Prop. 1981/82:14

Regeringens proposition

1981/82:14

om
förändringar av gymnasieskolans utformning m. m.;

beslutad
den 24 september 1981

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ULLA TILLÄNDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Riksdagen
har med anledning av den s. k. besparingspropositionen 1980 beslutat att ca
180milj.kr. skall sparas på statens bidrag till driften av gymnasieskolan fr.
o. m. redovisningsåret 1982/83.

För
att ge skolstyrelser och skolor större möjlighet att fördela de ekonomiska
resurserna på de områden där de bäst behövs föreslås nu en friare användning av
en mindre del av gymnasieskolans statsbidrag, vilket innebär att
gymnasieskolan i likhet med grundskolan får en förstärkningsresurs. Vikten av
en behovsinriktad resursfördelning betonas.

För
att sparmålet skall nås, föreslås vidare i propositionen att
länsskol-nämndernas dispensgivning till för små och för många undervisningsgrupper
skall upphöra, att timtalen reduceras i små undervisningsgrupper, cui
timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna samordnas så att mer samläsning
kan äga rum, att möjlighet till självstudier under viss tid införs, varigenom
gradvis träningen i självständigt arbete kan öka och behovet av
lärarhandledning minska, samt att skolorna får omfördela resurser motsvarande
inbesparade korttidsvikariat.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 14

Prop.
1981/82:14

Prop. 1981/82:14 2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-09-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Molin.

Föredragande:
statsrådet Tilländer

Proposition
om förändringar av gymnasieskolans utformning m. m.

1
Inledning

Den
ekonomiska situationen i landet har gjort det nödvändigt att besluta om
besparingar också på skolområdet. Min företrädare föreslog i propositionen om
besparingar i statsverksamheten, m. m. (prop. 1980/81:20 bil. 8 s. 11, den s.k.
besparingspropositionen) för gymnasieskolans del en minskning av
lärarinsatserna med 6 % fr. o. m. läsåret 1982/83. Gymnasieskolan borde
organiseras så att eleverna får arbeta mer på egen hand. Som stöd för detta
borde en handledarresurs finnas inom ramen för en fri resursanvändning. En
minskning av den lärarledda undervisningen måste, enligt vad som framhölls i
propositionen, bli olika stor på olika studievägar alltefter utbildningens
innehåll, riskmoment osv. I ett förändringsarbete borde dessutom erfarenheter
från de s. k. alternativa timplanerna tillvaratas. Det beräknades att de
föreslagna förändringarna skulle ge en besparing på ca 180milj. kr. i 1982 års
beräknade löneläge, motsvarande ca 6% av de statliga kostnaderna för
gymnasieskolan.

Utbildningsutskottet
anförde (UbU 1980/81:12 s. 12 och UbU 1980/ 81:15) att målet borde vara att nå
en besparingseffekt som motsvarar i huvudsak det belopp som angavs i
propositionen. Även andra besparingsmetoder borde enligt utskottet prövas i
regeringens arbete på en proposition. Arbetet med timplanerna borde bedrivas i
kontakt med gymnasieutredningen (U 1976:10).

Riksdagen
beslöt i enlighet därmed (rskr 1980/81:120). Material om de besparingsmetoder
som övervägts samt utkast till timplaner har i olika omgångar tillställts
gymnasieutredningen.

I
enlighet med riksdagens uttalande redovisar jag i det följande olika
besparingsmetoder och deras konsekvenser. Jag framlägger därefter mina förslag
om hur de beslutade besparingarna bör genomföras.

Prop.
1981/82:14 3

Mina
förslag bör emellertid inte ses enbart från besparingssynpunkt. De förändringar
som föreslås innebär både en angelägen pedagogisk förnyelse och väsentligt
ökade möjligheter att lokalt sätta in tillgängliga resurser där de bäst behövs.

Att
eleverna lär sig arbeta mer självständigt inom gymnasieskolan är önskvärt med
tanke på de krav som väntar längre fram pä högskolan. Ett större inslag av
självstudier i gymnasieskolan skärper dessutom kravet på ett effektivare
utnyttjande av den tillgängliga schemalagda lärarledda undervisningen.

Mina
förslag oin en ökad samordning av gymnasieskolans timplaner innebär en
väsentlig pedagogisk förbättring. Onödig ämnessplittring kommer nu att
motverkas. Eleverna kan i mer koncentrerade former än fidi-gare läsa in olika
ämnen. Samtidigt utnyttjas befintliga lärarresurser bättre.

Behoven
av särskilda pedagogiska insatser varierar starkt mellan olika skolor och olika
linjer. Var tyngdpunkten i dessa insatser skall ligga bör i ökad utsträckning
avgöras lokalt. Mot den bakgrunden föreslår jag en kraftigt förstärkt fri
resurs för gymnasieskolan. Förslaget medför dels en eftersträvansvärd
decentralisering och dels ett skydd för kvaliteten i undervisningen och för de
elevgrupper, för vilka extra insatser framstår som angelägna.

Till
protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas en förteckning över namnen på
gymnasieskolans linjer och de förkortningar som jag kommer att använda.

2
Utgångspunkter och alternativ

Statens
kostnader för gymnasieskolan är med mycket få undantag kostnader för
lärarlöner. Vilka besparingsmetoder man än väljer, måste de således leda till
att mängden lärarledd undervisning minskas med de 6% som angetts i riksdagens
nyssnämnda beslut.

Olika
åtgärder har olika effekt på arbetssätt, på elevgrupper och på
studieorganisation. De kräver också kortare eller längre tid för planering och
omorganisation. Jag gör därför inledningsvis en analys av olika åtgärder.
Därefter föreslår jag hur några av dessa bör kombineras.

Jag
har övervägt följande alternativ:

1.
Spärr mot s. k.
dubbelutbildning

2.
Punktvis revision av
statsbidragsrekvisitionerna

3.
Bättre fyllande av vakanta
utbildningsplatser

4.
Ökad samverkan mellan olika
utbildningsanordnafe

5.
Skärpta regler för
gruppstorlekar och gruppdelningar samt en friare användning av gymnasieskolans
resurser

6.
Samordning av timplanerna för
de tre- och fyraåriga linjerna

Prop. 1981/82:14 4

7.
Slopande av länsskolnämndernas
dispensgivning

8.
Möjlighet till självstudier
under viss tid

9.
Anställande av färre
korttidsvikarier för tjänstlediga lärare

Vid
genomgången av de olika alternativen kommerjag att belysa vilka konsekvenser de
kan få för eleverna. För lärarkåren som helhet blir konsekvenserna genomgående
att timunderlaget minskar lika mycket, oavsett vilka metoder som väljs.
Analyser av hur minskningen slår för olika personalkategorier redovisar jag
senare (avsnitt 9).

Jag
har i mina överväganden dessutom haft som utgångspunkt att kommunerna inte
skall åsamkas några nya kostnader.

2.1
Alternativa sparmetoder

2.1.1
Spärr mot s.k. dubbelutbildning

Begreppet
duhbelutbildning är långtifrån entydigt. En andra utbildning inom
gymnasieskolan, t.ex. i form av en specialkurs, kan vara ett viktigt komplement
till en tidigare utbildning. Så har t.ex. min företrädare i 1981 års budgetproposition
(prop. 1980/81: 100 bil. 12 s. 233) pekat på det angelägna i att inom
gymnasieskolan skapa kortare högre specialkurser med klar yrkesinriktning,
vilka för vissa elever skulle kunna bli ett alternativ till
högskoleutbildning. Regeringen har senare uppdragit åt skolöverstyrelsen (SÖ)
att utarbeta förslag till tim- och kursplaner för sådana kurser.

Det
är också svårt att göra en klar åtskillnad mellan å ena sidan dubbelutbildning,
å den andra en mera systematisk tillämpning av mönstret återkommande
ulbildning. Att underlätta återkommande utbildning har länge varit ett mål för
utbildnitigspolitiken. Det finns dock anledning att noga följa hur
utbildningsutbudet i såväl gymnasieskola som kommunal vuxenutbildning (komvux)
och högskola utnyttjas av olika grupper. I propositionen om skolforskning och
personalutveckling (prop. 1980/81:97, UbU 1980/81: 37, rskr 1980/81: 385) har
min företrädare framhållit att detta bör vara en prioriterad uppgift för
skolforskningen. Jag utesluter dock inte att en översyn senare kan ge vid
handen att vissa åtgärder mot dubbelutbildning kan bli motiverade inom det
samlade utbildningsutbudet.

En
spärr mot dubbelutbildning ger en besparing först om man samtidigt definitivt
spärrar tillträdet till komvux och arbetsmarknadsutbildning (AMU) för just de
ungdomar, som söker en ny utbildning inom gymnasieskolan. I och med att dessa
utbildningar är maximerade till ett visst antal undervisningstimmar eller
motsvarande finns f.ö. redan en viss sådan spärr.

För
eleverna måste ett förbud mot att välja en ny utbildning i gymnasieskolan
innebära att det val de gör i årskurs 9 i grundskolan skulle få en alltför
avgörande betydelse. De skulle inte ges möjlighet att börja om, om de finner,
att deras intressen ändrats eller att arbetsmarknadssituationen är en annan än
de räknade med, då de började sina studier.

Prop.
1981/82:14 5

Det
kan också tilläggas att de totala kostnaderna för utbildning och studiesociala
insatser är lägre i gymnasieskolan än i AMU. Om en ny utbildning i gymnasieskolan
leder till en sysselsättning, är den också lönsam rent samhällsekonomiskt.

Jag
finner det också svårt att beräkna de besparingar som kan göras med denna
metod. För att en säker besparingseffekt skall nås, måste antalet elever som
vill genomgå en ytterligare studieväg på en skola eller en ort vara så stort,
att ett bortfall skulle reducera organisationen med en hel klass. Att
befintliga klasser minskar i storlek från 30 till t. ex. 28 elever ger i sig
ingen besparing.

Jag
är av de skäl som jag här har anfört inte beredd att nu föreslå en ytteriigare
spärr mot dubbelutbildning.

2.1.2 Punktvis
revision av statsbidragsrekvisitionerna

Att
söka åstadkomma besparingar genom en intensivare revision av hur kommunerna
utnyttjar rätten till statsbidrag är ett annat alternativ. SÖ har kommit in med
synpunkter i denna fråga. Eventuella besparingar genom t.ex. en skärpt och
utvidgad central revision måste vägas mot de ökade kostnaderna för själva
revisionen. Den revisionella efterhandsgranskningen av utbetalade statsbidrag
har visat på betydande felaktigheter, som lett till att statsbidrag kunnat
återkrävas till statsverksamheten. De förändringar av gymnasieskolans
resursfördelningssystem som jag kommer att föreslå skall ge enklare och därmed
säkrare rutiner för rekvisition av statsbidrag och kommer därmed att påverka
behovet av kontroll och revision. Detta behov kommer att analyseras i samband
med översynen inom utbildningsdepartementet av statsbidraget till
gymnasieskolan. Några ytterligare åtgärder finner jag inte motiverade att
föreslå i detta sammanhang.

2.1.3 Bättre
fyllande av vakanta utbUdningsplatser

Jag
har vidare övervägt om besparingar skulle kunna åstadkommas genom åtgärder för
att bättre fylla vakanta utbildningsplatser.

I
riksdagsbesluten (UbU 1979/80: 34, rskr 1979/80: 363) med anledning av 1980 års
budgetproposition (prop. 1979/80:100, bil. 12) och propositionen (prop.
1979/80: 145) om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan
m.m., den s.k. ungdomspropositionen, dimensionerades gymnasieskolans s. k.
stora ram för läsåret 1980/81 (linjer och minst ettåriga grundskoleanknutna
specialkurser) för totalt ca 134000 intagningsplatser. Antalet faktiskt
utlagda platser inom stora ramen var den 31 augusti 1980 ca 122000, av vilka 113000
hade tagits i anspråk. Antalet lediga elevplatser hösten 1980 var därmed ca
9000, medan medel fanns beviljade för ytterligare ca 12000 platser, vilka dock
inte utnyttjades.

Ett
mål för gymnasieskolan måste vara att söka fylla dessa platser även då dimensioneringsbesluten
för olika studievägar inte helt överensstämmer med elevernas önskemål. Ytligt
sett ger detta en merkostnad för samhället

Prop. 1981/82:14 6

och
skolbudgeten. Dock finns i denna medel anslagna för ett bättre platsutnyttjande.
Vidare uppstår betydande kostnader i andra sammanhang, om ungdomar som är
arbetslösa inte heller kan få en utbildningsplats inom i första hand
gymnasieskolan.

Den
s.k. 16-årspuckeln håller f.n. på att nå sin kulmen. Enligt statistik från SÖ
var hösten 1980 andelen disponibla lediga elevplatser jämförd med andelen
utlagda 5,5% inom stora ramen - en minskning från 7,2% hösten 1979.

Av
samma statistik framgår också att 75% av de disponibla lediga platserna på de
utpräglat yrkesinriktade linjerna finns på Dk-, Ko- och Ve-linjerna. På dessa
tre linjer finns ca 95 % av gymnasieskolans specialklasser, där delningstalet
är 13 i stället för 16 (som på Ve-linjen) eller 30 (som på Dk- och
Ko-linjerna). 1 de fall specialklasser läggs ut uppstår med nödvändighet ett
visst antal lediga platser per klass, som inte kan utnyttjas. Att alla utlagda
platser skulle kunna tas i anspråk, och att alltså delningstal och
klassmedeltal skulle sammanfalla, är givetvis ett i praktiken ouppnåeligt mål.
Klassmedeltalen i gymnasieskolans årskurs 1 är dock höga, jämfört med
basresursmedeltalen på grundskolans högstadium.

För
att utnyttja vakanta platser bättre fordras en koncentration av utbildningar
till färre enheter. En sådan koncentration skulle enligt min mening drabba
främst utpräglat yrkesinriktade studievägar. Flera av dessa skulle med en sådan
åtgärd koncentreras till stora tätorter, där studievägen kan organiseras vid
åtminstone någon skolenhet. Därigenom uppstår i stället med nuvarande statliga
stöd ökade kostnader för resor och inackordering. Flertalet elever väljer
kanske - mot sin vilja och missnöjda — ett lägre rangordnat alternativ på
hemorten. I samma mån som dimensioneringen av gymnasieskolans studievägar är
beräknad efter arbetsmarknadens behov rubbas hela gymnasieskolplaneringen, om
eleverna på detta sätt koncentreras till ett mindre antal studievägar.

Jag
är därför inte beredd att nu föreslå besparingar genom ökad centralisering av
vissa studievägar.

2.1.4
Ökad samverkan mellan olika utbildningsanordnare

Det
har i olika sammanhang hävdats att utbildningsresurserna skulle kunna utnyttjas
effektivare genom ökad samordning och samverkan mellan gymnasieskolan, komvux
och AMU. Man brukar därvid särskilt peka på att det skulle förekomma inom en
kommun eller inom angränsande kommuner att nära nog identiska kurser (eller
åtminstone kurser med identiska mål) inom de olika typerna av utbildning
anordnas och att kursplatser står tomma.

Här
vill jag erinra om att chefen för utbildningsdepartementet i budgetpropositionen
såväl 1978 som 1981 betonat vikten av noggranna överväganden i fråga om
utbudet av kurser i komvux i ett läge när endast begränsade resurser kan
ställas till förfogande. I det statsfinansiella läge som råder är en skärpt
uppmärksamhet än nödvändigare.

Prop. 1981/82:14 7

Förutsättningarna
för att åstadkomma ett bättre resursutnyttjande genom ökad samordning mellan
de olika slagen av utbildning har sedan flera år varit föremål för regeringens
intresse. År 1979 gav regeringen gymnasieutredningen tilläggsdirektiv att ta
initiativ till en försöksverksamhet med fördjupad samverkan mellan olika
utbildningsanordnare. Även kommittén för arbetsmarknadsutbildning och
företagsutbildning, KAFU (A 1980:02) har samordningsuppdrag.
Gymnasieutredningen har den 2 mars 1981 i samråd med komvux-utredningen (U
1978:04) inkommit med förslag till en sådan försöksverksamhet i Åijängs kommun.
Försöket, som medgavs av regeringen den 7 maj 1981, är emellertid starkt
begränsat, och resultat kan förväntas först efter längre tid. En samordning har
också särskilt uppmärksammats i utbildningsutskottets betänkande över
besparingspropositionen. Tonvikten ligger där helt på organisationen av
utbildning: "Enligt utskottets uppfattning kan rationaliseringsvinster
göras om man visar återhållsamhet med samtidigt anordnande av samma
gymnasieskolutbildningar såväl inom gymnasieskolan som inom kommunal
vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning" (UbU 1980/81:12 s. 12 och
UbU 1980/81:15).

Jag
vill i sammanhanget påpeka att AMU:s inriktning i framtiden blir alltmera
anpassad till arbetsmarknadens behov och därmed alltmera tydligt
yrkesinriktad. Detta innebär samtidigt en strävan att minska graden av
institutionalisering och att återvinna den flexibilitet som tidigare var AMU:s
kännetecken. Det innebär ocksä att skillnaderna mellan det ordinarie
skolväsendet och AMU ökar, vilket automatiskt leder till att riskerna minskar
för dubblering av kurser inom de olika utbildningarna. Detta utesluter givetvis
inte att vinster finns att hämta genom att samutnyttja lokaler och materiel.

Vidare
vill jag påminna om vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet i proposition
om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning (prop. 1980/81:126, AU
1980/81:21, rskr 1980/81:404) har uttalat att i de fall 18-19-åringar skall få intas
i AMU-kurser bör samråd först ha skett med skolmyndigheterna för att fastslå
att en utbildning inom gymnasieskolans ram inte är realistisk i det enskilda
fallet.

Då
det gäller möjligheterna att åstadkomma besparingar genom ökad samordning av
komvux med gymnasieskolan är det givetvis nödvändigt att ta hänsyn till att de
båda utbildningarna med kommunerna som gemensam huvudman fått olika
organisatorisk utformning med hänsyn till att de vänder sig till i princip
skilda målgrupper.

En
höjning av minimiåldern för komvux-studier skulle kunna leda till att vakanta
utbildningsplatser i gymnasieskolan utnyttjades bättre. Däremot ger detta inte
någon besparing i gymnasieskolan. För att en besparing för komvux skulle uppstå
måste de "utspärrade" ungdomarna under 20 år vara så många, att färre
kurser skulle starta i komvux. Det skulle i sin tur innebära att ett antal
vuxna skulle bli utan utbildning, om inte de också kunde tas in i
gymnasieskolan. Dessutom skulle alla som inte kan eller vill studera på heltid
tvingas avstå.

Prop.
1981/82:14 8

Ett
närmande i strukturen mellan gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning
förutsätter ändringar av gymnasieskolan som går längre än vad jag kan föreslå
f.n. En så radikal förändring av gymnasieskolan skulle gripa djupt in i
gymnasieutredningens uppdrag. En utgångspunkt redan i besparingspropositionen
var att inte föregripa kommande förslag från gymnasieutredningen. Det är inte
heller motiverat att nu föreslå strukturförändringar i timplanerna för
gymnasieskolkurser i komvux, dels med tanke på komvux-utredningens arbete, dels
med tanke på att vatje förlängning av komvux-studierna till att närma sig
längden på studierna i gymnasieskolan skulle ge en ökning av antalet
lärartimmar i komvux och dessutom få effekter bl. a. i form av
produktionsbortfall och ökat behov av studiestöd.

I
en samlad analys av besparingsmöjligheterna på detta område vill jag också ta
in den personliga vinsten för vissa elever i gymnasieskolan och därmed en total
vinst för samhället, när dessa i stället för att helt avbryta sina studier har
kunnat byta till och slutföra sina studier i komvux. Undersökningar visar att
det koncentrerade studiesättet i komvux och friheten från gymnasieskolans
ämnessplittring passar vissa elever mycket väl. Möjligheterna till
deltidsstudier har också visat sig vara av betydelse för vissa ungdomar.

I
avvaktan på bl.a. komvux-utredningens förslag är jag nu inte beredd att föreslå
några besparingar genom ökad samverkan mellan gymnasieskola, komvux och AMU.

2.1.5
Skärpla regler för gruppstorlekar och gruppdelningar samt en friare användning
av gymnasieskolans resurser

Inom
utbildningsdepartementet har utarbetats en promemoria om bl.a. gruppstorlekar
och gruppdelningar i gymnasieskolan. Promemorian bör fogas till regeringsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2. Den har legat till grund för mina överväganden.

Skärpta
regler för gruppstorlekar kan t.ex. införas så, att det i en skolenhet skulle
behövas minst 12 eller 15 elever för att starta undervisning i ett ämne. F. n.
krävs vanligen minst 8 elever.

En
sådan metod skulle främst kunna drabba språkutbudet och olika ämnen som kan
väljas som varianter till den vanliga studievägen. Den skulle kunna ge stora
regionala orättvisor i fråga om elevernas möjligheter att välja ämnen och studievägar.
Närmare beräkningar av spareffekten är inte möjliga att göra utan kännedom om
elevernas andrahandsval i vatje aktuellt fall. Elever som utestängs från ett
visst, av inte så många valt ämne kan nämligen genom att de då styrs till ett
annat ämne bidra till att grupperna i detta blir fler. Då uteblir besparingen.

Jag
anser att frågan om udda val och små grupper är viktig från såväl pedagogisk
och kulturpolitisk som ekonomisk synpunkt. Inte minst måste man beakta de behov
av ett varierat språkprogram i gymnasieskolan som blir följden av olika
invandrarelevers intresse av att kunna välja att studera sitt hemspråk.

Prop.
1981/82:14 9

Någon
generell höjning av elevtalen för start av undervisning vill jag därför inte nu
förorda.

Däremot
bör enligt min mening bl.a. vissa reduktioner av timtalen kunna göras i de fall
undervisningsgrupperna är mycket små. Jag lämnar i det följande (avsnitt 5.4)
förslag i denna fråga.

Jag
har vidare övervägt möjligheten att göra en översyn av bestämmelserna om
gruppdelningar. För olika, ofta praktiskt betonade verksamheter finns i
gymnasieskolan ett antal extra lärartimmar, då en klass eller grupp t.ex. kan
delas i två hälfter. Om t.ex. två halvklasstimmar förvandlas till en
helklasstimme, görs en besparing. De timmar det här handlar om är främst
gruppdelningstimmar för stöd- och samordnad specialundervisning, för s. k.
studieteknisk träning, för laborationer och konstruktionsövningar samt för
nybörjarspråk.

Ett
generellt slopande av alla gruppdelningstimmar för studieteknisk träning i
årskurs 1 skulle till mer än 50% drabba den extra träning eleverna i dag får i
svenska och engelska. Situationen för svenskämnet på de yrkesinriktade linjerna
skulle försämras.

Inte
heller vill jag förorda en generell skärpning av gruppdelningsbe-stämmelserna
för t. ex. laborationer och konstruktionsövningar. Gymnasieskolans möjligheter
till en praktiskt betonad utbildning måste i görligaste mån bevaras, främst
inom den naturvetenskaplig-tekniska sektorn.

Skolan
måste också i framtiden ha möjlighet att ge eleverna en intensiv träning i
basfärdigheter genom att kunna bilda mindre undervisningsgrupper. Detta skulle
omöjliggöras, om man generellt slopade resursen för studieteknisk träning.
Däremot bör man enligt min mening nu ompröva bl. a. dess användning och
bindning till vissa studievägar. Detsamma gäller vissa andra resurser för
gruppdelning.

Det
tillskott av timmar som underiag för lärartjänster och därmed statsbidrag som
följer av bl. a. regler om gruppdelning kan sägas innebära en förstärkningsresurs.
I den promemoria om bl. a. gruppstorlekar och gruppdelningar som jag tidigare
har nämnt (bilaga 2) behandlas också allmänt frågan om resurser — basresurser
och förstärkningsresurser — i gymnasieskolan. Promemorian har även härvidlag
legat till grund för mina överväganden.

Eftersom
de lokala förhållandena skiftar, kommer jag i det följande (avsnitt 3), att
föreslå att skolstyrelserna - varmed jag i fortsättningen avser även
landstingens utbildningsnämnder - och skolorna själva får fördela vissa
resurser i form av lärartimmar och därmed statsbidrag till lärarlöner som i dag
finns för särskilda ändamål. Mitt förslag innebär alltså en fri
resursanvändning i denna del.

Detta
betyder att gymnasieskolan i likhet med grundskolan kommer att ha en fri resurs,
vilken man själv får förfoga över för vissa angivna ändamål. Till grundskolan
utgår en s. k. förstärkningsresurs. För enkelhetens skull använder jag i detta
sammanhang beteckningen förstärkningsre-

Prop.
1981/82:14 10

surs
också för den nya fria resursen till gymnasieskolan. Det bör få ankomma på
regeringen att avgöra om begreppet förstärkningsresurs, i den bemärkelse som
jag nu har redovisat, bör föras in i gällande statsbidragsförfattningar eller
ej. Det jag således kallar förstärkningsresurs bör - som jag redovisar närmare
i det följande - bestå av bl. a. nuvarande resurser för stöd- och samordnad
specialundervisning samt för delning av klass eller grupp för studieteknisk
träning, laborationer och konstruktionsövningar samt undervisning i nyböijarspråk.
Till förstärkningsresursen bör också räknas timme till förfogande (ttf) samt
resursen för frivillig undervisning.

2.1.6
Samordning av timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna

Alternativa
timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna (tidigare SSG, särskild samordnad
gymnasieskola) tillämpas enligt riksdagens beslut (prop. 1979/80:15, UbU
1979/80:4, rskr 1979/80:27) fr. o. m. höstterminen 1980 i drygt 25 kommuner med
mindre än 400 16-åringar. Utvärderingar av den tidigare försöksverksafhheten
med SSG har givit goda ertarenheter av samordning av timplaner.
Timbesparingarna i SSG låg i de 9 kommuner som då var aktuella på 8—10% i
förhållande till timplanerna i Läroplan för gymnasieskolan (Lgy70). Störst
vartimminskningen i årskurs 3 med dess i SSG gren- och variantfria
konstruktion.

En ren övergång till
alternativa timplaner på de tre- och fyraåriga hn-jerna skulle emellertid
endast kunna ge en del av de nödvändiga besparingarna läsåret 1982/83. Dels
finns det i både större och mindre kommuner skolenheter som inte har alla de
fem aktuella linjerna E, H, S, N och T. Där kan då inte alla
samläsningseffekter tas ut. Dels är dessa effekter enligt beräkningar som jag
har låtit utföra avsevärt mindre, ca 3 ä 4%, på större enheter. Dessa 3 till 4%
skulle sedan behöva tredelas, då de ju endast gäller en tredjedel av
gymnasieskolans studievägar dvs. de tre- och fyraåriga linjerna. För att en
spareffekt skall nås redan budgetåret 1982/83 skulle därtill en ytterligare
reducering behöva ske, då alternativa timplaner det läsåret endast skulle hinna
tillämpas i årskurs 1, där spareffekten är minst. En besparing skulle därmed
budgetåret 1982/83 endast komma att uppgå till ca 0,3 %, vilket bör jämföras
med sparmålets 6%.

En
generell övergång till alternativa timplaner skulle vidare få till följd att
ett ämne som t. ex. stenografi helt skulle försvinna från gymnasieskolan. Man
skulle inte heller kunna genomföra den försöksverksamhet som enligt tidigare
beslut pågår inom den naturvetenskaplig-tekniska sektorn (varianter på N-linjen
och sammanhållen studiegång på N- och T-linjema i årskurs 1 och 2). Såväl dessa
försök som vissa förslag från SÖ om förändringar på den ekonomiska sektorn bör
tvärtom enligt min uppfattning tas in i justeringar av dagens timplaner efter
modell från de alternativa timplanerna.

Enligt
min mening går det att spara resurser genom att samordna timplaner mellan
olika linjer efter modell från de s. k. alternativa timplanerna för tre- och
fyraåriga linjer.

Prop. 1981/82:14 11

I det följande (avsnitt 4) kommer jag att föreslå en sådan
samordning, som innebär en jämförelsevis ringa förändring av timplanesystemet.

2. '.7 Slopande av länsskolnämndernas dispensgivning

Länsskolnämnderna får f.n. med stöd av 8 kap. 18-21 §§
skolförordningen medge dispenser för att bl.a. anordna undervisning på
studieväg samt i mindre och i fler grupper än bestäinmelserna medger. Något tak
för dispenserna finns inte. Länsskolnämnderna får medge dem av särskilda eller
synnerliga skäl.

Enligt min mening bör länsskolnämndernas möjligheter att
bevilja dispenser av det slag jag har beskrivit upphöra fr. o. m. läsåret
1982/83. Jag återkommer till denna fråga (avsnitt 5).

