Prop. 1981/82:12

Prop.
1981/82:12

Regeringens proposition 1981/82:12

om kyrklig beredskap;

beslutad den 22 oklober 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har
tagits upp i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

BIRGIT FRIGGEBO

KARL BOO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt det genom en lag om kyrklig
beredskap införs en skyldighel för de kyrkliga kommunerna atl redan under
fredstid planera och vidta andra förberedelser för den kyrkliga verksamheten
under beredskap och krig. De nya beslämmelserna motsvarar i huvudsak den
planeringsskyldighet som redan finns för kommuner och landstingskommuner
enligt lagen om kommunal beredskap. Det föreslås att domkapitlen skall följa
tillämpningen av den nya lagen och ha lillsyn över de kyrkliga kommunernas
beredskapsplanering. Lagen föreslås träda i krafl den 1 januari 1982.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 12

Prop.
1981/82:12 2

Förslag till

Lag om kyrklig beredskap

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller de kyrkliga
kommunernas beredskap. Med kyrklig kommun avses i lagen församling och kyrklig samfällighet
enligl lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. I fråga om de icke-lerritoriella
församlingarna gäller denna lags beslämmelser om kyrkliga kommuner i
tillämpliga delar.

2 § De kyrkliga kommunerna skall
under fredstid vidta de förberedelser som behövs för atl de under beredskapslillslånd
och krig skall kunna fullgöra de uppgifter som enligt lag eller annan
författning ankommer pä dem eller eljesl handhas av dem.

3 § Vid förberedelsearbetet skall den
kyrkliga kommunen samverka med den borgerliga kommunen och andra kyrkliga
kommuner som är belägna inom denna.

Den
kyrkliga kommunen skall också samråda med övriga kristna
trossamfund som är verksamma inom den borgerliga kommunen.

4 § Inom varje stift åligger det
domkapitlet alt följa tillämpningen av denna lag. Domkapitlet skall se till att
förberedelsearbetet ocb de kyrkliga kommunernas verksamhel under beredskapstillständ
och krig bedrivs på elt ändamålsenligl sätt och samordnas med annan
beredskapsplanläggning och försvarsverksamhel. I samordningsfrågor skall
domkapitlet samråda med länsstyrelsen.

5 § Om domkapitlet, med hänsyn till
beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse, anser alt en kyrklig kommuns
förberedelser bör redovisas i en särskild plan, får domkapitlet beslula att en
sådan plan skall upprättas.

Om beslut enligt första slycket meddelas i fråga om

1.
en kyrklig samfällighet
som ulgör pastorat och som inte ingår i en samfällighet enligl 2,

2.
en kyrklig samfällighet
som avser alla ekonomiska församlingsangelägenheter eller

3.
Stockholms
kyrkliga samfällighet,

skall den särskilda beredskapsplanen omfalla även de
kyrkliga kommuner som ingår i samfälligheten.

Domkapitlet får beslula om revision av särskilda
beredskapsplaner, när det påkallas av iindrade förhållanden.

Prop.
1981/82:12 3

6 § Den särskilda beredskapsplanen upprättas och antas av
den kyrkliga

kommunen. I fall som avses i 5 § andra stycket upprättas och antas planen av

samfälligheten.

När den särskilda beredskapsplanen har antagits, skall den
sändas in till domkapitlet.

7 § En kyrklig kommun är under
beredskapstillstånd och krig skyldig all, i de hänseenden i vilka den är
verksam för dem som är kyrkobokförda inom den kyrkliga kommunen, ulöva verksamhet
även till förmån för andra personer som vistas inom den kyrkliga kommunen lill
följd av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller krigsfara
sammanhängande utomordentliga förhållanden.

8 § Under beredskapstillstånd och
krig får en kyrklig kommun övergå lill krigsorganisation. Om domkapitlet
beslutar om del, skall den kyrkliga kommunen övergå lill krigsorganisation.
Domkapitlet skall genasl underrättas om beslut, varigenom en kyrklig kommun
har övergått till krigsorganisation eller återgått till fredslida
organisation.

Kyrkorådet leder verksamheten, när en kyrklig kommun har
övergått lill krigsorganisation. Kyrkorådet får därvid besluta om hur övriga
nämnder och andra organ i den kyrkliga kommunen än fullmäktige och församlingsdele-gerade
skall inrikta och bedriva sin verksamhel. Kyrkorådet får också beslula om
fördelning av personal och utrustning mellan de organ som ingår i
krigsorganisationen allt efter uppkommande behov.

9 § En kyrklig kommun har rätt lill ersällning från staten
för koslnader som

under beredskapstillstånd eller krig har uppkommit för den kyrkliga

kommunen lill följd av verksamhet enligl 7 §. Ersättningen beslutas av

länsstyrelsen. Den kyrkliga kommunen har rätt att få förskott pä sådan

ersättning av länsstyrelsen.

10 § Domkapitlets beslut enligt denna lag får
överklagas hos regeringen

genom besvär. Länsstyrelsens beslut enligt 9 § får också överklagas hos

regeringen genom besvär.

Under beredskapslillslånd
eller krig får domkapitlet besluta atl dess beslut enligt denna lag skall gälla
med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Prop. 1981/82:12 4

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-22

Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, och
statsråden Dahlgren, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt,
Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Boo. Proposition om kyrklig
beredskap

1 Inledning

För kommuner och landstingskommuner gäller lagen (1964:63)
om kommunal beredskap (omtryckt 1977:417, ändrad senast 1981:294). Kommunerna
och landstingskommunerna är enligt denna skyldiga att i fredstid vidta de
förberedelser som behövs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter under beredskapslillslånd.
Uiöver de fredslida kommunala uppgifterna åläggs kommunerna enligt lagen
särskilda uppgifter under beredskapslillslånd. Kompletterande bestämmelser om
den kommunala beredskapen finns i kommunala beredskapskungörelsen (1964:722,
ändrad senast 1981:889). Föreskrifter om kommunala uppgifter av vikt för
totalförsvaret finns också i flera andra författningar.

Lagbestämmelser
om de kyrkliga kommunerna finns huvudsakligen i lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500, ändrad senasi 1981:558). Varken i församlingsslyrelselagen
eller annorstädes finns uttryckliga bestämmelser om skyldighet atl planera och
vidta andra förberedelser för beredskap och krig. Någon motsvarighet till den
författningsreglering som gäller för kommuner och landstingskommuner finns
alltså inte pä det kyrkokommunaJa området.

Frågan om
planering för den kyrkliga verksamhelen vid krig eller krigsfara har övervägts
och utretts i skilda sammanhang. Efter framställning av ärkebiskopen
tillkallades är 1960 en utredningsman med uppdrag att utreda svenska kyrkans
och de fria trossamfundens själavårdande verksamhel under krig (kyrkoberedskapsutredningen).
Ulredningen avgav betänkandet (SOU

Prop.
1981/82:12 5

1965:59) Kyrklig beredskap. I delta behandlades utöver den
själavårdande verksamhelen olika frågor, som utredningen bedömde vara vikliga
för den kyrkliga verksamheten under krig.

Vid
remissbehandlingen av betänkandet restes bl. a. från kyrkliga remissinstanser
starka principiella invändningar mot de föreslagna organisatoriska
lösningarna. Förslagen i betänkandet överarbetades därför inom
utbildningsdepartementet. Resultatet av översynen redovisades våren 1970 i
promemorian (Ds U 1970:7 del I) angående den fortsalla behandlingen av kyrkoberedskapsutredningens
betänkande.

I
departementspromemorian systematiserades utredningens olika förslag. Enligt vad
som framhålls i promemorian borde vissa riktlinjer av grundläggande art
fastställas för det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet. Sådana
allmänna riktlinjer angavs också i promemorian. Enligt dessa rikllinjer borde
de kyrkokommunala uppgifterna i princip handläggas av de kyrkokommunala organen
och de statliga beredskapsuppgiflerna av slalliga myndigheler. I promemorian
angavs att det av beredskapsskäl var synnerligen angelägel alt utrednings- och
planeringsarbetet kom i gång ulan ytterligare dröjsmål. I promemorian föreslogs
därför atl som centralt organ under Kungl. Maj:t för handläggning av kyrkliga
beredskapsfrågor skulle tillsättas en mindre kommitté. Denna skulle bl. a. få
till uppgifl alt initiera en planläggning på hela det kyrkliga området, alt
fungera som rådgivande och samordnande organ i kyrkoberedskapsfrågor samt alt
inom området utreda de grundläggande frågor som inte lämpligen borde ankomma på
något annat centralt organ.

Sedan promemorian hade remissbehandlats, bemyndigade
regeringen den 11 juli 1976 den dåvarande kyrkominislern att tillkalla en
kommitté, kyrkoberedskapskommiltén (U 1976:09), med uppdrag att fortsätta atl
utreda och planlägga själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig
eller krigsfara.

Kommittén'
har den 24 april 1979 lill regeringen avgelt en promemoria med förslag lill lag
om kyrklig beredskap. Promemorian har remissbehandlats.

Mot
vissa delar av kommitténs förslag har invändningar riktals vid
remissbehandlingen. Förslaget har därför överarbetats inom kommundepartementet.
Resultatet av överarbetningen har redovisals i departemenlspromemorian (Ds Kn
1980:5) Kyrklig beredskap. Promemorian bör fogas till regeringsprolokollet i della
ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En inom kommundepartementel
upprättad sammanslällning över remissinstanser och remissyttranden bör fogas
till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

' Departementsrådet Torsten Svensson, ordförande, biskopen
Lars Carlzon, missionsföreståndaren Gösta Hedberg, förbundsdirektören Per-Olof
Nilsson, krigsrådet Hans Kollind, stiflssekreteraren Sten G. Olsson,
kyrkoherden Jan Smith.

Prop. 1981/82:12 6

2 Allmän motivering 2.1 Nuvarande ordning

En administrativ beredskap finns genom alt statsmakterna
redan under fred utfärdar lagar, förordningar och andra föreskrifter som
reglerar samhällets omställning från fred lill krig. Den administrativa
beredskapen kommer också till uttryck genom planering i fredstid för denna
omställning och genom planering för att samhället även under krig skall kunna
fungera i ordnade former. Denna planläggning, som görs inom skilda samhällsområden,
brukar kallas beredskapsplanläggning. En grundläggande princip inom
totalförsvaret är atl den myndighel eller det organ som svarar för viss verksamhel
i fred skall svara för verksamheten också i krig, om verksamheten då skall
fortgå. Härav följer alt den myndighet eller del organ, som har ansvaret för en
viss verksamhet i fred, i regel också har elt ansvar för planläggning och andra
förberedelser för verksamheten i krig.

Genom fullmaktslagstiftning för krig och krigsfara skapas möjligheler
för regeringen alt snabbt lämna de föreskrifter som kan krävas under sådana
förhållanden. Fullmaklslagarna är utfärdade redan i fred, men de lillämpas då
endast som underlag för krigsplanläggningen och andra förberedelser. För Ullämpning
i övrigt av fullmaklslagarna under krig eller vid krigsfara m. m. fordras i
regel särskill förordnande av regeringen och i många fall även alt förordnandet
underställs riksdagens prövning.

En av fullmaktslagarna är lagen (1942:87) med
särskilda-bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras
verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (ändrad senast 1953:51). den s. k.
administrativa fullmaktslagen. Lagen, som har tillkommit med kyrkomötets
samtycke, gäller med vissa undanlag för "'statsmyndigheter" och
"kommunalmyndigheter". Med "kommunalmyndigheter" avses bl.
a. de kommunala, landsiingskommunala och kyrkokommunala beslutande
församlingarna och nämnderna. Lagen gör det möjligt för regeringen att vid krig
eller krigsfara bestämma bl. a. att en uppgift som tillkommer regeringen skall övertas
av en underordnad myndighel samt alt de uppgifter som tillkommer en statlig
myndighet helt eller delvis skall överläs av en annan slallig myndighel eller
av en "kommunalmyndighet". Enlig lagen kan regeringen vidare beslämma
all vissa beslut av statliga myndigheter inte får överklagas, atl de uppgifter
som tillkommer en "kommunalmyndighet" helt eller delvis skall överläs
av en annan "kommunalmyndighet" eller av en statlig myndighet saml atl
en myndighet får fatta beslut i annan sammansättning, med färre ledamöter eller
i annan ordning än som annars är föreskrivet (2 §). Lagen gör del möjligt med
väsentliga förenkligar i myndigheternas arbetssätt under krigsförhållanden.

Beslämmelser om tillämpningen av lagen finns i en
anslutande kungörelse (1943:137). Enligl denna är myndigheterna redan i
fredstid skyldiga alt vidta

Prop.
1981/82:12 7

vissa förberedande åtgärder. Del åligger bl. a. en
myndighet att planlägga de ändringar eller inskränkningar i verksamhelen saml
de övriga åtgärder som kan antas bli nödvändiga under krig eller krigsfara (2 §).
Vid krig eller krigsfara skall myndigheterna anpassa sin verksamhet efter det
rådande lägel. Organisationen, arbetsformerna och förfarandel i övrigl skall
förenklas i största möjliga utsträckning. För det fall att sammanträde med det
beslutande organet inte kan hållas under krig eller krigsfara anges i 11 §
beträffande det kommunala och kyrkokommunala området vilka organ som skall
utöva beslutanderätten i det ordinarie organets ställe. 1 församling, pastorat
eller kyrklig samfällighet utövas i sådant fall beslutanderätten av kyrkorådet.

För atl stärka rikels försvarsberedskap vid krigsfara får
regeringen förordna om beredskapslillslånd. Grundläggande beslämmelser om della
finns i lagen (1960:513) om beredskapslillslånd. Kompletterande beslämmelser
om vad som skall iakttas vid beredskapstillstånd ges i beredskapskungörelsen
(1960:515). I denna har fastställts vissa beredskapsgrader som skall intas vid beredskapslillslånd.
I 8 § anges vilka beredskapsåtgärder som skall vidtas vid de olika beredskapsgraderna.
De särskilda beredskapsgraderna gäller också för kommunala myndigheter och
organisationer för vilka har utfärdats föreskrifter om förberedelser för verksamhel
i krig. Enligt 9 § innebär s. k. beredskapslarm att elt stort antal
beredskapsförfattningar skall lillämpas, om inte regeringen beslämmer annat.

För flertalet statliga myndigheter, bl. a. domkapitel och
stiftsnämnder, gäller förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters
beredskap m. m. Enligt 2 § bestämmer regeringen i vad mån en myndighet skall
upprätthålla sin verksamhet under krig eller vid krigsfara. De myndigheter
vilkas verksamhel skall upprälthällas skall under fredslid planera för atl
under krig eller vid krigsfara kunna inta krigsorganisation och vidla övriga anordningar
för den egna beredskapen saml kunna bedriva avsedd verksamhet (4 §). Planeringen
skall enligt 6 ft samordnas med planeringen vid andra civila och militära
myndigheter inom totalförsvaret.

Med hänsyn lill kommunernas betydelse för totalförsvaret
är det av stor vikl att kommunerna redan i fredstid planlägger verksamhelen och
vidtar andra förberedelser som behövs för all de skall kunna fullgöra sina
uppgifter under beredskap och krig. Föreskrifter härom finns i lagen om
kommunal beredskap och i kommunala beredskapskungörelsen. Lagen om kommunal
beredskap är tillämplig också på landstingskommunerna. Föreskrifter om
kommunala uppgifter av vikl för totalförsvaret finns också i flera andra förfatiningar.

Kommunerna och landstingskommunerna är enligl 6 § lagen om
kommunal beredskap skyldiga att i fredstid vidta de förberedelser som behövs
för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter under beredskapslillslånd.
Enligt 7 § kan länsslyrelsen, om det med hänsyn lill beredskapsuppgifternas omfall-

Prop.
1981/82:12 8

ning eller betydelse i en viss kommun fordras att dennas
förberedelser redovisas i sårskild plan. förordna att kommunen eller
landstingskommunen skall upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall
samråd ske med länsslyrelsen. När planen har antagits, skall den insändas lill
länsstyrelsen. Den förutvarande underställningsskyldighelen för kommunerna har
nyligen upphävts (prop. 1980/81:80. KU 1980/81:13, rskr 1980/81:149).

Om en kommun eller landstingskommun enligt 7 § har
upprättat en särskild plan. utgår statsbidrag med 90 % eller den större del av
planläggningskostnadens belopp som regeringen medger (16 §). Planläggningskostnaden
skall i princip beräknas efler grunder som regeringen fastställer. Länsslyrelsen
fär förordna om revision av kommunala och landstingskonimunala
beredskapsplaner, når del påkallas av ändrade förhållanden.

Enligt 1 § är en kommun under beredskapstillstånd i
princip skyldig atl i de hänseenden i vilka kommunen är verksam för sina egna
medlemmar utöva verksamhet till förmån för sådan befolkning från andra kommuner
som till följd av krigsskada, utrymning e. d. har tagit uppehåll inom kommunen.
Delsamma gäller för landstingskommunerna. I 18 § finns bestämmelser om
ersättning från staten till kommuner och landstingskommuner för kostnader till
följd av bl. a. verksamhel för inkvarterad befolkning frän andra kommuner och
landstingskommuner. 15 § finns bestämmelserom skyldighet för kommuner och landstingskommuner
alt under vissa förutsättningar lämna andra kommuner och landstingskommuner vissl
bistånd.

Uppgifter som en kommun skall fullgöra under beredskapslillslånd
och som saknar motsvarighet i fredslid skall enligl 9 § i princip handhas av en
beredskapsnämnd. En sådan nämnd får tillsättas redan i fredslid. Under beredskapslillslånd
får en kommun eller landstingskommun övergå till krigsorganisation (11 §). När
en kommun eller landstingskommun har övergått lill krigsorganisation, ankommer
ledningen av beredskapsverksamheten på kommunstyrelsen resp.
förvaltningsutskottet. Regeringen eller länsslyrelsen får under beredskapslillslånd
förordna alt en kommun eller landstingskommun skall övergå lill
krigsorganisation (12 S lagen om kommunal beredskap och 7§ kommunala
beredskapskungörelsen).

Kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet skall övervaka
alt erforderlig planläggning sker och alt övriga nödvändiga förberedelser
vidtas för verksamheten i krig eller vid krigsfara (13 § lagen om kommunal
beredskap).

Enligt 14 § lagen om kommunal beredskap åligger del länsslyrelsen
alt följa tillämpningen av lagen. Länsstyrelsen skall därvid se till att såväl
förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrivs på etl ändamålsenligl sätl saml
samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet. I 20 §
föreskrivs bl.a. alt länsstyrelsen, om en kommun eller landstingskommun
underlåter att fullgöra skyldighet som åvilar kommunen

Prop.
1981/82:12 9

eller landstingskommunen enligt lagen eller föreskrift som
meddelas med stöd av denna, kan förelägga kommunen eller landstingskommunen
lämpligt vite eller också själv vidta den åtgärd som skyldigheten avser.

En särskild nämnd, riksnämnden för kommunal beredskap, har
inrättats med uppgift alt handha vissa centrala samordningsuppgifter rörande
den kommunala beredskapsplanläggningen. Riksnåmnden ger ut allmänna anvisningar
om kommunal beredskapsplanläggning. F. n. har så gott som samtliga kommuner och
landstingskommuner upprättat beredskapsplaner. Enligt riksnämnden beräknas den
landstingskommunala nyplanläggningen bli slutförd under budgetåret 1981/82.
Landstingskommunerna är fr. o. m. den 1 juli 1981 skyldiga att också planlägga hälso-
och sjukvården under beredskap och krig, eftersom ledningen av sjukvården i
krig och därmed sammanhängande frågor då överflyttades från lånsstyrelserna
till sjukvårdshuvudmännen (prop. 1980/81:57, SoU 1980/81:23, rskr
1980/81:216).

2.2 Svenska kyrkans och de övriga trossamfundens
beredskapsplanering

Samhället och dess olika organ måsle i belydande
utsträckning kunna fullgöra sina uppgifter också under beredskap och krig. Även
under krigsförhållanden måsle samhället kunna fungera i ordnade former. För alt
detta skall vara möjligt måsle samhället ha en försvarsberedskap för krig och
krigsfara. En god beredskap kräver planering och andra förberedelser redan i
fredslid.

Som jag har redovisat tidigare skall enligt förordningen
om vissa statliga myndigheters beredskap m. m. de myndigheter vilkas verksamhet
skall upprätthållas under krig eller vid krigsfara redan under fredstid planera
för alt under beredskap och krig kunna inta krigsorganisation och vidta övriga
anordningar för den egna beredskapen (organisationsberedskap). De skall också
planera för att kunna bedriva avsedd verksamhet (verksamhelsbered-skap). Vidare
skall de planera för att i förekommande fall kunna flytta verksamheten till
särskild krigsuppehållsplats. Dessa bestämmelser om beredskapsplanering gäller
bl. a. domkapitel och sliftsnämnder. För dessa organ inom svenska kyrkan finns
sålunda grundläggande bestämmelser om beredskapsplanering.

Enligl lagen om kommunal beredskap är kommunerna och
landstingskommunerna skyldiga att i fredstid vidta de förberedelser som behövs
för atl kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter under beredskap och
krig. Lagen gäller emellertid inte de kyrkliga kommunerna. I fråga om dessa
saknas föreskrifter i lag om deras skyldighet atl planera och vidla andra
förberedelser för beredskap och krig. Någon motsvarighet till den författningsreglering
som gäller för del statliga och det borgerligt kommunala området finns alltså
inte på del kyrkokoinmunala området. I tillämpnings-kungörelsen lill
administrativa fullniaktslagen finns visserligen en generell

Prop.
1981/82:12 10

bestämmelse, som också gäller de kyrkliga kommunerna, atl myndighelerna
skall planlägga de ändringar eller inskränkningar i verksamhelen samt de övriga
åtgärder som kan antas bli erforderliga under krig eller vid krigsfara. En
enstaka beslämmelse av detta slag år enligt min mening inte tillräcklig som
grund för en kvalificerad kyrklig beredskapsplanläggning. Härtill kommer atl
föreskrifter om bl. a. de kyrkliga kommunernas åligganden i princip skall
meddelas i lag (8 kap. 5 § regeringsformen och punkt 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen).

Ett omfatlande
utredningsmaterial har tagils fram genom åren i fråga om den kyrkliga
beredskapen. Detta material visar klart att det behövs en kyrklig
beredskapsplanering och att det är mycket angeläget atl det skapas
förutsättningar för att en sådan också kan komma till stånd. Del har emellertid
lidigare inle gått alt nå enighet om i vilka organisatoriska former svenska
kyrkan skall handlägga beredskapsfrågorna. En av orsakerna lill detta är
svenska kyrkans uppbyggnad och det förhållandel all både statliga och
kyrkokommunala myndigheter svarar för svenska kyrkans verksamhel.

Som jag
har nämnt inledningsvis föreslog kyrkoberedskapskommiltén en lag om kyrklig
beredskap. Kommiilén ansåg atl del fordras en lagstadgad skyldighel för de
kyrkliga kommunerna att vidta förberedelser i beredskapssyfte för alt en
tillfredsställande kyrklig beredskap skall uppnås. Kommitténs lagförslag byggde
på att organisationen av den kyrkliga beredskapen så långt möjligl borde knytas
lill redan befintliga organ. Organisationen på lokal nivå borde enligl kommittén
omfalla samma territoriella område som den borgerliga kommunen. Denna
utgångspunkt mötte enligt kommittén svårigheter i de fall församling och
kommun inte sammanfaller eller när samtliga församlingar i en kommun inte
bildar en samfällighet. För att lösa denna komplikation föreslog kommittén att
särskilda samfälligheter för beredskapsfrågor skulle inrällas i dessa fall.
Alla församlingar inom kommunen skulle ingå i samfälligheten. Enligt kommittén
skulle samfällighetens kyrkoråd vara beredskapsnämnd. Församlingarnas
skyldigheter att vidta förberedelseålgärder för beredskap och krig skulle
enligt kommitténs förslag fullgöras genom den särskilda samfällighetens
försorg.

Kyrkoberedskapskommilléns förslag alt den kyrkliga
beredskapen skulle regleras i lag mottogs på det hela laget positivt. Förslaget
atl särskilda samfälligheter för beredskapsfrågor skulle inrättas, när
församling eller kyrklig samfällighet inte sammanfaller med den borgerliga
kommunen, föranledde emellertid betydande kritik. 1 departementspromemorian
föreslås därför atl församlingarna resp. de redan befintliga samfällighelerna
i princip själva svarar för beredskapsuppgiflerna. 1 del överarbetade lagförslaget
föreskrivs en skyldighet förde kyrkliga kommunerna, vari inbegrips de redan befintiga
samfällighelerna, all vidta de förberedelseåtgärder som behövs för atl de skall
kunna fullgöra sina uppgifter under beredskap och krig.

Prop.
1981/82:12 11

Remissbehandlingen av departementspromemorian ger vid
handen att förslaget om en särskild beredskapslag för de kyrkliga kommunerna i
huvudsak tillstyrks eller lämnas ulan erinran. Flertalet remissinstanser
ställer sig positiva lill alt beredskapsplaneringen skall göras av befintliga
kyrkliga organ.

I
direktiven för kyrkoberedskapskommiltén anges atl de fria trossamfundens
beredskapsfrågor bör lösas så alt frivilliga överenskommelser mellan
trossamfunden kommer till stånd. Kommittén har emellertid stannat för all
föreslå en lagstadgad planläggningsskyldighet också för de fria trossamfundens
del. Kommittén har motiverat delta med atl det skulle föreligga starka önskemål
härom, inte minst från de ledamöter av kommittén som represenierar de fria
samfunden.

Kommitténs förslag på denna punkl har kritiserats vid
remissbehandlingen. Förelrädare för de fria samfunden har därvid föreslagil en
samverkan mellan de fria trossamfunden och svenska kyrkan på frivillig väg i
stället för en skyldighel för dem alt vidta förberedelseåtgärder för krig eller
krigsfara.

1 departementspromemorian anförs att det inte bör komma i
fråga att behålla föreskriften om en skyldighet för de fria trossamfunden atl vidla
förberedelseålgärder.

Det
övervägande antalet remissinstanser delar uppfattningen i promemorian att
planläggningsskyldigheten inle bör omfatta de fria trossamfunden ulan atl
beredskapsplaneringen för deras vidkommande bör vara hell frivillig.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län är emellertid av annan mening och anser atl
det är en allvarlig brisl alt den föreslagna lagen endast omfattar regler om
planläggning för svenska kyrkan och inle för de fria trossamfunden.

Enligt min
mening är det av stor betydelse för försvarsberedskapen atl den verksamhet som
svenska kyrkan och övriga trossamfund bedriver upprätthålls i största möjliga
utsträckning under beredskap och krig. Under de påfrestningar .som sådana lägen
innebär kommer många människor säkerligen atl känna ell starkt behov av andlig
omvårdnad. Svenska kyrkan och övriga trossamfund bör sålunda enligt min mening
fullgöra sina uppgifter även under krigsförhållanden. Det fordras givetvis alt verksamhelen
anpassas efter de ändrade förhållanden som kommer att råda under beredskap och
krig. Som påpekas i deparlemenlspromemorian ändrar uppgifterna naturiigen
karaktär och vissa av dem kan komma att utökas radikalt, t. ex. omhändertagande
och begravning av döda. För alt svenska kyrkan och övriga trossamfund skall
kunna klara sina uppgifter under beredskap och krig krävs förberedelser och
planering redan i fredstid.

För
svenska kyrkans vidkommande har en beredskapsplanläggning genomförts bara i
begränsad utsträckning. Inom svenska kyrkan är endast domkapitlen och
stiftsnämnderna skyldiga all vidta beredskapsförberedel-

Prop. 1981/82:12 12

ser. För de kyrkokoinmunala organen inom svenska kyrkan
saknas däremol en i lag grundad skyldighel all ombesörja en
beredskapsplanering. Jag anser att det är angeläget att del nu skapas förutsättningar
för att en beredskapsplanering också kan komma till stånd på del kyrkokomniunala
området. Del är enligt min mening inte naturligt att räkna med att en
beredskapsplanering av svenska kyrkans verksamhel kan initieras enbart på frivillighelens
väg. En skyldighet för de kyrkliga kommunerna atl vidta beredskapsförberedelser
skall ha stöd i lag. Jag ansluter mig därför till uppfattningen i departementspromemorian
att det behövs en reglering i lag om den beredskapsplanering och de andra beredskapsförberedelser
som otvivelaktigt bör komma lill stånd på det kyrkokommunala området. En
lagstiftning om kyrklig beredskap som riklar sig lill svenska kyrkans
församlingar och samfälligheter bör alltså nu skapas.

Enligl min mening är del angeläget all de fria
trossamfundens verksamhet också kan fortgå under beredskap och krig. För all de
fria trossamfunden under sådana förhållanden skall kunna klara sina uppgifter
bör de vidta förberedelser redan i fredslid. De fria trossamfunden bör
emellertid handha sina beredskapsfrågor på frivillig väg. Jag är således inte
beredd alt förorda en lagstadgad planläggningsskyldighet för de fria
trossamfunden. Det bör kunna vara tillfyllest för alt främja planeringsarbetet
att den kyrkliga kommunen samråder med framför allt de fria kristna
trossamfunden som är verksamma inom den borgerliga kommunen. Det ankommer självfallel
på de fria trossamfunden atl själva avgöra i vilken utsträckning de önskar ett
sådant samråd.

En lag om kyrklig beredskap bör sålunda enligt min mening
avse svenska kyrkan och dess verksamhet. Som jag redan har nämnt är domkapitlen
och sliftsnämnderna redan skyldiga all vidta beredskapsförberedelser. Tyngdpunkten
i svenska kyrkans verksamhet ligger emellertid på de kyrkliga kommunerna. Det
är alltså främst deras uppgifter under beredskap och krig som behöver planeras
och förberedas. En kyrklig beredskapslagstiftning bör därför i förlsta hand slå
fast alt de kyrkliga kommunerna är skyldiga alt redan i fredslid planlägga verksamhelen
under krig och vid krigsfara och alt vidla andra förberedelser så att de under
sådana förhållanden kan fullgöra den verksamhel som bedrivs av dem. En sådan skyldighel
bör självfallet gälla för alla kyrkliga kommuner.

Som framhålls i departementspromemorian kommer de kyrkliga
kommunerna lill skillnad från de borgerliga kommunerna troligtvis inte alt
åläggas några nya särskilda uppgifter under beredskap och krig. En
beredskapsplanläggning på det kyrkliga området kommer därför alt omfatta
uppgifter av i princip samma slag som de fredstida uppgifterna. Jag vill i
sammanhanget erinra om att ett utmärkande drag för svenska kyrkan är församlingsstruktureii.
dvs. ett mycket stort antal kyrkliga kommuner, varav många små enheter. Med
hänsyn härtill och då verksamheten är myckel

Prop,
1981/82:12 13

begränsad jämfört med kommunernas och landstingskommunernas
verksamhet kommer de kyrkliga kommunernas beredskapsplanläggning i många fall
inte alt behöva bli särskill omfattande. Jag vill emellertid också peka på att församlingsstrukluren
medför särskilda organisatoriska problem. Jag återkommer till de
organisatoriska frågorna i del följande.

I
promemorian anförs alt en lagstiftning om en kyrkokommunal beredskapsplanläggning
bör ha karaktären av en ramlagstiftning utan delaljföreskrifter. Denna
lagstiftningsteknik har uttryckligen mött invändningar endast från domkapitlet
i Göteborg. Domkapitlet anser atl departementspromemorians lagförslag inle kan
låggas till grund för en lagstiftning, eftersom lagförslaget är alltför
abstrakt och konturlöst. Det saknar vidare enligt domkapitlet en förklaring
till vad kyrklig beredskap närmare innebar. För egen del delar jag den
uppfattning som har uttryckts i promemorian. Jag anser att en lagstiftning i
saken kan utformas i huvudsak enligl promemorians förslag. En lag som gäller de
kyrkliga kommunernas beredskap bör enligt min mening inte innehålla detaljerade
föreskrifter. Genom att enbart ange ramarna för en kyrkokommunal
beredskapsplanläggning tas tillbörlig hänsyn till den kyrkokommunala
självstyrelsen. En så utformad normgivning ligger helt i linje med de
strävanden som nu görs au i möjlig mån begränsa den statliga normgivningen på olika
områden. Jag förordar därför all lagstiftningen på det hela taget får den
inriktning som föreslås i promemorian. Jag delar vidare uppfattningen i
departementspromemorian atl lagen om kommunal beredskap kan ge en viss ledning
för en reglering i lag av beredskapsfrågorna på det kyrkokommunala området.

Liksom fallel är med lagen om kommunal beredskap bör
enligt min meningen lag om kyrklig beredskap vara i kraft redan under fredstid.
Vissa bestämmelser som är avsedda endast för krig, krigsfara eller liknande
situationer bör emellertid utformas så att de först under sädana förhållanden
kan träda i funktion.

