Prop. 1981/82:137

Prop.
1981/82:137

Regeringens proposition

1981/82:137

om
exportverksamhet inom väghållningsområdet

beslutad
den 4 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CLAES
ELMSTEDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att ett bolag - SweRoad Consulfing Aktiebolag — bildas
vars aktier förvaltas av statens vägverk. Företaget skall på affärsmässiga
grunder driva exportverksamhet inom väghållningsområdet. Genom bildandet av
ett fristående bolag kan en klarare avgränsning uppnås mellan verkets ordinarie
verksamhet och exportverksamheten.

1
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 137

Prop. 1981/82:137 2

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-04

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Dahlgren, Åsling, Wirtén,
Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland.

Föredragande:
statsrådet Elmstedt

Proposition
om exportverksamhet inom väghållningsområdet

1
Inledning

Under
senare år har statliga myndigheter och affärsverk mött en ökad utländsk
efterfrågan på konsulttjänster och varor av olika slag inte minst från
utvecklingsländer.

I
proposition 1980/81:171 om export av tjänster från statliga myndigheter och
bolag m. m. redovisas en rad åtgärder som syftar till att underlätta för t. ex.
statliga myndigheter att sälja sitt kunnande till andra länder. Verksamheten
regleras bl.a. genom förordningen (1981:673) om vissa bestämmelser för statlig
myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet.

I
en skrivelse den 15 februari 1982 har statens vägverk konstaterat att dess
exportverksamhet på väghållningsområdet skulle kunna drivas på ett rationellare
och mer fördelaktigt sätt genom ett särskilt av vägverket förvaltat bolag.
Vägverkets skrivelse har föregåtts av omfattande kontakter med berörda stafliga
myndigheter, Sveriges exportråd samt företrädare för näringslivet inom
väghållningsområdet, varvid behövliga upplysningar och yttranden inhämtats.
Skrivelsen har därför inte behövt remissbehandlas.

Prop. 1981/82:137 3

2
Statens vägverks framställning

2.1
Bakgrund

Vägverket
har tidigare pä olika sätt kommit att delta i viss utlandsverksamhet. Enligt konsultexportutredningens
terminologi i betänkandet (SOU 1980:23) Stafligt Kunnande till salu har verket
varit s. k. passiv förfrågningsförmedlare inom uflandsverksamheten. Verket har
vidare haft en generös inställning till att bevilja tjänstledighet för den
personal som önskat arbeta i uUandet. Tjänstledigheter har lämnats för arbete
hos SIDA eller annan nordisk biständsmyndighet, olika FN-organ samt konsulter
och entreprenörer. Även tillfälliga tjänster hos Världsbanken och svenskt eller
utländskt företag har upprätthållits av personal frän vägverket. Mer än 75 personer
inom verket har tidigare varit verksamma utomlands under kortare eller längre
perioder. Tjänstemän från vägverket har också utnyttjats som rådgivare vid
tvister utomlands.

I
många fall har vägverket bidragit med myndighetsnamnet och personal vid akfiv
marknadsföring av svensk export. Ett sådant exempel är Swedish Traffic Safety Seminar
som hölls i Kuwait i mars 1980.

Den
stora världskongress som arrangerades i Stockholm i juni 1981 av International
Road Federafion (IRF) besöktes av omkring 2000 utländska vägexperter och erbjöd
ett unikt tillfälle att marknadsföra svenskt vägkun-nande.

Inför
detta evenemang och mot bakgrund av den s. k. konsultexport-utredningen jämte
verkets tidigare breda erfarenhet från internationellt samarbete påbörjade
vägverket en utredning om förutsättningarna och formerna för en svensk statlig
exportverksamhet inom väghållningsområdet.

Det
omfattande intresse som de ufländska besökarna på IRF:s världskongress visade
för svenskt vägkunnande inom områdena planering, projektering, byggande och
drift, speciellt vad gäller organisationskunnande och maskinutveckling,
bestyrkte uppfattningen att vägverket har förutsättningar att bedriva
exportverksamhet inom dessa områden. Den utveckling som följt under år 1981 har
givit ytterligare belägg för detta.