2.1.8 Möjlighet Ull självstudier under viss tid

Självständiga studier under viss tid var en av de metoder
som föreslogs i besparingspropositionen. Som framgår av mina överväganden i det
följande måste en övergång till självstudier i viss utsträckning kunna
utnyttjas som en besparingsmetod, för att det uppsatta sparmålet skall kunna
nås. Jag ser dem emellertid också klart motiverade av pedagogiska skäl. Jag
kommer i det följande (avsnitt 6) att ge förslag om hur självstudier kan
utformas.

Jag vill i
detta sammanhang peka på ett väsentligt förhållande. Antalet timmar enligt en
skolas schema är ofta långtifrån detsamma som antalet faktiskt lärariedda
lektioner. Bortfallet till följd av skrivningar, koncentrationsdagar, flyttade
ttf osv. kan på vissa linjer - enligt vad jag har inhämtat - ibland uppgå till
över 25 % per läsår. Om antalet lärarledda veckotimmar för eleverna minskas,
skapas motsvarande utrymme för skrivningar, koncentrationsdagar etc. För de
återstående lärarledda lektionerna minskas därigenom bortfallet. Genom en
ändrad disposition av schemat behöver ett införande av självstudier i många
fall inte leda till någon minskning av antalet faktiskt genomförda, lärarledda
lektioner för eleverna jämfört med nuläget. För handledning av eleverna under
koncentrationsdagar och liknande finns lärartimmar inom den fria resurs, som
jag kommer att föreslå i det följande.

2.1.9 Anställande av färre korttidsvikarier för
tjänstlediga lärare

I debatten om alternativa sparmetoder har framförts tankar
på att vikarier inte skulle anställas under de första tjänstledighetsdagarna
för en lärare. Av den besparing som skulle kunna beräknas på denna väg har
därvid t. ex. hälften tänkts återgå till fri disposition för skolorna. Vikarie
skulle då kunna sättas in efter lokal bedömning där så bäst behövs under i
princip hälften av tjänstledighetstiden.

Jag vill med anledning av detta anföra följande. Vikarier
under kortare tjänstledigheter är en dyr och ofta ineffektiv resursanvändning,
varför det

Prop. 1981/82:14 12

inte
sällan bör vara möjligt att avstå från vikarie. Det är emellertid inte möjligt
att behandla alla tjänstledigheter på samma sätt. Vissa lektioner fordrar mer
lärarhandledning än andra, främst laborationer och arbetstek-nik på
yrkesinriktade studievägar. I andra fall kan arbetsresultatet bli bättre, om
eleverna får använda lektionstiden till självstudier.

Det är med hänsyn till de
olika förhållandena på skilda studievägar och nuvarande statsbidragssystem inle
möjligt att fastställa etl bestämt belopp som skall sparas på denna väg. 1
stället bör skolledningen lokalt få avgöra i vilken mån vikarie behöver anställas
för en kortare tjänstledighet. Inbesparade lärartimmar bör få bokföras och av
skolledningen tillföras skolenhetens samlade förslärkningsresurs. Jag
utvecklar mina förslag närmare i det följande (avsnitt 7).

2.2
Förslag om gymnasieskolans utformning fr. o. m. läsåret 1982/83

Att
genomföra den beslutade besparingen bör enligt min mening inte vara den enda
målsättningen för en förändring av gymnasieskolan från läsåret 1982/83. Som
minst lika betydelsefullt bedömer jag det vara att inom gymnasieskolan ge möjlighet
till en fri och behovsinriktad resursanvändning av i princip samma utformning
som inom grundskolan.

Principen om en fri,
behovsrelaterad resursanvändning, som aviserades i besparingspropositionen, har
tidigare varit vägledande vid riksdagens beslut om grundskolans utformning,
dels i samband med beslutet om skolans inre arbete (prop. 1975/76:39, UbU
1975/76: 30, rskr 1975/76:367), dels i samband med beslutet om statsbidrag till
grundskolan (prop. 1977/ 78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260). Min företrädare
har i propositionen (prop. 1980/81:97) om skolforskning och personalutveckling
betonat vikten av en friare resursanvändning också inom gymnasieskolan som en
betydelsefull förutsättning för ett lokalt utvecklingsarbete. SÖ har sedan år
1979 enligt regeringens beslut medgivits rätt att bedriva försöksverksamhet
med en friare resursanvändning i vissa kommuner.

Genom
en fri användning kan resurserna utnyttjas betydligt effektivare än vad som är
möjligt inom ramen för nuvarande starkt centralstyrda regelsystem. Därigenom
blir det också för skolstyrelserna och skolorna möjligl att motverka sådana
negativa konsekvenser som skulle uppkomma, om besparingar genomförs inom ramen
för nuvarande bestämmelser om resursanvändning. Jag kommer därför i det följande
- förutom förslag till besparingar - också att föreslå sådana förändringar i
regelsystemet att skolstyrelserna och skolorna i betydande utsträckning fritt
kan disponera resurserna.

Den
beslutade besparingen om ca 180milj. kr. bör således enligt min mening
genomföras samtidigt som och inom ramen för en friare resursanvändning.
Besparingen bör genomföras på följande sätt.

Timplanerna
för de tre- och fyraåriga linjerna bör samordnas ytterligare.

Prop. 1981/82:14 13

En
förändring av timplanerna ger läsåret 1982/83 till följd av ett minskat
totalantal timmar i årskurs 1 en engångsbesparing - jämfört med dagens
koslnader — på ca 30-40milj. kr. Då timplanerna helt genomförts 1984/85, fås en
årlig besparing som — jämfört med dagens kostnader — beräknats till ca 35-45
milj. kr.

Länsskolnämndernas
dispensrätt bör upphöra, vilket ger en besparing på ca 55-65 milj. kr.

Timtalen
bör reduceras med 20-25% för undervisningsgrupper med mindre än 12 elever i de
fall grupperna kan omfatta 30 elever. Den åriiga besparingen kan här beräknas
till ca 15 milj. kr.

Återstående
del av besparingen läsåret 1982/83, dvs. i runda tal (180-35-60-15=)
70milj.kr., bör tas ut genom en minskad lärartilldel-ning lill skolorna.

Jag kommer i det följande
att i detalj redogöra för mina förslag. Jag behandlar i tur och ordning den
fria resursanvändningens utformning (avsnitt 3), förslag om samordnade
timplaner (avsnitt 4), slopande av länsskolnämndernas dispensgivning' samt
timreduktioner vid små undervisningsgrupper (avsnitt 5), självstudier (avsnitt
6) samt omfördelning av resurser motsvarande inbesparade korttidsvikariat
(avsnitt 7).

De förändringar jag
föreslår ställer krav på såväl utbildningsåtgärder som lokalt
utvecklingsarbete. Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om
skolforskning och personalutveckling (prop. 1980/81:97, UbU 1980/81:37, rskr
1980/81:385) har ansvaret för ohka insatser decentraliserats till kommunerna.
Kommunerna disponerar enligt beslutet mellan 20 och 40% av ett särskilt
statsbidrag för lokal skolutveckling för olika kurser och utvecklingsinsatser.
Länsskolnämndernas arbete skall samtidigt inriktas mot en stödjande och
initierande funktion i fråga om det lokala utvecklingsarbetet och den
personalutbildning som anknyter till detta. Jag utgår ifrån alt en betydande
del av dessa resurser under de båda närmasle läsåren bör kunna inriktas på
gymnasieskolans utveckling. För utvecklingsarbetet inom grundskolan har
riksdagen beslutat om en särskild genomföranderesurs under läsåren
1980/81-1983/84 (prop. 1978/79:180, UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422).

3
En friare resursanvändning och en särskild handledarresurs i gymnasieskolan

3.1
Resursbegreppet

Jag
vill inledningsvis erinra om den tidigare nämnda promemorian om grupper och
resurser i gymnasieskolan (bilaga 2). Jag föreslår att skolstyrelser och
skolledning själva bör få fördela de

Prop.
1981/82:14 14

resurser
som i dag finns avdelade för vissa särskilda ändamål. Jag finner det lämpligt
att vid beskrivningen av gymnasieskolans resurser använda samma terminologi som
tillämpas på grundskolan och sammanfattar således i begreppet
förstärkningsresurser de extra resurser som finns för stöd-och samordnad
specialundervisning, för frivillig undervisning, för delning av klass eller
grupp vid studieteknisk träning, laborationer och konstruktionsövningar samt
undervisning i nybörjarspråk, ttf m. m.

3.2
Tidigare överväganden och beslut

Utredningen
om skolans inre arbete (SIA) tog i sitt belänkande (SOU 1974:53) Skolans
arbetsmiljö (s. 651 ff.) upp möjligheterna till stödinsatser i gymnasieskolan.

Situationen i
gymnasieskolan karaktäriserades enligt SIA-utredningen av det - som man
uttryckte det - paradoxala förhållandet att man menar sig vara i behov av
mycket stora resurser för att hjälpa elever med svårigheter men samtidigt inte
hell utnyttjar tilldelade resurser. SIA såg en orsak till detta i bl.a. den
långtgående uppsplittringen och detaljbindningen av resurserna i timplaner och
anvisningar.

Skolenhetens ledning borde
enligt SIA-utredningen få betydande frihet att själv forma ett program för atl
hjälpa elever med svårigheter och skapa en positiv och utvecklande miljö under
skoldagen. Därför borde en samlad förstärkningsresurs skapas av nuvarande
resurser för stödundervisning och samordnad specialundervisning, grupptimmar
för studieteknisk träning i årskurs 1, ttf, frivillig undervisning och
särskild undervisning. Ulredningen ville dessutom få fram ett fillskott
motsvarande en grupptimme i årskurs 1 på de utpräglat yrkesinriktade linjerna.

Med
utgångspunkt i detaljregleringarna i Läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70) och
behovet av en ökad frihet vid den enskilda skolan alt besluta om
förslärkningsanordningar föreslog utredningen om skolan, staten och kommunerna
(SSK) i sitt betänkande (SOU 1975:9) Individen och skolan (s. 77 ff.) att de
nyssnämnda resurserna borde sammanföras i en samlad resurs för lokal
disposition. De resurser som finns enligt anmärkningar och beslämmelser till
timplanerna borde enligt SSK tillföras den samlade resursen för lokal disposition.

Ett
antal försök med friare resursanvändning har genomförts under del senasie
decenniet. Därvid har den friare resursanvändningen varit ett medel för att nå
ett bestämt mål; elevstyrda gruppstudier, anställande av språk- och
lärarassistenter, ökat inflytande och ansvar för personal och elever,
möjliggörande av gymnasieskolstudier på orter med myckel begränsal antal
elever, tillgodoseende av särskilda behov för vissa ungdomar, bl.a. arbetslös
ungdom och invandrarungdom i gymnasieskolan.

Dessa
försök redovisas närmare i bilaga 2. Där återges också några av de erfarenheter
man hunnit få av de försök med friare resursanvändning som

Prop.
1981/82:14 15

år
1979 medgavs på inalles 6 orter. Efter förslag i årets budgetproposition (prop.
1980/81: lOObil. 12 s.319f.) har riksdagen beslutat att ett friare resurstilldelningssystem
skall prövas i årskurs 4 av teknisk linje (UbU 1980/ 81:30, rskr 1980/81:283).
Regeringen har med anledning härav utfärdat förordningen (SÖ-FS 1981: 143) om
försöksverksamhet med kombination av ramtimplaner och friare resurstilldelning
i årskurs 4 av fyraårig teknisk linje i gymnasieskolan.

3.3
Inriktningen av en friare resursanvändning

Jag
har med tillfredsställelse erfarit atl i SÖ:s utvärdering av de aktuella
försöken som en viktig del ingår att se hur en friare resursanvändning kan
gagna elever med svårigheter. Jag delar SIA-utredningens och SSK-ulred-ningens
syn på behovet av atl bryta upp dagens detaljbundna fördelning och användning
av resurser också inom gymnasieskolan. Inriktningen måste härvid enligt min
mening vara att så långl möjligl fördela resurserna till de grupper av elever
som har störst behov av hjälp och stöd.

Jag vill i detta
sammanhang erinra om att länsskolnämnden i Skaraborgs län hos regeringen begärt
medgivande till en friare resursanvändning vid gymnasieskolorna i länet, där
avsiklen främst är att lösgöra medel för särskilda insatser för mindre
studiemoliverade elever och för elever med olika slag av handikapp. Andelen
sådana elever kommer, som länsskolnämnden framhåller, att öka i och med en
dimensionering av den gymnasiala utbildningen för minst 100% av en årskull.
Gymnasieskolan lar redan nu och kommer framöver att få ta emot i stort sett
samma elever som grundskolan, men saknar, som jag tidigare har framhållit,
frihet atl fördela förstärkningsresursema efter aktuella behov. Regeringen har
den 7 maj 1981 medgivit den begärda försöksverksamheten i Skaraborgs län. En
försöksverksamhet av detta slag redan under läsåret 1981/82 kan enligl min
uppfattning ge värdefulla erfarenheter för den frihet i resui-sanvändningen som
jag föreslår för samtliga gymnasieskolor fr.o.m. läsåret 1982/83. Med de
besparingar som då måsle göras inom gymnasieskolan blir enligt min mening
kravet än större på en behovsinriktad resursfördelning. I ell kärvt ekonomiskt
läge är del än nödvändigare atl de knappa extraresurserna kan användas i första
hand lill slöd för de elever som har störst svårigheter i sitt skolarbete.

Jag har redan ullalat alt
en del av besparingen kan behöva åstadkommas genom ett system med möjlighet
till självstudier, kombinerat med fri användning av en förstärkningsresurs.
Det blir därvid en viktig uppgift för skolstyrelserna och skolledningarna att
överväga hur resurserna skall fördelas på för eleverna bästa sätl.

Som
jag tidigare har framhållit ser jag en friare resursanvändning som ett
instrument för en bällre, lokalt behovsinriktad resursfördelning. Den översyn
av gymnasieskolans statsbidragssystem som pågår inom regerings-

kansliet
inriktas på införandet av ett schabloniserat system, motsvarande det som gäller
för grundskolan och med en stor lokal förfoganderätt över de resurser som
ställs till förfogande.

I
mina överväganden om hur besparingen skall åstadkommas har jag funnil att - med
en viss förenkling - två huvudprinciper slår mol varandra: Å ena sidan en
siörre mängd icke lärarledd undervisning och en jämförelsevis stor fri resurs,
som kan användas till lärarinsatser, där man har svårast alt undvara sådana.
Det var denna princip som angavs i besparingspropositionen. Där framhölls del
angelägna i att genom en omfördelning av resurserna t.ex. kunna skapa mindre
undervisningsgrupper i svenska på yrkesinriktade linjer. Ä andra sidan kan
ställas en princip med en mindre mängd icke lärarledd undervisning eller ingen
alls och en mindre, fri resurs att sälla in, där den bäst skulle behövas.
Besparingar måste då tas ut genom att starkt reducera gymnasieskolans
stödresurser.

Schablonmässigt
kan skillnaden mellan de två principerna illustreras med följande modeller:

I båda modellerna
är antalet limmar 10 och antalet förstärkningsresurser 2. I modell A planeras
timmarna 1-4 som möjliga för självstudier, och resurser frigörs på så sätl lill
extra lärarinsatser (timmarna 3 och 4 förstärker timmarna 6 och 7). Timmarna 1
och 2 kan i den slutliga planeringen återgå som lärarledda timmar, och antalet
självstudielimmar reduceras till 2.1 modell B finns inte samma utrymme för
prioritering av resursbehoven. De två förstärkningsresurser som finns läggs ut
som stöd vid timmarna 8 och 10.1 båda fallen blir den totala mängden lärarledda
timmar densamma, dvs. 12.

Bas

1

Sst

2

Sst

5

Sat

4

Sat

5

1

6

L

7

1 I"

8

1 1

9

1 1

10

1 L

F ä rst ä rknlngsresurs

Bas

1

L

2

L

3

L

4

L

5

T,

6|L 1

7|T, 1

B It. i

9 It, i

10

fL

FBrstarknlngs resurs

Sst = självstudietid. L = lärarledd lektion

Prop.
1981/82:14 17

I
modell A kan den fria resursen föras till de elever och ämnen som har störst
behov av lärarhandledning. Den kan således användas till t.ex. gruppdelningar
och till slöd- och samordnad specialundervisning. I modell B är den fria
resursen mindre, och skolan har mindre möjlighet till gruppdelningar.

Som
jag tidigare har anfört är elt viktigt syfte med mina förslag att ge möjlighet
till lokal bedömning och behovsorienterad fördelning av de knappa resurserna.
Jag finner del således lämpligt att kombinera en rättighet att lägga ut vissa
limmar som självstudier med en relativt stor förstärkningsresurs. Etl motsatt
förfaringssätt är däremot enligt min mening olämpligt, dvs. att inle medge rätt
till självsludietimmar och i stället nå spareffekten genom att dra in
huvuddelen av förstärkningsresursen. Elevernas behov av att arbeta i mindre
grupper och deras förutsättningar för all arbeta självsländigl kan inle för
vatje undervisningsgrupp bedömas från central nivå, vilkel skulle bli följden
av en fortsatt central reglering av resursanvändningen. I stället bör
skolstyrelserna och skolledarna inom gymnasieskolan, på samma sätt som redan
sker i grundskolan, genom en fri resursanvändning själva få avgöra hur pass
intensiv lärarhandledningen behöver vara i olika grupper. Därigenom kan också
vissa nuvarande resurser, såsom ttf samt stöd- och samordnad
specialundervisning, få en effeklivare användning än vad som nu ibland är
fallet.

Jag
förordar därför den första modellen. Dess fördel är enligt min mening alt den
ger största möjliga frihet att handla utifrån den lokala situation som är
aktuell.

Jag
är alltså inte beredd atl medverka lill en fortsatt cenlralslyrd fördelning av
gymnasieskolans förstärkningsresurser. Ett centralt överförande av t.ex.
resursen för halvklasstimmar för studieteknisk träning i vissa ämnen lill
helklasstimmar i samma ämnen skulle endast vara en renl matematisk transaktion.
Två tredjedelar av resursen skulle låsas till den dryga tredjedel av eleverna i
gymnasieskolan som går på de tre- och fyraåriga linjerna. Liknande proportioner
i resursfördelningen mellan olika typer av studievägar gäller för övrigt
ttf-resursen. Att på detta sätl låsa resurserna skulle direkt motverka en
behovsorienterad resursanvändning. En sådan bör nu enligt min mening införas i
gymnasieskolan av samma skäl som legat till grund för riksdagens beslut om
grundskolan. Därigenom skapas möjlighet till en behovsinriktad
resursfördelning.

3.4
Utformningen av en friare resursanvändning och tillskott av en särskild
handledarresurs

Fördelningen
av vad jag har kallat förstärkningsresursen bör ankomma dels på skolstyrelsen,
dels på skolledningen.

Redan
i dag gäller att skolstyrelserna i kommun med mer än en enhet av gymnasieskolan
har rätt att besluta om fördelning på de olika skolenheler-2 Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 14

Prop. 1981/82:14 18

na av kommunens totala resurs för stöd- och samordnad
specialundervisning samt för frivillig undervisning. Skolstyrelserna bör
enligt min mening även, där så kan bli aktuellt, få beslula om fördelningen på
skolenheter av kommunens totala resurs för ttf och för delning av klass eller
grupp för studieleknisk träning. Båda dessa senare resurser är i dag ojämnt
fördelade pä studievägar. En låsning lill skolenheter skulle missgynna särskilt
skolor med enbart yrkesinriktade studievägar. Skolstyrelserna bör vidare disponera
en särskild lärarveckotimresurs för fördelning till skolenheterna i enlighet
med vad jag föreslår i det följande.

Skolledningarna vid resp. skolenhet bör få besluta om
fördelningen av de resurser som tilldelas av skolstyrelsen i enlighet med vad
jag nyss har sagt samt om fördelningen av resurserna för laborationer och
konstruktionsövningar, undervisning i nybörjarspråk saml annan delning av
klass eller grupp enligt bestämmelser i timplanerna. Användningen av dessa
resurser, som skolenheten får direkt eller via skolstyrelsen, bör alltså i
framtiden inte vara låsl till särskilda lektioner och ämnen.

Vissa extra resurser bör dock enligt min mening inte
heller i framtiden ingå i en fri och samlad resurs. Undantagna från den fria
resursanvändningen bör vara resurserna för hemspråksundervisning och studiehandledning
på hemspråket, för stödundervisning i svenska för invandrarelever samt för
särskild undervisning. Dessa resurser utgår endast vid behov, dvs. för
invandrarelever med angivna behov eller om långvarigt sjuka elever finns vid
skolan.

De förslag om ny organisation av syo som jag inom kort
avser atl framlägga innebär bl.a. alt en del av statsbidraget för syo kommer
att läggas in i driflbidragel för gymnasieskolan. Även om syo-verksamhelen är
av den arten att statsbidraget till syo mycket väl skulle kunna inrymmas i den
fria resursanvändningen, bör detta bidrag tills vidare utgå för sig ur en egen
anslagspost.

Det bör ankomma på skolledningen, som har att besluta om
tjänstefördelning och schema, att inom ramen för tilldelade inedel fördela de
resurser som jag här har talat om på samma sätt som sedan år 1978 har gällt
inom grundskolan. Liksom inom denna skolform anserjag att del främsta syftet
med den fria resursanvändningen i gymnasieskolan bör vara att hjälpa de elever
som har svårigheter i skolarbetet. Därvid vill jag särskilt uppmärksamma det
omvittnade behovel av extra insatser för många elever dels vid inträdet i
gymnasieskolan, dels i de s. k. basfärdighetsämnena svenska och matematik.
Timmarna kan användas bl.a. för gruppdelning och för handledning under
självstudietimmar. Tillräckligt antal timmar måste dock avsättas för sådana
obligatoriska moment som enligl läroplanen ingår i ttf.

Utöver detta bör del i fortsättningen ankomma på vaije
skolenhet alt bedöma vilka ttf-verksamheter som bör anordnas för t. ex. extern
medverkan i skolans verksamhel och vilka ttf-resurser som bör användas för

Prop. 1981/82:14 19

andra
insatser i skolan, t.ex. handledning på självstudietimmar, gruppdelning i t.
ex. svenska och matematik etc.

Jag vill i delta sammanhang
vidare framhålla att skolstyrelser och skolor även i en friare resursanvändning
har atl i tillräcklig utsträckning tillgodose sådana behov, för vilka i dag
finns särskilda förstärkningsresurser. Således bör som tidigare bl. a. gälla
all

— stödundervisning
skall anordnas för elever som har svårigheter alt tillgo

dogöra sig undervisningen (8 kap. 40 § skolförordningen),

-
samordnad specialundervisning
skall anordnas för elever som har svårt att följa den vanliga undervisningen (8
kap. 41 och 43 §§ skolförordningen),

-
frivillig undervisning får
anordnas i enlighet med 8 kap. 5 § skolförordningen för att skolan skall kunna
uppfylla de allmänna målen att stimulera eleverna till olika former av
fritidsverksamhet och ge dem tillfälle till engagemang i estetiska frågor och
till egen skapande verksamhet (Lgy 70:1 Allmän del s. 15) samt atl

— laborationer,
konstruktionsövningar och praktiska övningar anordnas i

enlighel med kursplaner samt anvisningar och kommentarer till dessa i

naturvetenskapliga, tekniska och yrkesbetonade ämnen.

Jag
vill dessutom framhålla att undervisningsgrupperna även vid en friare
resursanvändning måste sättas samman utifrån pedagogiska och säkerhetsmässiga
överväganden, dvs. med hänsyn till lokalstorlek, olycksfallsrisker, tillgång
lill utrustning och förutsättningar för en god inlärningssituation i skilda
ämnen.

För
atl en förstärkningsresurs som avsett skall kunna bidra lill effektivitet och
likvärdig utbildningsstandard krävs att den verkligen fördelas efter behov.
Erfarenheterna av förstärkningsresursens användning i grundskolan visar alt
det finns stora svårigheter förknippade med en behovsinriktad resursfördelning.
Jag vill kraftigt understryka betydelsen av att SÖ följer upp
förstärkningsresursens användning och föreslår nödvändiga åtgärder. Av vikt
anserjag även det vara att SÖ utarbetar metoder och råd för den lokala
användningen av förstärkningsresursen. Eftersom jag bedömer del viktigt att en
behovsorienterad förstärkningsresurs fås att fungera på avsett sätt såväl för
grundskolan som gymnasieskolan, ämnar jag senare föreslå regeringen att låta
utföra en speciell utvärdering i lämpliga former av förstärkningsresursens
användning.

Den
samlade förstärkningsresursen behöver vara omfattande. Gymnasieskolan tar nu
emot i stort sett alla elever från grundskolan. De svårigheter många av dessa
möter i sitt arbele i gymnasieskolan är ofta lika stora som eller större än i
grundskolan. På grund av nödvändigheten all spara föreslår jag i det följande
att länsskolnämndernas dispensräll beiräffande för små och för många grupper i
gymnasieskolan skall avskaffas. Delta ställer ytterligare krav på att
gymnasieskolans rörliga förslärkningsresurs är stor och kan användas för att
möta olika behov.

För
att åstadkomma en sådan resurs och förbättra möjlighelerna till

Prop.
1981/82:14 20

behovsinriktad
fördelning bör de hittillsvarande förstärkningsresurserna inte minskas utan i
stället kompletteras med en handledarresurs.

Handledarresursen, liksom
en besparing på 70milj. kr. genom minskad lärartilldelning, bör finansieras
genom att vissa timmar i limplanerna markeras som självstudietimmar. Jag
redovisar mitt förslag därom i det följande (avsnilt 6). Mitt förslag om
möjliga självstudietimmar är sammankopplat med förslag om ökad frihet i
dispositionen av tillgängliga resurser. Jag vill således klarl markera att den
handledarresurs jag föreslår inte är nödvändig för att tekniskt sett genomföra
en besparing om 70milj. kr. Mina förslag om handledarresursen och
förstärkningsresursens storlek motiveras dels av gymnasieskolans allt tyngre
uppgifl att ta hand om elever med svårigheter, dels av önskemålet alt
decentralisera beslutanderätten lill skolstyrelser och skolorna själva.

Jag
kommer atl föreslå att den maximala tiden för självstudier fördelas på endast
helklasstimmar. Grupptimmar för l.ex. laborationer och konstruktionsövningar
ingår därmed orörda i den resurs jag nyss har föreslagil skall få disponeras
fritt. Såväl av detta skäl som genom att andra sparmetoder också har kunnat
användas behöver inte brutlobesparingen genom självstudier bli så stor som
tänktes i besparingspropositionen, 304 milj. kr. Den uppgår i stället läsåret
1982/83 lill ca 175 milj. kr. Härtill kommer den besparing som läsåret 1982/83
görs genom förändrade timplaner för de Ire-och fyraåriga linjerna (ca35 milj.
kr.) och genom atl länsskolnämndernas dispensgivning upphör och alt limtalen
reduceras vid små undervisningsgrupper (ca75 milj. kr.). Den totala
brutlobesparingen blir därmed i avrundade lal (175 -F 35 -I- 75 =) 285 milj. kr.
Eftersom den beslutade besparingen skall vara 180 milj. kr., kan därmed ca 105
milj. kr. återföras lill kommunernas disposition som en särskild
handledarresurs. Denna resurs bör — liksom de övriga förstärkningsresursema -
kunna användas fritt som lärarveckotimmar och läggas in i lärartjänster för
bl.a. lärarhandledning under självstudietid och till sådana
undervisningsgrupper, för vilka man i dag begär dispens hos länsskolnämnden.

Jag
föreslår atl detta belopp om ca 105 milj. kr. läggs till den samlade resurs,
över vilken skolstyrelserna bör få förfoga fritt enligt mina tidigare förslag.

Med
utgångspunkl i för läsåret 1982/83 antagna elev- och klassanlal beräknar jag
skolstyrelsernas samlade förslärkningsresurs för gymnasieskolan under läsåret
1982/83 till storleksordningen 270-295milj. kr. I resursen ingår:

1
särskild handledarresurs ca 105 milj.kr.

2
resurs för stöd- och samordnad
specialundervisning 55—60 milj.kr.

3
resurs för ttf ca45-50 milj.kr.

4
resurs för studieteknisk
träning 45-55 milj. kr.

5
resurs för frivillig
undervisning 20-25 milj. kr.

Prop.
1981/82:14 21

Beräkningar
av de olika resurserna återfinns under punkt 4 i en sammanställning som,
enligt vad jag återkommer till i det följande, bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 6.

