Prop. 1981/82:153

Prop.
1981/82:153

Regeringens proposition

1981/82:153

om
ändring i brottsbalken m. m. (vissa ändringar rörande straffverkställighet);

beslutad
den 4 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll denna dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en ändring av reglerna om villkorlig frigivning i brottsbalken.
Ändringen innebär att den tid som minst skall ha avtjänats i
kriminalvårdsanstalt innan sådan frigivning får äga rum sänks frän tre till två
månader. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m. m. av innebörd att ingivande av ansökan om nåd eller om uppskov
med avtjänande av fängelsestraff för den som inte är häktad eller intagen i
kriminalvårdsanstalt inte som nu automatiskt skall utgöra hinder mot
verkställighet, om ansökan kommer in efter den dag då den dömde skulle senast
ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

1
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 153

Prop. 1981/82:153

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs att 26 kap. 6 och 8§§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som
undergår fängelse på viss tid må \il\kor\igt frigivas sedan två tredjedelar av
tiden eller, om särskilda skälföreligga, halva tiden avtjänats. Frigivning må
dock ej ske förrän verkställigheten pågått minst tre månader.

Den som
undergår fängelse på viss tid får villkorligt friges sedan två tredjedelar av
tiden eller, om det finns särskilda skäl, halva tiden har avtjänats. Frigivning
får dock inte ske förrän verkställigheten har pågått minst två månader. Inte
heller får villkorlig frigivning ske från fängelse som har ådömts enligt 28
kap. 3§ eller från ett förvandlings-straff för böter.

Verkställas
samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 6§ hänsyn tagas
till den sammanlagda fängelsefiden. Som fängelse anses härvid även
förvandlingsstraff för böter.

Verkställs samtidigt flera fängelsestraff, skall vid
tillämpning av 6 § hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. Som fängelse
anses härvid även förvandlingsstraff för böter. Ingår bland de straff som
samtidigt verkställs sådant straff som avses i 6§ tredje meningen får
villkorlig frigivning inte ske förrän verkställigheten har pågått minst den tid
som svarar mot detta straff.

Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall
anses verkställt pä grund av domstols förordnande som i 33 kap. 5-7 §§ sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

' Senaste lydelse 1979:680. Senaste lydelse 1974:205.

Prop. 1981/82:153

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m. m.

Härigenom
föreskrivs att 12, 13, 20 och 21 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafffid
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

12 §

Om särskilda skäl föreligger med hänsyn till den dömdes
hälsotillstånd, arbets- eller utbildningsförhållanden eller andra
omständigheter, får kriminalvårdsstyrelsen på ansökan av den som dömts till
fängelse och icke är häktad bevilja uppskov med verkställigheten under viss
tid, högst sex månader frän den dag då domen enligt vad ovan är föreskrivet i
denna lag får verkställas. Föreligger synnerliga skäl får uppskov beviljas
under ytterligare högst sex månader. Kvinna som är havande eller ammar barn
får beviljas uppskov under tid som prövas skälig.

Uppskov
får ej beviljas, om det finns skälig anledning antaga att den dömde avviker.
Uppkommer anledning till sådant antagande sedan uppskov beviljats, skall
beslutet återkallas.

Visar den
dömde innan verkställigheten börjat att han givit in ansökan om uppskov och
har ej uppskov tidigare sökts i målet, skall verkställigheten anstå i avvaktan
pä kriminalvårdsstyrelsens beslut.

Visar den
dömde att han har gett in ansökan om uppskov sist den dag då han enligt 10 §
första stycket senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt och har
uppskov inte tidigare sökts i målet, skall verkställigheten anstå i avvaktan på
kriminalvårdsstyrelsens beslut.

Har någon
dömts till fängelse och visar han innan verkställigheten börjat att till
regeringen ingivits ansökan att han av nåd skall befrias från straffet eller få
detta utbytt mot böter eller disciplinstraff, villkorlig dom, skyddstillsyn
eller överlämnande till särskild vård, skall, om han ej är häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt samt nåd ej tidigare sökts i målet,
verkställigheten anstå i avvaktan pä regeringens beslut med anledning av
ansökningen. Detta gäller dock ej, om det finns skälig anledning antaga att den
dömde avviker.

