Prop. 1981/82:123

Prop.
1981/82:123

Regeringens proposition

1981/82:123

om samordnad
datapolitik

beslutad
den 8 mars 1982.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokollet för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas
hemställan.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

OLOF
JOHANSSON

Propositionens
liuvudsaldiga inneliåll

I
propositionen beskrivs inledningsvis hur den snabbt ökande användningen av
datateknik och elektronik kommer att påverka allt fler områden och sektorer i
samhället.

Den
fortsatta utvecklingen och användningen av datateknik sätts in i ett
samhällsekonomiskt perspektiv. I propositionen understryks behovet av att
näringslivet kan utveckla sin internationella konkurrenskraft. Teknikens
betydelse som produktivitets- och välfärdshöjande faktor betonas.

Samtidigt
understryks att Sveriges ställning som industrination, vår sociala välfärd, den
fulla sysselsättningen och omsorgen om de enskilda medborgarna måste värnas.
Mikroelektronikens utveckling och användning måste i Sverige få en sådan
inriktning att fortsatt social och ekonomisk utveckling understöds.

I
propositionen konstateras vidare att den ökade användningen av datateknik har
lett till att ett nytt politikområde - datapolitik — har växt fram, som griper
över flera av de traditionella sektorspolitikområdena. Från den tidiga
datadebatten om den personliga integriteten har perspektivet vidgats till att
omfatta allt fler frågor: sårbarhet, sysselsättning, arbetsmiljö,
an-vändarinflytande etc.

Under
1970-talet tillsattes ett antal offentliga utredningar för att från olika
utgångspunkter belysa den nya teknikens konsekvenser för enskilda medborgare,
för företag och myndigheter samt för samhället i stort. Flertalet av dessa
utredningar har nu avslutat sitt arbete eller lagt betänkanden och rapporter.
Detta utredningsmaterial har tillsammans med det arbete I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
123

Prop. 1981/82:123 2

som bedrivits i datadelegationen varit utgångspunkt för de
överväganden och förslag som återfinns i propositionen.

I propositionen konstateras att statsmakternas beslut i
datafrågor hittills främst gällt punktvisa och sektoriella åtgärder. Därför
behövs enligt propositionen särskilda åtgärder för att åstadkomma en mer
samordnad datapolitik.

Övergripande mål och riktlinjer för en samordnad
datapolitik anges. En samordnad datapolitik bör enligt propositionen relateras
till och vara underordnad de övergripande samhällsmålen. Inom ramen för en
samordnad datapolitik kan och bör den datapolitiska styrningen utföras av mänga
organisationer, grupper och enskilda i samhället. En av statsmakternas
uppgifter vid utformningen av datapolitiken är att lägga fast datapolitiska mål
och ange principer och riktlinjer. På vissa områden kan sedan statsmakternas
styrning ta sig mera direkta former. Statsmakterna får då avgöra - område för
område — hur styrningen bör äga rum.

Utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik
beskrivs som en process där det hittillsvarande arbetet i bl. a. utredningar och
datadelegationen betraktas som en första etapp. De närmaste tre åren sägs
utgöra en andra etapp då principer och riktlinjer kan börja tillämpas och olika
föreslagna åtgärder genomföras.

I propositionen återges de förslag till principer och
riktlinjer i 50 rekommendationer som presenterats i rapporten Samordnad
datapolitik (Ds B 1981:20) från datadelegationen. Någon bedömning av eller
ställningstagande till innehållet i dessa rekommendationer görs inte.
Rekommendationerna behandlas så att vissa utmynnar i förslag till åtgärder som
redovisas i en samlad åtgärdsplan för den kommande treårsperioden. Andra
rekommendationer föreslås bilda utgångspunkt för utredningsarbete som
redovisas samlat i en utredningsplan för den kommande treårsperioden. En tredje
kategori rekommendationer hänskjuts till det datapolitiska arbetet i tiden
efter budgetåret 1985/86.

I budgetdepartementets bilaga behandlas frågor om
användningen av datateknik i den statliga förvaltningen. En redovisning görs av
erfarenheter från tillämpningen av de principer och riktlinjer för användningen
av ADB i statsförvaltningen som riksdagen fastställde år 1979. Uppdrag till
olika myndigheter aviseras med syfte att skapa ökad effektivitet, ökat
användar-inflytande och förbättrad information resp. service till allmänheten.

Särskilda insatser för att främja teknikupphandling på
dataområdet för den offentliga sektorn förslås. För budgetåret 1982/83 beräknas
10 milj. kr. för stöd till beställare och leverantörer i samband med vissa
teknikupphandlingsprojekt. Verksamheten med teknikupphandling på dataområdet
skall bedrivas av ett särskilt organ knutet till regeringskansliet. Organet
skall verka i minst fem år. För hela femårsperioden fram till och med
budgetåret 1986/87 beräknas det statliga stödet till teknikupphandling på
dataområdet uppgå till 70 milj. kr.

I justitiedepartementets bilaga anmäler justitieministern
sin avsikt att

Prop.
1981/82:123 3

senare under våren lägga fram ett förslag till reform av
datalagen (1973:289) på grundval av datalagstiftningskommitténs (DALK) promemoria
(Ds Ju 1981:15-16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen. Vidare föreslås
riktlinjer för den fortsatta fastighetsdataverksamheten. Enligt dessa skall
ADB-reformen inom inskrivningsväsendet och fastighetsregistre-ringén under de
fem närmaste budgetåren drivas vidare med i huvudsak oförändrade resurser och
inriktning. Samtidigt skall ett utvecklingsarbete inledas som syftar till att
inom en tioårsperiod ta fram en mera långsiktig lösning.

I
utbildningsdepartementets bilaga lämnas en redogörelse för redan vidtagna
åtgärder rörande utbildning på dataområdet. Åtgärderna har bl. a. gällt
införandet av ny läroplan i grundskolan, fortbildning av lärare, utrustning
inom gymnasieskolan, ökning av antalet platser inom den grundläggande
högskoleutbildningen samt satsningar inom forskningen. Dessutom aviseras ett
uppdrag till datadelegationen avseende en ökad satsning på bred utbildning i
datafrågor till allmänheten. En sådan utbildning bör omfatta såväl elementära
kunskaper om tekniken, dess användning som konsekvenserna av denna användning.
Till åtgärder på området Bred utbildning i datafrågor beräknas 10 milj. kr. för
budgetåret 1982/83.

I arbetsmarknadsdepartementets bilaga ges en översikt över
datateknikens betydelse för sysselsättning och arbetsmiljö. Datatekniken i sig
bedöms inte ge upphov till någon betydande ökning av arbetslösheten under
1980-talet. Osäkerheten om de sammanlagda effekterna av olika slags
rationaliseringar och strukturförändringar understryker dock betydelsen av en
hög arbetsmarknadspolitisk beredskap.

Arbetsmarknadsverket
föreslås få rätt att lämna ett bidrag på 20 kr. per timme till mindre och
medelstora företag som utbildar anställda för nya uppgifter i samband med
datorisering. Arbetarskyddsfonden bör under en treårsperiod få disponera 4,5
milj. kr. för forskning rörande modeller för systemutveckling. Fondens medel
för medbestämmande- och styrelsere-presentantutbildning föreslås i enlighet med
ett förslag av fondens styrelse få användas för finansiering av ett
utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid
utnyttjande av datateknik. Utvecklingsprogrammet kommer att sträcka sig över
fem år och totalt kosta 50 milj. kr.

I industridepartementets bilaga föreslås ett antal
åtgärder som syftar till att underlätta framför allt de mindre och medelstora
företagens utnyttjande av datorstödd produktionsteknik. Sålunda föreslås att
ett antal verkstads-tekniska utvecklingscentra (VUC) bildas (Linköping,
Stockholm, Göteborg). Vidare föreslås att ett antal s. k. CAD/CAM-enheter
byggs upp. Både VUC och CAD/CAM-centralerna knyts organisatoriskt till
institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF). För uppbyggnad av
verkstadsut-vecklingscentra och CAD/CAM-centraler beräknas 14 milj. kr. för
budgetåret 1982/83. Vidare anvisas medel för att närmare utarbeta ett förslag
om ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin (PUP). För
arbetet med detta centrum beräknas 1 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Prop. 1981/82:123

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-03-08

Närvarande: Statsminister Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Ahrland,
Molin.

Föredragande: statsråden Johansson, Petri, Wikström,
Tilländer, Eliasson och Åsling.

Proposition om samordnad datapolitik

Statsrådet Johansson anför.

Användningen av datateknik och elektronik i det svenska
samhället är omfattande och vidgas till att gälla allt fler områden. Detta
gäller både i industrin, i servicesektorn och i den offentliga förvaltningen.
Datatekniken sprids nu även till hemmiljön, till fritidsverksamhet m. m. Takten
i utvecklingen och även i införandet av ny datateknik är hög.

Näringslivet kommer de närmaste åren att behöva göra stora
investeringar i ny teknik för att kunna bibehålla och utveckla sin
konkurrenskraft. Den offentliga sektorn kommer också att behöva rationalisera
sin verksamhet, bl. a. med hjälp av datateknik, för att Sverige skall få råd
att utveckla social omvårdnad, utbildning och andra områden där samhällsinsatser
behövs.

Trots att datatekniken är betydelsefull för den
samhällsekonomiska utvecklingen är tekniken inte oomstridd. Erfarenheterna av
att använda datateknik är blandade. I industrin och förvaltningen finns det
många exempel på väl fungerande datasystem. Men det finns också många exempel
på datasystem som fungerar dåligt i olika avseenden.

Erfarenheterna från de omkring 30 år som datatekniken
använts visar att kunskaper om tekniken som sådan växer snabbare än kunskaper
om teknikens konsekvenser, eftersom dessa ofta inte blir synliga samtidigt med
att tekniken tas i bruk. I takt med att kunskaperna om datateknikens konsekvenser
har ökat, har också andra frågeställningar än tekniska och ekonomiska börjat
beaktas. En av de första större frågorna som föranledde statliga insatser
gällde strävan att skydda den personliga integriteten. Datalagen från 1973 blev
den första i sitt slag i väriden. På senare år har också frågor om sysselsättning,
arbetsmiljö, användarinflytande och sårbarhet kommit i förgrunden.

Prop.
1981/82:123 5

Ett antal utredningar har tillsatts de senare åren för att
behandla skilda datafrågor. Flera av utredningarna har nyligen redovisat sina
förslag i betänkanden och rapporter.

Statsmakternas beslut i datafrågor har hittills främst
gällt punktvisa och sektoriella åtgärder. Det finns därför enligt min mening
ett behov av särskilda åtgärder för att åstadkomma en mer samordnad
datapolitik.

Regeringen har genom beslut den 13 mars 1980 inrättat en
delegation för datafrågor (B 1980: 3) samt förordnat mig att vara dess
ordförande. Delegationen har bl. a. Ull uppgift att verka för samordning
mellan pågående utredningar och att föreslå principer och riktlinjer för
datateknikens utveckling och användning.

Datadelegationen har uppdragit åt sitt kansli att utarbeta
en översiktlig datapolitisk rapport. I rapporten Samordnad datapolitik (Ds B
1981:20) beskrivs hur den successivt ökade användningen av datateknik på allt
fler områden i samhället lett till framväxten av ett nytt politikområde - datapolitik
- tvärs genom de traditionella sektorsp6litikområdena.

Jag har som företrädare för datadelegationen i en
skrivelse till statsministern den 7 januari 1982 framhållit, att jag anser det
vara mycket angeläget att en samordnad datapolitik utformas bl. a. för att
tillvarata datateknikens positiva möjligheter och åstadkomma en utveckling och
användning av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll.

En samordnad datapolitik bör enlig min mening relateras
till och vara underordnad övergripande samhällsmål, såsom demokrati, ekonomisk
tillväxt, full sysselsättning, ekonomisk, social och kulturell jämlikhe*,
regional balans, god arbetsmiljö, medbestämmande i arbetslivet samt jämställdhet
mellan kvinnor och män.

Inom ramen för en samordnad datapolitik kan och bör den
datapolitiska styrningen utföras av många organisationer, grupper och enskilda
i samhället. En av statsmakternas uppgifter vid utformningen av datapolitiken
är att lägga fast datapolitiska mål och ange principer och riktlinjer. På vissa
områden kan sedan statsmakternas styrning ta sig mera direkta former.
Statsmakterna får då avgöra — område för område — hur styrningen bör äga rum.

Jag anser att Sverige bör ha goda förutsättningar att
utforma och tillämpa en modell för datateknikens positiva utveckling i
samhället, vilken utmärks av:

-
att man
försöker tillämpa en helhetssyn på datafrågorna, dvs. att i ett sammanhang
betrakta tekniken, dess användning och konsekvenserna av denna användning på
människor, organisationer och samhället

-
att många
parter, grupper och enskilda ges möjlighet att påverka utveckling och
användning av datatekniken

-
aktuella
problem löses i samverkan mellan berörda parter, grupper och enskilda

Prop.
1981/82:123 6

— att det är ett gemensamt intresse för samhället, för
företag och myndigheter, för fackliga organisationer och för enskilda
människor att en bred utbildning med en för dessa syften lämplig inriktning
genomförs. Tyngdpunkten i den svenska modellen ligger enligt min mening pä ett
brett förankrat inflytande över datafrågorna. För att ett sådant inflytande
skall kunna utövas krävs kunskaper och kompetens. Den fortsatta utvecklingen
och användningen av datateknik skall inte styras och ledas av experter och
specialister. Naturligtvis har experterna en viktig roll. Utan deras kunskaper
och insatser kommer inte en positiv utveckling av data tekniken att kunna äga
rum. Men också dessa insatser måste få en sådan form att de kan påverkas av
många.

Jag föiördar att den fortsatta utformningen och
tillämpningen av en samordnad datapolitik grundas på dessa utgångspunkter.

En samordnad datapolitik måste inriktas på klara mål samt
vägledas av principer och riktlinjer. Men detta är inte tillräckligt. Det krävs
också åtgärder och konkreta satsningar. I det följande kommer senare att redovisas
en rad förslag till åtgärder för att främja en positiv utveckling och undvika
de negativa konsekvenserna av datateknikens utveckling och användning i samhället.
,

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare bl. a.
att föreslå att en ökad satsning görs på bred utbildning i datafrågor till
allmänheten.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare att
föreslå att arbetsmarknadsverket ges rätt att lämna ett bidrag på 20 kr. per
timme till mindre och medelstora företag som utbildar anställda för nya
uppgifter i samband med datorisering. Arbetsmarknadsministern föreslår också
ett treårigt forskningsprojekt rörande modeller för systemutveckling.

Chefen för industridepartementet kommer senare att föreslå
ett antal åtgärder som syftar till att underlätta för framför allt mindre och
medelstora företag att utnyttja datorstödd produktionsteknik. Särskilda utvecklingscentra
föreslås byggas upp.

Chefen för justitiedepartementet kommer senare att
redovisa förslag om den långsiktiga inriktningen för den s. k.
fastighetsdataverksamheten.

Jag kommer senare att föreslå bl. a. särskilda insatser
för att främja teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn.

Statsråden Johansson, Petri, Wikström, Tilländer, Eliasson
och Åsling anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i
underprotokollen för budget-, justitie-, utbildnings-, arbetsmarknads- resp.
industridepartementet.

Statsrådet Johansson anför.

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört
hemställer jag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu
har anfört om samordnad datapolitik

Prop. 1981/82:123 7

dels
förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och det
ändamål de har hemställt om.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder och det
ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de
anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas
propositionen som bilagorna 1-5.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik

1 Inledning

Den svenska samhällsekonomin är för sin utveckling mycket
beroende av hur utrikeshandeln förändras. Av bruttonationalprodukten för år
1981 svarade utrikeshandeln för ca 30%. I den ekonomiska utvecklingen under
tiden efter andra världskriget har Sverige haft stora fördelar av den relativt
fria handeln. Inte minst i nuvarande ekonomiska läge med ett stort importberoende
även för exportindustrin och en värdemässigt omfattande import av energi är den
svenska samhällsekonomin mycket beroende av exportindustrins
marknadsframgångar. Det är mot denna bakgrund vitalt för vår ekonomi att
näringslivet kan utveckla sin internationella konkurrenskraft.

Sveriges ekonomi präglas i början av 1980-talet av en
ansträngd bytesbalans, en omfattande utlandsupplåning, en för våra
förhållanden hög arbetslöshet (ca 2,5% av arbetskraften under år 1981) samt en
långsiktigt minskande industrisysselsättning. Sverige befinner sig i denna
svåra situation tillsammans med flertalet övriga OECD-länder. Sammanlagt
beräkna arbetslösheten vid årsskiftet 1981/1982 inom OECD-området till 27
miljoner, motsvarande 7,8% av den arbetande befolkningen.

De flesta OECD-länder är enligt vad som framgår av olika
rapporter överens om nödvändigheten av att satsa på mikroelektroniken med åtgärder
av typen: information, omskolning, stöd till forskning och utveckling,
offentlig upphandling m.m. Detta uttrycker en strävan att vidareutveckla
industrin till att bli mer kunskapsintensiv.

I det sammanhanget kan det finnas skäl att varna för vad
resultatet kan bli, om alla länder i en stagnerande världsekonomi följer i
stort sett identiska strategier för användningen av mikroelektroniken.

Sverige är ett av världens rikaste länder med en
rationellt uppbyggd industriapparat. Vi har ett socialt välfärdssystem och en
arbetsmarknad där vi försöker att skapa trygghet för de enskilda människorna.
Sveriges ställning som industrination, vår sociala välfärd, den fulla
sysselsättningen och omsorgen om de enskilda medborgarna måste värnas.
Mikroelektronikens utveckling och användning måste i Sverige få en sådan
inriktning att

2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga I

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 2

fortsatt
social och ekonomisk utveckling understöds. I ett internationellt perspektiv
bör detta vara en tillgång för Sverige.

Datatekniken
har ofta presenterats som ett hjälpmedel för olika företag och myndigheter.
Valet att satsa på datateknik har främst motiverats med den förbättrade
produktivitet som kan erhållas och nya eller förbättrade tjänster som skulle
kräva stora personella resurser utan användning av ny teknik. Utveckling och
användning av datateknik har ofta beskrivits som en teknisk/ekonomisk fråga.

Under
1970-talet har både i Sverige och i andra länder uppmärksammats att utveckling
och användning av datateknik aktualiserar en rad frågor om denna tekniks
positiva eller negativa konsekvenser. I Sverige behandlar bl.a. de politiska
partierna i riksdagen, arbetsmarknadens parter, en rad olika utredningar samt
datadelegationen i sina program och rapporter olika frågeställningar i
anslutning till datateknikens utveckling och användning i samhället.

Datadelegationen
har i rapporten Samordnad datapolitik (Ds B 1981:20) framhållit, att det
hittillsvarande datapolitiska arbetet kan ses som en första etapp i
utformningen av en samordnad datapolitik. Denna etapp karakteriseras av att
flera grundläggande områden har blivit föremål för utredningar och
undersökningar. Ett stort antal rapporter och betänkanden har avgivits och
åtskilliga förslag har presenterats.

Många
av dessa frågor och förslag behandlas i mitt anförande samt i anföranden av
chefen för justitiedepartementet, chefen för utbildningsdepartementet samt
statsrådet Tilländer, chefen för arbetsmarknadsdepartementet och chefen för
industridepartementet.

Jag
lämnar i avsnitt 2, med hänvisning till bilaga 1.1, en redovisning av
internationella frågor på dataområdet. I avsnitt 3 summeras arbetet under den
första etappen.

Arbetet
med att utforma en samordnad datapolitik bör nu fortsätta i en andra etapp. Det
är lämpligt - för att ge en viss långsiktighet och stabilitet åt arbetet liksom
för att underlätta samordningen - att den andra etappen sträcker sig fram
t.o.m. budgetåret 1984/85, dvs. en treårsperiod. I avsnitt 4 redovisas en
översiktlig plan för åtgärder och en översiktlig plan för utredningsarbetet
under den andra etappen. Ytterligare förslag till åtgärder och utredningar
redovisas i mina kollegors anföranden.

I
avsnitt 5 redovisas ett översiktligt förslag till innehåll i en tredje etapp i
utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik. Främst behandlas
institutionella och organisatoriska frågor.

I
därpå följande avsnitt redovisar jag avslutningsvis vissa frågor om den
fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m. m.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 3

2
Internationella frågor

I
samtliga industriländer är data- och elektronikområdet föremål för statliga
åtgärder av olika slag. Även de internationella organisationerna har
uppmärksammat och engagerat sig i problemställningar på dataområdet. Jag anser
därför att en kortfattad redovisning bör lämnas över detta. Redovisningen bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.

I
avsnitt 1 i bilagan lämnas en redovisning av datapolitisJ<a åtgärder som har
vidtagits i de nordiska grannländerna samt i vissa andra länder. Datapolitiska
ståndpunkter och insatser på olika områden i internationella organisationer
redovisas i avsnitt 2.

Lagstiftningsskyddet
av den personliga integriteten redovisas i avsnitt 3 i bilagan. Att
integritetsfrågorna behandlas beror på att de uppmärksammats i ett stort antal
länder redan på ett tidigt stadium.

\ avsnitt 4 i bilagan
redovisas en översättning av ett protokoll från åttonde sessionen i januari
1981 i ILO:s rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister. Den ättonde
sessionen behandlade effekterna av tekniska och strukturella förändringar på
tjänstemännens arbets- och anställningsvillkor, med särskild betoning på
förbättring av arbetsförhållanden, framför allt arbetarskydd, hälsa och
ergonomi.

3
Etapp I i utformningen av en datapolitik

3.1
Utredningar och beslut av regeringen och riksdagen under senare år

Registreringen
av personuppgifter i det växande antalet register ledde under 1960-talets
senare del till en omfattande debatt om konsekvenserna härav för den enskildes
integritet. Datateknikens roll för samhällets säkerhet, för näringsliv och
arbetsliv samt dess påverkan på människors informationsmöjligheter utgjorde
nya inslag i riksdagsdebatten under 1970-talets senare hälft. Regering och
riksdag fattade då också ett stort antal beslut i datafrågor.

Fr.o.m. år 1976 inleddes
en intensiv utredningsperiod om olika datafrågor. Våren 1976 tillkallades en
av riksdagen begärd utredning för översyn av datalagen,
datalagstiftningskommittén (DALK). Flera andra offentliga utredningar har
tillkallats åren efter 1976. Ett betydande utredningsarbete har bedrivits av
myndigheterna, främst statskontoret. Ofta har det skett på uppdrag av
regeringen.

I
årets budgetproposition (1981/82:100), bilaga 3 Gemensamma frågor (s, 35-48)
ges en översikt över pågående och under budgetåren 1980/81 och 1981/82 avslutat
utredningsarbete på dataområdet. Redovisningen gör inte anspråk på att vara
fullständig. Utredningar som har bedömts vara av mindre brett intresse har inte
medtagits. Jag hänvisar till denna bilaga och lämnar därför inte nu någon
separat redovisning av utredningsarbetet.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 4

3.2 Datadelegationen och dess verksamhet

Jag övergår nu till att ge en redogörelse för delegationen
för datafrågor (datadelegationen) och dess verksamhet.

3.2.1 Bakgrund

I prop. 1978/79:121 om användningen av automatisk
databehandling (ADB) i statsförvaltningen behandlades flera olika datafrågor,
främst om systemutveckling och datordrift. I utskottets behandling av denna
proposition (FiU 1978/79:34) koncentrerades bl.a. uppmärksamheten på riksdagens
möjligheter att pä ett tillfredsställande sätt följa och påverka utvecklingen
av ADB i statsförvaltningen.

Utskottet konstaterar att i samtliga de motioner som
väckts med anledning av propositionen understryks behovet av ökat
parlamentarikerinflytande över ADB-frågorna i stort. I syfte att åstadkomma
detta föreslås i flera av motionerna att någon form av datadelegation eller
dataråd inrättas. Även föredraganden har i propositionen uttryckt förståelse
för tankarna på någon form av dataråd som lämpligt forum för att diskutera
större frågor av allmänt intresse när det gäller ADB, men inte ansett att det
nu är rätt tidpunkt att tillsätta ett organ av denna typ.

Utskottet har vid sin beredning av frågan funnit starka
skäl tala för att en datadelegation knuten till regeringskansliet inrättas.
Inrättandet av en sådan delegation skulle möjliggöra för representanter för
riksdagspartierna, för arbetsmarknadens parter, kommunförbunden m.fl. att på
ett övergripande sätt kunna följa datafrågorna, inkl. ADB i
statsförvaltningen.

Enligt utskottet bör delegationens huvuduppgift vara att
bevaka utvecklingen av datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen på området
och föreslå åtgärder för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen
i samhället under demokratisk styrning och kontroll. Häri kan ingå att ta
initiativ till utredningsarbete och andra åtgärder som bedöms erforderliga i
syfte att bättre kunna följa ADB-utvecklingen inom statsförvaltningen och i
samhället i stort. Delegationen bör även kunna få i uppgift att medverka i
beredningen av viktigare beslut rörande statlig ADB-verksamhet.

3.2.2 Datadelegationens direktiv och uppgifter

Med anledning härav har regeringen genom beslut den 13
mars 1980 inrättat en delegation för datafrågor (datadelegationen, B 1980:3)
samt förordnat mig att vara dess ordförande.

Delegationen utgör en kommitté med högst 15 ledamöter (Dir
1980: 15). I delegationen ingår företrädare för samtliga riksdagspartier, för
arbetsmarknadens parter (SAF, LO, SACO/SR och TCO), för Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet samt för regeringskansliet. Till delegationen är
som sakkunniga knutna företrädare för kommunikations- och
industridepartementet, användarorganisationer på dataområdet samt som

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 5

experter företrädare för utbildningsdepartementet,
datainspektionen, statskontoret, styrelsen för teknisk utveckling (STU),
statens industriverk, televerket m.fl. Delegationen biträds av ett kansli.
Datadelegationen skall främst

-
bevaka
utvecklingen av datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen på området och
föreslå åtgärder för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen i
samhället under demokratisk styrning och kontroll,

-
utarbeta
förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och
användning i samhället,

-
verka för att
samarbete mellan bl.a. pågående utredningar på dataområdet underlättas samt
att deras förslag kan samordnas. Därmed skapas förutsättningar för en mera
samlad datapolitik.

Delegafionen bör vidare för sitt arbete översiktligt
granska och utvärdera effekterna av större investeringar på dataområdet som
gjorts inom statsförvaltningen. Utbildningsfrågor i vid mening och forskning
kring datateknikens framtida användning och konsekvenser bör ägnas stor uppmärksamhet.

Datadelegationen är utifrån sina direktiv och sin
sammansättning både ett berednings-, utrednings- och samordningsorgan knutet
fill regeringskansliet och ett informationsorgan för bl. a. riksdagen. Denna
konstruktion och relativt unika roll skapar speciella förutsättningar för
delegationens arbete. Delegationen skall utöver att följa det pågående
utredningsarbetet ta initiativ till annat utredningsarbete och andra åtgärder
som behövs för att följa ADB- och elektronikutvecklingen såväl nationellt som
internationellt. Delegationen bör även vara remissorgan i viktigare
ADB-frågor.

Datadelegationen har också möjlighet att på eget initiativ
ta till sig aktuella frågor av datapolitiskt intresse för diskussion och
eventuella åtgärder.

En redogörelse bör varje år lämnas till regeringen
avseende verksamheten under det föregående budgetåret.

En viktig uppgift för delegationen är att svara för viss
bevakning av datoriseringen i samhället och även kunna stå till tjänst med
upplysningar. Delegationen har därför etablerat ett omfattande kontaktnät och
inhämtar systematiskt information om datateknikens utveckling och användning
från olika källor. Företrädare för delegationen har deltagit med presentationer
vid konferenser etc.

Det aktuella utredningsläget i pågående utredningar, som
bedrivs på uppdrag av regeringen, har löpande följts och periodiskt redovisats
för berörda intressenter som ett led i utredningssamordningen.

Under hösten 1981 har inom delegationen pågått arbete med
en översiktlig datapolitisk rapport som bl.a. innehåller förslag till principer
och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhället.
Rapporten Samordnad datapolitik har överlämnats till statsministern den 7
januari 1982. Jag återkommer senare till denna rapport (avsnitt 3.3).

Prop. 1981/82:123
Bilagal 6

3.2.3
Teknikupphandling på dataområdet

I
rapporten Samordnad datapolitik anges fyra insatsområden, på vilka det enligt
datadelegationen är omedelbart aktuellt att föreslå och genomföra
datapolitiska åtgärder. Dessa är forskning, utbildning, användarinfly-tande/medbestämmande
och teknikupphandling. Det sistnämnda området bereds f.n. inom datadelegationen
och förslag till åtgärder utarbetas vad gäller teknikupphandling på dataområdet
för den offentliga sektorn.

Med
teknikupphandling avses en beställning av utveckling av ny eller förfinad
teknik, nya system m.m. som inte finns på marknaden och som baseras på krav
från beställaren.

I
rapporten föreslås att teknikupphandling bör stödjas av statsmakterna och
användas som ett medel i en aktiv samordnad datapolitik för att utveckla
produkter och system som uppfyller användarnas krav bl.a. på effektivitet, god
arbetsmiljö och högt användarinflytande samt för att främja den svenska
dataindustrins konkurrenskraft. Med hänsyn till den svenska dataindustrins
utveckling och med hänsyn till de användarbehov som kan föreligga föreslås
vidare att teknikupphandling bör igångsättas på områden som utbildning (både
datautbildning och utbildning där datateknik är ett hjälpmedel),
kontorsfunktioner, verkstadsindustri, processindustri och massmediateknik.
Pågående teknikupphandling inom sjukvårdens område bör fullföljas.

Vid
datadelegationens behandling av teknikupphandlingsfrågor har det framkommit att
teknikupphandlingens huvudsakliga funktion som ett data-politiskt instrument
består av de nära kontakter som uppstår mellan kvalificerade beställare och
leverantörer i ett utvecklingsarbete på ett så kun-skapsintensivt och
kompetenskrävande område som dataområdet är. Därmed har beställarna möjlighet
att få tillgång till leverantörens kunskap och erfarenheter samt få produkter
och tjänster utvecklade som motsvarar beställarnas önskemål och krav. Detta kan
medverka till ett reellt inflytande över utvecklingen för de anställda hos
beställarna. För leverantörernas del kan teknikupphandling ge en viktig inblick
i användarfrågor och goda möjligheter att pröva och testa nyutvecklade
produkter hos kompetenta och intresserade beställare.

Teknikupphandling
kan även vara ett viktigt dataindustripolitiskt instrument. I flera sammanhang
har teknikupphandling bedömts vara ett av de mera verkningsfulla medlen för att
åstadkomma industriella utvecklingsprojekt med inriktning på speciella krav.

Särskilda
bestämmelser finns för offentlig upphandling i syfte att uppnå affärsmässighet
och konkurrens på lika villkor. Sverige har träffat internationella
handelspolitiska överenskommelser (bl.a. GATT-överenskommel-sen) på detta
område. Mot bakgrund av gällande bestämmelser och överenskommelser bör
teknikupphandling delas upp i utvecklingsupphandling och i serieupphandling.
Utvecklingsupphandling som kan riktas mot en leverantör avses resultera i prov
i begränsad skala med produkter och

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 7

system
som utvecklats pä detta sätt. Serieupphandling genomförs vid en anskaffning för
drift av systemen. Den är dä öppen för alla anbudsgivare i vanlig ordning.
Beställarkraven bör så långt som möjligt formuleras i funktionella och
prestandamässiga termer.

En
framgångsrik teknikupphandling kräver aktiva insatser från beställarens sida.
Beställaren bör ha en framförhållning i sina krav med hänsyn till den tid som
åtgår för en teknikupphandlings alla faser, ca 2-4 år, innan det nya systemet
kan tas i reguljär drift.

För många statliga
myndigheter, kommuner och landsting kan det vara svårt att få en sådan
framförhållning och insikt om kommande krav och önskemål. Dessa krav och
önskemål bör vara sä klart beskrivna att de kan vara utgångspunkt för
meningsfulla och intressanta diskussioner om industriella utvecklingsuppdrag.
Om detta inte skulle vara fallet är beställar-kontakten mindre värdefull frän
leverantörens sida. Statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter kan
därför komma att behöva stöd i sitt arbete att skapa den nämnda
framförhållningen. Det kan behövas ett ekonomiskt stöd för arbetet att
formulera krav och önskemål men framför allt är det fråga om ett samordnings-
och expertstöd för att ge beställaren bättre möjligheter att samverka med andra
beställare samt att utarbeta sin egen framförhållning. Ett sådant stöd kan avse
hur planering av rationalisering genomförs, hur långsiktiga verksamhetsbehov
kan klarläggas och hur man därefter analyserar utvecklingsbehov och tidsmässiga
frågor. Stödet kan få formen av utbildning, rådgivning, handböcker och direkta
arbetsinsatser av konsultativ art. En annan typ av stöd på beställarsidan kan
gälla frågor om databranschen, avtal och juridiska förhållanden.

Stödet
kan även ges under själva utvecklingsarbetet, såväl till beställaren som till
leverantören för att minska utvecklingskostnaderna.

För
att teknikupphandlingen ska bli framgångsrik krävs även i många fall att flera
beställares krav kan samordnas och sammanjämkas. Det kan särskilt gälla om
kraven kommer från beställare som var för sig endast kan beställa små
kvantiteter. Med samordnade krav kan leverantören i dessa fall bedöma att
marknadspotentialen för den nyutvecklade produkten eller systemet är
tillräckligt intressant.

För
leverantörer torde det i allmänhet vara av intresse att medverka i
teknikupphandlingsprojekt om den utveckling som där sker ligger i linje med den
produktstrategi som leverantören har. Leverantören förutsätts nämligen satsa
sina ofta mycket begränsade utvecklingsresurser på projektet varvid
leverantören får minskade möjligheter att satsa på andra utvecklingsidéer.

Även
för denna typ av frågeställningar kan ett kvalificerat samordnings-och
expertstöd bistå såväl beställare som leverantör.

Jag
redovisar mina förslag vad gäller teknikupphandling på dataområdet i avsnitt
4.3.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 8

3.3 Rapporten "Samordnad datapolitik"

Datadelegationen har uppdragit åt sitt kansli att utarbeta
en översiktlig datapolitisk rapport Samordnad datapolitik. Med rapporten har
delegationen velat nå flera syften: -identifiera de datapolitiska
"problemområden" som de närmaste åren

kan förväntas bli de dominerande i samhället

— göra en inventering av styrmedel
och ge underlag för att åstadkomma önskvärd styrning av datateknikens
utveckling och användning

— ge underlag för att utforma en
svensk modell för datoriseringen i samhället

-ge underiag för fortsatta överväganden och förslag i en
samordnad datapolitik

— ge underlag för och stimulera till en fördjupad
debatt om den fortsatta

datoriseringens möjligheter och risker.

I rapporten redovisas att perspektivet på datafrågorna
under 1970-talet har vidgats till att numera omfatta en rad skilda områden.
Detta beror på den ökade användningen av datateknik, men också på den
successivt breddade och fördjupade kunskap om de positiva och negativa
konsekvenser som datateknikens utveckling och användning har för enskilda
människor, organisationer och för samhället som sådant.

Riksdagspartierna och huvudorganisationerna på
arbetsmarknaden har intresserat sig allt mer för datafrågorna och i flera fall
utarbetat handlingsprogram, riktlinjer eller förslag i övrigt. I rapportens
kapitel 2 ges en kortfattad nulägesbeskrivning av detta.

De redovisningar, analyser och bedömningar som görs i
kapitel 3 — 7 leder till slutsatsen i kapitel 8 att en samordnad datapolitik
behöver utformas för det svenska samhället för att utveckling och användning
av datatekniken skall kunna ske under demokratisk styrning och kontroll.

I kapitel 8 framhålls att datafrågornas behandling bör ske
med utgångspunkt frän ett tvärpolitiskt synsätt. Samhällets datapolitik måste
relateras till och vara underordnad övergripande samhällsmål såsom demokrati,
ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, ekonomisk, social och kulturell
jämlikhet, regional balans, god arbetsmiljö, medbestämmande i arbetslivet samt
jämställdhet mellan kvinnor och män.

I kapitel 8 redovisas hur en samordnad datapolitik kan
vara utformad i sina huvuddrag.

I kapitel 9 ges förslag till innehåll i datapolitiken
genom de där redovisade principerna och riktlinjerna för datateknikens
utveckling och användning i samhället.

I kapitel 10 lämnas förslag pä områden till vilka det
datapolitiska arbetet bör koncentreras på kort sikt. Där lämnas också förslag
till särskilda åtgärder.

Datadelegationen framhåller att den anser det vara mycket
angeläget att

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 9

en samordnad datapolitik utformas bl.a. för att tillvarata
datateknikens positiva möjligheter. Delegationen anser att kapitlen 3-7 utgör
en värdefull genomgång av datapolitiska frågeställningar. Delegationen anser
vidare att kapitel 8 och kapitel 9 anvisar väsentliga utgångspunkter för det
fortsatta datapolitiska arbetet och ställer sig bakom den allmänna inriktning
som finns i dessa kapitel.

Delegationen ansluter sig i princip till de förslag som
redovisas i kapitel 10 och framhåller särskilt följande.

Inom ramen för en samordnad datapolitik kan och bör den
datapolitiska styrningen utföras av många organisationer, grupper och enskilda
i samhället. En av statsmakternas uppgifter vid utformningen av datapolitiken
är att lägga fast datapolitiska mål och ange principer och riktlinjer. På vissa
områden kan sedan statsmakternas styrning ta sig mera direkta former.
Statsmakterna får då avgöra - område för område - hur styrningen bör äga rum.

De datapolitiska principerna och riktlinjerna kan komma
att påverka attityder och värderingar kring datateknikens utveckling och
användning i samhället i takt med att allt fler människor sätter sig in i
datafrågor. Principerna och riktlinjerna kan vara underlag för fortsatta
överväganden om en mera detaljerad datapolitisk styrning och konkreta åtgärder
på skilda områden.

Att utforma en samordnad datapolitik bör ses som en
process, där det hittillsvarande arbetet hos olika organisationer och
utredningar är en värdefull grund. Arbetet i datadelegationen med föreliggande
rapport kan då ses som en första etapp. När ytterligare erfarenheter och
kunskaper om datafrågorna erhålls kommer det att krävas omformulering av
berörda principer och riktlinjer eller formulering av nya.

Datadelegationen understryker att Sverige har goda
förutsättningar för att utforma och tillämpa en modell för datateknikens
positiva utveckling och användning i samhället, vilken utmärks av:

— att man försöker tillämpa en
helhetssyn på datafrågorna

— att många parter, grupper och
enskilda ges möjlighet att påverka utveckling och användning av datatekniken

- att aktuella problem löses i samverkan mellan
berörda parter, grupper

och enskilda

- att det
är ett gemensamt intresse för samhället, för företag och myndig

heter, för fackliga organisationer och för enskilda människor att en bred

utbildning med en för dessa syften lämplig inriktning genomförs.

Ansträngningarna att utforma en samordnad datapolitik bör inlednings

vis ha tyngdpunkt på utbildningens område, forskningens område, frågor

som gäller medbestämmande och användarinflytande samt frågor som

gäller teknikupphandling.

Förslagen i kapitel 10 bygger på det som enligt
datadelegationen är utmärkande för en svensk modell för datateknikens
utveckling och an-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 10

vändning
i samhället. De redovisade förslagen utgår från de principer och riktlinjer som
utarbetats.

Delegationen
framhåller särskilt utbildning som en av de avgörande förutsättningarna för en
utveckling och användning av datatekniken under demokratisk styrning och
kontroll. En bred utbildning i datafrågor till allmänheten och de anställda i
företag och myndigheter är en hörnsten i detta sammanhang. Datadelegationen
anser därför att de i rapportens bilaga 7 föreslagna åtgärderna är starkt
motiverade.

Till
rapporten har fogats särskilda yttranden.

3.4
Redovisning av vad som uppnåtts under etapp I

3.4.1
Datadelegationens arbete

I
datadelegationens skrivelse till statsministern som ovan refererats sägs att
utformningen av en samordnad datapolitik bör ses som en process, där det
hittillsvarande arbetet hos olika organisationer och utredningar är en
värdefull grund. Arbetet i datadelegationen med rapporten Samordnad datapolitik
kan då ses som en första etapp.

Datadelegationen
kan inte fatta beslut som gäller för andra utredningar. Det är därför inte
möjligt för delegationen att påverka utredningarnas arbete i annan mån än att
lämna förslag till anpassningar och förändringar. Delegationens
samordningsarbete har därför till stora delar varit av informell karaktär och
har bl.a. inriktats på att från olika utredningar få fram utredningsmaterial
till hösten 1981 för att möjliggöra en samordnad behandling i
regeringskansliet. Till vissa delar har detta uppnåtts, i andra fall har
utredningsförslag behandlats i särskild ordning eller samordnats med andra
förslag. Flera utredningar har slutfört sitt arbete under år 1981 och endast
ett begränsat antal nya utredningar har tillsatts.

Jag
kommer att i avsnitt 4.4 lämna en översiktlig redovisning över det
utredningsbehov som identifierats och som avser den kommande treårsperioden.
Även om nya utredningsbehov senare kan tillkomma resp. vissa nu angivna kan
förändras eller falla bort bör redovisningen vara värdefull. Den möjliggör en
diskussion om utredningsbehovet och bör kunna underlätta
utredningssamordningen, bl.a. för datadelegationens del.

När
det gäller datadelegationens funktion att "bevaka utvecklingen av
datoriseringen m.m." kan jag konstatera att tillgången på information om
datafrågor är utomordentligt omfattande. Den stora spridningen av datatekniken,
de många nya tillämpningsområden som växer fram, den pris/ prestandamässiga
utvecklingen och en ökande insikt om de positiva och negativa konsekvenser som
datateknikens utveckling och användning kan leda till, gör det omöjligt för
datadelegationen att bevaka frågorna fullständigt.

Datadelegationen
bör också enligt sina direktiv utarbeta förslag till principer och riktlinjer
för datateknikens utveckling och användning i samhäl-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 11

let.
I den nämnda rapporten Samordnad datapolitik redovisas i 50 rekommendationer
förslag till principer och riktlinjer.

Delegationen ställer sig
bakom den allmänna inriktningen i de principer och riktlinjer som där
redovisas. Jag återkommer i avsnitt 4.2 med kommentarer till dessa
rekommendationer.

Rapporten ger en bred
översikt över ett stort antal datafrågor och beskriver hur en samordnad
datapolitik kan vara utformad i sina huvuddrag. Därmed möjliggörs fortsatt
detaljerat datapolitiskt arbete på enskilda områden utan att för den skull
förlora överblick och sammanhang med de många andra frågor som också är
aktuella. Det är just detta som enligt min mening är den huvudsakliga fördelen
med en samordnad datapolitik jämfört med en sektorsuppdelad datapolitik av den
typ som Sverige haft alltsedan det datapolitiska arbetet började växa fram.

En av de huvudfrågor som
behandlas i rapporten är rätten för den enskilde att värdera teknik utan att
behöva ha specialistkunskaper.

I datadelegationen har ett
betydande arbete lagts ned på att beskriva och bedöma de positiva och negativa
konsekvenser som datateknikens användning kan leda till. Styrningen av
teknikens utveckling och användning bör utgå från sådan konsekvenskunskap. Det
har visat sig vara svårt att bedöma dessa konsekvensfrågor. Detta beror bl.a.
på hur den svenska forskningen på dataområdet för närvarande är inriktad.
Samhället satsar förhållandevis mycket på dataforskning men den dominerande
delen satsas på datatekniska frågor, relativt lite pä användarfrågor kring
datatekniken och praktiskt taget inget alls på att belysa och bedöma
konsekvenser av datateknikens användning för enskilda medborgare,
organisationer och för samhället.

Detta har också belysts i
propositionen om forskning m.m. (prop 1981/ 82:106) där chefen för
utbildningsdepartementet bl.a. anger samhällsvetenskapligt inriktad forskning
kring mikroelektronikens olika konsekvenser som ett högt prioriterat område.

Av
stor betydelse för att underlätta en teknikvärdering, där många kan deltaga, är
att den utbildning i datafrågor som föreslås, i det följande (avsnitt 4.3)
avses ge såväl kunskaper i teknik som kunskaper om användning och
konsekvenser.

3.4.2
Arbetet i vissa utredningar

Många
utredningar har verkat på dataområdet sedan år 1976. Det har funnits flera skäl
för detta. I Sverige liksom i andra länder hade man i mitten av 1970-talet
böljat uppmärksamma särskilda frågor om datateknik och dataanvändning,
näringslivets utveckling och arbetslivsfrågor kring datateknik och
dataanvändning. En betydande osäkerhet rådde kring dessa frågor och regeringen
utfärdade mot denna bakgrund brett upplagda direktiv till utredningen (I
1978:04) om datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets
utveckling (DEK) samt till dataeffektutredningen (A 1978:05).

Prop.
1981/82:123 Bilagal 12

Ett annat utvecklingsområde, där många samhällsfrågor
upplevdes som oklara och svårbemästrade, gällde de effekter som nya
elektronik-baserade medier som text-TV, teledata och telefax skulle kunna
medföra för enskilda, organisationer och samhället.
Informationsteknologiutredningen (U 1978: 12) gavs år 1978 direktiv att studera
utvecklingsmöjligheter och problem i anslutning till att allmänheten skulle
använda dessa nya medier.

Utredningsarbetet vad gäller den personliga integriteten
har pågått kontinuerligt sedan våren 1976, då datalagstiftningskommittén (Ju
1976:05), DALK, tillsattes för att utvärdera datalagen och datainspektionens
verksamhet. Vid flera tillfällen sedan dess har DALK fått tilläggsdirektiv att
utreda olika frågor i anslutning till personlig integritet och datalagen. F.n.
har DALK i uppdrag att utreda frågan om en generell personregisterlagstiftning.

År 1977 tillsattes särbarhetskommittén (Fö 1977:02), SÅRK
för att utreda sårbarheten hos det datoriserade samhället och föreslå åtgärder
för att minska denna. SÅRK:s kartläggning redovisades i betänkanden åren 1978
och 1979. Den ledde fram till den allmänna slutsatsen att sårbarheten är
oacceptabelt hög i dagens "ADB-samhälle". Efter remissbehandling av SÅRK:s
slutbetänkande har regeringen år 1981 tillsatt en beredning för säkerhet och
sårbarhet på dataområdet (Fö 1981:02), SÅRB. Beredningen ska vara remissinstans
och rådgivande organ samt utreda vissa sårbarhets-frågor. Arbetet är
tidsbegränsat att avslutas senast den 1 juli 1984. Beredningen har i december
1981 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet överlämnat den
handlingsplan, som regeringen i direktiven (Dir 1981:48) anmodade beredningen
att avge före årsskiftet 1981/82.

Flera utredningar och satsningar har även aorts på
utbildningens och forskningens område. Här kan nämnas insatser av styrelsen för
teknisk utveckling (STU) vad gäller tillskapande av särskilda ramprogram på dataområdet,
insatser av skolöverstyrelsen (SÖ) vad gäller datorn i skolan (DIS) samt
insatser av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) vad gäller utbyggnad av
utbildning i datafrågor på högskolenivå.

Statens industriverk (SIND) och utvecklingsfonderna har i
samarbete med STU, näringslivsorganisationer och arbetsmarknadens parter genomfört
en mikroelektronikkampanj riktad mot mindre och medelstora företag inom
verkstadsindustrin.

Flera stora statliga datasystem har blivit föremål för
utredning under senare år. Regeringen har tillsatt kommittéer för att utreda
olika frågor rörande gemensamma eller skilda databaser och system för
fastighetsdataverksamheten (Ju 1979:07), FADIR, resp. för allmänna
försäkringens datasystem (S 1977:10), ALLFA. En särskild utredare har
tillkallats för att lämna förslag vad gäller kronofogdemyndigheternas
ADB-system (Kn 1980:02), REX.

I dessa tre sistnämnda fall har ingått i direktiven att
utreda hur en framtida drift kan organiseras. En grundläggande utgångspunkt för
utred-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 13

ningarna
har varit riksdagens ställningstagande år 1979 till prop. 1978/ 79:121, där
föredraganden föreslog att datordriften i stora ADB-system skall baseras på
principerna om dedicering och spridning. Samtliga utredningar har också funnit
skäl att föreslå sådana lösningar. När det gäller REX-utredningen föreslog dock
utredningsmannen att REX-systemet först skulle införas i en central driftmiljö
för att först senare kunna komma att spridas.

Utöver
dessa utredningar har även många andra utredningar med anknytning till
datafrågor genomförts. Många är avslutade, andra pågår.

Jag
anser att utredningsarbetet under de gångna åren har lett fram till ett
värdefullt och mycket omfattande utredningsmaterial med många förslag. Bl.a.
har flera av utredningarna föreslagit att utbildning i datafrågor och
datateknik skall genomföras. Flera utredningar speglar i sitt arbete en större
osäkerhet beträffande datafrågorna i samhället iinder senare hälften av
1970-talet än nu. Osäkerheten förklaras delvis av de generellt hållna
direktiven. I arbetet med att modernisera stora statliga datasystem fanns ofta
en stark koncentration på driftfrågor. På senare år har utvecklingsfrågorna
kommit avsevärt mer i fokus. Bl.a. bör användarna av datasystem få ett reellt
inflytande över utvecklingsarbetet. Ett annat skäl är att det ofta är
utvecklingsarbetet som svarar för en stor och växande andel av ett datasystems
totalkostnader.

De
vidgade insikter som vi har fått om datafrågorna i samhället är till en
betydande del utredningarnas förtjänst. Men också det arbete som utförts av
t.ex. de politiska partierna och arbetsmarknadens parter har varit
betydelsefullt. Det internationella samarbetet har varit en viktig kunskapskälla.

Jag
anser därför att det nu finns en god grund att stå på inför den andra etappen i
arbetet att utforma och tillämpa en samordnad datapolitik.

4
Etapp II i utformningen av en samordnad datapolitik 4.1
Principiella frågor

Jag
har nämnt i det inledande anförandet att ett antal frågor om datateknikens
positiva eller negativa konsekvenser har aktualiserats på senare år.
Datadelegationen bör enligt sina direktiv ägna stor uppmärksamhet åt den ökade
användningen av ADB, telekommunikation och elektronik inom en lång rad
användningsområden samt effekterna härav för effektivitet, ekonomi,
sysselsättning, arbetsmiljö, integritet, sekretess, säkerhet, sårbarhet,
inflytande, kompetensutveckling, jämställdhet mellan kvinnor och män samt
frågor om landets försörjning under beredskap och krig.

I
den diskussion om datateknikens positiva eller negativa konsekvenser som för
närvarande förs lyfts ytterligare en rad frågor fram. Detta behandlas i
rapporten Samordnad datapolitik.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 14

Att listan med konsekvenser är lång kan ses som ett
uttryck för datateknikens stora räckvidd, utvecklingstakt och potential. Det
är detta förhållande som är det huvudsakliga motivet för att utforma och
tillämpa en samhällspolitik på just dataområdet.

De uttalanden som riksdagen har gjort, främst i FiU
1978/79:34, innebär som jag ser det, att datadelegationen skulle fä i uppdrag
att ge förslag till en datapolitik för att garantera en positiv utveckling av
datoranvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll. Denna
policyskapande roll som delegationen fått, har föranlett mig att tillkalla en datadelegation
med en mycket bred sammansättning. Jag konstaterar också att det är unikt att
en sådan beställning ges. Det vanliga är att politiken på ett samhällsområde
växer fram i takt med att olika beslut i konkreta frågor fattas samt i samband
med beslut om utredningar m.m.

Jag övergår nu till att ge min principiella syn på
utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik. I mitt inledande
anförande har jag redovisat vissa grundläggande frågor i anslutning till detta.

Enligt min mening kan den fortsatta användningen av
datatekniken inte vara en fråga om att säga ja eller nej. I stället kan de
relevanta frågorna vara: Hur skall tekniken användas? I vilka sammanhang? I
vilken takt? Vem skall medverka och besluta? Vilka kunskaper behövs? Hur skall
kostnaderna för och vinsterna av teknikanvändningen fördelas?

Datapolitikens huvudfråga bör då bli: Hur kan vi stimulera
till en för samhället positiv användning av datatekniken och samtidigt undvika
de negativa konsekvenserna?

Erfarenheten visar att det är svårt för företag och
myndigheter att handla så att detta mål för styrningen uppfylls. Det är svårt
för enskilda människor att veta om ett framtida samhälle med omfattande
datateknikanvändning fungerar väl eller inte, bl.a. när det gäller de konsekvensområden
som jag nyss har redovisat. Det är likaså svårt för statsmakterna att förutse
hur dagens investeringsbeslut i datateknik kommer att utfalla och vilka
sam-hällsekonsekvenserna blir, på kort och framför allt på längre sikt.

När kunskaperna och förmågan att förutse konsekvenserna är
bristfälliga, förefaller många att utgå från förhoppningar om att en fortsatt
ökning av datateknikens användning leder till flera positiva konsekvenser än
negativa. Detta har behandlats utförligt i rapporten Samordnad datapolitik,
avsnitt 6.2.2.2 Produktivitet och lönsamhet.

Den snabba datatekniska utveckling, som bl.a. leder till
ökad kapacitet och funktionsrikedom i datasystem samt lägre kostnader för de
elektroniska komponenterna, kommer helt visst att öka utbudet av datateknik
både inom nuvarande användningsområden och inom helt nya användningsområden.
Många företag, myndigheter och enskilda människor kommer därför att ställas
inför åtskilliga beslut om datateknik skall tas i bruk samt hur det skall ske,
o.s.v. Datapolitikens främsta syfte är att ge vägledning inför sådana
valsituationer och beslut.

Prop.
1981/82:123 Bilagal 15

En datapolitik har växt fram i Sverige på många olika
områden. Här kan nämnas den personliga integriteten, dataindustrins lönsamhet
och utveckling, den statliga ADB-användningen, sysselsättning och
arbetsförhållanden, forskning och utveckling.

I
rapporten Samordnad datapolitik från datadelegationen redovisas att så gott som
samtliga departement i regeringskansliet handlägger datafrågor med anknytning
till sina myndigheter. I riksdagen behandlar enligt rapporten samtliga
riksdagsutskott, med något undantag, anslagsfrågor och har att ta ställning
till olika frågor om myndigheternas egen användning av datateknik. Med
nuvarande fördelning av ärenden mellan utskotten kan 13 av 16 utskott komma att
behandla datafrågor i annan mening än att pröva anslagsfrågor till resp.
myndigheter.

Enligt min mening innebär detta att datafrågorna
sammantaget har beröringspunkter med en rad sektorspolitiska områden.
Datafrågorna bör därför behandlas med utgångspunkt från ett tvärpolitiskt
synsätt.

En samordnad datapolitik skall visa pä samband och
sammanhang mellan olika områden där datateknikens utveckling och användning
kan leda till konsekvenser. I formuleringen av datapolitiska krav och åtgärder
på ett område, exempelvis integriteten, kan man med hjälp av den samordnade
datapolitiken se samband och sammanhang med andra datapolitiska konsekvensområden,
exempelvis samhällskontroll av enskilda människor och företag.

Många
enskilda datafrågor har också beröring med andra politikområden. Frågor om
investeringar i ADB-teknik har beröring med industripolitik, med
arbetsmarknadspolitik och med utbildningspolitik för att nämna några områden.

Hänsynstagande
till datapolitiska frågor om arbetsförhållanden och personalutveckling kan i
investeringssammanhang leda till att investeringsbeloppen blir något högre
jämfört med om renodlat tekniskt/ekonomiska skäl får avgöra investeringsnivån.
Den intressanta frågan blir då i vad mån verksamhetens totalkostnad blir högre
eller lägre.

I arbetet
med datafrågor görs därmed många avvägningar mellan skilda intressen. Det är
inte datapolitiken ensam som kan anvisa hur dessa intresseavvägningar skall
lösas. Jag anser att gränsen för datapolitiken bör sättas vid att den ska
tillhandahålla kunskaper och erfarenheter av betydelse för lämpliga
avvägningar i det enskilda fallet. I den politiska verksamheten får sådana
avvägningar göras utifrån en politisk helhetssyn, inte genom att ett
politikområde, t.ex. datapolitiken "tar över".

Effekterna
av datapolitiken påverkas därför av de kunskaper och erfarenheter som denna
politik grundas på. Är dessa ytliga och osammanhäng-ande blir naturligtvis
effekterna ringa.

Genom datateknikens stora spridning i samhället kommer
många människor, organisationer och parter att påverka beslut i datafrågor
eller medverka i sådana beslut. Med den principiella utformning av
datapolitiken

Prop.
1981/82:123 Bilagal 16

som jag har redovisat blir det därmed angeläget att de
kunskaper och erfarenheter som bildar grund för datapolitiken sprids till de
många som berörs.

Som jag tidigare framhållit har vi i Sverige haft en
sektorsorienterad datapolitik utan närmare inbördes samband. Jag vill framhålla
att det behövs en övergripande datapolitik som visar på sammanhangen och som
kan vara vägledande för tillämpningen av politiken på enskilda områden.

Datadelegationen skall enligt sina direktiv utarbeta
förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och
användning i samhället. Delegationen har i sin rapport redovisat 50 sådana
rekommendationer. Delegationen ställer sig bakom den allmänna inriktning som
dessa har.

Delegationen framhåller även att de datapolitiska
principerna och riktlinjerna kan komma att påverka attityder och värderingar
kring datateknikens utveckling och användning i samhället i takt med att allt
fler människor sätter sig in i datafrågor. Principerna och riktlinjerna kan
vara underlag för fortsatta överväganden om en mer detaljerad datapolitisk
styrning och konkreta åtgärder på skilda områden. Jag delar denna uppfattning.

I avsnitt 3.3 redovisade jag översiktligt den av
datadelegationen föreslagna svenska modellen för datateknikens utveckling och
användning i samhället. I modellen ingår att det är ett gemensamt intresse för
många att en bred utbildning med lämplig inriktning genomförs. Jag anser att de
nämnda principerna och riktlinjerna kan spela en väsentlig roll genom att
påverka inriktningen på denna breda utbildning.

4.2 Behandling av datadelegationens "principer och
riktlinjer"

De föreslagna principerna och riktlinjerna för
datateknikens utveckling och användning berör bl.a. integritet, sårbarhet,
sysselsättning, regional utveckling, arbetsinnehåll och arbetsmiljö. De har
indelats i tre områden:

— den enskilde medborgaren

— näringsliv, förvaltning och
arbetsliv

— samhället

I fördelningen mellan dessa tre områden redovisas frågor
som hänför sig till enskilda människor under det första området. Näringsliv,
förvaltning och arbetsliv behandlas i ett sammanhang. Med förvaltning menas i
stort organisationer som inte verkar i den s.k. konkurrensutsatta sektorn. Det
tredje området är samhället. Där behandlas frågor som berör större
med-borgargrupper, nationella frågor, vissa överordnade datafrågor m.m.

Med hänsyn till rekommendationernas aktualitetsgrad och
den fortsatta hanteringen av rekommendationerna vill jag dessutom dela in dessa
i följande tre kategorier:

Kategori I innehåller de rekommendationer som bör leda
till åtgärder av olika slag under etapp 11 (1982-1985). Det betyder enligt min
mening att

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 17

dessa
rekommendationer redan nu kan börja påverka datapolitikens tillämpning. Försök
eller experiment kan igångsättas pä vissa områden. I andra faU kan närmare
preciseringar eller tillämpningsanvisningar behöva utarbetas.

Kategori
2 innehåller de rekommendationer som bör leda till utredningar. En anledning
till att utredning förordas kan vara, att det råder delade meningar prp den
närmare innebörden av rekommendationen eller att den bedöms yapa beroende av
hur andra rekommendationer skall tolkas. I kategorj 2 placeras dock endast
sådana rekommendationer där det bedöms vara angeläget och finns möjligheter att
under etapp II initiera en utredning av vgpde för det fortsatta
datapolitiska arbetet.

Kfitegari
3 slutligen innehåller rekommendationer där den vidare behandlingen med föfdel
kap hänskjutas till etapp III, dvs. efter år 1985.

Några
ay rekommendationerna är sådana till sin karaktär eller till sitt Innehåll att
d? rnotiveraf både åtgärder och utredning. I dessa fall redovisas
rekommendationen i både kategori 1 och kategori 2.

I
det följande redovisas rekommendationerna med den exakta formulering de har i
rapporten Samordnad datapolitik. De har numrerats löpande såsoin de förekommer
i rapporten (kap. 9). Efter varje grupp med rekom-niendationer redovisar jag i
förekommande fall klargöranden med avseen-(je på den fortsatta hanteringen och
prioriteringen.

Datadelegationen
har ställt sig bakom denna allmänna inriktningen i rekpmmendationerna och anser
att de anvisar väsentliga utgångspunkter fpf det fortsatta datapolitiska
arbetet. För egen del är jag inte nu beredd att förorda att rekommendationerna
får någon annan innebörd än vad som delegationen har framhållit. Det
datapolitiska arbetet avses fortsätta under en kommande treårsperiod och flera
av rekommendationerna kan under (jenns period komma att behöva preciseras.

4.2.1
Den enskilde medborgaren — kategori I

PERSONLIG
INTEGRITET 1. Skyddet av den personliga integriteten i samband med
databehandling

av
personinformation måste vidmakthållas.

OFFENTLIGHET
OCH ADB

4. Datasystem
hos myndigheter måste framöver konsekvent utformas

med beaktande av tryckfrihetsförordningens krav på att ge allmänheten

tillgång till allmänna, offentliga handlingar som är lagrade på ADB-

medium. Även för befintliga datasystem måste tryckfrihetsförordning

en uppfyllas.

INFORMATION
TILL MEDBORGARNA

5. Datasystem
hos myndigheter som används för att ge information till

medborgarna i olika ärenden bör utformas sä att de ger en för motta

garen sakligt riktig, nödvändig och förståelig information. Informatio

nen bör nå mottagaren vid en tidpunkt då behovet härav föreligger.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 123, Bilaga I

Prop. 1981/82:123 Bilaga
1 18

Myndigheten
bör kunna använda datasystemen för att olika mottagar-grupper skall kunna få
riktad information som är anpassad till och kan förstås av olika kategorier av
mottagare. Hänsyn bör tas till att många människor har svårt att läsa och
förstå byråkratiskt språk.

RÄTT
ATT VÄRDERA TEKNIK 6. Alla medborgare bör ha rätt till information och kunskap
om informationssamhällets möjligheter och risker. Därmed får många människor
möjlighet att delta i värderingen av den datateknik som kommer att användas
eller redan används.

Personlig
integritet har varit vårt först utvecklade datapolitiska område (rekommendation
1). Det är i dag relativt väl behandlat genom tillämpningen av datalagen och
datainspektionens verksamhet. Olika utredningar och enkäter visar att
allmänhetens oro för att integriteten urholkas trots detta inte har minskat.
Den ADB-registrerade informationen om medborgarna fortsätter också att öka.
Enligt datainspektionen finns det f.n. ca 45000 personregister i Sverige.

Vad
gäller de frågor som behandlas i rekommendation 4 har DALK utrett frågan om
ullgången till allmänna handlingar i samband med ADB och under hösten 1980
överiämnat sina förslag. Frågan har remissbehand-lats och regeringen har lämnat
en proposition (prop. 1981/82:37) till riksdagen. I propositionen föreslås
vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF) och i sekretesslagen. De senare
innebär bl.a. aU myndigheter som använder ADB i sin verksamhet skall ordna
denna med beaktande av den i TF stadgade rätten att ta del av allmänna
handlingar. Propositionen har ännu inte slutligt behandlats av riksdagen (KU
1981/82:21).

Rekommendation
5 om information till medborgarna från offentliga datasystem berör enligt min
mening ett mycket viktigt område. Många offentliga organ använder datasystem
för att samla in informafion från medborgarna, ge information till medborgarna
eller förmedla beslut. ALLFA-kommittén som behandlade ADB inom den allmänna
försäkringen formulerade generella krav i dessa sammanhang som återfinns i
rekommendationen (nr 5).

Jag
har redan tidigare redogjort för min uppfattning att rätten för varje
medborgare att värdera teknik är grundläggande. Rekommendation 6 är därmed en
av de centrala i den samordnade datapolitiken. Information och kunskap lyfts
här fram för att ge en grund för medborgarnas möjlighet att delta i värderingen
av teknik. Men det krävs även att viktiga teknikfrågor på dataområdet blir
föremål för politiska beslut i valda församlingar och att politikerna sätter
sig in i dessa framtidsfrågor. Naturligtvis krävs även att beslutsunderlaget är
redovisat så att det kan förstås av icke-specialister.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 19

4.2.2
Den enskilde medborgaren — kategori 2 INTEGRITET PÅ ARBETSPLATSEN

2. De
anställdas integritet på arbetsplatsen kräver särskild uppmärksam

het. Prestationsmätning med datasystem bör inte förekomma utan

medgivande av berörd personal och berörd facklig organisation.

DATAKVALITET

3. Behovet
och lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för

att kunna kontrollera tillväxten av eller begränsa den ADB-registrera

de informationsmängden bör prövas. Frågorna om datakvalitet bör

ägnas särskild uppmärksamhet.

DEN
POLITISKA BESLUTSPROCESSEN

7. Datatekniken
bör användas för att öka medborgarnas insyn i den

politiska beslutsprocessen och därmed ge dem bättre möjligheter att

delta i denna process.

JÄMSTÄLLDHET

8. Datatekniken
bör användas på ett sådant sätt att jämställdhet mellan

kvinnor och män främjas i arbetslivet, i hemmet och i samhället i

övrigt. Särskilda studier av konsekvenser och tänkbara åtgärder bör

genomföras för att få fram förslag i dessa sammanhang.

HANDIKAPPADE

9. Datatekniken
bör användas på ett sådant sätt att handikappades möj

ligheter till arbete och förbättrad samhällsservice främjas. Det behöver

utredas på vilket sätt detta kan ske.

BETALNINGSSYSTEM

10. Ny
teknik bör inte användas inom servicesektorn på ett sådant sätt att

väsentliga konsumentintressen eller integriteten åsidosätts.

11. Ekonomiska,
sociala och andra samhälleliga konsekvenser bör under

sökas innan elektroniska betalningssystem genomförs i stor skala.

NYA
MEDIA

12.
Nya media som baseras på
datateknik bör utformas på ett sätt som främjar social gemenskap.

13.
Nya media bör användas för att
öka tillgängligheten till och mångsidigheten av information för stora grupper
i samhället.

14.
Särskilda studier och försök
bör genomföras för att undersöka och pröva olika åtgärder som kan verka i dessa
riktningar.

Rekommendation
2 tar upp frågan om de anställdas integritet på arbetsplatsen vid prestationsmätning
med datasystem. Från olika håll har redovisats exempel på hur man i datasystem
byggt in möjligheter till individuell sådan mätning. Denna fråga är reglerad i
datalagen och omfattas i övrigt av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det
finns många olika uppfattningar i denna fråga. Det föreligger därför ett behov
av en bättre faktaredovisning.

Frågorna
om datakvalitet som tas upp i rekommendation 3 har hittills inte ägnats
tillräcklig uppmärksamhet. Till följd av att allt mer information

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 20

om medborgarna lagras i dataregister, finns det en
uppenbar risk på olika områden att den bild av verkligheten som datorerna ger.
i debatten ibland kallad dataskuggan, räknas som mer relevant för
beslutsfattarna än uppgifter som medborgarna själva tillhandahåller.

Datatekniken kan på ett genomgripande sätt komma att
förändra demokratins villkor. Beslut i organisationer och politiska partier, i
företag, kommuner, landsting, regering och riksdag kommer att i allt större utsträckning
ske med hjälp av faktaunderlag och analyser som tagits fram (rekommendation 7)
med datorer som hjälpmedel.

Datatekniken bör kunna användas för att främja
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, i hemmet och samhället i
övrigt (rekommendation 8). Det råder dock osäkerhet om hur detta konkret kan
förverkligas.

Ett annat område där datatekniken anses rymma en stor
positiv potential är åtgärder för att främja handikappades delaktighet i
samhället (rekommendation 9). Här behövs konkreta insatser för att dessa
möjligheter skall kunna utnyttjas.

En ökad automatisering inom handeln och servicesektorn i
övrigt liksom införandet av elektroniska betalningssystem kan komma att medföra
betydande konsekvenser för medborgarna i deras roll som konsumenter. Rekommendationerna
10-11 bör beaktas i detta sammanhang.

Rekommendationerna 12-14 innehåller enligt min mening
väsentliga utgångspunkter vid bedömningen av de samhällsåtgärder som kan behöva
vidtas för att åstadkomma en socialt önskvärd användning av nya media som t.ex.
teledata.

4.2.3 Den enskilde medborgaren — kategori 3

KONTROLL AV INFORMATIONSMÄNGDEN 3. Behovet och
lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för

att kunna kontrollera tillväxten av eller begränsa den
ADB-registrerade

informationsmängden bör prövas. Frågorna om datakvalitet
bör ägnas

särskild uppmärksamhet.

Rekommendation 3 tar i sin första del upp frågeställningar
kring utvecklingen på lång sikt med en ständigt ökande mängd av
ADB-registrerad information. Nya datatekniska tillämpningar, ökade möjligheter
till och krav på samköming mellan register samt ett växande dataflöde över gränserna
gör sammantaget att det finns anledning att pröva behovet och lämpligheten av
regelverk och åtgärder på längre sikt för att kunna kontrollera tillväxten av
eller begränsa den ADB-registrerade informationsmängden.

Prop.
1981/82:123 Bilagal 21

4.2.4
Näringsliv, förvaltning och arbetsliv — kategori I SAMSPEL MELLAN OLIKA
FAKTORER

15. Datasystem
bör utvecklas i nära samspel med verksamhetens mål,

organisationen och de människor som arbetar i den. System- och

organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan

med varandra. Syftet är att öka verksamhetens effektivitet och använ

darnas arbetstillfredsställelse.

PRODUKTIVITET
OCH LÖNSAMHET

16.
Företag och myndigheter bör
investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten i de
sammanhang där denna rationaliseringsmetod bedöms vara den lämpliga lösningen
förde problem som finns.

17.
Organisationer som avser att
investera i datateknik bör noga beakta de erfarenheter som finns vad gäller att
få lönsamma investeringar. Åtgärder som t.ex. rationaliseringsplanering,
begränsning av datasystemens tillämpningsområde, ett val av enkla tekniska
lösningar och relativt korta projektperioder, ett brett engagemang frän
användarna har visat sig på ett bra sätt kunna uppfylla krav på tid, kostnader
och föränd-, ringsambitioner i enskilda projekt.

DATATEKNIK - EN ST Ö DTEKNIK

18. I
företag och myndigheter bör datatekniken ses som en stödteknik för

anställda med sakansvar och sakkunskap för vissa arbetsuppgifter.

Dessa anställda bör fä kompletterande datakunskap och det bör efter

strävas att de kan ansvara för utveckling och användning av datasys

tem som de utnyttjar.

SMÅ
OCH MEDELSTORA FÖRETAG

22. Samhället
bör fortsätta att aktivt stimulera de små och medelstora

företagen att rätt utnyttja datateknik. Kunskaper om datateknikens

användning, effektivitet och konsekvenser i övrigt bör spridas till

dessa företag.

ARBETSINNEHÅLL
OCH ARBETSMILJÖ

23. Arbetsmiljö

Datasystem
skall vara utformade så att användarna inte drabbas av fysiska eller psykiska
besvär beroende på brister i arbetsmiljön, t.ex. i samband med terminalarbete.

24. Användarnas
arbetstillfredsställelse

"För
arbetstillfredsställelse är det i allmänhet fördelaktigt om arbetstagaren kan:

-
överblicka den egna insatsens
bidrag till slutprodukten och den egna arbetsuppgiftens betydelse för den
samlade organisationens verksamhet

-
variera arbetsmetoder och
arbetstakt

-
påverka ordningsföljden mellan
olika arbetsmoment

-
påverka mängden av arbete och
när det skall utföras

-
påverka kvaliteten av sitt
arbete

-
kontrollera resultatet av sitt
arbete."

De
psykosociala förhållandena på en arbetsplats påverkar också den enskildes
arbetstillfredsställelse. För de flesta människor är gemenskap med
arbetskamraterna viktig.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 22

Medvetenheten
om att verksamheten är effektiv och målinriktad är också väsenflig för
arbetstillfredsställelsen.

Vid
utformning av datasystem och organiserande av arbetet bör stor hänsyn tas till
sådana faktorer som främjar arbetstillfredsställelsen.

KOMPETENSUTVECKLING,
INFLYTANDE OCH MEDBESTÄMMANDE

26. Utbildning
av användare

Användarna
av datasystem bör av arbetsgivaren ges utbildning innan systemutveckling
inleds eller i anslutning till tidiga faser i denna utveckling. Utbildningen
bör syfta till att ge användarna möjligheter att utöva sitt inflytande genom
att kunna förstå innebörden av förändringar, medverka i utvecklingsarbetet,
bedöma föreslagna förändringar och sedan arbeta mera effektivt vid
användningen av det kommande systemet.

27. Användarnas
inflytande över datasystemen

Användarna
bör ha ett reellt inflytande över ett datasystems utveckling och användning.

Om
det är fråga om att utveckla ett större datasystem som spänner över stora
användargrupper är det svårt för enskilda användare att kunna utöva ett sådant
inflytande. Därvid bör prövas om det stora datasystemet kan indelas i mindre
och självständiga delar (delsystem) som mera avgränsade användargrupper har
inflytande över. Minskad systemintegration och minskad samordning får då
avvägas mot de fördelar som ett ökat användarinflytande kan ge i form av
effektivare genomförande, ett bättre fungerande system och minskat underhåll.

28. Medbestämmande

Den
av ett datasystem berörda personalen och dess organisationer i ett företag
eller en myndighet bör ha ett medbestämmande i fråga om utveckling och
användning av datasystem.

För
olika delfrågor i anslutning till detta hänvisas till dataeffekt-utredningens
bedömning beträffande vikten av:

-
att medbestämmandeprocessen
kommer i gång i ett tidigt skede av datasystemutvecklingen,

-
att medbestämmandeprocessen
innebär en reell delaktighet i beslutsfattandet från de anställdas sida,

-
att de speciella problem som uppstår
i koncernföretag i medbestämmandefrågor löses,

-
att fackliga förtroendemän ges
ökad möjlighet till utbildning och förhandlingsförberedelser,

-
att de anställda ges ökade
möjligheter till utbildning,

-
att de problem som finns för
lokala fackliga organisationer att få assistans av ombudsmän och konsulter
löses.

Dessa
frågor kan lösas antingen genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter
eller genom den översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen som f.n. pågår
inom Nya arbetsrättskommittén (NARK). Dataeffektutredningen har behandlat dessa
frågor utifrån sina utgångspunkter och föreslagit en förändring av
arbetsrättslagstiftningen.

Prop. 1981/82:123 Bilaga
1 23

UTVECKLING
OCH INFÖRANDE AV DATASYSTEM

29. Datateknikernas
kunskapsbas

Datatekniker
bör ha kunskaper om såväl datateknikfrågor, användningsfrågor och
konsekvensfrågor även om tyngdpunkten för den enskilde kan ligga pä ett av
områdena.

30. Samverkan mellan
datatekniker och användare

Användarna
av datasystem bör fä ett reellt inflytande över datasystemens utveckling och
drift. Det kommer att påverka relationen mellan datateknikerna och användarna.
Man bör eftersträva en sådan projektorganisation att användarna får ansvaret
för utvecklingsprojekten medan datateknikerna utför sitt arbete på uppdrag av
användarna. Sådana arbetsmetoder och -tekniker bör väljas (eller utvecklas) så
att användarna kan utföra en ökad del av systemutvecklingen själva varvid
datateknikerna i ökad utsträckning kan vara metodexperter, rådgivare samt
svara för de mera komplexa delarna av systemutvecklingen.

Frågor
om systemavgränsning, systemintegration och systemkomplexitet bör få en
lösning som bidrar till att användarna successivt kan få en ökad roll i
arbetet.

31. Etappindelning av
utveckling och införande

För
att öka användarnas inflytande över datasystemutvecklingen och beslutsfattarnas
möjligheter att ekonomiskt och fidsmäsigt styra och påverka utvecklingen bör
mån välja att utveckla och införa ett system i flera etapper där varje etapp
innebär en begränsad förändringsambition. Detta bör ske i stället för att dela
in arbetet i färre etapper där vatje etapp leder till en större
förändringsambition. Användningen av experimentella metoder för
systemutveckling ger möjlighet för användarna att pröva alternativa lösningar
och därigenom understödja en successiv och stegvis systemutveckling.

32. Beslut om
investeringar i datasystem

För
att underlätta ställningstaganden vid investeringsbeslut krävs följande:

— att
de olika medverkande i en systeminvestering ges möjligheter att utarbeta en
kravspecifikation där de skilda önskemålen som man vill uppfylla finns
redovisade,

— att
det tas successiva beslut under en systeminvestering,

— att
det inför olika beslutstillfällen tas fram bedömningar av hur olika önskemål
uppfylls (s. k. konsekvensbedömningar).

Datafrågorna
i näringslivet, förvaltningen och i arbetslivet är relativt väl utredda och
diskuterade. Bland annat har såväl DEK och dataeffektutredningen som en rad
andra utredningar behandlat detta. Jag kan därför konstatera att ett stort
antal rekommendationer på detta område grundas på betydande kunskap och
erfarenhet samt att de väl lämpar sig för konkreta åtgärder, försök m. m.

I
datadelegationens arbete har studerats olika förutsättningar för att utveckla
och använda datateknik i en organisation. Det har därvid befunnits angeläget
att behandla de rekommendationer som berör verksamheten och de som berör
arbetslivet i ett sammanhang. Detta följer av rekommendation 15 vars innebörd
är att de goda lösningar står att finna, när man i ett sammanhang behandlar
frågor om verksamheten, organisationen, tekniken

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 24

och
människorna. Där sägs att systemutveckling och organisationsutveckling bör
genomföras samtidigt och i samverkan med varandra.

I
rekommendation 16 framhålls betydelsen av att organisationer bör investera i
och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten i de sammanhang där denna
metod bedöms vara den lämpliga lösningen.

Rekommendation
18 är av framtidskaraktär men relativt brett accepterad. Den antyder en ändrad
ansvarsfördelning mellan användare och dataspecialister jämfört med vad som
synes vara vanligt för närvarande. Den datatekniska utvecklingen och
pris/prestandautvecklingen vad gäller mikroelektronik skapar förutsättningar
för att datateknik bör kunna ses som en stödteknik för anställda med sakansvar
och sakkunskap för vissa arbetsuppgifter.

Genom
den tekniska orientering, som är vanlig vad gäller systemutveckling, har det
varit svårt i projektarbetet att formulera krav på arbetstillfredsställelse. I
en rapport från Chalmers Tekniska Högskola (SYSLAB Rapport nr 7, 1981-10-30)
visas att sådana krav förekommer i liten omfattning i kravspecifikationerna i
praktiken. I rekommendation 24 lyfts några faktorer fram som normalt kan
medverka till arbetstillfredsställelse. Det blir sedan viktigt att omsätta
dessa krav i organisations- och systemlösningar.

På
senare år har i datapolitiken lagts stort avseende vid frågor om utbildning,
användarinflytande och medbestämmande (rekommiendation 26-28). I
datadelegationens arbete har betonats att inflytandet måste spridas till
användarna. En rad åtgärder behövs för detta. Delegationen har främst betonat
det lokala inflytandet. För att detta ska kunna realiseras krävs brett upplagd
utbildning. För många datasystem med mera avgränsade användargrupper är detta
relativt lätt att genomföra när det gäller att organisera projekt eller utforma
datasystem. Det är avsevärt svårare att genomföra vid större datasystem som
spänner över stora användargrupper. Olika åtgärder för detta ändamål beskrivs
i rekommendation 27. Frågan om medbestämmande vid användningen av ADB kommer
senare att behandlas av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Rekommendation
29-32 innehåller formuleringar som är relativt allmänt accepterade.
Utgångspunkten i rekommendation 18 om stödteknik återkommer i rekommendation
30. I rekommendation 31 anges åtgärder för att öka användarnas inflytande över
datasystemutvecklingen och beslutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmässigt
styra och påverka utvecklingen.

Jag
vill avslutningsvis framhålla att rekommendationerna i denna kategori redan nu
kan börja tillämpas hos organisationer där datasystem utvecklas och tas i
drift. När det gäller den statliga verksamheten återkommer jag med ytterligare
preciseringar. I övrigt får tillämpningen av rekom mendationerna ske pä
frivillig väg. Det kan vara svårt att omsätta rekommendationerna i praktiken,
inte minst beroende på eftersläpande utbild-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 25

ning.
Utöver utbildning krävs det även att de metodstödjande organen tar fram
hjälpmedel, handböcker, checklistor m.m. för att underiätta systemutveckling
och -drift hos företag och myndigheter.

4.2.5
Näringsliv, förvaltning och arbetsliv — kategori 2 ORGANISATIONENS NYSKAPANDE

19. Datasystem
bör få en sådan utformning i det konkreta fallet att det -

både på kort och på lång sikt - understödjer innovationsbenägenhet,

kompetensutveckling och förändringsbenägenhet i organisationen.

SÄKERHET
OCH SÅRBARHET

20. Sårbarhetsfrägorna
bör ägnas kontinuerlig uppmärksamhet, inte minst

inför generationsskifte av datorer och databehandlingssystem. Vid

generationsskiften bör man tillvarata den tekniska utveckling som

under vissa förutsättningar kan möjliggöra mindre sårbara lösningar,

ofta i decentraliserad form.

21. Ett
företag eller en myndighet bör utforma sina datasystem och organi

sera driften på ett sådant sätt att det inte uppstår starka beroendeför

hållanden till vissa nyckelpersoner inom eller utom organisationen vad

gäller utveckling och drift av datasystemen.

KOMPETENSUTVECKLING OCH INFLYTANDE

25.
Att få lära och utvecklas i arbetet

Datasystemen
bör vara utformade så att de stimulerar användarna till att stegvis lära sig
mera och utvecklas i arbetet. 27. Användarnas inflytande över datasystemen

Användarna
bör ha ett reellt inflytande över ett datasystems utveckling och användning.

Om
det är fråga om att utveckla ett större datasystem som spänner över stora
användargrupper är det svårt för enskilda användare att kunna utöva ett sådant
inflytande. Därvid bör prövas om det stora datasystemet kan indelas i mindre
och självständiga delar (delsystem) som mera avgränsade användargrupper har
inflytande över. Minskad systemintegration och minskad samordning får då avvägas
mot de fördelar som ett ökat användarinflytande kan ge i form av effektivare
genomförande, ett bättre fungerande system och minskat underhåll.

Företag
och myndigheter har använt datateknik en förhållandevis kort tidsperiod. Det
finns knappast några säkra undersökningar som visar i vad mån utnyttjade
datasystem i en organisation understödjer eller försvårar organisationens
nyskapande (rekommendation 19). Det har ibland framhållits att datatekniken
medför att enklare verksamhetsförändringar underlättas kraftigt medan större
förändringar kan försvåras. Jag konstaterar att delegationen har nöjt sig med
att formulera en allmänt hållen rekommenda-Uon som bör föranleda särskilda
utredningar och studier.

I
rekommendation 20 och 21 behandlas frågor som säkerhet och sårbarhet för
enskilda organisationer. Sårbarhetsberedningen har i uppgift att behandla
sådana frågor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 26

Rekommendation 25 behandlar ett krav som kan te sig
självklart men som av många upplevs vara svårt att uppfylla. Det finns relativt
fä undersökningar om hur användarnas kunskap påverkas av utnyttjade datasystem.
I många sammanhang påpekas risken för att användarnas kunskaper utarmas om
dessa kunskaper byggs in i systemen när systemen utvecklas. Rekommendationen
säger att datasystemen bör stimulera användarna att stegvis lära sig mera. I
avsnitt 4.4 lämnar jag förslag till utredning vad gäller detta.

Jag har i kommentaren till rekommendation 27 i kategori 1
framhållit att användarinflytande är svårt att realisera vid större datasystem
som spänner över stora användargrupper. Jag avser att ge statskontoret i
uppdrag att belysa olika frågor om utveckling och drift av statliga
riksomfattande datasystem. Därvid bör bl.a. behandlas de åtgärder som ingår i
rekommendation 27.

4.2.6 Samhället — kategori I

DATA- OCH ELEKTRONIKINDUSTRIN

33. Det är angeläget att vidmakthålla och utveckla en
livskraftig svensk dataindustri

-
för att skapa
förutsättningar för Sveriges oberoende,

-
för att öka
möjligheterna att företag och myndigheter, som användare av datateknik, ska
kunna få tillgång till produkter och tjänster som är anpassade till svenska
förhållanden. Teknikupphandling pä dataområdet bör därvid utnyttjas. Den
svenska dataindustrin bör därigenom kunna få ökade exportmöjligheter

-
för att
förbättra kunskapsöverföringen från dataindustrin till företag och myndigheter
som utnyttjar datateknik.

SYSSELSÄTTNING

38. Förändringar på arbetsmarknaden som
en följd av datorisering bör stimuleras där detta kan ske under socialt
acceptabla former och där datoriseringen bidrar till en totalt sett långsiktigt
ökad sysselsättning i samhället. Datoriseringen i näringsliv och förvaltning
får därmed inte leda till att samhällsmålet angående full sysselsättning på
lång sikt försvagas.

39. En rationaliseringsplanering bör
genomföras där förändringar i arbetsuppgifter och sysselsättning belyses på
ett tidigt stadium.

40. Företag och myndigheter bör bedriva
en bred personalutbildning för att därmed underlätta nödvändiga förändringar i
arbetslivet som en följd av datoriseringen.

41. De anställda bör inte ges
försämrade arbetsuppgifter som en följd av införande och utnyttjande av
datasystem.

REGIONAL UTVECKLING

42. Datatekniken och
datakommunikationen bör användas på ett sätt som främjar den regionala
utvecklingen och ger olika regioner ökad variation i näringsliv och ett
bredare sysselsättningsutbud.

43. Datakraften och kunnandet om
datatekniken bör spridas. En sådan decentralisering bör få en form som främjar
arbetsinnehållet för de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 27

anställda,
användarinflytandet och effektiviteten samt minskar sårbarheten.

INFORMATIONSSAMHÄLLET
47. Helhetssyn på datatekniken

Datatekniken
och informationsteknologin måste värderas utifrån en helhetssyn på människan
och samhället. Löpande konsekvensbedömning är nödvändig. Detta ger en kontroll
över utvecklingen med bevarad flexibilitet.

För
att vi ska kunna försäkra oss om datateknikens positiva potential och undvika
de användningssvårigheter och låsningar som tekniken kan medföra, erfordras
att vi - i möjligaste mån - / ett sammanhang betraktar tekniken, dess
användning samt konsekvenserna av denna användning på människor, organisationer
och samhället.

FORSKNING
OCH UTBILDNING 50. Forskning på dataområdet skall, liksom utbildningen,
kännetecknas av balans vad gäller tekniken, dess användning och konsekvenser.

I
rekommendation 33 betonas det angelägna i att vidmakthålla och utveckla en
livskraftig svensk dataindustri. Det ger förutsättningar för Sveriges oberoende
och ger möjlighet för svenska beställare att få tillgång till produkter och
tjänster som är anpassade till svenska förhållanden. En betydelsefull åtgärd
för att åstadkomma detta är teknikupphandling. I avsnitt 4.3 lämnar jag förslag
vad gäller teknikupphandling.

Sysselsättningsfrågan
har diskuterats mycket i samband med datateknikutveckling och -användning.
Många har hävdat att datoriseringen kan leda till ökad arbetslöshet medan andra
framhållit att datoriseringen är en förutsättning för att behålla
arbetstillfällen. I datadelegafionens rapport liksom i dataeffektutredningens
betänkande "Industrins datorisering" (SOU 1981:17) framhålls, att man
inte med säkerhet kan härleda förändringar av den totala sysselsättningen från
åtgärder innebärande att utnyttja eller att inte utnyttja datateknik. I stället
påverkas sysselsättningen av en rad faktorer där den ekonomiska politiken och
konkurrensförmågan i näringslivet är av stor betydelse. Rekommendationerna
38-41 anger därför att datateknik bör utnyttjas för att få en framtida ökad
sysselsättning i samhället. För att omställningarna ska kunna ske under socialt
acceptabla former, krävs en långsiktighet i planeringen och en bred
personalutbildning för att underlätta nödvändiga förändringar i arbetslivet.

Det
är enligt min mening en angelägen uppgift att informera och utbilda om
sysselsättning och datateknik. Den oro, som många människor känner för att
datorerna kan ta bort jobben, kan då vändas till mera aktiva åtgärder för att
rätt utnyttja de förändringar som av resursskäl är nödvändiga att genomföra.
Företag och myndigheter har ett stort ansvar för att å sin sida förbereda för
och underlätta omställningar. 1 detta ligger även att kunna anpassa takten i de
förändringar, som man vill genomföra, till de förutsättningar (planering och
utbildning m.m.) som företag och myndigheter själva skapat genom sina åtgärder.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 28

I rekommendationerna 42 och 43 behandlas viktiga frågor om
regional utveckling och decentralisering. Olika åtgärder bör vidtas för att med
datateknik och datakommunikation stimulera regional utveckling.

Kraven på decentralisering av datasystem har förändrats på
senare år. Det var tidigare vanligt att betona spridningen av själva
utrustningen, bl.a. för att minska datasystemens sårbarhet mot störningar.
Regeringens proposition 1978/79:121 med sina krav på dedicering och spridning
av datordriften är ett utryck för detta. På senare år har frågor om
användarinflytande fått en avsevärt mycket större betydelse än de tidigare har
haft. Därmed har intresset mera fokuserats pä att sprida själva kunnandet kring
datasystemen för att möjliggöra ett användarinflytande. I många sammanhang har
därför decentralisering av datordrift och datakunnande blivit ett viktigt medel
för att uppnå användarinflytande. I rekommendation 43 har även andra mål
angetts som bör uppfyllas med hjälp av sådan decentralisering.

Rekommendation 47 beskriver en helhetssyn på datatekniken.
Den utgår från människans förutsättningar i samhället. Det grundläggande är att
i ett sammanhang betrakta tekniken, dess användning samt konsekvenserna av
denna användning för människor, organisationer och samhället. I datadelegationens
förslag till svensk modell återkommer denna helhetssyn.

Rekommendation 50 har samma utgångspunkter som
rekommendation 47. Relativt stora resurser har hittills satsats pä
teknikfrågor, avsevärt mycket mindre på användarfrågor och praktiskt taget
inget alls på konsekvensfrågor. Den svenska forskningen och utbildningen är
därför för närvarande inte inriktad i enlighet med dessa rekommendationer.
Detta har berörts ovan (avsnitt 3.4.1) där de uttalanden, som chefen för
utbildningsdepartementet har gjort i forskningspolitiska propositionen,
referades.

4.2.7 Samhället — kategori 2 SAMHÄLLSKONTROLL

34. Som en allmän princip bör gälla att
uppgifter i register inte bör användas för andra ändamål än dem som de är
avsedda för.

35. Uppgifter i olika dataregister bör
kunna användas för kontroll, t.ex. vid bekämpande av ekonomisk brottslighet, i
de fall detta bedöms vara en effektiv metod. Sådan användning av registeruppgifter
får dock inte innebära en försvagning av integritetsskyddet för breda
medborgar-grupper. Kontrollen genom samköming bör därför koncentreras till dem
som misstänks för brott.

36. Information om kontrollåtgärder bör
i förväg ges till allmänheten om kontrollens bakgrund, syfte,
tillvägagångssätt, sanktioner vid överträdelse m.m.

37. Vid överväganden om att registrera
nya uppgifter i dataregister som kan användas för kontrolländamål bl.a. genom
samköming bör hänsyn tas till den samlade mängden registrerade uppgifter som
uppkommer. Ett gradvis utökande av registrerade uppgifter till följd av
fristående beslut kan oavsiktligt ha negativa konsekvenser på sikt från integritetssynpunkt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 29

SYSSELSÄTTNING 41. De anställda bör inte ges försämrade
arbetsuppgifter som en följd av införande och utnyttjande av datasystem.

DATABROTT

44. Studier av databrottslighet bör genomföras för att
belysa möjliga kon

sekvenser och behov av åtgärder.

SÅRBARHET

45. Det fortsatta arbetet med sårbarhetsfrågorna måste
syfta till att återge

samhället så mycket som möjligt av den motståndskraft mot störningar

som fanns före datoriseringen.

DATAFL Ö DE Ö VER GR Ä NSERNA

46. Arten och konsekvenserna av dataflöden över de svenska
gränserna

bör snarast utredas och analyseras. I detta sammanhang bör önskvärd

heten och behovet av olika metoder för övervakning och reglering av

dessa dataflöden prövas. Det arbete som pågår i internationella organi

sationer bör beaktas. Strävan bör vara att nå fram till internationella

överenskommelser på området.

INFORMATIONSSAMHÄLLETS UTVECKLING

48. Datasystem bör vara väl dokumenterade så att
användarna kan ta del av och förstå systemets funktioner. Datasystem med
funktioner för kunskapsbearbetning måste i anslutning till sina rekommendationer
erbjuda tolkningar, förklaringar och presentera de resonemang som ligger bakom.

Rekommendationerna 34—37 behandlar olika frågor kring
samhällskontroll av medborgare och organisationer med användande av
ADB-register och datateknik. Detta har på senare år blivit en allt mera aktuell
fråga genom att kontrollbehoven ansetts vara angelägna och samhällskontroll med
ADB-register bedömts som en enkel och föga personalkrävande metod.
Delegationen har därför formulerat fyra rekommendationer som bör ses i ett
sammanhang. De söker finna en avvägning mellan kraven på samhällskontroll och
kraven på integritetsskydd. De frågor som där behandlas är dock så
komplicerade — inte minst i ett långsiktigt perspektiv — att de bör bli föremål
för fortsatt utredningsarbete. Dessförinnan bör någon definitiv ställning inte
tas av statsmakterna.

Rekommendation 41 behandlar ett angeläget önskemål i
samband med införande och utnyttjande av datasystem, som det kan vara svårt att
uppfylla. Frågan bör därför utredas närmare.

Frågan om databrottslighet behandlas i rekommendation 44.
Frågan utreds f.n. av förmögenhetsbrottsutredningen i enlighet med dess
direktiv. I SÅRBs handlingsplan anges att SÅRB också avser att arbeta med dessa
frågor. SÅRB bör även behandla utredningar i anslutning till rekommendation
45.

En betydelsefull framtidsfråga i ett samhälle med en
omfattande använd-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 30

ning
av datateknik är hur dataflödet över gränserna påverkar samhället,
organisationer och medborgare (jfr med rekommendation 46). Det är angeläget
att man skaffar sig en god överblick i dessa vittomfattande frågor.
Gmndläggande för detta arbete skall vara att endast åtgärder som står i
överensstämmelse med de demokratiska fri- och rättigheterna bör övervägas.

Rekommendation
48 behandlar en annan framtidsfråga, nämligen utvecklingen mot s.k.
kunskapsbearbetande datasystem. Särskilda krav måste ställas på dessa.

4.2.8
Samhället - kategori 3

INFORMATIONSSAMHÄLLETS
UTVECKLING 49. Studier av konsekvenser av ett kommande informationssamhälle bör
intensifieras. Det gäller att i tid motverka en utveckling som leder till en
ökad isolering inom den egna sfären och se till att det kommande
informationssamhället främjar sociala kontakter.

I
Sverige liksom i flera andra länder sker en successiv utveckling mot vad som
kan kallas ett informationssamhälle. Främst har detta behandlats av ett antal
författare. Det är fråga om relativt långsiktiga frågor. Många har hävdat att
ett sådant samhälle kommer att innebära stora förändringar jämfört med
dagsläget. Det är dock knappast aktuellt att under den kommande treårsperioden
inleda mera samlade studier kring dessa frågor. Dessa frågor bör därför skjutas
upp till en kommande etapp i datapolitikutformningen.

4.2.9
Åtgärder och utredningar

Den
indelning av rekommendationerna i tre kategorier som redovisats i det
föregående kan användas för att inför etapp II i
utformningen av en samordnad datapolitik ta fram och redovisa planer på
datapolitiska åtgärder resp. planer på datapolitiska utredningar.

De
båda planerna är mycket översiktligt skisserade. Normalt anges inte hur eller
av vem en åtgärd ska genomföras och inte heller ges några detaljerade uppgifter
om de olika utredningsbehov som beskrivs.

Avsikten
med att på ett tidigt stadium redovisa en översiktlig åtgärds-plan (avsnitt
4.3) resp. utredningsplan (avsnitt 4.4) för den kommande etappen II (under
tre år) är att ge tillfälle till kommentarer och bedömningar som bör vara av
värde i anslutning till att åtgärder ska genomföras eller utredningar
organiseras och igångsättas. Därmed skapas förutsättningar för att under etapp II bedriva
ett samordnat datapolitiskt arbete både när det gäller konkreta åtgärder och
det utredningsarbete som kan bli aktuellt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilagal 31

4.3 Översiktlig plan för datapolitiska åtgärder under
etapp II

De förslag till åtgärder som jag nu kommer att redovisa i
kortfattad form har framkommit bl. a. ur arbetet med att bereda
datadelegationens rekommendationer och förslag.

Förslagen redovisas områdesvis i huvudsak enligt den
uppställning som finns för rekommendationerna till kategori 1 (avsnitt 4.2.1,
4.2.4 samt 4.2.6).

a. Offentlighet och ADB

Regeringen har i proposition 1981/82:37 föreslagit
riksdagen vissa åtgärder för att stärka tillgången till offentliga handlingar
som lagras pä ADB-medium. I propositionen har anmälts vissa åtgärder som inte
kräver riksdagens medverkan. Dessa åtgärder avser rådgivning till
myndigheterna om tilllämpningen av tryckfrihetsförordningens och
sekretesslagens krav på utformningen av ADB-system samt en förstärkt
serviceverksamhet gentemot allmänheten. Efter samråd med justitieministern kan
jag upplysa att denne har för avsikt att senare under våren 1982 lämna förslag
på dessa punkter.

b. Begriplig information till medborgarna från offentliga
datasystem

De krav som redovisas i rekommendation 5 vad gäller
utformningen av information som framställs i offentliga datasystem till
medborgargrupper kan jag ansluta mig till. Jag avser att ta initiativ till en
närmare kartläggning av vilka åtgärder som behöver vidtas.

c. Folkbildning bl.a. för att möjliggöra en bred
teknikvärdering

Rekommendation 6 behandlar allmänhetens tillgång till information och

kunskaper om informationssamhällets möjligheter och
risker.

Att åstadkomma och förmedla sådan information och
utbildning är en mycket angelägen uppgift. Datadelegationen har framhållit att
utbildning är en av de avgörande förutsättningarna för en utveckling och
användning av dalatekniken under demokratisk styrning och kontroll. En bred
utbildning till allmänheten och de anställda i företag och myndigheter är en
hörnsten i detta sammanhang.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer i bilaga 3 att
lämna förslag till åtgärder på området bred utbildning i datafrågor till
allmänheten.

d. Råd och stöd för en förbättrad system- och
organisationsutveckling

Som jag tidigare har anfört (avsnitt 4.2.4) finns det en rad rekommenda

tioner som placerats i kategori 1 och som bedöms vara lämpliga att ligga till

grund för åtgärder. Flera av dessa är av sådan natur att det nu främst är

fråga om att i lämplig projektform samla in och systematisera erfarenheter

och kunskaper från näringsliv och förvaltning samt att använda dessa

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 32

exempel och erfarenheter som grund för råd och
anvisningar. Jag avser främst följande rekommendationer: 15, 18, 23-24, 26-32.
De grundläggande utgångspunkterna ges i rekommendation 15, 18 och 27.1
rekommendation 15 sägs att datasystem bör utvecklas i nära samspel med verksamhetens
mål, organisationen och de människor som arbetar i den. System-och
organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan med varandra.
Syftet är att öka verksamhetens effektivitet och användarnas
arbetstillfredsställelse.

