Prop. 1981/82:121

Prop.
1981/82:121 Regeringens proposition

1981/82:121

om
statens provningsanstalts organisation, m. m.

beslutad
den 24 februari 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS
G. ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen lämnas förslag fill rekonstruktion av statens provningsanstalts
ekonomi. Särskilda åtgärder till ett belopp av ca 50 milj. kr. föreslås. I
detta belopp ingår bl.a. medel för avskrivning av tidigare förluster och
kostnader för en avveckling av stora delar av provningsanstaltens regionala
och lokala organisation. Denna avveckling föreslås vara genomförd senast den 30
juni 1983.

I
propositionen läggs vidare fram förslag till anslag till statens provningsanstalt
för budgetåret 1982/83.

Slutligen
behandlas i propositionen vissa förslag från 1976 års företagshälsovårdsutredning
vad gäller ändring i lagstiftningen om riksprovplatser.

1
Riksdagen 1981182. I samt. Nr 121

Prop. 1981/82:121 2

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande:
statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin.

Föredragande:
statsrådet Åsling

Proposition
om statens provningsanstalts organisation m. m.

1
Inledning

Statens
provningsanstalts nuvarande organisafion grundar sig i huvudsak på de
överväganden som gjorts i samband med att statsmakterna beslutade att omlokalisera
huvuddelen av verksamheten till Borås. Provningsanstaltens huvudförvaltning är
lokaliserad till Borås, där också provningsanstalten bedriver
uppdragsverksamhet. Därutöver har provningsanstalten en omfattande regional
och lokal organisation. Flertalet av dessa lokala enheter är kontor för
justering och ädelmelaUkontroll men på nio orter bedrivs även annan
provningsverksamhet. En redogörelse för provningsanstaltens nuvarande
organisation m.m. bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Under
de senaste åren har den regionala och lokala verksamheten lämnat ett kraftigt
underskott varför en nedläggning av huvuddelen av denna verksamhet nu bör ske.
Provningsanstalten har den 19 november 1981 redovisat en strukturplan för
verksamheten. I ärendet har platschefen vid provningsanstaltens
Stockholmsenhet, Stockholms handelskammare, Sveriges grossistförbund och Statstjänstemannaförbundet
inkommit med skrivelser. En sammanfattning av provningsanstaltens förslag
återfinnes i bilaga 1.

Riksrevisionsverket
(RRV) har som ell led i sin förvaltningsrevision av stafiiga myndigheter
granskal statens provningsanstalt, och i skrivelse den 9 juni 1981 redovisat
rapporten Statens provningsanstalt - styrning och finansiering. En
sammanfattning av RRV:s förslag bör fogas till protokollet i detla ärende som bUaga
2.

1976
års företagshälsovårdsulredning har i sitt delbetänkande (DsA 1981:1) Mät- och
laboratorieresurser för bättre arbetsmiljö bl. a. föreslagit vissa ändringar av
lagstiftningen om riksprovplatser och auktoriserade

Prop.
1981/82:121 3

provplatser.
Syftet är att de laboratorier som utnyttjas av företagshälsovården skall kunna
auktoriseras. En redovisning av förelagshälsovårdsul-redningens förslag och en
sammanfattning över remissyttrandena över detta bör fogas fill protokollet i delta
ärende som bUaga 3.

I
avvaktan på att frågan om avvecklingen av provningsanstaltens regionala och
lokala organisation föreläggs riksdagen har regeringen i årets budgetproposition
(prop. 1981/82: IOO bil. 17 s. 175) föreslagit riksdagen all för budgetåret
1982/83 beräkna

1. till Statens
provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag

av 1000 kr.,

2. till Bidrag tiU statens provningsanstalt ett
reservationsanslag av 33 189000 kr.,

3. till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservaiionsanslag
av 6000000 kr.

Jag
anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Allmänt

Statens
provningsanstalt har genomgått en betydande omorganisation under 1970-talet
samtidigt som huvuddelen av verksamheten omlokaliserats från Slockhoim till
Borås. Samtidigt har provningsanstalten, genom flera nya lagar, tillförts nya
och ändrade arbetsuppgifter. I flera fall har ändringar i dessa regelsystem
aktualiserats.

1978 års mät- och kalibreringsutredning
lämnade år 1979 i betänkandet (Ds I 1979:6) Svensk mälplatsorganisation flera
förslag till ändrad handläggningsordning inom provningsanstalten vad gäller de
ärenden som handläggs inom ramen för verksamheten vid rådet för allmän
metrologi och vid mätcenlrum. Delta förslag har även aktualiserat motsvarande ändringar
inom provningsområdet. Även riksrevisionsverket har i sin rapport Statens
provningsanstalt - styrning och finansiering aktualiserat denna fråga. Vidare
har näringsfrihetsombudsmannen hemställt att den officiella
provningsverksamhetens organisation utvärderas. Dessa frågor utreds f. n. inom industridepariementet
och jag räknar med att förslag i dessa avseenden, efter remissbehandling, skall
kunna föreläggas riksdagen i samband med redovisningen av förslagen till anslag
till provningsanstalten för budgetåret 1983/84.1 del sammanhanget avser jag
även att redovisa de förslag till omfattning och finansiering av den
stickprovskontroll av färdigförpackade varor som har utarbetats med anledning
av riksdagens beslut i ärendet år 1980 (mot. 1979/80:955, NU 1979/80:33, rskr
1979/ 80:223).

Prop.
1981/82:121 4

2.2 Statens provningsanstalts organisation och ekonomi m. m.

Provningsanslalten har i sin anslagsframställning för budgetåret
1982/83 hemställt om ett bidragsanslag i enlighet med huvudalternativet för myndighetsanslag
samt om uppräkning av provningsanstaltens utrustningsanslag.

Innan jag kommer in på anslagsberäkningen för nästa
budgetår vill jag anmäla dels frågan om en finansiell rekonstruktion av
provningsanstalten, dels frågan om provningsanstaltens regionala och lokala
organisation. Dessa båda frågor är nödvändiga beståndsdelar i mitt förslag
till sanering av provningsanstaltens ekonomi.

2.2.1 Finansiell rekonstruktion av statens
provningsanstalt

Provningsanstalten har i sitt förslag till strukturplan
(se bilaga 1) föreslagit att en finansiell rekonstruktion genomförs så att
anstalten för täckning av sitt rörelsekapitalbehov tillförs ett engångsanslag
av 15 milj. kr. över anslaget Statens provningsanstalt: Utrustning. Vidare
föreslås att provningsanstalten över sitt bidragsanslag tillförs ett engångsanslag
av 19832000 kr. för täckning av balanserat underskott. Övriga förslag berör det
sätt på vilket provningsansiallens skulder och verkskapital bör redovisas,
vissa frågor om sättet att beräkna kostnaderna för provningsanstaltens
utrustningskapital samt storieken på provningsanstaltens utrustningsanslag.

Jag avser att återkomma i annat sammanhang till regeringen
med förslag lill redovisning av provningsansiallens kapital. I det följande,
vid min anmälan av anslaget Statens provningsanstalt: Utrustning, kommer jag
att ta upp frågor om provningsanstaltens kapitalkostnader samt grundavskrivning
av de kapitaltillgångar som provningsanstalten disponerar.

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin rapport Statens
provningsanstalt -styrning och finansiering tagit upp flera frågor i anslutning
till provningsansiallens ekonomiska situation. 1 rapporten lämnas förslag lill
hur provningsanstaltens styrning och finansiering bör vara utformad.

Flera av de förslag som förs fram i rapporten är av det
slaget att de kräver statsmakternas beslut för att kunna genomföras.

RRV pekar bl.a. på behovet av en finansiell rekonstruktion
av provningsanslalten. Det ackumulerade underskottet i provningsansiallens
verksamhet uppgick den 1 juli 1981 lill ca 19832000 kr. sedan det ackumulerade
överskottet i mät- och provcentrums verksamhet dragils bort. Detta belastar i
dagsläget den rörliga kredit som provningsantalten disponerar i
riksgäldskontoret. RRV anser att provningsanstalten behöver ett rörelsekapital
och en rörlig kredit. En avveckling av provningsanstaltens regionala och
lokala organisation kommer, enligl RRV:s bedömning, sannolikt att leda fill ett
behov av ytteriigare rekonstruktionskapital. RRV anser därför att en finansiell
rekonstruktion bör komma till stånd.

Prop.
1981/82:121 5

Jag
delar den uppfattning som framförts av provningsanstalten och RRV att en
finansiell rekonstruktion bör genomföras. Jag förordar därför att provningsanstalten
tillförs medel motsvarande det ackumulerade underskottet i
uppdragsverksamheten under de senaste budgetåren. Vid min anmälan av anslaget
Bidrag till statens provningsanstalt avser jag att föreslå att en engångsanvisning
av 19832000 kr. tillförs provningsansiallens bidragsanslag. Samtidigt bör en
avsevärd minskning kunna ske av den rörliga kredit som provningsanstalten f n.
disponerar hos riksgäldskontoret. Denna kredit, vilken f. n. belastas av det
ackumulerade underskottet, bör för nästa budgetår kunna begränsas till 5 milj.
kr. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. Vidare bör
provningsanstalten, i enlighet med sitt eget och RRV:s förslag, tillföras ett
rörelsekapital. Jag avser därför att vid anmälan av provningsanstaltens
utrustningsanslag föreslå att en särskild ram av 10 milj. kr. förs upp för
delta ändamål. Kapitalet bör i sin helhet förräntas på samma villkor som
provningsanstaltens utrustningskapital men inte amorteras.

RRV:s
förslag i övrigt bör kunna tjäna som underlag för det fortsatta arbetet med att
förbättra provningsanstaltens ekonomi, bl.a. åtgärder för att förbättra
produktiviteten inom anstalten och för alt utveckla det ekonomiska styr- och
redovisningssystemet. Det ankommer på provningsanstalten att fortlöpande, till
regeringen, redovisa de åtgärder som vidtas med anledning av RRV:s förslag. I
de delar RRV:s rapport berör provningsanstaltens roll som central
förvaltningsmyndighet för officiell provning bör den kunna utgöra en del av
underlaget för den pågående översynen av dessa frågor.

2.2.2
Avveckling av statens provningsanstalts regionala och lokala organisation

Vid
min anmälan av budgetproposifionen 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 17, s. 133)
redovisade jag vad som dittills hade gjorts för att komma tillrätta med de
stora underskotten i den regionala och lokala verksamheten vid statens
provningsanstalt. Jag anförde då bl. a. att underskott av den storlek som hade
redovisats för budgetåret 1979/80 inte var möjliga att godta i framtiden utan
allvarliga effeker på provningsanstaltens verksamhet i stort. Vidare uttalade
jag att om den resultatförbättring som provningsanstalten räknade med för
budgetåret 1980/81 inte skulle uppnås så att verksamheten kunde finansieras
med intäkter från uppdragsverksamheten, var det enligt min mening inte längre
möjligt att undvika en nedläggning av verksamheten.

Tidigare
under detta riksmöte konstaterade jag, vid min anmälan av anslag fill statens
provningsanstalt i 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 17, s.
176) att provningsanstaltens prognos för verksamheten under budgetåret 1980/81
inte har slagit in. Provningsanstalten har för budgetåret 1980/81 redovisat en
förlust för den regionala och lokala organi-

Prop. 1981/82:121 6

sationen
av 3,6 milj. kr. Jag framhöll att det inte längre var möjligt att undvika ett
slutligt beslut om nedläggning av provningsansiallens regionala och lokala
organisation. Jag anmälde samtidigt att jag avsåg att ta initiativ till en
närmare prövning av de olika alternativen i provningsanstaltens strukturplan
innan definitiv ställning kunde tas till hur en avveckling skall ske. Vidare
påpekade jag att tidigare erfarenheter från avveckling av verksamhet inom
provningsanstaltens regionala och lokala organisation dock talade för en snabb
avveckling av hela denna organisation, med undantag för verksamheten inom
områdena justering och ädelmelaUkontroll.

Provningsanstalten
har i skrivelse den 19 november 1981 redovisat en strukturplan med förslag till
avveckling av delar av den regionala och lokala organisationen. Förslaget
omfattar två ahernativ. Det ena, det s. k. B-alternalivet, avser en
koncentration av all verksamhet till Borås/Göteborg. Detta
avvecklingsalternativ kan genomföras enligt en snabbare och en långsammare
modell. Det andra innebär en rekonstruktion av den regionala verksamheten (R-allernafivet).
R-alternafivet medför alt provningsanstalten bedriver verksamhet endast inom
områdena byggnadsteknik, brandteknik och byggnadsfysik i Slockhoim och Lund
samt dessutom inom området polymerteknik i Stockholm. Båda altenativen innebär
att ädelmelaUkontroll och justeringsverksamhet bibehålls utanför Borås/Göteborg,
i Stockholm dock i reducerad omfattning. Provningsanstalten har förordat R-alternativet.

