Prop. 1981/82:163

Prop.
1981/82:163

Regeringens proposition 1981/82:163

om
ändring i atomansvarighetslagen (1968:45);

beslutad den II mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ansvarigheten för skador som uppkommer i samband med
driften av kärnkraftsanläggningar (atomanläggningar) regleras i
atomansvarighelsla-gen (1968: 45). Denna lag bygger på två internationella
konventioner. 1960 års Pariskonvention och 1963 års tilläggskonvention till
Pariskonventionen. Konventionerna har nyligen reviderats genom två
ändringsprotokoll.

I propositionen föreslås att Sverige tillträder
ändringsprotokollen och läggs fram förslag till vissa ändringar i
atomansvarighetslagen som behövs för att Sverige skall kunna tillträda
protokollen. Propositionen innehåller också förslag till vissa ytterligare
lagändringar. Sålunda förordas en höjning av ansvarigheten för
alomanläggningsinnehavaren från 50 milj. kr. till 500 milj. kr. per olycka och
en höjning av den ersättning av statsmedel som utgår enligt
tilläggskonventionen från ca 775 milj. kr. till ca 1,9 miljarder kr. per
olycka. Slutligen läggs fram förslag till regler om statsansvar utöver vad som
gäller enligt konventionerna. Det föresläs att gränsen för detta statsansvar
fastställs så att det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som
lider skada i samband med driften av en atomanläggning uppgår till tre
miljarder kr. per olycka.

I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 163

Prop. 1981/82:163 2

Förslag till

Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen
(1968:45)'

dels att 41 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 4, 10, 19, 21, 22, 25, 27, 36 och 39 §§
ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels alt 1, 2,.9, 12, 17, 30-35 och 37 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels alt i
lagen skall införas en ny paragraf, 31 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller
plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat
klyvbart material som Konungen anger;

radioaktiv produkt: annat radioaktivt material än
atombränsle samt radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet bildats vid
framställning eller användning av atom-bränsle eller blivit radioaktivt genom
bestrålning i samband med sådan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undanlag av naturligt
uran och utarmat uran, dels radioaktiv produkt med undantag av radioisotoper,
som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt,
kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål;

atomreaktor: anordning som innehåller atombränsle under
sådana förhållanden alt klyvning av atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion
kan uppkomma i anordningen utan tillskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning: atomreaklor med undantag av atomreaktor
som infogats i fartyg eller annat transportmedel och där användes eller är

I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller
plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat
klyvbart material som regeringen anger;

radioaktiv produkt: annat radioaktivt material än
atombränsle samt radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet bildats vid
framställning eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt genom
bestrålning i samband med sådan framställning eller användning;

atomreaktor:
anordning som innehåller atombränsle under sådana förhållanden alt klyvning av
atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion kan uppkomma i anordningen
utan tillskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor
som infogats i fartyg eller annat transportmedel och där användes eller är

Senaste lydelse av 3 § 1974:249.

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

avsedd att användas som kraftkälla; fabrik för
framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av
isotoper i atombränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning
för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för
tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan anläggning, som
Konungen bestämmer, i vilken finnes atombränsle eller radioaktiv produkt;

anläggningsstat: för varje atomanläggning den
konventionsstat inom vars område anläggningen ligger eller, om anläggningen
icke ligger inom någon stats område, den konventionsstat som driver eller har
godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i
Sverige den som med tillstånd enligt atomenergilagen den 1 juni 1956 (nr 306)
eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning
utom riket den som enligt lagen i anläggningsslalen är att anse som
anläggningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva
egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv produkt eller av radioaktiva
egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strålning
frän annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle eller radioaktiv
produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma
ursprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade
konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt
det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet;

Föreslagen lydelse

avsedd att användas som kraftkälla; fabrik för
framställning eller behandling av alomsubstans; fabrik för separation av
isotoper i atom-bränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle;
anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast
för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan anläggning,
som regeringen bestämmer, i vilken finnes atombränsle eller radioakliv
produkt;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i
Sverige den som med tillstånd enligt atomenergilagen (1956:306) eller i övrigt
driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom riket den som
enligt lagen i anläggningsslalen är att anse som anläggningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva
egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv produkt eller av radioaktiva
egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strålning
från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle eller radioaktiv
produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma
ursprung som orsakar atomskada;

Prop.
1981/82:163

Nuvarande lydelse

tiUäggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963
avslutade och genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet
reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen;

konventionsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna, alt från lagens tillämpning skall
undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk
som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan beträffande
atomanläggningar i Sverige förordnu, att två eller.flera anläggningar sotn är
i samma innehavares hand och ligger i varandras omedelbara närhet skall vid
tillämpningen av denna lag behandlas som en anläggning.

Föreslagen lydelse

ris den------- 1982 avslutade

ändringsprotokollet;

tilläggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963
avslutade tilläggskonventionen till Pariskon-ventionen / den lydelse som nämnda
tilläggskonvention har fått genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade
liUäggsprotokoUet

och det, likaledes i Paris, den

— 1982 avslutade ändringsprotokollet;

konventionsstat: stal som tillträtt ParJskonventionen.

Regeringen kan förordna, all från lagens tillämpning skall
undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den nsk
som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

Ligger två eller flera atomun-läggningar som har samma
innehavare i närheten av varandra, skall den ar anläggningarna som har
uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av 1000 meter
från den först uppförda anläggningen vid tillämpningen av denna lag
tillsammans behandlas som en atomanläggning. Om i ett sådant fall en anläggning
som. utan at! vara atomanläggning, innehåller radioaktivt material ligger inom
namndci radie, skall den anläggningen och atomanläggningarna tillsammans
betraktas som en anläggning, om de har samma innehavare. Vad som nu har sagts
gäller bara beträffande anläggningar i Sverige.

Har
atomskada i annat fall än .som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans, vilken
kom från atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstat eller vilken
före alomolyckan varit under irans-

Har
atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans, vilken
kom från atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstat eller vilken
före atomolyckan varit under träns-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

port som avses i 7 §, åvilar ansvarigheten för skadan den
anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning
eller, om substansen då icke var i någon anläggningsinnehavares besittning,
den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Om
alomsub-stansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten
varit i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar dock ansvarigheten
den anläggningsinnehavare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6
eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka under transporten.

Föreslagen
lydelse

port som avses i 7S, åvilar ansvarigheten för skadan den
anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning.
Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar
ansvarigheten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin
besittning. Har en anläggningsinnehavare genom skriftligt avtal övertagit ansvarigheten
för sådan atomskada, åvilar ansvarigheten honom. Om atomsubstansen före olyckan
varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinnehavares
besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som när transporten
upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka
under transporten.

Innehavare
av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller
på egendom som vid liden för atomolyckan fanns inom anläggningens område och
användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag
för

/. skada på atomanläggningen eller på annan alomanläggning
i dess omedelbara närhet, däri inbegripet annan atomanläggning under
uppförande,

2. skada på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns
inom anläggningsområdet och användes eller var avsedd att användas i förbindelse
med en alomanläggning inom området.

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsslat
ansvarig i anledning av atomolycka som inträffat under iransport av
alomsubstans, avgöres enligt anläggningsslatens lag, om ersättning skall utgå
för skada på transportmedlet.

Angående
ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra
skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i 14 §
andra stycket.

17
§

För
innehavare av alomanläggning i Sverige är ansvarigheten enligt denna lag
begränsad till femtio miljoner kronor för varje atomolycka. Konungen eller
myndighet

För
innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarigheten enligt denna lag
begränsad till 500 miljoner kronor för varje atomolycka. Såvitt gäller
anläggning enbart för

Nuvarande lydelse

som Konungen bestämmer kan, med hänsyn tUl anläggningens
storlek eUer art, omfattningen av transport eller annan omständighet,
fastställa ett lägre belopp, dock ej under tjugofem miljoner kronor. För
innehavare av alomanläggning utom riket bestämmes ansvarighetsbeloppet enligt
anläggningsslatens lag. I fråga om atomolycka som inträffar under transport av
atomsubstans avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt denna lag för
andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt
belopp än tjugofem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av döds-faU eller personskada är
för varje dödad eller skadad person begränsad till en miljon kronor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar
icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Föreslagen lydelse

framstäUning, behandling eller förvaring av obestrålat
uran är ansvarigheten dock begränsad till 100 miljoner kronor för varje
olycka. Detsamma gäller i fråga om atomolyckor som uppkommer under transport
av sådant uran. För innehavare av atomanläggning utom riket bestämmes
ansvarighetsbeloppet enligt anläggningsslatens lag. 1 fråga om atomolycka som
inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsinnehavarens ansvarighet
enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall
lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta
eller ersättning för rättegångskostnad.

Ersättning
av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första
stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra stycket.

Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de
grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra och tredje
styckena.

Bestämmelserna i 15 § första stycket första punkten och
tredje stycket om rätt till återkräv mot innehavare av atomanläggning äger
motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som
utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår
enligt 29 §.

31 §

Det
sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en
atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av innehavare av
atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i
tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvarande etihundratjugo
miljoner / det europeiska monetära avtalet den 5 augusti 1955 avsedda
betalningsenheter sådana dessa enligt artikel

Det
sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en
atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av innehavare av
atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i
tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvarande 300 miljoner
särskilda dragningsrätter. 1 beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för
rättegångskostnad.

Nuvarande lydelse

24 i avtalet var bestämda den 29 juli 1960.1 beloppet
inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Om det belopp som med tillämpning av första stycket står
till förfogande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§ icke förslår
till ersättning för skadorna, nedsättes ersättningarna och därpå belöpande
ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvarande
tillämpning.

Föreslagen
lydelse

Med uttiycket "särskilda dragningsrätter" avses
de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Förs
talan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till
svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyckan inträffade, om ej för
en viss olycka en annan dag fastställs genom överenskommelse mellan de stater
som tillträtt tilläggskonventionen. Vid omräkning till svenskt mynt skaU
kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Om del belopp som med tillämpning av första och andra
styckena står till förfogande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§
icke förslår till ersättning för skadorna, nedsättes ersättningarna och därpå
belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger
motsvarande tillämpning.

31 a §

Åvilar ansvarighet jör en atomskada innehavare av
atomanläggning här i riket och.förslår det sammanlagda beloppet av de ersättningar
som skall utges enligt 17 § jörsta stycket och 18 § första stycket samt av
statsmedel enligt 29—3l§§ eller annars enligt till-läggskonventionen icke till
full ersättning för uppkommen skada, utges ytterligare ersättning av
statsmedel för skada som har uppkommit

a)
här i
riket,

b)
i
Danmark, Finland eller Norge,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

c) annars ombord pä ett fartyg

eller ett luftfartyg som är regi

strerat i Sverige, Danmark, Fin

land eller Norge, eller

d) på annat ställe, om skadan

har tillfogats svensk medborgare

eller svensk juridisk person.

Ersättning enligt första stycket utgår också för skada i
annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen i samma mån som ersättning i
denna stot skulle utgå för atomskada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall
utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ och 29-31 §§ av innehavare
av atomanläggning och staten, dels etiligt sådant avtal som avses i artikel 15
i tilläggskonventionen, dels av staten enligt första och andra styckena, är
begränsat till tre miljarder kronor. I beloppet inräknas icke ränta eller
ersättning för rättegångskostnad.

Ifråga om ersättning enligt första och andra styckena hur
30 § motsvarande tillämpning.

Om det belopp som med tillämpning av tredje stycket står
till förfogande för gotlgörelse av statsmedel icke förslår tiU ersättning for
skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel.
Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvarande tUlämpning.

32 § Har
atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av atomolycka för vars
skadeverkningar innehavare av alomanläggning i Sverige är ansvarig, yppats
först efter del att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 §
andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag men
inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för
skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphörl utges ersättning av
staten, om den skadelidande visserligen undedåtit att inom föreskriven tid
väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbrytande åtgärd men haft
godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har
skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekommande fall, 31 §
andra stycket eller

Har
skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekommande fall. 31 §
tredje stycket och

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

enligt motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats
lag, nedsättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån.
Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om anläggningens innehavare
svarat för skadan. Anspråk pä ersättning skall vid äventyr av talans föriusl
anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen kan förordna, att ersättning enligt denna
paragraf skall utgå även för skada som uppkommit utom Sverige.

Föreslagen lydelse

31 a § femte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser
i annan konventionsstats lag, nedsättes ersättningen av statsmedel enligt denna
paragraf i samma mån. Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om
anläggningens innehavare svarat för skadan. .Anspråk på ersättning skall vid
äventyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos
myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen kan förordna, att ersättning
enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkommit utom Sverige.

Om del
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första
stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag icke
förslår till full ersättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av
statsmedel ej utgår enligt 29 § eller i övrigt enligt tilläggskonventionen,
beredes gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som fastställes av Konungen
och riksdagen. Sådan gotlgörelse lämnas i här avsedda fall även i tillägg till
ersättning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan
ersättning nedsatts enligt 32 § andra stycket första punkten. Gotlgörelse som
nu nämnts lämnas för här i riket uppkommen skada även i fall då på grund av
förordnande enligt 19 § andra stycket ersättning från anläggningsinnehavaren
tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej
utgår enligt tilläggskonventionen.

Om det
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första
stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag och
ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 §§ eller i övrigt enligt
tUläggs-konventionen samt enligt 31 a § icke förslår till full ersättning för
uppkommen skada, beredes gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som
fastställes / särskild lag. Sådan gotlgörelse lämnas i här avsedda fall även i
tillägg till ersättning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada,
om sådan ersättning nedsatts enligt 32 § andra stycket första punkten. Gotlgörelse
som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande enligt 19 § andra
stycket, 31 § tredje stycket andra punkten eller 31 a § femte stycket andra
punkten ersättning tills vidare utgår endast med viss kvotdel.

Ersättning
enligt 28, 29 eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i 11 §
andra stycket.

Ersättning
enligt 28, 29.31 a eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i
11 § andra stycket.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

35 §

Belopp
som utgivits enligt 28 § får staten kräva åter endast av atomanläggningens
innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens
innehavare har ålerkravsrätt enligt 20 §.

För belopp
som utgivits enligt 29 eller 33 § med anledning av att förordnande meddelats
enligt 19 § andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av
anläggningsinnehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan
belopp, som staten utgivit enligt 29-31 §§ eller som eljest utgivits enligt
lill-läggskonventionens bestämmelser i anledning av atomolycka, för vars
skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt
annan konvenlionsslats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter
endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i
fråga om ersättning som staten utgivit enligt 32 §.

För belopp
som utgivits enligt 29, 31 a eller 33 § med anledning av att förordnande
meddelats enligt 19 § andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning
av anläggningsinnehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan
belopp, som staten utgivit enligt 29-31 och 31 a §§ eller som eljest utgivits
enligt tilläggskonvenlionens bestämmelser i anledning av atomolycka, för vars
skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt
annan konventionsstats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter
endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i
fråga om ersättning som staten utgivit enligt 32 §.

Talan i
mål, som enligt 36 § får upplagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28,
29, 32 eller 33 § väckes vid rätlen i den ort där atomolyckan inträffade. Är
två eller flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes
ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms
rådhusrätt.

Talan i
mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28,
29, 31 a, 32 eller 33 § väckes vid rätten i den ort där alomolyckan inträffade.
Är tvä eller flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes
ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft såvitt avser 1,12 och 31 §§ den
dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1983.

Prop. 1981/82:163 11

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-11-26

Närvarande:
Statsministern Fälldin, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren,
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland

Föredragande:
statsrådet Petri

Lagrådsremiss
om ändringar i atomansvarighetslagen (1968:45)

1
Inledning

Internationella
bestämmelser om ansvarighet för skador som har orsakats av atomolyckor finns i
en år 1960 i Paris avslutad konvention om skadeståndsansvar på atomenergins
område (i det följande benämnd "Pariskonventionen"). Sverige är
anslutet till denna konvention i dess lydelse enligt ett i Paris år 1964
avslutat tilläggsprotokoll.

Enligt
Pariskonventionen är innehavaren av en atomanläggning ansvarig för skador som
uppkommer i samband med driften av anläggningen. Enligt konventionen skall
anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad till visst belopp för varje
olycka.

Är
1963 avslutades i Bryssel en konvention om supplerande statsansvar (i det
följande benämnd "tilläggskonventionen"). Även denna konvention har
år 1964 reviderats genom ett tilläggsprotokoll. Sverige är anslutet till
tiUäggskonventionen i dess lydelse enligt 1964 års protokoll. TiUäggskonventionen
syftar till en civilrättslig reglering av frågan om ersättning av statsmedel
vid stora olyckor. Enligt tilläggskonventionen utgår supplerande ersättning av
statsmedel i den mån ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen inte
förslår'till full ersättning åt de skadelidande.

Bestämmelser
om atomansvarighet finns för svensk del i atomansvarighetslagen (1968:45).
Denna bygger på Pariskonventionen och tilläggskonventionen.
Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet har i lagen fastställts till 50 milj.
kr. per olycka. Den sammanlagda ersättning som utgår enligt
atomansvarighetslagen är i enlighet med tilläggskonventionens bestämmelser
begränsad till 120 milj. s.k. europeiska betalningsenheter (ca 775 milj. kr.)
per olycka.

Pariskonventionen
och tiUäggskonventionen har nyligen reviderats inom Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Därvid

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 12

har
utarbetats två ändringsprotokoll, ett till vardera av dessa konventioner, i
det följande benämnda "1981 års protokoll". Enighet råder om
protokollens sakliga innehåll. OECD:s råd har emellertid ännu inte antagit
protokollen. Konventionen är nämligen avfattad på sex språk (engelska, franska,
italienska, holländska, tyska och spanska), och oenighet råder mellan vissa
konventionsslaler i frågan om vilka av dessa språk som skall äga vitsord vid
tolkningstvister. Det är troligt att en uppgörelse kan träffas i denna fråga
inom kort.

Genom
protokollet till tiUäggskonventionen höjs den ersättning som utgår av
statsmedel från 120 milj. europeiska betalningsenheter till 300 milj. särskilda
dragningsrätter (ca 1,9 miljarder kr.) per olycka. Vidare genomförs den
ändringen i de två konventionerna all samtliga belopp som i de nu gällande
texterna uttrycks i europeiska betalningsenheter i stället anges i särskilda
dragningsrätter. Såvitt gäller Pariskonventionen innebär ändringsprotokollet
dessutom vissa ändringar i syfte alt anpassa konventionen till de praktiska
behov som utvecklingen på kärnenergiomrädet har gett upphov till.

Ändringsprotokollen
i de engelska och franska versionerna jämte inom justitiedeparlementet
utarbetade översättningar till svenska bör fogas till protokollet i delta
ärende som bilaga I resp. 2.

Inom
justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (Ds Ju 1981:5) Ändringar i
atomansvarighetslagstiftningen. I denna promemoria föreslås att Sverige
tillträder 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och
tilläggskonventionen. Samtidigt läggs fram förslag till vissa ändringar i
atomansvarighetslagen som föranleds av ett svenskt tillträde till protokollen.
Vidare föreslås en höjning av atomanläggningsinnehavarens ansvarig-hel från 50
till 500 milj. kr. per olycka. Slutligen föreslås i promemorian att i
atomansvarighetslagen införs ett statsansvar utöver vad som gäller enligt
tilläggskonventionen. Del föreslås att gränsen för detta statsansvar fastställs
så alt det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som lider skada
i samband med driften av en atomanläggning uppgår till tre miljarder kr. per
olycka. Det i promemorian framlagda lagförslaget bör fogas till protokollet i
delta ärende som bilaga 3.

Efler
remiss har yttranden över promemorian avgells av hovrätten för Västra Sverige,
statens kärnkraftinspektion, statens strälskyddsinslilui, statens
vattenfallsverk, försäkringsinspektionen, atomlagstiftningskom-mittén (I
1979:05), länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i Kalmar län, länsstyrelsen
i Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län, Aktiebolaget ASEA-ATOM,
Oskarshamnsverkets Kraflgrupp AB, Studsvik Energiteknik AB, Svensk
Kärnbränsleförsörjning AB, Svenska atomförsäkrings-poolen. Svenska
försäkringsbolagens riksförbund, Folksam, Sjöassuradö-rernas förening, Sveriges
advokatsamfund och Sydkraft AB. Dessutom har yttrande avgetts av Lantbrukarnas
riksförbund (LRF).

Länsstyrelsen
i Uppsala län har bifogat yttranden av Östhammars kom-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 13

mun och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala. Länsstyrelsen
i Kalmar län har bifogat yttrande av Oskarshamns kommun och länsstyrelsen i
Malmöhus län yttranden av Kävlinge kommun och Skånes handelskammare .

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Även lagstiftningen i Danmark, Norge och Finland bygger på
Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Mellan de nordiska länderna råder
på detta område en praktiskt taget fullständig rättslikhet. Nordiska överläggningar
har hållits i Stockholm den 28 oktober 1980. Därvid har uppnätts enighet om att
Danmark. Norge och Finland också skall tillträda ändringsprotokollen samt om
innehållet i den lagstiftning som föranleds av tillträdet till protokollen.

2 Gällande ordning

2.1 Det internationella konventionsarbetet

Under senare hälften av 1950-talet bedrevs inom
organisationen för ekonomiskt samarbete (OEEC) - numera organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) - arbete på att åstadkomma en västeuropeisk
konvention angående skadeståndsansvar på atomenergiområdet. Detta samarbete
ledde till att Pariskonventionen öppnades för undertecknande den 29juli 1960.
Denna konvention syftar endast till en regional reglering av
atomansvarighetsfrågorna. Det stod emellertid tidigt klart att det förelåg
behov av en världsomfattande konvention i ämnet. I slutet av 1950-talet
påbörjades därför inom det internationeUa atomenergiorganet (lAEA) arbetet på
en sådan konvention. Detta arbete ledde till att en väridsomfaltande konvention
om ansvarighet för atomskada avslutades i Wien den 21 maj 1963 (i del följande
benämnd "Wienkonventionen"). Pariskonventionen i dess ursprungliga
lydelse och Wienkonventionen överensstämmer beträffande de grundläggande
principerna och i allt väsentligt beträffande utformningen av de enskilda
bestämmelserna. På vissa punkter förelåg dock ursprungligen skillnader. För att
så långt som möjligt bringa Pariskonventionen i överensstämmelse med
Wienkonventionen antogs den 28 januari 1964 ett tilläggsprotokoll till Pariskonventionen.
Med Pariskonventionen avses i fortsättningen konventionen i dess lydelse enligt
1964 års tilläggsprotokoll.

Den 31 januari 1963 avslutades som tidigare har nämnts i
Bryssel en konvention om supplerande statsansvar, som är ett komplement till Pariskonventionen
(konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen den
29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område). Även denna
konvention, den s. k. tilläggskonventionen, har revi-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 14

derats genom ett tilläggsprotokoll den 28 januari 1964.
Med "tilläggskonventionen" avses i del följande den reviderade
konventionen.

Pariskonventionen trädde i kraft den 1 april 1968. Den har
ratificerats av 14 stater, nämligen Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Grekland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien,
Storbritannien, Sverige och Turkiel. Tilläggskonventionen, som trädde i kraft
den 4 december 1974, har tilllrätls av tio stater, Danmark, Finland, Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Norge, Nederländerna, Spanien,
Storbritannien och Sverige.

Wienkonventionen trädde i kraft den 12 november 1977.
Konventionen har tilllrätls av tio stater, Argentina, Bolivia, Egypten,
Filippinerna, Jugoslavien, Kamerun, Kuba, Niger, Peru samt Trinidad och
Tobago. Något svenskt tillträde till Wienkonvenlionen är inle aktuellt. Det
synes inte troligt att någon annan västeuropeisk stat tillträder konventionen
inom överskådlig tid.

Pariskonventionen och tiUäggskonventionen i de engelska
och franska versionerna samt översättningar till svenska finns intagna i prop.
1968:25 med förslag till alomansvarighetslag m.m. Wienkonventionen i de engelska
och franska versionerna samt översättning till svenska finns intagen i en inom
justitiedepartementet år 1966 utarbetad promemoria (SOU 1966:29)
Atomansvarighet III.

På initiativ av de nordiska länderna inleddes år 1976 inom
OECD:s atomenergiorgan (NEA) arbetet på en revision av Pariskonventionen och
tiUäggskonventionen. Revisionen inriktades framför allt på två frågor, nämligen
en höjning av de ansvarighetsbelopp som föreskrivs i konventionerna och ett
utbyte av den belalningsenhet i vilken dessa belopp är uttryckta, den s. k.
europeiska betalningsenheten. Till följd av den inflation som hade ägt rum
sedan konventionerna avslutades i början av 1960-talet hade nämligen
konventionernas ansvarighetsbelopp minskat i värde, och det ansågs därför
angeläget att höja dessa belopp. Utbytet av betalningsenhet föranleddes av att
utvecklingen inom det internationella valutasystemet hade medfört svårigheter
att omräkna den europeiska betalningsenheten som är baserad på guldvärdet till
nationell valuta.

2.2 Huvuddragen av Pariskonventionen och
tilläggskonventionen

2.2.7 Pariskonventionen

I Pariskonventionen regleras ansvarigheten för skador som
uppkommer genom drift av landbaserade atomanläggningar.' Konventionen bygger på
fyra grundläggande principer: 1) ansvarigheten skall åvila innehavaren av en
atomanläggning oberoende av vällande, dvs. pä objektiv grund; 2)

' 1 Pariskonventionen och tilläggskonventionen används
ordet "nukleär". 1 fortsättningen används i stället det i svensk
lagstiftning förekommande sammansältningsle-det "atom-".

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 15

ansvarigheten
skall begränsas till visst belopp för varje skadeorsakande händelse; 3)
ansvarigheten skall vara läckt av försäkring eller annan ekonomisk garanti; 4)
ansvarigheten kanaliseras tUl vederbörande anläggningsinnehavare, dvs. i
princip skall ingen annan än denne kunna åläggas ersättningsskyldighet.

Pariskonventionen
är inle tillämplig på atomolyckor som inträffar eller skador som uppkommer i en
stal vilken inte har tillträtt konventionen, om inte annat har föreskrivits i
lagen i den konventionsslat där den ansvarige innehavarens anläggning ligger, i
del följande benämnd "anläggningsstaten" (art. 2). Av bestämmelsen
följer att konventionen utan vidare gäUer beträffande atomolyckor som inträffar
i en konventionsstat eller på eller över det fria havet och därvid är
tillämplig på skador som uppkommer i en konventionsstal eller på eller över det
fria havet.

Innehavaren
av en atomanläggning svarar enligt Pariskonventionen oberoende av vållande för
person- eller egendomsskador orsakade 1) av en atomolycka vid vilken har
medverkat atombränsle eller radioaktiva produkter som fanns i hans anläggning,
2) av atomsubstanser som - utan all vara under transport - kom från
anläggningen (art. 3.a). Från anläggnings-innehavarens ansvarighet undantas
skador på s.k. "on-site-properly", dvs. skador på själva anläggningen
och på egendom som fanns inom dess område och användes eller var avsedd att
användas i förbindelse med anläggningen (art. 3.a.ii.l). Innehavaren är inte
ansvarig för skador orsakade av en atomolycka som är en direkt följd av
krigshandlingar eller vissa därmed jämställda handlingar. Han är inte heller
ansvarig för skador orsakade av en atomolycka som är en direkt följd av en
allvariig naturkatastrof av osedvanlig art, om inle annat föreskrivs i
anläggningsslatens lag (art. 9).

Innehavarens
ansvarighet omfattar också skador i följd av atomolyckor som inträffar under
transport av atomsubstans till eller från anläggningen (art. 4.a. och b.).
Bestämmelserna om innehavares ansvarighet under transport innebär i huvudsak
följande. Vid transport mellan atomanläggningar i konvenlionsstaterna är den
avsändande anläggningsinnehavaren ansvarig till dess ansvarigheten enligt
skriftligt avtal mellan avsändare och mottagare övergår på den sistnämnde.
Finns inte sådant avlal, övergår ansvarigheten på mottagaren när denne övertar
atomsubstansen. Sker transporten till en mottagare i icke-konventionsstal,
upphör avsändarens ansvarighet när atomsubstansen lossas från det
transportmedel med vilket substansen har anlänt till den staten. Vid transport
till en alomanläggning i konventionsstat från en avsändare i
icke-konventionsstal blir mottagaren ansvarig frän det att atomsubstansen
lastas pä del transportmedel med vilket den sänds från den främmande staten. I
sistnämnda fall blir dock mottagaren ansvarig endast om transporten har skett
med hans skriftliga samtycke.

Transportansvarighetsreglerna
gäller också beträffande olyckor som inträffar under tillfällig uppläggning av
atomsubstanser i anslutning till Irans-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 16

porten. Detta gäller även när uppläggningen sker i en
alomanläggning. Dennas innehavare blir då inte ansvarig för en atomolycka som
inträffar i anläggningen och orsakas uteslutande av den upplagda atomsubstansen
(art. 5.b.).

Vid transportolyckor är anläggningsinnehavaren inle
ansvarig för skada på transportmedlet (art. 3.a.ii.2), om inte annat föreskrivs
i anläggningsslatens lag (art. 7.c).

Frågan om verkan av medvållande på den skadelidandes sida
avgörs enligt lagen i den stat vars domstolar enligt konventionen är behöriga
att handlägga ersättningsanspråk enligt denna (art. 11: jfr art. 14.b).

Enligt Pariskonventionen skall anläggningsinnehavarens
ansvarighet vara begränsad (art. 7.a. och b). Ansvarighetsbeloppet skall utgöra
15 milj. betalningsenheter (ca 100 milj. kr.) för varje olycka. En
konventionsslat kan dock under vissa förutsättningar genom nationell lag
fastställa ett högre eller lägre belopp, dock lägst 5 milj. betalningsenheter
(ca 30 milj. kr.). Ett ansvarighetsbelopp som har fastställts med slöd av
konventionen omfattar inte ränia eller rättegångskostnad (art. 7.g).

Ansvarigheten för atomskada kanaliseras till vederbörande
anläggningsinnehavare. Anspråk på ersättning för atomskada får sålunda i
princip inle riktas mot någon annan än anläggningsinnehavaren eller dennes
försäkringsgivare (art. 6.a). Undantag från Pariskonventionens
kanaliserings-reglergörs dock för anspråk som grundas på sådan internationell
konvention på transportområdet som var i kraft eller öppen för undertecknande,
ratifikation eller anslutning den dag då Pariskonventionen avslutades, dvs. den
29juli 1960 (art. 6.b).

Innehavaren av en atomanläggning är enligt konventionen i
princip inle ansvarig för skador på grund av alomolyckor enligt andra
bestämmelser än dem som finns i konventionen (art. 6.c.ii).

Pariskonventionen innehåller vidare regler om ansvarighet
för skador som inle omfattas av konventionens ansvarighelsregler, dvs. skador
på s. k. on-site-properly och på transportmedlet vid transportolyckor samt
skador i följd av krigshandlingar eller naturkatastrofer (art. 6.cl). Dessa
regler innebär att konventionens kanaliseringsbeslämmelser inte hindrar, att
ersättningsanspråk för sådana skador riktas mot en fysisk person som har
orsakat skadan uppsåtligen.

Anläggningsinnehavaren har regressrätt endast mot fysiska
personer som har orsakat skadan uppsåtligen och mot dem som genom avlal uttryckligen
har åtagit sig att svara för skadan (art. 6.0-

Konventionen innehåller särskilda
preskriptionsbeslämmelser.

Anläggningsinnehavaren är skyldig alt läcka sin ansvarighet
enligt konventionen med försäkring eller annan ekonomisk garanti.
Anläggningsslalen bestämmer de närmare villkoren för sådan försäkring eller
garanti (art. lO.a).

I den mån annat inle följer av särskilda bestämmelser i
konventionen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 17

skall frågan om skadeståndets art, form och omfattning
avgöras enligt nationell lag, lex fori (art. 11).

Konventionen innehåller tvingande
jusrisdiktionsbestämmelser (art. 13.a, b och c) pch regler om verkställighet av
domar (art. 13.d). En dom på ersättning som har meddelats av behörig domstol i
en konventionsstat skall verkställas i övriga konventionsstater, under
förutsättning alt domen kan verkställas i förstnämnda stal och att de formella
förutsättningarna för verkställighet i dep stat där verkställighet begärs har
blivit uppfyllda. Ny saklig prövning får itite äga rum.

Konventionen och nationell lagstiftning som bygger på den
skall tillämpas ulan diskriminering med hänsyn till nationalitet, hemvist
eller uppehållsort (art. |4.a och c).

Varje konventionsslat får vidta de åtgärder som den finner
nödvändiga för att bygga ut konventionens ersättningssystem. Oberoende av i
vilken form sådana åtgärder vidtas får de genomföras under villkor som avviker
från konventionens bestämmelser, om och i den mån allmänna medel las i anspråk
för ersättning utöver det belopp om 5 milj. betalningsenheter som anges i art.
7 (art. 15),

För ändring i Pariskonventionen krävs överenskommelse
mellan samtliga konventionsstater, En ändring träder i kraft när den har ratificerats
av två tredjedelar av konventionsstaterna (art. 20).

En närmare redogörelse för konventionens innehåll finns i
prop. 1968:25, s. 29 ff.

2.2.2 TiUäggskonventionen

Tilläggskonventionen syftar till en civilrättslig
reglering av frågan om supplerande ersättning av statsmedel vid
katastrofolyckor. Den är supplementär i förhållande till Pariskonventionen.
Bestämmelserna i Pariskonventionen gäller alltså även beträffande ersättningar
som utgår enligt till-läggskonventionen med endast de avvikelser som följer av
uttryckliga bestämmelser i denna. Tilläggskonventionens konstruktion innebär
att skadorna i första hand ersätts av vederbörande anläggningsinnehavare enligt
Pariskonventionens regler och att supplerande ersättning av statsmedel utgår
bara i den mån ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen inte förslår till
full ersättning.

Tilläggskonventionen gäller bara beträffande atomolyckor
för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i stat som har tillträtt
tilläggs-konventionen (i det följande benämnd "Brysselslat") är
ansvarig enligt Pariskonventionen (art. 2.a). En ytterligare förutsättning är
all anläggningen utnyttjas för fredliga ändamål och vid liden för olyckan
fanns upptagen på en förteckning som förs av Belgiens regering enligt vissa
regler i konventionen.

Konventionen är tillämplig endast beträffande 1) skador
som uppkommer i Brysselstal, 2) skador som uppkommer ombord på fartyg eller 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
163

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 18

luftfartyg
registrerat i Brysselstat under det all fartyget eller luftfartyget befinner
sig på eller över det fria havet, 3) skador som i övrigt uppkommer på eller
över del fria havet och drabbar medborgare i Brysselstat, varvid dock skada på
fartyg eller luftfartyg ersätts bara om fartyget eller luftfartyget är
registrerat i Brysselstal (art. 2.a.ii).

Ersättning
enligt Pariskonventionen och tilläggskonventionen utgår med sammanlagt högst
120 milj. betalningsenheter (ca 775 milj. kr.) vid varje olycka. Detta
maximibelopp indelas i tre "steg" (art. 3.a och b). Första steget
utgörs av anläggningsinnehavarens civilrältsliga ansvarighet, som skall vara
täckt av försäkring eller annan ekonomisk garanti. Andra steget utgörs av
ersättningsbelopp mellan övre gränsen för första steget och 70 milj. betalningsenheter
(ca 450 milj. kr.). Ersättningarna inom detta steg utgår av statsmedel och
betalas av anläggningsslalen. Tredje steget utgörs av ersättningsbelopp mellan
70 och 120 milj. betalningsenheter. Även ersättningar inom detta steg betalas
av statsmedel.

Erforderliga
medel för ersättningar inom tredje steget skall ställas till förfogande
gemensamt av samtliga stater som har tillträtt tilläggskonventionen enligt
särskUda fördelningsregler. Dessa fördelningsregler (art. 12.a) innebär, att
var och en av konventionsstaterna lämnar bidrag till 50% av ersättningarna inom
tredje steget på gmndval av förhållandet mellan å ena sidan vederbörande stats
bruttonationalprodukt enligt den statistik som publicerades av OECD under
nästföregående år och ä andra sidan bmtto-nationalprodukten i samtliga
konventionsslaler. För återstående 50% av ersättningarna beräknas
konventionssialernas bidrag på grundval av förhållandet mellan å ena sidan den
termiska effekten hos de atomreaktorer som ligger inom vederbörande stals
område och omfattas av konventionen och å andra sidan den termiska effekten hos
samtliga sådana reaktorer i konvenlionsstaterna.

1 de
enskilda staterna kan ersättningssystemet genomföras antingen så att
ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen sätts till 120 milj. betalningsenheter,
varvid den ekonomiska säkerheten enligt Pariskonventionen delvis kommer att
utgöras av statsmedel inom andra och tredje stegen, eller så att
ansvarighetsbeloppet sätts till ett lägre belopp - som dock inte får understiga
beloppet av första steget - varvid vederbörande stat har alt tillse att
ersättningarna inom andra och tredje stegen ställs till förfogande i annan form
än som säkerhet för anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet (art.
3.c).

Anläggningsinnehavaren
är inte skyldig all utge ersättning inom andra eller tredje steget i vidare mån
än statsmedel faktiskt ställts till förfogande. Han bär således inte själv
något ekonomiskt ansvar för dessa ersättningar (art. 3.d).

De
skadelidande har i princip rätt till full ersättning. Vad som är att anse som
full ersättning bestäms enligt lagen i den stat där rättegången förs (lex
fori). Konventionsstaterna får genom en nationell lagstiftning fastställa
kriterier för ersättningarnas rättvisa fördelning i fall då skadorna totalt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 19

överstiger
eller kan beräknas överstiga 120 milj. betalningsenheter. Härvid får dock inte
göras någon diskriminering som grundas på nationalitet, hemvist eUer
uppehållsort. Inte heller får olika kriterier tillämpas allteftersom
ersättningarna skall utgå inom första, andra eller tredje stegel (art. 8).

En
konventionsslat har i princip rätt att reglera de frågor som i Pariskonventionen
har överlämnats ål nationell lag (art. 14). Med den konstmktion som
tilläggskonventionen har kan en stats beslut i sådana frågor få följder för
andra staters skyldighet att bidra till kostnaderna för en olycka enligt
tilläggskonventionen. I detta hänseende gäller därför vissa begränsningar.
Dessa avser dels rätten att utvidga Pariskonventionens geografiska
till-iämpningsområde, dels rätten att vid en transportolycka inräkna skador på
transportmedlet under anläggningsinnehavarens ansvarighet, dels rätlen att
utsträcka tillämpningsområdet till olyckor som har orsakats av krigshandlingar
eller liknande handlingar eller av allvariiga naturkatastrofer. Beslut av en
konventionsstat i något av dessa tre hänseenden blir inte bindande för övriga
konventionsslaler i fråga om deras skyldighet att betala resp. bidra till
ersättningar inom andra och tredje stegen, om de inte har lämnat sitt samtycke
till detta (art. 14.b).

En
konventionsstat kan inte heller i övrigt genom ensidiga åtgärder ådra andra
konventionsstater ökade ekonomiska förpliktelser enligt tiUäggskonventionen
(art. 14.c).

Förfarandet
för att tillhandahälla ersättningar inom andra och tredje stegen regleras av
lex fori (art. 9.a). Den skadelidande skall emellertid inte behöva föra
ersättningstalan enligt skilda procedurregler allteftersom ersättning skall
utgå inom första, andra eller tredje steget (art. 9.b).

