Prop. 1981/82:131

Prop.
1981/82:131

Regeringens proposition 1981/82:131

om
återvinning av dryckesförpackningar av aluminium;

beslutad
den 24 februari 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag
av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Ett
pantsystem vari återvinningen sKall uppgå till minst 75 % sKall inrättas för
dryckesförpackningar av aluminium (aluminiumburkar) enligt en utfästelse som
har gjorts av bryggerierna, handeln och PLM. Systemet, som skall drivas av ett
för ändamålel särskilt bildat pantbolag, införs år 1983 och når full
effektivitet år 1985.

1
propositionen framläggs de förslag till lagbestämmelser som behövs för att
inrätta och driva panlsystemet. Regeringen skall meddela pantbolaget tillstånd
till verksamheten och i samband därmed föreskriva de villKor som behövs från
allmän synpunKl. Sådana villkor gäller t. ex. den insyn och kontroll som staten
bör ha i verksamheten. Vidare föreslås att regeringen får meddela föreskrifter
om avgift vid import av aluminiumburkar för att inhemska och importerade burkar
skall behandlas lika från konkurrenssynpunkt.

Den
nuvarande förpackningsavgiften i fråga om dryckesförpackningar för malt- och
läskedrycker föreslås bli slopad, när pantsystemet sätts i gång.

Ett
villkorslån på 50 milj. kr. bör enligt propositionen ställas lill panlbo-lagets
förfogande för att minska likviditetspåfrestningarna i inledningsskedet.

1
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 131

Prop. 1981/82:131 2

1
Förslag till

Lag
om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium

Härigenom
föreskrivs följande.

1
8 Denna lag gäller verksamhet
som avser att främja återvinning av dryckesförpackningar av aluminium
(aluminiumburkar) genom ett pant-syslem för sådana burkar.

2
6 Verksamhet som avses i 1 6
får bedrivas endast av den som fått tillstånd till del av regeringen. Tillstånd
skall förenas med de villkor som behövs från allmän synpunkt.

3
6 Regeringen får meddela
föreskrifter om avgift vid import av aluminiumburkar och de andra föreskrifter
som kan behövas för att säkerställa att inhemska och importerade burkar med
eller utan dryck kan konkurrera på lika villkor, när elt panlsystem har
inrättats. Regeringen får överlåta ål en förvaltningsmyndighet att meddela
sådana föreskrifter.

4
8 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 2 S eller åsidosätter villkor som har meddelats för tillstånd
enligt 2 8 eller bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 8 döms
till böter eller fängelse i högst ett år.

Till ansvar enligt första
stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt lagen (1960; 418)
om straff för varusmuggling.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Prop.
1981/82:131 3

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar

Härigenom
föreskrivs atl 1 8 lagen (1973; 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

16-

Avgift erlägges enligt denna lag Avgift erlägges enligt denna lag

lill staten vid omsättning inom lan- till staten vid omsättning inom lan

det av förpackning för konsum- det av förpackning för konsum-

tionsfärdig dryck hänförlig till tull- lionsfärdig dryck hänförlig till lull-

taxenr 20.07 eller 22.0l-22.Q9
och taxenr 22.05-22.09 och vid
införsel

vid införsel av sådan förpackning av sådan förpackning med eller

med eller utan dryck, om förpack- ulan dryck, om förpackningens fyll

ningens fyllnadsvolym överstiger nadsvolym överstiger 0,2 men ej 3

0,2 men ej 3 liter. liter.

Bestämmelserna
i I 8 lagen (1973:981) om frihet från införselavgift gäller ej i fråga om
avgift enligt denna lag.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

'
Lagen omtryckt 1975:144.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1975: 144. Senaste lydelse 1978: 125.

Prop.
1981/82:131 4

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium

1
Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 5 juni 1980 tillsatte chefen för
jordbruksdepartementet en särskild utredare' med uppgift all ulreda frågor om
återvinning av vissa dryckesförpackningar m.m. (Jo 1980:05). Utredningen lade
den 22 december 1980 fram delbetänkandet (Ds Jo 1980: 13) Återvinning av dryckesförpackningar.
En av utredningen gjord sammanfattning av betänkandet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetls av riksskatteverket, statens livsmedelsverk, statens
naturvårdsverk, kommerskollegium, generaltullstyrelsen,
näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket,
arbetarskyddsstyrelsen, statens industriverk, styrelsen för leknisk
utveckling, länsstyrelsen i Malmöhus län, naturresurs- och miljöutredningen
(Jo 1978:01), Landsorganisationen i Sverige (LO),Tjänslemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges
livsmedelshandlareförbund, Sveriges industriförbund. Kooperativa förbundet
(KF), Dagligvaruleverantörernas förbund, Sveriges grossistförbund, Brygginvest
AB, Standardiseringskommissionen, Svenska förpackningsforskningsinslitutet.
Svenska bryggareföreningen. Svenska renhållningsverksföreningen. Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Svenska kommunförbundet, Stockholms, Uppsala, Nässjö, Malmö,
Varbergs, Göteborgs, Uddevalla, Karlstads, Örebro, Västerås och Sundsvalls
kommuner.

'
Riksdagsledamoten Paul Grabö.

Prop,
1981/82:131 5

Hämtöver
har yttrande inkommit från Systembolaget, Stiftelsen för naturresurshushållning.
Hälsovårdsnämnden i Borgholms kommun. Kooperativa konsumentgillet.
Fältbiologerna, Hultsfreds fältbiologer. Miljöförbundet, MIGRI och
Miljöcentrum, Folkkampanjen mot kärnkraft, DAGAB, ICA-förbundet, PLM, De
anställdas fackliga samorganisalion vid PLM, Gränges Aluminium, AB Gotthard
Nilsson, Nya Banco Bryggerier AB och Åbro Bryggeri KB, Skånes handelskammare.
Handens socialdemokratiska kvinnoklubb. Fristående Remissinslilulel saml vissa
enskilda personer. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet
i detta ärende som bilaga 2.

1
förevarande ärende har jag samrått särskilt med cheferna för budget-, handels-
och industridepartementen.

2
Föredragandens överväganden

För
malt- och läskedrycker finns två dominerande typer av förpackningar, nämligen relurglas
och metallburk. Den ärliga konsumtionsvolymen av dessa drycker avsattes år 1980
till ca 60 % i returglas och lill ca 30 % i metallburk. Dessa andelar motsvarar
ca I 200 miljoner tappningar i returglas och nästan 600 miljoner tappningar av
burkar. Dessutom såldes mall-och läskedrycker i mindre omfattning i andra
förpackningar, bl. a. Rigello-flaskan (ca 25 miljoner) och engångsglas (ca 15
miljoner).

PLM
har under år 1981 påbörjat tillverkning av heldragna aluminiumburkar i en nyuppförd
fabriksanläggning i Fosieområdet i Malmö kommun. Samtidigt har den tillverkning
som tidigare har skett av bleckplåtburkar i en äldre fabrik lagts ned. I den
nya fabriken som sysselsätter drygt 500 personer kan man i tre
produktionslinjer tillverka sammanlagt 900 miljoner aluminiumburkar per år.
Enligt PLM planerar man att innevarande år avsätta totalt ca 760 miljoner
burkar, varav ca 490 miljoner burkar på den svenska marknaden och återstoden,
ca 270 miljoner burkar, på export.

Enligl
lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar ulgår en avgift på
dryckesförpackningar som används till bl. a. öl och läsk, om förpackningens fyllnadsvolym
överstiger 20 cl men inte tre liter. Avgiften är tio öre för varje förpackning
och las ut vid tillverkning eller import.

Den
aktuella frågan om användning av aluminiumburkar som dryckesförpackning och
andra frågor om dryckesförpackningar behandlades av riksdagen under riksmötet
1979/80. Riksdagen godkände därvid ett betänkande av näringsutskottet (NU
1979/80:45), vari utskottet anslöt sig till den uppfattning som jag uttalat i
ett tidigare lämnat interpellationssvar, nämligen att en övergång lill
aluminiumburkar skulle, utan en väl fungerande återvinning, medföra inte bara
en ökad energiåtgång utan också miljöolägenheter i form av ökad nedskräpning.
Frågan om styrmedel för all åsladkomma en från samhällets synpunkt acceptabel
återvinningsgrad

Prop,
1981/82:131 6

borde
enligt utskottet utredas. Riksdagen biföll vidare ett belänkande av jordbmksutskotlet
(JoU 1979/80:40), vari detta utskott underströk bl. a. att hushållning och återanvändning
bör vara grundläggande vid utnyttjandet av naturresurser och för inriktningen
av varuproduktionen. Enligt jordbmksutskotlet skulle en övergång till
returflaskor eller annan returförpackning för öl och läskedrycker innebära
energivinster, minskad råva-måtgång och minskad nedskräpning.
Jordbruksutskottet förordade att frågan om möjligheterna att med lämpliga
styrmedel åsladkomma en successiv övergång lill användning av endast
returförpackningar för öl och läskedrycker borde prövas i samband med atl den
utredning som näringsulskot-tet begärt genomfördes.

Med
anledning av nu redovisade riksdagsbeslut tillsatte jag efter regeringens
bemyndigande den inledningsvis nämnda utredningen om återvinning av
dryckesförpackningar. I direktiven till utredningen erinrade jag om vissa
principer för varuproduktion och avfallshantering som riksdagen lade fasl i
samband med behandlingen av prop. 1975:32 om återvinning och omhändertagande av
avfall. Jag framhöll att del med tillämpning av dessa principer i första hand
ankom på berörda förelag att svara för att återvinningen av aluminiumburkarna
löses på etl från samhällets synpunkt tillfredsställande säll.

Ulredningens
överväganden och förslag tar sin utgångspunkt i principen att åtgärder i fråga
om dryckesförpackningar bör vara ägnade atl - med beaktande av bl. a.
konsument- och arbetsmiljöaspekter - främja utvecklingen av förpackningssystem
som är resurs- och energisnåla och som medför minsta möjliga olägenheter från
miljösynpunkt. Den principen bildar utgångspunkt också för mina fortsatta
överväganden.

I
fråga om aluminiumburken innebär ulredningens förslag i huvudsak följande. För atl
kunna anses tillfredsställande från samhällssynpunkt bör återvinningen av
aluminiumburkar ligga på nivån 70—80%. Förpackningsavgiften för
aluminiumburken bör höjas till 90 öre fr. o. m. den 1 juli 1983. För alt
säkerställa att ell effektivt återtagningssystem för burkarna anordnas bör
reglerna för avgiften enligt utredningen utformas så all avgiften belalas
tillbaka för burkar som återvinns. Detta får till följd all den genomsnittliga
kostnadsbelaslningen per burk blir mindre ju fler burkar som återvinns. Denna avgiftskonslruklion
medger enligl utredningen alt ett panlsystem för aluminiumburkar kan införas.

Majoriteten
av remissinstanserna tillstyrker åtgärder som syftar lill att åstadkomma en
godtagbar återvinning av aluminiumburkar eller till att på annat sätt komma fill
rätta med de olägenheter som utnytQandet av aluminiumburkar medför. Det
framförs olika meningar om vilka åtgärder som bör vidtas. Förbud mot
aluminiumburkar förordas av flera kommuner, bl. a. Stockholms Kommun, och
miljöorganisationerna. Statens naturvårdsverk, KF, TCO och Svenska
kommunförbundet synes också vara positiva fill all etl förbud införs. Naturvårdsverket
anser att en heldragen

Prop. 1981/82:131 7

stålplålburk
är ell från miljöskyddssynpunkt godtagbart alternativ lill aluminiumburken.
Enligt konsumentverket, LRF och LO bör etl panlsystem införas för
aluminiumburkar. Negativa till restriktioner mot aluminiumburken är förutom
berörda branscher och företag även länsslyrelsen i Malmöhus län och Malmö
kommun.

För
egen del vill jag framhålla atl vårt nuvarande returglassystem är del förpackningssyslem
som är bäst från miljö-, resurs- och energisynpunkl. För konsumenterna är
returglaset den billigaste dryckesförpackningen. Från allmänna synpunkter är
del med hänsyn till dessa omständigheler angeläget alt det finns tillgång till
ett returglassystem på den svenska dryckesförpackningsmarknaden också på lång
sikt. Det nuvarande retur-glassystemet behöver dock enligt min mening
moderniseras och göras bekvämare för både handeln och konsumenterna. Från
konsumentsynpunkt är det angelägel atl del finns valfrihet i fråga om
dryckesförpackningar. I fråga om engångsförpackningar för öl och läskedrycker
bör man enligt min mening uppmärksamma atl alla slags engångsförpackningar i varierande
grad kommer att orsaka miljöolägenheler främst i form av nedskräpning, när de
används i så slor omfattning som t. ex. är fallel i fråga om aluminiumburken på
den svenska marknaden. Detta gäller åtminstone de olika slag av engångsförpackningar
som hittills har använts av bryggerierna.

Enligt
min uppfattning kan det från allmänna synpunkter inte accepteras alt
aluminiumburkar används som dryckesförpackningar under många år framöver utan
all det samtidigt finns en väl fungerande återvinning. En annan ordning skulle
innebära slöseri med resurser och energi och uppenbara ölägenheter från
miljösynpunkt. Det återvinningsmål som samhället bör ställa upp bör ligga vid
den nivå som utredningen har förordat. Som tidigare har underslmkits är det
inte samhällets uppgift atl bygga upp och driva ett system för återtagning av
tomma burkar som är så effektivt atl återvinningsmålet nås utan den uppgiften
ankommer i första hand på berörda förelag eller branscher.

De
ställningstaganden som jag nu har redovisat har väglett mig under den fortsatta
beredningen av förevarande ärende. Jag har strävat efter att denna för berörda
delar av näringslivel så viktiga fråga skulle lösas i samförstånd. Jag har
därför överiagt med företrädare för bryggerierna, handeln och PLM rörande
möjligheterna att införa etl panlsystem för aluminiumburkar. Vid
överläggningarna som slutfördes den 2 februari 1982 har enighet uppnåtts om att
följande i sju punkter upptagna riktlinjer skall gälla för frågans fortsatta
behandling.

1.
Från samhällets sida är utgångspunkten i fråga om åtgärder rörande dryckesförpackningar
all åtgärderna skall vara ägnade att — med beaktande av bl. a. konsument- och arbetsmiljöaspekler
- främja utvecklingen av förpackningssystem som är resurs- och energisnåla och
som medför minsta möjliga olägenheter från nedskräpnings- och andra
miljösynpunkter. Med

Prop, 1981/82:131 8

denna
utgångspunkt bedöms returförpackningar generelll vara att föredra framför engångsförpackningar.
Aluminiumburken är acceptabel från samhällets synpunkt, om den återvinns till
minst 75%.

2.
Näringslivsparlerna förbinder
sig atl bygga upp elt panlsystem för aluminiumburkar som är så effektivt att
återvinningen uppgår till minst 75% under år 1985. Systemet införs under år
1983.

3.
Ett särskilt pantbolag bildas
för ändamålet av näringslivet. Staten blir ej delägare i panlbolagel men lillförsäkrar
sig nödvändig insyn och kontroll.

4.
Förpackningsavgiften hålls
tills vidare oförändrad men slopas på samtliga förpackningar för öl och läskedrycker
i samband med att panlsystemet sätts i gång. Frågan om alt införa en
differentierad miljöavgift på dryckesförpackningar skall skyndsamt utredas.
Uppdraget skall avse att utarbeta elt förslag till en avgift som skall ersätta
förpackningsavgiften och som skall vara så utformad att den främjar
förpackningssystem som är resurs- och energisnåla och som medför minsta möjliga
olägenheter från miljösynpunkt, dvs. i princip skall endast engångsförpackningar
beröras. Utredningsarbetet skall bedrivas så snabbt att politiska beslul om en
miljöavgift bör kunna fattas under år 1983.

5.
Regeringen är beredd all med
näringslivsparterna diskutera en statlig medverkan till finansieringen av
kostnaderna för pantsystemels införande.

6.
Importerade aluminiumburkar
skall behandlas lika med inhemska aluminiumburkar. Vid import av
aluminiumburkar kommer därför en lika stor pantkoslnad som den som åvilar
inhemska burkar att tas ut av importören.