Vid
behandlingen i provningsanstaltens styrelse har ledamöterna Lennart Holm och
Gunnar Rosenborg reserverat sig till förmån för B-alternati-vet. Som skäl
anförs bl. a. att tekniska förändringar i byggandet kommer att medföra en
radikal minskning av antalet rutinprovningar bl. a. inom det betongtekniska
området. Delta drabbar främst de regionala enheterna i Stockholm och Lund samt
provningsanstaltens betongtekniska filialer. Mot denna bakgrund ifrågasätter
reservanterna den ekonomiska trovärdigheten hos det alternativ, R-alternativet,
som förordats av slyrelsemajo-riteten.

Platschefen
vid provningsanstaltens Stockholmsavdelning, Stockholms Handelskammare och
Sveriges Grossistförbund har i skilda skrivelser motsatt sig en minskning av
Stockholmsenheten. Statstjänstemannaförbundet har förordat det s.k. R-alternativet
och bl.a. pekat på de konsekvenser en snabb och omfattande nedläggning av
verksamheten skulle få för den berörda personalen.

Jag
delar den uppfattning som framförts av reservanterna i provningsansiallens
styrelse vad gäller verksamhetens omfattning. Under de år som den regionala och
lokala organisationen fungerat har verksamheten inle täckt sina särkostnader
utan givit ett negafivt bidrag till täckning av för provningsanstalten
gemensamma kostnader med sammanlagt ca 13 milj. kr. under budgetåren
1975/76-1980/81. Som reservanterna i provningsan-

Prop. 1981/82:121 7

stallens
styrelse påpekat, kommer de ändrade förutsättningarna för den betongtekniska
provningen dessutom att medföra ökade ekonomiska problem för denna del av
organisationen. Jag har också erfarit att en bibehållen konkurrenskraft hos
denna organisation förutsätter en omfattande upprustning av bl. a.
Stockholmsavdelningens resurser.

En
sammanvägd bedömning av vad som bör göras för att förbättra provningsanstaltens
ekonomi ger vid handen att stora delar av den regionala och lokala
organisationen bör avvecklas. Jag har gjort denna bedömning med utgångspunkt i
statsmakternas tidigare beslut att förlägga huvuddelen av provningsanstaltens
verksamhet till Borås och den därav betingade stora investering som gjorts i
anstaltens anläggningar där. Det ekonomiska utrymme som står fill buds medger
inte att Boråsanläggningen drivs i full omfattning samtidigt som den regionala
och lokala organisationen dels behöver medel för en upprustning av sina
resurser dels dras med stora förluster.

En
avveckling av det slag jag nu förordar beräknas ge provningsanstalten en
kortsiktig resultatförbättring av ca 6 milj. kr. per år. Dessutom bör
provningsanstalten kunna uppnå ett bättre resursutnyttjande vid anläggningen i
Borås om hela verksamheten koncentreras till Borås/Göteborgsregionen. Allt
detta talar för att verksamheten vid enheterna i Stockholm och Lund samt vid
filialerna i Norrköping, Jönköping, Karlskrona, Borlänge, Härnösand och Luleå
bör läggas ned i enlighet med provningsanstaltens B-alternativ.

Genom
denna lösning och genom de åtgärder för en finansiell rekonstruktion av
provningsanstalten som jag har förordat i det föregående bör provningsanstalten
få förutsättningar att i framtiden hålla verksamheten inom givna ekonomiska
ramar. I samband med omlokaliseringen har provningsanstalten tillförts
avancerade tekniska resurser. Dessa ger provningsanstalten förbättrad möjlighet
att, vid sidan om rollen som central offentlig provningsinstitution, verka som
ett kompetent serviceorgan för industriell teknisk utveckling.

Vid
valet av nedläggningstidpunkt har jag haft alt välja mellan all snabbt åstadkomma
en förbättring samt provningsansiallens och reservanternas förslag till en
långsammare avveckling. Visserligen kan, som provningsanstalten och Statstjänstemannaförbundet
har framhållit, en snabb avveckling av verksamheten innebära problem för provningsansiallens
personal. En successiv avveckling intill år 1988, som föreslagits i
provningsanstaltens strukturplan skulle emellertid avsevärt försvåra provningsansiallens
möjlighet att snabbt uppnå ett tillfredsställande resultat. Vidare kan de delar
av organisationen som berörs av nedläggningen knappast bedriva en effekfiv och
lönsam verksamhet under avvecklingsperioden. Jag har därför funnit att skälen
för en snabb nedläggning, med gemensam avvecklingstidpunkt för all verksamhet,
överväger och förordar att verksamheten avvecklas successivt intill den 30
juni 1983. Detla kan på kort sikt medföra

Prop. 1981/82:121 8

vissa
problem för betongvaruindustrin och Kontrollrådet för betongvaror (KRB), som i
sin verksamhet utnyttjar provningsanstaltens regionala ratorier och filialer
för provning av olika produkter. Jag har dock erfarit att statens planverk och
provningsanstalten har fört diskussioner om möjligheterna att utveckla och
förändra metoder och bestämmelser så att kontrollen i ökad utsträckning skall
kunna utföras som egenkontroll. Jag har vid min bedömning utgått från att
arbetet med en förändring i denna riktning bedrivs med utgångspunkt i den nu föi"eslagna
omstruktureringen. Vid avvecklingen kommer ca 100 tjänster att dras in. Jag har
erfarit att provningsanstalten har inlett kontakter med statens
arbetsmarknadsnämnd för att undersöka förutsättningarna för en omplacering av
berörd personal. Det är givetvis angeläget att statens arbetsmarknadsnämnd
tidigt engageras i planeringsarbetet när en övertalighetssituation kan
förväntas uppkomma. Nämnden har överblick över möjligheterna att omplacera
personal över myndighetsgränserna och förfogar över särskilda instrument genom
bl. a. omplaceringsförordningens (1974:1006) regler om rekryteringsbegränsningar
på statligt reglerade tjänster. Arbetsmarknadsnämnden har även omfattande prakfiska
erfarenheter av hur olika problem i sammanhanget kan lösas.

2.2.3 Medel
för avvecklingen

Jag
övergår fill beräkningen av de medel som, utöver det ordinarie bidragsanslaget,
kommer att erfordras för den föreslagna avvecklingen. Provningsanstalten har
beräknat att 24,7 milj. kr. behöver stå till anstaltens förfogande vid en
avveckling av det slag jag nu har förordat.

Jag
förordar att 21,2 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Då del är svårt att i
detta skede uppskatta bl. a. störningseffekterna för provningsanstaltens
övriga verksamhet är beräkningarna i vissa delar preliminära, varför medlen bör
stå till regeringens disposition. Det ankommer på regeringen att besluta i
denna fråga. Medlen bör anvisas över anslaget Bidrag till statens
provningsanstalt. Jag återkommer senare till dessa medel vid min anmälan av
detta anslag.

2.2.4 Behovet
av konkurrensneutrala system

Provningsanstalten
har i samband med redovisningen av strukturplanen påtalat de problem som
uppstår då andra offentliga provningsinstitutioner kan bedriva konkurrerande
verksamhet med skilda krav på kostnadstäckning och redovisning m.m. Flera
offentliga organ som i dag konkurrerar med provningsanstalten saknar bl. a. de
krav på kostnadstäckning i verksamheten som statsmakterna har lagt på
provningsanstalten. Även andra uppdragsmyndigheter har liknande problem varför
frågan är av stor principiell betydelse. Jag avser därför att i annat
sammanhang föreslå att denna fråga utreds i särskild ordning.

Prop. 1981/82:121 9

2.3
Förétagshälsovårdsutredningens förslag

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet tillsatte enligt regeringens bemyndigande år
1976 den s.k. företagshälsovårdsutredningen, för att se över
företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. I direktiven angavs
att utredningen bl. a. skulle undersöka hur man på olika sätt kunde stärka förétagshälsovårdsutredningens
möjligheter till mätning, provtagning, analys och utvärdering av
arbetsmiljöförhållanden. Vidare skulle den undersöka förutsättningarna för att
nyttiggöra laboratorieresurser som finns inom den offentliga hälso- och
sjukvården för viss analysverksamhel genom köp av tjänster som betalas av
arbetsgivaren. Möjligheten att utvidga verksamheten vid sjukhus till att
omfatta även mätning och provtagning på arbetsplatserna skulle bl.a. undersökas.
Behovel av efterutbildning av personal inom företagshälsovården borde ocksä
enligt direktiven ses över, mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom
arbetsmiljöområdet.

Utredningen
har i delbetänkandet (DsA 1981: 1) Mät- och laboratorieresurser för bättre
arbetsmiljö föreslagit att ett auktorisalionssyslem införs för laboratorier och
mättekniska företag inom ramen för lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. och
vidare att denna lag ändras så all det blir möjligt att meddela auktorisation
enligt lagen för officiell provning.

Enligt
utredningen behövs en garanti för att mätningar, provtagningar, analyser och
utvärderingar inom arbetsmiljöområdet sker på ett tillfredsställande sätt. Man
måste kunna vara säker på att det finns tillräcklig kompetens hos de
laboratorier och mättekniska företag vilka utför sådana prover, analyser osv.
som ofta ligger till grund för beslut av stor ekonomisk räckvidd. Av olika
skäl, bl. a. ekonomiska, avvisar utredningen tanken att få en sådan garanti
genom att inordna företagen i riksprovplatssys-temet. Däremot skulle auktorisation
enligt riksprovplatslagen innebära en sådan kompetenskontroll. Den nuvarande
utformningen av lagen innebär dock att auktorisation inte får meddelas för
provning som är officiell, dvs. föreskriven i lag eller annan författning utan
alt vara egenkontroll. Arbetarskyddsstyrelsen skulle därmed inte kunna
föreskriva att viss provning måste ske vid ett auktoriserat företag. Den
föreslagna lagändringen syftar till att göra detta möjligt.

Statens
provningsanstalt har i skrivelse den 9 juni 1981 med hänvisning bl. a. till
företagshälsovårdsutredningens arbete framfört ett motsvarande förslag till
lagändring.

Efter
samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag för egen del
framföra följande.

Den
föreslagna lagändringen har stor principiell vikt, då den innebär ett avsteg
från en av de grundläggande principerna för gällande ordning på provningsområdet,
nämligen att officiell provning skall ske vid riksprovplats. Frågan om en
lagändring måste övervägas mot bakgrund av dess

Prop.
1981/82:121 10

konsekvenser
i fråga om grunderna för det nuvarande regelsystemet. För att belysa det sagda
vill jag kort redogöra för detta.

Enligt lagen om riksprovplatser
m. m. gäller som huvudregel att officiell provning skall utföras vid riksprovplats.
Med officiell provning menas som nyss nämndes teknisk provning, kontroll eller
besiktning, som är föreskriven i lag eller annan författning och som inle är egenkontroll.
Det är alltså fråga om ett provningstvång, där den som är underkastad tvånget
skall vända sig till ett utomstående organ för att få provningen utförd.
Statens provningsanstalt har ansvaret för att provningsmöjligheter finns
tillgängliga och att officiell provning samordnas på lämpligt sätt. En riksprovplats
utses för ett visst objektområde. De nuvarande riksprovplatserna finns angivna
i förordningen (1977:608) om provning enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser
m.m.

Enligt
riksprovplatslagen skall en riksprovplats kunna antas utföra officiell
provning på ett opartiskt sätt. Vad detta innebär har utvecklats i förarbetena
till lagen (prop. 1974:162 s. 7 ff). Där slås fasl att ansvaret för den
officiella provningen bör ligga på en enda riksprovplats, bl.a. av det skälet
att konkurrens i samband med officiell provning skulle kunna innebära att
kommersiella värderingar riskerar att inverka på sådant sätt att tilltron till
provningarnas kvalitet minskar. Vidare anges att höga krav måste ställas på all
en riksprovplats är opartisk och oberoende. De bedömningar som måste göras
innan ett organ utses till riksprovplats avser bl. a. dess ägarförhållanden,
beslutsordning, vinstintressen och verksamhet vid sidan av officiell provning.

Regelsystemet
bygger på att ett samspel äger rum mellan provningsanstalten, föreskrivande
myndigheter och provande organ. De föreskrivande myndigheterna har var och en
inom sitt område ansvaret för skyddet av liv, hälsa och egendom. I sina
föreskrifter anger myndigheterna vilka krav som skall vara uppfyllda på
egenskaper hos produkter och anläggningar. Ofta kompletteras detta med ett krav
på någon form av provning eller kontroll av att kraven är uppfyllda. Eftersom
rättsligt bindande och generellt fillämpbara föreskrifter ges i förfaltningsform,
blir det då frågan om officiell provning, såvida inte den föreskrivna
kontrollen får ske som egenkontroll.

Enligt
riksprovplatslagen finns möjlighet till undantag från huvudregeln att officiell
provning skall ulföras vid riksprovplats. Förutsättningen är att i föreskrifter
om provning detta särskilt anges. Undantagsbestämmelsen öppnar en möjlighet att
vid införande av viss officiell provning skapa en speciell ordning för
provningen. Detta förutsätts ske endast om speciella skäl påkallar del.