Jag
avser att i 1982 års budgetproposition återkomma med beräkningar, grundade på
aktuella löneförhållanden och dimensioneringar av linjer och specialkurser. Jag
kommer då också att föreslå hur den särskilda handledarresursen bör fördelas
och hanteras i övrigt. Jag beräknar nu denna resurs till 0,074 veckotimme per
elev. De övriga resurserna bör tilldelas kommunerna efter samma principer som
idag.

Här
vill jag dock inför i första hand det närmast förestående läsåret 1982/ 83
framhålla följande. Skolstyrelsens möjlighet att fördela förslärkningsre-sursen
på olika skolenheter liksom rektors rätt atl fördela personalinsatserna inom
skolenheten medför teoretiskt sett att man redan del första läsåret skulle
kunna besluta om i ett kort perspektiv mycket stora omfördelningar av
tillgängliga resurser. Detta skulle i sin tur leda lill all man på de
skolenheter och i de ämnen som inte finge del av förstärkningsresurserna
skulle behöva ta ut stor tid för självstudier.

Väl
fungerande självstudier fordrar planering och inskolning av eleverna i detta
slag av självständigt arbete. Jag utgår därför ifrån alt skolstyrelserna kommer
att finna det lämpligt att vara återhållsamma i en omfördelning av
förstärkningsresursen under de första åren. På så sätl kan utläggningen av självstudietid
begränsas till dess att erfarenheter har hunnit vinnas av del nya systemet i
dess helhet.

Planeringen
bör dock inriktas på att så snart som möjligl uppnå den fördelning av
resursinsatsen, som man finner önskvärd med hänsyn till elevernas svårigheter
och skolornas problem i övrigt.

4
Mer samordnade timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna

4.1
Erfarenheter av de s. k. alternativa timplanerna (f. d. SSG)

Jag
har tidigare (avsnilt 2.1.6, s. 10) beskrivit utvecklingen från SSG lill
alternativa timplaner, permanentade genom riksdagens beslut 1979.

Vid
översynen av timplanerna har en utgångspunkt varit att de förslag som kan komma
alt läggas från gymnasieutredningen inte skall föregripas. Arbetet har därför
skett i kontakt med denna och, enligt vad som anfördes i
besparingspropositionen, i alll väsentligt inom ramen för gällande kursplaner
och med i princip orubbad balans mellan timtalen för olika ämnesgrupper.

Om
erfarenheter från de alternativa limplanerna (f. d. SSG) med dessas siörre grad
av samläsning skall kunna utnyttjas, måsle dock självklart vissa av timtalen i
dagens timplaner för olika ämnen och årskursplaceringen av dessa rubbas.

Prop. 1981/82:14 22

I de alternativa timplanerna har jag funnit bl.a. följande
inslag vara användbara för alt nå en mer ekonomisk organisation av de tre- och
fyraåriga linjerna:

-
En ny
språkorganisation enligt SÖ:s förslag från år 1975

-
Samordning av
N- och T-linjerna

-
Samordning av
timtal i samma ämne för fler linjer.

Frågan om ett nytt språkprogram för de akluella linjerna
kan delvis sägas ha böijat lösa sig själv. Det förslag SÖ presenterade år 1975
lillämpas i olika modifierade former i inalles ca 35 kommuner med alternativa
timplaner (f. d. SSG) och SSG-B (särskild samordnad gymnasieskola, B-form)
samt, för N- och T-linjerna, vid inemot 100 skolenheter med variant av N-linjen
och med sammanhållen studiegång i årskurserna 1 och 2 av N- och T-linjerna.
Språkprogrammet innebär förändringar främst för N-linjen, där eleverna inte
längre startar med tre språk i årskurs 1 för att sedan lämna ett i årskurs 2
och sedan ytteriigare elt i årskurs 3.1 stället får de läsa två språk samlat
under tre år. Samma huvudprincip - färre språk under längre tid -gäller E- och
S-linjerna. På dessa linjer, liksom på H-linjen, bör eleverna även kunna välja
alt ha tre språk. På T-linjen bör eleverna läsa två språk, samlade lill
årskurserna 1 och 2.

Språkprogrammet på de tre- och fyraåriga linjerna fick
också ny aktualitet i och med 1979 års riksdagsbeslut (UbU 1978/79:45, rskr
1978/79:422) om ny läroplan för grundskolan. Där förutsattes i enlighet med
regeringens proposition 1978/79:180 atl en ny språkorganisation för
gymnasieskolan skulle kunna träda i kraft fr. o. m. läsåret 1985/86. Eleverna i
grundskolans årskurs 9 måste då kunna välja vilken linje som helst i
gymnasieskolan, oavsett om de haft ett andra främmande språk (B-språk) vid
sidan av engelska eller inle.

Den formella möjligheten att på de Ireåriga linjerna välja
två C-språk i årskurs I, om man inte läst B-språk i grundskolan, finns i och
för sig redan i dag. Ju mindre skolans elevunderlag är, desto större är dock
risken för styrning lill ett visst språk. Elevernas schema blir också ofta
sämre med denna organisation. Därtill kommer att det för många elever är svårt
att starta med två nya språk samtidigt vid inträdel i en ny skolform.

Jag föreslår i det följande alt eleverna på E- och
S-linjerna redan i årskurs 1 skall kunna byta C-språk mol naturkunskap resp.
socialkunskap och alt timplanerna ändras i enlighet med delta.

En förändrad språkorganisation enligt mitt förslag
överensstämmer ocksä med de förändringar som SÖ i petita för budgetåret
1981/82 har föreslagit för linjer på den ekonomiska sektorn.

Med elt nytt språkprogram, där timtalen för olika linjer
är mer enhetliga, blir också samläsning möjlig i fler fall än nu, vilket ger en
mer rationell och ekonomisk organisation av gymnasieskolan. Särskilt i sista
årskursen med ibland endast halvfyllda klasser kan samläsning ordnas både
lättare och bättre, om timtalen är gemensamma för fler linjer i etl ämne.

Prop. 1981/82:14 23

4.2
En enklare organisation av de tre- och fyraåriga linjerna

I
SSG, numera de alternativa timplanerna, hade timskillnaderna jämnats ut mellan
linjer i vissa ämnen. Ett par exempel är naturkunskap och kemi. I det förra
ämnet har i de alternativa timplanerna elever på E- samt H- och S-linjerna inte
(som i normaltimplanerna) 3 resp. 5 veckolimmar i årskurs 1 utan samma limtal
(4), vilket möjliggör samläsning. I kemi hade i SSG-försöket N- och T-elever (som
i normallimplanerna) olika timtal i årskurs 2, medan N-eleverna avslutade sin
kemikurs först i årskurs 3. När riksdagen år 1979 beslöt om en permanentning
och en kraftig utbredning av SSG i form av alternativa timplaner, ingick i
beslutet på SÖ:s förslag en flyttning av kemi för N-eleverna från årskurs 3
till årskurs 2, vilket gav fullständig samläsning i detta ämne inom NT-seklorn.

För
att pröva möjlighelerna till ytterligare samordning har jag också övervägt, hur
befogade en rad andra timskillnader verkligen kan anses vara. Delta gäller
t.ex. ämnena svenska, psykologi och gymnastik. Till regeringsprolokollel i
detta ärende bör som bdaga 3 fogas en promemoria som jag har låtit sammanställa
över timskillnader mellan olika linjer i en rad ämnen. Där ges även exempel på
hur timtalen skulle kunna samordnas. Antalet fall av timskillnader i ämnen
mellan olika linjer har f. ö. ökal med de senasie årens försök på NT-seklorn.

Förulom
alt sammanjämkningar av timtalen mellan linjer i vissa lägen kan ge en mer
ekonomisk organisation kan de renl allmänt förenkla utläggningen av möjlig lid
för självständigt arbete (avsnill 6) i alla de fall elever från olika linjer
samläser i en klass. Därmed underlättas också olika arbetsformer som t.ex.
studiebesök och projektarbeten.

4.3
Förslag om förändringar av nuvarande timplaner

Jag
har låtit utarbeta förslag till mer samordnade limplaner för linjerna E, H, S,
N och T. Förslagen jämte en inom SÖ upprättad promemoria bör fogas till
protokollet i detta ärende som bUaga 4. Mina förslag innebär i korthet
följande.

4.3.1
Allmänt

Med
ledning av erfarenheler från de alternativa timplanerna har i mitt förslag
timtalen i etl antal ämnen samordnats för att öka möjligheterna till samläsning
mellan olika linjer. Särskill gäller detta språkprogrammet, som bygger på SÖ:s
förslag till ny språkorganisation från år 1975. Detta har på senare år i olika
former prövats med gott resultat, främst för NT-seklorn (SSG, SSG-B, N-variant-
och NT-försöken).

I
mitt förslag är N-linjen obligatoriskt tvåspråkig, varvid två främmande språk
alltså läses under alla de tre åren. Samma föreslår jag bör bli möjligt på E-
och S-linjerna. Endast de ca 3% av årskullen som väljer H-linjen

Prop.
1981/82:14 24

tänks
komma atl få läsa två nybörjarspråk samtidigt i årskurs 1, om de inle haft
B-språk i grundskolan (vilket dock det överväldigande antalet H-elever får
antas ha även i framfiden).

På
T-linjen har den enda limmen främmande språk i årskurs 3 flyttats till årskurs
2, varigenom två språk i årskurserna 1 och 2 blir obligatoriska även på denna
linje.

På
T-linjen har biologi, som i dag läses som utökad studiekurs av många elever,
förts in i timplanen i årskurs 2. På E-linjen har ett antal brister i dagens
organisation kunnat rättas till.

Totaltimtalen
för var och en av de tre årskurserna har ändrats från 34 -32 - 30 till 30 - 32
- 34, vilket ger bättre ulrymme för praktik i skolverkstad på T-linjen under
2—4 veckolimmar i vardera årskursen 1 och 2. Dessa limmar ligger som bekant
utanför timplanen och ger med dagens timplaner i årskurs 1 T-eleverna en
skolvecka om minst 36 veckotimmar. Med den föreslagna förändringen får de
mellan 32 och 34 veckotimmar. Med ell högre timtal för årskurs 3 underlättas
också utläggningen av självstudietid i den mån skolan bedömer alt så kan ske i
den högsta årskursen.

Ämnessplittringen
på de tre- och fyraåriga linjerna ligger i dagens timplaner internationellt
sett på en mycket hög nivå. Splittringen för eleverna på många samtidigt lästa
ämnen har minskats i de föreslagna timplanerna. Särskilt gäller delta
NT-sektorn. I årskurs 1 och 2 av N-linjen har antalet samtidiga ämnen minskats
från 12 i vardera årskursen till 9 resp. 10. I årskurs 1 av T-linjen har en
minskning skett från 10 till 8. Inalles har antalet samtidigt lästa ämnen i en
årskurs minskat i 8 fall och ökal i 3.

SÖ
har övervägande goda erfarenheler av de sedan några år vidgade försöken med
koncentrationsläsning (s.k. jämkade timplaner enligt skolförordningen 8 kap. 2
§). Här vill jag också erinra om att redan 1960 års gymnasieutredning hade
velat gå längre i koncentration av antalet samtidigt lästa ämnen (Ett nytt
gymnasium, SOU 1963:42 s. 435 f)- Direktiven till 1976 års gymnasieutredning
talar i elt sammanhang om koncentrationsläsning och problemorienterande
undervisning som instrument för de studerandes inflytande över det egna
arbetet. Elevernas medinflytande och ansvarstagande för det egna arbetet kommer
särskilt i fokus inom etl syslem med mer självständiga studier.

Strävan
till ökade samläsningsmöjligheter enligt SSG-principen har fått sitt naturiiga
uttryck i en medvetet stor överensstämmelse mellan mitt förslag till
normaltimplaner och mitt förslag till en modifiering av de alternativa
timplanerna (f.d. SSG). Eftersom de senare nu tillämpas i inemot 30 kommuner
och ett visst antal elever får antas komma att flytta mellan orter med olika
timplaner, bör det vara en fördel, om skillnaderna mellan dessa kan minska. För
årskurserna 1, 2 och 3 av T-linjen är timplanerna helt identiska, till gagn för
de elever som byter bostadsorl särskilt mellan årskurs 2 och 3. Årskurs 3 av
T-linjen får som bekant endasi anordnas vid en del av de skolor som har
alternativa timplaner. Byten till

Prop. 1981/82:14 25

större orter med normaltimplan för T-linjen blir här
vanliga. Även för t. ex. N-linjen är överensstämmelsen mycket stor mellan de
olika limplanesyste-men. Skillnaden gäller endast ett par veckolimmar, sett
över de två första årskurserna.

Timtalsförändringar för olika ämnen redovisas i bilaga 4.
Jag övergår nu till alt kommentera vissa förändringar i anslutning lill resp.
linje.

4.3.2 E-linjen (Bilaga 4:2 och 13-15)

För E-linjen kan anges följande förändringar.
Grendelningen i årskurs 3 är slopad, men möjligheten till alternativa
ekonomiska specialiseringar kvarstår. Stenografi och matematik utesluter inte
längre varandra så som de gör i dag redan vid elevernas val till årskurs 2.
Alla elever, inte bara de som med nuvarande timplaner väljer språklig gren, kan
enligt förslaget i årskurs 2 välja bort ett språk.

Ingen lid finns i dag för svenskl affärsspråk, vilkel man
anser skulle behövas som grund för studiet av främmande affärsspråk. I
förslaget har viss lid avsatts i årskurs 3.

Tiden för maskinskrivning har utökats, eftersom dagens
limtal inte anses ge tillräckligt användbar färdighet. Ämnet praktiskt
sekreterararbele har, inle minsl genom sin benämning, avskräckt elever från en
viss praktisk inrikining. I övrigt har för en sådan inriktning endast funnits
20 lektioner kontorsteknik utanför timplanen i årskurs 1. En ökad praktisk
inriktning med möjlighet att integrera teoretiska kunskaper av
företagsekonomisk karaktär med prakliska momenl i förelag ges i förslaget i det
nya ämnet arbetsmetodik i årskurs 2. Elt sådant ämne har, liksom flertalet
andra förändringar av E-linjen i förslaget, föreslagits av SÖ i petita för
1981/82.

Den ojämna timfördelningen i företagsekonomi har i den
nuvarande timplanen gett en för tunn kurs i årskurs 1 (2 veckotimmar - vir) och
en för omfatlande i årskurs 2 (8 vtr). I förslaget har timtalen utjämnats (4
resp. 6 vtr).

De alternativa möjlighelerna till företagsekonomisk
specialisering i årskurs 3 passar i dag mindre bra i ålskilliga skolor. I
skolor med elevunderlag för endasi en grupp tvingas alla välja samma
specialisering eller byta skola. En viss begränsning, både i fråga om antalet
möjliga grupper och utbud, behövs och föreslås i not till limplanen. Samtidigt
skulle på några orter möjlighel till annan specialisering vara värdefull, med
tanke på ortens arbetsmarknad, t.ex. transportadministration och förvaltningsekonomi
(i förslaget har ämnel förvallning utgått).

Den kurs i företags- och personaladministration som finns
i årskurs 3 kallas i dag företagsekonomi, vilket ger problem vid
betygsättningen, eftersom tyngdpunkten hos ämnet förelagsekonomi ligger i årskurs
2. I förslagel heter ämnet administration och tänks läsas av alla elever. I dag
läses det ej av elever på ekonomisk-språklig gren.

Prop. 1981/82:14 26

I de av mig modifierade alternativa timplanerna (f.d. SSG)
ställs i årskurs 1 och 2 del tredje främmande språket som i dag mot socialkunskap.

I de alternativa limplanerna skall förelagsekonomi läsas
av alla elever på EHS-seklorn. Timtalet kvarslår här på 2 vtr. Ämnel är också
oförändrat i de högre årskurserna.

Del nya ämnel arbetsmetodik föreslås i de alternativa
timplanerna få 3 vtr i årskurs 2. För att ge utrymme för della måsle en
minskning ske på annat håll. I årskurs 3 föreslås E-eleverna få välja mellan
rätlskunskap och .psykologi.

4.3.3 H-linjen (Bilaga 4:3,4 och 13-15)

En viktig del av samordningen mellan olika linjer finns i
milt förslag lill etl mer enhetligt språkprogram. På H-linjen innebär delta att
alla elever har samma totala timtal i språk, 28 vtr mot i dag 30 vtr för
H-linje utan latin (ca 60 % av eleverna) och 2 vtr för H-linje med latin (ca 40
% av eleverna).

I karaktärsämnena historia och samhällskunskap har
timtalen ökats från 8 och 10,5 lill 10 resp. 11,5.

Ämnena musik och teckning samt konst- och musikhistoria
har koncentrerats till årskurs 1 resp. 2. Denna ändring gäller även S- och
N-linjerna. .

På halvklassisk variant har ämnet latin i förslaget 13 vtr
mol i dag 14 vtr och i de alternativa timplanerna 12 vtr. Ämnet läses i årskurs
2 i utbyte mot allmän språkkunskap och naturkunskap (som i de alternativa
timplanerna) och i årskurs 3 i utbyte mot samhällskunskap (som i limplanen
enligl Lgy 70). Med denna lösning behöver inte som i dag något språk ulgå för
latinläsande elever.

På helklassisk variant skall grekiska erbjudas under 6 vtr
i årskurs 3 mot idag 8 vtr i årskurserna 2 och 3. Som i dag utgår då två
främmande språk. Erfarenheterna är goda av försök med en sådan kortare,
koncentrerad kurs i grekiska i årskurs 3, då eleverna i årskurs 2 hunnit
bekanta sig med etl klassiskt språk.

I de alternativa timplanerna (f. d. SSG) föreslås samma
lösning som nyss nämnda för ämnet latin.

I kärnämnena historia och samhällskunskap ökas timtalen
med totall 3 vtr.

I matematik minskas timtalet från totalt 6 till 5 vtr, och
ämnet koncentreras till årskurs I för full samordning med E- och S-linjerna
och med den reguljära timplanen.

4.3.4 S-linjen (Bilaga 4:5 och 13-15)

Efler mönster från de alternativa timplanerna erbjuds i
årskurs 1 och 2 socialkunskap som alternativämne till det tredje främmande
språket.

Prop.
1981/82:14 27

I matematik blir timfördelningen samma som på E-linjen,
5-3-3, vilket ger full möjlighel lill samläsning.

I naturkunskap har — som i de alternativa limplanerna -
limtalen sammanjämkats med E- och H-linjens, vilket för dessa två linjer
innebär en ökning med 1 veckotimme (vte) och för S-linjen en minskning med 1
vte.

I historia och samhällskunskap har timtalen ökats med
innalles tre veckotimmar (som för H-linjen).

S-linjen skiljer sig i de alternativa timplanerna (f.d.
SSG) under endast elt par veckotimmar från S-linjen i de reguljära timplanerna.

I årskurs 3 har i SSG-försöket omvittnade
samläsningsproblem i samhällskunskap kunnat rättas till.

4.3.5 N-linjen (Bilaga 4:6-7, 11 och 13-15)

Del förenklade språkprogrammet utan successiva borlval i
vatje årskurs har jag lidigare kommenterat.

I fråga om NT-seklorn har erfarenheter hämtats inte bara
från de alternativa timplanerna ulan också från försöksverksamheten med
varianl av N-linjen och med sammanhållen studiegång i årskurserna 1 och 2 av N-
och T-linjerna. Sålunda föreslås eleverna på N-linjen få välja mellan filosofi
och psykologi. I det senare ämnel höjs limtalet från 1 lill 2 vtr, vilket
möjliggör full samläsning med andra linjer.

För att ge möjlighet till full samläsning med T-linjen har
ämnet kemi koncentrerats till årskurserna 1 och 2, dvs. i likhet med vad
riksdagen år 1979 beslutat för de alternativa timplanerna.

Ämnel matematik har tilldelats en halv veckotimme mer,
vilket blir lill gagn, när även elever med allmän kurs i matematik i
grundskolan skall kunna tas in på N- och T-linjerna.

Variantämne erbjuds som hittills i utbyte mol etl
främmande språk, konst- och musikhistoria och en minskad kurs i historia (från
4 till 3 vtr, förlagda till högsta årskursen). Enligl ett vanligt önskemål i
försöksverksamheten med varianter föreslås här variantämnel få sin tyngdpunkt
i årskurs 3 (med 6 vtr), vilket får anses kompensera en minskning av ämnet till
totalt 8 mot i dag 9 vtr.

I de alternativa timplanerna (f. d. SSG) har som nämnls
N-linjen i stort samma utseende som i de reguljära limplanerna. Här bör dock
beaklas samordningen med T-linjen. För den senare är som jag anförl en likhet
mellan timplaner på olika orter än viktigare med tanke på flyttande elever
inför årskurs 3. När för T-linjen ämnel teknologi ökats från 2,5 till 5 vtr i
årskurs 1, bör också N-linjen ha samma timtal i ämnet. Ökningen för N-linjen
föreslås ske genom att konst- och musikhistoria utgår i årskurs 2. Eleverna på
N-linjen har som tidigare musik eller teckning under 2 vtr.

Samma ökning av ämnet matematik som ovan föreslås här.
Likaså

Prop. 1981/82:14 28

föreslås
N-eleverna även i de alternativa timplanerna få välja mellan filosofi och
psyjkologi i den högsta årskursen.

4.3.6
T-linjen (Bilaga 4:8-11 och 13-15)

Som
redan nämnts har på T-linjen biologi införts inom det reguljära
studieprogrammet (under 2 vtr i årskurs 2, liksom i det s. k. NT-försökel).
Detta är också i överensstämmelse med SÖ:s förslag till ramtimplan för
årskurserna 1-3 av T-linjen, ingivet år 1979. Enligl detta tänktes dock ämnel
historia helt kunna ulgå för T-elever.

I
del förslag som här ges säkras historia som obligatoriskt ämne under 3
veckotimmar i årskurs 3 av T-linjen. För att ge utrymme för biologi har ämnet
samhällskunskap vidare måst minskas, från 5 till 3 vtr. Detta är lika med timtalet
i SÖ:s ramtimplaneförslag, om eleverna alls skulle ha fåll läsa historia.

En
jämförelse med SÖ:s ramtimplanemodell ser ut så här (de i förslaget valda
timtalen ges först): svenska 8,5 (8-9), främmande språk 12 (11-13),
religionskunskap, historia och samhällskunskap 8,5 (7-11), matematik 15,5
(15-16), fysik 10,5 (10-11), kemi och biologi 9 (9-12), teknologi 9,5 (9-11),
övriga tekniska ämnen 12 (11-12), gymnastik 7,5 (7) och ttf 3 (3).

I
ämnet kemi ökas timtalet från 6,5 till 7 vtr för att ge samläsningsmöj-lighet
med N-linjen i årskurserna 1 och 2.

I
årskurs 4 av T-linjen startar läsåret 1981/82 en försöksverksamhet med
ramlimplaner i de kommuner som också deltar i försöket med friare resurstilldelningssystem.
Enligt uppgift deltar 29 av de 39 skolorna med årskurs 4 av T-linjen i
försöksverksamheten.

De
förändringar som då blir aktuella anges i bilagorna 4:9-10. I de tio skolor som
inte deltar i denna försöksverksamhet, skall tillämpas nuvarande timplaner i
årskurs 4 med beaktande av de jämkningar av ämnen mellan årskurs 3 och 4 som
föreslås. Dessa beskrivs i den inom SÖ upprättade PM som utgör bilaga 4:17. Då
de föreslagna jämkningarna mellan årskurs 3 och 4 endast berör tekniska ämnen,
bör dessa ändringar kunna börja tillämpas redan fr. o. m. läsåret 1982/83. Det
innebär alt de föreslagna limplanerna i lekniska ämnen (bilaga 4:9) skall böija
lillämpas fr. o. m. läsåret 1982/83 i årskurs 3 och läsåret 1983/84 i årskurs
4.

Eftersom
en halv veckotimme skiljer de nuvarande och de föreslagna timplanerna i
tekniska ämnen i årskurs 3, kommer under ett övergångsskede en liten
modifiering att behöva göras. Modifieringen innebär att läsåren 1982/83 och
1983/84 skall i årskurs 3 ämnet konstruktion Ma läsas med 6,5 vtr, konstruktion
By 5,5 vtr, elektronik 4,5 vtr och fysikalisk kemi 5,5 vtr. För samtliga grenar
utom byggteknisk gren ryms nuvarande timplaner i ramtimplanerna. I avvaktan på
SÖ:s utvärdering av försöksverksamheten kommer därför under läsåret 1983/84
två timplaner att tillämpas inom byggteknisk gren, dels ramtimplanen i bilaga
4:9 vid de skolor som deltar i försöket, dels nu gällande timplan för övriga
skolor med årskurs 4 av T-linjen.

Prop. 1981/82:14 29

För
elever som efter två årskurser på T-linjen vill slutföra sina studier på
N-linjen gäller, som i pågående NT-försök, en särskild timplan i årskurs 3
(bilaga 4:11).

De
alternativa timplanerna (f. d. SSG) är helt identiska med de reguljära i fråga
om T-linjen.

Jag
föreslår att limplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna förändras i
huvudsaklig överensstämmelse med förslagen i bilaga 4.

5
Slopande av länsskolnämndernas dispensgivning till för många och för små
grupper samt timreduktioner vid små grupper

5.1 Gällande
bestämmelser för dispensgivning

Som
beskrivs i bilaga 1 kan länsskolnämnden medge undantag från reglerna om
gruppstorlekar (8 kap. 18-21 §§ skolförordningen). Därvid gäller i huvudsak
följande.

Vid
särskilda skäl får länsskolnämnden medge undantag ett visst redovisningsår
från lägsta elevantal (vanligen 8) för anordnande av undervisning. Nämnden får
vid synnerliga skäl medge delning av klass eller grupp i andra fall än när
delning är föreskriven. I fråga om gruppstorlekarna 30 och 16 elever får
länsskolnämnden tillåta undantag med högre elevtal för visst ämne vid särskilda
skäl.

Tre
kategorier av dispensgivning kan urskiljas:

1)
För start av undervisning
(t.ex. med 6 elever i stället för 8 i allmän språkkunskap i årskurs 2 av
H-Iinjen)

2)
För fortsatta sludier (t. ex.
med 5 elever i stället för 8 i C-ryska i årskurs 3)

3)
Extragrupper (t.ex. av
schemaskäl bibehållna grupper om 16 elever i svenska och arbetslivsorientering
på utpräglat yrkesinriktade linjer). Till denna dispenstyp kan även föras extra
delning av grupp.

Totalt
utgör enligt gjorda undersökningar och med regionala variationer andelen
dispenstimmar ca 2 % av den totala undervisningsvolymen eller -beräknat i
1982/83 års löneläge - ca 60milj. kr.

5.2 Beslutsprocessen

Under
våren före del aktuella läsåret behandlar länsskolnämnden skolornas
organisationsrapporter för årskurs 1 och planeringsrapporter för högre
årskurser. Därvid kan nämnden medge att en av SÖ inrättad studieväg får
anordnas samt att undervisning får bedrivas i ett begärt antal grupper trots
ett mindre antal elever än vad bestämmelsema föreskriver.

Prop. 1981/82:14 30

I högre årskurser prövas skolornas dispensansökningar mot
bakgmnd av vad som tidigare har beslutats om studievägar m.m.

Mer detaljerat har samtidigt skolorna ingelt s. k.
preliminära planer (vår-rapporter) med uppgifter om antalet elever och
lärarveckotimmar.

Länsskolnämnden granskar de preliminära planerna och ger
rekommendationer till kommunerna och skolenheterna. Därvid kan nämnden ge
dispenser från bestämmelser om minsta elevantal.

Länsskolnämnderna kan varje år konstatera att antalet
elever i regel minskar från de preliminära planerna lill dess atl den slutliga
organisationen upprättas i början av det nya läsåret. Därför måste nämnderna
alltid mana till försiktighet så atl den slulliga organisationen inte blir för
slor.

I böljan på del nya läsåret inger skolorna s. k. slutliga
planer (höstrap-porter), visande elevantal och gmppslorlekar per den 15
september. Länsskolnämnden granskar de slulliga planerna, som ligger till
grund för rekvisition av slalsbidrag.

I de fall elevantalen minskat i förhållande lill de
preliminära planerna prövas behovel av erforderliga ylleriigare dispenser. I
vissa skolenheter kan elevantalet sjunka kraftigt i förhållande lill
vårrapporten, i vissa årskurser med flera tiotal elever. Trots restriktiv
bedömning kan dispenserna i dessa fall bli betydande.