Visar den
som har dömts till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från
straffet eller få detta utbytt mot böter eller disciplinstraff, villkorlig
dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård har getts in till regeringen
sist den dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt sig
vid kriminalvårdsanstalt, skall verkställigheten anstå i avvaktan pä
regeringens beslut med anledning av ansökningen. Detta gäller dock inte om den
dömde är intagen i häkte eller kriminalvårdsanstalt, om nåd tidigare har sökts
i målet eller om det finns skälig anledning antaga att den dömde avviker.

' Senaste lydelse 1979:692.

Prop.
1981/82:153 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 § -

För den som har börjat undergå För den som har börjat undergå

fängelse på viss tid skall kriminal- fängelse
på viss tid skall kriminal

vårdsstyrelsen sä snart det kan ske vårdsstyrelsen
så snart det kan ske

fastställa dagen för strafftidens slut. fastställa
dagen för strafftidens slut.

Överstiger strafftiden tre månader. Överstiger
strafftiden två månader,

skall styrelsen även ange den eller skall
styrelsen även ange den eller

de dagar, som är av betydelse för de
dagar, som är av betydelse för

tillämpning av bestämmelserna i tillämpning
av brottsbalkens be-

brottsbalken om villkoriig frigiv- stämmelser
om villkorlig frigivning,

ning, samt den strafftid som då samt den
strafftid som då återstår,

återstår.

Kriminalvårdsstyrelsen får överiåta ät tjänstemän inom
kriminalvården att meddela beslut enligt första stycket.

När omständigheterna ger anledning till det, får
kriminalvårdsstyrelsen eller, enligt styrelsens bestämmande, tjänstemän inom
kriminalvården ändra ett beslut enligt första stycket.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra vad en tjänsteman inom
kriminalvården har beslutat med stöd av andra eller tredje stycket.

21 §'

Förekommer till verkställighet Förekommer till verkställighet

fängelse i högst tre månader, skall fängelse
i högst två månader, skall

vid beräkning av strafftiden om- vid
beräkning av strafftiden om

räkning ske till dagar, därvid månad räkning
ske till dagar, därvid månad

skall anses utgöra trettio dagar. An- skall
anses utgöra trettio dagar. An

talet dagar skall läggas till den dag talet
dagar skall läggas till den dag

från vilken tiden räknas. från vilken tiden räknas.

Skall tid för fängelse räknas efter månad eller år, skall
den dag som genom sitt tal i månaden motsvarar den från vilken strafftiden
räknas anses som slutdag. Finns ej motsvarande dag i slutmånaden, skall den
månadens sista dag anses som slutdag. Ingår även dagar i tiden, skall antalet
dagar läggas till slutdagen för den övriga tiden.

Är tiden för fängelse bestämd endast i dagar, skall
antalet dagar läggas till den dag från vilken Uden räknas.

Uppkommer vid beräkning av tid för fängelse del av månad,
anses månaden utgöra trettio dagar. Del av dag bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.1 den
utsträckning det behövs för tillämpningen av 26 kap. 6 och 8 §§ brottsbalken i
den lydelse paragraferna erhåller enligt lagen (1982:000) om ändring i
brottsbalken, får 20 och 21 §§ tillämpas redan före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1981:329. Senaste lydelse 1979: 692.

Prop.
1981/82:153 5

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-02-18

Närvarande:
statsrådet Ullsten, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling,
Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Petri

Lagrådsremiss
om ändring i brottsbalken m. m. (vissa ändringar rörande straffverkställighet)

1
Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet
i mars 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om fängelse och
kriminalvård i anstalt'. Kommittén antog namnet fängelsestraffkommittén (Ju
1979:04).

Kommittén
har i december 1981 avlämnat delbetänkandet (SOU 1981:92) Villkorlig frigivning
samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården. Betänkandet, som f. n.
är under remissbehandling, innehåller bl. a. förslag till ändrade regler om
villkorlig frigivning. Jag avser nu att med förtur ta upp ett av dessa förslag,
nämligen ett som rör den tid som minst skall ha avtjänats i
kriminalvårdsanstalt innan villkorlig frigivning får äga rum. Under ärendets
beredning har samråd skett med riksåklagaren, krimialvårdsstyrelsen och
kriminalvårdsnämnden.

