Prop. 1981/82:151

Prop.
1981/82:151

Regeringens proposition 1981/82:151

om
åtgärder mot försurningen;

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som
har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas förslag rill ytterligare
insatser mot försurningen av mark och vatten. Utgångspunkten för förslagen är
bedömningen atl försurningen i dag kan betraktas som del kanske allvarligaste
miljöproblemet i Sverige. Insatserna syftar såväl lill alt minska utsläppen av
försurande ämnen som till alt begränsa de negativa effekterna av nedfallet av
dessa ämnen.

De åtgärder som redovisas i propositionen innebär dels
riktlinjer för ytterligare begränsningar av svavelutsläppen i Sverige, dels
ekonomiskt stöd till investeringar för rökgasavsvavling m. m., dels
intensifierade insatser på det internationella planet för atl få till stånd
minskade utsläpp av försurande ämnen i övriga länder i Europa, dels också en
ökad satsning på kalkning av främst sjöar och vallendrag. Åtgärder för en ökad
samordning av de svenska insatserna, nationellt och internationellt, mot
försurningen skall enligt propositionen också vidtas.

Enligl propositionen bör möjligheterna att förbättra
miljösituationen tas till vara när kol skall introduceras i Sverige. Riktlinjer
för skärpta reningskrav vid förbränning av fossila bränslen redovisas.
Riktlinjerna som i första hand blir aktuella för nya koleldade anläggningar
utgår från de generella regler som nu finns i lagstiftningen om svavelhaltigt
bränsle. Dessa regler innebär ett högsta tillåtet svavelulsläpp av 0,24 g
svavel per megajoule bränsle (g/MJ) vilket motsvarar utsläppet från tjock
eldningsolja med 1,0 viktprocent svavel.

För nya större förbränningsanläggningar bör enligl
riktlinjerna i propositionen gälla alt utsläppen inle får överstiga 0,1 g/MJ
om det årliga totalut- 1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop.
1981/82:151 2

släppet
från anläggningen överstiger 800 ton svavel. För anläggningar som tas i drift
efter utgången av år 1989 bör detta stränga krav enligt riktlinjerna gälla så
snart en anläggning släpper ut mera än 600 lon svavel per är. Innebörden av de
angivna kraven är att nya koleldade anläggningar inle får släppa ut mera än 800
resp. 600 ton svavel per år ulan rökgasavsvavling eller andra likvärdiga
åtgärder. För mindre koleldade anläggningar bör enligt riktlinjerna visst
avsteg från nuvarande utsläppsbestämmelser kunna göras t. o. m. år 1987 med
hänsyn till svårighelerna att omedelbart tillförsäkra landet en försörjning av
kol med tillräckligt låg svavelhalt.

För alt introduktionen av
teknik för rökgasavsvavling m.m. och etl genomförande av
oljeersätlningsprogrammel skall kunna underlättas läggs i propositionen fram
förslag om statligt slöd för uppförande av avsvav-lingsanläggningar eller för
andra likvärdiga åtgärder. Stödet föreslås bli finansierat genom en höjning av
den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter.

I proposifionen understryks
all försurningsproblemen i Sverige inle kan lösas om inte också andra länder
begränsar sina utsläpp. Fortsatta och ytterligare intensifierade insatser på
det internationella planet behövs därför. I propositionen förordas bl.a. ökade
arbetsinsatser inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar, ett nära direkt samarbete med länder med molsvarande problem
och en mera akfiv informationsverksamhet kring försurningsproblemen.

Ökade insatser för
kalkning av sjöar och vattendrag föreslås i proposifionen. Vidare föreslås en
försöksverksamhet med kalkning av mark och grundvatten. Länsstyrelserna
föreslås få huvudansvaret för planeringen av och stödet till
kalkningsverksamheten. För de närmaste tre budgetåren föreslås en ram för det
statliga stödet lill kalkning m. m. på sammanlagt 190 milj. kr., varav 40 milj.
kr. för budgetåret 1982/83.

Prop.
1981/82:151 3

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om åtgärder mot försurningen

1
Inledning

Fiskeristyrelsen
och statens naturvårdsverk har i en rapport i juni 1981 på regeringens uppdrag
redovisat försurningsläget och försöksverksamheten med kalkning av sjöar och
vattendrag saml lämnat förslag till utökad kalkningsverksamhel. Rapporten som
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1 har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 2.

Regeringen lämnade den 25
juni 1981 uppdrag lill dels statens naturvårdsverk att redovisa alternativa
förslag till miljökrav vid eldning med fossila bränslen, dels till statens
vatlenfallsverk atl redovisa de resultat av projektet Kol-Hälsa-Miljö, som kan
ha betydelse för ställningstaganden i dessa frågor. Uppdragen har redovisats i
rapporter i december 1981. Rapporterna bör fogas till protokollet i detta
ärende som bUaga 3 och 4. Vidare har bl. a: oljeersältningsdelegationen (1
1979:01), Svenska värmeverksföreningen. Svenska kommunförbundet och Svenskt
kolkonsorlium AB skrivit till regeringen i dessa frågor.

I prop. 1981/82:100 (bil.
13 s. 140) har regeringen föreslagil riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet, till Bidrag fill kalkning av sjöar och vattendrag för
budgetåret 1982/83 beräkna etl reservafionsanslag av 23 milj. kr. Jag anhåller
att nu få ta upp denna fråga. Jag kommer i del följande alt förelägga riksdagen
förslag i fråga om stöd dels lill fortsatt kalkning m. m. för att motverka
försurningen, dels till anordningar för att minska svavelutsläppen vid
eldningsanläggningar för kol, m. m. Jag kommer vidare atl redovisa riktlinjer
för de åtgärder som bör vidtas för atl ytterligare begränsa de svenska
svavelutsläppen samt för fortsatta insatser

Prop.
1981/82:151 4

internationellt
för atl få lill slånd en minskning av utsläppen i Europa av försurande ämnen.
På längre sikt behövs etl samordnat program för optimering av samtliga
åtgärder mot försurningen. Som en bakgrund lämnar jag också en redovisning för
försurningssitualionen, i huvudsak grundad på rapporter i denna fråga från
bl.a. naturvårdsverket och fiskeristyrelsen. Vid min redovisning behandlar jag
frågor som inte är av den karaktären att de kräver beslul av riksdagen. Jag har
emellerlid ansett det angelägel all i delta sammanhang lämna en samlad
redovisning för försurningslägel och för de olika insatser som bör göras för
all motverka försurningen. Mina förslag och min redovisning läggs fram efter
samråd med bl.a. statsrådet Eliasson när del gäller frågor som berör
energiområdet.

Föredragandens
överväganden 2 Allmänna utgångspunkter

Under
första hälften av 1900-lalel handlade naturvårds- och miljödiskussionen främst
om omsorgen om naturområden och om skydd av djur och växtarter. Successivt kom
också andra frågor atl tilldra sig intresse - t. ex. utbyggnaden av vattenkraft
som redan tidigt skapade debatt.

Med
1960-talet ökade insikten om alt det moderna industrisamhället gav upphov till
miljöproblem, l.ex. stora utsläpp av tungmetaller och andra kemikalier. Kvicksilverutsläppen
medförde att fisk från ell stort antal sjöar måsle förbjudas som föda.
Utsläppen ledde också till fågeldöd. Både fåglars och andra djurs
fortplantningsförmåga stördes, när olika kemikalier började spridas i miljön.
Det stod alltmer klart atl våra sjöar och vallendrag allvarligt förorenades av
industri- och lätortsavfall.

Under
1960-lalet fick Sverige en miljölagstiftning och miljöadministration. Olika
åtgärder böljade vidtas för all begränsa miljöproblemen. Också internationellt
böljade miljöfrågorna uppmärksammas. År 1972 höll Förenta Nafionerna sin stora
konferens om den mänskliga miljön. Konferensen, som arrangerades i Stockholm,
innebar etl genombrott för miljöfrågorna både internationellt och i vårt land.
Sverige lade på denna konferens bl. a. fram en rapport om försurningsproblemen.

Under
1970-talet utvecklades i Sverige det konkreta miljövårdsarbetet. Della arbele
har bl.a. inneburil en grovslädning för alt komma till rätta med många av de
miljöproblem som följt efter den tidigare induslriexpan-sionen.
Föroreningsulsläppen begränsades kraftigt med slöd av miljöskyddslagen och med
hjälp av statsbidrag till kommuner och förelag. Miljödebatten under den senare
delen av 1970-talel dominerades av bl.a. energifrågorna och då särskilt kärnkraften.
Del gällde här hemma.och i många andra länder.

Prop.
1981/82:151 5

Parallellt
med energifrågorna började man under i970-lalet, särskilt på internationell
nivå, diskutera övergripande handlingsprogram för att kunna hantera de globala
naturresurshushållnings- och miljöproblemen. Det gällde bl.a. försurningen,
klimatpåverkan genom t.ex. koloxidulsläpp, risr kerna för nedbrytning av
ozonskiktet, befolkningsutveckhngen, öknarnas utbredning, överutnyttjandel av
skogsresurserna genom l.ex. massavverkningen av de tropiska regnskogarna,
bristen på färskvatten i stora delar av världen, jordförstöringen, hoten mot
den marina miljön, utbredningen av monokulturer och utrotningen av växt- och
djurarter.

I dag ser vi annorlunda på
miljöproblemen än för bara 10-20 år sedan. Vi har större kunskaper nu. I dag
vet vi mer om hur mycket som finns kvar av de icke förnybara naturresurserna,
vi vet mer om hur de biologiska kretsloppen fungerar - och vi vel framför allt
hur sårbara de är. Det framgår tydligare än någonsin att miljöarbetet måsle
vara förebyggande, att det snarare måste vara en inriktning pä en effektiv och
varsam nalurresurshushållning än på en miljövård som slädar efter mänskliga
misstag.

Det
blir också allt klarare för oss att de flesta stora samhälls- och
framtidsproblemen hänger ihop. Det gäller t. ex. u-ländernas utveckling,
i-ländernas ekonomi, frågan om krig och fred och över huvud taget omsorgen om
naturresurser och miljö.

För den enskilde är
sambandet mellan miljön och den egna hälsan en framtidsfråga av stor vikt. Det
finns mycket som tyder på etl starkt samband mellan olika hälsorisker och vissa
miljöföroreningar.

Vi står nu, i början av
1980-talet, inför flera internationella miljöproblem som dramafiskt kan komma
atl påverka vår framtid. Många problem hänger samman med åtgärder som människan
vidtar och som medför förändringar av lufthavet. En sådan fråga är de stora
utsläppen av koldioxid från bl. a. förbränning av fossila bränslen. Dessa
utsläpp kan leda fill ökad koldioxidhalt i atmosfären med en allmän
temperaturhöjning som följd. Beräkningar i dag pekar mot alt en dubblering av
koldioxidhallen i atmosfären skulle kunna leda lill en temperaturökning med 2-3
grader, vilket skulle kunna få mycket stora konsekvenser för jordens klimat- och
värmeförhållanden.

Att
skydda det livsviktiga ozonskiktet är en annan fråga om internationellt ansvar
för miljön. Ozonskiktet skyddar oss mot den energirika och skadliga
ultravioletta strålningen från solen. Freoner som bl.a. används som drivmedel i
vissa sprayflaskor utgör ett hot mol ozonskiktet. Även bl.a. kväveoxider kan
påskynda nedbrytningen av ozonskiktet.

Jag vill understryka att
både koldioxid- och ozonproblemen är viktiga och allvariiga för svenskt
vidkommande trols all de är globala lill sin karaktär. Såväl solidaritetsskäl
som omsorg om den egna miljön ger oss all anledning att aktivt verka för
insatser som kan avvärja dessa framlidshol. Samtidigt har dessa problem delvis
en sådan karaktär att del i dag är svårt att bestämt ange vilka åtgärder som är
de riktiga för att angripa problemen.

Prop.
1981/82:151 6

I
avvaktan på atl vår kunskap ökar måsle vi ändå sträva efter att förhindra en
utveckling som innebär all problemen ytterligare förvärras. 1 detta syfte
verkar nu Sverige aktivt inom ramen för FN:s miljöarbete för bl.a. en global
konvention för alt begränsa användningen av sådana ämnen som kan skada
ozonlagrel.

När
del gäller vissa andra stora internationella miljöproblem har utvecklingen
redan gått så långl och våra kunskaper har ökat så mycket att vi både kan
precisera problemen och ange motåtgärderna. Elt sådanl både dramatiskt och akut
internationellt miljöproblem som direkl och särskilt drabbar oss i Sverige är
försurningen. Tyvärr måste jag konslalera alt försurningsproblemen i Sverige
tilltagit så att de i dag kanske är vårt allvariigasle miljöproblem.
Diskussionerna om sambanden mellan utsläpp av luftföroreningar, transport av
luftföroreningar över långa avstånd och negativa miljöeffekter har pågått sedan
slutet av 1960-lalet. Tack vare satsningar på forskning och undersökningar vel
vi nu en hel del om många av försurningens orsaker och effekter. Vi vel alt
fiskbestånden successivt slås ul i försurade sjöar, all grundvatten försuras
och alt metaller löses ul i sura vatten. Vidare finns nu uppenbara risker för
bl.a. lägre tillväxt i skogen.

Den
ökade försurningen beror framför alll på den ökade förbränningen av olja och
kol. Del svavel och kväve som finns i dessa fossila bränslen samt kvävet i
förbränningsluflen bildar försurande ämnen som kan transporteras långa
sträckor genom luften och falla till marken med nederbörden. Även andra
faktorer - t. ex. markanvändningen i skogs- och jordbruk - påverkar
försurningsprocessen i viss utsträckning. Den effektivaste åtgärden mot
försurningen är atl minska utsläppen av försurande ämnen till atmosfären. De
tekniska möjligheter som finns att åstadkomma utsläppsbegränsningar bör nu
utnyttjas så långt möjligt.

Runt
om i världen råder numera enighet om all luftföroreningar transporteras över
nationsgränserna. Endasl mellan 20 och 25 % av det totala svavelnedfallet vatje
år över Sverige kommer nu från våra egna utsläpp efter de begränsningar av
dessa utsläpp som skett. Resten kommer främst från andra länder i Europa men
också fasl i mindre utsträckning från andra kontinenter och naturiiga källor.

För
all begränsa nedfallet lill en nivå som miljön tål måsle vi salsa ytterligare
både på egna nationella åtgärder och på ett intensivt internationellt
samarbete. Här hemma bör vi ytterligare begränsa utsläppen både för atl de
reducerar nedfallet och för att en sådan satsning är en förutsättning för
Sveriges trovärdighet och utsikter lill framgång i internationella förhandlingar
om begränsning av svavelutsläppen. 1 Sverige måsle utsläppen av försurande
ämnen från anläggningar för förbränning av fossila bränslen och från industrier
därför begränsas och minskas så långt det är tekniskt och ekonomiskt
genomförbart. En sådan politik har vi bedrivit i Sverige under hela 1970-talel
och den ligger också helt i linje med den svenska

Prop.
1981/82:151 7

energipolitiken.
Ett viktigt mål för denna politik är att minska användningen av olja. Det kan
bl.a. ske genom ökad användning av kol. Kol, som tillsammans med inhemska
energikällor skall utnyttjas för all ersätta oljan, måste användas med slor
försiktighet så att de negativa miljöeffekterna begränsas så långt detta är
möjligt. Vid en övergång lill koleldning bör svavelutsläppen minskas
ytterligare genom atl lågsvavligt kol används och rökgasavsvavling eller andra
likvärdiga åtgärder införs. Del går också alt minska utsläppen av försurande
ämnen från processindustrier och biltrafiken. Fortsatta satsningar på
inhemska, förnybara energikällor samt hushållning med energi är också vikfiga
som etl led i våra ansträngningar att minska de försurande utsläppen i Sverige.

Kalkning
av sjöar och vattendrag är en åtgärd som vi i Sverige tvingats börja vidta för
att begränsa vissa negativa effekter av försurningen. Genom den
försöksverksamhet som bedrivits har vi fått en viss erfarenhet av kalkning och
verksamheten bör nu utvidgas. Del är dock viktigt alt framhålla att enbart
kalkningen aldrig långsiktigt kan lösa försurningsproblemen, utan att den i
första hand är ett uppehållande försvar. Begränsning av utsläppen är den enda
åtgärd som varaktigt kan lösa försurningsproblemen.

Sverige
behöver en samlad naturresurs- och miljöpolitik som spänner både över vårt
arbete internationellt och över konkreta åtgärder här hemma. Att utforma en
strategi mot försurningen är en viktig del av en sådan politik. Denna strategi
bör innehålla riktlinjer för hur de försurande utsläppen av olika slag i vårt
land skall kunna begränsas. Vidare behöver inriktningen på det internationella
arbete som Sverige måste bedriva på försurningsområdet preciseras.
Forskningsinsatser och kalkningsåtgärder behöver intensifieras. Insatser för
atl bredda den svenska och internationella medvetenheten om problemen liksom
för en ökad samordning av hanterandet av försurningsproblemen behövs också.

3
Försurningssituationen

3.1
Utsläpp av försurande luftföroreningar

Försurningen
har på allvar upptäckts och kartlagts under 1970-talet, men har trots en rad
motåtgärder inte kunnat stoppas. Den fortsätter år efter år, effekterna blir
allt tydligare och mer spridda och skadorna blir alltmer svåröverskådliga och
ofta svårteparabla. Försurningen kan i dag betraktas som det kanske
allvarligaste miljöproblemet i Sverige.

Myckel
har hänt sedan slutet av 1960-talet då svenska forskare kunde koppla ihop en
rad separata data och undersökningsresultat och visa på en kedja av samband
mellan utsläpp och nedfall av svavelföreningar samt skador i miljön i form av
försurning av mark och vatten. I dag har vi belydligt större, om än
ofullständiga, kunskaper om försurningen som

Prop. 1981/82:151 8

fenomen. Vi vel att såväl en rad naturliga processer i
miljön som mänskliga aktiviteter påverkar försurningens omfattning och
utveckling. Stora mängder sura svavel- och kväveföreningar släpps ut vid
förbränning av fossila bränslen och transporteras långa sträckor via atmosfären
innan de faller ned över mark och vallen. Syror bildas i marken också genom
naturliga processer och genom olika åtgärder inom jord- och skogsbruk, l.ex.
dikning, gödsling, trädplantering och Irädslagsbyle. Tillsammans med det
direkta atmosfäriska nedfallet påverkar försurningen av skogs-och åkermark
försurningssituationen i sjöar och vattendrag genom utflödet av markvalten till
vattensystemen. Av dominerande betydelse för de ökade försurningsproblemen
under senare år är dock del ökade nedfallet av sura ämnen från atmosfären.

Alla fossila bränslen, med undantag av naturgas,
innehåller svavel i varierande mängd. Svavelhallen i råolja varierar vanligen
mellan några tiondels viktprocent och så myckel som 2-3%. 1 kol kan hallen variera
från några tiondelar av I % lill mer än 5 %. Vid förbränning av olja och kol
bildar svavlet tillsammans med syre gasformig svaveldioxid. Sammanlagt släpps
årligen omkring 60 milj. ton svaveldioxid ut från industrier och tätorter i
Europa. Av dessa utsläpp kommer ca 50% från eldning med olja och drygt 40% frän
koleldning. Därtill kommer knappl 10% från industriella processer. De svenska
utsläppen var ca 500000 lon år 1980, vilket molsvarar mindre än I % av Europas
totala svaveldioxidutsläpp. Ca 70% av de svenska utsläppen härrör från
oljeeldning och omkring 30% från industriprocesser. Bidraget från kolanvändning
är ännu obetydligt.

Under senare år har kväveföreningarna alltmer kommit att
uppmärksammas vid diskussionerna av försurningsproblemen. Kväveföreningarna
har sill ursprung dels i kvävehaltiga ämnen i de fossila bränslena, dels i
oxidation av luflkväve i samband med förbränningen. Utsläppen av kväveföreningar
har under senare år ökat snabbare än förbrukningen av fossila bränslen. Detta
beror på att man för alt göra förbränningen effektivare övergått till en hög
förbränningstemperatur, vilket ökat oxidationen av luflkvävet.
Kväveföreningarna släpps ul som gaserna kväveoxid och kvävedioxid. Storleken
på utsläppen av kväveoxider är betydligt sämre känd än svaveldioxidutsläppen.
Det är ocksä osäkert i vilken ulslräckning kväveoxider tillförs luften från
marken via biologiska processer. Kväveoxidutsläppen i Europa beräknas uppgå
till ca 20 milj. ton per år, räknat som kvävedioxid. Molsvarande svenska
utsläpp av kväveoxider kan beräknas till drygt 300000 ton, varav ca 200000 lon
härrör från Iransportsektorn och alltså främst utgörs av bilavgaser, medan
återstoden kommer från förbränning i fasta anläggningar och från
processutsläpp från induslrin.

Statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen har i sin
redovisning lill regeringen av försurningsläget och av försöksverksamheten med
kalkning redovisat utsläppsprognoser för 1980-lalel för såväl svavel- som kväveoxider.
Beträffande svaveldioxid beräknas de svenska utsläppen år 1990

Prop. 1981/82:151 9

uppgå
till ca 350000 ton, varav ca 250000 ton skulle härtöra från förbränning och ca
100000 ton från industriprocesser. Siffran 250000 ton är baserad på
förutsättningarna alt förbrukningen av olja och kol överensstämmer med
konsekvensutredningens referensalternativ, dvs. 225 TWh olja och 60 TWh kol år
1990, samt atl det av riksdagen år 1976 beslutade programmet för nedtrappning
av svavelhalten i olja genomförs. Med ulgångspunkt i befintliga bestämmelser om
utsläpp från trafik och energiförbrukning har beräknats i stort sett
oförändrade kväveoxidutsläpp i Sverige år 1990.

Enligt
molsvarande bedömningar av svavel- och kväveutsläppen för hela Europa kan man
där räkna med i stort sett oförändrade utsläpp av svaveldioxid fram till är
1990, medan utsläppen av kväveoxider beräknas öka med 2-3% per år, dvs.
sammanlagt med omkring 25% lill år 1990.

3.2
Transport och nedfall av försurande luftföroreningar

Liksom
andra luftföroreningar som släpps ut i atmosfären återbördas svavel- och
kväveoxider förr eller senare lill marken igen. Detta kan ske genom atl
oxiderna efter hand avsätts på vallenytor, jordar eller vegetation. Denna
process kallas torrdeposilion eller torrt nedfall. En betydande del av svavel-
och kväveoxiderna hinner emellertid omvandlas under sin tid i atmosfären. De
omvandlas till svavelsyra resp. salpetersyra. Svavelsyran kan inte existera i
gasform, ulan förekommer antingen på små partiklar, som ocksä kan avsättas på
marken, eller löst i moln och regndroppar. Den lösta syran når jordytan via
nederbörden. Denna process kallas våtdeposifion. Även salpetersyra när marken
lill slörsla delen löst i regnvatten. Dock deponeras en del av salpetersyran i
gasform.

Den
del av svavel- och kväveföreningarna som lorrdeponeras i gasforiVi tillbringar
i medeltal ungefär ett dygn i atmosfären innan den kommer ned på marken, medan
den del som oxideras till syra kan bli kvar där flera dygn. Della betyder i sin
lur all en väsentlig del av de försurande luftföroreningarna kan transporteras
med vindarna hundratals eller rentav tusentals kilometer från utsläppsområdena.
Detta förhållande medför all utsläppen, transporten och nedfallet av sura
luftföroreningar i hög grad är ett internationellt problem. Genomförda
undersökningar visar atl luftföroreningar transporteras med luftströmmarna
mellan i stort sett alla Europas länder.

Sverige
ligger i det s. k. västvindsbältet vilket innebär att vinden från väster
dominerar särskilt i luftlagren mellan 5 och 10 km höjd. Även på höjder under 2
km där den största delen av de försurande föroreningarna uppehåller sig finner
man en dominans av västliga till sydvästliga vindar. Sverige befinner sig
således i den förhärskande vindriktningen från de stora industriområdena och
tätorterna på kontinenten och i Storbritannien. Den dominerande delen av
nedfallet i Sverige släpps ut i dessa områden.

Prop. 1981/82:151 10

På
samma sätt kommer en icke oväsentlig del av de svenska utsläppen alt falla ned
i Finland och Sovjetunionen.

Sedan
början av 1970-lalel har omfattande undersökningar genomförts i internationellt
samarbete för att klarlägga och beskriva spridningen av luftföroreningar i
Europa. Med hjälp av meteorologiska data och en leore-fisk modell av hur
föroreningarna transporteras och deponeras kan man beräkna nedfallet av svavel
och kväve i de olika länderna i Europa. Dessa beräkningar visar klart att
luftföroreningarna transporteras i atmosfären över långa avstånd och över
nationsgränserna. För alla länder i Europa gäller alltså att nedfallet av
luftföroreningar inom de egna gränserna mätbart påverkas av utsläppen i andra
länder.

Enligt
gjorda beräkningar härrör mellan 20 och 25% av den totala mängden svaveldioxid,
drygt 900000 ton, som faller ned över Sverige från våra egna utsläpp. Resten
kommer framför alll från andra europeiska länder. Den svenska andelen av
svavelnedfallet varierar över Sverige från mindre än 5% i söder till över 30% i
bl.a. Mellansverige och Norrlands kustland samt i närheten av några stora
lokala ulsläppskällor på andra platser. Man kan i stort räkna med att
kväveföreningarna sprids på samma sätt som svavelföreningarna. Då
kväveföreningar i allmänhet har en kortare uppehållstid i atmosfären än
svavelföreningar kan den svenska andelen av dessa dock antas vara något större
än molsvarande andel svavel.

Man
kan vidare jämföra svavlets och kvävets bidrag till nederbördens surhet. Det
visar sig då att svavlets bidrag till surheten i nederbördsvallnet f n. är
ungefär dubbelt så stort som kvävets, men atl kvävets betydelse på senare år
markant ökal. Om trenden av ökande kvävenedfall fortsätter kommer salpetersyra
är 1990 att svara för 40% av väldeponerad syra och inom några årtionden nå
storleken 50%. Fortfarande är dock en minskning av svavelutsläppen den
viktigaste åtgärden för att begränsa försurningen, men det är av betydelse all
också ökningen av kväveoxidutsläppen avstannar och att en rninskning av dessa
utsläpp kan åstadkommas.

De
prognoser som — med utgångspunkt i de värden som angetls om svavel- och
kväveoxidulsläppens ulveckling - nu kan göras över det sura nedfallet visar att
en ytterligare minskning av de svenska utsläppen främst skulle leda fill en
förbättring av förhållandena i bl.a. Mellansverige, där den svenska andelen av
nedfallet är förhållandevis stor, och kring de stora enskilda utsläppskällorna.
Del totala nedfallet kan inte minskas tillräckligt mycket för att förbättra den
svenska försurningssiiuationen, om inte också övriga länder i Europa väsentligt
begränsar sina utsläpp.

Prop. 1981/82:151 11

3.3
Försurningens effekter

Svaveldioxid
och kväveoxider har både direkta och indirekta effekter på mark, vatten,
människor, djur, växter och material. Det man kallar försurningseffekter är
resultat av indirekt påverkan och dit räknas försurningen av mark, sjöar och
vattendrag samt grundvatten. Försurningseffekterna kan uppträda både helt nära
och på stort avstånd från ulsläppskällan. Till de direkta effekterna hör främst
hälsoeffekter, växtskador och korrosion som orsakas av höga svaveldioxidhalter.
De direkta effekterna bestäms av luftens koncentration av föroreningar och
minskar i allmänhet snabbi med avståndet från utsläppskällorna. Därigenom är de
direkta effekterna huvudsakligen av lokal natur.

Mark

Många
av de kemiska och biologiska processer som naturligt försiggår i marken innebär
att syra bildas eller förbrukas. Ofta är syraproduktionen större än
syraförbrukningen. Alltsedan istiden har marken på den skandinaviska halvön
därmed kommit alt genomgå en långsam, naturlig försurning. Genom mänskliga
aktiviteter, l.ex. förbränning av fossila bränslen, har försurningsförlopperi
under senare lid kommit atl påskyndas. Syramängden i marken ökar som en följd
av atl växterna via sina rötter tar upp näringsämnen. När en växt dör och bryts
ned går denna process i motsatt riktning, dvs. syra förbrukas.

I
naturliga, orörda ekosystem uppstår efter hand jämvikt mellan tillväxt och
nedbrytning. Här uppvägs tillförseln av syra nästan helt av syraförbrukningen.
Åtgärder inom skogs- och jordbruk - l.ex. skörd, gödsling och olika typer av
markberedning - innebär ofta radikala ingrepp i balansen mellan tillväxt och
nedbrytning. De kan därför också inverka på produktionen och förbrukningen av
syra i marken.

Bortforsling
av virket efter avverkning av skog innebär all man för bort en del av de
näringsämnen som under skogsbeståndets tillväxt lagrats i träden. En
motsvarande mängd syra undgår därmed neutralisering och blir kvar i marken,
varigenom det naturiiga jämviktstillståndet är brutet. En betydande del av
näringsämnena i träden finns emellerlid i grenar, kvistar, barr o.d., som vid
konventionellt skogsbruk lämnas kvar på hyggena. Vid den omfattande nedbrytning
av växtmaterial som härvid äger rum efter slutavverkningen återförs denna dél
av de upplagrade näringsämnena till marken. Syrainnehället i marken, som ju
under trädens tillväxt ökar, neutraliseras då till största delen. En
energipolitisk målsättning är att grenar och annat hyggesavfall skall tas lill
vara i allt större ulslräckning. Vid ett sådant s. k. helträdsutnytljande kan
man befara en pH-sänkning efter avverkningen. Jämfört med konventionellt
skogsbruk skulle helträds-utnyltjandet, särskilt i områden med känsliga marker,
kunna innebära en ökad markförsurning.

Prop. 1981/82:151 12

Skörd
av jordbruksgrödor innebär av samma skäl som de ovan nämnda att betydande
mängder syra i åkermarken inle neutraliseras. Trädplantering pä förut öppen
mark eller byte av trädslag får till följd att humusskiktel - det ytliga
markskikt som beslår av ofullständigt nedbrutet organiskt material - ändrar
karaktär och i vissa fall kan bli surare.

Dikning
av mark har också visat sig kunna ge upphov till försurning. Dikningen medför
atl grundvattennivån sänks och alt luft därigenom tränger längre ned i marken.
Svavelväte och sulfider i marken kan då av syret i luften oxideras till
svavelsyra. Effekterna av skogsgödsling förefaller hittills ha varit tämligen
måttliga. Kortsiktiga förändringar kan emellertid inträffa. Gödslingen inom
jordbrukel har de senaste decennierna medfört en ökad tillförsel av syra till
åkermarken pä grund av övergång till ammoniumhaltiga ämnen.

Det
har gjorts åtskilliga försök att bedöma hur betydelsefullt del atmosfäriska
svavelnedfallet är som anledning till markförsurningen i Sverige jämfört med
den biologiska syrabildningen, inkl. den som orsakas av skogs- och jordbruk. De
allmänna slutsatser som torde kunna dras är bl. a. alt den genomsnittliga
biologiska syrabildningen i konventionellt brukad skogsmark är av samma
storleksordning som syrafillförseln via luft och nederbörd. Det atmosfäriska
nedfallet kan emellertid lokall och på vissa marker, l.ex. tallskog på mager
mark, spela den största rollen och när skogsbestånd blir äldre tycks de
biologiska processernas betydelse för syraprodukfionen avta. Som fidigare nämnls
neutraliseras vid konventionellt skogsbruk huvuddelen av den biologiskt
bildade syran i samband med avverkningen genom nedbrytning av växtmaterial. De
biologiska försurningsprocesserna kan å andra sidan antas öka i betydelse och
lokall bli den dominerande syrakällan vid en övergång från konventionellt
skogsbruk till helträdsutnytljande. I åkermark utgör de kvävehaltiga
gödselmedlen i kombination med skördeuttaget och den naturliga syrabildningen
den helt dominerande försurningsorsaken. Det måste understrykas att nu angivna
slutsatser endast gäller markförsurningen, som åtminstone på kort sikt inte
nödvändigtvis påverkar försurningen av sjöar och vattendrag. Till skillnad från
de syror som tillförs via atmosfären blir de syror som uppkommer genom de biologiska
försurningsprocesserna nämligen i stor utsträckning kvar i marken.

Marken
har generelll sett slor buffringsförmåga jämfört exempelvis med insjövallen.
Detta innebär atl del ofta krävs en förhållandevis kraftig tillförsel av syra
för att markvattnet i förstone nämnvärt skall försuras. Markens förmåga atl
motstå försurning är dock olika slor i olika delar av världen främst beroende
på berggrundens och de lösa jordlagrens skiftande kemiska egenskaper.
Försurningsproblemen är mest aktuella i områden med äldre, kalkfattiga
bergarter som framför allt förekommer i norra Europa och nordöstra Nordamerika.
1 Sverige beslår berggrunden lill slörsla delen av kalkfattigl urberg, dvs.
granit och gnejs.

Hur
marken reagerar på det samlade försurningstrycket är fortfarande

Prop.
1981/82:151 13

fill
stor del oklart. De undersökningar som gjorts i framför alll sjöar men också i
grundvatten visar emellertid all det sker markkemiska förändringar i
tillrinningsområdena. Som exempel på delta kan nämnas att lägre pH-värden uppmätts
i sydvästra Sverige än i andra delar av landet. I experiment har vidare
dokumenterats atl syratillförseln påverkar också del biologiska livet i
marken. Organismernas totala aktivitet minskar, vilket i sin lur medför lägre
nedbrytnings- och omsättningshastighet i marken. Alla dessa faktorer anses på
sikt kunna påverka skogens tillväxt negativt. Någon sådan tillväxtminskning har
emellertid ännu inle kunnat påvisas. Fortfarande kompenseras eventuella
negativa effekter i den nuvarande skogen av det ökande nedfallet av kväve,
eftersom del "gödslar" och därmed höjer produktionen. För kommande
skogsgenerationer kan emellertid situationen bli den, all skogsproduktionen
begränsas av brist pä andra näringsämnen än kväve. Om kvävenedfallet
fortsätter all öka kommer nu etablerad skog i ett längre tidsperspektiv inte
alt kunna tillgodogöra sig alll kväve och då kan det bli t. ex. magnesiumbrist
som hindrar fillväxten i skogen.

Också
i bl.a. Västtyskland har luftföroreningarnas och den sura nederbördens effekter
på landets skogar studerats. Man har där konstaterat överraskande och
omfattande Iräddöd i barrskog och utarmning av skogsmarken. Sannolikt handlar
det där inle enbart om direkta skador av t. ex. torrdeponerad svaveldioxid ulan
även om störningar på växter och mark efter all deponerad syra och tungmetaller
ansamlats i marken, dvs. en fråga om såväl gift- som frätskador. Skadorna kan
påverka trädens förmåga atl ta upp näring och därmed också försämra deras
motståndskraft mol andra störningar såsom torka och storm.

Grundvatten

En
försurning av marken medför att rörligheten hos vissa metaller, t. ex.
aluminium och kadmium, ökar. Metallerna kan därvid lakas ut från marken och
tillföras grundvattnet. Flera av metallerna kan i höga koncenlrafioner påverka
människors hälsa. Kadmiumbelaslningen från olika källor är redan nu hög i
många industrialiserade länder och är därmed redan ett problem. Om
kadmiumhalterna ökar i grundvattnet och della vatten används som dricksvatten
får befolkningen ytterligare etl - om än förhållandevis litet - ovälkommet
kadmiumtillskolt. I försurade marker tar växterna upp mer kadmium. Kadmium
ackumuleras nu i de flesta svenska jordar. Även aluminium kan ha negativa
hälsoeffekter på människan, men tillräckliga dala saknas. Tekniskt vel man dock
all aluminium är svårt all avlägsna ur vatten med hjälp av alkaliska filter,
som annars är en bra reningsmetod.

Hos
kopparrör, som är det dominerande materialet i varmvaltenled-ningar i Sverige,
kan vattnets surhet påverka korrosionen. Hallen av lösta kopparsalter i vattnet
ökar med sjunkande pH under ett visst kritiskt pH-värde, som i sin tur beror på
bl.a. vattnets temperatur och koncentrationen av vissa joner i vattnei. Mycket
höga halter har uppmätts i kallvat-

Prop.
1981/82:151 14

ten
och framför allt i varmvatten som stått still i ledningar över natten. Små
kopparhalter är såvitt man vel inte farliga från hälsosynpunkt, åtminstone inte
för vuxna, friska personer. Däremot kan vissa sjukdomar göra en person
känsligare och därmed besvärad av även låga kopparhalter i vattnet. Diarréer
hos spädbarn som misstänks ha orsakals eller underhållits av kopparförekomst i
vatten har vidare rapporterats.

Sjöar
och vattendrag

Sjöar
och vattendrag har ett sämre skydd mot försurningen än såväl mark som
grundvatten. Det var också här som effekterna av det sura nedfallet först blev
uppenbara. Della gäller särskilt i områden med svårviltrade bergarter, l.ex.
gnejs eller granit, och med kalkfattiga jordar där ylvattnel har liten förmåga
att neutralisera den tillförda syran. De flesta av Sveriges sjöar och
vattendrag är belägna inom sådana områden. Ylvattnets naturliga pH-värde är här
6-7, vattnet är rätt näringsfattigt och djur- och växtlivet begränsat.
Försurningskänsligheten är alltså förhållandevis hög redan från början, till
skillnad från sjöar i kalkrika områden. Där har sjöarna god buffringsförmåga,
vattnet pH-värden mellan 7 och 8 och i det näringsrika vattnet finns många djur
och växter.

De
mindre sjöarna och vallendragen högst upp i vattensystemen drabbas först av
försurningen. Här är marklagren tunna och utarmade och tillrin-ningsslräckorna
korta så att vattnet inte hinner neutraliseras i markskikten. I de störte
sjöarna och vattendragen nedströms sker försurningen långsammai-e.

Försurningens
förlopp i en sjö kan indelas i tre faser. Under den första fasen sjunker
pH-värdet endast långsamt, och några biologiska förändringar är inte märkbara.
Etl tecken på den fortgående försurningen är emellertid att buffringsförmågan
minskar.

Den
andra fasen inleds när vätekarbonathallen minskat lill en myckel låg nivå. En
fortsalt syratillförsel kan då inte längre neutraliseras. pH-värdet i sjön blir
därför instabilt och böljar sjunka snabbare. Under perioder då stora mängder
surt vatten tillförs vattensystemen, l.ex. i samband med snösmältningen, kan
pH-värdel minska drastiskt på kort tid. Det biologiska livet i sjöarna kan ta
allvarlig skada av sådana surstötar, även om pH-värdel under andra tider av
året kan vara förhållandevis högt. En fortsatt hög syrafillförsel medför att
buffringsförmågan i mark och vatten fortsätter att minska och att de sura
perioderna blir mera omfattande i tiden. Effekterna av försurningen börjar nu
bli mera uppenbara. Fiskreproduktionen minskar märkbart och fiskdöd kan
inträffa. .

Under
den tredje fasen stabiliseras pH-värdet i sjöarna kring 4,5. I del här skedet
har många växt- och djurarter försvunnit. Sammanfattningsvis innebär
försurningen en total förändring och utarmning av sjöar och vattendrag. Ell
helt nytt ekosystem utvecklas och miljön i det försurade vattnet är långt
sterilare än förut. Förutom den ökade surhelsgraden medför försurningen också
en rad andra kemiska förändringar av vilka en del kan få slörre effekter för
växter och djur i vattnei än pH-minskningen i sig.

Prop. 1981/82:151 15

Elt
problem som särskilt uppmärksammats är vissa tungmetallers uppträdande i den
sura miljön. Tungmelalllillförseln till miljön har ökal under de senaste åren
genom utsläpp från industrier, från förbränning av kol och olja samt från bilar.
Flera av tungmetallerna är mycket giftiga för växter och djur. I områden som är
försurade bidrar svavelnedfallet fill atl frigöra kvicksilver och därmed höja
kvicksilverhalten i olika organismer. Normalt är tungmetallerna i en sjö bundna
fill parfiklar och inte tillgängliga för organismerna. Om vattnet försuras kan
emellertid vissa av metallerna som zink och kadmium men också bly, mangan och
kvicksilver frigöras från partiklarna. Metallerna kan då las upp av växter och
djur. Delta kan bl. a. innebära en ökad svartlistning av sjöar pä grund av för
höga kvicksilverhaller i fisken. Aluminium är en annan metall som är av
intresse ur försurningssynpunkt. När mark utsätts för syrafillförsel frigörs
aluminium som kan nå ut i angränsande vatten. Vissa former av aluminium har en
stark giftverkan på många organismer.

Som
nämndes inledningsvis blev de biologiska effekterna av försurningen uppenbara
då fisk och fiskreproduktionen drabbades. I dag är kunskaperna om
ytvattenförsurningen tämligen goda och det slår klart all försurningen medför
omfattande förändringar i de biologiska systemen som drabbar alla
organismgrupper. Såväl artantalet av fritt svävande som av faslsiltande alger
minskar kraftigt. 1 sura vatten sker i stället ofta en massutveckling av
enstaka arter.

En av de lättast
iakttagbara försurningseffeklerna i sjöarna är en omfattande utbredning av
vitmossor på bottnen. Bland de högre växterna minskar de s.k. rosettväxlerna,
bladvassen och de olika nalearterna medan näckrosorna på grund av sina djupgående
rotsystem påverkas i mindre ulslräckning. Antalet arter av djurplankton minskar
på samma sätt som antalet växtplanktonarter vid en försurning. Bland de
bottenlevande djuren hör snäckor, musslor och flodkräfta fill de känsligaste.
Dessa djurgrupper drabbas redan vid pH-värden kring 6. 1 fisktomma sjöar eller
i sjöar med glesa fiskbestånd finns ofta mängder av stora och rovlevande valleninsekter
såsom troll-, natt- och sävslända. Detta beror främst på all fiskarna som till
slor del livnär sig på sådana djur, slås ut.

Mört
och elritsa men även laxfiskar tillhör de känsligaste fiskarterna som drabbas
redan innan pH-värdet sjunkit lill 5. Gädda och abborre är tåligare och klarar
pH-värden ned till 4,5. Ell av de första uppenbara tecknen pä försurning av en
sjö är alt mörtbeslåndel består av stora och gamla individer medan yngre fiskar
saknas. Anledningen är att fortplantningen upphört då rom- och yngelstadierna
är de känsligaste under fiskens livscykel. Som tidigare nämnts ökar
aluminiumhalten i sjöarna i samband med försurningen. Aluminium är giftigt för
fisk och del kan anses klarlagt atl fiskdöd i sura vatten med få undantag
orsakas av höga aluminiumhalter.

Fåglarnas
känslighet för miljöförändringarna i sura vaiten är ännu ofullständigt
kartlagd. Del har emellertid framkommit att aluminiumförgiflning

Prop. 1981/82:151 16

är
en trolig orsak till de häckningsslörningar som iakttagits hos bl.a. svartvit
flugsnappare vid en sjö i Lappland.

Försurningens
utbredning och utveckling har fortskridit snabbt under 1970-talet. I
betänkandet (Ds Jo 1976:2) Mindre Svavel - Bättpe Miljö uppskattades antalet
sura sjöar lill ca 10000. Av Sveriges totalt ca 85000 sjöar större än I ha
beräknas i dag minsl 18000 sjöar vara gravt eller måttligt försurade.
Ytteriigare ca 3 000 sjöar hotas av försurning fram till år 1990 om det sura
nedfallet fortsätter i nuvarande omfattning. En sådan utveckling kommer också
alt medföra ökade skador på växt- och djuriiv. Den försurade sjöarealen kommer
vidare all öka snabbare än antalet försurade sjöar då antalet stora sjöar som
försuras kommer all öka.

Regionalt
sett har södra och västra Sverige drabbats hårdast av försurningen. De suraste
sjöarna, dvs. de som har elt pH-värde under 5, är i huvudsak belägna i södra
delen av sydsvenska höglandet, i västkustområdet och Bergslagen. Tre
Qärdedelar av alla sjöar i västra Götaland och ca hälften av sjöarna i andra
försurningskänsliga delar av Götaland har nått ett försurningsstadium där
skador på organismer förekommer. Sammanlagt torde fiskbestånden inom ca 10% av
landels sjöareal ha drabbats.

När
det gäller rinnande vatten sker försurningen i betydligt långsammare lakl i
älvar och större åar än i bäckar och småsjöar uppe i källområdena. Någon allmän
försurning har ännu inte drabbat Sveriges större vallendrag. Exempel på
vattendrag med klart sjunkande pH-värden finns dock från de försurningskänsliga
områdena. Risken för framtida försurning är stor i många av Götalands och
Svealands vattendrag där den ökade syratillförseln medfört ett successivt
försämrat skydd mol försurning.

Hälsoeffekter

Vid
ett antal situationer under de senaste 50 åren och i ell antal vetenskapliga
undersökningar har samband mellan förekomsten av luftföroreningar och
människors hälsa kunnat påvisas. Effekterna varierar inom ell brett spektrum
från mindre allvarliga, som t. ex. ökad frekvens av luftvägsinfektioner, lill
ökad dödlighet. Särskilt känsliga grupper är t. ex. åldringar och personer med
hjärl- och kärisjukdomar saml astmatiker.

Väridshälsoorganisationen
(WHO) har definierat de koncentrationer av svaveldioxid och partiklar i luften
över vilka hälsoeffekter kan förväntas. De halter som är aktuella är så höga
atl de endasl förekommer i storstadsregioner och i närheten av stora
punktkällor, där även halterna av andra föroreningar l.ex. från bilavgaser är
höga. Detta komplicerar arbetet då del är myckel svårt att isolera effekten på
hälsan från en enskild substans i den komplicerade miljö som tätorterna utgör.

Fastän
det finns avsevärda bevis som kopplar samman svaveldioxid och partiklar i
luften med effekter på människors hälsa så tyder resultatet från såväl kliniska
som toxikologiska undersökningar på att del inle är svaveldioxiden ensam som
är den huvudsakliga orsaken till de observerade

Prop.
1981/82:151 17

effekterna. Luften innehåller många föroreningar och
mellan dem kan det förekomma förstärkningseffekler. Svavel- och kväveoxiderna
samt partiklarna i luften bör därför i första hand ses som indikatorer pä
luftkvaliteten.

Naturvårdsverket
har utarbetat riktvärden för såväl korttids- som långtidsexponering för
svaveldioxid och stoft. Värdena är utformade dels som maximivärden som ej bör
överskridas, dels som mål för den långsiktiga planeringen. Dessa värden är
något högre än de värden som WHO rekommenderar. De skiljer sig emellertid
något till sin karaktär då värdena för långtidsexponering för svenskt
vidkommande gäller vinterhalvåret medan WHO anger årsmedelvärden. Vid
upprättande av denna typ av gränsvärden görs en avvägning mellan å ena sidan
risken för hälsoeffekter och å andra sidan kostnader för åtgärder. Man kan
därför inte med säkerhet säga att effekter inle förekommer vid haller under
gränsvärdena.

Föroreningssituationen i de svenska städerna har
förbättrats under 1970-talet och kommer att ytterligare förbättras i samband
med atl Qärrvärmeut-byggnaden fortskrider. I de flesta städer med väl utbyggda
flärrvärmesy-stem underskrids oftast såväl maximivärdena som planeringsmälen
såvitt avser långfidsexponering. Däremot förekommer överskridanden av dygnsmedelvärdena
i områden i närheten av större ulsläppskällor. Ytterligare åtgärder l.ex. i
form av utbyggnad av fjärrvärmenäten och minskade utsläpp behövs därför för atl
luflkvalitelskraven skall kunna uppnås.

Även kväveoxiderna är av belydelse från hälsosynpunkt.
Kvävedioxid anses vara den mest hälsofarliga. Kväveoxider kan även ge
samverkanseffekter med andra ämnen. Av störst belydelse för kväveoxidhallerna
i tätorterna är utsläppen från biltrafiken. Bilavgaskommitlén (Jo 1977:08) har
genomfört mätningar av kväveoxidhalterna i tre städer. Dessa mätningar visar
att WHO:s rekommenderade gränsvärden överskrids regelbundet på de mest
trafikerade gatorna. Åtgärder bl.a. i form av skärpt avgaskontroll är därför
motiverade från hälsosynpunkt. Kommittén väntas i slutet av är 1982 lämna
förslag till svenska gränsvärden för bl.a. kväveoxider saml till åtgärder för
att klara dessa.

Korrosion

Liksom hälsoeffekterna är de korrosionsskador som
konstaterats på grund av höga halter svaveldioxid i första hand ett tätortsproblem.
Där sammanfaller tre faktorer, nämligen höga föroreningshaller, etl stort antal
människor och många typer och mängder av material. Atmosfärisk korrosion av
olika material tillhör de bäst dokumenterade effekterna av luft-burna
svavelföreningar. Korrosionshastigheten beror i första hand på fuktigheten,
temperaturen och luftföroreningshalterna. Då de två första faktorerna varierar
måtUigt inom hela den tempererade zonen kan uppmätta skillnader i
korrosionshastigheten antas bero på olika föroreningsbelastning. 2 Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop. 1981/82:151 18

Studier
av den atmosfäriska korrosionen har genomförts i många länder. I Sverige har
fältförsök pågått sedan 1930-talet. De material som hitfills undersökts och för
vilka man kunnat konstatera klara effekter av atmosfäriska svavelföreningar är
zink och galvaniseral stål, rostskyddsmålat stål saml sand- och kalkslen. Zink
och galvaniseral stål kortoderar med en hasfighet som har elt mycket klart
samband med luftens halt av svaveldioxid. Roslskyddsmålning på stål och
galvaniseral stål påverkas på så sätt atl ommålning måste ske med tätare
intervaller när svaveldioxidhallen stiger. En kostnads-nyttoanalys som gjorts
inom Organisafionen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och till
vilken jag återkommer i del följande visar att minskade utsläpp av
svavelföreningar ger betydande besparingar i form av minskad kortosion och
minskat behov av korto-sionsskydd.

Sandsten
och kalkslen har under gångna tider använts i stora kvantiteter som
byggnadsmaterial i bl. a. byggnader, monument, skulpturer och ornament. Både
sandsten och kalkslen korroderar mycket snabbare i svavel-förorenad luft än i
icke-förorenad luft. Effekterna beror främst på att svavlet reagerar med
kalciumkarbonal och bildar kalciumsulfal, gips, som kan lösas upp av nederbörd.
Andra faktorer som bidrar till förstörelsen av stenen är den volymökning som
sker vid gipsbildningen saml variationerna i temperaturen som kan förorsaka
frostsprängning. Byggnader i Italien, Grekland och många av Europas storstäder
finns nu som talrika exempel på de skador som uppstår på grund av
svavelföroreningarnas inverkan. Dessa byggnader har motstått atmosfärens
påverkan under hundratals eller ibland tusentals år utan större förändringar,
men har under de senaste årtiondena utsatts för mycket allvarliga angrepp.

4
Internationellt samarbete

Jag
har i föregående avsnitt redovisat utsläpp, transport och nedfall av försurande
luftföroreningar samt försurningens effekter. Av denna redovisning framgår
klart försurningsproblemets internafionella aspekter. Del är också till stor
del genom ett internationellt samarbete som vi kunnat kartlägga sambanden
mellan utsläpp och effekter av försurande ämnen.

De
studier som har genomförts visar alt om etl land önskar avsevärt reducera
svavel- och kvävenedfallet inom sina gränser kan man endasl uppnå begränsade
resultat genom nationella ålgärdsprogram. Samtidigt kommer sådana nationella
program mol svavelulsläpp alt resultera i minskal nedfall också i andra
länder. Ett internafionellt samarbete kring åtgärder mot svavelutsläpp är
därför av största vikt för att minska nedfallet av försurande ämnen.

Mot
denna bakgrund och med denna kunskap har Sverige sedan slutet av 1960-talet
aktivt deltagit i ell omfattande arbete på det internationella

Prop.
1981/82:151 19

planet
för att i Europa få lill stånd minskade utsläpp av svavel- och kväveoxider.
Insatser har gjorts dels i form av tekniskl-velenskapligt samarbete, dels
genom initiativ till politiska beslul. Arbetet har bedrivits såväl bilateralt
genom direkta kontakter med viktiga länder som multilateralt inom olika
internationella organisationer.