I rekommendation 18 sägs att i företag och myndigheter bör
datatekniken ses som en stödteknik för anställda med sakansvar och sakkunskap
för vissa arbetsuppgifter.

I rekommendation 17 sägs att användarna bör ha ett reellt
inflytande över ett datasystems utveckling och användning.

Jag föreslår att de nämnda rekommendationerna nu omsätts i
praktisk vägledning, rådgivning, påverkan på utbildningsinnehåll m.m. samt att
en vidgad personalutbildning ges, bl.a. för att kunna åstadkomma nödvändiga
förändringar i det praktiska vardagsarbetet hos företag och myndigheter. Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer i sitt anförande att redovisa förslag
till ett projekt inom ramen för arbetarskyddsfondens verksamhet för detta
ändamål.

e. Produktivitet och lönsamhet av ADB-investeringar

I rekommendation 16 sägs att företag och myndigheter bör
investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten.
Rekommendationen avser de sammanhang där denna rationaliseringsmetod bedöms
vara den lämpliga lösningen för de problem som finns. I rekommendation 17 sägs
att organisationer som avser att investera i datateknik bör beakta de blandade
erfarenheter som finns vad gäller att få lönsamma investeringar. Flera åtgärder
nämns som ertarenhetsmässigt visat sig resultera i att krav på tid, kostnader
och förändringsambitioner uppfylls på ett bra sätt.

Jag anser att rekommendationerna behandlar ett angeläget
område eftersom datatekniken sprids allt mera till företag och myndigheter,
befintliga användningsområden fördjupas och nya tillkommer. En omfattande spridning
äger rum till små och medelstora företag,

Jag avser därför att ta initiativ till att det
systematiskt insamlas beskrivningar av "goda exempel" på
datorisering samt att ge olika rådgivande organ tillgång till detta för vidare
förmedling till intresserade företag resp. myndigheter. För företagens del bör
prövas om de regionala utvecklingsfonderna i större utsträckning än hittills
skulle kunna fylla sin funktion att informera företag i det egna länet. Jag har
samrått med chefen för industridepartementet i denna fråga. För statens del
finns flera vägar att gå fram på.

/. Teknikupphandling på dataområdet

Jag har tidigare (avsnitt 3.2.3) redovisat de bedömningar
vad gäller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 33

teknikupphandling
pä dataområdet som gjorts i rapporten Samordnad datapolitik frän
datadelegationen. En del uppgifter från det pågående arbetet med
teknikupphandlingsfrågor i delegationen har även redovisats. I rapporten sägs
att teknikupphandling bör stödjas av statsmakterna och användas som ett medel
i en aktiv samordnad datapolitik. Vad gäller teknikupphandling inom den
landstingskommunala och kommunala sektorn har chefen för industridepartementet
redan tagit initiativ till överläggningar med företrädare för landsting och
kommuner om åtgärder för att öka den landstingskommunala och kommunala
teknikupphandlingen. I samband härmed har förslag lämnats till inrättande av
två teknikupphandlingsfonder. Utrymme för dessa fonder, som delvis skall
finansieras med statliga medel, har skapats inom ramen för de medel som står
till regeringens förfogande för stöd till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete under industridepartementets huvudtitel. Enligt vad jag har
erfarit har också förhandlingar inletts mellan styrelsen för teknisk utveckling
(STU) som statens representant och landstingsförbundet om de närmare formerna
för en sådan fond.

Regeringen
har vidare i enlighet med riksdagens beslut inrättat tre statliga aktiebolag
för teknikupphandling på transport-, energi- och miljöområdena.

Jag är
nu beredd att lämna förslag till ytteriigare åtgärder för att från statens sida
främja teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn. Jag har
samrätt med chefen för industridepartementet i denna fråga.

Det
har framkommit i det hittillsvarande arbetet att för en framgångsrik
teknikupphandling krävs att beställarna kan formulera långsiktiga krav på
produkter och tjänster som underlag för teknikupphandlingen. Det krävs också
att det kan etableras ett konstruktivt samarbete mellan beställare och
leverantör där många svåra frågor om beställarkrav. datafrågor, juridik och
avtal behandlas.

Det
har också framkommit att både för beställare och för leverantörer behövs ett
ekonomiskt stöd för att understödja teknikupphandling och vinna de fördelar som
därmed kan erhållas. Staten bör svara för ett sådant stöd.

För
arbetsuppgifter i anslutning till detta och för att leda och samordna
teknikupphandlingen på dataområdet anser jag att det krävs ett särskilt organ
knutet till regeringskansliet. Ett nära samarbete med de planerade
teknikupphandlingsfonderna för kommuner och landsting förutsätts ske.

Det
hittillsvarande arbetet med teknikupphandling har även visat att det inte är
tillräckligt med ett ekonomiskt stöd till teknikupphandling för att denna ska
fungera på ett framgångsrikt sätt. Det krävs även betydande personella insatser
med särskild kompetens i vad som kan kallas ett samordnings- och expertstöd.

Detta
samordnings- och expertstöd riktar sig både till beställare och 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr
123. Bilaga 1

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 34

leverantörer.
I samordningen ingår t.ex. att medverka fill samordning och sammanjämkning av
flera beställares krav för att de ska bli mera slagkraftiga. En viktig uppgift
är att bistå beställarna i arbetet med att formulera de framtida krav och
önskemål som är själva grunden för teknikupphandlingen. Jag har tidigare
redovisat detta (avsnitt 3.2.3).

Staten
bör enligt min mening vara beredd att delfinansiera beställarar-bete vad gäller
kravspecifikationer, visst beställararbete under utvecklingsfasen samt
leverantörens utvecklingsarbete. Det är angeläget att såväl beställare som
leverantör satsar egna resurser i teknikupphandlingsprojektet. Det statliga
stödet skall utformas i enlighet med Sveriges internationella förpliktelser
genom GATT och OECD.

Ett
beslut att skapa ett statligt stöd till teknikupphandling bör ha en viss
långsiktighet. Projekten kommer troligen att sträcka sig över flera år och för
att ge tillräckliga erfarenheter för framtiden bör det särskilda organet verka
åtminstone i fem år.

Som
jag framhållit bör det särskilda organet främja teknikupphandling på
dataområdet där den offentliga sektorn är beställare. Jag vill i det
sammanhanget framhålla att det ankommer på varje beställare att självständigt
fatta beslut i fråga om upphandlingar.

Jag
avser att ta initiativ till överläggningar med företrädare för kommuner och
landsting om lämpliga former för att komma igång med teknikupphandling på
dataområdet med hela den offentliga sektorn som beställare.

Det
är enligt min mening rimligt att räkna med att en stor del av första året
kommer att åtgå för att utarbeta förslag till regler m.m. angående
teknikupphandling samt att komma igång med några nya projekt. Inledningsvis
ligger tyngdpunkten i ett projekt på beställarens arbete med sin
kravspecifikation. Resursanspråken för det nya organet bör då vara relativt
blygsamma. Efter ett första sådant år torde resursanspråken komma att stiga. En
sådan modell möjliggör en successiv uppbyggnad av teknikupphandlingen vilket
bör vara av värde.

Jag
anser att statskontoret och STU bör kunna fylla en mycket viktig roll som
samordnings- och expertstöd för olika beställare. SIPU, som är statens
centrala organ för bl.a. personalutbildning, bedriver redan idag en utbildning
i teknikupphandling och kommer här att få en än viktigare roll i
fortsättningen.

Med
hänsyn till betydelsen av att teknikupphandling på dataområdet medverkar till
ett förstärkt användarinflytande finner jag det naturligt, att företrädare för arbetsgivare
och arbetstagare på den offentliga sektorn erbjuds att delta i verksamheten.
Jag avser i övrigt att föreslå regeringen att ge datadelegationen i uppdrag att
utarbeta förslag om det särskilda organets organisation, sammansättning,
arbetsuppgifter och verksamhetsformer.

Med
hänsyn till vad jag har anfört beräknar jag att medelsbehovet för det statliga
ekonomiska stödet till teknikupphandling uppgår till 10 milj. kr. för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 35

budgetåret 1982/83 samt 15 milj. kr. för vart och ett av
de fyra därpå följande budgetåren, således ca 70 milj. kr. fram till och med
budgetåret 1986/87.

När det gäller finansieringen av dessa medel för
teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn förordar jag, att
ungefär hälften av medelsbehovet finansieras genom motsvarande omfördelningar
frän reservationsanslaget för ADB-anskaffning till statsförvaltningen.

Ett nytt reservationsanslag, benämnt Teknikupphandling
inom dataområdet, bör tas upp i statsbudgeten för denna ändamål. För
budgetåret 1982/ 83 bör medelsbehovet beräknas till 10 milj. kr. Samtidigt bör
förslaget i prop. 1981/82:100 bil. 11 om anvisning av medel till
reservationsanslaget Anskaffning av ADB-utrustning, som disponeras av
statskontoret, minskas med 5 milj. kr.

Jag vill
avslutningsvis något beskriva karaktären på den omfördelning jag tidigare
förordat. Reservationsanslaget för ADB-anskaffning tas i anspråk vid enskilda
anskaffningar av utrustning. De användande myndigheterna erlägger sedan årliga
avgifter för utnyttjandet av utrustningen motsvarande avskrivning av erlagd
köpeskilling. Statskontorets begäran om medel till reservationsanslaget görs
med utgångspunkt från en bedömning av anskaffningsbehov totalt sett. Normalt
har inte framställningen om medel föranlett annan åtgärd än att begärda medel
har beviljats.

Om den verkliga anskaffningen sedan skulle avvika mot den
planerade, om prisutvecklingen skulle se annorlunda ut kan anspråken på reservationsanslaget
visa sig blir större eller mindre än beräknat. För större utgifter från
anslaget beslutar regeringen. I övrigt fattar statskontoret beslut om
användning av medlen.

Den omfördelning jag har förordat medför främst att man
förskjuter 5 % av utbetalningarna framöver några år. Omfördelningen är således
inte direkt avsedd att vara en besparing.

För statens del bör väl genomförda teknikupphandlingar
kunna leda till produkter och system som är bättre anpassade efter beställarnas
krav och med stor hänsyn tagen till de anställdas krav. Jag räknar därför med
att sådana produkter får en längre ekonomisk livslängd och således kan ge
statliga myndigheter ekonomiska fördelar jämfört med beställningar vid
konventionell upphandling.

g. Nordiskt dataindustrisamarbete

I olika sammanhang har förts fram förslag om ett nordiskt
samarbete pä dataindustriområdet. Sålunda har t.ex. dataeffektutredningen i
sitt betänkande pekat på tillverkning av elektronikkomponenter som ett
lämpligt nordiskt industriellt utvecklingsprojekt.

Jag anser det vara mycket angeläget att vi i Norden samordnar
våra insatser på data- och elektronikens område. Konkreta åtgärder av detta
slag utreds f.n. av en särskild arbetsgrupp under Nordiska ministerrådet,
Datateknologigruppen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 36

/;. Sysselsättning och datateknik

¥å{ omfattande utredningsarbete har
bedrivits när det gäller att söka klariägga effekterna på sysselsättningen inom
landet av fortsatt datorisering. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer
i sitt anförande att framhålla att det inte går att närmare klariägga de
direkta sambanden mellan datoranvändning och den totala sysselsättningsnivän.
Andra faktorer avgör detta.

Därmed sätts åtgärder för att underlätta nödvändig
omställning i arbetslivet i fokus. Som framgår av rekommendationerna 38-41
liksom av dataeffektutredningens utredningsarbete kan företag och myndigheter
genomföra många åtgärder för att underlätta och även stimulera nödvändiga
omställningar.

(. Regional utveckling och datateknik

Rekommendation 42 anger att datateknik och
datakommunikation bör användas för att främja den regionala utvecklingen. Detta
kan ske på olika sätt. Ett sätt har varit etableringen av SIGA
(servicecentralen i Gällivare). SIGA skiljer sig frän de utgångspunkter som
ligger bakom t.ex. grannskapscentralen där skilda former av specialisering
eller utlokalisering diskuteras. SIGA erbjuder ett brett utbud av
servicetjänster. Dessa tjänster kan även kombineras vilket ger underlag för nya
produkter. Detta ger flera fördelar. Bl. a. innebär det möjligheter för
personalen att utveckla skilda kompetenser. Enligt vad jag erfarit innebär
denna verksamhetsinriktning att personalen vid SIGA idag anser sig
tillfredsställda med sin arbetssituation. Inom ramen för SIGAs
verksamhetsområde har krav på nya produkter framkommit. Exempel på detta är
utrustning vilken medger kommunikation mellan skilda typer av
ordbehandlingsutrustning. Tillsammans med statskontoret pågår f.n. ett sådant
utvecklingsarbete. Resultaten av detta bör leda till positiva effekter även för
statsförvaltningen i övrigt. SIGA kan sägas vara ett exempel på de möjligheter
som modern tele- och datateknik öppnar när det gäller att skapa sysselsättning
inom områden med särskilda regionalpolitiska problem.

En åtgärd som ofta diskuteras är att etablera särskilda
datateknikorien-terade arbetsplatser på orter för att bl.a. minska arbetsresor,
ge lokal service, utveckla grannskapet. En praktisk åtgärd som hittills har
vidtagits är bl.a. etableringen av försöksverksamheten med det s.k. Grannskap
90 i Nykvarn utanför Södertälje. Denna verksamhet avses igångsättas efter
sommaren 1982. En av de effekter som eftersträvas är att minska på
arbetsresorna till Stockholm genom att personer från Nykvarnsområdet ett par
dagar i veckan slipper pendla till Stockholm och i stället kan arbeta i grannskapscentralen.

Från olika håll har föreslagits andra former av
grannskapscentraler. Bl.a. har Bo Hedberg och Marilyn Mehlman i rapporten
Computer Power to the People: Computer Resource Centres or Home Terminals, Two

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 37

Scenarios,
Stockholm 1981, pekat pä en form där centralen har en viktig funktion att ge
service till småföretag, lokala offentliga organ samt till medborgare som bor i
ett visst område. Utöver detta kan även centralen utföra olika uppdrag för
företag och myndigheter pä andra orter. Det kan gälla ord- och textbehandling,
dataregistrering, bearbetning av enkäter m.m. Denna form av central skulle
organiseras som ett företag med anställd personal som bor i grannskapet.

I
detta sammanhang kan nämnas att ett omfattande projekt inletts i syfte att
skapa nya företag och sysselsättningsfillfällen i Gällivare och Kiruna
kommuner. En viktig del är att stimulera utvecklingen av den kunskap som finns
vad avser datateknik och elektronik. Detta sker på olika sätt dels genom
direkta insatser, exempelvis genom att stimulera etableringar, dels genom att
ge en bredare insikt i skilda datatillämpningar. Resultaten av detta är bl.a.
etablering av en datacentral i Kiruna. På sikt kan detta medföra ca 100 nya
arbetstillfällen i Malmfälten. Vidare har industriministern nyligen föreslagit
särskilda insatser inom rymdforskningen (prop. 1981/82:113). I samband med nyss
nämnda projektverksamhet bedrivs vidare särskilda insatser där datatekniken
används för att möjliggöra en ökad utbildning av företagare. Detta sker till
viss del genom s.k. programmerad utbildning. Tekniken kommer även att prövas
för att utbilda personer i glesbygd.

Industriministern
har i särskild ordning (prop. 1981/82: 113) föreslagit att statligt stöd skall
kunna lämnas för byggande av en kommunal industrilokal i Kiruna.
Industrilokalen skall utnyttjas främst av skilda typer av serviceföretag m.m.
Ett verksamhetsområde härvid kan vara att med stöd av internationella
teknikdatabaser förmedla nya teknologier till företag i Norrbotten.

Jag
anser det angeläget att nämnda insatser stöds samt att skilda förslag angående
grannskapscentraler samordnas i syfte att nå ökad kunskap om hur datateknik och
datakommunikation på detta sätt kan bidraga till regional utveckling. Jag avser
därför att, efter samråd med chefen för industridepartementet, ta initiativ
till att ytterligare försök planeras. Härvid kommer det av Hedberg och Mehlman
beskrivna alternativet att bedömas.

j.
Decentralisering av datakraften och datakunnandet.

I rekommendation
43 betonas att datakraften och datakunnandet bör spridas men detta bör ske med
vissa bestämda syften. Det framgår att decentralisering därmed blir ett viktigt
medel för att främja arbetsinnehållet för de anställda, användarinflytandet
och effektiviteten samt för att minska sårbarheten. I datasammanhang har
decentralisering tidigare ofta handlat om att sprida datorerna, bl.a. för att
minska sårbarheten.

För
att närmare belysa dessa frågor och hur olika åtgärder vad gäller
systemutveckling och datordrift kan bidraga till vad som eftersträvas i
rekommendationen, avser jag att senare föreslå regeringen att ge decen-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 38

traliseringsdelegationen i uppdrag att inbjuda olika
forskare och praktiker att systematisera erfarenheter och forskningsresultat på
området. Resultatet bör bl. a. kunna ligga till grund för vidare åtgärder.

k. Helhetssyn på datatekniken

I rekommendation 47 finns en allmänt hållen men klart
inriktad formulering vad gäller helhetssyn på datatekniken. Den lyfter fram
människan i (teknik)samhället. Den betonar att frågor om teknik och användning
samt konsekvenser av denna användning för människor, organisationer och
samhället måste betraktas i ett sammanhang.

Jag anser det vara angeläget att denna syn på datatekniken
sprids och beaktas. Jag vill särskilt betona betydelsen av att
utbildningsmaterial i datafrågor innehåller dessa tre moment. Det är också
angeläget att forskningsprojekt på dataområdet - så långt möjligt - innehåller
kvalificerad kompetens vad gäller datateknik, användning och konsekvenser även
om tyngdpunkten i det enskilda fallet kan väga över åt något håll. Som tidigare
framhållits (rekommendation 15) bör datasystem utvecklas i nära samspel med
verksamhetens mål, organisationen och de människor som arbetar i den. Genom den
kunskapsmässiga breddningen av forskningen, som jag förordar bör
forskningsresultaten bli mera användbara för att stödja den
datasystemutveckling som beskrivs i rekommendation 15.

Rekommendation 50 anger att forskningen måste vara
balanserad vad gäller storlek m.m. pä insatser om teknik, användning och
konsekvenser. Med hänsyn till den obalans som finns för närvarande (jämför
avsnitt 4.2) är det angeläget att fortsatta satsningar på forskning inom
dataområdet inriktas på att minska denna obalans.

4.4 Översiktlig plan för datapolitiska utredningar under
etapp II

De planerade utredningar, som jag nu kommer att kortfattat
redovisa, har framkommit ur arbetet med att bereda datadelegafionens rekommendationer
och förslag.

Utredningarna redovisas områdesvis i huvudsak enligt den
uppställning som finns för rekommendationerna till kategori 2 (avsnitt 4.2.2,
4.2.5 samt 4.2.7).

Det är angeläget att betona att i de flesta fall några
förslag till hur och i vilka sammanhang utredningarna bör genomföras inte
lämnas. Sådana överväganden bör göras i anslutning till att utredningarna skall
initieras. Det kan t.ex. förekomma att de datapolitiska frågeställningarna bör
utredas i anslutning till att andra verksamhetsmässiga eller lagstiftningsmäs-siga
frågor behandlas.

a. Anställdas integritet på arbetsplatsen

En fortsatt kraftig ökning av datateknikanvändningen på
arbetsplatserna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 39

kommer att öka möjligheterna att med hjälp av tekniken
mäta enskildas arbetsprestationer. Många är oroade över en sådan utveckling.
För att ge berörda ytterligare underlag för eventuella åtgärder bör en
faktaredovisning tas fram.Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare
att ta upp frågan i samband med sin bedömning av ett forskningsprojekt kring
arbetsmiljö, medbestämmande och arbetsorganisation som föreslås bli knutet till
arbetarskyddsfonden.

b. Datakvalitet

Som en följd av att allt mer information om medborgarna
lagras i dataregister finns det en risk på olika områden att den bild
datorerna ger av verkligheten, i debatten kallad dataskuggan, kan räknas som
mera relevant vid ärendehandläggning än uppgifter som medborgarna själva hävdar
som riktiga.

Olika frågor behöver belysas i detta sammanhang. I vilken
mån har allmänheten fått det lättare eller besvärligare till följd av
datarutinerna? Finns tillräckliga rutiner och resurser för rättelser av fel? Om
myndigheter lagrar s.k. mjukdata på ADB-medium, vilka åtgärder har då vidtagits
för att se till att de inte missbrukas och hur kontrolleras kvaliteten?

Mot denna bakgmnd är det angeläget att inleda ett
utredningsarbete för att i första hand studera den befintliga datakvaliteten
och inventera behovet av åtgärder i enlighet med rekommendation 3.

c. Insyn i och medverkan i de politiska beslutsprocesserna

I takt med att allt fler beslut i olika sammanhang grundas
pä faktaunderlag och analyser, som tagits fram med hjälp av datorer, finns det
en risk att medborgarnas möjligheter till insyn i de politiska processerna
kraftigt försväras. Datateknikens ökade användning för att understödja
planering och beslutsfattande kan också komma att ytterligare öka avståndet
mellan experter och politiker å ena sidan och medborgarna å den andra sidan.
Samtidigt har också hävdats att datatekniken ger möjligheter till ökad insyn
och deltagande i beslutsprocessen för breda medborgargrupper.

Enligt min mening finns det starka skäl för att inleda ett
utrednings- och forskningsarbete i denna viktiga fråga. Rekommendation 7 anger
därvid en utgångspunkt.

d. Jämställdhet mellan kvinnor och män samt frågor om
handikappade

Efter samråd med arbetsmarknadsministern kan jag upplysa att denne i

sitt anförande idag kommer att föreslå vissa
utredningsinsatser vad gäller jämställdhetsfrågor samt frågor om handikappade.

e. Konsumentinflytande

Kommunikationsteknologins utveckling är en av de avgörande
datapolitiska frågorna. Datoriseringen inom handeln, banker och servicesektorn
i

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga I 40

övrigt
tillsammans med utvecklingen mot elektroniska betalningssystem är områden som
kräver skärpt uppmärksamhet bl.a. från ett konsumentpoli-tiskt perspektiv.

Konsumentverket
som är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor följer uppmärksamt
utvecklingen på detta område. När det gäller butiksdatorerna (EAN-systemet)
enades verket och handeln år 1979 om vissa minimikrav för den prisinformation
som skall lämnas i butiker och på kassakvitton. F.n. arbetar konsumentverket
med frågan om hur denna information skall utformas i praktiken.

Jag
avser senare i samråd med handelsministern att återkomma till frågan om
betalningssystemen och den personliga integriteten m.m.

/.
Fältprov med teledata

Frågor
kring införande och användning av nya medier har behandlats av
informationsteknologiutredningen, som överlämnade sitt slutbetänkande Nya
medier (SOU 1981:45) i juni 1981. 1 betänkandet föreslogs fortsatt verksamhet
med text-TV (pä TV-nätet utsänd textinformation) och fri etableringsrätt för
teledata (på telenätet överförd textinformation) dock med förbud mot reklam.

Dessa
frågor har behandlats i budgetpropositionen (prop. 1981/82:100 Bilaga 12)
varvid utbildningsministern i enlighet med utredningens förslag förordar
permanentning av text-TV. Beträffande teledata hänvisar han till en kommande
massmediautredning som sammantaget skall bedöma nya teknikers konsekvenser på
mediaområdet.

Informationsteknologiutredningen
förde i sitt betänkande ett långtgående resonemang om önskvärdheten av att
genomföra praktiska fältprov med teledata, dock utan att lägga något konkret kostnadskrävande
förslag. Tanken var att man skulle välja ut en lämplig kommun och där engagera
hushållen, folkrörelser, kommunala myndigheter och organ, folkbiblioteken
m.fl. Ett sådant lokalt teledata-system skulle kunna fungera som en
"anslagstavla" eller "mötesplats" för många människor.

Ett
flertal praktiska fältprov med teledata genomförs för närvarande (bl. a. vid
televerket) där industriföretag, banker och personalorganisationer är
intressenter.

I
Sverige finns det relativt få försök som genomförts med teledata och som riktar
sig mot allmänheten. I flera andra länder har mera omfattande försök
genomförts, exempelvis i Frankrike. Storbritannien, Japan och USA. TV-industrin
och annan angränsande elektronikindustri håller på att förbereda sig för en relativt
kraftig expansion med delvis nya produkter och tjänster som riktar sig mot
allmänheten.

De
kommersielU inriktade försöken av den typ som beskrivits i det föregående blir
ofta marknadsorienterade med kanske främsta syfte att bedöma marknadsutvecklingen.

För
samhällets del bör det vara angeläget att få fram konsekvensbedöm-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilagal 41

ningar och analyser av hur olika medborgargrupper kan
utnyttja de nya teknikerna och vilka fördelar och nackdelar det kan vara fråga
om.

Det kan vara svårt att få sådana analyser och bedömningar
genomförda på ett tillfredsställande sätt genom att följa olika kommersiella
försök som pågår. I stället kan det krävas att samhället initierar ett nytt
försök med teledata i hushåll och knyter en särskild utvärderingsgrupp till
projektet.

Jag har i denna fråga samrått med. chefen för
utbildningsdepartementet. Han avser att senare föreslå regeringen ett sådant
projekt i anslutning till arbetet i den aviserade kommittén.

g. Nyskapande i organisationen — lärande i arbetet

Arbetsmarknadens parter och de utredningar som tagit upp
frågor kring datoriseringen i arbetslivet, framför allt DEK och
dataeffektutredningen, redovisar en samstämmig uppfattning att datatekniken
både kan ge upphov till ett sätt att organisera arbetet som gör att
organisationen stelnar och användas på ett sätt som främjar
innovationsbenägenhet, kompetensutveckling och förändringsbenägenhet i
organisationen.

Datatekniken kan leda till utarmning av arbetsinnehållet
och försämrade yrkesroller, om man inte medvetet strävar efter att finna
lösningar som stimulerar användarna av datasystem till att stegvis lära sig
mera och utvecklas i arbetet.

Även om många är överens om inriktningen, t.ex. i
rekommendationerna 19 och 25, är det svårt att veta vilka åtgärder som skall
genomföras. Ett utrednings- och forskningsarbete bör därför initieras för att
beskriva och bedöma olika åtgärder.

h. Användarinflytande över stora datasystem

Som jag redovisat i det föregående (avsnitt 4.2.5) avser
jag att ge statskontoret i uppdrag att belysa olika frågor om
användarinflytande i samband med riksomfattande statliga datasystem. Bl. a. är
avsikten att för den riksomfattande verksamheten finna lösningar som väl
uppfyller kraven på rättssäkerhet och lika lagtillämpning samtidigt som
datasystemen är utformade på ett sådant sätt att användarna har ett ökat
inflytande över systemutveckling och datordrift.

/. Samhällskontroll - integritet

Krav på ökad kontroll av medborgarna, exempelvis i samband
med bekämpande av ekonomisk brottslighet, kommer ofta i konflikt med krav på
skydd av den personliga integriteten vid användning av ADB. Dessa frågor har
sedan länge uppmärksammats i den allmänna debatten och statsmakterna har också
vidtagit ett flertal åtgärder inom detta område. Regler och principer för
lösning av dessa motstående intressen finns främst i sekretesslagen och i
datalagen. Datalagstiftningskommittén arbetar också med frågorna inom ramen för
uppgiften att lägga fram förslag om en

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 42

generell personregisteriagstiftning. Ämnet har också
behandlats inom andra samhällsorgan. Särskilt viktigt är det arbete som f.n.
bedrivs av den arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet (BRÅ) som har till
uppgift att se över bestämmelserna om informationsutbyte och
anmälningsskyldighet mellan myndigheter.

Särskild uppmärksamhet bör visas de konkreta fall där på
senare år ADB-register använts eller föreslagits användas för samhällskontroll.
Konsekvenserna härav i olika avseenden bör belysas.

j. Dataflöde över gränserna

Få länder är så beroende som Sverige av det
internationella dataflödet. Detta kommer att ha en väsentlig betydelse för den
svenska industrins val av långsiktig utvecklingsstrategi liksom för
utvecklingen på en rad andra sektorer av svenskt närings- och samhällsliv.

De dataflöden jag närmast tänker på rör bl. a.
teknisk/vetenskaplig information, handel med datatjänster, företagens egen
information, plats-bokningssystem för flyget, internationella banksystem,
meteorologiska informationssystem m.m.

Internationellt utredningsarbete om effekterna av de
växande dataflödena över gränserna pågår bl. a. inom OECD och inom andra
internationella organ där Sverige ingår. I anslutning till detta arbete anser
jag det angeläget med ytterligare insatser för att ta fram material som belyser
dessa frågor för svenskt vidkommande.

Vissa utredningsinsatser pågår redan bl.a. beträffande
sårbarhetsfrågor m.m. Jag ser det dock som angeläget att ett mer heltäckande
material utarbetas som underlag för den allmänna debatten rörande dessa för näringsliv
och samhälle viktiga framtidsfrågor.

Jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att presentera ett brett utredningsmaterial om dataflödena
över de svenska gränserna, vilken betydelse de har för närvarande samt underlag
för bedömningen av utvecklingen på sikt. Jag finner det särskilt angeläget att
utredaren belyser hur utvecklingen av det internationella datautbytet påverkar
förutsättningarna för svensk exportindustri, små och medelstora företag, etc.
Det är också angeläget att belysa inom vilka branscher som denna utveckling
kommer att ha störst genomslagskraft.

Det är emellertid också väsentligt att redovisa hur det
växande interna-Uonella dataflödet kommer att utnyttjas för andra samhällsfunktioner
samt hur det kan komma att påverka möjligheterna till service för medborgarna,
förvaltningens effektivitet, sysselsättning m.m.

Utredningen ska ge en bred kartläggning över området och
ge underlag för överväganden om hur vi skall fortsätta arbetet med att utarbeta
nationella ställningstaganden till frågor om internationellt datautbyte.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
1 43

k.
Teknikens påverkan på post- och teleservice

Utvecklingen
på datakommunikationsområdet med nya datatjänster som elektronisk post,
postfax, teletex, elektroniska betalningssystem m.m. påverkar post- och
teleservicen i framtiden.

Det
är därför angeläget att de förändrade förutsättningar som den tekniska
utvecklingen innebär för post- och teleservicen granskas främst i ett längre tidsperspektiv.

Jag
utgår ifrån att postverket och televerket noga följer utvecklingen och är
beredda att gemensamt redovisa olika tänkbara utvecklingsalternativs påverkan
pä befintliga och nya post- och teletjänster.

5
Framtida etapper i utformning och tillämpning av en samordnad-datapolitik

Datatekniken
är som jag inledningsvis konstaterade en relativt ny teknik med snabbt växande
användning. Mycket talar för att vi sett i ett längre perspektiv bara står i
böljan av en utveckling som saknar motstycke i historien. Det framväxande
informationssamhället kan visa sig vara en av de största utmaningar
mänskligheten någonsin mött.

Jag
har i det föregående (avsnitten 4.3 och 4.4) redovisat mina bedömningar av de
åtgärder som behöver vidtas under den kommande treårsperioden i form av en
översiktlig åtgärdsplan resp. översiktlig utredningsplan.

För
en tredje etapp i utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik
har jag pekat på två av datadelegationens rekommendationer: rekommendation 3 om
kontroll av den snabbt växande, ADB-registrerade informationsmängden och
rekommendation 49 om informationssamhällets utveckling. Samtidigt måste man på
goda grunder anta, att merparten av de frågor som idag är aktuella i den
datapolitiska debatten kommer att kräva ställningstaganden och åtgärder av
olika slag från samhällets sida även om 3-4 år.

Jag
vill också understryka att det har varit en målsättning inför den andra
datapolitiska etappen att finna en lämplig avvägning mellan kraven på hög grad
av styrning av datateknikens utveckling och användning och rakt motsatta krav
på att låta utvecklingen ha sin fria gång. Det är min förhoppning att det
föreliggande förslaget till åtgärder präglas av en sådan avvägning att vi i de
reglerande åtgärderna bevarar en hög grad av flexibilitet. I den mån detta
inte visar sig leda till målet om en positiv utveckling och användning av
datatekniken under demokratisk styrning och kontroll, kan det inför den tredje
etappen i datapolitiken finnas skäl att pröva mer direkt verkande och kraftfullare
styrmedel.

I
det sammanhanget kommer också frågan om den institutionella ramen för den
samordnade datapolitiken upp. Den samordning som regering och

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 44

riksdag
sä här långt har funnit ändamålsenlig, och som utövas av datadelegationen i
enlighet med dess direktiv, utgör en administrativt mjuk form. I direktiven
sägs också att delegationens verksamhet skall utvärderas efter 3-4 är.

Jag
är inte nu beredd att uttala mig om hur styrningen på samhällsnivå och samordningen
av dalapolitiken skall organiseras i ett längre perspektiv. I ett kortare
perspektiv är det innehållet i den praktiska politiken och strävandena att
forma en svensk modell för datateknikens användning i samhället som bör
engagera alla krafter.

6
Den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m. m.

6.1 Inledning

Frågor
om ADB i statsförvaltningen har tidigare redovisats för riksdagen i olika
sammanhang bl. a, i prop. 1978/79: 121 om användningen av ADB i
statsförvaltningen, prop. 1979/80: 124 om den centrala organisationen för
rationalisering och ADB i statsförvaltningen och i de senaste årens budgetpropositioner.

I
förevarande sammanhang redovisas vissa kompletterande principer och riktlinjer
för datateknikens utveckling och användning inom statsförvaltningen. Vidare
redovisas vissa ytterligare åtgärder som har vidtagits och som planeras av
regeringen. För att ge en samlad bild lämnas en relativt omfattande redogörelse
för regeringens tidigare ställningstaganden bl. a. i prop. 1978/79: 121,

6.2 Principer
och riktlinjer, m. m.

Bakgrund

I
prop. 1978/79; 121 om användningen av ADB i statsförvaltningen anges ett antal
riktlinjer och regler som bör gälla inom områdena systemutveckling, datordrift
m. m. Som en grundläggande utgångspunkt anges att ADB är ett hjälpmedel i
myndigheternas verksamhet. Det övergripande målet för användningen av ADB i
statsförvaltningen måste därför vara att ADB skall bidra till att Ullgängliga
resurser utnyttjas effektivare eller att verksamheten förbättras i andra avseenden.

Ansvaret
för användningen av ADB bör normalt knytas till den myndighet i vars
verksamhet ADB används. Det gälleräven systemutvecklingsarbetet och
datordriften.

De
ändamål för vilka ADB används i administrativ verksamhet och de förbättringar
som därvid eftersträvas kan sammanfattas i följande punkter:

-
lägre kostnader och mindre
resursuppoffringar

-
bättre information och
beslutsunderlag

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 45

—
snabbare
ärendebehandling

—
bättre
uppföljning och kontroll

—
bättre
arbetsförhållanden

—
bättre
prestationer och service

—
nya
organisations- och arbetsformer.

Ofta kan flera förbättringar åstadkommas samtidigt. Höjd
ambitionsnivå leder dock ofta till att kostnaderna ökar. I samband med
utveckling av ADB-system måste därför noggranna analyser och avvägningar göras
i fråga om syftena med och ambitionsnivån på datorstödet.

ADB är ett hjälpmedel av mycket speciell karaktär genom
sina vittgående konsekvenser i olika avseenden. Även en rad andra förhållanden
än ambitionsnivåer och kostnader påverkar därför hur ADB bör få användas och
hur ADB-funktioner bör organiseras. Viktiga sådana förhållanden är bl. a.:

—
samhällets och
förvaltningens sårbarhet

—
rättssäkerhet
och integritetsskydd

—
arbetsförhållanden
och sysselsättning

—
medbestämmande
för personalen

—
decentralisering

—
insyn i
förvaltningen.

Vid riksdagens behandling av propositionen konstateras
(FiU 1978/ 79: 34, rskr 1978/79:339) att det råder betydande enighet i fråga om
vissa av de utgångspunkter och huvudlinjer som kan avläsas i propositionen. Dit
hör den grundläggande utgångspunkten att ADB är ett viktigt hjälpmedel i
myndigheternas verksamhet, varvid ADB skall bidra till att utnyttja tillgängliga
resurser effektivare eller förbättra verksamheten i andra avseenden. Till de
utgångspunkter varom betydande enighet synes råda hör också principen att
ansvaret för användningen av ADB normalt bör knytas till den myndighet i vars
verksamhet ADB används liksom de i propositionen angivna huvudlinjerna för
systemutvecklingsarbete och datordrift.

Riksdagen konstaterar emellertid att på vissa av områdena
är riktlinjerna mycket allmänt angivna, varför det kan vara svårt att få en
uppfattning om hur de kommer att tillämpas. Det finns därför anledning att noga
följa utvecklingen och vid behov precisera eller ompröva de angivna riktlinjerna.
Pä andra områden saknas i huvudsak riktlinjer i propositionen, bl. a. gäller
detta frågor om hur allmänheten berörs, arbetsmiljöfrågor, effekter på
sysselsättning och på de anställdas möjligheter till inflytande samt frågor om
utbildning och kompetensuppbyggnad. I propositionen påpekas att flertalet av
dessa frågor är föremål för särskilda utredningar och att regeringen avser att
redovisa sina ställningstaganden i takt med att utredningarna redovisar sina
resultat. Riksdagen finner det angeläget att så sker, varvid den mer
fullständiga bilden av ADB-verksamhetens förutsättningar och verkningar i
statsförvaltningen torde komma att framträda.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 46

Föredragandens överväganden

De principiella utgångspunkter som redovisades av
regeringen våren 1979 i prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i
statsförvaltningen bör nu kompletteras med hänsyn till resultatet av det
utredningsarbete som bedrivits av bl. a. datadelegationen. Delegationen har som
jag tidigare har redovisat i sin rapport Samordnad datapolitik (Ds B 1981:20) i
form av rekommendationer redovisat ett antal principer och riktlinjer för
datateknikens utveckling och användning i samhället. I tillämpliga delar bör
dessa principer och riktlinjer enligt min mening gälla även för den statliga
utvecklingen och användningen av datatekniken. Med hänsyn till vad statsmakterna
beslöt våren 1979 vill jag nu särskilt nämna följande, speciellt med tanke pä
utveckling och drift av datasystem:

— information till medborgarna från offentliga ADB-system

-
systemutveckling
och organisationsutveckling

-
ADB-tekniken
som stödteknik

-
arbetsmiljö och
arbetsinnehåll

—
utbildning och
användarinflytande

—
medbestämmande

—
offentlighetsprincipen
och ADB

- sysselsättning.

Information till medborgarna från offentliga ADB-system.
Fler och fler myndigheter och andra offenfliga organ använder ADB för att
insamla, lagra och bearbeta information till samhällsmedborgarna. Denna information
utgör många gånger underlag för beslut som rör enskilda medborgare.

De ADB-system, vars syfte är att meddela uppgifter till
medborgarna, bör utformas på ett sådant sätt att mottagaren får en sakligt
riktig och förståelig information. ADB-systemen bör kunna användas för alt ge
riktad och anpassad information till olika kategorier av mottagare. Stora
ansträngningar måste göras för att undvika ett onödigt "byråkratiskt"
språk.

Systemutveckling och organisationsutveckling. En viktig
utgångspunkt för utvecklingen och användningen av datatekniken är det beroendeförhållande
som finns mellan en viss verksamhets mål, organisationen av verksamheten, de
människor som arbetar i organisationen och den teknik som utnyttjas.
Förändringar av en faktor - t. ex. införande av (data-) teknik - påverkar
direkt de andra faktorerna.

Utveckling av ADB-system bör ske samordnat med utveckhng
av verksamhetens mål, dess organisation och de människor som arbetar i den.
System- och organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan
med varandra. Personalutveckling och personalutbildning spelar ofta en
betydelsefull roll i sammanhanget.

ADB-tekniken som stödteknik. I dag är kunskapen om
datatekniken i stor utsträckning koncentrerad till dem som är yrkesverksamma
inom själva datateknikområdet, t. ex. tekniker, systemmän och programmerare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilagal 47

De
personer som använder ADB-systemen kan i regel ganska lite om själva
datatekniken.

Denna
kunskapskoncentration har lett till aU den teknikorienterade personalen fått
ett betydande inflytande över utvecklingen och driften av datasystemen och
därmed ibland också över själva organisationens utveckling.

Inom
databranschen pågår ett omfattande arbete med att utveckla mer
användarinriktade programeringsspråk och s. k. programpaket. En sådan
utveckling gör det enklare för användarna att tillgodogöra sig och få
inflytande över datatekniken. Datatekniken blir en stödteknik som kan hanteras
också av de sakansvariga. Datateknikernas roll och arbete förändras härigenom
och ett närmare samspel mellan teknikerna och de sakansvariga kan etableras.

Arbetsmiljö
och arbetsinnehåll. Införande av datateknik kan i många fall leda till stora
förändringar av arbetsinnehållet och arbetsmiljön. För de anställda kan dessa
förändringar leda till både försämringar och förbättringar. Datatekniken kan
användas på ett sått som gör att arbetsinnehållet utarmas och att arbetet blir
mer monotont. Men tekniken kan också användas så att arbetsinnehållet berikas
och den enskilde får mer kvalificerade uppgifter och ökad stimulans i sitt arbete.

Vid
utformningen av ADB-system och organiserandet av arbetet bör stor hänsyn tas
till sådana faktorer som främjar arbetstillfredsställelsen. ADB-system skall
vidare vara så utformade att användarna inte drabbas av fysiska eller psykiska
besvär beroende på brister i arbetsmiljön.

Faktorer
som exempelvis möjligheterna för berörda arbetstagare aU överblicka den egna
insatsens bidrag till slutprodukten, variera arbetsmetoder och arbetstakt och
att påverka ordningsföljden mellan olika arbetsmoment bör särskilt beaktas.
Detsamma gäller möjligheterna till gemenskap i arbetet med arbetskamrater och
andra. Strävan bör vara att med hjälp av tekniken åstadkomma omväxlande och
stimulerande arbetsmiljöer.

Utbildning
och användarinflytande. En grundläggande tanke i datapolitiken är att de som
använder ADB-system måste få ett ökat inflytande över utvecklingen och
användningen av dessa. För att nå detta ökade inflytande krävs emellertid ökade
kunskaper. Användarna bör därför helst redan innan systemutvecklingen inleds
ges en ändamålsenlig utbildning i syfte att öka möjligheterna till inflytande
genom att bl. a. kunna förstå och bedöma föreslagna förändringar samt att
aktivt medverka i utvecklingsarbetet och i den senare användningen av systemet.

Vid
utveckling av större ADB-system, som spänner över stora användargrupper, kan
det vara svårt för enskilda användare att kunna utöva eU sådant inflytande. I
sådana fall bör det prövas om ADB-systemet kan indelas i mindre, självständiga
delar (delsystem). Minskad systemintegration och minskad samordning får vägas
mot de fördelar som ett ökat

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 48

användarinflytande kan ge i form av ett effektivare
genomförande, ett bättre fungerande system och ett minskal underhäll.

Medbestämmande. Rätten till de fackliga organisationernas
medbestämmande m.m. regleras främst i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet samt i med stöd av lagen träffade avtal.

Arbetsmarknadsministern kommer senare att lämna en
utförligare redovisning av de lagar och avtal som finns inom detta område.

I fråga om offentlighetsprincipen och ADB har till
riksdagen redan i annat sammanhang lämnats vissa förslag.
Datalagstiftningskommittén (DALK) har i delbetänkandet (SOU 1981:31)
Offentlighetsprincipen och ADB utrett frågan om en förstärkning av den s. k.
offentlighetsprincipen i fråga om upptagningar för ADB. Principen innebär att
enskilda enligt bestämmelser i 2 kap. tryckfrihetsförordningen har rätt att ta
del av allmänna handlingar hos myndigheterna. DALK:s förslag har legat till
grund för den proposition om offentlighetsprincipen och ADB (prop. 1981/82:37)
som lämnades till riksdagen i november 1981. I propositionen, som ännu inte har
slutligt behandlats av riksdagen (KU 1981/82:21), inskärps att myndigheterna
skall beakta offentlighetsprincipen i sin ADB-användning. Sålunda föreslås en
bestämmelse i 15 kap. sekretesslagen, som kompletterar
tryckfrihetsförordningens föreskrifter om allmänna handlingar, om att
myndigheter som använder ADB skall ordna databehandlingen med beaktande av den
i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.
Myndigheterna skall vidare ordna databehandlingen med beaktande av det intresse
som enskilda kan ha att själva utnyttja terminal eller annat tekniskt hjälpmedel
hos myndigheten för att ta del av allmänna handlingar.

Vidare föreslås regler om rätt för allmänheten att använda
myndigheternas terminaler, skyldighet att upprätta dokumentation av ADB-användningen
m. m.

Sysselsättning. Statliga myndigheter bör generellt
eftersträva en hög personaladministrativ handlingsberedskap, inte bara med
hänsyn till de problem som kan uppstå i samband med ett ökat utnyttjande av ADB
i statsförvaltningen utan också mot bakgrund av de pågående besparingssträvandena
och de årliga begränsningarna av medel till myndigheternas verksamhet. Det
omfattande besparings- och rationaliseringsarbete som pågår ställer ökade krav
på att omplaceringsverksamheten fungerar effektivt, såväl lokalt inom
myndigheterna som centralt genom medverkan av i första hand statens
arbetsmarknadsnämnd.

Aktiva åtgärder måste vidtas som också i ett längre
tidsperspektiv breddar de anställdas kompetens m. m. och underlättar en ökad
rörlighet mellan olika arbetsuppgifter. För att underlätta nödvändiga
omställningar är det ur personalpolitisk synpunkt angeläget alt de planeras
långsiktigt och genomförs med god framförhållning.

I samband med 1981 års avtalsrörelse kom parterna överens
om att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 49

fortsätta en redan påbörjad översyn av bl. a. gällande
trygghetsregler med syfte att snarast möjligt sluta ett nytt trygghetsavtal.
Parterna slog samtidigt fast vissa principer som avses vara en grundval för
fortsatta förhandlingar om irygghetsreglerna. Bl. a. sägs där att förändringar
bör ske så att en övergång till ny verksamhet underlättas för berörda
arbetstagare. Förändringarna skall genomföras så att en eventuell
personalavveckling sker genom naturlig avgång, omplacering och andra
personaladministrativa åtgärder. Staten skall som arbetsgivare sä långt
möjligt med hjälp av olika personaladministrativa åtgärder medverka till att
trygghetsmålet förverkligas. Det innebär inte en utfästelse att därutöver
garantera fortsatt sysselsättning. Åtgärderna skall dock ske med den
övergripande personalpolitiska inriktningen att ingen arbetstagare mot sin
vilja skall bli utan arbete. I avtalet har staten som arbetsgivare givit
uttryck för vilka personalpolitiska principer som skall vara vägledande i
samband med förändringsarbetet.

I det fortsatta arbetet avser parterna att behandla frågor
om omplacering och lokal samverkan vid Oinplacering, inkomsttrygghet och regler
för planering samt frågor om medbestämmande och inflytande. Vidare behandlas
bl. a. personaladministrativa åtgärder vid övertalighet såsom information om
lediga platser, anställningsstopp och andra rekryteringsbegrän-sade åtgärder,
omskolning och annan utbildning, tjänstledighet samt avgång från myndigheten
med - i förekommande fall - pension, avgångsbidrag eller årlig ersättning.

6.3 Planering, beslut och systemutveckling

Bakgrund

I prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i
statsförvaltningen redogörs för regeringens syn på användningen av ADB för
administrativa ändamål i statsförvaltningen. I propositionen anges bl. a. ett
antal åtgärder som behöver vidtas för att förbättra planeringen, styrningen och
samordningen när det gäller ADB-användningen.

Åtgärder bör enligt propositionen vidtas för att stärka
statsmakternas faktiska möjlighet att påverka användningen av ADB. Frågor som
regeringen och i viktigare fall riksdagen bör ta ställning till är
ADB-systemets ändamål, ambitionsnivån i datorstödet, system- och
driftstrukturerna samt i vilken takt ADB skall införas pä olika områden. För
att statsmakterna skall ges bättre möjlighet att följa och påverka användningen
av ADB krävs också ökad enhetlighet i den formella handläggningen.

Åtgärder bör vidare vidtas för att få till stånd ökad
effektivitet i myndigheternas användning av ADB, såväl i utvecklingsarbetet
som i datordriften. Detta är angeläget med hänsyn till bl. a. de stora
resurser som numera används för utveckling och drift av ADB-system.

Åtgärder
behövs också för att ge användarna och andra som berörs av 5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
123. Bilaga 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
1 50

systemen
bättre möjligheter till insyn och inflytande samt för att öka även allmänhetens
insyn i hur ADB används i statsförvaltningen.

Handläggningsordning
m.m.

Beträffande
handläggning av systeminvesteringar framhålls i propositionen att frågor som
rör utveckling av ADB-system ägnats för liten uppmärksamhet, särskilt i
förhållande till den uppmärksamhet som ofta ägnas frågor om val av själva
utrustningen. Intresset bör i högre grad än f. n. inriktas pä de tidigare leden
i ADB-systemens tillkomst, eftersom möjligheterna till styrning och annan
påverkan är störst under de tidiga skedena. Kostnaderna för utrednings- och
utvecklingsarbetet är dessutom ofta betydande.

För
att ge beslutsfattare och andra intressenter bättre möjligheter till styrning
och kontroll bör formella regler utarbetas och fastställas för etappindelning,
beslutspunkter och beslutsunderlag vid utveckling och införande av större eller
på annat sätt viktiga ADB-system inom statsförvaltningen. De regler som skall
gälla för beslutsgång och beslutsunderlag i samband med sådana
systeminvesteringar bör samlas i ett särskilt dokument, en s. k.
handläggningsordning. Av denna bör framgå vilket ansvar i hithörande frågor som
åvilar regeringen, de centrala rationaliseringsorganen och övriga berörda
myndigheter.

Enligt
föredragandens mening är det angeläget att statsmakterna i högre grad än
hitulls uttryckligen tar ställning till frågor om ambitionsnivå o. d. i samband
med datorstöd, dvs. frågor om bl. a. grad och typ av service i olika avseenden,
till utvecklings- och genomförandeplaner och till de faktiska och tänkbara
effekterna av ADB-system i vid mening.

Regeringens
och i viktigare fall riksdagens direkta medverkan i beslutsprocessen bör
normalt dock kunna begränsas till större och viktigare systeminvesteringar och
till några från styrningssynpunkl särskilt viktiga etappövergängar i dessa.

Regeringens
medverkan är angelägen bl. a. vid granskningen av förstudien, då beslut fattas
om utredningsarbetets närmare inriktning. Vidare bör den ges tillfälle att
granska huvudstudien eftersom ett heltäckande material då skall föreligga men
mer kostnadskrävande aktiviteter normalt inte har påbörjats. Innan ett större
och viktigare system tas i drift bör regeringen slutligen få tillfälle att
kontrollera hur systemet uppfyller ställda krav och att det får rimliga
effekter i övrigt.

De
systeminvesteringar som följer den särskilda handläggningsordningen förutsätts
på lämpligt sätt bli anmälda för riksdagen i samband med foreller huvudstudien
samt i övrigt om fömtsättningarna väsentligt förändras.

Avslutningsvis
i detta avsnitt framhåller föredraganden att det är en angelägen uppgift att på
alla områden inom statsförvaltningen bekämpa byråkratiseringen. Detta måste
självfallet även prägla den närmare utform-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilagal 51

ningen
av handläggningsordningen och de sätt på vilka olika instanser avses medverka i
arbets- och beslutsprocessen på ADB-området. Myndigheterna måste få stöd, så
att de kan uppfylla de krav som ställs utan onödigt merarbete. De centrala
rationaliseringsorganen har här en viktig uppgift.

Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen anfördes (FiU 1978/79:34, s. 17) följande
beträffande styrningen av ADB i statsförvaltningen:

"Utskottet
vill beträffande vad som sägs i dessa frågor instämma i vad som understryks
såväl i propositionen som i flera av motionerna, nämligen att det är angeläget
att förbättra planeringen, styrningen och samordningen av ADB-användningen i
statsförvaltningen. Utskottet vill i sammanhanget särskilt framhålla
nödvändigheten av att förbättra statsmakternas insyn i användningen av ADB och
av att ge statsmakterna bättre möjligheter att påverka inriktningen av
ADB-användningen. Detta kräver alt statsmakterna kommer in redan i ett tidigt
skede av beslutsprocessen för större och viktigare projekt och att ett lämpligt
utformat beslutsunderlag tas fram vid flera olika tillfällen. Vidare krävs att
myndigheterna i sin planering tar hänsyn till att statsmakterna kan komma att
förändra förutsättningarna för ADB-projekt. Som påpekas såväl i propositionen
som i flera av motionerna så kan emellertid en ökad reglering i detta syfte
medföra risk för byråkratisering. Utskottet är medvetet om att vissa sådana
effekter kan vara svåra att undgå om statsmakterna vill få ett fastare grepp pä
dessa problem vid utformningen av beslutsprocessen.

Enligt
utskottets mening är det av stor vikt att den tilltänkta ordningen för beslut
rörande ADB-projekt i statsförvaltningen utformas med hänsyn tagen till
riksdagens särskilda behov. Riksdagen bör ges tillfälle att ta ställning till
större och viktigare systeminvesteringar innan mer kostnadskrävande
aktiviteter, som skulle riskera att inskränka riksdagens handlingsfrihet vid
dess ställningstagande, har inletts i ett ADB-projekt. I normalfallet bör
riksdagens ställningstagande följa när resultatet av en s. k. huvudstudie
föreligger, men innan systemkonstruktionen påbörjats. Givetvis bör riksdagen
underställas ärendet på nytt för den händelse det fortsatta arbetet visar att
huvudstudiens förutsättningar förändrats i viktiga hänseenden. Utskottet vill
också understryka det angelägna i att arbetet planeras så att
beslutstidpunkterna i så stor utsträckning som möjligt anpassas till
budgetprocessen och till beslutsordningen i riksdagen."

Regeringen
har den 2 april 1981 utfärdat en särskild förordning (1981:266) om
investeringar i statliga ADB-system, den s.k. handläggnings- och
beslutsordningen. Till förordningen finns en bilaga med föreskrifter, råd och
upplysningar för myndigheternas handläggning av frågor om investeringar i
ADB-system. Föreskrifterna bygger på riktlinjerna i prop. 1978/79:121 samt
riksdagens beslut (FiU 1978/79:34, rskr 1978/ 79:339) med anledning härav.

Myndigheternas
årliga anslagsframställningar m. m.

Även
frågor om omfattningen och utformningen av underlag för beslut rörande
utveckling och drift av ADB-system i de årliga anslagsframställ-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 52

ningarna eller andra framställningar till regeringen
behandlas i prop. 1978/ 79: 121. Av propositionen framgår att det grundläggande
kravet på redovisningen i anslagsframställningarna måste vara att
myndigheterna skall presentera användningen av ADB pä ett sådant sätt att
statsmakterna får överblick över de ADB-inriktade aktiviteterna i sin helhet.
En samlad presentation av ADB-användningen bör alltid göras. I anslagsframställningarna
bör därför lämnas en kort redogörelse för vilka system som är i drift eller
under utveckling. För att helheten skall framgå bör alltså även de
systemutvecklingsprojekt som följer den särskilda handläggningsordningen tas
med. Omständigheter av betydelse för ADB-användningen och den service som
lämnas bör belysas. Vidare bör i en ekonomisk översikt de sammantagna
ADB-kostnaderna redovisas.

Systemutveckling — organisation, arbetsformer m. m.

I prop. 1978/79: 121 konstateras att arbetet med att
utveckla och förbereda genomförandet av ADB-system för administrativa ändamål
i statsförvaltningen sker i olika organisatoriska former. Som huvudregel kan
dock sägas gälla att myndigheterna själva svarar för systemutvecklingen i enlighet
med principen att myndigheterna själva är ansvariga för hur deras verksamhet
bedrivs.

I några fall, när flera myndigheter berörs, har särskilda
organ inrättats för utveckling och införande av ADB-system. Som exempel nämns
bilre-gislernämnden och centralnämnden för fastighetsdata. I andra fall svarar
statskontoret för utvecklingen av system främst sådana där naturiig huvudman
saknas eller där det är fråga om viss försöksverksamhet. Exempel på detta är
utvecklingen av ett informationssystem för de vetenskapliga biblioteken
(LIBRIS) och av ett generellt löneuträkningssystem (SLÖR).

Vidare kan nämnas att upphandling av
"nyckelfärdiga" ADB-system frän maskinleverantör, konsultförelag e.d.
förekommer. Detta gäller enbart mindre system och innebär att systemen är helt
färdiga och kan tas i bruk utan särskild anpassning.

Användarinflytande m. m.

För alt ADB-system skall fungera väl måste enligt prop.
1978/79: 121 den kunskap och erfarenhet som finns bland personalen nyttiggöras
i systemut-vecklingsarbetel. Vidare torde systemen komma att utnyttjas
effektivare om de olika användarna får reella möjligheter att påverka
ADB-systemens utformning. I de fall ADB-system även direkt påverkar arbetet
inom andra myndigheter måste även dessa få möjlighet att påverka systemen.
Särskilt när det är fråga om ett samordnat datorstöd för flera uppgifter i
verksamheter som bedrivs regionalt och lokalt och i vilket flera
personalkategorier berörs, ställs stora krav på det utredningsarbete som skall
läggas till grund för beslut om ambitionsnivå för och utformning av
datorstödet.

I propositionen framhålls vidare i detta sammanhang att
ADB-systemen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 53

inte bara skall utformas med hänsyn till vad som är bra
för arbetet inom den statliga förvaltningen. Systemen måste också utformas med
tanke på vilka konsekvenser de får för andra intressenter, t. ex. kommuner,
landsting, näringsliv och enskilda eller grupper av individer. Dessa kan
beröras på flera sätt, t. ex. som uppgiftslämnare eller mottagare av
datorfram-ställda meddelanden eller annan information. Självklart skall också
dator-framställda meddelanden utformas så att de lätt kan förstås av de
enskilda människorna.

Genom den rätt till medbestämmande i arbetslivet som
tillkommer de anställda enligt medbestämmandelagen (1976:580) m.m. och de avtal
om medbestämmande som har träffats i enlighet med denna lag har de anställda
möjligheter att genom sina fackliga organisationer påverka beslut om att utveckla
och införa ADB-system. Det är viktigt att man finner lämpliga former för de
anställdas medverkan i utrednings-, utvecklings- och genomförandearbete
avseende ADB-system.

Datorstödets utformning för enhetliga administrativa
verksamheter

Enligt prop. 1978/79: 121 finns starka skäl för en
gemensam, centralt styrd och sammanhållen systemutveckling när det gäller
datorstöd för sådana administrativa verksamheter som inte är regionalt eller
lokalt avgränsade och som måste vara enhetliga i hela riket. De lagar och
materiella regler i övrigt som ligger till grund för dessa system är gemensamma
för hela landet. Det är angeläget alt tillämpningen av lagar och regler i
sådana fall blir så enhetliga som möjligt, så att individer, företag etc. så
långt möjligt behandlas lika oavsett var i landet de befinner sig. Flera av de
faktorer som starkast styr innehållet i och användningen av ADB-system på ett
verksamhetsområde är således gemensamma för hela landet.

Ekonomiska skäl talar också för en samlad systemutveckling
för dessa system. Alternativet skulle nämligen innebära avsevärt dubbelarbete i
form av parallell utveckling av ADB-tillämpningar för samma arbetsuppgifter.

Gemensam, centralt styrd och sammanhållen systemutveckling
innebär inte att alla regionala och lokala enheter skall ha samma datorstöd.
Man kan tänka sig variationer på flera sätt. Det torde för det första inte i
alla verksamheter vara nödvändigt eller ens önskvärt med datorstöd till alla
regionala eller lokala enheter som sysslar med en viss verksamhet. De största
behoven av datorstöd finns i regel hos de större enheterna. Man kan vidare
tänka sig olika lösningar för datorstödet inom samma verksamhetsområde, var
och en avsedd för enheter av olika storlek eller karaktär. En möjlighet kan
härvid vara att bygga upp ADB-stödet i form av relativt självständiga delsystem
varvid något eller några delsystem endast används av större enheter som har
särskilda behov härav. Likaså kan man länka sig speciella delsystem för vissa
typer av regioner, t. ex. storstäder eller glesbygdskommuner.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 54

Om datorstödet skall variera, är det dock viktigt att de
olika systemlösningarna verkligen är samordnade så att underhållet av dem blir
enkelt och billigt. Där så är lämpligt bör det gå lätt att utbyta data mellan
enheter med olika former av datorstöd, att sammanställa data m. m. Det bör
också vara enkelt att övergå från en form av datorstöd till en annan.

Lokalisering av systemutveckling

Vad gäller lokaliseringen av systemutveckhngen framgår av
prop. 1978/ 79:121 att den hittills nästan helt varit koncentrerad till
Stockholmsområdet. Utflyttningen av verk eller delar av verk har dock i flera
fall även berört ADB-enheter.

Det torde i flera avseenden vara fördelaktigt att ha
systemutvecklingen förlagd till Stockholmsområdet. Där finns bl. a. stor
tillgång till kvalificerad arbetskraft och konsultföretag. Likaså har
flertalet utrustningsleverantörer sina huvudkontor där.

Regionalpolitiska skäl och regeringens allmänna önskan att
öka decentraliseringen inom förvaltningen talar emellertid för att nuvarande
koncentration av systemutvecklingen till Stockholmsområdet bör minskas. Det
kan därför finnas skäl att pröva olika sätt att sprida systemutvecklingen. Ett
sätt kan vara att, som redan har skett i flera fall, flytta ut enheter som
svarar för utveckling och drift av ADB-system från Stockholmsområdet. Detta
torde av hänsyn till personalen i så fall få ske stegvis och i ett längre
perspektiv. En sådan spridning blir givetvis lättare att genomföra i de fall
det är fråga om en expanderande verksamhet och där det således kan bli fråga om
att låta utbyggnaden ske på annan ort.

För ADB-användande myndigheter med stora
utvecklingsresurser och med regionalt spridd verksamhet bör man undersöka
möjligheterna att permanent förlägga systemutveckling och underhåll till två
eller flera platser. En sådan spridning måste dock ske inom ramen för en
sammanhållen systemutveckling samt med bibehållen effektivitet och till
rimliga kostnader. Exempelvis bör prövas om den kvalificerade tekniska
personalen, samordningspersonal samt personal för utveckling och underhåll för
några tillämpningsområden kan finnas på en viss ort medan personal som svarar
för andra väl avgränsade tillämpningsområden stationeras på annan ort. När det
är fråga om att utveckla eller anpassa mindre ADB-system eller om regionala och
lokala kompletteringar till större ADB-system är det från här behandlade
aspekter en fördel om resurserna på den egna orten eller i den egna regionen
kan användas.

Under senare år har skett en posifiv utveckling i vad
avser förekomst av personal med kunskaper i och erfarenheter av administrativ
utveckling och ADB regionalt och lokalt.

Det är viktigt att den statliga regionala och lokala
förvaltningens behov av kunskaper i administrativ utveckling och ADB beaktas av
de organ som svarar för den statliga personalutbildningen på detta område.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 55

Ökad förekomst av personal med kompetens i administrativ
utveckling och ADB i den stafliga regionala och lokala förvaltningen är även
ett regionalpolitiskt intresse. I den mån det även föreligger behov av utomstående
specialistkompetens och om detta tillgodoses med hjälp av regionalt och lokalt
placerade resurser kan vidare arbetsmarknaderna för sådan personal vidgas på
mänga orter.

Föredragandens överväganden Planeringen och användningen
av ADB

Användningen av ADB redovisas i myndigheternas årliga
anslagsframställningar till regeringen. Närmare regler om hur redovisningen
skall utformas återfinns i regeringens ärliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar.
I dessa anvisningar avseende budgetåret 1983/84 pekas bl. a. på att även
ADB-system i drift måste förnyas och förändras med tiden. Det är därför
angeläget att myndigheterna gör en långsiktig bedömning av tidpunkten då
större förändringar måste genomföras samt tidpunkten då detta
förändringsarbete måste initieras.

Planeringen
av användningen av ADB bör, enligt min mening, även förbättras på annat sätt.
Som jag senare mer i detalj återkommer till har statskontoret efter samråd med
sex av de större ADB-användande myndigheterna sedan i maj 1981 regeringens
uppdrag att utarbeta anvisningar för utformning av en särskild ADB-redovisning
för de myndigheter som har en mer omfattande ADB-verksamhet. Denna redovisning
bör, enligt min mening, successivt inriktas på analys av problemen i nuvarande
ADB-användning samt på planeringen av den fortsatta utvecklingen och driften
av ADB-systemen. Denna ADB-planering bör kopplas till den allmänna rationaliserings-
och verksamhetsplaneringen. Även andra myndigheter som utnyttjar datateknik i
betydande utsträckning bör sträva efter att förbättra sin ADB-planering. Jag
förutsätter att statskontoret kommer att ha en viktig roll i detta arbete.

Sammanställning av resursbehov

Som jag nyss redovisade skall myndigheterna i sina
anslagsframställningar för budgetåret 1983/84 redovisa tidpunkten dä större
förändringar av befintliga ADB-system måste genomföras samt då
förberedelsearbetet måste initieras.

En sammanställning och analys av systemförändringsbehoven
kommer att göras genom budgetdepartementets försorg vad gäller bl. a. behov av
personella och ekonomiska resurser.

Det huvudsakliga ändamålet med sammanställningen är att på
ett samlat sätt belysa förutsättningarna att genomföra de systemmoderniseringar
m.m. som kan komma att krävas under 1980-talet. Bl.a. bör sammanställningen
kunna utgöra underlag för en tidsplan för moderniseringsarbetet och en
prioritering mellan olika systemförändringsbehov med hänsyn bl. a.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 56

till
de ekonomiska förutsättningarna, tillgång till datateknisk personal hos de
centrala rationaliseringsorganen, myndigheter som t.ex. DAFA samt hos de stora
ADB-användande myndigheterna.

Kostnadsbedömningar
av systeminvesteringar

Det
är självfallet angeläget att ADB-investeringar inom den statliga förvaltningen
leder till rationaliseringar av verksamheten. Dessa rationaliseringar kan tas
ut i form av ökad verksamhetsvolym, bättre service till olika grupper, bättre beslutsunderlag,
bättre planering m. m. ADB-investeringar kan och bör även göras med syftet att
åstadkomma direkta ekonomiska besparingar. Den ekonomiska utvecklingen med
stora budget- och bytesbalansunderskott innebär att stor betydelse måste
tillmätas kostnads-och besparingsaspeklerna i rationaliseringssammanhang.

Inom
bl. a. industrin och handeln finns en typ av besparingsobjekt som sällan kan
utnyttjas av statsförvaltningen, nämligen styrning av produkter i arbete och
styrning av lagernivån. De besparingar som är vanliga inom statsförvaltningen
gäller i stor utsträckning personalminskningar. För att sådana besparingar
skall kunna realiseras krävs i regel en rad åtgärder vid sidan om själva den
tekniska ADB-investeringen. Det kan handla om omorganisation, ändrad fördelning
av arbetsuppgifter, personalutveckling och personalutbildning m. m. De
omställningskostnader som detta föranleder bör komma till uttryck för alt
kunna beaktas i samband med bedömningarna.

En
viktig utgångspunkt vid kostnadsbedömning av systeminvesteringar måste enligt
min mening vara att det är verksamhetens totalkostnader som skall minskas. 1
samband med rationaliseringar koncentreras intresset ofta på vissa, direkt
mätbara kostnader som t. ex. kostnader för central utrustning och terminaler
medan andra mer svårgripbara kostnader förbises eller utelämnas ur kalkylerna.
Det kan leda till att det alternativ som har den lägsta direkt mätbara
kostnaden föredras framför andra, som ur mer övergripande kostnadsaspekt vore
att föredra.

Mikroelektronikens
utveckling har lett till att kostnaden för själva elektroniken inte längre är
den trånga sektorn i investeringen. Det blir dä av mindre vikt att i
investeringssammanhang särskilt hälla nere utrustningskostnaderna. I stället
bör intresset kunna fokuseras mot den totala investeringskostnaden.

Enligt
min mening behöver metoderna för koslnadsbedömning av systeminvesteringar
utvecklas vidare. Jag avser att föreslå regeringen att ta initiativ till ett
vidgat metodutvecklingsarbete som skall kunna leda fram till rekommendationer
om beslutsunderlag, kalkylmetoder m. m. som bättre motsvarar de krav som måste
ställas när det gäller rationaliseringsprojekt av besparingskaraktär.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 57

Utveckling och införande av ADB-system

Erfarenheten visar att utveckling och införande av
ADB-system i en organisation många gånger för med sig en rad svårigheter. I
utvecklingens inledande faser är det svårt att avgöra om systemet kommer att
fungera på planerat sätt eller ej. Ett system kan i ett visst sammanhang
fungera väl medan liknande system i andra sammanhang fungerar sämre. Ofta kan
den slutliga bedömningen inte göras förrän systemet varit i drift en tid.

Under de senaste 20 åren har stora personella resurser med
hög datateknisk kompetens satsats på att lösa datatekniska problem, både hos
datorleverantörerna och användarorganisationerna. De tekniska problemen har i
många avseenden varit styrande.

Som jag tidigare denna dag har anfört vid min behandling
av datadelegationens principer och riktlinjer bör datatekniker i framtiden ha
kunskaper om såväl datateknikfrägor och användarfrågor som konsekvensfrägor,
även om tyngdpunkten för den enskilde teknikern kan ligga på ett av områdena.
Vidare bör förutsättningarna efterhand öka för användarna av ADB-system att fä
ett ökat inflytande över systemens utveckling och drift. Detta kommer i sin tur
att påverka relationen mellan datatekniker och användare.

Man bör därför, i samband med införande av ADB-system i
fortsättningen eftersträva en projektorganisation som medger att den personal
som skall använda ADB-stödet, får ett ökat inflytande på ledningen av det
direkta projektarbetet. Sådana arbetsmetoder och arbetstekniker bör väljas
(eller utvecklas) att användarna kan utföra en ökad del av systemutvecklingen
själva. Även behandlingen av frågor om systemavgränsning, systemintegration och
systemkomplexitet bör ske så att detta bidrar till att användarna successivt
kan få en ökad roll i arbetet.

För att öka användarnas inflytande över ADB-systemulvecklingen
och beslutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmässigt styra och påverka
utvecklingen bör utveckling och införande av ett system ske i flera etapper.
Det är då viktigt, enligt min mening, att man i varje etapp har en begränsad
förändringsambition.

För att underlätta ställningstaganden vid
investeringsbeslut är det nödvändigt att de olika medverkande i en
systeminvestering ges möjligheter att utarbeta en kravspecifikation där de
skilda kraven och önskemålen finns redovisade. Vidare är det nödvändigt att
besluten tas successivt och att det inför vaije beslutstillfälle görs en
bedömning av hur olika mål och krav uppfylls (s. k. konsekvensbedömningar).

6.4 Metodstöd m. m.

I prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i
statsförvaltningen och prop. 1979/80:124 om den centrala organisationen för
rationalisering och

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 58

ADB
i statsförvaltningen framhålls bl. a. behovet av metodstödjande och andra
insatser på ADB-området till vägledning för myndigheterna.

Regeringen
uppdrog i juni 1979 åt statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut
(FRI) att gemensamt utreda vissa frågor rörande anvisningar för ADB samt ett
handlingsprogram för metodstöd. I maj 1980 överlämnade de båda verken ett
förslag till ett handlingsprogram som anger inriktningen i stort av de
centrala ralionaliseringsorganens insatser i fråga om metodutveckling,
metodstöd och vägledning i övrigt till myndigheterna på ADB-området.

Inom
ramen för uppdraget har statskontoret och FRI också utarbetat och publicerat en
försöksutgåva av en ADB-handbok för statsförvaltningen.

I
propositionen 1979/80:124 anges aft ett råd för metodfrågor inom området
rationalisering, administrativ utveckling och ADB borde inrättas vid
statskontoret. Metodrådet borde kunna bli ett verksamt forum såväl för att
fånga upp och värdera behov av insatser av normgivande och stödjande natur som
när det gäller att planera och skapa former för denna verksamhet.

Den
kommitté (Dir. 1980:43), som efter riksdagsbehandlingen (FiU 1979/80:26, rskr
1979/80:308) tillkallades för att se över statskontorets organisation fick
därför i uppdrag att lämna förslag angående ett dylikt råds ställning,
uppgifter och sammansättning samt till de åtgärder som behövdes för
inrättandet.

Kommittén
har föreslagit (Ds B 1980:16) att generaldirektören vid statskontoret eller
den som denne utser skall vara rådets ordförande. I övrigt bör rådet omfatta
högst tolv ledamöter som förordnas för en tid av tre år. Till rådet bör även
knytas företrädare för de fackliga huvudorganisationerna på den statliga
arbetsmarknaden.

Mot
denna bakgrund uppdrog regeringen i juni 1981 åt statskontoret att i samråd med
FRI bedriva metodstöd på ADB-området. Regeringen föreskrev vidare att ett råd
för metodfrågor skulle inrättas vid statskontoret i enlighet med förslaget. Ett
sådant råd har nu inrättats.

6.5
Information om statsförvaltningens användning av ADB m. m.

I
prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen behandlas bl. a.
frågor om effektiviteten vid statliga datacentraler. Därvid anförs att stor
uppmärksamhet måste ägnas dessa frågor med hänsyn till den stora omfattning som
datordriften vid statliga datacentraler numera har och de kostnader den för med
sig. För att underlätta för verks- och ADB-ledningarna vid myndigheterna att
planera och styra ADB-produk-tionen behövs enligt propositionen en förbättrad
intern och extern rapportering. Myndigheter med mer omfattande datordrift bör
därför åläggas att årligen lämna en kombinerad verksamhetsberättelse och
verksamhetsplan.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 59

I
propositionen behandlas även frågan om behovet av och tillgången till
översiktlig information om den statliga databehandlingen. Bl. a. påtalas
svårigheten för allmänheten, massmedia, politiker m.fl. att snabbt och enkelt
skaffa sig en överblick över området. Riksdagen har dessutom speciella behov
utöver en allmän överblick - bl. a. uppgifter om planerade förändringar och
sådant utredningsarbete som kan föranleda beslut av riksdagen.

Regeringen gav mot denna
bakgrund i september 1979 statskontoret i uppdrag att utreda och lämna förslag
till åtgärder för att förbättra informationen om användningen av ADB i
statsförvaltningen. Uppdraget bestod av två delar, "Allmän, översiktlig
information" och "Verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser vid
statliga datacentraler".

Beträffande "Allmän,
översiktlig information" överiämnade statskontoret i juli 1980 ett
förslag till regeringen. Verket förklarade sig samtidigt berett att årligen
utarbeta en redovisning - bl. a. baserad på de uppgifter myndigheterna lämnar i
enlighet med regeringens årliga anvisningar för myndigheternas
anslagsframställningar - över den statliga ADB-verksam-heten som skulle kunna
bifogas budgetpropositionen.

Regeringen gav
statskontoret i uppdrag att utarbeta en redogörelse till 1981 års
budgetproposition i huvudsak enligt det angivna förslaget. En sådan redogörelse
"Användningen av ADB i statsförvaltningen" infogades sedermera i
bilaga 3, som behandlar för flera huvudtitlar gemensamma frågor, i 1981 års
budgetproposition.

Denna
redovisning tillgodosåg enligt riksdagens mening (FiU 1980/ 81:23, rskr
1980/81:205) de informationsbehov i detta avseende som riksdagen gett uttryck
för i olika sammanhang. Riksdagen förutsatte att en motsvarande redovisning
varje är bifogas budgetpropositionen.

Regeringen
har därefter uppdragit åt statskontoret att årligen utarbeta en redogörelse för
användningen av ADB i statsförvaltningen. Den senaste redovisningen framgår av
budgetpropositionen 1981/82:100, bil. 3 (s. 51-110).

Vad
gäller deluppdraget "Verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser"
anser statskontoret i ett förslag lämnat i november 1980 att verksamhetsberättelser
och verksamhetsplaner bör utformas enligt en särskild disposition. För att få
underlag för sitt förslag har statskontoret i samarbete med
riksförsäkringsverket, DAFA, riksskatteverket och Uppsala datacentral
utarbetat verksamhetsberättelser eller modeller till sådana för budgetåret
1979/80 för resp. myndighet.

I
utredningsarbetet har statskontoret vidare övervägt vilka myndigheter som bör
lämna den föreslagna redovisningen. Verket föreslår att redovisningen
begränsas till myndigheter med egna datacentraler och en volymmässigt
omfattande produktion som påverkar stora grupper i samhället, sammanlagt 15
myndigheter.

Mot
bakgrund av statskontorets förslag uppdrog regeringen i maj 1981 åt

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 60

statskontoret
att - efter samråd med riksförsäkringsverket, statistiska centralbyrån, DAFA,
riksskatteverket, universitets- och högskoleämbetet samt
arbetsmarknadsstyrelsen - utarbeta anvisningar för utformning av en särskild
ADB-redovisning för sådana statliga myndigheter som har en omfattande
verksamhet avseende utveckling och drift av ADB-system. Dessa
samrådsmyndigheter skall med ledning av statskontorets anvisningar upprätta en
särskild ADB-redovisning över sin verksamhet med början för budgetåret 1982/83.

6.6
Utbildning i datafrågor

Utbildning
i ADB inom statsförvaltningen arrangeras av bl. a. statens insUtut för
personaladministration och personalutbildning (SIPU). SIPU:s ADB-utbildning
täcker ett brett fält inom ADB- och kontorsautomationsområdet och vänder sig
till olika användargrupper inom myndigheterna. Verksamheten sker i nära
samarbete med bl. a. statskontoret och datainspektionen. Utbildningen
genomförs dels som centrala/öppna kurser, dels som myndighetsanpassad
utbildning.

Utbildningsutbudet
omfattar f. n. 12 kurstyper. Spännvidden på kursutformningen är stor. Som
exempel kan nämnas tre dagars ADB-orienteran-de kurs, tre veckors ADB-grundkurs
för bland andra användarrepresen-tanter i ADB-projektgrupper och olika kurser
riktade mot speciella grupper inom myndigheten bl. a. ADB för
löneadministratörer, ADB för personaladministratörer, ADB -
informationssökning i bibliotek m.fl. Denna utbildningsverksamhet kompletteras
med temadagar och seminarier som behandlar aktuella frågor för
statsförvaltningen samt av produktion av utbildningsmaterial inom ADB-området.

Vid
sidan av reguljär utbildning finns bl. a. statskontorets externa seminarier.
Syftet med seminarierna är inte primärt utbildning ulan snarare att stimulera
till erfarenhetsutbyte och kontakter mellan myndigheter och mellan myndigheter
och statskontoret. Vidare att informera om resultat och verka för att erfarenheter
och metoder kommer till användning i myndigheternas verksamhet samt att inhämta
myndigheternas synpunkter och idéer. Seminarierna är normalt knutna till
statskontorets metodverksamhet. Under våren 1982 planeras seminarier inom ett
10-tal ämnesområden.

Bland
övriga centrala utbildningsanordnare som rekryterar kursdeltagare även från
statsförvaltningen återfinns bl. a. Statskonsult AB.

En
del leverantörer, konsultfirmor och intresseorganisationer t. ex.
Riksdataförbundet och Svenska Dataföreningen riktar också sina utbildningstjänster
mot statsförvaltningen.

I
årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bil. 11, s. 128) framhöll jag
vikten av att en bred ADB-orientering för användare snarast utvecklas som
täcker statsförvaltningens behov. Allt större grupper av statsanställda

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 61

berörs direkt eller indirekt av ADB-tekniken. Jag anförde
dessutom som bakgrund att den statliga verksamheten i många avseenden är
speciell när det gäller införande av datorer och ny teknik. Kraven på
effekUvitet kompletteras i statsförvaltningen med krav på rättssäkerhet,
offentlighet, sekretess och högt ställda krav på kvalitet hos de statliga
tjänsterna.

Regeringen har därför nyligen uppdragit åt SIPU att
projektera en an-vändarinriktad orientering i ADB-frågor. Orienteringen skall
ha sin utgångspunkt i den automatiska databehandlingens påverkan pä
arbetstagarnas medbestämmanderätt samt arbetslivsfrägor i övrigt.
Orienteringen skall rikta sig till de anställda inom statsförvaltningen som mer
påtagligt berörs av datoriseringen samt vara så upplagd att den efter endast
smärre modifieringar kan anpassas till olika myndigheter samt genomföras av
myndigheterna själva.

6.7 Jämställdhet

SAMN:s utredning om hur kvinnor i statlig tjänst påverkas
av datoriseringen

Regeringen gav i april 1981 statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) i uppdrag att med utgångspunkt i de utredningar och de rapporter som
finns belysa hur kvinnors arbetsmarknad inom den statligt lönereglerade sektorn
kommer att påverkas av framtida datoriseringar (jfr prop. 1980/81: 100 bil.
3p.6).

I SAMN:s rapport till regeringen med anledning av
uppdraget konstaleras att arbetsmarknaden för män omfattar avsevärt fler
yrkesområden och har större spännvidd vad gäller lönestruktur än arbetsmarknaden
för kvinnor. Bilden för den statliga arbetsmarknaden är densamma.

Inom
statsförvaltningen återfinns 70% av alla kvinnor inom lönefältet T 1—F 5. För
männen är motsvarande andel 44%. Av alla statsanställda kvinnor finns 2,6% från
lönegrad F 15 och över. Motsvarande andel för männenär 13,6%. 58862 kvinnor och
10932 män arbetar deltid.

SAMN pekar
på att datoriseringen inom statsförvaltningen främst är inriktad på
rutinbetonade arbetsmoment inom kontorsarbetet, dvs. uppgifter som framför
allt utförs av kvinnor i dag. Det traditionellt begränsade yrkesutbudet för
kvinnor innebär också att omplaceringar vid rationalisering ofta görs till
samma slags arbete, kanske hos en annan arbetsgivare, vilket många gånger är en
kortsiktig lösning eftersom även det nya arbetet kan bli föremål för
rationalisering.

SAMN framhåller emellertid att det mer är den
samhällsekonomiska situationen och besparingssträvandena inom
statsförvaltningen, än datoriseringen i sig Som kan leda till problem med
sysselsättningen. Den skärpta situationen för kvinnorna grundas således på en
kombination av flera faktorer, bl.a. det traditionellt snäva yrkesvalet, det
ekonomiska läget i landet och datateknikens karaktär med stora potentiella
möjligheter till rationalisering inom kontorsyrkesområdet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 62

SAMN
anser inte att målen för jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen och
datoriseringen av arbetsuppgifter automatiskt är i konflikt med varandra. Men
datoriseringen medför att arbete med att bredda kvinnors traditionella
utbildningsval och arbetsmarknad måste intensifieras.

Enligt
SAMN:s bedömning bör man med god planering och effektiv styrning kunna klara
1980-talets strukturförändringar inom kontorsområdet inom statsförvaltningen.
Nya kompetenskrav kan emellertid medföra svårigheter på grund av bl. a.
kvinnornas ofta låga grundutbildning. Speciella problem kan finnas för
deludsarbetande.

För
såväl statlig som för övrig arbetsmarknad saknas störte kunskaper och samlade
erfarenheter av att målmedvetet och metodiskt arbeta med, möta och planera för
strukturförändringar på typiskt kvinnlig arbetsmarknad. SAMN anser att en
strategi för detta arbete inom statsförvaltningen måste utvecklas.

Föredragandens
överväganden

Utnyttjandet
av datatekniken måste underordnas det övergripande samhällsmålet jämställdhet
mellan kvinnor och män. Tekniken bör så långt det är möjligt användas på ett
sådant sätt att jämställdhetsmålen främjas.

Del
är därför särskilt viktigt att uppmärksamhet ägnas åt datoriseringens
konsekvenser för kvinnorna inom statsförvaltningen. Det förhållandet att
ADB-användningen inom den offentliga sektorn främst berör kontorsom-rädet, där
det i dag huvudsakligen arbetar kvinnor, kan ställa krav på särskilda insatser
när det gäller såväl planering och styrning av ADB-projekt som arbetets
organisation, omplacering, personalutveckling och personalutbildning för
berörda grupper. Kostnaderna för sådana särskilda insatser bör kunna beaktas i
samband med beslut om ADB-projekt i statsförvaltningen.

Jag
vill i sammanhanget erinra om att jag, senast i årets budgetproposition (prop.
1981/82: 100 bil. 3 p. 4) påpekade att inom vissa områden kan den statliga
arbetsmarknaden närmast förväntas minska och att kvinnorna i högre grad än
männen kommer att beröras av att den statliga sektorn inte längre expanderar
som tidigare. Jag anser det angeläget att aktiva åtgärder vidtas även i
fortsättningen på de statliga arbetsplatserna för att bredda kvinnornas
arbetsmarknad.

SAMN
skall enligt sin instmktion (1979:579) bl. a. svara centralt inom
statsförvaltningen för verksamhet med syfte att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män. Med utgångspunkt i myndigheternas årliga jämställdhetsrapporter
följer SAMN upp det arbete som bedrivs och planeras. Jag utgår från att SAMN
inom ramen för detta arbete har goda möjligheter att särskilt bevaka efTekterna
för den kvinnliga arbetskraften av en ökad användning av ADB i
statsförvaltningen.

SAMN;s
rapport om kvinnors arbetsmarknad och datorisering inom statsförvaltningen
bereds f. n. inom regeringskansliet. Jag avser att senare återkomma till
regeringen i dessa frågor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 63

6.8
Systemstruktur för DAFA och större kundmyndigheter

Regeringen
gav i februari 1981 statskontoret i uppdrag att utreda frågor rörande verksamheten
vid DAFA. Utredningen skulle undersöka i vilken utsträckning och i vilket
tidsperspektiv DAFA:s kunder själva bör fä ta över datordriften samt utarbeta
förslag Ull översiktlig tidsplan för utredning, utformning och genomförande av
sådana förändringar. Utredningsarbetet skulle bedrivas i samarbete med DAFA
och i nära kontakt med de kunder Ull DAFA som berörs.

I mitten av december 1981
avrapporterade statskontoret en första utredningsetapp till regeringen. I
rapporten (1981:27) Systemstruktur för DAFÅ och större kundmyndigheter görs ett
antal bedömningar kring 13 av DAFA:s större kundmyndigheter i frågor avseende
fortsatt drift vid DAFA respektive drift av samma system på egen dator. För
tolv av kundmyndigheterna redovisas översiktliga kostnadsjämförelser mellan
drift vid DAFA och ett dediceringsalternativ.

Rapporten
remissbehandlas f. n. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna
fråga.

7
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

1. bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och använd

ning i samhället samt om uppläggningen av det datapolitiska

arbetet

2.
föreslår riksdagen att godkänna
att ett särskilt organ för teknikupphandling inom dataområdet inrättas med de
uppgifter som jag har angett

3.
föreslår riksdagen med
återkallande av förslaget i prop. 1981/ 82: 100, bil. 11 att till Anskaffning
av ADB-utrustning för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av
93000000 kr.

4.
föreslår riksdagen att till
Teknikupphandling inom dataområdet för budgetåret 1982/83 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 10000000 kr.

5.
bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag har anfört om den fortsatta användningen av ADB i
statsförvaltningen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 64

Innehåll

1
Inledning ....................................................................... ..... 1

2
Internationella
frågor .................................................. 3

3
Etapp I i
utformningen av en datapolitik .................... 3

3.1 Utredningar och beslut av
regeringen och riksdagen under senare år , 3

3.2 Datadelegationen och dess
verksamhet ........... ,., 4

3.2.1 Bakgrund ....................................................... ..... 4

3.2.2 Datadelegationens direktiv och
uppgifter ....... ..... 4

3.2.3 Teknikupphandling på dataområdet ................ 6

3.3 Rapporten "Samordnad
datapolitik" ....................... 8

3.4 Redovisning av vad som uppnåtts
under etapp I ... 10

3.4.1 Datadelegationens arbete ............................... 10

3.4.2 Arbetet i vissa utredningar ............................ 11

4 Etapp II i utformningen av en samordnad
datapolitik .. 13

4.1 Principiella frågor .................................................. ... 13

4.2 Behandling av datadelegationens
"principer och riktlinjer" .. 16

4.2.1 Den enskilde medborgaren - kategori
I ......... 17

4.2.2 Den enskilde medborgaren - kategori
2 .......... 19

4.2.3 Den enskilde medborgaren - kategori
3 .......... ... 20

4.2.4 Näringsliv, förvaltning och
arbetsliv - kategori 1 21

4.2.5 Näringsliv, förvaltning och
arbetsliv - kategori 2 25

4.2.6 Samhället - kategori 1 .................................... ... 26

4.2.7 Samhället - kategori 2 ..................................... ... 28

4.2.8 Samhället - kategori 3 ...................................... .. 30

4.2.9 Åtgärder och utredningar ................................. .. 30

4.3 Översiktlig plan för datapolitiska
åtgärder underelapp II .... 31

4.4 Översiktlig plan för datapolitiska
utredningar under etapp II . 38

5
Framtida
etapper i utformning och tillämpning av en samordnad datapolitik 43

6
Den fortsatta
användningen av ADB i statsförvaltningen m. m. . . . 44

6.1 Inledning ......................................... ................... 44

6.2 Principer och riktlinjer m.m...............
.............. .. 44

6.3 Planering, beslut och
systemutveckling ............. 49

6.4 Metodstöd m.m......................................................... 57

6.5 Information om statsförvaltningens
användning av ADB m. m. 58

6.6 Utbildning i datafrågor ......................... ....... .. 60

6.7 Jämställdhet ............................................. ....... .. 61

6.8 Systemstruktur för DAFA och större
kundmyndigheter 63

7 Hemställan .................................................... ........... .. 63

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 65

Bilaga
1.1

Internationell
utblick

I samtliga större industriländer är data- och
elektronikområdet föremål för statliga åtgärder av olika slag. Även de
internationella organisationerna har uppmärksammat och engagerat sig i
problemställningar på dataområdet.

I avsnitt 1 lämnas en redovisning av datapolitiska åtgärder
i de nordiska grannländerna samt i vissa andra länder. Förhållanden som
sammanhänger med avtalsregleringen på teknik- och rationaliseringsområdet i de
nordiska grannländerna beskrivs relativt detaljerat. Bakgrunden härtill är, att
det är ett datapolitiskt område, som kan väntas få ännu större betydelse under
närmast kommande år, än vad det har idag. I datadelegationens rapport Samordnad
datapolitik (Ds B 1981:20), appendix B redovisas översiktligt de specifika
metoderna i olika länder för införandet av ny teknik.

Datapolitiska ståndpunkter och insatser inom vissa
internationella organisationer sammanfattas i avsnitt 2.

Lagsliftningsskyddet av den personliga integriteten
redovisas i avsnitt 3. Att integritetsfrågorna behandlas beror på att de uppmärksammats
i ett stort antal länder redan på ett Udigt stadium.

I avsnitt 4 presenteras en översättning av ett protokoll
frän ättonde sessionen för ILOs rådgivande kommitté för tjänstemän och
specialister (CCETI/8/19, januari 1981). I protokollet beskrivs effekterna av
tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och
anställningsvillkor med särskild betoning på förbättring av
arbetsförhållandena framför allt arbetarskydd samt hälsa och ergonomi. Av
särskilt intresse är att representanter för stater, arbetsgivare och
arbetstagare i 30 länder formulerade sina slutsatser av diskussionerna i form
av 47 rekommendationer. Dessa återfinns i slutet av kapitel 4.

1 De nordiska grannländerna och vissa andra länder

1.1 Danmark

/././ Övergripande datapolitiska åtgärder

I Danmark pågår det för närvarande inget arbete med att
åstadkomma en samlad datapolitik. Vid flera tillfällen har ett förslag
diskuterats i folketinget om upprättandet av ett ADB-värderingsråd som skulle
ha till uppgift att behandla datateknikens konsekvenser för sysselsättning,
sårbarhet och beslutsprocesserna i ett demokratiskt samhälle. Något beslut har
dock inte fattats.

Den danska regeringen tillsatte emellertid i febmari 1981
"Embeds- 6
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123, Bilaga I

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 66

mandsgruppen
vedr0rende teknologi og arbejdsvilkår". Gruppen har till uppgift alt skapa
överblick över existerande kunskap om på vilket sätt den teknologiska
utvecklingen kommer att påverka arbetsvillkoren, bl. a. sysselsättningsmöjligheterna
generellt eller för avgränsade områden. Gruppen skall vidare peka på vilka
medel som kan användas för att skapa överensstämmelse mellan den teknologiska
utvecklingen och arbetstagarnas behov av trygghet i arbetet. Ämbetsmannagruppen
förväntas lägga fram en rapport sommaren 1982.

De
senaste årens allmänna debatt om den tekniska utvecklingens effekter för
individ och samhälle har föranlett vissa initiativ. Bl. a. har Teknologirådet,
som är ett statligt organ med uppgift alt främja den tekniska utvecklingen till
nytta för det danska samhället och dess företag, tillsalt en styrgrupp för
pilotprojekt av teknikvärderingskaraktär. Ett av projekten, som beräknas vara
avslutat år 1983, har som målsättning att värdera de sannolika konsekvenserna
för den danska ekonomin av mikroelektronikens utbredning och användning.

I
Danmark har vidare vidtagits en rad åtgärder som syftar Ull att främja
företagens teknologiska och effektivitetsmässiga beredskap. Dessa åtgärder är
inte formellt begränsade Ull vissa företagsstorlekar men blir i praktiken i
första hand av betydelse för små och medelstora företag. Bland åtgärderna kan
nämnas kontaktförmedling (mellan danska företag och offentliga myndigheter),
lån för och bidrag till produktutveckling, finansiering av
utvecklingskontrakt, stöd från konsulenter/konsulter (från arbetsmarknads- och
näringslivsorganisationer) samt bidrag till allmännyttiga projekt exempelvis
finansiering av projekt gällande den teknologiska utvecklingen.

1.1.2
Arbetsmiljö och medbestämmande

För
den fysiska arbetsmiljön finns det i Danmark inte några föreskrifter som
särskilt gäller arbete där datateknologin är involverad. Problem som gäller
ergonomi, ljusförhållande, strålning etc. i samband med bildskärmar,
kontrollpaneler m. m. omfattas däremot av olika branschutskotls överväganden
och vägledningar beträffande kontorsmiljöer, arbetsprocesser och tekniska
hjälpmedel.

Då
det gäller den psykosociala arbetsmiljön prövar Arbetsmiljörådet ingående hur
långt man kan tänja det s.k. utvidgade "sundhetsbegrepp", som ligger
till gmnd för lagen, dä det gäller krav på arbetsmiljön för att skydda de
anställda mot olyckshändelser och sjukdom.

Dessa
överväganden har betydelse för frågeställningar vid initiativ från
myndigheternas sida då det gäller arbetets organisation, arbetsinnehåll etc.
Tills vidare kan man konstatera att dessa områden inte är aktuella för
arbetsmiljöpolitiken, men att man följer utvecklingen för att ta upp frågeställningarna,
när förhållandena på arbetsmarknaden - bl. a. sysselsättningssituationen -
talar för detta.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 67

Medbestämmande
i privat och offentlig verksamhet i Danmark Ullför-säkras de anställda i
huvudsak genom arbetsmiljölagen och dess regler om säkerhetstjänst samt genom olika
samarbetsutskott (samarbejdsudvalg). Även "tillitsmand"-funktionen
och representation i bolagsstyrelser tillförsäkrar de anställda visst
medbestämmande i de danska företagen.

Det mest omfattande
"medbestämmande-systemet" är arbetsmiljölagens. I alla verksamheter
eller avdelningar med mer än 10 anställda skall personalen välja en
säkerhetsrepresentant som tillsammans med arbetsle-daren bildar en
.säkerhetsgrupp. Säkerhetsrepresentanlerna och arbetsle-daren väljer medlemmar
i ett säkerhetsutskott med organisationens chef som ordförande.

Dessa grupper och utskott
kan ställa omfattande krav på information och behandla alla arbetsmiljöproblem
från planläggnings- och projektstudium till genomförande och daglig drift.
Gruppen stöds av företagshälsovårdens experter på medicinska, terapeutiska och
tekniska frågor.

De
fackliga organisationerna har vidare en framträdande plats i arbets-tillsynens
högsta organisation genom regionala kontaktutskott, centrala
branschsäkerhetsutskott och Arbetsmiljörådet samt i Arbetsmiljöfondens
styrelse. Systemet har, när det är fullt utbyggt, goda möjligheter alt fånga
upp och behandla de mest skiftande arbetsmiljöproblem. Det är också möjligt att
föreslå lagstiftning, om det skulle visa sig nödvändigt med hänsyn till de
anställdas säkerhet och hälsa i vid mening.

Samarbetsutskotten är ej
lagstadgade men bygger på avtal mellan arbetsmarknadens parter - först och
främst avtalet mellan danska LO och den danska arbetsgivarföreningen om
samarbetsutskott. Avtalen ger personalen i företag med mer än 50 anställda
rätt att bilda samarbetsutskott och slår i övrigt fast betydelsen av
medbestämmandet för den enskilde medarbetaren och för grupper av anställda vid
utformningen av den egna arbetssituationen.

I anslutning till avtalen
om samarbetsutskotten har det under år 1981 träffats särskilda teknologiavtal,
först för den privata sektorn och sedan också på det statliga området.
Teknologiavtalen ger möjligheter att bilda särskilda teknologiutskott och
skyldighet för företagsledningen att informera utskottet, innan ny teknologi
tas i bruk eller befintlig teknologi ändras. Utskotten skall behandla tekniska,
ekonomiska, personalmässiga och miljömässiga konsekvenser och vara
medbestämmande då det gäller principer för utbildning och omskolning. Utskottet
kan tillkalla särskilda sakkunniga från företaget eller, om man är enig härom,
andra sakkunniga.

Om införandet av ny
teknologi medför bortfall av arbetstillfällen, skall företaget försöka placera
om den enskilde till annat arbete inom organisationen. Anställda, som avskedas
på gmnd av införandet av ny teknologi och får erbjudande om annan anställning,
kan få ledigt för deltagande i relevanta kurser på högst 2 veckor med betalda
kursavgifter och full lön.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 68

Oenighet
mellan parterna kring teknologiavtalet kan hänföras Ull den nämnd som i övrigt
behandlar frågeställningar rörande samarbetsavtalen. Kan inte enighet näs där,
kan saken hänskjutas till en särskild teknologinämnd som kan döma den part,
som brufit mot avtalet, att betala böter till den andra parten.

Ovanstående
understryker den extraordinära vikt arbetsmarknadens parter lägger vid
samarbete och medbestämmande i samband med införande av ny teknologi.

Det
statliga teknölogiavtalet innehåller bl. a. en närmare specifikation av vilka
upplysningar ledningen skriftligt skall presentera för behandling i
samarbetsutskott eller teknologiutskott.