2.3 Ansvaret för beredskapsplanläggningen m. m.

För tolalförsvarsplaneringen gäller principen att den som
har etl ansvar i fred för viss verksamhel också skall förbereda, genomföra och
leda samma verksamhet i krig, om verksamheten då skall fortgå. 1 direktiven för
kyrkoberedskapskommiltén angavs all ansvaret för beredskapsuppgifterna om möjligl
borde förläggas lill redan existerande myndigheter och organ som har
motsvarande uppgifter i fred. Enligt kyrkoberedskapskommilléns förslag skulle
emellertid en särskild organisation för de kyrkliga beredskapsfrågorna skapas.
Kommittén ansåg atl organisationen på lokal nivå borde omfatta samma territoriella
område som den borgerliga kommunen. Kommittén föreslog alt en särskild partiell
samfällighet bildades för beredskapsfrågorna, når församling eller kyrklig samfällighet
inle samman-

Prop. 1981/82:12 14

föll med den borgerliga kommunen. Alla församlingar inom
kommunen skulle ingå i samfälligheten. Samfällighetens kyrkoråd skulle enligl
förslaget vara beredskapsnämnd. Församlingarnas skyldigheter atl vidta
förberedelseåtgärder för beredskap och krig skulle enligt kommitténs förslag
fullgöras genom den särskilda samfällighetens försorg. Samfällighetens
beredskapsnämnd skulle planera för församlingarnas verksamhel under beredskap
och krig.

Förslagel om särskilda samfälligheter fick vid
remissbehandlingen betydande kritik. De kritiska remissinstanserna ansåg bl.
a. med hänvisning lill lotalförsvarsprincipen att några särskilda samfälligheter
i princip inte behövdes. Förslaget om särskilda samfälligheter för
beredskapsfrågor har frångåtts i deparlemenlspromemorian. Med hänsyn till de
nackdelar som uppenbarligen var förenade med förslaget anförs i promemorian alt
församlingarna resp. de redan befintliga samfällighelerna i princip själva bör
svara för beredskapsuppgifterna.

Departementspromemorians
förslag atl beredskapsplaneringen på lokal nivå skall utföras av redan
befintliga kyrkliga organ och inle av några enbart för beredskapsändamål
särskilt bildade samfälligheter lillslyrks eller lämnas utan erinran av flerlalel
remissinslanser. Några remissinstanser framhåller emellertid vikten och
lämpligheten av alt den lokala beredskapsorganisalio-nen geografiskt anknyter lill
den borgerliga kommunen och omfallar samma område som denna. Den kyrkliga samfälligheten
i Södertälje förordar alt särskilda samfälligheter inrättas för den kyrkliga
beredskapen.

För egen
del anser jag alt strävan bör vara atl lägga beredskapsuppgifterna på organ som
ingår i den normala fredstida organisationen. Den samverkan som kan behövas med
den borgerliga kommunen, andra kyrkliga kommuner och andra trossamfund anser
jag bör kunna tillgodoses utan alt särskilda samfälligheter bildas. Etl
tillskapande av särskilda samfälligheter innebär onekligen alt man i onödan och
i stort antal fall skapar en belungande administrativ apparal som grundas på en
för svenska kyrkan ny territoriell indelning. Som framhålls i deparlemenlspromemorian
skulle inle sällan samfälligheten komma att omfatta åtskilliga församlingar.
Vidare skulle inte alltid samlliga församlingar kunna bli representerade i församlingsdelege-rade
och kyrkorådet skulle ofta få ohanterligt många ledamöter, även om alla
församlingarna inle blev representerade där. Jag instämmer alltså i den kritik som
har riktals mol förslagel om särskilda samfälligheter för beredskapsfrågorna
och anser att sådana inte bör inrättas. I enlighet med totalförsvarsprincipen
förordar jag atl församlingarna resp. de redan befintliga samfällighelerna i
princip själva svarar för beredskapsuppgifterna. De kyrkliga kommunerna kommer
ju inte att upphöra under beredskap och krig, utan den kyrkokommunala
verksamheten skall vidmakthållas med de förändringar som kan bli nödvändiga.
Del är enligl min mening naturligt alt den myndighet eller det organ som i fred
bedriver en viss verksamhet också

Prop.
1981/82:12 15

planerar för dess bedrivande vid krig och krigsfara. Jag
föreslår alltså att de kyrkliga kommunerna själva i befintliga
organisationsformer skall ha hand om de kyrkliga beredskapsfrågorna.

2.4 Beredskapsplaneringens omfattning, beredskapsplaner m.
m.

Enligl 6 § lagen om kommunal beredskap är kommunerna och
landstingskommunerna skyldiga att redan i fredstid vidla de förberedelser som
behövs för alt de under beredskapslillslånd skall kunna fullgöra såväl sina
uppgifter enligt lagen som upprätthålla eller ulöva annan för totalförsvaret viktig
verksamhet vilken åligger dem enligt särskild lag eller författning eller eljesl
bedrivs av dem. Den kommunala planläggningsskyldigheten omfattar sålunda bl, a.
den kommunala förvaltningsapparaten i dess helhet.

Förutom skyldighelen
atl planlägga de specialuppgifler som kommunerna och landstingskommunerna skall
fullgöra under beredskapstillstånd skall de också planlägga den verksamhet som
de normalt bedriver i fredslid. Vid planläggningen måste det naturligtvis bli
fråga om en resursomfördelning från mindre krigsvikliga verksamhelsområden till
andra för totalförsvaret särskilt vikliga områden.

Med lagen
om kommunal beredskap som förebild föreslås i departementspromemorian en
lagfäst skyldighet för de kyrkliga kommunerna atl under fredslid vidla de
förberedelser som behövs för alt de under beredskapslillslånd och krig skall
kunna fullgöra de uppgifter som enligt lag eller annan författning ankommer på
dem. I promemorian preciseras denna skyldighel till all omfatta planläggning
och andra förberedelseålgärder i fråga om de i församlingsslyrelselagen angivna
församlingsangelägenheterna. Dessa anges i nämnda lag dels genom ell allmänt
stadgande om alt församlingen får själv vårda sina angelägenheter, dels genom
en i princip uttömmande uppräkning av församlingens olika verksamhetsområden.
En församling kan utöver församlingsangelägenheterna också ha specialreglerade
uppgifter.

I deparlemenlspromemorian
framhålls alt också de kyrkliga samfällighelerna måste vidta de förberedelser
som fordras för atl de skall kunna fullgöra sina uppgifter under beredskapslillslånd
och krig. För flerförsamlingspaslo-raten gäller planläggningsskyldigheten m. m.
pasloratsangelägenheterna.

Kammarkollegiet
tar i silt remissyttrande upp frågan om planeringsskyldighetens omfattning.
Kammarkollegiet anför atl formuleringen av 2 § i departementspromemorians
lagförslag inle borde föranleda någon Ivekan angående planeringsskyldighelens
omfattning, eftersom där står atl de kyrkliga kommunerna skall vidta de
förberedelser som enligl lag eller annan författning ankommer på dem. Med
hänsyn lill vad som uttalas i departementspromemorian betonar kollegiet att planeringsskyldighelen
endasi torde kunna omfatta den kyrkliga kommunens obligatoriska angelägenheter.
I den mån församlingskompetensen grundas enbart på församlingsslyrelse-

Prop.
1981/82:12 16

lagen är den fakultativ, alltså frivillig, framhåller
kollegiet. Församlingen kan här anpassa sina insatser lill vad som befinns
lämpligt. Denna frihet bortfaller enligt kollegiet hell eller delvis om angelågenheten
år obligatorisk. Kammarkollegiet uttalar atl det givelvis är önskvärt alt
församlingen eller samfälligheten upprätthåller även frivillig, fakultativ verksamhel
under ' beredskap och krig. Särskill i siörre församlingar är den enligl kollegiet
ofta belydande och bedrivs inte sällan med anlitande av för denna verksamhel
särskilt anslälld personal. Men principiellt kan dock enligt kollegiets mening
planeringsskyldigheten inte omfatta annat än den obligatoriska verksamheten.

Jag delar inte kammarkollegiets uppfattning i fråga om planeringsskyldighelens
omfattning. Det ligger i sakens natur alt det år den verksamhel som man avser
att bedriva under beredskap och krig som behöver planeras. Denna verksamhel år
givelvis av både obligatorisk och fakultativ arl. Enligt min mening bör
utgångspunkten vara att den kyrkliga verksamhelen i slörsla möjliga
utsträckning fortgår som under fred. Även om verksamhelen i princip bör
upprätthållas måsle den anpassas till de ändrade förhållanden som kommer att
råda under beredskap och krig. Det är då naturligt atl den fakultativa
verksamheten minskar i omfång, men de församlingsvårdande uppgifterna bör om
möjligt inte upphöra. Liksom den kommunala planläggningsskyldigheten omfatlar
hela den kommunala förvaltningsapparaten bör enligt min mening även den
kyrkliga planläggningsskyldigheten omfatta all kyrkokommunal verksamhet. Detta
bör komma till klart uttryck i lagtexten. Jag återkommer härtill i
specialmotiveringen.

Som jag har angett tidigare är komnuinerna och landstingskommunerna
enligt 6 S lagen om kommunal beredskap skyldiga att i fredstid vidla de
förberedelser som behövs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter under
beredskapstillstånd. Enligt 7S kan länsstyrelsen, om det med hänsyn lill
beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse i en viss kommun fordras atl
dennas förberedelser redovisas i särskild plan, förordna att kommunen eller
landstingskommunen skall upprätla och anta en sådan plan.

Beiräffande planläggningsordningen anfördes i
propositionen med förslag lill lag om kommunal beredskap (prop. 1964:4 s. 87)
bl. a. att del lorde vara erforderligt att planerna antogs av kommunen i de
fall, då planläggningen skulle redovisas lill länsstyrelsen. I övrigt fick del enligl
propositionen ankomma på kommunen själv atl avgöra om planerna formligen borde
fastställas av kommunen eller om lillräcklig stadga i planerna kunde vinnas
utan att sådan fastställelse skedde. Vidare anfördes atl en granskning och
sammanställning av planerna genom kommunstyrelsens försorg inle lorde kunna
undvaras. I åtskilliga fall torde det också enligt proposiiionen bli nödvändigt
med särskilda beslut rörande förhållanden som ingår i planerna exempelvis om
iordningställande av krigsuppehållsplat.ser för kommunala organ vid slutlig
utrymning av deras ordinarie verksamhetsort.

Prop. 1981/82:12 17

Den kommunala beredskapsplanläggningen förutsätter att
planläggningen återges i en beredskapsplan. Den kan i sin tur beslå av olika
delplaner för en kommuns olika fackområden. En beredskapsplan som efler
länsstyrelsens förordnande skall redovisas till länsstyrelsen kallas enligt 7 §
lagen om kommunal beredskap särskild plan. I fråga om kommuner och landstingskommuner
har praxis blivit all dessa skall upprätta särskilda planer.

Som jag har nämnt föreslår jag alt också de kyrkliga
kommunerna skall vara skyldiga atl redan i fredstid planlägga verksamhelen
under beredskap och krig och att vidla andra förberedelser så alt de under
sådana förhållanden kan fullgöra den verksamhel som bedrivs av dem. Det
föreslås alt denna skyldighet skall gälla för alla kyrkliga kommuner.

Omfattningen av förberedelsearbetet blir enligl min mening
beroende på den kyrkliga kommunens sloriek. I små församlingar och samfälligheter
kan arbetet säkeriigen bli förhållandevis enkelt och inte medföra några svårigheter.
Den kyrkliga beredskapsplanläggningen kan inle bli tillnärmelsevis lika omfatlande
som de borgeriiga kommunernas beredskapsplanläggning. De kyrkliga kommunerna är
inte sällan små enheter och de kommer sannolikl inle atl tillföras några nya
uppgifter under beredskap och krig. Enligl min mening bör vidare den kyrkliga
beredskapen byggas upp successivt, i takt med vad de ekonomiska resurserna
medger.

Beredskapsplaneringen måsle självfallel anpassas efter de
lokala förhållandena. I varje kyrklig kommun bör beredskapsplanläggningen
dokumenteras på någol sått. Del förefaller lämpligl atl en enkel plan i någon
form upprättas för alt den skall få lillräcklig stadga. Del synes däremol inle
nödvändigt atl planerna formligen också faslslälls av den kyrkliga kommunen.
De har ju i regel gjorts upp av kyrkorådet. Planerna kan emellertid
nödvändiggöra särskilda beslut i fråga om exempelvis resursanvändningen m. m.

När del gäller den kommunala beredskapsplanläggningen har
riksnämnden för kommunal beredskap i stor utsträckning meddelat allmänna
anvisningar för planläggningen. Även de kyrkliga kommunerna kommer givetvis alt
behöva en närmare vägledning i fråga om planläggningen och andra förberedelser
för verksamhelen under beredskap och krig. Enligt direktiven för kyrkoberedskapskommiltén
är en av dess uppgifter att meddela erforderliga anvisningar i
kyrkoberedskapsfrågor. Kommiilén kommer enligl vad jag har erfaril all ulfärda
allmänna råd för kyrklig beredskap. Jag förutsätter all kommiilén samarbetar
med övriga myndigheler som handlägger beredskapsfrågor så all deras erfarenheter
från beredskapsplanering kan tas lill vara. De allmänna råd som kyrkoberedskapskommiltén
ämnar meddela kommer alltså atl vara lill ledning för förberedelsearbetet och
för vad planerna kan innehålla.

I flertalet fall blir säkerligen de kyrkliga kommunernas
förberedelsearbete inle särskill omfatlande eller komplicerat. I vissa fall kan
en kyrklig kommuns planläggning eller verksamhet under beredskap och krig ha

2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 12

Prop.
1981/82:12 18

särskild betydelse från totalförsvarssynpunkt. Della kan
vara fallel t. ex. om verksamheten har betydelse för en förhållandevis stor
befolkning. I fråga om den kommunala beredskapsplanlåggningen kan länsstyrelsen,
om det med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse i en
viss kommun fordras alt dennas förberedelser redovisas i särskild plan,
förordna alt kommunen eller landstingskommunen skall upprätla och anta en sådan
plan. En motsvarande möjlighel att förordna att särskilda beredskapsplaner
skall upprättas bör finnas också på del kyrkokommunala området. Når det gäller
de kyrkliga kommunerna finns del enligt min uppfattning mera sällan anledning
all förordna att särskilda beredskapsplaner skall upprättas. Uppgiften atl
förordna att särskilda beredskapsplaner skall upprättas anser jag skall ankomma
på domkapitlen.

Enligt promemorieförslaget skall den särskilda
beredskapsplanen underställas domkapitlet för godkännande. I
departementspromemorian uttalas att ell underställningsförfarande är motiverat ålminslone
i ell inledningsskede, även om beredskapsplanläggningen för de kyrkliga
kommunernas del kan antas bli jämförelsevis okomplicerad. Som skäl för alt
införa en underställningsskyldighel i fråga om de kyrkliga kommunernas
särskilda beredskapsplaner anförs i promemorian att kommunerna har helt andra
resurser för planläggningsarbetel än församlingarna och de kyrkliga samfällighelerna.
Kommunerna har också en betydande erfarenhel av beredskapsplanering och annan verksamhel
inom totalförsvaret.

Jag vill
erinra om att kravet på underställning i fråga om kommunernas särskilda
beredskapsplaner har slopats den 1 juli i år. En av uppgifterna för domkapitlen
som tillsynsmyndigheter blir att biträda de kyrkliga kommunerna i
förberedelsearbetet. Del förutsätts atl de kyrkliga kommunerna samråder med
domkapitlet under förberedelsearbetet. Etl nära samarbele mellan domkapitlet
och den kyrkliga kommunen blir särskilt nödvändigt när en särskild
beredskapsplan efler förordnande av domkapitlet skall upprättas. Del bör i
fråga om den kyrkliga beredskapsplaneringen enligt min mening vara tillräckligt
att särskilda beredskapsplaner upprättas i samarbele med domkapitlet. Genom
detta samarbete kommer viktiga och övergripande beredskapssynpunkter med all
säkerhet ändock atl bli tillgodosedda. Någon ytterligare kontroll i form av etl
formellt underställningsförfarande anser jag inle behövs. Del räcker alt den
särskilda beredskapsplanen sänds in till domkapitlet, när planen har antagits
av den kyrkliga kommunen.

Jag övergår nu till frågan om den regionala tillsynen över
de kyrkliga kommunernas beredskapsplanering.

2.5 Tillsynsmyndighet

Enligt 14 § lagen om kommunal beredskap åligger det länsstyrelsen
inom varje län att följa tillämpningen av nämnda lag. Länsstyrelsen skall se lill
atl

Prop.
1981/82:12 19

såväl förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrivs
på ell ändamålsenligt säll saml samordnas med annan beredskapsplanläggning och
försvarsverksamhel.

Mot bakgrund av att lagen om kommunal beredskap har
utgjort förebild lill kyrkoberedskapskommilléns förslag till lag om kyrklig
beredskap föreslog kommittén länsstyrelsen som tillsynsmyndighet också
beträffande kyrkliga beredskapsfrågor. Kommitténs förslag på den hår punklen
mötte under remissbehandlingen viss kritik. I deparlemenlspromemorian föreslås
i stället atl domkapitlet blir tillsynsmyndighet.

Förslagel alt lägga tillsynsuppgifterna på domkapitlen
avstyrks endast av några få remissinstanser.

Länsstyrelsen i Jönköpings län. som godlar förslaget med
domkapitlet som tillsynsmyndighel. anser alt frågan om lämplig
tillsynsmyndighet får bedömas bl. a. med hånsyn lill omfallningen av den
kyrkokommunala beredskapsplanläggningen. Mot bakgrund av att den
kyrkokommunala beredskapsplanläggningen troligen är av sådan beskaffenhel all
annan beredskapsplanläggning enbarl i begränsad omfattning direki påverkar den
kyrkokommunala beredskapen år den föreslagna ordningen med domkapitlet som
tillsynsmyndighet för den kyrkokommunala beredskapen godtagbar från
länsstyrelsens synpunkt. Länsslyrelsen anser emellertid atl det finns anledning
att överväga om inte länsstyrelsen bör ha besvärsrätl över beslut av
domkapitlet i beredskapsfrågor.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser atl tillsynen
över den kyrkliga beredskapen bör ligga på länsstyrelsen. Det åligger nämligen länsslyrelsen
alt verka för att totalförsvaret inom länet planläggs så all det i krig och vid
krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning. Om länsstyrelsen skall kunna
fullgöra denna uppgift, krävs att länsstyrelsen får de formella möjligheterna
att se lill atl planläggningen anpassas till de krav som olika militära och
civila operaliva planläggningar ställer på hela krigssamhället. Länsslyrelsen
har dessutom under hand erfarit att tanken är att ansvaret för begravningsväsendet,
i vad gäller katastrofsituationer under krig, skall läggas på den borgerliga
kommunen. Detta talar enligl länsstyrelsen ytterligare för att tillsynen över
den kyrkliga beredskapen läggs på lånsstyrelsen.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län avstyrker förslaget med domkapitlet som tillsynsmyndighel. Enligl
länsstyrelsens uppfattning saknar domkapitlen erfarenhet av beredskapsarbete
och har inte heller resurser atl biträda de kyrkliga kommunerna i
beredskapsplaneringen. Med hänsyn till att länsslyrelsen är regional lotalförsvarsmyndighet
med ansvar för viss samordning av den civila beredskapsplanlåggningen enligt
länsstyrelseinstruktionen och till den erfarenhel länsstyrelsen har av
beredskapsplanläggning synes det lämpligt att länsslyrelsen, på sätl gäller för
den kommunala beredskapsplan-läggningen, utses som tillsynsmyndighet,
framhåller länsstyrelsen.

För egen del vill jag anföra följande.

Prop.
1981/82:12 20

En väsenllig uppgift för tillsynsmyndigheten blir bl. a. atl
samordna de kyrkliga kommunernas beredskapsplanering dels inom regionen, dels
med annan beredskapsplanering och försvarsverksamhet. Alt välja länsstyrelsen
som tillsynsmyndighet kan enligt departementspromemorian i förstone le sig lämpligl
med hänsyn lill länsstyrelsens ställning som regional totalförsvars-myndighet.
Delta skulle emellertid enligt vad som anförs i promemorian innebära atl ell
organ som i fredstid endasi i begränsad omfattning handhar kyrkliga frågor
införlivades i del kyrkliga organisationsmönslret och att nya beslutsvägar
infördes. Det kan enligt min mening inte vara lämpligl. Domkapitlet fullgör en
mängd uppgifter i fråga om den kyrkliga verksamhelen. Domkapitlet är bl. a.
chefsmyndighet för stiftets prästerskap och har all lillgodose pastoralens
behov av prästerlig arbetskraft under skiftande förhållanden. Den kyrkliga
beredskapen innefattar främsi frågor om hur de kyrkliga kommunernas verksamhel
skall kunna fortgå också under beredskap och krig. De kyrkliga kommunerna
kommer sannolikt inte alt få några nya uppgifter i krig. Det kan antas atl
samordningen av de kyrkliga kommunernas förberedelsearbete och verksamhet under
krigsförhållanden kommer att få större betydelse än samordningen med annan
beredskapsplanering och försvarsverksamhet. Med hänsyn härtill anser jag det
naturligt alt lägga tillsynsfunktionerna på domkapitlet. Jag föreslår därför
all domkapitlet blir tillsynsmyndighet.

Det är självklart all länsstyrelsens erfarenhet och
sakkunskap i fråga om beredskapsplanläggning m. m. måsle tas lill vara. En
samordning av beredskapsplanläggningen i fråga om olika sektorer ter sig
ofrånkomlig. Jag föreslår en skyldighet för domkapitlet att samråda med
länsstyrelsen. En besvärsrätl för länsslyrelsen över beslut av domkapitlet
beträffande beredskapsfrågor som länsslyrelsen i Jönköpings län förespråkar är
jag däremol inte beredd att föreslå.

2.6 Kostnader m. m.

Enligl 16 § lagen om kommunal beredskap kan en kommun som efler
länsstyrelsens förordnande har upprättat en särskild beredskapsplan få
statsbidrag för planläggningskostnaden. Kyrkoberedskapskommiltén föreslog en moisvarande
ersättningsbestämmelse i fråga om den kyrkliga beredskapen. Under
remissbehandlingen av kommitténs förslag ifrågasattes det om ersättning från
staten borde utgå för de kyrkliga kommunernas beredskapsplanläggning.
Departementspromemorians lagförslag innehåller inte någon motsvarighet till 16 §
lagen om kommunal beredskap. Enligl promemorian bör principen vara all de
kyrkliga kommunerna själva med egna medel bekostar också sin planering för
beredskap och krig.

Frågan om finansieringen av den kyrkliga
beredskapsplaneringen har tagils upp av några remissinstanser. Etl par
domkapitel ifrågasätter om inte

Prop. 1981/82:12 21

en kyrklig kommun bör erhålla statsbidrag för
beredskapsplaneringen, eftersom en borgerlig kommun enligt 16 § lagen om
kommunal beredskap har räll lill slatsbidrag. Domkapitlet i Uppsala föreslår
att det inom kyrkofonden inrättas-en särskild beredskapsfond, vars finansiering
på elt enkell sålt kunde lösas via den allmänna kyrkoavgiften. Svenska kyrkans
församlings- och pastoralsförbund anser att de kyrkliga kommunerna i likhei med
de borgerliga skall ha rätt till slatsbidrag för planlåggningskostnaderna, om
underställning av beredskapsplanerna görs obligatorisk.

Enligt min
uppfattning kan inte den kyrkliga beredskapsplanlåggningen anses jämförlig med
kommunernas beredskapsplanläggning. Den kyrkliga beredskapsplanlåggningen blir inle
tillnärmelsevis lika omfattande. Den kyrkliga kommunens verksamhet är
genomsnittligt sett betydligt mindre än den borgerliga kommunens. Detta gäller
även om man vid jämförelsen beaktar skillnaderna mellan de kyrkliga och de
borgerliga kommunernas sloriek. De kyrkliga kommunerna kommer sannolikl inte
heller alt tillföras några nya uppgifter under beredskap och krig. Som jag ser
del bör de kyrkliga kommunernas planeringsarbete inle bli sårskilt krävande ens
sell i förhållande lill deras ofta blygsamma resurser. Jag har i det föregående
vidare framhållil all den kyrkliga beredskapsplaneringen bör byggas upp
successivt, i takt med vad resurserna medger. Ambitionsnivån måste således
anpassas lill de tillgängliga resurserna. Jag utgår från all beredskapsplanerna
för flerlalel kyrkliga kommuner blir av enkel beskaffenhel. Sådana planer
behöver inle heller sändas in till domkapitlet. En borgerlig kommun har rätt lill
statsbidrag för planläggningskostnaden bara om en sårskild beredskapsplan efler
länsstyrelsens förordnande har upprältats. Jag har lidigare framhållil alt när
det gäller de kyrkliga kommunerna del mera sällan finns anledning att förordna
att särskilda beredskapsplaner skall upprättas. Den kyrkliga
beredskapsplanläggningen avser väsentligen inoinkyrkliga förhållanden och
planeringsarbetet kommer säkerligen i slor utsträckning atl få inriktas på en inomkyrklig
samordning. Den kyrkliga beredskapsplanläggningen lorde bara i begränsad
omfattning beröra övrig beredskapsplanläggning. Sammanfattningsvis anser jag
att principen bör vara all de kyrkliga kommunerna själva med egna medel
bekostar också sin planering för beredskap och krig.

I departementspromemorian anförs att del självfallel inle
är möjligt atl kräva atl en fullständig beredskapsplanering skall föreligga i
flertalet kyrkliga kommuner förrän några år efter del atl en lag om kyrklig
beredskap har trätt i krafl, även om det är angeläget att de kyrkliga
kommunernas beredskapsplanering kommer i gång snabbi. När det gäller sådana kyrkliga
kommuner där förberedelsearbetet kan vänlas bli mera omfallande synes det
enligt promemorian lämpligt att arbetet bedrivs i elt begränsal anlal kyrkliga
kommuner i varje stift ål gången. En sådan ordning gör del enligt promemorian
möjligt atl utnyttja de erfarenheter som vinns efler hand.

Prop. 1981/82:12 22

samtidigt som domkapitlens resurser inte ansträngs lika
hårt som vid ett mera forcerat förberedelsearbete. I vilken utsträckning
domkapitlen kan behöva ökade resurser på grund av de nya uppgifterna kan inte
bedömas nu, framhålls del i promemorian. I den mån ell sådant behov uppkommer
torde enligl promemorian resp. domkapitel få begära de medel som behövs i
samband med de årliga anslagsframställningarna.

Flera domkapitel framhåller i sina remissyttranden all det
krävs resursförstärkningar av domkapitlen med hänsyn till de nya uppgifterna.
Domkapitlet i Linköping anför att det fordras både en personell och en
ekonomisk resursförstärkning för atl domkapitlet skall kunna fullgöra sina
åligganden enligt lagförslagel. Domkapitlet ifrågasätter om inte medel för
resursförstärkningen i samband med lagstiftningens införande bör tilldelas
domkapitlen för tillsynsverksamheten som ulgör såväl elt förberedelsearbete
som en fortlöpande verksamhet. Domkapitlet finner det inte vara ändamålsenligl
alt begära medel i samband med de årliga anslagsframställningarna med hänsyn
till atl det rör sig om nya åligganden för myndigheten.

För egen del är jag inle beredd all förorda någon
permanent förstärkning av domkapitlens resurser. Jag ulgår från alt domkapitlen
skall klara av de föreslagna uppgifterna inom ramen för befintliga resurser.
Redan i dag åligger del domkapitlen att planera för den egna beredskapen. Denna
planering hänger delvis samman med den beredskapsplanering som de kyrkliga
kommunerna föreslås få ansvarel för. Denna utvidgade beredskapsverksamhet
kommer atl utvecklas successivt. Det biträde i kyrkoberedskapsfrågor som domkapitlen
skall lämna de kyrkliga kommunerna får ske genom omprioritering och
omfördelning av befintliga resurser. Vägledning i beredskapsplaneringen kommer
domkapitlen alt få genom de allmänna råd som kyrkoberedskapskommiltén ämnar ge
ut. Kommittén kommer också alt ta fram exempel på hur en beredskapsplan kan
vara utformad och uppdelad i olika delplaner. Sakkunskap på området finns också
hos länsstyrelserna med vilka domkapitlen bör samverka. Ambilionerna i planläggningsarbetel
måsle anpassas lill del ekonomiska utrymmet.

En ytterligare fråga i sammanhangel år behovel av ulbildning
dels för dem som kommer att upprätthålla ledande befattningar inom den kyrkliga
krigsorganisationen, dels för dem som kommer all arbeta med
beredskaps-planläggningen. Enligt direktiven skall kyrkoberedskapskommiltén
överväga behovel av utbildning på central nivå för dem som vid krig eller
krigsfara kommer alt inneha ledande befallningar inom den själavårdande verksamheten
och inom övriga delar av den kyrkliga verksamheten i krig och - om sådan
utbildning anses behövlig- lägga fram förslag härom för regeringen. Innan denna
del av kommitténs uppdrag har fullgjorts finns det enligl min mening inle
underlag för överväganden om behovet av utbildning i dessa frågor för sådan
personal. I direktiven anges vidare alt kommittén bör fungera som elt
rådgivande och samordnande organ i kyrkoberedskapsfrå-

Prop.
1981/82:12 23

gor. Kommittén har förklaral sig beredd alt medverka vid regionala
konferenser eller liknande arrangemang i kyrkoberedskapsfrågor. Detta bör ske i
så enkla former all verksamhelen kan bedrivas inom ramen för befintliga
resurser. En sådan medverkan anser jag bör kunna bli värdefull såväl för
domkapitlens personal som för förtroendevalda, präster och annan personal i de
kyrkliga kommunerna.

I likhet
med vad som gäller för kommunerna bör de kyrkliga kommunerna få rått lill
kostnadsersättning för sådan verksamhet som under beredskapstillstånd eller
krig har bedrivits för personer som vistas i den kyrkliga kommunen utan atl
vara kyrkobokförda där. Jag vill i delta sammanhang erinra om all kyrkofondsutiedningen
(Kn 1980:05) f. n. undersöker hur kyrkofonden i ökad utsträckning skall kunna
användas för ekonomisk utjämning mellan församlingarna. Eftersom den nu angivna
kostnadsersättningen i hög grad gäller den inbördes kostnadsfördelningen
mellan de kyrkliga kommunerna finns starka skäl för att ersättningen bör
finansieras via kyrkofonden. I avvaktan på kyrkofondsutredningens förslag är
jag emellertid inte beredd alt nu föreslå en sådan lösning. Ersättningen bör i
stället ulgå av statsmedel. Jag avser emellertid all ta upp frågan till förnyad
prövning i samband med atl ställning tas till kyrkofondsulredningens förslag.

2.7 Ö vriga fr å gor

För de kyrkliga kommunernas beredskapsplanering är del av
betydelse atl ha tillgång till uppgifter om hur många präster som kan tas i
anspråk för krigsorganisationen. Kyrkoberedskapskommiltén har lill regeringen avgelt
en skrivelse om organisationen av prästerlig arbetskraft inom svenska kyrkan
under beredskap och krig. Kommittén har anhållit att regeringen fastställer en
norm för den församlingsprästerliga organisationen under beredskaps-eller
krigstillstånd och föreslagil atl denna norm formuleras som elt procenttal -
mellan 50 och 75 - beräknat på det antal präster som enligt nu gällande
riktlinjer skulle fä finnas i pastoratet; dock skall alltid minsl en präst
finnas i varje pastoral. Kommitténs skrivelse har remissbehandlals. Kammarkollegiet
har ansett atl det i nuvarande skede inte är möjligl atl faslslälla speciella
normer för fördelningen av den prästerliga arbetskraften under
beredskapsförhållanden. Kollegiet har i slället föreslagil atl en invenlering
företas i de olika stiften av tillgången på aktiva och disponibla präster innan
man eventuellt fastställer speciella beredskapsnormer. Kollegiet har framhållit
alt kyrkoberedskapskommiltén därefter kan utarbeta regler som möjliggör för
domkapitlen all förflytta präster över pasloratsgrånserna (eventuellt
stiftsgränserna) i den utsträckning de speciella förhållandena kräver och
tillgången på präster medger.

Jag vill erinra om alt en särskild utredare (Fö 1980:01)
har tillkallats med uppdrag att lämna förslag till hur den andliga vården inom
försvarsmakten

Prop.
1981/82:12 24

skall vara organiserad såväl i fred som under krig.
Utredningsuppdraget beräknas vara avslutat under år 1982. Resultatet av delta
utredningsarbete bör enligl min mening avvaktas. Frågan om hur många präster
svenska kyrkan kan disponera under beredskap och krig, sedan försvarets behov
av präster har tillgodosells, får följaklligen övervägas i etl senare sammanhang.

En ytterligare fråga som ingår i kommitténs pågående
arbete år spörsmålet om omhändertagande av döda civilpersoner i krig. Detta
spörsmål hänger samman med hur begravningsväsendet skall vara organiserat under
krigsförhållanden. Kommittén har tillsammans med riksnämnden för kommunal
beredskap arbetat fram elt preliminärt förslag till hur frågan organisatoriskt
skall lösas. Kommittén har inle lagil slutlig ställning i frågan. Del bör i sammanhangel
erinras om att planeringsansvaret för hur begravningsverksamheten och
kyrkobokföringen skall ombesörjas i krig kan komma atl förändras med hänsyn
till pågående utredningsarbete. En särskild utredare (Kn 1979:04) har tillkallats
för all göra en kompletterande undersökning av begravningsverksamheten.
Utredningen har nyligen avgelt betänkandet (SOU 1981:36)
Begravningsverksamheten. Ell ändrat ansvar för och en ändrad organisation av
begravningsverksamheten kan bli följden av della utredningsarbete. För all
utreda folkbokföringens framlida organisation har en kommitté (B 1979:12) tillkallats.
Enligt direktiven (Dir 1979:96) bör den löpande lokala folkbokföringen inte
längre ankomma på pastorsämbetena inom svenska kyrkan. Vid
beredskapsplaneringen bör enligt min mening de kyrkliga kommunerna beakta att
förändringar i fråga om de nu angivna uppgifterna kan komma atl föreslås, när
pågående utredningsarbete är avslutat.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementel
upprältats ell förslag till lag om kyrklig beredskap.

