Prop. 1981/82:164

Prop.
1981/82:164

Regeringens proposition 1981/82:164

om
ansvarighet för taltidningar;

beslutad
den 8 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i biiogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Med
anledning av att regeringen föreslår att stathgt stöd skall utgå för spridning
av dagstidningar till synskadade genom s. k. tallidningar läggs i denna
proposition fram ett förslag till lag om ansvarighet för taltidningar. Lagen
överensstämmer i allt väsentligt med den lag som f n. gäller för radiosända
taltidningar men avser också kassettdistribuerade laltidningar. Den nu
föreslagna lagen bygger liksom den tidigare på samma principer som ansvarsreglerna
för pressen och Sveriges Radio.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 164

Prop.
1981/82:164 2

1 Förslag till

Lag om ansvarighet för taltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar,
som avses i

lagen (1981:508) om radiotaltidningar, och sådana kassettahidningar som

anges i andra stycket.

Med kassettaltidning förstås i denna lag en för synskadade
avsedd, uppläst version av en periodisk skrift som ges ut här i landet
(förlagan), under förutsättning all ägaren av den periodiska skriften sprider
eller låter sprida denna version i form av ljudinspelning på kassettband. Lagen
tillämpas på en kassettaltidning endast i den utsträckning denna innehåller
material ur förlagan samt uppgifter om hur detta material har disponerats vid
uppläsningen. Bestämmelserna i 4 § och 13 § första stycket tillämpas dock även
på annat material i kassettaltidningen.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som
föreskrivs i andra författningar.

2 § Missbruk av yttrandefriheten i en taltidning
medför ansvar . och

skadeståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.

Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan

särskild rättsverkan av brott.

Med yltrandefrihetsbrott avses i denna lag framställning
eller offentliggörande som enhgt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen
skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott, om gärningen hade begåtts genom
en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiotaltidningen
har blivit sänd eller kassettaltidningen har blivit spridd.

Som yttrandefrihetsbrott anses inte tillkännagivanden i
annonser eller liknande meddelanden i en taltidning, om det inte av
meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för ett sådant brott kan
komma i fråga. Är ett meddelande straffbart i förening med omständigheter, som
inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som är föreskrivet
i allmänhet. Detsamma gäller i fråga om meddelanden genom chiffer eller på
något annat sätt som är hemligt för allmänheten.

3 § Bestämmelser i brottsbalken eller
i annan lag om påföljd för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 §§
tryckfrihetsförordningen, eller om förverkande av egendom eller annan särskild
rättsverkan av sådant brott gäller också när brottet är att anse som
yttrandefrihetsbrott i en taltidning.

4 § Den som är utgivare av den
periodiska skrift som utgör en taltidnings förlaga har befogenhet att bestämma
över taltidningens innehåll så att ingenting får förekomma i denna mot hans
vilja. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, gäller det sagda honom.

5 § För yttrandefrihetsbrott i en tallidning
ansvarar den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen i egenskap av utgivare,
ställföreträdare för denne eller ägare är ansvarig för den periodiska skrift
som utgör taltidningens förlaga.

Prop.
1981/82:164 3

6 § Ingen annan får dömas till ansvar för
yttrandefrihetsbrott i en taltidning

eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 §.

Om en författare eller annan upphovsman till innehållet i
en taltidning gör sig skyldig till en sådan gärning som anges i 7 kap. 3 §
första stycket tryckfrihetsförordningen, får han dock dömas till ansvar för
detta enligt vad som är föreskrivet i allmänhet. Detsamma gäller, om någon
lämnar meddelande för offentliggörande i en tallidning eller anskaffar
uppgifter eller underrättelser för att offentliggöra dessa i en sådan tidning
eller för att lämna ett sådant meddelande som nyss har angetts utan att syftet
är att uppgifterna eller underrättelserna skall offentliggöras i taltidningens
förlaga.

7 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i en
taltidning svarar den som

enligt 5 § är ansvarig för brottet.

Svarar utgivaren av den periodiska skrift som utgör en
taltidnings förlaga eller en ställföreträdare för denne för ett yltrandefrihetsbrott
i taltidningen, är den periodiska skriftens ägare skyldig att ersätta skadan
tillsammans med utgivaren eller ställföreträdaren.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den
som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket. Om
skadeståndsskyldighet på grund av brott som avses i 2 § tredje stycket eller 6
§ andra stycket gäller dock vad som är föreskrivet i allmänhet.

8 § Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i
en taltidning skall

bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen

gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 5 eller 7 § för en taltidning
skall anses ha haft kännedom om innehållet i taltidningen och ha medgett att
denna sändes i radio eller spreds i form av kassettband.

9 § I mål om ansvar eller skadestånd eller om
förverkande av egendom eller

annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i en taltidning får

fråga inte väckas om vem som, utan alt vara ansvarig för brottet eller

skadeståndsskyldig enligt denna lag,

1.
är författare
eller annan upphovsman till innehållet i taltidningen,

2.
har framställt
taltidningen, eller

3.
har lämnat
meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen till den
periodiska skrift som utgör taltidningens förlaga.

Handläggs ett sådant mål som avses i första stycket i
samma rättegång som ett tryckfrihetsmål, hindrar det stycket inte att en fråga,
som enligt 3 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får väckas i
tryckfrihetsmålet, tas upp i den gemensamma rättegången.

10 § Beträffande mål om ansvar eller skadestånd
eller om förverkande av

egendom eller annan särskUd rättsverkan på grund av yltrandefrihetsbrott i

en taltidning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande mål angående

tryckfrihetsbrott genom den periodiska skrift som utgör taltidningens

förlaga.

I fråga om mål angående ansvar eller skadestånd på grund
av brott som avses i 6 § andra stycket första meningen gäller vad som är
föreskrivet om motsvarande tryckfrihetsmål.

r Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 164

Prop.
1981/82:164 4

11 § Den som har tagit befattning med tillkomsten
eller med sändningen

eller spridningen av en taltidning får inte röja vad han därvid har fått veta
om

vem som är författare eller annan upphovsman till innehållet i taltidningen,

vem som har framställt denna eller vem som har lämnat meddelande som

anges i 9 § första stycket 3, om inte

1.
denne har
samtyckt till det,

2.
det i ett
sådant mål som anges i 9 § första stycket är fråga om huruvida den, mot vilken
talan förs, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig,

3.
det i ett fall
som avses i 6 § andra stycket första meningen är fråga om ett sådant brott mot
rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1
tryckfrihetsförordningen,

4.
rätten i ett
fall, som avses i 2 § tredje stycket, eller i ett fall, som avses i 6 § andra
stycket första meningen och där det är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 §
första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen, anser det behövligt att det
vid förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eUer skäligen
misstänkt för brottet har lämnat meddelandet eller medverkat till
framställningen i taltidningen,

5.
rätten av hänsyn
till ett allmänt eller enskilt intresse anser det vara av synnerlig vikt att
uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under
sanningsförsäkran, eUer

6.
uppgiftslämnandet
i annat fall är tillåtet enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

12 § Myndigheter och andra aUmänna
organ får inte efterforska den som är författare eller annan upphovsman till
innehållet i en taltidning eller den som har framställt en taltidning i vidare
mån än som krävs för ett åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna
lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den tystnadsplikt som
är föreskriven i 11 §.