En
konventionsstal är inle skyldig att tillhandahålla ersättning inom andra och
tredje stegen, så länge ersättning alltjämt kan utgå inom första steget (art.
9.c).

Endast
den konventionsslat vars domstolar äger jurisdiktion enligt Pariskonventionen
(jurisdiktionsstaten) kan påkalla att övriga konventionsstater tillhandahåller
ersättningar av statsmedel inom tredje steget (art. 10.b). De skadelidande kan
således inle rikta anspråk direkt mot konventionsstaterna.

Ändring
av konventionen förutsätter enhälligt beslut av samtliga konventionsslaler.
För att en ändring skall träda i kraft krävs att samtliga konventionsstater har
ratificerat den (art. 21).

En
närmare redogörelse för konventionens innehåU finns i prop. 1968:25, s. 37 ff.

2.3
Gällande svensk rätt

Ansvarigheten
för skador som orsakas av atomolyckor regleras i atomansvarighetslagen
(1968:45).' Som tidigare har nämnts grundar sig denna

' 3,
14 och 15 §§ har ändrats samt 14 a § tillagts genom lag (1974: 249) om ändring
i atomansvarighetslagen (1968:45).

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 20

lag
på Pariskonventionen och tiUäggskonventionen. Atomansvarighetslagen
överensstämmer därför i fråga om sitt sakliga innehåll i huvudsak med
konventionerna. Den följande redogörelsen för gällande svensk rätt begränsas
därför till de punkter på vilka konventionerna ger konventionsstaterna
valfrihet eller på vilka konventionsreglering saknas.

Atomansvarighetslagen
inleds med definitioner av vissa begrepp (I § första stycket). Definitionerna
av "atombränsle", "radioakliv produkt",
"atomsubstans", "alomanläggning", "innehavare av
atomanläggning" och "alomolycka" har motsvarighet i
Pariskonventionen (art. 1). Den svenska lagen innehåller dessutom vissa
definitioner som saknar motsvarighet i konventionen, nämligen av begreppen
"atomreaktor", "anläggningsstat", "atomskada"
och "konventionsstat".

Med
konventionsstal avses i atomansvarighetslagen en stat som har tillträtt
Pariskonventionen. En stal behöver alltså inle ha tillträtt både
Pariskonventionen och tilläggskonventionen för alt omfattas av begreppet
konventionsstal.

Den
yttersta gränsen för aiomansvarighetslagens tillämpningsområde anges i 3 §.
Atomansvarighetslagen är inte tillämplig på atomskador i följd av atomolyckor
som har inträffat i annan stat än konventionsstal. Vissa bestämmelser (14 §
tredje stycket och 14 a §) är dock tillämpliga på atomolyckor som inträffar i
icke-konventionsstal.

Lagen
gäller sålunda alltid i fråga om atomskador som uppkommer i konventionsstal
(eller pä eller över det fria havet) och som orsakas av en atomolycka som
inträffar i konvenlio.isstat (eller på eller över det fria havet). I fråga om
sädana olyckor som lagen är tillämplig på, dvs. atomolyckor i konventionsstat
eller på eller över det fria havet, gäller i övrigt olika bestämmelser beroende
på om alomanläggningen är belägen i Sverige eller i utlandet. 1 fråga om
ansvarighet för innehavare av atomanläggning i Sverige är lagen tillämplig på
atomskada som har uppkommit i annan stal än konventionsslat endast om
atomolyckan har inträffat i Sverige. I frågan om ansvarighet för innehavare av
atomanläggning i utlandet gäller beträffande ansvarighetens utsträckning i
rummet vad som föreskrivs i anläggningsstatens lag.

Regleringen
i atomansvarighetslagen innebär att konventionens tillämpningsområde i viss
mån har utsträckts att omfatta atomskador som uppkommer i icke
konventionsstat. Beträffande stat som inte är konventionsstal ges regeringen i
lagen rätt all förordna alt ersättning för atomskada som uppkommer i den staten
inte skall utgå i Sverige i vidare mån än ersättning i samma stal skulle utgå
för atomskada som uppkommer här. Sådant förordnande får dock inle tillämpas i
den mån tillämpningen skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt
internationellt fördrag.

Atomanläggningsinnehavarens
ansvarighet för atomskada regleras i 5-21 §§ atomansvarighetslagen.

I
överensstämmelse med Pariskonventionens art. 3 och 9 fastslås i 11 §

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 21

principen om objektivt ansvar för anläggningsinnehavaren.
Ersättning utgår sålunda enligt atomansvarighetslagen även om
atomanläggningens innehavare inte är vållande till skadan. Innehavare av
atomanläggningar i Sverige är dock inte ansvariga enligt atomansvarighetslagen
i anledning av atomolyckor som är en direkt följd av krigshandling eller
liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror eller som
har orsakats av en allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. För innehavaren
av en atomanläggning i annan konventionsstat föreligger i sådant fall ansvarighet
endast om anläggningsslatens lag föreskriver det.

I 12 § undantas viss egendom från atomansvarighetslagens
tillämpningsområde. Paragrafen grundas på art. 3.a.ii.l och 2 samt art. 7.c.

Innehavaren svarar sålunda inte enligt
atomansvarighetslagen för skada på själva atomanläggningen eller på egendom som
vid tiden för alomolyckan fanns inom anläggningens område och användes eller
var avsedd att användas i förbindelse med denna, s.k. on-site-properly (12 §
första stycket).

Enligt Pariskonventionen omfattar anläggningsinnehavarens
ansvarighet vid transportolyckor inte skada pä transportmedlet, om inte annat
har föreskrivits i anläggningsstatens lag (art. 3.a.ii.2). Sverige har
utnyttjat möjligheten alt låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta även
skada på transportmedlet. Den svenska regleringen på denna punkt är dock
tillämplig endast på svensk alomanläggningsinnehavare. Är innehavare av
atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolycka som
har inträffat under transport av en atomsubstans, avgörs enligt
anläggningsstatens lag om ersättning skall utgå för skada på transportmedlet
(12 § andra stycket).

I 13 § ges vissa regler om grunderna för skadeståndens
beräkning. Paragrafen överensstämmer med art. Il i Pariskonventionen. Om inte
annat föreskrivs i atomansvarighetslagen, bestäms ersättning som utgår enligt
lagen med tillämpning av allmänna skadeståndsregler. Jämkning av skadestånd i
anledning av medvållande på den skadelidandes sida får äga rum endast om
medverkan till skadan har skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.
Pariskonventionen innehåller inte någon bestämmelse i sistnämnda avseende utan
frågan är lämnad till reglering genom nationell lag.

I 14 § finns regler om s. k. kanalisation av ansvarigheten
till anläggningsinnehavaren, dvs. upphävande av skadeståndsansvar enligt andra
regler än atomansvarighetslagens. Paragrafen överensstämmer med art. 6. b och c
i Pariskonventionen.

Kanalisationsprincipen skall tillämpas även beträffande
atomskador för vilka anläggningsinnehavaren pä grund av bestämmelserna i 11
eller 12 § eller motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats lag inte är
ansvarig, dvs. skada på själva atomanläggningen och s. k. on-site-properly
saml sådan skada på transportmedel som inträffat under transport av
atomsubstans i de fall då alomanläggningsinnehavaren inte är ansvarig för sådan
skada.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 22

Ansvarigheten
för atomskada skall enligt Pariskonventionen begränsas till visst belopp för
varje skadeorsakande händelse (art. 7). För innehavare av atomanläggning i
Sverige är ansvarigheten enligt atomansvarighetslagen begränsad till 50 milj.
kr. för varje atomolycka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
kan, med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport
eller annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock inte under 25 milj.
kr. För innehavare av atomanläggning i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet
enligt anläggningsstatens lag. I fråga om atomolyckor som inträffar under
transport av alomsubstanser avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt
atomansvarighetslagen för andra skador än skada på transportmedlet inte i något
faU ett lägre sammanlagt belopp än 25 milj. kr. Ersättning i anledning av
dödsfall eller personskada är begränsad till 1 milj. kr. för varje dödad eller
skadad person. De belopp som har nämnts nu innefattar inte ränta eller
ersättning för rättegångskostnader (17 §).

Om
det ansvarighetsbelopp som gäller för vederbörande anläggningsinnehavare inte
förslår för att alla skadelidande skall fä full ersättning, nedsätts deras
ersättningar och därpå belöpande ränta proportionellt. Om det efter en
inträffad olycka kan befaras att sådan nedsättning fordras, får regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att ersättning tills vidare
skall utgå endast med viss kvotdel (19§).

Anläggningsinnehavares
regressrätt, dvs. rätt att av annan kräva åter vad han har utgett enligt
atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat,
är starkt begränsad. Regressrätt föreligger sålunda bara mot fysisk person som
har orsakat skadan uppsåtligen och mot den som genom skriftligt avtal med
anläggningsinnehavaren uttryckligen har åtagit sig att svara för skadan (20§).

I
21§ finns särskilda preskriptionsbestämmelser. Ersättningsanspråk mot
innehavare av atomanläggning eller mot den som har meddelat försäkring för
hans ansvarighet preskriberas, om inte vederbörande anmäler sitt anspråk hos
innehavaren inom tre år från den dag då han fick eller med iakttagande av
skälig aktsamhet hade bort få kännedom om att han lidit skada som medför rätt
till ersättning enligt atomansvarighetslagen och om den för skadan ansvarige.

Talan
om ersättning skall väckas mot innehavaren eller dennes försäkringsgivare inom
tio år från den dag då atomolyckan inträffade. Har skadan orsakats av en
atomsubstans som har tillgripils olovligen, förlorats eller övergivits utan att
åter ha tiUvaratagits, får talan dock inte väckas efter det att tjugo år har
förflutit från dagen för tillgreppet, förlusten eller övergivandel.

Bestämmelser
om obligatorisk ansvarsförsäkring finns i 22-27 §§.

Innehavaren
av en atomanläggning i Sverige skall sålunda ta och vidmakthålla försäkring
för att täcka sin ansvarighet för atomskada enligt atomansvarighetslagen eller
motsvarande lagstiftning i annan konventions-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 23

stat. Försäkringen skall täcka ansvarigheten intill det
ansvarighetsbelopp som gäller för vederbörande anläggningsinnehavare.
Försäkringen skall godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer (22 § första stycket).

Skyldigheten att ha försäkring enligt
atomansvarighetslagen är straff-sanktionerad (40 §).

Försäkringen
får las så att försäkringsbeloppet täcker ansvarigheten för varje atomolycka
som inträffar. Försäkringsbeloppet skall då motsvara minst del
ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare. Försäkringen kan
emellertid i stället tecknas så all den vid varje lidpunkt gäller för
anläggningen med avtalat försäkringsbelopp efter avdrag för ersättning som
försäkringsgivaren har att utge på grund av försäkringen. Försäkringsbeloppet
skall i detta fall motsvara minst 120% av ansvarighetsbeloppet. I del senare
fallet åligger det anläggningsinnehavaren att så snart en olycka har inträffat
som kan antas medföra nedskrivning av försäkringsbeloppet ta tilläggsförsäkring
som åter bringar försäkringen upp till minst 120% av ansvarighetsbeloppet. I
försäkringsbeloppet inräknas inte ränta eller ersättning för
rättegångskostnader (22 § andra stycket och 23§).

Ansvarighet för skada under transport får täckas av
särskild försäkring (22 § tredje stycket).

Den skadelidande har rätt att få ut ersättning direkt av
försäkringsgivaren (24 §).

I 25 § finns vissa bestämmelser som begränsar
försäkringsgivarens rätt att säga upp försäkringsavtalet. Vidare gäller att
försäkringsgivaren i princip inte får till befrielse från ansvarighet mot den
skadelidande åberopa omständighet som beror av annan än denne.

Försäkringsplikt gäller inte för staten. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer kan befria innehavaren av en atomanläggning
från försäkringsplikten, om denne ställer betryggande säkerhet för sina förpliktelser
enligt atomansvarighetslagen och motsvarande lagstiftning i annan
konventionsstat saml visar att han på tillfredsställande sätt har sörjt för
reglering av uppkommande skador. I sådant fall har vad som föreskrivs om
försäkring motsvarande tillämpning i fråga om dylik säkerhet (27§).

I 28-35 §§ finns bestämmelser om ersättning av statsmedel
för atomskada.

Enligt 28 § har svenska staten subsidiärt ansvar för den
ersättningsskyldighet som åvilar innehavare av svensk atomanläggning. Om
sålunda någon, som enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning
i annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavaren av en
atomanläggning i Sverige, visar att han inte har kunnat få ut ersättningen av
anläggningsinnehavarens försäkringsgivare, utges ersättningen av staten. Sådan
ersättning utgår inle med högre belopp än som svarar mot det ansvarighetsbelopp
som gäller för anläggningsinnehavaren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 24

Atomansvarighetslagen innehåller också bestämmelser om
ersättning av statsmedel vid vissa katastrofolyckor (29—3I§§). Dessa
bestämmelser grundas på tilläggskonventionen. Det sammanlagda beloppet av de
ersättningar som skall utges till följd av en atomolycka är sålunda begränsat
till motvärdet av 120 milj. betalningjenheler (ca 775 milj. kr.).

Vid en atomolycka kan genom radioaktiv strålning uppkomma
skador som visar sig först lång tid efter olyckan, s. k. sena skador.
Bestämmelser om ersättning av statsmedel för sena skador ges i 32 §. Denna
paragraf är tillämplig på atomskador som har uppkommit i Sverige i följd av en
atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en atomanläggning i Sverige
är ansvarig. Ersättning av statsmedel utgår för skador som har yppats först
efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet har preskriberats, dvs.
efter det alt preskriptionstiden på tio eller i vissa fall tjugo år har gått ut,
men inom trettio år från dagen för olyckan. Beträffande ersättningsskyldigheten
för sena skador gäller samma korttidspreskription pä tre år som för atomskador
i allmänhet.

Skulle begränsningen av anläggningsinnehavarens
ansvarighet leda till att de skadelidande inte får full ersättning för skador
som har uppkommit i Sverige och utgår inle ersättning av svenska statsmedel
eller i övrigt enligt tilläggskonventionen, betalas ersättning av statsmedel
enligt grunder som fastställs av regeringen och riksdagen (33 §).

Ersättning av statsmedel utgår inte i anledning av
alomolyckor till följd av krigshandlingar eller allvariiga naturkatastrofer av
osedvanlig art (34 §).

Har staten utgett ersättning inom ramen för
anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp, får staten kräva ersättning åter av
anläggningsinnehavaren, dennes försäkringsgivare och den mot vilken
anläggningens innehavare har regressrätt. Statens rätt att återkräva
ersättning som eljest har utgetts av statsmedel är starkt begränsad. 1 huvudsak
föreligger regressrätt endast mot fysisk person som har orsakat skadan
uppsåtligt (35 S).

Svensk domstols behörighet regleras i 36 och 37§§. Talan
mot innehavaren av en alomanläggning eller dennes försäkringsgivare får väckas
i Sverige, om atomolyckan helt eller delvis har inträffat i Sverige eller
atomanläggningen är belägen här och atomolyckan i sin helhet har inträffat
utom konvenlionsstaternas område eller om platsen för olyckan inte kan bestämmas
med säkerhet. Om det är nödvändigt för all efterkomma vissa bestämmelser i
Pariskonventionen (art. 13.c.ii), får regeringen förordna om inskränkning av
den behörighet som tillkommer svensk domstol enligt vad som nu har sagts (36§).

Talan mot anläggningsinnehavaren eller dennes
försäkringsgivare eller mot staten skall väckas vid rätten i den ort där
atomolyckan inträffade. Är två eller flera domstolar behöriga, väcks talan vid
någon av dem. Finns inte behörig domstol enligt vad nu har sagts, skall talan
väckas vid Stockholms lingsräll (37*?).

I 38§ ges vissa bestämmelser om verkställighet av dom i
mål om ersätt-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 25

ning
för atomskada. Har sådan dom meddelats i annan konventionsstat och är
domstolarna i den staten enligt Pariskonventionen behöriga att pröva den tvist
som domen gäller, skall den på ansökan verkställas i Sverige utan att ny
prövning sker av den sak som har avgjorts genom domen. En förutsättning härför
är dock att domen har vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den
meddelades. Skyldighet att verkställa utländsk dom föreligger dock inte, om det
ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle
överskridas.

Bestämmelser om
transportcerlifikat vid transport av alomsubstans finns i 39 §. Skyldighet all
utfärda särskilt certifikal gäller, när en atomsubstans sänds från
atomanläggning i Sverige till mottagare utom riket eller till atomanläggning i
Sverige från avsändare utom riket och anläggningens innehavare är ansvarig för
uppkommande skada. Anläggningsinnehavaren skall då till fraktföraren lämna ett
certifikal med visst innehåll. Certifikatet skall vara försett med intyg av
myndighet som regeringen bestämmer all anläggningsinnehavaren är innehavare av
en atomanläggning i Pariskonventionens mening.

3
1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggs-konventionen

3.1
Ändringsprotokollet till Pariskonventionen.

Artikel
I

Genom
protokollet görs vissa ändringar i definitionerna av begreppen
"alomolycka", "atomanläggning" och "radioaktiva
produkter eller avfallsämnen".

Enligt
Pariskonventionen förstås med atomolycka varje skadeorsakande händelse eller
serie av händelser med samma urspmng, om denna händelse eller serie av
händelser eller någon därav orsakad skada härrör från eller är ett resultat av
de radioaktiva egenskaperna eller en kombination av de radioaktiva egenskaperna
med giftiga, explosiva eller andra fariiga egenskaper hos atombränsle eller
radioaktiva produkter eller avfallsämnen. Denna definition medför att
anläggningsinnehavarens ansvarighet inte omfattar skador orsakade av
joniserande strålning som har utgått från annan strålningskälla inom en
atomanläggning än atombränsle eller radioakliva produkter eller avfallsämnen
(jfr art. 3. a). Enligt art. 3. c får emellertid en konventionsstat genom
lagstiftning föreskriva att ansvarigheten för innehavare av atomanläggning
inom den staten skall omfatta också skada som härrör från eller utgör
resultatet av joniserande strålning från annan strålningskälla inom
anläggningen än atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. De
flesta konventionsstaterna har utnyttjat denna möjlighet att utvidga
anläggningsinnehavarens ansvarighet. Detta är bl. a. fallet i fråga om de
nordiska länderna. Definitionen av "atomskada" i atom-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 26

ansvarighetslagen
omfattar sålunda även skador som orsakas av joniserande strålning från annan
strålningskälla i en atomanläggning än atom-bränsle eller radioaktiva
produkter.

Ändringsprotokollet gör
det obligatoriskt för konvenlionsstaterna att låta anläggningsinnehavarens
ansvarighet omfatta också skador som härrör från eller är ett resultat av
joniserande strålning från annan strålningskälla inom anläggningen än
alombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. Detta har skett
genom en ändring av definitionen av atomolycka (art. l.a.i) och genom en
ändring av art. 3.a. Ändringen i art. 1. a innebär att orden "eller härrör
från eller är ett resultat av joniserande strålning, vilken utgått från annan
strälningskälla inom atomanläggning" har tillfogats. Ändringen i art. 3.a
innebär att den senare delen av bestämmelsen har anpassats till den nya
definitionen av atomolycka. Som en följd av dessa ändringar har art. 3. c
upphävts.

Del
förekommer i praktiken alt två eller flera atomanläggningar med samma
innehavare ligger i varandras närhet. Wienkonventionen ger i sådant fall
konvenlionsstaterna möjlighet alt förklara all dessa anläggningar skall kunna
behandlas som en enda anläggning (art. I.l.j in fine). Denna reglering saknar
motsvarighet i Pariskonventionen. Under förarbetet till Pariskonventionen rådde
det dock enighet om att anläggningsstaten skulle kunna bestämma att två eller
flera anläggningar inom dess område som innehas av en och samma person och som
ligger i varandras närhet skall behandlas som en enda anläggning (jfr punkt 49
femte stycket i konventionsmotiven, vilka finns återgivna i en av NEA utgiven
tryckt upplaga av Pariskonventionen). De nordiska länderna har utnyttjat denna
möjlighet. Enligt 2§ atomansvarighetslagen får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer beträffande atomanläggningar i Sverige förordna, att två
eller flera anläggningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras
omedelbara närhet skall behandlas som en anläggning vid till-lämpningen av
lagen.

Genom
ändringsprotokollet skrivs anläggningsslatens rätt i detta avseende in i
själva konventionstexten. Detta sker genom ett tillägg till definitionen av
atomanläggning (art. l.a.ii) av innebörd att konventionsstat får besluta att
två eller flera atomanläggningar med samma innehavare som är belägna inom samma
område skall, jämte annan anläggning inom detta område i vilken radioaktivt
material finns, anses som en atomanläggning. Del är att märka att slatens rätt
i detta avseende enligt protokollet går längre än motsvarande föreskrift i
Wienkonvenlionen. En konventionsstat får enligt protokollet låta ett sådant
beslut omfatta inte bara atomanläggningar i konventionens mening utan också
andra anläggningar i vilka det finns radioaktivt material.

Begreppet
"radioakliva produkter eller avfallsämnen" omfattar enligt
Pariskonventionen radioaktiva material som har bildals eller gjorts radioaktiva
genom bestrålning i samband med framställning eller användning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 27

av
atombränsle. Från detta begrepp undantas dock atombränsle saml radioisotoper
utanför atomanläggning vilka används eller är avsedda att användas för
industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt eller vetenskapligt ändamål.
Denna definition har förorsakat vissa tillämpningssvårig-heler. Bl. a. har
anmärkts att den teknik som används i konventionen i detta avseende medför att
definitionen av atomanläggning till viss del blir en cirkeldefinition. Genom
protokollet införs nu den preciseringen all radioisoloper utanför en
atomanläggning undantas från ifrågavarande begrepp endast om de har gjorts
färdiga att användas för något av de ändamål som anges i konventionstexten
("have reached the final slage of fabrica-tion so as lo be usable
for"). Vidare har uppräkningen i konventionstexten utvidgats till att omfatta
också undervisningsändamål.

Artikel
3

■
Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet omfattar inte skador på s. k.
on-site-property, dvs. skador på själva atomanläggningen eller på egendom som
finns inom dess område och används eller är avsedd att användas i förbindelse
med anläggningen (art. 3.a.ii.l; jfr 12 § första stycket atomansvarighetslagen).
Genom protokollet utvidgas undantaget för on-site-property till att omfatta
också skador på annan atomanläggning, däri inbegripet atomanläggning under
uppförande, som är belägen inom samma område som den skadevållande
alomanläggningen. Detta gäller även om de två anläggningarna har olika
innehavare. Avsikten med denna ändring är att förhindra att innehavarens
försäkring används för att betala skador på annan atomanläggning i närheten.

Enligt
Pariskonventionen omfattar anläggningsinnehavarens ansvarighet vid
transportolyckor inte skador på transportmedlet (art. 3.a.ii.2), om inle annat
har föreskrivits i anläggningsstatens lag (art. 7.c). De flesta konvenlionsstaterna
har utnyttjat möjligheten att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta
även skador på transportmedlet. Detta är bl. a. fallet i de nordiska länderna.
Genom ändringsprotokollet har undantaget för skador på transportmedlet i art.
3.a.ii.2 upphävts. Härigenom kommer anläggningsinnehavarens ansvarighet vid
iransporiolyckor att obligatoriskt omfatta skador på transportmedlet.

En
ändring i senare delen av art. 3.a och frågan om upphävande av art. 3.c har
berörts i anslutning till art. 1 .a.i.

Artikel
4

Art.
4.c innehåller föreskrifter om s. k. transportcerlifikat. Vid transport av
alomsubstanser är den ansvarige anläggningsinnehavaren skyldig att
tillhandahålla transportören ett certifikal med visst innehåll, som är utställt
av försäkringsgivaren eller den som har ställt annan ekonomisk garanti. När
konvenlionsbestämmelsen utformades, torde man ha haft uteslutande de
internationella transporterna för ögonen. Bestämmelsen fick emellertid

Prop. 1981/82:163 28

en sådan lydelse, att den formellt omfattar också
transporter som i sin helhet äger rum inom en och samma stat. Särskilt i länder
med en omfattande atomenergiverksamhet förekommer interna transporter i mycket
stor omfattning. Att behöva utställa och tillhandahålla certifikal för varje
sådan transport innebär självfallet en betydande omgång för anläggningsinnehavare
och försäkringsgivare. Under förarbetet till ändringsprotokollet ansågs det
inte tjäna något praktiskt bestydelsefullt ändamål alt strikt upprätthålla
kravet på certifikal för rent nationella transporter. Genom ändringsprotokollet
ges konvenlionsstaterna rätt att göra undantag från anläggningsinnehavarens
skyldighet att UllhandahåUa cerlifikat såvitt gäller transporter som äger rum
helt och hållet inom vederbörande stats eget område. De nordiska ländernas
lagstiftning innehåller redan en sådan begränsning av anläggningsinnehavarens
skyldighet (39 § atomansvarighetslagen).

Artikel 5

1 art. 5.c behandlas del fall all alombränsle eller
radioakliva produkter eller avfallsämnen (dvs. alomsubstanser) som har
medverkat vid en atomolycka har funnits i flera än en atomanläggning men inte
finns i sådan anläggning vid den tidpunkt då skadan orsakas. Ansvarigheten
åvilar då ingen annan än innehavaren av den anläggning i vilken atomsubstansen
senast fanns före nämnda tidpunkt. Om atomsubstansen efler alt ha förts från
denna anläggning har lagils i förvar av annan anläggningsinnehavare, åvilar
ansvarigheten dock denne.

Vid
transport av alomsubstanser mellan atomanläggningar övergår som tidigare har
nämnts ansvarigheten från den avsändande till den mottagande
anläggningsinnehavarenvid den tidpunkt som anges i skriftligt avtal mellan
dessa eller, om sådant avlal inte finns, när mollagaren övertar ämnena.
Möjligheten att låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avtal infördes i
konventionen genom 1964 års ändringsprotokoll. Någon motsvarande ändring
gjordes inte i art. 5.c. Genom 1981 års protokoll görs en sådan ändring i
sistnämnda artikel. I fråga om atombränsle eller radioaktiva produkter eller
avfallsämnen, som inte finns i en atomanläggning vid den tidpunkt då skadan
orsakas, åvilar ansvarigheten innehavaren av den anläggning i vilken
atomsubstansen senast fanns före nämnda tidpunkt. Har annan
anläggningsinnehavare tagit atomsubstansen i förvar eller åtagit sig ansvarighet
enligt uttryckliga villkor i skriftligt avtal, åvilar enligt protokollet
ansvarigheten denne anläggningsinnehavare.

Artikel 6

Innehavaren av en alomanläggning är enligt konventionen
inte ansvarig för skador orsakade av alomolyckor enligt andra bestämmelser än
konventionens. Enligt art. 6.c.ii görs dock ett undantag för del fall att en
konventionsstat inte har utnyttjat möjligheten all'avvika frän konventionens
hu-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 29

vudregel
genom att vid iransportolyckor låta skador på transportmedlet ingå i innehavarens
ansvarighet. Som tidigare har nämnts skall enligt 1981 års protokoll skador på
transportmedlet obligatoriskt omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet.
Undantaget i art. 6.c.ii har därför upphävts.

Artikel
7

Ansvarighetsbeloppen
i konventionen är uttryckta i den betalningsenhet som avses i det europeiska
monetära avtalet den 5 augusti 1955. Denna betalningsenhet består av 0,888671 g
fint guld.

Begränsning
av ansvarighet finns även i andra konventioner, framför allt på det
transporträtlsliga området. Ansvarigheten är i allmänhet maximerad till vissa
belopp som, i vart fall tidigare, var baserade på guldvärdet och uttryckta i
fiktiva värdeenheter med visst guldinnehåll. Genom alt använda sådana fiktiva
värdeenheter i stället för en nationell valuta ville man undvika alt det
överenskomna begränsningssystemet rubbades av förskjutningar i växelkurserna.

Tidigare
förelåg inle några svårigheter att räkna ut motvärdet i nationellt mynt av
värdeenheter som är baserade på guld. De senaste årens utveckling inom del
internationella valutasystemet har emellertid förändrat situationen och i
rättstillämpningen har det uppstått tveksamhet beträffande sättet för omräkning
till nationellt mynt. Sedan man inom Internationella valutafonden hade beslutat
alt formellt överge guldel såsom bas för kurs-systemet, förstärktes denna
tveksamhet ytteriigare. Detta har lett till alt man inom skilda internationella
organisationer har reviderat de konventioner som innehåller bestämmelser om
fiktiva värdeenheter baserade på guld. Delta har varit fallet med ett stort
antal konventioner inom transporträtten. I dessa konventioner har man gått
över till en av Internationella valutafonden använd beräkningsenhet, benämnd
särskild dragningsrätt (SDR).

Värdeförhållandet
mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod som är baserad på en
"korg" ("standard basket") i vilken numera de viktigaste
fem världshandelsvalutorna ingår. Var och en av valutorna har tilldelals ett
reduktionslal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen.
Reduktionstalen har bestämts med hänsyn till de olika valutornas andel i
världshandeln och deras betydelse för del internationella valutasystemet.
Denna metod för värdering använder Internationella valutafonden för sin
verksamhet och sina transaktioner.

Enligt
1981 års protokoll till Pariskonventionen ersätts de belopp som i konventionen
uttrycks i betalningsenheter med belopp uttryckta i särskilda dragningsrätter.
Någon ändring av begränsningsbeloppens faktiska storlek har inte åsyftats. Ändringen
innebär sålunda endast alt en ny beräkningsenhet införs. Omräkningen frän
betalningsenheter till särskilda dragningsrätter skedde på följande sätt.

Prop. 1981/82:163 30

När
de särskilda dragningsrätterna infördes år 1969 definierades en särskild
dragningsrätt som motsvarande 0,888671 g fint guld, dvs. samma värde som den
europeiska betalningsenheten. Detta guldvärde av en särskild dragningsrätt
användes vid omräkningen. En särskild dragningsrätt ansågs därför motsvara en
belalningsenhet enligt det europeiska monetära avtalet. Det innebar att de
belopp i konventionen som tidigare uttrycktes i europeiska betalningsenheter
ersattes med samma belopp uttryckta i särskilda dragningsrätter. Motsvarande
metod har använts vid omräkning av begränsningsbelopp i andra internationella
konventioner.

De
problem som uppkommer vid omräkningen av betalningsenheter till nationell
valuta och som har berörts i del föregående kommer givetvis att kvarstå till
dess att ändringsprotokollen till Pariskonventionen och tilläggskonventionen
har trätt i kraft. För att undvika dessa svårigheter är avsikten att OECD:s
råd skall anta en rekommendation angående sättet för omräkning under tiden fram
till dess att protokollen träder i kraft. Under den tiden skall omräkning till
nationell valuta av betalningsenheter ske på följande sätt: De belopp i
Pariskonventionen och tiUäggskonventionen som uttrycks i betalningsenheter
skall omräknas till särskilda dragningsrätter såsom denna enhet definieras av
Internationella valutafonden, varvid en belalningsenhet skall jämställas med en
särskild dragningsrätt. De belopp som då erhålls uttryckta i särskilda
dragningsrätter skall omräknas till nationell valuta enligt den beräkningsmetod
som tillämpas av Internationella valutafonden för dess verksamhet och
transaktioner. En särskild dragningsrätt motsvarade den 16 september 1981 6 kr.
45 öre.

En
närmare redogörelse för den utveckling på valutamarknaden som har lett till att
man i ett flertal konventioner har lämnat systemet med att uttrycka ansvarighetsbelopp
i guldenheler och för den teoretiska bakgrunden till omräkningen finns i
proposition 1977/78:70 om värdet av vissa beräkningsenheter i guld.'

Som
tidigare har nämnts skall ansvarighetsbeloppet för anläggningsinnehavaren i
princip utgöra 15 milj. betalningsenheter resp. 15 milj. särskilda
dragningsrätter för vaije olycka.' En konventionsslat får dock i nationell lag
fastställa ett högre eller lägre belopp, dock lägst fem milj. betalningsenheter.
Vid avvikelse från beloppet 15 milj. skall hänsyn tas till möjligheten för
anläggningsinnehavaren att erhålla försäkring eller annan ekonomisk garanti för
sin ansvarighet.

Anledningen
till att korivenlionsstaterna gavs rätt alt av försäkringsmäs-siga skäl
fastställa lägre ansvarighetsbelopp än 15 milj. betalningsenheter var att den
europeiska försäkringsmarknaden år 1960 när Pariskonven-

'
Jfr även förordning (1978: 140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i
Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter.

Från
åtskilliga staters sida framfördes under revisionsarbetet önskemål om en
höjning av ansvarighetsbeloppen i Pariskonventionen. Det visade sig dock inte
möjligt att uppnå enighet om en sådan höjning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 31

tionen
avslutades inte hade generell kapacitet att åta sig ansvarighetsbelopp
motsvarande 15 milj, betalningsenheter. Genom protokollet införs viss möjlighet
alt av andra skäl än försäkringsmässiga fastställa lägre ansvarighetsbelopp än
15 milj, särskilda dragningsrätter. Enligt den nya lydelsen får lägre belopp
fastställas, om det är sannolikt att de skador som kan uppkomma vid en olycka i
en viss anläggning eller till följd av en viss transport blir av ringa
omfattning. En stal får alltså fastställa lägre ansvarighetsbelopp med hänsyn
till karaktären hos en viss atomanläggning eller vissa atomsubstanser och till
de sannolika följderna av en olycka som härrör från anläggningen eller
substanserna (art, 7,b,ii). Inte heller i detta fall får ansvarighetsbeloppet
understiga fem milj, särskilda dragningsrätter. Det förtjänar nämnas att de
nordiska atomansvarighetslagarna redan ger en sådan möjlighet.

Avsikten är all OECD:s råd
i anslutning till sistnämnda ändring skall anta en rekommendation som gäller de
fall där en stat har utnyttjat möjligheten att med stöd av art. 7.b.ii för
vissa anläggningar eller transporter fastställa lägre ansvarighetsbelopp än det
som har fastställts för anläggningsinnehavare i aUmänhet. En sådan stat skall
enligt rekommendationen vidta åtgärder i syfte att göra allmänna medel tillgängliga
för betalning av krav på ersättning som överstiger det sålunda fastställda
lägre beloppet upp till det ansvarighetsbelopp som gäller för
anläggningsinnehavare i allmänhet. Denna rekommendation får i allt väsentligt
betydelse endast för stater som har lillträtt Pariskonventionen men inte
tilläggskonventionen.

Enligt art. 7.c får en
konventionsstal, med avvikelse från konventionens huvudregel i art. 3.a.ii.2,
föreskriva att vid transportolyckor skador på transportmedlet skall omfattas av
anläggningsinnehavarens ansvarighet. Delta får dock inte leda till alt
anläggningsinnehavarens skyldighet att utge ersättning för andra skador kommer
all avse belopp lägre än fem milj. betalningsenheter. Med anledning av att
enligt ändringsprotokollet skador på transportmedlet obligatoriskt omfattas av
anläggningsinnehavarens ansvarighet har den förra delen av art. 7.c upphävts.
Den senare delen, nämligen föreskriften alt ett visst minsta belopp alltid
skall stå till förfogande för ersättning för andra skador än skada på
transportmedlet, har däremot bibehållits efter viss redaktionell omarbetning.
Detta belopp anges oförändrat till fem milj. särskilda dragningsrätter. Vidare
har införts en uttrycklig föreskrift om alt en konventionsstat har rätt att
föreskriva att ett högre belopp än fem milj. särskilda dragningsrätter skall
reserveras för andra skador än skada på transportmedlet.

Artikel
8

Art.
8 innehåller preskriptionsbeslämmelser. Genom 1964 års tilläggsprotokoll
ändrades denna artikel i sak på ett flertal punkter. Dessutom ändrades
ordningsföljden mellan bestämmelserna i artikeln. I art. 8.d föreskrivs att
rätt till ersättning under vissa förhållanden inte preskriberas även

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 32

om den normala preskriptionstiden har gått ut. I art. 8.d
anges att bestämmelsen är tillämplig på frist som avses i art. 8.a, dvs. den
tioåriga preskriptionsfrist som är konventionens huvudregel. Någon hänvisning
till art. 8.b och c, som innehåller regler om en subsidiär Ijugoårsfrisl i
vissa fall resp. korttidspreskription, görs däremot inte. Delta beror
uppenbarligen på ett förbiseende i samband med 1964 års revision. I art. 8.d
görs genom 1981 års protokoll den ändringen att hänvisningen till art. 8.a
ändras alt omfatta även art. 8.b och 8.c.

Artikel 15

Art. 15.b innehåller ett belopp som är angivet i
europeiska betalningsenheter. Detta belopp ersätts genom protokollet med samma
belopp uttryckt i särskilda dragningsrätter.

Slutbestämmelser

Protokollet innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av
innehållet i dessa skall endast nämnas att protokollet skall ratificeras eller
bekräftas samt alt protokollet (enligt konventionens art. 20) träder i kraft
när del har ratificerats eller bekräftats av två tredjedelar av
konvenlionsstaterna.

3.2 Ändringsprotokollet till tilläggskonventionen

Artikel 2

I art. 2.b görs genom protokollet en redaktionell ändring,
som innebär att hänvisningen till bestämmelserna under a.ii preciseras till att
avse a.ii.3.

Artikel 3

Enligt 1981 års ändringsprotokoll uttrycks de belopp som
anges i till-läggskonventionen i Internationella valutafondens särskilda
dragningsrätter i stället för i de tidigare använda europeiska
betalningsenhelerna. Beträffande detta utbyte hänvisas till vad som sägs om
motsvarande utbyte i Pariskonventionen (avsnitt 3-1)-

I art. 3.g ersätts definitionen av den hittills använda
betalningsenheten med en definition av begreppet "särskild
dragningsrätt". Därmed avses den särskilda dragningsrätten såsom denna
definieras av Internationella valutafonden. De belopp som anges i tilläggskonventionen
skall omräknas till en konventionsstats nationella valuta på grundval av denna
valutas värde den dag dä olyckan inträffade, om inle för viss olycka annan dag
för omräkning fastställs genom överenskommelse mellan konventionssia-terna.
Värdet av en konventionsstats nationella valuta uttryckt i särskilda
dragningsrätter skall räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande
dag tillämpas av Internationella valutafonden för dess verksamhet och
transaktioner,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82; 163 33

Som tidigare har nämnts kommer de problem som uppkommer
vid omräkningen av europeiska betalningsenheter till nationell valuta all kvarstå
till dess att ändringsprotokollen till Pariskonventionen och tiUäggskonventionen
har trätt i kraft. Beträffande den rekommendation som torde komma att antas av
OECD:s råd hänvisas till vad som har anförts i anslutning tjU ändringen i
Pariskonventionens art. 7 (avsnitt 3.1).

Artiklarnq 4 och 8

I art. 4,a oeh b samt art. 8 har betalningsenhelerna
ersatts av särskilda dragningsrätter samt beloppet 120 milj. (maximibeloppet
för ersättningar enligt tilläggskonventionen) höjts till 300 milj. särskilda
dragningsrätter.

Artikel 10

I art. 10.a har betalningsenheterna ersatts av särskilda
dragningsrätter samt beloppet 70 milj, (övre gränsen för ersättningar enligt
"andra steget") höjts till 175 milj: särskilda dragningsrätter.

