Prop. 1981/82:139

Prop.
1981/82:139

Regeringens proposition

1981/82:139

om ändrade bidragsregler inom den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen, m.m.;

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR ELIASSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den statsbidragsberättigande
dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen höjs till 230 kr. och att de
erkända arbetslöshetskassorna medges rätt att därutöver utge ersättning som
inte berättigar till statsbidrag.

Vidare föreslås förenklingar i fråga om reglerna för
statsbidrag till arbetslöshetskassorna och ändringar i bidragsnivån. Det s.k.
progressivbidragets fasta del och förvaltningsbidraget slopas. I stället
införs ett nytt progressivbidrag med bara en rörlig del. Detta bidrag skall
kunna utgå vid en lägre arbetslöshet än vad som gäller f. n. och det skall variera
från 0% i kassor utan arbetslöshet till som mest 91,3% av bidrägsunderlaget i
kassor med 22 eller fler ersättningsdagar per medlem och år. Grundbidraget höjs
till 80 kr.

Avstängningsreglerna och avstängningstiderna föreslås
ändrade för att stimulera de arbetslösa att snabbare ta kontakt med
arbetsförmedlingen vid inträffad arbetslöshet och för att betona den
arbetssökandes ansvar för sin sysselsättningssituation. Den som avvisar eller
avbryter yrkesinriktad rehabilitering skall kunna avstängas från rätt till
ersättning på samma sätt som den som avvisar eller avbryter
arbetsmarknadsutbildning.

Förslagen innebär besparingar för staten på totalt 520
milj. kr., varav 234 milj. kr. på statsbudgeten. Besparingarna ingår i
regeringens tidigare presenterade sparprogram för budgetåret 1982/83.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet föreslås höjt till 80
kr. per dag för den som har fyllt 20 år.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juh 1982. 1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 139

Prop. 1981/82:139 2

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs
att 7, 8, 11, 12, 17, 18, 20, 21, 30, 31 och 56 §§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med
tid under vilken försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställes
tid då han

1.
genomgått arbetsmarknadsutbildning
för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller
åtnjutit föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

2.
haft semester, eller

3.
eljest varit ledig av annan tjänstgöring
eller barns födelse med

Med
tid under vilken en försäkrad enligt 6§ skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då den försäkrade

1.
genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fall
dock tillsammans högsl två månader,

anledning
än sjukdom, värnplikts-helt eller delvis bibehållen lön.

Vid bestämmande av ramtid
enligt 6§ inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av
styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på
anstalt, frihets-berövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn
eller adoptivbarn som ej fyllt två år., i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes
med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

Vid bestämmande av ramtid enligt
6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt
sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihets-berövande på kriminalvårdens
område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den
mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.

11§
Ersättning utgår i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning).

Under
en kalendervecka får sum- Under en kalendervecka får sum

man av antalet ersatta och arbetade man av antalet ersatta och arbetade

dagar samt karensdagar uppgå till dagar samt karens- och avs t äng

högst fem. ningsdagar uppgå till högst fem.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

12§

Dagpenning
får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton,
pingstafton, midsommarafton; julafton och nyårsafton får dagpenning utges
endast om dagpenning utgår för minst två ytterligare dagar under samma
kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning
får ej utges för dag då försäkrad uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Dagpenning
får ej utges för tid under vilken försäkrad uppbär föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Dagpenning
får utges i dagpenningklasser om 80, 90, 100, 110, 120, 130, 140, 150, 160,
170, 180, 190, 200 och 210 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar omför-säkrads
placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att
gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall till-lämpas.

Dagpenning,
som berättigar till statsbidrag, utges med lägst 90 och högst 230 kronor om
inte annat följer av denna lag. En erkänd arbetslöshetskassa kan härutöver,
med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, på egen bekostnad utge dagpenning till
den försäkrade. Arbetslöshetskassan beslutar om dagpenningens storlek.

Övergår
försäkrad till klass med högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej
föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till honom, förrän han efter
övergången uppfyllt en månad av arbetsvillkoret.

Övergår
försäkrad till högre dagpenning med annan medlemsavgift, får, om
arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges
till den försäkrade, förrän den försäkrade efter övergången uppfyllt en månad
av arbetsvillkoret.

Dagpenning
får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst
än som framgår av en av regeringen fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst
eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal för honom. Föreligger särskilda omständigheter, får arbets-

Dagpenning
får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst
än som framgår av en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd
överförsäkringstabell.

Med
dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om
försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den
försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som
var normal för den försäkrade. Föreligger särskilda omständigheter, får

' Senaste lydelse 1981: 152 - Senaste lydelse 1974:783.

Kartong: S. 4, 21 § högerspalt rad 8 Står: skall nedsättas
Rättat till: skall sedan

— stycket, nedsättas 21 § högerspalt raderna 10-13 Utgår:
Dagpenningen

----- överförsäkringsbestämmelserna.

Prop.
1981/82:139

Föreslagen
lydelse

arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av
medlems inkomst än som nu sagts skall utgöra medlemmens dagsförtjänst.

Nuvarande lydelse

marknadsstyrelsen medge att stöixe andel av medlems
inkomst än som sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.

Saknas underiag för beräkning av dagsförtjänsten enligt
andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga
arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma
arbetsförmåga som medlemmen.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande
ersättning från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst
med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som fär utgå
enligt första-tredje styckena och ersättningen.

21 §'

Sedan
försäkrad erhållit ålderspension skall han, när ansökan om ersättning därefter
första gången görs under verksamhetsåret, inplaceras i avdragsklass enligt en
av regeringen fastställd pensionsav-dragstabell. Dapenning skall nedsättas
med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning som
understiger fyra kronor för dag utbetalas ej.

Sedan
försäkrad erhållit ålderspension skall han eller hon, när ansökan om
ersättning därefter första gången görs under verksamhetsåret, inplaceras i
avdragsklass enligt en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd pensionsavdragstabell.
Dagpenning skall, sedan den fastställts enligt bestämmelserna i 20 § första
stycket, nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet.
Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbetalas ej.

Rätten till ersättning upphör, när den försäkrade börjar
uppbära ålderspension med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer
och pensionen utgår på grund av förvärvsarbete. Vad som nu har sagts gäller
dock inte tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

30 §

Är det
sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer
än fem men högst tio dagar, utgör avstängnings-tiden sju respektive 14 dagar. I
annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det
sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högsl fem dagar eller mer
än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden jém,
tio respektive 30 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar
för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha
utgått, om avstängningen

' Senaste lydelse 1980:971.

Prop.
1981/82:139

Nuvarande lydelse

Är det uppenbart att försäkrad ej vill antaga lämpligt
arbete, såsom då han vid upprepade tillfallen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20
dagar.

Avstängningstiden
räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat eller från
den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

Föreslagen lydelse

inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade
har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte
överstiga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Inträffar imder avstängningstiden förhållande som avses i
29§, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det
uppenbart att en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den
försäkrade vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall
den försäkrade vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete
under 30 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande
som anges i29§ inträffat.

Bestämmelserna
i 29 § 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om
arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar.
Bestämmelsen i 30 § tredje stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna
i 29§ 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i 30
§ skall därvid gälla i tillämpliga delar.

Erkänd
arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem
räknat minst summan av förvaltningskostnader per medlem under det sistförflutna
räkenskapsåret och halva det genomsnittliga ersättningsbelopp kassan utgivit
per ersättningsdag och medlem under det sistförflutna räkenskapsåret, efter
avdrag för preliminär skatt, multiplicerat med det genomsnittliga antalet
ersättningsdagar per medlem under de fem senaste åren.

Erkänd
arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem
räknat minst summan av förvaltningskostnader per medlem under det sistförflutna
räkenskapsåret och en tredjedel av det genomsnittliga ersättningsbelopp kassan
utgivit per ersättningsdag och medlem under det sistförflutna räkenskapsåret,
efter avdrag för preliminär skatt, multiplicerat med det genomsnittliga antalet
er-sältningsdagar per medlem under de fem senaste åren.

" Senaste lydelse 1976:828.

Prop. 1981/82:139 6

Om
särskilda skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att såsom
fond skall avsättas annat belopp än som följer av första slycket.

Intill
dess kassan varit i verksamhet under fem år, skall arbetsmarknadsstyrelsen
årligen bestämma fondens minimibelopp.

Utbetalning
av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till
kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i övrigt lämnat medgivande
till det.

Överskott
på verksamheten skeill tillföras fonden.

Fonden
får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej förslår till läckande
av kassans löpande utgifter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en
händelse som har inträffat; före den 1 juli 1982 gäller 30 och 31 §§ i deras
äldre lydelse.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom
föreskrivs atl 7, 8, 11, 12, 18, 27 och 28 §§ lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§'

Med tid under vilken sökanden Med tid under vilken sökanden

enligt 6§ skall ha utfört förvärvsår- enligt 6§ skall ha
utfört förvärvsar

bete jämställes tid då han bete jämställs lid då sökanden

1. i
enskilt hem vårdat åldring el- 1. i enskilt hem vårdal åldring el

ler handikappad i sådan utsträck- ler handikappad i sådan utsträck

ning att han varit förhindrad atl stå ning alt sökanden varit förhindrad

till arbetsmarknadens förfogande alt slå till arbetsmarknadens förfo

gande.

2. genomgått arbetsmarknadsut- 2.
genomgått arbetsmarknadsut

bildning för vilken statligt utbild- hilåningelleryrkesinriktadrehabili-

ningsbidrag utgått, fullgjort värn- tering för vilken statligt utbild-

plikt eller åtnjutit föräldrapenning ningsbidrag utgått, fullgjort värn-

enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:381) plikt eller åtnjutit föräldrapenning

om allmän försäkring, i samtliga fall enligt lagen (1962:381) om allmän

dock tillsammans högst två måna- försäkring, i samtliga fall dock till-

der, sammans högsl två månader,

3.
haft semester, eller

4.
eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt
eller delvis bibehållen lön.

Senaste
lydelse 1975:1274.

Prop.
1981/82:139

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid
bestämmande av ramtid enligl 6§ inräknas icke tid då sökanden varit hindrad atl
arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihets-berövande på kriminalvårdens område eller
vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej
enligl 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

Vid
bestämmande av ramlid enligl 6 § inräknas icke lid då sökanden varit hindrad
alt arbeta på grund av styrkt sjukdom, värn-pliklstjänslgöring,
vuxenutbildning, yrkesinriktad rehabilitering, nyk-terhelsvård på anstalt, frihetsberö-vande
på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej
fyllt två år, i den män sådan tid ej enligt 7§ jämställes med lid under vilken
förvärvsarbete utförts.

Kontant
arbetsmarknadsstöd ulgår i form av ett för dag beräknal belopp. Under en
kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar
uppgå till högsl fem.

Kontant
arbetsmarknadsstöd ulgår i form av ett för dag beräknat belopp. Under en
kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karens- och
avstängningsdagar uppgå lill högsl fem.

12§
Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller
på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och
nyårsafton får stöd utges endast om slöd utgår för minst två ytterligare dagar
under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller
efter helgen.

Stöd får
ej utges för dag då stöd-tagaren uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Stöd får
ej utges för tid under vilken stödtagaren uppbär föräldrapenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Kontant
arbetsmarknadsstöd ut går med 75 kronor/ör dag.

Kontant arbetsmarknadsstöd

utges
med 80 kronor per dag. Till

den som
inte har fyllt 20 år utges

dock
stödet med 75 kronor per dag.

Till den
som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del

av vecka
utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per

vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

■ Senaste lydelse 1979: 386.

Prop.
1981/82:139

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha
varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör avstängningstiden
sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämligt
arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20
dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande sorn
anges i 26 § inträffat eller från den senare dag arbetsinarkttadsstyrel-sen
bestämmer.

Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha
varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem, tio respektive 30 ersättningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller
kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett,
eller dagar under vilka stödtagaren har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden
får dock inte överstiga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i
26 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt
arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet
sådant arbete, skall stödtagaren vara avstängd till dess han eller hon utfört
förvärvsarbete under 30 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande
som anges i 26 § inträffat.

Bestämmelserna
i 26 § 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämi-pas i fråga om
arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar.
Bestämmelsen i 27 § tredje stycket äger därvid molsvarande tillämpning.

Bestämmelserna
i 26§ 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i
27 § skal! därvid gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning
som grundar sig på en händelse som har inträffat före den 1 juli 1982 gäller 27
och 28 §§ i deras äldre lydelse.

Prop. 1981/82:139

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland och Molin

Föredragande:
statsrådet Eliasson

Proposition
om ändrade bidragsregler inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, m. m.

Inledning

I
årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 15) anmälde jag att jag avsåg
att föreslå regeringen att i särskild proposition förelägga riksdagen förslag i
fråga om besparingar och systemförändringar beträffande arbetslöshetsersättningen.
Vidare anmälde jag min avsikt att i detta sammanhang ta upp förslag om
höjningar av arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen.

Arbetslöshetskassornas
samorganisation (SO) har i skrivelse den 22 juli 1981 begärt att sju nya
dagpenningklasser (220-280 kr.) skall införas i arbetslöshetsförsäkringen fr.
o. m. den 1 juli 1982. Som skäl för höjningen anför SO att ersättningarna har
släpat efter löneutvecklingen jämfört med vad som var förhållandet när det nu
gällande systemet för ersättning infördes i januari 1974.

Under
hösten 1981 har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats en promemoria (DsA
1981:17) Förslag till ändrat bidragssystem m.m. inom den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen. I promemorian föreslås i första hand en höjning av
dagpenningen från 210 till 230 kr. och i andra hand en differentiering av
dagpenningen i syfte att möjliggöra en större höjning för långtidsarbetslösa.
Vidare behandlas möjligheterna att minska statens utgifter för försäkringen
genom ändringar i statsbidragssystemet och förlängning av den avstängningstid
som gäller vid självförvållad arbetslöshet. I promemorian förutsätts också en
höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet med 5 kr. per dag för arbetslösa
som har fyllt 20 år. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1.

Prop. 1981/82:139 10

Promemorian
har remissbehandlats. Yttranden över promemorian har avgivits av
riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO),
Sveriges arbetsledareförbund (SALF) och SHIO-Familjeföretagen.

En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2.

Föredraganden
Gällande ordning

Kontant
stöd vid arbetslöshet utgår dels i form av dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, dels
som kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

Ersättning
får vid arbetslöshet utges till den som uppfyller vissa i lagstiftningen
uppställda villkor. Ett sådant villkor är att sökanden skall ha förvärvsarbetat
i viss omfattning (arbetsvillkoret). Med arbete får därvid i viss utsträckning
jämställas bl.a. tid då sökanden har genomgått arbetsmarknadsutbildning.

Dagpenning
från erkänd arbetslöshetskassa utgår under högst 300 dagar eller, om man har
fyllt 55 år, 450 dagar. Dagpenningens storlek är beroende dels av vilken eller
vilka dagpenningklasser som tillämpas av kassan, dels av den försäkrades
inkomst före jirbetslösheten och dels också av eventuell pension. Dagpenningen
får inte överstiga elva tolftedelar av den försäkrades normala inkomst före
arbetslösheten. Den högsta dagpenningklassen är f. n. 210 kr. och den lägsta 80
kr. Av de försäkrade är ca 90% placerade i den högsta dagpenningklassen.
Dagpenningen höjdes senast den I april 1981.

Innan
ersättning kan utgå måste en karenstid om vanligtvis fem dagar fullgöras. Dessa
dagar behöver inte ligga i en följd utan kan vara utspridda över en
sammanhängande tid av fem veckor. Karens behöver bara fullgöras en gång för
varje ersättningsperiod. Om arbetslösheten upphör innan en ersättningsperiod
har gått till ända, har den försäkrade vid eventuell ny arbetslöshet rätt till
ersättning utan att fullgöra karens under återstående dagar av samma period.
Har tolv månader (exklusive s. k. överhoppnings-bar tid) förflutit sedan
ersättning senast uppbars, får dock ersättning utgå endast om både arbets- och
karensvillkoren har uppfyllts på nytt.

Den
som är frivilligt eller självförvållat arbetslös kan bli avstängd från rätt
till ersättning under viss tid. Sådan arbetslöshet föreligger om den försäkrade
har lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skilts från

Prop. 1981/82:139 11

arbetet
på grund av otillbörligt uppförande, avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller
utan att uttryckligen ha avvisat lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat att anställning inte kom till stånd.

Avstängningstiden
är begränsad till sju, 14 eller 28 dagar beroende på den beräknade
varaktigheten av arbetet i fråga. Om det är uppenbart att den försäkrade inte
vill anta lämpligt arbete skall han vara avstängd till dess han har utfört
förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningsreglerna
får, om det är skäligt, tillämpas även i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden
är i sådant fall alltid 28 dagar.

Under
avstängningstiden behöver de arbetslösa inte hålla kontakt med
arbetsförmedlingen eller vara anträffbara för arbetserbjudanden. De kan under avstängningstiden
avvisa lämpligt arbete utan att detta inverkar på ersättningsrätten. Endast om
avvisandet sker under den sista kalenderveckan eller under de fem sista
vardagarna - lördagen undantagen - i avstängningsperioden kan ny avstängning
bli aktuell (AMSFS 1981: 10 och 12).

Arbetslöshetskassornas
verksamhet finansieras genom statsbidrag, avkastning av kassornas fonder och
medlemsavgifter. Statsbidragen betalas till 45% över statsbudgeten och till 55%
genom arbetsgivaravgifter.

Bestämmelserna
om statsbidrag finns i kungörelsen (1973:732, ändrad senast 1981:155) om
grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna utgår i form av
grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidrag. Grundbidraget utgår med
ett fast belopp, f. n. 75 kr., för varje dagpenning som utges.
Progressivbidraget och förvaltningsbidraget är på olika sätt relaterade till
antalet ersättningsdagar per år och medlem, dvs. till omfattningen av
arbetslösheten i en kassa, enligt särskilda tabeller i kungörelsen.

Progressivbidraget
består av en fast del och en rörlig (progressiv) del. Den fasta delen infördes
fr. o. m. år 1974 i samband med att dagpenningen blev skattepliktig. Den skulle
i princip täcka den preliminärskatt som kassorna skulle betala in för resp.
dagpenningklass. Den fasta delens belopp har därefter ändrats något, senast fr.o.m.
den I april 1981, men inte i takt med genomförda skattesänkningar.

Den
fasta delen av progressivbidraget utgår med ett visst belopp för varje
dagpenningklass. Beloppen framgår av tabellen i Bilaga 1 till kungörelsen. Det
lägsta beloppet utgör f. n. 2 kr. och det högsta 84 kr. I den lägsta
dagpenningklassen, 80 kr., utgör således grundbidraget och progressivbidragets
fasta del tillsammans 77 kr. eller 96,2% av dagpenningen, medan motsvarande andel
i dagpenningklassen 210 kr. är 159 kr. eller 75,7%. Grundbidraget och
progressivbidragets fasta del täcker alltså en mindre andel av dagpenningen i
högre dagpenningklasser än i lägre.

Progressivbidragets
rörliga del utgår med en procentuell andel av det som återstår av dagpenningen
sedan denna har minskats med grundbidra-

Prop. 1981/82:139 12

get
och progressivbidragets fasta del. Denna återstod kan med nuvarande dagpenningklasser
variera från 3 till 51 kr. Den del härav som inte täcks av progressivbidragets
rörliga del (procentandelen) måste betalas av kassan med medlemsavgifter eller
på annat sätt. Hur stor procentandelen skall vara bestäms av det genomsnittliga
antalet ersättningsdagar per medlem och år inom varje dagpenningklass i en
kassa, dvs. av arbetslöshetens omfattning. Ju fler dessa dagar är desto större
blir procentandelen. Vid högst 1.5 ersättningsdagar utgör procentandelen 0% av
undertaget. Vid 22,0 dagar och däröver utgör den 90%. För en genomsnittlig
arbetslöshetskassa med inte fullt fyra ersättningsdagar per medlem och år blir
procentandelen 55%.

Tabellen
för progressivbidragets rörliga del i kungörelsens Bilaga 2 har konstruerats på
så sätt att kassornas nettoutgifter, dvs. de totala utgifterna minus
statsbidrag, bara i mindre utsträckning varierar med antalet ersättningsdagar
per medlem och år. Endast i kassor med en lägre arbetslöshet än 1,5
ersättningsdagar per medlem och år finns det något nämnvärt samband mellan
nettoutgifterna och antalet ersättningsdagar. För dessa kassor föreligger i
princip ett linjärt samband mellan antalet ersättningsdagar (arbetslösheten)
och behovet av medlemsavgifter, eftersom statsbidraget för dem inte till någon
del är progressivt. För övriga kassor gäller att medlemmar i dagpenningklassen
210 kr. direkt eller via kassornas fonder måste bidra med ungefär 80-100 kr.
per år för att finansiera dagpenningarna.

Om
dagpenningen har reducerat s genom överförsäkrings- eller pensionsavdrag
minskas statsbidraget i motsvarande mån. Minskningen skall i första hand drabba
progressivbidraget. Är 1980 utgick 770 milj. kr. i progressivbidrag till
arbetslöshetskassorna.

Förvaltningsbidraget
utgår med en procentuell andel av ett grundbelopp om sex kr. per medlem och år
enligt en stigande skala efter antalet ersättningsdagar per medlem och år.
Bidraget kan utgå med lägst 3 och högst 18 kr. per medlem och år. Bidraget
täcker i genomsnitt en fjärdedel av kassornas redovisade förvaltningskostnader.
År 1980 utgick 22,8 milj. kr. i förvaltningsbidrag.

Arbetslöshetskassorna
skall avsätta medel till fonder, som skall uppgå till belopp som motsvarar
minst ett års förvaltningskostnader jämte ett halvt års ersättning efter avdrag
för preliminär skatt. Ersättningen beräknas på ett genomsnittligt antal
ersättningsdagar under de fem senaste åren. Fonderna skapar en reserv hos
kassorna genom vilken medlemsavgifterna kan utjämnas mellan år med låg och hög
arbetslöshet. Fonderna har också en viktig funktion som likviditetsreserv med
hänsyn till att statsbidragen utbetalas i efterskott för varje verksamhetsår.
Genom att det sker ä konto utbetalningar av statsbidrag vid fem tillfällen
under året kommer kassornas behov av likvida medel som mest att omfatta
utgifterna för fyra månader.

Med
nu gällande fonderingskrav är kassorna skyldiga att fondera unge-

Prop. 1981/82:139 13

fär
700 milj. kr. F. n. uppgår fonderna till ungefär det dubbla. Fonderna ger kassorna
betydande ränteinkomster. År 1980 uppgick dessa till sammanlagt ca 120 milj.
kr.

De
försäkrade betalar medlemsavgifter som är beräknade med hänsyn till
arbetslöshetsrisken och dagpenningens storlek i de enskilda dagpenningklasserna
och kassorna. Flertalet försäkrade betalar en avgift i storleksordningen 80 -
100 kr. per år. I medlemsavgifter betalades till kassorna år 1980 245 milj.
kr.

