUlid en tiUräcklig insikt om vilka möjligheter som fanns alt på delta
sätl skapa lättnader för uppgiftslämnarna.

UFU ansåg att det fanns
stora möjligheter att åstadkomma lättnader i uppgiftslämnandet om man vid
utformningen av lagstiftningen och uppgiftskraven gjorde de överväganden och
tillämpade de metoder som UFU redogjort för. Enligl utredningens mening måste
man i första hand kunna lita till myndigheternas egen vilja och förmåga att med
beaktande av detta utforma sina uppgiftskrav med tillbörligt hänsynstagande
lill uppgiftslämnarna. UFU ansåg det dock önskvärt alt också någon annan än de
uppgiftsinhämlande myndighelerna fick möjlighet all ge synpunkter i samband
med ett uppgiflskravs utformning. UFU föreslog all ell särskill granskningsorgan
skuUe tUlsättas och att i detta skulle ingå representanter för både
uppgiftslämnama och myndighelema.

UFU:s
försiag fick till följd att min företrädare tillkaUade en delegation

-
DEFU - som fick stäUning som
granskningsorgan med uppgift bl. a.

-
att pröva uppgiftskrav, såväl
permanenta som tillfälliga, riktade mot företag eller kommuner från statliga
myndigheter,

-
att göra systematiska
genomgångar av befintliga uppgiftsraliner hos statliga myndigheter samt

-
att pröva uppgiftsraliner och
uppgiflssyflen inom statliga myndigheters verksamhetsområden.

Prop. 1981/82:118 14

DEFU
fick genom förordningen (1978:11) om prövning av myndighels uppgiftsinsamling
från företag, kommuner och organisationer också en myndighetsfunktion.
Förordningen har gällt under tiden den 1 febraari 1978-den 31 december 1980.

Enligt
min uppfattning har delegafionen utfört ett värdefuUt arbete. Genom relativt
begränsade åtgärder har delegafionen lyckats förenkla och begränsa
myndigheternas uppgiftsinhämlande. I delegationens belänkande lämnas, på basis
av den erfarenhet som delegafionen har skaffat sig, vikfiga synpunkter på
vilket analys- och planeringsarbete som bör föregå en myndighets beslut om
uppgtftsinsamling.

Det
har under den tid som delegationen har varit verksam också omvittnats alt
myndighelerna har funnit stort värde i samrådet med delegationen och fått en
starkt ökad insikt om de olika metoderna för uppgiftskravens avvägning och
vilja att söka samråd med uppgiftslämnama eller deras representanter. Systemen
med s. k. referensgrapper och andra kontakter med uppgiftslämnarna har
utvecklats och fördjupals och det har också förmärkts en strävan all inle
införa nya uppgiflskrav utan all samtidigt pröva möjligheten all minska eller
la bort elt annat uppgiftskrav.

DEFU
har också mot bakgnind av erfarenheter från myndigheternas uppgiftsinhämlande
pekat på behovet av att basuppgifter om företag och kommuner samlas i ett enda
register. Jag kommer i det följande att återkomma till frågan om ett
basregister över företag och andra organisafioner.

Innan
jag i del följande lar stäUning tUl DEFU:s förslag vUl jag först lägga fast
några grandläggande värderingar mot bakgrand av de erfarenheter som DEFU har
redovisat och de synpunkter som har framförts av remissinstanserna i deras
yttranden över DEFU:s belänkande.

Myndigheternas
uppgiftsinhämlande är från resurssynpunkl en belastning både för företag,
kommuner och myndigheter. Dessa måste ständigt kalkylera med nyttan av
alternativ användning av de resurser som las i anspråk. Belastningen måste
begränsas, men inle under den nivå som krävs för alt statsmakternas beslut
skall kunna förverkligas.

Medlen
för all minska uppgiflsinhämlandel får inle vara sådana all t. ex.
prövningssystem tillskapas som innebär en omfattande och tillkrånglad
handläggning av myndigheternas uppgiftsinhämlande. Inle heller får elt system
av regler skapas som ökar belastningen pä förelagen och kommunema. I stället
skall myndigheter och uppgiftslämnare samverka så all myndigheternas,
företagens och kommunernas intressen tillgodoses på bästa säll.

En
av DEFU:s huvuduppgifter enligt direkfiven var all lägga granden för en fortlöpande
bevakning av uppgiflsinhämlandel. Avsikten var alt de erfarenheter som vanns av
delegationens arbete, tUlsammans med resultaten av de kartläggnings- och
utredningsuppgifter som ålades delegationen, skulle kunna tjäna som underiag
för statsmakternas ställningslagande fill hur permanenta åtgärder på delta
område borde utformas.

Prop. 1981/82:118 15

DEFU
har övervägt tre alternativ för dessa åtgärder.

Del ena alternativet är
att med utgångspunkt i vunna erfarenheter utge råd och anvisningar till myndigheterna
hur uppgiflsinsamlingar skall planeras och genomföras.

Del andra alteraativet är
all liUskapa en myndighet, liknande DEFU, med uppgift att förhandspröva och
eflerhandsgranska uppgiftsinsamlingarna.

Det tredje allernalivet är
att utfärda en lag, som innehåller regler om samråd mellan myndigheterna och
företrädare för de uppgiflsskyldiga och regler för svarstider, anstånd och
befrielse.

Utredningen har för sin
del kommit fram till all man bör välja alternativet med en särskild lag och
detta alternativ förordas också av elt stort antal remissinstanser.
Företrädarna för de störte uppgiftsinhämlarna är däremot starkt kritiska mot
att en lag utformas på det sätt som DEFU föreslår. Alternativet med en
granskande myndighet har bara några få förespråkare. Några remissinstanser
anser att alternafivet alt utge råd och anvisningar är att föredra.

För
egen del får jag anföra följande.

Som min företrädare
framhöU i sill förslag till riksdagen om åtgärder för att underlätta förelagens
uppgtflslämnande m. m. (prop. 1976/77:115, FiU 1976/77:25, rskr 1976/77:268)
bör man också i fortsättningen i första hand lita till myndighetemas egen vilja
och förmåga all - var och en inom sitt ansvarsområde - bedöma vilken
information som behövs och i vilken utsträckning denna måste inhämtas från bl.
a. förelag och kommuner. Man kan vidare enligt min mening utgå frän att
myndigheterna numera - inte minst tUl följd av DEFU:s verksamhet - på ell helt
annat sätt än fidigare har insikt om nödvändigheten av att uppgiftsinhämlandet
avvägs med hänsyn till uppgiftslämnaraas problem. Det är å andra sidan
odiskutabelt att förutsättningen för att ett uppgiflskrav skall bli från alla
synpunkter rätt utformat bl. a. är alt det noga prövats hur uppgifterna skall
kunna las fram och redovisas av uppgiftslämnarna på ett så enkelt sätt som
möjUgt. En tillräckligt god information om detla kan myndigheterna sällan få
ulan all uppgiftslämnama själva eUer deras representanter - t. ex.
intresseorganisationer — får komma lill tals och ge sina synpunkter. Jag
tänker härvid inte minst på de små och medelstora företagen, för vilka
uppgiftslämnandet kommit att kännas särskilt betungande. Det är därför också
enligt min mening önskvärt med en uttrycklig bestämmelse om att myndigheterna
skall ta det samråd som behövs för att uppgiflslämnarnas intressen skall bli
tillräckligt beaktade. Om ett sådant samråd upprällhåUs mellan myndigheterna
och uppgiftslämnarna finns del enligt min mening inte någon anledning all
överväga ett alternativ som skulle innebära att en statlig granskningsmyndighet
återigen tUlskapas. Jag delar aUiså DEFU:s uppfattning all DEFU:s verksamhet nu
bör efterträdas av en författningsreglering.

Jag
ser som del väsentliga att myndighelema får en klar och entydig

Prop. 1981/82:118 16

föreskrift
om att de är skyldiga att samråda med organisation eller annan som företräder
de näringsidkare eller kommuner som skall lämna uppgiftema. Det bör
uttryckligen anges att samråd skall äga ram innan myndigheten beslutar om en
blankett för ett nytt uppgiflskrav eller om en inte endast obetydlig ändring i
en tidigare fastställd blankett. När det gäller myndigheternas
uppgiftsinsamlingar för statistik, tillsyn, kontroU m.m., vilka närmast bör
betecknas som enkäter till näringsidkare och kommuner, bör samrådet vara något
djupare. Det bör då också omfatta hur urvalet av uppgiftslämnare skall avvägas
och vid vilken tid enkäten bör genomföras. Samråd bör dock i vissa fall kunna
underlåtas. Jag tänker härvid i första hand på uppgiftskrav och blanketter av
så enkel beskaffenhet alt ett samråd är uppenbart obehövligt. Exempel på detta
är blanketter som tillsläUs sökandena i vissa fillståndsärenden för
komplettering av en uppgift som myndigheten vet att sökandena regelmässigt
från början inle lämnar på rätt sätt. Det bör också finnas en möjlighet att
underlåta samråd om tiden av olika skäl inte medger det. En myndighet bör dock
givelvis alltid söka planera sin verksamhet så att lidsskäl inle hindrar
samråd. Ett samråd bör också kunna underlåtas om det skulle stå i strid med
uppgifts-inhämlandets syfte, såsom ibland kan vara fallet vid revision eller
annan granskning som en myndighet har att företa.

I
anslutning tiU den här redovisade bestämmelsen bör också tas in en föreskrift
som mer allmänt anger efter vUka normer ett krav på uppgifter skall ställas. En
lämplig avvägning kan enligl min mening vara att ange att de uppgifter som
skall lämnas enhgt blanketten skall vara utvalda och definierade så att
uppgiftslämnandet begränsas till den information som behövs med hänsyn till
ändamålet och så att uppgiftslämnandet underlättas så långt möjligt.

Jag
vUl vidare ansluta mig tiil DEFU:s uppfattning att uppgiftslämnarna i
myndigheternas enkäter bör underrättas om enligt vilken bestämmelse de är
skyldiga att lämna uppgiftema. Om det inte föreligger någon uppgiftsskyldighet,
bör detla å andra sidan tydligt anges i enkäten. Det är givetvis i många fall
nödvändigt att inhämta uppgifter även om någon formeU uppgiftsskyldighet inle
föreligger. Delta gäller t. ex. verksamheter för vilka specialdestinerade
statsbidrag utgår. I enkäten bör det då klargöras för uppgiftslämnama vilka
syften som gör det nödvändigt att uppgifterna inhämtas.

Upplysning
bör också ges om vilka kategorier av uppgiftslämnare som omfattas av enkäten
och vad som skall iakttas när uppgifterna lämnas. Bestämmelser om detta bör
också las in i författningen. Jag biträder likaså DEFU:s förslag om att
myndigheten också skall vara skyldig att ange om samråd har skett och, om så är
fallet, med vem samrådet har ägt rum.

Del
är enligt min mening också befogat att följa DEFU:s förslag om en bestämmelse
som myndigheterna skall iaktta när de sätter ut den tid inom vilken en enkät
skall besvaras. DEFU har föreslagit att uppgiftslämnarna

Prop.
1981/82:118 17

normalt
bör ha minst tre veckor på sig. Jag anser all delta kan vara en lämplig
avvägning. Jag ställer mig ocksä posUiv liU utredningens förslag alt det hos
myndigheterna skall finnas en förteckning över planerade och beslutade enkäter
till näringsidkare och kommuner.

De
bestämmelser som DEFU har föreslagit bör enligt DEFU:s mening tas in i en
särskUd lag. Delta får enligl min mening bl. a. ses mol bakgrund av att DEFU
också föreslär ett förfarande som skulle innebära att samrådsfrågan i vissa
faU hänsköls lill regeringen och all särskilda bestämmelser om anstånd,
befrielse, vite och besvär gavs. Jag är emeUertid inle i dessa delar beredd att
ansluta mig till DEFU:s förslag. Somjag redan har antytt är det enligt min
mening lillräckligl all nu pröva effekterna av en författning som ålägger
myndighelerna en samrådsskyldighel och som samfidigt ger föreskrifter för
myndighelerna i vissa andra avseenden. Godtar man denna uppläggning blir det
fråga om en författning med föreskrifter som regeringen kan meddela i en
förordning. Jag föreslår att så sker.

All
jag inle nu föreslår några bestämmelser om anstånd eller befrielse bör inte få
någon praktisk betydelse. Enligl vad jag har erfarit tar myndighelerna slor
hänsyn till uppgiftslämnarens behov av anstånd, då han kan visa all han har svårigheter
att få fram uppgifterna inom utsatt lid. Jag vill också framhålla alt en
generell bestämmelse om rätt för myndigheterna att förelägga vite inte alllid
skulle överensstämma med de olika uppgiftsplikls-förfaltningarnas konslraklion.
Frågan vilka påföljderna bör vara om begärda uppgifter inte lämnas bör också i
fortsättningen regleras i dessa författningar, som dessutom i inte ringa
utsträckning lämnar myndigheterna möjlighet att i del särskilda faUel bestämma
i vilken män uppgiftslämnandet skall vara frivilligt eller förenat med
uppgiftsskyldighet.

Det
är min avsikt all senare föreslå regeringen att utfärda en förordning i
enlighet med den redovisning somjag nu har lämnat.

Förordningens
bestämmelser bör gälla förhållandet mellan å ena sidan stafiiga myndigheter och
å andra sidan näringsidkare och kommuner.

Det bör framhåUas all
förordningens bestämmelser inte kommer all omfatta myndigheter under riksdagen
och inte heller avses gälla för kommittéer eller särskilda utredare.
Bestämmelser om samråd bör dock enligl min mening finnas i fråga om kommittéema
och de särskilda utredarna. Detta behövs särskilt när det gäller utredningar
som förutsätter all uppgifter inhämtas i större utsträckning från
näringsidkare och andra uppgiftslämnare som inle sällan besväras med enkäter i
andra sammanhang. Enligl min mening bör emellertid denna fråga beträffande
kommittéerna och de särskilda utredarna ordnas på särskilt sätl. Jag anser
sålunda alt dessa normaU bör fä skyldighet att genomföra sitl uppgtflsinhämlande
i samräd med eller med hjälp av SCB. Kommitténs samråd med SCB skall naturUgtvis
innefatta frågan om vilket samråd med uppgiftslämnarsidan som behöver las. När
en kommitté eller särskUd utredare tillkallas och del kan förväntas att
utredningen måste byggas på inhämtade uppgifter, bör erin- 2 Riksdagen I98II82. I samt. Nr
118

Prop. 1981/82:118 18

ran
om denna samrådsskyldighel med SCB tas in i direktiven. Bestämmelser om
skyldighet för kommittéer alt samråda med SCB finns redan. Jag tänker härvid pä
förordningen (1978:620) om samråd med SCB i frågor rörande statistikproduktion,
m.m. Bestämmelserna om samräd i denna förordning är särskill inriktade på
insamlingar av statistisk natur och torde läcka en mycket slor del av de
uppgiftsinsamlingar som görs av kommiltéer. Enligl milt förslag kommer
samrådsskyldigheten all omfatta alla slags uppgiflsinsamlingar. Undantag bör
dock kunna göras i fall då företrädare för uppgiftslämnarna ingär i kommUtén.

Som
jag nyss har sagt kommer förordningens bestämmelser att gälla de statliga
myndigheternas inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner. Jag
delar säledes DEFU:s uppfattning all uppgiftsinhämlandet från organisafioner av
olika slag inle har en sådan omfattning att det behöver regleras. Med kommuner
avser jag såväl borgerliga primärkommuner och landstingskommuner som kyrkliga
kommuner. DEFU har i sUt betänkande och i lagförslaget använt sig av begreppet
företag och andra näringsidkare. Enligl min mening bör man emellertid ulan
praktisk olägenhet kunna begränsa förordningens gillighelsområde lill att avse
uppgiftsinhämlande från - utöver kommuner - näringsidkare. Del måste nämligen
vara sällsynt att en näringsidkare ej är all anse som elt förelag.

Som
jag förat har framhållit har DEFU:s verksamhet medfört en betydande
förbällring vad gäller de uppgiftsinhämlande myndigheternas hänsynstagande
lill uppgiflslämnarnas problem. De av mig nu förordade åtgärderna bör få fill
följd all ytterligare förbättringar kan uppnås. Jag kommer emeUertid all med
uppmärksamhet följa den fortsalla utvecklingen på del aktuella området.

Som
jag har antytt i det föregående är mina förslag inle sådana alt de kräver
riksdagsbeslut. Jag anser emellertid — med tanke på frågans allmänna intresse
och mol bakgrand av riksdagens tidigare behandling av hithörande frågor — all
del är lämpligt alt riksdagen får tillfälle alt ta del av vad jag nu har anfört
rörande de åtgärder som enligt min mening bör vidtas för alt begränsa och
förenkla näringsidkares och kommuners uppgiftslämnande.

3
Basregister över företag och organisationer

3.1
Bakgrund

På
grundval av en utredningsrapport från siatskonlorel om enhetlig identifiering
av juridiska personer m.fl. infördes år 1975 organisationsnumret som
idenlilelsbeteckning för i första hand juridiska personer saml enheter inom
statlig och kommunal förvaltning. Bestämmelser härom finns i en särskild lag
(1974:174) om identilelsbeleckning för juridiska personer m.fl.

Prop. 1981/82:118 19

Regeringen
uppdrog den 3 november 1977 åt statskontoret att utreda behovel av samordnad
registrering av uppgifter om förelag och organisationer. Statskontoret
redovisade sin utredning i en rapport (1979:28) Or-ganisationsregisler —
förstudie av förulsällningarna all förenkla och förbättra uppgiflsinsamling,
registrering och avisering av dala om företag och organisationer.

Förstudierapporten
redovisar vilka organisationer och förelag som registrerar uppgifter om
företag och vilka uppgifter av baskaraklär som finns i dessa register. Av
rapporten framgår bl.a. all den nuvarande splittrade insamlingen och
registerhållningen av basuppgifter om företag och organisationer innebär ett
avsevärt merarbete för såväl myndigheter som uppgiftslämnare. Statskontorets
kartläggning av företagsregister i Kronobergs län visar all dubbelarbetet i
behandlingen av basdala där uppgår till 2-3 årsarbetskrafter. Statskontoret
föreslår i rapporten all ell för samhället gemensamt basregister inrättas för
alt därigenom åstadkomma förenklingar och förbättringar i uppgiftslämnande och
registrering.

Mot
bakgrand härav uppdrog regeringen den 10 april 1980 åt statskontoret att i
samråd med SCB och RSV utreda och lämna förslag lill ell register med
grandläggande uppgifter om förelag och organisationer, ett s. k. basregister.

Utredningsuppdraget
har utförts av en särskild projektgrapp inom statskontoret i samarbete med RSV
och SCB. Gruppen har arbetat under namnet basregisteralredningen (BASUN).

3.2
Basregisterutredningens förslag

Statskontoret
lämnade den 2 juli 1981 i en rapport (1981:11) Basregister över förelag och
andra organisationer - ell principförslag förslag lill hur ett basregister kan
byggas upp, vad det bör innehålla, var ansvaret för registret bör ligga, hur
verksamheten kring registret bör organiseras saml hur del fortlöpande skaU
aktualiseras och utnyttjas.

ParaUelU med
statskontorets arbete har RSV genomfört en utredning om samordnade rutiner för
insamling och registerföring av förelagsuppgtfter inom skatte- och
avgiftsväsendel. RSV:s utredning redovisar också förslag lill förenklingar för
nystartade förelag i deras kontakter med skatte- och avgiftsväsendet.

BASUN föreslår att
basregistrel utformas så alt innehållet begränsas lill de objekt
(företag/organisationer, arbetsställen) och de uppgifter (basuppgifter) som är
mest efterfrågade av olika användare. Därigenom underlättas underhållet och
registret kan hållas offenfiigl och öppet för många användare. Enligt
utredningens förslag bör basregistrel omfatta

a)
alla företag och andra
organisafioner som lUldelals organisationsnummer (aktiebolag, handelsbolag,
föreningar, myndigheter m.fl.)

b)
alla personer som registrerat
enskild firma i handels- och föreningsregistren

Prop. 1981/82:118 20

c)
alla fysiska personer som ulan all ha inregistrerad firma bedriver rörelse
eller har någon anställd dvs. uppfyller ett eller flera av följande krav

— är
registrerad för mervärdeskall

— är
registrerad för B-skatt i inkomstslaget rörelse

— har
taxerats för inkomster i inkomstslaget rörelse

— är
registrerad i RSV:s arbelsgivarregisler.

I
registret skall finnas uppgifter om företaget/organisationen som juridisk
enhel (institutionell enhet) och om de lokala enheter (arbetsställen) där
företaget/organisationen bedriver verksamhet.

För
varie enhet skall registret innehålla uppgifter om idenlitelsnummer, namn, adresser,
telefonnummer, juridisk form, antal arbetsställen, bransch samt antal anställda
(uttryckt i storleksklasser).

Målsättningen
är all uppgifterna lill basregistrel samlas in enligl principen alt en uppgtfl
skall samlas in en gång lill ett ställe. Uppgifterna samlas i första hand in
via befintliga rutiner främst via skalleförvaltningen. Via skattemyndigheterna
insamlas namn (från subjektregislrerande myndighet) postadress (från poslen),
branschkoder och uppgift om anlal anställda. Telefonnummer föreslås på sikt bli
insamlade direkt via televerket. Genom alt utnyttja dagens system och rutiner
kan kostnaderna för ett basregister-syslem hållas nere samtidigt som
uppgiftslämnandet begränsas.

Grandläggande är del av
RSV lagda förslaget om de lokala skaltemyndigheterna som samordnande insamlare
och registerförare av basuppgifter hänförbara lill insfitutionella enheter
(juridiskt ansvariga enheter). SCB skall ha en viktig roll som samordnande
insians för registerföring av uppgifter om arbetsställen. Utöver de uppgifter
om företag med ett arbetsställe som SCB får från skatteförvaltningen skall SCB
liksom i dag via enkäter inhämta uppgifter om arbetsställen inom förelag med
flera arbetsställen inkl. arbelssläUen inom offenllig sektor. Uppgifter om
dessa arbetsställen finns inle i skattemyndigheternas register. SCB ansvarar
för att varje arbetsställe kan föras lill en viss insfitufionell enhet. BASUN
föreslår alt alla arbetsställen som hör till en viss institutionell enhet
tilldelas ett löpnummer som fogas tUl organisationsnumret/personnumret för den
institutionella enheten. SCB ansvarar för nummersällning av arbetsställen och
för att innehållet i arbelsställeregislret löpande anpassas till de förändringar
som sker i skatteregistren.

Genom
skatteförvaltningens insamling av uppgifter om inslilulioneUa enheter och SCB:s
registerföring av arbetsställen kan elt syslem skapas som tillgodoser många
användares krav på regislerenheler och basuppgifter.

För
alt användarna skall få tillgång till basinformation på ett smidigt och
effektivt sätt krävs att basregistret får en lämplig utformning fill grund för
avisering och övrig service i anslutning lill registret. BASUN har vägt för-och
nackdelar med all välja dalamaskincentralen för administrativ dalabehandling
(DAFA) resp. SCB som ansvarig för spridning av uppgifter ur elt

Prop. 1981/82:118 21

basregister.
Utredningen har slutligen stannat för all föreslå all DAFA tilldelas ansvaret.
Härigenom hamnar basregistrel hos en neutral organisation (utan direkt
intresse av att använda basregistret för egna ändamål) med tekniska och
organisatoriska resurser för att ge användarna en god service. Redan i dag
finns det statliga person- och adressregistret (SPAR) hos DAFA.

Basregistrel bör enligl
BASUN:s uppfattning i första hand användas som aktualiseringsregisler för andra
statliga företagsregister. Därmed kan dagens dubbelarbete med att samla in och
registrera basuppgifter hos olika myndigheter minskas. Basregistrel bör dock
även kunna användas av intressenter utanför den offentliga sektorn.

Regisleransvarig myndighel
skall inte ges ensamrätt all sprida basuppgifter om företag i samhället. De
privata spridningsregisler hos direktreklam- och kredUupplysningsföretag som
finns i dag bör kunna finnas kvar och sprida säväl basuppgifter som andra
uppgifter om företag. De som för sådana register bör dessutom få möjlighet att
mol avgift löpande hämta aktueUa basuppgifter från det föreslagna basregistrel.

Basregislrels omfattning,
innehåll och spridning bör regleras genom en författning som föreskriver vilka
uppgifter som skall ingå i registret, vilka myndigheter som svarar för
jnsamling, registrering och registerföring av basuppgifterna och hur
uppgifterna skall spridas.

Ett basregister får
effekter för uppgiftslämnare, uppgiftsinsamlare, registerförare,
spridare/distribulörer och användare. För förelagen minskar uppgiftslämnandet
lill olika register särskill vid adressändringar.

Olika myndigheters arbele
med uppgiflsinsamling och registerföring av företagsuppgifter torde komma att
minska. De lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter ökar dock genom att
flertalet basuppgifter insamlas via skatteadminislrafionen. Omfattningen av
SCB:s enkäter lill privata förelag bedöms minska nägol. Subjektregislrerande
myndigheter behöver inle använda egna adressändringsraliner och basregistrel
ger bättre underlag för gallring av olika företagsregister.

Samhällets förvaltnings-
och serviceorgan — l.ex. arbetsförmedlingar, yrkesinspektioner, regionala
utvecklingsfonder — som i sin verksamhet behöver få kontakt med
företag/arbetsställen kan lättare fullgöra sina arbetsuppgifter om kvalitén på
befintliga förelagsregister ökas genom införande av ett basregister. Genom
bättre överblick över hela förelags-/ arbelsställebeslåndet minskar också
behovel av särskilda branschregisler.

Genomförandefidpunklen för
ett basregister är beroende av det säll på vilket andra myndigheter, l.ex. RSV,
patent- och registreringsverket (PRV) och SCB, utvecklar sina register. Mol
bakgrand av det utvecklingsarbete som pågår bl. a. inom RSV har BASUN bedömt
del som möjligt alt ta ell basregister i drift under år 1984. Under åren 1982
och 1983 bör vissa fördjupade utredningar och viss försöksverksamhet kunna ske.

BASUN
framhåUer vikten av all arbetet med att samordna dagens

Prop. 1981/82:118 22

företagsregister
bedrivs kontinuerligt och föreslår därför att utredningens arbete fortsätter.
BASUN föreslår att detta arbele sker i samråd med RSV och SCB och i nära
kontakt med övriga intressenter i det fidigare utredningsarbetet.

Rapporten
har remissbehandlats och en förteckning av remissinstanserna och en
sammansläUning av deras yttranden bör fogas lill regeringsprotokollel som
underbUaga 1.3.

Såväl
RSV som SCB tillstyrker i samrådsyttranden över statskontorets rapport de
föreslagna principerna för uppbyggnad av ett basregister över företag och
organisationer.

RSV
framhåller bl.a. all del är väsentligt alt basregistrel begränsas till alt
innehålla väldefinierade, stabila och standardiserade termer. Detta är särskiU
viktigt med hänsyn lUI alt basuppgifterna insamlas via olika ADB-system för
specifika verksamhetsområden saml all uppgifterna skall användas inom flera
olika verksamhetsområden med sina specifika krav och önskemål. Vidare påpekar
RSV all förslaget ställer betydande resurskrav på skatteförvaltningen både
beträffande utveckling och underhåll av ADB-system och del löpande berednings-
och registreringsarbelel på lokal skallemyndighel (LSM) och att denna fråga
bör belysas yllerligare.

RSV
förordar DAFA som ansvarig myndighel för registerhållning och spridning av
basuppgifter. SCB, å sin sida, anser det lämpligt att SCB svarar för dessa
uppgifter. Skälen härtill är flera, bl. a. att basregistrel har myckel nära
anknytning fill arbelsställeregislret. Detta register blir ell betydande inslag
i basregistrel. Den myndighel som svarar för registerföring bör också, enligt
SCB, ha ansvaret för spridningen av uppgifter. Annars uppstår en oklar
ansvarsfördelning. SCB framhåller också att om registerföring och spridning
föriäggs lill olika myndigheter blir organisationen komplicerad och mycket lid
och kraft behöver då läggas på alt lösa problem som uppslår genom alt arbetet
organiserats på detta sätl. Vidare är del här fråga om en ur leknisk synpunkt
betydligt mer svårhanterlig materia än för individregisler som l.ex. SPAR,
nägol som enligl SCB ställer mycket stora krav på kunskaper om innehållet i
registret och dess användbarhet för olika ändamål.

DAFA
har i skrivelse den 12 juli 1981 till statskontoret framhållit att man är
beredd att la ansvaret för basregistrel och alt man har goda möjligheter all
tillgodose statsnyttans krav pä rationalitet, kvalitet och kostnadsbesparingar
saml näringslivels önskan om ambitionshöjningar i sin register-värd.

DAFA
pekar vidare pä sina erfarenheter som registerförare av centrala databaser. I
dag finns hos DAFA dalabaser såsom SPAR, Rällsdala och flera
myndighelsspecifika dalabaser med spritt användande. DAFA har även
driftansvaret för RSV:s organisalionsnummerregisler.

DAFA
påpekar också att man har erfarenhet av liknande registeruppbyggnader. DAFA
har exempelvis byggt upp och konslraeral PAR (pos-

Prop.
1981/82:118 23

tens
adressregister) för drift på en minidator. Vad avser SPAR-ljänster finns i dag
kommunikationsnät för direktkopplingar mellan DAFA och polisväsendet resp.
försäkringsbolagen. Denna nätstruktur kan även användas för basregistrel.

DAFA
framhåUer all det är av stor vikt alt huvudmannaskap och registeransvar är
samlat saml att det är lämpligt att man vid uppbyggnaden av registret inrättar
en styrgrupp och en referensgrapp, vilka då bör bli part sammansatta.

3.3 Tidigare
riksdagsbehandling av basregisterfrågor

I
riksdagen har flera ledamöter från olika partier motionerat om behovel av
särskilda branschregister inom vissa näringsgrenar, l.ex. vad gäller
bilverkstäder och byggbranschen. Registren behövs enligl motionärerna för all
komma lill rätta med ekonomisk brottslighet och illegalt beleende från vissa
näringsidkares sida. Riksdagen har dock beslutat att avslå motionerna. I
näringsutskottets belänkande (NU 1980/81:39) - med anledning av motioner om
branschregister och etableringskontroll - har utskotlel framhållit att
tillkomsten av ell basregister i väsenfiig mån tillgodoser de syften som
motionärerna vill främja. Resultatet av utredningsarbetet kring ell basregister
borde enligl utskottets mening avvaktas innan man log ställning lill om
särskUda register över vissa branscher skulle inrättas. Senare har även
justitieutskottet i sitt betänkande (JuU 1980/81:21) gjort samma bedömning soni
näringsulskoltet vad gäller inrättandet av särskilda branschregister.

Frägor
med anknytning lill basregislerförslagel och RSV-ulredningens förslag har under
innevarande riksarbete bl.a. lagils upp i motionerna 1981/82:239
(ElableringskontroU), 1981/82:1497 (Etableringskontroll), 1981/82: 1492
(Utredning om branschregisler) och 1981/82; 1583 (Åtgärder mol ekonomisk
brottslighet).

3.4 Pågående
utredningsarbete

Vissa
av RSV-ulredningens förslag prövas i en försöksverksamhel i tre län under år
1982. I försöken är de lokala skattemyndigheterna gemensam insamUngsmyndighel
för en samlad skalle- och avgiftsanmälan för nystartade förelag. En ny
informationsbroschyr för nystartade förelag prövas liksom förbättrade ratiner
för aviseringar inom skatteförvaltningen.

Vidare
prövas den av BASUN föreslagna adressändringsrulinen för förelag.

Försöken
bedrivs gemensamt av statskontoret och RSV i samarbete med postverket och SCB.

Statskontoret
arbetar - i samråd med RSV och SCB - fortsättningsvis med att komplettera
tidigare utredningsmaterial inom BASUN. Avsikten

Prop. 1981/82:118 24

är
att en rapport skaU föreligga vid årsskiftet 1982-1983. RSV bedriver vidare ett
internt projekt, vars förslag har blivit grundläggande för BASUN. RSV:s
utredning kommer att leda till en samordnad företagsre-gislrering inom
skatteadministrationen. PRV utvecklar under är 1982 ett ADB-system som skall
stödja bolagsbyråns verksamhet. Länsstyrelsen i Stockholms län bedriver
utvecklingsarbete för att lägga över handels- och föreningsregistrel till ADB.

Regeringen
har vidare beviljat medel till SCB för att verket skall undersöka vilka
åtgärder som kan vidtas för att man skall bibehålla den höga kvalitet på
arbetsslälledelen i del centrala företagsregistret som arbetet med folk- och
bostadsräkningen 1980 medförde.

Utvecklingsprojekt
bedrivs i övrigi beträffande bl. a.

— yrkesinspektionens
arbelsställeregister och yrkesskaderegisler

- arbetsmarknadsstyrelsens
företagsregister

— de
regionala utvecklingsfondernas företagsregister

- statens
pris- och kartellnämnds (SPK) butiksregisler.

3.5
Föredragandens överväganden

I
oUka sammanhang, bl.a. i statskontorels utredningar, har påtalats brister vad
gäller samhällets rutiner för registerföring av förelag och organisafioner.
Det rör brister i såväl befintliga registers kvalitet och aktualitet som
administrativ samordning och standardisering av de olika företagsuppgifter som
samhället behöver.

För förelagen är
uppgiftslämnandet många gånger onödigt komplicerat. Allt fler
samhällsfunktioner behöver tillgång lill företagsuppgifter för planering,
tillsyn, kontroll, service, informationsspridning m.m. Förelagen måste i dag
undertälla en mängd myndigheter då exempelvis adress eller verksamhetsform
ändras. BASUN:s förslag syftar till att en uppgift skall samlas in en gäng och
lill ett ställe. Detla skulle påtagligt förenkla förelagens uppgiftslämnande.
En positiv effekt för myndighelerna bör vara all kvaliteten på samhällets
företagsregister ökar, genom att ett fåtal klart preciserade uppdateringsvägar
ersätter de otaliga informationsvägar som i dag brukas.

Basregistrel
skall kunna utnyttjas av de myndigheter, förelag och organisationer som i dag
äjourför egna register. Basregistret kan härvid användas för aktualisering av
basuppgifter i egna register saml användas för gallring, urval m. m. 1 några
fall kan basregistrel helt ersätta befintUga eller planerade register.
Basregistret skall dessutom kunna betjäna de som inle har egna register och som
behöver t. ex. adressuppgifter för all nå en viss grupp av företag.

Flertalet
remissinstanser har också - bl.a. på dessa grunder - varit positiva till
principen att införa elt basregister för företagsuppgifter. Ett anlal
myndigheter hävdar dock att ell basregister - med en sä begränsad

Prop.
1981/82:118 25

omfattning
som BASUN föreslår - inle skulle underlätta deras egen registerföring. Eftersom
dessa myndigheter mäsle ha tillgång lill väsentligt fler uppgifter om förelagen
kan även basuppgifterna i dessa fall insamlas direkt. Andra remissinstanser
uppger alt kostnaderna för beredning, insamling och spridning av basuppgifter
noga måste prövas mol den användning som basregistrel kan få. Att ändra
befintliga rutiner medför kostnadsökningar, framför allt för
skatteadministrationen som enligt förslaget skall samla in flertalet
basuppgifter.

Ralionaliseringsvinsterna
inom den offenfiiga administrationen är svårbedömbara och intäkterna från en
försäljning av förelagsuppgifter till olika användare är också svåra all
uppskatta, eftersom det är en marknad där konkurrens finns.

En remissinstans —
särbarhetsberedningen - har vidare anfört all tillkomsten av ell basregister
väsentligt ökar sårbarheten genom den öppna tillgången till vikliga
förelagsuppgifter.

För
egen del vill jag anföra följande.

Stora
ansträngningar pågår sedan några år tillbaka för alt förbättra samhällets
ratiner för uppgiflsinsamling och registerföring. På uppdrag av regeringen
arbetar statskontoret med dessa frägor och kompletterar tidigare gjorda
utredningar. Vidare kan nämnas de samordningsåtgärder som skatteadminislrafionen
nu på försök prövar i tre län och vilka avser att pröva lokal skallemyndighet
som samordnad myndighel avseende dalainsamling från företagen. Ell annat
exempel är SCB:s arbele med del centrala företagsregistret. Den nuvarande höga
kvaliteten på detta register -som är en följd av den avslutade folk- och
bostadsräkningen 1980 -bibehålls genom olika insatser. Patent- och
registreringsverket inför under år 1983 elt ADB-stöd vid bolagsbyrån, för att
bl. a. minska ärendebalanser och handläggningstider. Liknande projekt pågår vid
handels- och föreningsregistrel i Stockholm.

Jag
ser positivt på del utvecklingsarbete som pågår på olika håll i
statsförvaltningen för alt åstadkomma effektiviseringar när del gäller registreringen
av företag. Mycket arbele återstår dock innan rationella och ändamålsenliga
ratiner över lag har skapats. Jag anser all principerna bakom BASUN:s förslag
är väl ägnade att ligga fill grund för det fortsatta samordningsarbetet, som
sålunda bör bedrivas i huvudsak enligl de riktUnjer som har skisserats. All
skapa enhetliga uppdaleringsvägar och ell basregister av föreslagen utformning
bör enligl min mening vara en för samhället angelägen åtgärd.

Jag
finner del också naturligt alt insamlingen av basuppgifter i huvudsak handhas
av de lokala skallemyndigheterna och all uppdaleringsvägarna -i likhet med
utredningens förslag - bygger på de redan i dag existerande ralinema inom
skatteadministrationen, SCB, postverket, televerket m.fl. En direkt uppdatering
av basregistrel frän akliebolagsregisler, handels-

Prop. 1981/82:118 26

och
föreningsregisler m.m. kan visserligen ha vissa principiella fördelar men
kräver en betydligt störte omställning av berörda myndigheters verksamhet. Jag
vill i delta sammanhang peka på fördelen med all insamling och
kvalitetskontroll av basuppgifter görs så nära uppgiflslämnaren som del är
möjligt. Därmed utnyttjas den samlade kunskap som finns på regional och lokal
nivå.

Den
stora fördelen med elt basregister är dock enligl min mening all det kan utgöra
en grandslen för en mer samordnad dalainsamling. Därmed kan en bättre och
jämnare kvalitet på uppgifterna vid samhällets registrering av förelag
åstadkommas. Genom en förbättrad tillgång lill basuppgifter kommer
myndighelerna all få lättare kontakt med företag i sin verksamhet. Detta medför
större möjligheter för dem att fullgöra sina myndighetsuppgifter. På
motsvarande säll har näringslivet behov och nytta av lättillgängliga uppgifter
om förelagen för sin verksamhet.

Vidare
kommer basregistrel all kunna ligga lill grund för sådana register hos
myndigheterna som inrättats för ändamål såsom planering, forskning, tillsyn,
information m.m.

Basregistrel
kommer inte alt eUminera behovel av oUka typer av branschregisler, men bör
enligl min mening avsevärt underlätta registerhållningen för dessa.
Basregistrel lorde även underlätta för privata organisationer och förelag att
få kännedom om storlek, sammansättning och lokalisering av för dem intressanta
grapper av förelag och att sprida information till - och få kontakt med - andra
företag.

Kostnaderna
för det föreslagna basregistrel måste självfallet begränsas så långt möjligt
med tanke på den statsfinansiella situationen. Jag anser, i likhet med
utredningen, att de kostnader som är förenade med basregistrel bör läckas av en
särskild avgift som las ul på varje förmedlad företagsuppgift.

BASUN
har preliminärt bedömt investeringskostnaderna för fortsatt utredning,
systemkonstruktion och maskininvestering tiU ca 6 milj. kr. Av dessa
investeringskostnader beräknas berörda myndigheter själva finansiera närmare 4
milj. kr. genom att befintliga utrednings- och utvecklingsresurser utnyttjas.

Verksamheten
bör bedrivas med målsättningen att den skall vara självfinansierande. Vissa
myndigheter fär kostnader för att köpa uppgifter frän registret. Å andra sidan
bör dessa myndigheter kunna sänka sina egna kostnader för registerhållning och
åjourföring.

Vad
gäller förslagets inverkan på samhällets sårbarhet gör jag inte samma
bedömning som särbarhetsberedningen. Den ökade kvaliteten och tillgängligheten
i företagsregislreringen lorde endasi myckel margineUt påverka
föratsättningarna för sabotage och krigsskadegörelse mot vår industri. Inga
sekrelessbelagda uppgtfter skall enligl förslaget ingå i registret. Denna typ
av frågor bör dock ägnas särskild uppmärksamhet vid det fortsatta
utredningsarbetet.

Prop.
1981/82:118 27

Registrets
omfattning bör i likhet med utredningens förslag omfatta alla företag och
organisationer som tilldelats organisationsnummer, alla personer som
registrerat enskild firma i handels- och föreningsregistren och alla fysiska
personer som, ulan alt ha inregistrerad firma, bedriver rörelse eller har någon
anställd (med undanlag för anställda i husligt arbele).

Man
bör emellertid undvika att registrera fysiska personer som endast tiltfälligl
har någon anställd, t. ex. för reparationer i hemmet. Jordbrakare och
fastighetsägare bör ingå i registret. Enligt min mening bör man dock undvika
att i registret införa småhus- och fritidshusägare saml personer som med ringa
omsättning har taxerats för inkomst av jordbruk eller annan fastighet.

Registrets innehåll har
kommenterats av många remissinstanser. Nägra betonar all enbart ett fätal väl
definierade basuppgifter bör ingå i ett kommande basregister. Andra menar att
BASUN:s förslag är väl avvägt. En tredje grupp av remissinstanserna påpekar att
fler uppgifter - l.ex. ägarappgifler - mäsle ingå i registret för all del skall
få en bred användbarhet.

Jag
anser att såväl uppgifter om förelaget/organisationen som dess arbetsställen
bör ingå i registret. Registret skall innehålla identifikationsuppgifter,
namn/arbelsslällebenämning, adressuppgifter, kod för juridisk form,
regislreringsort, branschfillhörighet, anlal anställda (slorleksklass) samt
slatusmarkeringar såsom aktiv eller vilande. Vidare kan eventuella
kompletterande uppgifter tillkomma såsom telefonnummer, annan benämning,
bifirma/paralleUfirma, eventuell koppling lill annan idenfilet saml
kompletterande branschkod eller annan beskrivning av verksamheten.

Innan
basregislrels innehåll fastställs mer i detalj bör del i det fortsatta
utredningsarbetet beaktas vad remissinstanserna anfört. Många remissinstanser
har i. ex. begärt alt ägare/firmalecknare bör ingå i registret. Det är även min
åsikt all detla är en basuppgift av mer allmänt intresse. Enligt utredningen är
del dock svårt att med nuvarande rutiner få fillräcklig kvalitet och aktualitet
pä eventuella ägarappgifler i basregistrel. Risk finns därför all det i vissa
fall skulle spridas gamla eller t. o. m. felaktiga uppgifter via basregistrel.
Införande av ägarappgifler i basregistrel bör därför ske först då
kvalitetskravet kan uppfyllas. Vidare bör integritetsfrågorna noga belysas
innan en ägaruppgifl införs.

Jag finner i likhet med
mänga remissinstanser all starka skäl talar för en författningsreglering av
registrets utformning och användning m. m. Även andra författningar kan
emellertid behöva ändras. Mol denna bakgrand anser jag all berörda myndigheter
bör utarbeta ell samlat förslag lill författningsreglering i samråd med
dalalagsfiftningskommiltén. En utgångspunkt bör härvid vara all största möjliga
öppenhet bör eftersträvas vad gäller registrets basuppgtfter.

Jag
avser alt återkomma till regeringen i fråga om den slutliga utformningen av
basregistrel och med förslag fill uppdrag ål berörda myndigheter angående det
fortsatta utredningsarbetet.

Prop. 1981/82:118 28

Innan
jag går in pä frägan om vilken myndighel som skall vara ansvarig för registret
vill jag något beröra frågan om registerföringen skall vara central eller
regional. Nägra länsstyrelser har framhållit alt en regional registerföring av
registret är all föredra framför en central lösning. Länsdatorerna borde
enligt denna ordning utnyttjas om driften förlades regionall.

