Prop. 1981/82:16

Prop.
1981/82:16

Regeringens proposition

1981/82:16

om
ändring i passlagen (1978:302);

beslutad
den 1 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ett undantag frän den skyldighet att medföra pass som
normalt gäller för svensk medborgare vid resa ut ur det nordiska passkontrollområdet.
Undantaget skall enligt förslaget avse s. k. sjötursre-senärer som enligt de
villkor som gäller för resan inte får landstiga i främmande stat. Vidare
föreslås en formell ändring i passlagen av den innebörden att de beslut i
passärenden som f. n. skall meddelas av chefen för utrikesdepartementet i
fortsättningen skall ankomma på departementet som sådant.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 16

Prop. 1981/82:16

Förslag till

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom
föreskrivs att 2, 5, 31 och 32 §§ passlagen (1978:302) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Pass utfärdas av passmyndighet. Polisstyrelse är
passmyndighet inom riket. Passmyndighet utom riket är beskickning, lönat
konsulat samt sådan olönad konsul som chefen för utrikesdepartementet bestämmer.

2 §

Föreslagen
lydelse

Pass utfärdas av passmyndighet. Polisstyrelse är
passmyndighet inom riket. Passmyndighet utom riket är beskickning, lönat
konsulat samt sådan olönad konsul som utrikesdepartementet bestämmer.

Svensk medborare
får ej resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass. Vad som har sagts nu
gäller dock ej

1. på fartyg mönstrat sjöfolk under
tjänstgöring ombord på fartyget eller fiskare under yrkesutövning,

2. medlem av besättning på luftfartyg
under tjänstgöring ombord på luftfartyget, om han har luft-fartscertifikat
eller därmed jämförlig handling,

3. den som är medborgare även i
annat land än Sverige och som medför av myndighet i det landet utfärdad
legitimationshandling, vilken gäller som pass,

4. den som reser till Danmark,
Finland, Island eller Norge.

Svensk medborgare får ej resa ut ur riket utan att medföra
giltigt pass. Vad som har sagts nu gäller dock ej

1. på fartyg mönstrat sjöfolk un

der tjänstgöring ombord på fartyget

eller fiskare under yrkesutövning,

2.
medlem av
besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord pä luftfartyget, om han har
luft-fartscertifikat eller därmed jämförlig handling,

3.
den som är
medborgare även i annat land än Sverige och som medför av myndighet i det
landet utfärdad legitimationshandling vilken gäller som pass,

4.
den som reser
till Danmark, Finland, Island eller Norge,

5.
passagerare
på fartyg som efter utresan med återvändande tur anlöpcr svensk hamn. om
passageraren enligt de villkor som gäller för resan inte tillåts stiga i land
i främmande stat och medför särskilt passerkort för resan.

Det ankommer pä polisen att övervaka efterlevnaden av
bestämmelserna i första stycket. Den som enligt första stycket skall medföra
pass vid utresa ur riket är skyldig att pä begäran visa upp sitt pass för
polisman eller annan passkontrollant. Motsvarande skyldighet föreligger vid
inresa från utomnordiskt land, om det svenska medborgarskapet inte styrks pä
annat sätt.

Prop,
1981/82:16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Föreligger med hänsyn till allmän tjänst som passökanden
innehar eller eljest särskilda skäl, får pass utfärdas av chefen för
utrikesdepartementet. I fråga om sådant pass gäller ej 4, 6-16 och 18-30 §§.

Om återkallelse
av pass som avses i första stycket beslutar chefen för utrikesdepartementet.

Föreligger
med hänsyn till allmän tjänst som passökanden innehar eller eljest särskilda
skäl, får pass utfärdas av utrikesdepartementet. I fråga om sådant pass gäller
ej 4, 6— 16 och 18-30§§.

Om återkallelse
av pass som avses i första stycket beslutar utrikesdepartementet.

32 §

Regeringen eller chefen för Regeringen
eller utrikesdeparte-

utrikesdepartmentet får till förmån mentet
får fill förmån för pass-

för passökande eller passinneha- sökande
eller passinnehavare med-

vare medge avvikelse från denna ge avvikelse
frän denna lag när det

lag när det påkallas av särskilda för- påkallas
av särskilda förhållanden,

hållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Prop. 1981/82:16

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-01

Närvarande:
statsministern Fälldin, statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling,
Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Ahrland

Föredragande:
statsrådet Petri

Proposition
om ändring i passlagen (1978:302)

1
Passkyldighet vid s. k. sjöturer

Enligt
5 § första stycket passlagen (1978:302) får en svensk medborgare inte resa ut
ur riket utan att medföra giltigt pass. Undantag gäller för 1) pä fartyg
mönstrat sjöfolk under tjänstgöring ombord på fartyget eller fiskare under
yrkesutövning, 2) medlemmar av besättning på luftfartyg under tjänstgöring
ombord pä luftfartyget, om de har luftfartscertifikat eller därmed jämförlig
handling, 3) personer som är medborgare även i annat land än Sverige och som
medför av myndighet i det landet utfärdade legitimationshandlingar, vilka
gäller som pass, och 4) personer som reser till Danmark, Finland, Island eller
Norge. Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt vad som föreskrevs i 1 §
i den tidigare gällande kungörelsen (1941:836) om skyldighet för svensk
medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass (passkyldighetskungörelsen).

Det
är inte straffbart att bryta mot passlagens bestämmelser om passkyldighet.
Enligt 5§ andra stycket passlagen ankommer det emellertid på polisen att
övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i första stycket. Den som enligt
första stycket skall medföra pass vid utresa ur riket är skyldig att pä begäran
visa upp sitt pass för polisman eller annan passkontrollant. Motsvarande
skyldighet föreligger vid inresa från utomnordiskt land, om det svenska
medborgarskapet inte styrks på annat sätt.