Skillnader finns i praxis hos olika nämnder. Bl. a. har SÖ
i arbelel för ett friare resurstilldelningssystem i årskurs 4 av T-linjen
funnit betydande olikheter i resursanvändandet mellan olika län. Vidare ligger
t. ex. andelen dispenstimmar i ett glesbygdslän som Norrbollen på drygt 2%. Då
har frånräknats de besparingar skolorna själva gjort, l.ex. genom att inte dela
klasser där så skulle ha varil möjligl. Länsskolnämnden i Norrbottens län har
därvid gjort en helhetsbedömning av skolornas resursutlag. I ett sådant samråd
mellan nämnd och kommuner kan sålunda en friare resursanvändning sägas ha
börjat fungera.

5.3 Förslag om slopande av länsskolnämndernas möjlighet
att medge dispenser

Jag har här redovisat hur länsskolnämnderna i dag kan
medge atl undervisning anordnas i mindre och i fler grupper inklusive fler
delade grupper än bestämmelserna annars medger. Koslnaderna för sådana extra
grupper har beräknats till ca 60 milj. kr. Någol tak för dispensgivningen finns
inle. Jag har också nyss beskrivit hur en friare resursanvändning redan
fungerar i etl samråd mellan länsskolnämnd och skola genom att den senare kan
avstå från vissa formellt möjliga gruppdelningar för att i stället få inrätta
vissa behövliga extragrupper som inle kan medges formellt.

I etl
sådant system med lokal frihet i användningen av givna medel som jag har
föreslagit (avsnitt 3) passar enligt min mening regionall beslutade dispenser
inle in.

Prop. 1981/82:14 31

Enligt
min mening bör därför länsskolnämndernas möjligheter att bevilja dispenser av
de kategorier som jag har beskrivit upphöra. Däremol bör länsskolnämnderna även
i fortsättningen i fråga om gmppstorlekarna 30 och 16 elever få medge högre
elevtal, om särskilda skäl finns. Överväganden om finansiering av extra gmpper
och för små grupper i elt ämne bör liksom överväganden om gruppdelningar ske
vid skolstyrelsernas och skolornas reguljära planering av hur de lolalt
tillgängliga resurserna skall användas. Jag får därvidlag hänvisa lill milt
förslag i det föregående (avsnitt 3). I fråga om start och bibehållande av en
studieväg med för få elever bör i synnerliga fall SÖ kunna få medge dispens. En
sådan möjlighet bör enligt min mening i undantagsfall kunna finnas för att möta
vissa elevbehov, främst i glesbygd.

5.4
Förslag om timreduktioner vid små undervisningsgrupper

Jag
har beskrivit (avsnitt 5.2) hur länsskolnämnderna i dag kan ge dispens för
start av undervisning eller för fortsatt sådan med mindre än (vanligen) 8
elever. Länsskolnämnderna bestämmer i sådana fall oftast också att timtalen
skall reduceras för de mycket små grupper det blir fråga om. Så kan t. ex. en
grupp i allmän språkkunskap med 6 elever (i stället för det formellt nödvändiga
antalet 8) få endast 2 veckotimmar i stället för de 3 som enligl timplanen
schablonmässigt skall tillfalla alla gmpper i ämnet med mellan 8 och 30 elever.

I
denna naturliga praxis atl reducera timtalen vid små, dispenserade grupper
finns enligl min uppfattning en värdefull ansats till elt bällre utnyttjande av
skolans resurser. Principen kan ses som elt första steg mot en mer rationell
organisation av statsbidragsgivningen lill gymnasieskolan. Arbele på en
förändring härvidlag pågår som jag lidigare har nämnt inom
utbildningsdepartementet. Jag vill här också erinra om atl mitt förslag
(avsnitt 3) om en friare resursanvändning bör kunna bli ett medel alt bryta upp
dagens myckel okänsliga system för bidragsgivning. I en förändring av dagens
regler bör enligt min mening eftersträvas en betydligt bättre överensstämmelse
mellan bidragets storlek och gruppstorleken, alltså en form av individrelateral
statsbidrag, liknande det som redan tillämpas i försöksverksamheten med
gymnasieskola på mycket små orter (SSG-B, särskild samordnad gymnasieskola,
B-form).

I
ett läge, där dispensmöjligheler inte längre finns, framgår brislerna i dagens
bidragssystem än tydligare. Gmpper med färre än 8 elever (eller i latin och
grekiska 5 elever) kommer i princip inte atl finnas. Så snart däremot en grupp
nått minimistorlek, får med dagens regler undervisning påbörjas, och lika stort
slatsbidrag ulgår som lill en grupp med tre till fyra gånger så många elever,
alltså en full klass med 30 elever. Statsbidragets konslmklion ger därmed i
praktiken betydligt större koslnader för slaten per elev, när klasser och
grupper inte kan fyllas. Systemet med bestämda.

Prop.
1981/82:14 32

lägsta
elevlal för klass eller gmpp och etl likafullt 100-procenligl slatsbidrag kan
på ett olyckligt sätl bli ett hinder för en mer rationell organisation.
Särskill kan detta inlräffa på större orter, där flera skolenheter har ett
delvis parallellt utbud. Med dagens statsbidragssystem finns inte ekonomiskt
incitament till en mer rationell organisation i form av atl små elevgrupper
sammanförs till färre skolenheter än nu. Speciellt i ett läge med minskande
resurser anser jag det angeläget alt söka motverka sådana effekter.

Efter
samråd med chefen för budgeidepartemeniet ser jag dock nu ingen möjlighet atl
lill läsåret 1982/83 göra större förändringar av statsbidragssystemet för
gymnasieskolan än de som följer av mina förslag om en förstärkningsresurs.
Hänsyn måsle bl.a. las till den organisation som gymnasieutredningen kan komma
att föreslå samt till frågan om vilka kompletterande resurser som kan behövas
för glesbygdsskolor i ett elevre-lalerat statsbidragssystem.

Jag
föreslår därför atl - liksom man hittills reducerat limtalen vid grupper med i
princip under 8 elever - timtalen reduceras vid grupper med mindre än 12 elever
i de fall gruppen i det aktuella ämnel kan omfatta 30 elever. Därmed undantas
de yrkesinriktade studievägarna inom främst induslri och hantverk, där
gruppstorleken är 16 elever. Jag vill för lydlighetens skull påpeka atl mitt
förslag endast avser fall, där hela gruppen understiger 12 elever. Gruppdelningar
för vissa moment med stöd av förslärkningsresursen berörs alltså inte. Däremol
inbegriper jag i mitt förslag sådana grupper som med stöd av denna resurs
startar eller bibehålls i etl ämne med otillräckligt elevunderlag.

Vid
mindre än 12 elever i ämnen, där gmppen kan uppgå till 30 elever, bör timtalen
reduceras med mellan 20 och 25 % i huvudsak enligl följande schablon. (För atl
jämna, halva eller fjärdedels veckotimmar skall erhållas, behöver
reduktionerna, uttryckta i procent, bli någol olika vid olika utgångstimtal.)

Timtal

per

årskurs
enligt

Timtal
vid mind

re än

timplanen

12 elever

1

0,75

1,5

1,25

2

1,5

2,5

2

3

2,5

3,5

2,5

4

3

4,5

3,5

5

4

5,5

4,25

6

4,5

6,5

5

7

5,5

7,5

6

8

6

8,5

6,5

Prop.
1981/82:14 33

Timtal
per

årskurs
enligt

Timtal vid mindre än

timplanen

12 elever

9

7

9,5

7,5

10

7.5

10,5

8

11

8,5

11,5

8,75

12

9

Vid
andra utgångstimtal än de angivna bör reduktion göras med mellan 20 och 25% så
alt praktiskt hanterbara limtal erhålls.

För
ämnena latin och grekiska, i vilka lägsta anlal elever för start av och
fortsatt undervisning är 5, bör timreduktioner i konsekvens med vad jag nyss
föreslagit göras vid grupper om 5 till 8 elever.

Reduktioner
av det slag jag här föreslår har redan lidigare funnits i gymnasieskolan och
har då skett i länsskolnämndernas prövning av under-taliga grupper. Man har
därvid i viss mån sökt anpassa reduktionerna lill de enskilda förhållandena och
elevernas förutsättningar. Jag vill inte utesluta att man även i ett system
med timreduktioner vid små gmpper kan komma att behöva göra avvikelser från
angivna timtal. Detta får då finansieras med skolans förstärkningsresurs.

6
Möjlighet till självstudier under viss tid

6.1
Allmänt

Att
lära eleverna studera självständigt angavs som etl viktigt mål redan i samband
med 1966 års gymnasiereform (prop. 1964:171, SäU 1964:1, rskr 1964:407). I
samband med den dåvarande gymnasieulredningens arbete hade kravet på ökat
självständigt arbete framförts med kraft av såväl universitetens som
näringslivets företrädare.

Jag
finner det vara ett viktigt mål att elever i gymnasieskolan skall lära sig
arbeta självständigt. Detta kommer de emellertid enligl min mening aldrig att
lära sig, om studierna är så upplagda, att de inte behöver göra del.
Gymnasieskolan får inle förutsätta att eleverna kan bedriva självständiga
studier, men den måsle lära dem del så alt de, när de lämnar skolan, har fått
vänja sig vid att planlägga och genomföra uppgifter på egen hand såväl i
arbetslivet som i fortsatta sludier. Delta fordrar en konsekvent uppbyggd
studiegång, där kraven på självständighet ökar så att lärarhandledningen
successivt kan minska i högre årskurser.

Atl
eleverna lär sig organisera ett arbete på egen hand eller i grupp och kan
redovisa del klart och koncist är i sig viktigt. Det är emellertid också
betydelsefullt att eleverna lämnar skolan med goda färdigheter även i 3 Riksdagen 1981182. I saml. Nr
14

Prop. 1981/82:14 34

övrigt
och med sådana fasla kunskaper, alt de kan orientera sig i samhället och i
vidare studier. Del självständiga arbetet får därför inte leda till en sänkt
ambitionsnivå i dessa avseenden. Eleverna måste ges klara elappmål för sina
självständiga studier. Deras resultat i dessa studier måste få ulgöra elt
väsentligt underlag för betygsättningen.

I
besparingspropositionen angav min förelrädare som ett av syftena med
förändringen av gymnasieskolan att ge möjlighel till ökade självstudier för
eleverna. Förändringen borde leda till atl tid skapas för ökat självständigt
arbete, projekl- och specialarbeten. En sådan verksamhet — enskilt och i grupp
— borde utgöra ett väsentligt inslag och bedömas och betygsättas med samma vikt
som de övriga studierna i olika ämnen. Flera olika uppgifter borde ulföras
under ett läsår av varje elev.

Självständigt
arbete är - som jag redan har sagt - inle någol nytt i gymnasieskolan. I
Allmänna anvisningar i nu gällande Läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70), del
I, betonas vikten av träning till ökad självständighet i studierna:

Betydelsefull
för eleverna i gymnasieskolan är förmågan atl självständigt utföra en
arbetsuppgift av rimlig omfattning. Eleven skall vid skoltidens slut ha lärt
sig att göra upp och följa en plan för hur en arbetsuppgift skall genomföras,

samla,
tolka och värdera information,

redovisa
(demonstrera) och bedöma resultatet (produkten).

För
att detta mål skall nås krävs att eleven får tiUfälle att ta ansvar för sitt
arbete och successivt tränas i del självständiga arbetssättets teknik. Ett sådant
arbetssätt har värde inle bara för skolarbetet och individen själv i olika
avseenden utan även för verksamheten efter skoltidens slut i yrkes-och
samhällsliv. (Lgy 70,1, s. 32)

Självständiga
arbetsuppgifter. Då det gäller teoretiska ämnen tar sig del successivt stegrade
kravet på elevernas förmåga att arbeta självständigt bl. a. uttryck i en
förändring av deras arbetsuppgifter från dagläxa, över långläxa till beting och
specialarbete. Vissa anvisningar härom ges i de skilda kursplanerna och en
utförlig redogörelse lämnas i till läroplanen knutna studieplaner som också tar
upp olika möjligheter till den i sammanhanget nödvändiga koncentrationen av
undervisningen i ämnen med lågt timtal. (Lgy 70,1, s. 34)

Även
i direktiven till gymnasieutredningen (U 1976:10) understryks värdet av mer
självständiga studier:

Elt
ökat ansvarstagande av eleverna och en högre grad av egen aktivitet bör kunna
medföra större arbelstrivsel och bättre studiemotivation. En viktig uppgift för
kommittén är atl föreslå åtgärder som kan främja de studerandes inflytande över
det egna arbetet. Som exempel kan nämnas en mer problemorienterande
undervisning och koncenlrationsstudier.

De
förändringar som föreslogs i besparingspropositionen i riklning mol ökad
självständighet i studiearbetet innebär inga drastiska omvälvningar.

Prop. 1981/82:14 35

Minskningen
av de lärarledda lektionerna kan också beskrivas så här: 1 en serie om fem
lektioner, vid l.ex. betingsstudier i samhällskunskap, kan i dag lektionerna 1
och 3 användas till gemensam genomgång. Under lektionerna 2 och 4 arbetar
eleverna under handledning av läraren och delvis självständigt. Lektion 5
utnyttjas för redovisning. Med den föreslagna förändringen kan skillnaden bli
att eleverna arbetar självständigt under handledning av läraren lektion 2 och
helt självständigt lektion 4. Lektionerna 1, 3 och 5 tänks vara oförändrade.

Andelen direkt lärarledda
lektioner kan inte minskas schablonmässigt för alla linjer och specialkurser.
En omorganisation kan - som anfördes i besparingspropositionen - behöva få
större eller mindre omfattning på olika linjer och specialkurser och i olika
årskurser beroende på utbildningsinnehåll, olika riskmoment inom utbildningen
etc. I del följande kommer jag atl föreslå hur myckel självsludielid som högst
bör få läggas in på olika linjer och i olika ämnen, alternativt grupper av
ämnen. Del bör sedan, som jag föreslår, ankomma på skolledningen atl vid
fördelning av förslärkningsresursen avgöra hur stor del av den möjliga
självstudieliden som bör kunna vara utan lärarhandledning med hänsyn till andra
stödinsatser, t. ex. i form av gmppdelning, som också är angelägna.

Enligt
vad som anfördes i besparingsproposilionen kan självstudielimmar samlas till
en viss del av arbetsveckan. Den frigjorda timplaneliden bör läggas ul som
elevtimmar på schemat, lämpligen i sammanhängade pass. Skolledningen kan då i
viss utsträckning förlägga koncentralionsda-gar, skrivningar m. m. på den
frigjorda tiden och uianför den återstående lektionstiden. Därmed kan
nettobortfallet av den lärarledda undervisningen minskas ytteriigare.

Så
bör l.ex. en fast halvdag för självstudier i l.ex. årskurs 3 av de Ire-och
fyraåriga linjerna kunna användas för både skrivningar och andra redovisningar
saml program, som kan samordnas för siörre undervisningsgrupper. Studiebesök i
gmpper för all hämla information i det omgivande samhället, som bör vara elt
viktigt inslag i det självständiga arbetet, bör så långt möjligt förläggas till
självstudielid. Försöksverksamhelen med s.k. yrkesorienteringsvecka och
återkommande praktiska arbetslivskontakter bör kunna inordnas i ett system med
självstudier. Viss självstudietid bör också kunna ägnas åt inläsning av det
stoff som behandlas, så som redan rekommenderas i de anvisningar för
belingsläsning som SÖ har utfärdat. Dessa bör - för att bli tillämpliga även på
självstudier - kompletteras i vissa delar. Jag avser därför atl återkomma till
regeringen med förslag om atl ge SÖ i uppdrag alt utarbeta informations- och
servicemalerial för självstudier, innefattande bl.a. tänkbara schemamodeller.
De allmänna råd SÖ utarbetar bör därvid få ersätta nuvarande anvisningar i Lgy
70 om obligatorisk betingsläsning.

I
ett system med möjlighet till självstudier har enligl min uppfattning
bestämmelserna om obligatorisk belingsläsning och specialarbete spelat ut

Prop. 1981/82:14 36

sin
roll. Där i dag handledning av specialarbetet arvoderas med ttf-resursen
minskas också belastningen på denna, om specialarbetet avskaffas. Jag föreslår
därför att föreskrifterna i timplanerna i Lgy 70 om specialarbete i årskurs 3
av de tre- och fyraåriga linjerna upphävs. Specialarbetet bör fr. o. m. läsåret
1982/83 ersättas av en möjlighet all anordna självstudier.

Det
bör ankomma på regeringen eller myndighet regeringen bestämmer atl utfärda erforderliga
föreskrifter och allmänna råd om självstudier samt de övergångsbestämmelser som
behövs.

Enligt
min uppfallning är det naturligt att fortbildningsåtgärder anordnas med
anledning av riksdagsbeslut på grundval av de förslag jag här framlägger. Bl.a.
kan fortbildningsåtgärder behövas i fråga om den metodik som kan bli aktuell
vid handledning av elever i självstudier. Med propositionen om skolforskning
och personalutveckling har införts en ny modell för personalutbildningen i
skolväsendet, varigenom skolstyrelserna fått resurser för och elt större
inflytande över personalutbildningen. Det är enligt min mening i första hand en
uppgift för skolstyrelserna alt slå för ifrågavarande form av fortbildning.
Jag anser det vidare naturiigl att länsskolnämnderna stödjer skolstyrelserna i
dessa insatser.

6.2
Problem och möjligheter

Möjligheterna
lill självstudier varierar starkt mellan olika ämnen. T. ex. kan
naturvetenskapliga och tekniska ämnen i sina laborativa avsnilt vara direki
olämpliga för omfattande självstudier.

På
de utpräglat yrkesinriktade studievägarna inom induslri och hantverk kan också
svårigheter uppkomma. Endast undantagsvis torde ämnesinstitutioner och
verkstäder kunna upplåtas för självstudier med lanke på ansvarsfrågan. Det är
inte möjligl att utan lärarhandledning genomföra några egentliga övningar med
maskiner och inte heller sådana el-arbelen under spänning, som kan förorsaka
skada på person och egendom. Därtill kommer ansvarel för dyrbar materiel,
instrument och verklyg men även t.ex. för reparation av inlämnade bilar,
faslighelsutruslning etc. På de utpräglat yrkesinriktade studievägarna anser
jag det därför naturiigl atl endast etl ringa antal självsludietimmar får
läggas ut. Del bör sedan ankomma på skolstyrelsen och skolledningen atl vid
fördelningen av tillgängliga resurser i form av lärarveckotimmar avgöra om
eleverna behöver lärarhandledning också under dessa timmar.

Skolledningen
bör ges förhållandevis slor frihet atl förlägga undervisningen så, atl
självstudieliden företrädesvis utnyttjas för sådana aktiviteter som jag
lidigare exemplifierat och som inte kräver lärares närvaro. Jag föreslår därför
i det följande att den möjliga självstudieliden vanligen inte låses till
bestämda ämnen. Det bör i stället överlämnas till den enskilda skolan att göra
den slulliga fördelningen på ämnen inom de ramar jag föreslår, alltefter de
egna lärar- och lokalförhållandena och med hänsyn till elevernas varierande
förutsättningar.

Prop. 1981/82:14 37

Som
jag redan har visal har vissa ämnen i mitt förslag till nya timplaner för de
tre- och fyraåriga linjerna koncentrerats till färre årskurser än i dag. Härmed
ges bättre utrymme för utläggningen av självstudietimmar. Samma syfte - att
underlätta den lokala planeringen av självstudieliden - har mitt förslag till
sammanjämkningar av timtalen för elt ämne på flera linjer. Sirävan har också
varit att i görligaste mån undvika låga timtal för enskilda ämnen i årskursen.
I de fall etl ämne har ell lågt limtal fömtsätts koncen-Iralionsläsning i
likhet med vad som gäller för sådana ämnen i dag (Lgy 70, I, s. 109).

Allmänl
kan vad som i Lgy 70 sägs om periodläsning, dvs. elt skiftande antal lektioner
under olika delar av en kurs, bh aktuellt i etl ämne med självstudier. Siörre
lärarinsatser kan behövas i början av läsåret och senare vid starten av ett
självständigt arbete, t. ex. etl lemasludium. När detta löper, kan graden av
lärarhandledning bli mindre.

Jag vill också ytterligare
betona vad jag redan lidigare har anfört i fråga om elevernas tillgång till
lärare. Att självstudielid läggs ul i olika omfattning på limplanen betyder,
inte atl eleverna på samlliga dessa limmar kommer all vara utan
lärarhandledning. Som jag tidigare har framhållit innebär mina förslag också
atl en betydande resurs kommer att finnas för lärarhandledning. Jag har
beskrivit denna resurs i avsnilt 3. Hur resursen fördelas på de olika linjerna
blir givetvis beroende av den faktiska situationen. Det kan således på en
skolenhet mycket väl bli så atl den maximala självstudieliden i en årskurs
enligt limplanen på en linje är 3,5 veckolimmar, medan en klass på samma linje
ur förstärkningsresursen tillförs handledarresurser också för 3,5 veckotimmar,
om man lokall bedömer att detta är den bästa resursanvändningen. Ingen
självstudielid läggs då ut.

6.3
Förslag om fördelning av möjlig självstudietid på linjer och ämnen

Den
fördelning av självsludielid jag föreslår i del följande gäller hur stort antal
limmar som på timplanen skall anges som möjliga för självstudier. Det bör sedan
- som jag nyss anförde - ankomma på skolledningen att vid fördelning av
förstärkningsresursen avgöra hur stor del av självstudietiden som skall äga rum
utan direkt lärarhandledning. Delta blir beroende av elevgmppens
förutsättningar och av hur slor del av förslärkningsresursen som man bedömer
bäst kan användas för andra insatser, såsom gruppdelningar, stöd- och
samordnad specialundervisning m. m. Den reella liden för självstudier utan
lärarhandledning torde därför i princip bli mindre eller betydligt mindre än
den jag här kommer alt ange som den högsta medgivna.

När nu ansvarel för
resursfördelningen i alll väsentligt lagls på skolledningarna, har jag
fömtsatl atl dessa särskill uppmärksammar tilldelningen lill de ämnen, i vilka
kunskaper krävs för särskild behörighet till olika utbildningar i högskolan.
Det är också viktigt all skolmyndigheterna håller

Prop. 1981/82:14 38

sig
underrättade om de förändringar som görs i fråga om krav för särskild
behörighet till högskoleutbildning.

Jag
vill först redovisa några allmänna utgångspunkter, som är avsedda atl leda till
en så lältadministrerad organisation som möjhgt:

— Samma
timreduktion för elt ämne på olika linjer, om ämnets timtal i

årskursen är detsamma.

- Så
få reduktionslyper som möjligt - tre gmpper av linjer med 2, 7 resp.

10 veckotimmars högsta medgivna självstudietid (räknat över för de tre

grupperna 2, 2 resp. 3 läsår).

I
besparingspropositionen avsåg min företrädare att antalet direkt lärarledda
lektioner (=lärarveckotimmar) skulle minska med i snitt 10%. I begreppet
lärarveckotimmar ingår, som jag har nämnt, förutom vanliga helklasstimmar olika
extra timmar för delning av klass för studieleknisk träning, laborafioner och
liknande. Antalet lärarveckotimmar överstiger därmed ofta, och på vissa linjer
kraftigt, antalet elevveckotimmar.

Även
i etl system med fri resursanvändning torde slora delar av den återförda
resursen åter omedelbart komma att läggas ut på samma laborationer och andra
verksamheter med riskmoment som tidigare. Härtill kommer att gruppdelning kan
behövas inte bara av säkerhetsskäl utan även t.ex. i de fall laborationslokaler
och utmstning bara räcker till för en halvklass i tagel.

Därför
föreslår jag att tiden för möjliga självstudier fördelas på endast
helklasslimmar, t. ex. totalt 7 veckotimmar på So-linjen. Elevveckotimmar blir
här lika med lärarveckotimmar. Förstärkningsresurserna förblir orörda. På detta
sätt blir också ingreppen mindre i dagens organisation av gymnasieskolan. För
eleverna blir effekten densamma, vilken metod som än väljs. Valel av modell är
tekniskt och gäller egentligen hur stor resurs som skall återföras till
skolorna.

Inom
utbildningsdepartementet har utarbetats förslag om högsta medgivna
självstudietid på olika linjer. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet
i detta ärende som bilaga 5. Enligt min mening bör förändringar i timplanerna
vidtas i huvudsaklig överensstämmelse med dessa förslag.

6.3.1
Tre- och fyraåriga linjer

De
tre- och fyraåriga linjerna med många s. k. allmänna ämnen har redan nu inslag
av mer självständiga arbetsformer som långläxa, beting och specialarbete.
Riskmomenten är också relativt få.

För
de tre- och fyraåriga linjerna föreslår jag en sammanlagd möjlig självstudietid
av totalt 10 veckotimmar för årskurserna 1, 2 och 3, fördelade på högst 1,5
veckotimme i årskurs 1, högst 3,5 veckotimmar i årskurs 2 och högst 5
veckotimmar i årskurs 3 i de föreslagna förändrade timplanerna, där eleverna i
de tre årskurserna har 30, 32 resp. 34 veckotimmar. Fördelningen av maximal
självstudietid på olika ämnen anges i limplaner i bilagorna 5:1 — 11. Jag vill
här ge ett exempel på hur timplanebilagorna skall läsas.

Prop. 1981/82:14

Treårig humanistisk
linje (H)

Nu gällande timplan

Förslag om högsta
medgivna självstudietid

39

Ämne

Antal veckotimmar i

årskurs

1

2

Svenska

3
0,5

3

1

Engelska

3

2-1-1

1,5

B-språk

3

3

C-språk

4

3

Allmän språkkunskap

, 1

3

0,5

Historia

2

1

4

0,5

Religionskunskap

1,5

Filosofi

Psykologi

2

0,5

Samhällskunskap

3
0.5

3

0,5

Matematik

5
0,5

Naturkunskap

5

2

0,5

Konst- och musikhistoria

1

1

Musik eller teckning

1

1

Gymnastik

3

3

Timmar till förfogande

1

1

Summa

34
1,5

32

3,5

1
årskurs 1 är högsta medgivna självstudietid 1 veckotimme i svenska och
samhällskunskap. Fördelningen på ämnen kan göras som i exemplet. I årskurs 2
kan 1,5 veckotimme som högsta medgivna självstudietid fördelas som i exemplet
på svenska och allmän språkkunskap resp. historia, psykologi och
samhällskunskap.

Det
bör få ankomma på regeringen eller myndighet regeringen bestämmer alt besluta
om den tekniska utformningen av dessa föreskrifter.

Med
de föreslagna timtalen inom bestämda ramar för grupper av ämnen har skolan viss
frihet att göra den lokalt bästa fördelningen av självstudietiden på ohka ämnen.
Om en undervisningsgmpp är sammansatt av elever från två eller flera
studievägar, måste dock antalet självstudietimmar bli ett och samma i ämnel för
de studievägar som ingår i gmppen.

I
bilagorna 5:12-22 föreslår jag möjliga timreduktioner för självstudier enligt
nu gäUande timplaner för E-, H-, S-, N- och T-linjerna. Nuvarande timplaner
kommer att gälla årskurserna 2 och 3 läsåret 1982/83 och årskurs 3 läsåret
1983/84.

Prop. 1981/82:14 40

En
utgångspunkt har varit att i Lgy 70: s timplaner få timreduktioner för
självstudier lika dem som föreslås i de mer samordnade timplanerna.

För
årskurs 4 av T-linjen föreslår jag maximalt 6 veckotimm:'r för självstudier.
Riksdagen har enligt förslag i 1981 års budgetproposition (1980/81: 100 bil. 12
s. 319 f.) beslulal om försöksverksamhet med elt friare
resurstilldelningssyslem i årskurs 4 av T-linjen läsåren 1981/82 och 1982/ 83.
Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att inför läsåret 1982/ 83
anpassa resurstilldelningen för årskurs 4 av T-linjen lill vad jag här har
föreslagit om självstudier.

För
försöksverksamheten med särskild samordnad gymnasieskola, B-form (SSG-B), som
nu finns på sju mindre orter, ger jag inte nu något förslag till
självstudielimmar. Jag avser att föreslå regeringen atl ge SÖ i uppdrag att
göra nödvändig anpassning av det för SSG-B särskilda resurssystemet, där i dag
redan finns en möjlighet till självstudier, och föreslå eventuella andra
åtgärder för att göra besparingar även inom SSG-B.

6.i.2
Tvååriga linjer

När
del gäller möjlighet till självstudier på de tvååriga linjerna har jag funnit
det lämpligt alt behandla dessa i två gmpper.

