Prop. 1981/82:138

Prop.
1981/82:138

Regeringens proposition

1981/82:138

om
avskaffande av påmönstringsförbud för sjömän;

beslutad
den 11 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CLAES
ELMSTEDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

På
grundval av mönstringsutredningens slutbetänkande Enklare mönstring och bättre
registrering av sjömän. Del II,
föreslås att reglerna i mönstringsförordningen
om påmönstringsförbud och varning för misskötsamma sjömän upphävs. Den
särskilda nämnd som prövar frågor om påmönstringsförbud och varning —
sjömansnämnden — kan därmed upphöra med sin verksamhet. I propositionen finns
också vissa förslag som rör fartygsnämndema.

De
nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1982.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 138

Prop.
1981/82:138

1 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1961:87) om
registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen)

Härigenom
föreskrivs i fråga om förordningen (1961:87) om registrering och mönstring av
sjömän (mönstringsförordningen)' dels att 28-33 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 28 § skall utgå, dels att 4, 14 och 52 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Inskrivning
må icke ske av den, som på grund av sitt hälsotillstånd är förhindrad att taga
anställning ombord pä fartyg, ej heller av den för vilken påmönstringsförbud enligt
28 § gäller. Inskrivning av den, som icke uppnåft myndig ålder, må ej ske utan
att värdnadshavare lämnat tillstånd därtill.

Inskrivning
må icke ske av den, som på grund av sitt hälsofillstånd är förhindrad att taga
anställning ombord på fartyg. Inskrivning av den, som icke uppnått myndig ålder,
må ej ske utan att värdnadshavare lämnat fillstånd därtill.

Sjöman skall med läkarintyg styrka, att hinder på grund av
hans hälsotillstånd icke föreligger mot inskrivning.

14 §

Svensk sjöman må icke inom riket påmönstras svenskt
fartyg, om

a)
han ej är
inskriven i sjömansregistret eller han saknar sjöfartsbok,

b)
han pä grund av
sitt hälsotillstånd är olämplig för anställning i avsedd befattning eller
eljest av hälsoskäl är olämplig att utöva sjömansyrket,

c)
påmönstringsförbud
gäller för honom,

d) han
saknar föreskriven behö

righet för anställning i avsedd be

fattning, och sädana omständighe

ter icke föreligga, att han ändock

bör godtagas för anställningen., el

ler,

e) i
övrigt hinder i lag eller annan

författning möter mot hans anställ

ning å fartyget.

I fråga om utländsk sjöman skall

Svensk sjöman må icke inom riket påmönstras svenskt
fartyg, om

a)
han ej är
inskriven i sjömansregistret eller han saknar sjöfartsbok,

b)
han på grund av
sitt hälsotillstånd är olämplig för anställning i avsedd befattning eller eljest
av hälsoskäl är olämplig att utöva sjömansyrket.

c) han saknar föreskriven behö

righet för anställning i avsedd be

fattning, och sädana omständighe

ter icke föreligga, att han ändock

bör godtagas för anställningen, el

ler

d) i övrigt
hinder i lag eller annan

författning möter mot hans anställ

ning å fartyget.

I fråga om utländsk sjöman skall

Förordningen omtryckt 1979:37.

Prop. 1981/82:138 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vad i föregående stycke under vad i föregående stycke under

h)-e) stadgas äga motsvarande h)-d) stadgas äga motsvarande

fillämpning. fillämpning.

Utländsk sjöman må ej påmönstras, med mindre han innehar
pass eller

annan legitimafionshandling, som i särskild ordning godtagits att gälla

såsom pass.

52 §

Den som icke åtnöjes med beslut Den som icke åtnöjes med beslut

som mönstringsförrättare eller sjö- som mönstringsförrättare meddelar

mansnämnden meddelar enligt den- enligt denna förordning, äger söka

na förordning, äger söka ändring i ändring i beslutet hos sjöfartsver-

beslutet hos sjöfartsverket. ket.

Talan mot sjöfartsverkets beslut om påmönstringsförbud
eller varning föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av sjöfartsver- Sjöfartsverkets beslut enligt den-

ket enligt denna förordning/öre5 ta- na förordning får överklagas hos

lan hos regeringen genom besvär. regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Påmönstringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet
upphör att gälla vid utgången av juni 1982.

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 231 § sjölagen (1891:35 s. 1)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

231 § Anspråk på särskild goltgörelse enligt 229 § 1 mom.
första stycket 3 skall anmälas hos redaren eller befälhavaren inom tre månader
efter det att bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om goltgörelse, som avses i Tvist om sådan gottgörelse prö-

första
stycket, prövas av sjömans- vas av
domstol. Mot tingsrätts be-

nämnden. Talan må ej föras mot slut i en sådan tvist får talan ej

nämndens beslut i sådan tvist. föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Lagen omtryckt 1975: 1289.

Prop.
1981/82:138 4

3 Förslag till

Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrivs aU 19, 20, 26 och 62 §§ sjömanslagen
(1973:282) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

19 §

Sjömans anställningsavtal upphör ej genom att han skiljes
från befattning på fartyg.

Innan befälhavaren enligt 17 eller Innan befälhavaren enligt 17 eller

18 § skiljer sjömannen från hans be- 18 § skiljer
sjömannen från hans be

fattning ombord, skall han under- fattning skall han, om fartygs-

rätta redaren och förvissa sig om att nämnd ej skall finnas på fartyget,

det efter omständigheterna är sörjt först ha samrått med övriga befatt-

för sjömannens uppehälle i land. ningshavare ombord. Anteckning

Befinner sig fartyget utom riket, om samrådet skall göras i skepps

skall även närmaste svenska ut- dagboken. Befälhavaren skall ock-

landsmyndighet underrättas. så
underrätta redaren och förvissa

sig om att det efter omständigheterna är sörjt för
sjömannens uppehälle i land. Befinner sig fartyget utom riket, skall även
närmaste svenska utlandsmyndighet underrättas.

20 §

För samråd eller undersökning i För samråd eller undersökning i

fråga som avses i 22-24§ skall fin- fråga som avses i 22-24 § skall fin

nas en fartygsnämnd på fartyg, som nas en fartygsnämnd på fartyg, som

har en besättning om minst åtta an- har en besättning om minst sex per-

ställda. Befälhavaren föranstaltar söner. Befälhavaren föranstaltar

om att nämnden tillsättes. om att nämnden tillsätts.

Fartygsnämnden består av befälhavaren som ordförande och
ytterligare tre ledamöter. Av sistnämnda ledamöter skall en tillhöra befälet
och två den övriga personalen ombord. Befälsledamoten skall om möjligt vara
antingen den främste av maskinbefälet eller styrmännen eller föreståndaren för
intendenturavdelningen allteftersom saken rör sjöman, som fillhör maskin-,
däcks- eller intendenturavdelningen. Övriga ledamöter skall om möjligt vara av
den övriga personalen utsedda förtroendemän.

26 §

Finner farrygsnämnden undersökning som avses i24 § ge vid
handen att sjömannen grovt misskött sig under anställningen ombord på
fartyget, skall fartygsnämnden skyndsamt anmäla saken till .yö-mansnämnden.

Ger undersökningen anledning Om det efter en undersökning

antaga att brott, som hör under all- som avses i 24 §
finns anledning att

Prop.
1981/82:138

Nuvarande
lydelse

mänt
åtal, har förövats ombord eller föreligger misstanke om sådant brott, skall fartygsnämnden
skyndsamt anmäla vad som framkommit till vederbörande åklagare eller polismyndighet
i Sverige. Är fartygets närmaste bestämmelsehamn ej svensk, skall i stället
närmaste svenska utlandsmyndighet underrättas om den gjorda utredningen. Anmälan
och underrättelse kan underlåtas, om nämnden finner brottet vara att bedöma
som ringa.

Befälhavaren
svarar för att anmälan eller underrättelse enligt första eller andra stycket
sker. Det åligger vidare befälhavaren att tillställa vederbörande myndighet
den utredning som gjorts inom fartygsnämnden.

Föreslagen
lydelse

anta
att brott, som hör under allmänt åtal, har förövats ombord eller föreligger
misstanke om sådant brott, skall fartygsnämnden skyndsamt anmäla vad som
framkommit till vederbörande åklagare eller polismyndighet i Sverige. Är
fartygets närmaste bestämmelsehamn ej svensk, skall i stället närmaste svenska
utlandsmyndighet underrättas om den gjorda utredningen. Anmälan och
underrättelse kan underlåtas, om nämnden finner brottet vara att bedöma som
ringa. Befälhavaren svarar för att anmälan eller underrättelse sker. Det
åligger vidare befälhavaren att tillställa vederbörande myndighet den
utredning som gjorts inom fartygsnämnden.

Till böter dömes den som
bryter mot 15 § första eller andra stycket, 20 § första stycket, 21 § första stycket
jämfört med 22-24 §, 26 § tredje stycket, 27 § tredje stycket eller 37 §.

Till böter dömes
befälhavare som bryter mot 45 §,

Till böter döms den som
bryter mot 15 § första eller andra stycket, 20 § första stycket, 21 § första stycket
jämfört med 22-24 §, 26 § andra stycket, 27 § tredje stycket eller 37 §.

Till böter döms
befälhavare som bryter mot 45 §.

.Sker
förseelse mot 15 § första eller andra stycket och visar arbetsgivaren att han
gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra förseelsen, är han fri
från ansvar.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

ti
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 138

Prop. 1981/82:138 6

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-11

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Elmstedt

Proposition
om avskaffande av påmönstringsförbud för sjömän

1
Inledning

I
april 1979 tillkallades en särskild utredare' med uppdrag att se över
lagstiftningen om mönstring och registrering av sjömän. Utredaren, som antog
namnet mönstringsutredningen (K 1979:02), avlämnade i december 1980
principbetänkandet (DsK 1980:13) Enklare mönstring och bättre registrering av
sjömän. Sedan betänkandet remissbehandlats föreslog regeringen i prop.
1981/82:74 om enklare mönstring av sjömän att den nuvarande ordningen på detta
område ändras på ett genomgripande sätt. Förslaget har nu godkänts av riksdagen
(TU 1981/82:10, rskr 1981/82:134).

Mönstringsutredningen
avlämnade i november 1981 sitt slutbetänkande (Ds K 1981:10) Enklare mönstring
och bättre registrering av sjömän. Del IL I betänkandet finns ett avsnitt som
handlar om sjömansnämnden och påmönstringsförbudet och ett som handlar om
fartygsnämnden (avsnitt 3 och 4). Dessa avsnitt bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1.

Betänkandet
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena i vad avser
förslagen i avsnitt 3 och 4 i betänkandet bör fogas fill protokollet i detta
ärende som bilaga 2.

Som
framgår av prop. 1981/82:74 (s.23) föreslog sjöfartsverket i sin
anslagsframställning för budgetåret 1982/83 att sjömansnämnden skulle avvecklas
för att man skulle uppnå en tvåprocentig besparing på anslaget E3.
Fartygsverksamhet. I budgetpropositionen för budgetåret 1982/83 har jag
förordat att nämnda besparing genomförs genom att sjömansnämnden

'
Landshövdingen Astrid Kristensson.

Prop. 1981/82:138 7

avvecklas.
Jag aviserade i prop. 1981/82:74 att jag skulle återkomma med ett förslag till
riksdagen om att bestämmelserna rörande påmönstringsförbud upphävs och
sjömansnämnden avskaffas vid halvårsskiftet 1982.1 det följande avser jag att
behandla dessa frågor.