Artikel 14

Enligt Pariskonventionens huvudregel omfattar
anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor inte skador på
transportmedlet. Konvenlionsstaterna ges dock rätt alt inräkna skador på
transportmedlet under anläggningsinnehavarens ansvarighet (art. 7.c). En
konventionsstats beslut att utvidga ansvarigheten i detta och vissa andra
hänseenden blir emellertid inte bindtnde för övriga konventionsslaler i fråga
om deras skyldighet att betala resp. bidra till ersättningar inom andra och
tredje stegen enligt tilläggskonventionen, om de inte har lämnat sitt samtycke
till detta (art. 14.b),

Genom 198! åfs ändringsprotokoll till Pariskonventionen
kommer som tidigare flera gånger har påpekats skador på transportmedlet
obligatoriskt att omfattas ay gnläggningsinnehavarens ansvarighet. 1 art. 14.b
i tilläggskonventionen hap därför gjorts den ändringen att hänvisningen till
Paris-konventionens art: 7.c har utgått.

Bihanget till konventionen

Tilläggskonventionen är tillämplig bara om den
ifrågavarande atomanläggningen används för fredliga ändamål och vid tiden för
olyckan fanns upptagen på en förteckning som förs av Belgiens regering enligt
vissa regler. I ett bihang till konventionen har konventionsstaterna avgelt en
förklaring beträffande ersättning för skador orsakade av sådana alomolyckor
som inte omfattas av tilläggskonvenlionens bestämmelser på grund av att den
skadevållande atomanläggningen inte finns upptagen på denna förteckning.
Förklaringen innebär bl. a. att konvenlionsstaterna garanterar att ersättning
kommer alt utgå med upp till 120 milj. betalningsenheter också i fråga om
sådana anläggningar. I bihanget har genom änd-3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr
163

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 34

ringsprotokollet betalningsenheterna ersatts av särskilda
dragningsrätter samt beloppet 120 milj. höjts till 300 milj. särskilda
dragningsrätter.

Slutbestämmelser

Protokollet innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av
innehållet i dessa skall endast nämnas, att protokollet skall ratificeras
eller bekräftas samt att protokollet (enligt konventionens art. 21) träder i
kraft när det har ratificerats eller bekräftats av samtliga konventionsstater.

4 Sammanfattning av departementspromemorian

Aiomansvarighetslagens ersättningssystem bygger på
Pariskonventionen och tiUäggskonventionen. Enligt detta system ansvarar den
skadevållande anläggningens innehavare upp till ett visst belopp per olycka.
Därutöver utgår ersättning av statsmedel med viss begränsning.

Ersättningssystemet
enligt de två konventionerna innebär i korthet följande. Systemet är indelat i
tre steg. Ersättning utgår i första hand från anläggningsinnehavarens
ansvarighetsbelopp, dvs. normalt ur dennes försäkring. Skulle
ansvarighetsbeloppet inle räcka för att ge alla skadelidande full ersättning
betalas ersättning av den stat där den skadevållande anläggningen ligger upp
till ett sammanlagt belopp på 70 milj. betalningsenheter, (ca 450 milj. kr.).
Skulle inte heller detta belopp räcka, utgår ersättning enligt tredje steget
upp till sammanlagt 120 milj. betalningsenheter (ca 775 milj. kr.).
Ersättningar inom detta steg betalas av statsmedel, som skall ställas till
förfogande gemensamt av samtliga stater som har tillträtt till-läggskonventionen.
Staterna svarar för utbetalda belopp enligt vissa fördelningsregler som
grundas på varje stats bruttonationalprodukt och den sammanlagda effekten hos
vederbörande stats atomanläggningar.

Pariskonventionen och tilläggskonventionen har nyligen
reviderats genom två ändringsprotokoll. Den viktigaste ändringen innebär alt
beloppen enligt andra och tredje stegen i tiUäggskonventionen höjs avsevärt.
Gränsen för andra steget höjs sålunda från 70 milj. betalningsenheter till 175
milj. särskilda dragningsrätter (ca 1,1 miljarder kr.). Tredje stegels maximibelopp
höjs från 120 milj. betalningsenheter till 300 milj. särskilda dragningsrätter
(ca 1,9 miljarder kr.). Övriga förändringar är huvudsakligen av formell natur
eller eljest av mindre betydelse.

I promemorian föreslås att Sverige tillträder
ändringsprotokollen. För att så skall kunna ske fordras att
atomansvarighetslagens bestämmelser bringas i överensstämmelse med
konventionerna i deras lydelse enligt de nya protokollen. I promemorian läggs
fram förslag till sådana ändringar. 1 enlighet med ändringarna i
tiUäggskonventionen föreslås sålunda en höj-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 35

ning av den ersättning av statsmedel som skall utgå enligt
denna konvention från ca 775 milj. kr. till ca 1,9 miljarder kr. per olycka.'

Promemorian
innehåller också en del andra förslag. I fråga om anläggningsinnehavarens
ansvarighet förordas en höjning av ansvarighetsbeloppet från nuvarande 50
milj. kr. till 500 milj. kr. per olycka. I syfte att förbättra rätten till
ersättning för den som lider skada i samband med drift av en atomanläggning
föreslås att i atomansvarighetslagen införs statsansvar utöver vad som gäller
enligt konventionerna. I promemorian förordas att detta statsansvar fastställs
så att det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som lider skada
i samband med driften av en atomanläggning uppgår till tre miljarder kr. per
olycka. I promemorian berörs också frågan om ersättning utöver
aiomansvarighetslagens bestämmelser efter särskilt riksdagsbeslut samt behovet
av lagändringar för att anpassa atomansvarighetslagen till den nya
regeringsformen.

5 Frågan om Sveriges tillträde till 1981 års
ändringsprotokoll

Föredraganden

Departementspromemorians förslag att Sverige snarast
tillträder 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och
tiUäggskonventionen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Ingen remissinstans har uttalat sig mot ett svenskt
tillträde till ändringsprotokollen.

Som framgår av vad som tidigare har sagts innebär
ändringsprotokollen en förbättring av de skadelidandes möjligheter att få
ersättning vid en eventuell olycka.

1981 års revision av tilläggskonventionen innebär sålunda
att det maximibelopp som enligt konventionen slår till förfogande vid stora
olyckor höjs väsentligt. Frän ett belopp som motsvarar ungefär 775 milj. kr.
höjs sålunda ersätlningsmaximum till ett belopp som motsvarar ca 1,9 miljarder
kr. (300 milj. särskilda dragningsrätter). Denna höjning motsvarar den
genomsnittliga inflation som sedan år 1963 har ägt mm i de stater som har
tillträtt tilläggskonventionen. Inflationen i Sverige har under denna tid varit
något lägre än detta genomsnitt.

Också ändringarna i Pariskonventionen innebär en
förstärkning av de skadelidandes ställning. Genom protokollet till
Pariskonventionen ändras nämligen innebörden av begreppet on-site-property,
dvs. den egendom

' När promemorian utarbetades, motsvarade en särskild
dragningsrätt ca 5 kr. 50 öre. Sedan dess har den särskilda dragningsrättens
värde i förhållande till den svenska kronan ökat avsevärt beroende på att
kursen pä dollar har stigit kraftigt och att kronan devalverades den 14
september 1981. De belopp som anges i svenska kronor i promemorian och som
grundas pä belopp uttryckta i särskilda dragningsrätter har i remissen
justerats med hänsyn till denna kursutveckling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 36

som inte omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet.
Ändringen innebär en utvidgning av detta begrepp till att omfatta andra
atomanläggningar i närheten av den skadevållande anläggningen. Detta medför en
förstärkning av skyddet för tredje man. eftersom de ersättningsbelopp som står
tUl förfogande enligt Pariskonventionen och tilläggskonventionen inte får
användas för att betala ersättning för skada på on-site-properly.

Övriga ändringar i Pariskonventionen är av mindre
betydelse. På vissa punkter innebär ändringarna att valmöjligheter som
konventionen hittills har gett staterna avskaffas. De lösningar som därvid blir
obligatoriska överensstämmer med den reglering som redan finns i den nordiska
lagstiftningen.

Den förstärkning av de skadelidandes ställning som
ändringsprotokollen innebär måste för svenskt vidkommande hälsas med
tillfredsställelse. Särskilt mot bakgrund av den penningvärdeförsämring som har
ägt rum i tilläggskonvenlionens slalef sedan 1960-talets början framstår den
beslutade höjningen av maximibeloppet enligt tiUäggskonventionen som i hög
grad påkallad. För egen del anser jag det angelägel alt Sverige genom
ratifikation av protokollen bidrar till att ändringarna i konventionerna träder
i kraft så snart som möjligt.

Jag hade gärna sett att äridringarna gått längre i ett
avseende, nämligen då det gäller de belopp som enligt Pariskonventionen gäller
för anläggningsinnehavarens ansvarighet. Från bl. a. de nordiska ländernas
sida föreslogs också under revisionsarbetet att dessa ansvarighetsbelopp
skulle höjas i samma mån som höjningarna av maximibeloppet enligt tilläggskonventionen.
Från vissa länders sida restes emellertid starkt motstånd mot detta förslag.
Del visade sig därför inle möjligt att uppnå enighet om en sådan ändring. För
att undvika att revisionsarbetet skulle dra ut på tiden och därigenom försena
en höjning av det maximibelopp som står till förfogande för de skadelidande enligt
tiUäggskonventionen avstod man från de nordiska ländernas sida från att vidare
driva denna fråga. Det ansågs nämligen att del väsentligaste var att snarast
möjligt få till stånd en höjning av maximibeloppet enligt tredje steget i
tilläggskonventionen.

Att önskemålet om höjning av de belopp som gäller för
anläggningsinnehavarens ansvarighet inte kunde tillgodoses under
revisionsarbetet kan emellertid enligt min mening inte utgöra något skäl för
Sverige att avstå från att tillträda ändringsprotokollen. Det bör i delta
sammanhang betonas att de ansvarighetsbelopp som anges i Pariskonventionen är
minimibelopp och att konvenlionsstaterna står fria alt i nationell lagstiftning
fastställa högre belopp än dem som anges i konventionen.

I promemorian påpekas att ett svenskt tillträde till
ändringsprotokollet till tiUäggskonventionen medför en ökning av svenska
statens ersättningsskyldighet vid mycket stora olyckor. Vid en olycka med så
stor omfattning alt de sammanlagda ersättningsbeloppen uppgår till
maximibeloppet enligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 37

tredje
steget skulle anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt atomansvarighetslagen
i dess nuvarande lydelse vara begränsad till 50 milj. kr. Anläggningsstaten
skulle vara skyldig att betala ersättning enligt andra stegel med ca 400 milj.
kr. Ersättningar enligt tredje steget skulle utgå med sammanlagt ca 325 milj.
kr. Av delta belopp skulle Sverige svara för ca 6,5 %, ca 21 milj. kr. I det
följande (avsnitt 6.1) föreslås alt anläggningsinnehavarens ansvarighet höjs
till 500 milj. kr. Om denna ändring och en höjning av statsansvaret enligt
tilläggskonventionen genomförs, skulle Sverige som anläggningsstat betala
ersättning enligt andra steget med ca 600 milj. kr. Ersättning av statsmedel
enligt tredje steget skulle utgå med sammanlagt ca 800 milj. kr. Av detta
belopp skulle Sverige få betala ca 52 milj. kr. För en så stor olycka som nu
har nämnts skulle alltså den svenska statens ekonomiska åtagande höjas frän ca
420 milj. kr. till ca 650 milj. kr., om den skadevållande anläggningen ligger i
Sverige, och från ca 21 milj. kr. till ca 52 milj. kr., om olyckan orsakas av
en atomanläggning i annan konventionsstal. Med hänsyn till det angelägna i alt
de som kan lida skada vid en atomolycka bereds fullgod ersättning bör emellertid
ökningen av statens ansvarighet inte medföra alt Sverige avstår från att
tillträda protokollen.

Jag
föreslår därför att Sverige snarast tillträder de två ändringsprotokollen.
Delta kan givetvis inle ske förrän de har antagits av OECD:s råd. Sverige bör
verka för att andra stater tillträder ändringsprotokollen så att de kommer att
träda i kraft så snart som möjligt.

6
Allmän motivering till den föreslagna lagstiftningen

6.1
Höjningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet

GäUande
ordning

Enligt
Pariskonventionen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad till
visst belopp för varje olycka. Ansvarighetsbeloppet skall utgöra 15 milj.
betalningsenheter (ca 100 milj. svenska kr.). En konventionsstat far dock med
beaktande av möjligheten till försäkringstäckning genom nationell lag
fastställa ett högre eller lägre belopp, dock lägst fem milj. betalningsenheter
(ca 30 milj. svenska kr.).

Enligt
atomansvarighetslagen (17 §) är ansvarigheten för innehavare av
atomanläggningar i Sverige begränsad till 50 milj. kr. för varje atomolycka.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan, med hänsyn till
anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport eller annan
omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock inle under 25 milj. kr. Ansvarigheten
skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säker-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 38

het. Staten är befriad från försäkringsplikt.' För
innehavare av aloman-läggningar i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet enligt
anläggningsstatens lag.

Promemoriait

1 promemorian påpekas att de belopp som anges i
Pariskonventionen inle höjs genom ändringsprotokollet och att det därför inte
är nödvändigt att ändra ansvarighetsbeloppen i atomansvarighetslagen i samband
med tiUträdet till protokollet. Atomansvarighetslagens ansvarighetsbelopp har
emellertid varit oförändrade sedan slutet av 1960-talet. Det finns därför
enligt promemorian anledning att nu ta upp frågan om en höjning av
begränsningen för anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet.

När det gäller frågan om höjning av innehavarens
ansvarighet berörs i promemorian först grunden för att rätt till
ansvarsbegränsning bör föreligga. Därvid anförs följande. Genom den särskilda
lagstiftningen om ansvarighet för atomskada har anläggningsinnehavarna ålagts
ett skadeståndsansvar som är mycket strängare än vad som gäller enligt allmän
skadestånds-rätt. En anläggningsinnehavare har sålunda ett i princip objektivt
ansvar, dvs. ersättning utgår även om fel eller försummelse inte kan läggas anläggningsinnehavaren
eller hans anställda till last. Undantag från detta ansvar föreligger endast
beträffande olyckor som är en direkt följd av krigshandlingar eller vissa
därmed jämställda handlingar eller som har orsakats av en allvariig
naturkatastrof av osedvanlig art. Det har ansetts rimligt att i gengäld ge
anläggningsinnehavaren rätt till ansvarsbegränsning. Därför bygger också
Pariskonventionen på principen alt anläggningsinnehavarens ansvarighet skall
vara begränsad till visst belopp. Det torde sålunda inte vara förenligt med
Pariskonventionen att ålägga anläggningsinnehavaren obegränsad ansvarighet.

Det finns emellertid även ett annat skäl som talar för att
ansvarigheten bör vara begränsad. Anläggningsinnehavaren har givelvis behov av
att täcka sitt objektiva ansvar med försäkring, och det är tveksamt om en
ansvarighet som går utöver möjligheten att ta försäkring i praktiken har något
större värde för de skadelidande. Det är inte möjligt att fä en
ansvarsförsäkring för obegränsad ansvarighet. Varje ansvarsförsäkring innehåller
därför en begränsning av försäkringsgivarens åtagande till visst belopp. Detta
gäller inte endast i fråga om försäkring för ansvarighet för atomskador utan
också annan ansvarsförsäkring. Som exempel på ett annat område där den skadeståndsskyldiges
objektiva ansvar är begränsat

' Av de svenska kärnkraftverken är endast reaktorerna i
Ringhals helt statsägda och därför befriade från försäkringsskyldighet. För
övriga reaktorer (dvs. dem i Oskarshamn, Barsebäck och Forsmark) tecknas
försäkring. 1 Studsvik finns en försöksreaktor som omfattas av statsgaranti. 1
Finnslätt utanför Västerås finns en anläggning som består av bränslefabrik och
bränslelager. För denna anläggning, som är en atomanläggning i
atomansvarighetslagens mening, tecknas försäkring.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 39

kan
nämnas en fartygsägares ansvarighet för skada som orsakas av oljeutsläpp från
fartyget. Även på detta rättsområde fastställdes ansvarighetsbeloppet med
utgångspunkt i försäkringsmarknadens kapacitet.

Mot
bakgrund av vad sålunda har anförts föreslås i promemorian att
anläggningsinnehavarens civilrältsliga ansvarighet även i fortsättningen skall
vara begränsad till ett visst belopp för varje atomolycka. 1 fråga om
ansvarighetsbeloppets storiek anförs följande.

Det
nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fastställdes vid
atomansvarighetslagens tillkomst år 1968. Begränsningen tillkom delvis med
hänsyn till alt den kapitalkrävande kärnkraftsindustrin i böljan inte borde
belastas med så höga försäkringskostnader att dess utveckling hämmades (prop.
1968:25 s. 50 f). Ett annat viktigt skäl var emellertid att
atomförsäkringsmarknadens kapacitet i millen av 1960-talet knappast tillät
högre försäkringsbelopp.

Sedan
atomansvarighetslagen tillkom, har emellertid frågan om ansvarighetsbeloppets
storlek kommit i ett delvis annat läge genom tilläggskonvenlionens
ikraftträdande år 1974. Tilläggskonvenlionens ersättningssystem innebär att de
skadelidande tillförsäkras ersättning med ett sammanlagt belopp per atomolycka
som f. n. är ca 775 milj. kr. och som när 1981 års ändringsprotokoll har trätt
i kraft kommer alt uppgå till ca 1,9 miljarder kr. När innehavaren av en svensk
atomanläggning är ansvarig för skador till följd av en atomolycka, kommer genom
tilläggskonvenlionens ersättningssystem ett avsevärt belopp att stå till
förfogande för att ersätta skador som har tillskyndats svenska medborgare eller
eljest svenska intressen och detta oberoende av anläggningsinnehavarens
ansvarighetsbelopp. Detsamma gäller skada som har uppkommit för medborgare i
annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen eller som har drabbat
intressen som har anknytning till sådan stat. Hänsynen till de skadelidandes
intressen talar sålunda inte längre med samma styrka för alt anläggningsinnehavaren
bör åläggas en hög ansvarighet.

Det
är dock enligt promemorian inte möjligt att helt bortse från de fall då
tilläggskonventionen inte är tillämplig, dvs. framför allt vid skador till
följd av vissa olyckor under transport av alomsubstanser. Vid en olycka under
transport av atomsubstanser som inträffar på eller över det fria havet kan det
sålunda finnas skadelidande som på grund av sin nationalitet eller sitt hemvist
inte är berättigade till ersättning enligt tiUäggskonventionen.

I
promemorian anförs också att ansvarigheten för atomskador i första hand bör
bäras av kärnkraftsindustrin. Någon anledning att behålla ett lågt
ansvarighetsbelopp i syfte att avlasta kärnkraftsindustrins kostnader kan
enligt promemorian inte längre anses föreligga. Försäkringsmarknadens kapacitet
är vidare numera betydligt högre än 1968.

På
grund av det anförda förordas i promemorian all beloppet för den högsta
ansvarighet som kan åläggas anläggningsinnehavaren nu höjs avsevärt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 40

När det gäller frågan om vilket belopp som skall utgöra
gränsen för anläggningsinnehavarens ansvarighet anförs i promemorian följande.

Av väsentlig betydelse för denna fråga är givetvis
möjligheten för anläggningsinnehavaren att täcka ansvarigheten genom
försäkring. Försäkring för atomskada meddelas i Sverige av svenska
atomförsäkringspoolen för de svenska försäkringsbolag som åtar sig ansvarighet
för dylika skador. De försäkringar som tecknas av svenska atomförsäkringspoolen
återför-säkras i väsentlig omfattning i de atomförsäkringspooler som finns i
övriga länder i Västeuropa samt i USA och Japan.

Den
försäkring som det gäller i förevarande lagstiftningsärende är försäkring av
ansvarigheten för skada på tredje man. Genom atomförsäkringspoolen meddelas
också försäkring för skada pä själva atomanläggningen (sakförsäkring).
Kapaciteten för sådan försäkring torde f. n. vara ca 2,0 miljarder kr. per
kärnkraftverk (dvs. för samtliga reaktorer pä samma plats). Det bör tilläggas
att kostnaden för nybyggnad av en reaktor i dag torde ligga på 5—7 miljarder
kr. i dagens prisnivå. Av hänsyn till dem som har meddelat lån för uppförande
av ett kärnkraftverk är det givetvis av utomordentlig betydelse att
kärnkraftsanläggningens värde åtminstone till väsentlig del läcks av sakförsäkring.
Del är vidare viktigt att kärnkraftsföretagen ges möjlighet att ta upp nya lån
med anläggningarna som säkerhet. Sådana lån kan behövas t. ex. för finansiering
av åtgärder för förbättrad säkerhet och för förvaring av använt kärnbränsle. En
höjning av ansvarighetsbeloppet från 50 milj. kr. till 200 milj. kr. torde
kunna ske ulan all detta nämnvärt påverkar kapaciteten för försäkring av skada
på själva atomanläggningen. En höjning av ansvarighetsbeloppet från 50 till
500 milj, kr, skulle troligen innebära en minskning av kapaciteten för sakskada
med 250-300 milj, kr,' En sådan minskning av kapaciteten när det gäller
sakskada torde i praktiken inle påverka de nuvarande långivarnas säkerhet och
inte heller i nämnvärd mån möjligheterna att la upp nya lån.

Frågan om
anläggningsinnehavarens ansvarighet kan emellertid inte bedömas enbart med
utgångspunkt i försäkringsmarknadens nuvarande kapacitet. Den internationella
försäkringsmarknadens kapacitet kan nämligen komma att variera i framtiden,
bl, a, beroende pä skadeutfallet. Det kan därför vara av intresse alt studera
hur frågan har lösts i övriga konventionsslaler.

De flesta av de stater som tillträtt Pariskonventionen har
i vart fall tidigare haft ansvarighetsbelopp i storleksordningen 50 milj, kr.
De övriga nordiska länderna har ansvarighetsbelopp av samma storleksordning som
Sverige, Finland 42 milj, finska mark, Danmark 75 milj, danska kronor och Norge
70 milj, norska kronor, Frankrike tillämpar ett ansvarighetsbelopp

' Det bör i detta sammanhang anmärkas att ett
ansvarighetsbelopp på 500 milj, kr. i praktiken leder till att försäkring måste
tecknas för 600 milj. kr. Försäkring kan nämligen inte tecknas per anläggning.
Enligt 23 § atomansvarighetslagen måste försäkringen dä tecknas sä att den
motsvarar minst 120% av ansvarighetsbeloppet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 41

på
50 milj. francs (ca 50 milj. kr.) per olycka. Under de senaste åren har dock i
åtskilliga länder genomförts höjningar, och i vissa länder torde höjningar
komma att genomföras under de närmaste åren. I Belgien har ansvarighetsbeloppet
nyligen höjts från 500 milj. francs (ca 70 milj. kr.) till en miljard francs
(ca 140 milj. kr.). Förslag föreligger om ytteriigare höjning till tre
miljarder francs (ca 520 milj. kr.). I Storbritannien är ansvarigheten
begränsad till 5 milj. pund (ca 50 milj. kr.) men en höjning till 12,5 milj.
pund diskuteras f.n. Nederländerna har ett ansvarighetsbelopp på 100 milj.
gulden (ca 215 milj. kr.). I Danmark och Finland övervägs en höjning av
gällande ansvarighetsbelopp. Det är däremot osäkert om någon höjning kommer att
ske i Norge.

En
särställning intar Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz. I Förbundsrepubliken
Tyskland är anläggningsinnehavarens ansvarighet begränsad till I miljard DM
(ca 2,3 miljarder kr.). Av detta belopp skall 500 milj. DM vara täckt av
försäkring. F. n. täcks skador upp till 200 milj. DM genom den tyska
atomförsäkringspoolen och därutöver skador på sammanlagt 300 milj. DM av en
försäkring meddelad av en sammanslutning av tyska kärnkraftsproducenter.
Återstående 500 milj. DM täcks av statsgaranti. F. n. diskuteras en avsevärd
höjning av dessa belopp. 1 Schweiz, som inte tillträtt Pariskonventionen och
tilläggskonventionen, har ansvarigheten hitintiUs varit 200 milj.
schweizerfrancs (ca 500 milj. kr.), vilket belopp skall vara täckt av
försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. I det schweiziska parlamentet
behandlas f. n. ett lagförslag enligt vilket innehavarens ansvarighet skulle
vara obegränsad. Ansvarigheten skulle enligt förslaget upp tUl 200 milj, francs
täckas av försäkring och därutöver upp till sammanlagt 1 miljard francs (ca 2,5
miljarder kr.) av stalsgaranti.

Som
jämförelse kan nämnas att i USA de skadelidandes rätt till ersättning för en
atomolycka är begränsad till 560 milj. dollar (numera ca 3,1 miljarder kr.) per
olycka. Därav täcks fin. ca 160 milj dollar (numera ca 900 milj. kr.) av
försäkring, 355 milj. dollar av en av kärnkraftsindustrin upprättad fond och
återstående 45 milj. dollar av statsmedel.

Som
framgår av redogörelsen varierar de belopp för vilka försäkringstäckning krävs
kraftigt mellan konventionsstaterna. Det högsta belopp för vilket försäkring på
den vanliga försäkringsmarknaden krävs i Europa är ca 500 milj. kr.
(Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz). Den tillgängliga
försäkringskapaciteten torde vara ungefär densamma i alla konventionsslaler.
Man kan därför utgå ifrån all ett försäkringsbelopp som svarar mot en
ansvarighet om ca 500 milj. kr. också för svensk del kommer att stå till
förfogande för att täcka innehavarens ansvarighet utan att det får oacceptabelt
stora verkningar på kapaciteten för sakskadeförsäkring. Det synes som tidigare
har framhållits inte vara meningsfullt att ha ett högre ansvarighetsbelopp än
det belopp som skall täckas av försäkring.

En
höjning av ansvarighetsbeloppet från 50 till 500 milj. kr. kommer givetvis att
påverka försäkringspremierna. Det är svårt alt ange hur stor

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 42

inverkan
en sådan höjning får på premienivån innan svenska atomförsäkringspoolen har förmedlat
en sådan försäkring, eftersom kostnaden för försäkring till stor del är
avhängig av storleken av premierna för återför-säkring i utlandet. En höjning
av premierna i storleksordningen 400-500% förefaller dock trolig. I absoluta
tal är emellertid en sådan höjning så pass begränsad att de höjda
premiekostnaderna enligt promemorian inle i praktiken skulle påverka priset på
den energi som levereras från kärnkraftverken.

Med
hänvisning till det anförda föreslås i promemorian att ansvarighetsbeloppet för
innehavarna av alomanläggningar i Sverige bestäms till 500 milj. kr. per olycka
och alt detta belopp skall täckas av försäkring eUer annan ekonomisk säkerhet.
Del bör understrykas att detta belopp inte får användas för att ersätta skador
pä själva atomanläggningen, eftersom dessa skador inte omfattas av
ansvarigheten. Risken för sådana skador får täckas genom särskild
sakförsäkring.

Atomansvarighetslagen
medger att efler särskild prövning ett lägre ansvarighetsbelopp fastställs för
viss atomanläggning eller viss transport av atomsubstans. När
atomansvarighetslagen tillkom ansågs det att ett ansvarighetsbelopp på 50
milj. kr. med däremot svarande försäkring i vissa fall var onödigt högt
tilltaget. Detta ansågs särskilt vara fallet, beträffande ansvarighet under
transport (prop. 1968:25 s. 50). Det lägre ansvarighetsbeloppet är f.n. 25
milj. kr. Det är emellertid att märka alt såvitt gäller atomolyckor som
inträffar under transport av alomsubstanser ansvarigheten för andra skador än
skador på transportmedlet inte i något fall avser lägre sammanlagt belopp än 25
milj. kr. Detta innebär att en eventuell nedsättning av skadestånden i första
hand går ut över den som är berättigad till ersättning för skada på
transportmedlet.

Del
föreligger enligt promemorian alltjämt skäl att i atomansvarighetslagen öppna
en möjlighet att i vissa fall sätta ned ansvarighetsbeloppet under vad som
eljest gäller. Det finns sålunda ett intresse av att kunna anpassa
ansvarighetsbeloppet och därmed försäkringskostnaderna till en rimlig nivå, när
det gäller transporter som anses medföra obetydliga olycksrisker. Behovet av
ett nedsatt ansvarighetsbelopp blir avsevärt större, om förslaget att höja det
normala ansvarighetsbeloppet till 500 milj. kr. genomförs. Såvitt gäller
verksamhet i Sverige synes del enligt promemorian finnas skäl att ha ett lägre
ansvarighetsbelopp endast såvitt gäller transporter av obestrålat uran.

På
grund härav föreslås i promemorian att ett lägre ansvarighetsbelopp skall gälla
för transporter av obestrålat uran. Även detta lägre belopp bör emellertid
höjas. Det föreslås att det lägre ansvarighetsbeloppet höjs från 25 milj. kr.
till 100 milj. kr. .

Enligt
atomansvarighetslagen (17§ andra stycket) gäller en särskild begränsning av
personskadeersättningar. Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada
är begränsad till en milj. kr. för varje dödad eller skadad

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 43

person.
Begränsningen infördes efter mönster av trafikförsäkringslagstiftningen av
försäkringsmässiga skäl. Det torde numera inte finnas anledning att ha en
särskild begränsning av ersättningen vid personskada. Någon sådan begränsning
finns inte längre i trafikförsäkringslagstiftningen. På grund härav föreslås i
promemorian att den särskilda begränsningen i atomansvarighetslagen av
ersättning i anledning av dödsfall eller personskada upphävs.

Föredraganden

1
promemorian föreslås att anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp höjs frän
nuvarande 50 milj. kr. tiU 500 milj..kr. per olycka och att detta belopp skall
täckas av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Förslaget tillstyrks
eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser.

En
remissinstans. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), anser dock all de föreslagna
höjningarna är otillräckliga. LRF reagerar mot alt ansvarsbegränsningen sätts
till 500 milj. kr., när försäkringskapaciteten för sakförsäkring är två
miljarder kr. LRF anser att anläggningsinnehavarens ansvarighet bör vara
obegränsad. Förbundet hänvisar till alt ansvarighetsbeloppet i några andra
länder är högre och påpekar att ansvarigheten i vissa av dessa länder är delvis
täckt av stalsgaranti. Enligt förbundet bör det ansvarighetsbelopp som staten
åtar sig betraktas som en försäkring för vilken normala försäkringspremier tas
ut.

LRF:s
remissyttrande synes bygga på tanken all kostnaderna för atomskador fullt ut
bör bäras av kärnkraftsindustrin. Som framgår av promemorian torde del dock
inte vara förenligt med Pariskonventionen att ålägga anläggningsinnehavarna
obegränsad ansvarighet. En sådan ordning skulle därför bara kunna uppnås till
priset av att Sverige säger upp Pariskonventionen och tilläggskonventionen.
Det kan enligt min mening knappast komma i fråga att Sverige nu ställer sig
utanför det ersättningssystem som sedan lång tid gäller i större delen av
Västeuropa.

Att
den sammanlagda försäkringskapaciteten pä kärnkraftsområdet väsentligt
överstiger 500 milj. kr. innebär inte att denna kapacitet utan vidare kan tas i
anspråk för att täcka ett högre ansvarighetsbelopp. Som påpekas i promemorian
är det viktigt att en kärnkraftsanläggnings värde åtminstone till väsentlig del
täcks av sakförsäkring. Annars skulle de som har meddelat län mot
inteckningssäkerhet för uppförande av kärnkraftsanläggningen kunna gå miste om
sin säkerbet. Möjligheterna för kärnkraflsföretagen alt ta upp nya lån för
angelägna åtgärder skulle också äventyras.

Jag
anser del vidare tveksamt om en obegränsad ansvarighet för inneha-. våren i
praktiken har något större värde för de skadelidande, eftersom det inte är
möjligt att få en ansvarsförsäkring som täcker en sådan ansvarighet. Att
konstruera statens skadeslåndsåtagande såsom en försäkring torde medföra
betydande tekniska problem: Jag kan också instämma i de övriga skäl för att
bibehålla ansvarsbegränsningen som redovisas i promemorian.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 44

Jag
delar därför den uppfattning som har framförts i promemorian alt
anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet även i fortsättningen bör
vara begränsad till ett visst belopp för varje atomolycka.

Av
de skäl som har anförts i promemorian anser jag att beloppet för den högsta
ansvarighet som kan åläggas anläggningsinnehavaren bör höjas avsevärt.

När
det gäller frågan om ansvarighetsbeloppets storlek vill jag anföra följande. I
promemorian har väsentlig betydelse tillagts möjligheten för
anläggningsinnehavaren alt läcka ansvarigheten genom försäkring. Jag delar
uppfattningen att denna omständighet bör tillmätas stor betydelse. Sedan
promemorian utarbetades har kapaciteten för försäkring på kärnkraftsområdet
ökat något. För år 1982 torde den totala kapaciteten för ansvarighetsförsäkring
och sakförsäkring vara ca 2,5 miljarder kr, per kärnkraftverk (dvs, för
samtliga reaktorer på samma plats). Samtidigt är emellertid kostnaderna för
nybyggnad av en reaktor ca 7 miljarder kr, i dagens prisnivå. De siffror som
redovisas i promemorian beträffande minskningen av kapaciteten för sakskada som
en följd av förslaget och beträffande den troliga premiehöjningen torde
alltjämt ha giltighet. Jag instämmer i den uppfattning som uttalas i
promemorian att en minskning av kapaciteten för sakförsäkring med 250-300 milj.
kr. inle i praktiken torde påverka de nuvarande långivarnas säkerhet och inle
heller i nämnvärd mån möjligheten att ta upp nya lån. Det har inte heller
framkommit något som ger anledning alt frångå bedömningen, att förslaget till
höjning av innehavarens ansvarighet skulle leda till premieökningar i
slorieksord-ningen 400—500% och att en sådan ökning av premiekostnaderna inte i
praktiken skulle påverka priset på den energi som levereras från kärnkraftverk.

På
grund härav föreslår jag i överensstämmelse med promemorian att
ansvarighetsbeloppet för innehavarna av alomanläggningar i Sverige bestäms
till 500 milj. kr. per olycka och att detta belopp skall täckas av försäkring
eller annan ekonomisk säkerhet.

Sydkraft
förordar i sitt remissyttrande alt den föreslagna höjningen av
ansvarighetsbeloppet genomförs stegvis i takt med att försäkringskapaciteten
ökar. Som skäl härför anför Sydkraft att den kraftiga höjning av ansvarighetsbeloppet
som föreslås i promemorian allvarligt skulle påverka försäkringskapacileten
från belåningssynpunkt. Även den föreslagna utvidgningen av begreppet
on-site-property talar enligt Sydkraft för att höjningen bör genomföras
stegvis. Denna utvidgning kommer nämligen enligt Sydkraft att medföra ett ökat
behov av försäkringsskydd med därav ökade försäkringskostnader. Sydkraft anför
vidare alt de höjda ansvarighetsbeloppen för transportförsäkringar också
kommer att medföra ökade försäkringskostnader.

Av
vad jag har anfört i det föregående framgår all jag för min del inte anser att
den föreslagna höjningen av ansvarighetsbeloppet får någon

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 45

avgörande
inverkan på belåningsmöjligheterna. Jag anser inte heller att de ökade
försäkringskostnaderna är särskilt allvarliga. På grund härav finner jag inte
någon anledning föreslå alt höjningen skall genomföras stegvis.

Enligt
atomansvarighetslagen får efler särskild prövning ett lägre ansvarighetsbelopp
fastställas för vissa alomanläggningar eller vissa transporter av
atomsubstans. Detta ansvarighetsbelopp kan f. n. bestämmas till lägst 25 milj.
kr.

Enligt
promemorian finns det alltjämt skäl att i atomansvarighetslagen öppna en
möjlighet att i vissa fall sätta ned ansvarighetsbeloppet under vad som annars
gäller. Det finns sålunda enligt promemorian ett intresse av att kunna anpassa
ansvarighetsbeloppet och därmed försäkringskostnaderna till en rimlig nivå, när
del gäller transporter som anses medföra obetydliga olycksrisker. Såvitt gäller
verksamhet i Sverige synes del enligt promemorian finnas skäl att ha ett lägre
ansvarighetsbelopp endast såvitt gäller transporter av obestrålat uran. I
promemorian föreslås att det lägre ansvarighetsbeloppet för dylika transporter
skall vara 100 milj. kr.

ASEA-ATOM
påpekar i sitt remissyttrande alt förslaget i denna del innebär alt bolagets
bränslefabrik i Finnslätt utanför Västerås inte kommer att omfattas av
möjligheten till ett lägre ansvarighetsbelopp. Del nuvarande
ansvarighetsbeloppet på 25 milj. kr. skulle sålunda höjas till 500 milj. kr. En
sådan höjning kan enligt ASEA-ATOM komma att leda till en minskning av
sakförsäkringsbeloppet för denna anläggning på motsvarande sätt som för
kärnkraftverk. ASEA-ATOM framhåller att verksamheten i fabriken enligt
gällande tillstånd avser endast obestrålat uran. Enligt ASEA-ATOM synes rent
tekniska skäl tala för att de omständigheter som har ansetts motivera ett lägre
ansvarighetsbelopp för transport av obestrålat uran är giltiga även för
verksamheten i Finnslättsanläggningen. ASEA-ATOM föreslår därför att
ansvarigheten för alomolyckor i bränslefabriker som bearbetar endast obestrålat
uran begränsas till 100 milj. kr.

Med
anledning av vad ASEA-ATOM har anfört vill jag först framhålla alt det är
riktigt alt verksamheten vid Finnslättsanläggningen enligt gällande tillstånd
avser endast obestrålat uran. 1 anläggningen förvaras och bearbetas visserligen
betydande mängder sådant material, bl. a. i form av uranhexafluorid. Detta ämne
kan t. ex. vid en brand övergå i gasform och kan då under mycket ogynnsamma
omständigheter tänkas medföra omfattande skador. Sannolikheten för att så
skall ske måste dock bedömas som tämligen obetydlig. Uranhexafluorid
kondenserar vid normal lufttemperatur och risken för omfattande spridning i
luften är därför liten. Med hänsyn härtill anser jag att ansvarigheten för
innehavare av alomanläggningar enbart för framställning, behandling eller
förvaring av obestrålal uran bör begränsas till 100 milj. kr. för varje olycka.

Svensk
kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) anför alt den hantering av radioakliva ämnen
som kommer att äga rum i det planerade centrallagret för mellanlagring av
använt kärnbränsle (CLAB) från nukleär synpunkt

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 46

väsentligt
skiljer sig från förhåUandena i en atomreaktor. Detsamma gäller enligt SKBF i
fråga om använt kärnbränsle som är under transport till eller från CLAB och i
fråga om hanteringen av låg- och medelaktivt avfall. SKBF uttalar att de
gmndläggande förutsättningarna för spridning av radioaktivitet vid en olycka i
samband med sådan hantering eller transport är helt annorlunda än då det gäller
en atomreaktor. Vid transporter måste man dessutom beakta att det är fråga om
myckel begränsade kvantiteter. Från risk- och skadesynpunkl föreligger därför enligt
SKBF väsentligt olika förhållanden vid de olika formerna av hantering av
atomsubstanser som förekommer inom kärnkraftsindustrin. SKBF framhåller att
lagförslaget inte tar hänsyn till detta genom någon motsvarande
differentiering i fråga om ansvarighetsbeloppet.