Vid
sidan av riksprovplatssystemet har provningsanstalten som framgått av det
tidigare möjlighet att meddela auktorisation för visst organ att utföra provning
som inte är officiell. Auktorisationen innebär en prövning av att organet har
kompetent personal och lämplig utrustning för den provning

Prop. 1981/82:121 11

auktorisationen
gäller. Däremot prövas inte frågan om organet intar en fristående ställning
gentemot kommersiella och andra intressen, dvs. dess opartiskhet. Under auktorisationstiden
kontrolleras fortlöpande att kompetenskravet alltjämt uppfylls. Bestämmelserna
har hittills tillämpats i mycket begränsad omfattning. Endast på två områden
finns således s.k. auktoriserade provplatser. Innan provningsanstalten utvidgar
auklorisa-tionssystemet till ett nytt område, görs en bedömning av behovet av
ett sådant system på området från allmän synpunkt och vilka fordringar som bör
ställas för auktorisation om möjlighet till sådan införs. Bakgrunden lill
begränsningen alt auktorisera för provning som inle är officiell är givelvis att
de auktoriserade provplatserna inte uppfyller de krav på opartiskhet och
oberoende ställning som har ansetts böra krävas av sådana organ som handhar
tvingande provning.

Som
jag nämnde inledningsvis innebär den föreslagna lagändringen en viktig
principiell förändring av grunderna för hur officiell provning skall bedrivas. Å
andra sidan anser jag att de skäl som anförts för att l.ex. på arbetsmiljöområdet
kunna utföra officiell provning inom ramen för ett auktorisalionssyslem har
betydande tyngd. Auktorisationsfrågan har också andra aspekter. De
auktoriserade provplatsernas roll inom provningsverksamheten berördes mycket
knapphändigt vid tillkomsten av riksprov-platslagstiftningen och som nämndes
har bestämmelserna tillämpats endast i ett par fall. Detta sammanhänger med
alt en viss oklarhet finns om deras roll. Det bör också nämnas att näringfrihetsombudsmannen
(NO) i skrivelse till regeringen bl.a. kritiserat den nuvarande lagstiftningen
från konkurrenssynpunkt.

Mol
denna bakgrund anser jag att den föreslagna lagändringen behöver övervägas
ytterligare. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att detla sker
inom ramen för en teknisk översyn av den nuvarande lagstiftningen. I denna
översyn bör även NO:s synpunkfer kunna behandlas.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

alt
godkänna de riktlinjer för en avveckling av statens provningsanstalts
regionala och lokala organisation somjag har förordat.

4
Anslagsberäkningar m. m. för budgetåret 1982/83

Fjortonde
huvudtiteln

F.
TEKNISK UTVECKLING M. M.

F
5. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

1980/81
Utgift

1981/82
Anslag 1000

1982/83
Förslag 1000

Under
detla anslag redovisas samtliga ulgifler och inkomster av provningsverksamheten
m. m. vid statens provningsanstalt.

I
bilaga 1 lämnas en redovisning av provningsanstaltens förslag till anslag m. m.
för budgetåret 1982/83.

Följande
sammanställning är en ekonomisk översikt av den verksamhet som omfattas av programbudgeleringen
(1000-tal kr.). Redovisningen är indelad i produktionsområden på det sätt som
redovisats i bilaga 1.

1980/81

1981/82

1982/83'

Utfall

Beräknar

Provningsanstalten

Föredra-

ganden

Produktionsområde
1

Provning
och kontroll

Intäkter

67667

73 381

68042

Kostnader

78040

76652

70928

Resultat

-10373

' 3271

- 2886

Produktionsområde
2

Forskning
och utveckling

Intäkter

6086

7 772

7420

Kostnader

19136

23506

23 595

Nettokostnader

-13050

-15 734

-16 175

Produktionsområde
3

Rådgivning
till

myndigheter

Intäkter

257

324

220

Kostnader

8608

8 880

9666

Nettokostnader

- 8351

- 8556

- 9446

Produktionsområde
4

Riksmätplalsuppgifter

Intäkter

2443

2666

2416

Kostnader

3000

3 658

3455

Nettokostnader

- 557

- 992

- 1039

Produktionsområde
5

Övriga
myndighets-

uppgifter

Intäkter

6730

7992

8162

Kostnader

11740

13 600

13 665

Nettokostnader

- 5010

- 5608

- 5 503

Total
nettokostnad

37 341

34161

35049

Bidragsanslag'

33042

33189

35049

33360

Resultat

- 4 299

- 972

-

'
Inkl. engångsanvisningar.

'
Prel. budget enligt provningsansiallens B2-alternativ (dvs. endast Borås/Göteborgsverksamheterna).

Prop. 1981/82:121 13

Provningsanstalten anför i sin anslagsframställning att
anstalten alltmer anlitas som provnings- och expertorgan både av den offentliga
sektorn och av näringslivet. Anstalten har under de senaste åren gjort en rad
insatser för att förbättra ekonomin i verksamheten. De mål som satts upp har
dock inte uppnåtts utan det ekonomiska resultat för budgetåret 1980/81 visade
ett underskott av 4,3 milj. kr. Relationen mellan lönekostnader och uppdragsintäkter
har dock förbättrats och provningsanstalten beräknar att denna positiva
utveckling skall fortgå under innevarande budgetår.

Utöver de medel som provningsanstalten har begärt för en
finansiell rekonstruktion och för avveckling av delar av verksamheten begär
anstalten ett bidragsanslag för budgetåret 1982/83. Anslaget har beräknats på
följande sätt (1000 kr.).

Anslag 1981/82 33 189

Avgår;

-
extraordinärt
anslag 1 000

-
2 % enligt
årliga anvisningar 640 -1640 Tillkommer:

-
pris-och
lönekompensation -1-3 500 Anslag enligt
huvudförslaget 35 049

För budgetåret 1982/83 har jag, med utgångspunkt i
provningsanstaltens huvudförslag, beräknat provningsanstaltens bidragsanslag, exkl.
de medel som erfordras för nedläggning av den regionala och lokala
verksamheten, till 33 360000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår
riksdagen

att lill Statens provningsanstaU: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

F 6. Bidrag till statens provningsanstalt

1980/81 Utgift 31207608 Reservation 2883920

1981/82 Anslag 33
189000

1982/83 Förslag 74392000

Som har framgått av min redogörelse för
provningsanstaltens och riksrevisionsverkets förslag till finansiell
rekonstruktion av verksamheten bör 19832000 kr. tillföras provningsanslalten
för täckning av de underskott som har uppkommit under fidigare budgetår. Vidare
har jag vid min redogörelse under anslaget till uppdragsverksamhet redovisat
att provningsanslalten har föreslagit att bidragsanslaget höjs med 1860000 kr.
till 35049000 kr. I enlighet med vad jag har anfört bör denna del av anslaget
beräknas till 33 360000 kr. Till detta kommer det tidigare redovisade behovet
av särskilda medel för avveckling av provningsanstaltens regionala och lokala organisafion,
somjag beräknat till 21,2 milj. kr. Dessa medel har

Prop.
1981/82:121 14

beräknats för att i första hand täcka de förluster som kan
förväntas i den regionala och lokala organisationen under avvecklingsskedet.
Medlen bör däremot inte användas för att täcka ev. förluster i
provningsanstaltens verksamhet. Totalt bör således bidragsanslaget för nästa
budgetår föras upp med (19832000-1-33 360000-1-21 200000=) 74392000 kr. Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag tiU statens provningsanstaU för budgetåret
1982/83 anvisa ett reservaiionsanslag av 74392000 kr.

F 7. Statens provningsanstalt: Utrustning

Reservation 8869907

1980/81
Utgift

7755450

1981/82
Anslag

6000000

1982/83
Förslag

17000000

Under detta anslag anvisas medel för utrustning till
statens provningsanstalt. För nyanskaffning av utrustning till
provningsanstaltens nybyggnader i Borås är uppförd en definitiv kostnadsram av
70 milj. kr. (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 216, NU 1975/76:55, rskr 1975/76:329
och prop. 1978/79:100 bil. 17 s. 178, NU 1978/79:28, rskr 1978/79:207).

Statens provningsanstalt

Statens provningsanstalt har i skrivelse den 4 juni 1981
redovisat ett förslag till ökning av anstaltens resurser för energiteknisk
provning. Förslaget innebär att laboratorierna för byggnadsfysik och VVS-leknik
byggs ut. Kostnaderna för utbyggnaden, vilken delvis sker i förhyrda lokaler,
beräknas fill ca 7,8 milj. kr. varav huvuddelen avser anskaffning av utrustning.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 har
provningsanstalten hemställt om utrustningsanslag till ett belopp av 16,3 milj.
kr. Härav avser 10 milj. kr. komplettering och återanskaffning av befintlig
utrustning, 5,7 milj. kr. utrustning för utbyggnaden av de energitekniska
provningsresurserna samt 0,6 milj. kr. utrustningsanskaffning till de
institutioner som har utsetts till riksmätplatser.

Provningsanstalten har i sin anslagsframställning och i
den strukturplan som redovisats för regeringen den 19 november 1981 tagit upp
de regler som f.n. gäller för avskrivning och förräntning av
provningsanstaltens utrustningskapital. I regel skall uppdragsmyndigheter med
jämna intervall leverera in medel motsvarande avskrivning och förräntning av
hela sitt utrustningskapital fill statsverket. För provningsanstalten gäller
dock att en grundavskrivning skett av utrustningskapitalet så att endast medel
motsvarande 50% av detta skall levereras in. För provningsanstaltens
brandlaboratorium samt verksamheten inom området justering och ädelmelaUkontroll
skall utrustningen inte omfattas av kravet på avskrivning och förräntning.

Prop. 1981/82:121 15

Riksrevisionsverket
och statens provningsanstalt har lämnat förslag till en ekonomisk
rekonstruktion av provningsanstalten. I detta har provningsanstalten utgått
från att dessa regler gäller även i framfiden. Förslaget till rekonstruktion
innebär bl. a. att provningsanstalten tillförs elt rörelsekapital. Medlen bör
anvisas som ett engångsanslag över detta anslag. Provningsanstalten hemställer
att elt rörelsekapital av 15 milj. kr. anvisas. Detta motsvarar ungefär
anstaltens omsättningstillgångar. Kapitalet bör förräntas enligl statens
avkastningsränta. Vidare föreslår provningsanstalten alt kravet på ekonomiskt
resultat skall fastställas till en nivå som innebär att rörelsekapitalet förräntas.

Vad
gäller den framfida storleken på ulruslningsanslagel föreslår provningsanstalten
att anstalten i fortsättningen får ta i anspråk de medel som nu inlevereras för
ålerinvesteringar samt att anstalten därutöver får ett årligt ulruslningsanslag
som motsvarar normalt avskrivnings- och förräntningskrav på den del av
utrustningskapitalet som inte omfattas av sådana krav. Utöver detla bör
provningsanstalten kunna anvisas medel för större behov av investeringar.

Innan
jag går in på anslagsberäkningarna för nästa budgetår vill jag ta upp några
principiella frågor i anslutning till detta anslag. Provningsanslalten har i
sitt förslag fill finansiell rekonslrukfion lämnat ett flertal förslag dels
till hur provningsansiallens utrustningskapital skall redovisas, dels till principerna
för beräkning av anslagets storlek saml förräntning och avskrivning m. m. av utrustningskapitalel.
Jag kommer att i detta sammanhang ta upp förslagen i den del det ankommer på
riksdagen att fatta beslut.

De
nuvarande reglerna om en begränsad inleverans av avskrivnings- och förräntningsmedel
har tillkommit i samband med provningsanstaltens omlokalisering och syftar
till att underlätta för provningsanstalten att konsolidera verksamheten i
Borås. I samband med alt jag nu föreslår åtgärder för en finansiell
rekonstruktion av provningsanstalten bör förutsättningar ha skapats för att de
medel som i fortsättningen anvisas för ulruslningsanskaffning från detla
anslag inte skall grundavskrivas. Dessutom bör denna utrustning förräntas till
sitt bokförda värde.

Provningsanstalten
har begärt alt medel skall anvisas för uppbyggnad av anstaltens resurser för
energiteknisk provning. Jag delar provningsansiallens uppfattning att detta är
ett angeläget område. Regeringen har den 17 december 1981 ställt 2,3 milj. kr. till
anstaltens förfogande för ändamålet från anslaget Energiforskning. Vidare har
chefen för bostadsdepartementet vid sin anmälan av anslaget Information och
utbildning m. m. i energifrågor budgetåret 1982/83 föreslagit alt anslaget får
omdisponeras så att 2 milj. kr. får användas för en uppbyggnad av
provningsanstaltens resurser för energiteknisk provning (jfr prop. 1981/82:100
bil. 16, s. 108). Resterande behov bör enligt min mening tillgodoses genom att
provningsanstalten tar i anspråk befintliga medel under utrustningsanslaget.