Upplysningarna
gäller följande områden:

•
Den nya teknologins mål,
funktion, utformning, ekonomi och eventuella samband med andra system.

•
De av ny teknologi förväntade
konsekvenserna för arbetsmiljö, arbetsorganisation och -innehåll,
personalbehov, personalanvändning (speciellt arbetsfördelning) samt
utbildning.

Såväl
organisationen som medarbetarna kan inhämta expertis utifrån i samband med
värdering av konkreta projekt.

l.l.3
Forsknings- och industripolitik

I
jämförelse med många andra länder har den danska industripolitiken en ringa
omfattning vad gäller dalateknologin. De induslripolitiska åtgärderna är
generellt, och därmed även inom elektronikområdet, inriktade på att främja
forskning och utveckling samt teknikspridning. Detta sker via ett stort antal
forskningsinstitut och informationscentraler samt genom högskolorna.
Prioriteringen av teknikspridningsprocessen torde förklaras av att den danska
industrin, i jämförelse med andra länder, har en mycket stor andel små och
medelstora företag.

Den
danska data- och elektronikindustrin är i stort sett inriktad mot smala
produktområden, där den utländska konkurrensen inte är så stor (marknaden är
inte tillräckligt stor för att attrahera stora multinationella
elektronikföretag). Med hänsyn härtill saml till alt lönsamheten är relativt
god i elektronikindustrin har man hittills inte funnit anledning att vidta
industripoltiska åtgärder liknande dem som vidtagits i många andra länder.

I
Danmark finns sex forskningsråd och ett planläggningsråd för forskning. Dessa
råd är rådgivande organ till regering och folketing i forskningspolitiska
spörsmål och frågeställningar sammanhängande med den teknologiska
utvecklingen. Generellt sett har de olika råden ansvar för att
forskningspolitiken bedrivits utifrån faktisk och förväntad teknologisk utveckling
och denna utvecklings verkningar i samhället.

Viktigt
i detta sammanhang är också det stöd som administreras av Teknologirådet.
Huvuddelen (ca 80%) av de ca 200 milj. DKR, som rådet

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 69

ärligen
disponerar, utgår som stöd till Teknologisk Institut i Köpenhamn, Jydsk
Teknologisk Institut i Århus samt till det teknologiska servicenätet bestående
av omkring 25 tekniska forskningsinstitut.

Den danska
forskningspolitiken tar sikte på att Danmark skall bedriva forskning som ger
möjligheter till en teknologisk utveckling i nivå med utvecklingen i de
industriländer Danmark konkurrerar med. Därmed skall en rimlig balans uppnås
mellan å ena sidan den användningsorienterade forskningen och den teknologiska
utvecklingen å andra sidan grundforskningen.

Den
högre datateknologiska utbildningen har sin tyngdpunkt vid datalogiinstitutionerna
vid Köpenhamns och Århus universitet. Även vid Roskilde universitetscenter
finns motsvarande utbildning. Vidare ingår datateknik i varierande omfattning
inom alla utbildningsområden vid Danmarks tekniska högskola.

Enligt
ett förslag från "det faglige landsudvalg for de naturvidenskabe-lige
uddannelser" bör den årliga utbildningen av dataloger/dataingenjörer
snarast ökas från nuvarande ca 50 till 100. Även den årliga utexaminerin-gen av
licentiander i datalogi/datateknik bör fördubblas (från tre till sex). Vidare
föreslås att lärarkåren utökas.

1.2 Finland

1.2.1
Övergripande datapolitiska åtgärder

Ett
antal kommittéer har sedan mitten av 1970-talet genomfört utredningar på
dataområdet. Det mest omfattande arbetet har utförts av den s. k. teknologikommittén.
Kommittén hade till uppgift att göra en uppskattning av den tekniska
utvecklingen och dess följdverkningar samt att föreslå åtgärder i syfte att öka
de gynnsamma verkningarna, minska de negativa effekterna och höja det tekniska
kunnandet. Kommittén överlämnade i slutet av år 1980 sitt betänkande
(Kommittébetänkande 1980:55).

Huvudförslagen
i betänkandet koncentreras till kraftiga insatser för att främja den tekniska
utvecklingen. Automationens negativa konsekvenser ägnas mindre uppmärksamhet. I
betänkandet betonas speciellt vikten av utbildning, forskning och
produktutveckling i anslutning till ökad automation. Landets totala
forskningsanslag föresläs under 1980-talet öka frän nuvarande en procent till
tvä procent av bruttonnationalprodukten. Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringsförslag förbereds för närvarande.

Den
tekniska utvecklingens konsekvenser för den finska industrin har också
uppmärksammats. Hösten 1981 föreslog den industridelegation, som verkar i
anslutning till Handels- och Industriministeriet, vissa åtgärder med tanke pä
den industriella utvecklingens behov pä kort sikt.

Det
finska finansministeriet har till sin hjälp en särskild ADB-delegation
bestående av representanter för den offentliga sektorn, näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna.
Delegationen skall verka som en riksomfattande samarbets- och
expertorganisation i datafrågor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 70

1.2.2
Arbetsmiljö och medbestämmande

Den
centrala lagen om arbetarskydd i Finland är lagen om skydd i arbetet. Det är en
ramlag som tillämpas på arbeten och arbetsplatser med avlönad arbetskraft.
Lagen stadgar om allmänna förpliktelser för arbetsgivare och arbetstagare.
Enligt lagen bör arbetsgivare bl. a. "noggrant iakttaga allt, som med
hänsyn till arbetets natur, arbetsförhållanden, arbetstagarens ålder, kön,
yrkesskicklighet och hans övriga förutsättningar skäli-gen är av nöden för att
skydda arbetstagaren mot olycksfall i arbetet eller av arbetet förorsakad
ohälsa".

Uttrycket
"skäligen är av nöden" kan tolkas bl. a. i förhållande till ny
teknik, kostnader och nya arbetshygieniska forskningsresultat. Enligt lagen
skall bl. a. tillverkare, importör och försäljare av teknisk anordning se till,
att den är försedd med skyddsanordningar för sedvanligt bruk och att den inte
heller annars i användning medför fara för arbetare, som arbetar med eller i
närheten av den.

Lagen
innehåller allmänna bestämmelser om bl. a. ventilation, belysning, temperatur
och fuktighet, luftföroreningar, hälsofarliga ämnen, buller och brandsäkerhet
i arbetet. Lagens tolkningar preciseras närmare i förordningar och andra
myndighetsbestämmelser. Lagen om skydd i arbetet omfattar inte
arbetsplatsernas psykiska eller sociala miljö.

Lagen
om hälsovård i arbetet stadgar, att arbetsgivaren skall ordna hälsovård i
arbetet för att förhindra hälsofaror i arbetet. Hälsofaror i arbetet skall
enligt lagen utredas, då arbetsutrymmen och arbetsmetoder planeras och vid
behov också efter att arbetet har påbörjats. 1 utredningsarbetet skall yrkespersonal
inom hälsovården utnyttjas.

Lagen
om tillsyn över arbetarskyddet bestämmer, hur lagar och bestämmelser om
arbetarskydd skall övervakas. Enligt lagen kan arbetarskyddsstyrelsen besluta,
att tillverkare, importörer, försäljare osv. skall göra anmälan om vissa
anordningar. För en del av anordningarna kan myndigheten därtill kräva
förhandsbesiktning, innan den marknadsförs samt även periodvis återkommande
besiktning av ibruktagen anordning.

Lagen
om samarbete inom företag bestämmer, att arbetsgivaren skall samarbeta med och
informera arbetstagarna om frågor rörande bl. a. väsentliga ändringar i
arbetsuppgifter och arbetsmetoder samt vid anskaffning av viktiga maskiner och
anläggningar. Lagen gäller arbetsplatser med minst 30 anställda. Lagens avsikt
är att öka arbetstagarnas möjligheter att bl. a. påverka utformningen av
arbetsplatsen. Arbetstagarnas möjligheter att medverka vid utformningen av sitt
arbete och sin arbetsplats har därtill beaktats i vissa ordningsföreskrifter
som givits med stöd av lagen om skydd i arbetet.

Flera
kollektivavtal omfattar frågor rörande arbetarskyddet samt avsnitt för au
reglera införande av ny teknik på arbetsplatsen. Det kanske mest intressanta
avtalet i detta avseende är kollektivavtalet mellan Grafiska industrins
arbetsgivarförbund och Finlands bokarbetarförbund för peri-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 71

oden
1979-04-1982-04. I kollektivavtalet anges de principer, som bör tas i beaktande
dä gamla yrken inom branschen upphör och nya kommer i stället. Arbetare i gamla
yrken bör då omskolas till nya yrken. För omskolning utväljs sådana personer,
som till följd av sitt tidigare yrke har de bästa förutsättningarna att sätta
sig in i en viss ny arbetsmetod och som får minskade arbetsuppgifter när den
nya tekniken införs.

Kollektivavtalet
innehåller ett ramavtal om användning av bildskärmsterminaler på redaktioner
och vid textframställning. Det är ett trepartsavtal mellan Grafiska industrins
arbetsgivareförbund, Finlands bokarbetarförbund och Finlands journalistförbund.
Avtalsparterna konstaterar i avtalels inledning bl. a. att införandet av
tekniska förnyelser bör innebära visshet om fortsatt arbete, högre reallön,
bättre skydd i arbetet, avskaffandet av hälsofaror i arbetet och i
trivselhänseende bättre arbetsförhållanden. Enligt avtalet skall man i
företaget göra upp ett långtidsprogram för sysselsättningen då
bildskärmsterminaler införs. Införandet av bildskärmsterminaler kan inte
användas som skäl för uppsägning av personal.

1.2.3
Forsknings- och industripolitik

I
Finland har Statens Vetenskapsråd det centrala, övergripande ansvaret för den
statliga forskningspolitiken. En annan utövare av den övergripande statliga
forskningspolitiken är forskningsrådsorganisaiionen med den samlade
beteckningen Finlands Akademi. Akademins stöd till forskningen uppgick år 1981
till 105 milj. FMK. Finlands Akademi har en central position när det gäller
långsiktiga och mer samhälleliga aspekter på den teknologiska utvecklingen.

Ansvaret
för den finska industri- och teknologipolitiken ligger främst hos Handels- och
Industriminieteriet samt hos Statens tekniska forskningscentral (VTT). Det
förras totala stöd till företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU)
— såväl bidrag som olika typer av lån - uppgick år 1979 till ca 80 milj. FMK
varav ca 25% avsäg elektronikindustrin.

Statens
tekniska forskningscentral har 31 laboratorier med sammanlagt ca 2 100
anställda. De finansieras till hälften över statsbudgeten och utför forsknings-
och utvecklingsarbeten både på eget initiativ och pä uppdrag. Under år 1979
påbörjades bl. a. forskningsprogram avseende programvaruutveckling,
instrumentering och automation samt metoder för samhällsplanering.

Den
finska utvecklingsfonden för företag i stödområdena kan också finansiera
projekt med anknytning till data och elektronik.

Av
övriga myndigheter och organisationer som ger bidrag till forskning och
utveckling är "Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967"
(SITRA-fonden) den viktigaste. Av de drygt 210 milj. FMK, som utgick från
fonden under åren 1967-68, gick drygt en fjärdedel till projekt inom områdena
datatillämpningar och kommunikationsteknik.

Den
högre datateknologiska utbildningen bedrivs i Finland bl. a. vid

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 72

universiteten i Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Uleäborg och
Jyväskylä samt vid de tekniska högskolorna i Helsingfors och Tammerfors.

1.3 Island

Island är det nordiska land där de datapolitiska
aktiviteterna startade sist och hittills i huvudsak avsett integritelsfrågor.
År 1980 fick landet en arbetsmiljölag, som i allt väsentligt motsvarar de
övriga nordiska arbetsmiljölagarna, och därmed vissa ramar för introduktion av
ny teknik.

Under hösten 1981 har väckts ett förslag i alltinget om
att tillsätta en kommitté för alt utarbeta förslag om hur det isländska
samhället bäst kan ta den nya tekniken i bruk för fortsatta framsteg på olika
områden.

1.4 Norge

1.4.1 Övergripande datapolitiska åtgärder

Inte heller i Norge har den stundtals intensiva debatten
om datoriseringen och dess effekter lett fram till någon samlad datapolitik.
Utrednings-och forskningsverksamheten har dock varit omfattande.

År 1979 t.ex. tillsattes inom kommunal- og
arbeidsdepartemeniet en projektgrupp med uppgift att analysera den ekonomiska
och teknologiska utvecklingens verkningar på sysselsättning och arbetsmiljö.
Projektgruppen lade i augusti 1980 fram sin första rapport "Sysselsetting
og arbeids-milj0 i 80-årene" (NOU 1980:33). I rapporten understryks vikten
av att tekniken sätts in i ett samhälleligt sammanhang. En plötslig nedgång i
antalet anställda på grund av den nya tekniken bedöms som relativt osannolik.
Däremot utgör den en allvarlig riskfaktor med tendenser till negativ inverkan
på försöken att utveckla företagsdemokratin.

En datapolitisk "stortingsmelding" är aviserad
till våren 1982.

1.4.2 Arbetsmiljö och medbestämmande

I Norge regleras arbetsmiljö- och medbestämmandeområdet i
huvudsak av arbetsmiljölagen från år 1977 med tillhörande föreskrifter och ett
differentierat avtalsverk mellan parterna i arbetslivet. Det i detta sammanhang
speciella avtalsverket präglas av del år 1975 ingångna avtalet mellan
landsorganisationen i Norge (LO) och den norska arbetsgivareföreningen (N.
A.F.) - ramavtalet rörande datamaskinbaserade system. Motsvarande avtal har senare
utvecklats inom de statliga och kommunala sektorerna samt förde delar av den
privata sektorn som inte ingår i N.A.F:s avtalsområde (exempelvis handel, bank
och försäkring).

En förutsättning för tecknandet av ramavtalet mellan LO
och N.A.F. var alt del skulle bygga pä de befintliga huvudavtalen mellan
parterna.

Såväl arbetsmiljölag som ovannämnda avtalsverk har både
direkta och indirekta bestämmelser om användningen av datateknik, effekterna på
fysisk och psykisk arbetsmiljö samt om medbestämmandet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga I 73

Arbetsmiljölagen innehåller en rad bestämmelser om fysiska
och psykosociala arbelsmiljöbetingelser. Lagen anger bl. a. följande mål:

•
Att säkra en
arbetsmiljö som ger arbetstagarna full trygghet mot fysiska och psykiska skadeverkningar

•
Att säkra
trygga arbetsförhållanden och en meningsfull arbetssituation för den enskilde

•
Att säkra
förutsättningarna för att företagen - med dessa olika parter -själva kan lösa
sina arbetsmiljöproblem i samarbete med arbetslivets organisationer och de
offentliga myndigheterna

Ovanstående generella mål försöker man allteftersom
specificera ytterligare. Det förtjänar bl. a. nämnas, alt det i en av lagens
paragrafer krävs att teknologi, arbetsorganisation, arbetstid och lönesystem
skall införas på ett sätt så att arbetstagarna inte utsätts för negativa
fysiska och psykiska belastningar. Ett införande får ej heller leda till att
arbetstagarnas möjligheter att visa aktsamhet och iaktta säkerhetshänsyn
minskas.

Vad gäller ytterligare specificering av arbetsmiljölagens
generella mål kan observeras, att Statens arbeidstilsyn avser utge föreskrifter
för att reglera arbetet vid dataskärmsterminaler. Förslaget till föreskrifterna
innehåller långtgående bestämmelser avseende dels rent fysiska förhållanden
(ljud, ljus, åtskild tastatur från bildskärmen m. m.) dels organisationen av
terminalarbetet - maximalt 2 timmar mellan varje paus och maximalt 50% av den
totala arbetstiden vid terminalen.

Arbetsmiljölagen föreskriver vidare, att arbetstagarna och
deras förtroendemän skall ges information om de system som används vid
planläggning och genomförande av arbetet, att de skall tillförsäkras nödvändig
utbildning och att de skall delta i utformningen av systemen.

Avtalsverket präglas av det tidigare nämnda ramavtalet.
Bland avtalets huvudmål kan särskilt observeras att det tar sikte på att
tillrättalägga olika förhållanden i företagen i samband med användningen av
datateknologi. Bl. a. skall arbetstagarna ges en rimlig möjlighet till
yrkesmässig och personlig utveckling genom arbetet. Ramavtalet har vidare som
mål att engagera berörda grupper i arbetet med utvecklingen av system och
tillförsäkra de anställda och deras organisationer medinflytande.

Avtalet slår fast rätten till information och utbildning
för de anställda, möjligheter att välja en speciell förtroendeman (Ullitsmann),
som särskilt skall bevaka datateknologiområdet, samt rätlen att kräva att
lokala avtal upprättas på enskilda företag om detta är ändamålsenligt.
Motsvarande bestämmelser finns även i andra avtal inom områden och sektorer som
inte omfattas av ramavtalet.

I enlighet med ramavtalet har man valt och utbildat ett
relativt stort antal dalatillitsmenn med datateknologispörsmål som
huvudarbetsomräde.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 74

1.4.3 Forsknings- och industripolitik

Den norska elektronikindustrin erhåller olika former av
stöd inom ramen för den allmänna industripolitiken. Den viktigaste
organisationen härvid är Industrifonden. För elektronikindustrin är också
forskningen och stödet från försvarsdepartementet via Försvarets
forskningsinstitut (FFI) och Televerket, via dess utvecklingsinstitut, av stor
betydelse.

Det statliga forsknings- och utvecklingsstödet inom data-
och elektronikområdet går huvudsakligen via forskningsråden. Norges teknisk
naturvi-tenskapelige forskningsråd (NTNF) är speciellt betydelsefullt i sammanhanget.
NTNF fördelar i sin tur stödet till olika forskningsinstitut och företag. Vissa
institut är etablerade av NTNF. Andra är fristående. De viktigaste
forskningsinstituten inom dala-, elektronik- och automatise-ringsomrädet är:

•
Sentralinstitut
for industriell forskning (SI) inom NTNF

•
Selskapet for
industriell og teknisk forskning (SINTEF)

•
Ch Michelsens
Institut, Avdelning for naturvitenskap og teknologi (CMI)

•
Norsk Regnesentral
(NR) inom NTNF.

År 1978 uppgick NTNFs stöd till elektronikindustrin och
forskning inom området automatisering och databehandling till drygt 45 milj.
NKR. Inom området verkstadsteknik avsåg närmare 10 milj. NKR av stödet områden
med anknytning till databehandling och elektronik. NTNF har vidare - på uppdrag
av statsministern — lagt fram ett förslag till handhngsprogram för
mikroelektronik och dalateknik. Programmet är i storleksordningen 16 milj. NKR
om året under de närmaste tre åren för information, undervisning, forskning
etc.

Även Norges almenvitenskapelige forskningsråd (NAVF)
behandlar problemställningar inom datateknologiområdet. För närvarande pågår
bl. a. inom NAVF diskussioner om ett forskningsprogram inom området
datateknologins samhällsmässiga konsekvenser.

Den högre datateknologiska utbildningen häri Norge sin
tyngdpunkt vid universiteten i Oslo, Bergen, Tromsö och Trondheim med
undervisning i bl. a. informations- och databehandling. Vid Oslo Universitet
har man sedan 1970 ett särskilt institut för juridik och ADB.

1.5 Frankrike

Frankrike hör fill de länder som redan tidigt fokuserade
och försökte utveckla en politik kring datafrågorna. Under åren 1966-74
formulerades den i "Plan Calcul". Huvudsyftet med denna plan var att
främja utvecklingen av en oberoende fransk dataindustri.

Mot bakgrund av bedömningen att datoriseringen skulle leda
till en radikal förändring av det ekonomiska och politiska livet,
intensifierades under 1970-talets senare del regeringens satsningar på data-
och elektro-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 75

nikområdet.
Programmet omfattade utöver stöd till data- och elektronikindustrin åtgärder
som bl. a. syftade till teknikspridning i första hand till mindre och
medelstora företag, användning av telefonnätet för data- och
informationstjänster samt förstärkt datautbildning i skolorna. Denna vilja till
en stark utveckling av den egna industrin och spridning av elektroniken
kombinerad med en önskan om att höja den allmänna medvetenheten om datatekniken
och dess möjligheter ledde till att flera större projekt igångsattes.

Det s. k. Velizy-projektet
innebar att flera tusen hemterminaler skulle utplaceras i en förort väster om
Paris och anslutas till en centralanläggning till vilken företag,
organisationer och myndigheter skulle bidra med löpande information. I ett
annat projekt skulle en datoriserad telefonkatalog införas med hjälp av upp
till 30 miljoner hemterminaler. Syftet vara bl. a. att få till stånd en bättre
ekonomisk lösning än den traditionella katalogen erbjöd. De ökade
ansträngningarna på utbildningssidan gällde utbyggd undervisning i datafrågor
både pä högskole- och gymnasienivån. Bl. a. skulle ett mycket stort antal
mikrodatorer utplaceras i skolorna för all användas i undervisningen.

Regimskiftet våren 1981
har delvis inneburit en datapolitisk kursändring. Strävan att nationalisera
företag inom data- och elektroniksektorn har förstärkts i syfte att skapa en
nationell strategi för hela denna industrisektor. Den tidigare avsaknaden av
en sådan bedöms ha lett till ett alltför stort importberoende, förlorad dynamik
och eftersatta FoU-satsningar. Den nya regimen betonar starkt forskningens roll
i sammanhanget. En spridning och ett utnyttjande av tekniken på alla nivåer i
samhället bedöms som ett medel för att uppnå en högre välfärd. Arbetstagarnas
och medborgarnas möjlighet att nå inflytande skall säkras via decentralisering.
På denna punkt skiljer sig den nuvarande franska datapolitiken från de tidigare
mer centralistiska strävandena. Stora ansträngningar görs för att underlätta de
små och medelstora företagens möjligheter att utnyttja ny teknik.

För de tidigare nämnda
datoriseringsprojekten har regimskiftet medfört vissa förändringar. Användarnas
erfarenheter och synpunkter från de tvä datakommunikationsprojektens inledande
fas ges en större tyngd i den fortsatta utvecklingen. Exempelvis torde
marknadens efterfrågan bli styrande vid det fortsatta införandet av en
datoriserad telefonkatalog. Utrustning, som utplacerats i skolorna, har tagits
i bruk under innevarande läsår. Utbildningsministern har emellertid begärt en
särskild redovisning av hur utbildningen på dataområdet utvecklas.

1.6
Holland

Holland
utgör exempel på ett land där statsmakterna tagit sig an frågan om
mikroelektronikens påverkan på samhället. Under år 1981 pågick i det holländska
parlamentet en intensiv debatt kring förslagen från den rädgi-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 76

vande
s. k. Rathenau-kommittén som arbetade på uppdrag av ministern med ansvar för
vetenskapsfrågor. Kommittén publicerade sina förslag i rapporten The Social
Impact of Micro-Electronics, Report of the Rathenau Advisory Group, 1979.
Kommitténs mest konkreta förslag gällde bl. a. inrättandet av en informations-
och rådgivningsfunktion pä mikroelektronikområdet främst till hjälp för de små
och medelstora företagen.

Parlamentsdebatten
utmynnade i beslutet att ett belopp motsvarande cirka 180 milj. svenska kronor
skulle avsättas för alt i första hand stimulera till en ökad användning av
tekniken.

Beslutet innebär att tre
nationella centra upprättas för utveckling och rådgivning inom industrin,
rådgivning och tillämpning inom den offentliga sektorn samt produktion av
mikroelektronikprodukter. Det ledande holländska elektronikföretaget Philips
avses fungera som fristående rådgivare. Åtgärder för att komma till rätta med
det minskade antalet arbetstillfällen och utarmningen av arbetsinnehållet -
farhågor som Rathenau-kommittén uttalade — avser man däremot inte vidta,
förrän riktlinjer utvecklats i samarbete med arbetstagarorganisationerna.

1.7
Storbritannien

I
Storbritannien har regeringen sedan drygt ett är tillbaka vidtagit en rad
åtgärder på det datapolitiska området. Bakgrunden härtill är att den nya
tekniken betraktas som mycket väsentlig för en utveckling av landels industri.
Datapolitiken eller "the information technology policy" är av starkt
industripolitisk karaktär. De vidtagna och planerade åtgärderna syftar ytterst
till att öka konkurrenskraften samt etablera nya marknader genom dels
kvalitetsmässigt förbättrade och nya produkter dels en förbättrad
produktionsapparat. En effektiv användning av tekniken bedöms också öka
kvaliteten och effektiviteten hos såväl den privata som den offentliga
sektorns service.

På förslag av regeringens
rådgivande kommitté för forskning och utveckling (ACARD: Report on Information
Technology, 1980) har regeringen år 1981 inrättat en särskild enhet inom
industridepartementet med ansvar för frågor på informationsteknologiområdet
under chefsskap av en biträdande minister. För att försäkra sig om att
politiken och åtgärderna grundas pä marknadens behov och möjligheter har
regeringen dessutom till sig knutit en rådgivande grupp bestående av
representanter för landets industri. En nyinrättad enhet (Information
Technology Unit) inom Cabinet Office har, utöver ett allmänt övergripande
samordningsansvar, till uppgift alt fungera som en länk mellan denna grupp och
de enheter, som arbetar med frågor på informationsteknologiområdet och då
främst industridepartementet.

År
1982 härav regeringen rubricerats som "Informationsteknologiäret"
(The Year of Information Technology). För perioden fram till år 1985 har
regeringen beviljat drygt 800 milj. svenska kronor för att främja utveckling

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 77

och
tillämpning av informationsteknologin. Olika former av statligt stöd ges till
den del av den brittiska industrin som befinner sig i en tillväxt- och
utvecklingsfas. Exempelvis har medel avsatts till stöd för robotisering av den
brittiska industrin. Ett informationsprogram om mikroprocessorernas praktiska
användbarhet har pågått i två år i syfte att aktivt främja en ökad användning
av mikroelektronik i företagen.

Ett
ytterligare led i regeringens satsning utgör de medel som avsatts för att alla
högstadie- och gymnasieskolor skall ha möjlighet att skaffa mikrodatorutrustning.
I utbildningssyfte har också industridepartementet i samarbete med Manpower
Services Commission (motsvarar den svenska arbetsmarknadsstyrelsen) initierat
uppbyggnaden av ett 20-tal utbildningscentra via vilka arbetstlösa ungdomar
skall få dels en grundläggande arbetsmarknadsutbildning dels en utbildning i
hur den nya tekniken används och utnyttjas. Genom informationskampanjer,
utställningar etc. strävar man dessutom efter att höja den allmänna
medvetenheten om informationsteknologins betydelse. En omfattande utbildnings-
och informationsverksamhet i datafrågor bedrivs också via den statliga radio-
och TV-koncernen BBC.

För
att stimulera utvecklingen på telekommunikationsområdet inleddes under år 1981
en liberalisering av det statliga telemonopolet. I princip innebär upphävandet
av monopolet, att privata företag på licensbasis skall kunna installera
sekundär telekommunikationsutrustning, om den uppfyller vissa bestämda
standardkrav. Liberaliseringsprocessen beräknas ta cirka tre år att genomföra
fullt ut. Diskussioner pågår om att eventuellt även upphäva monopolet
beträffande de primära telekommunikationerna som nu handhas av det statliga
bolaget British Telecom.

2
Aktiviteter inom vissa internationella organ

2.1
Nordiska rådet

Nordiska
rådet rekommenderade under år 1980 Nordiska ministerrådet att, i nära samverkan
med arbetsmarknadens parter, skyndsamt inleda ett utredningsarbete om
datateknikens effekter på näringsliv, sysselsättning och arbetsmiljö.
Ministerrådet tillsatte i början av år 1981 en arbetsgrupp med uppgift att
lägga fram förslag till åtgärder med anledning av rådets rekommendationer om
nordisk samverkan kring utredning och forskning på området.

Arbetsgruppen
har i slutet av år 1981 presenterat en delrapport (NU 1981:9) som redovisar den
första etappen av gruppens utredningsarbete. Mot bakgrund av en analys av
datateknikens utveckling och användning samt effekter på produktivitet och
konkurrensförmåga, arbetsmarknaden, arbetsmiljö och medbestämmande ges ett antal
förslag till slyråtgärder på några åtgärdsområden som bedömts särskilt
angelägna. Bl. a. föreslås att

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 78

ministerrådet
bör initiera aktiviteter som fastställer behov och möjligheter av en samordnad
nordisk policy för teknikanvändningen inom dels industriproduktionen dels den
offentliga förvaltningen. Föreskrifter, som gäller arbetsmiljön i samband med
användning av tekniken, bör också i största möjliga utsträckning harmoniseras i
de nordiska länderna.

Man
framhåller behovet av ett samordnat nordiskt forskningsprogram kring teknikens
olika effekter och avser att i nästa utredningsetapp närmare behandla
problemställningar kring ett sådant program. Angelägna områden bedöms
exempelvis vara likheter och skillnader mellan de nordiska ländernas
näringslivs- och förvaltningsstruktur vad gäller datateknikens betydelse och
framtida användning. Detsamma gäller de små och medelstora företagens
speciella förutsättningar, möjligheter och problem i samband med ett
utnyttjande av datatekniken.

2.2
EG (Europeiska Gemenskapen)

EGs
strategi på informationsteknologiområdet avser att uppmuntra initiativ i och
samarbete mellan medlemsländerna, enskilda företag och EG-institutioner.

I
syfte att förstärka den europeiska data- och elektronikindustrins konkurrenskraft
på världsmarknaden antog EGs ministerråd år 1979 ett särskilt program för att
stimulera utveckling av bl. a. gemensamma standarder på data- och
telekommunikationsområdet, grundläggande mikroelektroteknik och ett europeiskt
datanät för överföring av information i digital form. Ett exempel pä
strävandena på telekommunikationsområdet är det ramavtal, som i december 1981
undertecknades mellan Sverige och EG, rörande sammankoppling av Euronet (EGs
datanät för informationsför-sörjningsändamäl) med det svenska televerkets
motsvarande tjänst Tele-pak. Avsikten med samarbetet är att användare på ömse
håll skall kunna ges en möjlighet att på ett effektivt och billigt sätt
kontakta ett stort antal datacentraler, till vilka datoriserade databaser med
offentlig faktainformation är anslutna.

EGs
ministerråd beslöt år 1978 att initiera ett femårigl forskningsprogram
"FAST" (Forecasting and Assessment in the Field of Science and
Technology). Programmets huvudsyfte är att formulera en långsiktig, samordnad
forsknings- och teknologipolitik med utgångspunkt i angelägna forsknings- och
utvecklingsobjekt på lång sikt. Ett av FAST-programmets tre underprogram avser
informationssamhällets villkor under de närmaste tjugo åren. Totalkostnaderna
för denna del av programmet beräknas till ett belopp motsvarande ca 6,9 milj.
svenska kronor. Europakommissionen bidrar med 56% och medlemsstaterna med
resterande 44% av beloppet. Inom informationsteknologiprogrammets ram bedrivs
sju forskningsprojekt. Projekten avser bl. a. sysselsättningsfrågor, nya
maktstrukturer, kontakten mellan människa och maskin samt vardagslivets
förändring. FAST-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 79

programmets
aktiviteter beskrivs i Europakommissionens rapporter (1980) EUR 7102 och 7104.

2.3
OECD (Organisation for Economic Co-Operation and Development)

Inom
OECD följs sedan början av 1970-talet utvecklingen på dataområdet. OECDs
Committee for Scientific and Technological Policy (CSTP) tillsatte år 1977 en
arbetsgrupp, the Working Party on Information, Computer and Communications
Policy, ICCP. ICCP behandlar bl. a. frågor om dataflöde över gränserna,
integritetsskydd, informationssektorns ekonomiska omfattning, datanätspolitik,
nationell datapolitik i skilda länder, information för industrins behov,
sociala effekter av informationsteknologin samt överföring av information till
utvecklingsländer. Med anledning av den vikt dessa frågor tillmäts av
medlemsländer pågår för närvarande diskussioner om att upphöja ICCP till en
kommitté inom OECD.

En
expertgrupp, under ICCP har utarbetat riktlinjer (Guidelines on the ProtecUon
of Privacy and Transborder Flows of Personal Data) avseende dataflödet över
gränserna och skyddet för persondata och personlig integritet. Riktlinjerna
antogs år 1980 av OECDs råd. Syftet med riktlinjerna är att de skall bidra till
en harmonisering av lagstiftningsåtgärder bland medlemsländerna och skapa en
gemensam miniminivå för integritetsskyddet. Riktlinjerna följs upp löpande.
Expertgruppen har också inlett ett arbete i syfte att undersöka de ekonomiska
och juridiska problem, som kan uppkomma, när andra typer av data än persondata
överförs länder emellan. ICCP har också utfört studier av offentliga och
privata datanät i Europa samt av internationell datatrafik, bl. a. med biträde
av det svenska televerket.

Sedan
ICCP bildades är 1977 har ett antal specialsessioner ägt rum inom olika
områden. Utöver integritetsfrågorna har man vid dessa bl. a. studerat
informationsöverföring till u-länderna och datateknikens effekter på produktivitet,
sysselsättning och arbetsmiljö. Våren 1981 hölls en specialsession om
datateknik och samhällets sårbarhet, den första i sitt slag, som visade att
medvetenheten och oron för det datoriserade samhällets sårbarhet på senare Ud
ökat starkt bland medlemsländerna. Specialsessionen rekommenderade fortsatt
OECD-arbete på området. Det svenska arbetet på området har varit ett viktigt
underlag för diskussionerna i OECD och även lett till att liknande arbete
initierats i andra medlemsländer.

2.4
ILO (International Labour Organisation)

Datoriseringen
och dess effekter för arbetslivet tillhör de frågor som fortlöpande följs av
ILO såväl av styrelse och sekretariat som av speciella kommittéer och
arbetsgrupper.

Det
ILO-möte som mest konkret tagit sig an datoriseringsfrågorna var

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 80

det
åttonde mötet med ILOs rådgivande kommitté för frågor rörande tjänstemän och
specialister som ägde rum i början av år 1981. Konferenstema var effekterna av
teknologiska och strukturella förändringar på tjänstemännens sysselsättning
och arbetsförhållanden. Kommittéarbetet grundades på sammanställt befintligt
material och begärd information från medlemsstaternas regeringar.

Kommitténs
diskussioner och slutsatser samt inriktningen av ILOs fortsatta agerande på
området redovisas i kapitel 4.

3
Datalagstiftning i ett internationellt perspektiv

Den
tekniska utvecklingen ledde under 1960-lalel till att en stor mängd
databaserade register med information om enskilda personer byggdes upp. Allteftersom
det växande antalet register började uppmärksammas, ökade intresset för de
konsekvenser denna utveckling skulle kunna fä för den enskilda individens
möjligheter att förhindra insyn och andra inträng i privatlivet. En debatt om
behovet av en särskild lagstiftning till skydd bl. a. för den personliga
integriteten började växa fram. Detta skedde först i USA, där den bl. a. hade
sin grund i problemen kring registrering och användning av persondata för
kreditupplysning.

Vägledande
för lagstiftningsarbetet på dataområdet i syfte att skydda den personliga
integriteten har varit den verksamhet som sedan 1970-talets början bedrivits
inom Europarådet och OECD. Särskild betydelse fick Europarådets två
resolutioner (res. 73: 22 och 74: 29) rörande den enskildes rättsskydd när det
gäller ADB. Resolutionerna omfattar riktlinjer för databanker inom såväl den
enskilda som den offentliga sektorn.

Mellan
de nordiska datainspektionerna eller utredningskommitléerna förekommer ett
löpande samarbete. EG, Europaparlamentet (församling inom EG bestående av
parlamentariska representanter för medlemsländerna). Förenta Nationerna (FN)
och Intergovernmental Bureau for Infor-malics (IBI) har också intresserat sig
för integritetsfrågorna.

Sedan
hösten 1980 föreligger en Europarådskonvention om skydd av enskilda individer
vid databehandling av personuppgifter med i stort sett samma innehåll som de
tidigare nämnda riktlinjerna från OECD. Drygt ett tiotal länder har signerat
konvenUonen. Väsentligt fler kan emellertid beräknas ratificera den. Även
länder som inte är medlemmar av Europarådet har möjlighet alt tillträda.

Av
OECDs 24 medlemsstater har Australien, Irland och Kanada inte anslutit sig till
de riktlinjer, som år 1980 antogs av OECDs råd, i avvaktan på närmare
nationella ställningstaganden.

De
länder, som redan lagstiftat eller är i färd med att lagstifta, har anpassat
arbetet till Europarådets resolutioner och övriga tankegångar i
konventionsarbetet samt annan internationell verksamhet. Trots det har lagar
och lagförslag mycket varierande innehåll. Anledningen härtill är att

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop, 1981/82:123 Bilagal 81

de måste harmonisera med övrig nationell lagstiftning.
Lagarna tillämpas trots detta emellertid på ett förvånansvärt likartat sätt.

I
datadelegationens rapport Samordnad datapolitik (Ds B 1980:20), Appendix B
redovisas hur långt lagstiftningsarbetet framskridit i olika länder. Av
redovisningen framgår, att flertalet industrialiserade länder har eller står i
begrepp att anta en datalag. Exempel ges även på att utvecklingsländerna
börjat intressera sig för frågan. Beträffande de nordiska grannländerna gäller
att i såväl Danmark, Island som Norge har man antagit datalagar som till en del
även täcker manuellt förda personregister. Den finska dataskyddskommittén har
nyligen avgivit sitt betänkande med förslag om en personregisterlag som
uppvisar stora likheter med de övriga nordiska ländernas.

4 Åttonde sessionen för ILOs rådgivande kommitté för
tjänstemän och specialister

4.1 Rapport framlagd av underkommittén angående effekterna
av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och
anställningsförhållanden

Medlemmar i underkommittén och dess arbetsgrupp

1. Underkommittén angående effekterna av tekniska och
strukturella

förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsförhållanden be

stod av 24 regeringsledamöter, 24 arbetsgivarrepresentanter och 25 arbets-

tagarrepresentanter.

2. Underkommittén
utsåg följande befattningshavare:

Ordförande: Mr J. Woolgar (regeringsrepresentanl, Storbritannien)

Vice ordförande: Mr W. Taylor (arbetsgivarrepresentant, Storbritanni

en), Mr K. Boeykens (arbetstagarrepresentant, Belgien)

Föredragande: MrH. Sananés (regeringsledamot, Frankrike).

3.
Underkommiitén
höll åtta sammankomster.

4.
Vid sin sjätte
sammankomst utsåg kommittén en arbetsgrupp som skulle förbereda utkastet till
slutsatserna. Arbetsgruppen hade följande medlemmar:

Regeringsrepresentanter:

Ordinarie ledamöter: Tyska förbundsrepubliken: MrG.
Amlinger USA: Mr J.Mark Indien: Mr R. Madan

7 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga 1

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilagal 82

Suppleanter:

Australien: Mr F. Burke Finland: MrM. Salmenpera Ghana: Mr
S. Arthur

Arbetsgivarledamöter:

Ordinarie ledamöter: Mr J. De Bruyn (Belgien) Mr E. Mussil
(Tyska förbundsrepubliken) Mr W. Taylor (Storbritannien)

Suppleanter: Mr A. Bennet (Australien) Mr T. Harkema
(Holland) Mr C. Tydén (Sverige)

Arbetstagarledamöter:

Ordinarie ledamöter: Mr K. Boeykens (Belgien) MrJ.
Golodner(USA) Mr K. Harvey (Australien)

Suppleanter:

Mr J. Furstenborg (Finland)

Mr H. Gartz (Tyska förbundsrepubliken)

Mr T. Lyle (Storbritannien)

Underkommitténs ordförande, Mr G. Woolgar, ledde
arbetsgruppen och Mr H. Sananés deltog i förhandlingarna som underkommitténs
rapportör.

Underkommitténs uppdrag

5. Underkommitténs uppdrag bestod i att diskutera den
andra punkten

på den rådgivande kommitténs dagordning som hade följande lydelse:

"Effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens

arbets- och anställningsvillkor med särskild betoning på förbättring av

arbetsförhållandena framför allt arbetarskydd samt hälsa och ergonomi".

Underkommittén hade som grund för arbetet fått en inom ILO upprättad

rapport rörande dessa frågor.

Underkommitiéns överläggningar

Allmän diskussion

6. Underkommittén ansåg att ILOs rapport gav en
fullständig och tydlig

bild av dels de pågående strukturella och tekniska förändringarna inom

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 83

handeln,
finanssektorn och kontorsarbetet dels de möjligheter och problem som dessa
förändringar innebär för de anställda inom dessa sektorer. Undefkommittén valde
som grund för diskussionen de i slutet på rapporten uppräknade punkterna.

7.
Det betonades under loppet av
debatten, att världen befinner sig pä tröskeln till långtgående förändringar
till följd av de tekniska förändringar som beror på mikroelektroniken. Denna
utveckling bedömdes kunna påverka alla sektorer samt förändra såväl dessas som
de nationella ekonomiernas och världsekonomins struktur.

8.
Av diskussionen framgick att
denna utveckling för närvarande framför allt påverkade de industrialiserade
marknadsekonomierna. Åtskilliga talare ansåg att man med hänsyn till vad som
hittills åstadkommits, kostnadsminskningen och den nya teknologiernas
ömsesidiga beroende, kunde vänta sig att sådan teknologi snabbt skulle komma
alt bli mer generell under de närmaste åren.

9.
U-länderna tycks inte ha blivit
nämnvärt påverkade hittills av den nämnda utvecklingen. Några
regeringsrepresentanter från u-länderna betonade den vikt som deras länder
fäste vid underkommitiéns arbete samt ländernas önskan, att tillgodogöra sig
den erfarenhet som mer avancerade länder vunnit inom detta område.

De
tekniska förändringarnas införande

10.
Underkommittén konstaterade att
den nya teknologins införande var såväl oumbärlig som oundviklig. Ett land, som
skulle ställa sig vid sidan om ett sådant framåtskridande, skulle oundvikligen
upptäcka att dess konkurrenskraft underminerades. Den därmed åtföljande
försämringen av betalningsbalansen och valutaställningen skulle slutligen bli
ett hot mot dess sysselsättning. Företagen befinner sig i en liknande
situation. Länder och företag bör därför utnyttja de möjligheter, som den nya
teknologin erbjuder, för att förbättra sin konkurrenskraft, stimulera den
ekonomiska tillväxten och höja levnadstandarden.

11. Detta innebär på intet vis att dylika förändringar
kan införas utan problem och svårigheter. Många exempel på detta nämndes under
diskussionens gäng. Många talare framförde åsikten, att problem av detta slag
i allmänhet inte härrör från själva teknologin utan från det sätt på vilket den
tillämpas. Den allmänna meningen var, att förändringar bör införas så
harmoniskt som möjligt, sä att dels alla berörda ges möjlighet att anpassa sig
till förändringarna dels den negativa inverkan pä samhället och individen blir
så liten som möjligt.

12.
Arbetstagarledamöterna och ett
antal regeringsledamöter betonade nödvändigheten av styrning och kontroll av
tekniska förändringar samt en planering av införandet på samtliga nivåer med
hänsyn till alla relevanta faktorer, dvs. såväl de sociala och mänskliga
faktorerna som de ekonomiska och tekniska. De var vidare av den meningen att
ett sådant val torde

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 84

debatteras
så brett som möjligt, eftersom valet av teknik också utgjorde ett val av
samhälle. På så vis skulle alla berörda kunna inse valets konsekvenser samt
vara beredda att klara dessa.

13.
Åtskilliga talare underströk
regeringarnas roll i sammanhanget. Såsom ansvariga för ekonomins funktion,
måste regeringarna uppmuntra införandel av ny teknologi för att stimulera
tillväxt, säkra betalningsbalansen och trygga sysselsättningen. I egenskap av
det allmännas väktare måste de också garantera, att införandet av den nya
teknologin inte leder till en oacceptabel försämring eller avpersonalisering av
den service som erbjuds konsumenterna samt att teknologins fördelar och
nackdelar fördelas rättvist i hela samhället. Man uppmärksammade vidare
behovet av ett värn mot den risk som ett okontrollerat införande av den nya
teknologin skulle kunna ge upphov till i form av polarisering i samhället. En
sådan polarisering innebär att en elit, som är fullt kapabel att behärska och
draga nytta av teknologin, lever tillsammans med den stora massan av människor
som varken kan anpassa sig till teknologin eller får någon större del av dess
fördelar. Slutligen måste respektive regering såsom arbetsgivare fatta beslut
rörande införandet av tekniska förändringar i sin egen sektor. Dessa beslut kan
i hög grad påverka motsvarande beslut inom den privata sektorn.

14. I diskussionen framhävdes regeringarnas väsentliga
uppgift inom områdena forskning, information och utbildning. Några
regeringsledamöter nämnde de studier, som bedrivits i de egna länderna på
statligt initiativ, beträffande den nya teknologins natur och konsekvenser. Dylika
tankeväckande studier borde uppmuntras, eftersom de kan bidra till alt lösa
problem som sammanhänger med ny teknologi. De borde ingå i en omfattande
utbildningssatsning med ambitionen att kontinuerligt anpassa samhället och
dess medlemmar till en teknisk utveckling.

15.
Arbetstagarledamöterna betonade
nödvändigheten av full delaktighet för arbetarna och deras representanter vid
beslut rörande införandet av tekniska förändringar. Formerna för en sådan
delaktighet kan variera mellan olika länder. I en del länder har arbetslagarna
redan genom medbestämmandeorgan blivit delaktiga i företagens beslutsprocess.
I andra länder kan del kanske bli nödvändigt med ett obligatorium beträffande
rådfrågning av arbetstagarna i samband med införandet av den nya teknologin.
Alternativt borde de fackliga organisationerna försöka uppnå överenskommelser
om tekniska förändringar på företags- eller sektorsnivå eller avseende den
totala ekonomin. Man beklagade, att arbetsgivarna alltför ofta fattade beslut
utan tillräcklig hänsyn till mänskliga faktorer.

16.
Arbetsgivarledamölerna erinrade
om att det inom marknadsekonomier var arbetsgivarens sak att fatta beslut på
området, eftersom han skulle bli den första som drabbades av konsekvenserna.
Nödvändigheten av att ta hänsyn till sociala och mänskliga faktorer betonades.
Frågan om hur bestämmande dessa skulle vara måste emellertid variera med de
lokala

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
1 85

och
nationella fömtsättningarna. Arbetsgivarledamölerna medgav vidare önskvärdheten
av att arbetstagarna och deras representanter eller fackliga organisationer
skulle rådfrågas men vidhöll, att det inte gällde för underkommittén att
rekommendera specifika former för rådgivning än mindre för medbestämmande.
Detta borde bestämmas i enlighet med nationella förhållanden och traditioner.

17.
Åtskilliga talare nämnde
exempel på de inflytande-, medbestämmande- eller förhandlingsprocedurer som
tillämpas i deras hemland i samband med införandet av tekniska förändringar.

18.
En regeringsledamot beklagade,
att ILOs rapport inte innehöll mer information om procedurerna för information,
rådfrågning, medbestämmande eller förhandling i olika länder. Sådana uppgifter
skulle kunna vara användbara vid utformningen av ett lämpligt förfaringssätt.

19.
En annan regeringsledamot riktade
uppmärksamheten mot rekommendationen beträffande samarbete på företagsnivå,
1952 (nr 94), samt rekommendation beträffande uppsägning, 1976 (nr 119), vilka
enligt hans mening borde tjäna som underlag på detta område. Det påpekades, att
rekommendation nr 119 höll på att revideras med hänsyn till den tekniska
utvecklingen samt utvecklingen av förhållandena mellan arbetsmarknadens
parter.

20.
Bred enighet rådde om behovet
av en dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare samt deras representanter
inom företaget och/eller fackliga organisationer för att uppnå beslut
beträffande införandet av tekniska förändringar. En sådan dialog borde bidra
till att undvika eller lindra de negativa verkningarna, som tekniska
förändringar skulle ha för arbetstagarna. Dialogen skulle också kunna öka
effektiviteten av de åtgärder som vidtas genom att dels skingra de farhågor,
som förändringarna kan ge upphov till bland arbetstagarna, dels hjälpa dessa
att förstå förändringarnas inverkan och, där så behövs, lindra denna inverkan.

21. Arbetstagarledamöterna
ansåg tillsammans med en del av regerings

representanterna, att regeringarna borde uppmuntra en sådan dialog. Detta

kan t. ex. ske med hjälp av lämplig lagstiftning, garanti för att det lagstif

tade inflytande eller medbestämmandet verkligen tillämpas eller genom

regeringarnas erbjudande om medling, om så erfordras.

22.
Bred enighet uppnåddes också
beträffande det nödvändiga i att arbetsgivare förser arbetstagare,
arbetstagarrepresentanter och/eller fackliga organisationer med tydlig och
fullständig information om planerade förändringar och konsekvenserna härav för
arbetstagarna. Sådan information skall tillhandahållas innan beslut fattas.

23.
Arbetstagarledamöterna ansåg,
alt arbetstagarrepresentanterna borde få tillräckliga utbildningsmöjligheter
för att effektivt kunna deltaga i diskussioner om införande av ny teknologi. De
skulle också vid behov kunna anlita utomstående experUs.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 86

Effekterna av tekniska förändringar på sysselsättningen

24. Den nya teknologins inverkan på
sysselsättningen debatterades mycket utförligt. Speciellt var detta en
väsentlig punkt för arbetstagarledamöterna. Dessa påpekade, att den höga
arbetslöshet, som för närvarande råder i mänga länder, sammanfaller med en
snabb utveckling av den nya teknologin. De nämnde olika exempel på
personalminskningar inom handeln och finanssektorn på grund av denna
utveckling. Enligt deras mening skulle situationen bara förvärras under
kommande år. Detta beror inte bara på att de tekniska förändringar, som
mikroelektroniken orsakar, är helt annorlunda och inträffar i mycket snabbare
takt än tidigare, utan att de sker mot bakgrunden av en ihållande lågkonjunktur
och växande arbetslöshet. Det finns sålunda skäl dels för oron att
förändringarna kan skapa allvarliga sysselsättningsproblem dels för en
beredskap för att undvika och eventuellt lösa sådana problem.

25.
Arbetsgivarledamölerna
hävdade, alt den nya teknologins påstådda negativa inverkan på
sysselsättningsvolymen var långtifrån bevisad. De erinrade om, att tekniska
förändringar till helt nyligen hade lett till talrika nya arbetstillfällen inom
handeln, finanssektorn och kontorsområdet genom tillskapandet av nya tjänster
och utvidgad verksamhet. De ansåg vidare att de personalminskningar, som inträffat
inom handeln och finanssektorn i vissa länder, berodde på dessa länders
besvärliga ekonomiska läge under de senaste åren. Man borde inte i onödan
dramatisera en debatt som borde baseras på objektiva fakta.

26. Åtskilliga regeringsledamöter
pekade på svårigheten att skilja de tekniska förändringarnas inverkan på
sysselsättningsvolymen från inverkan av andra faktorer såsom det allmänna
ekonomiska läget eller variationer i arbetskraftstillgången. En ännu större
svårighet ansågs vara att med någorlunda säkerhet förutsäga framtida trender
inom sysselsättningsvolymen. Den nya teknologins eventuella negativa
verkningar i det nuvarande läget vitsordades emellertid. Det tillrådliga i att
förvägsplanera behövliga åtgärder för att undvika eller så mycket som möjligt
nedbringa dessa verkningar påtalades också. Sådana åtgärder skulle kunna
variera avsevärt och anpassas till nationella förhållanden och praxis.

27. Arbetstagarledamöterna betonade
emellertid, att de tekniska förändringarnas negativa effekter blev än tydligare,
när de inte betraktades globalt, utan pä företagsnivå. Erfarenheterna visade,
att nya teknologier skapades och infördes i syfte att höja produktiviteten och
inbespara arbetskraft. Det var oundvikligt att detta också skulle återspeglas
på den makro-ekonomiska nivån.

28. Det erkändes allmänt att införandet
av tekniska förändringar inte endast inverkade på sysselsättningen på
företagsnivå.

29. Arbetstagarledamöterna betonade att
arbetsgivarna inte enbart borde eftersträva att trygga sysselsättningen för
sina anställda utan även ta hänsyn till de återverkningar, som införandet av
tekniska förändringar.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 87

kan
få på hela arbetsmarknaden. Enligt arbetstagariedamöternas uppfattning
resulterade metoden att åstadkomma personalminskningar genom naturlig avgång
enbart i att arbetslösheten vältras över på de unga debutanterna pä
arbetsmarknaden samt andra arbetssökande. Arbetsgivarna bör därför om möjligt
alllid försöka höja sysselsättningen genom utökad produktion eller
tjänstevolym eller genom en diversifiering av verksamheten.

30.
Arbetsgivarledamölerna
förklarade att eftersom de hade ett ansvar gentemot sina egna anställda
försökte de också upprätthålla sysselsättningen i möjligaste mån. Samtidigt
kunde de inte acceptera ett ansvar för andra anställda eller arbetssökande. Det
borde vara regeringens sak alt la hand om dessa senare kategorier.

31.
Arbetsgivarledamölerna anmärkte
tillsammans med en del av regeringsledamöterna, att den nya teknologin utan
tvivel skapade sysselsättning, fast inte nödvändigtvis i samma företag eller
sektorer där arbetskraftsbesparingarna åstadkoms. Exempelvis bedöms utsikterna
till en expansion inom den sociala sektorn, utbildningsväsendet och
kulturområdet som goda. Lämpliga åtgärder borde därför vidtas för att främja
arbetstagarnas rörlighet och anpassningsförmåga.

32.
Åtskilliga talare refererade
till åtgärder som ankom på regeringarna. Dessa borde framför allt försöka skapa
ett klimat av ekonomisk tillväxt, där införandet av tekniska förändringar
sannolikt skulle fä minsta möjliga negativa inverkan på sysselsättningen.
Företagen borde uppmuntras att införa de tekniska förändringar som bäst skulle
kunna främja en etablering av nya tjänster och arbetstillfällen. De kunde
själva skapa nya arbetstillfällen i sin egen sektor. Det borde dessutom
ankomma på företagen att följa tillämpliga riktlinjer för
arbetskraftsprognoser, arbetsplanering, utbildning, handledning och
yrkesutbildning för att garantera arbetskraftens kontinuerliga anpassning till
de nya krav, som de tekniska förändringarna gav upphov till. Det borde också
falla på deras ansvar att vidtaga de nödvändiga åtgärderna - särskilt vad
gäller arbetsförmedling och inkomsttrygghet - för att hjälpa enskilda
individer att klara av sysselsättningsproblem orsakade av tekniska
förändringar.

33.
Bland de åtgärder, som
arbetsgivarna skulle kunna vidtaga för att undvika eller såvitt möjligt minska
de tekniska förändringarnas negativa inverkan på sysselsättningen, betonade
arbetstagarledamöterna särskilt arbetstidsminskningen. Åtgärder som 35-timmars
arbetsvecka med oförminskad lön, 3-dagars weekend, 5 eller 6 veckors årlig
semester samt förtidspensionering med tillfredsställande inkomst skulle kunna
utgöra ett sätt att skapa såväl ytterligare arbetstillfällen som en möjlighet
att rättvist fördela företagets vinst av de tekniska förändringarna.
Ledamöterna uttryckte förhoppningen att arbetsgivarna i överenskommelse med
facket skulle överväga möjligheten att införa nya arbetsorganisationsformer och
arbetstider för att dels möta arbetstagarnas behov dels hjälpa till att upprätthälla
sysselsättningsnivån.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 88

Man
betonade också att deltidsarbete inte skulle användas som ett medel att undvika
rekrytering av heltidsanställda. Korttidsanställning och anlitande av
underleverantörer borde också begränsas.

34.
Arbetsgivarledamöterna vidhöll
att arbestidsminskningen inte kunde betraktas som en lösning på
sysselsättningsproblem som uppkommit på grund av tekniska förändringar. Sådana
åtgärder kunde endast vidtagas globall och skulle dessutom kunna leda till en
kostnadsstegring, vilken i sin tur skulle resultera i en produktionsminskning
och marknadssvårigheter. Detta skulle medföra än mer långtgående
rationaliseringar och sysselsättningsminskningar.

35.
Arbetstagariedamölerna ansåg
också, alt en planering av kvantitativa och kvalitativa arbetskraftsbehov på
företagsnivå i samarbete med arbetstagarnas representanter eller organisationer
utgjorde ett viktigt instrument för att undvika negativa sysselsättningseffekter
i samband med införandet av tekniska förändringar. En regeringsledamot sade sig
vara positiv till en sådan planering men beklagade, att företagen alltför ofta
införde viktiga tekniska förändringar utan tillräcklig planering av de arbetskraftsbehov
som sådana förändringar medför.

36.
Den allmänna meningen var att
tekniska innovationer med säkerhet förvandlar arbetsuppgifter och
kvalifikationer. Sådana förändringar borde därför studeras noga, så all
lämpliga åtgärder kan vidtagas inom yrkesrådgivningen, yrkes- och
arbetsmarknadsutbildningen. En regeringsledamot anmärkte att offentliga organ
ansvariga för yrkesrådgivning och yrkesutbildning var beroende av företagens
uppgifter på området. De ansvariga organen kan endast hålla sig ajour med
tekniska trender genom ett intimt samarbete med såväl arbetsgivare som
arbetstagarnas organisationer.

37.
Underkommittén debatterade
frågan om strukturella och kvalitativa förändringar resulterade i en höjning
eller sänkning av kvalifikationsnivåerna. Arbetstagarledamöterna och en del av
regeringsledamöterna var av meningen att det fanns en tendens till polarisering
av kvalifikationerna, eftersom dalabehandling och den nya teknologin ä ena
sidan medför ett stort antal okvalificerade och montona administrativa
uppgifter å andra sidan ett litet antal högt kvalificerade poster med ett
kreativt och verkställande ansvar. Arbetstagarledamöterna uttryckte sin oro
över de återverkningar som dessa trender skulle kunna få på arbetslagarnas
inkomst- och befordringsutsikter.

38.
Arbetsgivarledamölerna
betvivlade existensen av en sådan polarisering. De konstaterade att
kvalifikationskraven i många fall hade ökat vad gäller arbeten påverkade av
tekniska förändringar. Datoriseringen, i synnerhet, hade gjort det möjligt för
många anställda att förbättra sin ställning inom företaget.

39.
Flera talare underströk
problemets komplexitet och relativitet. En regeringsledamot riktade
uppmärksamheten mot undersökningar beträffande tekniska förändringars
kvalitativa inverkan, vilka visat att kvalifika-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
1 89

tionernas
genomsnittliga nivå i själva verket knappast hade påverkats i de sektorer, där
tekniska förändringar genomförts. Arbetstagarledamöterna påtalade tillsammans
med en del regeringsledamöter den inverkan som valet av arbetsorganisation kan
få pä kvalifikationernas natur och nivå. De hävdade att det var både möjligt
och önskvärt att utnyttja ny teknik för en höjning av kvalifikationsnivån bland
de anställda som berörs.

40.
Underkommittén uttalade
enhälligt, att det med tanke på de verkningar, som tekniska förändringar kunde
få på sysselsättningsnivä och arbetsinnehåll, var angeläget att varje företag
och varje arbetstagare gjorde speciella försök till anpassning. Alla möjliga
åtgärder skulle också vidtagas för att underlätta sådan anpassning.

41.
Arbetsgivarledamöterna betonade
att arbetstagarna måste vara beredda att acceptera ett visst mätt av rörlighet
och förändring beträffande arbetsuppgifter och kvalifikationer för att kunna
anpassa sig till tekniska och strukturella förändringar. De uttryckte sin
beredvillighet att såvitt möjligt ge sina anställda de kontinuerliga
utbildnings- och omskolningsmöjligheter som krävs för att garantera denna
rörlighet.

42.
Arbetstagarledamöterna ansåg,
att arbetsgivarna borde bära kostnaderna för utbildning, omskolning och
omlokaliseringsätgärder eftersom dessa drog mest nytta av del tekniska
framåtskridandet. Arbetsgivarna borde också hjälpa sina anställda att finna
alternativsysselsättning.

43.
Arbetstagarledamöterna påpekade
tillsammans med ett antal regeringsledamöter de speciella svårigheter som
generaliseringar av den nya teknologin skulle kunna innebära för vissa
kategorier anställda.

44.
Kvinnornas situation påtalades
flera gånger. Del påpekades, att den kvinnliga representationen var särskilt stor
i sektorer och yrken, där sysselsättningen mest sannolikt skulle minska genom
införandet av ny teknologi. Kvinnor är ofta lågutbildade. Man kan av olika
skäl vänta sig att de kan ställas inför större svårigheter, när del gäller att
utnyttja den utbildning, omskolning och omplacering, som organiseras för de
anställda för att underlätta deras anpassning till strukturella och tekniska
förändringar. Arbetstagarledamöterna och en del regeringsledamöter uttryckte
farhågor för att införandet av ny teknik skulle kunna accentuera den
underlägsna ställning som kvinnorna fortfarande intar på arbetsmarknaden.
Enligt deras mening borde särskild uppmärksamhet ägnas dessa problem inom ramen
för de åtgärder regeringarna bör vidta för att garantera jämställdheten.

45.
Flera talare uttryckte sin oro
för den nya teknologins konsekvenser för unga debutanter på arbetsmarknaden. De
påpekade alt handels- och finanssektorn i en del länder inte längre erbjöd
arbetstillfällen för ungdomar, vilket gjorde arbetslöshetsproblemet än värre.

46.
Äldre arbetstagare och
handikappade utgör en grupp som ansågs vara särskilt i riskzonen. Man befarade
att deras problem kunde hänga samman med de större svårigheter de möter vid
anpassning till nya arbetsmetoder och i sökandel efter ny sysselsättning i
arbeislöshelsiider.

8 Riksdagen 1981/82. 1 samt. Nr 123. Bilaga 1

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 90

47. Arbetsgivarledamöterna
delade uppfattningen aU äldre och handi

kappade anställda kunde få brottas med större svårigheter än andra för att

finna alternativ sysselsättning om de förlorade sina jobb till följd av tek

niska förändringar. Å andra sidan fanns ingen anledning alt misstänka, att

kvinnor och ungdomar skulle drabbas hårdare av tekniska förändringar än

övriga anställda. Det väsentliga för framtiden var anpassningsförmågan.

Effekter
på arbetsinnehåll, arbetsorganisation samt arbetsförhållanden

48.
Arbetstagarledamöterna ansåg,
att tekniska förändringar i en del fall hade resulterat i påtagliga
förbättringar beträffande arbetsinnehåll och arbetsförhållanden exempelvis
avskaffandet av vissa monotona uppgifter eller försök att göra arbetet mindre
fysiskt ansträngande. Samtidigt vidhöll de, att beträffande ett alltför stort
antal arbetare skulle införandet av sådana förändringar leda till en avhumanisering
av arbetet, lägre kvalifikationsnivå och en försämrad kundservice. Olika
undersökningar citerades, som visar att införandel av tekniska förändringar
inom handeln, bankväsendet och försäkringsväsendet mycket ofta resulterat i
förlorad självständighet, arbetssplittring, högre arbetstakt, ökad övervakning
och en utarmning vad gäller de personella kontakterna. Arbetstagarledamöterna
uttryckte sin övertygelse om alt dessa negativa verkningarna kunde undvikas
genom val av andra arbetsorganisalionsmetoder samt genom ett deltagande från
de anställdas sida i planeringen av arbetsorganisationen.

49.
Arbetsgivarledamöterna fann det
överdrivet att tala om arbetets avhumanisering och sänkning av
kvalifikationskraven. Sådana företeelser hörde snarare till undantagen. Den
tekniska utvecklingen hade enligt deras mening i många fall möjliggjort en
förbättring av arbetsinnehållet och arbetsförhållandena. De instämde i att en
omdömeslös användning av teknik eller arbetsorganisation skulle kunna medföra
en del negativa konsekvenser. Det ligger därför i såväl arbetsgivarnas som de
anställdas intresse att undvika en sådan användning. En del konsekvenser är
dock oundvikliga och måste godtas. Vad gäller arbetstagarnas deltagande i
planeringen av arbetsorganisationen och arbetssystemet, ansåg arbetsgivarledamöterna
att beslutet borde fattas av arbetsgivaren även om det skulle kunna vara
nyttigt att rådfråga de berörda arbetslagarna. 1 varje fall fordrar beslutet en
teknisk kompetens som de anställda inte alltid besitter.

50.
Flera regeringsledamöter ansåg
att frågor om arbetsorganisation och arbetsförhållanden borde överenskommas
mellan arbetsgivare och anställda. Regeringarna borde inom den industriella
sektorn kunna hjälpa de två parterna alt utveckla arbetssystem, som kunde leda
till förbättrat innehåll och förbättrade kvalifikationskrav, genom att initiera
eller stimulera forskning på detta område. Det vore önskvärt att användarna
deltog vid konstruktionen av dessa system så att systemen motsvarar behoven
och fungerar effektivt.

51. Arbetstagarledamöterna
tycktes särskilt oroas av den ökande cen-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 91

traliseringen
och den ökade personalövervakningen som den nya teknologin möjliggör. De
nämnde exemplet med den ständiga övervakningen, som kan utövas gentemot
kassapersonal tack vare de elektroniska kassaapparaterna. Man uttryckte
farhågor, att en sådan övervakning skulle kunna leda till alltför hård
arbetsintensifiering och psykisk stress samt införande av datoriserad disciplin
är övervakning av berörda anställda. Man nämnde också hotet mot den personliga
integriteten som en omfattande registrering av personuppgifter hos
arbetsgivaren utgör.

52.
Arbetsgivarledamöterna
förklarade, att övervakningen av de anställdas arbete var en nödvändighet och
en rättighet, som ingen arbetsgivare kan göra avkall på. De tillstod dock att
åtgärder skulle kunna behövas för att förhindra att obehöriga får tillgång till
de persondata som finns hos arbetsgivaren. Åtskilliga regeringsledamöter nämnde
den nationella lagstiftning som Ullkommit för att skydda persondata.

53.
Arbetstagarledamöterna antydde,
att en sänkning av kvalifikationsnivåer på grund av införandet av tekniska
förändringar skulle kunna få allvarliga återverkningar pä berörda anställdas
lön. I en del fall återspeglade lönen inte de stigande kvalifikationskrav som
följde med sädana förändringar. De hävdade, att de anställdas löner inte skulle
få sänkas till följd av tekniska förändringar samt att de anställda borde
åtnjuta en löneförbättring vid en höjning av kvalifikationskraven. De krävde
också en stark begränsning av prestationslönesystem med tanke på den högre arbetstakt
dessa kan framtvinga.

54.
Arbetsgivarledamöterna
förklarade att samma lönenivå inte kunde garanteras om en befattning fick en
lägre arbetsvärdering till följd av tekniska förändringar. Det enda de kunde
göra var att ge den berörda arbetstagaren tillfälle till utbildning för
övergäng till ett mer kvalificerat arbete.

55.
Enligt den allmänna meningen
borde arbetsvärderingssyslem ständigt tagas under omprövning för att garantera
en anpassning till den tekniska utvecklingen.

56.
Arbetstagarledamöterna krävde
att de produktivitetsvinster, som följde med införandet av tekniska
förändringar, skulle komma även de anställda till godo i form av högre löner, kortare
arbetstid eller längre semester.

57.
Beträffande en förlängning av
arbetstiden uttryckte arbetstagarledamöterna oro över det ökade bruket av
nattarbete, skiftarbete och obekväma arbetstider, som kan följa med ny
tekonologi. De krävde, att sådana effekter skulle begränsas så mycket som
möjligt med tanke på åtföljande problem för arbetstagarnas hälsa och
familjeliv.

58.
Arbetsgivarledamöterna anförde
att de inte kunde garantera att sådana arbetstider inte skulle förekomma.
Exempelvis möjliggjorde sådana tidschema större flexibilitet i
serviceinrättningarnas öppethållande. De hade själva visat sig positiva Ull
flextid vilket, enligt deras egen mening, svarade mot såväl arbetsgivarnas som
arbetstagarnas behov.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 92

Effekter
på arbetsmiljö och arbetarskydd

59.
Arbetstagarledamöterna
förklarade all särskild uppmärksamhet måste ägnas de ergonomiska principerna i
samband med utformningen av arbetsplatser vad gällde såväl den fysiska miljön
som inredningen.

60.
En regeringsledamot påpekade, att
när ny utrustning installerades i gamla arbetslokaler kunde lokalerna behöva
modifieras, eftersom de inte längre svarade mot arbetstagarnas behov.

61.
Arbetstagarledamöterna
underströk den hälsofarliga inverkan som vissa former av arbetsorganisation
kunde medföra för de anställda. Enligt deras åsikt hotades arbetstagarnas hälsa
av den högt uppdrivna arbetstakten, de monotona uppgifterna och den ständiga
övervakningen, som förekom på vissa arbetsplatser, där den nya teknologin
användes. Arbetsgivarna borde tillsammans med de anställda och de fackliga
organisationerna organisera arbetet på ett sätt så att återverkningar av denna
art kunde undvikas.

62.
En del regeringsledamöter
betonade också den fara som en del intensiva, monotona och strängt övervakade
uppgifter innebär för arbetstagarnas hälsa. En regeringsmedlem ansåg att det
skulle vara värdefullt om eventuellt stressframkallande uppgifter kunde
klassificeras för att möjliggöra rådgivning om deras organiserande.

63.
Arbetsgivarledamöterna menade
att man inte borde överdriva den nya teknologins negativa inverkan på
arbetstagarnas hälsa. De förbättringar, som den nya teknologin innebär,
bedömdes dessutom som mycket större än nackdelarna. De senare borde emellertid
mildras så mycket som möjligt. Arbetsgivarna var av eget intresse beredda att
göra allt vad som. låg i deras makt i detta syfte. I många fall berodde farorna
inte på själva teknologin, utan på det sätt den infördes och användes.

64.
Bred enighet förelåg
beträffande behovet att planera arbetslokaler och arbetsplatser samt att
organisera arbetet på ett sätt så att de anställdas hälsa skyddas så mycket som
möjligt och att arbetsmiljön om möjligt förbättras.

65.
Några talare nämnde behovet av
vilopauser för att undvika onormal trötthet vid arbetsplatser med ett nervöst
påfrestande arbete. Det påpekades att i vissa länder hade man hanterat denna
fråga genom överenskommelser mellan arbetsgivare och de anställdas
organisationer.

66.
Flera talare refererade till
den forskning och de undersökningar som gjorts i deras länder beträffande vissa
arbeten, där ny teknologi användes och om den nya teknologiska inverkan på
arbetstagarnas hälsa. Det framhölls att sådana undersökningar kunde vara
mycket värdefulla och att de möjligen kunde utgöra grund för hälso- och
säkerhetsnormer. Dessa skulle i sin tur antingen kunna tjänstgöra som
riktlinjer och rekommendationer eller göras tvingande alltefter tillämplighet.
Arbetsgivarledamöterna betonade, att hälso- och säkerhetsnormer borde baseras
på vetenskapliga studier och inte vara alltför stelt utformade.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 93

67.
Flera ledamöter underströk
kraftigt den roll som personalhälsovården borde tilldelas. Denna skulle kunna
bidra till studier av tekniska förändringar rörande arbetstagarnas hälsa. Den
skulle kunna ge råd till arbetsgivare och arbetstagare pä området och dessutom
medverka i övervakningen av hälso- och säkerhetsförhållandena.

68.
Underkommittén ägnade särskild
uppmärksamhet åt de ergonomiska problem som hänger samman med arbete vid
dataskärmar samt vid kassorna i detaljhandeln.

69.
Beträffande arbete vid
dataskärmar riktade såväl arbetstagarledamöterna som flera regerings- och
arbetsgivarledamöter uppmärksamheten mot de problem med ögonansträngning och
trötthet som kan följa med sådant arbete. Sådana problem föreföll ofta hänga
samman med långa pass vid skärmarna. Arbetstagarledamöterna krävde, att
anställda som arbetade vid dataskärmar skulle ha rätt till täta synkontroller
på arbetsgivarens bekostnad samt till regelbundna och ofta återkommande pauser.
De ansåg att arbetet borde organiseras på sä sätt, att användningen av
dataskärmar hölls inom rimliga gränser. Skärmarna borde motsvara bestämda
normer och kontrolleras regelbundet. Dessutom borde eventuella strålningsrisker
undersökas. Flera deltagare nämnde undersökningar och rekommendaUo-ner i sina
egna länder beträffande användningen av dataskärmar.

70.
Beträffande arbete vid
kassaapparater i detaljhandeln ansåg arbetstagarledamöterna, att införandet av
elektroniska kassaapparater och den därmed följande arbetsintensifieringen
gjorde det än mera angeläget att formulera ergonomiska normer om
arbetsplatsernas utformning. De krävde att krav framfördes på
tillfredsställande stolar, täta pauser och regelbundna läkamndersökningar för
berörd personal. Vidare skulle de effektivt skyddas mot drag.

ILOs
åtgärder

71. Under
hela diskussionen framhölls värdet av ett regelbundet utbyte

av åsikter och information på det internationella planet om erfarenheter av

och problem med införandet av tekniska och stmkturella förändringar.

72.
Åtskilliga regeringsledamöter
ansåg att det skulle vara värdefullt med internationella normer för att
underlätta lösningen på de problem som förknippas med införandet av tekniska
förändringar. Arbetstagarledamöterna uttryckte förhoppningen att arbetskonferensen
skulle anta ett dokument i ämnet.

73.
Arbetstagarledamöterna begärde
att ILO skulle utveckla forskning och informationsverksamhet på området och
framlade förslag om detta till arbetsgruppen. Arbetsgruppen tog hänsyn till
förslagen vid upprättandet av förslag till slutsatser.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 94

Diskussion och antagande av förslagen

74. Dagordningen vid underkommitténs
sjunde sammankomst omfattade de förslag till slutsatser som upprättats av
arbetsgruppen.

75.
När förslagen
diskuterades föreslogs ett antal mindre ändringar vilka infördes i texten.

76.
På förslag frän
en regeringsledamot införde underkommittén en ny paragraf (paragraf 16).
Paragrafen indikerar all regeringar, arbetsgivare och arbetstagare har ett
ömsesidigt intresse av att den personal, som direkt berörs av införandet av nya
tekniska system, skall få utbildning och träning.

77.
Beträffande
paragraf 14, som behandlar arbetstagarnas och arbets-tagarrepresentanternas
deltagande i beslutsprocessen, betonade arbetsgivarnas vice ordförande å sin
grupps vägnar, att arbetsgivarna förblev ensamt ansvariga för själva
beslutsfattandet.

78.
En
arbetstagarledamot förklarade att hon inte kunde acceptera paragraf 26. Den
geografiska rörligheten drabbade enligt hennes mening inte bara arbetstagarna
genom att stimulera familjernas förskingring. Den ledde också till störningar i
de regionala ekonomierna.

79.
Beträffande de
åtgärder som rekommenderas i paragraf 27 för att "undvika eller såvitt
möjligt minska" personalminskningar, påpekade arbetstagarnas vice ordförande,
att huvudsyftet med sådana åtgärder, som arbetstagarna såg det, var att undvika
personalminskningar. Dessutom borde åtgärder för att reducera sädana
minskningar till ett minimum endast bli aktuella, om det visade sig vara
omöjligt att helt undvika sådana minskningar.

80. De föreslagna slutsatserna antogs
enhälligt av underkommittén.

Underkommitténs antagande av rapporten

81. Underkommittén antog enhälligt sin rapport vid sin
åttonde sam

mankomst.

Geneve den 22 januari 1981, (undertecknat) J. Woogar, ordförande,

H.
Sananés, rapportör.

4.2 Den rådgivande kommitténs diskussion av
underkommitténs rapport och förslag

Vid sin nionde plenarsammankomst granskade kommittén
underkommitténs rapport beträffande effekterna av tekniska och strukturella
förändringar pä tjänstemännens arbets- och anställningsförhållanden samt underkommitténs
förslag till slutsatser i detta ämne.

Mr. J. Woolgar (regeringsledamot, Storbritannien;
underkommitténs ordförande) anförde att underkommittén efter en debatt, som
tidvis varit besvärlig, kommit fram till en modellkompromiss genom att
enhälligt anta slutsatserna.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 95

Mr.
H. Sananés (regeringsledamot, Frankrike; underkommitténs rapportör) påpekade
att underkommitténs arbete i hög grad underrlättats av den rapport som
framställts av ILO. De problem som underkommittén haft att ta itu med hade
varit långt ifrån enkla. I synnerhet hade det förelegat en väsentlig klyfta
mellan arbetsgivar- och arbetstagariedamöternas synsätt. Medan
arbetstagarledamöterna betonat den tekniska utvecklingens negativa effekter på
sysselsättning och arbetsförhållanden, hade arbetsgivarna betonat den tekniska
förändringens totala inverkan, vilket i praktiken kunde vara positivt. Samtliga
parter hade betonat behovet av konsultationer och förhandlingar mellan
arbetsmarknadsparterna samt behovet av breda diskussioner pä nationell nivå.
Det hade allmänt erkänts, att alla ansträngningar skulle göras för att minska
det tekniska framåtskridandets negativa verkningar. Underkommitiéns medlemmar
hade kommit till slutsatsen, att ILO i framtiden effektivt skulle kunna bidra
till att förverkliga detta mål genom att hälla tekniska sammanträden, företa
vetenskapliga undersökningar samt vid behov anta nya normer på området.

Mr.
K. Boeykens (arbetstagarledamot, Belgien; underkommitténs vice ordförande)
uttalade, att fastän underkommitténs slutsatser inte innehöll allt, som
atbetstagarledamöterna önskade, utgjorde de ändå en överenskommelse som
samtliga parter kunde acceptera. Han påpekade att paragraf 24 (g) i
slutsatserna beträffande bestämmelserna i konventionen och rekommendationen om
sysselsättningspolitik, 1964 (nr 122), speciellt gällde paragraf 20 (2) i
rekommendationen om arbetstidsförkortning utan löneminskning samt längre betald
semester. Beträffande paragraf 27 i slutsatserna, som gällde åtgärder för att
"undvika eller såvitt möjligt begränsa" personalminskningar, anförde
han att arbetstagarledamöterna ville prioritera åtgärder ägnade att undvika
personalminskningar före åtgärder för att begränsa sådana minskningar. Han
uttryckte förhoppningen, att tresidiga eller trepartsbaserade förhandlingar om
den nya teknikens konsekvenser för sysselsättning och arbetsförhållanden skulle
hällas i samtliga berörda länder.

Mr.
W. Taylor (arbetsgivarledamot, Storbritannien; underkommitténs vice ordförande)
påpekade att underkommittén tilldelats en svår uppgift, men atl den lyckats med
att tillfredsställande avsluta sitt arbete. Rapporten utgjorde en sanningsenlig
redovisning av de förda diskussionerna. Slutsatserna återspeglade helt den
samförståndsanda som rått under diskussionerna. Arbetsgivarledamöterna
accepterade den kompromisstext som tillställts den rådgivande kommittén.

Rapporten
och förslaget till slutsatser frän underkommittén om effekterna av tekniska
och strukturella förändringar pä tjänstemännens arbets- och
anställningsförhållanden antogs enhälligt.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga I 96

4.3 Slutsatser (nr 82) beträffande effekterna av tekniska
och strukturella förändringar på tjänstemännens anställnings- och
arbetsförhållanden, med betoning på arbetsförhållandens förbättring och
framförallt på förbättringar i arbetarskydd och ergonomi

Efter att ha sammanträtt i Geneve för sin åttonde
sammankomst, mellan den 13-22 januari 1981. samt efter att ha granskat den
rapport, som framlagts av ILO beträffande effekterna och tekniska saml
strukturella förändringar på tjänstemännens anställnings- och
arbetsförhållanden, har idag, den 22 januari 1981. ILO:s rådgivande kommitté
för tjänstemän och specialister antagit följande slutsatser:

Allmänna synpunkter

1.
Handel,
finanssektorn samt kontorsområdet har under de senaste årtiondena genomgått
långtgående tekniska och strukturella förändringar. Förändringstakten kan öka
under kommande år till följd av tekniska inno-vaUoner baserade på
mikroeletronik och datakommunikafionsleknik. Nya utrustningar såsom automatiska
kassaapparater i handeln, uttagsautomater, kassaterminaler, datanät med
direktåtkomst till dala inom finanssektorn samt ordbehandlingsmaskiner inom
kontorsområdet håller på att väsentligt förändra innehållet i de tjänster som
erbjöds inom dessa sektorer samt det sätt på vilket dessa tjänster presenteras.

2.
Fastän dessa
nya teknologier har spritts bara gradvis och deras genomslagskraft varierat en
hel del i de länder, verksamhetsbranscher och företag som berörts, är det
sannolikt att deras tillämpning kommer att bli alltmer urbredd i de
industrialiserade länderna. Ett företag, som inte inför lämpliga tekniska
innovationer, kommer i verkligheten att riskera en försämrad konkurrenskraft
som kan hota dess existens.

3.
Den nya
teknologin kommer sannolikt att påverka alla verksamhetsgrenar samt i det
långa loppet förändra ekonomiska strukturer såväl nationellt som
internationellt.

4.
Trots att
tillräckliga data inte finns tillgängliga beträffande u-länderna och införandet
av ny teknologi inom tjänstesektorn i dessa länder medför mycket speciella
problem, kan även u-länderna på sikt förväntas uppleva en del av de
innovationer, som för närvarande intrtroduceras i de industrialiserade
länderna, och därmed även ställas inför liknande problem.

5.
Den nya
teknologin kan få mycket positiva ekonomiska verkningar och vara mycket positiv
för företag och anställda samt för konsumenter och serviceavnämare. Dess
tillämpning kan också få negativa verkningar som bör undvikas eller såvitt
möjligt begränsas.

6.
Det är därför
önskvärt att införandet av den nya teknologin får försiggå på ett sådant sätt,
att företag, anställda, konsumenter och avnämare smidigt kan anpassa sig till
den. Införandet bör därför planeras noggrant och verkställas med varsamhet.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 97

7. Det
är också önskvärt att fördelarna och nackdelarna med tekniska

förändringar fördelas rättvist mellan företagen, de anställda, konsumen

terna och medborgarna.

Införandet
av förändringar

8.
Införandet av tekniska
förändringar och frågan om de alternativ som står till buds, bör debatteras så
brett som möjligt pä alla nivåer. En klar insikt bör råda beträffande de
ekonomiska, sociala, mänskliga och kulturella konsekvenserna av ett beslut.

9.
Regeringarna spelar en viktig
roll vad gäller debattens inriktning, eftersom de har att befatta sig med
ekonomins konkurrensläge och därför kan behöva uppmuntra införandet av ny
teknik. Deras uppgift är också att trygga konsumenUntressena och livskvaliteten
samt garantera tillräcklig sysselsättning. Alla dessa förhållanden kan påverkas
av den nya tekniken.

10.
Regeringarna bör om nödvändigt
företa och främja forskning och informationsverksamhet beträffande utvecklingen
och konsekvenserna av ny teknologi. De bör ställa sådan information till
förfogande för arbetsgivare, arbetstagare och deras organisationer samt vidare
för samtliga intresserade personer och organisationer så att debatten och
beslutsprocessen inom området underlättas.

11.
Regeringarna bör, i den mån det
är nödvändigt, uppmuntra till en dialog och rådgivning mellan arbetsgivare och
arbetstagare samt deras organisationer beträffande de sociala problem som
följer med tekniska och stmkturella förändringar. Exempelvis kan båda sidorna
inom industrin ges tillgång till de handlednings- och rådgivningstjänster som
kan hjälpa dem att lösa dessa problem

12.
Arbetsgivarna inom varje
företag har att fatta konkreta beslut beträffande införandet av tekniska och
stmkturella förändringar. Innan de fattar beslut, som kan påverka personalens
arbets- och anställningsförhållanden, bör de ta hänsyn inte bara till
ekonomiska och tekniska faktorer utan också till sociala och mänskliga
faktorer.

13. Arbetstagarna
och deras representanter bör ha möjlighet att påverka

beslut beträffande införandet av tekniska och stmkturella förändringar för

att kunna lindra eventuella negativa konskvenser för arbetstagarna.

14. Sättet på vilket detta inflytande utövas kan
variera enligt olika länders lagstiftning och praxis. Arbetstagarna och deras
representanter bör i alla händelser rådfrågas innan beslut fattas, som kan
påverka deras anställnings- och arbetsförhållanden. Det kan dessutom vara
lämpligt att de får deha i beslutsprocessen på det sätt som är lämpligt med
hänsyn till nauonella förhållanden.

15. Det väsenfliga är, att ett intimt samarbete och en
effektiv kommunikation råder under hela processen med att införa
förändringarna för all man, såvitt möjligt, skall komma fram ull slutsatser som
är acceptabla för båda parter.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
1 98

16.
Regering, arbetsgivare och
anställda borde ha ett gemensamt intresse av att de personer, som direkt
berörs av införandet av system baserade på den nya teknologin, får utbildning.
Denna utbildning bör syfta till att bibringa förståelse för förändringarna,
möjliggöra ett deltagande i utvecklingsarbetet och värdering av
förändringsförslagen samt bidraga till ett mera effektivt arbete med att
använda systemen.

17. Innan beslut fattas bör arbetsgivarna förse arbetstagarna,
deras representanter och/eller organisationer med så fullständig och tydlig
information som möjligt. Arbetstagarnas representanter eller organisationer
bör vidare vara medvetna om möjligheten av att anlita experthjälp.

Sysselsättningseffekterna

18.
Det är inte lätt att renodla de
tekniska förändringarnas inverkan på sysselsättningsvolymen, eftersom de totala
sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåerna också påverkas av andra faktorer
som det ekonomiska läget samt variationer i tillgången på arbetskraft.

19. Fastän tekniska förändringar till helt nyligen gick
hand i hand med en stark ekonomisk tillväxt och skapandet av många nya
arbetstillfällen inom handel, finanssektorn och kontorsområdet, är det risk för
att en sådan situation inte kommer att upprepas i framtiden. Anledningen
härtill är beskaffenheten, omfattningen och hastigheten av de pågående tekniska
förändringarna, del nuvarande ekonomiska klimatet och arbetslösheten.

20.
Tekniska förändringar kommer
såsom tidigare att ge upphov både till förluster.och tillkomst av nya jobb,
ulan alt det nödvändigtvis skapa arbetstillfällen inom samma företag eller
verksamhetssektor, vid en tidpunkt eller i tillräckligt stort antal för att
uppväga de arbetstillfällen som går förlorade. Förändringarna kommer dessutom att
förändra arten och nivån av erforderliga kvalifikationer.

21. Av dessa skäl och trots att man inte säkert kan
förutse förändringarnas inverkan på sysselsättningens volym och kvalitet, vore
det klokt att begmnda de frågeställningar som kan bli aktuella.

22.
Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt sysselsättningsproblemen bland vissa kategorier anställda, vars
arbeten kan väntas försvinna till följd av ny teknologi. Dessa arbetstagare
utgörs bl. a. av kvinnor, ungdomar och äldre. Kvinnorna kan t. ex. ha särskilda
problem. De är i många fall underutbildade. Materiella och psykiska svårigheter
hindrar ofta deras geografiska rörlighet och dem själva från att utnyttja de
utbildnings- och flyttningsUllfällen som skulle kunna vara tillgängliga. De
ungdomar som nu träder ut på arbetsmarknaden riskerar att inte längre finna de
ingångsarbeten inom handeln, finanssektorn och kontorsområdet, som inUll sen
Ud varit tillgängliga för dem. Denna situation kommer dessutom atl förvärras av
en växande arbetslöshet. Vissa äldre och handikappade arbetstagare kommer
sannolikt att få allt svårare att finna annan sysselsättning om de blir
arbetslösa.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 1 99

23.
För att såvitt möjligt begränsa
de tekniska förändringarnas negativa verkningar på sysselsättningen kan en serie
åtgärder övervägas. Regeringar, arbetsgivare, arbetstagare och deras
organisationer på olika nivåer skulle kunna vidta dem i enlighet med nationella
och lokala förhållanden.

24.
Inom ramen för en politik, som
syftar till ekonomisk expansion och full sysselsättning, i enlighet med
konventionen och rekommendation om sysselsättningspolitik, 1964 (nr 122), bör
regeringarna särskilt:

(a)
med alla lämpliga medel
uppmuntra företagen att använda de teknologier, som har de bästa
förutsättningarna atl skapa nya produkter och nya tjänster samt att öka
sysselsättningsvolymen;

(b)
där det är lämpligt, utveckla
socialt nyttiga tjänster inom den offentliga sektorn, eventuellt genom att
utnyttja ny teknologi;

(c)
tillämpa en
arbetskraftsplanering och planeringspolitik som tar hänsyn till den tekniska
utvecklingen, när det gäller alt upprätta kvantitativa och kvalitafiva
prognoser i samarbete med intresserade arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer och även på grundval av material från andra källor;

(d) tillämpa en politik
beträffande utbildning, yrkesvägledning och yr

kesutbildning, vars syfte är att utveckla varje individs förmåga att ständigt

anpassa sig till tekniska och strukturella förändringar; en sådan politik bör

intimt samordnas med prognos- och planeringspolitik beträffande arbets

kraften;

(e) inträna en effektiv
ordning för alt hjälpa de arbetstagare, som förlo

rat sina anställningar på gmnd av tekniska eller strukturella förändringar

att finna lämplig alternativ sysselsättning;

(f) ge tillräckligt
ekonomiskt stöd till de arbetstagare, som åsyftas i

föregående moment, i enlighet med nationell lagstiftning samt dessutom

medelst lämpliga sysselsättningsprogram underlätta för de arbetstagare,

som påverkas av tekniska förändringar, att genomgå utbildning eller om

skolning eller att omplaceras för att finna lämplig sysselsättning;

(g) biträda
arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i sökandet

efter lösningar på de problem, som medföljer införandet av ny teknik, med

hänsyn till bestämmelserna i konventionen och rekommendationen om

sysselsättningspolitik, 1964 (nr 122).

25.
Inom varje företag bör såväl
det nödvändiga antalet anställda som den typ av uppgifter och kvalifikationer
som behövs, sedan tekniska förändringar införts, såvitt möjligt planeras i
förväg för att utgöra underlag för beslut beträffande rekrytering, utbildning,
omskolning och karriärutveckling.

26.
Arbetsgivarna bör i mån av
möjlighet försöka trygga sysselsättningen för sina anställda genom att hjälpa
dem att förvärva de nya färdigheter, som de tekniska förändringarna kräver, och
erhålla de befattningar som dessa förändringar ger upphov till. Arbetstagarna
bör å sin sida acceptera en viss röriighet samt nödvändigheten att byta
arbetsuppgifter och utveckla färdigheter för att anpassa sig till tekniska förändringar.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilagal 100

27. De åtgärder, som arbetsgivarna bör vidta i samråd
med arbetstagar

nas representanter för att undvika eller såvitt möjligt begränsa personal

minskningar, skall om möjligt inkludera bl. a.:

-
noggrann planering
av förändringarnas införande;

-
restriktioner
beträffande nyanställningar;

-
användning av
naturlig avgång;

-
omplacering
inom företaget, tillsammans med utbildning eller omskolning om så behövs;

-
frivillig
förtida pensionering för äldre arbetstagare med tillfredsställande
pensionsförmåner i enlighet med nationell praxis;

-
begräsning av
överudsarbete.

Effekter på arbetsorganisation och arbetsförhållanden

28. De pågående tekniska och
strukturella förändringarna inom handeln, finanssektorn och kontorsområdet
inverkar pä arbetsinnehåll, kvalifikationer, arbetstillfredsställelse och
arbetsförhållanden.

29.
I vissa fall
kan detta leda till att arbetsinnehållet förbättras, arbetet blir både mer
intressant och mindre ansträngande samt att kunderna får en bättre service. I
andra fall kan det emellertid uppstå negativa inverkningar såsom alltför stor
splittring och specialicering inom arbetet, förlust av möjligheten att
kontrollera det egna arbetet, en stegring av arbetstakt och intensitet, ökad
övervakning samt en utarmning av mänskliga relationer. Detta kan leda till
stress och missnöje, en sänkning av kvalifikationsnivån samt en minskning av
karriämlsikterna för de berörda arbetstagarna. Det kan också leda till en
försämring av de tjänster, som fillhandahålles kunderna.

30. För att undvika många av dessa negativa verkningar
bör hänsyn tas

till former för arbetsorganisation, som främjar arbetstillfredsställelse och

högre färdigheter, genom alt utnyttja de möjligheter den nya tekniken

bjuder.

31. Regeringarna bör samarbeta med arbetsgivarnas och
arbetstagarnas

organisaUoner, när så är lämpligt, för atl främja forskning om konstruktion

av arbetssystem och utrustning baserad på den nya tekniken. System och

utmstning bör fullt ut ta hänsyn till arbetstagarnas och användarnas behov.

32. Det är angeläget, att berörda
arbetstagare och användare deltar i konstmktionen av arbetssystem för att
garantera, att dessa system fungerar effektivt samt till fullo motsvarar
behoven hos de berörda.

33. Det kan vara tillrådligt att
prioritera former av arbetsorganisation, där den anställde:

-
åtnjuter en
viss grad av självständighet och ansvar;

-
förstår sig på
arbetsprocessen som helhet;

-
inte utsätts
för en alltför högt uppdriven arbetstakt eller för ständig övervakning;

-
får tillräcklig
variation i arbetet;

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 1 101

- får
tillfällen till mänsklig kontakt;

- får
utrymme för att höja sina kvalifikationer samt förbättra sina karriär-

och löneulsikter;

- kan
lita på alt personuppgifter förvaras på betryggande sätt.

34.
Nattarbete och skiftarbete, som
kan skada den anställdes hälsa, bör såvitt möjligt undvikas. När sådant arbete
är ofrånkomligt, bör man överväga lämpliga åtgärder för att övervinna de
komplikaUoner, som det förorsakar de anställda och deras familjer.

35.
Produktivitetsökningen, som
resulterar från införandet av tekniska förändringar, bör komma också den
anställde till godo.

36.
Arbetsvärderings- och
arbetsklassificeringssystem bör regelbundet omprövas för att garantera att de
tillämpade kriterierna fortlöpande anpas-,sas till den förändrade tekniken.

37.
Införandet av
prestalionslönesyslem i samband med tekniska förändringar kan leda till en
alltför högt uppdriven arbetstakt. Detta bör såvitt möjligt undvikas genom
lämpliga överläggningar mellan arbetsgivare, arbetstagare och deras organisationer.

Effekter
på arbetsmiljön och arbetarskyddet

38.
Tekniska och strukturella
förändringar har förvisso lett till en del positiva effekter på arbetsmiljön
och på arbetarskyddet inom handeln och kontorsomrädet. I mänga fall innebär de
t. ex. ökad komfort på arbetsplatsen, mindre buller och en minskad fysisk
arbetsbelastning. De kan emellertid även få negativa effekter på de anställdas
hälsa.

39.
De negafiva verkningarna bör
inte Ullskrivas själva tekniken, utan det sätt på vilken tekniken tillämpas och
arbetet organiseras.

40.
Det ligger i såväl
arbetsgivarnas som arbetstagarnas intresse att negativa verkningar minskas och
tekniska förändringar såvitt möjligt används för att förbättra arbetsmiljön
och arbetsförhållandena.

41. Under vissa
omständigheter kan problemen lösas genom gemensam

ma överläggningar mellan arbeLsgivarna, arbetstagarna och deras organisa

tioner. Dessa kan i sin tur leda till förhandlingar om detta är i Unje med

nationell praxis.

42.
Regeringarna bör i samarbete
med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisafioner överväga att initiera
studier och forskning beträffande de ergonomiska problem som tekniska
förändringar medför. Regeringarna bör kunna överväga möjligheten atl i delta
syfte inrätta speciella institutioner eller organ, vars uppgift skulle vara
att råda arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer beträffande de
åtgärder, som bör vidtas för alt såvitt möjligt begränsa de tekniska
förändringarnas negativa verkningar och förbättra arbetsförhållandena och
arbetsmiljöerna.

43.
Resultatet av sådana studier
och forskningsaktiviteter bör tillställas arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer.,

44.
I tillämpliga fall kan de också
tjäna som underlag vid formuleringen

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilagal 102

av
lagstiftade eller konventionsbaserade normer. Efterlevnaden skulle på lämpligt
sätt kunna övervakas av yrkesinspekuonen eller personalhälso-värden.

45.
Vid införandet av ny utrustning
och nya arbetsmetoder i gamla lokaler bör man försäkra sig om, att lokalernas
planlösning såvitt möjligt fortlöpande anpassas till de anställdas behov och
att behövliga ändringar genomförs.

46.
Vid utformningen av
arbetsplatser, där dataskärmar kommer att användas, bör särskild uppmärksamhet
ägnas följande punkter:

-
ögonansträngning: anställda,
vars uppgifter omfattar arbete vid dataskärmar bör genomgå synkontroll, innan
de tilldelas sådant arbete samt om nödvändigt med jämna mellanrum därefter;

-
trötthet: arbetet bör
organiseras pä sä sätt att dataskrämar inte behöver användas under alltför
långa perioder. Anställda som arbetar vid dataskärmar kan behöva rejäla
avbrott;

-
arbetsplatsernas planlösning:
denna bör vara sådan, att synproblem och stelhet undviks. Skärmarna bör
kontrolleras regelbundet.

47. Arbetsplatser
vid detaljandelns kassor bör konstrueras och organi

seras på så sätt atl stelhet och oacceptabel trötthet undviks. De anställda

bör ha tillgång till lämpliga stolar. Rejäla avbrott eller ombyten kan behö

vas i arbetet.

Åtgärder
som ILO bör vidta

48.
Utbyte av information på alla
nivåer beträffande de sociala problem, som medföljer tekniska öch stmkturella
förändringar, utgör ett viktigt bidrag till problemens lösning.

49.
ILO bör utöka sin verksamhet på
området samt systematiskt försöka insamla och regelbundet sprida information
om problemen och åtgärder som medlemsländerna vidtar för att lösa dessa.

50.
Organisationen bör lansera ett
forskningsprogram omfattande såväl vetenskapliga undersökningar av sociala
effekter och hälso- och säkerhetsrisker, som de nya teknologierna medför inom
olika sektorer och yrken, som prognoser beträffande den nya teknologiernas
kvantitativa verkningar i ett medellångt perspekuv.

51. ILO
bör ägna särskild uppmärksamhet åt de problem som uppstår i

samband med införandet av ny teknologi i u-länderna.

52.
ILO bör också företa en studie
av ländernas rådfrågnings-, medbestämmande- och förhandlingsmaskineri vad
gäller alt lösa de problem som följer med införandet av ny teknologi.

53.
ILOs styrelse bör överväga
möjligheten att på dagordningen för en senare sammankomst för International
Labour Conference införa en punkt angående "de tekniska förändringarnas
sociala effekter" med sikte på att normer skall antas beträffande de
apsekter som inte redan täcks av existerande ILO dokument.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande:
statsrådet Petri

Anmälan
till proposition om samordnad datapolitik såvitt avser justitiedepartementets
verksamhetsområde

Fastighetsdataverksamheten,
m. m. 1 Inledning

Fastighetsförhållandena
i vårt land har av hävd varit föremål för offentlig insyn och registrering.
Redan under medeltiden utvecklades ett inskrivningsväsende genom att
äganderätt till och panträtt i fast egendom registrerades hos domstol genom
lagfart och inteckning. Under 1500-talet lades grunden till den moderna
fastighetsregistreringen genom att fastigheterna för beskattningsändamål
antecknades i jordeböcker.