Jag
kommer också att ta upp en framställning från kriminalvårdsstyrelsen om en
ändring av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. Förslaget syftar
till ett förbättrat utnyttjande av platsantalet vid kriminalvårdsanstalterna.
Kriminalvårdsstyrelsens framställning har remissbe-handlats.

'
Hovrättslagmannen Carl-Johan Cosrho, ordförande, riksdagsledamöterna Helge Klöver,
Blenda Littmarck och Lisa MaUson samt pol. sekr. Jan Nilsson och fil. kand. Kay-Vilhelm
Wlnqvist. .

Prop.
1981/82:153 6

1 Gällande ordning i korthet

Bestämmelser om fängelsedomars befordran till
verkställighet finns i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (strafftidsberäkningsla-gen).
Enligt dessa bestämmelser gäller i huvudsak följande.

Verkställigheten av frihetsstraff får påbörjas så snart
domen vunnit laga kraft mQt den dömde (2—5 §§). Beträffande den som är häktad
eller intagen i kriminalvårdsanstalt skall verkställigheten påbörjas så snart
det får ske (9§). Den som är på fri fot skall av kriminalvårdsstyrelsen
föreläggas att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt där
domen skall verkställas. Om det befaras att den dömde avviker eller om han inte
följer ett föreläggande att inställa sig, skall polismyndigheten på
kriminalvårdsstyrelsens begäran låta förpassa honom till anstalten. Domen
skall vidare omedelbart befordras till verkställighet, om den dömde självmant
inställer sig och avger s. k. nöjdförklaring i föreskriven ordning (10§).

Pä ansökan av den dömde får kriminalvårdsstyrelsen, om han
inte är häktad och om särskilda skäl föreligger med hänsyn till hans
hälsotillstånd, arbets- eller utbildningsförhållanden eller andra
omständigheter, bevilja uppskov med verkställigheten under viss tid, i regel
högst sex månader frän den dag då domen får verkställas. Om den dömde innan
verkställigheten börjat visar att han har gett in ansökan om uppskov och han
inte tidigare sökt uppskov i målet, skall verkställigheten anstå i avvaktan pä
kriminalvårdsstyrelsens beslut (12§). Om den dömde innan verkställigheten börjat
visar att han har sökt nåd och han inte tidigare har sökt nåd i målet, skall
verkställigheten som regel anstå tills regeringen fattat beslut i saken (13 §).

Bestämmelsen om villkorlig frigivning finns i 26 kap. 6 §
brottsbalken (BrB). Enligt denna bestämmelse får den som undergår
fängelsestraff villkorligt friges sedan två tredjedelar av tiden eller, om
särskilda skäl föreligger, halva tiden avtjänats. Frigivning får dock inte ske
förrän verkställigheten pågått minst tre månader.

Förvandlingsstraff för böter får inte sättas över 90 dagar
och omfattas därför i princip inte av reglerna om villkorlig frigivning. Vid
villkorlig frigivning från flera straff som verkställs samtidigt och där
förvandlingsstraff ingår i verkställigheten skall emellertid detta enligt 26
kap. 8§ BrB räknas som fängelse.

3 Sänkning av minimitiden för villkorlig frigivning

3.1 Fängelsestraffkommitténs förslag

Fängelsestraffkommittén har uttalat sig för att institutet
villkorlig frigivning bör behällas, dock med vissa ändringar i förhällande
till vad som nu gäller. Sålunda föreslås att frigivning efter halva strafftiden
skall bli

Prop.
1981/82:153 7

regel
för de flesta fall samt att minimitiden i anstalt före villkorlig frigivning skall
sänkas till två månader.

Som
motivering för sitt förslag att sänka minimitiden framhåller kommittén till en
början att det i och för sig kan ifrågasättas om det i aktuellt hänseende finns
skäl att behandla korttidsfångar på annat sätt än intagna med långa
strafftider; Detta talar mot ett system med minimitid. Mot ett sådant system
talar också att det medför tröskeleffekter som kan uppfattas som orättvisa.
Enligt kommittén kan man emellertid inte bortse frän att ett avskaffande av
minimitiden skulle leda till administraUva svårigheter, inte minst med hänsyn
till att det allmänna straffminimum numera är 14 dagar. Det kan också
ifrågasättas om det finns något behov av att avkorta så korta straff som på en
eller annan månad. Härtill kommer intresset av nordisk enhet på det
ifrågavarande området. F. n. är det inte aktuellt att avskaffa minimitiden i
något nordiskt land. En regel om minimitid bör alltså enligt kommitténs
uppfattning finnas kvar.