Vad
gäller den verksamhet som skall äga rum vid CLAB vUl jag påpeka att den kommer
att avse förvaring av utbränt kärnbränsle i mycket stora mängder. Jag anser det
knappast kunna komma i fråga att för förvaringen i delta centrallager
fastställa ett lägre ansvarighetsbelopp än del som gäller för kärnkraftverken.
Vad angår transporterna till och från CLAB delar jag SKBF:s uppfattning alt
läget är ett annat från risksynpunkt. För transporter av använt kärnbränsle
gäller stränga säkerhetsbestämmelser och sannolikheten för att en alomolycka
skall inträffa i samband med sådana transporter är jämförelsevis liten. Om en
olycka trots allt skulle inträffa, kan emellertid skadorna under olyckliga
omständigheter bli av betydande omfattning. Jag är därför inte beredd att
förorda ett lägre ansvarighetsbelopp också för transporter av använt
kärnbränsle. Jag vill tillägga att premierna för försäkringar av sådana
transporter är förhållandevis låga. Den merkostnad som det nya
ansvarighetsbeloppet kommer att föra med sig för de försäkringsskyldiga blir
därför inte särskilt betungande. Även förvaring och hantering av låg- och
medelaktivt avfall medför väsentligt mindre risker än verksamheten i ett
kärnkraftverk. Jag anser det emellertid inte påkallat all i lagen införa ett
särskilt ansvarighetsbelopp enbart för sådan förvaring och hantering.

Som
har anförts i promemorian finns det däremot skäl all ha ett lägre
ansvarighetsbelopp än 500 milj. kr. såvitt gäller transporter av obestrålat
uran. Det lägre ansvarighetsbeloppet för dylika transporter bör fastställas
till del belopp som föreslås i promemorian, 100 milj. kr.

När
det gäller ansvarighetsbeloppen framhåller några remissinstanser att dessa
belopp bör justeras i takt med penningvärdesförändringen med kortare tidsintervaller
än vad som hittills har varit fallet. Det skulle enligt en remissinstans kunna
ske antingen genom beslut om lagändring från tid till annan eller genom
införandet av ett system med automatisk omräkning. Jag instämmer i att frågan
om höjning av ansvarighetsbeloppen i framtiden bör övervägas oftare än vad som
hittiUs har varit fallet. Jag är emellertid inle beredd att i
atomansvarighetslagen införa ett system för automatisk höjning av
ansvarighetsbelopp, t. ex. i form av uppräkning enligt något index.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 47

Enligt
atomansvarighetslagen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara täckt av
försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Staten är-dock befriad från
försäkringsplikt. Av de svenska kärnkraftverken är endast reaktorerna i Ringhals
helt statsägda och därför befriade från försäkringsskyldighet. 1 Studsvik
finns en försöksreaktor som omfattas av en statsgaranti. För övriga reaktorer
(dvs. dem i Oskarshamn, Barsebäck och Forsmark) tecknas försäkring liksom för
ASEA-ATOM:s anläggning i Finnslätt som består av bränslefabrik och
bränslelager.

Sydkraft
ifrågasätter i sitt remissyttrande om det finns anledning att ha olika
bestämmelser beträffande försäkringsskyldigheten beroende på vem som är ägare.
Även Lantbrukarnas riksförbund anser att försäkringsavgifter bör las ut för
anläggningar som ägs av staten.

Med
anledning av dessa remissyttranden vill jag påpeka att det är en allmän princip
all staten, inbegripet de statliga affärsverken, inte tecknar försäkring för
sin verksamhet. Jag är därför inle beredd att föreslå någon ändring som innebär
att försäkringsskyldighel enligt atomansvarighetslagen skall åvila även
staten. Det bör emellertid påpekas att när ett kärnkraftverk ägs av ett bolag
som är statsägt eller i vilket staten är delägare, skyldighet alt teckna
försäkring eller ställa säkerhet föreligger i vanlig ordning. Detta är t. ex.
fallet beträffande kärnkraftverket i Forsmark, som ägs av ett aktiebolag i
vilket statens vattenfallsverk är delägare.

Enligt
atomansvarighetslagen (17 § andra stycket) gäller en särskild begränsning av
personskadeersältningar. Den ersättning som kan utgå vid dödsfall eller
personskada är sålunda begränsad till 1 milj. kr. för varje dödad eller skadad
person. I promemorian föreslås att denna särskilda begränsning upphävs.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran under remissbehandlingen.
Jag ansluter mig till detta förslag. Jag förordar därför alt denna begränsning
upphävs.

6.2
Statsansvaret enligt tilläggskonventionen

Föredraganden

I
atomansvarighetslagens ersättningssystem ingår som nämnts ett statsansvar. Om
Sverige tillträder 1981 års ändringsprotokoll medför det att den övre gräns för
statsansvaret som nu gäller enligt 31 § atomansvarighetslagen, 120 milj.
betalningsenheter, måste höjas till 300 milj. särskilda dragningsrätter (ca 1,9
miljarder kr.).

Höjningen
av övre gränsen för andra steget enligt tiUäggskonventionen (från 70 milj.
betalningsenheter till 175 milj. särskilda dragningsrätter) påverkar inte den
svenska lagstiftningen. Denna höjning får nämligen betydelse endast för det
inbördes förhållandet mellan konventionsstaterna. Såvitt gäller skada orsakad
av anläggning i en främmande stat som har tillträtt tilläggskonventionen
innebär höjningen att Sveriges skyldighet att bidra till ersättningarna med
statsmedel inträder först när det sammanlagda

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/J82:163 48

beloppet
av skadorna överstiger 175 milj, särskilda dragningsrätter mot f, n. 70 milj.
betalningsenheter. 1 fråga om skada orsakad av alomanläggning i Sverige medför
höjningen att de övriga konvenlionsstaterna är skyldiga att bidra till
ersättningar endast i den mån de sammanlagda ersättningsbeloppen överstiger 175
milj. särskilda dragningsrätter.

6.3
Fråga om införande av statsansvar utöver tilläggskonventtonens maximibelopp

Protnemorian

Det
förhöjda beloppet för statsansvaret enligt 1981 års ändringsprotokoll innebär
givetvis en avsevärd förbättring av de skadelidandes skydd. Det är emellertid
inte uteslutet att en alomolycka kan få så stora skadeverkningar att de
sammanlagda skadestånden överstiger 300 milj. särskilda dragningsrätter (ca
1,9 miljarder kr.). Del är vidare att märka all ändringsprotokollet till
tiUäggskonventionen träder i kraft först när det har ratificerats av samtliga
de stater som för närvarande har tillträtt konventionen, dvs. när dessa stater
har avgett förklaringar all de önskar vara bundna av protokollet. Detta kan
uppenbarligen dröja åtskilliga år. Del förtjänar nämnas alt
tilläggskonventionen avslutades redan är 1963 men trädde i kraft först år
1974.1 promemorian tas därför upp frågan om i den svenska lagstiftningen bör
införas ett statsansvar utöver maximibeloppet enligt tiUäggskonventionen.

Ett
sådant "fjärde steg" finns i vissa länders lagstiftning. 1 Nederländerna
svarar staten för ersättningar upp till 1 miljard gulden (ca 2,5 miljarder
kr.). I Förbundsrepubliken Tyskland uppgår statsansvaret till I miljard DM (ca
2,3 miljarder kr.). I dessa belopp ingår de ersättningar som omfattas av
anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp och de ersättningsbelopp som utgår
enligt tiUäggskonventionen. 1 det schweiziska parlamentet behandlas f.n. ett
lagförslag enligt vilket staten skulle garantera ersättningar upp till
sammanlagt I miljard schweizerfrancs (ca 2,5 miljarder kr.).

Man
torde kunna utgå från att staten under alla förhållanden kommer att få
tillskjuta medel, om en alomolycka skulle få så stora skadeverkningar att de
sammanlagda ersättningsbeloppen överstiger maximibeloppet enligt
tilläggskonventionen. Det synes därför enligt promemorian lämpligt att svenska
staten, i likhet med vad som är fallet i vissa andra länder, åtar sig
civilrättslig ansvarighet utöver vad som krävs enligt tilläggskonventionen. 1
promemorian föreslås att gränsen för statsansvaret sätts till tre miljarder kr.,
däri inbegripet de ersättningar som utgår enligt första, andra och tredje
stegen. Defta extra statsansvar bör enligt promemorian gälla endast skador för
vilka innehavare av svenska atomanläggningar är ansvariga.

En
ytterligare fråga som behandlas i promemorian är huruvida detta extra
statsansvar skall begränsas till vissa olyckor eller vissa skadelidande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 49

En
lösning kunde enligt promemorian vara alt begränsa rätten till ersättning
utöver det belopp, som utgör maximibeloppet enligt tilläggskonventionen, till
skador som uppkommer i Sverige. Såvitt gäller skador orsakade av svenska
atomanläggningar skulle dock en sådan lösning strida mot 1974 års nordiska
miljöskyddskonvenlion, som har införlivats med svensk rätt genom lagen (1974:268)
med anledning av miljöskyddskonvenlionen den 19 februari 1974 mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Enligt miljöskyddskonventionen skall den som lider
skada till följd av miljöfarlig verksamhet i annat nordiskt land ha rätt att
föra talan om ersättning vid domstol i det land där verksamheten bedrivs. Hans
rätt till ersättning får därvid inte bedömas efter mindre förmånliga
ersättningsregler än om skadan hade inträffat i verksamhetslandet. .

För
det fall att ett statsansvar i fråga om skador för vilka innehavaren av en
svensk atomanläggning är ansvarig införs utöver vad som gäller enligt
tilläggskonventionen måste sålunda detta ansvar på samma villkor täcka skador i
Danmark, Finland, Norge och Sverige. Däremot är det möjligt alt utesluta skador
i annan konventionsslat än nordisk stat från denna rätt till ersättning. Det är
tveksamt om en sådan geografisk begränsning skulle ha någon praktisk betydelse.
Såvitt gäller skador utanför de nordiska länderna synes det dock enligt
promemorian rimligt alt låta delta extra statsansvar gälla endast under
förutsättning av ömsesidighet, dvs. endast beträffande skador i en stat som i
sin lagstiftning har ett extra statsansvar och då bara i den mån denna stat
låter detta statsansvar omfatta skador i Sverige.

För
alt tillgodose skyddet för svenska intressen bör enligt promemorian det extra
statsansvaret, utöver skador av det slag som har berörts i det föregående,
omfjitta skador på eller över det fria havet ombord på svenskt fartyg eller
luftfartyg samt skador på eller över det fria havet som i annat fall har
tillfogats svensk medborgare eller svensk juridisk person. Med hänsyn till
grunderna för den nordiska miljöskyddskonventionen bör fartyg och luftfartyg
som är registrerat i Danmark, Finland eller Norge jämställas med svenskt
fartyg resp. svenskt luftfartyg såvitt gäller det extra statsansvaret.

Föredraganden

I
promemorian föreslås alt svenska staten åtar sig ansvarighet utöver vad som
krävs enligt tilläggskonventionen och alt gränsen för statsansvaret sätts till
tre miljarder kr. per olycka, däri inbegripet de ersättningar som utgår enligt
första, andra och tredje stegen i tiUäggskonventionen. Enligt promemorian bör
detta statsansvar gälla endast skador för vilka innehavare av svenska
atomanläggningar är ansvariga. Vidare föreslås i promemorian att detta extra
statsansvar ges en viss geografisk begränsning. Enligt promemorian bör det
sålunda omfatta skador i Danmark, Finland, Norge och Sverige för vilka en
svensk atomanläggningsinneha- 4 RiLsdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 50

vare är ansvarig. Det bör vidare omfatta skador på eller
över det fria havet ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg samt skador på
eller över del fria havet som i annat fall har tillfogats svensk medborgare
eller svensk juridisk person. Fartyg och luftfartyg som är registrerat i
Danmark, Finland eller Norge bör enligt promemorian jämställas med svenskt
fartyg resp. luftfartyg när det gäller det extra statsansvaret. Såvitt gäller
skador utanför de nordiska länderna föreslås detta extra statsansvar gälla
endast under förutsättning av ömsesidighel.

Promemorians förslag om införande av ett extra statsansvar
tillstyrks eller lämnas ulan erinran av remissinstanserna. Även jag anser del
lämpligt alt införa ett sådant extra statsansvar för att ytteriigare förbättra
de skadelidandes skydd vid stora olyckor. Jag anser den föreslagna gränsen,
tre miljarder kr., väl avvägd. Vidare anser jag att det extra statsansvaret
skall gälla endast olyckor för vilka en svensk anläggningsinnehavare är
ansvarig och att detta statsansvar bör ges den geografiska begränsning som
föreslås i promemorian.

6.4 Ersättning efter särskilt riksdagsbeslut

Gällande ordning

TiUäggskonventionens tillämpningsområde är snävare än
Pariskonventionens. Utanför tilläggskonventionens tillämpningsområde faller
framför allt olyckor för vars skadeverkningar ansvarigheten åvilar innehavare
av alomanläggning i stat som har tillträtt Pariskonventionen men inle
tilläggs-konventionen. Vid vissa Iransportolyckor föreligger också skillnader
mellan konventionernas tillämpningsområde. I dylika fall är de skadelidandes
ersätlningsrätt begränsad till det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren.

På grund härav infördes i atomansvarighetslagen en
särskild bestämmelse om supplerande ersättning av statsmedel i fall då
ersättning inle utgår enligt tiUäggskonventionen (33 §). För skador i Sverige
bereds i sådana fall gotlgörelse enligt grunder som fastställs av regeringen
och riksdagen.

Promemorian

I promemorian anförs att tillämpningsområdena för de två
konventionerna såvitt gäller skador i Sverige numera sammanfaller i allt
väsentligt sedan ett flertal stater har tillträtt tilläggskonventionen.
Samtliga de stater i Nordvästeuropa som har tillträtt Pariskonventionen är
numera också anslutna till tilläggskonventionen (Danmark, Finland, Norge,
Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien). Bestämmelsen i
33 § atomansvarighetslagen har därigenom enligt promemorian förlorat större
delen av sitt tillämpningsområde.

I promemorian uttalas att det mot bakgrund härav synes
föga meningsfullt att behålla ifrågavarande bestämmelse i dess nuvarande
lydelse. Det

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 51

kan däremot enligt promomorian finnas skäl att ersätta
nuvarande 33 § med en allmän bestämmelse om supplerande gotlgörelse av
statsmedel. Denna bestämmelse synes böra avse alla de fall i vilka de
begränsningsbelopp som gäller enligt atomansvarighetslagen inte förslår till
full ersättning. I sådana fall skulle enligt den nya bestämmelsen gotlgörelse
utgå av statsmedel enligt grunder som riksdagen fastställer.

I promemorian påpekas att en sådan bestämmelse visserligen
kommer att ha begränsad rättslig betydelse. Även utan stöd av en dylik
bestämmelse har riksdagen givetvis alltid möjlighet att vid atomolyckor -
liksom vid olyckor av annat slag, t. ex. ras och översvämningar - besluta att
ställa medel till förfogande för gotlgörelse till de skadelidande. Bestämmelsen
skulle emellertid innebära att riksdagen i de fall som här avses har att anslå
medel för att bereda de skadelidande gotlgörelse även vid olyckor vilkas
skadeverkningar är så omfattande alt tilläggskonvenlionens maximibelopp och det
"fjärde stegets statsansvar" inte förslår till full ersättning. Någon
viss ersättningsnivå garanteras dock inle.

Föredraganden

I promemorian föreslås att nuvarande 33 §
atomansvarighetslagen ersätts med en allmän bestämmelse om supplerande
ersättning av statsmedel. Förslaget har lämnats utan erinran under
remissbehandlingen.

Jag biträder förslaget i denna del. Den nya bestämmelsen
bör alltså avse alla de fall i vilka de begränsningsbelopp som gäller enligt
atomansvarighetslagen inte förslär till full ersättning. Gotlgörelse bör i
sådana fall utgå av statsmedel enligt grunder som fastställs av riksdagen i
särskild lag.

6.5 Lagteknisk anpassning till ändringsprotokollen och
regeringsformen

Promemorian

För att Sverige skall kunna tillträda 1981 års
ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggskonventionen fordras
sådana ändringar i atomansvarighetslagen att svensk rätt överensstämmer med
konventionerna i deras lydelse enligt dessa protokoll. 1981 års
ändringsprotokoll innebär emellertid endast en begränsad revision av
konventionerna.

I fråga om Pariskonventionen görs genom 1981 års protokoll
vissa ändringar som innebär att den valfrihet som konventionsstaterna enligt
konventionens nuvarande lydelse har på vissa punkter slopats. Sålunda gör
ändringsprotokollet det obligatoriskt för konventionsstaterna att låta atomanläggningsinnehavarens
ansvarighet omfatta också skada som härrör från eller utgör resultatet av
joniserande strålning från annan strålningskälla inom anläggningen än
atombränsle eller radioakliv produkt. Vidare kommer genom ändringsprotokollet
anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor att obligatoriskt
omfatta skada på transportmedlet. Dessa ändringar överensstämmer med den
reglering som redan finns i atoman-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 52

svarighetslagen
(definitionen av begreppet "atomskada" i I § resp. 12 § e contrario).
På dessa punkter krävs därför inle lagändring.

Ändringsprotokollet
ger en konventionsstal rätt alt beträffande anläggningar i den egna staten
besluta all två eller flera atomanläggningar med samma innehavare som är
belägna inom samma område skall anses som en alomanläggning. Såvitt gäller
atomanläggningar i Sverige ges regeringen i 2§ atomansvarighetslagen redan räU
all meddela sådant beslut. Ändringsprotokollet går emellertid längre i detta
avseende, eftersom enligt protokollet konventionsstat får låta sådant beslut
omfatta inte bara atomanläggningar i konventionens mening utan även annan
anläggning inom samma område i vilken radioaktivt material finns. Enligt
promemorian synes det lämpligt att 2§ bringas i saklig överensstämmelse med
protokollets reglering.

1
sin nuvarande lydelse är 21) en fullmaktsbestämmelse för regeringen. Enligt
promemorian är en dylik fullmaktsbeslämmelse inte förenlig med 1974 års
regeringsform. I promemorian föreslås därför att paragrafen utformas så alt
den blir förenlig med regeringsformen. Sålunda föreslås att paragrafen ges den
innebörden att två eller flera alomanläggningar som har samma innehavare och
ligger inom visst högsta avstånd från varandra skall anses som en enda
atomanläggning.

Som
tidigare har nämnts (avsnitt 3.1) utvidgas genom 1981 års protokoll begreppet
on-site-property. Detta föranleder en ändring i 12 § atomansvarighetslagen.

De
frågor som rör ansvarighetsbeloppen i Pariskonventionen och maximibeloppet för
statsansvaret enligt tilläggskonventionen har behandlats i det föregående
(avsnitt 6.1 och 6.2).

Övriga
ändringar i Pariskonventionen och tilläggskonventionen är av formell natur
eller eljest av mindre betydelse. De föranleder inte lagändring, bortsett från
en mindre justering av definitionen av begreppet "atomsubstans" i I
§ och en ändring i 9 §.

Föredraganden

Förslagen
i promemorian om anpassning till tilläggsprotokollen och regeringsformen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Såvitt gäller den
föreslagna anpassningen av 2§ till regeringsformen har dock tvä remissinstanser
ansett att den föreslagna regleringen är sämre än nu gällande ordning.

Jag
anser för egen del att promemorians förslag till anpassning bör genomföras. 1
fråga om kritiken mot förslaget till ändring av 2§ hänvisas till vad som anförs
i specialmotiveringen till denna paragraf.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 53

7
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45). Förslaget bör
fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga5.

8
Specialmotivering

1§

Denna
paragraf innehåller definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Genom
lagförslaget ändras definitionerna av begreppen "atomsubstans",
"Pariskonventionen" och "tilläggskonventionen".

Med
"atomsubstans" avses enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse dels
alombränsle med undanlag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv
produkt med undantag av vissa radioisotoper. "Radioaktiv produkt"
definieras i paragrafen som annat radioaktivt material än alombränsle samt
radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet har bildats vid framställning
eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt genom bestrålning i
samband med sådan framställning eller användning. De radioisotoper som undantas
från begreppet atomsubstans är radioisoloper som används för eller har gjorts
färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbmkstekniskt,
medicinskt eller vetenskapligt ändamål.

Lagtexten
grundas på Pariskonventionens art. l.a.iv och v.

Genom
1981 års protokoll utvidgas undantaget för vissa radioisotoper till att omfatta
också isotoper som är avsedda för undervisningsändamål.

Del
bör påpekas att undantaget för vissa radioisotoper i konventionslex-ten är
utformad på ett sätt som avviker från den svenska lagtexten. Undantaget görs i
konventionen i definitionen av begreppet "radioaktiva produkter eller
avfallsämnen" och anges där omfatta sådana radioisotoper utanför en
atomanläggning som används eller är avsedda att användas för sådant ändamål som
nyss har nämnts. 1 det svenska lagstiftningsärendet ansågs att denna teknik
medförde att definitionen av "atomanläggning" till viss del blir en
cirkeldefinition. På grund härav togs-i atomansvarighetslagen undantaget i
stället upp i definitionen av begreppet "atomsubstans". Något behov
av att uttryckligen begränsa undantaget till att gälla isotoper som befinner
sig utanför en alomanläggning föreligger inte med denna teknik, eftersom
begreppet alomsubstans i lagen - liksom i konventionen - används endast i fråga
om atomolyckor som inträffar utanför atomanläggningar. 1 enlighet med vad som
nu har sagts har det av ändringsprotokollet föranledda tillägget beträffande
isotoper för undervisningsändamål införts i den svenska lagens definition av
begreppet "atomsi:bstans".

Under
förarbetet till konventionen rådde enighet om att undantaget för vissa
radioisoloper avser endast isotoper som har nått ett sådant stadium i

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 54

framställningsprocessen
att de omedelbart kan användas för något av de angivna ändamålen. Detta
överensstämmer med lydelsen av motsvarande bestämmelse i Wienkonventionen (art.
1.1 .g). Den svenska lagtexten utformades i enlighet härmed. Det har
emellertid visat sig att Pariskonventionens text har gett upphov till vissa
tillämpningssvårigheter. I anledning härav har texten genom ändringsprotokollet
getts den avfattningen att undantaget för radioisotoper omfattar isotoper
utanför atomanläggning vilka har gjorts färdiga att användas för något av de
ändamål som här avses. Detta har dock inte föranlett ändring av den svenska
lagtexten.

Med
"Pariskonventionen" avses enligt förevarande paragraf i dess nuvarande
lydelse 1960 års konvention om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess
lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll. I denna definition har gjorts den
ändringen att med Pariskonventionen avses konventionen i dess lydelse enligt
1964 års tilläggsprotokoll eller i dess lydelse enligt delta protokoll och 1981
års ändringsprotokoll.

Denna
formulering har föranletts av att Pariskonventionen för Sveriges del kan ha
olika lydelse i förhållande till olika konventionsstater. Anledningen till
delta är att 1981 års ändringsprotokoll träder i kraft när det har tilllrätls
av två tredjedelar av konventionsstaterna. Till följd härav kan Sverige under
en övergångstid vara bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1981 års
ändringsprotokoll i förhållande till majoriteten av konventionsstaterna men
alltjämt vara bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1964 års
tilläggsprotokoll i förhållande till vissa konventionsslaler.

Med
"tilläggskonventionen" avses enligt paragrafen i dess nuvarande
lydelse 1963 års konvention sådan den har reviderats genom 1964 års
tilläggsprotokoll. Enligt lagförslaget avses med tilläggskonventionen 1963 års
konvention i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll och 1981 års
ändringsprotokoll. Detta beror på att Sverige kan vara bundet endast av en
lydelse av tilläggskonventionen. 1981 års ändringsprotokoll träder nämligen
inle i kraft förrän det har lillträtts av samthga konventionsstater. Sedan
protokollet har trätt i kraft, är Sverige därför i förhållande till samtliga
konventionsstater bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll
och 1981 års ändringsprotokoll.

Som
tidigare har nämnts görs i konventionen genom ändringsprotokollet en ändring i
definitionen av begreppet "atomolycka". Denna ändring föranleds av
att konventionen genom ändringsprotokollet gör det obligatoriskt för
konventionsstaterna att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta också
skador som härrör från eller är ett resultat av joniserande strålning från
annan strålningskälla inom anläggningen än atombränsle eller radioaktiv
produkt. Sådana skador omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet redan
enligt den svenska lagen i dess nuvarande lydelse. Denna bestämmelse i
ändringsprotokollet föranleder därför inte någon ändring av den svenska
lagtexten.

Studsvik
Energiteknik AB har föreslagit att nomenklaturen i atoman-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 55

svarighetslagen
ses över och harmoniseras saml i möjligaste mån ansluts till vedertaget
tekniskl-vetenskapligt språkbruk. Det har dock inte ansetts behövligt att i
detta lagstiftningsärende se över nomenklaturen i lagen. Det bör tilläggas att
lagens nomenklatur nära följer den nomenklatur som används i Pariskonventionen.

2§

Förevarande
paragraf innehåller en bestämmelse om att två eller flera atomanläggningar i
vissa fall skall kunna behandlas som en enda anläggning vid lagens
tillämpning. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan sålunda
beträffande alomanläggningar i Sverige förordna, att två eller flera
anläggningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras omedelbara
närhet skall behandlas som en anläggning vid tillämpningen av
atomansvarighetslagen. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i
Pariskonventionen i dess nuvarande lydelse. Wienkonventionen innehåller
däremot en sådan bestämmelse (art. I.l.j in fine). Under förarbetet till
Pariskonventionen rådde dock enighet om att anläggningsstaten skulle kunna
meddela sådant förordnande.

Förordnanden
enligt paragrafen har meddelats i fråga om reaktorområdena i Oskarshamn,
Barsebäck och Forsmark. Något förordnande har däremot inte meddelats
beträffande reaktorområdel i Ringhals, där reaktorerna ägs av staten.

Genom
ändringsprotokollet har konventionsstaternas rätt i delta avseende skrivits in
i Pariskonventionen. Detta har skett genom ett tillägg till art. l.a.ii.
Tillägget har emellertid en något vidare omfattning än den svenska lagtexten
och motsvarande föreskrift i Wienkonventionen. Konventionsslat får enligt
protokollet låta sitt beslut omfatta inte bara alomanläggningar i
konventionens mening ulan också annan anläggning inom samma område i vilken det
finns radioaktivt material. Paragrafens tillämpningsområde har därför
utvidgats så alt den överensstämmer med ändringsprotokollet.

Förevarande
paragraf är i sin nuvarande lydelse en fullmaktsbeslämmelse för regeringen att
i vissa fall besluta att två eller flera alomanläggningar som ligger i
varandras omedelbara närhet skall anses som en anläggning. Enligt promemorian
torde ett sådant beslut inle vara förenligt med 1974 års regeringsform. De
regler som det här är fråga om måste nämligen enligt promemorian ha form av
lag, eftersom de är av civilrältslig karaktär. I promemorian föreslås att
paragrafen i samband med den ändring som föranleds av protokollet utformas så
att den blir förenlig med den nya regeringsformen. Det synes enligt promemorian
lämpligt att bestämmelsen ges den innebörden att två eller flera
atomanläggningar som har samma innehavare och ligger inom visst högsta avstånd
från varandra skall anses som en enda atomanläggning.

Studsvik
Energiteknik AB har anfört att den nu gällande utformningen

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 56

av förevarande paragraf är mer ändamålsenlig än den som
föreslås i promemorian. Enligt bolaget läggs i förslaget till ny lydelse i
onödan för stor vikt vid del godtyckligt valda, precisa avståndet 1000 m. samt
den ordningsföljd i vilken tre eller flera anläggningar hos samme ägare kan ha
kommit att uppföras.

Del är givetvis riktigt alt promemorians förslag innebär
en mindre flexibel lösning än vad som f. n. gäller. Som anförs i promemorian
är den nu gällande regleringen dock inte förenlig med den nya regeringsformen.
Del torde inte vara möjligt att finna någon lösning som uppfyller kravet på
grundlagsenlighet och som samtidigt ger samma flexibilitet som den nuvarande
regleringen. Paragrafen har därför utformats i enlighet med promemorians
förslag.

Studsvik Energiteknik AB har vidare föreslagit alt
uttrycket "radioaktivt material" i andra meningen byts mot
"alomsubstans". En sådan ändring skulle emellertid inte vara förenlig
med Pariskonventionens art. l.a.ii i dess lydelse enligt ändringsprotokollet.
Promemorians förslag till lagtext har därför inte ändrats på denna punkt.

Ligger två eller flera atomanläggningar som har samma
innehavare i närheten av varandra, skall enligt förslaget den av anläggningarna
som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av I 000
meter från den första anläggningen vid tillämpningen av atomansvarighetslagen
behandlas som en enda alomanläggning. Om del i ett sådant fall ligger en annan
anläggning som innehåller radioaktivt material inom nämnda radie, skall den
anläggningen och alomanläggningarna tillsammans betraktas som en enda
anläggning, om de har samma innehavare. Avstånden bör räknas från mittpunkten i
resp. anläggning. Då det gäller en reaktoranläggning, bör reaktorkärlels mitt
räknas som mittpunkt. 1 fråga om annan anläggning bör avståndet räknas från
anläggningens geometriska mittpunkt.

Förslaget innebär i praktiken att vart och ett av de fyra
reaklorområden som finns i Sverige, dvs. de i Oskarshamn. Barsebäck, Forsmark
och Ringhals, kommer att utgöra en anläggning i atomansvarighetslagens mening.
Bortsett från reaktorområdet i Ringhals innebär detta inte någon ändring i sak.

Länsstyrelsen i Kalmar län har påpekat all förslaget
innebär att det planerade centrallagret för använt kärnbränsle (CLAB) och
kärnkraftverket i Oskarshamn kommer att utgöra två skilda alomanläggningar i
lagens mening, trots att avståndet mellan lagret och en av reaktorerna i Oskarshamnsverket
understiger 1 km. Påpekandet är riktigt under förutsättning all CLAB och
kärnkraftverket har olika innehavare, vilket troligen kommer alt bli fallet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 57

9 §

I
denna paragraf, som motsvarar art. 3.a in fine och art. 5.c i Pariskonventionen,
regleras ansvarigheten vid atomolyckor orsakade av atomsubstanser som utan att
vara under transport befinner sig utanför en alomanläggning.

Ansvarigheten
åvilar i dylika fall den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade
den alomsubstans som orsakade atomskadan i sin besittning. Var atomsubstansen
då inte i någon anläggningsinnehavares besittning, är den anläggningsinnehavare
ansvarig som senast haft substansen i sin besittning (första meningen i
paragrafens nu gällande lydelse).

Vid
transport av alomsubstans övergår som tidigare har nämnts ansvarigheten från
den avsändande till den mottagande anläggningsinnehavaren vid den tidpunkt som
anges i skriftligt avtal mellan dessa eller, om sådant skriftligt avtal inte
finns, när mottagaren övertar substansen. Möjligheten alt i samband med
transport låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avlal infördes i
konventionen genom 1964 års tilläggsprotokoll. Någon motsvarande ändring
gjordes inte i art. 5.c. Detta torde ha berott på ett förbiseende. Genom 1981
års protokoll görs en sådan ändring i sistnämnda artikel.

I
förevarande paragraf har som eh hy mening tagits in en bestämmelse i
överensstämmelse med nämnda ändring i konventionen. Har en anläggningsinnehavare
genom skriftligt avtal övertagit ansvarigheten för sådan atomskada som avses i
paragfafen, åvilar sålunda ansvarigheten denne. Samtidigt har nuvarande förstå
meningen av språkliga skäl delats upp i två meningar.

1
paragrafens sista mening (nuvarande andra meningen; fjärde meningen enligt
lagförslaget) har inte gjorts någon ändring.

12§

I
denna paragraf undantas viss egendom från anläggningsinnehavarens ansvarighet.
Paragrafen grundas på art. 3.a.ii. I och 2 samt art. 7.c. Innehavaren av en
atomanläggning svarar sålunda inte enligt atomansvarighetslagen för skada på
atomanläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom
anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse
med denna, s.k. on-site-property.

Genom
ändringsprotokollet utvidgas undantaget från atomanläggningsinnehavarens
ansvarighet för on-site-property till att omfatta också skada på annan
atomanläggning, däri inbegripet atomanläggning under uppförande, som är
belägen inom samma område ("site") som den skadevållande
atomanläggningen. Syftet med denna ändring är att förhindra att atomanläggningsinnehavarens
ansvarsförsäkring används för alt betala skada på annan atomanläggning i
närheten.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 58

Förevarande
paragrafs första stycke har ändrats i överensstämmelse med protokollet. Enligt
lagförslaget (punkt 1) svarar innehavaren av en atomanläggning inte enligt
atomansvarighetslagen för skada på atomanläggningen eller på annan
atomanläggning inom samma område. Begreppet "annan atomanläggning"
omfattar enligt uttrycklig föreskrift även annan atomanläggning under
uppförande. Undantaget från innehavarens ansvarighet för skada på annan
atomanläggning gäller även om de två anläggningarna har olika innehavare.

Enligt
paragrafens nuvarande lydelse undantas från anläggningsinnehavarens
ansvarighet egendom som vid tidpunkten för atomolyckan fanns inom den
skadevållande atomanläggningens område och användes eller var avsedd att
användas i förbindelse med denna. Som en följd av utvidgningen av begreppet
on-site-property har, liksom i protokollet, undantaget från
anläggningsinnehavarens ansvarighet utsträckts att omfatta också egendom som
vid nämnda tidpunkt fanns inom samma område som den skadevållande
atomanläggningen och användes eller var avsedd alt användas i förbindelse med
annan sådan anläggning inom delta område (punkt 2). Begreppet
"atomanläggning" omfattar i förevarande punkt även en atomanläggning
under uppförande.

Under
konventionsarbetet ansågs det inte möjligt att närmare avgränsa begreppet
"inom samma område" ("on the same site"). De gränsdragningsproblem
som kan uppkomma torde fä lösas i rättstillämpningen. Ledning kan därvid ofta
erhållas i de geografiska avgränsningar som görs i de tillståndsbeslut som
ligger till grund för anläggningens drift.

Det
är att märka att till följd av att skada på on-site-properly undantas från
anläggningsinnehavarens ansvarighet, ersättning av statsmedel enligt
tilläggskonventionens system inte utgår för skada på sådan egendom.

I
förevarande paragrafs andra stycke regleras skada på transportmedel i anledning
av atomolycka som har inträffat under transport av atomsubstans. Enligt
Pariskonventionen i dess nuvarande lydelse omfattar anläggningsinnehavarens
ansvarighet vid iransportolyckor inte skada på transportmedlet, om inte annat
föreskrivs i anläggningsstatens lag. Sverige har, liksom de flesta övriga
konvenlionsstaterna, utnyttjat möjligheten all låta aniäggningsinnehavarens
ansvarighet omfatta även skador på transportmedlet i dylika fall. Den svenska
regleringen på denna punkt är dock endast tillämplig på svenska
alomanläggningsinnehavare. Är innehavaren av en alomanläggning i annan
konventionsstat ansvarig i anledning av alomolycka som har inträffat under
transport av alomsubstans, avgörs enligt anläggningsslatens lag om ersättning
skall utgå för skador på transportmedlet.

Genom
ändringsprotokollet har undantaget för skador på transportmedel i art.
3.a.ii.2 upphävts. Härigenom kommer anläggningsinnehavarens ansvarighet vid
Iransportolyckor obligatoriskt att omfatta skada på transportmedlet. Som
tidigare har nämnts träder emellertid ändringsprotokollet

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 59

i
kraft när det har lillträtts av två tredjedelar av konventionsstaterna. Under
en övergångstid, som troligen kommer att omfatta många år, kommer Sverige
därför alt vara bundet av konventionen i dess äldre lydelse i förhållande till
vissa konventionsslaler. Till följd härav har någon ändring inte gjorts i andra
stycket. Tredje stycket har inte ändrats.

17
§

Paragrafen
grundar sig pä art. 7 och 11 i Pariskonventionen och innehåller bestämmelser
om begränsning av anläggningsinnehavarens ansvarighet.

Enligt paragrafens första
stycke i dess nuvarande lydelse är ansvarigheten för innehavare av
alomanläggning i Sverige enligt atomansvarighetslagen begränsad till 50 milj.
kr. för varje atomolycka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
kan, med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport
eller annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock inte under 25 milj.
kr. För innehavare av atomanläggningar i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet
enligt anläggningsstatens lag. I fråga om atomolyckor som inträffar under
transport av atomsubstanser avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt
atomansvarighetslagen för andra skador än skador på transportmedlet inte i
något fall ett lägre sammanlagt belopp än 25 milj. kr.

Av skäl som har anförts i
det föregående (avsnitt 6.1) innebär lagförslaget att anläggningsinnehavarens
ansvarighet enligt huvudregeln höjs frän 50 till 500 milj. kr. per atomolycka.

Det nyssnämnda
bemyndigandet i första stycket innebär all regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer i enskilda fall kan fastställa ett lägre belopp. Ett
sådant bemyndigande torde inte vara förenligt med 1974 års regeringsform,
eftersom reglerna i detta fall måste ha formen av lag. Paragrafen bör i samband
med höjningen av ansvarighetsbeloppen bringas i överensstämmelse med den nya
regeringsformen. Som tidigare har nämnts (avsnitt 6.1) torde det finnas skäl
att ha ett lägre ansvarighetsbelopp i fråga om anläggningar för enbart
framställning, behandling eller förvaring av obestrålal uran och såvitt gäller
transporter av sådant uran. Bestämmelsen har därför i förslaget getts den
avfattningen alt ansvarigheten såvitt gäller sådana anläggningar och
transporter är begränsad till 100 milj. kr. per olycka.

Den särskilda bestämmelsen
beträffande olyckor som inträffar under transport av atomsubstans har ändrats,
så att anläggningsinnehavarens ansvarighet för andra skador än skador på
transportmedlet inte får understiga 100 milj. kr. (första stycket sista
meningen).

1
fråga om den särskilda bestämmelsen för transportolyckor bör framhållas all
den innebär att en eventuellt nödvändig nedsättning av skadestånden i första
hand går ut över den som är berättigad till ersättning för skada

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 60

på
transportmedlet. Beträffande den praktiska tillämpningen av denna
reduklionsregel hänvisas till prop. 1968:25 s. 127.

Förevarande
paragrafs andra stycke i dess nuvarande lydelse innehåller en särskild
bestämmelse om begränsning av ersättning för personskada. Ersättning i
anledning av dödsfall eller personskada är begränsad till en milj. kr. för
varje dödad eller skadad person. Av skäl som har anförts i del föregående
(avsnitt 6.1) har denna särskilda begränsningsregel slopats: Den föreslagna
lagändringen innebär sålunda att någon särskild begränsning av ersättning i
anledning av dödsfall eller personskada inte kommer att gälla. Sådana skador
blir liksom andra skador endast underkastade den allmänna begränsningen av
aniäggningsinnehavarens ansvarighet i förevarande paragraf samt begränsningen
av statsansvaret enligt 31 och 31a §§.

I
sin nuvarande lydelse innehåller förevarande paragraf i tredje stycket en
föreskrift om all de belopp som anges i första och andra styckena inte
innefattar ränta eller ersättning för rättegångskostnader. Denna bestämmelse
grundas på art. 7.g i Pariskonventionen. I delta stycke, som kommer alt utgöra
andra stycket i paragrafen i dess nya lydelse, har hänvisningen till det upphävda
andra stycket utgått.

