Prop. 1981/82:165

Prop.
1981/82:165

Regeringens proposition

1981/82:165

med
förslag till konkurrenslag;

beslutad
den 18 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

BJÖRN
MOLIN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Begränsningar
av konkurrensen mellan företagen kan ha skadliga ekonomiska verkningar i form
av prishöjningar och minskad effektivitet m. m. För att undanröja sådana
verkningar finns f.n. ett särskilt regelsystem, lagen (1953:603) om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Lagen är inriktad på
vissa förfaranden som företag vidtar samt på andra konkurrenshinder inom
näringslivet. Enligt lagen gäller straffbelagda förbud mot s. k.
brultoprissättning och mot anbudskarteller. Beträffande övriga slag av
konkurrensbegränsningar gäller att marknadsdomstolen (MD) genom förhandling
med enskilda förelag skall söka undanröja skadlig verkan av
konkurrensbegränsning. Endast i ett speciellt fall har domstolen tillgång till
tvångsmedel mot sådana begränsningar, om förhandlingen inte skulle leda till
avsett resultat.

I
propositionen föreslås en ny konkurrenslag. Huvudpunkterna är följande.

De
straffbelagda förbuden effektiviseras och straffen skärps. MD får möjlighet all
vid vite förbjuda olika former av skadliga konkurrensbegränsande förfaranden.
Ett system för kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll) införs. Förslaget
innebär att sådana förvärv skall kunna förbjudas när de ger förvärvaren en
dominerande ställning på marknaden eller förstärker förvärvarens redan
dominerande stäUning. Förutsättningen är då bl. a. att marknadsdominansen ger
skadlig verkan. Förhandling i MD mot ett sådant förvärv kan leda till att MD förbjuder
del. Om regeringen fastställer beslutet blir det gällande mot förvärvaren.

1
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

Prop. 1981/82:165 2

Den
nya konkurrenslagen innebär vidare att det nuvarande systemet görs effektivare,
bl. a. genom en möjlighet för MD att meddela interimistiska beslut om förbud.
Till skUlnad mot vad som gäller f. n. kommer lagen att omfatta också fast
egendom.

De
nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1983.

Prop.
1981/82:165

Förslag
till Konkurrenslag

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelse

1 §
Denna lag har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önsk

värd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkur

rensbegränsningar.

Åtgärder
i enskilda fall

Undanröjande
av skadlig verkan

2 §
Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet, kan

marknadsdomstolen för alt förhindra sådan verkan besluta om åtgärder

enligt denna lag. En sådan åtgärd får riktas mot en näringsidkare som

föranleder den skadliga verkan.

Med
skadlig verkan förslås att konkurrensbegränsningen på ett sätt som är
otillbörligt från allmän synpunkt

1.
påverkar prisbUdningen,

2.
hämmar effektiviteten inom
näringslivet eller

3.
försvårar eller hindrar annans
näringsutövning.

3 §
Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren

1.
förbud all tiUämpa ett visst
avlal, avtalsviUkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande eller att
tillämpa väsenfiigen samma förfarande som det sålunda förbjudna,

2.
åläggande att tiUhandahålla en
annan näringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet pä vUlkor som
motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljåläggande) eller

3.
åläggande all eljest ändra ett
av honom tillämpat konkurrensbegränsande förfarande, att i samband med ett
sådant förfarande uppfylla ett visst villkor eller att lämna viss information
eller vidta annan åtgärd som motverkar förfarandet (rättelseåläggande).

Om
den skadliga verkan innebär att ett pris med hänsyn till kostnaderna och övriga
omständigheter är uppenbart för högt och saken är av större vikt, kan
marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att under en viss tid, högst ett år,
inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande).

4 §
Innan förbud eller åläggande enligt 3 § meddelas, skall marknads

domstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling, om inte

omständigheterna talar däremot.

Särskilda
bestämmelser om företagsförvärv

5 §
Beslår i fall som avses i 2 § konkurrensbegränsningen i att näringsid

karen, genom att göra ett visst företagsförvärv, får en dominerande ställ

ning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker

Prop. 1981/82:165 4

en
redan dominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka förhindra den
skadliga verkan genom förhandling. Är saken av särskild vikt från allmän
synpunkt, får förhandlingen syfta till alt näringsidkaren skall avstå från
förvärvet.

Med
förelagsförvärv avses i denna lag förvärv av förelag som driver verksamhet inom
landet. Som förelagsförvärv räknas också förvärv av aktier, andel i
handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Till företagsförvärv hänförs
vidare fusion.

Första
stycket tiUämpas även i fall då näringsidkaren är en av flera näringsidkare som
sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på annat sätt och som genom hans
förvärv får eller förstärker en dominerande ställning på marknaden.

6 §
Har i fall som anges i 5 § en förhandling om avslående från företags

förvärvet avslutats ulan att den skadliga verkan har kunnat förhindras och

finner marknadsdomstolen att förbud eller åläggande enligt 3 § inte bör

meddelas eUer är otillräckligt, kan domstolen förbjuda förvärvet.

Ett
förbud enligt första stycket får inte meddelas i fråga om förvärv av aktier som
har skett på Stockholms fondbörs eller förvärv som har skett genom inrop på
exekutiv auktion. I stället får marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att
avhända sig aktierna eller den på auktionen förvärvade egendomen.

7 §
Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 6 § blir gällande mot

näringsidkaren endast om regeringen fastställer det. Beslutet skall av

marknadsdomstolen omedelbart underställas regeringen för prövning av

fastställelsefrågan.

Om
regeringen fastställer ett beslut om åläggande enligt 6 § andra stycket, skall
detta verkställas inom sex månader från det regeringen meddelade sitt beslut
eller inom den längre tid som regeringen bestämmer.

8
§ Ett företagsförvärv blir
ogiltigt, om regeringen fastställer marknadsdomstolens beslut om förbud mot
förvärvet.

9
§ Om regeringen finner alt ett
beslut enligt 6 § inte skall fastställas, kan regeringen, om nya omständigheter
eller andra särskilda skäl föranleder det, överlämna ärendet till
marknadsdomstolen för förnyad handläggning.

Vite
m.m.

10 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 3 eller
6 § får förenas med vite.

11
§ Om förutsättningar för åtgärd
enligt 3 § första stycket föreligger i ett visst fall, som ej är av större
vikt, får näringsfrihelsombudsmannen vid vite förelägga näringsidkaren, för
godkännande omedelbart eller inom viss tidsfrist,

1.
förbud att tillämpa ett visst
avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande eller all
tillämpa väsentligen samma förfarande som del sålunda förbjudna
(förbudsföreläggande),

2.
åläggande att tillhandahålla en
annan näringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som
motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljföreläggande) eller

3.
åläggande all eljest ändra ett
av honom tillämpat konkurrensbegränsande förfarande, att i samband med ett
sådant förfarande uppfylla ett visst

Prop. 1981/82:165 5

villkor
eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som motverkar
förfarandet (rätldsefördäggande).

Godkänt
föreläggande gäller som förbud eller åläggande som har meddelats av
marknadsdomstolen enligt 3 § första stycket. Ett godkännande som sker sedan den
i föreläggandel utsatta tidsfristen har gått till ända är dock utan verkan.

Internationell
överenskommelse

12 §
Om det påkallas av hänsyn till en internationell överenskommelse,

kan regeringen, efter framställning av näringsfrihetsombudsmannen, be

sluta att prövning av fråga om åtgärd enligt 3 § i visst fall får ske beträffan

de en konkurrensbegränsning med verkan utom landet. En sådan konkur

rensbegränsning skaU anses ha skadlig verkan, om den strider mot över

enskommelsen.

Straffbelagda
konkurrensbegränsningar m. m.

Bruttoprisförbud

13 §
En näringsidkare får inle

1. betinga
sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försälj

ning eller uthyrning av en vara inom landet icke skall gå under ett visst pris

eller

2. tUl ledning för
prissättningen i ett senare led inom landet ange ett visst

pris vid försäljning eller uthyrning av en vara utan att del framgår all priset

får sättas lägre.

Anbudskartellförbud

14 §
En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa en överenskommelse

med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett

gemensamt förfarande eller, i syfte all så skall ske, öva påtryckning på en

annan näringsidkare, om överenskommelsen eller det gemensamma förfa

randet innebär att vid anbudslävling för tillhandahållande av en vara, tjänst

eller annan nyttighet inom landet

1. någon
skall avstå från att avge anbud,

2.
en anbudsgivare skall avge
högre anbud än en annan eller

3.
samarbete annars skall
förekomma i fråga om anbudssumma, förskoll eller kreditvillkor.

Första
stycket gäller ej i fråga om en överenskommelse eller ett gemensamt förfarande
som

1.
har sin grund i att flera
näringsidkare tillhandahåller en vara, tjänst eller annan nyttighet genom en
särskild juridisk person med för dem gemensamma funktioner (säljorganisation)
eller

2.
innebär att näringsidkare går
samman för samfälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen att någon
av dem medverkar som underleverantör till anbudsgivare.

En
näringsidkare som har ingått eller tillämpat en sådan överenskommelse eller
tillämpat ett sådant gemensamt förfarande som avses i första stycket men som är
tillåtet enligt andra stycket skall, om han lämnar anbud i en anbudstävling som
berörs därav, senast när anbudet avges skriftligen lämna uppgift om detta till
den som anbudet skall riktas till.

Prop.
1981/82:165 6

Undantag från förbuden

15 § Förbuden i 13 och 14 §§ gäller ej i fråga om ett
förfarande som ett

koncernföretag tillämpar i förhållandet till eti annat företag inom koncer

nen. Ytteriigare föreskrifter om undantag från förbudet i 13 § finns i 10 §

CECA-lagen (1972:762).

Dispens från förbuden

16 § Marknadsdomstolen kan, för viss tid eller tills
vidare, meddela en

näringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt 13 eller

14 §.

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om förfarandet kan
antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna
till godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig
ordning eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Handläggningen m. m.

Ansökan

17 § Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt denna lag
efter an

sökan.

Ansökan som avser prövning enligt 2 § görs av
näringsfrihetsombudsmannen. Beslutar ombudsmannen för visst fall att inte göra
ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller
näringsidkare eller av en näringsidkare som berörs av konkurrensbegränsningen
i fråga.

Interimistiska beslut

18 § Om särskilda skäl föranleder det, kan
marknadsdomstolen för liden

till dess slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eller åläggande

enligt 3 § eller om tUlslånd enligt 16 §.

Särskilda bestämmelser om företagsförvärv

19
§ Ärenden om
företagsförvärv skall handläggas med särskild skyndsamhet.

20
§ Så snart
näringsfrihetsombudsmannen finner anledning att undersöka ett företagsförvärv,
skaU han besluta särskilt om detta. Har part i avlal om företagsförvärv anmält
förvärvet till ombudsmannen för prövning av fråga om förbud eller åläggande
enligt 6 §, skall ombudsmannen snarast besluta antingen att undersöka förvärvet
eller att lämna det ulan åtgärd såvitt avser sådant förbud eller åläggande.

Om näringsfrihetsombudsmannen har beslutat enligt första
stycket aU lämna ett anmält förelagsförvärv ulan åtgärd, får han därefter ej
beträffande samma förvärv begära marknadsdomstolens prövning av fråga om
förbud eller åläggande enligt 6 §, såvida inte näringsidkaren har lämnat
oriktig uppgift om föreliggande sakförhållanden av väsentlig betydelse för
StäUningstagandet i beslutet. Har ombudsmannen beslutat att undersöka förvärvet
och vill han begära sådan prövning, skall han senast inom tre månader från
beslutet hos domstolen göra detta, om inte parterna i avtalet om förvärvet
samtycker till en föriängning av denna frist.

Marknadsdomstolen kan, om synnerliga skäl föreligger, på
begäran av näringsfrihetsombudsmannen för viss lid, varje gång högst en månad,
föriänga frist som gäller enligt andra stycket.

Prop.
1981/82:165 7

21
§ När synnerliga skäl
föreligger, kan marknadsdomstolen vid vite förbjuda en näringsidkare att
fullfölja ett företagsförvärv intill dess ärendet har slutligt avgjorts. Om
domstolens beslut rörande ett förelagsförvärv understäUs regeringen enligt 7 §,
har regeringen motsvarande befogenhet.

22
§ Innan ett förbud eUer ett
åläggande enligt 6 § eller ett beslut av regeringen enligt 7 § meddelas, skall
förvärvarens motpart i avtalet om företagsförvärvet ges tillfälle att yttra
sig.

23
§ Marknadsdomstolen får inte
meddela förbud eller åläggande enligt 6 § senare än sex månader efler det att
ansökan har gjorts enligt 17 §. Denna frist kan domstolen förlänga, om parterna
i avtalet om företagsförvärvet samtycker till det eller om synnerliga skäl
föreligger. Förbud eller åläggande enligt 6 § får inte meddelas senare än två
år efler det alt avtalet om förvärvet slöts.

När
marknadsdomstolen enligt 7 § har underställt regeringen sitt beslut, skall
regeringen besluta i ärendet senast tre månader därefter. Vad som sägs i första
stycket om förlängning av frist får därvid av regeringen tillämpas på
motsvarande sätt.

Omprövning
m. m.

24 §
Ett beslut av marknadsdomstolen beträffande förbud eller åläg

gande enligt 3 §, avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 § eUer tillstånd

enligt 16 § utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om

ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föreligger. Detsamma gäller

ett beslut av näringsfrihetsombudsmannen i fråga om föreläggande enligt

11 §.

Om
marknadsdomstolen har beslutat att ej ingripa mot ett förelagsförvärv enligt 6
§, får domstolen inle ompröva frågan annat än om näringsidkaren har lämnat
oriktig uppgift om föreliggande sakförhåUanden av väsentlig betydelse för
ställningstagandet i beslutet. Har regeringen vid tillämpning av 7 § beslutat
att inle fastställa ett beslut av domstolen, får regeringen ompröva frågan
endast under motsvarande förutsättning.

Har
regeringen med stöd av 7 § fastställt ett beslut av marknadsdomstolen om
förbud eller åläggande, får regeringen pröva frågan pä nytt, om del finns
anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta
inle längre behövs eller ej längre är lämpligt.

25 §
Ansökan om marknadsdomstolens eller regeringens omprövning

enligt 24 § görs hos domstolen av näringsfrihetsombudsmannen eller den

mot vilken ett beslut om förbud eller åläggande riktar sig.

Ansökan
om omprövning enligt 24 § andra stycket skall göras senast inom ett år efler
meddelandet av marknadsdomstolens beslut eller, om fastställdseprövning skett
enligt 7 §, regeringens beslut.

Före
regeringens omprövning enligt 24 § andra eller tredje stycket skall domstolen
göra en förberedande prövning av förutsättningarna för ändring. Om utgången av
denna skall domstolen göra anmälan till regeringen.

Uppgiftsskyldighet

26 §
Regeringen får meddela föreskrifter rörande skyldighet för den som

gör förelagsförvärv att lämna sådana uppgifter om förvärvet som behövs

för prövning enligt denna lag.

Prop. 1981/82:165 8

27
§ Näringsfrihetsombudsmannen
kan, om det behövs för prövning enligt denna lag och särskilda skäl
föreligger, ålägga en viss näringsidkare alt göra anmälan innan denne sluter avtal
om företagsförvärv. En sådan anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid,
högst ett år.

28
§ Näringsfrihetsombudsmannen
får ålägga näringsidkare att tillhandahålla uppgift, handling eller annat som
behövs i ärende enligt denna lag. Även i ärende om tillsyn över att ett förbud
eller ett åläggande enligt lagen åtlyds får ombudsmannen besluta om motsvarande
skyldighet för den som avses med förbudet eller åläggandet.

Samma
skyldighet kan näringsfrihetsombudsmannen ålägga också annan än den som anges
i första stycket, om det behövs för kontroll eller fullständigande av vad som
skall fullgöras enligt första stycket och det är nödvändigt på grund av
särskilda förhållanden.

