Prop. 1981/82:127

Prop.
1981/82:127

Regeringens proposition

1981/82:127

om närradioverksamhet

beslutad
den 8 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Den
nu pågående försöksverksamheten med närtadio får bedrivas till utgången av juni
1982. I proposifionen behandlas frågor om närradioverk-samheten efter denna
lidpunkt. Följande föreslås därvid.

Verksamheten
med närradio får fastare former. Nuvarande provisoriska lagstiftning ersätts av
en särskild närtadiolag. Ett skydd mot kränkning av bl. a. den personliga
integriteten och mot rasdiskriminering införs.

En
särskild närradionämnd ersätter den nuvarande nårradiokommittén. Närradionämnden
ges ansvaret för den fortsatta utbyggnaden, uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten. När ytterligare erfarenheter vunnits av den fortsatta
verksamheten skall närradionämnden inkomma till regeringen med förslag fill
kompletterande rikfiinjer.

Sändningstillstånd
skall kunna ges till lokala ideella föreningar, församlingar inom svenska
kyrkan och obligatoriska studerandesammanslutningar. En förening får dock
sända närradio endast om den dels bedriver annan verksamhet som är dess
huvudsakliga uppgift, dels har bedrivit sin verksamhet inom sändningsområdet
under minst ett år.

Kommersiell
reklam och s. k. sponsring förbjuds. Rätten all sända samma program över flera
sändare begränsas. Närradioverksamhelen skall på sikt bekostas av de sändande
sammanslutningarna genom avgifter.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982..

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 127

Prop.
1981/82:127 2

Propositionens lagförslag

1
Förslag till

Lag
om ändring radiolagen (1966:755)

Härigenom
föreskrivs att 5§ radiolagen (1966:755)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 §2

De
företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram
i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje
programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola förekomma i mndradiosändning
som företaget anordnar. Härvid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna
i 6 § och 7 § andra stycket.

Radioprogram
i mndradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning får
utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är
ansluten till anläggningen.

Om
rätt att sända program i vissa Om rätt att sända program i vissa

lokala
mndradiosändningar finnas lokala mndradiosändningar finns

föreskrifter
i lagen (1978:479) om särskilda föreskrifter i närradiola-

försöksverksamhet med
närradio. gen (1982:000).

Om
rätt att sända radiotaltidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotaltidningar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2
Förslag till Närradiolag

Härigenom
föreskrivs följande.

1§

I
denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända
närradio. Med närtadio avses radiosändningar av ljudradioprogram i lokala mndradiosändningar.

I
lagen förstås med radiosändning, rundradiosändning, radiosändare och radioprogram
detsamma som i radiolagen (1966:755).

2 §

För
prövning av frågor om närtadio och för fillsyn över närradioverksamhelen finns
en närradionämnd. Närmare föreskrifter om närradionämnden meddelas av
regeringen.

'
Lagen omtryckt 1972:240. Senaste lydelse 1981:507.

Prop. 1981/82:127 3

3§ Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.

4 §

Tillstånd att sända närradio kan ges till sammanslutningar
som är juridiska personer, dock inte fill andra än;

1.
Lokala ideella
föreningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet. Om särskilda skäl
inte föranleder fill annat, får tillståndet ges endast under fömtsättning att
verksamheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen.

2.
Lokala ideella föreningar
som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet
som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet får ges
under förutsättning att riksorganisationen har bedrivit verksamhet inom
sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl
föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst
ett år.

3.
Församlingar
inom svenska kyrkan.

4.
Obligatoriska
sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor.

5.
Sammanslutningar
av flera tillståndshavare för gemensamma närra-dioändamål.

5§ Tillstånd att sända närtadio får ges först efter det
att sammanslutningen har anmält vem som har utsetts till programutgivare enligt
lagen (1982:000) om ansvarighet för närtadio.

6§ Närtadio får sändas bara över sådana radiosändare som
televerket ställer till förfogande.

7§ För varje sändare bestämmer närradionämnden vilka
sammanslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske.
Beslutet om sändningstid gäller för högst ett år.

8§

Om flera sammanslutningar vill sända under samma tid,
skall förtur ges åt den sammanslutning vars medverkan skulle öka antalet
olikartade sändande sammanslutningar eller åt den sammanslutning som har ett
särskilt intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.

I annat fall skall turordningen fastställas genom lottning.

9§ För närradio gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen (1966;
755).

I0§

Kommersiell reklam får inte sändas i närradio.

Ett
program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller
annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under fömtsättning
att programmet eller inslaget sänds.

Prop. 1981/82:127 4

ll§
Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning,
innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.

12§

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter
om avgifter i ärenden om närradio.

13§

Tillstånd
att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen

1.
inte längre uppfyller kraven
enligt 4 §,

2.
bryter mot beslut om
sändningstid,

3.
sänder program trots atl varken
behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren enligt lagen
(1982:000) om ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem
som är utsedd fill programutgivare inte har gjorts,

4. har sänt ett program som i en lagakraftägande dom
har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt
missbmk av yttrandefriheten i närradio,

5.
bryter mot föreskrifterna i 10
eller 11 § eller

6. inte utnyttjar rätten att sända under sex på
varandra följande månader.

När
ett tillstånd återkallas får närradionämnden bestämma en fid om högst ett år
inom vilken sammanslutningen inte får söka nytt tillstånd.

I4 §

Sammanslutningen
skall på uppmaning av närradionämnden tillställa nämnden sådan inspelning som
avses i 8 § lagen (1982:000) om ansvarighet för närtadio.

Om
sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan nämnden
förelägga vite. Talan om utdömande av vitet förs vid tingsrätt av allmän
åklagare efter anmälan av närradionämnden.

15§

Närradionämndens
beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, fördelning av sändningstid
enligt 7 och 8§§ eller vite enligt 14 § får överklagas hos kammarrätten genom
besvär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1982, då lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio, med undanlag
som sägs i punkt 3 nedan, skall upphöra att gälla.

2.
För närtadiosändningar som har
skett före utgången av juni 1982 gäller de äldre bestämmelserna.

3.
Sådana försök med
trådsändningar av televisionsprogram, som pågår vid utgången av juni 1982, får
äga rum även därefter, dock längst till utgången av år 1983.

För
dessa sändningar skall de äldre bestämmelserna gälla.

4. Vad
som sägs om närtadionämnden i denna lag skall för tiden infill

utgången av 1982, eller den senare tidpunkt som regeringen bestämmer, i

stället gälla den myndighet som regeringen utser.

Prop.
1981/82:127 5

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-01-14

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Ehasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
Statsrådet Wikström

Lagrådsremiss
om närradioverksamhet

1
Inledning

År
1978 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet med stöd av regeringens
bemyndigande en kommitté' med uppdrag att utreda frågor om närtadio och när-TV.
Nårradiokommittén har i mars 1981 överlämnat delbetänkandet (SOU 1981:13) Närtadio.
En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga I.

Kommitténs
förslag till lag om ändring i radiolagen och förslag fill närtadiolag bör fogas
till protokollet som bilaga 2.

Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Regeringen
har tidigare i dag på hemställan av chefen för justitiedepartementet beslutat
en lagrådsremiss med förslag fill en särskild lag om ansvarighet för närradio.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Bakgrund

Sedan
år 1925 har rätten att sända radioprogram till allmänheten i Sverige varit
reglerad i särskild ordning. Sändningsrätten överlämnades då fill det nybildade
AB Radiotjänst och har sedan dess förvaltats på i huvudsak

' Riksdagsmannen Karl-Eric Norrby, ordförande,
riksdagsmannen Georg Andersson, pressekreteraren Britt-Marie Forslund,
riksdagsmannen Göthe Knutson, redaktören Bo Swedberg.

Prop. 1981/82:127 6

samma
grunder, sedan år 1979 av de olika programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen.

Bakom
Sveriges Radios exklusiva sändningsrätt ligger public servicetanken, dvs. att mndradion
skall stå i allmänhetens tjänst. En fristående, oberoende mndradioorganisation
skall genom en saklig och opartisk programverksamhet främja en fri
åsiktsbildning i samhället.

Diskussionen
om andra typer av radiosändningar till allmänheten är av gammalt datum. Som ett
viktigt komplement till public service-företagens sändningar med krav på
saklighet och opartiskhet har vid skilda tidpunkter aktualiserats sändningar
med andra syften och reglerade genom andra villkor.

1960
års radioutredning konkretiserade dessa tankar i betänkandet (SOU 1965:20)
Radions och televisionens framtid i Sverige. Utredningens förslag innebar att
sådant etemtrymme som inte behövde tas i anspråk för att täcka Sveriges Radios
behov skulle kunna disponeras av statliga och kommunala myndigheter på
utbildningsområdet och av ideella organisationer för s.k. särskild rundradio.
Dessa myndigheter och organisationer skulle på egen bekostnad, på egna villkor
och på eget ansvar sända radioprogram till allmänheten. Reklamfinansiering
skulle inte vara tillåten.

Utredningens
förslag ledde inte till något resultat. Tanken logs emellertid upp på nytt av
1974 års radioutredning. I sift belänkande (SOU 1977:19) Radio och TV 1978-1985
föreslog utredningen en vidgad etableringsrätt för lokal programverksamhet i
bl. a. radio.

Utredningen
ville öppna möjligheter till lokala sändningar på de FM-band som används för
vanliga rundradiosändningar. Utredningens förslag ligger till gmnd för den
försöksverksamhet med närradio som bedrivs av nårradiokommittén (U 1978:11)
sedan våren 1979.

Sändningar
i närradio förekommer på 16 orter. Hittills har drygt 400 sammanslutningar
deltagit i försöksverksamheten. Televerket svarar för sändarna på samtliga
orter, men alla kostnader inklusive sändarhyra betalas av sammanslutningarna
själva. Villkoren för programverksamheten skiljer sig från de regler som gäller
för pressen endast så lill vida att reklam är förbjuden i närtadion.

I
viss samverkan med nårradiokommittén genomför Sveriges Lokalradio AB (LRAB) ett
försök med s.k. allemansradio i utvidgad form i Ängelholm och Ljusdal.
Föreningar och enskilda medverkar i försöken och kan med eller utan hjälp av LRAB:s
journalister och tekniker producera program som distribueras via sändare som
täcker en kommun eller kommundel. Reglerna för dessa sändningar överensstämmer
med dem som gäller för övrig programverksamhet inom LRAB. Bl. a. gäller alltså
opartiskhetskravet.

Närtadiokommittén
har i sitt betänkande (SOU 1981:13) Närradio föreslagit att närradion efter
hand skall byggas ut över hela landet. Förslaget bygger i huvudsak på de fömtsätlningar
som har gällt för försöksverksamheten.

Prop. 1981/82:127 7

En
majoritet av remissinstanserna redovisar en positiv inställning fill närtadion.
Förslaget att nu övergå från försöksverksamhet till reguljär verksamhet har
inte vunnit samma anslutning. Ett 30-tal instanser tillstyrker en utbyggnad i
enlighet med kommittéförslaget. Lika många förordar att ställning tas till
frågan om utbyggnad först sedan den nuvarande försöksverksamheten avslutats
eller efter en förlängd försöksverksamhet. De som företräder denna uppfattning
anser att den hittills bedrivna försöksverksamheten med närtadio har pågått
för kort tid för att kunna ligga till gmnd för ett ställningslagande eller att
försöket med föreningssändningar i lokalradions regi i Ljusdal och Ängelholm,
sedan det slutförts, bör vägas in i bedömningen.

2.2
Ställningstaganden och motivering

Verksamheten
med närradio och föreningsradio i stort kan ännu inte sägas slutgiltigt ha
funnit sina former. Den hittillsvarande försöksverksamheten med närradio har
t. ex. pekat på behovet av vissa grundläggande etiska regler och en skärpning
av kravet på de föreningar som skall ges tillstånd att sända närtadioprogram.
Min utgångspunkt vid bedömningen av dessa frågor är att närradions roll för
främst de idelta folkrörelserna klart skall markeras.

Försöksverksamheten
har visat alt närradion har en betydelsefull uppgift när det gäller att skapa
möjligheter för olika slag av lokala ideella organisafioner, såsom religiösa,
fackliga och politiska, att på ett nytt sätt utnyttja yttrandefriheten.

Föreningarnas
möjligheter att på egna villkor komma till tals i etermedierna bör innebära en
stimulans för del ideella folkrörelsearbetet och för samhällsdebatten i stort.

Jag
vill därtor förorda att närradioverksamhelen i fortsättningen får bedrivas i fastare
former än hittills. Nuvarande provisoriska lagstiftning bör ersättas med en
särskild närradiolag, och en närradionämnd bör ersätta den nuvarande närtadiokommittén.
Närradionämnden skall ges ansvaret, för den centrala administrationen av närradioverksamhelen
samt för den fortsatta utbyggnaden, uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten. Nämnden bör ansvara för att utbyggnaden på nya orter sker i
former som tillgodoser önskemålet om en god geografisk spridning och om en
representation av olika typer av orter som kan tillföra verksamheten kompletterande
erfarenheter. Med hänsyn till att försöksverksamheten i betydande omfattning
har bedrivits i störte och medelstora tätorter är det angeläget att mindre
tätorter och glesbygdsområden blir ytterligare representerade i den fortsatta
verksamheten. Del bör vara en viktig del av närradionämndens uppgift att följa
verksamheten och fortlöpande redovisa de ytterligare erfarenheter som kan
motivera att rikfiinjerna för närtadion korrigeras eller kompletteras. Intill
dess att närradionämnden kan träda i funktion bör motsvarande uppgifter
anförtros åt nårradiokommittén.

Prop. 1981/82:127 8

Den
försöksverksamhet med föreningssändningar som under beteckningen allemansradio
har pågått inom LRAB sedan febmari 1981 visar på både betydande behov och
betydande möjligheter att inom lokalradions ram sända sådana piogram. De
preliminära uppgifter som finns tillgängliga tyder på att erfarenheterna är
genomgående positiva. LRAB;s styrelse har beslutat om viss förlängning av
försöksverksamheten utöver den ettårsperiod som ursprungligen avsågs. Jag ser
det som värdefullt alt denna verksamhet kan fortsätta ännu någon tid på de
villkor som nu gäller. Därigenom skapas förutsättningar för jämförbara
iakttagelser rörande närradion och allemansradion. Närradionämnden bör i sin
utvärdering också redovisa erfarenheterna av allemansradions speciella
försökssändningar.

Jag
finner det angeläget att verksamheten kan utvecklas på sådant sätt, att
erfarenheter vinns från alternativa former av närradio vad gäller lokala samarbetsformer,
verksamhet på olika typer av orter och kombination av närtadio och
föreningssändningar inom-LRAB. Dessa erfarenheter bör enligt min mening påverka
utformningen av närradioverksamhelen på lång sikt.

Det
bör ankomma på närtadionämnden alt själv bedöma när sådana ytterligare
erfarenheter av verksamheten vunnits som motiverar en rapport med förslag fill
kompletterande riktlinjer. Om närtadionämndens utvärdering och förslag
motiverar alt riktlinjerna för verksamheten med närradio och föreningsradio
förändras, avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i
denna fråga.

Det
bör dock uppmärksammas att närradion och allmansradion, fastän de tillgodoser
näraliggande behov inom det ideella föreningslivet, företer viktiga
principiella olikheter. Närradion bygger på föreningarnas självständiga
sändningsrätt och likaledes självständiga handhavande av programverksamheten. Allemansradions
sändningar genomförs inom ramen för LRAB;s avtal med staten, vilket bl. a.
innebär att dessa sändningar står under kravet på saklighet och opartiskhet. De
bygger också på att LRAB;s journalister ytterst ansvarar för programmens
utformning och innehåll.

Jag
övergår nu till att närmare motivera mitt ställningstagande.

Total
etableringsfrihet i etern är av lekniska skäl inte möjlig att tillämpa. Inskränkningar
är nödvändiga med hänsyn fill att det sändningsutrymme som står till förfogande
är begränsat. Även om nya frekvenser blir tillgängliga, kommer full etableringsfrihet
inte inom överskådlig tid att framstå som en realistisk möjlighet.

Det
begränsade etemtrymmet motiverar ett särskilt regelsystem för den allmänna
programverksamheten inom Sveriges Radio-koncernen. Programutbudet skall
kännetecknas av saklighet och opartiskhet. Det åligger också programföretagen
inom Sveriges Radio att enligt avtalet med staten ge kunskaper och upplevelser,
förmedla erfarenheter samt skänka god underhållning. Programmen skall utformas
så att de genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning
tillgodoser skiftande behov

Prop. 1981/82:127 9

och
intressen hos landets befolkning. Även mindre gmppers intressen skall i görlig
mån tillgodoses.

Uppgiften
att svara för radio och TV i allmänhetens tjänst bör som hitfills anförtros åt
Sveriges Radio och dess olika programföretag.

Det
finns emellertid, som 1974 års radioutredning påpekade i det tidigare anförda
betänkandet, behov på det lokala planet som inte tillgodoses av den allmänna
rundradion och som inte heller kan fillgodoses av denna. Religiösa, fackliga, polifiska
och andra ideella folkrörelser och organisationer har sålunda behov att nå
både egna medlemmar och allmänheten med program som lokalt informerar om och
anknyter till den egna verksamheten.

Det
är enhgt min uppfattning naturligt att söka uppnå detta genom att närradion
erbjuds det ideella föreningslivet som en möjlighet att sända lokala
radioprogram på egna villkor, helt skilda från de sändningar som Sveriges
Radios programföretag svarar för.

Jag
vill betona att något motsatsförhållande inte behöver råda mellan programföretagen
inom Sveriges Radio och närradion. Som jag redan har framhållit kvarstår för de
förra uppdraget att sända radio- och TV-program i allmänhetens tjänst
oförändrat. Det kan inte bli aktuellt att ålägga närradion några sådana
uppgifter eller att ge utrymme för sändningar inom närtadion med likartade
uppgifter.

Jag vill
också understryka att målet för närtadioverksamheten inte är ett rikstäckande
nät av radiosändare med ett heltäckande programutbud, jämförligt med den
allmänna mndradions. Jag ser i stället närtadion som en möjlighet för lokala
föreningar att praktiskt utnyttja yttrandefriheten efter speciella regler, för
information, upplysning och opinionsbildning.

En
utgångspunkt är därvid att närradions verksamhet i ett utbyggt skede, liksom
under försöksverksamheten, skall bekostas av de lokala föreningar som ansöker
om och får sändningstillstånd. Närradions styrka är det ideella engagemang och
de frivilliga insatser som kännetecknar folkrörelserna i stort. En fömtsättning
skall alltså vara att bidrag av statliga medel inte utgår till
programverksamheten. Undantag från denna regel bör dock kunna göras i särskilda
fall, t. ex. för stöd till invandrarverksamhet.

De
sändare som kommer att kunna utnyttjas för närradion har mycket låg effekt och
täcker därför väsenligt mer begränsade områden än de sändare som
programföretagen inom Sveriges Radio använder för sina sändningar.
Närradioprogrammen är avsedda att kunna tas emot med god hörbarhet inom ett
område på ca 5 km från sändaren.

Närtadion
skiljer sig alltså så väsentligt från den allmänna mndradion, att det ter sig
naturligt att tala om ett annat slags radio. Det är naturligt att dra
parallellen med den lilla tidningen, det lokala föreningsbladet.

Den
begränsade räckvidden och programverksamhetens starka prägel av frivilliga
insatser av personer som inte är yrkesjournaUster framstår som en nackdel
endast om man jämför närradion med den allmänna mndradion

Prop. 1981/82:127 10

och
dess speciella uppgifter. Denna jämförelse är, som jag redan har framhållit,
dock inte motiverad. Närradion har sin styrka just i närheten, i . det lilla
formatet, i de unika möjligheterna att informera om mycket lokala förhållanden
och bidra till att etablera kontakt mellan människor i närsamhället. Bristerna
i fråga om professionalism kan uppvägas genom denna närhet, genom det
personliga engagemanget och genom den nära anknytningen till det lokala
ideella föreningslivet. De låga kostnaderna gör all också små föreningar får
möjlighet att deltaga i verksamheten. Just detta ser jag som särskilt viktigt.

Av
det sagda framgår att närtadion inte konkurrerar med riksradion och
lokalradion, vare sig i fråga om program eller när det gäller utnyttjande av ekonomiska
resurser.

Jag
vill nu i korthet redogöra för de gmndläggande villkor som enligt min uppfattning
bör gälla för närradioverksamhelen.

Närradion
avser att skapa möjlighet för lokala radiosändningar. Härmed förstås i detta
sammanhang sändningar som produceras lokalt och vilkas innehåll har anknytning
till det område inom vilket sändningarna kan tas emot.

För
att skapa garantier för alt programverksamheten får den avsedda karaktären
finner jag det naturligt att, i överensstämmelse med vad kommittén föreslår,
föreskriva att programutbudet för varje fillståndshavare till största delen
skall bestå av material som har producerats särskilt för sändningsorten.

Avsikten
är inte att förbjuda varje programinslag som saknar anknytning till
sändningsorten eller enstaka program som produceras t. ex. av en riksorganisation.
Jag fömtser att det kan finnas situafioner då sådana inslag och program är
motiverade. Huvudsyftet med närradion är emellertid att behandla lokala
förhållanden och att uttrycka lokala opinioner samt att främja kontakten mellan
människor i närsamhället. Ett systematiskt och regelbundet utnyttjande av
centralt producerade program utan naturlig anknytning till det område som läcks
av sändningarna står därför i strid med närtadions idé. Den regel om
programutbudets lokala karaktär som jag föreslår avser att förebygga ett sådant
utnyttjande av centralproduceral material.

Närtadion
avser att skapa möjlighet för lokala sammanslutningar inom det ideella
föreningslivet att sända lokala radioprogram. Av administrativa skäl är det
nödvändigt att utöver denna allmänna ändamålsbestämning precisera villkoren för
att få sändningstillstånd. Som en övergripande regel bör gälla att del är
föreningslivet i ideella folkrörelser och organisationer som skall erbjudas
möjlighet att genom närradion praktiskt utnyttja etermediet.

Självfallet
får detta inte innebära ett hinder för nya föreningar, som tillkommer för att
främja ett ideellt syfte, att få tillgång fill närradion. Del står däremot inte
i överensstämmelse med närradions primära syfte att

Prop. 1981/82:127 11

föreningar
som bildas uteslutande för att kunna få sändningstillstånd och som saknar en
ideell målsättning jämställs med föreningar inom de ideella folkrörelserna när
det gäller möjligheten att få sändningsfillstånd för närradio.

För att markera det
angivna primära syftet med närradion föreslår jag att sändningstillstånd skall
kunna ges till sådan lokal ideell sammanslutning vars verksamhet huvudsakligen
är av annan karaktär än att sända närradio. För att förebygga att tillfälliga
grupper kommer i fråga för sändningsfillstånd förordar jag också i likhet med
kommittén, att en sammanslutning för att vara berättigad att få sändningsfillstånd
normalt skall ha bedrivit verksamheten inom sändningsområdet under minst ett
år.

Jag utgår från att
etermedierna i Sverige inte heller i framtiden skall användas för kommersiella
syften. Närtadion bör i det avseendet inte utgöra något undantag. Jag anser
därför att kommersiell reklam inte skall få förekomma i närradion.

Närtadions syfte är, som
jag redan har angett, i första hand alt bereda möjlighet till lokala
radiosändningar för lokala sammanslutningar inom ideella folkrörelser och
organisationer. Dessa folkrörelser har verksamt bidragit till demokrafins
framväxt och utveckling i vårt land och utgör idag en viktig positiv kraft i
den demokrafiska processen. Det ter sig i del perspektivet naturligt att räkna
med att dessa i programverksamheten i närtadion är angelägna att inte ge
utrymme för inslag som står i strid med de demokratiska gmndvärdena. Jag ser
närradion som ett viktigt hjälpmedel i folkrörelsernas strävan att stärka och
fördjupa demokrafin. Någon särskild föreskrift om förpliktelse att i närradion
slå vakt om de demokratiska gmndvärdena finner jag med hänsyn härtill inte
nödvändig.

Däremot
finner jag det påkallat med föreskrifter som tar sikte på alt i första hand
freda enskildas privathv och särskilda etniska grupper eller kollektiv av
sådana grupper från kränkningar. Lagstiftning är föreslagen som kommer att ge
förstärkt skydd för bl. a. invandrare mot diskriminerande behandling (prop.
1981/82:58). Rasisliska programinslag som nu kan passera opåtalade kommer
därmed alt vara straffbara. Det är enligt min uppfattning angeläget att närtadionämnden
får möjlighet att dra in sändningstillstånd vid sådana grava överträdelser i
programmen som ärekränkning, rasdiskriminering eller hets mot folkgmpp. En
bestämmelse som ger sådan möjlighet bör därför införas i närradiolagen.

Några regler för
programverksamheten utöver vad jag här har föreslagit bör enligt min mening
inte formuleras i lag. Delta innebär emellertid inte att ytterligare sådana
regler för närtadion skulle vara obehövliga. Det finns anledning att räkna med
att de sändande sammanslutningarna träffar frivilliga överenskommelser om att fillämpa
de etiska regler som gäller för pressen eller utarbeta egna regler. Det bör
ankomma på närtadionämnden att särskilt under de närmaste åren följa
utvecklingen av denna fråga och därvid bedöma om behovel av etiska regler
utöver vad jag här har angett

Prop. 1981/82:127 12

gör
sig gällande. Skulle så visa sig vara fallet, är jag beredd att senare föreslå
regeringen att lägga fram förslag till riksdagen med de kompletterande regler
som då kan framstå som nödvändiga.

Jag
föreslår att närtadioverksamheten på de orter där försöksverksamhet nu pågår -
i den utsträckning den uppfyller de villkor som jag har föreslagit - skall
kunna fortsätta utan avbrott när försöksperioden går ut den 30 juni 1982 och
att sådan verksamhet skall kunna påbörjas på nya orter under andra halvåret
1982. Endast televerkets sändare bör få användas. Utbyggnaden bör ske
successivt. För en försiktig utbyggnad talar dels hänsynen till televerkets
möjligheter att investera i nya sändare, dels önskemålet att så långt möjligt
begränsa den centrala administrationen för närtadioverksamheten. En sådan
begränsning ter sig naturlig också med hänsyn till närradions karaktär av en
resurs som de ideella organisafionerna fritt disponerar efter egen bedömning.
I möjligaste mån bör de sändande sammanslutningarna själva få ansvara för
verksamhetens planering och genomförande. Detta bör i stor utsträckning kunna
ske inom lokala närra-dioföreningar. Jag utgår från att sådana samarbetsorgan
lokalt träffar avtal med televerket om sändare och eventuella gemensamma
programledningar samt ansvarar för att förslag till tidsschema upprättas. Den cenlrala
administrationens uppgifter bör koncentreras till oundgängligen nödvändiga insatser.

Utöver
närtadioförsöken pågår viss försöksverksamhet med kabelsänd när-TV. Det är ännu
för tidigt att dra några slutsatser av dessa försök. Jag ämnar därför återkomma
senare till denna fråga.

En
särskild central myndighet, en närradionämnd, bör inrättas med uppdrag att
svara för den nödvändiga administrationen, uppföljningen och utvärderingen av närradioverksamhelen.

Närradionämndens
främsta uppgifter bör vara att besluta om tillstånd att sända närradio och
pröva frågor rörande indragning av sådant tillstånd, att besluta om
tidsfördelning på gmndval av på sändningsorterna upprättade förslag, att svara
för rådgivning i närradiofrågor samt att fortlöpande utvärdera verksamheten.
Nämnden bör själv bedöma den lämpliga tidpunkten för en sammanfattande
redovisning av de erfarenheter som verksamheten givit och för ev. förslag till
kompletteringar av reglerna för närtadioverksamheten.

Jag
förutser att närradionämnden kan träda i funktion ca ett halvår efter beslut om
att den skall filisättas. Det bör ankomma på en särskild organisationskommitté
att förbereda dess inrättande. Organisationskommittén bör pröva om det är
lämpligt att lokalmässigt anknyta nämndens kansli till redan befintlig statlig
myndighet för att därigenom uppnå ett mera ekonomiskt resursutnyttjande. Jag
redovisar i det följande ytterligare förslag om nämndens sammansättning och
arbetsuppgifter.

Uppdraget
alt centralt administrera såväl fortsatt verksamhet på de nuvarande
försöksorterna som nytillkommande verksamhet bör i avvaktan

Prop. 1981/82:127 13

på
att närradionämnden kan träda i funktion ges åt närtadiokommittén. Kommittén
beräknas också i övrigt ha uppgifter som motiverar dess fortsatta arbete under
hela 1982.

Jag
övergår nu till att i detalj behandla de frågor och problem som aktualiseras av
närradioverksamhelen.

2.3
Delfrågor

2.3.1
Vilka skall få sända?

Föredragandens
förslag: Sändningsrätt skall kunna ges till lokala ideella föreningar, svenska
kyrkans församlingar och de obligatoriska studerandesammanslutningarna.
Föreningarna skall ha bedrivit verksamhet inom sändningsområdet i minst ett år
före ansökningsdagen (ettårsregel) och skall huvudsakligen bedriva annan
verksamhet än närtadio.

Kommittéförslaget:
Sändningsrätt kan ges till lokala sammanslutningar som är juridiska personer
och som har till huvudsakligt syfte att främja ideella eller fackliga ändamål. Ettårsregel
på samma sätt som i föredragandens förslag.

Remissinstanserna:
De flesta har lämnat kommitténs förslag utan kommentarer. Flera vill dock att
ekonomiska föreningar med ideell verksamhet skall få vara med och många är
negativa till ettårsregeln.

Föredragandens
skäl: Den urspmngliga tanken om närradion föddes ur det behov av kommunikation
med medlemmar och allmänhet som finns hos folkrörelser och organisationer med
ideell prägel.

Under
försöksperioden har tillstånd att sända närradio kunnat ges till lokala
sammanslutningar som är juridiska personer och som bedriver ideell, polifisk,
facklig eller religiös verksamhet inom sändningsområdet.

Nårradiokommittén
har funnit att denna bestämmelse i allt väsentligt har gjort det möjligt att
tillgodose syftet med närradion. Kommittén har dock föreslagit en ny
formulering av bestämmelsen som tydligare betonar närradions ideella karaktär.
Till följd därav skulle ekonomiska föreningar och branschorganisationer ställas
utanför den krets av sammanslutningar som föreslås kunna få sändningsfillstånd.

Få
remissinstanser har tagit upp frågan om vilka som skall anses berättigade atl
sända närradio. Företrädare för konsumentkooperationen har dock kritiserat
kommitténs förslag att ekonomiska föreningar inte skall kunna få
sändningstillstånd. Från kommunalt håll har vidare framförts önskemål om att
också kommunerna skall få sändningsrätt.

Det
förhållandet att endast ett mindre antal av remissinstanserna har yttrat sig om
avgränsningen av den sändningsberätligade kretsen av sammanslutningar tyder på
att frågan inte är kontroversiell.

Jag
anser liksom kommittén att ekonomiska föreningar, som har fill ändamål att
bedriva ekonomisk verksamhet till medlemmarnas fromma.

Prop. 1981/82:127 14

inte
bör kunna få sändningstillstånd för närradio. Mitt ställningstagande motiveras
också av en önskan att hålla närradion fri från kommersiella inslag. Riskerna
för kollision med förbudet mot kommersiell reklam är uppenbara i de ekonomiska
föreningarnas sändningar.

Jag
delar vidare kommitténs uppfattning att kommuner och kommunala organ inte skall
kunna få sändningstillstånd. Närradion skall vara förbehållen frivilliga
sammanslutningar med ideell prägel och skall inte ha karaktären av
myndighetsradio. Svenska kyrkans församlingar bör kunna få sändningsfillstånd
även om de formellt är kommuner.

För
egen del finner jag det angeläget att närradions karaktär av språkrör för de
ideella folkrörelsernas lokala sammanslutningar markeras tydligare än vad som
har skett i kommitténs förslag. Programverksamheten skall ha till ändamål att
spegla aktiviteterna inom dessa organisationer och att främja kontakten mellan
dem och lyssnarna. Tillfälliga grupper och sammanslutningar med enda syfte att
sända radio hör inte hemma i närradion. Jag förordar därför att
sändningstillstånd skall kunna ges endast till sådana lokala ideella
sammanslutningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet. För att fä
behålla tillståndet skall sammanslutningen fortsättningsvis huvudsakligen
bedriva annan verksamhet än närradioverksamhet.

Kommitténs
förslag lill ettårsregel har kritiserats av ett antal remissinstanser. Jag
menar dock liksom kommittén att en sådan regel är nödvändig. Jag förordar
därför att sammanslutningarna för att få sändningstillstånd skall ha bedrivit
verksamhet inom sändningsområdet under minst ett år.

Om
särskilda skäl föreligger bör undantag kunna göras frånkraven som rör
sammanslutningarnas verksamhet. Så bör t. ex. en förening som har bildats av sändningsberättigade
sammanslutningar för att underlätta deras samarbete kunna få tillstånd atl
sända närradio utan hinder av dessa krav. Sammanslutningar som har till syfte
att driva en kampanj i en aktuell fråga, t. ex. inför en folkomröstning, bör
kunna få dispens från ettårsregeln.

En
sammanslutning skall nu vara juridisk person för att få sända närradio. Det
kravet menar jag skall kvarstå för att tillgodose anspråket på stabilitet.

Om
de övriga villkoren för sändningsrätt vill jag säga följande. Den helt
övervägande delen sammanslutningar som sänder närtadio är fill sin karaktär
ideella föreningar. Inte minst från pedagogisk synpunkt anser jag det vara
riktigt att i lagen ange denna typ av juridisk person som sändningsbe-rättigad.
Detta medför en marginell utvidgning av kretsen av tillståndsber-ättigade
sammanslutningar jämfört med kommittéförslaget. De s.k. branschorganisationerna
anses nämligen vara ideella föreningar, eftersom de inte bedriver någon egen
ekonomisk verksamhet. Risken för ett överskridande av reklamförbudet torde
vara mindre i dessa föreningars sändningar än för de ekonomiska föreningarna.

Prop. 1981/82:127 15

De
obligatoriska studerandesammanslutningarna vid universitet och högskolor är
inte att anse som ideella föreningar, men bör givetvis ha rätt att sända också
i fortsättningen.

2.3.2
Etiska regler

Föredragandens
förslag: Efiska regler bör införas, men den uppgiften bör tills vidare
anförtros de sändande sammanslutningarna. Grova yttrandefrihetsbrott bör kunna
föranleda återkallelse av sändningsfillståndet.

Kommittéförslaget:
Som föredraganden, dock utan möjlighet att återkalla sändningstillståndet.

Remissinstanserna:
Många framhåller behovet av ett etiskt regelsystem för närtadion och flera
anser att staten bör fastställa sådana regler.

Föredragandens
skäl: Bestämmelser om programverksamheten inom Sveriges Radios programföretag
finns i radiolagen. Programverksamheten skall utövas opartiskt och sakligt och
med hävdande av det demokratiska statsskickets gmndidéer, principen om alla
människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Enligt
radiolagen får dessutom i avtal mellan staten och programföretagen tas in
föreskrifter om bl. a. skydd för den enskildes privatliv och förbud mot
kommersiell reklam. Radionämnden övervakar att programföretagen efterlever
dessa regler.