30 §

1
denna paragraf har den nuvarande hänvisningen till 17 § andra och tredje
styckena ändrats att avse endast andra stycket. Enligt förslaget upphävs
nämligen nuvarande 17 § andra stycket. Vad som nu utgör 17 § tredje stycket
blir enligt förslaget paragrafens andra stycke.

31 §

Denna
paragraf grundar sig på art. 3 och 15 i tiUäggskonventionen och innehåller
bestämmelser om maximibelopp för den ersättning som sammanlagt kan utgå med
anledning av en atomolycka. Sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall
utgå av statsmedel enligt tiUäggskonventionen är begränsat. Enligt
konventionens art. 3 i dess nuvarande lydelse skall det sammanlagda beloppet av
ersättningar inom första, andra och tredje stegen inle överstiga 120 milj.
betalningsenheter vid varje atomolycka. I överensstämmelse härmed föreskrivs i
förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse alt det sammanlagda beloppet av
de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka är begränsat till ett
belopp som svarar mot 120 milj. betalningsenheter. I detta belopp inräknas inle
ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

Tilläggskonventionen
medger att en stal som har tillträtt den konventionen avtalar med en stal som
inte har tillträtt konventionen om ersättning av statsmedel för atomskador som
inte omfattas av tilläggskonventionen. Ett sådant avtal kan föranleda en viss
modifikation av regeln om begränsning av ersättningarna till 120 milj.
betalningsenheter. Under vissa förutsättningar får nämligen enligt art. 15.b i
tiUäggskonventionen ersättningar-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 61

na
enligt avtalet tas i beräkning vid bedömningen av om maximibeloppet 120 milj.
betalningsenheter överskrids och skadeersättningarna på grund härav skall
reduceras. En föreskrift härom finns intagen i paragrafen. Beträffande de
problem som uppkommer vid fördelningen av ersättningsbeloppen när sådant avtal
skall beaktas hänvisas till prop. 1968:25 s. 161 f.

Sverige
har inte ingått något sådant avtal.

Av
skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 6.2) görs i paragrafen den
ändringen att maximibeloppet av de ersättningar som skall utges till följd av
en och samma alomolycka höjs från 120 milj. betalningsenheter till 300 milj,
särskilda dragningsrätter.

Till
paragrafen har i lagförslaget fogats ett nytt andra stycke som innehåller en
definition av begreppet "särskilda dragningsrätter". Därmed avses de
av internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (första
meningen). 1 fråga om den närmare innebörden av detta begrepp hänvisas till vad
som anförs i avsnitt 3.1 i anslutning till art. 7.

I ändringsprotokollet till
tilläggskonventionen (art. 3.g) regleras hur särskilda dragningsrätter skall
omräknas till nationell valuta. De belopp som anges i tiUäggskonventionen skall
enligt huvudregeln omräknas till en konvenlionsslats nationella valuta på
grundval av denna valutas värde den dag då olyckan inträffade. Under förarbetet
till ändringsprotokollet ansågs emellertid att del i särskilda fall kunde leda
till obilliga resultat för de skadelidande att till utgångspunkt för
omräkningen la valutakursen på dagen för olyckan. På grund härav ges
konvenlionsstaterna rätt att för viss olycka genom överenskommelse fastställa
annan dag för omräkning. Värdet av en konvenlionsslats nationella valuta
uttryckt i särskilda dragningsrätter skall räknas ut enligt den
beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Internationella valutafonden
för dess verksamhet och transaktioner.

I
överensstämmelse med art. 3.g regleras i andra stycket andra meningen
förfarandet vid omräkning. Förs talan om ersättning, skall omräkning från
särskilda dragningsrätter till svenska kronor ske efter kursen den dag då
atomolyckan inträffade, om inte för viss olycka annan dag fastställs genom
överenskommelse mellan de stater som har tillträtt tilläggskonventionen. Vid
omräkning till svensk valuta skall kronans värde beräknas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden nämnda dag tillämpar för sin
verksamhet och sina transaktioner.

En
annat än överslagsmässig omräkning enligt förevarande lagrum blir i praktiken
aktuell endast om en olycka är av så stor omfattning att de sammanlagda
skadeståndsbeloppen kan antas närma sig 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Det
kan givetvis också bli nödvändigt att räkna om del belopp som utgör övre
gränsen för andra steget, 175 milj. särskilda dragningsrätter, till svenska
kronor för all fastställa om och i vilken omfattning övriga konventionsstater
är skyldiga att ställa medel till förfogande för alt betala ersätt-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 62

ningar inom tredje steget. Denna omräkning regleras dock
inte av förevarande lagrum utan skall ske direkt med slöd av art. 3.g i
tiUäggskonventionen.

Paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse
innehåller särskilda bestämmelser för det fall att del belopp som står till
förfogande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§ inte förslår till
ersättning av skadorna. Dessa bestämmelser, som kommer att utgöra tredje
stycket i paragrafen i dess nya lydelse, har inte ändrats.

31a§

I denna paragraf, som inte har någon motsvarighet i
gällande lag. ges bestämmelser om ytterligare statsansvar för del fall alt
anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp och i förekommande fall vad som
utgår enligt tiUäggskonventionen inte är tillräckligt för att ge full
ersättning till de skadelidande.

Enligt paragrafens första stycke avser rätten till
ersättning atomskador som innehavaren av en atomanläggning i Sverige är
ansvarig för. Vidare begränsas ersättningsrätten till skador som har uppkommit
i Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Med sådana skador jämställs skador
som har uppkommit på ett fartyg eller ett luftfartyg som är registrerat i
Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Har skador uppkommit på ett annat ställe
än som nu har nämnts, utges ersättning bara om skadorna har tillfogats en
svensk medborgare eller en svensk juridisk person. I fråga om skälen till denna
avgränsning hänvisas till avsnitt 6.3.

Det bör påpekas ati första stycket kan leda till att
ersättning i vissa fall utgår för skador som inte täcks av tiUäggskonventionen,
eftersom tillämpningsområdet för den nya 31 a § i vissa speciella fall kan bli
vidsträcktare än ersällningsrätlen enligt tilläggskonventionen.

Ersättning av statsmedel inom tilläggskonvenlionens ram
utgår inle bara när anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp är otillräckligt
för alt ge full ersättning. Enligt tilläggskonventionen kan nämligen ersättning
av statsmedel också utgå då en preliminär nedsättning har skett av det skadestånd
som anläggningsinnehavaren skall utge. Det har inte ansetts föreligga skäl alt
ge rätt till sådan ersättning också inom ramen för del ytterligare
statsansvaret, när en preliminär nedsättning har beslutats av skadestånd som
skaU utgå enligt 29 §.

Det extra
statsansvaret är alltså i princip begränsat till skador som har uppkommit i
Sverige, Danmark, Finland och Norge eller som eljest drabbar svenska
intressen. Under förutsättning av ömsesidighet omfattar emellertid detta
statsansvar även skador i annan stat. Ersättning utgår sålunda för skador i
annan stat som har tUltrält tiUäggskonventionen, i samma mån som ersättning i
den staten skulle utgå för atomskador som uppkommer i Sverige (andra stycket).
Av uttrycket "i samma mån" framgår, alt ersättning för skador som
uppkommer i en sådan stat som nu har nämnts utgår

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 63

utöver tilläggskonventionens ansvarighetsbelopp endast upp
till det belopp inom vilket skador i Sverige får deUa i fördelningen av
ersättningen av statsmedel enligt den statens lagstiftning.

Det extra statsansvaret enligt förevarande paragraf
omfattar endast skador för vilka en alomanläggningsinnehavare är ansvarig.
Detta ansvar omfattar sålunda inte skador för vilka anläggningsinnehavarens
ansvarighet är preskriberad enligt 21 §. Statens ansvar förs. k. sena skador
regleras i 32 §. Statsansvaret enligt förevarande paragraf gäller inte heller
skador orsakade av sådana atomolyckor för vilka ansvarighet inle föreligger för
anläggningsinnehavaren, nämligen olyckor till följd av krigshandlingar eller
vissa därmed jämställda handlingar och olyckor till följd av en allvarlig
naturkatastrof av osedvanlig art.

Del är att märka att den allmänna avgränsningen av
aiomansvarighetslagens tillämpningsområde i 3 § gäller även i fråga om
förevarande paragraf. Det extra statsansvaret omfattar sålunda inte atomskador
i följd av en alomolycka som har inträffat i en stat som inte har tillträtt
Pariskonventionen.

I förevarande paragrafs tredje stycke begränsas de
sammanlagda ersättningsbeloppen till tre miljarder kr. för varje atomolycka. I
detta belopp ingår dels vad som utges av atomanläggningens innehavare (eller av
staten) inom ramen för anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp, dels vad som
utgår enligt tilläggskonventionens ersättningssystem. Vidare ingår de
ersättningsbelopp som lämnas enligt sådant avtal som avses i art. 15 i
tiUäggskonventionen. Beträffande sådana avtal hänvisas till vad som anförs i
anslutning till 31 §. I beloppet inräknas inte ränta och inle heller ersättning
för rättegångskostnader.

I 30 § finns en hänvisning till vissa tidigare paragrafer
som skall tillämpas på ersättning som utgår av statsmedel enligt 29 §, dvs.
enligt tilläggskonvenlionens ersättningssystem. Sådan ersättning skall
bestämmas enligt de grunder som anges i 11 § första stycket (bestämmelsen om
objektivt ansvar), 12 § (undantag från ansvarigheten för skador på
on-site-property och transportmedel), 13 § (hänvisning till skadeståndslagens
regler om bestämmande av ersättning samt om jämkning av skadestånd) saml 17 § andra
stycket' (bestämmelsen om all ränta och rättegångskostnader faller utanför
ansvarsbegränsningen). Vidare föreskrivs att bestämmelserna i 15 § första
stycket första meningen och tredje stycket om rätt till återkräv mot
innehavaren av en alomanläggning skall ha motsvarande tillämpning beträffande
rätt att av staten återkräva vad som har utgetts i anledning av atomskada för
vilken ersättning av statsmedel utgår enligt 29 §.

Samma regler bör gälla i fråga om ersättning av statsmedel
enligt före-

' Nuvarande 17 § tredje stycket som enligt förslaget skall
utgöra paragrafens andra stycke.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 64

varande
paragraf. En föreskrift om detta har tagits in i paragrafen som ett fjärde
stycke.

Paragrafens
femte stycke innehåller bestämmelser om nedsättning av ersättningarna för del
fall att inle heller beloppet tre miljarder kr. skulle räcka till för att ge
alla skadelidande full ersättning. 1 överensstämmelse med vad som gäller i
övriga fall av nedsättning enligt atomansvarighetslagen sker en proportionell
nedsättning av ersättningsbeloppen (första meningen). Vidare ges genom en
hänvisning till 19 § andra stycket möjlighet att företa en preliminär
nedsättning innan man med bestämdhet kan avgöra om beloppet tre miljarder kr.
förslår (andra meningen).

32 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om ersättning för s.k. sena skador, dvs. för
skador som visar sig först efler det alt anläggningsinnehavarens ansvarighet
har preskriberats.

Enligt
förevarande paragrafs första stycke utgår ersättning för sena skador i följd av
en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en svensk alomanläggning
är ansvarig. Rätten till ersättning omfattar skador som har visat sig efter
det att preskription har inträtt men inom trettio år från dagen för
atomolyckan.

I vissa
fall kan ersättning utgå också för skador som har visat sig före
preskriptionstidens utgång, nämligen om den skadelidande visseriigen har
underlåtit alt inom föreskriven lid väcka talan eller företa annan åtgärd för
att avbryta preskriptionen men haft godtagbar ursäkt för sin underiålenhet.
Dessa bestämmelser har inte ändrats.

1
paragrafens andra stycke behandlas del fall att skadeersättning har nedsatts
till följd av bestämmelserna om begränsning av anläggningsinnehavarens
ansvarighet (19 § första stycket) och om begränsning av statsansvaret (31 §
andra stycket') eller motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats lag.
Har skadestånd nedsatts enligt dessa bestämmelser, nedsätts ersättning av
statsmedel för sena skador enligt förevarande paragraf i samma mån. 1 denna
bestämmelse har tillfogats nedsättning enligt den nya 31 a § femte stycket,
dvs. nedsättning till följd av begränsningen av det extra statsansvaret till 3
miljarder kr. per olycka. Vidare har hänvisningen till 31 § andra stycket justerats.
Övriga bestämmelser i förevarande stycke har inle ändrats,

33 §

Paragrafen
innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om supplerande ersättning av
statsmedel enligt särskilt riksdagsbeslut i fall då ersättning inte utgår
enligt tilläggskonventionens regler. Lagrummet är tillämpligt för det fall att
ersättning inte utgår av statsmedel enligt 29 §, dvs. enligt

'
Tredje stycket enligt förslaget.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 65

de
bestämmelser i atomansvarighetslagen som grundas på tiUäggskonventionen, eller
i övrigt enligt tiUäggskonventionen. Skulle i sådant fall begränsningen av
anläggningsinnehavarens ansvarighet leda till att de skadelidande inle får
full ersättning för skador som har uppkommit i Sverige, bereds gotlgörelse av
statsmedel enligt grunder som fastställs av regeringen och riksdagen. Delsamma
gäller för det fall att ersättning för sena skador som uppkommit i Sverige har
salts ned.

Det
extra statsansvar söm har införts genom 31 a § föranleder en ändring i
förevarande paragraf Vidare har den uttryckliga begränsningen av paragrafens
tillämpningsområde till skador i Sverige utgått. 1 fråga om de överväganden som
ligger till gmnd för paragrafens utformning hänvisas till avsnitt 6.4,

Med
anledning av den fördelning av behörighet som enligt 1974 års regeringsform
gäller mellan regering och riksdag föreskrivs slutligen i den nya lydelsen av
paragrafen att gotlgörelse av statsmedel utges enligt grunder som fastställs
av riksdagen ensam genom en särskild lag.

Paragrafen
i den föreslagna lydelsen är tillämplig för det fall att det ansvarighetsbelopp
som gäller för anläggningsinnehavaren enligt 17 § första stycket eller 18 §
första stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag och
ersättning av statsmedel som utges enligt 29-31 §§ eller i övrigt enligt
tiUäggskonventionen samt enligt 31 a § inte förslår till full ersättning för
uppkommen skada. 1 sådant fall bereds gotlgörelse av statsmedel enligt grunder
som fastställs i särskild lag. Lagrummet är till-lämpligt även för det fall att
ersättningsbeloppen har preliminärt satts ned enligt 19 § andra stycket, 31 §
tredje stycket andra meningen eller 31 a § femte stycket andra meningen. Liksom
enligt den nuvarande lydelsen kan ersättning med stöd av paragrafen utgå också
i del fall all ersättning för sena skador som uppkommit i Sverige har satts
ned.

Gotlgörelse
enligt förevarande paragraf utgår sålunda enligt grunder som fastställs av
riksdagen i särskild lag. 1 en sådan lag kan riksdagen givetvis avgränsa rätten
till ersättning och i övrigt föreskriva under vilka villkor ersättning skall
utgå. Bestämmelsen utgör självfallet inle något hinder emot att riksdagen
fattar beslut om särskild ersättning i enskilda fall, om detta skulle vara
påkallat av omständigheterna.

Del
är alt märka att förevarande paragraf inte är begränsad till det fall att
skador har orsakats av en atomolycka för vilken innehavaren av en
atom-anläggning i Sverige är ansvarig. Förevarande paragraf är tillämplig även
om domstol i annan konventionsstat är behörig att handlägga ersättningsanspråk
mot anläggningsinnehavaren och således den slatens lag är tilllämplig i fråga
om dennes ersättningsskyldighet. Ett fall då paragrafen skulle kunna bli
tillämplig är om innehavaren av en atomanläggning i en stat som har tillträtt
Pariskonventionen men inte tiUäggskonventionen är ansvarig för sådan olycka i
samband med transport som äger rum på internationellt vatten men i sådan närhet
av svenskt område alt olyckan 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 66

har orsakat skada i Sverige. I sådant fall kan gotlgörelse
utgå enligt förevarande paragraf, om det ansvarighetsbelopp som gäller för
anläggningsinnehavaren inte förslår till full ersättning för skadorna.

34 §

Genom denna paragraf undantas i dess nu gällande lydelse
vissa atomolyckor från tillämpningsområdet för bestämmelserna i 28 § om
subsidiär stalsgaranti och från bestämmelserna i 29 och 33 §§ om supplerande
statsansvar vid katastrofolyckor. Undantaget omfattar sådana olyckor som avses
i 11 § andra stycket, dvs. olyckor till följd av krigshandlingar eller därmed
jämställda handlingar och olyckor i följd av allvarlig naturkatastrof av
osedvanlig art. I fråga om skälen till delta undanlag hänvisas till prop.
1968:25, s. 168. Den i förslaget tillagda 31 a § om extra statsansvar vid
mycket stora olyckor har fogats till de bestämmelser för vilka undantag görs
när det gäller olyckor i följd av krigshandlingar eller allvariig naturkatastrof
av osedvanlig art.

35 §

Paragrafen, som delvis grundar sig på art. 5 och 10 c i
tilläggskonventionen, innehåller regler om regressrätt för staten i fråga om
ersättning som har utgetts av statsmedel.

I paragrafens första stycke regleras det fall att staten
enligt 28 § har utgett ersättning inom ramen för anläggningsinnehavarens
ansvarighetsbelopp. 1 sådant fall får staten kräva ersättningen åter av
anläggningsinnehavaren, dennes försäkringsgivare och den mot vilken
anläggningens innehavare har regressrätt. Denna bestämmelse har inte ändrats.

Övriga regressfrågor behandlas i paragrafens andra stycke.
1 första meningen regleras det fall att beslut har meddelats enligt 19 § andra
stycket om preliminär nedsättning av ersättningsbeloppen innan man med bestämdhet
kan avgöra om anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp förslår till ati ge
alla skadelidande full ersättning. Enligt lagrummet i dess nuvarande lydelse
gäller all staten inträder i den rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren
som kan tillkomma den skadelidande, om ersättning av statsmedel i sådant fall
har utgetis enligt 29 eller 33 §. I denna bestämmelse har endast gjorts den
ändringen att den har utvidgats till att omfatta ersättning av statsmedel
enligt den nya 31 a §. Andra meningen i dess nuvarande lydelse behandlar övriga
fall då ersättning har utgetts av statsmedel enligt 29-31 §§ eller eljest
enligt tilläggskonventionens bestämmelser i anledning av en alomolycka, för
vars skadeverkningar en innehavare av alomanläggning i Sverige är ansvarig
enligt annan konvenlionsslats lag, eller som svenska staten har utgett enligt
33 §. I sådant fall får ersättningen krävas åter endast från fysisk person som
har orsakat skadan uppsåtligen. I denna bestämmelse har gjorts den ändringen
att ersättning som utges enligt 31 a § jämställs med ersättning enligt 29-31
§§. I tredje

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 67

meningen,
som behandlar statens regressrätt om ersättning av statsmedel har utgetis för
s. k. sena skador, görs inte någon ändring.

37
§

Paragrafen
innehåller interna forumregler. Frågan huruvida svensk domstol över huvud
laget är behörig alt pröva mål om ersättning för atomskada regleras i 36 §.

I
paragrafens första stycke behandlas frågan om rätt domstol när del gäller talan
i mål mot anläggningsinnehavaren eller dennes försäkringsgivare som får tas
upp i Sverige och talan mot staten om ersättning av statsmedel. Beträffande
förstnämnda slag av mål görs inle någon ändring. Beträffande talan mot staten
omfattar paragrafen i dess nuvarande lydelse talan enligt 28, 29, 32 eller 33
§. 1 fråga om talan mot staten har forumregeln utvidgats all omfatta även
talan om ersättning av statsmedel enligt den nya 31 a §,

I
samtliga fall som avses i förevarande paragrafs första stycke väcks talan vid
rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Om två eller flera domstolar är
behöriga, väcks talan vid någon av dem, I paragrafens andra stycke föreskrivs
att om behörig domstol inte finns enligt första stycket, talan väcks vid
Stockholms rådhusrätt, I lagrummet har ordet "rådhusrätt" ersatts
med "tingsrätt",

Ikraflträdandebestämmelser

De
föreslagna lagändringarna innebär en förbättring av de skadelidandes skydd. Det
är angeläget alt de träder i kraft snarast möjligt. De bör därför i största
möjliga utsträckning sättas i kraft utan att ändringsprotokollens
ikraftträdande avvaktas. Detta gäller särskilt del extra statsansvaret enligt
nya 31 a §,

Atomförsäkringspoolen,
Forsmarks kraftgrupp AB och Oskarshamnsverkets kraftgmpp AB har ansett att de
föreslagna lagändringarna bör träda i kraft vid ett årsskifte. Som skäl härför
anförs att höjningen av ansvarsförsäkringsbeloppen kommer att påverka
sakförsäkringarna för atomanläggningarna och att båda försäkringarna därför
måste omförhandlas. Del framhålls att både ansvarsförsäkringarna och
sakförsäkringarna tecknas per kalenderår samt att det med hänsyn till
återförsäkringarna är svårt att genomföra ändringar under löpande
försäkringsår.

Enligt
min uppfattning är det inte möjligt att la ställning till tidpunkten för
ikraftträdandet av de föreslagna lagändringarna förrän ändringsprotokollen
till konventionerna har antagits av OECD:s råd. När ställning skall tas i denna
fråga är givetvis de synpunkter som nyssnämnda remissinstanser har framfört
tungt vägande.

Vissa
av de föreslagna ändringarna är på sådant sätt knutna till konventionsregleringen
alt del inte är folkrättsligt möjligt alt sälta ändringarna i kraft förrän 1981
års ändringsprotokoll till konventionerna har trätt i kraft.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 68

Delta gäller sålunda ändringarna i I S av definitionerna
av begreppen "alomsubstans", "Pariskonventionen" och
"tilläggskonventionen", och ändringen i 12 §. som avser utvidgningen
av begreppet on-site-property. Dessa ändringar kan därför inle sättas i kraft
förrän ändringsprotokollet till Pariskonventionen resp, ändringsprotokollet
till tilläggskonventionen träder i kraft för Sveriges del,
Tilläggskonvenlionens ersättningssystem kommer givetvis inte att kunna
tillämpas med de höjda ersättningsbeloppen förrän ändringsprotokollet till den
konventionen träder i kraft. Den nya lydelsen av 31 § bör därför inle sättas i
kraft förrän sistnämnda protokoll träder i kraft. Del bör med hänsyn härtill
ankomma på regeringen att fastställa vilken dag ändringarna i nämnda paragrafer
skall träda i kraft.

Ändringen av 2 § torde däremot kunna sällas i kraft utan
att man avvaktar ändringsprotokollets ikraftträdande, eftersom paragrafen i sin
nuvarande lydelse inte grundas på någon konvenlionsbestämmelse.

Ändringen i 9 § rörande ansvarigheten vid vissa olyckor
orsakade av alomsubstans som befinner sig utanför en alomanläggning är
visserligen knuten till konventionsregleringen. Som har nämnts i anslutning
till 9 § torde det ha berott på ett förbiseende att man inte genom 1964 års
tilläggsprotokoll införde möjligheten att låta ansvarigheten övergå genom
skriftligt avtal även i de fall som avses i 9 §, NEA:s styrelse antog år 1967
en rekommendation av innebörd att övertagande av ansvarighet genom skriftligt
avtal i dylika fall skulle anses uppfylla villkoren för ansvarighetens övergång
i art, 5, e. Mot bakgrund härav får 1981 års protokoll på denna punkt ses som
ett förtydligande av vad som redan anses gälla. Det kan därför inle föreligga
något hinder mot att låta ändringen i 9 S träda i kraft utan alt avvakta
protokollets ikraftträdande.

I detta sammanhang bör påpekas att 12 § andra stycket och
14 § andra stycket andra meningen bör upphävas när samtliga konventionsslaler
har tillträtt 1981 års protokoll till Pariskonventionen. Dessa bestämmelser
utformades med hänsyn till all vissa konventionsslaler, med stöd av konventionen
i dess ursprungliga lydelse, i motsats till Sverige gjorde undantag från
atomanläggningsinnehavarens ansvarighet för skada på transportmedel i samband
med transportolyckor. Enligt 1981 års protokoll är ett sådant undantag från
ansvarigheten inle tillåtet.

9 Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över
förslaget till lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45).

10 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 69

Bilaga I

Ändringsprotokoll till konventionen den 29 juli 1960 om
skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt
tilläggsprotokoll den 28 januari 1964

Protocole portant modification de la Con-vention du 29
juillet 1960 sur la Responsa-bilité Civile dans le Domaine de TEnergie
Nucléaire, amendée par le Protocole Ad-ditionnel du 28 janvier 1964

LES GOUVERNEMENTS de la Républi-que fédérale
d"Allemagne, de la République d'Autriche, du Royaume de Belgique, du
Royaume de Danemark, du Royaume de TE-spagne, de la République de Finlande, de
la République Frangaise, de la République Hel-lénique, de la République
Italienne, du Grand-Duché de Luxembourg, du Royaume de Norvége, du Royaume des
Pays-Bas, de la République Porlugaise, du Royaume-Uni de Grande-Brelagne et
d'Irlande du Nord, du Royaume de Suéde, de la Confédération Suisse el de la
République Turque;

CONSIDÉRANT
qu'il est souhaitable de modifier la Convenlion sur la Responsabilité Civile
dans le Domaine de TEnergie Nucléaire, conclue ä Paris le 29 juillet 1960 dans
le cadre de 1'Organisation Européenne de Coopération Economique. devenue
TOrgani-salion de Coopération et de Développement Economiques, amendée par le
Protocole Ad-ditionnel signé ä Paris le 28 janvier 1964;

SONT CONVENUS de ce qui suit:

Protocol
to Amend the Convention on Third Party Liability in the Field of Nu-clear
Energy of 29th July 1960, as Amended by the Additional Protocol of 28th January
1964

THE GOVERNMENTS of the Federal Re-public of Germany, the
Republic of Austria, the Kingdom of Belgium, the Kingdom of Denmark, the
Kingdom of Spain. the Republic of Finland, the French Republic, the Hel-lenic
Republic, the Italian Republic, the Grand Duchy of Luxembourg, the Kingdom of
Norway, the Kingdom of the Netheriands, the Portuguese Republic, the United
Kingdom of Greal Britain and Northern Ireland, the Kingdom of Sweden, the
Swiss Confédération and the Turkish Republic;

CONSIDERING that it is desirable lo amend the Convenlion
on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, conclud-ed at Paris
on 29th July 1960 within the framework of the Organisation for European
Economic Co-operation, now the Organisation for Economic Co-operation and
Dev-elopment, as amended by the Additional Protocol signed at Paris on 28th
January 1964;

HAVE AGREED as follows:

La
Convention sur la Responsabilité Civile dans le Domaine de 1'Energie Nucléaire
du 29 juillet 1960, telle qu'elte a été amendée par le Protocole Additionnel du
28 janvier 1964. est modifiée comme suit:

The
Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy of 29lh July
1960, as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964, shall be
amended as follows:

A. Le
deuxiéme paragraphe du préambule est remplacé par le texle suivant:

CONSIDÉRANT
que FAgence de TOCDE pour FEnergie Nucléaire, crée dans le cadre de
1'Organisalion de Coopération et de Développement Economiques (appelée
ci-aprés r« Organisation »), est chargée de promou-vöir Félaboration et
Tharmonisation des lé-

A. The
second paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text:

CONSIDERING
that the OECD Nuclear Energy Agency, established within the framework of the
Organisation for Economic Co-operation and Development (hereinafter referred to
as the "Organisation"), is charged wiih encouraging the elaboration
and

Prop.
1981/82:163

(Översättning)

Ändringsprotokoll
till konventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område
i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964

REGERINGARNA
i Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Konungariket Belgien,
Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland, Franska
republiken. Republiken Grekland, Italienska republiken, Storhertigdömel Luxemburg,
Konungariket Norge, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken. Det
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, Konungariket Sverige,
Schweiziska edsförbundet och Turkiska republiken:

VILKA
ANSE att det är önskvärt att ändra konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins
område, avslutad i Paris den 29 Juli 1960 inom organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete, numera organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling, i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet undertecknat i Paris den
28 januari 1964;

HA
ÖVERENSKOMMIT om följande:

I
Konventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område, i
dess lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 januari 1964, skall ändras som
följer:

A.
Andra stycket i preambeln ersattes av följande text;

VILKA
BEAKTA att OECD:s atomenergiorgan, som upprättats inom organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (nedan kallad "organisationen"),
har till uppgift all främja utarbetande och samordning av lagstiftningen
rörande atomenergi i medlems-

gislations
intéressant Fénergie nucléaire dans les pays parlicipanls, en ce qui concerne
no-tammenl le régime de la responsibilité civile et de 1'assurance des risques
alomiques ;

B. Le dernier paragraphe du préambule est remplacé par le
texle suivant:

CONVAINCUS
de la nécessité d'unifier les régles fondamentales applicables dans les
différents pays ä la responsabilité découlant de ces dommages, tout en laissant
å ces pays la possibilité de prendre, sur le plan national, les mesures complémentaires
qu'ils eslime-raient nécessaires:

harmonization
of legislalion relating to nuclear energy in participaling countries. in
par-ticular with regard to third party liability and insurance against atomic
risks;

B. The last paragraph of the Preamble shall be replaced by
the following text:

CONVINCED
of the need for unifying the basic rules applying in the various countries to
the liability incurred for such damage, whilst leaving these countries free lo
lake, on a national basis, any additional measures which they deem appropriate;

C. Le
paragraphe (a) de rarticle I est remplacé par le texle suivant: a) Au sens de
la présenle Convenlion :

/) «Un accident nucléaire» signifie tout fait ou
succession de faits de méme origine ayant causé de dommages, des lors que ce
fait ou ces faits ou cerlains des dommages causés proviennent ou résultent soit
des propriélés radioactives, ou å la fois des propriélés radioactives el des
propriélés toxiques, explosives ou autres propriélés dangereuses des combuslibles
nucléaires ou produits ou déchets radioaclifs, soit de rayonnements ionisants
émis par une aulre source quelconque de rayonnements se trouvanl dans une
installation nucléaire.

C.
Paragraph fri) of Artide I shall be replaced by the following text: a) For
the purposes of this Convention:

(/) "A nuclear incident" means any oc-currence
or succession of occurrences hav-ing the same origin which causes damage,
provided that such occurrence or succession of occurrences, or any of the
damage caused, arises out of or results either from the radioactive properties,
or a combina-tion of radioactive properties with toxic, explosive, or other
hazardous properties of nuclear fuel or radioactive products or waste or with
any of them. or from ionizing radialions emilted by any other source of
radiation inside a nuclear installation.

ii)
«Installation nucléaire» signifie les réacteurs å 1'exceplion de ceux qui font
parlie d'un moyen de transport; les usines de préparation ou de fabrication de
sub-stances nucléaires ; les usines de separation des isolopes de combuslibles
nucléaires; les usines de Iraitemenl de combuslibles nucléaires irradiés; les
installations de slockage de substances nucléaires ä Texclusion du slockage de
ces substances en cours de transport, ainsi que loule aulre installation dans
laquelle des combuslibles nucléaires ou des produits ou des déchets radioaclifs
sont délenus et qui serait désignée par le Comité de Direclion de FEnergie
Nucléaire de TOrganisation (appelé ci-aprés le «Comité de Direclion »); toute
Partie Contractanle peut dé-cider que seronl considérées comme une installation
nucléaire unique, plusieurs installations nucléaires ayant le méme ex-

(//)
"Nuclear installation" means reac-lors other than those comprised in
any means of transport; faclories for the manu-facture or processing of nuclear
substances: faclories for the separation of isolopes of nuclear fuel;
faclories for the re-processing of irradiated nuclear fuel; läcili-lies for the
storage of nuclear substances other than storage incidenlal to the car-riage of
such substances; and such other installations in which Ihere are nuclear fuel
or radioactive products or waste as the Steering Commitlee for Nuclear Energy
of the Organisation (hereinafter referred to as the "Steering
Commitlee") shall from time tö time determine; any Contracting Party may
determine that iwo or more nuclear installations of one operator which are
lo-cated on the same site shall, togelher with any other premises on that site
where radioactive material is held, be trealed as a

Prop.
1981/82:163 73

länderna,
särskilt beträffande skadeståndsansvar och försäkring mot alomrisker;

B. Sista
stycket i preambeln ersattes av föl

jande text:

VILKA
ÄRO övertygade,om nödvändigheten att samordna de grundläggande bestämmelserna
i de olika ländernas lagstiftning avseende skyldigheten att ersätta sådana ska
dor, samtidigt som dessa länder lämnas frihet att på det nationella planet
vidtaga de ytteriigare åtgärder som anses nödvändiga;

C. Artikel
I (a) ersattes av följande text:

(a)
1 denna konvention förstås med (/) "En nukleär olycka" varje skadeorsakande
händelse eller serie av händelser med samma ursprung, om denna händelse eller
serie av händelser eller någon därav orsakad skada antingen härrör frän eller
är ett resultat av de radioaktiva egenskaperna eller en kombination av de
radioakliva egenskaperna med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos nukleärt bränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen, eller
härrör från elléf är ett resultat av joniserande strålning, vilken utgått från
annan strålningskälla inom atomanläggning.

(ii)
"Nukleär anläggning" reaktorer med undantag av sådana som ingå i ett
transportmedel; fabriker för tillverkning eller behandling av nukleära
substanser; fabriker för separation av isotoper i nukleärt bränsle; fabriker
för bearbetning av bestrålat nukleärt bränsle; anläggningar för förvaring av
nukleära substanser med undantag av tillfällig förvaring under transport; samt
andra anläggningar i vilka nukleärt bränsle eller radioaktiva produkter eller
avfallsämnen förvaras, under förutsättning att organisationens styrelse för
atomenergi (nedan kallad "styrelsen") beslutar härom;
fördragsslutande part får besluta alt två eller flera nukleära anläggningar
med samma innehavare som är belägna inom samma område skall, jämte annan
anläggning inom delta område i vilken radioaktivt material finnes, anses som en
nukleär anläggning.

ploitant
et se trouvanl sur le méme site, ainsi que toute aulre installation sur ce site
ou sont détenues des matiéres radioactives.

('(7)
«Combuslibles nucléaires» signifie les matiéres fissiles comprenant Turanium
sous forme de métal, d'alliage ou de com-posé chimique (y compris Furanium naturel),
le plutonium sous forme de métal, d'alliage ou de composé chimique et toute
aulre matiére fissile qui serait désignée par le Comité de Direclion.

iv)
«Produits ou déchets radioaclifs» signifie les matiéres radioactives produiles
ou rendues radioactives par exposition aux radialions résultant des operations
de pro-duclion ou d'utilisalion de combuslibles nucléaires, ä Fexclusion, d'une
part, des combuslibles nucléaires et, d'autre part, lorsquMls se trouvenl en
dehors d'une installation nucléaire, des radioisotopes par-venus au dernier
stade de fabrication qui sont susceptibles d'élre uiilisés ä des fins
industrielies, commerciales, agricoles, mé-dicales, scientifiques ou
d'enseignemenl.

v) «
Substances nucléaires » signifie les combuslibles nucléaires (ä Texclusion de
Turanium naturel el de Turanium appauvri) et les produits ou déchets
radioaclifs.

vi)
«Exploilant» d'une installation nucléaire signifie la personne désignée ou
re-connue par Fautorité publique compélenle comme Fexploitant de cetle
installation nucléaire.

sjngie
nuclear installation.

(iii) "Nuclear fuel" means fissionable material
in the form of uranium metal, al-loy, or Chemical compound (including na-tural
uranium), plutonium metal, alloy, or Chemical compound, and such other fissionable
material as the Steering Commitlee shall from time to lime determine.

(iv) "Radioactive products or waste" means any
radioactive material produced in or made radioactive by exposure lo the
radiation incidenlal to the process of pro-ducing or ulilizing nuclear fuel,
bul does not include (I) nuclear
fuel, or (2) radioisotopes outside a nuclear installation which have reached
the final stage of fabrication so as lo be usable for any induslrial,
com-mercial, agricultural, medical, scienlific or educational purpose.

fv) "Nuclear substances" means nuclear fuel
(other than natural uranium and other than depleted uranium) and radioactive
products or waste.

(vi)
"Operator" in relation lo a nuclear installation means the person
designaled or recognised by the competent public au-thority as the operator of
that installation.

D. Le
paragraphe (a) de Tarlicle 3 est remplacé par le texle suivant:

a)
L'exploitant d'une installation nucléaire est responsable conformément ä la
présenle Convenlion:

/) de tout dommage aux personnes ; et

//) de tout dommage aux biens, å Texclu-sion

1.
de
rinstallation nucléaire elle-méme et des autres installations nucléaires, méme
en cours de construclion, qui se trouvenl sur le site ou est implan-tée cetle
installation;

2.
des biens qui
se trouvenl sur ce méme site et qui sont ou doivenl étre uiilisés en rapport
avec Fune ou Fautre de ces installations.

D.
Paragraph (a) of Artide 3 shall be replaced by the following text:

(a) The
operator of a nuclear installation shall be liable. in accordance with this Convenlion,
for:

(i) damage to or loss of life of any person; and

(//) damage lo or loss of any properly otherthan

I. the nuclear installation itself and any other
nuclear installation, including a nuclear installation under construclion, on
the site where that installation is located; and

2. any properly on that same site which is used or to be
used in conneclion with any such installation.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 75

((//■)
"Nukleärt bränsle" klyvbart material innehållande uran i form av
metall, legering eller kemisk förening (därunder inbegripet naturligt uran),
plutonium i form av metall, legering eller kemisk förening samt annat klyvbart
material som styrelsen frän tid till annan bestämmer.

(iv)
"Radioaktiva produkter eller avfallsämnen" radioaktiva material som
bildats eller gjorts radioakliva genom bestrålning i samband med framställning
eller användning av nukleärt bränsle, med undantag av (1) nukleärt bränsle och
(2) radioisotoper utanför nukleär anläggning vilka gjorts färdiga att användas
för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller
vetenskapligt ändamål eller för undervisningsändamål.

(v)
"Nukleära substanser" nukleärt bränsle (med undantag av naturligt
eller utarmat uran) samt radioakliva produkter eller avfallsämnen.

(vi)
"Innehavare av nukleär anläggning" den person som av behörig myndighet
förklarats vara eller erkännes såsom anläggningsinnehavare.

D.
Artikel 3 (a) ersattes av följande text:

(a)
Innehavaren av en nukleär anläggning skall vara ansvarig enligt denna
konvention för

i)
skada på person och

(7)
skada på eller förlust av egendom med undantag av

1)
den nukleära anläggningen och
annan nukleär anläggning, däri inbegripet nukleär anläggning under uppförande,
som är belägen inom samma område som ifrågavarande atomanläggning och

2)
sådan egendom inom defta område
som användes eller är avsedd att användas i förbindelse med sådan anläggning,

s. 3 Kontrollera mot PDF

s'il est
établi que ce dommage (appelé ci-aprés le « dommage ») est causé par un accident
nucléaire survenu dans cette installation, ou metlant en jeu des substances nucléaires
provenanl de cette installation, sous réserve des disposition de Tartide 4.

upon proof
that such damage or loss (hereinafter referred to as "damage") was
caused by a nuclear incident in such installation or in-volving nuclear
substances coming from such installation, except as olherwise provided for in
Artide 4.

s. 4 Kontrollera mot PDF

E. Le paragraphe (c) de Tartide 3 est

abrogé.