I
prop. 1979/80:100 (bil. 17 s. 273) lämnades en redogörelse för finansi-

Prop.
1981/82:121 16

eringen m. m. av verksamheten vid riksmätplatserna
samtidigt som särskilda medel föreslogs bli anvisade för detta ändamål. Vissa
myndigheter, som har utsetts till riksmätplatser, saknar medel för ulruslningsanskaffning
varför provningsanstalten föreslår att 0,6 milj. kr. anvisas för ändamålet
under detta anslag. Då anslaget f. n. är helt inriktat på provningsanstaltens
behov ärjag inte beredd att förorda en sådan lösning. Provningsanstalten
disponerar under innevarande budgetår 2,9 milj. kr. för bidrag till verksamheten
vid riksmätplatserna. Medlen anvisas över en särskild anslagspost under
anslaget Bidrag till statens provningsanstalt och används till att finansiera riksmätplatsverksamheten
vid de myndigheter som utsetts för ändamålet. Provningsanstalten bör inom ramen
för dessa medel även kunna ge bidrag till ulruslningsanskaffning vid riksmätplatserna.

I den s.
k. struklurplanen föreslås att provningsanstalten i fortsättningen får ta i
anspråk de förräntnings- och avskrivningsmedel för utrustningskapitalet som f.
n. levereras in till statsverket. Dessutom begär provningsanstalten därutöver
ett utrustningsanslag som motsvarar de nuvarande eftergifterna i kravet på
avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet. En sådan ordning skulle
medföra en automatisk reglering av nivån på detta anslag. Regleringen av
investeringsfrågor av detta slag är emellertid ett av statsmakternas styrmedel
för verksamheten. Frågor om den nivå som bör gälla för provningsanstaltens
utrustningsanskaffning är av det slaget att de bör underställas riksdagen
varför jag inle är beredd att förorda någon ändring av nuvarande regler för
bestämning av utrustningsanslagets storlek.

För nästa budgetår har jag beräknat den erforderliga
anslagsnivån för kompletterings- och ersättningsanskaffning av utrustning till
7 milj. kr. I delta belopp ingår även de medel som, utöver vad som har anvisats
i annat sammanhang, kan komma att erfordras för provningsanstaltens utbyggnad
av resurserna för energiteknisk provning under nästa budgetår.

Jag har i det föregående redogjort för olika åtgärder för
att genomföra en finansiell rekonstruktion vid provningsanstalten. En av dessa
åtgärder är att tillföra provningsanstalten ett rörelsekapital. Jag förordar
att 10 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Medlen bör stå till
provningsanstaltens disposition som elt stående lån. Dessa medel bör årligen
förräntas enligt statens avkastningsränta. Det ankommer på regeringen att
utfärda ytterligare föreskrifter för detta. Medlen bör anvisas över detta
anslag.

Med hänvisning till vad jag har anfört har jag således
beräknat ett medelsbehov för budgetåret 1982/83 av (10-f7 =) 17 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret
1982/83 anvisa ett reservaiionsanslag av 17000000 kr.

Prop.
1981/82:121 17

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Bilagor

Bilaga
1 Statens provningsanstalt, verksamhet och förslag till strukturplan

Bilaga
2 Riksrevisionsverkets förslag

Bilaga
3 Företagshälsovårdsutredningens förslag samt remissyttrande över dessa

2 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 121

Prop. 1981/82:121 18

Bilaga
1

Statens provningsanstalt, verksamliet och förslag till strukturplan

1
Verksamheten vid statens provningsanstalt

Statens
provningsanstalt är landets centrala offenfiiga institution för teknisk
provning av material, produkter, konstruktioner och system.

Provningsanstalten
är vidare central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll
samt för allmän och legal metrologi.

På
uppdrag av myndigheter och enskilda utför anstalten provningar och undersökningar
av material och konstruktioner och därmed förenad verksamhet.

Provningsanslalten
meddelar föreskrifter i anslutning fill och övervakar efterlevnaden av lagen
(1974:283) om handel med arbeten av guld, silver eller plafina och av lagen
(1971:1081) om bestämning av volym och vikt.

Provningsanslalten
bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde, medverkar
som teknisk rådgivare åt sådana myndigheter som utfärdar tekniska föreskrifter
och ställer personal till förfogande för nationellt och inlernationelll
standardiseringsarbete m. m.

Provningsanstalten
leds av en styrelse. Chef för provningsanstalten är en generaldirektör.

Provningsanstalten
har tre centrala tekniska avdelningar, vilka tillsammans med verksledningen,
kansliet, mät- och provcentrum bildar huvudförvaltningen.

Utöver
huvudförvaltningen i Borås bedrivs regional verksamhet i Stockholm, Göteborg
och Lund. Vidare finns betongtekniska filialer, ädelmetall-kontrollanter och
justeringskontor på ett stort antal platser i landet. Denna verksamhet beskrivs
nedan i avsnitt 3.

Till
provningsanstalten är dessutom två rådgivande organ knutna, nämligen rådet för
allmän metrologi och rådet för provning, kontroll och legal melrologi. Råden
har vardera högst nio ledamöter som utses av regeringen.

Personalstyrkan
vid provningsanslalten omräknat till helårstjänster var 483 den 30 juni 1981,
varav 319 tjänster i Borås. Härtill kommer ett åttiotal ädelmetallkonlrollanter
och kontrollstämplingsförrättare fördelade över hela landet.

Vid provningsanslalten
tillämpas programbudgetering. Verksamheten har uppdelats i följande
produktionsområden.

Produktionsområde
1 - Provning och kontroll

Produktionsområde
2 — Forskning och utveckling

Produktionsområde
3 — Rådgivning fill myndigheter

Produkfionsområde
4 - Riksmätplalsuppgifter

Prop. 1981/82:121 19

Produktionsområde
5 - Myndighetsuppgifter enligt lag och förordning.

Produktionsområde 1 -
Provning och kontroll, omfattar dels undersökningar som följer av statliga
regler, dels undersökningar i anslutning till enskilda avtal av ekonomisk eller
annan innebörd m. m. samt andra undersökningar och mätningar inom ramen för
provningsanstaltens kompetens. Till produktionsområdet hör även ädelmetallkontrollverksamheten
och merparten av justeringsverksamheten.

Produktionsområde 2 —
Forskning och utveckling, omfattar den verksamhet som syftar till utveckling
av sådana nya och förbättrade provningsmetoder som bedöms angelägna efter
samråd med föreskrivande myndigheter och med olika standardiserings- och
branschorgan samt som syftar till att fortlöpande upprätthålla provningsanstaltens
kompetens som provande organ och som rådgivare till de föreskrivande myndighelerna
i deras arbete.

Produktionsområde 3 -
Rådgivning till myndigheter, omfattar det arbete som hänför sig till provningsansiallens
ställning som expertorgan inom materialprovningens och mätteknikens område,
dvs. konsultinsatser och utredningar av teknisk natur åt regeringen eller
föreskrivande myndigheter, utarbetande av remisser, deltagande i nationellt
eller internationellt standardiserings- och kommittéarbete m. m.

Produktionsområde 4 — Riksmätplalsuppgifter,
omfattar skötsel, kontroll och kalibrering av primärnormaler, instrument och
mätutrustning pä riksmätplatsnivå samt rådgivning och konsullafion på begäran
av mål-centrum vid provningsanstalten. Kalibreringsuppdrag, utvecklingsarbete och
kommittéarbete m. m. redovisas under resp. produktionsarbete 1, 2 och 3.

Produktionsområde
5 - Myndighetsuppgifter enligt lag och förordning, omfattar uppgifter som
åligger provningsanslalten i enlighet med lag och kungörelse om

— riksprovplatser
m. m.

— riksmätplatser
m. m.

— skrivmateriel
i stafiig verksamhet

— handel
med arbeten av guld, silver eller platina

— volym
och vikt m.m.

Provningsanstaltens
verksamhet finansieras dels genom intäkter av uppdragsverksamhet och genom
bidrag till utvecklingsarbete från forskningsråd m.fl., dels genom anslag över
statsbudgeten. Produktionsområde 1 skall i princip finansieras med uppdragsinläkler.
Fr. o. m. budgetåret 1975/ 76 uppbär provningsanstalten även avgifter från riksprovplatser
för sin centrala och samordnande roll i riksprovplats- och riksmätplatssystemet.

Medel
för verksamheten anvisas under följande anslag

1. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

2. Bidrag till statens provningsanstalt

3. Statens provningsanstalt: Utrustning

Prop. 1981/82:121 20

Anslag
1 är ett förslagsanslag, som tas upp med ett formellt belopp på 1000 kr. Under
anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten. Som inkomst under
anslaget redovisas uppburna avgifter och ianspråklagna medel från anslag 2.
Medel som svarar mot avskrivning och förräntning av delar av
utrustningskapitalet omförs till särskild inkomsttitel på statsbudgeten.

Anslag
2 är ett reservationsanslag, över vilket statens bidrag utgår i första hand
till produktionsområdena 2-5, men även till att täcka eventuellt underskott i
uppdragsverksamheten.

Anslag
3 är ett reservationsanslag, som skall finansiera investeringar i kostnadskrävande
utrustning.

Anslag
1 får i princip inte belastas. För att lösa tillfälliga eller säsongmässiga
likviditetsproblem för uppdragsverksamheten och för att tillgodose behovet av
rörelsekapital disponerar provningsanstalten en rörlig kredit i
riksgäldskontoret på 16 milj. kr.

2
Organisation av provning och mätning. Nuvarande lagstiftning

2.1 Lagen
om riksprovplatser

Bestämmelser
om officiell provning finns i lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. Denna
lag är tillämplig på sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är
föreskriven i lag eller annan författning och som inte är egenkontroll (1 §).
Med egenkontroll menas kontroll som någon, ulan krav på opartiskhet hos den
provande, låter ulföra i egen verksamhet på eget ansvar. Enligt lagen skall
officiell provning, om inte annat föreskrives, utföras av riksprovplats, dvs.
ett i särskild ordning utsett organ, vilket skall vara sakkunnigt och opartiskt
(2-5 §§).

För
alt lagen om riksprovplatser skall vara tillämplig på en viss produkt förutsätts
således bl. a. att det fmns författningsbestämmelser om skyldighet att prova
produkten. F.n. utfärdas sådana föreskrifter av ett 30-tal myndigheter.

Lagen
ger också möjligheter till auktorisation av organ att utföra provning som inte
är officiell. Detla benämns då auktoriserad provplats. Sådan auktorisation får
meddelas endast om organet har kompetent personal och utrustning för
provningen.

2.2 Lagen
om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet

Genom
lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet ges
möjlighet att låta riksprovplats, som är bolag eller stiftelse vari staten har
ett bestämmande inflytande, fatta vissa beslut som innebär myndighetsutövning.
Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighel som
regeringen bestämmer får sålunda sådan riksprovplats pröva fråga som gäller bl.a.
godkännande av produkt eller anläggning eller fastställande av avgift för
utförd provning.

2.3 Rådet för provning, kontroll och legal metrologi,
provcentrum

Som central förvaltningsmyndighet för officiell provning
upprättar provningsanstalten förslag till riksprovplatser, vilka bedriver
officiell provning var och en inom sitt objektområde. Förslaget behandlas av
rådet för provning, kontroll och legal metrologi och underställs provningsansiallens
styrelse som sedan i regel överlämnar detla till regeringen. Vid provningsanstalten
finns en enhet benämnd provcentrum som handhar administration och tillsyn av
verksamheter som bedrivs enligt lagen om riksprovplatser. Riksprovplatser har
hittills utsetts av regeringen för följande områden.

Objektområde

Riksprovplats

1. Grävmaskiner och traktor-

grävmaskiner

Statens maskinprovningar

2.
Eldningsapparater med till-

behör

Statens provningsanstalt

3. Vissa
fordonskomponenter

Statens provningsanstalt

4.
Elektriska överfyllnings-

skydd

Statens provningsanstalt

5. Tryckkäri
och lyftanord-

Aktieboiaget Statens anlägg-

ningar

ningsprovning

6.
Redskap för bestämning av

volym eller massa

Statens provningsanstalt

7.
Arbeten av guld, silver

eller platina

Statens provningsanstalt

8. Arkivbeständigt
skrivmalerial

Statens provningsanstalt

9.
Emballage för fariiga

varor

Statens provningsanstalt

10. Påskjutsbromsar

11. Förarhytter
till lastbilar

12. Elektriska
hushållsapparater

Statens väg- och trafikinstitut Statens maskinprovningar SEMKO,
Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB

13.

Trämaterial
och trä-

konstruktioner

Statens provningsanstalt

14.

Preventivmedel

Apoteksbolaget Aktiebolag

15.

Motorfordon

Aktiebolaget Svensk Bilprovning

16.

Maskindrivna
portar

Aktiebolaget Statens anläggningsprovning

17.

Containrar,
tankcontainrar

Aktiebolaget Statens anlägg-

och
tillbehör till dessa

nmgsprovnmg

Statens
provningsanstalt Aktieboiaget Statens anläggningsprovning

18. El-, vatten- och värme

mätare

19. Verkstadsmaskiner samt

styr- och skyddssystem

Statens
provningsanstalt Statens provningsanstalt

Statens provningsanstalt

20. Värmepumpsystem avsedda för
uppvärmning och värmeväxlare som inte är tryckkärl eller komponenter i
kylanläggningar

21. Laserutrustningar

22. Prefabricerade ställningar och
fallskydd

Omsättningen i den officiella provningen vid dessa riksprovplatser
var 572 milj. kr. år 1980. Av omsättningen går fn. 0,9% till provningsanslalten
för att finansiera verksamheten vid mät- och provcentrum. 3 Riksdagen I98II82.
I saml. Nr 121

Prop. 1981/82:121 22

Provcentrum
administrerar även systemet med auktoriserade prov-platser. Ansökan om auktorisation
lämnas till provningsanstalten som efter prövning kan ge auktorisation.
Hittills har auklorisationer utfärdats inom två områden, lermografering av
byggnader och besiktning av cisterner för förvaring av brandfariig vätska.
Antalet auktoriserade provplatser är f.n. ca 150.