Fastighetsregistreringen
och inskrivningsväsendet har under årens lopp reformerats och omorganiserats
åtskilliga gånger. Det grundläggande syftet att bringa ordning och reda och
att ge insyn i fastighetsförhållandena är emellertid oförändrat.

Fastighetsregistreringen
och inskrivningsväsendet har Ull helt nyligen byggt på registerföringsmetoder
och arbetsrutiner som utvecklades under de första årtiondena av 1900-talet
(fastighetsregistreringen) och 1930-talet (inskrivningsväsendet). Under
1960-talet väcktes emellertid tanken att använda automatisk databehandling
(ADB) som hjälpmedel vi registerföring-en och under 1970-talet togs ett
ADB-system i bruk för begränsade delar av landet.

I
det följande skall jag redogöra för den manuella registrering som fortfarande
sker för det stora flertalet fastigheter i landet. Därefter skall jag redovisa
den hittillsvarande verksamheten med att införa ett ADB-baserat
faslighetsdatasystem och föreslå riktlinjer för systemets framtida utveckling.

I
avsnitt 6 kommer jag att något beröra arbetet med datalagstiftnings-kommitténs
förslag i promemorian (Ds Ju 1981:15-16) Tillstånd och tillsyn enligt
datalagen.

9 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga 2

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 2

2
De manuella systemen

2.1 Fastighetsregistreringen

Jord-
och stadsregister, som med en gemensam beteckning kallas fastighetsregister,
förs av fastighetsregistermyndigheterna. Registret bildar underlag för
fastighets- och tomträttsböckerna, beskattningsväsendet i fråga om fast egendom
och tomträtt, lantmäteriväsendet samt bebyggelse-, bostads- och annan
samhällsplanering.

Det
finns f.n. 57 fastighetsregistermyndigheter i landet. Fastighetsregistreringen
är i princip en statlig angelägenhet som åvilar de 24 länsstyrelserna i
egenskap av fastighetsregistermyndigheter. Därutöver finns f.n. 33 kommunala
fastighetsregistermyndigheter. De sistnämnda svarar i de flesta fall för
fastighetsregistreringen inom en begränsad del av kommunen (vanligtvis
stadsregisterområden) medan länsstyrelsen har ansvaret för registreringen inom
kommunen i övrigt. Statens lantmäteriverk (LMV) samordnar och leder
verksamheten med fastighetsregistreringen och har tillsyn över
fasfighetsregislermyndigheterna. Inom regeringskansliet är bostadsdepartementet
ansvarigt för fastighetsregisterverksamheten. Antalet anställda totalt i
landet i fastighetsregisterverksamheten är ca 200 (helårsarbetskrafter).

De
registerböcker som används inom fastighetsregistreringen är i allmänhet bundna
och medger endast handskrift. I viss utsträckning finns lösbladsband som gör
det möjligt att använda skrivmaskin.

2.2 Inskrivningsväsendet

Inskrivningsväsendet
regleras i första hand i jordabalken (19-23 kap.). Inskrivning enligt
jordabalken sker i fastighetsböcker och tomträttsböcker, som förs av
inskrivningsmyndigheterna. Inskrivningsväsendets främsta uppgift är att ge
publicitet och rättsligt skydd åt rättsförvärv i fråga om fast egendom samt att
garantera trygghet och effektivitet åt fastighetsomsättningen och
fastighetskrediten. Inskrivningsärendena handläggs på inskrivningsdag, som
hålls en gång i veckan (onsdagar).

Inskrivningsväsendet
är sedan gammalt knutet till de allmänna underrätterna. Med tre undantag
(Enköpings tingsrätt, Tierps tingsrätt och Handens tingsrätt) finns vid var
och en av landets 97 tingsrätter en inskrivningsmyndighet, som organisatoriskt
utgör en del av domstolskansliet. Central myndighet är det år 1975 inrättade
domstolsverket. Inom regeringskansliet är justitiedepartementet ansvarigt för
inskrivningsväsendet. Inskrivningsväsendet sysselsätter, räknat i
helårsarbetskrafter, f. n. ca 650 personer.

Fastighetsböckerna
och tomträttsböckerna utgörs som regel av lösbladsband. Endast ett obetydligt
antal böcker förs numera i bundna band.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 2 3

3
Fastighetsdataverksamheten 3.1 Bakgrund

År
1968 beslöt riksdagen om en reform av fastighetsregistreringen (prop. 1968:1
bil. 4 s. 10, SU 1968:2, 3 LU 1968:5, rskr 1968:80). EU nyU, för land och stad
enhetligt fastighetsregister skulle läggas upp. Registret skulle föras centralt
med hjälp av ADB. Vidare skulle ett enhetligt fastighetsbe-teckningssystem
införas (den s.k. beteckningsreformen) och fastigheternas läge anges med
koordinater. Arbetet på reformen skulle påbörjas omedelbart och genomförandet
föregås av viss försöksverksamhet. Del skulle ankomma pä regeringen att närmare
bestämma hur det fortsatta utredningsarbetet och genomförandel av
registerreformen skulle organiseras.

År
1970 beslöt riksdagen om en reform också av inskrivnings väsendet (prop. 1970:1
bil. 4 s. 44, SU 1970:2, 3 LU 1970:8, rskr 1970:96), enligt vilken ett nytt
inskrivningsregister skulle införas. Registret skulle föras centralt med hjälp
av ADB. Handläggningen av inskrivningsärenden skulle ske hos lokala
inskrivningsmyndigheter, knutna till en eller flera tingsrätter i varje län.
Inskrivningsdag skulle hällas varje arbetsdag. Möjligheterna till en teknisk
samordning med faslighetsregistret skulle undersökas närmare.

Det
praktiska reformgenomförandet skulle i första hand ankomma på den i anslutning
till 1968 års beslut inrättade centralnämnden för fasfighets-data (CFD). CFD
fick till en början i huvudsak samma ställning som en statlig kommitté men
omvandlades efter riksdagsbeslut år 1971 (prop. 1971:1 bil. 4 s. 10, CU 1971:5,
rskr 1971:49) till en statlig myndighet. Nämnden, som sedan år 1973 är
lokaliserad till Gävle, har f. n. 86 anställda.

.
Under år 1971 påbörjades i Uppsala län praktiska försök med ett ADB-system.
Efter en första försöksetapp lade CFD i april 1972 fram "Systemförslag -
driftsystem 1". Enligt detta förslag borde den inledda försöksverksamheten
fortsätta även under åren 1972-1974 och under år 1973 utvidgas till att omfatta
samtliga fastigheter i Uppsala län. I mitten av år 1974 borde ADB-register helt
ersätta den manuella registerföringen i länet. Enligt en preliminär
långtidsplan skulle driftsystem 1 (Ds 1) därefter successivt utvidgas till att
omfatta totalt ca 960000 av landets närmare 4 milj. fastigheter och i slutet av
år 1976 avlösas av ett rikssystem, driftsystem 2.

År
1973 beslöt riksdagen aU Ds I skulle införas för begränsade delar av landet
(prop. 1973:1 bil. 4 s. 24, CU 1973:8, rskr 1973:79). Det skulle ankomma på
regeringen att bestämma inom vilka områden systemet skulle tillämpas. Samma år
antogs också den lagstiftning i fråga om inskrivningsväsendet och
fasfighetsregistreringen som Ds 1 fömtsatte (prop. 1973:13, CU 1973:9, rskr
1973:80, SFS 1973:98-101).

Efter
ytterligare försöksverksamhet togs,Ds 1 i drift med rättsverkan i Uppsala län
den 1 januari 1976.

År
1974 ändrade riksdagen riktlinjerna för beteckningsreformen (prop.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 4

1974:48,
CU 1974:30, rskr 1974: 252). Beslutet medförde en viss försening av
fastighetsdatareformen men innebar inte något ändrat ställningstagande till hur
registreringen skulle anordnas.

Samma
år uppdrogs åt fastighetsdatakommittén (FADAK) att pröva frågan om ett
riksomfattande system för fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet.FADAK
avlämnade i september 1976 betänkandet (SOU 1976:56 och 57) Fasfighetsdata. Ett
huvudförslag i betänkandet var att ADB-reformen i första hand skulle inriktas på
fastighetsregistreringen.

I
februari 1978 beslöt riksdagen om ändrade riktlinjer för fastighetsdataverksamheten
(prop. 1977/78:15, CU 1977/78:5, rskr 1977/78:134). FA-DAK:s förslag om ett
uppskov med ADB-reformen inom inskrivningsväsendet avvisades i enlighet med
regeringens förslag. I stället skulle under en första femårsetapp, som omfattar
tiden t.o.m. budgetåret 1981/82, skilda ADB-system för fastighetsregister och
inskrivningsregister skapas genom utbrytning ur Ds I. Under
denna etapp skulle verksamheten med Ds 1 fortsätta i Uppsala län och utvidgas
till delar av Gävleborgs och Stockholms län. De överförda uppgifterna avseende
dessa områden skulle efter ombyggnadsarbetet konverteras till de nya systemen.
För den första etappen beräknades det samlade medelsbehovet för
fastighetsdataverksamheten vid de i projektet deltagande myndigheterna till
135 milj. kr. i 1976 års prisnivå. Inom denna kostnadsram beräknades drygt
600000 fastigheter kunna bli överförda till de nya systemen.

Regeringen
uppdrog i mars 1978 åt CFD, domstolsverket och LMV att lämna förslag till
skilda system för fastighetsregister och inskrivningsregister. Myndigheterna
redovisade i december 1978 sitt uppdrag i rapporten "Systemförslag. Skilda
system för fastighets- och inskrivningsregister -utbrytning ur driftsystem
1". Systemförslaget behandlades våren 1979 i en proposition (1978/79:114)
med förslag till anslag för CFD för budgetåret 1979/80. I propositionen
föreslog regeringen att arbetet under den första etappen på att verkställa principbeslutet
om skilda system för fastighetsregister och inskrivningsregister skulle
fullföljas med vissa närmare preciseringar.

Riksdagen
intog emellertid en annan ståndpunkt (CU 1978/79:36, rskr 1978/79: 358). I sitt
av riksdagen godkända betänkande anförde civilutskottet bl. a. följande.

Utskottet
har för sin del inte funnit att effekterna av en syslemdelning enligt
propositionsförslaget belysts tillräckligt för att delningsåtgärder skall få
börja vidtas. Detta gäller bl.a. de i propositionen inte direkt berörda
följderna av ett sådant beslut i fråga om förläggning av driften till en eller
två datacentraler eller en faktisk regionalisering. Dit hör också en konkretisering
av de frågor som har samband med utbyggnad och utnyttjande av ett allmänt datanät.
Utskottet har inte heller övertygats om att samtliga anförda principiella
datapolitiska överväganden har tillräcklig tyngd när det gäller befintliga
system och system som i stora delar tjänar syftet att ge offentlighet och
tillgång till de ingående uppgifterna. Denna tveksamhet förenas med den i sak
obestridda uppfattningen att nuvarande system

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 5

fungerar
väl och att en delning är en i praktiken oåterkallelig bindning. En delning är
däremot möjlig att genomföra även av ett avsevärt vidgat driftsystem 1. Detta
leder i sin tur till uppfattningen att riksdagen inte bör beräkna medel för
några faktiska delningsåtgärder förrän en mer fullständig redovisning getts av
de handlingsalternativ som står fill buds. Detta fömtsätter i sin tur att bl.a.
den aviserade utredningen först bör göras så att därpå grundade
ställningstaganden till bl.a. konkreta regionaliseringsalter-nativ kan
presenteras riksdagen. Utskottet fömtsätter att detta utredningsarbete sker
skyndsamt och i kontakt även med användarintressena. Riksdagen bör med
anledning av motionerna som sin rnening ge regeringen tillkänna vad utskottet
anfört om att åtgärder för att verkställa en delning nu inte bör företas.

Enligt regeringens beslut
den 16 augusti 1979 tillkallades en kommitté för att utreda den fortsatta
fastighetsdataverksamheten - Fastighetsdata- och inskrivningsregisterkommittén
(FADIR). I direktiven erinrades om huvudpunkterna i civilutskottets betänkande
år 1979 och om vissa utgångspunkter i 1979 års datapoliuska proposition (prop.
1978/79:121, FiU 1978/79:34, rskr 1978/79:339). Vidare anfördes bl. a följande.

Kommittén
skall utreda skilda system för fasfighetsregister och inskrivningsregister men
även undersöka andra lösningar, däribland naturligen även sådana som bygger på
driftsystem 1, vilket ju är i drift i en del av landet. I samband härmed bör
kommittén pröva frågan om en regionalisering eller annan geografisk spridning
av datordriften. Den bör, med beaktande bl.a. av sårbarhets- och integritetssynpunkter,
undersöka och bedöma olika alternativ i detta hänseende. Kommittén bör vara
oförhindrad att föreslå de åtgärder och förändringar i gällande regler som kan
vara påkallade.

FADIR avlämnade i mars
1981 betänkandet (Ds Ju 1981:1) Den framtida fastighetsdataverksamheten. Jag
återkommer med en redogörelse för betänkandets innehåll och dess
remissbehandling längre fram (avsnitt 4).

3.2
Pastighetsdatasystemets utformning

Som
tidigare nämnts är det CFD som i första hand har anförtrotts genomförandet av ADB-reformen
inom fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet. CFD skall i sitt
arbete samråda med LMV och domstolsverket, som svarar för införandet av Ds 1
inom lantmäterimyndigheterna resp. inskrivningsmyndigheterna.

Innehållet
i fastighetsregistret och inskrivningsregistret regleras av fastighetsregisterkungörelsen
(1974:1059, omtryckt 1979:11) och inskrivningsregisterkungörelsen (1974:1061).
Enligt fastighetsdatakungörelsen (1974:1058) redovisas i fastighetsdatasystemet
även vissa uppgifter från länsstyrelsens fastighetslängd
(fastighetstaxeringsuppgifter) och personband (lagfaren ägares postadress,
civilstånd m. m.).

Ds
1 är ett s. k. onlinesystem med terminaler placerade hos
faslighetsre-gistermyndigheterna och inskrivningsmyndigheterna. Den egentliga
handläggningen av ärendena sker hos dessa myndigheter. Myndigheternas ter-

Prop. 1981/82:123 Bilaga
2 6

minaler
är över telenätet anslutna till den dator som datamaskincentralen för
administrativ databehandling (DAFA) har placerad i Gävle i anslutning till
CFD:s lokaler. Myndigheterna utnyttjar datorn i ärendebehandlingen och deras
beslut registreras via terminalerna i datorn. ADB-systemet framställer
maskinellt dels föreskrivna bevis och underrättelser i samband med
ärendehandläggningen, dels olika utdrag ur fastighetsregistret och inskrivningsregistret.
Handlingarna expedieras genom CFD:s försorg. CFD svarar även för uppbörd av
stämpelskatt och expeditionsavgift.

I
fastighetsregistret ingår ett koordinatregister. Den information från länsstyrelsens
fastighetslängd som skall finnas i Ds 1 uppdateras via
koor-dinatregistersystemet. Koordinaterna och det övriga innehållet i
fasUg-hetsregistret och inskrivningsregistret används också för att framställa
fastighetsförteckningar och kartor för samhällsplaneringsändamål.

Myndigheter,
banker och andra användare av registren kan genom av-giftsbelagda s.k.
presentationsterminaler ansluta sig till systemet. Härigenom blir registrens
innehåll lätt tillgängliga för användarna.

3.3
Reformgenomförandet under den första etappen

Arbetet
med övergäng till ÅDB-drift har under etapp 1 (budgetåren 1977/78-1981/82)
bedrivits i Gävleborgs, Stockholms och Malmöhus län. Regeringen har den 21
januari 1982 beslutat att förberedelser för övergång fill ADB-drift får påbötjas
även i Göteborgs och Bohus län.

Det
nya fastighetsdatasystemet kommer vid utgången av etapp 1 att vara i drift i
hela Uppsala och Gävleborgs län samt i de kommuner som ingår i Stockholms,
Sollentuna, Södra Roslags, Norrtälje och Malmö domsagor. Detta innebär att ca
600000 fastigheter eller 15 procent av landets fastighetsbestånd omfattas av
ADB-systemet. Till ADB-systemet kommer då att vara anslutna 200 terminaler för
ärendehandläggning och 75 s.k. presentationsterminaler.

Överföringstakten
har fortlöpande höjts från beräknade 120000 fastigheter om året till f. n. ca
215000.

I
sin nyligen fill regeringen lämnade långtidsbedömning för budgetåren
1982/83-1986/87 har CFD konstaterat att resursåtgången under den snart gångna
femårsperioden (1977/78-1981/82) kommer att stanna vid 85 procent av den
ursprungligen fastställda ramen på 135 milj. kr. i 1976 års penningvärde.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 7

4
FADIR

4.1
FADIR:s betänkande (kommitténs sammanfattning)

4.1.1
Systemfrågor

När
statsmakterna beslutade om införande av ADB inom fasfighetsregistreringen och
inskrivningsväsendet var datorer dyra och datordriften i sig personalkrävande.
Några rationaliseringsvinster genom att införa ADB ansågs då inte kunna uppnäs.
Mot denna bakgrund var det helt följdriktigt att beslut fattades om ett för
fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet gemensamt ADB-system med
central datordrift.

Utvecklingen
inom ADB-området sedan 1960-talet har varit oerhört snabb. Den kapacitet som då
fanns hos stora och kostsamma datorer finns i dag hos små och billiga. Driften
har blivit relativt sett mindre personalkrävande.

Utvecklingen
inom ADB-området har bl.a. inneburit att spridning av datordriften alltmer
kommit att framstå som ett medel att minska de olägenheter i fråga om säkerhet
och därav följande sårbarhet vilka man efterhand funnit vara förenade med
systemlösningar som innebär koncentration av all datordrift för riksomfattande
verksamhet till en datacentral. Statsmakterna har t. ex. våren 1979 lagt fast
den generella principen att vid användning av ADB inom statsförvaltningen
driften bör spridas därför att centrala driftslösningar har svagheter i nyss
angivna hänseenden.

Fastighetsdatasystemet
är ett samhällsviktigt system. Informationen i systemet är av betydelse för
beslut inom ett flertal olika samhällsområden. Ett fullt utbyggt system
betjänar direkt cirka 150 fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter och
indirekt ungefär lika många fastighelsbild-ningsmyndigheter. Nämnda myndigheter
har sammanlagt mer än 1000 anställda. Vid landets inskrivningsmyndigheter
handläggs årligen mer än 2 milj. ärenden. Mot denna bakgrund är det givetvis
angeläget att konsekvenserna av ett driftavbrott i systemet blir så små och
hanterbara som möjligt. Systemet måste méd andra örd ha låg sårbarhet.

Som
nyss konstaterades är spridning av datordriflen ett medel att sänka
sårbarhetsnivån i ett ADB-system. Enligt kommitténs mening är det därför ett
oundvikligt krav att datordriften i ett fullt utbyggt fastighetsdatasystem sker
decentralt för såväl fastighetsregistret som inskrivningsregistret. Att
driftsekonomin i ett centralt fastighetsdatasystem - med utgångspunkt från
dagens teknik och kostnader - är något bättre än i decentrala leder ej till en
annan bedömning. De kostnadsskillnader som redovisas är små sett i relation
till verksamhetens omfattning. Härtill kommer att den utveckling inom
ADB-området som är att förvänta innebär att skillnaderna i kostnadsavseende
mellan centrala och decentrala driftslösningar successivt minskar. Dessutom
bör framhållas atl det normalt är lättare att ta till vara den tekniska
utvecklingen och tillföra systemen nya, för särskilda användare

Prop. 1981/82:123 Bilaga
2 8

önskvärda
funktioner i decentrala än i centrala systemlösningar. Det kan därför antas att
ett decentralt fastighetsdatasystem på sikt t. o. m. kan få en bättre
driftsekonomi än ett centralt.

Fastighelsdatareformen
är lönsam. Lönsamheten stiger med ökad takt i överföringsarbetet. Mot denna
bakgrund är det enligt kommitténs mening angeläget att överföringsarbetet i
fortsättningen och till dess omläggningen är klar bedrivs i en avsevärt högre
takt än för närvarande. Förutsättningarna för att klara detta kan i förstone
synas vara gynnsammast om inga förändringar vidtas nu, dvs. om regionaliseringen
av datordriften sker först när reformen är genomförd i hela landet. Mot en
sådan lösning talar emellertid flera avgörande omständigheter.

Datainspektionen
har låtit meddela kommittén att det uppenbadigen brister i fråga om
ADB-säkerheten vid installationen i Gävle och att det är nödvändigt att för
faslighetsdatasystemet meddela kompletterande föreskrifter i dessa avseenden.
Det kan även konstateras att effekterna av störande händelser, dvs. systemets
sårbarhetsbetydelse, ökar i takt med en fortsatt utbyggnad. Dessutom bör
framhållas alt det nuvarande driftsystemet är både omodernt och komplicerat.

1
dag omfattar driften av Ds 1 cirka tio procent av landets fastigheter. Med
nuvarande överföringstakt är reformen genomförd omkring år 2020. Reformen är
lönsam och det är angeläget att överföringsarbetet fr.o.m. budgetåret 1982/83
och till dess reformen är genomförd i hela landet bedrivs i en avsevärt högre
takt än för närvarande. Det är enligt kommitténs mening ofrånkomligt alt det
vid en kraftig och relativt snabb utbyggnad av fastighetsdatasystemet måste
ställas höga krav på systemet i fråga om säkerhet, sårbarhet och teknisk
lösning. Enligt kommitténs bedömning är det uppenbart atl Ds I i nämnda
avseenden inte svarar upp mot kraven. Den fortsatta utbyggnaden av
fastighetsdatasystemet måste därför snarast möjligt ske inom ramen för en
lösning som bygger pä spridning av datordriften för både fastighetsregistret
och inskrivningsregistret samt på modern teknik.

När
det gäller hur mycket datordriften skall spridas ger enligt kommitténs mening
en principiell bedömning vid handen att varje myndighet bör få sin egen dator.
Ekonomiska faktorer lägger emellertid f.n. hinder i vägen för detta. Målet nu
bör därför vara att finna en lösning som har en godtagbar driftsekonomi och
samtidigt innefattar så långtgående spridning av datordriften atl avståndet
till den principiellt sett önskvärda spridningsnivån är kort.

Den
främsta anledningen till att regionala eller decentrala driftslösningar normalt
får en sämre driftsekonomi än centrala är att behovet av driftspersonal ökar
ju mer datordriflen sprids. Det går emellertid alt mildra de ekonomiska
effekterna av sambandet mellan behov av driftspersonal och spridning av
datordrift genom en driftsamordning mellan tvä eller flera regionala
ADB-system. Enligt kommitténs bedömning kan inte några in-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 9

vändningar resas mot en samordning i vissa avseenden
mellan å ena sidan .den del av ADB-systemet för folkbokföring och beskattning (AFB-syste-met)
som drivs regionalt på länsstyrelserna och å andra sidan ADB-systemen för
fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet.

En lösning som innefattar regionalisering av driften av
fastighetsregistret och inskrivningsregistret till länsnivå med datorer
placerade vid länsstyrelsernas dataenheter har en godtagbar driftsekonomi om
faslighetsregistret och inskrivningsregistret har gemensamma system och
databaser.En sådan lösning innebär samtidigt, vad avser den del av
fastighetsregistreringen för vilken staten svarar, att datordriften och
registreringsverksamheten sker på samma organisatoriska nivå, dVs.
länsstyrelsen. Beträffande den registreringsverksamhet för vilken olika
kommuner svarar och i fråga om inskrivningsväsendet kan konstateras att steget
från datordrift på länsnivå till datordrift på myndighetsnivå är kort. Härtill
kommer att verksamhels-områdena för samtliga registermyndigheter och
fastighetsbildningsmyndigheter inom ett län och även för den regionala
samhällsplaneringen sammanfaller med länsgränsen. Kommittén föreslår därför alt
driften av fastighetsregistret och inskrivningsregistret sprids till länsnivå
med "egna" datorer placerade vid länsstyrelsernas dataenheter och att
system och databaser för registren är gemensamma.

Den fortsatta utbyggnaden av faslighetsdatasystemet kan
inte, enligt vad kommittén nyss uttalat, ske inom ramen för nuvarande
driftsystem. Det nya systemet skall - visavi användarna - i huvudsak fullgöra
samma funktioner som dagens system. Detta får dock inte hindra angelägna ändringar
som t.ex. användarna framställt önskemål om eller förenklingar av driften (t.
ex. att utdataprodukterna expedieras via registermyndigheterna).
Konverteringsarbetet skall även omfatta utveckling av program för konvertering
av de databaser och register som drivs med Ds I i Gävle. Omläggningen av de
databaser som drivs med Ds 1 när det nya systemet tas i drift bör dock anstå
till dess överföringsarbetet är klart i övriga delar av landet.

4.1.2 Omläggningstakt

Innan en ny teknisk lösning slår klar att tas i drift bör
fastighetsdataverksamheten vad avser registeromläggning och drift fortsäua i
hittills tillämpade former. Med hänsyn till att reformen är lönsam föreslår
dock kommittén att takten i omläggningsarbetet höjs redan fr.o.m. budgetåret
1982/83.1 fortsättningen bör taklen vara sådan att överföringen till ADB-medium
kan avslutas under budgetåret 1988/89.

4.1.3 Ansvars- och organisationsfrågor

Om man bortser från vissa moment som ingår i
registeromläggningen vilar hela ansvaret för fastighetsdataverksamheten på CFD.
Detta stämmer inte överens med de principer som statsmakterna antagit för
använd-

Prop. 1981/82:123 Bilaga
2 10

ning
av ADB inom statsförvaltningen. Kommittén föreslår därför att ansvaret för
fastighetsdataverksamheten läggs över på domstolsverket och LMV som är huvudmän
för resp. verksamhetsområde.

Beträffande
organisationsfrågorna vill kommittén erinra om att statsmakterna uttalat att
myndigheter med omfattande användning av ADB i regel bör ombesörja en stor del
av själva utvecklingsarbetet med egen personal. När fråga är om ADB-projekt där
ansvaret är gemensamt helt eller delvis för två eller flera myndigheter är det
emellertid ofta befogat att låta utvecklingsarbetet utföras av en för ändamålet
särskilt tillskapad projektorganisation. En sådan organisation får dock inte
innebära att huvudmännen fråntas möjligheten att leva upp till sitt formella
ansvar för verksamheten i fråga. Vidare är det olämpligt om det i en sådan
organisation låses ADB-resurser i form av personal som av huvudmännen skulle
kunna användas för rationalisering av annan verksamhet.

För
fastighetsdataprojektets vidkommande kan konstateras att CFD, som förfogar över
samtliga ADB-resurser, är en i förhällande till huvudmännen, domstolsverket
och LMV, självständig organisation med en i realiteten dominerande ställning.
Härigenom har domstolsverket och LMV svårt att leva upp till sitt formella
huvudmannaskap och verken kan inte använda de resurser som finns inom CFD för
rationalisering av andra delar av sin verksamhet. Detta är en ordning som inte
är godtagbar. Kommittén föreslår därför att personal som sysslar med utveckling
och underhåll av fastighetsdatasystemet överförs , till domstolsverket och LMV.

Det
nyss förda resonemanget träffar inte den CFD-personal som sysslar med
överföring till ADB-medium, utbildning av registerpersonal m. m. Kommittén har
erfarit att överföringsarbetet hittills fungerat bra under etapp 1. Det är
angeläget atl detta arbete inte störs av att dess organisation förändras,
särskilt om takten höjs i enlighet med kommitténs förslag. Kommittén föreslår
mot denna bakgrund att ifrågavarande personal tillhör CFD även i
fortsättningen.

Uppdragsverksamheten
har mycket gemensamt med den verksamhet som i dag bedrivs vid LMV. Med hänsyn
härtill föreslår kommittén att den personal inom CFD som sysslar med denna
verksamhet överförs till LMV.

Sammanfattningsvis
föreslår kommittén att CFD:s ställning och organisation förändras enligt
följande:

1.
CFD blir fr.o.m. den 1 juli 1983 en uppdragsmyndighet med uppgift att på
uppdrag av LMV och domstolsverket medverka i registeromläggningen. De tjänster
vid nämnden vilka inte erfordras för arbete med datafångst och utbildning m.m.
överförs till domstolsverket och LMV eller avvecklas enligt följande (a-d).

a. CFD:s
tjänster vid inskrivningsenheten överförs till domstolsverket.

b. CFD:s
tjänster vid tekniska enheten överförs till domstolsverket och

LMV.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 11

c. CFD:s
tjänster vid fastighetsregister- och utvecklingsenheterna över

förs till LMV.

d. Vissa tjänster vid
den administrativa enheten överförs till domstols

verket och LMV. Övriga tjänster avvecklas.

2. CFD upphör som
myndighet när registeromläggningen är klar eller omkring den 1 juli 1990.

Ovan under 1 a-d angivna
förändringar innebär att arbetsmarknaden i Gävle går miste om ca tio
arbetstillfällen. Enligt kommitténs mening bör emellertid datafångsten av
arbetsmarknadsskäl ske i Gävle även under det fortsatta reformarbetet. Om
takten i arbetet höjs på sätt kommittén föreslagit kan således effekten för
Gävle under genomförandeperioden snarare bli ett tillskott än en förlust av
arbetstillfällen.

Det ankommer inte pä
FADIR-kommittén att i detalj utreda vilka övriga organisationsförändringar m.m.
som kan ifrågakomma vid ett genomförande av kommitténs förslag. Kommittén
föreslår att denna uppgift åläggs en särskild organisationskommitté.

4.1.4
Reservation och särskilt yttrande

Två
ledamöter i kommittén förordar att Ds 1 behålls och atl frågorna om spridning
av driften och om en lämplig organisation får övervägas i slutskedet av
fastighetsdatareformen.

Den
sakkunnige i kommittén föreslår i ett särskilt yttrande att Ds 1 behälls och
att driften av systemet delas upp på sex regioner.

4.2
Remissbehandlingen

4.2.1
Remissinstanserna

Betänkandet
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av domstolsverket, CFD,
datainspektionen, överbefälhavaren, televerket, statens vägverk, statisfiska
centralbyrån (SCB), statskontoret, datamaskincentralen för administrativ
databehandling (DAFA), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV),
statens planverk, statens lantmäteriverk (LMV), expertgmppen för forskning om
regional utveckling, länsstyrelsernas organisationsnämnd, Svea hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, Sollentuna, Stockholms, Uppsala, Malmö och
Sandvikens tingsrätter, över-lantmätarmyndigheterna i Västernorrlands och
Gävleborgs län, fastighetsbildningsmyndigheterna i Östhammars, Linköpings,
Sundsvalls och Vetlanda distrikt, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Malmöhus, Halr lands, Göteborgs och Bohus - som har bifogat ett yttrande från
fastighetsregistermyndigheten i Göteborgs kommun -, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, 1980 års
lantmä-teriutredning (Bo 1980:03), ADB-beredningsgmppen (C 1973:06), Sollentuna,
Stockholms, Uppsala, Kalmar, Gotlands, Lunds, Malmö, Västerås och Gävle
kommuner, kommunala fastighetsbildningsmyndigheten och

Prop.
1981/82:123 Bilaga 2 12

fastighetsregistermyndigheten i Sundsvalls kommun. Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Domareförbund, Sveriges Advokatsamfund,
Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) - som har yttrat sig tillsammans med
Sveriges Industriförbund -, Sveriges Föreningsbankers förbund. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR - som instämt i ett yttrande av förbundet för jurister, samhällsvetare
och ekonomer (JUSEK) - Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
Bankföreningen, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Svenska kommunal-tekniska föreningen. Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund, Sveriges lantmätareförening. Föreningen
Sveriges länsdatachefer samt Riksdataförbundet.

4.2.2 Remissutfallet

RRV, Svea hovrätt, Sollentuna tingsrätt, länsstyrelserna i
Hallands och Skaraborgs län, Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund samt
Riksdataförbundet tillstyrker eller är allmänt positiva till förslaget.

Merparten av remissinstanserna förordar en fortsatt
samordning mellan fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Förutom
kostnadsskäl anför ett flertal remissinstanser fördelen av samtidig Ullgång
till innehållet i fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Några
remissinstanser anmärker att FADIR inte närmare utrett denna fråga.

Av de 68 remissinstanserna är 25 i och för sig positiva
till en ny teknisk lösning och en regionalisering av fastighetsdatasystemet men
förordar att sådana förändringar får anstå till dess att ADB-reformen är helt
genomförd. RSV, statens planverk, LMV, Stockholms tingsrätt, länsstyrelserna i
Värmlands och Gävleborgs län, flertalet hörda kommuner. Svenska kommunförbundet,
landstingsförbundet, LO, TCO samt SACO/SR hör till de remissinstanser som har
uttalat sig i denna riktning. Härvid åberopas att förändringar av
systemuppbyggnaden sannolikt skulle störa genomförandet av reformen samt att
de ekonomiska insatserna i första hand bör inriktas på en högre
genomförandetakt.

En mindre gmpp om 18 remissinstanser tillstyrker eller har
ingen erinran mot FADIR:s förslag beträffande teknisk lösning och
regionalisering. Utöver dem som är positiva till FADIR:s förslag i dess helhet
finns i denna grupp bl. a. SCB, hovrätten över Skåne och Blekinge,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro,
Västmanlands och Kopparbergs län samt SAF och Sveriges industriförbimd.

Domstolsverket anser att FADIR:s förslag inte bör läggas
till grund för beslut om vare sig regionalisering, ny ADB-teknisk lösning eller
ny organisation. Tillgängliga och helst ökade resurser bör i stället satsas på
ett snabbare reformgenomförande inom ramen för nuvarande ordning. Ett
utvecklingsprojekt bör emellertid komma till stånd i vilket domstolsverket, LMV
och CFD i samverkan utreder hur en framtida regionalisering bör

Prop.
1981/82:123 Bilaga 2 13

ske, vilka systemlösningar som därvid bör eftersträvas och
hur organisatoriska förändringar i sinom tid bör genomföras. Det är inte givet
att förändringar i dessa hänseenden behöver anstå till dess reformen är
genomförd i hela landet. Tvärtom bör det anses angeläget att pröva nya
lösningar under fiden.

CFD anser att FADIR:s argument om sårbarhet, teknisk
utveckling m. m. inte utgör godtagbara grunder för att förslagen i betänkandet
skall genomföras. Driften av Ds 1 kan anordnas region vis utan några
systeirpm-byggnadsarbeten eftersom datamaterialet ligger länsvis i systemet.
Enkelheten att regionalisera driften i det nuvarande driftsystemet medför att
denna fråga kan prövas när som helst. En fortsatt utbyggnad av Ds I medför inga
låsningar i detta avseende.

Datainspektionen finner det föreslagna regionala systemet
lämpligt men anser det mindre tilltalande att det under överföringsperioden
kommer att finnas — det manuella systemet inbegripet - tre olika system i drift
samtidigt.

Televerket och DAFA förordar en spridning av driften rned
färre driftställen än enligt FADIR:s förslag. Liknande synpunkter anförs av
bl. a. statens vägverk samt Uppsala och Malmö tingsrätter.

Några remissinstanser påpekar riskerna för och nackdelarna
av regionala variationer mellan registren. SCB förutsätter att ett
decentraliserat ADB-system blir centraliserat i den meningen att system och
program för den reguljära verksamheten utarbetas centralt.

För att inte ytterligare fördröja ett reformgenomförande
är det enligt statskontoret nödvändigt att beslut nu fattas om ett genomförande
av Ds 1. Det är visseriigen inte den lämpligaste lösningen men den är klart
rimligare än FADIR:s huvudförslag.

Några remissinstanser avstår från att ta ställning i
frågan men är på olika grunder positiva till en spridning av driften.

Drygt hälften (däribland LMV, RSV, hovrätten över Skåne
och Blekinge samt Sveriges domareförbund) av de remissinstanser som har uttalat
sig i frågorna om ansvar och organisation har anfört att frågan om organisatoriska
förändringar bör avgöras först när ADB-reformen är genomförd. Härvid anförs bl.
a. att reformarbetet inte bör störas av sådana förändringar. Domstolsverket
anser, som tidigare nämnts, atl FADIR:s förslag inte heller i
organisationsdelen bör godtas.

CFD, Uppsala tingsrätt, Gävle kommun samt kommunala
fastighetsbildningsmyndigheten och fastighetsregistermyndigheten i Sundsvalls
kommun avstyrker FADIR:s förslag i fråga om ansvar och organisation.

Datainspektionen, fastighetsbildningsmyndigheten i
Vetlanda distrikt samt länsstyrelserna i Örebro och Kopparbergs län tillstyrker
eller är positivt inställda till FADIR:s förslag i denna del. Härtill kommer de
remissinstanser som är allmänt positiva till förslagen i betänkandet.

Statskontoret anför bl. a. alt mycket starka skäl talar
för atl en organisa-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 14

tion,
som bör styras gemensamt av LMV och domstolsverket, har ansvaret för drift och
underhåll så länge fastighetsregistret och inskrivningsregistret hålls samman
som ett system. Stpr enighet råder om att omläggningstakten bör höjas.

5
Överväganden

5.1
Allmänna utgångspunkter

Som
framgår av den tidigare redogörelsen fyller fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet
viktiga samhällsfunktioner. De båda verksamhetsområdena har grundläggande
anknytningspunkter som medför att viss samordning är nödvändig både i ett
manuellt system och i ett ADB-system. Med tanke på detta och med beaktande av
de tekniska förutsättningar som förelåg vid ADB-reformens inledning är det
naturligt att reformarbetet har utgått från ett centralt och gemensamt system
för fastighetsregister och inskrivningsregister (Ds 1).

Sedan
reformgenomförandet kom i gång på allvar efter 1978 års riksdagsbeslut har
ADB-systemet inom den uppsatta ekonomiska ramen utvidgats och kommer den 1
juli 1982 att omfatta ca 600000 fastigheter, dvs. ca 15 procent av landets
fastighetsbestånd på 4 milj. fastigheter. Omläggningstakten har successivt kunnat
öka genom rationaliseringar och är nu 215000 fastigheter om året mot de år 1978
kalkylerade 120000.

Av
FADIR:s betänkande och remissutfallet framgår att systemet fungerar väl i
drift, är högt uppskattat av dem som använder det och är lönsamt jämfört med
den manuella hanteringen. Det står klart att systemet är ekonomiskt
fördelaktigt. Inom inskrivningsväsendet kan man med avsevärt lägre
personalåtgång handlägga fler ärenden betydligt snabbare än tidigare. Vid de
större inskrivningsmyndigheterna beräknas personalbesparingen uppgå till
omkring 50 procent vid oförändrad ärendevolym. Med ADB-systemet kan man
dessutom möta avsevärt ökade ärendemängder utan personaltillskott. Lönsamheten
ökar således med stigande ärendevolym. De problem med långa expeditionsfider
som förekommer i de manu-elh förda registren är eliminerade vid
inskrivningsmyndigheter med ADB-drift. Det förhållandet atl inskrivningsdag
hålls varje arbetsdag har inneburit en väsenflig förbättring av servicen till
inskrivningsväsendets kunder.

Det
finns också anledning att understryka den förbättring av arbetsmiljön och
arbetsinnehållet som ADB-systemet medför främst för inskrivningsväsendets
personal. Arbetet med de tunga och ohanterliga fastighetsböckerna försvinner.
Tidskrävande men enformiga arbetsmoment sköts maskinellt, samtidigt som en
omfattande delegering av beslutsbefogenheter från jurister till den mestadels
kvinnliga biträdespersonalen har kunnat ske.

Dessa
omständigheter sammantagna talar enligt min mening entydigt för

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 15

en
fortsatt ADB-reform inom fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet.

Jag
skall i det följande behandla fastighetsdataverksamheten sedd i ett längre
tidsperspektiv och därefter ta upp frågan om reformarbetets vidare uppläggning
och inriktning.

Jag
har i detta ärende särskilt samrått med chefen för bostadsdepartementet.

5.2
Fastighetsdataverksamheten på längre sikt

Det
finns alla skäl att räkna med alt den snabba datatekniska utveckling som har
skett under 1970-talet fortsätter under överskådlig fid. Kostnaderna för
datorutrustning kommer att minska, samtidigt som utrustningens prestanda
förbättras. Myndigheter och organisationer blir därigenom mindre beroende av
teknik och kostnader vid utformningen av sina datasystem. De
rationaliseringsvinster som kan stå att vinna med stora, gemensamma och
centrala datasystem kommer sannolikt att minska.

Vid utformningen av
ADB-system är användarnas behov av grundläggande betydelse. Systemen bör
utformas till verkliga hjälpmedel för användarna i deras verksamhet. Det är
därför naturligt att användarna har ett reellt inflytande över utveckling och
drift av ADB-systemen samt att de i möjlig mån själva utformar systemen. Den
datatekniska utvecklingen kpm-mer helt visst att underlätta detta.

Vid
sidan pm en långtgående anpassning av ADB-systemen Ull den datprstödda
verksamhetens behov, organisatipn, ansvarsgränser pch be-slutsfprmer är det av
största vikt alt de ADB-system som väljs är ekonomiskt fördelaktiga och
allmänt sett rationella. Detta är en synpunkt som framträder med särskild
styrka i dagens ekonomiska läge men som också under överskådlig framtid kommer
att spela en avgörande roll.

En
annan viktig princip för utformningen av ADB-system är att de bör förena hög
driftsäkerhet med låg sårbarhet. För fastighetsdalaverksamhe-ten tillkommer det
särskilda kravet på rättssäkerhet i ärendehandläggningen och
registerhållningen.

Utformningen
av fastighetsdataverksamheten på lång sikt bör enligt min mening ske med
utgångspunkt i de principer som jag nyss har redovisat och under beaktande av
vunna erfarenheter.

Fastighetsdataverksamheten
omfattar två organisatoriskt helt åtskilda verksamhetsområden.
Inskrivningsärendena handläggs av inskrivningsmyndigheterna med domstolsverket
som central förvaltningsmyndighet. Fastighetsregistreringen ombesörjs av
statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheter med LMV som centralt
ansvarig myndighet. Det finns inte f. n. anledning att räkna med några större
verksamhetsmässiga eller organisatoriska förändringar när det gäller dessa tvä
verksamheter. Det ter sig därför naturligt att det långsiktiga
utvecklingsarbetet sker med utgångs-

Prop. 1981/82:123 Bilaga
2 16

punkt
i de förutsättningar som gäller för var och en av de tvä verksamheterna.

Fullt
utbyggt kommer datorstödet att omfatta ett stort aptal enskilda myndigheter
inom fastighetsregislreringen och inskrivningsväsendet. I det system som nu
genomförs (Ds 1) är myndigheterna via terminaler anslutna till en central dator
i Gävle, Detta system fungerar bra. På sikt finns det emellertid anledning atl
söka sig fram till en annan lösning, En spridning av datordriften torde för
framtiden från många utgångspunkter vara önskvärd.

Hur
en spridd drift skall utformas bör givetvis främst bestärnmas av vad som är
bäst för verksamheten. Det skulle enligt min mening vara önskvärt atl varje
handläggande lokal myndighet har sin egen dator. Det allmänna datanät som
televerket nu bygger ut bör kunna göra det möjligt all även i ett spritt system
behålla inforrnalionsåtkomsten på den nivå som det nuvarande systemet
erbjuder. Det allmänna datanätet planeras nämligen tillåta anslutning mellan
terminaler och datorer runt om i landet. Denna teknik torde också komma att
göra det möjligt att på ett enkelt sätt föra över nödvändiga uppgifter från ett
register till ett annat.

Riksdagen
fattade år 1978 ett principbeslut om att fastighetsdatasystemet skulle delas
upp på ett syslem för fastighetsregister och ett för inskrivningsregister. Som
jag tidigare har anfört bör man i det långsiktiga utvecklingsarbetet utgå från
de särskilda förutsättningar som gäller för faslighets-registerverksamheten och
inskrivningsväsendet. Om man gör en långtgående spridning av driften finns det
enligt min mening mycket som talar för att man också gör en uppdelning i ett
system för fastighetsregister och ett för inskrivningsregister. En
förutsättning för en uppdelning är enligt min mening atl det nödvändiga
infprmalionsutbytet mellan registren kan ske över det allmänna datanätet samt
att delningen liksorn för övrigt också spridningen — är ekonomiskt pch
rationellt motiverad.

5.3
Reformarbetets vidare uppläggning och inriktning

Jag
har i det föregående föreslagit riktlinjer för utformningen av fastighetsdataverksamheten
på längre sikt. Frågan är nu om någon betydande förändring bör komma till stånd
på mera kort sikt och i så fall vilken innebörd förändringen bör ha.

Som
framgått har FADIR ansett att det finns ett behov av en snar förändring av
faslighetsdatasystemet. FApiR:s förslag går ut på en ny systemleknisk lösning
och en spridning av datordriflen till länsnivå med datorer placerade vid
länsstyrelsernas dataenheter. Systemet skall enligt förslaget vara gemensamt
för fastighetsregister och inskrivningsregister.

Mot
förslaget kan till eii början - i belysning av de principiella synpunkter jag
nyss har fört fram - riktas den invändningen att tanken på att använda
länsstyrelsernas datacentraler för driften är en kompromiss som

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 17

bygger
på förutsättningen att en önskvärd spridning av driften till de enskilda
registermyndigheterna f.n. inte är ekonomiskt möjlig. Pä sikt kommer emellertid
som jag tidigare har anfört tekniska och ekonomiska faktorer att spela en
underordnad roll vid överväganden av delta slag. Att i dag välja den lösning
FADIR förespråkar innebär därför enligt min mening en alltför tidig låsning i
systemfrågan och en omväg mot den mera slutliga utformningen av
faslighetsdataverksamheten. Samtidigt skulle organisationsstrukturen
kompliceras på ett sätt som skulle försvåra en önskvärd renodling av
ansvarsförhållandena.

En
annan följd av att realisera FADIR:s förslag skulle bli att överföringsarbetet
sannolikt skulle störas väsentligt. Kostnader och tidsutdräkt skulle uppstå för
systemutveckling och intrimning av del nya systemet. Erfarenhetsmässigt drar
sådant mer tid och kostnader än man från början beräknar. Det kan inskjutas
atl innebörden av FADIR:s förslag till systemteknisk lösning inte närmare
framgår av kommitténs betänkande. I slutskedet skulle kostnader uppstå för att
konvertera Ds 1 till det nya systemet. Under hela överföringsperioden skulle
man få arbeta med och underhålla tre skilda system: det manuella systemet. Ds 1
och det nya systemet. Så mycket står också klart att FADlR:s förslag - förutom
systemutvecklings-och konverteringskostnader samt kostnader för
försöksverksamhet före drift med rättsverkan - skulle ge en dyrare drift
(enligt FADIR:s beräkningar 36 milj. kr. om året mot 20 milj. kr. i ett
utbyggt Ds I).

Vad
jag har sagt nu leder mig över till det mera allmänna konstaterandet alt frågan
om fastighetsdalaverksamhetens framlida utformning måste ses mot bakgrund av
alt reformen efter en omfattande utvecklings- och försöksperiod har övergått i
ett skede av framgångsrikt genomförande. Som jag tidigare angett har t. ex.
omläggningstaklen kunnat öka från 120000 till 215000 fastigheter per år inom en
oförändrad ekonomisk ram. Med nuvarande takt kan reformen vara helt avslutad
inom en 15-årsperiod. 1 fråga om system som redan är i drift är det självfallet
— inte minst med tanke på det statsfinansiella läget - av största intresse alt
så långt som möjligt ta till vara redan nedlagda kostnader.

Min
slutsats blir att den lösning som FADIR har föreslagit inte bör läggas till
gmnd för det fortsatta reformarbetet. Detta bör i stället inriktas på en snabb
och säker övergång till ADB enligt i huvudsak samma riktlinjer som nu och med
utnyttjande av de redan gjorda investeringarna. Hittillsvarande erfarenheter av
Ds I tyder också på atl sårbarhets- och datasäkerhetsaspekterna för
fastighetsdatasystemets vidkommande har kunnat beaktas på ett
tillfredsställande sätt.

Som
framgått är det emellertid också min uppfattning att det naturliga på sikt är
att successivt anpassa organisationen och resursanvändningen till den
driftinriktade verksamhet som kommer att avlösa reformgenomförandet. SamUdigt
som det inte finns något behov av större systemförändringar under den närmaste
tiden finns det förutsättningar alt för den mera slutliga 10 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr
123, Bilaga 2

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 18

utformningen
av fasUghetsdataverksamheten tillgodogöra sig den tekniska utveckling på
dataområdet som kan förväntas ske under genomförandetiden.

Jämsides
med överföringsverksamheten bör därför ett utvecklingsarbete bedrivas för att
förbereda en systemteknisk lösning för den mera slutliga utformningen av
fastighetsdataverksamheten. I det arbetet, som bör ankomma på domstolsverket
och LMV i samarbete med CFD, bör de riktlinjer som jag har dragit upp för den
långsiktiga utvecklingen vara vägledande. Inriktningen bör vara att en sådan
mera slutlig lösning kan börja tas i bruk inom en tioårsperiod. Jag avser att
senare detta år föreslå regeringen att lämna myndigheterna ett uppdrag av denna
innebörd.

5.4 Planeringen
av det fortsatta reformgenomförandet

Vad
gäller det mera närliggande reformgenomförandet anser jag det vara något av ett
lyckokast att, som skedde i 1978 års riksdagsbeslut, elappin-dela ADB-reformen
tidsmässigt och ekonomiskt och driva den i en takt som möjliggör en fortlöpande
anpassning till vunna erfarenheter och en stegvis höjning av organisationens
kompelens. Detta har ulan tvivel bidragit till den driftsäkerhet som omvittnat
föreligger i fastighelsdalasystemet. Samtidigt har riksdagen fått en kontroll
över kostnadsutvecklingen som förmodligen skulle ha saknats vid ett mera
forcerat genomförande.

Enligt
min uppfattning finns det all anledning alt gå vidare på den inslagna vägen. En
ny femårsetapp skulle med nuvarande överföringstakt betyda att ytterligare
drygt en miljpn fastigheter kan överföras till ADB-drift. Därmed skulle
ADB-systemet om fem år omfatta minst 1,6 milj. fastigheter.

I
1982 års budgetproposition har jag föreslagit att arbetet under budgetåret
1982/83 drivs vidare i oförändrad takt och med oförändrad inriktning. Jag
förordar nu att ett nytt principbeslut fattas för det fortsatta arbetet under
en femårsperiod - budgetåret 1982/83 inbegripet - som bör omfatta tiden t.o.m.
budgetåret 1986/87.

I
det följande avsnittet skall jag närmare utveckla hur jag ser pä det fortsatta
arbetet under den kommande femårsperioden.

5.5 Arbetet
under den andra etappen

Spm
jag tidigare anfört (avsnitt 5.3) bör överföringsarbetet prioriteras i det
fortsatta arbetet med fastighetsdatareformen. F.n. är överföringstakten ca
215000 fastigheter pm året. FADIR har föreslagit atl taklen höjs till 500000
fastigheter om året varigenom reformen skulle vara helt genomförd före slutet
av 1980-talet. CFD, domstolsverket och LMV föreslog i sina anslagsframställningar
för budgetåret 1982/83 atl takten skulle höjas till 300000 fastigheter om året.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 2 19

Del
statsfinansiella läget ger f.n. inte något ekonomiskt utrymme för ökade
resurser till överföringsarbetet. Härtill kommer att det även av andra skäl är
önskvärt att inte bygga ut överföringsorganisationen alltför mycket. För den
andra etappen bör därför beräknas en ekonomisk ram som utgår från oförändrade
resurser för överföringsorganisationen. Fastighetsdataverksamheten skulle
därmed med nuvarande överföringstakt vid etappens slut den 1 juli 1987 omfatta
drygt 1,6 milj. fastigheter eller 40 procent av fastigheterna i riket.

I
enlighet med de ursprungliga planerna för reformen bör överföringsarbetet i
första hand inriktas på län med ett fastighetsbestånd som ger upphov fill många
ärenden för främst inskrivningsmyndigheterna. Det är nämligen där som de
största rationaliseringsvinsterna kan göras. Genom en sådan inriktning kan
också en större andel av de löpande ärendena hanteras med hjälp av ADB än som
svarar mot antalet fastigheter inom området. Även andra lönsamhetsfaktorer bör
självfallet tas med när man prövar den geografiska inriktningen av projektet.
Det bör liksom hittills ankomma på regeringen atl efter förslag från domstolsverket,
LMV och CFD göra denna prövning.

Arbetet
med den långsiktiga utvecklingen bör under den andra etappen bedrivas inom
ramen för tillgängliga medel. Jag förutsätter därvid att någon särskilt
kostnadskrävande försöksverksamhet inte kommer alt bli aktuell under den
etappen.

Under
år 1984 bör de tre myndigheterna avge en rapport över det dittills bedrivna
utvecklingsarbetet. De bör vidare i god tid före slutet av den andra etappen
redovisa ett förslag till uppläggning av en kommande tredje etapp, som kan
fömlsättas omfatta liden t.o.m. budgetåret 1991/92. Av förslaget bör framgå
vilken uppläggning utvecklingsarbetet avses få under den tredje etappen och
vilken försöksverksamhet med, drift med rättsverkan av saml konvertering till
de nya systemen som då kan komma i fråga.

5.6
Organisatoriska frågor

För
överföringsverksamheten finns sedan några år tillbaka en väl trimmad
organisation vid de tre berörda myndigheterna. För att man skall kunna
bibehålla och om möjligt höja överföringstakten bör några större förändringar
inte göras i den nuvarande organisationen under överföringsperioden.

Med
den principiella grundsyn pä den långsiktiga uppläggningen av
fastighetsdataverksamheten som jag tidigare har redovisat (avsnitt 5.2) bör på
sikt ansvaret för utveckling och drift av de båda dataregistren successivt
föras över till domstolsverket resp. LMV. Inom CFD finns emellertid en
kompetens och en kunskap om datafrågor i allmänhet och fastighetsdataverksamheten
i synnerhet som också på lång sikt kan behövas inom verksamheten. I de tre
myndigheternas utvecklingsarbete bör även ingå att

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 20

utreda
och komma med förslag beträffande den framtida organisationen av
fastighetsdataverksamheten.

5.7
Kostnadsfrågor

I
1982 års budgetproposition har anslag till fastighetsdataverksamheten under
budgetåret 1982/83 begärts med utgångspunkt från att reformarbetet drivs vidare
med oförändrad takt och inriktning. Under de förutsättningar som jag har angett
i det föregående räknar jag med ett ökat medelsbehov om sammanlagt 12,3 milj.
kr. i prisnivån hösten 1981 för de fyra därpå följande budgetåren av den
kommande femårsetappen. De ökade kostnaderna, som helt faller på CFD, är så
gott som uteslutande hänförliga till den kraftiga utvidgningen av driften.

Riksdagen
har hösten 1981 lagt fast att de kostnader för överföring och drift som hänför
sig till inskrivningsregistrel för framtiden skall räknas in i
avgiftsunderlaget vid beräkningen av avgifter inom inskrivningsväsendet (prop.
1981/82:31, SkU 1981/82:15, rskr 1981/82:62). Detta innebär au trycket på
statsbudgeten minskar med omkring 15 milj. kr. fr.o.m. den 1 juli 1982. Inom
bostadsdepartementet övervägs f. n. frågan om avgiftsfinansiering av
faslighetsregisterverksamheten.

Inom
budgeldepartementet övervägs efter remissbehandling ett förslag från
statskontoret, enligt vilket CFD skall överta ansvaret för och driften av
DAFA:s datacentral i Gävle.

6
Reform av datalagen

Datalagstiftningskommittén
(DALK) har i promemorian (Ds Ju 1981:15-16) Tillstånd och tillsyn enligt
datalagen lagt fram förslag till åtgärder för att på kort sikt rationalisera
verksamheten vid dalainspektionen. Bakgrunden är att det enligt de nuvarande
bestämmelserna i datalagen (1973: 289) i princip krävs tillstånd av
datainspektionen för alla register som innehåller personuppgifter och som förs
med hjälp av ADB.

DALK:s
förslag innebär alt kravet på tillstånd för att man skall få föra
personregister med hjälp av ADB avskaffas för del stora flertalet register. 1
stället införs ett registrerings- och licensförfarande avseende alla registeransvariga.
Tillständskravet behålls emellertid för personregister som innebär särskilda
risker för otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet.

Motiven
för DALK:s förslag är att datainspektionens resurser med den nuvarande
prdningen i allt större utsträckning har måst ägnas åt rutinärenden spm
normalt inte innefattar några risker för integritetsintrång. De föreslagna
ändringarna gör det möjligt att koncentrera datainspektionens arbete på prövning
av sådana register som är särskilt känsliga frän integri-

Prop, 1981/82:123
Bilaga 2 21

tetsskyddssynpunkt.
Resurser kommer också atl frigöras för en ökad tillsynsverksamhet.

DALK:s
förslag, som innebär omfattande ändringar i datalagen, har remissbehandlats.
Remissfiden utgick den 15 december 1981. Förslagen bereds f. n. inom
justitiedepartementet. Detta arbete är ännu inte helt avslutat. Jag räknar
emellertid med att ett förslag på grundval av DALK:s promemoria skall kunna
läggas fram för riksdagen senare under våren 1982.

7
Hemställan

Med
hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den fortsatta
fastighetsdataverksamheten.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 2 22

Innehåll

Sid.

1
Inledning ........................................................ I

2
De manuella systemen........................................ .... 2

2.1
Fastighetsregislreringen.................................. 2

2.2
Inskrivningsväsendet ................................. .... 2

3 FasUghetsdataverksamheten
.............................. .... 3

3.1
Bakgrund ................................................... .... 3

3.2
Fastighetsdatasystemets
utformning ............. .... 5

3.3
Reformgenomförandet under den
första etappen ...... 6

4 FADIR
........................................................... 7

4.1 FADIR:s
betänkande ................................... .... 7

4.1.1
Systemfrågor ...................................... .... 7

4.1.2
Omläggningstakt .................................. 9

4.1.3
Ansvars- och
organisationsfrågor ............. .... 9

4.1.4
Reservation och särskilt
yttrande .............. .. 11

4.2 Remissbehandlingen
.................................... .. 11

4.2.1
Remissinstanserna .................. ......... 11

4.2.2
Remissutfallet ..................................... 12

5 Överväganden
................................................ .. 14

5.1
Allmänna utgångspunkter ............................... .. 14

5.2
Fastighetsdataverksamheten på
längre sikt ....... .. 15

5.3
Reformarbetets vidare
uppläggning och inriktning 16

5.4
Planeringen av det fortsatta
reformgenomförandet 18

5.5
Arbetet under den andra
etappen ................. .. 18

5.6
Organisatoriska frågor ................................. .. 19

5.7
Kostnadsfrågor ............................................ .. 20

6
Reform av datalagen ......................................... .. 20

7
Hemställan........................................................ .. 21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop.
1981/82:123 Bilaga 3 I

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande: statsrådet Wikström såvitt avser punkterna
I, 2, 2.5, 3 och 4 statsrådet Tilländer såvitt avser punkterna 2.1 -2.4

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt
avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

1 Inledning

Statens industriverk, försvarets rationaliseringsinstitut,
dala- och elektronikkommittén och dataeffektutredningen m.fl. som under åren
arbetat med frågor rörande data och elektronik har nästan undantagslöst tagit
upp frågor rörande utbildningsbehoven inom området. Även datadelegationen har i
sin rapport Samordnad datapolitik (DsB 1981:20) pekat på detta. Att så är
fallet finner jag helt naturligt eftersom utbildningsinsatser ger den
nödvändiga grunden för medborgarnas förståelse för och kunskaper om den nya
tekniken. Även inom utbildningsväsendet har olika myndigheter utrett frågan om
data och elektronik. Skplöverstyrelsen (SÖ) har med utgångspunkt från
utredningen Datorn i skolan (DIS) föreslagit ett handlingsprogram för
införandet av datakunskap inom ungdomsskolan. Universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) tillsatte hösten 1979 en referensgrupp för forskning och utbildning inom
dataområdet (Datareferensgruppen). Denna lade fram sin första rapport
Förstärkning av högre utbildning och forskning inom dataområdet (UHÄ-rapport
1981:16) i juni 1981. Även forskningsrädsnämnden (FRN) arbetar med ett
handlingsprogram inom området.

Att
flertalet utredningar innehåller förslag om utbildningsinsatser finner jag som
jag tidigare sagt helt naturligt. Jag vill framhålla atl utbildning, i den mån
den riktar sig till ungdomar antingen i ungdomsskolan eller inom högskolan, får
effekter först efter relativt lång tid samtidigt som den varar länge sedan
ungdomarna blivit aktiva pä arbetsmarknaden. För att utbildningsinsatserna
skall få snabba och omfattande effekter bör de rikta sig till vuxna.

Samhällets insatser inom utbildningsområdet rörande
dataområdet kan sägas röra sig på tre nivåer. Den första nivån innebär att alla
medborgare 11
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123, Bilaga 3

Prop. 1981/82:123 Bilaga
3 2

ges
kunskaper om dataområdet för att kunna tillvarata sina intressen som
samhällsmedlemmar och förvärvsarbetande. Datafrågor får inte bli ett
experternas område där lekmannen blir utelämnad. En god allmän kunskapsnivå
inom området är därför nödvändig inte endast för att snabbt kunna införa
datatekniken inom produkfion och administration utan även för att kunna bevara
ett demokratiskt samhällsliv inom olika områden.

Den
andra nivån kan sägas motsvara den utbildning som ger kompetens att som
anställd kunna använda datatekniken inom produktion och administration.
Kunskaperna pä denna nivå styrs i stor utsträckning utifrån arbetslivets krav.
Delta hindrar dock inte att sådana kunskaper också kan stärka den enskildes
egen ställning inom arbetslivet och samhället i stort.

Den
tredje nivån kan sägas utgöras av forsknings- och utvecklingsarbete inom
dataområdet. Jag avser här såväl det renodlade dataområdet som tillämpade
områden där data och elektronik utnyttjas för produktion och produktutveckling
eller som ett led i rationaliseringsarbetet.

Det
är nödvändigt att utbildningsåtgärderna inom de olika nivåerna genomförs i
olika takt och med olika effekter i udshänseende. Åtgärder inom lärarutbildning
får effekter först efter viss tid medan åtgärder inom fortbildning och
folkbildningsarbetet får snabbare effekter. Den mest lång-sikuga satsningen med
avseende på effekterna är satsningen på forskning. Karaktäristiskt är att
kompetensuppbyggnad inom området tar tid och kräver stpra resurser.

2
Tidigare insatser

Regeringen
har i olika sammanhang vidtagit åtgärder på samtliga tre nivåer. Jag vill peka
pä införandet av ny läroplan i grundskolan, insatser inom fortbildning av
lärare, insatser beträffande utrustning inom gymnasieskolan, ökning av antalet
platser inom grundläggande högskoleutbildning på berörda linjer samt satsning
inom forskningsområdet.

2.1
Ny läroplan för grundskolan

Enligt
den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, bör alla elever i grundskolan inom
ramen för i första hand kursplaner i samhälls- och naturorienterande ämnen samt
matematik orienteras om användningen av datorer i samhället och om den snabba
utvecklingen på området. Speciellt gäller det att ge eleverna insikt om att
datorer är tekniska hjälpmedel spm styrs av människor.

På
grundskolans högstadium bör uppmärksammas dalorfunktioner med tyngdpunkt i
datorprogrammets uppgift och metoder för problemlösnmg liksom några olika
databehandlingsområden, där betydelsen av den snabba tekniska utvecklingen
särskilt uppmärksammas.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 3 3

2.2 Datafrågor
inom gymnasieskolans kursplaner

Liksom
i gmndskolan kan datafrågor på gymnasieskolan behandlas inom ramen för
kursplanerna i vissa ämnen. Enligt vad jag erfarit skall datalära införas som
huvudmoment i matematik och samhällskunskap i samband med revisioner av
kursplanerna i dessa ämnen. Detta har för övrigt redan skett i de
kursplaneförslag som utarbetats i matematik pä NT-och SoEk-linjerna.

Försöksverksamhet med
datateknisk variant av naturvetenskaplig linje pågår f.n. vid ett 40-tal
gymnasieskolor. Regeringen har uppdragit åt SÖ att senast den 15 september i år
inkomma med en utvärdering av försöksverksamheten.

Jag
vill vidare erinra om att gymnasieutredningen i sitt betänkande (SOU 1981:96)
En reformerad gymnasieskola har föreslagit att ökade kunskaper om datorer bör
komma in på tre nivåer. 1. Datorkunskap för alla. 2. Datorkunskap som en bland
flera tekniker inom vissa branscher. 3. Datorkunskap för specialister. Vad
beträffar nivå 1 "föreslås att datorkunskap ingår som inslag i olika ämnen
som yrkesteknik, företagsekonomi, matematik, fysik och samhällskunskap.
Gymnasieutredningens betänkande remissbehandlas f.n.

Goda
kunskaper inom dataområdet är viktiga inte minst för flickor. Deras linje- och
yrkesval präglas i alltför stor utsträckning av tradition. Mot bakgrund av den
redogörelse chefen för arbetsmarknadsdepartementet gör i bilaga 4 enligt
vilken just de kvinnodominerade yrkena riskerar atl drabbas av vikande
sysselsättning framstår vikten av goda kunskaper inom dataområdet som
väsentliga för alt stärka kvinnans ställning på arbetsmarknaden.

2.3 Utrustningsfrågor
inom gymnasieskolan

I
budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100, bil 12) föreslogs aU 8 milj. kr.
skulle avsättas för nyanskaffning av utrustning för dator- och mikrodatorteknik
inom gymnasieskolan och för komplettering av utrustningslistorna för fyraårig
teknisk linje främst vad gäller elektronikområdet. Riksdagen biföll förslaget.

Genom
beslut den 29 oktober 1981 har regeringen föreskrivit att 4 milj. kr. ur
anslaget Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m. budgetåret
1981/82 får disponeras för kostnader för datorutrustning och programvara i
gymnasieskolan. Medlen används för upphandling av datomtrustning och
programvara till kommuner för användningen inom ett teknikupphandlingsprojekt
för utveckling av datorer till gymnasieskolan som styrelsen för teknisk
utveckling bedriver. I projektet deltar SÖ, statskontoret och Svenska
kommunförbundet. Projektet syftar till att utveckla en för svensk gymnasieskola
anpassad datorutrustning. En sådan utrustning planeras vara utvecklad inom två
år.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 3 4

I
årets budgetproposition (prop. 1981/82:100, bil 12, s. 346) har jag beräknat 8
milj. kr. för statsbidrag till nyanskaffning av utrustning för dator- och
mikrodatorteknik i gymnasieskolan och för komplettering av utmstning för
fyraårig teknisk linje främst vad gäller elektronikområdet.

I
samma proposition föreslås att nuvarande bidragssystem upphör och ersätts med
ett nytt där kommunerna ges ett statligt stöd för förnyelse av sladigvarande
undervisningsmateriel inom de teknisk-industriella och teknisk-naturvetenskapliga
sektorerna. Därutöver föreslås ett särskilt bidrag för att stimulera kommunerna
att öka antalet platser inom gymnasieskolan med yrkesinriktning. Detta bidrag
föreslås utgå med upp till 100 % av bidragsunderlaget, dvs. normalkostnaden för
första uppsättningen undervisningsmateriel på studievägar inom
teknisk-industriell sektor och teknisk-naturvetenskaplig sektor. Den totala
kostnaden för dessa åtgärder beräknas till ca 80 milj. kr. under budgetåret
1982/83.

2.4
Personalutbildning för skolväsendets behov

1
propositionen 1980/81:97 om skolforskning och personalutveckling framlade
statsrådet Mogård bl. a. förslag om prioriteringar och åtgärder inom skolans
personalutbildning. Förslag om fortbildning inom dataområdet gavs därvid en
framträdande plats. Riksdagen beslöt enligt förslagen (UbU 1980/81:37, rskr.
1980/81:385).

Såsom
ett särskilt angeläget behov för individinriktad personalutbildning i
gmndskolan framhöll statsrådet Mogård den allmänbildande undervisningen om
datorer och de nya huvudmomenten om detta som införts i högstadiets kursplaner.
De nya huvudmomenten berörde i första hand undervisningen i samhälls- och
naturorienterande ämnen samt i malema-Uk.

Avseende
skolinriktad fortbildning för gymnasieskolans och vuxenutbildningens lärare
framhöll föredraganden i nyssnämnda proposition speciellt de behov som
utvecklingen inom elektronik- och dataområdet föranleder för vissa
lärarkategorier. Föredraganden underströk angelägenheten av att
personalutbildningen planeras så att berörda lärargrupper får möjligheter att
snabbt ta del av olika nyheter.

I
det av SÖ utarbetade handlingsprogrammel rörande datorn i skolan förordade SÖ
att fortbildningen av lärare inom dataområdet borde vara genomförd till läsåret
1986/87.

Datadelegationen
inkom i juni 1981 till regeringen med förslag till en utvidgad verksamhet i
fråga om fortbildning på dataområdet. Delegationen framhöll därvid betydelsen
av att datautbildningen i ungdomsskolan igångsätts på bred front så snart som
möjligt. Mot bakgrund härav förordade delegafionen att vissa förberedande
åtgärder skulle vidtas för att åstadkomma en snabbare takt i genomförandet av SÖ;s
handlingsprogram. Delegationen förordade vidare att fler lärare skall komma i
åtnjutande av

Prop. 1981/82:123
Bilaga 3 5

fortbildning
om datorer och deras användning samt en viss kvalitetshöjning av denna
fortbildning jämfört med SÖ:s handlingsprogram.

I
proposifionen 1981/82:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 tog jag upp datadelegationens förslag och förordade en
ambitionshöjning vad gäller såväl genomförandetakt som kvalitet pä
fortbildningsinsatserna. Jag föreslog därför att ytterligare 3 milj. kr. skulle
disponeras för fortbildningsinsatser inom dataområdet under budgetåret 1981/82.

Riksdagen
beslöt i enlighet härmed (UbU 1981/82:7, rskr 1981/82: 124).

Inom
den ram som för budgetåret 1982/83 i proposition 1981/82:100, bil 12, under
anslaget E 7 Utbildning för undervisningsyrken föreslås anvisas för
personalutbildning för skolväsendets behov kommer högskoleenheterna alt kunna
erbjuda ett stort antal kurser i datalära. Av kurskatalogerna framgår att inom
Stockholms högskoleregion erbjuds 7 kurser, inom Uppsala högskoleregion 13
kurser, inpm Linköpings högskoleregion 4 kurser, inom Lund/Malmö högskoleregion
26 kurser och inom Umeå högskoleregion 10 kurser.

2.5
Högskoleutbildning och forskning

Högskoleutbildning
inom dataområdet förekommer för närvarande inom sektprn för administrativa,
ekpnomiska och sociala yrken i form av två allmänna linjer, ADB-linjen (40
poäng) och systemvetenskapliga linjen (120 poäng). Inom sektorn förekommer
dessutom ett antal kortare kurser med datainriklning.

Inom
sektorn för tekniska yrken anordnas en allmän datateknisk linje (160 poäng) och
några lokala hnjer (80 poäng). Vidare ingår datautbildning i matematikerlinjen
och i flera civilingenjörsutbildningar.

I
årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bil 12) har jag strukit under att
den snabba utvecklingen inom dataområdet kräver relativt stora utbildnings-
och forskningsinsatser och att dessa insatser bör genomföras förhållandevis
snabbt. Jag har därför förordat en kraftfull satsning för att säkerställa
tillgången på personer med god utbildning inom dataområdet. Sålunda har jag
förordat atl antalet nybörjarplatser i den 4-åriga datatekniska utbildningen
(civilingenjörsutbildningen) kommer att öka från 60 till 210 nästa budgetår.
Jag har också förordat en stor ökning av vissa andra civilingenjörsutbildningar
som har anknytning till data- och elektronikområdet. Vidare har jag lagt fram
förslag om inrättande av en ny fyraårig datavetenskaplig linje med totalt 60
nybörjarplatser. Även planeringsramen för systemvetenskaplig linje föreslås
öka med 150 platser. Inom ramen för anslaget till enstaka kurser poängterar jag
vikten av att tillgodose utbildningsbehov inom dataområdet. Den fortsatta
utvecklingen av grundutbildningen får prövas i det årliga budgetarbetet.

När
det gäller forskning inom detta område uttryckte jag i budgetpropo-

Prop.
1981/82:123 Bilaga 3 6

sitionen
tveksamhet till en alltför snabb utbyggnadstakt. Dels måste högskolans fasta
forskningsresurser byggas upp planmässigt och i ett långsiktigt perspektiv och
dels kan det vara svårt att rekrytera kompetenta innehavare till ett stort
antal professurer inom ett relativt nytt vetenskapligt område. Jag föreslog
därför atl man övergångsvis skulle söka nya former för att bygga upp den
viktiga forskningen inom data- och elektronikområ-det. Mot denna bakgrund
föreslog jag att riktade forskningsmedel skulle ställas till vissa högskolors
förfogande (ca I, 2 milj. kr.) samt att principbeslut nu skulle fattas om att
inrätta fyra nya tjänster som professor inom dataområdet. Dessutom har jag
föreslagit alt en professur i datalogi inrättas nästa budgetår. Avsevärda
förstärkningar har således redan föreslagils för nästa budgetår.

3
Allmänna överväganden

Den
alltmer ökande användningen av datorer och mikroelektronik inom produktion och
administration kommer att ställa stora krav på utbildnings-och
forskningsinsatser. Medborgarna måste få goda kunskaper om datatekniken för
alt den skall kunna nyttiggöras på rätt sätt. Behovet av att utveckla kunskap
och kunnande inom området är stort. Jag vill erinra om det utvecklingsarbete
rörande datorer i undervisningen som SÖ har utfört för grundskolan och
gymnasieskolan samt UHÄ:s arbete rörande utbildning och forskning inom högskolan
på dataområdet. I det senare sammanhanget har också observerats behovet av
kunskaper om datateknikens effekter för såväl individ som samhälle. I
proposition 1981/82: 106 om forskning m. m. har som en övergripande
prioritering inom forskningsverksamheten tagits upp forskning som är en
förutsättning för och konsekvens av den starka nationella satsningen på teknisk
utveckling. I detta sammanhang betonade jag datateknikens betydelse för den
tekniska utvecklingen men också de effekter, ibland av icke önskvärt slag, som
den kan få t. ex. på arbetslivets område. Samhällsvetenskapligt inriktad
forskning kring mikroelektronikens olika konsekvenser är här nödvändig och har
också i detta sammanhang givits mycket hög prioritet. Självklart fordrar sådan
forskning en samverkan mellan högskolan och berörda forskningsråd och
sektorsorgan.

Datadelegationen
har i sin rapport Samordnad datapolitik pekat på behovet av ett samlat
utbildningspoliliskt handlingsprogram inom dataområdet. Jag avser efter samråd
med statsrådet Johansson att föreslå regeringen att ge SÖ och UHÄ i uppdrag alt
framlägga förslag till handlingsprogram beträffande utbildningsfrågor inom
dataområdet.

Av
min och statsrådet Tilländers redogörelse har framgått att flertalet av de
förslag olika utredningar fört fram redan beaktats i andra sammanhang. Det enda
område som inte varit föremål för riktade insatser är folkbild-

Prop.
1981/82:123 Bilaga 3 7

ningsomrädet.
I årets budgetproposition (prop. 1981/82:100, bil 12, s. 547) meddelade jag att
jag avsåg återkomma med förslag om riktade insatser. Jag vill därför la upp
detta fill behandling.

4
Bred utbildning i datafrågor

Rekommendation
6 i datadelegationens rapport behandlar allmänhetens tillgäng till information
och kunskaper om informationssamhällets möjligheter och risker.

Att
åstadkomma och förmedla sådan information och utbildning är en mycket angelägen
uppgift. Datadelegationen har framhållit alt utbildning är en av de avgörande
förutsättningarna för en utveckling och användning av datatekniken under
demokratisk styrning och kontroll. En bred utbildning till allmänheten och de
anställda i företag och myndigheter är en hörnsten i detta sammanhang.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet pekar i bilaga 4 på den grundläggande
principen atl arbetsgivaren skall ansvara för den utbildning i datateknik som
är en konsekvens av införandet av tekniken. Jag delar denna uppfattning men
anser att samhället har ett intresse av att alla medborgare har god
allmänkunskap om datatekniken, dess möjligheter och konsekvenser.

Det
finns enligt min mening flera olika vägar att gå fram pä för att åstadkomma
denna breda utbildning till allmänheten. Studieförbunden, kommundepartementets
referensgrupp för folkrörelsefrågor, forskningsrådsnämnden och
utbildningsradion bör samtliga kunna spela en mycket aktiv roll i sammanhanget.
Det handlar bl. a. om att framställa utbildningsmaterial men framförallt att
sprida kunskaper och information och arrangera utbildning.

Jag
vill nu anmäla min avsikt att vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att
ge datadelegationen i uppdrag att utarbeta och lämna förslag till regeringen
om riktlinjerna för en sådan ökad satsning på bred utbildning om datafrågor
till allmänheten. Jag anser det vara angeläget att denna utbildning omfattar
såväl elementära kunskaper i datateknik som användningen av tekniken och
konsekvenserna av denna användning.

Med
hänsyn till de samstämmiga och starka krav som rests pä att snabbt komma igång
med en sådan bred utbildning till allmänheten bör för budgetåret 1982/83
anvisas ett reservationsanslag av lOOOOOOOkr. U\\ Bred utbildning i
datafrågor. Dessa medel bör kunna användas såväl för framställning av visst
utbildningsmaterial, anskaffning av vissa lärpmedel samt för att genomföra den
breda utbildningen.

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att
till Bred utbildning i datafrågor anvisa ett reservationsanslag om lOOOOOOOkr.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 3 8

Innehåll

sid

1
Inledning ..................................................... 1

2
Tidigare insatser .......................................... 2

2.1
Ny läroplan för grundskolan ....................... 2

2.2
Datafrågor inom gymnasieskolans
kursplaner . 3

2.3
Utrustningsfrägpr inpm
gymnasieskolan ........ 3

2.4
Personalutbildning för
skolväsendets behov ... 4

2.5
Högskoleutbildning och
forskning ................ .... 5

3
Allmänna överväganden ............................... 6

4
Bred utbildning i datafrågor
............................ 7

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 1

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande:
statsrådet Eliasson

Anmälan
till proposition om samordnad datapolitik

1
Inledning

Riksdagen
hemställde år 1977 (AU 1977/78:4, rskr 1977/78:17), aU regeringen skulle låta
utföra en kartläggning av datateknikens sysselsättningseffekter. Utskottet
framhöll att det var nödvändigt för Sverige att även i fortsättningen ligga
långt framme i användningen av datateknik och att det därför behövdes en bred
kartläggning av denna tekniks effekter på arbetsliv och sysselsättning. En
sådan kartläggning skulle utgöra en betydelsefull komplettering av annan
utredningsverksamhet på dalaområdet. Utskottet betonade att del ankom på regeringen
att bestämma formerna för utredningsarbetet, men parlamentariska företrädare
och arbelsmarknadsparler-. na borde medverka.

År
1978 uppdrog regeringen åt dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet
att tillsätta en kommitté för utredning av datateknikens effekter på
sysselsättning och arbetsmiljö, dataeffektutredningen (A 1978:05). Samtidigt
uppdrogs åt chefen för industridepartementet att tillsätta en kommitté för
utredning av dalateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling,
data- och elektronikkommittén (I 1978:04) (DEK). De båda kommitlérna skall
enligt sina direktiv arbeta i nära samarbete med varandra.

Dataeffektutredningen
har under är 1981 lagt fram ett delbetänkande och en interimsrapport. I
delbetänkandet (SOU 1981:17) Industrins datorisering, redovisas överväganden
rörande effekter på sysselsättning och arbetsmiljö av datateknikens användning
i industriproduktionen. Utredningen har därvid som underlag använt bl. a. de
resultat som lagts fram av DEK, vars betänkanden senare i dag kommer att
behandlas på föredragning av chefen för industridepartementet.
Interimsrapporten har titeln Kontorens datorisering - effekter på
sysselsättning och arbetsmiljö (Ds A 1981:16) och bygger huvudsakligen på
utförda studier av statsförvaltningen och bank- och försäkringsbranschen och
har genomförts pä uppdrag av dataeffektutredningen. Branschstudien (Ds A
1981:15) Kon- 12
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123, Bilaga 3

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 2

torsautomation
i statsförvaltningen - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö har utförts
av statskontoret. Studien (Dsa 1981: 13) Bankdatorisering i 80-talsperspektiv
- några möjliga utvecklingsalternativ, konsekvenser och styrmedel har utförts
av arbetslivscentrum och studien (Ds A 1981:14) Datoriseringen i
försäkringsbranschen av Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI) vid
Handelshögskolan i Stockholm. Delbelänkandet och interimsrapporten tillsammans
med branschstudierna har remissbehandlats. Sammanställningar av avgivna remissvar
bör fpgas som bilagor till protokollet (underbilagorna 4.1 och 4.2). Jag avser
att i det följande behandla arbetsmarknadspolitiska frågor med anknytning till
datatekniken mot bakgrund av utredningsmaterialet och vad som har kommit fram
vid dess remissbehandling.

Också
i många andra länder har datateknikens sysselsättningseffekter tilldragit sig
stort politiskt intresse. De flesta av OECD-ländernas regeringar har under de
senaste åren låfit utföra utrednings- eller forskningsprojekt för att försöka belysa
sambanden mellan den nya tekniken och förhållandena på arbetsmarknaden. Jag
skall kort beröra vissa utländska resultat som jag bedömer kan vara av intresse
för diskussionen här i landet.

2
Datatekniken i arbetslivet

2.1
Allmänt

Den
materiella välfärden och sysselsättningen är berpende av näringslivets
utveckling och av statens och kommunernas tjänster. Marknadsekonomin, ett
fritt handelsutbyte med vår omvärld och en hög effektivitet i varu- och
tjänsteproduktionen är nödvändiga förutsättningar för att både välfärds- och
sysselsättningsmålen skall kunna nås.

Åtgärder
för ökad effektivitet, produktförbätlringar och fortlöpande förnyelse i
näringslivet har under lång tid varit utmärkande för industriländerna. Sverige
intar härvidlag en framskjuten position. Den tekniska utvecklingen har gjort
det möjligt att prpducera ett allt större och bredare utbud av varor på ett
allt rationellare sätt. Datatekniken är ett viktigt bidrag till denna
utveckling, även om den är långtifrån det enda. Den kan utnyttjas både som
inslag i nya produkter, för att rafionahsera produktipnen och för en
effektivare administration.

Tjänstesektorn
svarar numera för en stor del av landets ekonomi och sysselsättning. I Sverige
som i många andra länder sköts denna sektor till betydande del av offentliga
organ. Anspråken på sådan service är mycket stora och kan fömtses öka
ytterligare. Det beror bl. a. på ett sugande antal äldre medborgare och att
allt fler föräldrar förvärvsarbetar varför kraven på äldreomsorg och barnomsorg
ökar. För att ökande anspråk på offentliga tjänster skall kunna tillgodoses
till rimliga kostnader måste offentliga myn-

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 3

digheter
lika väl som näringslivet ta tili vara de möjligheter som kan finnas att
rationalisera verksamheten.

Många känner oro inför de
förändringar som datatekniken kan föra med sig på arbetsmarknaden. Tekniken
uppfattas ibland som ett hot mot den fulla sysselsättningen — i samhället som
helhet, i vissa orter eller för en del yrkesgrupper. Datatekniken bedöms också
kunna leda till försämringar i arbetsmiljö och arbetsorganisation samt utgöra
ett hot mot jämställdheten på arbetsmarknaden. Dessutom uppfattas de ökade krav
på omställningar som tekniken anses medföra som hot mot tryggheten.
Människornas oro för utvecklingen i arbetslivet förstärks av avmattningen i den
allmänna ekonomiska tillväxten. Sedan 1970-talets mitt har hela induslrivärlden
präglats av ökande ekonomiska balansproblem. Datatekniken befaras därvid vara
en av flera faktorer som tillsammans kan leda till en försämrad trygghet pä
arbetsmarknaden.

Dataeffektutredningen
har studerat datateknikens effekter pä sysselsättning och arbetsmiljö och
övervägt i vad mån det är motiverat för staten att vidta särskilda åtgärder för
ätt motverka sädana effekter som inte är önskvärda. Även andra utredningar i
Sverige och utlandet har belyst datateknikens effekter. Jag kommer senare att
ta upp några olika bedömningar av datateknikens betydelse för hela
arbetsmarknaden. Därefter behandlar jag datateknikens användning i industrin
och kontorssektorn. Jag redovisar slutligen mina slutsatser och vissa förslag
till åtgärder.

2.2
Arbetsmarknaden som helhet

Dataeffektutredningen
sätter in datatekniken i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Sysselsättningen
beror i hög grad av landets ekonomiska och sociala utveckling i stort, av den
internationella ekonomiska och politiska utvecklingen liksom av vårt eget val
av ekonomisk politik. Remissinstanserna har genomgående instämt i detta. Det
är som utredningen påpekar ofta inte möjligt att isolera just datateknikens
effekter på sysselsättningen. Anledningen härtill är att införande av
datorutrustning ofta endast utgör en del i en större förändring då
arbetsmetoder och arbetsorganisation också berörs. Dessa svårigheter att renodla
datateknikens effekter gör det föga meningsfullt atl försöka kvantifiera dem, i
vart fall för arbetsmarknaden i stort. I samband med min behandling av
industrin resp. kontorsarbetet kommer jag att beröra några försök som gjorts
att mäta effekterna vissa slags utrustning för bestämda yrkesgrupper. Dessa
kvanti-fieringar kan dock inte läggas till grund för en bedömning av teknikens
effekter på hela arbetsmarknaden.

Sysselsättningens
utveckling bestäms till övervägande del av andra faktorer än datatekniken.
Arbetsproduktiviteten —dvs. produkUonsvolymen per arbetstimme - ökar nu
långsammare än exempelvis under 1960-talet. Det framstår som mindre sannolikt
att den genomsnittliga produktivitets-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 ,4

tillväxten
i Sverige under återstoden av 1980-talet skulle kunna bli väsentligt högre än
vad som har uppnåtts under efterkrigstiden. Det gäller även om datatekniken
utnyttjas maximalt.

Dataeffektutredningen
har i betänkandet Industrins datorisering (SOU 1981:17) skisserat fyra alternativa
utvecklingslinjer för Sveriges ekonomi och sysselsättning under 1980-talet. I
tre av dessa scenarier antas landet fortsätta sin frihandelsvänliga politik. De
skillnader i fråga om sysselsättningsutvecklingen som anges antas främst bero
på utrikeshandelns utveckling och olika strukturella förändringar inom landet.
Dessa strukturella förändringar gäller bl. a. användningen av ny teknik. I det
(järde scenariet antas Sverige gå över till en mera protektionistisk politik,
vilket ger upphov till ännu större förändringar av hela ekonomin. Väsentliga
skillnader antyds i fråga om datateknikens användning och
produktivitetsutvecklingen i de olika scenarierna, men dessa skillnader
diskuteras inte isolerat. De framstår i utredningens presentation som sekundära
i förhållande till utrikeshandelns utveckling och landets allmänna strategi
för att möta den internationella konkurrensen.

I
långtidsutredningen 1980 (SOU 1980:52) (LU 80) och i den bedömning av den
svenska ekonomin som nyligen utförts inom ekonomidepartementet Tillväxt eller
stagnation (SOU 1982: 14) presenteras olika scenarier för utvecklingen under
perioden fram till år 1985. Någon kvantifiering av datateknikens betydelse för
produktivitetsutveckling anges inte i dessa. Däremot förutsätts att teknikens
bidrag till den samlade produktivitetstillväxten i de olika alternativen skall
vara delsamma och motsvara genomsnittet för 1970-talet.
Produktivitetsutvecklingen antas emellertid totalt sett bli lägre än
genomsnittet för 1970-talet. I ekonomidepartementets senaste bedömning antas
den genomsnittliga produktivitetstillväxten vara densamma i samtliga tre
presenterade kalkylalternaliv, och hamna någonstans mellan den
produktivitetstillväxt som uppvisades under 1970-talets första resp. dess andra
hälft.

Med
de utgångspunkter och syften som långtidsutredningens och ekonomidepartementets
kalkyler har är det inte möjligt och inte heller relevant alt försöka bedöma
just dalateknikens sysselsättningseffekter. Grundkalkylerna är uppbyggda
utifrån förutsättningen alt svensk ekonomi under perioden skall återföras till
inre och yttre balans, dvs. fullt kapacitetsutnyttjande, full sysselsättning,
dämpad inflationstakt och en avsevärd minskning av bytesbalansunderskottet.
Intresset fokuseras därför på de krav som måste ställas på den ekonomiska
poliuken för att dessa mål skall nås samt vilka strukturförändringar som blir
nödvändiga under perioden, dvs. de faktorer som har avgörande betydelse för att
balansproblemen skall kunna lösas och full sysselsättning upprätthållas. Ett
alternativ i ekonomidepartementets senaste bedömning belyser i vilken grad
balans-målen inkl. den fulla sysselsättningen måste uppges om resursomfördelningen
i ekonomin hindras av olika irögheter i anpassningsprocessen. Ett

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 5

annat
alternativ visar att en mer expansiv inriktning av den ekonomiska politiken i
ett läge då den konkurtensutsatta sektorn inte förmår expandera i princip kan
klara den fulla sysselsättningen på medellång sikt. Det sker emellertid fill
priset av kraftigt växande bytesbalans- och budgetunderskott samt en ökning av
inflationstakten och ränteläget. De kraftigt förvärrade obalanserna kan enligt
ekonomidepartementets utredning tvinga fram en snar omläggning av den
ekonomiska politiken som kan medföra att den fulla sysselsättningen inte kan
upprätthållas. Jag återkommer senare till dessa långtidsbedömningar.

Dataeffektutredningen
har i sitt hittillsvarande arbete i huvudsak studerat vissa delar av
arbetsmarknaden, nämligen industrins produktion och vissa delar av
kontorssektorn. Frånsett de tidigare nämnda scenarierna i
dataeffektutredningens industribetänkande, har ingen svensk utredning försökt
bedöma datateknikens totala sysselsättningseffekter i landet. Sådana
bedömningar har emellertid gjorts i flera andra länder pä uppdrag av resp.
regeringar. Det har i de flesta fall varit fråga om s.k. makroekono-miska
beräkningar som bara i begränsad utsträckning har grundats på överväganden om
skilda slags datorutrustning. En alternativ uppläggning, som har använts bl. a.
i Förbundsrepubiken Tyskland, är att beräkna datateknikens effekter i ett stort
antal branscher var för sig och därefter addera resultaten.

Utredare
i andra länder har i allmänhet - liksom dataeffektutredningen - funnit det
svårt att isolera och kvantifiera just datateknikens effekter. En del försök
har dock gjprts att kvantifiera sysselsättningseffekterna av datateknik liksom
av teknisk utveckling i mer generell mening. Utgångspunkten har därvid i de
flesta länder varit en befarad allmän tendens mot ökad arbetslöshet under
1980-talet som följd av att utbudet av arbetskraft väntas öka snabbare än
efterfrågan. Dessa dystra utsikter beror huvudsakligen på helt andra faktorer
än datatekniken.

Utländska
studier av en produktivitetsöknings sysselsättningseffekter för vissa branscher
eller ett helt land har gjorts med utgångspunkt i t. ex. nationalräkenskaperna.
En naturlig inledning har då ofta varit att med en enkel räkneoperation ange
hur stort sysselsättningsbortfallet blir om en given produkfivitetsökning
uppnås vid oförändrad produktionsvolym. Det är svårare att ange hur många nya
arbeten som kan tänkas tillkomma som följd av datatekniken - såväl direkt som
indirekt genom dess effekter på välståndet och efterfrågan. Utredningar och
forskare i olika länder har kommit till varierande resultat, vilket till stor
del synes bero på skillnader i de antaganden som har gjorts beträffande
allmänekonomiska faktorer. I synnerhet har utrikeshandeln på många håll bedömts
spela en sådan nyckelroll, att datateknikens effekter på sysselsättningen
närmast har uppfattats som en följd av hur resp. land lyckas utnyttja den nya
tekniken för att förbättra sin handelsbalans. Jag skall här i korthet beröra
några utländska

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 6

utredningsresultat
i fråga om datateknikens effekter utifrån ett makroekon-omiskt perspektiv.'

Utrikeshandelns
helt avgörande betydelse för den slutliga sysselsättningsutvecklingen
framhålls särskilt i två av dataeffektutredningen nämnda brittiska rapporter (J
D Whitley: Employment in the late I980's: a provisional study, 1981, och den
mera officiella s.k. Sleigh-rapporten Manppwer Implicalipns of Microprocessor
Technology, 1980). De negativa sysselsättningseffekterna av ny teknik beräknas
i dessa bli små jämfört med del tillskott av arbetsUllfällen som kan nås om
datatekniken används för att förbättra det brittiska näringslivets
internationella konkurrensförmåga (drygt en halv miljon nya arbeten till 1990
enligt Whitley). I en nederländsk statlig utredning (Rathenau-rapporten, The
Social Impact of Microelectronics, 1980) bedöms likaledes att datatekniken ger
de gynnsammaste effekterna på sysselsättningen om den används systematiskt för
att förbättra Nederländernas konkurrensförmåga. Dess författare varnar dock för
att det inte är säkert atl de nya arbeten som tillkommer räcker för att skapa
full sysselsättning.

I en
annan brittisk rapport, skriven av de till fackförbundet för tjänstemän ASTMS
knutna C Jenkins och B Sherman (The Collapse of Work, 1979) fömtses datatekniken
ge upphov till mycket stora sysselsättningsproblem under flera decennier.
Denna bedömning grundar sig likaså bl. a. på antaganden om Storbritanniens,
utsikter att klara den internationella konkurtcnsen. Till skillnad från Whitley
och den statliga brittiska utredningen räknar Jenkins och Sherman med att
Storbritannien inte kan hänga med i konkurrensen och därför inte heller kommer
alt kunna klara sysselsättningen.

En
österrikisk rapport (Österreichisches Institut fur Wirtschaftsfor-schung: Anwendungen,
Verbreitung und Auswirkungen der Mikroelektronik in Oesterreich, 1981)
innehåller fem scenarier av vilka kan ufiäsas att datatekniken beräknas få
negativa sysselsättningseffekter i Österrike om landet tvingas importera all
datautrustning. Om däremot Österrike kan öka sin inhemska tillverkning av
datatutrustning anses sysselsätlningsbort-fallet kunna undvikas.

Några
kanadensiska forskare (Z P Zeman och R J Rahn: Labour Force Impact of
Microelectronics, 1980) har försökt simulera en makroekono-misk modell med
plika antaganden pm datateknikens effekter på produktiviteten i dels
tillverknings- och dels tjänstesektorn. Resultaten antyder att
sysselsättningseffekterna i industrin totalt sett blir relafivt små oavsett
vilka antaganden som görs om möjliga produktivitetsvinster. För tjänsle-

'
Merparten av det omnämnda utländska materialet - som också har tagits upp i
rapporten (DsA 1981; 16) Kontorens datorisering av dataeffektutredningen- har
presenterats och kommenterats genom OECD: s försorg i samband med konferenser
åren 1979 och 1981. Framställningen i detta avsnitt bygger delvis på material
som OECD avser alt publicera inom kort.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 7

sektorns
del beräknas däremot en viss minskning av sysselsättningen kunna uppstå om produktivitetsökningen
där blir mycket kraftig. Denna beräknade skillnad mellan tjänste- och
industrisektorerna synes bero på att tjänstesektorn inte kan kompensera
bortfall av sysselsättning genom ökad produktion för export.

Alla de nu nämnda
rapporterna har haft en mer eller mindre uttalad makroekonomisk utgångspunkt.
Två västtyska undersökningar har genomförts med en helt annan metod. Efter
omfattande studier av ett stort antal branscher och företag, har resultaten
aggregerats och sammanfattats för hela landet. De två utredningarna påbörjades
år 1978 med likalydande direktiv av västtyska regeringen och publicerade hösten
1979 var för sig sina resultat under titeln Technischer Fortschritt -
Auswirkungen auf Wirtschaft und Arbeitsmarkt. I den ena rapporten, som är
författad av Prognos AG och Mackintosh Consultants Co, dras slutsatsen alt man
totalt sett inte bör räkna med några stora sysselsättningsförändringar under
1980-talet som följd av datateknik. I den andra rapporten, som har gjorts av
forskningsinstituten IFO, Fraunhpfer och Infratest Wirschaftsfor-schung, anförs
däremot att de nya arbeten som skapas till följd av datatekniken sannolikt
inte kommer att räcka till för atl ersätta det bortfall som rationaliseringarna
ger upphov till. Alt de båda undersökningarna har gett något olika resultat för
landet som helhet är kanske av mindre intresse och närmast ett uttryck för
svårigheterna att göra makrekonomiska bedömningar med utgångspunkt i ett stprt
antal detaljstudier. Värdet av sådana studier ligger snarare i den kunskap som
nås om utvecklingen i olika branscher, vilket jag skall återkomma till senare
vid min behandling av kontorssektorn.

Ett annat sätt att studera
sambandet mellan teknik och sysselsättning är att studera den historiska
utvecklingen i olika länder av sysselsättning resp. produktivitet. OECD har
gjort en sådan jämförelse för tio länder under 1970-talet (ännu inte
publicerad). Av den framgår att länder som under 1970-talet hade relativt snabb
sysselsättningsökning (Canada, USA och Österrike) också hade en ganska låg
produktivitetsökning. Det omvända förhållandet gällde för Förbundsrepubliken
Tyskland, Italien och Japan som redovisade långsam sysselsättningsökning men
snabb produktivitetsökning.

Det framgår också att låg
produktivitetsökning kan vara förbunden med varierande
sysselsättningsutveckling. Österrike och Storbritannien har båda haft
förhållandevis svag produktivitetsökning, men Österrike har till skillnad från
Storbritannien haft en kraftig produktionsökning och sysselsättningsökning
under 1970-lalet. Sambanden blir mer komplicerade om man också tar hänsyn till
utbudet av arbetskraft. De länder som har haft snabb produktivitetsökning och
samtidigt svag sysselsättningsökning har sålunda också haft en ganska svag
utveckling av arbetskraftsutbudet. Det gäller t. ex. Japan och
Förbundsrepubliken Tyskland, där industrin i relä-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 8

tivt
stor utsträckning har lidit brist på arbetskraft. Det är således svårt att av
dessa statistiska samband dra någon slutsats om sambandet mellan produktivitet
och sysselsättning. En intressant iakttagelse är emellertid att det finns
länder som t. ex. Österrike som har uppvisat en snabb produktionsökning utan
att utnyttja datatekniken så mycket, men de flesta länder som har haft snabb
BNP-tillväxt har också investerat relativt myckel i ny teknik.