7.
Från samhällssynpunkt är det
angeläget att bibehålla ett returglassystem på dryckesmarknaden. Bryggerierna
åtar sig att slå vakt om det nuvarande returglassyslemel och all fortsätta det
redan inledda arbelet med att utveckla ett bättre returglassystem.

Med
anledning av riktlinjerna bör regeringen nu lägga fram förslag för riksdagen i
följande frågor. Den insyn och kontroll i panlbolagel som staten enligl punkt 3
skall tillförsäkra sig bör grundas på lag. Alt slopa förpackningsavgiften i
enlighet med riktlinjerna i punkten 4 kräver ändring i lagen (1973: 37) om
avgift på vissa dryckesförpackningar. Lagstöd behövs också för alt åstadkomma
den likabehandling mellan inhemska och importerade aluminiumburkar som anges i
punkten 6. Det ankommer vidare på riksdagen att avgöra frågan om statlig
medverkan lill finansiering av kostnaderna för pantsystemels införande
(punkten 5). Jag tar i del följande upp dessa frågor var för sig. Dessförinnan
vill jag emellerlid beskriva huvuddragen i pantsystemels utformning enligt den
redovisning jag har fått av näringslivets parter vid överläggningarna. Jag
lämnar beskrivningen med reservation för att man från dessa parters sida ännu
inte kunnat ta slutlig ställning lill alla frågor av praktisk och ekonomisk
natur som hänger samman med pantsystemels inrättande.

Avslutningsvis
kommer jag alt ta upp frågan om en modernisering av returglassyslemel.

Prop. 1981/82:131 9

Pantsystemets
utformning

Vid
försäljning av aluminiumburkar till bryggerierna tar PLM betalt för den pant
som belöper på varje burk. PLM betalar i sin tur delta belopp till panlbolagel.
Också en importör av aluminiumburkar fömtsätts komma atl erlägga motsvarande
belopp lill panlbolagel. Livsmedelsbutiker och andra försäljningsställen för öl
och läskedrycker skall förses med motlagningsap-parater (pantmaskiner) för
lomma burkar eller på annal sätt anslutas lill systemet. Vid uppbyggnaden av
systemet skall konkurrensneutralitet till-lämpas, vilket innebär alt alla
försäljningsställen som vill skall kunna ansluta sig. Man har uppskattat alt
mellan 20000 och 30000 apparater kan komma atl behöva placeras ut.

Konsumenten
får betala panten när han köper dryck i aluminiumburk och han får panten åter
när han lämnar tillbaka den lomma burken. Pantbolaget ersätter butikerna för
utbetalda panter. Del burkskrol som uppkommer sedan maskinen pressat ihop
inlämnade burkar tillfaller pantbolaget som ordnar hämtning av skrotet och
transport lill smältverk. Säkerheten mot bedrägliga förfaranden kräver all
tomburkarna skall vara något så när oförstörda för att tas emot av panlmaskinen.
Burkar som blivil kraftigare deformerade skall mot utbetalning av pant las om
hand i särskilda insamlingssystem. Detta kan bli fallet t. ex. vid
städningskampanjer i naturen.

Pantmaskinerna
som avses bli tillverkade i vårt land skall innehas och underhållas av panlbolagel.
Kostnaderna för pantsystemels uppbyggnad och drift skall läckas genom
ersättningen för burkskrotet och det överskott som uppstår genom att den
faktiska återvinningen inle kommer att uppgå lill 100%. Ju högre återvinningen
blir, desto lägre blir delta överskott. Näringslivsparterna bedömer del vara
möjligt att uppnå mer än 90% återvinning. De överskott som i vart fall inledningsvis
kommer att uppstå bör enligt näringslivsparterna fonderas för att möta
eventuella framtida förluster till följd av variationer i skrotpriser och
total försäljningsvolym.

Enligt
min mening kommer pantbeloppet atl ha slor belydelse för åler-vinningsresultatel.
Det bör vara pantbolagels sak atl bestämma pantbelop-pel. Någon slutlig
ställning lill den frågan har ännu inte tagits.

För
att belysa vilka intäkter panlbolagel kan komma att få på ett år vill jag lämna
följande exempel. Under förutsättning atl det säljs 500 miljoner burkar och alt
panten är exempelvis 25 öre per burk tillförs pantbolaget i pantbelopp
bruttointäkter på sammanlagt 125 milj. kr. Om återvinningen uppgår fill 75%,
blir överskottet drygt 30 milj. kr. Med elt antaget skrotvärde om 8 öre per
burk erhåller bolaget en ytterligare intäkt i form av ersättning för burkskrotel
med (375 miljoner burkar x 8 öre =) 30 milj. kr. I detta exempel går intäkter
och koslnader således jämnt ut, om bolagets kapitalkostnader och övriga
kostnader för driften av systemet inte uppgår lill mer än 60 milj. kr.

ti
Riksdagen 1981/82. t saml. Nr 131

Prop, 1981/82:131 10

Frågan
om insyn och kontroll

Alt
slaten bör ha insyn i och vid behov bör kunna kontrollera panlbolagel och den
verksamhet bolaget skall bedriva motiveras främst av följande skäl. Det är ell
angeläget samhällsintresse atl det uppställda målet om minst 75% återvinning av
aluminiumburkarna kommer alt uppnås senast under år 1985 och att återvinningen
sedan varaktigt kan hållas på lägst denna nivå. Eftersom miljöolägenheterna i
form av nedskräpning blir mindre ju högre återvinningen är, är det självfallet elt
starkt samhällsintresse atl se lill alt återvinningen blir slörre än 75%. Från
näringslivspar-lernas sida har man också framhållit alt en sådan större
återvinning kommer att eftersträvas. Etl annal skäl för insyn är all
pantbolaget i sin verksamhet, som med visst fog kan betraktas vara av monopolliknande
karaktär, handhar betydande pantbelopp som ytterst härrör från konsumenterna.
Med hänsyn härtill är det enligt min uppfattning rimligt att staten som
företrädare för det allmänna konsumentintresset har möjlighet alt påverka
bolagets verksamhet.

Den
insyn i och kontroll av pantbolagels verksamhet som staten behöver ha kan
ordnas på olika sätt. En möjlighet är att staten går in som delägare i panlbolagel.
En sådan åtgärd skulle emellertid slå i strid med den princip som riksdagen
uttalat sig för när del gäller ansvaret för återvinningen i sådana fall som nu
är aktuella. Enligt det riksdagsultalande som jag fidigare har redovisat skall
detta ansvar inte vila på samhället. I stället är del den som tillverkar eller
säljer en vara av typ dryckesförpackningar eller drycker som skall se till att
varan kan återvinnas eller på annat sätt oskadliggöras sedan den använts för
sitt ändamål.

Statens
tillsyn av pantbolagets verksamhet bör sålunda såsom följer av riktUnjerna ske
i andra former än som delägare. Som jag tidigare har antytt bör tillsynen
grundas på lag. Jag förordar all riksdagen beslutar om en lagbestämmelse som
medför en skyldighet för pantbolaget att söka fillstånd till verksamheten hos
regeringen. När tillstånd lämnas , bör regeringen meddela de villkor eller
andra föreskrifter för verksamheten som behövs från allmänna synpunkter.
Upplysningsvis vill jag redovisa vilka frågor som jag anser att regeringen bör
reglera genom sådana föreskrifter. I första hand bör givetvis återvinningsmålet
fastställas. Vidare bör anges det sätt på vilket återvinningen skall mätas. För
den händelse all målet inte skulle nås, bör regeringen ha möjlighet atl kräva
en panlhöjning eller vidta andra åtgärder som leder till alt återvinningsmålet
uppnås. All ålervinning-uppgår lill minsl 75% utgör enligt riktlinjerna en fömtsättning
för att aluminiumburken skall accepteras från samhällets sida. En annan fråga som
enligt min mening bör las upp i regeringens föreskrifter är frågan i vilka
former som staten bör delta i bolagets förvaltning. Jag anser alt staten i
varje fall bör genom en egen revisor granska bolagels räkenskaper och skötsel i
övrigt. Av uppenbara skäl måste också frågan om användning av eventuella
överskott i bolaget regleras. Någon utdelning till ägarna som

Prop, 1981/82:131 11

.överstiger
normal förräntning på nedlagt kapital kan enligt min mening inle fillåtas.
Eventuella överskott bör fonderas och kunna användas till miljövårdsändamål
såsom städningskampanjer mot nedskräpningen.. Också andra frågor kan tänkas
behöva bestämmas genom regeringsföreskrifter. Det får ankomma på regeringen all
efter överläggningar med berörda intressenter i bolaget la ställning till de
frågor som jag nu har tagit upp.

Till
den nämnda lagbestämmelsen bör knytas en bestämmelse om straff för den som
åsidosätter tillståndsplikten eller de villkor som har meddelats för
tillståndet.

Förpackningsavgiftsfrågan

Etl
returglas för öl och läsk tappas med dryck i genomsnitt ungefär 30 gånger. Förpackningsavgiften
på 10 öre per glas betalas av glastillverkaren vid försäljning lill etl
bryggeri. Avgiflen belastar således returglaset vid varje tappning med enbart
0,3 öre. Härigenom gynnas returglaset i jämförelse med engångsförpackningar.
Avgiften har medfört att engångsglaset, vars andel av dryckesmarknaden vid
tiden för avgiftens införande ökade, praktiskt taget har försvunnit från
marknaden och aft relurglaset har kunnat hävda sin ställning. Huruvida
avgiften haft belydelse för förhållandet mellan relurglaset och andra engångsförpackningar
än engångsglaset är mera svårbedömt.

I
riktlinjerna, där avgiftsfrågan behandlas i punkten 4, sägs all förpackningsavgiften
bör tas bort på alla förpackningar för öl och läskedrycker när panlsystemet
införs. Därigenom bereds bryggerinäringen lättnad i sina kostnader. Denna
åtgärd har jag bedömt vara nödvändig för att näringen, som i dag har ekonomiska
svårigheter, skall kunna engagera sig i uppbyggnaden av pantsystemet för
aluminiumburkar.

Jag
anser del angeläget att förpackningsavgiften kan ersättas av en differentierad
miljöavgift. Någol underlag för att ta ställning till hur en sådan avgift skall
se ut finns f. n. inte. Med hänsyn härtill har i riktlinjerna sagts att frågan
skall skyndsamt utredas med sikte på atl beslul skall kunna fattas under år
1983, då panlsystemet införs. Enligl riktlinjerna skall den tänkta
miljöavgiften utformas på sådanl sätt att den främjar förpackningssystem som
är resurs- och energisnåla och som samtidigt medför minsta möjliga ölägenheter
från miljösynpunkt. I princip bör avgiften utgå enbart pä engångsförpackningar.

Med
hänvisning till rikfiinjerna har regeringen tidigare denna dag på mitt förslag
genom tilläggsdirektiv lämnat ifrågavarande utredningsuppdrag till ulredningen
om återvinning av dryckesförpackningar. Avsikten är att utredningen i samband
därmed skall ombildas lill en kommitté och få en bredare parlamentarisk
förankring. I detta sammanhang vill jag nämna att jag i tilläggsdirektiven
uttalade bl. a. att det vid miljöavgiftens utformning borde beaktas att de båda
pantsystemen för glasflaska resp. aluminiumburk får sådana villkor att de kan
fungera på ett effektivt sätt samtidigt som

Prop, 1981/82:131 12

utvecklingen på förpackningsområdet inte får hindras. Jag
uttalade också att de handelspolitiska aspekter som kunde finnas i frågan
självfallet måste beaktas.

Om förpackningsavgiflen skall las bort på det sätt som
åsyftas i riktlinjerna, måste som jag tidigare har antytt ändring göras i
lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar. Den ändring som
påkallas gäller lagens 1 5, där de tulllaxenummer som avser malt- och
läskedrycker tas bort. De förpackningar för vilka avgiftsplikl därefter kvarstår
är förpackningar för vin- och spritdrycker. I fråga om dessa förpackningar har
den nyssnämnda ulredningen lagt fram förslag som berör också förpackningsavgiften
i delbelänkandet (Ds Jo 1981:8) Pant på vin- och spritbuteljer. Betänkandet remissbehandlas
f. n.

Del bör överlåtas åt regeringen att bestämma när
lagändringen skall träda i kraft med hänsyn till atl tidpunkten när panlsystemet
införs inte nu kan fastställas.

Frågan om likabehandling av inhemska och importerade
aluminiumburkar I riktlinjerna (punkten 6) sägs all importerade aluminiumburkar
skall behandlas lika med inhemska burkar och att det vid import kommer atl av
importören tas ut en lika stor pantkoslnad som den som åvilar inhemska burkar.
Skälen lill alt en sådan ordning behövs är följande. Panlsystemet bör givelvis
omfatta också importerade burkar. Sådana burkar skall alltså konsumenten kunna
lämna åter och få en pant för. Pantmaskinerna avses inte bli konstruerade så
att de skall skilja mellan inhemska och importerade burkar. Om ingen åtgärd vidtogs
i fråga om importen av fyllda eller ofyllda aluminiumburkar, skulle drycker i
sådana burkar i detaljhandeln kunna prissättas utan att hänsyn behövde tas till
den pantkostnad som belastar en inhemsk aluminiumburk. Eftersom pantbeloppet
kommer att betalas ut när en importerad burk återlämnas, kommer inhemska burkar
att belastas med de koslnader pantbolaget skulle ha för importerade burkar. Del
är enligt min mening uppenbart att inhemska burkar med dryck inte kan
konkurrera på sådana villkor. Del är därför etl rimligt krav att också
importerade burkar får bära sin del av kostnaderna för panlsystemet. Å andra
sidan skall självfallet importerade burkar inte drabbas av högre kostnader än
inhemska burkar.

Jag utgår ifrån att det i flertalet fall träffas
överenskommelser mellan panlbolagel och importörer om de pantkostnader som
importörerna skall erlägga till bolaget. Om en sådan överenskommelse av någon
anledning inle kommer till stånd, bör detta dock inle hindra importen. Men
importören bör då vara skyldig alt lill staten betala en avgift som bör vara
salt så att den uQämnar de kostnadsfördelar som han skulle fä pä den svenska
marknaden lill följd av atl han inte betalar någon pantkoslnad lill pantbolaget.
Staten bör sedan ersätta panlbolagel. Skyldighet att erlägga ifrågavarande
avgift bör gälla som huvudregel. En överenskommelse med pantbo-

Prop,
1981/82:131 13

laget
bör medföra atl avgiftsskyldigheten bortfaller. Det bör ankomma på regeringen
att besluta vilken eller vilka myndigheter som skall ha hand om de uppgifter
som föranleds av den reglering som jag nu har föreslagit.

Jag
förordar all riksdagen ger regeringen bemyndigande all meddela föreskrifter om
en sådan kostnadsuQämnande avgift som jag nu har redogjort för och de
föreskrifter i övrigt som kan behövas för atl säkerställa att konkurtensen
mellan inhemska och importerade burkar sker på lika villkor. Regeringen bör få
delegera befogenheten att meddela föreskrifter till en förvaltningsmyndighet.

Frågan
om statlig medverkan till finansieringen av kostnaderna för pantsystemels
införande

Finansieringen
av investeringar och rörelsekapital i del nya panlbolagel bör enligt min
uppfattning i princip ske genom ägarnas försorg. Det ekonomiska resultatet i
det nya bolaget kan dock under en inledande period förväntas bli sådant atl
betydande påfrestningar på bolagets likviditet kan bU följden. För atl ge
bolaget en tillräckhg likvidstyrka även under denna period är därför en viss
statlig medverkan behövlig. Detta kan lämpligen ske genom atl etl statligt
villkorslån ställs till bolagets förfogande. Efter överläggningarna med
näringslivsparterna bedömer jag att elt lån på 50 milj. kr. bör räcka. Lånet
som bör löpa med marknadsmässig ränta, skall kunna lyftas i sådan omfattning
alt bolagets kassaflöde blir acceptabelt. Återbetalning av lånet bör relateras fill
det ekonomiska resultatet i bolaget. Del bör ankomma på regeringen atl meddela
närmare villkor för lånet.

Jag
förordar att ett villkorligt lån om högst 50 milj. kr. med det tidigare angivna
syftet lämnas till pantbolaget. Ett reservationsanslag för ändamålet bör las upp
på statsbudgeten för budgetåret 1982/83.