13 § Ägaren till en periodisk skrift
som utgör förlaga till en radiotaltidning skall se till att varje sändning av radiotaltidningen
spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen.
Ägaren till en periodisk skrift som utgör förlaga till en kassettaltidning
skall bevara ett exemplar av varje nummer av kassettaltidningen minst sex
månader från den dag då numret lämnades ut för spridning.

Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och
få en utskrift av vad som har yttrats i laltidningen har

1.
justitiekanslern,

2.
en enskild som
anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i taltidningen eller
att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i tallidningen, om
det inte är uppenbart att han inte berörs av innehållet i denna på ett sådant
sätt att han kan vara målsägande.

14 § Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i en
taltidning väcks av justitie

kanslern. Åtalet skall väckas inom sex månader från det att radiotaltidningen

sändes eller kassettaltidningen lämnades ut för spridning. Vad som är

föreskrivet i 9 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen och annan lag

angående åtal för tryckfrihetsbrott skall tillämpas också i fråga om

yttrandefrihetsbrott i en taltidning.

Justitiekanslern är åklagare även i mål om ansvar för
brott som avses i 6 § andra stycket första meningen.

Prop, 1981/82:164 5

15
§ I fråga om ansvar för den som bryter mot 11 § gäller 20 kap. 3§ brottsbalken.
Åtal för ett sådant brott får väckas av åklagare endast om målsäganden anger
brottet till åtal.

Den
som bryter mot 12 § första meningen döms till böter eller fängelse i högst ett
år.

Den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt 13 §
döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är
åklagare i mål om ansvar för brott som avses i denna paragraf.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982, då lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar
skaU upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om radiotaltidningar
som har sänts före nämnda tidpunkt. Den nya lagen skall inte tillämpas i fråga
om kassettaltidningar som har lämnats ut för spridning före den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:164 6

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap. 4
§ rättegångsbalken skal! ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 5§'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av
dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd
från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska,
sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden
höras angående något, som på grund av denna deras stäUning förtrolls dem eller
de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtiU.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som
vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrolls honom, med mindre parten
medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare
annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket
icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt
stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något som han
vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 Den som har tystnadsplikt enligt 3

kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen (1966: 9 § radioansvarighetslagen
(1966: 756), 1 § lagen (1978:480) om ansva- 756), 1 § lagen (1982:000) om ansvarighet
i försöksverksamhet med när- righet för närradio eller 11 § lagen radio eller
11 § lagen (1981:509) om (1982:000) om ansvarighet för taltid-ansvarighet för radiotaltidningar
får ningar får höras som vittne om höras som vittne om förhållanden
förhållanden som tystnadsplikten som lystnadsplikten avser endast i avserendast
i den mån det föreskrivs den mån del föreskrivs i nämnda i nämnda paragrafer, paragrafer.

Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att,
innan han infinner

sig för
avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret

gäller
genom att granska för vittnet tiUgängliga räkenskapsböcker, anteck-

, ningar
eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant

kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

' Senaste lydelse 1981:510. Annan lydelse föreslagen i prop.
1981/82:92. 2 Senaste lydelse 1981:510.

Nuvarande
lydelse

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9
§ första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) dier 11 § 5 lagen
(1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar skall pröva om någon, som är
skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne
därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta
yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

Föreslagen
lydelse

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9
§ första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) dier 11 § 5 lagen
(1982:000) om ansvarighet för taltidningar skall pröva om någon, som är
skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne
därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta
yttrande från det företag, hos vilket han har erhåUit vetskap om uppgiften.

49 kap. 4 §3 Talan
mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskUt, om rätten

1.
avvisat ombud,
biträde eller försvarare;

2.
ogillat tredje
mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegång-

3.
förelagt en part eller någon annan att förete skriftiigt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3 §
5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) eller 11 § 5 lagen (1982:000) om ansvarighet för taltidningar
funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid
vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;

3. förelagt en part eller någon annan att förete
skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning
eller också enhgt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5
radioansvarighetslagen (1966:756) eller 11 § 5 lagen (1981:509) om ansvarighet
för radiotaltidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som
avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;

4.
utlåtit sig
angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i
rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient,
att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5.
utiåtit sig
angående ersättning eller förskott av allmänna medel tUl målsägande eller
angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part eller intervenient;

6.
utlåtit sig i
tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål
angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7.
avslagit
begäran om biträde eller försvarare eller tiU sådant uppdrag förordnat annan än
part föreslagit;

8.
utiåtit sig i
annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller aUmän rättshjälp; eller

3 Senaste lydelse 1981:510.

1** Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 164

Prop.
1981/82:164 8

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9.
avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild
talan skall föras genom besvär. År fråga om beslut, som avses i 1, 2, 3, 7, 8
eller 9, åhgge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid
sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då
han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt
till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om vittnesförhör med den som har tystnadsplikt enligt 1 § lagen
(1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio eller enligt 11 §
lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar."

■♦ 4 Jfr prop. 1981/82:92.

Prop.
1981/82:164 9

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 1§ Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall
är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2 samt 5 § 1 och 2
samma förordning. De fall av uppsåtiigt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka
nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 3
tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten
följer av

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord- 2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord

ningen, 9 § radioansvarighetslagen ningen, 9 § radioansvarighetslagen

(1966:756), 1 § lagen (1978:480) om (1966:756), 1 § lagen (1982:000) om

ans\arigheti försöksverksamhet med ansvarighet för närradio eller 11 §

närradio eller 11 § lagen (1981:509) lagen (1982:000) om ansvarighet för

om ansvarighet för radiotaltidning- taltidningar

E)enna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ansvar för åsidosättande av
tystnadsplikt enligt 1 § lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet
med närradio eller 11 § lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar.'

1 Lagen omtryckt 1980:880.

2 Senaste lydelse 1981:511. Annan lydelse
föreslagen i prop. 1981/82:92.

3 Jfr prop. 1981/82:92.

Prop.
1981/82:164 10

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ansvarighet för taltidningar

1 Inledning

Riksdagen fattade år 1981 ett beslut som gör det möjligt
att sända s. k. taltidningar i rundradiosändning (prop. 1980/81:166, KU
1980/81:24, rskr 1980/81:363). Frågor om tillstånd m. m. för sådana sändningar
regleras i lagen (1981:508) om radiotaltidningar. I fråga om yttrandefriheten i
radiosända taltidningar finns bestämmelser i lagen (1981:509) om ansvarighet
för radiotaltidningar (LÄRT, prop. 1980/81 :i64). Denna lag hänvisar i stor
utsträckning till tryckfrihetsförordningen (TE, omtryckt 1979:936) och innebär
en utbyggnad av det skydd TF ger periodiska skrifter. Lagtexten till lagen om
ansvarighet för radiotaltidningar bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga.