4 Specialmotivering

Lagen omfattar de kyrkliga kommunernas beredskap.
Lagstiftningens utgångspunkl år att de kyrkokommunala beredskapsuppgiflerna
skall handläggas av de kyrkokommunala organen och de statliga beredskapsuppgifterna
av statliga myndigheter. Utanför lagens tillämpningsområde faller den del av
svenska kyrkans verksamhet som bedrivs av statliga myndigheler eller av frivilliga
organ och organisationer. För de statliga myndighelernas del regleras beredskapen
i särskild ordning. För flertalet statliga myndigheler, bl. a. domkapitel och sliftsnämnder,
gäller sålunda förordningen om vissa statliga myndigheters beredskap m. m.

Prop. 1981/82:12 25

I lagen införs en skyldighet för de kyrkliga kommunerna
att redan under fredslid planera och vidla andra förberedelser för den kyrkliga
verksamheten under beredskap och krig. Tyngdpunkten i lagförslagel ligger i de beslämmelser
som reglerar de kyrkliga kommunernas beredskapsförberedelser. Dessa
bestämmelser har därför placerals omedelbart efter en inledande beslämmelse som
anger lagens tillämpningsområde.

1 lagen föreskrivs atl domkapitlet skall vara
tillsynsmyndighet för den kyrkliga beredskapsplanlåggningen och följa
tillämpningen av lagen. Domkapitlet ges vidare befogenhet att förordna alt den
kyrkliga kommunens beredskapsförberedelser skall redovisas i en särskild
beredskapsplan, om del är påkallal med hänsyn lill beredskapsuppgifternas
omfattning eller betydelse. Lagen innehåller bestämmelser om upprättande och
antagande av en sådan plan. Lagen'innehåller också bl. a. regler om övergång till
krigsorganisation.

I promemorieförslaget har lagen rubricerats Lag otn
kyrklig beredskap. Ett par remissinstanser har riktat invändningar mot denna
rubrik. Länsstyrelsen i Jönköpings lån finner det något oegentligt att tala om
kyrklig beredskap. Detta begrepp leder enligt lansstyrelsen tankarna till det
anlagandel alt det är fråga om en beredskapsplanläggning för hela kyrkan. Lagen
avser emellertid endast de kyrkliga kommunernas beredskap. Länsstyrelsen anser
att det finns anledning att övervaga om inte lagens rubrik bör ändras så att
den bättre återspeglar innehållet i lagen. Länsstyrelsen föreslår alt lagen benämns
"Lag om kyrkokommunal beredskap". Även domkapitlet i Visby finner lagens
rubrik något oegentlig, eftersom Ingen endast avser verksamhelen inom
kyrkokommunerna. Ordet kyrklig bör enligl domkapitlet därför bytas ut mot
"kyrkokommunal" för alt missförstånd om lagens räckvidd inle skall
uppslå.

Jag kan i
och för sig ha förståelse för den kritik som har framförts mot lagens rubrik,
eftersom lagen endast gäller de kyrkliga kommunernas beredskap. Svenska kyrkans
församlingar och samfälligheter svarar emellertid för en mycket omfattande och
betydelsefull del av kyrkans verksamhet. Uttrycket kyrklig beredskap har
använts under utredtijngsskedet sedan lång tid tillbaka. Det kan enligt min
mening mycket väl ingå i rubriken även om lagen enbart reglerar beredskapen på
del kyrkokommunala området. Även om svenska kyrkans statliga organs beredskap
regleras i annan ordning, kan jag inle dela uppfattningen att missförstånd om
lagens räckvidd skall behöva uppstå. Jag ansluler mig därför till promemorieförslaget.
Om lagen rubriceras som jag föreslår, kan den lättare särskiljas från lagen om
kommunal beredskap.

1 § Denna lag gäller de kyrkliga kommunernas beredskap.
Med kyrklig kommun avses i lagen församling och kyrklig samfällighet enligt
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. I fråga om de icke-territoriella
församlingarna gäller denna lags bestämmelser om kyrkliga kommuner i tillämpliga
delar.

Prop.
1981/82:12 26

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Paragrafen
innehåller också en begreppsbestämning. 1 lagen används begreppet kyrklig
kommun. De kyrkliga kommunerna år dels församlingar, dels kyrkliga samfälligheter.

För vissa specialreglerade angelägenheter bildar en eller
flera församlingar ett pastoral, enligl indelning som beslutas av regeringen.
Det ankommer på pastoraten atl svara för kostnaderna för löner åt
församlingspräster och kyrkomusiker, att anordna prästgård eller annan tjänslebostad
för präst och att förvalta löneboställenas jordbruksdel. Pastoraten har också
ett ekonomiskt ansvar för kyrkobokföringen. Om ett pastorat sammanfaller med
en församling, s. k. enförsamlingspastoiat, handhas pastoratsangelågeiiheterna
av församlingens organ. Ett pastorat som består av flera församlingar, s. k. flerförsamlingspaslorat,
ulgör en obligatorisk kyrklig samfällighet för pastoralsangelägenheterna (3 SI
mom. församlingsslyrelselagen). Regeringen kan förordna att en sådan samfällighet
också skall svara för andra församliiigsangelågenheter av ekonomisk natur.

Församlingar kan även i övrigt gå samman i en kyrklig samfällighet
för en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter. Om en sådan samfällighet
handhar alla församlingsangelägenheter av ekonomisk natur, belecknas den som en
total ekonomisk samfällighet. Flerförsamlingspaslorat och andra kyrkliga samfälligheter
har egna beslutande och förvaltande organ (försam-lingsdelegerade eller
kyrkofullmäktige samt kyrkoråd m. m.) och får sjiilva ta ut skatt för skötseln av
sina uppgifter. För Stockholm och Göteborg gäller särskilda regler om samfällighetsbildiiing
(3 S 2 och 3 mom.).

En församling eller en kyrklig samfällighet betecknas
sålunda enligt denna paragraf som kyrklig kommun. Ett flerförsamlingspastorat är
följaktligen enligt denna lag en kyrklig kommun. Även ett enförsamlingspastorat
anses enligt den föreslagna lagen som en kyrklig kommun. Församlingen handhar
ju i ett enförsamlingspastorat också pastoratsangelägenheterna. På pastoralen
ankommer uppgifter som måste fullgöras också i krig och vid krigsfara. Denna
verksamhet liksom församlingarnas och sanifålligheternas verksamhet bör
beredskapsplaneras redan i fredstid. Det kan anmärkas atl den konstruktion som
används i paragrafen väl synes stämma överens med församlingsstyrelselageiis
utformning. 12 5 1 mom. nämnda lag anges nämligen atl med församlings
angelägenheter avses bl. a. avlöningsförmåner ål präster och kyrkomusiker, dvs.
frågor som enligt lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (ändrad senasi
1975:1323) ankommer på pastoraten.

Som kyrkliga kommuner betraktas endast de församlingar som
har ett territoriellt underlag. Förutom de territoriella församlingarna finns åven
fem icke-territoriella församlingar. Dessa bildar egna pastorat. Församlingsslyrelselagen
omfattar i första hund de territoriella församlingarna. Den gäller emellertid enligt
1 S i tillämpliga delar också icke-territoriell församling, om församlingarna inle
har beslutat annat. Del är mycket som lalar för att även de icke-territoriella församliniiarna
vidtar förberedelser för verksamheten

Prop. 1981/82:12 27

under beredskapslillslånd och krig. Paragrafen innehåller
därför en föreskrift om att lagens beståmiiielser om kyrkliga kommuner i tillämpliga
delar skall gälla också icke-territoriella församlingar. Lagen gäller däremot inte
de svenska utlandsförsamlingarna.

2 § De kyrkliga kommunerna skall under fredslid vidta de
förberedelser som behövs för att de under beredskapstillstånd och krig skall kunna
fullgöra de uppgifter som enligl lag eller annan författning ankommer på dem
eller eljest handhas av dem.

I paragrafen slås fast en skyldighet för de kyrkliga komnuinerna
att redan under fredstid vidta de förberedelser som behövs för alt de under
beredskap och krig skall kunna fullgöra sina uppgifter. Paragrafen motsvarar 6 S
första slyckel lagen om kommunal beredskap.

Paragrafen
gäller redan i fred och reglerar en viktig del i lagförslaget, nämligen de
kyrkliga kommunernas förberedelser för verksamheten under beredskap och krig.
En församling är enligt förevarande paragraf skyldig att planlägga och vidta
andra förberedelser i fråga om församlingens angelägenheter under sådana
förhållanden. Det gäller både obligatoriska och fakultativa församlingsuppgifler.
Alt så bör vara fallet har tidigare behandlats i den allmänna moliveringen
(avsnitt 2.4). Della har i paragrafen uttryckts så alt de kyrkliga kommunerna
skall vidta förberedelser för alt de under beredskap och krig "skall kunna
fullgöra de uppgifter som enligl lag eller annan författning ankommer på dem
eller eljest handhas av dem". Som har framhållits i den allmanna
motiveringen bör den kyrkliga beredskapen byggas upp successivt i takt med vad
de ekonomiska resurserna medger.

Även de
kyrkliga samfällighelerna måste vidla de förberedelser som fordras för all de
skall kunna fullgöra sina uppgifter under beredskap och krig. För flerförsamlingspasloraten
gäller planläggningsskyldigheten m. m. pastoralsangelagenhelerna.

De
förberedelser i olika avseenden som de kyrkliga kommunerna vidtar enligl denna
paragraf bör dokumenteras på någol säll. Beredskapsplaneringen bör lämpligen
redovisas i beredskapsplaner, som emellertid kan vara enkelt utformade. Frågan
om upprättandel av särskilda beredskapsplaner behandlas under 5 §.

I lagen om
kommunal beredskap används beteckningen "beredskapslillslånd" för
alt ange bl. a. när kommunernas och landstingskommunernas olika skyldigheter -
såvitt avser annat ån alt vidla förberedelseåtgärder -inträderenligt lagen. Mol
della uttryckssätt har invänts bl. a. atl det kan leda till osäkerhet om vad
som skall gälla under krigsförhållanden, eftersom beredskapstillståndel upphör
når kriget bryter ut.

I beredskapslagstiftningen används olika konstruktioner
för atl ange under vilka förhållanden de skilda beredskapsförfattningarna är tillämpliga
och vid vilken tidpunkt föreskrivna åigärder skall vidtas. För atl undvika deii

Prop. 1981/82:12 28

oklarhet som måhända vidlåder begreppel beredskapslillslånd
används i lagförslagel uttrycket beredskapslillslånd och krig.

I 8 § andra stycket lagförslaget föreskrivs all kyrkorådet
leder verksamheten, när en kyrklig kommun har övergått till krigsorganisation.
Del har däremot inte ansetts motiverat att i lagen ta in en uttrycklig
motsvarighet till föreskriften i 13 § lagen om kommunal beredskap om att kommunstyrelsen
skall övervaka att erforderlig planläggning sker och övriga nödvändiga
förberedelser vidtas för den kommunala verksamheten i krig eller vid krigsfara.
Anledningen till atl en sådan föreskrift har ansetts onödig är inte främst att
kyrkorådet enligt församlingsslyrelselagen (se 43 § första slyckel, 60 § första
stycket och 63 § 1 mom.) leder förvaltningen av den kyrkliga kommunens
angelägenheter och har inseende även över övriga nämnders verksamhel. Avgörande
har i slället varil atl den kyrkokommunala nämndorganisalionen normalt har en
myckel blygsam omfallning. Även utan en sådan föreskrift som nu har diskuterats
får del anses klart att det i första hand ankommer på kyrkorådet att se till
att förberedelseåtgärder vidtas och att ålgärderna på olika verksamhelsområden
samordnas.

.3 § Vid förberedelsearbetet skall den kyrkliga kommunen
samverka med den borgerliga kommunen och andra kyrkliga kommuner som år belägna
inom denna.

Den kyrkliga kommunen skal) också samråda med övriga
kristna trossamfund som är verksamma inom den borgerliga kommunen.

Denna paragraf behandlar den samordning av
beredskapsplaneringen som bör äga rum dels med den borgerliga kommunen, dels
med andra kyrkliga kommuner och med övriga trossamund inom den borgerliga
kommunen. Den kyrkliga beredskapsplaneringen har flera beröringspunkter med den
kommunala beredskapsplanläggningen, även om den sislnämnda självfallet ar
väsentligt mer omfattande. Planeringen på de olika områdena behöver därför
samordnas. För de kyrkliga kommunernas förberedelsearbete innebar en samverkan
med den borgerliga kommunen alt dennas erfarenheler av beredskapsplanering m. m.
kan tas lill vara.

Planeringsskvldigheten enligl lagen avser enbarl de
kyrkliga kommunerna. De fria trossamfunden handhar sina beredskapsfrågor på frivillig
väg. Ell samråd mellan den kyrkliga kommunen och de fria trossamfunden bör
emellertid kunna främja planeringsarbetet. I andra slycket föreskrivs därför
att de kyrkliga kommunerna i en borgerlig kommun skall samråda med de fria
kristna trossamfund som är verksamma inom den borgerliga kominunen. Del
ankommer självfallel på de fria trossamfunden all själva avgöra i vilken
utsträckning de önskar sådanl samråd. Naturligtvis är det inget som hindrar all
samråd också sker med icke kristna trossamfund.

Ett samråd mellan en kyrklig kommun och fria trossamfund
torde främst böra inriktas på organisatoriska och praktiska problem som rör
gudstjänstlivet och församlinnsarbetet i övriel. En sådan fråga kan vara hur behovel
av

Prop.
1981/82:12 29

lokaler för verksamhelen under beredskapstillstånd och
krig skall tillgodoses. Paragrafen innehåller inte några bestämmelser om i
vilka former samråd och annan samverkan mellan de kyrkliga kommunerna, den
borgerliga kommunen och de fria trossamfunden bör ske. Denna fråga kan alltså
lösas på det sätt som framslår som lämpligast med hänsyn till de lokala
förhållandena. På något håll kan man anse del fördelaktigt all inrätta ett varakligl
gemensamt samrådsorgan, medan den samverkan som kan behövas på andra håll
kanske har så lilen omfattning all det år lämpligare att den sker i friare
former. De allmänna råd som kyrkoberedskapskommiltén ämnar ge ut torde kunna
anvisa lämpliga former för olika lyper av samverkan.

4 § Inom varje stift åligger det domkapitlet alt följa tilläinpningen
av denna lag. Domkapitlet skall se till att förberedelsearbetet och de kyrkliga
kommunernas verksamhel under beredskapslillslånd och krig bedrivs på ell
ändamålsenligt säll och samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhel.
I samordningsfrågor skall domkapitlet samråda med länsstyrelsen.

Paragrafen behandlar den regionala tillsynen över de
kyrkliga kommunernas beredskapsplanering. Denna uppgift har lagls på
domkapitlet. I fråga om skålen för denna lösning hånvisas lill vad som har
anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5). Paragrafen motsvarar i
övrigt 14 § första stycket lagen om kommunal beredskap.

Med hånsyn
till alt de kyrkliga kommunerna i regel torde sakna närmare erfarenhel av
beredskapsplanering och annat förberedelsearbete för krigs-förhållanden blir
det en naturlig och väsentlig uppgifl för domkapitlen som tillsynsmyndigheter
att genom rådgivning och på annal sätt biträda de kyrkliga kommunerna i
förberedelsearbetet. Några närmare föreskrifter om hur detta biträde skall
lånmas synes inte behövas. Del torde inte heller behöva uttryckligen
föreskrivas atl de kyrkliga kommunerna skall samråda med domkapitlet under
förberedelsearbetet. Att så bör ske framstår som självfallet. Såväl vid
förberedelsearbetet som under beredskapstillstånd och krig blir del en viktig uppgifl
för domkapitlet att verka för all de kyrkliga kommunernas resurser i fråga om
präster och annan personal molsvarar behovet.

Enligt
förevarande paragraf skall domkapitlet bl. a. se till att förberedelsearbetet
och de kyrkliga kommunernas verksamhet under beredskapslillslånd och krig
bedrivs på etl ändamålsenligt sått. 1 lagförslaget har tagits in några beslämmelser
som ger domkapitlet vissa befogenheler genlemol de kyrkliga kommunerna (se 5
och 8 5S). Domkapitlet skall sålunda kunna förordna atl en kyrklig kommun skall
upprätta en särskild beredskapsplan och all en kyrklig kommun skall övergå till
krigsorganisation. Med hånsyn till arlen av de kyrkliga kommunernas uppgifter
har det däremot inte ansetts moliveral alt i lagförslagel la in en motsvarighet
till bestämmelsen i 20 S lagen om kommunal beredskap om rätt för
länsstyrelsen alt meddela

Prop. 1981/82:12 30

vitesföreläggande mot en kommun som inte fullgör sina
skyldigheter enligt lagen.

För att länsstyrelsens sakkunskap i fråga om beredskapsplanläggiiing
ni .m. skall kunna tas till vara föreskrivs en skyldighel för domkapitlet alt
samråda med länsstyrelsen. Bara i några fall sammanfaller elt stift med ett
eller flera lån. 1 övrigt omfattar stiften län och delar av län. Samrådsskyldigheten
avser samlliga länsstyrelser i de län som hell eller delvis ingår i stiftet.

När det gäller olika frågor inom skilda fackområden, t.
ex. arkivfrågorna, som spelar en viktig roll, förutsätts alt domkapitlen ulan
särskild föreskifl samråder med den ansvariga fackmyndigheten.

Behovet av samordning av de kyrkliga kommunernas
beredskapsplanering inom etl stift kan knappasl tillgodoses enbart genom
domkapitlets kontakter med de enskilda kyrkliga kommunerna och del föreskrivna
samrådet med lånsstyrelserna. Det kan därför vara önskvärt atl överläggningar i
kyrkoberedskapsfrågor anordnas mellan företrädare för domkapitlet, de kyrkliga
kommunerna och de fria trossamfunden. Till sådana överläggningar kan del ibland
vara lämpligl alt inbjuda företrädare för t. ex. länsslyrelserna och kommunerna
inom stiftet.

Atl reglera ell sådant samrådsförfarande i författning möler
slora svårigheter. Del synes också vara lämpligare alt samrådet får utvecklas
fritt efter de förutsättningar och önskemål som kan finnas i de olika stiften.
Del kan anlas att kyrkoberedskapskommiltén kommer atl behandla också denna
fråga i de allmänna råden.

5 § Om domkapitlet, med hänsyn till beredskapsuppgifternas
omfattning eller betydelse, anser att en kyrklig kommuns förberedelser bör
redovisas i en särskild plan. får domkapitlet besluta att en sådan plan skall
upprättas.

Om beslut enligt första slycket meddelas i fråga om

1.
en kyrklig samfällighet
som ulgör pastorat och som inte ingår i en samfällighet enligl 2,

2.
en kyrklig samfällighet
som avser alla ekonomiska församlingsangelägenheter eller

3.
Slockholms
kyrkliga samfällighet,

skall den särskilda beredskapsplanen omfatta åven de
kyrkliga kommuner som ingår i samfälligheten.

Domkapitlet får besluta om revision av särskilda
beredskapsplaner, når det påkallas av ändrade förhållanden.

Enligt paragrafens första stycke får domkapitlet
befogenhet all förordna alten särskild beredskapsplan skall upprättas för en
kyrklig kommun, om det behövs med hänsyn lill beredskapsuppgifternas omfallning
eller betydelse. Denna paragraf och följande paragraf motsvarar 7 § lagen om
kommunal beredskap.

Prop.
1981/82:12 31

[ vissa fall kan en kyrklig kommuns planläggning eller verksamhel
under beredskapstillstånd eller krig ha särskild betydelse från totalförsvarssyn-punkl.
Delta kan vara fallet t. ex. om verksamheten har betydelse för en
förhållandevis stor befolkning. Särskilda beredskapsplaner har upprättats för
så gott som alla kommuner. Når det galler de kyrkliga kommunerna torde det
däremot mera sällan finnas anledning alt förordna alt särskilda
beredskapsplaner skall upprättas.

När en
särskild beredskapsplan skall upprättas for ett flerförsamlingspaslorat eller
en total ekonomisk samfällighet torde det vara lämpligt att planen omfattar
även den verksamhet som ligger kvar på de kyrkliga kommuner som ingår i samfälligheten.
I ett sådant fall finns det naturligtvis ell starkt samband mellan del
planeringsarbete som gäller samfälligheten och det arbele som gäller de
kyrkliga kommuner som ingår i denna. Den ordning som på grund härav föreskrivs
i andra stycket gör det möjligt att utnyttja pastoraten och de lolala
ekonomiska samfälligheterna även för de kyrkliga beredskapsfrågor som rör de
kyrkliga kommuner som ingår i resp. samfällighet. Systemet innebär att planläggningsarbetel
koncentreras i de fall där det är av mera komplicerat slag. Härigenom kan man
dra fördel av den överblick över ell siörre område som finns hos samfälligheten
och få lill stånd en båttre enhetlighet i planläggningen. Vad som nu har sagts
gäller också i fråga om Slockholms kyrkliga samfällighet och de församlingar
som ingår i samfålligheleii.

1
paragrafens tredje stycke får domkapitlet möjlighet att förordna att de
kyrkliga kommunernas beredskapsplaner skall revideras vid ändrade förhållanden.
Sådant förordnande kan exempelvis föranledas av att>beredskapsplanerna måste
andras med hänsyn lill förändringar i annan beredskapsplanläggning.

6 S Den särskilda beredskapsplanen uppriittas och antas av
den kyrkliga kommunen. I fall som avses i 5 § andra stycket upprättas och antas
planen av samfälligheten.

När den särskilda beredskapsplanen har antagits, skall den
sandas in till domkapitlet.

I första stycket finns bestämmelser om upprättande och antagande
av särskilda beredskapsplaner. Det är det beslutantle organet i församlingen
eller den kyrkliga samfälligheten som har atl anta planen. Att en kyrklig samfällighet
som upprättar särskild beredskapsplan även för de fiirsamlingar som ingår i samfälligheten
därvid måste samarbeta intimt med församlingarna ligger i sakens natur och har
därför inte föreskrivits uttryckligen.

I
paragrafen föreskrivs vidare att den särskilda beredskapsplanen skall sändas in
till domkapitlet. Etl formellt underställningsförfarande har inte bedömts
nödvändigt. Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) räcker
del att den särskilda beredskapsplanen sänds in till domkapitlet, når planen
har antagits av den kyrkliga kommunen.

Prop. 1981/82:12 32

7 § En kyrklig kommun är under beredskapslillslånd och
krig skyldig att. i de hänseenden i vilka den är verksam för dem som år
kyrkobokförda inom den kyrkliga kommunen, utöva verksamhel även till förmån för
andra personer som vislas inom den kyrkliga kommunen lill följd av krigsskada,
utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande utomordentliga
förhållanden.

I paragrafen föreskrivs en skyldighet för den kyrkliga
kommunen alt låla församlingsarbetet och annan kyrklig verksamhet omfatta också
sådan befolkning från andra kyrkliga kommuner som på grund av ofredsförhållan-den
vislas inom den kyrkliga kominunen. Skyldigheten gäller i förhållande till
såväl medlemmar i svenska kyrkan som dem som tillhör etl annal trossamfund eller
inte tillhör något trossamfund. Della innebår givelvis inle något tvång för
någon att också la i anspråk svenska kyrkans Ijänsler. Självfallet gäller atl
de olika fria trossamfunden har räll att på religionsfrihetens grund utforma
sin tro och silt gudstjänstliv också under beredskap och krig. Svenska kyrkans
verksamhet gentemot dem som inle tillhör svenska kyrkan skall självfallet inle
ha annan inrikining än under fredsförhållanden. Uttrycket "i de hänseenden
i vilka den år verksam" syftar på den verksamhel som faktiskt bedrivs vid
aktuell lidpunkl.

Paragrafen
motsvarar i sak en liknande föreskrift i första delen av 1 § lagen om kommunal
beredskap. Någon motsvarighet lill senare delen av nämnda paragraf synes med
hånsyn till arlen av de kyrkliga kommunernas uppgifter inle behövas. Del kan
vara mera tveksamt om inle elt visst behov föreligger av en motsvarighet till
föreskriften i 5 S första stycket nämnda lag om skyldighet för en kommun
varifrån utrymning sker att lämna bistånd åt en kommun där befolkning från ulrymningsområdet
inkvarteras i siörre omfattning. Ett sådant bistånd skulle kunna gälla t. ex.
tillhandahällande av personal för verksamhelen bland de inkvarterade. Något
behov av en sådan föreskrift har emellertid inte framkommil i samband med
remissbehandlingen. Civilförsvarsslyrelsen anför atl befolkningen enligl de
principer som f. n. utarbetas i första hand skall få skydd i skyddsrum och att
del därför kan antas all utrymningsåtgärder i framliden kommer atl bli aktuella
i mindre utsträckning än vad som anges i nuvarande planer. Med hänsyn till det
anförda synes övervägande skäl tala för alt någon motsvarighet lill den
aktuella föreskriften inle behövs.

8§ Under beredskapslillslånd och krig får en kyrklig
kommun övergå lill krigsorganisation. Om domkapitlet beslular om del, skall den
kyrkliga kommunen övergå lill krigsorganisaUon. Domkapitlet skall genasl
underrättas om beslut, varigenom en kyrklig kommun har övergått lill
krigsorganisation eller återgått lill fredslida organisation.

Kyrkorådet leder verksamhelen, når en kyrklig kommun har
övergått till krigsorganisation. Kyrkorådet får därvid beslula om hur övriga
nämnder och andra organ i den kyrkliga kommunen än fullmäktige och församlingsdele-gerade
skall inrikta och bedriva sin verksamhel. Kyrkorådet får också beslula

Prop.
1981/82:12 33

om fördelning av personal och ulruslning mellan de organ
som ingår i krigsorganisationen alll efler uppkommande behov.

Under beredskaps- och krigsförhållanden kan det föreligga etl
behov av alt anpassa den kyrkliga verksamheten efter lågels olika växlingar.
Paragrafen möjliggör för den kyrkliga kommunen atl övergå lill
krigsorganisation. Paragrafen motsvarar 11 § lagen om kommunal beredskap. Kyrkoberedskapskommilléns
lagförslag, som saknade regler om övergång lill krigsorganisation,
kritiserades av ett par remissinslanser just för detta.

I första hand ankommer det på de kyrkliga kommunerna
själva att avgöra när de under krig eller vid krigsfara bör övergå till krigsorganisation.
Paragrafen öppnar en möjlighet också för domkapitlet att förordna alt en eller
flera kyrkliga kommuner skall övergå till sådan organisation. Domkapitlet kan
genom sin överblick över lägel i stort förutse alt en kyrklig kommun kommer att
bli utsatt för en särskild belastning. Domkapitlet skall i sådana fall kunna
höja den kyrkliga kommunens beredskap genom en dylik föreskrift.

I paragrafens andra stycke anges all kyrkorådet leder verksamhelen,
när den kyrkliga kommunen har övergått till krigsorganisation. Krigsorganisationen
i övrigl bör ulformas med hänsyn till de kyrkliga uppgifterna under beredskap
och krig. I planläggningsarbetel bör naturligtvis ingå alt ange hur
krigsorganisationen skall vara utformad. I egenskap av ledningsorgan får
kyrkorådet meddela den kyrkliga kommunens övriga nämnder och andra organ, dock inle
kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade, direktiv rörande verksamhetens
inriktning och bedrivande samt fördela personal och utrustning mellan de organ
som ingår i krigsorganisationen.

Direklivrälten innebär inle någon generell möjlighel för
kyrkorådet alt överta uppgifter som ankommer på ett annal organ eller att
flytta över arbetsuppgifter från ett ordinarie organ till ett annat. Genom att
tillföra ett organ, som ställs inför övermäktiga uppgifter, resurser från ell
annat, mindre belastat kyrkokommunalt organ, synes kyrkorådet på ett lämpligare
säll än genom beslut i organets ställe kunna nå åsyftat resultat. Överflyttning
av arbetsuppgifter får endasi ske under de förutsättningar som anges i
tillämpningsföreskrifterna till administrativa fullmaktslagen.

9 § En kyrklig kommun har rätt lill ersättning från staten
för koslnader som under beredskapslillslånd eller krig har uppkommit för den
kyrkliga kommunen till följd av verksamhel enligl 7 §. Ersättningen beslutas av
länsslyrelsen. Den kyrkliga kommunen har rätt att få förskoll på sådan
ersättning av länsstyrelsen.

Enligt paragrafen har en kyrklig kommun, som enligt 7§ har
utövat verksamhel även till förmån för befolkning från andra församlingar, rätt
lill ersättning för koslnader som har uppkommit lill följd av den utvidgade
verksamheten. Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) molsvarar
paragrafen den regel om kostnadsersättning som finns i 18 § lagen om kommunal
beredskap. 3
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 12

Prop.
1981/82:12 34

Av paragrafen följer alt det endast är kostnader som
verkligen beror på den utvidgade verksamhelen som grundar en rått lill ersällning.
Om en kostnad till en del hänför sig till verksamhelen för den egna
befolkningen och lill en del lill verksamhet för befolkning från andra
församlingar och kostnaderna inte kan särskiljas, får kostnadsfördelningen
grundas på en skälighetsbedömning. Om del däremot inte är klart att den
utvidgade verksamheten har föranlett några ytterligare koslnader för den
kyrkliga kommunen, föreligger inte heller någon rått lill ersättning. Av detta
följer alt paragrafen knappasl kan grunda en rätt lill ersättning för
avlöningsförmåner åt präster.

Enligt 16
§ lagen om kommunal beredskap kan en kommun som har upprättat en särskild
beredskapsplan få slalsbidrag för planlåggningskoslna-den. Någon motsvarighet
finns inle i delta lagförslag. I fråga om skälen för denna avvikelse hänvisas
till vad som har anförts i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.6).

10 § Domkapitlets beslut enligt denna lag fär överklagas
hos regeringen genom besvär. Länsstyrelsens beslut enligl 9 § får också
överklagas hos regeringen genom besvär.

Under beredskapslillslånd eller krig får domkapitlet
besluta atl dess beslut enligl denna lag skall gälla med omedelbar verkan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagbarhet. Elt
beslut av domkapitlet enligt 5 eller 8 § får överklagas hos regeringen genom
besvär. Lånsstyrelsens beslut enligt 9 § får också överklagas hos regeringen
genom besvär.

Ikraftträdande

Som har anförts i den allmänna motiveringen bör liksom fallel
är med lagen om kommunal beredskap den föreslagna lagen om kyrklig beredskap
vara i krafl redan under fredslid. Tyngdpunkten i lagförslaget ligger nämligen
i de bestämmelser som reglerar de kyrkliga kommunernas förberedelser för
verksamheten under beredskap och krig och inle i de beslämmelser som reglerar
själva verksamheten. Vissa bestämmelser som är avsedda endast för krig eller
krigsfara har i enlighel härmed utformats så atl de Iräder i funktion under
sådana förhållanden. Lagen bör träda i kraft så snarl som möjligl med hänsyn lill
viklen av alt en beredskapsplanläggning pä det kyrkokommunala området påbörjas.
Med hänsyn härtill föreslås att lagen om kyrklig beredskap skall träda i krafl
den 1 januari 1982.

5
Hemställan

Med hånvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen atl anta förslaget till lag om kyrklig beredskap.

Prop.
1981/82:12 35

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslular alt genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:12 37

Bilaga 1

feft

KOMMUNDEPARTEMENTET

KYRKLIG BEREDSKAP

Promemoria upprättad i kommun(departementet i juni 1980

Ds Kn 1980:5

Prop.
1981/82:12 -38

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sid.

1
Inledning ................................................................ 39

2
Svenska kyrkans
organisation ............................... ..... 42

3
Vissa
författningsbestämmelser för krig och krigsfara m. m. . 43

4
Kyrkoberedskapskommiltén...................................... ..... 47

5
Remissyttrandena
................................................ ..... 50

5.1
Inkomna
yttranden ...................................... ..... 50

5.2
Remissutfallet
i stort ..................................... 51

5.3
Allmänna
synpunkter ..................................... 52

5.4
Särskilda
partiella samfälligheter för beredskapsfrågor . 55

5.5
De fria
trossamfundens beredskapsplanering 59

5.6
Lagförslagel..................................................... 60

6 Överväganden
.................................................... 65

6.1
Allmänna
synpunkter .................................... ..... 65

6.2
Organisaloriska
frågor..................................... 68

7 Specialmotivering...................................................... ..... 71

Bilaga: Lagförslag........................................................... 83

Prop. 1981/82:12 39

1 Inledning

Det svenska samhällel måsle på olika sålt vara rustat mot
krig och mot de påfrestningar som samhället utsätts för vid krigsfara och liknaiide
situationer. Därför behövs en beredskapsanläggning inom skilda
samhällsområden. En grundläggande princip för försvarsplaneringen är all den
myndighet eller det organ som svarar för viss verksamhet i fred skall svara för
verksamheten också i krig, om verksamhelen då skall fortgå. Härav följer etl
ansvar för planläggning och andra förberedelser för verksamhelen i krig.