Den
första gruppen utgör de elva linjerna Be, Ba, Et, Fo, Jo, Li, Pr, Sb, Td, Tr
och Ve. Här föreslår jag i genomsnitt maximall en självstudietimme i vardera av
årskurserna 1 och 2, lagd på linjernas karaktärsämnen. Någon närmare
precisering synes mig inte lämplig. En studie av fömtsättningarna på dessa
linjer och av möjligheten att uppnå angivet sparmål vid exempelvis B-form och
arbetsplalsförlagd utbildning visar nämligen atl skolorna måste kunna fä
planera efter rådande förutsättningar, om avsedd spareffekt skall uppnås. I
något fall kan självstudietiden behöva förläggas enbart lill årskurs 2. En
annan organisation kan kräva alt man fördelar självstudierna med 0,5 resp. 1,5
veckotimme i vardera årskursen.

Till
denna grupp av studievägar bör också föras grenen för storhushåll och
restaurang på Ko-linjen. Även här föreslår jag maximalt en självstudie-limme i
årskurs 2 (bilaga 5:27).

Beträffande
utläggningen av självstudietid anfördes i besparingspropositionen att två
principer borde vara vägledande. Dels borde limplanernas balans mellan
färdighelsämnen, samhällsorienterande, naturorienlerande, estetiska och
yrkesinriktade inslag i princip inte mbbas, dels måste timplaneförändringarna
få olika omfattning beroende på olika linjers utbildningsinnehåll, riskmomenl
etc.

I
den samlade bedömningen av gymnasieskolans studievägar har jag sålunda beräknat
självstudier under inalles högst två veckotimmar på de här angivna linjerna mot
en betydligt större mängd på de övriga hnjerna. Jag har därvid gjort följande
överväganden om timbalans och fördelning på ämnen på de yrkesinriktade
linjerna.

Då
jag inte har funnit vare sig tillvalsämnena eller gymnastik lämpliga för

Prop.
1981/82:14 41

självstudier,
återstår arbetshvsorientering, som har endast en veckotimme i vardera årskurs 1
och 2, svenska, som har fyra veckotimmar i årskurs 1, samt del/de yrkesbetonade
ämnet/ämnena, som har lolaU 59-65 veckolimmar i årskurserna 1 och 2.

Del
är mot denna bakgmnd jag har valt atl förlägga de två självsludielim-marna hell
på de yrkesbetonade ämnena, som upptar ca 80% av de aktuella linjernas timtal.
I årskurs 1 minskas den yrkesbetonade undervisningens timandel endast med
2,5%.

Inom
den återstående gruppen av tvååriga linjer (Dk, Du, Ek, Ko, Mu, So, Ss, Te och
Vd, bilagorna 5:23-37) bör den totala mängden självstudietimmar per linje vara
maximalt 7.

Inte heller i denna gmpp
synes det lämpligt att föreskriva etl gemensaml högsta antal självstudietimmar
per årskurs för alla linjer. På en linje (Dk) tas 4 veckotimmar (vtr) ut i
årskurs 1 och 3 i årskurs 2. På en annan (So) föreslås endast 1,5 veckotimme i
årskurs 1 mol 5,5 i årskurs 2. Te-linjen (Te) och den nya drift- och underhållslekniska
linjen (Du) överensslämmer sinsemellan (2 och 5 vtr i årskurs I resp. 2),
liksom Vd-linjen och den nya sociala servicelinjen - Ss-hnjen (3 och 4 vtr i
årskurs 1 resp. 2). Samtliga linjer i gmppen (med undantag för Te-linjen) har
svenska i årskurs 2, och där föreslår jag genomgående en halv veckotimmes
självstudier.

Jag
övergår nu till att kommentera några särskilda linjer.

För
Dk-linjen anger jag även självstudielid i försöksverksamheten med gren för
kontor utan varianter saml för vårdadministrativ gren i årskurs 2 (5:24).

För
Ko-linjen (5:27) ger jag endast lotaltimlal för reduktioner av ämnesblock. Med
blockläggning av ämnen är tanken att underlätta temastudier i likhet med vad
som sker i försöksverksamhelen med reviderad Ko-linje (KOREV, bilaga 5:28).
Härmed bör också ges en bättre gmnd för självstudier.

På
Mu-linjen (5:29) tas i årskurs 2 en halv veckotimme av lolalt två i ämnet
musikhistorisk orientering lill självstudier. Eftersom eleverna där arbetar i
10-grupper, blir reduktionen i ämnet per klass (3x0,5=) 1,5 veckotimme.

På
So-linjen (5:30) föreslår jag självstudier i årskurs 2 i ämnena matematik,
religionskunskap och samhällskunskap. I den mån samläsning i dessa ämnen sker
med andra tvååriga linjer gäller självstudierna även dessa linjers elever.

På
sociala senicelinjen och vårdlinjen anger jag möjliga timreduktioner för
självstudier ämnesgmppvis, dvs. vad som maximalt får tas fill självstudier
inom en ämnesgmpp (bilagorna 5:31 resp. 5:33 och 34). Förslag lill
självstudietid inom försöksverksamheten på vårdlinjens gren för barna-och
ungdomsvård ges i bilagorna 5:35-37.

Prop. 1981/82:14 42

6.3.3
Specialkurser

Regeringen
uppdrog i december 1980 åt SÖ atl pröva vilka sparåtgärder beiräffande
specialkurserna som kunde vara realiserbara till läsåret 1982/ 83. Den av
riksdagen antagna sparnivån och friheten att pröva olika sparmetoder skulle
gälla specialkurserna i samma mån som linjerna (UbU 1980/ 81:12 och 15, rskr
1980/81:120).

SÖ
har den 23 februari 1981 redovisal sitt uppdrag. Vad gäller alternativa
sparmetoder — främsi ökad samverkan mellan olika utbildningsanordnare —
konstaterar SÖ alt bl.a. nu gällande statsbidragssystem inle ger någon direkt
stimulans i denna riktning. Jag har lidigare utvecklat detta (avsnilt 5.4). I
sin redovisning ger SÖ också en idéskiss lill elt förändrat, individanknutet
statsbidragssystem för såväl linjer som specialkurser. Konkreta förslag till
andra sparåtgärder än självstudier har SÖ endast kunnat ge för två kurser.

SÖ
har utifrån besparingspropositionens riktlinjer i sin beräkning av möjlig
självstudielid för 280 specialkurser kommit fram till en genomsnittlig maximal
nedskärning av den lärarledda undervisningen med ca 8 % (räknat på
elevveckotimmar).

Med
hänsyn till vad jag tidigare har sagt om möjlighet till självstudier på olika
linjer vill jag anföra följande. Jag inslämmer i vad SÖ i sin redovisning har
anfört om att specialkurser och närmast motsvarande linjer bör behandlas lika i
de åigärder som vidtas. För flertalet motsvarande yrkesinriktade linjer har
jag föreslagit i genomsnitt två självsludietimmar per linje. Detta molsvarar
2,6% av det totala antalet elev veckotimmar på linjen. Eftersom de flesta
specialkurser är yrkesinriktade, anserjag atl den högsta möjliga andelen
självstudier även för specialkurserna bör vara i snitt 2,6%. Jag avser senare
föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att förändra timplanerna för
specialkurser så att denna besparing kan göras beträffande såväl inrättade som
planerade specialkurser.

7
Anställande av färre korttidsvikarier för tjänstlediga lärare

Jag
har redan inledningsvis anfört, att vikarier under kortare tjänstledigheter är
en dyr och ofta ineffektiv resursanvändning, varför del inle sällan bör vara
möjligl att avstå från vikarie.

Möjligheterna
är oftast myckel små att från första bötjan av en lärares sjukledighet ge
eleverna en tillfredställande undervisning. De problem som elevvårdskommiltén
(U 1978:06) i sin rapport (SOU 1980:50) Personalutveckling, personalvård,
personalplanering (s. 62f.) funnit på detta område för gmndskolans del torde
gälla även för gymnasieskolan:

Systemet
att vid behov rekrytera korttidsvikarier, ofta dag för dag, tar mycken tid i
anspråk för skolledning, för andra lärare och för kommunens

Prop.
1981/82:14 43

löneadministralion.
Det kan också vara svårt att lillräckligt snabbt anställa vikarier. Vikarien
saknar ofta lärarutbildning och har inte sällan otillräckliga ämneskunskaper.

Ibland
anställs ingen vikarie och undervisningen ställs in. Eleverna får håttimmar.
Har undervisningen inställts en eller två timmar före sista lektionen är det
svårt att förklara varför den sista lektionen är viktig. De två föregående var
ju inte viktigare än att man kunde ställa in dem. Det händer inte sällan alt en
del elever då går hem. Då måsle delta diskuteras dagen efter och ev. påföljder
utmätas. En personalplanering som har ovan beskrivna konsekvenser är i högsta
grad demoraliserande och har som följd en mängd hell onödiga elevvårdsproblem.

Denna
elevvårdsaspekt får enligl min mening inle glömmas bort heller för
gymnasieskolans elever.

Till en kortare
tjänstledighet, som är känd långt i förväg, kan dock ofta behöriga vikarier
anskaffas genom att skolans övriga lärare tar s. k. övertimmar. Vissa
lektioner fordrar lärarhandledning, främsi laborationer och arbelsteknik på
yrkesinriktade linjer. I andra fall fungerar undervisningen bällre, om eleverna
får använda lektionstiden lill självstudier. Det är sålunda inte möjligt all
behandla vikariefrågan på ett och samma sätt i alla situationer.

Jag
är därför inte beredd atl föreslå elt generellt indragande av vikarieersättningar
under ett visst antal dagar. Även om t.ex. en återförd resurs skulle ge
möjligheter lill vikarie under i snitt halva tiden, skulle vissa linjer och
ämnen drabbas betydligt mer än andra. Jag räknar nämligen med atl vikarier
måste sättas in för i det närmaste alla frånvarande lärare på de utpräglat
yrkesinriktade studievägarna, främst inom industri och hantverk. Bakom delta
ligger samma överväganden om säkerhetsfrågor som föranlett mig att minimera
självstudieliden på dessa studievägar. Med i stort sett full vikarieinsats på
dessa studievägar skulle en återförd resurs inle räcka långt i allmänna ämnen
på främst de tre- och fyraåriga linjerna. Där skulle eleverna i en skiftande
och slumpvis omfattning kunna få både oplanerade och okontrollerade
självstudier under ett antal dagar i etl eller flera ämnen. Detta skulle helt
strida mot den syn jag tidigare har anfört pä självstudier som en pedagogisk
träning.

Mot
denna bakgrund bör enligt min mening skolledningen lokalt få avgöra i vilken
mån vikarie behöver anställas för en kortare tjänstledighet. Inbesparade
lärartimmar skall enligt mitt förslag bokföras och får av skolledningen
tillföras skolenhetens samlade förslärkningsresurs. Till skillnad från vad som
skulle vara fallet i ett generellt system blir det då möjligt att lokall
bedöma, om lärarinsatser bör ske i form av vikariat eller i form av ytterligare
handledning under exempelvis självstudietimmar.

Prop. 1981/82:14 44

8
Andra utbildningsformer än gymnasieskolan

Mina
överväganden och förslag i det föregående gäller skolformen gymnasieskolan,
dvs. kommunernas och landstingskommunernas gymnasieskolor. Det finns vissa
samband mellan gymnasieskolans och en del andra utbildningsformers regelsystem.
Bl. a. med hänsyn till detta vill jag här ta upp frågan om vilka återverkningar
mina förslag bör få för andra utbildningsformer. Jag har därvid beträffande
kommunal och statlig vuxenutbildning saml kommunal högskoleutbildning samrått
med chefen för utbildningsdepartementet.

Riksinternatskolor
och vissa andra privata skolor

Riksinlernalskolorna
och de privata skolor som omfattas av privatskolförordningen (1967:270) skall
enligt gällande föreskrifter i princip följa gymnasieskolans läroplan.
Föreskrifterna om statsbidrag och vissa andra föreskrifter för skolorna utgår
från denna fömtsättning. Vad jag har föreslagit rörande gymnasieskolan bör i
huvudsak gälla även dessa andra skolor. Del bör ankomma på regeringen eller
myndighel som regeringen bestämmer att ta ställning till vilka mindre
skillnader som kan visa sig påkallade.

Bergsskolan
i Filipstad följer en särskild läroplan som SÖ fastställer. Läroplanen och
vissa organisaloriska föreskrifter följer delvis samma system som gäller för
gymnasieskolan. Delsamma är fallet med föreskrifterna om statsbidrag. För
Bergsskolan bör utgångspunkten vara alt nuvarande system behålls lills vidare.
Det kan emellertid visa sig lämpligt atl göra vissa förändringar i riktning mot
vad som kommer att gälla för gymnasieskolan. Det bör ankomma på regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer att ta slällning till delta.

Frågor
om statsbidrag till riksinlernalskolorna, privatskolor enligt privatskolförordningen
och Bergsskolan återkommer jag till i samband med mina förslag i
budgetpropositionen 1982.

Mina
förslag i det föregående för gymnasieskolan bör inte få någon inverkan på vad
som gäller för enskilda yrkesskolor enligt förordningen (1971:342) om enskilda
yrkesskolor eller på vad som gäller för enskilda ianthushållsskolor som
omfattas av stadgan den 28 juni 1963 för lantbrukets yrkesskolor.

Kommunal
och statlig vuxenutbildning

Mina
förslag för gymnasieskolan rör i princip inte sådan utbildning som avses i
förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning. Etl undantag
finns dock. Jag anser att specialarbete inte heller bör förekomma i kommunal
och statlig vuxenutbildning, som ju alltid har byggt på etl stort mått av
självstudier. Däremot bör det liksom hittills vara möjligt atl inom
vuxenutbildningen ersätta delar av studierna med en redovisning av på egen hand
genomfört arbete.

Prop. 1981/82:14 45

Jag
förutsätter att komvux-utredningen (U 1978:04) i sill fortsatta arbele kommer
atl överväga i vad mån mina övriga förslag för gymnasieskolan bör få sin
motsvarighet för komvux.

Kommunal
högskoleutbildning

Slatsbidrag
lill driftkostnader för sådan kommunal högskoleutbildning som inle ulgör
sjuksköterskeutbildning utgår f. n. enligt regler som i princip överensstämmer
med vad som gäller för gymnasieskolan. För den kommunala högskoleutbildningen
gäller emellertid särskilda bestämmelser om limramar. Styrelsen för
utbildningen har möjlighet till fri resursdisposition inom resp.
yrkesulbildningsseklor.

Statsbidragssystemet
för den kommunala högskoleutbildningen berörs inte av mina förslag rörande
statsbidrag lill gymnasieskolan. Frågan om ett nytt statsbidragssystem för den
kommunala högskoleutbildningen bereds f. n. inom regeringskansliet.

9
Konsekvenser för personalen av olika åtgärder

9.1
Allmänt

I
besparingspropositionen aviserades en kartläggning av väntad övertalighet för
olika personalkategorier som en följd av föreslagna besparingsåtgärder. Innan
jag går in på överslagsvisa beräkningar för olika ämnesgrupper vill jag erinra
om den osäkerhet som finns i alla analyser av della slag, så snart man vill
överföra dem lill den enskilda skolan och den enskilda läraren. Vid sidan av
sparprogrammet, som i sig ger en minskning av timunderlaget i förhållande till
om inga förändringar gjordes, finns nämligen en rad motstridiga tendenser i
den närmaste framtidens skola. I ytterligare några är ökar antalet 16-åringar
i vissa kommuner, samlidigl som del redan börjat minska i andra kommuner. Mer
allmänl inträder en stor minskning läsåret 1984/85. Mol detta verkar de beslut
som tagils om en utbyggd ram för gymnasieskolan med totalt ca 134000
elevplatser på linjer och gmndskoleanknutna specialkurser. Detta innebär ca
12000 fler elevplatser än vad som hittills har kunnat läggas ut. I två riktningar,
en ökande och en minskande, verkar principen om en ökad satsning på de
yrkesinriktade linjerna resp. begränsning av vissa mer teoretiskt inriktade
linjer. Jag vill här också erinra om del relativt omfattade deltidsarbetet
bland lärare liksom i samhället i övrigt. Om partiella tjänstledigheter ökar i
omfallning, kommer i viss mån ell minskande tjänslgöringsunderlag att
balanseras den vägen.

Lärare med tidsbegränsad
anställning, bl.a. limlärare och obehöriga, kommer att drabbas först av etl
minskat tjänsteunderlag. Yrkesinriktade ämnen har allmänl den lägsta andelen
tillsvidareförordnade lärare. Samtidigt kan ell minskat timunderlag i
yrkesinriktade ämnen på industri- och

Prop.
1981/82:14 46

hantverksområdet
uppvägas av den senaste avkortningen av undervisningsskyldigheten från 32 till
29 veckotimmar. Denna sänkta undervisningsskyldighet, som trädde i krafl den 1
juli 1980, kan antas ha fått till följd dels att redan anställda lärare åtagit
sig arvodesanställningar på timmar uiöver hel tjänst, s.k. tilläggstimmar, dels
alt ytterligare lärare anställts.

Av
dessa faktorer, som verkar i olika riktningar, framgår problemen i att söka
beskriva sluteffekten av de föreslagna förändringarna för olika äm-nesgmpper
och ännu mer för enstaka ämnen.

De
beräkningar som görs i det följande utgår alla från vissa givna fömtsättningar,
som kommer atl skifta från skola till skola och som också kommer atl kunna
påverkas av skolorna själva genom den fria resursanvändning som jag har
föreslagit. I de fall beräkningarna bygger på senast tillgänglig statistik från
SÖ skall också observeras atl denna läsåret 1982/83 kommer att vara tre år
gammal (SÖ-rapport 1981-01-20, Resursanvändning och ämnesval i gymnasieskolan
läsåret 1979/80).

Jag
vill i detta sammanhang också erinra om atl del f. n. pågår förhandlingar
mellan statens arbetsgivarverk och personalorganisationerna om etl
trygghetsavtal. Parterna är överens om de principer som skall ligga till gmnd
för de fortsatta förhandlingarna.

I
det följande redovisar jag utifrån tillgänglig statistik länkbara personalkonsekvenser,
uttryckta i ämnen, ämnesgrupper och ungefärliga antal lärarveckotimmar. Några
försök att i de enskilda fallen räkna ut hur många heltidstjänster som kan
beröras är jag inte beredd atl göra mol bakgrund av de skäl jag nyss angivit.
Ett rent överslag av antalet heltidstjänster som ryms i det beslutade
sparbeloppel om 180 milj. kr. ger som resultat drygt 1 300 tjänster med en
undervisningsskyldighet om 21 veckotimmar. Antas undervisningsskyldigheten vara
29 veckotimmar, blir antalet heltidstjänster drygt 950.

Jag
vill dock här särskilt betona, att den totala besparingen om 180 milj. kr.
långtifrån helt berör underlag för lärartjänster. I betydande utsträckning
görs besparingar på s.k. tilläggstimmar och annan verksamhet, som idag inte
räknas in i underlag för hela tjänster (t. ex. stora delar av resurserna för
ttf, samt stöd- och samordnad specialundervisning. Härtill kommer de resurser
som kan utnyttjas genom atl korttidsvikariat inle tillsätts). Jag beräknar att
dessa resurser uppgår till ca hälften av den beslutade besparingen om 180
milj.kr. Därmed kan del teoretiska antalet berörda heltidstjänster beräknas
till mellan ca 500 och ca 700.

9.2
Effekter av föreslagna åtgärder

I
början av mitt anförande (avsnitt 2.2) summerade jag de åigärder som i olika
kombinationer kan ge den beslutade besparingen redan budgetåret 1982/83. Jag
föreslog där dels ett slopande av länsskolnämndernas möjlig-

Prop.
1981/82:14 47

heter
till dispensgivning till mindre och fler gmpper än bestämmelserna medger, dels
en reduktion av timtalen vid grupper med mindre än 12 elever, dels en
samordning av timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna, dels en
möjlighet till självstudier under viss tid med bibehållen förstärkningsresurs
samt dels möjlighet att omfördela resurser motsvarande inbesparade
korttidsvikariat. Konsekvenser för personalen av dessa åtgärder kommer att
inträda i ohka takt och på olika sätt. Jag vill här redovisa konsekvenserna i
huvuddrag. För vissa detaljer kommer jag alt hänvisa till en sammanställning
som jag har låtit göra och som bör fogas till protokollet i delta ärende som
bilaga 6.

9.2.1
Slopande av länsskolnämndernas dispensgivning

Direkt
effekt får slopandet av dispenserna. Till övervägande del berörs här s. k.
allmänna ämnen, däribland främsi moderna språk.

Läsåret
1979/80 fördelade sig enligt den statistik som jag nyss nämnde antalet
lärarveckoUmmar i gmpper med färre än 8 elever så här (i avrundade lal):

Å k
1 Å k 2 Å k 3 Totalt

Språk

350

1050

1625

3025

Övriga
ämnen

325

1050

1050

2425

(ej
linjespecifika,

dvs. ej
yrkesbetonade)

Summa timmar:

5450

Vad
beträffar fördelningen av dessa myckel små grupper på olika ämnen hänvisar jag
till bilaga 6, punkt 1.

9.2.2
Reduktion av timtal vid undervisningsgrupper med upp till 11 elever Jag har
tidigare (avsnitt 5) föreslagit en reduktion med mellan 20 och 25 % av limtalen
vid undervisningsgrupper med upp till 11 elever i de fall gruppen kan omfatta
30 elever. Linjespecifika, yrkesbetonade ämnen på t. ex. industri- och
hantverksområdet undantas därmed. Jag vill här erinra om mina förslag om en
minimering av självstudietiden på denna utbildningssektor (avsnitt 6.3.2).

Effekterna
på lärartimunderlaget av de föreslagna timreduktionerna vid små grupper kommer
helt naturligt att beröra i princip samma ämnen som jag har nämnt i förra
avsnittet. Jag redovisade där del ungefärliga antalet lärarveckotimmar i gmpper
med färre än 8 elever. En motsvarande redovisning för grupper med 8 t. o. m.
11 elever ser ut så här (i avmndade tal):

Å k
I Å k 2 Å k 3 Å k
4 Totalt

Språk 1175 1375 1250 3 800

Övriga
ämnen 1025 2875 1925 700 6525

10
325

Prop. 1981/82:14 48

En
mellan 20- och 25-procentig minskning av lärartimutlaget innebär därmed ett
bortfall av ca 850 veckotimmar i språk och ca 1 450 veckotimmar i gruppen
övriga ämnen. För närmare redovisning beträffande enstaka ämnen hänvisar jag
till bilaga 6, punkl 2.

9.2.3 Ökad
samordning av timplanerna för tre- och fyraåriga linjer

Samordningen av timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna får olika

personalkonsekvenser
under de tre år de tänks successivt införda med böljan i årskurs 1 läsåret
1982/83. Då är ännu spareffekten genom ökad samläsning liten. En besparing
åstadkoms däremol genom förslagel att totallimtalen för årskurs 1 skall vara 30
och inte 34 som i dagens timplaner enligl Lgy 70. Under läsåret 1983/84 kan de
mer samordnade limplanerna lillämpas också i årskurs 2, där spareffekterna
genom samläsning är större, samtidigt som totaltimtalen för årskurserna 1 och 2
fortfarande ligger fyra veckotimmar under dem i dagens timplaner (30-1-32 resp.
34-1-32). Läsåret 1984/85, då timplanerna bör vara helt genomförda, är
totallimtalen för de tre årskurserna av de aktuella linjerna åter desamma som i
dag (96). Besparingar görs genom ökad samläsning i främst årskurs 3, där dels
det genomsnittliga elevantalet per klass regelmässigt minskat sedan årskurs 1,
dels antalet grupper på olika studievägar och i olika kurser är större än
lidigare. Beräkningar av hur de mer samordnade timplanerna kan antas påverka
lärartimunderlaget i olika ämnen dels övergångsvis läsåret 1982/ 83, dels fullt
genomförda fr. o. m. läsåret 1984/85 görs i bilaga 6, punkt 3.

9.2.4 Elt
annorlunda utnyttjande av gymnasieskolans förstärkningsre

surser samt möjUghet tiU viss självstudietid

I
del föregående (avsnitt 3) har jag föreslagil en möjlighet till lokala beslut
om användningen av vissa extraresurser som i dag är bundna till särskilda
ändamål på vissa bestämda studievägar och i vissa årskurser. Enligt min mening
bör skolstyrelser och skolor själva få besluta om användningen av vad som i
dag är öronmärkta resurser för slöd- och samordnad specialundervisning, för
frivillig undervisning, för ttf och för delning av klass vid bl. a.
studieleknisk träning, laborationer och konstruktionsövningar samt
undervisning i nyböijarspråk.

Jag
har tidigare beskrivit hur en sådan friare resursanvändning kan komma att ta
sig uttryck i att vad som i dag är halvklasslimmar görs om till helklasstimmar.
För eleverna blir timtalen desamma, för lärarna minskar timtalet med 1
veckotimme för varje halvklasslimme som förvandlas till en helklasstimme.

Effekter
på lärartimunderlaget av sådana förändringar kan helt naturligt inle beräknas i
förväg, eftersom ju i den fria resursanvändningen ligger atl beslut om
förändringar skall tas lokall, kommun för kommun, skola för skola. Vissa
antaganden kan i och för sig göras om att en del halvklassresurser mer än
andra kommer all överföras till nya ändamål, såsom delning

Prop.
1981/82:14 49

av
klass i svenska på yrkesinriktade linjer och lärarinsatser på självstudielid.
Så kan jag l.ex. föreställa mig att flertalet timmar för studieteknisk träning,
liksom delar av ttf-resursen, ofta kommer att överföras lill andra ändamål,
medan kanske på många skolor ingen halvklasslimme för laborationer berörs. Här
kommer t. ex. elevtal och lokalförhållanden att spela en viktig roll.

Vid
sidan av de icke ämnesbundna resurserna för stöd- och samordnad
specialundervisning samt ttf finns extraresurser, som bör få en friare
användning. Främsi hör dessa resurser i dag till de s. k. allmänna ämnena. Som
jag tidigare har framhållit är vidare dessa extraresurser i dag främst knutna
lill de tre- och fyraåriga linjerna.

Någon
exakl analys av en friare resursanvändnings effekler på lärartimunderlaget kan
som jag nyss har sagt inte göras. Vad som dock kan beräknas är de maximala
effekterna av om man generellt skulle slopa de sex extraresurser jag tidigare
angav. Någon fri, lokalt beslutad resursanvändning skulle delta dock inte innebära.
En beräkning av detta slag ger likväl besked om resursernas totala omfattning
på gymnasieskolans samtliga linjer (för specialkurserna kan endast göras
beräkningar) samt av hur resurserna i dag fördelar sig på ämnen.

För
de sex resurser som jag nämnde i inledningen lill detta avsnitt har jag
beräknat totalt ca 38 500 veckolimmar. En närmare redovisning ges i bilaga 6,
punkt 4.

Jag
har i det föregående (avsnitt 6) föreslagit en möjlighet atl lägga vissa
lektionstimmar i främst de högre årskurserna som självstudietimmar, dvs. utan
eller med minskad lärarhandledning. Omfattningen och dispositionen av sådan
självstudietid bör få avgöras lokalt på varje skola. Skolan bör själv få
disponera möjliga lärarinsatser utifrån bl.a. utbildningsinnehåll, olika riskmoment
inom utbildningarna, lokalförhållanden och behov av andra stödinsatser. I linje
med mitt förslag (avsnitt 5) om viss timreduktion vid små grupper kan jag
vidare tänka mig att elevtalen i klasser och grupper kan komma att spela en
roll för fördelningen av lärarinsatser under självstudietid.

Med
denna möjlighet lill lokala beslut om den för varje skola bästa fördelningen av
resurser följer atl man inte på förhand kan göra en detaljerad analys av
självstudiernas effekter på lärartimunderlaget. Liksom beträffande den friare
resursanvändningen kan man emellertid beräkna de teoretiska, maximala
effekterna av om aU självstudietid skulle läggas ut och om ingen del av skolans
extraresurser skulle användas till lärartimmar under självstudier.

Dessa
extraresurser uppgår, som beskrivits i bilaga 6, punkt 4, till ca 38500
veckolimmar (vtr). Bara för halvklasstimmar lill studieleknisk träning och
undervisning i nybörjarspråk finns cirka 8700 vtr. Om till dessa läggs, säg,
hälften av ttf-resursen (eller drygl 3 500 vtr), får man en sam- 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr
14

Prop.
1981/82:14 50

manlagd
resurs om över 12000 vtr. Redan denna resurs motsvarar 40% av den totalt
möjliga självstudieliden (ca 31000 vtr).

Om
de nyssnämnda extraresurserna skulle användas till lärarinsatser under
självstudier, skulle alltså från början de maximala limtalen för självstudier
kunna minskas med nästan hälften. Till de nämnda resurserna skall också läggas
de som enligt mitt förslag bör få tillgodoräknas skolorna i de fall de anser
del möjligt att lillsälla färre korltidsvikarier.