2.4 Lagen
(1974:897) om riksmätplatser m. m.

Enligt
lagen om riksmätplatser m. m. skall en riksmätplats vara en statlig myndighet
som utses för att "för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som
i förhållande till nationella prototyper eller vetenskapligt definierade
måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som utföres inom landet"
saml för att "se till att dessa prototyper och måttenheter är anknutna
till internationeUt antagna enheter". Riksmätplats skall utses av
regeringen för en eller flera storheter. I lagen sägs vidare att auktorisation kan
meddelas till ett organ som har goda resurser att utföra mätningar. Ett sådant
i mättekniskt avseende underordnat organ kallas auktoriserad målplats.

Lagen
(1974:896) och kungörelsen (1974:898) om riksprovplatser m. m., liksom
förordningen (1977:608) om provning enligt lagen om riksprovplatser, har
betydelse för mätplatsorganisationen. Enligt författningen skall nämligen riksprovplatserna
lämna bidrag till den centrala förvaltningsmyndighetens kostnader för
verksamhet enligt lagen om riksmätplatser.

2.5 Rådet
för allmän metrologi, mätcentrum

Den
officiella svenska melrologiska verksamheten bedrivs inom en decentraliserad
organisation där riksmätplatser ansvarar för primärnormaler och auktoriserade
matplatser för normaler på lägre noggrannhetsnivåer. Decentraliseringen innebär
att matplatser utses bland institutioner som redan tidigare och primärt för
egna behov har goda resurser för melrolo-giskt arbete. Statens provningsanstalt
är central förvaltningsmyndighet för verksamheten. Vid provningsanstalten finns
en enhet benämnd mätcentrum, som handhar administration och tillsyn av den
metrologiska organisationen. Provningsanslalten biträds också av ett
rådgivande organ, rådet för allmän metrologi (matrådet), vilket sammanträder
några gånger årligen. Matrådet avger rekommendationer om bl.a. verksamhetens
former och omfattning. Förslagen underställs provningsansiallens styrelse.

Enligt
lagen om riksmätplatser skall regeringen utse riksmätplatser för olika mätstorheter.
Regeringen har utsett statens provningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten,
televerket, förenade fabriksverken och strålskyddsinstitutet att vara riksmätplatser
för sammanlagt 40 mätstorheter. Auktoriserade matplatser finns f.n. inom 22
företag och andra organ. De

Prop. 1981/82:121 23

auktoriserade målplatserna behöver inte så som riksmätplatserna
vara offentliga organ. De ansöker själva hos mätcenlrum om auktorisation och
får även betala en årlig avgift, f.n. 7000—10000 kr. lill mätcentrum för auktorisation
och tillsyn.

3 Provningsanstaltens regionala och lokala organisation

Statens provningsanstalt bedriver, förutom i Borås,
verksamhet vid regionala enheter i Stockholm, Göteborg och Lund. Därutöver har provningsanslalten
betonglekniska filialer på 6 orter i landet. Justering och ädelmelallkonlroll
samt kontrollstämpling bedrivs också på ett stort antal orter i landet.

1 tabellen nedan visas schematiskt de olika
verksamhetsområdena för de regionala och lokala enheterna.

Tabell 1. Statens provningsanstalts verksamhetsområden vid
regionala och lokala enheter (exkl. justering och ädelmetallkontroll utanför
Stockholm och Göteborg).

Enhet Antal Verksamhet

anställda

Stockholm 89 Byggnadsteknik och mekanik
(byggnadsfysik,

VVS-leknik, brandteknik, mekanik) Kemi- och materialteknik
(kemisk analys, polymerteknik, ytskydd och korrosion samt ädelmetallkontroll)
Fysik och elteknik (elteknik, akustik samt justering)

Lund 9 Byggnadsteknik

Göteborg 34 Byggnadsteknik och mekanik
(byggnads-

teknik,
mekanik)

Kemi- och materialteknik (polymerteknik samt ädelmetallkontroll)
Justering

Filialer i

Norrköping

Jönköping

Karlskrona

Boriänge

Härnösand och

Luleå 19 Byggnadsteknik och mekanik

3.1 Stockholm

Stockholmsavdelningen inrättades i samband med att
provningsanstalten omorganiserades inför omlokaliseringen till Borås. Beslutet
grundades på en bedömning av den framlida verksamhetens omfattning och det
därav följande behovet av tjänster i Borås och Stockholm. Vid placeringen av
tjänster togs också hänsyn till de enskilda anställdas möjligheter alt flytta
med till Borås.

Stockholmavdelningen bedriver verksamhet inom i stort sett
samma områden som provningsanstalten i Stockholm gjorde före dess omlokalise-

Prop.
1981/82:121 24

ring. Provningskompetens finns därmed inom områdena
byggnadsteknik och mekanik, kemi och materialteknik samt elektroteknik och
fysik.

Undantaget är dock fysikalisk mätteknik och legal
metrologi utom justering. Vid sidan av ädelmetallkontroll och justering är
verksamheten i Stockholm huvudsakligen inriktad på byggnadstekniska provningar
samt polymerteknik. Totalt sysselsätts 89 personer.

Genom regeringsbeslut den 29 juni 1978 överfördes också en
specialistgrupp inom området strömkällor från försvarels forskningsanstalt,
FOA, fill provningsanstaltens Stockholmsavdelning i samband med omlokaliseringen
av F0A3 till Linköping. Verksamheten som gruppen utför innebär bl.a. provning
av batterier och konsultationsuppdrag för anpassning och utveckling av strömförsörjningsenheter.

3.2 Göteborg

Provningsanstaltens Göteborgsenhet bildades år 1973.
Staten övertog detta år dåvarande Chalmers provningsanstalt och överförde dess
resurser till provningsanstalten. Enheten har 34 personer anställda.
Arbetsområdet omfattar huvudsakligen byggnadsteknik samt ädelmetallkontroll och
justering.

3.3 Lund

I Lund arbetar 9 personer med provning och kontroll främst
inom området byggnadsteknik. Enheten bildades år 1968 för att tillgodose behovet
framför allt av byggnadstekniska provningar i Skåneregionen.

3.4 Byggnadstekniska filialer

De byggnadstekniska filialerna i Norrköping, Jönköping,
Karlskrona, Borlänge, Härnösand och Luleå inrättades under 1950- och 1960-talen.
Avsikten var alt filialerna skulle tillgodose det lokala behovet av vissa betonglekniska
provningar. Verksamheten omfattar huvudsakligen de delar av byggnadstekniken
som avser hållfasthet och täthet hos betong och betongrör. Filialerna har
totalt 19 anställda.

3.5 Verksamhetens ekonomi

Delar av statens provningsanstalts regionala och lokala
verksamhet har under en följd av år gått med förlust. Trots vissa
rationaliseringsåtgärder har verksamheten exkl. ädelmetallkontroll och
justering redovisat förluster på 5,4, 4,7 resp. 3,6 milj. kr. under budgetåren
1978/79, 1979/80, 1980/ 81. Under perioden har anslag utgått med ca 1,5 milj.
kr., utöver bidrag till den s.k. plusorganisationen på ca 2 milj. kr. I
tabellen nedan visas den

Prop. 1981/82:121 25

regionala och lokala organisationens ekonomiska resultat
under de senaste sex åren.

Tabell 2. Kostnader och intäkter för den regionala och
lokala verksamheten exkl. ädelmetallkontroll och legal metrologi under tiden
1975/76-1980/81 (milj. kr.).

1975/76

1976/77

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

Totala
kostnader'

12,5

15,3

18,5

19,5

18,1

20,5

Intäkter
(exkl. bidrag)

10,7

11,6

13.4

15,2

15,1

19,4

Bidragsanslag

1,3

2,0

1,1

0,7

0,8

0,1

Resultat

-0,5

-1,7

-4,1

-3,7 -5,4

-2,2 -4,7-

-1,0 -3.6-

' Här inkluderas lönekostnader, övriga kostnader,
kapitalkostnader, hyreskostnader samt effekten av grundavskrivning.

Inkluderar förutom kostnader enligt I) verksamhetens andel av
provningsanstaltens gemensamma kostnader.

Totalt har under perioden 1975/76-1980/81 förlusterna för
provningsanstaltens Stockholmsavdelning (exkl. justeringsverksamheten),
avdelningen i Lund och filialerna uppgått till 13,2 milj. kr. exkl.
täckningsbidrag för gemensamma kostnader i Borås.

3.6 Tidigare beslut om den regionala och lokala
verksamheten

Statens provningsanslalls nuvarande organisation baseras i
huvudsak på dels de överväganden som gjordes i samband med överflyttningen av
vissa uppgifter från dåvarande statens mynt- och justeringsverk till statens
provningsanstalt, dels på de överväganden som gjordes i samband med att beslut
fattades om att omlokalisera provningsanstalten till Borås.

Under budgetåret 1977/78 lämnade uppdragsverksamheten vid provningsanslalten,
som tidigare redovisats, elt kraftigt underskott. Till övervägande del berodde
detta på ett underskott i uppdragsverksamheten vid Stockholmsavdelningen. Under
denna sorterade även de betonglekniska filialerna ute i landet.

Regeringen uppdrog därför den 14 december 1978 åt
provningsanstalten att redovisa en plan för utformningen av den regionala och
lokala organisationen. Utgångspunkten för planen skulle vara alt
provningsanstalten har sin huvudverksamhet i Borås och att regional och lokal
verksamhet därutöver skall bedrivas endast i den omfattning som är motiverad
av företagsekonomiska ,skäl eller som följer av krav på rimlig service vad
gäller officiell provning och kontroll. För de delar av den regionala och
lokala verksamheten som inte uppfyller dessa krav skulle provningsanstalten
redovisa en nedläggningsplan. De föreslagna åtgärderna skulle kunna genomföras
redan under budgetåret 1979/80.

Provningsanstalten redovisade en sådan plan i maj 1979.
Regeringen beslöt den 13 september 1979 bl. a. om vissa inskräkningar i
provningsanstaltens verksamhet i Stockholm samt om nedläggning av filialerna i
Helsingborg och Karlskoga.

Prop. 1981/82:121 26

I sitl yttrande den 26 juli 1979 över provningsanstaltens
förslag till plan för den regionala och lokala organisationen anförde
riksrevisionsverket all man var tveksam fill om fördelarna med denna
organisation uppvägde dess kostnader. Verket aktualiserade ytterligare
minskningar i denna organisation utöver det förslag som sedan fastställdes av
regeringen. Många av dessa synpunkter gäller enligt verket fortfarande trots
den omstrukturering som genomförts.

Riksrevisionsverket har den 22 maj 1981 redovisat
rapporten Statens provningsanstalt — styrning och finansiering. I denna
konstaterar verket att den rekonstruktion som provningsanstalten påbörjade
under år 1979 inte har lelt fram lill den eftersträvade resultatförbättringen.
Ytterligare kostnadsreducerande åtgärder måste därför övervägas. I ett något
lägre tidsperspektiv anser verket alt provningsansiallens behov av en kontaktyta
gentemot uppdragsmarknaden främst bör tillgodoses genom en flexibel
fältorganisation av den typ som bl.a. finns för det regionala jusleringsvä-sendet.
Endast i undantagsfall bör man med regionala laboratorier söka tillgodose de
behov som anstaUen i egenskap av landets centrala offentliga provningsanstalt
skall tillgodose. För alt förbättra SP:s ekonomi bör i första hand prövas om en
överflyttning till Borås av de delar av den regionala och lokala verksamheten
är möjlig.

För budgetåret 1979/80 redovisade provningsanstalten en föriust
inom den regionala organisationen av ca 4,7 milj. kr. Föredragande statsråd
framhöll i budgetpropositionen för år 1980/81 (prop. 1980/81:100 bil. 17 s.
133-134) i sin kommentar till resultatet att den regionala organisationens
ekonomi måste förstärkas ytterligare och verksamheten drivas helt utan
förluster. Vidare anförde föredraganden att underskott av den redovisade
storleksordningen inte är möjliga att godta framöver utan allvarliga effekter
på provningsansiallens verksamhet i stort. Om den väntade resultatförbättringen
för den regionala organisationen inte uppnås under budgetåret 1980/81 så att
verksamheten finansieras med intäkler från uppdragsverksamheten är det därför
inte längre möjligt att undvika en nedläggning.

Provningsanstalten redovisade för budgetåret 1980/81 en
förlust för den regionala och lokala organisationen av ca 3,5 milj.kr. I 1982
års budgetproposition konstaterade föredraganden att provningsanstaltens
tidigare prognos för verksamheten under budgetåret 1980/81 inle har slagit in
och all det därför inte längre är möjligt att undvika ett slutligt beslut om
nedläggning av provningsansiallens regionala och lokala organisation.