Med hänsyn
lill kommunernas betydelse för totalförsvaret är det av stor vikt all
kommunerna redan i fredslid planlägger verksamhelen och vidtar andra
förberedelser som behövs för atl de skall kunna fullgöra sina uppgifter under
beredskap och krig. Föreskrifter härom finns i lagen (1964:63) om kommunal
beredskap (omtryckt 1977:4)7. ändrad senast 1979:405) och kommunala
beredskapskungörelsen (1964:722, ändrad senasi 1977:418). Föreskrifter om
kommunala uppgifter av vikl för totalförsvaret finns också i flera andra
författningar. Lagen om kommunal beredskap är också lillämplig på
landstingskommunerna.

Frågan om
planering för den kyrkliga verksamheten vid krig eller krigsfara har övervägts
och utretts i skilda sammanhang. Frågan har emellertid ännu inte fått en
tillfredsställande lösning. Efter framställning av ärkebiskopen tillkallades är
1960 en utredningsman med uppdrag atl ulreda svenska kyrkans och de frikyrkliga
samfundens själavårdande verksamhel under krig (kyrkoberedskapsutredningen). Ulredningen
avgav belänkandet (SOU 1965:59) Kyrklig beredskap. I delta behandlades uiöver
den själavårdande verksamhelen olika frågor, som ulredningen bedömde vara
viktiga för den kyrkliga verksamhelen under krig.

Ulredningen föreslog bl. a. all den centrala ledningen av
den kyrkliga beredskapen skulle under regeringen utövas av en kyrkoberedskapsnämnd.
I krig skulle emellertid ärkebiskopen under regeringen överta ledningen av den
kyrkliga verksamhelen. Enligt förslaget skulle i ell stift biskopen, i elt
kontrakt kontraktsprosten och i elt pastorat kyrkoherden svara för den kyrkliga
beredskapen.

Vid remissbehandlingen av betänkandet hade elt stort anlal
remissinslanser, bl. a. de kyrkliga, starka principiella invändningar mol de
föreslagna organisatoriska lösningarna. I flera remissyttranden framhölls bl.
a. att de kyrkorätlsliga, förvaltningsrällsliga, adminislraliva och ekonomiska
konsekvenserna av förslaget var oklara i flera hänseenden.

Är 1969 tillsattes inom utbildningsdepartementet en
arbetsgrupp med uppdrag alt överarbeta de förslag som hade lagts fram i kyrkoberedskapsutredningens
betänkande. Arbeisgruppen redovisade våren 1970 resultatet av översynen i
promemorian (Ds U 1970:7 del I) angående den fortsatta behandlingen av kyrkoberedskapsutredningens
belänkande.

1 departementspromemorian systematiserades utredningens
olika förslag.

Prop. 1981/82:12 40

De hänfördes i princip lill någon av följande fyra
huvudgrupper, nämligen själavård och kyrkobokföring, kyrkokommunala frågor,
statliga beredskapsfrågor saml organisatoriska frågor. Inom alla delar av det
kyrkliga beredskapsområdel borde enligt promemorian ansvaret för beredskapsuppgiflerna
om möjligt förläggas till redan existerande myndigheter och organ, som har
motsvarande uppgifter i fred.

Enligt promemorian borde vissa rikllinjer av grundläggande
arl fastställas för det fortsalla utrednings- och planeringsarbetet. Sådana
allmänna rikllinjer angavs i promemorian. Enligt dessa riktlinjer borde de
kyrkokommunala uppgifterna i princip handläggas av de kyrkokommunala organen
och de statliga beredskapsuppgifterna av slalliga myndigheter.

I promemorian angavs all del av beredskapsskäl var
synnerligen angeläget att utrednings- och planeringsarbetet kom i gång ulan
ytterligare dröjsmål. I promemorian förslogs därför alt som centralt organ
under Kungl. Maj:l för handläggning av kyrkliga beredskapsfrågor t. v. skulle lillsältas
en mindre kommitté. Denna skulle bl. a. få lill uppgift all initiera en
planläggning på hela det kyrkliga området, alt fungera som rådgivande och
samordnande organ i kyrkoberedskapsfrågor samt alt inom området ulreda de
grundläggande frågor som inle lämpligen borde ankomma på något annal centralt
organ.

Promemorian remitterades lill elt stort anlal myndigheler
och organisationer. Flertalet av dessa anslöt sig till den grundsyn på den
kyrkliga beredskapen som angavs i promemorian och till de förordade allmänna
riktlinjerna för det fortsatta arbelel. I åtskilliga remissyttranden framhölls
viklen av all utrednings- och planläggningsarbetel påbörjades snarasl.

Förslagel alt en kommitlé med i promemorian närmare
angivna uppgifter skulle tillsättas för handläggning av kyrkliga
beredskapsfrågor biträddes av flerlalel remissinslanser. I etl stort antal
remissvar betonades angelågenheten av all kommittén inrättades så snart som
möjligt. De förslag i övrigt som lades fram i promemorian tillstyrktes i alll
väsentligt eller lämnades ulan erinran i flertalet remissyttranden.

Genom beslut den 22 juli 1976 bemyndigade regeringen den
dåvarande kyrkominislern alt tillkalla en kommitlé med uppdrag att verkställa
fortsatt uiredning saml planläggning av själavården och övriga kyrkliga
beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara.

I direktiven för kommittén anfördes bl. a. följande.

Inför risken alt Sverige kan bli berört av eller indraget
i ell framtida krig pågår elt fortlöpande planeringsarbete. Delta syftar till
att bygga upp etl totalt försvar med uppgift främst atl verka fredsbevarande.
Planeringen har efter hand utvidgats till att omfatta allt fler grenar av
samhällsverksamheten. Den lorde numera omfatta praktiskt tagel all verksamhet
som är av väsenllig betydelse för försvarsansträngningarna. På del kyrkliga områdel
har planering emellertid kunnat ske endasi i begränsad omfattning. Frånvaron av
allmänna riktlinjer för verksamhelen på delta område har också medfört att

Prop. 1981/82:12 41

någon samordnad planläggning inom hela fältet inte har
kunnat komma till stånd. Som framgår av vad jag lidigare har redovisal
föreligger emellertid numera etl omfallande utredningsmaterial. Av detta
framgår att det finns ell stort behov av beredskap på det kyrkliga områdel.
Utländska erfarenheter från länder som varit i krig visar också, alt behovet av
andlig omvårdnad ökar under krig eller liknande förhållanden.

Jag finner
del alltså vara angeläget alt arbelel med uiredning och planering av den kyrkliga
beredskapen fortsattes. Planeringsarbetet behövs oavsett hur frågan om
förhållandet mellan slaten och svenska kyrkan löses. Samhällel måste nämligen
alllid se lill alt den enskilde under de pressande förhållanden som råder under
krig så långl möjligt får sina religiösa behov tillgodosedda.

På grund av det anförda förordar jag att en kommitté tillkallas
för fortsatt uiredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga
beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara.

För kommitténs arbete bör gälla följande.

Vid del fortsatta utrednings- och planeringsarbetet bör
kommittén ulgå från den grundsyn och de allmänna rikllinjer som har angivits i deparlemenlspromemorian
och som jag har redogjort för i det föregående.

Kommittén bör verka för atl frivilliga överenskommelser
mellan trossamfunden kommer lill stånd. Med hänsyn till den mycket positiva
inställning till förslagen i deparlemenlspromemorian som har kommit lill utlryck
i remissyttrandet frän de fria kristna samfundens beredskapsnämnd räknar jag
med atl dessa samfund skall vara beredda alt medverka i utrednings- och
planeringsarbetet i belydande omfattning.

Ansvarel för beredskapsuppgifterna bör om möjligt
förläggas lill redan existerande myndigheter och organ som har motsvarande uppgifter
i fred. De i departemenlspromemorian angivna allmänna riktlinjerna för det
fortsatta arbetet i vad gäller ytterligare behövliga utredningar, arbetsmetoder
och samverkan mellan berörda myndigheter och organ liksom även den i
promemorian angivna ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter bör lända till
huvudsaklig efterrättelse. Dock bör huvudansvaret för den närmare utredningen
och för utformningen av anvisningar i fråga om uppsamling och borttransporl av
döda - såsom föreslagits i vissa remissyttranden - åvila
civilförsvarsstyrelsen.

I
utrednings- och planeringsarbetet bör uppmärksammas att en väsenllig
omgestaltning av förhållandel mellan svenska kyrkan och olika samhällsinstanser
på central, regional och lokal nivå kan bli följden av de pågående
överläggningarna om stat-kyrka frågan. Kommittén bör därför utföra sill uppdrag
i nära samverkan med stat-kyrka gruppen. Den bör också samverka med berörda
myndigheter och organ inom totalförsvaret och trossamfunden. Förslag bör avges efler
samråd med dessa myndigheler och organ.

Kommiilén
bör vidare fungera som rådgivande och samordnande organ i kyrkoberedskapsfrågor
och bör efler samråd med berörda myndigheler meddela erforderliga anvisningar
för verksamheten i den mån uppgiften ej ankommer på annat organ.

Kommiilén
bör verka för alt de kyrkliga beredskapsuppgifter som den har alt handlägga
samordnas med den planläggning av motsvarande slag som skett eller sker inom
försvarsmakten och civilförsvaret. Beträffande områ-

Prop. 1981/82:12 42

den som har samband med den kommunala beredskapsplanlåggningen
bör kommittén samarbeta med de för denna planläggning ansvariga myndigheterna,
främst riksnämnden för kommunal beredskap.

Slutligen bör kommittén överväga behovet av utbildning på
central nivå för dem som vid krig eller krigsfara kommer att inneha ledande
befattningar inom den själavårdande verksamhelen och inom övriga delar av den
kyrkliga beredskapen i krig och - om sådan ulbildning anses behövlig - lägga
fram förslag härom för regeringen.

De uppgifter som bör åvila kommittén blir sålunda av både
utredande, samordnande och i viss mån verkställande nalur. De särskilda
föreskrifter som på grund härav kan fordras för kommitténs verksamhet bör
utfärdas av regeringen i annat sammanhang.

2 Svenska kyrkans organisation

De särskilda svårigheter som har föranlett atl de kyrliga bereskapsfrågorna
ännu inle har funnil sin lösning hänger uppenbarligen samman med svenska
kyrkans uppbyggnad. För kyrkans verksamhel svarar både statliga och
kyrkokommunala myndigheter. Svenska kyrkan kan rättsligt och ekonomiskt
betraktas som en organisation i tre plan, nämligen lokalplan, regionalplan och
riksplan. På riksplanet handhas kyrkans verksamhet i stor utsträckning av olika
statliga myndigheter. Svenska kyrkans regionala enheler utgörs av stiften. Sliflsorganen,
domkapitlet och sliflsnämnden, är också statliga myndigheter.

Basenheterna på lokalplanet, församlingarna, ulgör de
grundläggande elementen i den kyrkliga verksamheten. Församlingarna brukar
betecknas som kyrkliga kommuner. Församlingarna får enligt 2§ 1 mom. lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500, ändrad senasi 1980:277)
själva vårda sina angelägenheler. För den del av församlingsverksamheten som
finansieras med skattemedel gäller elt i församlingsslyrelselagen angivet
kompetensområde. Församlingsangelägenheterna är följande:

a)
anskaffande av
och vård om kyrka, begravningsplats, församlingshus, tjänslebostäder och annan
för kyrkligt ändamål avsedd egendom,

b)
åigärder till
främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigl samt av kristen verksamhel
bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som är i behov av
omvårdnad, saml

c) avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan
personal.

Beslutanderätten i en församling tillkommer kyrkofullmäktige som utses

genom allmänna val vart tredje år (4, 5 och 11 §§). I
mindre församlingar utses inte fullmäktige. Beslut fallas i stället vid
kyrkostämma. Förvaltning och verkställighet ankommer på församlingens kyrkoråd
och övriga nämnder. Församlingarna får ta ut skatt för skötseln av sina
uppgifter (1 kap. 7 § regeringsformen och punkt 9 övergångsbestämmelserna lill
regeringsformen).

För vissa specialreglerade angelägenheter bildar en eller
flera församlingar

Prop.
1981/82:12 43

elt pastoral, enligt indelning som beslutas av regeringen.
Det ankommer på pastoraten alt svara för kostnaderna för löner åt församlingspräster
och kyrkomusiker, atl anordna prästgård eller annan tjänslebostad för präst och
atl förvalta löneboställenas jordbruksdel. Pastoraten härockså ett ansvar för
kyrkobokföringen. Om ell pastorat sammanfaller med en församling, s. k. enförsamlingspastorat,
handhas pastoratsangelägenheterna av församlingens organ. Elt pastorat som
består av flera församlingar, s. k. flerförsamlingspaslorat, ulgör en
obligatorisk kyrklig samfällighet för pastoratangelägenheterna (3 § 1 mom. församlingsslyrelselagen).
Regeringen kan förordna alt en sådan samfällighet också skall svara för andra
församlingsangelägenheter av ekonomisk natur.

Församlingar
kan även gå samman i en kyrklig samfällighet för en eller flera ekonomiska
församlingsangelägenheter. Om en sådan samfällighet handhar alla
församlingsangelägenheter av ekonomisk natur, belecknas den som en total
ekonomisk samfällighet. Flerförsamlingspaslorat och andra kyrkliga samfälligheter
har egna beslutande och förvallande organ (församlingsdelegerade eller
kyrkofullmäktige samt kyrkoråd m. m.) och får själva ta ut skall för skötseln
av sina uppgifter. För Stockholm och Göteborg gäller särskilda regler om samfållighetsbildning
(3 § 2 och 3 mom.).

Stiften är
indelade i kontrakt. Dessa är inle några kyrkokommunala enheler. De har
betydelse främsi i den prästerliga tjänsteorganisationen.

Enligl den
kyrkliga indelningen den 1 januari 1980 fanns del 2 575 församlingar och 1 144
pastoral. I dessa siffror ingår fem icke-lerritoriella församlingar och
pastorat. I utlandet finns del härutöver sju svenska utlandsförsamlingar. I
fråga om särskilt bildade kyrkliga samfälligheter finns det 176 totala
ekonomiska samfälligheter som omfattar 626 församlingar och 91 partiella samfälligheter
som omfattar 292 församlingar.

3 Vissa författningsbestämmelser för krig och krigsfara m.
m.

Den s. k. administrativa beredskapen omfattar de lagar,
förordningar och andra föreskrifter som behövs för all reglera samhällets
omställning från fred till krig och planeringen i fredslid för denna
omställning samt för atl samhällel även under krig skall kunna fungera i
ordnade former.

Konstitutionella
regler för krissituationer finns i regeringsformen. I etl särskilt kapitel (13
kap.) har beslämmelser som lar sikte på förhållandena under krig och krigsfara
samlats. Kapitlet reglerar främst rikets slyrelse när rikel befinner sig i krig
eller krigsfara. Om rikel är i krig eller omedelbar krigsfara kan en inom
riksdagen ulsedd krigsdelegation tråda i riksdagens ställe. Beslämmelser om krigsdelegalion
finns också i riksdagsordningen. Om riket är i krig eller krigsfara och om det
råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller
krigsfara som rikel har befunnit sig i, får regeringen med slöd av bemyndigande
i lag genom förordning

Prop.
1981/82:12 44

meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt
grundlag annars skall meddelas genom lag (13 kap. 6 §).

För att stärka rikels försvarsberedskap vid krigsfara får
regeringen förordna om beredskapstillstånd. Grundläggande beslämmelser om della
finns i lagen (1960:513) om beredskapslillslånd. Kompletterande bestämmelser
om vad som skall iakttas vid beredskapstillstånd ges i beredskapskungörelsen
(1960:515). I denna har fastställts vissa beredskapsgrader som skilda
myndigheter skall inta vid beredskapslillslånd. För bl. a. statliga myndigheter
vilkas verksamhel skall upprätthållas i krig gäller enligl 7 § särskilda
beredskapsgrader. I 8 S anges vilka beredskapsålgärder som skall vidtas vid de
olika beredskapsgraderna. De särskilda beredskapsgraderna gäller också för bl.
a. kommunala myndigheter och organisationer för vilka har utfärdats
föreskrifter om förberedelser för verksamhel i krig. Enligt 9 § innebär s. k.
beredskapslarm alt etl stort anlal beredskapsförfattningar skall tillämpas, om inle
regeringen bestämmer annat.

En del av den lagstiftning som reglerar spörsmål vid krig
och krigsfara m. m. utgörs av de s.k. fullmaktslagarna. Genom fullmaklslagsliflning
för krig och krigsfara skapas möjligheter för regeringen all snabbi lämna de
föreskrifter som silualionen kan kräva. Fullmaklslagarna är ulfärdade redan i
fred, men de lillämpas då endasi som underlag för krigsplanläggningen och andra
förberedelser. För lillämpning i övrigl av fullmaktslagarna under krig eller
vid krigsfara m. m. fordras i regel särskill förordnande av regeringen och i
många fall även alt förordnandet underställs riksdagens prövning.

En av fullmaklslagarna är den s. k. administrativa fullmaklslagen,
dvs. lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna
och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (ändrad senast 1953:51).
Lagen som har stiftats med kyrkomötets samtycke gäller med vissa undantag för
"statsmyndigheter" och "kommunalmyndigheter". Med
"kommunalmyndigheter" avses bl. a. de kommunala, lands-tingskominunala
och kyrkokommunala beslutande församlingarna och nämnderna. Lagen gör det
möjligt för regeringen alt vid krig eller krigsfara m. m. beslämma bl. a. alt
en uppgift som tillkommer regeringen skall övertas av en underordnad myndighet,
atl de uppgifter som tillkommer en statlig myndighet skall helt eller delvis övertas
av en annan statlig myndighet eller av en "kommunalmyndighet", atl
vissa beslut av statliga myndigheler inle får överklagas, att de uppgifter som
tillkommer en "kommunalmyndighet" skall helt eller delvis övertas av
en annan "kommunalmyndighet" eller av en statlig myndighel samt atl
en myndighet får fatta beslut i annan sammansättning, med färre ledamöter eller
i annan ordning än som annars är föreskrivet (2 §). Lagen möjliggör under
krigsförhållanden m. m. väsentliga förenklingar i myndighelernas arbetssätt.

Bestämmelser om lillämpningen av lagen finns i en
anslutande kungörelse (1943:137). Enligl de inledande beslämmelserna i denna är
myndigheterna redan i fredslid skyldiga all vidta vissa föreberedande åtgärder.
Det åligger

Prop.
1981/82:12 45

bl. a. en myndighet alt planlägga de ändringar eller
inskränkningar i verksamhelen samt de övriga åigärder som kan anlas bli
nödvändiga under krig eller krigsfara m. m. (2 S). Vid krig eller krigsfara m. m.
skall myndigheterna anpassa sin verksamhel efler det rådande lägel. Organisationen,
arbetsformerna och förfarandel i övrigl skall förenklas i slörsla möjliga
utsträckning. För det fallel alt sammanträde med del beslutande organet inle
kan hållas under krig eller krigsfara m.m. anges i 11§ beträffande del
kommunala och kyrkokommunala området vilka organ som skall ulöva
beslutanderätten i det ordinarie organets ställe. I församling, pastoral eller
annan kyrklig samfällighet utövas i sådant fall beslutanderätten av kyrkorådet.

För flertalet statliga myndigheler gäller förordningen
(1977:55) om vissa slalliga myndigheiers beredskap m. m. Enligt 2 § beslämmer
regeringen i vad mån en myndighel skall upprätthålla sin verksamhet under krig
eller vid krigsfara. De myndigheter vilkas verksamhet skall upprätthållas skall
under fredstid planera för att under krig eller vid krigsfara kunna inta
krigsorganisation och vidta övriga anordningar för den egna beredskapen saml
kunna bedriva avsedd verksamhel (4 §). Planeringen skall enligl 6 S samordnas
med planeringen vid andra civila och mililära myndigheler inom totalförsvaret.

För kommuner och landstingskommuner gäller lagen om
kommunal beredskap. Kommunerna och landstingskommunerna är enligl 6 § skyldiga
all t fredslid vidta de förberedelser som behövs för all de skall kunna
fullgöra sina uppgifter under beredskapslillslånd. Av 22 § följer alt lagen i
princip inte är tillämplig på landstingskommunernas uppgifter som
sjukvårdshuvudmän. I fråga om hälso- och sjukvården gäller i stället
bestämmelserna i krigssjukvårdslagen (1953:688). Utredningen (S 1976:05) om
sjukvården i krig har i sitt betänkande (SOU 1978:83) Sjukvården i krig lagt
fram förslag om ansvaret för och ledningen av sjukvården i krig. I betänkandet
föreslås bl. a. atl krigssjukvårdslagen upphävs och alt lagen om kommunal
beredskap utvidgas till all också gälla sjukvården i krig.

En särskild myndighel, riksnämnden för kommunal beredskap,
har inrättats med uppgift att handha vissa centrala samordningsuppgifter
rörande den kommunala beredskapsplanläggningen. Riksnämnden har bl. a. utgett
allmänna anvisningar om kommunal beredskapsplanlåggning.

Enligt 7 § lagen om kommunal beredskap kan länsstyrelsen,
om det med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse i en
viss kommun fordras alt dennas förberedelser redovisas i sårskild plan,
förordna att kommunen skall upprätla och anla sådan plan saml underställa
länsstyrelsen denna för godkännande. Det nu sagda gäller också i fråga om
landstingskommunerna. Plan för landstingskommun behöver dock inle underslällas
länsstyrelsens prövning. Länsslyrelsen får förordna om revision av kommunala
och landstingskommunala beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade
förhållanden.

Prop. 1981/82:12 46

Om en kommun enligt 7 § har upprällat en särskild plan,
som godkänts av länsstyrelsen, har kommunen rätt till slatsbidrag med 90
procent eller den större del av planläggningskostnadens belopp som regeringen
medger (16 §). Landstingskommunerna kan också få kostnadsersättning enligl
dessa regler. För landstingskommunerna har dock inte som villkor för statsbidrag
uppställts krav på atl beredskapsplanen skall ha underställts länsslyrelsen för
godkännande.

Enligt 1 § är en kommun under beredskapslillslånd i
princip skyldig att i de hänseenden i vilka kommunen är verksam för sina egna
medlemmar utöva verksamhel lill förmån för sådan befolkning från andra kommuner
som till följd av krigsskada, utrymning e. d. har lagil uppehåll inom kommunen.
Delsamma gäller för landstingskommunerna. I 18 § finns bestämmelser om
ersättning från staten lill kommuner och landstingskommuner för kostnader lill
följd av bl. a. verksamhel för inkvarterad befolkning från andra kommuner och
landstingskommuner. 15 § finns bestämmelserom skyldighel för kommuner och
landstingskommuner atl under vissa förutsättningar lämna andra kommuner och
landstingskommuner visst bistånd.

Uppgifter som en kommun skall fullgöra under
beredskapstillstånd och som saknar motsvarighet i fredstid skall enligl 9 § i
princip handhas av en beredskapsnämnd. En sådan nämnd får tillsåttas redan i
fredstid. Under beredskapstillständ får en kommun eller landstingskommun övergå
lill krigsorganisation (11 §). När en kommun eller landstingskommun har
övergått lill krigsorganisation, ankommer ledningen av beredskapsverksamheten
på kommunslyrelsen resp. förvaltningsutskottet. Regeringen eller länsstyrelsen
får under beredskapslillslånd förordna alt en kommun eller landstingskommun
skall övergå till krigsorganisation (12 § lagen om kommunal beredskap och 7§
kommunala beredskapskungörelsen).

Kommunslyrelsen resp. förvaltningsutskottet skall övervaka
alt erforderlig planläggning sker och alt övriga nödvändiga förberedelser vidlas
för verksamheten i krig eller vid krigsfara (13 § lagen om kommunal beredskap).

Enligl 14 § lagen om kommunal beredskap åligger det
länsstyrelsen all följa tillämpningen av lagen. Länsslyrelsen skall därvid se lill
alt såväl förberedelsearbetet som själva verksamhelen bedrivs på elt ändamålsenligl
sätt samt samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhel. I
20 § föreskrivs bl.a. alt länsslyrelsen, om en kommun eller landstingskommun
underlåter atl fullgöra skyldighet som åvilar kommunen eller landstingskommunen
enligt lagen eller föreskrift som meddelas med slöd av denna, kan förelägga
kommunen eller landstingskommunen lämpligl vile eller också själv vidla den
åtgärd som skyldighelen avser.

F. n. har så gott som samlliga kommuner och 15
landstingskommuner upprättat beredskapsplan. Enligt riksnåmnden för kommunal
beredskap beräknas den landstingskommunala nyplanläggningen bli slutförd under
budgetåret 1981/82.

Prop. 1981/82:12 47

Av den lämnade redovisningen av beslämmelser för den
kommunala beredskapsplanläggningen framgår alt en av kommunen upprättad beredskapsplan
skall underslällas länsstyrelsen för godkännande. I sammanhanget bör nämnas atl
statskonlrollkommittén (Kn 1976:06) i sill nyligen avgivna slutbetänkande (SOU
1980:10) Ökad kommunal självstyrelse anför alt del inte finns lillräckliga skäl
all behålla kravet på underställning beträffande kommunala beredskapsplaner.
Kommittén föreslår atl kravel på underställning tas bort.

Kommittén anför bl. a. följande.

När kommun upprättat beredskapsplan äger i praktiken ett
fortlöpande samråd rum med de olika tolalförsvarsmyndigheterna. Elt sådanl
samråd bör kunna garantera alt planläggningen får en belryggande utformning.
Kommittén anser all kravet på samråd har sådan tyngd atl samrådsskyldigheten
bör anges i lagen. För atl länsstyrelserna skall kunna fullgöra sina uppgifter
enligt lagen bör planerna även i fortsättningen redovisas för länsslyrelsen. Kommiilén
föreslår därför en ullrycklig föreskrift om all kommunernas och
landstingskommunernas beredskapsplaner skall sändas in lill lånsstyrelsen.

Den nu gjorda genomgången av vissa beslämmelser av
betydelse från totalförsvarssynpunkl år inle fullsländig. Härulöver finns en
mängd grundläggande förfaltningar som gäller del militära försvarei,
civilförsvaret saml del ekonomiska och psykologiska försvarei.

4 Kyrkoberedskapskommiltén

Del fortsatta arbetet med de kyrkliga beredskapsfrågorna
har ankommit och ankommer alltjämt på kyrkoberedskapskommiltén (U 1976:09).
Till grund för kommitténs arbete ligger det inledningsvis angivna utredningsmaterialet.
För all kommiilén skall kunna åstadkomma en tillfredsställande kyrklig
beredskap har kommiilén ansett atl det fordras en lagstadgad skyldighet för de
kyrkliga kommunerna all ordna beredskapsfrågorna. Kommittén har till regeringen
avgelt en promemoria den 24 april 1979 med förslag till lag om kyrklig
beredskap. Promemorian har remissbehandlals.

I promemorian uttalar kommiilén att utgångspunkten vid
utformandet av lagförslagel har varil all organisationen av den kyrkliga
beredskapen så långt möjligl bör knytas till redan befintliga organ.
Organisationen på lokal nivå bör enligt kommittén omfatta samma territoriella
område som den borgerliga kommunen. De kyrkliga beredskapsfrågorna år nämligen
i betydande utsträckning av samma nalur som moisvarande borgerligt kommunala
frågor, och för de flesta kommuner föreligger redan en planering enligt lagen
om kommunal beredskap. Vad som gör arbetet särskilt svårt när del gäller alt
organisera svenska kyrkans församlingar för beredskapsfrågor inom den
borgerliga kommunen som territoriell enhel är enligt kommiilén all

Prop.
1981/82:12 48

indelningen inle sammanfaller. Beredskapsorganisalionen
möter visserligen inga svårigheter i de fall församling och kommun sammanfaller
eller då samlliga församlingar i en kommun bildar en partiell eller total
kyrklig samfållighel. I dessa fall kan enligl kommittén resp. kyrkoråd svara
för beredskapsfrågorna. Den slörsla gruppen kommer emellertid atl beslå av fall
då församlingarna i en kommun inte ingår i en och samma kyrkliga samfällighet,
vare sig lolal eller partiell, framhåller kommittén. För denna grupp blir
enligt kommittén svårighelerna belydande all skapa en lämplig beredskapsorganisalion.
Kommittén föreslår atl en särskild partiell samfällighet bildas för ändamålet.
Detta innebär all särskilda församlingsdelegerade och elt särskill kyrkoråd
måste utses för beredskapsfrågor.

Lagen om
kommunal beredskap har utgjort förebild lill kommitténs förslag till lag om
kyrklig beredskap. I lagförslagets inledande paragraf slås fast all kyrklig
beredskap år en angelägenhet för svenska kyrkans församlingar. Kyrklig
beredskap definieras som en församlings förberedelse för atl under krig eller
vid krigsfara vari rikel befinner sig eller under andra av krig föranledda
utomordentliga förhållanden kunna fullgöra sina uppgifter inom den andliga
vården och de övriga områden, där församlingen lagligen har atl verka. I
stället för ordel beredskapstillständ i 1 § lagen om kommunal beredskap används
alltså detta längre uttryck för att beteckna de särskilda krisförhållandena.
Kommittén motiverar della med atl förordnande om beredskapslillslånd kan komma atl
meddelas på ell ganska sent stadium under en kris som utvecklar sig successivt.
Kommittén menar atl den föreslagna formuleringen närmare anknyter till 13 kap.
6 § regeringsformen. Kommittén framhåller alt formuleringen ger siörre
möjligheter atl sälta beredskapsplanerna i verkel på ett tidigt stadium och att
smidigt anpassa åtgärderna lill händelseförloppet.

På motsvarande sått som i lagen om kommunal beredskap
föreskrivs i lagförslagel atl en församling är skyldig atl utöva verksamhet
även till förmån för sådan befolkning från annan församling som lill följd av
krigsskada, utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande
utomordentliga förhållanden vislas i församlingen.

I lagförslagel slås vidare fast en skyldighel för församlingen
alt i fredstid vidla förberedelseåtgärder för alt församlingen under krig eller
vid krigsfara etc. skall kunna fullgöra de uppgifter som har ålagts den.

Enligt kommitténs förslag skall en beredskapsnåmnd handha
de kyrkliga beredskapsfrågorna. I en församling eller kyrklig samfällighet som
sammanfaller med kommunen ulgör kyrkorådet beredskapsnämnd. När församling
eller kyrklig samfällighet inle sammanfaller med kommunen skall samlliga de
församlingar som ingår i kommunen bilda en sårskild kyrklig samfällighet för
kyrklig beredskap. Kyrkorådet i samfälligheten ulgör i sådana fall
beredskapsnämnd. Ansvaret för atl församlingarna vidtar förberedelseåtgärder i
de här fallen åvilar alltså den särskill bildade samfälligheten. För alt en
uppdelning av beredskapsfrågorna i de som år av ekonomisk nalur och de

Prop.
1981/82:12 49

som är av annan nalur skall kunna undvikas föreslår
kommittén att den särskill bildade samfälligheten skall utan särskilt beslut
handha samtliga beredskapsfrågor.

Beredskapsnämndens uppgift enligl förslaget är atl planera
verksamhelen under krig och vid krigsfara etc. Nämnden åläggs därvid all verka
för alt samråd sker med övriga trossamfund i kommunen. Om länsstyrelsen anser
alt del behövs med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfattning eller
betydelse, skall länsstyrelsen förordna att förberedelserna skall redovisas i
en särskild plan. Denna upprättas av beredskapsnämnden och anlas av församling
eller samfällighet som sammanfaller med kommunen eller av den särskill bildade samfälligheten.
Den skall därefter underställas länsslyrelsen för godkännande. Före
godkännandet skall länsslyrelsen samråda med domkapitlet.

Enligl en sårskild beslämmelse i lagförslaget är ocksä de
fria trossamfunden skyldiga att redan i fredstid vidta förberedelser för verksamhelen
under krig eller vid krigsfara etc. Tvä representanter för sådana samfund
föreslås få närvara vid beredskapsnämndens behandling av vissa frågor och delta
i överläggningarna men inte i besluten.

Enligt förslagel skall länsstyrelsen följa tillämpningen
av lagen om kyrklig beredskap. Länsslyrelsen skall tillse atl såväl
förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrivs på etl ändamålsenligl sätt saml
samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet.
Länsstyrelsen får vidare under vissa förutsättningar meddela en församling
eller samfällighet föreskrifter beträffande verksamheiens bedrivande och inrikining.

Enligl 16 § lagen om kommunal beredskap kan en kommun, som
har upprättat en särskild beredskapsplan, erhålla statsbidrag för planläggningskostnaden
med 90 procent eller den större del av kostnaden som regeringen medger.
Kommittén föreslår en motsvarande ersättningsbestämmelse för den kyrkliga
beredskapen. En församling eller samfällighet, som har upprättat en särskild
beredskapsplan, skall alltså vara berättigad till bidrag med åtminstone 90
procent av planläggningskostnaden.