I
ett ärende som har underställts regeringens prövning enligt 7 § får chefen för
handelsdepartementet ålägga skyldighet enligt första stycket första meningen
eller andra stycket.

Särskilda
bestämmelser

29
§ En sammanslutning av
näringsidkare likställs i denna lag med näringsidkare. Ett beslut av en sådan
sammanslutning likställs med en överenskommelse eUer ett gemensamt förfarande
som avses i 14 §.

30
§ Åläggande som avses i 27
eller 28 § kan förenas med vite, om det finns skäl tiU detta.

31
§ Uppgiftsskyldighel enligt
denna lag innebär inle förpliktelse all röja yrkeshemlighet av teknisk natur.

32
§ Den som är uppgiftsskyldig
enligt denna lag får inte betungas onödigt.

33
§ Näringsfrihetsombudsmannen
och marknadsdomstolen får av myndighet, som avses i lagen (1956:245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris-och konkurrensförhållanden, begära biträde för
utredning i frågor som kan vara av betydelse för prövning enligt denna lag.

Straff,
besvär och övriga bestämmelser

Straff
m.m.

34 §
TUl böter eller fängelse högst ett år döms den som

1.
uppsåtligen bryter mot 13 § 1
eUer 14 § första stycket,

2.
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 13 § 2 eller 14 § tredje stycket eller

3.
i övrigt uppsåtiigen eller av
oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet av anmälnings- eller annan
uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

35 §
Är gärning som avses i 34 § att anse som ringa, skall inte dömas till

ansvar.

Prop. 1981/82:165 9

36 §
Är brott som avses i 34 § 1 att anse som grovt, döms till fängelse i

högst två år.

Vid bedömande av om
brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en
organiserad, omfattande samverkan eller i en upprepad brottslighet eller har
medfört betydande skada.

37
§ För gärning som omfattas av
ett sådant förbud eller åläggande som har meddelats vid vite med stöd av denna
lag döms inte tiU ansvar enligt 34 eller 36 §.

38
§ Talan om utdömande av vite
som förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare.
Sådan talan får väckas endast efter anmälan eUer medgivande av
näringsfrihelsombudsmannen eller, i fråga om vite som marknadsdomstolen har
ålagt pä talan av annan, av denne.

39
§ Allmänt åtal för brott mot
denna lag får väckas endast efter anmälan eUer medgivande av
näringsfrihetsombudsmannen.

Besvär

40 §
Mot näringsfrihetsombudsmannens beslut enligt 11, 12, 17, 20, 25,

33, 38 eller 39 § får talan inte föras. Ej heller får talan föras mot beslut

enligt 28 § tredje stycket.

Beslut
enligt 27 § eller 28 § första eller andra stycket får, om beslutet är förenat
med vite, överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslutet skall dock gälla
omedelbart, om inte annat bestäms.

Övriga
bestämmelser

41 §
Vad som sägs i denna lag tillämpas inte på överenskommelse mellan

arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Genom
lagen upphävs lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Åtgärd
som har vidtagits med tillämpning av sistnämnda lag gäller som om motsvarande
bestämmelse i den nya lagen hade tillämpats.

Ansökan
om tillstånd enligt 16 § kan prövas före lagens ikraftträdande.

Prop. 1981/82:165 10

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-12-22

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden UUslen, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Molin

Lagrådsremiss
med förslag till konkurrenslag

1
Inledning

Sedan
länge är det en näringspolitisk målsättning all konkurrensen mellan företagen
skall vara fri inom de ramar som statsmakterna ställer upp. En sådan konkurrens
främjar näringslivets effektivitet och utvecklingsförmåga och är därmed till
nytta för konsumenterna. Konkurrensen bedrivs inom ramen för vår
marknadsekonomi, som utgör ett decentraliserat ekonomiskt system med en
betydande frihet för de ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgärder
beträffande produktion, distribution m.m. Åtgärdernas inriktning påverkas i
sin tur av efterfrågan. Detta system för organisation av produktion och
konsumtion ger stora fördelar för konsumenterna också i fråga om valfrihet och
möjligheter till rationella val.

I
vissa fall kan det aUmännas önskemål om en fri konkurrens komma alt motverkas
genom att företagen på en marknad samarbetar i stället för att konkurrera.
Vidare kan vissa företag hindra andra från att konkurrera på lika viUkor. Också
andra former av konkurrensbegränsningar förekommer.

I
de fall sådana begränsningar har negativa ekonomiska följder för konsumenterna
har samhället ett intresse av att gripa in för att få bort konkurrenshindren
och därmed främja den önskvärda konkurrensen. Ett regelsystem med detta syfte
finns i lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet.

I
motioner tUl bl. a. 1974 års riksdag fördes fram önskemål om en översyn av
konkurrenslagstiftningen i moderniserande och skärpande riktning. Förutom
annat gällde det möjligheter till offentlig insyn och kontroll beträffande
sammanslagningar av företag. Näringsutskottet anförde (NU 1974:10) bl. a. att
det, sedan riksdagen senast behandlat frågan, hade kommit fram material som
kunde anses tala för att konkurrenslagstiftningen gjordes effektivare.

Prop.
1981/82:165 11

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september
1974 och regeringens bemyndigande den 15 december 1976 tillkallades därefter
särskilda sakkunniga' med uppdrag att se över lagstiftningen om konkurrensbegränsning.

De sakkunniga, som har arbetat under namnet
konkurrensutredningen, har ijanuari 1978 överlämnat betänkandet (SOU 1978:9) Ny
konkurrens-begränsningslag. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en
sammanfattning av utredningens överväganden som Bilaga 1, dels dess lagförslag
som Bilaga 2. Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt
utredningens närmare överväganden hänvisas i huvudsak till betänkandet. En mer
allmän bakgrundsbeskrivning av de svenska förhållandena lämnas i det följande.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätten i Jönköping, bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
Stockholms fondbörs, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens
jordbruksnämnd (JN), kommerskollegium (KK), marknadsdomstolen (MD),
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris-och kartellnämnd (SPK),
konsumentverket (KOV), patent- och registreringsverket (PRV),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), slatens industriverk (SIND), länsstyrelserna i
Stockholms, Kronobergs och Norrbottens län, delegationen (B 1977:09) för
förelagens uppgiftslämnande (DEFU), nya arbetsrätlskommittén (A 1976:2),
Handelshögskolan i Stockholm, Svenska handelskammarförbundel. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska
sågverks- och trävaruexportföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges industriförbund (SI), Sveriges hantverks- och induslriorganisation
(SHIO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska civilekonomföreningen.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges redareförening. Företagareföreningarnas förbund. Svenska
bankföreningen. Byggherreföreningen, Dagligvaruleveran-lörers förbund (DLF),
Familjeföretagens förening, Kooperativa förbundet (KF), Motorbranschens
riksförbund (MRF), Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund och
Sveriges aktiesparares riksförbund.

KK, som har givit samthga handelskamrar tillfälle att
yttra sig, har bifogat dels ett gemensamt yttrande från dessa, dels särskilda
yttranden från Gollands och Västerbottens handelskamrar. Länsstyrelsen i Stock-

' Numera ordföranden i marknadsdomstolen, f. d.
regeringsrådet Lars Jonson, ordförande, riksdagsledamoten Kjell A. Mattsson,
förutvarande riksdagsledamoten numera statssekreteraren, docenten Ola Nyquist
samt riksdagsledamöterna Wivi-Anne Radesjö, Lars Ulander och Knut Wachtmeister,
samtliga som ledamöter. Ledamöterna har biträtts av experter.

Utredningen har tidigare låtit publicera en studie av ett
visst antal utvalda företagsförvärv som ett delbetänkande (SOU 1977:51,
Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73, En fallstudie).

Prop. 1981/82:165 12

holms
län har tUl sitt yttrande fogat yttranden från Stockholms och Södertälje
kommuner.

Svenska
handelskammarförbundel, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,
SHIO, SAF och Familjeföretagens förening har avgelt ett gemensamt yttrande. TUl
detta har Svenska företagares riksförbund anslutit sig. LO har bifogat
yttrande från Svenska deklrikerförbundel.

Handelshögskolan
i Stockholm inbjöds under våren 1978 att inom ramen för utbildningen vid
högskolan låta skolans studenter lämna ett remissvar över utredningens
betänkande. Studentsynpunkterna, som bygger på grupparbeten inom kursen
samordnad företagspolitik, redovisas i ett gemensamt remissyttrande.

En
sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som Bilaga 3.

2
Bakgrund

2.1
Skilda former av konkurrensbegränsningar

Den
ekonomiska teorin behandlar två huvudmodeller för förhållandena på en marknad,
fri konkurrens respektive monopol. Båda är ett slags ytterlighetsfall.

Konkurrensen
kan sägas innebära en tävlan mellan producenter respektive distributörer om
leveranser, kunder, arbetskraft m. m. Konkurrenssituationerna kan vara olika.
Man brukar tala om fullständig eller fri konkurrens, fåtalskonkurrens
(oligopol) när endast få företag finns på marknaden, samt monopolislisk
konkurrens (märkesmonopol eller s. k. kvasimono-pol). Den klassiska
nationalekonomins modeller, byggda på förutsättningen av en fullständig eller
fri konkurrens, förekommer inte i praktiken annat än på vissa mycket speciella
marknader. Den modell som man numera brukar utgå från betecknas med begreppet
fungerande konkurrens. En sådan kan anses finnas om antalet säljare inte är för
begränsat, de utbjudna produkterna inte är för differentierade, företagen inle
handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för
nyetablering.

Monopolsituationen,
dvs. när ett företag är ensamt på marknaden, innebär givetvis att konkurrensen
har upphört.

Begränsningar
av företagens konkurrensfrihet förekommer praktiskt taget alltid till följd av
offentliga regleringar av skilda slag. Vidare uppstår konkurrensbegränsningar
till följd av företagens egna beteenden eller genom åtgärder från
konkurrenters eller andra förelags sida. Själva företagsstrukturen på en
marknad kan också innebära en sådan begränsning.

Man
kan indela olika former av konkurrensbegränsningar efler skilda slag av
företagsbeteenden och marknadsstrukturer. I fråga om de förra brukar man skilja
mellan vertikala respektive horisontella konkunensbe-gränsningar.

Prop.
1981/82:165 13

De vertikala konkurrensbegränsningarna utgörs av antingen
samverkan meUan näringsidkare i olika säljled - såsom tillverkare, grossister
och detaljister - eller påtryckningar från det ena av dessa led mot ett annat.
Exempel på detta är skilda former av exklusivavtal samt s. k. bruttoprissättning,
dvs. att en leverantör för återförsäljarna anger det pris eller lägsta pris de
skall hålla när de säljer vidare leverantörens produkt. Hit hör vidare att
leverantören rekommenderar ett sådant pris (vertikalt cirkapris). Det kan också
vara fråga om diskriminering, dvs. att en säljare behandlar en köpare sämre
eller bättre än andra köpare som är likvärdiga från preslationssynpunkt,
exempelvis genom säljvägran eller sämre affärsvillkor. Också andra former
finns, såsom köpvägran, bindning mellan en leverantör och dennes
återförsäljare, m. m.

De horisonteUa konkurrensbegränsningarna avser samverkan
eller påtryckningar mellan näringsidkare i samma säljled, dvs. konkurrenter. I
det förra fallet brukar man ibland tala om karteller. Därmed avses ofta ett mer
avtalsbundel samarbete. I kartellfallen upprätthålls inte en fri konkurrens
mellan de samverkande. Samarbetet kan gälla en gemensam pris- och
rabattsättning, s. k. priskarteller, eUer en uppdelning av marknaden i fråga om
bl. a. försäljningsandelar, kunder eller geografiska distrikt, s. k.
mark-nadsddningskarteller. Andra exempel är samråd eller samverkan meUan
konkurrenter i fråga om anbudsgivning, anbudskarteller. Också i fråga om de
horisonteUa konkurrensbegränsningarna förekommer ytterligare former, bl. a.
drkaprissätlning samt repressiva åtgärder såsom etablerings-hinder.

TUl en tredje grupp av konkurrensbegränsningar förs
monopolställning. Hit räknas inte bara en reell ensamslällning på marknaden för
en vara eller en tjänst utan också alt ett företag svarar för en väsentlig del
av verksamheten inom en bransch eller att företag som tillsammans svarar för
en sådan del av marknaden står under någon form av gemensamt inflytande och
därför inte agerar i obunden konkurrens med varandra. Denna grupp av
konkurrensbegränsningar brukar man numera beteckna med begreppet dominerande stäUning.

Också rättslig eller annan särreglering kan innebära en
art av konkurrensbegränsning. Hit hör rättsliga monopol såsom på
alkoholområdet samt vidare legal ensamrätt på immaterialrättens område genom
exempelvis patentskydd m. m. De legala ensamrätterna utmärks av att de trots
konkurrensbegränsande effekter är utformade just för alt fungera i en marknadsekonomi.

En särskild form av konkurrensbegränsningar utgörs av
ensidiga utfästelser all inle bedriva verksamhet som konkurrerar med annat
förelag, s. k. konkurrensbindningar.

Någon skarp gräns mellan skilda former av
konkurrensbegränsningar kan inte dras. Ett visst företagsbeteende kan sålunda
innebära att flera olika hinder ställs upp för konkurrensen och att effekter
uppkommer på skUda områden.

Prop.
1981/82:165 14

Jag
vill särskilt framhålla alt konkurrensbegränsningar ingalunda behöver vara
negativa från samhällssynpunkt. De ekonomiska verkningarna kan exempelvis vara
positiva för konsumenterna. TiU delta återkommer jag senare.

2.2 Tidigare
behandling av konkurrensbegränsningsfrågor

Konkurrensbegränsningsfrågorna
uppmärksammades förhållandevis tidigt av statsmakterna. År 1911 påbörjades ett
utredningsarbete i fråga om förekomsten inom landet av iruster och karteUer
samt deras inverkan på det ekonomiska livet. År 1925 utfärdades en lag om
undersökning av monopolistiska företag och sammanslutningar. Denna lag ersattes
av lagen (1946:488) om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Till
grund för 1946 års lag låg tanken att förekomsten av konkurrensbegränsningar
inte i och för sig gav anledning till ingripanden från samhällets sida. Det var
först då missbruk eller skadliga verkningar uppenbarade sig som motåtgärder
borde sättas in. 1 lagen uttrycktes denna princip så att syftet var att
förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning. För detta ändamål skulle
övervakning ske dels genom registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser, dels genom särskilda undersökningar. Genom att de
konkurrensbegränsande överenskommelserna blev offentligt publicerade i ett
kartellregister hoppades man att företag som tenderade att missbruka sin
ställning skulle vara återhållsamma och göra statliga ingrepp onödiga. Syftet
var också att rikta möjliga konkurrenters uppmärksamhet på områden med oskälig
prisbildning. Man räknade dock vid lagens utfärdande även med att sådana fall
kunde förekomma då staten måste ingripa. Detta borde ske i första hand genom
förhandlingar mellan en för ändamålet tillsatt kommitté och vederbörande
förelag. Särskild undersökning fick beordras av övervakningsmyndigheten om det
fanns anledning att misstänka skadlig verkan till följd av
konkurrensbegränsning eller annars särskilda skäl förelåg. Utredningsorganen
fick vidsträckta möjligheter att infordra uppgifter m. m.

Till
övervakningsmyndighet utsågs kommerskollegium där en särskild byrå,
monopolutredningsbyrån, inrättades för ändamålet. Bank- och fondinspektionen
samt försäkringsinspektionen erhöll dock övervakningsupp-giflen inom sina
områden.