BASUN
har inle belyst konsekvenserna av en regional registerföring. Enligt
utredningens förslag kommer flertalet uppgifter alt uppdateras via terminal
till del centrala skalleregistrel. Genom tidigare beslut (prop. 1975:57, SkU
1975:32, rskr 1975:230) skall emellertid förelagsuppgifter som finns i del
centrala skalleregistrel även vara regionall tillgängliga pä länsdalorerna. Del
lorde därför, enligl vad jag har erfarit från berörda myndigheter, vara möjligt
alt utnyttja länsdatorerna och deras register för länsvisa bearbetningar. För
många myndigheter och andra användare är del en fördel all kunna hämta aktuella
företagsuppgifter från ett register. Vidare har jag inhämtat alt denna lösning
ocksä är lämplig i de fall maskinell avisering från exempelvis patent- och
registreringsverket kommer att införas. En central lösning innebär fördelar
beträffande registerföringen av större förelag med verksamheten spridd över
flera län. Jag har därför stannat för att registerföringen skall vara central.
Länsstyrelserna skall dock beredas lUlgång lill de uppgifter som de själva har
lämnat in. Genom tidigare beslut skall ell s. k. organisationsregister kunna
föras regionalt. Länsdatorerna bör därtor kunna användas för utdrag ur eller
kompletteringar av del centrala företagsskalleregisiret.

Beträffande
ansvaret för registret föreligger tvä alternativ - SCB eller DAFA.

Den
myndighel som ansvarar för spridning av basuppgifter bör enligl utredningen
även vara ansvarig för registret i dalalagens mening. Användaren fär därigenom
en entydig kontaktyta då del gäller att ställa krav på registrets kvalitet och
tillgänglighet.

Utredningen
anser alt båda myndighelerna ur leknisk synvinkel har lika goda möjligheter all
ansvara för aviseringsdelen av ett basregister.

Vad
särskilt gäller SCB har denna myndighet goda kunskaper och betydande
erfarenhet när det gäller all föra register över företag och arbetsställen.
Samma mått av kunskaper och erfarenheter saknas f. n. hos DAFA. Å andra sidan
har DAFA en väl fungerande marknadsorganisalion som har vidareutvecklats
framför alll genom arbetet med SPAR. DAFA har dessutom utvecklat ett
omfattande terminalnäl för åtkomst lill de stora centrala dalabaser (Rällsdala,
SPAR m.fl.) som DAFA i dag har driftansvar för.

Omkring
hälften av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har förordat SCB
som ansvarig myndighel. Skälet härtill är alt SCB har stor kunskap om
företagsregistrering. Många remissinstanser har ocksä framhållit att, eftersom
SCB ändå kommer att medverka genom registrering och kontroll av uppgifter, SCB
bör vara den mest lämpade myndigheten för alt ta elt huvudansvar för
registret. Några remissinstanser har

Prop.
1981/82:118 29

motsatt
uppfattning och ser DAFA:s "neutraUlet" som en fördel när del gäller
registerhåUning och spridning av basuppgifter.

För egen del anser jag
kunskap och erfarenhet av förelagsregislrering vara elt mycket tungt vägande
skäl vid valet av ansvarig myndighel. Framför allt under uppbyggnads- och
genomförandeskedel är denna kunskap av stort värde för möjligheterna all
snabbt få ell fungerande basregis-ler till slånd. Ell basregister med den
föreslagna uppbyggnaden kräver stort kunnande om företagsslraklurer. SCB har i
egenskap av registerförare för arbetsställen slor kompelens inom detta område
och därmed erfarenhet av de arbetsuppgtfter som är förknippade med
uppdateringen av ell sådant register. Vidare har SCB i dag ett fungerande
ADB-system för spridning av uppgifter ur det centrala företagsregistret, vilket
bl. a. ulnylljais för service lill kommunerna. Därför anser jag all SCB t. v.
bör få ansvaret för registerhållning och spridning av uppgifter frän
basregistrel. Däremot bör DAFA:s utbyggda terminalnäl kunna utnyttjas för att
ge lerminalanvändare åtkomst till registret. Jag tänker då exempelvis på de
kunder som redan i dag har anslutit sig till DAFA:s terminalnät för att få
tUlgång fill information i SPAR-regislren. Frågan om hur spridningen av
uppgifter ur basregistrel skall ske bör utredas ytteriigare. Jag avser alt
återkomma till regeringen i denna fråga.

Regeringen
har uppdragit åt stalskontoret all i samräd med SCB och RSV fortsätta arbetet
med all vidareutveckla och pröva en samordning av registerföringen av förelag
och arbetsställen i statsförvaltningen. Vidare skall en försöksverksamhel
avseende samordnade datainsamlingsruliner prövas inom skalteförvaltningen.
Resultatet av statskontorets ulredningsarbele och en utvärdering av
försöksverksamheten skall avrapporteras fill regeringen före utgången av år
1982.

Avslutningsvis
vill jag också nämna att jag har noterat ett positivt intresse från flera
remissinstanser att medverka i det fortsatta utrednings-och samordningsarbetet.
Detla intresse bör las lill vara av de myndigheter som arbetar med dessa
frågor.

För
ärenden rörande investeringar i stafiiga ADB-system gäller en särskild
förordning (1981:266). Utredningsarbetet bör fortsättningsvis bedrivas enligl
denna förordning. Mol bakgrand av min tidigare redovisade inställning lill ell
basregister avser jag emellertid all föreslå regeringen alt falla ell principbeslut
om inrättande av ell sådant register. Elt sådant beslut skulle göra det möjligt
att bestämma vilken myndighel som skall vara regisleransvarig. Därmed kan del
fortsalla utredningsarbetet bedrivas i samarbete med denna myndighel. Ett
principbeslut medför också att del utredningsarbete som redan nu pågår på många
håll kan inriktas efter den bestämda föralsältningen all elt basregister skall
inrättas.

Det
är f.n. inte möjligt all bestämma tidpunkten när basregistret kan sättas i
drift. Den blir bland annat beroende av hur det fortsatta uiveckUngsarbetel
utvecklas.

Prop. 1981/82:118 30

4
Skattefrågor

Som
jag redan har nämnt kommer jag senare i dag all redovisa förslag lill ändringar
på beskallningsområdel som särskill berör de mindre och medelstora förelagen.
Förslagen bör sedan lagrådels yttrande inhämtats föreläggas riksdagen senare i
vår. De nya reglerna har del gemensamma syftet att underlätta dessa förelags
försöijning med riskkapital. Jag vill i sammanhanget också erinra om att
regeringen nyligen har beslutat förelägga riksdagen förslag om att öppna
möjligheter för aktiefonder och akfiesparfonder att förvärva aktier i icke
börsnoterade förelag (prop. 1981/82:116).

I
lagrådsremissen föreslås att dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke börsnoterade
aktiebolag lindras. Lindringen i dubbelbeskattningen åstadkoms genom all avdrag
medges med 70% av utdelat belopp. Schematiskt motsvarar detta en halvering av
dubbelbeskattningens första led. Avdragsrälten lUlkommer endasi aktiebolag som
bedriver rörelse, jordbrak eUer skogsbrak. Även i övrigt gäller vissa
begränsningar. Avdrag medges således i princip inle för utdelning som
tillfaller aktiebolag som är frikallade från skattskyldighet för utdelningen.
Del årliga avdragsbeloppet får vidare inle överstiga 15 % av bolagets
aktiekapital vid beskattningsårets ingång och är maximerat fill 700000 kr.
Genom del föreslagna avdraget kommer utdelning av vinst och vinslullag i form
av lön att medföra i stort sett samma skalle- och avgtflsbelaslning. Del hinder
som exlrabeskatl-ningen i dag i praktiken många gånger innebär för förelagen
all lämna utdelning reduceras därmed. Om utdelning lämnas kan man räkna med att
intresset från utomstående placerare av att förvärva aktier i icke börsnoterade
företag kommer alt öka vilket i sin lur förbättrar företagens möjligheter att
anskaffa riskkapital.

I
lagrådsremissen föresläs vidare en ändring i förmögenhelsskallereg-lerna som
innebär att aktierna i alla rörelsedrivande aktiebolag som inle är börsnoterade
får värderas enligt de i allmänhet mera förmånliga regler som gäller för
familjeförelag. F. n. kan lättnaderna vid förmögenhetsbeskattningen gå
förlorade om akfierna i ett familjeföretag blir föremål för omsättning på
marknaden även om aktierna inle blir noterade på börsen. Genom den föreslagna
ändringen klarläggs att aktierna i elt familjeföretag kan bli föremål för viss
handel utan att förmögenhetsvärdet ändras. Även denna åtgärd kan väntas bidra
lill alt förbättra de praktiska möjligheterna att attrahera riskkapital från
utomslående finansiärer.

Prop. 1981/82:118 31

5
Hemställan

Med hänvisning lill vad
jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen bereder riksdagen fillfäUe la
del av vad jag har anfört beträffande

1. åtgärder
för all begränsa och förenkla näringsidkares och kom

muners uppgiftslämnande,

2. riktlinjer
för utvecklingen av ell basregister för förelag och orga

nisationer.

Prop.
1981/82:118 32

UnderbUaga
1.1

Sammanfattning
av betänkandet (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiftslämnande, avgett av
delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU)

DEFU:s
verksamhet

DEFU
har i sin verksamhet främst sett som sin uppgift alt

— verka
för ökad förståelse hos myndigheter, företag, andra näringsidkare och kommuner
för uppgiflsinhämlandets syften och konsekvenser,

— stimulera
myndigheter, företag, andra näringsidkare och kommuner lill en sådan
restriktivitet, som enligt direktiven bör gälla i fråga om uppgiftslämnandet,

— lägga
grunden för fortlöpande bevakning av uppgiflsinsamlandet från statliga organs
sida när det gäller förelag, andra näringsidkare och kommuner.

För
all DEFU skulle kunna föreslå förenklingar i uppgiftslämnandet föraisatle
direktiven en prövningsverksamhet. Denna skulle inriktas på prövning av alla
nya eller ändrade uppgiftskrav. DEFU skulle ocksä vara remissorgan. DEFU fick
däratöver vissa kartläggnings- och utredningsuppgifter.

AUa
statliga myndigheter som avsåg att samla in nya uppgifter för administrativa
eller statistiska ändamål, var skyldiga all anmäla detta till DEFU.
Myndighelerna fick inle samla in uppgifterna förtån DEFU tagit ställning fiU
uppgiftskravel. DEFU hade rätt att föreskriva viUkor i sina beslut. Om en
myndighet inle godtog DEFU:s beslut och ärendet var av principiell betydelse,
fick DEFU hänskjuta ärendet lill regeringens prövning. Om myndigheten inle
godtog DEFU:s beslut fick myndigheten ändå samla in uppgifterna, om DEFU inle
fört ärendet vidare lill regeringen inom en månad efter del myndigheten
underrättats om DEFU:s beslut eUer om myndigheten undertättats om all DEFU inte
avsåg att föra ärendet vidare lill regeringen.

DEFU
startade sitt arbele under hösten 1977. DEFU försökte lägga upp sitl arbele så
alt ell samarbete mellan myndigheterna och DEFU skulle utvecklas i största
möjliga utsträckning. Detla sägs som en föratsättning för all DEFU och
myndighelerna tiUsammans skulle kunna verka för en riktig avvägning och
utformning av uppgiftskraven. Utöver provningsverksamheten genomförde DEFU elt
antal systematiska genomgånger av vissa områden som uppfattades som särskilt
problematiska.

DEFU
träffade under sin verksamhet också överenskommelser med vissa myndigheter om
att dessa själva skulle pröva uppgiftsinhämlandet. Detta innebar all prövningen
skulle ske enligl de metoder som anvisades av DEFU och i löpande samråd med DEFU.
Därigenom kunde DEFU avlastas mer rufinbetonade ärenden och fick möjlighet att
bedöma effekterna av självverkande åtgärder inom myndighelerna. Denna ordning
prö-

Prop.
1981/82:118 33

vades
inom bostadsstyrelsen, riksskatteverket (RSV), skolöverstyrelsen, statens
industriverk, statistiska centralbyrån (SCB) och överstyrelsen för ekonomiskt
försvar.

Del
har enligl vad DEFU funnit inte gäll all kartlägga hur myndigheternas aUmänna
uppgiftsinsamlingar totalt sell belastar företagen och kommunerna. På grand av
den mängd olika typer av uppgiftsinsamlingar som förekommer och deras skilda
påverkan pä enskilda företag, beroende på bransch, tUlsynsområde och liknande,
är del inte heller möjligt all göra en kostnadsbedömning för l.ex. en hel
bransch och än mindre för hela näringsUvet.

Enligt
DEFU:s uppfattning kan myndigheternas uppgiftsinhämlande minskas ulan alt del
försvårar för dem att fullgöra sina uppgifter. Analyser och utvärderingar av
olika system av uppgiftsinhämlande kan leda till väsentliga förenklingar och
lill alt uppgiftsinhämlandet organiseras på ett annorlunda sätt. Ett
samulnyltjande av uppgifter kan ske i högre utsträckning än vad som nu är
fallet. Likaså bör myndigheter och utredningar oftare kunna dra nytta av de
erfarenheter som finns samlade t. ex. på andra håll inom statsförvaltningen.

DEFU
anser vidare att basuppgifter om förelag och kommuner med fördel kan samlas i
ett enda register tillgängligt för myndigheter och utredningar. Med ledning av
delta skulle t. ex. vissa uppgtfter kunna förtryckas på blanketter i samband
med en uppgtftsinsamUng.

Tester
och provundersökningar bör enligt DEFU:s mening vara något självklart i samband
med alla de uppgiftskrav som drabbar företag och kommuner och f. ö. även
enskilda personer. De är relativt enkla alt genomföra. Tidsåtgång eller
resursbrist får inte användas som motiv för att avstå från tester och
provundersökningar. Del bör ocksä framhållas alt tester kan genomföras i
kontakt med dem som direkt kommer alt beröras av en insamling.

I
samband med uppgtflskrav från stafiiga myndigheter och organ bör det vara
naturligt all man försöker skapa sig en helhetsbild av vad en uppgtftsinsamUng
kostar myndigheten och vad den kostar de företag eller kommuner som drabbas av
uppgiftskraven. Sådana kostnadskalkyler är dock myckel säUsynla inorti den
statliga förvaltningen.

DEFU
konstaterar också att det ofta brister när del gäller frågan om samråd före en
uppgtftsinsamUng med dem som direkt berörs av uppgiftskraven. I vissa fall har
del emeUertid utvecklats en praxis hos myndigheter alt samråda t. ex. med
organisationer som företräder företag eller kommuner för alt i förväg
diskutera igenom en planerad uppgtftsinsamUng. Även i skalle- och
avgiftssammanhang eller när det gäUer tillsyn och tUlstånd förekommer sådana
samrådsförfaranden. Samråd är enligt DEFU :s mening mycket värdefullt genom
all det bidrar till smidigare och enklare lösningar av olika problem vid
uppgtftslämnandet.

En
för uppgtftslämnarna viktig fråga är, vilka svarsfider som används 3 Riksdagen 1981182. I saml. Nr
118

Prop. 1981/82:118 34

vid
uppgtftsinsamlingama och under vilken fid på året dessa genomförs. DEFU har i
några fall nått överenskommelse med SCB och RSV om förlängning av vissa
insamlingstider.

DEFU
påtalar brister i myndigheternas planläggning och säll att informera. Enligl
vad DEFU har ullalat anför myndigheterna ibland som skäl för detla, att de inle
kan utforma en enkel och begriplig information därför att de lagar och
förordningar som reglerar uppgiftskraven i sig är alltför komplicerade. Man
väljer då i slällel att åberopa själva lagtexten i sin skriftliga information.

Hot
om vite har använts varsamt av myndigheterna. Åtalsanmälan har förekommit i
begränsad utsträckning. Några klagomål avseende viten och åtal har DEFU inte
noterat.

DEFU:s
överväganden och förslag

1
sitt betänkande har DEFU diskuterat olika metoder som kan användas för att
förändra den belastning som de allmänna uppgiftsinsamlingarna för med sig på
företag och kommuner.

Genom
en förhandsgranskning skapas föratsättning för att pröva upp-giflsinsamUngar
innan de genomförs. En eflerhandsgranskning innebär möjligheter liU analys och
utvärdering av de konsekvenser uppgiftsinsamlingarna för med sig. Regler för
en myndighet och för en uppgiftsskyldig ger föratsättningar att pröva
uppgiftsinsamlingarnas rimlighet och belastning för dem som lämnar
uppgifterna. Fortlöpande kontakter mellan upp-giflsinhämtare och
uppgiftslämnare skapar erfarenhetsutbyte och ger kunskap.

DEFU
har övervägt tre alternativa handlingsvägar som möjliga för de permanenta
åtgärder som kan behövas i fortsättningen:

1.
Utge råd och anvisningar fill
myndighelerna om hur uppgtflsinsam-Ungar skaU planeras och genomföras
("God uppgiflsinsamlarsed").

2.
Tillskapa en myndighet,
liknande DEFU, med uppgift att förhands-pröva och efterhandsgranska de allmänna
uppgiftsinsamUngarna ("Att permanenta DEFU").

3.
Utfärda en lag som har regler
om samråd mellan myndighelerna och företrädare för de uppgiftsskyldiga och
regler för svarslider, anstånd och befrielse (En särskild "lag om
handläggning av aUmänna uppgtftsinsam-Hngar").

DEFU
anser all den tredje handlingsvägen bäsl löser de problem som
uppgtftsinsamlingama skapar. Krifiken mol uppgiftslämnandet har huvudsakligen
bestått i att de uppgtftsskyldiga inte har kunnat påverka insam-Ungaraa innan
de kommer fill slånd. Dessutom har den uppgiflsskyldige inte kunnat få sin
uppgiftsbörda prövad. Den första handlingsvägen är inle tillräcklig. Den andra
handlingsvägen är ur slatsfinansiell synvinkel f. n. inle realistisk. En samverkan
av det slag DEFU föreslår ger på längre sikt en mer tilfredsställande lösning.

Prop. 1981/82:118 35

Uppgtflsinhämlandel
kan minskas genom all man ändrar de metoder som myndighelerna använder när de
hämtar in uppgifter. En kvalificerad bedömning av uppläggningen och
utformningen av en uppgiftsinsamling krävs. Alt enbart se på metodfrågor,
blanketter, termer och begrepp, databehandUngsmöjligheter, samulnytljande av
uppgifter osv. ger inle någon helhetsbild. Det är nödvändigt att granska
fillkomsten, utfärdandet och tiUämpningen av samfiiga de regelsystem som leder
till uppgiftskrav på företag och kommuner. Först då kan resultat nås som
minskar byråkratin och del krångel som förknippas med uppgtftsinhämtandel.

Myndigheter
och företrädare för uppgiftslämnama bör enligl DEFU:s mening samverka så all
myndigheternas, företagens och kommunernas intressen kan tillgodoses. Den
enskUde uppgiflslämnaren bör kunna få sin egen uppgtflsbörda prövad genom
bestämmelser om anstånd och befrielse.

DEFU:s
förslag innehåller

1.
ett samrådsförfarande mellan en
myndighel och företrädare för dem, som berörs av allmänna uppgiftsinsamlingar,

2.
vissa generella regler för att
få genomföra en allmän uppgtftsinsamUng (t. ex. vad beslutet skaU innehålla,
hur uppgiftslämnarna får betungas, svarstider, anstånd eller befrielse),

3.
obligatoriskt samråd för
statliga kommittéer.

DEFU föreslår att
bestämmelser om samråd och generella regler ges i en särskild lag om statliga
myndigheters aUmänna uppgiflsinsamlingar från förelag, andra näringsidkare
eller kommuner. DEFU har inle ansett det nödvändigt att låta lagen omfatta
organisationer. Uppgiftsinhämlandet från dessa bedöms inte ha en sådan
omfattning all del bör regleras.

Den
lag som DEFU föreslår avses inle inskränka myndigheternas enligl lagar och
förordningar ålagda rättstillämpande verksamhet, såsom att beskatta, att ge
tUlstånd eller all utöva tillsyn. Däremot reglerar den myndigheternas beslut
alt genomföra allmänna insamlingar inom dessa områden.

En
företrädare för uppgiftslämnare kan vara en organisation eller ett särskill
samarbelsorgan för organisationer, som på ell representativt sätt kan anses
företräda olika uppgiflslämnarkalegorier. Dessa företrädares samrådsrätt bör
enligt DEFU:s mening betraktas som en partsrättighel. Syftet är alt
myndigheterna klart skaU vela vem eller vilka som har denna partsrättighel. Det
är inle avsikten all elt enskiU förelag eller en kommun skall ha samrådsrätt.
Samrådet bör nämligen inte avse frågor som enbart rör den enskilde
uppgiflslämnaren.

DEFU
anser alt förslaget om samråd och översyner innebär stora fördelar.
Myndigheternas behov av uppgifter från näringslivet och kommunerna tillgodoses
utan större hinder. Näringslivet och kommunerna kan genom samrådsförfarandel få
en inblick i de olika system som finns och en möjlighet all reagera om
situationen så kräver. De kan också bistå myndighelema i deras strävan att
skapa rationella uppgtftsinsamlingar. En mindre effekfiv delaljgranskning av
blanketter undviks. Staten får möjlighet alt

Prop. 1981/82:118 36

pröva
om de syslem den använder är ekonomiskt försvarbara. Den ger föratsättningar
för förändringar som kan innebära betydande besparingar.

Svarstider
bör i alla slag av uppgiftsinsamlingar sättas så, att uppgiftslämnarna fär
ordentligt med tid all lämna de begärda uppgiftema.

Eftersom
uppgiflspliklen - om den inle fullföljs - kan föranleda vitesföreläggande
eller straff, bör möjligheter öppnas för rätt fill anstånd och befrielse.

Det
bör uppmärksammas att den lag som DEFU föreslår även i fillämpliga delar
gäller frivUliga allmänna uppgiftsinsamlingar. Därmed menas insamlingar där del
inle finns någon skyldighet all lämna uppgifter. För att undvika missförstånd
om en insamling är frivillig eUer ej bör i varje beslut om uppgtftsinsamUng
anges:

-
del författningsstöd
myndigheten har

-
vilka som omfattas av
skyldigheten all lämna uppgtfter

-
vad den uppgiftsskyldige skall
iaktta när han lämnar uppgifterna

-
information om vad uppgiftema
skall användas tiU

-
om samråd skelt och i så fall
med vem.

För
att den uppgiflsskyldige skaU ha klart för sig sin skyldighet, föreslår DEFU
alt en myndighet skall foga sitt beslut om insamlingen till den blankett e. d.
som tillställs den uppgiftsskyldige. I fråga om frivilliga insamlingar bör
myndigheten klart ange att insamlingen är frivUlig.

I de
ulredningsdirekfiv som fiUslälls de statliga kommittéerna bör i fortsättningen
enligt DEFU:s mening införas en regel, som innebär att en kommitté i sina
förslag skall göra en analys och utvärdering av vad infor-malionskraven på
förelagen, kommunerna och myndighelerna får för effekter i förhåUande fill del
syfte som kommitténs förslag har. Kommittéerna bör således allfid försöka göra
en avvägning mellan den kostnad och den nytta som deras förslag kan medföra.

Kommittéarbetet
bör vidare bedrivas så att de enkäter eller undersökningar, som kommittéerna
önskar få lill slånd, skall vara förberedda så att de ger elt minimalt arbete
för uppgiftslämnarna. Enkäterna och undersökningarna bör alltid vara
friviUiga. DEFU föreslår alt en obligatorisk samrådsskyldighel införs för
kommittéerna. Samrådet skall ske med företrädaren.

DEFU
har försökt klarlägga om sekretess- och integritetsskyddel hindrar samordning
av uppgiflsinsamlingar och samulnyltjande av uppgifter. DEFU:s
prövningsverksamhet, förelagsbesök och utvärderingen av statskontorets
dokumentationscentral pekar på alt dubbelinsamlingar är få och att möjligheten
lill samordnat datautnyttjande är begränsad. DEFU anser sammanfattningsvis att
inget tyder på all sekretess- eller integriletsfrå-goma innebär hinder av
större betydelse för uppgiftsinsamUngarna.

DEFU
har i enlighet med sina direkfiv också studerat för- och nackdelar med att
ersätta företagen för deras uppgtftslämnande. DEFU anser del viktigare att på
andra sätt än genom ersättning skapa ändrade förhållanden

Prop. 1981/82:118 37

för
uppgtftslämnama. En bra metod anser DEFU vara all myndigheterna i ökad
utsträckning försöker beräkna kostnaderna för de uppgtftsskyldiga. Härigenom
skapas en bättre avvägning mellan kostnad och nytta.

Prop. 1981/82:118 38

Underbilaga
1.2

Sammanställning
av remissyttranden över delegationens för företagens uppgiftslämnande (DEFU)
betänkande (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiftslämnande

över
DEFU:s betänkande (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiflsläm-nade har
remissyttranden avgetls av justifiekanslern, dalainspektionen, socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket (RFV), trafiksäkerhetsverket (TSV), sjöfartsverket,
luftfartsverket, transportrådet (TPR), statisfiska centralbyrån (SCB),
bankinspekfionen, försäkringsinspeklionen, konjunkturinsfilutet,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskalleverkel (RSV), riksarkivet,
skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
lanlbraksslyrelsen (LBS), statens jordbraksnämnd, statens livsmedelsverk,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvärdsverk, statens
strålskyddsinsfitul, kommerskollegium, generallullslyrelsen, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), statens pris- och karteUnämnd (SPK), konsumentverket, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF), exportkreditnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
arbelarskyddsslyrelsen, bostadsslyrelsen, statens planverk, statens
vattenfaUsverk, statens provningsanstalt, länsstyrelsernas organisationsnämnd
(LON), riksdagens ombudsmän, fullmäktige i Sveriges riksbank, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län,
Landsfingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
saml gemensamt av Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Lanlbrakarnas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska
handelskammarförbundet, Sveriges hanlverks-och industriorganisalion -
Familjeföretagen, Statsföretagens förhandlingsorganisation. Kooperativa
förbundet, Kooperafionens förhandUngs-organisation. Svenska företagares
riksförbund. Tidningarnas arbetsgivareförening. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges kooperativa och allmännylfiga bostadsföretags
förhandlingsorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen, Bankinstilutens
arbetsgivareorganisation och Svenska sparbanksföreningen.

SÖ
har btfogat yttranden av länsskolnämnderna i Östergötlands, Jönköpings,
Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Nortbottens län. Även i en del andra fall
har remissinstanser bifogat yttranden från underställda myndigheter eller från
organisationer.

Flera
remissinstanser — däribland socialstyrelsen, TPR, och riksarkivet - framhåller
i likhet med DEFU att uppgiflsinsamlingar är nödvändiga för att myndigheter
skaU kunna fullgöra sina skyldigheter. Uppgiftslämnandet bör dock enligt
flertalet remissinstanser utformas på ett sådant säll all del inte i onödan
betungar företag och kommuner. De ansluter sig därmed tiU

Prop. 1981/82:118 39

DEFU:s målsättning att skapa enkelhet i relationerna
mellan myndigheterna och de uppgiflsskyldiga.

SCB,
konjunkturinstUutet, socialstyrelsen m.fl. anser det beklagligt att
informationsbehovet och gränsdragningar mellan olika typer av informafionsbehov
inle behandlas i DEFU:s betänkande i nämnvärd grad jämfört med det intresse som
ägnats åt uppgiftslämnandet.

Uppgtflslämnarproblematiken
måste enligt SCB:s synsätt betraktas som en del av det större frågekomplex som
gäller vilka behov av information som finns i samhället och hur dessa behov
skall fillgodoses. Olika uppgtfts-lämnarproblem kan svårligen lösas om de inle
ställs i relation lill de informafionsbehov som ligger bakom olika
uppgiftsinsamlingar.

Datainspektionen
finner att utredningen i första hand tagit sikte på att underlätta och begränsa
företagens och kommunernas uppgiftslämnande för all i första hand reducera
samhällets totala kostnader. Integritetsfrå-goma har enligt inspekfionens
mening berörts tämligen ytligt.

LON, RSV,
LBS, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen. Svenska kommunförbundet och UHÄ
framhåller att delegationen under försöksperioden har ulfört ell värdefullt
arbete. UHÄ finner dock att de myckel goda erfarenheterna av DEFU:s
hiltiUsvarande verksamhet hade kunnat las fill vara på elt bättre sätt i
föreliggande lagförslag.

RFV,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, TPR, LON, LBS, ÖEF,
generaltullstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Malmöhus och
Norrbottens län, luftfartsverket, riksarkivet, statens jordbruksnämnd.
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, TCO, SACOISR samt Sveriges
industriförbund och de andra organisationer som avgell gemensamt yttrande
tUlstyrker i stort DEFU:s förslag fill lagstiftning.

RRV har
inle någon principiell erinran mol den reglering av uppgtftslämnandet som DEFU
föreslår. Ett alternativt sätt all tillgodose behovel av författningsreglering
är emellertid enligt RRV:S mening alt komplettera de bestämmelser som finns i 4
§ tredje stycket allmänna verkssladgan.

Skogsstyrelsen
ifrågasätter om det är nödvändigt all i lag reglera dessa frågor, men
tillstyrker i stort lagförslagels utformning.

Några
remissinstanser såsom AMS, justitiekanslern, sjöfartsverket, statens
livsmedelsverk, statens strålskyddsinstitut, statens vattenfallsverk och
bostadsstyrelsen har ingen principiell erinran mol DEFU:s lagförslag.
Bostadsstyrelsen föratsätter dock att tillämpningen av lagen inte medför någon
begränsning av styrelsens möjligheter att hämta in uppgifter för sin
inslruklionsenliga verksamhet.

Socialstyrelsen, SCB, konjunkturinstitutet, statskontoret,
RSV, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, konsumentverket, SPK, arbetarskyddsstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län, TSV, UHÄ, NO, fullmäktige i
Sveriges riksbank och LO avstyrker lagförslaget.

SÖ kan inle lillslyrka all en lag av den föreslagna
utformningen utfärdas

Prop.
1981/82:118 40

med
giltighet för kommunsektorns uppgtftslämnande rörande skolväsendel. Ett
författningsarbete borde komma till slånd med syfte att la fram en allmän
föreskrift som klarlägger kommunsektorns uppgiftsskyldighel gentemot SÖ och
länsskolnämnderna.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser all DEFU:s lagförslag endasi i begränsad män kan bidra
fill all minska belastningen pä förelagen, när det gäUer uppgiftsinsamling av
del slag som länsstyrelsen bedriver. Nackdelama ur skatte- och
uppbördsförvaltningens synpunkt förefaller vara av sådan omfattning att
länsstyrelsen inte anser sig kunna tUlstyrka DEFU:s lagförslag i föreliggande
utformning.

Det förslag till lag som
utredningen lägger fram har enligt socialstyrelsens mening en så allmän natur
att risk finns för att undersökningar av specieUt slag kan möta onödiga
svårigheter. All vid sådana undersökningar tvingas till ett omständligt
byråkratiskt förfarande vid en nödvändig uppgiftsinsamling kan inle vara
rimligt. Av de tre allernaliva handlingsvägar som utredningen beskrivit
förordar socialstyrelsen alternativ 1, nämligen att regeringen utger råd och
anvisningar för uppgiflsinsamlandet.

Statens
naturvårdsverk, TSV, UHÄ, NO och länsstyrelsen i Västmanlands län är av
likartad uppfattning. Statskontoret och/eller RRV bör enligl NO.s mening få i
uppdrag all i sin konlinueriiga granskning särskilt beakta uppgiftsinsamlingen.

SCB
anför all DEFU:s förfaltningsförslag som helhet ur rättslig synpunkt inte är
väl underbyggt. Förslaget synes l.ex. inte beakta den nya konstitutionella
regleringen av uppgiflsinhämlandel från enskUda, vilken innebär alt varje
uppgtflskrav måste vara reglerat i lag. Vidare saknas i stor utsträckning
vägledande molivultalanden. SCB ifrågasätter dessutom behovet och värdet av en
gemensam lagreglering. KonjunkturinstUutet och RSV delar i huvudsak denna
uppfattning.

Statskontoret
och SCB erinrar om att allmänna verksstadgan innehåller ell särskilt åliggande
för myndigheter att sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet
och i övrigi se till alt arbetet med att lämna uppgifter inle blir mer
betungande än vad som kan anses skäligt med hänsyn lill ändamålet. Arbetarskyddsstyrelsen
föreslår reglering i allmänna verksstadgan, myndighetsinstraktioner eller annan
författning utfärdad av regeringen.

RSV
anser all de bestämmelser som finns i förordningen (1975:567) om
rationaUseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen redan täcker in
det område som avses med förslaget.

Det
föreslagna altemativel med lagstiftning måste enligt konjunkturinstitutet
rimligen komma alt medföra merarbete och därmed ökade kostnader för
myndighelerna. Konjunkturinstitutet anser det vara en påtaglig brist att de
verkliga kostnaderna för samhäUet resp. företagen i de tre altemaliven inle
bUvil belysta.

LO
ser posifivt på alt en servicefunktion skapas som följer upp och

Prop. 1981/82:118 41

bevakar
uppgiftskraven. Den föreslagna formen för samråd ger emellertid mer intrycket
av "vetorätt" för näringslivet. Konsumentintressen och
forskningsintressena bör stärkas.

Vid en samlad bedömning
anser statskontoret all DEFU:s verksamhet och utvecklingen i övrigt de senaste
åren lett till restriktivitet vad det gäller myndigheternas uppgtftsinsamUng.
SärskUda åtgärder kan f.n. inle anses påkallade enligt statskontorets mening.

SCB framhåUer att verkels
olika åtgärder på området, inkl. den samverkan som för slafisfikproduklionens
del sker meUan olika intressenter, fortlöpande medverkar tiU alt underlätta
uppgtftslämnandet och alt dessa åtgärder bl. a. grandas på redan gällande
författningar.

De metoder som TPR hkfills
har använt för insamUng av nödvändiga uppgifter har fungerat filtfredsstäUande.
Från uppgiftslämnaraas sida har heller inte förmärkls någon negaliv inställning
vad beträffar uppgiftsinsamlingens inriktning och omfattning. TPR har också
successivt verkat för alt åstadkomma förenklingar av uppgtftslämnadet på olika
områden. Såvitt gäller TPR:s verksamhet framstår därför behovet av förändringar
i form av författningsreglering eller på annat sätt inte som särskilt stort.

SCB, bankinspektionen,
RFV, SPK, RSV och SÖ framhåller all kontakter och samråd redan i dag tas med
skilda branschföreträdare och andra företrädare för uppgiftslämnama.
Beträffande insamling för tillsyn eller tillstånd tfrågasätter länsstyrelsen i
Stockholms län om inle redan gällande regler och praxis är tillräckUga.

Datainspektionen
anser att lagtexten borde innehålla en aUmän regel om att det särskilt bör
prövas om det ändamål för vilket uppgiftema samlas in kan tiUgodoses utan att
uppgifterna registreras med anknytning lill varie individ. Om detta inte helt
är möjligt bör utgångspunkten vara all individ-relaterade uppgtfter endast
används i den omfattning det är nödvändigt.

LBS anser att den
föreslagna lagen inte klart anger vilka insamlingar som omfattas av lagen.

RFV anser det vara oklart
om den föreslagna lagen berör uppgtftsinsamUng i samband med beräkning av
pensionsgmndande inkomsl och underlag för arbelsgivaravgtfl.

Konjunkturinstitutet
påpekar att informationsinsamling för forskning som sker via universitets- och
högskoleväsendet inte berörs av lagförslaget, medan däremot motsvarande
insamling via SCB berörs, saml konstaterar att detta gränsdragningsproblem
inte alls berörts i betänkandet.

Lagen
måste enligt försäkringsinspektionens mening kompletteras med en regel om alt
samråd inte nödvändigtvis måste tillgripas vid varje slags uppgtftsinsamlingar.
Undantag måste kunna göras för l.ex. insamlingar som ingår i ett
revisionsförfarande, vars syfte skulle kunna äventyras om myndigheten i förväg
gett till känna sin avsikt att fordra in uppgifter.

RSV
uttalar att den ordning som DEFU föreslår i förfallningsförslagel svårligen synes
kunna tiUämpas inom beskattningsförfarandel.

Prop. 1981/82:118 42

Konsumentverket
utgår från alt lagen ej omfattar dess och konsumentombudsmannens infordrande
av uppgifter i samband med tiUsyn av företagens marknadsföring och
avtalsvillkor och vid fiUämpningen av konsumentkreditlagen.

Luftfartsverket
anser all 1 § bör kompletteras så att del klart framgår alt insamlingar i elt
förvaUningsprocessuellt förfarande inle omfattas av lagen.

Riksarkivet har
invändningar mol all lagförslaget omfattar även uppgiflsinsamlingar från
kommuner, bl. a. eftersom dessa fömtsätts ha andra attityder tUl StatUga
myndigheter än vad företag har, och anser att frågan behöver utredas
ytterligare.

Sveriges
industriförbund och de andra organisationer som avgett gemensamt yttrande
utgår från att riksdagens verk omfattas av den föreslagna lagen.

UHÄ
anser att uppgiftsinsamlingar för forskningsändamål bör undantas från lagens
tUlämpningsområde.

Statens
jordbruksnämnd anser det vara oklart när en insamling skall anses så omfattande
att den faUer under lagens tillämpningsområde.

Flera
remissinstanser har synpunkter på del föreslagna samrådsförfarandet.
Socialstyrelsen, SCB, bankinspektionen, konjunkturinstUutet, SÖ, skogsstyrelsen
m.fl. befarar att delta kan leda lill ökad byråkrati och onödig omgång.

Vidare
anser länsstyrelsen i Stockholms län all grandläggande begrepp inte har
klargjorts tillräckligt. Lagförslaget ger stora möjligheter till feltolkningar.

Framför
allt är förelrädarebegreppet enligl SCB, RSV, kommerskoUegium, riksarkivet m.
fl. inle lillräckligl preciserat. Likaså anser några remissinstanser,
däribland SPK, all begreppet "allmän uppgtftsinsamUng" måste
preciseras.

Prop.
1981/82:118 43

UnderbUaga
1.3

Sammanställning av remissyttranden över rapporten "Basregister
över företag och andra organisationer — ett principförslag"

Efter
remiss har yttranden över BASUN:s rapport "Basregister över företag och
andra organisationer - ett principförslag" avgells av: domstolsverket,
rikspoUsstyrelsen, brottsförebyggande rådet, centralnämnden för fastighetsdata,
datainspektionen, bokföringsnämnden, försvarels rationaliseringsinstitut,
riksförsäkringsverket, postverket, televerket, trafiksäkerhelsverkel,
riksrevisionsverkel, dalamaskincentralen för administrativ dalabehandling,
riksarkivet, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, generalluUstyrelsen,
patent- och registreringsverket, statens pris-och karteUnämnd, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
statens industriverk, länsstyrelsernas organisafionsnämnd, Stockholms läns
utveckUngsfond och Jämfiands läns utvecklingsfond.

Följande
länsstyrelser har — efter hörande av lokala skallemyndigheter och
kronofogdemyndigheter - avgivU yttranden: länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus län, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs samt länsstyrelsen i
Nortbottens län.

Remissyttranden har ocksä
avgetls av dalalagsliftningskommitlén (Ju 1976:05), särbarhetsberedningen (Fö
1981:02), ADB-beredningsgruppen (C 1973:06), Stockholms, Uppsala, Malmö och
Gävle kommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisafion -FamUjeförelagen, Lantbrukarnas riksförbund.
Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund (gemensamt yttrande), Sveriges arbelsledareförbund. Föreningen
Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges fögderiljänslemän, Sveriges
direktreklam-förening. Försäkringsbranschens serviceakliebolag saml
Upplysningscenlralen UC AB.

1
Allmänt

Flertalet
remissinstanser stödjer utredningens förslag i princip. Några remissinstanser
är kritiska tUl förslaget utifrån skilda utgångspunkter, men ingen
remissinstans avstyrker helt.

Sårbarhetsberedningen
framhåller att förekomsten av ett basregister av den föreslagna utformningen
utgör en aUvarlig sårbarhetsfaklor för det

Prop. 1981/82:118 44

svenska
samhället. Rikspolisstyrelsen (RPS), centralnämnden för fastighetsdata (CFD)
och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att ett register som det av
utredningen skisserade förlorar sin användbarhet om inte fler uppgtfter om
företagen och organisafionerna förs in i registret. Sveriges
direktreklamförening påpekar att utredningen inle undersökt huravida de tänkta
avnämarna kommer all utnyttja registret om de härigenom endast fär tillgång
till föreslagna basuppgtfter.

Riksrevisionsverket
(RRV) anser del sannolikt att stora rationaliseringsvinster finns att hämta om
förslaget genomförs. Andra - överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF),
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län - framhåller
att de inte definitivt lar ställning fill förmån för utredningens förslag
förrän det säkert kan fastställas att förslaget är ekonomiskt försvarbart.

2
Användningsområden

Många
remissinstanser har framfört ell aUmänl intresse av att använda basregistrel.

Ell
antal myndigheter — bl. a. kommerskollegium, ÖEF, riksförsäkringsverket (RFV),
statens naturvårdsverk och riksarkivet - anser att de för egen del har liten
eller ingen användning av elt basregister, men är ändå utifrån allmänna
utgångspunkter positiva till förslaget.

Svenska
kommunförbundet framför all kommunerna har ell klart dokumenterat intresse av
uppgifter om förelag och arbetsställen säväl för administrativ användning som
för planeringsändamål. Föreningen för kommunal statistik och planering liksom
Malmö kommun hävdar all kommunerna kostnadsfritt årligen bör få utdrag ur
basregistret i form av magnetband och dalaUstor. Som användningsområden inom
den kommunala verksamheten ser Malmö kommun uppgifter inom administration och
samhällsplanering (sysselsättnings-, trafik-, energi- och skolplanering). Även
Gävle, Stockholms och Uppsala kommuner pekar på registrets användbarhet inom
den kommunala planeringen, inte minst inom det näringspolitiska området.

Flertalet
länsstyrelser framhåller att de har ell stort behov av basuppgtfter
beträffande förelag i det egna länet. Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar
att basregistrel förankras regionalt. En sådan modell skulle underlätta en
lösning av sekrelessproblemafiken samtidigt som förbättrad aktualitet och
kvaUtet skulle erhåUas.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län och ADB-beredningsgruppen förordar likaså en regionalisering
av basregistrel. En sådan registerlösning utesluter dock inte att man kan
behöva centrala register baserade på de regionala. CFD och länsstyrelsen i
Kalmar län understryker vikten av att klarlägga de tekniska, organisatoriska
och juridiska aspekterna på en regional registerföring. Länsstyrelserna i
Jönköpings och Blekinge län ser det som

Prop.
1981/82:118 45

nödvändigt
att länsstyrelsen ges möjlighet att sprida inhämtade basuppgtfter vidare när
så efterfrågas.

Föreningen
Sveriges kronofogdar föratsätter alt kronofogdemyndighe-lema får direktåtkomst
till basregistrel via terminal. Kronofogdemyndigheterna i Ystad, Göteborg,
Enköping, Västerås, Köping och Landskrona framhåller värdet av ett sammanhållet
företags- och arbelsställeregister som bl. a. kommer att undertlätla
identifieringen av företag. Kronofogdemyndigheterna i Västerås, Köping, Lund,
Uddevalla och Landskrona uppger dock att det föreslagna regislerinnehållet är
för "tunt" för all svara mot kronofogdemyndigheternas behov.

Brottsförebyggande rådet
(BRÅ), Sveriges arbetsledares förbund (SALF) och Sveriges hantverks- och
industriorganisation — familjeföretagen (SHIO) ser inrättandet av ett
basregister som en åtgärd att underlätta kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. SHIO föreslår att en obligatorisk företagsregistrering skulle
kunna knytas till basregistrel. Bevis om gjord registrering skulle därefter
kunna utfärdas. Landsorganisationen i Sverige (LO) framhåller att även det
föreslagna registret kan bli av stort värde för bevakning av alt alla medlemmar
blir anslutna tUl befintliga lag-och avtalsenliga försäkringssystem. BRÅ anser
att myndigheternas ulnylljande av basregistrel mycket är en kostnadsfråga.

RPS
frantför alt basregistret enligt principförslagets utformning endast i
undantagsfall kan användas av polisen. Kompletteras registrets innehåll med
uppgift om ägare, delägare m. m. skulle däremot ett sådant basregister
väsentUgt förenkla och effektivisera poUsens spanings- och utredningsverksamhet
samt även polisens hjälpverksamhet. Statens pris- och kartellnämnd (SPK)
uppger att basregistret kan användas som uppdateringsregister för
butiksregistret men även skulle kunna användas som urvalsram för olika typer av
utredningsverksamhet. Arbelarskyddsstyrelsen uppger alt man även i framtiden
kommer att föra egna arbetsställeregister men att dessa register kan
uppdateras med hjälp av basregistrel.