För att säkerställa all resurserna i kristider samordnas
inom alla församlingar i en kommun föreslår kommittén att regeringen får
föreskriva atl en samfällighet som omfatlar hela kommunens område skall från en
församling eller en annan samfällighet överta en eller flera uppgifter som är särskill
viktiga för den kyrkliga beredskapen. Som exempel på sådana uppgifter nämns bl.
a. förvaltning av kyrkogård och tillgodoseende av personalbehovet.

Kommittén föreslår också vissa ändringar i lagen om
församlingsstyrelse.

Som nyss har nämnts har kyrkoberedskapskommilléns
promemoria remissbehandlats. En utförlig sammanställning av avgivna
remissyttranden redovisas i avsnilt 5. Kommitténs förslag har fått etl
förhållandevis positivt mottagande. Kritik mot väsentliga delar av förslaget
har emellertid också 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 12

Prop.
1981/82:12 50

framförts. Flera remissinstanser betonar vikten av alt
frågan om den kyrkliga beredskapen får en lösning. De flesta remissinstanserna Ullstyrker
eller lämnar utan erinran förslaget att den kyrkliga beredskapsplanläggningen
skall regleras i en särskild lag.

De kritiska remissinstanserna redovisar allvarliga
invändningar mot förslagel om särskilt bildade samfälligheter för kyrkliga
beredskapsfrågor. Några av dessa remissinstanser hänvisar till den s. k. lotalförsvarsprincipen
och betonar att kyrkliga beredskapsfrågor i möjligaste män bör knytas till den
i fred befintliga kyrkliga organisaUonen. Det har med hänsyn till remisskriUken
ansetts nödvändigt att inom kommundepartementet överarbeta det framlagda
förslaget Ull lag om kyrklig beredskap. Överarbetningen har gjorts i samverkan
med kyrkoberedskapskommiltén. Resultatet av överarbetningen redovisas i denna
promemoria.

Kyrkoberedskapskommiltén har utöver förslaget Ull lag om
kyrklig beredskap även avgett en skrivelse till regeringen om organisationen av
prästerlig arbetskraft inom svenska kyrkan under beredskap och krig. Kommittén
har anhållit att regeringen fastställer en norm för den församlingsprästerliga
organisaUonen under beredskaps- eller krigstillstånd och föreslår att denna
norm formuleras som ett procenttal - mellan 50 och 75 -beräknat på del antal
präster som enligt nu gällande riktlinjer skulle fä finnas i pastoratet; dock
skall alltid minst en präst finnas i varje pastorat. Kommitténs skrivelse har remissbehandlals.
Frågan om hur många präster svenska kyrkan kan disponera under beredskap och
krig, sedan försvarets behov av präster har tillgodosetts, övervägs i särskild
ordning.

En ytterligare fråga som ingår i kommitténs pågående
arbete är spörsmålet om omhändertagande av döda civilpersoner i krig. Detta
spörsmål hänger samman med hur begravningsväsendet skall vara organiserat under
krigsför-hållanden. Det bör i sammanhanget erinras om att planeringsansvaret
för hur begravningsverksamheten och kyrkobokföringen skall ombesörjas i krig
kan komma att förändras med hänsyn fill pågående utredningsarbete. En särskild
utredare (Kn 1979:04) har tillkallats för att göra en kompletterande undersökning
av begravningsverksamheten, Elt ändrat ansvar för och en ändrad organisation av
begravningsverksamheten kan bli följden av detta utredningsarbete. För att
utreda folkbokföringens framlida organisation har en kommitlé (B 1979:12) Ullkallats.
Enligt direkUven (Dir 1979:96) bör kyrkobokföringen inte längre ankomma på
pastorsämbetena inom svenska kyrkan.

5 Remissyttrandena

5.1 Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över kyrkoberedskapskommilléns
promemoria avgetts av överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämn-

Prop.
1981/82:12 51

den för psykologiskt försvar, socialstyrelsen,
kammarkollegiet, riksrevisionsverket, riksarkivet, riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer, statens naturvärdsverk, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, statens planverk, riksnämnden för kommunal beredskap,
länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Skaraborgs och Norrbollens län,
civilbefälhavaren i södra civilområdet, ärkebiskopen, domkapitlen i Västerås,
Växjö, Lund och Luleå, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska
kyrkans församlings- och pasloratsförbund, Sveriges frikyrkoräd, Sveriges
frikyrkoråds samarbetsnämnd och delegationen för vissa trossamfund. De fria
kristna samfundens råd (de fyra sistnämnda instanserna har förenat sig i etl
gemensamt yttrande), de kyrkliga samfälligheterna i Norrköping, Falköping och
Malmö, Stockholms kyrkliga samfällighet, Sigtuna församling, Lidingö församling
och Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer.

Riksarkivet har till sitt remissvar fogat yttranden från
landsarkiven i Uppsala och Vadslena samt stadsarkivet i Stockholm. Domkapitlet
i Växjö har till sitt svar fogat yttranden av tvä kontraktsprostar i stiftet.

5.2 Remissutfallet i stort

Remissinstanserna ar förhållandevis posiUva till
kommitténs förslag men kritik mot förslaget saknas inte. Flera remissinstanser
betonar vikten av att frågan om den kyrkliga beredskapen fär en lösning. De
flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att
den kyrkliga beredskapsplanläggningen skall regleras i en särskild lag.

Till de i
huvudsak positivt inställda remissinstanserna hör ÖB, civilförsvarsslyrelsen,
socialstyrelsen, kammarkollegiet, riksrevisionsverket, riksarkivet,
riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket, planverket, länsstyrelserna i Uppsala,
Skaraborgs och Norrbottens län, ärkebiskopen, domkapitlet i Västerås, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges frikyrkoräd m. fl., de
kyrkliga samfälligheterna i Norrköping, Falköping och Malmö, Stockholms
kyrkliga samfällighet, Sigtuna och Lidingö församlingar samt Föreningen
Sveriges kyrkogårdschefer.

Av
remissinstanserna intar tio instanser i allt väsentligt en negaUv hållning.
Dessa inslanser är i princip kritiska mot förslaget om särskilt bildade samfälligheter
för kyrkliga beredskapsfrågor. Några negaUva remissinstanser hänvisar till den
s. k. totalförsvarsprincipen och understryker att kyrkliga beredskapsfrågor i
möjligaste mån bör knytas Ull den i fred befintliga kyrkliga organisationen. De
i huvudsak negaUva remissinstanserna är beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, riksnämnden för kommunal
beredskap, länsstyrelsen i Jönköpings län, civilbefälhavaren i södra
civilområdet, domkapitlen i Växjö, Lund och Luleå, Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet.

Prop.
1981/82:12 52

5.3 Allmänna synpunkter

ÖB biträder kommitténs uppfattning att ur angelägel att kyrklig

verksamhet i beredskap och krig planeras redan i fredstid,
atl detta i första hand bör vara en församlingsangelägenhet och alt skyldighelen
alt genomföra en sådan planering bör lagfästas. ÖB tillslyrker att
beredskapsplaneringen organiseras i enheter som stämmer överens med den
kommunala indelningen. Kammarkollegiet tillstyrker alt den för den kyrkliga
beredskapen nödvändiga lagstiftningen i huvudsak ulformas enligt de principer
som kommittén har angell. Kollegiet pekar på att kommittén har haft att ulgå
från förutsättningar som kan te sig svårförenliga, nämligen dels atl den
kyrkliga beredskapsplaneringen liksom själva verksamheten i möjligaste män bör
bedrivas av redan befintliga organ, dels all planeringen pä lokal nivå bör omfatta
samma område som den borgerliga kommunen. Kollegiet kan inte finna annal än att
kommittén genom förslaget att församlingsstyrelselagens möjligheter till samfållighetsbildning
skall utnyttjas funnit en lyckad lösning på problemet. Genom denna melod kan
den församlingskommunala självstyrelsen fungera även vid behandlingen av
kyrkliga beredskapsfrågor.

Planverket framhåller att verkel har elt särskilt ansvar i
fråga om anläggande och väsentlig ändring av begravningsplatser och krematorier.
Från denna ulgångspunkt har verket ingenting att invända mol den föreslagna
lagstiftningen. Tvärtom ser verket en klar fördel i atl beredskapsfrågorna
anförtros organ vars geografiska områden molsvarar de borgerliga kommunerna.
Detta bör enligt verket kunna underlätta en samordning mellan kommunernas
fysiska planering och den beredskapsplanlåggning som skall ske enligt
förslaget. En sådan samordning är nödvändig, eftersom en reservation av mark
för anläggande av begravningsplats i krigstid kan påverka markens användning
redan i fredslid.

Länsstyrelsen i Uppsala län instämmer i kommitténs förslag
att den kyrkliga beredskapen lokalt bör omfatta samma territoriella område som
den borgerliga kommunen. Den nödvändiga samordningen när en församlings eller samfällighets
gränser inte sammanfaller med kommunens kan lösas enligt kommitténs förslag om
partiella samfälligheter för beredskapsfrågor. Länsslyrelsen erinrar om att
kommittén konstaterar all de kyrkliga beredskapsfrågorna i betydande
utsträckning är av samma natur som motsvarande borgerligt kommunala frågor.
Länsstyrelsen i Norrbottens län noterar med tillfredsställelse kommitténs
strävan att försöka anpassa den territoriella indelningen för beredskapsfrågor
till samma områden som omfattas av de borgerliga kommunerna. I de fall detta
går att genomföra, kommer givetvis samverkan med övriga delar av totalförsvaret
att underlättas, framhåller länssslyrelsen.

Domkapitlet i Västerås uttalar att en lagstiftning på
området behövs. I mänga fall är enligt domkapitlet kunskaperna om
beredskapsfrågor mycket

Prop.
1981/82:12 53

bristfälliga och ofta saknas en beredskapsplanering hell.
En särskild fortbildningskurs i beredskapsfrågor skulle enligl domkapitlet säkerligen
vara lill slor nytta. För del fall alt en särskild kyrklig
beredskapsorganisation tillskapas, har domkapitlet ingen erinran mot all den
skall bygga pä kommunens område. Delta synes enligt domkapitlet ändamålsenligt,
i varje fall såvitt gäller förhållandena i Västerås stift.

Flera remissinstanser framför kritiska synpunkter.

Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar underslryker betydelsen av atl verksamhelen inom
svenska kyrkan och de fria samfunden kan fortsätta i en krigssituation. Den
andliga gemenskap som dessa organisationer kan ge men också deras utåtriktade
verksamhet kan i en lid, då människor är utsatta för hård press, få elt
särskilt värde, anför nämnden. Frågan om beredskapsplanläggning för den
svenska kyrkan bör kunna lösas pä etl enklare sätt än del som kommittén
föreslår. Verksamheten bör enligl nämnden så långl det är möjligt bygga pä
frivillighetens grund. För svenska kyrkans planläggning kan det vara nödvändigt
med viss tvingande lagstiftning. Ett centralt organ (eventuellt något redan nu
befintligt) bör leda verksamheten och ange de huvudsakliga riktlinjerna för
denna. Till delta organ bör knytas en nämnd med ledamöter, som genom sin
ställning (inom svenska kyrkan, de fria samfunden och totalförsvaret) kan anses
särskilt lämpade alt handlägga ärenden rörande den planläggning, som det här är
fråga om.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar delar kommitténs
uppfattning alt de kyrkliga beredskapsfrågorna sä långt möjligt bör knytas till
redan befintliga organ. Beredskapsfrågorna ingår som normala arbetsuppgifter
för kyrkoråden, framhåller överstyrelsen.

Riksnåmnden
för kommunal beredskap anser det angelägel att svenska kyrkans och de fria
samfundens möjligheter all verka under beredskap och krig säkerställs och
regleras genom lag. Riksnämnden betonar att den s. k. lotalförsvarsprincipen,
som innebär atl den som har ansvar för en verksamhel i fred bör ha samma
ansvar i krig, bör vara styrande vid all totalförsvarsplanläggning. Denna
princip bör enligl riksnämnden gälla även för kyrkans beredskapsplanläggning.
Riksnämnden framhåller atl den i likhet med kommittén har den principiella
uppfattningen att den kyrkliga beredskapsorganisalionen sä långl som möjligt
bör knytas lill de i fred befintliga organen. Riksnämnden menar därför atl man
i all beredskapsplanläggning i första hand skall försöka behålla fredsorganisalionen.
De samverkansmöjligheter som växer fram i fredsorganisalionen bör enligl
riksnämnden las till vara i krigsorganisationen. Riksnämnden uttalar att
förutsättningarna för alt finna en sådan enklare lösning bör vara goda. I
motsats till kommunerna, framhåller riksnämnden, får församlingarna nämligen inle
några nya uppgifter när beredskapstillständ inträder. Olika verksamheter kan få
annan tyngd vid beredskapslillslånd ån i fred, fortsätter riksnämnden. Det kan
påverka behovel av resurser, t. ex. lokaler, personal och maskiner.
Begravningsväsendet är ell exempel härpå. Sådana problem

Prop. 1981/82:12 54

borde dock enligt riksnämnden kunna lösas i samband med
den beredskapsplanläggning som skall ske i fred, t. ex. genom överenskommelse
om samverkan mellan en församling och en kommun. Riksnämnden anser att
kommittén inte har visat all delta är omöjligl eller olämpligt. En ändring av
samverkansmönstret som förutsätter att nya partiella samfälligheter lillskapas
bör enligt riksnämnden tillgripas endast som en sista utväg. Riksnämnden menar
alt varje församling och samfällighet som finns i fred bör göra sin
beredskapsplanläggning med utgångspunkt i fredsorganisationen. Hänsyn får
enligt riksnämnden tas till ökad eller minskad arbetsbelastning jämfört med
fredsorganisationen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför att förslaget om den
kyrkliga beredskapen är elt bra exempel på hur svårt det är att finna
organisatoriska lösningar i fräga om samarbele i siörre sammanhang än pasloratsvis.
Länsstyrelsen betonar atl det är angeläget att frågan om den kyrkliga
beredskapen får en lösning. Det är enligl länsstyrelsen måhända nödvändigt att
detta sker lagstiftningsvägen, eftersom det kan vara svårt alt åstadkomma en
rikstäckande lösning helt pä frivillighetens väg. Länsstyrelsen ifrågasätter
emellertid om inte ett ytterligare försök bör göras att åstadkomma en sådan
lösning. Enligt länsstyrelsens mening blir den föreslagna ordningen tungrodd
och komplicerad. Länsstyrelsen kan därför inte tillstyrka förslaget om bildande
av särskilda samfälligheter.

Civilbefälhavaren i södra civilområdet tillstyrker med
hänsyn till den ställning som svenska kyrkan har atl kyrkan i lag ges
skyldighet att genomföra viss beredskapsplanläggning.

Domkapitlet i Lund har inte något alt erinra mot att
församlingarnas skyldighet att anordna sina beredskapsfrågor föreskrivs i en
särskild lag till vilken kan knytas de anvisningar och bestämmelser i olika
sakfrågor som förutsätts bli ulfärdade för att en kyrklig beredskapsplanering
skall kunna komma till stånd. Domkapitlet anser att kommitténs förslag att den
kyrkliga beredskapsorganisationen på lokal nivå skall omfatta samma
territoriella område som den borgerliga kommunen är att bruka större våld på
den kyrkliga organisationen än nöden kräver.

Domkapitlet i Växjö finner det angeläget att svenska
kyrkans planeringsansvar pä olika nivåer för beredskapsfrågorna klarläggs i
författning. Beredskapsorganisationen bör enligl domkapitlet så nära som möjligl
anknyta lill fredsorganisalionen och till de relationer mellan myndigheterna
som härvid råder.

Svenska kommunförbundet redovisar den principiella
uppfattningen att den kyrkliga beredskapsorganisationen, så långt det är
möjligt, bör knytas Ull i fred befintliga organ. Det är enligt förbundet en
ståndpunkt som helt stämmer överens med den allmänt vedertagna s. k.
totalförsvarsprincipen. Kommitténs förslag innebär för många församlingar
däremot atl deras krigsorganisation i hög grad avviker från
fredsorganisationen, framhåller förbundet. I organisatoriskt hänseende innebär
förslaget att man för de

Prop. 1981/82:12 55

kyrkliga beredskapsfrågorna i etl stort anlal fall nödgas
tillskapa nya partiella samfälligheter. Detta avlastar visserligen de i fredsorganisalionen
verksamma församlingarna och samfälligheterna vissa uppgifter men inte alla.
Församlingarna och samfälligheterna måsle därför fortsätta att verka också i
krig. Det kräver planläggning, även om den kan bli ganska enkel. Förbundet har
den principiella uppfattningen att man i all beredskapsplanläggning i första
hand bör söka behålla fredsorganisationen med de samverkansmöjligheter som där
har utbildats efter hand.

Landstingsförbundel anför att grundläggande för
försvarsplaneringen bör vara principen alt ansvar i fred för en viss verksamhet
följs av ansvar att förbereda, genomföra och leda samma verksamhel i krig, om
den då skall fortgå. Särskilda resurser bör inte skapas för behov som kan
tillgodoses genom fredssamhället. Svenska kyrkan bör enligt förbundet planlägga
för själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor i krigssamhället utgående
från sin fredsorganisation. Den samverkan som härvid kommer Ull stånd i fred
mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen kommer även att underlätta
samverkan i krig.

Riksnämnden för kommunal beredskap erinrar om att
möjligheter finns att öva den kyrkliga krigsorganisationen i samband med de
ledningsövningar på lokal nivå som genomförs i varje kommun vart tredje år
under ledning av försvarsområdesregementet och länsstyrelsen. Syftet med
övningarna är främst att öva samordning och samverkan. Avslutningsvis
framhåller riksnämnden vikten av att personalfrågorna inom svenska kyrkan och
de fria samfunden löses snarast. Det är enligt riksnämnden av stor vikt att
präster och pastorer krigsplaceras pä sina tjänster i helt annan utsträckning
än vad som f. n. är fallet.

Domkapitlet i Växjö efterlyser föreskrifter som ger
möjlighet att frän ett domkapitel till ett annat lämna över ansvaret för en del
av ett stift, när det under krig eller vid krigsfara befinns ändamålsenligl
eller renlav nödvändigt. Erfarenheterna frän beredskapsövningar visar enligl
domkapitlet att det bör finnas föreskrifter om ansvarsdelegering mellan sUften.

5.4 Särskilda partiella samfälligheter för
beredskapsfrågor

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om
särskilda samfälligheter för beredskapsfrågor eller lämnar förslagel utan
erinran. ÖB, kammarkollegiet, planverket, lånsstyrelserna i Uppsala och
Norrbottens län, domkapitlet i Västerås, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
och kyrkliga samfälligheten i Malmö Ullstyrker uttryckligen förslaget. De posiUva
remissinstanserna betonar, som framgår av avsnitt 5.3, värdet av att det organ
som svarar för beredskapsfrågorna omfatlar samma område som kommunen. En sådan
ny kyrkokommunal enhet anknyter enligt Svenska kyrkans församlings- och
pastoralsförbund på ett tillfredsställande sätl till den befintliga
organisationen. Enligt kyrkliga samfälligheten i Malmö

Prop.
1981/82:12 56

förefaller förslagel om särskilda samfälligheter att vara ell
naturligt sätt atl uppnå samordning.

Av framställningen i avsnilt 5.2 framgår att ell tiotal
remissinstanser har en kritisk inställning lill förslagel om särskilda samfälligheter
för beredskapsfrågor. Allmänna synpunkter från de kritiska remissinstanserna
har redovisats i avsnitt 5.3,

Enligl beredskapsnämnden för psykologiskt försvar behöver
en så vidlyftig organisation som den kommittén föreslår inte byggas upp för att
lösa de uppgifter som beredskapsplanläggningen innebär. För samverkan med den
borgerliga kommunen kan enligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar ordinarie
kyrkoråd fungera inom församlingar och kyrkliga samfälligheter vilkas områden
stämmer överens med kommunindelningen. I övriga fall synes enligt
överstyrelsens mening möjligheter föreligga all församlingar (samfälligheter)
med bibehållande av sina kyrkoråd utser gemensaml kyrkoråd för exempelvis
angelägenheter som rör försvarsberedskapen. Uppgifterna för ett sådant kyrkoråd
bör enligt överstyrelsen förslagsvis vara begränsade till sambandsuppgifter
gentemot kommunen. För verkställigheten av beredskapsåtgärderna svarar
"ordinarie" kyrkoråd. Några särskilda beredskapsnämnder synes enligt
överstyrelsen inle behövas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser det viktigt all
anknyta organisationen till redan befintliga förhållanden särskilt som den
kyrkliga beredskapen görs till en församlingskommunal angelägenhet. Den
naturliga utgångspunkten är enligt länsslyrelsen att göra den kyrkliga
beredskapen till en uppgifl för församling eller pastoral eller andra redan
beslående samfälligheter med uppgifter av ekonomisk natur. Det är särskilt
angeläget att beredskapsuppgiften knyts lill någol organ som normalt redan
finns i den kyrkokommunala organisationen. Länsstyrelsen avfärdar en lösning
församlingsvis med hänsyn till del stora antalet församlingar i riket.
Länsstyrelsen konstaterar att antalet pastorat utgör 1 143 och framhåller atl
också det är etl stort anlal enheter ur samordningssynpunkl. Kommittén har
emellertid inte redovisat några skäl till varför man avvisat även möjligheten
all göra den kyrkliga beredskapen till en pasloratsuppgift i likhet med
kyrkobokföringen. Länsstyrelsen anser all kommiilén hade bort närmare överväga
om inte beredskapsfrågorna kan knytas lill pastoraten. En lanke bakom
kommitténs förslag är alt beredskapsfrågorna skall lösas gemensamt för områden
som molsvarar en kommun, fortsätter länsslyrelsen. Detta är enligl länsslyrelsen
frän många synpunkter en lämplig utgångspunkt. För vissa kommuner i riket
skulle emellertid antalet församlingar i samfälligheterna bli mycket högt. Del lorde
vara svårl atl - med bibehållande av de enskilda församlingarnas respekt för
den kommunala demokratin - skapa fungerande samfälligheter av sådan storlek,
framhåller länsstyrelsen.

Länsslyrelsen pekar vidare på all del i förslagel inte har
angetts hur många ledamöter beredskapsnämnden skall ha. Det har inte heller angetts
hur de enskilda församlingarna skall represenieras i den särskilda samfällighetens

Prop.
1981/82:12 57

beslutande organ eller hur ledamöterna skall utses.
Avsikten torde enligt länsstyrelsen emellertid vara att församlingsstyrelselagens
regler om samfälligheter skall lillämpas fulll ul. Länsstyrelsen ifrågasätter
om inte undantag bör göras från bestämmelserna i församlingsslyrelselagen. Om
detta avvisas, kan de antydda problemen åberopas som slarka skäl mol den
föreslagna konstruktionen. Enligl länsslyrelsen har kommittén inle heller
berört finansieringsfrågan. Den föreslagna samfälligheten skulle enligl
nuvarande system själv få rätt atl ta ut skatt för skötseln av vissa uppgifter
med därav följande administrativa olägenheter, konstaterar länsstyrelsen.
Länsstyrelsen finner det tveksamt om del är lämpligt all bilda ell uldebileringsberät-tigal
organ för förvaltning av relativt begränsade uppgifter. En avgiftsfinansiering
hade bort övervägas. Enligl länsstyrelsens mening kan det lämpliga i att berika
den församlingskommunala organfloran med ytterligare elt obligatoriskt organ
med relativt begränsade uppgifter ifrågasättas.

Civilbefälhavaren
i södra civilområdet yttrar all man inte bör inrätta nya organ för
beredskapsplanläggning utan bygga på existerande organisation, om inte alldeles
speciella skäl talar för en annan lösning. Enligt civilbefälhavaren är
planläggningen i första hand en församlingsuppgifl. Planläggningen blir inle omfatlande
och, om någon samordning behövs, kan samordningsansvaret åläggas kyrkoherden
efter domkapitlets anvisningar. I fred samarbetar församlingarna redan med
kommunerna, konstaterar civilbefälhavaren. Ärendenas omfattning eller karaktär
i krig lorde inte kräva några nya instanser, även om en kommun skulle omfatta elt
anlal församlingar. Önskemålen om uniformitet i samverkansnivåerna får inle
föranleda atl särskilda konstruktioner tillskapas, om de inte absolut behövs,
fortsätter civilbefälhavaren. Där del redan finns samfälligheter av någol slag
kan dessa givelvis få särskilda samordningsuppgifter, om så befinns lämpligl.
Delta gäller enligt civilbefälhavaren både fredsplanläggningen och verksamhelen
i krig.

Förslaget
om samfällighetsbildning för beredskapsfrågor innebär atl en betungande
administrativ apparat lillskapas, betonar domkapitlet i Lund. Del är en
utveckling som går stick i stäv mot domkapitlets sirävan atl rationalisera del
administrativa arbetet genom alt om möjligt minska antalet beslutsfattande
organ. Om det av t. ex. ekonomiska skäl är nödvändigt med en samfållighetsbildning,
borde enligl domkapitlet en sådan kunna ske inom den befintliga territoriella
indelningen. Förslagel innebär inle bara att nya organ inrällas utan även alt
en ny territoriell indelning skall lillämpas.

Domkapitlet
pekar på atl den föreslagna beredskapsorganisalionen kommer att medföra
svårigheter för flerlalel pastorat i Lunds stift. Domkapitlet upplyser all
samtliga församlingar i en kommun bildar en kyrklig samfällighet bara i elt
fall och atl församling och kommun sammanfaller bara i två fall. I ytterligare
några av stiftets pastorat tillhör församlingarna inom resp. pastorat olika
kommuner. Det är minsl lika orimligt atl skära pasloratsgränser som alt skära
kommungränser, framhåller

Prop. 1981/82:12 58

domkapitlet. Kyrkans organisation är uppbyggd kontraktsvis
och inom kontraktet existerar redan i dag etl vissl samarbele som, om det
utvidgades, skulle kunna komma kyrkan lill nytta även pä andra sätt. Del finns
ingen anledning att i en krissituation, när vissa funktioner kanske slås ut och
påfrestningarna på organisationen blir slora, frångå ett gammalt invant
organisationssystem och tillämpa elt nytt, ovant. För planeringen i fredstid
innebär enligt domkapitlet ett nytt system kanske inte fullt så slora
svårigheter, men enligt förslaget skall den kyrkliga samfälligheten för
beredskapsfrågor frän församling eller samfällighet överta vissa för beredskapen
särskilt viktiga uppgifter.

Domkapitlet utgår frän alt koslnaderna för planläggningen
skall bestridas genom alt de särskilda församlingsdelegerade i samfälligheten
får utdebiteringsrätt jämsides med församling och pastorat, om slatsbidrag
inte kan erhållas enligt 11 § lagförslaget. Domkapitlet pekar pä de svårigheter
som en sådan utdebileringsrätl kan medföra. Med hänsyn lill alt beredskapsplaneringen
är en riksangelägenhet ifrågasätter domkapitlet om inte, i de fall då
statsbidrag inte utgår, kyrkofonden direkt skulle kunna stå för koslnaderna.
Detta gäller särskilt, om det kunde medföra att man i stället för att bilda
särskilda samfälligheter skulle kunna låta församlingarna i en kommun endasi
utse en gemensam beredskapsnämnd.

Domkapitlet i Luleå avstyrker kommitténs förslag om
särskilda samfälligheter för beredskapsfrågor. Bortsett från att både
bildandet av och arbetsformerna för en sådan särskild samfällighet lätt blir
tillkrånglade och byråkratiska, finns med lanke på beredskapsnämndernas
uppgifter (8 § lagförslaget) ingel fog för förslagel. Arbetsuppgifterna enligt
denna paragraf utom de som anges i punkl f löses enligt domkapitlet enklast och
bäst av kyrkorådet i varje församling. För att uppnå likartade principiella
lösningar inom varje kommun kan personligt samråd mellan församlingarna och
resp. kommun ordnas betydligt enklare än genom bildande av en särskild kyrklig samfällighet.
Enligt domkapitlets mening bör församlingens kyrkoråd eller, i en samfällighet,
samfällighetens kyrkoråd vara beredskapsnämnd.

Landstingsförbundets principiella uppfattning är att någon
särskild partiell samfällighet inte bör bildas för beredskapsplanläggning, utan
att denna bör utföras av ordinarie fredsorganisaUon. Detta innebär enligt
förbundet att kyrkorådet i församlingen resp. samfälligheten bör vara
verkställande organ i kyrkliga beredskapsfrågor. Landstingsförbundet anser atl
någon beredskapsnämnd inte torde behövas, eftersom uppgifterna under
beredskapstillstånd motsvarar, eller i huvudsak motsvarar, fredslida kyrkliga
uppgifter. Förbundet kan inte bedöma om det med hänsyn till behovet av en
områdesindelning som stämmer överens med den borgerliga kommunen finns
anledning frångå denna princip. I kommitténs promemoria redovisas inte
tillräckliga skäl härför, menar förbundet.

Kyrkliga samfälligheten i Norrköping ifrågasätter om det
är nödvändigl att bilda en särskild partiell samfällighet för
beredskapsfrågor i de fall

Prop. 1981/82:12 59

huvuddelen av befolkningen inom en kommun redan tillhör en
total ekonomisk samfällighet. Samfälligheten menar atl förslagel i sådana fall
innebär en omotiverad och opraktisk överorganisation. I stället borde enligt samfälligheten
lagen föreskriva och möjliggöra alt de pastorat inom kommunen som står utanför
en befintlig samfällighet adjungeras lill samfällighetens kyrkoråd vid
handläggning av beredskapsfrågor. Samfälligheten anser del synnerligen
orationellt atl tillskapa ytterligare ett beslutande organ (församlingsdelegerade)
och etl förvaltande organ (beredskapsnämnd) för enbart kyrkliga
beredskapsfrågor. Koslnaderna för beredskapsverksamheten bör enligl samfälligheten
fördelas i förhållande till pastoratens skatteunderlag.

Kyrkliga samfälligheten
i Falköping anmärker alt det av promemorian inle framgår hur den särskilda samfälligheten
för kyrklig beredskap skall väljas eller hur många ledamöter som skall utses,
öm varje församling skall ha sin representant, måste den särskilda samfälligheten
för kyrklig beredskap bli en mycket tungrodd organisationsapparat, som t. ex.
på grund av starka krigsstörningar kan få svårt att sammanträda och fungera. Samfälligheten
föreslår som etl möjligt alternativ en uppdelning på fyra beredskapsnämnder i
anslutning till de största tätorterna.

5.5 De fria trossamfundens beredskapsplanering

ÖB anser alt det för att planeringsarbetet skall bli effeklivl
är angelägel alt de fria samfunden deltar i beredskapsplaneringen. ÖB biträder
kommitténs förslag alt de trossamfund som är representerade i samarbetsnämnden
och delegationen för statsbidrag till vissa trossamfund skall åläggas en
skyldighet att genomföra en beredskapsplanering.

Svenska
kyrkans församlings- och pastoralsförbund har inget alt invända mot alt trossamfund, som är
representerade i samarbetsnämnden och delegationen för statsbidrag till vissa
trossamfund, deltar i beredskapsarbetet och får tillfälle att framföra
synpunkter i beredskapsnämnden. Förbundel ställer sig dock frågande inför förslagel
alt frivilliga organisalioner skall kunna åläggas uppgifter utan alt
sanktionsbestämmelser samtidigt införs. Utan sådana torde skyldigheten bli
illusorisk.

Kyrkliga samfälligheten
i Malmö tillslyrker förslaget all de fria trossamfunden skall åläggas att i
fredslid vidla förberedelseålgärder för verksamheten under krig eller vid
krigsfara. Samfälligheten hänvisar i del sammanhanget till att samfunden
själva önskar en lagstadgad skyldighel all ordna sina beredskapsfrågor. Med lanke
pä vikten av samordning förefaller en adjungering av representanter för de fria
samfunden lill den kyrkliga beredskapsnämnden ändamålsenlig. Samfälligheten
uttalar emellertid tveksamhet inför kommitténs mening, att med "fria
samfund" skall avses inle bara kristna utan även t. ex. mosaiska och
kanske också muslimska samfund.

Prop. 1981/82:12 60

Beredskapsnäinnden för psykologiskl försvar ifrågasätter
däremot om del är nödvändigt att föreskriva en lagstadgad skyldighet för de
fria samfunden atl ordna en beredskapsplanläggning. Nämnden anser all en
planläggning för de fria samfunden bör kunna lösas på elt enklare sätt än det
som kommittén föreslår. Planläggningen för de fria samfunden bör vara hell
frivillig, framhåller nämnden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att det frän olika
utgångspunkter kan diskuteras om det är lämpligt all i lag på sätt som har
föreslagils ålägga fria trossamfund att utföra en beredskapsplanering. En annan
möjlighel år enligl länsslyrelsen alt stipulera sådan planering som villkor för
slatsbidrag till dessa trossamfund.

Civilbefälhavaren i södra civilområdel avvisar tanken på
att även de fria samfunden skall ha lagfäst skyldighet att upprätla
beredskapsplaner. Domkapitlet i Växjö är tveksamt lill rikligheten och
lämpligheten av atl lagstifta om de fria samfundens beredskapsfrågor.