Returglaset

Jag
har tidigare i mina överväganden slagit fast att relurglassystemet är del förpackningssyslem
som har flest förQänster från allmän synpunkt. Vid överläggningarna med näringslivsparterna
har jag också krävt och fått gehör för alt bryggerierna skall slå vakt om relurglaset
(punkten 7 i riktlinjerna). Det nuvarande returglassyslemel har oaktat sina
förtjänster även brister främst från arbetsmiljö- och distribulionstekniska
synpunkter. I likhel med ulredningen och flertalet remissinstanser vill också
jag understryka vikten av att systemet utvecklas och förbättras. Etl arbete i
detta syfte bedrivs f. n. i Svenska bryggareföreningens regi. Samarbete i
frågan har tidigare ägt rum med styrelsen för leknisk utveckling och arbetarskyddsfonden.
Målel för utvecklingsarbetet är bl.a. atl göra glas och backar lättare och att
anpassa backarna till gängse standard inom varudis-tributionen. Enligt
riktlinjerna utfäster sig bryggerierna att fortsätta ifrågavarande arbete med atl
utveckla ett bäitre returglassystem. Denna fråga är så betydelsefull från
allmän synpunkt alt regeringen tidigare denna dag på

Prop,
1981/82:131 14

mitt
förslag har uppdragit åt utredningen om återvinning av dryckesförpackningar
att följa utvecklingsarbetet och lämna förslag till hur övergången till etl
nytt returglassystem kan påskyndas.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med del anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag lill

1.
lag om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium,

2.
lag om ändring i lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar.

Förslaget under 2 har
upprättats efter samråd med chefen för budgetdepartementet.

Lagrådet arbetar f. n. på
fyra avdelningar, dvs. del högsta tillåtna antalet. Trots delta är lagrådels
program under tiden t. o. m. den 31 mars 1982 utomordentligt ansträngt. Alla de
lagförslag som föreligger och som är av det slaget atl lagrådet enligt 8 kap.
18 6 andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan inte granskas i sådan
tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 6
riksdagsordningen angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen
följer emellertid att lagrådets granskning kan underlåtas, om det skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

De
riktlinjer som jag tidigare har redovisat och de förslag som jag med anledning
av dessa har lagt fram syftar lill alt få till stånd en effektiv återvinning av
aluminiumburkar. Det är angeläget att pantsystemet kan införas ulan dröjsmål.
Mot denna bakgrund bör remiss lill lagrådet kunna underlåtas i förevarande
ärende.

Prop,
1981/82:131 15

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels
att antaga förslagen till

1.
lag om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium,

2.
lag om ändring i lagen (1973:
37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

dels
alt

3. till
Lån till ett pantholag på statsbudgeten för budgetåret 1982/83

under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 50000000

kr.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop,
1981/82:131 16

Bilaga
1

Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1980:13) Återvinning
av dryckesförpackningar

- En
utgångspunkt för utredningens förslag är att dryckesförpacknings

marknaden bör utvecklas mot resurs- och energisnål teknik i olika

hanteringsled och alt miljöolägenheler undviks. Detta bör ske under

beaktande av konsumenternas, handelns, industrins och arbetstagarnas

krav på förpackningarnas utformning.

Den
principiella åsikten gäller att en ny förpackning normalt inle bör kräva sitt
eget återvinningssystem. En tömd dryckesförpackning bör företrädesvis hanteras
antingen genom ålerlämning och återanvändning eller separat återvinning, eller
återvinnas i avfallsbehandlingsanläggningar.

-
Berörda myndigheter bör i
samverkan med förpackningsföretagen vidla åtgärder för atl påverka utvecklingen
inom förpackningsområdet i syfte alt bl. a. minska påverkan på miljön.

-
Utredningen förordar alt i 136
a 8 byggnadslagen och i lagen om hälso-och miljöfarliga varor låta den princip
som riksdagen lade fast 1975 komma till direkt uttryck i lagstiftningen,
nämligen atl det innan produktionen av en vara påbötjas bör vara klariagt hur
varan skall omhändertas sedan den använts och blivit avfall och att den skall
tas om hand på etl från miljö- och resurssynpunkl riktigt sätt.

-
Forsknings- och
utvecklingsarbetet på förpackningsområdet bör inriktas på energi- och
resurssnål teknik saml på en begränsning av miljöstörningarna.

-
Åtgärder bör vidtas för att
returglaset skall kunna befästa sin position på marknaden. Detta bör kunna ske
genom en övergäng lill en ny, lättare glasflaska och ell nytt backsystem.
Därvid fordras en samverkan mellan alla berörda intressenter. Om det visar sig
vara den mest ändamålsenliga lösningen kan del finnas anledning för staten att
på lämpligt sätt medverka till en sådan övergång.

-
En ny kampanj mot nedskräpning
föreslås.

-
Engångsflaskor för öl och läsk
bör inte få en ökad marknadsandel. För atl förhindra en sådan utveckling kan
särskilda ekonomiska styrmedel komma all krävas. Liknande åtgärder kan
eventuellt behöva aktualiseras för den nya s.k. PET-flaskan.

-
Aluminiumburken. En
tillfredsställande återvinning bör efter viss lid innebära en nivå på 70-80 %.
Efter att ha tagit del av resultaten av ålerburk-projeklet i Varberg anser
utredningen del knappast möjligt alt med etl sådant syslem nå upp till en återvinning
av 70-80 % i hela landet.

Ett
kombinerat pant- och förpackningsavgiftssyslem har utarbetats och redovisas
liksom etl förbudsallernativ.

Utredningen
förordar ett alternativ där en förhöjd förpackningsavgift med restitution
föresläs träda i kraft senast den 1 juli 1983. Delta ger berörda företag ett
visst planeringsutrymme för att avgöra hur en hög och varaktig återvinning
skall uppnås. Utredningen har också visat att det finns tekniska fömtsätlningar
alt lägga om produktionen till en heldragen stålburk om så skulle bli
aktuellt.

En
höjning av förpackningsavgiften med minst 10 öre för aluminiumburkar utöver
den nu gällande föreslås från den 1 juli 1981. Motivet för en

Prop,
1981/82:131 17

sådan
höjning är bl. a. atl stärka returglasens ställning på marknaden samt med
hänsyn till de effekter från miljö- och resurssynpunkt som uppkommer när
aluminiumburken införs under år 1981 utan atl det samtidigt finns ell
fungerande återvinningssystem.

t2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 131

Prop, 1981/82:131 18

Bilaga
2

Sammanställning av remissvaren på betänkandet (Ds Jo
1980:13) Återvinning av dryckesförpackningar

1
Allmänna synpunkter

Statens
naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser del vara ytterst otillfredsställande
att ett problem som tilldragit sig så slor uppmärksamhet och som varit föremål
för en mycket onyanserad debatt inte får den noggranna genomgång som man brukar
eftersträva i svensk statsförvaltning. Enligt verkets uppfattning finns del i
dagsläget, när produktionen av aluminiumburken redan kommit igång, ingen
anledning att forcera handläggningen av ärendet på bekostnad av en allsidig
analys från berörda sakkunniga organ.

Naturvårdsverket
instämmer i utredarens utgångspunkt atl dryckesförpackningsmarknaden bör
utvecklas mot resurs- och energisnål teknik i olika hanteringsled och så alt
miljöolägenheter undviks.

Utredaren
redovisar allmänna överväganden om vägar att påverka utvecklingen mot
förpackningar som från miljösynpunkt är bäitre än de nuvarande och att stärka returglasels
position på marknaden. Naturvårdsverket finner det angeläget att utredaren i
kommande betänkanden arbetar fram konkreta och preciserade förslag på dessa
punkter.

I
betänkandet diskuteras inle dryckesförpackningar av papper och plast. Naturvårdsverket
utgår ifrån atl del fortsalla utredningsarbetet kommer att omfatta även sådana förpackningslyper.

Generaltullstyrelsen:
Tullverket är avgiftsmyndighet i fråga om förpackningar som införs lill landel
och uppbär för närvarande ca en tredjedel av all förpackningsavgift. Det är mot
denna bakgrund anmärkningsvärt att kontakt från utredningens sida inte har
tagits med tullverket. Av betänkandet att döma synes kontakt inte heller ha
tagits med den andra avgiftsmyndigheten, riksskatteverket.

Näringsfrihetsombudsmannen: de
berörda företagen under en lämp-

hg
lidsperiod ges möjlighet all på frivillig väg söka åstadkomma en tillfredsställande
återvinning. Denna modell bör kombineras med kraftfulla åtgärder från
samhällets sida mot den nedskräpning som i dag förekommer. Vidare bör åtgärder
för att utveckla returglassyslemel vidtas. NO utesluter inte heller att det
utvecklingsarbete som för närvarande bedrivs på förpackningsområdet, såväl i
Sverige som utomlands, relativt snart kan medföra alt nya förpackningsslag
introduceras som är överlägsna burken såväl beträffande pris som miljö- och
energiegenskaper.

Statens
industriverk: Ulredningen diskuterar olika förpackningsmaterial (aluminium,
stål, glas och plast). Hushållning med energi och resurser har varit ledande
princip i denna diskussion. Ulredningen presenterar emellertid inte någon
samlad redovisning och analys av vilken förpackningstyp som kan erbjudas till
lägsta samhällsekonomiska kostnad. Utredningen har heller inte belyst vilka
konsekvenser föreslagna styrmedel får för förpackningsindustrins struktur.
Industriverket finner det därför inte möjligt

Prop, 1981/82:131 19

att
ta ställning till de förslag om styrmedel som utredningen har presenterat i
detta delbetänkande.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län: Utredaren har i sitt belänkande framhållit att han och hans
medarbetare tvingats arbeta under hård lidspress. Enligt länsstyrelsens
uppfattning har detta satt sin prägel på vissa relevanta delar av belänkandet.
Med tanke på de stora praktiska och ekonomiska konsekvenser som beslut på
hithörande områden kan komma att få, anser länsstyrelsen del nödvändigt att
ställningstagandena skall kunna grundas på väl genomarbetade analyser och
förslag. Länsslyrelsen anser därför alt en överarbetning av betänkandet bör ske
så att elt helt tillfredsställande beslutsunderlag föreligger när ställning i
ärendet skall tas.

Naturresurs-
och miljökommittén: Vid en eventuell utformning av

en
förpackningspolifik förefaller det rimligt att konsumentönskemål och

arbetsmiljöskäl väger tungt jämfört med industrins och handelns inlressen.

Detta är särskilt angelägel med tanke på den monopol/oligopol-

liknande stmktur som råder inom produkfion och distribution av öl och

läsk.----

Landsorganisationen
i Sverige: LO finner det märkligt att regeringen ej fullföljt
Miljökostnadsutredningens (MIKOs) förslag alt ge Naturvårdsverket till uppgift
att samråda med berörda företag för att påverka utvecklingen inom
förpackningssektorn.

Om
en sådan uppgift hade förelegat skulle utredningens karaktär av

brandkårsutryckning ej förelegal och möjligheterna att fullfölja principre

sonemanget från propositionen 1975:32 om återvinning och omhänderta

gande av avfall- bättre kunnat tillgodoses.

Den
korta utredningstiden och den än kortare tid för remissbehandling ger vid
handen att åtskilligt mer underlag skulle behövas för att ge en rättvisande
bild av problemen inom dryckesförpackningssektorn. Att enbart koncentrera
diskussionen kring aluminiumburken leder lätt till felaktiga slutsatser,
vilket den allmänna debatten i sig hittills har visat.

I
utredningen redovisas jämförelser mellan glas-, engångs- och relur-plåtburk,
aluminiumburk samt den s. k. Rigelloförpackningen, ell underiag som verkar
ulfalla fill fördel för den sistnämnda förpackningstypen. Det hade varit
intressant om utredningen mera hade utvecklat sitt arbete på möjligheter atl
använda papper/plast som förpackning och vilka kostnads/ samhälls/energi och
miljöaspekter detta skulle innefatta i jämförelse med övriga material.

LO
vill peka på nödvändigheten av atl forskning inom sektorn dryckesförpackningar
intensifieras och alt därvid erfarenheter från andra länder filiförs inhemsk
industri. Exempelvis måste öppningsanordningarna vara sådana att de sitter kvar
pä förpackningen efter öppnandet.

Erfarenheterna
från våra nordiska grannar rörande styrmedel måsle också tillvaratas och
utvecklas bl. a. för att mångsidigheten i bryggeriindustrin skall kunna
bibehållas.

Som
framgår av-- yttrande från Handelsanställdas Förbund är ur

arbetsmiljösynpunkl
glashanteringen ej speciellt önskvärd. Förutom tyng-

Prop,
1981/82:131 20

den
av förpackningen finns också risker vid kross och följande skärskador. Även om
utveckling av lättare glas pågår torde skärskaderisken bestå. I jämförelse
mellan plåt och aluminiumburk är i tillverkningsledet plåtburken den som
orsakar störst arbetsmiljörisk p. g. a. behovet av lösningsmedel och
användning av tungmetallerna bly och tenn, någol som för övrigt också kan ha
konsekvenser för omgivningsmiljön. Å andra sidan kan bullersituationen bäitre
bemästras vid hantering av plåtburkar genom användande av magneter i
transportbanden. LO delar emellerlid utredningens slutsats atl papper/plast ur
arbetsmiljösynpunkt är att föredra.

Tjänstemännens
centralorganisation: Den fråga som ulredningen

aktualiserar
borde ha behandlats redan vid den tidpunkt då bolaget bekantgjorde sin avsikt
all bygga fabriken för produktion av aluminiumburkar. TCO är starkt kritisk till
jordbruksdepartementets försummelse härvidlag.

---- åtgärder
måste vidtagas i syfte att förhindra en ökning av andelen

engångsförpackningar.

Livsmedelshandlareförbundet
och ICA-förbundet: hela frågan om de

framtida
dryckesförpackningarna, dessas koslnader och eventuella returhantering bör
göras till föremål för en mer förutsättningslös prövning, där alla
betydelsefulla omständigheter kartläggs och bedöms för fullständig jämförbarhet.

Sveriges
industriförbund: utredningens belänkande är både alltför

ensidig
och ofullständig för atl kunna Qäna som underiag för ett eventuellt riksdagsbeslut.
Den av jordbruksdepartementet aviserade propositionen kan således inte baseras
på utredningens förslag.

Berörda
företag presenterade sitt projekt för regeringen 1979 och fick i princip
klartecken för sina investeringsplaner. Detta måste givetvis kunna tolkas som
en reell samhällsacceptans av projektet som inte i grunden ska behöva omprövas
bara etl drygt halvår senare.

Att
bedömningar och beslut i dessa frågor dessutom måste baseras på fakta snarare
än mer eller mindre känslomässiga reaktioner är ett oavvisligt krav. Detta
gäller naturligtvis inle minsl energi- och miljöfrågorna kring vilka en bitvis
synnerligen osaklig debatt förts i massmedia.

Kooperativa
förbundet: KF anser även atl utveck|ing av brännbara

engångsförpackningar,
som tillvaratar konsumenternas och samhällets intressen vad gäller kostnader,
energi och miljö, är av intresse.

Sveriges
grossistförbund: Vi finner det för vår del olyckligt att särskilda restriktioner
förordas för elt enskilt förpackningsmaterial, i synnerhet som kortsiktiga
överväganden ligger till grund för utredarens bedömning. Man avhänder sig
därmed möjligheten till en utveckling, som på längre sikt kan medföra fördelar
inom berörda värderingsområden, antingen direkl eller genom nödvändiga
problemlösningar.

Brygginvest
AB:-- utvecklingen på förpackningsområdet under de

senaste
åren delvis är en följd av alt en långsiktig förpackningspolilik saknas. Det är
nödvändigt för berörda parter, statsmakterna, förpack-

Prop,
1981/82:131 21

ningsindustrin,
bryggerierna, handeln och konsumenterna att en långsiktig

förpackningspolilik formuleras med beaktande av olika faktorer som ener

gi, miljö, import-, produktions- och distributionsfrågor etc. En sådan poli

tik är nödvändig för all berörda företag skall kunna få arbetsro och kunna

genomföra en meningsfull långsiktsplanering inom området.