F. Le paragraphe (c) de rarticle 4 est rem

placé par le texte suivant:

c) L'exploitant responsable conformément ä la présente
Convention doit remettre au transporteur un certificat délivré par ou pour le
comple de Fassureur ou de toute aulre personne ayant accordé une garantie
fmanciére conformément å Tartide 10. Tou-tefois, une Parlie Contractanle peut
écarter cette obligation pour les transports se dérou-lant exdusivement å
Fintérieur de son terri-toire. Le certificat doit énoncer le nom el Fadresse de
cet exploitant ainsi que le mon-tanl, le type et la durée de la garantie, Les
faits énoncés dans le certificat ne peuvenl étre contestés par la personne par
laquelle ou pour le comple de laquelle il a été délivré. Le certificat doit
également designer les substances nucléaires et Fitinéraire couverls par la
garantie et cömporter une dédaration de Fautorité publique compélenle que la
personne visée est un exploitant au sens de la présente Convention.

G. Le paragraph (c) de 1'article 5 est rem

placé par le texte suivant:

c) Si les combuslibles nucléaires, produits ou déchets
radioaclifs mis en jeu dans un accident nucléaire ont été délenus dans plusieurs
installations nucléaires et ne sont pas délenus dans une installation nucléaire
au moment oii le dommage est causé, aucun exploitant aulre que Texploitant de
la derniére installation nucléaire dans laquelle ils ont été délenus avant que
le dommage ait été causé, ou que Texploitant qui les a pris en charge
ultérieurement ou en a assumé la responsabilité aux termes d'un contrat écrit,
n'esl responsable du dommage.

E. Paragraph (c) of Artide 3 shall be re-

pealed.

F. Paragraph (c) of Artide 4 shall be re

placed by the following text:

(c) The operator liable in accordance with this Convention
shall provide the carrier with a certificale issued by or on behalf of the
insurer or other financial guaranlor furnish-ing the security required pursuani
to Artide 10. However, a Contracting Party may ex-clude this obligation in
relation to carriage which lakes place wholly whhin ils own terri-tory. The
cerlificate shall state the name and address of that operator and the amount,
type and duration of the security, and these state-ments may not be disputed by
the person by whom or on whose behalf the certificale was issued. The
certificale shall also indicale the nuclear substances and the carriage in
re-spect of which the security applies and shall include a statement by the
competent public authority that the person named is an operator within the
meaning of this Convenlion.

G. Paragraph (c) of Artide 5 shall be replaced by the
following text:

(c) If the nuclear fuel or radioactive products or waste
involved in a nuclear incident have been in more than one nuclear installation
and are not in a nuclear installation at the time damage is caused, no operator
other than the operator of the last nuclear installation in which they were
before the damage was caused or an operator who has subse-quently taken them in
charge, or has assumed liability therefor pursuani to the express terms of a
contract in writing shall be liable for the damage.

Prop. 1981/82:163 77

allt under förutsättning att sådan skada eller förlust
(nedan kallad "skada" eller "skadan") visas ha orsakats av
en nukleär olycka i denna nukleära anläggning eller av en nukleär olycka, vid
vilken medverkat nukleära substanser som kommo från denna nukleära anläggning,
med förbehåll dock för vad som föreskrives i artikel 4.

E. Artikel 3 (c) upphäves.

F. Artikel 4 (c) ersattes av följande text:

fe) Den anläggningsinnehavare som är ansvarig enligt
denna konvention skall tillhandahålla transportören ett certifikal, utställt
av försäkringsgivaren eller den som ställt annan ekonomisk garanti enligt
artikel 10 eller på dennes vägnar. Fördragsslutande part får emellertid göra
undantag från denna förpliktelse såvitt gäller transport som äger rum helt och
hållet inom sitt eget område. Certifikatet skall innehålla uppgift om
anläggningsinnehavarens namn och adress samt säkerhetens belopp, art och
varaktighet; dessa uppgifter få ej molbevisas av den som utställt certifikatet
eller den på vilkens vägnar det utställts. Certifikatet skall också ange del
nukleära material som försäkringen eller garantin avser saml innehålla
förklaring av behörig myndighet i anläggningsstaten att den person vilken
angivits som anläggningsinnehavare är innehavare av nukleär anläggning i
konventionens mening.

G. Artikel 5 (c) ersattes av följande text:

(c) Om nukleärt bränsle eller radioakliva produkter eller
avfallsämnen, som medverkat vid en nukleär olycka, funnits i flera än en
nukleär anläggning men icke finnas i en sådan anläggning vid den tidpunkt dä
skadan orsakas, åvilar ansvarigheten ingen annan än innehavaren av den
anläggning i vilken ämnena senast funnos före sagda tidpunkt eller, om ämnena
efter alt ha förts från denna anläggning tagits i förvar av eller
ansvarigheten enligt uttryckliga villkor i ett skriftligt avtal övertagits av
annan anläggningsinnehavare, den sistnämnde.

H. Le paragraphe (c) de Tartide 6 est remplacé par le
texte suivant:

c) i) Aucune disposition de la présente Convention
n'affecte la responsabilité:

1.
de toute
personne physique qui, par un acle ou une omission procédant de Fin-tenlion de
causer un dommage, a causé un dommage résultant d'un accident nucléaire dont
Fexploilant, conformément ä Fartide 3 (a) (ii) (1) et (2) ou å 1'article 9.
n'esl pas responsable en vertu de la présente Convention ;

2.
de la
personne dument autorisée ä ex-ploiter un réacteur faisant partie d'un moyen de
transport pour un dommage causé par un accident nucléaire, lorsqu'un exploitant
n'est pas responsable de ce dommage en vertu de rarticle 4 (a) iii) ou (b)
(iii).

ii) L'exploilant ne peut étre rendu responsable, en
dehors de la présente Convention, d'un dommage causé par un accident nucléaire.

H. Paragraph (c) of Artide 6 shall be replaced by the
following text:

fe) (i) Nothing in this Convention shaU af-fect the
liability:

1.
of any
individual for damage caused by a nuclear incident for which the operator, by
virtue of Artide 3 (a) (ii) (I) and
(2) or Artide 9, is not liable under this Convention and which results from an
act or omission of that individual done with inlem lo cause damage;

2.
of a
person duly authorized lo operate a reactor comprised in a means of transport
for damage caused by a nuclear incident when an operator is not liable for such
damage pursuani to Artide 4 (a) (iii) or (b) (iii).

(ii) The operator shall incur no liability outside this
Convention for damage caused by a nuclear incident.

s. 5 Kontrollera mot PDF

I. Le
paragraphe (b) de rarticle 7 est remplacé par le texle suivant:

b) Le
montant maximum de la responsabilité de rexploilant pour les dommages causés
par un accident nucléaire est fixé ä 15.000.000 de droits de lirage spéciaux
tels quMls sont définis par le Fonds Monélaire International el uiilisés par
lui pour ses propres operations et transactions (appelés ci-aprés « droits de
lirage spéciaux »). Cepen-dant,

/) un autre montant plus ou moins élevé peut étre fixé par
la legislalion d'une Parlie Contractanle, comple tenu de la possibilité pour
Fexploilant d'obtenir 1'assurance ou une autre garantie financiére requise ä
Far-ticle 10;

i() une
Partie Contractanle peut d'autre part fixer, eu égard å la nature de Finstalla-tion
nucléaire ou des substances nucléaires en cause el aux conséquences prévisibles
d'un accident les metlant en jeu, un montant moins élevé, sans loutefois que
les montanls ainsi fixés puissent étre inférieurs ä 5.000.000 de droits de
lirage spéciaux. Les montanls prévus au present paragraph peuvenl étre
convertis en monnaie nationale en chiffres ronds.

1. Paragraph (b) of Artide 7 shall be replaced by the
following text:

(b) The maximum liability of the operator in respect of
damage caused by a nuclear incident shall be 15.000.000 Special Drawing Rights
as defined by the International Mone-lary Fund and used by it for ils own operations
and transactions (hereinafter referred lo as "Special Drawing
Rights"). However,

(i) any Contracting Party, taking inlo ac-count the
possibilities for the operator of obtaining the insurance or other financial
security required pursuani lo Artide 10. may establish by legislalion a grealer
or lesser amount;

(U) any Contracting Party, having regard

to the
nature of the nuclear installation or

the nuclear substances involved and to the

likely conséquences of an incident originat-

ing
therefrom, may establish a lower

amount,

provided
that in no event shall any amounls

so established be less than 5,000,000 Special

Drawing
Rights. The sums menlioned above

may be
converled inlo national currency in

round figures.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 79

H.
Artikel 6 (c) ersattes av följande text:

1.
för fysisk person beträffande
sådan skada orsakad av en nukleär olycka för vilken anläggningsinnehavaren på
grund av artikel 3 (a) (ii) (1) och (2) eller artikel 9 icke är ansvarig enligt
denna konvention och vilken framkallats genom uppsåtligt handlande eller uppsåtlig
underlåtenhet av en sådan person;

2.
för en person, som
vederbörligen bemyndigats alt driva en reaktor ingående i ett transportmedel
beträffande sådan skada genom en nukleär olycka för vilken anläggningsinnehavaren
icke är ansvarig enligt artikel 4 (a) (iii) eller (b) (iii).

(ii)
Innehavaren av en nukleär anläggning är icke ansvarig enligt andra bestämmelser
än dem som innefattas i denna konvention för skada orsakad av en nukleär
olycka.

I.
Artikel 7 (b) ersattes av följande text:

(b)
Maximibeloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet i anledning av skador
orsakade av en nukleär olycka utgör 15 miljoner särskilda dragningsrätter
såsom dessa definieras av Internationella valutafonden och användes för dess
verksamhet och transaktioner (i det följande benämnda "särskilda
dragningsrätter"). Fördragsslutande part får emellertid

(i)
under hänsynstagande till möjligheten för anläggningsinnehavaren att erhålla
försäkring eller annan ekonomisk garanti enligt artikel 10 i sin lagstiftning
föreskriva ett högre eller lägre belopp;

f(7)
med hänsyn till karaktären hos den nukleära anläggningen eller de nukleära
substanserna och till de sannolika följderna av en olycka som härrör från
anläggningen eller substanserna, föreskriva ett lägre belopp, varvid dock
sådant belopp icke i något fall får undersliga 5 miljoner särskilda
dragningsrätter. Nu angivna belopp få konverteras till nationell valuta i
runda tal.

s. 7 Kontrollera mot PDF

J.
Le paragraphe (c) de rarticle 7 est remplacé par le texte suivant:

c) La reparation des
dommages causés au moyen de transport sur lequel les substances nucléaires en
cause se trouvenl au moment de Faccident nucléaire ne peut avoir pour effet de
réduire la responsabilité de Fexploi-tant pour les autres dommages å un montant
inférieur soit ä 5.000.000 de droils de tirage spéciaux, soit au montant plus
élevé fixé par la legislalion d'une Partie Contractanle.

J.
Paragraph (c) of Artide 7 shall be replaced by the following text:

ff) Compensation for
damage caused to the means of transport on which the nuclear substances
involved were at the time of the nuclear incident shall not have the effect of
reducing the liability of the operator in respect of other damage to an amount
less than either 5,000.000 Special Drawing Rights, or any higher amount
established by the legislalion of a Contracting Party.

s. 8 Kontrollera mot PDF

K.
Le paragraphe (d) de Farticle 8 est remplacé par le texte suivant:

d)
Dans les cas prévus ä Farticle 13 (c) (ii), il n'y a pas de déchéance de
1'action en reparation si, dans les délais prévus aux para-graphes (a), (b) et
(c) du present artide,

/)
une action a été intentée, avant que le Tribunal vise å Farticle 17 n'ait pris
une décision, devanl Fun des Iribunaux entré lesquels ledil Tribunal peut
choisir; si le Tribunal désigne comme tribunal competent, un aulre tribunal
que celui devanl lequel Faction a déjä été intentée, il peut fixer un délai
dans lequel Faction doit étre intentée devanl le tribunal competent ainsi
désigné;

//)
une demande a été introduite auprés d"une Partie Contractanle intéressée
en vue de la désignation du tribunal competent par le Tribunal conformément å
Farticle 13 ff) fiV), å condition qu'une action soit intentée apres cette
désignation dans le délai qui serait fixé par ledil Tribunal.

L.
Le paragraphe (b) de Farticje 15 est remplacé par le texte suivant:

b)
Pour la part des dommages dont la reparation proviendrait d'une intervention
financiére metlant en jeu des fonds publics et qui excéderaU le montant
minimum de 5-000.000 de droits de tirage spéciaux prévu å Farticle 7,
Fapplication de ces mesures, quelle que soit leur forme, pourrait étre sgumise
å des conditions particuliéres dérogeant aux dispositions de la présente
Convention.

K.
Paragraph (d) of Artide 8 shall be replaced by the following text:

(d)
Where the provisions of Artide 13 (c) (ii) are applicable, the right of
compensation shall not, however, be extinguished if, within the time provided
for in paragraphs (a), (b), and fe) of this Artide,

f/j
prior to the determinalion by the Tribunal referred to in Artide 17, an action
has been broughl before any of the courls from which the Tribunal can choose;
if the Tribunal determines that the competent court is a court other than that
before which such action has already been broughl, it may fix a date by which
such action has lo be broughl before the competent court so determined; or

f(7)
a request has been made to a Contracting Party concerned lo iniliate a determinalion
by the Tribunal of the competent court pursuani to Artide 13 (c) (ii) and an
action is broughl subsequent lo such determinalion within such time as may be
fixed by the Tribunal.

L.
Paragraph (b) of Artide 15 shall be replaced by the following text:

(b)
In so far as compensation for damage involves public funds and is in excess of
the 5,000,000 Special Drawing Rights referred to in Artide 7, any such measure
in whatever form may be applied under conditions which may derogate from the
provisions of this Convention.

Prop.
1981/82:163

J. Artikel 7 (c) ersattes av följande text:

(a) Ersättning för skada på det transportmedel på vilket
ifrågavarande nukleära substanser befunno sig vid tidpunkten för den nukleära
olyckan får icke i något fall leda till att anläggningsinnehavarens skyldighet
att utge ersättning för andra skador kommer att avse lägre belopp än 5 miljoner
särskilda dragningsrätter eller det högre belopp som föreskrives i
fördragsslutande parts lagstiftning.

K. Artikel 8 (d) ersattes av följande text:

(d) I fall som avses i artikel 13 (c) (ii) förloras icke
talerätten om, inom den frist som anges under (a), (b) och (c) i denna artikel.

(i) innan beslut meddelats av den internationella domstol
varom stadgas i artikel 17 talan väckts vid en av de domstolar bland vilka den
internationella domstolen äger välja; utser den internationella domstolen som
behörig domstol annan domstol än den vid vilken talan redan väckts, äger den
internationella domstolen bestämma en frist inom vilken talan skall väckas vid
den domstol som sålunda angivits som behörig; eller

(//) hemställan gjorts hos någon fördragsslutande part
att den skall begära hos den internationella domstolen att behörig domstol
utses enligt artikel 13 (c) (ii) saml, sedan den internationella domstolen meddelat
sitt beslut, talan väckts inom tid som bestämts av sistnämnda domstol.

L. Artikel 15 (b) ersattes av följande text:

(b) 1 den mån allmänna medel tagas i anspråk för
ersättningar utöver det belopp om 5 miljoner särskilda dragningsrätter som
anges i artikel 7, få åtgärder i sådant hänseende, oberoende av vilken form de
erhålla, genomföras under villkor som avvika från vad som föreskrives i denna
konvention.

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163

a) Entré les Parties au present Protocole,

les dispositions dudil Protocole font partie

inlégrante de la Convenlion du 29 juillet 1960

sur la Responsabilité Civile dans le Domaine

de FEnergie Nucléaire telle qu'elle a été

amendée par le Protocole Additionnel du 28

janvier 1964 (appelée ci-aprés la «Conven

tion ») qui sera dénommée »Convention du

29 juillet 1960 sur la Responsabilité Civile

dans le Domaine de FEnergie Nucléaire

amendée par le Protocole Additionnel du 28

janvier 1964 et par le Protocole du---

1981.»

b)
Le présenle
Protocole sera ratifié ou confirmé. Les instruments de ralification du present
Protocol seronl déposés auprés du Secrélaire General de 1'Organisalion de Coopération
el de Développement Economiques ; le cas échéanl, la confirmalion du present
Protocole lui sera notifiée.

c)
Les Signataires
du present Protocole qui ont déjä ratifié la Convention, s'engagenl ä ratifier
ou ä confirmer aussilöt que possible le present Protocole. Les autres
Signataires du present Protocole s'engagent ä le ratifier ou å le confirmer en
méme temps qu'ils rati-fieront la Convention.

d) Le present Protocole sera ouvert ä Fad-

hésion conformément aux dispositions de

Farticle 21 de la Convention. Aucune adhé-

sion ä la Convention ne sera reque si elle

n'est accompagnée d'une adhésion au pre

sent Protocole.

e) Le present Protocole entrera en vigueur

conformément aux dispositions de Farticle 20

de la Convention.

f) Le Secrélaire General de FOrganisation

de Coopération et de Développement Econo

miques donnera communication ä tous les

Signataires, ainsi qu'aux Gouvernements ad-

hérents, de la reception des instruments de

ralification et d'adhésion ainsi que de la noli-

ficalion des confirmations.

fa)The provisions of this
Protocol shall, as

between the Parties thereto. form an integral

part of the Convention on Third Party Liab

ility in the Field of Nuclear Energy of 29th

July 1960, as amended by the Additional Pro

tocol of 28th January 1964 (hereinafter re

ferred to as the "Convention"), which shall

be known as the "Convenlion on Third Party

Liability in the Field of Nuclear Energy of

29th July 1960, as amended by the Additional

Protocol of 28th January 1964 and by the

Protocol of----- 1981".

(b) This Protocol shall be ratified or con-firmed.
Instruments of ralification of this Protocol shall be deposited with the Secre-tary-General
of the Organisation for Economic Co-operation and Development. Where there is
a confirmalion of this Protocol, il shall be notified to him.

(c) The Signatories of this Protocol who
have already ratified the Convention under-lake lo ratify or to confirm this Protocol
as soon as possible. The other Signatories of this Protocol undertake to ratify
it or lo confirm it at the same time as they ratify the Convenlion.

(d) This Protocol shall be open for acces

sion in accordance with the provisions of Ar

tide 21 of the Convention. Accessions to the

Convention vvill be accepted only if they are

accompanied by accession to this Protocol.

(e) This Protocol shall come inlo force in

accordance with the provisions of Artide 20

of the Convenlion.

f) The Secrelary-General of the Organisation for Economic
Co-operation and Development shall give notice to all Signatories and acceding
Governments of the receipt of any instrument of ratification or accession and
of the receipt of any confirmalion.

EN FOI DE QUOI
les Plénipolentiaires soussignés. dument habililés, ont apposé leurs signatures
au bas du present Protocole.

IN WITNESS
WHEREOF. the under-signed Plenipolentiaries, duly empowered, have signed this Protocol.

s. 83 Kontrollera mot PDF

FAIT ä Paris, le------ 1981, en franfais,

en allemand,
en anglais, en espagnol, en Italien et en néeriandais, les six texles faisant

DONE al Paris, this------- 1981 in the

English, Dutch,
French, German, Italian and Spanish languages, the six texts being equally

Prop.
1981/82:163 83

(a)
1 förhållandet mellan de stater som ha

tillträtt detta protokoll utgöra bestämmelser

na i protokollet en integrerande del av kon

ventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsan

svar på atomenergins område i dess lydelse

enligt tilläggsprotokollet den 28 januari 1964

(i del följande benämnd konventionen), och

konventionen skall betecknas "konventionen

den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på

atomenergins område i dess lydelse enligt till-

läggsprotokollet den 28 januari 1964 och pro

tokollet den -- 1981".

(b)
Detta protokoll skall
ratificeras eller bekräftas. Instrument avseende ratifikation av protokollet
skall deponeras hos generalsekreteraren i Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling. Såvitt gäller bekräftelse av protokollet skall
underrättelse om bekräftelsen lämnas till denne.

(c)
De stater som underteckna delta
protokoll och som redan ha ratificerat konventionen förbinda sig att
ratificera eller bekräfta detta protokoll så snart som möjligt. Övriga stater
som underteckna detta protokoll förbinda sig att ratificera eller bekräfta det
samtidigt som de ratificera konventionen.

(d) Detta
protokoll är öppet för anslutning

enligt artikel 21 i konventionen. Anslutning

till konventionen godtages endast om den

sker i förbindelse med anslutning till detta

protokoll.

(e) Detta
protokoll träder i kraft enligt arti

kel 20 i konventionen.

(f) Generalsekreteraren
i Organisationen

för ekonomiskt samarbete och utveckling

skall underrätta alla signatärmakter och an

slutna regeringar om mottagandet av varje

ratifikations- eller anslutningsinstrument och

om mottagandet av varje underrättelse avse

ende bekräftelse.

TILL
BEKRÄFTELSE VARPÅ undertecknade befullmäktigade och vederbörligen bemyndigade
ombud ha undertecknat detta protokoll.

SOM
SKEDDE i Paris den-- 1981 på

engelska,
franska, holländska, italienska, spanska och tyska språken, med lika
vitsord

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 • 84

également
foi, en un seul exemplaire qui sera authoritalive, in a singie copy which shall be

déposé auprés du Secrélaire
General de FOr- deposited with the Secrelary-General of the

ganisation de Coopération
et de Développe- Organisation for Economic Co-operation and

ment Economiques qui en
communiquera Development by whom certified copies will

une copie certifiée conforme
ä tous les Signa- be communicated to all Signatories and ac-

taires et aux Gouvernements
adhérents. ceding Governments.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 85

för
texterna på vart och ett av språken, i ett exemplar, som skall deponeras hos
Organisationens för ekonomiskt samarbete och utveckling generalsekreterare,
vilken skall tillställa alla signatärmakter och anslutna regeringar bestyrkta
avskrifter därav.

s. 1960 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 87

Bilaga 2

Ändringsprotokoll till konventionen den 31 januari 1963 utgörande
tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på
atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 29 januari
1964

Protocole portant modification
de la Convention du 31 janvier 1963 complémen-taire å la Convention de Paris
du 29 juillet 1960 sur la responsabilité Civile dans le Domaine de PEnergie Nucléaire,
amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964

Protocol to Amend the Convention
of 31st January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th Juli 1960 on
Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, as Amended by the Additional
Protocol of 28th Januari 1964

LES GOUVERNEMENTS de la République
fédérale d'Allemagne, de la République d'Aulriche, du Royaume de Belgique, du Royaume
de Danemark, du Royaume de TEspagne, de la République de Finlande, de la République
Frangaise, de la République Italienne, du Grand-Duché de Luxembourg, du Royaume
de Norvége, du Royaume des Pays-Bas, du Royaume de Grande-Brelagne et d'Irlande
du Nord, du Royaume de Suéde et de la Confédération Suisse,

CONSIDÉRANT que certaines
dispositions de la Convenlion du 29 juillet 1960 sur la responsabilité civile
dans le domaine de Ténergie nucléaire, amendée par le Protocole Additionnel du
28 janvier 1964, ont été modi-

fiées par le Protocole conclu
ä Paris, le

dont ils sont Signataires,

CONSIDÉRANT qu'il est souhaitable
de modifier également la Convention du 31 janvier 1963 complémentaire ä la Convention
de Paris du 29 juillet 1960, amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier
1964,

SONT
CONVENUS de ce qui suit:

THE GOVERNMENTS of the
Federal Republic of Germany, the Republic of Austria, the Kingdom of Belgium, the
Kingdom of Denmark, the Kingdom of Spain, the Republic of Finland, the French Republic,
the Italian Republic. the Grand Duchy of Luxembourg, the Kingdom of Norway, the
Kingdom of the Netheriands, the United Kingdom of Greal Britain and Northern Ireland,
the Kingdom of Sweden and the Swiss Confédération,

CONSIDERING that certain
provisions of the Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field
of Nuclear Energy, as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964 have
been amended by

the Protocol conduded at
Paris on and

of which they are Signatories,

CONSIDERING
that it is desirable to amend also the Convenlion of 31st January 1963 Supplementary
to the Paris Convention of 29th July 1960, as amended by the Additional Protocol
of 28th January 1964,

HAVE
AGREED as follows:

La
Convention du 31 janvier 1963 complémentaire ä la Convention de Paris du 29 juillet
1960 sur la responsabilité civile dans le domaine de Ténergie nucléaire, telle qu'elle
a été amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964, est modifiée comme
suit:

A.
Le deuxiéme paragraphe du préambule est remplacé par le texte suivant: PARTIES ä
la Convention du 29 juillet

1 The Convention of 31st January
1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability
in the Field of Nuclear Energy, as amended by the Additional Protocol of 28th January
1964 shall be amended as follows:

A.
The second paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text: BEING
PARTIES to the Convention of

Prop.
1981/82:163 89

/ (Översättning)

Ändringsprotokoll
till konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen
den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse
enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964

REGERINGARNA
i Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Konungariket Belgien,
Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland, Franskai
republiken, Italienska republiken, Storhertigdömel Luxemburg, Konungariket
Norge, Konungariket Nederländerna, Det Förenade Konungariket Storbritannien och
Nordirland, Konungariket Sverige och Schweiziska edsförbundet;

VILKA
BEAKTA aU vissa bestämmelser i

konventionen den 29 juli 1960 om skade

ståndsansvar på atomenergins område i dess

lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 janu

ari 1964, ha ändrats genom protokoll avslutat

i Paris den-- som de ha undertecknat,

VILKA
ANSE alt del är önskvärt alt ändra också konventionen den 31 januari 1963,
utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 i dess lydelse enligt
tilläggsprotokollet den 28 januari 1964,

HA
ÖVERENSKOMMIT om följande:

I
Konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen den
29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt
tilläggsprotokollet den 28 januari 1964 skall ändras enligt följande:

A.
Andra stycket i preambeln ersattes av följande text:

VILKA
ÄRO ANSLUTNA till konven-

1960 sur la responsabilité civile dans le do

maine de Ténergie nucléaire, conclue dans le

cadre de TOrganisation Européenne de Coo

pération Economique devenue rOrganisalion

de Coopération et de Développement Econo

miques et telle qu'elle a été modifiée par le

Protocole Additionnel conclu ä Paris, le 28

janvier 1964 et par le Protocole conclu ä Pa

ris, le------ (ci-aprés dénommée »Conven

tion de Paris »);

B. Le paragraphe b) de rarticle 2 est rem

placé par le texte suivant:

b) Tout Signataire ou Gouvernemenl ad-hérent ä la Convention
peut, au moment de la signature de la présente Convention ou de son adhésion å celle-ci
ou au moment du dé-pöt de son instrument de ralification, dé-clarer qu'il assimile
å ses propres ressortis-sants, aux fins de rapplication du paragraphe a) ii) 3)
ci-dessus, les personnes physiques qui ont leur résidence habiluelle sur son terri-toire
au sens de sa legislalion, ou certaines calégories d'entre elles.

C. L'article 3 est remplacé par le texte sui

vant:

Artide 3

a)
Dans les conditions
fixées par la présenle Convention, les Parlies Contractantes s'engagent å ce que
la reparation des dommages vises ä rarticle 2 soit effectuée å con-currence d'un
montant de 300 millions de droits de tirage spéciaux par accident.

b)
Cette
reparation est effectuée:

/) ä concurrence d'un montant au moins egal å 5 millions
de droits de tirage spéciaux, fixé ä cet effet en vertu de la legislalion de
la Partie Contractanle sur le terri-toire de laquelle est située rinslallalion nucléaire
de Texploitant responsable, au moyen de fonds provenanl d'une assu-rance
ou d'une autre garantie financiére ; //) entré ce montant et 175 millions de droits
de tirage spéciaux, au moyen de fonds publics ä allouer par la Partie Contractanle
sur le territoire de laquelle est située rinslallalion nucléaire de Texploi-tant
responsable;

/(/) entré 175 et 300 millions de droits de tirage spéciaux,
au moyen de fonds publics å allouer par les Parties Contractantes se-

29lh July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear
Energy, conduded within the framework of the Organisation for European Economic
Co-operation, now the Organisation for Economic Co-operation and Development,
and as amended by the Additional Protocol conduded at Paris, on 28lh January
1964 and by the Protocol conduded

at Paris on---- (hereinafter referred lo as

the
"Paris Convention");

B. Paragraph b) of Artide 2 shall be replaced by the following
text:

b) Any Signatory or acceding Government may, al the time
of signature of or accession to this Convenlion or on the deposit of ils
instrument of ralification, declare that, for the purposes of the application
of paragraph a) ii) 3) of this Artide, individuals or certain categories thereof.
considered under its law as having their habitual résidence in its terri-lory,
are assimilated to its own nationals.

C. Artide 3 shall be replaced by the following text:

Artide 3

a)
Under the conditions
established by this Convention, the Contracting Parties undertake that compensation
in respect of the damage referred to in Artide 2 shall be provided up lo the amount
of 300 million Special Drawing Rights per incident.

b)
Such compensation
shall be provided:

/) up to an amount of at least 5 million Special Drawing Rights,
out of funds provided by insurance or other financial security, such amount
to be established by the legislalion of the Contracting Party in whose territory
the nuclear installation of the operator liable is silualed;

ii) between this amount and 175 million Special Drawing Rights,
out of public funds to be made available by the Contracting Party in whose territory
the nuclear installation of the operator liable is silualed:

///) between 175 million and 300 million Special Drawing Rights,
out of public funds lo be made available by the Con-

Prop.
1981/82:163 91

tionen
den 29juli 1960 om skadeståndsansvar

på atomenergins område, avslutad inom or

ganisationen för europeiskt ekonomiskt sam

arbete, numera organisationen för ekono

miskt samarbete och utveckling, i dess ly

delse enligt det i Paris den 28 januari 1964

avslutade tilläggsprotokollet och det i Paris

den---- avslutade protokollet (i det föl

jande benämnd "Pariskonventionen");

B. Artikel
2 (b) ersattes av följande text:

(b)
Stal som undertecknar eller ansluter sig till denna konvention äger vid liden
för undertecknandet eller anslutningen till konventionen eller vid
deponerandet av sitt ratifikationsinstrument avge förklaring, alt vid
tillämpning av bestämmelserna under (a) (ii) 3 i denna artikel fysiska personer
eller vissa kategorier av sådana personer, vilka enligt den statens
lagstiftning anses vara stadigvarande bosatta inom den statens område, skola
jämställas med statens egna medborgare.

C. Artikel
3 ersattes av följande text:

Artikel
3

(a) Under
de villkor som föreskrivas i den

na konvention förbinda sig konventionssta

terna tillse att ersättning för sådan skada som

avses i artikel 2 skall utgå med ett belopp av

högst 300 miljoner särskilda dragningsrätter

för varje olycka.

(b) Sådan
ersättning skall tillhandahållas:

(/) intill ett belopp av lägst 5 miljoner

särskilda
dragningsrätter genom medel som utgå ur försäkring eller annan ekonomisk
säkerhet; beloppet skall bestämmas enligt lagen i den konventionsstat inom vars
område den ansvarige anläggningsinnehavarens nukleära anläggning är belägen;

(ii)
mellan detta belopp och ett belopp av 175 miljoner särskilda dragningsrätter av
allmänna medel, vilka skola tillhandahällas av den konventionsstat inom vars område
den nukleära anläggningen är belägen;

(Ui)
mellan 175 miljoner och 300 miljoner särskilda dragningsrätter av allmänna
medel, vilka skola tillhandahållas av kon-

lon la clé de réparlilion prévue å 1'article 12.

c) A cet effet, chaque Partie Contractanle

doit:

() soit fixer. conformément å rarticle 7 de la Convention
de Paris, le montant maximum de la responsabilité de Fexploilant ä 300
millions de droits de tirage spéciaux et disposer que cetle responsabilité est
couverte par Tensemble des fonds vises au paragraphe b) ci-dessus ;

(7) soit fixer le montant de la responsabilité de Texploitant
ä un niveau au moins egal ä celui qui est fixé conformément au paragraphe b) i)
ci-dessus et disposer qu'au dela de ce montant el jusqu'ä 300 millions de droits
de lirage spéciaux, les fonds publics vises au paragraphe b) ii) et iii) ci-dessus
sont alloués ä un lilre différ-ent de celui d'une couverture de la responsabilité
de rexploilant; toutefois, elle ne doit pas porter atteinte aux régles de fond
et de procédure fixées par la présente Convention.

d) Les créances
découlant de Tobligation

pour rexploilant de réparer des dommages

ou de payer des intéréls et dépens au moyen

des fonds aloués conformément aux para-

graphes b) ii), iii) et f) du present artide ne

sont exigibles ä son égard qu'au fur et ä me-

sure de rallocation affective de ces fonds.

tracting Parties according lo the formula for contributions
specified in Artide 12.

c) For this purpose, each Contracting

Party shall either:

i) establish the maximum liability of the operator, pursuani
to Artide 7 of the Paris Convenlion, at 300 million Special Drawing Rights,
and provide that such liability shall be covered by all the funds referred to
in paragraph b) of this Artide:

//) establish the maximum liability of the operator at an amount
al least equal to that established pursuani to paragraph b) i) of this Artide
and provide that, in excess of such amount and up to 300 million Special Drawing
Rights, the public funds referred to in paragraph b) ii) and iii) of this
Artide shall be made available by some means other than as cover for the liability
of the operator, provided that the rules of sub-stance and procédure laid down
in this Convention are not thereby affecled.

d) The obligation of the operator to pay

compensation, interest or costs out of public

funds made available pursuani to paragraphs

b) ii) and iii), and O of this Artide shall only

be enforceable against the operator as and

when such funds are in fact made available.

e) Les Parties
Contractantes s'engagent ä

ne pas faire usage dans Texécution de la pré

senle Convention de la facuité prévue å Tarti-

cle 15 b) de la Convention de Paris d'édicter

des conditions particuliéres:

/) pour la reparation des dommages effectuée au moyen des
fonds vises au paragraphe b) i) ci-dessus;

(7) en dehors de celles de la présenle Convention, pour la
reparation des dommages effectuée au moyen des fonds publics vises au paragraphe
b) ii) et iii) ci-dessus.

f) Les intéréls
et dépens vises ä rarticle

7 g) de la Convention de Paris sont payables

au dela des montanls indiqués au paragraphe

b) ci-dessus. Dans la mesure oii ils sont al

loués au lilre d'une reparation payable sur les

fonds vises:

e) The Contracting
Parties, in carrying out

this Convenlion, underlake not lo make use

of the right provided for in Artide 15 b) of the

Paris Convention to apply special conditions:

/) in respect of compensation for damage provided out of the
funds referred to in paragraph b) i) of this Artide;

(7) other than those laid down in this Convention in respect
of compensation for damage provided out of the public funds referred to in paragraph
b) ii) and iii) of this Artide.

f) The interest
and costs referred lo in Ar

tide 7 g) of the Paris Convention are payable

in addition to Ihe amounls referred lo in para

graph b) of this Artide and shall be borne in

so far as they are awarded in respect of com

pensation payable out of the funds referred lo

in:

Prop. 1981/82:163 93

ventionsstaterna
enligt de fördelningsgrunder som närmare anges i artikel 12.

en av konvenlionsstaterna antingen

(/)
bestämma anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp enligt artikel 7 i Pariskonventionen
till 300 miljoner särskilda dragningsrätter samt föreskriva att hans
ansvarighet skall vara täckt av samtliga de medel som omnämnas under (b) i
denna artikel; eller

(ii)
bestämma anläggningsinnehavarens ansvarighet till ett belopp som motsvarar
lägst del belopp vilket fastställts enligt (b) (i) i denna artikel saml
föreskriva, att över detta belopp och intill 300 miljoner särskilda
dragningsrätter de statsmedel som omnämnas under (b) (ii) och (iii) i denna
artikel skola tillhandahållas i annan form än som täckning av anläggningsinnehavarens
ansvarighet, dock att de materiella reglerna och procedurreglerna i denna
konvention icke därigenom bli åsidosatta.

(d) Anläggningsinnehavarens
skyldighet

att betala skadestånd, ränta eller rättegångs

kostnader med statsmedel tillhandahållna en

ligt bestämmelserna under (b) (ii) och (iii)

samt (f) i denna artikel kan göras gällande

mot anläggningsinnehavaren endast om och

när dylika medel faktiskt ställts till förfogan

de.

fe)
Konventionsstaterna förbinda sig att vid genomförande av denna konvention icke
utnyttja den rätt som enligt artikel 15 (b) i Pariskonventionen tillkommer dem
att tillämpa särskilda villkor

(i)
i fråga om skadeersättning som utgår av de medel som omförmälas under (b) (i) i
denna artikel;

(ii)
beträffande skadeersättning som utgår av statsmedel enligt bestämmelserna
under (b) (ii) och (iii) i denna artikel, om icke villkoren föreskrivits i
denna konvention.

(f)
Sådan ränta och rättegångskostnad som avses i artikel 7 (g) i Pariskonventionen
skall erläggas i tillägg till de under (b) i denna artikel nämnda beloppen och
skall utges, till den del de äro hänförliga till ersättning sorn utgår av medel
som omförmälas

i) au paragraphe b) i) ci-dessus, ils sont

ä la charge de Texploitant responsable; //) au paragraphe
b) ii) ci-dessus, ils sont

ä la charge de la Partie Contractanle sur le

territoire de laquelle est située rinslallalion

nucléaire de cet exploitant; /(/) au paragraphe b) iii) ci-dessus,
ils

sont å la charge de 1'ensemble des Parties

Contractantes.

g) Au sens
de la présenle Convenlion, «droil de tirage special» signifie le droit de tirage
special tel qu'il est défini par le Fonds Monélaire International. Les montanls
men-tionnés dans la présenle Convention sont convertis dans la monnaie nationale
d'une Partie Contractanle suivant la valeur de cetle monnaie ä la date de raccident
ä moins qu'une aulre date ne soit fixée d'un commun accord pour un accident donné,
par les Parties Contractantes. La valeur en droits de tirage spéciaux, de la monnaie
nationale d"une Parlie Contractanle est calculée selon la méthode d"évaluation
appliquée ä la date en question par le Fonds Monélaire International pour ses
propres operations et transactions.

(') paragraph b) i) of this Artide, by the operator liable;

ä) paragraph b) ii) of this Artide, by the Contracting
Party in whose territory the nuclear installation of that operator is silualed;

(77) paragraph b) iii) of this Artide, by the Contracting Parties
togelher.

g) For the purpose of this Convention, "Special Drawing
Right" means the Special Drawing Rights as it is defined by the International
Monelary Fund. The amounls menlioned in this Convention shall be converled inlo
the national currency of a Contracting Party in accordance with the value of that
currency al the date of the incident, uniess another date is fixed for a given
incident by agreement between the Contracting Parlies. The equivalent in
Special Drawing Rights of the national currency of a Contracting Party shall be
calculated in accordance with the method of valualion applied al the date in question
by the International Monelary Fund for ils own operations and transactions.