Del
lekniskt-velenskapliga samarbetet rörande utsläpp, spridning och effekter av
luftföroreningar inleddes inom ramen för OECD och har pågått under hela
1970-lalel. Genom de studier av utsläpp och spridning som genomförts inom OECD
har man klart kunnat fastlägga all svavel- och kväveföreningar förflyttas i
atmosfären över långa avstånd, dvs. också över landgränser, och faller ned i
andra länder där de kan förorsaka negativa miljöeffekter. Givetvis är nedfallet
per ytenhet störst intill källan, men en slor del av utsläppet sprider ut sig
över stora avstånd, upp till flera lusen kilometer. För svensk del har
studierna visat alt av del totala svavelutslpppet i Sverige faller ca en
tredjedel ned inom landel medan resten transporteras ul över våra
nationsgränser. Av svavelnedfallet över Sverige beräknas som jag tidigare nämnt
endast mellan 20 och 25 % nu komma från inhemska källor. Denna andel har
successivt sjunkit som en följd av alt de svenska utsläppen minskal. Del övriga
svavelnedfallet kommer från andra europeiska länder och från naturliga källor.
Sedan år 1977 sker övervakningen av transporten av luftföroreningar över Europa
inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) i samarbete med
FN:s miljöprogram (UNEP) och Världsmeleorologiorganisa-tionen (WMO). Mätningar
sker vid elt 60-tal stationer i ett 20-tal länder i såväl Öst- som Västeuropa.

Inom OECD har även gjorts
en studie av koslnaderna för och nyttan av begränsning av svavelutsläpp i
Västeuropa. 1 denna studie som publicerats år 1981 har redovisats olika
alternativa beräkningar för ulsläppsbegräns-ning fram till år 1985. Ett
alternativ innebär att varje land använder 0,05% av sin bruttonationalprodukt
för att minska svavelutsläppen. Detta beräknas innebära en utsläppsminskning
med 20% jämfört med all enbart redan planerade åtgärder genomförs. Elt annat
altemativ innebär att all tillgänglig teknik för svavelrening utnyttjas,
vilket skulle halvera svavelutsläppen jämfört med redan planerade åtgärder.
Kostnaden för detta alternativ motsvarar 2,5 - 3,5% av den totala
energikostnaden jämfört med ca 1 % vid en 20-procentig minskning av utsläppen.
Den ekonomiska nyttan av minskade skador på grund av de reducerade utsläppen i
de olika alternafiven har sedan utvärderats. De effekter som studerats är
korrosion, skördeskador, hälsoeffekter och försurning av sjöar. Beträffande
försurning av sjöar har minskade kalkningskostnader samt värdet av minskad
fiskproduktion, sportfiske och turism beräknats. Del bör observeras alt
effekter som inte kunnat kvantifieras i monetära termer, t. ex. risker för
skador på skogstillväxten samt skador på kulturhistoriskt värdefulla monument och
byggnader, inte har tagits med i denna kostnads-nyttoarialys. Beräkningar-

Prop. 1981/82:151 20

na
avser de ekonomiska fördelarna av redukfioner av de samlade svavelutsläppen i
Västeuropa medan den ekonomiska nyttan av ulsläppsreduk-tioner i varje land för
sig inte har studerats.

Resultaten
av beräkningarna visar all de ökade begränsningskostnaderna vid en
20-procentig reduktion av utsläppen uppgår till ca 5000 milj. kr. (I 200 milj.
$) per är i Västeuropa. De direkta ekonomiska fördelarna av dessa begränsningsålgärder
uppgår till minst ca 4000 milj. kr. (860 milj. $) per år vid en försiktig
värdering av effekterna. Osäkerheten i beräkningarna främst när del gäller
hälsoeffekterna är emellertid mycket slor och den övre gränsen för de direkta
ekonomiska fördelarna har. beräknats till så myckel som ca 34000 milj. kr.
(7600 milj. $) per år. Härtill kommer värden som inte kan uppskattas i pengar,
som l.ex. en minskad försurning av miljön och en viss beräknad ökning av
livslängden. 1 alternativet med en halvering av utsläppen beräknas
begränsningskoslnaderna öka lill ca 12000 milj. kr. (2700 milj. $) per år men
fördelarna ökar också. De direkta ekonomiska fördelarna har beräknats uppgå
fill mellan 8000 och 70000 milj. kr. (I 800 - 16000 milj. $) per år.

Som
slutsats av beräkningarna kan trots de stora osäkerheterna konstateras alt
både vid en 20-procenlig reduktion och en halvering av utsläppen är de direkta
ekonomiska fördelarna av ulsläppsbegränsningarna av samma storleksordning som
koslnaderna. Härtill kommer miljöförbättringar som inle kan kvantifieras i
pengar. Beräkningarna lyder på alt det finns avsevärda direkta ekonomiska
fördelar för de länder som har stora utsläpp av även myckel långtgående egna
ulsläppsbegränsningar. Förhållandel atl de länder som exporterar stora mängder
luftföroreningar också har avsevärda egna fördelar av atl minska utsläppen är
av betydelse när del gäller atl uppnå Ulsläppsbegränsningar i Europa. Denna typ
av studier, där man kan peka på fördelar för alla länder av utsläppsbegränsningar,
är därför mycket värdefulla i det internationella arbetet med
försurningsproblemen.

Resultaten
från del lekniskt-velenskapliga samarbetet har utgjort underlag för olika
politiska initiativ och beslul. Elt första viktigt steg på det politiska planet
logs redan vid FN-konferensen om den mänskliga miljön år 1972 i Stockholm, då
Sverige presenterade en studie av långväga gränsöverskridande luftföroreningar
och dala som kopplade samman Iransporten och nedfallet av sura
luftföroreningar med den i Sverige redan då konstaterade försurningen främst av
sjöar och vallendrag. Rapporten kom atl utgöra ett viktigl underlag vid
utarbetandet av en av de viktigaste principerna i den deklarafion som antogs
vid konferensen. 1 princip 21 slås fasl alt alla stater visseriigen har rätt
all utnyttja sina resurser i enlighet med resp. lands miljöpolitik, men
samtidigt har skyldighet atl tillse atl verksamheter under dess jurisdiktion
inte förorsakar skador på miljön i andra stater eller i områden utanför
nationell jurisdiktion.

Också
inom OECD har de studier som genomförts följts upp av ställningstaganden på
del politiska planet. Sålunda uppnåddes ell viktigt erkän-

Prop.
1981/82:151 21

nande
av problemen vid OECD:s ministermöle år 1974. Ministermölel antog en resolution
som uppmanar alla medlemsländer atl minska utsläppen av svavelföreningar och
partiklar saml all utveckla och använda metoder för atl även minska utsläppen
av kväveoxider och kolväten. Vid miljöministermötet år 1979 inom samma
organisation antogs en rekommendation om atl minimera svavelutsläppen vid
kolanvändning.

Det hittills viktigaste
stegel mol en internationell strategi för gemensamma åtgärder för att minska
utsläppen av försurande luftföroreningar och därmed minska försurningen togs i
november 1979. Då undertecknades, efter ett nordiskt initiativ, konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar av alla berörda länder i Europa
vid elt miljöminislermöte inom ECE i Geneve. Konventionen beslår av en
ramkonvention i vilken de fördragsslulande staterna erkänner all utsläppen av
luftföroreningar och den långväga spridningen av dessa är etl allvarligt
miljöproblem och överenskommer om att minska utsläppen av luftföroreningar.
Konventionens grundläggande åtagande säger alt de avtalsslulande parterna skall
bemöda sig om att begränsa och så långt möjligt gradvis minska och förhindra
luftföroreningar, innefattande långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
För alt uppnå detta skall parterna använda bästa tillgängliga teknik, som är
ekonomiskt rimlig. Inom ramen för konventionen skall parterna vidare gemensamt
utarbeta riktlinjer och strategier som kan användas som medel i bekämpningen av
utsläpp av luftförorenande ämnen. På begäran skall vidare konsultationer äga
rum mellan parter som planerar eller genomför åtgärder som kan ge ett
betydande tillskott till långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Konventionen träder i kraft när 24 stater anslutit sig till densamma. Della
förväntas ske under senare delen av år 1982. Efter beslut av riksdagen skedde
den svenska anslutningen i början av år 1981 (prop. 1980/81: 31, JoU 1980/81:
13, rskr 1980/81:136).

Arbelet
inom konventionens ram har redan inletts på basis av den resolution som antogs
vid ministermölel och enligt vilken staterna ålar sig att, i avvaktan på
konventionens ikraftträdande, efter bästa förmåga till-lämpa konventionens
regler. Utan dröjsmål skall signatärstaterna samordna riktlinjer och
strategier för all minska och förebygga långväga gråns-överskridande
luftföroreningar. Etl interimistiskt verkställande organ (lEB) har tillsalls
för att svara för samarbetet fram lill ikraftträdandet. lEB har hittills
sammanträtt två gånger. Elt omfattande arbete har inletts beträffande
utsläppsbegränsning samt studier av den atmosfäriska spridningen och
effekterna av luftföroreningar. En kostnads-nyttoanalys av utsläppsbegränsningar
skall även genomföras.

En
särskild konferens arrangerades är 1981 i Salzburg inom ramen för konventionen,
varvid olika lekniska åtgärder för begränsning av svavelulsläpp diskuterades.
Rapporten från konferensen betonar starkt att teknik för reduktion av utsläpp
av svavel nu är kommersiellt tillgänglig och bör användas. Detta gäller bl.a.
teknik för rökgasavsvavling, rening av kol.

Prop. 1981/82:151 22

avsvavling
av olja och gas samt förbränning i fluidiserad bädd med kalkinblandning och
kolförgasning. Rökgasavsvavling rekommenderas som en huvudslralegi för
begränsning av svavelutsläpp. Det framhölls vidare att användning av höga
skorstenar inle löser del regionala luftförorenings-problemet.

Vid
senaste mötet med lEB i november 1981 antogs en rad rekommendationer baserade
på slutsatserna av avsvavlingsseminariel. Bl.a. rekommenderades att klara
målsättningar sätts upp för den totala minskningen av svavelutsläppen. Vidare
rekommenderades alt de kommersiellt tillgängliga begränsningsteknikerna tas i
bruk. I detta sammanhang sägs atl rökgasavsvavling är en utprovad teknik som
bör användas för alt minska svavelutsläppen från större fasta anläggningar, t.
ex. kraftverk.

I
del internationella arbelet har Sverige hela tiden arbetat i nära samarbete
med de andra nordiska länderna, och under senare år även med bl. a., Kanada,
som också drabbats av försurningsproblem. På nordiskt plan finns även ett väl
utvecklat forskningssamarbete.

I
syfte att ytterligare fästa den politiska uppmärksamheten på försurningsproblemen
har den svenska regeringen inbjudit de miljöansvariga ministrarna i samfiiga
signatärslater lill konvenfionen till en konferens i Stockholm i juni 1982. Konferensen
är också ett svenskt bidrag till de aktiviteter som planeras under år 1982 i
samband med all tio år förflutit sedan FN-konferensen om. den mänskliga miljön
år 1972 i Stockholm. Konferensen och resultaten från denna bör i första hand
syfta lill atl stärka och påskynda arbelet inom ramen för konventionen för all
åsladkomma en gemensam strategi för att minska luftföroreningarna i Europa.
Under våren 1982 kommer att läggas fram en svensk rapport över försurningens
omfattning och ulveckling. Rapporten avses utgöra del viktigaste
bak-grundsdokumentel inför konferensen. Jag bedömer konferensen som mycket
viktig för det fortsalla arbetet inom konventionen.

Del
är också viktigl att på andra sätt aktivt verka internationellt för ökad
förståelse för försurningsproblemen och de åtgärder dessa kräver. För all
ytterligare stärka våra internationella insatser i försurningsfrågan har jag
genomfört en rad bilaterala överiäggningar med andra länders regeringar. Sädana
överiäggningar har skell med Östtyskland, Västtyskland, Storbritannien,
Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, USA och Kanada. Syftet med överläggningarna har
bl. a. varit atl informera om vår syn på försurningsproblemen, verka fören
snabb ratifikation av konventionen och inbjuda till 1982 års försurningskonferens.
Vid överläggningarna har i flertalet fall framkommit en ökad förståelse för
försurningsproblemen och de ätgärder som krävs för att lösa dem. Del är viktigl
all dessa internationella kontakter fortsätter. Jag avser därför alt den
närmaste tiden genomföra ytterligare bilaterala överläggningar i
försurningsfrågan.

Av
den redovisning jag tidigare lämnat av miljöeffekterna av försurningen och
riskerna för framlida ännu allvarligare effekter framgår att den

Prop.
1981/82:151 23

pågående
och fortskridande försurningen är elt myckel allvarligt hot mot vår miljö. Om
vi skall kunna nå en långsiktig lösning på försurningsproblemen måste
utsläppen reduceras lill den nivå miljön tål. Vi måste vidta de ytterligare
åtgärder i form av minskade utsläpp inom vårt eget land som är möjliga att
genomföra. Jag återkommer i följande avsnitt till denna fråga. Vid bedömningen
av lämpliga åtgärder bör vi därvid bl. a. sträva efter sådana riktlinjer och
använda sädana metoder som är tillämpliga även i ett störte internationellt
sammanhang. Jag har tidigare understrukit alt försurningsproblemen i Sverige
aldrig kan lösas om inte ocksä andra länder begränsar sina utsläpp. Vi måste
därför fortsätta och ytterligare intensifiera våra insatser på det
internationella planet för alt övertyga övriga länder i Europa om
nödvändigheten av att minska utsläppen av försurande ämnen. Hittills har det
internationella samarbetet på detta område främst bedrivits som
tekniskt-vetenskapligl samarbete på miljöområdet och som överläggningar på
politisk nivå. Dessa verksamheter bör givetvis fortsättas pä effekfivast
möjliga sätt. Arbetet inom konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar är av grundläggande betydelse i delta sammanhang. Det nära
direkta samarbetet med länder med motsvarande problem måste också byggas ut.
Vidare bör en mera aktiv informafionsverksamhel bedrivas kring
försurningsproblemen och de åtgärder dessa kräver.

Det är härutöver angeläget
atl möjligheterna atl ta upp försurningsproblemen även vid andra internafionella
förhandlingar och kontakter i fortsättningen bäitre las tillvara. Jag avser
härvid l.ex. förhandlingar och överläggningar inom näraliggande områden såsom
energi- och industripolitik. Del är i första hand viktigt atl
försurningsproblemen fortlöpande beaktas vid det svenska arbetet
internationellt i olika energipolitiska sammanhang. Samråd bör även ske med
bl. a. induslrin och de ideella miljöorganisationerna som också har
internationella kontakter och kan verka för åtgärder mot utsläppen av
försurande luftföroreningar.

För att Sverige pä del
sätt jag nu berört mera aktivt skall kunna verka i olika internationella
sammanhang i försurningsfrågan krävs ökade resurser för en fortlöpande
bevakning av den internationella utvecklingen på delta område. Vidare kan - som
förberedelse för de internationella förhandlingarna — särskilda studier behöva
ulföras av t. ex. möjligheterna att minska utsläppen av försurande ämnen i
olika länder i Europa. Åtgärder för en bättre samordning av Sveriges insatser internationellt
i olika sammanhang där försurningsfrågan berörs behövs ocksä. Jag ålerkommer
senare fill dessa frågor.

Prop. 1981/82:151 24

5
Begränsning av svavelutsläppen i Sverige

5.1
Vidtagna åtgärder

De
första generella reglerna om begränsning av svavelutsläppen från oljeeldning
infördes genom beslut av riksdagen år 1968, då förbränning av eldningsolja med
mer än 2,5 viktprocent svavel förbjöds i hela landel (prop. 1968: 122, 3LU
1968:64, rskr 1968:334). Förbudet föranleddes av atl en ökad försurning av
nederbörden börjat observeras och av all höga svaveldioxidkoncenlralioner
konstaterats i luften i större städer. Med stöd av förordningen (1968:551) om
begränsning av svavelhalten i eldningsolja infördes under början av 1970-talel
successivt ytteriigare begränsning av högsta tillåtna svavelhalten i
eldningsolja lill 1.0% i städer med höga svaveldioxidhaller i luften, främst i
storstäderna, saml i de mest försurningskänsliga delarna i landet.

År
1976 beslutade riksdagen om ytterligare åtgärder för atl motverka de negativa
effekterna av svavelutsläpp (prop. 1976/77:30, JoU 1976/77:4, rskr 1976/77:24).
Beslutet innebar bl. a. att svavelutsläppen skulle begränsas kraftigt till år
1985. Målet angavs vara alt minska utsläppen till den nivå som gällde i början
av 1950-lalel. Bestämmelser om begränsning av svavelutsläppen från förbränning
av bl.a. olja och kol infördes i en ny lag (1976:1054) om svavelhaltigt
bränsle. Enligl denna lag har regeringen bemyndigande all i fråga om fossilt
bränsle som innehåller svavel meddela föreskrifter beträffande förbränning,
handel, överiåtelse och import som är påkallade från miljöskyddssynpunkt eller
annan allmän synpunkt. Med stöd av lagen har regeringen genom förordningen
(1976: 1055, ändrad senast 1981: 1039) om svavelhaltigt bränsle successivt
utvidgat förbudet mol atl förbränna tjock eldningsolja med en svavelhall över
1,0% lill allt större delar av Sverige. F. n. gäller delta förbud för hela
södra och mellersta Sverige upp t. o. m. Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och
Gävleborgs län. För Västernorriands län gäller enprocenlkravel fr. o. m. den I
oktober 1982 och för återstående län fr. o. m. den I oktober 1984.

Beslämmelserna är
utformade som förbud mot all förbränna fossilt bränsle som ger mer än ell visst
svavelulsläpp per energienhel tillfört bränsle. I förordningen anges därvid en
gräns av 0,24 g svavel per megajoule bränsle (g/MJ), vilket motsvararulsläppel
från tjock eldningsolja med 1,0 viktprocent svavel. Avsikten med denna
utformning av bestämmelserna har bl. a. varit atl jämställa utsläppskraven vid
eldning med olika fossila bränslen. En ytterligare avsikt har varit all
underlätta ett införande av bl.a. rökgasavsvavling som en alternativ metod alt
minska svavelutsläppen. De tillåtna svavelutsläppen för alt tillfredsställa
etl visst energibehov skall följaktligen vara oberoende av vilket bränsle som
används eller vilka utsläppsbegränsande åtgärder som vidtas. En övergång från
olja till koleldning skall således inte leda till högre svavelutsläpp.
Eftersom kol har elt

Prop. 1981/82:151 25

lägre
energiinnehåll per lon än olja erfordras dock lägre svavelhalt i kol än i olja
för atl klara svavelförordningens beslämmelser.

Naturvårdsverket
får medge generella avsteg frän svavelförordningens bestämmelser. Vidare har
länsstyrelserna möjlighet atl i fråga om en viss anläggning medge undanlag, om
särskilda skäl föreligger. När undanlag medges ulgår en dispensavgift. Dess
syfte är att eliminera den ekonomiska fördelen av en dispens.

Också
för tunn eldningsolja - villaolja - och dieselolja har föreskrivits begränsning
av svavelhallen. Denna begränsning har utformats som ett förbud mot import
eller överlåtelse för inhemskt bruk av sådan olja med högre svavelhah än 0,3
viktprocent.

Utsläpp
av försurande ämnen frän kraft- och värmeverk, industrier och andra
anläggningar kan även begränsas med slöd av miljöskyddslagstiflningen. Enligl
miljöskyddsförordningen (1981:574) krävs tillstånd för att bygga eller
väsentligt ändra förbränningsanläggningar med en tillförd effekt överstigande
10 MW. Miljöskyddsprövningen avser både utsläpp från förbränning av fossila
bränslen och frän industriprocesser. Enligt miljöskyddslagen (1969:387) är
anläggningens innehavare skyldig all vidta de skyddsåtgärder, tåla den
begränsning av verksamheten och iaktta de försikfighetsmått som skäligen kan
krävas för atl förebygga eller avhjälpa ölägenheter. Koncessionsnämnden för
miljöskydd och länsstyrelserna kan vid tillståndsprövning enligl
miljöskyddslagen meddela föreskrifter om lägre svavelutsläpp än vad som följer
av svavelförordningen. Däremot kan inle högre utsläpp medges.

Beträffande
svavelutsläppen frän industriella processer uttalades i prop. 1976/77:3 att en
halvering av utsläppen borde åstadkommas fram lill år 1985. Denna reduktion av
svavelutsläppen skulle uppnäs genom skärpta villkor vid prövningen av olika
industrier enligt miljöskyddslagen. Enligt naturvärdsverkets beräkningar
innebär de tillståndsbeslul som hittills har fattals en reduktion av dessa
utsläpp från ca 190000 ton svaveldioxid år 1976 lill ca 100000 lon när
beslutade åtgärder genomförts.

Som
jag tidigare berört bidrar vid sidan av svavelutsläppen även utsläppen av
kväveoxider lill försurningen. Biltrafiken beräknas svara för ca två
tredjedelar av kväveoxidutsläppen i landel. För dessa utsläpp finns i
bilav-gaskungörelsen (1972:596) föreskrifter om vissa begränsningar.

Förutsättningarna
att minska svavelutsläppen frän förbränning av fossila bränslen bestäms lill
stor del av den energipolitik som förs. Riksdagens beslut under våren 1981 om
riktlinjer för energipolitiken innebär bl.a. all en försiktig introduktion av
kol skall äga rum under 1980-talet som en del av oljeersättningsprogrammet
(prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81: 381). År 1990 beräknas 4-6
milj. ton kol användas. Under 1980-talet väntas behovel av tillkommande
elproduktionskapacilet vara begränsat och oljeersättningen ske bl. a. genom
att kommunerna bygger koleldade helvallencentraler för fjärrvärmeproduktion.
På 1990-talet beräknas

Prop.
1981/82:151 26

del
finnas behov av ytterligare elproduktionskapacilet varvid i första hand
koleldade kraflvärmeverk väntas komma all byggas där fjärrvärmeunder-laget är
tillräckligt stort.

Vid
riksdagens behandling av energipolitiken logs också frågan om miljökraven vid
en kolinlroduklion upp. 1 propositionen framhölls bl. a. all möjligheterna atl
förbättra miljösituationen i landel borde las tillvara vid en introduktion av
kol. 1 propositionen angavs därför som provisoriska riktlinjer all en
eldningsanläggning borde tillåtas släppa ul högst 2 100 lon svavel per är. År
1988 borde enligt propositionen kraven skärpas ytterligare genom all gränsen
sänktes lill I 600 ton per år. 1 propositionen framhölls vidare all del kan
finnas möjlighet att med bibehållen försörjningstrygghet ytterligare skärpa
miljövårdskraven genom att utnyttja kol med en genomsnittlig svavelhalt på
högsl 0,6%. Regeringen skulle därför senast år 1983 återkomma till riksdagen
och redovisa när ell generelll krav pä kol med en genomsnittlig svavelhalt på
högst 0,6% skulle kunna införas i Sverige. Som riktpunkt angavs all skärpningen
borde träda i kraft senast under är 1988.

Riksdagen
framhöll vid sin behandling av propositionen bl. a. alt del var angeläget att
regeringen om möjligt redan är 1982 återkom till riksdagen med den i
propositionen omtalade redovisningen och med förslag till tidpunkten för de
skärpta miljökrav som i propositionen redovisats till senast år 1988. Därvid
borde enligl riksdagen bl.a. prövas om inle övergången lill kol med högsta svavelhall
om 0,6% kunde ske senast är 1986. Vidare borde enligt riksdagen redan nu gälla
ell högsta tillätet svavelulsläpp av 1 600 ton svavel per år. Under en
övergångstid, dock längst lill år 1988, skulle emellerlid dispens kunna
beviljas för ell utsläpp av högst 2 100 ton svavel per anläggning och år. Under
riksdagsdebatten framhöll statsministern alt regeringen avsåg återkomma lill
riksdagen med förslag om ytterligare skärpta miljökrav vid koleldning.

Miljökraven
och framför alll svavelutsläppens storlek vid kolanvändning har ocksä
behandlats i samband med några tillslåndsärenden rörande större koleldade
anläggningar. Naturvårdsverket har därvid yrkat på reduktion av
svavelutsläppen, i första hand genom införande av rökgasavsvavling. Verkels
främsta motiv har varit den fortskridande försurningen av mark och vatten samt
att tekniken för rökgasavsvavling enligt verkel nu blivil sä väl utvecklad alt
den i enlighet med miljöskyddslagens lillällighelsbe-slämmelser borde krävas
vid nya slörre, fossileldade anläggningar.

Regeringen
har i elt ärende enligl I36a§ byggnadslagen beträffande övergäng till
koleldning vid Västerås kraftvärmeverk föreskrivit atl rökgasavsvavling eller
annan likvärdig teknik för all minska svavelutsläppen skall installeras efter
en treårig övergångsfid. Vidare har Södertälje kommun, ocksä i samband med
prövning enligl 136a§ byggnadslagen, beslutat päböija uppförandet av ett
koleldat värmeverk med en tillförd effekt av ca 400 MW och med fullständig
rökgasavsvavling redan frän driflsslarten.

Prop.
1981/82:151 27

Avsvavlingsanläggningen i Södertälje kommer att bli den
första i sill slag. Den bör därför kunna ge värdefulla erfarenheter när del
gäller användningen av modern avsvavlingsleknik för kommunala
värmeanläggningar. Mol bl. a. denna bakgrund har regeringen också beslutat om
ell lån från oljeer-sältningsfonden för uppförande av avsvavlingsanläggningen.
Koncessionsnämnden för miljöskydd har även i beslul avseende koleldning vid
fjärrvärmeverk i Nortköping, Helsingborg, Västerås och Malmö beslutat om
långtgående begränsningar av svavelutsläppen. Vissa av besluten har överklagats
till regeringen.

5.2 Skärpta reningskrav vid förbränning av fossila
bränslen m. m.

Den allmänna utgångspunkten för en bedömning av vilka
miljökrav som skall gälla vid förbränning av fossila bränslen m. m. under
1980-talet bör, som jag inledningsvis anfört, vara alt den fortskridande
försurningen av mark och vallen nu kan betraktas som värt kanske största
miljöproblem. Den främsta orsaken lill den ökade försurningen av mark och
vaiten är de sedan 1950-talet kraftigt ökade svavelutsläppen. En kraftig
begränsning av svavelutsläppen främst från fossila bränslen såsom olja och kol
är därför nödvändig för att komma ät försurningens orsaker.

Genom de ätgärder som vi redan beslutat och vidtagit i
Sverige, främst ' begränsning av svavelhalten i eldningsolja men också bl.a.
energihushållning och minskning av industrins utsläpp, har vi sedan i början
av 1970-talet ungefär halverat de svenska svavelutsläppen. Några-motsvarande
minskningar av svavelutsläppen har hittills inte skell i andra länder i Europa.
Härigenom har de svenska utsläppens relativa betydelse för svavelnedfallet och
försurningen i Sverige minskat. De svenska utsläppen beräknas nu utgöra mindre
än 1 % av de samlade svavelutsläppen i Europa och bidra lill mellan 20 och 25%
av svavelnedfallet över Sverige. Trols atl huvuddelen av det svavel som faller
ned över Sverige härrör från utsläpp i andra länder i Europa är fortsatta
begränsningar av de svenska utsläppen av stor betydelse för all minska
nedfallet över vårt land. En minskning av svavelutsläppen från en svensk källa
bidrar således mera till att minska nedfallet över Sverige än en molsvarande
minskning av utsläppen frän en utländsk källa. En minskning av de svenska
svavelutsläppen har störst betydelse i de inre delarna av landet och för
situationen lokalt kring slörre utsläppskällor. Det är enligt min uppfattning
utomordentligt viktigl alt vi tillvaratar de möjligheter som finns all minska
svavelnedfallet i Sverige genom att ytterligare begränsa våra egna utsläpp.

Det är samtidigt uppenbart atl en minskning av de svenska
utsläppen inte är tillräcklig för att avsevärt förbättra försurningslägel i
Sverige utan att det krävs betydande reduktioner av svavelutsläppen också i
andra europeiska länder. De begränsningar av utsläppen som vi genomför i
Sverige är emellertid av betydelse ocksä i ell internationellt sammanhang.

Prop. 1981/82:151 28

Jag
bedömer alt förutsättningarna för framgång i de internationella förhandlingarna
är starkt beroende av de åtgärder vi själva vidtar mol utsläppen. Vi kan t.
ex. knappast räkna med framgång i våra försök all övertyga andra länder om
behovet av rökgasavsvavling eller andra åtgärder som minskar utsläppen om vi
inle själva visar oss beredda att ta på oss koslnaderna för sådana åtgärder i
Sverige. Fortsatta svenska åtgärder mot svavelutsläppen är en nödvändig
förulsätlning för att vi skall kunna påverka andra länder att minska sina
svavelulsläpp.

En
av utgångspunkterna vid bedömningen av olika åtgärder för alt begränsa
svavelutsläppen i Sverige bör således vara möjligheterna alt tillämpa
molsvarande ätgärder i övriga Europa. Såväl enligt den svenska
miljöskyddslagsliftningen som enligt konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar skall bästa tillgängliga teknik föratt minska utsläppen
utnyttjas sä långt det är ekonomiskt rimligt. Etl utnyttjande i Sverige av
modern reningsleknik, bl.a. rökgasavsvavling, innebär därför inte bara att de
svenska utsläppen kan begränsas utan också alt våra möjligheter att påverka
utvecklingen i andra länder ökar. Vårt land bör ligga bland de främsta när det
gäller alt pröva ny förbättrad teknik sä all vi själva får möjligheter att
bedöma erfarenhelerna av denna och all driva pä utvecklingen. De
samhällsekonomiska kostnader som detta på kort sikt medför måste vi enligl min
uppfattning vara beredda atl la på oss med hänsyn till de allvarliga
försurningsproblemen. Den kostnads-nyttoanalys som genomförs av OECD och som
jag tidigare redovisat pekar ocksä på atl de direkta ekonomiska fördelarna av
utsläppsbegränsade åtgärder motsvarar kostnaderna.

Miljökraven
får självklart inle ställas så högt att de förhindrar del nödvändiga arbetet
med att minska oljeberoendet. När nu kol skall introduceras i Sverige bör
emellertid de möjligheter som finns all förbättra miljösituationen tas till
vara. Detta kan ske med tillämpning av svavellagsliftning-en och
miljöskyddslagsliftningen. Med hänsyn till den belydelse den närmare
utformningen av miljöskyddskraven — när del gäller begränsning av
svavelutsläppen — har dels frän miljösynpunkt, dels för energiförsörjningen
anser jag att riksdagen bör informeras om de rikfiinjer som regeringen avser
att tillämpa.

En
övergång lill koleldning kan medföra miljöproblem också genom att utsläppen av
bl. a. kväveoxider, stoft och tungmetaller blir större än vid oljeeldning.
Olika tekniska metoder finns emellerlid för att begränsa dessa utsläpp.
Kväveöxidutsläppen som bl.a. bidrar lill försurningen, kan begränsas genom
förbränningstekniska åtgärder. Effektiva sloftavskiljare finns som i viss män
även avskiljer tungmetaller. I rökgasavsvavlingsan-läggningar sker ocksä viss
avskiljning av kväveoxider, stoft och tungmetaller. Dessa tekniska lösningar
bör utnyttjas för att reducera miljöstörningarna från koleldning lill
acceptabla nivåer. Några särskilda riktlinjer för begränsningar av andra
utsläpp än svavelutsläppen bör inle las upp i

Prop. 1981/82:151 29

detta
sammanhang. Bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas bör pä vanligt sätt
ske vid tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagen.

Naturvårdsverket
har i sin rapport till regeringen belyst kostnaderna och miljökonsekvenserna av
olika ulsläppskrav. Som alternativa riktlinjer för prövningen enligt miljöskyddslagen
av större anläggningar har studerats dels ett högsta tillåtet svavelutsläpp om
högst 1600 lon/är, dels ett högsta fillåtet utsläpp av 0,1 g/MJ i de fall del
totala svavelulsläppet från en anläggning överstiger 400 ton/är. För mindre
anläggningar som inte skulle komma att beröras av sådana utsläppsbegränsningar
diskuterar naturvärdsverket tre alternafiva ulsläppskrav enligl
svavellagsliflningen. När del gäller kolkondenskraftverk bör enligt
naturvårdsverket några generella riktlinjer för utsläpp inte fastställas nu, då
del f. n. inte finns något behov av fillstånd fill sädana anläggningar.

För
egen del anser jag alt en begränsning av svavelutsläppen från koleldning bör
ske genom bl.a. användning av lågsvavligt kol vid mindre anläggningar och
avancerad reningsteknik såsom rökgasavsvavling vid slörre anläggningar. Jag lar
nu först upp frågan om vilken svavelhalt och vilka svavelutsläpp som skall
tillåtas vid koleldning i mindre anläggningar.

Mindre
förbränningsanläggningar

F.
n. gäller för eldningsanläggningar i större delen av Sverige
svavellag-sliftningens krav om ett svavelulsläpp av högsl 0,24 g/MJ. Kravet
molsvarar ett svavelinnehåll i olja av 1,0%. Fr.o.m. den I oktober 1984 gäller
detta krav i hela Sverige. Hittills har detta krav, med hänsyn till kolels
energiinnehåll och till att en del av svavlet binds i aska och slagg, antagits
motsvara en tillåten svavelhalt i kol av i genomsnitt ca 0,8%. Naturvårdsverket
anför att det nu visat sig atl mängden svavel som binds i aska och slagg är
mindre än vad som hittills antagits. Dessa nya uppgifter visar enligt verket
att den genomsnittliga svavelhalten måste ligga under 0,65 %, kanske ned mot
0,5% för att nuvarande krav skall klaras. Med hänsyn till de betydande
svårigheter och kostnader för kolanskaffning som en sådan strikt tillämpning av
svavellagsliflningen skulle medföra föreslår naturvårdsverket att elt
svavelutsläpp av 0,30 g/MJ medges under en övergångstid av tre till fem år.
Enligt naturvärdsverket bör föreskrifter om begränsning av svavelulsläpp vid
kolförbränning gälla som årsmedelvärden i stället för som hittills
maximivärden som inte får överskridas. Verkets förslag innebär atl en fortsatt
användning av kol med en genomsnittlig svavelhalt av ca 0,8% möjliggörs under
en begränsad lidsperiod.

Också
i den redovisning som lämnats frän projektet Kol-Hälsa-Miljö i vars slyrelse
ingår företrädare för bl.a. kraftindustrin, kommunerna och nämnden för
energiproduktionsforskning och i oljeersätlningsdelegafio-nens yttrande
framhålls atl ett högsta svavelutsläpp av 0,30 g/MJ som årsmedelvärde måste
tillåtas för sädana anläggningar där rökgasavsvavling inte anses ekonomiskt
försvarbar. Om den härigenom uppkommande ök-

Prop. 1981/82:151 30

ningen
av svavelutsläppen inte anses godtagbar kan molsvarande reduktion enligt
redovisningen uppnås genom skärpning av kraven för större anläggningar med
rökgasavsvavling eller genom ytterligare minskning av svavelhalten i
eldningsolja.

Svenskt
kolkonsortium AB framhåller i sin skrivelse fill regeringen bl. a. atl kol med
extremt låg svavelhalt, 0,25-0,5%, blir tillgängligt för den svenska marknaden
först omkring 1985-1987. Vidare framhåller bolaget atl målsättningen bör vara
atl genom en kombination av kol från Europa och USA ä ena sidan saml Kanada och
Australien ä andra sidan under senare hälften av 1980-talet, då våra behov är
tillräckligt stora, tillskapa en försörjning av kol med en över året
genomsnittlig svavelhall av 0,6%.

Del
underlag som nu föreligger tyder enligl min mening på all förbränning av kol
med ca 0,8% svavel i de flesta fall inte kan antas klara svavelförordningens
krav. Någon säker bedömning av hur myckel svavel som binds i aska och slagg och
därmed av vilken svavelhall i kolet som motsvarar ett visst utsläpps värde kan
f n. inle göras. Det bör som framhölls i prop. 1980/81:90 på sikt finnas
förutsättningar att skapa en försörjning av kol med en över året genomsnittlig
svavelhall av ca 0,6%. Därigenom skulle del också vara möjligt atl på sikt
klara svavelförordningens krav vid koleldning i mindre anläggningar genom
användning av sådant lågsvavligt kol. Tillgängligt underiag visar emellerfid
alt del inle är möjligt att omedelbart tillförsäkra landel en försöijning av
kol med en genomsnittlig svavelhall av ca 0,6%.

I
prop. 1980/81:90 anförde föredraganden att han räknade med att vi om några år
skall fä tillräcklig erfarenhet av kolmarknaden för att kunna avgöra när kol
med en genomsnittlig svavelhalt av högsl 0,6% skall kunna införas i Sverige.
Riksdagen framhöll att det var angelägel att regeringen om möjligt redan år
1982 återkom fill riksdagen med förslag i denna fråga.

Naturvårdsverket
föreslär att elt svavelutsläpp av 0,30 g/MJ medges vid koleldning under en
övergångstid av 3—5 år. Enligt redovisningen från projektet Kol—Hälsa—Miljö är
tiden för att starta en ny gruva vanligen 5-8 år, varför det är tveksamt om
Sverige kan erhålla full garanti för leveranser av lågsvavligt kol från i dag
ännu inte öppnade gruvor för en så tidig tidpunkt som den av riksdagen angivna,
dvs. är 1986. Svenskt kolkonsortium AB beräknar att de gruvprojekt i Kanada
och Australien med lågsvavligt kol som kan bli aktuella för svenskt
delägarskap kommer i produktion tidigast 1985-1986. Detta innebär att man kan
räkna med etl större inslag av extremt lågsvavligt kol först i slutet av
1980-talel.

För
egen del vill jag understryka viklen av en aktiv svensk kolförsörj-ningspolifik
som så snart som möjligt kan förse Sverige med kol med en svavelhall som inte
ger högre svavelutsläpp än 0,24 g/MJ. Riktpunkten bör vara att sådant kol skall
kunna börja användas under är 1987. Fram till dess måste således något större
svavelutsläpp än vad som följer av nuvarande beslämmelser i svavelförordningen
accepteras i fråga om mindre koleldade

Prop. 1981/82:151 31

anläggningar.
Med hänsyn till att kolanvändningen de närmaste åren ännu inte hunnit få så
slor omfattning blir dock ökningen av svavelutsläppen begränsad till
storleksordningen några tusen lon svaveldioxid per är. Jag delar
naturvårdsverkets bedömning all detta bör kunna accepteras orn samtidigt
ätgärder vidtas för alt minska utsläppen från större anläggningar. Avsteg frän
svavelförordningens beslämmelser bör därför kunna medges för koleldning. Härvid
bör ett svavelutsläpp av högst 0,30 g/MJ tillåtas vid koleldning t.o.m. år 1987.
Därefter bör del tillåtna svavelulsläppet äter vara högst 0,24 g/MJ. Med hänsyn
till att svavelhallen i kol varierar och till att det är de samlade utsläppen
över tiden som orsakar försurningen bör utsläppskravel tillämpas som
årsmedelvärde för det kol som förbränns vid varje anläggning. Elt utnyttjande
av inhemska fasta bränslen medför mindre utsläpp av svavel än användning av
kol. Därför måsle ansträngningar göras att i största möjliga utsträckning
använda sådana inhemska bränslen. Denna fråga beaktas vid det förfarande som
sker enligt lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggning för fast
bränsle. Lagen innebär bl. a. en samrådsskyldighet för anläggningsinnehavare
med den myndighet regeringen bestämmer innan utformningen av anläggningen
bestäms med avseende på val av fast bränsle.

Större
förbränningsanläggningar

Jag
övergår nu till atl behandla frågan om vilka svavelkrav som bör gälla för
större förbränningsanläggningar. Naturvårdsverket föreslär all som riktlinje
för svavelutsläpp frän nya slörre koleldade anläggningar skall gälla en gräns
pä O, I g/MJ tillfört bränsle som årsmedelvärde. Verkel föreslår atl detta
skall gälla anläggningar som skulle släppa ut mer än 400 lon svavel per år. Del
högsta tillåtna svavelutsläppet från en anläggning skulle med andra ord fä
uppgå till högsl 400 ton svavel totalt per är eller del högre värde som uppslår
om svavelulsläppet begränsas lill högsl 0,1 g/MJ bränsle som årsmedelvärde.
Verkets förslag innebär atl fullständig rökgasavsvavling kan bli aktuell vid anläggningar
över ca 300 MW bränsleeffekl. Åtgärder som partiell rökgasavsvavling,
kalkinblandning vid förbränning eller användning av särskill lågsvavligt kol
skulle enligt verkel kunna bli aktuella vid anläggningar med mellan 100 och 300
MW bränsleeffekt.

Naturvårdsverket
framhåller all utsiäppsnivån O, I g/MJ redan har fastställts av
koncessionsnämnden för miljöskydd i fyra fall vid prövning enligl
miljöskyddslagen av fjärrvärmeverk med koleldning i Västerås, Södertälje,
Norrköping och Helsingborg. Ett gränsvärde pä O, I g/MJ slår vidare, enligt
naturvårdsverket, i överensstämmelse med principerna i konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar. Gränsvärdet tillämpas f. n. i
Västtyskland, Holland och Österrike för nya, större kraftverk. Enligt
naturvårdsverket skulle fillämpningen av della gränsvärde, som innebär atl vi
själva ocksä använder sådan teknik som vi vill alt andra länder skall utnyttja,
inle medföra högre koslnader än att koleldning med rökgasav-

Prop. 1981/82:151 32

svavling
fortfarande blir billigare än oljeeldning. Någon större negaliv effekt för
oljeersättningsprogrammet behöver därför enligt verkel inte befaras.

I
redovisningen från projektet Kol-Hälsa-Miljö avstyrks en skärpning av de
rikfiinjer för tillåtna svavelutsläpp som riksdagen beslutade våren 1981.
Enligt redovisningen skulle de skärpningar naturvårdsverket föreslagil inte
påverka försurningssituationen märkbart men försvära ell genomförande av
oljeersättningsprogrammet genom de kostnader åtgärderna skulle föra med sig.
Enligt oljeersättningsdelegationen som också avstyrker en skärpning är
flertalet av de studerade metoderna för avsvavling ännu på försöksstadiet.
Kostnaderna för rökgasavsvavling kan enligl delegationen innebära risker för
en betydande uppbromsning av oljeersätlning-en, medan effekterna pä
försurningssituationen kan antas bli i del närmaste försumbara.

Den
teknik som främst slår lill buds för alt nä mera långtgående begränsningar av
svavelutsläppen från störte förbränningsanläggningar är rökgasavsvavling.
Gränsen för vid vilken anläggningsstorlek som rökgasavsvavling skall krävas
kan uttryckas på flera olika sätt. Den gräns som anges i 1981 års
riksdagsbeslut, 1600 ton svavel per år, avser antalet ton svavel som högst får
släppas ut per är från en eldningsanläggning. Förbränningsanläggningar för
värmeproduktion av en storlek upp till 400-500 MW bränsleeffekt beräknas kunna
klara en utsläppsgräns av 1600 lon svavel per är med de åtgärder som krävs
enligt svavetförordningen. Var den närmare gränsen för anläggningsstorlek
kommer att gå beror bl.a. ocksä på den beräknade årliga utnyltjningstiden.

I
vissa länder bl. a. Västtyskland och USA har miljökraven formulerats på annat
sätt nämligen så alt rökgasavsvavling krävs över en viss anlägg-ningsslorlek
angiven i MW eleffekt resp. bränsleeffekt. 1 Västtyskland krävs enligt en
överenskommelse mellan de federala myndighelerna och delstaterna
rökgasavsvavling vid alla nya koleldade anläggningar med en eleffekt
överstigande 175 MW, vilket i kondenskraftverk motsvarar ca 440 MW
bränsleeffekt. Utsläppsgränsen är 650 mg svaveldioxid/m' rökgas, vilket
motsvarar ett svavelutsläpp av ca 0,1 g/MJ.

Rikfiinjer
av den typ naturvårdsverket föreslagit innebär att tröskeleffekterna av en
gräns görs så små som möjligt. Härigenom minskas riskerna för att flera mindre
anläggningar ulan rening byggs för att undvika de hårdare kraven pä störte
anläggningar. Jag anser därför att rikthnjer av den typ naturvårdsverket
föreslagit har betydande fördelar.

Vid
bedömningen av på vilken nivå utsläppsgränsen skall läggas bör bl.a. beaktas de
uttalanden som gjordes vid riksdagsbehandlingen av 1981 års energiproposition
och som innebär alt de i propositionen angivna miljökraven borde skärpas.
Vidare bör beaktas att vad jag tidigare redovisat rörande svavelutsläppen vid
kolförbränning i mindre anläggningar innebär atl dessa utsläpp kommer all bli
slörre än vad som förutsattes vid

Prop.
1981/82:151 33

riksdagsbehandlingen föregående år. Det är därför enligt
min mening nödvändigt med en utsläppsgräns som ligger klart lägre än de I 600
lon per år som angavs i föregående års energiproposition. 1 enlighet med vad
jag tidigare anfört bör Sverige för atl ha möjlighet all driva pä utvecklingen
i Europa, ha bestämmelser och riktlinjer som ligger bland de främsta på detta
område. Enligt miljöskyddslagstiflningen och konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar skall bästa tillgängliga teknik som är
ekonomiskt rimlig tillämpas för nya anläggningar. Rökgas-avsvavlingstekniken
börjar nu bli så väl utvecklad alt den bör kunna tas i bruk vid nya störte
eldningsanläggningar. Jag vill i detta sammanhang bl. a. hänvisa till
resultaten frän den i tidigare avsnitt nämnda konferens som arrangerades år
1981 i Salzburg inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar. Rapporten från konferensen betonar starkt atl teknik för
bl.a. rening av kol, avsvavling av olja och gas och rökgasavsvavling nu är
tillgänglig och bör användas.

Som jag tidigare berört väntas oljeersättningsprogrammet
innebära all del under 1980-talet främst kommer att bli aktuellt med koleldning
i nya kommunala helvallencentraler samt i eldningsanläggningår inom induslrin.
Det är självfallet all miljökraven inle bör utformas pä elt sådant sätt all del
blir omöjligt alt genomföra oljeersättningsprogrammet. Del är nu emellertid
enligt min mening motiverat alt vid de slörre av de koleldade anläggningar som
del kommer alt bli aktuellt all bygga i Sverige under 1980-talet ställa krav pä
rökgasavsvavling eller andra likvärdiga åtgärder. Det är samtidigt sannolikt
atl reningstekniken bör kunna utvecklas ytteriigare under den kommande
tioårsperioden. Flera skäl talar därför för att det kan vara lämpligt att
successivt skärpa reningskraven. Därvid bör enligt min mening den av
naturvårdsverket föreslagna utsiäppsnivån 0,1 g/MJ under de närmaste åren gälla
för nya anläggningar som släpper ut mera än 800 lon svavel per är. Därefter bör
gränsen sänkas lill 600 lon svavel per är. Én sådan successiv skärpning av reningskraven
innebär ocksä större möjligheter atl utnyttja erfarenheterna från de första
anläggningarna innan en utbyggnad i slörre omfattning av tekniskt avancerade
reningsanläggningar kommer till stånd.

Mol bakgrund av vad jag nu anfört bör följande riktlinjer
tillämpas vad gäller högsta tillåtna svavelutsläpp från nya
förbränningsanläggningar. Riktlinjerna bör i princip gälla för alla
anläggningar för fossila bränslen men blir i första hand aktuella för koleldade
anläggningar. För anläggningar som tas i drift före utgången av år 1989 bör
gälla en ulsläppsnivå av 0,1 g/ MJ om utsläppen från anläggningen överstiger
800 ton svavel per är. Innebörden av detta krav är att ingen koleldad
anläggning som tas i drift i Sverige fram till den angivna tidpunkten fär släppa
ul mera än 800 ton svavel per är utan rökgasavsvavling eller andra likvärdiga
åtgärder. Sådan rening kommer därmed att krävas vid eldningsanläggningar med en
bränsleeffekt pä mellan 500 och 600 MW vid en årlig driftlid vid fullast av ca
3 Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop, 1981/82:151 34

4000
limmar. Vid något mindre anläggningar kan dél bli aktuellt med t. ex. partiell
rökgasavsvavling, kalkinblandning eller användning av särskill lågsvavligt kol
sä atl det åriiga totalulsläppel inte överstiger 800 lon svavel. För
anläggningar som tas i drift efter utgången av år 1989 bör gränsen sänkas fill
600 ton svavel per år.

Som
jag tidigare berört sker fastställandet av utsläppsgränser för t. ex. svavel
och av miljökrav i övrigl för en enskild anläggning vid den tillståndsprövning
som sker enligt miljöskyddslagen. I enlighet med de principer som allmänt
gäller vid lagens fillämpning finns därvid möjlighet atl ta hänsyn till de
speciella omständigheter som föreligger i varje särskilt fall. De av mig nu
angivna riktlinjerna har därför inte karaktären av bindande normer som
tillämpas automatiskt. För bl.a. kommunernas planering är det dock angeläget
all relativt enhetliga och förutsebara krav kommer att gälla. Jag räknar därför
med att de riktlinjer jag här angivit normalt kommer all tillämpas vid
prövningen i de enskilda fallen.

Om
kolkondenskraftverk blir aktuella pä 1990-lalet bör det vara möjligt att
utveckla teknik för t. ex. mer avancerad rökgasavsvavling som innebär klart
lägre svavelutsläpp än vad som följer av den gräns pä 0,1 g/MJ som nu avses
gälla för störte anläggningar. Del ankommer på de berörda företagen atl inrikta
utvecklingsarbetet och planeringen så all den nu angivna mål-säUningen kan
uppfyllas. Jag vill även framhålla betydelsen av atl lokaliseringen av
kolkondenskraftverk noga studeras från försurningssynpunkt.

Enligt
vad jag har anfört i det föregående bör miljökraven vid förbränning av fossila
bränslen nu skärpas så all utsläppen av svavel skall kunna reduceras. Vid de
första anläggningar som byggs med ny teknik kan ofta ökade kostnader uppkomma
innan tillräckliga driftserfarenheter vunnits. Det är ett allmänt intresse alt
vi så snart som möjligt skaffar oss egna erfarenheter i landel av den
avancerade reningsteknik det här är fråga om. Det är vidare som jag tidigare
berört angelägel att oljeersättningsprogrammet kan genomföras. Som bl. a.
oljeersättningsfonden och Svenska Kommunförbundet framhållit kan koslnaderna
för l.ex. rökgasavsvavling bli betungande för många kommuner. Flera skäl talar
därför enligt min mening för all ett statligt stöd bör utgå under 1980-talet
för uppförande av avsvav-lingsanläggningar eller för andra likvärdiga åtgärder.
Stödet bör utgå i form av bidrag fill investeringskostnaden. Bidrag bör utgå
för att täcka koslnaderna för avsvavlingsanläggning eller annan åtgärd fill
den del anläggningen eller åtgärden behövs för att klara längre gående
reningskrav än vad som följer av svavelförordningens bestämmelser. För att
bidragen skall medverka fill att stimulera till en snabb oljeersättning bör
bidrag endast utgå lill anläggningar som tas i drift före utgången av år 1989.

För
genomförande av oljeersättningsprogrammet har oljeersätlningsfon-den en
väsentlig uppgift. Stöd till miljöskyddsåtgärder inom energiområdet bör
fortsättningsvis ulgå frän en fond av samma slag som oljeersätl-ningsfonden. Av
administrafiva skäl bör redovisningen av stödet till de nu

Prop. 1981/82:151 35

aktuella
anläggningarna ske skilt från den nuvarande oljeersättningsfonden. Jag föreslår
alt reglerna för stöd frän den nya fonden utformas i enlighet med vad jag här
har redovisat. 1 övrigl bör de regler som f n. gäller för oljeersätlningsfonden
i tillämpliga delar gälla också för den nu aktuella fonden. Det ankommer på
regeringen att bestämma den närmare utformningen av dessa regler.

Det
föreslagna stödet bör som jag tidigare nämnt kunna underlätta etl genomförande
av oljeersättningsprogrammet. Även andra ätgärder inom detta område kan ha
betydelse i sammanhanget. Del är således angeläget med bl. a. utvecklingsarbete
rörande olika tekniska åtgärder för alt minska föroreningsutsläpp vid
koleldning. Sådanl arbele bör kunna finansieras över den fond som nu bör byggas
upp.