Vad
gäller längden av minimitiden hänvisar fängelsestraffkommittén till att
strävandena inom Norden går mot en lägre minimitid men att nordiska straffrättskommittén
har uttalat att det är tveksamt om den bör vara kortare än två månader. En
sänkning av tiden till tvä månader skulle enligt vad fängelsestraffkommittén
framhåller innebära en ganska avsevärd förkortning av frihetsstraffets längd
för de omkring 1000 personer som varje år påbörjar avtjänandet av tre månaders
fängelse och även för de omkring 500 personer som årligen påbörjar avtjänandet
av fyra månaders fängelse. Övervägande skäl talar sålunda för att minimitiden
sänks till tvä månader.

Kommittén påpekar att en
generell sänkning av minimitiden skulle få effekt även för dem som döms till
fängelse i tre månader i kombination med skyddstillsyn enligt bestämmelsen i 28
kap. 3§ BrB. Kommittén föreslår att ett undantag görs för detta klientel,
eftersom det ådömda fängelsestraffet i dessa fall fyller en särskild funktion
som en bestämd markering av hänsyn till allmän laglydnad. Kopplingen till
skyddstillsyn gör också att straffmätningen inte sker efter vanliga grunder.
Kommittén föreslår vidare att förvandlingsstraff för böter skall vara helt
undantaget frän reglerna för villkorlig frigivning och detta även när sammanläggning
sker med annat straff. Beträffande förvandlingsstraffen gör sig enligt
kommittén helt andra synpunkter gällande än då det är frågan om ordinärt
fängelsestraff. Kommitténs principiella inställning är f. ö. att
förvandlingsstraffen bör avtjänas i sin helhet.

En
av kommitténs ledamöter har reserverat sig på bl. a. den nu aktuella punkten.
Enligt ledamoten bör minimitiden även i fortsättningen vara tre månader.

Prop.
1981/82:153 8

3.2
Överväganden

Jag
är för min del beredd att redan nu göra den bedömningen att fängelsestraffkommittén
har anfört övertygande skäl till stöd för sitt förslag om en sänkning av
minimitiden för villkorlig frigivning från tre till två månader. Förslaget
står i god överensstämmelse med den allmänt accepterade målsättning för
kriminalpolitiken som innebär att man av hänsyn till frihetsstraffens
skadeverkningar för de dömda i all möjlig utsträckning bör sträva efter att
inte bara minska antalet frihetsberövanden utan också avkorta längden på dem
som ändå måste göras. Detta kan naturligtvis ske bara i den mån det är
förenligt med vad som krävs för att den allmänna laglydnaden skall kunna
upprätthällas. I den delen anser jag - i nära anslutning till vad min
företrädare uttalade i prop. 1980/81:44 om sänkt minimitid för fängelsestraff (s.
10—11) - att kommitténs förslag inte rimligen kan vara ägnat att försvaga den
allmänpreventiva funktionen hos de korta fängelsestraff som det här gäller. För
den enskilde medborgaren ligger säkerligen det väsentliga avhållande momentet i
själva risken att hamna i fängelse med den sociala belastning som detta
otvivelaktigt anses medföra, medan sådana förhållandevis blygsamma skillnader i
straffens längd som kan bli aktuella vid ett genomförande av kommittéförslaget knappast
har någon självständig betydelse för allmänpreventionen.

Som jag har konstaterat i
årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 5 s. 32 och 76) är
beläggningssituationen vid kriminalvårdens anstalter f. n. oroande. En del av
fängelsestraffkommitténs förslag är, om de genomförs, ägnade att nedbringa
beläggningen. Beträffande flertalet av förslagen gäller emellertid att de
aktualiserar principiella överväganden i sådan grad att det får bedömas som
uteslutet att ta upp dem utan att i sedvanlig ordning avvakta utfallet av
remissbehandlingen. Ett eventuellt genomförande kan därför beräknas ske allra
tidigast med verkan fr. o. m. den 1 januari 1983. Förslaget om en sänkning av
minimitiden för villkorlig frigivning är emel-lertid av en från principiella
och praktiska synpunkter mycket begränsad karaktär. Vid samråd som jag under
detta ärendes beredning har haft med riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen och
kriminalvårdsnämnden har de båda senare instanserna inte funnit hinder
föreligga mot en förtursbehandling av förslaget medan riksåklagaren har gett
uttryck åt en motsatt uppfattning. Själv anser jag inte att några bärande skäl
kan åberopas mot en förtursbehandling, och en sådan är enligt min uppfattning
motiverad med hänsyn till de akuta problem som den nuvarande
beläggningssituationen ger upphov till. Slutsatsen är att förslaget bör
genomföras nu.