2.3
Datateknikens betydelse i olika samhällssektorer

2.3.1
Allmänt

Datateknikens
användningsområden är i det närmaste obegränsade. Utrustning med
mikroelektroniska komponenter förekommer på arbetsplatser i alla näringsgrenar
liksom i hemmen. Dataeffektutredningen har som jag nämnt vall atl närmare
studera två stora områden där datatekniken bedöms ha särskild betydelse,
nämligen industriproduktionen och kontors-sektorn. Inom dessa båda områden
används några av de vanligaste slagen av dalateknisk utrustning. Del gäller
främst numeriskt styrda verktygsmaskiner, industrirobotar, produktions- och
processtyrsystem, administrativa datasystem samt ord- och
textbehandlingsmaskiner. Jag finner det naturligt att särskilt uppehålla mig
vid dessa viktiga tillämpningar, men jag vill framhålla att datatekniken kan
påverka sysselsättning och arbetsmiljö även på andra sätt. Industrins
utveckling kan exempelvis påverkas i hög grad av i vad män den använder
datateknik för alt förbättra sina produkter, vilket jag skall beröra senare.
Data- och elektronikbranschen är sålunda ett av tillväxtområdena i svenskt
näringsliv, och dess betydelse för landels framtid som industrination bör inte
underskattas. Handelns datorisering medför också stora förändringar som f.n.
studeras i särskild ordning pä uppdrag av dataeffektutredningen. ■

I
ett något längre perspektiv är det naturligt att tekniktillämpningar som idag
är föga kända kan få stor betydelse. För att kunna diskutera sannolikheten av
att framtida tekniska genombrott kommer att förändra arbetsmarknaden har
forskare föreslagit vissa modeller för teknikens utveckling och spridning. Det
antas i allmänhet ta åtskilliga år från det tillfälle då en uppfinning görs till
dess den har slagit igenom och används i så stor omfattning att den på
avgörande sätt påverkar arbetsmarknaden. Någon säker kunskap om hur teknisk
utveckling och spridning går till finns dock inte. En arbetsmarknadspolitisk
slutsats av detta, som jag senare skall återkomma till, är alt både staten,
arbetsmarknadens parter och enskilda måste hälla en fortlöpande beredskap också
inför sådana förändringar som inte kan förutses. Jag övergår emellertid nu till
att redovisa vilken betydelse de idag kända tekniktillämpningarna väntas få
inom industrin resp. kontorsområdet.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 9

2.3.2 Industrin

Olika tillämpningars spridning och betydelse för
arbetslivet

Motivet för att installera datorstödd
produktionsutrustning är enligt DEK nästan alltid primärt att öka lönsamheten.
En lönsamhetskalkyl grundas vanligen på många faktorer, däribland
arbetskraftskostnader, kapitalkostnader, råvaru-.och energiförbrukning samt
produktens egenskaper. Till arbetskraftskostnaderna hör inte bara direkta
lönekostnader utan också utbildningskostnader och sådana extra kostnader som
kan hänga samman med svårigheter att rekrytera personal till vissa
arbetsuppgifter. Atl försöka minska personalomsättningen genom att eliminera
tunga, farliga eller monotona arbetsmoment kan exempelvis vara väl förenligt
med ett förelags strävan atl öka lönsamheten. Av DEK: s analyser framgår att
motiven varierar för investeringar i NC-maskiner, industrirobotar resp.
produktions- och processtyrsystem.

Numeriskt styrda verktygsmaskiner, s. k. NC-maskiner
(numerical con-trol), anskaffas vanligen därför att företagen önskar öka
produktiviteten i metallbearbetande arbetsmoment. Syftet är således ofta att
minska behovet av arbetskraft i något av yrkena svarvare, fräsare, borrare
eller slipare. En bidragande prsak är att del är svårt för företagen att få tag
på yrkeskun-nig arbetskraft för sådana uppgifter. Eftersom en maskininveslering
oftast görs i samband med en produktionsökning eller annan omställning är det
sällan möjligt att direkt hänföra en personalförändring till en viss maskin.
Sannolikt betraktas ofta en NC-maskin som nödvändig för att en planerad
prpduktionsökning skall kunna genomföras.

Jämfört med motsvarande äldre utrustning kräver
NC-maskinen mindre insatser av traditionellt yrkesarbete (svarvning, fräsning,
borrning osv.) från maskinoperatörens sida. Arbetet består i stället i ökande
utsträckning av inställning, reparation och liknande. Av arbetarna krävs för
detta allt bättre teoretiskt och tekniskt kunnande och förmåga att ta ansvar
för de relativt stora värden som en NC-maskin och dess produktion representerar.
Dessa förändringar medför också att sysselsättningen blir mindre direkt
relaterad till produktionsvolymen än tidigare. Vid konjunkturella eller andra
tillfälliga produktionsminskningar sysselsätts ofta lika många som normalt
trots att maskinerna inte utnyttjas fullt ut. Vid toppar i arbetsbelastningen
kan företagen å andra sidan öka produktionen tillfälligt utan att drabbas av
kostnader för snabbrekrytering pch upplärning av extra personal.

Enligt DEK fanns är 1979 ca 3650 NC-maskiner i Sverige.
Antalet beräknas ha ökat med 30% per år i början av 1970-talet och med 20% per
år mot slutet av decenniet. Maskinernas kapacitet har ökat fortlöpande. Till en
början var det huvudsakligen ett antal större företag som använde NC-maskiner,
men spridningen har ökat avsevärt. År 1979 förekom NC-maskiner enligt DEK på
14% av verkstadsindustrins arbetsställen

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 10

med
tio eller fler anställda. Av kommitténs analys framgår att det är långt ifrån
alla verkstadsföretag som har nytta av sådana maskiner; främst är det vid
tillverkning av investeringsvaror inom maskinindustrin och metallvaru-industrin
som metall bearbetas på sådant sätt och i sådan omfattning att NC-maskiner
kommer till nytta. Det är sannolikt att NC-maskinerna redan idag täcker en
väsentlig del, kanske huvuddelen, av sill potentiella användningsområde.
Användningsområdet kan dock växa som resultat av bl. a. att produkternas
utformning anpassas till NC-teknik. Enligt DEK kan antalet NC-mäskiner komma
att ungefär fördubblas eller möjligen tredubblas till är 1990. Del framstår
inte som troligt atl enbart NC-teknikens utveckling kan komma att minska
verkstadsindustrins totala rekryteringsbehov annat än högst marginellt.

Industrirobotarnas
användning är fortfarande - i högre grad än NC-maskinernas — koncentrerad till
ett antal stora företag. År 1979 fanns enligt DEK 940 industrirobotar i
Sverige, ett tal som sett i relation till verkstadsindustrins storlek är större
än i nägpl annat land, möjligen med undantag av Japan. De flesta av dessa
robotar är tillverkade i Sverige. Sverige exporterar också relativt många
sådana apparater. Antalet installerade industrirobotar här i landet har under
senare år ökat med ca 40% per år. Industrirobotarna används mest vid
tillverkning av standardiserade komponenter inom metallvamindustrin samt för
svetsning, sprutmålning o.d. vid tillverkning av standardiserade färdigvaror
såsom bilar och kylskåp.

Industrirobotar
utför rutinmässiga rörelser vid t. ex. löpande band och kan därmed bidra till
att minska behovet av okvalificerad arbetskraft för tempoarbete. De kan också
göra det möjligt alt eliminera hälsovådliga arbetsmoment, t. ex. vid
sprutmålning. varvid verksamheten dessutom ofta organiseras effektivare än vad
som kan vara möjligt om en människa befinner sig i rummet. Robotarna ger
emellertid också upphov till vissa nya olycksfallsrisker, särskilt i samband
med omställning och reparation. Dessa risker hänger samman med att det kan
vara svårt att förutse en robots rörelser. Enligt en undersökning vid Tekniska
högskolan i Stockholm inträffade år 1977 ett olycksfall med var 40: e robot;
det var i de flesta fall fråga om klämning i samband med justering eller rengöring.
Japanska studier visar att det främst är under inkörningsperioder och vid
feljuslerin-gar och felprogrammeringar soni sådana olyckor förekommer.

Tekniska
förbättringar av industrirobotarna väntas göra det möjligt alt stegvis vidga
dessas användningsområde och minska riskerna med dem. Antalet industrirobotar
kan förutses öka mer än antalet NC-maskiner, särskilt om tillverkarna så
småningom lyckas utveckla robotar med effektiva sensorer (sinnesorgan). Det är
troligt atl svensk industri mot slutet av 1980-talet kan ha bruk för 6000-9000
industrirobotar, vilket skulle medföra en avsevärd produktivitetshöjning pä
många håll. De användningsområden som nu kan förutses för industrirobotar är
ändå inte på långt när så

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 11

stora
att de - i den män jämförelsen är relevant - kan motsvara mer än en liten del
av industrins totala sysselsättning.

CAD-system (computer aided
design) används för ritning och annat konslmktionsarbete, vilket eljest utförs
av tekniker. I Sverige fanns enligt DEK år 1979 ca 60 CAD-system, varav hälften
i elektronikindustrin. Ett CAD-system kan medföra en stor relativ
arbetsbesparing och ökad snabbhet vid vissa avgränsade arbetsuppgifter: En
jämförelse med arbetskraftsbehovet på ett kontor utan CAD är inte relevant
eftersom CAD:s snabbhet gör det möjligt att ulföra åtskilliga beräkningar som
över huvud taget inte kommer till stånd där ett sådant system saknas. Inom
elektrpnikindustrin anses CAD-system vara oumbärliga för vissa uppgifter. Även
om CAD-tekniken utvecklas snabbi kan den förutses ha mindre relativ betydelse
för personalbehovet under 1980-talet än NC-maskiner och industrirobotar.

Datorstödda
transportsystem och lagersystem kan bidra till att behovet av arbetskraft
minskar för relativt okvalificerade uppgifter. Den viktigaste funktionen med
sädana system är att de gör det möjligt att binda mindre kapital i
materiallager och varor i arbete. Transporl-och lägersystem ingår därför ofta i
samordnade material- och produktionsstyrsystem (MPS), vilkas huvudfunktion är
att säkra ett ekonomiskt flöde av material snarare än att ersätta arbetskraft.
De organisatoriska förändringar som förknippas med dessa system kan emellertid
innebära betydande ändringar av arbetsinnehåll och arbetsmiljö. Omfattningen
och arten av dessa förändringar skiftar från anläggning till anläggning.
Hittillsvarande begränsade erfarenheter tyder snarast på att dessa system vid
behov kan anpassas till olika organisatoriska lösningar. Ett exempel på detta
är AB Volvo som utnyttjar likartade produktionsplaneringssystem såväl i Kalmar
som vid flera av företagets övriga anläggningar trots att arbetet har
organiserats olika.

I
verkstadsindustrin sker enligt DEK en gradvis förskjutning av auto-maiiseringen
från enskilda maskiner till hela maskinsystem. Antalet system i Sverige för
produktion med begränsad bemanning (PBB-system) var år 1979 ca 250 och beräknas
av DEK komma att fördubblas till mitten av 1980-talet. I början på 1990-talel
räknar DEK med att antalet installerade PBB-system skall uppgå till ca 1 500.
Dessa system kan t. ex. göra det möjligt att vid behov införa nya natt- eller
kvällsskift utan att extra personal behöver anställas för detta. De leder
också till en fortsatt förskjutning av arbetsinnehållet för yrkesarbetare i
riktning mot tillsyn, inställning, reparation och andra uppgifter som kan
koncentreras till ordinarie arbetstid och vilkas omfattning inte har direkt
samband med produktionsvolymens kortsiktiga variationer.

De större produktions- och
processtyrsystemen (PSS-system) används i den traditionella processindustrin
såsom massa- och pappersindustrin, järn- och stålindustrin och den kemiska
basindustrin. De får anses ha liten omedelbar betydelse för sysselsättning och
arbetsmiljö, eftersom tillverk-

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 12

ningen i dessa branscher länge har haft karaktär av
processindustri. Äldre reläbaserade eller mekaniska styrsystem ersätts
efterhand med datorer som möjliggör en bättre hushållning med råvaror och
energi och bidrar till att höja produkternas kvalité. Styrningen av
anläggningarna sker vanligen liksom tidigare från kontrollrum, där arbetsmiljön
förändras bl. a. såtillvida att bildskärmar o.d. ersätter äldre slags
instrumentering. De ekonomiska fördelarna är så stora och uppenbara att
företagen i fråga knappast har något alternativ till att utnyttja bästa möjliga
datateknik. 1 processindustrin finns exempel pä hur en omfattande produktion
kan bedrivas med liten bemanning. Särskilt nattetid är det inte ovanligt att en
person ensam från ett kontrollmm övervakar eller styr en hel
produktionsprocess. Delta har liksom annat liknande ensamarbete visat sig kunna
innebära en rad arbels-miljöproblem.

PSS-system
för medelstora och mindre företag förknippas med relativt omfattande
strukturella förändringar i bl. a. delar av livsmedels- och träindustrin.
Enligt dataeffektutredningen har antalet sysselsatta i mindre företag i
livsmedelsindustrin (mindre än fem anställda) under perioden 1970-1978 minskat
med ca 5000, vilket av utredningen anses kunna bero pä bl. a. att möjligheten
att införa PSS-system ökar de större företagens konkurrensfördelar. Något
entydigt samband mellan datatekniken pch den pågående slmkturomvandlingen i
dessa eller andra branscher har dock inte kunnat påvisas.

Antal berörda arbeten

Sveriges industri sysselsätter drygt en miljon personer
eller ungefär en Qärdedel av arbetskraften, om industriföretagens kontor räknas
med. Därav svarar verkstadsindustrin för drygt en tredjedel, en andel som
under 1970-talet har ökat något. I yrkesgruppen tillverkningsarbete sysselsätts
ca 900000 personer.

Industrisysselsättningen är starkt konjunkturkänslig och
visar sedan länge en långsiktigt minskande trend. Från år 1975 till är 1981
minskade antalet sysselsatta med 140000 i industrin och med 90000 i yrkesgruppen
tillverkningsarbete. Med hänsyn till atl även produktionsvolymen har minskat
något jämfört med den nivå som nåddes är 1975 innebär den redovisade
sysselsättningsutvecklingen sedan dess en årlig ökning av industrins totala
produktion per sysselsatt med i genomsnitt ca 2% per är.

Andelen kollektivanställda är omkring två tredjedelar i
verkstadsindustrin och ännu högre i de flesta andra industrigrenar. Bland
verkstadsindustrins kollektivanställda betecknas ungefär hälften som
yrkesarbetare. Enligt dataeffektutredningen har andelen yrkesarbetare i
verkstadsindustrin under 1970-talet ökat inom en rad yrkesgrupper, särskilt i
några av de grupper som närmast berörs av NC-maskiner såsom svarvare och
fräsare /hyvlare.

Antalet arbetade timmar har enligt dataeffektutredningen
under 1970-la-

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 13

let
minskat med ca 1 % per år i verkstadsindustrin, cellulosaindustrin och den
kemiska industrin och med 2-3 % per år i övrig processindustri. Inom
verkstadsindustrin redovisas någon eller några procentenheter större
minskningar än genomsnittligt i befattningsgrupperna svarvare, borrare, fräsare
och maskinslipare, dvs. för arbetsuppgifter som berörs av NC-maskiner. De
minskningar av arbetsvolymen som det här rör sig om innebär ett bortfall under
decenniet av något eller några tusental arbetsUllfällen mer än vad som
motsvarar genomsnittet för alla arbetargrupper i branschen. En något ökad
arbetsvolym redovisas ä andra sidan för bl. a. hopsättare och
instmktörer/ställare.

Den minskning av antalet
arbetstimmar som redovisades för verkstadsindustrin under 1970-talet gällde
främst sådant arbete som i branschens lönestatistik betecknas som
okvalificerat. Det är osäkert i vad mån detta avspeglar reella förändringar i
samband med t. ex. ny teknik och i vad mån det beror pä att arbetsuppgifter har
klassificerats om. Det är emellertid att märka att kvinnorna, som bara utför en
sjättedel av alla arbetstimmar i verkstadsindustrin, svarade för ungefär
hälften av arbetet i den lägsta kvalifikationsgraden. Mot den här bakgrunden
står det klart att kvinnorna i stpr utsträckning är den gmpp som i första hand
berörs när ny teknik införs. Vad som egentligen har inträffat med de anställda
vilkas arbetsuppgifter datoriserats saknas det dock tillräcklig kunskap om.
Har arbetsuppgifterna klassificerats om till följd av sin ändrade karaktär
eller har de försvunnit? Vad har då hänt med berörda arbetstagare?
Dataeffektutredningen konstaterar att det. saknas statistiskt underiag för att
beskriva bmttoeffekterna. En sådan beskrivning skulle annars kunna belysa omställningsproblemen.
Av arbetskraftsundersökningarna framgår emellertid att antalet sysselsatta
kvinnor i verksladsinduslrin under 1970-lalet ökade med inte mindre än en
tredjedel. Antalet av kvinnor utförda arbetstimmar i denna bransch ökade
samtidigt med 13% dvs. med drygt 1 % per år.

För
de enskilda människorna är bruttoeffekterna avgörande. De belyser de
förändringar på arbetsmarknaden som de enskilda människorna måste anpassas
till. För sysselsättningen totalt är dock det dock nettoeffekterna som är
avgörande. En ständig strukturomvandling är nödvändig för ett effektivt
resursutnyttjande. Men ökad kunskap om vilka arbetsuppgifter som försvinner
resp. Ullkommer skulle ge bättre kunskap om vilka grupper som utsätts för krav
på omställningar och vilka problem som uppstår. Jag delar därför
dataeffektutredningens uppfattning att statistiken på delta område måste
förbättras. Jag återkommer senare härtill.

Sysselsättningssiffrorna
från 1970-talet ger i viss mån stöd för vad jag i föregående avsnitt anförde om
datateknikens sannolika effekter. Sålunda har sysselsättningen minskat något
mer än genomsnittligt i de traditionella verksladsbefattningar som närmast
berörs av NC-maskinerna, samtidigt som andelen yrkesarbetare har ökat särskilt
mycket i de befattningarna. Dessa förändringar är dock marginella. Hur stor del
av den relativt kraftiga

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 14

minskningen
av industrins totala sysselsättning som har skett sedan är 1975 som främst beror
på datateknikens införande är inte möjligt alt särredovisa. Enligt min mening
är i stället den internationella lågkonjunkturen, industrins försämrade
konkurrensförmåga och därmed minskade marknadsandelar av avgörande betydelse
för hur antalet industrisyssel-satta utvecklats under senare hälften av
1970-talet.

Det
som blir avgörande för sysselsättningsutvecklingen under 1980-talet kommer inte
atl vara frågan om hur många arbetsuppgifter som försvinner i och med
datateknikens fortsatta utveckling utan den ekonomiska utvecklingen under
1980-talet. Som såväl dataeffektutredningen som flera remissinstanser påpekar,
är sysselsättningseffekterna av rationaliseringar framför allt beroende av om
de genomförs i en tillväxtekonomi eller stagnerande ekonomi. Å andra sidan är
våra.möjligheter i del korta perspektivet begränsade. Att avstå från att
utnyttja tillgängliga rationaliseringsinslm-menl skulle utgöra det verkliga
hotet mot den fulla sysselsättningen. De fortsatta rationaliseringsmöjligheter
som NC-tekniken, industrirobotar och olika slags styrsystem för tillverkning
och materialflöden innebär kommer sannolikt att i samma omfattning som under
1970-lalet medföra att andelen yrkesarbetare ökar. Bortfallet av
sysselsättningstillfällen drabbar således främst okvalificerade
arbetsuppgifter. Det innebär att de som har en dålig utbildningsbakgrund och en
svag ställning på arbetsmarknaden ställs inför de största kraven på
omställningar och att de nytillträdandes problem på arbetsmarknaden förstärks.

Den
viktigaste sysselsättningseffekt som datateknik i industriproduktionen kan ge
under 1980-talet ligger därför enligt min mening i stället i de stora
utvecklingsmöjligheter som tekniken innebär. Svensk industri har trots många
svårigheter i andra avseenden under 1970-talet lyckats skaffa sig en klart
ledande position i fråga om användning av datateknik i produk-fionen. Detta ger
vårt näringsliv goda möjligheter att under 1980-talet successivt förbättra sin
internationella konkurrenskraft. Genom sin mångsidighet kommer dessutom
datatekniken - i synnerhet de avancerade material-, produktions- och
processtyrsystemen - att innebära ökade möjligheter att organisera arbetet i
industriföretagen så att många av dagens arbetsmiljöproblem elimineras.
Samtidigt finns det, som jag senare återkommer till, risk för att nya typer av
problem i fråga om sysselsättning och arbetsmiljö kan uppslå.

Datateknik
i produkter

Elektronikindustrin
är som nämnts ett av tillväxtområdena i svensk industri. De företag som svarade
för landets produktion av elektronik sysselsatte enligt en undersökning av
statens industriverk (Elektronikindustrin i Sverige, del 2 och 7, SIND 1980:20
resp. 1981:5) totalt 123000 personer vid slutet av 1970-talet. Av dessa
arbetade 48000 direkt med elektronikprodukter. Därtill kommer ett okänt antal
sysselsatta i andra

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 15

industrigrenar,
främst verkstadsindustrin, som tillverkar produkter som delvis består av
elektronik. År 1980 ulnyttjade enligt industriverket verkstadsföretag utanför
elektronikindustrin med tillsammans ca 200000 sysselsatta elektronik i sina
produkter i varierande utsträckning. För 45% av de verkstadsföretag som inte
räknades till elektronikindustrin bedömdes år 1980 möjligheterna till
produktutveckling helt eller delvis ligga i ett ökat utnyttjande av
elektrpniska komponenter. Detta bedömdes i de flesta fall vara nödvändigt eller
näst intill nödvändigt för att säkra resp. företags framtid.

Inom
elektrpnikindustrin har expansionen hittills varit särskilt snabb i områdena
kommunikationseleklronik, industriell elektronik, komponenttillverkning och
medicinsk elektronik. Dessa områden svarar för en fjärdedel av branschens
totala produktion. Övriga områden, såsom tillverkning av datorer och terminaler
samt konsumentelektronik, har på senare år minskat sin andel av branschens
produkfion. De expansiva delarna av elektronikindustrin domineras av små
företag. Under 1970-talets andra hälft utvecklade enligt industriverket de
mindre elektrpnikföretagen ca 500 nya prpdukter per år samtidigt spm de ökade
sin sysselsättning med 8% per år.

Enligt
industriverket är det realistiskt att räkna med att elektrpnikindustrin som
helhet under 1980-talet skall kunna växa ännu snabbare än hittills. Verket
bedömer att branschens produktion fram till år 1990 bör kunna öka med 10-15%
per är. Produktiviteten ökar hela tiden varför sysselsättningen inte kan
väntas öka lika mycket.

Övergången
till elektroniska produkter har i flera fall också lett till stort bortfall av
sysselsättning. I fråga om sådana produkter som helt eller nästan helt kan
bestå av elektronik - t. ex. räknemaskiner och kassaapparater- har
omställningen i allmänhet redan ägt rum, men inom vissa industrigrenar med
mera blandade produkter kan betydande omställningar återstå.

För
industrisysselsättningen som helhet bör man dock enligt industriverket inte
räkna med någon minskning till följd av övergång till elektroniska produkter.
Industriverket räknar tvärtom med att dessa produkter skall medföra en
begränsad ökning av sysselsättningen. Dataeffektutredningen har emellertid
bedömt alt en satsning på elektronik i produkter inte ger några nya möjligheter
att öka sysselsättningen.

2.3.3
Kontorsarbete

1960-
och 1970-talen innebar uppbyggnad av stora system för automatisk databehandling
(ADB). Försäkringsbolag och banker var tidigt ute liksom ett antal myndigheter
med stora mängder standardiserade data, t. ex. riksförsäkringsverket,
trafiksäkerhetsverket, statisfiska centralbyrån och riksskatteverket. Äldre
metoder för atl förvara och behandla data såsom kartotek och hålkort ersattes
efter hand med datorer. Dessa äldre metoder

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 16

hade
ofta varit förenade med avsevärda mängder rutinarbete som till stor del kunde
elimineras genom datoriseringen. 1 gengäld fordrades ålminsto-ne till en början
ett relativt omfattande planerings- och utvecklingsarbete liksom vissa nya
former av rutinbetpnat arbete, t. ex. dataregislrering vid terminal och
kodning. Datorsystemen som efterhand har blivit effektivare ingår nu som nödvändiga
delar av resp. verksamhet.

Många
av de tjänster som banker, försäkringsbolag Pch myndigheter nu erbjuder hade
över huvud taget inle varit möjliga utan de administrativa datorsystemen. Det
är därför av begränsat intresse att försöka kvantifiera del bortfall av
sysselsättning som systemen kan ha medfört. Vissa sådana beräkningar gjordes
ändå i millen av 1970-lalet av bl. a. statistiska centralbyrån (SCB). SCB fann
då att landets kpntor för att manuellt kunna utföra samma arbetsvolym som då
utfördes med hjälp av datorer - i den mån del var möjligt — antagligen hade
behövt sysselsätta ytterligare flera liolal tusen personer. De stora
ADB-systemen infördes i ett skede då statsförvaltningen liksom de flesta
övriga tjänstesektorer av andra skäl fortlöpande ökade sin verksamhet.

Statskontoret
har i sin rapport (Ds A 1981: 15) till dataeffektutredningen Kontorsautomation
i statsförvaltningen -effekter på sysselsättning och arbetsmiljö framhållit att
en stor del av den verksamhet inom statsförvaltningen som karakteriseras av
stora volymer och enkla bearbetningar redan har datoriserats. Utvecklingen
under 1980-talet kommer enligt statskontoret alt innebära en successiv
förändring av nuvarande system. 1 en del fall kan mera decentraliserade syslem
komma att övervägas. De personalbesparingar som uppnåddes vid den initiala
övergången från manuella till datoriserade rutiner bör enligt statskontoret
rimligen ha varit betydligt störte än de ytterligare besparingar som kan nås
genom ersättning eller förbättring av befintliga system. Vad som nu har sagts
om större ADB-system i statsförvaltningen gäller såvitt framgår av
dataeffektutredningens övriga material också för liknande datorsystem i andra
samhällssektorer, exempelvis i banker och försäkringsbolag. Utvecklingen i
fråga om de större datorsystemen innebär f. n. att bearbetnings- och
minneskapaciteten i större utsträckning sprids ut. Detta medför större
möjligheter att sprida arbetsplatserna på många orter, och det ger också ökade
möjligheter till lokalt utformade tillämpningar inom ramen för ett stort
datorsystem.

En
av de f. n. snabbast expanderande tillämpningarna av datortekniken inom
kontorsomrädet är ord- och texthehandlingsutrustning lOT-utrust-ning). Dessa
används i första hand för att rationalisera av maskinskrivningsarbetet och
kallas därför också skrivautomater. De kan i varierande utsträckning användas
för redigering och överföring av text till tryckeri eller andra mottagare. Till
denna grupp räknas även teletex-apparater. vilka även kan ersätta telex-syslemet
för kommunikation mellan olika kontor.

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 17

Enligt
en beräkning som Statskonsult gjorde (Erfarenhetsstudie ord- och
textbehandling, 1981) fanns är 1981 ca 5 500 skrivautomatarbetsplatser i
Sverige. Av dessa fanns ungefär 550 i den civila statsförvaltningen exkl.
affärsverken. Skrivautomaterna har f. n. större spridning i näringslivet än i
statsförvaltningen.

Olika
beräkningar som har gjorts av skrivautomaternas möjliga spridning och
rationaliseringseffekter under 1980-talet har gett starkt motstridiga
resultat. Vissa utländska bedömningar som kommenteras i statskontorets rapport
förutsätter avsevärda bortfall av arbetstillfällen under 1980-talet som följd
av skrivautomaternas införande. Det gäller dels tvä uppsatser som har
publicerats av den brittiska fackföreningen APEX (Association of Professional,
Executive, Clerical, and Computer staff: Office Technology- the trade union
response, 1979, samt Automation and the Office Worker, 1980), dels också
uppgifter från vissa tillverkare av datorutrustning. Enligt dessa källor
skulle rationaliseringseffekter i storleksordningen 25-40% av all
kontorspersonal kunna uppnås på relativt kort tid. De resultat man kommer fram
till beror naturligtvis på i vilken takt ordbehandlingsmaskinerna antas
införas, vilken produktivitetsökning som antas, och huruvida
produktivitetsökningarna antas resultera i ökad efterfrågan på berörda
tjänster. Flera av de undersökningar som presenterats har t. ex. inte beaktat
den volymökning av skrivarbetet som erfarenhetsmässigt sker. I stället består
undersökningarna oftast av teoretiska beräkningar av potentiella
rationaliseringsvinster. Mot bakgrund av bl. a. statskontorets räkneexempel,
som jag skall redovisa i korthet, framstår det som mest sannolikt att såväl
APEX som ifrågavarande datortillverkare har kraftigt överdrivit
skrivautomaternas kapacitet - och i synnerhet den andel av kontorens totala
arbetsvolym som kan utföras med hjälp av skrivautomater.

Statskontoret har gjort
vissa bedömningar och räkneexempel rörande skrivautomaternas tänkbara
användning i statsförvaltningen under 1980-talet. Av totalt drygt en halv
miljon anställda på statligt reglerade tjänster har ungefär en fjärdedel, dvs.
ca 130000 personer, beräknats utföra administrativt eller ekonomiskt arbete. Av
dessa har drygt 60% beräknats vara sekreterare, maskinskrivare o. d., medan en
fjärdedel utför annat administrativt arbete och de återstående tillhör mera
specialiserade handläggarkategorier. Gruppen sekreterare, maskinskrivare m.fl.
-som således utgör ca 15% av alla som har statligt reglerade tjänster- kan i
sin tur delas upp i undergrupper. Sålunda har mellan en tredjedel och hälften
av gruppen i fråga ett specialiserat kontorsarbete med litet inslag av
maskinskrivning. Lika många sysselsätts i allmänt kontorsarbete med inslag av
maskinskrivning, medan bara drygt 10000 statsanställda kan beräknas ha stort
inslag av maskinskrivning i sitt arbete. - Om således ca 40000 statsanställda
skriver maskin under i genomsnitt 25% av sin arbetstid, och om skrivautomaterna
ger en tidsvinst på 25 %, så är den teoretiskt möjliga 13 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
123. Bilaga 4

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 18

personalbesparingen
2500 heludsanställda. Om samma 40000 personer i stället antas ägna i genomsnitt
hälften av sin arbetstid åt maskinskrivning, och om skrivautomaterna antas
kunna ge en tidsvinst pä 50%, så blir den teoretiskt möjliga besparingen 10000
heltidsanställda. Statskontoret bedömer att de nu nämnda antagandena i och för
sig ligger inom rimliga gränser, men beräkningarna förutsätter dels att staten
skaffar 10000 skrivautomater dels alt allt skrivarbete kan utföras med dessa,
vilket kan ifrågasättas.

Statskontoret
framhåller att det avgörande för vilka rationaliseringsvinster som kan uppnås
är hur arbetet organiseras. Till detta återkommer jag senare. Statskontoret
framhåller vidare att ny teknik bara är ett av flera medel att åstadkomma
besparingar i förvaltningen. Kontorsautomationen bedöms i själva verket av
statskontoret spela en underordnad roll för det totala besparingsarbelet och
därmed för sysselsättningen.

Även
om statskontorets undersökning enbart avser statsförvaltningen saknas f. n.
anledning att anta att skrivautomaternas användningsområde skulle te sig väsentligt
annoriunda inom kommunal och enskild kontorsverksamhet.

Statskontorets
bedömning att skrivautomaterna sannolikt kommer att spela en förhållandevis
liten roll för den totala sysselsättningen i administ-raUv verksamhet finner
stöd i ett antal utländska undersökningar. En norsk statlig utredning
Sysselsetting og arbeidsmilj0 i 80-årene, (NOU 1980:33) har sålunda med
åberopande av bl. a. amerikanska källor funnit att ord- och
textbehandlingsutrustning kan ge upphov till inbesparing av högst ca 2% av företagens
lönekostnader, varför del inte är realistiskt att vänta någon dramatisk
minskning av sysselsättningen i kontorssektorn under de närmaste åren,
(Sekreterargrupperna kan nämligen enligt dessa källor beräknas utgöra 13 % av
de anställda i ett genomsnittligt företag, och skrivarbetet anses utgöra 26% av
sekreterarnas uppgifter; i själva skrivarbetet anses ord- och
textbehandlingsulrustning kunna ge produktivitetsökningar på mellan 10% och
40%.) De båda västtyska undersökningar som jag nämnde i avsnittet om
datateknikens effekter på arbetsmarknaden som helhet innehåller också
bedömningar av effekter av atl skrivautomater tas i bmk. I den ena
(IFO-Fraunhofer-Infratest) framhålls alt datatekniken i kontor under 1970-talet
har införts utan väsentliga ändringar av förelagens organisation. Det är
framförallt växande företag som har utnyttjat datatekniken. Enligt denna
undersökningsrapport bedöms industrins tjänsleman-nasektor kunna rationaliseras
med upp till 3-5% per år. dvs. nästan lika snabbi som tillverkningsarbetet. I
den andra västtyska undersökningen (Prognos-Mackintosh) beräknas datatekniken i
konlorssektorn kunna medföra att arbetsvolymen för kontorspersonal minskar med
ca 8% fram till år 1990 jämfört med vad som annars skulle bli fallet. Denna
beräkning avser enbart anställda med relativt smala yrkeskunskaper för
kontorsarbete.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 19

En
förutsättning för att skrivautomaterna skall innebära någon avsevärd
rationalisering av det slag som jag nyss har beskrivit är enligt statskontoret
att omfattande organisatoriska förändringar genomförs. Sådana är ofta svåra att
åstadkomma och de förutsätter betydande kunskaper liksom en ingående planering
och samråd med de berörda. Behovet av effektivare arbetsorganisation är
emellertid inte begränsat fill de situafioner då ny teknik införs.
Statskontoret har sålunda .självt -under läng tid haft till uppgift att verka
för en effektivare organisation av stathg verksamhet, och de flesta
organisatoriska lösningar i kontor har fortlöpande omprövats oavsett vilken
teknik som har använts. De viktigaste arbetsorganisaloriska frågorna i detta
sammanhang är dels arbetsfördelningen mellan handläggare och biträden och dels
frågan om införande av s. k. skrivcentraler, en lösning som innebär att
maskinskrivarna koncentreras till särskilda organisatoriska enheter i stället
för att vara mer jämnt fördelade i organisationen. Trots alt båda dessa frågor
var aktuella på många håll redan innan skrivautomaterna fanns att tillgå har
maskinerna ofta uppfattats som ett medel att möjliggöra t. ex. en
arbetsutvidgning för sekreterare - som fått ansvar för redigering, layout m. m.
- eller ett ökat deltagande från handläggarnas sida i utskriftsarbetet. Vissa
leverantörer av ordbehandlingsmaskiner har särskilt framhållit fördelarna av
att införa skrivcentraler. Erfarenheterna hittills visar emellertid inte att
skrivautomaterna skulle nödvändiggöra en utveckling i denna riktning. Tvärtom
framgår det av Statskonsults förut nämnda rapport att ett antal undersökta
arbetsplatser på några få undantag när hade samma arbetsorganisation en Ud
efter införandet av skrivautomater som de hade redan tidigare. Det framgår
vidare att skilda organisatoriska lösningar var företrädda bland de undersökta
företagen såväl före som efter den tekniska förändringen. Den nya tekniken har
således i allmänhet visat sig kunna anpassas till den arbetsorganisation som
resp. företag tidigare hade valt. Detta innebär å andra sidan enligt
Statskonsult att den nya teknikens effekter på lönsamhet och effektivitet
antagligen inte alltid har varit särskilt stora.

Fömtom
störte datorsystem samt ord- och textbehandling förekommer i ökande
utsträckning datorstödd kontorsservice av skilda slag, t. ex. i samband med
registrering och arkivering, i bibliotek, tjelefonväxel, personaladministration
osv. Det är då vanligen fråga om smådatorer. Statskontoret har i sin rapport
beräknat de personalbesparingar som kan uppnås genom ytterligare datorisering
av dessa funktioner till i storleksordningen 1 500 personer inom statsförvaltningen
under 1980-talet. Det är i första hand de mera rutinbetonade arbetsmomenten
inom resp. område som kan komma att elimineras.

Datorer
väntas vidare i ökande utsträckning komma till användning för sädana
arbetsuppgifter som brukar betecknas som handläggande. Som tidigare har nämnts
har statskontoret räknat med att drygt en fjärdedel av de anställda inom
statlig administration är handläggare. Det motsvarar

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 20

drygt
30000 personer. Dessutom utförs handläggande arbetsuppgifter i varierande
utsträckning av många som formellt hänförs till andra kategorier.
Statskontoret har bedömt att de personalbesparingar som kan genomföras under
1980-talet med hjälp av datorstöd är lika stora i handläggande verksamhet som
vid internadminislration och skrivarbete, dvs. i storleksordningen 5000—10000
heltidsanställda i statsförvaltningen. Beräkningarnas osäkerhet är emellertid
ännu större i detta avseende än beträffande skrivarbetets rationalisering.

Som
framgår av det föregående räknar statskontoret med atl kontorsautomation i vid
mening under 1980-talet kan komma att möjliggöra rationaliseringar motsvarande
sammanlagt mellan 10000 och 20000 arbetstillfällen. Jämförelsen gäller
förutsatt att samma arbetsvolym skulle utföras utan kontorsautomation - vilket
dock inte kan antas vara möjligt eftersom det delvis rör sig om ny verksamhet.
Dessa tal motsvarar ca 2-3 % av alla som har statligt reglerade tjänster och
ungefär en tiondel av de statsanställda som arbetar med kontorsarbete.
Fördelade på en tioårsperiod ter sig dessa teoretiskt möjliga förändringslal
som små - både i jämförelse med den normala personalomsättningen och i
förhållande till de många andra förändringar som görs i rationaliseringssyfte
eller för att förbättra de tjänster som produceras. Till skillnad frän den
hittillsvarande datoriseringen -dvs. främst större. ADB-system- kommer
emellertid kontorsautomationen att införas under en period då den statliga
administrationen inte kan tillåtas växa utan tvärtom måste vidta åtgärder av
skilda slag för att minska kostnaderna. Avgörande för sysselsättningen är i
detta läge inte valet av teknik utan den sammanvägning som statsmakterna gör av
å ena sidan de anspråk som ställs på statlig verksamhet och å andra sidan
behovet av sparsamhet.

Möjligheterna
till personalbesparingar genom kontorsautomation i statsförvaltningen väntas i
första hand beröra de centrala myndigheterna. Det är nämligen enligt
statskontoret lättare att automatisera central förvaltning än lokal verksamhet,
vilken oftare innebär direkt kontakt med allmänheten. I den mån som
kontorsautomationen leder till minskande sysselsättning kan detta således i
första hand väntas inträffa i Stockholm och i vissa andra större städer. Endast
de cenlrala myndighelerna är nämligen enligt statskontoret tillräckligt stora
för att tekniken skall ge reella möjligheter lill personalbesparingar. Nya
datorbaserade kommunikationsmöjligheter väntas dessutom enligt statskontoret
tillåta en större valfrihet vid lokalisering, av arbetsplatser, åtminstone i
fråga om vissa funktioner såsom skriv- och redigeringsarbete.

Vad
som nu har sagts om sysselsättningseffekternas storlek och regionala
fördelning inom statsförvaltningen gäller sannolikt i huvudsak också för kontor
med andra huvudmän. Som LO, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har
påpiekat i sina remissvar finns visserligen inle något material motsvarande
statskontorets bedömningar i fråga om kommunala

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 21

eller
enskilda kontor i Sverige, men de beräkningar för kontor i allmänhet som har
redovisats i de nyss nämnda norska och västtyska utredningsrapporterna ligger
väl i linje med vad statskontoret har kommit fram till för den svenska
statsförvaltningens del.

Genom
s. k. hemterminaler är det möjligt att helt eller delvis utföra arbete i
hemmet. Statskontoret har dock bedömt att hemterminaler inte kommer att
användas i nämnvärd utsträckning för statligt anställd skriv-personal under
1980-talet. Däremot kan handläggande personal med självständiga
arbetsuppgifter komma att arbeta hemma mer än f. n. Ett alternativ till
hemarbete kan vara s. k. grannskapscentraler med tillgäng till ord-och
textbehandling, dataregistrering, mikrofilmning m. m., där företag och
organisationer kan hyra in sig. Fördelen med en grannskapscentral jämfört med
hemterminaler har ansetts vara att den ger de anställda störte möjligheter
till sociala kontakter. Exempel på förelag méd omfattande och kvalificerad
uppdragsverksamhet av delta slag är Stiftelsen Servicecentralen i Gällivare
(SIGA) och Stiftelsen Servicecentralen i Kiruna (SIKA). Dataeffektutredningen
konstaterar att det inte finns någon större erfarenhet av hemterminalarbete och
grannskapscentraler, men ger vissa principiella synpunkter. Utredningen betonar
att i kraven på en god arbetsorganisation ingår bl. a. möjligheter för de
anställda atl utvecklas i sitt arbete och möjligheter till överblick och
inflytande. Vid utlokalisering av arbetsuppgifter till grannskapscentraler
måste dessa aspekter enligt utredningen beaktas. Jag återkommer inom kort till
dessa frågor.

Banker
och försäkringsbolag har varit föremål för särskilda undersökningar (DsA 1981:
13 och 14) på dataeffektutredningens uppdrag. Dessa båda sektorer, som
tillsammans sysselsätter ca 50000 personer, kännetecknas av att stora mängder
information (huvudsakligen om pengar) hanteras i standardiserad form. De har
tidigt utnyttjat moderna hjälpmedel för databehandling - förut hålkortmaskiner
och liknande och sedan slutet av 1950-talet datorer av allt mer avancerade
slag. Båda branscherna har under 1960- och 1970-talen koncentrerats till färre
och större företag. Trots de fortlöpande rationaliseringarna har såväl banker
som försäkringsbolag under lång tid ökat sin sysselsättning. Verksamhetens
omfattning har nämligen ökat snabbt vare sig den mäts i omslutning, inlåning
eller antal ärenden. Som framhålls i de båda rapporterna finns det
omständigheter som kan leda till att banker och försäkringsbolag - liksom den
offentliga tjänstesektorn - inte kan väntas expandera sin verksamhet i samma
takt som hittills. De möjligheter som kan uppstå Ull fortsatt rationalisering
förutsätts ändå bli tillvaratagna. Åtminstone för bankernas del kan det enligt
den ifrågavarande rapporten komma att finnas flera nya tillämpningar av datateknik
under 1980-talet. Detta kan eventuellt innebära atf datateknikens
sysselsättningseffekter i bankerna relativt sett (men inte i absoluta tal) blir
större än i övriga delar av kontorsområdet. Denna slutsats i rapporten har
emellertid kritiserats starkt av Bankföreningen, som i sitt remissvar istället

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 22

bedömer
atl datateknikens viktigaste sysselsättningseffekter i bankerna redan har ägt
mm.

SCB
har i en rapport till datadelegationen (B 1980:03) redovisat en undersökning av
sysselsättningen i ADB-yrkena. Enligt denna sysselsattes år 1980 ca 25000
personer i ADB-yrken, varav två tredjedelar inom området
systemarbete/prpgrammering, en Qärdedel med drift av datoranläggningar och
återstoden som företagare och arbetsledare. Den övervägande delen var anställda
i enskilda företag, särskilt i serviceföretag och industriförelag. Ca 4000 var
offentligt anställda. Hälften av ADB-personalen arbetar i Stockholmsområdet. De
är fill 80% män och genomsnittligt sett yngre än i de flesta andra grupper. Mer
än en tredjedel har eftergymnasial utbildning.

I
den definition av ADB-personal som SCB använt utesluts de som är sysselsatta
med dataregistrering. Dessa uppgår lill 9000-10000 och utgörs till 96% av
kvinnor. De rent dataregistrerande arbetsuppgifterna kommer emellertid på sikt
allt mer ersättas av olika automatiska, varför antalet sysselsatta med enbart
dalaregistrering kpmmer att minska.

2.4
Arbetets innehåll, miljö och organisation

Som
framgår av det föregående är dalatekniken förknippad med förändringar av
arbetets innehåll och karaktär på många sätt. Både den fysiska och den
psykosociala arbetsmiljön påverkas direkt av den tekniska utrustningens
konstruktion. Utvecklingen är förknippad med en fortlöpande förändring av olika
yrkesroller och därmed förbundna krav på yrkeskunskaper. Arbetets innehåll och
den psyko-sociala arbetsmiljön liksom de anställdas möjligheter till inflytande
påverkas emellertid inte enbart av den tekniska utmstningen utan i minst lika
hög grad av den arbetsorganisation som väljs. Jag ska i detta avsnitt redovisa
några erfarenheter och utvecklingstendenser inom detta område vilka berör
arbetslivet som helhet.

Det
har ofta hävdals alt kraven på yrkeskunskaper minskar genom den uppdelning av
arbetsuppgifter i fler och fler delar som har ansetts känneteckna
industrialismen. De organisalionsläror som uppstod vid 1900-talets början
främst genom taylorismen utgick från tankegångar somi hög grad byggde pä
arbetsuppdelning. Även MTM-metoden som introducerades i Sverige på 1940-lalet
byggde på atl arbetet skulle brytas ner i korta moment, som vart och ett
skulle prissättas vid löne- och effektivitetsberäkningar. Inte minst vissa
marxistiska författare har brukat framhålla denna utvecklingstendens (se t. ex.
Harry Braverman: Arbete och monopolkapital). Många har personligen upplevt hur
arbetsuppgifter förlorat sitt gamla innehåll till följd av denna utveckling.
Kraven på yrkeskunskaper har emellertid inte minskat allmänt sett jämfört med
tidigare skeden - tvärtom är yrkeskraven nu större än någonsin i både industrin
Pch tjänstesektprn. Den tendens till utarmning av yrkesrpller som följt av den
tekniska utveck-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 23

lingen
i vissa delar av arbetslivet, motsvaras sålunda av en tendens som verkar i
motsatt riktning, dvs. mot aUl större krav på yrkeskunskaper. Den senare
tendensen hänger sannolikt samman med att samhället under läng tid har blivit
alltmer komplicerat i fråga om både teknik och sociala förhållanden.

Den
förut nämnda norska utredningen (NOU 1980: 33) har ansett sig finna att det i
samband med teknisk utveckling, och särskilt vid datorisering, sker en
"polarisering" av yrkesstrukturen pä sä sätt att yrkesinnehäl-let
blir fattigare för dem som har okvalificerade uppgifter samtidigt som
kvalifikationskraven höjs alltmer i övriga befattningar. Den norska utredningen
har också anfört att både offentliga och privata arbetsgivare inför allt fler
formella utbildningskrav som gör det svårare för anställda i underordnade befattningar
att befordras till högre nivåer. Såvitt jag kan bedöma finns emellertid inte
något starkt belägg för att en "polarisering" som. resultat av
datateknik eller annan teknisk utveckling skulle vara en generellt giltig
tendens, även om det finns exempel som pekar i denna riktning.

Enligt den tidigare nämnda
OECD-rapporten har det tillgängliga materialet från OECD-länderna - med
undantag av Norge - i allmänhet inte givit något stöd för alt vare sig
utarmning av yrkesroller eller "polarisering" skulle vara någon
påtaglig effekt av datoriseringen. Tvärtom framhåller OECD-rapportens
författare att ett överväldigande material ger vid handen att kraven på
yrkeskunskaper generellt sätt ökar. Det material som har redovisats av
dataeffektutredningen om bl. a. verkstadsindustrin och försäkringsbranschen,
liksom Statskonsults studie av kontorens datorisering, tyder likaså på atl de
arbetsuppgifter på en arbetsplats som berörts av en datorisering oftast är
minst lika kvalificerade som dem som tidigare funnits pä arbetsplatsen. I vart
fall ger det tillgängliga svenska materialet inte stöd för uppfattningen att
arbetena i allmänhet skulle ha blivit fattigare pä innehåll. Så t. ex. framgår
av EFI: s studie om försäkringsbranschen att andelen kvinnor som sysselsätts med
rutinmässiga arbetsuppgifter sjunkit avsevärt under 1970-talet. Detta är enligt
min mening huvudsakligen ett resultat av att rulinarbetsuppgifterna minskat i
omfattning. Jag är samtidigt medveten om att minskningen delvis också kan
förklaras av att arbetsuppgifterna uppvärderats och därmed hamnat i ett högre
befallningsskikt.

Jag bedömer för min del
atl kraven på yrkeskunskaper med stor sannolikhet kommer att fortsätta att öka
för det stora flertalet grupper pä arbetsmarknaden. Behoven av utbildning av
skilda slag kan förutses bli allt större. Kraven på teoretisk förståelse och
förmåga till överblick ökar för många grupper. Antalet tempoarbeten och andra
rutinmässiga uppgifter får samtidigt minskad omfattning i både industrin och
kontorsarbetet. Den Iradilionella uppdelningen på arbetare och tjänstemän kan
väntas få mindre betydelse. Kraven på teoretiska kunskaper och förmåga att ta
ansvar ökar för arbetarnas del, samtidigt som ett antal tradifionella
industriarbetaryrken av manuellt slag får minskad betydelse i likhet med vad
som tidigare har skett med en rad hantverksyrken.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 24

Vikten av att de berörda arbetstagarna har en teoretisk
förståelse för hela arbetsprocessens innebörd är särskilt stor i de fall dä det
är aktuellt att ändra arbetsorganisationen. Det är sannolikt alt mänga av de
största rationaliseringsvinster som är möjliga kan näs just genom eneffektivare
arbetsorganisation, oavsett vilken teknisk utrustning som används. DEK har
visat att en omställning från s. k. funktionell gruppering till flödesgruppering
av verkstadsmaskiner kan höja produktiviteten avsevärt, och både statskontoret
och Statskonsult har pekat pä möjligheterna att rationalisera kontor genom
omgruppering av maskinskrivarpersonalen. Sådana organisatoriska förändringar,
som också har stor betydelse för arbetsmiljön, är sällan en nödvändig följd av
att dateknik tas i bruk - lika litet som datatekniken måste användas för alt
en viss omorganisation skall kunna genomföras. Men det är sannolikt att de
effektivitetsvinster som en organisationsförändring medför ofta ter sig
särskilt stora om den förenas med en datorisering.

Eftersom datatekniken till sin karaktär är generell finns
åtminstone på längre sikt stpra möjligheter att förena datatekniken med de mest
skilda fprmer av arbetsprganisatipn. På kort sikt kan dock bristen på kunskaper
och resurser för systemutveckling medföra atl företag installerar datorsystem
som inte är funktionella med hänsyn lill de organisatoriska konsekvenserna.
Risken för detta är särskilt stor om de anställda som berörs saknar
tillräckliga kunskaper och formella möjligheter att påverka systemutformningen
innan denna beslutas. Dataeffektutredningen har med instämmande av åtskilliga
remissinstanser framhållit riskerna med att de anställda inte ' kopplas in på
ett tillräckligt tidigt stadium i systemutvecklingsarbetet.

Förutsättningarna för att de anställda skall kunna hävda
sitt medbestämmande har således utomordentligt stor betydelse. Enligt min
bedömning kan sådana arbetsorganisaloriska frågor som jag nyss har berört inte
väntas få en tillfredsställande lösning om inte de anställda på ett tidigt
stadium deltar aktivt i atl utveckla datorsystemen och de organisatoriska
lösningar som väljs. Uppläggningen av ett komplicerat datorsystem förutsätter
en omfattande kartläggning av hela arbetsplatsen, varvid många personers
kunskaper om olika delar av arbetsprocessen bör tas till vara. Vissa japanska
företag har enligt uppgift kunnat uppnå stora effektivitetsvinster just genom
att i systemutvecklingen ta till vara de anställdas kunskaper och idéer bättre
än vad som har varit vanligt i Europa.

När datorsystem tas i bruk ändras ofta beslutsformerna. I
större företag och koncerner fattas ofta beslut om datorsystem på högre nivåer än
andra beslut som rör arbetsförhållandena. Ofta köps dalorsystem frän frislående
leverantörer, vilket kan leda till all de anställdas reella inflytande över
systemutformningen blir otillräckligt. Jag återkommer i del följande till dessa
frågor.

Dataeffektutredningen har också diskuterat vilka effekter
datorsystemen kan ha pä arbetsgemenskapen och i vad mån datoriseringen innebär

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 25

atl
förutsättningarna för mänskliga kontakter i arbetet förändras. Utredningen har
bl. a. pekat på att antalet arbetskontakter mellan de anställda kan minska till
följd av en striktare planering ochuppdelning av arbetsuppgifterna. Denna
effekt förstärks om' ett datorsystem byggs upp så att arbetsuppgifterna
formaliseras, i synnerhet om beslutsfunktioner och or-dergivning byggs in i
datorsystemet. Utredningen har emellertid också framhållit att datorisering kan
innebära ökade kontaktmöjligheter, t. ex. när yrkesroller utvidgas och andelen
rutinmässiga uppgifter minskar.

Datatekniken
ger möjligheter för företag att införa en mer omfattande kontroll av enskilda
anställdas eller arbetslags prestationer. I vad mån och pä vilket sätt
företagen utnyttjar denna möjlighet är bl. a. beroende av vilken
arbetsorganisation som väljs. De fackliga organisationernas roll i
systemutvecklingsarbelel är särskilt viktigt när det gäller frågor av detta
slag.

Spm
jag tidigare har nämnt kan ensamarbete och andra former av glesare bemanning i
vissa fall bli vanligare som följd av industrins datorisering. Det kan eventuellt
också komma att inträffa på kontorsområdet, t. ex. om arbete vid terminaler i
hemmen skulle bli vanligare. Dataeffektutredningen anser att risken för fler
ensamarbeten ökar i samband med installationer av datorstyrd teknik.
Arbetarskyddsstyrelsen följer emellertid utvecklingen i del avseendet. Även
för dessa frågor har parterna visat stort intresse.

En
undersökning som utförts av DEK har givit resultat som tyder på att datorstyrd
utmstning i verkstadsindustrin som regel är avsedd att användas i minst två
skift. Bl. a. det faktum att sådana maskiner är relativt dyra kan föranleda
företagen att införa skiftarbete i ökad utsträckning. Å andra sidan kan de allt
vanligare datorsystemen för prpduktion med begränsad bemanning förutsättas
kunna medföra att färre personer berörs av skiftarbetet. Dataeffektutredningen
har därför bedömt att tekniken åtminstone på längre sikt kan väntas medföra ett
minskat behov av skiftarbete. För dem som berörs kan nattskiftsarbetena
emellertid bli ensamma och psykiskt påfrestande.

Det
torde också finnas ett samband mellan dalatekniken och arbetsmarknadsparternas
val av löneformer. Motiven för att ha ackordslöner är sannolikt svagare om en
arbetsprocess är så organiserad att den enskilde eller ett arbetslag inte
direkt kan påverka sin produktionsvolym.

Dalatekniken
kan på väsentliga punkter förbättra den fysiska arbetsmiljön. En allt större
del av det tyngre arbetet överläs av maskiner. Industrirobotar och
processtyrsystem kan eliminera många hälsovådliga arbetsmoment. Det har
emellertid också visat sig uppstå nya risker för plycksfall och yrkesskador,
främst vid de tillfällen då personal måste ställa om apparater som har
placerats i miljöer som normalt är obemannade. Ergonomiska, fysiska och
psykosociala problem i samband med bildskärmsarbete och liknande är som nämnts
föremål för omfattande studier. Det har

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 26

visals
att sådant arbete inte innebär någon risk för strålskador eller ögonskador.
Någon säker kunskap om i vilken mån det finns andra risker som är förknippade
med bildskärmsarbete finns f. n. inte. Däremot vet man att längre tids
terminalarbete med nuvarande teknik medför påfrestningar på framförallt ögon
och axel-nackparti. Dessa frågor tar jag upp senare i samband med behandlingen
av arbetsmiljölagen.

3
Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik

Jag
övergår nu Ull att behandla de arbetsmarknadspolitiska slutsatser som enligt
min mening bör dras ay vad som har kommit fram om datateknikens betydelse för
sysselsättningen. Låt mig först i likhet med dataeffektutredningen och så gott
som alla remissinstanser slå fast att datateknikens användning måste ses i sitt
samhällsekonomiska sammanhang. Sysselsättningen bestäms nämligen främst av
sådana faktorer som den internationella ekonomiska utvecklingen, vårt
näringslivs konkurrenskraft och förmåga till förnyelse, vår ekonomiska politik
och sammansättningen av den inhemska efterfrågan på varor och tjänster. Den
ekonomiska tillväxt som har ägt rum hittills har till övervägande del berott på
en ökande produktivitet, som har åstadkommits av såväl ökad kapitalmängd, som
strukturella förändringar i näringslivet och teknisk utveckling. Datatekniken
är således en av många faktorer som medverkar till förändringar.

Jag
har tidigare redovisat att datateknikens direkta effekter på den totala
sysselsättningen sannolikt är små i jämförelse med den totala omsättningen på
arbetskraft och övriga förändringar på arbetsmarknaden. Under de närmaste åren
väntas datateknikens största rationaliseringseffekter inträffa i
kontorssektorn. Datatekniken medför där en effektivering inom ett flertal
funktioner som t. ex. maskinskrivningsarbete, orderhantering, fakturering och
redovisning och - något senare - också av vissa slags handläggande arbete. I
industrin kan vi förutse en fortsatt minskning av behovet av okvalificerad
arbetskraft, något som bl. a. beror på att industrirobotar och olika styrsystem
för produktion och lager minskar tempoarbetets pmfattning. De numeriskt styrda
verktygsmaskinerna innebär en fprtsatt förändring av arbetsinnehållet för
svarvare, fräsare, borrare m.fl. grupper.

Vidare
måste vi räkna med att den allmänna strukturella förnyelsen fortsätter i hela
näringslivet, vilket är nödvändigt av många skäl. Datatekniken kan förutses
påskynda strukturomvandlingen i främst två avseenden, nämligen dels genom en
ökad användning av elektronik i produkter och dels genom att de alh bättre
styrmöjligheter som datatekniken erbjuder kan bidra till en koncentration av
färre och större anläggningar. Det sistnämnda gäller enligt
dataeffektutredningen inom processindustrin bl. a. för delar av
livsmedelsindustrin. Å andra sidan kan datatekniken i vissa fall t. ex inom
verkstadsindustrin ge nya möjligheter lill decentralisering. Jag

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop,
1981/82:123 Bilaga 4 27

vill
dock betona att datatekniken inte är den viktigaste anledningen till
strukturella förändringar i näringslivet. De f. n. största omställningsproblemen
hänger samman med ändrade marknadsförhållanden för stål-, gruv-och
tekoindustrin, vilka har orsakats av helt andra omständigheter än datatekniken.

Atl försöka kvantifiera de
bortfall av arbetstillfällen som kan förknippas med datatekniken är som
tidigare nämnts-förenat med stora svårigheter. Dels är det svårt att isolera
datateknikens effekter från andra förändringar som ofta genomförs samtidigt t.
ex. förändringar av arbetsfördelning och arbetsorganisation, dels saknas
statistiskt underlag för att belysa bruttoeffekterna för de anställda. Ur
vissa aspekter kan det anses vara föga intressant att försöka kvantifiera just
datateknikens sysselsättningseffekter eftersom det är utvecklingen av det
totala antalet sysselsatta som är del väsentliga. En fortlöpande
strukturförändring innebär alt resurserna utnyttjas så effektivt som möjligt
och är en förutsättning för bibehållen och ökad ekonomisk standard. Temporära
arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska och andra omställningsproblem kan
därmed uppstå, beträffande den totala sysselsättningsutvecklingen finns det
däremot ingen anledning till oro om en viss bransch stagnerar eller minskar sin
sysselsättning så länge det finns andra näringsgrenar i landet som expanderar.
Ur andra aspekter är det utan tvekan en allvarlig brist att det är förenat med
sådana svårigheter att få en realistisk bedömning av just datateknikens
effekter eftersom det skulle ge kunskap om omfattningen av omställningsproblem
och en bättre beredskap för att kunna lösa dem.

Min
syn på den arbetsmarknadspolitiska forskningen har jag senast givit uttryck för
i regeringens proposition (1981/82: 106) om forskning m.m. som nyligen lagts
fram. Delegationen (A 1982:01) för arbetsmarknadspolitisk forskning, EFA, har
som främsta uppgift att initiera och samordna forskning på detta område samt
se fill att forskningsresultaten blir kända och tillgängliga för
beslutsfattare, planerare och andra intressenter. Av EFA: s forskningsprogram,
som regeringen har godkänt, framgår att den fortsatta forskningen bör omfatta
två huvudområden

— grundläggande
forskning kring arbetsmarknadens funktionssätt

- utvärdering
och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken.

Enligt
min mening är det angeläget att inom ramen för dessa huvudområden initiera
forskningsprojekt rörande bl. a. arten resp. omfattningen av de
omställningsproblem pä arbetsmarknaden som datatekniken medför.

Det
finns också anledning att erinra om att när det talas om bortfall av
arbetstillfällen p. g. a. datatekniken sä är del inte liktydigt med att dessa
arbetstillfällen hade funnits kvar om datatekniken inte introducerats. Alternativet
för det företag som genom införande av ny teknik reducerade sin arbetsstyrka
med ett visst antal personer kunde ha varit att förelaget p. g. a. bristande
konkurrensförmåga fått lägga ner sin verksamhet helt och hållet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 28

De
prognoser som hittills gjorts beträffande datateknikens sysselsättningseffekter
är alltså oftast teoretiska räkneexempel som i bästa fall pekar på den nya
teknikens potentiella rationaliseringsvinster utan hänsyn till att omgivningen
ständigt förändras. Att göra realistiska prognoser av datoriseringens effekter
på sysselsättningen är alltså förenat med stora svårigheter om det över huvud
taget är möjligt. Däremot kan man skissera olika ■ tänkbara
handlingsalternativ och ange under vilka förutsättningar dessa alternativ kan
uppnås. En sådan förutsättning är kravet på en viss produktivitetstillväxt,
som sannolikt kan uppnäs med olika rationaliseringsinstrument. Datatekniken är
ett sådant. Dessa handlingsalternativ som alltså inte får förväxlas med
prognoser kan tjäna som beslutsunderlag för politiker. Det förtjänar att
påpekas att framtiden i viss utsträckning kan väljas även om valfriheten
begränsas på grund av Sveriges stora utlandsberoende.

Jag
har i ett tidigare avsnitt redovisat beräkningar av dalateknikens potentiella
användningsområde i olika näringsgrenar. Även om vårt nu tillgängliga
faktamaterial är mycket ofullständigt anser jag att materialet inte ger något
stöd för farhågor om att dalatekniken i sig skulle kunna ge upphov till någon
betydande ökning av arbetslösheten under 1980-talet. Jag vill dock erinra om
att datoriseringen hittills genomförts i ett ekonomiskt klimat som
kännetecknats av ökad efterfrågan pä varor och tjänster men atl 1980-lalet
snarare kommer att kännetecknas av svag ekonomisk fillväxt. Det är klart att
sysselsättningskonsekvenserna blir annorlunda om kraftiga rationaliseringar
genomförs i en tillväxtekonomi jämfört med en ekonomi med svag tillväxt. Därtill
kommer att den informationsteknologi som nu sprids i stor omfattning under
1980-talet i sina effekter sannolikt väsentligt skiljer sig från 1960-talets
stordatorsyslem. De sammanlagda sysselsättningseffekterna av olika slags
rationaliseringar och strukturförändringar i arbetslivet kommer sannolikt att
innebära stora påfrestningar på arbetsmarknaden. Också demografiska faktorer
har självfallet betydelse för sysselsättningen. Jag vill betona att alla
framtidsbedömningar av detta slag är behäftade med stor osäkerhet. Vi måste
hela tiden vara beredda på att utvecklingen kan bli en helt annan än vad vi har
förutsett. Som jag har anfört fidigare i bl. a. propositionen (1980/81: 126) om
arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning skall arbetsmarknadspolitiken präglas
av stor flexibilitet och beredskap inför även oväntade förändringar.
Arbetsmarknadspolitikens viktigaste del är platsförmedlingen pch åtgärder i
samband därmed spm syftar till att i varje läge främja en anpassning mellan
utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är också en viktig arbetsmarknadspolitisk
uppgift att underlätta pmställningar med arbetsmarknadsutbildning, som jag
skall återkomma till senare. Samtidigt måste särskilda insatser göras för att
trygga de svagaste gruppernas ställning på arbetsmarknaden. Datateknikens
utveckling är en av många faktorer som bidrar till att öka behovet av
arbetsmarknadspolitisk beredskap. Jag vill emellertid framhålla atl det är
arbetsgivarna som har del primära ansvaret

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 29

för
sin personal. De omställningar som kan bli följden av datateknikens utveckling
är till övervägande delen av sådan art att de enligt min mening bör kunna
genomföras med naturlig avgång eller genom utbildningsinsatser.

Även
om datoriseringens sysselsättningseffekter hittills totalt sett varit
begränsade kan de vara ojämnt fördelade såväl mellan olika grupper på
arbetsmarknaden som över landet. Industrins strukturomvandling kan således
drabba vissa orter förhållandevis hårt. På samma sätt kan t. ex. nytillträdande
och äldre arbetstagare få särskilda problem. Även om andra faktorer som nämnts
har större betydelse än datatekniken som orsak lill stmkturella förändringar så
vill jag erinra om alt ett antal större företagsnedläggningar har genomförts
under senare år till följd av att mekaniska produkter ersatts av elektronik.
Datateknikens användning i produktions-och processystem bedöms vidare som jag
nyss har nämnt kunna påskynda stmkturella omvandlingar i fråga om mindre
företag, vilket kan medföra svårigheter pä små orter. Beträffande
kontorssektorn delar jag statskontorets uppfattning att det däremot sannolikt
bara är på relativt stora arbetsplatser som rationaliseringseffekterna kan bli
så stora alt de medför någon mera betydande personalbesparing. De nya
datprbaserade kpmmunika-lipnsfprmerna kan ge större valfrihet vid lokalisering
av arbetsplatser. Kontorsautomation och ny kommunikationsteknik kan således i
viss mån verka utjämnande på den regionala obalansen.

Flera
andra omständigheter ulan samband med dalatekniken kan komma att medföra ökade
svårigheter på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Det gäller för det
första ungdomskullarnas storlek, som i Sverige liksom i många andra OECD-länder
medför en avsevärd ökning av arbetskraftsutbudet under flera år. Samtidigt
kvarstår ett traditionellt yrkesvalsmönster. Det gäller vidare de strukturella
obalanserna i näringslivet och nödvändigheten av att begränsa de offentliga
utgifternas ökning. Även dessa problem är gemensamma för de flesta OECD-länder.
Dessutom har den allmänna ekonomiska tillväxten försvagats. Sverige har med
hjälp av arbetsmarknadspolitiska insatser lyckats förhindra att dessa
förhållanden behövt leda till arbetslöshet i samma utsträckning som i vissa
länder.. Som jag anförde i årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bil.
15) väntas en internationell konjunkturförbättring gradvis komma att förbättra
arbetsmarknadssituationen i Sverige mot slutet av år 1982 och under år 1983.
Skulle emellertid denna förbättring utebli kan läget bli allvarligt.

Jag
har tidigare skisserat uppläggningen och syftet med de kalkyler som. nyligen
utförts inom ekonomidepartementet. De belyser tre alternativa utvecklingsvägar
för svensk ekonomi 1981 -1985. Särskilt intressant i detta sammanhang är
kalkylernas sysselsättningskonsekvenser och betydelsen av tröghelstendenserna
på den svenska arbetsmarknaden.

Alternativ
I visar ett utvecklingsförlopp där det är möjligt att komma till rätta med
balansbristerna. Resursanvändningen måste styras från privat

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 30

och
offentlig konsumtipn till industrins investeringar och export. Industrin måste
ges möjlighet att expandera och arbetskraft måste överföras från andra
krympande sektorer (särskilt byggnadsverksamhet) samt genom nytillträdande på
arbetsmarknaden. Därmed uppnås full sysselsättning och industrisysselsältningen
ökar med i genomsnitt 19000 personer per år.

Alternativ
II visar vilka svårigheter som uppstår på
arbetsmarknaden när industrins investeringar och export inte kommer till stånd
samtidigt som det sker en åtstramning av privat och offentlig konsumtion.
Resultatet blir svag fillväxt, ökade bytesbalans- och budgetunderskott, en
minskning av sysselsättningen i det privata näringslivet med drygt 40000
personer per år Pch en arbetslöshet på 300000 personer eller 7% av
arbetskraften år 1985.

I
alternativ III stimuleras den offentliga sektorns konsumtion, investeringar
och transfereringsutgifter. Därmed kan full sysselsättning upprätthållas i ett
läge då den konkurrensutsatta sektorn inte förmår expandera mer än i alternativ
II. Sysselsättningen i näringslivet faller med totalt
80000 personer medan den stiger med 240000 personer i den offentliga sektorn
(kommunerna). Samtidigt försämras bytesbalans- och budgetunderskotten kraftigt
och inflationslakten höjs. Som jag tidigare redpvisat anser långtidsutredningen
atl de förvärrade obalanserna tvingar fram en snar omläggning av den ekonomiska
politiken, som medför att den fulla sysselsättningen inte blir möjlig att
upprätthålla.

Enligt
min mening måste arbetsmarknadspolitiken i första hand inriktas pä åtgärder som
kan tillgodose de krav på en flexibel arbetsmarknad som det industriexpansiva
utvecklingsförioppet i alternativ I förutsätter. I detta perspektiv kommer den
datatekniska utvecklingen inkl. de arbetskraftsbe-sparande konsekvenserna av
den datorisering inom tjänstesektorn som kan förutses under 1980-talels första
hälft, inte att utgöra något hot mot sysselsättningen. Istället medför fortsatt
datorisering en stigande produktivitet, förbättrad konkurrenskraft, höjda
reallöner, etc. I en stagnerande ekonomi kan datoriseringens negativa
sysselsättningseffekt däremot inte kompenseras av en tillräckligt stor
sysselsättningsexpansion inom andra delar av ekonomin. Ett sådant bortfall av
sysselsättningstillfällen synes dock marginellt inför det allvarliga
arbetslöshetshot som enligt den senaste långtidsutredningen kan bli verklighet
om inte den svenska ekonomin styrs in på exportledd industriell expansionsväg.

Dataeffektutredningen
har i sitt betänkande (SOU 1981: 17) om industrins datorisering —med
instämmande av flera remissinstanser- ansett sig inte kunna utesluta risken för
en sämre allmänekonomisk utveckling än vad som LU 80 bedömde. Utredningen har
vidare funnit vissa omständigheter tala för atl industrins datorisering kan
komma att fortskrida i ungefär samma takt oavsett hur konjunkturiäget
utvecklas. I sin rapport (DsA 1981:16) om kontorens datorisering har
utredningen framhållit att fortsatta krav på besparingar kan komma alt prägla myndigheternas
ansträngningar

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 31

att
rationalisera sin verksamhet. Spm utredningen likspm statskpntoret har påpekat
kan datatekniken dock inte ens under sådana förhållanden betraktas som någon
huvudorsak till ökande arbetslöshet. Besparingsmålen är dock inte det enda
motivet för myndigheters införande av kontorsautomation; den offentliga
sysselsättningen bestäms av statens resp. kommunernas sammanvägda ambitioner i
fråga om utbud av tjänster å ena sidan samt effektivitet och besparingar å
andra sidan. Näringslivets sysselsättning styrs främst av efterfrågan på
produkterna. Enligt de bedömningar som jag har redovisat, framstår de tänkbara
rationaliseringseffekterna av just datatekniken som begränsade i jämförelse
med den samlade sysselsättningsutvecklingen inom industriproduktipnen och
kontorssektorn. De har enligt min mening samma omfattning oavsett hur det
ekonomiska lägel i stort utvecklas, även om de totala
rationaliseringseffekterna naturligtvis påverkar sysselsättningen olika
beroende av hur efterfrågan utvecklas.

LO
och TCO har i sina yttranden hävdat att staten bör se lill att de
rationaliseringsvinster som datatekniken ger upphov till används för atl skapa
nya arbetstillfällen. Enligt TCO bör detta ske genom arbeten i den offentliga
tjänstesektorn. Jag uppfattar dessa uttalanden som ullryck för
organisationernas höga prioritering av den ekonomiska politikens sysselsättningsmål,
något som jag helt instämmer i. Jag vill emellertid framhålla att alla åtgärder
från statens sida som syftar till att hävda sysselsättningsmålet, om de skall
vara effektiva, måste utformas inom ramen för vårt marknadsekönomiska system
och med beaktande av de risker för sysselsättningen som är förenade med en
bristande samhällsekonomisk balans. Behoven av ytterligare samhällsinsatser är
stora. Därför är det i nuvarande samhällsekonomiska läge särskilt viktigt att
ta till vara de möjligheter till rationalisering som finns i den offentliga
sektorn. Vi har nu förutsättningar för att gradvis återställa balansen i
samhällsekonomin. Som chefen för budget- och ekonomidepartementet anförde i
årets finansplan (prop. 1981/82: 100, bil. 1) har devalveringen av kronan i
höstas och därmed sammanhängande åtgärder gett Sverige goda förutsättningar
för att successivt förbättra sin ekonomi och sysselsättning. För att denna
förbättring inte skall äventyras är det nödvändigt att besparingsarbetet i den
offentliga sektorn drivs vidare och att de resurser som behövs för investeringar
i näringslivet och för förstärkning av bytesbalansen inte tas i anspråk för
andra ändamål.

På
längre sikt kan de rationaliseringsvinster som datatekniken ger upphov till
också utnyttjas för att möjliggöra angelägna förkortningar av arbetstiden. Den
möjligheten har hittills utnyttjats i liten utsträckning och främst på sä sätt
att behovet av överudsarbete har kunnat minskas med hjälp av t. ex. NC-maskiner
och kontorsautomation. I vissa andra länder har också allmänna förkortningar av
arbetstiden använts som medel för att reglera sysselsättningsnivän. Något
sådant är enligt min mening f.n. inte aktuellt här i landet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 32

Dataeffektutredningen
har också behandlat behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med anledning
av datateknikens införande. Utredningens ställningstaganden härvidlag har till
övervägande del karaktär av allmänna värderingar och rekommendationer snarare
än av utarbetade förslag. Anledningen härtill är att utredningen hittills inte
funnit behov av att föreslå några särskilda åtgärder utan att datpriseringen
enligt utredningen snarare förstärker behovet av ökade arbetsmarknadspolitiska
insatser inom den åtgärdsarsenal som redan finns. Flertalet av de åtgärder som
-utredningen diskuterar faller inom områdena utbildning, arbetsmiljö och
medbestämmande, vilka jag strax skall ta upp i särskilda avsnill.

Utredningen
har alltså förordat att den allmänna arbetsmarknadspolitiska beredskapen skall
förstärkas genom dels ytterligare resurser till arbetsförmedlingen och dels
införande av planeringsträffar i länsarbetsnämndernas regi med företrädare
förarbelsmarknadsparterna i resp. län. Remissinstanserna har i betydande
utsträckning ställt sig positiva till dessa båda förslag. SAF och
Landstingsförbundet har dock tagit avstånd från bedömningen att datateknikens
införande motiverar att arbetsförmedlingen tillförs ökade resurser.

Frågan
om arbetsförmedlingens resurser behandlades av regeringen senast i årets
budgetproposition, vari jag bl. a. anmälde förslag av AMS om avsevärda
tillskott av främst personal till arbetsförmedlingen. Som jag då anförde medger
inte del statsfinansiella läget någon fortsatt kraftig ökning av
arbetsförmedlingens personalresurser, även om jag delar bedömningen alt en
sådan i och för sig skulle vara värdefull. Verkel föreslogs genom
omprioritering få tillföra förmedlingen 60 tjänster utöver budgetens huvudförslag.
Jag är inte beredd alt frångå mitt i budgetpropositionen redovisade förstag i
fråga om arbetsförmedlingens resurser. Jag är inte heller beredd att tillstyrka
utredningsförslaget om planeringsträffar i länsarbetsnämndernas regi i den män
dessa träffar har avsetts fä en formaliserad karaktär. Förutsättningarna för
förtroendefulla samtal om eventuella framtida förändringar på olika
arbetsplatser, vilka kanske ännu inte har beslutats av resp. företag, torde
ofta vara större om sådana kontakter tas informellt. 1 den mån som frågor av
detta slag behöver behandlas i formella sammanträden i länen bör detta med
hänsyn till länsarbetsnämndernas eller länsstyrelsernas sammansättning kunna
ske i deras ordinarie verksamhet. Jag vill erinra om att regeringen i
propositionen om regionalpolitik (prop. 1981/82:113) efter föredragning av
chefen för industridepartementet har föreslagit att länsstyrelserna skall svara
för viss planeringsverksamhet som delvis fyller det behov som
dataeffektutredningen har pekat på.

Dataeffektutredningen
har vidare förordat att regeringen skall ta upp överläggningar med
arbetsmarknadens parter i syfte atl främja en sådan teknikanvändning att inte de
nytillträdandes möjligheter att finna arbete försämras. Förslaget torde ha
betydelse särskilt för de nytillträdande och då främst de unga kvinnprna som
har dålig utbildning och liten yrkeserfa-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 33

renhet.
Efter det att utredningen lade fram sin interimsrapport har regeringen efter
överläggningar med arbetsmarknadens parter utfärdat en särskild förordning
(SFS 1982:20) om ungdomsplatser. Däri ges möjligheter för
arbetsmarknadsparterna att på särskilda villkor under återstoden av detta
budgetår ordna beredskapsarbeten för 16-och 17-åringar som inte går i
gymnasieskolan. Bestämmelserna är så utformade atl de stimulerar parterna atl
undersöka möjligheterna att ordna särskilda arbetstillfällen som passar denna
grupp av arbetslösa. Parterna har visat stort intresse för dessa frågor, och
jag avser att senare i år ta upp överläggningar med dem om hur verksamheten
skall organiseras i fortsättningen. Jag kommer i det sammanhanget att särskilt
la upp hur de unga kvinnornas arbetslöshetsproblem skall angripas. I
sammanhanget vill jag också nämna de möjligheter som det s.k.
jämslälldhelsbidraget kan erbjuda vid ur könsrollssynpunkt otraditionell
rekrytering.

Dataeffektutredningen
har vidare förprdal åtgärder för att öka tillgången på statistiskt
faktamaterial om datateknikens användning. SCB har i sitt yttrande instämt i
delta och yrkat att regeringen skall ge SCB i uppdrag att utarbeta förslag i
fråga om förbättringar av den löpande statistiken på dataområdet. SCB anser sig
vidare ha goda förutsättningar för att utföra specialundersökningar som kan
behövas för att komplettera den löpande statistiken.

Dataeffektutredningen
har också förordat ökade forskningsinsatser på främst arbelsmiljöområdel
rörande datateknikens användning. I regeringens proposition (1981/82:106) om
forskning m.m. som jag tidigare i dag refererat till slås fast att forskning
kring arbetslivets villkor utgör en viktig del i det prioriterade
problemområdet. Det faller bl. a. inom arbetarskyddsfondens verksamhetsområde
att finansiera sådan forskning och jag skall i ett senare avsnitt ta upp frågan
om fondens insatser på delta område. Därutöver finns del emellertid behov av
all stimulera mindre forsknings-och utredningsprojekt som kan ge regeringen
beslutsunderlag i frågor med anknytning till effekterna av teknisk utveckling.
Jag är beredd att efter ansökan från SCB positivt pröva atl medel för
utvecklingsarbete beviljas i syfte att få till stånd förbättringar av den
löpande statistiken för att bättre kunna belysa datoriseringens effekter på
arbetsmarknaden. Vidare är jag beredd all särskilt stödja projektverksamhet som
belyser hur arbetsmarknadspolitiken bäst bör anpassas lill de allt större krav
på omställningar som kan förväntas. Jag beräknar att kostnaderna härför kan
rymmas inom de medel under anslaget A2. Kommittéer m.m. som jag förordade i
årets budgetproposition.

14 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga 4

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 34

4
Utbildning

En
fortsatt strukturomvandling innebär krav på yrkesmässig rörlighet. Många kan
förutses behöva byta yrke en eller flera gånger under sin yrkesverksamma tid.
Datoriseringen kan som nämnts dessutom bidra till att förstärka de
utvecklingstendenser som har varit rådande under 1970-ta-let. Detta kan
innebära ökade sysselsättningssvårigheter för nytillträdande, handikappade och
andra personer som har begränsningar i sitt arbetsutbud, t. ex. de personer som
saknar eller har bristande yrkesutbildning. Datatekniken bidrar inom både
industrin och kontorsomrädet till att minska omfattningen av det okvalificerade
rufinarbetet. Tekniken är en av många samverkande faktorer som kan förutses
medföra allt större krav pä utbildning. Jag vill i detta sammanhang hänvisa
till vad chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Tilländer har
anfört i fråga pm pågående och planerade förändringar inom det reguljära
skolväsendet och lärarutbildningen till följd av datateknikens införande inom
arbetslivet.

Övergång
till datateknik inom olika arbetsområden ställer dessutom krav pä återkommande
fortbildning och vidareutbildning för både beslutsfattare och personer som har
att använda de nya hjälpmedlen. Även specialister som utvecklar och inför
datatekniska hjälpmedel behöver fortlöpande bygga upp sin kompetens och - inte
minst - bredda sina kunskaper inom andra ämnesområden för att bättre kunna
förslå teknikens funktion i en ofta komplicerad arbetsorganisation.

Utbildning
av redan anställda för nya arbetsuppgifter i samband med införande av
datateknik och därmed hörande organisationsförändringar faller som
dataeffektutredningen anför huvudsakligen inom arbetsgivarens ansvarsområde.
Det gäller såväl fortbildning av beslutsfattare och utvecklingspersonal som
användarnas behov av kunskaper. För att fortbildningen inte skall bli alltför
snäv bör företagen dock kunna utnyttja den utbildning som samhället
tillhandahåller på olika nivåer. I delbelänkandet (SOU 1981:17) Industrins
datorisering anser dataeffektutredningen att fortbildningsbehov för redan
anställda inom industrin bör kunna lösas dels genom kommunal vuxenutbildning
(komvux) och dels genom att företagen skall kunna köpa utbildningskapacitet
från AMU. Vad gäller AMU: s möjligheter till försäljning av kurser bedömer AMS
i sitt remissyttrande att det i vissa lägen kan finnas förutsättningar för
detta, särskilt när kapacitetsutnyttjandet är lågt. I dagsläget torde det dock
inte vara aktuellt i så stor utsträckning, eftersom NC-maskiner och annan
utrustning bara finns vid ett fåtal AMU-center i landet. Å andra sidan finns
det kontorsdatorer på samtliga AMU-center där det bedrivs kontorsutbildning.

Utredningen
framhåller att det är angeläget att de redan anställda i sin fortbildning inte
endast ges en teknisk påbyggnad utan även garanteras bredare kunskaper om t.
ex. datoriseringens effekter på arbetsorganisation och arbetsmiljö. Utredningen
menar i rapporten (Ds A 1981: 16) Kontorens

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 35

datorisering
att en god och allsidig fortbildning av redan anställda skulle kunna
säkerställas genom att AMS och SÖ i samarbete med arbetsmarknadens parter
utarbetar mallar för företagens interna fortbildning. LO har i sitt
remissyttrande över delbelänkandet Industrins datorisering framhållit vikten av
en bredare fortbildning än den som idag ges av konsulter och dataleverantörer.
LO föreslär likaledes att AMS och SÖ ges i uppdrag att tillsammans med de
avtalsslulande parterna utarbeta mallar för hur fortbildningen bör ske för
olika yrkesgrupper. Landstingsförbundet å andra sidan framhåller att förslaget
är oklart och atl de anställdas fortbildning i huvudsak är en angelägenhet för
arbetsgivaren.

För egen del anser jag de
av utredningen och LO framförda synpunkterna i fråga om förbättringar av de
redan anställdas fortbildning i samband med datorisering vara värdefulla. Det
bör dock överlåtas pä arbetsmarknadens parter att själva utforma riktlinjer
och mallar för den företagsinterna fort- och vidareutbildningen. Jag menar att
den kompetens och de erfarenheter som de avtalsslutande parterna har byggt upp
i fråga om läroplansutformning m.m. genom medverkan i bl.a. partssammansatta
organ för arbetsmarknadsutbildningen kan utgöra en god grund vid utformningen
av sådana riktlinjer för företagens fortbildning av anställda inom resp. yrkesområde.

Fortbildning
av yrkesverksamma vuxna kan också anordnas inom ramen för komvux. Där bedrivs
utbildningen enligt kursplaner som fastställs av SÖ efter samråd med
arbetsmarknadens parter. Komvux utnyttjar för sådan utbildning ofta lokaler och
utrustning i företag, men utbildningen står öppen även för andra deltagare än
företagets anställda. Jag vill i detta sammanhang erinra om atl
komvux-utredningen (U 1978:04) bl. a. har i uppdrag att uppmärksamma problem
beträffande gränsdragningar mot sådan utbildning som bör bedrivas av företag.
Komvux-utredningen skall föreslå en gränsdragning mellan arbetsmarknadsinriktad
kommunal vuxenutbildning och företagsintern utbildning samt anger i vilka
avseenden ett samarbete bör förekomma.

Dataeffektutredningen
har diskuterat möjligheten att inrätta särskilda företagsanknutna
utbildningsfonder för omskolning och fortbildning av redan anställda till nya
yrkesroller bl. a. till följd av datorisering eller för annan utbildning inom
datorområdet. TCO stöder utredningens förslag men anser att de mindre företagens
utbildningsbehov måste tillgodoses genom andra lösningar. Kommittén (A 1980:02)
för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) har i
tilläggsdirektiv (Dir. 1980:65) fält i uppdrag att pröva frågan om
utbildningsfonder i företag i syfte alt utnyttja konjunkturnedgångar för
utbildning av personal som alternativ till permittering eller uppsägning. I den
mån KAFU finner sädana utbildningsfonder möjliga bör självfallet även
utbildning i dalateknik och därmed sammanhängande ämnen kunna ges. Den av
chefen för industridepartementet tillsatta kommittén (I 1981:03) av vissa
frågor rörande trygghets-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 36

fonder
har i uppgift alt utreda ett system med frivilliga trygghetsfonder. Syftet är
att göra det möjligt för förelag att reservera medel för framlida utgifter i
samband med driftinskränkningar eller övergång till annan verksamhet. Jag vill
i delta sammanhang även erinra om riksdagens beslut (prop. 1978/79:210. SkU
1978/79:57, rskr 1978/79:389) aU allmän investeringsfond i företag spm
bedriver industriell fillverkning får tas i anspråk bl. a. för utbildning.

Som jag tidigare har
framhållit ligger ansvaret för utbildning av redan yrkesverksamma som berörs av
omställningar i första hand på resp. arbetsgivare. Erfarenheterna visar att
större företag liksom offentliga arbetsgivare har förutsättningar att ordna
sådan utbildning pä ett tillfredsställande sätt. Jag har i
arbetsmarlnadsdepartementets bilaga till propositionen om småföretag (prop.
1981/82: 118, bil. 3) konstaterat att de mindre och medelstora företagen har
svårare att finna lämpliga utbildningsformer och samtidigt också svårare att
avvara personal eller anställa ersättare. Det kan därför inte uteslutas.att
mindre och i viss mån medelstora företag har så bristfälliga kunskaper eller
resurser för utbildning att en annars möjlig produktivitetsökning inte kommer
till stånd. Jag bedömer att datatekniken medför så stora fördelar för samhället
som helhet att staten under en övergångstid bör vara beredd att med ett
ekonomiskt stöd stimulera sådan utbildning som är ägnad att underlätta en
datorisering av mindre och medelstpra företag. Bidraget bör avse utbildning som
direkt motiveras av att anställda får ändrat yrkesinnehåll till följd av
datatekniken och därmed sammanhängande ändringar av arbetsorganisationen. Det
bör syfta till att dels motverka uppkomst av flaskhalsproblem i företagen som
följd av bristande kunskaper och dels stödja personer vilkas sysselsättning kan
vara i fara. AMS bör bemyndigas att betala ett bidrag av 20 kr. per
utbildningstimme för högst 180 timmars utbildning av varje anställd i företag
med högst 200 anställda. Bidragsvillkoren bör i övrigt vara desamma som för
andra former av arbetsmarknadsutbildning i företag. Bidraget bör få lämnas under
de närmaste tre budgetåren. Jag beräknar atl kostnaderna härför kan rymmas inom
de medel under anslaget B 2. Arbetsmarknadsutbildning som jag förordade i
årets budgetproposition.

Arbetsmarknadsutbildningen
är vid sidan av platsförmedlingen det viktigaste medlet för atl underlätta
omställningar i arbetslivet. Den måste som dataeffektutredningen och ett
flertal remissinstanser framhåller, hälla en hög beredskap och snabbt kunna
anpassas till ändrade behov. AMS framhåller i sitt remissvar att arbetsmarknadsutbildningens
flexibilitet prövas fortlöpande och alt det nyss införda budgetsystemet ökar
möjligheterna all planera ulbildningen. Dataeffektutredningen framhåller i
interimsrapporten att flexibiliteten i AMU skulle öka genom en utökad
samverkan med företag. Jag vill erinra om vad jag tidigare har anfört i denna
fråga i propositionen (1980/81: 126, AU 1980/81:404, rskr 1980/81:21) om arbetsmarknadspolitikens
framtida inriktning och i budgetpropositionen 1982.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 37

Dataeffektutredningen
framhåller också att flexibiliteten i arbetsmarknadsutbildningen skulle kunna
öka genom samverkan med andra utbildningsanordnare. Utredningen anför vidare
att en decentralisering av beslut om läroplanernas utformning skulle kunna leda
till en snabbare anpassning av utbildning till arbetsmarknadens behov. I dessa
frågor vill jag avvakta förslag från bl. a. KAFU som har i uppgift att med
särskilt beaktande av flexibilitetsaspekter pröva såväl frågan om samordning
mellan samhällets olika utbildningsanordnare som möjligheterna alt
decentralisera befogenheter och ansvar för verksamheten. Jag vill i detta
sammanhang även erinra om vad statsrådet Tilländer anfört i budgetpropositionen
(prop. 1981/82:100, bil. 12 s. 227) om samordningsfrågor mellan gymnasieskolan,
kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning samt om att en särskild
arbetsgrupp skall analysera olika alternativ.

Jag
instämmer i vad utredningen anför om bristyrkesutbildningens betydelse för
redan anställda som vill förbättra sina möjligheter att behälla eller byta
arbete. Eftersom bristyrkesulbildningen står öppen även för perspner som har
anställning menar utredningen all ett lämpligt utbud av sådan utbildning på
orter med sysselsättningsproblem skulle kunna medverka till alt öka såväl den
geografiska som den yrkesmässiga rörligheten. Utredningen föreslär att
bristyrkesutbildning i större utsträckning får bestämmas lokalt eller
regionalt. AMS ger i sitt remissvar stöd för denna uppfattning och framhåller
att en sådan möjlighet redan finns. Utvecklingen torde också enligt utredningen
ställa krav på en nivåhöjning av arbetsmarknadsutbildningen för att underlätta
de kontorsanställdas övergång till andra befattningar och andra yrkesområden.
Det bör ankomma på AMS att i samråd med arbetsmarknadens parter planera och
besluta om arbetsmarknadsutbildningens inriktning och att vidta de åtgärder
som bedöms nödvändiga med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Kursernas
innehåll måste fortlöpande anpassas till datatekniken och annan teknisk
utbildning, vilket innebär stora krav pä flexibilitet i
arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i detta sammanhang erinra om de försök som
AMS med regeringens bemyndigande bedriver med fortbildningskurser för
kontorsanställda kvinnor i syfte att underlätta övergång till mer avancerade
arbetsuppgifter, bl. a. i samband med datorisering.

Såväl
planering av arbetsmarknadsutbildningens inriktning och omfattning som
utfprmning av lärpplaner sker i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.
Lärpplanerna revideras fprllöpande och hålls aktuella i takt med förändringarna
i arbetslivet. Så är även fallet inom de yrkesutbildningsområden som berörs av
datatekniska förändringar. Jag vill understryka vikten av atl kursdeltagarna
inte står främmande för den nya tekniken när de kommer ut i arbetslivet.

Enligt
min uppfattning bör arbetsmarknadsutbildningen inom berörda yrkesområden i
första hand ge grundläggande kunskaper i datateknik och

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 38

datoranvändning.
Mer avancerad utbildning inom speciella yrkesområden bör ges i
påbyggnadskurser, något som sker inom t. ex. det verkstadsmekaniska
utbildningsblocket där verkstadsmekaniker kan genomgå en kurs i NC-leknik.
Anskaffningen av avancerad och dyrbar utrustning måste av ekonomiska skäl ske
etappvis. Enligt min uppfattning bör SÖ och AMS liksom hittills under de
närmaste åren koncentrera anskaffningen av NC-maskiner till några få
AMU-center. Möjligheten till samverkan med andra utbildningsanordnare eller
förhyrning av utrustning måste också övervägas. En framställning från SÖ om atl
få revidera vissa läroplaner för att införa utbildning med NC-maskiner
behandlas f. n. inom regeringskansliet.

5
Arbetsmiljö och medbestämmandefrågor m. m.

5.1
Allmänt

Jag
har i det föregående berört hur datateknologin påverkar arbetsförhållandena
för allt fler människor. Historiskt sett har den industriella utvecklingen
hämtat sin dynamik från tekniska landvinningar som stegvis har ändrat
produklionsfömtsättningarna. Användningen av ångkraft och elektricitet är
klassiska exempel på detta. Ett utmärkande drag i industrisamhällets framväxt
har också varit en ökande komplexitet och en alltmer långtgående specialisering
av samhällsfunktioner och arbetsuppgifter. Ny teknik har på ett ofta
genomgripande sätt påverkat förutsättningarna för produktionens uppläggning,
förläggning och storlek. Förändringarna har sedan fått organisatoriska
konsekvenser —bl.a. via nya organisationsläror- som påverkat människornas
sociala arbetssituation.

Det
primära motivet för investeringar i datorstödd och annan utrustning inom olika
sektorer på arbetsmarknaden är att effektivera, förbilliga och öka produktionen
av varor och tjänster. Användning av datateknologi är endast ett bland flera
led i de ständigt pågående förändringarna i produktionsprocesserna. Som ett
exempel på en annan teknik som vid sidan av datateknolpgin medfört eller kan
väntas medföra snabba förändringar på arbetsplatserna kan nämnas utvecklingen
av s. k. kpmpositmaterial inom bl. a. flyg- och bilindustri. Andra exempel är
den myckel snabba utvecklingen inom den kemiska industrin, särskilt när det
gäller substanser baserade på oljeprodukter samt introduktionen av s.k.
hybrid-DNA-teknik. Den sistnämnda tekniken innebär att man genom påverkan på
genstrukturen hos vissa bakterier kan Ullverka läkemedel, livsmedel etc. på
ett i grunden nytt sätt.

Från
samhällets synpunkt är möjligheterna att tillvarata datateknologins möjligheter
av väsentligt värde för att bibehålla en konkurrenskraftig varuproduktion. Det
är självfallet också viktigt med en effektivering av privat och offentlig
service.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 39

I
det föregående har jag mer utförligt behandlat vissa effekter för arbetsmiljö
och arbetsinnehåll som daloriseringen kan föra med sig. Det är enligt min
mening teknikens konsekvenser för arbelsprganisationen söm har störst betydelse
för hur den skall bedömas med hänsyn till arbetsmiljö och arbetsinnehåll.

I de
fall datoriseringen ger förändringar i den tekniska delen av ett
produktionssystem förknippas detta också ofta med förändringar av arbetsorganisationen
och i vissa fall hela det sociala systemet på en arbetsplats. Hur
organisationen utformas är beroende av beslutsfattarens värderingar och
kunskaper i bl.a. arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. Något enkelt samband
mellan utrustning och organisation i den meningen att en viss teknisk
utrustning gör det nödvändigt med en speciell arbetsorganisation finns som
regel inte. Däremot kan en viss organisationsform i kombination med en given
teknisk utrustning ge särskilt hög produktivitetsvinst.

Om
organisationsförändringen genomförs utan hänsynstagande till fysiska och
psykiska arbetsmiljöfaktorer innebär det risker för arbetsmiljöproblem.
Resultatet av brister i den organisatoriska anpassningen kan också bli att de
berörda arbetslagarnas möjligheter till utveckling i arbetet etc. får stå
fillbaka. Som jag tidigare har redovisat tyder emellertid inte erfarenheterna
hittills på att datorisering i någon större utsträckning fått sådana negativa
påföljder. Detta bör dock inte hindra att man uppmärksammar riskerna och söker
motverka oönskade effekter. Detta kan ske genom att arbetsmiljö-och
arbetslivsfrägorna beaktas på ett tidigt stadium i planeringsprocessen.

Parterna
på den svenska arbetsmarknaden har av tradition haft en positiv syn på
tekniska förändringar. Inte minst har detta gällt fackföreningsrörelsen genom
dess solidariska lönepolitik och stödet för den aktiva
arbets-marknadsppliliken. När den tekniska utvecklingen lett till negativa
kpnse-kvenser för de anställda har problemen ofta blivit föremål för
diskussioner och kanske reglering genom kollektivavtal mellan parterna på
arbetsmarknaden. I andra fall har samhället trätt in med reglerande åtgärder
t. ex. lagstiftning på arbetstidens och arbetarskyddets områden. Andra samhällsinsatser
på arbetsmiljöomrädet är skapandet av tillsynsmyndigheter som
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.

Genom
denna utveckling har arbetsmarknaden fått en rad styr- och skyddsmekanismer. Ju
större konsekvenser den tekniska utvecklingen för med sig för det sociala
systemet och därmed för de anställda, desto starkare krav kan dessa förväntas
resa på medinflytande och pä utformningen av arbetsmiljön. En förutsättning
för alt den tekniska utvecklingens landvinningar skall kunna utnyttjas optimalt
är att arbetstagarna tillförsäkras ett inflytande så att deras arbetsmiljö-
och sociala krav kan tillgodoses pä arbetsplatserna. Jag återkommer i det
följande med förslag som syftar till att främja en sådan utveckling.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 40

5.2
Arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens författningar

Frågan
hur datatekniken påverkar arbetsmiljön bestäms bl. a. av om den utnyttjas
punktvis eller i syfte att knyta ihop flera arbetsmoment till integrerade processer.

Dataeffektutredningen
har gett uttryck för uppfattningen att arbetsmiljö-lagstiftningen bör
förstärkas genom att bestämmelser övervägs om bl. a. vissa minimikrav avseende
arbetsinnehåll och möjligheter till påverkan på den egna arbetssituationen. Vidare
anser utredningen att arbetarskydds-styrelsen bör prioritera en översyn av de
föreskrifter m. m. som har tillämpning pä bl. a. industrirobotar. Utredningen
anser vidare atl det är väsentligt att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
ensamarbete får en sådan utformning alt förekomsten av ensamarbete reduceras i
samband med tillämpning av ny teknik.

Utredningens
förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. TCO anser det
väsentligt att minimivillkor om arbetsinnehåll, kontaktmöjligheter och
möjligheter till påverkan av den egna arbetssituationen slås fast i
lagstiftningen. Enligt TCO bör också arbelarskyddsstyrelsen utforma
föreskrifter om minimivillkor på de aktuella områdena.

LO
framhåller att en föreskrift bör utarbetas och riktas mot den framlida lekniska
förändringen inom arbetslivet bl. a. i samband med datorisering av
tillverkningsutrustning och processtyrsystem. Arbetarskyddsstyrelsens anvisning
om bildskärmsarbete bör också enligt LO omarbetas till föreskrift.

SAF
och SHIO-Familjeföretagen avvisar förslagen att via lagstiftning och
föreskrifter ställa minimikrav på arbetets innehåll.