Arbetslöshetskassornas
utgifter år 1980 uppgick till 1 824 milj. kr. Av dessa gällde 1730 milj. kr.
ersättning till arbetslösa och resten förvaltningskostnader. Kassorna fick
tillsammans 1593 milj. kr. i statsbidrag. Statsbidragen täckte 92% av
kassornas utgifter för dagpenningar och 87% av deras samlade utgifter för
dagpenningar och förvaltningskostnader. Medlemsavgifterna, 245 milj. kr., och
ränteinkomsterna, ca 120 milj. kr., motsvarade drygt 13 respektive 6% av
utgifterna. Genom att kassornas sammanlagda inkomster översteg utgifterna kom
fonderna att under året öka med ca 140 milj. kr.

Under
perioden 1975 - 1980 har utgifterna för ersättningen till arbetslösa
försäkrade ökat med drygt en miljard kr. År 1975 uppgick ersättningen till 653
milj. kr. och fem år senare var den 1 730 milj. kr. Högsta dagpenningsklassen
har höjts vid fyra tillfällen, från 130 kr. år 1976 till nu gällande 210 kr. fr.o.m.
den 1 april 1981. Statsbidragen har relativt sett ökat väsentligt mer än
dagpenningarna. Samtidigt har den del av utgifterna för dagpenningarna som
kassorna själva måste finansiera genom medlemsavgifter eller på annat sätt
varit ungefär densamma år från år räknat i löpande priser, nämligen ca 140
milj. kr.

Kontant
arbetsmarknadsstöd utgår sedan den 1 juli 1979 med 75 kr. per ersättningsdag.
Beloppet kan nedsättas om stödtagaren uppbär viss pension, sjukbidrag eller
livränta. Stödet utgår under högst 150 dagar eller, om man har fyllt 55 år, 300
dagar. För den som har fyllt 60 år (i vissa fall 55 år) är ersättningsperioden
inte begränsad. År 1980 utbetalades 321 milj. kr. i kontant arbetsmarknadsstöd.
Detta stöd betalas i likhet med statsbidragen till arbetslöshetskassorna till
45% över statsbudgeten och till 55% genom arbetsgivaravgifter.

Överväganden
och förslag

Dagpenningen

I
departementspromemorian föreslås att högsta statsbidragsgrundande dagpenning
bör höjas till 230 kr. fr. o. m. den 1 juli 1982 och att arbetslöshetskassorna
skall få bygga på de statsbidragsberättigande dagpenningklasserna med en del
som inte berättigar till statsbidrag. För denna päbygg-nadsdel skulle i övrigt
samma regler gälla som för den statsbidragsberättigande delen.
Överförsäkringsbestämmelserna skulle således tillämpas

Prop. 1981/82:139 14

även
i fråga om påbyggnadsdelen. Vidare diskuteras möjligheten att genomföra
ytterligare höjning av dagpenningen för vissa arbetslösa utan att statens
utgifter påverkas. Detta skulle kunna ske genom att dagpenningen differentieras
på så sätt att den utgår med ett lägre belopp under en viss del av
ersättningsperioden, lämpligen under de första 30 ersättningsdagarna. Därigenom
skulle en större del av de totala resurserna för dagpenningen kunna användas
för att stödja dem som är arbetslösa en relativt lång tid. En höjning av
dagpenningen till 250 kr. för dem som har varit arbetslösa mer än 30 dagar
skulle nämligen medföra ungefär samma kostnader som förslaget om höjning av dagpennit\gen
till 230 kr.

Remissinstanserna
är genomgående positiva till en höjning av dagpenningen. SO, LO, TCO, SALF och
SACOISR förordar en höjning av dagpenningen till 280 kr., AMS till i vart fall
250 kr. och SAF till 230 kr. Flertalet remissinstanser avstyrker förslagen om
en differentiering av dagpenningen och om en påbyggnadsdel på dagpenningen som
inte berättigar till statsbidrag.

Dagpenningen
höjdes senast den 1 april 1981. Pris- och löneutvecklingen sedan dess motiverar
enligt min mening en höjning av dagpenningen. Jag återkommer till frågan om
dagpenningens storlek längre fram.

Remissinstansernas
avstyrkande av förslaget till en differentiering av dagpenningen grundas huvudsakligen
på följande skäl. En högre ersättning vid långtidsarbetslöshet kan inverka
menligt på de arbetssökandes egna ansträngningar att snabbt komma ur
arbetslösheten (AMS, SAF och SACO/SR). Kompensationsnivån är låg redan i böljan
av arbetslösheten genom karensen (AMS, TCO och SO).

Jag
kan i stort instämma i den kritik som remissinstanserna har riktat mot
förslaget till en differentiering av dagpenningen. Visserligen anser jag att
man inte bör bortse från att arbetslöshetsperioderna och därmed också ersättningsperioderna
tenderar att bli allt längre med åtföljande ökade ekonomiska påfrestningar för
dem som drabbas men som AMS påpekar i sitt remissyttrande måste de långa
arbetslöshetsperioderna i första hand mötas med andra åtgärder än ökat kontant
stöd - främst arbete och utbildning.

Dessutom
blir kompensationsnivån redan i nuvarande system relativt sett lägre vid
arbetslöshet som varar bara kort tid jämfört med långtidsarbetslöshet. Detta
beror på att karensen, f. n. fem dagar för arbetstagare, skall fullgöras i
början av arbetslöshetsperioden. Med nuvarande högsta dagpenning motsvarar
karensdagarna 1050 kr. före skatt. Redan genom karensen sänks
kompensationsnivån från maximalt 91,7% till ca 76% under de 30 ersättningsdagar
för vilka dagpenningen skulle sättas ned enligt förslaget till differentiering.
Enligt min mening är det inte motiverat att på det föreslagna sättet
ytterligare sänka kompensationsnivån.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört är jag f. n. inte beredd att förorda en
differentiering av dagpenningen.

Prop. 1981/82:139 15

Förslaget
om en påbyggnadsdel på dagpenningen som inte berättigar till statsbidrag har
mött kritik från remissinstanserna främst för att det skulle minska
benägenheten hos dem som uppbär en hög ersättning att anta arbeten med lön som
understiger ersättningen och för att endast kassor med låg arbetslöshet och god
ekonomisk ställning skulle kunna genomföra det.

Enligt
min mening är kritiken i dessa delar överdriven. De ersättningar som skulle
kunna bli aktuella genom förslaget torde knappast bli så höga att de i nämnvärd
omfattning skulle begränsa antalet arbeten med skälig lön. Redan den nuvarande
ordningen för finansieringen av kassornas verksamhet innebär att en kassas ekonomiska
ställning och arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna i kassan är direkt
avgörande för vilken dagpenning kassan kan tillämpa inom ramen för vad som är
tillåtet enligt lagen. Jag kan därför inte se något skäl för att inte tillåta
de kassor som så önskar att utöver den statsbidragsberättigande dagpenningen
även utge ersättning som till fullo betalas av kassan.

Jag
tillstyrker därför departementspromemorians förslag i denna del. De regler som
gäller i övrigt för fastställande av dagpenningen bör gälla även denna icke
bidragsberättigande del av dagpenningen. Överförsäkringsavdrag och
pensionsavdrag skall i förekommande fall göras. Vid prövningen av om lönen för
ett erbjudet arbete är skälig i förhållande till dagpenningen bör man vid
jämförelsen utgå från den statsbidragsberättigande dagpenning som den
arbetslöse uppbär.

I
departementspromemorian föreslås som ett alternativ till en differentiering av
dagpenningen att dagpenningen höjs till 230 kr. Som jag nämnt i det föregående
anser även jag att det är motiverat att nu genomföra en höjning. Mot bakgrund
av pris- och löneutvecklingen sedan dagpenningen senast höjdes föreslår jag att
dagpenningen höjs till högst 230 kr. Den lägsta dagpenningen bör fastställas
till 90 kr.

Längre
fram kommer jag att föreslå ändringar i statsbidragsreglerna som innebär bl.a.
att statsbidragen inte längre kopplas till vilken dagpenningklass som
tillämpas i en arbetslöshetskassa. Uppdelningen av dagpenningen i klasser
kommer därigenom att sakna betydelse. Jag föreslår därför att dagpenningklasserna
tas bort och att dagpenningen fortsättningsvis fastställs att utgå med ett
högsta och ett lägsta belopp. Inom denna ram får sedan varje arbetslöshetskassa
fastställa den dagpenning som kassan med hänsyn till sina ekonomiska
förutsättningar vill tillämpa. Dagpenningen behöver då inte fastställas till
ett jämnt tiotal kr.

Som
jag inledningsvis har anfört föreslås i departementspromemorian att det
kontanta arbetsmarknadsstödet höjs. Även jag anser att det nu är befogat med en
viss höjning av stödet. Jag föreslår därför att detta stöd höjs till 80 kr. per
dag för dem som har fyllt 20 år.

De
föreslagna ändringarna i fråga om dagpenningen och det kontanta arbetsmarknadsstödet
bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1982.

Statsbidragen

Departementspromemorian
innehåller förslag om ändringar i gällande regler för statsbidragen till
arbetslöshetskassorna. Förvaltningsbidraget och progressivbidragets fasta del
föreslås slopade. Dessa bidrag och progressivbidragets rörliga del ersätts med
ett nytt progressivbidrag som består av bara en rörlig del.

Grundbidraget
skall finnas kvar och bör liksom nu utgå med ett fast belopp som motsvarar vad
som högst utges i kontant arbetsmarknadsstöd.

Det
nya progressivbidraget skall utgå med en procentuell andel av den del av
dagpenningen som berättigar till statsbidrag och som inte täcks av grundbidraget.
Statsbidrag skall inte utgå för den del av dagpenningen som arbetslöshetskassorna
föreslås få utge utöver den högsta dagpenningen enligt lagen.

Progressivbidragets
procentandel skall bestämmas av antalet ersättningsdagar per medlem och år i
en kassa, dvs. av arbetslöshetens omfattning i kassan. Bidraget skall kunna
utgå vid en lägre arbetslöshet än vad som gäller för det nuvarande
progressivbidragets rörliga del. Bidraget skall variera från 0% i kassorutan
arbetslöshet till som mest 91,3% av underlaget i kassor med 22 eller fler
ersättningsdagar per medlem och år.

I
promemorian föreslås att tabellen för det nya progressivbidraget skall få
följande utformning.

Antal (

ärsättningsdagar

IProgressivbidraget i procent

per
medlem

av skillnaden mellan dagpenningen

och grundbidrag

0

0,0

1,0

17,5

2

35,0

2,25

39,3

2,5

43,6

2,75

47,6

3

51,3

3,25

.54,7

3,5

57,8

4

62,8

4,5

66,7

5

69,8

6

74,4

7

77,8

8

80,3

9

82,2

10

83,8

11

85,1

12

86,1

13

87,0

14

87,8

15

88,4

16

89,0

17

89,5

18

90,0

19

90,4

20

90,8

21

91,1

22, och
däröver

91,3

Prop.
1981/82:139 17

Progressivbidraget skall vara detsamma i alla
dagpenningklasser. Det skall således variera endast med arbetslöshetens
omfattning. Kassor som tillämpar flera dagpenningklasser bör få beräkna
progressivbidraget gemensamt för alla dagpenningklasser. Detta kan ge
administrativa förenklingar.

I promemorian beräknas att förslagen om ändrade
statsbidragsregler innebär att statens utgifter för arbetslöshetsförsäkringen
minskar med inte fullt 400 milj. kr. och att arbetslöshetskassornas inkomster
minskar med ca 125 kr. per medlem och år. Dessa minskade inkomster måste täckas
av medlemsavgifter, ränteinkomster eller uttag från kassornas fonder.

Flertalet av remissinstanserna är kritiska till förslaget
om ändrade statsbidragsregler. Några instanser är i och för sig positiva till
förenklingar i bidragsreglerna men avstyrker de föreslagna ändringarna med
hänsyn till de konsekvenser de skulle få för arbetslöshetskassornas ekonomi.

Den föreslagna konstruktionen av ett nytt förenklat
bidragssystem har enligt min mening uppenbara fördelar. Dels blir statsbidragen
betydligt lättare att beräkna, dels blir bidragsnivån mer direkt beroende av
arbetslöshetens omfattning. Det blir också lättare att genomföra justeringar i
bidragsnivån. Genom att systemet innehåller en progressiv del kommer det även i
fortsättningen att ske en utjämning av kostnaderna för kassor med olika grad av
arbetslöshet.

Vad gäller utformningen av tabellen för det nya
progressivbidraget så anser jag att de föreslagna procenttalen är väl avvägda.
De återställer till viss del den kostnadsfördelning som rådde mellan
statsbidragen och kassornas egna medel år 1974 och som jag anser vara rimlig
och lämplig. Denna fördelning bör enligt min mening gälla i fortsättningen.
Medlemsavgifternas procentuella andel av den utbetalda ersättningen har
minskat från 33% år 1974 till 14% år 1980. Samtidigt har den del av den
utbetalda ersättningen som inte täcks av statsbidragen minskat från 20 till 8%.
Genom den nu föreslagna nivån på statsbidragen kommer denna andel åter att bli
knappt 20%.

Enligt den nu gällande tabellen för progressivbidragets röriiga
del börjar sådant bidrag utgå vid 1,5 ersättningsdagar per medlem. Den
föreslagna tabellen för det nya progressivbidraget skall enligt min mening
tolkas så att detta bidrag skall utgå så fort det överhuvudtaget finns någon
mätbar arbetslöshet i en kassa. Mellan de i tabellen angivna procenttalen skall
det vid annat antal ersättningsdagar än som framgår av tabellen interpoleras
linjärt mellan de angivna procenttalen. Det bör liksom nu ankomma på regeringen
att meddela de närmare föreskrifterna om progressivbidragets storlek vid olika
antal ersättningsdagar.

Jag förordar således att reglerna för statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna ändras på så sätt att förvaltningsbidraget
slopas och att progressivbidraget ersätts med ett nytt progressivbidrag som
består av bara en rörlig del som kan variera från O till 91,3%. Grundbidraget
skall 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 139

Prop. 1981/82:139 18

även
i fortsättningen utgå med ett fast belopp som motsvarar vad som högst kan utgå
som kontant arbetsmarknadsstöd.

Jag
har tidigare föreslagit att det kontanta arbetsmarknadsstödet skall höjas till
80 kr. per dag för dem som har fyllt 20 år. I överensstämmelse med de principer
för fastställande av grundbidraget till de erkända arbetslöshetskassorna som
lades fast i samband med att den nuvarande försäkringen infördes (prop.
1973:56 s. 225) bör detta bidrag generellt höjas till 80 kr. för varje utgiven
dagpenning. I denna fråga ankommer det dock på regeringen att besluta och den
kommer därför att anmälas i ett senare sammanhang.

Regler
om avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet

1974
års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF-utred-ningen) föreslog
i sitt betänkande Allmän arbetslöshetsförsäkring (SOU 1978:45) att avstängningstiderna
vid självförvållad arbetslöshet skulle fördubblas men att den arbetslöse
skulle ges möjligheten att förkorta avstängningstiden till samma längd som nu
gäller genom att vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. För vaije
dag som den arbetslöse var anmäld på förmedlingen skulle avstängningstiden
minskas med två dagar. Därigenom skulle den arbetslöse stimuleras att så snart
som möjligt ta kontakt med förmedlingen vid inträdd arbetslöshet och att
upprätthålla kontakten under avstängningstiden.

Vid
remissbehandlingen av bei:änkandet framfördes från flera remissinstanser, bl.a.
AMS, LO, TCO och SO, förslag om förenklingar i de av utredningen förordade
reglerna. Avstängningstiden föreslogs fastställd i eljest ersättningsberättigade
dagar i stället för kalenderdagar som gäller f. n. Därigenom skulle reglerna
komma att bygga på samma princip som tillämpas vid beräkningen av karenstid.
Detta skulle innebära bl. a. att den arbetslöse måste vara anmäld på
arbetsförmedlingen för att avstängningstiden skall löpa. Med en eljest ersättningsberättigad
dag borde jämställas dag då förvärvsarbete utförts.

I
departementspromemorian föreslås att de av remissinstanserna föreslagna
reglerna skall ersätta nuvarande regler om avstängningstid vid självförvållad
arbetslöshet. Vidare föreslås att avstängningstiden bör förlängas så att den i
normalfallet uppgår till sex veckor, dvs. två veckor mer än f. n. Konstruktionen
kräver att det sätts en gräns för hur länge en avstängning maximalt skall få
verka. Med hänsyn till att avstängningstiden i normalfallet föreslås bh två
veckor längre än f.n., samtidigt som den skall kunna fördubblas om den
arbetslöse inte söker arbete, bör avstängningsfiden i fortsättningen som mest
kunna vara i 14, 28 eller 84 kalenderdagar beroende på hur länge arbetet i
fråga var avsett att vara.

I
promemorian föreslås vidare att den arbetslöse skall kunna avstängas

Prop. 1981/82:139 19

på
nytt vid självförvållad arbetslöshet under pågående avstängningstid. Detta
förslag ligger i linje med förslaget att den arbetslöse skall vara anmäld som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen under avstängningstiden.

De
remissinstanser som har yttrat sig över förslaget i denna del är positiva till
att reglerna för beräkning av avstängningstiden ändras på det sätt som
förordats i promemorian. Däremot så avstyrker de flesta förslaget om en
förlängning av avstängningstiden.

Enligt min mening
motverkar de nuvarande reglerna om avstängningstid vid självförvållad
arbetslöshet det primära målet för arbetsmarknadspolitiken att bereda
sysselsättning åt dem som är arbetslösa, genom att de avhåller de självförvållat
arbetslösa från att snabbt anmäla sig hos arbetsförmedlingen. De nu föreslagna
reglerna verkar i motsatt riktning. De stimulerar de arbetslösa att anmäla sig
hos arbetsförmedlingen så snart som möjligt efter inträdd arbetslöshet och att
hålla kontakten med förmedlingen under avstängningstiden. Genom att den som t.
ex. avvisar ett lämpligt arbete under avstängningstid kan bli avstängd på nytt
för detta, betonas vikten av att den arbetslöse verkligen medverkar i
arbetsförmedlingens försök att lösa hans eller hennes
sysselsättningssituation. Jag ser förslaget som en klar förbättring av försäkringen
och som en värdefull hjälp i förmedlingsarbetet.

Jag
kan inte ansluta mig till den kritik som riktas mot förslaget om en förlängning
av avstängningstiden från i normalfallet fyra till sex veckor. Jag vill här
anknyta till vad jag uttalade i prop. 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens
framtida inriktning, nämligen att arbetsgivarnas och de arbetssökandes del av
ansvaret för arbetsmarknadens funktion måste återställas om utvecklingen mot
ständigt ökade arbetsmarknadspolitiska utgifter skall kunna brytas. Jag
förutskickade att det var nödvändigt att bl. a. se över regler och instrument
för samhällets insatser i en anpassningsprocess på arbetsmarknaden i vilken
arbetsgivarna och de arbetssökande har en del av ansvaret. Jag ser den nu
föreslagna förlängningen av avstängningstiden som ett uttryck för att betona
den enskilde arbetssökandens del i ansvaret för sin sysselsättningssituation.

Jag
förordar därför att avstängningsreglerna och avstängningstiderna ändras på det
sätt som har föreslagits i promemorian. Vidare förordar jag att de
differentierade avstängningstiderna skall tillämpas även vid avvisad eller
avbruten arbetsmarknadsutbildning.

Som
en följd av dessa förslag bör avstängningstiden för den som avstängs intill
dess han har utfört förvärvsarbete under 20 dagar förlängas till 30 dagar.
Detta är motiverat med hänsyn till att denna avstängningsform annars skulle
förlora sin karaktär av yttersta sanktionsmedel.

De
förslag som jag här har lagt fram bör föranleda motsvarande ändring-

Prop. 1981/82:139 20

ar
av reglerna i 74 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) om avstängning från
beredskapsarbete. De är i princip utformade på samma sätt som de avstängningsregler
som tillämipas i fråga om det kontanta stödet.

Statskontoret
framhåller i sitt remissyttrande att det finns oklarheter i fråga om
tillämpningen av avstängningsreglerna. Jag kan i viss mån instämma i detta
påpekande och jag vill därför göra följande förtydliganden. Som avstängningsdag
skall endast räknas dag då den arbetslöse är anmäld som arbetssökande på
arbetsförmedlingen och för vilken karens skulle ha räknats eller ersättning ha
utgått orn den arbetslöse inte hade varit avstängd samt dag då förvärvsarbete
har utförts. De 14, 28 resp. 84 dagarna skall vara de yttersta gränserna för
hur länge avstängningsdagar får avräknas. Dessa tidsgränser skall räknas ftån
den dag då det förhållande som föranledde avstängningen inträffade.

I detta sammanhang vill
jag ta upp en fråga som gäller dem som är inskrivna eller erbjuds inskrivning
vid arbetsmarknadsinstitut. Dessa institut inrättades inom
arbetsmarknadsverket den 1 januari 1980. I instituten sammanfördes de
landstingskommunala och kommunala arbetsvårdsinsti-tuten, de inom
arbetsmarknadsutbildningen bedrivna kurserna Arbetsliv och utbildning (ALU) och
Omställning och träning (OT) samt den arbets-psykologiska verksamhet som
tidigare bedrevs av arbetspsykologiska institut på uppdrag av
arbetsförmedlingen. Verksamheten vid instituten vänder sig till arbetssökande soin
är obestämda i val av yrke eller utbildning eller har nedsatt eller begränsad
arbetsförmåga. Vid instituten bedrivs en yrkesinriktad rehabilitering som
innebär utredande, vägledande och förberedande åtgärder i syfte att pröva och
förbättra sökandens förutsättningar för arbete. Den som är inskriven vid ett
arbetsmarknadsinstitut erhåller utbildningsbidrag på samma sätt som den som
deltar i arbetsmarknadsutbildning.

Den som avvisar eller
avbryter en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av arbetsmarknadsutbildning
kan som jag har nämnt tidigare, om det är skäligt, avstängas från rätt till
arbetslöshetsersättning. Denna möjlighet finns inte i nuvarande lagstiftning
för den som avvisar eller avbryter inskrivning vid arbetsmarknadsinstitut.
Enligt min mening är detta förhållande otillfredsställande. De
arbetsmarknadspolitiska insatser som görs vid arbetsmarknadsinstitut kan inte
sägas vara av mindre vikt för den enskilde arbetssökanden än en arbetsmarknadsutbildning.
Jag förordar därför Mt de avstängningsregler som gäller i fråga om
arbetsmarknadsutbildning skall få tillämpas även i fråga om dem som är
inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut.

Jag
vill här också betona att det i vissa fall kan finnas anledning att ifrågasätta
om den som t. ex. avbryter en yrkesinriktad rehabilitering eller vägledningsåtgärder
som vidtas vid ett arbetsmarknadsinstitut kan anses stå till arbetsmarknadens
förfogande och vara berättigad till arbetslöshets-

Prop. 1981/82:139 21

ersättning.
Denna bedömning får göras från fall till fall och med hänsyn tagen till den
enskildes förutsättningar att klara ett arbete på den öppna marknaden.

Som en konsekvens av förslaget
att likställa arbetsmarknadsutbildning och inskrivning vid
arbetsmarknadsinstitut i avstängningshänseende förordar jag att även
yrkesinriktad rehabilitering skall få jämställas med arbetad tid i samma
omfattning som deltagande i arbetsmarknadsutbildning vid prövningen av
arbetsvillkoret. Endast rehabilitering som har fullföljts eller som har
avbrutits av godtagbart skäl bör få jämställas. I den mån tiden inte jämställs
med arbetad tid bör den få räknas som överhoppningsbar tid vid fastställande av
ramtiden i arbetsvillkoret.