Jag
instämmer i kommitténs mening att fängelsestraff som ådöms i samband med dom till
skyddstillsyn inte bör omfattas av den föreslagna sänkningen. Förekommer ett
sådant straff till verkställighet tillsammans med ett annat fängelsestraff, bör
frigivning sålunda aldrig kunna ske förrän minst den tid som har ådömts enligt
28 kap. 3 § BrB verkställts. Vad jag

Prop.
1981/82:153 9

har
sagt nu tar inte sikte på fall då ett fängelsestraff har ådömts samtidigt som skyddsfillsyn
med stöd av I kap. 6 § andra stycket BrB. Att som kriminalvårdsnämnden
ifrågasatt utvidga undantaget till dessa fall synes inte påkallat.

Vad
åter angår förslagets effekter beträffande förvandlingsstraff för böter vill
jag erinra om att justitiedepartementet nyligen har publicerat en promemoria
(Ds Ju 1981:24). Förvandling av böter där det föresläs att man överger
förvandlingssystemet i dess nuvarande form. Visst utrymme för förvandling skall
dock föreligga även i fortsättningen. Något mera defini-Uvt ställningstagande
till spörsmålet om förvandlingsstraffet bör undantas från tillämpningsområdet
för villkoriig frigivning bör enligt min mening inte komma ifråga innan man har
sett utfallet av remissbehandlingen beträffande denna promemoria och
fängelsestraffkommitténs delbetänkande. Såvitt gäller tiden fram till dess
ansluter jag mig preliminärt så till vida till kommitténs ståndpunkt att jag
anser att villkoriig frigivning inte bör komma i fråga när ett
förvandlingsstraff verkställs isolerat. Vidare bör gälla att när ett
förvandlingsstraff skall verkställas samfidigt som ett fängelsestraff, frigivning
aldrig får ske förrän minst den tid som svarar mot förvandlings-straffet har
verkställts. En ändring av denna innebörd bör göras i 26 kap. 8 § BrB.

Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså att 26 kap. 6 § BrB ändras så att frigivning från verkställighet
av fängelsestraff skall kunna ske när verkställigheten har pågått minst två
månader. Villkorlig frigivning skall dock inte fä ske från fängelse som ådömts
enligt 28 kap. 3 § BrB eller från ett förvandlingsstraff för böter, men sådana
straff skall få beaktas när flera straff samtidigt kommer till verkställighet.
Vissa följdändringar bör göras i 20 och 21 §§ strafftidsberäkningslagen. Enligt
beräkningar som har gjorts inom justitiedepartementet skulle de föreslagna
lagändringarna vara ägnade att medföra en minskad beläggning motsvarande ca 75
anstaltsplatser om året.

Sänkningen
av minimifiden innebär att reglerna om villkorlig frigivning blir tillämpliga
på ett nytt klientel. Enligt 26 kap. 11 § gäller att den frigivne som
huvudregel skall stå under övervakning men att detta dock kan underlåtas, om
det vid frigivningen eller senare befinnes att övervakning inte erfordras.
Fängelsestraffkommittén har föreslagit en ändrad presumtions-regel härom av den
innebörden att övervakning skall äga rum bara om det bedöms erforderligt,
varvid kommittén har hänvisat till att övervakning i stor utsträckning kan
underlåtas när tiden i fängelse har varit kort. Jag är inte beredd att ta
ställning till detta förslag innan jag har tagit del av remissinstansernas
synpunkter. Klart är emellerfid att de som ådöms ett så kort straff som
fängelse i tre månader som regel inte är i behov av övervakning under prövotiden.
Detta kan beaktas av övervakningsnämnderna inom ramen för gällande regler.