Landstingsförbundet
varnar för en övertro på möjligheterna att lagstiftningsvägen åstadkomma
arbetsmiljöförbättringar. Det finns enligt förbundet inte belägg för att
arbetsmiljölagen har sådana brister eller är så ofullständig atl ytterligare
regler måste tillföras.

Televerket
påpekar att det är svårt att formulera exakta krav inom arbelsmiljöområdel.
Problematiken är komplex varför det varken är lämpligt eller önskvärt med
bindande föreskrifter.

Arbetarskyddsstyrelsen
anger att frågan om datoriseringens effekter på arbetsmiljön f.n. ägnas stor
uppmärksamhet. Styrelsen överväger också att i den mån det är praktiskt möjligt
utforma bestämmelser om minimikrav betr. arbetsinnehåll m. m. Styrelsen
hänvisar till en rad pågående författningsprojekt. Bl. a. är arbetet med
föreskrifter om ensamarbete inne i en slutfas.

Med
anledning av utredningens tankegångar och de synpunkter remissinstanserna
redovisat vill jag uppehålla mig något vid arbetsmiljölagen och
arbetarskyddsstyrelsens förfaltningsverksamhet. 1 propositionen (1976/77: 149)
med förslag om arbetsmiljölag understryker föredraganden särskilt vikten av att
lagen skall tjäna som ett instrument för att komma till

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 41

rätta
med negativa sociala effekter som är förknippade med ny teknik och ökad automatisering.

Lagen
är en ramlag. Detta innebär att den innehåller allmänna bestämmelser som
översiktligt anger kraven beträffande olika arbetsmiljöfaktorer.
Arbetsmiljölagen säger också hur arbetsmiljösynpunkter skall tillgodoses vid
planering och upplåtelse av arbetslokaler m. m. liksom vid tillverkning och
försäljning av produkter som kan användas yrkesmässigt. Arbetsmiljölagen anger
vidare hur efterievnaden av lagens krav skall främjas genom samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Bestämmelserna bildar utgångspunkt för den
närmare regleringen av arbetsmiljön. Detta sker genom de författningar som
arbetarskyddsstyrelsen utfärdar.

En
grundläggande bestämmelse i arbetsmiljölagen i kapitlet om arbetsmiljöns
beskaffenhet stadgar att arbetsförhållandena skall anpassas till människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet
anordnas sä att arbetstagare själva kan påverka sin arbetssituation.
Arbetsmiljöutredningen gick i förarbetena till lagen bl. a. in på frågor om
arbetets uppläggning och dess psykiska och sociala innehåll. Som särskilt
kritiska inslag i arbetets organisation framhölls bl. a. ständig upprepning av kortcykliga
arbetsmoment, systemstyrd arbetstakt särskilt i kombination med höga krav på
uppmärksamhet, i detalj förutbestämda rörelsemönster och arbetsmetoder,
utnyttjande av i huvudsak endast motoriska funktioner hos den arbetande och
bristande möjligheter till social kontakt. Lagens bestämmelser om arbetets
anpassning syftar enligt utredningen till att fungera som stöd vid samråd och
förhandlingar mellan parterna. Utredningen fann det naturligt alt bedömningar
av vilka arbetsformer som bör tillämpas i första hand görs av parterna men med
möjlighet för dem alt hänskjuta även frågor av detta slag till
yrkesinspektionen. Frågor om förhållandet mellan överordnade och underordnade
och om andra relationer mellan människorna pä arbetsplatsen inryms enligt utredningen
i den bedömning från psykisk och social synpunkt som skall ske av arbetsmiljön
och arbetets uppläggning. Föredraganden delade utredningens bedömning i dessa
frågor.

I
propositionen med lagförslaget anknöt föredraganden också till den då relativt
nya lagen om medbestämmande i arbetslivet. Han pekade bl. a. på att
löntagarorganisationerna även med medbestämmandelagen som grund skall kunna
verka för en god arbetsmiljö. Arbetsmiljön omfattas sålunda helt och hållet av
medbestämmandelagen. Delta gäller såväl psykiska som sociala aspekter på
arbetsmiljön.

Ensamarbete
är av särskilt stor betydelse i detta sammanhang. Arbels-miljöfrågorna vid
ensamarbete ägnades stor uppmärksamhet av arbetsmiljöutredningen. Utredningen
framhöll bl. a. att övergången till processindustri medförde att många
arbetsuppgifter av kontrollerande art fullgörs av ensamarbetare. Föredraganden
delade utredningens, syn pä frågorna om ensamarbete och menade att starka skäl
fanns att genom en särskild

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 42

bestämmelse
i lagen fästa uppmärksamheten på atl ogynnsamma verkningar av ensamarbete
måste förhindras. Han uttryckte vidare det angelägna i att närmare föreskrifter
angående ensamarbetet utarbetades på olika områden.

I
kapitlet om arbetsmiljöns beskaffenhet finns i övrigt allmänna bestämmelser om
fysiska arbetsmiljöfaktorer såsom luft-, ljus- och ljudförhållanden, maskiner,
redskap och andra tekniska anordningar samt farliga ämnen.

Jag
har tidigare nämnt att ramlagstiftningen förutsätter att
tillämpnings-författningar utfärdas. Dataeffektutredningen har pekat på behovet
av särskilda tillämpningsbestämmelser angående datoriseringens effekter. Utredningen
har särskilt uppmärksammat ensamarbete och industrirobotar.

Arbetarskyddsstyrelsens
författningsarbete inom ett visst område kan schematiskt delas i faser som
omfattar

— identifiering
av problem, utvecklingstendenser etc,

— initiering
och förankring av projekt,

— utarbetande
av föreskrifter.

Att
varsebli problem och förändringar i tid blir allt nödvändigare men också
svårare med hänsyn lill arbetslivets snabba utveckling. Styrelsens utåtriktade
kontakter med internationella organ, tillverkare, leverantörer samt
arbetsmarknadens parter, branschorganisationer och andra är av avgörande
betydelse. Vid identifiering av problem och utarbetande av författningar behövs
ofta en omfattande informationsinhämtning och informationsbearbetning. I vissa
fall krävs kompletterande forskning och utvecklingsarbete. Arbetet förankras i
arbetsgrupper inom styrelsen i vilka ingår företrädare för olika kunskaps-,
erfarenhets- och intresseområden. Arbetsmarknadens parter är regelmässigt
representerade i grupperna. Det slutliga beslutet om att utfärda föreskriften
fattas av den partssammansatta verksstyrelsen.

Inom
arbetarskyddsstyrelsen bedrivs författningsarbetet enligt såväl kortsiktiga som
långsiktiga planer. Äldre författningar uppdateras och nya problemområden täcks
in. Prioriteringen av föreskriftsarbetel fastställs i samråd med
arbetsmarknadens parter och andra intressenter. Arbetarskyddsstyrelsen har i
detta arbete kommit atl ägna uppmärksamhet åt en rad frågor och problemområden
som direkt eller indirekt följer av datorisering, användning av robotar och en
allmänt sett ökad och avancerad automatisering. I arbetarskyddsstyrelsens plan
ingår också ökat arbete med frågor som rör den psykosociala arbetsmiljön. Som
exempel på styrelsens insatser kan nämnas den pågående omarbetningen av 1978
års anvisningar om bildskärmsarbete till föreskrifter. Allmänna råd
beträffande psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön har nyligen
färdigställts. Vidare pågår arbete med att uppdatera de allmänna
maskinanvisningarna med hänsyn bl. a. till den ökande förekomsten av indistrirobotar.
Dessutom pågår färdigställandet av föreskrifter rörande ensamarbete. I ett särskilt
författningsprojekl behandlas arbetsmiljöproblem vid datorisering.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 43

Mot
bakgrund av vad jag nu anfört finns enligt min mening inle anledning att ändra
arbetsmiljölagen. Jag utgår från att arbetarskyddsstyrelsen även i framtiden
nära följer datateknikens effekter för arbetsmiljön i vidaste mening och
därvid bedriver det fortsatta författningsarbetet med utgångspunkt i de problem
som bl. a. arbetsmarknadens parter upplever som angelägnast all reglera.

En av de väsentligaste
frågorna som regleras i arbetsmiljölagen är, som jag nyss nämnde, den om
parternas samverkan i arbetsmiljöfrågor. Detta gäller inte minst frågor som rör
arbetets sociala sida. Jag berörde då även kopplingen mellan arbetsmiljölagen
och medbestämmandelagen. Jag vill uppehålla mig ytterligare något vid samverkansfrägan.

Enligt
arbetsmiljölagen skall skyddsombudet delta vid planering av nya eller ändrade
lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom vid planering av
användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Arbetsgivaren
skall underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för
skyddsförhållandena inom ombudets område. Arbetsgivare och arbetstagare svarar
gemensamt för att skyddsombud får erforderlig utbildning. Skyddsombudet har
rätt atl ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som
behövs för ombudets verksamhet.

Skyddskommittén
skall planera och övervaka skyddsarbetet vid arbetsstället. Den skall noga
följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall samt
verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. I skyddskommittén skall
behandlas frågor om företagshälsovård, frågor om planering av nya eller ändrade
lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom om användning av
ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall saml frågor om upplysning och
utbildning rörande arbetsmiljön m. m.

Arbetsmiljölagen
föreskriver alltså samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare också då ny
teknik utnyttjas. Det finns emellertid några frågor med anknytning lill
arbetsmiljölagens samverkansregler som kan utgöra problem i samband med
utnyttjandet av datateknologi. Jag syftar på frågor som gäller reglernas
begränsade räckvidd inom koncerner, produktansvaret och samordningen med
medbestämmandelagen.

Inom
en koncern utgör varje företag en självständig juridisk person som är
arbetsgivare i förhållande till sina anställda. Lagens bestämmelser om
samverkan gäller för arbetsgivare och arbetstagare och omfattar därmed bara den
planering som bedrivs inom varje enskilt företag i en koncern.
Koncernledningens övergripande planering t. ex. i fråga om större investeringar
omfattas sålunda inte av lagens regler om samverkan i arbetsmiljöfrågorna.
Inom större koncerner finns inte sällan särskilda konsultföretag med
specialinriktning på t. ex. dalafrågor. Inom sådana företag utvecklas
datasystem för bruk inom koncernföretagen. Genom sådana specialföretag inom
koncernen kan beslut om såväl upphandling som systemutveckling hamna utanför
tillämpningsområdet för samverkansreglerna. Visserligen

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 44

förhåller det sig så att arbelsmiljölagens
produktansvarsregler alltjämt gäller. Det är emellertid tveksamt i vilken mån
de omfattar ett datasystems s. k. mjukvamdel t. ex. programmet som styr datorn.
Denna del är särskilt intressant med hänsyn till de sociala konsekvenserna. De
problem jag här har berört beträffande samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare enligt arbetsmiljölagen när ett företag ingår i en koncern, gäller
också för tillämpningen av lagen om medbestämmande. Jag återkommer därför strax
fill detta.

5.3 Medbestämmandefrågor och viss utbildning

Liksom i arbetsmiljölagen regleras i medbestämmandelagen
endast de fackliga organisationernas rättigheter gentemot den egna
arbetsgivaren. Arbetsgivare åläggs i 11 § medbestämmandelagen s. k. primär
förhandlingsskyldighet gentemot kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation
innan beslut fattas om viktigare förändringar av verksamheten eller av arbets-
eller anställningsförhållanden för arbetstagare som tillhör organisationen. Om
inte synneriiga skäl föreligger får en arbetsgivare inte fatta eller verkställa
beslut innan förhandlingsskyldigheten fullgjorts. Lagen anger inte närmare när
den primära förhandlingsskyldigheten skall fullgöras i förhållande till det
tilltänkta beslutet. I lagmoliven framhålls viklen av att förhandling tas upp
tidigt under planeringsstadiet. Särskilt gäller detta i mer omfattande och
komplicerade frågor. Förhandlingarna bör sedan kunna bedrivas återkommande
under det att frågan bearbetas och beslutet förbereds. Införande av ny teknik
torde i många fall vara exempel på sådana mer omfattande och komplicerade
förändringar. Därför bör det också ligga i arbetsgivarens eget intresse att
inleda förhandlingar i ett tidigt skede för att inte onödiga förseningar skall
uppstå. Paragrafen tillförsäkrar arbetstagarna, genom sina organisationer,
vissa grundläggande möjligheter till inflytande. Arbetsgivaren har dock kvar
rätten att fatta sitt beslut sedan förhandlingsskyldigheten fullgjorts.

Enligt 12 § medbestämmandelagen har
arbetstagarorganisationerna rätt att begära förhandling i varje fråga
beträffande vilken arbetsgivaren står i begrepp atl fatta beslut och som rör
medlem i organisationen. Även denna paragraf ger följaktligen arbetstagarna
rätt till inflytande över frågor som rör införande av ny teknik.
Medbestämmandelagens reglerom information är också av stor betydelse i
sammanhanget. Där föreskrivs bl. a. skyldighet för arbetsgivaren att hålla
arbetstagarorganisation underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt
och ekonomiskt. Med hjälp av den informationsskyldighet som föreskrivs i lagen
får arbetstagarorganisationerna bl. a. också möjlighet att på eget initiativ
förhandla om frågor som rör införande av ny teknik.

Medbestämmandelagens 32 § rekommenderar parter som träffar
kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor att även träffa
kollektiv-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 45

avtal
om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor om bl. a. ledning och
fördelning av arbetet. InitiaUvet tas av arbetstagarorganisationerna och det
ankommer på arbetstagarna och deras organisationer atl bestämma i vilken takt
och på vilka särskilda områden avtal om medbestämmanderätt bör komma till
stånd.

Avtal
om medbestämmande har på central nivå träffats bl. a. inom den statliga sektorn
(MBA-S), inom den kommunala sektorn (MBA-KL). Vidare har centrala avtal
träffats för statsföretagen (SFO) och inom koopera-UPnen (KFO). I kapitlet om
rationalisering och administrativ utveckling i MBA-S ges t. ex. de lokala
fackliga organisafionerna rätt all inom en given ram anlita extern arbelstagarkonsult
vid rationalisering inom myndigheten. För innevarande budgetår har fyra milj.
kr. reserverats för ändamålet. Vidare kan de lokala fackliga organisationerna
sluta avtal med arbetsgivaren om rationaliseringsarbetets inriktning och
uppläggning samt om arbetstagarorganisationernas och berörd personals
medverkan. Utbildning av Ipkala fackliga företrädare som skall medverka i visst
utredningsarbete kan också regleras. Medbestämmandeavtalen inom SFO- och KFO-områdena
ger också arbetstagarna rätt att pä arbetsgivarens bekostnad utse och anlita arbelstagarkonsult.
Inom bl. a. områdena planering och organisation kan medbestämmande införas vid
företagen om lokal facklig organisation så begär.

Det
är angelägel att medbestämmandeavtal kommer till stånd över hela
arbetsmarknaden. Först härigenom kan en anpassning av den lagligt grundade
rätten till medbestämmande för de anställda ske till olika branschers skilda
förutsättningar. Genom särskilda avtal är det också möjligt att bättre än hittills
reglera de anställdas medverkan, integritelsfrågor m.m. vid införande av ny
teknik eller vid större organisationsförändringar.

Avtal
om ny teknik finns i dag inom både den privata och den offentliga sektorn. Som
exempel kan nämnas att Tidningarnas arbetsgivareförening har teknikavtal med
Grafiska fackförbundet. Svenska journalistförbundet och med Handelstjänstemannaförbundet.
Televerket har i dagarna träffat ett lokalt teknikavtal med berörda
löntagarorganisationer. Vid statens löne- och pensionsverk har ett övergripande
avtal träffats om rationalisering. I avtalen regleras frågor om
anställningstrygghet, utbildning, vissa frågor om förhandlingsskyldighet, förhandlingsordnig
m. m.

De
anställdas inflytande i frågor om införande av ny teknik stöds även av andra
lagar än arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. Jag tänker här främst pä förtroendemannalagen
och lagstiftningen om styrelserepresentation för de anställda.

I
förtroendemannalagen regleras arbetsförhållandena för fackliga förtroendevalda.
Enligt lagen ges förtroendeman rätt till ledighet för fullgörande av det
fackliga uppdraget. Denna rätt gäller inte enbart det fackliga arbetet på den
egna arbetsplatsen utan kan också avse studier och annat fackligt arbete.
Ledighetens omfattning och förläggning bestäms i första hand genom avtal.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 46

Lagstiftningen
om styrelserepresentation ger de anställda rätt att utse två ledamöter och två
suppleanter i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 25 anställda. Anställda
i statliga myndigheter har också rätt att utse personalföreträdare i
myndighetens styrelse. 1 del kommunala medbestämmandeavtalet, MBA-KL, ges de
anställda möjligheter till insyn och påverkan av viktiga beslut. Enligt avtalet
kan således partssammansatta organ inrättas efter beslut av fullmäktige. Ett
sådant organ kan ha berednings-, förvaltnings- och verkställighetsuppgifter.

Dataeffektutredningen och DEK
har pekat på ett antal frågor som man anser cenlrala för de anställdas
medbestämmande. Utredningarna har inte presenterat några konkreta förslag vad
gäller lagstiftningsfrågor, eftersom detta inte ligger inom utredningarnas
uppdrag. Dataeffektutredningen konstaterar dock att vissa förändringar av arbetsrättslagstiftningen
bör övervägas. Bl. a. måste man skapa förutsättningar för att medbestämmandeprocessen
skall komma igång i ett mycket tidigt skede av systemutvecklingen. Likaså
måste en bred information ges till alla berörda. Medbestämmandeprocessen måste
också innebära en reell delaktighet för de anställda i beslutsfaUandel. Vidare
bör enligt utredningen de speciella problemen rörande medbestämmandefrågor i
koncernföretag lösas, och fackliga förtroendemän ges ökad möjlighet till
utbildning och förhandlingsförberedelser. Avslutningsvis anser utredningen att
de problem som finns för lokala fackliga organisationer att få hjälp av
ombudsmän och konsulter måste lösas samt att de anställda bör ges ökade
möjligheter till utbildning. Till frågan om information återkommer jag strax.

Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller i sitt remissyttrande arbetsmiljölagens betydelse för
medbestämmandet och erinrar om att de anställdas rätt till inflytande i ett
tidigt skede av behandlingen av arbetsmiljöfrågor har stöd i lagen. LO pekar
bl. a. på att medbestämmandeavtal för hela arbetsmarknaden är en viktig
förutsättning för att utredningens målsättningar skall kunna uppnås och betonar
att möjligheterna lill fackligt arbete i de små företagen ofta är begränsade.
Därför bör enligt LO det förslag om regionala förtroendemän som Nya
arbetsrättskommittén (A 1976:02) (NARK) har lagt fram snarast genomföras. LO
framhåller också vikten av atl medbestämmandet i koncernförelag säkerställs
genom förändringar av MBL. LO stöder utredningens förslag om förändringar i arbetsrätten
och anser att arbetsrättskommittén i sitt fortsatta arbete bör prioritera de
frågor utredningen tagit upp. Även TCO stöder utredningens förslag i dessa
delar. TCO erinrar om att vissa av dessa frågor redan behandlats av Nya
arbetsrättskommittén och att organisationen tillstyrkt de förslag som kommittén
lämnat om bl. a. fackliga förtroendemäns ställning och regionala
förtroendemän. TCO efteriyser åtgärder från statsmakternas sida för att lösa
dessa för det fackliga arbetet Pch medbestämmandet viktiga problem. SACO/SR
anser att dataeffektutredningen gjort fel när den först konstaterat att den
inte har kompelens att se över arbetsrättslagsliftningen och

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 47

därefter ändå rekommenderat vissa arbetsrältsliga förändringar.
SACO/SR motsätter sig dock inte en översyn av lagstiftningen utan anser tvärtom
alt del är angeläget alt regelbundet granska hur tekniken ändrar förutsättningarna
för lagstiftningen. SAF anser att de av utredningen föreslagna förändringarna
i den arbetsrältsliga lagstiftningen inte är tillräckligt underbyggda.
Föreningen avvisar bestämt dataeffektutredningens förslag till ytterligare
lagreglering av de anställdas medbestämmande i företagen. Detta bör enligt SAF
i stället regleras genom avtal mellan parterna. Liknande synpunkter framförs
av SHIO-Familjeföretagen.

För egen del anser jag att de förslag som förts fram av
utredningen är så vikliga att de förtjänar att övervägas närmare. Vid vilken
tidpunkt i ett utvecklingsskede som medbestämmandeprocessen skall komma igång
och hur medbeslämmandefrågorna skalf lösas i koncernföretag är frägpr av stPr
vikt för de anställdas möjligheter att påverka utvecklingen vid införandet av
ny teknik. Ett sätt att angripa problemen är att ändra i lagstiftningen.
Emellertid har dataeffektutredningen som jag tidigare nämnt inte lämnat några
konkreta förslag. Förslagen från utredningen bör främst ses som allmänna
rekommendationer om viktiga insatser på medbestämmandeområdet. Problemområdena
ingår också i Nya arbetsrättskommitténs utredningsuppdrag, som också omfattar
mänga andra väsentliga frågeställningar inom medbestämmandeområdet. Kommitténs
arbete beräknas bli slutfört under innevarande år. Det är därför lämpligt att
invänta arbetsrättskom-miiténs förslag så atl behovet av ändringar kan prövas i
ett sammanhang.

Att de anställda och deras företrädare ges fillräckliga
möjligheter till utbildning och förhandlingsförberedelser är också mycket
väsentligt för medinflylandet vid införandel av ny teknik.

Jag övergår nu till de förslag rörande utbildning som
Data- och elektronikkommittén (DEK) lagt fram och som chefen för
industridepartementet överlåtit till mig att behandla.

Både LO och TCO anordnar idag kurser i datoranvändning.
Kurserna bedrivs huvudsakligen i studiecirkelform. DEK anser det önskvärt alt
utbildningsverksamheten byggs ut i syfte att möjliggöra ökat inflytande för de
fackliga representanterna vad gäller företagens val av produktionsteknik.
Målsättningen bör enligt kommittén vara att på relativt kort tid nä ut med
sådan utbildning till hela industrin. Som riktmärke anger kommittén alt 65000
fackliga representanter inom industrin bör utbildas under en fyraårsperiod.
Kostnaderna beräknas av DEK till 75 rriilj. kr. DEK föreslår alt finansieringen
skall ske med statliga medel och administreras av arbetarskyddsfonden som ju
har erfarenheter bl. a. från bidraget till MBL-ul-bildning.

Dataeffektutredningen har för sin del föreslagit att de
fackliga organisationer som vill utveckla och genomföra egna utbildningar bör
fä ekonomiskt stöd till detta. Utredningen har inte preciserat vilka kostnader
förslaget skulle innebära.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop, 1981/82:123
Bilaga 4 48

Arbetsmarknadens
parter redovisar tämligen olikartade uppfattningar om hur frågan om facklig
utbildning bör lösas. TCO konstaterar att DEK: s förslag om utbildning av
fackliga representanter är angeläget men begränsat till industrin. TCO
framhåller vidare att utbildningen av fackliga representanter måste styras av
de fackliga organisationerna. Denna typ av utbildning skall ses som ett inslag
i en utvidgning av den utbildnings- och informationsverksamhet som sker inom
medbestämmandeområdet.

LO
ser DEK: s förslag till facklig utbildning som en nödvändig satsning och som
ett nytt stort åtagande från de fackliga organisationernas sida. Enligt LO bör
de fackliga organisationerna svara för innehållet i och uppläggning/omfattning
av utbildningen samt urvalet av deltagare.

SACO/SR
delar utredningens bedömning om det angelägna i att en kunskapsutveckling sker
på detta område men vill på grundval av det oprecisa förslag som lämnats inte
ta ställning till den föreslagna mycket stora resursinsatsen. Organisatipnen
konstaterar också att det redan nu görs betydande insatser på delta område frän
de fackliga organisationernas sida och anser det naturligt att organisationerna
själva finansierar sådana verksamheter som man finner angelägna och är beredda
att prioritera.

SAF
delar DEK: s uppfattning att det kan föreligga ett särskilt behov av utbildning
av fackliga företrädare i ny teknik och därmed sammanhängande frågor. För att
en sådan utbildning skall bli bra är det enligt SAF viktigt alt den företagsanpassas
och probleminriktas så mycket som möjligt. SAF anser det vara fördelaktigt om
utbildningen är partsgemensam och så långt möjligt genomförs företagsinternt.
När det gäller kostnader och omfattning av föreslagen utbildning anser SAF att
en närmare prövning bör ske. 65 000 fackliga representanter framstår som ett
alltför högt antal. Mot bakgrund av del stora statliga budgetunderskottet bör
nya medel inte avsättas för ändamålet. Med hänsyn till företagens besvärliga
kostnadsläge bör inte heller de belastas med nya utgifter. 1 stället bör en
omfördelning av arbelarskyddsfondens medel kunna ske.

Kooperativa
förbundet och SHIO-Familjeföretagen anser båda att utbildningsinsatser av den
typ DEK skisserat är en fråga som i första hand bör diskuteras mellan
arbetsmarknadens parter.

I
denna fråga vill jag anföra följande. DEK:s förslag omfattar som framgått av
vad jag tidigare anfört endast industrisektorn. Om kostnaderna för utbildning
av fackliga representanter på den övriga arbetsmarknaden står i samma
förhållande till antalet sysselsatta som inom industrisektorn skulle DEK: s
förslag totalt innebära utbildningskostnader på mer än 200 milj. kr. I rådande
statsfinansiella läge finns det inte utrymme för statliga insatser av den
storleksordningen. Det är också principiellt tvivelaktigt med ett
utbildningsbidrag som enbart inriktas på datafrågorna. Kostnaderna för
utbildning av förtroendemän och anställda i ny teknik bör istället bestridas
antingen genom att staten tar ut en avgift av arbetsgivaren och med influtna
medel finansierar sådan utbildning eller genom att varje

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 49

arbetsgivare
själv bekostar nödvändiga utbildningsinsatser och låter kostnaderna inräknas i
övriga investeringskostnader i samband med införande av ny teknik. För egen del
förordar jag det senare alternativet. Liksom vid arbetsmiljöinvesteringar bör
således kostnaderna för införande av ny teknik, varav utbildning utgör en del,
bäras av produktionen. Detta ställningstagande hindrar dock inte atl
statsmakterna frän tid till annan kan stödja utbildningsaktiviteter inom denna
sektor, om detta anses önskvärt av t. ex. arbetsmarknadspolitiska,
näringspolitiska, industri- eller regionalpolitiska skäl. När det gäller
arbetsmiljöinvesteringar har liknande undantag från principen skett genom de s.
k. arbetsmiljöfondema och genom garantilånen för arbetsmiljöförbättringar (AG-lånen)
som fanns under 1970-talels senare del.

Jag
vill i detta sammanhang också erinra om att arbetsmiljölagen föreskriver atl
arbetsgivaren och arbetstagarna gemensamt svarar för att skyddsombuden får
erforderlig utbildning.

Jag
delar dataeffektutredningens uppfattning att det bör finnas möjlighet för de
lokala fackliga organisationerna alt anlita biträde genom sitt fackförbund
eller genom konsulter. De lokala fackliga organisationerna är i många fall i
stort behov av stöd såväl från ombudsmän som från särskilda konsulter för atl
kunna tillvarata de anställdas intressen när det gäller frågor om införande av
ny teknik. Särskilt stort är behovet av sådant stöd för anställda i mindre
företag. För arbetsmiljöfrågor finns idag regionala skyddsombud vilkas uppgift
är att bistå anställda i mindre företag i frågor som gäller arbetsmiljön. Jag
har för avsikt att vid ett senare tillfälle bl. a. föreslå regeringen att lägga
fram förslag till sådana ändringar i förtroendemannalagen att de fackliga
organisationerna får rätt till tillträde pä arbetsplatserna. Härigenom bör de
frågor om bl. a. facklig verksamhet vid mindre arbetsplatser som utredningen
behandlat kunna lösas.

5.4
Informations- och nomenklaturfrågor

Informationsfrågorna
har behandlats tämligen ingående av både DEK och dataeffektutredningen. I båda
utredningarna betonas betydelsen av att de anställda får sådan information och
sådana kunskaper om ny teknik att de kan fä ett reellt medinflytande när
tekniken införs på arbetsplatserna.

Även jag vill betona
att kraven på information till de anställda om förändringar i arbetsmiljön,
arbetsinnehåll och organisation som hör samman med att datateknik införs inte
principiellt skiljer sig från kraven när det gäller andra slag av tekniska
förändringar. Vad frågan i stället ytterst gäller är hur de anställda, när
datatekniska lösningar övervägs, skall kunna fä information i ett sådant skede
av planeringen att de kan få medinflytande och reella påverkansmöjligheter bl.
a. på utformningen av nya arbetsplatser, arbetsrylm, arbetsinnehåll m. m. En
förutsättning för detta torde vara att de som berörs på arbetsplatserna
fortlöpande informeras om den tek- 15 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 123, Bilaga 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 50

niska
utveckling som kan komma att påverka den egna arbetsplatsen och därigenpm
arbetsinnehåll, arbetsmiljö etc. Endast genom en sådan bred information och
utbildning i dalafrågor kan arbetstagarna ges möjlighet att själva värdera och
påverka utvecklingen. Det skulle också innebära att berörda arbetstagare
lättare kan beakta och hanlera förändringar som uppstår genom nya
produktionssystem och nya risker i arbetsmiljön. När risker och fördelar med en
ny teknologi kan värderas mera allsidigt och i ett sådant skede att riskerna
kan beaktas redan i samband med planeringen torde också de anställda bli mera
benägna atl acceptera en förändring. Om de anställda genom ökad informafion ges
en överblick över vilka förändringar som kan uppstå och möjlighet atl förstå
dem kan de också bättre möta de snabba förändringar som kan väntas under de
kommande decennierna.

Jag
har här betonat betydelsen av alt de anställda tidigt informeras om möjliga
förändringar. Som dataeffektutredningen har framhållit finns betydande risker
för att datorsystemens snabba utveckling medför begränsningar av
arbetstagarnas möjligheter att i god tid förutse tekniska och därmed organistoriska
förändringar. Karaktäristiskt för datateknologin är dess bredd, som gör alt den
får effekter över hela arbetsmarknaden. Den utvecklas inte i första hand
utifrån förutsättningarna i en viss bransch eller en viss arbetsplats. I
stället sker utvecklingen i hög grad inom särskilda ofta multinationella
utvecklingsföretag, som inte sällan är knutna ull de företag, också ofta
multinationella, som svarar för tillverkningen av de färdiga datasystemen.
Sedan nya system för databehandling utvecklats inom sådana organisationer sker
anpassningen till olika branscher eller nationella krav i ett andra led.
Planeringstiden från det att ett företag offereras ett datorsystem till dess
systemet sätts i praktisk användning blir därigenom kort. Eftersom den
grundläggande utvecklingen av systemet redan är gjord blir också ofta de
ekonomiska förutsättningarna för alternativa lösningar starkt begränsade.
Härigenom blir också de anställdas reella päverkansmöjligheter avsevärt
försvagade. Det är mot denna bakgrund av avgörande betydelse atl de anställda
har sådana kunskaper om datateknik att de kan ge sina synpunkter i god tid
innan teknikupphandlingen sker.

För
ett litet land som Sverige är det dessutom viktigt att man utvecklar en
nationell strategi för hanteringen av dessa frågor. Utformningen av en sådan
nationell politik måste ske i samverkan mellan staten, arbetsmarknadens
parter, forskningsinstitutioner m.fl. I detta arbete måste vi, som jag strax
ska återkomma till, hålla oss informerade om och mycket nära följa utvecklingen
av nya organisationsläror samt produktionstekniker pch system sä att dessa kan
anpassas till vår svenska modell för att bl. a. nå målen full sysselsättning,
regional balans, medbestämmande och en god arbetsmiljö samt jämställdhet mellan
könen. Gmndförutsätlningen fördetta arbete är att Sverige kan bibehålla sin
höga teknologiska utvecklingsnivå och därmed internationella konkurrenskraft.
År 1978 väcktes i riksdagen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 51

en
motion (Mot. 1977/78:705) om atl en statlig utredning borde tillsättas med
uppgift atl se över möjligheterna till en väsentligt snabbare information om
nya arbetsmiljörisker till dem som berörs av dessa ute på arbetsplatserna. I
första hand torde motionen ha avsett möjligheterna till en bättre information
om kemiska hälsorisker. År 1979 tillsattes så utredningen (A 1979:01) rörande informafion
om risker i arbetsmiljön (INRA) som beräknas slutföra sitt arbete under
innevarande vår. Enligt vad jag inhämtat kommer utredningen att belysa ett
brett spektrum av frågor som också gäller informafion om arbetsmiljöproblem
till följd av ny teknologi. Särskilt torde frågeställningarna vara
sammanfallande när det gäller behovet och formerna för att föra ut information
om arbetsmiljörisker. Det gäller exempelvis frågor som rör information om och
registrering av arbetsmiljöforskning i Sverige och i utlandet samt rådgivning
och utbildningsverksamhet lill bl. a. anställda. Vidare avser utredningen alt
behandla vissa sekretessfrågor, t. ex. frågan om lokala fackliga företrädare
bör ges ökade möjligheter att få anlita biträde från experter i sin centrala
huvudorganisation. Dataeffektutredningen har i sitt betänkande om kontorens
datorisering bl. a. pekat på det önskvärda i alt arbetarskyddsstyrelsen samlar
information inom datorområdet och också sammanställer erfarenheter som vunnits
i samband med projekt kring datorisering ur såväl forsknings- som
tillsynssynpunkt. Även här väntas INRA redovisa vissa tankegångar som har nära
anknytning till vad dataeffektutredningen diskuterat. Vidare avser INRA alt
behandla en rad frågor som rör arbetsmiljöinformation inom skolväsendet saml
universitet och högskolor m.fl. Särskilt gäller detta sambandet mellan
arbetsmiljö och den allmänna teknologiska utvecklingen m. m. Uppmärksamhet
kommer också att ägnas sambandet mellan arbetsmiljö och arbetsorganisation och
de små och medelstora företagens problem i informationshänseende. INRA väntas
också beröra informationens tillgänf''shel samt åtgärder för atl förbättra
informationen lill vissa grupper såsom invandrare, handikappade m.fl.

Mot bakgmnd
av att lNRA:s betänkande inom kort kommer att överlämnas till regeringen anser
jag att tidpunkten nu inte är lämplig att närmare gå in på de särskilda
informationsåtgärder inom arbetsmiljö- och medbestämmandeområdet som ev.
motiveras av användandet av datateknik. Som jag tidigare nämnt ser jag inga
principiella skillnader när del gäller informationsbehov till följd av ökad
användning av datateknik i förhållande lill vad som gäller beträffande
tekniska förändringar över huvud taget. Jag anser det därför lämpligt att
återkomma till dessa frågor i samband med behandlingen av INRA: s betänkande.

Jag
vill också framhålla att frågan om förbättrad information till de anställda i
samband med införande av ny teknik enligt vad jag erfarit kommer att behandlas
i ett stort upplagt program kring arbetsorganisation m.m. vid utnyttjande av
datorer i arbetslivet som jag strax kommer all behandla.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 52

Dalaeffeklulredningen har framhållit atl informations- och
erfarenhetsutbyte mellan företag, fackliga organistioner, enskilda anställda m.fl.
i frågor som bl. a. gäller användning av datastödd tillverkningsutrustning och-
styrsystem skulle underlättas genom en mer enhetlig terminologi. Utredningen
anser därför att en enhetlig nomenklatur vpre önskvärd.

Enligt vad jag erfarit förbereds f. n. i samarbete mellan
Standardiseringskommissionen i Sverige och Tekniska nomenklaturcentralen en ny
utgåva av Slandardiseringskommissionens dataordbok.

Som jag senare kommer att beröra är del emellertid bl. a.
ur medbestämmandesynpunkt angeläget med särskilda satsningar kring
systemutvecklingsmodeller. Det vpre särskilt värdefullt om dessa satsningar
kunde kombineras med insatser för alt utveckla en mer enhetlig terminologi inom
områdena datateknik och organisation. Jag är därför beredd att förorda att
vissa medel ställs till förfogande för ändamålet. Medlen bör utgå som stöd till
projekt som drivs av organisationer med särskilt ansvar inom nomenklaturområdet.
Finansieringen bör ske över arbetsmarknadsdepartementets kommittéanslag.

5.5 Systemutveckling, organisation och offentlig
upphandling

Dataeffektutredningen konstaterar att användningen av
datateknik i många fall har bedömts så uppenbart lönsam att teknikens
möjligheter snarare än väl underbyggda rationaliseringsbedömningar fått bilda
underlag för dess införande. Konsekvenserna av ofullständiga beslutsunderlag
har i vissa fall lett fram till föga ändamålsenliga eller dåligt fungerande
system. Datoriseringen har också ofta mött motstånd bland de anställda som känt
sig påtvingade förändringar som de bedömt som negativa. Som en förklaring
härtill anger dataeffektutredningen att de traditionella
systemutvecklingsmodeller som tillämpas kan ses som alltför expertiririk-tade.
Den berörda personalen har som jag tidigare också berörde då jag behandlade
informationsfrågorna hittills ofta kommit in i utvecklingsarbetet i ett
alltför sent skede av systemutvecklingsprocessen. Möjligheterna att påverka
utformningen av systemen har därför varit små.

Den arbetsmetodik som används vid utveckling och införande
av dator-syslem är enligt dataeffektutredningen också en betydelsefull faktpr
för de anställdas medbestämmande. Bland de komponenter som påverkar hur ett
datorsystem kommer att las emot av de anställda anger utredningen bl. a. den
beslutsgäng som tillämpas, omfattningen av konsekvensanalyser och informations-
och utbildningsinsatser. Utredningen betonar att konsekvensanalyser förutom
tekniska och ekonomiska aspekter också bör omfatta konsekvenser för
arbetsinnehåll, omplacerings- och utbildningsbehov, ensamarbete, arbetstider,
löneformer etc. När det gäller datoriseringen inom konlorssektorn, anser
utredningen atl den önskvärda arbetsorganisationen bör vara utgångspunkt för
systemutformningen. Utredningen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 53

föreslår
att anslag till forskning om systemutvecklingsmodeller bör prioriteras.
Framför allt gäller det hur konsekvensanalyser kan integreras i
utvecklingsmodellerna. Särskilt viktigt bedöms vara hur personalutvecklingsplaner
ska kunna integreras i systemutvecklingsmodeller.

Flertalet av de
remissinstanser som behandlat frågan om ökade forskningsinsatser kring
systemutvecklingsmodeller stöder utredningens förslag. När det gäller
konsekvensanalyser ställer sig arbetarskyddsstyrelsen . bakom förslaget men
anser att utredningen inte angett hur detta arbete -praktiskt skall gå till,
var sakkunskap finns att hämta, vem som avgör om analysresultat är rimliga osv.
LO betonar att användarinflytandet måste utvecklas och förstärkas. Forskningen
bör därför enligt LO utifrån en helhetssyn behandla frågor spm gäller analys av
datateknik pch dess konsekvenser för sysselsättning och arbetsmiljö. TCO
betonar behovet av en viss formalism i systemutvecklingsarbetet och förordar
också atl frågan om integrering av konsekvensanalyser i syslemutvecklingsmodeller
blir föremål för forskning i nära samarbete med de anställda och deras fackliga
organisationer.

Del
är självfallet viktigt, påpekar SAF, att de anställda och de fackliga
organisationerna engageras i utvecklingsarbete i företagen vilket normalt också
sker. Någon generell modell för systemutvecklingsarbete och medbestämmande
finns knappast. I stället måste man utgå från typen av datoriseringsobjekt och
de speciella förutsättningar som gäller det enskilda fallet. SAF påpekar att
konsekvensanalyser visat sig vara en metod som i praktiken är mycket svår atl
använda och därför har ett begränsat värde.

För
egen del anser jag utredningens förslag välgrundade. Om datateknikens
möjligheter till effektivering av produktionen skall kunna tas till vara fullt
ut är det viktigt att organisationen kring den datoriserade utrustningen
utformas på ett sådant sätt att effekterna på arbetsmiljö och arbetsinnehåll
blir positiva varvid den förväntade rationaliseringseffekten ökar. En förutsättning
för att datatekniken skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt är sålunda att
de som berörs av datoriseringen har kunskaper om datateknikens möjligheter och
risker. För detta behövs utbildning. För att effektiva system skall kunna
utvecklas är det därför viktigt att inte enbart beslutsfattare och tekniska
experter deltar i utvecklingsarbetet. Även den personal som direkt berörs av
datoriseringen och deras fackliga företrädare bör delta och kunna utöva ett
reellt inflytande över utvecklingsprocessen.

Enligt
min mening bör breda konsekvensanalyser göras under olika skeden av ett
systemutvecklingsarbete. Härigenom bör det bli möjligt att bättre fömtse
eventuella komplikationer. Dessutom öppnas möjligheter att redan i ett tidigt
skede anpassa utvecklingsarbetet så att det planerade systemet och
organisationen runt detta blir så bra som möjligt sett från arbetstagarnas
synpunkt. De invändningar som vissa remissinstanser rest mot utredningens
förslag kan framför allt ha sin grund i att det i dag inte finns någon väl
utvecklad och allmänt accepterad modell för hur konsek-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 54

vensanalyser
bör inordnas i systemutvecklingsarbeten och hur medbestämmande och användarinflytande
skall kunna utövas. Utredningens förslag syftar primärt till att la fram en
sådan modell.

I
sin rapport om kontorens datorisering konstalerar dataeffektutredningen att
det råder osäkerhet om den nuvarande spridningen av datorsystem inom
kontorssektorn. Enligt utredningen befinner sig dock utvecklingen i ett
initialskede vilket skapar ett visst handlingsutrymme. Dataeffektutredningen
konstaterar att del finns ett starkt samband mellan lyckade satsningar på
kontorsinformationssystem och organisationsutveckling och föreslår ökade
forskningsinsatser på pmrådet. Dessa bör främst inriktas på att undersöka vilka
möjligheter tekniken ger att decentralisera sammanhållna verksamheter med
syfte atl åstadkomma sådana organisatoriska lösningar som på en gång ger goda
arbetsmiljöer och möjligheter till beslutsformer med ett decentraliserat
inflytande.

Utredningens
förslag bygger på konstaterandet att en decentralisering av datorresurser
hittills inte nödvändigtvis följts av en decentraliserad beslutanderätt annat
än i detaljfrågor. Utredningen ser dock en möjlighet att med hjälp av, ord- och
textbehandlingsulrustning och flerfunktionstermin-aler sprida skrivfunktioner
som idag är samlade på skrivcentraler. Förbättrad kommunikationsteknik och
billigare utrustning kombinerat med en långsiktig lönsamhetsbedömning, som även
tar hänsyn till arbetsmiljöa-spekterna bör i ett längre tidsperspektiv skapa
möjligheter till sädana decentrala skrivfunktioner. Kortsiktiga lönsamhetskrav
kan emellertid styra utvecklingen i motsatt riktning, vilket enligt dataeffektutredningen
skulle vara olyckligt.

Utredningen
tar också upp hemterminalarbete och arbete i grannskapscentraler och de
möjligheter som dessa erbjuder att geografiskt flytta kontorsfunktioner utanför
den traditionella kontorsmiljön. Idag finns enligt utredningen ingen större
erfarenhet av sådana organisationsformer och det är därför svårt atl bedöma
vilken spridning sådana kan komma att få. Verksamhet med grannskapscentraler
bör enligt utredningen främst avse sammanhållna verksamheter med decentrala
beslutsfunktioner så att man undviker att de utvecklas fill ullpkaliserade
skrivcentraler. Regionalpolitiska hänsyn bör också tas när man väljer
organisatorisk lösning för grann-skapscenlraler. Med tanke på den ringa kunskap
som idag finns beträffande hemterminaler och grannskapscentraler förordar
utredningen en satsning på forskning om de möjligheter och begränsningar dessa
organisationsformer för med sig.

Bara
ett mindre antal remissinstanser har behandlat utredningens förslag om en ökad
forskning kring sambanden mellan kontorsinformationssystem och
organisationsutveckling resp. hemterminaler och grannskapscentraler. Arbelarskyddsstyrelsen,
statskontoret och televerket tillstyrker utredningens förslag. Televerket
anser sig ha en central roll i sammanhanget. Inom sektorn för kontorens automatisering
avser STU att under innevarande

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 55

budgetår
starta en undersökning av möjligheterna att åstadkomma en användarnära
försöksmiljö för experiment med datorbaserade hjälpmedel i arbetslivet. STU
fäster vid sin planering stor vikt vid bl. a. kontorsmiljöfrågorna i termer av
organisation, sociala relationer, centralisering, decentralisering etc.
Arbetarskyddsfonden stöder f. n. en undersökning om arbetsmiljö- och
organisationsfrågor i samband med grannskapsterminaler. TCO anser det viktigt atl
ta tillvara de möjligheter som en kombination av data- och kommunikationsteknik
ger att fysiskt decentralisera tjänsteproduktionen. Enligt TCO krävs även
betydande forskningsinsatser för att finna lämpliga former för en sådan
decentralisering. Ett självklart krav skall dock vara att inte bara enskilda
funktioner i en verksamhet skall beröras. TCO konstaterar att utredningen ser
mycket små möjligheter att organisera hemarbete och arbete vid fjärrkontor på
ett sådant sätt all de krav kan uppfyllas som ett utvidgat effektivitetsbegrepp
omfattar. I effektivitetsbegreppet bör enligt utredningen inkluderas faktorer
som den fysiska arbetsmiljön, arbetets organisation, arbetsinnehåll och
arbetsgemenskap. SAF anser att hemterminalarbete kan öka
sysselsättningsmöjligheterna för bl. a. vissa arbetshandikappade. Grannskapscenlraler
har vissa nackdelar bl. a. i form av svårigheter för facklig verksamhet anser
LO.

Enligt
min mening är forskning kring organisatoriska lösningar i samband med
kontorsautomation angelägen. Särskilt gäller delta frågan om hur
organisationsutformningen påverkar möjligheterna till medbestämmande och därmed
sammanhängande frågor bl. a. rörande integritet. När det gäller arbete i
grannskapscentraler och hemterminalarbete vill jag påpeka att dessa
principiellt inte är några nya verksamhetsformer. S.k. hemarbetscentraler har
sedan lång lid organiserats i glesbygden där arbetsuppgifter utförts såväl
inom kontors- och kontorsservicesektorn som inom den varuproducerande sektprn.
Bl. a. har sådan verksamhet bedrivits inpm ramen för den skyddade
sysselsättningen och glesbygdsstödet. Hemar-betscentralerna har vanligtvis haft
fem till tjugo anställda inkl. arbetsledningspersonal. Vid en jämförelse med
dessa verksamheter skiljer sig arbetsformerna vid s. k. grannskapscentraler
främst genom aU bildskärmsteknik och annan datoriserad utrustning används. Erfarenheterna
från hemarbetscentralerna visar också att viktiga arbetsmiljöaspekter som bl.
a. kraven på kontakter och möjligheter till utveckling i arbetet samt facklig
verksamhet går att lösa tillfredsställande. Man bör därför inte utesluta att
sädana lösningar under vissa förhållanden kan innebära betydelsefulla syssel.sättningsmöjligheter
t. ex. för arbetshandikappade och människor i glesbygd som har svårigheter att
klara långa arbetsresor. Som utredningen anger är dock erfarenheterna
begränsade när del gäller användning av datateknik i sådana sammanhang. Jag
anser därför att de forskningsinsatser som utredningen föreslagit på detta
område är angelägna. Även hemterminalarbete torde i vissa undantagsfall kunna
erbjuda en lösning på arbetsfrågan för dessa grupper även om en sådan lösning
bl. a. inle Ullgo-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 56

doser
de sociala aspekterna på arbetet. Jag vill även här peka pä atl det redan i dag
sysselsätts tusentals människor i hemarbete i Sverige. Detta gäller såväl i
privat som samhälleligt driven verksamhet bl. a. inom ramen för glesbygdsstödet
och Stiftelsen Samhällsföretag. De arbetsuppgifter som förekommer är av
varierande slag. Förutom tillverknings- och monteringsarbeten förekommer
kontors- och kontorscervicearbete, hemslöjd m.m.

Jag
kommer senare att behandla de speciella jämställdhelsaspekter som är
förknippade med grannskapscentraler och hemterminaler.

I
delta sammanhang vill jag anmäla att styrelsen för arbelarskyddsfon-den i en
skrivelse till regeringen den 20 januari 1982 hemställt om atl fä utnyttja
vissa fonderade medel för finansiering av ett utvecklingsprogram för bättre
arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer och
mikroelektronik i arbetslivet. Fondens hemställan grundas på ett gemensamt
förslag från LO, TCO och SAF. Programmet skall syfta till att genom
utvecklingsarbete och försöksverksamhet samt insatser för utbildning ge ett
mer konkret underlag för att utnyttja datorer i produktionen under socialt
acceptabla villkor. Utvecklingsprogrammet skall ses som ett komplement till och
ett fullföljande av de insatser för forskning och utveckling som sker på
området. Stort avseende skall läggas vid praktiska erfarenheter och krav som
kan hämtas ur dessa från näringslivet, de anställda och organisationerna på
arbetsmarknaden. Programmet avses innefatta ett begränsat antal praktiska
projekt som knyts direkt till produk- , tionslivet och i första hand omfattar
utvecklingsarbete och försöksinvesteringar i samband med introduktion av den
nya tekniken. Målet för arbetarskyddsfondens program är att i näringsliv och
förvaltning utarbeta exempel på datorstödda lösningar som samtidigt tillgodoser
krav på en rationell och effektiv produktion av varor och tjänster och krav som
de anställda ställer pä arbetsmiljö, medbestämmande och arbetsorganisation.
Enligt förslaget bör programmet knytas till arbetarskyddsfonden som ett
särskilt utvecklingsprogram vid sidan av fondens ordinarie stöd till forskning
och utveckling. Beträffande programmets organisation kan sägas att det
förutsätter att ett ledningsorgan inrättas med företrädare för arbetsmarknadens
parter, näringsliv och förvaltning. Programmet är tänkt att påbörjas vid
halvårsskiftet 1982 och beräknas pågå under fem år. I en preliminär kalkyl har
de totala kostnaderna uppskattats till ca 50 milj. kr. I sin skrivelse till
regeringen hemställer styrelsen för arbetarskyddsfonden om att för finansiering
av programmet få ta medel i anspråk som ackumulerats hos fonden för bidrag
till medbestämmande- och styrelserepresentan-tutbildning. Sammantaget skulle
från dessa källor disponeras 35 milj. kr. Resterande medel, 15 milj. kr.,
skulle enligt arbetarskyddsfondens finansieringskalkyl utgå ur fondens
kapitalbehållning.

Jag
noterar med tillfredsställelse det initiativ som parterna på arbetsmarknaden
och arbetarskyddsfonden tagit i denna fråga. Vidare anser jag

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 57

att
sammansättningen av den ledningsgrupp som föreslagits för programmet bör
garantera att utvecklingsarbetet får en inriktning som svarar mot behoven inom
arbetslivet. Samtidigt vill jag betona att problem som uppstår då ny teknik
tas i bruk inte alltid beror på att kunskaper saknas om hur problemen skall
bemästras utan snarare på att befintlig kunskap inte tillämpas. Skälen till
detta kan vara av praktisk eller ekonomisk natur. Bl. a. mot denna bakgrund
syns den inriktning mot praktiska projekt som angetts för utvecklingsprogrammet
som särskilt värdefull. STU har också enligt vad jag erfarit uttryckt intresse
för eventuell samverkan med programmet. Med hänsyn till vad jag anfört föreslär
jag att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att vidta sådana ändringar
i reglerna för dispositionen av medel för medbestämmande- och styrelserepresentantulbildningen
att medlen kan nyttjas för del föreslagna utvecklingsprogrammet. Del bör
ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter för medlens disposition.

Jag har i del föregående
understrukit hur viktiga frågorna om arbetsmiljö och medbestämmande är i
systemutvecklingsarbetet. Datadelegationen, dataeffektutredningen m.fl. har
också poängterat behovet av satsning på forskning och utveckling av modeller
för systemutvecklingsarbete spm kan ge ett ökat inflytande för de anställda.
Studier av hur konsekvensanalyser kan ingå i utvecklingsmodellerna har bedömts
som särskilt värdefulla. Jag har tidigare redovisat de fördelar som en ökad
användning av konsekvensanalyser kan föra med sig. Jag har pckså ställt mig
bakom dataeffektutredningens förslag om ökade forskningsinsatser i syfte att
utveckla konsekvensanalyser som kan integreras i systemutvecklingen.
Arbetarskyddsfonden och STU har finansierat ett antal projekt inom området,
men någon heltäckande bild som gör det möjligt att analysera hur långt
forskningen kommit föreligger inte. Jag föreslår därför att särskilda resurser
satsas för alt dels sammanställa befintliga forskningsresultat och vunna
erfarenheter när det gäller systemutvecklingsarbete och dels främja ytterligare
forskning och försök kring alternativa systemutvecklingsmodeller. Enligt min
mening är det lämpligt att resurserna tillförs arbetarskyddsfonden för att
användas inom det planerade utvecklingsprogrammet för bättre arbetsmiljö och
arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer i arbetslivet. Genom den
samordning som härigenom kan komma till stånd med bl. a. praktiska försök och
tillämpningar bör resultaten av insatserna fä en snabbare spridning ut i
arbetslivet. Särskilda medel bör därför tillföras fonden för insatser med en
sådan inriktning som jag här har angivit. Enligt min bedömning bör 4,5 milj.
kr. avsättas under en treårsperiod. Medlen bör tillföras fonden via
arbetsmarknadsdepartementets kommittéanslag. För budgetåret 1982/83 beräknar
jag kostnaderna till 1 500000 kr. för ändamålet. För all erfarenheterna från
denna systemutveckling skall kunna föras vidare inom regeringskansliet anser
jag det angeläget att en representant för detta på nära håll kan följa
arbetarskyddsfondens utvecklingsprogram. För atl ge par-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 58

terna
på arbetsmarknaden bättre underlag för förhandlingar om avtal om de anställdas
integritetsskydd bör också enligt min mening en faktaredovisning pm
integritetsproblemen tas fram inom ramen för fondens projekt.

Jag
har i det tidigare redovisat min positiva syn på dataeffektutredningens
förslag om ökade fprskningsinsatser kring möjligheterna att decentralisera
sammanhållna verksamheter samt möjligheter och begränsningar vid arbete i grannskapscenlraler.
Det är enligt min mening viktigt att de forskningsstödjande organen främst
arbetarskyddsfonden och STU även i framliden noga följer behoven av forskning
och utveckling i samband med kontorsautomationen. Jag utgår också från att de
nämnda frågeställningarna liksom inlegritetsfrägorna för de anställda kommer
att ägnas uppmärksamhet i bl. a. arbetarskyddsfondens utvecklingsprogram.

Jag
vill i detta sammanhang behandla dataeffektutredningens förslag att staten
genom offentlig upphandling bör stödja framtagandet och introduktionen av ny
teknik. I det föregående har jag framhållit hur arbetsmiljö- och
medbestämmandefrågorna bör beaktas i samband med planering och intro-dukuon av
ny teknik inom hela arbetslivet. Med de förbättringar i detta system som jag
där diskuterat bör kraven avseende arbetsmiljö och medbestämmande kunna
tillgodoses. Mot denna bakgrund anser jag inte att statens normer för offentlig
upphandling bör ändras. I sammanhanget vill jag också peka på de förslag som
jag nyss framfört beträffande statligt stöd bl. a. till alternativa
systemutvecklingsmodeller.

5.6
Vissa frågor rörande arbetshandikappade

När
man gör överväganden om datoriseringens effekter på arbetsmarknad och
arbetsliv finns anledning att särskilt överväga de möjligheter och risker som
den kan innebära för handikappade personer. Frågan har redan uppmärksammats
både internationellt och häri Sverige. Så har exempelvis EG-kommissionen i en
rapport 1981 Problems of the Handicapped framhållit att ny teknik kan ge
arbetstillfällen för handikappade och underiätta återanpassningen av arbetsskadade
genom att tunga moment övertas av t. ex. en industrirobot. Kommissionen har
också pekat på betydelsen av ny teknik när del gäller att utveckla nya och
alltmer förfinade arbetshjälpmedel åt handikappade. I Storbritannien finns
sedan flera år en särskild kommitté, British Computer Society, som sysslar med
verksamhet för handikappade. Också i Sverige arbetar man med dessa frågor. Samhällsföretag
har bedrivit en försöksverksamhet - Projekt Datatjänster - som syftat till att
finna nya verksamhetsområden för gravt rörelsehindrade ungdomar. De 15
ungdomar, som var anställda i projektet har sysslat med dataregistrering av
fastighetstaxeringsuppgifter. Handikappforskningen vid Göteborgs universitet
har fått medel av arbetsmarknadsdepartementet för ett projekt som syftar till
att genom praktisk verksamhet skaffa erfarenhet av och studera hur
datautbildning bör utformas för ungdomar med svåra rörelsehinder eller andra
svåra handikapp.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 59

Utvecklingsarbete
bedrivs även när det gäller hjälpmedel åt handikappade. Så stöder exempelvis STU
ett projekt, vars första etapp inneburit en kartläggning av elektronisk
utrustning på hjälpmedelsområdet. I en andra etapp har typarbetsplatser för
synskadade, hörselskadade och rörelsehindrade arbetats fram. Som ett exempel
på avancerad elektronisk utrustning på sådana typarbetsplatser kan nämnas
utrustning för talstyrning av en dator, dvs. datorn styrs genom talade
instruktioner. Handikappinstitutet har nyligen med stöd från
arbetsmarknadsdepartementet och arbetarskyddsfonden givit ut en idébok om
arbetsanpassning kallad Anpassad arbetsplats, som redovisar flera exempel på
hur arbetsplatsdatorer och annan elektronisk utrustning kan öka handikappade
personers möjligheter att förvärvsarbeta. Boken distribueras till samtliga
skyddskommittéer och anpassningsgrupper.

Enligt min mening finns
all anledning alt ta fasta på och söka utveckla de positiva möjligheter som ny
teknik på delta sätt kan innebära för handikappades situation pä
arbetsmarknaden. Datatekniken möjliggör styrsystem som kan kompensera förlust
av mänsklig muskelkraft och rörelseförmåga. Införande av datateknik kan således
medföra minskade inslag av fysisk aktivitet i arbetet, vilket i sin lur kan ge
ökade möjligheter för t. ex. svårt rörelsehindrade att få arbete. Detta har
framhållits av televerket som i sitt remissyttrande över dataeffektutredningens
förslag också pekar på de möjligheter som daloriseringen ger rörelsehindrade
att fullgöra arbetsuppgifter genom bl. a. telefon/TV-konferenser, och genom
bekväm åtkomst av information via terminal. Datatekniken kan i ökande
utsträckning bli använd för atl utveckla nya och alltmer sofistikerade
hjälpmedel för handikappade, bl. a. sådan talstyrning som jag nyss nämnt eller
system för optisk läsning eller syntetiskt tal m. m. Inom dataområdet
förekommer också arbetsuppgifter av skiftande slag som kan vara lämpliga för
eller anpassas till handikappades förutsättningar.

Samtidigt
finns också anledning att uppmärksamma de negativa effekter som datatekniken
kan ha för arbetshandikappade och äldre. Ny teknik, nya organisationsformer och
nytt arbetsinnehåll innebär krav på omställbarhet och flexibilitet hos
arbetstagarna, som många äldre och arbetshandikappade kan ha svårt att svara
mot. I

Rationaliseringsverksamheten
i företagen har i hög grad gått ut på att minska den s.k. kollektiva
spilltiden. Detta har inneburit hårdare arbetstempo och fler ensidiga
arbetsmoment. Samtidigt har sådana enkla arbetsuppgifter som inte ställer så
höga prestationskrav på arbetstagarna, automatiserats eller rationaliserats
bort. Möjligheterna till reträttarbeten av t. ex. underhållstyp eller som slödarbetare
har härigenom minskat. Ord-och textbehandlingsutrustning ersätter alltmer
enklare maskinskrivningsarbete och andra kontorsgöromål. Samma utveckling kan
iakttas inom t. ex. handeln och transportväsendel. Det ökade bruket av robotar
inom näringslivet har också lett till att andelen efterarbeten till maskinerna
har

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 60

minskat. Tidigare former av automatiserade
produktionskedjor gav som regel möjligheter till enklare former av efterarbeten.
Det kunde t. ex. gälla arbetsuppgifter som gradning, paketering, kvalitetskontroll
och enklare montering. Dessa arbeten har ofta varit mycket lämpliga för
människor med lättare begåvningshandikapp. Genom robotteknikens utveckling har
arbetsuppgifter av dessa slag också i betydande grad kunnat automatiseras.
Utvecklingen har också minskat möjligheterna till omplaceringar av redan
anställda, som behöver lättare arbetsuppgifter. Den försvårar också för bl. a.
människor med nedsatt psykisk prestationsförmåga atl finna en plats i
arbetslivet. Utvecklingen har inte bara påverkat arbetshandikappades
möjligheter på den ordinarie arbetsmarknaden utan också inneburit ökade
svårigheter för t. ex. verkstäder för skyddat arbete att finna lämpliga legoarbetsuppgifter
för den stora grupp av arbetstagare som har nedsatt intellektuell kapacitet.
För atl belysa problemels omfattning kan nämnas att omkring 15 - 20 % av de
totalt ca 22 500 arbetshandikappade som sysselsätts vid Samhällsföretags ca
370 verkstäder har förståndshandikapp.

Jag har här givit exempel på några positiva och negativa effekter
för de handikappade som den nya tekniken innebär. Jag anser att dessa frågor
bör studeras närmare. I sitt fortsatta arbete bör dataeffektutredningen därför
särskilt uppmärksamma de arbetshandikappades ställning. För att tillföra
utredningen särskilda kunskaper inom delta område har jag för avsikt att
inbjuda Handikappförbundens Centralkommitté (HCK) och De Handikappades
Riksförbund (DHR) att gemensamt utse en expert i utredningen. Det finns således
anledning all återkomma till denna fråga sedan utredningens arbete har
avslutats.

6 Datoriseringens effekter för kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden

Jag övergår nu till att behandla frågan om vilka effekter
datoriseringen kan få för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Jag har i
denna fråga samrått med statsrådet Andersson. Med begreppet jämställdhet avses
bl. a. att kvinnor skall ha samma inflytande i arbetslivet som män och ha
tillgång till arbetsmarknaden på samma villkor som de. Mycket återstår dock
innan detta mål har nåtts. Den svenska arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad.
Kvinnornas arbetsmarknad är betydligt mer begränsad än männens. 75% av
kvinnorna arbetar inom 30 yrken medan flertalet män arbetar inom 200 olika
yrken. 40% av alla kvinnor arbetar som sjukvårdsbiträden, affärsbiträden,
kontorister eller lokalvårdare. Av dessa berörs främst kontorister och
affärsbiträden av datoriseringen. 70% av de förvärvsarbetande kvinnorna finns
inom den offentliga sektorn. Enligt SCB: s arbetskraftsundersökningar (AKU)
arbetar 47% av kvinnorna deltid mot 6% av männen. Även om man korrigerar för arbetsud
har kvinnprna

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 61

väsentligt
lägre lön än männen, vilket har samband med att de arbetsuppgifter som i
allmänhet utförs av kvinnor värderas lägre än de uppgifter som män utför. I de
yrken där både kvinnor och män arbetar finns kvinnorna på de låga, obefordrade
nivåerna.

Arbetslösheten
är också fortfarande ojämnt fördelad mellan kvinnor och män, även om
skillnaderna har minskat. Enligt AKU var under är 1981 i medeltal 2,4% av
männen arbetslösa och 2,6% av kvinnorna. Av ungdomarna i åldern 16-19 år var
10,5% av flickorna arbetslösa och 8,2% av pojkarna.

Eftersom kvinnor i så stor
utsträckning återfinns i lågt avlönade yrken och befattningar kan det antas att
kvinnor anUngen huvudsakligen utbildar sig till yrken med rutinarbetsuppgifter.
Del är också möjligt att de utbildar sig i så ringa grad eller så föga anpassat
efter arbetsmarknadens krav att de blir tvungna alt acceptera rutinarbeten.
Detta är dock inte någon tillräcklig förklaring till varför kvinnor har mindre
kvalificerade arbetsuppgifter än män. När man jämför kvinnor och män med samma
utbildning, har de flesta av dessa kvinnor ändå lägre lön och mer rutinartade
arbetsuppgifter än vad männen har. Detta förhållande kvarstår även när man
jämför antal är i yrkeslivet och bara studerar de heltidsarbetandes situation.
Många kvinnor kommer också sent ut i arbetslivet eller återvänder lill det
efter att ha ägnat sig åt hem och barn. I den mån dessa kvinnor besitter
utbildning och yrkeserfarenhet kan denna vara föråldrad när de kommer ut på
arbetsmarknaden varför endast mindre kvalificerade arbetsuppgifter står dem
till buds. Mönstret håller visserligen pä att ändras så att kvinnor som får
barn inte längre lämnar yrkeslivet ulan i stället minskar sin arbetstid. Detta
medför emellertid ofta att utbudet av arbetsuppgifter begränsas.

Datateknikens
användning medför bl. a. att vissa enkla, monotona arbetsuppgifter försvinner.
Samtidigt skapar datoriseringen även nya enkla och monotona arbetsuppgifter,
typ dataregistrering. Som jag redan har visat finns det inga säkra belägg för
att detta innebär att antalet arbetstillfällen i en ren tillväxtekonomi
minskar, men däremot att de nya arbetsuppgifterna i allmänhet ställer större
krav än tidigare på utbildad och i synnerhet på tekniskt utbildad personal. Dataeffektutredningen
framhåller i sitt delbetänkande om industrins datorisering att det ofta är sä
att de personer som förlorat sina arbetsuppgifter vid en övergång till databaserade
system inle är desamma som får de nya arbetsuppgifterna. Om inte de
traditionella könsbundna utbildnings- och yrkesvalen ändras är risken uppenbar atl
kvinnorna inte kan hävda sig vid rekryteringen till de nya arbetstillfällen som
följer i datoriseringens spår. Det är som tidigare nämnts inte möjligt att
belysa delta med den statistik som finns tillgänglig. Inom verkstadsindustrin
svarar kvinnorna för 16,3% av totala antalet arbetstimmar utförda av arbetare
men för över hälften av antalet arbetade timmar i den minst kvalificerade
befattningsgruppen. Antalet sysselsatta kvinnor i verkstadsindustrin har
emellertid ökat kraftigt under 1970-talel.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 62

Del
pågår åtskillig forskning kring kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Ett
exempel är det s.k. KATA-projektet som bedrivs av Arbets-livscentmm. Det syftar
bl. a. till atl öka kunskaperna om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och
att klarlägga kvinnornas roll i den lekniska förändringsprocessen och hur
denna påverkar strävanden mot jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet. Nordiska rådet stöder också forskningsprojekt som rör
jämställdheten inom arbetslivet, bl. a. datateknikens effekter för kvinnorna.

I
studien om datoriseringen i försäkringsbranschen (DsA 1981:14) framgår att andelen
kvinnor inom denna traditionellt kvinnodominerade bransch har minskat med 5%
under åren 1967-1979, alltså under den period då datatekniken började
tillämpas. Samtidigt framgår atl andelen kvinnor med rutinarbete sjunkit frän
ca 79% år 1970 till ca 48% år 1979. Sedan år 1958 har gruppen mycket unga
kvinnor (under 20 år) reducerats från att ha utgjort en femtedel av alla
kvinnor i branschen till att utgöra en pä hundra, visar studien. Minskningen
har främst gått ut över de yngre korttidsutbildade kvinnorna. Andelen unga män
bland de nyrekryterade har också minskat men inle i samma omfattning.

När
datoriseringen ökar sker en förskjutning av arbetsfillfällena inom och mellan
branscherna. Yrken med rutinarbetsuppgifter försvinner medan datayrkena ökar.
Datoriseringen ställer alltså krav pä kvalificerad, datatekniskt utbildad
personal såväl inom berörda företag som i själva dalaindustrin. Enligt SCB:s
rapport lill datadelegationen om ADB-perso-nalens sammansättning så utgör
kvinnorna endast 20%. Inom den privata sektorn är bara 3% av den ADB-ledande
personalen kvinnor. Andelen kvinnor som sysslar med dataregistrering (räknas ej
som ADB-personal enligt SCB) utgör däremot 96%.

ADB-utbildningens
tidigcire anknytning till matemafiska utbildningar kan vara en förklaring till
att dafayrkena kommit att bli mansdominerade. Någon förändring är inte att
vänta pä kort sikt eftersom endast 20% av dem som studerar på ADB-linjerna vid
universitet och högskolor är kvinnor.

En
växande grupp utgör de som arbetar med dataterminaler. För detta arbete krävs i
allmänhet fackkunskaper jämte viss kunskap om datorhantering. Behovet av
personal för mindre kvalificerat arbete såsom dataregistrering minskar däremot
efter hand eftersom dessa uppgifter allt mer automatiseras. Denna personal
består nästan uteslutande av kvinnor.

Jämställdhetsombudsmannen,
JämO, har informerat sig om databranschen dels genom att hålla två s. k. hearings
med företrädare för dem som sysslar med kontorens datorisering som
leverantörer, arbetsledare och anställda, dels genom alt sända ut en enkät lill
olika dataföretag. JämO fann därvid anledning aU i olika avseenden rikta kritik
mot både dataföretagen och de företag som använde datautrustning. JämO fann
t.ex. alt leverantörsföretagen inte alls hade beaktat jämställdhelsfrågor vid
försälj-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 63

ning
och installation av utrustning och system. Minskningen av personal var ett
försäljningsargument. Problemen med eventuellt övertalig personal och
utbildningen av denna var enligt leverantörerna en fråga för kunderna. JämO
avser att inom kort publicera en rapport om hittillsvarande erfarenheter.

Datoriseringen inom
industrin innebär i många fall att tunga och farliga arbetsmoment försvinner.
Detta är naturligtvis fördelaktigt för alla och kan för kvinnornas del innebära
fler arbetstillfällen inom denna sektor. Det behövs dock altitydpåverkan och
utbildningsinsatser för alt kvinnor skall efterfråga pch klara av
industriarbete. Arbetsgivarna måste också ändra sina attityder och vara beredda
att ta emot kvinnor i sädana arbeten. Jag vill här peka på det
jämställdhetsbidrag som utgår till förelag som utbildar nyanställd personal
till yrken med ojämn könsfördelning. Detta bidrag föreslås i årets
budgetproposition kombineras med bidraget för utbildning av anställda i samband
med anställning av ersättare, vilket ytterligare bör stimulera arbetsgivare
till otraditionell rekrytering. Allmänt gäller att del är önskvärt atl ensidiga
och repetitiva arbetsuppgifter försvinner och ersätts av mer sammansatta och
kvalificerade uppgifter, som utförs av både kvinnor och män.

Strukturomvandlingen,
som i bl. a. livsmedelsindustrin delvis hänger samman med datorisering, koncentrerar
arbetstillfällena till färre orter. Inom handeln finns också tecken på
centralisering, t. ex. av lagerhållningen. Som jag tidigare nämnt studeras
handelns datorisering i särskild ordning på uppdrag av dataeffektutredningen.
Gifta och sammanboende kvinnor drabbas särskilt när arbetstillfällen flyttas, efterspm
de ofta är lokalt bundna och också vanligtvis har lägre inkomst än sina män. Om
mannen inle arbetar inom samma företag kan han som regel inte flytta när
kvinnans arbetsuppgifter omlokaliseras.

Datatekniken
ger också nya möjligheter att lokalisera arbetsplatser till orter med behov av
arbetstillfällen. Det är därvid av stor betydelse alt de arbetsuppgifter som
decentraliseras är tillräckligt varierade för att arbetet skall kunna upplevas
som stimulerande för de berörda. Jag har tidigare som exempel på försök med
decentraliserade arbetsplatser nämnt Stiftelsen Servicecentralen i Gällivare (SIGA)
och Stiftelsen Servicecentralen i Kimna (SIKA), vilka erbjuder ett brett urval
av tjänster inom kontors- och dataområdena. SIGA startade dels med utgångspunkt
i friställd tekopersonal dels för att motverka den stora kvinnliga
arbetslösheten i Malmfälten. S. k. grannskapscentraler med vissa avgränsade
arbetsuppgifter kommer sannolikt alt etableras på kontorsområdet. Man kan anta
att grannskapscentralerna kommer att domineras av kvinnliga arbetstagare. Det
är viktigt att arbetet organiseras så att det tillgodoser krav på överblick,
arbetsutvidgning och decentralisering av vissa beslutsfunktioner. Om sådana
krav tillgodoses innebär tillämpningar av datatekniken ett värdefullt Ullskott
av sysselsättning på berörda orter.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 64

Som alternativ till grannskapscentraler och liknande
lösningar har ibland nämnts möjligheten att placera dalaterminaler i hemmen för
främst rutin-betonat kontorsarbete. Som jag tidigare har nämnt förekommer sedan
länge hemarbete av olika slag såväl i stiftelsen Samhällsföretags regi som inom
ramen för det s.k. glesbygdsstödet. Datatekniken kan i framtiden tänkas ge nya
möjligheter att organisera hemarbete. Enligt min mening kan ett arbete
varaktigt föriagt till arbetstagares bostad ofta inte fylla de krav som bör
ställas på en god arbetsmiljö. 1 en sådan ingår ju bl. a. atl man har insyn i hela
arbetsprocessen och kan påverka sitt arbete samt att man har arbetsgemenskap.
Det är sannolikt att det är smäbarnsmödrar utan yrkeserfarenhet som skulle
erbjudas och acceptera arbete vid hemterminaler. Även om det i Sverige saknas
erfarenheter av arbete med hemterminaler så visar erfarenheter från USA att
denna typ av arbete kan ha olyckliga effekter i form av framför allt isolering
och små möjligheter alt utvecklas i arbetet eller ställa krav på arbetsgivarna.
Det kan förmodas att motsvarande effekter kan uppkomma i Sverige om
hemterminaler införs. Dataeffektutredningen bör därför i sitt fortsatta
utredningsarbete speciellt belysa riskerna med hemterminaler.

Som jag tidigare har utvecklat kommer datoriseringen att
innebära krav pä omställningar. Det behövs utbildning av skiftande slag och
insikter i datateknikens användning. Dessa krav kommer i hög grad att riktas
mot kvinnorna. Det är därför viktigt att, såsom statsrådet Tilländer anfört i
bilaga 3 och som också SÖ och STU framför i sina remissvar, de unga kvinnorna
påverkas till yrkesval inom lekniska områden och att samtliga elever i grund-
och gymnasieskola får undervisning i datateknik. SÖ hänvisar i sitt remissvar
till en egen rapport frän 1980. A v den framgår att antalet arbetslösa arbetssökande
ungdomar mellan åren 1978 och 1980 ökat med ca 5000, varav 90% kvinnor.
Ökningen föll dessutom nästan helt på dem som genomgått gymnasieskolans
traditionellt kvinnodominerade studievägar.

Regeringen har nyligen anvisat medel till dels SÖ dels jämställdhetskommittén
(Ju 1976:08) för att dessa såväl rikstäckande som i några utvalda kommuner
skall bedriva en kampanj för att påverka ungdomarna, i första hand flickorna,
till mer realistiska yrkesval. De som gör otradilionella yrkesval har ofta större
möjligheter att få arbete i sin hemort. Den praktiska arbetslivsorienteringen (praon)
i grundskolan är en metod att stimulera eleverna till otraditionella yrkesval.

Kvinnorna måste stimuleras alt utbilda sig till och
acceptera kvalificerade datatekniska yrken. Bl. a. är del betydelsefullt att
de får fler förebilder i kvinnor med sådana yrken. Arbetsgivarna har också
ansvar för att kvinnorna kommer i fråga för kvalificerade'arbetsuppgifter inom
dataområdet.

Jag har redan behandlat frågan om utbildning för dem vars
arbetsuppgifter påverkas av en datorisering. Arbetsmarknadsutbildningen (AMU)
har stor betydelse för kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden. AMU-kur-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 65

serna
anpassas fortlöpande efter utvecklingen i arbetslivet. AMS kommer alt
intensifiera informationen till kvinnorna om nödvändigheten att bredda
yrkesvalet. Jag vill också understryka vikten av att de anställda i företag som
inför datorisering skall ges samma möjligheter till utbildning och arbete på
dataområdet oavsett om de arbetar hel- eller deltid. Arbetsgivare och fackliga
företrädare har en viktig uppgift när det gäller att stimulera kvinnorna att
genomgå sådan utbildning.

Jag har i det föregående
tagit upp frågor om medbestämmande och fackligt inflytande. I detta sammanhang
vill jag framhålla betydelsen av att kvinnorna deltar aktivt i det fackliga arbelet.
Del är i stor utsträckning kvinnornas arbetsuppgifter som kpmmer atl förändras
på grund av datoriseringen, varför det är angeläget att de fackliga
organisationerna stimulerar kvinnorna atl åta sig fackliga förtroendeuppdrag.

Datoriseringen
har många gånger genomförts utan att konsekvenserna har blivit tillräckligt
beaktade. De som redan är anställda i företag som berörs av datoriseringen har
ändå ett bättre utgångsläge än de nytillträdande på arbetsmarknaden. Bland
dessa utgör kvinnorna en särskilt ömtålig grupp eftersom datatekniken i första
hand automafiserar de arbetsuppgifter som tidigare kunde kombineras med tradifionellt
kvinnliga yrkesval. Trots detta anser jag att datoriseringen rätt genomförd
kommer alt vara fördelaktig även för kvinnorna. Det fprdras dock omfattande
insatser i form av utbildning, altitydpåverkan och bättre information om
följderna av olika yrkesval för kvinnornas del för att kvinnorna skall uppnå
några fördelar genom datoriseringen. För såväl kvinnor som män måste vidare
krävas att datoriseringen utnyttjas till att göra arbetsuppgifterna intressantare
och mindre ansträngande.

Dataeffektutredningen
har i sitt fortsatta arbete en särskilt viktig uppgift atl studera
datoriseringens följder för kvinnornas arbetsmarknad och att lämna förslag till
åtgärder. Intressanta områden är t. ex. vilka yrken som förändras eller
försvinner genom datoriseringen och i vilken omfattning detta gäller
traditionella kvinnoyrken, och vad som i så fall sker med de kvinnor vars
arbetsuppgifter förändras eller upphör. Vidare kan man studera
elektronikindustrin och hur man skall förbättra rekryteringen av kvinnor dit.
Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med JämO.

7
Det fortsatta utredningsarbetet

Dataeffektutredningens
direktiv är myckel vida. Jag avser därför föreslå regeringen alt ge utredningen
tilläggsdirektiv som preciserar vilka områden som behöver kartläggas eller
fördjupas inför arbetet med huvudbetänkandet. Som en information till
riksdagen ges i det följande en presentation av vad tilläggsdirektiven i
huvudsak kommer att innehålla.

Som dataeffektutredningen
själv konstaterar och som också har noterats 16 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
123. Bilaga 4

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 66

av
flera remissinstanser återstår det att belysa vikliga delar av arbetsmarknaden.
Vissa studier som inte kunnat beaktas i propositionsarbelet är dock i det
närmaste avslutade och får beaktas i slutbetänkandet. Andra har ännu inte
påbörjats. Det senare gäller landsting och kommuner. Statskontoret har på
förfrågan från dataeffektutredningen i skrivelse den 26 januari 1982 sagt sig
vara berett atl i samarbete med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
genomföra en studie av datoriseringens effekter inom kommuner och landsting.
Jag avser att i samråd med statsrådet Johansson föreslå regeringen att ge
statskontoret i uppdrag att utföra nämnda studie. Arbetet skall fortlöpande avrapporteras
till dataeffektutredningen.

I
den allmänna debatten, särskilt den internationella, har det ibland hävdats alt
datoriseringen i ett längre tidsperspekfiv skulle ge sådana
produktivitetsökningar att den fulla sysselsättningen skulle hotas. Hitulls har
några sådana effekter inte kunnat konstateras men utredningen bör när hela
arbetsmarknaden belysts försöka göra en bedömning av de produkfi-vitetsvinster
som kan åstadkommas i samband med datorisering och möjligheten atl
upprätthålla den fulla sysselsättningen. I motsatt riktning talar aktuella
befolkningsprognoser för Sverige. I ett längre perspekUv pekar dessa på behov
av kraftiga produktivitetsökningar för att den minskande förvärvsarbetande
befolkningen skall kunna producera varor och tjänster i tillräcklig omfattning.
Särskilt bör möjliga produktivitetsvinster inom tjänstesektorn uppmärksammas
då det i andra sammanhang hävdats att en generell arbetstidsförkortning är för
kostsam p. g. a. de små möjligheterna att inom tjänstesektorn kompensera sig
genom produktivitetsökningar.

Dataeffektutredningen
har konstaterat att valet av systemutvecklings-modeller kan ha stor betydelse
för hur datatekniken utnyttjas i den enskilda organisationen och därmed också
för dess effekter på personalens medbestämmande, arbetsorganisation och
arbetsmiljö. Dataeffektutredningen har föreslagit ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser inom delta område. Mot den här bakgrunden har jag tidigare
idag föreslagit att 4,5 milj. kr. avsätts under en treårsperiod för att
kartlägga och stimulera forskningen inom detta område. Det synes lämpligt att
den organisafion som arbetarskyddsfonden upprättar tillsammans med parterna på
arbetsmarknaden för att genomföra utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö
och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer i arbetslivet också kan
utnyttjas för att finna alternativa systemutveckhngsmodeller. Dataeffektutredningen
bör för sin del göra en inventering av nuvarande forskning inom området och
undersöka hur kunskap om systemutvecklingsmodeller i dag sprids och tillämpas i
arbetslivet.

Utbildningsbehovet
i vid mening är ett område dataeffektutredningen ägnat stort intresse. Även
datadelegationen och DEK har pekat på utbildningens betydelse. I första hand
är det naturligt att dataeffektutredningen vidareutvecklar förslag som rör
utbildning av de yrkesverksamma då främst internutbildning i företagen,
arbetsmarknadsutbildning, utbildning

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 67

av arbetsförmedlare och skyddsombud liksom facklig utbildning.
Självklart måste utvecklingen inom ungdoms- och högskolan följas och påverkas.
För att utvidga dataeffektutredningens kompetens inom det senare området avser
jag att tillföra utredningen en expert på utbildningsfrågor. Jag har som jag
tidigare nämnt för avsikt att återkomma lill dessa frågor i samband med
behandlingen av de förslag som inom kort väntas från utredningen (A 1979:01) om
information om risker i arbetsmiljön (INRA).

Dataeffektutredningen har hittills inle speciellt belyst jämslälldhetsas-pekterna
på datoriseringen även om utredningens kontorsrapport i hög grad belyser
kvinnornas arbetssituation. Vi vet alltså att det i stor utsträckning är mtinarbelsuppgiflerna
som berörs när datatekniken gör sitt intåg på arbetsplatserna, arbetsuppgifter
som innehas av kvinnorna. Det finns risk att kvinnors arbeten i betydande
omfattning kommer atl försvinna eller väsentligt förändras av datoriseringen
och särskilda insatser behövs för att motverka en sådan utveckling. Dataeffektutredningen
bör särskilt studera de här förhållandena närmare och lämna förslag till
åtgärder. Arbelet bör som jag nämnt tidigare bedrivas i nära samarbete med
JämO.

Den nya datatekniken med sina små flexibla system
möjliggör en decentralisering även geografiskt. De nya kommunikationssystem
som därmed skapas kan utgöra ett instrument för att bibehålla/skapa
sysselsättning i glesbygd. Viss försöksverksamhet pågår inom kontorsområdet och
även inom industrin finns viss erfarenhet av den nya teknikens möjligheter i
det avseendet. Hittills har dock beslutsfunktionen funnits kvar centralt och de
anställda har små möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden. Jag anser
att den nya teknikens möjligheter lill decentralisering bör studeras
ytterligare. Jag utgår frän att den försöksverksamhet inom det tidigare nämnda
utvecklingsprogrammet hos arbetarskyddsfonden särskilt beaktar vilka
beslutsfunktioner som kan decentraliseras och vilka effekterna blir härav.

Dataeffektutredningen har hittills inte ägnat de
handikappades situation på arbetsmarknaden någon särskild uppmärksamhet. Det är
angeläget att dataeffektutredningen i sitt fortsatta arbete kartlägger hur
datoriseringen påverkar de handikappades ställning på arbetsmarknaden. Som jag
nyss har anfört bör utredningen tillföras expertis inom området.

De små och medelstora företagen har ännu inte i någon
större utsträckning börjat tillämpa den nya tekniken. Men idag ligger
kostnaderna för ett kontorsdatorsystem på en sådan nivå att del utgör ett
realistiskt alternativ till alt t. ex. använda bokföringsbyrå. Del är därför
sannolikt att en betydande andel av de nytillkommande datoranvändarna kpmmer
att ha sin verksamhet i små och medelstora förelag. Dataeffektutredningen bör
kartlägga den nuvarande och överväga den framtida användningen av datorer
bland dessa företag och belysa hur införandeprocessen skiljer sig från större
företag och vilka effekterna blir på sysselsättning och arbetsmiljö.

Kartong: S. 68, näst sista raden Står: 4. att till A 2
Rättat till: 4. utöver bil.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 68

8
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels

1. bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om datatek

nikens betydelse för arbetsmarknad och arbetsmiljö,

dels föreslår riksdagen
att

2.
godkänna vad jag har anfört om
statsbidrag till utbildning i mindre och medelstora företag i samband med
datorisering,

3.
godkänna vad jag har anfört om
disposition av medel för medbestämmande och styrelserepresentantsutbildning,

4.
utöver vad som föreslagits i prpp.
1981/82:100 bil. 15 till Kommittéer m.m. under tplfte huvudtiteln för
budgetåret 1982/83 anvisa ett reservatipnsanslag om 1 500000 kr.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 69

Innehåll

1 Inledning ........................................................ 1

2
Datatekniken i arbetslivet ................................ .... 2

2.1
Allmänt .................................................... .... 2

2.2
Arbetsmarknaden som helhet ....................... .... 3

2.3
Datateknikens betydelse i olika
samhällssektorer 8

2.3.1
Allmänt .............................................. .... 8

2.3.2
Industrin ............................................ .... 9

2.3.3
Kontorsarbete ..................................... .. 15

2.4 Arbetets
innehåll, miljö och organisation 22

3
Sysselsättning och
arbetsmarknadspolitik ............ 26

4
Utbildning ....................................................... 34

5
Arbetsmiljö och
medbestämmandefrågor m.m.......... .. 38

5.1
Allmänt .................................................... .. 38

5.2
Arbetsmiljölagen och
arbetarskyddsstyrelsens författningar .. 40

5.3
Medbestämmandefrågor och viss
utbildning ....... .. 44

5.4
Information och
nomenklaturfrågor .................... 49

5.5
Systemutveckling, organisation
och offenfiig upphandling ... 52

5.6
Vissa frågor rörande
arbetshandikappade ......... 58

6 Datoriseringens effekter
för kvinnans ställning på arbetsmarknaden 60

7
Det fortsatta utredningsarbetet
.......................... 65

8
Hemställan .................................................... .. 68

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 71

Bilaga
4.1

Remissammanställning över dataeffektutredningens (DEUs)
delbetänkande "Industrins datorisering" (SOU 1981:17)

Yttrandena
över betänkandet har efter remiss avgivits av: Datainspektionen, statskontoret,
riksrevisionsverkel (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), arbelarskyddsstyrelsen (ASS), styrelsen för teknisk utveckling (STU),
Nya arbetsrättskommittén (NARK), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges Industriförbund (SI), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), SHIO-Familjeföretagen.

Två
särskilda yttranden har avlämnats. Ett gemensamt från ledamöterna Lindeberg och
Gustafsson och ett från ledamoten Wennerfors. Båda yttrandena avser DEUs
förslag till förändringar av den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Allmänna
synpunkter

AMS
anser de positiva och negativa konsekvenser som användningen av datorteknik
inom verkstads- och processindustri kan innebära beskrivs på ett nyanserat
sätt. De åtgärder som föreslås är dock något diffust beskrivna. ASS efterlyser
en definiering av de styrmedel spm DEU åberopar.

STU
anser att beskrivningen av effekterna på arbetsmiljön av industrins
datorisering är utmärkt.

TCO
anser att utredningen på ett förtjänstfull, sätt tar upp de problem och risker
som kan följa av en datorisering utan inflytande från de anställda.

RRVmena.r
atl DEU är beroende av vad DEKs arbete leder till. Därför borde utredningen ha
avvaktat DEK:s förslag innan man analyserade effekterna på sysselsättning och arbetssmiljö.
RRV anser följaktligen att de båda utredningarna borde ha samordnat sina
utredningsresultat. RRV menar vidare att det finns risk för att DEU har
underskattat de negativa effekterna på sysselsättningen. RRV påpekar också att DEUs
överväganden och förslag borde ha kopplats till de senare som presenteras.
Slutligen anser RRV att förslagen till åtgärder är alltför allmänna och vaga.

Även
LO är kritisk mot den bristande samordningen mellan DEK och DEU. LO anser att
förslagen från de båda utredningarna inte kan bedömas var för sig utan måste
bedömas tillsammans varför LO valt att utforma ett gemensamt remissvar till de
båda utredningarna.

LO
påpekar också att de förslag som nu föreligger endast gäller produktionen inom
verkstads- och proces.sindustrin pch alt förslag snarast måste tas fram som
baserar sig på en analys av samtliga sektorer inom industrin.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 72

Statskontoret
anser att konsekvenserna av båda utredningarnas förslag måste vägas samman för
att en helhetsbedömning av detateknikens utveckling inom industrin skall bli
möjlig. Därför bör utredningarna samordnas vid utarbetandet av slutförslagen.
Vid en sådan sammanvägning är det enligt statskontorets uppfattning också
viktigt att ta med effekterna av datoriseringen av administrativa rutiner inom
industrin. Statskontoret menar alltså alt det finns betydande osäkerheter i
det material dataeffektutredningen utgår ifrån och att detta sannolikt är en
av orsakerna till den bristande kopplingen mellan analysen och
åtgärdsförslagen. Åtgärdsförslagen är alltför allmänt formulerade och behöver
dels konkretiseras bl.a. i fråga om de ekonomiska satsningarna dels sättas in i
det totala paket av de åtgärder båda utredningarna föreslår.

Sysselsättning,
näringspolitik

DEUs
uppfattning att satsningar på datorteknik är en nödvändighet för industrins
konkurrenskraft och att en eftersläpning i utnyttjandet skulle ge större
sysselsättningsproblem än de problem den nya tekniken i sig eventuellt skapar
delas av samtliga remissinstanser som kommenterat frågan nämligen AMS, LO, RRV,
SACO/SR, SAF, SHIO, SI, Statskontoret, TCO.

En
del remissinstanser gör dessutom vissa markeringar vad gäller sysselsättningspolitiken.
AMS framhåller således betydelsen av att de omställningsproblem för berörd perssonal,
som kan bli följden av datoriseringen, ägnas ingående uppmärksamhet och atl
åtgärder vidtas så att omställningen kan ske i socialt acceptabla former.

LO
betonar att en direkt förutsättning för att omställningarna på arbetsmarknaden
skall kunna genomföras under acceptabla former är att de sker kontrollerat och
att det totala antalet arbetstillfällen är tillräckligt

LO
betonar också att full sysselsättning i betydelsen arbete ät alla, måste vara målsältningen.
Med detta avses då full sysselsättning totalt sett - inte att stmkturen på
sysselsättningen nödvändigtvis bevaras på nuvarande sätt. Utrymme finns för
sysselsättningsökningar inom en rad sektorer såväl inom industriproduktionen
som i den offentliga sektorn.

Investeringar
måste ske i produktiva verksamheter, vilket förutsätter ökad kapitalbildning,
vilket i sin tur kräver ett ökat löntagarinflytande över kapitalbildningen.
Skattesystemet måste förändras så atl en del av vinsterna från exempelvis
investeringar i ny teknik kan överföras till investeringar i den offentliga
sektorn. LO framhåller också att omställningar inte ensidigt får belasta de
svagaste grupperna eller svagaste regionerna på arbetsmarknaden. DEUs förslag
om teknikupphandling för att få tillstånd ökade investeringar anser LO som
mycket värdefullt. LO betonar dock att upphandlingsarbetet måste organiseras
så att ett verkligt löntagarinflytande garanteras.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 73

Såväl
SACO/SR som SAF framhåller produktivitetens betydelse:

SACO/SR
ifrågasätter, mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter, om det svagare sysselsättningssläget
inte mer har sin grund i en för svag produktivitetsutveckling än i negativa
effekter frän rationaliseringar. SACO/SR menar att del är helt uppenbart att
den alltför låga framväxten av konkurrenskraftig industriproduktion inom landet
har utgjort en begränsning när del gäller möjligheterna att med en expansiv
ekonomisk poliuk hålla en hög sysselsättning.

SAF
framhåller att det idag finns starka skäl att betona att datatekniken är en
källa till produktivitetsökning och stigande realinkomster, som vi inte kan
undvara. Den försämring av realinkomsterna som skett sedan mitten av 1970-talet
gör en stark produktivitetsökning under 1980-talet särskilt angelägen menar
SAF.

Såväl SHIO-Familjeföretagen
som SI understryker den möjlighet till nyföretagande med avancerade
konkurrenskraftiga produkter som den moderna elektroniken ger. Erfarenheter
från USA visar att nystartade företag har svarat för en betydande del av nysysselsättningen.
Allmänna näringspolitiska åtgärder som stimulerar nyföretagandet i Sverige
borde därför kunna vara en viktig sysselsättningsskapande faktor. SHIO- Familjeföretagen
har inget att erinra beträffande förslagen om utvecklingsbranscher och
teknikupphandling. Förslagen borde dock kompletteras med åtgärder för att
stimulera tillkomsten av nya elektronik- och databaserade företag.

SI
anser att utredningens sysselsättningsresonemang är för statisk och därmed
leder till alltför negativa slutsatser. Utredningen underskattar möjligheterna
att sprida verkligt avancerad industri- och konsultverksamhet, något som
emellertid redan börjar bli praktisk verklighet. Mot bakgrund av alt DEU anser
att ungdomar särskilt drabbas när arbetstillfällen faller bort framhåller SI
att det samtidigt är uppenbart att uppväxande generationer har klara fördelar
genom "datavana" och förhoppningsvis bättre datakunnande, vilket kan
ge dem försteg på arbetsmarknaden.

TCO
uttrycker oro för möjligheterna alt upprätthålla sysselsättningen under
1980-talet, dä man som ett inre orealistiskt perspektiv ser kombinationen av
en markant höjning från nivån pä produktiviteten under senare delen av 1970-talel
och i en låg tillväxt.

Enligt
TCO är det därför en nyckelfråga pä vilket sätt de rationaliseringsvinster som
uppstår i industrin kan överföras till andra sektorer av ekonomin. En utbyggnad
av den offentliga sektorn är enligt TCO en absolut fömtsättning för att trygga
sysselsättningen i framtiden. Genom en sådan expansion skulle också behov inom
barnomsorg, åldringsvård, sjukvård, undervisning samt forskning och utveckling
bättre kunna tillgodoses. TCO är samtidigt medveten om all på kort sikt denna
expansion inte kan bli så omfattande som i och för sig vore motiverat pä grund
av rådande obalanser! samhällsekonomin.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 74

TCO framhåller vidare att stora krav kommer att ställas på
skattesystemet för att få tillstånd den nödvändiga resursöverföringen. TCO
anser att utredningen inte helt är klargörande på denna punkt då man bara säger
att de resurser som skapas i industrin genom ökad datoranvändning skall
användas till investeringar samt privat och offentlig konsumtion.

TCO framhåller också att sysselsättningsnivån inom den
offentliga sektorn måste bevaras men betonar samtidigt att det krävs åtgärder
för en effektiv överföring av rationaliseringsvinster mellan olika delar av
offentliga sektorn. Även utnyttjande av rationaliseringsvinster för ökad upphandling
eller andra former av industristöd bör vara möjligt.

TCO anser att utredningen inte tillräckligt beaktar de
regionala sysselsättningseffekterna i sina förslag i samband med atl den
konstaterar att processindustrin sannolikt kommer att centraliseras
ytterligare.

TCO avvisar resonemang som går ut på att man i det korta
perspektivet accepterar en hög arbetslöshet av konjunkturella, strukturella och
teknologiska skäl. TCO vill inom ramen för en accepterad yrkesmässig och geografisk
rörlighet ställa större krav på arbetsgivaren att svara för omställningsutbildning
så alt de vars arbeten helt eller delvis upphör vid införande av ny teknik
erhåller nya arbetsuppgifter.

Möjligheterna för företagen att uppfylla dessa krav kan
enligt TCO variera med de bakomliggande skälen till alt omställningsutbildning
aktualiseras. Sådana skäl kan vara av principiellt två olika slag. Dels kan
företaget vara framgångsrikt och investera i ny teknik för att hänga med i
konkurrensen. Även i detta fall kan svåra sysselsättningsproblem uppstå, om
nyinvesteringen förutses vara starkt produktionshöjande, samtidigt som den inte
leder till volymexpansion. I detta senare fall bör kraven på företagen att helt
eller delvis finansiera omställningsutbildning vara starka. I de fall då
företagen befinner sig i en krissituation måste på traditionellt sätt samhället
träda in och svara för att arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in för
berörda individer. TCO saknar den här formen av resonemang i utredningens
betänkande. De bör därför närmare utredas i vilka former de ovan anförda kraven
på företag som befinner sig i situationen atl investera i ny teknik skall
realiseras. Frågan bör enligt TCO behandlas inom ramen för kommittén för
arbetsmarknads- och företagsutbildning (KAFU).

TCO delar utredningens konstaterande att det föreligger
stora risker för att kunnandet överförs till dem som bygger systemen. Med
hänsyn härtill är det enligt TCO synnerligen angeläget att svensk industris
möjligheter att hävda sig gentemot ufländska leverantörer stärks. Utredningens
förslag om tillverkning av elektroniska komponenter som ett lämpligt
samnordiskt utvecklingsprojekt tillstyrks av TCO. Vidare anser TCO i likhet med
utredningen att upphandling bör utnyttjas i högre grad än hitfills. Genom
offentliga beställningar till inhemska leverantörer blir det i högre grad
möjligt att konstmera system som bygger på aktuella krav på svensk
arbetsmarknad och i samhället i övrigt. TCO nämner som exempel på detta

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 75

det
upphandlingsprojekt avseende datautrustning i skolan som datadelegationen haft
en akfiv roll i.

Arbetsmarknadspolitik

Utredningens
åtgärdsförslag

•
flexibel AMU

•
förstärkt arbetsförmedling
framför allt platsförmedling

•
förbättringar i arbelsmarknadsstatisfiken

•
planeringsdiskussioner mellan
företag, fackföreningar och samhällsorgan på regional och lokal nivå

•
regional bevakning av
bransch/företagsberoende

•
fortsatta branschstudier t.ex.
livsmedels- och sågverksindustri

AMS
delar utredningens uppfattning om behovet av en förstärkt platsförmedling för
att effektivt kunna möta obalanser på arbetsmarknaden. AMS hänvisar till att
man f.n. genomför den s.k. PLOG-utredningens förslag till förändrad organisafion
och arbetsförmedling inom arbetsförmedlingen som just syftar till atl
förstärka platsförmedlingens roll. AMS menar dock att behovet av
resursförstärkning inom arbetsförmedlingen är avsevärt, vilket också framgått
av styrelsens anslagsframställningar under de senaste åren. Möjligheterna att
öka flexibiliteten vad gäller resursutnyttjande inom
arbetsmarknadsutbildningen prövas fortlöpande. Som exempel härpå nämner AMS
den förändring av budgetsystemet för AMU som genomförts och som gett fömlsättningar
för en bättre planering av resursutnyttjandet.