Med hänsyn till att
statens energiverk, som inrättas den 1 juli 1982, har del samlade ansvaret för
oljeersättningsprogrammet bör verket ha ansvaret för den nya fonden. För detta
talar ocksä det förhällandet att verket har ansvaret för ärenden enligt lagen
(1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle, vilka har
ett mycket nära samband med de frågor som här behandlas. Energiverket bör i
frågor som gäller stöd till uppförande av avsvavlingsanläggningar m.m. eller
dispositionen i övrigl av fondens medel samråda med naturvärds verket.

Oljeersätlningsfonden finansieras
genom den särskilda beredskapsavgiften pä oljeprodukter. Avgiften för fonden
utgår f. n. med 24 kr. per m för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja,
utom för fartygsdrifl i utrikes trafik. Regeringen har föreslagil all avgiften
skall höjas med 13 kr. per m den I april 1982. Frän principiella utgångspunkter
anser jag att den nya fonden bör finansieras pä samma sätt som gäller för
oljeersätlningsfonden. Jag har beräknat att investeringskostnaderna för
erforderliga avsvavlingsanläggningar eller andra likvärdiga åtgärder kan i
prisnivån december 1981 sammanlagt komma upp fill storleksordningen 1200 milj.
kr. under 1980-talel. Förutsättningen för denna beräkning är att
oljeersättningsprogrammet med en användning av 4-6 milj. lon kol per är genomförs
fill år 1990. Beroende på vilka anläggningar som kommer lill slånd saml pris-
och kostnadsutvecklingen m.m. kan beloppet i löpande priser bli både lägre och
högre. Investeringskostnaderna har beräknats med utgångspunkt från en
kostnadsnivå som ligger över den som naturvårdsverket angett men under den som
redovisas från Kol-Hälsa-Miljö-projektet. Härtill kommer även driftskostnader.
Beroende pä utvecklingen på kolmarknaden kan man dock ocksä göra besparingar
genom användning av billigare bränsle. Med nu beräknade högsta
investeringskostnader som grund skulle en avgift pä ca 10 kr. per m' olja
behöva tas ul för detta ändamål under en ättaärsperiod. Med hänsyn fill
osäkerheten om de totala kostnadernas storlek kan avgiftens storlek behöva
justeras senare. Under budgetåret 1982/83 beräknas behovel av medel för
miljöskyddsåtgärder av angivet slag vara mycket begränsat. Medel behöver därför
inte utgå under delta budgetär. Avgiftshöjningen bör träda i kraft den I juli
1983.

Prop.
1981/82:151 36

Jag
vill i detta sammanhang framhålla att det är väsentligt att den som har för
avsikt att nu uppföra en avsvavlingsanläggning eller vidla motsvarande
åtgärder inte hamnar i etl sämre läge än den som avvaktar med dessa åtgärder
lill efter den I juli 1983. Bidrag bör därför kunna ulgå efter den I juli 1983
även för anläggningar som har påbörjats eller varit under uppförande under
tiden den 1 juli 1982-den 30 juni 1983.

Övriga
frågor

Jag
övergår nu lill atl ta upp vissa andra frågor som aktualiserats i detta
sammanhang.

Naturvårdsverket
har i sin rapport också tagit upp frågan om ytterligare minskning av
svavelutsläppen från olika industriprocesser. Verkel anför all
processvavelutsläppen i Sverige kan minskas lill ca 60000 lon svaveldioxid per
år om åtgärder som kostar mindre än 5000 kr. per ton avskild svaveldioxid
vidtas. Detta innebär att dessa utsläpp skulle minskas i den omfattning som
marginalkostnaden, dvs. kostnaden per lon avskild svaveldioxid, inte
överstiger kostnaden för andra åtgärder vi vidtar för all minska
svavelutsläppen. Jag delar naturvårdsverkets uppfattning all det är angeläget
med en sådan ytterligare minskning som verket anger. Hänsyn måste givetvis tas
lill resp. förelags ekonomiska möjligheter alt genomföra de åtgärder som i del
enskilda fallet kan bli aktuella. Det ankommer pä naturvårdsverket all med stöd
av miljöskyddslagen verka för en minskning av processvavelutsläppen i riktning
mot den angivna nivån. Jämfört med utsläppet av processvavel år 1976 som
uppgick lill totalt 190000 lon svaveldioxid innebär den angivna målsättningen
en minskning till ungefär en tredjedel.

Enligt
vad jag tidigare har upplyst om kommer hela landel fr. o. m. den 1 oktober 1984
atl omfattas av förbudet mot att förbränna tjock eldningsolja med en svavelhalt
som överstiger I %. Jag har förordat att reglerna om ulsläppsbegränsning vid
koleldning borde utformas som årsmedelvärden. De nu anförda omständigheterna
motiverar enligt min bedömning en översyn av beslämmelserna i
svavelförordningen och de därtill anknutna lill-lämpningsbestämmelserna från
naturvårdsverket. Översynen bör syfta lill att sä långt det är möjligt
effektivisera och förbilliga tillsyn och annan administrativ verksamhel som
föranleds av förordningen utan att eftersätta rimliga krav på rättssäkerhet. Jag
ämnar senare föreslå regeringen att uppdra ål naturvårdsverket all efter samråd
med statens energiverk genomföra den av mig förordade översynen.

Naturvårdsverket
har också tagit upp frågan om införande av ekonomiska styrmedel för atl minska
svavelutsläppen. Verkel framhåller atl sådana styrmedel bör utformas så att de
stimulerar till användning av lågsvavliga bränslen och utveckling av teknik för
begränsning av svavelutsläppen. Jag vill erinra om att del i
energiskaltekommilléns (B 1979:06) uppdrag bl.a. ingår all väga in
miljöpolitiska hänsyn vid utformningen av energibeskattningen. Statens
naturvårdsverk har lämnat ett förslag lill kommittén om

Prop.
1981/82:151 37

differentiering
av energiskatten frän miljösynpunkt. Jag delar naturvårdsverkets uppfattning
att det frän miljömässiga utgångspunkter kan vara fördelaktigt att de
föreskrifter och riktlinjer som finns om ulsläppsbegränsningar kan
kompletteras med ekonomiska styrmedel. Närmare ställning till denna fråga bör
dock las först i samband med beredningen av kommitténs förslag.

Den långsiktiga
försörjningen av Sverige med lågsvavlig tjock eldningsolja inger oro. Även med
ett framgångsrikt arbete med oljeersätlning fär vi räkna med att omkring är
2000 fortfarande behöva använda betydande kvantiteter tjock eldningsolja i
landet. Samtidigt pågår och planeras utbyggnad av s. k. krackningsanläggningar
vid raffinaderier i Europa, vilket innebär alt eldningsoljor omvandlas till
bensin och andra lätta produkter. För Scanraff i Lysekil där avsvavling av olja
nu sker övervägs en s. k. krackningsanläggning, vilken kommer all omvandla
avsvavlad eldningsolja lill bl.a. bensin och villaolja. Också för andra
svenska raffinaderier övervägs krackningsanläggningar. Detta innebär atl
försörjningsmöjligheterna för lågsvavliga, tjocka eldningsoljor kan komma att
försämras. En annan omständighet är atl också tillgången på naturligt
lågsvavlig råolja kan beräknas minska. Risk finns således för atl tillgängen på
lågsvavliga eldningsoljor kan bli knapp och atl merprisel för sädana oljor kan
stiga. Vissa tillförselstörningar kan naluriigtvis inte heller uteslutas.
Teknik finns emellertid för avsvavling av tjocka, högsvavliga eldningsoljor och
råoljor som enligt vissa uppgifter kan vara lönsam. Med hänsyn till de långa
planerings- och byggtiderna för denna typ av anläggningar bör därför frågan om
en utbyggnad av kapaciteten för tjockoljeavsvavling i Sverige nu övervägas.
Enligt vad jag erfarit behandlas denna fråga bl. a. inom industriverkets
utredningsverksamhet inom raffinaderiomrädet och inom Svenska Petroleum AB som
ett led i övervägandena om förelagels roll i den långsiktiga
oljeförsörjningen. Jag räknar med all en redovisning lill regeringen av denna
fråga därigenom kommer att ske.

6
Kalkning m. m.

Riksdagen
beslutade är 1976 om en femårig försöksverksamhet med kalkning av sjöar och
vattendrag. Sammanlagt 78 milj. kr. har anvisats för denna verksamhel under
budgetåren 1976/77-1981/82. Syftet med försöksverksamheten har främst varit
att samla erfarenheter beträffande metoder, medel och koslnader för kalkning
samt alt bedöma effekterna av kalkning pä såväl växt- som djurliv. Genom de
kalkningsinsatser som gjorts har del ocksä varit möjligt atl hejda en fortsatt
försurning av mänga värdefulla vattenområden.

I
sin rapport ijuni 1981 har fiskeristyrelsen och naturvårdsverket redovisat
erfarenheterna av försöksverksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag.
Vidare har i rapporten lagls fram förslag till framlida insatser

Prop.
1981/82:151 38

mot
försurningen. Förslagen gäller dels kalkning av sjöar och vattendrag, dels
ätgärder inriktade på att motverka försurning av mark och grundvatten.

Enligt fiskeristyrelsen
och naturvårdsverket är resultaten och erfarenheterna frän den genomförda
försöksverksamheten med kalkning klart positiva. Erfarenheterna ger bl. a. vid
handen att rikligt utförda kalkningsinsatser givit en åsyftad pH-höjning med
en enhet eller mer. Kalkningen har vidare enligt verken kunnat reducera de
förhöjda haller av vissa metaller bl. a. aluminium, mangan och kadmium, som
noterats i försurade vatten. Reduktionen av mangan är väsentlig, särskill i de
sjöar som utnyttjas som dricksvattentäkter. Även kvicksilverhalten i fisk har
i vissa fall visat sig bli sänkt genom kalkning.

De
biologiska effekterna av kalkningen har hittills visat sig klart positiva.
Verken reserverar sig härvid dock för den korta liden för uppföljning. Så har
l.ex. både vattenväxternas och fiskarnas art- och individantal påverkats
positivt. Vidare har djurplanklonsamhällenas art- och individan-lal ökat.
Kalkningen har även medfört alt flodkräftan kunnat fortleva i mänga
vattensystem saml att djurarter som är beroende av vallen för att reproducera
sig och söka näring, l.ex. groddjur, kräldjur och fiskätande fåglar, har
påverkats positivt.

Fiskeristyrelsen
och naturvärdsverket framhåller alt försurningen måste ses som etl av
1980-talels viktigaste miljöproblem. Försurningen måste i första hand motverkas
vid källan. I avvaktan pä all utsläppen kan begränsas bör dock, enligl verkens
uppfattning, kalkning användas för alt dämpa försurningens effekter. Mol
bakgrund härav och av de goda erfarenheterna av försöksverksamheten med
kalkning föreslär verken en väsentligt utvidgad kalkning med en sådan
omfattning all försurningsholade sjöar kan bevaras och redan drabbade
återställas.

Vidare
föreslär verken en försöksverksamhet avseende kalkning av mark och grundvatten.
Denna försöksverksamhet föreslås inriktad på att långsiktigt pröva olika
åtgärder för alt motverka försurningens effekter på mark och grundvallen.
Vidare bör enligt detta förslag riktlinjer tas fram för hur försurningen av
vattentäkter bäst skall motverkas.

Kostnaderna
för det föreslagna åtgärdsprogrammet, fullt utbyggt, beräknas till 200 milj.
kr. per är såvitt avser kalkning av sjöar och vattendrag och 10 milj. kr. per
är såvitt avser försöksverksamhet inriktad på mark och grundvatten. För
budgetåret 1982/83 föreslår verken 50 milj. kr. för bidrag till kalkning av
sjöar och vattendrag samt 6 milj. kr. för försöksverksamhet avseende mark och
grundvatten.

Vid
remissbehandlingen har fiskeristyrelsens och naturvårdsverkets förslag om
avsevärt utökad kalkning fått ell massivt stöd. Mänga remissinstanser betonar
dock, i likhet med de förslagsslällande verken, att kalkningen är atl betrakta
som uppehållande försvar eftersom försurningen i första hand måste motverkas
vid källan.

Jag
vill än en gång understryka alt en begränsning av utsläppen - i

Prop. 1981/82:151 39

Sverige
och i andra länder — är den enda åtgärd som varaktigt kan lösa försurningsproblemen.
Att kalka är i den situation vi nu har nödvändigt för att förhindra en fortsatt
ökning av negativa effekter av försurningen. Kalkningen kan emellertid främst
ses som ett uppehållande försvar och inte som en definitiv och långsiktig lösning.
Det bör också framhållas att det bara är vissa av de skador som de sura
utsläppen orsakar som kan motverkas genom kalkning.

Försurningssiiuationen
i Sverige är nu så allvarlig att vi tvingas fillgripa alla metoder som kan
motverka en fortsatt försurning. Det har blivit alll mera uppenbart att
försurningen drabbar hela ekosystemet med allvarliga effekter för alla
organismer. Det sura nedfallels effekter blev först uppenbara i sjöar och
vattendrag, med bl.a. omfattande fiskdöd som följd. Effekterna i andra delar av
ekosystemet såsom skogsmark samt grundvatten blir successivt allt tydligare
och kan på sikt befaras bli mycket allvarliga.

Mot
den angivna bakgrunden gör jag därför den bedömningen att en väsentligt utökad
kalkning kommer att bli nödvändig i vårt land för att vi skall kunna motverka
några av de allvarligaste effekterna av försurningen. Den kunskap vi nu har
pekar på betydande risker för en på sikt försämrad skogstillväxt och för
förgiftning av grundvattentäkter. Våra kunskaper om bl. a. effekterna av olika
motåtgärder är emellertid inte tillräckliga, för att vi nu skall kunna besluta
om en generell kalkning av mark. Däremot bör den av fiskeristyrelsen och
naturvärdsverket föreslagna forskningsbeto-nade försöksverksamheten inriktad pä
mark och grundvatten påbötjas snarast möjligt. När det gäller sjöar och
vattendrag har den genomförda försöksverksamheten visat att man genom kalkning
kan återställa eller upprätthålla en tillfredsställande miljö i många
vattenområden. Jag anser därför att en utökad kalkning av sjöar och vattendrag
nu bör ske för att motverka försurningens effekter.

Jag
tar nu först upp förslaget om en försöksverksamhet med kalkning av mark och
grundvatten. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket föreslår en långsiktig
försöksverksamhet inriktad på alt pröva olika åtgärder för att motverka
försurningens effekter på mark och grundvatten. Försöksverksamheten avses
inriktad på att studera förutsättningarna för och effekterna av markkalkning.
Vidare avses kalkning av vattentäkter och andra åtgärder för att återställa
försurat dricksvatten komma alt studeras. Försöksverksamheten, för vilken
naturvårdsverket föreslås få ansvaret, avses bli indelad i perioder, varav den
första pä fem år. Ett stort antal remissinstanser tillstyrker förslaget. Flera
instanser anser att en större forskningssatsning än den föreslagna bör göras.
Några remissinstanser anser alt en sådan ökad satsning bör ske på bekostnad av
kalkningsprogrammet för sjöar och vattendrag.

Osäkerhet
råder bl. a. om kalkens inverkan på skogsmarker. Erfarenheten av att kalka
skogsmark är hittills av ringa omfattning. Också när det

Prop.
1981/82:151 40

gäller
åtgärder direkt inriktade pä att dämpa försurningseffeklerna i grundvatten är
erfarenhelerna begränsade. Som t. ex. Svenska kommunförbundet påpekar i sitt
remissvar är försurningshotet mot mark och grundvatten en viktig men hittills
försummad del av försurningsproblemel. Skogsstyrelsen har i sill
remissyttrande särskill framhållit behovel av insatser för att belysa såväl försurningens
som kalkningens effekter på skogsmark och skogsproduktion. Jag anser därför,
som jag tidigare nämnt, atl verkens förslag om försöksverksamhet på della
område bör genomföras. Målet för försöksverksamheten bör vara att pröva olika
åtgärder för alt motverka försurningens effekter på främst skogsmark och
grundvatten. Därvid bör bl.a. beaktas det angelägna i atl nå fram till åtgärder
som kombinerar bättre markavkastning och minskad grund- och ytvaltenförsurning.

När
det gäller åkermark leder skördeuttaget och den naturliga biologiska
syralillförseln till en viss neltoförsurning. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket
föreslär all kalkning av åkermark med kortare intervall skall rekommenderas
med sikte pä alt dels kompensera den samlade försurningen, dels minimera
pH-fluklualionerna mellan kalkningarna. Bakgrunden lill verkens förslag är alt
kalkningen av åkermark enligl verken under hela efterkrigstiden varit
ofillräcklig för att neutralisera de olika syralillskollen. Inom i stort sett
samtliga jordbruksområden i Sverige har därför låga och sjunkande pH-värden
noterats. Nuvarande rekommendationer anger kalkning vart femte lill vart tionde
är, men verken konstaterar att det i praktiken dröjt betydligt längre mellan
kalkningslillfällena. Verken anser därför att kalkningen av åkermark bör öka
till del verkliga behovel och alt bättre informafion bör ges om lämpliga
kalknings- och gödselmedel, liksom om doser och intervall.

Lantbruksslyrelsen
anför i sitt remissvar alt tillförseln av kalk till åkermark hittills delvis
varit otillräcklig och därför bör ökas. Styrelsen menar dock att kalkning med
kortare intervall dels skulle medföra omotiverade kostnader för jordbrukel,
dels i normalfallet inle skulle vara någon avgörande åtgärd eftersom negativa
effekter pä omgivningen inträder först vid mycket låga kalktillstånd. Sveriges
lantbruksuniversitet menar att jordbruket knappast bidrar lill försurningen äv
vallen. Lantbruksuniversitetet konstaterar vidare i sitt remissyttrande alt del
atmosfäriska bidraget till försurningen av åkermark spelar en liten roll. Den
mest bidragande orsaken är enligl lantbruksuniversitetet odlingen själv med
användning av surgörande gödselmedel och ökade skördeuttag.

Jag
delar den av berörda myndigheter framförda uppfattningen att åkermarken i
Sverige av växtodlingsskäl bör tillföras mer kalk. Det kan ske både genom
ändrad sammansättning av handelsgödseln och regelbunden kalkning. En sådan ökad
kalkning kan också ha en viss långsiktig positiv effekt på omkringliggande mark
och vallen. Behovet av ökad kalklillförsel till marken bör därför beaktas av
gödselmedelsindustrin och i rådgivningen fill lantbruket. Det bör ankomma pä
lantbruksslyrelsen atl i samarbete

Prop. 1981/82:151 41

med
övriga berörda organ utarbeta erforderliga riktlinjer för rådgivningsverksamheten.

Jag
övergår nu till att behandla den fortsafta kalkningen av sjöar och vattendrag.
Som jag redan angivit anser jag aft en utvidgad sådan kalkning är nödvändig för
att motverka försurningens effekter. Under försöksverksamheten har statsbidrag
utgått méd normalt 75% av kostnaderna. I vissa fall har bidrag utgått med upp
till 100%. Enligt fiskeristyrelsen och naturvårdsverket bör statsbidraget nu
höjas frän normalt 75% fill 85% av kostnadema. Som skäl anger verken de
svårigheter som i många fall har uppställ att finansiera den del av kostnaderna
som ej täcks av statsbidrag. Ocksä flera remissinstanser pekar på svårigheter
för de lokala intressenterna att klara sin del av finansieringen av
kalkningsätgärderna.

Med
hänsyn bl.a. till det förhållandet aU försurningen av sjöar och vallendrag
främst beror på utsläpp som sker långl från den plats där nedfallet sker, ofta
i utlandet, anser jag alt staten också i fortsäUningen bör ha ett huvudansvar
för finansieringen av kalkningen av sjöar och vattendrag, främst när det
gäller sådana områden som kan anses vara av riksintresse för naturvård,
friluftsliv eller pä annat säU. Jag anser det ä andra sidan inte heller riktigt
att staten skall svara för hela kostnaden för alla sjökalkningsprojekt. För att
en prioritering av kalkningsinsatserna skall underlättas och för att arbetet
med kalkning skall bedrivas så effektivt som möjligt ser jag det som nödvändigt
med ocksä elt starkt lokalt intresse för kalkningsverksamheten. Ett sådant
intresse bör bl.a. ta sig uUryck i eU visst medansvar för finansieringen av
kalkningen.

Jag
förordar därför all statsbidrag också i fortsättningen skall utgå till kalkning
av sjöar och vattendrag. Bidrag bör såsom verken föreslagil normall kunna utgå
med upp lill 85 % av kostnaderna. Då del finns starka ' lokala intressen bör
dessa kunna svara för en högre andel. 1 undantagsfall bör liksom hittills högre
statligt bidrag kunna utgå. Jag förutsätter alt kommuner, föreningar, enskilda
fiskevallenägare m.fl. kommer att bidra med resterande del av kostnaden. Jag
vill i sammanhanget peka på den möjlighet som kan finnas att genom eget arbete
finansiera den del av kostnaderna som statsbidraget ej täcker.

Jag
vill i detta sammanhang ta upp frågan om kalkfällning i avloppsreningsverk. De
kommunala avloppsutsläppen sker lill cirka 30% i försurade eller
försurningsholade områden. Endast en mindre andel av reningsverken använder
kalk för den kemiska reningen. De flesta verk fäller med aluminium- eller
järnsalter. En fällning med kalk ger en förhållandevis hög alkalinitet i
avloppsvattnet. Mol bakgmnd härav anser fiskeristyrelsen och naturvårdsverket
atl det bör beaktas i planeringen av kalkningen vad kalkfällning eller
pH-justering av del utgående avloppsvattnet kan ge.

Jag
ser det som angeläget att möjligheterna lill övergång till kalkfällning eller
kalktillsats i avloppsreningsverk noga prövas. Jag ser det som särskilt
tveksamt att resurser sätts in pä spridning av kalk i en sjö som samtidigt är

Prop.
1981/82:151 42

recipient
för ett reningsverk som fäller med aluminium- eller järnsalter. Det bör i
sådana fall prövas om det inte är lämpligare alt tillsälta kalk i reningsverket
och därigenom slippa särskild kalkspridning i sjön. Länsstyrelsen i Kalmar län
menar i sitt remissvar atl merkostnaden för övergäng till kalkfällning bör vara
bidragsberälligad. Jag vill för egen del framhålla atl i särskilt
försurningsholade områden där en övergäng lill kalkfällning i befintliga
reningsverk innebär en förbättring frän försurningssynpunkl bör kostnaden
härför kunna vara bidragsberälligad. Bidrag bör dock inte ulgå med mer än vad
som skulle ha beviljats fill särskilda kalkningsåtgärder inom samma omräde. Jag
finner det också angeläget alt utvecklingsarbetet pä detta område
intensifieras. Stora fördelar skulle vinnas om kalkningen kan genomföras i
anslutning till reningen av avloppsvattnet.

Ansvarsfördelningen
mellan olika statliga organ när del gäller den fortsatta planeringen av
åtgärder för att motverka försurningens negativa effekter samt administrationen
av det statliga stödet till kalkning är frågor som diskuteras såväl i de båda
verkens rapport som i remissyttrandena. Fiskeristyrelsens och naturvårdsverkets
förslag innebär att bidragsgivningen när det gäller kalkning av sjöar och vattendrag
decentraliseras lill länen. Kalkningen skall, enligt förslagel, baseras på en
kalkningsplan för vilken länsstyrelsen är ansvarig. Fiskenämnderna föresläs
svara för genomförandet av kalkningsplanen. Regeringen föresläs besluta om
fördelningen av medel till länen och även pröva ärenden där riksintressen motiverar
högre bidrag än 85% av kostnaderna. Vid remissbehandlingen har från många håll
förts fram dels att länsstyrelsernas och kommunernas roll i
kalkningsplaneringen bör förstärkas, dels alt kalkningsverksamheten bör ges en
vidare inriktning och inte som hittills lill övervägande del utgå från
fiskeintressena.

Som
jag tidigare anfört bör samhällets åtgärder mot försurningen utformas mot
bakgrund av att försurningens effekter berör hela ekosystemet. Den framtida
planeringen av kalkning och andra ätgärder för att motverka de negafiva
effekterna av försurningen bör därför utgå från en samlad syn på
försumingsproblemen. I likhet med de förslagsställande verken och flertalet
remissinstanser finner jag det riktigt atl planeringen av kalkningsverksamheten
skall ske länsvis och utgå från vattensystemen. Enligl min mening bör
länsstyrelsen få huvudansvaret för kalkningsplaneringen inom länet och därvid
svara för att en plan eller ell program för kalkningsverksamheten för länet
tas fram. I planen, som bör utformas i nära samarbete med länets kommuner och
sä långt möjligt integreras med kommunernas miljövårdsplanering, bör redovisas
en prioritering av de ätgärder som bör vidtas. Planeringen bör omfatta även
andra eventuellt lämpliga åtgärder mot försurningens effekter än kalkning.
Samarbete vid planeringen bör självfallet också ske såväl med andra berörda
regionala och lokala organ såsom fiskenämnd och fiskeriintendent, lantbmksnämnd
samt skogsvärdsstyrelse som med olika intresseorganisationer. Med hänsyn till
alt vatten-

Prop.
1981/82:151 43

systemen
ofta sträcker sig över länsgränser är ocksä kontakter med angränsande län
nödvändiga.

Fiskeristyrelsen
är den myndighel som f n. svarar för bidragsgivningen fill kalkning. Delta har
varit naturligt under den inledande försöksverksamheten. Övervägande skäl
talar emellertid enligt min mening för atl samma myndighet som svarar för
kalkningsplaneringen, dvs. länsslyrelsen, i fortsättningen skall ansvara ocksä
för bidragsgivningen. Ell viktigt skäl som enligt min mening talar för att
länsslyrelsen för framfiden ges dessa arbetsuppgifter är ätt försurningen
numera måste betraktas som ett allmänt miljöproblem, inte enbart ett
fiskeproblem. För länsstyrelsen talar ocksä att organisationen medger större
flexibilitet vid ändringar i kalkningsverk-samhetens inriktning och omfattning.
Länsstyrelsen bör således samordna kalkningsverksamheten, besluta i de enskilda
ärendena samt ansvara för fördelningen inom länet av de medel som ställs till
förfogande för kalkningsåtgärder m.m.

Som
jag fidigare berört är det nödvändigt atl länsstyrelsen i arbelet med
försurningsfrågorna och kalkningsverksamheten utnyttjar de erfarenheter och den
sakkunskap som finns hos andra myndigheter och organisationer. Fiskenämnderna
har hittills i hög grad engagerats i genomförandel av enskilda
kalkningsprojekl. Nämnderna, som har goda kunskaper om länets sjöar och
vattendrag, har härigenom förvärvat stor erfarenhet av prakfiskt
kalkningsarbete. Jag anser del därför som naturligt att fiskenämnderna även
fortsättningsvis får en vikfig roll när det gäller planeringen av Och stödet
till sådana projekt där fiskevårdsinlresset är dominerande. Det bör därvid
ocksä vara möjligt för länsstyrelsen alt efter överenskommelse med
fiskeristyrelsen och fiskenämnden uppdra ät nämnden att fatta beslut i
stödärenden av utpräglad fiskekaraktär.

Det
är enligt min mening synnerligen värdefullt att de enskilda kalk-ningsprojekten
genomförs i lokal regi. Liksom under försöksverksamheten bör främst kommuner,
fiskeorganisationer och andra föreningar, enskilda vattenägare m. fl. vara
ansvariga för del praktiska genomförandet av projekten. Härigenom kan de
kunskaper och det engagemang som finns hos de av försurningens effekter närmasi
berörda tas tillvara. Jag betraktar del lokala engagemanget som en värdefull
tillgång som bör utnyttjas.

Utgångspunkten
för mina förslag i det föregående om ansvaret för planering av och stöd fill
kalkningsverksamheten har varit atl försurningen nu fått en sådan utbredning
och arbetet med motåtgärder en sådan karaktär att en allt större regional och
lokal förankring av arbetet är nödvändig. Samfidigt är det uppenbart alt en rad
cenlrala myndigheter och andra organ med särskild sakkunskap när det gäller
olika delar av försurningsproblemet också måste medverka när del gäller såväl
kalkningsfrågor som andra ätgärder för att begränsa försumingen.

När
det gäller den fortsatta kalkningen av sjöar och vallendrag har vi nu fått
sådana erfarenheter att arbetet till övervägande del kan skötas regio-

Prop.
1981/82:151 44

nalt
och lokalt. En viss fortsalt central uppföljning, rådgivning och information
m. m. är emellertid som fiskeristyrelsen och naturvårdsverkat framhåller
nödvändig. Det är också angeläget all kalkningsmeloderna fortlöpande kan
utvecklas. När det gäller mark och grundvatten innebär mina förslag alt en
försöksverksamhet med bl.a. kalkning nu skall påbörjas. Försöksverksamheten bör
enligt min mening, i vart fall i elt inledningsskede, ledas och samordnas
centralt. Andra viktiga uppgifter för den centrala nivån är dels att fordöpande
följa, sammanställa och redovisa uppgifter om försurningsutvecklingen, dels all
svara för planeringen av sådant forsknings- och utvecklingsarbete som behövs rörande
försurningens effekter och erforderliga motåtgärder samt att utarbeta
riktlinjer till stöd för de regionala och lokala organens verksamhel.

Försurningsproblemets
karaktär av ett allmänt miljöproblem gör det enligt min mening naturligt alt ge
naturvärdsverket såsom central myndighet på miljövårdsområdet ett samordnande
ansvar för de uppgifter jag nu redovisat. Flera andra myndigheter har
emellerlid viktiga uppgifter i sammanhanget. Frågor rörande försurningen av
skogsmark och åkermark berör således skogsstyrelsen och lantbruksslyrelsen.
Också den sakkunskap som finns inom bl.a. lanlbmksuniversitetel bör
tillgodogöras. När del gäller kalkningen av sjöar och vattendrag vill jag
särskilt framhålla alt den erfarenhet och expertis som fiskeriverket och då bl.
a. fiskeriintendentorganisationen har bör utnyttjas. Jag ser det således som
naturligt att fiskeriverket fär i uppgift att följa upp och bevaka
fiskeribiologiska frågor och kalkningsfrågor i övrigt som har anknytning till
fisket eller där fiskeristyrelsen och dess regionala organisation har särskild
sakkunskap. Sålunda kan bl. a. vissa projekt som påbörjats under
försöksverksamheten behöva fullföljas.

Fiskeristyrelsen
och naturvårdsverket har föreslagit en myckel kraftig ökning av anslaget till kalkning.
Som jag tidigare nämnt beräknar verken att ätgärdsprogrammel fullt utbyggt
innebär ett årligt medelsbehov av 210 milj. kr. För egen del kan jag instämma i
verkens och remissinstansernas uppfattning att det stafiiga stödet till
kalkning nu behöver ökas betydligt. Det är särskilt angeläget atl
försöksverksamheten med kalkning av mark och gmndvatten ges erforderliga
resurser. Ökningen bör emellertid ske successivt i takt med att
kalkningsplaneringen utvecklas och en organisafion för det prakfiska genomförandet
av arbetet hinner byggas upp.

Medel
har hittills anvisats över ett särskill anslag till kalkning av sjöar och
vattendrag. Från anslaget har, fömtom bidrag till enskilda kalkningsprojekl,
också kostnaderna för planering och uppföljning av försöksverksamheten
betalats. Med hänsyn lill det vidgade syftet med den fortsatta verksamheten bör
enligt min mening ett nytt reservationsanslag, benämnt Åtgärder mot
försurningen föras upp för nästa budgetär. Den reservation som vid utgången av
innevarande budgetär finns pä anslaget Bidrag till kalkning av sjöar och
vattendrag bör föras över fill det nya anslaget. Frän

Prop.
1981/82:151 45

anslaget
bör bestridas bidragsgivningen fill fortsatt kalkning av sjöar och vattendrag
samt försöksverksamheten med kalkning av mark och gmndvatten. Anslaget bör
också användas för utveckling av tekniken och för kostnader för planering och
uppföljning av kalkningsverksamheten samt för vissa studier m. m. som centralt
behöver genomföras rörande försurningsutvecklingen och åtgärder för aU finna
lösningar pä problemen. Det bör ankomma pä regeringen alt besluta om anslagels
närmare fördelning på olika ändamål. Jag räknar därvid med att regeringen också
pä gmndval av de länsvisa kalkningsplanerna och efter förslag frän berörda
centrala myndigheter skall besluta om fördelningen mellan länen av medel för
stöd till kalkning av sjöar och vattendrag.

För alt underlätta den
planering av kalkningsverksamheten som jag i del föregående berört bör ocksä en
plan för de stafiiga insatserna under de närmaste åren nu redovisas. Jag
förordar därför att för de närmaste tre budgetåren sammanlagt 190 milj. kr.
anvisas för åtgärder för att motverka försurningen i enlighet med vad jag
tidigare föreslagil. Denna ram bör fördelas med 40 milj. kr. för budgetåret
1982/83, 65 milj. kr. för budgetåret 1983/84 och 85 milj. kr. för budgetåret
1984/85. Tillsammans med de insatser som fömlsäfts ske av kommuner och andra
intressenter ger detta en inte obetydlig sysselsättningseffekt.
Flerärsprogrammet bör också ge sfimulans lill utveckling av tekniken pä
området, där det inte minst är angeläget atl få fram metoder för kontinueriig
tillförsel av kalk eller andra ämnen som motverkar försurningen. Jag har
tidigare föreslagit att det statliga stöd som enligt min mening bör utgå till
uppförande av avsvavlingsanläggningar m. m. skall finansieras genom en höjning
av den särskilda beredskapsavgiften pä oljeprodukter. Enligt min uppfattning
bör ocksä koslnaderna för kalkning m.m. i framliden finansieras på motsvarande
säu. Mitt förslag i det föregående innebär en avgiftshöjning frän den 1 juli
1983 för att finansiera stödet fill avsvavlingsanläggningar m. m. Från samma
fidpunkt bör också kostnaden för kalkning m. m. täckas genom denna avgift. Det
innebär att en ytteriigare höjning av avgiften med ca 5 kr. behövs.

7
Samordning av insatserna mot försurningen

Försurningen
av mark och vatten har flera orsaker. Den viktigaste orsaken fill försurningens
ökade utbredning under senare år är ulan tvekan de ökade utsläppen av svavel-
och kväveoxider till atmosfären i Sverige och övriga europeiska länder.
Användningen av vissa gödselmedel inom jordbmket och ändrade metoder inom
skogsbmket bidrar även lill försurningen lokalt. Försurningens orsaker måste
angripas genom ätgärder inom olika samhällsområden som miljöpolitik,
energipolitik, skogs- och jord-bmkspolifik, fysisk riksplanering, etc. Inom
miljöpolitiken gäller det bl. a.

Prop.
1981/82:151 46

att
ställa krav pä reningsåtgärder för fossila bränslen, processindustrier och
motorfordon. Inom energipolitiken gäller del bl.a. alt begränsa användningen
av olika fossila bränslen och inom den fysiska riksplaneringen alt överväga
lokaliseringen av nya, stora utsläppskällor som exempelvis kraftverk så att de
bidrar så litet som möjligt till försurningen. Med hänsyn till de slarka
internafionella sambanden på detta område är ell internationellt samarbete
mycket viktigt.

Försurningens
effekter kan även motverkas genom kalkning av redan försurade sjöar och
liknande åtgärder. Della löser inte försurningsproblemen men är ändå
nödvändigt i avvaktan på att utsläppsbegränsningarna skall få tillräcklig
effekt. Även ökad forskning behövs rörande bl. a. ohka faktorers bidrag till
försumingen varvid t. ex. effekterna av olika brukningsmetoder inom jord- och
skogsbruket behöver ytterligare studeras.

Enligt
min uppfattning har försurningen nu fått en sådan omfattning och berör så mänga
samhällssektorer atl en bättre samordning behövs av olika beslut om åtgärder
inom departement, myndigheter och på andra håll i samhället. Det samlade
behovet av åtgärder för att minska utsläppen, begränsa effekterna och genom
ökad forskning förbättra kunskaperna behöver redovisas och bedömas. Genom en
sådan bäitre samordning bör det bli lättare att anpassa beslut inom olika
samhällssektorer till en övergripande syn pä hur försurningsproblemet skall
bemötas. Vidare bör arbetet med försumingen kunna ges en mer samlad, offensiv
inriktning. Härvid bör målsättningen vara atl försurningsaspekterna skall
redovisas och beaktas vid olika beslut i frågor om miljö, energi, jord- och
skogsbmk, fysisk riksplanering m.m.

Inom
ramen för angelägna ätgärder ligger också en aktiv upplysningsverksamhet och
opinionsbildning. En viktig uppgift är således alt effektivisera arbetet med
att förbereda, samordna och följa upp insatserna för all i olika
internationella sammanhang söka påverka andra europeiska länder att minska sina
utsläpp av försurande ämnen. Det internationella samarbetet har hittills
främst bedrivits som överläggningar på politisk nivå och som
tekniskt-vetenskapligl samarbete. Detta måste fortsätta på effektivast möjliga
sätt via både lämpliga internafionella organ och bilateralt. Även andra
möjligheter att ta upp försurningsproblemen vid internationella överläggningar
och kontakter bör i fortsättningen tas tillvara. För att ell effekfivt
internafionellt arbete skall kunna bedrivas fordras som jag tidigare angivit en
effektiv samordning av olika svenska internationella insatser som berör
försurningsfrågorna inom såväl miljö- som t. ex. industri- och energisamarbetet.

Målsättningen
med en ökad samordning av de internationella insatserna bör som jag fidigare
nämnt vara att ta upp försurningsproblemet och de åtgärder detta kräver vid
olika lämpliga tillfällen såväl vid miljöförhandlingar som i andra sammanhang.
Näringslivets och de ideella miljöorganisationernas möjligheter atl genom sina
internationella kontakter föra fram

Prop. 1981/82:151 47

vår
syn pä de ätgärder som försurningsproblemen kräver bör utnyttjas. Vidare behövs
en ökad informations- och opinionsbildande verksamhet.

För
att ökade insatser av det slag jag nu berört skall kunna genomföras behövs som
jag nämnt en bättre samordning av det arbete som görs på olika håll. Jag avser
därför att ta inifiativ till åtgärder som kan underlätta en ökad samordning av
de svenska insatserna, nationellt och intemationellt, mot försurningen. Vissa
särskilda resurser behövs ocksä för bevakning av och information om
försurningsfrågorna. Vidare är det angeläget att vissa medel finns tillgängliga
för särskilda studier rörande ohka aspekter på försurningsproblemet. Insatser
av det slag jag nu berört bör i enlighet med vad jag tidigare anfört kunna
bekostas från det nya anslaget för åtgärder mot försurningen.

8
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

1. föreslår
riksdagen att godkänna vad jag har anfört rörande stöd

till anordningar för att minska svavelutsläppen vid eldningsan

läggningar, m.m.,

2.
föreslår riksdagen att till
Åtgärder mot försurningen för budgetåret 1982/83 på tionde huvudtiteln anvisa
ett reservafionsanslag av 40000000 kr.,

3.
bereder riksdagen tillfälle alt
la del av vad jag har anfört rörande åtgärder i övrigt för alt motverka
försurningen.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

9
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:151 48

BUaga I

FISKERISTYRELSEN
SKRIVELSE STATENS NATURV Å RDSVERK

1981-06-01
Dnr 304-1510-79 (Fs) Dnr 600-1890-79 (SNV

Regeringen

Jordbruksdepartementet
103 33 STOCKHOLM

Å tg ä rder mot f ö rsurningen

Fiskeristyrelsen
och naturv å rdsverket ö verl ä mnar h ä rmed en samlad redovisning av f ö rsurningsl ä get och f ö rs ö ksverksamheten
med kalkning av sj ö ar och vattendrag. Verken l ä mnar ä ven f ö rslag
till fortsatta å tg ä rder.

Verkens
skrivelse ä r baserad p å tv å huvudsakliga underlagsmaterial dels en rapport om
f ö rsurningsl ä get som redovisas som bilaga 1, dels en rapport pm
f ö rs ö ksverk-Scunheten med kalkning vilken redovisas som
bilaga 2.

Vid
fiskeristyrelsen har beslut i detta ä rende fattats av generaldirekt ö r Hannerz
samt styrelseledam ö terna Andersson, Ekman, Hagman, Johansson,
Johnsson, Runn-str ö m och Ohlin. Vid ä rendets slutliga handl ä ggning
har ä ven n ä rvarit suppleanterna P å lsson och
Tengstr ö m, personalf ö retr ä darna Lindblom och ö hlund samt byr å direkt ö r
Bengtsson och byr å chef Wendt, f ö redragande.

Vid
naturv å rdsverket har beslut i ä rendet fattats av generaldirekt ö r
Paulsson, styrelseledam ö terna Granstedt Hjorth och Mattisson. Vid handl ä ggningen
av ä rendet har i ö vrigt n ä rvarit avdelningscheferna Esping, Persso: och
Hanson, planeringschef Ahlgren, f ö rste byr å ingenj ö rerna Bernes och Levander, vatteninspekt ö r Dickson,
byr å direkt ö rerna Eklund och Smith samt avdelningsdirekt ö r L ö vgren, f ö redragande.

Lennart
Hannerz Valfrid Paulsson

Curt
Wendt Kerstin L ö vgren

Prop. 1981/82:151 49

INNEHALL

UPPDRAGET

SKRIVELSENS
UPPL&GGNING

F Ö RSURNINGSL Ä GET

Problem
orsakade av f ö rsurande ä mnen Nedfallet av f ö rsurande ä mnen
Andra f ö rsurningsprocesser F ö rsurning av mark och grundvatten F ö rsurning
av sj ö ar och vattendrag

INSATSERNA
HITTILLS MOT F Ö RSURNINGEN

ERFARENHETER
AV F Ö RS Ö KSVERKSAMHETEN MED KALKNING Bakgrund Organisation
Erfarenheter

Verksamhetens
omfattning Kalkningsmetoder Kalkningsmedel Varaktighet

Fysikalisk-kemiska
effekter Biologiska effekter Kostnader Slutsatser

F Ö RSURNINGEN
I FRAMTIDEN

STRATEGI
F Ö R FRAMTIDA INSATER MOT F Ö RSURNINGEN

Allm ä nt

Begr ä nsning av
f ö rsurande utsl ä pp

Begr ä nsning av
annan syratillf ö rsel

Å tg ä rder f ö r att d ä mpa f ö rsurningens effekter

Omfattning
av f ö rslagen i skrivelsen

KALKNING
OCH ANDRA ATGXRDER F Ö R ATT
MOTVERKA F Ö RSURNING AV SJ Ö AR OCH VATTENDRAG

Ber ö rda samh ä llsintressen

Atg ä rdsbehov

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop. 1981/82:151 50

F ö rslag
till insatsniv å Utg å ngspunkter f ö r framtida kalkning

Å terst ä lla naturligt tillst å nd

Samverkan
mellan olika intressen

Statligt
st ö d

Regional
planering Organisation

Ansvar
f ö r enskilda kalkningsprojekt

Utformning
av statsbidraget

Regional
verksamhet

Central
verksamhet

Effektuppf ö ljning

Utbildning
och information Konsekvenser om statsst ö det begr ä nsas Kalkf ä llning i reningsverk

Åtgärder för att dämpa
försurningseffekter i mark och grundvatten

Inledning

Å kermark

Skogsmark

Grundvatten

F ö rslag
till å tg ä rder

KOSTNADER
OCH ANSLAGSBEHOV

Kostnader
f ö r f ö reslagna" å tg ä rder F ö rdelning
av anslaget f ö r 1982/83

SAMMANFATTNING

F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

Prop.
1981/82:151 51

UPPDRAGET

Fiskeristyrelsen
och statens naturv å rdsverk fick i mars 1979 i uppdrag att sammanst ä lla och
utv ä rdera erfarenheterna av verksamheten hittills med kalkning av sj ö ar och
vattendrag. Verken skulle ä ven ö verv ä ga behovet av fortsatta å tg ä rder.

Fiskeristyrelsen
och naturv å rdsverket redovisade en del av uppdraget i
september 1979 i rapporten Kalkning av sj ö ar och vattendrag, erfarenheter av vidtagna å tg ä rder
saimt behov av fortsatta insatser. Verken å terkommer nu med en samlad redovisning av f ö rsurningsl ä get och f ö rs ö ksverksamheten
med kalkning samt f ö rslag till fortsatta å tg ä rder.

Utredningsarbetet
har genomf ö rts i samr å d med en referensgrupp med representanter, f ö rutom fr å n fiskeriverket
och naturv å rdsverket, fr ä n lantbruksstyrelsen, l ä nsstyrelserna
i G ö teborgs och Bohus, Kronobergs och Ö rebro l ä n,
skogsstyrelsen. Svenska kommunf ö rbundet, Sveriges fiskevatten ä garef ö rbund och
Sveriges fritidsfiskares riksf ö rbund.

SKRIVELSENS
UPPL Ä GGNING

Skrivelsen
ä r
baserad p å tv å huvudsakliga underlagsmaterial, dels en rapport
om f ö rsurningsl ä get som redovisas som bilaga 1, dels en rapport om
f ö rs ö ksverk-sainheten med kalkning vilken redovisas som
bilaga 2.

Inledningsvis
beskrivs f ö rsurningsl ä get. D ä refter redovisas insatserna hittills mot f ö rsurningen,
s ä rskilt f ö rs ö ksverksamheten med kalkning. Mot bakgrund av en f ö rsurningsprognos
l ä mnas sedan f ö rslag till strategi f ö r framtida insatser mot f ö rsurningen.

Verken
f ö resl å r d ä refter å tg ä rder som ä r avsedda att d ä mpa f ö rsurningens
effekter. F ö rslagen g ä ller dels kalkning av sj ö ar och
vattendrag dels å tg ä rder inriktade p å att motverka f ö rsurning
av mark och grundvatten.

Verkens
bed ö mningar och f ö rslag sammanfattas p å sid 33-35.

F Ö RSURNINGSL Ä GET

Problem
orsakade av f ö rsurande ä mnen

Mark
och vatten i Sverige uts ä tts sedan n å gra å rtionden f ö r en kraftigt ö kad syratillf ö rsel. Fr ä mst beror detta p å en ö kad anv ä ndning av
fossila br ä nslen s å v ä l inom landet som utrikes. Stora m ä ngder
sura svavel- och kv ä vef ö reningar sl ä pps ut vid eldning av s å dana br ä nslen och
kan transporteras l å nga str ä ckor via atmosf ä ren.

Utsl ä ppen av f ö rsurande ä mnen medf ö r i
huvudsak tv Ä slag av milj ö problem. Det f ö rsta problemet h ä nger samman med att h ö ga halter
av fr ä mst svaveldioxid i luften kan skada rti ä nniskors h ä lsa, v ä xtlighet
och

Prop. 1981/82:151 52

material.
Det ber ö r fr ä mst t ä torter och omr å den kring st ö rre utsl ä pp. Det ä r sv å rt att s ä kert m ä ta de negativa h ä lsoeffekterna. P å tagliga
effekter i form av skador p å byggnader, metallkonstruktioner och kulturf ö rem å l har d ä remot
registrerats. De ekonomiska konsekvenserna i Sverige av rostskador och
vittring som orsakas av luftf ö roreningar och sur nederb ö rd har
uppskattats till mellan 100 och 1 000 milj kr per å r.

Det
andra problemet - f ö rsurningsprablemet - ä r en f ö ljd av
att nedfallet av svavel- och kv ä vef ö reningar f ö rsurar mark och vatten. D ä rmed p å verkas
organismer i sj ö ar och vattendrag, och ä ven
markens och grundvatt:nets egenskaper ä ndras.

I
denna skrivelse kommer endast f ö rsurningsproblemet att behandlas. Det ä r viktigt
att notera denna begr ä nsning n ä r det g ä ller de forts ä ttningsvis beskrivna effekterna av ä ndringar
i utsl ä ppen av f ö rsurande ä mnen. Exempelvis en reduktion av utsl ä ppen
minskar ju inte bara f ö rsurningstrycket utan inverkar ocks å positivt
p å m ä nniskors h ä lsa, byggnader och andra f ö rem å l p å de
platser d ä r utsl ä ppen begr ä nsas .

Nedfallet
av f ö rsurande ä mnen

Det
st ö rsta syranedfallet i landet ä ger rum i de nederb ö rdsrika delarna av sydv ä stra G ö taland. H ä r ä r nederb ö rden
minst tio g å nger surare ä n den kan antas ha varit f ö re
industrialiseringen. De senaste å ren har nedfallet med nederb ö rden av
sura kv ä vef ö reningar ö kat markant, medan svavelnedfallet knappast ö kat sedan
den kraftiga uppg å ngen under 1950- och 1960-talen.

I
genomsnitt ä r endast en fj ä rdedel av det svavel som faller ned ö ver
Sverige av svenskt ursprung. Å terstoden kommer i f ö rsta hand fr å n de
stora industriomr å dena och t ä torterna p å kontinenten och i Storbritannien. I ö stra
Svealand ä r den svenska andelen av svavelnedfallet som st ö rst -
omkring en tredjedel - medan den l ä ngs v ä stkusten och i sydligaste Sverige i allm ä nhet uppg å r till
mindre ä n en tiondel. Andelen kan dock lokalt vara st ö rre kring
enskilda stora f ö roreningsk ä llor inom landet.

En
starkt bidragande orsak till att internationella ä tg ä rder ä nnu inte
blivit av i n å gon st ö rre utstr ä ckning ä r att syranedfallet uppfattas som ett mindre
allvarligt problem i utlandet ä n i Sverige. I likhet med Norge och Finland men
till skillnad fr å n n ä stan alla andra europeiska l ä nder har
Sverige en berggrund som ger mark och vatten ett d å ligt
skydd mot syratillf ö rsel. De jord- och bergarter som dominerar p å kontinenten
och de brittiska ö arna har st ö rre f ö rm å ga att neutralisera syra ä n det
svenska urberget.

Prop. 1981/82:151 53

Andra
f ö rsurningsprocesser

Marken
tillf ö rs syra inte bara via atmosf ä ren utan ocks å genom naturliga biologiska processer och genom
olika å tg ä rder inom jord- och skogsbruk, s å som dikning,
g ö dsling, tr ä dplantering och tr ä dslagsbyte. Inte minst
uttaget av gr ö da respektive virke inneb ä r en
nettotillf ö rsel av syra till marken av samma storleksordning
som den at:mosf ä riska. Vid s k heltr ä ds-utnyttjande, dvs
tillvaratagande av grenar och annat hyggesavfall, kan virkesuttaget lokalt bli
den dominerande syrak ä llan i skogsmark. Effekterna av skogsg ö dsling f ö refaller
dock - sett i ett l ä ngre tidsperspektiv - vara m ä ttliga.

Det
m å ste understrykas att detta resonemang endast g ä ller
markf ö rsurningen, som å taninstone p å kort sikt inte n ö dv ä ndigtvis
p å verkar f ö rsurningen av sj ö ar och vattendrag. Till
skillnad fr å n de syror som tillf ö rs via atmosf ä ren blir
syrorna som uppkommer genom de biologiska f ö rsurningsprocesserna n ä mligen i
stor utstr ä ckning kvar i marken.

F ö rsurning
av mark och grundvatten

Kunskaperna
om hur skogsmarken reagerar p å det samlade f ö rsurningstrycket ä r ä nnu
ofullst ä ndiga. L ä gre pH-v ä rden i marken har emellertid noterats i sydv ä stra
Sverige ä n i andra delar av landet. Vidare har p å bara tio
å r
en p å taglig utarmning av de ytligaste markskiktens f ö rr å d av
vissa n ä rings ä itmen (kalcium, kalium och magnesium) konstaterats
i Mellansverige. Detta ä r med all sannolikhet f ö rsurningseffekter,
men det ä r sv å rt att med s ä kerhet bed ö ma hur stor betydelse syranedfallet fr å n atmiosf ä ren haft
j ä mf ö rt med annan syratillf ö rsel.

En
utarmning av skogsmarkens n ä ringsinneh å ll skulle p ä l å ng sikt kunna inverka menligt p å markens
produktionsf ö rm å ga. Man har ä ven befarat att en fortsatt kraftig tillf ö rsel av
syra kan leda till st ö rningar av mikrobiologiska processer i marken, n å got som
ocks å p å verkar tr ä dtillv ä xten.