Beiräffande förslaget om en lagstadgad skyldighet för de
fria trossamfunden atl i fredstid vidta förberedelseålgärder för beredskap och
krig anför Sveriges frikyrkoråd. De fria kristna samfundens råd in. fl. atl
bestämmelsen därom bör ersättas av en regel om frivillig samverkan mellan
svenska kyrkan och de fria samfunden. I en sådan regel bör del anges atl de
fria samfunden har rätt till representation i beredskapsnämnderna.

5.6 Lagförslaget

En del remissinstanser har erinringar mot atl kommittén i
sitt förslag lill lag om kyrklig beredskap använder utlryckel "under krig
eller vid krigsfara vari riket befinner sig eller under andra av krig
föranledda utomordentliga förhållanden" i stället för begreppet beredskapstillständ
som används i 1 § lagen om kommunal beredskap,

ÖB vänder sig mot atl ordel beredskapslillslånd inle
används i kommitténs lagförslag. Enligl ÖB bör olika definitioner inle användas
i parallell lagstiftning. Om siörre möjlighel alt sälta beredskapsplaner i
verket är önskvärd, bör enligl ÖB delta gälla även för den kommunala
planeringen och följaklligen lagen om kommunal beredskap ändras på denna punkl.

Civilförsvarsstyrelsen förordar all begreppel beredskapslillslånd
behålls. Enligl styrelsen är delta etl vederiagel begrepp i lotalförsvarssammanhang.
Begreppel anknyter direkt till lagen om beredskapstillständ och beredskapskungörelsen.
Även Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser atl lagen om
kommunal beredskap bör vara normgivande på denna punkt och att ordel beredskapslillslånd
bör användas. Domkapitlet i Lund framhåller all det av kommittén använda
ullrycket möjligen innebär atl oklarhet kan uppstå om vid vilken tidpunkt de
planerade åtgärderna skall sällas in.

Prop. 1981/82:12 61

Några inslanser behandlar frågan om vad som avses med begreppel
kyrklig beredskap och vad beredskapen innebär.

Kammarkollegiel
konstaterar all del i 1 § första stycket förslagel till lag om kyrklig
beredskap slås fast alt kyrklig beredskap är en angelägenhet för församling i
svenska kyrkan. Därmed är enligt kollegiet också sagt alt såväl territoriella
som icke-territoriella församlingar omfattas av lagen. Kollegiet betonar
nödvändigheten av atl även de icke-territoriella församlingarna deltar i
beredskapsplaneringen. Riksnåmnden för kommimal beredskap framhåller atl i 1 §
förslaget till lag om kyrklig beredskap definieras begreppel kyrklig beredskap
som församlingarnas förberedelse (under fred) för all under krig kunna fullgöra
sina uppgifter. Riksnåmnden underslryker all lagförslagets senare del
förutsätter atl begreppel kyrklig beredskap även omfatlar församlingarnas
verkställighetsuppgifter under krig. Detta bör enligt riksnämnden framgå av
lagtexten.

Enligl
civilbefälhavaren i södra civilområdet måste väl kyrklig beredskap vara en
angelägenhet inle bara för församling ulan också för pastorat (kontrakt) och
domkapitel. Antingen bör della på något säll framgå av lagen eller bör det
klart anges alt lagen gäller endasi församlingarna, medan andra organ behandlas
i annan ordning, ullalar civilbefälhavaren. Mol bakgrund av domkapitlets ansvar
för de kyrkliga frågorna efterlyser ÖB bestämmelser om regional planering. Utan
en sådan planering blir mililärbefälhavarens och civilbefälhavarens
samverkansvägar i förhållande lill de kyrkliga organen oklara. ÖB föreslår
därför all domkapitlet skall ha etl regionall samordnings-och planeringsansvar.

Civilförsvarsstyrelsen
kommenterar 2 § förslaget till lag om kyrklig beredskap och upplyser alt en ny
grundsyn är under utarbetande beiräffande utrymning av befolkningen i händelse
av krig. Denna grundsyn utgår från alt befolkningen i första hand skall ges
skydd i skyddsrum. Utrymningsåtgärder kommer därför antagligen atl begränsas
både vad avser omfattning och längd i förhållande till vad som gäller i
nuvarande planläggning, framhåller styrelsen. Svenska kyrkan bör enligt
civilbefälhavaren i södra civilområdel vara skyldig atl ställa
gudstjänstlokaler till förfogande för andra kristna samfund som av olika skäl
inte kan utnyttja de egna lokalerna samt atl bistå inte bara enskilda personer
ulan också samfund som har utrymts frän andra orter.

Några
instanser behandlar bestämmelser i 3 § lagförslaget om att församlingarna skall
följa de föreskrifter som vederbörande centrala myndigheler meddelar rörande
beredskapsförberedelser.

Naturvårdsverket
ifrågasätter om verket kan anses höra lill "vederbörande cenlrala
myndigheter", vilket anges i kommitténs promemoria. Förslagen berör
naturvårdsverket perifert. Enligt länsstyrelsen i Uppsala län kan bestämmelser
i form av föreskrifter låsa planläggande och verkställande organs rörelsefrihet
till förfång för den lokala anpassningen. Länsstyrelsen förordar att
centrala myndigheter meddelar bestämmelser i form av

Prop.
1981/82:12 62

anvisningar. Länsstyrelsen anser vidare atl del i 1 §
förslaget till förordning om kyrklig beredskap bör anges vilka myndigheler som
har atl meddela anvisningar och atl del även bör anges vad resp. anvisningar
skall avse. Civilbefälhavaren i södra civilområdel anser all en församling kan
ställas inför skenbart motstridiga regler, om den skall följa olika "cenlrala
myndigheiers" föreskrifter. Enligt civilbefälhavaren är bestämmelserna i 1
§ i förslaget till förordning om kyrklig beredskap inle garanti nog mol alt della
sker. I slället bör kyrkoberedskapskommiltén eller domkapitlet ha till uppgift
att omsätta eventuella centrala föreskrifter så att de blir direkt tillämpliga
för församlingarna, framhåller civilbefälhavaren. I förslagel till förordning
om kyrklig beredskap bör enligl civilbefälhavaren anges vilka som skall ha
beredskapsplaner och hur samspelet mellan centrala myndigheler, kyrkoberedskapskommiltén
och domkapitlet skall ordnas.

Bestämmelsen i 4 § lagförslaget om att beredskapsnämnder
skall finnas för handläggning av kyrkliga beredskapsfrågor diskuteras av etl
par remissinstanser.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar framhåller atl
det av olika skäl är olämpligt atl beteckningen beredskapsnämnd används på
flera organ pä central och lokal nivå med olika uppgifter. Riksnämnden för
kommunal beredskap anmärker att förebilden lill förslaget alt särskilda
beredskapsnämnder för de kyrkliga beredskapsfrågorna skall inrättas är lagen
om kommunal beredskap. Enligl den lagen kan beredskapsnämnder inrättas för att
ha hand om nya uppgifter som befolkningsregislrering, utrymning och
inkvartering, framhåller riksnämnden. Etl sådant motiv för beredskapsnämnder
föreligger inte i fråga om den kyrkliga beredskapen. Här tillkommer inte några
nya uppgifter. En församlings eller samfällighets beredskapsuppgifter säväl i
fred (planläggning) som i krig (handhavande av de för totalförsvaret viktiga
kyrkliga uppgifterna) synes enligt riksnämndens mening kunna handhas av
vederbörande kyrkoråd, helt i enlighet med lotalförsvarsprincipen. Liknande
synpunkter anför Sven.y/ca Ä:owwMn/öri>un-det.

Etl par remissinslanser kommenterar 5 § förslaget till lag
om kyrklig beredskap.

Kammarkollegiet förordar en omformulering av 5 § första
styckels första mening med hänsyn till kollegiets konstaterande att såväl
territoriella som icke-territoriella församlingar omfattas av lagen. Kollegiet
föreslår att bestämmelsen formuleras pä följande sätt. "För fall som avses
i 4 § fjärde stycket skall alla i kommunen ingående församlingar tillsammans
med där etablerad icke-territoriell församling bilda en särskild kyrklig samfällighet
för kyrklig beredskap." Kollegiet nämner att del redan nu förekommer att
en icke-territoriell församling ingår i en partiell kyrklig samfällighet.
Karlskrona amiralitetsförsamling bildar nämligen samfällighet med Karlskrona
stadsförsamling. Svenska kyrkans församlings- och pasloratsförbund anmärker atl
skrivningen i 5 § andra stycket bättre bör ansluta till församlingsslyrelsela-

Prop, 1981/82:12 63

gens formuleringar. I den lagen används inte begreppen
partiell eller total ekonomisk samfällighet.

I fråga om föreskriften i 7 § lagförslaget om skyldighet
all planera verksamheten under krig och vid krigsfara m. m. anför
civilbefälhavaren i södra civUområdet att del behövs planer för hur man skall
förfara med kyrkböcker, arkivalier och andra handlingar saml för hur värdefulla
inventarier skall skyddas. Frågan om hur eventuella vakanser på grund av
inkallelser till försvarsmakten skall kompenseras måste också klarläggas.
Domkapitlet i Västerås anser att det är myckel vikUgt alt organisations- och
personalplaner för beredskap och krig följs upp konlinueriigt. För detta
ändamål bör enligt domkapitlet inrättas en särskild arbetsgrupp i varje sUft.
Arbetsgruppen bör ha såväl rådgivande och planerande som verkställande
uppgifter.

En del remissinstanser behandlar förslaget att en kyrklig samfällighet
för beredskapsfrågor skall kunna överta en eller flera för den kyrkliga
beredskapen särskill vikliga uppgifter från en församling eller från en annan samfällighet.

ÖB anser att punkt a i 8 § förslaget till lag om kyrklig
beredskap bör kompletteras med ett undanlag för krigskyrkogårdar, vilka
anordnas och under krig förvaltas av försvarsmakten. Han förutsätter att en
planering med stöd av punkl f i samma paragraf inte får inkräkta på försvarets
behov av personal. Domkapitlet i Västerås framhåller att de i 8 § förslaget
till lag om kyrklig beredskap angivna uppgifterna (a-f) nu handläggs av olika
kyrkliga organ (kyrkoråd, pastor, särskilda utskott och nämnder som kan finnas
inrättade etc). Förslaget innebär enligl domkapitlet att ansvaret för
åtskilliga uppgifter i stället skall handläggas av beredskapsnämnden i den
särskilda samfälligheten. Domkapitlet anser det vara mycket viktigt att
lagstiftningen utformas så att full klarhet råder i fråga om vilket organ som
är ansvarigt för vad. Om pastor resp. kyrkoråd skall fråntas t. ex. ansvar
beträffande bruk av gudstjänstlokaler eller skydd av inventarier och arkivalier,
bör delta enligt domkapitlet motiveras klarare än som har skett. Stor restriktivitet
måste självfallet iakttas när det gäller att helt eller delvis föra över
ansvaret för sådana angelägenheter pä andra organ än det som normall har
ansvaret för dem, framhåller domkapitlet. Vidare bör det enligt domkapitlet
vara hell klart om och i så fall i vilken omfattning ansvaret avses ligga kvar
på de vanliga organen.

Domkapitlet i Lund förutsätter att 8 § förslaget till lag
om kyrklig beredskap endasi rör uppgifter som normalt åvilar församlings,
pastorals eller samfällighets kyrkoråd. Domkapitlet utgår frän alt avsikten med
8 § punkt c inte är att ändra pastors beslutsrätt när del gäller upplåtande av
kyrka för gudstjänständamäl och frän alt 8 § punkt f inte avser präster och
kyrkomusiker. Domkapitlet i Luleå kommenterar 8 § punkt f och framhåller att
det måste ankomma pä varje församling att planera för behovet av kyrkogårds-
och folkbokföringspersonal. Däremot bör enligt domkapitlet

Prop. 1981/82:12 64

behovet av präster och kyrkomusiker planeras regionalt
lämpligen genom kontraktsprostens försorg. I tidigare utredningar om kyrklig
beredskap har kontraktsprostens uppgift särskilt accentuerats och vid
samövningar mellan mililära och civila organ har detta visat sig lämpligt,
framhåller domkapitlet.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund ställer
sig tveksamt lill formuleringarna i 8 § punkterna a-f. Formuleringarna är
enligt förbundet oklara, särskill under b och f. Ett mera stringent skrivsätt måsle
eftersträvas; delta är av vikl för undvikande av oklarheter i fräga om
gränserna mellan den särskilda beredskapssamfällighelens kompelens och
församlingarnas eller övriga samfällighelers kompetens. Förbundel anser vidare
att lagen om församlingsslyrelse måsle kompletleras med en beslämmelse som
avlyfter ansvarel för de uppgifter som skall överläs av en särskild beredskapssam-fällighet
från församlingar och samfälligheter, när regeringen föreskriver atl beredskapssamfälligheten
skall överta uppgifterna. Vidare bör enligl förbundet övervägas om inte församlingsslyrelselagen
måsle kompletteras med beslämmelser som motsvarar 6 § andra stycket och 15 §
förslaget lill lag om kyrklig beredskap.

Flera remissinstanser tar upp frågan om länsstyrelsens
tillsynsfunktion.

Den
föreslagna lagen om kyrklig beredskap ger enligl kammarkollegiet länsslyrelsen
vidsträckta befogenheter i fråga om den lokala beredskapsplaneringen och i
viss mån beiräffande själva verksamhelen. Detta torde vara ofrånkomligt med
hänsyn till länsstyrelsens allmänna funklion inom totalförsvaret, anser kammarkollegiel.
Enligl länsstyrelsen i Jönköpings län kan del utifrån vissa utgångspunkter
diskuteras om man bör ge länsslyrelsen tillsynsuppgifl beträffande den kyrkliga
beredskapsplanläggningen. Länsslyrelsen anser atl del i första hand vore nalurligl
alt den uppgiften ankom på domkapitlet. Med hänsyn till samordningen med annan
beredskapsplanering lorde det dock enligl länsslyrelsen vara lämpligare alt
tillsynsuppgifterna läggs på länsstyrelsen. Civilbefälhavaren i södra
civilområdet anser däremol att del inle är lämpligt alt länsstyrelsen blir
tillsynsmyndighet och underslryker all jämförelsen med kommunala
civilförsvarsåtgärder är diskutabel. Enligt civilbefälhavaren bör domkapitlet i
stället för länsstyrelsen ha del övergripande ansvaret på regionall plan.
Domkapitlet i Växjö anser inte heller alt länsstyrelsen bör få elt
tillsynsansvar i fråga om den kyrkliga beredskapen. Som nämnls i del föregående
anser ÖB alt domkapitlet bör ha etl regionalt samordnings- och
planeringsansvar.

Riksarkivet kommenterar 9 och 10 §§ förslagel lill lag om
kyrklig beredskap och föreslår atl 9 § kompletleras med en bestämmelse om att
samråd i arkivfrågor skall ske med arkivmyndighet vad gäller planeringen för
olika arkivfrågor. Beslämmelsen kan formuleras på följande säll. "Länsslyrelsen
skall före godkännande av planen samråda med domkapitlet och vad gäller
arkivfrågor arkivmyndigheten." Enligt riksarkivet bör länsstyrelsen

Prop. 1981/82:12 65

samråda med arkivmyndigheten även vid meddelande av
föreskrifter enligt 10 § lagförslaget.

Några remissinstanser behandlar frågan om statsbidrag.

Civilförsvarsstyrelsen, som inle ser som sin uppgifl alt
diskutera huruvida statsbidrag bör utgå eller ej, ifrågasätter ändå det
lämpliga i atl jämföra den kyrkliga beredskapsplanläggningen med den planläggning
som förekommer i fräga om ledningscentraler inom civilförsvaret.
Civilbefälhavaren i södra civilområdet avstyrker förslaget om ersättning av
statsmedel för planläggningen. Enligt civilbefälhavaren bör planernas
omfattning inte bli sådan att det är motiverat med statsbidrag. I stället bör
principen följas alt myndigheten själv med egna medel bekostar även sin
planläggning för krig. Kammarkollegiet anser att det bör övervägas om inte
ersättning av statsmedel borde kunna utgå även till församlingarna för
kostnader under beredskapstillständ, eftersom den verksamhet som genom 2 §
förslaget Ull lag om kyrklig beredskap åläggs församlingarna torde kunna
förorsaka en församling (samfällighet) kostnader utöver det normala. Kollegiet
anser att en motsvarighet till 18 § lagen om kommunal beredskap bör övervägas.
Lidingö församling förutsätter att de kostnader som kan uppkomma för
beredskapsplanläggningen och för tillkommande verksamhet i krig m. m. i
huvudsak ersätts av statsmedel.

1 yttrandet från Sveriges frikyrkoråd, De fria kristna
samfundens råd m. fl. föreslås att bestämmelserna om samverkan mellan svenska
kyrkan och de fria trossamfunden utformas så att de kommer att gälla samverkan
mellan svenska kyrkan och "övriga trossamfund". Den föreslagna representationen
för övriga trossamfund i de lokala beredskapsnämnderna enligt 15 § förslaget
till lag om kyrklig beredskap bedöms som otillräcklig. Lika representation frän
svenska kyrkan genom kyrkorådet i församlingen eller samfälligheten och från de
inom den borgerliga kommunen verksamma övriga trossamfunden föresläs. Vidare
föresläs atl representanterna för övriga trossamfund skall ha såväl yttrande-
som beslutsrätt.

Svenska
kommunförbundet anmärker att kommitténs förslag till lag om kyrklig beredskap saknar
regler om övergång till krigsorganisation. Förbundet föreslår att lagförslagel
kompletteras med bestämmelser därom i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
föreskrivs i 11 § lagen om kommunal beredskap. En liknande anmärkning gör
Landstingsförbundet.

6 Överväganden

6.1 Allmänna synpunkter

En beredskapsplanläggning på det kyrkliga området har
genomförts bara i begränsad utsträckning i avvaktan på en organisatorisk
lösning av den kyrkliga beredskapen. För de kyrkokommunala organen inom svenska
kyrkan saknas nämligen lagstadgad skyldighet att vidla förberedelser i

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 12

Prop.
1981/82:12 66

beredskapssyfte. Remissutfallet pä kyrkoberedskapskommilléns
promemoria ger vid handen alt en kyrklig beredskapsplanering behövs och atl
det är angeläget att arbetet med en sådan kan komma i gång. Remissinslanserna
är i stort sett eniga om att för svenska kyrkans del en lagstiftning om kyrklig
beredskap krävs för att en beredskapsplanering skall komma till stånd. I vilka
organisatoriska former svenska kyrkan skall handlägga beredskapsfrågorna råder
det däremot inte samma enighet om. När det gäller de fria trossamfunden är det
framför allt förslaget att dessa i lag skall åläggas en planläggningsskyldighet
som har föranlett invändningar.

I många
remissyttranden har den uppfattningen uttryckts att det är nödvändigl alt den
verksamhet som svenska kyrkan och övriga trossamfund bedriver upprätthålls
också under beredskap och krig. Under de svåra förhållanden som beredskap och
krig innebär kommer många människor förvisso atl känna ett starkare behov av
andlig omvårdnad än under fredstid. Detta betonas också i 1965 ärs belänkande
och remissyttrandena över detta liksom i 1970 ärs promemoria. Svenska kyrkan
bör sålunda fungera som trossamfund med de uppgifter som hon har ålagts eller
frivilligt påtagit sig även under krigsförhållanden. Svenska kyrkans verksamhet
bör därför i största möjliga utsträckning fortgå som under fred. Det fordras
givetvis att verksamheten anpassas efter de förändrade förhållanden som kommer atl
råda under beredskap och krig. Uppgifterna ändrar naturiigen karaktär och vissa
av dem kan komma att utökas radikalt, t. ex. omhändertagande och begravning av
döda.

De övriga trossamfundens verksamhet bör givetvis också
fortgå under beredskap och krig. För att svenska kyrkan och övriga trossamfund
skall kunna klara sina uppgifter under de svåra förhållanden som dä kommer att
råda krävs förberedelser redan i fredstid. En diskussion om kyrkliga
beredskapsfrågor måsle utgå frän det självklara förhållandet alt de olika
trossamfundens rätt atl på religionsfrihetens grund själva utforma sin tro och
sitt gudstjänstliv inte i något avseende får kränkas vare sig i fred eller
under krig. En inblandning i samfundens trosfrågor får absolut inte ske.

Den största delen av svenska kyrkans verksamhel regleras i
lag eller annan författning. Det är därför naturligt att statsmakterna för
svenska kyrkans vidkommande lagstiftningsvägen bestämmer om den
beredskapsplanläggning och de andra förberedelser som otvivelaktigt bör komma
till stånd. För de övriga trossamfundens del gäller emellertid andra
förutsättningar. I direktiven för kommittén anges alt de fria trossamfundens
beredskapsfrågor bör lösas så atl frivilliga överenskommelser mellan
trossamfunden kommer till stånd. Kommittén har trots delta stannat för att
föreslå en lagstadgad planläggningsskyldighet också för de fria trossamfundens
del. Kommittén motiverar detta med att det skulle föreligga starka önskemål
härom, inte minst från de ledamöter av kommittén som representerar de fria
samfunden. Som nyss har nämnts har flera remissinstanser kritiserat förslaget
på denna punkt. I det gemensamma yttrandet från Sveriges frikyrkoråd. De fria

Prop.
1981/82:12 67

kristna samfundens råd m.fl. föreslås en samverkan mellan
de fria trossamfunden och svenska kyrkan på frivillig basis i stället för en
skyldighet för de fria trossamfunden att vidla förberedelseålgärder för krig
eller krigsfara.

Mot bakgrund av det anförda bör det inte komma i fråga alt
vid överarbetningen av kommitténs förslag till lag om kyrklig beredskap behålla
föreskriften om en skyldighet för de fria trossamfunden att vidta förberedelseåtgärder.
Överarbetningen bör inriktas på hur den kyrkliga beredskapen skall lösas för
svenska kyrkans del. Utgångspunkten bör härvid vara att de för den kyrkliga verksamhelen
i fred ansvariga och beslutande organen skall ha att svara för
beredskapsplanläggningen i fred och verksamhelen i krig. Tyngdpunkten i den
kyrkliga verksamheten ligger pä-de kyrkliga kommunerna. Det är alltså främsi
deras uppgifter under beredskap och krig som behöver planeras.

För de stafliga kyrkliga myndighelernas del finns, som
framgår av avsnitt 3, bestämmelser om myndigheternas skyldighet att i fredstid
planera verksamheten under krig och vid krigsfara i bl. a. förordningen om
vissa statliga myndigheters beredskap m. m. Det finns därför inte anledning att
i detta sammanhang överväga föreskrifter som rör t. ex. domkapitlens åtgärder
för att förbereda den egna verksamheten under beredskap och krig.

Del har i det föregående pä åtskilliga ställen
understrukits att det däremot saknas föreskrifter i lag om de kyrkliga
kommunernas skyldighet atl planera och vidta andra förberedelser för beredskap
och krig. I tillämpningskungörelsen till administrativa fullmaktslagen finns
visserligen en generell bestämmelse, som ocksä gäller de kyrkliga kommunerna,
att myndigheterna skall planlägga de ändringar eller inskränkningar i
verksamheten samt de övriga åtgärder som kan antas bli erforderliga under krig
eller vid krigsfara. En enstaka bestämmelse av detta slag är självfallet inte
tillräcklig som grund för en kvalificerad kyrklig beredskapsplanläggning.
Härtill kommer att föreskrifter om bl. a. de kyrkliga kommunernas åligganden i
princip skall meddelas i lag (8 kap. 5 § regeringsformen och punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen). Det behövs sålunda en reglering
i lag av de kyrkliga kommunernas planläggningsskyldighet motsvarande den
reglering som har skett pä det borgerligt kommunala området.

Lagen om
kommunal beredskap kan ge en viss ledning för en lagreglering av beredskapsfrågorna
på det kyrkokommunala området. Som Udigare har framhållits är det ställt utom
all diskussion alt de kyrkliga kommunernas verksamhet skall upprätthållas också
under beredskap och krig. Till skillnad mot de borgerliga kommunerna kommer
emellertid de kyrkliga kommunerna troligtvis inte att åläggas några nya,
särskilda uppgifter under beredskap och krig. En beredskapsplanläggning på det
kyrkliga området kommer alltså att omfatta uppgifter av i princip samma slag
som de fredstida uppgifterna. Ett utmärkande drag för det kyrkliga området är
församlingsstrukturen, dvs, ett mycket stort antal kyrkliga kommuner varav
många små enheter. Detta

Prop.
1981/82:12 68

medför särskilda problem som kommer att behandlas i
följande avsnitt. De nämnda förhållandena torde medverka till att de kyrkliga
kommunernas beredskapsplanläggning i många fall inte behöver bli särskilt
omfattande.

En lagsUftning om en kyrkokommunal planläggningsskyldighet
m. m. bör ha karaktären av en ramlagstiftning utan detaljföreskrifter. De
kyrkliga kommunerna kommer givetvis att behöva en närmare vägledning beträffande
planläggningen och andra förberedelseålgärder för verksamhelen under beredskap
och krig. Att meddela erforderliga anvisningar i kyrkobered-skapsfrågor är
enligt direkUven en av uppgifterna för kyrkoberedskapskommiltén och kommittén
har också utarbetat ett utkast fill allmänna råd och rekommendationer för
kyrklig beredskap.

En lagstiftning om kyrklig beredskap bör Ull en början slå
fast att de kyrkliga kommunerna är skyldiga att redan i fredstid planlägga
verksamheten under krig och vid krigsfara och att vidta andra förberedelser så
att de under sådana förhållanden kan fullgöra den verksamhet som ankommer på
dem. En sådan skyldighet bör självfallet gälla för alla kyrkliga kommuner.
Liksom de borgerliga kommunerna är skyldiga att under vissa förutsättningar
vara verksamma även för befolkning frän andra kommuner än den egna bör ocksä en
lag om kyrklig beredskap stadga en generell skyldighet för den kyrkliga
kommunen att utöva kyrklig verksamhet även Ull förmän för personer som Ull
följd av krigshändelserna vistas inom den kyrkliga kommunen.

Liksom fallet är med lagen om kommunal beredskap bör en
lag om kyrklig beredskap vara i kraft redan under fredsUd. Vissa bestämmelser
som är avsedda endast för krig, krigsfara eller liknande situationer bör
utformas sä att de kan träda i funktion under sådana förhållanden.

6.2 Organisatoriska frågor

Som inledningsvis har framhållits gäller för
totalförsvarsplaneringen den principen all den som har ett ansvar i fred för
viss verksamhet också skall förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i
krig, om verksamheten dä skall fortgå. Enligt direktiven för kommittén bör
ansvaret för de kyrkliga beredskapsuppgifterna om möjligt förläggas till redan
existerande myndigheler och organ som har moisvarande uppgifter i fred.
Kommittén har emellerUd föreslagit en särskild organisation för de kyrkliga
beredskapsfrågorna. Kommittén anser att organisationen på lokal nivå bör
omfatta samma territoriella område som den borgerliga kommunen.

Kommittén föreslår att en särskild parUell samfällighet
bildas för beredskapsfrågorna, när församling eller kyrklig samfällighet inte
sammanfaller med den borgeriiga kommunen. Alla församlingar inom kommunen
skall ingå i samfälligheten. Samfällighetens kyrkoråd skall enligt förslaget
vara beredskapsnämnd. Församlingarnas skyldigheter att vidta förberedelseåtgärder
för beredskap och krig skall enligt kommitténs förslag fullgöras

Prop.
1981/82:12 69

genom
den särskilda samfällighetens försorg, Samfällighetens beredskapsnämnd skall
planera för församlingarnas verksamhet under beredskap och krig. Länsstyrelsen
skall enligt förslaget kunna förordna atl beredskapsnämnden skall upprätta en
särskild plan, där förberedelseålgärderna redovisas. Sedan samfälligheten har
antagit planen, skall den underställas länsstyrelsen för godkännande. Enligt
förslaget skall regeringen vidare kunna förordna att samfälligheten under
beredskap och krig skall överta vissa uppgifter från församlingarna.

Förslaget
om särskilda samfälligheter har föranlett kriUk frän flera remissinstanser. De
kritiska instansernas synpunkter kan sammanfallas på följande sätt. Den
samverkan i beredskapsfrågor med kommunen som behövs kan komma lill stånd utan
att en särskild samfällighet bildas. Beredskapsfrågorna får begränsad
omfattning med hänsyn till atl de kyrkliga kommunernas uppgifter under beredskap
och krig kan väntas i huvudsak motsvara de fredstida uppgifterna. Några
särskilda samfälligheter behövs därför inte. I enlighet med den s.k.
totalförsvarsprincipen bör beredskapsuppgifterna i stället läggas på organ som
ingår i den normala fredsUda organisationen. Förslaget om särskilda samfälligheter
innebär atl man i onödan och i stort antal fall skapar en betungande
administrativ apparat som grundas pä en ny territoriell indelning, I vissa fall
kan det antal församlingar som skulle ingå i samfälligheten och därmed bJi
representerade i dennas beslutande organ bli så stort att det skulle bli svårt
att få Ull stånd en fungerande organisation.

Vid
bedömningen av de organisatoriska frågorna bör utgångspunkten i enlighet med
totalförsvarsprincipen vara att de olika kyrkliga kommunerna i huvudsak skall
behålla sina fredstida uppgifter under krig eller vid krigsfara. Kommitténs
förslag innebär inte heller att t. ex. de särskilt bildade samfällighelerna
annat än undantagsvis skall överta uppgifter från de församlingar som ingår i samfälligheten.
Som sagts förut torde de kyrkliga kommunerna knappast fä några helt nya
uppgifter under krigsförhållanden. Däremot kan vissa uppgifter få en helt annan
tyngd än under fredsUd eller på annat sätl bli svårare atl genomföra. Delta
medför ett behov av planläggning och andra förberedelser för verksamheten under
krig eller vid krigsfara.

De
kyrkliga kommunernas verksamhet är av sådan karaktär att anknytningen Ull de
lokala förhållandena har särskild betydelse. SamUdigt står det klart att både
de påfrestningar som verksamheten under krig eller vid krigsfara kan medföra
och de förberedelseåtgärder för denna verksamhet som kan behövas medför ett
behov av samverkan inom ett större område än vad en enskild församling normalt
omfattar. Samverkan behövs med den borgerliga kommunen, andra kyrkliga kommuner
och andra trossamfund. De särskilda samfälligheter som kommittén föreslår
skulle otvivelaktigt ge goda förutsättningar för en sådan samverkan. Samtidigt
skulle de ge en bättre överbHck som kan ha betydelse för planläggningsarbetet
och bättre resurser för delta arbete. Samverkansbehovet synes emellertid kunna Ullgodoses
utan

Prop.
1981/82:12 70

att särskilda samfälligheter bildas. Med hänsyn till atl
de kyrkliga kommunernas uppgifter avser bara etl fätal områden kan
planläggningsarbetet antas bli tämligen okomplicerat åtminstone för de kyrkliga
kommuner som inte omfattar större geografiska områden med etl betydande antal
invånare. Del kan därför anlas alt särskilda samfälligheter för
beredskapsfrågor inte är nödvändiga av hänsyn till planläggningsarbetet.

De särskilda samfälligheterna skulle få ganska begränsade
uppgifter. De "ordinära" kyrkliga kommunerna skall ju även enligt
kommitténs förslag svara för den egenthga verksamheten både i krig och fred. De
särskilda samfälligheternas uppgifl skall enligt förslaget i princip endasi
vara att planera och i övrigt förbereda övriga kyrkliga kommuners verksamhel
under krig och vid krigsfara. En sådan ordning synes kunna medföra risk för
oklara ansvarsförhållanden. Förslaget om särskilda samfälligheter innebär alt
en särskild organisation, som grundas på en ny kyrkokommunal indelning och som
har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter, skapas enbarl för
beredskapsfrågorna. Eftersom församlingarnas eller de redan befintliga samfälligheternas
områden sällan stämmer överens med den borgerliga kommunens, skulle särskilda samfälligheter
få bildas i ett stort antal fall. Inte sällan skulle samfälligheten komma att
omfatta åtskilliga församlingar. Samtliga församlingar skulle inte alltid kunna
bli representerade i församlingsdelegerade och kyrkorådet skulle ofta få
ohanterligt många ledamöter, även om alla församlingarna inte blev
representerade där.

Med hänsyn
till de nackdelar som är förenade med förslaget om särskilda samfälligheter för
beredskapsfrågor bör församlingarna resp. de redan befintliga samfälligheterna
i princip själva svara för beredskapsuppgiflerna. Frågan hur behovet av
samverkan med den borgerliga kommunen, andra kyrkliga kommuner och övriga
trossamfund skall lösas kommer att behandlas i specialmotiveringen.

De större kyrkliga kommunernas verksamhet kan i vissa fall
ha särskild betydelse från totalförsvarssynpunkt. Med hänsyn härtill kan det
vara nödvändigt alt sädana kyrkliga kommuners beredskapsplanläggning och övriga
förberedelser redovisas i en särskild beredskapsplan. När det är påkallat att upprätla
sådana särskilda beredskapsplaner, lorde det vara lämpligt atl koncentrera
planläggningsarbetet och utnyttja de resurser som de kyrkliga samfälligheterna
erbjuder. Att upprätta särskilda beredskapsplaner synes därför böra ankomma pä
pastoral eller total ekonomisk samfällighet. Frågan behandlas närmare i specialmoUveringen.