Utredningen
om dagstidningar för synskadade' har haft i uppdrag att utvärdera olika försök
med distribution av dagstidningar till synskadade antingen genom
kassettdistribution eller genom rundradiosändningar. Utredningen lade i
februari 1982 fram betänkandet (Ds U 1982:2) Dagstidningar för synskadade.

På
grundval av betänkandet avser chefen för utbildningsdepartementet att senare
denna dag föreslå regeringen att besluta en proposition om statligt stöd till
taltidningar. För min del vill jag nu ta upp frågan om en ny lag om ansvarighet
för taltidningar.

' Särskild utredare: f. vice radiochefen Jan-Otto Modig.

Prop. 1981/82:164 11

2 Tryckfrihetsförordningen och reglerna om radiotaltidningar
2.1 Tryckfrihetsförordningen

I TF regleras exklusivt i vilka fall straffrättsligt eller
skadeståndsrättsligt ansvar får utkrävas för missbruk av yttrandefriheten i
tryckt skrift. En förutsättning för ansvar är att det föreligger ett sådant
brott som anges i 7 kap. 4 eller 5 § TF (1 kap. 3 § TF).

TF innebär
att i princip bara en person anses straffrättsligt ansvarig för missbruk av
yttrandefriheten. I första hand ansvarar enligt TF:s regler om periodisk skrift
utgivaren av skriften (8 kap. 1 § första stycket). Det är möjligt att utse en
ställföreträdare, som kan överta ansvaret, för utgivaren av en periodisk skrift
(5 kap. 9 och 10 §§ TF).

I andra
hand ligger det straffrättsliga ansvaret på ägaren av en periodisk skrift (8
kap. 2 § TF).

Den som är
straffrättsligt ansvarig har enligt TF också det skadeståndsrättsliga ansvaret
men delar detta med ägaren till den periodiska skriften (11 kap. 1 och2§§TF).

Med ensamansvaret sammanhänger den frihet från straffrättsligt
ansvar och skadeståndsskyldighet som i allmänhet tillkommer den som lämnar ett
meddelande för offentliggörande i en tryckt skrift eller som anskaffar
uppgifter i sådant syfte (1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF). I princip
gäller inte heller i övrigt något ansvar för medverkan till missbruk av
tryckfriheten (1 kap. 3 § TF). Det finns dock vissa undantag från dessa
principer (1 kap. 9 § 3 och 7 kap. 3 § TF).

TF innehåller bestämmelser som är avsedda att skydda
anonymiteten för den som har deltagit vid tillkomsten av en tryckt skrift (3
kap. TF). Bestämmelserna avser bl. a. tystnadsplikt (3 kap. 3 § TF). I den
delen kompletteras de av föreskrifter dels i 36 kap. 5 och 8 §§, 37 kap. 5 §
samt 49 kap. 4 § rättegångsbalken (36 kap. 5 och 8 §§ och 49 kap. 4 § ändrade
senast 1981:510, 37 kap. 5 § ändrad senast 1977:1020), dels i 16 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100; omtryckt 1980:880, 16 kap. 1§ ändrad senast
1981:511).

Reglerna om rättegången i mål som rör missbruk av
tryckfriheten innebär bl. a. att endast vissa tingsrätter är behöriga att ta
upp sådana mål, att jury i princip skall medverka vid avgörandet och att justitiekanslern
är åklagare (12 kap., resp. 9 kap. 2 § TF).

Den som framställer en periodisk skrift är skyldig att
bevara ett exemplar av skriften (4 § lagen 1977:1016 med vissa bestämmelser på
tryckfrihetsförordningens område). Skyldigheten har samband med justitiekanslerns
tillsyn över att tryckfriheten inle missbrukas.

Det kan tilläggas alt ansvarigheten för radiosändningar
från Sveriges Radio-koncernen regleras på ett sätt som ansluter nära till TF:s
bestämmelser om ansvaret för periodiska skrifter. Regleringen finns i
radioansvarighetslagen (1966:756, RAL). Motsvarande bestämmelser i fråga om
närradio

Prop.
1981/82:164 12

finns f. n. i lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet
med närradio. Regeringen har tidigare denna dag beslutat en proposition med ett
förslag till en ny lag om ansvarighet för närradio som skall ersätta den
nuvarande lagen (prop. 1981/82:92).

Slutligen kan här nämnas att bl. a. frågor om ansvar för innehåUet
i tryckt skrift, radioprogram eller fonogram f. n. utreds av yttrandefrihetsutredning-en
(Ju 1977:10). Kommitténs huvudbetänkande väntas under år 1982.

2.2 Reglerna om radiotaltidningar

Enligt 1 § lagen om radiotaltidningar förstås i lagen med radiotaltidning
en för synskadade avsedd, i rundradiosändning uppläst version av en sådan
allmän nyhetstidning som trycks och som har dagspresskaraktär (förlagan). Radiotahidningar
får inte sändas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (2 §). Tillstånd att sända en radiotaltidning ges till ägaren av en
sådan nyhetstidning som avses i 1 § och som ges ut här i landet (3 § första
stycket). Radiotahidningen skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Den
får inte innehåUa annonsmaterial. Utöver material som förekommer i förlagan får
radiotaltidningen bara innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen har
disponerats (4 §).

LÄRT gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar
som avses i lagen om radiotaltidningar. Till sitt sakliga innehåU ansluter LÄRT
mycket nära lUl TF:s bestämmelser om ansvaret för periodiska skrifter. LÄRT
kompletterar TF så att det skydd som grundlagen ger pressen inte sätts ur spel
när tidningsartiklar används i en radiotaltidning. Den redaktionella utformningen
av lagen har i mycket RAL som förebild.

När det gäller det närmare innehållet i LÄRT hänvisas till
bilagan. Här skall endast vissa av bestämmelserna beröras.

En viktig del av regleringen i LÄRT är att utgivaren av
den periodiska skrift som utgör en radiotaltidnings förlaga ansvarar också för innehåUet
i taltidningen (5 § och 7 § första stycket). Han skall vidare utöva samma
kontroll över taltidningens innehåll som över den tryckta tidningen (4 §). Utgivaren
ansvarar också för sådana inslag i radiotaltidningen som - kanske i strid med
reglerna om rätten att sända taltidningar - saknar motsvarighet i den tryckta
förlagan. Dessutom är det inte uteslutet att materialet i den tryckta förlagan
inte är brottsligt men att motsvarande inslag i radiotaltidningen är det på
grund av redigeringen eUer uppläsningen.

Har en ställföreträdare för utgivaren av den periodiska
skriften inträtt som ansvarig, vilar ansvaret för radiotaltidningen på honom.

I andra hand ligger ansvaret för en radiotaltidning på
ägaren till den periodiska skriften. Denne delar vidare i likhet med vad som
gäller enhgt TF det skadeståndsrättsliga ansvaret med utgivaren eller dennes
ställföreträdare (7 § andra stycket). Ansvarskedjan sträcker sig dock inte
längre än till ägaren (jfr 8 kap. 3, 4 och 10 §§ TF).