2.3 Gällande
konkurrensbegränsningslag m. m.

2.3.1
TUlkomsten

År
1953 antog riksdagen (prop. 1953:103, 2LU 32, rskr 316) den nu gällande lagen
(1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom
näringslivet, konkurrensbegränsningslagen, i det följande benämnd KBL. Till
grund för denna låg bl. a. nyetableringssakkunnigas betänkande (SOU 1951:27-28)
Konkurrensbegränsning.

Prop. 1981/82:165 15

1953
års lagstiftning gav uttryck för uppfattningen att det fordrades ytterligare
lagstiftningsåtgärder för att hindra skadlig verkan av konkurrensbegränsning
inom näringslivet (prop. 1953:103 s. 63 f.). Departementschefen anförde att
varken den av monopolutredningsbyrån åstadkomna publiciteten eller
näringslivels egen saneringsverksamhet kunde åstadkomma att ens flertalet av
de enskilda konkurrensbegränsningar, som framstod såsom olämpliga från allmän
synpunkt, verkligen avlägsnades. Enligt uttalandet måste staten på detta
utomordentligt viktiga område, liksom inom andra områden av samhällslivet, ha
både rättighet och skyldighet att skapa skydd mot företeelser som
uppenbarligen skadade samhällsintresset.

Vid
tUlkomsten av 1953 års lagstiftning bedömdes tiden ännu inte vara mogen för en
avveckling av den prisreglering, som i olika omfattning hade pågått alltsedan
år 1939. Det förutsattes sålunda all KBL skulle tUlämpas vid sidan av den då
gäUande prisregleringslagen från år 1947. Även 1946 års övervakningslag
bibehölls.

2.3.2
Systemets uppbyggnad

KBL
bygger på två principer för samhällsingripanden mot konkurrensbegränsningar,
förbudsprincipen och missbruksprincipen.

Förbudsprincipen
innebär att förfaranden, som anses i allmänhet ha skadlig verkan, preciseras
och förbjuds generellt i en författning, oftast vid straffansvar
(kriminalisering). Detta innebär aUtså att förfarandet aUtid är otillåtet för
envar i den kategori som förbudet riktar sig till.

Missbruksprincipen
innebär att en kriminalisering inte har skett men alt lagstiftaren har gett
samhällsorgan en befogenhet att gripa in mot ett enskilt företag när det
konstateras att detta framkallar skadlig verkan av en konkurrensbegränsning.
Syftet med ingripandet, som riktas enbart mot det berörda företaget, är att för
framtiden undanröja sådan verkan. Man brukar här också tala om ingripande mot
ett visst företags missbruk av sin ställning på marknaden.

Begreppet skadlig verkan
inbegriper på konkurrensområdet följder som är negativa från ekonomisk
synpunkt. I 5 § KBL anges sålunda att med skadlig verkan av
konkurrensbegränsning förslås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän
synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbUdningen, hämmar verkningsförmågan
inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning.
Skadlighetsbegreppet har därmed ett ekonomiskt innehåll med inriktning på ett
otillbörligt utnyttjande av ekonomiska faktorer. Som ett exempel kan tas ett
företags missbruk av sin ekonomiska maktställning genom repressiva åtgärder mot
konkurrenter, när verkningarna är skadliga. Som jag nyss påpekade motiveras en
kriminalisering av lagstiftarens uppfattning att det som görs otillåtet
genereUt har skadlig verkan. Förbuds- och missbruksprinciperna bygger aUtså på
en och samma grund och utgör därför närmast två skilda tekniker för åtgärder
mot skad-

Prop. 1981/82:165 16

liga
konkurrensbegränsningar. Förbudsprincipen representerar därvid ett genereUt
grepp genom uppställandet av ett straffbelagt förbud som är omedelbart
tvingande för alla företag. Missbruksprincipen åter kan sägas vara en selektiv
modell där en myndighet vidtar åtgärder i enskilda fall. Därvid lägger
myndigheten ett ansvar på ett visst företag att upphöra med ett
konkurrensbegränsande förfarande som i just det fallet bedöms ha skadlig
verkan. En åtgärd i syfte all förhindra denna verkan förpliktar inte andra
företag att upphöra med motsvarande beleende.

1953
års lagstiftning omfattade ursprungligen dels två straffsanktionerade förbud,
som redovisas senare (2.3.3), dels en föreskrift, grundad på
missbruksprincipen, om ingripande i kartell- och monopolfall med förhandling
tUl undanröjande av annan skadlig konkurrensbegränsning än den som var
kriminaliserad. Föreskriften kan lämpligen betecknas som en
missbruksbestämmelse. En speciell myndighet, näringsfrihetsrådet (NER),
inrättades för en sådan förhandlingsverksamhet. Vid ett misslyckande i
förhandlingsverksamhelen ålåg del rådet att göra anmälan om delta till
regeringen, om saken var av större vikt. NFR:s beslut kunde inle överklagas.

Samtidigt
med NFR inrättades en särskild myndighet, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor
(NO). Dennes uppgift blev alt ta upp konkurrensbegränsningar till behandling
och att föra det allmännas talan inför NFR. Om NO i visst fall beslutade att
inte göra en framställan till rådet, fanns det möjlighet för en enskild part
eller en sammanslutning av konsumenter eller löntagare att göra en sådan
framstäUning.

NFR:s
funktion övertogs senare av marknadsrådet (MR), numera marknadsdomstolen (MD).

År
1955 lämnade 1954 års priskontroUutredning betänkandet (SOU 1955:45) Konkurrens
och priser. Principiellt utgick utredningen från all en effektiv konkurrens är
en bättre prisregulalor ur samhällsekonomisk synvinkel än varje form av
statiig priskontroll. Emellertid menade utredningen att det moderna ekonomiska
livet var så komplicerat att statsmakterna inte helt kunde avslå från
samhällelig kontroll över näringslivet. Utredningen ansåg att man vid
rubbningar i den samhällsekonomiska balansen borde kunna tillgripa priskontroll
vid sidan av generellt verkande ekonomiskpolitiska medel för att i största
möjliga utsträckning behålla balansen. För dessa fall borde del finnas en
beredskapslag som möjliggjorde snabba ingripanden. För normala förhållanden
skulle man enligt utredningen bygga på principen om konkurrensen som
prisregulator. Därvid borde man inrikta sig på att undanröja verkningarna av de
konkurrensbegränsningar som uppkommer även under normala förhållanden saml öka
konsumenternas prismedvetenhet och priskännedom. Sistnämnda åtgärder skulle,
ansåg utredningen, stimulera till priskonkurrens och skapa gensvar hos konsumenterna
för en sådan konkurrensform.

I
propositionerna (1956: 147-148) med förslag till allmän prisreglerings-

Prop. 1981/82:165 17

lag
m. m. resp. förslag till ändring i KBL m. m. lades fram förslag som med endast
mindre jämkningar överensstämde med priskonlrollutredningens förslag. Riksdagen
beslutade i enlighet med de framlagda förslagen (2LU 1956:34-35, rskr 295-296).
Härigenom utvidgades tillämpningsområdet för KBL så att förhandling fick ske
till undanröjande av skadliga verkningar av aUa former av konkurrensbegränsningar,
alltså utan inskränkning till kartell- och monopolfallen. Samtidigt
kompletterades KBL med en möjlighet för regeringen att på framställan av NFR
för viss lid fastställa ett högsta pris som en företagare inte fick överskrida,
om en konkurrensbegränsning befanns medföra skadlig verkan i form av ett
uppenbart för högt pris på en vara. I likhet med 1954 års priskontroUutredning
ansåg statsmakterna en sådan inom konkurrenslagstiftningen inrymd och
permanent gällande prisbestämmelse vara en förutsättning för att överföra då
gällande prisregleringsföreskrifter tUl en beredskapslag.

Samtidigt
med att ändringarna i KBL trädde i kraft den 1 januari 1957 avskaffades den då
existerande priskontrollen och ersattes 1947 års prisregleringslag med
allmänna prisregleringslagen (1956:236). Denna lag har genom årliga beslut av
regeringen med godkännande av riksdagen kontinuerligt i vissa delar varit i
tillämpning sedan den 21 december 1972. Riksdagen har den 18 november 1981
beslutat godkänna att regeringen, för tiden den 21 december 1981-den 20
december 1982, förordnar om fortsalt tillämpning (prop. 1981/82:30, bil. 6, FiU
2, rskr 28). Med stöd av riksdagens beslut har regeringen den 10 december 1981
meddelat ett sådant förordnande (SFS 1981:1146), avseende tiden t.o.m. den 20
december 1982.

Från
och med den 1 januari 1957 gäller också lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden, vanligen kallad
uppgiftsskyldighetslagen (UL). Företagare är enligt UL skyldig all lämna de
uppgifter som behövs för att främja allmän kännedom om pris-och
konkurrensförhållanden inom näringslivet.

Vid
samma tidpunkt inrättades (prop. 1956:97, SU 123, rskr 281) statens pris- och
kartellnämnd (SPK). SPK är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande
prisövervakning. Nämnden har bl. a. till uppgift att följa utvecklingen av och
främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom hela
näringslivet, med undantag av bank- och försäkringsväsendet.

TiU
grund för 1956 års lagstiftningsåtgärder låg, som jag har berört, tanken all
samhällel bör bygga på konkurrensen som den bästa prisregulatorn. Åtgärderna
kan sägas innebära en övergång från en dittills tillämpad regleringslinje, där
det aUmänna genom prisreglering m. m. detaljstyr företagens prissättning, till
en konkurrenslinje. Den sistnämnda omfattar åtgärder för att främja
konkurrensen mellan företagen för all därigenom åstadkomma alt priserna hålls
på en skälig nivå. En sådan linje kan stödjas bl. a. genom information om
priser m.m., konsumentpolitiska insatser och en 2 Riksdagen 1980/81. 1 saml.
Nr 165

Prop. 1981/82:165 18

allmän
ekonomisk politik som minskar en obalans mellan utbud och efterfrågan.

År
1961 vidlogs (prop. 1961:86, SU 105, rskr 276) vissa åtgärder för att
effektivisera den stafiiga verksamheten på pris- och konkurrensområdet. I
första hand skedde det genom förstärkning av personalresurserna, bl. a. hos NO.
I underlaget ingick betänkandet (SOU 1961:3) Effektivare prisövervakning, som
hade lämnats av 1960 års prisövervakningskommitté.

Till
följd av en anmälan från NFR till regeringen om en resultaUös förhandling i ett
konkurrensbegränsningsärende rörande leveransvägran (NFR 2/1965, Pris- och
kartellfrågor, PKF, 1965:8-9) infördes i KBL år 1966 (prop. 1966:13, 3LU 4,
rskr 79) räti för NFR att i visst faU vid vite förelägga en företagare att
sälja en förnödenhet till en annan företagare på villkor som motsvarar vad han
erbjuder andra företagare.

Det
bör i detta sammanhang nämnas, att riktprisutredningen samma år avgav sitt
betänkande (SOU 1966:48) Prissamverkan och konkurrens. Utredningen hade bl. a.
haft till uppgift att ta ställning till frågan om lämpligheten av skärpt
lagstiftning mot riktpriser och andra former av prissamverkan. Utredningen fann
att en ytterligare effektivisering av den svenska pris- och konkurrenspolitiken
var nödvändig men ansåg en utvidgning av förbudsbestämmelserna då inte utgöra
den lämUgaste formen för detta.

Riktprisutredningens
förslag lades till grund för en proposition (1967:75) vari föreslogs vissa av
utredningen förordade åtgärder som syftade till en effektivisering av den
statliga övervakningen av pris- och konkurrensförhållanden samt
prisupplysning. Målet skulle uppnås bl. a. genom förstärkning av
personalresurserna vid NO:s kansli och hos SPK. Riksdagen godkände förslagen
(SU 90, rskr 205).

Efter
år 1966 har ändring inte gjorts i KBL i vad avser förutsättningarna och
formerna för ingripanden mot skadliga konkurrensbegränsningar. Däremot kan del
sägas att samhällets prispohtik under 1970-talet har kommit att utformas så att
regleringslinjen tillämpats vid sidan av den konkurrensfrämjande metoden.
Efter en ändring i prisregleringslagen år 1973 (prop. 1973:58, FiU 20, rskr
154) har sålunda prisreglering därefter förekommit fortlöpande på olika varu-
och tjänsteområden. Genom en ändring år 1973 i instruktionen (1973:609) för SPK
skall nämnden särskilt bl. a. genom överläggningar med företag, organisationer
och andra prissättare söka påverka prissättningen i en för konsumenterna
gynnsam riktning. Skyldigheten, som gäller alla varu- och tjänsteområden med
undantag för bank- och försäkringsinspektionernas tillsynsområde, innebär
fortlöpande kontakter meUan SPK och näringslivet för en sådan aktiv påverkan.
Jag kommer i det följande (3.5) att närmare redovisa det prispolitiska systemet
m. m.

Prop. 1981/82:165 19

2.3.3.
Förbudsprincipen

Förbudsprincipen
kommer till uttryck i KBL i form av ett bruttoprisförbud och ett
anbudskartellförbud. Förbuden är straffsanktionerade.

Bruttoprisförbudet
i 2 § KBL tar bl. a. sikte på den situationen att en leverantör söker bestämma
vUket pris hans återförsäljare skall ta ut vid vidareförsäljning. Syftet med
förbudet är att undanröja detta hinder för en från allmän synpunkt
eftersträvansvärd priskonkurrens mellan återförsäljarna.

Anbudskartellförbudet
i 3 § KBL har tUlkommit för att hindra organiserad samverkan mellan
anbudsgivare vid en anbudstävling. Sådan samverkan har bedömts som en särskilt
skadlig form av konkurrensbegränsning mot bakgrund av anbudsförfarandets syfte
att driva fram en hård, prispressande konkurrens.

Brott
mot förbuden åtalas vid allmän domstol av allmän åklagare efter anmälan eller
medgivande av NO, Straff för den som uppsåtligen bryter mot 2 eller 3 § KBL kan
bh dagsböter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst ett år eller
dagsböter. MD kan för visst fall medge dispens från förbuden, om
konkurrensbegränsningen i fråga kan antas främja kostnadsbesparingar som tiU
väsentlig del kommer konsumenterna till godo eller i övrigt bidra till en från
allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om annars särskilda skäl
föreligger.

2.3.4
Missbruksprincipen

I 1
§ KBL anges bl. a. att det ankommer på MD att genomförhandling söka undanröja
skadlig verkan av konkurrensbegränsning, som bringas under dess bedömning. 1
missbruksbestämmelsen intagen i 5 § KBL föreskrivs att en sådan förhandling
får äga rum när en konkurrensbegränsning i andra faU än som avses i 2 och 3 §§
finnes medföra skadlig verkan. Vidare lämnas där en definition av vad som skall
förstås med begreppet skadlig verkan. Denna har jag berört tidigare (2.3.2).

Handläggningsordningen
i MD innebär att domstolen har att - efter anmälan av part, oftast NO — i ett
rättegångsförfarande efter skriffiig eller muntlig förberedelse med partema
konstatera huruvida betingelserna för förhandling är uppfyllda. Vad som kommer
upp till prövning är alltså enskilda företags beteenden m. m. Om MD i ett visst
ärende finner att en konkurrensbegränsning föreligger och att den medför
skadlig verkan kan domstolen besluta att förhandhng skaU äga rum för
undanröjande av denna verkan. Rättegångsskedet avlöses därmed av ett
förhandlingsskede. Normalt inleds förhandlingsskedet med att NO lar upp
överläggningar med motparten om lämpliga åtgärder för att undanröja den
skadliga verkan. Domstolen prövar sedan vid förhandlingssammanträde med
parterna frågan om huruvida dessa åtgärder är tillräckliga.

Om
skadlig verkan kvarstår trots förhandling, har MD endast i en situation
tillgång till ett tvångsmedel. Domstolen kan, som jag tidigare har

Prop, 1981/82:165 20

nämnt,
enligt 21 § KBL förelägga en företagare vid vite alt sälja en vara tUl en annan
företagare i ett senare säljled på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra
företagare. 1 övriga fall har MD efter en resultaUös förhandling ej någon
annan möjlighet alt få en ändring till stånd än att göra anmälan till
regeringen, när domstolen anser saken vara av större vikt. Så har skett i ett
fall av leveransvägran. Därvid infördes i KBL nyssnämnda möjlighet att meddela
säljföreläggande vid vite.