Standardiseringskommissionen:
SIS vill i delta sammanhang peka på betydelsen av att förändringar inom
förpackningssektorn, vare sig det gäller myndighetsbeslämmelser eller
utveckling av nya förpackningssystem, anpassas lill den internationella
utvecklingen. Endast genom en aktiv satsning på standardiseringsarbetet kan en
sådan anpassning garanteras.

Ulredningen
diskuterar användningen av en rad tillgängliga styrmedel. SIS vill i detta
sammanhang framhålla standardisering som ell verkningsfullt styrmedel.
Standardiseringen har den fördelen framför många andra styrmedel att resultaten
bygger på samförstånd mellan berörda parter.

Packforsk:
Vad gäller förslag om samverkan mellan förpackningsförelag och myndigheter vill
Packforsk påpeka atl del redan finns en sådan gruppering såsom en följd av
rekommendationer i miljökostnadsulredningen. Denna gruppering har bildats inom Packforsk
och rymmer representanter för berörda intressenter inom näringslivet
(förpackningsindustri, bryggare och handel) saml för Naturvårdsverket,
Konsumentverket och Renhållningsverksföreningen.

------ samhället
bör verka för alt etl nytt returglassystem införs innebä

rande övergång lill en ny, lättare glasflaska och elt nytt backsystem saml

all samhället inte försvårar införandet av nya engångsförpackningar som är

ergonomiskt riktiga och ekonomiskt sunda för alla som berörs av hante

ringen. Packforsk anser all arbetsmiljöaspeklerna blivil otillräckligt be

handlade i utredningen och inle tillmätts berätfigat värde.

Svenska
Bryggareföreningen: Svenska Bryggareföreningen hemställer atl Jordbruksdepartementet
i motsats till utredningens förslag måtte verka för att den nuvarande
förpackningsavgiften helt avskaffas.

Om
av statsfinansiella skäl ell slopande av denna avgift för närvarande ej är
genomförbart hemställes atl avgiftsunderlaget, med bibehållande av statens
totalintäkt härav, breddas till atl gälla även förpackningar inom andra
näringsgrenar som konkurrerar med bryggeriindustrin.

Renhållningsverksföreningen:---------- på
sikt införas någon form av

"sammanvägt
index" vid introduktion bl. a. av nya förpackningar. I praktiken skulle
detta kunna innebära alt förpackningsproducenten måsle visa atl en ny
förpackning med hänsyn lill flera faktorer t. ex. energi, arbetsmiljö,
nedskräpning, distribution, avfallshantering, ekonomi, teknik sammantaget är bäitre
än på marknaden redan förekommande förpackningar.

Lantbrukarnas
riksförbund: Sett mot bakgrund av bl. a. riksdagens

uttalande
vid behandlingen av prop. 1975: 32 med denna innebörd är PLMs uppförande av
anläggningen i Fosie innan denna fråga klarlagts minst sagt provocerande, även
om detta skett inom ramen för gällande lagstiftning. I det aktuella fallet har
en offentlig utredning måst lillsällas för att belysa frågan, vilket
självfallet inte kan tolereras som en allmän princip.

Prop, 1981/82:131 22

LRF
delar de principiella synpunkter som utredningen fört fram att en ny
förpackning inte normalt skall behöva kräva sitt eget återvinningssy-slem.

Svenska
kommunförbundet:- frågan om återvinning av dryckesför

packningar behöver utredas ytteriigare. I det arbetet bör frågan om för

packningsavgift och andra styrmedel, som kan underlätta en återvinning

av dryckesförpackningar, bli omsorgsfullt klariagd. I detta arbete bör den

kommunala sektorn få påverka planering och genomförande av olika

utredningsavsnitt. Målsättningen för utredningen bör vara en successiv

övergång lill användning av endasl returförpackningar för öl och läske

drycker.

Stockholms
kommun: När en ny dryckesförpackning ska introduceras i Sverige måsle målsättningen
vara inriktad på energi- och resurssnål teknik, saml på alt riskerna för
störningar i miljön minimeras. Det är av den anledningen också angeläget att
befästa returglasels position på marknaden, och ge fömtsätlningar för alt ge
en ökad återanvändning. Dessa grundläggande fakta har också redovisats i
utredningen.

Karlstads
kommun: Engångsförpackningen bör ur kommunal synpunkt inle få ökad
marknadsandel med hänsyn lill såväl de problem som antytts vid
avfallsbehandlingen som med nedskräpningen i naturen.

Västerås
kommun: Utredningen och efterföljande remissbehandling har forcerats,
förmodligen med hänsyn till driftstarten i fabriken. Tyvärr har detta inneburil
alt ulredningens förslag knappast kan sägas vara tillräckligt belysta och motiverade.
Bland annal är konsekvenserna av de lagda förslagen om en förhöjd
förpackningsavgift på aluminiumburken inte klarlagda. Frågan om våra
dryckesförpackningar är komplex och flera intressegrupper inom samhället
påverkas av eventuella beslut. Utredningsgruppen borde därför getts mer tid all
åstadkomma en bred analys av problemafiken kring våra dryckesförpackningar.

Kooperativa
konsumentgillet: förbundet klart tagit ställning för re

turförpackningar och mot engångsförpackningar överhuvudtaget och alu

miniumburken i synnerhet.

Fähbiologerna:
Ulredningens utgångspunkt för sina överväganden och för

slag, atl dryckesförpackningsmarknaden bör utvecklas mot resurs- och

energisnål teknik i olika hanteringsled och alt miljöolägenheter undviks,

ser vi som en god utgångspunkt. Påpekandet i ulredningen att detta kräver

en aktiv och genomtänkt förpackningspolitik frän samhällets sida kan vi

inte annal än uppfatta som ett stöd för vår tidigare kritik.

Fältbiologerna
ser det som myckel allvariigt att denna principiellt viktiga resurshushållnings-
och miljöfråga har fått en så utdragen behandling. Del blir inle desto mindre
allvarligt av att regeringen först efter atl aluminiumburken funnits i Sverige
i 3 år tillsätter en utredning som med knapp marginal lyckas prestera del
första delbelänkandet innan en svensk produktion startar.

Prop. 1981/82:131 23

Ulredningen
har vall att dela upp redovisningen av sitt arbete i delbetän

kanden. Vi anser detta olyckligt då det skapar intryck av atl alternativet till

aluminiumburken är en slålburk och inte ett system helt byggt på returför

packningar. --

Miljöförbundet:
1. Förbud mot aluminiumburken som endasl får tillverkas under den
omställningsperiod som fabriken kräver.

2.
Alla engängsdryckesförpackningar
för öl och läsk beläggs omedelbart med en förpackningsavgift på totalt 90 öre
med det restitulionssystem som utredningen föreslår i sitt alternativ A.

3.
För returglas anser vi att
dessa ska befrias från förpackningsavgiften på 10 öre som de nu beläggs med.

4.
För att minska andelen engångsförpackningar
på marknaden föreslår vi en kvantitativ reglering av dessa enligl den modell
som tillämpas i Danmark.

5.
Eventuella stålburkar som
tillverkas ska även ha lock av stål för all bättre kunna återvinnas.

6.
Slaten bör kontrollera atl det
inte på returförpackningar övervältras de koslnader som engångsförpackningarna
drabbas av.

7.
Konsumenterna måste ha tillgång
lill all läsk och öl på returförpackningar.

MIGRI
och Miljöcentrum:-- förordas en övergång från engångsför

packningar för öl och läsk till relurglas, gärna ett förbättrat returglassy

stem. En sådan övergång kan ske genom överenskommelser mellan berör

da parter, genom successivt höjda förpackningsavgifter på engångsför

packningar eller genom förbud. Härvid bör erfarenheterna från våra grann

länder beaktas.

DAGAB:
För att uppnå rationaliseringsvinster såväl inom produktion som distributionsleden
bör en sirävan vara att på sikt övergå till engångsförpackningar för berörda
drycker. Detta skulle innebära påtagliga hanle-ringsvinsler i handeln istället
för nuvarande blandade förpackningar av retur- och engångsemballage med
åtföljande högre kostnadsläge, lägre transportkostnader samt ett successivt utnytQande
av sortimenlsgrossis-ten som distributör. Berörda dryckesprodukter skulle
sålunda kunna spridas tillsammans med andra dagligvaror med de ekonomiska
fördelar detta skulle innebära.

Ur
principiell synpunkt anser vi del felaktigt alt medelst avgifter försöka styra
konsumtionen av de olika förpackningsalternativen.

PLM:
Vare sig direktiv eller utredning har dokumenterat alt det finns behov av några
samhällsingripanden på dryckesförpackningsseklorn. Direktiven - även om de är
hårt sKrivna - lämnar otvivelaKtigt utrymme för ulredningen att göra en seriös
och inträngande bedömning. Denna möjlighet har man inte utnytQat, utan väljer atl
okritiskt behandla direktivens formuleringar som helt styrande.

Utredningen har tagit fram
etl faktaunderlag som med vissa undantag är rättvisande om än ofullständigt.
Utredningen använder dock inle materialet på elt förutsättningslöst sätt, utan
gör sina ställningstaganden utifrån andra grunder, utan stöd av den egna
faktadokumentationen.

Prop. 1981/82:131 24

Utredningen
har visat en grundläggande okunnighet om konsekvenserna

av de mycket hårda styrmedel man föreslår.

Under
70-lalel genomfördes ett flertal statliga utredningar, vilka ställde krav på
förpackningsindustrin och dess utveckling. Det är dessa samhällskrav samt
samråd med berörda myndigheter under 79 som legat till grund för PLMs projekt
all byta teknologi för tillverkning av öl- och läskburkar och att fill detta
knyta ett ålerburkssystem. Vi menar atl del nu är nödvändigt att PLM får
samhällets kraftfullt uttalade fulla stöd att genomföra projektet istället för
att motarbetas.

Folkpartiregeringen
1979 informerades om projektet och hade inle några erinringar. Det vore
oacceptabelt om en senare regering skulle stoppa det.

2
Ändring i byggnadslagen (1947:385) och lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarliga varor

Statens
naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser att del inle är lämpligt alt använda
lagen om hälso- och miljöfarliga varor och dess följdförfatlningar om man
önskar förbjuda eller på annat sätt reglera användningen av
dryckesförpackningar. Lagen om hälso- och miljöfarliga varor används främst för
att reglera användningen av varor med kemiska och kemisk/ tekniska egenskaper.
En ev. reglering av dryckesförpackningar bör enligl verket ske i en särskild
lag.

Naturvårdsverket
avstyrker utredarens förslag att låta prövningen enligt 136 a 8 byggnadslagen
omfatta även anläggningar för tillverkning av dryckesförpackningar.

Konsumentverket:- Konsumentverket
delar utredningens uppfatt

ning att 136 a 8 bygglagen bör ändras så atl den princip som riksdagen lade

fast 1975 kommer till direkl uttryck i lagstiftningen.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län: Prövningsplikt enligt 6 136 a byggnadslagen avser
lokaliseringen av industriell verksamhet som är av väsentlig betydelse för
hushållningen med energi, träfiberråvara eller landets samlade mark-och
vattentillgångar. Till denna kategori hör inte fabriker för tillverkning av
dryckesförpackningar. Länsstyrelsen anser det mindre lämpligl att pä säll
utredningen föreslår göra en enskild industriell produkt prövningsplik-tig
enligt nyssnämnda lagrum. Länsstyrelsen avstyrker därför utredningens förslag
att utöka prövningsplikten enligt 8 136 a byggnadslagen till att även omfatta
tillverkningen av drycKesförpacKningar. Den lilltänKta pröv-ningspliKlen bör enligl
länsstyrelsens mening ytterligare övervägas i etl vidare sammanhang.

Centralorganisationen
SACO/SR: RiKsdagen har fastlagt att innan produK-lion av en vara påbörjas bör
det vara Klarlagt hur den sKall omhändertas sedan den använts och blivit
avfall. Denna princip har emellertid inte närmare KonKretiserals. Förbundet
vill framhålla att 136 a 8 byggnadslagen är ett instrument för fysisk
riksplanering och atl en prövning enligl detta lagrum av etablering av dryckesburkstillverkning
i relation till den av riksdagen beslutade principen skulle föra långt utöver
den fysiska riksplaneringen och ålägga de berörda myndigheterna i
utomordentligt hög grad

Prop. 1981/82:131 25

vidgade
uppgifter. Man bör därför välja ett annal medel för att precisera riksdagens
principbeslut. Då denna sak övervägs bör alla varor tas upp till samlad
bedömning.

Sveriges
industriförbund: Enligt förbundets mening måste det finnas ytterst slarka skäl
från miljö- och markhushållningssynpunkl för att hindra en från industriell synpunkl
motiverad lokalisering av en FRP-industri. Förbundet rekommenderar en
omprövning av hela del nuvarande prövningsförfarandet enligl 136 a 5 BL i
riktning mot en förenkling. Ulredningens förslag går sticK i stäv med delta - ocKså
det - på alltför diffusa grunder. Det förtjänar ej ens att tas på allyar.

Packforsk:
Ulredningen har också förordat den princip som riksdagen lade fasl 1975 i
anslutning till en ny avfallspolitik, nämligen all innan produkiion av en vara
påbörjas bör det vara klarlagt hur varan skall omhändertas sedan den använts
och blivit avfall och att den skall las om hand på etl från miljö- och resurssynpunkl
riktigt säll. Packforsk anser atl man inle reser-vationslösl kan anamma denna
snävt miljömässiga utgångspunkt och menar att också lekniska och ekonomiska
aspekter måsle vägas in.

Renhållningsverksföreningen:
Ulredningen förordar att låta principerna för

varuproduktion och avfallshantering, vilka fastlades i samband med be

handlingen av prop. 1975:32, Komma lill direkt ullryck i lagstiftningen

(136 a 8 byggnadslagen). Föreningen delar helt utredningens för

slag.

Lantbrukarnas
riksförbund:- Förbundet ställer sig även bakom ul

redningens uttalande att 136 a 8 byggnadslagen och lagen om hälso- och

miljöfarliga varor ändras. I lagtexten bör del direkt framgå all det innan

produktionen av en vara påbörjas bör vara klarlagt hur varan skall omhän

dertas när den använts och blivil avfall.

Varbergs
kommun: Kommunen delar ulredningens förslag om alt låta den princip som
riksdagen lade fast 1975 om att det i lagstiftningen skall komma till direkt
uttryck, att innan produktion av en vara får påbörjas bör del vara klarlagt hur
varan skall omhändertagas sedan den använts och blivit avfall och det bör även kunna
klarläggas att nya förpackningar kan tas om hand på elt, ur miljö- och
resurssynpunkt, godtagbart sätt. Det är inte tillfredsställande att
marknadsföring får ske av nya dryckesförpackningar innan denna prövning ägt
rum.

Fältbiologerna:
Det är vidare mycket angeläget att utredningens förslag om atl lägga fast de
principer som riksdagen uttryckte 1975 om varuproduktion åtgärdas snarast.
Framförallt bordet säkerställas möjligheter för ansvariga myndigheter att i
tidigt skede i industrins planering gå in och styra mot en resurssnål och
miljövänlig produktion. Vi menar vidare att principerna bör regleras genom tillståndsgivning
innan byggnation av fabriker och dylikt startar.

Prop. 1981/82:131 26

3
Åtgärder för att främja returglaset

Konsumentverket:
Relurglaset är i dag såväl från hushållsekonomisk som

energisynpunkt den mest förmånliga förpackningen för öl och läske

drycker. Åtgärder bör dock vidtas för alt få fram en ny, lättare glasflaska

och en mindre och mera lätthanterlig back.

Näringsfrihetsombudsmannen: åtgärder
för att utveckla returglas

syslemel (bör) vidtas.

Kooperativa
förbundet: Utveckling av returglassyslemel till ökad lätlhan-leriighet från
såväl konsument- som arbetsmiljösynpunkl är helt i linje med KF:s vid många
tillfällen framförda synpunkter. Detta forsknings- och utvecklingsarbete bör
ges hög prioritet samt även omfatta anpassning lill grossistdistribution och
modulsystem för EUR-pall.