Prop.
1981/82:164 13

Eftersom
en radiotaltidning inte skall innehålla annat material än det som finns i den
tryckta förlagan (så när som på innehållsregister e.d.), gäller den frihet för
meddelare och anskaffare som gäller bidrag till den periodiska skriften också
för radiolaltidningens del. Det saknas särskilda regler om ansvarsfrihet för
meddelare och anskaffare för det fallet att uppgifterna lämnas för publicering
bara i en radiosänd taltidning.

Andra
kategorier medverkande än meddelare och anskaffare skyddas däremot genom
föreskrifter som innebär att något medverkansansvar inte kommer i fråga för
deras del (6 § och 7 § tredje stycket). Det gäller både sådana personer som
medverkar också i den tryckta förlagans tillkomst och sådana som bara sysslar
med radiotaltidningen, t. ex. redaktionspersonal som enbart redigerar
radioversionen, inhyrda uppläsare och teknisk personal för sändningen. Liksom
enligt TF kan dock sådan medverkan i vissa undantagsfall medföra ansvar (jfr 7
kap. 3 § första stycket TF).

De
kategorier av personer som medverkar vid en radiotaltidnings tillkomst och som
inte har tystnadsplikt redan enligt 3 kap. 3 § TF har skyldighet att tiga om
vad de får veta om vem som är författare eller annan upphovsman till innehållet
i taltidningen, vem som har framställt taltidningen eller vem som har lämnat
meddelande till den tryckta tidningen (11 §).

Den
SärskUda tystnadsphkten för personal som sysslar med radiotaltidningar
förstärks genom 36 kap. 5 § rättegångsbalken och 16 kap. 1 § 2 sekretesslagen.
Tystnadsplikten medför nämligen begränsningar i vittnes-plikten och lar över
friheten att lämna uppgifter för offentliggörande i en tryckt skrift eller i
ett radio- eller TV-program från Sveriges Radio eller i närradion eller i en radiotaltidning,
den s. k. meddelarfriheten.

De
regler som gäller för rättegången i tryckfrihetsmål är i det stora hela tillämpliga
också på mål som rör missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning (10 §).
Ett tryckfrihetsmål kan handläggas gemensamt med ett mål om ansvar för
innehållet i en radiotaltidning, när det är fråga om gemensamt material.

På
ett sätt som motsvarar skyldigheten att bevara exemplar av tryckta skrifter är
den som har tillstånd all sända en taltidning skyldig att ombesörja en
upptagning av varje sändning av taltidningen och att bevara upptagningen i sex
månader från sändningen (13 §).

3
Utredningsförslaget m. m.

Utredningen
om dagstidningar för synskadade föreslår i sitt betänkande all tidningsföretag
skall kunna få statligt stöd för utgivning av talupplagor av dagstidningar
oberoende av distributionsform. För distribution av taltidningar finns i
huvudsak två metoder, nämligen utsändning av kopierade kassetter och sändning i
radio. Vissa möjligheter att sprida taltidningar över telenätet finns också,
men hittills har inga försök gjorts med denna distributionsform. Vidare
föreslår utredningen bl. a. att lagen om radiotaltidningar ändras så att

Prop. 1981/82:164 14

radiosändning
av annonsmaterial blir tillåten i viss utsträckning.

Enligt
utredningen är del angeläget att utgivning av talupplagor av dagstidningar inte
förhindras eller försvåras av oklara ansvarsförhållanden. Utredningen har
därför i en särskild skrivelse till utbildningsdepartementet hemställt att
förslag snarast föreläggs riksdagen i syfte att reglera det rättsliga ansvaret
för innehållet i sådana talupplagor av dagstidningar som inte omfattas av LÄRT.
En skrivelse med likarlat innehåll har getts in av Synskadades riksförbund.

4 Propositionen
om stöd till taltidningar

Det
förslag som chefen för utbildningsdepartementet avser att lägga fram senare
denna dag bygger i huvudsak på förslaget i betänkandet Dagstidningar för
synskadade. Det föreslås att stöd under vissa villkor skall kunna utgå till tidningsförelag
för utgivning av taltidningar. Denna ulgivningsverksam-het skall bedrivas under
tidningsföretagens juridiska och redaktionella ansvar. Taltidningens innehåll
skall så nära som möjhgt stämma överens med den tryckta förlagans, även om det
är nödvändigt att begränsa taltidningens omfång. Olika distributionsformer för
taltidningar skall kunna användas. Uppgiften att pröva frågor om statligt stöd
till taltidningar föreslås under en övergångstid bli anförtrodd åt en särskUd
kommitté.

Också
annonsmaterial skall få förekomma i taltidningar. Eftersom detta inte är faUet
idag beträffande radiotaltidningar, föreslås en ändring i lagen om radiotaltidningar.
Ändringen innebär bl. a. att högst hälften av sändningstiden får användas för
annonsmaterial ur förlagan.

5 Föredragandens
överväganden

I hkhet
med vad jag anförde i prop. 1980/81:164 (s. 14) anser jag det vara av stor
betydelse att det skydd som TF ger pressen inte sätts ur spel genom att innehållet
i periodiska skrifter sprids genom taltidningar för synskadade. Ingripanden som
enligt TF är otillåtna, om de riktas mot en tidning eller dess personal för
innehållet i själva tidningen, skall inte kunna ske när samma innehåll
förekommer i en taltidning som tidningsföretaget sprider eller låter sprida,
vare sig detta sker i form av radiosändningar eller genom distribution av
kassetter. Jag delar därför utredningens uppfattning att det behövs särskilda
bestämmelser som reglerar frågan om ansvarigheten för taltidningar både när
dessa är radiosända och när de är kassettdistribuerade. Regleringen bör ske på
ett sätt som så nära som möjligt ansluter till TF:s regelsystem och som
kompletterar detta.

Däremot
anser jag det f. n. inte nödvändigt alt inbegripa andra distributionsformer
men är beredd att ta upp frågan om att utvidga tiUämpnings-området om det
behövs därför att t. ex. distribution över telenätet visar sig vara ett
praktiskt spridningssätl.

Prop.
1981/82:164 15

Någon saklig ändring av reglerna om ansvarighet för radiotaltidningar
bör enhgt min mening inte göras. Eftersom en reglering av ansvarigheten för kassettdistribuerade
laltidningar skall ha samma syfte som ansvarsreglerna i fråga om radiotaltidningarna,
anser jag att regleringen i så stor utsträckning som möjligt bör vara densamma
för de båda typerna av taltidningar. Med hänsyn härtill bör en reglering av
ansvarigheten för kassettdistribuerade taltidningar gälla sådana versioner av
periodiska skrifter (förlagorna) som är avsedda för synskadade och som består i
en uppläsning ur förlagan. Det saknas dock skäl att - så som fallet är med radiotaltidningarna
- ställa upp något särskilt krav på den periodiska skriftens innehåU.
Tillämpningsområdet för ansvarighetsreglerna i fråga om kassettdistribuerade
taltidningar bör alltså omfatta också andra periodiska skrifter än allmänna
nyhetstidningar med dagspresskaraklär under förutsättning att de ges ut här i
landet.