3
Registerbestånd m. m.

LO
framhåller alt det är viktigt att samtliga jordbrakare och fastighetsägare
ingår i basregistret. Detta är av vikt för all kunna skapa sig en bild av olika
personers samlade affärsmässiga aktiviteter. LRF delar utredningens åsikt alt
man närmare bör undersöka behovet av jordbraksförelag i basregistrel och
studera om det här är möjUgt att samla in uppgifterna från det av Lanlbrakamas
Riksförbund förda lanlbraksregistrel. För arbetarskyddsstyrelsens del är det
viktigt all jordbraksförelag och fastighetsägare kommer med i registret,
eftersom del häribiand finns många personer som inrapporterat arbetsskador.

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund av-

Prop. 1981/82:118 46

styrker
utredningens förslag om att försöka skapa en för alla myndigheter gemensam
definition av arbetsställeenheler och enhetliga arbetsställe-beteckningar.
Systemet skulle kunna bli inflexibelt i förhållande fill de snabba förändringar
som kännetecknar näringslivels verksamhet.

Sveriges
grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund tycker all basregistret bör
begränsas till att omfatta enheter som bedriver någon form av ekonomisk
verksamhet som ej är av tUlfällig art. På så vis skulle de 100000 osktftade
dödsbon samt de personer som liltfälligt har haft någon anställd, l.ex. i
hushållet eller för reparafioner i hemmet, exkluderas ur registret. En liknande
åsikt förs fram av länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus och Jönköpings län.

Datainspektionen
framhåller all enligt 3 § dalalagen (1973:289) får registret inte innehåUa
andra personer än vad som överensstämmer med ändamålet med registret. Det är
därför inte fillåtet att registrera arbetsgivare med hushållsanställda samt
tiUfälliga arbetsgivare i separata enheter med hänvisning till att dessa inte
är "av intresse" i detla sammanhang. Denna mening framförs också av
datalagstiftningskommittén (DALK), som menar alt fysiska personer endast bör
registreras om del finns elt uttalat behov härför.

SAF
och Sveriges industriförbund yrkar på att enskilda firmor tilldelas
organisationsnummer. Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) efterlyser
också en utredning om organisationsnummer för enskilda näringsidkare.

4
Registerinnehåll

Remissinstanserna
kan grovt delas upp i tre grapper beroende på framförda synpunkter på
registerinnehåU.

Den
ena grappen framhåller att registerinnehållet bör begränsas till ett fåtal
klart definierade uppgifter av basuppgiftstyp. Ett anlal remissinstanser
föreslår därför — jämfört med utredningens förslag — yllerligare begränsningar
av innehållet. SAF, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation - Familjeföretagen och sårbarhetsberedningen är utifrån
olika utgångspunkter tveksamma lill uppgtfter om arbelssläUen. Uppgift om
"tidigare idenfilet" ifrågasätts bl.a. av patent- och
registreringsverket (PRV) och datainspektionen. De av myndighelerna anförda
skälen mol denna uppgift är bl.a. all den är oklart definierad. Uppgtfl om
"annan benämning" på inregistrerad firma avstyrks av PRV. En sådan
uppgtfl kan urholka firmaskyddel. Datainspektionen påpekar alt sådana
stalusuppgifter som konkursmarkering kan medföra att registret omfattas av
kreditupplysningslagen, vilket minskar registrets användningsområde.

Den
andra grappen av remissinstanser framhåller att regislerinnehållet måste utökas
för att basregistrel skall bli användbart.

Prop.
1981/82:118 47

Uppgtft
om ägare efterfrågas bl.a. av LO och Föreningen Sveriges kronofogdar. Uppgift
om firmatecknare/företrädare för juridisk person efterfrågas av länsstyrelserna
i Stockholms, Norrbottens, Gävleborgs, Malmöhus, Örebro och Jönköpings län saml
av LON, BRÅ, RPS, lokala skattemyndigheten i Piteå och Solna och av
kronofogdemyndigheterna i Malmö, Gävleborg, Stockholm och Handen. Andra
uppgifter som efterfrågas är bl. a. koncernsamband, kopplingar mellan adress
och fastighet, uppgtft om aktiekapital, omsättning, näringsförbud och exakt
uppgift om antal anställda.

Den
tredje grappen biträder i stort föreslagen omfattning av registret. TiU denna
grapp hör bl. a.: ADB-beredningsgruppen, domstolsverket. Försäkringsbranschens
Serviceaktiebolag, Sveriges direktreklamförening och ÖEF.

5
Insamlingsvägar

Flertalet
remissinstanser biträder utredningens förslag till insamlingsvägar för
basuppgifter. Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings och Kalmar län anser
att skattemyndighetema med sin lokalkännedom är väl lämpade alt samla in
förelagsuppgifter till basregistrel. En föratsättning är dock att myndighelerna
ges erforderliga resurser för nya arbetsuppgifter. Lokala skattemyndigheterna i
Uddevalla och Enköping är tveksamma till förslaget om all skattemyndighetema
skall samla in uppgifter för andra ändamål än beskattning.

Datainspektionen
för fram tanken att den regisleransvariga myndigheten på sikt bör samla in
uppgifterna direkt för att avlasta skallemyndigheterna.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län framför liknande tankegångar.

DAFA
uppger att del finns skäl att pröva huravida inte förändringar i uppgifter om
adresser och telefonnummer bör samlas in direkt till spridningsansvarig
myndighet. Aklualiletskravel är speciellt avgörande för dessa uppgtfter. DAFA
är beredd all handha denna uppgift. CFD framhåller för sin del all all
avisering tiU basregistrel bör ske via SCB. Risk finns annars all basregistrel
och SCB:s arbetssläUeregisler efter en tid inte kommer att överensstämma.

Uppsala
kommun anser all utredningen underskattat den insats som krävs av kommunerna
för att uppdatera registret. Kommunen anser dock att kommunema bör delta i
delta uppdateringsarbete.

6
Ansvar för spridning av basuppgifter

Frågan
om vUket organ som skall ges ansvar för spridningsfunktionen har föranlett 23
av remissinstanserna all förorda antingen SCB eller DAFA.

Prop.
1981/82:118 48

Följande remissinstanser framhåller alt DAFA bör ansvara
för avisering och registerföring — Landstingsförbundet, SAF, Sveriges
industriförbund, länsstyrelsen i Stockholms län, datainspektionen, RPS,
Sveriges direktreklamförening. Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag,
kommerskollegium saml DAFA.

De remissinstanser som tycker att SCB bör svara för
avisering och registrering är länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands,
Gävleborgs, Kalmar, Göteborgs och Bohus län, ADB-beredningsgruppen, RFV, CFD,
statens industriverk, Örebro läns landsting samt Uppsala, Stockholms och Malmö
kommuner.

Utöver ovan nämnda remissinstanser har via
underhandsremiss inhämtats ytterligare synpunkter på ansvarsfrågan.

De remissinstanser som förordar DAFA baserar sina
ställningstaganden huvudsakligen på uppfattningen alt DAFA är mer användarneutral
än SCB, att DAFA redan ansvarar för motsvarande funktion beträffande del
stafiiga Person- och Adressregistret (SPAR) saml alt flera regisleranvän-dare
redan har upparbetade kontaktvägar med DAFA.

Argumenten för SCB baseras i stort på all SCB har byggt
upp en stor kunskaps- och faktabas om företags- och arbelsslälleregislrering,
alt SCB har väl upparbetade kontakter med länsstyrelser, kommuner m. fl. saml
att del är en fördel om spridningsansvarel åvilar en myndighet med ansvar även
för regislerinnehåUet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län avvisar bestämt en
uppläggning av den modeU som BASUN föreslår. I stället kräver länsstyrelsen alt
en regional lösning snarast utreds. Lokala skattemyndigheten i Göteborg är av
samma åsikt.

Statens naturvårdsverk framhåUer alt den skisserade
driflformen och ansvarsfördelningen verkar onödigt komplicerad. Verket menar
bl.a. att BASUN inte tiUräckligt har klargjort DAFA:s roll i driftsystemet.
Vidare menar verket all utredningen inte har redovisat en övertygande analys av
de organisatoriska och samarbetsmässiga problem, som man menar att den
föreslagna driftformen leder tiU.

ÖEF anser att den av BASUN skisserade modellen för
förläggning av basregistret inte är fillfredsställande från beredskapssynpunkt.

DAFA framhåller att man genom uppbyggnaden av SPAR
investerat i ell antal programprodukter som i princip ograveral kan användas
för ell företagsregister. Dessutom håller DAFA på all bygga upp elt omfattande
dalanät för all tillgodose behovet av lerminalanslutning lill SPAR. Om spridningsdelen
förläggs fill DAFA kommer denna stora användarkategori all kunna få
företagsinformation utan ytterligare investeringar. DAFA pekar även på att man
har en fullt utbyggd marknadsföringsorganisation kring SPAR, som redan i dag
har kontakt med en stor del av de potentiella kunderna. DAFA har också i dag
driftansvaret för RSV:s organisationsnummerregister. DAFA anser att man är väl
förberedd all åla sig ansvaret för drift och marknadsföring av basregistret.

Prop. 1981/82; 118 49

SCB
har i §itt samrådsyttrande, vilket refererats tidigare, redovisat centralbyråns
argument för att basregistrel skaU förläggas dit. RSV förordar i sitt
samrådsyttrande att registret förläggs till DAFA.

Försäkringsbolagens
Serviceaktiebolag anser att det är viktigt all registret utformas, så att
största möjliga överensstämmelse med SPAR:s utformning uppnås, Samma
terminalnät bör kunna användas för åtkomst till SPAR resp. basregistret.

De
kronofogdemyndigheter som yttrat sig över ansvarsfrågan har föreslagit DAFA
sam registerhåUare.

Föreningeti
för kommunal statistik och planering anser det orationellt att inle utnyttja
SCB IS kunskaper om förelagsregislrering. SCB bör därför få ansvaret för ett
basregister som bör fungera som ett "företagens RTB". Liknande
tankegångar framförs av bl.a. Stockholms och Uppsala kommuner.

SAF
och Syerigeis industriförbund framhåller i sitt gemensamma yttrande all man
ansluter sig till utredningens förslag om DAFA som registerförare. Genom att
lägga registret hos en användameutral instans ökas föratsättningarna för att
registret strikt begränsas till sin basdalafunklion.

7
Författningsreglering

SAF
och Sveriges industriförbund pekar på förhållandel alt uppgifter som ingår i
basregistret kan komma att få rättslig verkan i oUka sammanhang, t. ex. i
frågor rörande företags hemvist. InnehåUet i basregistret bör enligl SAF och
förbundet noggrant definieras och avgränsas i lag. Även ansvar för insamling,
registrering, registerföring och uppgiftsspridning bör lagregleras.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller alt handels- och föreningsregistren inte kan håUas
ansvariga beträffande uppgifter som lämnats tiU basregistrel och därtfrån
vidarebefordrats liU handels- och föreningsregistret.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län saml lokala skattemyndigheten i Solna diskuterar ävgn den
eventueUa nödvändigheten av alt i olika sammanhang tillgripa sankfionsmedel vid
inhämtande av uppgifter. Länsstyrelsen menar t. ex. att bestämmelserna i 79 §
uppbördslagen bör kompletteras så alt det klart framgår att även utebliven
uppgift om antal anställda omfattas av där angiven påföljd.

Datainspektionen
anser i likhet med sårbarhetsberedningen, BRÅ, Skånes handelskammare m. fl. alt
basregistrel bör förfallningsregleras och att regleringen av SPAR här bör kunna
tjäna som en lämplig förebild (se SFS 1981:4). Även DALK delar uppfattningen om
behovet av författningsreglering och betonar särskilt vikten av att ändamålet
med registret tydligt läggs fast. 4 Riksdagen 1981182. I samt. Nr 118

Prop.
1981/82:118 50

8
Integritet, sekretess och sårbarhet

Datainspektionen
understryker viklen av att basregislrels innehåll begränsas lill ändamålet för
den föreslagna verksamheten. Registret bör därför inle innehåUa fillfäUiga
arbetsgivare eller hushållsanstäUda; registrering av personer bör ske på grand
av att personen driver rörelse. Inspekfionen framhåUer vidare all
faktauppgifter - grandade på myndighels beslut - inte bör blandas med
"mjukare" uppgifter. På denna grand avstyrker inspektionen alt
uppgift om "tidigare identitet" registreras. DALK är också tveksam
liU registrering av personer som inte har någon inregistrerad firma.
Eventuella samkörningar med andra register bör vidare prövas ingående.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län tycker att sekretessfrågoma behandlats ofullständigt av
utredningen. Även länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län anser att
rättsläget beträffande sekretessfrågorna måste klarläggas.
Sårbarhetsberedningen anser - och får där stöd av bl. a. DALK - att behovet av
vatje enskild uppgtft i registret grandUgt bör prövas. SpecieUt viktigt är del
att registret endasi medges all innehålla uppgifter av baskaraktär.
Sårbarhetsberedningen ställer sig frågande inför behovet av en central
registrering av antalet arbetsställen. Beredningen menar också all en ohämmad
spridning av uppgifter från ell basregister över företag kan leda tUI ödesdigra
konsekvenser från sårbarhelssynpunkt. Vidare anser beredningen all
uppgtflsinsamlingen inte nödvändigtvis måste, annat än i inledningsskedet, ske
genom RSV:s försorg. Det är förenat med fördelar ur sårbarhetssynpunkt om RSV
kan frigöras från denna uppgift.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län framhåller de fördelar ur sekretess- och sårbarhetssynpunkt
som följer med en regional driflstraktur.

9
Kostnader och intäkter

RRV
anser att det sannolikt finns stora ralionaUseringsvinsler att hämta för såväl
uppgiftslämnare som registerhåUare och användare genom att inrätta ett
basregister över förelag och andra organisationer.

Många
myndigheter - som BASUN räknat som troliga användare av elt basregister - har i
sina remissvar visat ett intresse för att använda registret, men har ej
redovisat vilka eventuella besparingar som kan göras. Detla gäller bl. a.
arbetsmarknadsstyrelsen, generaUullslyrelsen, SPK och flertalet kronofogdemyndigheter.

Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller alt man med hjälp av basregistret skuUe få bättre kvalitet på sina
uppgifter, men att detta inle skulle innebära någon besparing av personal eller
andra kostnader.

SPK
anser att kvalitetskraven på basregistrel kommer alt kräva stora
resursinsatser, varför det är osäkert om ett införande totalt sett kan medfö-

Prop. 1981/82:118 51

ra
några besparingar. Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund anser
likaså del vara slor risk att ett basregister inte kommer all medföra några
väsentliga besparingar i berörda verk. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län
får del anses som uteslutet att systemel kan bli självfinansierande. LRF
understryker utredningens slutsats om all en mer fuUständig kalkyl bör presenteras
innan ett beslut om genomförande av ett basregister las.

ADB-beredningsgruppen
bedömer all den uppskattning som statskontoret gjort av dubbelarbetet i
Kronobergs län (beräknat lill 2-3 personer per län för beredning av
basuppgifter) är en underskattning. Den indirekta vinsten genom bättre
planering är emellertid myckel svår att uppskatta i budgettermer.

SamtUga lokala
skattemyndigheter, PRV, postverket saml några länsstyrelser framhåller att
förslaget för deras del får både positiva och negativa effekter men att
kostnaderna överstiger intäkterna.

Beträffande frågan om
avgiftsbeläggning yrkar BRÅ på avgiftsbefrielse beträffande brottsbekämpande
myndigheter. Föreningen för kommunal statistik och planering yrkar på
avgiftsbefrielse för kommunerna liksom Malmö m.fl. kommuner. LON anser alt
handels- och föreningsregislren bör få gratis tillgång till registret. CFD vill
behålla nuvarande avgiftsfria avisering från länsstyrelsema. Flera
länsstyrelser viU ha kostnadsfria utdrag ur basregistret.

10
Övriga synpunkter

Flera
remissinstanser, däribland postverket, ett flertal lokala skattemyndigheter,
televerket, DALK, BRÅ, Svenska kommunförbundet, arbelarskyddsstyrelsen och
Sveriges direktreklamförening har visat intresse för att nära följa
utredningens fortsatta arbete eller erbjudit sig att medverka i detta.

RRV anser att den vidare
utformningen av laxesältningen för regislerat-drag skall ske i nära kontakt med
RRV.

Arbetarskyddsstyrelsen,
bokföringsnämnden, Malmö kommun. Föreningen för kommunal statistik och
planering m. fl. understryker viklen av att utarbeta definitioner,
förkortningsregler etc. för bl.a. företagsnamn. Bokföringsnämnden saknar en
entydig definifion på begreppet näringsidkare och anser alt en sammankoppling
av näringsidkarbegreppel med skyldighet att vara registrerad i basregistrel
skuUe kunna vara en praktisk lösning på dagens osäkerhet om vUka som är
bokföringsskyldiga.

ADB-beredningsgruppen
m.fl. betonar kravet på flexibla bearbetningsmöjligheter för att möjliggöra
olika former av sökraliner och registerallag. Flera remissinstanser pekar även
på nyttan av direktåtkomst till basregistrel via bUdskärmsterminaler.
Kronofogdemyndigheterna i Malmö,

Prop.
1981/82:118 52

Trelleborg
och Ystad framhåller att basregistrel, för all fä önskad effekt, bör anslutas
fill REX-systemet via direktanslulning av myndighetens REX-terminaler.

LO framför tanken pä all
skapa någon form av direkt intresse för företagen både att finnas registrerade
i basregistrel och alt bli avregistrerade när företagen upphör med verksamhet.
Som exempel på möjliga vägar att skapa sådana incitament nämner LO obligatorisk
uppgift om företagsnummer i alla affärsöverenskommelser mellan offentliga
myndigheter och förelag eller alt den juridiska giltigheten görs beroende av registreringen.

SPK föreslår att man vid
införandet av del av RSV föreslagna basupp-giflskortel även inför en
regislerhållningsavgifl.

Prop. 1981/82:118 53

Bilaga
2

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande:
statsrådet Molin

Anmälan
till proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om
innovationspolitikens inriktning såvitt avser handelsdepartementets
verksamhetsområde

1
Inledning

Inom
handelsdepartementets verksamhetsområde ligger de stora flertalet av de
småföretag som är att hänföra till tjänstesektorn, dvs. servicenä-ringama.
Vidare bereder handelsdepartementet vissa allmänna frågor som rör småföretagen,
främst inom den exportfrämjande verksamheten. Till departementets
verksamhetsonrtråde hör också åtgärder för att främja turismen i och till
Sverige.

Handelsdepartementet
ansvarar även för frågor rörande konkurrensförhållandena inom näringslivet.
Jag vill erinra om vad jag nyligen i lagrådsremiss med förslag till ny
konkurrenslag anförde beträffande de små och medelstora företagen. Jag
underströk då att en effektiv konkurtens är föralsältningen för att vi skall
kunna ha eii marknadsekonomiskl syslem och kunna vinna de fördelar som följer
därav. Jag betonade vidare att grandvalen i en sådan decentraliserad ekonomi
utgörs av de små och medelstora företagen. Av detta följer att åtgärder för att
förbättra dessa företags verksamhelsföratsättningar är av central betydelse för
en väl fungerande konkurrens och kompletterar de åtgärder som vidtas av de
konkurrensvårdande myndigheterna.

Servicenäringarna har en
myckel slor betydelse i samhällsekonomin. Av näringslivets samlade bidrag fill
brattonalionalproduklen och sysselsättningen svarar servicenäringama sålunda
för omkring 45 %. Huvuddelen av antalet företag i landet utgörs av företag inom
servicenäringarna. 1 den förta s. k småföretagspropositionen (prop. 1977/78:40)
om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling,
anmälde dåvarande chefen för handelsdepartementet sin avsikt att fillkalla en
kommitté för att undersöka behovet av finansieringsstöd och rådgivning för
förelag inom servicenäringarna. Kommittén, som antog namnet
serviceföretagsutred-

Prop. 1981/82:118 54

ningen,
har avlämnat sitt betänkande (SOU 1979:74) Serviceföretagen -vägar till
utveckling. Betänkandet behandlas i det följande tillsammans med hotell- och
restaurangutredningens betänkande (SOU 1978:37) Hotell- och
restaurangbranschen. Ett utdrag ur serviceföretagsulredningens betänkande med
uppgifter om de strakturella förhåUandena bör fogas fill protokollet i detta
ärende som underbilaga 2:1. De två utredningarna har remissbehandlats.
Sammanställningar av remissvaren över betänkandena i denna del bör fogas liU
protokollet som underbilaga 2:2 resp. underbilaga 2:3.

I
den förra s. k småförelagspropositionen tog dåvarande chefen för handelsdepartementet
också upp frågan om samarbete meUan Sveriges turistråd samt regionala organ
och andra intressenter för utveckling av regionala produktions- och bokningsorgan.
Genom proposition om åtgärder för att främja sysselsättningen i Nortbotten
(prop. 1978/79:127, AU 1978/79:33, rskr 1978/79:320) lämnades slöd för alt
bilda elt stortegionall marknadsföringsbolag för Nortbottens och Västerbottens
län. UtveckUngen av dessa organisationer behandlas i det följande.

Den
svenska exporten är av avgörande betydelse för utvecklingen av
samhällsekonomin. Helt naturligt ligger ansvaret för exportanslrängning-arna
främst på företagen själva. Del ekonomiska läget i Sverige gör del emellertid
angeläget alt stödja näringslivels satsningar. Sveriges exportråd och den
exportfrämjande fältorganisationen (handelssekreterare, handelskamrar och
utrikesrepresentafionen) har här en central roU all fyUa. Det är mot denna
bakgrand som de statliga anslagen till dessa har ökat under senare år. Inle
minst har detta skett genom riksdagens beslut våren 1981 om ytterligare anslag
för exportfrämjande åtgärder budgetåret 1981/82 (prop. 1980/81:141, NU
1980/81:58, rskr 1980/81:426). Denna ytteriigare satsning har följts upp i
regeringens budgetproposition (prop. 1981/82:100 bU. 14).

Den
verksamhet som Sveriges exportråd bedriver i Sverige och utomlands i samarbete
med den exportfrämjande fältorganisationen och andra organisationer i Sverige
är lill för såväl stora som små förelag. Däratöver finns inom exportrådet ett
särskill program för småföretag i syfte att främja deras export. Detla program
baseras på riksdagens beslut hösten 1977 med anledning av regeringens
proposition om de mindre och medelstora förelagen. De särskilda insatsema har
av exportrådet i samarbete med regionala utvecklingsfonder, handelskamrar,
expo-organisationer och banker successivt byggts ut och fördjupals. Detta har
skett inte minst mot bakgrand av det nämnda riksdagsbeslutet våren 1981.

Den
1 juU 1979 inrättades en särskild nämnd vid Sveriges exportråd vars uppgift är
alt fatta beslut med syfte att främja den svenska exporten av systemleveranser
tUl stora industri- och anläggningsprojekt (prop. 1978/ 79:123 bU. 2, NU
1978/79:59, rskr 1978/79:415). Vissa tillägg har gjorts i de riktlinjer som
ulgör underlag för nämndens beslut till gagn för små och medelstora företag.
Dessa redovisas i det följande.

Prop. 1981/82:118 55

I
regeringens proposition 1980/81:171 (NU 1980/81:58, rskr 1980/ 81:426) om
export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m.m. refereras ett
förslag från konsultexportutredningen om statligt stöd för export av tjänster
inom småinduslriseklorn fill främst utvecklingsländer. I proposifionen anges
att frågan avses behandlas i den kommande propositionen om småföretagsfrågor.

Det tekniska kunnandet
m.åsle ständigt utvecklas för att Sveriges internafionella konkurtenskraft
skall kunna bibehållas och förstärkas. Forskning och utveckling är därför av
central betydelse. Även internationell handel med teknik har betydelse i detta
sammanhang. Mot den bakgranden tillkallade regeringen hösten 1979 en särskUd
utredare för alt utreda Sveriges handel med teknik (teknikhandelskommittén).

Vid samma tidpunkt
tillkallade regeringen också en kommitté för alt bedriva försöksverksamhet med
produktsökning och teknikimport i enlighet med riksdagens beslut (prop.
1978/79:123, NU 1978/79:59, rskr 1978/ 79:416). Denna akfivitet har sin grand i
regional- och sysselsättningspolifiska samt industripolifiska mofiv.
Teknikimportkommittén avser lämna sitt betänkande kring halvårsskiftet 1982.

Teknikhandelskommittén har
presenterat sina förslag i belänkandel (Ds H 1981:3) Handel med teknik. En
sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detla ärende som
underbilaga 2:4. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som underbilaga 2:5.
Kommitténs förslag behandlas i det följande.

2
Servicenäringarna — stöd till turistföretag

Förslag
rörande föratsättningarna för verksamheten vid företag inom servicenäringarna
har lämnats av hotell- och restaurangulredningen i betänkandet (SOU 1978:37)
HoteU- och restaurangbranschen saml av serviceföretagsutredningen i
belänkandet (SOU 1979:74) Serviceföretagen -vägar tUl utveckling. Särskilda
skrivelser i motsvarande ämnen har inkommit från bl. a. Sveriges hotell- och
restaurangförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Hotell- och
restaurangulredningen föreslog åtgärder på ett stort anlal områden nämligen
förbättrad tillgång lill kredUer och rådgivning bl.a. genom att hotell- och
restaurangbranschen förs in i de regionala ulveck-Ungsfondemas målgrapp, stöd
till utvecklingsprojekt inom branschen, förändringar av alkohollagstiftningen,
ökat kommunall ansvar, förändringar på utbildningsområdet, utredning om ökad
chartertrafik fill Sverige samt inrättande av elt centralt samrådsorgan för
inkvarterings- och serveringsfrågor. I anledning av utredningens förslag på
utbildningsområdet har regeringen genom beslut den 30 augusti 1979 överlämnat
betänkandet

Prop.
1981/82:118 56

jämte
remissvaren tiU skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
för beaktande samt uppdragit ål UHÄ all utreda den närmare utformningen av en
högskoleutbildning inom hotell- och restaurangbranschen. Med anledning av
uppdraget har inom UHÄ tiUsatls en arbelsgrapp för att bereda hoteU- och
restaurangutredningens förslag vidare samt företa en översyn av
högskoleutbildningen inom storhushållssektorn och turistnäringen. Frågan om
behovet av en utredning av chartertrafiken har minskat genom den ökade
prisdifferenfiering på reguljärflygel som skeft under senare år. Den turist-
och rekreationspolitiska utredningen (TUREK) har dessutom i uppdrag alt
särskilt belysa transportproblematiken inom turist-sektorn.

Serviceföretagsutredningens
förslag syftade liU all förbättra finansierings-, rådgivnings- och
utbildningssiluafionen för de mindre förelagen inom servicenäringarna. I första
hand borde delta enligl utredningen ske genom alt de regionala
utvecklingsfondernas målgrapp utvidgades till att onrfatta i stort sett alla
företag inom servicenäringarna med färte än 50 anställda. Vidare föreslogs att
utbildningsgivare med inriktning på servicenäringama skulle få samma
bidragsmöjligheter som andra ulbUdnings-givare och all resurserna för Statens
institut för företagsutveckling skulle förstärkas. Slufiigen föreslog
utredningen att statliga garantier skuUe ges för Handelskredilgruppens (dvs. AB
Handelskredit. AB Järnhandelskredit, AB Textilkredit, AB Svensk Hotell- och
Restaurangkredil saml Kiosk-och Servicehandelns kredifinslitut AB) upplåning
för all förbilliga och utöka den utlåning som frän dessa insfitut går lill
företag inom detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen.

Av
de båda betänkandena framgår att servicenäringarna är utpräglade
småförelagsbranscher. Serviceföretagsutredningen anger sålunda att omkring 80%
av antalet företag inom servicenäringarna år 1976 hade mindre än fem anställda
och att endasi 1 % av förelagen hade fler än 50 anställda. För hotell- och
restaurangbranschen gällde all 75 % av företagen hade fyra eller färte
anställda.

Såväl
hotell- och restaurangulredningen som serviceföretagsutredningen har som
framgått av redovisningen föreslagit all de regionala utvecklingsfondernas
målgrapp utvidgas tiU att omfatta även serviceförelag. Holell-och
restaurangförelag bör därvid enligl hotell- och restaurangutredningen
prioriteras.

Serviceförelagsutredningen
framhåller att ett flertal av de problem som företag inom servicenäringama har
är förknippade med det förhållandet att förelagen i slor utsträckning är
småförelag. Sådana problem kan vara kapilalbrist och svårigheter med planering
av marknadsföring, personal och ekonomi. En undersökning som utredningen har
låtit göra visade all av de mindre och medelstora detaljhandelsföretagen kunde
vart tionde inte genomföra planerade investeringar under perioden 1973-1977
p.g.a. problem med kapitalanskaffningen. Utredningen konstaterade vidare alt

Prop. 1981/82:118 57

många
företag inom servicenäringarna ordnar delar av sin finansiering via
leverantörer, vilket kan medföra bindningar till leverantören som verkar
konkurrensbegränsande.

Serviceföretagsutredningen
framhåller vidare att samhället redan på ell flertal områden har vidtagit
åtgärder i syfte alt undanröja de svårigheter som möter småföretagen. Det
gäller främst på kredit- och kapitalförsörjningsområdet och på
företagsserviceområdet. Flera olika organ har inrättats på både central och
regional nivå. Flera av dessa organ, bl.a. de regionala utvecklingsfondema, är
i sin verksamhet främst inriktade på de tillverkande företagen. Det är
otillfredsställande anser såväl serviceförelagsutredningen som hoteU- och
restaurangulredningen att föratsättningarna för all få hjälp i form av
rådgivning eller kreditslöd är olika för industri å ena sidan och
servicenäringar å den andra. Företag bör oberoende av branschtillhörighet ha
möjlighet att få del av sådana stödåtgärder som här avses. Det bör enligt
utredningen vara en strävan från samhällets sida all inom famen för
näringspolitiska insatser söka nå samtliga utvecklingsbara företag som kan vara
i behov av stöd eller hjälp i någon form oberoende av företagets
branschtillhörighet.

Utredningen
understryker i delta sammanhang servicenäringamas stora betydelse för
konsumenterna och deras viktiga funktion i samhällsekono-mifi - inte minst från
sysselsättningssynpunkt. Det föreligger också elt starkt ömsesidigt beroende
mellan serviceföretagen och de tUlverkande företagen. För sin fortsatta
utveckling är industriföretagen beroende av bl. a. möjligheter att anlita
serviceföretag av olika slag. Genom servicenäringama avsätts sålunda de
tiUverkande företagens produkter. Önskar man en gynnsam utveckling bland
industriföretagen krävs att också gynnsamma föratsättningar finns för
utveckling bland de ijänsteproducerande företagen. Nya affärsidéer hos
serviceföretagen som ökar effektivUelen kan bidraga till att hela näringslivets
konkurrenskraft ökar liksom den ekonomiska tillväxten och välfärden framhåller
serviceföretagsutredningen.

Mot
denna bakgrand föreslår utredningen all utvecklingsfondernas målgrapp
successivt byggs ut tUl alt omfatta i princip samtliga näringar. I ett första
steg bör utvidgningen omfatta följande näringsgrenar eller delar av
näringsgrenar:

-
Byggnadshantverk

-
Konsumtionsvarainriktad
partihandel

-
Partihandel med transportmedel,
bränsle och drivmedel

-
Handelsförmedling av
konsumtionsvaror

-
Handelsförmedling av
transportmedel, bränsle och drivmedel

-
Dagligvarahandel

-
Sällanköpsvarahandel

-
BU- och drivmedelsdetaljhandel

-
Restaurang- och hotellrörelse

Prop. 1981/82:118 58

-
Uppdragsverksamhet

-
Renings-, renhållnings- och
rengöringsverksamhel

-
Reparations-, tvälleri- och
annan serviceverksamhet. Förslaget innebär all målgrappen i stort sett
fördubblas.

Det
övervägande antalet remissinstanser har avstyrkt en så betydande ökning av
målgrappen, bl. a. med hänsyn till fondernas begränsade ekonomiska och
personella resurser. Flera av de remissinstanser som avstyrker utredningens
förslag föreslår att fondemas målgrupp utökas med företag inom turistnäringen.

För
egen del vUl jag efter samråd med chefen för industridepartementet anföra
följande. Jag vill först erinra om all de regionala utvecklingsfondernas målgrupp
fastställdes i samband med att fonderna bildades. Målgrappen består av små och
medelstora företag inom tUlverkningsindustrin saml sådana små och medelstora
Ijänsteproducerande förelag som riktar sina tjänster tUl tiUverkningsindustrin.
Vidare finns en möjlighet för fondema alt i vissa fall räkna in i målgrappen
även andra företag. En föratsättning för detla är dock, alt en sådan tUlfällig
utvidgning inle innebär alt insatserna försämras för den prioriterade
målgrappen, dvs. de tillverkande företagen. Genom att fondema kan tillämpa en
flexibel tolkning av målgmppsavgränsningen, har de möjlighet att i enskilda
fall lämna slöd och service fill exempelvis konsult- eller transportföretag,
vilket kan bidra lill alt förbättra förhållandena för de tUlverkande företagen.

Närmare
föreskrtfler i fråga om målgrappen meddelas av regeringen. Vad gäller
finansieringsverksamheten finns bestämmelser i förordningen (1978:506) om
statligt kreditslöd genom regional utvecklingsfond. Målgruppen för
förelagsserviceverksamhet är inle förfaltningsreglerad. Här får dock anses
gälla som villkor för del statliga bidraget till verksamheten alt fonderna
arbetar i enlighet med de riktlinjer som riksdagen har beslutat om. Jag vill i
detla sammanhang erinra om all regeringen år 1979 beviljade JämUands läns
utvecklingsfond bidrag av glesbygdsmedel för att fonden försöksvis skulle ge
service även åt förelag inom turistnäringen.

Vad
utredningen anfört om serviceföretagens betydelse i samhäUseko-nomin äger
enligt min mening i allt väsentligt sin riktighet. Redan i sin anmälan tiU den
förra s. k. småförelagspropositionen (prop. 1977/78:40 bU. 1) framhöU chefen
för industridepartementet all man bör sträva efter all inom ramen för de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet söka nå de företag som kan behöva
stöd och hjälp i någon form. Av främst resursskäl måste dock verksamheten inom
fondema begränsas. Med hänsyn fill det statsfinansiella läget och liU behovel
av att stärka tillverkningsindustrins konkurtenskraft kan jag emellertid inle nu
förorda all alla serviceförelag förs in i utvecklingsfondernas målgrapp.
Däremot bör en viss utvidgning kunna ske. Den bör då begränsas fill företag
inom lurisinäringen.

Turistföretagen
är begränsade till antalet, men de är på många orter av väsentlig betydelse som
komplement fill industrin. De har där stor belydel-

Prop. 1981/82:118 59

se
för sysselsättning och service. I många faU bidrar de lill en positiv
utveckling av bytesbalansen. Jag förordar därför alt de regionala utvecklingsfondemas
målgrapp utökas lill all omfatta även turistföretag. Del ankommer på regeringen
alt närmare avgränsa fondernas målgrapp. Dessa företag bör sålunda få del av
fondernas förelagsservice och finansiering. Jag vill dock fasta uppmärksamhet
på att den prioriterade uppgiften för fonderna är att stödja
fillverkningsinduslrin. Chefen för industridepartementet tar strax upp denna
fråga. Han lar då även upp frågans regionalpolitiska aspekter.

Det
organ som på central nivå har till uppgift att planera, samordna och genomföra
åtgärder för alt främja turism är Sveriges turistråd. Inom ramen för arbetet
med länsplaneringen har också länsstyrelsema kommU alt engagera sig i arbetet
med turistfrågor. Vidare pågår f. n. arbete vid rekreationsberedningen samt
berörda kommuner och länsstyrelser med att ta fram utvecklingsprogram för de
primära relcrealionsomrädena. Härigenom föreligger i mänga fall elt underlag
för turismens utveckling i länen som utvecklingsfondema kan lägga lill grand
för sitl arbete inom turistnäringen. Det är angelägel att de lurismfrämjande
åtgärder som vidtas inom landet med stöd av statliga medel så långt möjligt
samordnas. Del är därför en naturlig uppgtfl för turistrådet som centralt organ
på det lurismfrämjande området all ägna slor uppmärksamhet ål samarbetet med
regionala utveck-Ungsfonder liksom med andra organ med turismfrämjande
uppgifter på olika nivåer.

Chefen
för industridepartementet kommer senare (bilaga 4) att föreslå att statligt
kreditslöd i form av s. k. hotellgarantilån slopas.

De
förslag i övrigt som har lämnats av hotell- och restaurangulredningen samt
serviceföretagsutredningen bör enligt min mening inte nu föranleda några
åtgärder från regeringens sida.

Turismens
betydelse för Sveriges ekonomi och sysselsättning har ökat under senare år. Jag
har i del föregående berört de positiva effekter turismen kan ge för
bytesbalans, sysselsättning och ekonomisk utveckling inte minst av betydelse i
glesbygdsområden. Enligl min mening är del angelägel alt olika åtgärder vidtas
för alt förbättra föratsättningarna att turista i Sverige i större utsträckning
än för närvarande. En sådan åtgärd är den utvidgning av de regionala
utvecklingsfondernas målgrapp fill all även omfatta företag inom turistnäringen
som jag nyss har förordat. TiU andra sådana åtgärder hör etableringen av
regionala marknadsförings- och bokningsorganisationer samt utvecklingen av ett
rikstäckande databoknings-system. Dessa åtgärder syftar till att lokalt,
regionalt och centralt utveckla och effektivisera turistnäringens tjänster.

I
den förta s. k. småförelagspropositionen uttalade sig dåvarande chefen för
handelsdepartementet positivt till Sveriges turistråds initiativ all i
samarbete med regionala organ och andra intressenter driva en utveckling mot
förbättrad sammansättning och marknadsföring av turistnäringens

Prop. 1981/82:118 60

tjänster.
Han framhöll också all statliga medel, tUlsammans med finansiering från övriga
intressenter, borde ställas till förfogande för denna utveckling av regionala
produktions- och bokningsorgan. I regeringens budgetproposition (prop.
1979/80:100 bil. 14, NU 1979/80:34, rskr 1979/ 80:224) fill 1980 års riksmöte
framhölls det angelägna i att dessa organisationer blev så stora att de fick
tillräcklig bas för att driva rationell marknadsföring inom och utom landet.
Som ett led i denna utveckUng lämnades dessförinnan efter förslag i regeringens
proposition om åtgärder för att främja sysselsäftningen i Norrbollen (prop.
1978/79:127, AU 1978/79:33, rskr 1978/79: 320) ekonomiskt stöd för att bilda
ett slorregionall marknadsföringsbolag för Norrbottens och Västerbottens län.

I
nämnda budgelproposUion förordas ocksä inrättandet av ell rikstäckande
datoriserat bokningssystem för turistnäringen. Systemet är f.n. under
UtveckUng och beräknas kunna las i drift under år 1983.

Sveriges
turistråd har akfivt medverkat i tiUkomsten och utvecklingen av
marknadsförings- och bokningsorganisationer, främst genom rådgivande insatser.
Turistrådet har dock i flera fall accepterat ell begränsat ägande i bolagen och
givit ekonomiskt stöd under utvecklingsfasen. F. n. täcks störte delen av
Sverige av elt tio-tal bolag av denna typ.

Bolagens
verksamhet befinner sig i oUka utvecklingsstadier. Föratsätt-ningama för
bolagens verksamhet är också olikartade. Geografisk avgränsning och läge,
turismens inriktning och omfattning är exempel på förhåUanden som ger sådana
skillnader i föratsättningar. Flertalet bolag har aktivi engagerat sig i
bokning, försäljning och marknadsföring. Några bolag har dessutom påbörjat
utveckling av sammanhållna paket av oUka turistakliviieter (produktutveckling).
Bolagens ekonomiska situation varierar med hänsyn till bl. a, de förhållanden
som nu har nämnts.

Hitfillsvarande
verksamhet visar, enligl Sveriges turistråd, på behovel av denna typ av
organisafion för att konsumenterna enkelt skall kunna överblicka utbudet och
köpa den resa de önskar. Erfarenheterna visar att idén med förelag som
regionalt fångar upp, utvecklar, paketerar och säljer utbudet av
turistprodukter via resebyrå eller direkt liU konsumenten är riktig, men ger
också indikation om att anpassningar av affärsidé, verksamhet och organisafion
är aktuella i några av bolagen.

Ett
väsentligt inslag i den grandläggande affärsidén för bolagen är att
förelagsekonomiska vUlkor skall gälla för verksamheten. Efter en uppbyggnadsfas
skall verksamheten bära sina egna kostnader. Bolagen är f. n. i flera fall
engagerade i en marknadsföring av regionen liksom informafion och service
gentemot allmänhet, organisafioner och näring som ofta inle kan motiveras av och
baseras på den kommersiella omfattningen av resp. bolags verksamhet. Vissa
tendenser fill alltför snabb organisatorisk uppbyggnad finns också. Följden
härav är att samhälleliga medel har fått skjutas fill för all täcka därav
uppkomna underskott.

I
flera bolag granskas f. n. inriktning och finansiering av verksamheten.

Prop. 1981/82:118 61

Det
finns inom regionema ell intresse av alt uppdra åt bolagen all ulföra vissa
informations- och marknadsföringsuppgtfter som gäller regionerna som helhet,
detla för att också via bolagens insatser stimulera individuellt resande och
resande som säljs via andra artangörer, resebyråer m.fl. Ökade insatser för att
stimulera produktutveckling är exempel på andra uppgtfter som på uppdragsbasis
kan komma att tUldelas bolagen. Det kan gälla utveckling av rationella
transportlösningar och attraktiva aktivitelsutbud.

En sådan förändring av
verksamhetens inriktning aktualiserar behovet av samverkan och avgränsning lill
de på regional nivå berörda organisatio-nema. Diskussionema kring dessa frågor
har påbörjats inom flera av de aktueUa regionema och kan förväntas leda lill en
klarare uppdelning av uppgtfter som planering, informafion, produktutveckling,
marknadsbearbetning, försäljning och service.

Det
är enligt min mening angeläget att diskussionerna leder till elt effektivare
utnyttjande av de resurser som satsas lokall och regionall och att sådana
resurser avsätts för såväl långsiktig planering som för mer kortsikfigt
kommersiellt utnyttjande.

Tillkomsten
av det rikstäckande dalabokningssyslemet (BÖKSER) ger bolagen störte
möjligheter till produktutvecklande insatser. Systemet avses ge direkta
rationaliseringsvinster inom bolagen och en effektiviserad distribution via
arrangörer och resebyråer. Av stort intresse är också de nya möjlighelema för
resp. anläggning att inom ramen för del gemensamma systemet själv utföra
bokningsarbele lill ett konkurrenskraftigt pris. Till systemet kan kopplas en
serie ekonomiadminislraliva och andra funktioner som kan utnyttjas av de
enskilda turistföretagen. För de regionala bolagen bör detta ge en utökad
kundkrets och samverkan med turistnäringen. Härigenom skapas en större bredd i
betalningsunderlaget och ett mer varierat utbud vUket i sin tur gynnar den
.enskilde konsumenten. Det är angeläget att varje företag som så önskar äger
rätt att ansluta sig lill bokningssystemet.

Bolagens geografiska
upptagningsområde och ägande har varit föremål för diskussion. Det är viktigt
att den geografiska avgränsningen grandas på prioriteringar från resp. region.
Bolagens kostnader för administration och marknadsföring är ofta höga i
förhållande till omsättningen. Enligt min mening bör dock betydande besparingar
kunna nås genom närmare samverkan mellan olika regioner. Det är också vikfigt
att den organisatoriska samordningen och ansvarsfördelningen på regional nivå
lar hänsyn fill kundernas uppfattning, vilken inle aUlid tar hänsyn liU
länsgränser, om vad som är lämpliga geografiskt sammanhållna områden. Den
organisatoriska utformningen av samarbetet bör avgöras regionalt.

Vad
avser bolagens ägarstraktur skiftar den starkt frän bolag till bolag.
Ägarinslagel från kommuner och landsting är dock ofta mycket starkt. Åven
turistrådet är delägare i flera av bolagen. Helt naturligt styr de olika

Prop. 1981/82:118 62

regionala
fömtsättningarna strakturen på ägarinslagel i varje bolag. För egen del anser
jag all en grandläggande föratsättning för bolagens verksamhet är omfattningen
av deras förankring i lurisinäringen. Det är därför angelägel alt
turistnäringen direkt eller via intresseorganisationer har ett tilU-äckligt
ägarinflytande.