Brygginvest:
Brygginvest vill vidare understryka vikten av att, som utredningen antyder,
det kan finnas anledning för staten atl på lämpligt sätt medverka fill en
övergång till en ny lättare glasflaska och ett nytt bäcksystem. Särskilt mot
bakgrund av bryggeribranschens ekonomiska situation är en sådan medverkan
snarast en fömtsättning för en övergäng till ett bättre returglassystem.

Packforsk:
Packforsk anser därför att samhället bör verka för att etl nytt

returglassystem införs innebärande övergång fill en ny, lättare glasflaska

och etl nytt backsystem.

Lantbrukarnas
riksförbund: LRF tillstyrker även atl åtgärder vidtas för att

stärka returglasels ställning som förpackning för öl och läsk.

Svenska
Bryggareföreningen: Bryggerierna har som enda bransch sedan länge slagit vakt
om bevarandet av ett returglassystem, vilket avspeglas i det utvecklingsarbete
som redan bedrivits under en längre tid. Det ter sig därför märkligt att just
bryggeribranschen blir föremål för myndigheternas ingripanden. Vi är fasl
övertygade om atl även elt välutvecklat returglassystem endast kan fungera
jämsides med etl likaledes välutvecklat en-gångssystem. Vi konstaterar också
att utredningen icke föreslår åtgärder syftande till en total återgång fill etl
retursystem utan endast all "befästa sin position på marknaden".

En
klar förutsättning för genomförandet av en reform av här avsedd omfattning är
att det av utredningen föreslagna "lämpliga sätt" för staten att
medverka innebär ett konkret ekonomiskt stöd härför och inle alt det sker genom
styrande åtgärder till nackdel för alternativa förpackningar.

Karlstads
kommun: Åtgärder bör därför vidtas för atl relurglaset skall kunna befästa sin
position på marknaden. Detta bör icke ske genom en övergång till en ny lättare
glasflaska, som föreslagits. Mängden krossglas ökar då och därmed risken för
olycksfall för bl. a. handelsanställda och renhållningspersonal.

Kooperafiva
konsumentgillet: Utredningen hävdar alt åtgärder bör vidtas för en utveckling
av returglaset. En ny, lättare glasflaska och elt nytt bäcksystem skulle
befästa returglasets position på marknaden.

Prop.
1981/82:131 27

Förbundet
vill starkt understryka viklen av en snar utveckling på området. Backar om sex
eller 10 flaskor typ det syslem man använder sig av i Danmark. En flaska i ett
tunnare utförande som därmed ger en lättare hantering vore idealiskt.

Fältbiologerna:-- I
samband med detta bör man också la fasta på

utredningens
förslag om all göra det nuvarande relurglassystemet mer lätthanterligt.

Miljöförbundet:
För returglas anser vi atl dessa ska befrias från förpackningsavgiften på 10
öre som de nu beläggs med.

4
Aluminiumburken

4.1
Allmänna synpunkter

Statens
livsmedelsverk: Livsmedelsverket vill slutligen fästa uppmärksamheten på all
en eventuell ökad fillförsel av aluminium via vårt kostintag är föremål för
intensiv forskning och debatt. Detta gäller särskilt källorna lill aluminium i
kosten, varvid den ökade lättrörligheten av aluminium i naturen
uppmärksammals. En orsak man pekat på i detta sammanhang är den ökade
försurningen i vårt land som anses kunna mobilisera bundet aluminium i mark
och vatten.

Arbetarskyddsstyrelsen:
Från arbetsmiljösynpunkl finner styrelsen alt av de i betänkandet berörda
alternativen till dryckesförpackningar har särskill aluminiumburkarna fördelar
som bör vägas in i den totala bedömningen.

Styrelsen
för teknisk utveckling: STU finner det framlagda utredningsmaterialet
bristfälligt i olika hänseenden.

Med
hänvisning till denna STUs bedömning samt del förhällandet att

bryggeribranschen för närvarande undergår en betydelsefull teknisk ut

veckling — där branschen bör ges största möjliga arbetsro — avråder STU

från de förslag om pålagor för aluminiumburken som redovisas i utredning

en. ---

Länsstyrelsen
i Malmöhus län: — — — Ur miljövårdssynpunkt är det angeläget all använda
dryckesförpackningar av nu aktuellt slag kan hopsamlas och återvinnas i största
möjliga utsträckning. Det s.k. ålerburksprojektet som påbörjats i Varberg bör
därför utvidgas till atl omfatta även andra kommuner i landet. Skulle det visa
sig att detta projekt eller andra projekt med motsvarande syfte inte ger en
tillfredsställande återvinning, är detta en väsentlig utgångspunkt, när slutlig
ställning skall tas i frågan. Försöksperioden bör uppgå till minst tre år,
varvid möjligheter alt övergå från produktion av aluminiumburkar fill heldragna
stålburkar bör klariäggas.

------ Vad
länsstyrelsen här anfört innebär atl några beslut om särskil

da åtgärder riktade mot aluminiumburksprojektet inle skall vidtas förrän

försöksperioden utgått och en förutsättningslös utvärdering skett.

Prop. 1981/82:131 28

Naturresurs-
och miljökommittén: de av utredningen föreslagna

avgifterna
förefaller liktydiga med att aluminiumburken blir företagsekonomiskt
ointressant. Därför kan staten lika gärna genom sitt dominerande inflytande i
Pripps göra en överensKommelse med sig själv om att trappa ned användningen av aluminiumburKen.
Om ett sådanl beslul las bör PLM Kompenseras cKonomiskt eftersom Pripps, dvs. i
princip staten själv, bl. a. genom att hota med att starta egen tillverkning av
aluminiumburkar har motiverat PLM att göra investeringar som härvid blir mindre
lönsamma och på sikt överflödiga. En successiv övergång till den miljö- och
resurs-vänligare heldragna stålburken kostar enligl ulredningen för PLMs del ca
20 miljoner kronor. Om den nuvarande förpackningsavgiften höjs några ören torde
tillräckligt finansiellt utrymme för en sådan kompensation skapas.

Sveriges
Hvsmedelshandlareförbund: Vi anser oss inle ha funnit

tillräckliga
sakskäl för ingrepp med så starka styrmedel som nu föreslås. Vår gmndinställning
är därför att aluminiumburken bör få etablera sig i konkurtens med andra
förpackningar och i enlighet med de återvinningsintentioner som tillverkaren
hävdat. En utvärdering om 2-3 år kan sedan ge svaret på om särskilda ingrepp är
motiverade.

Vi
anser det således vara omotiverat och föga genomtänkt all föreslå så stora
avgifter, att aluminiumburken i praktiken kommer att försvinna från den svenska
marknaden. Det är nämligen enligl vår uppfattning det konkreta resultatet om
utredningens förslag sätts i verket.

Sveriges
industriförbund: Vi anser del vara etl samhällsintresse att de berörda
företagen får samhällets förtroende och stöd att fullfölja sina utvecklingsidéer
ulan illa underbyggda ingripanden med praktiskt komplicerade, administrativt
sannolikt mycket kostsamma, styrsystem, vars effekter i övrigt inte närmare
utvärderats.

Erfarenheterna
från Varbergsförsökel är tillräckligt uppmuntrande för att motivera att
systemet riksintroduceras. Introduktionen bör enligt vår mening få fullföljas
enligt de ursprungliga intentionerna under överinseende av den styrgrupp med
olika berörda myndigheter representerade, som följt Varbergsförsökel.

Intet
förloras med en sådan linje.

Handlingsfriheten
finns kvar att senare — om en acceptabel återvinningsgrad inte skulle kunna
uppnås - överväga övergång till en heldragen stålburk, om detta skulle visa sig
vara önskvärt. Detta fordrar närmare överväganden. Man kan inle som utredningen
gör bara förutsätta atl stålburken skulle vara "bättre". Den är
exempelvis inle återvinningsbar. Denna tidsfrist fordrar inte stödinsatser
eller subventioner från samhällets sida. De berörda företagen kommer dessutom
självklart alt målmedvetet arbeta för ett fungerande återvinningssystem.

Kooperativa
förbundet: KF anser även alt förslaget om en restituerbar förpackningsavgift
borde tillämpas enligt alternativ B, men med hänsyn till de oklarheter i fråga
om de administrativa konsekvenserna som vidlåler utredningens förslag, bör
dessa utredas innan beslut tas.

KF
anser därutöver alt regeringen, med hänsyn till all utredningen tillsattes
efter del Fosiefabriken uppförts, genom förhandlingar med PLM bör söka få lill slånd
en lösning, som tillvaratar utredningens intentioner ur

Prop. 1981/82:131 29

energi-,
miljö- och konsumentsynpunkt. Detta torde innebära en övergång från aluminium
till stålplåt.

Slutligen anser KF atl om
del visar sig alt vid de konsekvensutredningar vi föreslagit administrationen
av alternativ B blir för komplicerad, eller att förhandlingslösningar ej kan
uppnås, bör förbudsalternativet, trots KF;s principiella inställning mot
förbud, prövas.

Sveriges
grossistförbund: Vi ansluter oss därför lill---- alt

aluminiumburken
som planerat introduceras utan restriktioner samt alt konsekvenserna utvärderas
under en treårsperiod och alt resultatet av en sådan värdering får avgöra
fortsatt produktion.

Återtagningsnivån
måste vid en sådan bedömning väga tungt. Därvid kan enligt vår uppfattning
alternativet återtagning via detaljhandeln uteslutas av främst följande skäl;

a)
Atl hantera och administrera
två retursystem medför svåriösliga problem från bl. a. ekonomisk och hygienisk
synpunkl.

b)
För att en återtagning via
detaljhandeln skall fungera krävs etl pantsystem, vilket skulle medföra
svårigheter i fråga om hantering, kontroll och administration.

Återtagning
bör i stället kunna ske antingen genom speciella depåer (Varbergsalternativel)
eller genom kommunernas försorg.

Brygginvest
AB: Brygginvest har viss förståelse för att man från samhällets sida vill
försäkra sig om en tillfredsställande återvinningsnivå för aluminiumburken.
Förpackningsfrågan är av mycket stor betydelse för bryggeribranschen. Med
hänsyn lill överkapaciteten och de strukturella problem som råder inom
branschen vilket redovisats i bl. a. Brygginvesls struktur-plan, är Brygginvesls
grundläggande inställning att åtgärder som äventyrar branschens
avsättningsmöjligheter och produktionsvolym bör undvikas. Likaså måste
eventuella åtgärder som kan försvåra konkurrenssituationen inom branschen
undvikas.

Svenska
Bryggareföreningen: Introduktionen av aluminiumburken måsle få fortgå utan
ingripande från statsmakterna. Vi är givetvis beredda att efter skälig tid,
förslagsvis 4-5 år, medverka lill en analys av de konsekvenser som införandet
av en heldragen aluminiumburk ur bland annat samhällsekonomisk och miljömässig
synpunkt medfört. Först om det därvid framkommer påtagliga negativa effekter
av aluminiumburken bör frågan om styråtgärder aktualiseras.

Svenska
kommunförbundet: aluminiumburken kan inle återvinnas i

någon
omfattning av betydelse vare sig via hushållen eller via handeln eller via cenlrala
anläggningar för materialåtervinning.

Om
aluminiumburken inte kan återvinnas innebär detta ett slöseri med råvaror och
energi som inte kan accepteras och som dessutom inte står i samklang med
utredningens principiella deklarationer.

Stockholms
kommun:- finns inga möjligheter att i Stockholm under

överskådlig
tid samla in aluminiumburkar. Detta trots all vi har en väl fungerande
pappersinsamling och en mycket långt utvecklad teknik för sophantering. När inle
den slörsla kommunen i landet har några möjligheter att samla in
aluminiumburkar kan inte heller antas all övriga kommuner i landet kan samla in
burkar i någon större omfattning. En satsning på

Prop. 1981/82:131 30

aluminiumburkar
skulle därför leda lill elt helt oacceptabelt slöseri med råvaror och energi.

Uppsala
kommun: Uppsala kommun är för närvarande inte intresserad av någon återtagning
av aluminiumburk enligt Varbergsmodellen.

Uppsala
kommun är inte intresserad att påtaga sig någon extra kostnad för kontinuerlig
information och upplysning angående återtagning av aluminiumburk i samband med
en eventuell insamling.

Större
delen av de i kommunen befintliga soputrymmena är inte dimensionerade eller
planerade för förvaring av relurpapper och aluminiumburk utöver ordinarie
sopor.

Uppsala
kommun har resursåtervinning av burkskrol ur slagg från sopförbränningsanläggning.

Nässjö
kommun:-- de kraftiga opinionsyttringar som framkommit vid

införandel
av aluminiumburken och mot det lokala insamlingsförsök som görs inom kommunen
är resultat av allmänhetens ökade insikt i energi- och miljöfrågor.

I
jämförelse med andra dryckesförpackningar som finns på marknaden, av vilka i
och för sig ingen kan anses fulländad, måsle aluminiumburken betraktas som ur
såväl samhällsekonomisk som energi- och miljösynpunkt den ojämförligast sämsta
förpackning.

Malmö
kommun: Kommunstyrelsen delar--- uppfattningen atl det ur

kommunal
synpunkt inte finns saklig grund att nu jäkta fram beslul, vars konsekvenser
för näringslivet syns vara negativa. Kommunstyrelsen anser sig således redan på
denna grund böra avstyrka utredarens förslag.

Härutöver
fillkommer en annan, för Malmö kommun speciell aspekt atl bevaka i detta
sammanhang. PLM har som bekant i Malmö uppfört och nyligen färdigställt en stor
anläggning för tillverkning av aluminiumburken, och det kan befaras att redan
den föreslagna höjningen av avgiften per den 1 juh 1981 skulle kunna så
försämra aluminiumburkens konkurrenskraft i förhållande till andra
förpackningar, att grunden därigenom kan ryckas undan för denna anläggnings
bestånd, med risk för sysselsättningen för ca 500 personer och med bortfall av
betydande exportintäkter. De ovan befarade allmänna negativa effekterna för näringslivel
skulle alltså i alldeles särskild grad drabba Malmö, som redan nu dras med
ytterst besvärande sysselsättningsproblem, inte minst inom varvsnäringen, och
vars svårigheter skulle ytterligare accentueras om sysselsättningsproblem
skulle uppslå även för PLM:s del. De lokala problem, som utredarens förslag kan
förorsaka Malmö kommun, gör det än omöjligare för,kommunstyrelsen alt godta
förslaget.

Västerås
kommun: Om återtagningen ska ske på frivillig väg måsle delta ske på ett marknadsmässigl
sätt dvs. kostnaderna för insamling, transport och hantering måste täckas av
burkarnas återvinningsvärde. Styrelsen för renhållningsverk och lantegendomar förutsätler
därför alt insamlingen av aluminiumburkar inte via lagstiftning påtvingas
kommunerna på samma sätt som papper.

Folkkampanjen
mot kärnkraft:- Åtgärder mot aluminiumburken

skulle
ha vidtagits långl tidigare. Nu är produktionen av burkar redan igång. I det
lägel gäller del all välja det alternativ som är bäst i utredning-

Prop.
1981/82:131 31

en;
alternativ A, som innebär att PLM genast måsle ta ansvar för en så hög återvinning
som möjligt.

Folkkampanjen
förordar därför alternativ A.

Fältbiologerna:-- om
ulredningens förslag (alternativ B) med ett slags

progressivt avgiftssystem
skall införas så måste delta gälla från och med 1 juli 81 istället för 1 juli
83. Med en koppling lill ett beslut som uttrycker målsättningen att utveckla förpacKningsmarknaden
för öl och läsk mot enbart returförpackningar.

Fältbiologerna
menar också att om etl avgiftssystem skall införas till förmån för etl förbud
bör inle avgiflen ses som en miljöavgift där man kan köpa sig fri från en
miljöolägenhet. Avgiften bör snarare ses som en styravgifl för
förpackningsmarknaden varför den också skulle kunna sättas högre. Vidare anser
vi aft avgiften ograverad bör läggas på all utveckla returglassyslemel och
olika former av återvinningssystem. Detta för att inte statskassan skall göras
beroende av avgifter som fått till uppgift att avveckla sig själva. Det är ju
så alt benägenheten för all avveckla grunden för avgiflen brukar minska
kraftigt när man vant sig vid inkomsten.