Erfarenheterna
under år 1981 talar för att verket inte bara bör vara sporadisk tjänsteexportör
utan att en målmedveten satsning bör ske på export av "know-how" inom
väghållningsomrädet med speciell vikt på de för vägverket utmärkande
kompetensområdena. Verket har därför redan engagerat sig som aktiv och
planmässig tjänsteexportör inom ramen för nuvarande organisation.

ti Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 137

Prop. 1981/82:137

2.2
Marknadsförutsättningar

Genom
en marknadsundersökning har vägverket inhämtat erfarenheter bl.a. från
utlandsverksamma konsulter och entreprenörer, exportrådet samt redan etablerade
statliga tjänsteexportörer. Kontakterna har varit synnerligen positiva och
särskilt konsultbranschen och maskintillverkare inom väghållningsområdet har
sett positivt på en samverkan mellan verket och näringslivet för att bredda den
totala utlandsmarknaden.

I
korthet har undersökningen visat på ett antal lämpliga marknader med något
olika behov och förutsättningar. Inom utvecklingsländerna, främst i Afrika,
finns ett betydande behov av utbildning samt kunnande inom väghållningsområdet.
Exempelvis efterfrågas kunnande inom områdena organisation, administration samt
byggande och underhåll av vägar med metoder som inte kräver alltför intensiv
maskininsats. Vägverket har en förhållandevis stor personalbas med betydande
erfarenhet frän dessa länder. En nära samverkan med SIDA samt institutioner
verksamma inom detta område är redan etablerad. Verkets personalbas möjliggör
här läng-tidsengagemang som bl. a. torde kunna innebära en effektiv användning
av exempelvis insatserna från biståndsorganen.

I
Mellanöstern har oljeinkomsterna möjliggjort en kraftig expansion inom vägsektorn
och behov finns såväl av projektering som kontroll av pågående utbyggnader. Kontakter
har redan etablerats bl. a. med Irak och Saudiarabien, och diskussioner pågår
om ett flertal projekt. Tjänster från vägverket synes vara mest intressanta
inom områdena byggkontroll, organisation av vägunderhåll samt
trafiksäkerhetssektorn. Inom dessa områden kompletterar vägverkets resurser
och kunnande väl de redan etablerade svenska konsulternas. Ett exempel pä
sådant samarbete är den under år 1981 skapade "Swedish Traffic Safety
Group" som marknadsför tjänster från vägverket och trafiksäkerhetsverket,
statens väg- och trafikinstitut samt SWECO-gruppen.

Inom
industriländerna, främst i Europa, finns behov av ökad effektivitet och
långsiktig planering inom väghållningen. Den planeringsteknik och
maskinutveckling som under en följd av är skett i Sverige har väckt uppmärksamhet
och förhandlingar pågår mellan verket och olika svenska maskintillverkare om
formerna för en bredare försäljning i utlandet. Exportrådet har initierat
bildandet av en vägmaskingrupp där syftet är en gemensam marknadsföring så att
försäljning av statliga tjänster i kombination med maskiner kan bli möjlig,
exempelvis i form av systemleveranser. För en del produkter som utvecklats som
hjälpmedel inom väghållningen finns en så stark efterfrågan att ett
fullföljande av utvecklingsarbetet och organiserande av serieproduktion med
tillhörande arbetsfördelningsavtal mellan de svenska intressenterna är
synnerligen brådskande.