AMS
delar DEUs uppfattning att den branschspecifika yrkesklassificeringen måste
förbättras. AMS menar all en mer enhetlig yrkesterminologi är nödvändig både
för arbetsvägledning och som verktyg för yrkesstatistiska sammanställningar.
AMS delar också DEUs krav på bättre statistik över arbetsgivarbyten och
yrkesbyten. DEUs förslag att ge SCB i uppdrag att utreda möjligheterna till en
förbättrad statistik i nämnda avseenden delas av AMS, som också hänvisar till EFAM
där diskussioner om färbätt-rad statistik fortlöpande förs.

LO
betonar att de åtgärder som föreslås av DEU snabbt måste förverkligas. LO
framhäver också beredskaps- och planeringsbehovet, och menar att det är
nödvändigt att i tid planera och bygga upp den beredskap som behövs. LO
hänvisar till att man i den engelska motsvarigheten till AMS inrättat en
speciell enhet för att förbereda och planera de åtgärder som man förväntar kan
bli aktuella på gmnd av datoriseringen.

Dataeffektutredningens
förslag till överiäggningar mellan förelag, samhälle och
löntagarorganisationer understryks av LO.

ÄÄK
ifrågasätter däremot DEUs förslag att de regionala sysselsättningsproblem som
dalatekniken kan föra med sig skulle kunna mötas med regionala och lokala
planeringsdiskussioner mellan företag, fackföreningar

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 76

och samhällsorgan. RRV anser i och för sig att en sådan
planering kan vara lämplig, men alt förslaget måste vidareutvecklas innan
ställning kan tas. RRV menar att planeringen måste omfatta alla
sysselsättningsproblem, inte bara dem som kan hänföras till daloriseringen. RRV
efterlyser vidare en diskussion om vilka planeringsinstrument som kan
tillhandahållas samt vad planeringen skall syfta till.

Vad beträffar den yrkesmässiga rörligheten anser RRV att DEU
delvis för ett motsägelsefullt resonemang och pekar på alt DEU dels pekar på
att såväl andelen tjänstemän som andelen yrkesarbetare ökar dels pekar på att
de nya arbetsuppgifterna kommer att kräva mindre av yrkeskunnande. RRV anser
därför liksom DEU att fördjupade studier måste initieras avseende förändring i
struktur, sysselsättning och arbetsmiljö inom vissa branscher, för att man
bättre skall kunna bedöma kravet på yrkesmässig och geografisk rörlighet.

SACO/SR instämmer i de arbetsmaknadspolitiska förslagen
och betonar personalplaneringen inom förelagen. SACO/SR pekar även på lönsätt-ningsproblematiken
för personer inom högskolan resp. industrin. Det måste enligt organisationen
finnas en rimlig balans i lönesättningen mellan personal inom dessa sektorer
såväl inom landet som internationellt sett.

SHIO anser inte att platsförmedlingen bör ges utökade
resurser utan anser att platsförmedlingen kan förstärkas inom befintliga
resurser. SHIO ifrågasätter om förslagen beträffande arbetsmarknadsstatistik,
information och planering, regional bevakning och fortsatta branschsludier har
någon större betydelse för att öka den arbetsmarknadspolitiska beredskapen.

Även SI
anser alt produklivitetshöjande åtgärder inom arbelsförmed-lingssystemet kan
ske inom ramen för nuvarande resurser. SI avvisar förslaget om planering mellan
företag, samhälle och fack med hänvisning till det nedlagda DIS-systemet och
hävdar att länsmyndigheternas informationsbehov kan tillgodoses genom
informella kontakter med de viktigare företagen. SI ifrågasätter också värdet
av att vidareutveckla branschanalyser med regionala konsekvensbedömningar.

Statskontoret däremot stöder i princip förslagen om
förstärkt platsförmedling och planeringssamarbele företag, fackföreningar och
samhällsorgan men framhåller att innan definitiv ställning kan tas till
förslaget måste syftet med, formerna för och omfattningen av planeringen
preciseras.

TCO instämmer i förslagen om förstärkt arbetsförmedling
och planering mellan företag, samhälle och fackliga organisationer. Enligt TCOs
principiella uppfattning bör kostnaderna för dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ses som en del av rationaliseringskostnaderna. TCO saknar i betänkandet ett
resonemang huruvida den tekniska utvecklingen aktualiserar nya former av arbelsmarknadspolitiska
instrument. Det är TCOs förhoppning att utredningen i sitt fortsatta arbete
tar upp denna frågeställning.

Beträffande utredningens förslag om planeringsdiskussioner
på regional och lokal nivå mellan förelag, fackliga organisationer och
samhällsorgan

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop,
1981/82:123 Bilaga 4 77

efterlyser
TCO förslag till åtgärder som skulle säkerställa att regelbundna överläggningar
i dessa frågor verkligen kommer tillstånd.

Arbetsmiljö
och arbetsorganisation

Utredningens
förslag:

•
forskning om arbetsorganisation
och yrkeskunnande

•
översyn av föreskrifter

•
enhetlig nomenklatur

•
upphandling av
arbetsmiljövänlig teknik.

ASS delar uppfattningen atl
forskningsinsatser om hur en god arbetsorganisation utformas i olika miljöer
behövs. Forskningen bör enligt ASS belysa hur datoriseringen kan styras och
tillämpas så att nya arbetsmiljöproblem inte skapas utan i stället
förutsättningarna för en god arbetsorganisation förbättras. ASS framhåller
vidare all de principer för god arbetsorganisation som anges i ASS allmänna
råd AFS 1980:14 "Psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön" redan
är väl dokumenterade. Skälen till att de inte alltid tillämpas är enligt ASS
snarare av praktisk och ekonomisk natur. Huvudproblemet är således inte alltid
att forskningsresultat saknas utan att befintlig kunskap inte tillämpas.

Beträffande
olycksfallsriskerna i samband med användning av datorstyrd
tillverkningsutrustning och datorstödda processystem samt behov av ökade skyddsåtgärder
hänvisar ASS till de bestämmerlser som f. n. gäller för skydd mot farlig
maskinrörelse m. m. vid maskin med automatisk drift. Inom ASS pågår vidare ett författningsprojekl
som syftar till atl strukturera om nu gällande maskinanvisningar för
anpassning till arbetsmiljölagen. De övergripande ergonomiska kraven tas upp i
ett annat författningsprojekt "Arbetsställningar, arbetsrörelser och
fysisk belastning".

Beträffande
ASS föreskrifter om ensamarbete har DEU betonat att dessa får en sådan
utformning att förekomsten av ensamarbete reduceras eller i varje fall inte
ökas i samband med införande av ny teknik. Arbetet med denna kungörelse är nu
inne i en slutfas och problemet har beaktats i arbetet.

DEU föreslår att
arbetsmiljölagstiftningen förstärks med bestämmelser om vissa minimikrav
avseende arbetsinnehåll, kontaktmöjligheter och möjlighet att påverka den egna
arbetssituationen. Med anledning härav påpekar ASS att man ägnar frågan om
datoriseringens effekter på arbetsmiljön stor uppmärksamhet och att man i
delta sammanhang kommer att överväga i vad mån det är praktiskt möjligt att
utforma bestämmelser om minimikrav i de avseenden som utredningen nämner.

LO
delar DEUs uppfattning alt framtagande av datorstödd tillverkningsutrustning
där arbetsmiljöaspekler ur såväl fysisk som social synvinkel beaktas, ska
främjas i forskningen men också genom offentlig upphandling. Här har enligt LO
samhället ett mycket stort ansvar för att främja en

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 78

positiv
utveckling på det datatekniska området. De kan enligt LO göras exempelvis i
samband med anskaffning av utrustning till skolorna, till sjukvård och av de
statliga bolagen. LO delar också DEUs synpunkter om att del är väsentligt att
föreskrifter utarbetas riktade mot den framtida tekniska förändringen inom
arbetslivet. Det gäller bl. a. olycksfall i samband med datorstyrd
tillverkningsutrustning och datorstyrda processtyrsystem. Där finns behov av
ökade skyddsåtgärder för både industrirobotens utformning och utformning av
arbetsplatsen kring roboten. LO anser vidare att ASS och yrkesinspektionen
måste öka sin kompetens inom det datatekniska området för att kunna klara
tillsynsverksamheten.

SAF
och SHIO biträder utredningens förslag att öka forskningsinsatserna om
arbetarorganisation och yrkeskunnande.

Statskontoret
anser att det är viktigt att öka kunskaperna om de organisatoriska
förändringarna vid införandet av datateknik. Statskontoret efterlyser en mer
ingående analys av dessa frågeställningar än den utredningen redpvisat. Man
stöder därför förslaget om ökade forskningsinsatser pä detta område.

Beträffande
upphandling av arbetsmiljövänlig teknik, pekar STU på del förnämliga kunnande
som ackumulerats hos svensk dataindustri. STU framhåller att man under
budgetåret 1981/82 avser undersöka möjligheterna att åstadkomma en
användarnära försöksmiljö med möjligheter atl utföra experiment med
datoriserade hjälpmedel för arbetslivet, exempelvis för kontor, för alt på
detta sätt bidra med kunnande och teknik för att ur olika synpunkter få en
bättre arbetsmiljö och samtidigt ge impulser till industriell utveckling.

Med
hänsyn till den svenska dataindustrins utomordentliga kunnande beträffande
fysisk, såväl som psykisk arbetsmiljö, vore de enligt STU värdefullt om det
fortsatta utredningsarbetet kunde diskutera konkreta förslag visavi upphandling
av arbetsmiljövänlig datateknik.

TCO
anser det väsentligt att minimivillkor avseende arbetsinnehåll,
kontaktmöjligheter och möjligheter att påverka den egna arbetssituationen slås
fast i lagstiftningen. TCO föreslår dessutom atl regeringen ger ASS i uppdrag
att närmare utforma föreskrifter om minimivillkor i ovan angivna avseenden. TCO
vill också framhålla atl föreskrifter eller dylikt under inga villkor kan vara
en ersättning vare sig för de förstärkningar av den arbetsrältsliga
lagstiftningen eller för medbestämmandeavtal. Forskningen kring datoriseringen
i arbetslivet har enligt TCO hittills varit starkt konsekvens-inriktad. I viss
mån har forskningen också varit förändringspåverkande. Men enligt TCOs
uppfattning bör forskningen i framtiden fä en mer offensiv prägel. Hur de
fackliga kraven på arbetsorganisation och arbetsmiljö skall integreras i
teknikutvecklingen är enligt TCO en grundläggande frågeställning. Enlig TCOs
uppfattning är det angeläget med en kraftig öknirg av denna typ av forskning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 79

Medbestämmande, systemutvecklingsprocessen

Utredningens förslag:

•
förändringar av
arbetsrättslagstiftningen

•
FoU om modeller
för systemutvecklingsarbete

•
kunskapsuppbyggnad
av de anställda.

Vad gäller arbetsrättslagstiftningen framhäver ASS
arbetsmiljölagens betydelse för medbestämmandet och erinrar om att de
anställdas inflytande i ett tidigt skede av behandlingen av arbetsmiljöfrägorna
har stöd i arbetsmiljölagen. Det är enligt ASS viktigt att lagens grundläggande
intentioner utnyttjas av berörda parter. I detta avseende bör enligt ASS en
fortsatt utveckling kunna ske. Kommande föreskrifter från ASS bör enligt verket
kunna underlätta för arbetstagarna att la del i behandlingen av arbelsmiljöfrågpr
på planeringsstadiet.

LO bedömer att medbestämmandeavtal på hela arbetsmarknaden
dvs. även SAF-området är en viktig förutsättning för att uppnå de målsättningar
som DEU anser väsentliga. LO hävdar att i de små företagen är ofta de fackliga
arbetsmöjligheterna besvärliga. NARKs förslag om regionala förtroendemän bör
därför enligt LO snarast genomföras. LO anser det också viktigt atl
medbestämmandemöjligheterna i kpncernföretag säkerställs. LO/TCO har tidigare
framfört krav på förändringar av MBL för att komma tillrätta med problemet.
Vidare stöder LO DEUs förslag om förstärkningar av arbetsrätten vad gäller att
medbestämmandeprocessen kommer igång i ett tidigt skede, att den fackliga
medverkan ska innebära en reell delaktighet, atl information skall lämnas i
god tid och att de fackliga organisationerna skall ha möjlighet att få
assistans av konsulter. LO anser att NARK bör prioritera detta i sitt arbete.

NARK menar att del finns behov av lagändringar eller andra
åtgärder för att komma tillrätta med de problem och brister som dataeffektutredningen
har sammanfattat i sina slutsatser. Eftersom NARK inte har slutfört sitt
utredningsuppdrag kan man inte uttala sig om hur dessa ändringskrav skall
tillgodoses.

NARK hänvisar också angående fackliga förtroendemän till
förslagen i sitt delbetänkande OSA 1977:4.

SACO/SR instämmer med ledamöterna Gustafssons och
Lindebergs särskilda yttrande. Utredningen gör sig enligt SACO/SR skyldig fill
ett tankefel genom att först konstatera att den inte har kompetens att se över
arbetsrättslagstiftningen och omedelbart därefter rekommendera principer för
arbetsrättsliga förändringar. SACO/SR motsätter sig dock inte en översyn av
arbetsrättslagstiftningen. Tvärtpm är del mycket angelägel att regelbundet
granska hur tekniken ändrar förutsättningarna för lagsfiftningen. SAF biträder
också Gustafssons och Lindebergs särskilda yttrande. SAF avvisar bestämt DEUs
förslag till ytterligare lagreglering av de anställdas medbestämmande i
företagen. Medbestämmandet bör i stället

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 80

enligt
SAF regleras via avtal mellan parterna. SAFs förslag till medbestämmandeavtal
från år 1980 beaktar flertalet av de medbestämmandefrågor som utredningen tar
upp.

Även
SHIO-Familjeföretagen anser att de frågor som utredningen tar upp bör regleras
via ett medbestämmanderättsavtal mellan parterna på arbetsmarknaden.
Arbetsgivareföreningens förslag till medbestämmande-rättsavtal från år 1980
beaktar enligt organisationen flertalet av de medbestämmandefrågor som
utredningen tar upp.

TCO
anser att utredningen på ett insiktsfullt sätt behandlat de frågor som rör de
anställdas medbestämmande vid införande av ny teknik, TCO stöder de krav på
förstärkning av arbetsrättslagstiflningen spm DEU föreslår,

TCO
erinrar om att de särskilda frågor som rör problem i koncernföretag, fackliga
förtroendemäns ställning och möjligheterna att få assistans av ombudsmän och
konsulter har behandlats av NARK och att TCO tillstyrkte NARKs förslag på
dessa punkter. Men åtgärder frän statsmakternas sida saknas ännu för alt lösa
dessa för del fackliga arbelet och medbestämmandet så väsentliga problem
påpekar TCO.

Vad
gäller systemutveckling ställer ASS sig positiv till förslaget om
konsekvensanalyser men anser att DEU inte angett hur detta arbete rent
praktiskt skall gå lill, var sakkunskap finns att hämta, vem som avgör om
analysresultatet är rimligt osv.

Datainspektionen
efteriyser integriletsaspekterna pch utgår frän att iiU redningen i sitt
fortsatta utredningsarbete även kprnmer atl belysa de effekter som industrins
datorisering kan ha från integritetssynpunkt.

LO
betonar att användarinflytande måste utvecklas och förstärkas. Forskningen bör
enligt LO därför i stor utsträckning behandla frågor som gäller datateknikens
användning och konsekvenser för sysselsättning och arbetsmiljö och denna
helhetssyn bör också förankras i pågående projekt. Det är också viktigt att de
medel för forskningsinitiering som de fackliga organisationerna idag har
permanentas för att även användas på detta område. DEUs förslag att en
forskningsgrupp bildas kring användarorien-terad systemutveckling anser LO
angeläget.

SACO/SR
är positivt liH konsekvensanalyser och betonar att systemutvecklingsarbetet
måste förändras. Enligt SACO/SR är det betydelsefullt att bedriva forskning och
experimentverksamhet om utvecklings- pch in förandeprocessen av datateknik.

SAF
därempt anser atl DEUs systemutvecklingsmodell är alltför komplicerad. SAF
menar att det knappast finns någon generell modell för systemutvecklingsarbete
och medbestämmande utan att den måste grundas på typen av datoriseringsprojekt
och de speciella förutsättningarna i det enskilda fallet. Beträffande kravet pä
konsekvensanalyser påpekar SAF att det visat sig vara en metod som i praktiken
är myckel svår att använda och därför har ett begränsat värde.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 81

TCO
betonar behovet av en viss formalism i systemutvecklingsarbetet. Och
konstaterar att DEUs förslag är väl grundade.

Utbildningen
för de som direkt arbetar med systemutveckling måste enligt TCO väsentligt
breddas. Utbildningen måste skapa medvelenhel om datateknikens politiska och
sociala karaktär. Denna breddning måste ske såväl på gymnasie- och högskolenivå
som i den fackutbildning som sker direkt i arbetslivet. TCO erinrar om att man
nyligen i skrivelse till ASS utbildningsdelegation påtalat behovet av
arbetsmiljöutbildning för de som arbetar med systemutveckling.
Finansieringsfrågan i samband med sådan utbildning måste också enligt TCO
lösas. Utredningens förslag om anslag till FoU om modeller för syslemulvecklingsarbete
tillstyrks av TCO. Sådan forskning måste för att ge användbara resuUat ske i nära
samarbete med de anställda och deras fackliga organisationer.

TCO
menar vidare att det är nödvändigt att formulera och integrera
konsekvensanalyser i utvecklingsprocessen. TCO pekar emellertid på vissa
förhållanden av betydelse vid en bedömning av konsekvensanalysens roll i
utvecklingsarbetet: konsekvensanalyser kan ytterligare fokusera intresset kring
de lekniska lösningarna. TCO anser atl initialt måste öppenhet finnas för
andra lösningar än sädana som innebär införande av ny teknik. TCO framhåller
också att förekomsten av utvidgade konsekvensanalyser inte minskar kraven på
kompetensuppbyggnad inom de fackliga organisationerna. TCO stöder förslaget om fprskning
kring konsekvensanalysens integration i utvecklingsmodellen och hänvisar till
det s.k. DASIS-projektets modell.

Utbildning

Utredningens
förslag

•
påskynda införandet av datalära
i ungdomsskolan

•
breddad utbildning på högskolan

•
samutnyttjande av utmstning

•
fortbildnig på KOMVUX och AMU

•
facklig utbildning

•
ökad rörlighet.

Många
remissinstanser betonar kraftigt de förslag till åtgärder som DEU lagt fram.
Detta gäller exempelvis kravet på ett skyndsamt införande av dalalära i
ungdomsskolan och fortbildning av lärare i anslutning därtill. Bl. a. tar LO,
SACO/SR, SAF, SHIO, SI och TCO upp detta. TCO uttalar förhoppningen att de
åtgärder som redan vidtagits av datadelegationen leder till en önskvärd påskyndning.
SACO/SR påpekar att DEUs förslag till åtgärder borde ha påböijats lång
tidigare. LO och även TCO framhäver att även UHÄ:s förslag för forskning och
utbildning på högskolorna måste genomföras skyndsamt. LO menar vidare att
utbildningen måste förmedla kunskaper om olika sätt att utnyttja datorstöd och
vilka konsekvenser och 17 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga 4

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 82

möjligheter det kan ha på exempelvis arbetsmiljö,
arbetsinnehåll och arbetsorganisation. LO stöder förslaget att kommunerna
skall få statligt bidrag för att kunna genomföra en modernisering av utrustning
i skolorna.

Även SACOISR stöder förslaget om statsbidrag till
modernisering av maskinparken. SACO/SR påpekar att i den juridiska utbildningen
bör teknikens rättsliga aspekter beaktas.

SAF framhäver att man biträder förslaget att i större
utsträckning förlägga yrkesförberedande utbildning i gymnasieskolan Ull
företagen för att säkerställa att eleverna får utbildning pä en modern
maskinpark.

5/ anser att det i anslutning till utbildningsåtgärderna
också kan finnas skäl alt närmare undersöka förutsättningarna för datorstödd
undervisning, såväl på dataområdet som i andra ämnen. Utmstning för datorstödd
undervisning kan enligt SI vara ett potentiellt viktigt område för statlig
teknikupphandling.

Beträffande den tekniska utrustningen i undervisningen
pekar utredningen på två möjligheter

•
ökad
förelagsförläggning av utbildningen

•
medel till
investeringar i modern utrustning

Båda lösningarna innehåller enligt SÖ komplikationer. Det
är inte självklart menar SÖ att kravet att eleverna skall få utbildning pä en
modern maskinpark säkerställs genom en ökad förelagsförläggning av utbildningen.

SÖ erinrar om att man i petita för budgetåret 1981/82 har
anmält ett behov av kompletterande utrustning till befintliga skolor med Qärde
årskursen av fyraårig teknisk linje enligt en femårsplan. Alt försörja
skolorna med programvara för olika utbildningsändamål är, som DEU också påpekar,
ett komplicerat problem. En lösning är på väg genom det arbete som utförts inom
projektet PRODIS (programvara och datorutrustning i skolan) och dess
uppföljning.

SÖ delar utredningens uppfattning att kunskaper om
datateknik i många av de utbildningar som berörs är ett nytt kompetensområde
för lärarna. Det krävs därför såväl fortbildning för de redan yrkesverksamma
lärarna som förändringar i lärarutbildningen. Eftersom datatekniken ständigt utvecklas
är det väsentligt att utbildningen får en återkommande karaktär. Viss typ av
fortbildning måste med dagens system efterfrågas av lärarna för att nå fram,
att erbjuda den är inte tillräckligt. Det är därior angeläget att bygga ut
resurserna till den obligatoriska fortbildningen.(3

I det nyligen avslutade SÖ-projektet Datorn i skolan (DIS)
föreslås bl. a. en omfattande fortbildning av lärare. För budgetåret 1981/82
disponeras ca 1 Mkr för fortbildningsinsatser enligt DIS-programmet.

I samband med omorganisationen av den statliga skoladministraUonen
kommer också lärarfortbildningen att organiseras i andra former. Bl. a. skall
verket göra förteckningar över utbildningar för olika lärarkategorier som SÖ
finner angelägna och därför bör berättiga lärare till tjänstledighet

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 83

med
B-avdrag för sådana studier. Fortbildning inom dataområdet kommer därvid att
prioriteras högt.

Vad
gäller utbildning av de redan yrkesverksamma bedömer AMS att det i vissa lägen
kan finnas förutsättningar för försäljning av utbildningskapacitet inom AMU.
Detta gäller främst i sädana konjunkturlägen då kapacitetsutnyttjandet är
lågt.

ASS
anser att det finns behov av en instans för opartisk sakkunskap och rådgivning.
En bred kunskapsuppbyggnad på alla nivåer är enligt ASS viktig, inte minst för
ledamöter i skyddskommittér och andra som handlägger arbetsmiljöfrågor. Den
tekniska utvecklingen inom datorområdet är emellertid så snabb att
kunskapsbehovet knappast kan täckas enbart genom breda utbildningsinsatser.
Behovet av en instans för opartisk sakkunskap och rådgivning bör enligt
styrelsens mening också uppmärksammas.

LO
pekar på att den fortbildning som idag ges i företagen av bl.a. olika konsulter
och dataleverantörer är djupt otillfredsställande. LO föreslår alt SÖ och AMS
ges i uppdrag alt tillsammans med de avtalsslutande parterna utarbeta mallar
för hur fortbildningen bör ske för olika yrkesgrupper.

RRV
ifrågasätter om inle industrin själv har bättre resurser för fortbildning än
vad AMU har. Kunskapen om datateknik torde enligt RRV vara större i industrin,
särskilt inom den kunskaps- och kapitalintensiva verkstads- och
processindustrin, än inom AMU.

SACO/SR
instämmer i LO:s kritik av den nuvarande utbildningen på företagen. SACO/SR
framhäver dessutom utbildningsförberedelserna så att berörd personal verkligen
har tid att deltaga i utbildningen.

När
det gäller de redan anställdas fortbildning betonar SAF att den viktigaste
utbildningen är den som sker företagsinternt och med direkt anknytning till det
egna arbetet -även om detta inte alltid kallas för utbildning.

Vad
gäller facklig utbildning är mänga positiva till en ökad kompetens pä
dataområdet. Det framhävs av LO, SACO/SR, SAF och TCO. SACO/SR betonar att
utbildningen bör koncentreras till förändringsprocessen och inte till
datatekniken.

SAF
framhåller att även för lokala fackliga företrädare den företagsinterna
utbildningen bör vara viktigast. En aktiv medverkan i systemutvecklingsarbelel
underlättas av goda kunskaper om den konkreta verksamheten i förelaget, de
praktiska problem som skall lösas och de datortillämpningar som är aktuella i
det enskilda fallet. SAF anser alt ekonomiskt stöd för facklig utbildning om
datorer och datoranvändning bör förordas genom omfördelning inom ramen för det
statliga ulbildningsstöd som redan utgår. SAF framhåller dessutom att den
aktuella utbildningen om datorer och datoranvändning till stora delar borde
kunna genomföras partsgemensamt.

SHIO-Familjeföretagen
anser att finansieringen av facklig utbildning bör behandlas i förhandlingar
mellan parterna på arbetsmarknaden. Om statligt stöd likväl skulle utgå för
sådan utbildning bör detta enligt organisa-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 84

tionen ske genom en omfördelning inom ramen för det stadiga
utbildningsstöd som redan utgår lill de fackliga organisationerna.

TCO har också synpunkter på finansieringen av den fackliga
utbildningen och betonar att det bör ske som en förstärkning av de medel som
samhället ställer till de fackliga organisationernas förfogande för facklig
utbildning.

Synpunkter på det fortsatta utredningsarbetet

RRV anser det väsentligt att det fortsatta
utredningsarbetet inom DEU och DEK ger utrymme att relatera datatekniken till
sädana bredare analyser av industrisamhället och Sveriges roll(er) som liten
industrination. I annat fall riskerar åtgärdsförslagen att leda till subpptimeringar
eller endast få karaktären av legitimering av en spontan utveckling som länge
pågått. RRV menar att sådana bredare analyser är ett effektivare utnyttjande av
utredningsresurserna än partiella åtgärdsprogram utformade på grundval av
analyserade delproblem. En sammanvägning av olika tänkbara åtgärder är ju
aviserad till den kommande datapolitiska proposition, inför vilken också den
särskilt inrättade datadelegationen har tilldelats en beredande roll..

TCO förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete
belyser följderna för samtliga anställda inom privat och offentlig sektor för
att därigenom beslutsunderlag inför datapolitiska ställningstaganden skall bli
så likvärdigt som möjligt.

TCO vill inför utredningens fortsatta arbete understryka
att slutsatsen pm behpv av teknikutveckling pch teknikspridning inte med
nödvändighet blir desamma pä alla tillämpningsområden för datortekniken. I
själva verket finns enligt TCO skäl som talar för en lekniksyn -dvs. syn pä
behovet av teknikutveckling och teknikspridning- som varierar allt efter vilka
tillämpningsområden som studeras.

Att t. ex. generellt tillämpa samma rationaliseringssyn på
alla delar av arbetsmarknaden är enligt TCOs uppfattning felaktigt. TCO vill
därför bestämt varna för att utan vidare lägga utredningens slutsatser om
behovet av teknikspridning till grund för likartade slutsatser vad gäller
tjänstesektorn i allmänhet. Naturiigtvis föreligger också ett behov av att
rationalisera tjänsteproduktion. Hittillsvarande erfarenheter pä kontorsområdet
visar enligt TCO att de rationaliseringsvinster som beräknas med utgångspunkt i
olika kontorstekniska hjälpmedels prestanda visar föga överensstämmelse med de
faktiska uppnådda rationaliseringsvinsterna.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 85

Bilaga
4.2

Sammanställning av remissvaren över DEU:s interimsrapport
Kontorens datorisering — effekter på sysselsättning och arbetsmiljö (Ds A
1981:16)

Datainspektionen
(DI), statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV),
statens arbetsgivarverk (SAV), statens arbetsmiljönämnd (SAN), statens
institut för personaladministraUon och personalutbildning (SIPU), statens arbetsdmarknadsnämnd
(SAMN), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen (ASS), styrelsen för
arbetarskyddsfonden (ASF), styrelsen för teknisk utveckling (STU), forskningsrådsnämnden
(FRN), Nya arbetsrättskommittén (NARK), Kommittén för arbetsmarknadsutbildning
och företagsutbildning (KAFU), Utredningen rörande informafion om risker i
arbetsmiljön (INRA), televerket, svenska kommunförbundet, landstingsförbundet
(LO, Sveriges industriförbund (SI), SHIO-Familjeföretagen, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksdataförbundet
(RDF), Svenska Bankföreningen.

Flera
av remissinstanserna hänvisar till sitt yttrande över det tidigare
delbetänkandet.

Särskilt
yttrande har avgivits av ledamoten Lendenius vad gäller s.k.
grannskapscentraler.

Allmänt

Kommunförbundet
konstaterar att betänkandet inte baseras på förhållandena i kommuner eller
landsting. Vidare framhålls atl såväl den konkurrensutsatta industrin som den
offentliga sektorn kommer att utsättas för effektivitetskrav på ett helt annat
sätt än tidigare, där utnyttjandet av datateknik kommer att vara ett medel att
öka effektiviteten.

Z/anser
att rapporten är intressant men att den lider av brister. Så t. ex. anser Lf
det anmärkningsvärt att stora och sysselsättningsmässigt betydande områden som
kommuner och landsting inte alls har studerats. RDF anser det "beklagligt
att stora delar av näringslivet undantagits och all rapporten härigenom i
första hand belyser situafionen inom statsförvaltningen". LO anser att
"en mer heltäckande bedömning borde varit möjlig att åstadkomma från
utredningens sida".

LO
och Statskontoret anser att förslagen i stort sett är desamma som i det
tidigare betänkandet pch LO beklagar att det inte finns mer detaljerade
åtgärdsförslag. LO förutsätter alt staten i framtiden aktivt bevakar och
påverkar den datatekniska utvecklingen. "Detta kan ske exempelvis ge- 18 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
123. Bilaga 4

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 86

nom
atl datadelegationen får riksdagens uppdrag att i samarbete med berörda
departement genomföra rullande femårsplaner över utvecklingen på data- och
elektronikområdet för olika branscher. SAV anser att de föreslagna åtgärderna
är alltför allmänna för att läggas fill grund för någon detaljerad och konkret
planering. "Det åtgärdspaket som utredningen diskuterat kan närmast sägas
utgöra rekommendationer till beredskap inför befarade bieffekter". SACO-SR
anser att förslagen är för diffust formulerade.

Enligt
STU:s mening präglas rapporten av en relativt statisk och något onyanserad bild
av kontorsinformationens användarpotential, den snabba teknikutvecklingen och
möjligheterna att i Sverige utveckla sådana system. STU hänvisar i
sammanhanget till SINDs eleklronikutredningar och STU:s rapporter, bl. a. STU-information
nr 240 "Informationsbehandling — STU:s program".

RDF
anser att rapporten inte tillräckligt väl belyser den dynamik som följer av
teknisk framsynthet. "Det är snarast så att rapporten ger ett intryck av
att vi är så illa tvungna att använda avancerad teknik". Enligt RDF är
användningen av avancerad teknik — tillsammans med andra faktorer - en
förutsättning och en möjlighet för svenskt näringsliv att expandera Pch skapa
en dynamisk utveckling. Nya marknader, produkter och tjänster kan utvecklas.
SAF anser att datatekniken är ett nyckelområde när det gäller konkurtenskraft
och stigande reallöner.

RRV
anser alt det saknas en samlad syn på statens ansvar inför fortsatt
datorisering. Denna fråga menar RRV innehåller åtminstone tre delfrågor:
bevakningsansvar, rollen gentemot företagen samt statligt stöd för lika
investeringsinsatser i samband med datoriseringen. Bevakningsansvaret bör
enligt RRV röra alternativa framtidsbilder av samlade effekter inom olika
områden innehållande bl. a. konsekvensstudier. När det gäller statens roll bör
i initialskedet denna i huvudsak inriktas pä en normerande roll och därvid ange
ramar för företagens agerande samt företagens sociala ansvar i samband med
fortsatt datorisering. I övrigt bör företagens eget ansvar för teknikval och
investeringar markeras. RRV fortsätter: "Hittillsvarande erfarenheter
tyder på att staten ej skall vara drivkraft, utan snarast verka som en
återhållande kraft, så att tidsutrymme skapas för optimala teknikval, där
hänsyn tas till såväl rationaliseringsaspekter som sysselsättning och
arbetsmiljö, samtidigt som erforderlig planering och beredskap hinner beaktas
inom berörda samhällsområden".

Statskontoret
anser alt utredningen bör skaffa sig en helhetssyn pä kontorsautomation och så
utförligt som möjligt bedöma i vilka fall integration bör och kan uppnås med
användande av "allterminaler" och när funktionsdatorer är lämpligare.
En med integrationen sammanhängande viktig fråga gäller datakommunikation.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop, 1981/82:123
Bilaga 4 87

Sysselsättningseffekter
och arbetsmarknad

Kommunförbundet
delar utredningens förslag om förstärkta arbetsmarknadspolitiska resurser
liksom atl regionalpolitiken behöver förstärkas. Samtidigt menar förbundet att
de stora potentiella rationaliseringsmöjligheter som DEU anser föreligga pä
kontor inte gäller pä den kommunala verksamheten där endast 5-10 procent av
kontorsarbetet uppskattas som skrivarbete. Förbundet betonar också behovet av
konsekvensanalyser som en viktig del i lönsamhetsbedömningarna vid införandet
av ny teknik.

SAF anser att utredningen
inte övertygande visat att datoriseringen -eller den kontorsautomation som
behandlas - kommer att medföra dramatiska sysselsättningseffekter eller
omställningsproblem pä arbetsmarknaden under 80-talet. Snarare anser SAF att
utredningsmaterialet tyder på att effekterna blir mer begränsade än vad som
förväntas. "SAF finner sålunda inte att utredningen i föreliggande rapport
visat atl datoriseringens effekter motiverar föreslagna åtgärder pä
arbetsmarknadsområdet."

Angående åtgärderna inom
arbetsmarknadsområdet anser Lf att diskussionen förs i "allmänna termer,
för okritiskt och utan koppling till huvudfrågan dvs. datoriseringens effekter
på sysselsättningen". Utredningen slår t. ex. fast att det under 80-talet
"kommer att krävas väsentligt Ullskott av förmedlingsresurser om
arbetsförmedlingen skall kunna sköta sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt". Lf anser dock att utredningen inte visat vilken effekt kpntorsdatoriseringen
har på sysselsättningen under 80-talet. Det finns enligt Lf inte heller stöd
för antagandet att datoriseringen indirekt bidrar till att öka de nytillträdandes
problem på arbetsmarknaden. "Med utgångspunkt i utredningens material kan
förbundet inte dela den allmänna slutsatsen att datoriseringen generellt kommer
atl kräva förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser".

SHIO-Familjeföretagen
tillstyrker förslaget om att arbetsförmedlingarna bör förstärka sina insatser
för platsförmedling. "Detta bör dock ske i första hand genom omprioriteringar
inom ramen för redan tillgängliga resurser".

AMS
delar utredningens förslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken bl. a.
"att det kommer att krävas ett väsentligt tillskott av förmedlingsresurser
...". När det gäller den ekonomiska kompensationen vid flyttning har AMS i
sin senaste anslagsframställning pekat på hur denna skall kunna förbättras. När
det gäller den lokala anpassningen av bristyrkesutbildning anser AMS att denna
möjlighet redan finns.

Enligt
Statskontoret saknas mera offensiva och långsiktiga förslag till åtgärder, som
kan underlätta övergången lill en förändrad framlida arbetsmarknad.
"Detta bör övervägas i det fortsatta arbetet". Andra frågor som
statskontoret anser det vara intressant och viktigt att fä belysta i det
fortsatta arbetet är: Finns det olika förutsättningar och drivkrafter bakom
datoriseringen i de båda sektorerna (privat och offentlig)? Hur ser samban-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 88

den
ut "mellan produkuvitet och konkurrensförmåga i resp. sektor? Finns det
olika förutsättningar för styrning inom sektorerna?

RRV
pekar för sin del på de bristande empiriska grunderna för parallella resonemang
rörande villkor för och konsekvenser av å ena sidan industrin och å andra sidan
kontorsverksamhetens datorisering. RRV anser också att spännvidden mellan
utbudet av lediga platser och arbetslösa tenderar att bli större än vad som är hanterbart
med nuvarande arbetsmarknads-och utbildningspolitik. "Hittillsvarande
erfarenheter tyder på att denna arbetsmarknadsproblematik förstärkts av kontorsdatoriseringen
samt att problemen främst kommer all beröra de grupper som redan idag har en
svag ställning på arbetsmarkmaden, nämligen kvinnor och ungdomar ... Att som DEU
föreslår enbart satsa på förstärkt platsförmedling är ej adekvat mpt bakgrund
av problemens utseende och sannolika utveckling". RRV anser det angeläget
att DEU noga beaktar att hittillsvarande erfarenheter av kontorsautomation
hänför sig till en tid av allmän expansion, vilket till viss del kan ha
bidragit till att mildra datoriseringens negativa effekter på sysselsättning
och arbetsmiljö.

STU
anser det "klart att kvinnprna kommer atl drabbas av datoriseringen mer
än män" mot bakgrund av alt kpnlorsvärlden domineras kvantitativt av
kvinnor. STU ser detta som en viktig jämställdhetsfråga och som bör beaktas
inom arbetsmarknadsutbildningen och vid de utvecklingsstudier för framlida
kontor som utredningen föreslär.

SÖ
anser att man av utredningsmaterialet kan dra slutsatsen att

— datoriseringen
medför minskat personalbehov som i första hand regleras genom minskad
rekrytering, inte genom friställningar

— nyrekryteringsbehovel
på området främst kommer att avse mer kvalificerad arbetskraft med
yrkesutbildning och/eller arbetslivserfarenhet.

SÖ finner därför skäl att
befara en kraftig ökning av svårigheterna på arbetsmarknaden för kvinnor och
ungdomar. För dessa kategorier har framför allt kontors-, handels- och
vårdyrken varit inkörsport till arbetslivet. Av en SÖ-rapport framgår t. ex.
att bland 23-åriga kvinnor med enbart grundskoleutbildning var år 1978 de
vanligaste yrkena sekreterare/kontorist, sjukvårdsbiträde och affärsbiträde.
En uppföljningsstudie av elever som avslutat arbetsmarknadsutbildningen andra
kvartalet 1980 visar att drygt 75 procent av de kvinnor som fullföljt studierna
genomgått utbildning inriktad på vård- eller kontorsomrädet. Av en SÖ-rapport
framgår alt antalet arbetssökande ungdomar mellan åren 1978 och 1980 ökat med
cirka 5000 individer (14 %). Av dessa var drygt 4500 eller cirka 90 procent
kvinnor. Ökningen föll dessutom nästan helt på dem som genomgått gymnasieskolans
traditionellt "kvinnodominerade" studievägar. SÖ finner därför att
det är mycket viktigt att kvinnor kan påverkas till att välja en
studieinriktning utanför de traditionella kvinnliga utbildningsvägarna och
yrkena, både i skolan och arbetsmarknadsutbildningen. Annars befarar man att
kvinnors situation pä arbetsmarknaden sannolikt avsevärt kommer att försämras.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 89

SAMN
anger att man fått i uppdrag av regeringen (1981-04-30) att med utgångspunkt i
de utredningar och de rapporter som finns tillgängliga belysa hur kvinnors
arbetsmarknad inom den statliga sektorn kommer att påverkas av framtida
datoriseringar. Uppdraget skall redovisas till regeringen 1982-02-01.

Enligt
SIPU förbilligas datakraften och blir ekonomiskt tillgänglig i en ojämnförligt
större omfattning än tidigare. Tillsammans med statsmakternas skärpta krav på
besparingar kommer dessa förhållanden sannolikt att påskynda en utveckling mot
en kraftigt ökad rationalisering av kontorsarbetsmiljöerna bl. a. med hjälp av
datorer. "Det innebär att datoriseringen av den offentliga förvaltningen
kan få ett hasfigl, okontrollerbarl och dramatiskt förlopp'.

SA V
anser att rationaliseringsvinsterna finns att hämta inom det traditionella
kontorsarbetet, men även på längre sikt framför allt inom handlägg-ningsarbelet.

Televerket
betonar starkt att de ökade möjligheterna till telekommunikation kan påverka
den regionala sysselsättningen positivt. "Detta bör beaktas redan nu i
olika regionalpolitiska överväganden". Televerket anser också att
kontorsdatoriseringen kan ge andra gmpper ökade möjligheter, exempelvis kan
rörelsehindrade på enklare sätt fullgöra olika arbetsuppgifter genom bl. a. telefon/TV-konferenser,
bekväm åtkomst av information via terminal, mindre krav på fysisk förflyttning
till speciell arbetsplats.

SAV anser att utredningen
i försöken att klariägga datoriseringens effekter pä sysselsättningen
förefaller ha mött de största svårigheterna. Men "det kanske trots allt är
på detta område som det är mest angeläget med ett gott underlag för
förebyggande åtgärder. Det vore därför önskvärt att utredningen i det fortsatta
arbetet på denna punkt kunde göra djupare gående analyser av olika
teknikalternativ".

Spridning

STU
anger att i laboratorier världen över och speciellt de resursstarka
multinationella dataföretagen pågår en intensiv utprovning av framlidens
kontorsinformationssystem. Utvecklingen av datanät, datagrafi, databassystem,
programmeringshjälpmedel, artificiell intelligens och slutligen direkt verbal konimunikation
mellan människa och maskin exemplifierar aktuella utvecklingssteg. STU pekar på
behovet av ett samspel mellan leverantörer och användare och menar att detta förutsätter
kompetens på bägge sidor. STU medverkar idag i ett flertal viktiga projekt för
sådan datateknisk fillämpningsutveckling bl.a. DASIS, ISOK (Informationsbehandling
för samhällsplanering och kommunalteknik) och DiS. STU:s stöd gäller framtagande
av kravspecifikationer, teknisk utveckling och teknikupphandling. STU:s
erfarenhet är att nuvarande planerings- och beslutssystem inom offentlig
förvaltning ibland kan verka hindrande för utveckling av önskad teknik.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 90

Statskontoret
anser att leverantörer och tekniken i sig är de starkaste och mest svårstyrda
drivkrafterna bakom datoriseringen.

Bankerna
har för sin del angett att en faktor som kommer att verka dämpande på
spridningshastigheten är bristen på erfarna specialister inom många av de
områden som kan väntas bli högaktuella under 80-lalet (datakommunikation mellan
olika system, kryptering, distribuerade system m. m.).

I
detta sammanhang kan noteras att Statskontoret anser att det finns flera skäl
att diskutera ADB-specialisternas roll i samband med införandet av kontorsinformalionssystem
och andra mindre ADB-system. "Utvecklingsansvaret bör läggas på ordinarie
linjepersonal, som vid behov kan stödjas av AR-specialisler och inle på ADB-specialisler.
Dessa bör istället utnyttjas i första hand för de mer lekniska delarna av
utvecklingsarbetet. För detta talar såväl den allmänna bristen på ADB-specialister,
som att man kan ifrågasätta om det är möjligt för en och samma person att
utveckla hela den komplexa kompetens som efterfrågas".

Beträffande
möjligheten att mäta produktiviteten i tjänstesektorn har EFI på STU:s uppdrag
genomfört en undersökning. STU bedömer del som mycket svårt att göra sådana
mätningar.

Enligt
TCO saknas i utredningen en analys av de större leverantörsföre-relagens
satsningar på området kontorsautomation. "I den mån de planer dessa
företag står för realiseras blir sysselsättningseffekterna väsentligt mer
drastiska än de av utredningen antydda". TCO anser det angeläget att utredningen
i sitt fortsatta arbete ingående granskar de faktorer som eventuellt
förhindrar en sådan snabb expansion i införandet av ny kontorsteknisk
utrustning. TCO saknar vidare i rapporten en sammanfattning av tillgänglig
datatekniks nuvarande användningsområden och sannolika utvecklingstendenser.
T, ex. borde den sannolika omfattningen av hänvisningssystem, av integration
mellan kontors- och tryckerifunktioner närmare ha analyserats, liksom
förändringar vad avser tekniken för datafångst och datalagring. Eventuella
integrationsvinster vid olika kombinationer av konlorslekniska hjälpmedel borde
också närmare ha behandlats. TCO fömtsätter att ovan nämnda områden tas upp i
utredningens slutbetänkande.

Statistik

SHIO-Familjeföretagen
avstyrker förslaget om en särskild investeringsstatistik bl. a. mot bakgrund
av att det torde medföra betydande uppgifts-lämnarkostnader.

Televerket
är tveksamt lill om det är möjligt och lönsamt att införa en alltför avancerad invesleringsslalislik.
Delta med hänsyn till bl. a. den snabba tekniska utvecklingen på området.

SACO-SR
anser att en förbättrad arbetsmarknadsstatistik om brutto-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 91

strömmar
behövs helt oberoende av de förändringar som just datoriseringen kan medföra.

Med hänsyn till brislen på
statistiskt material och svårigheterna att mäta och tolka åtskilligt sådant
material på dalaområdet anser SCB att utredningen "på ett insiktsfullt
sätt behandlat statistikfrågorna inom sitt område". Verket är väl
medvetet om bristerna i den statistiska belysningen av olika aspekter på
datatekniken och har också vidtagit åtgärder med anledning härav, bl. a. pekas
på en förstudie ("Grus i maskineriet"). SCB för sedan en lång och
intressant diskussion om hur dessa brister skall kunna avhjälpas. "Det
stora behovet av en bättre löpande statistik om datateknikens användning och
effekter motiverar enligt SCB att regeringen ger verket i uppdrag att inkomma
med förslag till innehåll och former för en löpande statistik på detta område ...
Eftersom verket inte har möjlighet att finansiera arbetet med egna medel måste
dock särskilda medel ställas till verkets förfogande vid ett eventuellt
uppdrag".

Arbetsmiljö

Lf
vill varna för en övertro på möjligheterna att åstadkomma reella arbetsmiljöförbättringar
via skärpt lagstiftning. "Det finns inte belägg för att nu gällande
arbetsmiljölag har sådana brister eller är så ofullständig alt ytterligare
regler måste tillföras".

Lf
vill så långt möjligt undvika detaljregleringar i arbetsmiljölagen men
tillstyrker att föreskrifter på dalaområdet utarbetas. "Det finns dock uppenbara
risker i att alltför snabbt forcera föreskriftsarbetet på detta område.
Insamling och värdering av forskningsrön och praktiska erfarenheter av
datoranvändning är naturliga led som måste föregå eventuella beslut om
föreskrifter".

Televerket
anser att det varken är lämpligt eller önskvärt med bindande föreskrifter inom arbetsmiljöomrädet
med hänsyn till områdets komplexitet.

SACO-SR
vill än en gång betona betydelse av skyndsamma insatser från ASS inom
arbetsmiljöområdet.

LO
anser att den anvisning om bildskärmsarbete som nu finns snarast bör omarbetas
till en föreskrift.

SAV
påpekar att i arbetstidsavtalet på det statliga området sägs: "1 den
utsträckning som påkallas av arbetsförhållandena, skall arbetstagare ha
särskilda arbetspauser" och som exempel på sådant arbete nämns läsning av
löpande text från bildskärmar.

ASS
instämmer i allt väsentligt i de målbeskrivningar, krav och värderingar som
kommer till uttryck i rapporten. ASS efteriyser dock fortfarande en analys av
de möjligheter och begränsningar som samhällets styrmedel har för att
förverkliga intentionerna. "Styrelsen år för sin del beredd att så långt
det är praktiskt möjligt utarbeta regler för användande av dator-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 92

teknik.
Styrelsen är dock medveten om begränsningarna i genomslagskraft av styrmedel av
typ allmänna råd". ASS hänvisar också till sitt tidigare yttrande.

LO
anser att datatekniken inte får utnyttjas som ett instrument för kontroll och
övervakning av arbetet. "Här kan samhället bidra bl. a. genom alt
förbättra ASS möjligheter att medverka till förhandsgranskning av teknisk
utrustning och i standardiseringsverksamhelen". LO anser också att facket
måste få tillgång till egna konsulter för att förbättra fackets medverkan i den
datatekniska utvecklingen.

När
det gäller stöd till utvecklingen av arbetsmiljövänlig teknik anser SHIO-Familjeföretagen
atl ett särskilt stöd till fackliga organisationers arbete med specificering
och utveckling av alternativ teknik inte bör utgå.

Statskontoret
anser att kostnader för åtgärder i samband med att förbättra arbetsmiljön bör
försöka uppskattas och vägar att finansiera dessa bör anges.

SACO-SR
anser alt utredningen borde ha ägnat större uppmärksamhet åt hur kvalificerade
arbetsuppgifter påverkas av datoriseringen. "Det föreligger risk för att
den fortsatta utvecklingen medför möjligheter att automatisera olika slag av
handläggningsrutiner ,.. Utrymmet för kreativitet och initiativ får inte minska
... Man måste vara speciellt kritisk till system där risk finns atl kontakter
handläggare-klienter-kunder ersätts med datatekniska lösningar".

SAF
anser att "en ensidig satsning på arbetsvidgning kan försvåra för de nytillträdande
på arbetsmarknaden att få ett arbete som passar".

STU
anser att "förutsättningarna finns till positiva effekter av sådant slag
som exempelvis ökad individuell valfrihet vid planering och genomförande av arbelet,
bättre arbetsorganisation med ökat personligt ansvar, bättre arbetsmiljö och
vidgning av de handikappades arbetsmarknad".

Inom
sektorn för kontorens automatisering avser STU att under bå 1981/82 påbörja en
undersökning av möjligheterna alt åstadkomma en användarnära försöksmiljö för
experiment med datorbaserade hjälpmedel i arbetslivet. Syftet är att bidra med
kunnande och teknik för alt ur olika synpunkter få en bättre svensk industri.

I
anslutning till utredningens diskussion om stöd till arbetsmiljövänlig teknik
erinrar STU om att man under lång tid arbetat med utveckling av dylika projekt.
I STU:s planering av det framtida fillämpningsprogrammet övervägs insatser av
just det slag utredningen nämner på sid. 123-124.

STU
fäster vid sin planering stor vikt vid bl. a. kontorsmiljöfrågorna i termer av
organisation, sociala relationer, decentralisering och centralisering,
arbetsinnehåll m.m. "Teknikutvecklingen inom dataområdet går snabbt,
varför det är nödvändigt att frigöra sig tankemässigt från dagens tekniska
utbud av datateknik". Mot denna bakgrund pågår förstudier i syfte att om
möjligt formulera kompletterande krav pä teknikutveckling för olika
applikationer.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 93

ASS
instämmer i att "Vid forskning om framtidens kontor bör därför önskvärda samhällsstmkturer
bilda utgångspunkt för bedömningen av teknikens möjligheter" och
"den önskvärda arbetssituationen bör således vara en utgångspunkt för
systemutformningen".

Televerket
tillstyrker ökade forskningsinsatser beträffande framtidens kontor och anser
sig ha en central roll i detta sammanhang.

SAF
anser att "i stället för att ensidigt betona de problem och avigsidor som
datatekniken kan tänkas föra med sig bör utbildningen och forskningen om
datoriseringseffekter i ökad utsträckning också belysa dels datoriseringens
betydelse för en gynnsam produktivitetsutveckling, dels de nya möjligheteratt
skapa ett bra arbetsliv och ett bra samhällsliv som datatekniken kan ge upphov
till".

Företagsekonomiska
institutionen vid Göteborgs universitet är beredda att åt utredningen ta fram
en katalog över angelägna forskningsobjekt kring de problem som är aktuella för
dataeffektutredningen.

Regeringen
har uppdragit åt FRN (1980-04-10) att utarbeta ett samlat prpgram för fprskning
rörande datateknikens framtida användning m.m. Detta utredningsförslag beräknas
kunna redovisas för regeringen kring årsskiftet 1982/83.

Utredningen
rörande inforrriation om risker i arbetsmiljön (INRA) har i sitt arbete
konstaterat att det finns behov av rådgivning vad gäller god teknikanvändning. INRA
överväger därför förslag om försöksverksamhet med sådan rådgivning, bl. a. vad
gäller teknik i kontorsarbete. INRA konstaterar vidare att "den tekniska
utvecklingen sker inom många områden så snabbt att dokumenterad erfarenhet sällan
finns att tillgå. Dessutom är praktisk verksamhet med att tillhandahålla och
sprida saklig och opartisk informatipn om erfarenheter av ny teknikanvändning
begränsad".

Statskontoret
anser att förslag bör läggas fram hur en datorisering kan möjliggöra ökad
decentralisering av olika såväl kontorsservicefunktioner som
"sakverksamheter".

TCO
anser att de möjligheter en kombination av data- och kommunikationsteknik ger
att fysiskt decentralisera tjänsteproduktion skall tillvaratas. Enligt TCO
krävs dock betydande forskningsinsatser för alt finna lämpliga former för sådan
decentralisering. Ett självklart krav i detta sammanhang bör vara att en
decentralisering skall avse sammanhållna verksamheter och inle enbart enskilda
funktioner i en verksamhet.

SAF anser
att hemterminalsarbete kan vara ett alternativ som ökar möjligheterna i vissa
sysselsättningssvaga regioner och för vissa handikappade.

LO
anser att grannskapscentraler har nackdelar i form av bl. a. svårigheter för
facklig verksamhet.

DI
anser att de eventuella säkerhetsproblem som kan vara förknippade' med
hemterminaler och grannskapscentraler i och för sig kan diskuteras men DI anser
för sin del att underiag för närvarande saknas för att göra en

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 94

närmare
analys av dessa frågor. "Inspektionen vill endast påpeka att den
datorisering som sker ofta leder till en ökad registrering och kontroll av den
berörda personalen beträffande tillträde till lokaler, behörighet att manövrera
terminaler, loggning av vidtagna åtgärder osv. - vilket allt givetvis får
konsekvenser från integritetssynpunkt".

ASS
konstaterar med tillfredsställelse att utredningen ställer samma krav på
arbetsmiljön när det gäller hemterminalarbete.

TCO
konstaterar med tillfredsställelse att utredningen ser mycket små möjligheter atl
organisera hemarbete och arbete vid fjärrkontor (t. ex. SIGA) på ett sådant
sätt att det utvidgade effektivitetsbegreppet kan uppfyllas. Som en konsekvens
av detta synsätt borde emellertid enligt TCO utredningen ha diskuterat åtgärder
för att förhindra att en sådan utveckling kommer till stånd.

Däremot
anser TCO att utredningen redovisar en principiellt alltför positiv syn på s.
k. grannskapscentraler. TCO instämmer här i de synpunkter som framförts av
ledamoten Lendenius i ett särskilt yttrande.

Medbestämmande
— systemutveckling

Kommunförbundet
hänvisar till det centrala medbestämmande avtal som slöts 1980. Det avtalet ger
möjligheter att sluta lokala avtal bl. a. om organisaUons- och
rationaliseringsverksamhet. I dessa avtal skall obligatoriskt ingå följande:
"Om införande eller utvidgning av datorisering eller annan ny teknik och
därmed sammanhängande systemutveckling aktualiseras har lokala arbetstagarorganisatipner
rätt att delta i utrednings- och planeringsarbetet samt genomförande av de
åtgärder som följer därav."

SAF
avvisar bestämt en utvidgning av den arbetsrättsliga lagsfiftningen och
ifrågasätter "den i många sammanhang aktuella tendensen att utan närmare
analyser göra datafrågorna till förevändning för att på olika områden föreslå
statliga ingrepp och resursförstärkningar".

LO
och TCO understryker starkt behovet av att förstärkningar kommer till stånd
inom den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Enligt
TCO måste lagstiftningen ålägga arbetsgivaren en skyldighet att redan i det
skede då planer som rör teknikanvändning börjar utarbetas informera de fackliga
organisationerna. Vidare måste en förutsättning för utredningsprocessen vara
att avtal träffas. TCO anser att dessa frågor måste regleras i den arbetsrättsliga
lagstiftningen, så att en verklig och effektiv medbestämmanderätt garanteras.

LO
förutsätter alt staten i framtiden aktivt bevakar och påverkar den datatekniska
utvecklingen. "Detta kan ske exempelvis genom att datadelegationen får
riksdagens uppdrag att i samarbete med berörda departement genomföra rullande
femårsplaner över utvecklingen på data- och elektronikområdet för olika
branscher.

ETF
hade sett det som positivt om utredningen fört några resonemang om för- och
nackdelar med fackligt veto vid införandet av ny teknik.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
4 95

Statskontoret
anser att utredningen bör förtydliga sin ståndpunkt rörande datoriseringen och
arbetsrättslagsliftningen.

RRV anser alt diskussionen
rörande koncernproblemafiken är en generell fråga om tillämpningen av
medbestämmandelagen och annan arbets-rättslig lagstiftning, som ej enbart eller
ens i första hand bör ta sin utgångspunkt i datoriseringen.

SACOISR anser att en fömtsättning
för att påverka datoriseringen är att en övergripande målsättning med datpriseringen
formuleras.

Statskontoret
anser att "varje datorbeslut bör ske i enlighet med en för hela
organisationen gemensan "ADB-policy" och en övergripande ratio-naliseringsplan".

SF
understryker att skyddskommittéorganisationen har en given plats i samband med
systemutveckling.

STU delar helt
utredningens bedömning av vikten av goda systemutvecklingsförfaranden och har
för sin del inom sitt program för kunskapsutveckling lämnat stöd till
skapandet av två stycken systemulveckhngs-laboratorier, dels vid CTH och dels
vid KTH. STU stöder utredningens förslag om ökade insatser för att i större
omfattning i systemutvecklingsmodellerna kunna inkludera konsekvensanalys, prganisationsanalys
och personalutvecklingsplaner.

RDF instämmer i
"nödvändigheten av ett starkt användarinflytande i systemutvecklingsarbelel".
Frågan om metoder för utveckling av system för kontorens datorisering bör
sannolikt ses över. De metoder som normalt används vid administrativ
systemutveckling är med hänsyn till kontorsdatoriseringens speciella
egenskaper möjligen inte direkt tillämpbara". För den fortsatta
utvecklingen av kontorens datorisering torde skapandet av en infrastmktur för
kommunikation och gemensamma funktioner t. ex. elektroniska arkiv vara av
fundamental betydelse. Detta ställer enligt RDF helt andra krav på
beslutsfattande än tillskapandet av isolerad utrustning t. ex. skrivautomater
som hittills varit rådande.

Statskontoret
anger att man håller på att utveckla ett generellt system för datorbaserad diarieföring.

Utbildning

Kommunförbundet
delar DEUs syn på utbildning och kompetens och atl det krävs stora insatser för
att höja kompetensnivån och fä en teknikanvändning som är behovsanpassad. Det
är följaktligen viktigt atl såväl parternas, användarnas som specialisternas
olika behov av kompetens tillgodoses. För redan yrkesverksamma bör utbildning
kunna ske som bristyrkesutbildning.

L/anser förslaget att AMS
och SÖ tillsammans med parterna på arbetsmarknaden skall utarbeta mallar att
användas i internutbildning för anställda som berörs av datoriseringen är pklart.
"Det är dessutom principiellt

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 4 96

diskutabelt.
De anställdas utbildningsbehov är i huvudsak en arbetsgivar-angelägenhet".
För att möta det stora utbildningsbehovet i dalafrågor som finns pä den
kommunala arbetsmarknaden har Lf inlett ett samarbete med Riksdataförbundet om framtagning
av ett utbildningsmaterial i datalära. Kommuner och landsting skall använda
materialet i olika kombinationer för utbildning av olika målgrupper.

LO
anser att SÖ och de avtalsslutande parterna bör få i uppdrag att utarbeta
mallar för fortbildningskurser och läroplaner för olika gmpper i företagen. LO
anser också att en "kraftig ökad satsning måste göras av utbildning för
fackliga förtroendevalda inom olika områden".

Televerket
tillstyrker att fackliga företrädare ges utbildning enligt betänkandets
inriktning.

SACO/SR
anser atl utredningen bör precisera vilka resurser som behövs för alt genomföra
den nödvändiga utbildningen i ekonomiska och personella termer.

SAF
anser att förslaget om utbildningsfonder ännu är sä oklart atl det inte finns
någon möjlighet att ta ställning lill det.

TCO
anser att utredningens förslag om företagsanslutna utbildningsfonder bör
genomföras. Detta ser TCO som en naturiig väg att inkludera kostnaden för
utbildning i de kostnader som kalkyleras för investeringar i ny teknik. Dock är
TCO tveksam till sådana fonder vad avser de mindre företagen. "Eftersom
dessa företags resurser i många fall inte svarar mot de verkliga
utbildningsbehoven bör andra lösningar prövas, t. ex. genom att viss del av
avgifterna till ulbildningsfonder avsätts till en central utjämningsfond".

RRV
anser att KOMVUX utbildningsutbud bör vända sig till anställda i mindre företag
samt övriga målgrupper eftersom de större företagen vanligen har egna resurser
för utbildning.

ASS
understryker att utbildningen även bör riktas till arbetsmiljöansvariga t. ex.
skyddskommittéledamöter, beslutsfattare i fråga om arbetsmiljö och inköp samt
skyddsombud.

SIPU
noterar med tillfredsställelse den utbildningsmedvelenhet som präglar
rapporten. SIPU delar i huvudsak de uppfattningar inom dessa områden som
framförs i rapporten och ställer sig bakom utredningens bedömningar och
åtgärdsförslag. Det senare gäller speciellt för de avsnitt som behandlar
utbildning. "Kunskap om den nya tekniken och dess effekter är en
förutsättning för att man skall kunna använda sig av denna på ett framgångsrikt
sätt".

SIPU
anser alt bristen på utbildade lärare är ett problem inom den statliga sektorn.
SIPU hävdar att för att förverkliga de utbildningsmål som utredningen anger och
som SIPU ställer sig bakom krävs att lärarresursfrågan löses på ett
tillfredsställande sätt. Ett sätt att minska behovet av lärarinsatser inom den
grundläggande lärarutbildningen är atl utveckla och genomföra en bred
användarutbildning som utredningen rekommenderar

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 4 97

SIPU
att ta fram. Ett omfattande utvecklingsarbete med detta syfte pågår redan inom SIPU.

UHÅ
räknar med att i nästa års anslagsframställning kunna föreslå hur grundläggande
datainriktad utbildning inom den administrativa, ekonomiska och sociala
sektorn bör förstärkas. Vidare räknar UHÄ med att återkomma med förslag om
förstärkning av resurserna för forskning inom området datorsamhällels
utveckling på grundval av ett pågående beredningsarbete i nära samarbete med
berörda högskpleenheter.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande: statsrådet Åsling

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt
avser industridepartementets verksamhetsområde.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 20 juli 1978
tillkallade chefen för industrideparementet en kommitté för att utreda
datateknikens effekter på näringslivets utveckling. Kommittén', som antog
namnet data-och elektronikkommittén (DEK) (1 1978:04), avlämnade i augusti 1981
delbetänkandet (SOU 1981:59) Datateknik i industriproduktionen. Tidigare har
kommittén publicerat rapporterna (SOU 1980: 17) Datateknik och industripolitik.
Datateknik, ekonomisk tillväxt och sysselsättning (Liber föriag 1980), (SOU
1981:10) Datateknik i verkstadsindustrin, (SOU 1981: II) Datateknik i processindustrin, samt (Ds I 1980:7)
Industri- och forskningspolitiska program inom dala- och elektronikområdet.
Reserapporter från USA, Finland, Storbritannien, Västtyskland, Japan och Frankrike.

Kommitténs direktiv (dir. 1978:66) bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 5:1.

Belänkandet Datateknik i industriprodukfionen innehåller
bl. a. förslag om samordnade teknikspridningsinsatser, åtgärder för att främja
teknikutveckling och långsiktig kompetensuppbyggnad vid de tekniska högskolorna,
stöd till industriellt utvecklingsarbete saml främjande av bred spridning av
datorstödd produktionsteknik.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av
försvarets forskningsanstalt (FOA), televerket, statskontoret, riksrevisionsverkel
(RRV), universitets- och högskoleämbetet (UHÅ) som bifogat yttranden

' Ledamöter: Nils Mårtensson, ordf, t.f. professor, Gunnar
Du Rietz, ek.dr., Gunnar Eliasson, docent, Birgitta Frejhagen, sekr., Arne Gadd,
riksdagsled.. William Ingberg, dep.sekr., Torkel Lindahl, riksdagsled., Sören
Lindebro. ing,, Roland Petersson, dir.ass., Gunnar Ribrant, dep.råd., Bertil Thorngren,
docent. Experter: Bertil Brodén, dep.sekr., Bengt Lundberg, avd.dir., Anders
Reuterswärd, kansliråd, Torsten Löfgren, dep.sekr.

19 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 123. Bilaga .f

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 2

från
universiteten i Uppsala och Lund, Kungl. Tekniska Högskolan (KTH), Tekniska
Högskolan i Linköping, Chalmers Tekniska Högskola (CTH), Högskolan i Luleå samt
styrelsen för Uppsala högskoleregion, utruslningsnämnden för universitet och
högskolor (UUH), skolöverstyrelsen (SÖ), kommerskollegium som bifogat yttrande
från Svenska Handels-kammarförbundet, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, statens industriverk (SIND),
statens vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelsen
i Södermanlands län efter hörande av utvecklingsfonden, handelskammaren, länsskolnämnden
saml LO-, TCO- och SACO/SR-or-ganisationerna i länet, länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Nprrbotlens län.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Norrlandsfonden, de regionala
utvecklingsfonderna i Stockholms, Södermanlands och Göteborgs pch Bohus län,
Landstingsförbundet, Sveriges civilingenjörsförbund (CF), Sveriges
industriförbund. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen
i Sverige (LO) som bifogat yttranden från Svenska Transportarbetareförbundet, Handelsanställdas
Förbund, Svenska Träindustriarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundet,
Svenska Fabriksarbetareförbundel, Statsanställdas Förbund (SF) och Svenska Metallindustriarbetareförbundel,
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Mekanförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeförelagen (SHIO-Familjeföretagen),
Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV), Institutet för verkstadsteknisk
forskning (IVF), Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), Svenska
Träforskningsinstitutet (STFI) och Svenska Cellulosa- och
Pappersbruksföreningen (SCPF) gemensamt. Stiftelsen för Metallurgisk Forskning
(MEFOS), riksdataförbundet (RDF), Boliden AB, Sandvik AB, Saab-Scania AB, Volvo
AB samt dataeffektutredningen (DEU) (A 1978:05).

En
sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 5.2.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Bakgrunden

Regeringens
beslut om tillkallande av dala- och eleklronikkommittén (DEK) grundade sig pä
bedömningen att datateknik och elektronik redan kommit atl få stor betydelse
inom vissa områden men snabbt också kommer att bli allt mer generellt tillämpbar
inom praktiskt taget all verksamhet. Mpt denna bakgrund har DEK spm tidigare
angivits framlagt ett antal rappprter samt ett belänkande (SOU 1981:59) med
förslag gällande verkstads- och processindustrin som jag nu avser att delvis
behandla.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 3

Pä
många sätt innebar 1970-talet ett nytt utvecklingsskede för svensk industri.
Från 1960-talets mitt minskade också industriproduktionens Ull-växtlakt för att
under några år mot slutet av 1970-talet t. o. m. bli negativ. Även vad gäller
industrisysselsättningen har, med undantag för några är i början av 1970-talet,
en långsam minskning ägt rum sedan mitten av 1960-talet. Också den
genomsnittliga produktivitetsökningen inom industrin var sjunkande under 1970-talel.
Till stor del kan den förklaras av dåligt kapacitetsutnyttjande inom de
industriella basnäringarna.

Ingen enskild faktor kan
dock förklara dessa problem. Snarare är del en kombination av faktorer inom och
utom landet som samverkat och bidragit lill att problemen slagit igenom och
vuxit i omfattning. En av de faktorer som påverkar konkurrensförutsättningarna
och som också framhålls av DEK är den snabba teknikutvecklingen. De allt
kortare produktcyklerna i kombination med ökad teknisk komplexitet höjer bl. a.
kraven på kortare återbetalningstider. Industrins utveckling och
förutsättningar under 1980-talet präglas därför av en tendens till ökad
osäkerhet om marknaden vilket ökar företagens risksituation, SamUdigt med
behovet av ökat risklagande och satsningar i immateriella tillgångar, vilka
först på sikt beräknas ge avkastning, har industrins förmåga till egenfinansiering
försämrats inom vissa branscher. Till detta kpmmer att den svenska industrin
också blivit alltmer internationellt beroende.

Den långsamma produktivilelsökningstakten
inom industrin är ett gemensamt drag för det helt övervägande antalet OECD-länder.
1 den nuvarande internationella ekonomiska situationen, som kännetecknas av
hög arbetslöshet och låg tillväxttakt kombinerat med en relativt hög inflationsnivå,
framstår en höjning av produktiviteten som ett viktigt sätt att förbättra
industrins internationella konkurrenskraft. För Sveriges del är en konkurrenskraftig
industri av avgörande betydelse när del gäller att komma till rätta med de
ekonomiska balansproblemen.

2.2
DEK:s förslag

Enligt
DEK:s mening kan satsningar på datateknik i industriproduktionen bidra till en
önskvärd höjning av effektiviteten i industrin. Tillämpningar av datateknik
kan också enligt DEK utgöra produkter i sig eller som medel att öka försäljning
av andra produkter t. ex. systemleveranser till industri- och
anläggningsprojekt.

DEK föreslår bl. a. # att
regionala Verkstadstekniska utvecklingscentra inrättas med syfte att

komplettera
högskoleforskningen, främja forskningssamverkan mellan

högskolor
och industrin, bedriva industriellt utvecklingsarbete samt

genomföra
teknikspridningsprogram tt att ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för
processindustrin

byggs
upp i samma syfte som de Verkstadstekniska utvecklingscentra.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 4

Kostnaderna
för dessa åtgärder beräknas av DEK för en femårsperiod uppgå till 210 milj. kr.
varav 180 milj. kr. till Verkstadstekniska utvecklingscentra, 30 milj. kr. till
ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin. En utförlig
redovisning av DEK:s förslag återfinns i SOU 1981:59.

2.3
Allmänna överväganden

De
övergripande utgångspunkter och målsättningar som DEK redovisat delas av nära
nog samtliga remissinstanser. RRV anser dock all DEK inte belyst hur bästa
teknikval skall göras, dvs. teknikval där industrins marknadsförutsättningar
stärks samtidigt som eventuella negativa effekter pä yrkeskunskaper,
sysselsättning och arbetsmiljö minimeras.

LO
biträder förslaget till statliga satsningar i syfte atl stimulera utnyttjandet
av datateknik och elektronik under förutsättning att användarnas inflytande
över utvecklingen förstärks genom att kunskapsbasen i företagen stärks.

7"CO
framför liknande synpunkter. TCO framhåller bl. a. atl de anställda måste få en
central plats i beslutsfattandet och integreras i hela förändringsprocessen.
Skulle detta inte ske tror inte TCO all svensk industri kommer aU kunna klara
den strukturomvandling som är nödvändig för att öka indudtrins konkurrenskraft.
TCO anser att strukturomvandlingsprocessen därför blir en av
industripolitikens allra viktigaste arbetsuppgifter under kommande år.

Dataeffektutredningen
(DEU) framhåller att det i varje fall pä kort sikt inte finns något realistiskt
alternativ till alt industrin satsar på att utnyttja den avancerade teknik som
är tillgänglig men att detta gör det desto viktigare att finna vägen att styra
hur datorstödet skall utvecklas och användas i industrin.

Statskontoret
finner det sannolikt atl flera faktorer medverkar till alt utvecklingen kommer atl
skilja sig från den tidigare rationaliseringsrörelsen eftersom
rationaliseringar kommer samtidigt inom såväl industri, service och
förvaltning. Därmed skulle enligt statskontoret direkta effekter pä den totala sysselsättningsnivän
inträffa. Inte heller DEK:s slutsatser beträffande den teknologiska
arbetslöshetens storlek finner statskontoret välgrundade utan menar att man bör
studera faktorerna produktionsvolym och produklivitet var för sig för alt kunna
analysera om ett teknikinförande leder till telnologisk arbetslöshet.

För
egen del finner jag DEK:s utgångspunkter och program välmotiverade. RRVis
kritik om brist på belysning av hur optimalt teknikval skall göras utgår enligt
min mening i huvudsak från DEK:s redovisningar som i detta skede enbart
omfattar verkstads- och processindustrins direkta produktionsavsnitt, och utan
hänsyn till att också DEU i enlighet med sina direktiv framlagt kompletterande
förslag. DEU:s förslag och de övervä-

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 5

ganden chefen för arbetsmarknadsdepartementet redovisar
framgår av bilaga 4.

I likhet med LO och TCO anser jag det angeläget att de
anställda ges en central plats i förändringsprocessen och beslutsfattandet i
företagen. Liksom TCO ifrågasätter jag om det över huvud är möjligt alt
genomföra en framgångsrik stmkturomvandling pch ratipnaliseringsprocess utan de
anställdas medverkan. Förslag till åtgärder för att stärka de anställdas kompetens
inom området återfinns därför efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
i bilaga 4. Förslagen ligger också i linje med vad DEU redovisat i sitt
yttrande över DEK:s betänkande samt med av datadelegationens kanslis förslag i
(Ds B 1981:20) Samordnad datapolitik.

Vad slutligen gäller statskontorets synpunkter kan jag
instämma i att den nuvarande tekniska utvecklingen skiljer sig från tidigare
rationaliserings-rörelser men å andra sidan har ingen rationaliseringsrörelse
varit den andra lik. Del har dessutom inte primärt varit DEK:s uppgift att
studera om teknikinförande leder till teknologisk arbetslöshet. Denna uppgift
har enligt utredningsdirektiven ålegat DEU som också i detta sammanhang redovisat
sina slutsatser.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att jag delar DEK:s
uppfattning att satsningar på datateknik i industriproduktionen bidrar till en
önskvärd höjning av effektiviteten och produktiviteten. Tillämpningar av
datateknik kan såväl ingå i produkter som utgöra medel atl öka försäljning av
andra produkter t. ex. systemleveranser till industri- och anläggningsprojekl.

Vilka åtgärder regeringen via SIND och STU hitintills
vidtagit framgår bl.a. av vad statsrådet Johansson föredragit samt av de av DEK
avlämnade rapporterna.

Beträffande åtgärdernas inriktning och omfattning har ett
stort antal remissinstanser anslutit sig till de åtgärder DEK föreslagit. Del
gäller bl. a. televerket, ÖEF, arbetarskyddsstyrelsen, AMS, Norrlandsfonden,
utvecklingsfonderna i Stockholms, Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län, CF
samt KF. Flera remissinstanser anser dock att förslagen i vissa avseenden är
ofullständiga och därför kräver ytterligare utredningsarbete. Den snabba
utvecklingen inom data- och elektronikområdet motiverar enligt bl.a. FOA, SIND,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, KF, Svenska Träforskningsinstitutet
samt Handelskammarförbundet att förslagen ges en flexibel utformning och
medger att olika alternativ prövas.

För egen del finner jag DEK:s förslag om åtgärdernas
inriktning och omfattning intressanta. Pä grund av det statsfinansiella läget
bör de dock t. v. genomföras endast på vissa områden.

DEK har inte slutfört sin uppgift. DEK:s fortsatta arbete
inriktas mot bl.a. analyser av den totala datoranvändningen inom ett företag
eller en koncern. Olika företagsstudier kommer därför att genomföras.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 6

2.4
Verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC)

Inom
området stöd till industriellt utvecklingsarbete har DEK förslagit inrättande
av regionala Verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC), lokaliserade till
orter med teknisk högskola. Dessa avses tjäna som en "brygga" mellan
högskolan och industrin och därigenom åstadkomma ett bättre utnyttjande av
befintliga resurser både inom högskolan och mellan högskolan och industrin.
Syftet är vidare att höja den totala vplymen forskning och industriellt
utvecklingsarbete inom det verksatadstekniska området. DEK anger fem
huvuduppgifter för verksamheten vid VUC:

-
samordna och komplettera
högskoleforskningen

-
främja forskningssamverkan
mellan högskolor och industri

-
industriellt utvecklingsarbete

-
teknikspridning

-
teknikbevakning och
teknikvärdering.

Ett
teknikområde som snabbt håller på att fä mycket stor betydelse för svensk
verkstadsindustri är CAD/CAM. I datorstyrda konstruktionssy-slem, s.k. CAD-system
(Computer Aided Design), utnyttjas datorer för att rationalisera olika faser av
rit- och konstruktionsarbetet. Med CAM avses datorstyrd beredning (Computer Aided
Mahufacluring); begreppet beredning innefattar alla arbetsmoment som ligger
mellan konstruktionsarbetet och tillverkningen. För att främja
kunskapsuppbyggnad, utvecklingsarbete och en bred spridning av CAD/CAM har DEK
föreslagit att den första uppgiften för VUC skall vara atl i samarbete med
högskolorna inrätta regionala CAD/CAM-centraler.

Organisatoriskt
föreslås att VUC byggs upp kring en existerande organisation. Institutet för verksladsieknisk
forskning (IVF). Inom IVF bedrivs huvuddelen av den kollektiva forskningen inom
det Verkstadstekniska området. Institutet, som bildades 1964, har Sveriges Mekanförbund
och STU som huvudmän. IVF leds av en styrelse med representanter från
samhället, industrin och de fackliga organisationerna. Institutets forskningsprogram
bedrivs inom ramen för femårsavtal som sluts mellan huvudmännen. Verksamheten
finansieras med lika andelar från industrin och staten via de resurser för
teknisk utveckling och forskning som STU disponerar. Genomförandel av
forskningsprogrammen sker i nära samverkan med verkstadsindustrin, universitet
och högskolor saml andra institut.

IVF
har ca 75 anställda, varav drygt 60 tekniker. Verksamheten vid IVF är
organiserad i fem sektioner, varav fyra är lokaliserade till Göteborg och en
till Stockholm. Forskning inom området datorstödd produktipnsteknik förekommer
både i Göteborg och i Stockholm. Den sektion som utför större delen av denna
forskning är placerad vid den tekniska högskolan i Stockholm. Denna sektion har
ca 15 anställda.

De
flesta remissinstanserna har ställt sig positiva lill inrättande av VUC.
Sveriges Mekanförbund anser dock att en ökning av den kollektiva verk-

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 7

sladstekniska
forskningen endast är berättigad om industrin är beredd att stå för en väsentlig
del av finansieringen. Flera remissinstanser är tveksamma till om VUC kan
byggas upp i den takt som anges i betänkandet främst mot bakgrund av tillgången
på kvalificerad personal. Andra synpunkter som framförts är att verksamheten
måste fä en flexibel organisation och utgå från industrins behov, krav och
vilja att finansiera verksamheten. Sistnämnda synpunkter anförs bl. a. av STU,
Sveriges industriförbund och Svenska Metallindustriarbetareförbundet. I flera
remisssvar framförs även tanken alt uppbyggnaden av VUC inledningsvis bör
begränsas till en eller två enheter tills ytterligare erfarenhet vunnits.

Av
de remissinstanser som behandlat förslaget om CAD/CAM-centraler framhåller IVF
det som väsentligt att en eventuell sänkning av ambitionsnivån i DEK:s förslag
sker genom en minskning av antalet regionala enheter och inte genom nedskärning
av storleken på de föreslagna VUC-centra och CAD/CAM-centralerna. Varje
regional enhet måste enligt IVF ha tillräcklig storlek för att vidmakthålla
kontinuitet i kompetens och inriktning. IVF framhåller vidare att man är beredd
att åta sig att i samarbete med berörda parter närmare utveckla hur den
önskvärda ökade satsningen på ny teknik inom verkstadsindustrin praktiskt
skall genomföras. Boliden AB menar att den föreslagna uppdelningen pä flera
regionala utvecklingscentra för verkstadsteknisk forskning och centraler för CAD-teknik
kan bli underkritisk. Sverige har enligt Boliden AB inte råd alt splittra sina
mycket begränsade resurser pä detta område. För att få god verkningsgrad krävs
enligt Boliden AB att ett minsta antal personer kan syssla med frågor av
hithörande karaktär. Skall olika centra bildas på del spridda sätt som anges,
krävs atl varje centra är så stort att det fungerar väl. En undre gräns bör då
enligt Boliden AB ligga på minst 10 personer.

För
egen del vill jag anföra följande.

Behovet
att bilda en länk mellan högskoleforskningen och den praktiska industriella
verksamheten är enligt min mening påtagligt. Det synes mig vara möjligt att
inom VUC-ramen tillgodose detta behov på ett smidigt och konstruktivt sätt. VUC
som på ett flexibelt sätt tar till vara teoretiskt avancerade resultat och
forskare och konfronterar deras samlade kunskap med företagens praktiska
kunskap och behov är enligt min uppfattning en ändamålsenlig väg både fill atl
föra ut avancerad forskning och utveckling främst till de mindre och medelstora
företagen och atl i ökad utsträckning få in den praktiska industriella
verkligheten i högskolorna. Möjligheterna att utnyttja högskolornas och
företagens ulmsning och vice versa är också enligt min mening ekonomiskt
förnuftigt och rationellt. Lokaliseringen till orter med teknisk högskola synes
också medverka till en positiv utveckling ur regionalpolitiskt perspektiv. Regionaliseringen
får enligt min uppfattning fill följd att resurserna blir praktiskt
tillgängliga även för de mindre och medelstora företagen vilka inte av bl. a.
ekonomiska och praktiska skäl kan avsätta personella resurser under alltför
lång tid och alltför avlägset i förhällande till företagens normala verksamhet.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 8

Jag
ansluter mig således till förslaget att inrätta VUC. Mot bakgrund av bl. a.
nödvändigheten att få tillgång till kvalificerad personal anser jag del dock
nödvändigt atl både begränsa och koncentrera insatserna.

Vad
beträffar uppbyggandet av CAD/CAM-centraler delar jag DEK:s uppfattning om det
angelägna i denna satsning men menar i likhet med IVF och Boliden AB att
upprättande av flera centra för CAD/CAM-teknik kan innebära speciella
svårigheter att skaffa personal om uppbyggnaden sker samtidigt pä samtliga
högskoleorter. Jag delar också uppfattningen alt förutsättningen för god
verkningsgrad är att ett tillräckligt stort antal personer kan meningsfullt
syssla med frågor av hithörande karaktär. Mot denna bakgrund anser jag att CAD/CAM-centraler
i första hand bör byggas upp vid högskoleorter spm redan nu bedriver avancerad
forskning och utveckling inom området.

Jag
förordar alt uppbyggandet av VUC begränsas till Linköping, Stockholm och
Göteborg.

Enligt
min mening bör VUC byggas upp kring en existerande organisation i huvudsak på
del sätt DEK föreslagit. IVF synes därvid vara den lämpligaste organisationen
mot bakgrund av dess förankring i inudstrin, ramprogrammet Ullsammans med STU
och Mekanförbundet samt ramavtalet med IVF och arbetarskyddsfonden. IVF:s
verksamhet är f. n. främst inriktad mot att sammanställa pch referera nya
forskningsresultat samt erfarenheter från forskningscentra och de ledande
företagen inom verkstadsindustrin. Denna verksamhet är i och för sig värdefull
men borde i betydligt större omfattning kunna kompletteras med såväl eget
kvalificerat utvecklingsarbete som aktiva teknikspridningsinsatser, vilket inte
minst visat sig i de behov som framkommit i samband med den smäföretagarser-vice
som STU via IVF erbjuder mindre verkstadsföretag. En komplettering av IVF:s
verksamhet med VUC synes därför ha goda skäl.

Hur
den organisatoriska anknytningen till IVF av VUC och CAD/CAM-centralen i detalj
skall se ut är ännu för tidigt att avgöra och bör ankomma på regeringen att
bestämma. IVF är en självständig juridisk person och förhandlingar måste komma
till stånd mellan huvudmännen om hur anknytningen till IVF skall ske,
finansieringsfrågor m. m. Jag avser att föreslå regeringen att ge STU i
uppdrag alt inleda sådana förhandlingar med syfte alt få fram ett förslag till
organisation för VUC och CAD/CAM-centaler i enlighet med vad jag förordat samt
ansvara för de praktiska arrangemang som uppbyggnaden av nämnda centra medför.
Förhandlingarna bör också avse industrins finansiella medverkan. De mer
detaljerade frågorna som sammanhänger med VUC:s uppbyggnad får överiämnas till IVF
att bedöma. Detta bör också gälla den lämpligaste avvägningen av resurser
mellan CAD/CAM-centra och VUC. Redan förekommande IVF-sektipner i Stpckhoim och
Göteborg gör emellertid att jag förordar alt de medel som nu ställs till
förfogande till övervägande del destineras till uppbyggnad av VUC i Linköping.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 9

Vidare
förordar jag att uppbyggandet av CAD-CAM-centraler på grund av svårigheter att
skaffa kvalificerad personal endast sker i Stockholm och Linköping där främst
KTH respektive Linköpings tekniska högskola redan bedriver forskning och
utveckling med stöd av STU.

Jag
föreslår, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, att
utrustningsinvesteringarna vid CAD/CAM-centralerna delfinaniseras av högskolan.
Detta bör förekomma i de fall högskolan bedömer atl utrustningen i fråga är
lämplig för den grundläggande högskoleutbildningen och forskningen inom
högskolan. Ansvaret för närmare specificeringar vad gäller CAD/CAM-centraler
bör dock inle vara någon fråga för högskolan.

Jag
beräknar medelsbehpvet för VUC samt CAD/CAM-centraler till 14 milj. kr. för
budgetåret 1982/83. Medlen täcker viss utrustning och löner för ett tiotal
personer under det första året.

2.5
Produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin (PUP)

DEK
har vidare föreslagit inrättande av ett produktionstekniskt utvecklingscentrum
för processindustrin (PUP). Syftet är att öka effektiviteten vid utvecklingen
och användningen av datorstödda tillämpningar samt att stödja de olika
branschernas kunskapsuppbyggnad. Centret avses verka som en förmedlande länk
mellan högskolor, branschforskningsinstilut och industri på områden är eller
med viss komplettering och anpassning kan bli generellt tillämpbara.
Organisatoriskt föreslås att centret skall vara en självständig, kollektivt
finansierad organisation.

Förslaget
har behandlats av ett 15-tal remissinstanser. Synpunkterna är i stora delar
likartade med dem som lämnats pä VUC. Det gäller bl.a. uppbyggnadstakten och de
fackliga organisationernas krav på inflytande. Med undantag för IVA och SIND är
inställningen ppsitiv till att förslaget genomförs.

För
egen del anser jag att ett PUP bör byggas upp med det syfte som DEK angivit. Då
emellertid de praktiska svårigheterna med alt utforma en organisation som inom
sig inrymmer flera branscher inte närmare behandlats av DEK, anser jag att orgnisalionsfrågan
behöver övervägas ytterligare. Enligt min mening kan en anknytning till
Svenska Träforskningsinstitutet eller andra av PUP berörda organ diskuteras.
Jag avser att föreslå regeringen att uppdra ät STU att ta upp förhandlingar med
dessa organ och i samarbete med dem utarbeta förslag till en för PUP lämplig
lokalisering, organisatipn, finansiering m.m. Jag kpmmer därefter att inför
budgetåret 1983/84 pröva de anslagsfrågpr m. m. som kan beräknas bli följden av
nämnda uppdrag.

För
budgetåret 1982/83 beräknar jag medelsbehovet för arbetet med PUP:s
lokalisering, organisation m.m. till I milj. kr.

Som
jag fidigare nämnt i min föredragning sä sker en allt snabbare
teknikutveckling. Enligt min mening är denna i huvudsak baserad på den

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 10

snabba
utvecklingen inom datateknik- och elektronikområdet. Att Sverige med här
föreslagna åtgärder skulle ges något längre andrum i förhållande till övriga
industriländer måste därför anses som orealisitiskt. Samstämmiga uppgifter
talar också för att de ledande industriländerna i ökad omfattning kommer att
besluta om ytterligare kraftfulla åtgärder inom datateknik- och elektronikområdet.
För Sveriges del måste en konsekvens av detta vara att så långt möjligt följa
utvecklingen och vidtaga motsvarande åtgärder. För atl erhålla underlag för en
sådan följsamhet, avpassad till Sveriges speciella förhållanden och den starka
kopplingen mellan industri-och arbetsliv, krävs enligt min mening en
kontinuerlig bevakning. Dessutom krävs ett relativt snabbi framtaget men
grundligt underlag för nödvändiga politiska och förelagsmässiga beslut. För industridepartemnetels
del har detta hitintills till övervägande del tillgodpsetts genpm DEK:s och SIND:s
arbete.

DEK
har enligt min mening under sin verksamhetstid erhållit en, även vid
internationell jämförelse, hög kompetens och byggt upp en omfattande
informationsbas. Denna kunskap har också i olika sammanhang kunnat föras ut och
utnyttjas nationellt och internationellt både av samhällsorgan, organisationer
och enskilda företag. Enligt min mening har del grundläggande arbetet inom DEK
också inneburit alt andra länders planer, utveckling och kunskap kommit oss
till del i en omfattning som i annat fall ej skulle kunnat ske.

DEK:s
arbete är inle avslutat. Kvarvarande arbetsuppgifter beräknas ta ungefär ett år
i anspråk. Jag anser det viktigt alt den informationsbas som DEK representerar
finns tillgänglig också i ett mera långsiktigt perspektiv. Jag avser att i god
tid innan DEK slutfört sitt arbete återkomma till denna fråga.

3
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen

att
fill Medel för tillämpad forskning för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 15000000 kr.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5

Innehållsförteckning

1 Inledning ........................................................ ... 1

2
Föredragandens överväganden .......................... ... 2

2.1
Bakgrunden ................................................ ... 2

2.2
DEK:s förslag .............................................. ... 3

2.3
Allmänna överväganden ............................... ... 4

2.4
Verkstadstekniska
utvecklingscentra (VUC) .... ... 6

2.5
Produktionstekniskt
utvecklingscentrum för processindustrin (PUP) 9

3 Hemställan .................................................... 10

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5

13 Bilaga 5.1

Utredning om datateknikens och elektronikens effekter på
näringslivets utveckling

Dir
1978:66

Boslui
vid regeringssammanträde 1978-07-20

T.
f. departementschefen, statsrådet Johansson, anför.

Större
tekniska genombrott kan ge upphov till så radikalt ändrade produkiionsvillkor
och nya produkter att de kan sägas påverka samhällsstrukturen i ston. De nya
teknologier som förknippas med datorer och halvledarelektronik har
otvivelaktigt sådan karaktär. Under det senaste decenniet hårde på ett genomgripande
säu påverkat arbetet inom förvaltning och näringsliv och bidragit till en snabb
effekiivisering av verksamheten. Den ökade effektiviteten har ofta varit
förknippad med genomgripande omsiäll-ningar. Utnyiijandel av ny halvledaneknik
har ocksk på ett påtaglig! sätt ändrat stora delar av varusoriimenici. Denna
utveckling kommer sannolikt atl fortsäua.

Datorerna
fick i början sin huvudsakliga användning som hjälpmedel för matematiska
beräkningar i lekniska och vetenskapliga sammanhang. På det administrativa
området började datorer införas under 1950-talet. Genom iransistorisering av
datorerna under 1960-talei möjliggjordes lägre priser samiidigl som
driftsäkerheten och prestanda kunde förbäilras. Detta innebar också ett
genombron för produktion i långa serier.

De
s. k, integrerade kretsarna -har de senaste åren flu sitt verkliga genombrott
och inneburit ytterligare kraftigt förbättrade prestanda till lägre priser och
ökat möjligheterna till decentralisering av databehandlingen. Samtidigt sker en
mycket snabb teknisk utveckling inom komponentom-rådei i övrigt. Även inom
näraliggande områden såsom optik, elektrooptik, laserteknik och mikrovågsteknik
är den tekniska utvecklingen mycket snabb. Användningen av nya material kan
också komma atl ändra både produkter och arbetsprocesser på sådant säll att
olika automationsförfaranden underlättas.

Datorernas
användningspmråden har vidgats snabbt och har nu en omfattande tillämpning inom
en mångfald sektorer, såsom industri, handel, förvaltning, fprskning, sjukvård,
utbildning, kommunikation och försvar.

Dir 1978:66

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 14

Användningen
av datorer är störst inom pmrådet administrativ dalabehandling. Antalet nya
tillämpningar inpm detta pmråde har ökat snabbt pch utnyttjandet har även i
övrigt blivit mer allmänt. Kontprsauipmation väntas bli ett område med stor
tillväxtpotential.

Även
inom industrin har datatekniken flitt ökad användning. Datorer används
exempelvis vid processkontroll inom pappers-, stål-, cement- och kemisk
industri. De utnyttjas för styrning av produktionslinjer inom bl. a. varvs-,
bil-, gruv- och tryckeriindusirin. Datprer används också i samband med s. k.
numeriskt styrda verktygsmaskiner. De utgör även en viktig grundkomppneht i industrirobptsystem.
Vid sidan av detta har halvledartek-niken ISu ökad tillämpning bl. a. när det
gäller mät- och styrutrustning. Även mängden mindre datorer - s. k. mini- och mikrpdatprer
- har ökat.

Datorer
an vänds också för specialiserade uppgifter inom kommunikationssektorn, bl. a.
för övervakning pch styrning av luftfart, lelekpmmunikaiioner och
järnvägstransporter. Även autpmation ombord på fartyg är en intressant tillämpning
av processtyrning.

Specialiserade
datasystem används också inom sjukvården för t. ex. diagnostik och inom
försvaret för i. ex. stridsledningssystem.

■De
olika elektronikområdena har i Sverige nästan genomgående en hög tillväxttakt.
Dataindustrin har under efterkrigsperioden vuxit med ca 10 'Ai per är. Även för
produktionselektrpniken liksom mät- och styrutrustningar väntas en hög
tillväxttakt.

Statens
industriverk har nyligen inom ramen för SIND:s dataindustriutredning
publicerat en delrapport (SIND 1978:1) om den svenska dataindustrins
utveckling och marknadsutvecklingen för datorer och daiakommuni-kaiionsutrusining
- Dalamarknaden inför 1980-talei. I rapporten finns bl. a. en prpgnos över
marknadsutvecklingen för datorer i Sverige. Denna visar på en årlig tillväxt pä
över 20 %. Som en följd av en ökad inriktning mot lerminalbaserade system
väntas marknaden för terminaler växa snabbi. Vidare beräknas andelen smådatorer
öka.

Den
snabba tekniska utvecklingen leder till en ökad produktförnyelse, där
produkterna kan ges allt bättre prestanda till lägre eller i stort sett
oförändrade priser. Bl. a. till följd härav blir elektroniken allt mer ett
konkurrenskraftigt alternativ, både tekniskt och ekonomiskt, till konventionell
teknik inom skilda användningsområden,

De
senaste fem åren har utvecklingen av industrirobotar gäu mycket snabbt. Är 1970
fanns endast ca 100 industrirobotar installerade i svensk industri. Är 1977
hade antalet ökat till ca 600.

Industrirobotarna
används i dag i första hand vid tunga och monotona arbeten eller där besväriiga
arbetsmiljöproblem finns. Arbetsuppgifterna omfattar främst hantering av arbetsstycken
och maskinbetjäning av olika slag. Robotarna är ofta en länk mellan olika
automatiskt styrda maskiner. I

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 15

viss
omfattning utför de egna arbetsoperationer, t. ex. svetsning, slipning, gradning
och målning. Industrirobotar av den typ som finns i dag bedöms ha ett mycket
stort användningsområde inom verkstadsindustrin, men också inom andra branscher
där man utför repetitiva arbetsmoment, t. ex. inom sågverksindustrin och
livsmedelsindustrin.

Man
kan förutse att de användningsområden där det är ekonomiskt fördelaktigt atl
utnyttja robotsystem kommer att öka. Sveriges Mekanförbund beräknar antalet
robotar i Sverige är 1980 lill ca 1 200 och är 1985 till ca 5 000. Hindret för
ett ökat utnyttjande bedöms ligga bl. a. i att det krävs moderna automatiska
verktygsmaskiner föratfkunna utnyttja robotar. Även brist på utbildade
produktionstekniker och svårigheteratt konstruera lämpliga program framhålls
som begränsande faktorer.

Sovjetunionen
anges i dag ha mindre än 400 industrirobotar i bruk i hela landet. Man planerar
att före utgången av år 1985 ha en tillverkningskapacitet av 7 000 robotar och
10 000 tillhörande styrsystem per år. Enligt ett amerikanskt branschinstitut
finns det f. n. 2 00O-3 0(X) robotar inom industrin i Förenta Staterna.
Antalet beräknas öka med ca 1 500-1 SOOperårunder den närmaste framtiden.

I
flera ledande industriländer, såsom Förenta Staterna, Sovjetunionen, Japan och
Förbundsrepubliken Tyskland ser man tillämpningen av en myckel långt driven
automation som ett effektivt medel att öka produktivi-leien i många branscher.
I flera av dessa länder finns statligt finansierade program med syfte att underiätta
produkiuivecklingsarbetel. Automation synes bli eii av de främsta hjälpmedlen i
olika länders sirävan atl öka produktion och expon. Snabbheten i all uinyllja
de nya teknikerna kan komma atl avgöra möjligheterna all överieva för både
enskilda företag och hela branscher. Förändringarna kan (1 avgörande betydelse
för hela industristrukturen och sysselsättningen.

Des.sa
skisserade utvecklingslinjer med datorer och annan elektrpnik innebär såväl
fördelar pch utvecklingsmöjligheter spm problem för svenskt näringsliv. Andra
länder har med ökad framgång börjat konkurrera inom traditionella svenska
produktområden såsom process- och verkstadsindustrin. För vissa näringsgrenar
kan det visa sig svårt alt behålla de tekniska försprång som behövs för atl
klara vårt relativt höga kostnadsläge. På lång siki kan förändringar i olika
branschers konkurrenskraft därför uppstå.

€n
ökande internationell'konkurrens kommer naturligt att både skapa
avsättningssvårigheter inom etablerade områden och behov av att finna nya
avsättningsområden för såväl exportindustrin som hemmamarknadsinriktad industri.
Det svenska näringslivel torde således, oavsett konjunkturförändringar under 1980-lalel,
stå inför stora omställningsproblem. Men utvecklingen mot mer automatiserade
produktionssystem och effektivare administration bör kunna bidra till en snabb
produktivitetsökning inom

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 16

berörda
branscher. En sådan ökning är också en viktig förutsättning för att svenska
industriföretag skall kunna överieva och expandera.

I
fråga om produktion av investeringsutrustning ligger svenska företag långt
framme. Den efterfrågeökning som kan fömtses inom dessa områden bör kunna
gynnsamt påverka utvecklingen i berörda förelag. En växande hemmamarknad bör
för dessa företag kunna vara en viktig grund för export av
produktionsutrustning. Samtidigt kommer stora krav alt ställas på tekniskt
utvecklingsarbete inom företagen. Inom detta iniernaiionelli hån
konkurrensutsatta område beror skillnaden mellan framgång och stagnation ofta
på hur framgångsrikt uivecklingsarbeiel är. Företagen är här också i stor
utsträckning beroende av olika samhällsinsatser på forsknings- och utbildningsområdet.