I
Tyskland har granskogen f å tt omfattande skador v ä nder
sjuttiotalet. N ä rmare en tredjedel av skogen uppskattas vara skadad
eller d ö d. Effekterna tillskrivs i f ö rsta hand utl ö sning av altaminium som skadar tr ä dens
rotsystem. Likartade skador har rapporterats fr å n de omr å den i USA
som drabbats av sur nederb ö rd. Den s k torkd ö d som drabbade granen i
vissa delar av s ö dra Sverige under 1977 visade samma skadebild som
grand ö den i Tyskland vilken startade samtidigt. I en nyligen framlagd
forskningsrapport har man konstaterat att skadomas utbredning inte kan f ö rklaras
enbart av torkan. Det var

Prop.
1981/82:151 54

torka
ä ven
i ö stra Svealand och d ä r uppstod inte n å gra skador.

Å kermark har sedan l ä nge kalkats som kompensation
f ö r den h ö gst avsev ä rda nettof ö rsurning som orsakas av bl a sk ö rdeuttaget.
P å senare å r har syranedfallet fr å n atmosf ä ren och
framf ö r allt anv ä ndningen av surg ö rande g ö dselmedel
bidragit alltmer till f ö rsurningen av å kermarken.

En
f ö rsurning av marken - i f ö rsta hand skogsmarken -inneb ä r att
ocks å grundvattnet hotas. Eftersom en betydande del av Sveriges befolkning ä r
beroende av grundvatten f ö r sin vattenf ö rs ö rjning, ä r detta ett problem av stor vikt.

I
de enskilda grundvattent ä kter som finns framf ö r allt p å
landsbygden ä r pH-v ä rden under 6 p å intet s ä tt ovanliga, och ä ven v ä rden
under 5 f ö rekommer p å sina h å ll. I kommunala grundvattent ä kter
utnyttjas i allm ä nhet grundvatten fr å n st ö rre djup ä n i de
enskilda, och h ä r ä r l å ga pH-v ä rden inte fullt s å vanliga.

Det
ä r
i m å nga fall sv å rt att avg ö ra om surt grundvatten har ett l å gt pH-v ä rde av
naturliga orsaker eller om det f ö rsurats genom m ä nsklig p å verkan.
Det sistn ä mnda torde dock vara fallet i vissa enskilda v ä st- och
sydsvenska vattent ä kter med ytligt grundvatten, fr ä mst k ä llor och
gr ä vda brunnar i grovkorniga jordarter (grus och sand samt t ex grusiga
mor ä ner) . De omr å den som p å verkats har berg- och jordarter med liten motst å ndskraft
mot f ö rsurning och ä r utsatta f ö r ett betydande svavelnedfall, inte minst fr ä n lokala
k ä llor till svavelutsl ä pp. Vatten fr å n brunnar i lermarker samt fr å n
borrbrunnar i berg har dock inte m ä rkbart f ö rsurats ens i s å dana omr å den.

Kommunala
grundvattent ä kter i s ö dra Sverige uppvisar i ett antal fall kemiska f ö r ä ndringar
som otvetyd-ligt vittnar om de p å g å ende f ö rsurningsprocesserna. Bl a minskar halten av ä mnen som
kan motverka f ö rsurning . N å gon f ö rsurning i egentlig mening (dvs ett sjunkande pH-v ä rde) har
d ä remot inte s ä kert kunnat p å visas.

Den
fr ä msta orsaken till att den konstaterade eller befarade grundvattenf ö rsurningen
inger oro ä r de ö kade halter av giftiga tungmetaller i konsumtionsvattnet
som den kan f ö ra med sig. Med undantag f ö r kadmium
ä r
metallhalterna visserligen sett fr å n toxikologisk synpunkt ä nnu l å ga ä ven i
surt grundvatten. H ö ga halter av inte minst koppar kan emellertid
uppkomma p å v ä gen fr å n vattent ä kten till kranen genom att det sura vattnet fr ä ter p å r ö ren i

Prop.
1981/82:151 55

ledningsn ä tet. En
rad tekniska problem och h ä lsoproblem har blivit f ö ljden i
de drabbade orterna och hush å llen. Som exempel kan n ä mnas
diarr é er hos sm å barn.

F ö rsurning
av sj ö ar och vattendrag

Sj ö air och
vattendrag har ett s ä mre skydd mot f ö rsurning ä n s å v ä l mark
som grundvatten, och det var h ä r som effekterna av den ö kade
syratillf ö rseln f ö rst blev uppenbara. Reproduktionsst ö rningar
hos fisk och fiskd ö d p å grund av f ö rsurning har f ö rekommit i flera decennier. Ocks ä flodkr ä ftan har
drabbats sv å rt av den f ö rs ä mrade vattenkvaliteten, ö ver huvud
taget kan f ö rsurningen s å v ä l direkt som indirekt medf ö ra
drastiska f ö r ä ndringar i hela ekosystemet i en sj ö eller
et:t vattendrag.

Mest
utsatta f ö r f ö rsurningen ä r de mindre sj ö arna och vattendragen h ö gst upp i
vattensystemen. I dessa milj ö er kan tillf ä lliga fl ö den av surt vatten -fr ä mst i
samband med sn ö sm ä ltningen p å v å ren - f ö rekomma ä ven i omr å den d ä r vattnet normalt ä r v ä l skyddat
mot f ö rsurning. En enda s å dan s k surst ö t kan vara nog f ö r att sl å ut en l å ng rad
organismer.

I
de st ö rre sj ö arna och vattendragen nedstr ö ms sker
utvecklingen l å ngsammare. N å got tillspetsat skulle man kunna s ä ga att en
f ö rsurningsfront vandrar ned fr å n h ö jdpartierna mot l ä gre terr ä ng.

De
suraste sj ö arna (med pH-v ä rden under 5) ä r i huvudsak bel ä gna i s ö dra delen
av sydsvenska h ö glandet, i v ä stkustomr å det och i Bergslagen. Med f å undantag
m å ste dessa betraktas s å som f ö rsurade till f ö ljd av surt atmosf ä riskt nedfall.

Tre
fj ä rdedelar av alla sj ö ar i v ä stra G ö taland och omkring h ä lften av sj ö arna i
andra f ö rsurningsk ä nsliga delar av G ö taland och Svealand har n å tt ett f ö rsurningsskede
d ä r skador p å organismer uppkommer. Man har bl a konstaterat att
best ä nden av i f ö rsta hand m ö rt men ä ven abborre decimerats eller slagits ut i en stor
del av dessa sj ö ar. Sammanlagt torde fiskbest å nden inom
ca 10 % av landets sj ö areal ha drabbats.

Totalt
finns i Sverige minst 14 000 m å ttligt f ö rsurade och ca 4 000 gravt f ö rsurade
sj ö ar. En sj ö har r ä knats som m å ttligt f ö rsurad om dess pH-v ä rde å tminstone
n å gon g å ng under å ret understiger 5,5, s å vida inte
pH-v ä rdet hela å ret understiger 5,0 -i s å fall har
den betecknats som gravt f ö rsurad. (Alla de ovan n ä mnda
siffrorna g ä ller sj ö ar st ö rre ä n 1 hektar.)

Sannolikt
f ö rsurades m å nga av de k ä nsligaste sj ö ar-

Prop. 1981/82:151 56

na
i s ö dra Sverige redan under 1950- och 1960-talen, dvs under den period d ä
svavelnedfallet med nederb ö rden ö kade som mest. pH-v ä rdena har i allm ä nhet
minskat i de k ä nsliga sj ö arna ä ven under 1970-talet, men f ö rsurningstakten
tycks ha avtagit n å got. Man kan emellertid konstatera att de k ä nsliga sj ö arnas
motst å ndskraft mot ytterligare f ö rsurning forts ä tter att 'minska.

I de
st ö rre vattendragens nedre lopp har n å gon f ö rsurning
i egentlig mening ä nnu inte ä gt rum. Enstaka vattendrag med p å tagligt
sjunkande pH-v ä rden finns dock i s ä rskilt f ö rsurningsk ä nsliga
omr å den framf ö r allt i V ä stsverige. Risken f ö r en framtida f ö rsurning
- i vissa fall inom en mans å lder - ä r d ä rtill stor i m å nga av G ö talands och Svealands vattendrag, d ä r den ö kade
syratillf ö rseln medf ö rt ett allt s ä mre skydd mot f ö rsurningen.

Liksom
grundvattenf ö rsurningen kan f ö rsurningen av sj ö ar och
vattendrag ä ven utg ö ra ett h ä lsoproblem. Bl a har man kunnat sp å ra ett
samband mellan l å ga pH-v ä rden i sj ö vatten och h ö ga kvicksilverhalter i g ä dda. I
ett hundratal vatten har fisken f ö rklarats otj ä nlig som m ä nniskof ö da, men sannolikt kommer l å ngt fler
sj ö ar att beh ö va svartlistas om inte mot å tg ä rder s ä tts in.

INSATSERNA
HITTILLS MOT F Ö RSURNINGEN

Regering
och riksdag beslutade å r 1976 om en rad å tg ä rder f ö r att
motverka de negativa effekterna av svavelutsl ä pp. M å let var
att svavelutsl ä ppen till å r 1985 skall ha minskats till den niv å som g ä llde i b ö rjan av
1950-talet. Vidare inleddes en fem å rig f ö rs ö ksverksamhet med kalkning av sj ö ar och
vattendrag. Regeringen skulle ocks å genom insatser i internationella organ och f ö rhandlingar
med andra l ä nder s ö ka f å till st å nd en minskning av svavelutsl ä ppen
utomlands.

Minskningen
av svavelutsl ä ppen inom landet skulle komma till st å nd genom

-
en successiv utvidgning av de
omr å den i landet d ä r man f å r anv ä nda tjock eldningsolja med en svavelhalt p å h ö gst 1 %
samt en s ä nkning av svavelhalten i tunn eldningsolja till
0,3 %

-
en halvering av svavelutsl ä ppen fr å n
industrins processer

Programmet
f ö r att s ä nka svavelhalten i eldningsolja har genomf ö rts
planenligt. Fr o m den 1 oktober 1984 kommer utsl ä ppen vid
f ö rbr ä nning av tjock eldningsolja att begr ä nsas till
h ö gst 1 % i hela

Prop.
1981/82:151 57

landet.
Svavelhalten i tunn eldningsolja har begr ä nsats till 0,3 % fr o m den 1 oktober 198 0.

Utsl ä ppen av
svavel fr å n industrins processer hade vid b ö rjan av å ttiotalet
reducerats till ca 65 % av 19 76 å rs utsl ä ppsniv å . Minskningen beror dels p å å tg ä rder f ö r att
begr ä nsa utsl ä ppen inom f ö retagen dels p å produktionsf ö r ä ndringar
bl a nedl ä ggning av n å gra sinterverk. I dag fattade beslut om ytterligare
å tg ä rder v ä ntas
minska utsl ä ppen till ca h ä lften av 1976 å rs niv å till mitten av å ttiotalet.

De
redovisade å tg ä rderna v ä ntas sammantagna ge f ö ljande utveckling av de
totala svavelutsl ä ppen (ton svaveldioxid).

1950-talet
1975 1979 1985

ca
500 OOO''' 690 000 610 000 390 000

Det
svavelnedtrappningsprogram som antogs å r 1976 kommer s å ledes att vara fullf ö ljt vid
mitten av å ttiotalet.

Å tg ä rderna p ä det internationella planet har bl a lett fram till
en europeisk konvention om l å ngv ä ga gr ä ns ö verskridande luftf ö roreningar (se prop 1980/81:
31). L ä nderna f ö rbinder sig d ä r att begr ä nsa och s å
l å ngt m ö jligt gradvis minska och f ö rhindra
spridning av luftf ö roreningar. Konventionens å taganden ä r allm ä nt
formulerade. En effektiv uppf ö ljning koinmer att kr ä vas f ö r att man
skall f å till st å nd konkreta utsl ä ppsbegr ä nsande ä tg ä rder.

F ö rs ö ksverksamheten
med kalkning redovisas kortfattat i det n ä rmast f ö ljande avsnittet och detaljerat i bilaga 2.

ERFARENHETER
AV F Ö RS Ö KSVERKSAMHETEN MED KALKNING

Bakgrund

Fiskeristyrelsen
fick i december 1976 regeringens uppdrag att kalka sj ö ar och
vattendrag under en fem å rig f ö rs ö ksperiod. Syftet var att

- å terst ä lla f ö rsurade
vattenomr å den och hindra fortsatt f ö rsurning
av hotade vatten vilka ä r av betydelse f ö r allm ä nhetens
fritidsfiske eller f ö r

1)
N ä r svavelnedtrappningsprogrammet antogs ber ä knades
utsl ä ppen p å femtiotalet till ca 300 000 ton/ å r. Senare
ber ä kningar tyder p å att detta var en underskattning och att utsl ä ppen i st ä llet var
ca 500 000 ton per å r.

Prop. 1981/82:151 58

bevarandet
av ett v ä xt- eller djurbest å nd som framst å r som s ä rskilt v ä rdefullt
fr å n vetenskaplig eller annan allm ä n synpunkt

-
samla erfarenheter och resultat
betr ä ffande metoder, kalkningsmedel och kostnader f ö r
kalkning

-
bed ö ma
effekter av kalkningen p å s å v ä l v ä xt- som djurliv.

F ö r f ö rs ö ksverksamheten
anvisade riksdagen 10 milj kr f ö r statsbidrag till kalkning av sj ö ar och
vattendrag f ö r vart och ett av budget å ren
1976/77, 1977/78, 1973/79 och 1979/80. F ö r budget å ret 1980/ 81 anvisades efter f ö rslag fr å n
fiskeristyrelsen och statens naturv å rdsverk 15 milj kr. Totalt har s å ledes 55
milj kr anvisats.

Organisation

Verksamhetens
karakt ä r av f ö rs ö k och kraven p å samr å d mellan olika myndigheter ledde till att en s ä rskild
referensgrupp inr ä ttades. I denna har ing å tt representanter
f ö rutom fr å n fiskeristyrelsen, fr å n statens
naturv å rdsverk, Sveriges Fiskevatten ä gare-f ö rbund och Sveriges Fritidsfiskares Riksf ö rbund.

Gruppens
arbetsuppgifter har fr ä mst varit att utarbeta underlag f ö r r å d och
riktlinjer, att bereda samtliga ans ö kningar om statsbidrag och att f ö resl å beslut
om bidrag. Till arbetsuppgifterna har ocks å
h ö rt att initiera projekt av s ä rskilt
intresse f ö r f ö rs ö ksverksamheten och fortl ö pande h å lla
kontakt med flertalet p å g å ende projekt. Gruppen har haft till direktiv att
genom olika projekt f å fram en s å
allsidig bed ö mning som
m ö jligt av de problemst ä llningar som fallit inom ramen f ö r f ö rs ö ksverksamheten.

Erfarenheter

Det ä r verkens
uppfattning, att denna form av organisation haft mycket stor betydelse f ö r
verksamhetens utfall och f ö r kon1:akterna mellan myndigheter, organisationer
och enskilda. Organisationsformen har ocks å p å ett avg ö rande s ä tt bidragit till att h å lla den
faktiska kostnaden f ö r central administration s å l å g som
knappt 3 % eller i absoluta tal 1,4 milj kr f ö r den fem å riga f ö rs ö ksperioden.

F ö rs ö ksverksamheten
har i vissa situationer styrts kanske mera av att det furmits intressenter
villiga att ans ö ka om statsbidrag ä n av behovet att f å de
suraste sj ö arna kalkade. Karakt ä ren av f ö rs ö k har i
bland minskat intresset att ans ö ka om statsbidrag. De f ö rberedande
och uppf ö ljande unders ö kningarna har

Prop.
1981/82:151 59

s ä rskilt i
vissa fall inneburit kostmader som de ansvariga f ö r projekten inte velat b ä ra.
Fiskeintresset har haft stor betydelse f ö r intresset att ans ö ka om medel.

Samtliga
kalkningsprojekt - ocks å de statsbidrags-st ö dda - ä r anm ä lningspliktiga
enligt lagen om h ä lso- 'och milj ö farliga varor. Anm ä lan
hanteras av l ä nsstyrelsen medan statsbidraget administreras av
fiskeristyrelsen. Arun ä lningsplikten f ö r statsbi-dragsst ö dda
projekt har v å llat irritation och i m å ngas
tycke en on ö dig byr å krati.

En
praktisk å tg ä rdsverksamhet med ett s ä starkt
inslag av forsknings- och unders ö kningsverksamhet som denna uppfattas l ä tt som on ö digt
tungrodd av f ö retr ä dare f ö r olika intressegrupper som i f ö rsta hand
vill se praktiska ä tg ä rder utf ö rda. F ö rs ö ks-verkscimhet kr ä ver dock alltid
effektkontroll. Genom en regionalisering av verksamheten, genom ett enklare
ans ö kningsf ö rfarande och genom ut ö kad information och
utbildning torde dessa sv å righeter kunna ö vervinnas. Anm ä lningsplikten
och kraven p å uppf ö ljning inom varje enskilt projekt b ö r dessutom
tas bort.

Verksamhetens
omfattning

Under
f ö rs ö ksperioden 1977-80 har hittills 304 projekt f å tt
bidrag. Ani:alet ans ö kningar har uppg å tt till 590. I tabellen p å n ä sta sida
visas hur projekten f ö rdelar sig p ä olika l ä n. F ö rdelningen av statsbidragsbeloppet och av m ä ngden
kalkningsmedel framg å r ocks å av tabellen.

Kalkningmetoder

Ungef ä r 40 % av
den totala kalkm ä ngden har spritts p å marken oftast med
centrifugalspridare kopplad till jordbrukstraktor. Spridning p å fr ä mst
skogs-och mossmark har skett med hj ä lp av tryckluft fr å n station ä ra eller
terr ä ngg å ende fordon.

Kalkning
direkt i sj ö ar eller vattendrag eller i omedelbar anslutning
till dem, d v s i strandzonen eller ca 10 meter upp p ä land,
svarar f ö r ca 60 % av kalkm ä ngden. Kalken har spritts
med tryckluft, centrifugalspridare, skopa eller genom handskottning. B å tar,
flottar och pontoner har anv ä nts f ö r att transportera den apparatur som utnyttjats.

Ibland
har kalken tillf ö rts kontinuerligt via brunnar, doserare och silos.
Andra metoder f ö r kontinuerlig tillf ö rsel ä r att l ä gga ut
kalkkross eller dumpa kalkningsmedel p ä strategiska st ä llen i rinnande vatten.

F ö rs ö ksverksamhetens
l ä nsvisa omfattning

L ä n

Antal projekt

Beviljat statsbidrag, : 1 000 kr

Procent av totalt stat:sbi-drag

Tillförd
Beräknings- Tillgodosedd

mängd underlag för gmiel av läns-

' olfotefha behovet, %.

ton avrjjinirgs-

oiurade)

AB

C

D

E

2

121

F

14

2 328

G

30

6 681

H

16

1 021

I

K

16

932

L

8

759

M

N

10

3 576

0

25

5 334

P

43

9 091

R

3

2 552

S

36

2 090

T

26

4 906

U

4

113

W

25

1 299

X

4

42

Y

10

553

Z

AC

3

299

BD

0,8

0,3

600

4,7

5,6

16

900

35,5

16,0

47

200

255,9

2,5

5

500

34,3

2,2

3

500

45,6

1,8

4

400

55,7

8,6

15

500

92,8

12,8

15

200

40,3

21,8

50

000

488,9

6,1

8

200

34,7

5,0

8

300

209,2

11,8

22

200

106,2

0,3

300

1,2

3,1

5

000

36,5

0,1

100

1,5

1,3

1

800

8,8

800

0,1

10,7

1,5 18,6 19,8

4,0

5,2 8,3

10,8

18,4

18,6

36,0

2,7

30,2

1,1

1,4

0,1

1,9

1,0

S:a

275

41 687

99,4

205 500
1 463,3

9,4

Kalkningsmedel

Det dominerande kalkningsmedlet har varit mald och krossad
kalksten av olika geologiska ursprung och i olika fraktioner. I mindre
omfattning har ä ven br ä nd och sl ä ckt
kalk, andra mineral (olivin) och kemikalier (lut, soda) anv ä nts.

Varaktighet

Kalkning av en sj ö
ä r inte en eng ä ngsinsats utan n å got
som m å ste upprepas med vissa intervall.
Hittills har man i regel kalkat f ö r
ca fem å rs varaktighet.

Fysikalisk-kemiska effekter

Ett unders ö kningsprogram
har varit knutet till varje projekt inom f ö rs ö ksverksamheten. Tre niv å er har

f ö rekommit,
minimiprogram, normalprogram och specialprogram. Dessa program har varit oumb ä rliga fr å n utv ä rderingssynpunkt.

I
flertalet av projekten har riktigt utf ö rda kalkningsinsatser gett

- en
å syftad
pH-h ö jning ofta med en enhet eller

mer

ir

- en
alkalinitetsh ö jning till ca 0.1 mekv/1 med

upp
till flera å rs varaktighet

Kalkningen
synes vidare kunna reducera de f ö rh ö jda halter av vissa metaller, bl a aluminium, mangan
och kadmium, som noterats i f ö rsurade vatten. Ocks å kvicksilverhalten i fisk s ä nks.

De
effekter p å bad- och dricksvatten som rapporterats har varit
enbart positiva. Kalkning av sj ö ar som utnyttjas som dricksvattent ä kter har
medf ö rt att mangan f ä llts ut i sj ö n i st ä llet f ö r att f ä llas ut i ledningarna efter pH-justeringen i
vattenverket.

Biologiska
effekter

Effekterna
p å olika niv å er i det biologiska systemet ä r klart
positiva - med reservation f ö r den korta tiden f ö r uppf ö ljning.
Man har funnit att

-
nedbrytningen av organiskt
material ö kar till normal omfattning och hastighet

-
vattenv ä xternas
art- och individantal p å verkas. En lyckad kalkning ö kar i
regel artantalet och h å ller tillbaka eller sl å r ut t ex
vissa f ö rsur-ningsgynnade mossor och alger

-
aluminiumhalten s ä nks och
fosforns tillg ä nglighet f ö r v ä xtplankton ö kar

-
djurplanktonsamh ä llenas
artantal liksom ofta individantal ö kar

-
antalet bottenlevande djur ö kar i de
djupare delarna under den f ö rsta v å ren. D ä refter minskar vanligen individantalet. Detsamma g ä ller f ö r sj ö ns
grundare delar. D ä r f å r man dock genomsnittligt en viss ö kning av
antalet djur

1)
mekv/1 = milliekvivalenter per 1, se ordlistan i bil 2

Prop. 1981/82:151 62

-
flodkr ä ftan kan
fortleva

-
fiskantalet ö kar f ö r alla
arter. Bl a har best å nden av lax, ö ring och r ö ding ö kat i de vatten av riksintresse som kalkats. N å gra
negativa effekter har inte konstaterats i vatten med naturliga fiskbest å nd.
Aluminitomf ö rgiftning (se bil 2,

k ä p 7 )
befaras dock ha medf ö rt fiskd ö d bland utplanterad regnb å ge efter
kalkning. Aluminiumf ö rgiftning har ocks å intr ä ffat i
fiskodlingar efter kalkning

- fiskarnas tillv ä xt normaliseras

-
ö vriga djurarter som ä r beroende av vatten f ö r att
reproducera sig och s ö ka n ä ring, t ex groddjur, kr ä ldjur och
fisk ä tande f å glar, p å verkas positivt.

-
kalkning p å land
medf ö r att vitmossor och lavar skadas.

Kostnader

Kostnaderna
f ö r kalkning kan h ä nf ö ras till projektering, genomf ö rande och
uppf ö ljning.

Projekterings-
och uppf ö ljningskostnaderna varierar, bl a med h ä nsyn till
projektstorleken. De har under f ö rs ö ksperioden uppg å tt till genomsnittligt ca 10
% av totalkostnaden f ö r projekt som inte varit f ö rbundna
med specialunders ö kningar.

Den
genomsnittliga genomf ö randekostnaden har uppskattats till ca 300 kr per
ton kalksten uttryckt i 1980 å rs priser. Uppskattningen ä r baserad
p å de hittills ca 120 bidragsst ö dda projekt f ö r vii.ka de faktiska kostnaderna f ö r kalkningen
har redovisats.

Spridning
med traktor och bil kostar i genomsnitt 250 kr per ton. Spridning inom
jordbruket kostar ca 150 kr per ton. Spridning med b å t ä r dyrare,
ca 300 kr per ton. Kostuaaderna f ö r att sprida kalken manuellt, med sn ö skoter
eller via brunn, ligger i det genomg å ngna materialet i intervallet 370-390 kr per ton.
Helikopterspridning ä r v ä sentligt dyrare ä n andra metoder och kostar
genomsnittligt drygt 500 kr per ton.

Slutsatser

Resultaten
och erfarenheterna fr å n den genomf ö rda f ö rs ö ksverksamheten med statsbidrag till kalkning av sj ö ar och
vattendrag ä r sammanfattningsvis klart positiva. En fortsatt
verksamhet i st ö rre skala d ä r man beaktar de erfarenheter som vunnits kan s å ledes s ä ttas ig å ng.

Prop.
1981/82:151 63

F Ö RSURNINGEN
I PRAJOTIDEN

De
svenska utsl ä ppen av svaveldioxid uppg å r f n som
visas i tabellen till ca 610 000 ton.

Utsl ä pp av f ö rsurande ä mnen i
Sverige å r 1979 samt ber ä knade utsl ä pp ar
1990

Ä mne Nuvarande Ber ä knade

utsl ä pp,
ton utsl ä pp ä r 1990, ton

Svaveldioxid:

F ö rbr ä nning
420 000 250 000

Processer
190 000 100 000

610 000 350 000

Kv ä veoxider:

Transporter 185
000 |

F ö rbr ä nning 110
000 > 310
000

Processer 15
000 I

310
000 310 000

Utsl ä ppen v ä ntas som
tidigare n ä mnts minska under å ttiotalet i och med att
svavelnedtrappningsprogrammet fullf ö ljs. Ar 1990 kan man f ö rv ä nta att
de sjunkit till ca 350 000 ton.D

Kv ä veoxidutsl ä ppen uppg å r f n
till ca 310 000 ton per å r. Utg å ende fr å n befintliga best ä mmelser och rimliga
antaganden om trafik och energif ö rbrukning kan man f ö rv ä nta sig i
stort sett of ö r ä ndrade utsl ä pp å r 1990.

Enligt
liknande bed ö mningar av svavel- och kv ä veutsl ä pp i
utlandet f ä r man d ä r r ä kna med praktiskt taget of ö r ä ndrade
utsl ä pp av svaveldioxid fram till å r 1990 och med en ä rlig ö kning p å 2-3 % av
kv ä veoxidutsl ä ppen, dvs med omkring 25 % st ö rre utsl ä pp av kv ä veoxider å r 1990 j ä mf ö rt med
dagsl ä get.

S å v ä l
svaveldioxiden som kv ä veoxiderna bidrar till nederb ö rdens
surhet i Sverige. F n ä r svavlets bidrag till surheten ungef ä r dubbelt
s å stort som kv ä vets.

Med
de angivna f ö ruts ä ttningarna f ö r utsl ä ppen kan syranedfallet fr å n atmosf ä ren v ä ntas f ö rbli
stort

1)
F ö rbr ä nningen av olja och kol f ö ruts ä tts d å ö verensst ä mma med
konsekvensutredningens referensalternativ. Ingen r ö kgasavsvavling
antas bli inf ö rd p å koleldade anl ä ggningar. F ö r utsl ä ppen av svavel fr å n industrins processer tas
endast h ä nsyn till minskningar p å grund av
i dag k ä nda nedl ä ggningar samt redan fattade beslut om begr ä nsningar
av utsl ä ppen.

Prop. 1981/82:151 64

under
hela å ttiotalet. De svenska utsl ä ppsbegr ä nsningarna f ö rutses visserligen ge l ä ttnader
exempelvis i Bergslagen, d ä r en tioprocentig minskning av svavelnedfallet v ä ntas.
Sedd i sin helhet pekar emellertid prognosen ö ver utsl ä ppen av f ö rsurande ä mnen mot
en fortskridande f ö rsurning i Sverige under .hela å ttiotialet.

STRATEGI
F Ö R FRAMTIDA INSATSER MOT F Ö RSURNINGEN

Allm ä nt

Fiskeristyrelsen
och naturv å rdsverket anser att f ö rsurningen m å ste ses
som ett av å ttiotalets allvarligaste milj ö problem.

F ö rsurningens
negativa effekter f ö r fisket och f ö r v ä xt- och djurlivet i sin helhet i v å ra sj ö ar och
vattendrag bekr ä ftas klart av de unders ö kningar
som gjorts. F ö rsurningen hotar dessutom grundvatten och mark.
Minskad skogsproduktion samt mobilisering av metaller kan f ä sv å ra ekologiska
och ekonomiska konsekvenser. H ä r ä r v å r kunskap ä nnu l å ngt ifr å n fullst ä ndig. Det material som verken kunnat ta fram pekar
dock som redan framg å tt p å att bl a vattnet i vissa brunnar f ö rsurats
och att m å nga ä r hotade. Dricksvattnet f ö r inemot
400 000 m ä nniskor kan ber ö ras av detta. Risken f ö r att
marken p å sikt skall skadas av f ö rsurningen
m å ste bed ö mas som mycket h ö g.

Verken
anser att f ö rsurningen i f ö rsta hand m å ste motverkas vid k ä llan. F ö rsurningen
inneb ä r ett s å stort ingrepp i biologiska och geologiska processer
att man inte kan f ö rlita sig p ä å tg ä rder i milj ö n f ö r att komma till r ä tta med problemet. Eftersom
en s ä stor del av nedfallet av f ö rsurande ä mnen h ä rr ö r fr å n andra l ä nder m å ste man p å kort sikt -som uppeh å llande f ö rsvar -
ocks å anv ä nda kalkning och andra å tg ä rder f ö r att d ä mpa f ö rsurningens
effekter. Detta har varit linjen i den svenska sva--velpolitiken hittills.
Verken anser att en s å dan strategi b ö r ligga till grund ocks å f ö r
framtida å tg ä rder mot f ö rsurningen.

Begr ä nsning av
f ö rsurande utsl ä pp

V å ra m ö jligheter
att minska svavelnedfallet ö ver Sverige genom att sk ä ra ned
utsl ä ppen enbart inom landet ä r t ä mligen begr ä nsade. Endast gemensamma internationella å tg ä rder mot
utsl ä ppen kan leda till en radikal minskning av nedfallet. Ensidiga svenska
utsl ä ppsnedsk ä rningar kan dock f å p å tagligt
gynnsamma effekter kring enskilda st ö rre f ö roreningsk ä llor samt i de delar av landet d ä r den
svenska andelen av nedfallet ä r f ö rh å llandevis stor. En reduktion av de svenska nedsl ä ppen - ut ö ver vad
som blir f ö ljden av svavelnedtrappningsprogrammet -

Prop.
1981/82:151 65

skulle
t ex ge klara f ö rb ä ttringar i Bergslagen och i Norrlands kustland.

L å ngtg å ende å tg ä rder f ö r att
begr ä nsa de inhemska utsl ä ppen m å ste dessutom ses som en f ö ruts ä ttning f ö r att Sverige
med framg å ng skall kunna p å verka andra l ä nder att
minska utsl ä ppen - det p å sikt helt: avg ö rande f ö r att
komma till r ä tta med f ö rsurningen. H ä rtill kommer de positiva effekter i form av f ö rb ä ttrad h ä lsa,
minskad korrosion av material m m som en minskning av svavel- och kv ä veutsl ä ppen ger.

Kartl ä ggningen
av f ö rsurningsl ä get pekar p å att kv ä veutsl ä ppen t ä nder sjuttiotalet f å tt ö kande betydelse
f ö r f ö rsurningen och att denna tendens sannolikt kommer
att best å under å ttiotalet. Sedan nu p å g å ende forskning
avslutats b ö r enligt verkens å sikt en planm ä ssig
nedtrappning av dessa utsl ä pp . ö verv ä gas. Detta kan komma att inneb ä ra dels
krav p å f ö rbr ä nningstekniska å tg ä rder f ö r att
begr ä nsa kv ä veoxidutsl ä ppen fr ä n st ö rre kol- och oljeeldade f ö rbr ä nningsanl ä ggningar
samt industriella anl ä ggningar, dels sk ä rpta krav p å begr ä nsning av
kv ä veoxidutsl ä ppen fr å n bilar. Det senare kravet ä r mycket
starkt motiverat ocks å fr å n h ä lsosynpunkt. N ä r det g ä ller svavelutsl ä ppen ä r det v ä sentligt
att energipolitiken utformas s å att f ö rbrukningen av svavelhaltiga br ä nslen
(olja, kol) ytterligare minskas. Det ä r vidare viktigt att man redan fr å n b ö rjan f ö rser de
koleldade anl ä ggningar som kommer till st å nd i
landet med effektiv r ö kgasrening. Eftersom kolanv ä ndningen
konuner att ö ka i hela Europa ä r det av stor vikt att
Sverige i internationella sammanhang kan verka f ö r avancerad r ö kgasrening
i de nya st ö rre anl ä ggningar som byggs. Det ä r ju
normalt l ä ttare att tillgodose milj ö krav n ä r en anl ä ggning
byggs ä n att ä ndra i efterhand.

R ö kgasrening
och andra å tg ä rder vid f ö rbr ä nning av olja och kol inom landet b ö r
stimuleras genom st ö d till utprovning av ny teknik f ö r r ö kgasavsvavling.
En ytterligare stimulans å tg ä rd vore att differentiera energiskatten. Br ä nslen som
ger l å ga svavelutsl ä pp skulle i s å dana fall f å en skatterabatt. Motsvarande skatterabatt skulle ä ven g ä lla f ö r anl ä ggningar
d ä r man genom effektiv r ö kgasrening f å r l å ga svavelutsl ä pp.

Utsl ä ppen av
svavel fr å n industrins processer b ö r ocks å kunna
reduceras l ä ngre ä n till den niv å som angivits f ö r å r 1990.
Utredningar inom naturv å rdsverket visar att det finns teknik som i vissa
fall ä r ekonomiskt rimlig f ö r s å dana ytterligare begr ä nsningar fr ä mst inom
skogsindustrin och den metallurgiska industrin samt vid tillverkning av
rayonfi-ber.

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop. 1981/82:151 66

En
fortsatt minskning av svavelutsl ä ppen st ä ller stora krav p ä att Sverige lyckas
upphandla l å gsvavlig olja p å den allt mer h å rdnande
oljemarknaden. Handlingsfriheten skulle bli v ä sentligt st ö rre om
avsvavlingskapaciteten i Sverige ut ö kades. Det ä r mot denna bakgrund angel ä get att
initiera investeringar i avsvavlingskapacitet vid svenska oljeraffinaderier.
I annat fall kan sv å righeter uppkomma redan n ä r det g ä ller att
fullf ö lja fattade beslut.

Begr ä nsning av
annan syratillf ö rsel

En
ö kad
inblandning av l ö vtr ä d, exempelvis bj ö rk, d ä r det
normalt v ä xer barrtr ä d har f ö reslagits som en m ö jlig å tg ä rd mot f ö rsurningen.
En s å dan å tg ä rd h ö jer markens pH och har en allm ä nt markf ö rb ä ttrande
verkan. Den kan s å ledes å tminstone p ä vissa marker p å verka markens surhet. Det ä r
emellertid mindre troligt att ett ö kat l ö vinslag uppv ä ger syranedfallets p å verkan p å det
vatten som rinner av fr ä n skogsr.iarken till grundvattenmagasin, sj ö ar och
vattendrag. Kunskaperna om hur ett ä ndrat l ö vinslag och andra å tg ä rder inom
skogsbruket p å verkar f ö rsurningen av skogsmarken ä r dock ä nnu alltf ö r ofullst ä ndiga och
os ä kra f ö r att man skall kunna rekommendera generella å tg ä rder.

Å tg ä rder f ö r att d ä mpa f ö rsurningens effekter

F ö rs ö ksverksamheten
med kalkning av sj ö ar och vattendrag visar att man genom kalkning kan
å terst ä lla eller
uppr ä tth å lla en tillfredsst ä llande milj ö f ö r
vattnets organismer. Verksaitiheten hittills visar inte p å n å gra
allvarliga negativa biverkningar av kalkningen.

Verken
vill mot denna bakgrund f ö rorda en v ä sent:-ligt utvidgad kalkning av sj ö ar och
vattendrag som ett led i kampen mot f ö rsurningen. Som utvecklas n ä rmare i
det f ö ljande b ö r m å let vara att å terst ä lla de vatten som skadats och h ä lla f ö rsurningen
st å ngen i dem som ä r hotade.

Verken
vill emellertid starkt understryka att kalkning och liknande å tg ä rder m å ste ses
som en n ö dl ö sning. Den f ö reslagna kalkningen omfattar endast sj ö ar och
vattendrag och m å ste upprepas med vissa intervall. P å sikt m å ste man i
st ä llet minska bidragen till f ö rsurningen fr å n f ö rsumingsk ä llorna. F ö rst d ä rigenom kan man f ä en tillfredsst ä llande
och varaktig l ö sning av hela f ö rsurningsproblemet s å v ä l f ö rsurningen
av sj ö ar och vattendrag som f ö rsurningen av marken.

Erfarenheten
av å tg ä rder f ö r att d ä mpa f ö rsurningens effekter i mark och grundvatten ä r ä nnu
mycket begr ä nsad. Verken vill mot denna bakgrund f ö rorda

Prop.
1981/82:151 67

en
f ö rs ö ksverksamhet f ö r att pr ö va olika typer av å tg ä rder.
Inom en s å dan verksamhet b ö r man dels ta frajii
riktlinjer f ö r hur man i dagsl ä get b ä st skall
motverka f ö rsurning av vattent ä kter dels mer l å ngsiktigt
pr ö va olika ä tg ä rder mot f ö rsurning av mark och grundvatten.

Omfattning
av f ö rslagen i skrivelsen

Det
uppdrag som skall redovisas i denna skrivelse g ä ller kalkning eller andra å tg ä rder f ö r att motverka
f ö rsurningens effekter. I det f ö ljande l ä mnas d ä rf ö r preciserade å tg ä rdsf ö rslag endast f ö r denna typ av å tg ä rder. F ö rst
redovisas f ö rslagen till kalkning av sj ö ar och
vattendrag. D ä refter l ä mnas f ö rslag till f ö rs ö ksverksamheten avseende mark och grundvatten.

En
f ö rsta etapp av naturv å rdsverkets forskning om f ö rsurningen
avslutas under 1981/82. Sedan resultaten sammanst ä llts
avser naturv å rdsverket att å terkomma med ett f ö rslag till samlat å tg ä rdsprogram
mot f ö rsurningen. Verket kommer d ä r att behandla behovet av fortsatta utsl ä ppsgr ä nsande å tg ä rder samt
l ä mna f ö rslag till å tg ä rder betr ä ffande markanv ä ndningen. Verket kommer ocks å att l ä mna f ö rslag
till fortsatt internationellt agerande.

KALKNING
OCH ANDPA Å TG Ä RDER F Ö R ATT MOTVERKA F Ö RSURNING AV SJ Ö AR OCH
VATTENDRAG

Ber ö rda samh ä llsintressen

Fiskd ö d och
minskning av fiskbest å nden var ett av de f ö rst uppm ä rksammade
tecknen p å f ö rsurningen av sj ö ar och vattendrag. De
resultat som nu kommit fram bekr ä ftar f ö rsurningens allvarliga effekter p å fisket.
Ca 60 % av allt fritidsfiske i v å rt land ut ö vas i sj ö ar och vattendrag och ä r nu hotat
inom stora omr å den. Ä ven det yrkesm ä ssiga kust-och havsfisket efter lax liksom
fritidsfisket efter ö ring l ä ngs kusterna ä r i allvarlig fara till f ö ljd av
det sura nedfallet som h å rt drabbat de lax- och havs ö ringsf ö rande
vattendragen. Det ö vriga djur-och v ä xtlivet i sj ö arna och
vattendragen utarmas ocks å som nyss redovisats av f ö rsurningen.
Dessa f ö r ä ndringar av ekosystemen ä r ett
stort problem fr å n allm ä n naturv å rdssynpunkt. Ä ven f ö r friluftslivet ä r det en f ö rlust att
det ursprungliga v ä xt-och djurlivet vid en sj ö utarmas.

Under
de senaste å ren har man alltmer uppm ä rksammat
att f ö rsurningen kan vara ett problem ocks å f ö r vattenf ö rs ö rjningen.
Diskussionen har till stor del

Prop. 1981/82:151 68

g ä llt f ö rsurningens
effekter p ä grundvattnet. Ä ven ytvattnets f ö rsurning
orsakar emellertid problem.

Atg ä rdsbehov

Vattnet
i de svenska sj ö arna byts med viss oms ä ttningstid.
Om syran i det vatten som å rligen f ö rs till sj ö arna kompenserades med kalkning skulle hotade sj ö ar
skyddas fr ä n f ö rsurning. Redan drabbade sj ö ar skulle
å terf å normalt
pH n ä r vattnet omsatts och sedan bevara det normala v ä rdet. Man
kan d ä rf ö r teoretiskt ber ä kna kalkningsbehovet som den
kalkm ä ngd som kr ä vs f ö r att neutralisera det å rliga
syratillskottet. Inledningsvis ä r kalkningsbehovet n å got st ö rre om
man snabbt vill f ö rb ä ttra l ä get i de drabbade sj ö arna.

I
praktiken koinmer en sj ö inte att kalkas å rligen utan man kommer att g ö ra mer
koncentrerade insatser i form av kalkningar med en varaktighet av ca fem å r.

Sj ö ar och
vattendrag inom ungef ä r en fj ä rdedel av Sveriges yta ä r i dag f ö rsurningsdrabbade
eller hotade av f ö rsurningen! . F ö r att stoppa f ö rsurningen
av dessa vatten kr ä vs ett å rligt kalktillskott om totalt ca 700 000 ton. Med
en kalkningskostnad p å ca 300 kr/ton skulle den totala kostnaden f ö r ett s å dant
tillskott bli ca 200 milj kr per å r. Samtliga sj ö ar och ä ven
huvuddelen av de rinnande vattnen skulle d ä omfattas av kalkningen (se bil 2, kap 10) .

Den
ackumulerade depositionen av f ö rsurande ä mnen i de f ö rsurningsk ä nsliga omr å dena i landet ä r m å ngfalt st ö rre ä n det å rliga syratillskottet. F ö r att
neutralisera den skulle inte mindre ä n 50 milj ton kalksten beh ö va tillf ö ras som
en eng ä ngsinsats. Kostnaden skulle bli ca 15 miljarder kr.

F ö rslag
till insatsniv å

Verken
anser att m å let f ö r kalkningen av sj ö ar och vattendrag b ö r vara
att å terst ä lla de sj ö ar som redan f ö rsurats och r ä dda dem
som ä r f ö rsurningshota-de. Detta kr ä ver att
det å rliga syratillskottet kompenseras i de f ö rsurningsk ä nsliga
omr å dena.

Kalkningen
b ö r enligt verken avv ä gas s å att vattnen f å r tillr ä cklig buffertf ö rm å ga att motst å ä ven kraftiga surst ö tar under sn ö sm ä ltningen.
Att genom kalkning bygga upp hela den ursprungliga buffertkapaciteten i mark
och vatten anser verken d ä remot inte vara ekonomiskt m ö jligt och
inte heller n ö dv ä ndigt.

1)
Sj ö vattnet har h ä r en alkalinitet l ä ngre ä n 0,1
mekv/1.

Prop.
1981/82:151 69

Verken
f ö rordar s å ledes kalkningsinsatser i sj ö ar och
vattendrag om ca 200 milj kr per å r r ä knat i 1980 å rs priser. Den nuvarande kalkningsverksamheten b ö r
utvidgas stegvis och n å full omfattning efter fem å r.

Ett
kalkningsprogram av denna omfattning skulle g ö ra d é t m ö jligt att
r ä dda de ca 18 000 sj ö ar som redan ä r f ö rsurade och hindra f ö rsurning i de ytterligare
ca 3 000 sj ö ar som v ä ntas bli f ö rsurade under å ttiotalet. Man skulle h ä rigenom
hindra att det ursprungliga v ä xt- och djurlivet sl å s ut i en mycket stor del av
de mindre och medelstora sj ö arna i fr ä mst Syd- och Mellansverige. I vissa l ä n ä r som
tidigare redovisats inte mindre ä n tre fj ä rdedelar av sj ö arna redan drabbade av f ö rsurningen.
Bland de f ö rsurade eller f ö rsurningshotade vattnen
finns flera som har unika v ä rden t ex Boksj ö -Kornsj ö -systemet,
Bolmen, Stora Le, Unden, Fegen och Lygnern.

Dessa
har till en del b ö rjat kalkas och fortsatta insatser kommer att beh ö vas.
Stora kalkningsinsatser har ocks å varit n ö dv ä ndiga i t ex H ö gvads ä n som ä r en del av Ä trans vattensystem och som inneh å ller ett
naturligt best å nd av lax. Bohusl ä ns sm åå ar, t ex
Anr å se å n, och b ä ckar med naturliga best å nd av
havs ö ring ä r s å gott som samtliga h å rt utsatta och f ö rem å l f ö r
insatser.

Kalkningsprogrammet
skulle inneb ä ra att fisket kan bevaras i omr å den som
ofta ä r av stor betydelse f ö r det r ö rliga friluftslivet. Inte minst fritidsfiskets
stora sociala betydelse g ö r det angel ä get att motverka skador p å fiskbest å nden till
f ö ljd av det sura nedfallet. Ett bevarande och en utveckling av fisket i
och runt t ä torterna kan ses som en aktiv å tg ä rd f ö r att
bibeh å lla och f ö rb ä ttra fritidsmilj ö n i v å rt land.
Inom stora omr å den f ö ruts ä tter det i dag att vattenmilj ö n f ö rsvaras
genom kalkning.

Om
inga mot å tg ä rder vidtas kommer f ö rsurningen att i allt h ö gre grad
drabba ä ven st ö rre sj ö ar under den' n ä rmaste framtiden. Detta
betyder att allt fler sj ö ar som utnyttjas som kommunala vattent ä kter kan
v ä ntas bli f ö rsurade. Som en f ö ljd av det f ö reslagna
kalkningsprogrammet skulle m å nga kommuner slippa problem med f ö rsurat
vatten i sina vattent ä kter. Mangan m fl metaller kommer genom kalkningen
att f ä llas ut i sj ö n i st ä llet f ö r att beh ö va f ä llas ut i vattenverken

Utg å ngspunkter
f ö r framtida kalkning

Syftet
med kalkningen av sj ö ar och vattendrag b ö r vara att s ä l å ngt som m ö jligt å terst ä lla den
naturliga milj ö n i vattinen. Kalkningen b ö r g ö ras med h ä n-

Prop.
1981/82:151 70

syn
till de ekologiska f ö rh å llandena och syfta till att å terf ö ra
vattnens pH till de ursprungliga v ä rdena. En skogssj ö kommer allts å - ä ven efter
kalkning -normalt att vara surare ä n en sl ä ttsj ö .

F ö rsurningen
av sj ö ar och vattendrag ber ö r som frctm-h å llits m å nga samh ä llsintressen - allm ä n naturv å rd,
fiske, friluftsliv och vattenf ö rs ö rjning. Insatser mot f ö rsurningen
m å ste avv ä gas med h ä nsyn till alla dessa inturessen. Synpunkter fr å n
samtliga ber ö rda m å ste kunna komma fram n ä r det g ä ller att
best ä mma t ex vilka vattensystem som skall prioriteras och turordningen dem
emellan samt var inom systemen å tg ä rderna skall koncentreras.

§£ iSii2t_ § t ö d

F ö rsurningen
ä r
ett allvarligt nationellt milj ö problem. Det orsakas till stor del utanf ö r landets
gr ä nser. Staten m å ste enligt verkens å sikt d ä rf ö r ha ett
huvudansvar i kampen mot f ö rsurningen och st ö dja de insatser som g ö rs f ö r att d ä mpa f ö rsurningens
effekter.

Verken
anser dock att de som drar direkt nytta av kalkningen i form av å terst ä lld och
bevarad naturlig milj ö , f ö rb ä ttrat fiske, m ö jlighet till rikare friluftsliv etc b ö r svara f ö r n å gon del
av kostnaden. En s å dan egeninsats b ö r liksom hittills kunna utg ö - ■
ras av eget arbete n å got som ä r aktuellt s ä rfekilt i de mindre f ö reningsledda projekten.

Regional_glanerin3

Under
f ö rs ö ksverksamheten har kalkningen haft begr ä nsad
omfattning. Ett huvudsyfte har varit att pr ö va olika kalkningsmetoder,
skaffa erfarenhet av kostnaderna f ö r att kalka och att unders ö ka
kalkningens effekter i vattnen.

I
koimnande kalkningsverksamhet blir det fr å ga om insatser ö ver stora omr å den under
en l å ng f ö ljd av å r. Insatserna m å ste d å planeras
och genomf ö ras p å ett systematiskt s ä tt.

Kalkning
i en del av ett vattensystem p å verkar ocks å andra delar av systemet. Kalkning i h ö gt bel ä gna k ä llsj ö ar kan
tex ibland vara det b ä sta s ä ttet att komma till r ä tta med f ö rsurningen
ocks å i huvudsystemet. F ö r att kalkningen skall kunna utf ö ras p å effektivast
m ö jliga s ä tt b ö r d ä rf ö r vattensystemet vara utg å ngspunkt
f ö r planeringen av insatserna. Detta inneb ä r att det m å ste
finnas en regional planering av kalkningen.

Prop.
1981/82:151 71

Kalkningen
kommer att vara eri av de mest v ä sentliga vattenv å rdande och fiskev å rdande å tg ä rderna i
sj ö ar och vattendrag under l å ng tid fram å t. Insatserna kan ocks å ge ö kad
syssels ä ttning i vissa omr å den. Planeringen av kalkningen m å ste mot
denna bakgrund vara v ä l samst ä md med samh ä llets ö vriga planering, s å v ä l inom
kommunerna som p å den regionala niv å n.

Organisation

Ansvar_f ö r_enskilda_kalknings2ro2ekt

Verken
anser att de enskilda kalkningsprojekten b ö r genomf ö ras i lokal regi. H ä rigenom kan man ta till vara
de kunskaper och det engagemang som finns bland de n ä rmast ber ö rda.
Ansvariga f ö r projekten b ö r liksom hittills kunna vara kommuner,
fiskeorganisationer och andra f ö reningar, enskilda vatten ä gare etc.

yi £ 2nH}iS2_ § Y_5 £ä t5fei ä E § 3S £

Efterfr å gan p å det
nuvarande statsbidraget p å 75 % har varit stor under hela f ö rs ö ksverksamheten.
I vissa st ö rre kalkningsprojekt har det dock varit sv å rt att
ordna finansieringen av de 25 % av kost:na-den som inte t ä cks av
statsbidrag.

I
framtiden kommer st ö rre samordnade kalkningsinsatser i ett
vattensystem ofta att bli aktuella och representera det mest rationella s ä ttet att
kalka. F ö r att underl ä tta s å dana insatser b ö r det nuvarande
statsbidraget h ö jas n å got. Verken f ö resl å r ett bidrag p ä 85 % ,

Projekt
av stort allm ä nt int:resse b ö r liksom i dag kunna f å 100
procents statsbidrag.

Re2ional_verksamhet

Den
regionala planeringen av kalkningen b ö r ske l ä nsvis . I ö verv ä gande antalet fall delas vattensystemen av l ä nsgr ä nser och
planeringen m å ste d ä rf ö r i stor utstr ä ckning ske i samverkan mellan ber ö rda l ä n.

Verken
utg å r - som redan framh å llits - fr å n att kalkningen skall ges en s å dan
omfattning att man skall kunna h ä lla f ö rsurningen st å ngen och r ä dda redan f ö rsurade vatten. Verksamheten kommer dock att vara
fullt utbyggd f ö rst efter fem å r. Det ä r angel ä get att best ä mma i vilken turordning vattensystemen skall
kalkas under denna period.

Den
regionala planeringen f ö resl å s mynna ut i en prioriteringslista ö ver sj ö arna och
vattendragen och en plan f ö r kalkningen i l ä net i enlighet med denna
prioritering. Verken anser att l ä nsstyrelsen - som f ö retr ä dare f ö r det
allm ä nna l ä nsintresset

Prop. 1981/82:151 72

och
ansvarig f ö r milj ö v å rds- och annan viktig samh ä llsplanering
i l ä net - b ö r ha ett huvudansvar f ö r
kalkningsplaneringen. Planen f ö r kalkningen b ö r fastst ä llas i l ä nsstyrelsens styrelse.