De
förhandlingar som pågår med ett flertal länder om större uppdrag har visat att
de tjänster vägverket kan erbjuda är efterfrågade och att markna-

Prop. 1981/82:137 5

den
för såväl tjänster som produkter är betydande. Pågående utbyggnader av
vägnätet, främst i utvecklingsländerna, samt organisations- och vägunderhållsbehoven
nu och i framtiden visar att det finns en växande och långsiktig marknad för
väghållningstjänster i utlandet. För vägverkets del är det därvid inte aktuellt
med direkta vägbyggnadsentreprenader i utlandet utan främst fråga om de
tjänster där verkets unika kunnande inom den tekniska väghållningen samt dess administrafion
utnyttjas. Målsättningen är att i nära samverkan med de redan etablerade
exportörerna bredda den totala marknaden och underlätta svensk följdexport från
industri- och entreprenadföretag eller från andra konsulter.

2.3 Personalfrågor

En
personalenkät som gjordes under år 1981 av vägverket har också bekräftat ett
betydande intresse från personalens sida av att delta i en utlandsverksamhet.
Över ettusen vägverksanställda av alla kategorier har anmält sig vara mycket
intresserade av utlandstjänst. Visseriigen är steget långt från ett enkätsvar
till att finna en utlandstjänst som passar till kvalifi-kafioner,
familjeförhållande, språkkunskap och den betydande omställning som en utlandstjänstgöring
kan innebära. Erfarenheterna från de projekt som hittills varit aktuella visar
emellertid på ett engagemang och en arbetsinsats långt utöver det vanliga. Det
verifierar att vägverkets personal kommer att ställa upp i erforderlig
omfattning. Det är vidare otvetydigt att de kunskaper som en utlandsverksamhet
medför blir till nytta för den ordinarie svenska väghållningen samt att den
stimulans som en uflands-tjänst kan ge är av betydelse för verkets möjlighet
att bedriva en framgångsrik personalpoliuk,

Ett
utlandsengagemang ligger också i linje med vägverkets strävan att rafionahsera
och skapa självständiga och resultatinriktade enheter. I den situation som f. n.
råder, med en avmattning av vägtrafikutvecklingen samt en minskning av främst vägprojektering
och byggande, finns intresse av nya verksamhetsformer vilka kan bibehålla och
utveckla kunnandet inom väghållningen.

2.4 Organisatorisk
form för exportverksamheten

Som
en del i vägverkets analys av uppbyggnaden av dess utlandsverksamhet har
förutsättningar och krav samt olika organisationsformer närmare analyserats
och jämförts. Vägverket har bl. a. konstaterat att utlandsverksamheten kräver

— en ledning som på heltid ansvarar för verksamheten
och därmed ges en betydande handlingsfrihet i fråga om bl.a. marknadsföring,
resor och val av medhjälpare;

— en sammanhållen fast stab eller kansli som kan
säkerställa kontinuitet

Prop. 1981/82:137 6

och
specialistkunskaper för uiJandsverksamheten såsom marknadsföring, offertskrivning,
prissättning och projektuppföljning. Denna bör vara så liten som möjligt och
vid behov kunna utnyttja verkets stora resursbas i form av den ordinarie
organisationen;

- att personalen är flexibel, utåtriktad och
representativ samt besitter språkkunskaper och möjligheter att med kort varsel
engagera sig i nya arbetsuppgifter;

- en beredskap hos vägverket att med kort varsel
kunna frigöra personal från ordinarie arbetsuppgifter inom vägverket för
projektplanering och offertskrivning i samverkan med utlandsverksamheten.

Detta
talar enligt verket för att man skall bilda ett särskilt bolag för vägverkets
export av tjänster. Genom ett särskilt av vägverket förvaltat bolag för verkets
utlandsverksamhet nås mera konkret följande fördelar:

- Ett fristående bolag innebär att en klarare avgränsning
uppnäs mellan den ordinarie verksamheten och utlandsengagemanget. Därmed säkerställs
bättre kravet på särredovisning av såväl medel som personal. Erfarenheterna hitfills
visar behovet av att särskilja de kostnader som bör belasta utlandsverksamheten
och därmed garantera att denna inte belastar annan verksamhet.