För
en redovisning av timeffekler vid en tänkt, maximal utläggning av
självstudietid hänvisar jag till bilaga 6, punkt 5.

10
Vissa allmänna frågor

I
linje med riksdagens beslut med anledning av besparingspropositionen 1980 bör
de förändringar som jag har föreslagit i det föregående gälla fr.o.m. läsåret
1982/83 med de övergångsanordningar som kan visa sig erforderliga på enstaka
punkter.

Vad
gäller avskaffande av specialarbete i gymnasieskolan och i kommunal och
statlig vuxenutbildning vill jag som min mening anföra att specialarbete inte
bör förekomma efter utgången av juni 1982. Elever som dessförinnan har utfört
specialarbete enligl då ännu gällande beslämmelser bör få en uppgifl om delta
införd i avgångsbetyg som utfärdas efter den 30 juni 1982.

Mina
förslag föranleder vissa ändringar i gällande föreskrifter uiöver vad som
direki framgår av vad jag har anfört. Det gäller bl. a. vissa andra delar av
läroplanen för gymnasieskolan än timplanerna. Där måsle en anpassning ske.

Beträffande
läroplanen för gymnasieskolan gäller, inte bara på grund av mina förslag i det
föregående utan över huvud taget, att en anpassning måsle ske lill vad som
enligt redan fattade eller kommande riksdagsbeslut skall gälla. På enslaka
punkter kan det röra sig om sådana till sitt sakliga innehåll riksdagsbundna
delar av läroplanen, för vilka behovet av följdändringar inte särskill har
påpekats.

11
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl

1.
godkänna vad jag har förordat om mer samordnade timplaner för de treåriga
ekonomiska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga linjerna
samt den fyraåriga tekniska linjen i gymnasieskolan,

Prop. 1981/82:14 51

2.
godkänna vad jag har förordat
om att länsskolnämnderna inte längre skall få ge tillstånd till mindre och fler
grupper i gymnasieskolan än bestämmelserna medger,

3.
godkänna vad jag har förordat
om limreduktioner vid små undervisningsgrupper i gymnasieskolan,

4.
godkänna vad jag har förordat
om möjlighet att anordna självstudietimmar i gymnasieskolan,

5.
godkänna mitt förslag om
avskaffande av specialarbete inom gymnasieskolan,

6.
godkänna mitt förslag om en
särskild handledarresurs och en friare resursanvändning i gymnasieskolan,

7.
godkänna vad jag har förordal
om möjlighet att inte anlita ersättare vid kortare tjänstledighet för lärare
och om användningen av på så sätt inbesparade lärartimmar i gymnasieskolan,

8.
godkänna vad jag har förordat
om förändringar för riksinlernalskolorna och andra privata skolor,

9.
godkänna mitt förslag om
avskaffande av specialarbete inom kommunal och statlig vuxenutbildning,

10. godkänna
vad jag har förordat om förändringarnas ikraftträ

dande,

11. bemyndiga
regeringen eller myndighet som regeringen bestäm

mer alt även i övrigt fastställa de ändringar som krävs i läropla

nen för gymnasieskolan.

12
Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:14 52

Bilaga I

Gymnasieskolans
linjer — namn och namnförkortningar

Minst
Ireåriga linjer

Ekonomisk
linje E

Humanistisk linje H

Naturvetenskaplig linje N

Samhällsvetenskaplig linje S

Teknisk linje (fyraårig) T

Tvååriga
linjer

Beklädnadsleknisk
linje Be

Bygg-
och anläggningsteknisk linje Ba

Distributions-
och kontorshnje Dk

Drift-
och underhållsteknisk linje (försöksverksamhet) Du

Ekonomisk
linje Ek

El-teleteknisk
linje - Et

Fordonsteknisk
linje Fo

Jordbrukslinje Jo

Konsumtionslinje Ko

Livsmedelsteknisk
linje Li

Musiklinje Mu

Processteknisk
linje Pr

Skogsbrukslinje Sb

Social
linje So

Social
servicelinje (försöksverksamhet) Ss

Teknisk
linje Te

Trädgårdslinje Td

Träteknisk
linje Tr

Verkstadsleknisk
linje Ve

Vårdlinje Vd

Prop.
1981/82:14 53

BUaga2

Gruppstorlekar och gruppdelningar samt allmänt om resurser
i gymnasieskolan

1
Gällande bestämmelser

Vad
som gäller i fråga om gruppstorlekar och delning av gmpp i gymnasieskolan har
sammanfattats så här i SSK:s betänkande Skolan, staten och kommunerna (SOU
1974:36 s. 62 och 65):

"I
vaije ämne förs elever till gmpper, i den mån de enligt läroplanen kan
samundervisas helt eller delvis. På grund av timplanernas konstruktion med elt
stort inslag av tillvalsämnen, obligatoriska eller frivilliga kommer
klassenheten vid denna undervisning att upplösas. För vatje sådant ämne utgör i
stället det sammanlagda antalet elever i ämnel och årskursen utgångspunkt för
organisationen av undervisningsgrupper. Gmpp får anordnas för varje påbörjat
trettiotal elever om elevantalet är lägst åtta vid undervisningens början. Vid
undervisning i arbelsteknik och annan undervisning med samma syfte anordnas
gmpp för vaije påbörjat sextontal elever. Om särskilda skäl föreligger, får
länsskolnämnden medge undantag från ovanstående regler."

Även
minimilalen fem och tolv förekommer i vissa fall.

"Uttrycket
resurstimmar återfinns inte i gymnasieskolans timplaner. Däremot finns liksom i
gmndskolan överskjutande lärartimmar genom bestämmelser om alt klass får delas
i gmpper. Sådan delning sker bl. a. i klass som är sammansatt av elever från
två årskurser i ämnel fackteori. Den förekommer även vid vissl lägsta
elevantal, ofta 17, i ämnen med laborativ eller yrkesteknisk karaktär. Även
andra delningar kan företas enligt timplanerna."

Med
det sista avses främsi delning av klass för studieteknisk träning i årskurs 1.
Extra lärarveckotimmar för laborationer och studieteknik fördelar sig så här
per klass på de tre- och fyraåriga linjerna:

E

H

S

N

T (årskurserna 1-3)

Studieteknik Laborationer m. m.

4 0,5

4,5

4 1

5

4 2

6

4 5

9

4 10*

14*

*
Byggteknisk gren har 10,5 resp. 14,5 vtr

Härtill
kommer vissa delningar av gmpp i nybörjarspråk i årskurs 1 samt i praktik i
skolverkstad.

På
de tvååriga linjerna är tilläggsresurserna för studieteknisk träning belydligl
mindre.

Prop. 1981/82:14 54

De
tvååriga linjernas resurser för laborationer m.m. är också blygsammare än de
tre- och fyraåriga linjernas. På So-linjen finns en veckotimme i vardera
årskurs 1 och 2 för laborationer i naturkunskap. På Ek-linjen finns över huvud
tagel inga laboralionstimmar. På Te-linjen finns, om elevantalet är lägst 17,
1,5 veckotimme för laboration i fysik och 0,5 alt. 2 veckotimmar för
laborationer i kemi. För konstmktionsövningar m. m. finns på Te-linjen elt
relativt stort antal delningstimmar, om gmpperna omfatlar minsl 17 elever.
Detta gäller särskilt årskurs 2, där dock elevantalet i genomsnitt endast är
just över 17.

Delningsresurserna
för Te-linjen (liksom f. ö. även för T-linjen, se tabellen tidigare i detta
avsnitt) är som synes ganska stora. Bakgrunden är behovel av handledning i de
lekniska färdighetsämnena så att lärarna vid konstmktionsövningar och
laborafioner kan arbeta under samma villkor som lärarna på de utpräglat
yrkesinriktade linjerna. I rit- och konstruktionsövningar är lokalerna
dessutom avpassade för 16-grupper. (Samma gäller givetvis även flertalet
laborationer m. m. på andra linjer.)

Storieken
på T-linjens delningsresurser skall också ses mol bakgrunden av atl det
tidigare fanns över 20 olika specialiseringar på denna linje mot i dag 6 (4
grenar, 2 varianter). De specialiseringar som dragils in får nu klaras inom en
något vidare ram för delningstimmar.

2
Gruppstorlekar

Höjda
minimital för grupp slår ensidigt mot vissa ämnen på mindre orter men ger ändå
inle alltid besparing

Man
skulle kunna höja nuvarande gräns för att starta en undervisningsgrupp från 8
till exempelvis 12 eller 15. En sådan metod drabbar framför alll språkutbudet och
de estetiska variantämnena. Metoden skulle medföra stark regional orättvisa.
Det blir i sådana fall i stort sett bara i de större städerna som eleverna kan
studera språk sOjm ryska, latin, italienska eller tyskt och franskt
affärsspråk. Besparingseffekten är ringa, konsekvenserna för
internationaliseringsmålen stora. Det kan också hända atl nya grupper måsle
bildas i de "siörre" språken. Besparingen uleblir i sådana fall heh.

Vidare
skulle vissa valämnen, där eleverna i dag i snitt inte är fler än 12, försvinna
i vissa årskurser. Della gäller t. ex. ämnen som maskinskrivning och
stenografi.

Elever
som i dag av organisatoriska skäl inte kan läsa t. ex. ett önskat C-språk,
tillvals- eller varianlämne i gymnasieskolan kan i stället göra delta i
kommunal vuxenutbildning (se SÖ:s föreskrifter till 35 § vuxenutbildningsförordningen
(Vf) SÖ-FS 1979:31, s. 29). Ämnet/ämnena måste då finnas

Prop.
1981/82:14 55

inom
komvux just på de orter och vid de tillfällen de genom skärpta
gruppslorleksbestämmelser inte finge anordnas i gymnasieskolan. Innan man
överlämnar eleverna till en sådan lösning behövs en analys av utbildningsutbudet
i gymnasieskolan och komvux. Ett sådant regionalt projekt har startats av
länsskolnämnden i Malmöhus län (RSG, den regionala samordningsgmppen).

3 Gruppdelningar

Minskad
lärartäthet kan fås också med en skärpning av reglerna för gruppdelning.

Minskade
resurser för gruppdelning minskar den prakliska verksamheten

Om
rätten lill gruppdelning minskas eller tas bort, beskärs elevernas möjligheter
till praktiskt betonad verksamhet inom den yrkesinriktade utbildningen och i
laborativa ämnen. Besparingspropositionen utgick ifrån att inle generellt
föreskriva högre delningstal för exempelvis laborationer i fysik, kemi och
biologi eller för arbete i grupper inom vårdutbildning. Samma gäller för den
utpräglat yrkesinriktade utbildningen, t.ex. verkstadsarbete, där rena
säkerhetsskäl motiverar mindre grupper.

Inga
överväganden om risker skulle däremot hindra t.ex. en föreskrift om alt en
C-språksgrupp med fler än 20 elever inte längre finge delas under en veckotimme
i årskurs 1.

4 Resurser
i gymnasieskolan

4.1
Begreppet "resurs"

I
denna PM avses med "resurs" de statsbidrag till lärarlöner (inkl.
timmar lill förfogande), som ställs till kommunernas förfogande för undervisningen.

I
enlighet med SIA- och SSK-utredningarnas terminologi kan man skilja mellan
basresurs och olika förstärkningsresurser.

Basresurser

Basresursen
kan enklast beskrivas som den limtilldelning för lärare som finns uttryckt i
antalet elevveckotimmar för undervisningsgrupper som får anordnas enligt
skolförordningen (SO 8: 18. Varje timme inom basresursen är specialdestinerad
för visst ändamål. Hela basresursen planeras därför på förhand in i olika
lärartjänster genom den tjänslgöringsplan ("tjänsle-fördelning") som
rektor upprättar.

Prop. 1981/82:14 56

Förstårkningsresurser

Resurser
till förstärkningsanordningar är i regel direkt uttryckta i lärarveckotimmar
och bundna till ämnen, klasser eller lösande av vissa problem Ofr Sf 8: 19).

Följande
förstärkningsresurser finns i gymnasieskolan:

-
stödundervisning och samordnad
specialundervisning (samtliga studievägar)

-
särskild undervisning (samlliga
studievägar)

-
frivillig undervisning
(samlliga studievägar med undantag för specialkurser som är kortare än ell år)

-
delning av klass vid
undervisning i nybörjarspråk (årskurs 1 av tre- och fyraåriga linjer)

-
delning av klass för
studietekniska övningar (årskurs 1 på samtliga hnjer samt vissa minsl tvååriga
specialkurser)

-
delning av klass vid laborationer
och konstruktionsövningar (naturvetenskapliga och tekniska ämnen)

-
delning av klass i varierande
utsträckning i främsi vissa yrkesbetonade ämnen (tvååriga utpräglat
yrkesinriktade linjer, vissa specialkurser saml musikämnen på tvåårig musiklinje)

-
hemspråksundervisning och
studiehandledning på hemspråket för invandrarelever (samlliga studievägar)

-
stödundervisning för
invandrarelever (samlliga studievägar)

-
timmar till förfogande, ttf
(samtliga linjer och vissa specialkurser).

Ttf
intar i detta sammanhang en särställning, eftersom den inle kan anses
uteslutande tillhöra förstärkningsresursen. I den utsträckning eleverna skall
ha ttf på schemat och vissl obligatoriskt innehåll i ttf finns enligl
läroplanen tillhör ttf basresursen. Andra delar av ttf är av typisk förstärkningskaraktär.
Del måste ankomma på beslutsfattarna på den enskilda skolan att avgöra hur stor
del av ttf-resursen som skall betraktas som basresurs. Av praktiska skäl
hänförs i det följande ttf-resursen lill förstärkningsresurserna.

De
flesta av förstärkningsresurserna planeras på förhand in i olika lärartjänster
i ijänstefördelningen. Undantag utgör särskild undervisning samt i regel siörre
delen av timme till förfogande samt stödundervisning och samordnad
specialundervisning, vilka resurser följaktligen disponeras efter behov under
läsåret. Del är naturligt att resursuttaget växlar mellan olika skolor och
olika kommuner.

4.2
Försöksverksamhet

Genom
särskilt beslut av Kungl. Maj:l tillämpades en friare resursanvändning vid
Experimentgymnasiei (EG) i Göteborg.

SÖ
skulle därvid bestämma högsta anlal lektioner per ämne med utgångspunkl i
totallimtalen i Lgy 70. Bestämmelsen om delning i grupper i

Prop.
1981/82:14 57

Sf
8:19 skulle inte ulgöra hinder mot att grupp delades i annal fall än som avses
i beslämmelsen.

På
EG gjordes årligen fingerade planeringsrapporter, och statsbidrag till
lärarlöner utgick följaklligen som om man organiserat klasser och grupper på
traditionellt sätl enligt läroplanens och skolförordningens bestämmelser. I
verkligheten arbetade man i mindre grupper, och dessa fick då dela på
tillgänglig lärarresurs. Endast vissa lektioner var därför lärariedda och i
övrigl bedrev eleverna självstudier eller sludier i gmpp.

Den
stora friheten atl utnyttja tillgängliga resurser var en av de viktigaste
förutsättningarna för den förnyelse av undervisningen i riktning mot mer
elevaktiva arbetssätt som försöksverksamheten syftade till.

En
friare resursanvändning tillämpas ännu i försöket med långtgående
koncentralionsläsning vid Norra Latins gymnasium i Stockholm. Resurslimmar får
där användas för annal än redovisning i grupp med en lärare, l.ex. medverkan av
annan personal och användande av lärarersällande läromedel. Statsbidrag utgår
till resurstimmar enligl beslämmelserna i ämbetsskrivelse 1965-02-11 angående
bemyndigande för SÖ atl disponera driftbidrag i samband med viss
försöksverksamhet (det s. k. Finnskoga-Dalby-bemyndigandel).

Med
stöd av detta bemyndigande har Norra Latins gymnasium fått utnyttja resurser
som insparats genom t. ex. utebliven delning eller arbele i slorklass lill att
anställa lärar- och språkassistenler.

På
initiativ av SSK-utredningen bedrevs i Uppsala elt projekt "Inflytande
och ansvar", i vilkel en friare resursanvändning ingick. Denna skulle bidra
lill att öka personalens och elevernas inflytande på och ansvar för
verksamheten i skolan.

I
beslut 1975-05-25 meddelade regeringen vissa föreskrifter för försöksverksamhelen.
En inskränkning i friheten att använda olika förstärkningsresurser utgjorde härvid
föreskriften att "resurser som enligt hittills gällande beslämmelser
använls för undervisningsändamål skall även under försöksverksamheten användas
för lärarledd undervisning". I huvudsak har stöd- och ttf-resurserna
använls. Som exempel på användningsområden kan nämnas ferieläsning,
klassdelning, utökning av frivillig undervisning samt röst- och talvård.

Inom
försöksverksamhelen med särskild samordnad gymnasieskola, B-form (SSG-B) medger
det elevbaserade resurslilldelningssystemet en fri användning av tillgängliga
resurser. Resurser i ämnen med 21 veckotimmars undervisningsskyldighet
beräknas där enligt en schablon. För vaije årskurs ges en grundresurs samt en
lilläggsresurs som är beroende av elevantalet. Resurserna för de olika
årskurserna summeras, och summan ulgör den totala resurs skolan disponerar för
visst läsår. Den kan användas tämligen fritt men endasi för undervisning i s.k.
21-timmarsämnen. Viss del av resursen kan sparas från etl läsår till ett annat.
I timplanerna för SSG-B anges elevernas limtal i de olika ämnena. I de fall
totalresursen inte räcker till lärarledd undervisning får eleverna bedriva
självstudier.

Prop. 1981/82:14 58

Resursberäkningssystemel har på de olika SSG-B-enheterna
inom den jämförelsevis begränsade ramen medfört en lokal frihet att sätta in
tillgängliga resurser där de anses behövas bäst. Man har t. ex. i en skola på
andra ämnens bekostnad förstärkt lärarinsatserna i fysik, som allmänt ansetts
ha fått en besvärlig undervisningssituation i SSG-B.

I orienteringskursen Studievägar och arbetsliv (den sk.
SA-kursen) utgör ämnet sludie- och yrkesorientering ett blockämne med fri
resursanvändning. Kursen, som omfattar 8 veckor, hade före tillkomsten av
intro-duktionsprogram för ulbildning en slor betydelse som elt inslrumenl i
kommunens uppföljning av de 16-18-åringar som är obestämda i sitt studie-
och/eller yrkesval.

Detta underlättas av att statsbidrag lill ämnel sludie-
och yrksorientering utgår enligt den s.k. ttf-paragrafen (9§ förordningen
1966:115, ändrad 1977:490, om slatsbidrag till driftkostnader för viss kommunal
utbildning), om ämnet handhas av annan än lärare.

Genom all ttf-paragrafen är tillämplig blir timtalet i
SA-kursen en beräkningsgrund för etl statsbidrag som kan användas för att
ersätta olika typer av personal och verksamhet. Timtalet ger den resursmässiga
ramen, liksom ämnet studie- och yrkesorientering utgör ramen för en verksamhet
med skiftande innehåll. Detta ger möjlighet atl möta individuella behov och ger
kommunerna största möjliga handlingsfrihet.

Introduktionskurs och kompletterande sommarkurs för
invandrarungdom har ramtimplaner som medger slora variationer i ämnet svenska
och i de valfria kompletteringsämnena. För att individuella anpassningar skall
kunna göras i de mycket heterogena klasserna har en förstärkningsresurs
medgivils, uttryckt i lärarveckotimmar. Den utgörs av differensen mellan
antalet elevveckolimmar och högsta medgivna antal lärarveckotimmar (46). Inga
centralt utfärdade bestämmelser om användningen av denna resurs finns.

Vid gymnasieskolan i Ludvika bedrivs försöksverksamhet med
ändrad gymiiasieskolorganisalion, innebärande bl.a. samläsning i årskurs 1 mellan
So-, E-, H- och S-linjerna. Vid denna integration frigörs timresurser för
allmän kurs i engelska och B-språk som får utnyttjas fritt i skolan.

Ludvika ingår också bland de fem kommuner som i beslut
1979-03-15 medgivits försök med fri resursanvändning. Övriga kommuner som nu
ingår i försöket är Hudiksvall, Karistad, Stockholm (Brännkyrka gymnasium) och
Strömsund. Slagneliusskolan i Kalmar prövar också enligt särskilt beslut en
friare resursanvändning. På en av försöksorlerna har prövats möjligheterna alt
under längre eller kortare tid bilda mindre undervisningsgrupper. Fasta
reservlärare har anställts för kortfidsvikariat. På en annan skola har
resurserna använts lill behovsgruppering i engelska och matematik samt en s.
k. preparandvecka för blivande elever. En flexibel elevgruppering med bl.a.
storgrupper för vissa uppgifter har frigjort ytterligare resurser.

Prop. 1981/82:14 59

För
försöksskolorna gäller allmänt att vissa resurser nästan alltid använts för
sill urspmngliga syfle, t.ex. gruppdelningar för laborationer, sludietekniska
övningar och frivillig undervisning. Ttf- och stödresursen, som tidigare inte utnyttjats
fullt ul, har kunnat användas helt.

4.2
Problem och möjligheter

4.3.1 Allmänt

En
friare resursanvändning innebär att en resurs kan utnyttjas på annal sätt än
det ursprungligen avsedda. Efter en schablon beräknas i stället den resurs som
sedan får användas fritt efler lokall bestämmande.

Generellt
kan en friare resursanvändning för varje ämne eller aktivitet som hillills haft
specialdestinerade resurser medföra atl dessa minskas, förblir oförändrade
eller ökas.

Det
är naturligt atl företrädare för enskilda ämnen kan känna oro inför en friare
resursanvändning. Speciellt kan detta gälla i de fall lärare upplever ett
slarkl behov av att behålla en för visst ämne eller aktivitet specialdestinerad
resurs för att kunna bedriva undervisningen utan standardsänkning. Del kan
också gälla lärare i sådana ämnen som inle är behörighetsgi-vande lill högre
ulbildning och därför inle alltid anses så vikliga som andra ämnen.

4.3.2 Ell
bättre resursutnyttjande

För
speciellt stödundervisning och samordnad specialundervisning, frivillig
undervisning saml ttf gäller atl tillgängliga resurser inle utnyttjas till
fullo på alla skolor.

I
en friare resursanvändning torde resursuttagel för dessa aktiviteter öka. En
kvantitativt bällre resursanvändning blir alltså följden, och vad som tidigare
varit en outnyttjad resurs kan i slället tillfalla annat ämne eller annan
aktivitet. Lärarhandledning kan ges på självstudietimmar osv. Härigenom ges
förutsättningar att nå ett effektivare utnyttjande av de resurser som avsatts
för gymnasieskolan i statsbudgeten.

Resursutnyttjandet
bör också kvalitativt sett bli bättre, om besluten beträffande fördelningen av
en samlad förslärkningsresurs kan fattas lokalt. Enligt de hittills centralt
fastställda delningsbestämmelserna delas klass eller grupp rent mekaniskt vid
vissa elevantal. I stort är givelvis dessa delningstal väl avvägda, men
bestämmelserna lar inga hänsyn till skiftande lokala förhållanden.

Man
kan tänka sig många gränsfall, där behovet av delning kan diskuteras. Det är
således l.ex. fulll möjligt atl delningsresursen för nybörjarspråk vid en
enskild skola snarare skulle behöva utnyttjas i en nybörjar-grupp i spanska med
20 elever eller i en gmpp i svenska på fordonsteknisk linje med 30 elever än i
en gmpp i franska med 21 elever (det lägsta antalet elever för atl resursen
skall utfalla). En sådan överföring av resurser från

Prop. 1981/82:14 60

ett
ämne till ett annal är i dag inte möjlig. I detta fall skulle ett överförande
av resursen inte medföra någon nämnvärd nackdel för undervisningen i franska
men klart gagna undervisningen i spanska eller svenska.

Liknande gränsfall kan
givetvis finnas i olika utsträckning på olika skolenheter vid delning för
studieteknisk träning, laborationer och konstmktionsövningar samt vid delningar
i yrkesbetonade ämnen och i musikämnen på musiklinjen samt i vissa andra fall
på tvååriga linjer. Man får i sådana fall lokalt överväga möjligheterna atl
utan pedagogiska nackdelar eller olycksrisker avstå från en delning till förmån
för annat mera angeläget ändamål.

Prop.
1981/82:14 61

Bilaga
3

Timskillnader mellan de tre- och fyraåriga linjerna i
vissa ämnen

I
översikten ges också exempel på hur timtalen skulle kunna samman-jämkas för
ökad samläsning.

E-linjen
H-linjen S-linjen N-linjen T-linjen

Svenska 9 10 10 9

9,5

Engelska åk 1-1-2

5

6

5

5

5

åk 1-3

8-9

9

6

8

8

B-språk

9-10

10

9

9-10

9

C-språk

10-11

11

9

11

10

Religionskunskap

2

3

10

3

2

2

Psykologi

2

1-2

2,5

1

Matematik

5-1-3-1-3

2

54-24-4

Naturkunskap åk 1

3

5-34-3 5

5

åk 1-1-2

4

7

9

Kemi

8

7

6.5

Gymnastik

7

8

8

8

7

7

7,5

Prop. 1981/82:14 62

Förslag till mer samordnade timplaner för linjerna E, H,
S, N och T

BUaga 4:1

oX

3

-<

i-

1

1

1

rs|

v-

r-i "t

(-

z z

c/3 LlJ

» Ti

» O

V",

fe

fe

r*-, f
( O

r* m r*

* ri ( r<-. r-l' r5 O r*-i

(N r-l
o

» n rsi rJ (N 'O

wi O >ri r-I ri rj

» n

m r « -, o

n

§

rn

o

rj * (- o

-

- • t m

-t

TT

r*-i

■t

3 • <

z

I

U."

r r r

r rn m

r m O

w-1
r-i o

m ri

VI

» n

VI

r-i

1

Tj- rn rsl TT r* esl O

"t'

NO
fN r r.1

v ri

v-i ri

v-i ri

r-l

v_ ri

_

n r

ri n

rj

r

ri

t/5 3

u.

c/3 UJ

r*-i

o

rv-1 r

r r Tf rO m o

» O v-i

VI
V-i_

*: » o

O

V-1

<N

TT
rj

n n r-l r-l n

-

O O O O

o

J2

C

> CO

CL

-

y:
0(0

J r-

!/>
ort ort .5

g'' T=
rt

UJ CQU
< -J

S-
CL

=
il

0 00
tA - .2

. '- .5 >* c g

1 oi
Ul a. c/3 V3

i

o c o oo

UJ

rt S

Cl.

j
E

"
1

3 ri
c o ca « ' >

zu.:> « cQZ

c c

'B

-------- i ä i

l.|

u
>

HO

1 1 1

c £ U 5IS

4> C

E

CS

1
' O C J
D..E

c o
&:= i" c

o 'S M s
-: >

4>
"/J U . - —

So. § E E 12 £

2i £ s o ; «
c o -o :rt u .: rt
ii

u,<a;<ujSon

!/)

rt

C

E >

O

13

1

1-

rt

£ £

rt E E

3

E

o

VI
-.a

u 0._

gz

a> u.
—

r elev
tvåa ijen vi

T-

rt t,

• .o.ld

C

°Fö
efter T-lir

■s-o

<u

3 3

tA 1a

;=■

rt

« >

oZ

> 3 o

UJ g
t/. ~. Ef

éZ

1.0.= E

v CL

- ä =

. » rt

W c >

~- 1 =

>. -rt L,

Bilaga
4:2

Inom varje årskurs anges nuvarande och föreslagna timtal
med N resp. F. Treårig ekonomisk
linje (E)

Ämne

Anlal veckoti

-nmar i

årskurs

1

2

3 Gren

Sp Gren

Ka,

Jmf

Di och Ad

N

F

N

F

N

N

F

Svenska

-¥0,5

3

3

3

3

3

3

34-0,5'

Engelska
1

-2

3

3

2

3

24-2

2+1'

B-språk
Koij

-3

3

3

3

3

24-2

2-H

2+1'

C-språk

4

0/4

3

0/3

24-2

(3)

Historia

-1

2

2

3

Religionskunskap

4-0,5

2

2

2,5

Psykologi

0

2

2

2

Samhällskunskap

-1

3

3

3

2,5

2,5

2,5

2

Matematik-

0

5

5

3/0

3/0

3

(3)

Naturkunskap

+
1/-3

3

4''/0

Företagsekonomi

-1

2

4

8

6

3

Administration

2

Ekonomiskt
specialämne

-1

6/0'

Övriga
ekonomiska ämnen

7

Rätlskunskap

+2/0

2

2/0

2

Arbetsmetodik

+3

3

Praktiskt
sekreterararbele

0/-2

0/2

Maskinskrivning

4-5/4-/

2

2

1

3

1

(3)'

Stenografi

0

0/3

3

0/6'

Gymnastik

+0,5

3

2

3

2,5

1

1

3

Timmar
till förfogande

-0,5

1

1

1

1

1,5

1,5

1

Summa

34

30

32

32

30

30

34

' Beteckningarna 34-0,5 respektive 24-1 markerar, att
eleverna under 3 respektive 2 vtr läser samma kurs som

elever på annan treårig linje. Ämnet kan samläsas under
dessa timmar. Överskjutande timmar skall användas

för undervisning i affärsspråk.