3.7 Provningsanstaltcns strukturplan

Provningsanslalten beslöt under våren 1981 alt utarbeta en
ny strukturplan för provningsanstaltens framtida verksamhet, organisation och
lokalisering. Planen är utformad så att den kan genomföras senast under budgetåret
1982/83. Genom styrelsebeslut har provningsanslalten tagit ställning

Prop. 1981/82:121 27

till
den regionala verksamhetens omfattning. Planen redovisades för regeringen i
skrivelse den 19 november 1981. Planens innehåll liksom provningsanstaltens
yrkanden redovisas i det följande.

3.7.1
De olika alternativen i strukturplanen

I
strukturplanen presenteras två huvudalternafiv för provningsanstaltens
regionala och lokala verksamhet. I båda alternativen bibehålls Göle-borgsenhelen.
På så sätl menar provningsanslalten att mer kompelens och provningsresurser
bibehålls, samtidigt som omställningsarbetel underlättas och
investeringsbehovet minskar. Provningsanslalten framhåller också att det både
ekonomiskt och med hänsyn till personalen är gynnsammare att ha kvar verksamhet
i Göteborg. Ädelmetallkontroll och justeringsverksamhet bibehålls utanför
Borås och Göteborg i båda alternativen. Delar av Stockholmsavdelningens ädelmetallkontroll
förs dock i båda förslagen över lill Borås.

Det
ena, det s. k. B-alternalivet, innebär att all verksamhet utanför Borås och
Göteborg avvecklas. Detta innebär alt personalbehovet i den regionala
verksamheten minskas med 96 personer. Del andra alternativet, det s. k. R-alternativet,
innebär att den byggnadslekniska, byggnadsfysikaliska och brandtekniska
verksamheten i Stockholm och Lund samt den polymertekniska verksamheten i
Stockholm bibehålls. Övriga delar av den regionala organisationen avvecklas.
Med detla alternativ minskas personalbehovet med 72 personer.

I
tabellen nedan visas hur den regionala organisationens personalbehov och
verksamhetsinriktning påverkas enligt de olika alternativen.

Provningsanstalten
har redovisat konsekvenserna av en avveckling av den regionala och lokala
organisationen enligl alternativ B och R med olika nedläggningstidpunkter. Dels
presenteras effekterna av en successiv avveckling med varierande
omställningstider för verksamheten enligt resp. alternativ, dels presenteras
ett alternativ för sluttidpunkten för nedläggningen är gemensam för samtliga
verksamhetsområden.

I
förslag Rl och Bl sker således avvecklingen successivt infill juli 1988.
Huvuddelen av avvecklingen sker dock före 1985/86. I alternativ B2 sker avvecklingen
i stort sett gemensamt för samtliga verksamhetsområden, med en sista
sluttidpunkt ijuni 1983.

Tabell
3. Verksamhetsinriktning och personalbehov i den regionala och lokala organisationen
enligt alternativ B och R.

Enhet

Verksamhetsområde/
personalbehov

Enligt
alternativ B

Enligt
alternativ R

Stockholm

Lund

Filiaerna

Byggnadsteknik

Byggnadsfysik och VVS-teknik

Brandteknik

Mekanik

Kemisk analys Polymerteknik

Ytskydd och korrosion

Ädelmetallkontroll

■ Elektronik

Akustik

Justering

Totalt personalbehov (nuvarande antal anställda 89)

Byggnadsteknik

Totalt personalbehov (nuvarande anlal anställda 9)

Byggnadsteknik

Totalt personalbehov (nuvarande antal anställda 19)

Avvecklas, viss verksamhet överförs till Borås och
Göteborg

Avvecklas, förs över till Borås Avvecklas, förs över till
Borås

Avvecklas, viss verksa-het överförs till Borås och
Göteborg

Avvecklas, viss verksamhet förs över till Borås.

Avvecklas, förs över till Borås.

Avvecklas, viss verksamhet överförs till Borås,

Viss verksamhet överförs till Borås, resten kvarstår

Viss verksamhet överförs till Borås, resten avvecklas

Avvecklas, överförs till Borås.

Kvarstår

13

Avvecklas

O

Avvecklas, överföring av rörprovning och viss
betongprovning till Borås och Göteborg

Viss
verksamhet kvarstår, viss verksamhet överförs till Borås.

Som alternativ B

En mindre del av verksamheten överförs till Lund och
Borås, övrig verksamhet bibehålls

Som alternativ B

Som alternativ B

Viss verksamhet kvarstår viss verksamhet överförs till
Borås

Som alternativ B

Som alternativ B

Som alternativ B

Som alternativ B Som alternativ B

31

Viss minskning av verksamheten

Avvecklas, överföring av rörprovning och viss
betongprovning till Borås, Göteborg, Lund och Stockholm

3.7.2 Strukturplanens effekter 3.7.2.1 Personalen

Provningsanstalten har bedömt konsekvenserna för
personalen i den regionala och lokala organisafionen vid en avveckling enligt
de olika alternafiven. I redovisningen nedan anges provningsansiallens
uppskattning av

Prop. 1981/82:121 29

hur stor övertaligheten blir i resp. alternativ samt vilka
åtgärder i form av pensionsavgång, årlig ersättning, omplacering samt
uppsägning som är nödvändiga för att lösa dessa problem.

Tabell 4. Personalkonsekvenser av de olika
nedläggningsalternativen enligt provningsanstalten (antal personer).

Alternativ

Rl (successiv

Bl (successiv

B2 (gemensam

avveckling in-

avveckling in-

sluttidpunkt

till december

till december

juni

1987)

1987)

1983)

Övertalighet

72

96

96

varav;

Pension/sjukpension

25

22

12

Full åriig ersättning

7

14

9

Reducerad årlig

ersättning

-

-

21

Omplacering

31

50

41

Uppsägning

9

10

13

Nyanställningsbehov

i
Borås/Göteborg

14

22

22

Av tabellen framgår att av de 72 personer som blir
övertaliga om en avveckling enligl alternativ Rl genomförs beräknar
provningsanstalten alt 9 anställda behöver sägas upp och 31 omplaceras. För
alternativ Bl och B2 anser man alt uppsägning berör 10 resp. 13 av de 96
övertaliga medan 50 resp. 41 måste omplaceras. ProvningsanstaUen anser, med
hänsyn främst till antalet övertaliga personer i de olika alternativen, att
personalhänsyn talar för ahernativ Rl.

3.7.2.2 Ekonomi

Provningsanstalten har beräknat de ekonomiska
konsekvenserna av en avveckling av den regionala och lokala verksamheten enligt
de olika nedläggningsalternativen. I kalkylen upptas den förväntade kostnaden
för omställningar samt kostnaden för alt driva verksamheten till sluttidpunkten.
Vidare ingår utgifter för årlig ersättning och avgångsvederlag. Intäkterna
under perioden samt resultateffekten av avvecklingen redovisas också.
Uppskattningen av omställningskoslnaderna bedömer provningsanstalten vara relafivt
säker, medan resultateffekternas belopp innehåller större osäkerhet.

I tabellen ges i det följande en sammanställning av
avvecklingens ekonomiska konsekvenser.

4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 121

Prop. 1981/82:121 30

Tabell 5. Ekonomiska konsekvenser av en avveckling enligt
de olika alternativen

Alternativ
R/Rl

(successiv

avveckling)

9,5

Bl

(successiv
avveckling)

12

B2 (avvecklingstidpunkt 1983-86

Vissa
omställningskostnader

13,5

Resultatförsämring under 1981/82 p. g. a. nedläggningen
Tillfälligt resursbehov' Oförutsett

6 1,5

2

7 2 3

8

2 3,5

Nettokostnad

13,4

21,7

11,1

Kostnad för att driva verksamheten till sluttidpunkten
Uppdragsintäkter

19,4 6

32,9 11,2

15 3,9

Kostnad för ärlig ersättning och avgångsvederlag

1,5

4,0

7,8

Totalt

24,4

37,7

32,4

Härav kostnader som belastar provningsanstalten

23

33,8

24,7

Förväntad
resultateffekf*

5,1

5,9

5,9

därav i Borås/Göteborg därav i den regionala
organisationen

3,2 1,9

4,5 1,4

4,5 1,4

' Kostnad för planering och genomförande av anställning,
administrativa åtgärder,

nedmontering och flyttning av utrustning.

10 % av omställningskostnadema.

' Den årliga ersättningen utbetalas av statens löne- och
pensionsverk (SPV) och

belastar ej provningsanstaltens anslag. Kostnaden för
avgångsvederlaget utgör ca

0.1 milj. kr. av detta belopp.

" Beräknad från den tidpunkt då resp. alternativ är
fullt genomfört.

Av tabellen framgår att de totala kostnaderna för en
avveckling enligt alternafiv Rl, Bl och B2 beräknas fill 24, 38 resp. 32 milj.
kr. I B-alternativen kommer huvuddelen av denna kostnad att infalla under
1982/82, medan större delen av kostnaden för avveckling enligt alternativ R
infaller före 1984/85. Resultateffekten, dvs. den förväntade förbättringen av
provningsanstaltens ekonomiska resultat då avvecklingen är fullt genomförd,
uppskattas till 5 milj. kr. i alternativ R och 6 milj. kr. i B-alternalivet.
Huvuddelen av denna resultatförbättring sker i Borås och Göteborg.

Eftersom alternativ Rl innebär lägre omslällningskoslnader
anser provningsanstalten att detta alternativ är mest fördelaktigt ur ekonomisk
synvinkel.

3.7.2,3 Marknaden

Rutinmässiga provningar för byggnadsverksamheten har hiltills
utgjort en väsentlig del av provningsanstaltens regionala uppdragsvolym. Till
följd av bl.a. nedgången i byggandet och förändringar i byggnormerna har en

Prop.
1981/82:121 31

stor
del av marknaden försvunnit. Inom statens planverk har nyligen utarbetats ett
förslag till nya regler för kontroll av fabrikstillverkad betong som innebär
att provningen av betongen på byggplatserna slopas. I stället skall en
referens- och produktprovning ske vid betongfabrikerna. Detta innebär att en
stor del av marknaden för provning av betong försvinner. Det medför att
nuvarande kunder inte drabbas så hårt av avvecklingen som annars vore fallet.
Aktuella provningar kan också, tekniskt sett, skötas i Borås och Göteborg.

För
vissa kunder, främst kontrollrådet för betongvaror (KRB), innebär dock
avvecklingen av den regionala och lokala verksamheten problem. För att klara
rådels provning av belongrör måste antingen nuvarande kontrollsystem läggas om,
eller andra institutioner etablera resurser för rörprovning. Diskussioner förs
dock f.n. med bl.a. statens planverk i denna fråga. Enligt provningsanstalten
anser planverket att kontrollreg-lema bör ändras så att en större del av
kontrollen kan utföras som egenkontroll.

Provningsanstalten
anser å ena sidan all alternativ R, som innebär att enheterna i Stockholm och
Lund bibehålls, medför marknadsfördelar i Stockholms- och Skåneregionen. Detta
kan ha effekter även på beläggningen av uppdrag i Borås och Göteborg. Å andra
sidan framhåller provningsanslalten att en kompensation av marknadsbortfallet
som de ändrade provnormerna innebär kan göras med hjälp av utvecklingsinsatser
som ändå måste göras i Borås. Vidare anser man att provningsanstalten måste inrikta
sig på alt nyttiggöra de stora investeringarna i Borås. Delta talar, menar man,
för elt B-allernafiv.

Sammanfattningsvis
anser provningsanstalten att de marknadsfördelar i Stockholms- och Skåneregionerna
som bibehållandet av verksamhet vid enheterna i Lund och Stockholm skulle
innebära, talar för R-alternativet.

3.7.3.
Övriga yrkanden i samband med strukturplanen 3.7.3.1 Finansiell rekonstruktion

I
slutet av 1960-talet övergick provningsanstalten från en anslagsmodell till den
s.k. uppdragsmodellen. Vid övergången erhölls inget kapitaltillskott. Ett
litet rörelsekapital fanns dock utarbetat inom verksamheten. I övrigt
hänvisades provningsanslalten såväl i fråga om rörelsekapital som fillfälliga
behov av likvida medel till en rörlig kredit hos riksgäldskontorel.

Under
1970-talet genomgick provningsanstaltens verksamhet stora förändringar, av
vilka omlokaliseringen har inneburit stora påfrestningar på provningsanstaltens
ekonomi. Detta har medfört att verksamheten t. o. m. budgetåret 1980/81 haft
ett totalt underskott på 20387000 kr. Den tekniska verksamheten har gett ett
underskott om 23187000 kr. samtidigt som kostnaderna för verksamheten vid mät-
och provcentrum understigit intäkterna med 2,8 milj. kr.