Riksdagen
har i olika sammanhang berört behovet att utreda datateknikens och clckironikens
effekter på produkiion och arbetsliv.

I
betänkande med anledning av motioner om datafrågor inom arbetslivet m. m.
hemställde arbetsmarknadsutskottet att riksdagen som sin mening skulle ge
regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande kartläggning av
datateknikens sysselsättningseffekter (AU 1977/78:4). Utskottet fann det
angeläget att man gör en bred kartläggning av datateknikens framtida effekter
på arbetsliv och sysselsättning. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr
1977/78:17). Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare denna dag
bemyndigats att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda datateknikens
effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

I
samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1977/78:17 om samarbete mellan stålen
och Saab-Scania på dataområdet m. m. föreslog näringsul-skoiiei riksdagen alt
som sin mening ge regeringen tillkänna vad uiskoliei anfört beträffande
utredning om svensk komponenttillverkning på dataområdet (NU 1977/78:31).
Utskottet anförde bl. a. au utvecklingen inom datatekniken lyder på att en
inhemsk tillverkning av komponenter inom vissa speciella områden kan visa sig
betydelsefull för såväl dataindustrin som annan elektronikindustri. Mot
bakgrund av alt detta kan komma atl kräva stora ekonomiska resurser hemsiällde uiskottet
om en utredning och analys av möjligheterna alt bygga ut komiwnenttillverkningen,
liksom en belysning av vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som kan komma
att krävas. Med hänsyn lill atl frågan i viss mån redan uppmärksammats av
styrelsen för teknisk utveckling Pch slaiens industriverk ansåg uiskottet au
utredningen borde kunna genomföras i samverkan mellan de båda myndigheterna. Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 1977/78:98).

I
betänkande med anledning av prop. 1977/78:100 (bil. 17) i vad avser Daiasaab AB
jämte motioner hemställde näringsutskoiiei au riksdagen som sin mening skulle
ge regeringen tillkänna vad utskpiici anfört beträffande utredning pm svensk elektrpnikindusiri
(NU 1977/78:58). Uiskpttei anförde

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 17

atl
en utredning som kartlägger elektronik- och databranschens nuläge och
analyserar möjliga utvecklingsvägar bör komma lill stånd. Särskilt bör
utredningen uppmärksamma möjligheterna att främja en utveckling av produkiion
på elektronikområdet inom Sverige. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr
1977/78:297).

Jag
avser att senare denna dag föreslå att statens industriverk" får i uppdrag
att i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling företa den branschutredning
som riksdagen har uttalat sig för. I detta uppdrag ingår också som en del atl
utreda frågor om komponenttiilverkning. En fördjupad information \om hur mindre
och med Sverige jämförbara stater som t. ex. Nederiändema, Schweiz, Österrike
och de nordiska länderna bedömer frågorna om sjäivförsörjningsgrad och ullandsberoende
är i detta sammanhang av stort intresse.

Flera
av de frågor som jag har berört i det föregående omfattas inte av de angivna utredningsuppdragen.
Enligt min bedömning bör övriga frågor rörandedaiaieknikens och elektronikens
olika effekter speciellt på näringsliv och samhälle bli föremål för en särskild
utredning. Jag förordar all en kommitté tillkallas för denna uppgift.

Till
närmare vägledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande.

Kommittén
bör först kartlägga i vilken utsträckning näringsliv och samhälle idag
utnyttjar datorer eller annan utrustning för avancerad automation. I en andra
fas bör kommittén söka bedöma pä vilka pmråden och i vilket lidsperspckliv eii uinyiijande
av ny teknik bedöms vara lekniski möjligi Pch ekpnomiskt fördelaktigt.

Med
detta material som bakgrund bör kommittén söka bedöma vilka effekter på
administration, produkiion och produklivitet inom olika branscher och inom
olika regioner som ett ökat utnyttjande av de aktuella teknikerna kan lä på
fem, tio och femton års sikt. Vidare bör effekterna på investeringsbehpvei och
energiefterfrågan beräknas. Olika faktorer som verkar hindrande eller
stimulerande på denna utveckling bör belysas. Bl. a. bör behovet av forskning
och utveckling i olika former och behovet av speciella utbildningsinsatser
särskilt bedömas. Del sistnämnda bör ske i nära samarbete med den nyssnämnda
kommitté som chefen för arbetsmarknadsdepartementet har fäll bemyndigande att
tillkalla. Kommittén bör också kanlägga vilken produkiion av
produktionsutrustning som finns inom landet och analysera vilka
utvecklingsmöjligheter tillverkare av sådan utrustning kan förväntas ha.

Kommittén
bör mot bakgrund av detta utredningsmaterial också överväga om och i vilken
form åtgärder bör sättas in från samhällets sida antingen i syfte au stimulera
ett ökat och effektivare utnyttjande av denna teknik eller att förbättra
möjligheterna att förutsäga och förbereda de omställningar som kan behöva ske.
Vidare bör övervägas om åtgärder bör sättas in för att

20 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 123. Bilaga 5

Prop,
1981/82:123 Bilaga 5 18

underiätta
utvecklingen av nya och effektivare produktionsmetoder liksom användningen av
nya material och ny utmstning. Här kan även material- och energibesparingseffekter
vara av intresse att studera.

Sveriges
stora beroende av omväriden måste särskilt beaktas. Kommittén bör därför i
samarbete med samrådsgruppen för datafrågor också behandla möjligheterna au
genom samordnade initiativ i internationella organisationer eller i redan
inlett samarbete inom exempelvis OECD påverka utvecklingen.

Den
kartläggning och analys som jag nu har uttalat mig för bör bli ett värdefullt underiag
för den framförhållning samhället måste ha vad gäller utvecklingen av näringslivel.

Kommittén
bör samråda med den förut nämnda kommittén med uppdrag att utreda datateknikens
effekter på sysselsättning och arbetsmiljö och med statens industriverk.

Det
material som kommittén tar fram bör utformas så atl det kan tjäna också som underiag
för en närmare analys av effekterna på sysselsättningen. Kommittén bör sträva
efter att före 1978 års utgång ha ett första material att överlämna lill den
nyssnämnda kommittén, som skall behandla dessa frågor.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar
chefen för industridepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst nip ledamöter med uppdrag atl utreda
datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling,

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver

att
kostnaderna för kommittén skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 19

Bilaga
5.2

Sammanställning av remissyttranden över data- ocli elektronikkommitténs
betänkande (SOU 1981:59) Datateknik i industriproduktionen

1
Remissförfarandet

Närmare
ett 50-tal remissvar har avgivits över data- och elektronikkommitténs (DEK)
betänkande. Till dessa kommer ett antal yttranden från olika
underremissinstanser vilka bifogats remissvaren.

Ett knappl liolal
remissorgan har begränsat sina synpunkter till enskilda förslag medan övriga
remissvar innehåller även mera övergripande synpunkter. Vissa remissinstanser
har lämnat separata yttranden över utredningens två kartläggningsrapporter
rörande verkstads- respektive processindustrin'. Även synpunkter från sådana
yttranden redpvisas i denna sammanställning. Urvalet av synpunkter på kartläggningsrappprterna
har främst inneburit att mer datatekniskt orienterade kommentarer inte tagits
med.

Några
remissinstanser har, mot bakgrund av utredningsarbetets uppläggning, valt att
avge gemensamma yttranden över data- och elektronikkommitténs respektive dataeffektutredningens
(DEU) betänkanden.

2
Allmänna synpunkter

2.1
Målsättningar, utgångspunkter för åtgärderna etc.

I
stort sett samtliga remissinstanser som framfört mera övergripande synpunkter
kan sägas dela DEK:s utgångspunkter och målsättningar för åtgärdsförslagen
nämligen att:

— svensk
tillverkningsindustri måste, i så stor omfattning som möjligt,

söka utnyttja datateknik och elektronik för att stärka den internationella

konkurrenskraften, möjliggöra industriell expansion och trygga sin lång

siktiga överlevnad

-
ett uteblivet utnyttjande av
datateknik ger sannolikt större negativa effekter för sysselsättning och
arbetsmiljö än vad datatekniken i sig kan ge upphov till

-
samhället har ett ansvar för
att initiera och stimulera till offensiva satsningar inom data- och
elektronikområdet

— frågor
om kunskapsspridning, utbildning och information är de centrala

problemen/trösklarna i sammanhanget och måste prioriteras.

SOU 1981: 10 och SOU 1981:11.

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 20

Denna
samstämmighet är dock, enligt vad riksrevisionsverket (RRV) anför, inte ägnad
att förvåna eftersom DEK och DEU i verkets ögon förenklal problematiken.
Utredningarna har, enligt RRV, inte belyst hur opumala teknikval skall fattas,
dvs. teknikval där industrins marknadsförutsättningar stärks samtidigt som
eventuella negativa effekter på yrkeskunskaper, sysselsättning och arbetsmiljö
minimeras.

Främst
från Landsorganisationens (LO) sida vill man också ställa olika villkor för att
kunna biträda förslag om statliga satsningar i syfte att stimulera utnyttjandet
av datateknik och elektronik. LO understryker starkt att:

"Sveriges
största tillgång är en bred pch djup kunskap hos alla grupper av anställda.
Datatekniken som är en kunskapsteknologi får inte användas så all den urholkar
denna lillgång. Del skulle bli fallel om den användes på ett sådant sätt att
kunskaperna efterhand tilläts koncentreras Ull ett fåtal."

Beträffande
vad som i DEK:s betänkande kallas "kvalitativa aspekter" på
målsättningarna för åtgärderna (stärka användarnas inflytande över
utvecklingen, stärka kunskapsbasen i företagen m. m.) vill LO

"understryka
betydelsen av att detta måste vara utgångspunkten för samhällets åtgärder på
det här området. Svenska samhällsåtgärder måste därför inriktas mot att finna
olika modeller som tillvaratar datateknikens möjligheter genom att garantera
ett löntagar- och samhällsinflytande över dess tillämpning. Detta ställer stora
krav både på omfattningen av samhällsåtgärder och pä hur dessa åtgärder
organiseras och genomförs."

Statsanställdas
Förbund, vars yttrande bifogats LO:s, har i sitt yttrande, bl. a. på grund av
den "extremt korta remisstiden", avstått från att lägga några
detaljerade synpunkter pä DEK:s förslag till åtgärder. Förbundet ger i stället
uttryck för sin principiella inställning till datautvecklingen i samhället och
betonar därvid att:

"Det
är viktigt ur samhällsekonomisk synvinkel att den nya tekniken tas i anspråk i
produktionen. Samhällets stimulansåtgärder måste dock, enligt förbundets
uppfattning, kombineras med skyldigheter för företag ot h myndigheter att
applicera tekniken i den egna verksamheten så, att de anställdas intressen kan
tillgodoses. Detta innebär krav om planering av hur sysselsättnings-,
arbetsmiljö- och arbetsorganisaloriska problem i samband med rationaliseringar
skall lösas på ett för de anställda godtagbart sätt. Förbundet kan inte
acceptera att en arbetsgivare får besluta om en rationalisering utan att en
sådan konsekvensplanering genomförts och utgjort underiag för förhandlingar i
frågan mellan berörda parter."

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) konstaterar att en ökad användning av datateknik pch
elektronik måste kombineras med en aktiv sysselsättningspolitik då den medför
en omfattande strukturomvandling inom industrin. Med utgångspunkt från detta
menar TCO att:

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 21

"Utredningen diskuterar något - men otillräckligt -
vilka konsekvenser detta innebär. TCO anser att den nya tekniken och vissa
andra faktorer i den internationella ekonomin kommer att ställa helt nya och
förstärkta krav på hur strukturomvandlingen skall styras. De anställda måste få
en central plats i beslutsfattandet och integreras i hela förändringsprocessen.
Om så ej sker kommer svensk industri inte att kunna klara av den strukturomvandling
som är nödvändig för att öka industrins konkurrenskraft. Strukturomvandlingsprocessen
blir därför en av industripolitikens allra viktigaste arbetsuppgifter under
kommande år."

Dataeffektutredningen (DEU) berör i sitt remissvar
inledningsvis målsättningarna för åtgärderna och framhåller att det i varje
fall på kort sikt inte finns något realistiskt alternativ till att industrin
satsar på att utnyttja den avancerade teknik som är tillgänglig. Mot denna
bakgrund blir det ur dataeffektutredningens synpunkt "desto viktigare att
finna vägar atl styra hur datorstödet utvecklas och används i industrin."

Statskontoret redovisar i .sitt remissvar synpunkter som
till en del avviker från övriga remissinstanser. Statskontoret menar att de
resonemang om rationaliseringar och sysselsättningseffekter som DEK grundar
sina slutsatser på är alltför förenklade i en del fall. Beträffande slutsatsen
att en fortsatt satsning på rationalisering inom industrin under alla
omständigheter leder till den mest gynnsamma sysselsättningsutvecklingen
framhåller statskontoret att flera faktorer

"gör det sannolikt att anta att den kommande
utvecklingen kommer att skilja sig frän den tidigare rationaliseringsrörelsen.
Sannolikt kommer en samtidig rationalisering inom industri, servicesektor (t.
ex. handel, banker, försäkringsbranschen) och offentlig förvaltning att äga
rum. 1 en sådan situation kan en rationalisering inom t. ex. industrin, som
leder till arbetskraftsminskning, ge direkta effekter pä den totala sysselsättningsnivän."

Inte heller slutsatserna beträffande den teknologiska
arbetslöshetens storiek finner statskontoret särskilt väl underbyggda utan
menar att

"man bör studera faktorerna produktionsvolym och
produktivitet var för sig för atl kunna analysera om ett teknikinförande leder
till teknologisk arbetslöshet.

En sådan analys saknas i utredningsmaterialet och det är
därför inle möjligt att utifrån utredningens material på den här punkten dra
några slutsatser."

2.2 Åtgärdernas inriktning

Ett stort antal remissinstanser ansluter sig i allmänna
ordalag och utan särskilda motiveringar till inriktningen och omfattningen av
de åtgärder som föreslås i betänkandet. Del gäller t. ex. televerket,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, Norriandsfonden, utvecklingsfonderna i Stockholms,
Södermanlands samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 22

Göteborgs
och Bohus län respektive, Sveriges civilingenjörsförbund samt Kooperativa
förbundet.

Flera
remissinstanser uttrycker förståelse för alt den relativt korta tid som stått
till förfogande för utarbetandet av betänkandet medfört att förslagen i vissa
avseenden är ofullständiga och ofullgångna. Man pekar på behov av ytteriigare
utredningsarbete, analys av alternativa förslag och förhandlingar med de
intressenter som berörs av förslagen. Förslagen bör, enligt remissinstanserna,
ges en flexibel utformning och medge att olika alternativ prövas mot bakgrund
av den snabba utveckling inom dala- och elektronikområdet (synpunkter av denna
karaktär framförs av bl. a. försvarets forskningsanstalt, statens
industriverk, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Kooperativa förbundet.
Svenska Träforskningsinstitutet och Handelskammarförbundet vars yttrande
bifogats kommerskollegiums remissvar.

De
remissinstanser som uttryckt prioriteringar beträffande tänkbara åtgärder ser
samtliga utbildningsinsatser och annan kunskapsspridning som de mest väsentliga
slagen av åtgärder.

Sambandet
mellan generella och mer selekliva åtgärder tas upp av flera remissinstanser
från olika utgångspunkter. Exempelvis Sveriges civilingenjörsförbund (CF)
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Kooperativa förbundet (KF) anser atl de
föreslagna åtgärderna bör kompletteras med mera generellt verkande insatser i
syfte atl öka förelagens investeringsvilja och förbättra näringslivets villkor
i stort.

Beträffande
åtgärder som riktas just mot utnyttjande av datateknik menar Lantbrukarnas
Riksförbund, atl:

"Det
är särskilt betänkligt när man studerar en företeelse som kanske har den
största utvecklingspotentialen under 80-talel och ändå gör den bedömningen att
det behövs ytterligare stimulans från statens sida. Om näringslivet själv inte
klarar av att driva denna fråga, hur skall det i så fall klara av att hanlera
de övriga frågor som är förknippade med betydligt störte problem?."

Möjligheterna
att utnyttja teknikupphandling för att uppnå industripolitiska och andra mål
är ett område som flera remissinstanser efterlyst en mera omfattande analys av.
Det gäller exempelvis fackliga organisationer, statskontoret, försvarels
forskningsanstalt och RRV.

LO
och Statsanställdas Förbund framhåller aU teknikupphandling är en av
nyckelfaktorerna när det gäller att få till stånd en teknikutveckling byggd på
svenska traditioner och att minska beroendet av de stora multinationella elektrpnikföretagen.
För att nå dessa syften krävs enligt LO att upphandlingsarbetet prganiseras så
att ett verkligt löntagarinflytande garanteras.

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 23

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att

"ytterligare
åtgärder måste vidtas för att så snabbt som möjligt få till stånd en bred
tillämpning av redan känd teknik. Utöver den information som utredningen
föreslår behövs i större utsträckning uppsökande verksamhet. Samverkansprojekt
mellan olika företag för att åstadkomma totallösningar är också viktigt. Att
sådan samverkan kommer till stånd kan kräva initiativ och personella insatser
från olika samhällsorgan. Länsstyrelsen vill här erinra om projektet regional
elektronik (REGEL) som sedan några år bedrivs i Göteborg i samverkan mellan
utvecklingsfonden, näringslivssekretariatet i Göteborgs kommun och produklutvecklingscen-tmm.
Erfarenheterna hittills är mycket goda."

Statens
industriverks (SIND) uppfattning är att de flesta av förslagen i betänkandet
måste karaktäriseras som "skisser", och att de föreslagna insatserna
av subventionstyp i flera fall är diskutabla. Verket konstaterar alt
betänkandet framhåller vikten av att användarnas inflytande över utvecklingen
stärks och vill i detta sammanhang

"understryka
del nödvändiga i att ett systemkunnande byggs upp i landet. En viktig
möjlighet, vilken dock ej tas upp bland förslagen i DEKs betänkande, vore att
undersöka förutsättningarna för initiering och stödjande av utvecklingsprojekt
med delaktighet från producenter och användare."

Universitet-
och högskoleämbetet (UHÄ) tillstyrker - med vissa reservationer - att en stark
nationell satsning görs för att tillvarata datateknikens möjligheter inom
industriproduktionen. Ämbetet anför i delta sammanhang att:

"Vad
avser utnyttjandet av dessa resurser vill UHÄ särskilt understryka

två
påpekanden från universitetet i Uppsala, nämligen

att
det snabbaste resultatet och den största verkningsgraden pä en satsning erhålles
genom att styra resurser till existerande och väl fungerande enheter och

att
universitet och regionhögskplor har en stor samlad potential för satsningar
inom dalateknikområdet på alla nivåer och inom forskning, utveckling,
utbildning och vidareutbildning, information, näringslivskontakter,
demonstrationsanläggningar, etc.

UHÄ
finner det angeläget att befintlig kompetens och kapacitet utnyttjas effektivt
i ett läge när det allvarligaste problemet vid genomförandet av de föreslagna
åtgärderna kan förutses bli brist på kvalificerade experter inom
dataområdet."

Även
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) menar all

"åtgärderna
i första hand bör bygga vidare på den verksamhet som redan är igång; i första
hand STUs ramprogram samt IVFs och de tekniska högskolornas aktiviteter, inte
minst därför att dessa tillvunnit sig förtroende och stöd från industrins
sida."

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 24

Sveriges
industriförbund anser i sitt remissvar, till vilket även Svenska
arbetsgivareföreningen anslutit sig, att

"förslagen
är mindre väl grundade. Som ledamoten Du Rietz konstaterar i sin reservation
har kpmmittén inte på ett tillfredsställande sätt utrett huruvida företagens sppntana
satsningar är för små och industripolitiska stimulansåtgärder därmed skulle
krävas. Kommittémajoritetens rekommendationer synes snarast baseras på att
stora offentliga satsningar sker utomlands. Man diskuterar dock alltför litet
huruvida dessa satsningar är framgångsrika eller om de motiveras av väsenUigt
sämre utgångsläge än i svensk industri."

Förbundet
förordar en lägre ambitionsnivå vad gäller de i traditionell mening
industripolitiska åtgärderna och menar att:

"De,
även ur industripolitisk synvinkel, mest angelägna åtgärderna för statsmakterna
gäller istället utbildning och forskning för atl öka utbudet av kvalificerad
data- och elektronikpersonal till industrin."

LO
anser att det kan finnas skäl att befara att DEK:s förslag till åtgärder är
alltför små i förhållande till de behov som finns. LO menar alt:

"En
jämförelse mellan dessa förslag till åtgärder och de mångmiljardbe-lopp som de
störte industrinationerna avsätter till att främja spridning av data och
elektronik i sina länder inger farhågor. Bland annat kan åtgärderna riktade
mot det som här kallas processindustri befaras vara för begränsade i
förhållande lill behoven och basindustriernas betydelse."

LO
konstaterar vidare atl olika former av löntagarinflytande finns inarbetade i ätgärdsförslagen
men menar samtidigt att dessa slyråtgärder är alltför svaga.. LO säger att:

"Styråtgärderna
är nödvändiga för att uppnå målsättningarna om en god arbetsmiljö och
medbestämmande, men minst lika viktiga ur mer snävt industripolitisk synpunkt.
En princip som bör gälla är att när statliga medel satsas på de områden som
utredningarna här föreslår måste också arbetstagarna finnas företrädda i
beslutsfunktionerna, styrelser och dylikt, i de organ som inrättas."

TCO
framhåller alt man i stort kan ansluta sig till det sätt på vilket DEK
beskrivit problemen men säger sig dpck sakna

"vissa
grundläggande överväganden om lämpliga vägar att eliminera de problem som finns.
Samtidigt som DEK konstaterar hur lönsamt det är för företagen att satsa pä
elektronik föreslår man omfattande subventioner för att få företagen atl göra
sådana satsningar. En viss tveksamhet måste därför uttryckas beträffande vissa
förslag.

Huvudinriktningen
i samhällets politik för alt främja användningen av den nya tekniken måste vara
alt öka kunskapen om och förmågan att tillämpa den nya tekniken."

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 25

Landstingsförbundet (LF) konstaterar all DEK i sitt
utredningsarbete redovisar ett antal hinder för en utökad och effektivare
användning av dalateknik. Förbundets styrelse menar att:

"Genom att undanröja eller nedbringa dessa hinder kan
en ökad användning av datatekniken åstadkommas. Huruvida detta är önskvärt, och
i så fall i vilken utsträckning för att nä vissa givna mål, har endast
bristfälligt analyserats av DEK. Att utveckla teknik, kunskap och
beslutsprocesser innebär reala kpstnader som bör vägas mot fördelarna med
införandet av ny teknik. DEK har inte visat - och det torde var mycket svårt
alt strikt visa - att de av DEK föreslagna åtgärderna leder till att företagen
gör ett för hela samhället effektivare teknikval."

Mot bakgrund av nödvändigheten av att komplettera den
generella ekonomiska politiken med riktade insatser har förbundsstyrelsen dock
"inga invändningar mot de av DEK föreslagna åtgärderna för att öka användningen
av datateknik."

Överstyrelsen för ekonotniskt försvar (ÖEF) anser det
mycket viktigt atl informera beträffande de risker och den sårbarhet som
datoriseringen innebär saml ge råd om hur risker och sårbarhet kan minskas
eller undvikas.

Kommerskollegium har i sill yttrande begränsat sig till de
handelspolitiska aspekter om aktualiseras med anledning av förslagen och

"har med hänsyn till nämnda faktorer ej funnit all
åtgärderna bör föranleda några handelspolitiska komplikationer och vill mot
den bakgrunden ej motsätta sig de föreslagna åtgärderna."

Svenska Träforskningsinstitutet vill frän
processindustrieli synpunkt anföra att man ser

"det som mer angeläget för samhället att stödja
åtgärder som rör tillämpningen av den nya tekniken inom näringsliv (och för
övrigt också inom offentliga funktioner) än att stödja utveckling och
produktion i Sverige av datorer och elektronikkomponenter."

Institutet noterar att betänkandets förslag till åtgärder
har sin tyngdpunkt inom det Verkstadstekniska området och menar att denna
avvägning inte är självklar. Bland annat är kunskapskraven, och därmed
resursbehoven, enligt institutet, större vid processindustriella
tillämpningar.

Metallurgiska Forskningsstationen (MEFOS) framhåller all:

"Då en stor del av den kvalificerade personalen idag
är knuten till olika systemleverantörer och programvaruhus borde även dessa
företag vara en målgrupp i DEK's åtgärdspaket."

En från övriga remissorgan avvikande uppfattning
beträffande ätgärdsförslagen redovisas av riksrevisionsverket. RRV instämmer i
att det ofta är

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 26

svårt
att isolera datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö från
effekter beroende av industrins strukturomvandling men säger att:

"För
alt man skall kunna bedöma i vilken omfattning och på vilka sätt datatekniken
kan utnyttjas bör alternativa framudsbilder av den svenska ekonomins utveckling
skisseras. DEK för inga sädana resonemang."

Med
utgångspunkt frän atl DEK:s analys bland annat ses spm alltför partiell finner
RRV

"det
därför pmöjligt att pä nu redovisat material tillstyrka någon del i det
åtgärdspaket som DEK föreslår."

I
sina synpunkter avser verket därför närmast det fortsatta utredningsarbetet.
RRV efterlyser därvid en analys av olika branschers och produktområdens
utveckling i ett svenskt industripolitiskt perspektiv. Det finns enligt RRV
risk att DEK vid jämförelser med länder som är ledande på data- och
elektronikområdet påverkas av FoU-strategier som inte är relevanta för svenskt
vidkommande. Den teknikspridningsmodell som DEK utnyttjar som en viktig
grundval för älgärdsprogrammets utformning kan enligt RRV:s uppfattning
begränsa valet av alternativ som övervägs. En alternativ utgångspunkt för en
åtgärdsdiskussion kan, framhåller RRV, vara att försöka stimulera dragkraften
från efterfrågesidan. En sådan utgångspunkt skulle, enligt RRV,
"sannolikt leda fram till ganska olikartade åtgärdsprogram, vilket bör
avspeglas i kommande betänkanden i syfte alt skapa ett mer allsidigt
beslutsunderlag."

Statskontoret
konstaterar att av DEK:s utredningsunderlag framgår att utveckling av nya
konstruktioner för befintliga produkter, nya material och framtagning av helt
nya produkter eller produktvarianter ofta ger betydligt större
produktivitetsvinster än enbart förbättringar i tillverkningstekniken. Att
utredningen satsar på kunskapsutveckling enbart inom området produktionsteknik
gör, enligt statskontoret, det "svårt att ta ställning till rimligheten i
de förslag som kommittén presenterar."

Av
de företag som avlämnat remissyttrande anser Boliden AB att:

"Utredningen
har alltför lättvindigt förbigått hur de datatekniska åtgärderna skaW
förankras i industrin. Utredningen genomsyras av en övertro på fprskarna Pch
deras insikt och kompetens beträffande behovsidentifiering. De flesta forskare
är ofta unga människor, som inte varit ute i industrilivet och därför saknar
den erfarenhet som behövs för att anpassa datorstödet på ett industriellt
riktigt sätt. Det är i industrin som behoven föds och del är inom industrin som
åtgärderna skall ge resultat. Näringslivet har haft för få representanter i
utredningen."

Saab-Scania
AB anser att DEK även bort överväga stöd lill inhemsk CAD/CAM-induslri. Detta
mot bakgrund av dels risken för utlandsberoende, dels den snabbt växande
marknaden för CAD/CAM-program-varor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 27

3
De enskilda förslagen

3.1 Behov
av samordnade teknikinsatser

Flera
av remissinstanserna understryker vikten av att teknikspridningsinsatser
samordnas och att de kollekliva forskningsinstituten kan ha viktiga funktioner
att fylla när det gäller forskning, information och erfarenhetsförmedling.
Svenska Träforskningsinstitutet (STFI) konstaterar utifrån sina erfarenheter
att det finns ett gap mellan industritillämpningar och grundläggande forskning
och utveckling vid lekniska högskolor/universitet. Mot bakgrund av
erfarenheterna inom massa- och pappersindustrin framhåller institutet att de
kollektiva forskningsinstitutens ställning och kompetens ger

"unika
möjligheter att förmedla forskningsbehov fill högskolor/universitet och att
bidra lill atl teknik som framtagits inom "den vetenskapliga världen"
kommer till snabb industriell tillämpning."

Förslaget
att ge de kollektiva forskningsinstituten en mer aktiv roll i samband med
industripolitiska åtgärder stöds endast av Tekniska Högskolan i Stockholm
(KTH) vars yttrande bifogats UHÄ:s remissvar. Sveriges industriförbund,
Sveriges Mekanförbund och SHIO-Familjeföretagen däremot avvisar detta förslag
och menar att institutens roll måste förbli klar så atl man kan behälla
företagens förtroende.

3.2 Teknikutveckling
och långsiktig kompetensuppbyggnad

Flera
remissinstanser berör i mera allmänna ordalag sambanden mellan forskning och
näringsliv, forskningens roll och styrning etc. Vikten av att anpassa
högskoleforskningens inriktning och organisation till industrins krav betonas
av bland andra IVA, STFI, Centralorganisationen SACO/SR, LRF, Sveriges
civilingenjörsförbund och KF. Att bryta de traditionella institutionsgränserna
ges bland annat som exempel på en sådan anpassning.

Upprätta
klarare avgränsningar mellan olika slag av forskning

Förslaget
att skapa klarare gränser mellan olika slag av forskning vid högskolorna
inklusive finansiering av basanslag genom styrelsen för teknisk utveckling (STU)
har väckt skilda reaktioner hos remissinstanserna. Bland annat TCO och KF
tillstyrker dessa förslag utan närmare motivering. LO och Saab-Scania AB
ansluter sig till förslaget om att upprätta klarare gränser mellan olika slag
av forskning medan CF ställer sig positivt till att även STU skall kunna
finansiera basanslag vid högskolorna. SHIO understryker att eventuella
förändringar av STU:s verksamhet inte får gå ut över uppgiften att stödja FoU-verksamhet
i små företag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 28

De
remissinstanser som berört frågan om STU och basanslagen närmare anför dock
kritiska eller avvikande synpunkter. Del gäller, förutom de remissorgan som
citeras i det följande, bland andra SACO/SR samt IVA. SACO/SR menar bland annat
att förslaget om atl STU skall kanalisera basresurserna till högskolorna
närmast strider mot tidigare fattade riksdagsbeslut. Remissorganen är allmänt
överens om behovet av att stärka basresurserna ifråga (detta framhålls särskilt
av remissinstanserna inom högskoleväsendet) men menar att en sådan förstärkning
bör kanaliseras den traditionella vägen. Exempelvis Industriförbundet hävdar
att

"dagens
situation, där högskolans brist på basresurser reellt binder en ökande del av STUs
anslag, inte är effektiv vare sig ur institutionernas eller STUs synvinkel.
Även frän industripolitisk synpunkt är det angeläget att flexibiliteten i
systemet ökas genom att högskolans basresurser förstärks."

UHÅ
menar i sitt remissvar att det mest angelägna problemet när det gäller
basanlagen är att behålla den kompetens vid högskolorna som byggs upp genom STU:s
ramprogram inom dataområdet. Ämbetet framhåller att:

"En
möjlighet skulle vara att medel för en permanentning av sådan forskning
överförs från STU-anslag till de berörda fakulteternas anslag. UHÄ finner det
således mera angeläget att en metod utvecklas för att göra en sådan överföring
möjlig än atl STU anvisar oprioriterade komplelte-ringsanslag för fri akademisk
forskning. Under de senaste åren har resurser för flera forskargrupper som
finansieras genom anslag frän forskningsråd överförts från råden till
högskoleorganisationen. UHÄ förordar att motsvarande permanentning av STU-finansierad
forskning kan ske.

En
förstärkning av de berörda fakulteternas basanslag är allmänt angelägen. UHÄ
föreslår därför att medel för den ovan föreslagna förstärkningen anvisas av
riksdagen direkt till fakulteterna."

I
sammanhanget påpekar UHÄ alt den i betänkandet använda benämningen "UHÄ-anslag"
inte är formellt korrekt, eftersom de medel som avses, tilldelas
högskoleenheterna och fakulteterna direkt av riksdagen.

Uppsala
universitet framhåller i sill yttrande att det inte är möjligt eller önskvärt
att skilja mellan olika typer av forskning såsom förutsätts i DEK:s förslag.
Universitetet betonar att:

"I
högskolans verksamhet är sambandet mellan grundutbildning, fors-kamtbildning,
forskning, utveckling och informationsverksamhet så intimt att de förutsätter
varandra."

Det
kan dock enligt universitetet finnas skäl att administrera vissa typer av
forskning på särskilt sätt. Vad beträffar finansieringen bör huvudansvaret för
basverksamheten vila på UHÅ och för övrig forskning på sektoriella organ.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 29

När
del gäller möjligheterna att upprätta klarare avgränsningar mellan forskning av
olika slag menar KTH att

"i
tillämpande ämnen av här aktuellt slag är detta förenat med svårigheter,
varför ambitionen att ställa upp klara regler bör begränsas. Praktiken visar
att det i del enskilda fallet är relativt lätt att avgöra vilken finansieringsform
och uppläggning ett visst projekt bör ges."

STU
konstaterar i sitt remissvar att statsmakterna genom beslut i riksdagen dels
även fortsättningsvis givit prioritet åt en uppbyggnad av basresurserna på de matematisk-naturvetenskapliga
och tekniska områdena, dels angivit atl STU inte skall finansiera uppbygganden
av basresurser vid högskolorna. Med stöd av delta

"avvisar
STU DEKs förslag om alt STU skall ge oprioriterade komplet-. teringsanslag till
fri akademisk forskning. STU skall således inte komplettera rent utbildningsmässiga
prioriteringar med stöd i form av basanlag."

STU
framhåller atl den önskvärda samordningen mellan högskolans basresurser och STU:s
flexibla resurser uppnås genom en bred samverkan med högskolor och UHÄ kring STU:s
långsikliga ramprogram för kunskapsutveckling. Vidare konstaterar STU att
styrningen genom ramprogram innebär

"dels
att viktiga kompetensområden snabbi får resurser och dels att en effektiv
arbetsfördelning mellan olika institutioner kommer till stånd."

Strategiska
projekt

Förslaget
alt organisera s. k. strategiska projekt berörs av ett drygt 15-tal
remissinstanser. Remissorganens syn på förslaget är tämligen splittrad.

UHÅ
konstaterar alt de nya strategiska projekt som DEK föreslår kommer att
innebära en stark central styrning och samordning av forskning som utförs vid
ett stort antal institutioner. 1 flera av de yttranden som bifogats UHÄ:s
remissvar redovisas också tänkbara nackdelar med dylika projekt.
Sammanfattningsvis tillstyrker UHÄ dock de strategiska projekten men

"finner
det samtidigt angeläget att de synpunkter som remissinstanserna framfört
beaktas i den fortsatta planeringen av dessa projekt. Speciellt vill UHÄ
understryka att en satsning på strategiska projekt inte får medföra en
försämring av villkoren för den fria grundforskningen vid universitet och
högskolor."

STU
delar i princip DEK:s uppfattning om värdet av spjuispetsforskning men menar
att DEK:s strategiska projekt närmast motsvaras av STU:s s. k. insatsområden. STU
återger också, tillsammans med en principiell redogörelse för insatsområdenas
uppbyggnad, som exempel beskrivningar av två insatsområden av relevans för
betänkandets ämnesområden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 30

Inte
heller IVA ser någon anledning till speciella åtgärder för att få till stånd
strategiska projekt. Sveriges civilingenjörsförbund instämmer i betänkandets
krav på att STU:s ramprogram borde elappindelas och styras hårdare men menar
samtidigt att STU:s nuvarande insatsområden väl svarar mot detta sätt att
arbeta. Sveriges industriförbund framhåller att man kan

"ansluta
sig till att en samlad överblick av den produktionstekniska forskningen är av
värde. Enligt vår mening är dock den översiktliga samordning som redan sker
hos STU helt tillräcklig. Vi kan inte biträda tankarna om större "hårdstyrda
STU-projekl", eller, som de också benämns av DEK, s k spjutspetsprojekl.
Just när det gäller nya kunskapsområden är det mycket riskabelt atl binda en
stor del av forskningen i landet kring en eller ett par linjer, särskilt om
dessa genom att klassas som "prestigeprojekt", tenderar att dra till
sig majoriteten av de bästa forskarna. Svårigheten att avveckla sädana
projekt, om utvecklingen skulle gå åt annat håll, är väl känd. Det är dessutom
synnerligen tveksamt om eventuella samordningsvinster vid sådana storprojekt,
med många högskolor involverade, skulle kunna uppväga de oundvikliga effektivitetsföriuslerna,
i synnerhet på grund av den omfattande administrativa överbyggnad som kommittén
skisserar. En lämpligare väg, att driva projekt som kräver nära
industrisamarbete, är kollektivforskningen."

Även
SACO/SR understryker kraven på "en mycket flexibel organisation, med
förmåga lill omprioriteringar och snabba resursinsatser där behov
uppkommer" när det gäller forskning inom del datatekniska området.

Mekanförbundet
anser del viktigt att STU:s stöd till produktionsteknisk högskoleforskning
koncentreras till ett begränsat antal större projekt av strategisk betydelse
men betonar samtidigt vikten av att verkstadsindustrin och dess organisationer
får inflytande på val av projekt.

TCO
finner för sin del att behovet att initiera spjutspetsforskning är speciellt
angeläget och betonar vikten av att

"de
långsiktiga samhälleliga konsekvenserna av ny teknik bedöms i samband med att t
ex spjutspetsforskning genomförs. Ertarenheten visar att denna grundläggande
aspekt ofta förbises i forskningsarbetet."

LO
ansluter sig till betänkandets krav på en starkare styrning och ökad
tvärvetenskaplighet i STU;s nuvarande ramprogram dvs. en organisation i form av
strategiska projekt. LO framhåller vidare atl det från facklig synpunkt
framstår som helt nödvändigt att ramprogrammen får en stark betoning på användarintressen.
Organisationen fortsätter:

"Användarinflytandet
måste därför utvecklas och förstärkas. Forskningen bör därför i stpr
utsträckning behandla frågor spm gäller datateknikens användning och
konsekvenser för sysselsättning och arbetsmiljö och denna helhetssyn bör också
förankras i pågående projekt."

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 31

LO
anser avslutningsvis att "det är ofrånkomligt att STU, för att genomföra
de ambiuösa planerna får resurser för detta."

Svenska
Fabriksarbetareförbundet, vars yttrande bifogats LO:s remissvar, instämmer i
behovet av en långsiktig och övergripande forskningspolitik. Förbundet anser
dock att DEK:s förslag bör förtydligas och framhåller vidare att:

"Den
omställning som förutsätts i förslaget kräver sannolikt anslag för sitt
genomförande. DEK förutsätter de fackliga organisationernas deltagande i styrgmpper
för nationella projekt. Vi anser att facklig representation även i de forskningsinitierade
organen är nödvändig. MoUveringen för detta är bl a att de grundläggande
värderingarna kring ny teknik ansätts i detta tidigare skede.

Vi
menar att de fackliga organisationerna borde ha möjligheten att initiera
forskning kring teknikens effekter på tidigast möjliga stadium."

Enligt
Metallindustriarbetareförbundet, vars yttrande likaledes bifogats LO:s
remissvar, måste Sverige som ett litet land prioritera användningen av
forskningsresurserna inom det produktionstekniska området. Förbundet instämmer
i betänkandets förslag att det är nödvändigt alt bedriva långsiktiga projekt av
spjutspetskaraktär för att få god framförhållning. Vidare menar förbundet att

"ett
lyckosamt genomförande av strategiska projekt kräver en klar målinriktning pch
styrning samt ett aktivt engagemang från industrins sida. Möjligheten att lägga
delar av de strategiska projekten i företag bör även prövas."

Kopplingen
mellan strategiska projekt och statlig upphandling bör enligt förbundet betonas
mer än vad som görs i betänkandet, genpm att staten exempelvis lägger ut väl specifierade
utvecklingsuppdrag pä företagen.

De företag som berört
förslaget om att inrätta strategiska projekt betonar vikten av industrins
medverkan. Saab-Scania AB framhåller betydelsen av att tillräckligt stora
resurser satsas på målinriktad teknikutveckling och anser att
"satsningarna på strategiska projekt förefaller kunna vara ett lämpligt
sätt alt åstadkomma detta." Företaget föreslår att:

"För
att säkerställa att tillräckliga utvecklingsresurser tilldelas ett strategiskt
projekt bör dylika projekt kunna genomföras också av en enskild industris
utvecklingsavdelning eller som samarbetsprojekt mellan olika industrier,
högskolor och/eller branschforskningsinstitut."

"Dessutom
anser vi det viktigt att om möjligt engagera industrins utvecklingsavdelningar
i aktivt arbete inom projekten i samarbetet med högskolor,
branschorganisationer och utvecklingscentra. Detta bör speciellt påpekas i
eventuella direktiv."

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 32

Långsiktiga program för utrustningsanskaffning

Enighet råder bland de remissinstanser som berört frågan
beträffande behovet alt höja utruslningsstandarden inom högskolan. Det gäller,
förutom de remissinstanser som citeras fortsättningsvis, bl.a. IVA, utvecklingsfonden
i Stockholms län samt KF. Främst remissinstanserna inom högskoleväsendet ser
det som ologiskt att DEK pekar på de bristande basresurserna utan att föreslå
att anslagen skall ökas eller atl ange hur annars behövliga omprioriteringar
skall göras.

Möjligheterna atl upprätta långsiktiga investeringsprogram
och att öka graden av samutnyltjande av utrustning har remissinstanserna mer
divergerande åsikter om. Bland andra CF och KF saml några andra remissinstanser
stödjer dock utan närmare motiveringar dessa förslag.

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH)
menar mot bakgrund av den nuvarande anslagssituationen alt det

"inom högskolesektorn saknas förutsättningar för alt
under de närmaste åren nå en genomsnittlig avskrivningstid som väsentligt
understiger 10 år för den datatekniska utrustningen, om inte situafionen för
andra apparatområden skall avsevärt försämras."

Beträffande samutnyltjande av utrustning anser UUH att en
förutsättning för såväl sådan, som försäljning av utrustning, är väl
fungerande inventarieregister. Nämnden påpekar också att man i årets
anslagsframställning begärt att medel för uppläggning av datorbaserade
register vid högskoleenheterna skall få tas i anspråk ur UHÄ-ramen och atl det
är viktigt att även övriga intressenter som är aktuella för att samutnyttja
utrustning lägger upp motsvarande register.

Enligt nämndens bedömning har intresset för samutnyttjande
av utrustning ofta varit stort i inhialskedet men försvårats av atl parterna inle
kunnat komma överens om främst fördelningen av driftkostnaderna för
utrustningen. Det bör därför enligt UUH:s mening utarbetas riktlinjer för hur
kostnaderna skall fördelas vid gemensamt utnyttjande av utrustning. Likaså bör
föreskrifterna om återförande av medel från försäljning av utmstning ses över
för att bättre slimulera till sådan försäljning.

Avslutningsvis menar UUH att det nuvarande samarbetet
mellan fackdepartement pch anslagsfördelande myndigheter när det gäller
utrustningsanskaffningen fungerar bra, men att man givetvis bör söka förbättra
samarbetet. Enligt UUH:s mening skulle sannolikt

"planeringen vid såväl UUH som övriga berörda
myndigheter underiäi-tas, om förutsättningarna kunde skapas för att ta fram
långsiktiga investeringsprogram för utrustning."

Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH) kan inte utan vidare
instämma i förslaget om långsiktiga program för utrustningsanskaffning. Tvärtom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 33

framhåller KTH vikten av att utrustningsanskaffning kan
ske snabbt och i direkt anslutning till de forskningsprogram och
forskningsuppgifter som skall genomföras. KTH föreslår vidare att

"högskolan och branschforskningsinstilutet gemensamt
får ansvar för att se till att anskaffad utrustning utnyttjas effektivt då den
har anskaffats hellre än att i stor skala samordna utrustningsanskaffningen som
sådan."

UHÅ har i sitt remissvar anslutit sig till ovanslående och
vill även peka på den samordning som sker vid fördelning av tung utrustning
inom ramen för forskningsrådsnämndens anslag för delta ändamål.

Andra tänkbara nackdelar med DEK:s förslag rörande
utrustningsanskaffningen framförs från Lunds Tekniska Högskola vars yttrande
bifogats UHÄ:s remissvar. Sektionsnämnden vid högskolans sektion för elektronik
menar att

"man måste vara ytterst observant på risken att vid
minsta lilla glidning mot "köp svenskt-direktiv" ett direkt hot mot
högskolans kompelens (och den berörda industrins konkurrenskraft) lätt
uppstår."

STU ställer sig i princip positiv till utruslningsanskaffning
hos svensk industri men framhåller fortsättningsvis att:

"Betydelsefullt är alt forskarna måste ha tillgång
till moderna instrument för alt kunna bedriva framgångsrik forskning. Att
invänta en svensk utveckling är sällan ett realistiskt alternativ."

Beträffande möjligheterna till samutnyttjande av
utrustning mellan industri och högskola framhåller Industriförbundet att
kollektivforskningen alltid kommer att ha bättre möjligheter alt utnyttja
moderna maskiner i företagen. Även om förbundet instämmer i att högskolan borde
kunna få tillgång lill en mordernare maskinpark genom samordning, gäller,
enligt förbundet, alltid att man "inom en undervisningsinstilution inte
kan motivera en investeringsnivå motsvarande företagens".

Såväl TCO som LO och dess medlemsförbund stödjer förslaget
om att långsiktiga planer för utrustningsanskaffning skall upprättas och att
samordningen ulmstningsfinansiärerna emellan bör förstärkas. Förbunden betonar
särskilt teknikupphandlingens betydelse i sammanhanget.

3.3 Tillämpningsgenombrott och första spridning

3.3.1 Industriellt utvecklingsarbete vid hranschforskningsinstitut
Verkstadstekniska utvecklingscentra

Ett drygt 30-tal remissinstanser har berört förslaget alt
inrätta regionala Verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC). De flesta av dessa
ställer sig i princip positiva till förslaget men är tveksamma till om centra
kan byggas 21 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 34

upp
i den takt som anges i betänkandet. Flera remissinstanser efterlyser således
ytterligare utredningsarbete för att få frågan om uppbyggnadstakten belyst mot
bakgrund av tillgången på kvalificerad personal etc. Andra synpunkter som förs
fram är att verksamheten måste ha en flexibel organisation och i hög grad utgå
från industrins behov och krav. Uppbyggnads-taklen och omfattningen av
verksamheten måste anpassas till företagens efterfrågan på tjänster och vilja atl
finansiera verksamheten. Sådana synpunkter framförs av exempelvis STU,
Sveriges industriförbund och Metallindustriarbetareförbundet. I flera
remissvar framförs tanken att uppbyggnaden av VUC inledningsvis bör begränsas
till en eller två enheter tills ytterligare erfarenheter vunnits.

Sveriges
Mekanförbund anser alt en ökning av den kollektiva verkstads-tekniska
forskningen - såsom uppbyggnaden av VUC - endast är berättigad om industrin är
beredd att stå för en väsentlig del av finansieringen och att utredningens
förslag inte förankrats genom tillräckliga diskussioner med industri, kpllektivinstitut,
STU etc. Beträffande' VUC:s tänkta arbetsuppgifter menar förbundet atl det
knappast förefaller realistiskt atl VUC skulle kunna samordna högskoleforskningen.
Förbundet fortsätter:

"Mekanförbundet
har en verksamhet som i nära samarbete med IVF är inriktad på teknikspridning
av väsentlig omfattning. Det synes oss mera ändamålsenligt att stödja och
stärka redan etablerad verksamhet än att bygga upp något liknande inom VUC."

Med
hänsyn till det för drygt ett år sedan träffade avtalet om ett ramprogram för kollekuv
verksladsieknisk forskning anser Mekanförbundet det inte sannolikt att
verkstadsindustrin skulle vara beredd att nu göra ytterligare, väsentliga
insatser för alt öka den kollektiva forskningens omfattning.

Även
Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF) framhåller i sitt remissvar att
de lönsamhetsproblem som en stor del av den svenska verkstadsindustrin nu har
kan förutses leda till att industrin är mindre benägen till stora nysatsningar
som inte har direkt och omedelbar inverkan på det egna rörelseseresullatet.
Enligt institutet är det väsentligt atl en eventuell sänkning av ambitionsnivån
för betänkandets förslag sker genom en minskning av antalet lokala enheter och
inte genom nedskärning av storleken pä dessa lokalt planerade Verkstadstekniska
utvecklingscentra och CAD/CAM-centraler. Varje lokal enhet måste, enligt
institutet, ha tillräcklig storlek för att kunna vidmakthålla kontinuitet i
kompetens och inriktning.

IVF
påpekar vidare att dess verksamhet under det senaste året i hög grad utvecklats
i den riktning som anges i DEK:s förslag. Avslutningsvis framhåller IVF alt man
gärna åtar sig

"att
i samarbete med berörda parter närmare utveckla hur den önskvärda ökade
satsningen på ny teknik inom verkstadsindustrin praktiskt skall kunna
genomföras."

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 35

Enligt UHÅ:s uppfattning bör resurser för den forskning
som samhället behöver och som naturligt kan utföras inom högskolan i första
hand organisatoriskt placeras inom fakultetsanslagen. Som UHÄ ser det kommer VUC
emellertid att fullgöra uppgifter som normalt inte bör ligga inom högskolan.
Med hänsyn fill dels deua faktum, dels de posifiva erfarenheter som
högskoleenheter vilka samarbetat med IVF kan redovisa, tillstyrker UHÄ aU VUC inräUas.
UHÄ framhåller dock aU inrättandet av VUC inte får medföra att det goda direkta
samarbete som i dag finns mellan mänga högskoleinstitutioner och industrier
försvåras.

UHÅ utgår vidare från att de beslut som fattas med
anledning av forskningssamverkanskommitténs förslag beaktas vid det slutliga
genomförandet av DEK:s förslag.

De förslag som UHÄ:s datareferensgrupp lagt fram
understryker enligt UHÄ kraven på en analys av möjligheterna att rekrytera
kvalificerad personal innan ett beslut om uppbyggnadstakten av VUC fattas.

Uppsala universitet menar att DEK bortsett från en rad
viktiga förutsättningar i Uppsala högskoleregion vid den regionala fördelningen
av VUC. Dessa förutsättningar är bl. a. ~ Uppsala högskoleregion, som omfattar
Mälardalen och Bergslagen, är

en av de mest industrialiserade regionerna.

-
Teknisk
högskoleverksamhet finns sedan 1962 även vid Uppsala universitet.

-
Vid Uppsala
universitet finns såväl undervisning som forskning inom datateknikområdel. På
forskningssidan är universitetet, enligt UHÄ:s datareferensgrupp, näst störst
efter Linköping.

- Inom högskoleregionen bedriver såväl Uppsala
Universitet som region

högskolorna sedan länge aktiviteter av den typ som DEK föreslår. Det

gäller exempelvis samprojekt och andra kontakter med industrin, upp

dragsverksamhet, informationsverksamhet riktad mot främst den mind

re och medelstora industrin etc.

Mot bakgrund av ovanstående och lämpligheten att utnyttja
existerande resurser ansluter sig universitetet till Arne Gadds reservation och
menar att en rimlig del av resurserna för VUC och PUP (se nästa avsnitt) bör
satsas i Uppsala högskoleregion. Resurserna bör fördelas lika mellan Uppsala,
Borlänge och Västerås.

Enligt tekniska fakultetens fakultetsnämnd vid Lunds
universitet, vars yttrande bifogats UHÄ:s remissvar, strider förslaget att
bygga upp VUC mot tidigare fattade riksdagsbeslut. Nämnden menar att förslaget
synes

"strida mot riksdagens beslut atl högskolan skall
vara samhällets forskningsinstitut. Enligt FOSAM-kommittén innebär detta
riksdagsbeslut atl inga nya forskningsinstitut skall byggas upp."

Fakultetsnämnden föreslår i stället all man som alternativ
prövar att lösa de aktuella forsknings- och utvecklingsuppgifterna inom
högskolans ram.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 36

Förslag att knyta VUC närmare högskolan framförs också i
några andra remissvar från högskoleväsendet. Exempelvis Uppsala universitet
menar att:

"Om man ändå framhärdar i att vilja organisera sådana
fristående enheter är det viktigt att inte försvåra ett fritt utbyte av
personal med högskolan utan tvärtom öppna vägar härför."

Beträffande kompetensen hos den perspnal spm sysslar med
målinriktat utvecklingsarbete framhåller även Saab-Scania AB vikten av att
personalbyte mellan industri, branschforskningsinstilut och högskolor
stimuleras. Företaget menar att:

"Rekryterings- och löneprinciperna bör ändras så alt IVF
Pch högskolorna tillätes rekrytera också kompetent personal med lång
industrierfarenhet att användas inom målinriktad utveckling.

Ett rotationssyslem bör också kunna ordnas där
gästforskare "utlånas" från industrin till VUC och vice versa och
samlas kring konkreta projekt.

När
gästföreläsare återvänder får industrin resp VUC automatiskt del av
kompetensuppbyggnaden. Finansieringen bör läggas upp så att det blir attraktivt
för industrin att delta."

STU framhåller att den av DEK föreslagna regionala
uppbyggnaden av VUC sammanfaller med styrelsens intentioner men bedömer att:

"Den statliga andelen av finansieringen av de
föreslagna åtgärderna bör inte överstiga 50 %. I annat fall riskerar man att
industrins verkliga "behovsprofil" inte säkerställes."

Till de remissinstanser som ställt sig mest avvaktande
till förslagen angående uppbyggnaden av VUC hör SIND som finner det

"icke dokumenterat att behov föreligger av dessa
stora insatser och att befintliga resurser således skulle vara otillräckliga.
En rad projekt av denna typ har tidigare startats i landet men senare ofta
visat sig icke fungera enligt de angivna målsättningarna."

Vidare framhåller verket att man i sin utredning om
elektronikanvändning i verkstadsprodukter inte fann något belägg för att inte
marknadskrafterna i nuläget i stort sett klarar atl ta mikroelektroniken i
anspråk av egen kraft. Verkel menar alt "en liknande situation kan
föreligga när det gäller datorstödd utrustning".

Statskontoret
framhåller att man bör utvärdera insatser av liknande karaktär innan man
beslutar så omfattande åtgärder som uppbyggnaden av VUC. Därvid bör man, enligt
statskontoret, även bedöma om nuvarande organisatoriska mångfald vad gäller
rådgivning lill företag är nödvändig. Utan ytteriigare utredningar i saken är
statskontoret därför inte berett alt tillstyrka att IVF får uppgiften att bygga
upp de regionala utvecklingscen-ira.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
5 37

Utvecklingsfonden
i Södermanlands län, till vilkens remissvar även länsstyrelsen i samma län
ansluter sig, stödjer inrättandet av VUC. Fonden menar dock att regionaliseringsförslaget
inte är särskilt välmotiverat. Anledningen är enligt fonden att forsknings- och
utvecklingsarbetet sannolikt kräver

"en
koncentration av resurserna lill en högskoleort för att kunna bedrivas med
kraft, medan däremot frågan om teknikspridning och teknikbevakning också borde
kunna hanteras effektivt på andra högskoleorter än de ovannämnda. Fonden vill
på den senare punkten peka pä behovet av att förstärka de mindre högskolorna i
verkstadsindustritäta regioner (t. ex. högskolan i Eskilstuna/Västerås) med
personal för sådan teknikspridning och -bevakning."

Fonden
vill i sammanhanget också poängtera behovet av att FoU-resul-tat på
datorstödsområdet snabbt kommer i industriell tillämpning. Del är således,
enligt fonden,

"angeläget
att de forskare spm skall knytas till IVF på området har erfarenhet från och
bakgrund i utvecklingsintensiv industri och ges goda möjligheter att återgå
till industrin efter 2-3 års forskningsarbete. Förslagsvis bör tillskapas ett
system som möjliggör alt forskare från industrin "inlånas" lill IVFför
viss tid och vissa forskningsuppgifter, för att därefter återgå lill induslrin."

Länsstyrelsen
i Södermanlands län, som betonar vikten av alt teknikspridningen måste styras
till de regioner där behovet av kunskaper är störst, föreslår atl man i det
fortsatta utredningsarbetet överväger att engagera lämpliga företag med hög
kompetens för att fungera som teknik-spridare inom regionen.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län menar att det är ytterst tveksamt om bl. a.
verkstadsindustrin i Västernorrlands län kan dra nytta av VUC med den regionala
fördelning som skisseras i DEK:s betänkande. Enligt länsstyrelsens mening

"kan
ett aktivt samarbete mellan vår industri och VUC bli möjligt endast om ett
regionalt utvecklingscentrum lokaliseras även till Mellannorrland.
Verkstadsindustrins omfattning i Västernorrlands län, med tyngdpunkterna i
Sundsvalls- och Örnsköldsviksområdena, talar också för en sådan lokalisering."

Länsstyrelsen
framhåller vidare att:

"Förläggningen
av ett utvecklingscentrum till länet kan för en bygd som Västernprrland få
värdefulla regionalpoliliska effekter. Det är därför av stor betydelse såväl
för länet som för riket att en infrastruktur pä vetenskaplig nivå kan
tillskapas i regionen. Detta skulle motverka att industrin i Norrland förlorar
egna lednings- och utvecklingsorgan vilket på sikt skulle vara mycket
allvarligt för industriförnyelsen i Norrland."

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga S 38

Norrlandsfonden
ser en lokalisering av en VUC-enhet till Luleå som angeläget och betydelsefullt
för utvecklingen av norrländsk verkstadsindustri. Fonden anser dock att
förslaget att inrätta CAD/CAM-centraler vid varje VUC-enhet inte tagit hänsyn till
den verksamhet som redan pågår inom området vid Luleå högskola. Man bör därför,
enligt fonden, studera möjligheterna att bygga vidare på den nuvarande CAD/CAM-organisatio-nen
vid UMDAC och LuH innan en separat CAD/CAM-central inrättas i Luleå.

Såväl
LO, med medlemsförbund, som TCO stödjer i princip förslaget om att upprätta VUC
men understryker vikten av alt de fackliga organisationerna ges möjlighet att
påverka VUC:s verksamhet. TCO anför exempelvis i sitt remissvar att:

"Utredningens
förslag om att komplettera de nuvarande tekniska utvecklingsresurserna med nya
organ knutna till bl a högskoleregionerna måste noga övervägas innan det
genomförs. Under alla omständigheter måste behovet av fackligt inflytande över
en eventuell ny organisation beaktas på ett helt annat sätt än vad utredningen ort.
Det förefaller dessutom som om existerande organ med ökade resurser skulle
kunna göra lika effektiva insatser som de föreslagna. Hur som helst måste
eventuellt nya organ eller resurser samordnas med de resurser som redan finns
regionall (t ex skilda produktulvecklingscentra, lUC)."

Metallindustriarbetareförbundet
anser för sin del att satsningen på VUC "är förenad med vissa problem som
inte beaktas av utredningen" pch fprtsätter:

"VUC
blir en ny regional industripolitisk aktör vars roll inte klargjorts.
Kompetensproblemen gentemot de regionala utvecklingsfonderna är t. ex. inte
utredda. Överhuvudtaget bör förhållandet till företagen, utvecklingsfonderna
och STU granskas ytterligare vilket i och för sig noteras i utredningen.
Vidare bör som tidigare nämnts de förslag som SINDs elektronikutredning
presenterat beaktas. Det är i praktiken svårt att dra gränser mellan
elektronikanvändning i produkter och produktionsprocesser.

VUC
tilldelas i sig flera olika, och troligen i vissa avseenden oförenliga
uppgifter. Med många olika uppdrag.sgivare som IVF, Mekanförbundet, STU,
fackliga organisationer, myndigheter och företag talar det för att det blir
svårt att hitta lämpliga arbetsformer för VUC."

Förbundet
framhåller vidare att:

"VUC
ger möjlighet till alt i kollektiv form bedriva projekt för flera användares
behov - även för småföretagens. Detta innebär att man på ett samhällsekonomiskt
effektivt sätt kan utnyttja storföretagens utrustning och resurser.
Storföretagen bör i sin tur aktivt delta som utbildare och utvecklare i viss
utsträckning i VUCs övriga verksamhet. VUC får härigenom en kunskapsförmedlande
roll gentemot de mindre och medelstora företagen. VUC har i sin uppbyggnad en
tonvikt på datorstödda system i produktionen. Förbundet anser det viktigt att
även datorstödda hjälpmedel för administrationen bör ingå i VUCs uppgifter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 39

Enligt
förbundet bör de fackliga organisationerna kunna utnyttja VUC som konsult vid
installation av datorstödda system i produktionen. Medel bör avsättas för detta
ändamål."

Avslutningsvis
anser förbundet att inrättandet av CAD/CAM-centraler bör övervägas även för
regioner som saknar teknisk högskola men har en omfattande verkstadsindustri
som exempelvis Småland och Mälardalen.

Från
fackligt håll framhålls också vikten av att VUC:s verksamhet inriktas mot
problem inom arbetsmiljöområdet. Även dataeffektutredningen pekar på det stora
behovet av all regionala IVF har kompetens inte bara inom rent tekniska områden
utan också inom arbetsmiljö, speciellt arbetsorganisation och
konsekvensanalys.

Boliden
AB menar att:

"Den
föreslagna uppdelningen på 4 st centra för verkstadsteknisk forskning och 5 st
centra för CAD/CAM-teknik kan bli underkritisk. I Sverige har vi inte råd att
splittra våra myckel begränsade resurser. För att få god verkningsgrad krävs
att ett minsta antal personer kan syssla med frågor av hithörande karaktär.
Skall olika centra bildas på det spridda sätt som anges, krävs att varje centra
är så stort att det fungerar väl. En undre gräns bör dä enligt vår uppfattning
ligga på minst 10 personer."

Produktionstekniskt
utvecklingscentrum för processindustrin

Förslaget
att inrätta ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin (PUP)
har väckt betydligt mindre intresse bland remissinstanserna än förslaget
angående VUC. Ett femtontal remissinstanser har berört förslaget. Flera av de
synpunkter som redovisas är parallella lill synpunkterna på VUC. Det gäller t.
ex. tveksamheten inför den möjliga uppbyggnadstakten, de fackliga
organisationernas krav på fackligt inflytande m. m. Flertalet av de
remissinstanser som berört inrättandet av ett PUP med undantag av IVA och SIND
ställer sig dock, med vissa förbehåll, positiva till alt förslaget genomförs i
någon form.

STFI
ansluter sig till betänkandets förslag angående PUP men menar att centret bör
ha mer begränsade uppgifter än vad betänkandet indikerar. Institutet anger
följande tre huvuduppgifter som lämpliga:

1)
erfarenhetsförmedling mellan de
olika processindustribranscherna

2) initiera utveckling av sådana metoder och
hjälpmedel som har ett värde för flera branscher. Kan t. ex. gälla programvaror

3)
stöd till branscher med svag
kollekliv forskning,

och utvecklar också
innebörden av dessa närmare i sitt remissvar.

Sammanfattningsvis
framhåller STFI att ett produktionstekniskt centrums uppgifter blir att
identifiera behov, atl initiera olika aktiviteter samt att följa upp att dessa
aktiviteter genomföres inom ovan nämnda områden.

Institutet
menar således, i motsats till betänkandet, att ett produktionstekniskt centrum
inte som regel skall genomföra utvecklingsprojekt med egen personal eftersom
olika projekt kräver relativt olika kompetenser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
5 40

Utvecklingsprojekten
bör, enligt STFI, normalt i stället genomföras i form av uppdrag lill
organisationer (branschforskningsinstitut, högskolor, mjuk-varuföretag etc.)
med en sådan kompetens projektet behöver. Till utvecklingsprojekten bör knytas
styrgrupper sammansatta av representanter för de olika processinduslribranscherna.

STFI
noterar att betänkandet omnämner STFI i samband med förslaget om ett
produktionstekniskt centrum och är också berett att uppta diskussion kring
frågan hur STFLs erfarenheter och resurser kan utnyttjas i sammanhanget.

Metallurgiska
Forskningsstationen (MEFOS) menar att DEK:s förslag att bygga upp endast ett processtekniskt
utvecklingscentrum, knutet lill STFI, bygger pä inkonsekventa och ologiska argumenl.
Från MEFOS' sida framhålls att:

"Med
samma argument som DEK förordar att ett verksladstekniskt utvecklingscentrum (VUC)
byggs upp kring IVF borde processtekniska utvecklingscentra byggas upp kring MEFOS
och kring STFI."

MEFOS
menar att centra borde

"organisatoriskt
indelas sä att ett centra täckte de för alla gemensamma behoven inom området
datorstödd produktionsteknik. De branschspecifika stöden kanaliseras sedan
över existerande organisationer: bransch-forskningsinstituten IVF, MEFOS, STFI."

MEFOS
framhåller vidare atl man har samma förutsättningar som STFI att bedriva den
typ av verksamhet som skisserats för PUP:s del och att alltså

"inget
talar för att ett enda PUP med den av DEK beskrivna inriktningen bör förläggas
till Stockholm såsom föresläs."

STU
konstaterar att förslaget om att inrätta ett produktionstekniskt
utvecklingscentrum för processindustrin speglar ett länge känt önskemål om en
starkare länk mellan högskoleforskningen och processindustrin och stödjer därför
förslaget. Uppbyggnad och organisation av ett eventuellt centrum bör dock
enligt STU ske på ett annat sätt än utredningens förslag. STU anser att DEK:s
förslag innebär

"en
alltför inflexibel organisation speciellt mot bakgrund av den heterogena industristruktur
organisationen skall betjäna. En alternativ modell är en programbunden
verksamhet med en programstyrelse som ansvarar för programutfprmning Pch
genomförande. Lämpliga personer vid högskolor och forskningsinstitut knytes
till verksamheten utan att för den skull ha sin tjänstgöring förlagd lill ett
centrum. Tidsbegränsade projekt och programdelar utformas vilket ger en mycket
flexibel organisation. Utrustning som medverkande personer och grupper normalt
disponerar vid sina ordinarie tjänsteställen bör kunna utnyttjas, eventuellt
mot hyra."

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5

s. 42 Kontrollera mot PDF

Avslutningsvis framhåller STU atl den organisationsform
man föreslagit liknar verksamhet av vilken STU har lång erfarenhet, varför man
anser sig ha goda förutsättningar att påta sig ansvaret atl söka intressenter
och medverka i programutformningen.

Länsstyrelserna i Västernorrlands respektive Norrbottens
län framför avvikande uppfattningar när det gäller lokaliseringen av PUP och
hänvisar båda till den industriella strukturen och till verksamheter vid
högskolorna inom respektive region för att motivera en lokalisering av PUP lill
den egna regionen.

Flera av remissvaren från högskoleväsendet stödjer
inrättandet av PUP. Skilda åsikter framförs dock beträffande lokaliseringen.
Uppsala universitet och styrelsen för Uppsala högskoleregion pläderar för att PUP,
i enlighet med ledamoten Arne Gadds reservation, placeras i anslutning till SSAB
i Borlänge. Frän högskolan i Luleå däremot framhålls att Luleäver-ken svarar
för lejonparten av SSAB:s processleknologi. Detta, samt Luleåregionens
industriella struktur i övrigt, verksamheten vid MEFOS samt inriktningen vid
högskolan, talar enligt remissvaret snarare för en etablering av PUP i
Luleåregionen.

Enligt IVA är det osäkert hur stort det gemensamma FoU-behovet
är på det processtekniska området och tveksamt om det löses bäst genom inrättandet
av ett produktionstekniskt centrum för processindustrin. IVA menar alt:

"Det rör sig här om företrädesvis stora produktionsenheter
och företag, med goda möjligheter till kvalificerat informationsutbyte mellan
olika professionella grupper. Det finns även goda möjligheter till samverkan
med högskolan, t. ex. beträffande process- och energistyrning samt simulering
och optimering."

Mot denna bakgrund avstyrker akademien förslaget. LO, som
anser att stödet till PUP är alltför blygsamt tilltaget, betonar också att

"det är angeläget atl ett processtekniskt centrum kan
arbeta mot alla processindustrier. Därför bör ett PUP komma till stånd, men det
fackliga inflytandet i styrelsen måste kompletteras med fackligt inflytande i
referensgrupper för olika branscher. LO anser att man vid starten av PUP bör
välja ut några branscher för att sedan arbeta vidare utifrån erfarenheter från
dessa. LO ser inte någon fördel i att ett PUP läggs i kontakt med Svenska Träforskningsinstitulet,
eftersom den processtekniska utvecklingen i så hög grad gäller ett mycket
varierande antal branscher."

Liknande synpunkter framförs också av Fabriksarbetareförbundet.
Förbundet är också tveksamt till en lokalisering till Stockholm då betydelsefulla
delar av svensk processindustri har sin tyngdpunkt utanför denna region.

Metallindustriarbetareförbundet ställer sig mera tveksamt
till förslaget 22
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga 5

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 42

angående PUP och säger sig ha svårt att bedöma om
betydelsen av de i betänkandet angivna samordningsfördelarna är av den
storleken att det motiverar en uppbyggnad av ett separat centra. Förbundet
menar att:

"För- och nackdelar med olika organisationsformer bör
belysas mer ingående bland annat genom inhämtande av synpunkter frän de svenska
systemleverantörerna. Den föreslagna lokahseringen till svenska träforskningsinstitut
(STFI) förefaller inte tillräckligt motiverad. Atl central föriäggs till Stockhplm
verkar dock rimligt."

3.3.2 Stöd till pilot-och demonstrationssystetn

Ett 20-tal remissinstanser berör i sina svar ett eller
båda av förslagen om att stödja pilot- resp. demonstrationssystem. I svaren
framförs övervägande positiva synpunkter vad gäller stöd fill pilotsystem
medan synpunkterna på demonstrationssystemen är mera delade.

Statens vattenfallsverk. Industriförbundet och SHIO-Familjeföretagen
biträder utan närmare motivering förslaget om stöd till pilotsystem. Detsamma
gör SIND beträffande förslaget om stöd till demonstrationssystem. Saab-Scania
AB samt KTH stödjer båda förslagen. Avvisande till förslaget om
demonstrationssystem ställer sig bl. a. SHIO.

STU delar utredningens bedömning att betydande
ansträngningar bör göras för all underlätta erfarenhetsutbyte mellan olika
intressenter kring gjorda installationer som utnyttjar ny teknik. Vidare
påpekas att även STU ger stöd till pilotsystem men att skillnaden mellan
industrifondens och STU:s projekt ligger i projektens storleksordning.

STU instämmer i DEK:s förslag om stöd till
demonstrationssystem och föreslår vidare att:

"Det stöd som DEK föreslår för demonstrationssystem
borde även gälla STUs pilotsystem. STU vill därför föreslå att delar av de
medel DEK föreslår för delta ändamål kan disponeras av STU. De satsningar STU
gör på pilolsystem skulle på detta sätt kunna få en långt större genomslagskraft."

IVA menar för sin del att stödet till pilot- och
demonstrationssystem är alltför oprecist och framhåller att:

"Om datatekniken verkligen är sä generellt
överlägsen, kommer den med säkerhet att tillämpas på bred front utan särskild
ekonomisk stimulans. Är den å andra sidan mer selektivt tillämpbar och lönsam,
bör stödet också ges en motsvarande utformning. Akademien förordar således i
linje med DEKs förslag ett selektivt stöd lill datorstödda produktionstekniska
innovationer men avvisar förslaget till stöd åt demonstrationssystem."

Industriförbundet konstaterar att merkostnaden för
eventuella demonstrationssystem kan finansieras inom ramen för de föreslagna
utvecklings-centra och fortsätter:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 43

"Det är däremot knappast lämpligt att särskilda medel
för demonstrationsanläggningar kanaliseras via Industrifonden med dess
begränsade personalresurser såväl för all värdera projeklens nyhetsgrad som
för atl genomföra själva erfarenhetsförmedlingen."

Förbundet anser inte heller att de mycket vida kriterier
som betänkandet skisserar för stöd till demonslrationsanläggningar är
acceptabla från konkurrenssynpunkt. Förbundet avstyrker därför att stöd lämnas
till demonstrationsanläggningar genom Industrifonden.

Såväl LO som TCO stödjer förslaget beträffande demonstrationssystem.
LO framhåller i sammanhanget att systemen inte får inriktas pä enbart teknisk
informationsspridning utan också på miljö- och arbetsorganisaloriska
förhållanden. Det är enligt LO nödvändigt att även arbetstagarnas erfarenheter
av ett visst system kan förmedlas vidare till andra företag.

Metallindustriarbetareförbundet bedömer för sin del att
industrifonden bör tilldelas ytterligare medel för atl klara uppgifterna i
samband med pilot-och demonstrationssystem.

SACO/SR intar en mer avvaktande hållning och konstaterar
att betänkandets förslag beträffande pilot- och demonstrationssystem av
naturliga skäl är mycket vagt formulerade. Enligt SACO/SR:s mening bör
samhället visa en stark återhållsamhet när det gäller stöd till projekt som
kommit så långt i utvecklingsprocessen då riskerna för konkurrenssnedvridningar
och administrativt godtycke blir betydande. Organisationen framhåller att:

, "Bedömer ändå staten insatser på detta område som
angelägna bör möjligheten prövas att detta sker inom ramen för befintliga
branschforskningscentra. Detta förefaller naturligt med tanke på all vad som
skall stödjas är just informationskoslnaderna och att den tekniska innovationshöjden
hos projekten skall prövas. Det förhållandet atl industrin själv deltar i
finansieringen ger också vissa garantier när det gäller de konkurrensmässiga
aspekterna på verksamheten."

Svenska Handelskammarförbundet, vars yttrande bifogals
kommerskollegiums remissvar, hänvisar till Gunnar Du Rietz reservation och
ställer sig också tveksamt till förslaget att ge demonstrationssystem direkta
statliga bidrag. Förbundet menar, utifrån riskerna för
konkurrenssnedvridningar, att:

"Det förefaller rimligare att bidra till
erfarenhetsspridning genom alt initiera gemensamma projekt mellan intresserade
företag."

KF menar för sin del att det är tveksamt

"om de relativt blygsamma incitament som föreslås i
någon större utsträckning kommer att förmå företag att ställa upp som
"värdar" för demonstralipnssystem."

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 44

Enligt STFLs uppfattning är stöd till pilot- och
demonstrationssystem "på kort sikt ett konkret och verkningsfullt
åtgärdsförslag". STFI framhåller fortsättningsvis atl:

"Dock måste riktlinjer fastställas beträffande
kvalifikationskraven för sådant stöd. Vi vill framhålla att stödet måste
utformas på ett sådant sätt atl man inte avlyfter från stödmottagaren det
engagemang som fordras för att ett system skall bli framgångsrikt."

"Vi bedömer atl stöd lill pilot- och
demonstrationssystem är så väsentligt att det måste säkerställas att del genom
omprioriteringar eller nytillskott tillskapas medel att användas i detta
syfte."

Från några av de regionala utvecklingsfonder som avgivit
remissvar framhålls atl industrifonden bör sträva efter ett nära samarbete med
utvecklingsfonderna för genomförandet av demonstrationssystem. Exempelvis
utvecklingsfonden i Södermanlands län framhåller alt:

"särskilt när det gäller mjukvamutveckling är ofta
upphovsföretagen ganska små förelag och det kan vara svårt för en central
organisation som industrifonden att känna till och följa det utvecklingsarbete
som bedrivs bland mindre och medelstora företag. Ett samarbete mellan
industrifonden och utvecklingsfonderna kan därför vara av stort värde."

3.4 Stöd till bred spridning

3.4.1 Program för spridning av ny produktionsteknik

Av del 25-lal remissinstanser som behandlar rubricerade
förslag till åtgärder ställer sig flertalet positiva till förslaget om
informationskampanjer. Till dessa hör exempelvis statskontoret, SIND. STU. IVA.
Civilingenjörsförbundet, Industriförbundet, SACO/SR, Metallindustriarbeiare-förhundet,
SHIO, Saab-Scania AB och KTH. Beträffande förslaget om att inrätta särskilda
produktionsutvecklingslän ställer sig dock majoriteten av remissinstanserna
tveksamma eller negativa. De vanligaste argumenten som framförs mot detta
förslag är att låneformen förefaller administrativt omfattande, att
risktagandet och lönsamheten i samband med ett projekt kan vara svåra att
bedöma, att gränsdragningsproblem mpt andra typer av investeringar kan uppkomma
etc. Argument av detta slag framförs av bl. a. utvecklingsfonden i
Södermanlands län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, IVA, Norrlandsfonden,
SACO/SR och KF. Flera remissinstanser menar också att existerande låneformer
kan täcka de behov DEK pekar på.

Stöd till förslaget om produktionsutvecklingslån ges bland
andra av LO. statskontoret. Civilingenjörsförbundet, SHIO, utvecklingsjonden i
Göteborgs och Bohus län samt KTH.

Landstingsförbundet pekar i sitt remissvar på behovet av
medel till utvecklingsfonderna för att läcka de merkostnader som kan uppslå som
en följd av DEK:s förslag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 45

Utvecklingsfonden i Södermanlands län, till vars remissvar
även länsstyrelsen i länet anslutit sig, vill för sin del peka på en annan
förebild för informations- och rådgivningsverksamheten än mikroeleklronikkampan-jen,
nämligen den försöksverksamhet med energibesparingsrådgivning till mindre och
medelstor industri som bedrivits vid några utvecklingsfonder sedan 1979. I
Södermanlands län har hittills 200-300 företag uppsökts. Flertalet av dessa
besök har resulterat i investeringar i effektiva energibe-sparande åtgärder och
mötts av mycket stort intresse frän företagen.

Enligt fondens mening är denna informations- och
rådgivningsform att föredra framför kampanjformen även på området för
datatekniktillämpningar i industriproduktionen. Framför allt näs en större
kontinuitet i insatserna än vad fallet är med tidsbegränsade kampanjer och också
mer utrymme för förelagsanpassade rådgivningsinsatser i stället för allmän
kampanjinformation.

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län, som stödjer
tanken på informationskampanjer, menar atl kampanjerna kan föras vidare genom
riktade insatser där en utvidgning av REGEL-projektel (se avsnitt 1.3) till alt
omfatta elektronikinförande i produktionen kan vara en bra lösning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att DEK:s analys
av de mindre och medelstora förelagens informations- och utbildningsbehov är
ofullständig och även missvisande. Enligt länsstyrelsen är förslagen om kampanj
och samtalspartners otillräckliga och bör byggas ut varvid

"insatserna koncentreras till företag som bedöms ha
såväl möjlighet att tillgodogöra sig tekniken som utsikter att utnyttja den.
Del innebär atl insatsen mot det enskilda företagel kan komma att omfatta upp
till 50-60 mandagar. Åtgärderna bör ha en klar utvecklingskaraktär."

Länsstyrelsen pekar vidare på att genomförandet av
kampanjer kräver att nya resurser tillförs utvecklingsfonderna. Beträffande DEK:s
analys av leverantörsutbildning menar länsstyrelsen att den är ensidig och
negativ saml därigenom underskattar den resurs som leverantörerna utgör:

"Tvärtemot vad DEK anför är många leverantörer
angelägna om att sålda system och programvaror skall fungera väl, och även
utvecklas till ökad tillämpning i företagen."

Avslutningsvis föreslår länsstyrelsen atl de resurser som DEK
föreslagit till produklionsutvecklingslån till en del används för subventionering
av personella utbildnings- och utvecklingsinsatser hos de mindre och medelstora
företagen.

LO understryker i sitt remissvar betydelsen av att
arbetstagarorganisationen ges möjlighet att påverka de av DEK föreslagna
informationskampanjernas uppläggning och genomförande och framhåller
fortsättningsvis:

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 46

"LO
delar DEKs bedömning att det är viktigt att de föreslagna konsulterna har en
bred kompetens. Det är väsentligt att redan i ett första skede på arbetsplatsen
diskutera frågor om ekonomi, den nya teknikens möjligheter, utbildningsbehov,
arbetsorganisation osv. LO vill därför förorda att konsulterna förmedlas via
några organ med fackligt inflytande. Eventuellt bör även övervägas någon form
av aukiorisation av dessa konsulter av något samhällsorgan.''

LO
samt även Fabriksarbetareförbundet menar vidare att anslagen till
informationskampanjer och konsultstöd måste förslärkas.

Dataeffektutredningen
betonar i sitt remissvar vikten av att de anställda har möjlighet att delta i
diskussionerna med de "samtalspartners" DEK föreslår inom ramen för
programmet för en bred spridning av datorstödd tillverkningsteknik. Därför är
det, enligt DEU, viktigt att dessa "samtalspartners" har kunskap om
fackligt arbete och fackliga mål. Deras kompetens måste därför gå utanför det
rent produktionstekniska.

Utvecklingsfonden
i Stockholms län ser positivt på DEK:s förslag angående informationskampanjer.
Enligt fonden bör dock kampanjerna

"i
större utsträckning än den genomförda mikroelektronikkampanjen marknadsföras
via massmedia/företagens egna organisationer och persp-nalföreträdarnas prganisatipner.
Vidare bör i kampanjens förlängning en rad kppplade aktiviteter erbjudas som t.
ex. utbildning och rådgivning med regional anpassning för att nå fram till
användning ute hos företagen."

Beträffande
förslaget om produktionsutvecklingslån framhåller fonden att:

"Skall
spridningen av datorstödd produktionsteknik nå framgång i större omfattning
och då även bland de små och medelstora företagen förutsätts att såväl
utrustning som rutiner är i stort sett anpassade för direkt användning. Dessa
investeringar bör således falla inom ramen för traditionell finansiering och
komplettering genom utvecklingsfonderna. För de företag och projekt som
därutöver vill vidareutveckla produkter eller metoder finns såväl bankernas s.
k. mjuklån som utvecklingsfondernas produktutvecklingslån."

RRV
menar beträffande produktionsutvecklingslånen att det inte finns stöd i undedagsmaterialet
för att problem sammanhängande med finansieringen eller företagens likviditet
skulle påverka investeringsviljan i ny datateknik. RRV anser det därför
betänkligt att

"introducera
lån eller bidrag till företagens interna ralionaliseringsverk-samhet, såvitt
dessa inte innefattar några unika FoU-satsningar. För dessa senare finns redan
en rad FoU-politiska instrument i form av lån, bidrag eller generella
subventioner."

SIND
framhåller alt de positiva erfarenheterna av de nu existerande
produktutvecklingslånen hittills varit begränsade och att förslaget om pro-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 47

duktionsulvecklingslån
knappast kan förverkligas utan att ett utförligare underlagsmaterial tas fram.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län är tveksam till att produktionsutvecklingslånen får
formen av villkorslån med riskpremie. Länsstyrelsen instämmer i behovet av lån
med "mjuka" villkor så att företagen kan och vill investera i ny
teknik men förordaren låneform däramorteringsanständ och räntebefrielse
alternativt låg ränta medges under några år. Detta bör, enligt länsstyrelsen,
kunna ge större effekt och förenklad administration till oförändrade kostnader.

LO
delar i princip DEK:s bedömning att produktionsutvecklingslån kan undanröja en
väsentlig flaskhals i den breda spridningen av datorstöd inom industrin men
framhåller samtidigt att det fackliga inflytandet i förslaget är
otillfredsställande. LO anser all de projektplaner som utbetalningen av lånen
ska grunda sig på ska utarbetas gemensamt av företaget och de fackliga organisationerna
på arbetsplatsen.

Beträffande
sambanden med arbetsmiljöförbättringar vill LO

"understryka
vikten av att behovet av miljöåtgärder kan utgöra ett kriterium för erhållande
av lån."

Avslutningsvis
menar LO att det finns anledning befara att den föreslagna låneformen är för
dyr för att bidra till den breda spridning som lånet syftar till, varför någon
form av subvention bör övervägas.

Även
Metallindustriarbetareförbundet anser att någpn form av subventionerade lån
vore ett verksamt instrument för att få genomslag i användningen av datateknik
på kort sikt och instämmer på denna punkt med det särskilda yttrande som
avgivits av ledamoten Ribrant.

Saab-Scania
AB anser att de föreslagna lånen för att få tillräcklig effekt bör omfatta
också utrustning och programvara samt inte vara begränsade till enbart
"mindre och medelstora företag".

3.4.2.
Fortbildning och vidareutbildning

Som
framgått av de redovisade synpunkterna på åtgärdernas inriktning är det
åtskilliga remissinstanser som prioriterar åtgärder inom utbildningsområdet.
Av dessa åtgärder framhålls särskilt behovet av snabba utbildningsinsatser för
redan yrkesverksamma av flera remissorgan.

FOA
exempelvis konstaterar att DEK lägger stor vikt vid vidareutbildning av
personal som är yrkesverksam men menar att DEK:s åtgärdsförslag

"är
en relativt måttlig insats sett i relation till hela det föreslagna ätgärdspaketet.
FOA anser att ytterligare insatser är motiverade för detta centrala
problem."

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 48

Flera
remissinstanser tar upp det förslag till förstärkning av den högre utbildningen
och forskningen inom dataområdet som UHÄ:s datareferensgrupp lagt fram. Viklen
av att dessa förslag genomförs så snabbi som möjligi belönas av bl. a.
Ingenjörsvetenskapsakademien, Civilingenjörsförbundet, LO, Riksdataförbundet (RDF)
och FOA. UHÄ ser för sin del datareferensgruppens förslag närmast som en
förutsättning för genomförandet av DEK:s förslag.

Boliden
AB efterlyser en analys av hur satsningen på utbildning skall startas upp och
integreras med nuvarande behov och resurser så atl en negaliv återkoppling
undviks, dvs. så att utbildningsåtgärderna verkligen omedelbart kommer
industrin till godo. Ett ensidigt upplagt stort program kan, enligt förelaget,
fä till följd att de skapande resurserna dras tillbaka lill
utbildningsapparaten för att hälla den igång.

Beträffande
DEK:s förslag lill utbyggnad av SIFU:s kursverksamhet anser flera
remissinstanser att man inte bör stödja bara en utbildningsanordnare utan att
stödet bör utformas så atl del kan komma även andra till del. Flera
remissinstanser pekar på alternativa utbildningsresurser såsom universitet och
högskolor, AMS:s bristyrkesutbildning, de yrkestekniska högskolorna etc.

UHÅ
framhåller att man på flera håll inom högskoleväsendet reagerat kraftigt mot
vad man menar vara en undervärdering från DEK:s sida av högskolans verksamhet
när det gäller fortbildning och vidareutbildning. Styrelserna för
högskoleregionerna har, enligt UHÄ, lagt ner ett omfattande arbete på att
bygga ut fortbildning och vidareutbildning vid högskoleenheterna. Beträffande
de förslag som UHÄ:s datareferensgrupp lagt fram menar UHÄ att:

"Om
förslaget genomförs kommer högskoleenheterna att kunna väsentligt medverka i
den fortbildning och vidareutbildning som behövs. UHÄ vill i detta sammanhang
speciellt fästa uppmärksamheten på de yttranden som kommit frän universitetet i
Uppsala och från styrelsen för Uppsala högskoleregion. Av dessa framgår att det
redan idag finns såväl kompetens som kapacitet att ge angelägna kurser inom de
områden DEK diskuterar. Det är uteslutande brist på anslag som gör alt dessa
kurser inle kan anordnas."

UHÄ
tillstyrker att SIFU ges resurser atl utöka sitt kursutbud då man bedömer att
ett stort behov finns av de korta och koncentrerade, lokall anordnade kurser
som SIFU ger. Ämbetet finner det emellertid

"mycket
angeläget att någon form av samordning sker mellan den utbildning som Sifu och
högskoleenheterna anordnar. Ett mål bör vara att få till stånd ett effektivt
utnyttjande av de personella och materiella resurser som redan finns
decentraliserade inom de olika regionerna och de resurser som Sifu redan har
eller kommer att anskaffa."

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 49

Uppsala universitet, på vars yttrande UHÄ således
replierar, framhåller att:

"Genom den kompetens som fprskningsanknylningen ger
är högskplans personal väl skickad atl utforma fortbildning med ett bredare
perspektiv på datateknikens möjligheter och begränsningar. Självklart behövs
alla krafter som kan uppbringas för alt ge tillräcklig volym på utbildningen.
Högskolan bör emellertid medverka för att ange en standard och bidra med
forskningskontakten saml utbilda och fortbilda lärare pä alla nivåer."

Dataeffektutredningen finner fortbildning av lärare inom
den grundläggande yrkesutbildningen vara en angelägen åtgärd men påpekar att:

"Om fortbildningen ska bli obligatorisk eller
frivillig och attraktiv torde den i båda fallen behöva förläggas någon gång
under läsåret. Till de kostnader DEK kalkylerar med kommer dä kostnader för
vikarier. För alt kunna genomföra insatser på den ursprungliga ambitionsnivån
torde därför krävas 20 Mkr i stället för de 12 Mkr som anges. De totalt
anslagna medlen ska fördelas på SÖ på ersättning till Sifu för kursernas
genomförande och till kommunerna för övriga kostnader."

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) har i
sitt remissvar begränsat synpunkterna till de åtgärdsförslag som berör den egna
verksamheten. Stiftelsen konstaterar att man inom ramen för sina resurser
påbörjat den föreslagna uppbyggnaden och att den snabba utvecklingen inom elektronikområdet
nödvändiggör skyndsamma insatser för att säkra den svenska industrins
konkurrenskraft. I linje med detta tillstyrker stiftelsen de av DEK framlagda
förslagen till den del de berör SIFU:s verksamhet.

Sveriges
civilingenjörsförbund delar uppfattningen att en satsning på fortbildning och
vidareutbildning är ett effektivt sätt att snabbt föra ut kunskapen i industrin
men menar atl:

"Statligt stöd för att stimulera från samhällets
synpunkt önskvärda fortbildningsaktiviteter bör, enligt förbundels mening, inte
primärt lämnas till arrangörerna av fortbildning utan till konsumenterna.
Stödet kan utgå i form av studiestöd, stipendier eller på annat sätt. Ett
sådant stöd främjar konkurrens och valfrihet. Att från statens sida ensidigt
gynna en kursproducent vore olyckligt."

Utvecklingsfonden i Södermanlands län har inget att
invända beträffande de förslag till åtgärder som rör SIFU men poängterar

"betydelsen av att även mindre och medelstora företag
kommer i åtnjutande av det forsknings- resp utbildningsstöd som DEK föreslår.
Särskilt vad beträffar SIFU:s elteknikutbildning - som för närvarande helt domineras
av elever från storindustrin och offentlig förvaltning - är det angeläget atl
betona vikten av större inriktning pä mindre och medelstora företag."

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga
5 50

De
remissinstanser som berört frågan om lärarfortbildning är överens om att det
finns speciellt starka skäl att fortbilda lärare i gymnasieskolan pch gmndskplan
inpm datateknik pch närliggande ämnesområden. Behoven i delta avseende
framhålls av KTH, CF, Industriförbundet, SACO/SR och KF. Flera remissinstanser
vänder sig dock mot tanken att ge SIFU en särroll av det slag betänkandet anger
och betonar att insatser för alt förbättra lärarfortbildningen måste samordnas
inom ramen för den ordinarie organisationen för denna verksamhet.

UHÅ
finner det således mycket angeläget att medel avsätts för fortbildning av de
aktuella lärarna men vill däremot

"med
skärpa framhålla att dessa medel bör anvisas under det nya anslag som skall
byggas upp för fortbildning av lärare. From budgetåret 1982/83 kommer UHÄ att
få ett väsentligt större ansvar för fortbildning av lärare inom det allmänna
skolväsendet. En särskild anslagspost kommer att tillskapas för detta ändamål.
Denna anslagspost kommer att bestå av delar av det anslag som SÖ nu har för
motsvarande utbildning och delar av högskoleområdets anslag för bl a enstaka kurser
och för utbildning för undervisningssektorn.

Att
anslaget för den aktuella fortbildningen - som bör ges under en speciell ram -
anvisas under det nya forlbildningsanslaget hindrar inte att det kan visa sig
ändamålsenligt att utnyttja utomstående experter inom t. ex. Sifu i denna
utbildning.

Det
är emellertid angelägel att en fortbildning som bedöms vara nödvändig även
snabbt får en återkoppling på den grundläggande utbildning söm anordnas för nya
lärare. Detta krav tillgodoses bäst om samma myndighet har ansvar för såväl den
grundläggande utbildningen som fortbildningen."

Dataeffektutredningen
konstaterar att:

"Sifus
kursdeltagare på den typ av kurser som nu anordnas är snarare
produktionstekniker och konstruktörer än "operatörer". Sifu har en egen
strävan alt vidga sina kurser och få dit även "operatörer". Företagen
har hittills visat tämligen svalt intresse för detta. Vi finner del angeläget
alt utbyggnaden av Sifus kursverksamhet innebär att även "operatörer"
får erbjudanden om lämpliga kurser och att de får faktiska möjligheter att
delta. En satsning på att sprida information om kurserna genpm de fackliga
organisationerna är angelägel."

LO
tar upp utbildningens innehåll och framhåller att

"del
starka krav som finns på att öka volymen av utbildningen på dataområdet inte
får ske på bekostnad av kvaliteten. Det är också ytterst väsentligt att en
helhetssyn på datafrågorna garanteras i alla former av utbildning. Detta är
lika viktigt för utbildning av datatekniker på olika nivåer som för utbildning
på grund-, gymnasie- och högskolenivå.

Utbildningen
måste förmedla kunskaper om olika sätt att utnyttja datorstöd och vilka
konsekvenser och möjligheter det kan ha på exempelvis arbetsmiljö,
arbetsinnehåll och arbetsorganisation.

Yrkesutbildningen
måste förbättras innehållsmässigt. Ulbildningen ska

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123
Bilaga 5 51

ge
kunskaper om det framtida yrkets produktionsförhållanden och produkter och
kunskap pm alt utnyttja de redskap som kan bli aktuella i respektive
bransch."

Avslutningsvis
framhåller LO att lärarfortbildningen är en uppgift som måste åvila SÖ och UHÄ
och att frågan om hur SIFU på bästa sätt kan medverka därför bör avgöras av
dessa utbildningsanordnare.

3.4.3
Facklig utbildning

Arbetsmarknadens
parter redovisar tämligen olikartade uppfattningar om hur frågan om facklig
utbildning bör lösas. TCO konstaterar alt DEK:s förslag om utbildning av
fackliga representanter är angeläget men begränsat till industrin och
fortsätter:

"DEKs
formuleringar i avsnittet om facklig utbildning är i vissa avseenden oklara.
Man kan tolka skrivningarna som om endast arbetare i industriproduktion har
behov av utbildning. TCO vill starkt framhålla att samtliga anställda har ett
behov av utbildning. Det gäller även de inom övriga delar av arbetsmarknaden
(inklusive offentliga sektorn). En omprioritering bör därför göras av DEKs
förslag för att möjliggöra en ökad facklig utbildning. Utbildningen av fackliga
representanter måste styras av de fackliga organisationerna. Denna typ av
utbildning skall ses som ett inslag i en utvidgning av den utbildnings- och
informationsverksamhet som sker inom medbestämmandeområdet."

LO
ser DEK:s förslag till facklig utbildning som en nödvändig satsning och som ett
nytt stort åtagande från de fackliga organisationernas sida. LO poängterar att:

"Innehållet
i och uppläggning/omfattning av utbildningen samt vilka som ska delta bör
naturligtvis de fackliga organisationerna svara för."

Fabriksarbetareförbundet
menar att de föreslagna medlen är otillräckliga för den utbildning som här
kommer ifråga och begär därför atl DEK i sitt slutbetänkande specificerar
kostnader och total finansiering av utbildningen.

Metallindustriarbetareförbundet
ansluter sig vad gäller den fackliga ulbildningen till del särskilda yttrandet
som avgivits av ledamöterna Frejhagen och Lindebro. Beträffande finansieringen
anser förbundet att om den skall ske via Arbetarskyddsfonden, så skall
särskilda medel tillföras för detta.

Av
de fackliga organisationerna ställer sig SACO/SR mest tveksamt till DEK:s
förslag angående facklig utbildning. SACO/SR

"vill
pä grundval av det mycket oprecisa förslag som utredningen lämnat inte la
ställning lill det lämpliga i den mycket stora resursinsats som föreslås för
utbildning av fackliga förtroendemän. Vi delar utredningens bedömning om det
angelägna i atl en kunskapsutveckling sker på detta

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:123 Bilaga 5 52

område,
för att den fortgående datoriseringen skall kunna ske smidigt och ulan större
konflikter och misstag. Organisationerna har här ett betydande ansvar. Formerna
för de nödvändiga utbildningsinsatserna behöver dock prövas ytterligare.

Vi
vill då konstatera att det redan nu görs betydande insatser på detta område
från de fackliga organisationernas sida och alt än större insatser planeras.
Det är också naturiigt att organisationerna själva finansierar sådana
verksamheter som man finner angelägna och är beredda att prioritera. Redan nu
finns tillgång till det stöd som ges tili studiecirkelverksamhet. Utredningens
förslag om att studieverksamhet kring datoriseringen bör kunna ske i form av
prioriterade studiecirklar tillstyrks.

SACO/SR
framhåller vidare betydelsen av företagsanknuten utbildning och menar atl:

"Olika
former för alt ge de anställda och deras fackliga förtroendemän insikter och
kunskaper kring datoriseringen behöver därför prövas innan beslut fattas.
SACO/SR vill bl. a. peka på de möjligheter som MBA-KL ger när det gäller
fackliga förtroendemäns deltagande i kursverksamhet av betydelse i samband med
datoriseringen. Sådana friare former för utbildningsverksamheten ger fördelar
som knappast kan uppnäs med centralt organiserade kampanjer."

SAF
delar uppfattningen att det kan föreligga ett särskilt behov av utbildning för
fackliga företrädare i ny teknik och i frågor som sammanhänger med införande
av ny teknik men framhåller att:

"För
att en sådan utbildning skall bli bra är det viktigt att den företags-anpassas
och probleminriktas så mycket som möjligt. Skillnaderna avseende de praktiska
kunskaper som behövs är av naturliga skäl stora mellan olika teknologier,
företag och branscher. Det skulle därför vara fördelaktigt om utbildningen
läggs upp i partsgemensam regi och sä att den så långt som möjligt kan
genomföras företagsinternt. När det gäller kostnader och omfattning av
föreslagen utbildning anser SAF atl en närmare prövning bör ske. 65000 fackliga
representanter framstår som ett alltför högt antal. Ett problem som också måste
beaktas är den nuvarande bristen på kompetenta lärare i datateknik beträffande
alla utbildningsnivåer. Även detta talar för en företagsanknuten uppläggning av
utbildningen. Det blir då möjligt att utnyttja förelagens specialister som
lärare.

Enligt
förslaget skall staten finansiera utbildningen via Arbetarskyddsfonden. SAF
anser mot bakgrund av det stora statliga budgetunderskottet och företagens
besvärliga kostnadsläge att nya medel inte bör avsättas för ändamålet.
Finansieringen bör i stället kunna ske genom omfördelning av Arbelarskyddsfondens
medel."

Tjänstemännens
bildningsverksattihet (TBV) stödjer de förslag till utbildningsprogram som DEK
föreslagit för fackliga representanter. Med hänsyn till den starka kopplingen
till medbestämmandelagen föreslår TBV att det sker en förstärkning av de medel
som staten, via Arbetarskyddsfonden, ställt till de fackliga prganisalionernas
förfogande för information och utbildning kring medbestämmandelagen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5