De
som ber ö rs av kalkningen b ö r medverka i planeringsprocessen. En dialog med
ber ö rda kommuner och likas å med f ö retr ä dare f ö r bl a fiske- och naturv å rdsintressen
ä r
av st ö rsta vikt n ä r kalkningen planeras. L ä nsstyrelsen
b ö r i detta sammanhang knyta en r å dgivande grupp till sig med representanter f ö r
exempelvis kommuner, fisken ä mnd och de ö ver st ö rre regioner arbetande fiskeriintendenterna, vatten ä gare,
fiskeorganisationer och naturv å rdsf ö reningar .

Fiskeristyrelsen
och naturv å rdsverket anser att f ö rdelningen av statsbidrag
till kalkningsprojekt b ö r ske regionalt. Vid ett omfattande statligt st ö d blir
detta administrativt enklare ä n central bidragsgivning . Kontakterna mellan
bidragsgivare och bidragstagare underl ä ttas likas å .

Varje
l ä n b ö r s å ledes f å en viss ram att disponera f ö r st ö d till
kalkning. De bidrag som l ä mnas b ö r f ö rdelas i enlighet med den regionala planen f ö r kalkningen.
L ä nsstyrelsen b ö r varje å r till regeringen redovisa den l ö pande
kalkningsplaneringen och beg ä ra medel f ö r kalkningen.

Ansvaret
f ö r genomf ö randet av kalkningsplanen b ö r ligga p å fisken ä mnden. H ä rigenom
kan man effektivt utnyttja de kunskaper om vattnen i l ä net och
de kontakter med vatten- och fisker ä tts ä gare m fl som n ä mnden har. Fisken ä mnden har
vidare genom sitt arbete under f ö rs ö ksverksamheten skaffat sig betydande erfarenhet av
praktiskt kalkningsarbete. Verken anser att man b ö r bygga vidare p å denna
kompetens och inte splittra ansvaret f ö r genomf ö randet av den regionala kalkningsplanen p å flera
organ.

Fisken ä mnden b ö r s å ledes
besluta sj ä lvst ä ndigt om bidrag till kalkningsprojekt som ligger
inom ramen f ö r den regionala kalkningsplanen. Om n ä mnden
tvingas till avsteg fr å n planen t ex d ä rf ö r att det
visar sig vara sv å rt att genomf ö ra vissa projekt b ö r ä ndringsf ö rslag
diskuteras med och godk ä nnas av l ä nsstyrelsen.

Central_verksamhet

De
centrala myndigheterna, fiskeristyrelsen och naturv å rdsverket,
b ö r ta fram riktlinjer f ö r kalkningen och svara f ö r
forskning, utveckling av ny teknik, viss kvalificerad effektuppf ö ljning
och information m fl centrala behov.

En
mycket viktig uppgift f ö r de centrala myndigheter-

Prop,
1981/82:151 73

na
blir att f ö lja f ö rsurningens omfattning och effekter och g ö ra en
samlad bed ö mning av behovet av mot å tg ä rder i
olika delar av landet. De centrala myndigheterna b ö r mot
denna bakgrund yttra sig ö ver l ä nens beg ä ran om medel f ö r kalkning. I sina yttranden b ö r de
vidare f ö resl å l ä mpliga avv ä gningar i de fall olika l ä ns
planering av kalkiiing é h av ett vattensystem inte ä r f ö renlig.

Det
b ö r inte inr ä ttas n å gra nya organ f ö r att samordna de centrala
myndigheternas insatser betr ä ffande kalkning utan varje myndighet b ö r liksom
hittills ha ett klart definierat ansvarsomr å de. Fiskeristyrelsen b ö r svara f ö r
fiskeribiologiska fr å gor och andra fr å gor med anknytning till
fisket. Styrelsen b ö r vidare ä ven forts ä ttningsvis svara f ö r fr å gor som r ö r utveckling
av ny teknik betr ä ffande kalkningsredskap och kalkningsmetoder samt f ö lja
kostnaderna f ö r kalkningen och verka f ö r en
effektiv organisation av projekten. Naturv å rdsverket b ö r svara f ö r milj ö fr å gorna.
Verket b ö r ä ven ha ansvar f ö r att ta fram ett l ä mpligt
system f ö r att lagra information om kalkningen och dess
effekter.

Verken
l ä mnar f ö rslag till ny bidragsf ö rordning
samt till ä ndring i kung ö relsen om h ä lso- och milj ö farliga varor p å sid 36-37. Huvuddragen i
organisationen n ä r det g ä ller hantering av bidragsmedel å sk å dligg ö rs av
organisationsskissen p ä n ä sta sida.

Verken
har som framg å r av skissen skilda uppfattningar n ä r det g ä ller ö verf ö ringen av
medel f ö r kalkningsverksamheten fr å n regeringen till l ä nen.

Fiskeristyrelsen
anser att fiskeriverket b ö r tillf ö ras de medel som avser kalkning av sj ö ar och
vattendrag och som i ö verv ä gande antalet fall har ett uttalat fiskev å rdande
syfte. Efter det att l ä nsstyrelsen, som har det ö vergripande
l ä nsplaneringsansvaret, fastst ä llt kalkningsplanen f ö r l ä net b ö r fisken ä mnden
ansvara f ö r att de planerade å tg ä rderna
blir genomf ö rda. H ä rigenom kan man p å ett ä ndam å lsenligt
s ä tt utnyttja den kompetens som n ä mnden besitter och de kontakter som n ä mnden har
med vatten-och fisker ä tts ä gare samt fritidsfiskare. N ä mnder och
fiskeriintendenter har dessutom genom sitt arbete under f ö rs ö ksverksamheten
skaffat sig en betydande erfarenhet av det praktiska å tg ä rds- och
uppf ö ljningsarbetet. Genom den f ö reslagna organisationen kan kalknings ä tg ä rderna ä ven
samordnas med de ö vriga insatser som g ö rs i fiskev å rdande
syfte med st ö d av f ö rordningen om statligt st ö d till
fritidsfisket (E 17

L ä nsstyrelsen
liksom fisken ä mnden b ö r kunna disponera en viss del av medlen f ö r eget
arbete. Ett l ä mpligt belopp kan vara 100 000 kr till vardera
eller i l ä n med omfattande kalkningsverksamhet h ö gst 4 %
till vardera av kalkningsanslaget i l ä net.

HANTERING AV BIDRPGSMEDEL F Ö R KALKNING AV SJ Ö AR OCH VATTENDRAG Fiskeristyrelsens
f ö rslag

Regering

Yttr. /

• Remiss / / Remiss

/ /
Beg ä ran

\

Beslut
\ on medel \ avs.lstis arbetie

Beslut
om

medel
avs.

\fn:s
arbete

Fs

1

SNV

on medel

\

\

R å dgiv, grupp

R å d

Lst

Fn

Kalkningsplanering

Genomf ö rande av
kalkningsplan

Ans ö kan bidrag

om I Beslut csn ,L bidrag

Kamuner,
enskilda, f ö reningar

Naturv å rdsverkets f ö rslag

Regering

Yttr.

/ YttiyX
Remiss Remiss/>

1 1

Fs

SNV

Beg ä ran cm itE-

Beslut om iredel

del

R å dgiv, grupp

R å d

Lst

Kalknings-

Fn

Kalkningsplanering

Genomf ö rande
ningsplan

av kalk-

budget "

Anse bidr

kan om
ag

1

1

Beslut om bidrag

Kamiimer, enskilda, f ö reningar

Prop.
1981/82:151 75

Naturv å rdsverket
anser att l ä nsstyrelsen - som har ansvaret f ö r
kalkningsplaneringen och f ö r framst ä llningen om medel f ö r kalkningen - b ö r tillf ö ras samtliga
medel som avser kalkning av sj ö ar och vattendrag i l ä net.
Medel f ö r bidragsgivningen samt f ö r fisken ä mndens eget arbete med kalkningsfr å gor b ö r disponeras
av fisken ä jimden efter l ä nsstyrelsens beslut.

L ä nsstyrelsen
b ö r kunna disponera en viss d é l av medlen f ö r eget arbete. Ett l ä mpligt belopp kan vara 100
000 kr eller i l ä n med omfattande kalkningsverksamhet h ö gst 4 %
av kalkningsanslaget till l ä net.

Verken
anser att man b ö r v ä lja ett å terh å llsamt m ä t-program f ö r huvuddelen av kalkningsprajekten. F ö r att m ä tningarna
skall bli av god kvalit é och s ä kert j ä mf ö rbara mellan olika projekt b ö r l ä nsstyrelsen
svara f ö r dera. Kontrollen av pH, alkalinitet m m inom det enskilda
kalkningsprojektet inlemmas d ä rmed i l ä nsstyrelsens milj öö vervakning. Provfisken och
andra fiskeribiologiska unders ö kningar b ö r ske i fiske-n ä mdens regi eller genom
fiskeriintendenternas f ö rsorg

De
centrala myndigheterna b ö r som redan n ä mnts svara f ö r en kvalificerad uppf ö ljning av
vissa bitar av kalkningen. Fiskeristyrelsen b ö r svara f ö r uppf ö ljningen
betr ä ffande fiskeribiologiska effekter och naturv ä rdsverket
f ö r fysikalisk-kemiska m ä tningar samt ö vriga biologiska effekter.

Naturv å rdsverket
och fiskeristyrelsen b ö r samordna l ä nens effektuppf ö ljning. Naturv å rdsverket
b ö r svara f ö r att det l ä ggs upp ett l ä mpligt system f ö r att lagra information om
kalkningen och dess effekter (kalkningsregister).

ytbildnin3_och_information

En ö verg å ng till
kalkning i stor skala av det slag som f ö resl å s h ä r m å ste å tf ö ljas av v ä sentligt ut ö kad utbildning och information. L ä nsstyrelse
och fiske-n ä nuid b ö r h ä r arbeta tillsammans med kommuner, f ö reningar
och andra ber ö rda.

P ä central
niv å b ö r fiskeristyrelsen i samr å d med
naturv å rdsverket ta fram riktlinjer f ö r kalkningen. De b å da verken b ö r vidare
ta fram utbildnings- och informationsmaterial som kan anv ä ndas av l ä nsstyrelse
och fisken ä nmd m fl, ge ut publikationer som ber ö r
speciella fr å gor, t ex metallutl ö sning, redovisa resultaten
av kalkningen osv.

Prop.
1981/82:151 76

Konsekvenser
om statsst ö det begr ä nsas

Den
organisation,som verken f ö reslagit f ö ruts ä tter ett omfattande statligt st ö d till
kalkningen. Om det statliga st ö det skulle begr ä nsas riskerar man att f å en l å ng
bidragsk ö om alla kalkningsprojekt blir ber ä ttigade
till statligt bidrag. Det statliga st ö det f å r d ä inte n å gon stimulanseffekt utan kan tv ä rtom h ä mma
utvecklingen, eftersom intressenter som skulle kunna t ä nka sig
att kalka utan statligt st ö d inte g ö r det utan st ä ller sig i k ö n och avvaktar det statliga bidraget.

Statliga
bidrag m å ste i ett s å dant fall reserveras f ö r vissa
klart definierade typer av kalkningsprojekt t ex vissa angivna riksintressanta
sj ö ar och vattendrag, ö vriga projekt f ä r genomf ö ras utan
n å got statligt st ö d. Det blir d å knappast m ö jligt att decentralisera bidragsgivningen till l ä nen utan
bidragen f å r l ä mnas fr ä n central niv å .

Kalkf ä llning i
reningsverk

Omkring
30 % av de kommunala avloppsutsl ä ppen sker i f ö rsurade eller f ö rsurningshotade omr å den. Utsl ä ppen
koinmer fr å n 800 till ö verv ä gande delen sm å reningsverk. En stor andel av reningsverken anv ä nder
aluminium eller j ä rnsalter f ö r den kemiska reningen. En mindre andel f ä ller med
kalk.

Kemisk
f ä llning med aluminium - och j ä rnsalter medf ö r att alkaliteten i avloppsvattnet s ä nks. Resthalter
av framf ö r allt aluminium kan vidare i f ö rsurade
sj ö ar och vattendrag inneb ä ra f ö rgiftningsrisker f ö r bl a fiskbest å ndet. F ä llning
med kalk skulle ge en f ö rh å llandevis h ö gre alkalitet i avloppsvattnet och problemet med
metallf ö rgiftning skulle ocks å kunna undvikas. Vid utsl ä pp i
vatten med liten utsp ä dning kan det kalkf ä llda avloppsvattnets h ö ga pH-v ä rde dock
vara skadligt.

Reningskostnaden
skiljer sig vid sm å reningsverk endast obetydligt mellan kalk och
alvutiiniumsulfat. Valet av f ä llningskemikalie blir beroende av bl a kraven i fr å ga om sk ö tsel och
underh å ll, arbetsmilj ö , • reningseffekt och inverkan p å
avloppsslammet. Hittills har ett st ö rre sk ö tselbehov och vissa arbetsmilj ö problem
talat emot kalk som f ä llningsmedel. Rapporter fr ä n enstaka
kalkverk, d ä r speciell omsorg ä gnats å t
reningsverkens utformning, visar dock att m å nga av sv å righeterna
g å r att avhj ä lpa.

Verken
anser att l ä nsstyrelsen b ö r beakta vad kalkf ä llning eller pH-justering av
det utg å ende avloppsvattnet kan ge i den regionala planeringen av kalk-

Prop. 1981/82:151 77

ningen.
I planen f ö r kalkningen b ö r l ä nsstyrelsen ange i vilka vatten kalkf ä llning
eller pH-justering ä r motiverat fr å n f ö rsurningssynpunkt.

Å TG Ä RDER F Ö R ATT D Ä MPA F Ö RSURNINGSEFFEKTER I MARK OCH GRUNDVATTEN

Inledning

I
det f ö ljande presenteras f ö rst kortfattat t ä nkbara å tg ä rder f ö r att d ä mpa f ö rsurningens
effekter i mark och grundvatten. D ä refter l ä mnas f ö rslag till verksamhet.

Å kermark

Under
i stort sett hela efterkrigstiden har kalkningen av å kermarken
i praktiken varit helt otillr ä cklig f ö r att neutralisera de olika syratillskotten. Helt
analogt har man kunnat notera l å ga och sjunkande pH-v ä rden i marken inom i stort
sett samtliga jordbruksomr å den. S å ledes ä r en mycket betydande del av å kermarken
i stort behov av kalkning. Vid pH-v ä rden under 5,5-6,0 ä r kalkning f ö rmodligen
en mer produktionsbefr ä mjande å tg ä rd ä n att exempelvis tillf ö ra de
sista kilona av den rekommenderade m ä ngden g ö dselkv ä ve per hektar.

Enligt
nuvarande rekommendationer b ö r å kermark kalkas vart femte till vart tionde å r. I
praktiken kan det dr ö ja betydligt l ä ngre mellan kalkningstillf ä l-lena.
Med tanke p å det samlade f ö rsurningstryck som nu r å der, inte
minst fr å n g ö dselmedlen, torde intervallen vara alltf ö r l å nga. De
stora pH-fluktuationer som blir f ö ljden leder till en fortl ö pande
utarmning av markens f ö rr å d av framf ö r allt magnesium. Kalkning av å kermark b ö r d ä rf ö r ö ka till
det verkliga behovet och jordbrukarna informeras om l ä mpliga
kalknings-och g ö dselmedel liksom om doser och intervall.

Skogsmark

F ö rsurningen
av skogsmark kan som tidigare framh å llits p å sikt komma att inverka menligt p å markens
produktionsf ö rm å ga och p å verka bl a tr ä dtillv ä xten.

De
skador som drabbat granskog i Tyskland, USA, Sverige och Norge under
sjuttiotalets senare h ä lft har , upptr ä tt i de h å rdast f ö rsurningsdrabbade
omr å dena. Mycket talar d ä rf ö r f ö r att f ö rsurningen ä r en bidragande orsak till att tr ä den d ö r eller
skadas.

Om
farh å gorna skulle visa sig vara ber ä ttigade kan kalkning, sannolikt i kombination med g ö dsling,
vara en t ä nkbar mot å tg ä rd s å l ä nge inte v ä sentliga utsl ä ppsbegr ä nsningar kan å stadkommas. En s å dan å tg ä rd f ö ruts ä tter
emellertid att kalkens inverkan p å skogsmarken blir b ä ttre klarlagd ä n vad den
nu ä r.

Prop. 1981/82:151 78

Grundvatten

F ö rsurade
vattent ä kter kan behandlas kortsiktigt t ex genom att man s ä tter in
filter. En annan å tg ä rd ä r att kalka exempelvis i eller runt brunnar.

F
n finns det inte n å gra billiga filter f ö r enskilda vattent ä kter.
Kalkning kan ge god effekt men erfarenheterna ä r begr ä nsade.

En
mer l å ngsiktig å tg ä rd f ö r att komma till r ä tta med f ö rsurat
grundvatten ä r att kalka infiltrationsomr å den.
Detta har hittills bara utf ö rts i enstaka fall.

F ö rslag
till å tg ä rder

Verken
f ö resl å r att jordbrukarna skall rekommenderas att kalka å kermark
med kortare intervall med sikte p å att dels kompensera den samlade f ö rsurningen
dels minimera pH-fluktuationerna mellan kalkningarna.

Erfarenheterna
av att kalka skogsmark ä r av ringa omfattning. Dessutom tycks inte enbart
positiva effekter uppst å . Den tid som g å r å t innan
effekterna kan avl ä sas ä r ocks å vida st ö rre ä n vad som g ä ller vid kalkning av sj ö ar och
vattendrag. Ocks å n ä r det g ä ller å tg ä rder direkt inriktade p ä att d ä mpa f ö rsurningseffekterna
i grundvattnet ä r erfarenheterna begr ä nsade. Verken f ö resl å r mot
denna bakgrund att man etablerar en l å ngsiktig f ö rs ö ksverksamhet.

F ö rs ö ksverksamheten
m å ste inriktas p å att studera f ö ruts ä ttningarna f ö r och effekterna av markkalkning p å sj ä lva
marksystemet. Det kr ä vs en experimentell verksamhet inriktad p å olika
kompenserande medels effekter p å grundvatten, markkemi, markbiologi och
skogsproduktion. Objekten b ö r ges en mer ing å ende och varaktig uppf ö ljning ä n vid sj ö kalkning.

Vidare
b ö r kalkning av vattent ä kter och andra å tg ä rder f ö r att å terst ä lla f ö rsurat
dricksvatten studeras. En viktig uppgift blir att omg å ende
utarbeta prelimin ä ra rekommendationer f ö r t ä nkbara å tg ä rder. De
kommunala h ä lsov å rdsn ä mnderna har ett stort behov av detta.

F ö rs ö ksverksamheten
b ö r indelas i perioder och den f ö rsta omfatta fem å r. Kostnaderna under den f ö rsta
perioden kan uppskattas till ca 10 milj kr per å r n ä r
verksamheten n å tt full omfattning.

Naturv å rdsverket
b ö r ha ansvar f ö r verksamheten i samr å d med ber ö rda
sektormyndigheter. Genomf ö randet kommer att ligga p å olika
forskningsinstitutioner bland vilka lantbruksuniversitetet s ä rskilt b ö r n ä mnas.

Prop.
1981/82:151 79

KOSTNADER
OCH ANSLAGSBEHOV

Kostnader
f ö r f ö reslagna å tg ä rder

Kostnaderna
f ö r ett fullt utbyggt sj ö kalkningspro-gramkan som tidigare n ä nuits ber ä knas till
grovt sett 200 milj kr per å r. Den f ö reslagna f ö rs ö ksverksamheten avseende mark och grundvatten
kommer n ä r den n å tt full omfattning att bel ö pa sig p å longef ä r 10 milj
kr per å r.

Det
kommer att kr ä vas ett omsorgsfullt arbete att : planera
kalkningen av sj ö ar och vattendrag i de ber ö rda l ä nen. I m å nga fall
kommer t ex de ansvariga f ö r de enskilda kalkningsprojekten att beh ö va hj ä lp fr ä n
myndigheterna att l ä gga upp sina projekt.

Verken
anser att kalkningen av sj ö ar och vattendrag b ö r utvidgas stegvis s å att alla
projekt hinner f ö rberedas p å ett tillfredsst ä llande s ä tt. Om
Verksamheten utvidgas successivt hinner ocks å utbudet av olika slag av
kalkningstj ä nster anpassas vilket minskar risken f ö r en
press upp å t p å priserna.

Verken
f ö resl å r att kalkningsverksamheten skall vara fullt
utbyggd efter fem å r. F ö rs ö ksverksamheten avseende mark och grundvatten b ö r n å full
omfattning efter tre å r.

Verken
f ö resl å r mot denna bakgrund att f ö ljande belopp
anvisas f ö r de n ä rmaste fem budget å ren.

Kalkning
av sj ö ar och vattendrag milj kr

82/83
50

83/84
75

84/85
100

.85/86
150

86/i
200

F ö rs ö ksverksamhet
avseende mark och grundvatten milj kr

6

8

10

10

10

F ö rdelning
av ansl.

aget f ö r

1982/83

F ö r 1982/83
f ö resl å s f ö ljande n ä rmare f ö rdelning av medlen f ö r kalkning av sj ö ar och
vattendrag.

Bidrag
till kalkning av sj ö ar

och
vattendrag inkl uppf ö ljning

och
administiration i l ä nen

milj
kr 45

Central
uppf ö ljning, kalkningsregister, utveckling av ny teknik, administration m
m

Naturv ä rdsverket 2,5

Fiskeristyrelsen 2,5

50

Prop.
1981/82:151 80

Fiskeristyrelsen
och naturv å rdsverket avser att - i samarbete med l ä nsmyndigheterna
- under 1981/82 ta fram ett f ö rslag till hur kalkningsmedlen skall f ö rdelas
mellan l ä nen.

F ö r naturv å rdsverkets
effektuppf ö ljning av kalkningsinsatser i utvalda S3 ö ar och
vattendrag beh ö vs 1,5 milj kr. Beloppet omfattar uppf ö ljning
dels genom forskare vid naturv å rdsverkets laboratorier dels genom extern
expertis, t ex vid Institutet f ö r valiten-och luftv å rdsforskning, samt ett
analysprogrcun f ö r denna uppf ö ljning.

F ö r
medverkan i l ä nsstyrelsernas planeringsarbete, prioritering av l ä nsvisa
kalkningsprogram, ledning av f ö rs ö ksverksamheten med å tg ä rder mot
f ö rsurning av mcLt-k och grundvatten, utveckling och uppdatering av
kalkningsregister samt internationellt samarbete, information och å rlig
redovisning av verksamheten å tg å r 1,0 milj kr.

I
geng ä ld kan l ö nekostnaderna ö ver naturv ä rdsverkets myndighetsanslag minskas med 900 000 kr.

F ö r
fiskeristyrelsens arbete med f ö reskrifter, r å d och riktlinjer, planering och samordning samt information
och utbildning beh ö vs 1 milj kr.

F ö r
effektuppf ö ljning, fiskeribiologiska unders ö kningar
och extern expertis kr ä vs 0,5 milj kr, f ö r tekniskt utvecklingsarbete
och kostandsanalyser 0,7 milj kr samt f ö r resultatredovisning och internationellt utbyte
0,3 milj kr.

I
geng ä ld upph ö r central administration och uppf ö ljning av
f ö rs ö ksverksamheten till en kostnad av 0,3 milj kr
(liudgetlrct 1381/32).

Kostnaderna
f ö r fiskeristyrelsen och naturv å rdsverket ber ä knas ligga kvar p å 2,5 milj kr per å r f ö r resp
verk ä ven vid fullt utbyggd verksamhet.

SAMMANFATTNING

Verken
vill sammanfattningsvis framh å lla att f ö rsurningen m å ste ses som ett av å ttiotalets viktigaste milj ö problem.
F ö rsurningens negativa effekter f ö r fisket och f ö r v ä xt- och djurlivet i sin helhet i v å ra sj ö ar och
vattendrag bekr ä ftas klart av de unders ö kningar
som gjorts. F ö rsurningen hot:ar dessutom grundvatten och mark.
Risken f ö r p ä sikt allvarliga skador b å de till f ö ljd av
minskad skogsproduktion och mobilisering av metaller m å ste bed ö mas som
mycket h ö g .

Verken
anser att f ö rsurningen i f ö rsta hand m å ste motverkas vid k ä llan. Eftersom en s å stor del
av ned-

Prop.
1981/82:151 81

fallet
av f ö rsurande ä mnen h ä rr ö r fr å n andra l ä nder m å ste man p å kort sikt - som uppeh å llande f ö rsvar
-ocks å anv ä nda kalkning och andra å tg ä rder f ö r att d ä mpa f ö rsurningens
effekter.

Verken
anser

att
é n
st:rategi f ö r insatserna mot f ö rsurningen b ö r omfatta

•
kraftfullt internationellt
arbete f ö r att å stadkomma minskade utsl ä pp i
samtliga europeiska l ä nder

•
l å ngtg å ende begr ä nsningar
av f ö rsurande utsl ä pp i Sverige

•
v ä sentligt utvidgad kalkning
av sj ö ar och vattendrag

•
f ö rs ö ksverkscunhet
med å tg ä rder inriktade p å att d ä mpa f ö rsurningens
effekter i mark och grundvatten

• fortsatt forskning

att
kalkningen av sj ö ar och vattendrag b ö r ges en s å dan
omfattning att f ö rsurningshotade sj ö ar kan bevaras och redan
drabbade å terst ä llas.

att
kalkningen b ö r st ö djas genom statsbidrag. Statsbidraget b ö r normalt
uppg å tSll 35 %. Projekt av riksintresse b ö r dock kunna f å bidrag p å 100 %.

att
kalkningen b ö r organiseras s å som f ö resl å s p å sid ,
vilket i huvuddrag inneb ä r att

•
bidragsgivningen
decentaraliseras till l ä nen

•
kalkningen baseras p å en
kalkningsplan f ö r l ä net

•
l ä nsstyrelsen har ansvar f ö r
kalkningsplaneringen

•
fisken ä mnden
svarar f ö r bidragsgivning till de enskilda
kalkningsprojekten dvs f ö r genomf ö randet av kalkningsplanen

•
kvalificerad effektuppf ö ljning,
utveckling av ny teknik m m l ä ggs p å central niv å

att
f ö rs ö ksverksamheten avseende mark och grundvatten b ö r vara
inriktad p å att l å ngsiktigt pr ö va olika å tg ä rder f ö r att motverka f ö rsurningens effekter.
Dessutom b ö r riktlinjer f ö r hur man i dagsl ä get b ä st skall
motverka f ö rsurning av vattent ä kter tas fram

6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 151

Prop. 1981/82:151 82

att
kostnaderna f ö r ett fullt utbyggt å tg ä rdsprogram
b ö r ber ä knas till 200 milj kr per å r s å vitt avser
kalkning av sj ö ar och vattendrag och 10 milj kr per ä r s å vitt
avser f ö rs ö ksverksamhet inriktad p å mark och
grundvatten

att
anslaget f ö r budget å ret 1982/83 skall ber ä knas till 50 milj kr f ö r bidrag till
kalkning av sj ö ar och vattendrag och 6 milj kr f ö r f ö rs ö ksverksamhet
avseende mark och grundvatten.

Prop. 1981/82:151 83

F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

F ö rslag
till f ö rordning om statsbidrag till kalkning av sj ö ar och
vattendrag

Regeringen
f ö reskriver f ö ljande:

1
§ Till kalkning sora kan motverka f ö rsurning av sj ö ar och
vattendrag kan bidrag av statsmedel utg å
enligt denna f ö rordning.

2
§ Bidrag utg å r f ö r kostnad f ö r ink ö p och spridning av kalk och f ö r
utredning eller unders ö kning i samband med planering av kalkningen.

3
§ Bidrag utg å r med h ö gst 85 procent av godk ä nd
kostnad f ö r å tg ä rd som avses i 2 § , om ej s ä rskilda
sk ä l f ö ranleder annat.

4
§ Vid ber ä kning av bidrag skall h ä nsyn
tagas till den betydelse kalkningen har f ö r allm ä nhetens fritidsfiske eller f ö r yrkesm ä ssigt
bedrivet fiske, f ö r vattenf ö rs ö rjningen eller f ö r bevarandet av ett v ä xt- eller
djurbest å nd som. framst å r som v ä rdefullt fr ä n vetenskaplig eller annan allm ä n
synpunkt.

5
§ Har kalkning utan s ä rskilt medgivande p å b ö rjats
innan bidragsfr å gan har avgjorts, f å r bidrag l ä mnas
endast om s ä rskilda sk ä l f ö religger.

6
§ Fr å ga om bidrag pr ö vas av fisken ä mnden.
Anser n ä mnden att bidrag b ö r utg å med belopp som ö verstiger 85 procent av
kostnaden skall ä rendet pr ö vas

av
regeringen.

7
§ I ä rende om bidrag skall fisken ä mnden inh ä mta
yttrande fr å n h ä lsov å rdsn ä mnden. Beslut om bidrag till kalkning som ej ligger
inom ramen f ö r l ä nets kalkningsplan skall godk ä nnas av l ä nsstyrelsen.
Ä rende
som skall avg ö ras av regeringen, ö verl ä mnar
fisken ä mnden med eget yttrande till regeringen.

8
§ I beslut varigenom bidrag beviljas skall s ö kanden å l ä ggas att

1.
inom viss tid b ö rja och
fullborda den kalkning som avses med bidraget,

2.
underkasta sig den kontroll i
fr å ga om arbetets utf ö rande som fisken ä mnden f ö reskriver,

3.
iakttaga de villkor och f ö reskrifter
i ö vrigt som fisken ä mnden best ä mmer.

9 § Fisken ä mnden f å r upph ä va beslut
om bidrag och,

i fr å ga om bidrag som har l ä mnats ut, kr ä va att det

Prop. 1981/82:151 84

helt
eller delvis betalas tillbaka, om bidraget har beviljats p å grund av
oriktig uppgift fr å n bidragstagaren eller denne bryter mot villkor f ö r
bidraget.

10 §
Ytterligare f ö reskrifter f ö r verkst ä llighet

av denna f ö rordning meddelas av fiskeristyrelsen

efter samr å d med naturv å rdsverket.

11 § Talan
mot fisken ä mndens beslut enligt denna

f ö rordning f ö res hos regeringen genom besv ä r.

F ö rslag
till f ö rordning om ä ndring i kung ö relsen (1973:334) om h ä lso- och
milj ö farliga varor

Regeringen
f ö reskriver i fr å ga om kung ö relsen (1973:334) om h ä lso- och
milj ö farliga varor att 48 a § skall ha nedan angivna lydelse.

48
a § Spridning av kalk eller kalkhaltigt ä mne f ö r att
motverka f ö rsurning i sj ö eller vattendrag f å r ej p å b ö rjas utan
att anm ä lan i god tid dessf ö rinnan har gjorts till l ä nsstyrelsen.

I
fr å ga om spridning som avses i f ö rsta stycket f å r l ä nsstyrelsen meddela f ö reskrifter om

1.
f ö rsiktighetsm å tt som
skall iakttagas vid spridningen

2.
kontroll å tg ä rder som
i ö vrigt erfordras

L ä nsstyrelsen
skall s ä nda avskrift av anm ä lan enligt f ö rsta stycket till fisken ä mnden och
h ä lsov å rdsn ä mnden. Detsamma g ä ller beslut om f ö resskrifter
enligt andra stycket.

Anm ä lan
enligt f ö rsta stycket beh ö ver ej g ö ras om
spridningen sker med st ö d ay statsbidrag.

Prop. 1981/82:151 85

BUaga2

Sammanställning av remissyttranden över fiskeristyrelsens
och statens naturvårdsverks rapport den 1 juni 1981 angående åtgärder mot
försurningen

Yttrande över rapporten har avgetts av socialstyrelsen,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), universitets- och högskoleämbetet (universiteten i
Uppsala, Lund och Umeå), lantbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, statens
livmedels-verk, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU),
länsstyrelsernas organisalionsnämnd (LON), statens lantbrukskemiska laboratorium,
Sveriges lantbruksuniversitet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämdands och
Norrbottens län, Centrala driflledningen (CDL), Svenska kommunförbundet,
Stenungsunds, Marks, Gislaveds, Lessebo, Växjö, Karlskrona, Malungs, Norbergs
och Örebro kommuner. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges fiskevatlenägareförbund,
Sveriges fritidsfiskares riksförbund, domänverket saml Sveriges
industriförbund.

Vidare har inkommit ett yttrande frän Centerns
ungdomsförbund.

Allmänt

I det närmaste samtliga remissinstanser delar
fiskeristyrelsens och statens naturvårdsverks bedömning av att försurningen är
ett av åttiotalets allvarligaste miljöproblem.

Strategi

Verkens förslag till strategi, som innebär atl
försurningen skall motverkas vid källan och att kalkning är nödvändig som
uppehållande försvar för atl dämpa effekterna, finner starkt slöd i
remissopinionen. Som ett exempel pä en rad relativt likartade remissyttranden
kan anföras följande yttrande från länsstyrelsen i Stockholms län.

I många sjöar och vattendrag har vattnets kemiska
sammansättning ändrats radikalt på grund av den ökade syratillförseln. Detta
innebär förändrade livsbetingelser för växter och djur, utslagning av arter och
utveckling av helt nya, utarmade ekosystem. Den utvärdering av den femåriga
försöksverksamheten med kalkning som nu genomförts visar övertygande att
kalkning, utförd på ett rikligt sätt, är av myckel slor betydelse för atl dämpa
försurningens effekter. Försurningsproblemet har

Prop.
1981/82:151 86

enligl
länsstyrelsens mening nått sådana dimensioner all det är nödvändigt att en kalkningsverksamhet
i stor skala kommer lill slånd.

Få
instanser ifrågasätter det föreslagna programmet. Uppsala universitet är dock
kritiskt och anser alt om ell kalkningsprogram påbötjas så görs detta för
oöverskådlig lid och menar alt detta inte är rimligl och anför därvid.

En
påbörjad kalkning måste nämligen upprepas och löpa kontinuerligt. Kan man inte
upprätthälla kalkningen är metoden värdelös. Under sådana omständigheter är det
bättre atl inle kalka alls och låta vissa vattenområden tills vidare få vara
sura. När den dagen kommer dä man med säkerhet vel alt belastningen av
försurande ämnen böija upphöra är tiden mogen för en mera total behandling.
Försurningsprocessen är reversibel. Statliga bidrag till kalkning bör utgå
efter en noggrann prioritering där vatten som representerar stora naturvärden
eller har stor samhällsekonomisk betydelse sätts i första hand. Mänga vatten
kan därmed lämnas därhän tills vidare. Bäitre kunskap om tidsaspekten på hela
försurningsproblemel och nya åtgärdsmeloder kan göra alt senarelagda
motåtgärder kan ulföras till rimlig kostnad. Man skall här ocksä ha i minnet
all naturligt sura sjöar funnits under lång tid och all kraftigt försurade
sjöar trols allt inle är några döda sjöar.

1
stället för det nu föreslagna ensidiga och påtagligt administrativt präglade
kalkningsprogrammet föreslär vi ell mera flexibelt, framåtsyftande och totalt
sett sannolikt belydligt billigare handlingsprogram.

Sveriges
industriförbund anför. Förbundet vill livligt tillstyrka denna praktiskt orienterade
— och för den närmaste tiden enda tänkbara — strategi. Vi biträder alltså
förslagel till kalkningsprogram för sjöar och vattendrag. Den föreslagna
kostnaden på 200 miljoner kronor/år vid full utbyggnad efter fyra år förefaller
rimlig vad gäller kalkningen, inte minst i jämförelse med de alternativa
koslnaderna för minskning av försurningen vid källan.

Centrala
driflledningen (CDL) som i stort slöder förslagel till strategi, menar
beträffande strategin gentemot andra länder att de ätgärder som redan vidtagits
i Sverige för en nedtrappning av utsläppen av sura ämnen skall ligga lill grund
för internationella aktioner. CDL anför. Gentemot andra länder borde strategin
enligl CDL:s uppfattning vara att framhålla de utomordentligt stora insatser
som Sverige redan gör genom sin aktiva politik pä energiområdet och genom redan
beslutade och delvis genomförda reduktionsprogram. Dessa åtgärder har lett
till en sänkning av emissionerna så att vi idag ligger mer än 40% under 1970
års värde. Utsläppen är idag mindre än vad de var 1950. Att därutöver vidtaga
mycket kostsamma åtgärder i relativt små enheter utan atl delta ger reella
effekter kan knappast vinna respekt i andra länder. Realismen i vår oro över
försurningen vinner inte i styrka av kostnadskrävande demonstrationer utan av
en noggrann prioritering av effektiva åtgärder.

Prop. 1981/82:151 87

Sveriges
industriförbund anför liknande synpunkter beträffande strategin gentemot andra
länder.

Den officiella
motiveringen för ytterligare ätgärder mol försurande utsläpp är det
internationella samarbetet i försurningsfrågan. Tanken är att vi inte lyckas fä
övriga europeiska länder all vidla ätgärder om vi själva inte är beredda all
göra uppoffringar. Enligt Förbundels mening bygger detta resonemang pä två
felaktiga föreställningar. För det första har Sverige med de tidigare
redovisade restriktionerna tagit pä sig så höga kostnader atl någon tvekan om
hur allvarligt vi ser pä problemet knappast kan råda. Kritik kan möjligen
rikias mol Sverige för all vi förbrukar en oproporrio-nellt hög andel av den
lågsvavliga oljan och planerar alt göra sä också i fråga om kol.

För
det andra kan vi knappast räkna med, att kontinentens länder vidtar
kostnadskrävande reningsåtgärder enbart för atl förhindra försurningen i
Skandinavien. De flesta av dessa länder ser emellerlid numera tillräckligt
tydliga effekter av försurningen pä hemmaplan för att - inom ramen för sina
ekonomiska möjligheter - vidta åtgärder för atl minska utsläppen. Detta arbete
bör naturligtvis på allt sätt stimuleras från svensk sida. Härvidlag är
industrin redo all — efter förmåga - delta i de internationella initiafiv som
las.

Svenska
kommunförbundet anser däremot all stora ansträngningar måste göras för att
åstadkomma en bättre förbränningsteknik samt effektiva och ekonomiskt rimliga
metoder för rökgasrening när det gäller kol. Kommunförbundet anser det vara
omöjligt att fullfölja Sveriges tradition på miljöpolitikens område
internationellt, om inte de svenska bestämmelserna om svavelutsläpp skärps och
blir ell föredöme ocksä för andra länder.

Försurningens
hälsoeffekter

Några
remissinstanser, t. ex. socialstyrelsen och statens livsmedelsverk, betonar
hälsoproblemen förknippade med försurningen, främst den ökande hallen av
toxiska metaller, både i ytvatten i sjöar och vattendrag saml i grundvatten som
används till konsumfion. Försurningens inverkan pä grundvattnet tas även upp av
bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län.
Undersökningar har där visat pä en pågående försurning av de kommunala
grundvatlentäkterna. Enligt kommunförbundet är försurningsproblemel för
kommunerna i första hand elt allvariigt dricks-vallenproblem. Åtgärder för att
skydda dricksvattnet kommer enligt kommunförbundet atl även få positiva
effekter för fisket. Karlskrona kommun påpekar atl om utvecklingen av
försurningen fär fortsätta kommer kostnaderna för framställning av
tillfredsställande kommunalt dricksvatten att stiga avsevärt. Trycket på
kommunen all förse större områden i glesbygdsområden med dricksvatten kan
också enligl kommunens uppfattning bli mycket stort om grundvaltenförsurningen
gör enskilda brunnar otjänliga.

Prop.
1981/82:151 88

Flera remissinstanser l.ex. lantbruksuniversitetet,
länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands län, Lessebo och Örebro kommuner och
domänverket påpekar vikten av all kväveutsläppen minskas.

Länsstyrelsen i Hallands län anför. Utöver omfattande
begränsningar av svaveldioxidutsläppen måste nu även kväveoxidernas roll för
försurningen tillfullo beaktas. Kväveoxidernas andel i det sura nedfallet har
ökat och det är inte omöjligt all den ökade kvävedeposilionen - tillsammans med
minskad fosfortillförsel - även är orsak lill de ökade kväve/fosfor-kvo-lerna i
försurade sjöar och vattendrag. En sådan snedvridning av vattnens närsallstatus
har konstaterats i Hallands län under 1970-talet. Även den del av försurningen
som faller pä kvävet måsle i första hand åtgärdas genom ulsläppsbegränsningar.

Försöksverksamhet avseende mark och grundvatten

Förslaget om försöksverksamhet avseende mark och
grundvallen möter ell allmänl positivt gensvar hos remissinstanserna. Flera
instanser, l.ex. länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län, CDL och
domänverket anser all en större satsning bör övervägas. Uppsala universitet
anför. En betydligt större satsning än den nu föreslagna bör ske för att öka
kunskapen om försurningsprocesserna i mark och vatten. De föreslagna proportionerna,
200 milj. kr./år lill kalkning och 10 milj. kr./år lill försöksverksamhet kan
fä en förlamande effekt pä möjligheterna alt öka vår kunskap om problemen. Ökad
kunskap kan också medföra alt vi kan lära oss atl utnyttja de sura systemen på
sätt som vi idag inte känner till.

Sveriges lantbruksuniversitet anför i denna fråga.
Sveriges lantbruksuniversitet stöder detta förslag och vill framhålla atl de
aktuella frågeställningarna är mycket centrala och är i linje med den
inriktning som kommer lill ullryck i den långsiktsplan som Sveriges
lantbruksuniversitet presenterade under våren. Av skäl som redovisas nedan bör
den försöksverksamhet med markkalkning som föresläs knytas lill övrig
bördighets- och produktionsinriktad forskning som bedrivs vid Sveriges
lantbruksuniversitet.

Kalkning som åtgärd mol försurning av grundvatten och
skogsmark är däremot i dagslägel inte en lika självklar åtgärd som
åkermarkskalkning. Försök vid Sveriges lantbruksuniversitet och i utlandet
visar atl markens och markvaltnels kemi påverkas positivt av kalk. Samtidigt
intensifieras den biologiska omsättningen och markorganismerna låser upp det frigjorda
kvävet vilket leder till kvävebrist för skogsträden. Flera försök visar därför
en negafiv inverkan på skogsproduktionen av kalkning. Vidare kan
kvä-veullakning ske till grundvattnet. 1 extrema fall uppstår även
mikroämnes-brisl (bor) som bl. a. kan leda lill frostskador. De redovisade
resultaten har erhållits i försök med stora kalkgivor, väsentligen slörre än de
som krävs för all kompensera del årliga syranedfallet.

Prop. 1981/82:151 89

Av
ovanstående framgår atl kalkning idag inte kan rekommenderas som en generell
åtgärd mot försurning. Omedelbara lokala åtgärder på mark i samband med
grundvattenförsurning kan dock komma i fråga. En försöksverksamhet med
åtgärder som berör mark (samtidigt grundvallen) och skogsproduktion måste
sammankopplas med den forskning som bedrivs kring bördighet och
skogsproduktion.

Länsstyrelsen
i Blekinge län föreslår alt försöksverksamheten rörande skogsmark bör läggas i
Blekinge län. Domänverket erbjuder sig ställa upp som försöksvärd och anför
därvid. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket föreslår, att 10 milj. kr. per år
skall utgå till försöksverksamhet avseende mark och grundvatten. På denna summa
anser domänverket, att del inte finns någon prutmån. Snarare är den för lågt
tilllagen med hänsyn till vad en försurningskalastrof pä marksidan skulle
innebära för Sverige miljömässigt och ekonomiskt. Brist pä pengar och tid kan
få till följd atl forskningen inriktas fel. En snabb massiv insats krävs, om
resultat skall erhållas inom någorlunda rimlig tid. Här aktuell forskning är
tyvärr till sin art tidskrävande.

Enligt
domänverkets mening gäller del alt i första hand kartlägga markförsurningens
orsak, förlopp och verkningar. Man kan utgå från, att de regionala skillnaderna
är mycket stora. Därför behövs många försöksytor, spridda över landet.
Domänverket ställer därvid gärna upp som försöksvärd. Vid utläggningen av
försöken bör koncentrering ändå ske lill delar av landet, där markförsurningen
gått längst med hänsyn fill graden av luftförorening samt berggrunds- och jordartsförhållanden.
Tillståndet i sjöarna ger god vägledning även för marklillståndet regionvis.

Statskontoret
anser syftet med försöksverksamheten oklart och ifrågasätter om inte en del av
kostnaderna kan erhållas genom omprioriteringar inom ramen för befintliga
forskningsmedel.

Sveriges
industriförbund har en avvikande uppfattning beträffande försöksverksamheten
och dess omfattning. Med tanke på att mark- och grundvattenförsurningen bedöms
som allvarlig finns del enligt vår mening inte lid att skaffa sig fullständig
säkerhet om kalkningens alla länkbara bieffekter. Detta förhållande förstärks
av att effekterna vid mark- och grundvattenkalkning - såväl posifiva som
negativa - visar sig väsentligt senare än vid kalkning av sjöar och vattendrag.
Industriförbundet vill därför föreslå, att jämsides med fullskaleprogrammet för
sjökalkning etl liknande program för kalkning av särskill försurningskänsliga
marker, infiltralionsområden för vattentäkter samt åker- och skogsmark
påbörjas. På samma gång bör det vetenskapliga försöksprogrammet för dessa områdestyper
genomföras. Skulle resultaten från detta vid någon tidpunkt antyda någon
väsentlig negativ effekt av kalkningen, skall fullskaleprogrammet givetvis
avbrytas. Man bör vid värdering av detta förslag betänka, att kalkslen är elt
av jordens vanligasle mineral och att det således knappast kan betraktas som
miljöfarligt.

Prop. 1981/82:151 90

Kalkning
av åkermark

Verkens
förslag att jordbrukarna skall rekommenderas atl kalka åkermark med kortare
intervall möts av blandade reaktioner. Riksrevisionsverket menar att
utredningens slutsats är alltför svag. Om saklägel är sådanl ulredningen
framställer det synes del snarare, enligl riksrevisionsverket, böra övervägas
tvingande föreskrifter. Lantbruksstyrelsen anser att tillförseln av kalk lill
jordbruksmarken hittills delvis har varit otillräcklig för alt motverka de
totala försurningsprocesserna och därför bör ökas. Styrelsen drar dock för sin
del slutsatsen att sä länge markens kalktillstånd är sådanl atl del är meningsfullt
atl bedriva växtodling, är den försurande inverkan på omgivningen ej av någon
belydelse. Lantbruksslyrelsen anför vidare. Kalkning av åkermark har prövats
som elt medel alt förbättra kalktillstån-del i sjöar och vallendrag. Med hänsyn
till kalkens svärrörlighet i marken har några mera betydande effekter utöver
den neutralisalion av sura ämnen som berörts oftast inte erhållits. För att fä
sådana effekter måste sannolikt marken tillföras kalk till minst full
basmällnadsgrad. Sådana åtgärder kan, med hänsyn till jordbrukets målsättning
för kalkningen, inle åläggas jordbruket utan kompensation.

Del
har även föreslagits att jordbrukarna skall rekommenderas atl kalka åkermarken
med kortare intervall för alt minimera pH-fluklualionen. I normalfallet kan
detta inte anses vara någon mera avgörande åtgärd av flera skäl. Som framgår av
vad tidigare sagts inträder negativa effekter på omgivningen först vid mycket
låga kalktillstånd. Vidare används numera i ökad utsträckning grövre
kalkstensprodukter som därigenom får en utjämnande effekt. Dessutom torde
pH-värdesänkningar överstigande en enhet under en femårsperiod vara ovanliga
även på lågbuffrande jordar. Normall är variafionen under en sådan tidsperiod
mindre än hälften härav. Det kan därför, med hänsyn till risken för negativa
effekter för omgivningen, inte anses befogat alt tillföra kalk oftare än vad
som krävs för optimal växtodling. Tillförsel med kortare intervall medför
omotiverade koslnader för jordbrukel.

Sveriges
lantbruksuniversitet anser att jordbruket knappast bidrar till försurningen och
anför. Vår kunskap om det atmosfäriska nedfallels påverkan pä åker- och
skogsmarkens bördighet är idag otillräcklig. Problemen med alt säkert
fastställa bördighetsförändringar är stora. För åkermarken kan dock
konstateras att den mest bidragande orsaken till markförsurning är odlingen
själv med användning av surgörande gödselmedel och ökade skördeuttag. Det
atmosfäriska bidraget spelar en mindre roll. Det kan också konstateras atl
jordbruket knappast bidrar till försurning av vatten, då jordbruksmarkens
djupare lager ger möjlighet till att ett eventuellt surt nedsipprande vatten
neutraliseras.

Prop.
1981/82:151 91

Kalkfällning i reningsverk

Förslagen beträffande kalkfällning i reningsverk
kommenteras av några få remissinstanser. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket
anser i sitt förslag atl länsstyrelsen bör beakta vad kalkfällning eller
pH-juslering av del utgående avloppsvattnet kan ge i den regionala planeringen
av kalkningen. Riksrevisionsverket menar all utredningens rekommendation alt
beakta värdet av övergäng till kalkfällning är för svag, en starkare slutsats
bör kunna dras. Även Uppsala universitet hyser liknande åsikter och menar alt
enbart rekommendationer eller allmänna beaktanden sällan leder lill någon
förändring av rutiner som styrs av ekonomiska inlressen. Länsstyrelsen i Kalmar
län anser övergång lill kalkfällning vara av stor betydelse och anser att
merkostnaderna för en sådan övergång bör vara bidragsberälligad.

Länsstyrelsen i Hallands län anför. Länsslyrelsen delar
verkens uppfattning att kalkfällning i reningsverken kan utgöra en viktig del
inom ramen för de samlade åtgärderna mot försurningen. Sedan länge har
länsstyrelsen arbetat efter en sådan linje och erfarenheterna har varit goda.
Inom Hallands län är f. n. 11 reningsverk med kalkfällning i drift och dessa
har en sammanlagd belastning av ca. 31000 pe. Sett i etl större perspektiv är
fördelen med kalkfällning även den alt ell för jordbruket mer attraktivt slam
erhålles.

Regional planering

Ulredningens förslag att den regionala planeringen av
kalkningen skall ske lånsvis och ulgå frän vattensystemet fär ell positivt
mottagande av ell flertal remissinstanser. Socialstyrelsen anser all
hälsovårdsnämnderna bör medverka vid utarbetande av kalkningsplanerna. SMHI
erinrar om alt länsstyrelserna kan få lillgång till nödvändigt underiag från
institutet, och anser därvid atl finansieringsfrågan lämpligen kan lösas genom
alt medel centralt avsätts för detta ändamål. Riksrevisionsverket diskuterar
planeringen i kombination med frivillighel och statsbidrag och anför.

Den hittillsvarande försöksverksamheten har byggt på
frivillighet och statsbidrag. Förutsättningen för att ett kalkningsprojekt
skall komma till stånd har varit en intressent som vill genomföra det;
fiskeriverket har beslutat om statsbidrag. Utredningen vill behålla denna
konstruktion, men vill komplettera den med en utbyggd länsvis planering.
Avsikten med planeringen synes vara att den, med sin utgångspunkt i hela
vattensystem, skall säkerställa att den utbyggda kalkningsverksamheten
genomförs på ett systemafiskt sätt och utifrån en noggrann prioritering av
sjöar och vattendrag.

Enligt RRVs mening kan en sådan konstruktion med å ena
sidan länsvis planering och å andra sidan frivillighet och statsbidrag
ifrågasättas. Kom-

Prop. 1981/82:151 92

binalionen
är motsägelsefull. Ju större vikl man vill lägga vid huvudavsikten med
planeringsmomenlel (planering utifrån hela vattensystem,
angelä-genhetsgradering av alla sjöar och vallendrag, systematisk genomförd
kalkning), desto mindre lämpligl synes det vara att göra det faktiska
genomförandet beroende av tillgången pä villiga intressenter. Det kan t. ex.
inte anses vara självklart atl tillgängen på kalkningsintressenler kommer all
harmoniera med planernas prioritering av olika vallen. RRV anser atl problem av
delta slag borde ha belysts i ulredningen.

RRV
anser tanken atl planera den fortsatta kalkningsverksamheten med ulgångspunkt
från hela vattensystem vara riklig. Konsekvensen av denna utgångspunkt blir,
enligt verkels mening, att konstruktionen med frivillighet och statsbidrag bör
omprövas eller modifieras.