Krav
på kassornas fonder

I
departementspromemorian föreslås att kravet på fondering hos kassorna skall
sättas lägre än vad som gäller f. n. Statsbidragen täcker större delen av
kassornas kostnader. Nuvarande fonderingskrav framstår därför som alltför
strängt. Kravet att fonderingen skall omfatta halva det utgivna ersättningsbeloppet
under det sistförflutna räkenskapsåret efter avdrag för preliminär skatt,
föreslås ändrat till att gälla en tredjedel av detta ersättningsbelopp.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget. RRV anser att andra krav inte bör gälla
för fonderna än att de skall vara en likviditetsreserv för utbetalning av
ersättning till de försäkrade innan ä konto utbetalning av statsbidrag görs
till kassorna.

Jag
anser i likhet med flertalet remissinstanser att fonderingskravet bör kunna
sättas ned till den nivå som föreslås i promemorian. Fonderna har sedan den
nuvarande försäkringen infördes år 1974 ökat från 621 milj. kr. till 1 390
milj. kr. år 1980. Inte under något år sedan försäkringsåret 1971/72 har
fonderna behövt utnyttjas i sådan omfattning att den totala behållningen i
fonderna har minskat. Med nuvarande statsbidragsregler skulle fonderna hos de
flesta större kassor räcka till åtta till tio års utgifter även om medlemsavgifterna
helt slopades.

Gällande
krav på fondering, som nästan alla kassor fyller med bred marginal, motsvarar
tre till fyra års utgifter. De ändringar som jag förordar i fråga om
statsbidragssystemet kan övergångsvis komma att innebära att medel ur fonderna
måste tas i anspråk för att täcka en del av kassornas utgifter. På lång sikt
kommer dock ändringarna endast att innebära en minskning i ökningstakten av
tillgångarna i fonderna.

Jag
föreslår därför att fonderingskravet i fråga om det utgivna ersättningsbeloppet
i 56 § lagen om arbetslöshetsförsäkring ändras till att gälla endast en
tredjedel av detta belopp.

Prop. 1981/82:139 22

Överförsäkrings-
och pensionsavdrag

AMS
har i sitt remissyttrande påtalat att nuvarande regler för överförsäkrings-
och pensionsavdrag kan medföra överkompensation i samband med att vissa
pensioner börjar utgå. Detta blir t. ex. fallet om en arbetslös delpensionär
börjar uppbära ålderspension tillsammans med delpensionen. Likaså blir den som
före arbetslöshetens inträde har arbetat deltid och av den anledningen har haft
en lägre inkomst överkompenserad om han börjar uppbära ålderspension under
arbetslösheten. AMS föreslår att lagen om arbetslöshetsförsäkring ändras så att
överförsäkringsavdrag i första hand skall göras även i fall då pensionsavdrag
skall ske. SO ansluter sig i sitt yttrande till AMS förslag i denna fråga.

Enligt
min mening är det av AMS påtalade förhållandet både otillfredsställande och
orättvist. Det torde även strida mot principen att kompensationsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen skall ligga på högst 91,7% av tidigare inkomst. I den
proposition som ligger till grund för den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen (prop.
1973:56 s. 198) uttalades att överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag inte
skall ske samtidigt. Vid den tidpunkten kunde emellertid de konsekvenser som
denna ordning nu har fått inte förutses, bl. a. med hänsyn till a1;t
delpensionsförsäkringen ännu inte hade genomförts.

För
att undanröja dessa oönskade effekter förordar jag i likhet med AMS att
reglerna beträffande överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag ändras så att
överförsäkringsavdrag skall göras först även i fall då pensionsavdrag skall
ske.

I detta
sammanhang vill jag ta upp de s.k. överförsäkrings- och pen-sionsavdragstabellerna.
Dessa tabeller faställs nu av regeringen. Med den erfarenhet vi nu har fått av
arbetslöshetsförsäkringen finns det enligt min mening ingen anledning att
behålla denna ordning. Jag förordar i stället att denna uppgift skall ankomma
på AMS. De principer som har lagts fast för beräkningen av avdragen (prop.
1973:56 s. 196-200) skall, med undantag av den ändring som jag nyss förordade,
naturligtvis gälla även i fortsättningen.

Utbildningsbidraget

Grunderna
för det nuvarande bidraget till elever i arbetsmarknadsutbildning fastställdes
av 1975 års riksdag (prop. 1975:45, InU 1975:14, rskr 1975:178). Dessa grunder
innebär att bidraget är knutet till utgående ersättning vid arbetslöshet.
Förändras dessa ersättningar har regeringen av riksdagen bemyndigats att
anpassa utbildningsbidraget i anslutning härtill.

Under
förutsättning av riksdagens godkännande av de av mig förordade ändringarna i
det kontanta stödet vid arbetslöshet vill jag därför anmäla att jag senare
kommer att föreslå regeringen följande ändringar av utbildningsbidraget vid
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering att gälla fr. o. m.
den 1 juli 1982. Till ersättningsberättigad medlem i arbetslös-

Prop. 1981/82:139 23

hetskassa
utgår f. n. utbildningsbidrag med högst 210 och lägst 155 kr. per dag. Dessa
bidrag bör höjas till 230 resp. 165 kr. per dag. För den som är lägst 20 år och
inte uppfyller förutsättningarna för ersättning från arbetslöshetskassa och
för den som inte fyllt 20 år men som har vårdnaden om eller fullgör
underhållsskyldighet mot eget barn föreslås en höjning från nuvarande 155 till
165 kr. per dag. För den som är under 20 år och som inte omfattas av de nu
nämnda reglerna bör utbildningsbidraget utgå med oförändrat belopp, 75 kr. per
dag.

Chefen
för utbildningsdepartementet har i prop. 1981/82:106 om vissa forskningsfrågor m.m.
anmäh, att utbildningsbidragen för doktorander, som beloppsmässigt anknyter
till utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning, avses räknas upp i
motsvarande mån.

Ikraftträdandet

I
departementspromemorian föreslås att de förordade ändringarna skall träda i
kraft den I juli 1982.

Flera
remissinstanser är kritiska mot tidpunkten för ikraftträdandet och föreslår i
stället den I januari 1983. De motiverar denna senare tidpunkt bl. a. med de
ekonomiska konsekvenser som främst de ändrade statsbidragen får för kassorna
men också för fackförbunden som i många fall har åtagit sig att erlägga
avgifterna för sina medlemmar till kassorna. Vidare påpekas att genomförandet
av vissa förslag kräver tid för utbildning av berörd personal och för
information till allmänheten.

De förslag som jag har förordat
i det föregående innebär i viss mån genomgripande förändringar i det
regelsystem som gäller för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Jag tänker då närmast på förslagen som berör avstängningsreglerna
och avstängningstiderna. För att genomföra dessa förslag fordras viss tid för
utbildning av den personal som som skall handlägga dessa frågor och för
utarbetande av tillämpningsföreskrifter och informationsmaterial till dem som
kan komma att beröras av förslagen. Förändringarna är dock inte så komplicerade
och omfattande att detta inte bör kunna klaras av till den 1 juli 1982. Jag förordar
därför att förslagen om ändrade avstängningsregler och avstäng-ningstider och
de övriga förslag som jag har förordat i samband därmed skall träda i kraft den
1 juli 1982.

De
föreslagna ändringarna i statsbidragsreglerna kan enligt min mening träda i
kraft den 1 juli 1982. Flertalet arbetslöshetskassor kan klara de minskade
inkomsterna till följd av de ändrade statsbidragsreglerna genom uttag ur
fonderna. I princip borde kassorna hinna att besluta om erforderliga höjningar
av medlemsavgifterna till den I juli 1982. Det kan emellertid uppstå problem
för de kassor som har överenskommelser med sina förbund om att förbunden skall
erlägga avgifterna för medlemmarna. Dessa fackförbund har avgiften till kassan
inbakad i förbundsavgiften och en höjning av kassaavgiften kommer därför att
inkräkta på den del av avgiften

Prop. 1981/82:139 24

som
går till förbundet, om inte förbundsavgiften höjs samtidigt. Flertalet av dessa
kassor klarar dock minst sex månaders minskade inkomster genom uttag från
fonderna utan att fonderingskraven underskrids. Några medel kommer då ej heller
att behöva skjutas till av förbunden. Enligt AMS beräkningar kan 35 av de
totalt 46 kassorna klara de minskade inkomsterna på detta sätt. Under dessa sex
månader bör kassorna hinna besluta om erforderliga höjningar av
medlemsavgifterna.

De
övriga elva kassorna har redan nu fondbrist eller så små fonder att uttag
skulle resultera i fondbrist. Om dessa kassor inte kan klara sig ekonomiskt
finns det möjlighet för AMS att efter bemyndigande av regeringen utge särskilt
stöd till kassorna. Det måste dock ankomma på AMS att tillse att dessa kassor
inte onödigtvis fördröjer sina beslut om erforderliga avgiftshöjningar. Mot
bakgrund härav förordar jag att förslagen till ändrade statsbidragsregler
träder i kraft den 1 juli 1982.

Jag
har i det tidigare förordat att höjningen av dagpenningen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1982. De förslag som jag i
övrigt har förordat bör också träda i kraft den 1 juli 1982.

Kostnader
och besparingar

Kostnaderna
för budgetåret 1982/83 för de höjningar av dagpenningen, det kontanta
arbetsmarknadsstödet och utbildningsbidragen som jag nu har förordat kan på
grund av osäkerheten om den framtida ersättningsnivån och arbetslöshetens
omfattning inte beräknas annat än överslagsmäs-sigt. AMS har i sina
anslagsberäkningar för det kommande budgetåret vid beräkningen av kostnaderna
för ersättningen till de erkända arbetslöshetskassorna utgått bl. a. från 4,0
ersättningsdagar per medlem. Vid en arbetslöshet av denna omfattning och med
en genomsnittligt tillförsäkrad dagpenning på 210 kr. och 3 200000 försäkrade
blir statsbidragskostnaderna för ersättningen till arbetslöshetskassorna med de
nuvarande bidragsreglerna 2 198,4 milj. kr., varav 989,2 milj. kr. faller på
statsbudgeten. Med de ändrade statsbidragsregler som jag nu har förordat
stannar kostnaderna vid 1 829,2 milj. kr., varav 823,1 på statsbudgeten.
Kostnaderna för statsbidragen skulle således minska med knappt 370 milj. kr.
Därtill kommer minskade kostnader till följd av de ändringar som jag har
förordat i fråga om avstängningsreglerna, avstängningstiderna och pensionsavdragsreglerna.
Jag uppskattar dessa besparingar till ca 150 milj. kr. Av de totala besparingarna
på ca 520 milj. kr. faller 234 milj. kr. på statsbudgeten. De minskade
kostnaderna på 370 milj. kr. innebär att arbetslöshetskassorna på sikt måste
öka uttaget av medlemsavgifter med i stort sett samma belopp.

Vid
beräkningen av anslagsbehovet för kommande budgetår måste hänsyn tas till de
höjningar av dagf)enningen och det kontanta arbetsmarknadsstödet som jag nu
har föreslagit. Med en genomsnittligt tillförsäkrad dagpenning på 225 kr. och i
övrigt oförändrade förutsättningar blir anslags-

Prop. 1981/82:139 25

behovetförersättning
till arbetslöshetskassorna 813,6 milj. kr. inkl. ersättning för
internationella fångstbegränsningar i fråga om fiske, beräknat efter de
ändringsförslag som jag har förordat här. Med de nuvarande statsbidragsreglerna
och utan de ändringar som jag i övrigt har förordat ökar anslagsbehovet med
247,9 milj. kr.

Anslagsbehovet
för det kontanta arbetsmarknadsstödet beräknar jag till 159,3 milj. kr. Jag har
då uppskattat antalet ersättningsdagar till 5 milj., varav 3,75 milj. med det
högre stödbeloppet, 80 kr. per dag.

Vad
gäller skatteeffekten under budgetåret 1982/83 av de förslag som jag har
förordat här så kommer enligt mina uppskattningar kostnaderna att uppvägas av
ökade skatteinkomster i ungefär samma storleksordning som kostnaderna. De
minskade statsbidragen till arbetslöshetskassorna måste kassorna kompensera
genom ökade uttag ur fonderna eller höjda medlemsavgifter. Medlemsavgifterna
är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen och höjningen av avgifterna minskar
därför statens och kommunernas skatteinkomster. Detta uppvägs emellertid av de
ökade skatteinkomster som höjningen av dagpenningen, utbildningsbidraget och
det kontanta arbetsmarknadsstödet för med sig.

Kostnader
för staten för utbildningsbidragen till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
och inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut kan beräknas till 870 milj.kr. Antalet
deltagare i arbetsmarknadsutbildning har då antagits uppgå till 102300 och den
genomsnittliga utbildningstiden till 18,1 veckor. För inskrivna vid
arbetsmarknadsinstitut har utbildningsbidraget beräknats till 736 kr. per
vecka och arbetssökande och en inskrivningstid om 10,5 veckor.

I årets budgetproposiUon
har regeringen föreslagit att till Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 skall anvisas ett reservationsanslag
av 2423796000 kr. De kostnader för staten som jag nu har beräknat för detta
anslag kommer trots höjda ersättningar att stanna vid 1 847800000 kr.

Övrigt

I 7
och 12 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
finns i fråga om föräldrapenning en hänvisning till 3 kap. 13 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Bestämmelserna om föräldrapenning återfinns
numera i 4 kap. i lagen om allmän försäkring. 7 och 12 §§ i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd måste därför ändras.

De
förslag som jag i det föregående har förordat föranleder i övrigt ändringar
även 18, 11, 17, 18, 20, 21, 30, 31 och 56 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring
samt 8, 11, 18, 27 och 28 §§ lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Utöver vad
jag redan anfört torde ändringsförslagen inte kräva några ytterligare
kommentarer.

Prop. 1981/82:139 26

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

dels
att antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.
lag om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd,

dels
att

3.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna att
tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1982,

4.
med ändring i förhållande till
regeringens förslag i prop. 1981/82:100 bil. 15 till Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 under
tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 847800000 kr.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:139 27

Bilaga 1

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL ÄNDRAT BIDRAGSSYSTEM M. M. INOM DEN
FRIVILLIGA ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN

DsA1981:17

Prop. 1981/82:139 28

AEBErSMAEKNaDSDEPARIEMENTET 1981-12-09

F ö rslag till ä ndrat bidragssystem m m inom den frivilliga

arbetsl ö shetsf ö rs ä kringen_________________________

Inledning

I denna prciivaioria behandlas dels m ö jligheterna att h ö ja
utg å ende dagpenningar och dels f ö ljande slags ä ndringar
av nuvarande system:

differentiera dagpenningarna ired h ä nsyn till arbetsl ö shetstidens
l. ä ngd

begr ä nsa statjns utgifter genan ä ndringar av statsbidragssystemet

mildra kravet p å
fondering hos kassorna

f ö rl ä nga avst ä ngningstiden vid sj ä lvf ö rv å llad arbetsl ö shet.

F ö rslagen i pronemorian syftar till
att m ö jligg ö ra en h ö jning av dagpenning ä inia samtidigt scm statens utgifter f ö r f ö rs ä kringen skall begr ä nsas. Samtidigt f ö resl å s att dagpenningarna differentieras s å att de blir h ö gre f ö r personer som ä r arbetsl ö sa l å ng tid ä n f ö r iandra. De
ä ndringar av statsbidragsreglema son
f ö resl å s inneb ä ): att den andel av f ö rs ä kringens
kostnader som finansieras via statsbidrag mins]<ar. Denna andel har under
senare å r successivt ijkat och f ö resl å s nu i
huvudsak å terst ä llas till vad scm beslutaties å r
1973. Dessa å tg ä rder f ö resl å s bli f ö renade nvsd en ö kad friliet f ö r
kassorna att sj ä lva besluta cm dagpenningamas storlek.

Prop. 1981/82:139 29

tJtg å ngspunlcter

Statens utgifter f ö r
arbetsl ö shetsf ö rs ä kringen har
sedan mitten,av 1970-talet ö kat kraftigt
s å v ä l totalt sett san i relation till utbetalade dagpenningbelopp. Arbetsl ö shetskassomas medlemsavgifter har samtidigt sjunkit
i reala termer.

Det ä r angel ä get att dagpenningarna kan h ö jas i takt med l ö neutvecklingen.
De samlade anspr å ken p å statens budget ä r enellertid f-n. alltf ö r stora i f ö rh å llande till inkcmstema p å budgeten. Det finns dessutcm risk f ö r att den arbetsgivaravgift scm enligt beslut av
riksdagen v å ren 1981 skall finansiera 45 % av
utgifterna under de n ä rmaste å ren inte k ä nner
att r ä cka.

F ö r att det v ä sentliga i arbetsl ö shetsf ö rs ä kringen - ett rej ä lt slQdd mot inkonstbortfall vid
arbetsl ö shet - skall kunna tryggas ä r det i nuvarande l ä ge n ö dv ä ndigt att vidta å tg ä rder scm begr ä nsar utgifterna f ö r f ö rs ä kringen. Vad scm d ä rvid b ö r pr ö vas ä r f ö rdelningen mellan nuvarande tre finansieringsk ä llor, n ä mligen
statsbudgeten, arbetsgivaravgiften och medlemsavgifterna. Fr å gan an f ö rdelning
av statens utgifter p å statsbudgeten resp. arbetsgivaravgift
behandlas emellertid inte i denna pronatioria. De f ö rslag son nu f ö rs
fram inneb ä r dels en ä ndring av nuvarande f ö rdelning av kostnaderna mellan staten och arbetsgivaravgiftsmedlen å ena sidan och medlemsavgifterna å andra sidan, dels ocks å å tg ä rder scm inneb ä r
st ö rre f ö rm å ner f ö r l å ngtidsarbetsl ö sa ä n f ö r ö vriga.

Arbetsl ö shetskassomas
medlemsavgifter f å r f n betraktas som l å ga. De har sedan å r
1974 sjunkit kraftigt realt sett, medan statsbidraget till arbetsl ö shetskassorr,a har ö kat kraftigt. Genon omfattande arbetsmarknadspolitiska å tg ä rder av
andra slag har staten samtidigt medverkat till att h å lla den relativa arbetsl ö sheten p å
en internationellt sett l å g niv å . Kassorna har d ä r-igencm kunnat h å lla nere och till och med s ä nka medlemsavgifterna och samtidigt bygga upp sina
fonder.

Prop. 1981/82:139 30

statsbidragssystemet f ö r
arbetsl ö shetsf ö rs ä kringen ä r katplicerat. Det ä r angel ä get att f ö renkla reglerna, vilket ocks å ä r ett av syft:ena
med de ä ndringar son f ö resl å s.

Arbetsl ö shetskassomas
samorganisation har i skrivelse den 21 juli 1981 till statsministern beg ä rt att sju nya dagpenningklasser (220-280 kr) skall
inf ö ras i ar.Det:sl ö shetsf ö rs ä 3cringen fr o m den 1 juli 1982. Son motiv till en s å kraftig h ö jning
anf ö r organisationen att ers ä ttningarna har sl ä pat
efter l ö neutvecklingen j ä n-f ö rt med vad scm
var f ö rh ä llandet n ä r det nu g ä llande systemet f ö r
ers ä ttning inf ö rdes i januari 1974.

En viss h ö jning av
arbetsl ö shetskassornas h ö gsta dagpenning fr å n mitten av 1982 kan anses motiveirad ned h ä nsyn till pris- och l ö neutvecklingen sedan den senaste h ö jningen
den 1 april 1981. En h ö jning m å ste snellertid i nuvarande l ä ge kombineras med ytterligare å tg ä rder f ö r att begr ä nsa
statens totala utgifter f ö r arbetsl ö shetsf ö rs ä kringen.

Prop. 1981/82:139 31

Nuvarande f ö rh å llanden

Allm ä nt

Arbetsl ö shetsf ö rs ä kringen i
Sverige ä r frivillig och administreras av f n
46 arbetsl ö shetskassor. Dessa ä r erk ä nda av AMS scm
skall godk ä nna deras stadgar och ha tillsyn ö ver dem. Antalet medlenmar i kassorna ä r ca 3,2 milj, dvs 3/4 av arbetskraften. Tv å tredjedelar av medlenmama tillh ö r n å gon av de
nio st ö rsta kassorna, vilka vardera har ö ver 100 000 nedlenmar.

Verksamheten regleras i lagen (1973:370) om arbetsl ö shetsf ö rs ä kring och i kung ö relsen
(1973:731) ned till ä itpningsf ö reskrifter till n ä mnda
lag. Best ä rmelser cm statsbidrag till f ö rs ä loringen
finns i kung ö relsen (1973:732, ä ndrad senast 1981:155) an grundbidrag, progressi\ ± iidrag och f ö rvaltningsbidrag
till erk ä nda arbetsl ö shets-kaissor (se bilaga 1).

Dagpenningarna

Arbet:sl ö shetsersattningen
utg å r i form av dagpenning. Den som uppfyller
vissa villkor f ä r dagpenning efter en karenstid p å fem dagars arbetsl ö shet. Dagpenning betalas i h ö gst
300 dagar eller, an man har fyllt 55 å r,
450 dagar. Varje kassa f å r efter eget be-st ä nmande placera in de f ö rs ä krade i en eller flera dagpenningklasser.
I en dagpenningklass uppg å r dagpenningen till visst belopp utan
n ä r best ä mtielsema om ö verf ö rs ä kring
(dagpenningen f å r inte ö verstiga elva tolftedelar av den senaste l ö nen) eller pensionsav-

1)

Den g ä llande lagstiftningen beslutades av 1973 å rs riksdag (prop 1973:56, InU 1973:23, rskr
1973:251). Riksdagsbeslutet byggde i huvudsak p å f ö rslag av utredningen cm kontant st ö d vid arbetsl ö shet
(SOU 1971:42). Utg å ende dagpenningar gjordes till
skattepliktig inkomst, ers ä ttningstidema f ö rl ä ngdes och statsbidragsreglema
ä ndrades, s ä rskilt till f ö rm å n f ö r kassor med
stor arbetsl ö shet. Samtidigt inf ö rdes en ny statlig st ö dform kallad kontant arbetsmarknadsst ö d f ö r arbetsl ö sa som inte tillh ö r
n å gon arbetsl ö shetslcassa. Ar 1977 ä ndrades statsbidragsreglema å ter.
Dsls h ö jdes bidragen generellt och dels å stadkoms en ytterligare utj ä mning av den ekonomiska belastningen p å kassor ned olika h ö g arbetsl ö shet.

Prop.
1981/82:139 32

drag ä r till ä npliga. F ö r
n ä rvarande ä r drygt 60 % av de f ö rs ä Jcrade placerade i den h ö gsta dagpenningklassen, 210 kr. Flertalet av de ö vriga tillh ö r
dagpenningklassen 195 Itr.

Karenstiden, som ä r
fem dagar, beh ö ver inte ligga i en f ö ljd utan kan vara utspridd ö ver en sanmanh ä ngande
tid av fem veckor. Den f ö rs ä krade beh ö ver inte genang å karens ner ä n
en g å ng varje ers ä ttningsperiod.