2
Gällande ordning

Regler
om påmönstringsförbud och varning och om sjömansnämndens verksamhet finns i 28-33
§§ förordningen (1961:87) om registrering och mönstring av sjömän
(mönstringsförordningen). En sjöman som pä grund av grov misskötsamhet under
anställning ombord befinnes vara olämplig att utöva sjömansyrket kan meddelas påmönstringsförbud
för viss tid -högst sex är - eller, om särskilda omständigheter föranleder det,
tills vidare. Den för vilken påmönstringsförbud gäller får inte tjänstgöra på
mönstringspliktiga fartyg. Ett påmönstringsförbud skall hävas sä snart det
förekommer skälig anledning till det. En sjöman kan i stället för påmönstringsförbud
meddelas varning.

Frågor
om påmönstringsförbud och varning handläggs av sjömansnämnden som har sin
verksamhet i Göteborg. Ordföranden i nämnden skall vara lagfaren. Övriga
ledamöter utses av arbetsmarknadens parter. Beslut om påmönstringsförbud skall
anmälas till sjömansförmedlingarna och mön-stringsförrättarna.

Det
bör understyrkas att påmönstringsförbud inte är en disciplinär påföljd utan,
som det framhålls i förarbetena till mönstringsförordningen, "en socialt
betingad spärr" för att hindra dokumenterat olämpliga sjömän att
tjänstgöra ombord. I praktiken uppfattas påmönstringsförbudet dock ofta som en
bestraffning.

För
en beskrivning av bakgrunden till reglerna och verksamheten vid sjömansnämnden
får jag hänvisa till bilaga 1.

3
Utredningens överväganden

Antalet
ärenden hos sjömansnämnden har minskat kraftigt under senare tid. Från att i
början på 1970-talet ha handlagt över 1000 ärenden årligen hade sjömansnämnden
år 1980 endast 120 ärenden att behandla. Man kan anta att minskningen har sin
grund i att det nu faktiskt begås färre förseelser ombord än tidigare och att
befälhavare och rederier ofta föredrar andra tillvägagångssätt än anmälan fill
sjömansnämnden när det gäller att komma fill rätta med den misskötsamhet som
ändå förekommer ombord. Dessutom är påmönstringsförbudet inte helt effektivt
som avstängningsin-strument. Det förekommer att avstängda sjömän återfinns i
befattningar ombord pä mönstringspliktiga fartyg. Det finns alltså flera skäl
för att

Prop. 1981/82:138 8

ifrågasätta
påmönstringsförbudets - och därmed också sjömansnämndens — framtid. Genom att
slopa nämnden skulle administrativa och ekonomiska fördelar nås samtidigt som
en icke önskvärd särbehandling av sjöfolk skulle upphöra.

Enligt
1973 års sjömanslag har befälhavaren möjlighet att snabbt inskrida mot den
sjöman som är en fara för sjösäkerheten genom att skilja denne från
befattningen. Pä så vis kan de akuta problemen ombord klaras av. Hur det sedan
skall gå med anställningen blir en fråga för arbetsmarknadens parter.
Uppsägning från arbetsgivarens sida får ske om uppsägningen är sakligt grundad.
Saklig grund för uppsägning föreligger inte om det skäligen kan krävas att
arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Enligt utredningens
uppfattning bör parterna vid eventuell uppsägning ta hänsyn till de speciella
förhållanden som råder vid fartygsarbete. Lämpliga omplaceringar kan vara
svåra att genomföra. Om en ombordanställd visar sig vara en sjösäkerhetsrisk
bör detta i regel vara saklig grund för uppsägning. För att man i land skall få
ett ordentligt beslutsunderlag när man prövar anställningsfrågorna är det dock
nödvändigt att ätgärder vidtas så att utredningsorganet ombord -
fartygsnämnderna - fungerar bättre än hittills. För att en olämplig sjöman inte
skall kunna gå till sjöss i ett annat rederi är det vidare viktigt att rederierna
skaffar sig ordentlig information om den person man avser att anställa.

Utredningen
föreslår att påmönstringsförbudet och sjömansnämnden avskaffas. Anställnings-
och tjänstgöringsfrägorna kan helt överlämnas till arbetsmarknadens parter.
Sjösäkerheten fillgodoses genom befälhavarens möjlighet att skilja någon från
hans befattning. Åtgärder bör vidtas för att fartygsnämnderna skall fungera
bättre. Lagen om anställningsskydd kan redan i dag tillämpas med erforderlig
hänsyn till de särskilda förhållanden som råder vid tjänstgöring ombord på
fartyg. Rederierna får ett större ansvar i samband med nyanställningar.

4
Remissyttrandena

Remissinstanserna
har genomgående tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens förslag i
fråga om påmönstringsförbud och sjömansnämnden.

5
Föredraganden

Jag
kan i allt väsenfligt ansluta mig till mönstringsutredningens överväganden
rörande instituten påmönstringsförbud och varning. Som framgår av bilaga 1 har
det tidigare funnits ett uttalat behov av en socialt befingad spärr mot att
misskötsamma sjömän utövade sjömansyrket. Stafistiken visar att det ända fram
till mitten av 1970-talet förekom ett stort antal

Prop. 1981/82:138 9

ärenden
vid sjömansnämnden och att många påmönstringsförbud meddelades. Förhållandena
har emellertid förändrats radikalt under senare är, då sjömansnämnden bara haft
ett fåtal ärenden att behandla.

Misskötsamhet
bland sjömän ombord på handelsfartyg kan inverka både på fartygets säkerhet och
på de sociala förhållandena ombord. Frågan om vilka ätgärder som skall vidtas
mot misskötsamma sjömän är därför av vitalt intresse både för sjöfartsverket
och berörda arbetsmarknadsorganisationer. Jag konstaterar därför med största
tillfredsställelse att representanterna för såväl sjöfartsverket som redamas
och de ombordanställdas organisationer har ställt sig bakom niönstringsutredningens
förslag.

Den
radikalt minskade ärendemängden vid sjömansnämnden under senare år pekar
enligt min mening på att det f. n. inte finns något påtagligt behov av insfituten
påmönstringsförbud och varning. Förhållandena inom sjöfartsnäringen har
förändrats på ett sådant sätt att man knappast heller för framtiden behöver
befara att de tidigare problemen med misskötsamhet på fartygen skall återkomma.
I motsats till tidigare - då sjömännen bara var anställda på fartygen för en
resa i taget - är numera nästan alla sjömän i den svenska handelsflottan rederianställda,
dvs. fast anställda i resp. rederi. Denna anställningsform har helt naturligt
bidragit till att motverka misskötsamhet på fartygen. Även i ett mer expansivt
läge på arbetsmarknaden kan man räkna med att rederianställning kommer att bli
den dominerande anställningsformen.

Under
den senaste tioårsperioden har den arbetsrättsliga lagstiftningen reformerats i
grunden. Genom bl. a. lagen (1974:12) om anställningsskydd (LAS), lagen
(1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder och lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet har förhållandena mellan arbetsgivare och
arbetstagare givits en ändrad inriktning. Likaså har tillkomsten av
sjömanslagen (1973:282) med möjligheten att skilja en sjöman från hans
befattning ombord utan att samtidigt säga upp honom från anställningen medfört
ökade möjligheter att på ett bättre sätt behandla fall av misskötsamhet ombord.
Tyngdpunkten har lagts på förhandlingar mellan rederiet och de anställdas
företrädare lokalt och centralt.

I
belysning av nyare fids arbetsrättsliga lagstiftning framstår instituten påmönstringsförbud
och varning som föråldrade. Enligt min mening finns det inte längre anledning
att i misskötsamhetsfall ha en på detta sätt annorlunda ordning jämfört med
arbetslivet i övrigt. Jag biträder följakfli-gen utredningens förslag att påmönstringsförbud
och varning skall avskaffas. Som en följd härav kan sjömansnämnden avvecklas.
Jag förordar därför att förändringarna genomförs den 1 juli 1982. Samtidigt bör
alla då gällande påmönstringsförbud upphöra att gälla.

Författningsmässigt
innebär förslaget att 28-33 §§ mönstringsförordningen skall upphöra att gälla.
Det medför några smärre följdändringar i 4, 14 och 52 §§ förordningen.

Avvecklingen
av sjömansnämnden medför vissa ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1) och
sjömanslagen (1973:282).

Prop. 1981/82:138 10

Som
framgår av bilaga 1 (avsnitt 3.5) ankommer det enligt 231 § sjölagen på
sjömansnämnden att i visst fall pröva tvist om särskild gottgörelse ur bärgariön.
Nämnden har under sin mer än tioåriga verksamhet inte haft något sådant ärende.
I likhet med utredningen finner jag det naturligt att denna prövning får ske i
samma ordning som gäller tvist om bärgarlön i övrigt, dvs. i domstol.

Det
är vidare nödvändigt att upphäva första stycket i 26 § sjömanslagen. Enligt
detta skall fartygsnämnden, när den efter företagen undersökning funnit att en
sjöman grovt misskött sig under anställningen ombord pä fartyget, skyndsamt
anmäla saken till sjömansnämnden. Upphävandet av detta stycke föranleder en
mindre justering av 62 § sjömanslagen.

Samtidigt
som mönstringsutredningen har föreslagit att sjömansnämnden avvecklas har
utredningen förordat att vissa ätgärder vidtas för att ge fartygsnämnderna
bättre förutsättningar att fungera som samråds- och undersökningsorgan. Jag
kommer kortfattat att behandla dessa förslag här.

Fartygsnämnden
är ett samråds- och undersökningsorgan vars verksamhet regleras i 20-28 §§
sjömanslagen. Fartygsnämnd skall finnas på fartyg som har en besättning om
minst åtta anställda. Befälhavaren är ordförande. Nämnden skall i övrigt bestå
av ett befäl och två av den övriga personalen. Fartygsnämnden skall
sammankallas om det blir aktuellt att befälhavaren skall skilja en sjöman frän befaUningen
eller vid ordningsförseelser ombord. Förutom att undersöka vad som inträffat fär
nämnden tilldela sjömannen en erinran. Grova fall av misskötsamhet ombord
skall, som har berörts i det föregående, anmälas till sjömansnämnden. Vid misstanke
om brott skall anmälan göras till åklagare eller polismyndighet i Sverige.

Utredningen
föreslär, bortsett frän anmälningarna till sjömansnämnden, inga förändringar i
fråga om fartygsnämndernas sammansättning eller arbetsuppgifter. Vissa åtgärder
föreslås dock för att ge nämnderna bättre förutsättningar att fungera som
samråds- och undersökningsorgan. Sjöfartsverket har hittills bard utfärdat
provisoriska anvisningar för fartygsnämnderna. Anvisningarna bör ses över.
Ändamålsenliga blanketter för protokollföring bör utformas. Informationen och
utbildningen rörande nämndens arbetsuppgifter bör förbättras. Vidare förordar
utredningen att fartygsnämnd skall finnas pä fartyg med minst sex anställda och
att samråd med besättningen skall äga rum på fartyg med färre anställda innan
befälhavaren skiljer någon från hans befattning ombord. För en utföriigare beskrivning
av förslagen får jag hänvisa till bilaga 1.

Remissinstanserna
har fillstyrkt utredningens förslag eller lämnat förslagen utan erinran. För
egen del finner jag att förslagen bör genomföras. Dock bör, i enlighet med vad
sjöfartsverket förordat, fartygsnämnd finnas på fartyg med en besättning av
minst sex personer. Det innebär att fartygsnämnd även skall finnas pä fartyg
där s. k. seglande delägare ingår i besättningen. Om riksdagen ansluter sig
till förslagen ankommer det på

Prop. 1981/82:138 11

sjöfartsverket
att i enlighet med 28 § sjömanslagen meddela de närmare föreskrifter som behövs
om fartygsnämnden.