Gränges
Aluminium AB: En av de stora finesserna med det föreslagna ålerburkssyslemel är
att alla burkar för öl och läsk kommer att vara av aluminium. Därigenom kan man
lägga upp ett smidigt fungerande återsam-lingssystem. Man kan lita på atl alla
burkar är av aluminium. Problem med sortering och kontroll bortfaller. Om man
blandar burksorlerna får man omedelbart stora problem i insamlingskedjorna. De
åtgärder, som Staten vidtar bör därför ha den karaktären atl aluminiumburkarna
premieras som förpackningsmaterial för detta ändamål.

Gotthard
Nilsson AB: Vi föreslår att förpacknings- och bryggeriinduslrin får möjlighet
att introducera den nya aluminiumburken utan att förpackningsskallen höjs under
de närmaste fem åren. I stället slopas förpackningsavgiflen helt för
aluminiumburkarna fr. o. m. den 1 januari 1982 på grund av att denna
förpackning är överiägsen den nuvarande burken ur miljösynpunkt.

Vidare
ges återvinningsföretagen möjlighet att organisera en effektiv insamling av
cirkulerade burkar genom all statsmakterna överiåter till dessa företag att
själva finna ut de mest effektiva insamlingsformerna under en femårsperiod.

Efter
den föreslagna femårsperioden torde sedan ett tillräckligt erfarenhetsunderlag
föreligga som grund för eventuellt riksdagsbeslut.

Vi
anser ej heller atl statsmakterna i nuvarande läge bör sätta upp någon gräns
för acceptabel nivå för återvinningsgraden. Den bör fastställas först efter
femårsperioden.

PLM:
Aluminiumburken är anpassad till 80-lalels marknad vad gäller konsumentkrav
såsom vikl, kvalitet, pris och återvinningsbarhel. Alla rationella distributionskrav
uppfylles liksom bryggeriernas krav på lågt pris, snabbhet i fyllning, export
etc. Konsumentpriserna på burkpackade drycker kommer därigenom all kunna sänkas
väsentligt.

PLM
kräver all ålerburksprojektet ges en chans att visa atl det kan

Prop. 1981/82:131 32

fungera
på ett tillfredsställande säll ulan avgifter och med samhällets slöd. En rimlig
lid kan beräknas vara 4-5 år och de resultat som därefter uppnås måste bli
bedömda på ett rättvisande och sakligt säll.

Nya
Banco Bryggeri AB: Vid ell årsbehov av 10 miljoner burkar fördelade på tre
dekorserier kommer den genomsnittliga prisskillnaden per burk all uppgå till
3—4 öre jämfört med elt stort bryggeri med fånga serier. Den prisskillnaden
medför en högre burkkoslnad för det mindre bryggeriet om 300—400 lusen kronor
per år. Detta innebär en allvarlig kostnadsbelastning för oss och för andra
mindre bryggerier särskilt mot bakgrund av atl vi tvingats redovisa förluster
under de senaste åren.

Enligl
vår uppfattning försvårar detta förhållande en fortsatt konkurrens i
bryggeribranschen vilket bl. a. strider mot riksdagens uttalade intresse. Vi
vill därför peka på en möjlighet för staten att motverka denna effekt. Genom
alt åsatta en lägre förpackningsavgift, l.ex. 5 öre lägre, för den första
miljonen burkar i varje dekorserie skulle effekterna av prisskillnaderna
delvis motverkas. Åtgärden är konkurrensneutral genom atl den första miljonen
burkar i alla dekorserier och för alla förelag skulle gynnas.

Fristående
remissinstitutet: - Vi menar att den rimliga lösningen är

att
höja nuvarande förpackningsavgift från 10 öre till 30-50 öre. (Var man bör
stanna inom delta intervall är en fiskal och politisk fråga). Denna lösning har
flera fördelar jämfört med utredningsmannens förslag:

— den
är enkel; del behövs inga administrativa extrakostnader

— den
tillåter konsumenten att använda engångsförpackningar men tvingar honom att
minst betala fulla kostnaden

— den
stärker returförpackningarnas ställning gentemot engångsförpackningarna (varje
engängsförpackning får bära den fulla förpackningsavgiften medan den för
returglaset minskar med antalet återanvändningar) vilket bör medföra att
användningen av engångsförpackningar totalt sett minskar

— den
ger PLM möjlighet all hävda sig på exportmarknaden

— den
kan ge en lämplig förstärkning av statskassan (en höjning från 10 öre till 40
öre ger sålunda 250-300 milj kr i ökade statsinkomster) vilken till en del kan
användas för all "hålla Sverige rent".

4.2
Förhöjd förpackningsavgift med minst tio öre

Riksskatteverket:
Några nämnvärda administrativa svårigheter för verket alt ta ut en högre avgift
för aluminiumburkar än för andra förpackningar föreligger inte vare sig
avgiften höjs till 20 eller 90 öre. Från administrativa synpunkter har RSV
därför ingen erinran mot förslaget i denna del.

Höjningen
med 10 öre lill 20 öre har delvis motiverats med att det är 10 öre billigare
all tillverka en heldragen aluminiumburk jämfört med dagens tredelade stålplålburk.
Den nuvarande avgiften per förpackning, 10 öre, gäller generellt för samtliga avgiftsbelagda
förpackningar, oavsett kostnaden för tillverkningen och oavsett om fråga är om
engångs- eller returförpackningar. RSV finner alt det innebär ett principiellt
avsteg från del ställningstagande som tidigare gjorts i fråga om
dryckesförpackningsavgiften atl föra in ett kostnadsresonemang enbart
beträffande aluminiumburken.

Prop,
1981/82:131 33

Kommerskollegium: Den föreslagna förpackningsavgiflen
syftar väsentligen till alt skydda den svenska miljön och utgår med samma
belopp på inhemska och importerade aluminiumförpackningar. Kollegiet finner därför
att del föreslagna systemet formellt inte strider mot Sveriges handelspolitiska
förpliKtelser.

Utredningen föreslår i första hand en höjning av
förpackningsavgiften med minst 10 öre för aluminiumburkar. Motiven är dels
effekterna på miljön, dels en stärkning av returglasens ställning på marknaden.
Kollegiet har inget att invända mot det första motivet men vill påpeka atl del
andra motivet i praktiken kan gynna svenska förpackningar. Handelspolitiska
skäl talar därför för alt denna höjning primärt inskränks lill vad som är
motiverat ur miljömässig synvinkel.

General tullstyr elsen: Av fakturor etc. som normall
avlämnas till tullmyndigheten i samband med tulldeklarationen torde i regel
framgå såväl förpackningarnas antal som volym, däremot mera sällan materialet
i metallburkar. Vid en enhetlig avgiftssats kan förpackningsavgift således
debiteras enbart med ledning av sedvanlig dokumentation, medan vid differentiering
av avgiften det är nödvändigt alt fastställa beskaffenheten hos förpackningen,
dvs. fysisk varuundersökning tillkommer som nytt kon-trollmomenl.

Tullverket har pä grund av det allmänna ekonomiska läget
fått vidkännas minskning av personalen och verket torde få räkna med
ytterligare personalminskning i framfiden. Verket har redan nu svårt att på
tillfredsställande sätt utföra vikliga övervakningsuppgifter. Den utökning av
verkets kontrolluppgifter som utredningens förslag innebär kan därför inte
genomföras utan att annan, mera väsentlig verksamhel påverkas negativt.

Näringsfrihetsombudsmannen: Förslaget innebär en
särbehandling av aluminiumburken som förpackningsslag och ett ingrepp i
konkurrensen mellan olika förpacKningstyper. Enligl NOs uppfattning bör ingrepp
från samhällets sida i Konkurrensen mellan direKl KonKurrerande produkter på
marknaden göras restriktivt och endasl när mycket starka samhällsskäl
föreligger. Den anförda nedskräpningsaspekten synes inte motivera den
föreslagna säravgiften för aluminiumburkar eftersom del knappast kan göras
gällande alt en övergång från plåt- lill aluminiumburk skulle medföra en ökning
av nedskräpningen.

Statens pris- och kartellnämnd: En högre avgift
på aluminiumburkar

jämfört med andra förpackningar kan dessutom ändra konkurrensfömt-sätlningarna.
Exempelvis kan en jämförelsevis högre avgift på aluminiumburkar ge västtyska
och holländska tillverkare av burkar av bleckplåt en konkurrensfördel gentemot PLM;s
aluminiumburkar.

Landsorganisationen i Sverige: LO kan därför acceptera en
med 10 öre höjd

förpackningsavgift för burkar för att motverka olägenheterna med att inget

fungerande återvinningssystem finns uppbyggt.

Kooperativa förbundet: KF slöder förslaget om 10 öres
förpackningsavgift för AL-burken utöver redan nu gällande förpackningsavgift
för dryckesförpackningar — delta skall gälla för såväl inom landel producerade
som importerade burkar — med hänsyn till alt fungerande återtagningssystem ej
föreligger samt för att stödja returglasels ställning på marknaden.

Prop, 1981/82:131 34

Svenska
Bryggareföreningen: Ulredningen föreslår en höjning av förpackningsavgiften
med minst 10 öre för aluminiumburkar utöver den nuvarande all gälla från den 1
juli 1981. Motivet för höjningen är bland annat att stärka returglasens
ställning på marknaden.

För
bryggeribranschen skulle delta komma att medföra krav på utökning av del
befintliga beståndet av returglas och backar. En ytterligare investering i ett
föråldrat och svårhanterligt retursystem innebär en oacceptabel kapitalförstöring
och skulle dessutom i hög grad försvåra och fördröja införandet av det nya
förpackningssystem som är under utveckling.

Renhållningsverksföreningen: Föreningen
anser del vara ologiskt att

belasta
en enskild förpackning med något som liknar en straffavgift. Aluminiumburken
bör ges samma möjlighet som övriga dryckesförpackningar aft bli testad utan
extra pålagor under en försöksperiod. Visar del sig emellertid att en
återvinningsgrad på föreslagna 75% inte uppnåtts före 1983.07.01 är det
lämpligt att en extra avgift införes. Denna avgift bör då omfatta alla
dryckesförpackningar av engångskaraktär som ej uppnått den erforderliga
återvinningsgraden.

Packforsk:--- Packforsk
avstyrker därför utredningens förslag om en

extra
avgift på enbart aluminiumburkar 1 juli 1981, eftersom en sådan i

högsta grad skulle försvåra och kanske rentav omöjliggöra en realistisk test

av Varbergsmodellen.-

Svenska
kommunförbundet: Det finns skäl som talar både för och emot införandet av en
speciell avgift för vissa förpackningar. Vidare är det i nuläget svårt alt
bedöma utredningens avgiftsförslag och vilka effekter dessa kan få för den
enskilde och samhället. Bland annal har utredningen ej lyckats klargöra hur en
förpackningsavgift på aluminiumburkar kommer att påverka mängden
dryckesförpackningar i avfallet av annal slag l.ex. glas, plast m.m.

PLM:
Avgiflen på 10 öre (utöver den nuvarande generella 1 O-öresavgiften — lika för
alla förpackningar) synes ha som enda syfte atl konkurrensmässigt diskriminera
aluminiumburken jämfört med andra förpackningar. När den plötsligt dyker upp i
alternativ B anger man två motiv. Det ena är atl den skall stärka returglasels
ställning genom att göra aluminiumburken dyrare. Avgiften kommer givelvis inte
att få denna konsekvens ulan kommer istället att omedelbart leda till en
import av heldragna stålburkar (ej belagda med extra avgift) från utlandet.
Kapaciteten för tillverkning av ca 2-3 miljarder öl- och läskburkar i heldraget
stålutförande finns omedelbart redo att taga sig an svensk marknad.
(Tyskland/Holland/England). Detta innebär att underiagel för PLMs fabrik i Fosie
försvinner omgående!

Ulredningens
andra motiv för avgiften är att man anser "den höjda avgiften motiverad
med hänsyn till de effekter från miljö- och resurssynpunkt som uppkommer när
burken införes under 1981 utan att det samtidigt finns etl fungerande återvinningssyslem."
Vi vill för del första påpeka att aluminiumburkslillverkningen successivt
införs under 1981 och att det inte går atl skapa etl återvinningssyslem innan
burkarna kommit ut på marknaden. För det andra hävdar vi atl avgiflen istället
kommer att omöjliggöra all återvinning eftersom den i praktiken kommer all
leda lill stål-burksimport. Dessutom förtjänar det påpekas all 20—25% av
burkmarknaden redan är aluminium genom import ulan återvinning!

Prop,
1981/82:131 35

Gränges
Aluminium AB: En straffavgift riktad just mot aluminiumburken är en
fullständigt absurd åtgärd och måste pä del bestämdaste avvisas.

4.3
Restituerbar förpackningsavgift

4.3.1
Allmänna synpunkter

Riksskatteverket:
RSV finner att i det närmaste oöverstigliga svårigheter föreligger att få en
tillfredsställande kontroll över antalet återtagna aluminiumburkar. Kontrollen
försvåras av att det i vissa fall fordras särskild undersökning för atl skilja
mellan burkar av aluminium och stålplåt. Del är oklart om det är utredningens
mening att återbetalning endast skall ske för sådana burkar som den
avgiftsskyldige själv erlagt avgift för och "återtagit". Om så är
fallet försväras ytterligare såväl de avgiftsskyldigas hantering av burkarna
som kontrollen avsevärt. Del får för övrigl anses oekonomiskt att använda RSVs
begränsade resurser till en kontroll av denna art.

RSV
har övervägt om återbetalning i stället skulle kunna grundas på återtagen vikt.
Burkarna skulle i så fall kunna pressas samman för alt underlätta transporter, m.
m. En omvandling av vikten till antal torde inle vara möjlig, eftersom
aluminiumburkarna tillhandahålls i olika storlekar. Alternativet måste dock
avfärdas av andra skäl. Så t. ex. kan den återtagna skrotmassan befaras komma
att innehålla även annat än aluminiumburkar.

RSV
avstyrker utredningsförslaget i vad det avser avdrag och återbetalning för
återtagna burkar.

Statens
naturvårdsverk: Naturvårdsverket ser uppenbara svagheter i utredarens förslag
till styrmedel för att uppnå den målsatia återtagningen. Kostnaderna för
återtagningen synes bli förhållandevis kostsamt. Därutöver torde koslnaderna
för administrationen av systemet och avgiftsuppbörden komma alt bli betydande.
Förslagel skulle skapa mycket höga artificiella värden på burkskrol vilket kan
leda till alt en betydande kon-trollapparal behöver byggas upp, om systemet ska
fungera på avsett sätt. Koslnaderna för återtagningen av aluminiumburken och
för administrationen av denna står enligt verkets mening inte i rimlig
proportion till nyttan från miljösynpunkt. Naturvårdsverket avstyrker därför
utredarens förslag om särskilda förpackningsavgifter för aluminiumburkar.

Kommerskollegium:
Utredningen föreslår i andra hand en restituerbar förpackningsavgift på 70
öre. Denna avgift kan innebära atl importören av aluminiumförpackningar
faktiskt diskrimineras genom att det föreslagna systemet för restitution av
förpackningsavgiften förutsätter alt producent/ importör bygger upp ett system
för återvinning av förpackningar. Det torde uppenbarligen vara svårare för en
importör att bygga upp ett sådant system för återvinning än för en inhemsk
producent. Skulle detta krävas torde importörer med fog kunna hävda att ett
tekniskt handelshinder införts. Endast under förutsättning att etl centralt
system för återvinning av aluminiumburkar utvecklas, vari såväl importörer som
inhemska producenter tillåts medverka, bortfaller denna ur handelspolifisk
synvinkel väsentliga nackdel med förslagel.

Generaltullstyrelsen:
Styrelsen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på ett särskilt ulförsel-återinförselförhållande
som skulle kunna leda till oönskade konsekvenser om utredningens förslag antas.
Enligl gällande

Prop. 1981/82:131 36

regler
(116 lagen) kan den som utfört avgiftsbelagd förpackning ur landel hos riksskatteverket
erhålla återbetalning av erlagd avgift. Vid provianle-ring av l.ex. färjor i
utrikes trafik kan således återbetalning erhållas för förpackningsavgifter för
öl i aluminiumburkar. De tomma burkarna kan tas tillbaka till Sverige varvid de
tulltaxeras som skrot och inte belastas med förpacKningsavgift. Om de
vidarebefordras lill förpacKningslillverkaren kan denne med stöd av den nya 108
lagen inräkna dessa burkar i den mängd som får dras av när tillverkaren till riksskatteverket
deklarerar avgiftspliktig mängd tillverkade burkar. För varje burk som ingår i
en sådan transaktion skulle statsverket avstå från I kr 80 öre men la in 90
öre. vilket knappast torde ha varit utredarens avsikt. Det får inle heller
uteslutas att en regelrätt import av lomma burkar kan sällas i system för att
uppnå otillbörliga fördelar.