I
lagen om försöksverksamhet med närradio finns bara en föreskrift om programmens
utformning, nämligen ett reklamförbud. Programverksamheten i närradio är inte
föremål för radionämndens granskning. Detta betyder dock inte att friheten i
övrigt är total i närradion. I likhet med vad som gäller för den allmänna
radion finns i en särskild ansvarighetslag regler mot missbruk av
yttrandefriheten i närradio. Reglerna bygger på tryckfrihetsförordningen och
innebär att vad som vore att anse som tryckfrihets-brott i en tryckt skrift
blir yttrandefrihetsbrott om del framförs i närradio. Det är därmed straffbart
att i ett närradioprogram t.ex. förtala en enskild person eller att hota eller
uttala missaktning för en viss folkgrupp.

Den
rätt som sammanslutningarna i närtadion har att själva utforma sina program är gmndad
på tanken att närradion i mycket kan jämföras med tidningar och tidskrifter.
Pressen har dock sedan länge egna regler som kan sägas komplettera
tryckfrihetsförordningen. Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och
Svenska tidningsutgivareföreningen har genom Pressens samarbetsnämnd utfärdat s.k.
efiska spelregler som ett led i pressens självsanerande verksamhet. Reglerna syftar
till att skydda den enskilde mot oförskyllt lidande genom publicitet. Pressens
opinionsnämnd svarar som hedersdomstol för prövningen av vad som är förenligt
med god publicistisk sed. En klandrad tidning är skyldig att publicera nämndens
avgörande och att betala en s. k. expeditionsavgift, vars storlek är beroende
av upplagan.

I
proposifionen om radions och televisionens fortsatta verksamhet

Prop. 1981/82:127 16

(1977/78:91
s. 224) anförde jag att det var givet att de närradiosändande sammanslutningarna
borde ålägga sig krav på kontroll av sakuppgifter, skydd för personlig
integritet och att lämna beriktigande av felaktiga sakuppgifter, även om inga
bindande etiska regler föreskrevs för närradions del. Kultumtskottet delade
denna uppfattning (KrU;24 s. 72) men ansåg att det kunde övervägas om också
närradioprogram borde granskas av radionämnden eftersom allmänheten kunde
komma att uppfatta sändningar i närradio som vilka radiosändningar som helst.

Nårradiokommittén
har i sin bedömning utgått från att närradion också i fortsättningen skall
verka under förhållanden som är jämförbara med pressen. Utan att allvarligt mbba
gmndvalarna för närradion är det enligt kommittén svårt att föra in anvisningar
och begränsningar av den typ som gäller för den allmänna radion. Kommittén fömtsätter
att närradion i en så småningom fastare organisafion kommer atl ansluta sig lill
pressens spelregler eller att utarbeta egna etiska regler. Någon granskning
från radio-nämndens sida föreslås inte.

Jag
vill framhålla att försöket med närtadio har inneburit att en ny form av
radiosändningar prövats i vårt land. Olika budskap har under fria former och på
de sändande sammanslutningarnas eget ansvar kunnat framföras i etern. Innan
försöksverksamheten började framfördes från olika håll farhågor för att närtadion
skulle medföra speciella frestelser att utnyttja friheten på ett sådant sätt
att berättigade krav på hänsyn till väsentliga värden i ett demokratiskt samhälle
skulle kunna åsidosättas. Dessa farhågor var förståeliga med hänsyn till
traditionen i värt land att radiosändningar skall regleras genom stränga
bestämmelser i lag och avtal med staten. Det kan nu konstateras att dessa
farhågor var överdrivna. Både de sändande sammanslutningarnas självkontroll och
lyssnarnas förmåga att ta hänsyn till närradions speciella karaktär
underskattades. Antalet ifrågasatta överträdelser av vad man kan ha haft rätt
att kräva i fråga om god publicistisk sed har under försöksverksamheten varit
påfallande litet.

Problemels
faktiska omfattning kan belysas genom uppgiften atl av de program som hittills
under minst 60000 timmar har sänts i närradion har bara ett fåtal uppfattats
som så olämpliga att de har föranlett anmälan till justitiekanslern. Inget av
de anmälda inslagen har bedömts som brottsligt av justitiekanslern. Jag
uppfattar detta som ett uttryck för atl sammanslutningarna till alldeles
övervägande del har utformat programverksamheten i närradio på ett sätt som svarar
mot de krav som man kan ställa på en sådan verksamhet.

Trots
detta har rösterna med krav på etiska regler för närradion efter hand blivit
starkare. Många remissinstanser har efterlyst sådana regler liksom det har
gjorts i den allmänna debatten på senare tid. Kritikerna har menat att det i
flera närradioprogram har förts fram åsikter som är klandervärda. De starkaste
reaktionerna har väckts av några program som har riktals mot invandrare. I
andra program har utfallen gällt homosexuella eller hela yrkesgrupper: sjömän,
poliser och läkare.

Prop. 1981/82:127 17

Jag
har redan tidigare markerat min åsikt att närradion så långt som möjligt skall
verka under samma villkor som pressen. Inte sällan motiveras en särskild
reglering för närradion med en hänvisning till etermediets genomslagskraft. Det
fåtal program som har utmanat mänsklig hänsyn och god ton i debatten har inte
fått nämnvärt genomslag på sändningsorten utan har dragit uppmärksamheten till
närradion först sedan de refererats i. riksmedierna. Närradions genomslagskraft
under försöksperioden har mera berott på den oproportionerligt stora - oftast
negativa - uppmärksamhet som närradion har rönt i våra stora massmedier, än på
dess egen styrka. Ett mediums genomslagskraft bör för övrigt i ett samhälle som
vårt inte i första hand vara ett argument för begränsande ingripanden.

Pressens
frihet har visserligen inte heller varit oomstridd i alla tider. I skilda
sammanhang har pressens självsanerande verksamhet satts i fråga och har tankar
på statliga ingripanden förts fram. Pressen har mött dessa krav med ytterligare
förstärkningar av de sanerande instrumenten, senast genom tillsättandet av
allmänhetens pressombudsman och höjningar av expeditionsavgifterna.

Vid
bedömningen av vilka krav som bör ställas på programverksamheten i närradio är
pågående utrednings- och lagstiftningsarbete rörande yttrandefrihetsfrågor av
stor betydelse.

Jag
vill erinra om det förslag till ändring av tryckfrihetsförordningen och broHsbalken
som nyligen har föreslagits riksdagen (prop. 1981/82:58). Förslaget innebär
ett förstärkt skydd för invandrare mot diskriminerande behandling. Svepande
uttalanden med förakt för en gmpp av människor med hänvisning till bl.a. deras
rastillhörighet, som nu kan passera opåtalade, kommer troligen redan från
böljan av år 1983 att vara straffbara.

Resultatet
av den pågående yttrandefrihetsutredningen måste givetvis också påverka ett
ställningstagande i den här frågan. I sitt huvudbetänkande, som jag har
erfarit är att vänta under hösten 1982, kommer utredningen att behandla de
övergripande frågorna om yttrandefrihetens villkor i vårt land.

Jag
hyser uppfattningen att etiska regler behövs även för närradions programverksamhet.
Jag ser allvarligt på de inslag som vittnar om en fientlig inställning till
invandrare och på andra former av rasistiskt tänkande.

Enligt
min uppfattning tillgodoses behovel av efiska regler för närradion på sikt bäst
genom att de sändande sammanslutningarna sinsemellan träffar överenskommelser
på i princip samma sätt som pressen har gjort. Jag har erfarit att
förberedelser pågår för att bilda en riksorganisation för de sammanslutningar
som sänder närradio. En av uppgifterna för en sådan organisation har angivits
vara att erbjuda forum för överenskommelser av det slag som jag har nämnt. Det
finns starka skäl som talar för att man skall avvakta resultatet av detta
arbete innan slutlig ställning tas till vilka regler som kan behöva fastställas
för programverksamheten. Jag finner det också 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
127

Prop. 1981/82:127 18

önskvärt
att få erfarenhet av hur närradion fungerar i ett reguljärt skede innan sludig
ställning tas till dessa frågor. Den närradionämnd som jag föreslår skall
inrättas bör, som jag tidigare har nämnt, få i uppdrag att fortlöpande följa
och utvärdera verksamheten och redovisa vunna erfarenheter och föreslå de
kompletteringar av de etiska reglerna för närtadioverksamheten som kan visa
sig erforderliga.

Det är dock enligt min
uppfattning angeläget att i en reguljär närradioverksamhet nämnden redan från
början skall kunna påtala programinslag som innebär kränkning av den personliga
integriteten eller är uttryck för rasdiskriminering eller hels mot folkgmpp.
Jag fömtser att exemplen på sådana programinslag till följd av närradions
speciella karaktär av språkrör för de idella folkrörelserna kommer att vara
mycket ovanliga. Det skulle dock med säkerhet också för en klar majoritet av de
sändande sammanslutningarna och lyssnarna uppfattas som stötande, om
programinslag av den typ varom här är fråga inte skulle föranleda att den för
inslaget ansvariga organisationen riskerade att mista sitt sändningstillstånd.
Jag förordar därför en regel som ger närradionämnden en möjlighet att dra in
sändningstillstånd om en sammanslutning har sänt ett program som i en
lagakraft-vunnen dom befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär
ett allvarligt missbmk av yttrandefriheten i närtadio.

2.3.3
Bestämmelser om reklam och sponsring

Föredragandens
förslag: Det skall vara förbjudet att sända kommersiell reklam i närtadion. Det
skall inte heller vara tillåtet att sända ett visst program eller programinslag
som bekostas med medel som har ställts till sammanslutningens förfogande under fömtsättning
att programmet eller inslaget sänds.

Kommittéförslaget:
Sammanslutningen får inte mot vederlag sända kommersiell reklam i närradion, ej
heller sända reklam som avser egen kommersiell verksamhet. Sändning av visst
radioprogram eller vissa slag av radioprogram får inte till någon del bekostas
med medel som av en näringsidkare har ställts till sammanslutningens förfogande
enbart för att möjliggöra sådan sändning.

Remissinstanserna:
Den helt övervägande delen av remissinstanserna instämmer i att ett reklam- och
sponsringsförbud skall gälla för närradion. Många uttalar farhågor för att
kommittéförslagets regler inte är ägnade att effektivt hindra kommersiella
inslag i eller annat slags påverkan av programverksamheten och att de därför
bör förstärkas och göras tydligare.

Föredragandens
skäl: På samma sätt som gäller för de allmänna programföretagen får
kommersiell reklam mot vederlag inle förekomma i försöksverksamheten med
närradio. I syfte att hindra obehörigt inflytande över programmens innehåll
finns särskilda regler om s.k. sponsrade program.

Prop. 1981/82:127 19

Som
jag inledningsvis anförde utgår jag från att verksamhet i etermedier också
fortsättningsvis skall drivas i icke-kommersiella syften. Ett reklamförbud bör
alltså gälla, kompletterat med en bestämmelse om förbud mot obehörig styrning
av sammanslutningarnas programverksamhet.

Frågor som berör reklam
och sponsring i närradiosändningarna är mer komplicerade än i de allmänna mndradiosändningarna.
De kan gälla vad uttrycket kommersiell reklam egentligen betyder och vilka
situationer som skall anses utgöra exempel på otillåten sponsring. Dessa frågor
är samtidigt av stor praktisk betydelse för de sändande sammanslutningarna.
Frågan om gällande reklam- och sponsringsförbud har överträtts har prövats under
försöksverksamheten endast i några få fall. Någon vägledande praxis har därför
inte utbildats. Det är inte heller möjligt att få någon ledning av hur
motsvarande regler har tolkats och tillämpats för den allmänna programverksamhetens
del. Att döma av många förfrågningar från sändande sammanslutningar föreligger
hos dem tvekan om innebörden av gällande bestämmelser. Flera remissinstanser
finner det också behövligt att kommitténs förslag ändras och förtydligas.
Också jag finner att detta är påkallat.

Kommittén
föreslår att det också i fortsättningen skall vara förbjudet att vidarebefordra
kommersiell reklam mot vederlag. Den erinrar om svårigheten att bevisa att en
vederlagstransaktion har förekommit men anser ändå att förbudet skall gälla
endast sådan kommersiell reklam för vilken vederlag har utgått. Kommittén anför
att möjligheterna att behandla eller ens nämna kulturella företeelser och
evenemang i programmen annars skulle kraftigt reduceras. Enligt kommittén kan
omnämnandet i radio av t. ex. en aktuell bok, en filmföreställning eller en
teaterpjäs i sig utgöra kommersiell reklam.

För
min del anser jag det angeläget att reklamförbudet utformas så att svårigheter
inte onödigtvis uppstår vid tillämpningen. Enligt min mening skulle det vara
lättare att tolka och tillämpa bei.tämmelsen om den renodlades så, att det går
att bedöma om otillåten reklam förekommit enbart med ledning av programmets
innehåll. Jag förordar därför en sådan formulering av reklamförbudet att det
gäller oberoende a/ om vederlag har utgått. Praktiskt sett åstadkoms därigenom
ingen saklig förändring av den bestämmelse som har gällt under
försöksverksamheten.

Syftet
med förevarande bestämmelse är tvåläldigt. Dels skall en sammanslutning inte
få finansiera sin programverksamhet med betalda reklaminslag, dels skall
kommersiell reklam överhuvud taget inte tillåtas i närtadion. Föreskriften om
att en sammanslutning inte får sända reklam för egen kommersiell verksamhet
tillgodoser tydligt det sistnämnda intresset. I typiska fall föreligger
visserligen någon form sv motprestation av ekonomisk art om reklam sänds i
medier. Det bör emellertid i rättssäkerhetens intresse inte vara tillräckligt
att anta eller presumera en sådan. Krav på bevisning kan å andra sidan få till
följd att syfteit att hålla närradion fri från

Prop. 1981/82:127 20

kommersiella
inslag faktiskt motverkas. Bestämmelsen bör därför utformas så, att det för
dess tillämpning inte behöver klariäggas vilka ekonomiska mellanhavanden som
kan ha förekommit mellan sammanslutningen och den som får reklam. Förekomsten
av kommersiell reklam i programmen skall i sig vara gmnd nog för ingripanden.
Enligt detta resonemang bör del vara tillräckligt att ange att kommersiell
reklam inte får sändas i närradion. Därmed avses i sak detsamma som i nu
gällande provisoriska lag, nämligen att sammanslutningarna inte får upplåta
plats för reklam för annans räkning i programmen, dvs. bedriva
annonsverksamhet, och atl de inte får göra reklam för egen kommersiell
verksamhet.

Det
hör också till saken att, när ett reklaminslag har getts plats i en sändning
mot vederlag, det egenthgen föreligger ett fall av ofillåten sponsring. Någon
har befingat sig ett visst programinslag och har därför ställt medel till den
sändande sammanslutningens förfogande. Jag återkommer till detta och liknande
fall av sponsring men vill i detta sammanhang först bemöta kommitténs farhågor
om att en vid tolkning av begreppet kommersiell reklam kan bli följden av atl
det uttryckliga kravet på vederlag slopas.

Innebörden
av begreppet kommersiell reklam bör inte tolkas olika beroende på om vederlag
har konstaterats eller ej. Vid bestämmandet av vad begreppet innebär bör man
knyta an till hur del tolkats i marknadsföringsrättsliga sammanhang när
ingripanden har ifrågasatts mot tryckt reklam. Det har belysts i förarbetena till
marknadsföringslagen och senast vid tillkomsten av lagen om namn och bild i
reklam (prop. 1978/79:2, LU 6, rskr 46) och vunnit viss stadga i rätlsfillämpningen.
Del uttalades i den propositionen att som grund för ingripanden mot tryckt
skrift vid sidan om tryckfrihetsförordningen (TF) enligt lagstiftningen om
reklam har åberopats att det är fråga om åtgärder a\ utpräglat kommersiell
natur som inte avser nyhetsförmedling eller åsiktsbildning av det slag som TF
har att värna om. Enligt lagrådets yttrande i samma lagstiftningsärende innebär
det att åtgärderna skulle vidtas i kommersiell verksamhet och i kommersiellt
syfte och ha rent kommersiella förhållanden till föremål. Detta bör också för närtadions
del innebära att det vidarebefordrade reklamyttrandet skall härtöra från en
näringsidkare och vara ett led i hans marknadsföring. Det skall vidare uppsåtligen
syfta till avsättning eller anskaffande av produkter, tjänster eller andra
nyttigheter, dvs. angå en näringsidkares affärsverksamhet eller i den
tillhandahållna nyttigheter.

Det
sagda innebär inga hinder för en sammanslutning att i servicesyfte informera om
kulturella företeelser och evenemang såsom om böcker, filmföreställningar eller
olika andra slags arrangemang bara, som sagt, det inte sker som ett led i egen
eller annans näringsverksamhet och i marknadsföringen av där tillhandahållna
produkter.

Vad
jag nu har föreslagit innebär, som jag framhållit tidigare, ingen förändring av
rättsläget. Jag är medveten om alt en lagstiftning som går ut på att förbjuda
en viss typ av reklamyltranden kan medföra vissa gräns-

Prop. 1981/82:127 21

dragningsproblem
och tillämpningssvårigheter. Sådana föreligger f. ö. oavsett om vederlag är en
fömtsättning för lagstiftningens tillämpning eller ej. Väsentligt är dock att
den övervakande myndigheten kan fillämpa de sanktioner som står till buds med
försiktighet och så småningom utbilda en vägledande praxis.

Jag övergår nu till
sponsringsbestämmelsen. Kommittén har i sitt förslag till sådan bestämmelse
tagit sikte på sponsring i dess egentliga mening, dvs. sådan bidragsgivning som
kan befaras ha kommersiella bevekelse-gmnder eller syften. I enlighet därmed
har kommittén begränsat förbudet till att avse medel eller annan egendom som a"en näringsidkare" har ställts fill sammanslutningens förfogande. Det
är också enligt min mening ett självklart förstahandsintresse att hindra en
kommersiell styrning av programmen. I likhet med vad bl. a. Sveriges Radio har
framhållit i sitt remissyttrande anser jag emellertid att otillåten sponsring
skall anses föreligga också i fall där den inte är direkt kommersiellt befingad.
Även sådan finansiering som syftar fill att påverka programverksamheten i
exempelvis politisk riktning, bör vara utesluten. Jag förordar därför en mera
generell utformning av bestämmelsen i fråga. Denna min inställning gör dock att
bestämmelsens räckvidd i andra hänseenden måste anges så exakt som möjligt. Såväl
den gällande som den av kommittén föreslagna lagstiftningen kan annars enligt
min mening föra för långt. Det hänger också samman med att de föreningar som
kan komma ifråga i närtadion i många fall är beroende av stöd och bidrag av
olika slag och från olika håll för att kunna driva sin verksamhet. Det måste
göras helt klart vilken slags bidragsgivning som är otillåten för en förening
som sänder i närradion. Detta bör kunna uppnås genom att förbjuda sändning av
ett visst program eller ett visst programinslag som bekostas med medel eller
annan egendom som ställs till förfogande för en sammanslutning under den fömtsättningen
att sammanslutningen sänder programmet eller inslaget. Det utesluter sålunda
inte sådan sändningsverksamhet som baseras på medel som har skänkts till sammanslutningen
i syfte att göra det möjligt för den att sända vissa slag av program, såsom t.
ex. gudstjänster, politiska debatter eller idrottsevenemang.

Några
remissinstanser har fört fram den åsikten att redan ett ofillbörligt gynnande
av viss näringsverksamhet borde förbjudas. En sådan anslutning till vad som
gäller för de allmänna programföretagen kan emellertid inte åstadkommas utan
att större delen av det regelsystem som gäller för dem görs tillämplig på
närradion. Det vore inte förenligt med den syn på närtadioverksamhet som jag
har redovisat som min utgångspunkt. Jag vill emellertid framhålla att
åtskilliga inslag av den art som remissinstanserna syftar på i stället torde
komma att träffas av den föreslagna sponsringsbestämmelsen. I fall av
otillåten sponsring är det med all sannolikhet typiskt så, att sponsorn gynnas
på något sätt i programmet. Ett sådant programinnehåll blir alltså åtkomligt
för ingripanden enligt sponsringsbestämmelsen.

Prop. 1981/82:127 22

2.3.4
Begränsning av rätten att sända centralt producerade eller samma program över
flera sändareprogram

Föredragandens
förslag: Sammanslutningens sändningar får inte, annat än i begränsad
omfattning, innehålla material som inte har framställts för den egna
verksamheten.

Kommittéförslaget:
Programutbudet skall till övervägande delen bestå av material som har
producerats särskilt för sändningsområdet.

Remissinstanserna:
Ett tjugotal remissinstanser har yttrat sig i frågan. Förespråkarna för den
föreslagna regeln, som är i majoritet, hänvisar till vikten av att upprätthålla
närradions idé. De som föreslår att någon regel om programmens lokala karaktär
inte skall finnas anser att en sådan skulle innebära en obefogad inskränkning
av yttrandefriheten.

Föredragandens
skäl: Som jag tidigare har framhållit är syftet med närradion att skapa
möjlighet för ideella folkrörelser och organisafioner att sända lokala
radioprogram. Detta uppnås enligt min uppfattning dels genom att endast lokala
sammanslutningar får sändningstillstånd, dels genom att det föreskrivs att
programmen för vaije sammanslutning till största delen skall bestå av material
som har framställts för den egna verksamheten.

Erfarenheterna
av försöksverksamheten visar, som närtadiokommittén redovisar i sitt
betänkande, alt det har förekommit tendenser till att utnyttja närradlosändarna
dels för att distribuera centralt producerade program, dels för samtidig
sändning av samma program över sammankopplade sändare.

Ett
sådant utnyttjande står enligt min mening i strid med närradions gmndidé och
bör av den anledningen inte vara tillåtet i en reguljär verksamhet.

Tanken
att närradion skulle sända lokala program har framstått som självklar allt
ifrån det att idén om vad som då kallades särskild ljudradio först
presenterades. Någon kritik mot denna gmndläggande idé har inte heller
förekommit från remissinstansernas sida.

Jag
vill också framhålla att jag anser det vikfigt att kravet på programmens
lokala karaktär inte tillämpas rigoröst. Avsikten är, som jag redan har
framhållit, inte att förbjuda varje program som saknar anknytning till sändningsorten
eller enstaka program som produceras av t. ex. en riksorganisation med
lokalavdelning på sändningsorten. Jag fömtser att det kan finnas situationer då
sådana inslag och program är motiverade. Jag vill nämna några exempel på sådana
situafioner.

Inför
ett politiskt val kan det vara naturligt att de politiska partiernas lokalavdelningar
vill utnyttja möjligheten att i radion få medverkan både av det egna partiets
ledande företrädare på riksplanet och av någon riksdagsman från det egna
länet. Del kan också vara önskvärt att kunna utnyttja informationsmaterial som
har producerats av riksorganisationen.

Prop. 1981/82:127 23

Inför
folknykterhetens dag kan det te sig naturligt alt den lokala nykterhetsföreningen
vill utnyttja material som av den egna riksorganisationen eller t. ex.
nykterhetsrörelsens landsförbund sammanställts inför dagen.

I
samband med ett folkrörelsejubileum, en samfundskonferens eller en central
årsstämma inom ett idrottsförbund eller en ungdomsorganisation kan det finnas
intresse av att förmedla glimtar från evenemanget genom närtadion.

Föreskriften
om programmens lokala karaktär bör enligt min mening inte lägga hinder i vägen
för att vid dessa och liknande tillfällen sända inslag i program eller enstaka
hela program som har producerats centralt utan direkt anknytning till
sändningsområdet.

Jag
vill också framhålla att olika invandrarorganisationer kan ha behov av att
producera program centralt för sändning över flera närradiosändare. Med hänsyn
till dessa organisationers speciella uppgifter anser jag att sådan central
programproduktion bör vara tillåten.

Inom
samma kommun kan en förening också ha ett särskilt behov att använda sig av
flera sändare. I den omfattning etemtrymmet medger bör mer än en sändare få
användas inom samma kommun. I sådana fall anser jag att föreningen skall få
sända samma program över flera sändare. Särskilt för närtadions möjligheter i
glesbygder och i kommuner med stor yta är detta angeläget.

Den
föreslagna regeln avser i övrigt att förebygga ett systematiskt och regelbundet
utnyttjande av centralt producerade program utan naturlig anknytning till det
område som täcks av närtadiosändningarna. Regeln är inte avsedd att begränsa
användningen av musik som finns inspelad på fonogram.

2.3.5
Regler för tidsfördelningen

Föredragandens
förslag: Det behövs förtursregler när den tillståndsgi-vande myndigheten skall
fördela knapp sändningsfid. Därvid bör hänsyn i vissa fall få tas lill
sammanslutningens karaktär. Eljest får lottning tillgripas.

Kommittéförslaget:
Inga särskilda förtursregler har föreslagits. Tidsfördelningen bör i första
hand ske lokalt genom att de sändande sammanslutningarna kommer överens om ett
tidsschema, som sedan fastställs centralt. Beslut om tidsfördelning bör kunna
omprövas periodvis.

Remissinstanserna:
Många remissinstanser efterlyser riktlinjer för fördelningen av tider som
efterfrågas av flera sammanslutningar.

Föredragandens
skäl: Antalet tillgängliga timmar för sändning i närradion är begränsat. Vissa
tider är naturligt nog mera eftersökta än andra. Det kan alltså komma att inträffa
att flera sammanslutningar önskar sända vid samma tidpunkt på den normalt enda
frekvens som står till buds. Det är inte osannolikt att tillgänglig tid vid
rimlig fidpunkt på dygnet över huvud

Prop.
1981/82:127 24

taget
inte förslår att möta efterfrågan. För sådana situationer bör det finnas förtursregler
efter vilka den tillståndsgivande myndigheten skall fördela sändningstiden.

Jag
utgår ifrån att man liksom hitfills i flertalet fall skall kunna fördela sändningstiden
mellan de sändande sammanslutningarna genom frivilliga • överenskommelser.

Det
får dock fömtsättas att det i fortsättningen kan bli vanligare att behöva
ransonera och omfördela fillgänglig sändningstid och atl ompröva fastlagda
tidsscheman efter kortare tid än under försöksverksamheten. I de fall då trängselsituafioner
kan förutses bör scheman läggas upp så att nya önskemål kan tillgodoses med så
små ändringar som möjligt. På detta sätt bör prakfiskt taget alla sökande kunna
beredas ungefär likvärdigt utrymme — åtminstone sett över en viss period.

Enligt
den gällande provisoriska lagstiftningen får vid fördelningen av tillstånd
hänsyn tas till det behov av ämnesmässig allsidighet som kan finnas för att
syftet med försöksverksamheten skall uppnås. Hänsyn får alltså tas till väntat
eller uppgivet programval.

Min
principiella inställning är att det i en reguljär närradioverksamhet inte
längre skall vara möjligt att på det sätt som har skett under försöken låta
sändningarnas innehåll påverka beslut om sändningstillstånd och tidsfördelning.
Det bör emellertid inte utesluta att den tillståndsgivande myndigheten vid
tidsfördelningen i vissa fall kan få ta hänsyn till sammanslutningamas
karaktär. Det är allmänt sett angeläget att ohka typer av sammanslutningar
blir representerade i närradion. I trängselsituationer bör därför företräde
kunna ges åt en sammanslutning om därigenom antalet olikartade sändande
sammanslutningar på orten ökas.

Också
i vissa andra fall bör avsteg kunna göras från principen att inte se till
sammanslutningens programinriktning. Jag tänker då på fall som "Me-•tall-41;ans
konfliktradio" (kommittébetänkandet s. 90), dvs. fall när någon sammanslutnings
intresse av att få sända vid en viss tidpunkt är självklart och starkt. Man bör
t. ex. få ändra i ordinarie tidsscheman under någon tid i anledning av någon ofömtsedd
händelse eller t.ex. inför en kommunal folkomröstning.

I
undantagsfall bör fördelningen av sändningstid kunna ske genom lottning.

2.3.6
Pliktleveranser m..

Föredragandens
förslag: Frågan om pliktleveranser till arkivet för ljud och bild (ALB) bör
inte aktuahseras nu.

Närradionämnden
bör ges möjUghel att ta del av sammanslutningarnas programinspelningar.

Kommittéförslaget:
Förslaget överensstämmer med föredragandens.

Remissinstanserna:
ALB menar att pliktexemplarslagen i princip skall omfatta även närtadion. Till
en början bör dock inte någon automatisk

Prop. 1981/82:127 25

leveransplikt
införas. ALB bör få rätt att bestämma vilka sammanslutningar som skall lämna
pliktexemplar.

Ingen
remissinstans har riktat invändningar mot förslaget att närradio-myndigheten
skall ha rätt att fordra in programinspelningar.

Föredragandens
skäl: Frågan om pliktleveranser av närtadioprogram får övervägas i samband med
en översyn av pliktexemplarslagen (1978:487).

För
att närradionämnden skall få möjlighet att på ett effektivt sätt fullgöra sin granskningsskyldighel
krävs att sammanslutningarna åläggs att ställa sina programupptagningar till
nämndens disposition. En sådan skyldighet bör tas in i närtadiolagen.

2.3.7 Frågor
om upphovsrätt

Föredragandens
förslag: Den fortsatta närradioverksamhelen påkallar inte f. n. någon
ytterligare lagstiftning om upphovsrättsliga frågor.

Kommittéförslaget:
Förslaget överensstämmer med föredragandens.

Remissinstanserna:
Gemensamt för de flesta som har yttrat sig i denna fråga är uppfattningen att
ytterligare erfarenheter behövs innan ställning tas fill frågor om vilka mera
generella avtal med upphovsmännen som bör komma till stånd och om vilka
lagändringar som närradioverksamhelen kan påfordra.

Föredragandens
skäl: Om upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer sänds i närradion bör
liksom hitfills gälla att varje sammanslutning själv svarar för behövliga
tillstånd och utbetalning av ersättning fill berörda rättighetshavare. Jag
delar alltså kommitténs uppfattning att det inte finns skäl att införa en
möjlighet för närradiosändande sammanslutningar, eller en förening av dem, att
utnyttja en bestämmelse om avtalslicens lik den som finns för de allmänna
programföretagen. Jag noterar därvid att utvecklingen mot samarbete mellan
sammanslutningarna i närradioföreningar på sändarorterna och även på riksplanet
kan komma att underlätta regleringen av mellanhavandena med upphovsmännen och
deras organisationer.

Kommittén
har under försökstiden gett råd i upphovsrättsliga frågor och också deltagit i
det arbete som resulterat i det s. k. modellavtalet rörande musik i närtadion.

I en
reguljär närtadioverksamhet bör dock frågor om avtal och andra praktiska artangemang
på upphovsrättsområdel handhas av sammanslutningarna och upphovsmännen själva.

2.3.8 Sändare
och frekvensutrymme

Föredragandens
förslag: Närradiosändningarna bör ske på FM-bandet med lågeffektsändare.
Räckvidden med god hörbarhet bör vara ca 5 km. Televerket bör svara för sändare
och programledningar. Kostnaderna för

Prop. 1981/82:127 26

sändare
och programledningar betalas av fillståndshavarna. Televerkets ordinarie
investeringsmedel används för utbyggnaden och föreningarna återbetalar
kostnaden i form av hyra för sändare och programledningar.

Kommittéförslaget:
Förslaget överensstämmer med föredragandens, men med särskilt
investeringsanslag anvisat för sändare och programledningar. Möjlighet för
sammanslutningarna att ha egna sändare.

Remissinstanserna:
Dessa frågor har främst kommenterats av Sveriges Radio och televerket. Sveriges
Radio påpekar att närradions frekvensutrymme inte får inkräkta på Sveriges
Radios utrymme eller försvåra planeringen. Televerket hävdar att det vore
olyckligt med ett splittrat ansvar för sändarna. Vidare anser televerket att
dess sändare garanterar en störnings-fri radiomiljö.

Föredragandens
skäl: Med hänsyn fill närradions mycket lokala karaktär är lågeffektsändare på
FM-bandet de mest lämpade för ändamålet. Det är också i detta frekvensutrymme
som den lediga kapaciteten finns. I framtiden kan ytterligare sändningsutrymme
komma att bli tillgängligt inom frekvensbanden 100-104 MHz och 104-108 MHz.

Försöksverksamheten
har visat att televerket har goda möjligheter atl svara för utbyggnaden av
sändare och programledningar. Televerkets fält-organisafion och dess
möjligheter till rationellt utnyttjande av materiel gör verket väl lämpat att
sköta denna del av närradioverksamhelen. Televerkets ordinarie
investeringsmedel används för utbyggnaden. Kostnaden betalas i sin helhet av de
sändande föreningarna i form av sändarhyra och hyra för programledningar.
Föreningarna ansvarar därvid gemensamt för de totala kostnaderna. Jag har i
denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

2.3.9
Organisation

Föredragandens
förslag: En nämnd inrättas med uppgift att besluta om tillstånd att sända närtadio
och pröva frågor om indragning av tillstånd, att fastställa tidsscheman för
sändningar samt att fortlöpande utvärdera verksamheten. Nämnden bör förordnas
av regeringen och ha parlamentarisk sammansättning. Televerket och de närtadiosändande
föreningarna bör kunna adjungeras fill nämnden. Övergångsvis bör nårradiokommittén
administrera verksamheten det första halvåret.

Kommittéförslaget:
Förslaget överensstämmer med föredragandens.

Remissinstanserna:
Remissopinionen är splittrad i denna fråga. Förslaget om en central nämnd får
viss anslutning, men många instanser anser att det är för fidigt att ta
ställning fill dess utformning och uppgifter. Ett stort antal remissinstanser
uttalar sig för en alternativ modell som innebär att administrationen av
sändningstillstånd och tidsfördelning decentraliseras och uppdras ål
länsstyrelserna.

Prop. 1981/82:127 27

Föredragandens
skäl: Som jag tidigare har nämnt bör utbyggnaden av närtadioverksamheten ske
successivt. Ansvaret för administrationen av verksamheten bör anförtros en
central myndighet för att garantera en konsekvent tillämpning av de regler som
gäller för tillståndsgivning och tidsfördelning. En decentraliserad
organisation skulle enligt min mening skapa stora samordningsproblem åtminstone
under utbyggnadsperioden. Verksamheten bör fortlöpande utvärderas, vilket också
talar för en central administration.

Nämndens
arbetsuppgifter bör vara att ansvara för den fortsatta utbyggnaden och därvid
besluta om tillstånd, att pröva indragning av tillstånd, att fastställa
tidsscheman samt redovisa erfarenheter och föreslå eventuella kompletteringar
och förändringar av närradions regelsystem. Nämnden bör också, under en
uppbyggnadsperiod för närradion, svara för viss information och rådgivning i närtadiofrågor.
På sikt bör sådana uppgifter emellertid kunna övertas av en ev.
riksorganisation för närradioför-eningarna.

När
det gäller efterhandsgranskningen av närradioprogram skall nämnden svara för
kontroll av att reglerna för programverksamheten efterlevs, dvs. reklam- och
sponsringsförbuden och förbudet mot centralproduceral material. Det bör också
ankomma på nämnden att följa verksamheten i övrigt, i synnerhet när det gäller
ett eventuellt behov av ytterligare etiska regler.

Jag
räknar med att nämndens arbete kan börja ca ett halvår efter ett riksdagsbeslut
i denna fråga. Under en övergångsperiod bör nårradiokommittén få i uppdrag att
fortsätta administrationen av verksamheten och möjlighet att lämna tillstånd
för sändningar på nya orter under andra halvåret 1982. En organisationskommitté
bör tillsättas redan under våren 1982 för att precisera nämndens
arbetsuppgifter och arbetsformer saml bedriva det prakfiska förberedelsearbete
som behövs för att den nya nämnden skall kunna påbörja sin verksamhet vid årskiflet
1982/83.

Nämnden
bör utses av regeringen och vara parlamentariskt sammansatt. Representanter för
televerket och de närradiosändande föreningarna bör kunna adjungeras till
nämnden. Till sin hjälp bör nämnden ha ett kansli vars chef bör ha juridisk
kompetens.