Lagändringarna
bör genomföras med verkan fr. o. m. den 1 juli 1982. Sänkningen av minimitiden
blir utan särskild föreskrift tillämplig även på

Prop.
1981/82:153 10

domar som har meddelats före ikraftträdandet, vilket
innebär att kriminalvårdsstyrelsen i viss utsträckning kan behöva ta hänsyn
härtill vid utfärdandet av s.k. strafftidsresolutioner. Detta bör anges i en
övergångsbestämmelse i anslutning till ändringarna i strafftidsberäkningslagen.

4 Ändringar i lagen om beräkning av strafftid

4.1 Kriminalvårdsstyrelsens framställning

I den inledningsvis nämnda framställningen har
kriminalvårdsstyrelsen föreslagit att i besparings- och rationaliseringssyfte
vissa ändringar vidtas i 12 och 13 §§ strafftidsberäkningslagen. Lagändringarna
skulle innebära att en ansökan om uppskov med verkställighet eller om nåd inte
utan vidare, såsom nu är fallet, hindrar verkställighet, om den kommer in före
verkställighetens början men efter den dag som har förelagts den dömde för
inställelse i kriminalvärdsanstält. Styrelsen anför till stöd för förslaget i
huvudsak följande.

I de förelägganden styrelsen utfärdar enligt 10 § strafftidsberäkningslagen
anges regelmässigt att den dömde senast trettio dagar från det föreläggande
kvitteras ut på posten skall inställa sig vid viss anstalt. Inom styrelsen har
man nu börjat lägga upp ett ADB-baserat förelägganderegister. Härigenom kommer
man att kunna erhålla sådan information att man med en viss grad av sannolikhet
kan förutsäga beläggningen vid anstalterna. Genom att med utnyttjande av denna
kännedom ange en viss bestämd dag i' föreläggande för inställelse skulle man
kunna utnyttja platsbeständet mera rationellt. Genom det nya systemet torde man
kunna spara 60 årsplatser.

Om de föreslagna ändringarna av 12 och 13 §§ strafftidsberäkningslagen
genomförs, skulle ytterligare besparingsr och rationaliseringsvinster göras.
Det är nämligen inte ovanligt att den dömde kalkylerar med handläggningstiderna
vid styrelsens och justitiedepartementets nådeenhet och sänder in sina
ansökningar om uppskov och nåd på ett sådant sätt att inställelsedagen kommer
att infalla på en för den dömde acceptabel tidpunkt. De föreslagna
lagändringarna skulle medföra att den möjligheten begränsades. Om strafftidsberäkningslagen
ändras pä sätt som har angivits här, torde det vara möjligt att vinna
sammanlagt ca 150 årsplatser.

Efter remiss har yttranden över kriminalvårdsstyrelsens
framställning avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Övre Norrland,
rikspolisstyrelsen, riksrevisionsverket, Statsanställdas förbund.
Tjänstemännens centralorganisation, statstjänstemannasektionen, Sveriges
advokatsamfund och Föreningen styresmän och assistenter m.fl. vid
kriminalvårdsanstalterna. Samtliga har tillstyrkt de föreslagna lagändringarna
eller förklarat sig inte ha någon erinran mot dessa.

Prop.
1981/82:153 11

4.2
Överväganden

Vid
den beläggningssituation och det statsfinansiella läge som föreligger nu är det
av största vikt att man tar tillvara alla möjligheter till rationaliseringar
inom kriminalvårdens verksamhet. Vad jag har föreslagit under 3.2 medför som
nämnts ett visst platstillskott, och enligt kriminalvårdsstyrelsen kan ett
ytterligare sådant påräknas vid ett genomförande av förslaget i styrelsens
skrivelse.

Som
hovrätten för Övre Norrland har pekat pä i sitt remissyttrande får det av flera
skäl bedömas som mycket tveksamt om ett genomförande av kriminalvårdsstyrelsens
förslag är ägnat att ge så påtagliga effekter som styrelsen synes ha förutsatt.
Att förslaget är ägnat att medföra rationaliseringsvinster är dock klart och
gäller enligt vad rikspolisstyrelsen har uttalat även polismyndighetens
handläggning av de aktuella ärendena. Jag delar remissinstansernas uppfattning
att förslaget inte medför några nackdelar frän rättssäkerhetssynpunkt. Normalt
torde den dömde inte ha ett beak-tansvärt intresse av att fä anstånd, om
ansökan om uppskov eller om nåd ges in först efter den i föreläggandet angivna
dagen för verkställighet.