Innebär
den skadliga verkan av en konkurrensbegränsning att visst pris med hänsyn till
kostnaderna är uppenbart för högt och finnes saken vara av allmän betydelse,
har regeringen enligt 21 § KBL möjlighet att på hemställan av MD förordna om
ett visst högsta pris. Ett sådant pris får inte överskridas av näringsidkaren i
fråga utan tillstånd av MD. Ett förordnande skall avse en viss tid, högst ett
år. Befogenheten att fastställa ett sådant pris har inte utövats. Däremot har
bestämmelsen haft betydelse i NO:s verksamhet.

2.3.5
Konkurrensbegränsningslagens räckvidd

Bestämmelserna
i KBL riktar sig till företagare. Begreppet preciseras genom en uppräkning i
26§. Med företagare likställs sammanslutning av företagare. Någon skillnad görs
inte mellan företag i statlig eller kommunal drift, kooperativa företag eller
enskilda företag (prop. 1953:103 s. 284 f.). Med företag i statiig eller
kommunal drift avses all av staten och kommunerna bedriven affärsrörelse,
oavsett i vilken juridisk form rörelsen bedrivs. Förutom de stats- och
kommunalägda bolagen räknas hit de affärsdrivande verken.

Köp
och försäljning av fast egendom omfattas i princip inte av KBL. Detsamma gäller
i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendom.

Såväl
missbruksbestämmelsen om förhandling mot konkurrensbegränsningar med skadlig
verkan som de straffbelagda förbuden är inriktade på sådana begränsningar som
medför ekonomiska verkningar på den svenska marknaden. Svensk exportförsäljning
omfattas därför inte annat än i ett undantagsfaU. Detta regleras i 6§ KBL och
innebär att regeringen kan ge tiUstånd till att förhandling får avse verkan
utom riket av en konkurrensbegränsning. En förutsättning är att detta påkallas
av hänsyn till överenskommelse med främmande makt.

Utiändska
företag med verksamhet på den svenska marknaden är skyldiga alt rätta sig
efter KBL men har också rätt till det skydd lagen kan ge.

Som
en följd av rättsliga eller andra offentliga särregleringar kan konkurrensbegränsningar
uppkomma på vilka KBL kan bedömas inte vara tilllämplig. Sådana
konkurrensbegränsningar ingår ibland som ett väsenfiigt led i ett
regleringssystem. I andra fall kan de vara en biverkan. Exempel på system med
sådana effekter kan hämtas från jordbruksområdet. Om en konkurrensbegränsning
varken har direkt eUer indirekt samband med en sådan särreglering, kan
ingripanden ske med stöd av KBL.

Prop. 1981/82:165 21

KBL
har inte tillämpning på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare
angående arbetslön och andra arbetsvillkor.

2.3.6
Rättstillämpningen m.m.

Uppgiften
att rättsligt slå fast KBL:s innebörd ankommer på MD och, i fråga om straff, de
aUmänna domstolarna. MD:s beslut kan inte överklagas. Genom dess
prejudikatsskapande avgöranden har sedan år 1953 en rad faktiska situationer
prövats i ärenden om tillämpning av missbruksbestämmelsen. Därvid har
domstolen preciserat och vidareutvecklat den innebörd och vikt som man i skilda
situationer bör tillmäta de faktorer som begreppet skadlig inverkan inrymmer.
Detta har i hög grad konkretiserat lagstiftningen.

När det gäller
omfattningen och karaktären av de praktiska ingripandena mot
konkurrensbegränsningar måste vidare uppmärksammas NO:s lill-lämpning av KBL.
NO gör därvid bedömningar som visserligen inle binder företagen. Redan i
förarbetena tiU KBL uttalas dock att genom NO:s ingripanden rättelse av
missförhållanden i många fall kan komma till stånd utan att NO bringar ärendet
under NFR:s prövning. Så har också i mycket stor omfattning skett i praktiken.

En
redovisning av rättstillämpningen sedan år 1953 lämnas i konkurrensutredningens
betänkande (s. 99-127).

Förut
har berörts den form av konkurrensbegränsning som brukar betecknas som
dominerande ställning. Exempel på detta är bl. a. ett företags monopolställning
eUer överlägsna styrka gentemot konkurrenterna. Det kan också vara fråga om att
företagen på en marknad står under någon form av gemensamt inflytande så att de
inte konkurrerar med varandra, exempelvis företag i samma koncern eller med en och
samma fysiska person som aktieägare.

En
dominerande stäUning av detta slag kan ett företag eller en företagsgrupp
uppnå bl. a. genom att förvärva konkurrerande företag eller på annat sätt
skaffa sig ett kontrollerande inflytande över dessa.

Med
avseende på monopol- och oligopolfallen underströk föredraganden vid 1956 års
lagstiftning (prop. 1956:148 s. 41) att förhandhng i sådana fall inte skaU gå
ut på att undanröja själva ofullkomligheten i näringslivets struktur och att
NFR sålunda exempelvis inte får förhandla om uppdelning av ett företag i flera.

Detta
uttalande innebär inte att möjlighet skulle saknas i övrigt att ingripa mot ett
dominerande företag. Ett sådant företag kan i flera avseenden framkalla
skadlig verkan som får mötas med förhandling. Så är fallet om den dominerande
begagnar sin makt tUl att vidta konkurrensbegränsande förfaranden, exempelvis
diskriminering och andra repressiva åtgärder.

Frånvaron
av en effektiv konkurrens kan också leda till alt ett dominerande företag
underlåter att i kostnadsbesparande syfte rationalisera sin

Prop. 1981/82:165 22

verksamhet.
Priserna blir därvid högre än vid en effektiv verksamhet. Så är också fallet om
företaget använder sin ställning till att ta ut s. k. monopolvinst. Av
förarbetena till KBL framgår att ingripande enligt förhandlingsklausulen avses
kunna ske också i dessa faU.

Det
tidigare nämnda förarbetsuttalandet tolkas ibland så att KBL i vart fall endast
i begränsad omfattning kan antas ge möjlighet tiU ingripande mot
företagssammanslagningar och uppkomsten av marknadsdominerande företag.

Vid NO:s prövning av ett
eller en grupp företags dominerande stäUning har beaktats vad som sägs i
förarbetena om att förhandling om uppdelning av ett företag i flera inte får
ske. Därvid har dock inom NO-ämbetet gjorts den bedömningen att så länge
sammansmältning till ett företag inte har kommit till stånd, utan två
existerande företag alltjämt finns, en förhand-Ung inte behöver gå ut på att
dela upp ett fungerande företag i flera juridiskt fristående delar. Enligt
denna bedömning kan man på ett sådant stadium rikta in sig på att förhandla
bort det inflytande som ett företag har över ett annat på grund av avtal,
aktieinnehav eller styrelsefunktioner.

FrågestäUningen
huruvida KBL ger utrymme för prövning av företagsförvärv har aktualiserats
genom att NO i augusti 1980 vid MD anhängig-gjort talan mot en näringsidkare
rörande dennes förvärv av aktier i ett konkurrerande företag. Ärendet är ännu
inte avgjort. I ett den 9 juni 1981 meddelat beslut har dock domstolen uttalat
att det enligt dess mening inte finns lagliga förutsättningar för att ta upp
förhandling med förvärvaren i syfte att förmå denne att sälja aktierna. Vidare
uttalas i beslutet att domstolen därmed inte har tagit ställning till frågan
huruvida förvärvet kan bedömas medföra skadlig verkan och föranleda förhandling
med annan inriktning. Denna fråga kommer domstolen att pröva senare.

2.3.7
Nuvarande former för kontroU äv företagsförvärv m. m.

Konkurrensutredningen
lämnar i sitt betänkande (s. 303-305) följande redogörelse över vissa medel med
vUka samhäUet f. n. kan utöva inflytande över koncentrationsprocessen.

Särskilda
typer av företagsförvärv prövas enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m. (79/6 års lag). Lagen innebär
huvudsakligen följande.

Utiändska
medborgare får förvärva fast egendom eUer gruva eller idka gruvdrift bara efter
särskilt tiUstånd som meddelas av regeringen eller, i vissa faU, länsstyrelsen.
Med utländsk medborgare jämstäUs utländska bolag, föreningar, andra
samfälligheter och stiftelser. Enligt 2§ första stycket får inte heller svenskt
handelsbolag vari finns bolagsman för vilken de i lagen föreskrivna
inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag
vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller svensk ekonomisk förening
förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje
särskilt fall. Detsamma gäller enligt 2 § andra stycket i fråga om svenskt
aktiebolag vars aktiebrev skaU ställas tUl viss

Prop,
1981/82:165 23

man.
Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndspliklen genom att visst förbehåll,
s. k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Klausulen skaU gå ut på att
utiändska rättssubjekt eller tillståndsplikliga svenska rättssubjekt genom
teckning eUer överlåtelse får förvärva bara en mindre del av bolagets aktier,
nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20% av röstetalet för bolagets samtliga
aktier och mindre än 40% av bolagets hela aktiekapital. Aktier som får
förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas fria aktier och andra aktier
bundna aktier.

Innehåller
bolagsordningen sådan utlänningsklausul — eller strängare föreskrifter — får
klausulen enligt 2 § tredje stycket inte ändras utan medgivande av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall inte lämnas,
om det strider mot väsenfiigt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas
av rättssubjekt för vilket de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten
att förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktier som sker i strid mot
klausulen är ogiltigt. Enligt 5a§ krävs särskilt tillstånd om rörelse eller del
av rörelse skall övergå från ett icke tillståndspliktigt till ett
tillståndspliktigt rättssubjekt.

Nyetableringar
och förvärv som görs av svenska företag utomlands kan kontrolleras inom ramen
för den svenska valutalagstiftningen. Från den 1 juli 1974 har genom ändring i
valutalagen (1939: 350) den penningpolitiska bedömningen av svenska företags
utlandsinvesteringar kompletterats med en prövning utifrån industri- och
sysselsättningspolitiska synpunkter.

Valutastyrelsen,
som har att pröva företagens ansökningar om tUlstånd till valutautförsel enligt
valutalagen, har nyligen i en rapport till riksbanksfullmäktige tagit upp behovet
av en utredning om de svenska utiandsinves-teringarnas effekter. Styrelsen
framhåller att kontrollen av utlandsinvesteringar inte bör ses isolerat som en
valutaregleringsfråga utan snarare som ett betalningsbalansproblem med
industri- och sysselsättningspolitiska aspekter.

De
näringspolitiska effekterna av internationella investeringar utreds av en den
30 juni år 1977 tillsaU kommitté (I 1977:6).

Viss
kontroll av förvärv kan också ske i samband med tillämpning av reglerna om dispens från
realisationsvinstbeskattning. Enligt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 170) gäller att realisationsvinst på grund
av avyttring av bl. a. vissa aktier i sin helhet är skattepliktig om den
skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år. Har han innehaft egendomen
två år eller mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Vissa avdrag får
göras, på sätt närmare anges i bestämmelsen. Kan tillämpningen av detta antas
hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan
enligt tredje stycket nämnda lagrum regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medge befrielse därifrån heh eller delvis, om företag som berörs av
strukturrationaliseringen gör framställning därom senast den dag avyttringen
sker.

Departementschefen
anförde härom bl. a. (prop. 1966:90 s. 112): Dispens skall givetvis inte
medges i aUa de fall då försäljningen leder tUl alt två företag slås samman.
Det måste bh en bedömning från fall tUl fall. Om köpeskillingen lämnas i form
av aktier i det andra företaget, torde i regel förutsättningar för dispens få
anses föreligga. Betalas köpeskiUingen i Ukvida medel har man däremot anledning
ställa större krav på att del är fråga om sådan från allmän synpunkt angelägen
strukturrationahsering, som bör medföra skattefrihet.

Prop.
1981/82:165 24

Beträffande
investmentbolag anförde departementschefen att genom den föreslagna
dispensmöjligheten för försäljningar i struklurralionalise-ringssyfte de stora
försäljningarna inom dessa bolag ofta kommer att befrias från beskattning.
Något generellt undantag för sådana försäljningar som syftar till omplacering i
andra aktier förordades dock inle.

Möjlighet
att medge befrielse från realisationsvinstbeskattning enligt förevarande lagrum
föreligger enligt departementschefen när ett företag upplöses efter fusion
enligt ABL'. En sådan fusion är ofta ett led i en strukturrationalisering.

Enligt
kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpoUtiskt stöd utgår sådant stöd i
vissa fall för att främja en samhällsekonomiskt och i övrigt lämplig
lokalisering av näringslivet. Sådant regionalpolitiskt slöd som ul-göres av
lokaliseringsbidrag eller avskrivningsbidrag eller avskrivningslån kan krävas
åter bl.a. om bidragslagaren avhänder sig den rörelse eller någon betydande del
av anläggningstillgångar, licenser, patent eller andra liknande tillgångar
eller överiåter eller belånar någon betydande del av kundfordringar i den
rörelse för vilken bidraget beviljats eller nedlägger väsentlig del av
verksamheten. Återkräv kan också ske om annan väsentlig ändring sker i äganderätten
till rörelsen eller - när bidragslagaren är juridisk person, vari fysisk person
direkt eller genom förmedling av juridisk person har ett bestämmande
inflytande - väsentlig ändring sker i dessa förhållanden. Kungörelsen ger
således möjlighet att pröva vissa förvärv m.m. om del säljande företaget fått
lokaliseringsbidrag eller avskrivningslån.

MBL
har gett de anställda ökat inflytande och insyn i företagen. Lagen innehåller
särskilda regler om alt kollektivavtal bör slutas i inflytandefrågor. För
närvarande pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om sådana avtal.
Lagen ger också arbetstagarna en förstärkt förhandlingsrätt, när längre gående
medbestämmanderätt inte har avtalats, saml rätt till information. Dessa
förstärkta rättigheter gäller alla frågor som rör förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare, alltså både arbetsledningsfrågor och
företagsledningsfrågor.

Av
särskilt intresse i detta sammanhang är att den nya lagen (MBL) innehåller
regler om primär förhandlingsskyldighet, vilka innebär bl. a. all arbetsgivaren
är skyldig att själv ta initiativet till förhandlingar innan han fattar beslut
i frågor om viktigare förändringar i verksamheten. Till sådana frågor räknas
bl. a. nedläggningar, omläggningar och utvidgningar av driften samt upplåtelse
och överlåtelse av rörelsen. Lagen gäller frågor som rör förhållandel mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Tillämpat på frågor som rör samgåenden meUan
företag innebär detta att lagen endast blir tillämplig i sådana fall när
arbetsgivaren, dvs. det enskUda förelaget, fattar beslut om att avhända sig
rörelsen eller del därav. I en situation däremot där någon köper aktierna i ett
företag i syfte att genomföra omfattande förändringar i det köpta företagel
finns del inle några vedertagna vägar för samråd. ABL bygger på ätt förvärv av
aktier är en angelägenhet mellan förvärvaren och den som äger aktierna i del
företag som affären rör.

När
del gäller mycket stora förvärv förekommer det att förelagen tar kontakt med
regeringen och presenterar förvärvsplanen innan förvärvet sker. Det är inte
ovanligt att förhandlingar också förekommer mellan

'
Aktiebolagslagen (1975: 1385).

-
Lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.

Prop.
1981/82:165 25

företag
och kommun i samband med förvärv. Det kan t. ex. gäUa att mark-dier
lokalupplåtelse från kommunens sida kombineras med utfästelser från företagens
sida om en viss lägsta nivå på sysselsättningen inom kommunen.