' Ett tredje främmande språk, omfattande i årskurs I 4 vtr
och i årskurs 2 3 vtr, kan väljas i utbyte mot i

årskurs I naturkunskap och i årskurs 2 matematik. I
årskurs 3 är ett tredje främmande språk tillvalsämne.

Under 9 vtr väljs tvä ämnen, antingen ekonomiskt
specialämne i kombination med ett av ämnena C-språk,

matematik och maskinskrivning eller stenografi i
kombination med ett av ämnena C-språk. matematik och

maskinskrivning.

'* Undervisningen i ämnet kan handhas av en lärare eller
efter rektors bestämmande av två samverkande

lärare. Vid laboration delas klass eller grupp under I
vte, om elevantalet är lägst 17.

' Som ekonomiskt specialämne kan väljas något av ämnena
distribution, redovisning eller redovisning och

distribution. Efter särskilt medgivande kan undervisning
även ges i annat ekonomiskt specialämne. Antalet

specialämnen,
i vilka undervisning får anordnas, framgår av följande tabell.

Antal
elever som valt ekonomiska specialämnen

«24 25-48 49-72 S73

Antalet
specialämnen

I

2 3 4

Bilaga 4:3

Treårig
humanistisk linje' (H)

Ämne

Jmf

Antal

veckotimmar i

årskurs

1

2

3

N

F

N

F

N
F

Svenska

-0,5

3

3

3

3

4
3,5

Engelska

3

3

2+

3

2+1
3

B-språk

■
-2

3

3

3

3

2+2
3

C-språk

4

4

3

3

2+2
3

Allmän språkkunskap

0

3

3

Historia

+2

2

4

5

2
5

Religionskunskap

-0,5

3
2,5

Filosofi

0

2
2

Psykologi

0

2

2

Samhällskunskap

+ 1

3

3

3

2,5

4,5
6

Matematik

0

5

5

Naturkunskap

+1

5

4

2

4

Konst- och musikhistoria

0

1

1

2

Musik eller teckning'

0

1

2

1

Gymnastik

-0,5

3

2

3

2,5

2
3

Timmar till förfogande

-0,5

1

1

1

1

1,5
1

Summa

34

30

32

32

30
34

' Estetisk variant omfattande 3 vtr i vardera årskursen 2
och 3 erhålls genom utbyte av B- eller C-språk mot

teckning, estetisk specialisering eller musik, estetisk
specialisering eller dramatik.

Undervisningen i ämnet kan handhas av en lärare eller
efter rektors bestämmande av två samverkande

lärare. Vid laboration delas klass eller grupp under I vte
i årskurs 1 och under 0,5 vte i årskurs 2, om

elevantalet är lägst 17.

' Vid undervisning i teckning delas klass eller grupp, om
elevantalet är lägst 21.

BUaga
4:4

Treårig
humanistisk linje (H)

Halv-
och helklassisk variant erhålls enligl följande timplaner:

Halvklassisk
variant (Ha)

Ämne

Anlal
veckotimmar

Jmf

i
årskurs

2

3

N

F

N

F

Engelska

B-språk

C-språk

Allmän
språkkunskap

Latin

■ +3

0 -1,5

2+1 3 3 0

7

3 3 3 0

7

2+1 2+1

7

3 3 3

6

Psykologi Samhällskunskap Naturkunskap Övriga ämnen

+ 1 +0,5 -3 0

1

0

2

13

0

2,5 0 13,5

2 14,5

2 0

17

Summa

32

32

29,5

34

Helklassisk
variant (He)

Ämne

Antal

veckotimmar

Jmf

i årskurs

3

N

F

Engelska

1 -

2

3

B- eller
C-språk

I

0

Latin

-1,5

7

6

Grekiska

-2

4

6

Psykologi

+ 1

2

Samhällskunskap

+0,5

2

0

Övriga
ämnen

-3

14,5

17

Summa

29,5

34

Efter
särskilt medgivande kan studium av utomeuropeiska moderna språk förekomma. I
sådant fall tillämpas ovanstående limplaner, varvid språket erhåller samma
timtal som latin, eventuellt latin och grekiska. 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml.
Nr 14

Bilaga 4:5

Treårig
samhällsvetenskaplig linje' (S)

Ämne

Antal
veckotimmar

årskurs

1

2

3

Jmf

N

F

N

F

N
F

Svenska
-0,5

3

3

3

3

4 3,5

Engelska

3

3

2

3

2+1)3

B-språk
0

3

3

3

3

h

C-språk
)

4

4

3

3

2+2)

Historia
+2

2

4

S

2 5

Religionskunskap
-0,5

3 2,5

Filosofi
0

2 2

Psykologi
0

2

2

Samhällskunskap
+/

3

3

3

2,5

4,5 6

Matematik
0

5

5

2

3

4 3

Naturkunskap
-/

5

4'

4

4'

Konst-
och musikhistoria 0

1

1

2

Musik
eller teckning" 0

1

2

1

Gymnastik
-0,5

3

2

3

2,5

2 3

Timmar
till förfogande -0,5

1

1

1

1

1,5 1

Summa

34

30

32

32

30
34

' Estetisk variant omfattande 3 vtr i vardera årskursen 2
och 3 erhålls genom utbyte av B- eller C-språk mot

teckning, estetisk specialisering eller musik, estetisk
specialisering eller dramatik.

Som altemativämne till C-språk kan socialkunskap läsas
under 3 vtr i vardera årskursen 1 och 2.

Undervisningen i ämnet kan handhas av en lärare eller
efter rektors bestämmande av två samverkande

lärare. Vid laboration delas klass eller grupp under I vte
i årskurs 1 och under 0,5 vte i årskurs 2, om

elevantalet är lägst 17.

'' Vid undervisning i teckning delas klass eller grupp, om
elevantalet är lägst 21.

Bilaga 4:6

Treårig
naturvetenskaplig

linje
(N)

Ämne

Jmf

Anlal veckotimmar'

årskurs

1

2

3

N

F

N

F

N

F

Svenska

+0,5

3

3

3

3

3

3,5

Engelska

]

3

3

2

3

I2+I

3

B-språk/C-språk

'

3

3

3

3

1

3

C-språk

)

4

Historia

0

2

4

3+3

Religionskunskap

+0,5

2

2,5

Filosofi

0l-2]_j

2

2/0

Psykologi

-1/+1 1

1

0/2

Samhällskunskap

+0,5

3

3

2,5

2

Matematik

+0,5

5

6

5

5,5

5

4

Fysik

0

2,5

3,5

4

4

4

3

Kemi

0

2,5

3,5

2,5

3,5

2

Biologi

0

1,5

2

3,5

3

Konst-
och musikhisloria

0

1

1

2

Musik
eller teckning'

0

1

2

1

Gymnastik

-0,5

3

2

3

2,5

2

3

Timmar
lill förfogande

-0,5

1

1

1

1

1,5

1

Summa

34

30

32

32

30

34

' Vid laboration i följande ämnen delas klass eller grupp,
om elevantalet är lägst 17:

Fysik (0,5 vte i årskurs 1, 1 vte i årskurs 2 och 0,5 vte
i årskurs 3)

Kemi (1 vte i årskurs I och 0,5 vte i årskurs 2)

Biologi (0,5 vte i årskurs.2 och 1 vte i årskurs 3).

Vid undervisning i teckning delas klass eller grupp, om
elevantalet är lägst 21.

Naturvetenskaplig linje, se även sid. 73.

Prop.
1981/82:14

68 Bilaga 4:7

Treårig
naturvetenskaplig linje (N)

Varianl erhålls i vardera årskursen 2 och 3 enligt
följande timplan:

Ämne

Antal
veckotimmar' i års-

Jmf

kurs

2

3

B-språk/C-språk

01-2

3

0

Historia

-1

0

3

Konst- och musikhisloria

0

0

Variantämne'

-1

2

6

Övriga ämnen

+21+4

27

25

Summa

32

34

' Vid laboration i följande ämnen delas klass eller grupp,
cm elevantalet är lägst 17:

Fysik (1 vte i årskurs 2 och 0,5 vte i årskurs 3)

Kemi (0,5 vte i årskurs 2)

Biologi (0,5 vte i årskurs 2 och 1 vte i årskurs 3)

Variantämne (0,5 vte i årskurs 2 och 2,5 vtr i årskurs 3).

Som variantämne kan väljas något av ämnena datateknik,
energi och mätteknik,

hälsokunskap och miljövårdsteknik.

Bilaga 4:8

Fyraårig
teknisk linje (T)

Ämne

Jmf

Anlal veckotimmar' i årskurs

1

2'

3'

4'

N F

N

F

N F

N

F

Svenska

+0,5

3 3

3

3

2 2,5

Engelska

0

3 3

2

3

1

B-språk/C-språk

3 3

3

3

Historia

-1

2

2

3

Religionskunskap

+0,5

2 2,5

Ergonomi

+ 1/0

2

2-3

Samhällskunskap

-2

3

2 3

Matematik

+0,5

5 6

5

5,5

5 4

Fysik

0

2,5 3,5

4

4

4 3

Kemi

+0,5

2,5 3,5

4

3,5

Biologi

+2

2

Teknologi

-1,5

6 5

5

4,5

Övriga
tekniska ämnen'

+ 1,5/-1,5

11,5 12

30

28-31

Förelagsekonomi

+ 1/-1

3

2-4

Gymnastik

+0,5

3 2

3

2,5

1 3

Timmar
till förfogande

-0,5

1 1

1

1

1,5 1

Summa

34 30

32

32

30 34

35

35

' Vid laborationer i följande ämnen delas klass eller

Fysik (0,5
vte i årskurs 1, 1 vte i årskurs 2 och 0,5

vte i
årskurs 3)

Kemi (1
vte i årskurs 1 och 0,5 vte i årskurs 2)

Biologi
(0,5 vte)

Energi
(0,5 vte)

Produktion
Ma (1 vte i årskurs 3 och 1,5 vte i

årskurs 4)

Reglerteknik
Ma (1 vte)

Elteknik Ma (1 vte)

Byggteknik
(1 vte)

Ellära(l,5
vte)

Elektronik
(1 vte i årskurs 3 samt 1 vte i årskurs 4

grupp, om
elevantalet är lägst 17:

för Kr och 1,5 vte i årskurs 4 för Tt)

Reglerteknik El (1 vte)

Elmaskiner (1 vte)

Elanläggning (I vte)

Telekommunikation (1,5 vte)

Systemteknik (2 vtr)

Elkraft (1 vte)

Fysikalisk kemi (0,5 vte)

Organisk kemi (2,5 vtr)

Biokemi (I vte)

Analytisk och fysikalisk kemi (6,5 vtr)

Apparatteknik (1 vte).

Vid
konstruktionsövningarna m. m. i följande ämnen delas klass eller grupp om
elevantalet är lägst 17:

4 för
endast Hb)

Hus- och
stadsplanering (1 vte för både An och Hb

samt
ytteriigare 2,5 vtr för endast Hb)

Anläggning
(3 vtr för An)

Elmaskiner
(2 vtr)

Elanläggning (2 vtr)

Specialarbete Ke (4 vtr).

Teknologi (2 vtr i årskurs 1 och 1,5 vte i årskurs 2)
Konstruktion Ma (1,5 vte i årskurs 3 och 3,5 vtr i årskurs 4) Energi (1 vte)

Produktion Ma (2 vtr i årskurs 4) Specialarbete Ma (5 vtr)

Konstruktion
By (2 vtr i årskurs 3, 2 vtr i årskurs 4 för både An och Hb samt ytteriigare 2
vtr i årskurs Praktik anordnas i årskurserna 1 och 2 under sammanlagt sex
veckotimmar, dock minst tvä veckotimmar i vardera årskursen utöver det i
timplanen angivna veckotimantalet (praktik i skolverkstad omfattande undervisning
i vissa moment av ämnena verkstadsteknik, bygg- och anläggningsteknik,
el-teleteknik och processteknik). ' Se även följande timplaner.

Prop. 1981/82:14

Fyraårig
teknisk linje (T) Byggteknisk
gren (By)'

Bilaga
4:9

70

Ämne

Anlal
veckoti

nmar i
årskurs

An =
anläggningsleknisk variant

Hb =
husbyggnadsleknisk variant

3

4

An/Hb

N F

N F

Byggteknik

6 6

Konstruktion
By

5,5 6

8/12 6-12

Produktion
By

6 4-6

Hus- och
stadsplanering

3/6 3-6

Anläggning

10,5/ 3-11

3,5

VVS Elteknik By

U-

Specialarbete
By

0-12

Summa

11,5 12

30 28-31

Utöver timplanen tillkommer fältmätningsövningar,
motsvarande 1 veckotimme.

Elteknisk gren (El)

Ämne

Antal
veckotimmar

årskurs

Kr = elkraftteknisk variant Tt = teleteknisk variant

3

4

Kr

Tt

N
F

N

F

N

F

Ellära

7 7

Elektronik

2,5 5

6

3-6

8

4-8

Reglerteknik
El

5

4-6

5

4-6

Telekommunikation

8

6-8

Systemteknik

4

4-10

Elmaskiner

9

8-10

Elanläggning

10

10-13

Elkraft

5

2-5

Maskinteknik
El

2 0

2-4

2-4

Summa

11,5 12

30

28-31

30

28-31

71

Prop.
1981/82:14 Fyraårig teknisk lii\je (T) Kemiteknisk gren (Ke)

Ämne

Antal veckotimmar

i årskurs

3

4

N

F

N

F

Fysikalisk
kemi

3,5

6

Organisk
kemi

6

6

Biokemi

3

2-5

Analytisk
och fysikalisk kemi

12

7-11

Apparatteknik Teknisk kemi

II

8-12

Elteknik
Ke

2

0

2-4

Specialarbete
Ke

4

4-10

Summa

11,5

12

30

28-31

Maskinteknisk
gren (Ma)

Ämne

Antal veckotimmar

i årskurs

3

4

N

F

N

F

Konstruktion
Ma

5,5

7

5,5

3-5

Energi

7

5-10

Produktion
Ma

4

5

7,5

4-7

Reglerteknik
Ma

3

2-4

Elteknik
Ma

2

0

2

3-5

Specialarbete
Ma

5

5-12

Summa

11,5

12

30

28-31

72 Bilaga 4:10

Prop.
1981/82:14

Fyraårig
teknisk linje (T) Materialteknisk gren (Mt)

Ämne

Antal
veckotimmar

i
årskurs 4

Produktion
Mt

4-7

Metalliska
material

6-10

Icke
metalliska

material

3-9

Gjuteriteknik

,

Mätteknik Statistik

4-8

Specialarbete
Mt

3-10

Summa

28-31

VVS-teknisk
gren (Vv)

Ämne

Antal
veckotimmar

i
årskurs 4

Konstruktion
Vv

4-8

Produktion
Vv

3-5

Maskinteknik Vv Byggteknik Vv

2-4

VVS-teknik

6-10

Reglerteknik
Vv

2-4

Elteknik
Vv

3-5

Miljöteknik

0-2

Summa

28-31

Prop.
1981/82:14

Fyraårig
teknisk linje (T)

73 Bilaga 4:11

För
elever som efter årskurs 2 av fyraårig teknisk linje väljer att slutföra sina
studier på treårig naturvetenskaplig linje gäller följande timplan för denna
linje i årskurs 3:

Treårig
naturvetenskaplig liixje (N)

Ämne

Antal
veckotimmar' i års-

Jmf

kurs

3

Svenska

+0,5

3,5

Engelska
B-språk

+ 1

3
3

Historia

-1

3

Religionskunskap

+0,5

2,5

Filosofi

0

2/0

Psykologi

0

0/2

Samhällskunskap

-2

3

Matematik

+0,5

4

Fysik

0

3

Biologi

0

3

Gymnastik

0

3

Timmar till förfogande

+0,5

1

Summa

34

' Vid laboration i följande ämnen delas klass eller grupp,
om elevantalet är lägst 17: Fysik (0,5 vte) Biologi(1 vte)

—
o I 4-

r-i

'- J. + '.

o — o'

I I

(N O

I

.Sf

'u » SS

b.

u

o

La

i*

pj

—
o o

f r*% f*

3 o o CN

4-

lo

i/Tfi

r< <s lo

(-1 o

I 4-

O rj f* O

E

F

o

• fTi

t/1

ca

>

'B

_1

ca

in

11

I

oca

o

ca

tx

c

s

"S, E

ca

a

c
b<

"3

"O

> •

OD

C

• <

I I

;»i m
r<1 r-l C>

m
rn r*

Ul

o

fl f

Vt n rio

Wl 1/1

ri ff

>0 r »s

E

F

o

• rrl

t/1

ca

c'

_l

ca

t

X
oca

o

(fl

a

cac

B

•■ta u •o

OD

• ■O

oca

.rt OC3 Cl.

CO t. t/1

Cl I - co

uoau< J

t/i

.s =

00 i/l

B

o =

CO c ,_ rj ~

• C O S 75 :c. _

o-äi° -.a

">'■=■
2. >■ = y • — OJ — « CO o X
Qii U. Cu c/i c/>

o.

ca

ZH,

so 5.2

:it:cQ

CIO c

o . ■ÖB c

HO

lE o

c a

o en

4j t/1

t/1 C

SO 3

cm

■ > o .i

. b.

fl .5

.2

; -o
--a

E c

eca Ö O

Alternativa
timplaner' (f. d. SSG) Årskurs 1

Bilaga 4:13

Treårig
ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig
linje (N)

Treårig
samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

Ämne

Antal veckolimmar per linje

EHS

NT'

N

F

N

F

Svenska

3

3

3

3

Engelska

3

3

3

3

B-eller
C-språk

3

3

3

3

C-språk'

4

4

Historia

->

0

2

0

Psykologi

2

0

0

Samhällskunskap

3

3

3

0

Matematik

3

5

6

6

Naturkunskap"

4

4=

Fysik

3

3,5-

Kemi

3,5

3,5

Teknologi

2,5

5"

Företagsekonomi

2

2

Gymnastik

3

2

3

2

Timmar
till förfogande

1

1

1

1

Summa

33

30

33

30

' Allmänna bestämmelser till timplanerna för de tre- och
fyraåriga linjerna i Läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70) gäller i tillämpliga
delar.

Utanför timplanerna tillkommer sammanlagt 6 vtr praktik i
skolverkstad i årskurserna 1 och 2 av T-linjen, dock minst 2 vtr i vardera
årskursen. Praktik i skolverkstad i årskurs 1 av N-linJen har samma omfattning
som i årskurs 1 av T-linjen. ' På E- och S-linjeraa kan socialkunskap läsas som
alternativämne under 3 vtr i vardera årskursen 1 och 2. Därvid gäller vissa
begränsningar i antalet C-språk vid skolenheten:

Antal intagningsplatser pä tre- och fyraåriga linjer

Antal C-språk undervisning i

i årskurs 1, om socialkunskap

anordnas

inte anordnas

30 60 90 120 150 180

högsl 2

2 3 3 4 4

högst 2

3 4 4 4 4

" Undervisningen i ämnet kan handhas av en lärare
eller efter rektors bestämmande

av två samverkande lärare.

' Vid laboration i följande ämnen delas klass eller grupp,
om elevantalet är lägst 17:

Naturkunskap (1 vte), Fysik (0,5 vte). Kemi (1 vte).

* Vid konstruktionsövningar i teknologi delas klass eller
grupp under 2 vtr om

elevantalet är lägst 17.

Bilaga 4:14

Alternativa timplaner'
(f. d. SSG) Årskurs 2

Treårig
ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig
linje (N)

Treårig
samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

Ämne

Antal
veckotimmar per linje

E

HS

N

T=

N

F

N

F

N

F

N

F

Svenska

3

3

3

3

3

3

3

3

Engelska

3

3

3

3

3

3

3

3

B- eller
C-språk

3

3

3

3

3

3

3

3

C-språk'

3

3

Allmän
språkkunskap

3/0 (H)

Latin

0/6

0/6,5

Historia

3

0

3

3,5

3

0

3

0

Samhällskunskap

3

2,5

3/0

2,5

2,5

Konst-
och musikhistoria

2

2

2

0

Musik
eller teckning"

2

2

2

2

Matematik

3

3

3

3(S)

4

5,5

4

5,5

Naturkunskap'

3/0

3,50/0

Fysik

3,5

46

3,5

46

Kemi

3,5

3,5'

3,5

3,5*

Biologi

2

2*

26

Teknologi

8

4,5

Företagsekonomi

6

6

Arbetsmetodik

3

Maskinskrivning

2

2

Gymnastik

2

2,5.

3

2,5

2

2,5

2

2,5

Timmar
till förfogande

1

1

1

1

1

1

1

1

Summa

32

32

32

32

32

32

34

32

' Allmänna bestämmelser till timplanerna för de tre- och
fyraåriga linjema i Läroplan för gymnasieskolan

(Lgy 70) gäller i tillämpliga delar.

Utanför timplanen tillkommer sammanlagt 6 vtr praktik i
skolverkstad i årskurserna 1 och 2 av T-linjen,

dock minst 2 vtr i vardera årskursen.

På E- och S-linjema kan socialkunskap läsas som
altemativämne till C-språk under 3 vtr i vardera årskursen

1 och 2.

■* Vid undervisning i teckning delas klass eller
grupp, om elevantalet är lägst 21.

' Undervisningen i ämnet kan handhas av en lärare eller
efter rektors bestämmande av två samverkande

lärare.

*■ Vid laboration i följande ämnen delas klass eller
grupp, om elevantalet är lägst 17:

Naturkunskap (0,5 vte)

Fysik (1 vte). Kemi (0,5 vte). Biologi (0,5 vte).

' Vid konstruktionsövningar i teknologi delas klass eller
grupp under 1,5 vte i årskurs 2, om elevantalet är

lägst 17.

Bilaga 4:15

Alternativa
timplaner' (f. d. SSG) Årskurs 3

Treårig ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H)
Treårig naturvetenskaplig linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S)
Fyraårig teknisk linje (T)

Ämne

Antal
veckotimmar

per
linje

E

H

S

N

T

N

F

N

F

N

F

N

F

N

F

Svenska

4

3+0,5

4

3,5

4

3,5

3

3,5

2

2,5

Engelska

2

3

2/0

3

2

3

2

3

B- eller
C-språk

4

3

4

3

4

3

C-språk

4

3

Allmän
språkkunskap

3/0

0

Latin

0/6

0/5,5

Historia

3

3

5,5

3

5,5

3+1=

3

Religionskunskap

2

2,5

3

2,5

3

2,5

2

2,5

2

2,5

Filosofi

2

2

2

2

2

2/0

Psykologi

2/0

2

2

1

0/2

Samhällskunskap

2

2

3/2

5,5/0

3+2

5,5

2

2

2

3

Matematik

5

3

5

3

5

4

5

4

Fysik

4

3'

4

3'

Biologi

3

3'

Övriga
tekniska ämnen

12

12"

Företagse
konomi

9

9

Rättskunskap

2

0/2

Maskinskrivning

2

2

Gymnastik

2

3

2

3

2

3

2

3

1

3

Timmar lill
förfogande

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Summa

31

34

31

34

31

34

31

34

29

34

' Allmänna bestämmelser till timplanerna för de tre- och
fyraåriga linjema i Läroplan för gymnasieskolan

(Lgy 70) gäller i tillämpliga delar.

Beteckningama 34-0,5 respektive 34-1 markerar, att elevema
under 3 vtr läser samma kurs som elever på

annan treårig linje. Ämnet kan samläsas under dessa
timmar.

' Vid laboration i följande ämnen delas klass eller grupp,
om elevantalet är lägst 17:

Fysik (0,5 vte)

Biologi (I vte).

" Fördelning på ämnen enligt Lgy 70. Vid laborationer
och konstruktionsövningar m. m. delas klass eller

grupp enligt not till timplanen i Lgy 70.

Prop. 1981/82:14 78

BUaga 4:16 Allmänna
bestämmelser till timplanerna

1 Mindre
studiekurs

Elev
som har påtagliga studiesvårigheter kan befrias från högsl två ämnen på sätt
som nedan anges (mindre studiekurs).

a) Elev på tvåårig ekonomisk, social eller leknisk
linje eller på treårig eller fyraårig linje får från och med årskurs 2 befrias
från högst två obligatoriska ämnen med i fråga om elev på tvåårig ekonomisk,
social eller leknisk linje undantag av sådanl ämne som ger linjen karaklär av
yrkesutbildning.

b) Elev på annan linje får befrias från högst två
ämnen, för vilka kursplanen på tvåårig ekonomisk, social eller teknisk linje
skall tillämpas. Eleven får i stället meddelas undervisning i annal ämne på den
linje han tillhör, om detta inte medför utvidgning av organisationen.

c) Befrielse enligt a) eller b) får ej avse konst- och
musikhistoria, musik, teckning, dramatik, gymnastik, maskinskrivning, stenografi
och praktiskt sekreterararbele.

2 Fritt
tillval

Elev
på annan tvåårig linje än tvåårig ekonomisk, social eller teknisk linje eller
tvåårig musiklinje får enligt skolöverstyrelsens närmare anvisningar utbyta
undervisning i yrkesbetonat ämne mol ämne på annan linje (gren) i gymnasieskolan
än den eleven tillhör. Utbytet får omfatta högst lolv veckotimmar och i regel
endast förekomma i årskurs 2. Ämnesvalet skall naturligt anknyta till elevens
studieprogram i övrigt. Det skall normalt syfta lill att underbygga eller
fördjupa den yrkesinriktade ulbildningen eller att möjliggöra en sidoordnad men
alltjämt målinriktad yrkesutbildning.

Inom
ramen för fritt tillval må elev också studera svenska och/eller engelska för
att erhålla allmän behörighet för högre studier.

Medgivande
om sådanl ämnesbyte lämnas av rektor. Rektor skall samråda med syo-konsulenl
och klasskonferens.

3 Elevantal

På
följande tvååriga linjer, nämligen beklädnadsteknisk linje, bygg- och
anläggningsteknisk linje, el-teleleknisk linje, fordonsteknisk linje, livsmedelsteknisk
linje, processleknisk linje, Iräleknisk linje och verkstadsteknisk linje får
klass omfatta högsl 16 elever.

Elevantalet
vid undervisningens början i fråga om gren av tvåårig teknisk linje skall vara
lägst lolv och, i fråga om helklassisk eller halvklassisk varianl på treårig
humanistisk linje, lägst fem.

Prop, 1981/82:14 79

4
B- och C-språk

Med
B-språk avses språk som eleven uiöver engelska läst i grundskolan (tyska eller
franska).

Med C-språk avses nyböijarspråk.
På tvåårig linje är C-språk tyska eller franska eller — efter
skolöverstyrelsens medgivande - finska.

På treårig eller fyraårig
linje är C-språk tyska, fransk, ryska eller spanska eller - efter
skolöverstyrelsens medgivande - italienska, portugisiska eller finska. Elev på
sådan linje får utbyta B-språk mot C-språk, som då i årskurs 1 får fyra
veckotimmar.

Se
även 8 kap. 4§ skolförordningen.

5 Delning
av klass eller grupp m. m.

För
genomförande av studietekniska övningar m.m. delas i årskurs 1 klass eller grupp
som omfattar minst 17 elever,

på
tvåårig ekonomisk, social eller teknisk eller tvåårig musiklinje dels under en
veckotimme i svenska, dels under en veckotimme vid undervisning i sådanl ämne
eller ämnesgrupp som är gemensam för samlliga elever i klassen,

på
annan tvåårig linje under en veckotimme i svenska,

på
treårig eller fyraårig linje under högst fyra veckotimmar för en klass eller
grupp, fördelade på en veckotimme, dels i svenska, dels i engelska och/eller B-språk,
dels i samhällskunskap, dels på den ireåriga naturvetenskapliga linjen och den
fyraåriga tekniska linjen i fysik och/eller kemi, dels på den fyraåriga
tekniska linjen i teknologi, dels på den ireåriga humanistiska och den ireåriga
samhällsvetenskapliga linjen i naturkunskap, dels ock på den treåriga
ekonomiska linjen i företagsekonomi.