Under
försöksverksamheten har på flertalet försöksorter bildats lokala närtadioföreningar,
vilka som samarbetsorgan mellan de sändande sammanslutningarna har till
uppgift att samordna aktiviteterna främst vad gäller information,
underhandlingar och avtal med upphovsrättsorganisationerna samt upprättande av
förslag till tidsscheman för programverksamheten. Erfarenheterna av dessa närradioföreningar
synes ha varit genomgående positiva.

Som
jag tidigare har anfört bygger närradioverksamhelen på lokala initiativ och
lokala insatser. Det står enligt min uppfattning i god överensstämmelse med
denna närradions speciella karaktär att ansvaret för de

Prop. 1981/82:127 28

uppgifter
som är gemensamma för de sändande sammanslutningarna på varje ort också handhas
lokalt. Av särskilt värde är det att tidsscheman för programverksamheten kan
upprättas med utgångspunkt från en god kännedom om de lokala förhållandena. Närradionämnden
bör därför pröva möjligheten att anförtro åt de sändande sammanslutningarna på
vaije ort att, lämpligen genom lokala närradioföreningar, svara för
upprättandet av förslag till fidsscheman för programverksamheten.

Jag
är medveten om att ett sådant arrangemang som jag nu har föreslagit orsakar de
lokala sammanslutningarna både arbete och kostnader. Genom att anförtro sådana upgifter
åt lokala organ kan emellertid kostnaderna för den centrala myndigheten hållas
nere, samfidigt som den önskvärda decentraliseringen av ansvaret för
programläggningen uppnås.

2.3.10
Finansiering

Föredragandens
förslag: Närradioverksamhelen bör bekostas av de sändande föreningarna. Detta
gäller programverksamheten, inklusive ersättning till upphovsmännen, kostnader
för inredning av studio eller hyra av studio samt sändare och programledningar.
Del gäller i princip också närtadiomyndigheten. Under uppbyggnadsperioden bör
dock myndigheten fill en del finansieras med stadiga medel. Vid full utbyggnad
av närtadioverksamheten i hela landet skall myndigheten finansieras med
avgifter från föreningarna. De sändande föreningarna bör bl. a. betala en
avgift för sändningsfillstånd och en årlig avgift relaterad till utnyttjad
sändningslid.

Kommittéförslaget:
Kommittén anser alt kostnaderna för närradions programverksamhet bör bäras av
de sändande föreningarna. De centrala administrationskostnaderna bör däremot
inte belasta föreningarna.

Remissinstanserna:
Förslaget att en central myndighet bör finansieras med statliga medel stöds av
flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Föredragandens
skäl: Närtadion är en ny möjlighet för föreningslivet att nå ut med sina budskap,
kommunicera med sina medlemmar och med allmänheten. I den mån föreningar och organisafioner
vill utnyttja denna möjlighet bör de själva betala kostnaderna. Den centrala närradionämnd
som jag har föreslagit kommer dock under utbyggnadsskedet att även ha vissa
utredande uppgifter utöver administration av den pågående verksamheten.
Nämnden bör därför under utbyggnadsskedet till en del finansieras med stadiga
medel. Vid fullt utbyggd närradioverksamhet bör nämnden finansieras med
avgifter frän föreningarna, med hänsyn till atl dess uppgifter då kommer att
vara direkt relaterade till deras verksamhet. Kostnaderna för nämnden och dess
kansli har jag beräknat till 1,2 milj. kr. per år. För budgetåret 1982/83 har
jag beräknat ett statligt anslag på 600000 kr. med hänsyn till att nämnden tillsäfts
andra halvåret.

Prop. 1981/82:127 29

2.3.11
Utbyggnad

Föredragandens
förslag: Utbyggnaden föreslås ske successivt. Viss förtur ges åt
glesbygdsorter.

Kommittéförslaget:
Successiv utbyggnad från den 1 juli 1982.

Remissinstanserna:
Frågan har inte kommenterats av remissinstanserna.

Föredragandens
skäl: Närtadioverksamheten fömtsätter lokala initiativ och intresset för
verksamheten torde öka i takt med att den blir känd på olika orter och inom
olika organisationer. Försökverksamheten har givit erfarenheter i huvudsak från
störte tätorter. Det finns nu inom det ideella föreningslivet på många håll ett
starkt intresse av att kunna göra bmk av närtadions speciella möjligheter även
i glesbygdsområden. Enligt min uppfattning är det angeläget att detta intresse
tillgodoses.

Närtadionämnden
bör, som jag tidigare har anfört, i övrigt vid sina beslut om sändningsfillstånd
ta hänsyn fill att intresset för att sända närtadio är olika starkt på olika
orter. Det är naturligt att närradion etableras i första hand på orter där ett
starkt samlat intresse härför har kommit till uttryck och där de lokala
förberedelserna har kommit långt. Med hänsyn till de begränsade administrativa
resurser som centralt kan ställas till förfogande bör förtur kunna ges för
verksamhet på orter där samordningen mellan de sammanslutningar som önskar
sända närradio tagit sig ullryck i att en lokal närtadioförening har bildats
med uppgift alt handha den gemensamma planeringen.

Några
ytterligare riktlinjer fill vägledning för närradionämndens beslut i tillståndsfrågor
och därmed för närradions utbyggnad bör enligt min uppfattning inte
fastställas. Nämndens arbete bör präglas av insikten om att närtadion är en
möjlighet som ställs till det ideella föreningslivets förfogande, inte en av
staten planerad verksamhet avsedd att täcka hela landet med sändare och att
erbjuda ett heltäckande programutbud.

3 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i radiolagen
(1966:755)

2.
förslag till närtadiolag.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82:127 30

Bilaga
1

Sammanfattning av närradiokommitténs betänkande (SOU
1981:13) Närradio

1
Bakgrund

1925
fick AB Radiotjänst tillstånd aft sända radio. Från denna ensamräft gjordes eft
undantag i slutet av 1960-talet, då kyrkor fick tillstånd aft använda telenätet
för sändningar, först till vårdinsfitutioner, senare även fill enskilda
hushåll.

1965 föreslog 1960 års
radioutredning att särskild rundradio skulle få sändas under samhällets
överinseende vid sidan av Sveriges Radios sändningar. Tillstånd skulle kunna
beviljas offentliga organ på undervisningsområdet, folkrörelser och
organisationer av ideell, politisk eller religiös karaktär. En sändningsnämnd
skulle pröva ansökningar om fillstånd. Sändningarna skulle ske på eget ansvar.
Förslaget bemöttes positivt av flertalet remissinstanser, men
departementschefen ansåg det vara alltför skissartat för aU kunna läggas till gmnd
för ett förslag till riksdagen.

1969
års radioutredning (RUT 69) föreslog 1973 införande av lokalradion. Det
förslaget ledde fram fill ett riksdagsbeslut två år senare.

1974
års radioutredning tog i sitt 1977 framlagda betänkande upp förslaget om
särskild mndradio. Man inriktade sig nu på sändare med låg effekt och föreslog
en försöksverksamhet för såväl särskild ljudradio som TV. De offentliga organen
lämnades denna gång utanför kretsen av tillståndsberät-tigade, varför
sändningsrätten alltså förbehölls föreningslivet. I förslaget till riksdagen
1978 byggde departementschefen i allt väsendigt på radioutredningens förslag.
Verksamheten kallades nu närradio och jämfördes med en liten fidning eller
tidskrift.

Olika
former av "allemansradio" växte under slutet av 1970-talet fram inom
Sveriges Radio. Lokalradion har inom flera distrikt bedrivit sådan verksamhet.
Utbildningsradion inledde 1977 en särskild försöksverksamhet med allemansradio
i Gimo. En producent placerades i samhället med uppgift att söka intressera
allmänheten och föreningslivet alt producera egna radioprogram, vilka skulle
kunna utsändas över Radio Upplands lokalradionät.

Gimoverksamheten
har utvärderats. Erfarenheterna förs nu vidare på andra orter i Uppland och
även inom andra delar av lokalradions och utbildningsradions verksamhet.

Riksradions
bandverkstad i Malmö är ett annat exempel på Sveriges Radios försök att få
allmänheten att akfivera sig i produktion av radioprogram.

Riksdagen
förlängde i november 1980 kommitténs arbete för att försöksverksamheten skulle
kunna fortsätta fill utgången av juni 1982. Efter eft

Prop.
1981/82:127 31

riksdagsbeslut
i mars 1980 gavs kommittén filläggsdirektiv om samarbete med Sveriges
Lokalradio AB (LRAB) i en försöksverksamhet med föreningssändningar. Kommittén
skall följa och delta i utvärderingen av en del av denna verksamhet och
återkomma till detta i det betänkande som kommer att överlämnas sedan
försöksverksamheten med närradio avslutats. Med utgångspunkt från huvuddirekliven
har kommittén dock ansett sig kunna fullfölja arbetet att lägga fram förslag om
närradion trots att kommittén skall delta i utvärderingen av
lokalradioförsöket.

2
Försöksverksamheten med närradio

Från
och med hösten 1978 tog kommittén emot förhandsanmälningar om deltagande i
försöket.

538
lokala sammanslutningar landet runt anmälde förhandsintresse. De fördelade sig
på 116 orter. Dessutom anmälde 68 riksorganisationer principiellt
förhandsintresse å sina lokala sammanslutningars vägnar. Religiösa
sammanslutningar svarade för 18 procent av dessa anmälningar, politiska för 15
procent, boendeföreningar av olika slag för 14 procent och sammanslutningar
knutna till utbildningssektorn för 11 procent.

Kommittén
valde ut 16 försöksområden; Stockholms innerstad, Järva-faltet, Eskilstuna,
Linköping, Jönköping, Malmö (stadsdelarna Oxie och Rosengård), Öckerö, Göteborg,
Dalsjöfors, Karlstad, Kumla, Mora, Sandviken, Östersund, Umeå och Piteå. Sedan
sammanslutningarna i Östersund inte fullföljt sina avsikter att delta utsågs Svanön
fill försöksort.

Inför starterna hölls
informations- och planeringsmöten på försöksorterna. Sändningstider
diskuterades, likaså samordningen föreningarna emellan. Representanter för
televerket deltog på samtliga orter och upplyste om de tekniska
förutsättningarna.

Sändningstiderna
fastställdes av kommittén sedan de ansökande sammanslutningarna inkommit med
förslag. Från flera orter kom samordnade förslag, sedan en lokal närradioförening
bildats. Endast i Stockholms innerstad stod konkurrerande önskemål om samma
sändningstider mot varandra. Dessa kunde jämkas ihop av närtadiokommittén.

De
första sändningarna startade i Jönköping 24 april 1979. På övriga orter
startade sändningarna antingen under våren eller under början av hösten. Malmö
startade sist av de urspmngligen utsedda försöksorterna, den 15 september.

När
det stor klart att föreningarna i Östersund inte önskade fullfölja sina
ansökningar begärde kommittén regeringens tillstånd att inleda samarbetet med LRAB
för att göra östersundssändningarna till ett samprojekt mellan kommittén och
lokalradion. Samtidigt startade kommittén sitt eget 16:e projekt i Svanön, som
tidigare anmält intresse att få delta.

Alla
slags organisationer har deltagit i försöksverksamheten med närta-

Prop. 1981/82:127 32

dio.
Kyrkorna har svarat för 40-50 procent av sändningarna, medan de fackliga
organisationerna och idrottsrörelsen endast deltagit i begränsad utsträckning.

Till
och med den 30 november 1980 hade 341 sammanslutningar deltagit i försöksverksamheten
och innehaft eget sändningstillstånd. Dessutom hade ett antal sammanslutningar
sänt på andra sammanslutningars sändningstid. Av de 341 sammanslutningarna
tillkom 79 under år 1980. Å andra sidan har 48 sammanslutningar slutat sända,
därav 22 redan under år 1979.

Den
totala sändningstiden vecka 39/80 var 554 timmar, vartill kom ett antal
nattsändningar. Totalt har under de 20 första sändningsmånaderna sänts cirka 31
000 timmar närradio.

Största
antalet sändande sammanslutningar finns i storstäderna, men också i Öckerö har
närradion stor spännvidd. De politiska partiernas intresse för att delta var
störst under valrörelsen 1979. Under avtalskonflikten våren 1980 ökade
intresset för fackliga sändningar markant.

Närtadiokommittén
har stimulerat till bildandet av närradioföreningar, vilka visat sig kunna
underlätta att lokala samordningsproblem löses. Närtadioföreningarna har ibland
samarbetat om ekonomiskt fördelaktiga lösningar av studiofrågan och kunnat
minska den totala kostnaden för televerkets tjänster. På några försöksorter har
luckor mellan programmen fyllts ut av programläsning och pausmusik.

I
arbetet med att pröva ansökningar har kommittén tagit ställning till ett antal
gränsfall. Sammanslutningarnas självständiga lokala ställning har prövats,
vilket bl.a. lett till att en ansökan från ett av Svenska Arbetsgivareföreningens
regionkontor avslagits. Även andra sammanslutningar har inte kunnat fullfölja
sina ansökningar på gmnd av atl man saknat lokal anknytning till
sändningsområdet. Frälsningsarméns och Sjundedags Ad-ventistsamfundets lokala
uppbyggnad vållade också problem inledningsvis.

Fyra
konsumentföreningar har beviljats sändningstillstånd, liksom en OK-förening och
en HSB-förening. Kommuner och kommunala organ har inte kunnat få tillstånd,
däremot svenska kyrkans församlingar. Studentkårer har fått tillstånd, med
inte stiftelser.

Fördelningen
av sändningstid har inte vållat några större svårigheter. Vid läggningen av
sändningsschemat för Stockholms innerstad för år 1980 fick dock vissa
begränsningar göras i sammanslutningarnas önskemål. Ett stort antal extrasändningar,
några knutna till större arrangemang i sammanslutningarnas verksamhet har
förekommit. I mars 1980 fick närradio-föreningarna möjlighet att preliminärt
fördela sändningstid nattetid mellan sammanslutningarna.

Närradioverksamhelen
har i betydande omfattning utnyttjat verk och prestationer som har skydd i
upphovsrättslig lagstiftning. Till och med den 30 juni 1980 fick upphovsrättsligt
skyddad musik utnyttjas kostnadsfritt. Därefter har en taxa som överenskommits
med upphovsrättsorganisatio-

Prop. 1981/82:127 33

nerna
STIM, IFPI och SAMI tillämpats. Nårradiokommittén har ägnat stor uppmärksamhet
åt de upphovsrätlsliga frågorna. Bakgmnden har dels varit en önskan att hjälpa
de sammanslutningar som velat delta i försöksverksamheten med att lösa
frågorna om sändningsrättigheter m.m., dels har kommittén ett ansvar gentemot
upphovsmännen och därigenom gentemot kulturlivet i stort så att det inte i etern
förkommer ett olovligt utnyttjande av i lag skyddade prestafioner. Då ett
modellavtal för musiken i närradion skulle upprättas inför avgiftsbeläggningen
den 1 juli 1980 utsåg nårradiokommittén en särskild referensgrupp som
företrädde de sändande sammanslutningarnas intressen. Diskussionerna om
modellavtalet stötte till en början på svårigheter, men efter en remissomgång,
varunder de sändande sammanslutningarna gavs tillfälle att säga sin mening om
två alternativa förslag, kunde ett modellavtal upprättas i september 1980. Det
nya modellavtalet innehöll den principiella nyheten på rättighetshavarsi-dan
att avtalet är gemensamt för kompositörerna samt fonogram- och
artistorganisationerna. Avgifternas storlek är grupperad i fyra kategorier.

Televerket har svarat för
programledningar och sändare pä samtliga försöksorter. Två omkopplingssystem
mellan studios används. På flertalet orter kan studios själva koppla in sig
manuellt till sändaren. I Stockholms innerstad styrs omkopplingen mellan
studios av en automafisk klocka som programmeras efter vatje veckas
sändningsschema. 98 studios var i november 1980 inkopplade till de 16
sändarna. Sändarna hade från starten 1 watts effekt; dock måste effekten i Stockhoms
innerstad från början höjas till 20 watt för att skapa god hörbarhet inom
mottagningsområdet. Efter många klagomål på för dålig hörbarhet inom
mottagningsområdena har kommittén successivt höjt effekten på enwattssändarna
till 10 watt. I Karlstad har televerket svarat för en sändningsstudio. I Malmö
har kommunen byggt en studiolokal som placerats på televerkets tomt. I övrigt
har sammanslutningarna själva svarat för studios och studioutrustningar.

För
varje sändare har televerket tagit ut en årshyra på 8000 kronor. En programledning
har kostat 1 000 kronor i årshyra och en andel i omkopp-hngsutrustningen 1 000
kr.

Yttrandefriheten
i närradion har i stora drag varit densamma som inom pressen. Endast justitiekanslern
(JK) kan väcka åtal för yttrandefrihetsbrott i närradioprogram.

Varje
närradioprogram skall ha en ansvarig programutgivare. Ansvaret för yttrandefrihetsbrotl
vilar på programulgivåren.

Varje närradiosändning
skall tas upp på ett referensband som ska förvaras i sex månader. Den som
anser sig kränkt i ett program har rätt atl få lyssna pä programmet eller få en
utskrift av det. Närradioprogram får inte förhandsgranskas av någon myndighet.

Under den
hittillsvarande försöksverksamheten har tre närtadioprogram anmälts till JK-
granskning. Två av dessa anmälningar har avskrivits utan åtgärd. 3 Riksdagen
1981/82. 1 .saml. Nr 127

Prop. 1981/82:127 34

Reklamförbudet
i närradion har fyra gånger föranlett nårradiokommittén att granska inslag i
programmen. Ett fall avsåg egen kommersiell verksamhet; Radio Konsum,
Stockholm, ådrog sig en erinran sedan föreningens varor omnämnts i ett program.
Tre fall har gällt föreskriften att en sammanslutning inte får sända reklam
mot vederlag. I två av dessa har programinslagen ansets strida mot förbudet.
Motormännens riksförbunds klubb, Malmö, har tilldelats en varning och
Motormännens riksförbunds klubb, Stockholm, en erinran. Mot ett av Moderata
ungdomsförbundet, Malmö, sänt programinslag har kommittén uttalat kritik.

Något
beslut om återkallad sändningsrätt på gmnd av reklamöverträdelse har inte
fattats vid den tidpunkt då betänkandet läggs fram.

Fil.
dr Lowe Hedman vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet, genomför
parallellt med försöksverksamheten med närradio utvärderingar av verksamheten.
Två rapporter från denna utvärdering överlämnas av närtadiokommittén samtidigt
med detta betänkande. En av försöksorterna, Öckerö, har specialstuderats av
stud. Svante Karlsson vid Göteborgs universitet. En särskild sammanfattning av
närradions sociologiska undersökningar ingår i betänkandet.

3
Yttrandefrihet och kulturpolitik

Närtadiokommittén
redovisar sin syn på yttrandefriheten, medieulveck-ligen och möjligheterna att
främja en demokratisk utveckling genom närradio på följande sätt: Många
sammanslutningar som deltar i försöksverksamheten med närradio har erövrat en
yttrandefrihet som de anser vara positiv. Mot tendenser till maktkoncentration
i medieulvecklingen vill kommittén sätta den småskalighet som närradio är ett
uttryck för. Kommittén analyserar hur närradion främjar målen för samhällets
kulturpolitik. Även små sammanslutningar kan delta i närradio till låg kostnad
om verksamheten bygger på frivilliga insatser.

Kommittén
understryker att yttrandefrihetens idé inte är att debatten skall vara representafiv
utan att den skall vara mångfasetterad. Närradion har en annan uppgift än
Sveriges Radio, som skall tillhandahålla ett utbud av balanserade program.
Närradion erbjuder en möjlighet att utnyttja yttrandefriheten. För att
jämlikhet sammanslutningarna emellan skall bli en realitet är det viktigt att
medlemmarna utbildas att producera egen radio. Många sammanslutningar som haft
ringa erfarenhet av radiomediet, bl.a. invandrarföreningar, har genom
utbildning övervunnit sina startsvårigheter.

Sändningarna
ger dagliga bevis för att närradion svarar mot behov som andra media inte
tillgodoser. Särskilt i storstäderna har oetablerade konstnärliga gmpper
framträtt i programmen. Närradions program är ofta också av annan karaktär än
programmen inom Sveriges Radio. Trots att narra-

Prop.
1981/82:127 35

dion
har en mycket lokal begränsning sänds många internationellt inriktade program.
Det kommer inte minst lill uttryck i invandrarprogrammen.

4
Eterutrymme

För
närvarande sänds närradions program på frekvensbandet 87,5-100 MHz. Vid en
konferens med internationella teleunionen 1979 beslöts att också frekvensbanden
100-104 och 104-108 MHz skulle öppnas för FM-Ijudradio. En del av dessa
frekvenser kan bli aktuella också för närradions del. Televerket bedömer att
närradion kan tilldelas i första hand en frekvens i varje kommun, alltså i
princip 279 sändare. Vissa undantag görs dock för Skåne, Göteborgsområdet och
Bohuslän. Även i Stockholmsområdet räcker frekvenserna nätt och jämnt till för
en sändare i varje kommun. I Nortland kan å andra sidan rymmas fler sändare än
en i varje kommun.

Ytterligare
frekvensresurser kan bli tillgängliga för närradion när frekvensbanden 100-104
och 104-108 MHz blir tillgängliga.

5
Kommitténs förslag

Nårradiokommittén
föreslår att närradion byggs ut successivt från den 1 juli 1982 med stöd av en
ny närradiolag. Samfidigt föreslås en ny ansvarighetslag för närtadiosändningar
träda i kraft samt en följdändring i radiolagen.

Kommittén
skall enligt sina direktiv framlägga "en första utvärdering med
preliminära förslag till ställningstaganden" oavsett att kommittén enligt
sina tilläggsdirektiv skall delta i utvärderigen av lokalradions föreningssändningar
i Ljusdal och Ängelholm.

Försöksverksamheten
med närradio har utvecklat sig som man kunde förvänta sig inom flertalet
sändningsområden. Många sammanslutningar som inte förhandsanmälde sig har dock
senare tillkommit, vilket ändrat helhetsbilden på några försöksorter.

Ideafitetens
betydelse för en väl fungerande närradio understryks som en erfarenhet från
försöksverksamheten. 70 procent av landets befolkning kan nås med god hörbarhet
i en närtadio som byggs ut så långt frekvensresurserna medger. Denna
begränsning anser inte kommittén utgör skäl att motsätta sig närtadio där
sändningar är möjliga.

Närtadion
är till för att främja föreningslivets yttrandefrihet och har sålunda en annan
uppgift än Sveriges Radio. Kommittén diskuterar närtadions begränsningar
liksom möjligheterna till föreningssändningar inom Sveriges Radios ram.
Kommittén framhåller att ett över hela landet utbyggt system med
föreningssändningar inom Sveriges Radio skulle ställa

Prop.
1981/82:127 36

för
höga ekonomiska anspråk, varför närradions sparsamma system bör föredras.
Kommunala organ har under försöksverksamheten visat närradion ett betydande
intresse. Kommittén anser dock att kommuner inte skall få sändningsrätt.
Sändningsrätt bör förbehållas ideella och fackliga lokala sammanslutningar som
är juridiska personer. En ny definition av den sändningsberättigade kretsen
sammanslutningar föreslås i närradiolagen. Enligt denna utesluts
sammanslutningar vilkas huvudsakliga syfte är ekonomiskt, bl.a.
branschorganisationer och konsumentföreningar. Den kooperativa rörelsens
sändningsrätt begränsas till ideella sammanslutningar, t.ex. konsumentgillen.

Sammanslutningar
som varit verksamma minst ett år inom sändnings-området föreslås kunna få
tillstånd att sända. Från ettårsregeln skall undantag kunna göras för närradioföreningar
(samarbetsorgan för flera sändande sammanslutningar) och föreningar som
bildals inför en folkomröstningskampanj.

Medlemskap
i närradioförening föreslås liksom under försöksverksamheten bli frivilligt.
Kommittén understryker betydelsen av att närradioföre-ningarna fungerar väl och
får god anslutning. Härigenom underiällas lokal samverkan om bl.a. fördelningen
av sändningstid, vilket väsendigt bör minska de cenlrala administrativa
arbetsuppgifterna. Tillstånd att sända närradio skall ges ett år i taget.

Yttrandefrihetsutredningen
överväger för närvarande frågor om yttrandefrihetens gränser, även inom
radiomediet. Sammanslutningar som sänder närradio bör ha samma frihet att
utforma programmen som de haft under försöksverksamheten. En ny ordning för
ersättarens inträde vid förfall för ansvarige utgivaren föreslås.

Kommittén
utgår från att närradion kommer att ansluta sig fill de etiska regler som
utformas inom pressen eller utarbeta egna regler. Ett riksförbud mot centralproduceral
material i sändningarna föreslås. Övervägande delen av varje sammanslutnings
program skall vara producerat särskilt för sändningsområdet.

Reklamförbudet
föreslås bestå. Förbudet mot sponsrade program omformuleras så att det får en
lämpligare innebörd.

Närradiomyndigheten
skall efterhandsgranska program för att bl.a. kontrollera efterlevnaden av
reklamförbudet och riksförbudet. Kommittén avvisar möjligheten atl radionämnden
skall granska närradioprogram bl.a. på grund av att samma myndighet som
beviljat tillstånd även bör handlägga ärenden om indragning av tillstånd. Beslut
av närradiomyndigheten föreslås kunna överklagas hos regeringen.

Referensbandningsplikten
föreslås bestå. Referensband skall hållas tillgängliga sex månader efter
sändningen. Frågan blir prövad i samband med en översyn av pliktexemplarslagen.

Statsmakterna
bör under den fortsatta närradioverksamhelen fortsätta sin bevakning av
upphovsrättsfrågorna.

Prop.
1981/82:127 37

Under
avsnittet om sändarna diskuterar kommittén olika alternativa tekniska organisafionsmodeller
för närtadion som kan bli aktuella på längre sikt. Televerket ges i uppdrag att
svara för sändare och programledningar. En möjlighet skall dock finnas att
sända på en egen sändare. Sådan sändare måste godkännas av televerket före
driftsstart.

En
differentiering av sändarhyrorna bör ske för att förbilliga deltagandet för
sammanslutningar på små orter. Lyssnamndersökningar bör tills vidare i första
hand bekostas av de sändande sammanslutningarna.

För
att handlägga ärenden och tillstånd att sända närradio, övervaka bl.a.
reklamförbudet och riksförbudet samt sprida information om närradioverksamhelen
föreslås en närradionämnd. Denna föreslås få fem ledamöter. Nämnden skall ha
tillgång till juridisk och teleteknisk expertis. Nämnden föreslås få ett kansli
med 5-7 personer. Årskostnaden för nämndens verksamhet beräknas till 2-2,5
miljoner kronor.

Närtadiokommittén
diskuterar möjligheten att avgiftsfinansiera närtadionämndens verksamhet.
Denna möjlighet är oviss, då sammanslutningar kan samverka om tillstånd i sådan
utsträckning att varje gmnd för inkomstberäkningen blir osäker. En
totalfinansiering med avgifter skulle fordra atl varje sammanslutning betalade
mellan 2000 och 3000 kronor årligen. En lägre avgift anser kommittén möjlig att
ta ut, men det är osäkert om den skulle mer än finansiera sin egen
administrationskostnad.

Närtadiokommittén
föreslås under en övergångsperiod om sex månader efter den nya närradiolagens
ikraftträdande få administrera den fortsatta verksamheten, tills närtadionämnden
hunnit organiseras och kan träda i funktion den 1 januari 1983.

Prop. 1981/82:127 38

Bilaga
2

Närradiokommitténs
förslag till

Lag
om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom
föreskrivs att 5§ radiolagen (1966:755) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§

De
företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram
i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje
programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola förekomma i mndradiosändning
som företaget anordnar. Härvid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna
i 6§ och 7 § andra stycket.

Radioprogram
i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning får
utan särskilt tillstånd sändas vidare lill mottagare inom fastighet som är
ansluten till anläggningen.

öm
rätt att sända program i vissa Om rätt atl sända program i vissa

lokala
mndradiosändningar finnas lokala rundradiosändningar finns

föreskrifter i lagen
(1978:479) om föreskrifter i närradiolagen

försöksverksamhet med
närradio. (1982:000).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Närradiokommitténs
förslag till Närradiolag

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §

Radiosändning
av ljudradioprogram i lokala rundradiosändningar (närradio) får inte ske ulan
tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Programmen får sändas endast över sädana sändare som televerket ställer till
förfogande eller godkänner.

I
denna lag förstås med radiosändning, rundradiosändning och radioprogram
detsamma som i radiolagen (1966:755).

2§

Tillstånd
att sända närtadio kan ges lill sådan lokal sammanslutning som är juridisk
person och som har fill huvudsakligt syfte att främja ideella eller fackliga
ändamål. Sammanslutningen skall, om inte särskilda skäl föranleder annat,
sedan minst ett år före ansökningsdagen bedriva verksamhet inom
sändningsområdet.

Tillstånd
att sända närradio får inte meddelas innan sökanden har anmält vem som har
utsetts till programutgivare enligt närradioansvarighelslagen (1982:000).

Prop. 1981/82:127 39

3§ Tillstånd skall förenas med de villkor som krävs för
sändningen. Villkoren kan avse under vilken tid sändning får äga rum samt
sändarens placering, frekvens och effekt.

4§ Sammanslutningen skall tillse atl, om inte särskilda
skäl föranleder annat, programutbudet under den tid, som ett tillstånd att
sända närradio gäller, till övervägande del består av material som har
producerats särskilt för sändningsområdet.

5§ För närradion gäller inle 6 och 7 §§ radiolagen
(1966:755).

6§

Sammanslutningen får inte mot vederlag sända kommersiell
reklam i närtadio. Sammanslutningen får inte heller sända reklam som avser egen
kommersiell verksamhet.

Sändning av visst radioprogram eller vissa slag av
radioprogram får inte till någon del bekostas med medel eller annan egendom som
av en näringsidkare har ställts till sammanslutningens förfogande enbart för
att möjliggöra sådan sändning.

7§ Tillstånd alt sända närradio får återkallas, om

1.
den
sammanslutning som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor
som avses i 3 §,

2.
program sänds
trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivare
enligt närradioansvarighelslagen (1982:000) finns eller trots att anmälan om vem
som är utsedd fill programutgivare eller ersättare inte har gjorts, eller

3.
program sänds
utan att uppgifter meddelas enligt 4§ närradioansvarighelslagen.

8§ Sammanslutningen skall på begäran av den myndighet som
prövar frågor om tillstånd att sända närradio skyndsamt och utan kostnad för
myndigheten tillställa denna det material som myndigheten anser sig behöva för
sin granskningsverksamhet.

9§ Den som bryter villkor som avses i 3 § döms till böter.

10 § Talan mot beslut av den myndighet som avses i 1 § i
fråga om rätt atl sända närradio förs hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982, då lagen
(1978:479) om försöksverksamhet med närtadio skall upphöra att gälla.

Prop. 1981/82:127 40

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttrandena över närradiokommitténs
betänkande (SOU 1981:13) Närradio

över
betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslern (JK),
hovrätten för Västra Sverige, televerket, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), statens kulturråd, radionämnden, statens invandrarverk, länstyrelsernas
organisationsnämnd, länstyrelsen i Stockholms län, upphovsrättsutredningen (Ju
1976:02), arkivet för ljud och bild (ALB), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Stockholm, Eskilstuna, Linköping, Karlstad, Kumla,
Sandviken, Umeå och Piteå kommuner, Sveriges Radio AB (SR), Sveriges lokalradio
AB (LRAB), Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Landsorganisafionen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Sveriges författarförbund,
Svenska journalistförbundet. Svenska musikerförbundet. Svenska artisters och
musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska tonsättares internafionella
musikbyrå (STIM), Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF), Svenska Företagares
riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges radiohandlares riksförbund
gemensamt med Sveriges radioleverantörer, HSB:s riksförbund. Hyresgästernas
riksförbund. Folkets Husföreningarnas riksorganisaUon, Kooperativa förbundet
(KF), Lantbrukarnas riksförbund ideell förening (LRF), Rörelsefolkhögskolornas
inlres-seorganisafion. Nykterhetsrörelsens landsförbund, lOGT-NTO, Sveriges Riksidrottsförbund,
Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges pensionärers riksförbund. Svenska samernas
riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Studieförbundet
Medborgarskolan, Sveriges kyrkliga studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet,
Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnds delegation (här benämnd Sveriges
frikyrkoråd), Filadel-fiaförsamlingen i Stockholm, Pingstkyrkan i Mora
gemensamt med Föreningen Folkets park i Mora, Betania missionsförening i
Malmö, närradioföreningarna i Stockholm, Järva, Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Linköping,
Jönköping, Karistad, Öckerö, Sandviken, Kramfors, Umeå och Piteå samt Radio
Klara, Sveriges DX-förbund, Stockholms universitets studentkår, Konsum Väst
och Ljudmixarna SBC.

Hämtöver
har skrivelser inkommit från Folkpartiels stockholmsförening, filadelfiaförsamhngarna
i Eskilstuna, Huskvarna och Jönköping, Ad-ventistsamfundet, Scientologkyrkans närradioverksamhet
i Stockholm och Malmö, Motormännens riksförbund. Föreningen för modern
alternativ kultur, Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt. Utposten
ekonomisk förening för kommunikationssamverkan, Årsta miljöförening, Kristen Demokrafisk
Samling (KDS), Centerns ungdomsförbund (CUF), Sveriges Riksradio AB, Västra
Hälsinglands avdelning av Studieförbundet

Prop.
1981/82:127 41

Vuxenskolan
och Kramfors kommuns kulturnämnd samt gemensam skrivelse från närtadiosändande
organisationer i Kumla.

1
Förslaget om en successiv utbyggnad av närradion

Utredningen

Det
positiva intresse som visats försöksverksamheten liksom den uppskattning som
uttryckts av många sändande sammanslutningar har övertygat närtadiokommittén
om behovet av närradio. Lyssnamndersökningar och forskarrapporter har stärkt
kommittén i denna uppfattning. Med hänvisning till redovisade erfarenheter
föreslås en successiv utbyggnad av närtadion med stöd av en ny närtadiolag från
den I juli 1982.

När
kommittén överlämnade detta förslag hade sändningarna pågått i närmare två är.
Riksdagen förlängde i november 1980 kommitténs arbete för att
försöksverksamheten skulle kunna fortsätta till utgången av juni 1982. Efter
ett riksdagsbeslut i mars 1980 gavs kommittén tilläggsdirektiv om samarbete med
Sveriges Lokalradio i en försöksverksamhet med föreningssändningar. Kommittén
skall följa och delta i utvärderingen av en del av denna verksamhet och avser
alt återkomma fill detta i del betänkande som kommer att överlämnas sedan
försöksverksamheten med närradio avslutats. Med utgångspunkt från huvuddirekfiven
har kommittén dock ansett sig kunna fullfölja arbetet alt lägga fram förslag om
närradion trots att kommittén skall delta i utvärderingen av
lokalradioförsöket.

I
sin reservation hävdar utredningens minoritet (s-ledamöterna) att ett ställningstagande
bör anstå till efter den 1 juli 1982, då den nuvarande och planerade
försöksverksamheten genomförts.

Remissyttrandena

Inledningsvis
kan nämnas att av de yttranden och skrivelser som inkommit från 98 myndigheter
och organisafioner tar man i 71 fall ställning till humvida ett beslut om att
permanenta närradio skall tas nu i enlighet med kommitténs förslag.