Ers ä ttningstiden i arbetsl ö shetsf ö rs ä kringen (en "ers ä ttningsperiod") ä r som n ä mnts normalt 300 dagar. Cm arbetsl ö sheten upph ö r
innan en ers ä ttningsperiod har g å tt till ä nda,
har den f ö rs ä krade vid eventuell ny arbetsl ö shet
r ä tt till ers ä ttning utan karens under å terst å ende dagar
av samma period. Detta g ä ller oavsett om den f ö rs ä krade d å uppfyller arbetsvillkoret eller ej. G å r hela ers ä ttningsperioden
till ä nda utan att den arbetsl ö se finner arbete, kan ers ä ttning efter ny karens forts ä tta att utg å
under ytterligare en hel period om den f ö rs ä krade dessf ö rinnan
p å nytt har uppfyllt arbetsvillkoret
- vilket s å ledes ibland ä r m ö jligt
eftersom en ers ä ttningsperiod p å 300 dagar kan ha varit avbruten av nellanliggande
perioder av arbete. Den nya perioden r ä knas
fr å n intr ä det av den arbetsl ö shet d å den f ö rs ä krade senast
uppfyllde arbetsvillkoret. N ä r en sammanh ä ngande tid av tolv m å naxier f ö rflutit (exkl s k ö verhoppningsbar tid) sedan ers ä ttning senast uppbars, f ö religger r ä tt
till ers ä ttning endast cm b å de arbets- och karensvillkoren har uppfyllts p å nytt.

Statsbidragen

Statsbidragen till arbetsl ö shetiskassoma best å r av grundbidrag,
progressivbidrag och f ö rvaltningsbidrag. Grundbidraget utg å r med 75 kr. per utgiven dagpenning. Ar 1980 fick
kassorna tillsanmans ca 800 milj. Itr. i grundbidrag. Progressivbidrag och f ö rvaltningsbidrag ä r p å olika s ä tt relaterade till arbetsl ö sheten enligt s ä rskilda
tabeller i kung ö relsen.

Progressivbidraget best å r
av en fast del och en r ö rlig (progressiv) del. Den fasta
delen inf ö rdes fr.o.m. å r 1974 i samband med att dagpenningarna blev
beskattad ijikcmst. Den avs å gs d å ungef ä r
motsvara den prelimin ä rskatt san Icassoma skulle betala
in f ö r resp

Prop. 1981/82:139 33

dagpenninglclass. D ä refter
har beloppen ä ndrats n å got men inte i talet med genanf ö rda skattes ä nkningar.
I den h ö gsta dagpenningklassen ijpg å r det fasta beloppet nu till 84 kr., vilket ä r 1981 ä r
37 kr. mer ä n motsvarande prelimin ä rskatteavdrag on man tar h ä nsyn till att ä ven
grundbidraget till viss del ä r avsett att
t ä cka skatteinbetalningar.

Kung ö relsens tabell f ö r progressivbidragets fasta del anger visst krontalsbelopp
f ö r varje dagpenningklass. Tillsanmans
med grundbidraget p å 75 kr. t ä cker detta belopp en mindre andel av dagpenningen i
h ö gre dagpenningklasser ä n i l ä gre. I den l ä gsta dagpenningklassen (80 ler.) utg ö r s å lunda
grundbidraget och progressi\rtDidra-gets fasta del tillsammans 77 kr., dvs.
96,2 % av dagpenningen, medan motsvarande andel i dagpenninglclassen 210 kr. ä r 159 kr. eller 75,7 %. Konstrulctionen inneb ä r att statsbidraget ö kar mindre ä n proportionellt n ä r en kassa beslutar att g å ö ver till en
h ö gre dagpenningklass. Qn t.ex. en
kassa ö kar dagpenningen med 10 % kan behovet
av medlemsavgifter ö ka med 12 % eller mer.

Progressivbidragets r ö rliga
del varierar med den relativa arbetsl ö shetens
storlek incm varje kassa och dagpenningklass. Den ber ä knas p å
den del av dagpenningen son å terst å r n ä r
grundbidraget och progressivbidragets fasta del har r ä knats bort. Denna å terst å ende del av dagpenningen - son kan
variera fr å n 3 till 51 kr - skall till viss
procentuell andel t ä ckas av progressivbidragets r ö rliga del medan resten skall slutligt belasta kassan
sj ä lv. Den procentuella andel san
skall t ä ckas av progressivbidragets r ö rliga del varierar fr å n O % av underlaget (vilket g ä ller
on antalet ers ä ttningsdagar per nedlem och å r inte ö verstiger
1,5) till 90 % (vilket g ä ller cm antalet ers ä ttningsdagar per medlem och å r ä r 22 eller d ä r ö ver). F ö r en gencmsnittlig arbetsl ö shetskassa med inte fullt 4 ers ä ttningsdagar per medlem och å r blir procentsatsen 1 fr å ga 55 %.

Kung ö relsens tabell f ö r progressivbidragets r ö rliga del har konstruerats p å s å s ä tt att Icassomas nettoutgifter bara i mindre utstr ä ckning variercLT med den relativa arbetsl ö shetens storlek (se diagram i bilaga 4, d ä r den nedre kurvan avser nuvarande f ö rh å llanden). N å got n ä mnv ä rt s å dant samband
mellan nettoutgifter och arbetsl ö shet f ö religger i sj ä lva
verket bara f ö r de kassor scm redovisar l ä gre

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 139

Prop. 1981/82:139 34

arbetsl ö shet ä n 1,5 dagar per medlem och å r - dvs. huvudsakligen f ä r ett antal tj ä nstemannakassor
(med relativt l å ga medlemsavgifter). F ö r dessa f ö religger
i princip ett linj ä rt samband rtellan arbetsl ö sheten och behovet av medlemsavgifter, efterscm
statsbidraget f ö r dem inte till n å gon del ä r
progressivt. F ö r alla ö vriga kassor g ä ller
att medlenmar i dagpenningklassen 210 direkt eller via kassomas fonder m å ste bidra med ungef ä r 80-100 ler per ä r f ö r att finansiera utgivna dagpenningar. I dagpenningklassen 195 (scm
inte visas i diagramnst) m å ste rtedleitiiBma p å motsvarande s ä tt
bidra med ungef ä r 70-90 kr per ä r f ö r att
finansiera dagpenningen.

Statsbidrag f ö r
dagpenning som har reducerats ned h ä nsyn
till ö verf ö rs ä krings- eller pensionsavdrag
minskas i motsvarande m å n. Minskningen skall i f ö rsta hand ber ö ra
progressi-vAjidraget.

Ar 1981 uppgick kostnaden f ö r progressi\idrag till 770 miljoner kronor.

F ö rvaltningsbidraget varierar fr å n 3 till 18 kr per itedlem och å r. Det t ä cker
i genomsnitt en fj ä rdedel av Icassomas redovisade f ö rvaltningskostnader. R ä knat per medlem ö kar
f ö rvaltningsbidraget ned arbetsl ö sheten i kassan enligt en tabell i kung ö relsen. Qn det r ä knas
om till belopp per utgiven dagpenning (scm progressivbidraget ber ä knas), s å
minskar det i st ä llet n ä r arbetsl ö sheten
ö kar, dvs f ö rvaltningsbidraget ä r regressivt. Ar 1980 utbelialades 22,8 milj kr i f ö rvaltningsbidrag.

Kassornas _ekqnani

Varje kassa beslutiar sj ä lv on\ medlemsavgiftemas storlek. Flertalet f ö rs ä krade
betalar en avgift i storleksordningen 80-100 kr per å r. Tj ä nstemannakassomas
avgiftcsr ligger i stor utstr ä ckning l ä gre ä n s å , msdan vissa mindre gruppesr av f ö rs ä krade
betalar 300-400 kr per å r. Den enskilde f å r g ö ra avdrag i
sin deklaration f ö r dessa avgifter. Kassomas samrranlagda
avgiftsint ä kter var å r 1980 ca 250 milj kr.

Kassorna ä r enligt
lagen skyldiga att h å lla fonder som t ä cker kostnaderna f ö r å tminstone ett å irs f ö rvaltningskostnader
samt h ä lften av det antal dagpenningar som
har betalats ut i genansnitt per å r under

Prop. 1981/82:139 35

de senaste fem å ren.
(AMS f å r f ö reskriva att fondltravet f ö r
viss kassa skall vara st ö rre eller mindre ä n enligt lagens huvudregel.) Det inneb ä r att kassorna nu ä r skyldiga att fondera sammanlagt ungef ä r 700 milj kr. F ö r n ä rvarande uppg å r fondema till ungef ä r dubbelt s å
mycket som detta belopp. De flest;a st ö rre
kassor har fonderat ungef ä r dubbelt s å mycket son de ä r
skyldiga att fondera, nedan vissa mindre kassor f n inte uppfyller g ä llande fondkrav. (Se tabellen nedan.)

Fondema kan s ä gas
ha tv å viktiga uppgifter. De skall dels fimgera
som ekonomisk reserv f ö r utj ä mning mellan olika å r, dels utg ö ra en likviditetsreserv med h ä nsyn till att statsbidraget utbetalas i efterskott f ö r varje f ö rs ä krings å r.
Bidraget f ö rskotteras dock genom ä -kontoutbetalningar vid fem tillf ä llen under å ret.
Detta behov av likviditet avser d ä rf ö r som mest utgifterna f ö r fyra m å nader.

Exenpsl
p å arbetsl ö shetskassors fondering och avgifter

Kassa

MedliJms-antaL

Dagpenning
kr (1981)

Avgift per år, ler

Fond per

msdlem,

kr

Pondkrav
per medlem, kr

Akademikernas

169

000

210

42

214

73

Arbetsledamas

71

000

210

60

385

134

Bekl ä dnadsarb.

38

000

120 - 195

60 - 96

1 235

674

Byggnadsarb.

112

000

210

84

1 559

748

Fahriksaria.

85

000

195

96

547

386

Fartygsbef ä lets

3

700

210

147

311

386

Fris ö rernas

4

100

140 - 180

120 - 180

432

869

Hamnarbetamas

2

300

180

144 - 360

243

1 501

Handelsanst.

148

000

100 - 195

120 - 228

675

241

Hotell
och rest.

28

.100

195

144

429

650

Industritj ä nstem.

278

000

210

42

395

116

Kcmmunalarb.

512

000

210

90

211

152

Kcmmunalt
j ä nstem.

144

000

195

45

80

81

K ö pm ä nnens

14

(■)00

195

114 - 270

284

391

Livsmedelsarb.

50

600

120 - 210

54 - 96

521

348

Metall

378

000

210

96

604

277

Musikemas

4

600

90 - 195

60 - 180

343

976

Pappersindustriarb.

41

600

210

75

1 159

234

Statsanst ä lldas

174

000

210

48 - 120

365

218

Statstj ä nstem ä nnens

362

000

195

36

72

56

Sveriges
fiskares

3

300

160

384

2 359

3 428

Transportarb.

46

800

110 - 210

42 - 324

622

314

Tr ä industriarb.

69

500

' 210

84

739

333

Alla leassor

3 134 000

201

79

444

226

Som f ö ljd av fonderingen har kassorna
betydande r ä nteirikomster. Dessa uppciick å r 1980 till sammanlagt ca 120 milj kr, dvs ungef ä r h ä lften a'
medlemsavgifterna.

Arbetsl ö slietskassomas
utgifter uppgick å r 1980 till sairmanlagt 1 824 milj
kr, varav 1 730 milj kr var utbet:alade ers ä ttningar
till arbetsl ö sa och resten f ö rvaltningsutgifter. Kassorna fick tillsammans 1 593
milj kr i statsbidrag. Statsbidragen t ä ckte
s å lunda 92 % av kassomas utgifter f ö r dagpenningar och 87 % av deras samlade utgifter f ö r dagpenningar och f ö rvaltningskostnader. Medlemsavgifterna och r ä nteinkomsterna motsvarade drygt 13 resp 6 % av
utgifterna, varigenom fondema totalt sett kom att ö ka med 140 milj kr under å ret. Med nuvarsinde statsbidragsregler skulle
fondema hos de flesta st ö rre

Prop.
1981/82:139 37

kassor r ä cka till 8-10
å rs utgifter ä ven cm avgifterna helt slopades. G ä llande krav p å
fondering, som n ä stan alla kassor ijpfyller med bred
marginal, motsvarar n ä stan fyra å rs utgifter.

Under 5- å rsperioden
1975 - 1980 har utgifterna f ö r f ö rs ä kringsers ä ttningar - som framg å r av f ö ljande tabell - ö kat med drygt en miljard kr. H ö gsta dagpenningklassen har vid fyra tillf ä llen h ö jts,
n ä mligen 1977-01-01 fr å n 130 till 160, 1978-07-01 till 180, 1979-07-01 till
195 och 1981-04-01 till 210 kr. Statsbidragen ö kade v ä sentligt mer ä n dagpenningarna, samtidigt som staten gencm andra arbetsmarlenadspolitiska
ä tg ä rder av stor omfattning har begr ä nsat
den ö kning av arbetsl ö sheten som annars hade lainnat intr ä ffa. Den del av utgiften f ö r dagpenningarna som kassorna sj ä lva m å ste finansiera
genom medlemsavgifter eller p å annat s ä tt var ungef ä r
densaitma ä r 1980 scm å r 1975 i l ö pande
priser r ä knat, n ä mligen ca 140 000 kr. Kassorna har s å ledes i allm ä nhet
inte beh ö vt h ö ja sina medlemsavgifter i takt ned pris- och l ö neutvecklingen. Qn statsbidragen hade

t ä ckt sanma andel av utgifterna å r 1980 san å r
1975 skulle medlemsavgifterna ha beh ö vt
vara 60-70 kr h ö gre per å r ä n vad de nu ä r. Kassorna hade d ä sannolikt inte kunnat ha st ö rre
fonder ä n vad son kr ä vs - dvs h ä lften
av nuvarande storlek - utan att h ö ja
avgifterna s ä rskilt f ö r det ä ndam å let.

F ö rs ä krings-

Statsbi-

Antal
er-

Genomsnittlig

ers ä ttning

dragets an-

s ä ttnings-

tillf ö rs ä krad

del av er-

dagar/ å r och

dagpenning
vid

s ä ttningar

nedlem

å rets slut

1975

653 000

80 %

3,2

116,58

1976

763 000

83 %

2,9

122,22

1977

1 015 000

89 %

2,8

151,76

1978

1 542 000

92 %

3,7

171,16

1979

1 690 000

92 %

3,6

187,62

1980

1 730 000

92 %

3,4

192,19

Prop. 1981/82:139 38

Reglerna om avst ä ngning
vid sj ä lvf ö rv å llad arbetsl ö shet

En grundl ä ggande f ö ruts ä ttning f ö r r ä tt till
kontant st ö d vid arbetsl ö shet har alltid varit att arbetsl ö sheten skall vara ofrivillig. Enligt s å v ä l lagen om
arbetsl ö shetsf ö rs ä kring som
lagen cm kontant arbetsmarknadsst ö d
g ä ller son allm ä nt villkor att ers ä ttning endast utg å r till den som inte kan erh å lla l ä iipligt arbete.
G ä llande lagstiftning inneh å ller ocks å
regler cm i vilka fall arbetsl ö sheten skall
anses sj ä lvf ö rv å llad. Sj ä lvf ö rv å llat arbetsl ö s
anses den som har l ä mnat sitt arbete frivilligt utan giltig
anledning, skilts fr å n iirbetet p å grund av otillb ö rligt
uppf ö rande, avvisat erbjudet liarpligt
arbete, eller utan att uttryckligen ha avvisat s å dant arbetie ä nd å genom sitt upptr ä dande uppenbarligen v å llat att anst ä .llning
inte har kommit till st å nd. Vad som s å lunda f ö reskrivs
i fr å ga om arbete g ä ller i till ä npliga
delar ä ven arbetsmarknadsutbilc ä ning.

N ä r sj ä lvf ö rv å llad arbetsl ö shet anses f ö religga mister den arbetsl ö se sin r ä tt
till ers ä ttning ijnder en fastst ä lld period. Avst ä ngningstiden
ä r normalt 28 dagar, dvs fyra
veckor. Skulle arbetet ha varat h ö gst
fem arbetsdagar eller mer ä n fem nen h ö gst tio arbetsdagar, utg ö r dock avst ä ngningstiden
sju resp 14 dagar. I de fall d å det ä r uppenbart att den arbetsl ö se inte vill anta l ä npligt arbete skall han vara avsl ä ngd
tills lian har utf ö rt f ö rv ä rsarbete under 20 dagar.

G ä llande regler innefattar int(2 n å gra krav p å
den arbetsl ö se att under avst ä ngningstiden uppr ä t-ch å lla kontakten med arbetsf ö rmedlingen. N å gon
skyldighet att vara antr ä ffbar f ö r ett arbetserbjudande finns inte. Att n å gon under p å g å endiB avst ä ngningsperiod
avvisar ett l ä npligt arbete eller v å llar att en anst ä llning
inte konmer till st å nd inverkar inte p å ers ä ttn.Lngsr ä tten. Det ä r
endast d å . avvisandet eller v å llandet sker p å
den sista dagen i avst ä ngningsperioden som en ny avst ä ngning kan bli caktuell.

Prop. 1981/82:139 39

Förslag

1. H ö jning av dagpenningarna

Dagpenningarna b ö r
h ö jas fr o m den 1 juli 1982. Den l ö neutrveck- ling son lean ber ä knas ske fr å n
den senaste h ö jningen den 1 april 1981 till den 1
juli 1982 kan ber ä knas motivera att dagpenningarna h ö js fr å n 210 till
230 kr.

Son arbetsl ö shetskassomas
sanorganisation har anf ö rt i sin skrivelse kan det - med h ä nsyn tagen till den eftersl ä pning san intr ä ffade
i f ö rsta hand mellan å ren 1974-76 - finnas sk ä l f ö r att h ö ja dagpenningarna till h ö gre belopp ä n
230 kr.

Det finns d ä rf ö r anledning att aktualisera ett f ö rslag son f ö rdes
fram redan å r 1971 av den s k KSA-utredningen,
n ä mligen att l å ta arbetsl ö shetskassorna
bygga p å de s1:atsbidragsber ä ttigade dagpenningarna med en p å byggnadsdel utan statsbidrag. Det statsfinansiella
l ä get till å ter inte att en st ö rre h ö jning ä n scm h ä r
f ö reslagits gencmf ö rs nu med mindre ä n
att den kan finansieras av kassorna sj ä lva.
F ö r denna p å byggnadsdel av f ö rs ä kringen skulle i ö vrigt
samma regler g ä lla san f ö r den statsbidragsber ä ttigade delen (SOU 1971:42 s 206). Ö verf ö rs ä kring skulle
s å lunda inte till å tas. I den av utredningens bet ä nkande f ö ranledda
propositionen avvisade f ö redraganden f ö rslaget med h ä nvisning
till att intresset fr å n arbetsl ö shetskassomas sida inte kunde f ö rv ä ntas bli s ä rskilt stort, efterscm dagpenningen f ö reslogs bli skattepliktig (prop 1973:56 s 196).

Ä ven
om den av f ö redraganden å beropade grunden f ö r att inte godta f ö rslaget s ä kerligen hade visst fog f ö r sig finns det inte n å gon pr.incipiell anledning att hindra de arbetsl ö shetskassor son s å ö nskar
att bygga p å dagpenningen p å det f ö reslagna
s ä ttet. F ö religgande PM inneh å ller d ä rf ö r ett s å dant f ö rslag. F ö rslaget
medf ö r ä ndringar i 17 § lagen cm arbetsl ö shetsf ö rs ä kring.

Prop. 1981/82:139 40

2. Differentiering av dagpenningarna

En t ä nkbar v ä g att n ö jligg ö ra h ö gre
dagpenningar f ö r vissa arbetsl ö sa utan att statens utgifter p å verkas ä r
att differentiera dagpenningarna. Syftet med en s å dan reform skulle kunna vara att styra ö ver en st ö rre del av ds; totala resurserna
till dem som ä r arbetsl ö sa relativt l å ng
tid txrh f ö r vilka arbetsl ö sheten kan antas utg ö ra en s ä rsld.lt tung b ö rda..

En differentiering av dagpenn;Lngen kan teoretiskt gencmf ö ras p å olika s ä tt. Eh viktig utg ä ngsspunkt
m å ste vara att differentieringen inte
blir administrativt kotplicerad. Differentieringen f ö resl å s d ä rf ö r bli knuten
till det system f ö r ber ä kning av karenstid och ers ä ttningsperioder
son nu g ä iler.

Ett s å dant systan slculle sannciikt inte
beh ö va inneb ä ra n å got n ä mnv ä rt merarbete
f ö r arbetsl ö shetskassorna. Redan f n m å ste n ä mligen
kassorna h å lla reda p ä n ä r
karensvillkoret sleall uppfyllas (se s 4). Den tXå under vilken den l ä gre ers ä ttningen skall utg å kan l ä npligen best ä nmas till 30 ers ä ttningsdagar.

Inom ungef ä r samna
kostnadsram san den tidigare diskuterade h ö jningen
av h ö gsta dagpenning fr å n 210 till 230 kr f ö r alla arbetsl ö sa ä r det m ö jligt att - exanpelvis - h ö ja dagpenningen till 250 kr f ö r dem som har varit arbetsl ö sa mer ä n
30 dagar.

En s å dan ordning f ö ruts ä tter att 17 § lagen cm arbetsl ö shetsf ö rs ä kring ä ndras s å
att dagpenningen under de f ö rsta 30
dagarna av en ers ä ttningsperiod s ä tts red med 40 kr
per dag.

3. Statsbidragen

Stzatsbidragen best å r
som n ä mnts av grundbidrag, progressi\A3idrag
och f ö rvaltningsbidrag. Grundbidragen b ö r ä ven i forts ä ttningen uppg å
till saitma belopp som det kontanta arbetsmarknadsst ö det (KAS). Regeringen avser att f ö resl å riksdagen
en h ö jning av KAS fr å n 75 till 80 kr fr o m den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:139 41

Progressi\4>idragen ä r
bl a beroende av dagpenningens storlek. Qn kassorna i forts ä ttningen till ä ts
inr ä tta dagpenningklasser utan n å gon ö vre gr ä ns f ö r
dagpenningens storlek, b ö r bidragen ber ä lenas endast p å
den del av dagpenningen scm ligger inan ramen f ö r visst h ö gsta belcpp - den bidragsber ä ttigande dagpenningen, 210 resp 250 kr on en
differentiering genanf ö rs i enlicet med vad som nyss har
sagts.

Progressi\ldragets fasta del b ö r slopas och ers ä ttas
av en uppr ä kning av den r ö rliga delen. Det nya progressi\*)idraget b ö r uppg å till
viss procentuell andel av den del av den bidragsber ä ttigande dagpenningen scm inte t ä cks av grundbidrag. Denna procentuella bidragsandel
b ö r vara densamma f ö r alla dagpenningklasser. De kassor san s ä vill b ö r
f ä ber ä kna progressivbidraget genensamt f ö r
alla dagpenningklasser, vilket kan ge administrativa f ö renklingar.

F n utg å r
progressivbidragets r ö rliga del bara till kassor som redovisar
mer ä n 1,5 dagars arbetsl ö shet per medlem och å r i resp dagpenningklass. H ä r
f ö resl å s att bidraget i forts ä ttningen
skall utg å ä ven vid l ä gre arbetsl ö shet. Enligt den nya tabell f ö r progressivbidraget som f ö resl ä s (bilaga 2)
ö kar bidragen fr å n O % i kassor utan arbetsl ö shet till 91,3 % av underlaget i kassor san
redovisar 22 eller fler ers ä ttningsdagar
per medlem och ä r.