Vid
tillämpningen av den tidigare passkyldighetskungörelsen ansågs hinder inte
föreligga för s. k. sjötursresenärer att utan pass följa med ett svenskt fartyg
utanför svenskt sjöterritorium under förutsättning att de inte tilläts
landstiga i främmande stat. Sådana resor förekom exempelvis på

Prop.
1981/82:16 5

leden
Malmö—Trelleborg—Travemunde. Rikspolisstyrelsen har dock meddelat vissa
föreskrifter om resandekontrollen vid sådana färder.

Numera
förekommer det att sjöturer från Sverige som lämnar svenskt sjöterritorium
anordnas även med fartyg som är registrerade utomlands. Eftersom passkyldighet
enligt 5 § passlagen har ansetts gälla för passagerare på sådana färder, har
vissa praktiska svårigheter uppkommit.

Med
anledning av skrivelser från polisstyrelsen i Trelleborgs polisdistrikt,
Trelleborgs hamndirektion och TT-Saga-Line Aktiebolag i Malmö har
rikspolisstyrelsen gjort framställning om medgivande från regeringens sida av
att sjötursresor från Trelleborg får företas av svensk medborgare utan pass
även på tysk färja under förutsättning att passageraren inte går i land i
utländsk hamn. Ett sådant medgivande bör enligt styrelsen lämpligen förbindas
med vissa villkor. En sjötursresenär bör sålunda genom rederiets försorg förses
med passerkort. Före avresan från Trelleborg skall resenären visa upp sitt passerkort
för en kontrollant och därvid styrka sitt svenska medborgarskap. Genom
färjebefälets försorg övervakas att resenär, som saknar pass, inte landstiger
i främmande stat. Sjötursresenär skall vid återkomsten till Trelleborg avlämna
sitt passerkort till passkontrollen. Vid biljettförsäljningen och utställandet
av passerkort skall sjötursresenär informeras om villkoren för passfriheten.

Själv
finner jag det uppenbart att några sakliga skäl inte föreligger för att upprätthålla
principen om passkyldighet vid sjöturer av här aktuellt slag. Det synes
emellertid tveksamt om regeringen lagligen kan föreskriva något undantag från
passlagens bestämmelser i detta hänseende. I stället torde ett generellt
undantag av sådant slag fä föreskrivas direkt i passlagen.

Detta
kan lämpligen ske genom att 5 § första stycket passlagen kompletteras med en
ny punkt 5 där det föreskrivs att undantag från passtvånget gäller för
passagerare på fartyg som efter utresan med återvändande tur anlöper svensk
hamn om passageraren enligt de villkor som gäller för resan inte tillåts
landstiga i främmande stat och medför särskilt passerkort för resan. Denna
bestämmelse bör gälla för sjöturer både pä svenska och utländska fartyg. Om
riksdagen antar förslaget, är det min avsikt att föreslå regeringen att
rikspolisstyrelsen i passförordningen (1979:664) bemyndigas att meddela de
närmare föreskrifter om passerkort som behövs bl. a. av hänsyn till
utlänningskontrollen.

2
Utrikesdepartementets handläggning av passärenden

Vissa
beslut enligt passlagen ankommer på chefen för utrikesdepartementet. Denne
skall sålunda enligt 2§ bestämma vilka olönade svenska konsuler som får utfärda
pass. Föreligger med hänsyn till allmän tjänst som en passökande innehar eller
annars särskilda skäl får enligt 31 § chefen för utrikesdepartementet även
själv utfärda pass. Det är dä också utrikesmi-

Prop. 1981/82:16 6

nistern
som beslutar om återkallelse av passet. Slutligen får enligt 32 § utrikesministern
— liksom regeringen — till förmån för passökande eller passinnehavare medge
avvikelse frän passlagen, när det påkallas av särskilda förhållanden.

De
ärenden som det här gäller är sakligt sett endast i rena undantagsfall av den
beskaffenheten att de bör avgöras av departementschefen. Genom förordningen
(1980:560) med instruktion för regeringskansliet, som trädde i kraft den I
oktober 1980, samt förordningen (1980:922) med instruktion för
utrikesdepartementet, som trädde i kraft den 1 januari 1981, har numera
möjlighet öppnats att i ärenden som anses böra avgöras på departementsnivå
regelmässigt förlägga prövningen till departementet som sådant. En lösning av
detta slag innebär otvivelaktigt fördelar i fråga om passärendena. Efter
samråd med chefen för utrikesdepartementet förordar jag därför att 2, 31 och 32
§§ passlagen ändras på det sättet att utrikesdepartementet får behörighet att
besluta i de här aktuella ärendena. Enligt 22 § i departementets instruktion
får dä departementschefen övertala beslutanderätten på en tjänsteman i
departementet. Detta har beträffande de nuvarande departementsärendena skett
genom att det i 39 § utrikesdepartementets arbetsordning föreskrivs att
chefstjänsteman eller, om denne medger det, chefen för en arbetsenhet på
departementets vägnar får avgöra ärenden i vilka departementet beslutar om
inte annat följer av förordningen (1980:922) med instruktion för
utrikesdepartementet. Chefen för en arbetsenhet får med chefstjänstemans
samtycke delegera sin beslutanderätt på departementets vägnar till en annan
tjänsteman inom enheten.

3
Hemställan

I
betraktande av de aktuella ändringarnas begränsade karaktär får det anses
uppenbart att lagrådets hörande i ärendet skulle sakna betydelse.

Med
hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen

att
antaga ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ändring i
passlagen (1978:302).

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå regeringen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981