Tanken
på ett beslut om permanentning stöds av en stor grupp, 35 remissinstanser, som
till klart övervägande del beslår av organisationer med frikyrklig anknytning,
näringslivet och närradioföreningarna. En lika stor gmpp, 36 remissinstanser,
vill inte att ett beslut tas nu. Merparten av dessa anser att det är för tidigt
att ta ställning innan försöksverksamheten med närtadion slutförts 1982. Endast
6 av dessa remissinstanser uttalar sig i en riktning som innebär att närtadioverksamheten
kan upphöra helt. Gmppen av remissinstanser som inte vill att ett beslut tas nu
består till klart övervägande del av offentliga institutioner med statlig eller
kommunal anknytning, SR-koncernen och arbetstagarorganisationerna.

Prop. 1981/82:127 42

Intresseorganisationer och föreningsliv i övrigt fördelar
sig någorlunda jämnt på nämnda två grupper. Tanken på en fortsatt närradioverksamhet
stöds allmänt av Hovrätten för Västra Sverige, Karlstads kommun, SAF, Svenska
Företagares Riksförbund (SFR), Sveriges Radiohandlares Riksförbund och
Sveriges Radioleverantörer i gemensamt yttrande. Riksförbundet Hem och Skola,
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation. Nykterhetsrörelsens
landsförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund, Sveriges DX-förbund, Sveriges
Frikyrkoråd, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Frikyrkliga Studieförbundet,
Stockholms Universitets Studentkår, Pingstkyrkan och Föreningen Folkets park i
Mora i gemensamt yttrande, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Betania
Missionsförening i Malmö, Radio Klara samt närradioföreningarna i Stockholm,
Järva, Linköping, Jönköping, Mahnö, Öckerö, Karlstad, Sandviken, Kramfors,
Umeå och Piteå. I skrivelser uttalar sig vidare Folkpartiets Stockholmsförening,
Föreningen för modern alternativ kultur, KDS, Filadelfiaförsam-lingarna i
Eskilstuna, Huskvarna och Jönköping samt närradiosändande sammanslutningar i Kumla
för en permanentning.

En del av de remissinstanser som stöder tanken på en permanentning
av närradion anför dock vissa förbehåll eller kritiska synpunkter.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar att kommitténs
förslag brister i precision på vissa punkter och svarar illa mot
regeringsformens krav på garantier mot onödiga ingrepp i yttrande- och
informationsfriheterna.

Åtskilliga remissinstanser de flesta med en posifiv
inställning till någon form av närtadioverksamhet anser att del är för tidigt
att ta ställning till dess sludiga utformning eftersom försöksverksamheten ännu
inte avslutats och beslutsunderlaget därför är otillräckligt eller
bristfälligt. Till denna ståndpunkt ansluter sig allmänt statskontoret,
riksrevisionsverket, statens kulturråd, statens invandrarverk. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Kumla, Linköping, Sandviken, Umeå och
Piteå kommuner, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio, Utbildningsradion, LO,
TCO, Svenska journalistförbundet. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares samarbetsnämnd,
Sveriges Författarförbund, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation,
Medborgarskolan, HSB:s riksförbund, Folkets Husföreningarnas riksorganisation,
KF, Riksidrottsförbundet, Handikappförbundens Centralkommitté, Konsum Väst,
Malmö närradioförening, Närradioföreningen Radio Klara och Närradions samarbetsorganisation
i Eskilstuna. Liknande inställning uttrycks i skrivelse från Stockholms
socialdemokratiska ungdomsdistrikt, Sveriges Riksradio, Västra Hälsinglands
avdelning av Studieförbundet Vuxenskolan och Kramfors kommuns kulturnämnd.

Bl. a. anförs följande synpunkter.

Statskontoret avstyrker att kommitténs förslag och rekommendafioner
läggs till gmnd för ett riksdagsbeslut om en reguljär verksamhet. Kommittén
föreslås få i uppdrag att under en förlängd försöksverksamhet komplet-

Prop.
1981/82:127 43

lera
utredningsmaterialet. Statskontoret vill framför allt ha de ekonomiska fömtsättningarna
och finansieringsalternativen samt organisationsfrågorna tillräckligt belysta.

RRV
anser att kommittén inte presenterat det underlag som krävdes i direktiv och
tilläggsdirektiv.

Statens
invandrarverk har funnit att närradioförsöket är intressant för invandrarorganisalionerna,
men avstår från att ta ställning till värdet av närtadion i stort. En
utvärdering av sändningarna på polska och arabiska i Stockholm och Järva pågår
och kommer att avslutas under hösten 1981. Invandrarverket ser det som mycket
beklagligt att denna utvärdering inte redovisas innan kommitténs förslag läggs
fram, men förutsätter att utbildningsdepartementet är berett att ta del av
erfarenheter från den särskilda utvärderingen.

Statens
kulturråd anser atl försöksverksamheten måste förlängas under den tid som krävs
för utarbetande av slutrapport, remissomgång och beslut. Ett visst uppskov med
en eventuell närradioreform anser kulturrådet vara en mindre olägenhet än att
genomföra en reform på ett ofullständigt beslutsunderlag.

Sveriges
Radio finner det tillfredsställande, att en första sammanställning av
erfarenheter nu offentliggörs och att frågeställningar och problem i samband
med etablering av närtadio förs fram och diskuteras. SR finner emellertid att
förslaget om formerna för en etablerad närradio vilar på en alltför bräcklig
grund. Sveriges Riksradio ser det som svårt att erhålla en samlad bild av närradioverksamhelen
eftersom försöken inte är slutförda och man kan ej heller instämma i delar av
kommitténs argumentering. Sveriges Lokalradio framhåller alt närradioverksamhelen
på flera sätt innebär ett avsteg från de grundläggande principer som styr
etermedierna i landet. Det enda sättet att mäta effekterna av denna nya
verksamhet är genom att utvärdera de försöksverksamheter som pågår. Sveriges
Utbildningsradio anser att det inte går att på grundval av de resultat som
redovisats efter den begränsade försöksverksmheten, dra sådana slutsatser att
en närtadioverksamhet kan permanentas.

KF
framhåller att kommitténs förslag bygger på endast 1,5 års praktiska
erfarenheter. Det har inneburit att en rad frågor blivit ofullständigt utredda
och att föreslagna lösningar inte prövats i praktiken. De skäl som reservanterna
liksom experterna i kommittén har anfört varför ett beslut om närtadion bör
uppskjutas förstärker KF;s uppfattning att tillräckliga erfarenheter ännu inte
vunnits för ett ställningstagande. Lika lite har KF på grund av den korta
försökstiden seriöst kunnat utvärdera provverksamheten inom de egna leden, i de
fyra konsumentföreningar som sänt närradio.

Några
remissinstanser uttalar sig en riktning som innebär att närradioverksamhelen
kan eller bör upphöra, nämligen Stockholms kommun, LRF, SACOISR och CUF,
Svenska köpmannaförbundet, Hyresgästernas riksförbund. Svenska Samernas
riksförbund.

Prop.
1981/82:127 44

Det saknas fortfarande väsendiga delar i förslaget
framhåller Stockholms kommun medan LRF anser att den redovisade
försöksverksamheten inte ger fillräckligt underlag för förslag om en fortsatt
utbyggnad. Tvärtom har den enligt LRF:s uppfattning dokumenterat aft de
eventuella förhoppningar man från olika håll haft inte har infriats. Närradion
fyller således inte någon funkfion av särskild betydelse varken för allmänheten
eller föreningslivet. CUF förordar en fortsalt satsning på lokalradion och dess
samarbete med föreningslivet.

SACOISR anför att från organisationens utgångspunkt finns
det inte några skäl som talar för närradioverksamhet överhuvudtaget. Allra
minst finns det skäl att forcera ett beslut om att permanenta närradion innan
försöksperioden går ut.

Hyresgästernas
riksförbund anser att kommitténs förslag är svagt underbyggt och huvudsakligen
tycks ha sin gmnd i politiska motiv.

Svenska köpmannaförbundet uttalar tveksamhet inför en
lagstiftning om en permanent närradio. Förbundet frågar sig om det kanske bästa
sättet är att avveckla hela verksamheten och låta den väl utvecklade
lokalradion även kanalisera det organiserade föreningslivels budskap i etern.

Flera av de remissinstanser som önskar en fortsalt
utvärdering av försöksverksamheten framhåller dessutom värdet av eller vikten
av att även försöken med föreningsradio inom lokalradions ram avslutas och
utvärderas innan beslut om närradions framlid fattas. Sådana synpunkter
framförs av statskontoret, riksrevisionsverket, Linköping, Sandviken, Kumla,
Umeå och Piteå kommun, Sveriges Radio, Sveriges riksradio, Sveriges Lokalradio,
Sveriges Utbildningsradio, SACO/SR, TCO, SAMI, Svenska Musikerförbundet, HSB, HCK,
Medborgarskolan. Konsutn Väst, Närradions samarbetsorgan i Eskilstuna,
Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt och V. Hälsinglands avdelning av
Studieförbundet Vuxenskolan.

2 Behovet av närradio

Utredningen

Yttrandefriheten fungerar ofta som ett minoritetsskydd
framhåller kommittén. Många av de sammanslutningar som deltar i
försöksverksamheten med närtadio upplever sig som minoriteter i samhället som
har svårt att komma fram i andra media än dem m.an själv oinskränkt disponerar.
Den yttrandefrihet dessa sammanslutningar erövrat under försöksperioden har de
upplevt mycket positivt. För många framstår den som den betydelsefullaste
vinsten av att delta i försöksverksamheten.

Medieutvecklingen rymmer betydande risker för
koncentration av makt menar kommittén. Tillkomsten av radio och television har
gjort det lättare att sprida värderingar och information över hela land och
folk även på det

Prop. 1981/82:127 45

internationella planet. Möjligheten att styra information
över sådana distributionskanaler är betydande för enskilda, institutioner och
företag med makt och ekonomiska resurser. Om medborgarna genom folkrörelser och
andra folkligt förankrade organisationer skall kunna hävda sig, behövs en
utveckling i motsatt riktning, mot en småskalighet som förstärker deras
inflytande i det lokala samhället. Det är av vikt för demokratin atl de många
små, lokala gmpperna får ett stort inflytande över medieutvecklingen, att en motrörelse
bildas mot tendenserna till maktkoncentrafion. Närradion kan med sin
decentralisering och sitt inflytande för de små gmpperna, vara en väsendig del
av en sådan motrörelse. Den kan i detta perspektiv ses som en udöpare av samma
utveckling som lett till decentralisering av makten inom Sveriges Radio till
flera dotterbolag och till distrikten samt till införandel av lokalradion.

Närradions syfte är att tillgodose önskemål från
folkrörelser och andra grupper att få utnyttja de ökade sändningsmöjligheterna
i etern. Erfarenheterna från försöksverksamheten visar att även små
sammanslutningar kan delta i närtadion till låg kostnad, om verksamheten bygger
på frivilliga insatser. För att komma ut i etern fordras endast en ringa
ekonomisk insats hävdar kommittén.

Farhågor uttalades redan före försöksverksamheten för att
närradion i alltför hög grad skulle bli en tätortsradio. De för närradion fillgängliga
frekvenserna på FM-bandet är begränsade, men det finns dock möjlighet att nå ca
70 procent av befolkningen med god hörbarhel. Att närtadion enligt en teoretisk
modell inte kan nå samdiga landets invånare bör enligt kommittén inte utgöra
ett skäl att hindra föreningslivet atl sända program inom områden där delta är
tekniskt möjligt.

Utredningens minoritet konstaterar att många av de
traditionella folkrörelsernas lokalavdelningar har valt att stå utanför
försöksverksamheten. Vidare anser man atl förslaget innebär atl närradion
kommer att bli en utpräglad tätortsradio.

Remissyttrandena

2.1 Yttrandefriheten som argument för närradion

Flera remissinstanser ansluter sig till synsättet att närradioverksamhelen
är ett sätt att främja yttrandefriheten; Hovrätten för Västra Sverige,
Karlstads kommun, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Frikyrkliga Sttidieförbundet,
närradioföreningarna i Stockholm, Järva, Karlstad, Kramfors och Piteå samt
Folkpartiets stockholmsförening, filadeIfiaför-satnlingen i Eskilstuna och närradiosändande
organisationer i Kumla.

Dessa remissinstanser anför bl. a. följande synpunkter.

Hovrätten i Västra Sverige konstaterar att kommittén visat
att försöksverksamheten har haft gynnsamma verkningar med avseende på möjligheterna
för grupper med mer eller mindre fast organisation att sprida infor-

Prop. 1981/82:127 46

mation
och bilda opinion bland sina medlemmar och sympatisörer och bland allmänheten i
övrigt. Närradion kan i detta hänseende på radions område ses som en
motsvarighet till det ökade tryckfrihetsskyddet för mångfaldigade skrifter som
infördes 1976. Närradion är på så sätt ett viktigt steg mot en vidsträckt
yttrandefrihet anser hovrätten.

Frikyrkliga
Studieförbundet framhåller att försöksverksamheten har varit ett led i en fördjupad
yttrandefrihet. Svensk frikyrklighet har en lång erfarenhet av hur viktigt det
är atl lokala församlingar själva tar ställning och avgör verksamhetsfrågor
efter de lokala behoven. Närradion passar i delta traditionella mönster av
oberoende församlingar.

Folkpartiets
stockholmsförening anser atl närradion innebär en förbättrad yttrandefrihet
och svarar fint mot de allmänpolitiska kraven på "närde-mokrafi" och
"låt fler forma framtiden". Närradiosändande organisationer i Kumla
framhåller att närradion förstärker en av våra självklara rättigheter nämligen
yttrandefriheten. Med hänsyn till de relativt låga kostnaderna har närradion
öppnat en ny informationskanal för små lokala organisationer som av tradition
arbetar ideellt. I yttrandet frågar man sig hur många organisationer som når
ens 1 % av befolkningen med regelbunden information genom möten, flygblad
eller andra medier.

Statens
kulturråd, Sveriges Frikyrkoråd, Medborgarskolan och Stockholms
socialdemokratiska ungdomsdistrikt intar en avvaktande hållning till
resonemanget att närradion befrämjar yttrandefriheten.

Statens
kulturråd instämmer i kommitténs betoning av närradions möjlighet att ge många
ökade yttrandemöjligheter. Men utredningen bortser från det problem som ligger
i att små och även extrema grupper kan skaffa sig en informationskanal.
Självklart måste närradion bygga på ideal om respekt och tolerans. Det får inte
förekomma inslag av diskriminering t.ex. på grund av nationalitet framhåller
kulturrådet.

Sveriges
Frikyrkoråd anser inte att tillkomsten av närradion innebär några omfattande
steg mot större yttrandefrihet och förbättrad kulturpolitik. Därtill är
begränsningarna och behovet av speciella personella och ekonomiska resurser
fortfarande alltför avgörande. Rådet anser del dock vara ett betydande värde
alt församlingar och andra i egen regi och på eget initiativ kan använda ett
etermedium i det ordinarie arbetet.

Medborgarskolan
ställer sig frågande till den väl optimistiska bild av närtadion som motrörelse
mot tendenserna till maktkoncentration som målas upp i betänkandet.

Sveriges
Radio, Sveriges Lokalradio, Sveriges Utbildningsradio, Stockholms kommun, HCK,
Svenska journalistförbundet och CUF är tveksamma till eller ifrågasätter näradions
betydelse för yttrandefriheten.

Följande
synpunkter framförs bl. a.

Sveriges
Radio med anslutning av Utbildningsradion framhåller alt närradion ensam
aldrig kan garantera att yttrandefrihetens idé om en mångfasetterad debatt
förverkligas. En väsendig förutsättning för yttrandefrihe-

Prop. 1981/82:127 47

tens
förverkligande är mediets tillgänglighet. Närradion skall vara ett språkrör för
i verksamheten deltagande föreningar, som på dessa villkor avgör, vilka som
skall ha frihet att yttra sig i sändningarna.

Sveriges Lokalradio anser atl
bristen på informationsfrihet i närradion inte är godtagbar i en vital och
levande demokrati. Om människor hyser misstro till vad som sägs i etermedia
därför alt informationen är begränsad, sektoriserad och inte underkastad några
krav på saklighet och opartiskhet kan informationen bli meningslös.

Lokalradion ifrågasätter
om ett tillhandahållande av medier i kvantitaliv mening verkligen är en garanfi
för att yttrandefriheten ökar. I närradion begagnas yttrandefriheten av dem som
är resurs- och röstslarka. En viktig uppgift för radiojournalisten är att
hjälpa människor att komma till tals, att bedriva en uppsökande verksamhet och
bli till tolk för de röstsvaga. Ett liknande ansvar finns inte angivet för
närradion framhåller företaget.

HCK anser att
försöksverksamheten hittills inte gett handikapprörelsen någon reell ökad
yttrande- eller informationsfrihet. HCK tror att kommitténs förslag kommer alt
få till följd att små och resurssvaga organisationer ställs utanför närradion.

Svenska journalistförbimdet
konstaterar alt formellt är yttrandefriheten lika för alla. Reellt är
emellertid yttrandefrihet en resursfråga där faktorer som utbildning,
sammanslutningar, kapitaltillgång m.m. är av stor betydelse för enskilda
människors möjligheter att komma till tals och la del av andras budskap.
Närradion ger föreningar en stärkt yttrandefrihet och därmed föreningarnas
medlemmar, eller i varje fall vissa av medlemmarna, bättre möjligheter att göra
sig hörda. Men de individer och gmpper som redan har sämst möjligheter att
påkalla andras uppmärksamhet via skilda mediakanaler erbjuds inga nämnvärda
förbättringar.Närradion förefaller i huvudsak ha utvecklats till en relativt
intern föreningsradio anser förbundet. Förbundet finner att av detta torde tvä
slutsatser kunna dras: å ena sidan innebär närradio i föreningsregi inte någon
betydande utvidgning av yttrandefriheten för de individer eller gmpper som
redan har svårt att få ut sina budskap, ä andra sidan tar den i ringa
utsträckning lyssnartid från andra radiosändningar.

CUF
anser atl det är de ekonomiskt starka föreningarna som har möjlighet att
engagera sig reellt i verksamheten. Därför kan yttrandefriheten aldrig vara ett
argument för närradion.

2.2
Andra synpunkter på behovet

I
remissyttrandena redovisas åtskilliga andra såväl positiva som negativa
synpunkter på erfarenheter och behov av närradion.

Sveriges Frikyrkoråd
redovisar de dominerande positiva erfarenheter som anförts från
frikyrkoförsamlingarna. Kontakten med äldre människor — framförallt dem som
genom handikapp eller sjukdom är förhindrade att

Prop.
1981/82:127 48

deltaga
i offendiga samlingar - har blivit mer kontinuerlig. Vidare att samarbetet
mellan kyrkor och församlingar har utökats och funnit nya former.
Radioprogrammens krav på nya former och uttryckssätt att aktualisera budskapet
har stimulerat kreativiteten. Programbegåvningar har genom närradion funnit
ett nytt område för ideella och nyskapande insatser.

I
samband med närradiosändningar tycks den allmänna uppmärksamheten på
församlingen/föreningen ha ökat framhåller rådet.

Frikyrkliga
Studieförbundet ser posifivt på att närradion kan komma att utvecklas olika på
skilda orter och menar att just denna "oberäknelighet" är en av dessa
tillgångar.

Stockholms
närradioförening framhåller atl närradion dessutom bidragit lill att göra
radion mer lokal och lättillgänglig. Närradion har samlat många ungdomar i
samband med programarbetet. Föreningen Svanö närradio tror att en fullt utbyggd
och rätt använd närradio, skall på mycket positivt sätt befrämja varje bygds
speciella kultur och föreningsliv.

Folkpartiets
stockholmsförening säger sig kunna få ut sitt budskap snabbt till allmänheten.
Man har också fått en förbättrad dialog med sina medlemmar, som själva till
stor del svarat för sändningarna.

Även
Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt redovisar en del positiva
erfarenheter, bl.a. "telefonväkteri" med olika diskussioner med lyssnarna.
Genom sändningarna har föreningens budskap och värderingar också kunnat nå fram
till andra än dess traditionella väljargrupper. En annan positiv sida har varit
den avdramalisering av radiomediel som man kunnat märka i näradions spår.

Tätortsradio

Angående
farhågorna för att närradion skulle blien tätortsradio har bl. a. följande
synpunkter framförts.

Hovrätten för Västra
Sverige anser att begränsningen bör godtas om man vill se närradion som ett
medel för de lokala sammanslutningarna för att få kontakt med sina sympatisörer
och som ett billigt medium som inte utgör någon tyngre belastning för det allmäna.
Hovrätten menar alt det för organisationer i glesbygderna troligen är lättare
alt hålla kontakt med sympatisörer på traditionella vägar än vad fallet är i de
mera tätbefolkade regionerna. Sveriges Företagares Riksförbund ser inte
begränsningen som ett skäl atl hindra landets ideella sammanslutningar att nå
drygt 5,8 miljoner medborgare med sina budskap.

Kramfors
kommuns kidturnämnd framhåller att högre lyssnarsiffror har uppnåtts även på
små orter såsom Svanö närradio i Kramfors kommun, som har relativt kort
sändningslid. Kulturnämnden anser att delta talar för att den eventuella närradioutbyggnaden
bör ta hänsyn lill glesbygdskommuner.

Nykterhetsrörelsens
landsförbund anser att närradions särskilda svårig-

Prop. 1981/82:127 49

heter i glesbygd bör uppmärksammas. Även Betania
missionsförening i Malmö ser det som angelägel alt också glesbygden bereds
möjlighet alt utnyttja närradion.

Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt har svårt atl
tro på ett genomslag för närradion över hela landet eftersom erfarenheterna
visat alt den hittills fungerat bäst i storstadsområdena. Man tror dock att
närradion kan bli ett viktigt komplement till lokalradion i tätorterna medan
den s.k. allemansradion på ett betydligt bättre sätt skulle kunna spegla
föreningslivet i mindre orter och i glesbygden.

Hyresgästernas riksförbund och CUF ser en utbyggd närradio
som en tätortsreform. Att närradion är en utpräglad tälortsföreteelse anser
också LRF som framhåller att denna i vissa avseenden skulle kunna förstärka
tätorternas försprång i fråga om bl.a. kommunikationer.

Minoritetsspråk

Angående sändningar på minoritetsspråk framförs bl.a, följande
synpunkter.

I kommitténs utvärdering särredovisas inte erfarenheterna
av sändningar på minoritetsspråk påpekar Statens invandrarverk. De invandrade
minoriteterna kan och bör inle utveckla massmedier som är förminskade kopior
av de svenska framhåller verket. Olika språkgrupper har olika behov, olika fömlsättningar
och olika massmediatraditioner. Därför är det rimligt att samhällets stöd inte
låses till några särskilda medieformer. Hittills har statsmakterna inrättat ett
presstöd för tidningar på andra språk än svenska, men några möjligheter till
reguljärt stöd för andra medier finns inte. Delta kan komma att innebära att
nationalitetsgrupper, som saknar tradition när det gäller att sprida och ta
emot tryckt information, ändå försöker göra tidningar. Samtidigt kan det
innebära att språkgrupper som av tradition är vana och har stort kunnande vad
gäller radiomediet av ekonomiska skäl utestängs från möjligheten att arbeta med
delta.

Invandrarverket har funnit att närradioförsöket är
intressant för invandrarorganisalionerna, speciellt för de språkgrupper som är
ovana vid skriftlig iformation eller språkgrupper som är sä små att de aldrig
kan komma ifråga för sändnigar i Sveriges Radio. Det är rimligt att de språkgrupper
som har mycket begränsad tillgång fill andra medier får samhällets stöd för sin
närtadioverksamhet.

Invandrarverket förordar att det av verket administrerade
presstödet (till tidningar på andra språk än svenska) utvidgas till att omfatta
även andra medier. Reglerna för stöd åt närradioverksamhet bör utformas så all
det i första hand utgår till språkgrupper som inte har tillgång fill andra
massmedier av betydelse i Sverige. På så sätt skulle varje språkgrupp ges
möjlighet att arbeta med det medium som passar den bäst, ett mer jämlikt
förhållande skulle uppstå mellan språkliga minoriteter som har olika massmedietraditioner.
4 Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 127

Prop. 1981/82:127 50

Sveriges
frikyrkoråd anser att kontakten med och inom invandrargmp-perna har påverkals
gynnsamt genom närradion. Liknande synpunkter framförs av filadelfiaförsamlingarna
i Stockholm och Eskilstuna, Umeå närradioförening och,Scientologkyrkans närradioverksamhet
i Malmö.

Svenska
Samernas riksförbund framhåller att närradio inte prakfiskt och tekniskt kan
bidra till atl tillgodose samiska behov av produkiion och utsändning av
radioprogram.

Närradion
som "skvalkanal"

En
del remissinstanser tar upp frågan om sammanslutningar som bildats för atl
huvudsakligen sända musikprogram i närradion.

Folkpartiets
stockholmsförening noterar att detta kanske inte var ur-spmngstanken med
närradion, men det är tydligt alt behovet, viljan och intresset finns. Det är
bra att ungdomar tränas i föreningsarbete, i teknik och dessutom i amatörjournalisfik.
Föreningen anser att musikföreningarna skall få fortsätta att sända.

Statens
kulturråd. Hyresgästernas riksförbund. Medborgarskolan och Radio Klara ställer
sig dock tveksamma eller lar avstånd från dessa musiksändningar.

Statens
kulturråd har svårt alt se vilken vinslen är för yttrandefriheten att ge
särskilda för ändamålet skapade föreningar möjlighet att spela skval-musik
enligt de senaste topplistorna. Alltid när man diskuterar yttrandefrihet så
måste gränserna för denna ägnas stor uppmärksamhet. Del har inte skett
tillräckligt i betänkandet.

Kulturrådet
anser att man måste gå djupare i analysen av hur närradions musikutbud
fungerar. Kommersialismens verkningar kan inte studeras med den enkla metodik
som utredningen valt. I 1978 års proposifion om Sveriges Radio betonade man
radions musikansvar. Enligt kulturrådet har också statsmakternas beslut haft posifiva
konsekvenser för ljudradions musikansvar. Den förbättringen kan helt äventyras
om närradion - som delvis tycks vara fallet i Stockholm - fungerar som en populärmusikkanal
ulan kullurpolitiskt ansvar, som marknadsför musik och livsstilar för en ungdom
som redan är starkt utsatt för kommersiell påverkan.

Medborgarskolan
frågar sig om det är en önskvärd och angelägen utveckling att
stockholmssändaren i hög grad blivit en "musikkanal".

Radio
Klara påpekar att det idag praktiskt taget förekommer ingen folkmusik, lokal
amatörmusik eller ickekommersiell s. k. progressiv musik i närtadion. I
konkurrensen om lyssnare satsar de flesta sändande organisationer, inte i
första hand de renodlade musikföreningarna, ohämmat på kortsiktigt attraktiv
musik. Detta innebär oftast en trendförstärkning för den musik som de stora multinafionella
skivbolagen på annat sätt vant stora befolkningsgrupper vid.

Statens
kulturråd. Radio Klara och Arsta miljöförening pekar på möjligheten att
motverka dessa tendenser i samband med tillståndsgivningen.

Prop.
1981/82:127 51

Folkbildning,
utbildning, information

Närradions
roll i utbildningssammanhang behandlas i flera remissyttranden.

Utbildningsradion framhåller
den uppenbara risken att endast organisationer med goda resurser - ekonomiska
eller personella — kan skaffa sig kunskaper och färdigheter för att utnyttja
sina möjligheter i närradioverksamhelen. Utbildningsradion pekar på viklen av
att medieutbildning beaktas när en eventuell framtida närradioverksamhet
beaktas.

Frikyrkliga
studieförbundet anser att genom folkbildningen borde många människor få
möjlighet att föra fram sina budskap via närradion. Förbundet pekar också på
studieförbundens viktiga roll när det gäller att hjälpa människor i
närmiljöerna att bearbeta nya problemställningar som ständigt dyker upp. I det
sammanhanget borde närradion fylla en viktig uppgift. Studieförbunden i
framtiden bör ta initiativ till ett studie- och utbildningsarbete i
mediefrågor. Den sistnämnda åsikten delas av Föreningen Radio Sandviken.

Möjligheten
till samarbete med de olika studieförbunden borde finnas framhålls även av
Kramfors kommuns kidturnämnd.

Riksförbundet
Hem och Skola framhåller att närradio borde kunna vara en sfimulerande uppgift
för skolan. Formellt borde den kunna organiseras som en närradioförening i
skolan, där både elever, föräldrar och personal är med genom sina
sammanslutningar. Den borde kunna ses som ett viktigt led i undervisningen och
finansieras med kommunala medel.

Arbetet
med nyhetsbevakning och andra lokala program skulle vara ett viktigt inslag
både i undervisning och fostran av eleverna. Skolans närradio skulle också
kunna utnyttjas i föräldrautbildningen.

Förbundet
anser det viktigt att reglerna för närradio utformas så att de ger möjlighet
till en skolans närradio uppbyggd på ovannämnda sätt. Kommittén bör i sitt
fortsatta arbete verka för att fler försök med skolans närradio kommer fill
stånd.

Folkpartiets
stockholmsförening noterar skolelevernas aktiva medverkan i närradion på Öckerö.
Praktisk samhällskunskap av detta slag kan nog vara nyttig i fler skolor i
landet framhåller man.

KF
framhåller att närradion endast kan erbjuda en dellösning på konsumentföreningarnas
informationsbehov. Påståenden att närradion skulle få en ulomordendig stor
betydelse för informationen i en folkrörelse framstår således som illa
underbyggda. Verksamheten har för Sveriges Köpmannaförbund inte motsvarat
förväntningarna. Organisationens erfarenhet är att närradions effektivitet har
varit avsevärt lägre ån t.o.m. enkla cirkulär som, kan bedömas ha nyhetsvärde
även för andra massmedia.

Prop. 1981/82:127 52

2.3
Bortfallet av deltagande

Åtskilliga
remissinstanser behandlar frågan om bortfallet d.v. s. vilka sammanslutningar
som avstår från att dellaga i närtadioverksamhet och orsaken därtill.

Med
tanke på sin allmänt positiva inställning till närradion anser Radio Klara det
viktigt atl sändningarna ges sådana former atl så många föreningar som möjligt
vill vara med. Närradion har enligt Radio Klara till stor del blivit ett forum
för de religiösa samfunden medan de byalag och stadsdelsföreningar närradion
också var tänkt för huvudsakligen lyser med sin frånvaro.

Den
religiösa dominansen - i synnerhet i Umeå - kan ha påverkal ickereligiösa
lyssnares intresse för närradion påpekar Umeå kommun.

Hyresgästernas
riksförbund konstaterar atl betänkandet inte innehåller några förslag som lär
rubba denna ensidighet i närradion.

Stockholms
kommun framhåller att erfarenheter visar att det är större och mer ekonomiska
starka föreningar som deltagit mer, än de med mindre ekonomiska möjligheter.
Linköpings kommun anser att man bör undersöka vilka ytterligare motiv de små
föreningarna har för att inte delta i närradion.

Försöksverksamheten
som pågått i Kumla har besannat farhågor om organisationernas svårigheter att
på egen hand åstadkomma radioprogram framhåller Kumla kommun, som finner att
alla föreningar inte kan delta i verksamheten på lika villkor. Föreningar med
bra ekonomi, tekniskt kunnande och/eller vana att handskas med
informationsfrågor är de enda som har reella möjligheter att göra
närradioprogram. Kommunen ser därför detta som en odemokratisk reform.

I
betänkandet påpekas att de fackliga sammanslutningarna i påtagligt hög grad har
avstått från alt delta. LO och TCO tror att de geografiska områden som
närradion sänder över är för litet för en lokal facklig organisation. Dessa är
bättre anpassade fill lokalradions verksamhetsområde, vilket talar för alt de
skulle vara betjänta av lokalradions insatser för sitt informationsbehov.

De
föreningar som avböjt engagemang i närradion prioriterar i stället mötes- och
annan kontaktskapande verksamhet och troligen blir det allt fler föreningar som
följer dem i spåren framhåller LRF.

Folkpartiets
stockholmsförening tror att bristen på medverkan i närradioförsöket från
fackliga organisationer liksom idrottsrörelsen beror på att dessa
organisationer redan är väl tillgodosedda i massmedierna.

KDS
finner att intresset och motivationen all delta får anses vara störst hos de
folkrörelser som blivit bortglömda av lokalradion. Liknande synpunkter
framförs av närradiosändande organisationer i Kumla.

Flera
remissinstanser saknar i betänkandet en analys av varför så många föreningar på
försöksorterna avstått från att delta.

Prop. 1981/82:127 53

Ett
av skälen till att Sveriges Radio funnit att försöket inte kan läggas till grund
för realistiska bedömningar av hur en permanentad verksamhet skulle fungera är
att kommittén inte tillräckligt tydligt förklarat bortfallet. Denna brist i
betänkandet påpekas också av Sveriges Lokalradio.

Utbildningsradion
framhåller att vissa av de organisationer som berörs av närtadioverksamheten är
centrala för företagets verksamhet. Det gäller i första hand fackliga organisafioner
och bildningsförbunden. Mot denna bakgmnd hade det varit värdefullt med en
analys om orsakerna till att dessa organisationer inte deltagit i störte
utsträckning.

Frånvaron av en analys av
bortfallet påpekas av LO, TCO, SACO/SR och Stockholms kommun. Också
Medborgarskolan ställer sig frågande inför bortfallet. Linköpings kommun och
Radio Klara vill att frågan utreds i den fortsatta försöksverksamheten.

Umeå kommun riktar kritik
mot utvärderingarna av försöksverksamheten. Dessa har arbetats fram under stor
tidspress och detta avspeglas bl. a. i det stora bortfall som noterats i
genomförda enkäter. De som har deltagit i undersökningen är sannolikt mer
positiva i sin inställning till närradion än bortfallet, varför det redovisade resuhatel
kan ge en snedvridet positiv bild av försöksverksamheten tror kommunen.

3
Förutsättningar för närradio

3.1
Förhållandet mellan närradion och lokalradion

Utredningen

Närradion
belastar till skillnad från föreningssändningar och allemansradio inom
Sveriges Radio inte licensmedlen. Statens och kommunernas kostnader till följd
av att rätt att sända närradio införs i hela landet, bör kunna bli mycket ringa
jämfört med de betydande belopp en riksomfattande utbyggnad av föreningsradio
inom SR-koncernen skulle erfordra. Utöver principiella skäl talar sålunda även
samhällsekonomiska skäl för att en så driftsbillig eterkommunikation som
närradio införs hävdar kommittén.

Minoriteten anser dock å
sin sida att kommittén helt saknar underlag för bedömningar av kostnaderna för
en utbyggd lokalradio. Man framhåller också att kommittén ännu inte bedrivit
något samarbete med Sveriges Lokalradio.

Remis.syttrandena

Flera
remissinstanser delar kommitténs åsikt och invänder mot föreningssändningar
inom lokalradions ramar framför allt av kostnadsskäl då programmen i högre
utsträckning skulle produceras av anställd personal i stället för av ideella
krafter. Man invänder också emot de begränsningar i

Prop. 1981/82:127 54

yttrandefriheten
detta skulle innebära eftersom föreningarna måste underordna sina budskap de
regler som gäller för den officiella radioverksamheten.

Till detta synsätt
ansluter sig i stort Sveriges Företagares Riksförbund, Sveriges DX-förbund, närradioföreningarna
i Stockholm, Järva, Karlstad, Sandviken, Kramfors, Piteå, Radio Klara, Betania
missionsförening i Malmö, Filadelfiaförsamlingarna i Stockholm och Huskvarna,
Motormännens riksförbund och Folkpartiets stockholmsförening, samtidigt som
flera av dessa instanser påpekar värdet av att lokalradions föreningssändningar
och allemansradio fortsätter.