Turistrådels
engagemang genom ägande i enskilda bolag har syftat till att akfivt medverka i
bolagens uppbyggnad och inledande utveckling. Enligl min mening bör rådets
ägarinslag begränsas fill dessa utvecklingsfaser. Turistrådet bör därför
successivt minska och på sikt helt avveckla sina delägarskap. Självfallet är
del rådels uppgift alt även därefter kunna stödja bolagens utveckhng. Det bör
dock kunna ske genom rådgivande insatser på sätt som tiU andra företag och
organ inom turistnäringen.

Många
turistföretag befinner sig i en fas av förändring. En brist har därvid varit
knappheten på rådgivande och ekonomisk hjälp på del lokala och regionala
planet. Bl. a. de nya reglema för utvecklingsfondernas arbete kommer väl till
pass inför den framtida utvecklingen inom turistnäringen. Former för samverkan
mellan marknadsförings- och bokningsbolagen, de regionala
turistorganisationerna, länsstyrelserna och utvecklingsfonderna bör därför
snarast utvecklas. Somjag har nämnt i det föregående har turistrådet som
centralt organ på del lurismfrämjande området en viktig uppgtfl alt fylla i
delta sammanhang.

3
Exportfrämjande verksamhet

Inom
den statliga exportfrämjande verksamheten är en rad aktiviteter särskill
inriktade på mindre och medelstora företag. Sveriges exportråd inrättades den 1
juli 1972 genom avtal mellan svenska staten och Sveriges allmänna
exportförening. Exportrådets uppgift är att som centralt organ planera,
samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. För
att lösa denna uppgift planerar och leder exportrådet den exportfrämjande
verksamheten dels vid den speciaUserade kommersiella utlandsrepresentalionen,
dvs. handelssekrelerarna och de handelskamrar i ullandel som har slutit
samarbelsavtal med rådet, dels inom utrikesrepresentafionen.

Handelssekreterarna
är huvudsakligen placerade i Europa och Nordamerika samt dessutom i Australien
och Japan men även pä några stats-handels- och u-landsmarknader. En av
huvuduppgifterna för utrikesrepresentationen är alt underlätta förelagens
export. Främst i länder där handelssekreterare inte finns bedrivs en omfattande
exportfrämjande verksamhet av utrikesrepresentafionen. Under senare år har ell
anlal beskickningar förstärkt sina resurser för exportfrämjande. Flertalet av
dessa har möjlighet att ta betalt för sina tjänster och arbetar således som ett
iradifionellt handelskontor.

Prop.
1981/82:118 63

I
Sverige tar exportrådet tillvara den kunskap som finns inom de regionala
utvecklingsfonderna och handelskamraraa. Dessa utgör replipunkter för rådets
verksamhet. Ett samarbete har successivt växt fram under senare år meUan
exportrådet och de regionala organisationerna som främst kan stå till tjänst
med viss inledande exportservice.

Sveriges
exportråd arbetar sedan budgetåret 1978/79 vid sidan av den sedvanliga
verksamheten - som också kommer mindre och medelstora företag till del — med
elt särskilt åtgärdspaket för stöd till mindre och medelstora företag (prop. 1977/78:40
bU 4, NU 1977/78:34, rskr 1977/ 78:110). Åtgärderna syftar tiU all stimulera
intresset för export, till all utvärdera föratsättningarna för export och lill
all underlätta ett slutligt genomförande av en exportsatsning och är i princip
en hjälp fiU självhjälp. De olika komponenterna kan beskrivas på följande sätl.
Inom ramen för exportiräffar ges en krets företagare möjlighet att diskutera
konkreta exportproblem utifrån praktikfall, en utvald marknad eller ett
särskilt ämnesområde (l.ex. exportleknik eUer marknadsintroduktion). Genom
exporthandlingsprogram, en för varje förelag särskill anpassad konsultinsats,
ges enskilda företag hjälp till en mer systematisk, långsiktig och aktiv
export. Särskill stöd ges för att ulföra en marknadsundersökning på nya marknader.
Denna aktivitet har senare kompletterats med ett komplett program för
systemafisk marknadsintrodukfion. Syftet med programmet är all medverka liU en
inledande försäljning på minst en utlandsmarknad.

Verksamheten
består i övrigt bl.a. av det år 1974 inrättade projektet exportchef att hyra.
F.n. finns 15 exportchefer alt hyra placerade hos utvecklingsfonder i 12 län
samt på Västsvenska handelskammaren. Ex-portchefema arbetar med 5-6 företag
samtidigt. Varje förelag skall efter en period om två liU tre år kunna handha
exportverksamheten ulan den inhyrda exportchefens hjälp. Elt annat moment i
verksamheten utgörs av särskilda säljkontaktresor, framför alll lill de
nordiska grannländerna, i syfte alt nå inledande affärsförbindelser.

Sveriges
exportråd arbetar nära med utvecklingsfonder, handelskamrar och andra regionala
organisationer vid genomförandet av småförelagspa-keiel. En utvärdering av
insatsema inom småföretagspakelet visar alt inemot tre Qärdedelar av dellagande
förelag är nöjda med insatserna.

För
budgetåret 1978/79 anslogs 4 milj. kr. för den särskUda verksamheten för
mindre förelag. Under de två följande budgetåren skedde vissa justeringar av
detta belopp fill 4,5 milj. kr. budgetåret 1980/81. Från budgetåret 1981/82
har Sveriges exportråd erhållit större möjlighet än tidigare att prioritera
olika insatser inom ramen för befintliga medel och samtidigt fått förstärkta
resurser. Medlen för särskilda småförelagsinsalser har därvid ökat kraftigt
till ca 12 milj. kr. budgetåret 1981/82. För budgetåret 1982/ 83 planeras
insatser om ca 16 milj. kr. Genom de ökade medelsbeloppen har insatserna dels
förbättrats dels utvidgats och kompletterats.

För
egen del vUl jag anföra följande. Jag anser det angeläget alt befästa.

Prop. 1981/82:118 64

fördjupa
och vidareutveckla del särskilda programmet för småföretag. Enligt min mening
tUlgodoses detta genom exportrådets olika insatser och den medelsökning som har
skelt liU programmet. Del får ankomma på Sveriges exportråd all inom ramen för
tillgängliga medel liksom hiltills göra de avvägningar och prioriteringar som
bedöms erforderliga för att genomföra del särskilda programmet för de mindre
och medelstora förelagen. Det nära samarbetet med regionala utvecklingsfonder,
handelskammare m.fl. regionala organisationer bör därvid självfallet
fortsätta.

Det särskilda stöd t dl
svensk projektexport som infördes vid Sveriges exportråd den 1 juli 1979 har
främst varit inriktat mol störte företag. Små och medelstora företag har
emellertid kunnat delta som underleverantörer liU större projekt. Enligt
riktlinjerna för stödets beviljande kan sådant utgå till förprojekterings-,
seminarie- och utbildningsverksamhet saml för att la fram anbud. De
ursprangliga riktlinjerna angav att enbart projekt som helt eller delvis
omfattar leveranser av invesleringsulraslning fiU industri- och
anläggningsprojekt kunde komma ifråga för stöd. Efter den 1 juli 1981 kan stöd
även lämnas fill projekt som enbart omfattar leveranser av tjänster. Vidare
kunde stöd inledningsvis ges om kontraklsvärdel för de svenska leverantörerna
tiUsammans uppgick till lägst 15 milj. kr. Ulan hinder därav kunde slöd ges om
projektet var av speciellt nyskapande karaktär eller kunde antas vara av
långsiktigt intresse för svensk industris utveckling. Efter den 1 juli 1981 kan
slöd lämnas fill projekt där kontraklsvärdel understiger 15 milj. kr. och som
bedöms som särskUt intressanta även om de inte är av speciellt nyskapande
karaktär. De tiUägg tiU de ursprungliga riktUnjerna som här har angivits finns
redovisade i prop. 1980/81:100 bil 14 (NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426). Med de
fillägg som har gjorts från den 1 juli 1981 ökas enligt min mening möjlighelema
för mindre företag att kunna komma i åtnjutande av detta stöd. Några
ytterligare justeringar i nu gällande regler för verksamheten är f. n. inte
aktuella.

Konsultexportutredningen
föreslog i sill betänkande (SOU 1980:23) Stafiigt kunnande tUl salu bl. a. att
en försöksverksamhet med stafiigt stöd för export av kunnande om verksamhet
inom småinduslriseklorn från statliga organ och konsultföretag tUl denna sektor
i främst utvecklingsländer skuUe genomföras. Sådana insatser har enligt
utredningen hittills huvudsakligen förmedlats via utvecklingsorgan. Därutöver
finns på den stafiiga sidan främst statens industriverk och de regionala
utvecklingsfondema. Försöksverksamheten föreslås ske under två år vid
UtveckUngsfonden i Stockholms län. Förslaget har fåll ett blandat mottagande
av remissinstanserna. Ett antal av de instanser som har tagit upp denna fråga
stödjer förslaget bl. a. SIDA, statens industriverk och utvecklingsfonden i
Stockholms län. Av de som tUlstyrkt anser länsstyrelsen i Västerbottens län,
utvecklingsfonden i länet och Västerbottens handelskammare att verksamheten
bör förläggas fill Sfiftelsen Expolaris i SkeUefteå. Andra remissinstanser,
exempelvis Sveriges exportråd och Sveriges industrtförbund, kan

Prop. 1981/82:118 65

inle
finna några starka mofiv för insatser på detta område och avstyrker således
förslaget. Utredningens förslag har refererats i regeringens proposUion
1980/81:171 om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m. m. med
hänvisning fill den kommande småföretagsproposifionen. Förslag med liknande
inriktning har under hand presenterats av dels Stockholms läns utveckUngsfond,
dels Stiftelsen Expolaris. I dessa fall gäller del delvis systemleveranser av
färdiga småindustrier till utvecklingsländer.

Efter samråd med chefen
för industridepartementet vill jag för egen del anföra följande, Jag ser
positivt på den verksamhet med att sälja svenskt småförelagskunnande som redan
bedrivs av bl. a. Stockholms läns utvecklingsfond och Expolaris. Marknaden för
sådana ijänster är emellertid begränsad och delvis osäker. Jag är f. n. inle
beredd att föreslå några särskilda StatUga stödinsatser för att främja denna
typ av export. Det hindrar dock inte att bl, a. de nämnda organisationerna kan
fortsätta all, inom ramen för sina resurser eller med särskilda medel från
exempelvis SIDA, bedriva export av svenskt kunnande på småförelagsomrädel.

Jag övergår nu till alt
behandla vissa frågor om handel med teknik. Teknikhandelskommittén som
fillkaUades hösten 1979 har presenterat sina förslag i betänkandet (Ds H
1981:3) Handel med teknik. Hösten 1979 tillkallade regeringen också en kommitté
för att bedriva försöksverksamhel med produktsökning och teknikimport.
Teknikimportkommittén avser presentera sitt betänkande kring halvårsskiftet
1982.

Enligt
leknikhanddskommilténs mening finns del starka skäl all vidta åtgärder för all
stimulera handel med teknik. Import av teknik kan bidra lill att skapa
sysselsättningstillfällen och tid ökad teknisk vitalitet och konkurrenskraft
för svenska företag. Samtidigt framhåller kommittén all import av teknik inle
kan ersätta egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Genom export ay teknik
kan det svenska tekniska kunnandet komma till utnyttjande utornlands och
generera intäkter lill Sverige. Teknikexport spelar också en viktig roll för
all stimulera export av varor och kompletta anläggningar och får därmed en
sysselsättningsskapande effekt. Kommittén menar att åtgärder för att främja
handel med teknik i första hand bör avse utbildning och information saml
rådgivnings- och serviceverksamhet. Sådana åtgärder bör i huvudsak kanaliseras
via befintliga myndigheter och organ. Mol den bakgranden ger kommittén följande
förslag. Dessa är framför alll inriktade mot små och medelstora förelag.

Elt
teknikhandelsråd bör inrättas i anslutning tUl Sveriges exportråd. Anledningen
till att exportrådet har valls är alt köp och försäljning av teknik är att se
som en form av intemationeU affärsverksamhet. Teknik-handelsrådet skall genom
rådgivning, service, utbildning och information stimulera främst de mindre och
medelstora förelagens handel med teknik. Rådgivningen skaU därvid i huvudsak
vara inriktad pä andra aspekter än de rent tekniska. Rådet föreslås vara
underställt Sveriges exportråd men bör 5 Riksdagen 198II82. 1 saml. Nr 118

Prop.
1981/82:118 66

ha
en från exportrådet relativt fristående ställning. Kostnaderna för budgetåret
1982/83 beräknas lill 5 milj. kr. Teknikhandelsrädel och styrelsen för leknisk
utveckling (STU) bör etablera ett nära samarbete. Kommittén framhåUer också att
STU:s planer på att genomföra ett program för utbildnings- och serviceverksamhet
och övrig verksamhet för att främja teknikhandel bör genomföras. De två
organens verksamheter kan därvid komplettera varandra.

En
datorbaserad licensbank bör byggas upp i syfte all underlätta för svenska
företag att söka ufiändsk teknik och att sälja svensk teknik. Licensbanken
föresläs placeras vid patent- och registreringsverket (PRV). Teknikhandelsrädel
och STU förutsätts medverka. Den beräknade kostnaden för budgetåret 1982/83
uppgår lill 3 milj. kr. Erfarenheterna från teknikimportkommitténs arbete bör
utgöra underlag för utformningen av licensbanken.

Kommittén
anser att direkt ekonomiskt stöd i form av villkorliga lån eller bidrag i vissa
fall är viktigt för att stimulera handeln med teknik. Befintliga stödformer bör
kunna utnyttjas för detta ändamål. En sådan är de regionala
utvecklingsfondernas produklutvecklingslån vilka i högre grad bör användas även
för projekt avseende leknikhandel. Svensk projeklexport vid Sveriges exportråd
anges också. Stöd bör kunna utgå vid licensexport, varvid kravet på all flera
företag skall samverka inte bör gälla. Några omedelbara resurstUlskott för
dessa stödformer föreslås inte.

Enligt
kommitténs mening kan handelssekreterare, teknisk-vetenskapliga attachéer och
utrikesrepresentationen spela en viktig förmedlande roll vid export och import
av teknik. Dessa bör mer aktivt ägna sig åt frågor som rör teknikhandel.
Kommittén framhåller betydelsen av samarbete meUan handelssekreterare och
teknisk-vetenskapliga attachéer i frågor som rör leknikhandel. Handelssekrelerarnas
möjligheter alt medverka vid förmedling av teknik bör stärkas. Kostnaderna för
sådan utbildning och nyrekrytering beräknas tiU 2 milj. kr. budgetåret 1982/83.
Kommittén tar också upp frågan om det generella skatteavdraget för forskning
och utveckling. Vissa mindre ändringar i gällande bestämmelser föresläs i
syfte att eliminera ogynnsamma beräkningseffekler vid förvärv och försäljning
av teknik. Kostnaderna beräknas fill ett par miljoner kr. per år i uteblivna
skatteintäkter för samhället.

Slutligen
föreslår kommittén alt det s. k. SEK-systemet utvidgas fiU att ontfatta även
projekt avseende licensexport. Kostnaden för att täcka rän-tesubvenfionen
uppskattas tUl ca 1 milj. kr. per år.

Utredningens
olika förslag beräknas således uppgå till en lolal kostnad om ca 13 mUj. kr.
budgetåret 1982/83.

För
egen del vill jag efter samråd med chefen för industridepartementet anföra
följande. Det tekniska kunnandet måste ständigt fömyas för all vårt lands
intemationella konkurrenskraft skall kunna bibehållas och stärkas. Forskning
och utveckling är därför av central betydelse. Sverige har emel-

Prop.
1981/82:118 67

lertid
inte möjlighet all bedriva utvecklingsarbete på alla de områden som är
intressanta för ett höginduslrialiseral samhälle. Bl. a. mol den bakgranden
bedriver svenska företag idag inlernalionell handel med teknik. Liksom
flertalet remissinstanser delar jag i stort de slutsatser och förslag som
teknikhandelskommittén presenterat. Dessa kan få särskild betydelse för de små
och medelstora företagen. Intentionerna i kommitténs förslag kan enligt min
mening mycket väl genomföras ulan att ytterligare medel tilldelas.

Liksom kommittén vill jag
understryka betydelsen av samarbete mellan berörda organisationer i Sverige och
då närmast Sveriges exportråd och STU. Ett antal remissinstanser, bl.a.
Sveriges exportråd och STU, delar denna bedömning. Vidare delar jag liksom ett
antal remissinstanser kommitténs uppfattning om utbildnings- och
informationsverksamhetens stora betydelse för handeln med teknik.

Förslaget att inrätta ett
särskilt teknikhandelsråd vid exportrådet har fåll ett blandat mottagande av
remissinstanserna. Fleratalet av dessa är emellertid positiva tiU alt såväl
Sveriges exportråd som STU får en uppgift på detla område. Jag delar kommitténs
uppfattning att exportrådet bör spela en roll på leknikhandelsområdet, framför
allt beträffande information lill företag och organisationer med tonvikt pä
exportfrågor. Sveriges exportråds uppgift är alt främja svensk export och mol
den bakgranden bör frågor om teknikhandel i viss mån behandlas fristående från
exportrådels övriga verksamhet. STU:s planer på detla område måste därvid
beaktas. De två organisationeraa bör komplettera varandra för all kunna ge så
fuUgod service som möjligt. Även de regionala utvecklingsfonderna har en
naturligt plats i detta sammanhang. I syfte att underlätta samarbete mellan
olika intressenter på leknikhandelsområdet bör en referensgrupp inrättas med
bl. a. exportrådet och STU företrädda. Det ankommer på regeringen att fatta närmare
beslut härom.

Medel för Sveriges
exportråds utökade verksamhet på detla område har budgeterats under etfle
huvudtitelns anslag B 1. Exportfrämjande verksamhet (prop. 1981/82:100 bU 14
s. 28). Det får ankomma på exportrådet att i samverkan med framför alll STU ge
förslag tUl verksamhetens närmare utformning. Den ambitionsminskning jämfört
med kommilléförslaget som har skisserats ovan bör därvid beaktas.

Förslaget
om en datorbaserad licensbank har också fått ett blandat mottagande. Bl. a. PRV
pekar på att en rad frågor återstår att lösa. Jag finner mot den bakgranden
inte alt en särskild licensbank f. n. bör inrättas utöver redan existerande
informationskanaler. Nuvarande organisationer bör kunna las tillvara för all
söka och finna lämpliga licensobjekl liksom licenstagare.

I
likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag all befintliga stödformer
för att stimulera handeln med teknik bör tas till vara, främst de som handläggs
av de regionala utvecklingsfonderna. Chefen för induslride-

Prop. 1981/82:118 68

partemenlel
kommer senare all föreslå vissa ändringar i fondernas finansieringsverksamhet
(bilaga 4). Somjag har anfört tidigare anser jag inte att några ändringar i nu
gällande regler för stöd lUl svensk projektexport är aktuella. Del bör samfidigt
erinras om de ändringar som har genomförts från den 1 juli 1981 och som har
redovisats i del föregående.

Liksom kommittén och ett
anlal av de remissinstanser som har ullalat sig fäster jag slor vikt vid
samarbete mellan olika organisationer på leknikhandelsområdet inle bara i
Sverige. Den exportfrämjande fältorganisationen - handelssekreterare och
utrikesrepresentationen - samt de teknisk-vetenskapliga attachéerna spelar en
betydelsefuU förmedlande roll vid handel med teknik. De teknisk-vetenskapliga
attachéernas speciella kunskaper på leknikhandelsområdet bör till fullo
utnyttjas. Ell ökat samarbete främjar enligt min mening sådan handel.
Kostnaderna härför får täckas inom ramen för tillgängliga medel.

Beträffande förslaget om
det generella skatteavdraget för forskning och utveckling erinrar jag om
riksdagens beslut med anledning av proposition 1981/82:70 om ändrade regler för
särskill forskningsavdrag (SkU 1981/ 82:24, rskr 1981/82:100).

Vad
slutligen gäUer kommitténs förslag beträffande det s. k. SEK-systemet behöver
några särskilda åtgärder inle genomföras för all SEK skall kunna finansiera
leknikhandel eftersom nuvarande regler och internationella åtaganden möjliggör
detta.

4
Hemställan

Med
hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen

dels
föreslär riksdagen all godkänna vad jag har anfört om utvidgning av de
regionala utvecklingsfondernas målgrupp dels bereder riksdagen tillfälle all la
del av vad jag har anfört om

1. insatser
för att främja turism och

2. insatser
för alt främja små och medelstora förelags export.

Prop. 1981/82:118

69
UnderbUaga 2:1

Serviceföretagen — vägar till utveckling (SOU 1979:4)

Kapitel
3 Servicenäringarnas struktur

Den
ekonomiska verksamheten i vårt samhälle kan delas i två huvudområden, vara-
och kraftproduktion samt tjänsteproduktion. Dessa områden består i sin tur av
olika sektorer. I detta belänkande behandlas servicenäringarna som tUlsammans
med offentliga tjänster utgör tjänstesektom. I servicenäringarna ingår en rad
näringsgrenar och branscher. Gemensamt för företagen inom servicenäringarna är
all de tillhandahåller service av olika slag, utför tjänster, distribuerar
varor till andra företag eller till enskilda personer. TiU servicenäringarna
hänförs sålunda vamhandel, samfärdsel, bo-stadsförvaltning och privata
tjänster. Även inom de varaproducerande sektorerna finns del emellertid inslag
av serviceproduklion. Viss reparations-verksamhet inom industrin samt
byggnadshaniverk kan föras hit. (Se vidare bilaga.)

Det bör här framhållas alt
servicenäringar inte är något enhetligt begrepp. De källor som utredningen
utnyttjat, särskilt långtidsutredningen (SOU 1978:78) och HUI, har sålunda
delvis olika definitioner av servicenäringarnas omfattning. Vid jämförelse
mellan uppgiftema, t. ex. beträffande antal förelag, från de olika källorna
bör också uppmärksammas att uppgifterna i vissa fall avser olika år.

3.1 Servicenäringarna i samhällsekonomin

Av
det föregående stycket framgår att till servicenäringarna hör flera väsentliga
sektorer i samhällsekonomin. I samband med behandling av frågor som i. ex.
ekonomisk tillväxt, investeringar och sysselsättning brakar dock
uppmärksamheten från säväl statsmakternas som organisationemas och massmedias
sida koncentreras lill den varaproducerande sektorn. Utredningen ser det
därför som väsentligt att ge en belysning av servicenäringamas roll i
samhällsekonomin.

Av
tabell 3.1 framgår alt servicenäringarna svarar för en tredjedel av den samlade
produktionen. Störst bland servicenäringama är privata tjänster.' Andelen av
BNP har sjunkit något under perioden 1965-1977 för såväl samfärdsel och
bosiadsförvaltning som privata tjänster. Det är endast varahandeln som ökat
sin andel av BNP bland servicenäringarna. Inom samhällsekonomin som helhet
märks förskjutningen mol en ökad offenllig sektor, vilket innebär att
näringslivets andel av BNP minskat i motsvarande grad. Räknar man bort den
offentliga sektorn framgår all servicenäringama

' Till privata tjänster hänförs i denna framställning
restaurang- och hotellrörelse (SNI 63), bank, lorsäkrings- och
uppdragsverksamhet (SNI 81, 82, 832), reparations-, tvätteri och annan serviceverksamhet
(SNI 95) samt övriga privata tjänster såsom fastighetsförvaltning (SNI 83102,
83103, dvs. exkl. bostadsförvaltning), renings-och renhållningsverk,
städningsrörelse (SNI 92), undervisning, forskning, sjukvård (SNI 93) och
rekreationsverksamhei (SNI 94), Observera dock att i vissa tabeller ingår
bostadsförvaltning i privata tjänster.

Prop.
1981/82:118 70

år
1977 svarade för drygt 45 % av näringslivets BNP-andel, medan år 1965
motsvarande tal var knappt 45 %. Servicenäringarna har alltså ökat, om än
litet, sin andel av näringslivets samlade produktion.

Tabell
3.1 Näringsgrenarnas andelar ar den totala produktionen 1965-1977. Procent av
BNP Ull faktorpris

1965

1970

1974

1977

Varu-
och kraftproduktion

45,9

45,9

45,9

43,1

Servicenäringar

37,2

35,2

34,9

35,5

därav:
Varuhandel

9,5

9,3

9,3

9,8

Samfärdsel

5,8

5,3

6,0

5,3

Bostadsförvaltning

7,7

7,3

6,9

7,2

Privata tjänster

14,2

13,3

12,7

13,2

Offentliga
tjänster

16,9

18,9

19,2

21,4

Totalt

100

100

100

100

Källa:
SOU 1978:78.

TabeU 3.2 Ärlig förändring av BNP (tiU faktorpris) inom olika
näringsgrenar 1965-1977. {%)

1965-1970

1970-1974

1974-1977

Varu-
och kraftproduktion

3,9

3,0

- 1,8

Varuhandel

3,4

2,9

2,0

Samfärdsel

2,1

5,8

- 3,8

Bostadsförvaltning

2,6

1,5

2,2

Privata
tjänster

2,4

1,8

1,6

Offentliga
tjänster

6,1

3,4

4,1

Totalt

3,8

3,0

0,3

Källa:
SOU 1978:78.

Tillväxten
av BNP har avtagit från mitten av 1960-talel, vilket framgår av tabell 3.2. En
liknande nedgång i ökningstakten kan noteras för varuhandel och privata
tjänster, medan samfärdsel och bostadsförvaltning visar en oregelbunden
utveckling under de olika perioderna. Mellan åren 1974 och 1977 hade
samfärdseln en negaliv utveckling medan bosladsförvallningen visade den näst
offentliga tjänster snabbaste utvecklingen.

Av
tabell 3.3 framgår att omkring en tredjedel, dvs. drygt 1,3 miljoner

av alla sysselsatta, är verksamma inom servicenäringarna. Den största an

delen av det tolala antalet sysselsatta under perioden 1965-1977 hade ser

vicenäringarna år 1970 med 34,4 96. Därefter har en viss nedgång skett.

Minskningen är något större för varahandeln än för övriga servicenäringar.

Varahandeln har dock tillsammans med privata tjänster' de största andelarna

inom servicenäringarna. Medan denna sektor under perioden haft endast

mindre förändringar, har vara- och kraftproduktionen fött vidkännas en

' 1 detta fall ingår bo- stadigt sjunkande andel av antalet sysselsatta, från
drygt 50 96 år 1965 lill

statsförvaltning i
privata knappt 40 96 är 1977. Denna utveckling innebär att
servicenäringarna har

tjänster. ökat sin andel av näringslivets sysselsällning från
39,5 % år 1965 lili 45,5 %

Prop.
1981/82:118 71

år
1977. Servicenäringama spelar sålunda i delta avseende en allt större roll från
sysselsättningssynpunkt.

TabeU
3.3 Näringsgrenarnas andelar av antalet sysselsatta 1965-1977 samt antalet
sysselsatta ir 1977

1965

1970

1974

1977

1977 (1000-tal)

Varu-
och kraftproduktion

51,9

46,0

42,7

39,8

1616

Servicenäringar

33,9

34,4

33,3

33,2

1344

därav:
Vamhandel

12,9

13,1

12,5

12,3

501

Samfärdsel

6,8

6,8

6,8

6,7

272

Privata tjänster

14,2

14,5

14,0

14,2

571

Offentliga
tjänster

14,2

19,6

24,0

27,0

1100

Totalt

100

100

100

100

4060

"
Privata tjänster inkluderar bostadsförvaltning. Ar 1977 sysselsatte
bostadsförvaltningen 33 000 personer, vilket motsvarade en andel pä ca 1 % av
det totala antalet sysselsatta. Källa: SOU 1978:78.

Tabell
3.4 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965-1977. Förädlingsvärde per
arbetstimme. Årlig procentuell förändring

1965-1970

1970-1974

1974-1977

Varu-
och kraftproduktion

6,7

5,9

0,8

Varuhandel

3,3

4,6

2,7

Samfärdsel

1,8

8,0

-3,8

Bostadsförvaltning

2,0

1,4

2,5

Privata
tjänster

2,5

3,6

1,4

Offentliga
tjänster

0,0

-0,1

0,1

Totalt

4,3

4,3

0,7

Källa:
SOU 1978:78.

Produktiviteten
har, som framgår av tabell 3.4, fortlöpande ökat inom servicenäringama. För
den senaste perioden i redovisningen - 1974-1977 -noteras en högre
produktivitetsökning för samtliga servicenäringar bortsett från samfärdsel än
för industrin.

Investeringstakten
för ekonomin som helhet har varit avtagande och under senaste perioden t. o. m.
minskande. Detta framgår av tabell 3.5. Varuhandel visar dock en utveckling som
är helt motsatt med en kraftig ökning under åren 1974-1977. Delta beror på en
ökning av investeringarna i maskiner och inventarier på 14,5 96 under de nämnda
åren. Av tabell 3.6 framgår att servicenäringama svarar för omkring 45 % av
brattoinvesteringarna. Denna andel har minskat under den redovisade perioden,
mest beroende på de sjunkande bosladsinvesteringarna. Ser man lill
servicenäringarna i övrigt har de ökat sin andel av investeringarna mellan 1965
och 1977. Samfärdsel minskade dock sin investeringsandel mellan 1974 och 1977.

Prop.
1981/82:118 72

TabeU 3.5 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar
1965-1977, irUg procen> tueU förändring

Milj. kr

1965-

1970-

1974-

1977

1970

1974

1977

Varu-
och kraftproduktion

22 310

3,3

4,9

-2,3

Servicenäringar

25 131

därav:
Varuhandel

4025

0,2

1,0

11,4

Samfärdsel

5 522

2,6

8,1

-6,8

Bostadsförvaltning

11889

1,3

-1,5

-4,8

Privata tjänster

3 695

9,7

4,6

1,2

Offentliga
tjänster

9 981

7,8

-4,9

1,5

Totalt

57 422

3,6

1,6

-1.7

Källa: SOU 1978:78.

TabeU 3.6 Bruttoinvesteringamas fördelning 1965-1977.
Procent av totala bruttoinvesteringar

1965

1970

1974

1977

Varu-
och kraftproduktion

35,3

34,7

39,5

38,8

Servicenäringar

47,8

44,7

44,8

43,8

därav;
Varuhandel

5,8

4,9

4,8

7,0

Samfärdsel

9,3

8,8

11,3

9,6

Bostadsförvaltning

28,8

25,8

22,8

20,7

Privata tjänster

3,9

5,2

5,9

6,5

Offentliga
tjänster

16,9

20,6

15,7

17,4

Totalt

100

100

100

100

Källa: SOU 1978:78.

TabeU 3.7 Olika näringsgrenars andelar av BNP, antal
sysselsatta och bruttoinvesteringarna 1977, {%)

BNP

Syssel-

Bruttoin-

satta

vesteringar

Varu-
och kraftproduktion

43,1

39,8

38,8

Servicenäringar

35,5

33,2

43,8

därav:
Varuhandel

9,8

12,3

7,0

Samfärdsel

5,3

6,7

9,6

Bostadsförvaltning

7,2

1,0

20,7

Privata tjänster

13,2

13,2

6,5

Offentliga
tjänster

21,4

27,0

17,4

Totalt

100

100

100

Källa: SOU 1978:78.

Tabell 3.7 ger en sammanfattande översikt över olika
näringsgrenars betydelse i samhällsekonomin. Servicenäringama svarar för 33,2
96 av antalet sysselsatta, 35,5 96 av BNP och 43,8 96 av bratloinvesieringarna.
Skillnaden

mellan
dessa andelar förklaras till största delen av de olika andelarna för
bosladsförvallningen som är myckel kapilalintensiv men har ett litet antal
sysselsatta.

Beträffande
vissa variabler kan en ytterligare uppdelning på servicenäringar göras. Delta
material, som främst avser antal förelag och antal anställda, har sammanställts
ål utredningen av Handelns Ulredningsinsiitui (HUI) och grandar sig på
uppgifter från Centrala Företagsregistret (CFR). Uppgifterna avser
förhållandena år 1976. offentliga tjänster ingår inte i denna redovisning. Hela
rapporten finns i bilaga.

Servicenäringarna
hade år 1976 knappt 180000 företag vilket framgår av tabell 3.8. Delta utgjorde
70 96 av det totala antalet företag i landet. Medelantalet anställda per
förelag i servicenäringama var knappt sex. Motsvarande siffra inom industrin
var 38. Antalet anställda beräknas som antalet av avlönad personal under året
utförda årsverken. Det är alltså inte en redovisning av antalet sysselsatta.
Antalet anställda inom servicenäringarna enligl denna beräkningsmetod uppgick
1976 till något under 1 miljon.

Den
procentuella fördelningen av antalet företag och anställda på olika
servicenäringar framgår av diagram 3.1. Detaljhandeln svarade för den största
andelen av såväl anställda som företag, 24,5 respektive 28,7 96.1 bada fallen

TabeU 3.8 Antal företag och summa anstäUda inom olika
servicenäringar 1976

Näringsgrupp (SNI-Kod)

Antal företag

Summa antal

anställda

(årsverken)

Medelantalet anställda per företag

Servicenäringar inom industrin (35512, 38292, 38394,
38422)

1981

14961

7,6

Byggnadsserviceverksamhet (502)

18 435

74 017

4,0

Partihandel
(61)

20 328

179 149

6,8

E)etaljhandel
(62)

51421

243 319

4,7

Hotell- och restaurangrörelse (63)

7 355

49 077

6,7

Samfärdsel
(71)"

25 235

177 341

7,0

Bank- och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning,
uppdragsverksamhet (81-83)

35 356

189623

5,4

Renhållning, städning (92)

2146

23 564

11,0

Reparations-,
tvätteri-

och annan serviceverksamhet (95)

17044

42 261

2,5

Summa

179 301

993 312

5,5

' I samfärdsel ingår här inte post och tele (SNI 72)
vilket var fallet i de tidigare tabellema.

Källa: HUI.

var grappen bank,'försäkring, fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet
näst störst med knappt 20 96.

Serviceföretagens fördelni.ig på storleksklasser framgår
av tabell 3.9. Över hälften av antalet företag hade år 1976 högst en anställd
(omräknat till årsverken). Här kan även företagets innehavare och eventuella
familjemedlemmar vara verksamma. Denna grapp av företag svarade för endast 3,5
% av det totala antalet anställda. Företag med över 50 anställda utgjorde 1976
endast 1 96 av totalantalet men svarade för hälften av arbetsstyrkan.

TabeU
3.9 Serviceföretagens fördelning pi storleksklasser 1976°

Slorieksklass
(antal årsverken)

Antal
företag

Antal
% anställda

Över 50

1709

1,2

403 469

50,1

20-49

3 560

2,5

104 413

13,0

10-19

6 345

4,4

84 646

10,5

5- 9

14942

10,3

96 719

12,0

2- 4

32 978

22,7

87 831

10,9

0- 1

85 548

58,9

27 651

3,5

Summa

145 082

100,0

804 729

100,0

"Tabellen
baserar sig på uppgifter frän näringsgrenarna med SNI-kod 502, 61, 62, 63, 711,
832, 92 och 95. Källa: HUI.

Antal f ö retag

ByggservicB Partihandel

Service i industrin Renh ä lln., st ä dning etc

Reparationer mm

Detaljhandel

Bank, f ö rs ä kring,

fastighetsf ö rvaltning,

uppdragsverksamhet

Samf ä rdsel

Hotell
och restaurang

Antal
anst ä llda

Byggservica

Service
i industrin Renh ä lln., st ä dning etc

Partihandel

Diagram 3.1 Anial foretag och antal anställda med
procentuell fordelning på olika servicenäringar 1976.

Källa: HUI.

Bank, f ö rs ä kring, f ast jghetsf ö rva It n i ng, uppdragsverksamhet

Samf ä rdsel

Detaljhandel

Hotell och restaurang

Prop. 1981/82:118 75

3.2 Varuhandel

1 varahandel innefattas alla åtgärder som sammanhänger med
överförandet av varor från framställning till slutlig konsument.
Varadistributionen brakar, då det gäller konsumtionsvaror, normalt försiggå i
två led: från fabrikant till grossist och från grossist till detaljist,
varefter konsumenterna svarar för distributionen från butikerna. Vissa typer av
varor - mejeri- och bryggerivaror, möbler, radio och TV etc. - levereras
emellertid vanligen direkt från fabrikant till detaljist, utan grossistens
förmedling. Vissa andra slag av leveranser, som t. ex. lill storhushåll, sker
däremot normall enbart via grossist. Vad gäller producentvaror - dvs.
insatsvaror i produktionen - förekommer heller ingen detaljhandel. Även
partihandelsiedet kan i många fall överhoppas, genom alt producentvaror
levereras direkt från fabrikant till förbrakare.

Varahandeln svarade under 1977 för ca 10 96 av den totala
produktionen av varor och ijänster i landet. 501 000 personer var detta år
sysselsatta inom varahandeln, vilket motsvarar drygt 12 96 av det tolala
anlalel sysselsatta i ekonomin. Sektorns andel av den totala arbetsvolymen mätt
i arbetstimmar var ungefär lika stor, ca 13 96. Av de totala
brattoinvesteringarna svarade varahandeln för 7 96.

1 varuhandeln fanns 1976 omkring 70 000 företag, vilket
motsvarar drygl en fjärdedel av samtliga förelag. Medelantalet anställda
(årsarbetare) per företag uppgick till något över fem personer. Av tabell 3.10
framgår att två tredjedelar av de sysselsatta i varahandeln är verksamma i
detaljhandeln.

Tabell 3.10 Olika varuhandelsbranschers andelar av antalet
sysselsatta inom varuhandeln 1977, (%)

Parti- Detalj- Därav Totalt

handel handel----------------------------------

Daglig-
Varu- Fack- Övrigt"

varu- hus- handel

handel handel

35,6 64,4 17,0 10,8 18,7 17,8 IOO

" Bil- och bensinhandel, apotek, systembolag m. m.
Källa: SOU 1978:78.

3.2.1
Partihandel

Partihandeln kan definieras som all försäljning som inte
sker till privatpersoner och privathushåll. Man bör göra en åtskillnad mellan
partihandel i funktionellt och instiluiionellt hänseende. Funktionen
partihandel utförs tiil stor del av företag med annan huvudsaklig verksamhet,
t. ex. tillverkning. Också detaljhandelsföretag eller sammanslutningar inom
detaljhandeln kan bedriva partihandel.

Till inslilulionen partihandel räknas först och främst
fristående grossistföretag och därtill sådana partihandelsenheter som bedrivs
ekonomiskt skilda frän huvudverksamheten, t. ex. industrins försäljningsbolag.
Hit räknas

Prop.
1981/82:118 76

vidare
partihandel ägd av detaljhandelsföretag som drivs som en särskild juridisk
person, t. ex. lCA:s inköpscentraler, saml flertalet generalagenter,
handelsagenter rn. fl.

Utvecklingen
går på flera områden mot en ökad integration av partihandelsiedet, i
förhållande till dels detaljhandeln (mångfUialföreiag och frivilliga kedjor),
dels industriföretag. Många detaljhandelsföretag inom branscher med
traditionell grossisidistribution har nått en sådan storiek att de funnit det
rationellt att göra inköpen direkt från fabrikant. Trots denna begränsning av
grossistföretagens marknadsföratsättningar synes grosshandelns roll i
distributionsarbetet öka. Det beror bl. a. på att de funktioner som erbjuds
kunderna ständigt utvecklas. Inom t. ex. livsmedelspartihandeln sker en ökad
andel av det arbete med styckning och paketering som förat huvudsakligen
utfördes i butikerna nu i lagercentralerna. I ökad utsträckning har också
grossisten fått engagera sig i särskill de mindre kundföretagens marknadsföring
genom utarbetande av säljprogram, medverkan i annonsering etc.

Inom
partihandeln fanns 1976 drygl 20 000 företag med omkring 180 000 anställda
(årsverken). Förekomsten av deltid gör att antalet faktiskt sysselsatta var
högre. Medelantalet anställda per företag uppgick lill 6,8 personer. Tre
fjärdedelar av företagen hade fyra eller färre anställda. Därav var elt stort
antal enpersonsföretag, t. ex. agentrörelser.

Inom
dagligvarahandeln, dvs. handeln med livsmedel, tobak, tidningar, papper,
kemisk-tekniska förbrakningsarliklar saml blommor, utförs drygt 70 96 av
varaleveranserna av de tre stora grapperna KF, ICA och DAGAB. Dessa är
fullsortimentsgrossister och omsatte tillsammans nästan 20 miljarder kr
(exklusive moms) år 1978. Återstoden av den tolala partihandels-omsättningen
inom dagligvaraområdet på drygt 27 miljarder kr fördelades mellan ytteriigare
nära 90 grossister. Huvuddelen av dessa är specialiserade livsmedelsgrossister.
Till dagUgvaragrossistema räknas även kioskhandels-och tidningsgrossister.
Leveranserna av varorna skedde från 270 lagerenheter.

Partihandeln
med dagligvaror har genomgått stora strakturella förändringar under de senaste
åren. KF och ICA har genomfört betydande sirak-turrationaliseringar. Härtill
kommer bildandet av förelaget DAGAB.

Konsumentkooperationen
är uppbyggd av 165 konsumentföreningar. Dessa äger den centrala organisationen
Kooperativa förbundet (KF), som ombesörjer partihandelsfunklionen genom 17
lagerenheler. KF:s partihandels-omsättning för dagligvaror uppgick 1978 till
nära 6,5 miljarder kr, dvs. nära 25 96 av den totala panihandelsomsältningen.

ICA
är en sammanslutning av detaljister som är organiserade i ICA-förbundet.
Antalet medlemmar uppgår lill ca 4 200. Förbundet är genom ICA AB
huvudaktieägare i tre regionförelag - ICA Hakon AB, ICA Essve AB och ICA Eol
AB. Varie regionföretag driver ett antal distributionscentraler som i första
hand fullgör grossistfunktionen inom ICA. Ar 1978 omsatte ICA:s 21
distributionscentraler drygt 9 miljarder kr, vilket utgör en tredjedel av den
totala panihandelsomsältningen med dagligvaror.

DAGAB
bildades år 1972 av parlihandelsföreiag inom ASK-bolagens ekonomiska
förenir.g. De stora kundgrupperna har sedan trätt in som intressenter i
företaget. DAGAB ägs nu lill drygl 90 96 av J S Saba AB. Mi-

Prop.
1981/82:118

F ö retagsform Frist å ende f ö retag

Oms ä ttningsandel

24,4%

77

Butiksantal

31250

Frivilliga kedjor

38,9%

10 764

Filialf ö retag

Leverant ö rs ä gd detaljhandel
Konsumentkooperation

Summa egentlig detaljhandel

16,1%

2,2% 18,4%

100,0%

1921

1029 2 136

47100

Diagram
3.2 Detaljhandeln per företagsform 1977.

Källa:
HUI.

noriletsposter
innehas av Vivo ekonomisk förening och Favörkedjan AB. Aktierna i J S Saba ägs
av Salén-, Johnson- och NK-Ähléns-koncernerna med respektive 40, 40 och 20 %.
DAGAB:s grossistfunktion utförs av tre helägda dotterbolag, DAGAB Syd-, Väst-
och Mellansverige AB. DAGAB har tolv distributionscentraler som 1978 omsatte
4,2 miljarder kr, vilket ger drygt 15 96 av omsättningen med dagligvaror i partihandelsiedet.

Utöver
de nämnda partihandelsföretagen svarar lantbrakskooperaiionens företag för en
betydande försäljning till detaljister inom dagligvarahandeln. Huvuddelen av
denna försäljning utgörs av mejeri- och slakierivaror samt ägg. År 1977 omsatte
dessa produkter 13 miljarder kr.

3.2.2
Detaljhandel

Detaljhandel
innebär försäljning till privatpersoner och privathushåll. Drygt 50 000 företag
fanns 1976 inom den totala detaljhandeln. Dessa företag hade något över 240 000
årsarbetare. Med hänsyn lill det stora anlalel deltidsanställda var antalet
faktiskt sysselsatta betydligt högre. I genomsnitt hade företagen endasi 4,7
årsarbetare. Drygt 55 % av antalet förelag inom detaljhandeln hade år 1976 bara
en årsarbetare anställd. I dessa fåmansföretag utförs emellertid
arbetsuppgifter däratöver även av innehavaren och even-

Prop.
1981/82:118 78

tuella
familjemedlemmar. Omkring 80 96 av företagen hade fyra eller färre årsarbetare,
medan endast knappt I 96 av företagen hade mer än 50 anställda.