3
Allmän motivering

3.1
Allmänna synpunkter på konkurrensfrågorna

Som
jag förut framhöll är det sedan länge en näringspolitisk målsättning alt
konkurrensen mellan företagen skall vara fri inom de ramar som statsmakterna
StäUer upp. En sådan konkurrens utgör en drivkraft inom marknadsekonomin.
Denna innebär ett decentraliserat ekonomiskt system med en betydande frihet för
de ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgärder beträftände produktion,
distribution m. m. Åtgärdernas inriktning påverkas i sin tur bl. a. av
köparnas beteende. Det råder aUlså ett växelspel meUan utbud och efterfrågan. I
en marknadsekonomi är lönsamheten en central faktor för företagen och alltså
något som på ett avgörande sätt påverkar konkurréiisviljan.

Det
marknadsekoftomiska systemet för organisation av produktion och konsumtion
innebär stora fördelar för konsumenterna. En fungerande konkurrens främjar
näringslivets effektivitet och utgör en prispress till nytta för dessa. Genom
en mångfald i utbudet ger systemet samtidigt konsumenterna valfrihet mellan
olika produkter eller tjänster och möjlighet att träffa rationella val. En
effektiv, fungerande konkurrens leder därigenom på längre sikt till det bästa
utnyttjandet av samhällets resurser.

Vad jag nu har sagt
innebär inte att marknadsekonomin är ulan ofullkomligheter eller att den
alltid fungerar som det är tänkt. Konkurrensutredningens analys, som jag strax
skall redovisa, belyser väl dessa frågor. Särskilt vill jag peka på de
konsumentpolitiska problemen. Sådana olägenheter i marknadsekonomin till trots
måste den anses vara det bästa ekonomiska styrsystemet. Enligt min mening bör
vi också i fortsättningen grunda vår ekonomi på en marknadshushållning där
produktionens inriktning och storlek så långt möjligt bestäms av utbud och
efterfrågan och där företag verkar i konkurrens med varandra.

Bilden
är emellertid komplicerad. Utredningen framhåller att konkurrensen inte är ett
självändamål. Det avgörande är vUka fördelar konsumenterna kan ha av en
effektiv konkurrens. Också koncentration - i en bransch eller på en marknad —
kan ibland vara från allmän synpunkt lämplig eller ofrånkomlig, anser
utredningen. Den pekar härvidlag bl. a. på den situationen att det finns
outnyttjade stordriftsfördelar i produktion, distribution eller administration.
Detta skapar en drivkraft mot en fortsatt koncentration. Samtidigt kan det
finnas andra krafter som verkar i motsatt riktning.

Jag
kan dela utredningens slutsats att frågan om huruvida konkurrens

Prop. 1981/82:165 26

eller
koncentration är alt föredra i vår ekonomi inle kan besvaras allmängiltigt
utan måste prövas för varje särskild marknad efter de förutsättningar som råder
där. Det behöver vidare inte alltid föreligga en motsättning mellan dessa
begrepp, vilket också utredningen framhåller.

Även
om en koncentration i vissa fall kan vara ofrånkomlig eUer rentav önskvärd från
samhällssynpunkt måste dock politiken utformas med utgångspunkt i värdet av en
effektiv, fungerande konkurrens.

Jag
vUl med det anförda ge uttryck för mitt principiella avståndstagande från en
regleringsekonomi. Det är min övertygelse att åtgärder på bredast möjUga front
för att främja den önskvärda konkurrensen i stället är det från konsumenternas
synpunkt bästa medlet för att öka utbudels kvalitet och bredd samt för att
hålla priserna nere. Konkurrenslinjen är alltså den riktiga, om man skall kunna
sätta konsumenternas bästa i första rummet. Ett upprätthållande av
konkurrenslinjen ger de bästa förutsättningarna för att skapa balans i
samhällsekonomin. Mitt förslag till en ny konkurrenslag är därvid ett
betydelsefullt inslag.

Med
utgångspunkt i det anförda är det för mig naturligt att dra två
huvudslutsatser. Jag ser det för det första som ett vitalt samhällsintresse att
marknadshushållningen förstärks genom åtgärder som främjar den önskvärda
konkurrensen och motverkar såväl enskild som offentlig maktkoncentration.

Min
andra slutsats är att det måste vara en självklar uppgift för samhället att så
långt det är möjligt utforma sin politik på olika områden så att
marknadsekonomins ofullkomligheter kompenseras och att hinder för dess
fufiktionsduglighet undanröjs.

Jag
vill mot denna bakgrund kort redovisa vissa omständigheter som alltid är av
central betydelse för att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens.

Förutsättningarna
för hur företagen kan arbeta i det marknadsekonomiska systemet påverkas
givetvis av de ramar som statsmakterna sätter upp. Del gäller då bl. a. den
ekonomiska politiken samt närings-, regional-, arbetsmarknads- och
miljöpolitiken. Lagstiftningsvägen regleras eller påverkas på många olika sätt
villkoren för näringslivet, i syfte att uppnå skilda samhällsmål. Det är i så
måtto en självklarhet alt konkurrensen aldrig kan lämnas helt fri. Å andra
sidan måste man vid utformningen av samhällets politik på detta och andra
områden alltid söka upprätthålla en önskvärd konkurrens. Möjligheterna all öka
konkurrensen inom redan reglerade områden måste också övervägas. En
regleringslinje som inte ger företagen tillräckliga möjligheter att fatta egna
beslut rubbar själva grundförutsättningen i den marknadsekonomiska modellen.
En centralstyrning av en sådan art ger inte utrymme för den önskvärda
konkurrensen och snedvrider det ekonomiska systemet till nackdel för
konsumenterna. Den maktkoncentration som en sådan styrning innebär är
principiellt betänklig också ur andra synvinklar. Regleringslinjen motverkar
den decentralise-

Prop.
1981/82:165 27

ring
— med förekomsten av en stor andel mindre och medelstora företag -som
marknadsekonomin har som sin grundval.

En annan viktig
förutsättning för en effektiv, fungerande konkurrens är att det alltid finns
ett fritt marknadstillträde för såväl nya företag som för varor och tjänster
från andra marknader. Till de grundläggande tankarna i en ekonomi med en
marknadshushållning hör ju alt det råder näringsfrihet och etableringsfrihet.
En sådan frihet driver utvecklingen framåt och utgör ett tryck på de på
marknaden befintliga förelagen att inte stelna till och i stället söka vara
effektiva och hålla rimliga priser. Av detta följer att frihandeln är av stor
betydelse. Importkonkurrensen på den svenska marknaden bidrar ju starkt till
en sådan utveckling. För att det skall finnas goda etableringsmöjligheter och
förutsättningar för utveckUng av befintliga företag behövs också en väl
fungerande kapitalmarknad, där kapitalet kan kanaliseras till produktiva
investeringar i näringslivet.

En
frihandelsvänlig linje från vår sida underlättar också de svenska företagens
tillträde till utländska marknader och därmed deras förmåga att försvara och
stärka sin konkurrenskraft såväl på hemmamarknaden som utomlands.

En
effektiv, fungerande konkurrens förutsätter vidare att företagen har tillräckUg
lönsamhet. Lönsamheten fungerar som den nödvändiga drivkraften till
effektivitet, nyetablering och satsning på nya marknader. De positiva
effekterna av detta kommer genom skUda faktorer konsumenterna till dd.

Den
grundsyn jag här redovisat har präglat regeringspolitiken under senare år.

Denna
politik har inriktats på en lång rad åtgärder för att förbättra näringslivets
konkurrenskraft och därmed trygga basen för välståndsutvecklingen.
Regeringspolitiken går ut på att långsiktigt stärka företagens
konkurrensmöjligheter och att stimulera dem tiU ett nytänkande och till ett
framtagande av nya produkter m. m. Vidare syftar denna politik till att få till
stånd en expansion på de områden där konkurrensförutsättningarna är bäst och
att få fram en ökad nyetablering samt inbrytningar på nya marknader. Jag vill
i fråga om regeringens konkurrensfrämjande insatser peka på bl. a. följande.

De
mindre och medelstora företagens centrala roll inom marknadsekonomin har
numera uppmärksammats på ett helt annat sätt än tidigare. I regeringens
proposition 1977/78:40 om åtgärder för att främja dessa företags utveckling
redovisas ett brett åtgärdsprogram. Bl. a. har de näringspolitiska insatserna
på regional nivå kraftigt ökat. Länsvis har utvecklingsfonder byggts upp i
stiftelseform. Deras uppgift är bl. a. att ge de mindre och medelstora
företagen service och finansieringshjälp. Vidare har verksamheten vid Sveriges
exportråd förstärkts och breddats för att främja småföretagens
exportansträngningar. På beskattningsområdet har många ändringar gjorts för att
stödja dessa företag. En särskild småföretagsdele-

Prop. 1981/82:165 28

galion
har inrättats. Huvuduppgiften för delegationen är att fortlöpande följa och
bevaka utvecklingen på småföretagsområdet, ge förslag till olika åtgärder samt
i övrigt lämna synpunkter och råd rörande samhällets småföretagspolitik.

Särskilda rikthnjer för
industripolitiken har under år 1981 antagits av riksdagen. Den centrala
uppgiften för industripolitiken under 1980-talet har därvid angetts vara att
stimulera och underlätta överförandet av produktionsresurser till de lönsamma
och konkurrenskraftiga delarna av industrin och att därmed befrämja industrins
internationella konkurrenskraft. Som specieUt viktiga områden för att påverka
industrins utveckling på medellång och lång sikt framhåUs försörjningen med
riskkapital samt forsknings-och utveckhngsinsatser. Huvudlinjer när det gäller
alt förändra näringslivets kapitalförsörjning är att påverka kapitalmarknaden
så all riskkapital i ökad takt förs över till näringslivet. För att
effektivisera och ge bättre kontinuitet åt forsknings- och
utvecklingsverksamheten har ett särskUt stödprogram utformats.

1
syfte att uppnå fördelen av ökad konkurrens meUan olika producenter samtidigt
som enskUda myndigheter ges ökad handlingsfrihet har särställningarna för
vissa statliga bolag upphävts. Vidare har vissa statliga verksamheter
överförts tUl bolagsform, bl. a. för att arbetsbetingelserna skall bli mer
likartade dem som gäUer för konkurrerande privata företag.

De
olika konkurrensfrämjande åtgärder som jag här har redovisat följs löpande upp.
Inom regeringskansliet tas f. n. fram ett underlag för ett nytt förslag till
riksdagen om åtgärder för att ytterligare främja de mindre- och medelstora
företagens utveckling. För att underlätta finansieringen för dessa företag görs
statliga insatser av skilda slag.

Jag har här tecknat bilden
av de allmänna konkurrensfrämjande insatser som behövs och går nu närmare in på
konkurrensutredningens bedömningar. Nyss berördes de ramar som samhället
ställer upp för företagen. Utredningen pekar på att det ekonomiska systemet
förändras genom de pohtiska besluten. Genom sitt agerande kan statsmakterna styra
företagsamheten mot de mål som de har för sin politik, konstaterar
utredningen. I ett decentraliserat ekonomiskt system har samhället också en
samordnande roll, dvs. ett ansvar för att de beslut som fattas av samhället
och av företag tillsammans ger en fungerande ekonomi. I betänkandet anges de
mål som i allmänhet brukar anföras för den ekonomiska politiken, nämligen full
sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig
prisstabUitet, balans i utrikesbetalningarna och en effektiv fördelning av de
ekonomiska resurserna.

De
medel som samhället har till sitt förfogande för att bedriva en sådan ekonomisk
politik som har betydelse för näringslivets utveckling och för relationerna
mellan näringslivet och konsumenterna återfinns enligt utredningen främst inom
områdena för arbetsmarknads- och regionalpolitik, industripolitik - omfattande
också energi- och miljöpolitik -, handdspoli-

Prop. 1981/82:165 29

tik,
prispolitik, konsumentpolitik, offentlig upphandling och konkurrenspolitik.
Samhällets finans- och skattepolitik spelar självfallet också en stor roll för
näringslivet liksom t. ex. jordbruks- och bostadspolitik för de delar av
näringslivet som berörs därav, anför utredningen.

Utredningen pekar särskilt
på det starka sambandet mellan konsument-och konkurrenspolitiken. Ytterst
syftar konkurrenspolitiken till alt ta tillvara de positiva följder för
konsumenterna som en effektiv, fungerande konkurrens för med sig. Bland annat
gäller det då utbudet av varor m. m. och möjligheten till ett fritt och
rationellt val mellan dessa. En marknadsekonomi fungerar enligt ekonomisk
teori så all delta utbud visserligen initieras av producenterna, men
konsumentemas fria val avgör utbudets innehåll och sammansättning. En
gmndläggande förutsättning för att systemet skall fungera effektivt enligt
denna teori är att konsumenterna har fuU överblick över och är orienterade om
de olika utbudens reella innebörd och inbördes värde samt handlar rationellt på
grundval av dessa kunskaper. Ett sådant idealtUlstånd kan dock knappast nås,
uttalar utredningen vidare, eftersom konsumenterna har begränsade möjligheter
alt överblicka utbuden och värdera olika alternativ. Till detta kommer
företagens marknadsföringsåtgärder, som påverkar konsumenterna och som kan
vara mer eller mindre informativa.

Enligt
min bestämda uppfattning måste här samhällets konsumenlpoUtiska åtgärder komma
in som ett kraftfullt stöd för konsumenterna. Konsumentpolitiken måste
inriktas på att öka konsumenternas kunskaper, göra dem prismedvetna och aUmänt
stödja och förstärka deras ställning på marknaden. Vidare gäller det att skydda
konsumenterna mot t. ex. otillbörliga marknadsföringsåtgärder, oskäliga
avtalsvillkor och risker för skador på person eller egendom. Konsumentpolitiken
syftar alltså till att bidra till ett sådant utbud av varor och tjänster som
kvalitetsmässigt, prismässigt och till sin variation gynnar konsumenterna.
Samtidigt måste man vara medveten om att samhällets åtgärder i sådant syfte i
sin tur minskar företagens möjligheter att fritt välja konkurrensmedel och kan
öka deras kostnader. Det finns aUtså i det enskilda fallet en brytningspunkt
mellan för- och nackdelar för konsumenterna. ■

Av
det anförda följer att konsumentpolitiken är ett myckel viktigt inslag i de samhällsåtgärder
som behövs för att kompensera vissa ofullkomligheter i marknadsekonomin.

Den
huvudslutsats jag viU dra knyter an till utredningens. Liksom denna anser jag
att det också i framtiden måste vara en uppgift för konkurrenspolitiken att
söka dels ta till vara de positiva följder som konkurrens respektive
koncentration kan medföra för konsumenterna, dels motverka sådana negativa
följder för samhället som kan uppstå tiU följd av konkurrensbegränsningar.
Detta gäller vad utredningen betecknar som konkurrenspolitik i vid mening, dvs.
alla de åtgärder inom framför allt det närings- och konsumentpolitiska fältet
som har betydelse från konkurrenssynpunkt.

Prop. 1981/82:165 30

Av
det jag har anfört framgår att konkurrenspolitiken är ett bland flera medel för
att nå de samhällsekonomiska målen. Sambandet mellan konkurrenspolitik och
annan närings- och konsumentpolitik är mycket starkt. På sätt som jag förut har
berört måste åtgärder inom samhällspolitikens olika delar utform.as under
hänsynstagande till övriga delar. Det är därför angeläget att en ökad samverkan
kommer till stånd mellan de ansvariga myndigheter som var på sitt fält söker
uppnå de för konsumenterna bästa resultaten.