F Ö rvaltningsbidraqet ä r relativt litet, och dess leonstruktion motverkar
i viss m å n progressi'\*)idragets syfte att s ä rskilt st ö dja
kassor med stor arbetsl ö shet. Detta bidrag b ö r nu slopas. F ö rslaget
inneb ä r en minskning av kassomas inkanster
med ca 1,5 % vilket motsvarar mellan 2 och 3 kr per utgiven dagpenning,

I bilaga 2 visas den tabell som f ö resl å s ers ä tta f ö rordningens
nuvarande tre tabeller f ö r progressi-\*idragets fasta och r ö rliga delar samt f ö rvaltningsbidraget. De f ö reslagna
progressivbidragens storlek i kassor med olilea h ö g arbetsl ö shet visas ocks å grafiskt med den ö vre kurvan p ä diagrammst i bilaga 3. I bilaga 4
visas hur stor kostnad

Prop. 1981/82:139 42

per medlem och å r
som varje arbetsl ö shetskassa enligt sanma f ö rslag sj ä lv
beh ö ver t ä cka vid olika arbetsl ö shetstal.
Sistn ä mnda kostnader skall t ä ckas av medlemsavgifter, r ä ntor eller uttag fr å n kassomas fonder. Bilaga 3 och 4 visar endast direkta effekter av de
diskuterade ä ndringarna av reglerna f ö r progressivbidrag och f ö rvaltnings-bidrag. I bilagorna 5 och 6 visas p å mDtsvarande s ä tt
statsbidragen och kassomas nettoutgifter cm dagpenningar och grundbidrag h ö js enligt vad som s ä gs i denna PM samtidigt som ds nya progressirfsidra-gen inf ö rs.

F ö rslagen om progressi-idrag och f ö rvaltningsbidrag kan ber ä knas inneb ä ra
att statens utgifter minskar med inte fullt 400 milj kr och att arbetsl ö shetskassomas inkomster minskar msd ca 125 kr per medlem
och å r. Ber ä kningarna avser en genomsnittlig dagpenning av 210
kr - dvs nuvarande h ö gsta dagpenning - och arbetsl ö sheten har ber ä knats
till fyra dagar per medlem och å r.

4, Krav p å kassomas
fonder

Med h ä nsyn till att statsbidrag=n t ä cker st ö rre
delen av arbetsl ö shetskassomas kostnader framst å r nuvarande krav p å fonduppbyggnad scm alltf ö r
str ä ngt. Den 1 januari 1977 s ä nktes fonderingskravet fr å n 100 % till 50 % av kassomas å rsutgifter f ö r
ers ä ttning; en ytterligare s ä rikning b ö r
nu kunna ske. Kravet p å fondering b ö r s å ledes inte s ä ttas h ö gre
ä n till en tredjedel av utgivna ers ä ttningsbelopp under det sistf ö rflutna r ä kenskaps å ret, efter avdrag f ö r prelimin ä r skatt. Det inn é o ä r att
fondema i samtliga kassor med god marginal t ä cker
ett å rs nettoutgifter med de statsbidrag
som f ö resl å s i d £ nna pronemoria. F ö rslaget f ö ranleder
ä ndring i 56 § f ö rsta stycket
lagen om arbetsl ö shetsf ö rs ä kring.

5. Regler om avst ä ngning
fr å n ers ä ttning

1974 å rs utredning om en allm ä n arbetsl ö shetsf ö rs ä kring, ALF-utred-ningen,
behandlade i sitt bet ä rteande Allm ä n arbetsl ö shetsf ö rs ä kring (SOU
1978:45) ing å ende reglerna om sj ä lvf ö rv å llad arbetsl ö shet.
Utredningens f ö rslag i denna del byggde p å de d å liksom nu g ä llande principerna, vilka inneb ä r att ( ä en
som anses sj ä lvf ö rv å llat arbetsl ö s skall st ä ngas
av f ö r viss tid fr å n ers ä ttning. I
vissa avseenden

Prop. 1981/82:139 43

f ö reslogs dock f ö r ä ndringar.
Enligt utredningens mening borde avst ä ngningsreglerna
utfomas s å att de stimulerade den f ö rs ä lerade att s ä snart som m ö jligt
ta kontakt med arbetsf ö rmedlingen vid intr ä ffad arbetsl ö shet
och att uppr ä tth å lla s å dan kontakt ä ven under avst ä ngningsperioden.
Utredningen f ö reslog d ä rf ö r att de
nuvarande avst ä ngningsperiodema skulle f ö rdubblas samtidigt son de avst ä ngda Skulle ges m ö jlighet
att f ö rkorta avst ä ngningstiden till samma l ä ngd som enligt nu g ä llande regler genom att vara arbetss ö kande p å f ö rmedlingen. Vidare f ö reslog
utredningen att f ö rs ä krad som under avst ä ngningstiden
exenpelvis avvisade ett erbjudande cm l ä npligt
arbete skulle kunna bli avst ä ngd p å nytt, cm inte den nya avst ä ngningstiden rym ä es
incm den p å g å ende avst ä ngningstiden.

Utredningens f ö rslag
har f å tt ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Att reglerna utformas s å
att den avst ä ngde uppmuntras att st å kvar som arbetss ö kande
p å arbetsf ö rmedlingen har tillstyrkts av s å gott som samtliga remissinstanser. Flera
remissinstanser har dock f ö rordat en enklare utformning av
reglerna. F ö rslaget att ny avst ä ngning skall kunna ske under p å g å ende avst ä ngningsperiod har genomg å ende accepterats.

Avst ä ngningar enligt nuvarande regler ä r s å ledes
kortvariga. Med h ä nsyn till betydelsen av att den
enskilde aktivt verkar f ö r att begr ä nsa arbetsl ö shetstiden
b ö r avst ä ngningstiderna nu f ö rl ä ngas. F ö rl ä ngningen b ö r i huvudsak ske p å det s ä tt som ALF-utredningen har f ö reslagit, men den b ö r inneb ä ra en viss f ö rl ä ngning ä ven f ö r dem som
under avst ä ngningen s ö ker arbete gencm f ö rmedlingen.

Avst ä ngningstiden b ö r f ö rl ä ngas s å
att den i normalfallet uppg å r till sex
veckor, dvs tv å veckor mer ä n f n.

Arbetsf ö rmedlingen
skall ä ven under en avst ä ngningsperiod arbeta f ö r att finna en l ä nplig anst ä llning f ö r
den arbetsl ö se. D ä rf ö r ä r det v ä sentligt att den arbetsl ö se ocks å
under avst ä ngningsperioden uppr ä tth å ller
kontakten med f ö rmedlingen f ö r att sj ä lv
kunna ta del av utbudet av lediga platser och f ö r att ge f ö rmedlingen tillf ä lle att g ö ra
den utredning som beh ö vs f ö r att den skall kunna f ö resl å arman å tg ä rd. En alln ä n
str ä van b ö r vara att utfo.ana

Prop. 1981/82:139 44

ers ä ttningsreglerna s å att de fr ä mjar
den arbetsl ö ses kontakter msd arbetsf ö rmedlingen och d ä rigenom
bidrar till att f ö rkorta arbetsl ö shetsperioderna. Avst ä ngningsreglerna b ö r konstruereis s å att de uppmuntrar den avst ä ngde att uppr ä tth å lla kontakten ned f ö rmedlingen.

Den kritik som fr å n
remissinstansernas sida har riktats mDt Ä LF-utredningens
f ö rslag g å r i allm ä nhet
ut på att de f ö reslagna reglerna m å ste f ö renklas. De av utredn.Lngen f ö reslagna reglerna har ansetts kunna bli
administrativt betung ä nde. Flera remissinstanser, bl a
AMS, LO, TCO och Arbetsl ö shetskasso:mas samorganisation, har
d ä rf ö r f ö reslagit att avst ä ngningstidi ä n
anges i eljest ers ä ttningsber ä ttigade dagar i st ä llet f ö r som f n i lealenderdagar (bland
vilka ä ven arbetsfria dagar ing å r).

Det av n ä mnda
remissinstanser f ö rordade systemet bygger p å samma princip som det som till ä npas vid ber ä kningen
av Icarenstid. Det innefattar krav p å
bl a att deii arbetsl ö se skall vara anm ä ld som arbetss ö kande
hos arbetsf ö rmedlingen f ö r att avst ä ngningstiden
skall l ö pa. Denna av remissinstanseinia f ö reslagna utformning av avst ä ngningsreglerna torde vara l ä ttare att f ö rklara
f ö r de ber ö rda ä n det system
som utredningen har f ö reslagit och ansluter dessutom n ä rmare till ö vriga
regler f ö r f ö rs ä krijigen och det kontanta
arbetsmarknadsst ö det. Som avst ä ngningstid'bcjr d ä rut ö ver r ä Joias s å dan tid d å
den avst ä ngde enligt arbetsgivarintyg har
utf ö rt f ö rv ä rvsarbete.

Den f ö reslagna konstruktionen >x ä ver att en yttersta gr ä ns fastst ä lls f ö r hur l ä nge en avst ä ngning skall f å
verka cm den arbetsl ö se inte s ö ker arbete under avst ä ngningstiden. F ö r att avst ä ngningstiden i normalfallet skall bli tv å vecl<.or l ä ngre
ä n f n, samtidigt son tiden skall
kunna f ö rdubblas cm den arbetsl ö se inte s ö ker
arbete, b ö r avst ä ngningstiden i forts ä ttningen vara h ö gst 14, 28 eller 84 kalenderdagar
beroende p ä htir l ä nge det avvisade arbetet var avsett att vara.

I linje med f ö rslaget
att den é irbetel ö se skall vara anm ä ld
son arbetss ö kande hos arbetsf ö rmedJ.ingen under avst ä ngningsperioden ligger utredningens f ö rslag att han vid f ö myad sj ä lvf ö rv å llad arbetsl ö shet
under p å g å ende avst ä ngningsperiod skall kunna drabbas av
en ytterligare avst ä ngning. F ö rslaget b ö r
d ä rf ö r genanf ö ras.

Prop. 1981/82:139 45

De nu f ö rordade f ö rslagen nedf ö r
ä ndringar i 30 och 31 §§ lagen om arbetsl ö shetsf
ö rs ä lering samt 27 och 28 §§ lagen om
kontant arbetsmarknadsst ö d.

Utkast till de f ö rfattnings ä ndringar son f ö ranleds
av f ö rslagen å terfinns i bilaga 7. .

iii LAu-A

SFS 1973:732

Kungl. Majtts kungörelse o'" fån trycket

om grtindbidrag, progressivbidrag och forvaltningsbidrag
' ° oktober 1973 tiU erkända arbetslöshetskassor;

utfärdad den 28 september 1973.

Kungl. Maj:t förordnar följande med stöd av riksdagens
besluta

1 § Till erkänd arbeislösheiskassa utgår grundbidrag,
progressivbidrag och (örvaliningsbidrag. Bidragen beräknas för kalenderår.

Ändrad 1079: ?S6 j2 § Grundbidrag utgår med 75 kronor för varje utgiven
dagpenning.

3
§
Progressivbidrag ulgår dels med ett fast belopp för varje dagpen-ningklasi
enligt en till denna kungörelse som bilaga 1 fogad tabell, dels med en
procentuell andel av dagpenningen före avdrag för preliminär skatt men efter
avdrag av belopp, som svarar mot grundbidraget och nämnda fasta belopp.
Procentandelen bestämmes i förhållande till antalet ersättningsdagar per medlem
enligt en till denna kungörelse som bilaga 2 fogad tabell med tillhörande
särskilda bestämmelser.

4
§ För kassa,
där medlemmarna enligt 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring ar
fördelade på olika klasser, beräknas grundbidrag och progressivbidrag särskilt
för varje klass.

För dagpenning som nedsiittes till följd av
överförsäkrings- eller pensionsavdrag enligt 20 eller 21 § lagen (1973: 370)
om arbetslöshetsförsäkring minskas grundbidraget och progressivbidraget i
motsvarande mån. Diirvid skall j första hand progressivbidragel nedsättas.

5
§
Arbetsmarknadsstyrelsen innehåller så stor del av grundbidrag och
progressivbidrag som svarar mot den skatt som skall avdragas på utbetald
dagpenning.

6
§ Förvaltningsbidrag
utgår för verksamhetsår med en procentuell andel av ett grundbelopp om sex
kronor per medlem enligt följande.

1 Prop. 1973: 56, InU 23, rskr 251.

SFS
1973:732

Antal ersättnings- Procentuell
andel

dagar per
medlem av grundbeloppet

0,00— 0.39 50

0,40— 0,59 65

0,60— 0,79 80

0,80— 1,49 100

1,50— 2,99 115

3,00—.5,99 130

6,00— 8,99 150

9,00—11,99 175

12,00—14,99 200

15,00—17,49 225

17,50—19,99 250

20,00—21,99 275

22,00— 300

7 tj Har antagande till erkund arbcLslushctskassj gällt vi.is
del jv . .

kalenderår, beräknas procrcssivbidraget och föivaltningsbidraget lo:

denna del av året efter förhållandena under ett helt år.

Företa stycket skall äga motsvarande tillämpning
beträffande beräkning av progressivbidraget för viss klass, då
klassindelningen inom erkänd arbetslöshetskassa väsentligt ändrats under året.

8 § Antalet årsmedlemmar under visst kalenderår motsvarar
en sjä.-

tedel av summan av antalet medlemmar vid utgången av envar av pc-

rioderna januari—februari, mars—april, maj—juni, juli—augusti, sep

tember—oktober och november—december eller, om antagandet till er

känd arbetslöshetskassa gällt endast under del av året, vid utgången av

varje period, under vilken antagandet hela tiden varit gällande.

Antalet ersättningsdagar per medlem under visst kalenderår
motsvarar antal dagar under året, för vilka hel dagpenning utgått, dividerat
med antalet årsmedlemmar tjnder samma år.

9 § Vid tillämpningen av denna kungörelse skall vid
beräkning av an

talet ersättningsdagar och utgiven ersättning halva crsättningsdagar sam

manläggas till hela dagar.

10 § Grundbidrag, progressivbidrag och förvaltnincsbidrag
utbcial;;

i efterskott för kalenderår efter ansökan till arbcismar<;naasstyfcKc:..

Arbetsmarknadsstyrelsen äger a konto utbetala bidrag per den 28 feb

ruari, den 30 april, den 30 juni, den 31 augusti och den 31 oktober

samt, när särskilda skäl föreligger, vid annan tidpunkt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen
(1956:630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor och kungörelsen
(1957; 482) angående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
skall upphöra att gälla. De äldre bestämmelserna skall dock gälla för
statsbidrag avseende tiden till och med den 31 december 1973. Beräkfiing av
statsbidrag för försäkringsåret 1972/73 och tiden den 1 september—den 31
december 1973 skall ske efter förhållanden, som motsvarar en tolvmånadersperiod.

CARL GUSTAF

BERTIL LÖFBERG (Inrikesdepartementet)

Övergångsbestämmelser till SFS 1979:-8

Denna forordning träder i kraft den 1 juli 1979. Aldrc bcNtanrirriL-l-.r
{i.\]-ler tor'',-an:ic i fracu om statsbidrag som avser '.iJ före /kr:'r'.irL'-"i
.t, '.r-

Prop. 1981/82:139 48

BILAGA 1

Svensk författningssamling

m

SFS 1981:155

Förordning utkom frän trycket

om ändring i kungörelsen (1973:732) om grundbidrag, ""
'" "" progressivbidrag och förvaltningsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;

utrardad den 26 februari 1981.

Regeringen foreskriver att bilaga 1 till kungörelsen
(1973: 732) om grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidriig till
erkända arbetslöshetskassor skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaaa I'

Dagpenning. Det
fasta belopp enligt 3 § som

, klass svarar mot varje dagpeniiingklass

90

11

100

19

lin

28

120

33

130

39

140

45

150

51

160

56

170

63

180

68

190

74

200

79

:io

84

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1981. För
erkänd arbetslöshetskassa, som efter ikrafttradandettillämpar dagpenningklassen
195 kro nor, skali det fasta beloppet enligt 3 § utgöra 76 kronor.

På regeringens vagnar

KARIN ANDERSSON

Lars Lunning (Arbetsmarknadsdepanemcntcl)

' Scnasici>delsc 1979:388.

.Antal
ersättnings-

Procressivbidrageis
storlek i procent av hc

a

dagar
per medlem

bidragsunderlagel enligt 3 >j vid olika

antal ersättningsdagar per medlem

0.00-

-1.50

0.0

1.7.5

12.0

2.00

21.5

2.25

29.5

2.50

36.0

2,7.5

41.4

3.00

45.9

3.25

49,7

3.50

53.7

4.00

58.5

4.50

62.8

5.00

66.2

6.()0

71.4

7.00

75,1

8,00

77,9

9,00

80,1

10,00

81.9

11.00

83,3

12.00

84,5

13.00

85,6

14.00

86,4

15,00

87.2

16,00

87,8

17,00

88.4

18.00

88.9

19,00

89.3

20,00

89,7

21,00

89.9

22.00
och däröver

90.0

Särskilda bestämmelser: Vid annat antal ersättningsdagar
per medlem än sådant som direkt framgår av tabellen interpolcras lineän mellan
de i lii-bellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet avrundas
till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundnlngen uppåt.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 139

Prop. 1981/82:139 50

Bilaga 2

Progressi\rf3i(3raqet

Antal ersättnings- Progres;3ivbidragets Progressivbidraget i

dagar per itedlem rörliga del i procent procent av skillnaden

av un(3e:irlaget enligt irellan
dagpenning och

nuvarani3e regler grtindbidrag
(förslag)

(kungörelsens bil 2)

O 0,0 0,0

1,0 0,0 17,5

1,5 0,0

1,75 12,0

2
21,5 35,0 2,25 29,5 39,3 2,5 36,0 43,6 2,75 41,4 47,6

3
45,9 51,3 3,25 49,7 54,7 3,5 53,7 57,8

4
58,5 62,8 4,5 62,8 66,7

5
66,2 69,8

6
71,4 74,4

7
75,1 77,8

8
77,9 80,3

9
80,1 82,2

10
81,9 83,8

11
83,3 85,1

12
84,5 86,1

13
85,6 87,0

14
86,4 87,8

15
87,2 88,4

16
87,8 89,0

17
88,4 89,5

18
88,9 90,0

19
89,3 90,4

20
89,7 90,8

21
89,9 91,1

22
90,0 91,3

tio (C

u

- Ö

■H

,o

■O

C

3

h

•ö

+ »

• H

60

,a

..H

rH

Q

C

■ ö

O

C

iio

r å

60 m

<

ttJ r-l

ti!

!-< a

>

■ Ö 1

0

•
;o

a

n v,

1 • (U

> H
to

• H M K

+j

C7 rH

rN

to

0) CS i!

U~

tu

U U

■h

W 1
C

O :.-3 -H

II

0)

fJ C

- ö

P<-t C

c

Q) 0)

CO

ti

> 60
O,

u

rj n)
6c

+

rt

U t ö

.

>

r-H - Ö T)

O

[r\

3

o .H

\r~

B

' Ö rO -H

Co

v —

BILAGA 3

T)

Ut- 6

u

rt 60

U fi

P4

f4

C';

O

<

s

fi

0)

F

«

O

n

U

(x,

ft

o

<

Ö

B

C

. • *

o c s o

o

o

o o o oo

o

o

Vi-

F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1973:370) om arbetsl ö shetsf ö rs ä kring

H ä rigenom f ö reskrivs
att 17. 30. 31 och 56 §§ lagen (1973:370) om arbetsl ö shetsf ö rs ä kring skall ha nedstn angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Dagpenning
f å r utges i dagpenningklasser om 80_,
90, 100, 110, 120, 130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200 och 210 kronor. Erk ä nd arbets-l ö shetskassa
beslutar om f ö rs ä k-

rads
placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan f ö reskriva att g ä llande
l ä gsta dagpenningklass ej l ä ngre skall till ä mpas.

Dagpenning,
som ber ä ttigar till statsbidrag, f å r utges i dagpenningklasser om 90, 100, 110, 120, 130,
140, 150, 160, 170, 180, 190, 200, 210, 220, 230, 240 och 250 kronor. H ä rut ö ver kan en
erk ä nd arbetsl ö shetskassa, med arbetsmarknadsstyrelsens
medgivande, p å egen bekostnad utge dagpenning till
den f ö rs ä krade. Arbetsl ö shetskassan beslutar om f ö rs ä krads placering
i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan f ö reskriva att g ä llande l ä gsta dagpenningklass ej l ä ngre skall till ä mpas.

Under de f ö rsta 30 ers ä ttningsdagarna efter det att den f ö rs ä krade har
uppfyllt karensvillkoret enligt best ä mmelserna
i 13, 15 och 16 §§ skall den dagpenning, som ber ä ttigar till statsbidrag, s ä ttas ned med 40 kronor j ä mf ö rt med vad
som annars skulle ha utg å tt. Dagpenning utges dock alltid
med l ä gst det belopp som skulle ha utg å tt ifall den f ö rs ä krade hade varit ber ä ttigad till kontant arbetsmarknadsst ö d.

Senaste lydelse 1981:152.

Nuvarande
lydelse

30 §

Ä r
det sannolikt att arbete som avses i 29 §
skulle ha varat h ö gst fem dagar eller mer ä n fem men h ö gst
tio dagar, utg ö r avst ä ngningstiden sju respektivi ä 14 dagar. I annat fall ä r avst ä ngningstiden
28 dagar.

F ö reslagen lydelse

Ä r
det sannolikt att arbete som avses i 29 §
skulle har varat h ö gst fem dagar eller mer ä n fem men h ö gst
tio dagar eller mer ä n tio dagar, utg ö r avst ä ngningstiden
fem, tio respektive trettio ers ä ttningsdagar.
I avst ä ngningstiden inr ä knas endast dag f ö r
vilken dagpenning skulle ha utg å tt, om avst ä ngningen inte hade skett, eller dag under vilken den
f ö rs ä krade har utf ö rt f ö rv ä rvsarbete. Avst ä ngningstiden f å r
dock inte ö verstiga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Intr ä ffar under avst ä ngningstiden h ä ndelse
som avses i 29 § , ber ä knas ny avst ä ngningstid i enlighet med best ä imnelserna i f ö rsta
stycket, om inte den nya avst ä ngningstiden
ryms inom den l ö pande avst ä ngnings-tiden.

Ä r
det uppenbart att f ö rs ä krad ej vill antaga l ä mpligt
arbete, s å son d å han vid upprepade tillf ä llen
har avvisat erbjudet s å dant arbete, skall han vara avst ä ngd till dess han utf ö rt f ö rv ä rvsarbete under 20 dagar.

Avst ä ngningstiden r ä knas fr å n
den dag d å det f ö rh å llande som
anges i 29 § intr ä ffat eller fr å n den senare dag
arbetsmarknadsstyrelsen best ä mmer.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Best ä nimelserna i 29 §
1-3 om arbete f å r, om det ä r sk ä ligt, till ä mpas i fr å ga
om arbetsmarknadsutbildning. Avst ä ngningstiden
ä r i s å dana fall 28 dagar. Best ä mmelsen
i 30 § tredje stycket ä ger d ä rvid
motsvarande till ä mpning.