För framtiden finns det
anledning att uppmärksamma ytterligare en fråga, som bl.a. diskuteras i avsnitt
3.3 i betänkandet. Det gäller när en sjöman har skilts från sin befattning
sedan han utgjort en säkerhetsrisk ombord. Sjömannen har då som regel
anställningen kvar. Enligt 7§ LAS skall en uppsägning frän arbetsgivarens sida
vara sakligt grundad. Saklig grund för uppsägning föreligger inte om det skäligen
kan krävas att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. När
möjligheten till avstängning genom sjömansnämnden försvinner aktualiseras
enligt utredningen en något annorlunda syn på begreppet "saklig
grund" för uppsägning. Man måste enligt utredningens uppfattning beakta
de speciella förhållanden som råder vid fartygsarbete. Tjänstgöringen är offentligrättsligt
reglerad på ett sätt som inte är vanligt i land. Behörighetskrav gäller för de flesta
befattningar ombord. Det kan vara svårt att göra en omplacering av en sjöman
som utgör en säkerhetsrisk. När det gäller fartygstjänstgöring måste samtidigt
stor hänsyn tas till de övrigas trivsel ombord. Erfarenheten visar också att
det ofta föreligger stora svårigheter att ordna annan lämplig anställning inom
rederiets organisation i land. Om en ombordanställd visar sig vara en
sjösäkerhetsrisk bör detta enligt utredningens uppfattning i regel utgöra
saklig grund för uppsägning.

Även
jag finner att tjänstgöringsförhållandena inom handelsflottan är speciella. De
har ingen direkt motsvarighet i land. Enligt sjösäkerhetslagstiftningen skall
det finnas minimibesättningsbeslut för varje fartyg. Mini-mibesättningarna är
små och består av specialister med noga definierade behörigheter. Sveriges
åtaganden i internationella konventioner medför att det inte kan godtas att någon
besättningsmedlem på ett svenskt handelsfartyg utgör en risk för
sjösäkerheten.

Förslagen att avskaffa påmönstringsförbudet
och avveckla sjömansnämnden innebär förändringar för partema på
arbetsmarknaden. Som utredningen har funnit måste man kunna beakta de speciella
förhållandena inom sjöfarten även vid tillämpningen av LAS. I detta sammanhang
kan jag hänvisa till avsnitt 2.4 i prop. 1981/82:71 med förslag till ny anställningslag
m.m., där tillämpningen av uttrycket "saklig grund för uppsägning"
behandlas. För egen del utgår jag från att parterna på arbetsmarknaden, som
har ställt sig bakom utredningens överväganden, ocksä beaktar dessa i
anställningsfrågor.

Eftersom de föreslagna
lagändringarna är av enkel beskaffenhet anser jag att lagrådets yttrande inte
behöver inhämtas.

Förslaget till ändring i
sjölagen har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Prop. 1981/82:138 12

6 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta inom kommunikationsdepartementet
upprättade förslag till

1.
lag om ändring i förordningen
(1961:87) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen),

2.
lag om ändring i sjölagen
(1891:35 s. 1),

3.
lag om ändring i sjömanslagen
(1973:282).

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:138 13

Bilaga
1

3 SJ Ö MANSN Ä MNDEN OCH P Å M Ö NSTRINGSF Ö RBUDET

3.1 Den tidigare utvecklingen

Det har l ä nge ansetts
n ö dv ä ndigt att de som ä r ol ä mpliga f ö r sj ö mansyrket hindras att tj ä nstg ö ra ombord p å
fartygen. Ol ä mplighet kan bero p å brister i h ä lsotillst å ndet eller p å
missk ö tsamhet. Avst ä ngning av h ä lsosk ä l behandlas i avsnitt 5.2.5. H ä r tar utredningen endast upp fr å gan om å tg ä rder p å
grund av missk ö tsamhet.

F ö re 1961, d å den nuvarande m ö nstringsf ö rordningen tr ä dde
i kraft, fanns det m ö jlighet f ö r sj ö manshusets
direktion att stryka en inskriven sj ö man
ur registret om det konstaterades att sj ö mannen
rymt fr å n-ett svenskt handelsfartyg. Sj ö mannens sj ö fartsbok
ans å gs d ä rigenom ogiltig vilket hindrade honom att p å nytt m ö nstra
p å ett fartyg. Utan att rymning f ö rel å g gav sj ö manshuskung ö relsen
emellertid inte sj ö manshusdirektionen m ö jlighet att avst ä nga
en sj ö man p å grund av missk ö tsamhet. Sj ö manshusens gallring bland sj ö folket kompletterades dock av den .verksamhet som
bedrevs av de fyra unders ö knings- och bestraffningsn ä mnderna (UB-n ä mn-derna)
som var tillsatta av organisationerna p å
sj ö fartens arbetsmarknad. De fyra n ä mnderna tillkom efter avtal mellan Sveriges redaref ö rening p å
ena sidan och Svenska sj ö folksf ö rbundet. Svenska maskinbef ä lsf ö rbundet.
Svenska stewards-f ö reningen resp. Sveriges fartygsbef ä lsf ö rening p å den andra. N ä mnderna
rapporterade till sj ö mansf ö rmedlingarna de personer som man ans å g borde avst ä ngas fr å n sj ö mansyrket kortare
eller l ä ngre tid. P å s å s ä tt skapades en viss sp ä rr mot att ol ä mpliga personer f ö rmedlades till tj ä nstg ö ring ombord.

I ett bet ä nkande som 1946 å rs sj ö manskommitt é avgav å r 1957 f ö reslogs att en.allm ä n l ä mplighetspr ö vning skulle g ö ras f ö r var pch en som s ö kte sj ö fartsbok. En å r 1958 tillsatt utredning v ä nde sig mot en s å dan allm ä n l ä mplighetspr ö vning med motiveringen att den
skulle strida mot principen om medborgarnas r ä tt till fritt yrkesval. Man borde
inte hindra en person fr å n
viss yrkesut ö vning utan erfarenhet av t2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 138

Prop. 1981/82:138 14

hur han sk ö ter sig i
yrket. Utredningen f ö reslog i st ä llet en sk ä rpning
av best ä mmelserna om avst ä ngning av missk ö tsamma
sj ö m ä n.

I propositionen nr 124 å r
1960, som ligger till grund f ö r den nu g ä llande m ö nstringsf ö rordningen, utvecklade departementschefen sin syn p å behovet av m ö jligheten
att avst ä nga ol ä mpliga sj ö m ä n. Departementschefen anf ö rde bl.a.:

Bristande duglighet hos den enskilde sj ö mannen kan medf ö ra
fara f ö r s ä kerheten till sj ö ss och risker f ö r liv och egendom. Ytterst ä r det h ä r
fr å ga om att tillgodose sj ö lagens krav p å
att fartyg skall vara bemannat p å betryggande
s ä tt. I detta sammanhang skall ä ven framh å llas
betydelsen f ö r trivseln bland bes ä ttningarna p å
fartygen, att uppenbart ol ä mpligt folk kan effektivt hindras
fr å n att vinna anst ä llning till sj ö ss.
Best ä mmelserna i den g ä llande sj ö -manshuskung ö relsen tillgodoser icke p å ett tillfredsst ä llande
s ä tt nu n ä mnda synpunkter.

Efter att ha avf ä rdat
metoden med allm ä n l ä mplighetspr ö vning p å f ö rhand f ö rordade departementschefen i st ä llet avst ä ngning
efter visad grov missk ö tsamhet och anf ö rde:

Den enklaste metoden torde vara, att myndighetens beslut
om

avst ä ngning f å r formen av ett p å m ö nstringsf ö rbud,
som del

ges sj ö mansf ö rmedlingarna och m ö nstringsf ö rr ä ttarna. In

gripande p å denna v ä g kan ske mot s å v ä l svenska som ut

l ä ndska sj ö m ä n. ----- Det
b ö r understrykas, att p å m ö nstrings

f ö rbudet icke ä r att betrakta s å som
en disciplinp å f ö ljd.

Den disciplin ä ra bestraffningen regleras i sj ö manslagen och

n å got behov av ett kompletterande p å f ö ljdsf ö rfarande f ö re

ligger ej. P å m ö nstringsf ö rbudet syftar d ä rf ö r icke till
an

nat ä n att utg ö ra en socialt betingad sp ä rr mot ut ö vning
av

sj ö mansyrket. Med h ä nsyn h ä rtill
b ö r det icke vara n å got

hinder mot att meddelat f ö rbud tas upp till ompr ö vning n ä r

helst den sp ä rrade sj ö mannen beg ä r
det eller on eljest an

ledning f ö rekommer d ä rtill. F ö religger
tillr ä ckliga sk ä l,

b ö r sj ä lvfallet f ö rbudet kunna h ä vas utan h ä nsyn
till even

tuellt best ä md giltighetstid.

Departementschefen f ö rordade
ocks å att varning skulle kunna meddelas
n ä r p å m ö nstringsf ö rbud ans å gs
alltf ö r ingripande.

De disciplin ä ra
å tg ä rder departementschefen syftade p å
och som med st ö d av den d å g ä llande sj ö manslagen kunde vidtas mot missk ö tsamma sj ö m ä n var dels disciplinbot eller, vid ringa f ö rseelser, varning, som kunde beslutas av fartygets

Prop. 1981/82:138 15

disciplinn ä mnd, dels
avsked fr å n tj ä nsten, vilket besluta des av bef ä lhavaren.

Genom 1961 å rs m ö nstringsf ö rordning
skapades sedan de m ö jligheter att meddela p å m ö nstringsf ö rbud eller varning som f ö reslogs i propositionen. Besluten skulle meddelas av
elva partssammansatta s.k. sj ö mansn ä mnder. N ä mnderna
var lokala och knutna till varje sj ö manshusdistrikt.

I samband med att sj ö manshusen
avskaffades å r 1969 blev de lokala sj ö mansn ä mnderna
ersatta med den centrala sj ö ifians-n ä mnd som fortfarande ä r verksam. Unders ö knings- och bestraffningsn ä mnderna, som arbetat parallellt med de lokala sj ö mansn ä mnderna,
upph ö rde vid å rsskiftet 1969/70. Unders ö knings- och bestraffningsn ä mnderna ans å gs
d å inte l ä ngre ha n å gon
funktion att fylla sedan den nya, centrala sj ö mansn ä mnden i G ö teborg inr ä ttats.

3.2 Det nuvarande arbetet hos sj ö mansn ä mnden

Reglerna om p å m ö nstringsf ö rbud
och varning och om sj ö mansn ä mndens verksamhet finns i 28 - 33 §§ m ö nstringsf ö rordningen och inneh å ller i huvudsak f ö ljande.

P å m ö nstringsf ö rbud kan utf ä rdas f ö r
en sj ö man som p å grund av grov missk ö tsamhet under anst ä llning
ombord befinnes vara ol ä mplig att ut ö va sj ö mansyrket. P å m ö nstringsf ö rbudet kan antingen utf ä rdas f ö r
viss tid, h ö gst sex å r, eller -om s ä rskilda
omst ä ndigheter f ö ranleder det - tills vidare. Det finns ä ven m ö jlighet att
meddela ett interimistiskt beslut om p å m ö nstringsf ö rbud.
Ett interimistiskt beslut g ä ller under
h ö gst tv å m å nader. Ett
meddelat p å m ö nstringsf ö rbud skall h ä vas s å snart det f ö rekommer sk ä lig
anledning till det. En sj ö man som grovt missk ö tt sig under anst ä llningen
ombord men ä nd å inte anses ol ä mplig f ö r sj ö mansyrket kan
i st ä llet tilldelas varning (28 § ).

P å m ö nstringsf ö rbud och varning beslutas av sj ö mansn ä mnden. Sj ö mannen b ö r
ges tillf ä lle att yttra sig. Om han s å ö nskar b ö r han h ö ras
personligen inf ö r n ä mnden (29 och 30 §§ ).