Vid de bedömningar av frågan om ansvaret för beredskapsuppgiflerna
som nu har redovisals har särskild hänsyn inte tagils lill de problem som
ansvaret för begravningsväsendet kan medföra under krigsförhållanden. Kommittén
överväger emellertid f. n. ett förslag till lagstiftning om planläggning av
begravningsverksamheten under krig. I denna fråga samräder kommittén med den
särskilda utredaren (Kn 1979:04) som har Ullkallats för att göra en kompletterande
undersökning av begravningsverksamheten.

Prop.
1981/82:12 71

Kyrkoberedskapskommiltén föreslår länsstyrelsen som tillsynsmyndighel
beträffande kyrkliga beredskapsfrågor. Förslaget stämmer överens med den
ordning som gäller enligt lagen om kommunal beredskap, nämligen att
länsstyrelsen har att följa Ullämpningen av nämnda lag. Saken tas upp i några
remissyttranden. Med hänsyn till samordningen med annan beredskapsplanering
stannar länsstyrelsen i Jönköpings län för att det nog är lämpligast alt
tillsynsuppgifterna läggs på länsstyrelsen. Civilbefälhavaren i södra civilområdel
menar däremot atl domkapitlet i stället för länsstyrelsen bör ha det
övergripande ansvaret på regionalt plan. Enligl domkapiflet i Växjö framstår
det som främmande att ge länsstyrelserna ett ansvar för kyrklig verksamhet.
Domkapitlen bör enligt ÖB ha ett regionalt samordnings- och planeringsansvar.

En väsentlig uppgift för tillsynsmyndigheten blir bl. a. atl
samordna de kyrkliga kommunernas beredskapsplanering dels inom regionen, dels
med annan beredskapsplanering och försvarsverksamhet. Att välja länsstyrelsen
som tillsynsmyndighet kan i förstone le sig lämpligt med hänsyn till
länsstyrelsens ställning som regional lotalförsvarsmyndighet. Detta skulle
emellertid innebära att ett organ som i fredstid endast i begränsad omfattning
handhar kyrkliga frågor införlivades i det kyrkliga organisationsmönstret och atl
nya beslutsvägar infördes. Det synes inte vara lämpligt. Domkapitlet fullgör en
mängd uppgifter i fråga om den kyrkliga verksamheten. Domkapitlet är bl. a.
chefsmyndighet för stiftets prästerskap och har att tillgodose pastoratens
behov av prästerlig arbetskraft under skiftande förhållanden. Den kyrkliga beredskapen
innefattar främst frågor om hur de kyrkliga kommunernas verksamhet skall kunna
fortgå också under beredskap och krig. De kyrkliga kommunerna kommer inte atl
fä några helt nya uppgifter i krig. Det kan antas att samordningen av de
kyrkliga kommunernas förberedelsearbete och verksamhet under krigsförhållanden
kommer att få större betydelse än samordningen med annan beredskapsplanering
och försvarsverksamhel. Med hänsyn härtill framstår det som naturligt alt lägga
tillsynsfunktionerna pä domkapitlet. Det föreslås därför atl domkapitlet blir
tillsynsmyndighet.

7 Specialmotivering

Med utgångspunkt i de överväganden som har redovisats i
avsnitt 6 har upprättats ett förslag till lag om kyrklig beredskap (se bilaga).
Lagen reglerar enbart beredskapen pä det kyrkokommunala området. Lagens
rubricering kan måhända inge föreställningen att lagen gäller alla organ inom
svenska kyrkan. Den omfattar emellertid bara de kyrkliga kommunernas beredskap.
Enligl den uppfattning som ligger till grund för övervägandena i det föregående
bör nämligen de kyrkokommunala beredskapsuppgifterna i princip handläggas av de
kyrkokommunala organen och de statliga beredskapsuppgifterna av statliga
myndigheter. Uianför lagens tillämpnings-

Prop.
1981/82:12 72

område faller den del av svenska kyrkans verksamhet som
bedrivs av statliga myndigheter eller frivilliga organ och organisationer. För
de statliga myndigheternas del regleras beredskapen i särskild ordning. För flertalet
slalliga myndigheter, bl. a. domkapitel och stiftsnämnder, gäller sålunda
förordningen om vissa statliga myndigheters beredskap m. m.

Lagen om kommunal beredskap har till stora delar utgjort
förebild till lagförslaget. Med hänsyn till den särskilda karaklären av de
kyrkliga kommunernas uppgifter och med hänsyn Ull att dessa uppgifter i princip
blir desamma i krig som i fred kan motsvarigheter till flera av bestämmelserna
i lagen om kommunal beredskap undvaras. Detta gäller i fråga om t. ex. 2-4 §§,
6 § andra-fjärde styckena och 8-10 §§ nämnda lag.

Tyngdpunkten i lagförslaget ligger hos de bestämmelser som
reglerar de kyrkliga kommunernas förberedelser för verksamheten i krig m. m.
och inte i de bestämmelser som reglerar själva verksamhelen. Del har därför
ansetts mest naturligt att placera beslämmelserna om förberedelsearbetet omedelbart
efter en inledande bestämmelse som anger lagens Ullämpningsområ-de.

Som har
antytts nyss innehåller lagförslaget bestämmelser om bl. a. de kyrkliga
kommunernas förberedelser för verksamheten under krig m. m, samt om verksamhelen
under krig m.m. Bestämmelser av detta slag finns ocksä i lagen om kommunal
beredskap. De förhållanden som dessa bestämmelser siktar på anges där med
beteckningen "beredskapstillständ". Mot detta uttryckssätt har
invänts bl. a. att det kan leda till osäkerhet om vad som skall gälla under
krigsförhållanden, eftersom beredskapstillståndet upphör när kriget bryter ut.
Kommittén använder i sitt lagförslag uttrycket "under krig eller vid
krigsfara vari riket befinner sig eller under andra av krig föranledda
utomordentliga förhållanden". Anledningen till alt kommittén har valt
denna formulering är att ett förordnande om beredskapsUllstånd kan komma att
meddelas på ett ganska sent stadium under en kris som utvecklar sig successivt.
Kommittén anför också att den föreslagna formuleringen anknyter närmare till 13
kap. 6 § regeringsformen samt att den ger möjlighet att sätta
beredskapsplanerna i verket pä ett tidigt stadium och att smidigt anpassa
åtgärderna till händelseförloppet. Bara några få remissinstanser uttalar sig om
kommitténs förslag pä denna punkt. Samtliga betonar att man i en lag om kyrklig
beredskap bör använda samma uttryck som i lagen om kommunal beredskap.
Domkapitlet i Lund framhåller också att det uttryck som kommittén föreslår
möjligen innebär att oklarhet kan uppstå om vid vilken tidpunkt de planerade ålgärderna
skall sättas in.

I betänkandet (SOU 1978:83) Sjukvården i krig föreslås,
som har angetts i avsnitt 3, bl. a. att lagen om kommunal beredskap utvidgas
till att gälla också sjukvården i krig. I betänkandet föreslås att uttrycket "beredskapsUllstånd"
byts ut mot "krig" samt atl det i en särskild bestämmelse skall anges
att regeringen under krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden skall
kunna förordna att lagen skall tillämpas helt eller delvis frän den Udpunkt

Prop.
1981/82:12 73

som regeringen bestämmer. Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs f. n. inom regeringskansliet. Det måste anses olämpligt att
föregripa dessa överväganden i arbetet på ett förslag till en lag om kyrklig
beredskap. Detta gäller särskilt som det synes svårt att finna ett uttryckssätt
som framstår som lämpUgt frän alla synpunkter. Med hänsyn till det anförda
föresläs att uttrycket "beredskapstillständ och krig" används i
förslaget Ull lag om kyrklig beredskap i avbidan på atl ställning tas till
vilket utlryck som skall användas i lagen om kommunal beredskap.

1 § Denna lag gäller de kyrkliga kommunernas beredskap.
Med kyrklig kommun avses i lagen församling och kyrklig samfällighet enligt
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. I fräga om de icke-territoriella
församlingarna gäller denna lags bestämmelser om kyrkliga kommuner i Ullämpliga
delar.

Denna paragraf anger lagens tillämpningsområde. Paragrafen
innnehåller ocksä en begreppsbestämning. I lagen används begreppet kyrklig
kommun. De kyrkliga kommunerna är dels församlingar, dels kyrkliga samfälligheter.
Ett pastorat, som består av tvä eller flera församlingar, ulgör enligt församlingsslyrelselagen
i princip en obligatorisk kyrklig samfällighet. Ett flerförsamlingspastorat
betecknas därför som kyrklig kommun. Av paragrafen framgår att även ett enförsamlingspastorat
i detta sammanhang anses som en kyrkUg kommun. På pastoraten ankommer ju
uppgifter som måste fullgöras också i krig och vid krigsfara. Denna verksamhet
liksom församlingarnas och samfälligheternas verksamhet bör beredskapsplaneras
redan i fredstid. Det kan anmärkas atl den konstrukUon som används i paragrafen
synes stämma väl överens med församlingsstyrelselagens ulformning. 12 § 1 mom.
nämnda lag anges nämligen alt med församlings angelägenheler avses bl. a.
avlöningsförmåner ät präster och kyrkomusiker, dvs. frågor som enligt lagen
(1970:940) om kyrkliga koslnader (ändrad senast 1975:1323) ankommer på
pastoralen.

I
kommitténs lagförslag anges att kyrklig beredskap är en angelägenhet för
församling i svenska kyrkan. Kammarkollegiet påpekar i sill remissyttrande att
därmed ocksä är sagt att såväl territoriella som icke-territoriella
församlingar omfattas av lagen. Kollegiet betonar i yttrandet nödvändigheten
av alt även de icke-lerritoriella församlingarna deltar i beredskapsplaneringen.

Som
kyrkliga kommuner betraktas endast de församlingar som har ett territoriellt
underlag. Förutom de territoriella församlingarna finns, som har redovisats i
avsnitt 2, även fem icke-territoriella församlingar. Dessa bildar egna
pastorat. Församlingsslyrelselagen omfattar i första hand de territoriella
församlingarna. Den gäller emellerUd enligt 1 § i tillämpliga delar också icke-territoriell
församling, om församlingen inte har beslutal annat. Det är mycket som talar
för att även de icke-territoriella församlingarna vidtar förberedelser för
verksamheten under beredskapstillstånd och krig. Det föreslås därför en
föreskrift om atl lagens bestämmelser om kyrkliga

Prop. 1981/82:12 74

kommuner
i tillämpliga delar skall gälla också icke-territoriella församlingar. Lagen
gäller däremot inte utlandsförsamlingarna.

2
§ De kyrkliga kommunerna skall under fredstid vidta de förberedelser som behövs
för att de under beredskapstillständ och krig skall kunna fullgöra de uppgifter
som enligl lag eller annan författning ankommer pä dem.

Denna
paragraf motsvarar 6 § första stycket lagen om kommunal beredskap. 1 paragrafen
föreskrivs skyldighet för de kyrkliga kommunerna atl vidta de förberedelseålgärder
som behövs för atl de skall kunna upprätthälla sin verksamhet under
beredskapstillstånd och krig. En församling är sålunda skyldig att planlägga
och vidta andra förberedelser i fräga om de i församlingsslyrelselagen angivna
församlingsangelägenheterna. Även de kyrkliga samfälligheterna måste vidta de
förberedelser som fordras för alt de skall kunna fullgöra sina uppgifter under beredskapsUllstånd
och krig. För flerförsamlingspasloraten gäller planläggningsskyldigheten m. m.
pastorats-angelägenheterna.

Omfattningen av
förberedelsearbetet blir givetvis beroende på den kyrkliga kommunens storlek. I
små församlingar och samfälligheter kan arbelel säkerligen bli förhållandevis
enkelt. Del är angeläget att planeringsarbetet kommer i gång snabbt. Arbetet
bör emellerUd kunna ske successivt. Kommittén ämnar meddela allmänna råd till
ledning för förberedelsearbetet. Frågan om upprättandet av särskilda
beredskapsplaner behandlas under 5§.

I 8 § andra stycket
föreskrivs att kyrkorådet leder verksamheten, när en kyrklig kommun har
övergått lill krigsorganisaUon. Det har däremot inte ansetts motiverat att i
lagen ta in en uttrycklig motsvarighet till föreskriften i 13 § lagen om
kommunal beredskap om att kommunstyrelsen skall övervaka atl erforderlig
planläggning sker och övriga nödvändiga förberedelser vidtas för den kommunala
verksamheten i krig eller vid krigsfara. Anledningen till att en sådan
föreskrift har ansetts onödig är inte främsi att kyrkorådet enligt församlingsslyrelselagen
(se 43 § första stycket, 60 § första stycket och 63 § 1 mom.) leder
förvaltningen av den kyrkliga kommunens angelägenheter och har inseende även
över övriga nämnders verksamhet. Avgörande har i stället varit att den kyrkokommunala
nämndorganisaUonen normalt har en myckel blygsam omfattning. Även utan en sådan
föreskrift som nu har diskuterats får det anses klart att det i första hand
ankommer på kyrkorådet atl se till att förberedelseåtgärder vidtas och att
åtgärderna på olika verksamhelsområden samordnas.

3
§ Vid förberedelsearbetet skall den kyrkliga kommunen samverka med den borgerliga
kommunen och andra kyrkliga kommuner som är belägna inom denna.

Den kyrkliga kommunen
skall också samråda med övriga kristna trossamfund inom den borgerliga
kommunen.

Denna
paragraf behandlar den samordning av beredskapsplaneringen som

Prop. 1981/82:12 75

bör
äga rum dels med den borgerliga kommunen, dels med andra kyrkliga kommuner och
övriga trossamfund inom den borgerliga kommunen. Den kyrkliga
beredskapsplaneringen har flera beröringspunkter med den kommunala
beredskapsplanläggningen, även om den sislnämnda självfallel är väsentligt mer omfatlande.
Planeringen pä de olika områdena behöver därför samordnas. För de kyrkliga
kommunernas förberedelsearbete innebär en samverkan med den borgerhga kommunen
atl dennas erfarenheter av beredskapsplanering m. m. kan tas till vara.

Planeringsskyldigheten
enligt lagen avser enbart de kyrkliga kommunerna. De övriga trossamfunden fär
handha sina beredskapsfrågor pä frivillig basis. Ett samråd mellan den kyrkliga
kommunen och de fria trossamfunden bör emellertid kunna främja
planeringsarbetet. I andra stycket föreskrivs därför atl de kyrkliga kommunerna
i en borgerlig kommun skall samråda med övriga kristna trossamfund som är
verksamma inom den borgerliga kommunen. Det ankommer självfallet pä de fria
trossamfunden alt själva avgöra i vilken utsträckning de önskar sådant samråd.
Det är naturligtvis inget som hindrar att samråd sker med icke kristna
trossamfund.

Etl samråd mellan en
kyrklig kommun och övriga trossamfund torde främst böra inriktas på
organisatoriska och prakUska problem som rör gudstjänstlivet och församlingsarbetet
i övrigt. En sådan fräga kan vara hur behovet av lokaler för verksamheten under
beredskapstillstånd och krig skall Ullgodoses. Paragrafen innehåller inte några
bestämmelser om i vilka former samråd och annan samverkan mellan de kyrkliga
kommunerna, den borgerliga kommunen och övriga trossamfund bör ske. Denna fråga
kan alltså lösas på det sätt som framstår som lämpligast med hänsyn Ull de
lokala förhållandena. Pä något håll kan man anse det fördelaktigt att inrätta
ett varaktigt gemensamt samrådsorgan, medan den samverkan som kan behövas på
andra håll kanske har så liten omfattn-, . att det är lämpligare att den sker i
friare former. De allmänna råd som kOir:mittén ämnar ge ul torde kunna anvisa
lämpliga former för olika typer av s inverkan.

4
§ Inom varje stift åligger det domkapitki att följa tillämpningen av denna lag.
Domkapitlet skall se Ull att förberedelsearbetet och de kyrkliga kommunernas
verksamhet under beredskapstillständ och krig bedrivs på ett ändamålsenligt
sätt samt samordnas med annan beredikapsplanläggning och försvarsverksamhet. I
samordningsfrågor skall domkapitlet samråda med länsstyrelsen.

Denna
paragraf motsvarar 14 § första stycket lagen om kommunal beredskap. Den
behandlar den regionala tillsynen över de kyrkliga kommunernas
beredskapsplanering och tillämpningen av lagen i övrigt. Denna uppgift har
lagts på domkapitlet. I fråga om skälen för denna lösning hänvisas lill vad som
anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2).

Med hänsyn till att de
kyrkliga kommunerna i regel torde sakna närmare erfarenhet av
beredskapsplanering och annat förberedelsearbete för krigsförhållanden blir
det en naturlig och väsenflig uppgift för domkapiUen som

Prop.
1981/82:12 76

tillsynsmyndigheter att genom rådgivning och på annat sätt
biträda de kyrkliga kommunerna i förberedelsearbetet. Några närmare
föreskrifter om hur detta biträde skall lämnas synes inte behövas. Del torde
inte heller behöva uttryckligen föreskrivas att de kyrkliga kommunerna skall samräda
med domkapitlet under förberedelsearbetet. Atl så bör ske framstår som självfallel.
Såväl vid förberedelsearbetet som under beredskapstillstånd och krig blir det
en viktig uppgift för domkapitlet att verka för all de kyrkliga kommunernas
resurser i fråga om präster och annan personal motsvarar behovet.

Enligt förevarande paragraf skall domkapitlet bl. a. se
Ull att förberedelsearbetet och de kyrkliga kommunernas verksamhet under beredskapstillständ
och krig bedrivs på ett ändamålsenligt sätl. I lagförslaget har tagits in några
bestämmelser som ger domkapitlet vissa befogenheter gentemot de kyrkliga
kommunerna (se 5, 8 och 9 §§). Domkapitlet skall sålunda kunna förordna att en
kyrklig kommun skall upprälla en särskild beredskapsplan och all en kyrklig
kommun skall övergå till krigsorganisation. Domkapitlet skall också under beredskapsUllstånd
och krig kunna meddela en kyrklig kommun föreskrifter beträffande den kyrkliga verksamheiens
bedrivande och inriktning. Med hänsyn till arten av de kyrkliga kommunernas
uppgifter har det däremot inte ansetts motiverat att i lagförslaget ta in en
motsvarighet till bestämmelsen i 20 § lagen om kommunal beredskap om rätt för
länsstyrelsen alt meddela vitesföreläggande mot en kommun som inte fullgör sina
skyldigheter enligt lagen.

För all länsstyrelsens sakkunskap i fråga om
beredskapsplanläggning m. m. skall kunna tas till vara föreskrivs en skyldighet
för domkapitlet att samräda med länsstyrelsen. Bara i några fall sammanfaller
ett stift med etl eller flera län. I övrigt omfattar stiften län och delar av
län. Samrädsskyl-digheten avser samtliga länsstyrelser i de län som hell eller
delvis ingår i stiftet.

I flertalet fall torde de kyrkliga kommunernas förberedelsearbete
inte bli särskilt omfattande eller komplicerat. I de fall när del är befogal
att ålägga en kyrklig kommun att upprätla en särskild beredskapsplan kan
arbetet antas bli både mera omfattande och svårare. Detta innebär att större
anspråk då också kommer att slällas på del biträde som domkapitlet skall lämna.
De allmänna råd som kommittén ämnar ge ut bör naturligtvis kunna tjäna Ull
vägledning.

Enligt direktiven skall kommittén överväga behovet av
utbildning på central nivå för dem som vid krig eller krigsfara kommer att
inneha ledande befattningar inom den själavårdande verksamheten och inom övriga
delar av den kyrkliga verksamheten i krig och - om sådan utbildning anses
behövlig -lägga fram förslag härom för regeringen. Innan denna del av kommitténs
uppdrag har fullgjorts finns del inte underlag för överväganden om behovet av
utbildning i dessa frågor för personal vid domkapitlen. I direkUven anges
vidare atl kommittén bör fungera som ett rådgivande och samordnande

Prop.
1981/82:12 77

organ
i kyrkoberedskapsfrägor. Kommittén har förklaral sig beredd att medverka vid
regionala konferenser eller liknande arrangemang i kyrkoberedskapsfrägor. En
sådan medverkan bör kunna bli värdefull såväl för domkapitlens personal som för
förtroendevalda, präster och annan personal i de kyrkUga kommunerna.

1
allmänhet har domkapitlen begränsade resurser för det biträde i förberedelsearbetet
som de kyrkliga kommunerna kan behöva. Även om det är angeläget att de kyrkliga
kommunernas beredskapsplanering kommer i gäng snabbt, är det självfallet inte
möjligt att kräva att en fullständig beredskapsplanering skall föreligga i
flertalet kyrkliga kommuner förrän några år efter det att en lag om kyrklig
beredskap har trätt i krafl. När det gäller sådana kyrkliga kommuner där
förberedelsearbetet kan väntas bli mera omfattande synes det lämpligt att
arbetet bedrivs i etl begränsat antal kyrkliga kommuner i varje sUft åt gången.
En sådan ordning gör det möjligt att utnyttja de erfarenheter som vinns efter
hand, samtidigt som domkapitlens resurser inte ansträngs lika hårt som vid ett
mera forcerat förberedelsearbete. I vilken utsträckning domkapiUen kan behöva
ökade resurser pä grund av de nya uppgifterna kan inte bedömas nu. I den män etl
sådan behov uppkommer torde resp. domkapitel få begära de medel som behövs i
samband med de årliga anslagsframställningarna.

Behovet
av samordning av de kyrkliga kommunernas beredskapsplanering inom ett stift kan
knappast tillgodoses enbart genom domkapitlets kontakter med de enskilda
kyrkliga kommunerna och del föreskrivna samrådet med länsstyrelserna. Det är
därför önskvärt att överläggningar i kyrkoberedskapsfrägor anordnas mellan
företrädare för domkapitlet, de kyrkliga kommunerna och de fria trossamfunden.
Till sädana överläggningar kan det ibland vara lämpligt att inbjuda företrädare
för t. ex. länsstyrelserna och kommunerna inom stiftet. Att reglera ett sådant
samrådsförfarande i författning möter stora svårigheter. Det synes också vara
lämpligare att samrådet får utvecklas fritt efter de förutsättningar och
önskemål som kan finnas i de olika stiften. Det kan anlas att kommittén kommer
att behandla ocksä denna fräga i de allmänna råden.

5
§ Om domkapitlet, med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfattning eller
betydelse, anser att en kyrklig kommuns förberedelser bör redovisas i en
särskild plan, får domkapitlet förordna att en sådan plan skall upprättas.

Om
förordnande enligt första stycket meddelas i fråga om

1. en kyrklig samfällighet som utgör pastoral och som inle
ingår i en samfällighet enligt 2,

2. en kyrklig samfällighet som avser alla ekonomiska
församlingsangelägenheter eller

3. Stockholms kyrkliga samfällighet,

skall
den särskilda beredskapsplanen omfatta även de kyrkliga kommuner som ingår i samfälligheten.

Domkapitlet
fär förordna om revision av särskilda beredskapsplaner, när det påkallas av
ändrade förhållanden.

Prop. 1981/82:12 T

Denna
paragraf motsvarar (tillsammans med 6 §) 7 § lagen om kom?,- aal beredskap. Det
ankommer, som nämnts i det föregående, på kyrkorådet i församlingen, den
kyrkliga samfälligheten eller pastoratet att se till att beredskapsplaneringen
kommer lill stånd och att övriga förberedelser för den kyrkliga verksamheten
under krig eller vid krigsfara vidtas. Beredskapsplaneringen måste självfallet
anpassas efter de lokala förhållandena. När det gäller små kyrkliga enheter medför
planeringen säkerligen inte några svårigheter. Planeringsarbetet blir givetvis
mer omfattande i de större kyrkliga kommunerna. Beredskapsplaneringen i varje
kyrklig kommun bör dokumenteras på något sätt. Det förefaller lämpligt att en
enkel plan i någon form upprättas,

I
vissa fall kan en kyrklig kommuns planläggning eller verksamhet under beredskapstillstånd
eller krig ha särskild betydelse från totalförsvarssynpunkt. Detta kan vara
fallet t. ex. om verksamheten har betydelse för en förhållandevis stor
befolkning. För sådana fall ger paragrafen domkapitlet en befogenhet att
förordna att den kyrkliga kommunens beredskapsförberedelser skall redovisas i
en särskild beredskapsplan. Särskilda beredskapsplaner har upprättats för så
gott som alla kommuner. När det gäller de kyrkliga kommunerna torde del däremot
i allmänhet inte finnas anledning att förordna att särskilda beredskapsplaner
skall upprättas.

När
en särskild beredskapsplan skall upprättas för ett flerförsamlingspastorat
eller en total ekonomisk samfällighet torde det vara lämpligt att planen omfattar
även den verksamhet som ligger kvar på de kyrkliga kommuner som ingår i samfälligheten,
I ett sådant fall finns det naturligtvis ett starkt samband mellan det
planeringsarbete som gäller samfälligheten och det arbete som gäller de
kyrkliga kommuner som ingår i denna. Den ordning som på grund härav föreskrivs
i andra stycket gör det möjligt alt utnyttja pastoraten och de totala
ekonomiska samfälligheterna även för de kyrkliga beredskapsfrågor som rör de
kyrkliga kommuner som ingår i resp. samfällighet. Systemet innebär att
planläggningsarbetet koncentreras i de fall där det är av mera komplicerat
slag. Härigenom kan man dra fördel av den överblick över ett större område som
finns hos samfälligheten och få till stånd en bättre enhetlighet i
planläggningen. Vad som nu har sagts gäller också i fråga om Stockholms
kyrkliga samfällighet och de församlingar som ingår i samfälligheten.

I
paragrafens tredje stycke ges domkapitlet möjlighet att förordna att de kyrkliga
kommunernas beredskapsplaner skall revideras vid ändrade förhållanden. Sådant
förordnande kan exempelvis föranledas av att beredskapsplanerna måste ändras
med hänsyn till omläggningar i annan beredskapsplanläggning.

6 §
Den särskilda beredskapsplanen upprättas och antas av den kyrkliga kommunen. I
fall som avses i 5 § andra stycket upprättas och antas planen av samfälligheten.

Den
särskilda beredskapsplanen skall underställas domkapitlet för godkännande.

Prop.
1981/82:12 79 ?

I första stycket finns bestämmelser om upprättande och
antagande av särskilda beredskapsplaner. Det är det beslutande organet i
församlingen eller den kyrkliga samfälligheten som har att anta planen. Atl en
kyrklig samfällighet som upprättar särskild beredskapsplan även för de
församlingar som ingår i samfälligheten därvid måste samarbeta intimt med
församlingarna ligger i sakens natur och har därför inte föreskrivits
uttryckligen.

Vidare föreskrivs att planen därefter skall underställas
domkapitlet för godkännande. Statskonlrollkommittén har i belänkandet (SOU
1980:10) Ökad kommunal självstyrelse föreslagit alt kravet pä underställning
skall slopas i fråga om kommunernas särskilda beredskapsplaner. Med hänsyn till
länsstyrelsernas uppgifter och befogenheter som tillsynsmyndigheter och fill
det samarbete mellan kommunen och länsstyrelsen som förekommer i
planläggningsarbetet anser kommittén att underställningsskyldigheten bör kunna
tas bort utan risk för menliga effekter på beredskapsplanläggningen (bet. s.
96). Motsvarande resonemang skulle kunna föras i fråga om de kyrkliga
kommunernas särskilda beredskapsplaner. Kommunerna har emellertid helt andra
resurser för planläggningsarbetet än församlingarna och de kyrkliga samfällighelerna.
De har också en betydande erfarenhet av beredskapsplanering och annan
verksamhet inom totalförsvaret. Även om beredskapsplanläggningen för de
kyrkliga kommunernas del kan antas bli jämförelsevis okomplicerad, synes därför
ett underställningsförfarande vara motiverat åtminstone i ett inledningsskede.

7 § En kyrklig kommun är under beredskapsUllstånd och krig
skyldig att i de hänseenden i vilka den är verksam för dem som är kyrkobokförda
inom den kyrkliga kommunen utöva verksamhet även till förmån för andra personer
som till följd av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller krigsfara
sammanhängande utomordentliga förhållanden vistas inom den kyrkliga kommunen.

I paragrafen föreskrivs en skyldighet för den kyrkliga
kommunen att låta församlingsarbetet och annan kyrklig verksamhet omfatta också
sådan befolkning från andra kyrkliga kommuner som på grund av ofredsförhällan-den
vislas inom den kyrkliga kommunen. Skyldigheten gäller i förhållande till såväl
medlemmar i svenska kyrkan som dem som tillhör ett annat trossamfund eller inte
tillhör någol trossamfund.

Paragrafen motsvarar i sak en liknande föreskrift i första
delen av 1 § lagen om kommunal beredskap. Någon motsvarighet till senare delen
av nämnda paragraf synes med hänsyn till arten av de kyrkliga kommunernas
uppgifter inte behövas. Det kan vara mera tveksamt om inte ett visst behov
föreligger av en motsvarighet till föreskriften i 5 § första stycket nämnda lag
om skyldighet för en kommun varifrån utrymning sker att lämna bistånd åt en
kommun där befolkning från utrymningsområdet inkvarteras i större omfattning.
Ett sådant bistånd skulle kunna gälla t. ex, Ullhandahällande av personal för
verksamheten bland de inkvarterade. Något behov av en sådan föreskrift har
emellertid inte påtalats i samband med remissbehandlingen av

Prop.
1981/82:12 80

kommitténs promemoria. Civilförsvarsstyrelsen anför all
befolkningen enligt de principer som f. n. utarbetas i första hand skall ges
skydd i skyddsrum och att det därför kan antas alt utrymningsåtgärder i
framtiden kommer alt bli aktuella i mindre utsträckning än vad som anges i
nuvarande planer. Med hänsyn till det anförda synes övervägande skäl tala för
att någon motsvarighet Ull den akluella föreskriften inle behövs.

8 § Under beredskapstillständ och krig fär en kyrklig
kommun övergå lill krigsorganisation. Om domkapitlet förordnar om det, skall
den kyrkliga kommunen övergå till krigsorganisation. Domkapitlet skall genast
underrättas om beslut, varigenom en kyrklig kommun har övergått till krigsorganisaUon
eller återgått till fredstida organisation.

Kyrkorådet leder verksamheten, när en kyrklig kommun har
övergått till krigsorganisation. Kyrkorådet får meddela övriga nämnder och
andra organ i den kyrkliga kommunen, dock ej fullmäktige eller församlingsdelegerade,
föreskrifter om verksamhetens inriktning och bedrivande saml fördela personal
och utrustning mellan de organ som ingår i krigsorganisationen allt efter
uppkommande behov.

Under beredskaps- och krigsförhållanden kan det föreligga elt
behov av att anpassa den kyrkliga verksamheten efter lägets olika växlingar.
Paragrafen möjliggör för den kyrkliga kommunen att övergå till krigsorganisaUon.
Paragrafen motsvarar 11 § lagen om kommunal beredskap. Kyrkoberedskapskommilléns
lagförslag, som saknade regler om övergång Ull krigsorganisation, krilserades
av etl par remissinstanser just för detta.

I första hand ankommer det på de kyrkliga kommunerna
själva atl avgöra när de under krig eller vid krigsfara bör övergå till
krigsorganisation. Paragrafen öppnar en möjlighet också för domkapitlet att
förordna att en eller flera kyrkliga kommuner skall övergå lill sådan organisation.
Domkapitlet kan genom sin överblick över läget i stort förutse att en kyrklig
kommun kommer att bli utsatt för särskild belastning. Domkapitlet skall i
sädana fall kunna höja den kyrkliga kommunens beredskap genom en dylik
föreskrift.

I paragrafens andra stycke anges att kyrkorådet leder
verksamheten, när den kyrkliga kommunen har övergått till krigsorganisation. Krigsorganisa-Uonen
i övrigt bör utformas med hänsyn till de kyrkliga uppgifterna under beredskap
och krig. I planläggningsarbetet bör naturligtvis ingå att ange hur krigsorganisaUonen
skall vara utformad. I egenskap av ledningsorgan får kyrkorådet meddela den
kyrkliga kommunens övriga nämnder och andra organ, dock inte kyrkofullmäktige
eller församlingsdelegerade, direkUv rörande verksamhetens inriktning och
bedrivande samt fördela personal och utrustning mellan de organ som ingår i
krigsorganisationen.

Direklivrälten innebär inte någon generell möjlighet för
kyrkorådet att överta uppgifter som ankommer pä ett annat organ eller att flytta
över arbetsuppgifter från ett ordinarie organ till ett annat. Genom alt
tillföra ett organ, som ställs inför övermäktiga uppgifter, resurser frän elt
annat, mindre belastat kyrkokommunalt organ, synes kyrkorådet på ell lämpligare
sätl än

Prop.
1981/82:12 81

genom beslut i organets slälle kunna nå åsyftat resultat.
Överflyttningen av arbelsuppgifterna bör således ske under de förutsättningar
som anges i administrativa fullmaktslagen och tillämpningsföreskrifterna till
denna.

9 § Under beredskapslillslånd och krig får domkapitlet,
om det är

nödvändigt för samordning med annan verksamhet inom totalförsvaret,

meddela en kyrklig kommun föreskrifter beiräffande den kyrkliga verksam

hetens bedrivande och inrikining.