Regeringen
har genom anslag täckt 3 355 000 kr. av det totala underskot-

Prop. 1981/82:121 32

tet.
Resterande del 17032000 kr. balanseras därmed vidare i verksamheten. Eftersom
statsmakterna inte givit provningsanstalten något rörelsekapital har
underskotten finansierats med den rörliga krediten hos riksgäldskontoret.
Därför har kreditgränsen successivt måst höjas. I slutet av budgetåret 1975/76
var kreditgränsen 3 milj. kr. Under sommaren 1981 har kreditgränsen varit 25
milj. kr. men sjunker fr. o. m. den I oktober 1981 till 16 milj. kr.
Huvudsakligen beror del ökade kreditbehovet på ett allt högre balanserat
underskott.

Verksamhetens
omslutning har sedan 1974/75 ökat från 33 milj. kr. till 136 milj. kr. 1980/81.
Därför har ett allt större behov av rörelsekapital uppstått. Detta har inle
kunnat genereras inom verksamheten ulan finansierats av den rörliga krediten.
Provningsanstalten har därmed fått allt högre räntekostnader. Budgetåret
1977/78 uppgick denna post till 10000 kr. för alt sedan öka till 1 133000 kr.
under 1980/81.

Enligt
regleringsbrevet skall provningsanstalten amortera och förränta 50 % av
utrustningskapitalet. Vidare innebär hyressätlningen vid Boråsanläggningen att
50 % av investerat kapital amorteras och förräntas. I provningsansiallens
redovisning upptas skillnaden mellan full kostnad och ovanstående förräntningskrav
som "Effekt av grundavskrivning". I boksluten för 1979/80 och
1980/81 uppgick denna post fill 13,8 milj. kr. resp. 15,2 milj. kr. och utgör
därmed en väsentlig del av provningsanstaltens finansiering. I föreliggande
förslag till finansiell rekonstruktion ulgår provningsanslalten från att grundavskrivningseffekten
kommer att finnas kvar i nuvarande former. Enligt provningsanstaltens bedömning
är detta en nödvändighet om provningsanstalten under de närmaste budgetåren skall
få balans i ekonomin. Denna bedömning gäller i ännu högre grad så länge
regeringen ej lyckats skapa konkurrensneutrala system mellan olika provningsinstitutioner.

Effekten
av grundavskrivning har också en intern styreffekt som provningsanstalten i
dagsläget på grund av regleringsbrevels utformning endast delvis utnyttjat. Riksrevisionsverkel
har i sin revisionsrapport påpekat detta och föreslagit att interna
omfördelningar genomförs. Provningsanstalten kommer att studera denna fråga i
vårens planeringsarbete och senare återkomma med förslag lill regeringen.

3.7.3.1.1
Förslag till rekonstruktion Med hänvisning till ovanstående föreslås att en
finansiell rekonstruktion

av
provningsanstalten genomförs genom bl. a.

att
provningsanstalten för täckning av balanserat underskott via bidragsanslaget fillförs
ett engångsanslag på 19832000 kr. Härvid har hänsyn tagits till att balanserade
överskott inom verksamheten vid mät- och provcentrum skall balanseras vidare
inom dessa verksamheter,

att
provningsanslalten för täckning av ett rörelsekapitalbehov tillförs ett engångsanslag
på 15 milj. kr. via ulruslningsanslagel. Det motsvarar i stort sett provningsansiallens
omsättningstillgångar.

Prop. 1981/82:121 33

att
kravet på ekonomiskt resultat fastställs lill en nivå som innebär att
rörelsekapitalet förräntas enligt statens normalränta. Överskottet skall dock
inte inlevereras utan tillföras rörelsekapitalet,

att
gränsen för den rörliga krediten hos riksgäldskontoret sänks till 5 milj. kr.,

att
effekten av grundavskrivning kvarstår i nuvarande former t. v.,

alt
provningsanstalten fortsättningsvis får ta i anspråk de avskrivningsmedel, som
nu inlevereras, för ålerinvesteringar samt att provningsanslalten årligen
erhåller ulruslningsanslag motsvarande grundavskrivningseffekten i fråga om
avskrivning på utrustningskapitalel,

att
provningsanslalten därutöver kan erhålla ulruslningsanslag för större behov av
nyinvesteringar.

3.7.3.2
Behov av konkurrensneutrala syslem

Provningsanslalten
finansieras i stor utsträckning (65-70 %) från källor utanför statsbudgeten.
Huvuddelen härav är intäkter från uppdrag. Ungefar en tredjedel av denna
uppdragsverksamhet omfattar ett monopol. Två tredjedelar av
uppdragsverksamheten är emellertid konkurrensutsalt.

Om
provningsanstaUen inte lyckas ta hem tillräckligt myckel intäkler i förhållande
lill sina kostnader uppstår underskott. Detta har varit fallet sedan många år.

Andra
offentliga eller helt eller delvis offentligt finansierade laboratorier arbetar
i viss utsträckning i konkurrens med provningsanstalten på uppdragsmarknaden.
En sådan konkurrens har övervägande positiva sidor. Den är vitaliserande för en
verksamhet. Men den måste — för att vara värd namnet konkurrens - ske på lika,
eller nästan hka, villkor.

Provningsanstalten
har under lång tid och i olika former sökt fästa statsmakternas uppmärksamhet
på behovet av konkurrensneutrala system. Provningsanstalten har ocksä pekat på
de problem som provningsanstalten har haft på grund av avsaknaden av sådana
system.

Under
60- och 70-talen blev problemen emellertid inte så svåra. Sannolikt beroende
på att de laboratorier och institutioner det här är fråga om successivt kunde
öka sina inkomster via statsbudgeten.

Nu
när de medel som tilldelas över statsbudgeten i stället minskar, kommer
problemen sannolikt att snabbi försvåras. Insfitutionerna får ett allt starkare
incitament all gå ut på marknaden och ta uppdrag.

I
den ökande konkurrens, som då uppstår, kommer sannolikt många institutioner att
slås ut eftersom det inom många områden finns en överetablering av tekniska
resurser i landet. Men det blir inte nödvändigtvis de minst effekfiva som slås ul.
Myckel talar för motsatsen. Del kan bli de, som har effektivitetsincitament
inbyggda i sitt ekonomiadminislraliva system, som råkar illa ut.

Dessa
problem är allvarliga. Inle i första hand för de berörda insfitutionerna utan
för samhället som helhet.

Prop. 1981/82:121 34

Provningsanstalten
vill därför också i detla sammanhang hemställa alt regeringen vidtar åtgärder
för att lösa problemen med konkurrensneutrala syslem. Enligl
provningsanstaltens mening är det ett svårt problem vars lösning kräver stor
ekonomisk expertis med erfarenhet från offentlig förvaltning på hög nivä.

Prop.
1981/82:121 35

BUaga2

Sammanfattning av RRV:s rapport "Statens provningsanstalt
— styrning och finansiering"

Riksrevisionsverket
(RRV) har som ell led i sin förvaltningsrevision av statliga myndigheter granskat
statens provningsanstalt (SP). I detta projekt har granskats hur anstalten
styrs och finansieras sett mot de övergripande mål och roller som gäller för
anstalten. Anledningen till att projektet inriktats mot styrning och
finansiering är all provningsanstalten i och med omlokaliseringen till Borås
fick helt nya förutsättningar att arbeta under resurs-, personal- och marknadsmässigt.
Den första fasen i denna kraftiga omställningsprocess kan nu anses vara
avklarad, nämligen de rent praktiska svårigheterna i samband med omlokaliseringen.
Det har därför bedömts vara av intresse att se hur anstaltens styrning och
finansiering bör vara utformad sett mot de mer normala förhållanden som kan
väntas råda efter omlokaliseringen.

RRV
fmner SPs grundläggande inriktning av verksamheten rimlig, nämligen att
tillgodose sådana behov av provning och kontroll som avser att utgöra underlag
för myndighetsbeslul eller som eljest är föranledd av myndighelsregler. Likaså
är det angeläget att, såsom SP gjort, även tillgodose andra provningsbehov så
långt det är möjligt med anstaltens resurser.

Principiella
invändningar kan dock resas mot den av SP tillämpade prioriteringen att helt
inrikta även den anslagsfinansierade delen av verksamheten inom
produktionsområdena Forskning och utveckling samt Myndighetsrådgivning mot
sådan verksamhet som förväntas ge framtida intäkter inom SPs
uppdragsverksamhet. Ett fullföljande av en sådan prioritering skulle — även om
den är förståelig mot bakgrund av SPs ekonomiska situation — sannolikt snabbt
accentuera de mål- och rollkonflikter som finns inbyggda i SPs uppgifter och
som anstalten hitintills förefaller ha lyckats hantera på ett rimligt sätt. De
föreskrivande myndigheterna disponerar vanligtvis inte några egna resurser för
att lägga ut uppdrag till SP, utan de kan endast uttrycka önskemål om vad de
anser angeläget. SP gör själv de slutliga prioriteringarna av vilka insatser
som skall komma lill stånd. Det kan inte vara rimligt att SPs möjligheter till
framtida provningsintäkter blir helt avgörande för de föreskrivande
myndigheternas möjligheter att få angelägna insatser gjorda inom forskning och
utveckling samt myndighetsrådgivning. Även inom uppdragsverksamheten kan det
ges exempel på negafiva konsekvenser av en renodlad företagsekonomisk inriktning
av verksamheten. Anstalten måste dock bedriva sin verksamhet under starkt
kostnadsmedvetande och en känsla för vad anstaltens kompetens kan nyttiggöras.

I
riksprovplatssystemet intar SP en särställning. Samma myndighet är såväl
provande organ som föreskrivande myndighet och central förvalt-

Prop. 1981/82:121 36

ningsmyndighet
med bl. a. tillsynsansvar över sin egen verksamhet. Dessutom fastställer SP
sin egen taxa. Detta förhållande råder för hela eller delar av den verksamhet
som avser skrivmalerial, ädelmetallkontroll och justeringsväsende. Såväl ädelmetallkontrollen
som justeringsväsendet har utgjort och utgör den ekonomiska ryggraden i hela
anstaltens ekonomi. Det är t.o.m. möjligt att dessa verksamheter skulle kunna
bedrivas till lägre kostnader utanför SP än inom. Härutöver är SP en teknisk
myndighet och därmed inte den naturliga prioriteringsinstansen för att göra
avvägningar mellan olika slag av skydd för och nivåer på konsumentintresset. Dessa
förhållanden sammantagna talar för alt konstruktionen med SP som föreskrivande
myndighet bör ägnas ytterligare uppmärksamhet. Del bör därför utredas om SP
även i framtiden bör vara föreskrivande myndighet inom dessa områden och, om så
inte bedöms lämpligt, vilka myndigheter detta ansvar kan föras till.

Enligl
RRVs mening bör det även övervägas att föra ihop SPs två rådgivande organ i
rollen som central förvaltningsmyndighet för allmän metrologi resp. officiell
provning och kontroll lill en beslutande nämnd i prov- och mätfrågor med ett
gemensamt kansli som administrativt är knutet fill SP.

Under
de senaste åren har SPs ekonomiska svårigheter helt dominerat problembilden.
Dessa svårigheter har bestått i att dels hålla verksamheten inom de totala
ekonomiska ramar som tilldelats anstalten, dels uppnå full kostnadstäckning i
uppdragsverksamheten. SPs kostnadsläge i Borås är i dagsläget, trots de subventioner
som anstalten erhåller, högt jämfört med många av konkurrenterna. Den
viktigaste förklaringen till det höga kostnadsläget är att andelen "debiterbar"
tid vid de olika laboratorierna är låg. Därmed ger de höga fasla och gemensamma
kostnaderna ell kraftigt utslag på den debiterbara tiden. Inom vissa
boråslaboratorier finns även en betydande outnyttjad kapacitet på utruslningssidan.
Möjligheterna alt förbättra det ekonomiska resultatet förutsätter en
volymexpansion och högre taxor. Möjligheterna fill väsentligt högre taxor, än
de som f. n. tillämpas bedöms dock vara små. Förutsatt att produktiviteten inte
kan förbättras krävs således en stor volymökning jämfört med de senaste
budgetårens. Samtidigt måste dock understrykas vikten av att SP förbättrar sin
produktivitet.

Den
behövliga volymökningen torde bli svår att uppnå beroende på att det inte finns
någon stor marknadspotential som lätt kan läckas in. Uppdragsverksamheten vid
laboratorierna i Borås ulgör dock en resursmässigt sett integrerad del av den
totala verksamheten. I de flesta fall går del alltså inte att avveckla olönsam
uppdragsverksamhet i Borås utan alt det radikalt förändrar SPs möjligheter att
tillhandahålla även forskning och utveckling, myndighetsrådgivning och normaliehållning
för riksmätplats.

För
att förbättra SPs ekonomi bör i första hand prövas om en överflyttning lill
Borås av delar av den regionala och lokala verksamheten är möjlig.

Prop. 1981/82:121 37

I
andra hand måste hela SPs kompelens inom ett visst område omprövas mol de behov
som föreligger på nationell nivå inom samtliga produktionsområden. Detla
innebär rent konkret att man för uppdragsverksamheten i Borås kan tvingas
acceptera förluster på ett annat sätt än exempelvis i den regionala och lokala
verksamheten.