Statens
pris- och kartellnämnd: Utredningen har inte berört den praktiska utformningen
av samt kostnaderna och konsekvenserna för återvinning inom ramen för det
föreslagna avgiftssystemet varför bedömningarna på detta område är osäkra.
Avgiftssystemet förutsätter en omfattande administrafion kring insamlingen.
Det synes dessutom bli svårt alt i efterhand identifiera burkarnas ursprung,
att under officiell kontroll räkna burkarna och betala tillbaka den utlovade reslitutionen
till rätt tillverkare/importör. Härtill kommer att de avgifter, som lillverkaren/importören
inte får tillbaka på gmnd av bristande återvinning, i sista hand kommer att
läggas på försäljningspriset.

Landsorganisationen
i Sverige:----- inte särskilt meningsfullt att som

utredningen
gör föreslå en särskild restituerbar avgift på burken. I så fall blir onekligen
konkurrenssituationen sådan att det vore konsekventare all direkt förbjuda dem.
Ett förbud förefaller dock svårt atl genomföra allden-stund det till Sverige
redan importeras ett icke obetydligt antal aluminiumburkar.

Centralorganisationen
SACO/SR: förbundet (finner) det inte klarlagt

att
det system för avgiftsbeläggning av aluminiumburkar, som förespråkas i
betänkandet, bör införas.

Sveriges
industriförbund: Idén om reslitutionen är inte praktiskt

genomtänkt. Flera frågor
om hur det praktiskt ska fungera uppslår. Hur ska burkräkningar i olika led
organiseras? Och vad kommer det atl kosta all bygga upp den nödvändiga
administrationen och kontrollfunktionen? Får inte elt sådant system karaktär av
tekniskt handelshinder? Och vilka blir de olika konsekvenserna för bryggerier
och konsumenter? Utredningen antyder också att etl pantsystem för återtagning
alternativt skulle kunna byggas upp. Även i delta avseende saknas idéer om
praktiska lösningar. Handeln har som bekant för sin del avsagt sig medverkan i etl
returburk-syslem. Slutsatsen om avgiftssystemet är att del kommer att skapa
fler problem än del löser.

Svenska
Bryggareföreningen: Utredningen lämnar även förslag till ändring i lagen om
avgifter på vissa dryckesförpackningar. Ändringen föreslås träda i kraft 1 juli
1983 och innebär att aluminiumburken avgiftsbeläggs med 90 öre per burk.
Avgiften skall kunna restilueras fill 75% i samband med att aluminiumburken
återvinns.

Prop.
1981/82:131 37

Av skäl som framförts i de tidigare delarna av vårt
yttrande kan vi på

intet sätt acceptera elt genomförande av detta förslag. Avgiftens konstruk

tion är på många sätt hell orimlig.

Lantbrukarnas riksförbund: Beträffande aluminiumburken
tillstyrker LRF del förslag som utredningen har lagt fram. Förbundet
konstaterar därvid alt detta förslag lorde vara av den karaktären att det
innebär etl mycket starkt incitament för fillverkare och bryggeriinduslri all
snarast övergå frän aluminiumburk lill heldragen stålburk. Förbundet
konstaterar emellertid atl en övergång lill en heldragen stålburk inte innebär
att problemen med nedskräpning i naturen upphör. Riskerna för alt kastade
burkar hamnar i lantbruksmaskiner eller vållar skador på djur kvarstår.
Olägenheterna är emellertid större med aluminiumburken. En fömtsättning för att
inte gå på förbudslinjen bör därför vara all del kombinerade avgifts- och restitu-tionssystemet
utformas som en pant med tillräckligt högt värde hos den tomma burken för att
motivera till en hög grad av återvinning.

Kooperativa konsumentgillet: I princip stödjer förbundet
utredningens förslag men ifrågasätter om inte den administrativa lösningen för
att klara konsekvenserna av förslaget blir alll för "snåriga" och
komplicerade för att kunna genomföras i praktiken.

MIGRI och Miljöcentrum:---- Vi anser satsningen på
aluminiumburken

inte kan försvaras ur främst energi- och miljösynpunkt. Om
statsmakterna ändå accepterar aluminiumburken har vi förståelse för atl man
vill försöka garantera en hög återvinning via etl avgifts- och restitulionssystem.
Ell särskilt insamlingssystem med avgifter skulle dock föra med sig en rad
praktiska problem ulan atl man i förväg kan försäkra sig om en effektiv
återvinning.

DAGAB: Förslagel inrymmer en ytterligare restituerbar
förpackningsavgift på 70 öre. Utredarens motiv för denna avgift är all tvinga PLM
till en hög återtagning. Enligt vår mening fördyrar endast ett sådant
avgiftssystem förpackningen till konsument. Eftersom del åligger PLM alt
ansvara för återtagningen enligl förslaget har förelagel - mot bakgrund av de
krav som samhället ställer — elt naturligt intresse av atl uppnå en så hög ålertag-ningsgrad
som möjligt. Del borde därför räcka all man från samhällets sida bestämmer
villkoren för den återlagningsnivå som PLM skall uppnå inom vissa tidsperioder.
De lidsramar som uppställs bör då vara realistiska.

PLM: Den s.k. ålervinningsavgiften på 70 öre fr. o. m. 1/7
1983, som skall

vara restituerbar,
innebär som isolerad företeelse atl återvinning av

aluminiumburkar omöjliggörs. Andra modeller för ingripande
torde få liknande konsekvenser. Alla hot om särskilda pålagor i framliden
undanrycker incilamentet i branschen att med kraft gå in för en önskvärd
återvinning.

Det allvarligaste enligt PLMs uppfattning är dock 70-öringens
konstruktion ur återvinningssynpunkt.

Som ett drastiskt exempel på förslagets orimliga
konsekvenser kan nämnas att merkostnaden för PLM vid en återlagningsnivå på 55
% - den nivå samhällets styrgrupp anger som önskvärd gentemot stålburken - blir
30 öre per burk. Delta innebär en total kostnad för PLM på 180 milj kr -

Prop. 1981/82:131 38

beräknat på 600 milj burkar. Detta tal bör ställas i
relation till PLM-koncernens totala vinst, vilken de senaste tre åren varierat
mellan 50 och 90 milj kronor.

Ulredningen motiverar såväl 10-öringen som 70-öringen med
hänsyn till effekter från resurssynpunkl och en önskan att driva fram en hög
återvinning. Samtidigt är utredningen mån om att påpeka att man konstmerar
kombinationen av de extra 10 örena och återvinningsavgiften på 70 öre så all
tillverkaren aldrig ens vid maximal återvinning, kommer att undgå den extra
diskriminerande avgiflen på 10 öre. Detta är utomordentligt ologiskt!

Den framlagda konstmktionen innebär alt förslaget är alt
likställa med ett förbud, en åtgärd som inte har stöd någonstans i utredningen
och som utredningen inte heller säger sig åsyfta. Förslaget måste därför
kategoriskt avvisas!

4.3.2 Pantsystem

Näringsfrihetsombudsmannen: Eftersom utredningen inte tror
på en

frivillig insamling och återvinning torde förslaget
implicit förutsätta ett

panlsystem. Hur etl sådant pantsystem skulle vara utformat anges emeller

fid inle. Enligt förslagel skulle aluminiumburkarna även vid en 100-procen-

lig återvinning drabbas av en extra avgift på 10 öre. Mofiven härför är

oklara.-----

Konsumentverket: Utredningen har föreslagit att en
ytterligare förhöjd förpackningsavgift med restitution skulle träda i kraft
senast den 1 juli 1983. Konsumentverket avvisar detta förslag av två skäl. Dels
måste det bli mycket komplicerat att på etl tillfredsställande sätt lösa frågan
om återbetalningen av erlagd avgift, dels är del inte säkert alt avgiften
skulle medföra att tillverkaren löser frågan om återtagningen av begagnade burkar.

Mot denna bakgrund finner konsumentverket det nödvändigt
att ett effektivt syslem byggs upp för att insamla och återanvända begagnade
aluminiumburkar.

Konsumentverket anser alt detta bäst sker genom ett
pantsystem som motiverar konsumenterna atl aktivt delta i insamling och
återvinning av använda burkar. Vid de hushållsundersökningar som genomförts i Varberg
under testperioden har hushållen uttalat sig för någon form av pantsystem.

Ålerlämning av dryckesförpackningarna bör ske till
försäljningsställena. Butiken är för konsumenten en naturlig plats för
återlämnande av dryckesförpackningar. Genom ett sådant syslem behöver inle
konsumenten förvara förpackningarna i bostaden längre tid än fill nästa
inköpstillfälle. Konsumentverket anser att aluminiumburken skall åsättas ett
högt pantvärde för att en hög återtagningsprocent skall uppnås.

För all underlätta återtagandet av aluminiumburkarna i
butikerna kan det vara lämpligt alt försäljningsställena utrustas med någon
form av ålertagningsapparaler. En svenskkonstruerad automat för ändamålet
finns, enligl vad verket erfarit, redan framtagen. Hur kostnaderna för dessa
apparater bör fördelas mellan handel och tillverkare (importörer) av
aluminiumburkar bör det ankomma på parterna alt själva avgöra.

Om ett effektivt återvinningssystem med hjälp av pant
upprättas finns det enligt konsumentverkets mening ej skäl alt - på sätt
utredningen föreslagit - införa en förhöjd förpackningsavgift för
aluminiumburken.

Konsumentverket anser atl del föreslagna pant- och
retursystemet efter

Prop,
1981/82:131 39

en
försöksperiod bör utvärderas av ansvariga samhällsorgan innan slutlig ställning
tas i fråga om produkiion och användning av aluminiumburk som dryckesförpackning.

Landsorganisationen
i Sverige: Av ulredningen diskuterade möjligheter fill återvinning - pant, dvs.
insamling via butikerna - och återvinning via kommunernas sophantering genom
separering - torde det första alternativet vara det som är mest realistiskt.
Alt förlita sig på separering utan att samtidigt ha diskuterat hur separering
och hantering av övriga melallför-packningar skall ske är knappast att
tillvarata tillgängliga resurser. LO ser det som nödvändigt all denna fråga
löses, och att kommunerna skaffar sig en beredskap för separering, även om LO i
likhet med Handelsanställdas Förbund förordar ett pantsystem.

Att LO förordar pantsystemet
har också sin orsak i att fillverkaren ej slutit några överenskommelser med
kommuner om återvinning, och tydligen ej tänker göra del med samdiga kommuner.
Principen om hur omhändertagandel av avfallet skall gå fill kan knappast anses
tillgodosett.

Sveriges
livsmedelshandlareförbund: Vi kan inle tänka oss att rekommendera branschens
förelag atl driva två parallella retursystem för dryckesförpackningar i
butikerna.

Vi
anser del däremot intressant atl överväga ett byte av retursystem, som innebär
all aluminiumburken hell skulle ersätta de nuvarande returglasen. Sett ur
distributionssynvinkel är returglasen långt ifrån någon idealisk förpackning.
Den nuvarande returhanteringen är kostsam, ett miljö- och hanleringsproblem för
både anställda och kunder och sker utan någon som helst ersättning för de
kostnader systemet innebär för handeln. Returglasen framstår idag som särskilt
förmånliga prismässigt, därför all produklgmppen är starkt subventionerad av
andra varor i butikerna.

Den
faktiska handelsmarginalen är mycket låg lill följd av den s.k.
backförsäljningen, och returhanteringens kostnader bärs inte av de aktuella
produkterna.

ICA-förbundet:
ICA-förbundet kan inte medverka till två parallella retursystem av
dryckesförpackningar.

Örebro
kommun: Man kan också fråga sig om motivationen för återvinning av alburkar
bland hushållen kommer alt bli den bästa. Då det gäller tidningar är utgivandet
spritt på många händer. Insikten om all man t. ex. sparar träd om fidningar
återvinns är också god. Vad beträffar alburken är enligt mångas åsikt ägandet,
tillverkningen och återanvändandel koncentrerat för mycket till ett företag.
För att återvinningen sKall Komma upp lill drygt 50%, vilKel borde vara
minimigränsen, förutsätter Kommunen alt en tillräcKligt hög pant införes.

Systembolaget:
Under 1980 sålde bolaget 129 milj burKar starKöl. Det finns ingen möjlighet för
Systembolaget all - i varje fall i sina nuvarande lokaler - återköpa dessa
eller den andel av dem som behövs för atl återvinningen skall bli tillräckligt
hög.

Systembolaget
måste alltså liksom övrig handel förklara alt vi inte kan klara av ett återtagningssystem
för ölburkar i våra butiker.

Prop, 1981/82:131 40

Gränges Aluminium AB:---- Ett pantsystem kostar i
administration,

kontroll, avstämning, revision etc. Ett panlsystem för
aluminiumburkar innebär att burken får ett konstlat värde. Konstlat i så hög
grad att det kommer att ge utrymme för alla möjliga former av bedrägerier. Detta
för att pantvärdet blir så avsevärt högre än burkens egentliga värde.

4.3.3 Återvinning

Statens naturvårdsverk: Aluminiumburken bör om den
introduceras i stor skala på den svenska marknaden alertas i ett separat återtagningssystem.
Naturvårdsverket anser, i likhel med utredaren.att det är osannolikt att en
återtagning enligt den s. k. Varbergsmodellen skulle fungera tillfredsställande.

Naturresurs- och miljökommittén: Då alla intressenter -
inklusive PLM -synes hävda att aluminiumburken måste tas i retur av energipoliliska
skäl bör kostnader för en sådan återtagning inräknas i de förelagsekonomiska
kostnaderna. PLM har dock i delta avseende räknat med allmänhetens frivilliga
medverkan vilket medför att de förelagsekonomiska kostnaderna hos PLM, hos
bryggerierna och i handeln blir små. Som antytts ovan, som Varbergsförsökel och
erfarenheter från USA visar, föredrar konsumenterna engångsförpackningar samt
behandlar aluminiumburkarna som sådana. Detta leder till atl insamlingsmetoder
som baseras på konsumenternas frivilliga medverkan är dömda atl misslyckas.

Svenska Bryggareföreningen: I del ålervinningsförsök som
gjorts i Var-bergsområdet anser vi all utfallet har varit mer positivt än vad
utredarna anger. Ändamålet med Varbergsförsökel var ej all insamla maximal
mängd burkar utan att finna lämplig form för insamling. Trots detta och trots
stort motstånd från vissa miljögrupper nåddes insamlingsresultatet över 50% i
slutfasen av försöket.

Varbergs kommun: Målsättningen från utredningens sida om
en minst 80% återvinning av dryckesförpackningarna är enligt kommunens mening
riktig. Delta kommer dock att ställa stora krav på insamlingsverksamheten. Det
kommer troligen atl la många år innan så stor återvinningsprocent kan uppnås,
om den alls går atl uppnå.

Packforsk: När del gäller frågan om vad som kan anses vara
tillfredsställande återvinning ur miljösynpunkt anser Packforsk att den enda
sakligt hållbara utgångspunkten för en bestämning är den skärningspunkt i
vilken aluminiumburken blir energimässigt gynnsammare än den nuvarande plåtburken.
Denna skärningspunkt inträffar vid en återvinningsgrad för aluminiumburken om
50-55%.

Det är Packforsks uppfattning alt en utvärdering av återvinningssysle-met
enligt den s. k. Varbergsmodellen kräver en längre försöksperiod än 8 månader. Packforsk
instämmer därför i utredningens förslag att man minst fram till I juni 1983 bör
bedriva en försöksverksamhet och förordar att nuvarande styrgrupp omvandlas till
en utvärderingsgrupp med uppgift att följa fortsatta försök.