Denna paragraf motsvarar 14 § andra stycket lagen om
kommunal beredskap. Den ger domkapitlet en viss direktivrätt gentemot de
kyrkliga kommunerna. Befogenheten för domkapitlet atl meddela föreskrifter bör
utnyttjas bara om det är oundgängligen nödvändigl. Befogenheten gäller bara
under beredskapstillständ och krig. Den kan inte användas för atl förmå en
kyrklig kommun att i fredslid vidta önskade förberedelseåtgärder. Det bör
observeras all paragrafen avser den kyrkliga kommunens verksamhet i stort.
Avsikten är alltså inle alt domkapitlet skall kunna ingripa i den interna
ledningen av den kyrkliga kommunens dagliga verksamhel. Sådana direktiv av mera
övergripande karaktär som paragrafen gäller kan bli akluella, när särskilda insalser
inom en viss del av den kyrkliga kommunen eller ett visst uppgiflsområde behövs
i samband med t. ex. befolkningsomflyttningar.

10 § En kyrklig kommun har rätt lill ersättning från
staten för kostnader

som under beredskapstillstånd eller krig har uppkommit för den kyrkliga

kommunen till följd av verksamhet enligt 7 §. Ersättningen belalas av

länsstyrelsen. Den kyrkliga kommunen har rätt alt få förskott på sådan

ersättning av länsslyrelsen.

Denna paragraf molsvarar 18 § lagen om kommunal beredskap.
Enligt paragrafen har en kyrklig kommun, som enligl 7 § har utövat verksamhet
även lill förmån för befolkning frän andra församlingar, rätt lill ersättning
för kostnader som har uppkommit lill följd av den utvidgade verksamhelen.

Av
paragrafen följer att det är endast koslnader som verkligen beror pä den
utvidgade verksamhelen som grundar en rätt till ersättning. Om en viss kostnad lill
en del hänför sig till verksamhelen för den egna befolkningen och till en del
till verksamhet för befolkning från andra församlingar och koslnaderna inte kan
särskiljas, fär kostnadsfördelningen grundas pä en skälighetsbedömning. Om det
däremot inte är klart alt den utvidgade verksamheten har föranlett några
ytterligare kostnader för den kyrkliga kommunen, föreligger inte heller någon
rätt till ersättning. Av detta följer att paragrafen knappast kan grunda en
rätt Ull ersättning för avlöningsförmåner ät präster.

Enligt 16
§ lagen om kommunal beredskap kan en kommun som har upprättat en särskild
beredskapsplan fä statsbidrag för planläggningskostnaden. Kommittén föreslår
en motsvarande ersättningsbestämmelse i fråga om den kyrkliga beredskapen.
Civilförsvarsstyrelsen och civilbefälhavaren i

6 Riksdagen 1981/82. 1 snml. Nr 12

Prop. 1981/82:12 82

södra
civilområdet ifrågasätter om ersättning från slaten bör utgå för de kyrkliga
kommunernas beredskapsplanläggning.

Den kyrkliga
beredskapsplanläggningen kan inte anses jämförlig med kommunernas
beredskapsplanläggning. Den kyrkliga beredskapsplanläggningen blir inte
tillnärmelsevis lika omfattande. Detta gäller även om man vid jämförelsen
beaktar skillnaderna mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunernas storlek.
De kyrkliga kommunerna skall inte tillföras några nya uppgifter under beredskap
och krig. De kyrkliga kommunernas planeringsarbete bör inle bli särskilt
krävande ens sett i förhållande till deras ofta blygsamma resurser. Den
kyrkliga beredskapen bör byggas upp successivt. Principen bör därför vara att
de kyrkliga kommunerna själva med egna medel bekostar också sin planering för
beredskap och krig. Lagförslaget innehåller följaklligen inle någon
motsvarighet Ull 16 § lagen om kommunal beredskap.

H
§ Talan mol domkapitlets beslut enligt denna lag förs genom besvär hos regeringen.

Under beredskapstillständ
eller krig fär domkapitlet förordna alt ett beslut som meddelas enligl denna
lag skall gälla med omedelbar verkan.

Paragrafen
innehåller beslämmelser om besvärsrätt. Ett beslut av domkapitlet enligt 5, 6,
8 eller 9 § får överklagas genom besvär hos regeringen.

Om
ikraftträdandebestämmelsen är endast att anmärka atl lagen bör träda i kraft sä
snarl som möjligt med hänsyn till vikten av alt en beredskapsplanläggning på
det kyrkokommunala området påbörjas.

Prop. 1981/82:12 83

Förslag till

Lag om kyrklig beredskap

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller de kyrkliga
kommunernas beredskap. Med kyrklig kommun avses i lagen församling och kyrklig samfällighet
enligl lagen (1961:436) om församlingsslyrelse. I fräga om de icke-lerritoriella
församlingarna gäller denna lags bestämmelser om kyrkliga kommuner i Ullämpliga
delar.

2 § De kyrkliga kommunerna skall
under fredslid vidla de förberedelser som behövs för att de under
beredskapstillstånd och krig skall kunna fullgöra de uppgifter som enligt lag
eller annan förfaltning ankommer på dem.

3 § Vid förberedelsearbetet skall den
kyrkliga kommunen samverka med den borgerliga kommunen och andra kyrkliga
kommuner som är belägna inom denna.

Den kyrkliga kommunen skall ocksä samråda med övriga
kristna trossamfund inom den borgerliga kommunen.

4 § Inom varje stift åligger det
domkapitlet all följa lillämpningen av denna lag. Domkapitlet skall se till att
förberedelsearbetet och de kyrkliga kommunernas verksamhet under beredskapstillständ
och krig bedrivs på ett ändamålsenligt sätl saml samordnas med annan
beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet. I samordningsfrågor skall
domkapitlet samräda med länsstyrelsen.

5 § Om domkapitlet, med hänsyn till
beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse, anser atl en kyrklig kommuns
förberedelser bör redovisas i en särskild plan, får domkapitlet förordna alt en
sådan plan skall upprättas.

Om förordnande enligt första stycket meddelas i fråga om

1. en kyrklig samfällighet som utgör
pastorat och som inte ingår i en samfällighet enligt 2,

2. en kyrklig samfällighet som avser
alla ekonomiska församlingsangelägenheter eller

3.
Stockholms
kyrkliga samfällighet,

skall den särskilda beredskapsplanen omfatta även de
kyrkliga kommuner som ingår i samfälligheten.

Domkapitlet fär förordna om revision av särskilda
beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade förhållanden.

Prop.
1981/82:12 84

6 § Den särskilda beredskapsplanen upprättas och antas
av den kyrkliga

kommunen. I fall som avses i 5 § andra stycket upprättas och antas planen av

samfälligheten.

Den särskilda beredskapsplanen skall underställas
domkapitlet för godkännande.

7 § En kyrklig kommun är under beredskapstillständ
och krig skyldig alt i de hänseenden i vilka den är verksam för dem som är
kyrkobokförda inom den kyrkliga kommunen utöva verksamhel även till förmån för
andra personer som Ull följd av krigsskada, utrymning eller andra med krig
eller krigsfara sammanhängande utomordentliga förhållanden vistas inom den
kyrkliga kommunen.

8 § Under beredskapstillständ och
krig får en kyrklig kommun övergå lill krigsorganisation, öm domkapitlet
förordnar om det, skall den kyrkliga kommunen övergå till krigsorganisation.
Domkapitlet skall genast underrättas om beslut, varigenom en kyrklig kommun
har övergått till krigsorganisation eller återgått till fredstida
organisation.

Kyrkorådet leder verksamhelen, när en kyrklig kommun har
övergått till krigsorganisation. Kyrkorådet får meddela övriga nämnder och
andra organ i den kyrkliga kommunen, dock ej fullmäktige eller församlingsdelegerade,
föreskrifter om verksamheiens inrikining och bedrivande samt fördela personal
och utrustning mellan de organ som ingår i krigsorganisationen allt efter uppkommande
behov.

9 § Under beredskapstillständ och krig får domkapitlet,
om det är

nödvändigt för samordning med annan verksamhel inom totalförsvaret

meddela en kyrklig kommun föreskrifter beträffande den kyrkliga verksam

hetens bedrivande och inriktning.

10 § En kyrklig kommun har rätt lill
ersättning från slaten för koslnader som under beredskapslillslånd eller krig
har uppkommit för den kyrkliga kommunen lill följd av verksamhet enligt 7§.
Ersättningen betalas av länsstyrelsen. Den kyrkliga kommunen har rätt att få
förskoll på sådan ersällning av länsstyrelsen.

11 § Talan mol domkapitlets beslut
enligt denna lag förs genom besvär hos regeringen.

Under beredskapstillstånd eller krig får domkapitlet förordna
att etl beslut som meddelas enligt denna lag skall gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den

Prop. 1981/82:12 85

Bilaga 2

Sammanställning av remissinstanser samt remissyttranden
över departementspromemorian (Ds Kn 1980:5) Kyrklig beredskap

1. Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över deparlemenlspromemorian avgells
av rikspolisslyrelsen, överbefälhavaren, civilförsvarsslyrelsen,
beredskaps-nämnden för psykologiskl försvar, socialstyrelsen, kammarkollegiet, riksrevisionsverkei,
riksarkivet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, statens planverk, riksnämnden för kommunal beredskap,
länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Västernorrlands och Norrbottens lån, civilbefälhavarna i Södra, Västra och
Östra civilområdena samt Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Norrlands
civilområden, ärkebiskopen och samlliga domkapitel.

Vidare har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pasloratsförbund,
Sveriges frikyrkoråd, De fria kristna samfundens råd, de kyrkliga samfällighelerna
i Falköping, Göteborg, Lund, Mamlö, Norrköping, Södertälje, Uppsala och
Västerås, församlingarna i Flen, Lidingö och Sigtuna samt statens råtlslä-karstalion
i Stockholm.

Till sitt remissyttrande har riksarkivet fogat yttranden
av landsarkiven i Vadslena, Uppsala, Härnösand och Östersund samt Stockholms
stadsarkiv.

2 Allmänna synpunkter på förslaget

Promemorieförslagel har allmähl sell fått etl positivt
mottagande. Del övervägande antalet remissinstanser som kommer med allmänna
omdömen om förslaget godtar huvudprinciperna i förslagel och att den kyrkliga
beredskapsplaneringen regleras i lag. Till dessa remissinstanser hör överbefälhavaren,
civilförsvarsslyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskl försvar,
kammarkollegiet, samtliga länsstyrelser, samtliga civilbefälhavare,
ärkebiskopen samt flertalet domkapitel och kyrkliga samfälligheter. En del
remissinstanser underslryker det angelägna i atl den kyrkliga beredskapsplaneringen
påbörjas så fort som möjligt. Några remissinstanser föreslår förtydliganden och
modifieringar i vissa enskilda frågor. Vissa invändningar av mer principiell
natur görs av kammarkollegiet och domkapitlet i Göteborg.

Prop. 1981/82:12 86

3 Åläggande i lag att planera beredskapen

I denna fråga råder del fullständig enighet bland de remissinslanser
vilka uttalar sig om promemorians förslag på denna punkt. De tillslyrker
förslaget om en lag genom vilken de kyrkliga kommunerna under fredslid blir
skyldiga att vidla nödvändiga förberedelseålgärder för alt de under krig och beredskapslillslånd
skall kunna fullgöra sina författningsenliga uppgifter. Bland remissinstanser
som är odelat positiva lill förslagel om en särskild lag finns
överbefälhavaren, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna i
Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, domkapitlet i Göteborg saml
Landstingsförbundet. Dessa framhåller betydelsen av en i lag föreskriven
planeringsskyldighet, eftersom det eljest kan befaras att beredskapsplaneringen
inte i tillräcklig omfattning kommer atl ulföras vid elt system baserat på frivillighel.

4 Beredskapsorganisationen på lokal nivå

Av de remissinstanser, vilka framför synpunkler i frågan,
ställer sig alla ulom en positiva till promemorians förslag, att
beredskapsplaneringen på lokal nivå skall ulföras av befintliga kyrkliga organ
-församling, samfällighet och pastoral - och inte av några enbart för detta
ändamål bildade samfälligheter. Förslaget tillstyrks sålunda av beredskapsnäinnden
för psykologiskl försvar, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna
i Uppsala, Jönköpings och Västernorrlands län saml domkapitlen i Linköping,
Västerås, Karlstad och Luleå. Dessa motiverar silt ställningstagande dels med
att organisationen enligt den föreslagna utformningen är okomplicerad och
därtill förenlig med lotalförsvarsprincipen och dels med all de kyrkliga
kommunerna inle kommer att ansvara för andra uppgifter under krig och beredskapslillslånd
än under fredstid. Vissa remissinstanser däribland länsstyrelsen i
Västernorrlands län och de kyrkliga sainfäUighelerna i Göteborg och Malmö
framhåller viklen och lämplighelen av atl den lokala beredskapsorganisationen
geografiskt anknyter lill den borgerliga kommunen och omfattar samma område
som denna.

Den kyrkliga samfälligheten i Södertälje delar inle fulll
promemorians förslag lill beredskapsorganisalion. Den förordar i stället all
särskilda samfälligheter inrättas för den kyrkliga beredskapen. Samfälligheten
i Södertälje betonar nödvändigheten av fastare organisaloriska samverkansformer
än vad lagförslaget ger uttryck för. Vidare anser man det angelägel atl i laglext
eller anvisningar närmare ange skyldighel och former för samverkan. Samfälligheten
hävdar slutligen alt lagförslagel inle kan bedömas isolerat utan detta måste
göras samordnat med kommande förslag om särskild lag om begravningsväsendet i
krig.

Flerlalel remissinstanser som yttrar sig i denna delfråga
är också positiva lill all den kyrkliga kommunen under förberedelsearbetet
skall samverka

Prop. 1981/82:12 87

eller samråda med den borgerliga kommunen och övriga
kyrkliga kommuner inom denna samt övriga kristna trossamfund inom den kyrkliga
kommunen.

Överbefälhavaren anser alt samrådsskyldighelen med övriga
kristna trossamfund bör markeras tydligare i lagförslaget. Han framhåller
vidare nödvändigheten av samverkan med del mililära försvaret och
överläggningar för en samordning med detta.

Domkapitlet i Linköping förordar alt en moisvarande
skyldighet för de borgerliga kommunerna all samverka bör föreskrivas i lagen om
kommunal beredskap. Därtill föreslår man att samrådsskyldigheten bör ulvidgas lill
alt också omfatta icke kristna trossamfund.

5 Särskilda beredskapsplaner som skall upprättas i vissa
fall och underställas domkapitlen för godkännande

Samtliga remissinstanser som kommenterar frågan har inget
att erinra mot förslagel om de kyrkliga kommunernas skyldighet atl i särskilda
fall upprätla beredskapsplaner. Hit hör bland annat länsstyrelserna i
Jönköpings, Göleborgs och Bohus, Västernorriands och Norrbottens län,
domkapitlen i Linköping, Skara och Göteborg saml Svenska kommunförbundet.
Remissorganens huvudinslällning skiljer sig dels beträffande under vilka
förutsättningar planen skall upprättas och vad den skall innehålla saml dels
om och i vilka fall planen skall underställas domkapitlet för godkännande.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att de särskilda
beredskapsplanerna bör kunna utformas så alt de blir av ringa omfallning och
enkel beskaffenhet. De bör innehålla uppgift om ledningen av verksamhelen under
krig och beredskapstillständ, vilka lokaler som kan disponeras för kyrklig
verksamhet saml vilken personal som är disponibel för verksamheten.

Civilbefälhavaren i östra civilområdel ifrågasätter om del
är nödvändigt all planen skall underslällas domkapitlet. Det är tillräckligt atl
domkapitlet av de kyrkliga kommunerna infordrar nödvändigl material angående
planläggningen och när det behövs föreskriver alt beredskapsplanen inte fär
fastställas av den kyrkliga kommunen innan samråd med domkapitlet ägl rum.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde förordar atl
alla typer av beredskap.splaner dokumenteras på något sätl och inte bara i de
fall som avses i 5 § lagförslaget. Hur de s. k. enkla planerna skall hanleras
framgår inle av lagförslagel. Del förefaller naturligt att även den mindre omfallande
beredskapsplaneringen blir föremål för fastställelse av ett beslutande organ och
en bestämmelse därom bör intas i lagförslaget. Ett fastslällelsebeslul kan vara
ell sätt all sprida information om och förståelse för verksamheten inom den
kyrkliga kommunen under beredskap och krig.

Prop. 1981/82:12 88

Domkapitlet i Linköping anser del erforderiigl med en
närmare precisering av nödvändiga kriterier för upprättandet av särskilda
beredskapsplaner.

Domkapitlet i Göteborg påtalar alt det varken av den
föreslagna lagtexten eller av kommentaren framgår vad planerna skall innehålla.
Oavsett hur planen ser ul bör en enhellig benämning lillskapas - t. ex.
beredskapsplan -och beiräffande dess innehall vissa bestämda föreskrifter
lämnas.

Svenska kvrkans församlings- och pasloratsförbund ifrågasätter
också huruvida de av kyrkokommunerna fastställda beredskapsplanerna obligatoriskt
bör underslällas domkapitlen för godkännande.

6 Tillsynen över beredskapsplaneringen

Samlliga remissinslanser så när som på tre biträder eller
lämnar promemorians förslag ulan erinran beiräffande såväl valel av tillsynsmyndighet
som de skäl man anfört härför. Till de positivt inställda remissinstanserna
hör överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsslyrelserna i Uppsala saml Göleborgs
och Bohus län saml flertalet domkapitel.

Domkapitlen i Linköping, Växjö och Härnösand anser del nödvändigl
med en resursförstärkning av domkapitlen främsi i form av ökad personal, om de
skall kunna fullgöra sina tillsynsfunktioner. Därjämte föreligger det ell
utbildningsbehov för dessa uppgifter som inle kan tillgodoses inom ramen för
nuvarande resurstilldelning. Beträffande samrådsskyldighelen med länsslyrelsen
framhåller domkapitlet i Linköping i likhei med länsstyrelsen i Norrbottens län
alt en motsvarande samrådsskyldighet bör föreskrivas för länsstyrelsen.

Domkapitlet i Göteborg påpekar atl del inte framgår av
lagförslaget vad som avses med samråd samt i vilka frågor och i vilka fall
samråd skall ske.

Länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län samt
Södertälje kyrkliga samfällighet avstyrker promemorians förslag till
tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen i Norrbollens län framhåller all domkapitlen
saknar erfarenhel av beredskapsplanering och därjämte erforderliga resurser för
denna verksamhet.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län framhåller atl del
åligger länsstyrelsen enligl 11 § länsstyrelseinslruktionen att verka för att
totalförsvaret inom länet planlägges sä all del i krig och vid krigsfara kan föras
med en enhetlig inrikining. Skall denna uppgifl kunna fullgöras, krävs också atl
länsstyrelsen får de formella möjlighelerna alt tillse att planläggningen
anpassas till de krav som olika militära och civila operativa planläggningar
ställer pä hela krigssamhället. Underhand har länsslyrelsen dessuiom erfaril atl
ansvaret för begravningsväsendet, i vad gäller kataslrofsituationer under krig,
föreslås läggas på den borgerliga kommunen. Delta talar ytterligare för alt
tillsynen

Prop. 1981/82:12 89

för den kyrkliga beredskapen bör ligga på länsslyrelsen.
Annars riskerar man alt begravningstjänsten i krig får två tillsynsmyndigheter,
eftersom tillsynen över den borgerliga kommunens beredskap redan ligger på
länsstyrelsen. Både tillsynen och samordningen av planläggningen skall givetvis
ske i samråd med domkapitlet.

7 Finansieringen av beredskapsplaneringen

Endast fyra remissinslanser har yttrat sig i denna fråga.

Domkapitlet
i Uppsala föreslår atl det av främst praktiska skäl inrättas en särskild
beredskapsfond inom kyrkofonden, vars finansiering på elt enkelt sätl kunde
lösas via den allmänna kyrkoavgiften. Etl sådant arrangemang skulle inte bara
uppvisa prakliska fördelar utan också undanröja eventuella uppkommande Ivisligheler
angående den ekonomiska ersättningens storlek.

Domkapitlen i Linköping och Växjö ifrågasätter huruvida
inte en kyrklig kommun i analogi med vad som gäller för en borgerlig kommun
enligt 16 § lagen om kommunal beredskap skall kunna erhålla statsbidrag lill
sina koslnader för beredskapsplaneringen.

Svenska kyrkans församlings- och pasloratsförbund delar
denna uppfattning om del skall vara obligatoriskt atl underställa domkapitlen
beredskapsplanerna.

8 De fria trossamfundens medverkan

Del övervägande antalet remissinstanser delar promemorians
förslag om alt planläggningsskyldigheten ej bör omfatta de fria trossamfunden
utan för deras vidkommande bör vara hell frivilig. Dessa remissinslanser har
heller ingel alt erinra mot de skäl som åberopas i promemorian för dess
ställningslagande.

Domkapitlen
i Uppsala och Visby hävdar alt de kyrkliga kommunerna vid ulformningen av
beredskapsplaneringen bör åläggas en författningsenlig plikt all samverka med åven
icke kristna trossamfund inom den kyrkliga kommunen.

Domkapitlet
i Uppsala påpekar också alt de fria trossamfundens medverkan måste uttryckas
på etl klarare och tydligare sått än del samrådsförfarande som lagförslagel
anvisar.

Länsstyrelsen
i Väslernorrlands län delar inle promemorians förslag ulan "konslalerar atl
det är en allvarlig brisl all lagen endasi omfallar regler för planläggning av
den svenska kyrkan och inte för de fria trossamfunden. Lånsstyrelsen delar
således inte den framförda åsikten atl tvingande regler för de fria
trossamfunden skulle innebära intrång i samfundens religionsfrihet.
Planläggning för kyrklig verksamhel, liksom för många andra totalför-

Prop. 1981/82:12 90

svarsverksamheler, måste ses som en resursplanläggning.
Tillämpningen av lotalförsvarsprincipen atl den som svarar för en viss verksamhel
i fred även skall svara församma verksamhet i krig medför att planläggningen
inte skall reglera verksamheten som sådan. Planläggningen skall i stället
redovisa en organisation anpassad till de krav krigssamhällel ställer och en
inventering av de resurser som krävs för att organisationen skall kunna ulöva
sin verksamhet. Ulgår man från dessa förutsättningar borde en planläggning för
de fria samfunden betraktas som en hjälp från statsmakternas sida mera än som
ett försök all begränsa religionsfriheten. Om bara svenska kyrkans resurser Iryggas
skulle della däremot innebära en begränsning av religionsfriheten, då de fria
samfunden inle kunde verka under samma resursmässiga förulsällningar som den
svenska kyrkan."

9 Synpunkter på lagförslaget i allmänhet

Promemorians förslag lill lag tillstyrks uttryckligen av
bl. a. överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, länsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens län, ärkebiskopen,
domkapitlen i Karlstad och Visby samt Svenska koininunföiimndet.

Domkapitlet i Visby finner lagens rubrik någol oegentlig
eftersom lagen endast avser verksamheten inom kyrkokommunerna och då kyrkans verksamhel
under beredskapslillslånd och krig kommer atl utövas i nära samverkan mellan
prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse. Ordel
kyrklig i rubriken bör därför utbytas mol kyrkokommunal för att missförstånd
om lagens räckvidd inte skaW riskeras.

Doinkapiilel i Göteborg anser däremot alt del framlagda lagförslagel
inle kan läggas lill grund för en lagstiftning i ämnet, eftersom del är alltför
abstrakt och konturlöst. Vidare saknas i förslaget en förklaring lill vad
kyrklig beredskap närmare innebär.

Västerås kyrkliga samfällighet anser det angeläget alt det
i lagmoliven finns anvisningar för hur beredskapsplaneringen skall genomföras
och vad den skall omfatta.

10 Kommentarer till enskilda lagbestämmelser

2 §

Kammarkollegiet, som är posilivl lill paragrafens ulformning,
anför: Formuleringen av denna paragraf borde inte föranleda någon Ivekan
angående planeringsskyldighetens omfattning, eftersom där står att de kvrkliga
kommunerna skall vidla de förberedelser som enligl lag eller annan författning
ankommer på dem. Ett närmare studium av uttalanden framför allt i
specialmotiveringen (sid. 49) men även exempelvis på sid. 38 i promemorian har
dock gjort atl kollegiet finner anledning alt betona, atl

Prop.
1981/82:12 91

planeringsskyldighelen endasi torde kunna omfatta den
kyrkliga kommunens obligatoriska angelägenheter. I den mån församlingskompetensen
grundas enbart på LFS är den fakultativ, alltså frivillig. Församlingen kan här
anpassa sina insalser lill vad som befinns lämpligt. Denna frihet bortfaller hell
eller delvis om angelägenhelen år obligatorisk, dvs. den kyrkliga kommunen är
ålagd en viss åtgärd i annan lag eller författning än LFS. Det är givetvis
önskvärt, atl församlingen/sanifälligheten upprätthåller även frivillig,
fakultativ verksamhet under beredskap och krig. Särskilt i siörre församlingar
år den ofta betydande och bedrivs inle sällan med anlitande av för denna verksamhel
församlingskommunall anställd personal. Men principiellt kan dock enligl
kollegiets mening planeringsskyldighelen inle omfatta annal än den
obligatoriska verksamhelen.

DoinkapiUel i Växjö ifrågasätter om inle kyrkorådet bör
vara det organ inom församlingen som skall svara för förberedelseålgärderna,
enär det enligl 8 § andra slyckel lagförslagel har alt leda verksamhelen under
krig eller beredskapstillständ.

Domkapitlet i Göteborg anser att paragrafen bör preciseras
så atl den närmare anger de åigärder som måste vidtas för alt pastoratens och
församlingarnas verksamhel skall kunna fortsätta i slörsla möjliga utsträckning
även under krig och beredskapstillständ.

3 §

Beredskapsnäinnden för psykologiskt försvar anser atl
önskvärdheten av och möjligheterna till planläggning för de fria trossamfunden
bör framgå på etl tydligare sätl.

Domkapitlet i Uppsala ifrågasätter om inte de fria
trossamfunden bör omfattas av beredskapsplaneringen pä etl klarare och
tydligare sätl än det föreslagna samrådsförfarandet.

Domkapitlet i Visby vill formulera skyldighelen för
kyrkorådet, så att den avser atl "söka samråd" med de fria
trossamfunden, eftersom dessa själva avgör om de önskar samråd.

4 §

Riksarkivet förordar att paragrafen modifieras päså sätl
alt del av denna uttryckligen framgår all domkapitlet år skyldigt atl samråda
med arkivmyndigheten vad gäller arkivfrågor.

5§

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att åven s.
k. enkla planer bör dokumenteras, om inle domkapitlet förordnar annal.

Prop.
1981/82:12 92

6*

Civilbefälhavaren i öslra civilområdel förordar en annan
utformning av paragrafen. Ändringen bör innebära all planen inle skall
underställas domkapitlet för godkännande utan det bör vara tillräckligt att
domkapitlet får rätt all inhämta uppgifter från de kyrkliga kommunerna angående
planläggningen saml alt planen inte får fastställas av kyrkokommunen innan
samråd ägt rum med domkapitlet.

CivUhefälhavaren i Bergslagens civiloinråde anser atl man
i bestämmelsen eller i annan paragraf i författningen bör föreskriva all även
de mindre omfattande planerna, de s. k. enkla planerna, kan bli föremål för fastställelse
av ett beslutande organ.

Domkapitlet I Linköping påtalar alt del av paragrafen
eller dess specialmolivering inte framgår vad som menas med uttryckssättet
"omfattning eller betydelse" varför det år nödvändigl med en närmare
precisering av erforderliga krilerier för upprättande av en särskild
beredskapsplan.

7 §

Kammarkollegiet påtalar det specifika för den kyrkliga
kommunen vilkel består i att dess verksamhet utmärks av förhållandet mellan å
ena sidan prästerlig självsländig ämbetsförvaltning och å andra sidan folkligt
förankrad självstyrelse. Någon motsvarighet till detta existerar inte för den
borgerliga kommunen. Av denna dualism följer alt kyrkoberedskapsplaneringen endasi
kan omfatta den kyrkliga kommunens skyldighet all lillhandahålla materiella
resurser men ej församlingsprästernas skyldigheter - såsom förrättande av dop,
nattvard och vigsel m. m. - som de ulövar under självständigt ansvar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser atl innehållel i
paragrafen bör ytterligare övervägas så att kyrklig kommuns skyldigheter under beredskapslillslånd
och i krig får en bättre precisering. Avgränsningen av uppdragsområdet är
oklart i lagförslagel. Avses enbart de obligatoriska eller även de fakultativa
församlingsangelägenheterna? Frågeställningen får särskild betydelse mot
bakgrund av 7 § lagförslagel, där del sägs atl kyrklig kommun under beredskapslillslånd
och krig är skyldig atl i de hänseenden i vilka den är verksam för
kyrkobokförda inom den kyrkliga kommunen ulöva verksamhel åven till förmån för
andra personer, som lill följd av krigsskada m.m. vislas inom den kyrkliga
kommunen. Innebörden av 7 § lagförslaget är av slor betydelse beiräffande omfallningen
av planläggningsskyldigheten m. m. Syftar uttrycket "i de hänseenden i
vilka den är verksam" på den normala verksamhelen i fred eller på den verksamhel
som vid den aktuella tidpunkten faktiskt bedrivs inom den kyrkliga kommunen? I
fråga om obligatoriska församlingsangelägenheter kan vidare exempelvis följande
frågeställning göra sig gällande: Medför skyldighelen att hålla församlings-

Prop.
1981/82:12 93

kyrka skyldighel att hålla kyrkorum eller motsvarande för
andra trossamfund, som till följd av krigsskada m. m. finns representerade
inom församlingen? En sådan skyldighel finns inle i fred och kan rimligen inte
vara avsedd i krig. En annan sak är att församlingen - precis som i fred - kan
ha den ambitionen att på frivillig basis så långt del är möjligt och lämpligt
söka medverka till atl andra trossamfund får sina behov av gudstjänstlokaler
tillgodosedda. Frågan om upplålelse av kyrkoruin torde för övrigt även under beredskapslillslånd
och i krig vara beroende på tillämpningen av lagen (1963:501) om upplåtande av
kyrkorum i vissa fall. Man kan vidare ställa frågan vad 7 § lagförslaget
innebär i fråga om kyrklig kommuns skyldigheter beiräffande exempelvis
begravningsplats. Att hålla begravningsplats, som på samma villkor som galler
för kyrkobokförda inom den kyrkliga kommunen fär utnyttjas av även andra irosriktningar,
behöver i och för sig inle innebära något problem. Del kan dock lätt uppstå silualioner
där främmande gravskick kan medföra problem. Hur långl sträcker sig skyldighelen
att tillmötesgå önskemål härvidlag? Som exempel kan nämnas atl islamiskt
gravskick lår innebära begravning i sittande ställning med ansiktet vänt mol Mecka.
Dubbelgravar år hår inte möjliga, varför markåtgängen blir belydande i
förhållande lill vad som följer av inhemskt gravskick. Del kan även nämnas atl
7 § lagförslagel kan medföra lillämpningssvårigheler i fråga om skyldighelen atl
tillhandahålla präst och kyrkomusiker. I fråga om fakultativa
församlingsangelägenheter är innebörden av 7 S lagförslagel ännu mer tveksam.
Vad är avsett all gälla i fråga om exempelvis ungdomsverksamhet,
församlingshem, diakoniverksamhel m. m.?

Domkapitlet i Lund förordar att ett förtydligande sker i
stadgandet. Paragrafens andra stycke ger inle kyrkorådet rätt alt ta över
uppgifter som enligl lag åvilar pastor eller atl besluta att pastors uppgifter
skall fullgöras av annat organ. I vart fall bör det i motiven lill lagen klart
utsägas att uppgifter som enligt lag eller annan författning skall fullgöras av
pastor inte får övertas av kyrkorådet. En annan sak år atl dess
beredskapsplanering måsle omfatta uppgifter som ankommer på pastor.

Prop. 1981/82:12 94

Innehåll

Regeringens
proposition................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ........................... 1

Förslag lill
lag om kyrklig beredskap................................ ....... 2

Utdrag
av prolokoll vid regeringssammanlräde den 22 oktober

1981............................................................................... 4

1
Inledning.................................................................. 4

2
Allmän
motivering..................................................... ....... 6

2.1
Nuvarande
ordning.......................................... ....... 6

2.2
Svenska kyrkans
och de övriga trossamfundens beredskapsplanering .9

2.3
Ansvaret för
beredskapsplanläggningen m. m. ..... 13

2.4
Beredskapsplaneringens
omfattning, beredskapsplaner m.m 15

2.5
Tillsynsmyndighet
............................................ 18

2.6
Kostnader m.m................................................. 20

2.7
Övriga frågor.................................................... 23

3
Upprättat
lagförslag................................................. 24

4
Specialmotivering...................................................... 24

5
Hemställan................................................................ 34

6
Beslut ...................................................................... 35

Bilaga 1 Deparlemenlspromemorian (Ds Kn 1980:5) Kyrklig
bered

skap ............................................................................... ..... 37

Bilaga 2 Sammanställning av remissinstanser samt
remissyttranden

över departementspromemorian (Ds Kn 1980:5) Kyrklig
beredskap 85