Sveriges
Radio, Sveriges Lokalradio, Kumla och Linköpings kommun, LO, TCO,
Hyresgästernas riksförbund, LRF, Riksidrottsförbundet, CUF och Västra
Hälsinglands avd. av Studieförbundet Vuxenskolan pekar på fömlsättningar som
kan göra eller gör en föreningsradio inom lokalradion fördelaktigare än
närradio.

Bl.
a. anförs följande synpunkter.

Sveriges
Lokalradio anser med hänsyn till lokalradions programutbud, programinriktning
och lyssnarkontakter att dess förutsättningar att inom ramen för den ordinarie
verksamheten också kunna inrymma föreningsradio och allemansradio är
synnerligen goda. Man framhåller vidare att såväl lokalradion som de polifiska
beslutsorganen anser att en fortsalt decentralisering är nödvändig för att
radion skall kunna fylla berättigade krav på en god bevakning i landet. Detta
skall ske samtidigt som radion också genom att erbjuda enskilda och
organisationer möjligheter att delta garanterar en mångfald och allsidighel i
programutbudet. Lokalradions möjligheter att till acceptabla kostnader
vidareutveckla denna decentralisering finner företaget enligt sina beräkningar
överlägsna en eventuell permanentad närradio.

Hyresgästernas
riksförbund påpekar alt föreningsradio i lokalradions regi innebär att
kostnaderna finansieras genom licensmedel och därigenom blir delta ett medium
för alla lyssnare.

LRF ser lokalradioförsöken
som intressanta inte bara för att de ger en jämnare täckning av landet
inklusive glesbygden, ulan också av tekniska skäl och kvalitetsskäl. Även Ct/f
framhåller att lokalradion med sin rikstäckning möjliggör föreningsradio i
glesbygd. Riksidrottsförbundet framhåller det stora värdet som ligger i att
föreningssändningar i lokalradion får en störte täckning än vad fallet är med
sändningar i närradion. Regionala idrottsorganisationers ideella budskap kan
därigenom via lokalradion nå invånarna i ett helt län eller landskap.

Västra
Hälsinglands avd. av Studieförbundet Vuxenskolan anser atl allemansradion ger
klara fördelar framför närradion då den står öppen för alla föreningar och utan
uppläsning i bokade sändningstider, samt att även allmänheten har möjlighet
till medverkan utan föreningsanslutning, samt att små föreningar har samma
möjlighet som stora då inga omfattande

Prop. 1981/82:127 55

investeringar
i material behövs och att verksamheten ger en nära kontakt med övrig
lokalradioverksamhet.

Några
remissinstanser pekar på vissa mediepoliliska insatser vid ett införande av närtadio.

Sveriges Radio framhåller
att man självfallet inte kan acceptera att grundvalarna för den nuvarande public
service- verksamheten, dess samhällsuppdrag och finansiering, urholkas som
följd av att närtadion introduceras.

Sveriges frikyrkoråd
vill poängtera att fömtsättningen för en permanentad närradio är att detta
inte får inverka negativt på SR:s skyldighet att objektivt också spegla
folkrörelserna i sitt ordinarie programutbud. Samma ståndpunkt intar
Frikyrkliga Studieförbundet.

Sveriges
Författarförbund finner att försöksverksamheten med närradio beskriver ett helt
annat synsätt på etersänt programinnehåll. Förbundet konstaterar att vad som
händer när dessa två skilda synsätt på etersändningar möts, ej närmare har
utretts eller analyserats av utredningen. Man frågar sig också hur de olika
"medieideologierna" påverkar varandra när de möts i etern, vilka
"vinsterna" och "förlusterna" blir, hur övrigt lokall/ regionalt
medieutbud påverkas och vilka det blir som i ett längre perspektiv kommer att
sända i närradio.

3.2
Idealiteten och kostnadernas betydelse

Utredningen:

Idealitetens
betydelse för en väl fungerande närradio understryks som en erfarenhet från
försöksverksamheten. Det frivilliga engagemang som ligger djupt förankrad i den
svenska folkrörelsetraditionen har underlättat försöksverksamheten framhåller
kommittén.

Totalt
har 179 sammanslutningars kostnader första året varit 3,8 mkr. Den
genomsnittliga driftskostnaden har för en sammanslutning uppgått till 11 500 kr.
medan kapitalkostnaden uppgått till 16500 kr.

Hyresbeloppet
per sändare har under försöksverksamheten fastställts till 8000 kr. per år
medan hyresandelen för programledning och omkopp-lingsulmstning är ca 2000 kr.
per år.

Kommittén beräknar alt
televerkets investeringar uppgår lill 15-20 mkr för sändare och annan teknisk
utrustning vid en framlida fullt utbyggd verksamhet med c:a 300 dellagande
orter. För televerkets investeringar föreslås medel anvisas via
utbildningsdepartementets huvudtitel. Dessa medel bör betraktas som lån och
finansieras av de hyror som,föreningarna betalar till televerket. Kostnaderna
för den föreslagna centrala administrationen i form av en närradiomyndighel
med 5—7 anställda beräknar kommittén till 2-2,5 mkr per år. Man finner flera
skäl som talar för en statlig finansiering. Genom att förorda dels en sådan
takt i utbyggnaden av närtadion, dels en sådan fördelning av de administrativa
uppgifterna mel-

Prop. 1981/82:127 56

lan lokal och central nivå skulle kostnaderna för den
centrala administrationen kunna begränsas.

En självfinansiering av närradiomyndighetens kansli skulle
fordra att avgifterna sätts fill 2000-3000 kr. per sammanslutning och år (med
ett deltagande av 1 500 sändande sammanslutningar).

Utredningsminoriteten påpekar atl de faktiska kostnaderna
för närradioverksamhelen ännu ej fått något realistiskt genomslag då förslaget
bygger på erfarenheter fram till december 1980. En fortsatt verksamhet kommer
att leda till ökade krav på professionalism, vilket kommer att leda till starkt
ökade kostnader.

Remissyttrandena:

De remissinstanser som allmänt stöder kommitténs betoning
på idealitetens betydelse är statens kulturråd, Sandvikens kommun, Sveriges
kyrkliga studieförbund, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Sveriges DX-förbund,
Radio Klara, närradioföreningarna i Järva, Sandviken och Piteå, Betania
Missionsförening i Malmö och Motormännens riksförbund, närradiosändande
organisationer i Kumla och Kramfors kommuns kulturnämnd.

I yttrandena framförs bl.a. följande synpunkter.

Statens kulturråd anser att grundtanken att frivilliga
krafter tar ansvar för etermedier, som hittills i hög grad varit förbehållna
professionella, är viktig. På så sätt främjas människornas egen aktivitet.
Vidare stöds en lokal anknytning och kontakt mellan människor enligt
kulturrådet.

Sandvikens kommun ser det som värdefullt om en stor del av
verksamheten i närradion kan byggas på idealitet. Kommunen delar dock experten
Hedmans åsikt om risken atl det på sikt inte går att hålla intresset vid liv.
Föreningen Radio Sandviken har den bestämda uppfattningen att idealiteten
måste stödjas, i varje fall i ett inledningsskede. Radio, i den form som närradioarbetet
bedrivs, är i högsta grad en ny och främmande form av verksamhet för de flesta
förtroendevalda i organisationerna. Betania Missionsförening framhåller dock
att bidrag av allmänna medel inte bör vara en fömtsättning för närradions
verksamhet.

Sveriges DX-förbund, närradioföreningen i Järva och
Motormännens riksförbund framhåller alt arbetsinsatserna med föreningarnas
program-skapande har vilat på ideella krafter.

Statens invandrarverk. Svenska kommunförbundet, TCO, LRF, HCK
och Medborgarskolan ställer sig tveksamma till möjligheten all närradioverksamhelen
skulle kunna bygga på frivilliga insatser.

Kommittén redovisar i sitt betänkande att många små och
ekonomiskt svaga organisationer deltagit i försöket. Utifrån sina erfarenheter
anser statens invandrarverk att detta inte är ett hållbart argument. De invandrarorganisationer
som deltagit i försöket har gjort detta med mycket stora personliga
uppoffringar från en mindre grupp eldsjälar. Det begränsade

Prop.
1981/82:127 57

ekonomiska
stödet från invandrarverket kan här ha fungerat som uppmuntran som gjort det
möjligt att fullfölja verksamheten försöksperioden ut.

Medborgarskolan
konstaterar att tyvärr måste ett alltmer krympande antal frivilliga insatser
räcka till ett växande antal (o)frivilliga uppgifter, vilket är det ideella
föreningslivets - inklusive studieförbundens - stora dilemma. Man frågar sig om
inte närradiomodellen i själva verket gynnar dem som redan har resurser att nå
ut.

SAF
tror lill skillnad från kommittén alt en totalfinansiering av en eventuell närtadiomyndighet
via avgift inte skulle vara en så stor kostnad att detta i någon större
utsträckning skulle avhålla sammanslutningar från att delta i närradion.

5v. Företagares
Riksförbund gör gällande utifrån egna erfarenheter och den information som
framkommer i betänkandet att de ekonomiska faktorerna inte på något sätt inom
överskådlig tid kan verka hindrande pä sammanslutningarnas möjlighet alt delta
i närtadion, Stockholms närradioförening och Motormännens riksförbund anser
att utredningen har visat alt för det stora flertalet föreningar har
kostnaderna för teknisk utrustning varit låg. Även framdeles kan kostnaderna
för utrustning hållas på låg nivå. Blir närtadion permanent kan tillverkare på
ett helt annat sätt än idag skräddarsy utmstning för närradioändamål.

Karlstads
närradioförening ser inte kostnaderna som någon ekonomisk spärr för
föreningslivet. Filadelfiaförsamlingen i Jönköping ser närtadioal-ternativet
som en självklarhet utifrån samhällsekonomiska synpunkter.

Åtskilliga
remissinstanser riktar kritik mot ett otillräckligt beslutsunderlag ifråga om kostnaderna
för närradion eller att kostnaderna underskattats. Del gäller statskontoret,
statens kidturråd. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Hyresgästernas riksförbund, Scien-tologikyrkans närradioverksamhet i Stockholm,
Malmö, Umeå och Sandvikens kommimer, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio,
Utbildningsradion, TCO, Stockholms Socialdemokratiska ungdomsdistrikt, LO, KF
och HSB. Följande synpunkter framförs bl.a.

Statskontoret
anser att kommittén alltför lättvindigt behandlat frågan om televerkets
investeringskostnader och hur dessa inverkar på statens behov av upplåning på
kapitalmarknaden. Statskontoret anser att beslutsunderlaget behöver
kompletteras innan regering och riksdag beslutar om formerna för närradions
finansiering.

Statens
kulturråd konstaterar att kommittén invänder mot föreningssändningar i
lokalradion då kostnaderna för sådana skulle bli mycket större. Kulturtådet
anser det dock beklagligt att det inte finns kostnadsberäkningar för en närradioverksamhet
i lokalradions regi.

Svenska
Kommunförbundet bedömer att kostnaderna med stor sannolikhet utesluter många
föreningar.

Sandvikens
kommun frågar sig om närradioanvändarna klarar kostna-

Prop.
1981/82:127 58

derna
och vad som händer med t. ex. televerkels investeringar om de inte gör det.

Sveriges
Radio saknar bl. a. en uppskattning av arbetsinsatser från de sändande
sammanslutningarnas anställda. Kommittén framhåller på mycket vaga grunder att
en permanentad närtadio skulle vara ett samhällsekonomiskt alternafiv till en
utveckling av allemansradion inom lokalradion. För en sådan jämförelse skulle
krävas ett fullständigare underlag från försöksverksamheten samt en utvärdering
av försöken inom lokalradion anser SR.

Sveriges
Lokalradio fastslår att en utbyggnad av en föreningsradio inom lokalradion i
alla dess områden i minst fyra regioner i varje län skulle i dagens penningläge
kosta ca 60 mkr i drift och ca 22 mkr i investeringar. En utbyggnad av
närradion med samma kapacitet och spridning över hela landet skulle kosta mer
än 100 mkr. Företaget anser atl kommitténs ekonomiska redogörelser för
försöksverksamheten med närradio är ofullständiga och alt realistiska
framtidsbedömningar saknas i betänkandet.

Sveriges
Radio och Sveriges Lokalradio påpekar att televerket under försöksperioden har tillhandahålhl
sändare till ett särskilt förmånligt pris. Det bör klargöras humvida detta pris
kan bibehållas anser SR.

3.3
Upphovsrättsliga frågor

Utredningen

Fram
till och med juni 1980 var sändningarna i närradio befriade från avgifter fill
upphovsrättsorganisationer. Sedan ett modellavlal träffats under hösten 1980
tas en avgift ut som är beroende av sändarortens storlek och antalet sända
musiktimmar. Vissa rabatter kan erhållas om föreningarna går samman om
gemensam betalning fill STIM/IFPI. Om man utgår från att 40 % är musik kommer
exempelvis årsavgiften för en förening i Stockholm att bli ca 7500 kr.
(fortfarande förutsatt att man sänder 15 minuter varje dag), om man bortser
från eventuella rabatter, och för en förening i Eskilstuna ca 2600 kr.

Ovanstående
redovisas i experten Hedmans utvärdering av verksamheten. Någon närmare
utvärdering av modellavtalets effekter redovisas ej i betänkandet.

Kommittén
noterar att missbruk av inspelningsmöjligheterna vid närradiosändningar kan
medföra nya överväganden i fråga om de efemära inspelningarna och referensupplagningarna.
Kommittén finner skäl för att man från statsmakternas sida vid en fortsatt närradioverksamhet
aktivt bevakar de upphovsrättsliga frågorna.

Remissyttrandena

I
flera yttranden påpekas atl genom den begränsade försöksperioden är kostnadseffekterna
av uppgörelsen med upphovsrättsorganisationerna

Prop.
1981/82:127 59

svåra
att uppskatta. Sådana synpunkter lämnas av statskontoret, statens kulturråd.
Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio,
Utbildningsradion, TCO, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges författarförbund,
Konsum Väst och närradions samarbetsorgan i Eskilstuna.

Svenska
musikerförbundet framhåller att några samlade erfarenheter hittills inte på
något sätt kunnat redovisas av resultat eller konsekvenser av modellavtalet.
Förbundet finner inga anledningar att i det här sammanhanget rikta några
invändningar mot avtalet som sådant, men anser det angeläget att man beaktar
effekten av avtalet i en framtida utvärdering.

Flera
remissinstanser, framför allt sändande sammanslutningar i Stockholmsområdet,
är missnöjda med rådande avtal med rättighetshavarna.

Sveriges DX-förbund,
Motormännens riksförbund och Järva närradioförening ser musikavgifterna som
ett stort hot mot närradion och hävdar att man vid jämförelse med liknande
ideellt uppbyggda radiostationer i andra länder betalar absurt höga belopp i
Sverige för sändning av musik i närradio.

Göteborgs
närradioförening anser att de ideella föreningarna betalar en väl tilltagen
avgift, som har satts i jämförelse med vad kommersiella organistioner och
företag får betala. I närradiosammanhang kan del knappast vara frågan om att musikutnyltjandet
skulle ge ekonomisk vinning och föreningen föreslår därför att stat och kommun
betalar direkt till STIM eller att en ändring i upphovsmannalagstiftningen
görs.

Stockholms
närradioförening. Föreningen Ljudmixarna, och Föreningen för modern alternativ
kultur ställer sig också negafiva till vad man anser vara för höga kostnader
vid sändning av musik. Denna uppfattning har också Stockholms Universitets
Studentkår som finner det angeläget att man lagstiftningsvägen försöker finna
någon liknande möjlighet så atl man kan utnyttja även skyddade verk inom
närradion till en kostnad som mera speglar dels antalet lyssnare och dels den
sändande sammanslutningens ekonomiska fömtsätlningar.

I
övrigt har bl.a. följande synpunkter på de upphovsrättsliga frågorna framkommit.

När
det gäller frågor om avtal med rättighetsinnehavarna delar
upphovs-rättsutredningen — särskilt mot bakgrund av det modellavtal som upprättats
- kommitténs uppfattning att en avtalslicensbeslämmelse inte bör komma i fråga.

Svenska
Journalistförbundet framhåller att upphovsrättsligt skyddat material
självfallet måste åtnjuta samma skydd i närradion som i andra medier.

Svenska
Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) anser att ett administrativt och
ekonomiskt fördelaktigt alternativ vore att träffa ett enda avtal, som binder
samtliga föreningar. För det ändamålet torde krävas någon form av intresseorganisation,
som företräder samtliga föreningar eller ett fullmaktsförfarande som ger samma
resultat, en förhandlings-

Prop.
1981/82:127 60

motpart. Om en sådan samlad motpart med förhandlingsmandat
för hela närradioområdet av olika skäl inte kan åstadkommas, föreslår STIM att
regler skapas, så atl varje sändningsort förhandlar och träffar avtal om
musikrättigheterna.

Stockholms närradioförening. Motormännens riksförbund och
Föreningen för modern alternativ kultur föreslår atl avgiften efter kvantitet
spelad musik ersätts med en schablonavgift.

I fråga om de efemära inspelningarna noterar
upphovsrättsutredningen att kommittén uttalar en viss tveksamhet huruvida
åtminstone en del av de sändande sammanslutningarna är att anse som
"radioföretag" i den mening som nationell och internafionell
upphovsrätt lägger i begreppet. Att så är fallet är en förutsättning för att
företaget enligt 22 § URL skall ha rätt alt utan avtal härom göra efemära
inspelningar. Upphovsrättsutredningen saknar själv fömtsätlningar att bedöma behovel
av efemära inspelningar inom närradion, och understryker för sin del att en
förutsättning för att sådana inspelningar skall få göras är alt det rör sig om
radioföretag i ovan nämnda mening. Utredningen finner det angeläget att frågan
tas upp lill ny bedömning när ytterligare erfarenheter vunnits och understryker
vad nårradiokommittén anfört om behovet av en fortsatt aktiv bevakning av de
upphovsrättsliga frågorna.

Kommittén blundar för problemen kring de efemära
inspelningarna framhåller Utposten, ekonomisk förening för
kommunikationssamverkan. Tvärtom vad kommittén hävdar förekommer efemära
inspelningar regelbundet åtminstone vid sändningarna i Göteborg.

Den upplysningsverksamhet i upphovsrättsliga frågor som
kommittén bedrivit under försöksverksamheten har ännu ej utvärderats påpekar
Sveriges Radio och Sveriges författarförbund. Detta är enligt Författarförbundet
av vikt med tanke på att den ansvarige programutgivaren ofta är amatör som
frivilligt ställer sig till sin organisations förfogande och som inte kan fömtsättas
känna till de upphovsrättsliga frågor som är av betydelse för en korrekt
bedriven programverksamhet.

3.4 Sändare och frekvensutrymme

Utredningen

En gmndläggande förutsättning för en närradioverksamhet är
att det finns ett fillräckligt utrymme för närradiosändare på FM-bandet
framhåller kommittén vars förslag endast avser etersänd ljudradio. Möjligheten atl
sända på AM-bandet eller per tråd berörs inte i betänkandet, ej heller slereosändningar.

I betänkandet redovisas några från teknisk synpunkt
tänkbara alternativa modeller för närradion; sändare med låg effekt (maximall
10 W ERP) med ett täckningsområde begränsat till 4-5 km:s radie, starkare
sändare med kommuntäckning, kommunvisa sändningar i ett Qärde FM-nät vari

Prop.
1981/82:127 61

såväl
lokalradion som närradion ges tillträde och slutligen ett kombinationsalternativ.
Det första alternativet överensstämmer med det sätt på vilket
försöksverksamheten idag bedrivs. Totalt skulle mellan 5 och 10% av landets yta
kunna täckas med dessa lågeffektsändare, vilket innebär att ca 70% av
befolkningen kan förväntas kunna ta emot sändningarna med god hörbarhet.

Kommittén föreslår att
televerket i den permanenta verksamheten ges i uppdrag att svara för sändare
och programledningar. En möjlighet skall dock finnas att ansöka om alt få bygga
egen sändare som måste godkännas av televerket före driftstart. Utredningens
minoritet framhåller dock att denna möjlighet inte bygger på några erfarenheter
under hittillsvarande försöksverksamheten.

Remissyttrandena:

Televerket
anför att frekvensutrymmet för nya FM-sändare i Sverige kan komma att reduceras.
Vid den kommande internationella revideringen av den gällande frekvensplanen
kommer eventuellt Norge och Finland atl tilldelas nya frekvenser som i stor
utsträckning kommer att avse högeffekt-sändare.

Televerket
understryker därför vad som framgår i betänkandet beträffande användning av
nuvarande frekvensbandet 87,5-100 MHz för närtadio, nämligen att med vissa
undantag kan en närradiosändare med maximalt effekten 10 W ERP placeras i var
och en av landets 279 kommuner. Undantagen gäller enhgt betänkandet framförallt
Skåne, Göteborgsområdet och Bohuslän inom vilka områden således flera kommuner
inte kommer att kunna tilldelas frekvenser för närradiosändare.

Vidare
måste man räkna med att det i Stockholmsområdet och en del andra områden i
landet inte heller blir möjligt att helt uppfylla målsättningen med en närtadiosändare
per kommun.

Vad
gäller utrymmet för närradiosändare i de nya frekvensbanden instämmer
televerket i kommitténs bedömning att resursen för närradiosändare bör bedömas
försiktigt. Det exempeltal som angetts, 50 sändare i vardera 100-104 MHz och
104-108 MHz, kan vara väl högt om de för Sveriges Radio-koncernen avsedda FM4-
och FM5-näten utformas så att program kan sändas över enskilda kommuner.

Önskemålet
om kommuntäckande närradiosändare har framkommit under försöksverksamheten och
framförs även i yttranden från närradioföreningarna i Karlstad, Sandviken och
Piteå.

Televerket
fastslår att den enda möjlighet som står till buds om sådana önskemål skall
kunna tillgodoses är att ge närradion sändningsutrymme i de nya FM-nät som
synes komma alt byggas ut för SR-koncernen. Det borde vara möjligt att finna
former för en samulnyltjning av det 4:e FM-nätet som vore acceptabla för såväl
närradions sammanslutningar som för SR-koncernen. Detta menar telverket skulle
innebära en rationell användning av frekvens- och sändartekniska resurser.

Prop.
1981/82:127 62

Televerket
anser att hithörande frågor inte i fiilräcklig grad har undersökts och
redovisats av kommittén.

Även
närradioföreningen Radio Klara vill pröva modeller för teknisk samverkan med
lokalradion, som bör testas innan beslut om slutlig modell för närradion tas.

En
modell att pröva är en utbyggnad till kommunvisa sändare som används av
lokalradion under dessa fasta sändningstider och av närtadion under övriga
tider. Där lokalradion förfogar över egen regionalsändare och där sådan snabbt
kan ställas till förfogande bör försök med teknisk samverkan också inledas
föreslår föreningen. Olika modeller kunde prövas, t. ex. att kommunerna inom
ett regionalradioområde förfogar över varsin dag i veckan för närtadioförsök.

För
befolkningen skulle försök i denna riktning innebära alt det blev lättare att
hålla reda på våglängderna. Det större lyssnamnderlaget borde leda till att
fler föreningar blev intresserade.

Föreningen
påpekar att det skulle vara en rent teknisk samverkan. Lokalradion skulle ha
sina ansvarighetsregler och närradion sina.

Sveriges
Radio och Sveriges Lokalradio framhåller vikten av att en framtida utökning av
frekvensutrymmet i första hand fillgodoser SR-kon-cemens behov.

De
beslut som regering och riksdag tar om FM4- och FM5-nätets struktur är
tekniskt bindande ca 20-30 år framåt i tiden framhåller företagen. Eft krav på
dessa nät måste vara, atl de är framsynt utformade med tanke på ljudradions
utveckling. Utnyttjandet av ett framtida FM4-nät planeras nu gemensamt av de
berörda programföretagen inom SR-koncernen trots att uppbyggnaden av nätet
kommer att dröja ännu några år.

Sveriges
Radio erinrar om att överläggningar med företagel som måste föregå ett slutligt
avgörande beträffande sändare ännu inte kommit till stånd. SR understryker
starkt att ett framtida FM4 och - så småningom -FM5-nät bör byggas ut för att i
första hand tillgodose SR-koncernens behov.

Sveriges
Lokalradio framhåller att FM3-nätet som nu används för lokalradions sändningar
är ursprungligen uppbyggt för att distribuera riksprogram men har brutits upp
för alt läcka lokalradioområdena. Detta innebär för lokalradions del att sändartäckningen
blir bristfällig — i vissa lokala områden är det svårt alt höra sin egen
lokalradio. Det nuvarande antalet distributionskanaler innebär att fillgången
på sändningsfid inte medger erforderlig flexibilitet i lokalradions utbud.

Frekvensområdet
100-104 MHz kan komma fill användning för ljudradio efter 1983. Lokalradion
räknar med att del blir ett nedbrutet kommunnät. Utbildningsradion planeraren
ökad regionalprogramprodukfion, riksradion kräver mer sändningstid för
sändningar på minoritetsspråk och på en störte satsning av program för barn och
ungdom. Allt detta betyder att lokalradions krav på ökade sändningstider och en
ökad flexibilitet ej ryms

Prop. 1981/82:127 63

innanför
det nuvarande FM3-nätet. Lokalradion avser därför atl satsa på en egen kommunbaserad
kanal. LRAB menar att det är uteslutet all dela en FM4-kanal med närtadion
främst ur trovärdighetssynpunkt. Dessutom torde det knappast ligga i närradions
intresse alt bli kommunradio. En programmässig utveckling förutsätter för
Lokalradions del ett nytt sändarna! (FM 4) nedbrytbart till närings- och kulturgeografiskt
sammanhängande områden framhåller LRAB.

I fråga om det framtida
frekvensutrymmet vill Svenska journalistförbundet ge företräde åt en ny
radiokanal, P 4.

De remissinstanser som
yttrat sig i frågan om sändareffekler förordar del första alternativet d.v.s.
sändare med låg effekt. Möjligheten att öka effekten i områden med svåra
mottagningsområden, som i Stockholms innerstad, bör dock finnas kvar påpekar
Stockholms närradioförening och Motormännens riksförbund. Kommitténs mål om en
sändare per kommun bör ersättas med flera sändare efter behov. I dessa
yttranden hävdas att redan idag ta i anspråk lediga frekvenser är mer ett administrafivt
ån ett tekniskt problem. Dessutom bör det utredas om frekvenserna för de svenska
mellanvågsstationer (AM-bandet) som planeras läggas ned kan användas.

Förmodligen kan man dock
använda effekter upp fill flera tusen watt utan att störa andra sändare på
andra orter hävdar Sveriges DX-förbund och Järva närradioförening som inte vill
att sändareffekten maximeras. Man bör avväga effekten med hänsyn till den ort
som ska täckas.

Inga
remissinstanser har något att invända mot att televerket ges i uppdrag att
svara för sändare och programledningar.

Stockholms
närradioförening och Motormännens riksförbund instämmer dock i förslaget att
möjligheten för föreningar att använda egna sändare bör finnas. Föreningen för
modern alternativ kidtur menar atl denna möjlighet eliminerar risken att
televerket tar ut oskäliga sändarhyror.

Televerket anser dock att
erfarenheterna från försöksverksamheten snarast talar för att verket ges ett
odelat ansvar för sändarverksamheten. Någon annan modell har heller inte
prövats i försöksverksamheten. Televerket framhåller alt man har en för
ändamålet lämplig fältorganisation. Av särskild vikt är emellertid att en garanfi
härigenom skulle skapas för att den nuvarande goda radiomiljön även
fortsättningsvis kan bibehållas, vilket bl. a. innebär att sändarna drivs i
enlighet med de tekniska bestämmelserna utan atl en omfattande och kostsam
kontrollverksamhet behöver bedrivas.

Frågan om sändaransvaret
kan dessutom ha vissa beredskapsmässiga aspekter. Ett odelat ansvar för
televerket beträffande sändarverksamheten skulle också avsevärt underlätta en
övergång lill all ge sammanslutningarna möjlighet atl samutnyttja ett fjärde
eller femte FM-nät med SR-koncernen framhålles i yttrandet.

Sveriges
Radio anser det olämpligt atl enskilda föreningar eller sammanslutningar ska
kunna disponera egna sändare, dvs. egna frekvenser. Vis-

Prop.
1981/82:127 64

serligen
är besittningsrätten villkorlig och kan återkallas, men frekvensutrymmet är en
allmän egendom och bör så förbli. Sändningsrätl och äganderätt till sändare är
klart skilda principer hävdar SR som därför bestämt avråder från denna
möjlighet.

Slutligen
skall noteras att Sveriges Radio- och Hemelektronikleverantörer och Sveriges
Radiohandlares Riksförbund i ett gemensamt yttrande förordar att försök med stereofoniska
sändningar i närradion görs under uppbyggnadsskedet.

4
Sändningsrätt och programverksamhet

4.1
Sändningstillstånd och tidsfördelning

Utredningen

Närradio
är i första hand tänkt som ett medel för kommunikation mellan människor som
förenats kring en gemensam målsättning d.v.s. medlemmar i en sammanslutning.
Denna målsättning bör bibehållas anser kommittén som också finner det
naturligt att del tillgängliga utrymmet vid sidan av Sveriges Radios förbehålls
grupper av människor framför den enskilde.

Huvudsyftet
med reguljär närradio bör vara att föreningslivet i folkrörelser, ideella
organisationer och trossamfund bereds möjlighet att sända egna lokala
radioprogram. Kommittén framhåller att detta bör komma fill klart uttryck i närradiolagens
huvudregel för erhållande av sändningstillstånd.

Kommittén
anser således att sändningsrätten bör förbehållas ideella och fackliga lokala
sammanslutningar som är juridiska personer med verksamhet inom
sändningsområdet. En ny definition av den sändningsberättigade kretsen
sammanslutningar föreslås i närradiolagen. Enligt denna utesluts sammanslutningar
vilkas huvudsakliga syfte är ekonomiskt, bl. a. branschorganisationer och
konsumentföreningar. Den kooperativa rörelsens sändningsrätt begränsas lill
ideella sammanslutningar, t. ex. konsumentgillen. Kommunala organ har under
försöksverksamheten visat närradion ett betydande intresse framhåller kommittén
som dock anser alt kommuner inte skall få sändningsrätt. Däremot skall sändningsfillstånd
kunna ges fill bl. a. församlingar inom svenska kyrkan, studentkårer och
elevföreningar liksom folkhögskolor.

Sammanslutningar
som varit verksamma minst ett år inom sändningsområdet föreslås kunna få
tillstånd att sända. Från ettårsregeln skall undanlag kunna göras för närradioföreningar
(samarbetsorgan för flera sändande sammanslutningar) och föreningar som
bildals inför en folkomröstningskampanj.

Medlemskap
i närradioförening föreslås liksom under försöksverksamheten bli frivilligt.
Kommittén understryker betydelsen av all närradioför-

Prop. 1981/82:127 65

eningarna fungerar väl och får god anslutning. Härigenom
underlättas en lokal samverkan som innebär att ett tidsschema upprättas för att
sedan fastställas centralt. Behovet av förtursregler framförs i särskilt
yttrande.

Tillstånd att sända närtadio skall ges för högst ett år i
taget.

I sin reservation framhåller dock minoriteten, att om
möjligheter för enskilda att göra program görs beroende av om föreningar ger
utrymme därtill, innebär detta en begränsning av yttrandefriheten.

Remissyttrandena

Sändningsrätt för ideella och fackliga lokala
sammanslutningar

Innehållet i förslaget d.v.s. att närradion förbehålles ideella
och fackliga lokala sammanslutningar möter i stort inga invändningar från
remissinstanserna. Att enskilda ej får sändningsrätt möter inte heller några
invändningar.

Hovrätten för Västra Sverige anser att det kan godtas att
tillstånd inte skall kunna ges åt enskilda och bara fill sammanslutningar med
vissa typer av verksamhet på sitt program. I den föreslagna närradiolagen år
uppräkningen av ändamål emellertid ofullständig särskilt i jämförelse med regeringsformens
formulering; "vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella
angelägenheter". I varje fall bör rehgiösa och kulturella ändamål inle
saknas i uppräkningen.

Stockholms närradioförening och Motormännens riksförbund
menar att fömtom kravet på att en förening kan uppvisa ideell verksamhet så
skall föreningen i sina närradioprogram behandla denna del av verksamheten.

Sveriges Företagares Riksförbund anser dock att det inte
finns bärande skäl att förbjuda icke-ideella sammanslutningar att utnyttja
etermedia. Förbundet anser att yttranderätten i etermedia bör likställas med
yttranderätten via andra kanaler.

Kommitténs uppfattning att närradion skall begränsas lill
lokala sammanslutningar, som har sin huvudsakliga verksamhet inom sändningsom-rådet
delas av Stockholms kommun, Sveriges journalistförbund, Sveriges Frikyrkoråd,
Nykterhetsrörelsens landsförbund, Betania missionsförening i Malmö och
Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt.

Motormännens riksförbund vänder sig mot att låta enbart
lokala sammanslutningar sända. M menar atl kravet på alt sammanslutningen har
en lokal verksamhet bör vara helt tillfyllest. Denna uppfattning delas av
Sveriges DX-förbund och Järva närradioförening.

Begränsningen av sändningsrätten som bl. a. innebär att
branschorganisationer och konsumentföreningar utestängs, accepteras inte av
SAF, Sveriges Köpmannaförbund, HSB.s riksförbund, KF, Konsum Väst, lOGT-NTO, Öckerö
närradioförening, Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt. Motormännens
riksförbund och Föreningen för modern alternativ kultur. Bl.a. framförs
följande synpunkter; 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 127

Prop.
1981/82:127 66

SAF finner det oacceptabelt att arbetsgivares möjligheter
att sända i närtadion ytterligare försvåras särskilt som fackföreningsrörelsen
kunnat utnyttja närradion, för att under arbetsmarknadskonflikten 1980 sprida
sitt budskap till allmänheten och medlemmar. SAF vill att närradiolagen utformas
så att den ger föreningen och dess regionkontor möjlighet att erhålla sändningsfillstånd.

Sveriges köpmannaförbund motsätter sig att dess anslutna
förbund/ föreningar beskrives som kommersiella organisationer.

Köpmannaförbundets målsättning är att tillvarata
medlemmarnas fackliga intressen, exempelvis i ärenden som berör
stadsplanefrågor, redovisning, skattefrågor, hyresavtal m.m. Förbundet
accepterar därför inte atl dess lokala organisationer inte anses vara sändningsberättigade.
Det kan i så fall ej vara korrekt, menar förbundet, att kooperativa
kvinnogillen och andra av kooperationen understödda verksamheter får möjlighet
att sända.

Motormännens riksförbund anser att om organisationer
utesluts med motiveringen att de främjar sina medlemmars ekonomiska intressen
bör i konsekvensens namn också även fackföreningar uteslutas.

KF protesterar med skärpa mot den diskriminering av
konsumentföreningarna som utan klara motiv uteslängs från den framtida
närradion.

Konsumentföreningarnas medlemmar har gått samman för att
främja sina intressen som konsumenter och för att få inflytande och kunskaper
som konsumenter. Det finns i detta avseende ingen principiell skillnad mellan
en konsumentförening och andra former av folkrörelseaktivitet.