Länsstyrelserna,
som enligl förslaget skall vara ansvariga för kalkningsplaneringen, har
överlag intet att invända häremot ulan ser del som naturligt att länsstyrelsen
upprättar kalkningsplan för länet. Länsstyrelsen i Södermanlands län menar atl
del är viktigt alt prioriteringen vid kalkningsplaneringen sker på etl sådant
sätt atl vissa områden avsätts dels för eventuell fillämpning av alternafiva
behandlingsmetoder, dels om referens-vatten vilka hell bör undantas frän alla
former av fösurningsdämpande ätgärder. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
erinrar om resursbehoven och anför.

Någon möjlighet att
åsladkomma en färdig plan redan lill budgetåret 1982/83 finns inle med
nuvarande personella resurser på länsstyrelsens naturvärdsenhet och
fiskenämnden. Länsslyrelsen anser det därför vara berättigat med en
försiktigare start under budgetåret 1982/83. I stället bör under detta år
länsstyrelserna och fiskenämnderna få tillräckliga medel för atl arbeta fram
planeringsunderlag och framtaga en kalkningsplan som verkligen medger ett
rikfigt utnyttjande av de kalkningsanslag som i framtiden kommer atl ställas
till förfogande. Eftersom den arbetsvolym som planeringen kräver varierar
mellan länen och desslulom kan förutsättas vara störst under inledningsskedet
bör anslagen till länsstyrelsens och fiskenämndens egna arbele ej låsas vare
sig lill någon fixerad summa eller till någon procentuell andel av de medel som
är avsedda för själva kalkningen.

Länsstyrelsen
i Blekinge län anser del nödvändigt all upprätta en väl underbyggd
kalkningsplan för alt få största möjliga effekt av kalkningen.

Länsstyrelsernas
organisationsnämnd framhåller beträffande sättet för planering.

Länsstyrelserna
har redan idag en sådan överblick och så ingående kännedom om var problemen är
störst att någon särskild planeringsform av den typ som verken föreslår inle
framstår som behövlig. Del finns dessulom risk för att ett system med
upprättande och fastställande av en särskild kalkningsplan blir en
kostnadskrävande och orealistisk "önskelista". LON föreslår i stäHet
alt länsstyrelsen mot bakgrund bl.a. av de kunska-

Prop.
1981/82:151 93

per som redan finns hos myndigheten gör en
prioriteringslista av aktuella projekt. Denna förteckning liksom enskilda
projekt av särskild belydelse kan naturliglvis las upp till diskussion i
styrelsen. Den av LON föreslagna ordningen gör också prövningen av de enskilda
bidragsansökningarna lill ett naturligt led i handläggningen samtidigt som
planeringen kan anpassas Ull de särskilda förhållandena i varje län.

Organisation

Elt stort antal remissinstanser anser förslaget om
organisation av kalkningen lämpligt.

Fiskeristyrelsens och naturvärdsverkets skilda
uppfattningar när det gäller överföringen av medel frän regeringen till länen
kommenteras av de flesta remissorganen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län lämnar
denna fråga öppen och anser den inte som särskilt avgörande.

Naturvårdsverkets förslag om att länsstyrelsen bör
tillföras medlen för kalkning får stöd av SMHI, statskontoret, Umeå
universitet, LON, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Ålvshorgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Norrbottens län samt
Stenungsunds och Lessebo kommuner. Ett genomgående tema hos dessa
remissinstanser är att de som skäl för all anse länsslyrelsen som lämpligas-le
bidragsmyndighel anför att kalkningen i fortsättningen kommer atl beröra fler
samhällssektorer än enbart fiskel. Vidare anförs ofta alt det är naturligt att
den myndighet som skall svara för planeringen av verksamheten ocksä fär direkt
ansvar för medelsanvändningen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför t. ex.

Vad gäller genomförandel anser länsstyrelsen det naturligt
alt den myndighet som regionalt ansvarar för miljövärdsfrägorna och som
fastställer kalkningsplanen också ansvarar för genomförandet och fördelningen
av medlen. Därigenom undviks splittring av ansvaret på flera organ. Inom
naturvårdsenheterna finns en bred ekologisk och teknisk kompetens och
erfarenhet inom vattenvårdsområdet. Fiskerikonsulenternas erfarenheter kan
ocksä utnyttjas effektivt genom att ett nära samarbete kommer atl ske med
fiskenämnden.

Lessebo kommun anför.

Kommunstyrelsen vill slå fasl alt kommunen i detta
hänseende har posifiva erfarenheter av båda myndigheterna. Det synes dock
ändamålsen-ligare alt den som har planeringsansvaret, dvs. länsstyrelserna,
också har att fördela medel. Viktigare kanske är den omständigheten att den
demokratiska insynen blir större i naturvårdsverkels förslag, dvs. via
länsstyrelsens lekmannastyrelse.

Fiskeristyrelsens förslag om atl fiskeriverket bör
tillföras bidragsmedlen får slöd av länsstyrelserna i Västernorrlands och
Jämtlands län saml av Marks kommun.

Prop.
1981/82:151 94

Svenska kommunförbundet anser all försöksverksamhetens
organisationsform varit alltför krånglig. Enligl förbundet ger inte förslagen
lill organisation tillräckliga förenklingar eftersom de innebär etl alltför
splittrat ansvar på olika instanser. Kommunförbundet avstyrker därför de bägge
förslagen i föreliggande form och anför vidare.

En betydande del av kalkningsverksamheten lorde komma alt
utföras under kommunalt huvudmannaskap. Det är därför av vitalt intresse också
för kommunerna att den framtida hanteringen av bidragsmedel leder till en enkel
och smidig handläggning och att det öppnas möjligheter till snabb igångsättning
av arbetena.

Enligt styrelsen bör kommunerna och länsstyrelsen ha
huvudansvaret för kalkningsplaneringen. Denna måste naturligtvis ske i
samverkan med bl. a. fiskenämnden och berörda organisationer (t. ex. SNF och
LRF).

Styrelsen anser atl de lokala och regionala organen måste
ges större självständighet och ytterligare befogenheter inom bestämda ramar för
all verksamheten därigenom skall kunna anpassas till de lokala förutsättningarna.
Regeringen bör således dela ut vissa ramar till länsstyrelserna för
kalkningsverksamheten. Dessa ramar kan eventuellt läcka en tvåårsperiod.
Länsstyrelserna bör anmäla den löpande kalkningsverksamheten i efterhand.
Regeringens tilldelningsramar bör utgå ifrån kommunernas och länsstyrelsens
planering och den kalkningsverksamhet som genomförts.

Styrelsen anser all fiskenämnden inte längre skall ha
ansvaret för genomförandet. Den framlida kalkningsverksamheten och hela
försurningsproblemel bör inte centreras kring fiskeintressena, utan i första
hand kring dricksvatlenförsörjningen och de hälso- och miljövårdsfrågor som har
direkt anknytning till vattenmiljön.

Beträffande genomförande av kalkningsprojekl anser några
instanser, t. ex. länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs län att
länsstyrelsen skall ansvara härför. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför.

Beträffande genomförandet anser länsstyrelsen att det är
uppenbart all länsslyrelsen som den myndighel som regionall ansvarar för
miljövårdsfrågorna och som fastställer kalkningsplanen också ansvarar för
genomförandel och fördelningen av medlen. Därigenom undviks den splittring av
ansvaret på flera organ som annars blir fallet. Inom länsstyrelserna finns
också en bred ekologisk och leknisk kompetens och erfarenhet inom
vattenvärdsomrädet. Genom all ett nära samarbete kommer att ske med
fiskenämnden kan ocksä fiskerikonsulenternas erfarenheter utnyttjas pä ett
effektivt sätt. Mänga av de försurningsdrabbade kommunerna har ocksä en god
kompetens för det praktiska kalkningsarbetet och genom att insatserna blir så
pass omfattande i framliden kan man förvänta sig att fler och fler kommuner
förbättrar sin kompetens genom utbildning m. m.

Sveriges fiskevattenförbund slöder däremot förslagel att
fiskenämnden skall ha ansvaret för genomförande av kalkningsätgärderna och
anför. Förbundet delar hell denna uppfattning, eftersom fiskenämnderna under

Prop. 1981/82:151 95

försöksverksamheten
förvärvat slor erfarenhet av praktiskt kalkningsarbete. Nämnderna har dessutom
de kontakter med valtenägarna som är nödvändiga för alt ell fastställt program
skall kunna genomföras. Som förbundet inledningsvis påpekat, skall man givetvis
utnyttja redan förvärvade kunskaper och bygga vidare på dessa.

Flera remissinstanser tar
upp frågan om vilken myndighet som bör fä det övergripande ansvaret för
verksamheten. Riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Kronobergs,
Kristianstads, Hallands och Älvsborgs län anser naturvårdsverket lämpligast.
Sveriges fiskevattenägareförbund poängterar fiskeristyrelsens centrala roll och
menar alt styrelsen skall ansvara för en central sammanvägning av i kalkningsplanerna
redovisade behov. Riksrevisionsverket, som förordar naturvärdsverket, menar
dock all del finns argument för båda myndighelerna i detta sammanhang och
anför.

För
SNV talar bl. a. följande:

— kalkning
är, vilket klart uttalas i ulredningen, endast ett medel eller en metod för all
bedriva ett uppehållande försvar mot effekterna av den pågående försurningen.
Kalkningen måste även fortsättningsvis löpande avvägas mol andra framkomstvägar
för att hantera försurningsproblemet. SNV är den myndighet som har kompetens
och allmänt ansvar alt göra sådana avvägningar.

— SNV
har bredare erfarenhet av den fysiska riksplaneringen, vilken sägs skola ligga
lill grund för de föreslagna länsvisa kalkningsplanerna.

— SNV
har redan det övergripande ansvaret för att avväga alla natur- och
miljövårdsintressen. Fiskeintresset som är fiskeristyrelsens speciella
kompelens är, även om del dominerat den hitfillsvarande verksamheten, trots
allt endast ell av flera intressen som utredningen anser bör tillvaratas i
kalkningsverksamheten.

För
fiskeristyrelsen talar bl. a. följande:

— Fiskeristyrelsen
har hittills tillsammans med fiskenämnderna svarat för verksamheten och är den
myndighel som har störst kunnande om vattensystemen och om det praktiska
genomförandet av kalkningsprojekl.

— Fiskeristyrelsen
har bäst kontakter med "valleninlressenlerna" (fritidsfiskeföreningar,
fiskevårdsområden, fiskevallenägare och andra vattenägare).

— Fiskeinlresset
har dominerat den hittillsvarande kalkningsverksamheten. Del är i stort sett
endast kring delta intresse som det tycks finnas intressenter villiga alt
initiera, genomföra och delvis finansiera kalkningsprojekt. Behålls den
nuvarande konstrukfionen med frivillighel och statsbidrag får man räkna med att
fiskeintresset kommer atl vara dominerande även framdeles, vilket kan ses som
ell skäl alt ge fiskeristyrelsen rollen som ansvarig myndighet.

Oavsett
hur statsmakterna beslutar i frågan om en ansvarig central myndighet
förutsätter RRV all fiskenämnderna, liksom hittills, kommer alt vara engagerade
i genomförandet av de konkreta kalkningsprojekten.

Prop.
1981/82:151 96

Utformning av statsbidrag till enskilda kalkningsprojekt

Beträffande utformningen av statsbidraget anförs en rad
synpunkter. Riksrevisionsverket anser att konstruktionen med frivillighet och
statsbidrag bör omprövas eller modifieras. Frivilligheten befaras av verket
slå i konflikt med strävan alt behandla hela vattensystem. Riksrevisionsverket
anför.

Utgångspunkten i hela vallensystem synes ocksä i väsentlig
grad rycka undan grunden för del enda argument för statsbidrag (dvs. viss
egenfinansiering) som utredningen redovisar, nämligen "att de som drar
direkt nytta av kalkningen ... bör svara för någon del av kostnaden".
Argumentet har uppenbarligen störst giltighet för mindre och välavgränsade
kalkningsprojekt av det slag som hittills dominerat verksamheten. De direkta
nylloia-garna har dä ocksä i stort sett varit de som genomfört projektet. Den
kalkningsverksamhet som nu föreslås kommer tydligen att ha en mer markerad
tonvikt pä stora projekt, inle minsl sådana som är avsedda alt motverka
försurningen av hela vattensystem. Följden blir då sannolikt all det kommer att
vara mindre lätt och mindre meningsfullt att idenfifiera en väl avgränsad grupp
av direkta nyllotagare. Del innebär bl.a. all en inlressenlgrupp som får
statsbidrag för att svara för genomförandet av ell enskilt projekt inte lika
oproblemafiskl kan idenfifieras som den enda eller huvudsakliga direkta
nyttotagaren.

Mot bakgrund av den ändring av kalkningsverksamhetens
omfattning och inriktning som förslaget innebär, och de synpunkter som ovan
redovisats, anser RRV att statsmakterna bör ompröva den hittillsvarande konstruktionen
med frivilliga inlressenlledda och slaisbidragsfinansierade projekt. En
konstruktion som i större ulslräckning innebär atl staten står för hela
projektkostnaden, men ocksä beslutar om var och hur kalkning skall genomföras
synes värd atl allvarligt övervägas. Konstruktionen är tillämplig oavsett om
verksamheten finansieras genom skatter eller avgifter. Den föreslagna länsvisa
planeringen får först med en sådan konstruktion rimliga möjligheter att
omsättas i faktisk verksamhet.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Örebro län framför farhågor om problem med
finansieringen då 100% statsbidrag ej utgår. Kommuner med små resurser och stor
sjöareal bör kunna få 100 procentiga bidrag i större ulslräckning än enligl
förslaget. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför.

I Skaraborgs län har hittills intresset för ansökningar om
statsbidrag för kalkningsinsatser varit begränsat. Finansieringen av den del av
kostnaden som ej täcks av statsbidrag har utgjort etl hinder. Den av verken
föreslagna höjningen från 75 lill 85% av statsbidraget lorde inte innebära
någon väsentlig förändring. Vissa av de av sjöförsurningen hårdast drabbade
kommunerna tillhör samtidigt de ekonomiskt mest ansträngda kommunerna i länet.

Prop. 1981/82:151 97

Etl
effektivt genomförande av kalkningsplanen med målsättningen all kalka de
försurade och försurningsholade sjöarna enligt en prioriteringslista
förutsätter dock enligl länsstyrelsens bedömning atl kalkningen genomförs med
100% statligt bidrag. Alt slaten betalar motåtgärderna till försurningen är elt
uttryck för alt dessa är en nationell och rikspolitisk angelägenhet.

Svenska
kommunförbundet anför.

Styrelsen
anser alt staten skall ha det fulla ansvaret i kampen mot försurningen. Verken
anser alt de som "drar nytta av" kalkningen på olika sätt skall svara
för viss del av kostnaden. Detta resonemang kan styrelsen inte acceptera.
Försurningen är etl internationellt problem och det är ett riksintresse att
ingripa för att hejda den. Styrelsen anser därför att statsbidragen skall
uppgå lill 100%. En sådan ordning innebär dessutom ett enklare förfarande vid
den regionala fördelningen av bidragen. Bl. a. slipper man onödiga
diskussioner om de eventuella möjligheterna att få full kostnadstäckning.

Även
Sveriges fritidsfiskares riksförbund är kritiska mot förslaget om
bidragsprocent och anser att bidrag i fortsättningen generelll skall utgå med
100 procent. Riksförbundet anför härvid.

Motivet
till detta är bl. a. att det under försöksperioden på mänga håll visat sig vara
förenat med stora svårigheter alt uppbringa de 25 % i egen insats som normalt
erfordrats för genomförande av kalkningsätgärderna. Sålunda har endasl ell
fåtal kommuner funnit anledning atl satsa pengar på kalkningsåtgärder, delta i
regel beroende på alt man i etl kärvt ekonomiskt läge ansett sig böra
prioritera andra ur kommunal synpunkt viktigare områden.

Förbundet
anser det av största vikt att kalkning sker i ur fritidsfiskesynpunkt
intressanta vatten. Detta oavsett om vattenägare eller kommuner har möjlighet
att bidra ekonomiskt. Vidare bör, enligt förbundets uppfattning, kalkning ske
i källområden, som i och för sig inle erbjuder intressanta fritidsfisken, men
där den kan ge god effekt för nedanför liggande fiskevatten.

Vid
varje form av kalkning är del av största vikt all åtgärderna sker på ekonomiskt
och biologiskt effektivaste sätt. Enligl förbundets uppfattning kan detta
åstadkommas endast genom ell hundraprocentigt statligt bidrag.

Svenska
naturskyddsföreningen vill lägga särskild vikl vid från vetenskaplig synpunkt
särskilt betydelsefulla vattensystem och källflöden och vattenområden av stor
strategisk belydelse nedströms. Härvid anför föreningen.

I
verkens förslag ingår att kalkningsprojekt av dessa typer i vissa fall ska
kunna ges 100% statsbidrag. För att verkligen garantera alt kalkning kommer
till.stånd i dessa fall anser föreningen dels att del snarare bör vara regel än
undantag alt 100% bidrag utgår för projekt av denna karaktär, dels 7
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 151

Prop. 1981/82:151 98

att
fiskenämnden eller annan statlig myndighet måsle ha etl uttalat ansvar för att
kalkningsprojekl av denna karaktär kommer till stånd även om ingen lokal
intressent lar initialiv därtill. I likhet med verken vill föreningen ocksä
framhålla att om kalkningsprogrammet av ekonomiska skäl måste krympas är del
angeläget alt kalkningsobjekl av ovan nämnd karaktär ges prioritet framför alla
andra typer av projekt.

Effektuppfölj
ning

Beträffande
förslaget atl naturvärdverket och fiskeristyrelsen skall svara för kvalificerad
uppföljning och samordna länens effektuppföljning anser riksrevisionsverket att
den ansvariga myndigheten skall åläggas atl inkomma med en ny
utvärderingsrapport som inle bara behandlar verksamhetens biologiska aspekter
utan även dess organisation och ekonomi. Statens livsmedelsverk anser del
nödvändigt atl erforderliga resurser avsätts för flera kvicksilveranalyser, som
bör göras pä fisk fångad i sjöar före och efter kalkning. Då sådana analyser är
relativt dyrbara och arbetskrävande anser livsmedelsverket att särskilda medel
bör ställas till förfogande för att täcka dessa kostnader. SGU anser att för
alt möjliggöra en bättre uppföljning av utvecklingen av försurningssitualionen
i framliden måste snarast brister avhjälpas och kompletteringar göras i de
operationella stationsnät vid SGU, SMHI och naturvårdsverket i vilka den
grundläggande informafionen insamlas.

Verkens
förslag om ett återhållsamt mätprogram för effektuppföljningen av
kalkningsprojekten får stöd bl.a. av länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands
län och Sveriges fiskevattenägareförbund. Länsstyrelsen i Kronobergs län
anför.

Det
är viktigt att följa upp vilken effekt vidtagna kalkningsåtgärder har haft i
behandlade vatten främst i frågan om förbättrad kemisk status och åtgärdernas
varaktighet. Genom samordning med annan kontrollverksamhet som länsstyrelsen
ulför i sjöar, vattendrag och grundvatten bör uppföljningen av
kalkningsätgärderna enligl länsstyrelsens bedömning kunna ra-fionaliseras. De
ekonomiska ramar som föresläs av verken kan därvid anses vara fillräckliga.

SMHI
har synpunkter på den tekniska utformningen och anför.

Enligt
förslagel skall kontrollen av pH, alkalinitet m. m. inom det enskilda
kalkningsprojektet inlemmas i länsstyrelsernas miljöövervakning. Stora krav
kommer här alt ställas på länsstyrelsernas resurser för utförande eller ledning
av vatlenprovtagning, analyser och dalahanlering. SMHI vill i detta sammanhang
framhålla betydelsen av att provtagningsprogrammen utformas med sikte på bästa
möjliga representativitet och med flexibililel med hänsyn till variationerna i
omgivningsfaktorer som väder och vattenföring. Det är också synnerligen
viktigt att datarutinerna anpassas till de krav som ställs för inlemmande av
informafionen i det centrala kalknings-registret.

Prop. 1981/82:151 99

Finansiering

Några
remissinstanser lämnar synpunkter pä finansieringen av de föreslagna
åtgärderna. RRV anför.

Enligt RRVs mening innebär
den föreslagna utbyggnaden av kalkningsverksamheten så avsevärda kostnader att
andra finansieringsvägar bör övervägas innan statsmaktema beslutar i frågan.
Del alternativ som kanske i första hand bör prövas är någon typ av
avgiftsbeläggning av de inhemska källorna till den fortskridande försurningen,
t. ex. handelgödsel, fossila bränslen och industriella utsläpp.

Verket är medvetet om att
merparten av den fortskridande försurningen orsakas av ufländska
försurningskällor och att dessa inte direkl påverkas av en avgiftsbeläggning av
detta slag. Såväl kalkningskostnaderna som försurningsproblemets allvar
motiverar trots detta att en avgiftsbeläggning övervägs. Ett stödargumenl för
en avgiftsbeläggning kan möjligen vara all en sådan åtgärd från svensk sida kan
användas i internationella sammanhang som underlag för krav pä ytterligare
ätgärder i de länder varifrån vi importerar stora delar av den pågående
försurningen.

Även länsstyrelsen i
Kopparbergs län tar upp möjligheten till avgiftsfinansiering i sitt remissvar.
Enligt länsstyrelsens mening bör man pröva att lösa finansieringsfrågan genom
en avgift (förslagsvis 20 kronor per m') pä varje försåld kvantitet olja eller
kol. Avgiftens storlek och sättet för debitering bör enligt länsstyrelsen bli
föremål för en skyndsam utredning.

Svenska
naturskyddsföreningen anser alt behovel av medel är sä stort att ett särskilt
anslag måsle tillskapas. Föreningen anför vidare.

Tillkomsten
av ett stort kalkningsanslag fär dock inle leda till all det redan idag
otillräckliga anslaget till förvärv och skötsel av naturreservat m.m. skärs
ned. Om inte de övergripande mål som ligger lill grund för årets budgetarbete
medger att huvudtiteln ökas i sökt omfattning måste omfördelningen inom
huvudtiteln gä ut över andra anslag än anslaget för förvärv och skötsel av
reservat. Alternativt måste finansiering via en särskild avgift på försurande
bränsle e. dyl. övervägas.

Prop.
1981/82:151 100

■"" STATENS NATURV Å RDSVERK PM

Tekniska avdelningen d<"'<""

. , , ., . , 1981-11-30

Industribyra 2

UTREDNING OM ALTERNATIVA MILJ Ö KRAV VID F Ö RBR Ä NNING AV FOSSILA BR Ä NSLEN

Sammanfattning

F ö rsurningen ä r ett av 1980-talets allvarligaste milj ö problem. Nedfallet ow svavel fr å n luften ä r
den dominerande orsaken. F ö rsurningen m å ste d ä rf ö r fr ä mst
motverkas genom att utsl ä ppen ov svavel till luften begr ä nsas i Sverige och i andra l ä nder men ocks å genom
ö kad kalkning..

Naturv å rdsverket f ö resl å r

-
att den svenska
energipolitiken utformas s å att svavelutsl ä ppen minskas genom energispar å tg ä rder och
satsning p å naturgas, flis och torv

-
att ekonomiska
styrmedel utformas s å att de stimulerar till anv ä ndning av l å gsvavliga
br ä nslen och utveckling av teknik f ö r begr ä nsning
av svavelutsl ä pp

-
att vissa l ä ttnader i svavelrestriktionerna f ö r kol inf ö rs
under en ö verg å ngstid. Linder denna tid b ö r
svavelutsl ä ppet fr å n en anl ä ggning
inte ö verstiga 0,3 g/MJ tillf ö rt br ä nsle som å rsmedel-

•
v ä rde motsvarande en svavelhalt p å 0,8 - 1 %

-
att som
riktlinje f ö r svavelutsl ä pp fr å n
mellanstora och stora koleldade industri- och fj ä rrv ä rmeanl ä ggningar med utsl ä pp
st ö rre ä n 400 ton svavel per å r b ö r g ä lla en gr ä ns p å O,1 g/MJ
tillf ö rt br ä nsle som å rsmedelv ä rde

-
att regeringen
aktivt b ö r verka f ö r att ö kad
oljeavsvavling och f ö rgasning av restolja med efterf ö ljande avsvavling kommer till st å nd vid raffinaderierna

-
att
processvavelutsl ä ppen å r 1990 ytterligare begr ä nsas till ca
en tredjedel av utsl ä ppsniv å n 1976.

Prop. 1981/82:151 101

UTREDNING OM ALTERNATIVA MILJ Ö KRAV VID F Ö RBR Ä NNING AV FOSSILA BR Ä NSLEN

Inneh å llsf ö rteckning

Sammanfattning

1
Arbetets
inriktning p å svavelfr å gorna

2
Valet av
alternativa milj ö krav och ber ä knings-.f ö ruts ä ttningar

2.1
Kol

2.2
Olja

2.3
Energiscenarier

3 Metoder att minska svavelutsl ä ppen fr å n
f ö r

br ä nning av fossila br ä nslen

3.1
Begr ä nsning av svavelutsl ä pp f ö re f ö rbr ä nning

3.2
Begr ä nsning av svavelutsl ä pp vid f ö rbr ä nning

3.3
Begr ä nsning av svavelutsl ä pp efter f ö rbr ä nning

3.4
Framtida
utvecklingspotential

4
Konsekvenserna
f ö r energiproduktionskostnaderna av olternativa svavelkrav

5
F ö rsurningen i Sverige - dagsl ä get

5.1
F ö rsurning av skogsmark ■

5.2
F ö rsurning av grundvatten

5.3
F ö rsurning av sj ö ar
och vattendrag

6 F ö r ä ndring av
den framtida svaveldepositionen

i Sverige

é .1
Ä tg ä rder inom Sverige

6.2
Ä tg ä rder utanf ö r Sverige

6.3
Deposition fr å n punktk ä llor

7 Utv ä rdering av alternotiven fr å n milj ö synpunkt

7.1
F ö rsurning av mark och vatten

7.2
Ö vriga milj ö effekter

Prop. 1981/82:151 102

Å tg ä rder mot f ö rsurningen
- ett samlat handlingsprogram

3.1
Internationella
fr å gor

8.1
Kalkning av
mark och vatten

8.2
Begr ä nsning av f ö rsurande
utsl ä pp

8.3
Begr ä nsning av annan syratillf ö rsel Slutsatser

Bilaga 1
Minskning av industrins processvavelutsl ä pp*
)

Bilaga 2
Energiproduktionsscenarier och svovelutsl ä pp

Bilaga 3
Kostnader f ö r svavelbegr ä nsning vid koleldning

Bilaga 4 Tillg å ng och merkostnad f ö r l å gsvavliga oljor

Bilagorna 1-1* h ä r
uteslutna.

*) Bilaga 1 ö r
utgiven separat i naturv å rdsverkets PW-serie med
beteckningen SNV PM 1476

Prop. 1981/82:151 103

1 Arbetets inriktning p å svovelfr å gorno

Regeringens uppdrag till naturv å rdsverket avser en redovisning av f ö rslag till alternativa milj ö krav vid eldning med fossila br ä nslen. Naturv å rdsverket
har emellertid valt att i denna utredning endast behandla svavelutsl ä ppen, fr ä mst
fr å n koleldning. Tyngdpunkten i
arbetet ä r en analys av kostnader och
effekter av alternativa svavelkrav vid koleldning. Sk ä len till att naturv å rdsverket p å detta s ö tt valt att begr ä nsa
uppdraget vid genomf ö randet ä r flera: Det har inte bed ö mts meningsfullt att p å den begr ä nsade tiden utreda alternativa milj ö krav f ö r
annat ä n svavelutsl ä ppen. Det ä r
samtidigt fr å gor om kol och svavel som har bed ö mts medf ö ra
n å gra mer betydande samh ä llskostnader, varf ö r det ä r viktigast att s ö ka belysa konsekvenserna av alternativa milj ö krov
p å derina punkt. Det ä r ocks å
svavelutsl ä ppen fr å n koleldning som varit mest kontroversiella vid
diskussioner om nya energianl ä ggningar.

Naturv å rdsverket
bifogar (bilaga 1) till denna utredning en annan utredning som belyser m ö jligheterna ott begr ä nsa svavelutsl ä ppen fr å n processindustrin. Tillsammans med det material som
tidigare i å r ö vers ä nts till regeringen gemensamt fr å n fiskeristyrelsen och naturv å rdsverket f ö religger
nu ett omfattande underlag f ö r att fastst ä lla den svavelpolicy som b ö r f ö ras under
1980-talet och b ö rjan av 1990-talet.

Vad g ä ller andra milj ö krav ä n de som r ö r svavelutsl ä pp
vid anv ä ndning ov fossila br ä nslen, kommer naturv å rdsverket att inom kort remissbehcndlc ett f ö rslag till prelimin ä ra riktlinjer f ö r fastbr ä nsleeldning d ä r
kol ing å r som en del.

2 Valet ov alternativa milj ö krav och ber ä knirrgsf ö ruts ä ttningcr

2.1 Kol

De alternativa milj ö krav
som naturv å rdsverket behandlar i denna
utredning å terspeglar, vad g ä ller kol, n å gra
olika å sikter om l ä mplig ambitionsniv å som framf ö rts av olika parter vid milj ö skyddspr ö vningen
av kraftv ä rmeverk och hetvattencentraler. Sex
stycken olika alternativa svavelkrav (ben ä mnda
kol A, B, C, D, E och F) har granskats och legat till grund f ö r j ä mf ö rande

ber ä kningar av svavelutsl ä pp och kostnader vid energianl ä ggningar. Alternativen b ö r ses som illustrationsexempel f ö r skilda niv å er
p å svavelutsl ä pp. Alternativen uppst å r i sk ä rningen mellan tv å olika t ä nkta
niv å er vad g ä ller riktlinjer f ö r
svavelkrav vid pr ö vningen enligt milj ö skyddslagen och tre olika t ä nkta niv å er
vad g ä ller krav st ä llda enligt svavellagen. De olika alternativen som
anv ä nds f ö r industrier och fj ö rrv ä rmeproducerande anl ä ggningar framg å r av figuren nedan.

Ber ö kninqsalternativ

Svavellagen (norm)

f ö r koleldning i uppv ä rmning och industri:

utsl ä pp h ö gst 0,24 g/MJ (g ä ller i dag)

utsl ä pp h ö gst

0,18
g/MJ

(25% sk ä rpning)

utsl ä pp h ö gst 0,35 g/MJ (4-5% lindring)

Milj ö skyddslagen "riktlinje"

utsl ä pp

h ö gst

1 600 ton/ å r

"KOL A"

Minimikrav i dag enligt riksdagens uttolande

"KOL
B"

Riksdagens
f ö rslag till minimikrav efter å r 1936

"KOL
C"

utsl ä pp

h ö gst

0, 1. g/MJ

om

>400 ton/ å r

"KOL
D"

Naturv å rds
-verkets normalkray i dag

"KOL
E"

"KOL
F"

Som framg å r ovan har
naturv å rdsverket valt att beskriva en
reglering av svavelutsl ä ppen p å samma s ä tt
som idag, med tv å olika lagstiftningar. En s ö don reglering utnyttjar milj ö skyddslagen f ö r
de stora utsl ä ppen fri å n f ö rpr ö vningspliktiga anl ä ggningar f ö r f ö rbr ä nning av br ä nslen {10 MW tillf ö rd effekt). Milj ö skyddslagen medger att avv ä gningar g ö rs
utifrån der\ enskilda anl ä ggningens f ö ruts ä ttningar. F ö r
de m å nga sm å onl ö ggningorna
utg ö r svavellagstiftningen det b ä sta styrmedlet. Vid ber ä kningen av kostnader och milj ö effekter av de olika alternativen har det antagits
att de svavelutsl ä pp och -haller som f ö ruts ä tts i de
olika alternativen g ä ller som å rsmedelv ä rden.
Det har under utredningsarbetets gi å ng
visat sig alltmer v ä sentligt f ö r kostnaderna f ö r
svavelbegr ö nsonde å tg ä rder att
formulera f ö reskrifter om svavelutsl ä pp fr å n koleldning
som l å ngtidsmedelv ä rden.

F ö r kolkondenscnl ä ggningar har ber ä kningar
av kostnader och effekter genomf ö rts f ö r tv å alternativa
riktlinjer f ö r pr ö vningen enligt milj ö skyddslagen
enligt figuren nedan.

Ber ä kningsalternativ f ö r kolkondensproduktion:

c

9)

0> 0

in =

utsl ä pp

h ö gst

. "ELKOL A"

"D 4)

TJ — 1

X C

0,1 g/MJ 1

m

:0 -fJ • t-i
_

utsl ä pp

— 1 .rt

"ELKOL B"

-4 U

h ö gst

2 :

0,05 g/MJ

Anl ä ggningar f ö r
kolkondensproduktion ä r s å stora att pr ö vningen enligt milj ö skyddslag.3n (eller lokaliseringspr ö vningen enligt §
136 a BL) i allm ä nhet blir helt avg ö rande f ö r
utsl ä ppens storlek och svavellagstiftningens
best ä mmelser ä r av liten betydelse.

Alternativa milj ö krav
f ö r den framtida oljef ö rbr ä nningen har
formulerats utifr å n vad som bed ö mts tekniskt och ekonomiskt rimligt. De f ö reslagna alternativen å terspeglar allts å inte olika parters st å ndpunkter s å som
alternativen f ö r kol f ö rs ö ker g ö ra. Naturv å rdsverket
har valt att arbeta med tre alternativa niv å er
p å svavelhalt i tjock eldningsolja
enligt nedan.

Ber ä kningsolternativ f ö r olia

Svavellagstiftningen (norm) ■

Svavel-
Tjock Eo 1 ° * Tunn Eo

1%
~0,24g/MJ 0,3% -0,07g/MJ

3,75%
~0,18g/MJ 3,3% -0,07g/MJ

0,5%
~0,12g/MJ 0,3% ~0,07g/M

"Olja A" dagens krav

1?8,1

"Olja B"

"Olja C" 1

Prop. 1981/82:151 106

Enligt naturv å rdsverkets
bed ö mning har det inte funnits sk ä l att arbeta med olika alternativ f ö r svavelhalt i tunn eldningsolja. Det ä r emellertid m ö jligt
att svavelhalten hos tunn eldningsolja i alternativ "olja C" (och i n å gon m å n ä ven "olja B") f å r l ä gre
svavelhalt "automatiskt" i scenariet f ö r å r 1990 eftersom vi d å f ö rutsatt stor
andel l å gsvavlig Nordsj ö r å olja i
energif ö rs ö rjningen.

2.3 Energiscenorier

F ö r ott belysa konsekvenserna av de
olika alternativen har i utredningen anv ä nts
scenarier f ö r energianv ä ndning å r
1990 och å r 2000. Det m å ste betonas att scenarierna inte utg ö r n å gon prognos.
Scenarierna ö r desamma som anv ä nds av projekt Kol-H ä lsa-Milj ö . I korthet inneb ä r scenariet f ö r
å r 1990 en m å ttlig ö verg å ng till koleldning i hetvattencentraler f ö r fj ä rrv ä rmeproduktion samt inom industrin. Kolanv ä ndningen (exkl metallurgiska kol) å r 1990 ä r
ca 6 Mton kol. I scenariet f ö r å r 2000 har antagits en maximal utbyggnad med kol av
kraftv ä rmeproduktionen

samtidigt
som fj ä rrv ä rmesystemem v ä xt i storlek. Kolanvcndningen å r 2000 ä r
d ä rf ö r drygt 20 Mton. F ö r
scenarierna å r 1990 och 2000 har antagits ett
den energiproduktion som inte kan ske med kol kommer att forts ä tta ske med olja. Detta har ocks å f å tt p å verka scenarierna f ö r den totala oljef ö rs ö rjningen. Andra br ä nslen som ved och torv har beaktats i scenarierna men redovisas inte i
utredningen. Scenarierna bygger p å
rundfr å gningar om kommunernas egna bed ö mningar av hur stor fastbr ä nsleanv ö ndningen
kan t ä nkas bli. I scenariet f ö r å r 2000 hor
antagits en utbyggnad av 8 st kolkondensblock p å vardera 600 MV/ ,. Ä r 1990 finns
d ä remot ingen kolkondens medtagen. I
bilaga 2 beskrivs energiscenarierna samt redovisas

de svavelutsl ä pp
som erh å lles vid de olika alternativen. H ä r har h ä nsyn

tagits ä ven till
andra svavelutsl ä pp.

3. Metoder att minska svovelutsl ä ppen fr å n
F ö rbr ä nning ov fossila br ä nslen

Det
finns flera s ä tt att begr ä nsa svavelutsl ä ppen
vid f ö rbr ä nning. Metoderna kan indelas enligt nedanst å ende tabell.

F ö re f ö rbr ä nning

L å gsvavliga br ä nslen,
dels naturligt l å gsvavliga kol och oljor dels avsvavlade
kol och oljor, naturgas F ö rgasning av br ä nslen och avsvavling av gasen f ö re f ö rbr ä nn-.ng

I samband med f ö rbr ä nning

Svavelbindning
vid f ö rbr ä nning, t ex genom kalktillsats i eldstad eller fluidiserad b ä dd

Efter f ö rbr ä nning

R ö kgasavsvavling

De metoder som i dog ä r
fullt kommersiella och anv ä nds i stor skala ä r f ö rbr ä nning av naturligt l å gsvavliga kol och oljor, avsvavling av olja samt r ö kgasavsvavling. Ö vriga
metoder anv ä nds i dag i liten kommersiell skala
eller p å f ö rs ö ksskala, vilket g ö r att det inte g å r
att g ö ra ekonomiska ber ä kningar. Av denna anledning anv ä nds vid de ekonomiska ber ä kningarna endast naturligt l å gsvavliga kol och oljor, avsvavling av olja samt r ö kgasavsvavling. Det b ö r dock understrykas att utvecklings-potentialen f ö r ö vriga
metoder redan till å r 1990 ä r stor och att detta i m å nga fall kommer att g ö ra svavelreduktion billigare.

3.1 Begr ä nsning ov
svovelutsl ä pp f ö re f ö rbr ä nning

Tillg å ng och kostnader f ö r l å gsvavliga
kol och oljor behandlas i bilaga 3 och 4. L å gsvavliga
br ä nslen anv ä nds i dag f ö r
att begr ä nsa svavelutsl ä ppen. Tekniken f ö r
att avsvavla tunna oljor ä r v ä l k ä nd och utnyttjas 1 dag vid m å nga raffinaderier. Avsvavling av tjocka oljor ö r ocks å etablerad
teknik men f ö rekommer huvudsakligen i Japan. Det
ä r ocks å tekniskt m ö jligt
att rena kol f ö r att s ä nka svavelhalten.

Prop. 1981/82:151 108

P å m å nga h å ll anv ä nds redan i dog koltv ä tt vid gruvan f ö r att ta bort olika f ö roreningar, bl a svavel. H ä rvid reduceras svavel bundet som pyrit med upp till
50 % medan inverkan p å organiskt bundet svavel ä r minimal. Huvuddelen av det kol som ä r aktuellt f ö r
import till Sverige ar renat med n å gon
form av koltv ä tt. F ö r att erh å lla h ö gre renings-grader kr ä vs mer
avancerad teknik med t ex kemisk rening. Kostnaden f ö r denno typ av rening i stor skala ä r ä nnu inte m ö jlig att ange, men kan under vissa omst ä ndigheter bli l ä gre
ä n f ö r naturligt l å gsvavliga kol.

En f ö rdel med att avsvavla br ä nslet f ö re
f ö rbr ä nning ä r att den m ä ngd som m å ste
behandlas ä r f ö rh å llandevis liten j ä mf ö rt med r ö kgasbehandling. F ö rbr ä nning av ett br ä nsle
inneb ä r i praktiken att br ä nslet f ö rgasas
under tillsats av 10-15 g å nger s å mycket luft som. br ä nsle. Halten svavel i r ö kgasen ö r d ä rf ö r mindre ä n
6-10 % av vad den var i br ä nslet, vilket medf ö r f ö rsv å rade m ö jligheter
att koncentrera svavlet igen s å att man kan
ta hand om det. Genom f ö rgasning eller partiell f ö rgasning kan man å stadkomma
en koncentrerad br ä nslegas som kan avsvavlas p å katalytisk v ä g.
Vid partiell f ö rgasning kon svavel dessutom
eventuellt koncentreras till en icke-gas-formig å terstod som sedan kan f ö rbr ä nnas i anl ä ggning
med avsvavling. F ö rgasning och partiell f ö rgasning med efterf ö ljande avsvavling ö r teknik som
kan anv ä ndas f ö r kol och som liknar den teknik som anv ä nds f ö r oljor i
raffinaderier. F ö r mycket f ö rorenade oljor kan s å dan teknik ocks å vara ett alternativ.

3.2 Begr ä nsning av
svavelutsl ä pp vid f ö rbr ä nning

Att tills ö tta kalk
eller kalksten i eldstaden f ö r att begr ä nsa svavelutsl ä ppet
vid koleldning ö r en gammol id é . Vid kolpulvereldning ä r f ö rbr ä nningstemperaturen dock vanligen f ö r h ö g f ö r att f å
en effektiv reaktion mellan kalk och svaveldioxid. Vid rosteldning ä r f ö rbr ä nnings-temperaturen l ä gre och d ä rmed m ö jligheterna att f å
en effektiv reaktion b ä ttre. F ö rs ö k med
inblandning.av dolbmit eller kalk i kolet p å g å r vid rosteldode pannor i Norrk ö ping d ä r
metoden anses ge svavelreduktion till en l ä gre
kostnad ä n r ö kgasavsvavling.

Vid f ö rbr ä nning av kolpulver i l å g-NO
-brcnnare med kalktillsats (LIMB, Limestone injection multi-stage burner) har
goda resultat uppn å tts, troligen beroende p å den reduceronde atmosf ä ren i flamman och den l ä gre

Prop.
1981/82:151 109

f ö rbr ä nningstemperaturen. Ytterligare f ö rs ö k f ö r att
utveckla denna metod p å g å r i USA och Tyskland. Det amerikanska naturv å rds verket, EPA, har angivit en m å ls ä ttning ott n å 50-70 % svavelreduktion till 25 % av kostnaden f ö r
r ö kgasavsvavling med denna teknik .

Vid f ö rbr ä nning i fluidiserad b ä dd ä r det m ö jligt
att s ä nka f ö rbr ä nningstemperaturen till det omr å de d ä r en
effektiv reaktion f å s mellan kalk och svaveldioxid.
Olika typer av fluidiserade b ä ddar kan s ä rskiljas, s å som
bubblande och snabb samt atmosf ä risk och
trycksatt fluidiserande b ä dd. Dessa typer skiljer sig n å got å t ä ven betr ä ffande
m ö jligheterna att uppn å avsvavling. De absorbenter som anv ä nds ä r kalksten
eller dolomit med avskilj-ningsgroder upp till 80-90 %. Atmosf ä riska snabba fluidiserade b ä ddar ä r idag
kommersiellt tillg ä ngliga f ö r energiproduktion i 250 MW-storlekar och en
utveckling mot st ö rre storlekar p å g å r. D ä remot sker ä nnu
inte avsvavling i kommersiell skala vid fluidiserade b ä ddar. Fluidiserad b ä dd ä r dock troligen inom en snar
framtid den billigaste metoden att n å
svavelbegr ä nsning inom storleksintervallet
10-100 MW.

3. 3 Begrc?nsning ov svavelutsl ä pp efter f ö rbr ä nning

R ö kgasavsvavling ä r den teknik som anv ä nds f ö r att begr ä nsa utsl ä ppen
av svaveldioxid vid st ö rre koleldade pannor i USA, Japan
och V ä sttyskland. Vid koleldade kraftverk
finns i USA drygt 30, i Japan 12 och i V ä sttyskland
4 enheter f ö r r ö kgasavsvavlihg i drift. Dessutom finns ungef ä r lika m å nga
anl ä ggningar f ö r r ö kgasavsvavling
vid koleldade industripannor och drygt 1 QQO anl ä ggningar vid oljeeldade pannor, fr ä mst
mindre pannor i Japan. Ett hundratal anl ä ggningar
f ö r r ö kgasavsvavling ö r ocks å kontrakte-rade eller under byggnad i USA, Japan, V ä sttyskland och Sverige. Det finns allts å omfattande erfarenheter av r ö kgasavsvavling och tekniken kan idag anses som v ä l fungerande.

Avsvavlingsprocesserna brukar indelas i tv å grupper, å tervinnings-processer
och avfallsprocesser. Vid å tervinningsprocesser f å s en

Prop. 1981/82:151 110

en slutprodukt som vanligen ö r svavel eller svavelsyra. Processer som producerar gips intar en
mellanst ä llning d ä r gipset i vissa fall å teranv ä nds och i vissa fall deponeras.
Avfallsprocesserna producerar ett slam av sulfit- och sulfatf ö reningar som m å ste
deponeras. Detta avfall kan medf ö ra milj ö problem och ä r
under vissa omst ä ndigheter syref ö rbrukande. Milj ö effekterna
av deponering av r ö kgasreningsavfall ä r dock sm å
vid en l ä mplig deponering. I utredningen ing å r avfallshanteringskostnader motsvarande 10-25
kr/ton kol. Deponering av r ö k-gasreningsavfall
behandlas i den kommande remissutg å van
till prelimin ä ra riktlinjer f ö r fastbr ä nsleeldning.

De vanligaste metoderna f ö r r ö kgasavsvavling och deras kommersiella
status anges i nedanst å ende tabell

Avfall/Gips-metoder Ä tervinningsmetoder

Flertal storskaliga V å t
kalk anl ä ggningar V å t kalksten

F å tal storskaliga Dubbel-alkali Wellman-Lord

anl ä ggningar Halvtorr kalk

F ö rsta storskoliga Citrat

anl ä ggning

Utvecklings- Havsvatten Aktivt kol

anl ä ggning

Den hittills vanligaste metoden f ö r r ö kgasavsvavling
ö r allts å v å t
avskiljning med kalk eller kalksten. Svaveldioxiden i r ö kgasen reageras med en kalkl ö sning till ett slam som ä r en blandning av kalciumsulfit, gips och vatten i
olika proportioner beroende p å vidare
bearbetning. Visso av de f ö rsta r ö kgasavsvovlingsanl ä ggningarna i USA hade driftproblem, fr ä mst med bel ä ggningar och korrosion. Dessa
problem g ä llde fr ä mst de anl ä ggningar
som i samma skrubber renade r ö kgasens
stoftinneh å ll och svavelinneh å ll samt anl ä ggningar
som f ö rbr ä nner kol med f ö r svenska f ö rh å llanden
mycket h ö g svavelhalt. Det finns en red
erfarenheter av hur man bem ä strar dessa
problem, som t ex separat stoftavskiljning i

Prop. 1981/82:151 111

elektrofilter eller sp ä rrfilter,
dosering ov groddkristaller av gips i skrubbern, magnesiumtillsats, l ä mpliga materialval, god processkontroll och
personalutbildning. De tidigare problemen ä r
idag till st ö rre delen l ö sta och tillg ä ngligheten
f ö r v å t r ö kgasavsvavling ä r numera h ö g.

En vidareutveckling av denna teknik ä r den halvtorra kalkmetoden. Kalkslurry tillf ö rs r ö kgaserna i
en reaktor, varvid vattnet f ö r å ngas och kalken reagerar med svaveldioxid. En torr
slutprodukt erh å lls som sedan avskiljs i en
stoftavskiljare, vanligen ett sp ä rrfilter.
Denna process finns i drift vid tre kraftverk och tv å industripannor i USA, dessutom ä r drygt 10 best ä llda.
S ö dert ä lje Energiverk hor valt denna process f ö r den f ö rsta avsvavlingsanl ä ggningen vid koleldning i Sverige. Naturv å rdsverket har baserat kostnadsber ä kningarna f ö r
r ö kgasavsvavling i bilaga 3 p å s å dan teknik.

Ä tervinningsprocesser
har hittills inte f å tt lika stor anv ä ndning som avfallsprocesser. Detta beror fr ä mst p å att de ä r mer komplexa och d ö rmed dyrare. Det p å g å r ett arbete p å
att f å fram mer konkurrenskraftiga å tervinningsprocesser.

3.4 Framtido utvecklingspotential

Ar 1990 och i ä nnu
h ö gre grad å r 2000 har troligen avsev ä rda framsteg skett vad g ä ller svavelbegr ä nsningsteknik.
Detta b ö r g ö ra det m ö jligt att till l ä gre kostnad ä n
den nuvarande begr ä nsa svavelutsl ä ppen fr ä n
olika typer av anl ä ggningar. F ö r mindre och medelstora anl ä ggningar ä r
fluidiserad b ä dd med kalktillsats troligen den
metod som kommer att ge den l ä gsta
kostnaden f ö r svavelavskiljning. Ä ven f ö r st ö rre anl ä ggningar
kommer troligen kommersiella metoder f ö r
avsvavling vid f ö rbr ä nningen (LIMB) att bli konkurrenter till r ö kgasavsvavling. Teknik f ö r r ö kgasavsvavling
har successivt f ö rb ä ttrats och det ä r troligt att effektiv r ö kgasrening kommer ott kunna ske till l ä gre kostnad ä n
den nuvarande. Ä tervinningsmetoder som ger svavel i
anv ä ndbar form och metoder som
samtidigt reducerar kv ä veoxidutsl ä ppen torde komma till ö kad anv ä ndning.

Prop. 1981/82:151 112

4 Konsekvenserna f ö r
energiproduktionskostnaderna av olika alterna-

tiva svovelkrov _______ _______________________

Begr ä nsning av svavelutsl ä pp fr å n processindustrin
och kostnaderna f ö r detta framg å r av bilaga 1. Vid ber ä kning av de olika alternativen f ö r
processindustrin å r 2000 har antagits att redan
beslutade å tg ä rder faller inom den kategori som har l ä gst kostnad f ö r svavelreduktionen. Begr ä nsning av svavelutsl ä ppen fr å n energiproduktion vid de olika
alternativa svavelkraven framg å r av
bilagorna 3 och 4. En sammanfattning av resultaten i de n ä mnda bilagorna ges i diagramform i figur 1.
Diagrammen visar kostnadseffektiviteten hos olika alternativa milj ö krav vid den l ä gre
r ä nteniv å n. F ö r
processutsl ä ppen f ö religger inga kostnadsuppgifter f ö r de å tg ä rder som ing å r
i scenario f ö r å r 1990. Ingen kolkondens antas installerad å r 1990. Samtliga kostnader och utsl ä pp har angivits relativt de nollalternativ som g ä ller F ö r
varje utsl ä ppskategori. Nollalternativen
motsvarar F ö r kategorierna "Kol", "Elkol"
och "Olja" de utsl ä ppsniv å er som skulle erh å llas
om F ö r varje scenario svavel-kraven
slopades. F ö r kategorin "process"
motsvarar nollniv å n utsl ä ppet å r 1990 som ä r baserat p å
redan Fattade beslut enligt milj ö skyddslagen.

Som framg å r av Figur 1
ä r f ö r kategorin "Kol" endast alternativen "Kol C, D, E och F"
intressanta. Alternativen "kol A och B" (Riksdagens alternativ) ä r inte kostnodseFFektiva, H ö g kostnadseFFektivitet har svavelkraven n ä r

lutningen ä r liten p å kurvan i diagrammet. Lutningen 45 motsvarar 10 000
kr/ton svavel. I scenariot F ö r å r 1990 ä r
samtliga alternativ "Olja A, B och C mer kostnodseFFektiva ä n det mest effektiva kolalternativet "Kol
C". "Kol C" inneb ä r d ä rvid lindrigare krav ä n vad som st ä lls idag. I scenariot F ö r å r 2000 ä r alternativen "Olja A, B och C" mest
effektiva F ö ljt av alternativet "Elkol
A".

Om man utiFr å n
kostnadseFfektiviteten hos olika alternativa utsl ä ppskrav i de olika kategorierna av anl ä ggningar skulle vilja ha en optimal strategi F ö r att minska svavelutsl ä ppen i scenarierna f ö r å r 1990 och å r 2000 skulle den inb ö rdes ordningen mellan olika å tg ä rder vara den som framg å r av Figur 2 och 3. I diagrammen har ocks å lagts in en skola F ö r det resterande svavelutsl ä ppet.
Svavelutsl ä ppet 200 000 ton/ å r har s ä rskilt
markerats d å det ungeF ä r motsvarar den niv å riksdagen 1976 beslutade som

Prop. 1981/82:151 113

m å ls ä ttning f ö r utsl ä ppen å r 1985, d v s
en halvering av utsl ä ppen fr å n b ö rjan av 1970-talet. Av flera sk ä l ä r emellertid
den h ä r angivna strategin tveksam. Det g ä ller, dels att os ä kerheten
i siffrorna ä r stor varf ö r rangordningen mellan olika å tg ä rder kan bli
en annan, dels att den prim ä ra m å ls ä ttningen
inte ä r att reducera svavelutsl ä ppen inom landet, utan milj ö effekterna. Effekterna i sin tor beror i h ö g grad p å svavelutsl ä ppens utveckling internationellt. De internationella
aspekterna ber ö rs senare i denna utredning. Os ä kerheten i uppskattningarna skall emellertid
diskuteras n å got h ä r.