En
särskild fråga i detta sammanhang är vad som skall gälla sådant material i en kasseltdistribuerad
taltidning som inte förekommer i förlagan och som inte heller utgörs av
uppgifter om hur det material som har hämtats ur förlagan har disponerats vid
uppläsningen. I fråga om radiotaltidningar gäller enligt den särskilda lagen om
rätten all sända sådana att de endast får innehåUa material ur förlagan jämte
innehållsregister e.d. Ansvarighetsreglerna för denna typ av taltidningar är
dock i princip tillämpliga också på annat material som förekommer i en radiotaltidning.

Något särskih krav på att en kassetdislribuerad taltidning
inte får innehålla annat material än det som hämtas från förlagan kan knappast
ställas upp. Någon motsvarighet till vad som i detta avseende gäller
beträffande radiotaltidningar kan därför inte införas. Å andra sidan synes det
inte lämphgt att låta ansvarsregler för kasettdistribuerade taltidningar gälla
utan någon begränsning i vad avser innehållets relation till förlagan. För att
man inte skall föregripa yttrandefrihetsutredningens arbete på en ansvarighetsreglering
för videogram i allmänhet och för att man inte skall gå längre än syftet med
förevarande lagstiftningsärende bör enligt min mening en ansvarighetsreglering
i fråga om kassettdistribuerade taltidningar i princip begränsas till sådant
material som förekommer i förlagan samt uppgifter om hur detta material har
disponerats vid inspelningen av taltidningen.

En möjlighet att uppnå detta resultat är alt göra
ansvarsreglerna tiUämphga bara på sådana kassettdistribuerade taltidningar som
inte innehåller annat material. En sådan ordning skulle emellertid innebära att
en taltidning helt går miste om det skydd ansvarsreglerna skall ge så snart den
råkar innehålla något annat material. För min del anser jag en sådan effekt
inte vara godtagbar. Jag förordar i stället att ansvarighetsregleringen görs
tillämplig på kassettdistribuerade taltidningar i den utsträckning dessa
innehåller material ur förlagan jämte innehållsregister e.d. Annat material
faller då utanför del särskilda skyddet. En sådan avgränsning ansluter nära
till förutsättningarna för statligt stöd till taltidningar.

Vidare bör en förutsättning för att en kasseltdistribuerad
taltidning skall

Prop. 1981/82:164 16

falla inom ansvarsreglernas tillämpningsområde vara att
det är den periodiska skriftens ägare som sprider eller låter sprida
taltidningen. År det någon annan som står för laltidningens redigering och
distribution föreligger enligt min mening inte samma behov av skydd. Det
tryckfrihetsrättsliga skyddet för en tidning lär nämligen inte påverkas av att
någon utomstående använder sig av materialet i tidningen för egna ändamål, t.
ex. för att ge ut sammanställningar av material från olika tidningar.

Bestämmelserna i LÄRT synes i allt väsentligt kunna göras
tillämpliga också på kassettdistribuerade taltidningar i den utsträckning dessa
bör falla under en ansvarighetsreglering. Eftersom en utvidgning av LART:s
tillämpningsområde till också dessa taltidningar skulle medföra att alla
paragrafer i lagen behövde ändras, liksom lagens rubrik, föreslår jag att LÄRT
ersätts med en ny lag med ett vidgat tillämpningsområde. Huvuddelen av
bestämmelserna i LÄRT kan i så fall flyttas över till den nya lagen i så gott
som oförändrat skick. Den nya lagen bör dock vara utformad med tanke på att
annonser skall få förekomma i taltidningar som lagen är tillämplig på.
Beträffande vilka ändringar som behöver göras återkommer jag i specialmotiveringen.
Den nya regleringen bör medföra vissa följdändringar i rättegångsbalken och
sekretesslagen.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
ansvarighet för taltidningar,

2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

3.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100).

7 Specialmotivering

7.1 Lagen om ansvarighet för taltidningar

I såväl lagens rubrik som i de olika paragraferna i lagen
har "radiotaltidning" i olika böjningsformer i LÄRT ersatts av
"taltidning" i samma böjningsformer. Delta ordbyte bortser jag från i
det följande.

1§

Första stycket är utformat efter förebild av 1 § första
stycket RAL och 1 § första stycket LÄRT. Där anges vilka taltidningar som den
nya lagen är tillämplig på. För det första är lagen tillämplig på radiotaltidningar.
Ordet radiotaltidningar har givetvis här samma betydelse som i den särskilda
lag som reglerar sändningsrätten. Någon hänvisning till den sistnämnda lagen
utöver den i första stycket torde inte behövas.

I andra stycket anges förutsättningarna för att kassettdistribuerade
tallidningar skall falla under den nya lagens tillämpningsområde. För denna

Prop.
1981/82:164 17

typ av taltidningar används i lagen begreppet kassettaltidning.
Liksom beträffande radiotaltidningar menas med en kassettaltidning en för
synskadade avsedd, uppläst version av en här i landet utgiven periodisk
skrift, förutsatt dock att den periodiska skriftens ägare sprider eller låter
sprida denna version i form av ljudinspelning på kassettband. Några särskilda
krav på den periodiska skriftens innehåll e. d. ställs inte upp såvitt gäller
de kassettdistribuerade taltidningarna. I princip tillämpas lagen endast på
material ur förlagan jämte innehållsregister e. d. I den mån en kassettaltidning
innehåller material som inte finns i förlagan eller innehållsregister e. d.
faller taltidningen alltså utanför den nya lagens tillämpningsområde.
Befogenheten enhgt 4 § att bestämma över en taltidnings innehåll och
skyldigheten enligt 13 § första stycket att bevara ett exemplar av varje nummer
av en kassettaltidning gäller dock taltidningen i dess helhet. En bestämmelse
härom finns i sista meningen i andra stycket. Lagen är inte tillämplig på t.
ex. en inspelning av en radiosänd taltidning som görs och sprids av någon annan
än den periodiska skriftens ägare.

Lika Utet
som TF och LÄRT reglerar den nya lagen alla frågor som rör yttrandefriheten i
mediet. Därför görs i andra stycket en allmän hänvisning till bestämmelser i
andra författningar (jfr 14 kap. 5 § första stycket TF, 1 § tredje stycket RAL
och 1 § andra stycket LÄRT). Som exempel kan nämnas bestämmelserna i 5 kap.
skadeståndslagen om bestämmande av skadestånd samt reglerna i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

2§

Första och andra styckena svarar mot första och andra
styckena i 2 § RAL. De stämmer överens med 2 § LÄRT utom så till vida att det i
sista meningen i andra stycket har gjorts ett tillägg som beror på att lagen är
tillämplig också på kassettdistribuerade taltidningar. I tredje stycket har
tagils in en motsvarighet till 7 kap. 2 § TF.

3§

Paragrafen, som svarar mot 2 § tredje stycket RAL (jfr 7
kap. 6 § första stycket TF), stämmer överens med 3 § LÄRT.

4§

Paragrafen svarar närmast mot 5 kap. 3 § andra stycket TF.
Den skiljer sig i sak inte från 4 § LÄRT. Det har inle ansetts behövligt alt -
som i nämnda lagrum i TF - föreskriva alt en inskränkning i utgivarens (eller
ställföreträdarens) befogenhet är utan verkan (jfr 3 § första stycket RAL).
Det bör observeras att utgivarens eller ställföreträdarens befogenhet också
gäller sådant material i en kassettaltidning som inte skyddas av
ansvarsreglerna (se 1 § andra stycket).