Såväl KF som HSB är mycket kritiska mot att en parlamentariskt
sammansatt utredning kan framlägga ett förslag som innebär att begränsa de konsumentkooperativa
organisationernas möjligheter för att förbättra medlemsinflytandet och för att
förstärka medlemsinformationen.

Föreningen för modern alternativ kultur framhåller att i
associationsrättsliga sammanhang hänförs branschorganisationer och köpmannaförbund/föreningar
samt fackföreningar till samma kategori. Egenskapen att främja sina medlemmars
ekonomiska intressen renderar dem en ojämlik behandling av kommittén i och med
att denna egenskap är gmnd för utestängning från närradion för den ena gmppen
medan den andra på grund av sin storlek i medlemsantal slipper denna
behandling. Föreningen tar kraftigt avstånd från denna ojämlikhet i den
föreslagna lagen.

Även
ekonomiska föreningar som har till huvudsakligt syfte att arbeta ideellt får ej
sändningsrätt enligt förslaget. Utposten, ekonomisk förening för
kommunikationssamverkan efterlyser ett klargörande och eventuellt ett
förtydligande i lagtexten och påpekar all föreningens syfte, inte dess
organisationsform bör vara avgörande för sändningsrätt.

Sändningsrätt för kommuner

Stockholm och Karlstads kommun, närradioföreningarna i
Sandviken och Kramfors, Betania missionsförening i Malmö och Stockholms social-

Prop.
1981/82:127 67

demokratiska
ungdomsdistrikt instämmer i kommitténs uppfattning att kommunerna inte skall få
egen sändningsrätt.

Föreningen Radio
Sandviken menar dock att det kan vara lämpligt all närtadioföreningen
samarbetar med sin kommun. Detta kan främst ske genom stöd till lokala band-
och medieverkstäder. Liknande synpunkter framförs av Umeå närradioförening.

Stockholms
socialdemokratiska ungdomsdistrikt invänder dock mot ett sådant stöd till band-
och medieverkstäder. Man bör vara återhållsam med kommunala resurser till
närradion då kommunens eventuella resurser bör kanaliseras till lokalradion som
på ett mer allsidigt sätt kan spegla den kommunala verksamheten. Närradiosändande
föreningar riskerar vidare att favoriseras på bekostnad av föreningar som
väljer att framföra sitt budskap pä andra sätt.

Umeå
kommun tror att kommunernas intresse att utnyttja närradion blir ringa med
tanke på att sändarnas begränsade räckvidd gör att man inte kan nå samtliga
innevånare i en kommun.

I
några yttranden framförs dock argumenl för en kommunal sändnings-räft.

Eftersom kommunerna redan
från starten har varit diskvalificerade har ingen hitfills sökt
sändningstillstånd påpekar Linköpings kommun som anser reglerna bör omprövas.
Samtliga de argument som gäller för organisationer och föreningar när det
gäller att göra sin verksamhet känd, konkurrera med övriga nyheter i redan
etablerade medier, kostnader osv., gäller också kommunerna. Linköpings kommun
föreslår således att även kommunerna skall ges sändningstillstånd. Liknande
synpunkter framförs av Jönköpings närradioförening och Kramfors kommuns
kulturnämnd. Kommunerna bör få begränsad rätt att ha egna informationsprogram i
närtadion anser KDS.

Riksförbundet Hem och
Skola beklagar att utredningen inte närmare har utvecklat möjligheterna hos en närradioverksamhet
av den typ som funnits på Öckerö. Frågan om kommunernas intresse diskuteras och
avfärdas mycket kortfattat framhåller förbundet som inte vill gå in på frågan
om kommunal närradio i allmänhet men anser närradiotanken vara en uppgift för
skolan som är väl värd att bygga vidare pä.

Ettårsregeln

Åtskilliga
remissinstanser ställer sig tveksamma till eller tar avstånd från kommitténs
förslag att endast sammanslutningar som varit verksamma minst ett år inom
sändningsområdet skall få sända.

Endast i Svenska
journalistförbundets och Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikts
yttranden kan utläsas stöd för denna regel som man dock anser behöver
kompletteras. Jönköpings närradioförening menar att 2-6 månader bör räcka för
nybildade föreningar för att få sända närradio.

Stockholms
Universitets Studentkår påpekar att man bör iaktta försik-

Prop.
1981/82:127 68

tighet med lagtextens formulering. Del vore enligt kåren
olyckligt om en alltför snäv formulering skulle utesluta en lång rad
sammanslutningar.

Hovrätten i Västra Sverige, statskontoret, SAF, Sveriges
frikyrkoråd, Sveriges DX-förbund, närradioföreningarna i Stockholm, Järva,
Eskilstuna, Karlstad, Umeå, Radio Klara, Folkpartiets stockholmsförening, Motormännens
riksförbund, Föreningen för modern alternativ kultur, Årsta miljöförening och Scientologkyrkans
närradioverksamhet i Stockholm resp. Malmö ifrågasätter regeln.

Hovrätten i Västra Sverige känner sig inle övertygad om
skälen för förslaget. Ett sådant krav kan knappast förenas med de i
regeringsformen uttryckta principerna för begränsning av yttrandefriheten anser
hovrätten som tillstyrker experten Lindstedts förslag i ett särskilt yttrande.
Skall tidsgränsen finnas kvar, måste åsyftade undantag anges i lagtexten
klarare än genom uttrycket "särskilda skäl" framhåller hovrätten.

Statskontoret påpekar att regeln begränsar möjligheterna
till närradioverksamhet formellt till det etablerade föreningslivet.
Statskontoret anser i likhet med experten Lindstedt att stabilitetskravet får
anses tillräckligt säkerställt i och med att en sammanslutning skall vara
juridisk person. Denna synpunkt har även SAF. Om inte förslaget till närtadiolag
kan utformas så att den ger SAF och dess regionkontor sändningsmöjlighet,
hemställer SAF att kravet på minst ett års verksamhet på orten bör slopas så
att lokala arbetsgivare garanteras möjlighet att få sändningsfillstånd genom
att gå samman i en särskild förening för närradioverksamhet.

Motormännens riksförbund föreslår att regeln ersätts med
ett krav om ett minsta antal medlemmar inom sändningsområdet.

Utformningen av bestämmelserna

En del av remissinstanserna riktar kritik mot den
föreslagna utformningen av bestämmelserna om vilka som skall få tillstånd atl
sända närtadio.

Hovrätten
för Västra Sverige anser att förslaget på vissa punkter brister i precision och
svarar illa mot regeringsformens krav på garantier mot onödiga ingrepp i
yttrande- och informationsfriheterna. Närradiolagens tillståndsprövning hos administrafiva
organ enligt kriterier som delvis är mycket obestämda visar dels att
möjligheterna att vid konkurrens erhålla ett önskat tillstånd är osäkra, dels
att riskerna att förlora ett tillstånd på grunder som inte kan fömtses är
avsevärda. Konstruktionen har en del drag gemensamma med indragningsmakten
enligt 1812 års tryckfrihetsförordning, som regeringen under 1830-talet, med
kringgående av juryrättegången, begagnade i syfte atl krossa den liberala
pressen.

Hovråden anser det angeläget att grunderna för rätt att få
tillstånd och för fördelning av tillstånd och sändningslider mellan olika
sammanslutningar uttrycks klarare i lagtexten och atl även gmnderna för återkallelse
av tillstånd preciseras. Förfarandet i ärenden om tillstånd och om återkallelse
av tillstånd bör ordnas annorlunda än kommittén har föreslagit.

Prop.
1981/82:127 69

Den sökande sammanslutningen bör få rätt att överklaga
beslut i ärenden om fillstånd, om den anser atl ansökningen inte har bifallits
fullt ut. Besvärsprövningen torde vara en naturlig uppgift för en
förvaltningsdomstol menar hovrätten.

Statskontoret
framhåller att kommitténs noggranna och detaljerade analys av vilka intressen
som bör få sändningsrätt indirekt pekar på de svåra avgränsningsproblemen.
Kravet på att de sammanslutningar som vill sända närtadio också skall vara
juridiska personer slås fast som kriterium på viss stabilitet. Detta kräver t.
ex. registrering hos länsstyrelsen. Huruvida närtadioföreningarna som sådana
uppfyller kravet på att vara lokal sammanslutning som bedriver "ideell,
politisk, facklig eller religiös" verksamhet inom sändningsområdet
framgår ej av någon analys eller granskning i betänkandet påpekar
statskontoret.

Statens
kulturråd ifrågasätter den mycket liberala tillståndsgivningen när det gäller
föreningar som skapats endast för närtadioverksamhet. Även av andra skäl bör en
striktare tillståndsprövning övervägas anser kulturrådet.

Föreningen
Radio Sandviken anser alt betänkandets kapitel om vilka som får sända i
närradion saknar den exakthet som man kan kräva och föreslår att frågan blir
föremål för bättre utredning innan regeringen lägger sin proposition.

Stockholms
socialdemokratiska ungdomsdistrikt anser det viktigt att betona att
föreningarna skall ha en demokratisk uppbyggnad. Ungdomsdistriktet pekar på de
alltför många fall när några enskilda personer slutit sig samman enbart för att
spela musik i närtadion och lyssnarna ombedes betala in en viss summa pengar på
ett postgironummer för att bli medlemmar.

Tidsfördelning

Flera remissinstanser ansluter sig till tanken på att fördelningen
av sändningstider kan överlåtas på sammanslutningarna själva och sker i en närradioförening
kring varje sändare.

Radionämnden,
SAF, Nykterhetsrörelsens landsförbund. Medborgarskolan, närradioföreningarna i
Stockholm, Järva, Öckerö, Sandviken och Piteå, Betania missionsförening i
Malmö, Motormännens riksförbund. Föreningen för modern alternativ kultur och närradiosändande
organisationer i Kumla samt KDS stödjer denna tanke och framför bl. a.
följande synpunkter.

Radionämnden framhåller atl man dock måste utgå från att närradioföreningarna
kan behöva vissa riktlinjer som stöd när fördelningen skall ske. Detsamma
gäller när tvist mellan sammanslutningarna skall avgöras av
tillståndsmyndigheten.

Närradiosändande organisationer i Kumla påpekar att på
detta sätt behöver inte föreningar var för sig begära sändningstillstånd,
vilket kan vara svårt att hinna med vid snabba beslut om extra sändningsfid.

Prop. 1981/82:127 70

Nykterhetsrörelsens landsförbund påpekar att det inte bör
vara nödvändigt att "prenumerera" på en fast sändningstid varje
vecka utan närradioföreningen bör disponera en återkommande varje veckotid,
där föreningar sporadiskt kan sända program.

KDS framhåller behovet av någon form av regelsystem för
att lösa konflikter mellan föreningar som vill ha samma sändningstid.

Några remissinstanser framhåller andra möjligheter att
organisera tidsfördelningen.

KF menar att kommittén inle tillräckligt utrett andra
alternativ som att tidsfördelningen knyts fill kommunernas kultur- eller
fritidsnämnder eller, som också Betania missionsförening i Malmö framhåller, de
lokala avdelningarna av studieförbunden.

Stockholms Universitets Studentkår anser att
länsstyrelserna bör kunna sköta fidsfördelningen.

Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt anser dock
förslaget oklart och vagt. Man anser att fidsfördelningen liksom hittills skall
skötas av den tillståndsgivande myndigheten.

En del remissinstanser uppehåller sig vid problemet om
förtursregler och fidsbeslutets giltighet.

Enligt radionämnden bör sammanslutning som haft en viss
sändningstid få stå tillbaka för en annan sammanslutning som har begärt denna
tid. På så sätt ges fömlsättningar att för att de bästa sändningstiderna kan
utnyttjas av flera organisationer efter varandra. En annan förtursregel kan
utgå från atl största möjliga ämnesbredd bör eftersträvas framhåller
radionämnden.

De
förtursregler som formulerats av experten Lindstedt bemöts positivt av
Folkpartiets stockholmsförening och Stockholms socialdemokratiska
ungdomsdistrikt samt även av Sveriges DX-förbund och Järva närradioförening
som dock menar att man i först hand bör la hänsyn lill inarbetade
sändningstider. Kontinuiteten är viktig för att lyssnarna skall finna
"sin" förening.

Viktiga förutsättningar för att ett radioprogram skall
fungera är att det finns viss konfinuitel i utbudet och atl det blir känt av
publiken påpekar Sveriges Radio.

För att de sändande föreningarna skall hittas i tid och
frekvens bör tilldelad tid få finnas mer än ett år framhåller Föreningen för
modern alternativ kultur.

Tidsbeslulels gihighet om högst ett år i taget ifrågasätts
även av Stockholms närradioförening och Motormännens riksförbund samt Betania
missionsförening i Malmö.

Radio Klara framhåller att vid fördelningen av
sändningstiden bör självfallet de föreningar prioriteras som har verksamhet
vid sidan av närradiosändningarna.

Prop. 1981/82:127 71

4.2
Programverksamhet

Utredningen

Kommittén
konstaterar att erfarenheter från försöksverksamheten inte ger anledning till
någon begränsning av den frihet som föreningarna nu har att utforma sina
program. Eftersom yltrandefrihetsutredningen nu överväger frågor bl. a. om
radiomediet skall få grundlagsskydd och vem som skall svara för övervakningen
av yttrandefriheten ankommer det inte på nårradiokommittén att pröva dessa
frågor.

1
en permanent verksamhet föreslås ändringar angående frågan om ansvarig
programutgivare. Kommittén föreslår en ännu mera konsekvent genomförd
likformighet med utgivaransvaret för periodiska tidskrifter. Uppdraget som
programutgivare respektive ersättare för denne fördelas internt mellan de båda
utan någon annan anmälningsskyldighet än att uppdragstagarna tidigare anmälts
till närtadionämnden för behörighets-kontroll.

Beträffande
programverksamheten i övrigt förefaller det enligt kommittén svårt att föra in
anvisningar och begränsningar av den typ som gäller för den allmänna mndradion
utan att allvarligt mbba grundvalarna för närtadion. Likheten med pressen bör
bibehållas och inga särtegler stiftas för närtadion anser kommittén.

Det
förutsattes att närradion i en så småningom fastare organisafion kommer att
ansluta sig till de spelregler som utformats inom pressen eller utarbetar egna
etiska regler.

Reklamförbudet
föreslås bestå. Förbudet mot sponsrade program omformuleras så att det får en
lämpligare innebörd. Förbudet mot sponsring innebär enligt kommitténs förslag
att sändning av visst program eller vissa slag av program inte fill någon del
får bekostas med medel eller annan egendom som av en näringsidkare utan
vederlag ställts till sammanslutningens förfogande för atl möjliggöra sådan
sändning.

Bidrag
som lämnas utan koppling till visst program eller vissa slag av program blir
dock tillåtna. Detta accepteras av det skälet att man eljest gör det omöjligt
för små, ekonomiskt svaga sammanslutningar att verka i etern under fömtsätlningar
som är någorlunda jämförbara med dem som gäller ekonomiskt bättre ställda
sammanslutningar framhåller kommittén.

Ett
riksförbund mot centralproduceral material i sändningarna föreslås. Övervägande
delen av varje sammanslutnings program skall vara producerat särskilt för sändningsområdet
om inte särskilda skäl föranleder annat.

Förbudet
mot reklam och sponsrade program liksom riksförbudet får sin utformning och
ingår i den av kommittén föreslagna närradiolagen.

Utredningsminoriteten
påpekar att den av riksdagen aktualiserade frågan om genmälesrätt inte har
behandlats av kommittén. I den fortsatta försöksverksamheten måste frågan om
bl. a. möjligheten till beriktigande av felaktiga sakuppgifter ingående prövas
anser minoriteten.

Prop. 1981/82:127 72

Minoriteten framhåller också att det finns en uppenbar
risk för att de kommersiella intressena i närtadioverksamheten kommer att bli
övermäktiga många av de små organisationerna.

Remissyttrandena Ansvarig utgivare

Förslaget att det i varje program skall anges vem som är ansvarig
utgivare föranleder ingen erinran från JK och tillstyrkes vidare av Svenska
journalistförbundet, Sveriges frikyrkoråd. Medborgarskolan, Stockholms närradioförening
och Motormännens riksförbund.

Följande närradioföreningar ställer sig dock tveksamma
till förslaget, som de anser medföra onödigt krångel: Radio Klara, Pite närradioförening.
Föreningen Radio Sandviken.

Etiska regler

Föreningarnas fulla frihet alt själva ansvara för
programinnehållet fill-styrkes av Piteå närradioförening och Betania
missionsförening i Malmö och Årsta miljöförening samt Radio Klara som menar att
enstaka övertramp inte får leda till alt opinionsbildningen ikläds
tvångströja.

Åtskilliga remissinstanser framhåller emellertid att det
finns behov av ett etiskt regelsystemförprogramverksamheten.

Behovet av efiska regler i allmänhet framhålles av HSB:s
riksförbund, Sveriges DX-förbund, Järva närradioförening och Scientologkyrkans närradioverksamhet
i Stockholm och Malmö.

TCO, Svenska journalistförbundet och Närradions
samarbetsorgan i Eskilstuna anser att samma regler skall gälla för närradion
som för press, radio och TV.

7"CO ifrågasätter om det är riktigt att det ur samma
media ges informafion med olika krav på saklighet och balans i programutbudet.
TCO yrkar bestämt därför att de etiska frågorna måste få en klarare reglering
än den utredningen föreslår.

Svenska journalistförbundet erinrar om erfarenheter under
senare fid som visat atl behovet av etiska regler för sändningarna är stort.
Dessa regler bör utgå från de frivilliga reglerna för pressen och radio-TV och
syfta till skydd av enskilda mot publicitetsskador men inte lill skydd av
lyssnarna mot spridandel av vissa åsikter.

Del bör inte ställas som villkor från statens sida för
verksamhetens laglighet alt vissa sådana regler antas och tillämpas framhåller
förbundet.

Även Nykterhetsrörelsens landsförbund ser det som önskvärt
alt de sändande sammanslutningarna enas om efiska regler. Folkpartiets stockholmsavdelning
som vill att pressens spelregler ska gälla, anser att närradioföreningarna bör
bilda en för hela riket gemensam etisk nämnd.

JK, statens kulturråd, radionämnden, statens
invandrarverk, Sveriges lokalradio, Stockholms närradioförening. Motormännens
riksförbund och

Prop. 1981/82:127 73

Föreningen
för modern alternativ kultur framhåller dock att föreningarna bör åläggas en
skyldighet att följa vissa regler.

I
dessa yttranden framförs bl. a. följande synpunkter.

JK
kan inte ansluta sig till kommitténs förslag att frivilligt uppställda efiska
regler är tillräckligt för att hindra att programmen får ett olämpligt innehåll.

JK
understryker vikten av att sakuppgifter kontrolleras, att den personliga
integriteten skyddas och att felaktiga sakuppgifter beriktigas. I dessa hänseenden
hksom när det gäller skyldigheten att hålla sig inom gränserna för
yttrandefriheten bör stora krav ställas på de sammanslutningar som söker
tillstånd att sända närradio. Försöksverksamheten torde ha visat att det har
förekommit fall där dessa krav inte har uppfyllts. Närtadiomyndigheten eller
annan fillslåndsgivande myndighet bör därför enligt JK tilläggas vidgade
befogenheter för att komma fill rätta med fall av sådan karaktär. En sådan
ordning fordrar givetvis ändringar i de lagförslag som kommittén har upprättat.

Om
man som kommittén förordar skall låta sig nöja med på frivillig väg uppställda
etiska regler anser JK att man i varje fall såsom inom pressens område bör
införa ett granskningsorgan som uttalar sig i frågan huruvida spelreglerna
följts i enskilda fall.

Statens
kulturråd anser att det bör kunna utfärdas generella grundläggande
bestämmelser, som de sändande föreningarna åtar sig att följa.

Radionämnden
delar kommitténs uppfattning att de sändande sammanslutningarna bör ges myckel
stor frihet atl utforma sina program. Programreglerna i närtadiolagen bör
därför vara så få som möjligt. Det som enligt nämndens mening dock måste finnas
i denna lag är en bestämmelse om skydd för den enskildes integritet.

Vidare
anser nämnden att det i närtadiolagen bör finnas en bestämmelse om rasisliska
inslag. Visserligen kommer - genom närradioansvarighelslagen - förbudet mot
hets mot folkgrupp även att gälla närradion. Överträdelse av bestämmelsen kan
emellertid prövas endast i domstol, varvid yrkanden om skadestånd och/eller
straff behandlas. Nämnden anser att det finns ett behov atl kunna få rasisliska
inslag prövade i samma ordning och omfattning som f.n. sker av radionämnden med
stöd av den s. k. demokratibestämmelsen i 6 § andra stycket radiolagen. I
denna bestämmelse föreskrivs att programföretagen skall hävda "alla
människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet",
med vilket bl.a. avses fördömande av rasism.

Bestämmelserna
om privatlivets fred och om förbud mot rasism bör vid grova eller återkommande
överträdelser kunna medföra att sändningstillstånd återkallas.

Statens
invandrarverk påpekar atl en närtadiostation vid upprepade fillfällen sänt invandrarfientliga
program av ett slag som hittills varit okänt för svenska massmedier. Detta
påvisar behovet av alt snabbi få fram efiska

Prop.
1981/82:127 74

regler för verksamheten. Det är också nödvändigt att göra
påföljderna kännbara för dem som bryter mot dessa regler.

Invandrarverket framhåller möjligheten att införa en "demokratipara-graf',
liknande den i radiolagen. Påföljden för den som flagrant bryter mot
"principen om alla människors lika värde och den enskilda människans
frihet och värdighet" borde då givetvis vara lika kännbar som för den som
bryter mot reklamförbudet, nämligen varning och i grövre fall återkallelse av
sändningstillståndet.

Även med tanke på de organisationer som sänder på annat
språk än svenska är del viktigt alt få fram klara etiska regler. De som arbetar
med dessa sändningar kommer ofta från länder med helt andra massmedietraditioner
än de svenska. Det svenska samhället bör emellerfid inte acceptera olika efiska
normsystem för massmedier på olika språk anser invandrarverket.

Sveriges lokalradio delar inte kommitténs uppfattning att
några andra regler för närradioverksamhelen inte bör finnas. Med hänsyn till etermediet
som sådant bör vissa fundamentala bestämmelser finnas, som slår vakt om de gmndläggande
demokratiska värdena och enskilda personers privatliv. Det är viktigt att
felaktigheter inom närradion skall kunna påtalas, speciellt när enskild person
kan tänkas lida skada av ett program eller programinslag, och alt det kan ske
på liknande sätt som i dag sker inom Sveriges Radio. Det är en allvarlig brist
i betänkandet att dessa viktiga frågor inte har tagits upp till diskussion
anser förelaget.

Att etiska regler även skulle kunna innefatta kravet på atl
värna om demokratin anförs av Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Stockholms närradioförening. Motormännens riksförbund och
Föreningen för modern alternativ kultur framhåller alt de sändande föreningarna
bör åläggas en skyldighet att införa genmäle och beriktiga felaktiga uppgifter.
Radionämnden anser däremot att närradiosändningarna - med hänsyn till den
begränsade omfattningen av varje sammanslutnings sändningsutrymme och till
frånvaron av krav på opartiskhet och saklighet - kan komma att ges sådan
utformning och karaktär att det är varken rimligt eller lämpligt att ålägga
sammanslutningarna en generell skyldighet att beriktiga felakfiga uppgifter
eller bereda plats för genmäle. När enskild person kan komma att lida skada av
program eller inslag, är det dock skäligt alt låta den förfördelade få komma
till tals i sammanslutningens egna sändningar framhåller nämnden.

Reklam och sponsring

Frågan om förbud mot reklam och sponsring behandlas av
åtskilliga remissinstanser.

Radionämnden, Sveriges Radio, Svenska journalistförbundet,
HSB:s riksförbund, Sveriges frikyrkoråd. Nykterhetsrörelsens landsförbund,
Medborgarskolan, Frikyrkliga studieförbundet och Jönköpings närradio-

Prop.
1981/82:127 75

förening
ansluter sig till ett reklamförbud. Mot delta vill inte heller Sveriges
företagares riksförbund och Svenska riksidrottsförbundet erinra. Endast två
remissinstanser Motormännens riksförbund och Föreningen för modern alternativ
kultur, förespråkar en finansiering genom bl. a. reklamintäkter.

En
del remissinstanser anser dock att kommittén inte åstadkommit tillfredsställande
regler för ett reklamförbud.

Hovrätten
för Västra Sverige anser formuleringen av andra stycket i den föreslagna 6 § är
oklar. Hovrätten frågar sig vem det är som enligt lagtexten skall ha syftet av
"att möjliggöra sådan sändning" och framhåller subjektsregeln som
jämförelse.

Radionämnden
anser del vara av stor vikt att närradiolagen utformas så, att den förhindrar
att närradion utnyttjas för reklamändamål. De föreskrifter som är intagna i 6§
i lagförslaget är inte tillräckliga och bör därför förslärkas.

Sveriges
lokalradio finner att kommitténs ställningstagande till reklamfrågan är
orealistisk och oklar. Den sannolika utvecklingen blir att reklamen kommer att
bli en verklighet inom närtadion, en utveckling som företaget finner
oacceptabel.

HSB:s
riksförbund anser att den av kommittén föreslagna lagtexten egendigen inte
förbjuder reklaminslag.

Svenska
journalistförbundet delar inställningen att reklam och reklam-liknande eller reklamfinansierade
inslag inle hör hemma i närradion. Förbundet är dock tveksamt till om de i och
för sig skärpta regler som nu föreslås är tillräckliga.

Sveriges
frikyrkoråd finner den angivna riktningen i förslagen vara riktig men bedömer
behovet av ytterligare preciseringar på dessa områden vara nödvändiga.
Utredningens formuleringar är alltför vaga för att vara vägledande för
programproduktion och efterbedömning.

Att
sammanslutningarna får rätt att i närradion informera om sin egen kommersiella
verksamhet som om denna stått i en medlemstidskrift tillstyrks av Stockholms närradioförening,
närradiosändande organisationer i Kumla och Motormännens riksförbund. Även
Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt accepterar detta men ser dock
att det betonas att informationen skall vara riktad till de egna medlemmarna.

Jönköpings
närradioförening vill dock att det mer klart framgår vad som menas med
"egen kommersiell verksamhet".

KF
pekar på att försöksperioden visar att risken för vamreklam inte är störte när
det gäller konsumentföreningar än för andra slag av föreningar. Snarare mindre
eftersom medvetenheten om reklamförbudet är större menar KF. Med ett
reklamförbud finner Sveriges köpmannaförbund det naturligt att de
organisationer som marknadsför kommersiella varor och tjänster inte äger
tillträde till närradion.

Att
tillåta information i närradion om ekonomiska arrangemang i huvud-

Prop. 1981/82:127 76

sak
på samma sätt som sker i medlemstidskrifter kan enligt Sveriges lokalradio
innebära att reklamförbudet i närradion blir utan verkan. Reklam-och
marknadsföringsåtgärder är ständigt under utveckling och så kan även ske i
medlemstidskrifter. Detta kan inte utgöra något riktmärke för bedömningen av
tillåten eller otillåten reklam i närradion framhåller företaget.

Risken
för kommersiell inblandning i närradioverksamhelen framhålles av också
Stockholms kommun, LO, Radio Klara, Sveriges DX-förbund, Järva närradioförening
och Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt.

Bl.
a. anförs här följande synpunkter.

Stockhobns
kommun anser att föreningar med svag ekonomi som medverkat riskerat att bli
beroende av kommersiella intressen. Kommunen ser en sådan utveckling som
självfallet oacceptabel och framhåller att all radioverksamhet skall hållas fri
från kommersiell påverkan.

Ett
av skälen för atl kommunen inte engagerar sig i närradion är att kommunal informafion
i delta avseende kan jämställas med kommersiell reklam.

LO
pekar på den uppenbara risken av kommersiell inblandning. Kommittén har inte
heller haft möjligheter att bilda sig någon uppfattning hur de kommersiella
inslagen kommer att göra sig gällande i en fullt utbyggd närradio. Sedan
betänkandet lades kan LO se ökade tendenser till kommersiella inslag.

Radio
Klara menar att frestelserna att överträda reklamförbudet kan av både ideologiska
och ekonomiska skäl komma att öka.

Sveriges DX-förbund och
Järva närradioförening tror att frestelsen att sända reklam dock är stor.
Anledningarna till delta är främst de höga avgifter till STIM och näringslivets
intresse för radioreklam. För att stävja detta föreslås lägre musikavgifter.

Kommittén
berör i betänkandet också möjligheten att införa den "gyn-nandeprövning"
som tillämpas på den allmänna rundradions program. Några remissinstanser lämnar
också synpunkter ifråga om denna möjlighet.

Radionämnden
anser atl det är rimligt alt närradion och programföretagen inom Sveriges
Radio så långt möjligt underkastas samma regler på området. Nämndens
tillämpning av opartiskhetskravet bör bli giltigt även för närtadions del.
Nämnden föreslår på grund av nu anförda omständigheter att 6§ första stycket
ges följande lydelse: "Sammanslutning får inte sända kommersiell reklam
mot vederlag. Sammanslutning får inte heller sända program eller inslag som
innebär reklam för egen kommersiell verksamhet eller som framstår som ett
gynnande av en näringsidkare eller dennes produkter". Det sistnämnda
motsvarar den regel som tillämpas av nämnden med stöd av opartiskhetskravet.
Denna innebär inte något hinder mot s. k. evenemangstips avseende olika
föreningsaktiviteter och liknande eller mot rapportering t. ex. av händelser på
kulturlivets olika områden menar radionämnden.

Prop.
1981/82:127 77

Stockholms
närradioförening framhåller att utgångspunkten för gynnan-deprövningen är den
regel om opartiskhet som den allmänna mndradion har att följa. Gynnandeprövning
står således i direkt motsatsställning till närradions frihet att få vara
partisk.

Om gynnandeprövning
införs blir det också svårare att tolka skillnaderna mellan vad som är reklam
och vad som är konsumentupplysning.

Liknande
synpunkter framförs av Motormännens riksförbund som också motsätter sig en gynnandeprövning.
M föreslår att reglerna för närtadio även i detta avseende utformas så att de
överensstämmer med tidskriftsutgivning. Föreningarna bör tillåtas att ge
utrymme i sina sändningar för en viss mängs reklaminslag. Det kommer då att
ligga i föreningarnas intresse att inte uppmärksamma kommersiella intressen i
programmen utan att istället styra dessa fill de debiteringsbara
annonsutrymmena på samma sätt som man gör i pressen.

Även
Föreningen för modern alternativ kultur förespråkar en reklamfi-nansiering. Om
orsaken till ett reklamförbud är farhågan för atl de sändande föreningarna
skall mista sin integritet gentemot dem som betalar för reklamen måste
uppenbarligen en tankelapsus föreligga emedan det uppenbarligen inte anses
existera någon sådan risk vad det gäller tryckta alster.

Skulle
ett reklamförbud i närtadion permanentas måste det vara klart och entydigt
definierat framhåller föreningen.

Sveriges DX-förbund och
Järva närradioförening föreslår upprättandet av ett reklamfinansierat radionät
utanför riks- och lokalradion för att närtadioföreningarna skall slippa
"reklamtrycket". Motormännens riksförbund och Föreningen för modern
alternativ kultur pekar även på möjligheten att närmare utreda en ideell
radioverksamhet finansierad på kommersiell väg.

Flertalet
av remissinstanserna som yttrat sig om det s. k. sponsringsför-budel uttalar
tveksamhet eller riktar kritik mot förslaget. En del av remissinstanserna
anser utformningen av förbudet vara otillräckligt, medan en del andra
förespråkar att förbudet utgår.

Sveriges
Radio tillsammans med Utbildningsradion, förordar ett klart förbud mot såväl
reklam i som sponsring av närradioprogram. Förbud mot sponsring mofiveras av
omsorg om yttrandefriheten och allmänhetens tilltro till medierna. Det anses
inte acceptabelt att utomstående finansiärer styr en sändande organisations
programverksamhet.

Kommitténs
förslag om uppmjukning av sponsringsförbudet motiveras av omsorg om små och
ekonomiskt svaga sammanslutningar. Sveriges Radio anser att det troligen är
snarare så, att dessa föreningar i högre grad riskerar alt falla för frestelsen
att acceptera sponsorer än stora och resursstarka organisationer. Desto större
anledning finns det att göra reklam- och sponsringsförbud för närradion klara
och entydiga.

Sveriges
Lokalradio pekar pä det förhållandet att de frivilliga ekonomiska bidragen
spelar en så stor roll för organisationernas möjligheter atl bedriva
verksamhet. Detta medför alt, när en närradioverksamhet blir en

Prop. 1981/82:127 78

del
av organisationernas aktivitet, föreligger det inte någon möjlighet atl på ett
enkelt sätt kunna upprätthålla ett förbud mot sponsring av program och programinslag.
Kommittén har inte enligt Lokalradion med de föreslagna bestämmelserna lyckats
etablera ett förbud mot sponsring. Detta torde inte vara möjligt utan en stark
kontroll av hur sammanslutningarna disponerar sina resurser.

Lokalradion
anser att kommittén i sitt belänkande har åsidosatt det reklamförbud som
angivits som en fömtsättning i prop. 1977/78:91 och som blev riksdagens beslut.

Riskerna
för både reklam och sponsring inom närradion är större än motsvarande risker
inom Sveriges Radio med en finansiering som replierar på staten och licensinläkter.
Därför talar fakta för att närradion i sin verksamhet är i behov av ett
starkare skydd mot reklam och sponsring än programföretagen inom Sveriges
Radio. Dessa bör utarbetas av kommittén före ett eventuellt beslut om permanentning
av närradioverksamhelen anser företaget.

Förslaget
till åtgärder för att hindra sponsring från näringsidkare till föreningar är
inte tillräckligt anser LO som vill att ytterligare överväganden görs.

Radio
Klara framhåller alt förbudet mot sponsring bör vara klart och entydigt och
gälla all form av sponsring eftersom det här troligen finns större risker än
ifråga om regelrätt reklam. T. ex. atl föreningar ska hindras att i medlemsvärvande
syfte locka med kommersiella förmåner menar Radio Klara som tänker på
musikföreningar som i programmen nämner att deras medlemmar får rabatter på entrébiljetter
till namngivna diskotek eller på vissa varor i namngivna butiker.

Riksidrottsförbundet
uttalar att riktlinjer om sponsring utformas så att de inte utgör hinder för
idrottsrörelsen att framföra sitt budskap.

Stockholms
närradioförening menar alt förbud som är svåra att kontrollera minskar
respekten för lagar och regler. Det föreslagna förbudet om sponsring med dess
undantag för gåvor av typ kollekt kommer att kräva mer resurser för
kontrollerandet än vad problemet är värt. Sponsring är tillika ett fenomen som
är vanligt förekommande i föreningsvärlden. Företag stöder föreningar med
priser i tävlingar, stödannonsering i förenings-fidskrifter, rabatter för
medlemmar, direkta bidrag fill verksamheten eller speciella aktiviteter. I
övrigt tillstyrker föreningen förslaget angående sponsring.

Folkpartiets
stockholmsförening ställer sig tveksam till formuleringen av förbudet. I USA
gör de icke-kommersiella radio- och TV-bolagen ibland "sponsrade"
program, där t. ex. en leksakshandlare bekostar, men inte påverkar innehållet i
konsumentupplysande program om leksaker. Föreningen hävdar, att ett
reklamförbud skulle gå att kombinera med denna typ av program, som de sändande
föreningarna annars knappast har råd att göra. Liknande synpunkter framförs av
Motormännens riksförbund som

Prop. 1981/82:127 79

också föreslår att föreningarna i samband med att man,
enligt kommitténs förslag utannonserar programansvariges namn, också åläggs att
namnge sponsor och sponsorsbelopp.