Det
förekommer såväl statlig som privat detaljhandel. Den statliga utgörs av
apoteks- och systemvaruhandeln. Den privata detaljhandeln brakar indelas i
egentlig detaljhandel och kategorierna bilhandel samt bränsle- och
drivmedelshandel. Inom bilhandeln saml bränsle- och drivmedelshandeln fanns år
1976 drygt 5 500 företag.

I
del följande kommer den egentliga detaljhandeln all behandlas. Inom denna
omsattes år 1978 totalt 91,2 miljarder kr. Därav svarade dagligvaror för 54,2
miljarder kr och specialvaror för 37 miljarder kr.

Inom
den egentliga detaljhandeln förekommer flera olika företagskategorier.
Andelarna av omsättningen år 1977 för de olika kategorierna framgår av diagram
3.2. Butiker som samverkar med andra detaljister eller med leverantörer svarade
för tre fjärdedelar av omsättningen. Andelen för de fristående företagen
uppgick 1975 till 30,2 96, 1976 till 26,5 96 och 1977 till 24,4 96, alltså en
kontinueriig minskning under denna period. 31 250 butiker eller omkring två
tredjedelar av samtliga butiker tillhörde emellertid denna företagskategori år
1977.

Försäljningen
inom den egentliga detaljhandeln kan också delas upp på olika butikstyper. De
rena dagUgvarabulikerna svarade 1977 tor 37 % av försäljningen, fackhandeln för
32 96, stormarknaderna för 4 96 och ked-jevarahusen för 15 96. Återstoden 12 96
utgjordes av försäljning från kiosker, trafikbutiker, postorderhandel,
speciallivsbutiker, torghandel, hemförsäljning m. m.

Dagligvaruhandeln

Av
den totala dagligvarakonsumtionen år 1978 på drygt 54 miljarder kr utgjorde
renodlad livsmedelsförsäljning 40 miljarder kr. Ar 1976 var antalet företag
drygt 22 000. Del totala antalet verksamma företag inom dagligvarahandeln
uppgår för närvarande till 17 0(X>-18 000. Den övervägande delen av dessa,
15 500, har mindre än 50 anställda. Av företagen är drygt 9 000 s. k.
allivsbuliker. Återstoden beslår av kiosker, tobaks-, frakt-, konfektyr-,
blomsteraffärer etc. År 1977 svarade förelagen med mindre än 50 anställda för
ca 60 96 av den totala dagligvaraomsätiningen. I genomsnitt omsatte dessa
företag 1,5 milj.kr.

Dagligvarahandeln
har liksom partihandeln genomgått en omfattande strakturförändring, främst
genom övergången till självbetjäning och butiks-koncentrationen.

Den
s. k. yttre rationaliseringen, dvs. förändringarna i butiksbeståndet, har
inneburit en stark koncentration lill större butiker - i vissa fall s. k.
stormarknader - och en mycket betydande nedläggning av mindre butiker. Anlalel
allivsbuliker minskade under perioden 1960-1977 från ca 25 000 lill 9 800, dvs.
med över 60 %. Anlalel nedläggningar uppgick under 1960-lalet till i genomsnitt
1 330 butiker per år, men har under perioden 1970-1977 dämpats till i
genomsnitt 760 per år. Relativt sett är minskningen dock fortfarande stor. Ca 6
96 av det totala buliksbesiåndet försvinner varje år genom nedläggningar.
Samtidigt sker en viss nyetablering av butiker i nybyggda bostadsområden och
köpcentra. Antalet nyetablerade allivsbuliker

Prop.
1981/82:118 79

har
i genomsnitt uppgått till inemot 200 per år under 1960-talet och ca 170 per år
under 1970-lalet. De nya butikerna har på grand av stordrifts-fördelarna
planerats för en omsättning som i genomsnitt är ca 10 gånger så sior som
omsättningen i de nedlagda enheterna. Fortfarande finns det dock elt ston antal
småföretag inom dagligvarahandeln. Förelag med färre än fem anställda utgör
ungefär 80 % av det totala antalet företag.

Ett
betydelsefullt inslag i strakturatvecklingen inom dagligvaruhandeln är
framväxten av s. k. servicebutiker. Dessa etableras dels av särskilda ser-vicebutikskedjor,
dels av blocken. Av del totala antalet allivsbuliker utgörs ca 10 96 av
servicebutiker. Tillkcjmsten av dessa butiker har i viss mån motverkat
inriktningen mot stordrift i handeln.

Vid
sidan av förändringarna i butiksanlaiet är ett utmärkande drag i utvecklingen
inom dagligvaruhandeln den ökande andel av försäljningen som går via butiker
knutna till något av de s. k. blocken, ICA, KF och DAGAB. Av tabell 3.11
framgår att blocken ökat sin andel av dagligvaraförsäljningen i
livsmedelsbutiker från 82,7 96 1970 till 90 96 1978. Framför alll är del ICA
som bidragit lill ökningen. ICA svarade 1970 för 33 96 men 1978 för 38 96 av
försäljningen. KF:s andel har i ston varit oförändrad, medan NK-Åhléns och
Vivo-Favör ökat något.

TabeU
3.11 Oagligvarublockens andelar ar den totala dagligvaruförsäljningen i
allivsbutiker och varuhusens livsmedelsavdelningar 1970-1978, (%)

1970 1975 1976 1978

33,0

37,0

37,8

38,0

29.5

27,5

27,8

29,0

10.7

12,4

12,4

11,5

9.5

11,0

11,4

11,5

82,7

87,9

89,4

90,0

17,3

12,1

10,6

10,0

ICA
KF

NK-ÄhIéns
Vivo-Favör

Blockens
andel övrig dagligvaruhandel

Totalt IOO IOO 100 100

Källa:
HUI, Fri Köpenskap.

DAGAB
levererar till NK-Åhléns och Vivo-Favör men även till flera inom kategorin
övrig dagligvaruhandel och svarar därför för en större del av marknaden än de
23 96 som utgör summan för Vivo-Favör och NK-Åhléns. 1 grappen övrig
dagligvarahandel ingår bl. a. lokala kedjor och servicebutikskedjor, med 6 96
av försäljningen för 1978, samt fristående all-livsbuliker.

Dagligvarublocken har,
vilket framgår av tabell 3.12, ökat sin andel av antalet butiker mellan åren
1970 och 1978 från 75,3 96 till 79,1 %. Andelen är inte lika hög som
beträffande försäljningen, vilket innebär att blockens butiker i genomsnitt är
större än de frislående. Del förekommer emellertid stora variationer mellan
blocken. Sätts blockens andelar av försäljningen respektive av antalet butiker
i relation till varandra framgår att ICA har genomsnittligt lägst omsättning
per färsäljningsställe, medan NK-Åhléns har s:örst. Vivo-Favör ligger r.ära det
totala genomsnittet. För KF ger cn

Prop.
1981/82:118 80

Tabell
3.12 Dagligvarublockens andelar av antalet livsmedelsbutiker 1970-1978, (antal
och %)

1970

1975

1976

1978

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

ICA

5 814

45,5

4 674

45,4

4 498

44,8

4 262

44,9

KF

2 494

19,5

2 129

20,7

2 159

21,5

2 059

21,7

NK-Ahléns

188

1,5

186

1,8

179

1,8

159

1,7

Vivo-Favör

1 118

8,8

1043

10,1

1058

10,6

1037

10,8

Blockens andel

9 614

75,3

8032

78,0

7 894

78,7

7 517

79,1

Övrig
daglig-

varuhandel

3161

24,7

2 268

22,0

2136

21,3

1982

20,9

Totalt

12 775

100

10 300

100

10030

100

9 500

100

Källa:
HUI, Fri Köpenskap.

motsvarande
beräkning inte en rättvisande bild av försäljningsställenas storlek, beroende
på betydande variationer i butikernas storlek.

Franchising
är en i Sverige relativt ny distributionsform. Franchising innebär att ett
företag (franchisegivaren) genom kontrakt knyter lill sig flera enskUl ägda
förelag (franchiselagare) som uppträder enhetligt utåt. Franchisegivaren tillhandahåller
ett paket av tjänster med inköp, marknadsföring, bokföringsratiner,
administrativa system etc. Ofta hyr franchisegivaren ut både lokal och den
ulrastning som krävs. Endasi ett tiotal franchiseföretag finns i Sverige.
Franchising är vanligast inom detaljhandeln och den övriga servicesektorn.
Antalet franchiselagare uppgår till drygl 200. Dessa beräknas omsätta ca 500
milj. kr 1979. De omsältningsmässigl största förelagen finns inom
dagligvarahandeln, t. ex. AB Hemglass, Canteen AB och Näröppet AB.
Franchiseföretag finns även i fackhandeln och inom sektorn privata tjänster.

Fackhandel

Fackhandeln
är den del av detaljhandeln som huvudsakligen säljer specialvaror. År 1978
utgjorde försäljningen av specialvaror 40 96 eller 37 miljarder kr av den totala
detaljhandelsförsäljningen. I fackhandelsbulikernas sortiment kan ingå även
vissa varor av dagligvarakaraktär, t. ex. kemisktekniska aniklar. På
motsvarande sätt säljs specialvaror av andra butikstyper. Försäljningen år 1977
inopi egentlig detaljhandel fördelad på branschgrapper redovisas i tabell 3.13.
De tre sista grapperna utgör fackhandeln och av tabellen framgår att den svarar
för drygt en tredjedel av försäljningen enligt denna beräkning.

De
i tabell 3.13 redovisade branschgrappema innehåller flera enskilda branscher.
Vid en ytteriigare nedbrytning av försäljningen framgår att konfektions- och
ekiperingshandeln är den största enskilda fackhandelsbranschen med 9 96 av den
egentliga detaljhandelns omsällning 1977. Därefter följer möbel- och hemtexiilhandeln
med 5 96 samt radio-TV-handeln med drygt 3 96.

Prop.
1981/82:118 81

TabeU
3.13 Försäljningen 1977 inom egennlig detaljhandel fördelad på branscii-

grupper, (%)

Branschgrupp

Detaljhandel
med blandat sortiment 22,1

Livsmedelshandel 38,4

Övriga
dagligvarubranscher 4,6

Beklädnadshandel 12,4

Hemuirustningshandel 14,6

Övriga
fackhandelsbranscher 7,9

Totalt IOO

Källa:
SCB:s omsättningsstatistik 1977.

Sortimentssammansättningen
inom de olika branschgrupperna framgår av följande uppställning.

Detaljhandel
med Försäljningsställen där ingen varugrupp svarar för mer

blandat
sortiment än hälften av omsättningen

Försäljningsslällen
med försäljning till mer än 50 96 av:

Livsmedelshandel - livsmedel

Övriga
dagligvaru- - tobak, tidningar, blommor

branscher

Beklädnadshandel -
konfektion, ekipering, skor, handskar, läderariiklar

Hemuirustningshandel -
möbler, järnvaror, färger och tapeter, radio och TV,

hemtextilier, glas och
porslin, hushållsapparater, el

och
belysning

Övriga fackhandels- - ur, optik- och guldsmedsvaror, fotoartiklar,
cykel- och

branscher sportartiklar, böcker, papper, konst, musikinstrument,

leksaker
m. m.

Inom
fackhandeln (sällanköpsvaruhandeln) fanns år 1976 drygt 23 000 företag med
knappt 27 000 försäljningsslällen. Något över 57 % av företagen hade endasi en
anställd årsarbetare, drygt 91 96 fyra eller färre anställda och endast 0,5 %
av företagen hade mer än 50 anställda. Enligt HUl:s utredning (se bilaga)
fanns år 1978 i fackhandeln 17 400 företag med mindre än 50 anställda. Dessa förelag
hade en genomsnittlig omsättning på 1,1 milj. kr år 1977 och svarade för ca 70
96 av den totala fackhandelsomsäti-ningen. Företagen sysselsatte 76 600
personer varav 44 500 på heltid. Två tredjedelar av de sysselsatta var
anställda och återstoden familjemedlemmar.

Jämfört
med utvecklingen inom dagligvaruhandeln har sirakturförändringarna inom
fackhandeln i allmänhet varit små. Detla beror bl. a. på att
stordriftsfördelaraa med undantag för vissa delbranscher inte varit särskilt
påtagliga inom fackhandeln. Vidare är fackhandeln mer lätortskoncenirerad än
dagligvarahandeln, vilket medfört ait den varit mindre utsatt för inverkan av
befolkningsomflyttningarna. Inom vissa delar av fackhandeln, speciellt då
beklädnadshandeln, har emellertid omfattande buliksnedläggningar skett som en
följd av konkurrensen från vjirahusen i förening med en långsam
eflerfrågeuiveckling. Under de allra senaste åren har fackhandeln tenderat
vinna marknadsandelar på varahusens bekostnad.

Elt
viktigt drag i utvecklingen inom fackhandeln är den ökande betydelsen för de
frivilliga fackkedjorna. Dessa är fasta sammanslutningar av detaljister 6
Riksdagen 1981182. I saml. Nr 118

Prop.
1981/82:118 82

som
ulan primärt leverantörsinflytande driver fackhandel med varor och som utvidgat
sin samverkan till andra funktioner än inköp. Före 1960 hade sju kedjor
startats. Ar 1977 fanns det 44 kedjor. Etableringsiakien är ett par kedjor per
år. Kedjorna fullgör en rad funktioner gentemot sina medlemmar såsom inköp,
marknadsföring, konsultverksamhet och utbildning.

De
frivilliga fackkedjorna svarade 1977 för 39 96 av specialvaruförsäljningen.
Knappt hälften av den tolala omsättningen inom fackkedjorna föll inom
branschgrappema järn-, färg- och byggvaror. Drygt en fjärdedel svarade
hemutruslningsbranscherna för. Av enskilda branscher hade järnhandeln den
största omsättningen. Inom textilhandeln fanns det högsta antalet kedjor,
nämligen sex. Inom möbelhandeln var antalet fyra. Drygt 4 600 butiker var
anslutna till någon kedja år 1977. Del största antalet, 770, fanns inom
färghandeln. Enligt beräkningar gjorda 1975 svarade de friviUiga fackked-joma
detta år för 65 96 av försäljningen inom branscherna järn-, färg- och
byggvaror. Andelen i fråga om hemutrastning var 35 96 medan den inom sport- och
fritidsvarabranschen var 24 96.

Varuhusen
ökade sin andei av omsättningen inom den egentliga detaljhandeln från 10 96
1960 till ca 20 96 1970, en andel som gällde även för 1977. Stormarknadernas
försäljning utgjorde 20 96 av varuhusomsältningen år 1977.Ca 90 96 av
omsäUningen svarar NK-Åhléns och KF för. Vid utgången av 1977 fanns det 392
varahus. 361 av dessa var s. k. kedjevaruhus, dvs. tillhörde NK-Ahléns eller
KF. Däratöver fanns 27 köpmannavaruhus och fyra enskilda stormarknader.

3.3 Samfärdsel

Till
samfärdselsektorn räknas transporter samt post och tele. Ar 1977 svarade
samfärdseln för 5,3 96 av BNP. Samtidigt var 272 000 eller 6,7 96 av antalet
sysselsatta verksamma inom sektorn. Av bruttoinvesteringarna år 1977 gjordes
9,6 % inom samfärdseln. Transporterna svarade år 1977 för drygt 70 96 av
produktionen respektive sysselsättningen inom sektorn och post och tele således
för återstoden. Redogörelsen kommer i det följande främst alt avse
transportsektorn. Uppgifterna avseende antalet förelag är inle helt jämförbara
på grand av olika källor och då de avser olika år.

År
1976 fanns enligl Centrala Företagsregistret (CFR) drygt 25 000 företag inom
transportsektorn. Dessa hade knappt 180000 årsarbetare, vilket gav ett
genomsnitt per företag av ca sju personer. Transportsektorn svarade år 1976 för
14,1 96 av antalet företag inom servicenäringarna och för 17,9 96 av antalet
årsarbetare.

Transportarbetet
kan delas in i person- och godstransporter. Personbilismen svarade år 1976 för
drygt 80 96 av den totala persontransportvolymen. Andelarna för buss och
järnväg var 8,5 respektive 7 96. Av godstransporterna år 1977 utfördes 46 96 på
lastbil och 31 96 på järnväg. Enligt en beräkning avseende år 1978 utfördes 85
96 av lastbilamas transportarbete av den yrkesmässiga lastbilstrafiken, dvs.
åkeriema. Åkerinäringen omsatte under 1978, enligt SCB, drygt 6 miljarder kr i
transportverksamhel. Räknas även grastag och krossanläggningar uppgick
omsättningen till drygt 7 miljarder

kr.
Akeriföreiagen sysselsatte 1978 ca 70 000 personer. Vid utgången av år 1978
fanns det enligl Svenska Äkeriförbundet omkring 19 800 åkerier. Knappt hälften
av dessa, 9 450, var organiserade i 260 lastbilscentraler. Den genomsnittliga
lasibilscentralen ägs av 35 medlemsföretag och säljer transporter för 63
lastbilar och traktorer. Lasibilscentralen fungerar som ett försäljnings- och
inköpsföretag i transporter. Centralen träffar avtal och anvisar sedan
uppdrigen till medlemsföretagen. Dessutom sköts transportledning och marknadsföring
av centralen, som även lämnar service i t. ex. ekonomiska frågor till
medlemsföretagen. Transporlförsäljning sker förutom av lastbilscentraler även
av enskilt ägda medelstora och större åkeriföretag, transportförmedlingsföretag
och företag för speciella transportåtaganden. Drygl 50 96 av den yrkesmässiga
trafikens toiaia transporterade godskvan-litei förmedlades år 1977 av
lasibilscemraler. Åkerinäringen är en utpräglad småföretagsbransch. Vid
årsskiftet 1978-1979 hade drygt 70 96 av åkeriema endast en lastbil. Dessa
svarade för knappt en tredjedel av det totala antalet bilar. Endasi drygl 1 96
hade mer än 16 lastbilar. Dessa åkerier hade emellertid en femtedel av
lastbilsparken.

Taxinäringen
domineras helt av enbilsåkerier, dvs. laxiägaren innehar ett enda ordinarie
tillstånd för taxilrafik. Av de drygt 9000 taxitrafiktillstånd som fanns
utfärdade vid slutet av år 1977 var ca 7 800, enligl taxiutredningens
belänkande (Ds K 1979:4) Taxi - krav och utvecklingsmöjligheter, fördelade på
olika tillståndshavare. Endast mellan 400 och 500 laxiföreiag hade mer än ett
ordinarie tillstånd. De enskilda taxiföretagen samarbetar ofta inom ekonomiska
eller ideella föreningar. Dessa är oftast lokala sammanslutningar och
samarbetet koncentreras i regel till en gemensam besiällningscentral.

3.4
Privata tjänster

Till privata ijänster
hänförs i denna framställning restaurang- och hotell-rörelse, bank-,
försäkrings- och uppdragsverksamhet, reparations-, tvätteri och annan
serviceverksamhet samt övriga privata tjänster, såsom fastighetsförvaltning
(exklusive bostadsfön'altning), städningsrörelse, hushållstjänster etc'

Privata tjänster svarade
år 1977 för 13,2 96 av BNP och för samma andel eller 538 000 av antalet
sysselsatta. Andelen av brattoinvesteringarna var 6,5 96.

Produktionen i privata
ijänsiesekiorn har utgjort en i stort sett konstant andel av BNP under perioden
1965-1977. Inom grappen privata tjänster har delsektorema emellertid utvecklats
olika. Produktionen inom hotell-och restaurangbranschen har exempelvis
stagnerat medan banker, försäkringsbolag och uppdragsverksamhet visat en
relativt snabb produktionstillväxt. Delta framgår av tabell 3.14.

Att
produktionsutvecklingen i sektorn visar elt så nära samband med
BNP-utvecklingen har flera orsaker. En orsak kan vara att en relativt stor och
ökande andel av sektorns produktion används som insatser i näringslivet
(inklusive den egna sektorn). 1975 var andelen drygt 60 96. För vissa delseklorer
såsom uppdragsverksamhet, rnaskinuihyrning och fastigheisförvalt-

'
I delsektorn övriga privata ijänster ingår fastighetsförvaltning, renings-,
renhållningsverk, städningsrörelse, viss undervisning, forskning, sjukvård
och kulturell serviceverksamhet, rekreationsverksamhet,
intresseorganisationer, hushållstjänster samt annan personlig service. (Endast
den privata verksamheten avses. När det exempelvis gäller undervisning och sjukvård
är den privata andelen mycket liten.)

Tabell 3.14 Förädlingsvärdet inom privata tjänster
1965-1977, 1975 ärs priser

Milj. kr

Andel

Åriig
procentuell förändring

1977

%

1965- 1970- 1974-

1970 1974 1977

Restaurang
och hotell

2 095

7,1

2,5 -1,0 -3,5

Bank,
försäkring, upp-

dragsverksamhet

10163

34,7

5,7 0,3 2,7

Reparation,
tvätieri och

annan
serviceverksamhet

4 432

15,1

-1,7
-1,4 -0,1

Övriga
privata tjänster

12615

43,1

2,2 3,9 3,5

Summa privata tjänster

29 305

100

2,2 1,3 1,9

Anm.; Uppgifterna avser förädlingsvärde till producentpris
på grund av att uppgifter om förädlingsvärde till faktorpris 1977 inte funnits
tillgängliga för delsektorerna. Andra principer vad gäller beräkning av
bankernas tjänster innebär dels att nivån för hela sektorns produktion skiljer
sig från uppgiften i tabell 3.2, dels att utvecklingstakterna blir något
annoriunda. Källa; SOU 1978:78.

ning är leveranser lill näringslivet helt dominerande.
Efterfrågan kommer således inte främst från privat konsumtion. Den privata
konsumlionsandelen har för övrigi sjunkit och utgjorde 1975 ca I /3 av
produktionen inom sektorn.

Även beträffande sysselsättningen mätt i anlal arbetade
timmar visar delsektorerna en olikartad utveckling. Detta framgår av tabell
3.15. Bank, försäkring och uppdragsverksamhet visar en ökning liksom övriga
privata tjänster medan hotell- och restauranger liksom reparationer, tvälleri
och annan serviceverksamhet minskat antalet arbetade limmar.

Till hotell- och restaurangbranschen räknas fömtom hotell
och restauranger även kaféer, konditorier, motell, pensionat och
campingplatser. År 1977 var 71 000 personer sysselsatta i branschen. Delta
innebar en ökning från

TabeU 3.15 Sysselsättningen inom privata tjänster
1965-1977

Milj.

Åriig

procentuell
förändring

arbetade

timmar

1965-

1970- 1974-

1977

1970

1974 1977

Restaurang
och hotell

113,14

-1,6

-2,5 -0,4

Bank,
försäkring, upp-

dragsverksamhet

242,29

3,9

0,0 1,5

Reparation,
tvätteri och

annan
serviceverksamhet

194,12

-2,7

-6,2 -2,6

Övriga
privata ijänster

233,52

0,6

2,2 1,8

Summa privata tjänster

783,07

-0,1

-1,7 0,2

Kala: SOU 1978:78.

Prop.
1981/82:118 85

65
000 år 1973. Från 1960 hade emellertid sysselsättningen minskat från 84 000.
Antalet företag uppgick 1976 till drygt 7 300. Branschen är en utpräglad
småföreiagsnäring. Hälften av fciretagen hade högst en anställd årsarbetskraft
och nära 75 96 hade fyra eller färre anställda. Endast knappt 2 96 av företagen
hade mer än 50 anställda. En femtedel av enhetema ingick i någon form av
kedjeföretag. Ändradfi konsumtionsvanor inom inkvarterings- och
serveringssektorn har lett till etablerandet av nya serverings-anläggningar i
anslutning lill bensinstationer, varahusbarer och personalmatsalar samt
utbyggnader av semesierbyar, interna konferensanläggningar och kursgårdar.
Detta har skärpt konkurrensen för de traditionella företagsformerna.

Affärsbankerna
svarar för ca 40 96 och sparbankerna för ca 15 96 av banksektorns produktion.
I övrigi ingår i sektorn föreningsbanker, riksbanken, investeringsbanken,
postgiro, hypoieksinstitui, kreditaktiebolag, investmentbolag m. fl. Under
1960-talet ökade antalet sysselsatta personer med drygl 6 96 per år. Under
1970-talei har sysselsättningsökningen dämpats till omkring 2 % per år. Antalet
sysseliäatta uppgick därmed till ca 50000 personer 1977. Sysselsättningen
räknat i timmar har ökat något långsammare. En snabb omstrukturering av
bankernas verksamhet har skelt under 1960-och 1970-talen. Nya tjänster har
introducerats. Redovisning har helt lagts på dala.

Försäkringsverksamheten
avser här endast privata försäkringar. Antalet sysselsatta personer i privata
försäkringssektorn har ökat betydligt långsammare än i banksektorn, från 16000
år 1960 till 22 000 år 1977, vilket motsvarar 1,6 96 per år. Mätt i limmar har
sysselsättningen ökat med i genomsnitt 0,5 96 per år under motsvarande period.
En ökad produktionsvolym samtidigt med några stora fusioner har gett
produkliviteisvinster. Införandet av automatisk databearbetning torde också ha
haft stor betydelse. All registrering och premieavisering är nu lagd på dala
liksom kapitalförvaltning i vissa bolag.

I uppdragsverksamhet ingår
flera skilda verksamhetsområden säsom teknisk uppdragsverksamhet (bl. a.
byggkonsulier, arkitekter, ingenjörsbyråer) reklambyråer, juridisk
uppdragsverksamhet, bevakningsverksamhei, rnaskinuihyrning (leasingverksamhet)
m. rn. Antalet sysselsatta personer växte snabbi under 1960-ialei från 40 000
år 1960 till 78000 år 1970. Därefter har sysselsättningsökningen varit
långsammare. Den totala arbetsvolymen mätt i timmar har varit i stort sett
oföriindrad under 1970-lalei. Den snabba tillväxten under 1960-ialei
sammanhängde med den allmänt sett högre produktionstillväxten under denna
period. En helt övervägande del av sektoms produktion går nämligen som insatser
i näringslivet och merparten till industri och byggnadsverksamhet. Eftersom så
slor del av sektorns tjänster ulgör insatser i näringslivet blir utvecklingen i
hög grad beroende dels av den allmänna ekonomiska utvecklingen i näringslivet,
dels av hur företagens val träffas mellan alt producera tjänsterna själva och
att köpa dem utifrån. Uppdragsverksamheten domineras av småföretag. Ar 1976
hade 56 96 av företagen endasi en årsarbetare. Drygt 80 96 hade färre än fyra,
medan endasi något över 1 96 hade mer än 50 anställda.

Till
reparation, tvätteri och annan serviceverksamhet hör reparationsverkstäder för
bilar och hushållsvaror, tväiierier, hårfriseringar, arbetshjälp i hem-

Prop. 1981/82:118 86

mel
m.m. För reparaiionsverksamheten har antalet sysselsatta personer varit
oförändrat kring 60 000 alltsedan början av 1960-ialei, därav drygt 50000 inom
bilreparaiioner. Del är endast bUreparaiioner som kunnat notera en årlig produktionsökning
(ca 2 96)under perioden. Där har också funnits bättre möjligheter att
rationalisera än inom många andra tjänstesektorer. Produktivitetsökningen har
varit omkring 4 96 per år. För övriga delbranscher vars produktivitet antingen
ökat svagt eller inte alls har produktionen stagnerat eller fallit. Antalet
företag inom sektorn reparation, ivätteri och annan serviceverksamhet uppgick
1976 till drygl 17 000. Två tredjedelar av dessa hade endast en årsarbetare.
Bara en halv procent av företagen hade mer än 50 anställda. Inom
bilreparationsbranschen svarar verkstäder som är auktoriserade av någon
billeverantör för den omsättningsmässigt största delen av reparationerna.
Tvätieribranschen domineras antalsmässigt av lokalt verksamma tväiierier.
Huvuddelen av omsättningen inom branschen tillfaller emellertid ett företag
som har verksamhelsställen på flera håll i landet. Till övriga privata tjänster
hänförs fastighetsförvaltning (exklusive bostadsförvaltning), renings- och
renhållningsverk, städningsrörelse, undervisning, forskning, sjukvård,
intresseorganisationer, rekreationsverksamhet m. m. För några av de nämnda
delområdena äger den huvudsakliga verksamheten ram i offentlig regi. Inom hela
området har sysselsättningen ökat från ca 100 000 personer år 1960 till ca 170
000 år 1977. En fortsatt expansion av delsektorns sysselsättning kan enligt
långtidsutredningen förväntas.

3.5 Bostadsförvaltning

Med
bostadsförvaltning avses förvaltning och skötsel av bostadsfastighet bedriven
av fastighetens ägare. Bosiadsförvallningens andel av BNP uppgick 1977 till 7,2
96. Andelen har under 1970-talet legat omkring 7 96 men uppgick 1965 till 7,7
96. Antalet sysselsatta inom bosladsförvallningen var 1977 omkring 33 000,
vilket utgjorde knappt 1 96 av det totala antalet sysselsatta personer. Sektorn
svarade 1977 för 20,7 96 av bruttoinvesteringarna. Andelen har dock minskal.
1965 uppgick den nämligen till 28,8 96. Nedgången speglar del lägre
bostadsbyggandet.

Det
totala antalet företag inom sektorerna privata tjänster och bostadsförvaltning
uppgick 1976 lill 62 000, vilket utgjorde drygl en tredjedel av aUa förelag
inom servicenäringarna.

3.6 Servicenäringarnas framtida utveckling

De
i avsnitt 3.1 redovisade uppgifterna om servicenäringarna har främst avsett
perioden 1965-1977. 1 det följande redovisas prognoser över utvecklingen inom
servicenäringarna fram till 1983 och i ell par fall även lill 1990.
Redogörelsen baseras på långtidsutredningen 1978 (SOU 1978:78).

Långtidsutredningens
prognos innebär att tjänstesektorns, dvs. servicenäringarnas och offentliga
tjänsters, andel av den totala produktionen mätt i fasta priser sjunker från
56,9 96 1977 tiil 52,3 96 1983. Det bör dock noteras

Prop.
1981/82:118 87

alt
andelen 1977 var osedvanligt hög till följd bl.a. av den stagnation i
industriproduktionen som inträffade 1975-1977 samtidigt som främst den
offentliga sekiorn fortsatte att öka snabbt. Räknas endasi servicenäringarna
framgår alt deras andel av BNP minskar från 35,5 96 1977 till 32,4 % 1983. När
det gäller näringslivets sysselsättning beräknas servicenäringarnas andel öka
under ifrågavarande period. Om man däremot ser till den totala sysselsättningen,
sjunker servicenäringamas andel från 33,2 96 1977 till 31,5 96 1983. Räknat i
sysselsatta personer innebär detta i stort sett oförändrat antal, drygl 1,3
milj. Andelen sysselsatta inom den offentliga sekiorn beräknas öka mellan 1977
och 1983 med 4,8 procentenheter till 31,8 96. Dessa uppgifter redovisas i
tabell 3.16.

Tabell 3.16 Näringsgrenarnas andelar av den totala
produktionen och sysselsättningen 1977-1983, {%•)

BNP Sysselsatta

1977 1983 1977 1983

Varu- och kraftproduktion 43,1 47,7 39,8 36,7

Servicenäringar 35,5
32,4 33,2 31,5

därav Varuhandel 9,8
8,9 12,3 11,4

Samfärdsel 5,3
4,6 6,7 6,0

Privata tjänster*' 20,4
18,9 14,2 14,1

OITentliga tjänster 21,4___ 199____ 210____ 31,8

Totalt 100 100 IOO 100

" Privata tjänster inkluderar bostadsförvaltning, som
1977 svarade för 7,2 % och 1983 beräknas svara för 6,2 96 av BNP. Ar 1977
sysselsatte bostadsförvaltningen 33 000 personer, vilket motsvarade en andel på
ca 1 96 av det totala antalet sysselsatta.

Källa; SOU 1978:78.

Den årliga procentuella förändringen beträffande BNP,
sysselsatta, produktivitet och brattoinvesteringar mellan 1974-1977 och
1977-1983 redovisas i tabellerna 3.17 och 3.18 för dika näringsgrenar.

Tabell 3.17 Ariig förändring av BNP ocli sysselsatta inom
olika näringsgrenar 1974-1983, X

BNP

Sysselsatta

1974-1977

1977-1983

1974-1977

1977-1983

Varu- och kraftproduktion Varuhandel Samfärdsel
Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

-1,8

2,0

-3.8

2,2 1,6 4.1

5,4 2,1 1,4 1,1 3,0 2,4

-1,4 0,6 0,7

-0,3 1,1 5,0

-0,4 -0,5 -0,9

1,1 1,0

3,7

Totalt

0,3

3,7

1,0

0,9

Källa:
SOU 1978:78.

Prop.
1981/82:118 88

Den
ökning av BNP som beräknas för perioden 1977-1983 svarar huvudsakligen vara-
och kraftproduktionen för. Den negativa utveckling som fanns inom vissa
sektorer under perioden 1974-1977 har brutits så att samtliga näringsgrenar nu
beräknas öka sin produktion. Sysselsättningsökningen fram till 1983 kommer
enligl prognosen att lill största delen ske inom den offentliga sektorn. Även
privata ijänster och bostadsförvaltning väntas öka sin sysselsättning medan en
minskning sker inom övriga sektorer.

Tabell
3.18 Årlig förändring av produktivitet och bruttoinvesteringar inom olika
näringsgrenar 1974-1983. {%)

Produktivitet

Bruttoinvesteringar

1974- 1977-1977 1983

1974- 1977-1977 1983

Varu- och kraftproduktion Varuhandel Samfärdsel
Bostadsförvaltning Privata tjänster OITentliga tjänster

0,8 6,9 2,7 3,2
-3,8 3,5 2,5 0,3 1,4 2,7
0,1 -0,3

-2,3 3,3 11,4 3,0 -6,8
0,3 -4,8 4,1 1,2 3,1 1,5 1,1

Totalt

0,7 3,8

-1,7 2,8

Källa:
SOU 1978:78.

Produktiviletsulvecklingen
beräknas enligt långtidsutredningen som helhet bli positiv. Del är endast
offentliga ijänster som väntas få en sjunkande produktivitet.
Bosladsförvallningen beräknas fö en lägre ökningstakt än under perioden
1974-1977. Produktiviteten inom servicenäringarna ökar något mindre än i
ekonomin totalt. Investeringstakten avtar inom varuhandeln, medan den ökar inom
övriga servicenäringar. Utvecklingen inom varahandeln skall dock ses mot
bakgrand av den höga investeringstakten 1974-1977.

Långtidsutredningen
presenterar även, dock med påpekande av den stora osäkerheten, prognoser över
utvecklingen fram lill 1990 bl. a. för produktion och sysselsättning. Dessa
prognoser redovisas i tabell 3.19.

Tabell 3.19 Ärlig förändring av BNP ocli sysselsättning 1977-1990 inom
olika näringsgrenar (%)

BNP 1977-1990

Sysselsättning 1977-1990

Handel, samfärdsel och privata tjänster Bostadstjänster
Offentliga tjänster

2,2 1,5 1,7

-1,0 0 2,0

Hela ekonomin

3,2

-0,4

Källa:
SOU 1978:78.

Enligt
långtidsutredningens beräkningar kommer servicenäringarna alt iia i stort sett
samma BNP-uiveckling fram till 1990 som under perioden

Prop. 1981/82:118 89

1977-1983.
Sysselsättningen beräknas däremot minska i något snabbare takt, nämligen med 1
96 per år.Dettaskall jämföras med en ökning underperioden 1977-1983 för privata
tjänster med 1 96 per år och årliga minskningar för varahandeln och samfärdseln
under denna period med 0,5 respektive 0,9 96.

Prop. 1981/82:118 90

Underbilaga
2:2

Sammanställning av remissyttrandena över vissa delar av
betänkandet (SOU 1979:74) Serviceföretagen — vägar till utveckling

Inledning

Efter
remiss har yttranden över serviceföretagsulredningens betänkande avgells av
bankinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, universitets- och
högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen,
statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,
Kristianstads, Gävleborgs saml Västerbottens län, fullmäktige i Sveriges
riksbank, kooperalionsulredningen, Svenska handelskammarförbundet.
Landstingsförbundet, utvecklingsfonderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens saml
Norrbollens län, Sveriges turistråd. Finansieringsföretagens förening.
Riksförbundet kiosk & gatukök, SHIO-famUjeföretagen, Stockholms
handelskammare. Svensk induslrtförening. Svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska
restauralörförbundei. Svenska sparbanksföreningen. Svenska äkeriförbundet,
Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges handelsagenters
förbund, Sveriges hotell- och reslaurangförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges kioskägares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
livsmedelshandlareförbund. Tobaks- & servicehandelns riksförbund.
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation.
Distributions AB Dagab, ICA-förbundet, Kooperativa förbundet, AB
Företagskredil, AB Handelskredit, AB Industrikredil, AB Järnhan-delskredil.
Kiosk- och servicehandelns kreditinstitut AB, AB Svensk hotell- och
restaurangkredU, AB Textilkredit, Taxiflygföretagens riksförbund och
Helikopterförelagens riksförbund.

Utvidgad
målgrupp för de regionala utvecklingsfonderna

1
Bankinspektionen

Inspektionen
saknar från sina utgångspunkter anledning att motsätta sig, all möjligheterna
tiU kredit hos de regionala utvecklingsfonderna ökar för serviceföretagen,
särskill som utveckingsfondernas uppgift inte är att konkurrera med redan
befintUga privata kreditinstitut. Den av utredningen

Prop. 1981/82:118 91

föreslagna
utvidgningen av målgrappen lill att omfatta även en vidare krets av företag
inom serviceseklora vill inspektionen inle heller direkt avstyrka. Utredningen
betonar själv att utvidgningen, som innebär en nära nog fördubbUng av antalet
företag, inte bör få innebära att hittUlsvarande målgrapp får försämrade
möjligheter och föreslår därför avsevärda resursförstärkningar åtminstone på
sikt. Inspektionen vill för sin del slå vakt om den hittillsvarande målgruppens
behov och anser, alt i händelse av att begränsade resurser nödvändiggör en
relativt grannlaga prioritering mellan olika grapper av förelag, den nuvarande
målgrappen bör ges prioritet. I sammanhanget kan inspektionen inte underlåta
alt ge uttryck för oro inför den ansvällning av den statliga lånebyråkralin som
förslaget innebär.

2 Statskontoret

Vi
ansluter oss lill utredningens förslag all de regionala utvecklingsfonderna
skall få en utvidgad målgrapp av näringsgrenar eller delar av näringsgrenar,
så att inte endast tillverkande företag utan även serviceföretag kommer inom
målgrappen. Detta får dock inle ske på bekostnad av den service som nu ges de
tillverkande företagen. Vi ansluter oss också tUl den avgränsning av målgrappen
som utredningen gjort. Liksom utredningen anser vi att utvecklingsfonderna bör
få väsentligt ökade resurser för att kunna ge kreditslöd och företagservice i
form av utbildning och rådgivning. Vi finner att att det framtida
resursbehovet har beräknats endast myckel grovt. Vi föratsätter därför all före
beslut en noggrannare beräkning görs samt att därvid även efterfrågan på
servicen vägs in.

3 Riksrevisionsverket

RRV
vill här framhålla att del vid verkets förvaltningsrevision av statens industriverk
framkommit att fonderna i nuläget, trots de betydande resursförstärkningar som
erhållits sedan den 1 juli 1978, inle mer än i begränsad omfattning fått
utrymme för offensiva insatser, dvs. uppsökande verksamhet hos
målgrappsföretagen. RRV anser, i motsats liU utredningen, all en utvidgning av
målgrappen på del sätl som utredningen föreslår skuUe kräva betydande
resursförstärkning om den av utredningen påtalade bristen på efterfrågan på
företagsservice hos serviceföretagen skulle kunna avhjälpas.

En sådan efterfrågan torde
endast kunna stimuleras med offensiv uppsökande verksamhet. RRV vill dock i
nuläget avstyrka en sådan yllerligare resursökning hos utvecklingsfonderna,
innan resultat och effekter av den ursprangliga resurssatsningen på tillverkningsföretag
utvärderats.

RRV ställer sig dock
positivt till den begränsade utvidgning av målgrap-perna inom ramen för givna
resurser som medgivils vissa utvecklingsfonder i sysselsältningsvaga län
(turistnäringen). En sådan utvidgning bör

Prop. 1981/82:118 92

dock
komma till slånd endasi på begäran av resp. utvecklingsfond och efter prövning
av statsmakterna.

4 Universitets-
och Högskoleämbetet

(genom
Uppsala Universitet)

Utifrån
ovan föreslaget alternativ synes del vara all föredra att de slöd som avser
finansiering, kapital och rådgivning samordnas med de regionala
utvecklingsfonderna. Genom en förstärkning av den kompelens som redan finns
inom dessa fonder synes vi här få ett väl fungerande inslrament för att nå de
mål som utredningen syftar till.

(genom
Göteborgs Universitei)

Kritik
kan riktas mol den del av utredningen som behandlar de regionala
utvecklingsfonderna. Utvecklingsfonderna har hittills haft som huvuduppgift
att stimulera tillverkningsindustrins små och medelstora förelag. Behovel av sådan
utvecklingsstimulans är väldokumenterat sedan länge. Däremot har inte någon
utvärdering gjorts av fondernas verksamhet — den korta tid de funnits i sin
nuvarande form. Utredningen langerar knappast ens frågan om hur
utvecklingsfonderna fungerat för tillverkningsindustrin. Utredningen nöjer sig
med alt ta fram uppgifter om hur många miljoner som fonderna använder tiU
kreditgivning och företagsservice. Delta måste betecknas som en mager bakgrand
för en utredning som föreslår en betydande utökning av ulveckUngsfondernas
uppgifter.

När
det gäUer utredningens förslag om en utvidgning av de regionala
utvecklingsfondernas målgrapper och därmed av fondernas uppgifter kan en
väsentlig invändning göras. Utredningen har inle kunnat konstatera all
utvecklingsfonderna ännu nått fram till ett stadium, där de förmår fullfölja de
uppgifter som lagts på dem när det gäller tillverkningsindustrins små och
medelstora förelag. Mycket talar för att fonderna behöver ökade resurser till
dessa uppgtfter. Först därefter bör man ställa sig frågan om en utvidgning av
hela verksamhetsfältet för fonderna är önskvärd. 1 ell sådant längre perspektiv
kan det vara meningsfullt att utöka fondernas målgrapper lUl alt omfatta flera
av de tjänstesektorer som utredningen föreslagit.

5 KommerskoUegium

Enligt
kollegiets mening bör därför behovet av ökade resurser - med anledning av den
förslagna utvidgningen av målgrappen - yllerligare kartläggas. Härvid bör bl.
a. utredas användningen och effekterna av nuvarande stödformer till
tillverkande företag för att härigenom klarlägga om det är möjligt att tiU
servicenäringarna omfördela en del - för kredilverk-samhel och företagsservice
- redan befintliga resurser.

Skulle
utrymme ej finnas kan ifrågasättas om man i nuvarande slalsfi-

Prop. 1981/82:118 93

nansiella
läge bör bygga ut utvecklingsfondernas verksamhet så snabbt som föreslagils
ulan istället i första omgången begränsa utvidgningen lill vissa branscher.

6 Konsumentverket

Det
är angeläget att samhällets insatser inom servicesektorn så långt

möjligt samordnas. Länsstyrelserna har ansvar för det regionala stödet till

näringsUvet.--

För
att trygga konsumenternas tillgång till dagligvaror och bensin beslutar
länsstyrelserna också om statligt snöd till kommersiell service. Inom
länsstyrelserna har — sedan detta stöd tillkom år 1973 — byggts upp en
kompetens att behandla problemen inom nämnda servicesektorer. En del
länsstyrelser har inom ramen för stödverksamheten inlett samarbete med såväl
leverantörer, detaljhandel som kommuner för att förbättra leveransvillkoren
för mindre detaljhandelsförelag. Genom en utbyggd stödverksamhet till
servicesektorn förbättras länsstyrelsernas möjligheter att minska de negativa
effekter som ett leverantörsberoende kan medföra.