Prop.
1981/82:164 18

5§

Enligt denna paragraf är det den, som enligt 8 kap. 1, 2
och 10 §§ TF är ansvarig för den periodiska skrift som utgör en taltidnings
förlaga, som också ansvarar för innehållet i taltidningen. Paragrafen
överensstämmer med 5 § LÄRT. Den krets som kan göras ansvarig utgörs av
utgivaren, dennes ställföreträdare (om en sådan finns) och ägaren tUl den
periodiska skriften (jfr 8 kap. 1 och 2 §§ TF). Vid tillkomsten av LÄRT
uttalade jag att det inte fanns anledning att lägga något ansvar på någon
ytterligare kategori (prop. 1980/81:164 s. 18). Förslaget innebär att den
sålunda gjorda avgränsningen av de ansvariga personerna gäller också för de kassettdistribuerade
taltidningar som faller under den nya lagen.

En skillnad i fråga om ansvar mellan radio- och kassettaltidningar
är att den som ansvarar för en radiotaltidning är ansvarig också för material
som inte återfinns i förlagan och som inte heller utgörs av innehållsregister e.
d. I fråga om en kassettaUidning gäller däremot beträffande sådant material aUmänna
straff- och processrättsliga bestämmelser. Det betyder bl. a. att upphovsmän,
meddelare, uppläsare, teknisk personal m. fl. som medverkar till alt framställa
denna del av kassettaltidningen kan bli ansvariga för detta.

6§

Paragrafen stämmer överens med 6 § LÄRT. Första stycket
svarar mot 5 § första stycket RAL (jfr 1 kap. 3 § TF). I andra stycket görs två
undantag från huvudregeln om att medverkande inte är ansvariga. Det första
undantaget svarar mot det undantag som finns i 7 kap. 3 § första stycket TF
beträffande den som medverkar som författare eller annan upphovsman till en
framställning som är avsedd alt införas i en tryckt skrift. Fanns inle detta
undantag, skulle del vara slraffritt att författa material som bara tas in i en
taltidning som lagen är tillämplig på, trots att författaren skulle ha kunnat
fällas till ansvar om materialet hade tagits in i förlagan.

Del andra undantaget innebär i viss mån en avvikelse från
vad som i motsvarande fall gäller enligt 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF
saml 5 § andra stycket RAL. I klarhetens intresse anges att den som lämnar
eller anskaffar uppgifter för publicering i just en tallidning, som lagen i och
för sig är tillämplig på, inte har något särskilt skydd. Tallidningen
förutsätts ju (bortsett från innehållsregisler e. d.) inte innehålla annat än
det som finns i den tryckta förlagan. För sådant material gäller givetvis i
princip ansvarsfrihet för meddelare och anskaffare. Denna ansvarsfrihet gäller
också i det fallet att syftet med uppgiftslämnandet eller anskaffandet är
publicering i båda medierna.

7§

Paragrafen, som motsvarar 6 § RAL (jfr 1 kap. 3 § saml 11
kap. 1 och 2 §§ TF), skiljer sig inte från 7 § LÄRT annat än genom alt i tredje
stycket görs en hänvisning också till 2 § tredje stycket.

Prop. 1981/82:164 19

8§

I paragrafen, som svarar mot 7 § första och andra styckena
RAL (jfr 1 kap. 4 § saml 8 kap. 12 § och 11 kap. 1 § andra stycket TF), har den
ändringen gjorts jämfört med 8 § LÄRT att i andra stycket har gjorts ett
tillägg som hänger samman med att lagen är tillämplig också på kassettaltidningar.
Vidare hänvisas där i tydlighetens intresse också till 7 § (jfr 11 kap. 1 §
andra stycket TF).

9 §

Paragrafen, som svarar mot 3 kap. 2 § TF och 7 § tredje
och fjärde styckena RAL, stämmer överens med 9 § LÄRT.

Anonymitetsskyddet
gäller också till förmån för en författare eller annan upphovsman till en
framställning som återfinns bara i taltidningen och inle i den tryckta
förlagan, t. ex. ett innehållsregister e. d. Av 1 § andra stycket följer dock
att upphovsmannen till sådant material i en kassettaltidning som faller utanför
det skydd som ansvarsreglerna skall ge inle skyddas av bestämmelserna i
förevarande paragraf. Vidare skyddas de som framställer en taltidning som lagen
är tillämplig på, t. ex. redigerar denna eller gör uppläsningen. I den mån den
som redigerar en kassettaltidning, gör uppläsningen eller på annat sätt tar del
i framställningen av denna tidning bara tar befattning med sådant material som
lagen i princip inte är tillämplig på, skyddas dock inte heller han av 9 §.
Dessutom skyddas meddelare mot att man i ett mål om ansvar för ett
yttrandefrihetsbrott i en sådan taltidning väcker frågan om identiteten hos dem
som har lämnat uppgifter för publicering i laltidningens förlaga, en fråga som
inte får väckas i ett mål om ett tryckfrihetsbrott.

Har det begåtts ett yttrandefrihetsbrott i en taltidning
och har det samtidigt begåtts ett motsvarande tryckfrihetsbrott i den tryckta
förlagan och ev. också skett ett otillåtet uppgiftslämnande till tidningen, bör
ansvarsfrågorna kunna handläggas gemensamt i en rättegång. Målen om tryckfrihetsbrotlet
och meddelarbrollel kan handläggas gemensamt till följd av reglerna i lagen
(1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål (omtryckt
1977:1017). Också målet om ansvar för yttrandefrihelsbrotlel torde kunna
handläggas gemensamt med de två andra målen utan att dessa regler ändras (jfr 1
b § andra stycket nyss nämnda lag). Eftersom det bör finnas möjlighet till en
sådan gemensam handläggning, har del i andra stycket av förevarande paragraf
gjorts ett undantag från huvudregeln i paragrafens första stycke. Utan
undanlaget skulle nämligen frågan om en uppgiftsläm-nares identitet inte få tas
upp i den gemensamma rättegången trots att uppgiftslämnaren står åtalad i
tryckfrihetsmålet.

10 §

Paragrafen svarar mot 8 § första-tredje styckena RAL och
stämmer överens med 10 § LÄRT. Reglerna i 12 kap. TF om tryckfrihetsmål - t.
ex.

Prop.
1981/82:164 20

om forum och jury - blir genom paragrafen tillämpliga
också på mål om yttrandefrihetsbrott i en taltidning och på mål om sådan
medverkan därtill som är straffbar enligt 6 § andra stycket första meningen.
För mål om brott som avses i andra meningen i samma stycke skall däremot
vanliga processuella regler tillämpas.