Föreningen för modern alternativ kultur frågar sig hur
förbudet skall övervakas. Om ett förbud som detta införes riskerar man att
respekten för övriga närradiolagar minskar. Dessutom skulle de sändande föreningarna
förhindras att delta i kampanjer som "Spola kröken", "A non-smoking
generation" och andra antidrogkampanjer som uppenbarligen finansieras av
från närtadion utomstående intressen.

SAF anser att förbudet mot sponsring bör utgå. Kommitténs
önskemål att förhindra utomstående kommersiella intressen att vinna insteg och
få inflytande i närtadioverksamheten är enligt föreningens mening fillgodo-sett
genom reklamförbudet i lagparagrafens första stycke. Gränsdragningen mellan
"ideell" finansiering och finansiering utifrån "kommersiella bevekelsegmnder
eller syften" måste t. ex. bli mycket svår att göra.

Skulle förbudet mot sponsring likväl kvarstå anser
föreningen att det -för alt inte vålla alltför myckel tolknings- och
tillämpningsproblem - bör få en mycket mer precis utformning i själva
lagtexten. Den nuvarande skrivningen är nämligen alltför generell i förhållande
till den tolkning kommittén givit uttryck åt i betänkandet framhåller
föreningen.

Begränsning av sändning av centralproducerat material

Förslaget om förbudet mot centralt programmaterial, det s.
k. "riksförbudet behandlas i åtskilliga yttranden.

Riksförbudet
tillstyrks av Svenska journalistförbundet, Sveriges DX-förbund och Linköpings närradioförening.
Även Radionämnden, Sveriges frikyrkoråd. Radio Klara, närradioföreningarna i
Järva, Eskilstuna, Malmö och Sandviken samt närradiosändande organisationer i Kumla
tillstyrker det s. k. riksförbudet men för samtidigt fram vissa modifieringar
eller förbehåll, bl. a. följande synpunkter.

Radionämnden menar att kravet att materialet "till
övervägande del" skall vara producerat särskilt för sändningsområdet ger
sammanslutningarna ett tillräckligt generöst utrymme för att sända material
som inte är lokalt inriktat. Undantagsformuleringen i bestämmelsen gör dock det
möjligt att vidga detta utrymme ytterligare vilket nämnden anser klart
olämpligt och föreslår därför att orden "om inte särskilda skäl föranleder
annat" utgår ur bestämmelsen.

Sveriges frikyrkoråd finner utredningens formuleringar
alltför vaga och anser det nödvändigt med ytterligare preciseringar.

Närradioföreningarna i Järva, Eskilstuna och Malmö
framhåller att det bör vara möjligt att sända ut visst material från
riksorganisationer. Liknande inställning har Föreningen Radio Sandviken som
även anser det vara mest motiverat att det utformas ett förbud mot
"regelbundna sändningar av program som huvudsakligen har innehåll som
producerats på annan ort".

Prop. 1981/82:127 80

Möjligheten
till samproduktion av invandrarprogram bör inte uteslutas i närradiolagen anser
närradiosändande organisationer i Kumla. Möjligheten till att invandrarprogram
undantas framförs även av Närradions samarbetsorgan i Eskilstuna.

Radio
Klara menar att ett riksförbud inte får hindra att organisationer på skilda
orter kan byta programinslag då sådana passar in i ett lokalt förankrat
programmaterial.

Förslaget
om ett riksförbud ifrågasätts däremot av Hovrätten för Västra Sverige, statens
invandrarverk, Stockholms kommun, SAF, Medborgarskolan, Stockholms närradioförening,
Stockholms Universitets Studentkår, Folkpartiets stockholmsförening, Scientologkyrkans
närradioverksamhet i Stockholm och Malmö, Motormännens riksförbund och Föreningen
för modern alternativ kultur.

En
del av dessa remissinstansers synpunkter redovisas här.

Hovrätten
för Västra Sverige anser att formuleringen i lagtexten är oklar och frågar sig
vad "särskilda skäl" betyder liksom vem som skall göra prövningen.
Hovrätten frågar sig vidare om kravet på "övervägande del" skall
gälla över tillståndsperioden i dess helhet, så att sändningarna under
exempelvis den första tredjedelen av perioden får bestå uteslutande av
"riksprogram", vidare vilken betydelse det skall ha om ett program
har producerats gemensamt av två sammanslutningar i angränsande områden. Redan
dessa oklarheter gör att hovrätten, med all förståelse för önskemålen bakom
regeln, biträder experten Lindstedts ståndpunkt. Kravet hör lill dem som
svårligen kan förenas med reglerna i 2 kap. regeringsformen anser hovrätten.

Statens
invandrarverk framhåller att förbudet mot alt banda och cirkulera program
mellan olika sändande lokalorganisationer är olyckligt vad gäller närradiosändningar
på minoritetsspråk. Tvärtom borde det vara värt att uppmuntra om exempelvis en
minoritetsgrupp med tre avgränsade bosättningar i Sverige framställer
gemensamma närradioprogram och låter sända dem på alla tre orterna.

SAF
anser att bestämmelsen skall utgå och åberopar experten Lindstedts särskilda
yttrande,

Stockholms
närradioförening menar att ett förbud mot hopkoppling av flera sändare
begränsar många föreningars möjligheter att göra bra program. Om exempelvis en
idroftsklubb i Stockholm spelar match i Göteborg mot en annan klubb så kan
medlemmarna i göleborgsklubben följa matchen genom direktreferat i närradion i
Göteborg medan samma referat inte får sändas till stockholmsklubbens medlemmar
i Stockholm.

Stockholms
Universitets Studentkår menar att förbudet endast bör gälla samtidig sändning
av ett program som t. ex. överförs på tråd till olika sändare.

Motormännens
riksförbund motsätter sig kommitténs förslag om riksförbud. Hopkoppling av
sändare bör dessutom vara tillålen men i begränsad

Prop. 1981/82:127 81

omfattning
anser M. Många föreningar har evenemang som kan ha intresse för medlemmar på
flera orter. Svårigheterna rent administrativt gör att "rikssändningarna"
inte kommer att bli särskih vanliga, men för att motverka dem kan en regel
införas om att "rikssändningar" får ske högst två gånger per år och
förening. Dessutom kan "rikssändningar" beläggas med fillståndstvång
menar förbundet.

4.3
Uppföljande verksamhet

Utredningen

För
att kunna kontrollera att de föreslagna programreglerna följs och att
eventuella överträdelser beivras krävs en särskild procedurordning med efterhandsgranskning.
Kommittén pekar på att i huvudsak två alternativ är aktuella när det gäller
valet av den myndighet som skall ansvara för granskningen nämligen tillståndsgivande
myndighet eller radionämnden.

Kommittén
finner att vägande skäl talar för att efterhandsgranskningen bör anförtros åt
den närradiomyndighel som man föreslår skall inrättas. Granskningen bör ske
kontinuerligt och ifrågasatta lagöverträdelser skall tas upp till behandling
såväl efter anmälan från allmänheten som på myndighetens eget inifiafiv.
Ärendena bör i tillämpliga delar kunna handläggas i en ordning liknande den
radionämnden har att följa menar kommittén.

Brott
mot närtadiolagens reklambestämmelser eller "riksförbud" bör kunna
medföra varning eller återkallande av sändningsrätt. Detsamma bör gälla om
sammanslutningen bryter mot andra bestämmelser i närradiolagen liksom mot
bestämmelser i den föreslagna närradioansvarighelslagen.

Beslut
av närradiomyndigheten föreslås kunna överklagas hos regeringen.

Kommittén
föreslår att plikten att referensband hålls tillgängliga i sex månader efter
sändning består. Rätten för tillståndsgivaren att infordra referensband
inskrivs även i närradiolagen.

Kommittén
tar ej ställning till hur frågan om leveranser av närradioprogram till Arkivet
för ljud och bild skall lösas utan diskuterar olika alternativ. Frågan bör
aktualiseras i samband med en översyn av pliktexemplarslagen anser kommittén.

Lyssnamndersökningar
bör tills vidare i första hand bekostas av de sändande sammanslutningarna..

Remissyttrandena
Granskning

Att
den fillslåndsgivande myndigheten skall ansvara för granskningen av programreglernas
efterföljande tillstyrks av Svenska journalistförbundet, Sveriges DX-förbund, närradioföreningarna
i Stockholm och Järva, närradiosändande organisationer i Kumla och Motormännens
riksförbund. 6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 127

Prop.
1981/82:127 82

Statskontoret,
radionämnden, Linköpings kommun, SAF, HSB:s riksförbund och närradioföreningen
på Öckerö anser att radionämnden kan utnyttjas för granskningsverksamheten.
Följande synpunkter kan därvid redovisas.

Statskontoret
erinrar om att kultur- och konstitufionsutskotten vid behandlingen av
försöksverksamheten med närtadio uttalade att sändningar i närtadio och när-TV
kan komma att uppfattas som vilka radio- och TV-sändningar som helst. Även de
incidenter som inträffat i försöksverksamheten under sommaren 1981 visar
enligt statskontorets mening på de problem som är förenade med atl närradiosändningar
inte faller under radionämnden. Statskontoret delar sålunda utskottens
uppfattning i denna fråga och anser att granskning av innehållet i närradiosändningar
i förekommande fall bör ske genom radionämnden. Sådan granskning kan givetvis
ej finansieras med avgifter från dem som anmäler närtadioprogrammen till
radionämnden.

Radionämnden
anser sig, med viss personalförstärkning, kunna omhänderta granskningen av
efterlevnaden av programreglerna för närtadion. Den omständigheten att reglerna
i något avseende skiljer sig från motsvarande bestämmelser i radiolagen och
avtalen mellan staten och programföretagen inom Sveriges Radio utgör inget
hinder mot atl nämnden anförtros denna uppgift. Personalbehovet kan beräknas
uppgå fill två handläggare och en assistent uppger radionämnden.

Linköpings
kommun och HSB:s riksförbund finner att radionämnden med sin långa erfarenhet
bör utnyttjas istället för att bygga upp en ny organisation.

SAF
och närradioföreningen på Öckerö anser att reklamförbudet kan överlämnas till
radionämnden att upprätthålla.

Folkpartiets
stockholmsförening anser frågan kan diskuteras. Är det sändande föreningarna hka
noggranna efter en permanentning som under försöksperioden torde radionämnden
kunna klara av att övervaka närradions reklamförbud.

I
några yttranden tas andra aspekter på granskningsverksamheten upp.

I
det fall begränsningar i yttrandefriheten kommer att införas anser Föreningen
för modern alternativ kultur att bestämmelserna som gäller närradion inte skall
kontrolleras av radionämnden eller annan administrativ myndighet utan att
detta bör skötas på juridisk väg via domstol.

Sveriges
DX-förbund och Järva närradioförening anser att i efterhandsgranskningen bör
inte bara granskning av program ingå, utan även en kontroll av att förening
efterlever andra regler som finns. T. ex. bör föreningar som, på orter utan
automatisk omkoppling mellan de olika studios, överskrider sin sändningstid tas
upp fill prövning.

Vid
överträdelse av närtadiolagen bör enligt Betania missionsförening i Malmö ett
tidsbegränsat återkallande av sändningstillståndet tillämpas. Något besvär hos
regeringen skall ej vara nödvändigt.

Prop, 1981/82:127 83

Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt ser det som
önskvärt med en regel i syfte att förhindra att rasistisk propaganda gång på
gång utan åtgärd sprids genom närradion. I sådana specialfall bör sändningsfillståndet
temporärt kunna dras in av närradiomyndigheten i väntan på rättslig prövning.

Referensbandning

Synpunkter på förslaget om referensbandning liksom frågan
om leveranser till Arkivet för ljud och bild lämnas av en del remissinstanser.

Förslaget att referensband skall finnas tillgängliga i sex
månader tillstyrks av Medborgarskolan, närradioföreningarna i Stockholm och
Piteå, Scientologkyrkans närradioverksamhet i Stockholm och Malmö, Motormännens
riksförbund och närradiosändande organisationern i Kumla.

Referensbandningsplikten
bör kvarstå anser Sveriges DX-förbund och Järva närradioförening men det bör
undersökas om det inte räcker med tre månaders arkiveringstid.

I samband
med frågan om referensbandning vill upphovsrättsutredningen betona möjligheten
att utan avtal med upphovsmännen göra sådana inspelningar endast kan finnas för
"radioförelag" och i princip får göras endast med deras egen utmstning.

Några invändningar mot att närradiomyndigheten skall ha
rätt att infordra referensband reses inte heller av remissinstanserna.

Att referensbandningen
ombesörjes av televerket förordas av Betania missionsförening i Malmö liksom även
av Radio Klara och Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt som ser
möjligheten av samordning med leveranserna till ALB.

Arkivet
för ljud och bild anser att det inte bör finnas några principiella skillnader
från bevarandesynpunkt när det gäller å ena sidan de etersända programmen från
Sveriges Radio och å andra sidan närradioprogrammen. PliktexempJarsJagen bör
alltså i princip omfatta även närradion, om verksamheten permanentas
framhåller ALB.

I och med en permanentning av närradion ökar ALB;s
ansvarsområde och det innebär ett behov av resursförstärkningar.

ALB föreslår därför att pliktexemplarslagen ändras fr.o.m.
den 1 juli 1982 så att ALB får rekvisitionsrätt när det gäller referensband
från närradiosändningarna sex månader efter det att programmet har sänts.

ALB framhåller att det begränsade urval som eventuellt
blir aktuellt för närradions del - om inte på sikt tillräckliga resurser ställs
till ALBs förfogande - är en otillfredsställande lösning. ALBs strävan är att
ta in så mycket som möjligt av närradiomaterialet och att gallra först när
forskningsintresset kan fastställas. ALB understryker också att någon typ av
lagreglering av arkiveringen av närradio måste till om det över huvud taget
skall bli möjligt för ALB att fullgöra sina uppgifter som nationalarkiv för etersänt
material.

Prop.
1981/82:127 84

Det
bör även i fortsättningen vara ett frivilligt åtagande för närradioföreningarna
atl leverera program till ALB anser Sveriges DX-förbund samt närradioföreningarna
i Järva och Piteå.

Vid
programleveranser till ALB bör också ALB stå för föreningarnas kostnader anser
Sveriges DX-förbund, närradioföreningarna i Stockholm, Järva och Piteå, närradiosändande
organisationerna i Kumla och Föreningen för modern alternativ kultur. Denna
uppfattning har också Motormännens riksförbund som även påpekar alt det är i
och för sig en förmån för föreningarna att få sina program arkiverade hos ALB.

Behovet
av lyssnarundersökningar framhålles av TCO, Linköpings kommun och Piteå närradioförening.

Lyssnamndersökningar
bör finansieras med stadiga medel anser Linköpings kommun och Piteå närradioförening,
medan Föreningen för modern alternativ kultur anser att de som är intresserade
av lyssnarundersökningar skall betala.

Så
länge lyssnarundersökningar initieras av sändarorganisatio-nerna skall dessa
betala framhåller Jönköpings närradioförening. Inga sådana undersökningar ska
kunna påtvingas sändarorterna av statliga eller andra myndigheter, såvida inte
ifrågavarande myndighet ålar sig alla ekonomiska utgifter anser föreningen.

Flera
remissinstanser; Linköpings kommun, Sveriges DX-förbund, Järva närradioförening.
Betania missionsförening i Malmö, Motormännens riksförbund och KDS anser att
man skall utnyttja Sveriges Radios avdelning för publikundersökningar (PUB).

5
Organisation

Utredningen

Kommittén
har övervägt olika alternativ till hur tillståndsbeviljande och granskande
funktioner bör organiseras. De olika förslag som diskuteras är en byrå inom
televerket, radionämnden, decentraliserat system till länsstyrelser eller
andra regionala organ samt en mindre fristående ny myndighet. Kommittén har
funnit ätten särskild myndighet - närradionämnden - bör inrättas. Denna skall
ha myndighetsfunktion, främst för alt behandla ansökningar om närradio och
fastställa sändningstider, men också för att granska efterlevnaden av de regler
som gäller för närradion. Nämnden skall också svara för information om
verksamheten till allmänhet, media, samhälleliga organ och forskare. Närtadionämnden
bör ha en parlamentarisk sammansättning och bestå av fem ledamöter som till
sitt förfogande barett kansli.

Kommittén
framhåller att storleken på kanshet hänger nära samman med frågan om vilken
utbyggnadstakt närradion får. Personalbehovet blir också mindre om lokala
sammanslutningar själva organiserar en tillfredsställande samordning.

Prop. 1981/82:127 85

Kommittén
anser att man på sändarorterna bör ta initiativ till att bilda sådana
frivilliga föreningar som kan tillvarata gemensamma intressen. En närradiomyndighel
bör underlätta föreningsbildningen genom att sprida informafion om erfarenheter
och ställa normalstadgar för en närradioförening till förfogande.

I sin reservation
framhåller minoriteten att i förslaget saknas uppgifter om bl. a.
arbetsuppgifter, vilka funktioner eller befattningar som skall ingå, en plan
för den förväntade utbyggnadstakten och hur myndighetens kostnader har
beräknats. I det underlag som utarbetats inom kommitténs kansli i samråd med
statskontoret, men som ej har behandlats av kommittén, beräknas antalet
anställda uppgå till 15 personer. Minoriteten ser förslaget som en "höftning"
med syfte att förringa kostnaderna för den centrala administrationen.

I
ett särskih yttrande föreslår experten Lindstedt att länsstyrelserna får i uppdrag
att administrera närradioverksamhelen.

Remissyttrandena

Förslaget
att inrätta en särskild myndighet - en närradionämnd - får uttalat stöd av
televerket, STIM, Sveriges frikyrkoråd. Nykterhetsrörelsens landsförbund,
Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Frikyrkliga Studieförbundet, Betania
missionsförening i Malmö, närradioföreningarna i Järva, Malmö och Sandviken, närradiosändande
organisationer i Kumla och Årsta miljöförening. Inte heller har Svenska
journalistförbundet något att invända mot förslaget.

Några
synpunkter i dessa yttranden redovisas här.

Televerket
har inte kunnat finna skäl för att närradions tillståndsmyndighet bör inrymmas
i verket.

En
utbyggnad av närtadion i hela landet kommer att ställa krav på en samordnande
funktion anser STIM som därför ställer sig bakom förslaget om att inrätta ett
kansli för att ta hand om den successiva utbyggnaden, behandla
tillståndsfrågor, svara för information m.m. En sådan mindre kanslifunktion
kommer att behövas också efter en färdig utbyggnad. Behovet av löpande
information och vägledning inte minst på upphovsrättsområdet har hitfills
under försöksperioden visat sig vara mycket stort framhåller STIM.

En
avgränsad och icke växande central nämnd erfordras under uppbyggnadsskedet
anser Sveriges frikyrkoråd. Nämnden skulle något så när enhetligt kunna bedöma
frågor gällande målsättning, yttrandefrihet, policy m. m. Den sammanlagda administrafionsinsatsen
blir större om länsstyrelserna får uppgiften anser rådet. Liknande synpunkter
framförs av Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Frikyrkliga
studieförbundet anser dock att det bör undvikas att närradion ställs under
växande central administration. Decentraliserade beslut och goda närkontakter
mellan myndigheterna och de sändande föreningarna bör eftersträvas. 7
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 127

Prop.
1981/82:127 86

En
del remissinstanser ansluter sig delvis lill förslaget.

Medborgarskolan
menar att frågan om närtadions framtida organisation inte kan avgöras förtån
hela den pågående försöksverksamheten avslutats och utvärderats. Skulle
kommitténs förslag om en utbyggd och permanentad närradio vid denna senare
tidpunkt övergå i beslut, är Medborgarskolan dock beredd att i huvudsak
tillstyrka den föreslagna organisationen.

I
en del yttranden framförs synpunkter på den föreslagna närradionämndens
representativa sammansättning.

Televerket
anser att en representant för verket bör ingå i nämnden med hänsyn till verkels
engagemang i sändarverksamheten och verkets myndighetsfunktion vad gäller tillståndsgivning
för radio sänd ning.

Stockholms
närradioförening och Motormännens riksförbund anser att hälften av nämndens
ledamöter bör utgöras av representanter för de sändande föreningarna.

Malmö
närradioförening vill att nämnden skall bestå av minst 7 ledamöter eftersom
man anser del viktigt att nämnden ges en så vid representativitet som möjligt.

I
ett yttrande från Närradioföreningen i Malmö betonas också behovet av att närtadioföreningarna
själva centralt samordnar sina intressen i form av en riksorganisation.

Behovet
av ett centralt organ för tillstånds- och fillsynsfunktionen tas upp av ett par
instanser som dock inte vill ta ställning för förslaget att inrätta en närtadionämnd.

Statens
kulturråd anser att om en permanent närradioverksamhet upprättas, förefaller
det ofrånkomligt med en central instans för tillståndsprövning och granskning.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser för sin del att den verksamhet det här är frågan om
delvis ligger vid sidan av länsstyrelsernas uppgifter och inte kan inrymmas i
nuvarande länsstyrelseorganisation utan resursförstärkningar.

Även
om en anknytning till länsstyrelserna av den regionala närradio-verksamheten
skulle medföra vissa fördelar bl. a. från decentraliseringssynpunkt talar dock
främst besparingsskäl för att det måste vara mer rafionellt att i stället låta
en samlad central organisation ha hand om de uppgifter det här är frågan om.

Länsstyrelsen
har därmed inte tagit ställning till kommitténs förslag om det är nödvändigt
att inrätta en särskild närtadiomyndighet i form av en närradionämnd. Det bör
undersökas om inte verksamheten kan inordnas i något befintligt organ.

Ett
par remissinstanser riktar kritik mot kommitténs redovisning i organisationsfrågan.

Radionämnden
anser att det redovisade underlaget är bristfälligt. Nämnden konstaterar att
kommittén är mycket osäker när det gäller personalbehovet för den nya närradionämnden.
Avgörande är tydligen hur stort

Prop. 1981/82:127 87

ansvar
de lokala närtadiosammanslutningarna kan ta för de administrativa uppgifterna.
Även om personalbehovet stannar vid det lägst beräknade antalet, kommer
kostnaden att bh så pass hög som 2-2,5 miljoner. Radionämnden, som bedriver en
omfattande gransknings verksamhet (ca 500 avgöranden om året), har f. n. ett
anslag som uppgår till ungefär halva detta belopp framhåller man.

TCO ställer sig tveksam
till fördelningen av arbetsuppgifter mellan den föreslagna centrala
myndigheten, närradionämnden, och de lokala närradioföreningarna. I
verkligheten flyttas också kostnaderna fill de lokala föreningarna och det
torde i allmänhet inte vara möjligt för dessa frivilliga och på idealitetens
väg skapade organ att lösa de uppgifter nårradiokommittén vill ålägga dem.
Något underlag från försöksverksamheten kan man i varje fall inte utgå från
framhåller TCO.

I
organisationsfrågan framstår det för Sveriges författarförbund som ytterst
sannolikt att en utbyggd närtadio kommer att kräva en central replipunkt av
helt annan dimension och kostnad än den utredningen fömtsätter. Inom den
utbyggda närradion skall sändningstillstånd etc. hanteras för minst 279 sändare
- en i vatje kommun påpekar förbundet.

Åtskilhga
remissinstanser anser att en särskild myndighet i enlighet med kommitténs
förslag inte bör inrättas utan att istället länsstyrelserna bör få denna
administrativa roll.

Hovrätten
för Västra Sverige, Linköpings kommun, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm,
Radio Klara, närradioföreningarna i Eskilstuna och Öckerö, Folkpartiets
stockholmsförening, KDS och Föreningen för modern alternativ kultur finner
länsstyrelserna som lämpliga att handha tillstånds- och tillsynsfunktionen.
Denna uppfattning delas av statskontoret, radionämnden, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, SAF och Stockholms Universitets Studentkår som dock
föreslår att radionämnden får ansvaret för själva granskningsverksamheten.

I
yttrandena framförs i anslutning fill denna fråga bl. a. följande synpunkter.

Hovrätten
för Västra Sverige ser inte några skäl atl prövningen av frågor om beviljande
av tillstånd skulle anförtros ät radionämnden. Tillstånds-och
tillsynsfunktionen bör i stället läggas antingen på en särski|d myndighet
eller på länsstyrelsen, anser Hovrätten, som känner sympati för den senare
utvägen.

Statskontoret påpekar att
länstyrelserna har tillräcklig kompetens när det gäller tillståndsfrågorna.
Känsliga frågor om riktlinjer för tillståndsgivning m. m. kan vid behov hänskjutas
fill styrelsen för länsstyrelsen och därigenom avgöras i en regionalt förankrad
och representativ församling.

Ytterligare
ett skäl för länsstyrelserna som fillståndsmyndighet är att länsstyrelsen
sköter handels- och föreningsregistren och således är den instans som har
direkt tillgång till erforderliga kontrollmöjligheter när fråga uppkommer om
sökande förening fyller kraven på att vara juridisk person

Prop.
1981/82:127 88

och
under minst ett år bedrivit lokal verksamhet av det slag tillståndet kräver.
Vidare bör den lokalkännedom som varje länsstyrelse besitter om föreningslivet
inom länet bidra till att hålla kostnaderna — och därmed avgifterna - för
tillståndsprövningen på en rimlig nivå framhåller statskontoret. Liknande
synpunkter framförs av SAF, Filadelfiaförsamlingen, Folkpartiets
Stockholmsförening och Närradions samarbetsorganisation i Eskilstuna.

Statskontoret
föreslår att en decentraliserad och avgiftsbelagd tillståndsgivning förlagd fill
länsstyrelserna prövas under en förlängd försöksverksamhet.

När
det gäller de administrativa uppgifterna föreslår radionämnden följande två
alternativ utan inbördes ordning.

Närradion
är en lokal företeelse och bör därför om möjligt också administreras lokah.
Bl. a. mot denna bakgrund finner nämnden förslaget att länsstyrelserna skall
ansvara för tillståndsprövningen tilltalande.

En
annan lösning är att samdiga uppgifter för den föreslagna närradionämnden
förläggs fill den nuvarande radionämnden. Nämnden besitter juridisk kompetens
såväl inom själva nämnden som inom dess kansli. Den förstärkning som behöver
tillföras nämnden torde kunna bli något mindre kostsam än i närradionämndsfallet
eftersom vissa hos radionämnden befintliga materiella resurser kan utnyttjas.
Länsstyrelsernas organisationsnämnd framhåller att utbildning av handläggare
för ärenden om närradio bör kunna ske genom dess försorg, samt samråd med t.
ex. närradiokom-millén och andra myndigheter.

Linköpings
kommun framhåller att det inte kan vara förenligt med idén bakom förslaget att
bygga upp en separat statlig myndighet.

Radio
Klara anser atl behov saknas för inrättande av central närradio-myndighet och
ansluter sig till tanken att fillståndsgivning ska administreras av
länsstyrelserna och föreslår alt lill varje länsstyrelse bör kunna knytas en lekmannanämnd
med uppgift att fälla avgörande i "tryckfrihetsmål". Till
länsstyrelsen kan man vända sig från allmänheten eller också kan länsstyrelsen
själv ta initiativ vid ifrågasatta brott mot närradiolagen eller
kriminallagstiftningen. Nämnden skulle få samma funktion som juryn i
tryckfrihetsmål. Lagfaren jurist inom länsstyrelsen ges rätt att utdöma påföljder
mot fastställda brott. Besvär över länsstyrelsens beslut bör kunna medges till
kammartätten som sista instans.

Flera
remissinstanser framhåller värdet av lokala närradioföreningar men har delade
meningar om formerna.

Frikyrkliga
studieförbundet tror att tillkomsten av närradioföreningar är bra. Då kan ett
fortsatt arbete bli en stabiliserande faktor och medverka lill att bredden i
programutbudet kan uppehållas.

För
att få stabilitet i närtadioarbetet anser Kramfors kommuns kulturnämnd atl det
är nödvändigt med lokala närradioföreningar med representanter från de
sändande föreningarna.

Prop.
1981/82:127 89

Folkpartiets
stockholmsförening tror att förutsättningen för att närradion ska kunna byggas
ut över landet, och för att den offentliga administrationen ska nedbringas lill
ett minimum, är nog att varje sändarort får en egen samorganisation.

Obligatoriskt
medlemsskap i lokal närtadioförening förordas av närradioföreningarna i
Göteborg och Öckerö, Betania missionsförening i Malmö och Föreningen för modern
alternativ kultur. Obligatorium har inte prövats i försöksverksamheten påpekar
Svenska kommunförbundet.

Att
medlemskapet skall vara frivilligt understryks däremot av Medborgarskolan och
Jönköpings närradioförening. Denna inställning har även Stockholms närradioförening
och Motormännens riksförbund som påpekar att erfarenheterna i Stockholm har
visat att behovet av samverkan mellan alla närradiosändande föreningar inte är
särskilt stort. Däremot har många föreningar samlats kring frågor av gemensamt
intresse och åtskilliga har bildat intresseblocksammanslutningar som Samkristen
närradio. Folkrörelsernas mediaförening och Radio Klara. Hur föreningarna vill
samarbeta kan skifta frän ort till ort och det är därför lämpligt att överiåta
åt föreningarna själva att avgöra den samlande närradioföreningens syften,
parlamentariska uppbyggnad och verksamhet framhåller man.

SAF
som också avstyrkt inrättandet av en närradionämnd och förordat länsstyrelserna
som tillståndsmyndighet, anser alt fördelningen av sändningstider kan
överlåtas på sammanslutningarna själva och ske i en närradioförening kring
varje sändare.

Vikten
av att det bildas lokala närradioföreningar framhålls även av Malmö närradioförening
liksom av närradiosändande organisationer i Kumla som anser att någon form av
grundbidrag för administrafivt arbete dock bör utgå till föreningarna.

Om
Närtadioföreningarna utför arbete åt Närtadionämnden, så bör föreningarna
kompenseras för detta på något sätt menar Göteborgs närradioförening som ser
det som ofillfredsställande att en offentligrätlslig funktion baseras på
ideellt arbete.

Folkpartiets
stockholmsförening tror att det knappast går att med medlemsavgifter i en
lokal närradioförening bekosta en kanslist för administration såsom
tidfördelning. Föreningen kan tänka sig en modell, där närradioföreningarna i
de tre storstäderna får stadiga medel anslagna, för att på delfid anställa var
sin kansUst för atl sköta alla löpande ärenden.

En
del remissinstanser riktar kritiska synpunkter mot kommitténs förslag i fråga
om den lokala organisationen.

Statskontoret
pekar på de organisatoriska konsekvenserna i fråga om närradioföreningarnas
ställning och uppgifter inom varje sändningsområde med hänsyn till de krav gmndlagen
ställer i fråga om överlämnande av myndighetsutövning till enskild.

Svenska
kommunförbundet framhåller att även internt inom de föreslagna obligatoriska
samarbetsorganisationerna — närradioföreningar - kan

Prop. 1981/82:127 90

problem
uppstå vad gäller sändningslider, genmälen m.m. Förslaget ger nämligen inga
anvisningar för dessa föreningars uppbyggnad eller arbetsformer.

Sveriges
Radio ser det vara av stor betydelse i vilken organisationsform verksamheten
skall kunna bedrivas. Utredningen har avstått från att närmare behandla frågan
om, hur närradioföreningarna skall fungera, vilken kompetens de skall ha och
vilka resurser som erfordras för samordning av verksamheten framhåller SR.

Svenska
journalistförbundet ställer sig tveksam fill att en särskild närradioförening
med myndighetsliknande ställning inrättas. De tänkta närradioföreningarnas
uppgifter bör överlåtas på länsstyrelserna anser förbundet.

Kommittén
har inga anvisningar för hur närradioföreningar skulle fungera, t. ex. stadgeförslag,
framhåller KF och Konsum Väst som också frågar sig hur en sådan förening skall
förfara vid oenighet och vilka normer som skall gälla för tidsfördelningen.
Liknande synpunkter framförs av HSB:s riksförbund.

Stockholms
närradioförening och Motormännens riksförbund menar att kommitténs skiss till
framtida organisation nog kan förverkligas på mindre orter där antalet
deltagande föreningar inte är så stort och där föreningarna inte är så
heterogena som exempelvis i Stockholm. För att en närtadioförening i Stockholm
ska kunna överta arbetsuppgifter från nårradiokommittén fordras atl föreningen
har tillgång till ett kansli med åtminstone en halvtidsanställd personal.
Viljan hos föreningarna i Stockholm att gå samman och erlägga de
medlemsavgifter som fordras för att kunna finansiera detta är liten menar man .

6
Finansiering

Utredningen

Kostnaden
för den föreslagna närradionämnden beräknas till 2-2,5 Mkr. Kommittén
framhåller att om denna centrala närtadiomyndighet skulle finansieras av de sändande
sammanslutningarna skulle detta innebära betydande kostnader för dessa. En
självfinansiering i form av avgifter skulle sannolikt avhålla en del mindre
sammanslutningar från att delta, varför kommittén avstår från detta alternafiv.

Eftersom
flera skäl talar för en stadig finansiering förordar kommittén dels en sådan
takt i utbyggnaden av närradioverksamhelen, dels en sådan fördelning av de administrafiva
uppgifterna mellan lokal och central nivå, att kostnaderna för den centrala administrationen
i möjligaste mån kan begränsas.

Riktpunkt
för avgifter till televerket för sändare, programledningar och annan service
bör vara självkostnadsprincipen anser kommittén. Sandar-

Prop.
1981/82:127 91

hyran
bör inom ramen för denna princip differentieras, så att sammanslutningar på
småorter och i glesbygdsområden inte får så stor merkostnad jämfört med de
större städernas många sammanslutningar.

Investeringsmedel,
cirka 15—20 Mkr, för televerkets sändare m.m. föreslår kommittén bli anvisat
över utbildningsdepartementets huvudfitel.

Remissyttrandena

Sveriges
Företagares riksförbund, Sveriges DX-förbund, närradioföreningarna i
Stockholm, Järva, Sandviken och Piteå och Motormännens riksförbund samt närradiosändande
organisationer i Kumla stödjer förslaget att den cenlrala administrafionen
finansieras med stadiga medel.

Bland
annat framförs följande synpunkter.

Sveriges
Företagares riksförbund hyser den uppfattningen att det allmännas tjänster i
huvudsak skall finansieras via avgifter. Del kan dock ifrågasättas om
samhällets kontrollorgan över en verksamhet skall finansieras genom avgifter
frän dem som berörs av verksamheten eller, ännu mera snävt, av dem som
föranleder kontrollorganets ingripande. Rättvise-och prakfiska skäl talar för
att nämndens verksamhet bekostas av allmänna medel medan däremot all övrig
verksamhet knuten till närtadion bekostas av de organisafioner som utnyttjar
närradion.

Föreningen
Radio Sandviken anser mot bakgmnd av vad man framfört angående stöd till
idealiteten att det är naturligt att kostnaden för närradiomyndigheten
bestrids av statsmedel.

Motormännens
riksförbund framhåller att kostnaderna för den statliga administrationen av närradioverksamhelen
bör finansieras av statsmedel om föreningarna förhindras att finansiera sin
sändningsverksamhet med reklam eller sponsring. Tillåts dessa
finansieringsvägar kan exempelvis tillstånden beläggas med en avgift där dess
storlek görs avhängig sändningstidens längd.

I
några yttranden framhålls behovet av statligt stöd till verksamheten utan att
man tar ställning fill en eventuell närradiomyndighel och dess finansiering.