D. L'article
4 est remplacé par le texte suivant:

D. Artide 4 shall be replaced by the following text:

Artide 4

a)
Si un accident nucléaire
entraine un dommage qui implique la responsabilité de plusieurs exploilants. le
cumul des responsa-bilités prévu å rarticle 5 d) de la Convention de Paris ne joue,
dans la mesure ou des fonds publics vises ä Tarticle 3 b) ii) et iii) doivenl étre
alloués, qu'å concurrence d'un montant de 300 millions de droits de tirage spéciaux.

b)
Le montant global
des fonds publics alloués en vertu de 1'arlicle 3 b) ii) et iii) ne peut dépasser,
dans ce cas. la différence entré 300 millions de droits de tirage spéciaux et
le total des montanls déterminés pour ces exploilants, conformément ä Tartide
3 b) i) ou, dans le cas d'un exploitant dont Tinstallation nucléaire est située
sur le territoire d"un Etat non Contraclant ä la présenle Convenlion, conformément
ä rarticle 7 de la Convention de Paris. Si plusieurs Parlies Contractantes sont
tenues d'allouer des fonds publics, conformément ä rarticle 3 b) ii), la charge
de cetle allocalion est répartie entré elles au

Artide 4

a)
If a nuclear
incident causes damage which gives rise to liability of more than one operator,
the aggregate liability provided for in Artide 5 d) of the Paris Convention shall
not, to the extenl that public funds have to be made available pursuani to
Artide 3 b) ii) and iii), exceed 300 million Special Drawing Rights.

b)
The total amount
of the public funds made available pursuani to Artide 3 b) ii) and iii) shall
not, in such event, exceed the différence between 300 million Special Drawing Rights
and the sum of the amounls established with respect to such operators pursuani
to Artide 3 b) i) or, in the case of an operator whose nuclear installation is silualed
in the territory of a State which is nol a Party lo this Convention, the amount
established pursuant to Artide 7 of the Paris Convention. If more than one Contracting
Party is required to make available public funds pursuant lo Artide 3 b) ii), such
funds shall

Prop.
1981/82:163 95

((■)
under (b) (i) i denna artikel av anläggningsinnehavaren;

(//)
under (b) (ii) i denna artikel av den konventionsstat inom vars område den ansvarige
anläggningsinnehavarens nukleära anläggning är belägen;

(/(/)
under (b) (iii) i denna artikel av konventionsstaterna gemensamt.

(g)
Vid tillämpning av denna konvention avses med "särskild
dragningsrätt" den särskilda dragningsrätten såsom denna definieras av
Internationella valutafonden. De belopp som anges i denna konvention skall omräknas
till det inhemska myntslaget i konventionsslat på grundval av detta myntslags
värde den dag då olyckan inträffade, om icke för viss olycka annan dag
fastställes genom överenskommelse mellan konventionsstaterna. Värdet av en konvenlionsslats
nationella myntslag uttryckt i särskilda dragningsrätter skall räknas ut enligt
den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Internationella
valutafonden för dess verksamhet och transaktioner.

D.
Artikel 4 ersattes av följande text:

Artikel
4

(a)
Om en nukleär olycka orsakar
skada som medför ansvarighet för flera än en anläggningsinnehavare, skall den
totala ansvarighet varom föreskrifter meddelats i artikel 5 (d) i Pariskonventionen,
till den del statsmedel skola tUlhandahållas enligt artikel 3 (b) (ii) och (iii),
ej överstiga 300 miljoner särskilda dragningsrätter.

(b)
Del sammanlagda beloppet av de
statsmedel som skola tillhandahållas enligt artikel 3 (b) (ii) och (iii) skall
i sådant fall icke överstiga skiUnaden mellan 300 miljoner särskilda
dragningsrätter och summan av de belopp som fastställts för
anläggningsinnehavarna enligt artikel 3 (b) (i) eller, i fråga om anläggningsinnehavare
vilkens nukleära anläggning är belägen i stat som ej tillträtt denna konvention,
de belopp som bestämts enligt artikel 7 i Pariskonventionen. Om flera än en konventionsstal
ha att tillhandahålla statsmedel enligt artikel 3 (b) (ii), skola dylika medel
tillhandahållas av dem i proportion till antalet

prorata du nombre des installations nucléaires situées
sur le territoire de chacune d'elles qui sont impliquées dans faccident nucléaire
et dont les exploilants sont respon-sables.

E. L'article 8 est remplacé par le texle suivant :

Artide 8 Toute personne bénéficiant des dispositions de
la présente Convention a droit å la reparation inlégrale du dommage subi, conformément
aux dispositions prévues par le droit national. Toutefois, chaque Partie Con-tractante
peut fixer des critéres de réparlition équilables pour le cas ou le montant des
dommages dépasse ou risque de dépasser:

/) 300 millions de droils de tirage spéciaux. ou

(() la somme plus élevée qui résulterait d'un cumul de responsabilités
en vertu de rarticle 5 d) de la Convention de Paris,

sans qu'il en résulte, quelle que soit Torigine des fonds,
et sous réserve des dispositions de farticle 2, de discrimination en fonction
de la nationalité, du domicile ou de la résidence de la personne ayant subi le
dommage.

be made available by them in proportion to the number of nuclear
installations silualed in their respective territories, which are involved in the
nuclear incident and of which the operators are liable.

E. Artide 8 shall be replaced by the following text:

Artide 8 Any person who is enlitled lo benefil from the
provisions of this Convenlion shall have the right lo full compensation in accordance
with national law for damage suffered, provided that, where the amount of damage
ex-ceeds or is likely lo exceed:

;) 300 million Special Drawing Rights; or

//) if there is aggregate liability under Artide 5 d) of the
Paris Convention and a higher sum results therefrom, such higher sum, any Contracting
Party may establish equita-ble crileria for apporlionmenl. Such criieria shall
be applied whatever the origin of the funds and. subject lo the provisions of
Artide 2, wilhout discrimination based on the na-tionality, domicile or résidence
of the person suffering the damage.

F. Le paragraphe
a) de rarticle 10 est remplacé par le texte suivant:

a) La Partie
Contractanle dont les iribunaux sont compétenls est tenue d'informer les autres
Parties Contractantes de |a surve-nance et des circonstances d'un accident nucléaire
des qu'il apparait que les dommages causés par cet accident dépassent ou risquent
de dépasser le montant de 175 miUions de droits de lirage spéciaux. Les Parties
Contractantes prennent sans délai toutes dispositions nécessaires pour regler
les modalités de leurs rapports å ce sujet.

F. Paragraph
(a) of Artide 10 shall be replaced by the following text:

a) The Contracting
Party whose courls have jurisdiclion shall be required to inform the other Contracting
Parties of a nuclear incident and ils circumslances as soon as il appears that the
damage caused by such incident exceeds, or is likely to exceed, 175 million
Special Drawing Rights. The Contracting Parties shall wilhout delay make all the
necessary arrangements to settle the procédure for their relations in this conection.

G. Le paragraphe
b) de Tarlide 14 est remplacé par le texte suivant:

b) Toutefois
les dispositions prises par une Partie Contractanle conformément aux artides 2
el 9 de la Convention de Paris ne sont

G. Paragraph
(b) of Artide 14 shall be replaced by the following text: b) Any such
provisions made by a Contracting Party pursuant to Artides 2 and 9 of the
Paris Convenlion as a result of which the

Prop. 1981/82:163 97

nukleära anläggningar inom deras respektive områden vilka
beröras av den nukleära olyckan och vilkas innehavare äro ansvariga.

E. Artikel 8 ersattes av följande text:

Artikel 8 Var och en som åtnjuter förmåner enligt
bestämmelserna i denna konvention äger rätt till full ersättning för den lidna
skadan enligt nationell lagstiftning. 1 fall, då skadans belopp överstiger
eller sannolikt kommer all översliga

((■) 300 miljoner särskilda dragningsrätter, eller

((7) del högre belopp som skall gälla i följd av att
ansvarigheten skall kumuleras enligt artikel 5 (d) i Pariskonventionen,

äger dock varje konventionsstat bestämma grunder för
ersättningbeloppens rättvisa fördelning. Sådana grunder skola tillämpas oavsett
av vilka medel ersättning skall utges samt, med iakttagande av bestämmelserna i
artikel 2, ulan att åtskillnad göres mellan de skadelidande av hänsyn till
deras nationalitet, hemvist eller stadigvarande bosättning.

F. Artikel 10 (a) ersattes av följande text:

(a) Den konventionsstal vars domstolar

äga jurisdiktion skall underrätta de övriga

konventionsstaterna om att en nukleär olyc

ka inträffat och om omständigheterna kring

olyckan, så snart del uppenbaras all de ska

dor olyckan orsakat översliga eller sannolikt

komma att överstiga 175 miljoner särskilda

dragningsrätter. Konvenlionsstaterna skola

utan dröjsmål träffa alla nödvändiga anstalter

för bestämmande av hur deras inbördes för

hållanden skola ordnas i samband med olyc

kan.

G. Artikel 14 (b) ersattes av följande text:

(b) Av en konventionsstal enligt artiklarna

2 eller 9 i Pariskonventionen utfärdad be

stämmelse, vilken medför alt sådana stalsme-

7 Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 163

opposables
ä une autre Parlie Contractanle pour rallocation des fonds publics vises ä rarticle
3 b) ii) et iii) que si elles ont regu son consentement.

public funds
referred lo in Artide 3 (b) (ii) and (iii) are required lo be made available may
nol be invoked against any other Contracting Party uniess il has consented thereto.

H. L'annexe
est remplacée par le texte suivant : ANNEXE

å la Convention de 31 Janvier 1963 complémentaire ä la Convention
de Paris du 29 juillet 1960 sur la responsabilité civile dans le domaine de l'énergie
nucléaire, amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964 et

par le Protocole
du-- .

LES GOUVERNEMENTS
DES PARTIES CONTRACTANTES dédarent que la reparation des dommages causés par
un accident nucléaire qui n'est pas couvert par la Convention complémentaire
du seul fait que rinslallalion nucléaire concernée, en raison de son utilisation,
n'esl pas incluse dans la liste visée å Tarlide 2 de la Convention complémentaire,
(y compris le cas oii cette installation, non incluse dans la liste, est consi-dérée
par un ou plusieurs, mais non par tous les Gouvernements comme non couverte par
la Convenlion de Paris):

-
est effectuée
sans aucune discrimination entré les ressortissanls des Parties Contractantes å
la Convention complémentaire;

-
n'est pas limilée
par un plafond qui serait inférieur ä 300 millions de droits de tirage spéciaux.

En outre, ces Governements s'efforceront, si elles ne le sont
déjä, de rendre les régles de dédommagement des victimes de tels acci-denls aussi
voisines que possible de celles prévues pour les accidents nucléaires sur-venus
en relation avec les installations nucléaires couvertes par la Convenlion complémentaire.

H. The
Annex shall be replaced by the following text: ANNEX

to the Convention of 31st January 1963 Supplementary to the
Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear
Energy, as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964 and by

the Protocol
of--- .

THE GOVERNMENTS
OF THE CONTRACTING PARTIES declare that compensation for damage caused by a nuclear
incident not covered by the Supplementary Convention solely by reason of the fact
that the relevant nuclear installation, on accounl of ils ulilization, is not on
the list referred to in Artide 2 of the Supplementary Convention, (including the
case where such installation is considered by one or more bul not all of the Governments
to be outside the Paris Convenlion):

-
shall be provided
without discrimination among the nationals of the Contracting Parties lo the Supplementary
Convention; and

-
shall not be limited
lo less than 300 million Special Drawing Rights.

In addition, if they have not already done so. they shall endeavour
lo make the rules for compensation of persons suffering damage caused by such
incidents as similar as possible to those established in respect of nuclear
incidents occurring in conneclion with nuclear installations covered by the Supplementary
Convention.

s. 1963 Kontrollera mot PDF

(a) Entré les
Parties au present Protocole, les dispositions dudil Protocole font partie intégrante
de la Convention du 31 janvier 1963 complémentaire ä la Convention de Paris du
29 juillet 1960 sur la responsabilité civile dans le domaine de Ténergie nucléaire.

(a) The
provisions of this Protocol shall, as between the Parlies thereto, form an integral
part of the Convenlion of 31 st January 1963 Supplementary to the Paris Convention
of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, as amended
by

Prop.
1981/82:163 99

del
som avses i artikel 3 (b) (ii) och (iii) skola tillhandahällas, får icke
åberopas mot någon annan konventionsstat, om denna icke har givit sill samtycke
därtill.

H.
Bihanget ersattes av följande text:

Bihang

till
tilläggskonventionen den 31 januari 1963

till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om ska

deståndsansvar på atomenergins område i dess

lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 januari

1964 och protokollet den .

KONVENTIONSSTATERNAS
REGERINGAR förklara, att ersättning för skada orsakad av en nukleär olycka,
vilken icke omfattas av tiUäggskonventionen uteslutande av del skälet att den
ifrågavarande nukleära anläggningen på grund av ändamålet med dess nyttjande
icke är upptagen på den lista som avses i tiUäggskonventionen artikel 2 (inbegripet
det fall alt en sådan anläggning av en eller flera men icke av alla
regeringarna anses falla utanför tillämpningsområdet för Pariskonventionen)

-
skall tillhandahållas utan
åtskillnad mellan medborgare i stater anslutna till tilläggskonventionen; och

-
icke skall begränsas till lägre
belopp än 300 miljoner särskilda dragningsrätter.

Härutöver
skola de, om de icke redan ha gjort detta, sträva efter att göra reglerna om
ersättning till personer, som lida skada orsakad av sådana olyckor, så långt
möjligt likartade med dem som fastställts beträffande nukleära olyckor, vilka
inträffa i förbindelse med nukleära anläggningar omfattade av
till-läggskonventionen.

(a)
I förhållandel mellan de stater som ha tillträtt detta protokoll utgöra
bestämmelserna i protokollet en integrerande del av konventionen den 31
januari 1963 utgörande till-lägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om
skadeståndsansvar på atomenergins om-

s. 1964 Kontrollera mot PDF

telle qu'elle
a été amendée par le Protocole

Additionnel du 28 janvier 1964 (appelée ci-

aprés la « Convention »), qui sera dénommée

« Convenlion du 31 janvier 1963 complément

aire ä la Convention de Paris du 29 juillet

1960 amendée par le Protocole Additionnel

du 28 janvier 1964 el par le Protocole du

the Additional
Protocol of 28lh January 1964

(hereinafter referred to as the "Conven

tion"), which shall be known as the "Con

vention of 31st January 1963 Supplementary

to the Paris Convention of 29th July 1960, as

amended by the Additional Protocol of 28th

January 1964 and by the Protocol of ".

(b) Le
present Protocole sera ratifié ou confirmé. Les instruments de ralification du
present Protocole seronl déposés auprés du Gouvernemenl Beige; le cas échéanl,
la confirmalion du present Protocole lui sera notifiée.

fe) Les Signataires
du present Protocole qui ont déjä ratifié la Convention s'engagent ä ratifier ou
ä confirmer aussilöt que possible le present Protocole. Les autres Signataires
du present Protocole s'engagenl ä le ratifier ou ä le confirmer en méme temps qu'ils
rati-fieront la Convenlion.

(d) Le present Protocole sera ouvert ä

Tadhésion conformément aux dispositions de

rarticle 22 de la Convention. Aucune adhé

sion ä la Convention ne sera regue si elle

n"est accompagnée d'une adhésion au pre

sent Protocole.

(e) Le present Protocole entrera en vi

gueur conformément aux dispositions de rar

ticle 21 de la Convention.

(f) Le Gouvernemenl Beige donnera com

munication ä tous les Signataires ainsi qu'aux

Gouvernements adhérents de la reception

des instruments de ralification el d'adhésion

ainsi que de la nolification des confirmations.

EN FOI DE QUOI les Plénipolentiaires soussignés, diimenl habilités,
ont apposé leurs signatures au bas du present Protocole.

(b) This Protocol shall be ratified or con-firmed.
Instruments of ralification of this Protocol shall be deposited with the Belgian
Government. Where there is a confirmalion of this Protocol il shall be notified
to the Belgian Government.

fe) The Signatories
of this Protocol who have already ratified the Convenlion undertake to ratify
or to confirm this Protocol as soon as possible. The other Signatories of this Protocol
underlake lo ratify it or lo confirm il at the same lime as they ratify the Convenlion.

(d) This Protocol shall be open for acces

sion in accordance with the provisions of Ar

tide 22 of the Convenlion. Accessions to the

Convention will be accepted only if they are

accompanied by accession to this Protocol.

(e) This Protocol shall come inlo force in

accordance with the provisions of Artide 21

of the Convention.

(/) The Belgian
Government shall give notice to all Signatories and acceding Governments of the
receipt of any instrument of ratification or accession and of the receipt of any
confirmalion.

IN WITNESS WHEREOF, the under-signed Plenipolentiaries, duly
empowered, have signed this Protocol.

FAIT ä Paris, le------- en frangais, en

allemand,
en anglais, en espagnol, en Italien et en néeriandais, les six texles faisant également
foi, en un seul exemplaire qui sera déposé auprés du Gouvernemenl Beige qui en
communiquera une copie certifiée conforme ä tous les Signataires et aux Gouvernements
adhérents.

DONE al Paris this----- in the English,

Dutch, French,
German, Italian and Spanish languages, the six texts being equally authori- *■
tative, in a singie copy which shall be deposited with the Belgian Government
by whom certified copies will be communicated to all Signatories and acceding Governments.

Prop,
1981/82:163 101

rade
i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet

den 28 januari 1964 (i det följande benämnd

konventionen), och konventionen skall be

tecknas "Konventionen den 31 januari 1963

utgörande tillägg till Pariskonventionen den

29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atom

energins område i dess lydelse enligt tilläggs

protokollet den 28 januari 1964 och protokol

let den--- ".

(b)
Detta protokoll skall ratificeras eller bekräftas. Instrument avseende
ratifikation av protokollet skall deponeras hos den belgiska regeringen.
Såvitt gäller bekräftelse av protokollet skall underrättelse om bekräftelsen
lämnas till den belgiska regeringen.

fe)
De stater som underteckna detta protokoll och som redan ha ratificerat konventionen
förbinda sig att ratificera eller bekräfta detta protokoll så snart som
möjligt. Övriga stater som underteckna detta protokoll förbinda sig alt
ratificera eller bekräfta det samtidigt som de ratificera konventionen.

(d)
Detta protokoll är öppet för anslutning

enligt artikel 22 i konventionen. Anslutning

till konventionen godtages endast om den

sker i förbindelse med anslutning till detta

protokoll. .........................

(e)
Detta protokoll träder i kraft enligt artikel 21 i konventionen.

(/)
Den belgiska regeringen skall underrätta alla signatärmakter och anslutna regeringar
om mottagandet av varje ratifikalions-eller anslutningsinstrument och om mottagandet
av varje underrättelse avseende bekräftelse.

TILL
BEKRÄFTELSE VARPÅ undertecknade befullmäktigade och vederbörligen bemyndigade
ombud ha undertecknat detta protokoll.

SOM
SKEDDE i Paris den---- på eng

elska, franska, holländska, italienska,

spanska och tyska språken, med lika vitsord

för texterna på vart och ett av språken, i ett

exemplar, som skall deponeras hos den bel

giska regeringen, vilken skall tillställa alla öv

riga signatärmakter och anslutna regeringar

bestyrkta avskrifter därav.

Bilaga 3

Det i promemorian framlagda lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen (1968:45)'
dels att 41 § skall upphöra aft gälla,

dels
att 1, 2, 9, 12, 17, 30-35 och 37 §§ skall ha följande lydelse, dels all i
lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 31 a §, dels att ordet
"Konungen" skall bytas ut mot "regeringen" i 3, 4, 10, 19,
21,22,25,27, 36 och 39 §§.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller
plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat
klyvbart material som Konungen anger;

radioaktiv produkt: annat radioaktivt material än alombränsle
saml radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet bildats vid framställning
eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt genom bestrålning i
samband med sådan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt
uran och utarmat uran, dels radioaktiv produkt med undantag av radioisoloper,
som användes för eller gjorts färdiga alt användas för industriellt, kommersieUt,
jordbrukstekniskt, medicinskt eUer vetenskapligt ändamål;

atomreaktor: anordning som innehåller atombränsle under
sådana förhållanden att klyvning av atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion
kan uppkomma i anord-

I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller
plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat
klyvbart material som regeringen anger;

atomsubstans: dels atombränsle med undanlag av naturligt
uran och utarmat uran, dels radioaktiv produkt med undantag av radioisotoper,
som användes för eller gjorts färdiga all användas för industriellt,
kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål eller
för undervisningsändamål;

atomreaktor: anordning som innehåller atombränsle under
sådana förhållanden alt klyvning av atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion
kan uppkomma i anord-

' Senaste lydelse av 3 § 1974:249 14 § 1974:249

14
a § 1974: 249

15
§ 1974:249.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

ningen utan tiUskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning:
atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eUer annat transportmedel
och där användes eller är avsedd att användas som kraftkälla; fabrik för
framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av
isotoper i alombränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle;
anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast
för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan anläggning,
som Konungen bestämmer, i vilken finnes atombränsle eller radioaktiv produkt;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i
Sverige den som med tillstånd enligt atomenergilagen den 1 jurti 1956 (nr 306)
eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning
utom riket den som enligt lagen i anläggningsstaten är att anse som
anläggningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva
egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv produkt eller av radioaktiva
egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strålning
från annan strålningskälla i en alomanläggning än atombränsle eller radioaktiv
produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma
ursprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juh 1960 avslutade konven-

ningen utan tillskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning:
atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat transportmedel
och där användes eller är avsedd att användas som kraft-. källa; fabrik för
framställning eller behandling av alomsubstans; fabrik för separation av isotoper
i atombränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för
förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig
uppläggning under transport av substansen; annan anläggning, som regeringen
bestämmer, i vilken finnes atombränsle eller radioaktiv produkt;

anläggningsstat: för varje atomanläggning den
konventionsstat inom vars område anläggningen ligger eller, om anläggningen
icke ligger inom någon stals område, den konventionsslat som driver eller har
godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i
Sverige den som med tillstånd enligt alomener-gilagen (1956:306) eller i övrigt
driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom riket den som
enligt lagen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva
egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv produkt eller av radioaktiva
egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strålning
från annan strälningskälla i en atomanläggning än alombränsle eller radioaktiv
produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma
ursprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven-

Nuvarande
lydelse

tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess
lydelse enligt del i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet;

tiUäggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963
avslutade och genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tiUäggsprotokol-let
reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen;

konventionsstat: stat som tilUrätt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna, att från lagens tillämpning skall
undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioakliv produkt, om den risk
som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

Föreslagen
lydelse

tionen om skadeståndsansvar på

atomenergins område i dess lydelse

enligt del i Paris den 28januari 1964

avslutade tilläggsprotokollet eller

nämnda konvention i dess lydelse

enligt detta protokoll och det i Pa

ris den 1981 avslutade

ändringsprotokollet;

tiUäggskonventionen:
den i Bryssel den 31 januari 1963 avslutade tiUäggskonventionen till Pariskonventionen
/ den lydelse som nämnda tilläggskonvention har fått genom det i Paris den 28
januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet och det. likaledes i Paris, den 1981
avslutade ändringsprotokollet;

konventionsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Regeringen kan förordna, att från lagens tillämpning skall
undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioakliv produkt, om den risk
som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer kan beträffande atomanläggningar i
Sverige förordna, att två eller fiera anläggningar som är i samma innehavares
hand och ligger i varandras omedelbara närhet skall vid tillämpningen av denna
lag behandlas som en anläggning.

Ligger
två eller fiera atotnan-läggningar som har samma innehavare i närheten av
varandra, skall den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de
som befinner sig inom en radie av 1000 meter från den första anläggningen vid
tillämpningen av denna lag behandlas som en atomanläggning. Om det i ett
sådant fall ligger en annan anläggning som innehåller radioaktivt material inom
nämnda radie, skall den anläggningen och atomanläggningarna tUlsammans
betraktas som en anläggning, om de har samma innehavare. Vad som nu har sagts
gäller bara beträffande anläggningar i Sverige.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Har
atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakals av

Prop.
1981/82:163

Nuvarande lydelse

atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige
eller i annan konventionsslat eller vilken före atomolyckan varit under transport
som avses i 7 §, åvilar ansvarigheten för skadan den anläggningsinnehavare
som vid liden för olyckan hade substansen i sin besittning eller, om
substansen då icke var i någon anläggningsinnehavares besittning, den
anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Om atomsubstansen
före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon
anläggningsinnehavares besittning, åvilar dock ansvarigheten den
anläggningsinnehavare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller
7 § för atomskada i följd av atomolycka under transporten.

105

Föreslagen lydelse

atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige
eller i annan konventionsslat eller vilken före atomolyckan varit under transport
som avses i 7§, åvilar ansvarigheten för skadan den anläggningsinnehavare som
vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning. Var substansen då icke
i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den
anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en
anläggningsinnehavare genom skriftligt avtal övertagit ansvarigheten för
sådan atomskada, åvilar ansvarigheten denne. Om atomsubstansen före olyckan
varit under transport och icke efler transporten varit i någon anläggningsinnehavares
besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som när transporten
upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka
under transporten.

Innehavare
av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller
på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom anläggningens område och
användes eller var avsedd alt användas i förbindelse med denna.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag
för

/. skada på atomanläggningen eller på annan atomanläggning
inom samma område, däri inbegripet annan atomanläggning under uppförande,

2. skada på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns
inom detta område och användes eller var avsedd all användas i förbindelse med
en sådan anläggning inom området.

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat
ansvarig i anledning av atomolycka som inträffat under transport av alomsubstans,
avgöres enligt anläggningsstatens lag, om ersättning skall utgå för skada på
transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada som avses i första eller
andra stycket enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag
meddelas bestämmelser i 14 § andra stycket.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

s. 13 Kontrollera mot PDF

För
innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarigheten enligt denna lag
begränsad till femtio miljoner kronor för varje alomolycka. Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer kan, tned hänsyn tiU anläggningens storlek
eller art, omfattningen av transport eUer annan omständighet, fastställa ett
lägre belopp, dock ej under tjugofem miljoner kronor. För innehavare av alomanläggning
utom riket bestämmes ansvarighetsbeloppet enligt anläggningsstatens lag. I
fråga om atomolycka som inträffar under transport av atomsubstans avser
anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt denna lag för andra skador än
skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än tjugofem
miljoner kronor.

Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada är
för varje dödad eller skadad person begränsad till en miljon kronor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar
icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

För innehavare av atomanläggning i Sverige är
ansvarigheten enligt denna lag begränsad till 500 mU-joner kronor för varje
atomolycka. Såvitt gäller en atomolycka som uppkommer under transport av
obestrålat uran är ansvarigheten dock begränsad till 100 miljoner kronor. För
innehavare av atomanläggning utom riket bestämmes ansvarighetsbeloppet enligt
anläggningsslatens lag. I fråga om atomolycka som inträffar under transport
av atomsubstans avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt denna lag
för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre
sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta
eller ersättning för rättegångskostnad.

Ersättning
av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första
stycket, 12 och 13 §§ saml 17 § andra stvcket.

Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de
grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra och tredje
styckena.

31 §

Det
sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en
atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av innehavare av alomanläggning
och staten, dels enligt sådant avtal som avses i

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

artikel 15 i tiUäggskonventionen, är begränsat till ett
belopp motsvarande etthundratjugo miljoner /' det europeiska monetära avtalet
den 5 augusti 1955 avsedda betalningsenheter sådana dessa enligt artikel 24 i
avtalet var bestämda den 29 juh 1960.1 beloppet inräknas icke ränta eller
ersättning för rättegångskostnad.

107

Föreslagen lydelse

artikel 15 i tiUäggskonventionen, är begränsat till ett
belopp motsvarande 300 miljoner särskilda dragningsrätter. I beloppet
inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Med uttrycket "särskilda dragningsrätter" avses
de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Förs
talan om ersättning, skall omräkning från särskUda dragningsrätter till
svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyckan inträffade, om ej för
viss olycka en annan dag fastställs genom överenskommelse mellan de stater som
tiUträtt tilläggskonventionen. Vid omräkning tiU svenskt mynt skall kronans
värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden sagda dag till-lämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

31 a §

ÅvUar ansvarighet för en atomskada innehavare av
atomanläggning här i riket och förslår det sammanlagda beloppet av de ersättningar
som skall utges enligt 17 § första stycket och 18 § första stycket samt av statsmedel
enligt 29-31 §§ eller annars enligt till-läggskonventionen icke till full ersättning
för uppkommen skada, utges ytterligare ersättning av statsmedel för skada som
har upp-kommu

a)
här i
riket,

b)
/
Danmark, Finland eller Norge,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

c) annars ombord på ett fartyg

eller ett luftfartyg som är regi

strerat i Sverige, Danmark, Fin

land eller Norge, eller

d) på annat ställe, om skadan

har tillfogats svensk medborgare

eller svensk juridisk person.

Ersättnirig enligt första stycket utgår också för skada i
annan stat som har tUlträtt tilläggskonventionen i samma mån som ersättning i
denna stat skulle utgå för atomskada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall
utges i följd av en atomolycka, dels enUgt 5-21 §§ och 29-31 §§ av innehavare
av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15
i tilläggskonvet7-tionen, dels av staten enligt första och andra styckena, är
begränsat till tre miljarder kronor. I beloppet inräknas icke ränta eller
ersättning för rättegångskostnad.

I fråga om ersättning enligt första stycket har 30 §
motsvarande tUlämpning.

Om det belopp som med tUlämpning ov tredje stycket står tiU
förfogande för gotlgörelse av statsmedel icke förslår till ersättning för
skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel.
Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvarande tUlätnpning.

32 §
Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av atomolycka för vars
skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig, yppats
först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 §
andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag men
inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för
skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av
staten, om den skadelidande visserligen underlåtit att inom föreskriven tid
väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbrytande åtgärd men haft
godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har
skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekommande fall, 31 §
andra stycket eller

Har
skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekommande fall, 31 §
tredje stycket och

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

enligt motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats
lag, nedsättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån.
Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om anläggningens innehavare
svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av talans förlust
anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen kan förordna, att ersättning enligt denna
paragraf skall utgå även för skada som uppkommit utom Sverige.

109

Föreslagen lydelse

31 a § femte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser
i annan konvenlionsslats lag, nedsättes ersättningen av statsmedel enligt denna
paragraf i samma mån. Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om
anläggningens innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid
äventyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos
myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen kan förordna, att ersättning
enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkommit utom Sverige.

Om det
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första
stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag icke
förslår till full ersättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av
statsmedel ej utgår enhgt 29 § eller i övrigt enligt tilläggskonventionen, beredes
gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som lästställes av Konungen och
riksdagen. Sådan gotlgörelse lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersälttning
som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning nedsatts
enligt 32 § andra stycket första punkten. Gotlgörelse som nu nämnts lämnas för
här i riket uppkommen skada även i fall då på grund av förordnande enligt 19 §
andra stycket ersättning från anläggningsinnehavaren tills vidare utgår endast
med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej utgår enligt
tilläggskonventionen.

Om del
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första
stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats, lag och
ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 §§ eller i övrigt enligt
tilläggskonventionen samt enligt 31 a § icke förslår till full ersättning för
uppkommen skada, beredes gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som
fastställes av riksdagen. Sådan gotlgörelse lämnas i här avsedda fall även i
tillägg till ersättning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada,
om sådan ersättning nedsatts enligt 32 § andra stycket första punkten. Gotlgörelse
som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande enligt 19 § andra
stycket, 31 § tredje stycket andra punkten eller 31 a § femte stycket andra
punkten ersättning tUls vidare utgår endast med viss kvotdel.

Ersättning
enligt 28, 29 eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i 11 §
andra stycket.

Ersättning
enligt 28, 29, 31 a eller 33 § utgår ej i anledning av alomolycka som avses i
11 § andra stycket.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Belopp
som utgivits enligt 28 § får staten kräva åter endast av atoman läggningens
innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken an läggningens
innehavare har ålerkravsrätt enligt 20 §.

För belopp som utgivits enligt 29 eller 33 § med
anledning av att förordnande meddelats enligt 19 §

andra
stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren
som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit
enligt 29-31 §§ eller som eljest utgivits enligt till-läggskonvenlionens
bestämmelser i anledning av alomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av
atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konvenlionsslats lag, eller
som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som
orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som
staten utgivit enligt 32 §.

För belopp som utgivits enligt 29, 31 a eller 33 § med
anledning av att förordnande meddelats enligt 19 § andra stycket inträder
staten i den rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren som kan tillkomma
den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29-31 och 31 a
§§ eller som eljest utgivits enligt liUäggskonvenlionens bestämmelser i
anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning
i Sverige är ansvarig enligt annan konventionsstats lag, eller som staten
utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen.
Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgivit enligt 32 §.

Talan i
mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28,
29, 32 eller 33 § väckes vid rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Är
två eller flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes
ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms
rådhusrätt.

Talan i
mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28,
29, 31 a, 32 eller 33 § väckes vid rätlen i den ort där alomolyckan inträffade.
Är två eller flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes
ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms
tingsrätt.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den , utom ändringarna i 1,

31 §§ som
träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

12 och

Prop.
1981/82:163 111

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till
förslagen i departementspromemorian.

Hovrätten för Västra Sverige, statens
kärnkraftsinspektion, statens strålskyddsinstitut, statens vattenfallsverk,
försäkringsinspektionen och Folksam tillstyrker förslagen i promemorian eller
lämnar dem ulan erinran.

Atomlagstiftningskommittén har inte något att erinra mot
de framlagda förslagen. Kommittén understryker särskilt värdet av de höjda
ansvarighetsbelopp som föreslås.

Länsstyrelsen i Uppsala län, efler hörande av Östhammars
kommun och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala', har inte något alt erinra mot
förslagen i promemorian. Östhammars kommun har inte heller något att erinra
mot de föreslagna lagändringarna.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anför:

LRF är starkt kritisk till de ersättningsregler som gäller
vid alomolyckor. Enligt förbundets uppfattning är bestämmelserna utformade så
all anläggningsinnehavaren gynnas på tredje mans bekostnad. Då revideringarna
av konventionerna kan ses som etappmål mot ytterligare förbättringar har LRF
inget att invända mot att Sverige tillträder ändringsprotokollen men vill
samtidigt betona nödvändigheten av att ytterligare förbättringar genomförs
snarast.

Enligt LRFs uppfattning innebär del gällande systemet en
kraftig subventionering av atomanläggningarna på statsmaktens och på tredje
mans bekostnad. Genom alt staten övertagit en stor del av ansvarigheten vid
olyckor avlastas anläggningsinnehavaren från de normala försäkringskostnader
som borde åvila verksamheten. I de fall skadornas omfattning dessutom
överstiger de fastställda ansvarighetsbeloppen görs begränsning i ersättningen
till de skadelidande, vilket också innebär all anläggningarna t. ex.
kärnkraftverken ges en otillåtlig prioriterad ställning gentemot kringboende
och andra som kan komma till skada vid en olycka.

Enligt LRFs uppfattning är del bra all begränsningen 1
miljon per dödsfall eller personskada avskaffas, men förbundet vill framhålla
att p. g. a. begränsningen av del totala ersättningsbeloppet som kan utgå i
praktiken ändå motsvarande eller ännu hårdare begränsning uppstår med de
föreslagna reglerna. Risken för att en olycka skall inträffa går alt beräkna
statistiskt. I de fall risken för olycka anses vara mycket liten bör detta
således ge utslag i låga försäkringspremier. Mot den bakgrunden anser LRF det
inte befogat att tillämpa nedsättning av ansvarighetsbelop-

' Länsförbundels yttrande är likalydande med LRF:s
yttrande.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 112

pen
eftersom belastning i form av försäkringspremier p.g.a. den låga sannolikheten
för olycka ändå bör anses överkomlig.

Förbundet
reagerar mot resonemanget alt ansvarsdelen av försäkringsskäl bör begränsas
till 500 miljoner kronor medan man samtidigt förordar en sakförsäkring för
själva alomanläggningen på 2 miljarder kronor. På detta område anses alltslå försäkringskapacileten
vara tillräcklig för ett betydligt högre belopp än på ansvarighetssidan.

LRF
vill vidare hänvisa till att anläggningsinnehavarens ansvarighet i vissa andra
länder är betydligt högre, l. ex. i Förbundsrepubliken Tyskland 2,3 miljarder
kronor, diskussion pågår om höjning av beloppet. I Schweiz diskuteras ett
lagförslag enligt vilket innehavarens ansvarighet skulle vara obegränsad. I USA
är ansvarigheten begränsad till 2,3 miljarder kronor per olycka. I flera fall
är en del av ansvarigheten dessutom upptäckt med stalsgaranti. Enligt LRFs
uppfattning är ett sådant syslem alt föredra framför det som gäller i Sverige.
I den män försäkringskapaciteten är otillräcklig bör del ansvarighetsbelopp som
staten ålar sig betraktas som en stalsgaranti eller som en försäkring för
vilken normala försäkringsavgifter las ut. Detta bör gälla även för
anläggningar som ägs av staten. Enligt nuvarande regler är staten inle försäkringspliktig.
Fördelen med all normala försäkringspremier belastar verksamheten är alt
verksamheten blir mera konkurrensneutral gentemot andra verksamheter. Enligt
förbundels uppfattning bör därför 17 § utformas så att anläggningsinnehavarens
ansvarighet är obegränsad. Konsekvensändringar måste då göras i andra paragrafer
som t. ex. reglerar nedsättning av ersättning för skador i de fall skadornas
värde överstiger det totala ersättningsbeloppet.

Förbundet
ifrågasätter vidare de preskriptionsregler som gäller för skador. På grund av
de speciella förlopp som slrälningsskador kan få och där effekterna kanske
visar sig först på myckel lång sikt ifrågasätter förbundet de föreslagna
preskriptionsreglerna, särskilt som dessa är utformade till all omfatta även
det ansvar som staten åtagit sig.

Kravet
på ökad ansvarighet från anläggningsinnehavarens sida bör också åtföljas av
ökad regressrätt för staten, dvs. möjlighet att från anläggningsinnehavaren
eller dennes försäkringsgivare återkräva utlagd ersättning vid skadefall.

Lantbrukarnas
länsförbund i Uppsala har tidigare i skrivelser krävt bäUre beredskap vid
Forsmarks kärnkraftverk och krävt all t. ex. markägare och djurinnehavare
hålls skadeslösa för de kostnader som en alomolycka kan medföra. Enligt
förbundels uppfattning är en god beredskap och väl genomtänkta och övade
aktionsprogram vikliga inslag i strävan all hålla kostnaderna vid en eventuell
olycka nere.

Länsstyrelsen
i Kalmar län anför efter hörande av Oskarshamns kommun:

Länsstyrelsen delar
uppfattningen all möjligheterna till ersättning ål

dem som lider skada vid en
eventuell kärnkraftolycka bör förbättras.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 113

Redan
den penningvärdesförsämring, som ägt rum sedan de nuvarande maximibeloppen
fastställdes, motiverar höjning av beloppen. Länsstyrelsen finner del också
angeläget att lagstiftningen på området ändras så att Sverige kan tillträda de
reviderade konventionerna.

Av
promemorian framgår att den tillgängliga försäkringskapacileten för svensk del
torde klara försäkringsbelopp som svarar mot en ansvarighet om ca 500 miljoner
kr. Länsstyrelsen vill därför inle yrka på att anläggningsinnehavares
ansvarighetsbelopp höjs mera än vad som föreslås i promemorian.