Best ä mmelserna i 29 §
1-3 om arbete f å r, om det ä r sk ä ligt, till ä mpas i fr å ga
om arbetsmarkutbildning. Best ä nmielserna i
30 § skall d ä rvid g ä lla
i till ä mpliga delar.

Erk ä nd arbetsl ö shetskassa
skall s å som fond avs ä tta tillg å ngar,
motsvarande per medlem r ä knat minst summan av f ö rvaltningskostnader per medlem under det sistf ö rflutna r ä kenskaps å ret och halva det genomsnittliga ers ä ttningsbelopp kassan utgivit per ers ä ttningsdag och medlem under det sistf ö rflutna r ä kenskaps å ret, efter avdrag f ö r prelimin ä r skatt, multiplicerat med det genomsnittliga
antalet ers ä ttningsdagar per medlem under de fem
senaste å ren.

Erk ä nd arbetsl ö shetskassa
skall s å som fond avs ä tta tillg å ngar,
motsvarande per medlem r ä knat minst summan av f ö rvaltningskostnader per medlem under det sistf ö rflutna r ä kenskaps å ret och en tredjedel av det genomsnittliga ers ä ttningsbelopp kassan utgivit per ers ä ttningsdag och medlem under det sistf ö rflutna r ä kenskaps å ret, efter avdrag f ö r prelimin ä r skatt, multiplicerat med det genomsnittliga
antalet ers ä ttningsdagar per medlem under de fem
senaste å ren.

Om s ä rskilda sk ä l f ö religger, f å r arbetsmarknadsstyrelsen f ö reskriva att s å som
fond skall avs ä ttas annat belopp ä n som f ö ljer
av f ö rsta stycket.

Intill dess kassan varit i verksamhet under fem å r, skall arbetsmarknadsstyrelsen å rligen best ä mma
fondens minimibelopp.

Senaste lydelse 1976:828.

Prop. 1981/82:139 58

BILAGA 7

Utbetalning av ers ä ttning
f å r ej p å b ö rjas, f ö rr ä n
arbetsmarknadsstyrelsen med h ä nsyn till
kassans tillg å ngar samt kassans ekonomiska st ä llning i ö vrigt
l ä mnat medgivande till det.

Ö verskott
p å verksamheten skal] tillf ö ras fonden.

Fonden f å r tas i
anspr å k endast i den m å n kassans inkomster ej f ö rsl å r till t ä ckande av kassans l ö pande utgifter.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1982.

I fr å ga om f ö rs ä krad som vid
ikrafttr ä dandet redan uppb ä r dagpenning till ä mpas
inte 17 § andra stycket s å l ä nge den d ä p å g å ende ers ä ttningsperioden
varar.

Vid avst ä ngning som
grundar sig, p å en h ä ndelse som har intr ä ffat f ö re ikrafttr ä dandet
g ä ller 30 och 31 §§ i deras ä ldre
lydelse.

£ >u-LAo

F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsst ö d

H ä rigenom f ö reskrivs
att 18, 27 och 28 §§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsst ö d skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

18 § '

Kontant arbetsmarknadsst ö d utg å r Kontant arbetsmarknadsst ö d utg å r

med 7 kronor f ö r dag. med kronor f ö r
dag.

Till den som s ö ker
deltidsarbete eller i annat fall ä r
arbetsl ö s under del av vecka utg å r arbetsmarknadsst ö d med det antal ers ä ttningsdagar
per vecka som f ö ljer av en av regeringen fastst ä lld omr ä kningstabell.

27 §

Ä r det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat h ö gst fem dagar eller mer ä n fem men h ö gst
tio dagar, utg ö r-av-st ä ngningstiden sju respektive 14 dagar. I annat fall ä r avst ä ngningstiden
28 dagar.

Ä r det sannolikt att arbete som avses
i 26 § skulle ha varat h ö gst fem dagar eller mer ä n fem men h ö gst
tio dagar eller mer ä n tio dagar, utg ö r avst ä ngningstiden
fem, tio respektive trettio ers ä ttningsdagar.
I avst ä ngningstiden inr ä knas endast dag f ö r
vilken dagpenning skulle ha utg å tt, om avst ä ngningen inte hade skett, eller dag under vilken st ö dtagaren har utf ö rt
f ö rv ä rvsarbete. Avst ä ngningstiden f å r dock inte ö verstiga
14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Intr ä ffar under avst ä ngningstiden h ä ndelse
som avses i 26 5, ber ä knas ny avst ä ngningstid i enlighet med best ä mmelserna i f ö rsta
stycket, om inte den nya avst ä ngningstiden
ryms inom den l ö pande avst ä ngningstiden.

Senaste lydelse 1979:386.

Prop. 1981/82:139

60

BILAGA 7

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Ä r
det uppenbart att st ö dtagaren ej vill antaga l ä mpligt arbete, s å som
d ä han vid upprepade tillf ä llen har avvisat erbjudet s å dant arbete, skall han vara avst ä ngd till dess han utf ö rt f ö rv ä rvsarbete under 20 dagar.

Avst ä ngningstiden r ä knas
fr å n den dag d å det f ö rh å llande som anges i 26 § intr ä ffat eller fr å n den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen best ä imner.

28

Best ä imnelserna i 26 § 1-3 om arbete f å r,
om det ä r sk ä ligt, till ä mpas i fr å ga om arbetsmarknadsutbildning. Avst ä ngningstiden ä r
i s å dana fall 28 dagar. Best ä mmelsen i 27 §
tredje stycket ä ger d ä rvid motsvarande till ä mpning.

Best ä mmelserna i 26 § 1-3 om arbete f å r,
om det ä r sk ä ligt, till ä mpas i fr å ga om arbetsmarknadsutbildning. Best ä mmelserna i 27 §
skall d ä rvid g ä lla i till ä mpliga
delar.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1982. Vid avst ä ngning
som grundar sig p å en h ä ndelse som har intr ä ffat f ö re ikrafttr ä dandet
g ä ller 27 och 28 §§ i deras ä ldre
lydelse.

Prop.
1981/82:139 61

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian
Förslag till ändrat bidragssystem m.m. inom den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen (DsA 1981:17)

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksförsäkringsverket (RFV),
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), Sveriges arbetsledareförbund (SALF)
och SHIO-Familjeföretagen.

LO
har bifogat ett gemensamt yttrande till LO av Beklädnadsarbetarnas Förbund,
Svenska Gruvindustriarbetareförbundet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet,
Svenska Träindustriarbetareförbundet, Svenska Fabriksarbetareförbundet, Svenska
Livsmedelsarbetareförbundet och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet.

I
det följande återges remissinstansernas yttranden i huvudsakligen oavkortat
skick under olika avsnitt.

1
Allmänna synpunkter

RFV

Verket
får i anledning härav meddela att verket från de synpunkter verket har att
företräda inte har något att erinra mot de i promemorian framförda förslagen.
Till förslaget i sak tar verket inte ställning.

Statskontoret

Som
utgångspunkter för utredningsarbetet enligt föreliggande betänkande anges bl.
a. att man måste vidta åtgärder för att begränsa statens totala utgifter för
arbetslöshetsförsäkringen och att regelsystemet för statsbidrag till densamma
bör förenklas. Med dessa utgångspunkter som bakgrund biträder statskontoret i
stort de framlagda förslagen. Verket vill dock göra vissa kommentarer i
anslutning till delar av förslagen.

LO

LO:s
grunduppuppfattning är att kampen mot obalansen i den svenska ekonomin främst
måste bedrivas med offensiva medel. Detta skapar förutsättningar för att på
sikt också minska underskottet i statsbudgeten. LO är emellertid också medveten
om det angelägna i att noggrant pröva möjligheterna att spara på offentliga
utgifter. En absolut förutsättning för sådana

Prop. 1981/82:139 62

sparåtgärder
måste emellertid vara att de inte slår orättvist och att de inte heller rubbar
på fördelningspolitikens grundprinciper.

Samtliga
av den borgerliga regeringens genomförda och aktualiserade sparåtgärder har
denna oacceptabla inriktning och slår huvudsakligen mot LO-medlemmar. Det nu
framlagda förslaget om förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen är
ytterligare ett exempel på att människor i en svag och utsatt position ska
vidkännas försämringar och få bära ökade bördor. I ett nyligen avgivet
remissyttrande beträffande sjukförsäkringen angav LO: "Att minska utrymmet
för privat konsumtion genom försämringar i sjukförsäkringen är att låta de
sjuka bära bördorna - ju mer och ju oftare sjuk desto tyngre börda." Motsvararide
kommer att bli aktuellt också för arbetslösa om förslaget genomförs.

ALF-utredningen
avlämnade år 1978 ett väl genomarbetat förslag till allmän
arbetslöshetsförsäkring 'arom rådde stor enighet men som trots utfästelser i
regeringsdeklarationen m. m. inte lett fram till några åtgärder från den
borgerliga regeringen. Närmare 4 år efter ALF-utredningens avlämnande kommer nu
ett britsiälligt genomarbetat förslag och med en så kort remisstid att
underremisser och andra väsentliga former av samråd och opinionsyttringar nära
nog omöjliggjorts. Förslaget står helt i strid med ALF-utredningens intentioner
såväl i fråga om försäkringsförmåner som finansieringen av dessa.

TCO

TCO
har länge aktivt drivit frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Redan i
det arbetsmarknadspolitiska program som antogs av 1973 års TCO kongress var ett
viktigt krav att det utan dröjsmål borde tillsättas en utredning om hur en
obligatorisk försäkring skall utformas, finansierad med arbetsgivaravgifter men
med bibehållande av ett avgörande inflytande från de fackliga organisationerna
på systemets tillämpning. En allmän arbetslöshetsförsäkring, framhöll TCO,
skulle bl. a. kunna ge ett bättre stöd för de nytillträdande på
arbetsmarknaden. Genom finansiering med arbetsgivaravgifter skulle den också
innebära en utjämning av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen mellan
grupper på arbetsmarknaden med olika risk för arbetslöshet. Efter det att TCO
tillsammans med LO i februari 1974 skrivit till arbetsmarknadsdepartementet och
begärt en utredning tillsattes inom kort utredningen om en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Utredningen lämade under ,ir 1978 sitt slutbetänkande
med förslag till konstruktion av ett försäkringssystem. Detta betänkande fick
vid remissbehandlingen ett positivt bemötande. Vad som hänt inom området efter
detta är att departementet nu presenterar den aktuella promemorian. TCO vill
uttrycka sin besvikelse över denna behandling av denna fråga.

Efter
en så noggrann prövning som är möjlig inom den anvisade remisstiden finner TCO
att organisationen måste i huvudsak avvisa de förslag som framförts i
promemorian.

Prop. 1981/82:139 63

2
Dagpenningen

2.1
Generell höjning

AMS

Arbetsmarknadsstyrelsen
har i sina petitor åren 1980 och 1981 föreslagit höjningar av såväl
dagpenningen inom försäkringen som det kontanta arbetsmarknadsstödet. Med hänsyn
till pris- och löneutvecklingen är det nu skäligt med en kraftig höjning.
Styrelsen anser att en högsta dagpenning på 280 kr., som Arbetslöshetskassornas
Samorganisation föreslagit, skulle vara erforderlig för att i stort sett
återföra dagpenningen till den relativa nivå som gällde år 1974. En så
betydande höjning skulle emellertid få stora konsekvenser för försäkringens
finansiering. Det gäller såväl kassornas egen del som de delar vilka
finansieras med arbetsgivaravgifter och skattemedel. Styrelsen anser dock att
den i promemorian föreslagna höjningen är för låg och att högsta dagpenning i
vart fall bör fastställas till 250 kr. Det kontanta arbetsmarknadsstödet bör
höjas till 90 kr.

LO

LO
har i remissyttranden och i kongressbeslut nyligen krävt en anpassning av
arbetslöshetsersättningen till pris- och löneutvecklingen eftersom
arbetslöshetsersättningen drabbas av eftersläpning i förhållande till andra socialförsäkringar.
LO har därför anslutit sig till Arbetslöshetskassornas Samorganisations (SO)
uppfattning och framställning om förhöjda dagpenningbelopp nu senast till max.
280 kr.

Förslaget
om höjning av högsta dagpenningen till 230 kr. är klart otillräckligt med
hänsyn Ull behovet av rimlig kompensation för inkomstbortfall vid arbetslöshet.
Den differentiering och möjlighet till självfinansiering av dagpenningen som
föreslås och som kommenteras i det följande anser LO inte vara någon acceptabel
väg till ökad kompensation utan leder till splittring och ojämlikhet mellan
olika grupper arbetslösa såväl inom som mellan de skilda arbetslöshetskassorna.

SAF

Vi
har ingenting att erinra mot en höjning till 230 kr. Om en ytterligare höjning
av högsta dagpenningbelopp - exempelvis till 250 kr. - skall ske, måste detta
enligt vår mening helt finansieras genom höjda medlemsavgifter.

Den
föreslagna höjningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet från nuvarande 75 kr.
till 80 kr. fr. o. m. den 1 juli 1982 anser vi motiverad.

TCO

TCO
har i skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet 1981-08-25 stött
arbetslöshetskassornas samorganisations krav på höjd dagpenning till en högsta
penningklass på 280 kr.

Prop.
1981/82:139 64

SACO/SR

SACO/SR
anser att det är befogat med en kraftig höjning av dagpenningen. Anledningen
till detta är att dagpenningen under flera år varit för låg i förhållande till
pris- och löneutvecklingen. Den föreslagna höjningen av dagpenningbeloppet
anser SACO/SR vara för liten och vill kraftigt understryka
arbetslöshetskassornas samorganisations tidigare begäran om att få höja
dagpenningen till 280 kr.

SO

SO
har, i tidigare framställningar till regeringen och arbetsmarknadsdepartementet,
klart visat att dagpenningen f, n. och sedan flera år är för låg i förhållande
till pris- och löneutvecklingen och i förhållande till utveckligen inom andra
försäkringar. Förslaget tar ingen hänsyn härtill. I stället konstrueras
förslaget så som om nuvarande högsta dagpenning 210 kr. är en riktig och rimlig
ersättningsnivå och något slags riktpunkt för fortsatta överväganden. Ett
sådant resonemang är enligt SO:s mening felaktigt. SO hävdar att dagpenningen i
enlighet med vad SO tidigare yrkat bör höjas fr. o. m. 1982-07-01 till 280
kronor. SO erinrar om att såväl LO som TCO stöder denna begäran.

SALF

SALF
delar uppfattningarna som framförs i promemorian att arbetslös-.
hetsersättningens dagpenning bör höjas och att det är angeläget att dagpenningen
kan höjas i takt med löneutveckUngen. Arbetslöshetetskassornas Samorganisation
(SO) har i skrivelse av 1981-07-22 till statsministern redovisat mofiven för
en höjning av dagpenningen. SO föreslår också i sin skrivelse att nya
dagpenningklasser inrättas med en högsta dagpenningklass på 280 kr. fr. o. m.
1982-07-01. SALF stöder SO:s förslag att dagpenningen måste höjas och att nya
klasser inrättas med en högsta dagpenningklass på 280kr.

SHIO-Familjeföretagen
Organisationen tillstyrker förslagen om höjning av dagpenningen.

2.2
Differentiering av dagpenningen

RRV

Utredningens
förslag om att dagpenningarna skall differentieras så att de blir beroende på
arbetslöshetstiden skapar, förutom att reglerna blir tillkrånglade, samma
problem som förslaget om frihet för kassorna att bestämma ersättnigsnivån.
Också detta förslag kan, om det genomförs, äventyra möjligheterna att driva en
aktiv arbetsmarknadspolitik. Dessa förhållanden talar enligt RRV för att det
inte bör genomföras.

Prop. 1981/82:139 65

AMS

En
differentiering av dagpenningen enligt förslaget torde inte medföra några
väsentliga administrativa problem för arbetslöshetskassorna. Enligt styrelsens
mening bör emellertid kontantstöd vid arbetslöshet i princip vara en kortvarig åtgärd
- insatt under en period då man söker nytt arbete eller någon annan åtgärd
planeras av arbetsförmedlingen - och reglerna således utformade enligt denna
princip. Ur psykologisk synvinkel är det olyckligt om det av den enskilde
uppfattas som gynnsamt att arbetslöshetstiden blir lång. En sådan utformning
av reglerna är också ett dåligt incitament till egna ansträngnigar för att
snabbt komma ur arbetslösheten. Styrelsen anser att en långvarig arbetslöshet i
första hand skall mötas med andra åtgärder - främst arbete och utbildning - än
med ökat kontantstöd. Dessvärre har utvecklingen under det senaste året gått i
den andra riktningen, dvs. de arbetslösa har i växande utsträckning tvingats repliera
på kontantstöd. Den enskildes levnadsomkostnader är heller inte lägre i början
av en arbetslöshet. Därtill kommer att kompensationsnivån redan i det nuarande
systemet genom karensen är lägre vid korta arbetslösheten än vid längre.

Enligt
lagförslaget skall en period med lägre ersättning följa på varje karens. Enligt
nuvarande regler har den som erhållit en ersättningspeiod om 300 dagar rätt
till en ny period om han under den gångna perioden uppfyllt ett arbetsvillkor.
Han skall i så fall genomgå ny karens. För medlemmen ter sig denna karens
oförklarlig eftersom den förläggs mitt inne i en ur hans synpunkt obruten
arbetslöshetsperiod. Om denna karens - på sätt som föreslås - skulle följas av
en period med 30 ersättningsdagar med en lägre dagpenning, skulle detta
säkerligen te sig än oförklarligare för medlemmen. En sådan effekt skulle inte
heller ligga i linje med motiveringen för differentieringen, nämligen att
underlätta för dem som varit arbetslösa under lång tid. Styrelsen anser att
karensen bör slopas i de nämnda fallen. Detta skulle vara särskilt påkallat om
en differentiering av dagpenningen genomförs enligt förslaget.

Det
nuvarande systemet med en högsta tillåten dagpenning och de regler som
tillämpas för beräkning av ersättning till personer som är arbetslösa del av
vecka, medför att den som före arbetslösheten haft en låg inkomst får en högre
kompensationsnivå än den som förlorat en högre inkomst. Detta är fallet även om
den låga inkomsten beror på att medlemmen endast arbetat deltid. Generellt sett
innebär detta att heltidsarbetande har en sämre kompensation än
deltidsarbetande inom försäkringen.

Styrelsen
avstyrker förslaget om en differentiering av dagpenningen.

LO

Ersättningsreglerna
inom arbetslöshetsförsäkringen ger genom karensbestämmelserna den effekten att
kompensationen vid korttidsarbetslöshet blir förhållandevis lägre än vid
arbetslöshet längre perioder. Ett genomfö-5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 139

Prop. 1981/82:139 66

rande
av departementsförslaget skulle innebära en ökad självrisk för redan utsatta
grupper. Med hänsyn också till den negativa reallöneutvecklingen och de snäva
marginaler som många familjer lever med och det som nyss påpekats om
självrisken i systemet kan LO inte acceptera departementsförslaget om en
differentiering av dagpenningarna.

SAF

Den
i promemorian föreslagna differentieringen av dagpenningen med hänsyn till
arbetslöshetstidens längd kan vi inte tillstyrka. Det är klart olämpligt att de
som drabbats av arbetslöshet skall finna det ekonomiskt fördelaktigt att vänta
ut en högre dagersättning.

En
sådan ordning skulle utgöra ett mycket dåligt incitament Ull egna ansträngningar
för att komma ur arbetslöshetssituationen och kan väntas leda till en
förlängning av arbetslöshetsUden.

TCO

Förslaget
om differentierad dagpenningklass kan ej biträdas. Dels innebär förslaget ett
införande av en 30 dagars partiell karens, vilket inte kan tillstyrkas då det
innebär ökad ekonomisk belastning på redan tidigare utsatta människor på ett
sätt som ej är förenligt med socialförsäkringarnas grundtanke att ge ekonomiskt
skydd vid inkomstbortfall. Dels medför förslaget administrativa merkostnader då
bl.a. datarutinen måste omarbetas.

SACO/SR

SACO/SR
avvisar idén om att differentiera dagpenningen så att den som är arbetslös
under en längre period skulle få en högre dagpenning. SACO/SR kan instämma i
att det kan vara ekonomiskt påfrestande att vara arbetslös under en längre
period. Samtidigt är det SACO/SR:s bestämda uppfattning att ett kontant stöd
vid arbetslöshet är en temporär åtgärdsom skall användas till att skaffa ett
nytt arbete eller för att fä del av en aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det
får därför inte uppfattas som en fördel att vara arbetslös under en längre
period. Differentierad dagpenning skulle också innebära en större arbetsbörda
för kassorna.

SO

Förslaget
om differentiering av dagpenningen så att den reduceras under den första tiden
av en ersättningsperiod ger anledning till flera erinringar.

För
det första är förhållandet att vi idag har en karens i arbetslöshetsförsäkringen
omfattande de fem första i och för sig ersättningsberättigade dagarna, under
vilka någon ersättning ej utgår. SO har i sitt yttrande över ALF-utredningens
betänkande entydigt hävdat att karensen i arbetslöshetsförsäkringen bör tas
bort och även i särskild skrivelse 1979 gjort framställning härom. Förslaget om
differentiering av dagpenningen med ett

Prop. 1981/82:139 67

lägre
belopp under de 30 första dagarna innebär i realiteten att man för in ytterligare
en karensvecka, eftersom nedsättning av dagpenningen med 40 kr. under 30
ersättningsdagar motsvarar oreducerad ersättning under en vecka. Förslaget
verkar alltså i rakt motsatt riktning mot vad SO tidigare yrkat.

De
höjningar av dagpenningens högsta belopp som hittills skett har givit arbetslöshetskassorna
möjlighet att välja dagpenningklasser för kassans medlemmar. Den föreslagna
konstruktionen innebär att kassorna inte har annan möjlighet än att välja det
högsta belopp som föreslås. Ett lägre belopp skulle, bortsett från de fall som
omfattas av föreslagen övergångsbestämmelse, innebära en lägre dagpenning än
den nuvarande 210 kr. SO har fattat avsikten med förslaget så, att nedsättning
av dagpenningen skall ske efter det eventuellt överförsäkringsavdrag
verkställts.

Nedsättningen
verkar därvid, relativt sett, olika beroende på dels den försäkrades
normalinkomst före arbetslösheten, dels det högsta dagpenningbelopp som
fastställts i arbetslöshetskassan. Låginkomsttagaren drabbas av en minskning
av kompensationsgrad från 91,7% vid en normalinkomst av 4000 kr. till 69,9%
och vid en normalinkomst av 3000 kr. till 63,0%. Den förbättring av
ersättningsnivån som förslaget sägs avse innebär för den deltidsarbetande och
för låginkomsttagare oförändrad ersättning efter 7 veckors arbetslöshet. Under
de första 7 veckorna sänks ersättningen med nära en tredjedel i förhållande till
för närvarande. För arbetstagare inormalinkomstlägen (exempelvis vid 6000 a
7000 kr. per månad) ligger kompensationsnivån så lågt som vid ca 70 a 75%,
vilket torde sakna motsvarighet i alla annan försäkring.

SO
vänder sig mot förslaget att reducera dagpenningen under viss tid också av
principiella skäl. Samma kompensaUon bör utgå under hela ersättningstiden
liksom i annan försäkring.