Prop.
1981/82:138 16

Beslut som inneb ä r
å l ä ggande eller upph ä vande av p å m ö nstringsf ö rbud skall omedelbart anm ä las till sj ö mansf ö rmedlingarna och m ö nstringsf ö rr ä ttarna. Till m ö nstringsf ö rr ä ttare
utomlands skall anm ä lan dock ske endast i den utstr ä ckning som ä r
p å kallad. Beslut om p å m ö nstringsf ö rbud tr ä der
omedelbart i kraft trots att det enligt 52 §
m ö nstringsf ö rordningen kan ö verklagas
i f ö rsta hand till sj ö fartsverket och sedan till kammarr ä tten (32 § )-.-

Sj ö mansn ä mnden utses av regeringen. N ä mnden
skall best å av ordf ö rande och sex ledam ö ter. Samtliga har suppleanter. Ordf ö randen
och dennes suppleant b ö r vara lagfarna. Ö vriga ledam ö ter
utses efter f ö irslag fr å n Sveriges redaref ö rening och de ombordanst ä lldas
organisationer (33 § ).

Regeringen har utf ä rdat
en f ö rordning med instruktion f ö r sj ö mansn ä mnden (omtryckt i SFS 1975:1074, ä ndrad 1977:870 och 1980:816).

Handl ä ggningen i sj ö mansn ä mnden ä r inget domstolsf ö rfarande.
Sj ö mannen har ingen motpart. N ä mnden kan heller inte h ö ra vittnen. De flesta ä rendena v ä cks genom att en anm ä lan om missk ö tsamhet
kommer in fr å n en fartygsn ä mnd. Sj ö mansn ä mndens beslut fattas vid sammantr ä den och grundar sig p å den utredning om f ö rseelsen som
fartygsn ä mnden gjort och protokollerat
ombord, p å journalhandlingar och i vissa fall
p å sj ö mannens egna uppgifter.

Antalet ä renden hos sj ö mansn ä mnden har
minskat kraftigt sedan den centrala n ä mnden
b ö rjade sin verksamhet den 1 juli 1969.
Nedanst å ende tabeller belyser hur antalet ä renden och olika beslut utvecklat sig.

Prop. 1981/82:138 17

Antal meddelade p å m ö nstringsf ö rbud
och varningar, ä renden som l ä mnats utan å tg ä rd eller bordlagts samt ompr ö vningar av p å m ö nstringsf ö rbud
och fr å n sj ö fartsverket remitterade ä renden
1969-07-01 — 1980-12-31

Ar P å m ö nstrings- Varningar Utan å tg ä rd Ompr ö vningar Summa

f ö rbud eller bordl. och remisser ä renden

1969

248

79

13

1970

765

182

43

1971

862

177

51

1972

691

182

77

1973

679

122

72

1974

495

69

42

1975

365

89

64

1976

283

83

57

1977

178

66

50

1978

94

24

19

1979

68

21

15

1980

55

14

13

30

370

60

1 050

78

1 168

114

1 164

133

1 006

112

718

125

643

83

506

63

357

32

169

39

143

38

120

Art och l ä ngd av p å m ö nstringsf ö rbud som sj ö mansn ä mnden meddelat å ren
1975 - 1980

Ar Interim 3 m å n.
6 m å n. 9 m å n. 12 m å n.
6 å r T.v. Summa p å m ö nstringsf ö rbud

1975

1

146

91

0

21

7

99

365

1976

4

103

79

1

12

3

81

283

1977

4

51

53

0

7

4

59

178

1978

4

24

30

0

2

1

33

94

1979

0

21

17

0

2

0

28

68

1980

4

19

13

1

1

0

17

55

Av Ovanst å ende siffror
kan man utl ä sa att p å m ö nstringsf ö rbud vanligen meddelas f ö r en tid av tre m å nader,
sex m å nader eller tills vidare. Som
tidigare n ä mnts skall ett meddelat p å m ö nstringsf ö rbud h ä vas
s å snart det f ö rekommer sk ä lig
anledning till det. S å sker ocks å ganska ofta. I praktiken kr ä vs dock att sj ö mannen
sj ä lv g ö r ans ö kan d ä rom. Hur dessa ompr ö vningar
utfaller framg å r av nedanst å ende tabell.

Prop.
1981/82:138 18

utfallet vid sj ö mansn ä mndens ompr ö vning
av meddelade p å m ö nstringsf ö rbud å ren 1975 - 1980

Ar F ö rbudet F ö rbudet F ö rbudet
Summa

upph ä vt ä ndrat
kvarst å r ompr ö vningar of ö r ä ndrat

1975

78

7

31

1976

61

8

14

1977

38

3

10

1978

19

1

6

1979

26

5

5

1980

24

3

8

116 83 51 26 36 35

Sj ö mansn ä mndens beslut kan ö verklagas
men det sker i ganska liten omfattning. Sj ö fartsverket
remitterar oftast de ö verklagade ä rendena tillbaka till sj ö mansn ä mnden f ö r yttrande innan man fattar beslut.

Antal ä renden fr å n sj ö mansn ä mnden som ö verklagats
till sj ö fartsverket och kammarr ä tten å ren 1973 -
1980

Ar d å sj ö farts- Antal besv ä r Antal besv ä r Antal besv ä r

verket fattade ang å ende p å - ang å ende var- till
kammar

beslut m ö nstrings- ning r ä tten (i Gbg)

forbud

1973 9 1

1974 12 2

1975 10 (+ 1 1 '

interimistiskt)

1976 1

1977 13 1

1978
8 1

1979
6

1980
8 1

Summa 67 (68) 2 5

Av sj ö fartsverkets 67 beslut ang å ende p å m ö nstringsf ö rbud
innebar 35 beslut ä ndring av sj ö mansn ä mndens
beslut. Be-

sluten ang å ende varning
ä ndrades inte. Av kammarr ä ttens 5 beslut innebar 1 beslut (1973) ä ndring av sj ö fartsverkets
beslut. Ä ndringsfrekvensen f å r inte ses som n å got
betyg p å sj ö mansn ä mndens eller sj ö fartsverkets verksamhet. Ä ndringarna har i m å nga fall berott p å att nya omst ä ndigheter framkommit.

M ö nstringsf ö rordningen ger sj ö mannen
m ö jlighet att bli personligen h ö rd inf ö r
sj ö mansn ä mnden. F ö r att komplettera bilden av f ö rfarandet i n ä mnden
anges h ä r nedan i vilken omfattning sj ö m ä nnen ä r personligen n ä rvarande
vid n ä mndens sammantr ä den. N ä mnden
h å ller omkring 20 sammantr ä den om å ret.

Antal

sj ö m ä n

som
kallats

att

komma

personligen

och som

kommit

personligen
till

sj ö mansn ä mndens
samman*

tr ä den å ren

1975 -

1980

-

Ar

Kallade

Personligen

n ä rvarande

1975 1976 1977 1978 1979 1980

130 100 74 38 47 36

68 55 47 26 27 21

I sj ö mansn ä mndens verksamhet har vissa huvudlinjer i fr å ga om p å m ö nstringsf ö rbud
vid olika f ö rseelser kommit att till-l ä mpas. Nedanst å ende
exempel belyser sj ö mansn ä mndens praxis.

Driftning
och rymning 1:a ggn 3 m å n.

2:a ggn 6 m å n.

3:e ggn
och flera 9 m å n.

- 1 å r

F ö rsummelse vid vakt och utkik

Fylleri (ej s ä kerhetsrisk)

Fylleri tillsammans med misstanke om alkoholproblem

Narkotikaf ö rseelse

Sv å ra slagsm å l, knivsk ä rning
m.m.

6 m å n.

3 m å n.

t.v. (med uppmaning om personlig inst ä llelse vid nytt sammantr ä de)

6 å r eller t.v.

t.v.

Den sj ö man som har
l å ngvarig och v ä l vitsordad tj ä nstg ö ring bakom sig kan i st ä llet f ö r
p å m ö nstringsf ö rbud slippa undan med varning.

Sj ö mansn ä mndens beslut meddelas muntligen vid sammantr ä det till sj ö mannen
om han ä r personligen n ä rvarande. Alla beslut s ä nds dessutom till den ber ö rde med brev. Efter varje sammantr ä de s ä nds ocks å en rapport om meddelade eller ä ndrade p å m ö nstringsf ö rbud
till DAFA som p å datateknxsk v ä g framst ä ller
en lista ö ver besluten ( ä ndringslista). I b ö rjan av varje kvartal g ö r
DAFA dessutom en lista ö ver samtliga g ä llande, ej ö ver
sex å r gamla, av sj ö mansn ä mnden utf ä rdade p å m ö nstringsf ö rbud.
Listan inneh å ller ocks å uppgifter om dem som av l ä kare f ö rklarats
ol ä mpliga att ut ö va sj ö mansyrket.
Listorna s ä nds till sj ö fartsverket och till samtliga m ö nstringsf ö rr ä ttare och sj ö mansf ö rmedlingar inom riket. Dessutom skickas de till
beskickningar och konsulat utom riket enligt en adresslista som UD tillhandah å ller. Genom sj ö mansn ä mndens f ö rsorg
skickas listorna ocks å till mottagare som bed ö ms ha legitimt behov av uppgifter om p å m ö nstringsf ö rbud, exempelvis st ö rre rederier. Listorna har sekretesskydd. Beslut om varning delges sj ö mannen och registreras endast p å n ä mndens kansli.

Prop. 1981/82:138 21

F ö rutom att f ö rbereda de ä renden
som skall behandlas i n ä mnden tar man p å kansliet emot telefonsamtal och personliga bes ö k. Enligt gjorda anteckningar under trem å naders-perioden oktober 1979 - januari 1980 hade n ä mnden under samma tid 38 inkomna telefonsamtal (m ö nstringsf ö rr ä ttares och rederiers samtal ej medr ä knade). Samtalen kom huvudsakligen fr å n sj ö m ä n som hade ä renden
aktuella hos n ä mnden eller hade p å m ö nstringsf ö rbud. Under samma trem å nadersperiod gjordes sex personliga bes ö k av sj ö m ä n p å n ä mndens kansli.

Enligt 231 § andra
stycket sj ö lagen har sj ö mansn ä mnden till uppgift
att pr ö va tvister om s ä rskild gottg ö relse
ur b ä rgarl ö n till sj ö man
som vid b ä rgningen gjort synnerligen f ö rtj ä nst;full
insats eller utsatt sig f ö r synnerlig fara. Den centrala sj ö mansn ä mnden har
dock inte ä nnu pr ö vat n å got s å dant ä rende.

N ä mnden lyder under sj ö fartsverket och har sina kanslilokaler i centrum av
G ö teborg. Sammantr ä dena har tidigare h å llits i en sessionssal som sjukv å rdsf ö rvaltningen i G ö teborgs
kommun kostnadsfritt st ä llt till f ö rfogande. Numera sammantr ä der sj ö mansn ä mnden p å
n ä mndens kansli.

N ä mndens ordf ö rande - en f.d. chefsr å dman - liksom de sex ö vriga ledam ö terna och suppleanterna har f ö rordnanden som l ö per
ett å r i taget. De arvoderas enligt s ä rskilt regeringsbeslut.

Vid kansliet finns fyra fast anst ä llda tj ä nstem ä n med tj ä nstg ö ring och l ö n
enligt nedan. Vid vakanser anst ä lls inga
vikarier.

Byr å inspekt ö r heltid Fe 11

Assistent heltid Fe 7

Kansliskrivare halvtid Fe 2

Kontorist halvtid Tg 11

Dessutom finns en arvodesanst ä lld lokalv å rdare.
Uppgifterna avser f ö rh å llandena i augusti 1981.