Stockholms
kommun framhåller att deltagande föreningar för att kunna vara med har tvingats
göra i en del faJJ ekonomiskt mycket kännbara investeringar. Det är rimligt att
statsmakterna som tagit inifiativ till att öppna detta verksamhetsområde under
dessa fömlsättningar, också tar sitt ansvar för att medverka fill att
föreningar hålls ekonomiskt skadeslösa så långt möjligt. Något kommunalt stöd
bör inle utgå anser kommunen.

Radio
Klara anser att, vissa grundfunktioner inom närtadion såsom sändarkostnader och
tillståndsgivning, bör finansieras med statsmedel. Staten satsar redan i dag
100-tals miljoner kronor till direkt och indirekt presstöd.
Organisationstidskrifter och kulturtidksrifter får ekonomiskt stöd. Radio Klara
anser det då rimligt atl staten för att trygga mångfalden i media ger ett
generellt stöd till närradioverksamhelen för att minska föreningarnas
kostnader något.

Prop. 1981/82:127 92

Öckerö
närradioförening framhåller att ytterligare avgifter ej får belasta de sändande
föreningarna. Genom decentralisering borde kostnaderna hållas nere menar man.

Alternativet
som innebär en avgiftsfinansiering av tillståndsmyndigheten finner dock stöd i
yttrandena från statskontoret, SAF, Sveriges Köpmannaförbund, Stockholms
Universitets Studentkår och Filadelfiaförsamlingen i Jönköping. RRV finner det
rimligt i rådande statsfinansiella läge att, vid en avgiftsfinansiering, de
sändande organisationerna lämnar full kostnadstäckning för samhällets
kostnader. Vidare accepteras en delfinansiering via avgifter av Jönköpings närradioförening.

Här
redovisas några av remissinstansernas synpunkter i anslutning till denna fråga.

Statskontoret
pekar på de problem som är förenade med alt göra till-slåndsinnehavarna
betalningsansvariga i syfte att åstadkomma full kostnadstäckning för hantering
av ansökningar hos tillståndsmyndigheten, framför allt de ekonomiska
konsekvenserna för de enskilda föreningarna. Effekterna härav på längre sikt är
svåra att fömtsäga, t.ex. i vilken utsträckning man sedan den första
"försöksverksamhetsentusiasmen" lagt sig kommer att anlita gratis och
ideellt arbetande föreningsmedlemmar eller i vilken utsträckning specialister
(journalister etc.) kommer att anställas menar statskontoret.

Föreningarnas
kostnader har visserligen inte några direkta effekter på statsbudgeten.
Statskontoret, fömtsätter att de närradiosändande sammanslutningarnas
kostnader för sin egen verksamhet med närtadio ej - till följd av eller genom
ändringar i andra bestämmelser - blir bidragsgmndande kostnad vid ansökan om
statsbidrag till ideella organisationer och föreningar. De administrafiva
formerna för finansiering av närradioverksamhet bör heller inte konstmeras så
att dessa i sig genererar krav på nya statsbidrag.

Ett närradiosystem som
vilar på principen om självfinansiering utan ekonomiskt stöd genom bidrag eller
direkta anslag över statsbudgeten har emellertid indirekt den fördelen att
något särskilt beslut om utbyggnadstakten - utöver en bedömning av det
samhällsekonomiska utrymmet för investeringar i radiosändare eller annan utmstning
- inte krävs av regering och riksdag. Efterfrågan inom föreningslivet blir
styrande med det tekniska sändningsutrymmet som den i övrigt enda begränsande
faktorn menar statskontoret.

Stockholms
Universitets Studentkår menar att då länstyrelser och ra-dionämden får en närradiomyndighets
uppgifter bör inte detta medföra några störte kostnader för staten. Det blir då
möjligt att avgiftsfinansiera verksamheten.

Finansieringen
av en blivande närradiomyndighel borde kunna ske genom medlemsavgifter
baserade på sändningstid efter en progressiv skala framhåller Jönköpings närradioförening
och Filadelfiaförsamlingen i Jön-

Prop. 1981/82:127 93

köping.
Fömtsättningen är att myndighetens storlek och kostnad hälls inom en rimlig
nivå.

Några
remissinstanser tar upp frågan om fördelningen av kostnadsansvaret mellan
staten, kommuner och föreningslivet.

Svenska kommunförbundet
framhåller atl eftersom närradio enligt betänkandet i huvudsak kan jämföras
med tidskrifter verkar det sannolikt att föreningar i framtiden kommer att
ställa krav på samhällsstöd för atl kunna medverka i närradioverksamhelen. Ur kulturpolitisk
synpunkt kan det bli svårt för kommunala kulturnämnder att uppfylla alla sådana
krav. Några sammanslutningar har redan framhållit att deras fortsatta medverkan
kan bli beroende av kommunala bidrag.

Kommunförbundet har i
yttrande över Radioulredningens betänkande tillstyrkt att rundradion åläggs ett
direkt kulturansvar. Detta ansvar har av naturliga skäl ej närradion men
verksamheten blir en del av den lokala verkligheten för vilken kulturnämnderna
har ett kullurpolitiskt ansvar. Närradions framlida genomslagskraft i eventuellt
utbyggd form kan ej bedömas efter 1,5 år. Förbundet accepterar ej att staten
överlämnar åt kommunerna att i en framtid eventuellt tvingas till obestämt
stora utgifter för att balansera den lokala debatten och ge resurssvaga grupper
möjlighet atl deltaga.

Förbundet
pekar även på att kommittén medger att närradion pä informella vägar kan få en
ställning i kommunen som inte primärt avsågs då sändningsrätl öppnades och att
behovet av lokala åtgärder för balans kan komma att behövas.

Svenska
Riksidrottsförbundet anser, i motsats till vad kommittén anfört angående
föreningsfrågan, atl stor hänsyn måste tas till syftet med föreningssändningar
i lokalradion. Kommitténs förslag, som skulle medföra kostnadsbesparingar för
stat och kommun, skulle innebära en motsvarande övervältring av kostnaderna på
ideella föreningar, som utnyttjar föreningssändningar i lokalradion. Ett stort
antal idrottsföreningar som arbetar ideellt med knappa ekonomiska resurser
skulle härvid drabbas.

En
del remissinstanser har synpunkter på hur sändarverksamheten skall finansieras
och i vilka former.

Televerket
har inget att erinra mot den av kommittén föreslagna självkostnadsprincipen.
Verket har heller ingen erinran mot förslaget att sän-darhyran differentieras
men vill framhålla att en differentiering försvåras eller omöjliggörs om verket
inte ansvarar för hela sändarverksamheten.

Televerket
tillstyrker också att investeringsmedel för sändare m.m. anvisas över
utbildningsdepartementets huvudtitel. Att staten bör finansiera televerkels sändarkostnader
framhålls också av Radio Klara.

Sändarhyran
bör grundas på självkostnadsprincipen anser vidare Medborgarskolan och Betania
missionsförening i Malmö. Även Stockholms närradioförening och Motormännens
riksförbund ansluter sig till denna tanke, men anser däremot att en konstlad
prisdifferentiering mellan olika 8 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 127

Prop. 1981/82:127 94

orter
vore olycklig. En liknande inställning har Sveriges DX-förbund och Järva närradioförening
som anser att sändarhyrorna bör utformas så att de inle är avhängiga hur många
föreningar som använder en sändare. Alla orter bör betala en ur»gefarligen lika
stor avgift per sändningstimme.

KDS
påpekar att den föreslagna differentieringen av hyrorna i praktiken innebär att
förenirigar i de större orterna får bidrag fill sändningskostnaderna på de
mindre orterna. Kommittén borde ha prövat om inte de mindre orternas
merkostnader kunde täckts genom någon form av bidrag.

Landsting.sförbutidet
påpekar att det i betänkandet inte berörs hur differentieringen av sändarhyror
skall finansieras.

Slutligen
redovisas här några allmänna synpunkter på finansieringsfrågan.

För
Sveriges Radio framstår en blandad finansiering, som bygger på så många osäkra
faktorer, och med dold reklam — i form av sponsring - som enda tänjbara
inkomstkälla, som oacceptabel.

Sveriges
författarförbund utgår ifrån alt man vid det sludiga ställningstagandet till
närradion i det ansträngda ekonomiska dagsläget måste avväga intresset av denna
nya massmediekomponent mot det statliga stöd och den utveckling man vill
befrämja hos övriga redan etablerade media av olika slag. För förbundets del
ligger det nära till hands att påminna om såväl litteraturstödets och
kulturtidskriftsstödets som biblioteksersältningens negativa utveckling under
senare år. Eventuella anslag fill en framlida närradio får inte inkräkta på
redan etablerade stadiga åtaganden.

Prop.
1981/82:127 95

Bilaga
4

De remitterade förslagen

1
Förslag till

Lag
om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom
föreskrivs att 5§ radiolagen (1966:755)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse ■■ Föreslagen
lydelse

5f

De
företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram
i rundradiosändning från sändare här i landet.

Vaije
programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola förekomma i mndradiosändning
som företaget anordnar. Härvid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna
i 6§ och 7§ andra stycket.

Radioprogram
i mndradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning får
utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är
ansluten till anläggningen.

Om
rätt att sända program i vissa Om rätt att sända program i vissa

lokala
mndradiosändningar finnas lokala rundradiosändningar finns

föreskrifter
i lagen (1978:479) om särskilda föreskrifter i närradiola-

försöksverksamhet
med närradio. gen (1982:000).

%

Om
rätt att sända radiotaltidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508)

om radiotaltidningar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2
Förslag till Närradiolag

Härigenom
föreskrivs följande.

1§

I
denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända
närradio. Med närradio avses radiosändningar av ljudradioprogram i lokala mndradiosändningar.

I
lagen förstås med radiosändning, mndradiosändning, radiosändare och radioprogram
detsamma som i radiolagen (1966:755).

2§
För prövning av frågor om närradio och för tillsyn över närradioverksamhelen
finns en närradionämnd. Närmare föreskrifter om närradionämnden meddelas av
regeringen.

'
Lagen omtryckt 1972:240 Senaste lydelse 1981:507

Prop.
1981/82:127 96

3§ Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.

Tillstånd att sända närtadio kan ges till följande slag av
sammanslutningar:

1. lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet
inom sändningsom

rådet och som har gjort det i minst ett år före ansökningsdagen, om inte

särskilda skäl föranleder att kortare fid bör godtas,

2.
församlingar
inom svenska kyrkan,

3.
obligatoriska
studerandesammanslutningar vid universitet och högskolor och

4.
sammanslutningar
som har bildats av flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål.

5§ Tillstånd aft sända närradio får ges först efter det
alt sammanslutningen har anmält vem som har utsetts till programutgivare enligt
lagen (1982:000) om ansvarighet för närradio.

6§ Närradio får sändas bara över sådana radiosändare som
televerket ställer till förfogande.

7§ För varje sändare bestämmer närradionämnden vilka
sammanslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske.
Beslutet om sändningstid gäller för högst ett år.

8§

Om flera sammanslutningar vill sända under samma lid,
skall förtur ges åt den sammanslutning vars medverkan skulle öka antalet
olikartade sändande sammanslutningar eller åt den sammanslutning som har ett
särskilt intresse av atl få sända vid en viss tidpunkt.

I annat fall skall turordningen fastställas genom lottning.

9§ För närtadion gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen
(1966:755).

10§

Kommersiell reklam får inte sändas i närradio.

Eft program eller programinslag i närradion får inte
bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens
förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds.

Il§ Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i
begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för
den egna verksamheten.

12§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om närradio.

Prop.
1981/82:127 97

13S Tillstånd att sända närradio får återkallas, om
sammanslutningen

1.
inte längre
uppfyller kraven enligt 4§,

2.
bryter mot
beslut om sändningstid,

3.
sänder program
trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren
enligt lagen (1982:000) om ansvarighet för närradio finns eller trots alt
anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4.
har sänt ett
program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrolt
och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio,

5.
bryter mot
föreskrifterna i 10 eller 11 § eller

6.
inte utnyttjar räUen
att sända under sex på varandra följande månader.

När ett tillstånd återkallas får närradionämnden bestämma
en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inle får söka nyft
tillstånd.

14§

Sammanslutningen skall på uppmaning av närradionämnden tillställa
nämnden den inspelning som avses i 9§ lagen (1982:000) om ansvarighet för
närradio.

Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, kan nämnden förelägga vite. Talan om utdömande av vitet förs vid
tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av närradionämnden.

15§ Beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§ eller
om vite enligt 14 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut
enligt denna lag får inte överklagas.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1982, då lagen (1978:479) om försöksverksamhet med
närradio skall upphöra alt gälla.

2.
För närradiosändningar
som har skett före utgången av juni 1982 gäller de äldre bestämmelserna.

3.
Vad som sägs om
närradionämnden i denna lag skall för tiden intill utgången av 1982, eller den
senare lidpunkt som regeringen bestämmer, i stället gälla den myndighet som
regeringen utser.

Kartong: S. 104, under Närvarande Utgår: Elmstedt

Prop. 1981/82:127 98

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1982-02-16

Närvarande:
justilierädet Fredlund, regeringsrådet Brodén, f. d. juslitie-rådet Ljungar.

Enligt
lagrådet den 15 januari 1982 lillhandakommet utdrag av protokollet vid
regeringssammanträde den 14 januari 1982 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet beslutat inhämta lagrådels
yttrande över förslag lill

1.
lag om ändring i radiolagen
(1966: 755),

2.
förslag lill närradiolag.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gustaf Lindstedt.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

1.
Förslaget till lag om ändring i
radiolagen (1966:755) Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

2.
Förslaget till närradiolag

4§

Såsom
den föreslagna paragrafen är utformad ryms därunder även sådana
sammanslutningar som ej äger rättskapacitet. Lagförslaget innebär emellertid,
att sammanslutningarna skall kunna vara bärare av såväl rättigheter som skyldigheter
- jämför exempelvis möjligheten enligt 14 § i förslaget att förelägga en
sammanslutning vite. Av ett samtidigt med föreliggande lagförslag behandlat
förslag till lag om ansvarighet för närradio framgår vidare, att ansvar för ytlrandefrihetsbrott
i radioprogram i vissa fall skall vila på den som är ställföreträdare för
sammanslutningen. Av motivuttalandena framgår för övrigt också, att man avsett atl
de sändningsberättigade sammanslutningarna skall vara juridiska personer. Mot bakgrund
av del anförda bör kravet på rättskapacitet komma lill uttryck i lagen.
Lagrådet förordar att detta sker i 4 § genom atl paragrafens inledande text
får följande lydelse: "Tillstånd att sända närradio kan ges till
sammanslutningar som är juridiska personer, dock inte lill andra än".

Av
redaktionella skäl förordas även dels att 4§ 3. erhåller lydelsen
"obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor
och", dels att 4S 4. får lydelsen "sammanslutningar av flera tillståndshavare
för gemensamma närradioändamål".

Prop.
1981/82:127 99

Det
bör anmärkas, att 4§ varken i den föreslagna eller i den av lagrådet förordade
utformningen kräver, atl sådan sammanslutning som avses i 4 § 4. skall vara en
ideell förening.

Av 4§ 1. följer, att
tillstånd att sända närradio skall kunna ges lokala ideella föreningar. Härvid
skall dock normalt vara fråga om föreningar som har bedrivit verksamhet inom
sändningsområdet "i minst ett år före ansökningsdagen". Syftet med
sistnämnda villkor anges i motivuttalandena vara att förebygga att tillfälliga gmpper
kommer i fråga för sändningsfillstånd. Tanken är att en förening skall få sända
närradio endast om den bedriver annan verksamhet som är dess huvudsakliga
uppgift och har bedrivit denna verksamhet inom sändningsområdet under minst ett
år. Detta syfte kan i och för sig sägas bli tillgodosett genom den föreslagna
lagtexten. Det bör dock framhållas, att lagtexten ej hindrar — och ej synes
vara avsedd att hindra - att sändningstillstånd ges åt en ideell förening som
bildats i syfte att på olika sätt verka för och ge spridning åt vissa idéer
även om det avgörande motivet för föreningens bildande varit möjligheten att sprida
dessa idéer via närradio. Vad som krävs av föreningen enligt 4 § 1. är i det fallet
endast alt den iakttar ettårsregeln, som då främst kommer att verka som en
regel om karenstid. Överhuvud kommer möjlighet att sända närradio att stå
öppen för varje sammanslutning som iakttar kravet enligt ettårsregeln och som
- om den inte redan utgör en ideell förening med rättskapacitet - bildar en
sådan, något som låter sig göra ulan störte svårighet om man endast ser till de
begränsade krav som rättsordningen ställer för att en ideell förening skall
utgöra en juridisk person. Härom är i och för sig intet att säga. Däremot kan
göras gällande, att anknytningen i 4§ 1. till ideella föreningar i viss mån ger
uttryck åt en formell gränsdragning. I motiveringen framhålles det angelägna i
att markera närradions karaktär av språkrör för de ideella folkrörelsernas
lokala sammanslutningar, låt vara att någon sådan markering inte kan sägas ha
kommit till omedelbart uttryck i den föreslagna lagtexten. Även för nu avsedda
lokala sammanslutningar kommer givetvis möjlighet till sändningstillstånd att
stå öppen, om de utgöres av ideella föreningar med rättskapacitet - eller kan
förvandlas till sådana- samt uppfyller kravet enligt ettårsregeln. Motsvarande
möjlighet kommer emellertid inte att föreligga för exempelvis sådana lokala
sammanslutningar inom en ideell riksförening, som ej själva är ideella
föreningar och som - av administrativa eller andra skäl - saknar möjlighet atl
bli ombildade till sådana. Denna brist på likabehandling gör sig särskilt
gällande i fall när en sådan lokal sammanslutning vill föra till torgs idéer
och värderingar vilka är motsatta de som bärs upp av en sändningsberättigad ideell
förening.

I motiveringen uttalas,
att sändningsfillstånd inte bör kunna ges åt ekonomiska föreningar, som har fill
ändamål alt bedriva ekonomisk verksamhet till medlemmarnas fromma, ej heller
åt kommuner, och kommunala organ. Det påpekas också, att den helt övervägande
delen sammanslut-

Prop. 1981/82:127 100

ningar
som för närvarande sänder närradio är till sin karaktär ideella föreningar,
samt atl det inte minst från pedagogisk synpunkt är riktigt att ange denna typ
av juridisk person som sändningsberättigad. I övrigt innehåller motiveringen
ej besked om varför sammanslutningar som är uppbyggda på annat sätt skall stå
utanför, fastän de ägnar sig ål samma typ av ideell verksamhet som den vilken
må förekomma i de ideella föreningarna. Ett utsträckande av sändningsrält lill
sådana andra lokala sammanslutningar skulle - särskilt om kravet på
rättskapacitet uppges - i vissa hänseenden fordra en annan uppbyggnad av
lagstiftningen, främst när det gäller reglerna om ansvar på det lokala planet
för skilda förpliktelser enligt lagstiftningen. Det är möjligt, att de
lagtekniska svårigheterna härvidlag är sådana, att en begränsning till lokala
ideella föreningar ter sig motiverad. Med utgångspunkt från det grundläggande
synsättet, alt lika fall i görligaste mån bör behandlas lika, hade likväl
varit av värde om även andra metoder prövats för avgränsning av de sändningsberättigade
sammanslutningarna när det gällt att fillgodose det i motiveringen uttalade
syftet med närradioverksamhelen, nämligen att skapa möjligheter för olika slag
av lokala ideella organisationer att på ett nytt sätt utnyttja
yttrandefriheten.

11§

I
lagrådsremissens inledande sammanfattning anges innebörden av lagförslaget,
såvitt nu är i fråga, vara, att rätten alt sända samma program över flera
sändare begränsas. I den följande mofiveringen anföres vidare, att
erfarenheterna av försöksverksamheten med närradio visar, att det har förekommit
tendenser lill att utnyttja närradiosändarna dels för att distribuera centralt
producerade program, dels för samtidig sändning av samma program över
sammankopplade sändare. Det uttalas också, att ett sådant utnyttjande står i
strid mot näiradions grundidé och därför inte bör vara fillåtet i en reguljär
verksamhet. I syfte att komma till rätta härmed har i 11 § intagits bestämmelse
om att en sammanslutnings programutbud inte får— annat än i begränsad
omfattning — innehålla material som inte har framställts enbart för den egna
verksamheten. Vid brott mot bestämmelsen skall enligt 13 § sammanslutningens
sändningstillstånd kunna återkallas.

Ser
man endast till ordalagen i 11 § uppställer bestämmelsen inte krav på något
visst innehåll i de program som sänds och inte heller på att programmen skall
vara framställda av den sammanslutning som sänder dem. Vad som fordras är, att
materialet i programmen normalt skall vara framställt enbart för den egna
verksamheten, vilket närmast får anses innebära, att det inte får vara avsett
för utnyttjande även i annan sammanslutnings verksamhet. Till delta återkommer
lagrådet senare.

Den
sålunda begränsade räckvidden hos 11 § står emellertid i mindre god överensstämmelse
med vissa andra motivuttalanden än de som tidigare återgetts.

Prop. 1981/82:127 101

I
motiveringen sägs bl.a., att närtadion avser att skapa möjlighet för lokala
radiosändningar och att därmed i detta sammanhang förstås sändningar som
produceras lokalt och vilkas innehåll har anknytning till det område inom
vilket sändningarna tas emot. För att skapa garantier för all
programverksamheten får den avsedda karaktären anses det i mofiveringen
naturligt med en föreskrift att en tillståndshavares programutbud till största
delen skall bestå av material som har producerats särskilt för sändningsorten. Enbart
härav kan ej någon säker slutsats dras rörande den avsedda innebörden av 11 §.
Det finns emellertid även andra uttalanden som låter förstå, att det är
innehållet i programmen som enligt 11 § avgör om de skall få sändas eller ej.
Sålunda anföres i motiveringen, att avsikten inte är att förbjuda varje program
som saknar anknytning till sändningsorten eller enstaka program som produceras
t. ex. av en riksorganisation. Med sistnämnda uttalande avses uppenbarligen
undantagsregeln i 11 § om möjlighet att i begränsad omfattning sända program
med annat material än sådant som framställts enbart för den egna verksamheten.
En i motiveringen intagen samling exempel på fall där undantagsregeln tankes
få tillämpning belyser ytterligare att det inte endast är sättet för och
syftet med materialels framställande utan även dess innehåll som tillmäts
betydelse.

Sedda
i belysning av den föreslagna lagtexten ter sig således motivuttalandena
motsägelsefulla. Ett klarläggande synes erforderligt. I det rådande läget utgår
lagrådet från, att det med 11 § inte avsetts en längre gående rättslig
reglering än den som redovisats i remissens inledande presentation av
lagförslaget, dvs. en begränsning av rätten atl sända samma program över flera
sändare. Det är också denna mera begränsade innebörd av 11 § som bäst står i
överensstämmelse med bestämmelsens ordalag.

Med
nu angiven utgångspunkt finns anledning lill ytterligare vissa iakttagelser
rörande 11§. Begränsningen av rätten atl sända samma program över flera sändare
avser, som redan nämnts, bl.a. att hindra utnyttjande av närradiosändarna för
distribution av centralt producerade program. När det gäller sådana program
märkes följande. Den föreslagna lagen reser enligt sin lydelse inte krav på
visst innehåll i de program en sammanslutning sänder. Programmen kan likaväl
knyta an till något lokall förhållande som ha ett mera allmängiltigt innehåll.
Vill en lokal sammanslutning inom en riksorganisation sända ett program som
framställts av riksorganisationen är avgörande för sändningsrätten inte
programmets innehåll utan om programmet framställts enbart för den lokala
sammanslutningens verksamhet. Saknar det centralt framställda programmet lokal
anknytning kan detta givetvis tyda på att programmet inte framställts enbart för
den lokala sammanslutningens egna verksamhet. Programinnehållet får dock härvidlag
inte betydelse annat än som ett indicium. Kan emellertid konstateras, att
syftet med programmet är mera långtgående får det enligt huvudregeln i 11 §
inte sändas av den lokala sammanslutningen. För att belysa effekten av
förbudsregeln kan följande fall tänkas. En riksorganisafion spelar in ett

Prop. 1981/82:127 102

anförande
av en ledande företrädare för organisationen. Inspelningen sker inte i syfte
att den skall ålgerges enbart i ett närradioprogram som sänds av en lokal
sammanslutning inom organisationen. Om inle undantagsregeln i 11 § är möjlig
att tillämpa får inspelningen då ej utnyttjas som programinslag. Däremot torde
11 § i princip ej hindra, att den lokala sammanslutningen låter en sådan
företrädare själv infinna sig hos sammanslutningen och hålla ett anförande i
dess närtadiosändning. Det Hgger närmast till hands att anse, att paragrafen inte
heller hindrar alt företrädaren därefter håller -helt eller delvis — samma
anförande i en annan sammanslutnings närradiosändning.

Vidare
märkes ett uttalande i motiveringen, att regeln i 11§ inte är avsedd att
begränsa användningen av musik som finns inspelad på fonogram. Är frågan om t.
ex. ett ljudband med en serie musikstycken som inte beledsagas av
mellanliggande munfiiga inslag bör det ofta också vara helt likgiltigt om
ljudbandet framställts enbart för den sändande sammanslutningens egna
verksamhet eller ej. I den mån uttalandet tar sikte även på ett av en
riksorganisation inspelat, till dess lokala sändningsberättigade sammanslutningar
distribuerat ljudband synes uttalandet dock inte stå i alldeles god
överensstämmelse med de krav lagtexten ställer.

De
nu gjorda iakttagelserna är inte sådana, atl lagrådet vill avstyrka att bestämmelsen
i 11 § införes. I det väsentliga kan den dock förväntas tillgodose det i
motiven uttalade, grundläggande syftet att framhäva närradions lokala karaktär
genom att begränsa möjligheten till sändning av samma program över flera lokala
sändare.

15§

En
sammanslutning som erhåller tillstånd att sända närradio skall även anvisas en
tid under vilken sammanslutningen får använda radiosändaren på orten. En bestämmelse
om tillståndsmyndighetens beslut om sändningstid finns i 7 § i förslaget. Ett
beslut av detta slag gäller i högst ett år.

På
flera ställen i motivuttalandena anges att underlaget för beslut om sändningsfid
liksom hittills i många fall kan beräknas föreligga i form av en överenskommelse
tillkommen i samarbete mellan de sändningsberättigade sammanslutningarna. I
motiven uttalas emellertid att det också kan inträffa att flera
sammanslutningar önskar sända vid samma tidpunkt. För sådana situationer innehåller
8 § vissa förtursregler efter vilka sändningstiden skall fördelas. Enligt denna
bestämmelse skall lurordningen i sista hand fastställas genom lottning.

De
nu berörda besluten enligt 7 och 8§§ har inte upptagits bland dem som enligt 15
§ kan göras till föremål för överklagande hos kammarrätt genom besvär.
Visserligen torde något egentligt behov av en möjlighet till omprövning av
beslut om sändningstid inte finnas när beslutet grundas på en överenskommelse
mellan sändningsberätligade sammanslutningar. Som fömtsetts i motiven kan dock
beslut om sändningstid i vissa fall

Prop. 1981/82:127 103

komma
att innefatta en tillämpning av reglerna i 8§ om förtur mellan sammanslutningar
med konkurrerande önskemål. Sådana beslut får med nödvändighet negativa
rättsverkningar för en eller flera av de berörda sammanslutningarna. Med tanke
på dessa och andra liknande fall synes det bäst överensstämma med den allmänna
principen om förvaltningsbesluts överklagbarhet att tillståndsmyndighetens
beslut om sändningstid skall kunna föras under besvärsmyndighets bedömande.

Lagrådet föreslår sålunda
en sådan ändring av 15 § att även beslut i fråga om fördelning av sändningstid
enligt 7 och 8§§ får överklagas.

Paragrafen
kan förslagsvis ges följande lydelse:

Närradionämndens beslut i
frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, fördelning av sändningstid enligt 7
och 8§§ eller vite enligt 14 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas."

Prop.
1981/82:127 104

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Ahrland, Molin.

Föredragande: statsrådet Wikström Proposition om närradioverksamhet

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslagen
till

1
lag om ändring
av radiolagen (1966: 755) och

2
närradiolag

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

4§

Som jag har framfört i remissen skall en sammanslutning
vara juridisk person för att få sända närradio. Del kravet bör i enlighet med
lagrådets förslag framgå direkt av lagen.

Paragrafen bör dessutom ändras på ytterligare en punkt.
Från försöksverksamheten har noterats atl flera organisationer med hela riket
som verksamhetsfält bedriver lokal verksamhet utan att denna organiserats som
juridisk person. Det gäller t. ex. Frälsningsarmén, vars lokala kårer inte är
självständiga juridiska personer. För att få möjlighet att föra ut den
rikstäckande organisationens budskap i närradion har i flera fall de lokala
företrädarna bildat en ideell förening. Sålunda har medlemmar i lokala kårer i
Frälsningsarmén bildat intresseföreningar för Frälsningsarméns närradioverksamhet.
Jag har gjorts uppmärksam på alt en sådan ideell förening skulle kunna vägras
sändningstillstånd, eftersom den inte uppfyller de krav på verksamhetens
karaktär som finns i det remitterade förslaget. Jag förordar därtor ett tillägg
till bestämmelsen med en ny punkt som liksom tidigare ger de lokala
företrädarna för en riksorganisation möjlighet att medverka i närradion i den
ideella föreningens form.

Som lagrådet uppmärksammat är tanken all en förening skall
få sända närradio endast öm den bedriver annan verksamhet som är dess huvudsakliga
uppgift och har bedrivit denna verksamhet inom sändningsområdet under minst ett
år. Enligt lagrådet kan detta syfte i och för sig sägas bli tillgodosett genom
den föreslagna lagtexten. Det framhåller dock att lag-

Prop. 1981/82:127 105

texten
inte hindrar - och inle synes vara avsedd att hindra - alt sändningstillstånd
ges åt en ideell förening som bildats i syfte att på olika sätt verka för att
ge spridning åt vissa idéer även om det avgörande motivet för föreningens
bildande varit möjligheten att sprida dessa idéer via närradio. - Jag vill
uppehålla mig något vid detta lagrådets sistnämnda uttalande eftersom det
skulle kunna föranleda att lagtexten tolkas pä ett sätt som inte är avsett.

Avsikten
är inte att en förening som bedriver en ettårig verksamhet med den enda
motiveringen att sedermera kunna föra ut sin verksamhet i närradion skall få
sändningstillstånd. Visserligen låter sig sådana bevekelsegmnder svårligen
pröva i själva tillståndsärendet och det har därför inte uttryckligen stadgats
i lagtexten att sådana motiv diskvalificerar en förening från möjligheten att
få fillstånd. Det krävs emellertid att verksamheten kan dokumenteras och har
tagit sig uttryck i yttre aktiviteter. Föreningen skall ha fungerat som en
sådan i traditionell mening. Vidare följer av 13 § 1 - mot vilket stadgande
lagrådet inte gjort invändning - jämförd med 4 § 1 första meningen att
föreningen för att få behålla tillståndet också fortsättningsvis skall bedriva
annan huvudsaklig verksamhet än närradioverksamhet. Bestämmelserna medger
således inte att en sammanslutning som har som enda verksamhet att sända
närradio, får sändningstillstånd. Tillämpningen av de nu angivna reglerna hör
till de områden som närradionämnden bör ägna särskild uppmärksamhet.

Det
lagrådet i övrigt har anfört om 4 § ger mig anledning att åter peka på avsikten
att närradion i första hand skall fungera som ett språkrör för de ideella
folkrörelserna. Dessa har under försöksverksamheten uppträtt i form av
rättskapabla ideella föreningar. Tanken är dock att också sammanslutningar med
ideella ändamål utanför det traditionella föreningslivet skall kunna medverka i
närtadion. Inget av dessa båda syften motverkas enligt min mening av villkoret
att de sändande sammanslutningarna skall vara ideella föreningar, vilket
villkor dessutom har den fördelen att det är enkelt och lätt att föra ut till
de berörda. En annorlunda mera preciserad beskrivning av den önskvärda kretsen
av sändningsberätfigade sammanslutningar leder lätt till icke avsedda
inskränkningar i den vidgade yttrandefrihet närradion rymmer och är, som
lagrådet antyder, därtill mera lagtekniskt svårfångad.

11§

Lagrådet
har pekat på att det inte står helt klart hur denna bestämmelse skall tolkas.
Jag vill därför slå fast att avsikten inte är att ställa krav på programmens
innehåll. I stället avses att förhindra sådana förfaranden som har förekommit
under försöksverksamheten, nämligen atl sända samma program över sändare i
flera kommuner genom att antingen sända dem direkt över flera sändare eller
genom alt använda centralt inspelat material ämnat för flera sammanslutningar.
Lagrådet har också funnit att den remitterade bestämmelsens ordalag bäst
motsvarar detta syfte.

Prop. 1981/82:127 106

Mitt
uttalande att regeln inte är avsedd att begränsa användningen av musik som
finns inspelad på fonogram är ett förtydligande. Lika litet som när det gäller
inslag av annan karaktär skall bestämmelsen användas för att styra programmens
musikaliska innehåll. Musikinslag som har sammanställts eller levande musik
som har spelats in centralt för att sändas över flera sändare får dock bara
förekomma i undantagsfall.

15
§

Jag
har inte något att erinra mot att rätten att överklaga närtadionämndens beslut
vidgas på det sätt som lagrådet har föreslagit. Rätlen bör dock begränsas fill
att avse de fall när beslutet efter en saklig prövning har gått en
sammanslutning emot. Tidsbeslut som gmndar sig på lokala överenskommelser
eller på lottning bör alltså inte få överklagas.

I
övrigt bör vissa redaktionella ändringar göras i det remitterade förslaget.

Jag
avser att återkomma till frågan om tillsättandet av en organisafions-kommitté
och direktiv för denna.

Vad
beträffar närtadionämnden och dess kansli anser jag att organisa-fionskommittén
bör ha viss frihet att pröva alternafiva lösningar fill den i lagrådsremissen
redovisade. Det bör dock stå fast alt nämnden skall vara parlamentariskt
sammansatt och ha tillgång till juridisk expertis.

Nuvarande
lag avser också försöksverksamheten med när-TV. Förslaget till ny lag gäller
däremot endast närtadioverksamhet. Försöksverksamheten med när-TV pågår sedan
hösten 1980 och kommittén avser att redovisa erfarenheterna av denna verksamhet
i ett särskilt betänkande. Det är enligt min mening lämpligt att denna
försöksverksamhet kan få pågå under den tid som behövs för att kommittén eller,
efter kommitténs upphörande, närradionämnden skall kunna få tillräcklig
erfarenhet av verksamheten. Med hänsyn härtill bör i en särskild
övergångsbestämmelse till den nya lagen anges att sådana försök med när-TV
enligt den gamla lagens bestämmelser som pågår vid utgången av juni 1982, får
fortsätta även därefter, dock längst till utgången av 1983.

Regeringen
har tidigare denna dag beslutat att genom proposition föreslå riksdagen att
anta förslag till lag om ansvarighet för närradio m. m.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade
förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:127 107

Innehållsförteckning

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 14 januari 1982 . 5

1
Inledning ........................................................ 5

2
Föredragandens överväganden ............................ ... 5

3
Upprättade lagförslag ....................................... 29

4
Hemställan ..................................................... .. 29

5
Beslut .......................................................... .. 29

Bilaga
1 Sammanfattning av närradiokommitténs betänkande 30

Bilaga 2 Närradiokommitténs
lagförslag .................. .. 38

Bilaga 3
Remissammanställning ............................ .. 40

Bilaga 4 De remitterade
förslagen .......................... .. 95

Utdrag av lagrådets
protokoll den 16 febmari 1982 .. 98

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 8 mars 1982 .... 104

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982