11§

Paragrafen svarar mot 3 kap. 3 § TF och 9 § första stycket
RAL och avviker inle från 11 § LÄRT annat än så till vida att tystnadsplikten
gäller också för dem som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen
av en kassettaltidning i den mån denna faller inom lagens tillämpningsområde.
Vidare omfattar punkt 4 också fall som avses i 2 § tredje stycket. När det
gäller undantagen från tystnadsplikten finns vissa skillnader jämfört med TF.
Punkterna 2-5 har avfattats närmast efter förebild i 9 § RAL. Punkt 6 saknar
däremot motsvarighet i RAL. Syftet med denna punkt är att tystnadsplikten
enligt förevarande paragraf inte skall hindra att uppgifter lämnas i de fall
det är tillåtet enligt 3 kap. 3 § TF. Den personal som tar befattning med en
taltidning får alltså lämna uppgifter i samma situationer som dem där
tystnadsplikten för den övriga tidningspersonalen viker. Journalister som
enligt TF skulle få uttala sig om t. ex. en meddelares identitet bör ju inte
hindras att göra delta bara därför att de sysslar med att redigera laltidningar.
Att en meddelare, som har lämnat sådant material i en kassettaltidning som inte
skyddas av ansvarsreglerna, inte har något skydd genom bestämmelserna i denna
paragraf följer av 1 § andra stycket. Detsamma gäller upphovsmän till sådant
material och dem som framställer bara den delen av kassettaltidningen (jfr vad
som har anförts vid 9 §).

12 §

Denna paragraf svarar mot 3 kap. 4 § TF och 9 a § första
stycket RAL. Den stämmer överens med 12 § LÄRT.

13 §

Paragrafen motsvarar 6 och 7 §§ förordningen (1967:226) om
tillämpningen av radioansvarighetslagen (1966:756), 6 § ändrad senast 1978:483
(jfr 4 kap. 4 § TF och 4 § lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område). Första stycket skiljer sig från 13 § första meningen LÄRT därigenom
att också ägaren av en periodisk skrift som utgör en kassettaltid-nings förlaga
åläggs att bevara ett exemplar av varje nummer av taltidningen. Skyldigheten
att bevara nummer av en kassettaltidning gäller numren i deras helhet och inte
bara det material som skyddas av ansvarsreglerna (se 1 § andra stycket). Sexmånaderstiden
räknas i detta fall från den dag då tallidningsnumret lämnades ut för
spridning.

I andra stycket har jämfört med andra meningen i 13 § LÄRT
gjorts

Prop. 1981/82:164 21

ändringar, som hänger samman med att också kassettaltidningar
omfattas av den nya lagen, samt vissa redaktionella justeringar.

14 §

Paragrafen
motsvarar 9 kap. 2 § första och tredje styckena TF (jfr 8 § fjärde stycket RAL)
saml första meningen i 9 kap. 3 § första stycket TF. Regler om åtal för
tryckfrihetsbrott finns också i 2 § lagen med vissa bestämmelser på
tryckfrihetsförordningens område. Därför görs en hänvisning till annan lag än TF.
Paragrafen avviker från 14 § LÄRT så till vida att det i den anges en
utgångspunkt för åtalsfristen också beträffande kassettaltidningar (i den del
dessa faller inom lagens tillämpningsområde).

15 §

Paragrafen stämmer överens med 15 § LÄRT.

I första
stycket finns en hänvisning till brottsbalkens bestämmelser om brott mot
tystnadsplikt (jfr däremot 3 kap. 5 § TF och 9 § andra stycket RAL). Såväl
uppsåtliga som oaktsamma gärningar kan alltså medföra ansvar. Ringa fall av oaktsamhet
är dock straffria. Första stycket innehåller vidare en bestämmelse om att målsägandens
angivelse av ett brott mot tystnadsplikten är en förutsättning för åtal (jfr 3
kap. 5 § tredje stycket TF och 9 § andra stycket RAL, se också 20 kap. 5 §
fjärde stycket brottsbalken).

I andra
stycket finns en bestämmelse om straff för brott mot efterforskningsförbudet i
12 § (jfr 3 kap. 5 § andra stycket TF och 9 a § andra stycket RAL).

Tredje
stycket innehåller en straffbestämmelse som avser åsidosättande av skyldigheten
enligt 13 § att se till att en sändning av en radiotaltidning spelas in, att
bevara en inspelning av en radiotaltidning eller ett nummer av en kassettaltidning
under en viss tid och att tillhandahålla en sådan inspelning (jfr 5 § första
stycket lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område).

Enligt fjärde stycket får bara justitiekanslern väcka
allmänt åtal för brott mot tystnadsplikten enligt 11 §, för brott mot eflerforskningsförbudet
i 12 § och för åsidosättande av den skyldighet som gäller enligt 13 § (jfr 9
kap. 2 § tredje stycket TF, 5 § andra stycket lagen med vissa bestämmelser på
tryckfrihetsförordningens område samt 9 § andra stycket och 9 a § andra stycket
RAL).

Ikraftträdande m.m.

Enligt förslaget skall nya lagen träda i kraft den 1 juli
1982, då också ändringen i lagen om radiotaltidningar avses träda i kraft. LÄRT
föreslås upphöra att gälla samtidigt.

Prop. 1981/82:164 22

Äldre bestämmelser skall enligt förslaget tillämpas på radiotaltidningar
som har sänts före den 1 juli 1982. Kassettaltidningar kommer fram till den
tidpunkten att falla under allmänna bestämmelser om ansvar och skadeståndsskyldighet.
Något särskilt skydd för anonymitet finns inte. En rättegång i ett mål om
missbruk av yttrandefriheten skall handläggas enligt vanliga processrältsliga
regler osv. Enligt min mening är det mindre lämpligt att den nya lagen ges
retroaktiv verkan för dessa tallidningars del. Därför föreslås att lagen inte
skall vara tillämplig på kassettaltidningar som lämnas ut för spridning före
den 1 juli 1982.

7.2 Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen

Den tystnadsplikt som nu föreskrivs i 11 § LÄRT är
likställd med övriga tystnadsplikter på massmedieområdet när det gäller
begränsningar i vittnes-plikten och företräde framför meddelarfriheten m.m.
Tystnadsplikten enligt 11 § i den nya lagen om ansvarighet för laltidningar
föreslås ersätta den nuvarande i de lagrum där denna nämns i rättegångsbalken
och sekretesslagen. De äldre bestämmelserna skall dock fortfarande gälla i
fråga om tystnadsplikten enligt 11 § LÄRT.

Ändringarna i 36 kap. 5 § rättegångsbalken och 16 kap. 1 §
sekretesslagen har utformats med hänsyn tagen till förslaget i prop. 1981/82:92
om en ny lag om ansvarighet för närradio.