Konkurrensutredningen har
ansett sin uppgift i första hand vara alt behandla vad som i betänkandet kallas
den egentliga konkurrenspoUtiken. Därmed avses vad som täcks av lagstiftningen
om konkurrensbegränsning, alltså åtgärder mot konkurrensbegränsningar som är
negativa från allmän synpunkt. I fråga om den egentliga konkurrenspolitiken
anser utredningen det uppenbart att en särskild lagstiftning alltjämt krävs mot
olämpliga följder av konkurrensbegränsningar inom näringslivet. Innan jag tar
upp Utredningens förslag till lagstiftningsåtgärder vill jag lämna en
sammanfattning av dess analys av marknadsekonomins funktionssätt samt
samhällets och företagens mål och medel på detta område. Den beskrivning utredningen
gör av betydelsefuUa faktorer finner jag allmänt vara en både värdefull och
nödvändig bakgrund tUl de överväganden jag kommer att redovisa.

Företagens
agerande bestäms, uttalar utredningen, fömtom av de mål som företagen har, av
de ramar eller regler som utformas av samhället. Dämtöver finns det bl. a,
regler som är resultat av förhandlingar med de anställda eller överenskommelser
mellan företag. Företagen är också beroende av de resurser som samhället
stäUer till förfogande i form av t. ex. vägar, utbildad arbetskraft och
forskning.

Olika
teorier har lanserats under senare år om vad som styr förelagen. Vinstmålet har
i flertalet teorier ansetts vara centralt. Andra teorier, anför utredningen,
hävdar att bilden är mera komplicerad. Företagen måste enligt dessa betraktas
som sociala institutioner, där intressenter i form av aktieägare, anställda,
kunder, leverantörer, långivare, stal och kommun tillsammans åstadkommer en
balanssituation som styr utveckUngen. Konsumentkooperativa företag har en
speciell stäUning i och med att kunderna samtidigt är ägare.

Enligt
utredningen har större företag och vissa aktiva mindre företag normalt någon
form av långsiktig planering, dvs. inom företagel diskuteras fortlöpande mål
och medel. För att åstadkomma lönsamhet på lång sikt måste, fortsätter
utredningen, företagen förnya sig genom ny teknik, nya produkter och nya
marknader. De måste därför sätta av resurser för en sådan utveckling. På lång
sikt gäller det alt i förhållandet till andra företag bibehålla eller öka
konkurrensförmågan och att inom företaget upprätthålla effektiviteten. På kort
sikt gäller det att få en acceptabel vinst och att vara flexibel, dvs. ha
beredskap om ofömtsedda händelser skulle inträffa.

Prop. 1981/82:165 31

Utredningen
finner i sammanhanget de långsiktiga målen intressantast, därför att de kan
leda till åtgärder som på sikt kan förändra konkurrensförhållandet meUan
företagen. För att ett företag skall kunna bibehålla eller öka
konkurrensförmågan krävs tillväxt och stabilitet. Tillväxten kan gälla
omsättning, vinst och marknadsandelar samt vidgning av produktsammansättning
och köparkategorier. StabUUet innebär att företagets verksamhet såvitt möjligt
sker under fullt kapacitetsutnyttjande, med tryggad avsättning och därigenom
stabil avkastning. EffektivUet inom företaget kan åstadkommas genom åtgärder
som medför snabba omsättningshastigheter för försäljning, lager och arbetande
kapital, fördjupning av företagets kunskaper genom forskning och utveckling,
ledning och utbildning av personal och genom en rätt avvägd
ålderssammansättning på företagels reala tillgångar.

I en ideal
planeringsprocess värderar enligt utredningen företagel de olika målen och
kommer fram tiU en strategi för förelaget. Denna strategi bestämmer vilka medel
företaget bör använda sig av för att nå de uppställda målen. Avgörande för
förelagets strategi är vilka mål som prioriteras och den omgivning som
företaget har i relation till andra företag. Företaget kan bestämma sig för en
aktiv eller passiv strategi. Det är i första hand de aktiva företagens åtgärder
som åstadkommer en förändrad struktur i näringslivet.

Förelaget kan, anför utredningen,
i sitt strategival välja att bibehåUa marknader och produkter oförändrade och i
stället utveckla sig genom att t. ex. öka effektiviteten inom företaget. Det
kan också bibehålla sin ställning eller expandera genom att gå in med sin
produkt på en ny marknad eller genom att utveckla nya produkter inom sitt
område. Om detta inle leder till företagets mål kan det välja att expandera tUl
nya marknader med nya produkter, s. k. diversifiering.

För
att vidga sina marknader kan företaget ha en aktiv marknadsföring. Vidgade
marknader kan också åstadkommas genom priskonkurrens.

En faktor av betydelse för
strategivalet är vidare, anför utredningen, möjligheten tiU samordningsvinster
(synergi), dvs. fördelar för företag genom samordnad försäljning eller drift, genom
för flera produktionsområden gemensamt utnyttjade råvaror, investeringar,
forskningsresultat etc. eller genom samordnad företagsledning. Diversifiering
ger en riskspridning och bidrar därigenom ofta till stabilitet.
Samordningsvinsterna är dock förhållandevis små, eftersom företagel inte direkt
kan utnyttja sina tidigare erfarenheter från marknader och produkter.

Slutligen
har enligt utredningen valet mellan att utvidga den egna verksamheten och att
köpa in sig på nya områden avgörande betydelse för strategin. Valet mellan
förvärv av andra företag eller egen expansion beror i hög grad på företagets
fömlsätlningar. Om förelaget har förutsättningar att åstadkomma stora
samordningsvinster genom egen utveckling föredrar det i regel att utvidga den
egna verksamheten. Saknas sådana förutsättningar kan företaget föredra
förvärv.

Prop. 1981/82:165 32

Utredningen
uttalar vidare att intresset av att konkurrera och valet av konkurrensmedel bl.
a. styrs av de mål som företagen strävar mot. Vissa mål kan nås genom
konkurrenshöjande åtgärder, medan andra mål nås enklare genom att företagen
begränsar konkurrensen. Den främsta drivkraften för att konkurrens skall
uppstå torde vara vissa företags vilja att expandera. Expansionen kan
åstadkommas bl. a. genom hög intern effektivitet, innovationer i form av nya
och förbättrade produkter, nya marknader, nya produktions- och
distributionsmeloder osv. Andra drivkrafter hos företagen tenderar tiU att
begränsa konkurrensen. För att ett företag skall t. ex. nå en stabil ställning
på en marknad är den enklaste vägen ofta att begränsa konkurrensen och
därigenom minska störningar från andra företag. En avgörande faktor för
intensiteten i konkurrensen är enligt utredningen företagsstrukturen och
beroendet mellan företagen på en marknad. Ett företags intresse för konkurrens
minskar om det vet att konkurrensåtgärder kommer att mötas av motåtgärder från
de andra företagen och därigenom inte ge de relativa fördelar som
eftersträvades. Delta är karaktäristiskt för fåtalskonkurrens (oligopol). Om en
ren monopolsituation uppstår upphör givetvis konkurrensen.

Utredningen
anför också att samhället genom de offentligt ägda förelagen kan delta i
konkurrensen. I övrigt kan samhället endast skapa förutsättningar för
konkurrens samt undanröja förbjuden eller samhällsskadlig
konkurrensbegränsning. Något medel som tvingar fram konkurrens finns inte.

Vidare
framhåller utredningen att de av företagens medel som medför fördelar för
samhället är de som inte bara leder mot företagens mål utan som också leder mot
de mål som samhället har för sin poUlik, dvs. fuU sysselsättning, snabb
ekonomisk tillväxt m.m. Om företagens agerande leder i motsatt riktning innebär
del nackdelar för samhället. Självfallet är det ofta svårt att avgöra om
företagens agerande medför fördelar eller nackdelar för samhället, påpekar
utredningen. Fördelar på kort sikt kan exempelvis bli nackdelar på lång sikt
och omvänt. En åtgärd som leder till snabb ekonomisk tillväxt kan exempelvis
medföra sysselsättningsproblem eUer medföra en ojämn inkomstfördelning. En
värdering av den totala effekt, som ett företags agerande får, innebär därför
enligt utredningen som regel en mycket svår avvägning mellan olika för och
nackdelar för samhället.

I fråga om
företagskoncentrationen framhåller utredningen bl. a. följande. Enligt
koncentrationsutredningens analys hade i slutet av 1960-lalet svenska företag i
de flesta branscher inte nått den från kostnadssynpunkt fördelaktigaste
storleken, dvs. del fanns stordriftsfördelar i produktion, distribution eUer
administration som inte utnyttjades och därmed drivkrafter mot en fortsatt
koncentration. Även om företagsstorleken ökal under senare år, finns det
fortfarande, säger utredningen, många områden i näringslivet med outnyttjade
stordriftsfördelar. Den tekniska utvecklingen

Prop. 1981/82:165 33

går
dessutom i riktning mot att nya stordriftsfördelar uppstår. Del finns dock även
marknadsmekanismer, som leder utvecklingen i decentraliserande riktning. De
viktigaste av dessa är att nya teknologier ständigt skapas och att vissa av dem
kan utnyttjas ekonomiskt även vid drift i liten skala. Nya material, nya sätt
att omvandla energi, utvecklingen inom elektroniken osv. har på vissa områden
gjort det lättare med nyetablering, anför utredningen. Därigenom kan
konkurrensen öka inom dessa områden och även inom närliggande områden, där
substitut för de nya produkterna produceras. Av avgörande betydelse för att
koncentrationen bromsas är således möjligheten att etablera nya företag. En
annan faktor, som minskar koncentrationstakten, är att stordrift ibland är
förenad med nackdelar av administrativt slag. Ökad byråkratisering, försvårad
kommunikation eller minskad flexibilitet blir ofta följden av stora enheter.

Vidare
anför utredningen att koncentrationen kan ske på olika sätt. För det första kan
konkurrensen leda till att företag som prismässigt, kvalitetsmässigt,
finansiellt eller av andra skäl är underlägsna, slås ut. Om denna utslagning
inte kompenseras av nyetablering, blir följden en koncentration. En annan typ
av koncentration åstadkoms genom förvärv, samgåenden och samarbete av olika
slag meUan förelag. Syftet med dessa åtgärder kan vara att stärka
konkurrensförmågan för det egna företagel. Samtidigt begränsas som regel
konkurrensen mellan företagen.

Hur
koncentrationen går till är betydelsefullt från samhällets synpunkt, fortsätter
utredningen. Koncentration genom utslagning av svaga förelag kan ha fördelar
från långsiktiga effektivitetssynpunkter, samtidigt som del kan medföra
nackdelar på kort sikt för t. ex. berörda arbetstagare. En fördel framför
koncentration som sker genom förvärv kan dock vara alt vissa av de svaga
företagen kan, om de finns kvar i konkurrensen, övervinna krisen och genom
ökad effektivitet bidra till låga priser, teknisk utveckling osv.
Utslagsgivande är, att det är effektiva företag som överlever. Vid förvärv
däremot minskar normalt konkurrensen omedelbart och förvärvet behöver inle
alltid syfta till att höja effektiviteten. Syftet kan exempelvis vara enbart
att stärka den egna maktpositionen, utan alt detta medför effektivitetsvinster.
Vid förvärv behöver det således inte vara fråga om att det mest effektiva
företagel växer. Å andra sidan kan förvärv medföra andra fördelar för
samhället, t. ex. en stabil sysselsättning.

Oavsett
hur koncentrationen sker, kan den så småningom leda till alt oligopolistiska
eller monopolistiska marknader bildas, med minskad eller ingen konkurrens.
Utredningen framhåller att det ligger i konkurrensens natur att den, om
ytterligare stordriftsfördelar kan uppnås, har en tendens att till slut
eliminera sig själv. Detta skapar ett dilemma när det gäller
konkurrensfrämjande politik. Lyckas man uppräfthålla en fungerande konkurrens
genom olika åtgärder, så kan resultatet fördärvas genom koncentration, som
leder till minskad konkurrens, framhåller utredningen. Denna pekar också på att
det med andra ord saknas ett stabilt jämviktsläge. 3 Riksdagen 1980/81. I
saml. Nr 165

Prop. 1981/82:165 34

Utredningen
diskuterar därefter närmare för- och nackdelar med konkurrens och
koncentration. Därvid pekar utredningen bl. a. på att konkurrens mellan
företag ger upphov till fördelar för samhället, därför att den medför en press
nedåt på priserna. Företagare med kostnader som är för höga vid existerande
prisnivå tvingas att utnyttja material, arbetskraft och kapital på ett
effektivare sätt, alternativt lägga ner verksamheten. De företagare som med
störst framgång lyckas pressa sina produktionskostnader, genom att utnyttja en
förbättrad teknologi eller på annat sätt, erhåller, så länge som det
teknologiska försprånget kan upprätthållas, en belöning i form av ökad vinst.
Denna mekanism motiverar företagen att fortlöpande utveckla produkter och
produktionsteknik.

Ytterligare
fördelar tiU följd av konkurrensen är enligt utredningen högre kvalitet, ökad
service och större urval, teknisk utveckling, ökad internationell
konkurrensförmåga, effektiv resursfördelning, decentraliserat beslutsfattande
och valfrihet för konsumenterna.

I
praktiken finns det många orsaker till att konkurrens inte får dessa fördelar
fullt ut för konsumenterna och samhället, fortsätter utredningen.
Nyetableringsmöjligheten är t. ex. ofta begränsad genom tekniska eller
finansiella hinder. OmstäUningen av näringslivet sker med en viss tröghet,
vilket gör att resurserna utnyttjas mindre effektivt. Trögheten föreligger ofta
när det gäller att finna användning för frigjorda resurser. Konsumenterna har
ofta inte den kunskap och överblick som erfordras för att de genom sin
efterfrågan skall kunna "styra" utbudet. Konkurrens kan också leda
till vissa andra nackdelar för samhället. Därvidlag påtalar utredningen bl. a.
att det i vissa fall uppstår överkapacitet och högre kostnader för
marknadsmekanismen. Det kan i vissa faU vara på lång sikt effektivare för samhället
om produktionen i företagen samordnas än om företagen konkurrerar.
Effektivitetsvinsterna måste dock vägas mot de sysselsättningsproblem som kan
uppstå på kort sikt, anför utredningen.

Som
jag tidigare har berört konstaterar utredningen vidare att en koncentration i
näringshvel kan medföra fördelar för samhällel och konsumenterna. Den uttalar
vidare alt stordriftsfördelar, dvs. långsiktigt sjunkande styckkostnader,
möjligheten till rationellare distribution, samordningsvinster, ökad
stabilitet m.m. ofta kan las till vara vid en koncentration. Detta kan medföra
större anställningstrygghet och bättre löneutbetalningsförmåga för företaget.
Om företagskoncentrationen inte gått så långt att konkurrensen upphört eller
allvarligt begränsats, kan stordriftsfördelarna föras vidare till konsumenterna
i form av lägre priser, bättre service etc. Större effektivitet för
exporterande företag stärker landets internationella konkurrensförmåga, till
fördel för den nationella ekonomin.

Utredningen
uttalar vidare bl. a. att — i fråga om förelag med i huvudsak tUlverkning för
export - företagskoncentralionen medför inga nackdelar från konkurrenssynpunkt,
fömtsatt att koncentrationen leder tiU stordriftsfördelar och att problemet
betraktas ur enbart nationell synvinkel. Likaså

Prop. 1981/82:165 35

är,
i branscher med en fungerande konkurrens från utlandet, koncentration av
tillverkning och försäljning inom inhemska företag som regel enbart tUl fördel,
om man likaledes enbart betraktar konkurrensaspekter och nationella
synpunkter. Om de inhemska företagen genom t. ex. produktdifferentiering
lyckas begränsa konkurrensen från utlandet, gäller självfaUet inle slutsatsen.

Den
omställning och koncentration av näringslivet som blir en följd av teknisk
utveckhng och konkurrens, kan komma i konflikt med samhällets ekonomiska
politik pä kort eller lång sikt, fortsätter utredningen. I fråga om nackdelar
pekar utredningen bl.a. på friställning av arbetskraft o.d., stelhet i
prisbildningen, utebliven produktutveckling, minskad service samt ökade
kostnader för samhällsinvesteringar.