Prop.
1981/82:138 22

statens kostnader f ö r
sj ö mansn ä mnden har de senaste budget å ren
uppg å tt till f ö ljande belopp:

1977/78 462
000 kr

1978/79 489
000 kr

1979/80 537
000 kr

1980/81 485
000 kr

Kostnaderna f ö r
budget å ret 1980/81 f ö rdelade sig p å
f ö ljande s ä tt.

L ö ner och arvoden inkl. 39 % 400 000 kr

Lokalhyror 45 000 kr

Datak ö rningar 31 000 kr

Ö vrigt 9 000 kr

Summa 485 000 kr

F ö r 1981/82 har anslagits 646 000 kr.

I sj ö fartsverkets petita f ö r 1982/83 har kostnaderna f ö r sj ö mansn ä mnden ber ä knats
till 580 000 kr.

3.3 Ö verv ä ganden om sj ö mansn ä mnden, p å m ö nstringsf ö rbudet
och varningen i framtiden

Sj ö mansn ä mndens verksamhet var tidigare av stor omfattning. Av olika sk ä l har verksamheten numera minskat starkt. Redarnas
och de ombordanst ä lldas organisationer har i en gemensam
skrivelse 1978-12-05 till kommunikationsdepartementet hemst ä llt att reglerna om p å m ö nstringsf ö rbud och varning ses ö ver. Organisationerna erinrade i skrivelsen om att p å m ö nstringsf ö rbudet var avsett att utg ö ra en socialt betingad sp ä rr mot ut ö vning
av sj ö mansyrket men fann det uppenbart
att p å m ö nstringsf ö rbud av ber ö rda sj ö m ä n kunde uppfattas som disciplin ä r bestraffning. Organisationerna anf ö rde vidare bl.a.:

Den arbetsr ä ttsliga
lagstiftningen har f ö r ä ndrats och vuxit ut. Genom bl.a. lagen om anst ä llningsskydd, lagen om vissa anst ä llningsfr ä mjande
å tg ä rder och lagen om medbest ä mmande
i arbetslivet har f ö rh å llandena mellan arbetsgivare och arbetstagare givits en ä ndrad inriktning. Likas å har tillkomsten av 1973 å rs sj ö manslag med
m ö jligheten att skilja sj ö man fr å n
befattning ombord utan att samtidigt s ä ga
upp honom fr å n anst ä llningen haft betydelse f ö r dessa f ö rh å llanden.

Prop.
1981/82:138 23

Genom de ä ndrade f ö rh å llandena har
m ö jligheterna att behandla fall av missk ö tsamhet under anst ä llning ombord p å
fartyg ö kats. Tyngdpunkten har lagts p å f ö rhandlingar
mellan rederiet och de anst ä lldas f ö retr ä dare lokalt
och centralt. Det ä r v å r uppfattning att detta i flera h ä nseenden
f å r anses ha medf ö rt vidgade f ö ruts ä ttningar f ö r
att objektivt bed ö ma och komma till r ä tta med fall av missk ö tsamhet i yrket.

Under senare å r
har ocks å f ö rh å llandena i samband med rekrytering
till yrket f ö rb ä ttrats. Detta har kunnat ske bl.a. tack vare att en fastare anst ä llningsform, rederianst ä llning, och b ä ttre
avl ö sningssystem har inf ö rts.

Det ä r v å r uppfattning att nu p å talade f ö r ä ndringar har
varit utslagsgivande f ö r den tendens till minskning av sj ö mansn ä mndens
verksamhet som bifogade tabl å er klart
visar. Minskningen ä r s ä rskilt kraftig under senaste tiden d å sj ä lvfallet arbetsmarknadsf ö rh å llandena
ocks å har spelat en roll. Sj ö mansn ä mnden som
ett anst ä llningsreglerande institut har s å ledes klart f ö rlorat
i v ä rde.

Organisationerna pekade vidare p å de principiella skillnader som finns vid
behandlingen av sj ö personal och landan-st ä llda arbetstagare. G ä llande ordning kan - ans å g
man - i vissa fall resultera i att fackliga ö verenskommelser
r ö rande fall av missk ö tsamhet å sidos ä tts av myndigheterna genom ett beslut i sj ö mansn ä mnden.
Organisationerna efterlyste en s å l å ngtg å ende
anpassning som m ö jligt till de landanst ä llda arbetstagarnas f ö rh å llanden.

Utredningen inst ä mmer
i vad organisationerna framf ö rde. P å m ö nstringsf ö rbudet ä r
avsett som en sp ä rr men kan uppfattas som en
bestraffning. Genom 1970-talets arbetsr ä ttsliga
lagstiftning har ett nytt, f ö rfattningsreglerat
system f ö r kontakter mellan arbetsgivare och
arbetstagare skapats. Detta har f ö rb ä ttrat m ö jligheterna
till ö verenskommelser i flertalet fr å gor som sj ö mansn ä mnden har att behandla. Genom m ö jligheten f ö r
bef ä lhavaren att skilja en sj ö man fr å n
hans befattning ombord har en snabb och effektiv metod att reagera p å missk ö tsamhet
skapats. Fartygsn ä randernas tillkomst å r 1973 f å r
i dessa sairananhang ocks å tillm ä tas betydelse. Mera d ä rom i kapitel 4. Den minskande verksamheten hos sj ö mansn ä mnden beror
naturligtvis ä ven p å arbetsmark-

1 Tabl å erna ä r h ä r utel ä mnade. Se i st ä llet
tabellen ö ver bl.a. antalet ä renden i avsnitt 3.2.

Prop. 1981/82:138 24

n å ds- och rekryteringsf ö rh å llandena. De
senaste å rens utveckling inom
handelsflottan har ocks å lett till minskad personaloms ä ttning och d ä rmed
en mera stabil yrkesk å r.

Man kan allts å
anta att sj ö mansn ä mndens verksamhet minskar dels p å
grund av att det nu faktiskt beg å s f ä rre f ö rseelser ombord
ä n tidigare och dels f ö r att bef ä lhavare
och rederier nu har andra v ä gar att g å n ä r det g ä ller att komma till r ä tta med den missk ö tsamhet som ä nd å f ö rekommer ombord. Till bilden h ö r dessutom att en f ö rseelse som i sj ö mansn ä mnden f ö ranleder endast ett kort p å m ö nstringsf ö rbud m å nga
g å nger inte accepteras som saklig
grund f ö r upps ä gning. Redaren riskerar i s å dana fall med en anm ä lan att f å ha en sj ö man kvar i anst ä llningen
utan att kunna anv ä nda honom ombord. Vid mindre
allvarliga f ö rseelser kan redaren d ä rf ö r vara oben ä gen att likta en anm ä lan g å till sj ö mansn ä mnden.

Sj ö mansn ä mndens beslut om p å m ö nstringsf ö rbud,
som ju ä r avsett att utg ö ra "en socialt betingad sp ä rr mot ut ö vning
av sj ö mansyrket", verkar efterlevas.
Rederierna studerar och respekterar som regel avst ä ngningsiistorna. Ä nd å h ä nder det emellan å t att avst ä ngda
sj ö m ä n å terfinns ombord p å fartyg. Detta betyder i en del fall att rederiernas
och m ö nstrings-f ö rrattarnas kontroller varit bristf ä lliga men det kan ocks å ha andra f ö rklaringar. Sj ö mansn ä mndens avst ä ngningsbeslut inneb ä r endast f ö rbud att m ö nstra p å
- inte f ö rbud att forts ä tta en redan p å b ö rjad tj ä nstg ö ring. Ett p å m ö nstringsf ö rbud
p å tre m å nader kan d ä rf ö r bli verkningsl ö st
om den ber ö rde sj ö mannen nyligen p å b ö rjat en l ä ngre
tj ä nstg ö ringsperiod n ä r n ä mnden fattar sitt beslut. P å m ö nstringsf ö rbud
utg ö r heller inte hinder mot att ta
anst ä llning p å ett icke m ö nstringspliktigt
fartyg. Som avst ä ngningsinstru-ment ä r p å m ö nstringsf ö rbudet
s å ledes inte helt effektivt.

F ö r en avst ä ngd sj ö man
kan det naturligtvis inneb ä ra ekonomisk f ö rlust att inte f å
tj ä nstg ö ra ombord men de ekonomiska verkningarna beh ö ver inte alltid bli k ä nnbara. En kortare avst ä ngning kan
"avtj ä nas" under vederlagsledighet

Prop. 1981/82:138 25

och semester i land. En avst ä ngd sj ö man har ocks å vissa m ö jligheter
att f å ekonomisk ers ä ttning fr å n
sin arbetsl ö shetskassa. Det ligger inget fel i
detta eftersom p å m ö nstringsf ö rbudet endast skall vara en sp ä rr mot tj ä nstg ö ring' och inte en bestraffning. Allm ä nt g ä ller nog ä nd å att sj ö mannen ser det som en belastning att t.o.m. vara
formellt hindrad fr å n att ut ö va det yrke han kanske har l å ng utbildning f ö r.
Antalet sj ö m ä n som ans ö ker om att f ö rbudet skall ompr ö vas
ä r ju ocks å f ö rh å llandevis stort.

I vissa fall ä r
p å m ö nstringsf ö rbud alltf ö r ingripande samtidigt som det ä r ol ä mpligt att
sj ö mansn ä mnden helt avst å r fr å n n å gon å tg ä rd. F ö r s å dana situationer har n ä mnden f å tt
m ö jligheten att meddela varning. Om p å m ö nstringsf ö rbudet avskaffas faller en stor del av sk ä let till att varningen finns. I de fall d ä r det kan framst å
som befogat att en missk ö tsam sj ö man f å r en
reprimand b ö r man kunna n ö ja sig med erinran fr å n fartygsn ä mnden enligt 25 § sj ö manslagen eller
fr å n bef ä lhavaren.

Minskningen av antalet ä renden
hos sj ö mansn ä mnden har nu g å tt s å l å ngt att man p å n ä mndens
kansli anser sig ha brist p å
arbetsuppgifter. Ä rendenas br å dskande natur medf ö r dock att sammantr ä den ä nd å m å ste h å llas - och
bekostas - varannan vecka. Det f ö rekommer
att man p å sammantr ä dena endast har tre - fyra ä renden p å
f ö redragningslistan. Orsaken till minskningen
har behandlats ovan. N ä r dessutom n ä mndens beslut om p å m ö nstringsf ö rbud inte alltid fungerar och m ö jligheten till varning kan ers ä ttas av andra former f ö r erinringar ä r det rimligt att ifr å gas ä tta n ä mndens framtid.

Genom att slopa sj ö mansn ä mnden skulle avsev ä rda administrativa och ekonomiska f ö rdelar kunna n å s. Samtidigt skulle en icke ö nskv ä rd s ä rbehandling av sj ö folk
upph ö ra. N ä mndens verksamhet kan dock fortfarande vara av v ä rde f ö r sj ö s ä kerheten
och trivseln ombord. N ä mnden b ö r d ä rf ö r inte avskaffas om det i n ä mnv ä rd grad
skulle medf ö ra att dessa intressen blir s ä mre tillgodosedda.

Prop. 1981/82:138 26

De f ö rseelser som nu f ö ranleder p å m ö nstringsf ö rbud
ä r av m å nga olika slag. I regel har dock sj ö mannens handlande inneburit att han som
arbetstagare har beg å tt en f ö rseelse mot anst ä llningsavtalet.
Vid sidan av denna f ö rseelse kan i det enskilda fallet
ocks å ligga att f ö rfarandet ä ven
inneburit en risk f ö r sj ö s ä kerheten. Dessa b å da komponenter -tj ä nsteavtalet och sj ö s ä kerheten - beh ö ver
inte ha ber ö rts i lika stor utstr ä ckning vid varje tillf ä lle. Fast ä n gr ä nsdragningsproblemen ä r stora vill
utredningen ä nd å dela in de aktuella fallen av missk ö tsamhet i tv å huvudgrupper, brott mot tj ä nsteavtalet och brott mot sj ö s ä kerheten.