6
I årskurs 1 delas klass eller
grupp i C-språk under en veckotimme, om elevantalet är lägst 21.

7
Utöver vad som anges i
punkterna 5 och 6 delas klass eller grupp enligt bestämmelser i noter till
timplanerna.

8
Samundervisning av
klasser

1
konst- och musikhistoria pä treårig humanistisk linje, treårig samhällsvetenskaplig
linje och treårig naturvetenskaplig linje skall två klasser samundervisas.

Prop,
1981/82:14 80

9 Periodläsning

Det antal lektioner som enligl limplanen skall förekomma i
ett ämne får ökas under del av utbildningstiden, om motsvarande minskning sker
under annan del av utbildningstiden. För periodläsning och samlad undervisning
får timplanerna jämkas i fråga om ämnesuppdelning och fördelning av den
anslagna liden inom en årskurs.

På tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje eller
tvåårig musiklinje samt på treårig och fyraårig linje bör ämnen med lågt
veckotimtal genom periodläsning koncentreras till del av läsåret. Utöver de
åtgärder som nedan anges som obligatoriska bör de möjligheter till
ämneskoncentration inom läsårets ram som lokalt kan yppa sig tilivaralas.

Koncentration av ämnen lill ena hälften av läsåret är
obligatorisk i följande fall, nämligen

tvåårig ekonomisk linje religionskunskap

tvåårig musiklinje historia (årskurs 2)

tvåårig social linje religionskunskap, historia (årskurs
2)

tvåårig teknisk linje

religionskunskap, samhällskunskap, kemi
(maskinteknisk, byggteknisk

och elteknisk gren)

biokemi (årskurs 1), företagsekonomi och ergonomi

treårig ekonomisk linje

psykologi, samhällskunskap (årskurs 3), administration och
rätlskunskap

treårig humanistisk linje filosofi och psykologi

treårig naturvetenskaplig linje

filosofi, psykologi och biologi (årskurs 2)

treårig samhällsvetenskaplig linje filosofi och psykologi

fyraårig teknisk linje

biologi, elteknik på byggteknisk och kemiteknisk gren,
maskinteknik på

elteknisk gren och VVS.

Prop. 1981/82:14 81

För att uppnå en ingående samplanering mellan olika ämnen
eller samläsning mellan olika linjer får undantag göras från de beslämmelser
om periodläsning som här angivils. Beslut härom fattas av rektor.

10 Betyg

I svenska på tvåårig distributions- och kontorslinje,
tvåårig ekonomisk linje, tvåårig konsumlionslinje, tvåårig musiklinje, tvåårig
social linje, tvåårig vårdlinje, treårig ekonomisk linje, treårig humanistisk
linje, treårig naturvetenskaplig linje, treårig samhällsvetenskaplig linje samt
fyraårig teknisk linje ges två betyg, niimligen etl i svenska språket samt ett
i lilteraturkunskap och språklig orientering. Betyg ges ej i konst- och musikhistoria,
i arbelslivsorientering, i rörelse, körsång, ensemble och fritt valt musikarbele
på tvåårig musiklinje eller i mikrobiologi och hygien på tvåårig vårdlinje,
gren för barna- och ungdomsvård med undantag för varianl för barnsjukvård.

Betyg ges ej heller i de i praktik i skolverkstad ingående
ämnena verkstadsteknik, bygg- och anläggningsteknik, el-teleteknik och
processteknik på fyraårig teknisk linje.

11 Frivillig undervisning i instrumentalmusik m.fl.
ämnen

Sådan undervisning i instrumentalmusik, solosång, körsång,
teckning, dramalik och gymnastik, i vilken elev får dellaga frivilligt,
tilldelas veckotimmar vid skolenhet enligt bestämmelser regeringen meddelar
särskilt.

12 Praktik

Elev på tvåårig leknisk linje skall mellan årskurs 1 och
årskurs 2 dellaga i praktiskt arbete vid företag eller annan institution än
gymnasieskolan under omkring nio månader i den mån han inte har motsvarande
praktisk erfarenhel.

Elev i årskurs 2 är behörig all välja tvåårig teknisk
linje endast om han deltagit i sådant arbete eller har sådan praktisk
erfarenhet som avses i första slycket.

13 Miljöpraktik

Elev på fyraårig teknisk linje skall i årskurserna 1 och 2
beredas praktik i skolverkstad omfallande undervisning i minst två av ämnena
verkstadsteknik, bygg- och anläggningsteknik, el-teleteknik och processteknik.

Elev på fyraårig teknisk linje skall under ferielid
fullgöra miljöpraktik om sex veckor mellan årskurs 2 och årskurs 3 saml sex
veckor mellan årskurs 3 och årskurs 4. För sådan miljöpraktik får i årskurserna
3 och 4 6
Riksdagen 1981/82. 1 .saml. Nr 14

Prop. 1981/82:14 82

utöver
ferietid tagas i anspråk högst en vecka i anslutning till årskursens början.

I den mån ändamålsenlig
miljöpraktik ej kan anordnas för viss elev, får miljöpraktiken för eleven
ersättas av praktik i skolverkstad enligl beslämmelser som skolöverstyrelsen
meddelar.

Elev i årskurs 3 eller 4 i
gymnasieskolan är behörig att välja fyraårig teknisk linje endast om han
fullgjort den miljöpraktik som enligt andra stycket skall förekomma under
ferielid före årskursens början.

Elev
i årskurserna 1 och 2 av fyraårig teknisk linje är behörig att uppflyttas till
högre årskurs endast om han fullgjort den praktik i skolverkstad som avses i
första slycket.

14 Förlängd
undervisning

Den
som avslutat mindre studiekurs har rätt alt inom fyra år efter del alt han vad
avser tvååriga linjer avslutat årskurs 2, vad avser treåriga linjer avslutat
årskurs 3 eller vad avser fyraårig teknisk linje avslutat årskurs 3 eller, i fräga
om ämne i årskurs 4, efter det att han avslutat årskurs 4 få förlängd
undervisning i varje ämne, i vilkel han har varit befriad från undervisningen.

15 Nytt
avgångsbetyg

Nytt
avgångsbetyg från gymnasieskolan, avseende hela lärokursen, utfärdas från
linje för dels elev som deltagit i förlängd undervisning, dels elev som helt
eller delvis gått om högsta årskursen eller årskurs 3 på fyraårig teknisk
linje.

Prop.
1981/82:14 83

Bilaga 4:17

SKOLÖVERSTYRELSEN 1981-05-07

Byrås
3:3

Jämkningar
mellan åk 3 och 4 på T-linjen

I
samband med limplaneförändringarna bör också vissa önskvärda omflyttningar
göras mellan de tekniska ämnena i årskurs 3 och 4 på T-linjen. Det gäller tvåtimmarsämnena
på maskin-, kemi- och elgrenarna i årskurs 3.

På
maskinteknisk gren flyttas elteknik (2 vtr) i åk 3 upp till åk 4 och en
veckotimme i vardera konstruktion och produktion flyttas från åk 4 till åk 3.
Genom att hela elleknikkursen då kommer atl ligga i åk 4 ökar förutsättningarna
för en bättre integration mellan elteknik och övriga tekniska ämnen, speciellt reglerteknik.
Dessuiom elimineras de problem som för närvarande finns med betygsättningen,
genom att elteknik finns i både åk 3 och åk 4 och en stor del av eleverna byter
skola efter åk 3.

På
kemiteknisk gren flyttas också elteknik (2 vtr) i åk 3 upp till åk 4, där
utrymme skapas genom alt analytisk och fysikalisk kemi minskas med två
veckotimmar. 1 åk 3 ökas timtalet i fysikalisk kemi. Eftersom dessa två
veckotimmar är den enda elteknik kemister har, kan eltekniken när den flyttas
till åk 4 på ett helt annat sätl än för närvarande bli etl stöd för de
kemitekniska ämnena, främsi då apparatteknik samt analytisk och fysikalisk
kemi.

På
elteknisk gren är det maskinteknik (2 vtr) i årskurs 3 som flyttas upp i åk 4
mot all två veckotimmar elektronik flyttas från åk 4 till åk 3. Genom att
elektroniken ökas i åk 3 kan digitaltekniken, den mest dynamiska delen av
elektroniken, flyttas från åk 4 till åk 3. Både elever och lärare i åk 3 har
visat stort intresse för alt så tidigt som möjligl studera delta avsnitt. Då
ämnet maskinteknik flyttas till åk 4, kan det integreras med ämnena elmaskiner
och elkraft. Detta bör avsevärt öka elevernas motivation för maskintekniken.

Med
dessa ändringar reduceras antalet ämnen i åk 3 och eleverna får ägna mer tid åt
de två grundläggande teknikämnena inom respektive gren i åk 3.

Genom
all de tekniska ämnena i åk 3 minskar från tre till två, underlättas också
möjligheterna för elever från andra linjer, t.ex. N-linjen, att göra
erforderliga kompletteringar för atl vinna inträde i åk 4 på T-linjen.

Eftersom
jämkningarna rör enbart tekniska ämnen, lorde inga tjänsteproblem uppstå.
Tvärtom ökar underlaget i de grenspecifika ämnena och därmed förutsättningarna
för hela tjänster inom respektive gren i åk 3.

Bilaga 5:1

Treårig
ekonomisk linje' (E)

Föreslagen timplan

Förslag om högsta medgivna självsludietid

Ämne

Antal
veckotimmar i årskurs

1

2

3

Svenska

3 0,5

3 i

3+0,5

• ll,5

Engelska

3

3

2+1

0,5)

B-språk

3

3

2+1

C-språk

1

1 s

(3)

Historia

1

1,-?

3

Religionskunskap

2,5

0,51

Psykologi

2

0,5 [l,5

Samhällskunskap

3 0,5

2,5 0,5.

2

0,5)

Matematik

5 0,5

3

(3)

Naturkunskap

4

Företagsekonomi

4

6 1

Administration

2

0,5'

Ekonomiskt
specialämne

Övriga
ekonomiska ämnen

6/0

1,5/

Rätlskunskap

2

■
2

/

■2

Arbetsmetodik

3 0,5

/

Maskinskrivning

2

3 0,5

(3)

/

Stenografi

0/6

/1,5

Gymnastik

2

2,5

3

Timmar
till förfogande

1

1

1

Summa

30 1,5

32
3,5

34

5

Bilaga
5:2

Treårig
humanistisk linje (H)

Föreslagen
timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Ämne

Antal veckotimmar i

årskurs

1

2

3

Svenska

3 0,5

3

1

3,5

' 15

Engelska

3

3

3

0,5)

B-språk

3

3

1,5

3

C-språk

4

3

3

Allmän
språkkunskap

1

3

0,5

Historia

5

1

5

1

Religionskunskap

2,5

0,5

Filosofi

■1,5

2

0,5

•3,5

Psykologi

2

0,5

Samhällskunskap

3 0,5

2,5

0,5

6

1

Matematik

5 0,5

Naturkunskap

4

4

0,5

Konst-
och musikhistoria

2

Musik
eller teckning

2

Gymnastik

2

2,5

3

Timmar
till förfogande

1

1

1

Summa

30 1,5

32

3,5

34

5

Prop.
1981/82:14

86 Bilaga 5:3

Treårig humanistisk
linje (H)

Föreslagna timplaner

Förslag om högsta
medgivna självstudielid

Halv-
och helklassisk variant erhålls enligt följande limplaner:

Halvklassisk variant (Ha)

Ämne

Anlal
veckotimmar

i
årskurs

2

3

Engelska

3

3

0,5

B-språk

3

3

C-språk

3

3

1,5

Allmän
språkkunskap

0

Latin

7

1

6

1

Psykologi

0

2

0,5

Samhällskunskap

2,5

0,5

0

Naturkunskap

0

Övriga
ämnen

13,5

2

17

3

Summa

32

3,5

34

5

Helklassisk
variant (He)

Ämne

Antal veckotimmar

i årskurs

3

Engelska

3

0,5

B- eller
C-språk

0

1.5

Latin

6

1 )

Grekiska

6

Psykologi

2

0,5

Samhällskunskap

0

Övriga
ämnen

17

3

Summa

34

5

Efter
särskilt medgivande kan studium av utomeuropeiska moderna språk förekomma. I
sådant fall tillämpas ovanstående timplaner, varvid språket erhåller samma
timtal som latin, eventuellt latin och grekiska.

Bilaga
5:4

Treårig samhällsvetenskaplig linje (S)

Föreslagen
timplan

Förslag
om högsta medgivna självsludielid

Ämne

Anlal veckolimmar i

årskurs

1

2

3

Svenska

3 0,5

3

1

3,5

' l'-5

Engelska

3

3

3

0,5/

B-språk

3

3

)3

C-språk

4

3

P

Historia

1

5

1 \

5

1

Religionskunskap

2,5

0,5

Filosofi

1,5

2

0,5

3,5

Psykologi

2

0,5

Samhällskunskap

3 0,5

2,5

0,5

6

1

Matematik

5 0,5

3

3

Naturkunskap

4

4

1

Konst-
och musikhisloria

2

Musik
eller teckning

2

Gymnastik

2

2,5

3

Timmar
till förfogande

1

1

1

Summa

30 1,5

32

3,5

34

5

Prop. 1981/82:14

Bilaga 5:5

Treårig
naturvetenskaplig linje (N)

Föreslagen timplan

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne

Anlal
veckotimmar i årskurs

1

2

3

Svenska

3 0,5'

3 1

3,5

' h

Engelska

3

3

3

0,5)

B-språk

3

3

3

C-språk

Historia

1

1,5

3+3

0,5

Religionskunskap

2,5

0,5

-1,5

Filosofi Psykologi

2/0 0/2

0,5

Samhällskunskap

3 0,5

2,5 0,5

Matematik

6 0,5

5,5 1 \

4

1

Fysik

3,5

4 0,5|2

3

0,5

2

Kemi

3,5

3,5 0,5j

Biologi

2

3

0,5

Konst-
och musikhisloria

2

Musik
eller teckning

2

Gymnastik

2

2,5

3

Timmar
till förfogande

1

1

1

Summa

30 1,5

32
3,5

34

5

Bilaga
5:6

Treårig
naturvetenskaplig linje (N)

Föreslagen
timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Variant
erhålls i vardera årskursen 2 och 3 enligt följande timplan:

Ämne

Antal veckotimmar

i årskurs

2

3

B-språk

3

0

Historia

0

3

Konst- och musikhisloria

0

Variantämne

2

6
0,5

Övriga ämnen

27

3,5

25 4,5

Summa

32

3,5

34 5

Bilaga 5:7

Fyraårig
teknisk linje (T)

Föreslagen timplan

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne

Antal veckotimmar

i
årskurs

1

2

3

4

Svenska

3 0,5

3

1

2,5

1

Engelska

3

3

B-språk

3

3

1,5

Historia

1

3

Religionskunskap

1

2,5

0,5

Ergonomi

2-3 0,5

Samhällskunskap

3

Matematik

6 0,5

5,5

1 \

4

'J-

Fysik

3,5

4

0,5 2

3

Kemi

3,5

3,5

0,5

Biologi

2

Teknologi

5 0,5

4,5

0,5

Övriga
tekniska ämnen

12

2

28-31
4,5

Företagsekonomi

2-4 1

Gymnastik

2

2,5

3

Timmar lill
förfogande

1

1

1

Summa

30 1,5

32

3,5

34

5

35
6

Bilaga
5:8 Fyraårig teknisk linje (T)

Föreslagen
timplan

Förstag
om högsta medgivna självstudietid

För
elever som efler årskurs 2 av fyraårig teknisk linje väljer atl slutföra sina
studier på treårig naturvetenskaplig linje gäller följande timplan för denna
linje i årskurs 3:

Treårig
naturvetenskaplig linje (N)

Ämne

Antal kurs

veckotimmar
i års-

3

Svenska Engelska

3,5 3

>

B-språk

3

Historia

3

Religionskunskap

2,5

0,5)

Filosofi

2/0
1

0.3)'

Psykologi

0/2
1

Samhällskunskap

3

Matematik

4

1 1

Fysik

3

0,5 '2

Biologi

3

0,5 1

Gymnastik

3

Timmar
till förfogande

1

Summa

34

4,5

Prop.
1981/82:14

Alternativa
timplaner (f. d. SSG) Årskurs 1

/
propositionen föreslagna timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid

Treårig
ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig
linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

92 Bilaga 5:9

Ämne

Antal veckotimmar per
linje

EHS

NT

Svenska

3
0,5

3
0,5

Engelska

3

3

B- eller C-språk

3

3

C-språk

4

1

Historia

0

1

Psykologi

0

Samhällskunskap

3
0,5

Matematik

5
0,5

6
0,5

Naturkunskap

4

Fysik

3,5

Kemi

3,5

Teknologi

5
0,5

Företagsekonomi

2

Gymnastik

2

2

Timmar till förfogande

1

1

Summa

30
1,5

30 1,5

Bilaga
5:10

Alternativa
timplaner (f. d. SSG) Årskurs 2

1
propositionen föreslagna timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid

Treårig
ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig
linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

Ämne

Antal
veckotimmar per linje

E

HS

N

T

Svenska

3

1 '

3 1

3

1 "

3

1

Engelska

3

3

1,5

3

3

B- eller
C-språk

3

3

3

3

C-språk

Allmän
språkkunskap

3

■1,5

3

3/0 (H) 0,5

■1,5

Latin

0/6,5 1

Historia

0

3,5 0,5) 2,5 0,5 1

0

0

Samhällskunskap

2,5

0,5]

2,5

0,5

Konst-
och musikhistoria

2

0

Musik
eller teckning

2

2

Matematik

3

0,5

3(S) 0,5 1 3,5/0 1 1 '

5,5

1

5,5

1

Naturkunskap Fysik

4

0,5

>2

4

0.5

■2

Kemi

3,5

0,5

3,5

0,5,

Biologi

2

2

Teknologi

4,5

0,5

Företagsekonomi

6

0,5,

Arbetsmetodik

3

0,5 [1,5

Maskinskrivning

2

0,5)

Gymnastik

2,5

2,5

2,5

2,5

Timmar
till förfogande

1

1

1

1

Summa

32

3,5

32
3,5

32

3,5

32

3,5

Alternativa
timplaner (f. d. SSG) Årskurs 3

Bilaga 5:11

I propositionen
föreslagna timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid

Treårig ekonomisk linje (E)
Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig linje (N)

Treårig
samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

Ämne

Antal
veckotimmar per linje

E

H'-

S

N

T

Svenska

3+0,5 1 1 3 0,5)''

''' '
ll,5 3 0,5
1 '

3,5

wl-''

' ' Il 5 3 0,5) '

2,5

1

Engelska

3

B- eller

C-språk

3

3

3

C-språk

3

1,5

Latin

0/5,5
1

Historia

3

5,5
1.

5,5

1

3+1

3

Religions-

kunskap

2,5 0,5

2,5
0,5

2,5

0,5

2,5
0,5

2,5

0,5

Filosofi Psykologi

2/0 0,5

1,5

2
0,5 2 0,5

3,5

2 2

0,5 0,5

3,5

Zh

1,5

Samhällskun-

skap

2 0,5

5,5/0 1

5,5

1

2
0,5

3

Matematik

3

3

4 1 \

4

\.V

Fysik

3 0,5.2

.>

Biologi

3 0,5

Övriga
tek-

niskaämnen

12

2

Förelags-

ekonomi

9 1,5

Rätlskunskap

0/2 0,5

7

Maskin-

L.

skrivning

2 0,5

Gymnastik

3

3

3

3

3

Timmar
till

förfogande

1

1

1

1

1

Summa

34 5

34
5

34

5

34
5

34

5

Bilaga
5:12

Treårig
ekonomisk linje (E)

Nu
gällande timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Sp =
ekonomisk-språklig

Ka = kameral

Di =dislribuliv

Ad =
administrativ

Ämne

Antal veckotimmar

i
årskurs

1

2

3

Gren Sp

Gren Ka,

Di och
Ad

Svenska

3

0,5

3

1

3

;h

3 1

Engelska

3

2

2+2

7-1-1

B-språk

3

3

2+2

ATl

C-språk

4

1

3

1,5

2+2

Historia

2

1

2

Religionskunskap

2

2

Psykologi

2

rw

' "'Ml.5 2,5 1 1 •

Samhällskunskap

3

0,5

3

0,5

2,5

Matematik

5

0,5

3/0

3

Naturkunskap

3

Företagsekonomi

2

8

1,5

3 0,5

Övriga
ekonomiska

■2,5

ämnen

7 1,5

Rättskunskap

2

2/0

2 0,5

Praktiskt
sekreterar-

0,5

arbele

0/2

1,5

Maskinskrivning

2

1

0,5

1

0,5

Stenografi

0/3

3

0,5

Gymnastik

3

3

1

1

Timmar
till

förfogande

1

1

1,5

1,5

Summa

34

1,5

32

3,5

30

5

30
5

Bilaga 5:13

Treårig
humanistisk liivje (H)

Nu gällande timplan

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne

Antal
veckotimmar i årskurs

1

2

3

Svenska

3 0,5

3 1

4

:,s)''

Engelska

3

2+1

1,5

2+1

B-språk

3

3

2+2

C-språk

4

3

2+2

Allmän
språkkunskap

. 1

3 0,5

Historia

2

1

4 0,5

2

0,5

Religionskunskap

1,5

3

1

3,5

Filosofi

2

0,5

Psykologi

2 0,5

Samhällskunskap

3 0,5

3 0,5

4,5

1,5

Matematik

5 0,5

Naturkunskap

5

2 0,5

Konst-
och musikhistoria

1

1

Musik
eller teckning

1

1

Gymnastik

3

3

2

Timmar
till förfogande

1

1

1,5

Summa

34 1,5

32
3,5

30

5

Prop.
1981/82:14 97

Bilaga
5:14

Treårig
humanistisk linje (H)

Nu
gällande timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Halv-
och helklassisk variant erhålls i vardera årskursen 2 och 3 enligt följande
limplaner:

Halvklassisk
variant (Ha)

Ämne

Antal
veckolimmar

i
årskurs

2

3

Engelska B-språk

2+1 3

y

0,5

C-språk

3

'2+1

Allmän
språkkunskap

0

1,5

Latin

7

1,5

7

1

Psykologi

1

Samhällskunskap

0

2

0,5

Övriga
ämnen

15

2

14,5

3

Summa

32

3,5

29,5

5

Helklassisk
variant (He)

Ämne

Antal
veckotimmar

i
årskurs

2

3

Engelska

2

h

B- eller
C-språk

3

Allmän
språkkunskap

0

Latin

7

1,5

7

1

Grekiska

4

4

Psykologi

1

Samhällskunskap

0

2

0,5

Övriga
ämnen

15

2

14,5

3,5

Summa

32

3,5

29,5

5

7
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 14

Bilaga
5:15

Treårig
samhällsvetenskaplig linje (S)

Nu
gällande timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Ämne

Anlal
veckotimmar

årskurs

1

2

3

Svenska

3 0,5

3

1

4

;., '•'

Engelska

B-språk

C-språk

3 3 4

2 3 3

2+1

2+2

Historia

2

1

4

0,5

2

0,5

Religionskunskap

3

1

Filosofi

1,5

2

0,5

3,5

Psykologi

2

0,5

Samhällskunskap

3 0,5

3

0,5

4,5

1,5

Matematik

5 0,5

2

4

Naturkunskap

5

4

1

Konst-
och musikhisloria

1

1

Musik
eller teckning

1

1

Gymnastik

3

3

2

Timmar lill
förfogande

1

1

1,5

Summa

34 1,5

32

3,5

30

5

Prop. 1981/82:14

Treårig
naturvetenskaplig linje (N)

Nu
gällande timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

99

Bilaga 5:16

Ämne

Antal
veckotimmar i årskurs

Svenska

Engelska

B-språk

C-språk

Historia

Religionskunskap

Filosofi

Psykologi

Samhällskunskap

Matematik

Fysik

Kemi

Biologi

Konst- och musikhistoria

Musik eller teckning

Gymnastik

Timmar lill
förfogande

Summa

0,5

3 0,5, 5 0,5

2,5 2,5

1 1 3 1

34 1,5

5

4

2,5

1,5

1

1

3

1

32

0,5

3,5

1,5

2

2

2 5 4 2 3,5

2 1,5

30

0,5

0,5

0,5

1

1

0,5 i

1,5

2,5

■

O I

r~

I I

"1
"1

t fi
"

—
m -H

I/V «

C

-o

u

o
u

c

ca Q

f I » ) rn " » m I

ve ri ri

— (*) —

x:

CiO

.

c

CA

3

E

o

rr

c

<u

.i! <L)

CA

ca

c

c E

c ca

>

ca E

c

(A

E

E

O

>>
"s

ca

i

,

o H

>

C/3

"i "1 • t fi - r «

— m —

E -2 S .2

«

0X1

a.

w

u

!/1

C

u

u

>

u

s

SS

c

CA

c

ca

o

.: £

CA

a>

CA

«

B

E

>

UJ

E

o

c

u ii

3

a

-C

n

• a

u

n

;3

>

■o

-

o;

0/1

E

'S

c

s

.s

_c

a

F

a.

n

150

CA

• U

.: £

..

u v

?

>

c

(-1

CA

(3

.: £

Oo

:0

■a

y

Ufl

b

:-.

■■o

;(-!

b

<

k.

a B

H

—

nn

a.

,J

h

.

c

■o

OJ

ca (/i

c 1)

ca

'r'

n

c

' ,'

<

'4.

i) c

o — —

o

— o'

n V)
•>» fs m

m o m

m f ff) M I f

"I "1

I
I I >o fi fi I

D.

CO

D.

ca

ca

CB

CA C 3

ca

CA

CA

nn

lA

C

tA

13

oCO

oca

2

'u

o

tA

C

o |5)

o o

• i

CA

O

>

i

ca

tA

c/5

w

CQ

U

X

(73

OS

&4

u.

Bilaga
5:18

Fyraårig
teknisk linje (T)

Nu
gällande timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Ämne

Anta

veckotimmar
i

årskurs

1

2

3

4

Svenska

3

0,5 ~

3

1

2

0,5

Engelska B-spräk

3 3

2 3

■1,5

1

o,5r

Historia

2

1

2

0,5

Religionskunskap

2

Ergonomi

2 0,5

Samhällskunskap

3

0,5.

2

0,5

Matematik

5

0,5

5

1

5

• K

Fysik

2,5

4

0,5

■2

4

1 r

Kemi

2,5

4

0,5

Teknologi

6

5

Övriga
tekniska ämnen

11,5

1,5

30
4,5

Företagsekonomi

3 1

Gymnastik

3

3

1

Timmar lill
förfogande

1

1

1,5

Summa

34

1,5
•

32

3,5

30

5

35 6

Bilaga
5:19

Försök
med gemensam studiegång i årskurserna 1 och 2 av treårig naturvetenskaplig och
fyraårig teknisk linje (Förordning 1977-05-12)

Nu
gällande timplan

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Timplaner

Ämne

Årskurs 1

Årskurs 2

Årskurs
3

Gemensam

Gemensam

Anpas-

studie-

studie-

sade tim-

gång

gång

planer

NT

NT

N

T

Svenska

3 0,5

3 1

1

3

2

0,5

Engelska

3

2

0.5

3

2

0,5

B-/C-språk

3

3

3

Historia Psykologi

1

1

3

2,5 •

0,5/0

2/0

:

■1,5

Religionskunskap

-

-

2

2

Samhällskunskap

3 0,5.

-

0,5

2

2

0,5

Filosofi

-

-

, 0/0,5

0/2

-

Matematik

6 0,5

4 1 1

" 1

5

5

\h

Fysik

2,5

4 0,5

■2

2,5 -

1

4

4

Kemi

2,5

4,5 0,5

-

-

Biologi

-

2

0,5

3

0

Teknologi

5

4,5 0,5

-

-

Konst-
och

musikhistoria

0

0

-

-

Musik/Teckning

0

0

-

-

Gymnastik

3

2,5

2

1

Ttf

1

0,5

1

0,5

Tekniska
ämnen

-

-

-

11,5

1,5

Summa

33 1,5

33 3,5

5

30

30

5

Bilaga
5:20

Alternativa
timplaner (f. d. SSG) Årskurs 1

Nu
gällande timplaner

Förslag
om högsta medgivna självstudietid

Treårig
ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig
linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

Ämne

Antal veckotimmar per linje

EHS

NT

Svenska

3 0,5

3
0,5'

Engelska

3

3

B- eller
C-språk

3

3

C-språk

. 4

•1

■1

Historia

2

2

Psykologi

2

Samhällskunskap

3 0,5

3 0,5

Matematik

3 0,5

6 0,5