Utredningen
anför också följande. Intensiteten i konkurrensen minskar inte ulan vidare
genom alt antalet företag som konkurrerar minskar. Konkurrensintensiteten är
bl. a. beroende av styrkeförhållandet mellan företag och av förelagens
bedömning om de kan nå några relativa fördelar i förhållande till andra företag
genom konkurrensåtgärder. Det finns exempel på att konkurrensen har ökal när
antalet företag minskat. Detta beror ofta på att styrkeförhållandena mellan de
kvarvarande företagen har blivit mer lika. Om t. ex. i en bransch två mindre
företag går samman för att klara sig i konkurrensen mot ett tredje företag, som
är större, kan detta resultera i en ökad konkurrens. Alternativet tUl samgåendet
kan vara att båda de mindre företagen slås ut. Det mest vanliga är emeUertid
att ökad koncentration medför minskad konkurrens och en marknadsdominans för
ett fåtal företag. Detta kan leda till nackdelar för samhället och
konsumenterna genom att företagen har möjlighet att ta ut s.k. monopolvinst
eller drivs ineffektivt.

Med
monopolvinst förstås den extra vinst ett företag i skyddad position kan göra
genom att utnyttja inflytandet över utbud och prisnivå. Genom sådana vinster
blir samhällets resurser felaktigt fördelade. Vidare gäller enligt utredningen
att ju färre företag som konkurrerar, desto större bUr risken för missbmk av
dominerande ställning i form av konkurrensbegränsande avtal av olika slag,
repressiva åtgärder mot konkurrenter, åtgärder med syfte att hindra andra
företag att etablera sig, diskriminering o. d. Ofta medför en långtgående
koncentration risk för flera typer av skadeverkningar på samma gång. Ett
dominerande företag kan t. ex. skötas alltmer ineffektivt, ta uj monopolvinster
och samtidigt diskriminera andra företag. Företagskoncentration medför som
regel också att antalet beslutsfattare i näringslivet minskar. Makten i
företagen koncentreras lUl ett fåtal ägare eller företrädare för dessa.

Utredningens
slutsats har jag berört tidigare. Den är bl. a. att frågan om humvida
konkurrens eller koncentration är att förorda i vår ekonomi inte kan besvaras
allmängiltigt utan måste prövas för varje särskild marknad efter de
fömtsättningar som där råder.

Prop. 1981/82:165 36

I
fråga om koncentrationsprocessen uttalar utredningen sammanfattningsvis bl. a.
följande. Företagskoncentralionen i det svenska näringslivet har ökat markant
under senare år. En betydande del av denna ökning förklaras enligt utredningen
av företagsförvärv. Dessas roll i koncentrationsprocessen har fått en allt
större vikt. Samtidigt som koncentrationen har möjliggjort en betydande
produktionsökning har, anser utredningen, slmkluromvandlingen skapat åtskilliga
problem som bl. a. har att göra med sysselsättningen och fördelningen av
välfärden mellan olika grupper av befolkningen och olika delar av landet.
Enligt utredningen har det allmännas intresse av att kunna påverka
strukturomvandlingen ökat därför att samhällets investeringar i social och
annan service har fått större omfattning. Samhällets och de anställdas ökade
ambitioner har lett tUl att närings-och konsumentpolitikens olika grenar har
byggts ut och att en rad arbetsrättsliga reformer har genomförts. Den egenthga
konkurrenspolitiken har däremot varit i stort sett oförändrad sedan KBL:s
tillkomst år 1953. Vid denna tidpunkt, anför utredningen, räknade man knappast
med den koncentration av det svenska näringslivet som därefter har inträffat.
Inte heller den starka internationella koncentrationen av företag kunde förutses.
Mot bakgmnd härav och med tanke på att lagstiftningen i stort sett gällde ett
nytt område anför utredningen att det dock var naturligt all vid tillkomsten
begränsa lagstiftningen så att den i princip inte omfattar slruk-turingripanden
mot företagskoncenlration i näringslivet. Enligt vad utredningen har
konstaterat finns det såväl fördelar som nackdelar förknippade med
koncentration genom företagsförvärv. De positiva och negativa sidor som i detta
sammanhang bör uppmärksammas redovisas av utredningen (s. 330 ff.). Denna pekar
därvid på sådana intresseområden såsom konkurrenspolitiken,
ägarkoncentrationen, strukturomvandlingen, intresset av hög sysselsättning och
kommunala investeringar.

Utredningen
anför att del är en angelägen uppgift för samhället att vid företagsförvärv
söka dels motverka olämplig koncentration och strukturomvandling, dels hindra
andra olägenheter för aUmänna intressen. En strävan bör därvid enligt
utredningen bl. a. vara att strukturomvandlingen skall ha sådan inriktning och
ske i den takt som vid en avvägning mellan de tidigare nämnda intressena inte
framstår som olämplig från allmän synpunkt. En kontroll av denna art kräver
dock att statsmakterna i angelägna fall har sådana möjligheter till ingripanden
som den nuvarande konkurrensbegränsningslagen inle ger utrymme för, anser
utredningen.

I
fråga om den egenfiiga konkurrenspolitiken föreslår utredningen en ny
konkurrensbegränsningslag, som sammantaget innebären mycket långtgående
utvidgning och skärpning av det nuvarande systemet.

Bl.
a. föreslår utredningen två nya straffbelagda förbud, nämligen mot
priskarteller och marknadsddningskarteller, samt en bestämmelse som ger
möjlighet för regeringen att vid vite ålägga viss näringsidkare att avhända sig
aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Detta innebär

Prop. 1981/82:165 37

vad
som bmkar kallas upplösning avföretag (stmkluringrepp). Marknadsdomstolen får
vidare enligt förslaget möjlighet att vid vite förbjuda en näringsidkare att
tillämpa ett visst konkun;ensbegränsande förfarande som bedöms ha skadlig
verkan.

Ytterligare föreslår
utredningen att den nuvarande lagstiftningen skall kompletteras med regler för
kontroU av företagsförvärv. Därvid skall regeringen kunna förbjuda ett visst
förelagsförvärv, om det vid en samlad bedömning anses kunna medföra övervägande
olägenheter av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare skall enligt
utredningens förslag regeringen kunna ingripa mot förvärvet med förbud eller
åläggande för att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig
betydelse från allmän synpunkt. Förbud och åläggande skall kunna förenas med
vite. Vid prövning humvida ingripande skall ske, skall enligt förslaget
särskilt beaktas hur förvärvet kan påverka prisbildningen, effektiviteten inom
näringslivet och annans näringsutövning samt ägarkoncentrationen inom
näringslivet, sysselsättningen, berörda arbetstagares och kommuners intressen
samt vidare konsumenternas intressen. Vid prövningen skall också beaktas
ägarnas intressen.

Jag
går nu över till att redovisa remissinstansernas inställning till konkurrenspolitikens
utformning i stort. På flera punkter knyter deras synpunkter an till vad jag
fömt har redovisat.

Konkurrensutredningens
allmänna slutsatser om konkurrenspolitikens uppgift och samband med andra
samhällsåtgärder kommenteras i regel endast kortfattat av remissinstanserna. MD
förklarar sig inte ha några erinringar mot vad utredningen anför. NO stryker
under konkurrensens betydelse och uttalar bl. a. följande: Med omfattande ingripanden
av reglerande natur i marknadsmekanismen löper man risken att det vitala sambandet
mellan räntabilitet, investering och stabil sysselsättning i näringslivet
rubbas på längre sikt. Samhället har ett betydande intresse av innovationer,
utveckling av ny teknik och risklagande. Om risktagandet inte tillåls ge utbyte
är det fara för att utvecklingsprocessen avstannar, vilket med nödvändighet får
negativa effekter på investering och sysselsättning. Tendensen under senare år
till stagnerande och t. o. m. avtagande investeringsvolymer är oroande och bör
inte ytterligare förstärkas. Det är bl. a. därför av stor vikt att de
fömtsättningar som statsmakterna angivit för tillämpande av prisreglering,
nämligen att sådana ingrepp skall vara kortvariga och endast ske i
undanlagsfall, ständigt hålls aktuella. Under normala förhållanden utgör
konkurrensen alltjämt den bästa prisregulalorn. SPK förklarar sig instämma med
utredningens slutsats att konkurrenspolitiken måste ses i ett vidare
samhällsekonomiskt sammanhang. Nämnden anför vidare all riskerna för ur
konsumenternas synvinkel negativa verkningar på marknader med fåtalskonkurrens
inte kan effektivt motverkas genom enbart konkurrensfrämjande politik. Därtill
behövs - för all säkerställa stordriftsfördelar men hindra de negativa
verkningar som kan följa

Prop.
1981/82:165 38

med
stark koncentration - en övervakning av förelagens kostnads-, effektivitets-
och lönsamhetsförhållanden samt av deras agerande på marknaden. SPK framhåller
i detta sammanhang prisövervakningens betydelse. AMS instämmer i utredningens
uttalande att inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken konkurrenseffeklerna
av insalta åtgärder skall beaktas. KOV anser att förhållandet mellan
konkurrens- och konsumentpolitiken måste klarläggas.

Även
i det gemensamma yttrandet av handelskammarförbundel, grossistförbundet, SI,
SAF, SHIO och Familjeföretagens förening, i fortsättningen betecknade som 5/
m.fi., betonas att näringsfrihet och fri konkurrens är av gmndläggande
betydelse för näringslivets effektivitet och utvecklingsförmåga.
Organisationerna framhåller handelspolitiken som den viktigaste faktorn för att
främja samhällsnyttig konkurrens i ett land av Sveriges storlek. Genom att
Sverige är så öppet för internationell konkurrens måste konkurrenseffeklerna
av olika politiska åtgärder bedömas med utgångspunkt i internationella
marknadsförhållanden. Också näringslivets egna åtgärder inom Sverige måste
bedömas i ett internationellt perspektiv, inte minst i fråga om koncentrationen
inom näringsUvet och samverkan mellan företag. Organisationerna anser att KBL:s
konkurrensfrämjande betydelse är mycket begränsad i jämförelse med vår
handelspolitik.

En
mera djupgående analys av konkurrensens roll i del nuvarande svenska samhället
efterlyses av studenterna vid handelshögskolan, SACO/ SR, Svenska
civilekonomföreningen, MRF och DLF. Det anförs bl. a. att utredningen inte har
beaktat alt teori för en marknadsekonomi inte utan reservationer kan tillämpas
på Sveriges biandekonomiska system. Vidare understryks att värderingen av
konkurrensen kan ulfaUa olika i fråga om skilda branscher och företag.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att utredningen inte har beaktat sådana
gmndläggande förhållanden som att samverkan måste få äga mm inom det svenska näringslivet
så all intema-tioneU konkurrenskraft uppnås. En allvarlig brist är vidare
enligt länsstyrelsen att utredningen inte berör kooperationen eller
branschföreningarnas framtida arbetssätt.

Principiella
frågor rörande konkurrenspolitiken och de kooperativa företagen tas upp även
av LRF och KF. De erinrar om att statsmakterna, genom tiUkomsten år 1977 av
kooperationsutredningen, har markerat ett ökat intresse för den kooperativa
företagsformen som alternativ till de privata och statsägda företagen. Förbunden
hävdar att samverkan mellan kooperativa föreningar har lett och leder till ett
bättre resultat för samhäUet och konsumenterna än en tillämpning av
konkurrensideologin på föreningarnas förhållanden. En ny
konkurrensbegränsningslag måste ge utrymme för kooperationens etablerade
samarbetsformer. Av konkurrensutredningen föreslagna nya straffbelagda förbud
innebär härvidlag svårigheter.

När
det sedan gäUer frågan hur man aUmänt bör se på utformningen och effekterna av
samhällsingripanden i marknadsekonomin råder det delade

Prop.
1981/82:165 39

meningar
bland remissinstansema. Detta gäller även i fråga om vilka praktiska
möjligheter samhället har att styra de ekonomiska händelseförloppen. Innan jag
går in närmare på de principiella huvudpunkterna i utredningens förslag vUl jag
något beröra remissinstansernas generella inställning i dessa avseenden.

Allmänt
kan sägas att de remissinstanser som helt eller delvis har varit mer positiva
till utredningens förslag till ingripanden i stort ansluter sig till utredningens
överväganden på dessa punkter eller lämnar dem utan erinringar. När del gäller
de kritiska åsikterna koncentreras dessa bl. a. på vissa faktorer som jag nu
kommer att redovisa sammanfattningsvis.

Stockholms
fondbörs pekar på att en konkurrenslagstiftning måste utformas så att
företagen kan vidta erforderliga åtgärder snabbt och smidigt utan hinder av
onödig byråkrati. Det krävs offensiva grepp av de svenska företagen med många
nya initiativ för alt förelag eller produkter, som obönhörligt drabbas av
tillbakagång, ersätts med nya produkter eller tjänster, som kan hävda sig både
på exportmarknaderna och på hemmamarknaden. Näringspolitiken, varav
lagstiftningen om konkurrensbegränsning kan ses som en del, skall underlätta,
inle motarbeta eller försvåra slmktu-reU omvandling och förnyelse.
Handelskamrarna understryker att om begränsningen av företagens handlingsfrihet
genom lagstiftning drivs för långt eftekter kan uppkomma som står i strid med
syftet att åstadkomma en fri och öppen konkurrens.

SI m.fi. framhåller att
konkurrensbegränsningslagstiftningen innebären administrativ reglering av
företagens beteende på marknaden, till skUlnad mot företagens löpande
anpassning tiU konkurrenternas uppträdande. Del finns i marknadslagstiftningen
risker för effektivitetsförluster som är större ju rigorösare lagstiftningen är
och ju större förhandlande och beslutande befogenheter som har lagts i
myndigheternas händer. LRF understryker att NO:s möjUgheter till ingripanden i
högre grad får anses vara en resursfråga än en fråga om otillräcklig
lagstiftning.

Sveriges
köpmannaförbund uttalar att del största hotet mot marknadsekonomin härrör inte
från ofta rätt tillfälliga konkurrensbegränsningar inom det enskUda
näringslivet utan från statliga ingripanden som på ett effektivt sätt försvagar
och inte sällan helt eUminerar konkurrensen.

Ingrepp
i den fria marknadsekonomin innebär alltid risker för negativa effekter, anför
Svenska företagares riksförbund. Varje form av regleringar och förbud från det
allmännas sida måste därför noga avvägas och prövas mot bakgrund av
konstaterade missförhållanden av aUvarlig natur. Självfallet kan s. k.
konkurrensbegränsande åtgärder från företagens sida innebära svårigheter av
allmän politisk natur men i vårt land med en i huvudsak fri utrikeshandel är
sådana svårigheter nästan undantagslöst temporära och måste vägas mot de
uppenbara nackdelar för vår framtida levnadsstandard som ingrepp av den art
som konkurrensutredningen föreslår medför.

SACO/SR
framhåUer att en aktiv konkurrens fömtsätter rörlighet och

Prop. 1981/82:165 40

risktagande.
Vad konkurrenspolitiken främst borde vara inriktad på är att skapa vilja till
tävlan i företag, möjligheter att tävla för den som vill göra det och ett från
samhällssynpunkl lämpligt val av metoder. Förbud mot vissa typer av
konkurrensbegränsningar kan aldrig ensamt bli ett effektivt medel att nå ett
sådant mål. Som kunskapssituationen nu är blir möjligheterna av att bedöma
effekterna av olika förändringar i konkurrenspolitiken myckel ofullständiga.
Detta borde mana tiU en viss försiktighet när det gäller att för lång lid
framåt binda upp konkurrenspolitiken med hjälp av detaljerade lagregler.
Svenska civilekonomföreningen anför liknande synpunkter.

För
egen del vill jag anföra följande.