- I marknadsföringen kan såväl myndighetsrollen utnyttjas
som det självständiga konsultförhållandet. Denna flexibilitet har visat sig
vara nödvändig eftersom flera uppdragsgivare anser det vara en fördel att förhandla
med den svenska myndigheten samfidigt som det internafionella regelsystemet för
kontrakt, län och bistånd m. m. förutsätter nyttjande av fristående och
självständiga konsulter.

- Samma ekonomiska och juridiska regler kommer att
gälla för vägverkets utlandsverksamhet som för andra svenska företag på uflandsmark-naden.
Det är en nödvändighet för konkurrens på lika villkor. Önskemål att
verksamheten bör bedrivas i kända och etablerade juridiska former har
framkommit i överläggningar med företrädare för näringslivet.

- Vid val av samarbetspartners erbjuder bolagsformen
en större flexibilitet än den ordinarie myndighetsrollen kan ge. Detta gäller
det löpande arbetet både inom och utom landet liksom vid genomförandet av projekt.
Enligt verkets mening bör samarbetsmöjligheterna vara öppna och verkets vägkunnande
tillgängligt för alla svenska företag. Mot denna bakgrund bör inte ett bolag
skapas tillsammans med en begränsad del av näringslivet. Aktiemajoriteten bör
således mot denna bakgrund förvaltas av vägverket.

- Genom verksamhet i bolagsform kan såväl korttids-
som långtidsuppdrag genomföras i utlandet. Förutom den flexibilitet som skapas
genom att reglerna för enskild anställning kan tillämpas för anställning,
lönesättning och ersättningar så har redan aktuella uppdrag även påvisat den
betydelse som skillnaderna mellan beskattningsreglerna för statlig respektive
enskild långtidsanställning har för rekryteringen. Utan bo-

Prop. 1981/82:137 7

lagsbildning
synes det inte vara möjligt att f.n. engagera sig i t.ex.

byggkontrollprojekt
i utlandet.

Vägverket
konstaterar att en bolagsbildning bör med hänsyn till marknadsförutsättningarna
ske omgående. Verkets personalorganisafioner har inte haft någon erinran mot
denna slutsats. Frågan om bolagsbildning har behandlats av verkets styrelse vid
sammanträden den 25 november 1981 och den 5 februari 1982.

Aktiemajoriteten
bör enligt förslaget innehas av verket och firman skall ange denna anknytning.
Firman föresläs vara SweRoad Consulting Aktiebolag.

Bolagets
uppgift skall vara att bedriva och främja svensk exportverksamhet inom väghållningsomrädet
samt att bistå vid planering och utveckling av väghållning i andra länder.
Bolaget skall bedriva konsultverksamhet som också kan omfatta försäljning av produkter
och tjänster liksom annan därmed förenlig verksamhet. Denna bör omfatta alla de
aktiviteter av organisatorisk, teknisk, administrativ och genomförandemässig
natur som sammanhänger med väghållning. Det gäller därmed såväl planering och
projektering som rådgivning vad gäller byggande och drift av väg och för
väghållning erforderliga anläggningar, utveckling av hjälpmedel, framtagande
av normer, anvisningar och kontroll inom väghållningsområdet liksom inom trafiksäkerhetsomrädet
samt utbildning av utländsk personal inom väghållning.

Bolaget
skall främst repliera pä vägverket som resursbas. För bolagets mellanhavanden
med verket bör upprättas ett avtal som reglerar t. ex. samarbetsfrägor,
vederlag för inhyrda resurser, anställningsvillkor, riskta-ganden m. m.
Tjänster och varor kommer emellertid även att anskaffas från andra myndigheter
och från näringslivet. Bolagsbildningen ökar möjligheterna att marknadsföra
och utnyttja fiänster även från andra svenska myndigheter inom väghållningsomrädet
såsom väg- och trafikinsUtutet, trafiksäkerhetsverket m.fl. Bolagsbildningen
innebär å andra sidan ingen förändring eller begränsning av de uppgifter som
myndigheterna inom väg-och trafikområdet enligt gällande instrukfioner skall
ansvara för.