Vad g ä ller brotten mot tj ä nsteavtalet finns i dag andra regler att f ö lja ä n som var
fallet n ä r best ä mmelserna om sj ö mansn ä mndens verksamhet tillkom. Genom 1970-talets arbetsr ä ttsliga lagstiftning har ett n ä t av obligatoriska kontakter mellan arbetsmarknadens
parter skapats och en praxis har vuxit fram. Ett visst ofrivilligt motsatsf ö rh å llande kan
uppst å mellan sj ö mansn ä mndens
verksamhet och det arbete organisationerna utf ö r. Utredningen anser att uppf ö ljningen
av den missk ö tsamhet ombord som ä r att h ä nf ö ra till brott mot tj ä nsteavtalet nu helt b ö r ö verl ä mnas till
arbetsmarknadens parter.

F ö r den andra typen av f ö rseelser - brotten mot sj ö s ä kerheten -
blir st ä llningstagandet sv å rare. H ä r
f ö religger p å ett annat s ä tt
ett offentligt intresse av att komma till r ä tta
med problemen. Utredningen har ö verv ä gt om man med fartygsn ä mndernas medverkan kunde sortera ut s ä kerhetsfallen bland f ö rseelserna
och sedan l å ta n å gon n ä mnd eller myndighet pr ö va om avst ä ngning
skall beslutas. Fr å gan om anst ä llningens best å nd
skulle sedan ö verl ä mnas till organisationerna. Det som d å skulle ligga n ä rmast till hands vore att ha sj ö mansn ä mnden kvar,
kanske i en n å got enklare form, eller hellre att ö verl ä mna beslutsr ä tten till sj ö fartsverket
enligt den f ö r verket g ä llande arbetsordningen. Enligt en unders ö kning som gjorts i anslutning till utredningens
arbete har man kommit fram till att bland sj ö mansn ä mndens 120 fall under å r 1980 skulle omkring 30 fall vara s å dana som borde h ä nf ö ras till s ä kerhetsfallen.

Prop. 1981/82:138 27

M å nga av de brister som i dag finns i
systemet med p å m ö nstringsf ö rbud skulle dock finnas kvar om man
bibeh å ller en officiell avst ä ngning av sj ö m ä n. Inte minst skulle sv å righeterna att verksamt sprida information om
besluten kvarst å . Utredningen finner det d ä rf ö r l ä mpligt att i st ä llet
pr ö va om ä ven handl ä ggningen
av s ä kerhetsfallen kan ske utan
myndigheternas medverkan.

Enligt 1973 å rs
sj ö manslag har bef ä lhavaren m ö jlighet
att snabbt inskrida mot den som ä r en fara f ö r sj ö s ä kerheten genom att skilja honom fr å n befattningen. Utredningen anser att detta ä r en tillr ä ckligt
verksam å tg ä rd i s ä kerhetsfallen n ä r det g ä ller
att komma till r ä tta med akuta problem ombord. Detta
inneb ä r emellertid - som utredningen senare
å terkommer till - att det st ä lls stora krav p å
fartygsn ä mndens f ö rm å ga att
utreda fall av f ö rseelser och p å bef ä lhavarnas
erfarenhet och omd ö me.

Sedan n å gon av s ä kerhetssk ä l
skilts fr å n sin befattning ä r emellertid problemen inte ur v ä rlden. Sj ö mannen
har i regel anst ä llningen kvar. Enligt 7 § lagen om anst ä llningsskydd
skall en upps ä gning fr å n arbetsgivarens sida vara sakligt grundad. Saklig
grund f ö r upps ä gning f ö religger
inte om det sk ä ligen kan kr ä vas att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat
arbete hos sig. I ö vrigt saknar lagen om anst ä llningsskydd n ä rmare
precisering av begreppet saklig grund. Detta beror p å att situationerna inom arbetslivet v ä xlar i stor ustr ä ckning
bl.a. p å grund av f ö rh å llandena i
branschen, p å arbetsplatsen och beroende p å vilket slag av anst ä llning det ä r fr å ga om. H ä nsyn m å ste alltid tas till omst ä ndigheterna i det s ä rskilda fallet.

Om m ö jligheten till avst ä ngning genom sj ö mansn ä mnden f ö rsvinner
kommer st ö rre krav att st ä llas ä ven p å till ä mpningen av
lagen om anst ä llningsskydd. D ä rvid b ö r
man enligt utredningens uppfattning beakta de speciella f ö rh å llanden som
r å der vid fartygsarbete. Tj ä nstg ö ringen ä r offentligr ä ttsligt
reglerad p å ett s ä tt som inte ä r
vanligt i land. Beh ö righetskrav g ä ller f ö r
de flesta befattningar ombord.

Prop. 1981/82:138 28

Skulle en omplacering beh ö va g ö ras kan det vara sv å rt att hitta en befattning som ä r l ä mplig och i
vilken sj ö mannen inte utg ö r en s ä kerhetsrisk.
N ä r det g ä ller fartygstj ä nstg ö ring m å ste
samtidigt stor h ä nsyn tas till de ö vrigas trivsel ombord. Erfarenheten visar ocks å att det ofta f ö religger
stora sv å righeter att ordna annan l ä mplig anst ä llning
inom rederiets organisation i land.

Om en ombordanst ä lld
visar sig vara en sj ö s ä kerhetsrisk b ö r detta enligt utredningens
uppfattning i regel vara saklig grund f ö r
upps ä gning. Om arbetstagaren h ä rigenom grovt å sidosatt
sina å ligganden mot arbetsgivaren f å r enligt 18 § lagen
om anst ä llningsskydd t.o.m. avsked ä ga rum.

En upps ä gning av s ä kerhetssk ä l
m å ste dock grundas p å f ö rh å llanden som ä r
v ä l dokumenterade. Det einkommer p å parterna - s ä rskilt
p å arbetsgivarsidan - att f ö rebringa denna dokumentation. Avst å nden i tid och rum till h ä ndelsen f ö rsv å rar emellertid ofta arbetet. Ocks å h ä r har
fartygsn ä mnden en viktig funktion att fylla.
Enligt utredningens uppfattning f ö rekommer
brister i n ä mndernas funktion. Om p å m ö nstringsf ö rbudet skall avskaffas och fallen l ä mnas ö ver till
arbetsmarknadens parter f ö r avg ö rande, ä r det n ö dv ä ndigt att å tg ä rder vidtas
s å att fartygsn ä mnderna fungerar b ä ttre. I avsnitt 4.4 l ä m:nar
utredningen synpunkter p å vad som konkret b ö r g ö ras p å den punkten.

I diskussionen om p å m ö nstringsf ö rbudet
å terst å r fr å gan om hur en fr å n s ä kerhetssynpunkt
ol ä mplig sj ö man skall kunna hindras fr å n att f å
en ny befattning p å ett fartyg n ä r man i rederiet inte k ä nner till hur hans tidigare tj ä nstg ö ring
utfallit. F ö rsvinner p å m ö nstringsf ö rbuden m å ste
kraven p å att rederierna skaffar sig
ordentlig information om den som eventuellt skall anst ä llas sk ä rpas.

3.4 Slutsatser

Utredningens slutsatser blir att p å m ö nstringsf ö rbudet och sj ö mansn ä mnden kan avskaffas och anst ä llnings- och tj ä nstg ö ringsfr å gorna
helt ö verl ä mnas till arbetsmarknadens par-

Prop.
1981/82:138 29

ter. De sj ö s ä kerhetsproblem som kan uppst å i och med att missk ö tsamma personer tj ä nstg ö r ombord b ö r
i erforderlig grad kunna bem ä stras genom
bef ä lhavarens m ö jlighet att i samverkan med fartygsn ä mnden skilja n å gon
fr å n hans befattning. Det ä r emellertid viktigt att å tg ä rder vidtas
f ö r att fartygsn ä mnderna skall fungera b ä ttre. I fr å ga
om anst ä llningens best å nd beh ö vs
inga ä ndringar i lagen om anst ä llningsskydd. Blir upps ä gning aktuell som en f ö ljd av sj ö s ä kerhetsproblem f ö rorsakade av n å gon anst ä lld
blir lagens upps ä gnings- och avskedsbest ä mmelser aktuella. Lagen skall d ä rvid till ä mpas
med h ä nsyn till de s ä rskilda f ö rh å llanden som r å der
vid anst ä llning ombord p å fartyg. Slutligen f å r rederierna ett st ö rre ansvar i
samband med nyanst ä llningar .

Avskaffas p å m ö nstringsf ö rbudet
och sj ö mansn ä mnden b ö r i vart fall staten g ö ra beaktansv ä rda
besparingar. Som tidigare p å visats b ö r detta kunna ske utan att s ä kerheten till sj ö ss
å sidos ä tts. Det merarbete som kan drabba rederierna och de anst ä lldas organisationer torde bli m å ttligt.

Samtidigt med att p å m ö nstringsf ö rbudet
avskaffas b ö r alla d å g ä llande f ö rbud upph ä vas.

3.5 Sj ö mansn ä mndens pr ö vning
av tvist om s ä rskild gottg ö relse ur b ä rgarl ö n

N ä r sj ö mansn ä mnden avskaffas m å ste ä ndring ske i
best ä mmelsen i 231 § andra stycket sj ö lagen
om att sj ö mansn ä mnden i visst fall skall pr ö va
tvist om s ä rskild gottg ö relse ur b ä rgarl ö n. Best ä mmelsen
inf ö rdes 1964 med motiveringen att pr ö vning i sj ö mansn ä mnden b ä ttre
ä n ett domstolsf ö rfarande tillgodoser behovet av smidighet och forml ö shet. N ä r
n ä mnden avskaffas f ö refaller det naturligt att denna pr ö vning f å r
ske i samma ordning som g ä ller f ö r b ä rgarl ö nen i ö vrigt,
dvs. i domstol (sj ö r ä ttsdomstol). N å gra st ö rre praktiska ol ä genheter
med detta b ö r inte uppst å . Som n ä mnts
i avsnitt 3.2 har ju den centrala sj ö mansn ä mnden under sin mer ä n tio å riga verksamhet inte haft att ta st ä llning i n å got
s å dant ä rende.

Prop. 1981/82:138 30

4 FARTYGSN Ä MNDEN

4.1 Kort bakgrund

F ö re å r 1952 hade bef ä lhavaren ensam r ä tt att utm ä ta
disciplinstraff efter f ö rh ö r i n ä rvaro av tv å gode m ä n
utsedda bland de mest erfarna p å fartyget.
Enligt 1952 å rs sj ö manslag skulle dock bestraffningsr ä tten
ut ö vas av en disciplinn ä mnd ombord som skulle best å av bef ä lhavaren
som ordf ö rande och tv å ö vriga ledam ö ter. Disciplinn ä mnden
kunde vid missk ö tsamhet å l ä gga en sj ö man disciplinbot som innebar mistning av l ö n f ö r h ö gst sju dagar. Vissa f ö rh ö r och samr å d skulle ocks å
ä ga rum i disciplinn ä mnden. Vid sidan h ä rav hade bef ä lhavaren r ä tt att tillgripa vissa tv å ngsmedel f ö r
att uppr ä tth å lla ordningen ombord.