Mot
denna bakgrand anser konsumentverket att de uppgifter som utredningen föreslår
alt utvecklingsfonderna och AB Handelskredk skall få i stället bör tillföras
länsstyrelserna. Detta skapar möjligheter att på ell naturligt sätl sammanväga
näringspolitiska överväganden med regional-

och
konsumentpolitiska hänsyn.--- Del finns skäl som talar för alt

samhället
i första hand bör utvidga slödel lill kommersiell service i glesbygd till att
omfatta hela servicesektorn. En sådan utvidgning bör även innefatta möjligheter
alt lämna statlig kreditgaranti för ändamål som f. n. endast kan stödjas med
avskrivnings- och investeringslån.

7 Statens
industriverk

En
slor del av de företag som idag ingår i målgrappen får inte den efterfrågade
servicen från fonderna. Innan någon ny utvidgning av fondernas målgrapp kan
ske bör därför enligt SIND:s mening den nuvarande verksamheten stabilieras och
fondema ges möjlighet alt konsolidera sig. —

Utredningens
förslag skuUe i princip innebära en fördubbling av fonder

nas nuvarande målgrapp. SIND anser all en sådan organisatorisk föränd

ring ej kan genomföras innan den nuvarande verksamheten inom de regio

nala utvecklingsfonderna stabiliserats.

En
fördubbling av fondernas målgrapp kommer att medföra ett kraftigt behov av
ökade personeUa och finansiiella resurser både inom industriverket och
utvecklingsfondema. Del är dock inle möjligt att nu ta ställning till
omfattningen av det ökade resursbehovet innan den ovan föreslagna utvärderingen
är genomförd. Verket vill bestämt vama för att pålägga fonderna ytterligare
uppgifter innan en sådan resursförslärkning skelt.

Prop. 1981/82:118 94

8 Länsstyrelsen
i Stockholms län

Länsstyrelsen
anser, mol bakgrand av den starka expansionen av verksamheten hos
utvecklingsfonderna under de senaste åren, att fonderna bör konsolidera och
effektivisera sin nuvarande ställning saml i första hand vara inriktad på sin
primära målgrapp tillverkande förelag. Länsstyrelsen anser vidare att
försiktighet nu bör iakttas vid beslut om utvidgning av fondernas målgrupp.

Avgörandet
att utvidga målgrappen bör överlåtas på respektive utveckUngsfond, då dessa
kan falla beslut utifrån egna erfarenheter och resurser.

Länsstyrelsen
anser att det är väsentligt att slå fasl att de statliga anslagen till
utvecklingsfondema inte får övergå till alt på riksnivå bli en regionalpolitisk
stödform. Genom särskUda regionalpolitiska insatser stöder redan staten
utbudet av service i områden med svagt och vikande befolkningsunderlag. 1
Stockholms län har utvecklingsfonden genom särskUda lånemedel från landstinget
möjligheter att stödja företag utanför den angivna målgrappen.

9 Länsstyrelsen
i Södermanlands län

Den
traditioneUa uppdelningen i tjänste- och varuproducerande näringar är numera
mycket svår alt göra. Länsstyrelsen finner det därför vara helt naturligt att de
regionala utvecklingsfondernas målgrapper utökas lill all gälla även
serviceföretagen, i all synnerhet som de serviceförelag vilka huvudsakligen
betjänar tUlverkningsindustrin redan nu ingår i ulveckUngsfondernas
verksamhet.

En
samordning av denna art i enlighet med serviceföretagsulredningens

förslag skulle även stärka utvecklingsfondernas ställning ifråga om de

näringspolitiska insatserna ute i länen. Inte minst beträffande insatser i

glesbygd har detta stor betydelse. Nedläggningen av glesbygdsbutiker och

andra serviceföretag i glesbygd tenderar all öka, en utveckling som läns

styrelserna — i samarbete med bl. a. utvecklingsfonderna - måste ur

samhällsekonomisk synpunkt på alla sätt söka moverka.

Elt
genomförande av serviceutredningens förslag skulle enligt länsstyrelsens
uppfattning motivera en överflyttning av vissa arbetsuppgifter (och
befattningshavare) från handels- fill industridepartementet, vars centrala roU
inom regional- och näringspolitiken därmed skulle klarare markeras.

10 Länsstyrelsen
i Jönköpings län

Länsstyrelsen
har sålunda i fidigare sammanhang ställl sig avvisande till alltför snabba
utökningar av fondens målgrapp inle minst beroende på all industritätheten i
länet är så pass slor all fondens resurser inle räckt rill att klara av denna
primära målgrapp. En utvidgning av målgrappen kräver

Prop. 1981/82:118 95

ökade
resurser. Under föratsättning all huvudmännen ställer tillräckliga resurser
till fondernas förfogande och utvidgningen av målgrappen sker under en
tiUräckligt lång fidrymd är länsstyrelsen, bl.a. för alt minska
serviceföretagens beroende av leveraniörsföretagen, beredd att tillstyrka
utredningens förslag om utökning av fondernas målgrapp. Länsstyrelsen
föratsätter därvid också att länsstyrels«;ns möjligheter att utnyttja fondens
insatser för att uppnå länets regionalpolitiska målsättningar inle försämras i
och med att målgrappen utökas.

11 Länsstyrelsen
i Kristianstads län

Länsstyrelsen
anser i likhet med utredningen all samtliga såväl tillverkande som
Ijänsteproducerande företag i princip borde ingå i utvecklingsfondernas
målgrapp. Om en dylik satsning skaU kunna genomföras med framgång krävs att man
vid fonderna dels bygger upp en kompelens angående serviceföretagen dels att
resurserna för långivning måste förstärkas. Om ansvarsområdet för
ulveckUngsfonderna utvidgas föratsätter länsstyrelsen sålunda att erforderliga
resurser ställs lill fondernas förfogande. Om inte så sker finns det risk för
alt utvecklingsfonderna inte kan komma alt leva upp fill vad som väntas av dem.

12 Länsstyrelsen
i Gävleborgs län

Länsstyrelsen
är dock tveksam fill att utvidga utvecklingsfondernas målgrapp i så snabb takt
som utredningen föreslår. Anledningen härtiU är främst de stora krav på
resurser som skulle ställas.

Utvecklingsfonderna har
byggt upp ett kunnande och en erfarenhet som helt är knuten tUl industri och
industriverksamhet. De kunskaper och erfarenheter som finns är endast i
begränsad utsträckning ullämpliga på andra branscher än industri och hantverk.
Den föreslagna utökningen av målgrappen skuUe således innebära krav på kunskap
och kompetens som för närvarande inle finns på fonderna. För alt kunna
tillgodose kraven från serviceföretagen — utan alt service till den nuvarande
målgrappen försämras — krävs en betydande utökning av personalen.

Enligt länets
utveckUngsfond visai' erfarenheterna från utvidgningar i samband med fondernas
tUlkomst, att det är svårt all la in nya målgrapper utan att servicen lill den
gamla målgrappen försämras. En alltför snabb utvecklingslakt kan därför gå ul
över kvaliteten på arbetet. Enligt länets utvecklingsfond bör därför en
utvidgning av målgrappen ske i långsam takt och med en utvärdering efter vatje
utvidgning.

Mol bakgrand av vad som
ovan anförts ställer sig länsstyrelsen mycket tveksam till utredningens förslag
när del gäller utvidningen av utvecklingsfondernas målgrupp. Speciellt när det
gäller hotell- och restaurangrörelse saml renhållning och städning är del
olämpUgl att de förs in i fondernas målgrapp.

Prop. 1981/82:118 96

Erfarenheterna
från utvidgningen i samband med fondernas tiUkomst visar alt de två
ståndpunkterna är svåra all förena.

Fonden
kan inle heller växa alltför snabbi samtidigt som del finns en övre gräns för
expansionen. En aUlför snabb ökning kan gå ul över kvaU-tén på arbetet. Vi
anser därför att en utvidgning bör ske i långsam takt med en utvärdering efter
varje utvidgning.

13 Länsstyrelsen
i Västerbottens län

Såvitt
länsstyrelsen kan bedöma, erfordras en kraftig personalförslärkning vid
samtliga utvecklingsfonder i landet, ifall serviceförelag inkluderas i
målgrappen. Mol denna bakgrand är del mindre tillfredsställande all utredningen
inte närmare analyserar resursfrågorna utan "utgår ifrån alt såväl staten
som respekfive landsting kommer all medverka för all möta del ökade
resursbehovet".

Liksom
flertalet remissinstanser i länet ifrågasätter länsstyrelsen lämpligheten av
alt kanalisera utökat stadigt slöd till servicenäringarna genom
utvecklingsfonden, länels viktigaste regionalpolitiska instrument vid utbyggnad
av industrisektorn. För närvarande saknar fonden erforderliga resurser för
uppsökande och utvecklande verksamhet. Mol denna bakgrand är den föreslagna
utökningen av målgrappen mindre lämplig. 1 likhet med länets landsfing anser
emellertid länsstyrelsen all turistföretag på sikt bör inkluderas i målgruppen,
då turismen är en vikfig basnäring i länels fjällområden.

Länels
handelskammare föreslår att utökat statligt stöd till konsuUinsatser skall
kanaliseras genom förelagens egna branschorganisationer. Enligt länsstyrelsens
uppfattning är detta alternativ alt föredra framför en utökning av
utvecklingsfondens målgrupp. Länsstyrelsen instämmer därför i handelskammarens
synpunkter.

14 Fullmäktige
i Sveriges Riksbank

De
regionala utvecklingsfondernas verksamhet finansieras framför allt över
statsbudgeten. En ökning av utvecklingsfondernas verksamhet innebär således
att statens upplåningsbehov växer i motsvarande grad, dvs. den prioriterade
upplåningen på den svenska kreditmarknaden skulle öka. En vidgning av den prioriterade
delen av kreditmarknaden framstår som synnerligen olycklig. Redan för år 1980
uppgår allmänna pensionsfondens, försäkringsbolagens och bankernas placeringar
i stats- och bosladsobliga-fioner tiU inte mindre än 3/4 av den totala
placeringen lill följd av de placeringskvots- och Ukvidilelskvolskrav som måst
ställas på dem. Fullmäktige är medvetna om all de belopp som skulle tillkomma
enligl utredningens förslag inle är av någon mera betydande storleksordning.
Med den omfattning som den prioriterade delen av kreditmarknaden fått bör emel-

Prop. 1981/82:118 97

lertid
varje ytterligare ökning undvikfis. Fullmäktige vill därför avvisa utredningens
förslag om en utvidgning av de regionala utvecklingsfonderna.

15
Svenska Handelskammarförbundet (Stockholms Handelskammare ansluter sig till
detta yttrande)

Svenska
Handelskammarförbundet är emellertid av flera skäl tveksamt tiU all bygga ul
utvecklingsfonderna i en så snabb takt som kommittén föreslår. Fonderna är
fortfarande myckel unga och har ännu inle funnit sin form. Del finns uppenbara
risker för att en snabb utbyggnad av fonderna direkt motverkar syftet. 1
slällel för små smidiga organisationer med en nära kontakt med regionens
förelag, kan vi få stora byråkratiska otympliga organisationer, som får svårt
att fullgöra sina uppgifter. Symptomatiskt för de små förelagen är deras rädsla
för och irritation över tung och onödig byråkrati. Mol en utbyggnad lalar också
all utredningen inle gjort några som helst uppskattningar av förslagens
kostnader. Detta rimmar illa med del kostnadsmedvetande som följer av ett
ansträngt statsfinansiellt budgetläge.

Mol
denna bakgrund vill Svenska Handelskammarförbundet starkt ifrågasätta både det
kloka och funkfionella i att ytterligare bygga ul ulveckUngsfonderna.

Svenska
Handelskammarförbundet är emellertid berett att lillslyrka förslaget att
utvecklingsfondernas målgrupp vidgas lill alt omfatta även serviceföretagen
under föratsättning alt del sker inom nuvarande ramar. Detta bör vara fullt
möjligt om utvecklingsfonderna mera systematiskt än vad som hittills varit
fallet samarbetar med andra befintliga näringslivsorgani-safioner och privata
konsulter. För de olika utvecklingsfonderna kan del vara en väl så slor hjälp
att hänvisa lill de tjänster som enskilda näringslivsorganisationer och
privata konsulter erbjuder, som att utbjuda egna kanske dessutom mindre
kvalificerade egna tjänster. Samarbetet mellan UtveckUngsfonden i Stockholms
län och Stockholms Handelskammare visar på en rad positiva fördelar bl.a. i
form av minskal resursslöseri och ökad effektivitet.

Beträffande
den rena förelagsservicen förefaller del mera rafionellt all

handelskamrarna ges i uppgift att fullgöra den än all tillföra de regionala

utvecklingsfonderna yllerligare resurser. Förbundet vill även ifrågasätta

behovet av ell ökat utbud av företagsservice.

Svenska
Handelskammarförbundet vill framhålla ett problem som kommittén helt
förbigått, nämligen huvudmannaskapet för utvecklingsfonderna. Idag ligger
utvecklingsfonderna under industridepartementet, medan l.ex.
varudislribulionen ligger under handelsdepartementet. Denna uppdelning anser
förbundet funktionell. Kommitténs försiag måste därför medföra en departemental
förändring, vilket förbundet starkt ifrågasätter. 7 Riksdagen 1981182. I saml. Nr
118

Prop. 1981/82:118 98

Industridepartementet
är redan hårt belastat varför förbundet tror att serviceförelagsfrågorna kommer
att överskuggas av energi-, varvs- och andra näringspolitiskt tunga frågor.
Detta har kommittén inte närmare beaktat.

16 Landstingsförbundet

I
det läge som råder, med nödvändiga krav på prioriteringar i samhällsarbetet,
bör därför de insatser som de regionala utvecklingsfonderna utför koncentreras
på att söka utveckla sysselsättningen inom industrin. Del kan också konstateras
att många utvecklingsfonder redan inom ramen för gällande målgrappsavgränsning
prioriterar insatser riktade lill de tillverkande företagen.

Om
ekonomiska resurser tillskjuts ocb utredningens förslag om utvidgning av
utvecklingsfondens målgrapp till någon del blir föremål för genomförande är
det styrelsens uppfattning att förändringen begränsas till alt avse insatser i
särskUt utsatta kommuner och kommundelar som saknar grundläggande
servicefunktioner.

Ett
undantag utgör dock de i absoluta tal relativt fä turistföretagen.
Turistnäringen är idag en av de mest expansiva branscherna och spelar en
betydande roU lokalt från sysselsättnings- och näringssynpunkt. Ofta ulgör den
enda alternativet att skapa varaktiga arbelsliUfällen. Till övervägande del
består turistnäringen också av små förelag, som ofta står utanför
kedjegrapperingar och samordnade branschorganisationer. För möjligheterna all
bibehålla och utveckla en acceptabel lokal service lorde vidare utnyttjandet av
turistanläggningar i många fall spela en avgörande roll. Med hänsyn till vikten
av att utvecklingsmöjligheterna inom turistnäringen tas tillvara, är det
angeläget att den kan omfattas av utvecklingsfondernas förelagsservice och
kredilulbud.

17 Utvecklingsfonden
i Stockholms län

Rent
principiellt så tycker utvecklingsfonden all målgrupperna för fondernas
verksamhet ej bör vara så hårt reglerade som för närvarande. SärskUd hänsyn bör
sålunda av enstaka fonder kunna tas vad gäller framföraUt de regionala
skillnaderna i näringslivets struktur.

Mol
den bakgranden och med hänsyn till den snabba expansion, som
utvecklingsfonderna genomgått, bör försiktighet iakttagas när det gäller beslut
om utvidgning av fondernas målgrupp. Fonderna bör i stället konsolidera och
förstärka sin nuvarande verksamhet. Detta gäller särskilt ett län som
Stockholms med dess näringsstraktur. Hela 80 % av länets näringsliv Ugger inom
servicesektorn.

Sammanfattningsvis
anser Utvecklingsfonden i Stockholms län all den föreslagna utvidgningen av
målgrappen nu ej bör ske.

Prop.
1981/82:118 99

18 Utvecklingsfonden
i Uppsala län

Vi
har inte funnit skäl att ändra vår principiella grundinställning i denna fråga.
Däremot finns del praktiska omständigheter som lalar för att en ytterligare
vidgning av målgruppen på det sätt och i den takt utredningen föreslagit måste
betraktas med tveksamhet. Resursproblemen är, som framhålls nedan, en sådan
omständighet. Serviceföretagen är vidare av myckel skiftande slag vad gäller
verksamhetsinriktning, finansierings- och servicebehov etc, något som kommer
alt ställa nya och annorlunda krav på fondernas planering och operativa
verksamhet.

Del
är å andra sidan önskvärt all fondernas handlingsfrihet när det gäller
näringslivsfrämjande åtgärder i stort kan ökas. En lösning, i vaije fall tills
vidare, när det gäller serviceföretagen, kan därför vara att fonderna ges rätt
att, efter bedömning från fall till fall, lämna stöd fill alla företag,
oberoende av bransch, men att de nya målgrappsföretagen inle skall ges samma
ovUlkorliga rätt som de tidigare all erhålla sådant slöd.

Del är med hänsyn härtill
knappast realistiskt att tro alt en yllerligare utökning av fondernas målgrapp
skulle få någon praktisk effekt annat än på flera års sikt. Detta gäUer framför
allt om den princip också i fortsättningen skall gäUa som slogs fast i
småförelagspropositionen (s 149) nämligen alt den tillverkande sektorn
fortfarande skaU utgöra den primära målgrappen och alt en målgrappsutvidgning
inte fär innebära alt fondernas insatser försämras vad gäller den primära
målgruppen. Utredningens beräkning av resursbehovsökningen har gjorts myckel
summariskt, något som utredningen själv påpekat, varför det är svårt all här
göra någon rätt bedömning. Del allmänna intrycket är dock alt beriikningarna
har skett i underkant på så sätl att man har underskattat de nytillkommande
grappernas service-och kreditbehov och de anspråk dessa behov kan komma all
ställa på fonderna. Vi vUl här särskill peka på de beräkningar av
nyutlåningskapaci-tet utredningen gjort, vilka i likhet med tex industriverkets
liknande beräkningar i samband med budgetarbetet enbart grundar sig på den
teoretiska omloppstiden för krediterna utan hänsyn liU vare sig förluster eller
infla-tionseffekler. Enligt vår bedömning krävs det sålunda större årliga
tillskott än vad fonderna hittills fått om inte lånekapilalet på sikt skaU
urholkas.

Del
bör i detta sammanhang påpekas att den tillväxt för fonderna som skisserades i
företagareföreningsutredningen (SOU 1977:3) och småförelagspropositionen
(1977/78:40) ännu långtifrån är förverkligad och att fondemas resurser idag är
klart otillräckliga för deras nuvarande uppgifter.

19 Utvecklingsfonden
i Södermanlands län

Sörmlandsfonden
vUl sammanfattningsvis konstatera att även om serviceföretagsulredningens
förslag är principiellt någorlunda välmofiverade, förefaller del vara
oreaUsliskl alt anla att utvecklingsfondernas resurser

Prop. 1981/82:118 IOO

kommer
att utökas i sådan omfattning att utredningens förslag på ell rimligt säll kan
genomföras i praktiken. Fonden är också mycket tveksam till alt ytterligare
resurser till fonderna verkligen gör bäsl nytta i de nya målgrapperna för
smäförelagspolifiken som utredningen föreslår. Enligl Sörmlandsfondens mening
vore del en väsentligt bättre resursanvändning om ytterligare insatser vidtogs
för redan befintliga målgrapper vid fonderna - och då främst
tillverkningsindustrin - i stället för all nu ytterligare vidga fondernas
arbetsfäU tiU nya förelagsgrupper.

20
Utvecklingsfonden i Östergötlands län

Utvecklingsfonden
är i princip positivt inställd lill ett ökat statligt stöd till
servicenäringarna och finner del även naturligt och rationeUt all ett sådant
stöd på det regionala planet administreras av utvecklingsfonderna. Det skuUe
innebära all i princip alla mindre förelag oavsett branschfillhörighet kunde
vända sig tUl ell och samma regionala organ med sina problem.

För
alt utvecklingsfonden skall kunna betjäna de nytillkommande företagskategorierna
i samma utsträckning som de tillverkande förelagen krävs en omfattande
anpassning av fondens administrafiva resurser såväl storleksmässigt som när
del gäller erfarenhet och kompetens. Det ökade resursbehovet kan inte på detla
stadium preciseras men såväl när del gäller förelagsservice som krediter är del
nödvändigt all utvecklingsfonden har tillgång lill sakkunskap som idag inle
finns representerad vid fonden. Detla gäller i särskilt hög grad handeln men
även övriga fillkommande förelagskategorier kräver i högre eller lägre grad
speciell kompelens vid fonden.

Det
måste alltså ske en nyorientering när det gäller bl.a. personalrekrytering och
vidareutbildning. Det är ocksä nödvändigt, som utredningen framhåller, att
fonderna etablerar kontakter med branschorganisationer, fackliga
organisationer, konsulter mfl som är verksamma inom servicenäringarna för att
på det sättet bygga upp ett kontaktnät. Den erfarenhet som finns på dessa håll
är självfallet ytterst värdefull för utvecklingsfonderna speciellt under
uppbyggnadsperioden.

De
resurser som finns respektive håller på att byggas upp inom de

regionala utvecklingsfonderna måste, mot bakgrunden av de förhållanden

som här redovisats, enligl fondens uppfattning primärt användas för all

skapa bästa möjliga utvecklingsmöjligheter inom den mindre tillverknings

industrin. --

Det
hindrar självfaUel inte alt ett principbeslut fattas om att ulveckUngsfondernas
målgrupp utökas med de nu aktuella serviceföretagen. Del ekonomiska läget i
landet får sedan bli avgörande för när serviceföretagen kan lämnas samma stöd
som den nuvarande målgruppen.

I
den mån en utökning av ulveckUngsfondernas målgrapp medför krav på ökade
ekonomiska åtaganden från landstingen, förutsäller fonden alt
finansieringsfrågan blir föremål för centrala överläggningar.

Prop. 1981/82:118 lOl

21 Utvecklingsfonden
i Jönköpings län

Utvecklingsfondens
styrelse och personal har under många är byggt upp elt kunnande och en
erfarenhet som är helt knuten lill industri och industri-liknande verksamhet.
Det gäller speciellt områdena finansiering, kalkylering, produktutveckling,
marknadsföring, underleverantörsfrågor, utbildning saml annan förelagsservice.
Dessa kunskaper och erfarenheter är inle i full utsträckning applicerbara på
andra branscher än industri och hantverk.

Elt helt nytt
marknadstänkande uppstår. Med viss generalisering kan man säga att
tillverkningsindustrins avsättningsmarknad är geografiskt obegränsad. Det går
att öka produktionen i ett företag i landet utan att detta omedelbart måste
innebära all ell annat företag i landet måste minska sin produktion. Ökade
marknadsinsatser kan göra att båda överlever. Detla resonemang kan delvis
tillämpas även på delar av partihandeln, däremot inte på detaljhandeln.
Detaljhandelns marknadsområde är alllid mer eller mindre geografiskt begränsat.

Ell
huvudskäl enligl utredningen lill alt detaljhandeln skall ingå i fondens
målgrapp är att detaljhandeln därigenom för sin finansiering skulle bli mindre
beroende av leverantörer. De flesta detaljister, oavsett bransch, har idag
någon form av kedjeanknylning, antingen lill en producenlägd partihandelsgrupp
eller lill en detaljistägd parlihandelsgrupp.

Fonden
är beredd lillslyrka all Utvecklingsfondernas målgrupp utökas i enlighet med
utredningens förslag under förulsällning att huvudmännen ställer tillräckliga
resurser till förfogande och att utökningen sker under en liUräckUgl lång
lidsrymd. Förslagsvis bör målgrappsutökningen ske successivt under en
lidsperiod av 10 år efter det att resurserna för fondens nuvarande verksamhet i
tUlfredsställande omfattning blivit tiUgodosedda, dvs. en fördubbling av personalresurserna
som enligl regeringspropositionen 1977/78:40 skulle behövas ske fram lill i
börian av 1980-lalel.

Enligt
utredningens förslag skall ingen bransch prioriteras, utan alla branscher ges
samma möjligheter till krediter och förelagsservice. Fondens mening är att de
tillverkande företagen även framöver skall vara den primära målgruppen. Alltså
bör den priorileringsordning som fastslogs i regeringspropositionen 1977/78:40
även gälla i fortsättningen.

22 Utvecklingsfonden
i Kronobergs län

1.
Tillgängliga och ökade resurser
satsas i slällel på tiUverkningsindustrin dvs. Utvecklingsfondernas nuvarande
målgrapp. Detta torde med hänsyn liU den samhällsekonomiska situationen vara
mest adekvat i nuläget och dessutom ge större effekt ur sysselsättningssynpunkt.

2. Skall krediter och service ställas till
serviceföretagens förfogande i samma omfattning som gäller för
Utvecklingsfondernas nuvarande mål-

Prop.
1981/82:118 102

grupp
så bör stödet kanaUseras via branschorganisafioner, branschkredil-insfilut och
även andra kredUinslitut med bred kontaktyta gentemot serviceföretagen.

3.
Åtgärder mot
leveranlörsberoende och obilliga avtalsvillkor vidtages via skärpt
konkurtenslagsliflning och kontroll över avtal, avtalsvillkor och dessas
tUlämpning och förenlighet med gällande lagar och allmän rällstill-lämpning och
allmänt rättsmedvetande.

4.
1 den händelse
Utvecklingsfonderna skall ta sig an även serviceföretagen skall det vara som
ett komplement lill övriga samhällsinsatser som främst kanaliseras via
branschanknulna insfitufioner och olika kreditgivare.

5.
Skall Utvecklingsfonderna
betjäna serviceföretagen i sin helhet efter samma grunder som för nuvarande
målgrapp så måste garantier skapas för att den nuvarande målgrappen ej får
försämrade möjligheter. Det innebär att den av förelagareföreningsulredningen
föreslagna fördubblingen av Utvecklingsfondernas personal i sin helhet
reserveras åt nuvarande målgrupp, vilket innebär ell ytterligare
resurstillskott därutöver för serviceföretagens vidkommande.

Utvecklingsfonden
delar utredningens uppfattning om del principieUt rikliga i att även
serviceföretag erhåller slöd från samhällets sida. En väl fungerande
servicesektor är av betydelse för den hemmamarknadsorien-terade delen av
tillverkningsindustrin.

23
Utvecklingsfonden i Kalmar län

Utvecklingsfondens
styrelse och personal har under många år byggt upp

elt kunnande och en erfarenhet som är helt knuten lill industri och induslri

liknande verksamhet. Del gäller speciellt områdena finansiering, kalky

lering, produktutveckling, marknadsföring, underleverantörsfrågor, ut

bildning saml annan förelagsservice. Dessa kunskaper och erfarenheter är

endasi i begränsad utsträckning applicerbara på andra branscher än indu

stri och hantverk.-

En
snabb utveckling av fonderna mol yllerligare nya målgrupper innebär

splittring av insatserna och medför risker för minskad effektivitet.

Desto angelägnare är del
då alt ge fondema de bästa förutsättningarna all arbeta strategiskt dvs. verka
så all de insatta resurserna fördelas på den målgrapp där de får störst effekt.
Denna ambition skulle motverkas om man i nuvarande läge skulle utöka målgruppen
enligt utredningens förslag. Mofivel lill all servicenäringarna behandlas
sekundärt är helt enkelt det all serviceföretagen oftast etableras som en följd
av annan industrieU verksamhet. Samhället uppnår således störst
multiplikatoreffekt i sysselsäll-■ ningen genom alt systematiskt salsa på
tillverkande förelag i stället för att plottra bort resurserna på många
områden. Det finns nämligen då risk för alt de avsedda effekterna uteblir om
man blir alltför splittrad. Självfallet

Prop.
1981/82:118 103

skall
fonderna om de av olika skäl finner del angelägel, kunna stödja serviceförelag.
Den möjligheten finns redan inskriven i dagens bestämmelser för
utvecklingsfondernas verksamhet.

Sammanfattningsvis
kan sägas att fonden har full förståelse för de mofiv som ligger bakom den
föreslagna utvidgningen av målgrappen. Mol bakgrund av en förväntad
resursknapphel kan fonden dock enbart stödja en stegvis utvidgning av det anlal
branscher fonden skall betjäna. Således måste en prioritering lill nuvarande
målgrupp samt de branscher som betjänar denna äga ram.

Däremot finner fonden del
angelägel alt samhällets slöd fullt ul bör omfatta turistnäringen, varvid
fondens insatser bör främst riktas mot medelstora företag av väsenfiig
betydelse.

24 Utvecklingsfonden
i Gotlands län

Vad
gäller den föreslagna omfattningen av den nya målgruppen biträder vi
utredningens förslag med tveksamhet för den rena detaljhandeln.

Med
utgångspunkt från våra regionala förhåUanden finner vi det särskilt vikfigt att
turismseklorn tillföres fondens reguljära målgrupp. Redan i nuläget görs hos
oss icke obetydliga insatser vad gäller hantering av ansökningar om
lokaUseringsstöd resp allmän förelagsservice lill förelag inom denna sektor.

Vi
föratsätter slutligen att ett ev genomförande av hela eller delar av
utredningens förslag kopplas till beslut om erforderlig resursförstärkning.

Självfallet
kan inle utredningens förslag om styrning av fondens styrelses prioritering av
olika förétagstyper accepteras. Själva grundmotiven för fondens regionala förankring
bygger på en självständig, fri prioritering av fondens verksamhet och
engagemang som får göras från fall lill fall.

25 Utvecklingsfonden
i Blekinge län

Den
föreslagna målgrupps- och verksamhetsförändringen, ställer således
utomordentligt stora krav på anslagsbeviljande huvudmän.

Elt huvudskäl enligt
utredningen till alt detaljhandeln skall ingå i fondens målgrupp är all
detaljhandeln därigenom för sin finansiering skulle bli mindre beroende av
leverantörer. De flesta detaljister oavsett bransch har idag någon form av
kedjeanknylningar, antingen till en producenlägd parti-handelsgrapp eUer till
en detaljistägd partihandelsgrupp. Den konsument-ägda handeln behandlas ej i
utredningen och skall därför inte ingå i målgrappen. Gemensamt för alla kedjebildningar
är föratom effektivitet i leveransema dels en omfattande företagsservice och
dels finansieringshjälp huvudsakligen som leverantörsfordringar i mindre
utsträckning eget kapital och borgensåtaganden. Styrelsen har uppfattningen all
nackdelarna med parlihandelsberoendel är mindre än fördelarna. Endasi elt skäl
finns

Prop. 1981/82:118 104

till
att med samhälleliga medel förändra denna bild, nämligen all effektiviteten
ökar antingen i form av lägre priser lill konsumenten eller högre service med bibehållen
prisnivå. Styrelsen har inte uppfattningen att detta går att uppnå med den
trots alll myckel begränsade insats del kan bli fråga om.

Av
ovanslående skäl avstyrker Blekinge läns Utvecklingsfond utredningens förslag
all detaljhandeln skall ingå i den utvidgade målgrappen. Detta gäUer även
personlig service inom bransch 95, samt restauranger och caféer.

26 Utvecklingsfonden
i Kristianstads län

Utvecklingsfonden
ställer sig positiv fill serviceföretagsulredningens förslag lill en utvidgning
av utvecklingsfondernas målgrupp men vill samtidigt betona nödvändigheten av
all de ekonomiska förutsättningarna för denna utvidgning ytterligare
preciseras.

- all
det överlämnade belänkandel kompletteras med en utredning an

gående vUka ytterligare ekonomiska resurser Utvecklingsfonderna be

höver för all kunna motsvara de förväntningar på insatser, som belän

kandel kan ge upphov lill hos serviceföretagen. Vi måste förutsätta att

ett beslut i denna väsentliga fråga inte endast kommer att avse verk

samhetens omfattning utan även de beräknade kostnaderna härför och

hur dessa skall finansieras

— all
det överväges huravida följande näringsgrenar överhuvudtaget skall

ingå i utvecklingsfondernas målgrupp

=
Dagligvaruhandel (SNI 622)

=
Sällanköpsvarahandel (SNI 623)

=
Bil- och drivmedelsdetaljhandel (SNI 624)

samt
vad gäller företagsservice även näringsgrenen

=
Restaurang- och hotellverksamhel (SNI 63)

Det
bör enligt vår uppfattning vara enklare och framföraUt innebära betydligt lägre
kostnader att vid behov komplettera den kompelens och erfarenhet, som idag
finns tillgänglig inom branschorganisafioner och dess läns- eller
regionsavdelningar.

27 Utvecklingsfonden
i Göteborgs och Bohus län

Principiellt
kan fonden dela utredningens uppfattning all del är otillfredsställande all
möjligheterna tUl stöd från samhället är beroende av branschtUlhörigheten.
Enbart detla argument för alt utvidga fondernas målgrapper tycker vi emellertid
inte är tillräckligt. En sådan allmän rättvisesynpunkt måste vägas mot
effektiviteten i stödgivningen vid olika mål-gruppsallernativ. Fonden anser alt
utredningens analys av förslagets effekter är bristfällig och de stora
resursförstärkningar som måste till hos

Prop. 1981/82:118 105

utvecklingsfonderna
har man inle alls kvanlifierat. Delta är märkligt eftersom utredningen själv
påpekar att fonderna i dagens läge behöver ökade resurser för all
tillfredsställande kunna utföra nuvarande arbetsuppgifter.

Med det statsfinansiella
läge vi befinner oss i anser fonden det vara oklokt att nu binda sig för en
ytteriigare ca 70-procenfig ökning av målgruppen innan resursfrågan är
ordentligt belyst och innan del finns ekonomiskt utrymme tillgängligt.
AUtsedan småförelagspropositionen lades fram har det rått ganska stor enighet
om all det är på utveckling av internationellt gångbara produkter och
exportprojekl fonderna ska salsa hårdast. Därför är del naturligt att man i del
rådande läget prioriterat tillverkningsföretagen.

Om man längre fram på
1980-lalel skulle få möjlighet att utöka fondernas målgrapper är det lämpligt
att göra det stegvis både ur branschsynpunkt och regional synpunkt. På vilket
sätl och i vilken takt detta ska ske bör respektive fonds styrelse
självständigt besluta om, eftersom förutsättningar och resurser är så
skiftande mellan utvecklingsfonder. För värt län anser vi del viktigast all
utöver nuvarande målgrupp kunna betjäna förelag med anknytning till turismen
saml all i norra och mellersta Bohuslän kunna inlemma större delen av
serviceföretagen.

Sammanfattningsvis ser
fonden det positivt att utredningen betonat viklen av all koncentrera
samhällets stöd till så få organ som möjligt. Vi tror emellertid all del under
överskådlig tid saknas både personella och ekonomiska resurser för att på elt
för förelagen acceptabelt sätt kunna genomföra utredningens förslag.

28
Utvecklingsfonden i Älvsborgs län

Flera
faktorer pekar på att utvecklingsfonden lorde vara lämplig för de föreslagna
nya uppgifterna.

Utvecklingsfondens
styrelse och personal har under flera år byggt upp ett kunnande och en erfarenhet
om mindre förelags möjligheter och begränsningar. Kunskaperna om bland annat
finansiering, kalkylering, marknadsföring, UtbUdning och information kan i
viss utsträckning utnyttjas. Kunskaperna hänför sig i första hand till
fillverkande förelag men lorde i viss omfattning också vara värdefuUa för de
aktuella målgrupperna.

Utvecklingsfonden har
också utvecklat ell brett kontaktnät i länet, dels med länsmyndigheter, dels
med kommuner och andra organisationer. Däremot är kontakterna med den aktuella
målgrappens intresseorganisationer hittills liten.

Utvecklingsfonden
har normall också god kännedom om näringslivet i länels kommuner.

Utvecklingsfondens
nuvarande uppbyggnad och kunnande medger inle, såsom också framgår i
utredningen, alt de aktuella serviceföretagen kan inlemmas i fondens nuvarande
målgrapp utan att nya resurser tUlförs.

Prop. 1981/82:118 106

För
att kunna ge en service av god kvalitet är det absolut nödvändigt att fonden
utökar med personal med djup kunskap om de nya målgruppsföretagen.

Utvecklingsfonden
instämmer också helt med utredningens synpunkter beträffande tidpunkten för
målgruppsökningen, nämligen all en omedelbar utvidgning av målgruppen inte är
möjlig. Efterfrågan på fondens tjänster från de befintliga målgrappsföretagen
är för närvarande större än vad fondens samlade resurser klarar av. Del är
därför nödvändigt att fonden först erhåller resurser som motsvarar den
nuvarande målgruppens behov innan yllerligare målgrappsökning genomförs. En
alll för snabb tiUväxt av organisationen kan också negativt påverka kvaliteten
på arbetet till både den nya och den gamla målgruppen. Utvecklingsfonden bör
därför ha möjlighet all styra när i tiden utökningar bör genomföras.

Vid
en eventuell målgruppsökning bör turistnäringen vara den sektor som först
inlemmas i den nuvarande målgruppen.

29
Utvecklingsfonden i Värmlands län

Generellt
är fonden tveksam till den föreslagna utökningen av målgrappen för fondens
verksamhet, vilket skulle innebära all antalet förelag i denna mer än
fördubblas och att en rad nya branscher tUlförs. Elt flertal orsaker finns till
denna tveksamhet.

Utvecklingsfonderna
böriade sin verksamhet den I juli 1978. Stora förväntningar finns på fonderna
när det gäller att söka utveckla sysselsättningen inom industrin liksom i
servicenäringar i anslutning därtill. För all möta upp till dessa förväntningar
sker nu en successiv förskjutning mol en förändringsskapande verksamhet,
samtidigt som allmänna serviceinsatser i betydande omfattning skall genomföras.
Del är därför enligl vår mening olyckligt med en så kraftig ökning av
målgrappen som den föreslagna samtidigt som nuvarande verksamhet fortfarande är
under utveckling.

En
annan orsak till tveksamhet mot förslaget är att tillskoltet av resurser till
fonderna ej blivit av förväntad omfattning. Vi gör också den bedömningen all
de reala resurstillskotten med hänsyn lill det offenfiiga finansieUa läget
knappast kommer att bli speciellt stora. En väsentlig utökning av målgruppen
skulle då resultera i en minskning av verksamheten inriktad mol nuvarande
målgrapp, vilket strider mot intentionerna vid fondernas bUdande. Ej heller den
föreslagna nya målgrappen lorde vara hjälpt av en sådan minskning, då den nya
målgruppens marknad bl.a. bestäms av industrisysselsällningens volym.

En
tredje orsak lill tveksamhet betr. den föreslagna utökningen är all stora delar
av den föreslagna utökade målgrappen genom kedjebildningar av olika slag f. n.
har en omfattande service, som även innefattar finansieringshjälp. Även om en
ökad valfrihet när det gäller nämnda service skulle kunna vara önskvärd, så
anser vi det tveksamt om samhället i nuvarande

Prop. 1981/82:118 107

läge
skall engagera sig. En utökning av målgruppen som vi i delta läge kan vara
positiva lUl, trots vad som ovan anförts, avser turistföretagen. Dessa är till
anlalel relativt få men ofta betydelsefulla som enda sysselsättningsmöjlighet
på mindre orter. I flera län handlägger fonderna för övrigi redan idag
turislärenden som remissorgan för lokliseringsslödel.

Om behandlingen av serviceföretagsulredningens
belänkande skulle resultera i att företagsservice och finansiellt stöd skall
ges lill föreslagna grupper ställer sig utvecklingsfonden positiv liU att
handlägga dessa frågor. Vi förutsätter emellertid då all ell icke oväsentligt resursliUskoll
sker lill fonderna såväl vad gäller lånemedel som personeU kapacitet. En annan
föratsättning är enligt vår åsikt all resp. fond får möjlighet att prioritera
insatserna inom målgrappen. Om en sådan prioritering skall kunna fungera i
verkligheten så bör central information vid en förändring upplysa härom, så att
överdrivna förväntningar från tiUkommande målgrupper undviks.

30 Utvecklingsfonden
i Kopparbergs län

Utvecklingsfonden
i Kopparbergs län kan inte dela utredningens uppfattning att en vidgning av
utvecklingsfondens målgrupp nu kan vara meningsfull. En vidgning skulle medföra
inemot en tredubbling av antalet företag. Redan vid utvecklingsfondernas start
skedde en myckel kraftig ökning av de anlal företag som ut{yorde
utvecklingsfondens målgrapp. Ännu har inte administrativa och ekonomiska
resurser kunnat byggas upp för att svara mol de krav som nal;urligen följer på
den kraftigt ökade målgrappen. Tidpunkten är därför inte lämplig för en
ytterligare utvidgning.

Fondens ställningstagande
i delta avseende måste emellertid omfatta ett undanlag. Enligl fondens mening
är en satsning på turismen av så stor betydelse för länets näringsliv och
sysselsättning och förhållandena inom denna bransch numera så lika industrins
alt en vidgning av målgruppen tiil all också omfatta turistföretag är
motiverad. Kontakter med företrädare för den av landstinget bedrivna
turistutredningen för Kopparbergs län visar därtiU alt en sådan insats från
utvecklingsfondens sida väl skulle överensstämma med de ambitioner som finns
inom utredningen.

31 Utvecklingsfonden
i Gävleborgs län

Utvecklingsfonden
i Gävleborgs län anser att serviceutredningens förslag är mycket intressant.
Servicenäringarna spelar en mycket viktig roll i samhäUsekonomin och antalet
sysselsatta har ökat och kommer alt öka i framliden. En utvidgning av
målgrappen faller sig nalurUg av dessa skäl.

Vi
anser emellertid att SNI-grapperna 613, 614, 622, 623, 63 och 95 ej bör
lUlföras fondens målgrupp. Utredningens förslag innebär en mång-dubbUng av
antalet förelag jämfört med nuvarande målgrapp. Förslaget

Prop. 1981/82:118 108

innebär
en succesiv utbyggnad som inle skall medföra all fondens service lill den
nuvarande målgruppen försämras. Samtidigt understryks att serviceföretagen
inte får komma i andra hand när fonden fördubblar sina insatser på förelag
från olika näringar.

32 Utvecklingsfonden
i Västernorrlands län

Vid
ombildningen av företagareföreningarna tUl utvecklingsfonder utökades
målgruppen till att omfatta - utöver tillverkande företag även vissa
Ijänsteproducerande företag. Härvid kom målgrappen i stort sett alt fördubblas.
De resurser, som tillförts utvecklingsfonderna i samband därmed, har knappast
motsvarat denna utökning. Att i ell sådant läge tillföra utvecklingsfondernas
målgrapp ytterligare förelag (som för Västernorrlands del kan innebära
ytteriigare en fördubbling av antalet förelag i målgruppen) utan all samtidigt
föreslå konkreta resursförstärkningar, förefaller mindre välbetänkt.

Om
en avsevärd resursförstärkning inte är aktuell, bör ulveckUngsfonderna även i
fortsättningen prioritera de tillverkande förelagen. Flera skäl talar härför.
Ur regionalpolitisk synvinkel gäller väl främst alt sysselsättningen i
industrier ger en multiplikatoreffekt, som saknas eller är myckel ringa i servicenäringarna.

Elt
annat skäl, som lalar för prioritering av industriföretagen, är alt dessa har
en betydligt mer komplicerad förädlingsprocess. Följaktligen krävs mer
avancerade system för l.ex. ekonomisk styrning och för produktionsplanering.

33 Utvecklingsfonden
i Jämtlands län

Andra
skäl som lalar för en begränsning av utvecklingsfondernas målgrupp till den
nuvarande är att insatser från utvecklingsfonden i serviceföretag skulle kunna
verka konkurrenssnedvridande, eftersom serviceföretagen är marknadsmässigt
mycket homogena. För att motverka den senare effekten skulle fonden behöva gå
in i samfiiga eller åtminstone flertalet förelag i en bransch och en ort om
denna effekt skaU undvikas.

Insatser
från utvecklingsfonden i serviceföretagen skuUe förmodligen innebära elt
fördröjande av erforderliga strakturförändringar och härmed verka
konserverande. Detta kan naturligtvis hävdas beträffande utvecklingsfondernas
nuvarande verksamhet, liksom för övrigi beträffande all stödverksamhet som inte
styrs mot strakturförändringar. Nedläggningen av serviceföretag har sällan
samma besvärande effekt på sysselsättningen på orten som induslrinedläggningar.

Jämfiands
läns UlveckUngsfond viU således starkt tfrågasälla utredningens förslag att
servicenäringen i sin helhet bör ingå i utvecklingsfondernas målgrapp. Det
synes däremot finnas speciella skäl för en begränsad utökning av målgrappen
fill all omfatta de s. k. turistföretagen.