Os ä kerheten i kostnader F ö r oljealternativen ö r fr ä mst knuten till tillg å ngen och merpriset p å l å gsvavlig r å olja. Skillnaden i scenarierna f ö r å r 1990 och å r 2000 torde d ä rF ö r ge en hygglig bild av os ä kerheterna d å det
F ö rra scenariet F ö ruts ä tter l å gsvavlig r å olja
i h ö g grad och det senare F ö ruts ä tter avsvavling.
En ö vre uppskattning av kostnaden F ö r alternativet olja A i scenario å r 1990 skulle d ä rf ö r ge en ytterligare merkostnad ov ca 500 Mkr. Kolalternativen
ä r dels beroende av uppskattningen
av merpriset F ö r l å gsvavliga kol dels av uppskattningen av kostnaden F ö r r ö kgasavsvavling.
Den senare kostnaden ö r till ca 50 % beroende av os ä kerheten i total investeringskostnad. Os ä kerheten i uppskattning av investeringskostnad ä r ca 30 %, varF ö r en total os ä kerhet
i uppskattningen av kostnaden F ö r r ö kgasavsvavling ä r
ca 15 %. Os ä kerheten i merkostnad F ö r l å gsvavligt
kol bed ö ms vara h ö gst 30 %. En ö vre
uppskattning av kostnaden F ö r
kolalternativen skulle d å vara ca 25 % st ö rre ä n vad som
angivits i diagrammen. En uppskattning av hur l å g kostnaden F ö r svavelbegr ä nsning kan t ä nkas
bli i scenariet F ö r å r 1990 ä r starkt avh ä ngigt av optimismen betr ö FFande den tekniska utvecklingen av svovelbegr ä nsande å tg ä rder. F ö r
oljeelaternativen kan antagligen endast begr ä nsade
(10 %) kostnadsminskningar t ä nkas n å s. F ö r
kolalternativen b ö r det F ö religga goda m ö jligheter
att n å minskade kostnader med ca 25 %
genom anv ä ndande av de metoder F ö r avsvavling under sj ä lva f ö rbr ä nningen som nu b ö rjar komma Fram i pilotskala ("FBC",
"LIMB" m Fl). Det ä r d ä rvid fr ä mst
investeringskostnaderna som begr ä nsas.

8 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop. 1981/82:151 114

F ö r scenariot å r 2000 ä r
det, i h ö gre grad ä n f ö r å r 1990, os ä kerheten
i kostnaderna f ö r avsvavling vid koleldning som har
betydelse F ö r os ä kerheten i totalkostnaderna F ö r
alternativen. F ö r olja ö r det Fr ä mst
energif ö rbrukningen vid avsvavling och
merkostnaden f ö r denna å r 2000, som anger den ö vre och undre kostnadsgr ä nsen.
Os ä kerheten har antagits vara 20 %. F ö r kol best ä ms
den ö vre gr ä nsen antagligen av hur man v ä rderar energif ö rlusten
vid avsvavling å r 2000. Ä ven h ä r torde os ä kerheten upp å t
vara ca 20 %. Os ä ker-hten ned å t ä r mer intressant eftersom mycket tyder p å att vi i Framtiden har m å nga
kommersiella metoder i driFt f ö r att begr ä nsa svavelutsl ä pp
fr å n koleldning. En undre gr ä ns F ö r avsvalingskostnaden
vid koleldning torde kunna vara 50 % av de som anv ä nts vid ber ä kningarna. Uppskattad ö vre och undre os ä kerhet i ber ä kningarna har skissats i Figurerna 2 och 3.

Figur
1 Kostnadseffektivitet hos alternativa krav p å svavelbegr ä nsning (l ö g r ä nta)

X 100 Mkr

5 .

"PROCESS"

B

X 10000 ton S

A i I_____ I_ i_j__ I_ I — I_ » .

1

X 100 M<r

X 100 Wkr

"KOL"

X 10000

ton S 1

4-- 1-- 1_ I_ I_ I_ I_ I-- 1_

X 100 M<r

"ELKa"

X 100 W<r

"OLJA'

X 10000 ton S 1

10000 ton S

10

l_i — I I '_______ I_ I__ å _

15

10

20

_i__ I__ 1_ i — 1 — I — 1 — I — >-

15 19

i

t

Figur 2 Kostnodseffektiv strategi f ö r svavel-begr ä nsning
å r 1990 (l å g r ä nta)

o T> o > v *'

01

-n

"o

■"t-

r

n

U

L.

• o

» 1

VI

0

D

4->

Figur 3 Kostnadseffektiv strategi f ö r svavelbegr ä nsning
å r 2000 (l å g r ä nta)

Prop.
1981/82:151 118

5 F ö rsurningen i
Sverige - dagsl ä get

5.1 F ö rsurning av
skogsmark

Den jordm å n som ä r dominerande i svenska skogsmarker ä r podsol. I dessa jordar ä r f ö rsurningen l å ngt framskriden, huvudsakligen beroende p å naturliga, biologiska processer som p å g å tt alltsedan
den senaste istiden F ö r ca 10 000 å r sedan. Emellertid pekar vissa'under s ö kningar p å
att tillF ö rseln av F ö rsurande ä mnen
Fr å n atmosF ä ren har betydelse. Markens pH-v ö rde i humuslagret ä r markant mindre i sydv ä stra
Sverige, d ä r ocks å depositionen av f ö rsurande ä mnen ä r som st ö rst. Ocks å p å st ö rre djup i marken f å r man framtr ä dande skillnader. De suraste
jordarna Finns i s ö dra och sydv ä stra Sverige. pH-skillnaderna mellan s ö dra och nordligaste Sverige uppg å r till mer ä n
en pH-enhet. Det ä r dock sv å rt att utiFr å n
dessa unders ö kningar dra n å gra l å ngtg å ende slutsatser, andra faktorer ä n det sura nedfallet kan ha betydelse. Ö verensst ä mmelsen
med det sura nedFallets F ö rdelning i Sverige ä r dock bestickande.

En unders ö kning av
jordprover som tagits i mellansverige med tio å rs mellanrum pekar .p å att en F ö r ä ndring av
markens kemiska egenskaper har skett. Halten av vissa n ä rings ö mnen som
magnesium, kalcium och kalium har minskat betydligt under denna period. N å gon pH-minskning har d ä remot inte g å tt att Fastst ä lla vid denna unders ö kning. Urlokningen har å stadkommits
genom att v ä tejoner genom ut by tesreaktioner
tr ä ngt bort n ä rings ä mnena Fr å n markpartiklarna. Det m å ste betecknas som anm ä rkningsv ä rt att en betydande del av markens
F ö rr å d ov n ä rings ä mnen har urlakats p å s å kort tid som 10 å r.
Markens F ö rm å ga att i Framtiden rried baskotjoner st å emot (buffra) tillf ö rda v ä tejoner har otvivelaktigt minskat. Fortsatt buffring
kommer i h ö gre grad ske med aluminium. Denna buffring
och vittring av olika alumi-niummineraler f å r
till f ö ljd att aluminiumjoner l ö ses ut i markvattnet. De l ö sta aluminiumjonerna kan sedan transporteras till
omgivande sj ö ar.

Prop. 1981/82:151 119

En utarmning av skogens n ä ringsinneh å ll skulle p å l å ng sikt
kunna inverka menligt p å markens produktionsf ö rm å ga. Man har ä ven-bef ar.at att en fortsatt kraftig tillf ö rsel av syre kan leda till st ö rningar av mikrobiologiska processer s å som omvandling av organisk bunden kv ä ve till l ä ttillg ä ngliga Former. N å got
som p å sikt b ö r p å verka tr ä dtillv ä xten.
Det Finns ocks å tecken som tyder p å att ö kningen av
markvattnets alumiumhalt p å verkar rottillv ä xten.hos tr ö d,
vilket f å r negativa konsekvenser f ö r skogst illv ä xten.

5.2 F ö rsurning av
grundvatten

Det vatten som tr ä nger
ned genom markprofiler inneh å ller v ä tejoner fr å n
nederb ö rden och Fr å n biologiska F ö rsurningsprocesser.
Innan det n å r ned till grundvattenytan F ö r ä ndras den
kemiska sammans ä ttningen beroende p å jordart och berggrund. I grovkorniga jordarter ä r kontaktytan mellan mineral och vatten liten
varigenom bufFertreaktionerna inte hinner verka. Vattnets kvalit é beror ocks å
p å vittringsben ö genheten hos bergarten. Genomsl ä ppligc jordarter och berggrunder med stora sprickor ä r F ö rh å llandevis utsatta F ö r F ö rsurning av grundvatten.

Unders ö kning av pH
i grundvatten har visat att sura vatten å terFinns
i s ö dra och sydv ä stra Sverige. P å verkan
ä r st ö rst i ytliga, gr ä vda vattent ä kter. Det ö r
sv å rt ott Finna analysmaterial som
beskriver trender i grundvattnets sammans ä ttning.
I kommunala vattent ä kter i s ö dra Sverige har man Funnit att alkoliniteten
sjunkit. Denna F ö r ä ndring beror p å att v ä tejoner F ö rbrukat
v ä tekarbonatjoner i vattnet.

Trots sv å righeterna
att Finna tydligt sjunkande pH-trender torde man kunna dra slutsatserna att en
direkt F ö rsurning ä gt rum i vissa enskilda v ä st" och sydsvenska vattent ä kter med ytligt grundvatten. Fr ä mst k ä llor i grovkorniga
jordarter. De omr å den d ä r F ö rsurning intr ö FFat har sv å rvittrande
berg och jordarter och ä r utsatta f ö r ett betydande svavelnedfall. Vatten Fr å n brunnar i lermarker samt Fr å n borrbrunnar i berg har dock inte m ä rkbart F ö rsurats
ens i dessa omr å den.

Den Fr ä msta orsaken
till att grundvattenf ö rsurningen inger oro ä r de ö kade halter
av metaller i konsumtionsvattnet som den kan F ö ra med sig.

Prop. 1981/82:151 120

Sm å l ä ckage av metaller ur mark har alltid f ö rekommit. I marken finns metallerna vanligen l ö st bundna till lermineral-partiklar eller fastare
bundna i sv å rvittrade mineraler. Ö kande surhet i marken leder i regel till att frig ö relsen av metaller ö kar.

F ö rh ö jda metallhalter i sura grundvatten har ocks å konstaterats. Emellertid uppkommer de h ö ga metallhalterna i konsumtionsvatten fr ä mst genom utl ö sning
fr å n ledningssystemen. Kraftigt f ö rh ö jda halter
av koppar, zink, kadmium och bly har rapporterats.

5.3 F ö rsurning av
sj ö ar och vattendrag

En sj ö tillf ö rs vatten p å
Flera s ä tt. Dels genom nederb ö rden direkt p å
sj ö ytan, dels genom vatten som
passerat kringliggande mark. Det vatten som har passerat marken har f ö r ä ndrats genom
dess v ä g i marken.

Sj ö ar och vattendrag har ett s ä mre skydd mot F ö rsurning
ä n s å v ä l mark som grundvatten. EFFekterna
av den ö kande syraproduktionen blv F ö rst uppenbar i sj ö systemen.
Reproduktionsst ö rningar hos Fisk och Fiskd ö d p å grund av f ö rsurning har F ö rekommit
i Flera decennier och har med tiden drabbat allt Fler vatten. Ocks å Flodkr ö Ftan
har drabbats sv å rt av den F ö rs ä mrade
vattenkvaliteten. Ö verhuvudtaget medF ö r f ö rsurningen s å v ä l direkt som
indirekt drastiska F ö r ä ndringar i hela ekosystemet i en sj ö
eller ett vattendrag.

Mest utsatta F ö r
F ö rsurningen ö r de mindre sj ö arna
och vattendragen h ö gst upp i vattensystemen. I dessa
milj ö er kan tillF ä lligo Fl ö den
av surt vatten - Fr ä mst i samband med sn ö sm ä ltningen p å v å ren - f ö rekomma ö ven
i omr å den d ä r vattnet normalt ä r v ä l skyddat mot F ö rsurning.
En enda s å dan s k surst ö t kan vara nog F ö r
att sl å ut en l å ng rad organismer,

I de st ö rre sj ö arna, och vattendragen nedstr ö ms sker utvecklingen l å ngsammare .

Pr ö p. 1981/82:151 121

De suraste sj ö arna
(med pH-v ö rd é n under 5) ä r i huvudsak bel ä gna i s ö dra
delen ov sydsvenska h ö glandet, i v ä stkustomr å det
och i Bergslagen. Med F å undantog m å ste dessa betraktas s å som F ö rsurade till f ö ljd av surt atmosF ä riskt nedFoll.

Tre fj ä rdedelar av
alla sj ö ar i v ä stra G ö taland
och omkring h ä lften av sj ö arna i andra F ö rsurningsk ä nsliga delar av G ö taland
och Svealand har n å tt ett F ö rsurningsskede d ö r
skador p å organismer F ö rekommer. Man har bl a konstaterat att best å nden av i F ö rsta
hand m ö rt men ö ven abborre decimerats eller slagits ut i en stor
del av dessa sj ö ar. Sammanlagt torde Fiskbest å nden inom ca 10 % av landets sj ö areal ha drabbats.

Totalt Finns i Sverige minst 14 000 m å ttligt f ö rsurade
och ca 4000 gravt f ö rsurade sj ö ar. En sj ö
har r ä knats som m å ttligt f ö rsurad
om dess pH-vgrde å tminstone n å gon g å ng under å ret understiger 5,5, s å vida inte pH-v ä rdet hela å ret understiger 5,0 - i s å Fall har den betecknats som grovt F ö rsurad. (Alla de ovan n ä mnda siFfrorno g ä ller
sj ö ar st ö rre ä n 1 hektar). Detta inneb ä r att ca 20 % av
Sveriges sj ö ar ä r drabbade av F ö rsurningen.

Sannolikt F ö rsurades m å nga av de k ä nsligaste
sj ö arna i s ö dra Sverige redan under 1950- och 60-talen, dvs
under den period d å svavelnedFcllet med nederb ö rden ö kade som
mest. pH-v ä rdena har i allm ä nhet minskat i de k ö nsliga sj ö arna ä ven under 1970-talet, men F ö rsurningstakten
tycks ha avtagit n å got. Man kan emellertid konstatera
att de k ä nsliga sj ö arnas motst å ndskraFt
mot ytterligare F ö rsurning Forts ä tter att minska. Med en fortsatt stor deposition av
F ö rsurande ä mnen riskerar ocks å allt fler sj ö ar att bli k ä nsliga.

I de st ö rre
vattendragens nedre lopp har n å gon f ö rsurning i egentlig mening ä nnu inte ä gt
rum. Enstaka vattendrag med p å tagligt
sjunkande pH-v ä rden Finns dock i s ä rskilt F ö rsurningsk ä nsliga omr å den.
Risken f ö r en Framtida F ö rsurning - i vissa fall inom en mans å lder - ä r
d ä rtill stor i m å nga av G ö talands
och Svealands vattendrag, d ö r den ö kade syrotillF ö rseln
medF ö rt ett allt s ä mre skydd mot F ö rsurningen.

Liksom grundvattenF ö rsurningen
kan F ö rsurningen av sj ö ar och vattendrag ö ven utg ö ra ett h ä lsoproblem. Bl a har man kunnat sp å ra ett samband mellan l å ga pH-v ä rden
i sj ö vatten och h ö ga kvicksilverhalter i

Prop. 1981/82:151 122

g ä dda. I ett hundratal vatten har
fisken F ö rklarats otj ä nlig som m ä nnisko-F ö da, men sannolikt ä r kvicksilverhalten F ö r h ö g i l å ngt Fler sj ö ar. Ö kad halt av andra tungmetaller i vatten och fisk ä r ocks å
att v ä nta n ä r pH-v ä rdet sjunker.

6.1 F ö r ä ndring av den Framtida svaveldepositionen i Sverige
6,1.1 Ä tg ä rder inom Sverige

Inom projekt Kol-H ä lsa-Milj ö har professor UlF H ö gstr ö m ber ä knat svaveldepositionen i Sverige 1978 samt 1990 och å r 2000. Denna utredning har utnyttjats F ö r beskrivning av svaveldeposition vid n å gra av de alternativ som beskrivs i avsnitt 2. Tack
vare att denna utredning har skilt p å
bidrag till svaveldepositionn Fr å n F ö rbr ä nning av
tjockolja, kol samt processutsl ä pp inom
industrin, har det varit m ö jligt att ber ä kna depositionen vid andra reningskrav. F ö r att begr ä nsa
antalet ber ä kningsFall har depositionen av
svavel Framtagits f ö r fyra omr å den i Sverige som ä r drabbade av F ö rsurning. Dessa omr å den ä r v ä stkusten, Sm å land,
V ä rmland-Bergslagen och mellersta
Norrlands kustland. Dagens deposition i dessa omr å den Framg å r av tabell 6.1. Angivna v ä rden avser summan av v å t och torrdeposition ov svavel och utg ö r medelv ä rden f ö r omr å det i Fr å ga. N ä ra stora
punktk ä llor kon d ä rF ö r
depositionen vara betydligt st ö rre. I
tabell 6.1 anges ocks å v ä rden p å depositionen framtagna av norsk institutt
F ö r luFtForskning. Som synes ä r ö verensst ä mmelsen mycket god trots att v ä rdena ä r
Framtagna med delvis olika metoder. Os ä kerheten
i depositionsunders ö kningen F å r d ä rF ö r anses som liten.

Tabell 6.1 V å t
och torrdeposition av svavel inom n å gra
F ö rsurnings-

2 drabbade omr å den
i Sverige 1978 [gram svavel/m , å r]

Omr å de enligt H ö gstr ö m 1981
enligt NILU 1981

V ä stkusten 1,9 1,9

Sm å land 1,5 1,5

V ä rmland-Bergslagen 1,2 1,3

Mellersta Norrlands- 1,0 0,9

kustland

Prop. 1981/82:151 123

Som Framg å r av
tidigare avsnitt kommer svavelutsl ä ppen
i Sverige a+t sjunka till F ö ljd av att nedtroppningsprogrammet
F ö r svavel i olja fullf ö ljs samt att å tg ä rder inom processindustrin vidtas. S ä rskilda krav p å
koleldade anl ä ggningar minskar emissionen
ytterligare. Vid ett totalutsl ä pp av ca 200
000 ton svavel i Sverige å r 1990, ber ä knas det Svenska bidraget till svaveldepositionen ha
minskat med cirka 15 %
p å v ä stkusten,
cirka 35 % i Bergslagen-V ä rmland, cirka 25 % p å sm å l ä ndska h ö glandet
och cirka 45 % inom mellerste norrlonds kustland. I absoluta termer blir f ö r ä ndringen m å ttlig beroende p å
att de utl ä ndska k ä llorna Svarar F ö r
merparten av svaveldepositionen i Sverige. Man kan r ä kna med <3tt de st ö rsta f ö r ä ndringarna kommer att ske i Bergslagen-V ä rmland och

mellersta norrlonds
kustland d ö r minskningen i svaveldepositionen
kommer

2 att uppg å till i
medeltal 0,1 gram svavel/m , å r respektive
0,20 gram

2 svavel/m , å r.
Detta under F ö ruts ä ttning att emissionerna i Europa ä r

of ö r ä ndrade.

Som Framg å r av avsnitt
4 Figur 1 uppg å r skillnaden i utsl ä pp Fr å n koleldade
anl ä ggningar vid 'olika renings å tg ä rder lill ca
30 000 ton 1990 och ca 50 000 ton å r
2000. F ö r ä ndringen i svavelutsl ä pp mellan
olika alternativ ö r s å dana att depositionen. F ö r ä ndras med n å gra
procentenheter .

En s ä nkning av svavelhalten i tjock eldningsolja
till 0,5 viktprocent kombinerat med ytterligare s ä nkning av svavelutsl ä ppen Fr å n processindustrin skulle medF ö ro ott svavelutsl ä ppen
i scenario F ö r å r 2000

skulle uppg å till 150
000 ton. Detta medF ö r ott depositionen å r 2000

2 Fr å n svenska k ä llor skulle minska ytterligare med ca 0,05 gram
svavel/m ,

De olika alternativen redovisas i tabell 6.2.

Man kan vidare konstatera att i det l ä gsta utsl ä ppsalternativet
kommer bidraget till svaveldepositionen fr å n
svenska k ä llor att understiga dagens bidrag
fr å n n å got annat land i Europa. Sverige skulle s å ledes d å ej
l ä ngre vara det land som dominerade
svaveldepositionen i Sverige.

c

01

-o • o

u E

o o

O)

U

1/1

U </>

o UJ

o -I q: O o-

CN o fn -o o" o" o" o"

c

3

a kl

c o

in O)

C

00 _ <l/5 O LU

O _i o; i O Q-

o m 00 It c - • ■ C-J

-o

•O

u

e o

E O

c

• o

c

E O

C

O

< 1/1

U UJ O < y o -J -1 O o o -J a; <N i O Q-

CM >0 O >0 CN T- t-M (NJ

o" d" d" o"

o

a

o

a v -o

Q-' o <

i>. _J -1 o. O — 1 » - i O

O _l

o

o n o.

CN
T- T-

iri >- u-i

» - CN CN

>

o

c

01 u

>

0) -D 01

E

O)
u

03

0
.o

rx

u

o.

-D

-H CN

J3 E

0
1/5

.

in E

C
0

<U
k,

> Ol

-Q

o

-a • o

o

C>J r-

o o o

C

irt

01

"D

o>

C

0

0

I — t

—

in

u

O)

u

Ul

O

0)

z

c

m

01

1

0

+>

-D

-H

-D

in

■D

C

in

C

D

C

O

u

0

..

a

»— 1-

01

.-H

-l->

. — 1

E

— H

-t- »

in

• 0

u

H

in

:d

E

:a

0)

3

>

to

>

s

-i;

01

u

JD

:o

o

-fj

♦>

in

• H

- « - »

Ol

o

-

C

H

0)

-O

T3

X

u

-M

:0

0)

>

J2

É

C

<

Prop. 1981/82:151 125

6.2 Ä tg ä rder utanf ö r
Sverige

Ber ä kningar av den Framtida
svaveldepositionen har ocks å utF ö rts under f ö ruts ä ttning att emissionerna i Europa har minskat. I
tabell 5,3 redovisas resultaten av tv å
ber ä kningsalternativ. H ä rvid F ö ruts ä tts att en viss procentuell minskning av
emissionerna i Europa leder till samma procentuella minskning av depositionen i
Sverige. Ett s å dant betraktelses ä tt ä r dock
starkt F ö renklat men kan ä nd å anv ä ndas F ö r
att i detta sammanhang peka p å vilka niv å er i Europa som ger en viss effekt i Sverige.
Givetvis spelar det roll var i Europa reduktionerna å stadkommes. En annan os ä kerhet ö r
att svavlets nedfallsm ö nster kon ä ndras till f ö ljd
Qv utsl ä ppen av kv ä veoxider och kolv ä ten,
som mi .skar atmosF ä rens F ö rm å ga Qtt ombilda
svaveldioxiden till svavelsyra.

Tabell 6,3 Deposition av svavel 1 Sverige vid olika
emissionsniv å er i

Europa.
Svensk emission enligt alternativ KOL D OLJA A PROCESS O

V ä stkusten

Sm å land

V ä rmland-Bergslagen

Mellersta
Norrlands

kustland

2000

Europas

emis «

;ion

978

- 25 %

- 50

1,9

1,5

1,1

1,5

1,1

0,8

1,2

0,9

0,6

1,0

0,7

0,5

6.3 Deposition Fr å n
punktk ä llor

I ovsnitt 1. beskrivs tv å olika svaveikrav F ö r stora
koleldade kraft- och v ä rmeverk resp kondenskroFtverk (F ö r stora anl ä ggningar
spelar svavel-lagstiFtningen ingen roll). N ä r
det g ä ller kraft- och v ä rmeverk g ä ller
dels maximalt 1600 ton svavel per anl ä ggning
dels 400 ton svavel per
onl ö ggning men ej l ä gre
ö n 0,10 gram svovel/MJ br ä nsle. F ö r
kolkondens-verken g ä ller tv å niv å er dels 0,10
gram svavel/MJ br ä nsle dels 0,05 gram svavel/MJ br ä nsle. I tabell 6.4 å terges ber ä knad deposition fr å n tv å anl ä ggningar med olika krav p å svavelrening.

Prop. 1981/82:151 126

Tabell 6.4 Deposition av svavel i n ä romr å det fr å n tv å koleldade an-

2 l ä ggningar [gram S/m , å r]

Kraftv ä rmeverk Kondenskraftverk

100 MW , 200 MW., 2 x 600 MW ,

el V el

5200 h/ å r 6000 h/ å r

400 ton S/ å r 1600
ton S/ å r

Avst å nd [km] 0,1 gram S/MJ 0,05 gram S/WJ 0,1 gram S/MJ

Alternativ Alternativ ■ Alternativ Alternativ

KOL D, E, F KOL A, B, C ELKOL B________ ELKOL A

1 Ö

Ö , Ö 8

Ö ,
19

0,39

Ö ,7 Ö

20

0,03

0,07

0,14

0,27

30

0,01

0,03

0,07

0,14

40

0,01

0,02

0,04

0,09

Meteorologiska data Fr å n
Bromma. Vindriktning 170

Av tabellen Framg å r
att skillnaden i deposition Fr å n kraftv ä rmeverket

2 vid olika svavelkrav ö r
ca 0,1 gram svavel/m , å r inom 10 km radie.

' . 2 .

F ö r kondenskraFtverket uppg å r skillnaden till 0,4 gram svavel/m , å r

2

inom 10 km. Om man antar en bakgrundshalt av 1-1,5 gram svovel/m
, å r

erh å lles ett maximalt p å slog av 10-20 % F ö r
kraFtv ä rmeverket och 50-80 % F ö r kondenskraFtverket.

Prop.
1981/82:151 127

7 Utv ä rdering av
alternativen fr å n milj ö synpunkt

7.1 F ö rsurning av
mark och vatten

Produktion, bortf ö rsel
och nedbrytning av organiskt material Framkallar en l å ng rad kemiska processer som ä r F ö renade med
uppkomst eller F ö rbrukning av v ä tejoner. Vid en perfekt j ä mvikt mellan uppbyggande och nedbrytande processer
skulle den biologiska nettof ö rsurningen
bli 0. Man- hor emellertid tidsm ä ssiga och
rumsliga F ö rskjutningar mellan uppbyggande
och nedbrytande processer vilket å terspeglar
sig i Form av v ä tejonfl ö den. F ö r
en produktiv granskog bel ä gen i omr å den med h ö g
deposition av F ö rsurande substanser ä r tillf ö rseln
av v ä tejoner Fr å n biologiska processer och Fr å n atmosF ä ren
av samma storleksordning. I en l å gproduktiv
tallskog ä r d ä remot tillF ö rseln ov v ä tejoner klart dominerande.

Yt och grundvattnets F ö rsurning
best ä ms till stor del av den kemiskasammans ä ttningen hos avrinningsvattnet Fr å n omgivande landomr å den. Transporten av v ä tejoner Fr å n marken till yt och grundvatten p å verkas ocks å
ov den m ä ngd negativa joner som F ö ljer med markv ä tskan.
Denna m å ste vcro elektriskt neutral. Ö kade m ä ngder
negativa joner i utfl ö det inneb ä r d ä rf ö - ocks å
ö kade m ä ngder borttransporterade positiva joner. I sura
marker domineras de positiva jonerna av v ä te-
och aluminiumjoner. I å kermarker ö r d ä remot
kalcium-, magnesium- och kaliumjoner dominerande bland de positiva jonerna. Den
tillf ö rsel ov svavel till mark som skett
sedan 1950-talet har inneburit en F ö r ä ndring av den kemiska sammans ä ttningen av markvattnet. SulFat dominerar nu bland
de negativa jonerna i mark. UtFl ö det av v ä tejoner, oavsett om dessa h ä rr ö r Fr å n biologiska eller ontropogena k ä llor, ä r
med andra ord till mycket stor del betingat av svavelnedfall fr å n atmosf ä ren.
Man kan s å ledes h ä vda att nedfallet av svavel ä r ov st ö rre
betydelse F ö r utfl ö det ov v ä tejoner
ur skogsmark ä n tillf ö rseln av v ä tejoner
via nederb ö rd och biologiska processer.

Den F ö rsurning ov sj ö ar som konstaterats beror s å ledes till ö verv ä gande delen p å
nedFoll av F ö rsurande ä mnen Fr å n
atmosf ä ren.

Prop. 1981/82:151 128

En f ö rsurningsk ä nslig sj ö
som uts ä tts F ö r syratillf ö rsel kan s ä gas genoml ö pa
tre faser. Under den f ö rsta fasen ä r pH-v ä rdet
ä nnu F ö rh å llandevis stabilt men efterhand
sjunker v ä tekarbonatbuffringen (alkoliniteten).
Om alkoliniteten sjunker under 0,1 mekv/1 kan inte tillf ö rseln av v ä tejoner
tas om hand genom v ä tekarbonatbuffringen. pH-v ä rdet blir instabilt och b ö rjar sjunka snabbare. Detta intr ä ffar vid pH 5-6. I Fas 3 stabiliseras pH-v ä rdet vid 4,5 ä ven
om nederb ö rden ä r surare. Detta h ä nger samman med ott humus ä mnen och aluminium vid detta pH b ö rjar fungera som bufFertar.

Regionalo skillnoder mellan de oliko olternotivei.

F ö r att beskriva pH-F ö r ö ndringor i
sj ö ar i de olika alternativen kan

2 antas att en minskning av deposition med O,1 gram
svavel/m , å r leder

till en pH-h ö jning
med 0,05 enheter i sj ö ar med pH 5 och med 0,2 en'

heter i sj ö ar med pH inom intervallet 5-6. Vidare har antagits att de

allra mest
F ö rsurningsk ä nsliga sj ö arna
inte t å l en belastning med mer

2 • ä n 0,5 gram svavel/m , å r och att de
n å got mindre F ö rsurningsk ä nsligc

sj ö arna ej t å l mer ä n
1,0 gram svcvel/m", å r. Nedan redovisade pH-

F ö r ä ndringar kommer inte att upptr ä da
omedelbart utan eFter en l ä ngre tid d å nya j ö mviktsF ö rh å llanden har
inst ä llts. Detta h ä nger sammen med att de under å ren ackumulerade svavelm ä ngderna i mark ä ven
i Forts ä ttningen kommer att medF ö ra ett utl ä ckage
av v ä tejoner. Dessutom kommer det ott ta
l å ng tid innan sj ö n hunnit bygga upp ett nytt buFFertsystern av
bikarbonat.

Nedan diskuteras F ö rh å llandena i scenario å r 2000. Kolkondens ing å r ej.

Alternativ KOL C, OLJA A, PROCESS O *

N å gon F ö r ä ndring av sj ö arna p å
v ä stkusten och i Sm å land ö r inte gtt r ä kna med. I V ä rmland-Bergslagen
kan ca 4000 sj ö ar F å en h ö jning med maximalt 0,1 enheter. I
mellersta Norrlands kustland kon ca 500 gv de mest F ö rsurningsdrabbade sj ö arna (pH.5) f å en pH-h ö jning med maximalt 0,1 enheter och 1000 F ö rsurade sj ö ar
(pH 5-6) maximalt 0,4 enheter.

*) Kombinationen av alternativ motsvarar ett totalt
svavelutsl ä pp ov 216 kton per å r, merkostnaden F ö r
svavelreduktion relativt KOL O, OLJA O, PROCESS O ä r 1 190 Mkr per å r.

Prop. 1981/82:151 129

Alternativ KOL D, OLJA A, PROCESS O '

P å v ä stkusten och i Sm å land kan cirka 3500 sj ö ar f å en pH'-f ö rb ä ttring med
maximalt 0,1 enheter. I V ä rmland-Bergslagen F ö rb ä ttras pH med
0,1 enheter i 500 av de mest f ö rsurade sj ö arna och 0,2 enheter i 4000 sj ö ar. I mellersta Norrlands kustland F ö rb ä ttras pH med
0,1 enheter i 500 av de mest F ö rsurade sj ö arna och 0,4 enheter i 1000 sj ö ar.

Alternativ KOL D, OLJA C, PROCESS C **)

P å v ä stkusten F ö rb ä ttras pH med maximalt O,1 enheter i 1000 ov de mest F ö rsurade sj ö arna
och 0,2 enheter i 1500 sj ö ar. I Sm å land h ö js
pH med maximalt 0,1 enhet i 2000 sj ö ar.
I V ä rmland-Bergslagen h ö js pH med maximalt 0,1 enheter i 500 av de mest F ö rsurade sj ö arna
och 0,3 enheter 'i ytterligare 4000 sj ö ar.
I mellersta Norrlands kustland F ö rb ä ttras pH med O, 1 enheter i 500 av de mest F ö rsurade sj ö arna
och ytterligare 1000 sj ö ar med maximalt 0,6 enheter.

Ä tg ä rder utanF ö r
Sverige

F ö r ott belysa eFFekten ov reduktion ov
svavelutsl ä ppen utomlands har motsvarande ber ä kningar genomF ö rts
F ö r tv å alternativ. Det ena alternativet avser en reduktion med 25 %
gentemot utsl ö ppsF ö rh å llondena 1978, det andra 50 %. F ö r Sveriges
del g ä ller ber ä kningarna F ö r
alternativ KOL D, OLJA A, PROCESS O å r
2000.

Europos emission minskor med 25 %

P å v ä stkusten stiger pH med 0,2 enheter i 1000 av de mest F ö rsurade sj ö arna
och 0,8 enheter i ytterligare 1500 sj ö ar.
I Sm å land stiger pH med 0,5 enheter i
500 av de mest F ö rsurade' sj ö arna och 0,8 enheter i 1500 sj ö ar. I V ä rmland-Bergslagen
stiger pH med 0,4 enheter i 500 av de mest F ö rsurade
sj ö arna. I 4000 sj ö ar upph ö r
F ö rsurningen. I mellersta norrlonds
kustland upph ö r F ö rsurningen i 1000 sj ö ar och pH
stiger med 0,2 enheter i 500 av de mest F ö rsurade
sj ö arna.

*) se Fotnot F ö reg å ende sida: 173 kton svavel per å r, 1 760 Mkr per å r **)se Fotnot F ö reg å ende sida: 125 kton svavel per å r,
2 144 Mkr per å r

9 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop. 1981/82:151 130

Europas emission minskar med 50 %

F ö r V ä stkusten stiger pH med 0,5 enheter i 1 000 av de mest f ö rsurade sj ö arna
och il 500 sj ö ar upph ö r F ö rsurningen
helt. I Sm å land stiger pH med 0,8 enheter i
500 av de mest F ö rsurade sj ö arna och F ö rsurningen
upph ö r helt i 1 500 sj ö ar. I V ä rmland-Bergslagen
stiger pH med 0,8 enheter i 500 av de mest f ö rsurade
sj ö arna och i 4 000 sj ö ar upph ö r
f ö rsurningen helt. I mellersta
Norrlands kustland upph ö r F ö rsurningen helt.

EFFekter i mark och grundvatten

2+ 2+
Tillf ö rsel av sulFater hor stor betydelse d å n ä rings ä mnen som Ca , Mg

och K urlakas ur marken.

N ä r det- g ä ller att beskriva eFFekten i mark ö r detta betydligt sv å rare att ange i kvantitativa siFFror. Man torde dock r ä kna med ott urlokningen ov n ä rings ä mnen kommer
att Forts ä tta framf ö r allt fr å n
de f ö rsurningsk ä nsliga brunjordarna. N å got F ö rs ö k att s ä rskilja eFFekterna ov olika utsl ä ppsbegr ä nsande
å tg ä rder inom landet l å ter sig tyv ä rr inte g ö ras
med den tid som naturv å rdsverket hoFt till F ö rFogande F ö r
uppdragets genomF ö rande.

F ö rst i det Fall d ö r emissionen i Europa minskar med 50 % kan man r ä kna med ott urlokningen av n ä rings ä mnen kommer ott
g å ned till normala v ä rden.

F ö rsurningen ov grundvatten kommer ott
minska kring st ö rre svenska punktk ä llor F ö r
svaveldioxid om å tg ä rder F ö r att begr ä nsa svavelutsl ä ppen
i landet vidtas.

Qn emissionen i Europa minskar med 50 % kan man r ä kna
med att en allm ä n f ö rb ä ttring kommer att ske i landet,
dock l å ngsam i de mest f ö rsurade omr å dena.

Lokala skillnader mellan de olika alternativen

Tabell 6.4 visar depositionen av svavel inom n ä romr å det f ö r ett kraFt-v ö rmeverk
och ett kondenskroFtverk med olika svavelkrav. EFFekten av olika utsl ä ppsalternativ best ä ms i h ö g grad av lokaliseringen ov anl ä ggningen. Avg ö rande
ä r bakgrundsdepositionen av svavel
och sj ö arnas

Prop.
1981/82:151 131

f ö rsurningsk ä nslighet. Nedanst å ende,
resonemang g ä ller under F ö ruts ä ttning att
det finns F ö rsurningsk ä nsliga sj ö ar
vid de diskuterade avst å nden.

Kraftv ä rmeverk

I det fall d ä r
utsl ä ppsgr ä nsen ä r 400 ton S/ å r, dock ej l ä gre
ä n O,1 gram S/MJ, kommer
belastningen Fr å n kraftv ä rmeverket att maximalt s ä nka pH i de sj ö ar
som idag har ett pH mellan 5-6 med 0,2
enheter inom 10 km Fr å n anl ä ggningen. P å l ä ngre avst å nd blir p å verkan sv å r
att urskilja.

Om utsl ä ppsgr ä nsen s ä tts
till 1600 ton svavel per å r kommer pH i de mest f ö rsurningsdrabbade sj ö arna (pH<5) att sjunka ytterligare maximalt 0,1 enheter 10 km fr ö n anl ä ggningen. De
sj ö ar som i dag har pH mellan 5-6 kon
F ö rv ä ntas sjunka ytterligare maximalt 0,4 enheter 10 km Fr å n anl ä ggningen och
O,1 enheter 20 km Fr å n anl ä ggningen. P å l ä ngre avst å nd blir p å verkan Fr å n
anl ä ggningen sv å r att urskilja.

KondenskroFtverk

F ö r det Fall d ö r svavelgr ä nsen
O,1 gram 3/MJ g ä ller kommer de mest f ö rsurningsdrabbade sj ö arna (pH<5) att sjunka ytterligore maximalt 0,4 pH enheter inom 10
km, 0,1 enheter inom 10-30 km. De sj ö ar
som i dag har pH mellan 5-6 blir F ö r ä ndringarna st ö rre.
pH sjunker med maximalt 1,0 enhet inom 10 km 0,5 enheter vid 20 km och n å gon eller n å gra
tiondels enheter p å st ö rre avst å nd Fr å n anl ä ggningen. P å verkansomr å det
kon bed ö mas till 60 km.

S ä tts svavelgr ä nsen till 0,05 gram S/MJ erh å lles F ö r
de mest F ö rsurnings drabbade sj ö arna (pH<'5) maximalt 0,2 enheter vid 10 km, 0,1
enheter vid 20 km Fr å n anl ä ggningen. Sj ö ar som i dag har ett pH mellan 5-6
sjunker ytterligare 0,8 enheter inom 10 km, 0,3 enheter vid 20 km och n å gon tiondels enhet p å st ö rre avst å nd Fr å n anl ä ggningen. P å verkansomr å det kan bed ö mas
till 40 km.

Prop. 1981/82:151 132

7.2 Ö vriga milj ö eFFekter

Nedan f ö ljer en
beskrivning av ö vriga milj ö effekter av svaveldioxidutsl ä pp. N å gon kvantifiering
av effekten mellan olika alternativ har inte gjorts.

Svaveldioxid i luft inverkar p å m ä nniskans h ä lsa, ger upphov till v ä xtskador samt korrosion p å
metaller och skador p å kalk-och sandstensbyggnader. Det b ö r understrykas att dessa effekter, till skillnad fr å n f ö rsurning av
mark och vatten, orsakas av v å ra egna k ä llor. Ä tg ä rder inom Sverige har d ä rF ö r stor
betydelse. P å kort sikt torde ytterligare begr ä nsning av svavelhalter i eldningsolja ge st ö rst eFFekt. Man kan ocks å r ä kna med att
f ö rb ä ttringar kommer att ske i n ä rheten
av stora punktk ä llor f ö r svaveldioxid om å tg ä rder vidtas.

Under 1970-talet har cirka 50 kommuner utf ö rt m ä tningar av
svaveldioxid i utomhusluften. I 21 av de n ä mnda
kommunerna hcr naturv å rdsverkets planeringsm å l F ö r h ö gsta vinterhalv å rsmedelv ä rde

3 60 yq/m
ö verskridits under
1970-talet. Riktv ä rdet F ö r h ö gsta

3 vinterhalv å r
smedel v ä rde, 100 yqlm har ö verskridits i 5 av de

n ä mnda 50 kommunerna under 1970-talet. Utbyggnad ov Fj ä rrv ä rme och begr ä nsningar av svavelhalten i oljan har i de Flesta
Fall medf ö rt en trend mot en minskning av
svaveldioxidhalterna. Orter med h ö g
grad av anslutning till Fj ä rrv ä rmesystem redovisar svaveldioxidhalter som ligger 2-5 g å nger l ä gre
ä n j ä mF ö rbara orter med f ö gq eller ingen Fj ä rrv ä rmeanslotning.

Under resten av seklet F ö rv ä ntas en Fortsatt anslutning till Fj ä rrv ä rme ske,
vilket i sig ger en F ö rb ä ttring av l å ngtidsmedelv ä rdena av Svaveldioxid. InF ö rondet av restriktioner F ö r utsl ä pp
Fr å n stora anl ä ggningar leder till ott halterna minskar
ytterligare. FromF ö r allt kommer korttidsv ä rdena av svaveldioxid'att minska.

Kostnaderna ä v
korrosionsskador har i olika sammanhang ber ä knats,
senast i OECD-studien. Det ä r dock
troligt att man underskattat kostnader F ö r
korrosionsskador i Sverige.

Prop. 1981/82:151 133

V ä xtskador beroende p å svaveldioxidutsl ä pp
har konstaterats i anslutning till Flera punktk ä llor av svaveldioxid i landet. F ö r

att undvika skador p å
k ö nsliga tr ä dslag b ö r
halten av svavel-

3 3

dioxid ej ö verstiga 200
yi/xn som timmedelv ä rde och 25 ug/m

som å rsmedelv ä rde. V ä sttyskland
har under senare delen av 1970-talet drabbats av v ä xtskador p å
granskog i stor omfattning. Orsaken ä r
ofullst ä ndigt k ä nd men tyska forskare tror att det kan vara en
kombination av f ö rh ö jd svaveldioxidhalt i luften, torrdeposition p å barr, sur nederb ö rd,
markf ö rsurning och eventuellt s ä nkt grundvattenniv å . Hur de faktorerna verkar tillsammans ä r oFullstndigt k ä nt. Det kan vara s å att barrtr ä dens
tillv ä xt s ä tts ned redan vid en l ä re svaveldioxidhalt
n ä r ö vriga Faktorer ä r ogynnsamma F ö r tr ä den.

8 Ä tg ä rder mot F ö rsurningen
- ett samlat handlingsprogram

F ö rsurningen inneb ä r ett s å
stort ingrepp i biologiska och geologiska processer att man inte kan F ö rlita sig p å
å tg ä rder i milj ö n f ö r att kommo till r ä tta med
problemet. Verket anser d ä rf ö r att F ö rsurningen i F ö rsto hand m å ste
motverkas vid k ä llon. EFtersom en s å stor del av nedFollet av F ö rsurande ä mnen
h ä rr ö r Fr å n andra l ä nder m å ste
man p å kort sikt - som uppeh å llande F ö rsvar
- ocks å anv ä nda kalkning och andra å tg ä rder F ö r
att d ä mpa F ö rsurningens eFfekter. Ett kraFtFullt internationellt agerande i syFte
att minska svavelutsl ä ppen i Europa Framst å r som en mycket viktig uppgiFt. Detta har varit linjen
1 den svenska svavelpolitiken hittills. Verket anser att en s å dan strategi b ö r
ligga till grund F ö r framtida å tg ä rder mot f ö rsurningen. De å tg ä rder F ö r
att begr ä nsa svavelutsl ä ppen Fr å n
koleldning som huvudsakligen diskuterats ovan m å ste d ä rF ö r ses mot bakgrund av ett samlat program f ö r att minska f ö rsurningen.

8.1 Internationella fr å gor

Cirka 300 000 ton svavel sl ä pptes ut Fr å n svenska F ö roreningsk ä llor i slutet av 1970-talet. D ä rav deponerades ca 100 000 ton inom
landets gr ä nser medan å terstoden transporterades vidare
till andra l ä nder. Ut ö ver de 100 000 ton som var av
inhemskt ursprung fick Sverige ta emot ca 380 000 ton svavel Fr å n andro l ä nder, ca

Prop.
1981/82:151 134

40 000 ton Fr å n England, 10 000 ton Fr å n Frankrike, 20 000 ton fr å n Danmark, 30 000 ton Fr å n V ä sttyskland, 30 000 ton Fr å n Ö sttyskland, 10 000 ton fr å n Ö sterrike, 20 000 ton fr å n Polen, 20 000 Fr å n Sovjetunionen samt 10 000 ton
vardera fr å n Finland och Norge. Ö vriga europeiska l ä nder svarade f ö r 40 000 ton. Till detta kommer 140
000 ton fr å n ej klarlagda k ä llor, men som troligen f ö rdelar sig p å de olika l ä nderna efter de bidrag som
redovisats ovan som s ä kra
samt med ett visst tillskott fr å n USA/ Kanada '.

Det kan konstateras att Sverige ä r fortfarande, trots kraftfulla å tg ä rder f ö r att minska de inhemska utsl ä ppen, det enskilda land som bidrar mest till
depositionen i v å rt land. Trots att de svenska utsl ä ppen totalt bara utg ö r n å gon procent av de samlade utsl ä ppen
i Europa bidrar de F ö r n ä rvarande till ca 20 % av ■svavelnedFollet i Sverige.. En
minskning av utsl ä ppen i Sverige ä r ocks å
eFFektivare j ö mF ö rt med n å got annat land F ö r att minska depositionen i Sverige. K ä llorna h ä r
ligger n ä rmast. Vidare b ö r framh å llas
att en kraftig minskning av utsl ä ppen i ett
enskilt land inte l ö ser Sveriges f ö rsurningsproblem. Det framh ö lls i kapitel 7.1 ovan att en reduktion av utsl ä ppen i Europa med 50 % skulle F ö rb ä ttra F ö rsurningsl ä get avsev ä rt
i Sverige.

Sedan slutet av 1960-talet har Sverige arbetat med att f å till st å nd
å tg ä rder p å internationell niv å vad g ä ller
l å ngv ä ga gr ä ns ö verskridande luftf ö roreningar.
Vid FNs milj ö konferens 1972 i Stockholm
Framlades en svensk specialstudie i Fr å gan.
Aren 1971-75 genomF ö rdes inom ramen F ö r OECDs milj ö kommitt é en gemensam mellonstotlig studie ov spridningen ov
luftf ö roreningar i Europa. Resultatet av
denna m ö jliggjorde kvantiFiering ov
spridningen av svavelf ö reningar mellan olika europeiska l ä nder. Effekterna av det sura nedfallet har vidare
diskuterats p å internationella konferenser. Av s ä rskild vikt blev konFerensen i Telemark i Norge
1976. D ä r enades man om ett uttalande att
det sura nedfallet sannolikt var den fr ä msta
orsaken till f ö rsurningen av sj ö ar och vattendrag och att nedfallet ocks å utgjorde ett hot mot skogstillv ä xten.

Prop. 1981/82:151 135

Konventionen av l å ngv ä ga gr ä nsoverskridonde
luftf ö roreningar, som undertecknades av
ett trettiotal l ä nder i november 1979, inneb ä r att man p å
politisk niv å erk ä nner att luFtf ö roreningar ö r ett internationellt problem. Konventionen v ä ntas bli ratificerad av 24 l ä nder under 1982 och kommer d ä reFter att tr ä da
i kraft. Sverige har ratificerat konventionen. Enligt konventionens artikel 2
g ä ller: "De avtalsslutande
parterna ... skall bem ö da sig om att begr ä nsa och s å
l å ngt som m ö jligt gradvis minska och F ö rebygga gr ä ns ö verskridande luft F ö roreningar" . I konventionens artikel 6 s ö gs: "... å tar
sig varje avtalsslutande part att utarbeta b ä sta
m ö jliga tillg ä ngliga teknik, som ö r ekonomiskt m ö jlig, samt resurssn ö i teknik".

Arbetet enligt konventionen har p å g å tt ca tv å å r ä ven om den ä nnu
inte tr ä tt i kroFt och l å ngv ä ga transport
av F ö rsurande ä mnen har d ä rvid
dominerat helt. Redan F ö re konventionens undertecknande
hade inom ECE etablerats ett europeiskt m ä tnings-
och utv ä rderingsprogram (EMEP). I utvecklad
Form kommer m ä tprogrammet att bli en viktig del
av konventionsarbetet.

En konFerens har arrangerats i Salzburg varvid olika å tg ä rder F ö r begr ä nsning
av svavelutsl ä pp diskuterades. KonFerensen
samlade ett stort antal personer Fr å n
n ä stan alla l ä nder som undertecknat konventionen. Ett omfattande
material presenterades och slutsatserna F å r
anses som betydelseFulla. Rapporten Fr å n
konFerensen betonar starkt att teknil< Fr å n
reduktion av utsl ä pp av svavel ä r kommersiellt tillg ä nglig och b ö r anv ä ndas. Detta g ä ller bl o teknik F ö r rening av kol, avsvavling av olja och gas och r ö kgasavsvavling. Det Fromh ö lls vidare att onv ä nd-ning av h ö ga skorstenar inte l ö ser det regionala luFtF ö rore-ningsproblemet.

Resultaten Fr å n
Salzburg-konFerensen har diskuterats inom ramen F ö r konventionen och vid en genomg å ng
i september i å r har ECEs "Working Party on
Air Pollution Problems" Funnit att r ö kgasavsvavling
nu kon anses vara etablerad teknik och d ä rF ö r b ö r anv ä ndas som en av de viktigaste metoderna F ö r'begr ä nsning
av svavelutsl ä pp.

Prop.
1981/82:151 136

Vid det senaste sammantr ä det i konventionen beslutades att under n ä sta å r genomf ö ra en serie expertm ö ten b å de vad g ä ller effekter av svaveloxider i milj ö n och kostnader f ö r
begr ä nsning av utsl ä ppen. N ä r
konventionen tr ä der i kraft n ä sta h ö st kommer
sedan en genomg å ng att g ö ras av vad som gjorts och planeras i olika l ä nder. Goda m ö jligheter
kommer d ä rvid att finnas att fr å n svensk sida driva Fr å gan om olika utsl ä ppsbegr ä nsande å tg ä rder i olika l ä nder.
Det ä r ingen tvekan om att man p å m å nga h å ll, inte minst bland milj ö v å rdsmyndigheterna
i m å nga l ä nder, ser med allvar p å konventionens
F ö rpliktelser. Inget land kan
acceptera omFattande milj ö skador orsakade av utsl ä pp i ett onna-t land. P å n å got l ä ngre sikt kommer en kostnad/nytta-studie ov ett
antal olika utsl ä ppsexempel F ö r Europa att genomF ö ros.