Genom 1973 å rs sj ö manslag avskaffades systemet med disciplinn ä mnder och disciplinbot. Man ans å g att tj ä nstef ö rseelserna, f ö r
vilka disciplinbot dittills å lagts, i f ö rsta hand borde ses som f ö rseelser mot anst ä llningsavtalet.
F ö r dessa f ö rseelser borde, liksom i ö vrigt inom privata anst ä llningsf ö rh å llanden, arbetsr ä ttsliga
sanktionsmedel till ä mpas. Departementschefen ans å g dock att de s ä rskilda
f ö rh å llanden under vilka sj ö tj ä nstg ö ring utf ö rs kr ä vde s ä rskilda sanktionsmedel vid gr ö vre fall av indisciplin ä rt beteende ombord. D ä rf ö r inf ö rdes i 1973 å rs sj ö manslag m ö jligheten i 18 § att skilja sj ö mannen
fr å n hans befattning p å fartyget. Departementschefen pekade ocks å p å f ö reskrifterna i m ö nstringsf ö rordningen om p å m ö nstringsf ö rbud.
I 1973 å rs sj ö manslag ersattes ocks å disciplinn ä mnderna med de fartygsn ä mnder som i dag finns ombord p å st ö rre fartyg.

4.2 Arbetet i fartygsn ä mnderna

Fartygsn ä mnden ä r ett samr å ds-
och unders ö kningsorgan vars verksamhet
regleras i 20 - 28 §§ sj ö manslagen. Fartygsn ä mnd skall
finnas p å fartyg som har en bes ä ttning om minst å tta
anst ä llda. Bef ä lhavaren ä r
ordf ö rande. N ä mnden skall i ö vrigt
best å av ett bef ä l och tv å
fr å n den ö vriga personalen.

Prop. 1981/82:138 31

Om det blir aktuellt att p å vissa i huvudsak disciplin ä ra
grunder skilja en sj ö man fr å n befattningen eller s ä ga upp honom skall fartygsn ä mnden
g ö ra en unders ö kning i saken innan skiljande eller upps ä gning f å r
ske. Blir samma å tg ä rd aktuell p å andra grunder f å r sj ö mannen hos
fartygsn ä mnden p å kalla samr å d
eller unders ö kning.

Om en sj ö man inte
infinner sig i tid till fartygets avg å ng
skall fartygsn ä mnden snarast g ö ra unders ö kning
om anledningen.

Anm ä ls f ö rseelser mot ordningen ombord eller anm ä ls att brott som faller under allm ä nt
å tal beg å tts eller misst ä nks
skall n ä mnden enligt 24 § unders ö ka
saken om inte svensk myndighet uppenbarligen ocks å kommer att verkst ä lla utredning.

Efter unders ö kning
enligt 24 § f å r fartygsn ä mnden tilldela sj ö mannen en erinran. Om sj ö mannen grovt missk ö tt sig skall saken enligt 26 §
anm ä las till sj ö mansn ä mnden. G ä ller det brott som faller under allm ä nt å tal skall
anm ä lan ske till å klagare eller polismyndighet i Sverige eller till n ä rmaste svenska utlandsmyndighet men anm ä lan kan underl å tas
om fartygsn ä mnden finner att brottet ä r ringa. Vid anm ä lan
till n å gon av de angivna myndigheterna
skall fogas den utredning som gjorts inom fartygsn ä mnden. N ä mnden
skall ocks å avge ett eget utl å tande ö ver
det som kommit fram genom unders ö kningen.
Anteckningar skall g ö ras i skeppsdagboken. Arbetsgivaren
och sj ö mannen skall delges avskrifter av
utl å tandet och avgivna ber ä ttelser.

Den bef ä lhavare som
inte ombes ö rjer att fartygsn ä mnd tills ä tts
och sammankallas eller som inte ser till att anm ä lningar och utl å tanden m.m. expedieras kan d ö mas till b ö ter.
Ledamot av fartygsn ä mnd som vid sin medverkan i n ä mnden ä r
partisk eller brister i omsorg kan d ö mas
till b ö ter eller f ä ngelse. En ledamot f å r inte obeh ö rigen yppa vad han f å tt reda p å
i n ä mnden.

Prop. 1981/82:138 32

Enligt 28 § sj ö manslagen skall sj ö fartsverket i samr å d med riks å klagaren meddela f ö reskrifter om fartygsn ä mnd. Provisoriska
anvisningar har utf ä rdats 1973-06-28.

Vad som h ä r ä r av s ä rskilt
intresse ä r fartygsn ä mndens betydelse f ö r sj ö mansn ä mnden. Fartygsn ä mnderna svarar ju i regel f ö r den anm ä lan
och den utredning som ligger till grund f ö r
sj ö mansn ä mndens beslut.

4.3 Kritiska synpunkter p å -fartygsn ä mndernas verksamhet

Svenska maskinbef ä lsf ö rbundet gjorde 1978-04-10 en framst ä llning till kommunikationsdepartementet om en
revision av sj ö manslagen. I framst ä llningen utvecklade f ö rbundet sin syn p å bl.a. fartygsn ä mndernas verksamhet. Kritik framf ö rdes fr ä mst
mot fartygsn ä mndens sammans ä ttning, n ä mndens
s ä tt att arbeta och dess skyldighet
att g ö ra anm ä lan till olika myndigheter. F ö rbundet l ä mnade
ocks å synpunkter p å hur fartygsn ä mnden
skulle kunna anv ä ndas i framtiden. Nedan redog ö rs f ö r
huvuddragen i de synpunkter maskinbef ä lsf ö rbundet framf ö rde.

I fr å ga om fartygsn ä mndens sammans ä ttning
ans å g f ö rbundet att bef ä lhavaren hade f ö r stort inflytande n ä r ledam ö terna uts å gs. I st ä llet
borde de fackliga organisationerna f å ett
best ä mmande inflytande.

Arbetet i n ä mnden borde
mera inriktas p å uppgiften att utreda. Protokollen
borde g ö ras utf ö rligare. Ledam ö terna
skulle inte vara skyldiga att uttala sig i fr å gan om f ö rsummelse eller brottslighet f ö rel å g.

Skyldigheten att g ö ra
anm ä lan till sj ö mansn ä mnd, polis
eller å klagare borde å ligga bef ä lhavaren
ensam.

Maskinbef ä lsf ö rbundet ifr å gasatte
slutligen om inte fartygsn ä mnden borde
ges en s å dan sammans ä ttning att den ocks å kan anv ä ndas vid information och f ö rhandling enligt medbest ä mmandelagen.

Prop. 1981/82:138 33

Maskinbef ä lsf ö rbundets framst ä llning
remissbehandlades, men m ö tte f ö ga gensvar hos de h ö rda
myndigheterna och organisationerna. I fr å ga
om n ä mndens sammans ä ttning framh ö ll
de ombordanst ä lldas ö vriga organisationer att facket enligt best ä mmelserna och i praktiken redan hade ett best ä mmande inflytande. Samma organisationer ans å g ocks å
att lagstiftning om protokollens utformning var oviktig. N ä mndens beslut var det v ä sentliga. Fartygsbef ä lsf ö reningen ans å g att ledam ö terna
ä ven i forts ä ttningen borde vara skyldiga att uttala sig i skuldfr å gor. I fr å ga
om skyldigheten att g ö ra anm ä lan ans å g
sj ö fartsverket att bef ä lhavaren ej borde st å ensam. Ä ven sj ö folksf ö rbundet
uttalade sig f ö r att fartygsn ä mnden skulle ha kvar skyldigheten att anm ä la.

4.4 Utredningens ö verv ä ganden

Utredningen anser att inga f ö r ä ndringar beh ö ver g ö ras i fr å ga om fartygsn ä mndehs
sammans ä ttning. N ä r det g ä ller
arbetsuppgifterna f ö resl å r utredningen endast att 26 §
f ö rsta stycket sj ö manslagen upph ä vs
med anledning av att sj ö mansn ä mnden slopas.

Erfarenheterna har visat att kvaliteten p å de utredningar som fartygsn ä mnderna g ö r
ä r mycket oj ä mn. N ä mnderna l ä mnar ofta ifr å n
sig protokoll som inte ä r fullst ä ndiga. D å
sj ö mansn ä mnden avskaffats blir fartygsn ä mndernas
utredande verksamhet viktigare ä n vad fallet
ä r i dag. V ä ldokumenterade faktauppgifter kommer att ha den st ö rsta betydelse s å v ä l n ä r det blir
aktuellt att skilja n å gon fr å n hans befattning som vid eventuell senare pr ö vning av vad som intr ä ffat ombord. F ö r att underl ä tta den n ö dv ä ndiga f ö rb ä ttringen av fartygsn ä mndernas verksamhet b ö r sj ö fartsverket se ö ver
de nuvarande anvisningarna och komplettera dessa till ledning f ö r arbetet. Ä ndam å lsenliga blanketter f ö r protokollering kan bidra till att v ä sentliga fakta inte gl ö ms bort i
redovisningen. Det vore vidare v ä rdefullt om
den informations- och utbildningsverksamhet som bedrivs i dag i dessa fr å gor kunde ut ö kas.

Prop. 1981/82:138 34

Med nuvarande regler om att fartygsn ä mnd skall finnas p å fartyg som har en bes ä ttning om
minst å tta anst ä llda faller ett stort antal mindre fartyg utanf ö r best ä mmelserna
om samr å d och unders ö kning. Utredningen anser att reglerna b ö r ä ndras s å att fartygsn ä mnd
skall finnas p å fartyg som har en bes ä ttning om minst sex anst ä llda. Fartyg med mindre bes ä ttning g å r
i allm ä nhet inte l å ngt fr å n
v å ra kuster. D ä rf ö r finns inte
samma behov av utredningsorgan p å dem. F ö r dessa fartyg b ö r
dock f ö reskrivas att bef ä lhavaren skall samr å da med ö vriga ombordvarande innan han
skiljer n å gon fr å n hans befattning. Samr å det skall bestyrkas genom namnteckningar i
skeppsdagboken.

Genomf ö rs de ovan f ö reslagna å tg ä rderna i fr å ga
om fartygsn ä mnderna b ö r dessa kunna bli det v ä l fungerande samr å ds-och
unders ö kningsorgan som fartygsn ä mnderna ä r
avsedda att vara och som m å ste finnas framf ö r allt om sj ö mansn ä mnden avskaffas.

Prop. 1981/82:138 35

Bilaga 2

Sammanst ä llning av
remissyttranden 5ver avsnitt 3 och 4 i bet ä nkandet
(Ds K 1982: 10) Enklare m ö nstring och b ä ttre registrering av sj ö m ä n. Del II.

Bara ett mindre antal av remissinstanserna har s ä rskilt yttrat sig ö ver utredningens f ö rslag r ö rande p å m ö nstringsf ö rbud
och sj ö mansn ä mnden. De som uttalat sig i dessa fr å gor tillstyrker genomg å ende
utredningens f ö rslag.

Sj ö fartsverket; Sj ö fartsverket, som i likhet med utredningen anser att
sj ö mansn ä mndens verksamhet har varit av v ä rde
f ö r sj ö s ä kerheten och trivseln ombord, inst ä mmer ocks å i
att det numera av de sk ä l som utredningen anf ö rt ä r rimligt
att ifr å gas ä tta n ä mndens framtid. F ö r att analysera f ö ruts ä ttningarna f ö r
att sj ö mansn ä mnden skulle upph ö ra har utredningen delat upp de av
n ä mnden bed ö mda missk ö tsamhets-fallen
i tv å huvudgrupper, brott mot tj ä nsteavtalet och brott mot sj ö s ä kerheten.
Vad betr ä ffar brott mot tj ä nsteavtalet anser utredningen att uppf ö ljningen av s å dan
misssk ö t-samhet ombord nu helt b ö r ö verl ä mnas till arbetsmarknadens parter. Verket har inget
att erinra mot detta. I fr å ga om s ä kerhetsfallen (cirka 30 av 120 sj ö mansn ä mnds ä renden ä r
1980) finner utredningen det l ä mpligt att
pr ö va, om handl ä ggningen ä ven
av dessa kan ske utan myndigheternas medverkan. Om detta skall lyckas, torde
det med h ä nsyn till r ä ttss ä kerheten och
den enskildes anst ä llningsskydd vara av yttersta vikt,
att det g ö rs bra utredningar ombord. Fr å gan kan st ä llas,
om det inte vore l ä mpligt att i missk ö tsamhetsfall, d ä r
s ä kerhetsfr å gor ä r
inblandade, vederb ö rande skyddsombud ing å r i fartygsn ä mnden.
Verket inst ä mmer i att verkets anvisningar f ö r fartygsn ä mnd
b ö r kompletteras med blanketter och g ö ras fylligare.