Förslaget
bygger på förutsättningen att omprövning av dagpenningens storlek skall ske
efter utgången av en ersättningsperiod, om den försäkrade på nytt klarar
villkoren för ersättning. Redan f. n. gäller att den försäkrade i dyligt fall
skall fullgöra ny karens, dvs. han mister ersättning under en vecka, i regel
under en fortlöpande arbetslöshetsperiod. Detta förhållande är mycket otiilfredställande.
Så långa arbetslöshetstider som det här gäller leder regelmässigt till en
efterhand svårare ekonomisk påfrestning, och en veckas bortfall av ersättning
mitt under pågående arbetslöshet blir därför mycket betungande för den
arbetslöse. Bestämmelsen är dessutom omöjlig att förklara för den försäkrade,
som upplever den som orättvis och obegriplig. Vad som nu föreslås innebär att
de försäkrade som går över i en ny ersättningspeiod liksom tidigare mister
ersättning under en vecka och därefter får nedsatt ersättning under sex veckor.
Utfallet av försäkringsbestämmelserna blir härigenom ännu svårare att förklara
för den försäkrade. Det måste vara ett angeläget krav att bestämmelserna
utformas så att de blir begripliga och uppfattas som rättvisa av dem som
berörs.

Prop. 1981/82:139 68

SALF

SALF
finner inte skäl för en differentiering av dagpenningen då det ur den
arbetslöses synpunkt inte kan vara motiverat att under de första 30 dagarna ha
en lägre kompensation för inkomstbortfallet. Behovet av kompensation är
säkerligen lika stort under hela arbetslöshetstiden. Inte heller i promemorian
anges annat skäl än att man inom ungefär samma kostnadsram skulle kunna få en
högre dagpenning för de som är arbetslösa längre än 30 dagar genom en
differentierad dagpenning.

SHIO-Familjeföretagen

Ett
genomförande av förslaget medför en ökad självrisk. Detta synes naturligt mot
bakgrund av de diskussioner som förts beträffande självrisk inom
sjukförsäkringssystemet.

En
ökad självrisk i detta avseende minskar objektivt sett behovet av olika
arbetslöshetsbegrepp för erkända arbetslöshetskassor för arbetstagare resp.
företagare. När det gäller företagare är arbetslöshetsbegreppet utformat på
sådant sätt att dessa, om man bortser från vissa undantagsfall, över huvud
taget inte är skyddade yidkorttidsarbetslöshet. Enligt SHIO-Familjföretagens
uppfattning bör arbetslöshetsbegreppet för företagare förändras samtidigt som
en ökad självrisk införs.

Den
föreslagna differentieringen innebär att självrisken blir relativt sett större
för arbetslösa med låg dagpenning jämfört med dem som har hög dagpenning. Detta
synes inte lämpligt. SHIO-Familjeföretagen föreslår därför att nedsättningen av
ersättningen under de 30 första dagarna utformas på följande sätt:

nedsätti

ling,
kr.

dagpenning, kr,

0

90

10

100-130

20

140-170

30

180-210

40

220-250

SHIO-Familjeföretagen
tillstyrker ett förslag till differenUering enligt ovan under förutsättning att
förslag till förändrat arbetslöshetsbegrepp för företagare framlägges senast
under år 1982. Utgångspunkten för förändringen bör vara att i största möjliga
utsträckning likställa arbetslöshetsbegreppen för arbetstagare och företagare.

2.3
Ej statsbidragsberättigad ersättning

Statskontoret

I
utredningen föreslås, att arbetslöshetskassorna skall ha rätt att bygga på de statsbidragsberättigade
dagpenningbeloppen med en påbyggnadsdel utan statsbidrag. Sådan påbyggnad kan,
vad statskontoret kan finna, finan-

Prop.
1981/82:139 69

sieras av kassan i viss mån genom uttag från fonderna men
i långa loppet torde påbyggnaden också komma att finansieras genom ökade
medlemsavgifter. Verket vill här framhålla, att de personer som vid
arbetslöshet skulle kunna få högre dagpenning än statsbidragsberättigat belopp
utan att bli överförsäkrade har högre löner än genomsnittet arbetstagare.
Eftersom avgifterna till arbetslöshetskassorna är avdragsgilla vid
inkomstbeskattningen torde därför statskassan åsamkas minskningar av
skatteinkomster svarande mot en del av de höjningar av avgifterna till
arbetslöshetskassorna, som orsakas av icke statsbidragsberättigad del av arbeslöshetsstödet.
Om kassorna skall få rätt att bygga på dagpenningbeloppen utöver den statsbidragsberättigade
delen, bör det enligt statskontorets mening anges en övre gräns över vilken
påbyggnad inte är tillåten.

RRV

Utredningens förslag att arbetslöshetskassorna själva
skall kunna besluta om en högre ersättning än den av statsmakterna bestämda
miniminivån bygger, som utredningen också framhåller, på ett förslag som KSA-utredningen
kom med i början av 1970-talet. Sedan den utredningen lämnade sitt betänkande
har arbetslöshetens omfattning och struktur ändrats. Många faktorer talar för
att dessa nya förhållanden kommer att vara bestående en tid. Det är dock föga
känt om och i så fall hur arbetslöshetsersättningens storlek påverkar aretslöshetens
omfattning och struktur. Exempelvis finns få uppgifter om hur
arbetslöshetsersättningen påverkar de arbetslösas benägenhet att anta arbetserbjudanden
som varar kort Ud eller arbetserbjudanden som ligger utanför bostadsorten och
medför pendling eller flyttning. Vidare saknas kunskap om hur s.k. omvända flyttrörelser,
från områden med tillgång på arbetstillfällen till områden med få eller inga
sådana, påverkas av arbetslöshetsersättningens storlek. Eftersom kunskaperna
om vilka effekter som förslaget får i dessa och andra avseenden saknas, bör
samhället enligl RRVs mening inte avhända sig möjligheterna att besluta om storieken
på arbetslöshetsersättningen.

RRV vill i detta sammanhang också påpeka att
marginaleffekter kan uppstå för vissa grupper genom att bostadsbidrag och
barntillsynskostnader påverkas. Härigenom kan reformens åsyftade effekt
begränsas.

AMS

Styrelsen vill peka på ett par punkter som påverkas av om
en sådan möjlighet ges att bygga på dagpenningen utöver den statsbidragsberättigade
delen. Bedömningen av om ett arbete skall anses lämpligt med hänsyn till den
lön som erbjudits är bl, a, beroende av nivån på den utgående
arbetslöshetsersättningen. Erbjuden lön anses inte skälig om den väsentligt
understiger ersättningen. Härav följer att för den som haft en hög inkomst och
därmed får en hög dagpenning kommer endast arbeten med en relativt god lön att
anses lämpliga, medan den som har en lägre dagpenning 6 Riksdagen 1981/82. 1 saml.
Nr 139

Prop. 1981/82:139 70

inte
kan avvisa arbeten med låg lön. Ju större spännvidden är mellan lägsta och
högsta dagpenning inom kassakollektivet, ju mer uttalad blir skillnaden i
skälig lön. Även om man vid bedömningen av erbjuden lön skulle sätta denna i
relation Ull den statsbidragsberättigade dagpenningen, skulle de medlemmar som
får ersättning utöver denna vara ovilliga att anta ett arbete med lön som väsenUigt
understiger den ersättning de får.

Utbildningsbidragen
vid arbetsmarknadsutbildning har under de senaste åren legat på minst samma
nivå som arbetslöshetsersättningen. Detta är väsentligt för att utbildningen
skall vara attrakUv. En höjning av dagpenningen för vissa kassamedlemmsir
utöver statsbidragsberättigad nivå innebär att dagpenningen för deras del
kommer att vara högre än utbildningsbidraget. De blir då obenägna att delta i
en arbetsmarknadsutbildning om inte kassan skjuter till ett belopp eller
utbildningsbidraget höjs för deras del.

Styrelsen
kan inte tillstyrka förslaget om en frivillig påbyggnad på dagpenningen utöver
den statsbidragsberättigade nivån såsom förslaget nu föreligger.

LO

LO
kan inte heller godta den föreslagna konstruktionen om en annan differentiering
nämligen att kassorna själva ska kunna bygga på ersättningsbeloppen med
finansiering helt av kassorna själva. Dels strider sådana principer helt mot
den utjämning i ett stort försäkringskollekUv som bör gälla varje
socialförsäkring, dels finns stora risker att en sådan påbyggnad endast kan
komma ifråga föi" grupper med låg arbetslöshetsrisk. Detta senare skulle
betyda att arbetslöshetskassor med hög arbetslöshetsrisk -särskilt om det
föreslagna statsbidragssystemet skulle genomföras - skulle få öka egenavgifterna
mycket väsentligt för att bibehålla den nuvarande dagpenningen och helt sakna
förutsättningar att ta ut ytterligare avgifter och därmed åstadkomma en
påbyggnad.

LO
avstyrker därför förslaget om påbyggnadsdel på försäkringen.

SACO/SR

Dessutom
anser SACO/SR i likhet med vad som framfördes i organisations yttrande över KSA-utredningen
år 1971 att möjligheten att utbetala högre ersättning än det maximibelopp som berätUgar
Ull statsbidrag bör öppnas.

SO

I
förslaget till omkonstruktion av statsbidragsbestämmelserna ligger även att
kassorna skall ha möjlighet att höja dagpenningen från 250 Ull 280 kr., men att
mellanskillnaden helt skall betalas av arbetslöshetskassan. Sakläget är att en
höjning av dagpenningen Ull 280 kr. är mer än befogad med hänsyn Ull den
eftersläpning som drabbat ersättningen i arbetslöshets-

Prop. 1981/82:139 71

försäkringen
under senare år. Samtidigt undanröjer förändringarna i statsbidragsbestämmelserna,
så som de redovisas i förslaget, möjligheter för arbetslöshetskassorna att gå
upptill 280 kr. Att räkna med möjlighet att använda dagpenningklass 280 kr. är
enligt SO:s bedömning helt orealis-Uskt.

SALF

SALF
stöder inte heller förslaget i promemorian att erkänd arbetslöshetskassa på
egen bekostnad skall kunna utge en högre dagpenning till den försäkrade. För
arbetslöshetskassornas påbyggnadsdel skall ej utgå statsbidrag. SALF stöder inte
förslaget med hänsyn till de olika arbetslöshetskassornas ekonomiska
möjligheter beroende på inom vilket verksamhetsområde kassorna har medlemmar.
Arbetslöshetskassor med medlemmar inom branscher med hög arbetslöshet torde ha
små möjligheter att besluta om en påbyggnadsdel utan statsbidrag. Andra kassor
med låg arbetslöshet och stora fonder har däremot stora möjligheter att
väsentligt bättre kompensera sina arbetslösa medlemmar. De orättvisor som kan
uppkomma mellan olika arbetslöshetskassor gör att SALF anser att möjligheten
till en påbyggnadsdel utan statsbidrag ej skall införas.

3
Statsbidragen

Statskontoret

I
betänkandet uppskattas lämnade förslag medföra en minskning av statens utgifter
med inte fullt 400 Mkr. och en inkomstminskning för arbetslöshetskassorna med i
genomsnitt ca 125 kr. per medlem och år. För kassor med hög arbetslöshet torde
minskningen bli större än så.

En
inkomstminskning av detta slag måste enligt statskontorets uppfattning leda
till att kassorna tvingas sträva efter största möjliga effektivisering av sin
administration. För många kassor kan den i viss omfattning kompenseras av
uttag från fonderna. Det torde dock för vissa kassor med små fonder och stor
arbetslöshet bland sina medlemmar bli svårt att klara sig utan omfattande
höjningar av redan relativt höga avgifter.

RRV

RRV
ställer sig principiellt positivt till att reglerna för statsbidrag till arbetslöshetskassorna
förenklas. Det förefaller också rimligt att bidraget varierar med antalet
ersättningsdagar per medlem samt med dagpenningens storlek. Verket har
emellertid svårt att på det underlag som presenterats, bedöma om progressiviteten
är rättvis för arbetslöshetskassor med olika antal ersättningsdagar per medlem.
Uppgiften om att statens utgifter kommer att minska med 400 milj. kr. om
förslaget genomförs går med hänsyn till det underlag som presenterats inte
heller att bedöma.

Prop. 1981/82:139 72

AMS

För
att kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslaget till ändrade
statsbidragsregler har styrelsen gjort beräkningar av effekten på medlemsavgifterna
m. m., dels vid oförändrad dagpenningnivå, dels vid en höjning av dagpenningen
med 20 resp. 40 kr. Som framgår av beräkningarna skulle kassorna även med
oförändrad dagpenningsnivå få kostnadsökningar som krävde betydande
avgiftshöjningar. Det skulle i vissa fall innebära oacceptabla avgifter för
arbetslöshetsskyddet. I sammanhanget bör erinras om att den försäkrade vid
inträffad arbetslöshet genom karensvillkoret har en hög "självrisk",
som i nuvarande högsta dagpenningklass utgör 1050 kr. Det föreslagna
statsbidragssystemet skulle dessutom komma att ytterligare försvaga den redan
nu otillräckliga riskutjämningen mellan olika grupper.

Arbetslöshetskassorna
har haft orsak att räkna med att en allmän arbetslöshetsförsäkring - som
riksdagen i princip uttalat sig för - skulle bli verklighet. De har därför inte
haft anledning vänta sig att en väsentlig försämring av statsbidragssystemet -
med åtföljande kraftiga avgiftshöjningar för de försäkrade - skulle bli
aktuell dessförinnan. För att förenkla och förbilliga avgiftsuppbörden har
flertalet kassor träffat avtal med det närstående fackförbundet som innebär att
förbundet åtager sig att sköta avgiftsuppbörden för de försäkrade genom att i
förbundsavgiften kalkylera in även kassaavgiften. Avgiften inlevereras sedan
till kassan i en klumpsumma som motsvarar kassaavgiften multiplicerad med
antalet medlemmar. Redan relativt blygsamma avgiftshöjningar, och i vart fall
höjningar av den storleksordning som förslaget medför, skulle för flertalet
kassor och förbund kräva så omfattande organisatoriska arrangemang att de
knappast är möjliga att genomföra utan ett avsevärt förberedelsearbete. Om
arbetslöshetsförsäkringen skall bestå i sin nuvarande form och det är statsmakternas
avsikt att en större del av kostnaderna skall bäras av medlemmarna, vore det
skäligt att kassorna finge en längre tid att anpassa avgiftsuttaget efter detta
förhållande. Med hänsyn härtill och då styrelsen förutsätter att målsättningen
fortfarande är att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring där kostnaden för
arbetslöshetsskyddet täcks på annat sätt än som nu sker, bör enligt styrelsens
mening försilaget till ändring av statsbidragssystemet icke genomföras f. n.

LO

LO
kan i och för sig ansluta sig till förändringar av bidragssystem om syftet är
att åstadkomma förenklingar i administrativt hänseende. Förslaget innebär dock
att stora ekonomiska svårigheter skulle uppstå för en stor del av
arbetslöshetskassorna och därmed också för de försäkrade och arbetslösa. Utan
att gå in i bedömningar och analyser av förslagets tekniska konstruktion har
LO från medlemsförbund och därmed också arbetslöshetskassor fått tillräckligt
av konkreta bevis för bidrags försämringarnas

Prop. 1981/82:139 73

. innebörd och konsekvenser för att eftertryckligt kunna
avstyrka desamma. Ett enda exempel. Inom Hotell- och Restauranganställdas
arbetslöshetskassa är högsta dagpenningen idag 195 kr. För att bibehålla denna
ersättning skulle det försämrade bidragssystemet erfordra en höjning av medlemsavgiften
med 25 kr. per månad. Försämringarna skulle sålunda bli förödande för kassan
och sannolikt medföra en sänkning av dagpenningen. Överväganden om höjningar
utöver nuvarande dagpenningnivå skulle vara helt otänkbara och en påbyggnadsdel
rent utopisk.

LO får sålunda helt avstyrka de föreslagna förändringarna
i statsbidragssystemet.

SAF

Av tabellen på s. 10 i den remitterade promemorian framgår
att statsbidragets andel av ersättningarna från arbetslöshetskassorna ökat
från 80% år 1975 till 92% för ettvart av åren 1978-1980. Medlemsavgifterna
svarar sålunda numera för en mycket liten del av ersättningarna från arbetslöshetsförsäkringen.
För att begränsa försäkringens anspråk på statens budget, anser vi det rimligt
att medlemsavgifternas andel av ersättningarna återställs till den nivå som
rådde år 1975, dvs. ca 20%.

TCO

De fackliga organisationerna bedriver ofta uppbörd av
kassaavgifterna genom att låta denna utgöra en andel i den fackliga
medlemsavgiften. Även i annat fall utgör A-kassaavgiften och
fackföreningsavgiften en sammantagen utgift för medlemmen och dennes betalningsförmåga.
Politiska beslut avseende det ekonomiska trygghetssystem som
arbetslöshetsförsäkringen utgör får därigenom direkt utslag på de ekonomiska
förutsättningarna för det fackliga arbetet. Risken för arbetslöshet är olika
stor inom olika branscher och medlemmarna får därför bära olika stora
avgiftskostnader beroende på vilken bransch de är verksamma inom. Desto högre
risk för att bli arbetslös med åtföljande inkomstbortfall, desto högre
kassaavgift.

Av AMS gjorda beräkningar med anledning av de i
promemorian presenterade förslagen ger underlag för att beräkna att
industritjänstemännen behöver öka avgiftsuttaget med 26680282 kr. totalt per år
(95:40 per medl./år, vilket innebär 227% ökning) vid oförändrad dagpenning, Kommunaltjänstemännen
10822 129 kr. (72:24 permedl./år, 86%), statstjänstemännen 24036912 kr. (64:80
per medl./år, 108%).

Avgiftshöjningar i här redovisade storlekar har betydande
konsekvenser för den fackliga verksamheten. Exempelvis kan nämnas att SIF-medlem-marna
skulle få en avgiftsökning motsvarande kostnaden för SIF:s hela
kansliadministration, eller hela SIF:s förhandlingsverksamhet samt förbundstidningen,
eller hela SIF:s internationella verksamhet. Kommunaltjänstemännens
avgiftsökning motsvarar kostnaden för 25% av SKTF:s fackliga verksamhet, inkl.
avsättningar Ull strejkfond.

Prop. 1981/82:139 74

Utöver
här redovisade effekter av minskade statsbidrag kan kalkyleras merkostnader för
kassornas administration av det föreslagna systemet, samt minskade
ränteinkomster viid ev. minskad fondering. Därtill kommer ocksä att de flesta
förbunden måste inkalla extra kongress för att fastställa nya avgifter. Om de
nya bidragsreglerna fastställs att gälla fr.o.m. 1982-07-01 kommer tiden vara
för kort för att nya avgifter skall kunna träda i kraft i anslutning till det
nya systemet. De fackliga organisationerna kan komma att åläggas ett ökat
ekonomiskt ansvar för upprätthållandet av arbetslöshetsförsäkring vilket blir
alltmer betungande efter hand som arbetslösheten stiger.

SACO/SR

SACO/SR
avvisar de förslag till förändringar av statsbidrget som föreslås, nämligen
att progressivbidragets fasta del och förvaltningsbidraget slopas och att
progressivbidragets rörliga del uppräknas. I promemorian är de ekonomiska
konsekvenserna av dessa förändringar mycket knapphändigt belysta och SACO/SR
ifrågasätter om besparingen verkligen blir så stor som promemorian visar. Det
är dock helt klart att de kräver stora avgiftshöjningar även vid oförändrad
dagpenning.

SACO/SR
har vid ett flertal tillfällen - i remissvaret på KSA-utredningen 1971, i
arbetsmarknadsprogrammet "Arbete åt akademiker" 1973 och i en
skrivelse till inrikesutskottet 1974 - krävt att en allmän arbetslöshetsförsäkring
införs.

Riksdagen
har uttalat sig positivt till införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring.
SACO/SR utgår ifrån att målet fortfarande måste vara införandet av en allmän
arbetslöshetsförsäkring bekostad på annat sätt än den nuvarande frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen. För de fackliga organisationerna och
arbetslöshetskassorna kommer därför förslaget om ändrade statsbidrag och därmed
kraftigt höjda medlemsavgifter överraskande.

SO

SO
kan ansluta sig till en omkonstruktion av statsbidragsbestämmelserna, om
avsikten med en förändring endast är att åstadkomma administrativa
förenklingar. SO vill emellertid erinra om att de ändringar i statsbidragssystemet,
varom beslut fattades senast på hösten 1976, har avsett att förbättra bidragen
och utjämna kostnaderna mellan kassorna. Förbättringarna har ansetts
nödvändiga, och den ekonomiska situationen hos kassorna har, med hänsyn Ull
den ökade arbetslösheten, inte skapat något utrymme för försämringar av
statsbidragen.

Förslaget
innebär mycket stora kostnadsökningar för kassorna, som måste kompenseras genom
mer än fördubblade medlemsavgifter.

Förvaltningsbidraget
föreslås bortfalla. Förvaltningskostnaderna utgör en mycket liten del av de
samlade kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, men för de enskilda kassorna
är de en betydande del i den samlade

Prop. 1981/82:139 75

budgeten.
Bidraget utgjorde år 1980 i genomsnitt 7:25 kr. per medlem i arbetslöshetsförsäkringen.
Ett slopande av bidraget ger en mycket blygsam besparing i förhållande Ullden negaUva
ekonomiska effekten i många arbetslöshetskassor. Förvaltningsbidraget bör
därför ej slopas

Kassornas
förvaltningskostnader kommer också att öka genom föreslagna förändringar. De
föreslagna nya avstängningsbestämmelserna innebär att avräkning av avstängningsdagar
måste ske mot sammanfallande dagar under vilka den avstängde är anmäld som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen.Om även differentiering av dagpenningen
innebärande lägre dagpenning under viss tid skulle genomföras, är det antagligt
att ökningen av kassornas arbetsbörda blir stor.

SO
avstyrker med hänvisning till det anförda att statsbidragsbestämmelserna
omkonstrueras enligt förslaget.

Avgiftsuppbörden
inom arbetslöshetskassorna fungerar i regel så, att det fackförbund som
rekryterar sina medlemmar inom samma verksamhetsområde som kassan kollektivt
betalar sina medlemmars avgifter till kassan. Som en följd härav inkluderar
fackförbundet medlemsavgiften till kassan i förbundsavgiften. Genom detta
arrangemang har kassornas administration av avgiftsuppbörden fungerat både
enkelt och billigt.

Förbundsavgifterna
fastställs vid kongresser (motsvarande) som hålls med vissa tidsintervaller, i
regel vart tredje, vart fjärde eller vart femte år. Med hänsyn till förväntade
förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring, finansierad utan medlemsavgifter,
har arbetslöshetskassorna inte haft anledning att räkna med andra förändringar
av sitt kostnadsläge än som betingas av höjd dagpenning och större
arbetslöshet. Anledning har saknats att förvänta försämringar av
statsbidragen. Föreliggande förslag innebär som redovisats mycket stora
kostnadsökningar som kommer att slå dirkt mot fackförbunden. Dessa har i regel
inte organisatoriska möjligheter att genom sina representativa organ fatta
beslut om avgiftshöjningar förrän efter viss tid, i många fall flera år. De
ekonomiska konsekvenserna av föreslagna försämringar av statsbidragen blir
närmast förödande för många fackförbund, och man kommer att ställas inför
frågan om hur kostnadsökningen skall finansieras inom ramen för en för flera
år fastställd budget. Konkret kommer många fackförbund att tvingas till sådana
prioriteringar av sin verksamhet som kan innebära exempelvis nedläggning av förbunds-Udningen
eller strypning av studieverksamheten. De som konstruerat förslaget till
ändringar av statsbidragen förefaller inte ha insett de ekonomiska verkningarna
av förslaget.