Med hänvisning till vad
jag har anfört nu förordar jag att 12 och 13 §§ lagen (1974:202) om beräkning
av strafffid ändras i överensstämmelse med kriminalvårdsstyrelsens förslag.
Ändringarna innebär att automatiskt anstånd med verkställigheten bara äger
rum, om den dömde visar att ansökan om uppskov resp. nåd har getts in senast
den dag då han enligt kriminal-värdsstyrelsens föreläggande senast skulle ha
inställt sig vid anstalt. Självfallet bör emellertid verkställigheten när
detta är befogat kunna skjutas upp även när ansökan ges in senare. Det är
sålunda självklart att kriminalvårdsstyrelsen har att noga beakta de skäl som
har anförts till stöd för en begäran om uppskov även när detta getts in efter
den bestämda inställelsedagen. Det torde vidare få förutsättas att
kriminalvårdsstyrelsen, också när en nådeansökan kommer in för sent, låter
anstå med att begära förpassning av den dömde i de fall där en sådan begäran
inte redan har vidarebefordrats. Såvitt gäller nådeärenden torde vissa
föreskrifter om den praktiska hanteringen i det nya systemet få meddelas i
administrativ ordning.

Som
jag berörde inledningsvis skall enligt 10 § tredje stycket strafftidsberäkningslagen
en dom på fängelse omedelbart befordras till verkställighet, om den dömde
självmant inställer sig och avger nöjdförklaring i föreskriven ordning.
Nöjdförklaring kan avges bara under förutsättning att fullföljdstiden inte har
gått till ända, men enligt fast praxis befordras fängelsedomar till omedelbar
verkställighet även i de fall dä den dömde inställer sig sedan domen vunnit
laga kraft med önskemål om att få börja verkställigheten. För tydlighetens
skull vill jag framhålla att det nu aktuella förslaget inte avses medföra någon
ändring av denna ordning, som också har stöd i tidigare förarbeten (prop.
1974:20 s. 111). Jag utgår från att de

Prop. 1981/82:153 12

förelägganden som kriminalvårdsstyrelsen utfärdar med stöd
av 10 § första stycket strafftidsberäkningslagen kommer att avfattas på ett
sådant sätt att den dömde får upplysning om sin rätt att inställa sig före.den
i föreläggandet bestämda dagen.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1982.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m. m.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.'

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
lagförslagen.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade vid propositionen.

Prop. 1981/82:153 13

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1982-02-22

Närvarande:
f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt
lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18
februari 1982 har regeringen pä hemställan av statsrådet och chefen för
justitiedepartementet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m. m. Förslagen har inför lagrådet
föredragits av hovrättsassessorn Anita

Meyerson.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen
utan erinran.

Prop. 1981/82:153 14

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1982-03-04

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Dahlgren, Åsling, Wirtén,
Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand

Föredragande:
statsrådet Petri

Proposition
om ändring i brottsbalken m. m. (vissa ändringar rörande straffverkställighet)

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag
om ändring i brottsbalken,

2. lag
om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin

ran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
propositionen föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 18 februari 1982.

Prop.
1981/82:153 15

Innehållsförteckning

Proposition
....................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1

Lagförslag
......................................................... ... 2

1
Lag om ändring i brottsbalken.............................. 2

2
Lag om ändring i lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid

m.
m............................................................... 3

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde ......... 5

1
Inledning ........................................................ ... 5

2
Gällande ordning i korthet................................... 6

3
Sänkning av minimitiden för
villkorlig frigivning......... 6

3.1
Fängelsestraffkommitténs
förslag ................... 6

3.2
Överväganden ............................................. 8

4 Ändringar
i lagen om beräkning av strafftid .......... 10

4.1
Kriminalvårdsstyrelsens
framställning ................ 10

4.2
Överväganden ............................................. 11

5
Upprättade lagförslag ....................................... 12

6
Hemställan .................................................... .. 12

7
Beslut............................................................. .. 12

Utdrag
ur lagrådets protokoll den 22 februari 1982. 13

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1982. 14

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982