Den
rekonstruktion av den regionala och lokala organisationen som SP påbörjade
under år 1979 har inle lett fram till den eftersträvade resultatförbättringen.
Ytterligare kostnadsreducerande åtgärder måste därför övervägas. Särskild
uppmärksamhet bör därvid ägnas åt följande delar av verksamheten:
programdelarna 31, 35, 41, 42, 43, 51 och 52 i Stockholm, filialverksamhelen
samt programdelarna 35 (G 2) och 41 i Göteborg. I samband med denna prövning
bör undersökas om del går att upprätta någon form av terminalfunklion på de
orter som behövs.

I
ett något längre tidsperspektiv bör SPs behov av en kontaktyta gentemot
uppdragsmarknaden, utöver vad som k,an tillgodoses av avdelningarna i Borås,
främst tillgodoses genom en flexibel fältorganisation av den typ som f.n. finns
för det regionala justeringsväsendel, ädelmetallkontrollen och lermograferingen.
En integrering av dessa verksamheter i en enda fältorganisation med hög grad av
flexibilitet i personalutnyttjandet bör eftersträvas. Endast i undantagsfall
bör man med regionala laboratorier söka tillgodose de behov som SP i egenskap
av landels centrala offentliga provningsanstalt skall tillgodose.

Det
övergripande syftet med SPs ekonomiska redovisning är att den skall ge en
rättvisande bild av del ekonomiska resultatet inför beslut om verksamhetens
inriktning, dimensionering och investeringar, resursutnyttjande samt
prissättning.

De
komplicerade samband som råder mellan taxekalkylering och resultatredovisning
och det sätl SP hanterat bägge dessa system har lett fill att oklarheter
uppstått om vad som är lönsamt eller ej. Den företagna granskningen har givit
anledning till följande förslag lill åtgärder. Vid taxekalky-leringen måste mer
realistiska bedömningar göras av kapacilelsulnylljandel. Både för- och efterkalkyler
måste således utnyttjas. En så god koppling som möjligt bör eftersträvas
mellan den tid som utgör underlag för fakturering i uppdragsverksamheten och
den redovisade fiden i resultatredovisningen. En brist i SPs ekonomiska
redovisning är att den inte visar det ekonomiska utfallet för viktiga åtaganden
som SP har, nämligen att vara riksprovplats och riksmätplats. Detta är
information som oundgängligen behövs inför såväl dimensionerings- som
investeringsbeslut. Vidare behövs denna information för att motivera SPs
bidragsanslag. SP bör därför utveckla sin redovisning på dessa punkter.

Under
förvaltningsrevisionens gång har behovel av en finansiell rekonstruktion av SP
framstått alll klarare. De ackumulerade underskotten i SPs verksamhet efter omlokaliseringen
uppgår i och med budgetåret 1979/80 till närmare 14,5 Mkr. Vidare har SP behov
av 5-10 Mkr. i rörelsekapital och

Prop.
1981/82:121 38

därutöver en rörlig kredit på ca 5 Mkr. En avveckling av
delar av SPs regionala och lokala organisation kommer sannolikt att leda till
behov av ytterligare rekonslruklionskapital. En finansiell rekonstruktion bör
därför komma fill stånd.

Enligt RRVs mening bör vidare prövas om SPs driftbidrag
kan delas upp på ett antal delposter. En delpost bör därvid avse ev. under
tidigare år ackumulerade förluster inom uppdragsverksamheten, i den
utsträckning som statsmakterna beviljar föriusltäckningsbidrag härför. En annan
delpost bör avse den anslagsfinansierade delen av forskning och utveckling
samt myndighetsrådgivning och ev. anslagsfinansierade myndighetsuppgifter. En
tredje delpost bör avse SPs bidrag för normaliehållning för riksmätplats.
Resursöverföringar mellan SPs verksamhet i rollen som central
förvaltningsmyndighet å ena sidan och å andra sidan rollerna som central
offentlig provningsanstalt och föreskrivande myndighel bör inte få förekomma.

Effekterna av grundavskrivningarna bör fördelas på så sätt
att man får dels kongruens mellan statsmakternas resultatkrav på olika
verksamhetsgrenar och del sätt SP internt fördelar dessa, dels en bättre
överensstämmelse mellan systemen för taxekalkylering och resultatredovisning. SP
bör därför aktualisera en omfördelning av grundavskrivningseffekterna inom
nuvarande resursram. De ekonomiska förutsättningarna inom resp. verksamhetsgren
bör därvid vara utgångspunkten. Som en konsekvens härav bör sådan verksamhet
som har kostsamma riksmätplalsåtaganden erhålla större grundavskrivningseffekt
än f. n. Sådan verksamhet som bedrivs på författningsstyrda monopolmarknader
bör erhålla mindre. Med hänvisning till de överväganden som gjorts beträffande
den regionala och lokala organisationens framtida utformning och uppgifter bör
inte några ytterligare grundavskrivningar beviljas dessa enheter.

Prop.
1981/82:121 39

Bilaga 3

Sammanfattning

av
betänkandet (Ds A 1981:1) Mät- och laboratorieresurser för bättre arbetsmiljö
vad gäller auktorisation av laboratorier samt remissyttranden över detta
förslag

Utredningens
förslag

Förétagshälsovårdsutredningens
huvuduppgift är att göra en översyn av företagshälsovården. I betänkandet
redovisar utredningen överväganden om hur man skall kunna tillgodose behovet av
arbetsmiljömätningar såväl kvanfitativl som kvalitativt. Sådana mätningar har
blivit ett väsentligt inslag i företagshälsovårdens arbete för att kartlägga
och bedöma fysikaliska, kemiska, mikrobiologiska och ergonomiska
miljöfaktorer.

Utredningen
redovisar en översikfiig beskrivning av nuvarande resurser inom
företagshälsovården samt inom de yrkesmedicinska klinikerna liksom resurser
inom allmän hälso- och sjukvård (förutom de yrkesmedicinska klinikerna), inom arbelarskyddsverkel
och andra statliga myndigheter samt inom universitet och högskolor. Här
beskrivs vidare konsultföretagen och de enskilda laboratorierna och de
resurser för mätningar som förelagen internt förfogar över vid sidan av
företagshälsovården.

Utredningen
ägnar stort utrymme åt alt belysa företagshälosvårdens förutsättningar att mäta
olika fysikaliska, kemiska, mikrobiologiska och ergonomiska faktorer mot
bakgrund av utvecklingen av mätmetoder, mätinstrument och andra hjälpmedel.

Utredningen
belyser också behoven av mätningar i arbetsmiljön.

Utredningen
har analyserat företagshälsovårdens förutsättningaratt klara de uppgifter den
ställs inför i detta sammanhang.

Utredningen
har ägnat frågan om mätningarnas kvalitet och tillförUt-lighet slor
uppmärksamhet. Utredningen har bedömt att en officiell auktorisation är ett
bra sätt att garantera kvaliteten pä verksamheten. Syftet med auktorisationen
bör i huvudsak vara följande:

— Garantera att del auktoriserade företaget har
förutsättningar att bedriva sin verksamhet på viss nivå.

— Allmänt förbättra kvaliteten genom att erbjuda
auktoriserade företag stöd i form av rådgivning, kursverksamhet etc.

Utredningen
har kommit fram till alt auktorisationen bör ske inom ramen för den befintliga
lagstiftningen om riksprovplatser m. m. med statens provningsanstalt som
huvudman. Utredningen föreslår att arbetarskyddsstyrelsen med hjälp av denna
lagstiftning i de fall del är motiverat föreskriver att officiell provning
skall ske. För att underlätta kopplingen mellan arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter och auktorisationen bör lagstiftningen om riksprovplatser ändras
så alt även s.k. auktoriserade riks-

Prop. 1981/82:121 40

provplatser
skall få utföra officiell provning. För närvarande får sådan provning endast
utföras av s.k. riksprovplatser.

Utredningen
föreslår att auktorisationen finansieras genom avgifter enligt samma system
som nu gäller för provningsverksamhet enligt lagen om riksprovplatser m. m.

Statens
provningsanstalt har uppgivit sig ha resurser all omedelbart sälta igång med
planering för verksamheten, att inleda diskussioner med arbetarskyddsstyrelsen,
alt kartlägga företag som är intresserade av auk-torisafion, att utforma
lämpliga auktorisationsområden och att inventera utbildningsresurser.

Slutligen
konstaterar utredningen att utbudet av mätinstrument och utrustningar för
provtagning har blivit stort och delvis svåröverblickat. De olika instrumentens
prestanda är ofta dåligt kända och deras lämpUghel inom företagshälsovården är
inte allfid den bästa.

Utredningen
förordar därför en utvärdering av arbelsmiljöinslrumenl.

Remissyttrandena

Yttrande
över delbelänkandet Mät- och laboratorieresurser för bättre arbetsmiljö har
avgivits av socialstyrelsen, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut, statens strålskyddsinstitut, arbetarskyddsstyrelsen,
arbelarskyddsfonden, styrelsen för leknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt,
direktionen för Karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset,
Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands,
Västerbottens saml Norrbollens läns landsting, Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner.
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorgansiationen i
Sverige (LO) efter hörande av Svenska metallarbetareförbundet. Svenska
Fabriksarbetareförbundet, Statsanställdas förbund och Svenska
transportarbetareförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Slatshälsan,
Föreningen teknisk företagshälsovård. Svensk förening för radiofysik. Svensk yrkeshygienisk
förening. Svenska kemi ingenjörers riksförening/Innovation AB har vidare
inkommit med skrivelse med anledning av utredningens förslag.

Utredningens
förslag alt auktorisationen skall genomföras av statens provningsanstalt inom
ramen för lagsfiftningen om riksprovplatser tillstyrks eller lämnas utan
erinran av majoriteten av remissinstanserna. Åsikten att
arbetarskyddsstyrelsen som i sitt dagliga arbete har direkt koppling till
verksamheten och därmed bästa förutsättningarna att auktorisera företräds av
Älvsborgs läns landsting och Föreningen tekrusk företagshälsovård. Statens provningsanstaU
anger att provcentrum som är den enhet inom myndigheten som svarar för
organisation och samordning av prov-

Prop. 1981/82:121 41

ningen
i landet påbörjat förberedelser för införande av ett auktorisafions-system.

Utredningen har ansett all
del bör vara möjligt att koppla den föreslagna auktorisationen lill
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter på så vis att obligatoriska mätningar och
analyser skall genomföras av auktoriserade företag. Teknisk provning, kontroll
eller besiktning som föreskrivs i lag eller annan författning är enligt lagen
om riksprovplatser officiell provning och skall utföras vid riksprovplats.
Lagens nuvarande utformning medger emellertid att auktorisation endasi kan
meddelas för provning som inte är officiell. En ändring i lagen om riksprovplatser
som innebär att man tar bort auktorisationens begränsning till ej officiell
provning, bör enligt utredningens mening därför vidtas.

LO anser del väsentligt
att fler av arbelarskyddsstyrelsens föreskrifter kopplas lill krav på mätningar
av arbetsmiljöfaktorer och att kvaliteten på mätningarna garanteras. Det vore
enligt LO önskvärt att kunna täcka behovet av arbetsmiljömätningar via systemet
med riksprovplatser, men man bedömer att detta inte är realistiskt i dagslägel.
LO anser därför alt man snabbt bör satsa på alt vidga de auktoriserade provplalsernas
uppgifter i anslutning till arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.

Statens provningsanstalt
beklagar att utredningen inte närmare analyserat frågan om en riksprovplats på
miljöområdet. Ansvariga myndigheter kan finna skäl att i högre grad än hitfills
kräva att kontrollen av miljön skall ulföras genom opartisk provning. Det är
angeläget att provningsanstalten och andra berörda myndigheter får informafion
om föreskrivande myndigheters långsiktiga planering. Utredningen borde därför
ha tagit upp en policydiskussion om den framlida utvecklingen. Frågan om
möjligheterna att samordna delar av kontrollen inom områdena inre miljö, yttre
miljö, livsmedel och produktkontroll kunde ha belysts i sammanhanget, anser provningsanstalten.

Utredningens förslag att auktorisationssystemet
bör finansieras genom avgifter som tas ut av berörda företag har kommenterats
av Göteborgs kommunstyrelse som menar att auktorisationsförfarandet och
kontrollverksamheten kommer att fördyra analyser och mätningar. Del är därför enligl
Göteborgs kommunstyrelse angeläget att förslaget i denna del överarbetas i
syfte alt tona ner den byråkrafiska apparaten och effektivisera den föreslagna
verksamheten. TCO framhåller att auktorisationssystemet måste utformas så att
de anställdas möjligheter att initiera mätningar inle begränsas av ekonomiska
faktorer eller kommunikafionsbarriärer.

Föreningen teknisk
företagshälsovård delar utredningens uppfattning att kostnaderna för auktorisationen
bör bäras av förelagen och läckas genom avgifter. Även den inlerlaboratoriekalibrering
som utredningen anser vara en nödvändig beståndsdel i kvalilelsövervakningen av
laboratorier anser Föreningen teknisk företagshälsovård skall finansieras genom
avgifter som tas ut av företagen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982