Aktiebolaget
bör enligt vägverket ha en styrelse sammansatt av fem ordinarie ledamöter med
två suppleanter för dem. Verket anser att majoriteten bör utses bland ledande
befattningshavare inom vägverket samt att minst en ledamot hämtas från
näringslivet, gärna konsultbranschen. Regeringen bör utse styrelseordföranden.

Beträffande
bolagets säte har övervägts en lokalisering till Borlänge respektive Solna och
Stockholm. För att markera kopplingen till verkets ordinarie verksamhet och den
resursbas som centralförvaltningen utgör, föreslås att bolagets säte är
Borlänge.

Aktiebolagets
kapital bör sättas till en nivå som möjliggör jämförelser med konsultbranschen
i övrigt samt är av tillräcklig storlek för att inge förtroende vid
förhandlingar och kontraktskrivning med ufländska upp-

Prop. 1981/82:137 8

dragsgivare.
Det totala kapitalbehovet bör inledningsvis förutom med aktiekapitalet kunna
täckas med hjälp av ett garantiåtagande från vägverkets sida.

Verket
har funnit lämpligt att aktiekapitalet bestäms till 500000 kronor och att i
bolagsordningen anges att det skall utgöra lägst 250000 kronor och högst
1000000 kronor. Genom en aktieteckning till en kurs på 120% kan den lagstadgade
reservfonden skapas på en gång och med i bolaget obeskattade medel.

Vägverket
föreslär därför att regeringen bemyndigar verket att ikläda sig en garanti för
de rörelsemedel i form av lån som till en början behövs i bolaget. Ett
garantibelopp om 3,0 milj. kr. skulle enligt verkets bedömning vara
tillräckligt.

3
Föredraganden

Statens
vägverk är en central förvaltningsmyndighet med ansvar för den allmänna
väghållningen samt för stalsbidragsgivning till den kommunala och enskilda
väghållningen. Vidare svarar verket för viss tillsyn över enskilda järnvägar,
spårvägar och tunnelbanor.

Statsmakterna
har givit vägverket en långtgående frihet att planera och bedriva sin
verksamhet inom givna ekonomiska ramar och med den inriktning av väghållningen
som har lagts fast i vägpolitiska beslut.

För
den löpande verksamheten har ett väl fungerande planeringssystem utvecklats för
såväl drift- som vägbyggande verksamheten. Vidare håller verket en hög standard
i fråga om både organisations-, metod- och verksamhetsutveckling. Vägverket
anses i bl. a. dessa avseenden ligga långt framme vid en internationell
jämförelse.

I
det budgetmässiga läge som f.n. råder och med den sparsamhet som måste prägla
all statlig verksamhet har vägverket, som många andra myndigheter, fått
anpassa omfattningen av sina verksamheter till ett minskat resursutrymme. Det
är i ett sådant läge i och för sig naturligt att verket söker vidga sitt
arbetsområde och därmed också upprätthåller och utvecklar sina
kompetensområden. Den utlandsverksamhet som verket nu har påbörjat bör enligt
min mening ha goda förutsättningar att utvecklas på ett positivt sätt.

Regeringen
redovisade i prop. 1980/81:171 om export av tjänster från stafliga myndigheter
och bolag m.m. en rad åtgärder som syftar till att underlätta för t. ex.
statliga myndigheter att sälja sitt kunnande till andra länder. En statlig
tjänsteexport kan ge såväl direkta som indirekta effekter på bytesbalansen. Den
direkta effekten erhålls genom försäljning av ett unikt kunnande. Detta kan ske
antingen direkt till beställare i andra länder eller genom att den stafliga
sektorn engagerar sitt systemkunnande i lämplig form som ett komplement till
näringslivets. Den indirekta effekten

Prop. 1981/82:137 9

uppnås
genom att svenska tjänsteuppdrag i utlandet kan underlätta och röja väg för
svensk följdexport från industri- och entreprenadföretag eller från andra
konsulter. Detta kan på sikt också leda till en förbättrad sysselsättning i
Sverige.