Prop. 1981/82:118 109

34 Utvecklingsfonden
i Västerbottens län

Utvecklingsfonden
bedömer att turistföretagen ulgör en viktig bas för näringslivsutveckling i
framför alll de inre delarna av Qällkommunema. Detta förhällande jämte de
skillnader som kännetecknar dem jämfört med andra serviceföretag, gör det
motiverat all inbegripa dem i Utvecklingsfondens målgrapp. För all
tillfredsställande fillgodose turistnäringens servicebehov bör särskilda
resurser anvisas.

Sammanfattningsvis finner
Utvecklingsfonden inle skäl för att serviceföretagen skall tillföras
utvecklingsfondernas målgrupp. Ett väsenfiigt undanlag finns emellertid i
turistnäringen, som p.g.a. marknadsförhållanden, betydelse för
utkomsimöjlighelerna i vissa regioner m. m., bör inlemmas i fondernas
målgrapp.

35 Utvecklingsfonden
i Norrbottens län

Mot
bakgrand av vad som ovan anförts bör de serviceföretag som har en lokal
marknadsanknylning inle ingå som målgrupp i UF.

Utredningens förslag
innebär väsentligt ökade krav på personalförslärkningar och större lokaler
samt ökade kreditmöjligheter. Utredningen utgår tfrån att staten och
landstingen svarar för finansieringen av det ökade resursbehovet. Del ställer
utomordentligt stora krav på anslagsbeviljande huvudmän särskill mol bakgrand
av de stora ökningar av anslagen som skett sedan Utvecklingsfonden inrättades.

BDU, som i princip delar
utredningens uppfattning, finner det angeläget all utökningen av
målgrappsföretagen sker i sådan takt all Utvecklingsfonderna personalmässigt
hinner bygga upp en kompetens inom de nya områdena all svara mol den ökande
efterfrågan.

36 Sveriges
turistråd

All
utvecklingsfonderna också får turistföretagen som målgrupp kommer att få slor
betydelse inle bara för de förelag som involveras i den nuvarande
regionalpolitiska utvecklingen. 1 södra Sverige där turistföretagen ofta har
problem med hänsyn lil! korta säsonger, finns heller inte de batterier av
regionalpolitiska "hjälpmedel" som krävs för investeringar och
utveckling. Därför kommer utvecklingsfonderna där all kunna bli lill stor nytta
för alt hjälpa de enskilda turistföretagen all skräddarsy finansieringsvägar
etc. där expansionsmöjli.gheler finns. I Jämtlands län pågår försöksverksamhet
i form av offensiv förelagsservice via särskilda hjälpmedel från
industridepartementet. Denna försöksverksamhel har enligl vår uppfattning visat
på behovel av att utvecklingsfonderna ges möjlighet all ge service och
krediter.

Utvecklingsfondernas
arbele bör inriktas mol service av administrativ

Prop. 1981/82:118 110

och
företagsekonomisk karaktär. Där har utvecklingsfonderna god kompetens inle
minst genom erfarenhet från andra branscher. Erfarenheter som kan bli fill slor
nytta för lurisinäringen.

På
länsplanet finns ett antal parter involverade i turistnäringens rådgivnings-
och utvecklingsfrågor (del regionala turistorganel, landslingen, länsstyrelser,
m.fi.) Del är därför angeläget all ulveckUngsfonderna kartlägger de specifika
regionala förhållandena så alt samordningen mellan parterna snabbi leder lill
all svensk turism kompletteras med den angelägna verksamhet som
utvecklingsfonderna föreslås bedriva visavi turistnäringen.

37 Riksförbundet
Kiosk och gatukök

Förbundet
finner del angelägel att de regionala utvecklingsfondernas verksamhet utbyggs
till all omfatta även icke tillverkande företag. Denna utbyggnad bör ske
snarast enär behovet av företagsservice - utbildning och rådgivning - är stort.
Visserligen bedriver många branschorganisationer dyUk verksamhet men denna är
på långt när icke tUlräcklig bl.a. på grund av bristande resurser men också med
anledning av alla de komplicerade frågor småföretagarna står inför. De s. k.
löneskatterna har på många sätt skapat ekonomiska problem hos främst de
personalinlensiva företagen, vUka därför på allt sätl måste få stöd och hjälp
för en ökad effektivitet.

38 SHIO
- famHjeföretagen

Vi
ser det som synnerligen väsentligt alt den ursprangliga målsättningen med
fondernas verksamhet bibehålls och efterlevs.

Syftet
var att "med speciell inriktning på de mindre och medelstora

företagen bidra fill att främja utvecklingen av ell internationeUt konkur

renskraftigt svenskt näringsliv, som ger möjligheter till en ökad och trygg

sysselsättning". I denna målsättning instämde SHIO - FamUjeförelagen

tillsammans med andra näringslivsorganisalioner i samband med fonder

nas bUdande. Vi underströk också att det ej var utvecklingsfondernas

uppgift all bedriva regional- och sysselsällningspolifik. De borde inle

splittra sina resurser på regionalpolitiska insatser; dessa borde göras på

riksplanet.---

SHIO
- Familjeföretagen anser alt det i och för sig är ett rätlvisekrav att alla
företag, oberoende av bransch, skall kunna vända sig lUl sin UlveckUngsfond
för förelagsservice och kreditstöd. Delta framhöll organisationen redan i sitt
remissyttrande över förelagareföreningsulredningen. Vår principiella
inställning är också alt hjälpen bör gå tiU de förelag som bäsl kan
fillgodogöra sig den och har en förelagsekonomisk sund framtid. Del får bU
utvecklingsfondernas egen bedömning som avgör, vilka dessa förelag är. Detta
kriterium är kanske väsentligare än branschfillhörighet.

Prop. 1981/82:118 111

Under
en uppbyggnadsperiod har det varit nödvändigt alt begränsa fondernas målgrupp
tUl i första hand lUlverkningsförelag och serviceföretag inriktade på
tiUverkningsindustri. Tiden är nu mogen all vidga före-lagskrelsen som skall
kunna få del av utvecklingsfondernas hjälp. I första hand bör delta gälla
serviceföretagen.

Emellertid anser SHIO -
Familjeföretagen alt utredningen inle i fill

räckligt stor utsträckning studerat aUernativa möjligheter för all nå ul med

i första hand förelagsservice fill förelagen. Redan i organisationens ovan

nämnda remissyttrande över företagareföreningsutredningen föreslogs att

möjligheterna borde prövas att kanalisera en del av stödet till berörda

branschorganisafioner. Elt motiv härför är all branschförbunden är väl

förtrogna med den tekniska och ekonomiska utvecklingen bland bran

schens förelag och väl känner del behov av konsulthjälp och investeringar

som fordras för att dessa företag skall kunna följa med och delta i utveck

lingen. ---

Andra möjligheter som utredningen
förbigått är den service och rådgivning som exempelvis bankerna kan ge
företagen. Redan nu torde bankerna vara de organ, som har bäst kontakt med
förelagen. Dessa har också god kännedom om företagandels villkor och kan göra
avancerade ekonomiska beräkningar. Till skillnad från exempelvis
utvecklingsfonderna finns bankerna inle b.Tra regionalt utan även i varje
kommun och i en mängd mindie orter. Ett alternativ vore därför all
utvecklingsfonderna i något mer organi serade former sökte samarbete med
bankema för all ge dessa en komplettering i deras informations- och
serviceutbud riktad lill förelagen/kunderna. Fonderna skuUe kunna ställa upp
med experter för all hjälpa bankerna all utbilda sin personal i de
ämnesområden, som ligger utanför det egentliga bankområdet exempelvis
utbildningsmöjligheter, arbetsmarknadsfrågor, bidragsfrågor, exportfrågor,
produklulvecklingsslöd m.m. Bankerna skulle då i viss utsträckning kunna
fungera som utvecklingsfondernas lokala replipunkt.

Att söka kanalisera samhälleUga
stödinsatser via exempelvis branschförbund och banker rimmar också väl med
utgångspunkten att utnyttja redan befintliga organisationer med anknytning fill
företagsamheten.

En satsning enligl
ovanslående modell skulle förmodligen kräva mindre resurser än den av
utredningen föreslagna utbyggnaden av utvecklingsfonderna. I dagens kärva
ekonomiska läge kan del inte heller vara försvarbart att bygga ul den
samhälleliga förvaltningen ytterligare. Det av oss skisserade allernalivet
lorde vara en bUligare väg för att öka servicen lill förelagen. Den har också
fördelen att bygga på insatser från privata organ och företag vilka har en
annan kostnadspress på sig och därmed kan förväntas arbeta effektivare.

Av ovanstående skäl är
organisafionen tveksam lill alt ulvecklingsfon-demas ufiåningskapacilel utökas
i den av utredningen föreslagna omfattningen. Ett ytterligare argument för
detta är alt det samhällsekonomiskt

Prop. 1981/82:118 112

inte
skapas mer krediter bara för att de tvångsvis förmedlas via ulveckUngsfonderna.
VUl samhället skapa ökad kreditutrymme för de mindre förelagen finns en
smidigare väg, nämligen att den ordinarie kreditmarknaden får motsvarande
förstärkning. Och denna förstärkning bör i första hand åstadkommas genom störte
lönsamhet i näringslivet och därmed

ökad självfinansiering.- SkaU
alla förelag, oberoende av bransch,

kunna
tillgodogöra sig slöd från utvecklingsfonderna måste detla även gälla
akeriföreiagen även vad avser kreditslöd. Sålunda bör akeriföreiagen kunna få
konkurrera på samma vUlkor som andra företag om utvecklingsfondernas krediter.
För en utförligare diskussion och motivering på denna punkt hänvisar vi lill
del remissyttrande som Svenska Åkeriförbundet avgivit över utredningen.

39 Svensk
Industriförening

Utredningen
konstaterar att det framdeles behövs samhälleliga insatser

för att förbättra finansierings- rådgivnings- och utbildningssituationen för

de mindre företagen inom serviceföretagen. När det gäller konkretiserande

av denna kombinerade slutsals och målsättning instämmer föreningen i

utredningens förslag. Dessa innebär alt finansieringssvårigbelerna för des

sa förelag skall mildras genom all utvecklingsfondernas verksamhet utvid

gas alt omfatta även de mindre förelagen inom servicenäringarna.

Delta
synes föreningen vara en logisk slutsats, men frågan är hur en sådan
resursförstärkning skall kunna ske i nuvarande statsfinansiella situation och i
ell läge då statsmakterna måste åstadkomma besparingar inom den offentliga
sektorn på 7—9 miljarder kronor endast för all bevara oförändrat kritiskt
budgetläge. Utvecklingsfonderna lorde väl emellertid liksom alla andra
organisationer, förelag etc. kunna genomföra rationaliseringar av olika slag i
varje faU på personalsidan och därmed kunna svälja större arbetsvolymer. I
detta sammanhang vill föreningen än en gång understryka en slutsats som den i
olika sammanhang framhållit tidigare. Framväxandet och utvecklingen av
utvecklingsfonderna i vårt land har varit gynnsam för de mindre företagen, men
fondernas på vissa håll förmärkta ambitioner att ständigt lägga under sig allt
vidare verksamhetsområden kan - om utvecklingen får fortgå - bli en bumerang.
Fonderna riskerar då att fill slut bli maslodonter med stel och tung byråkrati.
Vad småförelagen framförallt behöver förutom goda finansieringsmöjligheter är
en snabb, effektiv och obyråkralisk service.

40 Svenska
arbetsgivareföreningen

Utredningen
föreslår mot bakgrand av material från främst detaljhandeln att de regionala
utvecklingsfondernas verksamhetsområde utvidgas till alt omfatta även
serviceförelag. Föreningen delar å ena sidan utred-

Prop. 1981/82:118 113

ningens
uppfattning all del är otillfredsstäUande alt förutsättningarna att få hjälp i
form av rådgivning eller kreditgivning är sämre för servicenäringarna än för
industrin.

Å andra sidan anser
emellertid föreningen att utvecklingsfonderna inte har vare sig resurser eller
branscherfarenhet för att utvidga sin verksamhet till all omfatta
serviceföretagen. Den utvidgning av fondernas arbetsuppgifter, liksom av deras
målgrupp, som ägt rum under de senaste åren har medfört en kraftig belastning
för fondema. Deras möjligheter all klara av en fortsatt snabb expansion utan
problem såväl på den organisatoriska sidan som när del gäller att rekrytera
personal måste anses vara begränsade.

DärtUl är det tveksamt
huruvida utredningsresultatet motiverar de föreslagna åtgärderna. Som exempel
kan nämnas all utredningen föreslår utvidgad konsulthjälp fill serviceföretag
via de regionala ulveckUngsfonderna. I den studie som Handelns
Utredningsinstitut, HUI, gjort av förhållandena inom detaljhandeln för
utredningen konstateras all "inget förelag har angivit att de sökt
konsultationshjälp men inle lyckats få någon sådan hjälp" (sid. 139). Vart
tionde undersökt företag uppges ha tvingats avstå från att genomföra planerade
investeringar p. g. a. svårigheter med kapitalanskaffningen. Detla är ett
förvånansvärt lågt tal, som antyder all finansieringssiluationen i
detaljhandeln är relativt sell gynnsam.

Utredningen
har vidare inte gjort några beräkningar av förslagels kost

nader. Mot denna bakgrund och med tanke på det nuvarande mycket stora

statliga budgetunderskottet kan föreningen inle nu biträda förslaget om en

utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp.

Utredningen
föreslår att Industriverkels resurser för central service åt
utvecklingsfonderna bör utökas i lägst samma takt som utvidgningen av
utvecklingsfonderna. Föreningen finner Industriverket vara en mindre lämplig
organisation för all administrera central service gentemot utvecklingsfonderna
på serviceförelagsområdel, om nu utvidgningen av fondernas målgrupp skuUe
komma till slånd. Uppgiften ligger helt utanför Industriverkets nuvarande
kompetensområde. För såvitt förslaget genomförs bör det vara möjligt att finna
för ändamålet mera lämpade statliga myndigheter.

41
Svenska Bankföreningen

Det
är möjligt att del finns behov inom en del servicenäringar av ett ökat
samhäUeligt stöd. All så skulle vara fallet framgår emellertid inte av
serviceföretagsulredningens faklapresentation. Det skulle varit värdefullt, om
utredningen hade kunnat ge ett antal exempel på motiverade investeringar och
framtidsinriktad expansion som inle kunnat genomföras trots samhällets hela nät
av kreditgivare.

Mot
bakgrand av vad som ovan anförts kommer bankföreningen lill 8 Riksdagen 1981182. I samt. Nr
118

Prop. 1981/82:118 114

slutsatsen
att utredningens förslag att utvidga de regionala utvecklingsfondemas
verksamhet att omfatta serviceföretag inte är tillräckligt underbyggt.
Bankföreningen anser därför all utredningsförslaget inte bör genomföras.

42 Svenska
företagares riksförbund

En
kreditgivning och konsultverksamhet genom utvecklingsfondernas försorg blir, på
samma sätt som nu sker inom industrin, till förfång för de företag som föredrar
att köpa sitt behov av förelagsservice på den privata marknaden. Skulle
dessutom de sakkunnigas - Börie Andersson och Lars-Olof Pettersson - krav
tillgodoses att endast företag med av facket godkända kollektivavtal skulle
komma ifråga för dessa stödåtgärder och fackliga organisationer vara företrädda
i utvecklingsfondernas styrelser och där utöva "ett starkt inflytande från
de anställdas sida" torde riskerna för en övergång i riktning mot ett
fackföreningsstyrt näringsliv vara påtag-Uga.

43 Svenska
restauratörförbundet

Vi
har i ett tidigare remissvar poängterat utvecklingsfondernas rådgivande
betydelse för de små förelagen. Behovet av ekonomiska rådgivare är stort.

Kan
då den rådgivande verksamheten också genomföras i samarbete med ett för
branschen anpassat kreditinsfitut, måste fördelar kunna nås för de små
företagen, som i regel har en hård kamp för sin tillvaro.

44 Svenska
sparbanksföreningen

Sannolikt
krävs ytterligare några år innan denna första utvidgning fullt ul har slagit
igenom. Det vore, menar vi, att göra de viktiga utvecklingsfonderna en otjänst
all redan nu så kraftigt som utredningen föreslår utvidga målgrappen.

Effekten
skulle bli att serviceföretagen inte skulle få den hjälp som de har anledning
att kräva samtidigt som de tidigare prioriterade företagen inte heUer kan få
hjälp i önskad omfattning.

Den
föreslagna utvidgningen av målgrappen för utvecklingsfondemas insatser bör
därför anslå 3-4 år, eller tiU dess alt del kan bedömas att fonderna helt
inlemmat den tidigare målgrappsutvidgningen i sin verksamhet.

Svenska
sparbanksföreningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det
förhållandet att det ofta är del egna kapitalet, som är otillräckligt i många
mindre företag. En möjlighet för utvecklingsfonderna att inte bara bidraga med
främmande kapital utan också höja med del av

Prop. 1981/82:118 115

eget
kapital i rörelsen bör därför undersökas. En sådan utvidgning skulle innebära
en väsentligt stimulans för de mindre företagen alt expandera befintlig
verksamhet eller starta ny verksamhet. Ett sådant syslem kan kombineras med
möjlighet för företagen att successivt la över utvecklingsfondens insats av
eget kapital sedan verksamheten byggts ul och stabiliserats. Engagemanget från
utvecklingsfondens sida blir på det sättet tidsbegränsat, vilket gör det
möjligt att satsa frigjort kapital på andra förelag.

45 Svenska
åkeriförbundet

Vi
anser därför att utredningen har överskattat branschens behov av kapital för
fordonsfinansiering. Samtidigt har utredningen helt bortsett från att åkeriföretagen,
liksom många andra mindre och medelstora företag, som slår utanför en stor del
av kapitalmarknaden, är i behov av riskvilligt kapital för olika ändamål.

Det är därför angelägel
att staten verkar för en förbättring av de mindre förelagens finansieringssilualion.
För åkeriföretagens del kan detta ske bl. a. genom beslut om att de skall ingå
i målgrappen för utvecklingsfondernas kreditstödverksamhet. I första hand bör
akeriföreiagen få del av utvecklingsfondemas rörelselån och
produklutvecklingslån.

46 Sveriges
föreningsbankers förbund

Sveriges
Föreningsbankers Förbund vill dock hänvisa till remissvar SOU 1977:3 avseende
"Utbyggd regional näringspolifik" avseende bankernas roll i samband
med service och kreditgivning till rörelseidkare. Där framhöll Sveriges
Föreningsbankers Förbund att det var positivt med vidgade målgrapper för
utvecklingsfonderna men att bankernas roll som kreditgivare och experter bör
utnytlJEis genom vidgat samarbete mellan fonderna och bankerna.

Dessutom poängterade
Sveriges Föreningsbankers Förbund all del är viktigt att samma principer vid
kredilbedömningar tillämpas vid samtliga Utvecklingsfonder. Erfarenheten har
dessvärre tyvärr visat att detta inle alltid är fallet. Del finns anledning all
med ökad uppmärksamhet följa dessa frågor när nu fonderna får vidgade ramar.

47 Sveriges
grossistförbund

Med
hänsyn till den centrala roll som de regionala utvecklingsfonderna har i
samhällets näringspolitik är del därför rimligt och naturligt att fondernas
verksamhet successivt utvidgas till alt i princip omfatta samtliga näringsgrenar.
Vi tillstyrker alltså serviceföretagsulredningens förslag all rikllinjema för
utvecklingsfonderna ändras på så sätt all samtliga förelag inom den utvidgade
målgrappen oavsett branschtillhörighet bereds samma

Prop. 1981/82:118 116

möjligheter
att komma i åtnjutande av fondernas kreditstöd och förelagsservice. Vi
tillstyrker också alt i första hand serviceföretag med högst 50 anställda får
ingå i fondernas målgrapp.

Utredningen
har i sitt förslag lill målgruppsavgränsning gjort en uppdelning som synes
realistisk. Genom detta förslag kommer bl. a. detaljhandeln, partihandeln med
konsumentvaror, transportmedel, bränsle- och drivmedel samt vissa
serviceinriklade förelagskategorier all ingå i utvecklingsfondernas målgrapp,
och man läcker därmed in väsenfiiga delar av servicenäringarna. Vi kan därför
för vår del tillstyrka förslaget. Efterhand bör även resterande delar av
servicenäringarna — såsom utredningen föreslår - ingå i målgrappen.

Vi
är givetvis medvetna om all detla förslag ställer ökade krav på samhällets
resurser, vilket i dagens samhällsekonomiska situation kan vara svårt att
uppfylla. Det synes därför rimligt att förslaget genomförs successivt under en
lidsperiod av förslagsvis fem år. 1 den mån förslaget inle kan genomföras
omedelbart bör regeringen utarbeta och kungöra en tidsplan, så all berörda
förelag kan få besked om hur situationen kommer all bli för deras del.

48 Sveriges
handelsagenters förbund

Förbundet
noterar med liUfredsställelse att i belänkandel föreslås en utvidgning av
utvecklingsfondernas målgrapp till alt omfatta företag som sysslar med
handelsförmedling av konsumtionsvaror (SNI 6142) och varuförmedling av
transportmedel, bränsle och drivmedel (SNI 6143).

Vi
kan ej finna några motiv till att varuförmedlande förelag av produktionsvaror
ej medtagits (SNI 6141) bland de näringsgrupper som skall omfattas av de
förstärkta resurser, som föreslås bli tillgängliga.

Eftersom
verksamheten i denna grapp av serviceföretag ej visar några principiella
skUlnader mot övriga varaförmedlande förelag, så hemsläller förbundet om all i
förslaget även skall intagas möjligheter för dessa alt komma i åtnjutande av de
utvidgade tjänster som belänkandet föreslår.

49 Sveriges
hotell- och restaurangförbund

Serviceföretagsulredningens
förslag alt utvidga målgrappen för de regio

nala utvecklingsfondernas verksamhet till alt omfatta även förelag inom

hotell- och restaurangnäringen finner vi välmotiverat och vi tUlstyrker att

det genomförs så snart som möjligt.

Sådana
förelag kräver avsevärda kapitalinsatser och rörelseintäkler kan normalt icke
under de första åren av verksamheten läcka förräntningen av detla kapital. Det
är därför en allmän erfarenhet all ell nyelableral hotell först efter 5-10 års
fid blir räntabelt. En följd av denna situafion är alt det förelag som
investerar i ett holellbygge måste vara berett att under mot-

Prop.
1981/82:118 117

svarande
lid bära en utebliven förräntning av ell betydande kapital. När verksamheten
pågått under några år ändrar sig denna situafion regelmässigt och hoteUen kan
därefter - om de har allmänna förutsättningar för lönsamhet - i efterhand
betala de räntor som belöper sig även på inifial-skedel. En konsekvens av denna
situation är all endast företag som har avsevärda kapitalresurser och är
villiga alt acceptera ell underskott under begynnelseskedet kan ställa sig
bakom nya holelUnvesleringar. För privatpersoner med begränsade resurser är
detta icke möjligt.

Vi
finner denna situation otillfredsställande. Del vore därför enligl vår mening
önskvärt all man övervägde en sådan utvidgning av formema för rörelselån enligl
förordningen om stafiigt kreditslöd genom regional utvecklingsfond, all
lånebeloppet kan höjas utöver den gräns som i dag är angiven i förordningen (500000
kronor), saml att anstånd med räntebetalningen får lämnas i samma form som
gäller för produklutvecklingslån, förslagsvis upp lill en lid av 5 år.

50
Sveriges Industriförbund

Utredningen
föreslår all de regionala utvecklingsfondernas verkamhets-område utvidgas till
all omfatta även serviceföretag. Del bakgrundsmaterial som tagils fram avser
endasi i mindre utsträckning serviceföretag utanför detaljhandelsseklorn. Detta
gör all tillförlitlighelen i slutsatser som dras i betänkandet är begränsade.

Även
för detaljhandeln är del tveksamt huravida utredningsresultatet till fullo
motiverar de föreslagna åtgärderna. Som exempel kan nämnas utredningens
förslag avseende utvidgad konsulthjälp lill serviceförelag, i regi av de
regionala ulveckUngsfonderna. I den studie som Handelns Utrednings-insfitut,
HUI, gjort för utredningen konstaleras all "inget förelag har angivit att
de sökt konsultationshjälp, men inte lyckats få någon sådan hjälp" (sid
139 i belänkandel).

Motsvarande
förhållanden finns på finansieringssidan. Vart tionde undersökt förelag uppges
(sid 145) ha tvingats avstå från alt genomföra planerade investeringar av
kapitalanskaffningsskäl under perioden 1973-1977. Detla är ett anmärkningsvärt
lågt tal, som pekar på all finansieringsmöjligheterna i detaljhandeln idag
måste bedömas som gynnsamma. All genomföra samtliga potentieUa projekt är
sannolikt inle samhällsekonomiskt försvarligt.

Enligt
vår uppfattning har utvecklingsfondema idag inte vare sig resurser eller
branscherfarenhet på detaljhandels- eller serviceförelagssidan. Den utvidgning
av fondernas arbelsupf)gifler, liksom av deras målgrupp, som ägt rum under de
senaste åren har inneburit en kraftig belastning på organisationen.
Möjligheterna alt klara av en sådan expansion ulan problem, såväl på den
organisatoriska sidan som när det gäller att rekrytera personal, måste anses
vara begränsade.

Prop. 1981/82:118 118

Utredningens
förslag innebär vidare att industriföretagen, som hUliUs haft en prioriterad
ställning inom utvecklingsfonderna, får en mindre gynnad shuation.

Förbundet
kan inte finna utredningens förslag om en utvidgning av fondernas målgrapp
tillräckligt underbyggt. Först sedan utvecklingsfondemas nuvarande verksamhet
stabiUserats och resultatet av de senaste årens utvidgningar utvärderats kan
del finnas anledning all överväga en ytterligare utvidgning av målgrappen. Elt
eventuellt sådant beslut bör föregås av en studie av viUkoren för
serviceföretagen utanför detaljhandeln.

Det
är anmärkningsvärt att utredningen inte gjort några kostnadsuppskattningar av
förslaget (se sid 176 i betänkandet). Inte minst på grund av det ansträngda
budgetläget finns del skäl att ifrågasätta elt förslag som inle är
kostnadsberäknat. Utan en kostnadsuppskattning kan inte heller någon riktig
avvägning mellan förslagets kostnader och dess förtjänster göras. -

I
utredningen föreslås att Industriverket skall utvidga sin kompetens för all la
hand om serviceföretagens problem, i samband med förslaget om vidgad verksamhet
för utvecklingsfonderna. Denna utvidgning av Statens Industriverk skulle avse
central service gentemot utvecklingsfonderna. Industriförbundet avstyrker delta
förslag. Uppgiften ligger utanför Industriverkets nuvarande kompetensprofil.
För såvitt förslaget om utvidgning av utvecklingsfondernas uppgifter
genomföres, bör det vara möjligt att finna för ändamålet mer lämpade centrala
statliga myndigheter.

51 Sveriges
kioskägares riksförbund

Sveriges
Kioskägares Riksförbund (SKRF) instämmer i utredningens förslag alt utvidga de
regionala utvecklingsfondernas målgrapp.

Del är önskvärt all
utvecklingsfonderna får möjlighet alt utvidga sitt nu ganska snäva område.
Många serviceföretag ligger i gränsområdena och på grand av detta lämnas det
oftast utanför det bistånd för vilket utvecklingsfonderna borde vara den rätta
instansen.

En
sammankoppling mellan AB Handelskredit och dess syslerinslilul och
UlveckUngsfonderna får anses som en mindre god lösning. UlveckUngsfondernas
värderingar bör inle styras av annan instans.

52 Sveriges
Köpmannaförbund (Tobaks och servicehandelns riksförbund

ansluter sig till detta yttrande)

UlveckUngsfondernas
verksamhet är f. n. inriktad enbart på fiUverk-ningsinduslri och vissa
servicenäringar med industriell anknytning. Distri-butionsförelagen och
flertalet serviceföretag ligger sålunda utanför ulveckUngsfondernas
ansvarsområde. Utredningen föreslår all detta förhållande

Prop. 1981/82:118 119

skall
ändras och att på sikt även distributionens företag skaU komma in i
utvecklingsfondemas intressesfär. Delta skulle gälla såväl finansieringsmöjligheter
som konsulthjälp.

Förbundet är väl medvetet
om att en utökning av denna storleksordning kommer att kräva betydande
ekonomiska och personella resurser. Del rör sig ju i stort sett om en
fördubbling av antalet företag jämfört med den nuvarande målgruppen.

Förbundet menar att man
med avseende på generella näringspolitiska inslrament knappast i längden kan
Lipprälthålla en gränsdragning som innebär att exempelvis handelns företag
ställs utanför offentliga stödformer. Detta skulle i så faU innebära alt man
konserverade en såväl principiellt som funklioneUl oacceptabel indelningsgrand
mellan å ena sidan producerande industri och å den andra sidan service och
distribufion. Förbundet vUl därför tiUslyrka all en principiell utvidgning av
utvecklingsfondernas målgrapper kommer till stånd även om ett helt genomförande
av programmet kan komma att ta en icke obetydlig fid i anspråk. Ett snabbi
ställningstagande från statsmakternas sida med inriktning all utjämna denna
faktiska diskriminering är enligl förbundels mening nödvändig.

Att en radikal utökning av
målgrappen på kort sikt skulle leda till utgifter för statskassan är
ofrånkomligt. En konsultaliv verksamhet kommer all nödvändiggöra en viss
uppbyggnadsperiod. Här är icke endasi de ekonomiska föratsättningarna
utslagsgivande. Det gäller inte minst all skapa personella resurser som kan
hanlera heU nya sektorer av näringslivet. Förbundet menar att denna typ av
konsulttjänster spelar en betydelsefull roll för detaljhandelns utveckling. Under
en övergångstid bör dock allernaliva lösningar kunna ge god utdelning.
Förbundet önskar därför tUlslyrka det förslag som ursprungligen framförts från
förbundet och som även presenterats av experten Sture Thuresson i ett särskUt
yttrande i anslutning liU utredningen, nämligen alt elt antal offentligt
finansierade konsulttjänster skuUe kunna knytas till Köpmannaförbundels
länsorganisationer. Sådana befattningshavare skulle självfallet även tillgodose
servicebehov hos företag som icke är medlemmar i organisafionen i fråga och
även kunna ge hjälp tUl förétagstyper som i och för sig inte är representerade
av den egentliga detaljhandelns företrädare. Huvudmannaskapet för sådana
befattningshavare behöver på inget sätl ligga hos köpmannaorganisatio-nerna. Även
andra organisatoriska lösningar är möjliga, eller rent av mer lämpliga. Del
väsentliga är emelledid att konsulterna ifråga får en nära arbetskonlakt med
köpenskapens organisafioner så att man ömsesidigt kan tillföra varandra
impulser, kunskaper och erfarenheter som snabbare kan leda fram till ett
positivt arbetsresultat.

Prop. 1981/82:118 120

53 Sveriges
livsmedelshandlareförbund (Distributions AB Dagab ansluter

sig till detta yttrande)

När
det gäller utvecklingsfonderna är och har den hittiUs bedrivna verksamheten
helt varit inriktad på kreditgivning för tillverkande förelag. Helt nyligen har
tillkommit "produktionsvaruinriktad partihandel och Ijänsteproducerande
förelag med direkt anknytning lill de tillverkande företagen". I flera
fall har utvecklingsfonderna avslagit låneansökningar från serviceföretag på
grund av otillräckliga resurser. Den direkta dagligvaruhandeln kan för
närvarande inle erhålla någon hjälp med kapilalförsörining från
utvecklingsfonderna, då dessa saknar såväl resurser som praktisk erfarenhet av
ufiåningsverksamhel lill detaljhandeln.

Detta
bör emellertid inle utgöra något hinder för alt de regionala ulveckUngsfonderna
enligt utredningens förslag får utvidga målgruppen lill all omfatta även de
servicenäringar som enligt nuvarande riktlinjer ligger utanför
utvecklingsfondernas verksamhet.

54 Landsorganisationen
i Sverige

Utredningen
föreslår, som tidigare nämnts, all samhäUets insatser för alt förbättra
finansierings- och rådgivningssiluafionen hos förelag inom servicenäringarna i
första hand bör ske genom all målgrappen för de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet utvidgas. Principiellt har LO inget all erinra mot delta förslag.
Organisationen har för övrigt redan i sitl remisssvar på belänkandel
"Hotell- och restaurangbranschen" (SOU 1978:37) anfört att det är
"viktigt att vidga utvecklingsfondernas verksamhetsområde till att också
omfatta den ijänsteproducerande sekiorn".

Mot
bakgrand av de svårigheter som ulveckUngsfonderna redan har att klara nuvarande
målgrapp, ser LO det som nödvändigt att en utvidgning av verksamhetsområdet
sker successivt. Elt vUlkor för utvidgningen måste också vara att nya resurser
ställs till förfogande.

55 Tjänstemännens
centralorganisation

TCOs
principiella inställning är att samhällets insatser till de mindre och
medelstora företagen bör kanaliseras via och koncentreras lill de regionala
utvecklingsfonderna. Även om det vore möjligt all bygga upp en särskild
organisafion för serviceföretagen skulle detta vara mindre ändamålsenligt med
tanke på kostnaderna och all problemen som skall lösas i myckel är likartade
för småföretagen antingen de är industri- eller serviceförelag. En
förutsättning för att utöka fondernas målgrupp är dock att dessa ges
tillräckliga resurser för att lösa sina uppgifter. All ge fonderna ökade
uppgifter ulan alt samtidigt öka resurserna leder enbart till all förväntningar
skapas hos den nya målgrappen som ej kan tillgodoses saml alt insatserna för
den gamla målgrappen riskerar alt försämras.

Prop. 1981/82:118 121

TCO
vUl mol denna bakgrund instämma i utredningens förslag om en utökning av
fondernas målgrapp med serviceföretagen endasi under föratsättning av att
tUlräckliga resurser härför tas fram innan en sådan utökning sker. En
överenskommelse om finansieringen av den föreslagna reformen måste därför
träffas av staten och landslingen.

56 ICA
förbundet

ICA-förbundet
är positivt tUl varje åtgärd som kan underlätta kapitallill-förseln till
varahandeln. Handelns svårigheter att skaffa tillräckliga säkerheter leder
ofta fill att man får en i bankmässig mening lägre kredilvärdighet.

ICA-förbundet tUlstyrker
således utredningens förslag om en utvidgning av de regionala
utvecklingsfondernas verksamhetsområde till alt även gäUa varahandeln liksom
förslaget att en statlig garanti utslälles för Handelskredits och dess
systerinslituls upplåning.

57 Kooperativa
förbundet

Här
framhålles att KF anser, alt frågan om de konsumenlkooperativa

detaljhandelsföretagen skall ingå i utvecklingsfondernas målgrupp bör be

handlas av kooperalionsulredningen och inle av serviceförelagsutredning

en. Av detla skäl lämnas heller inget förslag i denna fråga. De

förbättrade
finansierings- och rådgivningsmöjligheterna för de mindre och medelstora
serviceföretagen föreslås i första hand upprättas genom all målgrappen för de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet utvidgas.

Del faktum att fonderna
redan finns i samtliga län gör det lätt för företagen att ansöka om slöd. KF
ser posifivt på detta förslag, som ju även innebär en samordning av den samhälleliga
näringspolitiken på regional nivå.

KF har vidare ingenting
att erinra beträffande förslaget till en första utvidgning av fondernas
målgrupp till all omfatta även de i utredningen preciserade näringsgrenarna
enligt SNI.

Del
är värt alt notera all förslaget innebär i grova drag en fördubbling av antalet
förelag inom målgrappen. Del är därför väsentligt all fondemas resurser
förslärkes i nödvändig utsträckning. Delsamma gäller industriverkets resurser
för central service ål utvecklingsfondema.

Räknat i länemedel innebär
förslaget elt behov av tillskott i initialskedet på ungefär 300 miljoner
kronor. Med normala amorteringslider skulle detta öka utlåningskapacUelen med
50-60 miljoner kronor årligen.

Prop. 1981/82:118 122

58
Taxiflygföretagens riksförbund

På
några punkter skulle vi önska att TFR:s företag, dvs. Taxiflygföretagen i
landet, kunde komma i åtnjutande av de medel som utvecklingsfonderna kan
bibringa samt den service som man här talar om.

Vi önskar med andra ord
ingå i den målgrapp med vilken utredarna önskar bygga ul utvecklingsfonderna.

Vi önskar att del klart
markeras att Taxi- och Linjelaxiflygbolagen är serviceförelag inom
transportsektorn och genom sitl kapitalkrävande material är i behov av
långsiktiga lånemöjligheter så att inle branschen blir beroende av
leverantörerna.

59
Helikopterföretagens riksförbund

HeUkopteroperalörerna
har, som redan påpekats, minst samma behov som övriga grapper inom
servicenäringarna av förbättrade möjligheter både vad gäller finansiering och
rådgivning, de regionala utvecklingsfondernas huvudsakliga stödformer.
Rörelselån och industrigarantilån är värdefulla förmåner i en bransch som vår,
där kapitalkostnaderna är mycket höga på grand av de dyrbara arbetsverktygen,
helikoptrarna. Produklutvecklingslån skulle i ökande omfattning kunna få
betydelse för förelagens möjligheter att vidareutveckla tUlbehörssidan i form
av nya arbetsredskap etc. Aktiviteten är redan stor i denna sektor och
helikoptrar har visat sig synnerligen utvecklingsbara på ständigt nya områden.
Låneformen kunde avsevärt underlätta och påskynda denna för samhället ytterst
värdefulla utveckling.

Prop. 1981/82:118 123

Underbilaga
2:3

Sammanställning av remissyttranden över vissa delar av
betänkandet (SOU 1978:37) Hotell- och restaurangbranschen

Efter
remiss har yttranden över hotell- och restaurangulredningens betänkande
avgetts av socialstyrelsen, riksskatteverket, statens personalnämnd,
universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsslyrelsen, statens invandrarverk,
statens planverk, statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Öslergöllands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gollands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västemorrlands, Jämfiands, Västerbottens samt Norrbottens län, Svenska
handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Gislaveds
kommun, Gotlands kommun, Malmö kommun, Karlstads kommun, Östersunds kommun,
Sveriges turistråd, Kooperafiva förbundet, Sveriges grossislförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisalion. Riksförbundet kiosk och gatukök, Sveriges
hotell- och restaurangförbund, Sveriges allmänna restaurang aktiebolag (SARA),
Hotell- och reslauranganställdas förbund, Handelstjänstemannaförbundel,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Centralorganisafionen SACO/SR, Insfilutet för storhushållens ralionaUsering,
Svenska restauratörförbundet. Pensionärernas riksorganisation. Centerns
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Husmodersförbundel
hem och samhälle. Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggare,
Stockholms kommun, Göteborgs kommun. Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska
företagares riksförbund.

I
det följande redovisas yttranden som behandlar frågan om en utvidgning av de
regionala utvecklingsfondernas målgrupp.

1
Kommerskollegium

Enligt
kommerskollegiets mening synes det vara av större samhällelig vikt att stödja
turistförelag — för att ge stora grapper av människor möjlighet till
rekreation — än övriga företag inom branschen. På grund av svårigheterna all
skilja turistföretag från vanliga hotell- och restaurangföretag - bl. a. i
kustkommunerna - synes det rimligt att hotell- och restaurangföretag får
liknande kreditmöjligheter som turistföretag. Även storstä-dema är av värde i
rekreationssammanhang genom sitt stora utbud av olika aktiviteter.

Prop. 1981/82:118 124

2 Näringsfrihetsombudsmannen

NO
ansluter sig till utredningens ståndpunkt att hotell- och restaurangbranschen
bör omfattas av de regionala utvecklingsfonderna såväl i kre-dithänseende som
när del gäller företagsservice. Det synes vidare vara befogal alt kräva att
lokaliseringsstöd och holeUgaranlUån skall kunna utgå fill alla förelag inom
hotell- och restaurangnäringen. NO vill framhålla alt den nuvarande ordningen
kan skapa olika konkurrensförutsättningar mellan turistföretag och vanliga
hotell- och restaurangföretag. Gränsdragningen mellan de båda kategorierna är
svår och dessutom vänder man sig i stor utsträckning tiU samma kundgrupp. Om de
berörda företagen kommer all inneslutas i utvecklingsfonderna kan det
emellertid ifrågasättas om behov längre föreligger av hotellgarantilån.

3 Arbetsmarknadsstyrelsen

Utredningen
föreslår vidare bl.a. att hotell- och restaurangföretag skall likställas med
turistföretag vad avser samhällets kreditslöd, såsom exempelvis
lokaliseringsstöd. Styrelsen får med anledning av delta förslag anföra alt
regionalpolitiskt stöd numera ulgår fill turism inom del allmänna stödområdet
då förutsättningar för industriell expansion saknas men förutsättningarna för
turism är goda. Denna avgränsning har medfört att i huvudsak fjällområdet
kommit ifråga för lokaliseringsstöd för turism. Några svårigheter all få fram
beslulkriterier har hittiUs inle förelegal, eftersom verksamheterna i aktuella
fall kunnat definieras som fjärrturism lill skillnad från verksamheter bland
hotell/restaurangföretag som i aUmämhel besöks av gästkategorier som t. ex.
lunchgäster, kortlidsboende och resande i tjänsten. Del har bedömts all
hotell- och restaurangförelag av den senare typen i hög grad betjänar en lokal
marknad och all etableringen därigenom främst styrs av marknadsefterfrågan,
varför dylika företag sannoUkl etableras vare sig statligt stöd ges eller ej.
Beträffande Qärrturismen har det ansetts angelägel ur regionalpolifisk
synvinkel att via förmånliga finansieringsalternativ kunna påverka
lokaliseringen av företag med sådan verksamhetsinriktning lUl orter och områden
med betydande sysselsättningsproblem.

4 Arbetarskyddsstyrelsen

Möjligheten
för företag inom hotell- och restaurangbranschen alt knytas lill den verksamhet
som utövas av företagarföreningar/regionala utvecklingsfonder ser styrelsen
som en viktig förbättring.

Prop. 1981/82:118 125

5
Statens industriverk

Utredningen
förordar alt servicenäringarna i sin helhet bör ingå i den målgrapp som
erhåller stöd från de regionala utvecklingsfonderna. Industriverket viU här
framhålla all målgrappen för utvecklingsfondernas rådgivningsverksamhet i
stort sett har tredubblats i samband med omorganisationen. Endast ett fåtal
företagstyper inom servicenäringarna ingår dock i denna utvidgade målgrapp.
Industriverket har från sin sida tidigare framhålUt all den nu beslutade
utbyggnaden av fonderna inle möjliggör väsentligt ökad rådgivning utanför den
primära målgruppen dvs. de mindre och medelstora industrtföretagen.
Serviceinsatser för hotell- och restaurangrörelsen kan ej inrymmas inom ramen
för utvecklingsfondernas nuvarande personalresurser. Dessutom är det verkets
uppfattning att del är nödvändigt alt erfarenhet av denna speciella
verksamhetstyp och kunskap om branschens särproblem finns.

Sådan
sakkunskap saknar utvecklingsfonderna idag. Om fondema skall kunna medverka i
denna typ av rådgivning måste specieUa resurser såväl i form av personal som
medel ställas till förfogande. Industriverket anser samtidigt att dessa nya
resurser i första hand bör knytas till någon annan organisafion, exempelvis
lämplig branschorganisation.

Utredningen
föreslår all lokaliserings- och hotellgarantilån skall kunna beviljas alla
typer av holeU- och restaurangföretag. För närvarande kan dessa lånetyper
endast beviljas turisthotell. Industriverkat beslutar i ärenden som rör
hotellgarantilån och begränsar därför den fortsalla framställningen liU dessa.
Holellgarantilånen tillkom för att underlätta kapitalanskaffningen för
turisthotell, dels för att dessa ofta har svårbelånade anläggningar och dels
för all främja turismen. Trots en förhåUandevis generös bedömning från
industriverkets sida är efterfrågan låg. I samband med bildandet av de regionala
utvecklingsfonderna utökades målgruppen för den kredilslödjande verksamheten
till alt även omfatta Ijänsteproducerande företag, i den mån dessa är
inriktade på tUlverkningsindustrin. Industriverket bedömer därför att en
ytterligare utökning av målgruppen till att omfatta samtliga hotell- och
restaurangföretag ej är realistisk. Däremot stöder industriverket tanken på all
överflytta handläggningen av de nuvarande holellgaranfilånen till
utvecklingsfonderna, dä detta knappast skulle påverka fondernas handläggningskapacilel
i någon större utsträckning. Motiveringen lill delta är dels alt industriverkat
normaU samarbetar med fonderaa (t. ex. vid bearbetning av industrigarantilån)
och dels att fondema har en kompetent organisation för kreditbedömning och uppföljning.
Industriverket kan dessutom tänka sig att utvecklingsfonderna i de län där
turisthotellen har stor näringspolitisk betydelse (ex. Jämtland) får bevilja s.
k. rörelselån lill lurislholell.