SALF

I
departementspromemorian framhålls att nuvarande statsbidragssystem för
arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad och att det är angeläget att förenkla
reglerna. SALF delar denna uppfattning. Däremot tar SALF bestämt avstånd från
den försämring av statsbidragen som föreslås i pro-

Prop. 1981/82:139 76

memorian.
SALF har tidigare verkat för och har uppfattningen att en allmän
arbetslöshetsförsäkring skall inrättas helt finansierad utan medlemsavgifter.
Det är otillfredsställande att medlemmar i olika arbetslöshetskassor med
hänsyn Ull arbetslösheten inom verksamhetsområdet skall betala olika avgifter.
En finansiering av arbetslöshetsförsäkringen helt utan medlemsavgifter är målet
och SALF tar därför helt avstånd från förslaget i promemorian om försämrade
statsbidrag och ökad finansiering med medlemsavgifter.

Förslaget
om ändrade regler för stasbidrag måste enligt SALF: s uppfattning ändras så
att inte kassor med lägre arbetslöshet drabbas särskilt hårt. Ett nytt
progressivbidrag måste redan vid lägre antal ersättningsdagar per medlem utgå
med så hög procent att bortfallet av den fasta delen i nuvar-nade
progressivbidrag och bortfall av förvaltningsbidrag helt kompenseras. Det
finns inte skäl Ull att ytteriigare öka de relaUva skillnaderna i statsbidrag
mellan kassor med lägre arbetslöshet och de med högre arbetslöshet.

SHIO-Familjeföretagen

SHIO-Familjeföretagen
tillstyrker den föreslagna höjningen av grundbidraget till 80 kr.

Den
föreslagna ändringen av progressivbidraget medför behov av höjning av
arbetslöshetskassornas medlemsavgifter. Den nödvändiga höjningen synes dock
inte orimlig om man beaktar att avgifterna realt sett sjunkit under 1970-talet.
SHIO-Familjeföretagen Ullstyrker därför den föreslagna ändringen av
progressivbidraget.

Förvaltningsbidraget
föreslås bli slopat. Nuvarande bidrag täcker i snitt en fjärdedel av kassornas
redovisade förvaltningskostnader. I och med att statsbidrag utgår som täcker
övervägande del av utbetalda dagpenningar finner SHIO-Familjeföretagen det
naturligt att ett begränsat statsbidrag även utgår för att täcka
administrationskostnaderna. Bidraget måste dock vara utformat så att
effektiviteten i arbetslöshetskassornas administration sUmuleras. Nuvarande
bidragsandel av kassornas administrationskostnader torde innebära att detta
krav är uppfyllt. Mot denna bakgrund avstyrks förslaget om slopande av
förvaltningsbidraget.

4
Regler om avstängningstid vid självförvållad arbetslösliet

Statskontoret

Statskontoret
samtycker till målsättningen med de nya förslagen, dvs.att avstängningen bör
göras något längre än f. n. och att regelsystemet bör stimulera den avstängde
att hålla kontakt med arbetsförmedlingen även under avstängningstiden. Verket
anser dock att det finns oklarheter i frågan om hur reglerna kan tillämpas. Statskontoret
anser att nedräkning

Prop. 1981/82:139 77

av
avstängningstiden endast skall ske när den avstängde upprätthåller kontakt med
arbetsförmedlingen under avstängningstiden. Arbetsförmedlingen bör meddela
kassan om arbetssökande inte infunnit sig till avtalat möte eller avböjt
erbjudet lämpligt arbete. Regelsystemet bör i övrigt utformas så att det
praktiskt blir så enkelt som möjligt att administrera.

AMS

Den
föreslagna konstruktionen av avstängningsreglerna tillstyrks av styrelsen i
yttrandet över ALF-utredningens förslag. Styrelsen ser positivt på att avstängningsreglerna
utformas så att de utgör ett incitament för den arbetslöse att hålla kontakt
med arbetsförmedlingen och Ullstyrker förslaget i denna del. En förlängning av
avstängningsperioden finner styrelsen däremot inte motiverad. Redan nuvarande
regler ger möjlighet Ull en mer kännbar avstängning av sökande som inte vill
anta lämpligt arbete.

Besparingseffekten
på statsutgifterna av en förlängning kan därtill antas bli ringa. Som ledning
för en bedömning - vilken är ytterst vansklig att göra om konstruktionen av avstängningsreglerna
samtidigt ändras — lämnas nedan en uppställning över antalet 4-veckors-avstängningar
åren 1976 — 1980 pga. att arbete avvisats eller sökande vållat att anställning
inte kommit till stånd, dvs. enligt 29 § 3 och 4 lagen om
arbetslöshetsförsäkring och 26 § 3 och 4 lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Försäkringen

KAS

1676

1110

1306

1198

1700

1350

2640

1725

3 160

1676

År

1976 1977 1978 1979 1980

Kostnadseffekterna
är beroende av antalet avstängningar per år samt av huruvida den sökande kommer
att vara arbetslös och ersättningssökande under hela avstängningsperioden. I åtskilliga
fall torde den som drabbas av en avstängning få ett arbete innan hela avstängningsperioden
gått till ända. När det gäller avstängningar enligt punkterna 1 och 2 i de
nämnda lagrummen, dvs. framförallt s.k. frivilligt slutande, saknas statistik.
Beslut om avstängning i sådana fall fattas endast då den sökande gör anspråk på
ersättning inom fyra veckor efter arbetets upphörande. Sökes ersättning först
efter denna period blir avstängning inte aktuell.

LO

LO
kan på samma sätt som i remissyttrandet över ALF-utredningen tillstyrka att
regelsystemet vad gäller avstängningen utformas så att kontakter med
arbetsförmedlingen befrämjas. LO kan därför tillstyrka utredningens förslag
att endast sådan dag som den avstängde stått Ull arbetsmarknadens förfogande
tillgodoräknas. LO vill såsom metod för sådan

Prop. 1981/82:139 78

tillgodoräkning
förorda att avstängning sker i form av eljest ersättningsberättigade dagar i
stället för kalenderdagar.

Genom
den här förordade metoden tillgodoses kraven att den enskilde aktivt verkar för
att begränsa arbetslöshetstiden och att någon skärpning av de nuvarande
reglerna härutöver inte kan anses befogad. LO vill därför avstyrka förlängning
av avstängningstiden på det sätt utredningen föreslagit.

TCO

Beträffande
skärpta regler med avstängning vid "frivillig" arbetslöshet har TCO i
sitt yttrande till betänkandet från arbetslöshetsförsäkringsutredningen varit posiUv
Ull förändrade regler vid avstängning och också pekat på ett system med
utnyttjande av avdrag på annars ersättningsberättigade dagar. TCO vidhåller
denna sin tidigare synpunkt. Förslagets konsekvenser i administrativt merarbete
och merkostnad för kassorna behöver dock ytteriigare klarläggas i utredning.
Förslaget om föriängd avstängningstid kan ej anses motiverat och kan ej
biträdas.

SACO/SR

SACO/SR
anser inte att avstängningsperioden vid självförvållad arbetslöshet skall
förlängas från fyra till sex veckor. För den arbetslösa som idag avvisar ett
erbjudet arbete är de nuvarande reglerna om fyra veckors avstängning
tillräckligt kännbara.

SO

Departementets
förslag bygger på SO:s liksom vissa övriga remissinstansers förslag rörande avstängningsmetodiken
och på ALF-utredningens förslag rörande skyldigheten för den som avstängs att
vara anmäld hos arbetsförmedlingen. AvstängningsUden föreslås emellertid föriängd
från fyra veckor till sex veckor. SO finner inga skäl att förlänga avstängningstiden.
Bland de som uppbär ersättning hos arbetslöshetskassa och som samtidigt är
anmälda som arbetssökande finns sådana som är arbetsovil-liga, men dessa är få
och en förlängning av avstängningsfiden torde inte ha någon större inverkan på
dessas villighet att ta arbete. Sådana fall måste ändå behandlas på annat sätt.
SO vill i anslutning härtill peka på de möjligheter kassa har att avstänga den
som visar sig vara uppenbart ovillig att ta arbete till dess denna har utfört
förvärvsarbete under 20 dagar. Som ett sista medel kan också kassan konstatera
att den försäkrade inte i reell mening står till arbetsmarknadens förfogande.
Han mister därigenom sin ersättningsrätt i kassan till dess han på sätt som
kassan kan godta styrker att han tillhör arbetsmarknaden och är beredd att ta
lämpligt arbete.

Den
som skulle avstängas från ersättningsrätt under så lång tid som sex veckor och
som därigenom skulle mista dagpenning under 30 dagar på exempelvis 250 kr.
skulle därigenom föriora 7500 kr., vilket efter skaft

Prop. 1981/82:139 79

motsvarar
netto cirka 5000 kr. Översatt till dagsbot för människor med inkomster som det
här är fråga om innebär dagsböter med sådant belopp straif för förhållandevis
grova förseelser.

SO
avstyrker en förlängning av avstängningstiden. I övrigt tillstyrker SO förslaget
till ändring av reglerna beträffande avstängning från ersättningsrätt vid självförvållad
arbetslöshet.

SALF

SALF
finner inte tillräckliga skäl som talar för förslaget i promemorian att avstängningstiden
vid självförvållad arbetslöshet skall förlängas från nuvarande fyra veckor till
sex veckor. Däremot stöder SALF förslaget att avstängningsUden skall vara
eljest ersättningsberättigade dagar istället för som nu kalenderdagar. Genom
detta uppnår man syftet att uppmuntra en arbetslös medlem att vara anmäld på
arbetsförmedlingen. Detta föreslogs också av bland annat SO i organisationens
yttrande över utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

SHIO-Familjeföretagen

Organisationen
tillstyrker förslaget om förlängning av avstängningsUden vid självförvållad
arbetslöshet.

5
Krav på kassornas fonder

RRV

Vad
gäller kraven pä fonduppbyggnad vid arbetslöshetskassorna förefaller det
enligt RRV:s uppfattning som om kassornas fonder numera spelat ut sin roll med
tanke på att medlemsavgifterna Ull kassorna är symboliska och att ersättningen
till de arbetslösa därför i huvudsak betalas med statsmedel. Mot den
bakgrunden bör enligt RRV:s uppfattning några andra krav på fondema inte gälla
än att de skall vara en likviditetsreserv för utbetalning av ersättning Ull
försäkrade innan ä conto utbetalning av statsbidrag görs till kassorna. Även
så lågt ställda krav på fondering som här framförts kommer på sikt att skapa
betydande förmögenheter hos arbetslöshetskassorna genom ränteinkomsterna.

AMS

Arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrker förslaget om en sänkning av fonderingskravet. Med hänsyn till den
lägre likviditet som blir följden föreslår styrelsen att kassorna får rätt till
ä contoutbetalning på statsbidraget även per den 31 december.

SACO/SR
Förslaget om en sänkning av fonderingskravet Ullstyrks.

Prop. 1981/82:139 80

SO

SO
biträder förslaget men inte på den motivering som anförs, eftersom förhållandet
i många kassor kommer att bli att statsbidragen ej kommer att täcka den större
delen av kassans kostnader. En sänkning av kravet moUveras i stället av den
försämring av kassornas ekonomi som måste bU följden av föreslagen förändring
av statsbidragen och också av förväntad stark ökning av arbetslösheten. SO vill
emellerUd inte underlåta att peka på den försämrade likviditet som inträder i
den mån kassorna tar fondmedel i anspråk, varigenom kassornas ränteintäkter
kommer att minska.

Statsbidrag
utbetalas i efterskott. För de fem första tvåmånadersperio-derna av året
utbetalas ett belopp ä-conto i efterskottför den sistförflutna perioden. För
den sista perioden (november-december) sker utbetalning först sedan
statsbidraget för året slutgiltigt räknats fram. Detta kan ske först sedan
kassan överlämnat bokslut, revisionsberättelse och årsberättelse till
tillsynsmyndigheten. Utbetalningen av statsbidrag för denna period sker därför
i regel två ä tre månader in på nästpåföljande år och ibland ännu senare.
Kassornas likviditet frestas härigenom starkt kring årsskiftena, och detta
förhållande har accentuerats under den senaste tiden på grund av den stora
ökningen av arbetslösheten.

SO
har gjort en framställning till arbetsmarknadsdepartementet om å-conto-utbetalning
också för november och december månader men har ej erhållit något svar på
framställningen. Om fondema minskar försvagas kassornas likviditet ytterligare,
och det är därför angeläget att framställningen tillmötesgås. SO vill därför
på nytt aktualisera frågan.

A-conto-utbetalningen
begränsas f. n. Ull 90% av statsbidraget för föregående år. SO finner med
hänsyn till behovet av förbättrad likviditet för kassorna att å-conto-utbetalningen
bör höjas så att den motsvarar 95 % av statsbidraget för föregående år.

A-conto-utbetalning
av statsbidraget bör kunna ske i anslutning till kassomas redovisning av
preliminärskatt på beviljad dagpenning.

SALF

SALF
stöder förslaget i promemorian att kravet på fondering kan saknas till en
tredjedel av utgivna ersättningsbelopp under det sistförflutna räkenskapsåret
efter avdrag för preliminär skatt. Som påpekas i promemorian har kassoma betydande
ränteinkomster som en följd av fonderingen. Det bär då noteras att den
försämring av statsbidragen som föreslås i promemorian och sänkningen av
fondkravet medför att fonderna kan tas i anspråk för ersättning i högre grad än
tidigare. Fonderna kommer då att minska betydligt och i snabb takt varför också
kassans intäkter i form av avkastning på placerade medel kommer att minska.
Kassornas ekonomiska situation kommer snabbt att försämras och med fortgående
hög arbetslöshet kräva allt högre medlemsavgifter.

Prop. 1981/82:139 81

SHIO-Familjeföretagen

De
föreslagna förändringarna av statsbidragssystemet innebär påfrestningar på
arbetslöshetskassornas ekonomi med bl. a. likviditetsproblem. I samma riktning
verkar förslaget om minskat fondkrav.

Arbetslöshetskassornas
samorgan har i skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet föreslagit att ä-contoutbetalningar
skall ske även för november och december och inte bara för de fem första tvåmånadersperioderna
under året. SHIO-Familjeföretagen anser att det är angeläget att samorganisationens
förslag genomförs samtidigt med ovan nämnda förändringar.

6
Överförsäkrings- och pensionsavdrag

AMS

I
lagen om arbetslöshetsförsäkring finns i 20 och 21 §§ regler om överförsäkringsavdrag,
avsedda att förhindra att kompensaUonen vid arbetslöshet överstiger 91,7
procent av den Udigare dagsinkomsten, samt regler om pensionsavdrag, enligt
vilka dagpenningen skall nedsättas med ett belopp som motsvarar eventuell
utgående ålderspension. Kassamedlem som före 65 års ålder uppbär ålderspension
med en pensionsfaktor som understiger 0,8 äger vid arbetslöshet rätt till
ersättning med beaktande av ovannämnda regler. I praxis - som stöder sig på
uttryckliga uttalanden i förarbetena -tillämpas aldrig båda reglerna för samma
försäkringsfall utan blott den som medför det högsta avdraget. I de fall där
inkomsten före arbetslösheten av olika anledningar varit relativt låg medför
denna tillämpning ganska ofta överkompensation. Detta blir t, ex. fallet om en
arbetslös delpensionär börjar uppbära ålderspension tillsammans med delpension.
Den som före arbetslösheten arbetat deltid och av den anledningen haft en lägre
inkomst blir likaledes överkompenserad om han börjar uppbära ålderspension under
arbetslösheten. Styrelsen föreslår därför att lagen om arbetslöshetsförsäkring
ändras så att därav framgår att överförsäkringsregeln primärt skall tillämpas
även i de fall där pensionsavdrag skall göras.

SO

F.n.
gäller att överförsäkringsavdrag skall göras om eljest utgående kassaersättning
skulle överstiga 11/12 av den arbetslöses normaUnkomst före arbetslösheten. För
den som uppbär egenpension skall göras pensionsavdrag. I fall där såväl
överförsäkringsavdrag som pensionsavdrag aktualiseras skall endast det ena -
det större - avdraget göras.

Den
som uppbär delpension, tjänstepension och arbetslöshetsersättning samtidigt
kommer på grund av gällande regler att erhålla endast överförsäkringsavdrag
eller pensionsavdrag, i regel det sistnämnda avdraget. Härigenom kan summan av
pensionerna och arbetslöshetsersättningen komma att överstiga den inkomst den
försäkrade hade när han arbetade hehid.

Prop. 1981/82:139 82

Frågan
har diskuterats i överläggningar mellan AMS och SO, och AMS kommer att föreslå
arbetsmarknadsdepartementet att man genomför en lagändring som ger möjlighet
att i sådana fall göra såväl överförsäkringsavdrag som pensionsavdrag. SO
biträder AMS förslag till sådan lagändring.

7
Ikraftträdandet

AMS

Arbetslöshetskassornas
budgetar för år 1982 är baserade på de nu gällande statsbidragsreglerna. En
sänkning av statsbidraget fömtsätter att kassoma täcker inkomstminskningen
från annat håll. Avgiftshöjningar, som då i första hand blir aktuella, kriiver
stadgeändringar, vilka skall beslutas av föreningsstämma. Även om det trots den
korta tid som står till buds torde vara möjligt för kassoma att hinna fatta de
formella besluten om avgiftshöjning före den 1 juli 1982, så medför den
koppling till fackförbundens avgifter som tidigare beskrivits att
avgiftshöjningen i prakUken i de flesta fall inte skulle kunna genomföras.

En
ändrad konstmktion av avstängningsreglerna kräver en gmndlig information till
kassomas medlemmar och till sökande på arbetsförmedlingarna. Vidare måste
tillämpningsföreskrifter utarbetas och kassornas personal och handläggarna på länsarbetsnämndema
ges utbildning om de nya reglerna. En förändring av avstängningsreglerna kan
därför inte genomföras förrän 1 januari 1983.

LO

Skulle
utredningens förslag helt eller delvis ändock genomföras är det av flera skäl
helt orealisUskt med ikraftträdande 1 juli 1982. Detta kan ske tidigast vid
årsskiftet 1982/83.

SACOISR

De
förändringar som föreslås i promemorian är avsedda att genomföras den 1 juli
1982. Att byta ut ett dagpenningbelopp mot ett annat kan ske på kort tid. Att
däremot genomföra de förändringar som framförs i promemorian är knappast
möjligt eftersom de fömtsätter ofömtsedda, plötsliga medlemsavgiftsökningar,
även om nuvarande högsta dagpenning behålls. Avgiften till arbetslöshetskassan
är en del av den totala fackliga avgiften. Många förbund inom SACO/SR skulle
därför stå inför valet att försämra den fackliga verksamheten eller
ersättningen till de arbetslösa.

50

De föreslagna
ändringarna avses gälla fr. o. m. den 1 juli 1982. SO finner förslaget i vissa
delar svårt eller omöjligt att genomföra så snart.

Prop. 1981/82:139 83

Vad
gäller dagpenningens storlek kan en ändring genomföras med kort varsel om det
bara gäller att byta ut ett dagpenningbelopp mot ett annat.

Som
framgår i det föregående avstyrker SO en differentiering av dagpenningen på
sätt som föreslås. Om förslaget emellertid skall genomföras fömtsätter det
ändringar i de datasystem genom vilka arbetslöshetsförsäkringen administreras.
Härför erfordras längre tid än till den 1 juli 1982, om beslut i frågan inte
kommer att fattas förrän tidigast i maj månad. Altemati-vet är att klara
differentieringen manuellt. Detta kräver en förstärkning av kassornas personal
och därmed ökade kostnader för kassoma. Att på så kort tid som det skulle bli
fråga om, genomföra anställning och utbildning av extra personal kommer att
innebära betydande svårigheter för kassoma.

I
den mån kassa har erforderiiga ekonomiska resurser kan kassa besluta att införa
högre dagpenningbelopp under löpande kalenderår, exempelvis den 1 juli, under fömtsäftning
att utrymme finns för höjning av dagpenningen inom ramen för den högsta dagpenning
som får utges. Den försämring av sin ekonomi som många kassor fåU konstatera
senast under år 1981 torde utesluta sådana höjningar. Härtill kommer att statsbidragsbestäm-melsema
nu föreslås ändrade så, att alla ekonomiska möjligheter att höja ersättningen
rycks undan för vissa kassor. Det måste i det nu föreliggande läget för
kassorna bedömas som helt nödvändigt att deras Udigare fastställda budget för
år 1982 inte undergrävs ytterligare än genom ofömtsedd ökning av
arbetslösheten. Om statsbidragsbestämmelsema ändras, bör detta därför ej ske
förrän tidigast fr. o. m. den 1 januari 1983.

Reglerna
om avstängning från kassaersättning vid självförvållad arbetslöshet kan
givetvis rent tekniskt ändras vid vilken tidpunkt som helst. Avsikten med den
föreslagna förändringen av avstängningsmetodiken måste dock uppfattas vara att
stimulera människoratt återgå i arbete eller att behålla sitt arbete om
möjlighet därtill finns. Det måste då vara angeläget med sådan tidsfrist som
betingas av behovet av information till de arbetslösa om ändrade regler. SO
föreslår att avstängningsreglerna ändras fr.o.m. den 1 januari 1983.

SALF

I
departementspromemorian föreslås att förändringarna skall göras 1982-07-01. Om
ändring endast sker med en höjning av dagpenningen är detta möjligt aft
genomföra redan fr.o.m. 1982-07-01. Däremot är det enligt SALF:s uppfaUning
tveksamt om övriga föreslagna ändringar administrativt och ekonomiskt kan
klaras av kassorna redan från halvårsskiftet. Lämpligare tidpunkt förefaller
vara fr. o. m. 1983-01-01.

SHIO-Familjeföretagen

Ett senareläggande
av ikraftträdandet är nödvändigt för att arbetslöshetskassorna skall få
möjlighet att genomföra nödvändiga förändringar i sina mtiner. SHIO-Familjeföretagen
föreslår därför att de nya reglerna träder i kraft 1983-01-01.

Prop.
1981/82:139 84

Innehåll

Sid.

Proposition ..................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............... .... I

Förslag till lag om
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk

ring .................................................................. 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmark

nadsstöd ....................................................... 6

Utdrag ur
regeringsprotokollet dem 24 februari 1982 9

Inledning ................................................ ..... 9

Föredraganden ................................................ 10

Gällande
ordning ........................................... 10

Överväganden
och förslag ................................ 13

Dagpenningen
............................................. 13

Statsbidragen
............................................ 16

Regler
om avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet 18

Krav
på kassornas fonder ............................... 21

Överförsäkrings-
och pensionsavdrag ................. 22

Utbildningsbidraget
....................................... . 22

Ikraftträdandet
............................................ . 23

Kostnader
och besparingar ............................... . 24

Övrigt
........................................................ . 25

Hemställan ..................................................... 26

Beslut .............................................................. 26

Bilagor

1.
Departementspromemorian (DsA
1981:17) Förslag till ändrat bidragssystem m. m. inom den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen 27

2.
Sammanställning av
remissyttranden över departementspromemorian Förslag till ändrat bidragssystem
m. m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (DsA 1981:17) 61

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982