När
det gäller de marknadsmässiga förutsättningarna för tjänsteexport inom
väghållningsområdet delar jag vägverkets uppfattning att det dels finns en stor
och växande marknad och dels att vägverkets kunnande i många avseenden har goda
marknadsförutsättningar. Verkets resurser bör därför kunna marknadsföras
internationellt och bli ett värdefullt komplement till det utbud på området
som kommer frän olika svenska konsult-och tillverkningsföretag. Den verksamhet
som vägverket hittills bedrivit har visat att verkets tjänster är efterfrågade
och att marknaden för såväl tjänster som produkter är betydande.

I
fråga om intresset från personalens sida av att delta i utlandsverksamhet har
verket redovisat att det är stort. Det torde därför enligt min uppfattning inte
bereda några problem att i erforderlig omfattning rekrytera den personal som
erfordras för skilda uppdrag.

Jag
delar verkets uppfattning att det är viktigt att exportverksamheten har en klar
avgränsning från verkets ordinarie arbetsuppgifter. Framför allt gäller detta i
fråga om redovisning av såväl medel som personal så att kostnaden för
exportverksamheten inte belastar annan verksamhet.

Även
jag anser att aktiebolagsformen är den lämpligaste formen för en långsikfig och
planmässig tjänsteexport. Erfarenheterna hittills inom bl. a.
kommunikationsområdet visar att denna bolagsform ger bra förutsättningar att
avgränsa exportverksamhet från annan verksamhet inom eller utom verket.

Med
tanke på att de företag som verkar på marknaden som regel är aktiebolag är det
väsentligt att vägverket också kan verka i aktiebolagets form. Jag tillstyrker
därför att det för ändamålet bildas ett särskilt aktiebolag, helägt av staten
och närmast av karaktären dotterföretag till vägverket. Samma ekonomiska och
juridiska regler kommer då att gälla för vägverkets utlandsverksamhet som för
andra svenska företag på uflands-marknaden. Det är som vägverket pekar på en
nödvändighet för konkurrens på lika villkor. Genom att ge vägverket möjlighet
att driva exportverksamheten i aktiebolagsform kan önskemålen från
näringslivets sida tillgodoses i denna del.

Jag
vill ocksä peka på att aktiebolagsformen erbjuder en större flexibilitet vid
val av samarbetspartners. Detsamma gäller i fråga om regler för anställning,
lönesättning jämte andra ersättningar.

Bolaget
skall driva verksamheten affärsmässigt vilket innebär att kostnaderna för
denna inkl. förräntning av det insatta kapitalet skall täckas av inflytande
ersättningar.

Vad
verket i övrigt anfört i sin framställning rörande bl. a. verksamhetens avgränsning,
inriktning och omfattning anser jag mig i allt väsenfligt

Prop. 1981/82:137 10

kunna
godta. Bolagets säte bör således vara Borlänge, och regeringen bör förordna
ordföranden i bolagets styrelse.

Jag
anser mig också kunna godta vägverkets bedömning av bolagets kapitalbehov. Ett
belopp på 500000 kr. bör därför filiföras bolaget som aktiekapital. Genom att
aktierna tecknas till en kurs av 120% tillförs ett belopp på 100000 kr. till
bolagets reservfond.

De
medel som behövs för aktieteckning fär täckas genom ett överskridande av
förslagsanslaget B 8. Tjänster fill utomstående för budgetåret 1981/82.

För
att tillgodose bolagets behov av rörelsemedel bör vidare regeringen få medge
statens vägverk att teckna borgen för aktiebolaget intill ett belopp av 3 milj.
kr.

4
Hemställan

Med
hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna att konsultverksamhet inom väghållningsområdet
anordnas i enlighet med vad jag har förordat,

2. bemyndiga regeringen att medge statens vägverk att
teckna borgen för aktiebolaget intill ett belopp av högst 3000000 kr.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982