Prop. 1981/82:118 126

6
Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen
har inle något alt erinra mot att de regionala utvecklingsfondernas rådgivning
och kredUslöd utvidgas. Med hänsyn fill all fondema redan nu är hårt belastade
kan emellertid denna utvidgning enligt länsstyrelsens mening inte gälla hela
servicenäringen utan får begränss fill holell-och restaurangbranschen och i
första hand riktas fill de delar av länen där de lokala service- och
sysselsättningsaspekterna är särskilt betydelsefulla. I Stockholms län gäller
detta främst i skärgårdsområdet.

7
Länsstyrelsen i Uppsala län

Givetvis
bör de regionala utvecklingsfondema ges möjligheter alt i ökad utsträckning
ägna sig ål holeU- och restaurangföretagen. Kredilslödet bör också utvecklas.

8 Länsstyrelsen
i Södermanlands län

Det
är klarlagt att branschen på grand av låg lönsamhet fåll allt mindre
möjligheter att finansiera verksamheten genom att uppta lån inom den öppna
lånemarknaden. Länsstyrelsen finner det därför mofiverat alt nya
finansieringsmöjligheter skapas för dessa företag på sätt utredningen föreslagit.

9 Länsstyrelsen
i Jönköpings län

Utredningen
föreslår alt branschen skall ingå i utvecklingsfondens målgrupp. Länsstyrelsen
vill beträffande detta framhålla följande. UtveckUngsfonden har en viktig roll
i länet när det gäller främjandet av de många små och medelstora företagen.
Fondens resurser bör enligl länsstyrelsens mening främst användas för all
fillgodose nuvarande målgrappers och särskilt fiUverkningsindustrins behov. 1
sammanhanget vill länsstyrelsen , påpeka att i yttrandet över betänkandet
"Utbyggd regional näringspolitik, SOU 1977:3" dvs. den utredning som
låg tiU grand för de nya utvecklingsfondernas verksamhet förordade
länsstyrelsen en långsammare utökning av UtveckUngsfondens målgrapp än den
fördubbling som utredningen föreslog och som senare genomfördes. Del är dock
på sikt önskvärt all inlemma också hotell- och restaurangbranschen i fondens
verksamhet. I avvaktan på alt branschen inordnas i utvecklingsfondernas
målgrupp kan det vara befogat att extraordinära åtgärder sätts in för att klara
den akuta krissiluafionen i branschen.

Prop. 1981/82:118 127

10 Länsstyrelsen
i Kalmar län

Länsstyrelsen
instämmer helt i utredningens förslag att hoteU- och restaurangnäringen
medtages bland ulvecklingfondens övriga målgrapper. Behoven av stödjande
insatser för ekonomisk planering och kontroll men också i form av finansieUt
stöd är särskill stort inom hotell- och restaurangbranschen. Länsstyrelsen
vill därför ge hög prioritet åt insatser i branschen och förordar därför att
denna målgrapp snarast infogas i utvecklingsfondens verksamhetsområde.

Länsstyrelsen finner det
otillfredsställande alt exempelvis lokaliseringslån och hotellgarantilån
endast kan utgå lill turistföretag och inte tiU övriga holeU- och
restaurangförelag. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det ytterst svårt att
skilja turistföretag från ett vanligt hotell- och restaurangföretag, speciellt
som turismen i flertalet fall ulgör ett väsenfiigt underlag för hotell- och
restaurangnäringen. För Kalmar län gäller även att konferensverksamheten är
väl utbyggd med speciella typer av holellljänsler. Länsstyrelsen stödjer
därför utredningens förslag att hotell- och restaurangföretag likställs med
turistföretag vad avser möjligheterna alt erhålla lokaliseringslån och att en
översyn görs av bestämmelserna för hotellgarantilån i syfte att förbättra
branschens kreditmöjligheter.

11 Länsstyrelsen
i Gotlands län

På
den regionala nivån är det angelägel all utvecklingsfonderna kan göra
ordentliga insatser genom direkt rådgivning och konsultation lill förelagen.
Länsstyrelsen har i yttrande över förelagareföreningsulredningens belänkande
Utbyggd regional näringspolitik uttryckt starkt önskemål om alt turist-,
hotell-och restaurangföretag borde ingå i utvecklingsfondernas målgrapp. Motivet
härför var bl. a. all dessa företag för vissa regioner, inle minst Gofiand, har
väsentlig betydelse för turistnäringens utveckling. Turistnäringen tillmäts på
Gofiand slor regionalpolitisk betydelse då den bedöms omfatta en
produktionsvolym på ca 2000 årsverken.

Beträffande
kreditmöjligheterna för hotell- och restaurangföretag konstaterar utredningen
alt samhällets kreditslöd är begränsat. 1 analogi med förslaget att hotell- och
restaurangföretagen skall ingå i utvecklingsfondernas målgrupp för rådgivnings-
och informationsverksamhet bör fondernas kreditstöd även utvidgas alt gälla
dessa förelag. Däremot bör lokaliseringsstödet inle utvidgas att gälla
generellt för alla hotell- och restaurangföretag såsom utredningen föreslår.

12
Länsstyrelsen i Blekinge län

Utredningen
föreslår att hotell- och restaurangbranschen genom de regionala
utvecklingsfonderna skall kunna få konsullafion och rådgivning.

Prop. 1981/82:118 128

Vidare
föreslår utredningen alt branschen skall omfattas av samhällets kredUslöd tiU
mindre och medelstora företag. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning
och anser del väsentUgt att branschen får samma möjlighet som andra branscher
med liknande förutsättningar att erhålla rådgivning och kreditstöd.

13 Länsstyrelsen
i Kristianstads län

Med
hänsyn tiU alt problemen inom branschen främst avser små och medelstora förelag
finner länsstyrelsen som utredningen föreslagit del naturligt alt målgrappen
för utvecklingsfonderna utökas så att även hotell-och restaurangföretag bör
ingå i fondens verksamhet.

14 Länsstyrelsen
i Malmöhus län

Utredningen
föreslår att servicenäringarna även ingår som målgrupp för de regionala
utvecklingsfonderna och därmed får liUgång fill den rådgivning och del
kreditslöd utvecklingsfonderna svarar för. Därtill föreslår utredningen att
inom servicenäringarna hotell- och restaurangbranschen bör prioriteras.
Länsstyrelsen är i och för sig positiv lill att servicenäringarna på sikt
inlemmas i utvecklingsfondernas målgrapp. Det är dock angelägel all
utvecklingsfondernas nuvarande organisation, som trädde i kraft den 1 juli
1978, får tillfälle all stabilisera sig innan yllerligare verksamhels-områden
tillförs. Länsstyrelsen vill erinra om all länsstyrelsen i sitt yttrande över
belänkandel "Utbyggd regional näringspoUtik" ifrågasatte lämpligheten
av en så snabb utbyggnad av utvecklingsfonderna som utredningen föreslog på
grand av att en sådan utbyggnad skulle medföra åtskilliga problem av praktisk
natur. Länsstyrelsen vill emellertid inle motsätta sig att utvecklingsfonderna
tUlförs serviceverksamhet som målgrapp avseende såväl lån som rådgivning,
under förutsättning all erforderliga medel ställs till förfogande.

15 Länsstyrelsen
i Hallands län

Utredningen
föreslår i denna del att även servicenäringarna bör innefattas i
utvecklingsfondernas målgrapp. Enligl utredningen är del otiltfredsställande
att föralsällningarna för all få hjälp i form av rådgivning eller kreditstöd är
olika för industri- och servicenäringarna. Länsstyrelsen delar i princip denna
uppfattning.

16 Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län

Utredningen
föreslår att hotell- och restaurangbranschen skall ingå i den regionala
utvecklingsfondens målgrupp. Länsstyrelsen har i princip inget att erinra
häremot.

Prop.
1981/82:118 129

17 Länsstyrelsen
i Älvsborgs län

Länsstyrelsen
instämmer i utredningens förslag alt hoteUgaranfilånen utvidgas lill alt även
omfatta hotell av andra kategorier än lurislhotellen.

Utredningen
föreslår all utvecklingsfonderna skall svara för samhällets insatser till
branschen och anför alt fonderna borde ha möjlighet all inordna även hotell-
och restaurangnäringen i målgruppen. Länsstyrelsen anser att det i första hand
närmare bör undersökas om inte den av utredningen föreslagna delegationen för
inkvarterings- och storhushållsfrågor fillsammans med en förstärkning av ISR:s
(Institutet för storhushållens rationalisering) och AB Svenska hotell- och
restaurangkredits resurser, skulle kunna ge branschen en bättre service. Finner
man därefter att övervägande skäl talar för att landels utvecklingsfonder skall
inkludera hotell- och restaurangnäringen i sin målgrapp måste yllerligare
resurser ställas till fondernas förfogande.

18 Länsstyrelsen
i Skaraborgs län

Utredningen
förordar att inte bara hotell- och restaurangbranschen utan samtliga
servicenäringar ges samma villkor som industri- och induslriliknande
verksamhet när del gäller de regionala utvecklingsfondernas rådgivning och
kreditstöd. Förelag inom samfiiga servicenäringar skulle således, enligt
utredningens förslag, ingå i de regionala utvecklingsfondernas målgrupp.
Hotell- och restaurangsektom skuUe därvid prioriteras.

Enligt
länsstyrelsens uppfattning går förslaget utöver vad utredningen haft i uppdrag
enligt direkfiven. Mot bakgrand av det stora anlalel serviceföretag torde belastningen
på de regionala utvecklingsfonderna bli mycket omfattande om samtliga
servicenäringar skulle ingå i målgrappen. Länsstyrelsen delar således inte
utredningens uppfattning i delta avseende.

Däremot
kan länsstyrelsen ha förståelse för att eventuellt föra företag inom hotell-
och restaurangbranschen till utvecklingsfondernas målgrupp. En sådan
komplettering av målgruppen skulle inle få så omfattande konsekvenser för
utvecklingsfondernas arbele eftersom anlalel förelag som kan bli aktuella för
insatser är relativt begränsat. Tillgång till hotell- och restaurangservice på
en ort är också av stort intresse för näringslivet. Branschen kan således i
viss mån ses som en servicebransch lUl industrin vilket skulle motivera att
rådgivning/kreditgivning till branschens företag inordnas i de regionala
ulveckUngsfondernas verksamhet.

Del
måste dock framhållas att detta kräver resursförstärkningar såväl personellt
som på kredilsidan. Effekten skulle annars bli alt stöd liU hotell-och
restaurangsektorn fick ske på bekostnad av insatser inom industrin. Mot
bakgrand av alt resurserna för induslrisatsningar redan idag är otillräckliga
vore detla en olycklig utveckling.

I
delta fall hotell- och resturangförelagen inordnas i ulvecklingsfonder- 9 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr
118

Prop. 1981/82:118 130

nas
målgrupp förefaUer del rimligt all handläggningen av hotellgarantilån överförs
från riksbankens avdelningskontor till utvecklingsfonderna. Vid
utvecklingsfondens prövning bör samråd ske med länsstyrelsens planeringsavdelning.
Den föreslagna översynen av bestämmelserna för hotellgarantilån liksom även
förslaget all lån bör kunna utgå även till företag som ej klassificerats som
turistföretag fillstyrks av länsstyrelsen.

19 Länsstyrelsen
i Värmlands län

Länsstyrelsen
förordar att hotell- cch restaurangbranschen först på sikt bör ingå i de
regionala utvecklingsfondernas målgrapp i fråga om rådgivningsverksamhet .

20 Länsstyrelsen
i Örebro län

För
att värna om företag inom hotell- och restaurangbranschen är det angeläget att
möjligheter skapas för denna att utvecklas. Ett led i denna strävan är, som
utredningen förordar, att ge företag inom branschen möjligheter att begagna
sig av tjänster som den regionala utvecklingsfonden kan tiUhandahålla.
Länsstyrelsen vill dock framhålla att resurser och branschkunnande måste
tiltföras fonderna innan målgrappen för deras verksamhet utökas. Denna form av
stöd tillsammans med andra former av stafiiga krediter skuUe vara av stort
värde för branschen och skapa föratsättningar för en bättre service och
dessutom, och inte minst viktigt, en tryggare sysselsättning för de anställda.
Det bör erinras om den betydelse för sysselsättningen som denna bransch har
främst i de mindre och medelstora kommunema.

21 Länsstyrelsen
i Västmanlands län

Utredningen
föreslår att utvecklingsfondens målgrapp utvidgas fill att omfatta även hotell-
och restaurangbranschen. I och för sig ser länsstyrelsen posifivt på detta
förslag men anser alt utvecklingsfondens vikliga verksanhet inte för närvarande
bör splittras upp på fler målgrapper. Skulle man trots detta på centralt håll
bedöma att situationen är sådan att fondens insatser behövs, bör speciella
resurser ställas lill förfogande för delta ändamål.

22 Länsstyrelsen
i Kopparbergs län

Utredningen
anser att även servicenäringen bör omfattas av samhällets kreditstöd till
mindre och medelstora företag. HoleU- och restaurangföretagen föreslås få
fillgång fill de kreditslöd som nu gäller för turistföretag, nämligen
lokaliseringsstöd och hotellgarantilån. För det senare föreslås en

Prop. 1981/82:118 131

översyn
av bestämmelsema saml en överföring av handläggningen från riksbanken liU
utvecklingsfonderna. Utvecklingsfondernas förelagsservice föreslås även omfatta
hoteU- och restaurangbranschen liksom servicenäringen i sin helhet.

Utredningen lämnar
omfattande förslag fill förändrad utbildning för branschen. Vidare föreslås
ändrade regler för rusdrycksrestauranger. Länsstyrelsen ställer sig här liksom
i övrigt bakom utredningens förslag.

23 Länsstyrelsen
i Jämtlands län

Länsstyrelsen
delar helt länels utvecklingsfonds mening all inle låta servicenäringama i sin
helhet ingå i fondens målgrapp. En sådan utvidgning av fondens målgrapper kan
ge en splittrad verksamhet som ulan en avsevärd resursförslärkning, kan ge allvariiga
negativa återverkningar på de primära mälgrappernas behov av stöd. Enligt
ovannämnda diskussion finns dock särskilda regionalpolitiska skäl för en
begränsad utökning av utvecklingsfondernas målgrapp att avse såväl
företagsservice som kreditstöd till turistnäringen. En sådan utvidgning syns
självklar också mot bakgrand av alt fondema redan inom lokaliseringsstödets ram
betjäna sådana företag. Som såväl länets utvecklingsfond som turistförening
påpekar i sina yttranden bör problemen med resurser och organisalionsuppbyggnad
lättare bemästras med en sådan begränsad utökning av målgrappen eftersom del
redan finns uppbyggda och etablerade samarbets- och samrådsorgan på såväl
central som regional nivå. I Jämtland finns som tidigare nämnts turistföreningens
konsult- och rådgivningsgrapp och Till FjäUs Resor. Fondens nuvarande arbele
med lokaliseringsstöd samt länsstyrelsens övergripande regionalpolifiska
planering där den nuvarande turistutredningen TUR 75 utgör en viktig del är
givelvis av särskUt värde i sammanhanget.

24 Länsstyrelsen
i Gävleborgs län

Utredningen
föreslår att samhället genom utvecklingsfonderna skall bistå företagen inom
branschen med rådgivning och konsultinsatser saml att samhället bör finansiera
olika utvecklingsprojekt för att underlätta branschens anpassning lill en
ändrad sUualion. Länsstyrelsen är i princip positiv fill utredningens förslag i
dessa avseenden och vUl understryka vikten av all samhäUet tar del i den
strakturomvandling som kan förutspås inom branschen. Länsstyrelsen vill
emellertid poängtera alt om dessa nya uppgifter skall läggas på
utvecklingsfonderna måste resurser ställas till fondens förfogande för delta
ändamål. Ett engagemang i hoteU- och restaurangrörelsen får inte innebära alt
utvecklingsfondernas möjligheter till insatser för industriföretagen försämras.

Vidare
måste dessa nya arbetsuppgtfter tillföras fonden successivt. I och

Prop. 1981/82:118 132

med
övergången från företagareförening tiU utvecklingsfond utlovades yllerligare
personella resurser och all nu utöka personalstyrkan enligl utredningens
förslag ter sig prakfiskt ogenomförbart. Detta kan ske först när nuvarande
organisationsförändringar klarats ul.

25 Svenska
handelskammarförbundet

Förbundet
har inget att erinra mot att de regionala utvecklingsfonderna ges möjUghet att
verka inom detta område.

Förbundet
finner det, i likhet med utredningen, otillfredsslällande att vissa av
nuvarande stödformer, exempelvis lokaliseringslån och hotellga-rantUån, endast
avser turistföretag och inte samfiiga hotell- och restaurangföretag. Förbundet
föreslår därför att hotell- och restaurangförelag Ukställs med turistföretag
avseende kreditmöjligheter.

26 Landstingsförbundet

Frågan
om såväl service som kredUslöd riktat liU bl.a. hotell- och restaurangföretag kommer
enligt uppgtfl att behandlas i en av regeringen särskill fillsalt kommitté.
Förbundets styrelse föratsätter all de av utredningen framlagda förslagen om
anknytning av hotell- och reslaurangnäring-en fill den verksamhet som åligger
de regionala utvecklingsfonderna liksom frågan om hotellgarantilån, behandlas
inom ramen för kommitténs arbete.

Styrelsen
hyser rent allmänt viss tveksamhet i fråga om all samhällsstöd i form av
kreditslöd genereUt skall utgå för uppbyggnad av serviceföretag inom hotell- och
restaurangnäringen, eftersom företagens problem i första hand är av
driflskaraktär. Styrelsen anser det vara synnerligen angeläget att klart
åtskilja problem som i första hand skall lösas med näringspolitiska insatser
och sådana motiverar särskilda regionalpolitiskt betingade åtgärder. Vad
gäller frågan om att lokaUseringsstöd skall kunna utgå även lill denna
företagskategori kan bl. a. noteras att hotell- och restaurangföretag inom
turistnäringen i stödområdet redan idag är slödberättigade. Enligl förbundsstyrelsen
talar inte regionalpolitiska skäl för att lokaliseringsstöd generellt skall
onrfatta företag inom hotell- och restaurangbranschen. Inte heller
sysselsällningsutredningen har i sin nyligen gjorda utvärdering funnit att
regionalpoUfiska skäl lalar för en sådan utökning av kretsen slödberättigade
verksamheter.

27 Gislaveds
kommun

I
delta sammanhang vill vi kraftigt tiUslyrka utredningens förslag att de
regionala utvecklingsfonderna medges personella och ekonomiska resurser att
handha denna verksamhet. Servicenäringarna i sin helhet bör

Prop.
1981/82:118 133

ingå
i UlveckUngsfondernas arbetsområde. Samma kreditslöd som för närvarande utgår
till tillverkningsföretag bör även innefatta små och medelstora företag inom
hotell- och restaurangbranschen. Vi tillstyrker därför utredningens förslag all
hotell- och restaurangföretag likställs med turistföretag vad avser
kredUmöjligheter och all en översyn görs av bestämmelserna för
hotellgarantilån.

28 Karlstads
kommun

Kommunen
biträder utredningens förslag rörande utvecklingsfondemas verksamhet inom
hotell- och restaurangbranschen Uksom förslaget att överföra
hotellgarantilånens handläggning lill fonderna.

29 Östersunds
kommun

Utredningen
förordar att servicenäringar ges samma villkor som industri- och
induslriliknande verksamhet när del gäUer utvecklingsfondernas rådgivning och
kreditstöd.

Nämnden
vUl understryka förslaget. Servicenäringarna är i en kommun med Östersunds
straklur av myckel stor betydelse. Utvecklingsfondernas målgrapp är numera breddad
och omfattar även serviceföretag som anknyter tUl industrin. Att ytterligare
utöka målgrappen till att inbegripa servicenäringar överhuvudtaget kan ses som
ett naturligt led i fondernas utveckUng. Det är dock angelägel att fondernas
resurser avsevärt förstärks så all man med kraft kan ägna servicenäringarna
intresse.

30 Sveriges
turistråd

Förslaget
om alt de regionala utvecklingsfonderna även innefattar denna sektor är något
vi starkt vill stödja. Det är viktigt att turismen får samma behandling som
andra näringsgrenar. Med hänsyn till turismens regionalekonomiska betydelse
samt branschens småföretagarprofil finns del ett stort behov av service och
rådgivning i frågor av administrativ och ekonomisk karaktär.

31
Sveriges grossistförbund

När
det gäller utredningens resonemang om insatser i fråga om förhållandena inom
förelagen inskränker vi oss fill att allmänt konstalera all denna näring i
princip bör omfattas av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Denna
fråga bör dock anstå tiU dess serviceförelagsutredningen avslutat sitt arbele,
så att en samlad bedömning av servicenäringamas situation och behov av stöd kan
göras.

Prop. 1981/82:118 134

32 Sveriges
hantverks- och industriorganisation

När
det gäller rådgivning och kreditstöd tUl företag i branschen föreslår
utredningen att hotell- och restaurangföretag får tillgång till en service av
den typ som de regionala utvecklingsfondema lämnar. Man föreslår vidare att
hoteU- och restaurangbranschen bör prioriteras bland servicenäringarna när utvecklingsfondernas
verksamhetsområden utvidgas. SHIO-Familjeföretagen vill i detta sammanhang
betona att serviceföretagsutredningen för närvarande utreder
verksamhelsförhållandena och finansieringssiluationen för mindre företag inom
servicenäringarna. Enligt organisationens uppfattning bör man därför vänta med
beslut om att utvidga utvecklingsfondernas verksamhetsområden liU att eventueUt
även gälla hotell- och restaurangbranschen till dess man kan göra en
helhetsbedömning av servicebranschernas behov. Mot bakgrand av delta anser vi
att man bör avvakta med ell beslut om överflyttning av hoteUgaranfilånen från
Riksbankens avdelningskontor fill utvecklingsfonderna. Av samma skäl avvisar vi
för närvarande förslaget att utvecklingsfonderna skulle kunna medverka till att
utforma lämpUga utbildningsplaner för företagen och de anställda samt informera
om tUlgängligt utbud av kurser. Däremot anser vi att statsmakterna bör kunna
stimulera branschens organisationer till att öka sin utbildningsverksamhet för
företagen.

33 Riksförbundet
kiosk och gatukök

För
att påskynda rationaUseringar inom näringen är det viktigt att kreditbehovet
tiUgodoses. Förbundet anser det självklart att servicenäringarna skall omfattas
av samhällets kreditstöd likaväl som hantverk och industri. Delsamma gäller
rådgivning och konsulthjälp via regionala utvecklingsfonderna. Det är viktigt
att samhället snarast vidtager åtgärder i här sagda riktning eftersom
hjälpbehovet är stort. Någon prioritering av viss bransch eller grapp bör dock,
som utredningen framhåller, inle ske.

34 Sveriges
hotell- och restaurangförbund

SHR
delar utredningens uppfattning att hotell- och restaurangföretagen bör få
tillgång till service av den typ som företagarföreningarna/regionala
utvecklingsfonderna lämnar. Även här gäller emellertid alt snabba åtgärder
erfordras. Frågan bör behandlas separat på del sätl vi angivit i särskild
framställning till handelsministern 1978-06-01.

Vi
avser här såväl rådgivning som kreditstöd motsvarande utvecklingsfondernas
service lill småföretagen.

Prop. 1981/82:118 135

35 Landsorganisationen

Utredningen
föreslår all företagareföreningarna/regionala utvecklingsfonderna skall lämna
kredit- och servicemöjligheter också till hotell- och reslaurangförelagare. LO
delar denna uppfattning bl. a. med hänsyn till alt problemen i branschen främst
avser små och medelstora företag. LO anser vidare att en fullgod service ingår
i skapandet av en god industriell miljö. Det är således viktigt att vidga
utvecklingsfondemas verksamhetsområde fill alt också omfatta den
Ijänsteproducerande sektorn. Redan nu har utvecklingsfondema möjligheter att
bredda stödet lill företag som producerar tjänster om dessa har koppling till
industrin.

Många regionala
utvecklingsfonder har i dagslägel svårt alt klara av den hittillsvarande
målgrappen. LO föratsätter att ökade resurser ställs lill utvecklingsfondernas
förfogande vid en vidgning av deras målgrapp,

36 Tjänstemännens
centralorganisation

Utredningen
anser alt servicenäringarna i sin helhet bör ingå i utvecklingsfondernas
målgrapp och att hoteU- och restaurangföretag därvid bör prioriteras.

Utvecklingsfondernas
resurser kommer visserligen antagligen all växa starkt den närmaste framliden.
De tolala resurserna är emellertid mycket begränsade. Utvecklingsfondernas målgrupp
har dessutom nyligen utökats med företag som ägnar sig åt service med
anknytning lill industriell verksamhet.

TCO anser det därför
orealistiskt att tro att utvecklingsfonderna i nuläget skulle kunna prioritera
hotell- och restaurangbranschen. Fondema bör emellertid successivt kunna öka
sitt engagemang bl. a. i form av information tUl förelagen om
utbUdningsmöjligheler etc. Även utredningens förslag om att knyta konsulter
fiU fonderna borde kunna genomföras om särskUda medel ställes tiU förfogande.

Hotell- och
restaurangbranschen har hiltills varit undantagen från vissa former av
regionalpolitiskt stöd. Sysselsällningsutredningen föreslår i sill nyUgen
avgivna regionalpoUliska belänkande (SOU 1978:62) alt slöd i fortsättningen
skall kunna utgå även lill turistanläggningar på samma grander som stöd tiU
industrin,

Rekreationsberedningen har
i sin rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation
föreslagit att bl. a. ett s. k. rekreationspolitiskt investeringsstöd skaU
inrättas.

TCO
anser del nödvändigt att dessa förslag samt de regionala utvecklingsfondernas
insats ses utifrån ett enhetligt perspektiv på hoteU- och restaurangbranschens
problem.

Prop. 1981/82:118 136

37 Centerns
kvinnoförbund

Centeras
Kvinnoförbund är positivt till utredningens förslag att servicenäringar skaU
ges samma villkor som industri- och induslriliknande verksamhet, när del gäUer
företagarföreningarnas/utvecklingsfondernas rådgivning och kreditslöd.
Utvecklingsfonderna bör om man i enlighet med förslaget får hotell- och
restaurangbranschen som målgrapp liksom kommunerna vara uppmärksamma på
överetableringen och de problem den medför.

38 Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund

För
närvarande utgår en del av nuvarande former för kreditstöd-lokaliseringsstöd
och holeUgaranlUån enbart fill turistföretag. Vi har svårt se skillnad mellan
elt turistförelag och ett vanligt hotell- och restaurangförelag och
tillstyrker därför all samhället genom ändrade kreditmöjligheter via
företagarföreningar/regionala utvecklingsfonder bislår med rådgivning och
konsultinsatser. På så sätt kan branschens anpassning tiU en förändrad
situation underlättas. Utredningen nämner en del utvecklingsprojekt. Intressant
och förhoppningsvis också realistiskt är förslaget att uveckla ett typiskt
svenskt stadshotell - för närvarande ett av branschens sorgebarn — dvs. en
kombinerad holeU- och restaurangrörelse av medelstorlek. Det är möjligt all en
inriktning på nya kategorier kunder, ändrad arbetsorganisation och nya
produktions- och försäljningsformer kan förbättra lönsamheten för dessa
företag, vilka ur servicesynpunkt är helt nödvändiga för en kommun och bygd.

39 Göteborgs
kommun

Kommunen
tUUstyrker all hotell- och reslaurangnäringen i fortsättningen skall omfattas
av företagarföreningarnas och de regionala utvecklingsfondernas råd- och
stödinsatser.

40 Svenska
företagares riksförbund

Förbundet
finner i likhet med utredningen att servicenäringarna — till skillnad mot vad
som idag är fallet — i sin helhet bör ingå i de regionala utvecklingsfondernas
målgrapp samt alt servicenäringarna också skall omfattas av samhällets
kreditslöd till mindre och medelstora företag. Förbundet välkomnar också de
föreslagna förbättringarna vad gäller utbildningsförhållandena. Som positivt
noteras också de föreslagna rationaliseringarna av de detaljföreskrifter som
idag existerar för tillstånd att servera alkoholhaUiga drycker. De föreslagna
åtgärderna kan utan tvekan stimulera fiU nytänkande inom branschen och öka
konkurrensen.

Prop. 1981/82:118 137

Underbilaga
2:4

Sammanfattning av (Ds H 1981:3) Handel med teknik.
Betänkande av teknikhandelskommittén

Det
finns starka skäl att vidta åtgärder för all sfimulera handel med teknik.
Import av teknik kan bidra lill all skapa sysselsäliningstillfäUen och fill
ökad teknisk vitalitet och konkurtenskraft för svenska förelag. Genom export av
teknik kan det svenska tekniska kunnandet komma lill utnyttjande utomlands och
generera intäkter tUl Sverige. Dessutom spelar teknikexport en viktig roU för
att stimulera export av varor och kompletta anläggningar och får därmed även en
sysselsättningsskapande effekt.

Åtgärder för att främja
export och import av teknik bör i första hand avse utbildning och information
samt rådgivnings- och serviceverksamhet. Även direkt ekonomiskt stöd i form av
villkorliga lån eller bidrag är i vissa fall viktigt för att stimulera handeln
med teknik. Del direkta ekonomiska stödet bör ges inom ramen för de befintUga
stödformer samhället idag erbjuder företagen i fråga om leknisk utveckling,
produktförnyelse och expörtsfimulering.

Med
dessa utgångspunkter har vi föreslagit följande:

— Inrättande
av "Teknikhandelsrådel"

— Inrättande
av en datorbaserad licensbank

— Ökad
beredskap vid utvecklingsfonder och andra stödgivande organ all medverka vid
teknikhandel

— Förstärkning
av fältorganisationen i utlandet

— Förändringar
avseende FoU-skatteavdragets beräkning

— Utvidgad
tillämpning av SEK-systemet.

Elt centalt organ -
Teknikhandelsrådel - bör inrättas i anslutning till Sveriges exportråd och i
samband med Styrelsen för leknisk utveckling (STU) med syfte att genom
rådgivning, service, utbildning och information stimulera främst de mindre och
medelstora förelagens export och import av teknik. Teknikhandelsrådels
uppgtfter föreslås beslå i all:

— Ge
avgiftsfri råd och service till företag samt lill utvecklingsfonder och andra
myndigheter i ett första skede av ett teknikhandelsprojekt

— Ge
avgiftsbelagd service vid vidareutveckling av ett projekt

— Förmedla
sökuppdrag tiU handelssekrelerarna, de tekniska attachéerna, licensbanker och
privata konsulter

— Ta
initiafiv till och medverka vid insamling av information om ufiändsk teknik som
ulbjudes liU försäljning

— Utgöra
kontaktorgan gentemot utlandet i licensieringsfrågor

— Ta
emot förfrågningar från utlandet om överföring av svensk teknik

— Ta
inifiativ fiU och medverka vid kurser och annan utbildnings- och
informationsverksamhet

— Ta
initiativ liU och medverka vid speciella satsningar och projekt av betydelse
för teknikförmedling

Prop. 1981/82:118 138

Teknikhandelsrådel
föreslås vara undersläUt Exportrådet och dess styrelse. Verksamheten bör få en
från Exportrådet relativt frislående ställning.

STU
planerar att utvidga sitl engagemang när del gäller Ucenshandel. STU och
Teknikhandelsrådel bör därvid ha goda föratsättningar att komplettera varandra
med hänsyn lill de olika kompetensbakgrander dessa representerar. Ett nära
samarbete mellan STU och Teknikhandelsrådel bör etableras.

Ett
anslag på 5,0 milj. kr. för budgetåret 1982/83 föreslås för uppbyggnad och
drift av Teknikhandelsrådel.

För
att underlätta för svenska förelag all söka utländsk teknik och all sälja
svensk teknik bör en dalorbaserad licensbank byggas upp. Den bör innehåUa
register av följande slag:

-
över utländsk teknik som är
fillgänglig för licensgivning lUl Sverige

-
över svenska företag som önskar
förvärva ny teknik för licenslillverkning

-
över svenska företag som har
teknik att erbjuda för licensgivning fill utlandet

-
över teknik som efterfrågas i
utlandet

Dessutom
bör licensbanken kunna fungera som kontaktpunkt gentemot andra datorbaserade
licensbanker.

Licensbanken
föreslås placeras vid Patentverket. Vid sökning efter material att föra in i
licensbanken föratsättes även Teknikhandelsrådel och STU medverka.

Elt
anslag på 3,0 milj. kr. för budgetåret 1982/83 föreslås för uppbyggnad och
drift av licensbanken.

Vi
föreslår ej något speciellt syslem för direkt ekonomiskt slöd fiU teknikhandel.
I stället bör befinfiiga stödformer kunna utnyttjas för delta ändamål. Främsta
ansvaret faUer här på de regionala utvecklingsfonderna. Fondemas
produklutvecklingslån borde i högre grad användas även för projekt avseende
teknikhandel, speciellt import av teknik. Handläggarna vid utvecklingsfonderna
bör därför genom bl. a. utbildning ges större möjligheter att bedöma sådana
projekt. Del är vidare angelägel alt för licensprojekt utnyttja möjligheten
all ge villkorslån till mer än 50 % av projektkostnaden.

Del
lorde ej vara nödvändigt all omedelbart vidga fondernas ekonomiska ramar för
att ge utrymme även åt stöd vid Ucensprojekl, men detla kan akluaUseras på Ute
längre sikt.

Svensk
Projektexport ger ekonomiskt stöd till anbudskostnader m. m. vid
systemleveranser och liknande projekt. Vi föreslår att stödet under vissa
föratsättningar skall kunna utgå även vid licensexport. Inte heller här torde
något omedelbart resursliUskoll vara nödvändigt.

Handelskontor,
tekniska attachéer saml ambassader kan spela en viktig förmedlande roll vid
export och import av teknik. Det är angeläget att

Prop.
1981/82:118 139

samarbetet
meUan handelssekrelerarna och de teknisk-vetenskapliga attachéerna fördjupas i
frågor som rör handel med teknik eftersom såväl kommersiella som tekniska
aspekter här väger tungt. Dessutom bör möjligheterna alt medverka vid
förmedling av teknik stärkas vid handelskontoren. För detta ändamål föreslås
ell anslag på 2 milj. kr. för budgetåret 1982/83 att användas för bl. a.
utbUdning och nyrekrytering.

I konstraktionen av det
generella FoU-skatleavdragel föreslås ett par mindre förändringar i syfte att
eliminera ogynnsamma beräkningseffekler vid förvärv och försäljning av teknik.
Samhällets kostnader för delta uppskattas tiU ca elt par milj. kr. per år i
uteblivna skatteintäkter.

Det
s.k. SEK-systemet föreslås utvidgas liU alt omfatta även projekt avseende
Ucensexport. Kostnaden för alt läcka räntesubventionen uppskattas tiU ca 1
milj. kr. per år.

De
sammanlagda kostnadema för genomförande av kommitténs förslag uppgår tUl ca 13
milj. kr. budgetåret 1982/83.

Prop. 1981/82:118 140

Underbilaga
2:5

Sammanfattning av remissyttranden över (Ds H 1981:3)
Handel med teknik

Efter
remiss har yttranden över betänkandet (Ds H 1981:3) Handel med teknik avgivits
av exportkredilnämnden, patent- och registreringsverket, statens industriverk,
styrelsen för teknisk utveckling. Svensk Exportkredit AB, Sveriges exportråd,
teknikimportkommittén (I 1979:14), riksskatteverket, riksrevisionsverket,
kommerskoUegium, Ingenjörsvetenskapsakademien, Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Norrlandsfonden, UtveckUngsfonden i
Stockholms län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kalmar län, Blekinge län och
Göteborgs och Bohus län, Delegafionen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning. Stiftelsen institutet för företagsutveckling,
Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund. Svenska företagares
riksförbund. Svensk industriförening, SHIO-Familjeföretagen, Svenska
arbetsgivareföreningen. Svenska patent-ombudsföreningen, Svenska industriens
palentingenjörers förening, Li-censing Executives Society International,
Centralorganisationen SACO/ SR, Tjänstemännens centralorganisation och
Landsorganisationen i Sverige. Synpunkter har också inkommit från Stockholms
handelskammare och förelaget Scantech.

Norrlandsfonden
och Svenska arbetsgivareföreningen har meddelat att de avstår från alt yttra
sig i ärendet. LO har btfogat yttrande från Svenska
Metallindustriarbetareförbundet. SACO/SR hänvisar till btfogat yttrande från
Sveriges civilingenjörsförbund.

Flertalet
instanser uttrycker inledningsvis i sina remissvar att de delar kommitténs
uppfattning beträffande behovel av insatser för att främja handeln med teknik
och att en ökad teknikhandel är av betydelse för svenskt näringsliv. Som
framgår av del följande får emellertid förslagen i de olika delarna ett blandat
mottagande.

Statens
industriverk (SIND) anför all grandläggande för induslritillväx-ten är att ny
teknik kan utnyttjas i stor omfattning. Köp av teknik från utlandet ses som ett
viktigt komplement fill inhemsk FoU. Frågor rörande teknikhandel är emeUertid
ett komplicerat fenomen. Viktiga luckor finns i kunskapen om teknikhandelns
roll och funktionssätt. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att de
slutsatser och förslag som har presenterats i huvudsak överenslämmar med STU:s
uppfattning. STU beklagar emellertid det begränsade perspekfivet på
leknikhandeln genom all i huvudsak licenshandeln studerats. STU anför vidare
all de föreslagna ekonomiska resurserna kan reduceras.

Sveriges
exportråd (SE) kan i all väsentligt ansluta sig fill den gjorda
omvärldsbeskrivningen av leknikhandeln. SE delar uppfattningen all de
kommersiella aspekterna vid teknikhandel spelar en myckel stor roll.

Prop. 1981/82:118 141

Sveriges
industrtförbund ser leknikhandel som ett komplement till egen FoU-verksamhel.
Sådan handel är komplicerad, varför förslagen bör genomföras gradvis med
beaktande av efterfrågans utveckling. Sveriges mekanförbund ger uttryck för en
Uknande tanke.

Teknikimportkommittén
anför alt den i flera avseenden delar de bedömningar och förslag som lämnas.
Utbildning, rådgivning och information bör vara tunga inslag i samhäUets
framfida stöd för teknikhandel. De största kunskapsluckorna ligger enligt
kommittén på importsidan varför tonvikten på samhällets insatser bör inriktas
mot teknikimportfrämjande åtgärder.

Kommerskollegium ser
generellt positivt på förslaget all främja handelsutbytet med tekniska och
immaterialrältsliga tjänster men anser sig inle kunna bedöma
angelägenhelsgraden meUan de olika förslagen.

De utvecklingsfonder som
har avgivit svar menar att handel med teknik måste ses som ett inslag i
företagets produktutveckling och marknadsföring. Samhällets insatser är i
första hand mofiverade när det gäller utbUdning, informafion, rådgivning och
service. Hjälp med sökning av objekt och ekonomiskt stöd nämns också.

Stiftelsen
insfitutet för företagsutveckling (SIFU) framhåller alt vid utbildningsinsatser
om teknikhandel bör också möjligheterna att utnyttja SIFU övervägas.

Förslaget om att inrätta
ett teknikhandelsråd med anknytning lill Sveriges exportråd får ell blandat
mottagande av remissinstanserna. Flertalet av dessa är emellertid posUiva till
all såväl SE som STU får en uppgift på detla område i syfte att komplettera
varandra. Patent- och registreringsverket (PRV) Uksom Svenska
patenlombudsföreningen stödjer förslaget. Föreningen anser att den bör vara
företrädd i den föreslagna referensgrap-pen. SE anför all teknikhandelsrådels
föreslagna uppgifter med undanlag för insamling av informafion om utländsk
teknik är välbekanta uppgifter för SE och Exportskolan AB. Behovet av
rådgivning och konsultinsats beträffande licensexport lorde dock vara mindre än
vad förslaget indikerar. En gradvis och med hänsyn lill efterfrågan anpassad
utbyggnad synes enligt SE vara befogad. Vidare anser SE att Stiftelsen Sveriges
tekniskvetenskapliga allachéverksamhel (STATT) bör vara representerad i den
föreslagna referensgrappen. Industriförbundet menar att satsningen vid Sveriges
exportråd bör ske gradvis i anslutning till rådets existerande verksamhet.
Svenska företagares riksförbund instämmer i Industriförbundets remissvar.
SHIO-Familjeföretagen har inget all erinra mol förslaget. Sveriges mekanförbund
anser att del är svårt all i förväg bedöma nyttan av ell teknikhandelsråd men
tillstyrker en försöksverksamhet knuten till exportrådet. TCO menar att de
fackliga organisationerna bör vara representerade i referensgruppen. Licensing
Executives Sociely menar alt ett teknikhandelsråd skulle svara mot elt sedan
länge känt behov.

STU
anser att det inte är lämpligt att inrätta såväl en arbelsgrapp vid STU som ett
teknikhandelsråd vid SE. Verksamheten bör samordnas och

Prop. 1981/82:118 142

huvudmannaskapet
för verksamheten bör delas av SE och STU. STATT framför samma synpunkter.
Vidare anser STATT att organisationen bör vara företrädd i referensgrappen. De
utvecklingsfonder som har yttrat sig anför att den specieUa sakkunskap SE
besitter utgör en stor fillgång vid teknikhandel. Vidare bör STU engagera sig
på detta område. Med de uppgifter som föreslås åläggas STU respektive SE kommer
behovet av expertis och övriga resurser på det centrala planet enligt fondernas
mening alt vara väl fiUgodosetl. Något särskilt teknikhandelsråd vid SE behöver
dock inte inrättas. LO tillstyrker tillskapandet av elt teknikhandelsråd men
vid STU. Exportrådet och industriverket bör ingå i rådet. Rådet bör ges ett
ansvar att fördela medel både för regionala och centrala insatser.

Statens
industriverk kan för sin del inte se några starka skäl att inrätta nya organ
vid sidan av dem som idag främst arbetar med teknikhandelsfrå-gor - STU, SE och
utvecklingsfonderna. De uppgtfter som föreslås läggas på teknikhandelsrådel kan
läggas på STU med repliering på STU:s, SE:s och fondernas ordinarie resurser.
Inte heUer riksrevisionsverkel (RRV) kan finna att några starka mofiv anförts
för att inrätta ett sådant särskUt råd. RRV förordar i stället all de förslag
vidareutvecklas som STU lagt fram. Teknikimportkommittén anser inte att del är
rimligt alt bygga upp så Ukartade resurser och kompelens vid såväl STU som SE.
Kommittén avser att i sin slutrapport återkomma till frågan om organisatoriska
former för verksamhet rörande leknikhandel. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)
kan inte se att behovet av ett särskilt nationellt råd för teknikhandel är
tilb-äckligt väl styrkt. Existerande organisationer såsom STU, exportrådet,
utvecklingsfondema, privata konsulter m.fl. bör övervägas för att fyUa de behov
av rådgivning som uppenbart finns. Även de tekniska attachéerna kan härvid
utgöra en resurs. Enligl IVA är del viktigt att exportrådet utvecklar
erforderlig kompetens för juridisk kommersiell rådgivning i tekniköverföring.
Stockholms handelskammare anför tveksamhet huravida ett nytt statligt organ är
ekonomiskt motiverat. Det föreslagna rådets uppgtfter bör kunna inrymmas inom
redan befintlig statlig verksamhet.

Förslaget
om att inrätta en datorbaserad licensbank vid PRV får av flertalet instanser
ett blandat mottagande. Utvecklingsfonderna i Stockholms, Östergötlands och
Kalmar län har inga invändningar mol förslaget men fonden i Stockholms län
understryker samtidigt att möjligheterna tUl samordning med andra databanker
lillvaralas. Fonden i Östergöfiands län anser att värdet av dyUka databanker
inte bör överskallas. PRV anser att en väl fungerande licensbank skulle vara
ett värdefuUt hjälpmedel i samband med teknikhandel men alt en rad olösta
frågor återstår innan licensbanken kan inrättas. Teknikhandelsrådel bör som en
av sina första uppgtfter utreda de närmare föralsällningarna i denna fråga.
SHIO-Familjeföretagen ser också licensbanken som ett intressant medel men vill
liksom Sveriges exportråd avvakta teknikimportkommitténs försöksverksamhet