Med
anledning av uttalandet på sidan 69 i promemorian att vart och ett av de fyra
reaktorområdena i Sverige kommer all utgöra en anläggning i aiomansvarighetslagens
mening vill länsstyrelsen fästa uppmärksamheten på att centrallagret för använt
bränsle (CLAB) anläggs inom I km avstånd från reaktorn O 1 i Oskarshamnsverket.
Då centrallagret och kärnkraftverket har skilda ägare/innehavare medför del
enligt den föreslagna lagändringen att det blir två anläggningar i aiomansvarighetslagens
mening.

Länsstyrelsen
har i övrigt inte någon erinran mot de framförda förslagen och tillstyrker föreslagna
ändringar av atomansvarighetslagen.

Oskarhamns
kommun:

Kommunstyrelsen
anser del vara angeläget alt rätlen till ersättning för skadelidande tredje man
i samband med drift av atomanläggning har tillfredsställande innehåll och
omfattning. Nuvarande ansvarighetsbelopp har varit oförändrade sedan slutet av
1960-talet. De förändringar av penningvärdet som förekommit sedan dess visar
klart på behov av antingen omräkning av ansvarighetsbeloppen med kortare
tidsintervaller än vad som hittills varit fallet eller införande av ett syslen
med möjlighet till fortlöpande omräkningar i takt med
penningvärdeförändringarna. Kommunstyrelsen hemställer att regler för lösandel
av nämnda problem övervägs i samband med nu aktuella ändringar i atomansvarighelslagstiflningen.

Kommunstyrelsen
förutsätter att i begreppet alomanläggning i 1 § atomansvarighetslagen ingår
centrallagret för använt kärnbränsle och alla lager för radioaktiva produkter
som finns vid kärnkraftverken saml hantering av sådana produkter. Mot föreslagna
nya ersättningsbelopp för de olika stegen i ansvarighetssystemet och dess
uppbyggnad har kommunstyrelsen intet att erinra. Förslaget att staten påtar sig
ett civilrättsligt ansvar utöver vad som krävs enligt föreliggande
tilläggskonvention tillstyrkes. Kommunstyrelsen har heller intet att erinra
mot att gränsen för statsansvaret sätts till tre miljarder kronor för skador
för vilka innehavare av svenska atomanläggningar är ansvariga.

Länsstyrelsen i
Malmöhus län tillstyrker förslagen i promemorian. Den anmärker att det torde i
praktiken vara omöjligt all begära att anläggningsinnehavaren skall ha ett
obegränsat ansvar, bl. a. på grund av försäkringsmarknadens kapacitet. 8
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 114

Kävlinge
kommun, som inte har något att erinra mot förslagen i promemorian, anser att
frågan om det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren bör
prövas på nytt i framtiden.

Länsstyrelsen
i Hallands län har inte något alt erinra mot att Sverige tillträder
ändringsprotokollet till tilläggskonventionen. Länsstyrelsen noterar dock att
utvidgningarna av begreppet on-site-property, vilket i första hand gynnar en eventueUt
skadeståndsberättigad, får anses värdefull. Länsstyrelsen anser det vara av stor
vikt att allmänhetens ersätlningsmöj-ligheter ytterligare kan förbättras i
händelse av alomolyckor, m. m. Länsstyrelsen anför vidare:

På
de skäl som redovisas i promemorian torde det därvid inte längre vara befogal
alt inte låta anläggningsinnehavaren bära en betydligt större andel av det
ekonomiska ansvaret vid en eventuell olycka. Del bedöms sålunda vara skäligt
att höja avgiften i 17 § lagen enligt förslaget. Jämväl införandel av ett
statsansvar enligt 31 a § lagen synes välgrundat. Det kan dock ifrågasättas om
inte det angivna beloppet bör göras flexibelt med hänsyn till eventuella
förändringar av nuvarande penningvärde. Oaktat staten under alla förhållanden
torde få tillskjuta medel, om de i lagen föreskrivna maximibeloppen inte skulle
förslå, kan en sådan reglering vara av visst värde.

Härutöver
vill länsstyrelsen även ifrågasätta om inte förklaringen av "särskilda
dragningsrätter" i 31 § andra stycket lagen rent lagtekniskt i stället bör
inordnas under 1 §, som innehåller definitioner av vissa begrepp som används i
lagen. Det förhållandet att 31 § ej avses träda i kraft, förrän
ändringsprotokollet till tiUäggskonventionen träder i kraft torde ej utgöra
hinder däremot.

Aktiebolaget
ASEA-ATOM

Anläggningsinnehavarens
ansvarighet enligt 17 § uppgår f.n. till 50 miljoner kronor för varje
atomolycka, med möjlighet för regeringen alt i vissa fall fastställa ett lägre
ansvarsbelopp, lägst 25 miljoner kronor. Enligt 22 och 23 §§ får försäkringen
las så all denna vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med ett belopp
motsvarande minst 120% av ansvarsbeloppet. I enlighet härmed har bolaget hos
Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat ansvarsförsäkring för bolagets
bränslefabrik på Finnslätlsområdel i Västerås med försäkringsbeloppet 30
miljoner kronor. Vidare har försäkringsavtal tecknats avseende bolagets ansvar
för atomskada till följd av atomolycka under transport av alomsubstans med
försäkringsbeloppet 30 respektive 60 miljoner beroende på transportens
innehåll.

I
promemorian föreslås en höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet från 50
till 500 miljoner kronor. Enligt vad bolaget erfarit kommer Svenska Atomförsäkringspoolen
att kunna tillgodose motsvarande krav på höjning av ansvarsförsäkringsbeloppen,
dvs. till 600 miljoner kronor.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 115

Emellertid kommer detta, som även anges i promemorian, all
påverka försäkringsbeloppen för korresponderande sakförsäkringar.

Nuvarande
möjligheter alt i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp har, utan att
skäl härtor angivits i departementspromemorian begränsats till endast alomolycka
som uppkommer under transport av obestrålal uran. För delta fall har
föreslagits ansvarsbeloppet 100 miljoner kronor mot f. n. 25 miljoner kronor. Finnslättsfabriken
kommer däremot enligt förslaget inte längre all omfattas av möjligheten av ett
lägre ansvarsbelopp. Det nuvarande ansvarsbeloppet 25 miljoner kronor kommer
därigenom att höjas till 500 miljoner kronor. För anläggningen gäller f n. ett
sakförsäkringsbelopp om 1 200 miljoner kronor, vilket inle är tillräckligt för
att läcka anläggningens fulla värde. En höjning av ansvarsbeloppet enligt
förslaget kan komma alt leda till en minskning av sakförsäkringsbeloppet för Finnslättsfabriken
pä motsvarande sätt som för kärnkraftverken.

Eftersom
verksamheten i Finnslättsfabriken enligt gällande tillstånd endast avser obestrålal
uran synes rent tekniska skäl tala för att de motiv, som ansetts giltiga för
att fastställa ett lägre ansvarsbelopp för transport av obestrålat uran, även skulle
vara giltiga för verksamheten i Finnslättsfabriken. Bolaget föreslår därför
alt 17 § i atomansvarighetslagen utformas så att ansvarigheten för atomolycka i
bränslefabriker, som endast bearbetar obestrålal uran, begränsas tiU 100
miljoner kronor.

Forsmarks kraft grupp aktiebolag (FKA):

FKA har hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat dels
ansvarsförsäkring avseende alomanläggningen Forsmark block 1 och 2, dels
sakförsäkring. Ansvarförsäkringen gäller med ett försäkringsbelopp om 60 milj.
kronor. Såvitt avser sakförsäkringen är beloppet begränsat till - för år 1981 -
2 100 miljoner kronor trots alt anläggningarna har ett väsentligt högre värde.
Anledningen till det otillräckliga sakförsäkringsbeloppet är den begränsade -
totala — försäkringskapacitet som slår till buds på den svenska och den
internationella försäkringsmarknaden. Frågan om höjning av del ansvarbelopp,
för vilket anläggningsinnehavaren svarar måste därför ses i belysning jämväl
av den kapacitet som finns på sakförsäkrings-sidan.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 116

tillrådligt. Hur en föreslagen höjning kommer att påverka
kapaciteten för sakförsäkringarna är givetvis omöjligt att nu fastslå men i
promemorian har angivits att en sänkning av kapaciteten med 250-300 milj.
kronor förefaller trolig. Sammanfattningsvis skulle FKA vilja hävda att en
något mindre höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet hade varit önskvärd
men att den föreslagna höjningen med största tveksamhet ändock må kunna
accepteras. Här må också kunna tilläggas att en viss "inflationsvinsl"
möjligen kan tänkas uppstå, därest det dröjer med lagens ikraftträdande.

Beträffande sistnämnda fråga - ikraftträdande för de
föreslagna ändringarna - bör beaktas alt sak- och ansvarsförsäkringar tecknas
per kalenderår. Då såsom ovan angivits en höjning av ansvarsbeloppet kommer
att inverka även på sakförsäkringsbeloppen måste såväl ansvars- som sakförsäkringar
omförhandlas. Del synes därför vara rationellt att de nya reglerna träder i
kraft vid ett årsskifte, förslagsvis 1983-01-01,

Oskarshamnsverkets Kraftgrupp Aktiebolag (OKG):

OKG har hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat dels
ansvarsförsäkring avseende alomanläggningen Oskarshamnsverket block 1 och 2,
dels sakförsäkring. Ansvarsförsäkringen gäller med ett försäkringsbelopp om 60
milj. kronor. Såvitt avser sakförsäkringen är beloppet begränsat till - för år
1981 - 2 100 milj. kronor trots all anläggningarna har ett väsentligt högre
värde. Anledningen till del otillräckliga sakförsäkringsbeloppel är den
begränsade - totala - försäkringskapacitet som slår till buds på den svenska
och den internationella försäkringsmarknaden. F.-ågan om höjning av det
ansvarsbelopp, för vilket anläggningsinnehavaren svarar, måste därför ses i
belysning jämväl av den kapacitet som finns på sakförsäkringssidan.

Det
nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fastställdes vid
atomansvarighetslagens tillkomst år 1968 och har sedan dess stått oförändrat.
En höjning av beloppet synes därför motiverad, varvid kapaciteten på sakförsäkringssidan
dock måste uppmärksammas. Här bör vidare försäkringsfrågornas samband med
finansierings- och säkerhetsaspekter uppmärksammas, då det för
anläggningsinnehavaren, för att kunna möjliggöra upptagande av lån, kan vara
av största vikt att kärnkraflan-läggningens värde åtminstone till väsentlig del
läcks av sakförsäkring. Den i promemorian föreslagna höjningen från 50 till 500
milj. kronor synes sedd från bl. a. denna synpunkt - ligga på gränsen för vad
som kan anses tillrådligt. Hur en föreslagen höjning kommer att påverka
kapaciteten för sakförsäkringarna är givetvis omöjligt att nu fastslå men i
promemorian har angivits att en sänkning av kapaciteten med 250-300 milj.
kronor förefaller trolig. Sammanfattningsvis skulle OKG vilja hävda att en
något mindre höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet hade varit önskvärd
men att den föreslagna höjningen med största tveksamhet ändock må kunna

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 117

accepteras.
Här mä också kunna tilläggas alt en viss "inflationsvinst" möjligen
kan tänkas uppstå, därest det dröjer med lagens ikraftträdande.

Beträffande
sistnämnda fråga — ikraftträdande för de föreslagna ändringarna — bör beaktas
att sak- och ansvarsförsäkringar tecknas per kalenderår. Då såsom ovan
angivits en höjning av ansvarsbeloppet kommer alt inverka även på sakförsäkringsbeloppen
måste såväl ansvars- som sakförsäkringar omförhandlas. Det synes därför vara rationeUt
att de nya reglerna träder i kraft vid ett årsskifte, förslagsvis 1983-01-01.

Studsvik
energiteknik AB:

STUDSVIK
finner i huvudsak inget att invända mot de föreslagna ändringarna i och
tilläggen till lagen. Betydelsen av alt i dessa ansvarighetsfrågor nå största
möjliga internationella harmonisering stod klar redan vid lagens tillkomst och
har sedan dess blivit ytterligare betonad.

Bolaget
vill här dock la tillfället i akt att framhålla betydelsen av en klar och
enhetlig nomenklatur i dessa sammanhang. Lagens 1 § innehåller definitioner av
ett antal begrepp, vilka är av central betydelse i den följande lagtexten och
för lagens tillämpning. I vissa fall ges begreppen benämningar som är
specifika för denna lag, i andra fall är benämningarna synonyma med sådana som
har vedertagen tekniskl-velenskaplig betydelse. 1 ytterligare något fall - t.
ex. beträffande "radioaktivt material" - finns lagfästa definitioner
i andra lagar.

STUDSVIK
vill rekommendera att i samband med översynen av lagstiftningen på
atomenergiområdet nomenklaturen överses och harmoniseras samt i möjlig mån anslutes
till vedertaget tekniskl-vetenskapligt språkbruk. Härigenom skulle många
anledningar till missförstånd och lolk-ningssvårigheter undanröjas. Som exempel
på oklarheter av detta slag vill bolaget anföra andra satsen i förslagels 2§.
Här talas om "... annan anläggning som innehåller radioaktivt material ...".
STUDSVIK finner att det för lagen specifika begreppet atomsubstans bättre
skulle passa syftet. Tolkar man "radioaktivt material" i fysikalisk
mening blir satsen närmast meningslös, tolkar men orden enligt strälskyddslagen
leder den till otaliga gränsdragningsproblem.

Bolaget
finner för övrigt den tidigare formuleringen av första satsen i 2 § mer
ändamålsenlig än förslagets. Det senare lägger onödigtvis alltför stor vikt vid
det godtyckligt valda, precisa avståndet 1000 m samt den ordningsföljd i
vilken tre eller flera anläggningar hos samma ägare kan ha kommit alt uppföras.

Svensk
kärnbränsleförsörjning AB (SKBF):

På
uppdrag av sina delägare, som omfattar den svenska kärnkraftindustrin, svarar SKBF
för projektering och uppförande av ett cenlrallager för mellanlagring av använt
kärnbränsle (CLAB), som är beläget i omedelbar anslutning till
Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB:s anläggning för kärn-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 118

kraftproduktion
i Simpevarp. CLAB i färdigt skick, som omfattas av begreppet alomanläggning i
atomansvarighetslagen, kommer all ägas och drivas av SKBF, och SKBF kommer
således att inlaga ställning av innehavare av atomanläggning enligt lagen. SKBF
kommer vidare alt ombesörja transporten av använt bränsle destinerat för upparbelning
i Frankrike saml transporterna till CLAB. Under projektering i SKBF:s regi är
vidare en anläggning för förvaring av låg- och medelaktivt avfall (veaktoravfall).

1
anslutning tiU förslaget i angiven del viU SKBF endast framhålla, all den hantering
av radioaktiva ämnen i form av använt kärnbränsle som äger rum i och under
transport till och från CLAB respektive som sker med låg-och medelaktivt avfall
från nukleär synpunkt väsentligt skiljer sig från förhållandena i en
atomreaktor. De grundläggande förutsättningarna för spridning av radioaktivitet
vid någon form av olycka är väsensskilda och vid transporter är därjämte att
beakta de mycket begränsade kvantiteter som förekommer per transport.

Från
risk- och skadesynpunkt föreligger således väsentligt olika förhållanden vid
de olika former av hantering av atomsubstans som förekommer inom kärnkraflindustrin,
vartill nu föreliggande förslag icke lar hänsyn genom någon motsvarande
differentiering i fråga om ansvarighetsbeloppet.

Svenska
atomförsäkringspoolen:

Anläggningsinnehavarens
ansvarighet enligt 17 § uppgår f. n. till 50 milj. kronor för vatje atomolycka,
med möjlighet för regeringen alt i vissa fall fastställa ett lägre
ansvarsbelopp, lägst 25 milj. kronor. Annan anläggningsinnehavare än staten är
skyldig att teckna försäkring för sitt ansvar. Enligt 22 och 23 §§ får
försäkringen tas så att denna vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med
ett belopp motsvarande minst 120% av ansvarsbeloppet. I enlighet härmed har
poolen meddelat ansvarsförsäkring förde svenska alomanläggingarna Barsebäck,
Forsmark och Oskarshamn med försäkringsbeloppet 60 milj. kronor samt AB Asea-Aloms
bränslefabrik i Finnslätt med försäkringsbeloppet 30 milj. kronor. Vidare har
poolen ingått försäkringsavtal med Asea-Atom avseende bolagels ansvar för
atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans med
försäkringsbeloppet 30 resp 60 milj. kronor beroende på transportens innehåU.

För
ovannämnda anläggningar liksom för Asea-Aloms transporter har poolen vidare
meddelat försäkring mot skada på själva anläggningarna resp. det transporterade
bränslet (sakförsäkring). För de tre kärnkraftverken är sakförsäkringsbeloppet
begränsat till f. n. 2 100 milj. kronor oaktat anläggningarna har ett högre
värde. Anläggningarna är återförsäkrade genom ett 20-tal utländska atomförsäkringspooler.
Anledningen till det otUlräckliga sakförsäkringsbeloppet är den begränsade försäkringskapacilel
som står till buds på den svenska och den internationella försäkringsmarknaden.
Kapaciteten ökar dock år för år, och för nästkommande år räknar

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 119

poolen
med att uppnå en kapacitet av ca 2500 milj. kronor per kärnkraftverk.

En och samma skadehändelse
kan naturligtvis ge upphov till skada såväl på tredje man som på själva anläggingen.
Vid bedömning av den kapacitet som resp. alomförsäkringspool kan ställa till
förfogande för en anläggning räknar man därför i regel med ett gemensamt belopp
för ansvars- och sakförsäkringarna. Detta leder tiU att ju större kapacitet som
fordras för ansvarsförsäkringen, desto mindre kapacitet slår till förfogande
för sakförsäkringen och vice versa.

I promemorian föreslås en
höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet från 50 tiU 500 milj. kronor.
Poolen räknar med att kunna tillgodose motsvarande krav på höjning av
ansvarsförsäkringsbeloppen, dvs. till 600 milj. kronor. Emellertid kommer
delta, av skäl som ovan anförts, att påverka försäkringsbeloppen för
sakförsäkringarna. Exakt hur stor denna påverkan kan komma att bli är omöjligt
att förutse, men i promemorian antagen minskning med 250—300 milj. kronor
förefaller vara en rimlig bedömning.

Möjligheten att i vissa
fall faststäUa ett lägre ansvarsbelopp har i förslaget begränsats till
atomolycka som uppkommer under transport av obestrålat uran. För detta fall
har föreslagils ansvarsbeloppet 100 milj. kronor mot f.n. 25 mjlj. kronor. Finnslättsanläggningen
kommer enligt förslaget inte längre att omfattas av möjligheten av ett lägre
ansvarsbelopp. Det nuvarande ansvarsbeloppet 25 milj. kronor kommer därigenom
att höjas till 500 milj. kronor. För anläggningen gäller f. n. ett
sakförsäkringsbelopp om 1 200 milj. kronor. En höjning av ansvarsbeloppet
enligt förslaget kan komma att påverka sakförsäkringsbeloppel för anläggningen.

Den
egendom som f- "• enligt 12 § är undantagen från aiomansvarighetslagens
ersättningsregler, s. k. on-site-properly, utvidgas genom förslaget till att
omfatta även annan atomanläggning inom samma område, oberoende av ägare, däri
inbegripet sådan anläggning under uppförande. Poolen vill peka på det ökade
behov av sakförsäkringsskydd mot atomskada, som därigenom kan uppkomma för
berörda anläggningar. Detta behov torde få tillgodoses genom särskild
sakförsäkring inom ramen för vad som är möjligt med hänsyn till kapaciletsbegränsningen.

I
frågan om tidpunkt för de nya reglernas ikraftträdande vill poolen framhålla
följande.

Sak-
och ansvarsförsäkringarna för Barsebäck, Forsmark och Oskarshamn tecknas per
kalenderår och förnyas således den 1 januari varje år. Som ovan framhållits
kommer den föreslagna höjningen av ansvarsförsäkringsbeloppen att påverka även
sakförsäkringarna för samma anläggningar. Såväl ansvars- som sakförsäkringarna
måste således omförhandlas vad gäller bl. a. försäkringsbeloppen från den
tidpunkt de nya reglerna träder ikraft. Med hänsyn till ålerförsäkringarna är
det förenat med svårigheter att genomföra detta under ett löpande
försäkringsår. Poolen vill därför

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:163 120

framhålla
som önskvärt att de nya reglerna träder i kraft vid ett årsskifte, vilket med
hänsyn till tidplanen för lagstiftningsarbetet borde kunna innebära ett
ikraftträdande den 1 januari 1983.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Sjöassuradörernas förening instämmer i vad
som har anförts i Svenska alomförsäkringspoolens yttrande.

Sveriges
advokatsamfund anser att lagförslaget är väl ägnat att läggas till grund för
lagstiftning. Samfundet anför vidare:

Samfundet
har ingen erinran mot att anläggningsinnehavarens civilrälts-hga ansvarighet
även i fortsättningen begränsas till ett visst belopp för varje atomolycka.
Redan med hänsyn till den penningvärdesförsämring som skett sedan slutet på 1960-lalet
är det rimligt, all de 1968 senast fastställda beloppsgränserna uppräknas. Tilläggskonvenlionens
ikraftträdande år 1974 samt 1981 års ändringsprotokoll gör en höjning av
beloppen ofrånkomlig.

Samfundet
har ingen erinran mot förslaget om höjning i 17§ av nämnda ansvarighetsbelopp
för anläggningsinnehavaren från 50 miljoner kronor till 500 miljoner kronor per
atomolycka, vilket i fall av transport av obestrålal uran skall kunna nedsättas
till lägst 100 miljoner kronor (förut lägst 25 miljoner kronor).

I
samband med sitt 1966 avgivna remissyttrande erinrade samfundet om sitt
tidigare ställningstagande (se TSA 1962 sid. 618) till förmån för en
fördubbling av det till 500000 kronor bestämda ansvarighetsbeloppet vid
dödsfall eller personskada. Samfundet, som med viss tvekan godtog att
beloppsgränsen även efter 1966 låg kvar på 500000 kronor, ser med tillfredsställelse
all den särskilda begränsningen till ett visst belopp vid dödsfall eller
personskada nu föreslås upphävd.

Med
hänsyn till 1981 års ändringsprotokoll föreslås den i 31 § angivna övre gränsen
för statsansvaret enligt tiUäggskonventionen höjd från 120 miljoner betalningsenhelener
till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (motsvarande c:a 1,7 miljarder
kronor). Samfundet delar den uppfattning som kommer till uttryck i promemorian
att svenska staten bör ikläda sig ett extra ansvar för svenska atomanläggningar
utöver tilläggskonventionens nämnda maximibelopp och alt övre gränsen för del
extra statsansvaret i enlighet med 31 a § lämpligen bör sättas till tre
miljarder kronor (vari ingår ersättningen enligt första, andra och tredje
stegen).

Slutligen
önskar samfundet uttala sin tillfredsställelse över utvidgningen och
preciseringen av begreppet "on-site-property" (12§), varigenom skadelidande
tredje man tillförsäkras ökal skydd i anläggningsinnehavarens
ansvarsförsäkring.

Sydkrafi:

Sydkraft
anser det angeläget att ersättningsbeloppen i 1968 års atomansvarighetslag
snarast anpassas till del penningvärde som råder i dag.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:163 121

Anläggningsinnehavarnas
ansvarighet är i dag begränsad till 50 miljoner kronor per olycka. Det föreslås
nu att denna ansvarighet höjes till 500 miljoner kronor, dvs. att en försäkring
på 600 miljoner kronor i realiteten måste tecknas. En höjning i denna
storleksordning måste, som även påpekas i promemorian, påverka kapaciteten för
försäkring av skada på själva anläggningen. Beloppet 250-300 miljoner kronor
har nämnts och med tanke på att världskapadlelen för sakförsäkringen i dag
uppgår till 2,1 miljarder kronor per kärnkraftverk, är påverkan av försäkringskapacileten
allvariig ur belåningssynpunkt. Vidare må påpekas att anläggningsinnehavarens
ansvar enligt lagförslaget, bortsett från statens nypåtagna ansvar enligt
"fjärde stegel", procentuellt ökas med 1000% jämfört med ca 150 för
staten och ca 260 för konvenlionsstaterna. Sydkraft förordar all den föreslagna
höjningen av anläggningsinnehavarens ansvar genomföres stegvis i takt med all försäkringskapacileten
ökar. Härför talar även den föreslagna utvidgningen av on-site-properly-begreppel.
Den föreslagna utvidgningen härav kommer att medföra ett ökal behov av
försäkringsskydd med ty ökade försäkringskostnader. Vidare kommer de höjda
ansvarsbeloppen för transportförsäkringar all medföra ökade
försäkringskostnader.

Enligt
atomansvarighetslagen är staten som anläggningsinnehavare befriad från att
teckna i nämnda lag föreskrivna försäkringar. Sydkraft vill ifrågasätta om det
längre, vad gäller landels kärnkraftverk, finns anledning att i
atomansvarighetslagen uppställa olika bestämmelser beträffande försäkringsskyldigheten
beroende på ägare.

9 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163

Bilaga
5

Det remitterade förslaget

Förslag
till

Lag om ändring i
atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom
förordnas i fråga om atomansvarighetslagen (1968:45)'

dels
att 41 § skall upphöra att gälla,

dels
att i 3, 4, 10, 19, 21, 22, 25, 27, 36 och 39 §§ ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen",

dels
att 1, 2, 9, 12, 17, 30-35 och 37 §§ skall ha följande lyddse,

dels att i lagen
skall införas en ny paragraf, 31 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I
denna lag förstås med

atombränsle:
klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i
legering eller i kemisk förening, och annat klyvbart material som Konungen
anger;

radioaktiv
produkt: annat radioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall, om
materialet eller avfallet bildats vid framställning eller användning av atombränsle
eller blivit radioaktivt genom bestrålning i samband med sådan framställning
eller användning;

atomsubstans:
dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels
radioakliv produkt med undantag av radioisotoper, som användes för eller
gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt,
medicinskt eller vetenskapligt ändamål;

atomreaktor:
anordning som innehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av
atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion kan uppkomma i anordningen
utan tillskott av neutroner från annan källa;

I
denna lag förslås med

atombränsle:
klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i
legering eller i kemisk förening, och annat klyvbart material som regeringen
anger;

radioaktiv
produkt: annat radioaktivt material än atombränsle saml radioaktivt avfall, om
materialet eller avfallet bildals vid framställning eller användning av atombränsle
eller blivit radioaktivt genom bestrålning i samband med sådan framställning
eller användning;

atomsubstans:
dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels
radioaktiv produkt med undantag av radioisotoper, som användes för eller
gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt,
medicinskt eller vetenskapligt ändamål eller för undervisningsändamål;

atomreaktor: anordning som
innehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atomkärnor i
en självunderhållande kedjereaktion kan uppkomma i anordningen utan tillskott
av neutroner från annan källa;

Senaste
lydelse av 3 § 1974:249.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

atomanläggning: atomreaklor med undantag av atomreaktor
som infogals i fartyg eller annat transportmedel och där användes eller är
avsedd att användas som kraftkälla; fabrik för framställning eller behandling
av atomsubstans; fabrik för separation av isotoper i atombränsle; fabrik för
bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans,
om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport
av substansen; annan anläggning, som Konungen bestämmer, i vilken finnes alombränsle
eller radioaktiv produkt;

anläggningsstat:
för varje atomanläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen ligger
eller, om anläggningen icke ligger inom någon stats område, den
konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen;

atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva
egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv produkt eller av radioaktiva
egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strålning
från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle eller radioaktiv
produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma
ursprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade
konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse

atomanläggning:
atomreaklor med undanlag av atomreaklor som infogals i fartyg eller annat transportmedel
och där användes eller är avsedd att användas som kraftkälla; fabrik för
framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av
isotoper i alombränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle;
anläggning för förvaring av alomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast
för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan anläggning,
som regeringen bestämmer, i vilken finnes alombränsle eller radioaktiv
produkt;

anläggningsstat:
för varje alomanläggning den konventionsstal inom vars område anläggningen ligger
eller, om anläggningen icke ligger inom någon stats område, den konventionsstal
som driver eller har godkänt anläggningen;

atomskada: dels skada som orsakas av radioaktiva
egenskaper hos atombränsle eller radioakliv produkt eller av radioaktiva
egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strålning
från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle eller radioaktiv
produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma
ursprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade
konventionen om skadeståndsansvar pä atomenergins område i dess lydelse

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

enligt det i Paris den 28januari 1964 avslutade
tilläggsprotokollet;

tilläggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963
avslutade och genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet
reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen:

konventionsstat: stat som lillträtt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna, att från lagens tillämpning skall
undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk
som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

124

Föreslagen lydelse

enligt det i Paris den 28 januari 1964

avslutade tilläggsprotokollet eller

nämnda konvention i dess lydelse

enligt detta protokoll och det i Pa

ris den 1981 avslutade

ändringsprotokollet:

tilläggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963 avslutade
tilläggskonventionen till Pariskonventionen (' den lydelse som nämnda
tilläggskonvention har fått genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tUläggsprotokollet
och det, likaledes i Paris, den 1981 avslutade ändringsprotokollet;

konventionsstat: stal som tillträtt Pariskonventionen.

Regeringen kan förordna, att från lagens tillämpning skall
undantagas alomanläggning, alombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk
som är förbunden med anläggningen, bränslet eller produkten är ringa.

Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer kan beträffande atomanläggningar i
Sverige förordna, att två eller flera anläggningar som är i samma innehavares
hand och ligger i varandras omedelbara närhet skall vid tillämpningen av
denna lag behandlas som en anläggning.

Ligger
två eller fiera atomanläggningar som har samma innehavare i närheten av
varandra, skall den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de
som befinner sig inom en radie av 1000 meter från den första anläggningen vid
tillämpningen av denna lag tillsammans behandlas som en atomanläggning. Om i
ett sådant fall en annan anläggning som innehåUer radioaktivt material ligger
inom nämnda radie, skall den anläggningen och atomanläggningarna tiUsammans
betraktas som en anläggning, om de har samma innehavare. Vad som nu har sagts
gäller bara beträffande anläggningar i Sverige.

Har
atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans,
vilken kom från

Nuvarande
lydelse

alomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstal
eller vilken före alomolyckan varit under transport som avses i 7 §, åvilar ansvarigheten
för skadan den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen
i sin besittning eller, om substansen då icke var i någon anläggningsinnehavares
besittning, den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin
besittning. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke
efter transporten varit i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar dock
ansvarigheten den anläggningsinnehavare som när transporten upphörde var
ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av atomolycka under
transporten.

Föreslagen
lydelse

atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsslat
eller vilken före atomolyckan varit under transport som avses i 7§, åvilar
ansvarigheten för skadan den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan
hade substansen i sin besittning. Var substansen då icke i någon
anläggningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den
anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en
anläggningsinnehavare genom skriftligt avtal övertagit ansvarigheten för
sådan atomskada, åvilar ansvarigheten denne. Om atomsubstansen före olyckan
varit under transport och icke efter transporten varit i någon anlägga ningsinnehavares
besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som när transporten
upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka
under transporten.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag
för

/. skada på atomanläggningen eller på annan atomanläggning
inom samma område, däri inbegripet annan atomanläggning under uppförande.

2. skada på egendom som vid liden för atomolyckan fanns
inom detta område och användes eller var avsedd alt användas i förbindelse med
en sådan anläggning inom området.

Är innehavare av alomanläggning i annan konventionsstal
ansvarig i anledning av atomolycka som inträffat under transport av
atomsubstans, avgöres enligt anläggningsslatens lag, om ersättning skall utgå
för skada på transportmedlet.

Angående
ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra
skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i 14 §
andra stycket.

17
§

För
innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarigheten en-

För
innehavare av alomanläggning i Sverige är ansvarigheten en-

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse.

ligt denna lag begränsad till femtio miljoner kronor för
varje atomolycka. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan, med
hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport eUer
annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock ej under tjugofem
miljoner kronor. För innehavare av atomanläggning utom riket bestämmes ansvarighetsbeloppet
enligt anläggningsstatens lag. I fråga om atomolycka som inträffar under
transport av atomsubstans avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt denna
lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre
sammanlagt belopp än tjugofem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada ar
för varje dödad eller skadad person begränsad till en miljon kronor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar
icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

126

Föreslagen lydelse

ligt denna lag begränsad till 500 miljoner kronor för
varje alomolycka. Såvitt gäller anläggning enbart för framställning, behandUng
eller förvaring av obestrålat uran är ansvarigheten dock begränsad till 100
miljoner kronor för varje olycka. Detsamma gäller i fråga om atomolyckor som
uppkommer under transport av sådant uran. För innehavare av atomanläggning
utom riket bestämmes ansvarighetsbeloppet enligt anläggningsstatens lag. I
fråga om atomolycka som inträffar under transport av alomsubstans avser
anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt denna lag för andra skador än skada
på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner
kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta
eller ersättning för rättegångskostnad.

Ersättning
av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första
stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra stvcket.

Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de
grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra oc/i tredje
styckena.

Bestämmelserna i 15 § första stycket första punkten och
tredje stycket om rätt till återkräv mot innehavare av alomanläggning äger
motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som
utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår
enligt 29 §.

31 §

Del
sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en
atomolycka, dels enligt 5-21 §§ saml 29 och 30 §§ av innehavare av
atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tiUäggskonventionen,
är begränsat till ett belopp motsvarande etthundratjugo miljoner / det eu-

Del
sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en
atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av innehavare av
atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i
tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvarande 300
miljoner särskilda drag-

Prop. 1981/82:163 127

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

ningsrätter.
I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

ropeiska monetära avtalet den 5 augusti 1955 avsedda
betalningsenheter sådana dessa enligt artikel 24 i avtalet var bestämda den
29juli 1960.1 beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Med uttrycket "särskUda dragningsrätter" avses
de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Förs
talan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till
svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyckan inträffade, om ej för
en viss olycka en annan dag fastställs genom överenskommelse mellan de stater
som tillträtt tilläggskonventionen. Vid omräkning till svenskt mynt skall
kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

31 a §

Avilar ansvarighet för en atomskada innehavare av
atomanläggning här i riket och förslår det sammanlagda beloppet av de ersättningar
som skall utges enligt 17 § första stycket och 18 § första stycket samt av
statsmedel enligt 29-31 §§ eller annars enligt till-läggskonventionen icke till
full ersättning för uppkommen skada, utges ytterligare ersättning av
statsmedel för skada som har uppkommit

a)
här i
riket,

b)
('
Danmark, Finland eller Norge,

c)
annars
ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som är regi-

Prop.
1981/82:163

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

128

strerat i Sverige. Danmark, Finland eller Norge, eUer

d) på annat ställe, om skadan har tUlfogats svensk
medborgare eller svensk juridisk person.

Ersättning enligt första stycket utgår också för skada i
annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen i samma mån som ersättning i
denna stat skulle utgå för atomskada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som .skall
utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5—21 §§ och 29-31 §§ av innehavare
av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avlal som avses i artikel 15
i tilläggskonventionen, dels av staten enligt första och andra styckena, är
begränsat till tre miljarder kronor. I beloppet inräknas icke ränta eller
ersättning för rättegångskostnad.

Ifråga om ersättning enligt första och andra styckena har
30 § motsvarande tillämpning.

Om det belopp som med tillämpning av tredje stycket står
till förfogande för gotlgörelse av statsmedel icke förslår till ersättning
för skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma
kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvarande tillämpning.

32 § Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av alomolycka
för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig, yppats
först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 §
andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventions-stals lag men
inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för
skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av
staten, om den skadelidande visseriigen underiålil all inom föreskriven lid
väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbrytande åtgärd men haft
godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt Har skadestånd nedsatts enligt

19 § första stycket och, i förekom- 19
§ första stycket och, i förekom

mande fall, 31 § andra stycket eller mande
fall, 31 § tredje stycket och

enligt motsvarande bestämmelser i 31
a § femte stycket eller enligt

annan konventionsslals lag, ned- motsvarande
bestämmelser i annan

Prop.
1981/82:163

Nuvarande lydelse

sättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i
samma mån. Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om anläggningens
innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av
talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet
som Konungen bestämmer.

Konungen kan förordna, att ersättning enligt denna
paragraf skall utgå även för skada som uppkommit utom Sverige.

129

Föreslagen lydelse'

konvenlionsslats lag, nedsättes ersättningen av
statsmedel enligt denna paragraf i samma mån. Ersättningsskyldigheten
bestämmes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. Anspråk
på ersättning skall vid äventyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i
21 § första stycket hos myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen kan
förordna, att ersättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som
uppkommit utom Sverige.

Om det
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första
stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsslals lag icke
förslår till full ersättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av
statsmedel ej utgår enligt 29 § eller i övrigt enligt tiUäggskonventionen, beredes
gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som faslslälles av Konungen och
riksdagen. Sådan gotlgörelse lämnas i här avsedda fall även i tillägg till
ersättning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan
ersättning nedsatts enligt 32 § andra stycket första punkten. Gotlgörelse som
nu nämnts lämnas för här i riket upp-kotnmen skada även i fall då på grund av
förordnande enligt 19 § andra stycket ersättning från anläggningsinnehavaren
tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej
utgår enligt tilläggskonventionen.

Om del
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första
stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konvenlionsslats lag och
ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 §§ eller i övrigt enligt
tilläggs-konventionen samt enligt 31 a § icke förslår till full ersättning för
uppkommen skada, beredes gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som
fastställes / särskild lag. Sådan gotlgörelse lämnas i här avsedda fall även i
tillägg till ersättning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada,
om sådan ersättning nedsatts enligt 32 § andra stycket första punkten. Gotlgörelse
som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande enligt 19 § andra
stycket, 31 § tredje stycket andra punkten eller 31 a § femte stycket andra
punkten ersättning tills vidare utgår endast med viss kvotdel.

Ersättning
enligt 28, 29 eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i 11 §
andra stycket.

Ersättning
enligt 28, 29,31 a eller 33 § utgår ej i anledning av alomolycka som avses i
11 § andra stycket.

Prop.
1981/82:163

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

130

35
§

Belopp som utgivits
enligt 28 § får staten kräva åter endast av atomanläggningens innehavare,
dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens innehavare har ålerkravsrätt
enligt 20 §.

För belopp som utgivits
enligt 29 eller 33 § med anledning av att förordnande meddelats enligt 19 §
andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren
som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit
enligt 29-31 §§ eller som eljest utgivits enligt lill-läggskonventionens
bestämmelser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av
atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konvenlionsslats lag, eller
som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som
orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som
staten utgivit enligt 32 §.

För belopp som utgivits
enligt 29, 31 a eller 33 § med anledning av att förordnande meddelats enligt 19
§ andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren
som kan tiUkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit
enligt 29-31 och 31 a §§ eller som eljest utgivits enligt tilläggskonvenlionens
bestämmelser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare
av alomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventionsstats lag,
eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som
orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten
utgivit enligt 32 §.

Talan i mål, som enligt 36
§ får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 32 eller 33 § väckes
vid rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Är två eller flera domstolar
behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig
domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms rådhusrätt.

Talan i mål, som enligt 36
§ får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 31 a, 32 eller 33
§ väckes vid rätlen i den ort där atomolyckan inträffade. Är två eller flera
domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig
domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.