Utredningen anf ö r:
''I diskussionen om p å m ö nstringsf ö rbudet å terst å r fr å gan om hur en fr ä n
s ä kerhetssynpunkt ol ä mplig sj ö man
skall kunna hindras fr å n att f å en ny befattning p å ett fartyg n ä r man i rederiet inte k ä nner till hur hans tidigare tj ä nstg ö ring
utfallit. F ö rsvinner p å m ö nst-ringsf ö rbuden m å ste
kraven p å att rederierna skaffar sig ordentlig
information om den som eventuellt skall anst ä llas
sk ä rpas.'' Detta kan inneb ä ra att ett rederi i ö kad utstr ä ckning m å ste vid anst ä llning
av personal st ö dja sig p å andra rederiers kortfattade anteckningar om en
persons sk ö tsamhet. Ä ven om detta motsvarar vad som sker inom arbetslivet
i land, kan s å dana anteckningar f å negativa konsekvenser f ö r den anst ä llningss ö kande, vilka fr å n
samh ä llets synpunkt

Prop. 1981/82:138 36

inte ä r ö nskv ä rda, emedan sj ö arbetsgivare kan komma att av s ä kerhetssk ä l
ö verv ä rdera dessa anteckningar, vilka kan vara av gammalt datian. Verket
tillstyrker att systemet med p å m ö nstringsf ö rbud
avskaffas, men har velat peka p å de problem
som kan uppst å . Det finns fr å n s ä kerhetssynpunkt
ett problem med alkohol- och narkotikamissbruk. H ä rom anf ö rs mera i det f ö ljande. H ä r
vill verket understryka vad utredningen har anf ö rt om att man vid till ä mpningen av
lagen om anst ä llningsskydd b ö r beakta de speciella f ö rh å llanden som r å der vid fartygsarbete.

Utredningen anf ö r,
att samtidigt med att p å m ö nstringsf ö rbudet avskaffas, alla d å g ä llande f ö rbud b ö r
upph ä vas. Sj ö fartsverket inst ä mmer
h ä ri och utg å r fr å n att anteckningar
om tidigare avst ä ngning inte skall g ö ras i det nya sj ö mansregistret.

Svenska maskinbef ä lsf ö rbundet: De ombordanst ä lldas organisationer och Sveriges Redaref ö rening har i en gemensam skrivelse den 5 december
1978 till kommunikationsdepartementet hemst ä llt
att reglerna om p å m ö nstringsf ö rbud och varning ses ö ver. Organisationerna cuif ö rde bl. a. att p å m ö nstringsf ö rbud
och varning var en otidsenligt p å f ö ljd med h ä nsyn
till den arbetsr ä ttsliga lagstiftning som vuxit fram
under 1970-talet. Organisationerna efterlyste en s å l å ngtg å ende anpassning som m ö jligt till landanst ä llda
arbetstagares f ö rh å llanden vad avser ä tg ä rder som beh ö ver
iakttagas vid fall av misssk ö tsamhet fr å n arbetstagarens sida.

F ö rbundet kan med tillfredsst ä llelse notera, att m ö nstringsutredningen genom att f ö resl å slopande av sj ö mansn ä mnden och p å m ö nstringsf ö rbudet
inst ä mmer i vad organisationerna framf ö rde i sin gemensamma skrivelse. Utredningens f ö rslag inneb ä r,
att anst ä llnings- och tj ä nstg ö ringsfr å gorna helt ö verl ä mnas till arbetsmarknadens parter. F ö rbundet inst ä mmer
ä ven i det sk ä l som m ö nstringsutredningen
anf ö r f ö r ett slopande av sj ö mansn ä mnd och p å m ö nstringsf ö rbud.
F ö r att undvika missf ö rst å nd vill f ö rbundet dock p å peka,
att m ö nstringsutredningens resont-iiiang
om att st ö rre krav kommer att st ä llas p å
till ä mpningen av lagen om anst ä llningsskydd inte b ö r inneb ä ra n å gon saklig ä ndring av nyssn ä mnda lag. Innan en upps ä gning p å
grund av personliga f ö rh å llanden kan bli aktuell m å ste
t. ex. ä ven i forts ä ttningen arbetsgivaren pr ö va andra å tg ä rder f ö r
att komma tillr ä tta med problemen, t.ex. m ö jligheterna till omplacering.

Svenska sj ö folksf ö rbundet: F ö rbundet
noterar med tillfredsst ä llelse, att m ö nstringsutredningen f ö resl å r slopande av sj ö mansn ä mnden och p å m ö nstringsf ö rbudet. Detta st ä mmer
helt ö verens med vad de ombordanst ä lldes organisationer och Sveriges redaref ö rening framf ö rde
i en gemensam skrivelse

Prop,
1981/82:138 37

till kommunikationsdepartementet redan 1978.
Organisationerna framf ö rde den g ä ngen, att sj ö mansn ä mndens verksamhet var otidsenlig och efterlyste en s å l å ngtg å ende anpassning till landanst ä llda arbetstagares f ö rh å llanden som m ö jligt vid fall av missk ö tsamhet fr å n
arbetstagarens sida. Organisationernas synpunkter har nu tillm ö tesg å tts, d ä utredningens f ö rslag
inneb ä r att anst ä llnings- och tj ä nstg ö ringsfr å gorna
helt ö verl ä mnas till arbetsmarknadens parter.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som tillstyrker f ö rslagen, framh å ller
att det kan uppst å vissa problem till f ö ljd av att p å m ö nstringsf ö rbuden
upph ä vs.

Upph ä vandet av p å m ö nstrings-
och l ä karf ö rbud kan komma att orsaka sj ö mansf ö rmedlingarna merarbete och ö kat ansvar genom att personer, som av olika sk ä l tidigare avst ä ngts
fr å n m ö jligheten att p å m ö nstra, nu ä ter kan komma att upptr ä da som arbetss ö kande
vid sj ö mansf ö rmedlingarna. Trots s å dana eventuella
sv å righeter vill
arbetsmarknadsstyrelsen inte mots ä tta
sig att f ö rbuden upph ä vs d å det, som
utredningen p å pekat, finns goda sk ä l h ä rf ö r.

F ö rslagen r ö rande fartygsn ä mnden
i avsnitt 4 har kommenterats p å f ö ljande satt av remissinstanserna.

Sj ö fartsverket: Utredningen anser att
inga f ö r ä ndringar beh ö ver g ö ras i fr å ga om fartygsn ä mndens sammans ä ttning.
Verket vill f ö r sin del h ä nvisa till vad som ovan vid 3.3 anf ö rts om l ä mpligheten
av skyddsombuds medverkan i vissa fall.

Utredningen f ö resl å r att reglerna ä ndras
s å , att fartygsn ä mnd skall finnas p ä fartyg som har en bes ä ttning om
minst sex ''anst ä llda'' (hittills g ä ller en gr ä ns
vid å tta anst ä llda). Verket tillstyrker att gr ä nsen s ä nks
fr ä n å tta till sex ''personer'' och menar d å , att ä ven seglande del ä gare skall inr ä knas
i antalet. Eljest kan p å ett och samma fartyg, beroende p å vilka som f ö r
tillf ä llet finns ombord, kravet p å fartygsn ä mnd
komma att g ä lla vid vissa tillf ä llen Jnen inte vid andra.

F ö r k ä nnedom meddelas, att verket har haft att ta st ä llning till om skyldighet att sammankalla fartygsn ä mnd i princip f ö religger,
n ä r en person som s ä nts ut till ett fartyg upptr ä der provocerande redan vid ankomsten och d å avvisas av bef ä lhavaren.
Verket ans å g att skyldighet att sammankalla
fartygsn ä mnd inte f ö religger enligt lagen, emedan den anst ä llde inte hunnit tilltr ä da befattningen.

Prop. 1981/82:138 38

Svenska maskinbef ä lsf ö rbundet; Ett slopande av sj ö mans-n ä mnden
inneb ä r att ä tg ä rder med
anledning av f ö rseelser eller missk ö tsamhet ombord i forts ä ttningen kommer att avg ö ras i f ö rhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, dvs.
normalt arbetsgivaren och den fackliga organisationen. Det ä r viktigt, att parterna vid dessa f ö rhandlingar har ett gott underlag f ö r bed ö mningen av
den p å st å dda f ö rseelsen eller missk ö tsamheten. Fartygsn ä mnderna har en mycket viktig uppgift som utredande organ i dessa
sammanhang. Det kan dock konstateras, att dessa nejnnder hittills inte fungerat
fullt tillfredsst ä llande.

Svenska Maskinbef ä lsf ö rbundet gjorde den 10 april 1978 en framst ä llning till kommunikationsdepartementet om en revision
av sj ö manslagen. Bl. a. kritiserade f ö rbundet fartygsn ä mndens
sammans ä ttning och n ä mndens s ä tt
att arbeta.

Vad det g ä ller
fartygsn ä mndens sammans ä ttning ans å g
f ö rbundet, att bef ä lhavaren gavs f ö r
stort inflytande. F ö rbundet anser, att s å fortfarande ä r
fallet. Risk f ö religger, att fartygsn ä mndens protokoll pr ä glas av endast en persons uppfattning, bef ä lhavarens. Ett system med fackliga f ö retr ä dare i
fartygsn ä mnden borde vara att f ö redraga. Fackliga f ö retr ä dare ä r i regel v ä l skickade att utreda och bed ö ma fall av missk ö tsamhet.

F ö rbundet har ä ven riktat kritik mot n ä mndens s ä tt
att arbeta. Protokollen har m å nga g å nger varit alltf ö r
bristf ä lliga. M ö nstringsutredningen f ö resl å r nu, att sj ö fartsverket utf ä rdar
b ä ttre anvisningar till ledning f ö r fartygsn ä mndernas
arbete och att ä ndam å lsenliga blanketter F ö r protokollering
framtages. F ö rbundet bitr ä der detta f ö rslag.

Enligt 62 § lagen om medtest ä mraande i arbetslivet f å r en arbetsgivare inte ta till andra disciplin å tg ä rder ä n skadest å nd
mot en anst ä lld, om det inte finns uttryckligt
st ö d f ö r detta i lag eller kollektivavtal. Enligt 25 § sj ö manslagen f å r fartygsn ä mnden
tilldela sj ö man erinran om fartygsn ä mndens unders ö kning
ger anledning till det. F ö rbundet anser, att fartygsn ä mndens m ö jlighet
till erinran b ö r utg å ur sj ö manslagen f ö r att f å
en b ä ttre harmonisering med vad som g ä ller f ö r
landanst ä llda arbetstagare. Vidare intar f ö rbundet den principiella st ä llningen, att fartygsn ä mnden endast skall vara ett utredande organ och inte ha n å gon d ö mande
funktion.

F ö rbundet bitr ä der m ö nstringsutredningens
f ö rslag, att fartygsn ä mnd skall finnas p ä fartyg som har en bes ä ttning av minst
sex anst ä llda samt att i fartyg med mindre
bemanning b ö r f ö reskrivas att bef ä lhavaren skall samr å da med ö vriga
ombordvarande, innan han skiljer n å gon
fr å n hans befattning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982