PLM:------- I utredningens direktiv hänvisas lill ett
uttalande av jord

bruksminister Anders Dahlgren där han säger att återvinningsgraden bör

Prop. 1981/82:131 41

uppgå
lill mellan 70-80%. Uttalandet gjordes av statsrådet vid en interpel-lationsdebalt
i december 1979, dvs. innan ulredningen var tillsatt och innan frågan från
samhällets sida var djupare penetrerad. Atl uppfatta denna passus som helt
styrande för ställningstaganden från ulredningens sida anser vi felaktig och
omöjliggör varje försök till en saklig, rättvisande bedömning.

Utredningen
har i sina utredande delar konstaterat alt 55 % återtagnings-nivå utgör den
kritiska nivån ur energisynpunkl vid jämförelse med nuvarande, ej ålervinningsbara
burk. Argument för en högre nivå framförs ej. En så hög återvinningsnivå som
möjligt är givetvis önskvärd. Siffran 70-80% som gmnd för etl
samhällsingripande har dock ingen annan förankring än allmänl tyckande.

PLM
menar också atl resultatet i Varberg måste bedömas utifrån de fömtsätlningar
man arbetat under. Istället för alt som det var tänkt driva en
försöksverksamhet (stödd av lokala myndigheter) för atl utveckla systemet mot
maximal effektivitet, utvecklades istället testet i Varberg till en kampanj
från vissa aklivistgmpper mot aluminiumburken och dess återvinning. Regelrätta
bojkotter mot återvinningen, klisterlappar på ålervin-ningsredskapen, ständig
hets för att få fram "siffror" under skeden när dessa icke kunde
betraktas som meningsfulla störde verksamheten. Trots detta har mycket positiva
resultat erhållits.

Gotthard
Nilsson AB: Enligl vår bedömning får man räkna med att det tar ca 3 år (räknat
från det aluminiumburken introducerats i stor skala lill Sverige) atl bygga upp
burkinsamlingen till att vara lika omfattande som returpappersinsamlingen är i
dag. Viktigt är då atl återvinningsbranschen får möjlighet att under en
tillräckligt lång lidsperiod (minst fem år) arbeta under klara fömtsätlningar
och ulan myndighetsingripande, som kan störa verksamheten. All organisera upp
insamlingen av aluminiumburkar är förenat med kostnader, som måsle fördelas
under en längre tidsperiod. Skulle återvinningsförelagens planeringshorisonl
vara för kort på grund av risk för myndighetsbeslul, som försvårar frivillig
insamling, är det ej meningsfullt att organisera en fungerande insamling vid
port.

4.4
Förbud

Statens
naturvårdsverk: Om man---- från statsmakternas sida

önskar
genomdriva atl aluminiumburken försvinner från den svenska marknaden kan detta
åstadkommas på i princip tre sätt, nämligen genom överenskommelser med
tillverkare och importörer, genom prohibitiva avgifter eller genom förbud.
Enligt naturvårdsverkets mening bör man i varje särskilt fall välja det
styrmedel som till lägsta kostnad ger den önskade effekten. Prohibitiva
förpackningsavgifter synes i detta fall vara en onödig och klumpig omväg.
Effektiva överenskommelser synes svåra alt genomdriva eftersom såväl fyllda
som ofyllda burkar kan importeras i slor mängd. Om regeringen och riksdagen vid
den totala avvägning som återstår att göra finner all aluminiumburken på sikt
inte bör accepteras anser naturvårdsverket att förbudslagstiftning bör tillgripas.
Lagstiftning synes i delta sammanhang vara det styrmedel som snabbast och
effektivast får avsedd effekt. Etl förbud mot aluminiumburken lorde leda till
alt den ersattes av en

Prop. 1981/82:131 42

heldragen
burk i stålplåt. Från miljöskyddssynpunkt är en sådan burk elt

godtagbart alternativ till aluminiumburken. Stålburken synes också ha

vissa--- fördelar i förhållande till aluminiumburken. Enligt naturvårds

verket bör företagel ges en sKälig övergångslid för omställningen. Det är

därvid angeläget att återvinningsarbetet fortsätter. Någon särskild för-

packningsavgifl för aluminiumburkar bör inte utgå under en sådan omställ

ningsperiod.

Kommerskollegium:
Del bör uppmärksammas att det i handelspolitiska reglerna gjorda allmänna
undantaget för åtgärder till skydd för miljön måste ges en restriktiv tolkning.
Åtgärderna måsle utformas så alt hinder för den internationella handeln i
möjligaste mån undviks.

Från
den utgångspunkten är kollegiet benäget instämma i ulredningens slutsats att
ett förbud mot aluminiumburk — i syfte alt få en övergång till stålburksanvändning
- inte bör komma ifråga.

Tjänstemännens
centralorganisation: såväl aluminiumburkar som

stålplåtsburkar
har nackdelar ur miljösynpunkt. Det konsekventa skulle då vara att som våra
nordiska grannländer förbjuda engångsförpackningar.

TCO är emellertid inte
utan föregående noggrann utredning berett att

tillstyrka ett sådant förbud. En sådan utredning skulle belysa såväl regio

nala ekonomiska och sysselsättningsproblem. Burkar och returglas fillver-

kas ju i olika delar av landet varför det är nödvändigt att ersättningssyssel

sättning i de regioner som drabbas av sysselsättningsminskning till följd av

ett förbud tillskapas.-

Svenska
Bryggareföreningen: vi (ställer) oss inte avvisande lill en

successiv
övergång till heldragna burkar i förtent stålplåt eller annat lämpligt
material den dag tekniken härför är fullt utvecklad och om aluminium efter
skälig prövotid i realiteten och icke enbart i förhandsspekulationer skulle
visa sig ge påtagliga negativa effekter ur bland annat miljö- och energisynpunkt.

Stockholms
kommun: Stockholms kommun säger bestämt nej till att införa aluminiumburken som
dryckesförpackning.

Nässjö
kommun: Några utvärderingar av del inom Nässjö kommun pågående försöket med
återvinning av aluminiumburken har ännu ej gjorts.

Alll
pekar dock på att återvinningen inte ens når i närheten av de krav som
utredningen ställer. Delta torde klart visa på konsumenternas inställning till
returhanteringen av förpackningen.

Trots vissa för dagen svåröverblickbara
prakfiska konsekvenser finner Nässjö kommun det således angeläget att biträda
det handlingsalternativ som innebär atl ett rent förbud mot aluminiumburken
lagfästes.

Varbergs
kommun: Den av utredningen föreslagna förpackningsavgiften, på först 20 öre och
sedan ytterligare 70 öre, tror kommunen inte är tillräcklig för atl uppnå ett
tillfredsställande återvinningsresultat.

Med
anledning av-- den brist på konkreta förslag över hur en

nästan total återvinning
skall fungera, anser kommunen, del inle motiverat alt tillåta en fortsatt
försäljning av aluminiumburkar som dryckesförpackningar. I stället bör enligt
kommunens mening resurser satsas pä ytterligare utveckling av alternativa relurförpackningssyslem
(ex. returglas).

Prop. 1981/82:131 43

Uddevalla
kommun:-- avstyrker införandet av den s.k. aluminium

burken som dryckesförpackning.

Miljöförbundet:
Förbud mot aluminiumburken som endast får tillverkas under den
omställningsperiod som fabriken kräver.

Eventuella
stålburkar som tillverkas ska även ha lock av stål för att bättre kunna
återvinnas.

Fältbiologerna:-- förpackningspolitiken
bör inriktas på att alla en

gångsförpackningar för öl och läsk förbjuds och ersätts med returförpack

ningar. --

MIGRI
och Miljöcentrum: Eftersom den nya burkfabriken i Malmö enligt ulredningens
uppgifter lill rimliga kostnader kan ställas om för tillverkning av burkar av
stålplåt måste detta från samhällets sida vara att föredra. Mot bakgrund av det
totala förpacknings/avfallsproblemel och av energi- och miljöskäl måste en
satsning på utbyggnad av avfallsanläggningar vara mer angelägen för samhället
än all medverka till särskilda återtagningssystem för enskilda förpackningar.

Kooperativa
konsumentgillet: Utredningen har pekat på alt del finns tekniska fömlsättningar
att lägga om produktionen till en heldragen stålburk. Vi frågar oss då varför
produktionen inriktas på aluminium överhuvudtaget? Del är allmänt känt att
aluminium är en mycket råvaru- och energi-krävande metall med lång livslängd.
Med tanke på att ytterligare öka vårt redan höga energibehov och all
ytterligare belasta vår redan hårt ansatta natur måste aluminiumburkens
berättigande ifrågasättas. Engångsförpackningar är ell otyg i sig men
aluminiumburkar är helt oacceptabla, när det finns alternativ.

Utredningens
förslag om restitution kan endasl accepteras om konsekvenserna av de
administrativa rutinerna kan lösas på ett smidigt sätt. Kan man inte lösa det
problemet återstår, enligt Kooperativa konsumentgilles-förbundet endast förbud,
eller som utredningen föreslår en så hög förpackningsavgift atl tillverkning
och import av burken blir hell ointressant.

PLM:
En övergång fill produktion av stålburkar enligt heldragningstekni-ken är fullt
möjlig på viss sikt. PLM menar dock att en sådan övergång är en sämre lösning
ur miljösynpunkt då återvinning tekniskt och ekonomiskt inte är möjlig och då
fortsatt nedskräpning kan påräknas trots eventuella antinedskräpningskampanjer.

PLM
övervägde ursprungligen att introducera en heldragen stålburk, men stannade för
aluminium efter noggrant övervägande.

PLMs
viktigaste kritik mot utredningen på denna punkt är att man inte insett
skillnaden mellan en övergång vid en väl inkörd produktion med fullt utbildad
personal och en övergång som i det här fallet skulle ske innan man helt
behärskar den nya tekniken. Ett teknikbyle skulle möjligen vara genomförbart i
ett längre perspektiv, dvs. efter 2,5-3 års drift. En övergång under de mycket
känsliga första åren är däremot inte möjlig utan mycket allvarliga konsekvenser
för PLM.

Prop. 1981/82:131 44

Så
länge vi är hänvisade till aluminiumlock på stålburken innebär alltså ett
materialbyte en försämring ur resurssynpunkt.

Gotthard
Nilsson AB: Ulredningen ser en övergång till heldragna bleckplåt-burkar som en
fördel jämfört med den nya aluminiumburken. Vi delar ej den uppfattningen.
Visserligen är den heldragna bleckplålburken ur åter-vinningssynpunKt något
bättre än den nuvarande bleckplåtburken, men det faktum kvarstår att det
cirkulerade bleckplåtsKrotet har ett mycKet lågt värde. Därför torde insamling
av blecKplålburKar vid port vara helt utesluten. Enda möjligheten torde vara magnetseparering
vid cenlrala behandlingsanläggningar. Ålervinningsgraden sKulle docK endasl
bli ca 20% i delta alternativ, samtidigt som beredningsKostnaden för sKrotet
Knappast sKulle täcKas av malerialvärdel. Resultatet skulle således bli onödigt
slöseri med material och ökade koslnader för Kommunerna. Enligl vår bedömning
är den nya aluminiumburKen Klart överlägsen den heldragna bleckplåtburken ur
både återvinnings- och miljösynpunkt.

5
Övriga frågor

5.1
Kampanj mot nedskräpning

Statens
naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker utredarens förslag om en ny
riksomfattande kampanj mot nedskräpning. En kampanj erfordras oavsett vilket
material som används i förpackningarna.

Näringsfrihetsombudsmannen:
(NO anser all återvinning av aluminiumburkar) bör kombineras med kraftfulla
åtgärder från samhällets sida mot den nedskräpning som idag förekommer.

Landsorganisationen
i Sverige: Nödvändigheten av information av typ

"Håll Sverige Rent" påtalas av utredningen. LO vill understryka detta

förslag. En orsak lill nedskräpning är överhuvudtaget förekomsten av

emballage på alla varor, de flesta ej returnerbara. Detta talar för atl man

fömtom att diskutera dryckesförpackningar i större utsträckning måste ta

sig an frågan om återanvändning och recirkulation av förpackningar som

sådana.---

Sveriges
industriförbund: För att nå effekt är del angeläget atl med lämpliga
lidsintervaller upprepa anli-nedskräpningsbudskapel.

Kooperativa
förbundet: En ny kampanj mot nedskräpning föreslås. KF instämmer.

Svenska
Bryggareföreningen: I sitt förslag framhåller utredningen

behovet
av utökad information.

Vi
har från bryggeribranschens sida naluriigtvis ingen motsatt uppfattning. Denna
information får dock inle fokuseras endasl lill dryckesförpackningar som skräpobjekl.

Packforsk:
Packforsk är därför positivt till alt en ny kampanj mot nedskräpning startas. Packforsk
lar gärna aktivt del i en sådan kampanj.

Prop. 1981/82:131 45

Renhållningsverksföreningen:
Föreningen vill starkt understryka att kommunerna under inga förhållanden får
drabbas av kostnader i och med alt nya förpackningar introduceras i större
omfattning på den svenska marknaden. Det uppstädningsarbete som kan bli
erforderligt då förpackningar slänges i naturen och på offentliga platser bör bekostas
av producent och handel. Uppstädningsarbete bör kunna ske genom kontinuerliga
kampanjer (ex. Håll Sverige Rent) eller genom att kommunerna självständigt
erhåller ekonomiska medel från centralt håll för lokala initiativ och renhållningsåtgärder.

Svenska
kommunförbundet: Styrelsen vill understryka behovet av effekti

va informationsåtgärder mot nedskräpning. Styrelsen vill därför

tillstyrka att det
utformas informationsmaterial som kan underlätta planering och genomförande av
lokala anfinedskräpningskampanjer.

Nässjö
kommun:- en ny kampanj mot nedskräpning genomförs.

Västerås
kommun: Ulredningens förslag om nya nedskräpningskampanjer av typ Håll Sverige
Rent är bra. Kampanjerna bör planeras och genomföras med regelbundna
intervaller.

Stiftelsen
för naturresurshushållning: Stiftelsen för Nalurresurshushållning har bildats
av Malmö kommun i syfte atl bl. a. sfimulera utvecklingen inom miljövårdsområdet.
Etl av Stiftelsen bedrivet projekt avser förstudie och planering av en
rikskampanj mot nedskräpning och för återvinning.

Stiftelsen
instämmer i utredningens slutsats att det krävs en fortsall
informationsverksamhet med återkommande kampanjer mot nedskräpning.

För
kommunerna är det och har länge varit väsentligt atl få stöd av en resursstark
rikskampanj mot nedskräpning. För den kommunala stiftelsen för nalurresurshushållning
har del därför bedömts vara en angelägen uppgift att göra en förstudie och
planering av en sådan rikskampanj. Del finns påtagliga samband mellan
nedskräpning och återvinning. Dessa två problemområden har därför sammanförts
i stiftelsens aktuella projekt.

Stiftelsen har hos
Sveriges Industriförbund hemsläUl om och erhållit medel för denna uppgift.
Målet är all en av bl. a. näringslivet finansierad rikskampanj mot nedskräpning
och för återvinning skall kunna startas den 1 juh 1981. Till projektet knyts en
planeringsgrupp med företrädare för olika intressenter, bl. a. Naturvårdsverket
och Svenska kommunförbundet.

Någol ytterligare
utredningsarbete för att få till stånd denna för kommunerna angelägna
kampanjverksamheten är enligt stiftelsens uppfattning inte erforderligt.
Däremot behövs statsmakternas stöd som komplement fill näringslivets
engagemang.

5.2
Engångsflaskor

Statens
naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar utredarens uppfattning att engångsflaskor
för öl och läsk inle bör få en ökad marknadsandel. Enligl verkel är det
angeläget att användningen av sådana glas minskas.

Prop. 1981/82:131 46

Konsumentverket:
Konsumentverket delar utredningens uppfattning att engångsflaskor för öl och
läsk inte bör få en ökad marknadsandel.

Svenska
Bryggareföreningen: Ulredningen anser att engångsflaskor för öl och
läskedrycker inte bör fä en ökad marknadsandel. Speciella styrmedel härför kan
komma atl krävas.

Bryggeribranschen
använder för närvarande engångsflaskor i väsentligt lägre grad än vad som
förekommer inom med oss konkurrerande branscher. Vi motsätter oss detta
förslag så länge konkurrensneutralitet på detta område inte har skapats.

Norstedts Trycr<eri, Stocictiolm 1982