I OECD har svavel Fr å gorna
diskuterats intensivt sedan studien ev spridning av luFtf ö roreningar i Europa genomF ö rdes i mitten ov 1970-talet och en rapport har
publicerats under 1981: The costs and beneFits oF sulphur oxide control.
Studien var det F ö rsta F ö rs ö ket att i
internationellt samarbete ta Fram en metod F ö r
kostnad/nytta-analys av internationella luftv å rdsproblem och den visar ott ä ven
om resultaten ä r os ä kra kan man visa att l å ngtg å ende utsl ä ppsbegr ä nsande å tg ä rder kan vara samh ä llsekonomiskt motiverade. Arbetet i OECD Forts ä tter nu med att f å Fram
rekommendationer till medlemsl ä nderna r ö rande strategier F ö r begr ä nsning av svavelutsl ä ppen. Basen f ö r
de Fortsatta F ö rhandlingarna ä r. F ö rutom OECD-studien,
resultaten Fr å n Salzburg-konFerensen och material
som tagits Fram i USA/Kanada. Ä ven i dessa
l ä nder har relativt omFattande F ö rsurningseFFekter konstaterats och ett omFattande
utrednings- och F ö rhandlingsarbete inletts.

Ett n ä ra samarbete mellan de nordiska l ä nderna i samband med de internationella
svavelproblemen har p å g å tt en l ä ngre tid, vilket varit en F ö ruts ä ttning F ö r Framg å ngarna
i ECE och OECD. Mellan de danska och svenska regeringarna finns en s ä rskild ö verenskommelse
om samarbete vad g ä ller spridning av luFt-F ö roreningar mellan l ä nderna. Sverige har i ett Fall anv ä nt

Prop.
1981/82:151 137

best ä mmelserna i den nordiska milj ö skyddslonventionen och yrkat p å å tg ä rder F ö r
begr ä nsning av svavelutsl ä pp vid ett planerat danskt v ä rmekraFtverk.

En genomg å ng har
gjorts av ECE av utsl ä ppen av svaveloxider i Europa land
F ö r land å r 1973 och 1978 och hur de ber ä knas till å r
1985 och 1990, se tabell 1. Tabellen visar att den utsl ä pps ö kning som
funnits under 1950- och 1960-talen avstannat mellan 1973-78.

Av de l ä nder som
uppgett planerade utsl ä ppsniv å er f ö r 1935 och
1990 anger endast tre utsl ä pps ö kningar (Spanien, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien) medan ö vriga elva uppger ingen ä ndring eller en minskning.

I varje land Finns en serie m ö jligheter till begr ä nsning av svavelutsl ä ppen,
energibesparing, anv ä ndning ov naturgas, k ä rn-kroFt och F ö rnybara
svavelFri ö energik ä llor, naturligt l å gsvavlig
olja eller kol, avsvavling aV olja, avsvavling av kol, avsvavling i Fluidiserad
b ä dd, avsvavling genom
kalkinblandning vid kolpulver- eller kolrosteldning och r ö kgasavsvavling.

En genomg å ng av n å gra av de Viktigaste l ä nderna visor F ö ljande: I Danmark och Finland har m ä n sedan 10 å r
tillbaka satsat p å kol, vilket inneburit en minskning
ä v utsl ä ppen eFtersom kol med ungef ä r 1 % svavel
ersatt olja med 2,5 %,
R ö kgasavsvavling torde bli aktuellt vid n å gon eller n å grd
anl ä ggningar under 1980-talet. I Norge
har man som i Sverige inf ö rt best ä mmelser om l å gsvavlig
olja i s ä rskilda omr å den; I Holland har parlamentet fattat beslut om att
inte ö ko utsl ä ppen dv svavel trots att anv ä ndningen av naturgas kommer att minskOi Det inneb ä r r ö kgasavsvavling
eller andra å tg ä rder p å de tillkommande koleldade anl ä ggningarna. I England har anv ä ndning av l å gsvavlig
nordsj ö olja inneburit en minskning av utsl ä ppen. I V ä sttyskland
har man sedan Flera å r satsat p å r ö kgasavsvavling
vid koleldade kroFtverk. Idag Finns d ä r
r ö kgasavsvavling vid Fyra kraftverk
och anl ä ggningar ä r under byggnad eller planerade vid ytterligare 10 kroFtverk,
tillsammans CO 25 r ö kgosavsvavlingsanl ö ggningar. I V ä sttyskland
har man dessutom sedan l ä nge haFt relativt l å gsvavliga eldningsoljor.

Prop. 1981/82:151 138

Ö sttyskland
har valt tv å å tg ö rder - utbyggnad av k ä rnkraftanl ä ggningar
i st ä llet F ö r kolkraftverk och kalkinblandning vid bronkolseldning.
I Frankrike, Ö sterrike, Polen och Tjeckoslo-vokien
planeras de F ö rsta r ö kgasavsvavlingsanl ä ggningarna p å
nya koleldade
kraftverk. De viktigaste å tg ä rderna i Sovjetunionen ä r
utbyggnad av naturgasen och r ö kgasavsvavling
vid kolkraftverk. Rysk naturgas kan komma att spela en betydelse-Full roll F ö r reduktion av svavelutsl ä pp ä ven i ö vriga Europa,

Tabell 1. Utsl ä pp
av svaveldioxid i n å gra l ä nder i Europa, 1 000 ton/ å r

Land 1973 1978 1985
1990

Belgien

998

808

Bulgarien

1 000

1 000

Danmark

623

455

399-433

361-524 *)

England

5 605

5 255

4 815-4 945

4 5

920-235

Finland

5A9

574

510-570

470-680

Frankrike

3 224

3 270

3 270

Grekland

700

Italien

3 169 ,

4 400

Nederl ä nderna

782

490

500

500

Norge Polen

181 3 000

147 2 500

135

130-140

Rum ä nien

200

200

200

Spanien

1 297

1 451

2 730

Sverige

829

620

390

330

Schweiz

151

174

76-127

76-139

Sovjetunionen

23 500

24 500

26 000-

27 000

26 27

000-000

Tjeckoslovakien

3 000

3 000-32 000

3 600-3 700

3 3

600-800

V ä sttyskland

3 928

3 500-3 800

3 500-3 800

3 3

500-800

Ö sttyskland

4 000

4 000

Ö sterrike

700

430

Ungern

1 5CC

1 640

1 800

1

700-

') 1995

Prop. 1981/82:151 139

I Europa st ä lls i de
Flesta l ä nder krav p å l å gsvavlig
olja i de st ö rre urbana omr å dena medan restriktionerna i Fr å ga om olja i ö vrigt
varierar fr å n land till land. Om inga f ö r ä ndringar av
restriktionerna kommer att ske torde efterfr å gan
av l å gsvavlig tjockolja kunna
tillgodoses under 1980-talet med hj ä lp
av l å gsvavlig nordsj ö olja. V ä steuropas
raffinaderier byggs emellertid om i relativt snobb takt med krackeranl ä ggningar. S å dana
anl ä ggningar omvandlar l å gsvavlig tjockolja till l ä tta produkter och kommer d ä rigenom att minska tillg å ngen p å
l å gsvavlig tjockolja. P å n å got l ä ngre sikt kommer r å oljorna fr å n Mellan ö stern att bli tyngre och d ä rmed h ö gsvavligare
och produktionen av l å gsvavlig nordsj ö olja kommer att minska. F ö r att bibeh å lla
de krav som idag st ä lls p å svavelhalter i eldningsoljor i Europa och f ö r att kunna m ö jligg ö ra en s ä nkning
av niv å erna kr ä vs d ä rf ö r att svavel tas bort i raffinaderiprocessen Fr ä mst genom investeringar i tjockoljeavsvavling men ä ven genom F ö rgasning
av å terstodsolja och avsvavling av
gasen. Enbart en ö kad anv ä ndning av naturligt l å gsvavliga br ä nslen f ö r att m ö ta
h å rda milj ö krav i ett F å tal
l ä nder i Europa leder inte till signiFikant
mindre totalt svavelutsl ä pp sett ö ver en l ä ngre
tidsperiod. Man å stadkommer bara en omf ö rdelning av svavelutsl ä ppen i tid och rum men d ä rmed
l ö ser man inte problemen med l å ngtidseFFekter av luftF ö roreningar som passerar l ä ndernas gr ä nser.

Tillg å ngen till l å gsvavliga kol behandlas n ä rmare i bilaga 3 och kolrening i avsnitt 3. I detta
sammanhang kan konstateras ott en efterfr å gan
Finns Fr å n Flera l ä nder i Europa p å
l å gsvavliga kol och ott koltv ä ttning ä r
vanligt F ö rekommande i m å nga l ä nder.

F ö rbr ä nningstekniska å tg ä rder F ö r reduktion av svavelutsl ä pp till ä mpas
idag i viss omfattning och ett intensivt utvecklingsarbete p å g å r i m å nga l ä nder eFtersom
denna teknik ä r F ö rh å llandevis billig. Under 1980-talet
kan man r ä kna med att tekniken kommer att F å en snabb ö kning.

R ö kgasavsvavling har sedan Flera å r till ä mpats
vid ett stort antal anl ä ggningar i Japan, USA och V ä sttyskland och tekniken

Prop. 1981/82:151 140

med kalk (v å t eller
halvtorr process) ä r nu allm ä nt accepterad och etablerad. Som tidigare n ä mnts planeras dylika anl ä ggningar i Flera ytterligare l ä nder.

I n ä stan alla l ä nder p å g å r p å samma s ö tt som i Sverige en dis- kussion mellan å ena sidan milj ö v å rdsintressena och å ä ndra sidan ekonomiska intressen.
Utsl ä pp av svaveldioxid ä r ett problem i m å nga
l ä nder Fr å n h ä lso- och
korrosionssynpunkt men ä ven i Fr å ga om p å verkan
p å gr ö dor och skog. I Europa har f ö r-surningseFFekter
F ö rutom i Skandinavien konstaterats i
Skottland, Schweiz och senare å r i V ä sttyskland, d ä r
ocks å relativt omfattande skogsskador F ö rekommer. De å tg ö rder som vidtas F ö r
reduktion av svavelutsl ä ppen i olika l ä nder g ö rs
i'F ö rsta hand f ö r att l ö sa
de nationella problemen. I flera l ä nder
i Europa, t ex V ä sttyskland och Holland, har man nu
en policy att F ö rs ö ka minska de totala utsl ä ppen
och att inte bara l ö sa de lokala problemen kring utsl ä ppet genom t ex en h ö g skorsten..

Det ä r ingen tvekan om att man ä r mycket observant p å vad som g ö rs i Skandinavien. Om vi inte g ö r ncgro eller endast sm å insatser i Sverige blir det ett argument i
diskussionen F ö r att undg å å tg ä rder i-andra l ä nder.
En nyckelFr å go ä r h ä rvidlag . r ö kgasavsvavling vid koleldade anl ä ggningar. Det var ov stort v ä rde att vi Fr å n
svensk sida kunde meddela vid Salzburg-konFerensen att vi hade F ö rsta halvtorra r ö kgasavsvavJlingsanl ä ggningen- i Europa under byggnad. Som n ä mnts ovan planeras r ö kgasavsvavling vid st ö rre
koleldade anl ä ggningar i Europa i flera l ä nder och det ä r
angel ä get att dessa verkligen blir av.
Kol kommer i Framtiden att to ö ver en stor
del ov oljans roll som energir å vara och
genom ott F å till st å nd en utveckling med ett allm ä nt accepterande ov r ö ksgasovsvavling vid nya koleldade anl ä ggningar kan utvecklingen v ä ndas
mot minskade svavelutsl ä pp i Europa. Ä ven å tg ä rder vid befintliga koleldade anl ä ggningar och mellanstora nya anl ä ggningar diskuteras och F ö r de senare ä r
FramF ö r allt fluidiserade b ä ddar med kalkinblandning aktuella. Fr å n svensk sida kan vi inte v ä nta med att vidta å tg ä rder tills de har beslutats i
andra l ä nder. Vi m å ste ligga bland de Fr ä msta f ö r att på det s ä ttet p å verka och driva p å
utvecklingen.

Prop. 1981/82:151 141

En viktig del av den svenska policyn m å ste vara att st ö dja
och stimulera ny teknik F ö r svavelbegr ä nsning. Av kostnadsber ä kningarna F ö r svavelbegr ä nsande å tg ä rder Framg å r
att oavsett scenario ä r å tg ä rder F ö r att minsko svavelhalten i olja bland de mest kostnodseFFektiva.
Det resultatet torde vara allm ä ngiltigt och
g ä lla ö ven F ö r ö vriga Europa. Samtidigt ä r
problemen uppenbara ott f å till st å nd investeringer i rafFinaderierna i Europa med h ä nsyn till d å lig
utnyttjningsgrad hos dessa samt den minskande efterfr å gan p å tunga
oljeprodukter till f ö rm å n f ö r l ä tta. Sverige m å ste d ä rF ö r aktivt arbeta f ö r att svavelhalten i eldningsoljor i Europa s ä nks. Ingen annan å tg ä rd torde vara lika kostnadseffektiv i ett st ö rre perspektiv.

En l å ngsiktig m å ls ä ttning F ö r en svavelreduktion i Europa inom konventionens ram
skulle Fr å n svensk synpunkt vara en reduktion
med 50 procent. Det skulle F ö rb ä ttra F ö rsurningsl ä get
i Skandinavien avsev ä rt. Ett å tg ä rdsprogram
skulle kunna ho som m å ls ä ttning att gradvis minska svavelutsl ä ppen per energim ä ngd kol, olja och gas och att *educera
utsl ä ppen per MJ till h ä lFten r ä knat
som ett genomsnitt F ö r Europa. Huruvida detta ä r tillr ä ckligt
eller ej beror p å F ö rbrukningen av dessa br ä nslen. Om de
m ö jligheter till energibesparing som
Finns tas tillvara, liksom m ö jligheten
att utnyttja andra energik ä llor, inte minst F ö rnybara s å dana,
kan ett s å dant program vara tillr ä ckligt.

Prop.
1981/82:151 142

8.2 Kalkning av mark och vatten

Naturv å rdsverket
och Fiskeristyrelsen har 1981-06-01 i skrivelse till regeringen l ä mnat F ö rslag
till Fortsatt inriktning av kalkning av mark och vatten. I korthet inneb ä r F ö rslaget F ö ljande.

Verket anser ott bidraget till kalkningsinsatser i sj ö ar och vattendrag skall h ö jas till 200 Mkr/ å r
r ä knat i 1980 å rs penningsprise.r. Den nuvarande kalkningsverksamheten
b ö r utvidgas successivt och n å Full omFattning efter fem å r.

Ett kalkningsprogram ov denna omfattning skulle g ö ra det m ö jligt
att r ä ddo ca 18 000 sj ö ar som redan ä r F ö rsurade och
hindra F ö rsurningen i de ytterligare ca 3000
sj ö ar som v ä ntas bli F ö rsurade
under 1900-talet.

Verket F ö reslog
vidare att en F ö rs ö ksverksomhet F ö r kalkning ov mark borde startas. F ö rs ö ksverksamheten
m å ste inriktas p å att studera F ö ruts ä ttningarna F ö r
och eFfekterno av markkalkning p å sj ä lva marksystemet. Det kr ä vs en experimentell verksamhet inriktad p å olika kompenserande medels eFFekter p å grundvatten, markkemi, markbiologi och
skogsproduktion. Objekten b ö r ges en mer
ing å ende och varaktig uppF ö ljning ä n
vid sj ö kalkning.

Vidare b ö r kalkning
av vattent ä kter och andra - å tg ä rder F ö r ott å terst ä lla F ö rsurat
dricksvatten studeras. En viktig uppgift blir ott omg å ende utarbeta prelimin ä ra rekommendationer f ö r t ä nkbara å tg ä rder. De
kommunala h ä lsov å rdsn ä mnderna hor ett stort behov av
detta.

F ö rs ö ksverksamheten b ö r indelas i perioder och den F ö rsta omFatta Fem å r.
Kostnaderna under den F ö rsta perioden kon uppskattas till
ca 10 milj kr per å r n ä r verksamheten n å tt Full omfattning.

3.3 Begr ä nsning
av F ö rsurande utsl ä pp

Ä tg ä rder F ö r
att begr ä nsa utsl ä ppen av svavel Fr å n
kol och oljeeldning samt fr å n
industriella processer har tidigare behandltas i avsnitt 4.

Prop. 1981/82:151 143

Kv ä veoxidernas bidrag till nederb ö rdens F ö rsurning
uppg å r till mellan 20-40%. P å senare tid har kv ä veoxiderna f å tt en ö kad betydelse f ö r
f ö rsurningen av nederb ö rden. Idag ö r
emellertid ut-lokningen ov nitrater till vattendragen av liten omfattning,
vilket betyder att en stor del av kv ä vet
tagits om hand av v ä xtligheten och mikroorganismerna
eller omvandlats och bundits till de beFintliga kv ö veF ö rr å den i markprofilen. Upptag av nitrater i v ä xter inneb ä r,
att kv ä veoxidernas f ö rsurande verkan f ö rsvinner.
I samband med sn ö sm ä ltning kan under kort tid stora m ä ngder
F ö rsurande ä mnen tillF ö ras
vattendragen. Det ä r under denna tid kv ä veoxidernas bidrag till F ö rsurningen ä r
som st ö rst.

Naturv å rdsverket
avser inom kort att ge ut prelimin ä ra
riktlinjer f ö r Fastbr ä nsleeldning F ö r
remissbehandling. Riktlinjerna behandlar å tg ä rder F ö r
att begr ä nsa kv ä veoxidutsl ä pp.

8.4 Begr ä nsning
av annan syratillF ö rsel

En ö kad inblandning av l ö vtr ä d,
exempelvis bj ö rk, d ä r det normolt v ä xer barrtr ä d har F ö reslagits
som en m ö jlig å tg ä rd mot F ö rsurningen. En s å dan
å tg ä rd kan h ö ja markens pH p å vissa marker och har en allm ä n markF ö rb ä ttrande verkan. Tack vare sina stora n ä ringsanspr å k
h å ller l ö vtr ä den en j ö mF ö relsevis
stor m ä ngd mineral ä mnen i cirkulation. D ä rtill bidiar tr ä dr ö tterna som g å r djupt i marken och utbreder sig likFormigt
ö ver hela proFilen varigenom ö ven de djupare markskiktens n ä rings F ö rr å d blir satt i omlopp. F ö rekomsten av daggmaskar medverkar sannolikt i ä nnu h ö gre grad. L ö vskogen kan p å
detta s ä tt ackumulera n ä rings ä mnena i
markytan. Det ä r p å vissa marker, brunjordar och ö verg å ngsFormer mellan brunjord och podsol, som plantering
av l ö vskog skulle ge n å gon eFFekt. Plantering av l ö vskog p å
podsoljordar skulle troligen inte ge n å gon
positiv eFfekt. Det ö r ocks å mindre troligt att ett ö kat l ö vinslag uppv ä ger syranedFallets p å verkan p å det vatten som rinner av Fr å n skogsmarken till grundmagasin, sj ö ar och vattendrag.

Prop. 1981/82:151 144

Avverkning av skog leder till att de biologiska F ö rsurningsprocesserna blir best å ende. Vid heltr ä dsutnyttjande
kommer dessutom viktiga mineraln ä rings ä mnen, som huvudsakligen om-s ä ttes i barr, blad och bark att F ö ras bort Fr å n
marksystemet,

Kunskaperna om hur ett ä ndrat
l ö vinslag och andra å tg ä rder inom
skogsbruket p å verkar f ö rsurningen av skogsmarken ä r ä nnu alltf ö r ofullst ö ndiga
och os ä kra f ö r att man skall kunna rekommendera generella å tg ä rder.

Prop, 1981/82:151 145

9 Slutsatser

Allmänt

Anv ä ndning av fossila br ä nslen kan ge upphov till en rad olika milj ö problem, f ö rsurning
av mark och vatten, p å verkan p å h ä lsa, korrosion,
upplagring av tunga metaller i mark, h ö ga
gifthalter i fisk, p å verkan p å grundvatten. Den substans som d ä rvid ger de st ö rsta
problemen ö r svavel, b å de i Fr å ga
om milj ö - och h ä lsoeffekter och de tekniskt- ekonomiska aspekterna.
Som ovan n ä mnts kommer naturv å rdsverket den n ä rmaste
tiden att remiss-behandla ett f ö rslag till
provisoriska riktlinjer F ö r olika slag av utsl ä pp vid anv ä ndning
av Fasta br'"nslen i anl ä ggningar st ö rre ä n 10 MW
tillf ö rd effekt. Naturv å rdsverket begr ä nsar
sig i dehna Framst ä llning till att behandla Fr å gan om utsl ä pp
av svovel.

Naturv å rdsverket
anser att F ö rsurningen m å ste ses som ett av 1980-talets allvarligaste milj ö problem och att nedfallet av svavel F ö reningar ä r
den dominerande orsaken. F ö rsurningens nego-liva efFekter f ö r Fisket och f ö r
v ä xt- och djurlivet i sin helhet i v å ra sj ö ar och
vattendrag bekr ö Ftas klart av de unders ö kningar som gjorts. F ö rsurningen hotar dessutom grundvatten och mark. Minskad
skogsproduktion samt *mobilisering ov metaller kari f å sv å ra
ekologiska och ekonomiska konsekvenser. H ä r
ä r v å r kunskap ä nnu l å ngt ifr å n Fullst ä ndig. Det material som verket kunnat to From pekar
dock som redan Framg å tt p å att bl a vattnet i visso brunnar F ö rsurats
och att m å nga ö r hotade. Risken F ö r att marken
p å sikt skall skadas av F ö rsurningen m å ste
bed ö mas som mycket h ö g. SvavelF ö reningor
ger ö ven upphov till lokala eFfekter p å h ä lsa, v ä xter och material. Inom Naturv å rdsverket p å g å r arbete med att f å From underlag F ö r en revidering och viss sk ä rpning ov nu g ä llande
riktlinjer med h ä nsyn till nytt material som
Framkommit, Fr ä mst Fr å n V ä rldsh ä lsoorganisationen (WHO).

10 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 151

Prop.
1981/82:151 146

Verket anser att F ö rsurningen
i f ö rsta hand m å ste motverkas vid k ä llan. En s å dan strategi ger ä ven m ö jligheter
att l ö sa de lokala luftf ö roreningsproblemen. F ö rsurningen inneb ä r ett s å stort ingrepp i biologiska och geologiska processer
att man inte kan f ö rlita sig p å å tg ä rder i milj ö n
f ö r att komma till r ä tta med problemet. Eftersom en s å stor del av nedfallet av F ö rsurande ä mnen
h ä rr ö r Fr å n andra l ä nder m å ste
man p å kort sikt - som uppeh å llande f ö rsvar
- ocks å anv ä nda kalkning och andra å tg ä rder F ö r
att d ä mpa f ö rsurningens effekter. Detta har varit linjen i den svenska
svavelpolitiken hittills. Verket anser att en s å dan strategi b ö r ligga till grund ocks å F ö r framtida å tg ä rder mot f ö rsurningen.

§ S3 £ 2!35!2iQ3 °1 svavelutsl ö gg

V å ra m ö jligheter att minska svavelnedfallet ö ver Sverige genom att sk ä ra
ned utsl ä ppen enbart inom landet ö r begr ä nsade.
Endast gemensamma internationella å tg ä rder mot utsl ä ppen
kan leda till en radikal minskning av nedFollet. Ensidiga svenska utsl ä ppsnedsk ä rningar
kan dock f å p å togligt gynnsamma eFFekter kring enskilda st ö rre F ö roreningsk ä llor samt i de delar av ; landet d ä r den svenska andelen av nedfallet ä r F ö rh å llandevis '.>' stor. L å ngtg å ende å tg ä rder F ö r att begr ä nsa
de inhemska utsl ä ppen mciste dessutom ses som en F ö ruts ä ttning f ö r att Sverige med Framg å ng skall kunna p å verka
andra l ä nder att minska utsl ä ppen - det p å
sikt helt avg ö rande F ö r att komma till r ä tta med f ö rsurningen. Valet av å tg ä rder i
Sverige m å ste ses i detta sammanhang. Som
diskuterats ovan ä r r ö kgasavsvavling vid koleldning en nyckelFr å go och det ä r
synnerligen angel ä get ott få. till st å nd
dylika å tg ä rder vid de tillkommande koleldade anl ä ggningar som planeras p å m å nga h å ll i Europa.
Av stor betydelse F ö r ott minska svavelutsl ä ppen i Europa ä r
ö ven begr ä nsning av svavelhalten i eldningsoljor, anv ä ndning av svavelFrio energik ä llor s å som
naturgas samt anv ä ndning av fluidiserade b ä ddar med kalktillsats,

Sverige m å ste sj ä lvklart F ö lja
konventionens best ä mmelser och bem ö da sig om ott s å
l å ngt som m ö jligt minska utsl ä pp
av luFt-F ö roreningar som svaveldioxid och att
utarbeta b ä sta m ö jliga

Prop. 1981/82:151 147

å tg ä rdsprogram och strategier, s ä rskilt genom att anv ä nda b ä sta tillg ä ngliga teknik som ä r ekonomiskt rimlig. Det kan med Fog h ä vdas att Sverige å tminstone b ö r g ö ra vad som
motsvarar de str ä ngaste kraven i n å got annat land i Europa,

N ä r det g ä ller utsl ä ppen
av svaveloxider i Sverige Fr å n Fossila br ä nslen ä r
det v ä sentligt att energipolitiken utFormos
s å att f ö rbrukningen av svavelhaltiga br ä nslen (olja och kol) ytterligare minskas genom
energispar å tg ä rder och satsning p å svavelfria
eller svovelFattiga energiformer som naturgas, flis och torv. Det finns p å l ä ngre sikt ä ven stora m ö jligheter
till l ä gre energif ö rbrukning ä n
dagens.

I fr å ga om krav p å utsl ä pp vid anv ä ndning ov kol och olja har ovan en rad alternativ
diskuterats, b å de vad g ä ller svavelhalter i kol och olja (svavellagstiFtningen
) och F ö rbr ä nnings-eller reningstekniska å tg ä rder vid st ö rre
anl ä ggningar (milj ö -skyddslagstiFtningen). Den st ö rsta kostnadsskillnaden mellan alternativen ä r ca 800 milj kr/ å r
1990. Skillnaderna Fr å n milj ö v å rdssynpunkt ä r F ö r 1990 inte
s å stora i Fr å ga om deposition av svovelF ö reningar ö ver
hela landet beroende p å den trots allt begr ä nsade kolanv ä ndningen
och det stora bidraget i deposition Fr å n
andra l ä nder. Skillnader av betydelse Finns
dock kring enskilda st ö rre F ö roreningsk ä llor och i de delar av landet d ö r den svenska andelen av nedFollet ö r F ö rh å llandevis stor. Skillnaderna mellan alternativen
blir st ö rre F ö r å r 2000 beroende p å den ö kade kolanv ä ndningen. Skillnaderna Fr å n milj ö synpunkt
blir ä n st ö rre om man v ä ger in p å verkan p å
utvecklingen ov utsl ä ppen i Europa.

yi5i2BE_fl20_f2 £ fe £ 9!3Gi!23_3_b2i

SvavellagstiFtningens best ä mmelser ä r idag Fr ä mst Formulerade utifr å n vad som bed ö mts tekniskt och ekonomiskt rimligt
F ö r eldningsoljor. F ö r andra Fossila br ä nslen ö n olja, dvs i praktiken kol, g ä ller samma utsl ä ppskrav
som f ö r olja. Det har emellertid varit k ä nt att svavellagstiftningens krav ä r d å ligt
anpassade till kolmarknaden. N å got bra
underlag f ö r ä ndring av

Prop. 1981/82:151 148

best ä mmelserna har emellertid inte F ö relegat F ö rr ä n nu. Svavellagstiftningens krav idag inneb ä r att svavelutsl ä ppet
aldrig F å r ö verstiga 0,24 g/MJ.. Ett s å dant
krav inneb ä r att svavelhalten hos kol aldrig
kan ö verstiga 0,65% vid ett effektivt v ä rmev ä rde ov 27 MJ/mg.
D å svavelhalten, v ä rmev ä rdet och
svavelbindningen i ett kolparti kan variera inom ganska vida ramar kring
genomsnittsv ä rdet, m å ste den genomsnittliga svavelhalten ligga betydligt
under 0,65% - kanske ned mot 0,5% - f ö r
att dagens krav skall klaras. Kravet inneb ä r
att f ö rs ö rjningsbasen f ö r kol ä r begr ä nsad.
Naturv å rdsverket har emellertid hittills
till ä mpat en tolkning av svavellagstiFtningen
inneb ä rande att kol med 0,8% svavelhalt
accepterats eFtersom det bed ö mts sannolikt
att stor andel av svavlet binds i askan vid F ö rbr ä nningen. Detta har emellertid visat
sig vara Felaktigt och svavelbindning ö ver
5% kan knappast antas, ä ven om den kan upptr ä da slumpm ä ssigt.

De uppgiFter som g å tt-
att Frambringa och de uppskattningar som gjorts betr ä ffande tillg å ng
och merkostnader f ö r l å gsvavliga kol pekar p å betydande
sv å righeter och kostnader om nu g ä llande lagstiFtning i Fr å ga om svavelhalt i kol fastst ä lls och till-l ä mpas
strikt. Eftersom regeringen uttalat det angel ä get att f å till st å nd en ö kad
kolanv ä ndning, ö r det d ä rf ö r n ö dv ä ndigt ott inF ö ro
vissa l ä ttnader i nuvarande
svavelrestriktioner F ö r kol. Det ä r dock ytterst viktigt att best ä mmelserna utFormos s å att p å g å ende teknisk utveckling mot l å gsvavelteknik
s å som Fluidiserade b ä ddar, kolrening m m stimuleras. L ä ttnader b ö r
d ä rF ö r bara medges under en ö verg å ngstid. F ö rslagsvis
3-5 å r. Under denna tid b ö r medges ett svavelutsl ä pp ov 0,30 g/MJ Fr å n kol, motsvarande en genomsnittshalt av 0,8-1% svavel. Det b ö r ö ven inr ä ttas ett styrmedel som ekonomiskt gynnar anv ä ndning av l å gsvavliga
kol och l å gsvovelteknik". Naturv å rdsverket har till Energiskattekommitt é n ö verl ä mnat ett F ö rslag
som inneb ä r att br ä nslen med ett svavelutsl ä pp av h ö gst
0,17 g/MJ tillF ö rt br ä nsle per å r F å r en skattelindring av ca 100 kr per ton olja eller kol. Svavelutsl ä pp fr å n koleldning
b ö r i Forts ä ttning anges som å rsmedelv ä rden.

Prop. 1981/82:151 149

Den F ö reslagna ä ndringen av h ö gsta
svavelhalt i kol kommer under den aktuella tiden inte att f ö rs ä mra
luftkvaliteten med avseende p å
svaveldioxid i t ä torter. I st ä llet kommer ytterligare F ö rb ä ttringar att
uppn å s som en F ö ljd av p å g å ende Fj ä rrv ä rmeutbyggnad.

Naturv å rdsverket F ö resl å r vidare som
riktlinje

f ö r svavelutsl ä pp
Fr å n st ö rre koleldade anl ä ggningar en gr ä ns p å O, 1 g svavel/MJ
tillF ö rt br ä nsle som å rsmedelv ä rde vid anl ä ggningar
som sl ö pper ut mer än 400 ton svavel per å r. Detta inneb ä r, vid utnyttjningstider p å ca 4 000 timmar per å r, l å ga svavelhalter i kolet vid
storlekar Fr å n ca 100 .MW. Vid ca 150 MW kan ö ven
kalktillsats vid F ö rbr ä nningen bli aktuell och vid ca 200 MW ä r avsvavling av en delgasstr ö m
en m ö jlig teknik. Utsl ä ppsniv å n
O,1 g/MJ har redan Fastst ä llts ov koncessionsn ä mnden F ö r
milj ö skydd i tre fall med koleldning i
Fj ä rrv ä rmeverk i S ö dert ä lje, Norrk ö ping och Helsingborg. Liknande krav
har st ä llts f ö r ett verk i Malm ö .
Gr ä nsv ä rdet inneb ä r vidare, enligt naturv å rdsverkets mening, att Sverige uppfyller F ö rpliktelserna i konventionen och ett vi anv ä nder teknik som vi vill att andra l ä nder skall till ä mpa.
Ny teknik, FramF ö r allt eldning av kol i Fluidiserad
b ä dd med avsvavling ä r p å v ä g att kunna allm ä nt
till ä mpas vid mindre och medelstora
pannor inom n å got eller n å gra å r. Naturv å rds verketkommer, d å denna nya teknik ä r allm ä nt tillg ä nglig
och utv ä rderad, aktualisera mer l å ngtg å ende krav ä n dagens. Enligt naturv å rdsverkets uppFatt-ning vore det Fr å n milj ö synpunkt
en nackdel om regeringen nu Fastst ä ller
detaljerade riktlinjer F ö r koleldade anl ä ggningar som kan motverka teknisk utveckling i
enlighet med milj ö skyddslags tiFtningens
intentioner.

Gr ä nsv ä rdet ä r samma som det str ä ngaste som f ö r
n ä rvarande till ä mpas i Europa, i V ö s-tty skland. D ä r g ä ller det dock i regel st ö rre
anl ä ggningar. Gr ä nsv ä rdet inneb ä r inte heller h ö gre
kostnader ä n att koleldning + r ö kgasavsvavling
Fort-Forande ö r billigare ö n oljeeldning. N å gon
st ö rre negativ eFfekt p å oljeers ä ttningen
beh ö ver d ä rf ö r ej beFaros.

Prop.
1981/82:151 150

Gränsvärdet
är vidare, enligt verkets mening, en förutsättning För att ovan
Framförda Förslag till ändring av högsta tillåtna svavelhalt i kol
skall kunna genomföras. Svaveldioxidutsläppen Från enskilda större
värmeanläggningar kan annars bli för stora.

Enligt
naturvårdsverkets mening bör några generella riktlinjer För utsläpp Från
koleldade kondenskroFtverk inte Fastställas. En noggrann prövning .av
sådana anläggningar sker enligt byggnadslagstiftningens § 136 a. En
snobb teknisk utveckling mot miljövönligare process- och reningsteknik
pågår och gränsvärden som nu fastställs blir snabbt föråldrade.
Något större behov av att ge tillstånd till sådana anläggningar
Finns ej heller enligt verkets mening under de närmaste åren med
hänsyn till den goda tillgången på elkraft.

Utslägg_av
Förbränning_av_olja

Någon
ändring av den gällande lagstiFtning om svavelhalt i olja
Föreslås inte utan tidigare beslutat program bör Fullföljas.
För att tillFörsökro Sverige tillgång på lågsvavlig eldningsolja
på sikt och även För att kunna stimulera andra länder att
sänka sina svavelgränser bör i Sverige kapacitet För tjockoljeavsvavling
och Förgasning av restolja komma till stånd. Som ovan
diskuterats kommer sannolikt svavelhalten i eldningsoljor i
Europa att stiga på 1990-talet om inte tjockoljeavsvavling och restoljeFörgasningsanläggningar
byggs ut.

Utslägg_Från_grocess
indystrin

Naturvårdsverket
biFogar till denna utredning en studie som belyser
möjligheterna att begränsa svavelutsläppen Från processindustrin. Av
materialet framgår att den halvering av processutsläppen som
framfördes som riktlinje i 1976 års

Prop. 1981/82:151 151

svavelproposition kommer att uppn å s. En ytterligare begr ä nsning till ca en tredjedel av. utsl ä ppsniv å n å r 1976 ä r m ö jlig ott uppn å till 1990 och naturv å rdsverket avser att vio framst ä llningar till koncessionsn ä mnden f ö r
milj ö skydd i enskilda ä renden verka för att detta m å l skall kunna uppn å s.

Den av naturv å rdsverket
F ö rordade kombinationen av milj ö krav ligger mellan de kombinationer som tidigare
betecknats 'OLJA A och KOL F samt OLJA A och KOL D, Om det ekonomiska
styrmedlet d ä rtill inf ö res kommer F ö rslaget
att kostnads- och utsl ä ppsm ä ssigt n ä rma sig OLJA B och KOL D.

Prop. 1981/82:151 153

Bilaga 4

Emission av svavel vid eldning av kol och olja

Projekt Kol • H ä lsa » Milj ö

Rapport med anledning av till ä ggsdirektiv till Projekt KHM

December 1981 utgiven av statens vattenfallsverk

Prop. 1981/82:151 154

Sammanfattning och slutsatser

Denna studie har som utg å ngspunkt

• till ä ggsdirektiv i vilka det uppdras It Projekt KHM att
redo

visa resultat som kan vara av betydelse f ö r
regeringens st ä ll- -

ningstagande till en eventuell sk ä rpning
av emissionskraven

f ö r svavel vid eldning av kol.

• det
omfattande material som presenterats i denna fr å ga i KHM:s

l ä gesrapport "Kolets h ä lso- och milj ö effekter"
den 1 oktober

1981. .

9 Det ö vriga material
som framtagits inom KHM fram till d é n
15 november 1981. Detta material ber ö r
huvudsakligen tekniska och milj ö m ä ssiga aspekter vid anv ä ndning av s ä rskilt l å gsvavliga kol samt kostnadsaspekter vid r ö kgasavsvavling och andra å tg ä rder som
kan vidtas f ö r att reducera svavelemissionerna
vid koleldning.

Denna rapport kan sammanfattas i f ö ljande punkter

• I
KHM:s l ä gesrapport oktober 1981 konstateras
att det svenska

bidraget till nedfall av svavel ö ver Sverige
kommer att mins

ka vid en ö verg å ng fr å n olja till kol med nu aktuella
emissions

best ä mmelser. 1978 uppgick detta bidrag
till knappt 20 % av det

totala nedfallet. P å grund av den svavelreduktion som
successivt

tr ä tt i kraft sedan 1978 och den
minskade oljef ö rbrukningen ä r

det svenska bidraget idag sannolikt betydligt l ä gre ä n 20 %. P å

grund av de utl ä ndska k ä llornas
stora bidrag kommer dock nedfal

let att f ö r ä ndras endast marginellt. En betydande f ö rb ä ttring

av f ö rsurningssituationen kan d ä rf ö r endast ske
genom samlade insatser best å ende av utl ä ndska och inhemska emissionsbegr ä nsningar, en ö kad
kalkning av å kermark och sj ö ar samt skogsbruks- å tg ä rder. Vidare kr ä vs bl.a. unders ö kningar
av m ö jligheten att kalka skogsmark.

• I
figuren nedan belyses den totala emissionen av svavel i Sve

rige vid en kolf ö rbrukning p å ca 6 miljoner ton/ å r inom indu

stri och f ö r fj ä rrv ä rmef ö rs ö rjningen (exempel 1, en t ä nkt si

tuation ar 1990) respektive 13 miljoner ton/ å r
(exempel 2, en

t ä nkt situation å r 2000). Av figuren framg å r olika k ä llors
re

lativa bidrag till emissionen. Som j ä mf ö relser visas faktiska

utsl ä pp sedan 50-talets b ö rjan enligt statens naturv å rdsverk.

I figuren illustreras inverkan av tre olika emissionskrav
f ö r koleldning

I
Naturv å rdsverkets f ö rslag
till prelimin ä ra riktlinjer

II
Riksdagens
beslut v å ren 1981

III
Riksdagens
beslut men med en s ä nkning av till å tet specifikt utsl ä pp i sm å och medelstora anl ä ggningar med 25 % (sk ä rpt f ö rslag enligt till ä ggsdirektiv)

H ä nsyn har ocks å tagits till reducerad oljef ö rbrukning och en f ö rv ä ntad utsl ä ppsrainskning inom processindustrin.

Kategori

1

Processindustri

kton S/dr

2

Ö vrig
f ö rbr ä nning ( Eoi, bensin.

1

diesel,
torv)

500 -

-

3

Tung
eldningsolja (Eo2-5)

ifSO -

■

p

4

Kol

ifOO ■

-

350-

300 ■ 250-

p

Utsl ö ppsgr ä ns (ton S/Jir): 1600 ' » 00 1600 400

200 ■ 150 ■

■

3

/-

i*_

T

1

v

r

4

4

4

100-

2

3

3

3

3

3

3

50 ■

1

T

1

T

I

1

T

1

T

1

_

1

1

II
in I II III I

Ä r
1950 Ä r1960 Ä r1970 Ä r1<

m

" Å r
1990" " Ä r
2000" Exempel 1 Exempel 2

• Som
framg å r av figuren ä r de relativa skillnaderna mellan de

olika f ö rslagen sm å . En ö verg å ng fr å n
emissionsniv å n enligt

riksdagsbeslutet v å ren 1981 (II) till det sk ä rpta
f ö rslag som

diskuteras i till ä ggsdirektivet (III) d.v.s. en s ä nkning av

den specifika emissionen fr å n 0,24 till
0,18 g S/MJ som ars-

medelv ä rde inneb ä r en s ä nkning
av den totala svavelemissionen

i å sk å dningsexempel 1 (" å r
1990") med 2,5 % och å sk å dningsexempel 2 (" å r
2000") med ca 5,5 %, vilket motsvarar 4000 ton S/lr resp. 10.000 ton S/ å r.

• D å det stora utl ä ndska
bidraget till nedfall av svavel ö ver

Sverige tas i beaktande inneb ä r den i till ä ggsdirektivet dis

kuterade sk ä rpningen i f ö rh å llande till
riksdagsbeslutet v å ren

1981 ä n mindre relativa f ö r ä ndringar av
nedfallet.

Prop. 1981/82:151 156

F ö r fallet " å r 1990" med ca 6 Mton kol skulle
svavelnedfallet till f ö ljd av minskad specifik emission
sannolikt minska med mindre ä n 1 % j ä mf ö rt med vad
som anges i KHM:s l ä gesrapport. Motsvarande siffra "Ir
2000" (ca 13 Mton kol) ä r mindre ä n 1,5 %.

Om man ocks å tar h ä nsyn till andra f ö rsurningsorsaker
fr ä mst naturliga biologiska
markprocesser samt kv ä veoxider m å ste man konstatera att den milj ö m ä ssiga effekt
som intr ä ffar genom h ä r diskuterade emissionssk ä rpningar f ö r
kol kommer att bli praktiskt om ö jlig att ber ä kna eller m ä ta
n ä r det g ä ller nederb ö rdens
eller sj ö arnas surhet (pH). Detta styrks av
den utredning som naturv å rdsverket och fiskeristyrelsen
redovisade till regeringen i juni 1981. Det konstaterades d ä r att en reducering av de svenska utsl ä ppen med ca 130.000 ton S/lr - d.v.s. mer ä n 10 g å nger
mera ä n vad som h ä r diskuteras - icke skulle ge n å gon pH-h ö jande
effekt i nederb ö rd och sj ö ar.

•
Ur f ö rsurningssynpunkt ä r som n ä mnts skillnaderna mellan ovan
redovisade emissionsalternativ n ä ra nog
betydelsel ö sa. Kostnaderna f ö r de å tg ä rder som diskuteras ä r d ä remot betydande. Krav p ä extra l å g
svavelhalt i kol inneb ä r ut ö ver merkostnader dessutom att f ö rs ö rjningstryggheten blir mycket d å lig.

•
De
emissionsalternativ som redovisats ovan kr ä ver
f ö r de anl ä ggningar som ej utrustas med r ö kgasavsvavling import av s ä rskilt l å gsvavliga
kol: Alternativ I och II: 0,7
% som motsvarar en specifik emission p ä
0,24 g S/MJ, och III: 0,5 % som motsvarar 0,18 g S/MJ ( å rsmedelv ä rden).

Nedan redovisas en bed ö mning
av hur kolmarknaden kan komma att utvecklas (prisniv å sommaren 1981).

1,0 % S Kolpriset f ö ljer
den internationella utvecklingen. Flera alternativa leverant ö rer finns. Mycket god riskspridning.

0,8 % Vissa sv å righeter att h å lla
prisniv å n. Flera alterna-

tiva leverant ö rer
finns. God riskspridning. Polen f ö rsvinner
dock.

Ca 0,7 % Stora delar av.F ö renta staterna, Skottland och Sovjetunionen faller bort. F ö rutom vissa kvantiteter fr å n dessa l ä nder
å terst å r Colombia, Australien och Kanada som leverant ö rer. Riskspridningen ä r icke tillfredsst ä llande.
Genomsnittliga kostnads ö kningar j ä mf ö rt med 0,8-alternativet
blir US $ 8-10 per ton. kol.

Ca 0,6 % Australien, Kanada och Colombia å terst å r. Riskspridningen
otillfredsst ä llande. Genomsnittliga kostnads ö kningar j ä mf ö rt med 0,8-alternativen blir US $ 28-51 per ton kol.

å
0,5 % Halva australiska kvantiteten bortfaller. Mycket d å lig leveranss ä kerhet.
Kostnads ö kningar enl. 0,6-alterna-tivet.

Prop.
1981/82:151 157

•
Den
teknikutveckling som nu p å g å r betr ä ffande dels att rena kol f ö re f ö rbr ä nning dels att med f ö rbr ä nningstekniska metoder kontrollera
svavelemissionen fr å n mindre och medelstora anl ä ggningar (kalkinjektion, kol-v ä tskeblandningar, kol-kalk pellets och virvelb ä dd) ä r lovande
och b ö r stimuleras.

•
F ö r anl ä ggningar som
utrustas med avsvavlingsanl ä ggning av s.k.
v å t-torr typ kan f ö ljande kostnadsuppskattningar g ö ras. Den totala kostnaden utslagen per ton svavel
som avskiljs ä r kraftigt beroende p ä anl ä ggningens
storlek och utnyttjningstid. De st ö rre
kraftv ä rmeverken ger kostnader motsvarande
ca 15.000-20.000 kr per ton avskiljt svavel. I de mindre anl ä ggningarna med kort utnyttjningstid kan kostnaden
bli 50.000-100.000 kr per ton avskiljt svavel. Kostnaden per kWh nyttiggjord
energi (v ä rme/el) sp ä nner p å
motsvarande vis fr å n ca 1,0 ö re/kWh f ö r
de st ö rsta anl ä ggningarna med l ä ng
utnyttjningstid till 3-4 ö re/kWh f ö r mindre anl ä ggningar
med kort utnyttjningstid. Deponeringskostnad tillkommer med 10-25 % p ä ovan angiven kilowattimkostnad. Skulle man v ä lja den fullt kommersiellt tillg ä ngliga v ä ta
metoden blir kostnaderna avsev ä rt h ö gre.

Som j ä mf ö relse kan h ä r anges kostnader f ö r att avsvavla olja i ett raffinaderi. Som exempel
tas ett fall d ä r 4 Mton olja per å r avsvavlas fr å n
1,0 % till 0,5 % svavelhalt d.v.s. 20.000 ton svavel avskiljs. G ö rs detta i en f ö r
detta ä ndam å l i Sverige nyuppf ö rd anl ä ggning skulle den å rliga kostnaden bli 200 - 300 Mkr/ å r
eller 10.000 - 15.000 kr per ton avskiljt svavel.

Alla h ä r angivna
kostnader ä r r ä knade med real r ä nta och.anges i prisniv å sommaren 1981.

• F ö ljande kostnader kan uppskattas f ö r de emissionsalternativ

som h ä r diskuteras. Kostnaderna anges i f ö rh ä llande till
det

alternativ som medger god riskspridning i kolf ö rs ö rjningen ,

vilket kan anses motsvara en specifik emission av 0,3 g S/MJ

som å rsmedelv ä rde i anl ä ggningar
d ä r r ö kgasavsvavling ej av

ekonomiska sk ä l kan tillgripas. Denna specifika
emission inne

b ä r att kol med en svavelhalt ora ca 0,8 X som l å ngtidsraedel-

v ä rde kan anv ä ndas.

- Alternativ A (0,30 g/MJ ; 1600 ton S/ ä r)

God riskspridning i kolf ö rs ö rjningen. R ö kgasavsvavling tillgripes p ä st ö rre anl ä ggningar f ö r
att totala å rsut-sl ä ppet per anl ä ggning
ej skall ö verstiga 1600 ton S.

Kostnad f ö r denna r ö kgasavsvavling ä r
ca 200 Mkr/ å r " å r 1990" och 530 Mkr/ å r " å r
2000".

- Alternativ B (0,24 g S/MJ ; 1600 ton S/ å r)

Okade kostnader f ö r
ink ö p av kol med l ä gre svavelhalt. Denna kostnad tillsammans med r ö kgasavsvavlingskostnad blir 410. Mkr/ å r "Ir 1990" och 870 Mkr/lr "Ir
2000".

Prop. 1981/82:151 158

- Alternativ C (0,30 resp. 0,24 g S/MJ ; 400 ton S/ å r)

Naturv å rdsverkets f ö rslag till prelimin ä ra riktlinjer d.v.s. ett h ö gsta
ä rsutsl ä pp p ä 400 ton S/ ä r. Betydelsen av varierande specifik emissionsniv å (olika svavelhalt i kolet) belyses.

Kostnaderna blir "Ir 1990" 560 Mkr/ å r resp. 660 Mkr/lr f ö r 0,3 resp. 0,24 g S/MJ. Motsvarande kostnader f ö r " å r
2000" blir 1170 resp. 1320 Mkr/ å r.

- Alternativ D (0,18 g S/MJ ; 1600 ton S/lr)

Alternativ enligt till ä ggsdirektiv.
Kostnaderna blir h ö ga till f ö ljd av det s ä rskilt
l å gsvavliga kol som kr ä vs i detta fall. R ö kgasavsvavlingskostnad och merkostnad f ö r den l å ga svavelhalten i kolet bed ö ms uppg å
till 900 - 1600 Mkr/ å r " ä r 1990" resp. och 1700 - 2900 Mkr/ å r vid " å r
2000".

Den totala emissionen i landet f ö r alternativ B-D visas i tidigare redovisad figur (B-II,
C-I, B-III). Emissionen i alternativ A ä r
5000 ton S/ å r resp. 8000 ton S/ å r h ö gre ä n alternativ B f ö r
" å r 1990" resp. " å r 2000".

Av det ovanst å ende kan f ö ljande slutsatser dras:

•
De i till ä ggsdirektivet diskuterade f ö r ä ndringarna
av emissionskraven f ö r koleldning kommer att medf ö ra mycket sm å
f ö r ä ndringar av svavelnedfallet ö ver
Sverige. Ur f ö rsurningssynpunkt kan f ö r ä ndringarna
betecknas som n ä ra nog betydelsel ö sa. Det synes d ä rf ö r ej finnas n å gra
sk ä l att nu snabbt fatta beslut om en
sk ä rpning av de best ä mmelser som indirekt ber ö r svavelhalten i kol.

•
De f ö rslag att sk ä rpa
emissionskraven vid koleldning som nu diskuteras ä r mycket kostsamma, 400 - 1600 Mkr/ å r i ett exempel å r
1990 och 900 -■ 2900 Mkr/ å r vid
sekelskiftet, i f ö rh ä llande till relativt sett blygsamma minskningar av svavelutsl ä ppet.

•
Samtliga nu
diskuterade alternativ f ö ruts ä tter anv ä ndning av kol som b å de medf ö r
s ä mre riskspridning och h ö gre kostnader ä n
kol med n å got h ö gre svavelhalt. Detta ber ö r
st ö rre delen av industrins anl ä ggningar och de mindre och medelstora anl ä ggningarna f ö r
fj ä rrv ä rmedistribution.

•
Den
teknikutveckling som nu p å g å r f ö r att med f ö rbr ä nningstekniska
metoder kontrollera svavelemissionen fr å n
mindre och medelstora anl ä ggningar (kalkinjektion, kol-v ä tskeblandningar, kol-kalk pellets och virvelb ä dd) ä r lovande
och b ö r stimuleras.

•
Det vore d ä rf ö r f ö rdelaktigt ur f ö rs ö rjningssynpunkt och ekonomisk synpunkt att avvakta
utvecklingen b å de vad g ä ller teknik och kolmarknad innan fr å gan pr ö vas
om sk ä rpning av svavelhalten i kol. Ö verv ä gande om
detta b ö r i varje fall kunna anst å till

i slutet av 1980-talet utan att n å gra v ä sentliga f ö r ä ndringar av
f ö rsurningssituationen beh ö ver befaras.

Prop. 1981/82:151 159

• Mycket
talar f ö r att i st ä llet anpassa de best ä mmelser som g ä l

ler f ö r sm å och medelstora anl ä ggningar
till de faktiska f ö rut

s ä ttningar som r å der p ä den
internationella kolmarknaden.

Vill man ej f ö rsv ä ra oljeers ä ttningen
och samtidigt bibeh å lla en god riskspridning i landets
kolf ö rs ö rjning inneb ä r detta att en svavelhalt i kol p å ca 0,8 % (som
l å ngtidsraedelv ä rde) m å ste
till å tas f ö r s å dana anl ä ggningar d ä r
r ö kgasavsvavling ej anses ekonomiskt
f ö rsvarbar. Som riktlinje skulle
detta svara raot en specifik emission av h ö gst
0,3 g S/MJ som å rsmedelv ä rde.