8 Hemställan

Lagrådet arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. det
högsta tillåtna antalet. Trots delta är lagrådels program under tiden t. o. m.
den 31 mars 1982 utomordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger
och som är av del slaget att lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen bör höras över dem kan inte granskas i sådan tid att förslagen
kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 § riksdagsordningen angivna tiden.
Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att
lagrådets granskning kan underiåtas, om den skulle fördröja
lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

De lagförslag som jag lägger fram i detta ärende syftar
till alt hindra alt tryckfrihetsförordningens skydd för periodiska skrifter
sätts ur spel när innehållet i sådana skrifter sprids genom taltidningar till
synskadade. Eftersom det är angeläget att så snart som möjligt ge de synskadade
ökade möjligheter alt la del av sådana laltidningar, bör lagförslagen träda i kraft
snarast möjligt. Den nya lag som jag förordar har i stort sett samma innehåll
som LÄRT, vilken har granskats av lagrådet. Den enda sakliga nyheten är att
tillämpningsområdet har utvidgats till att avse också kassettaltidningar.
Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen är av huvudsakligen formell
natur. Mot den nu angivna bakgrunden bör en remiss till lagrådet kunna
underlåtas i förevarande ärende.

Prop. 1981/82:164 23

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ansvarighet för taltidningar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

9
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:164 24

Bilaga
Lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar

1 §
Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar som avses i

lagen (1981:508) om radiotaltidningar.

I
frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

2 §
Missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning medför ansvar och

skadeståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.

Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan

särskild rättsverkan av brott.

Med
yttrandefrihetsbrott avses i denna lag framställningar eller offentliggöranden
som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse
som tryckfrihetsbrott, om gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift.
Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiotaltidningen har blivit sänd.

3 §
Bestämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd för de brott, som

avses i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen, eller om förverkande av

egendom eller annan särskild rättsverkan av ett sådant brott gäller också när

brottet är att anse som yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning.

4 § Den som är utgivare av den periodiska skrift som utgör en radiotaltidnings
förlaga har befogenhet att bestämma över radiolaltidningens innehåll så att
ingenting får förekomma i denna mot hans vilja. Har en ställföreträdare inträtt
som utgivare, gäller det sagda honom.

5 § För yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning ansvarar den som
enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen i egenskap av utgivare, ställföreträdare
för denne eller ägare är ansvarig för den periodiska skrift som utgör radiolaltidningens
förlaga.

6 § Ingen annan får dömas till ansvar för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning
eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 §.

Om
en författare eller annan upphovsman till innehållet i en radiotaltidning gör
sig skyldig till en sådan gärning som anges i 7 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen,
får han dock dömas till ansvar för detta enligt vad som är föreskrivet i
allmänhet. Detsamma gäller, om någon lämnar ett meddelande för offentliggörande
i en radiotaltidning eller anskaffar uppgifter eller underrättelser för att
offentliggöra dessa i en sådan tidning eller för att lämna ett sådant
meddelande som nyss har angetts utan att syftet är att uppgifterna eller
underrättelserna skall offentliggöras i radiolaltidningens förlaga.

7 §
För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning svarar den

som enligt 5 § är ansvarig för brottet.

Svarar
utgivaren av den periodiska skrift som utgör en radiotaltidnings förlaga eller
en ställföreträdare för denne för ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen,
är den periodiska skriftens ägare skyldig att ersätta skadan tiUsammans med
utgivaren eller stäUföreträdaren.

Prop. 1981/82:164 25

Skadeståndsskyldighet
får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första
eller andra stycket. Om skadeståndsskyldighet på grund av brott som avses i 6
§ andra stycket gäller dock vad som är föreskrivet i allmänhet.

8 §
Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning skall

bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen

gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den
som är ansvarig enligt 5 § för en radiotaltidning skall anses ha haft kännedom
om innehåUet i radiotaltidningen och ha medgett att denna sändes.

9 §
I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller

annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i en radiotaltid

ning får fråga inte väckas om vem som, utan att vara ansvarig för brottet eller

skadeståndsskyldig enligt denna lag,

1. är författare eller annan upphovsman till innehållet i radiotaltidningen,

2. har framställt radiotaltidningen, eller

3. har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen
till den periodiska skrift som utgör radiolaltidningens förtaga.

Handläggs
ett sådant mål som avses i första stycket i samma rättegång som ett
tryckfrihetsmål, hindrar det stycket inte att en fråga, som enligt 3 kap. 2 § andra
stycket tryckfrihetsförordningen får väckas i tryckfrihetsmålet, tas upp i den
gemensamma rättegången.

10 §
Beträffande mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av

egendom eUer annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i

en radiotaltidning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande mål

angående tryckfrihetsbrott genom den periodiska skrift som utgör radiolal

tidningens förlaga.

I
fråga om mål angående ansvar eller skadestånd på grund av brott som avses i 6 §
andra stycket första meningen gäller vad som är föreskrivet om motsvarande
tryckfrihetsmål.

11 §
Den som har tagit befattning med tillkomsten eller sändningen av en

radiotaltidning får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som är

författare eller annan upphovsman till innehållet i radiotahidningen, vem

som har framställt denna eller vem som har lämnat ett sådant meddelande

som anges i 9 § första stycket 3, om inte

1. denne har samtyckt till det,

2. det i ett sådant mål som anges i 9 § första stycket är fråga huruvida
den, mot vilken talan förs, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller är skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 6 § andra stycket första meningen är fråga
om ett sådant brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1
tryckfrihetsförordningen,

4. det i ett faU som avses i 6 § andra stycket första meningen är fråga
om ett brott enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3
tryckfrihetsförordningen och rätten anser det behövligt att det vid förhandling
lämnas uppgift huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för
brottet har medverkat till framstäUningen i radiotaltidningen,

Prop. 1981/82:164 26

5. rätten av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse anser det
vara av synnerhg vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med en part under sanningsförsäkran, eller

6. uppgiftslämnandet i annat fall är tillåtet enhgt 3 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen.

12 § Myndigheter och andra aUmänna organ får inte efterforska den som är författare
eller annan upphovsman till innehållet i en radiotaltidning eller den som har
framställt en radiotahidning i vidare mån än som krävs för ett åtal eller annat
ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall
därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i 11 §.

13 § Agaren till den periodiska skrift som utgör en radiotaltidnings
förtaga skall se tiU att varje sändning av radiotaltidningen spelas in och att inspelningen
bevaras minst sex månader från sändningen. Rätt att kostnadsfritt ta del av en
sådan inspelning och att få en utskrift av vad som har yttrats i sändningen har

1. justitiekanslern,

2. en enskild, om han anser att ett
yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i radiotaltidningen eller att han
har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen och
det inte är uppenbart att han inte berörs av innehåUet i denna på ett sådant
sätt att han kan vara målsägande.

14 §
Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning väcks av

justitiekanslern. Åtalet skaU väckas inom sex månader från det att

radiotaltidningen sändes. Vad som är föreskrivet i 9 kap. 2 § andra stycket

tryckfrihetsförordningen och annan lag angående åtal för tryckfrihetsbrott

skall tillämpas också i fråga om åtal för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltid

ning.

Justitiekanslern
är åklagare även i mål om ansvar för brott som avses i 6 § andra stycket första
meningen.

15 §
I fråga om ansvar för den som bryter mot 11 § gäller 20 kap. 3 §

brottsbalken. Åtal för ett sådant brott får väckas av åklagaren endast om

målsäganden anger brottet till åtal.

Den
som bryter mot 12 § första meningen skall dömas till böter eller fängelse i
högst ett år.

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina
skyldigheter enhgt 13 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern
är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i denna paragraf.

Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1981.