Jag
delar utredningens uppfattning att det är uppenbart all en särskUd lagstiftning
alltjämt krävs mot konkurrensbegränsningar med skadlig verkan. Samtidigt måste
det understrykas att en lagstiftning mot sådana konkurrensbegränsningar inte
ensam kan bli ett effektivt medel att få till stånd en konkurrens vars etTekter
är positiva för samhället. Den ekonomiska politiken måste som jag förut har
berört allmänt utformas så att förelagen stimuleras till en från
samhällssynpunkt nyttig konkurrens. Detta understryks också av flera
remissinstanser. En konkurrenslagstiftning utgör således ett av medlen inom
den ekonomiska politiken och måste hksom denna syfta till att våra samlade
resurser utnyttjas på det mest effektiva sättet.

Några
remissinstanser pekar särskilt på kooperationens roll och det ökade intresset
för den kooperativa företagsformen. Utmärkande för de kooperativa rörelserna är
att de byggs upp genom att individer sluter sig samman i föreningar som i sin
lur kan samverka i gemensamma riksorganisationer. Principiellt finner jag del
vara av stort värde att del på marknaden finns olika förelagsformer som kan
konkurrera med varandra. Här har kooperationen en betydelsefull uppgift.

Jag
går nu över till att behandla frågan om de grundläggande krav som bör ställas vid
utformningen av en ny konkurrenslag.

3.2
En ny konkurrenslag

3.2.1
Målsättning och funktionella egenskaper

Jag
vill till en början framhålla att marknadsekonomins överiägsenhel som
styrsystem visar sig i de samlade effekterna i stort och över tid. Fördelarna
för konsumenterna uppnås till priset av vissa nackdelar. Samhällsåtgärder på
konkurrensområdet får inte utformas så all man för att söka motverka en viss
nackdel riskerar att rubba marknadsekonomins förmåga alt ge resultat som till
övervägande del är positiva för konsumenterna. Bland annat krävs det att
åtgärderna lämnar ett tillräckligt utrymme för företagen att fatta egna beslut.
En konkurrenslag får alltså inte innebära eller kunna ge upphov till en
regleringsekonomi.

Prop. 1981/82:165 41

Om
marknadsekonomin skall kunna ge positiva effekter för konsumenterna måste den
innefatta en hög grad av rörlighet och föränderlighet med en ständig
växelverkan mellan skilda inslag. Från effektivitetssynpunkt är det nödvändigt
att företagen anpassar sig till marknadsläget och konsumenternas behov.
Snabbhet därvidlag kan ge del enskilda företaget fördelar över konkurrenterna
på ett sätt som är till nytta för konsumenterna. En konkurrenslag måste alltså
utgå från att de ekonomiska processer som lagen skall inverka på fortgår och
kan förändras. Förhållanden som vid en tidpunkt framstår som olämpliga från
allmän synpunkt kan vid en senare tidpunkt te sig som lämpliga, nödvändiga
eller ofrånkomliga. Även det omvända kan gälla. Lagstiftningen måste därför
medge all också de ansvariga samhällsorganen förändrar sina bedömningar.

I
bilden ingår vidare de motsatsförhållanden som kan uppkomma inom ekonomin.
Därvid kan del gälla varandra motstående näringslivsintressen, konflikter
mellan sådana intressen och konsumenternas samt vidare motsättningar mellan
skilda samhällsintressen. Motsatsförhållandena kan vara att bedöma olika
beroende på om man väljer ett kort eller långt tidsperspektiv. Även delta får
beaktas.

Jag har fömt uttalat att
konkurrenspolitiken bör utformas med utgångspunkt i värdet av en effektiv,
fungerande konkurrens. Detta måste givetvis prägla också den nya
konkurrenslagen. Samtidigt vill jag erinra om den slutsals jag tidigare har
redovisat, nämligen att frågan om huruvida konkurrens eller koncentration är
att förorda inte kan besvaras aUmängiUigt utan måste bedömas för varje marknad
efter de förutsättningar som råder där. En koncentration på en viss marknad kan
således ibland vara ofrånkomlig eller rentav att föredra därior att den
exempelvis leder tiU stordriftsfördelar som kommer konsumenterna till godo.
Här får man också uppmärksamma behovet av att stärka svenska företags
konkurrenskraft utomlands. Den nya konkurrenslagen måste inordnas i detta
mönster för att vara till nytta för konsumenterna.

Del kan aUlså inle hävdas
att en koncentration av företagen på en marknad aUtid måste stå i strid mot
konsumenternas bästa. Inte heller kan skilda former av konkurrensbegränsande
beteenden begreppsmässigt anses strida mot samhällsintressena. Delta är också
den nuvarande lagens ståndpunkt. I begreppet konkurrensbegränsning ligger, som
jag fömt har berört, inte någon etisk värdering. Företeelsen prövas i stället
med utgångspunkt i sina från allmän synpunkt ekonomiskt positiva eller
negativa effekter i skilda situationer. Därför är det vid utformningen av den
nya lagen nödvändigt att göra klart för sig att en och samma konkurrensbegränsning,
som i en situation inte är acceptabel, i ett annat läge kan vara godtagbar
eller önskvärd från samhällssynpunkt. Det senare kan vara fallet i fråga om ett
sådant samgående mellan mindre eller medelstora företag som ger jämbördiga
konkurrensförhållanden gentemot andra företag på marknaden. I andra lägen kan
förhållandena vara de motsatta, dvs. verk-

Prop.
1981/82:165 42

ningarna av företagssamverkan m. m. kan vara negativa från
konsumentsynpunkt, exempelvis till följd av den marknadsdominans som uppstår.

Av det anförda framgår att del inte finns något stabilt
jämviktsläge i en marknadsekonomi. Konkurrensutredningen framhåUer också all
det ligger i konkurrensens natur att den, om ytterligare stordriftsfördelar kan
uppnås, har en tendens alt eliminera sig själv. För en konkurrenslagstiftning
måste det vara en viktig uppgift att med effektiva medel hindra en sådan
utveckling, när den inte är önskvärd frän konsumentsynpunkt.

Min beskrivning antyder det dilemma som finns genom att en
och samma form av konkurrensbegränsning i vissa fall kan vara till fördel men i
andra fall till nackdel från allmän synpunkt. Det kan ibland vara myckel svårt
att i förväg avgöra vilketdera som kommer att bli faUet. Lagstiftningsåtgärder
som inte i tillräcklig mån lar hänsyn till detta kan på sikt bli en belastning
för konsumenterna.

Vad jag anser att man bör uppmärksamma vid prövning av
konkurrensutredningens förslag till lagstiftningsåtgärder är mot denna
bakgrund om åtgärderna motiveras av klara behov och kan tillgodose dem i
tillräcklig omfattning. Vidare måste man kunna bedöma alt åtgärderna inle
rubbar de komplicerade orsakssammanhangen i marknadsekonomin på ett sätt som är
till övervägande nackdel för konsumenterna, exempelvis i form av för stora
trögheter och beslutssvårigheter eUer vidare förluster i fråga om den
effektivitet som vi eftersträvar med marknadsekonomin. Ytterligare får prövas
vilka resurser som binds hos samhällel och företagen för att upprätthåUa
administrationen av åtgärderna. En sådan resursbindning får i aUmänhet betalas
av konsumenterna och måste därför vägas mot den nytta lagstiftningsåtgärderna
kan ha för dessa. Vidare anser jag det vara av väsentlig vikt att man inte
genom nya regler skapar krångel och onödig byråkrati.

Jag går nu över till frågan om målsättningen för en ny
konkurrenslag. TiU sin inriktning blir lagen ett medel för att undanröja vissa
konkurrenshinder, när de är negativa från samhäUssynpunkt. Lagen skall dock
inte ge upphov till en detaljstyrning av förelagens verksamhet. Vad som i
stället måste prägla lagen är dess funktion av att vara konkurrensfrämjande.
Genom att undanröja olämpliga konkurrenshinder skall lagen bidra till att
främja den konkurrens som framstår som positiv från allmän synpunkt.

Utredningen har i en inledande paragraf i sitt lagförslag
uttryckt syftet så, att lagen skall ha till ändamål att förhindra sådana
följder av konkurrensbegränsning inom näringshvel som är olämpliga från allmän
synpunkt.

För egen del finner jag en på detta sätt avfattad
ändamålsbestämmelse för långtgående. Man bör akta sig för en övertro på
lagstiftningens möjligheter att motverka allt som på något sätt kan vara
olämpligt för samhäUet. Lagstiftningen utgör ju ett av de många sätt på vilket
den ekonomiska politiken kan påverka konkurrensförhållandena i en poshiv
riktning. Som jag har framhållit tidigare kan dessutom ingripanden genom
konkurrens-

Prop.
1981/82:165 43

rättsliga
åtgärder i vissa fall få övervägande negativa konsekvenser för konsumenterna.

Jag anser alt
ändamålsbeslämningen i den nuvarande konkurrenslagstiftningen i princip täcker
vad som bör vara lagbestämmelsernas ändamål, räckvidd och inriktning. I 1 § KBL
sägs att i syfte att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom
näringslivet skall, på sätt i lagen stadgas, dels gälla förbud mot vissa arter
av konkurrensbegränsning, dels ankomma på MD att genom förhandling söka
undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning, som bringas under dess
bedömning.

Enligt
min mening bör man i en ändamålsbestämmelse i den nya konkurrenslagen Uksom f.
n. peka på syftet att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom
näringslivet. Bestämmelsen bör sedan byggas ut så att däri anges att lagen i
sådant syfte medger åtgärder mot vissa konkurrensbegränsningar inom
näringslivet.

I
fråga om skyddsintressena för lagstiftningen delar jag den av utredningen
uttryckta uppfattningen. Enhgt denna är det centrala för lagstiftningen att
ingripa särskilt av hänsyn tUl konsumenterna - ytterst det totala
konsumentkollektivet, dvs. samhällsmedborgarna.

Mot
denna allmänna bakgmnd vill jag framhålla alt en konkurrenslagstiftning måste
ha vissa grundläggande egenskaper för att kunna medverka till att leda
utvecklingen mot det bästa resursutnyttjandet.

Lagen
måste tUl en början bygga på ett visst tidsperspektiv. Vad departementschefen
anförde i samband med ändringen i KBL år 1956 synes mig fortfarande ha stor aktuahtel.
Han yttrade då (prop. 1956:148 s. 41) att det är av stor vikt att en åtgärd
bedöms inte blott med hänsyn till sina direkta verkningar utan sätts in i
vidare sammanhang. Härvid måste enligt anförandel håUas i minnet att
verksamheten inte syftar till den klassiska nationalekonomiska teorins fria
konkurrens utan till den ur samhällets synpunkt mest effektiva konkurrensen.
Detta anges vara en konkurrens som driver utvecklingen i den riktning, som på
längre sikt kan förmodas innebära det bästa utnyttjandet av samhällets
resurser. Departementschefen tillade att vissa begränsningar av konkurrensen
sålunda otvivelaktigt är inte blott godtagbara utan förmånliga och rent av
nödvändiga ur samhällets synpunkt.

Även utredningen och
flera remissinstanser påtalar att del långsiktiga perspektivet måste ägnas
särskild uppmärksamhet vid sidan av de mer omedelbara följderna av en
konkurrensbegränsning. Oekså jag vill på liknande sätt stryka under bl. a.
behovet av ett främst långsiktigt tidsperspektiv.

Vidare
måste de i lagen angivna bedömningsgmnderna för ingripande på missbmksområdet
vara anpassade till att täcka skiftande marknadsförhållanden för att kunna
främja det förut angivna syftet. Det torde vara ofrånkomligt att sådana
bedömningsgmnder ger utrymme för de för lagtill-lämpningen ansvariga
samhällsorganen att inom vissa ramar vidareut-

Prop. 1981/82:165 44

veckla
lagstiftarens avsikter. Det anförda kan sammanfattas så att lagstiftningen
måste hafiexibilUet.

Man
bör ställa ett tredje krav på en ny konkurrenslag. Mot bakgrund av de
erfarenheter vi har på konkurrensområdet är det uppenbart att
förhand-hngslösningar i många fall kommer att träffas på fältet. Det måste då
finnas en inbyggd balans i systemet, så alt samhällets och förelagens åtgärder
blir välförenliga med varandra. Kravet på marknadsanpassning kan därmed sägas
gälla också samhällsorganen, som måste uppmärksamma för konsumenterna såväl
positiva som negativa konsekvenser av skilda ingripanden med stöd av en ny
lagstiftning. 1 kravet på en balans ligger också att rättssäkerhetsaspekterna
här liksom på andra områden måste prövas myckel noga.

Ett
fjärde krav gäller effektivitet och därmed snabbhet i systemet. Jag menar alt,
i de fall då det finns fog för att gripa in mot olämpliga konkurrensbegränsningar,
ingripandena måste kunna ske med tillräcklig snabbhet.

De
väsentliga faktorerna vid utformningen av en ny konkurrenslag är således dess
syfte att bidra till att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens,
ett främst långsiktigt tidsperspektiv, flexibilitet, balans och effektivitet.

Jag
går nu över till den närmare inriktningen av lagstiftningen.

3.2.2
Den principieUa uppläggningen

På
sätt som jag inledningsvis berörde (2.3.2) bygger nuvarande lag, KBL, på två
principer för samhällsingripanden mot konkurrensbegränsningar,
förbudsprincipen och missbruksprincipen. Konkurrensutredningens förslag går ut
på att man också t en ny konkurrenslag skall använda de två metoderna vid sidan
av varandra. Som har framgått av det anförda omfattar utredningsförslaget två
nya straffbelagda förbud, nämligen mot priskarteller och
marknadsddningskarteller. Dämtöver föreslår utredningen en utvidgning i fråga
om de nu straffbelagda förfarandena - bruttopriser och anbudskarteller. I
utredningsförslaget ingår även ett kontrollsystem för prövning av
företagsförvärv samt vidare upplösning av företag (stmkluringrepp). I övrigt
bör enligt utredningen fortfarande tillämpas miss-bmksprincipen, förstärkt med
vidgade sanktionsmöjligheter. Utredningen anser dock att ingripanden med stöd
av en missbruksbestämmelse skall kunna ske även på det straffbelagda fältet.
Vidare föreslår utredningen att den nuvarande bestämmelsen mot monopolvinster
m. m. skall bibehåUas.

I
likhet med utredningen finner jag att missbruksprincipen måste tillämpas också
i den nya konkurrenslagen. Den bedömning jag kommer att redovisa i fråga om bl.
a. gränsdragningen på förbudsområdet och beträffande åtgärder mot
förelagsförvärv som är negativa från samhällssynpunkt innebär att huvudvikten
alltjämt läggs på nämnda princip. Del är här lagstiftningen f.n. har de bästa
fömtsättningarna att bidra till en effektiv

Prop. 1981/82:165 45

resursanvändning.
Jag finner det därför naturligt att till en början behandla vad som i detta
lagstiftningssammanhang av tradition kallas missbmksområdet. Här rör det sig
således om ingripanden i enskilda fall och inte om generella, straffbelagda
förbud m. m.

3.3
Ingripanden i enskilda fall genom förbud eller åläggande mot missbruk
(missbruksområdet)

3.3.1
Det nuvarande systemet på missbruksområdet

I
dag gäller alt, om MD finner att en konkurrensbegränsning i andra fall än de
straffbelagda medför skadlig verkan, förhandling får äga mm enligt 5 § KBL.
Enligt 1 § samma lag ankommer det på domstolen att genom sådan förhandling söka
undanröja den skadliga verkan. På konkurrensområdet har begreppet förhandhng
mot skadlig verkan en specieU innebörd. Därmed avses det stadium av prövningen
i MD då domstolen avslutar rältegångsskedets sammanträden och övergår till
formell förhandling mot den skadliga verkan som domstolen har slagit fast i
rältegångsskedet. Givelvis förekommer vid sidan av delta andra former av
förhandlingar med företagen, exempelvis mellan NO och dessa.

På
det sätt som departementsförslaget är uppbyggt i fråga om missbmksområdet bör
till en början närmare redovisas de centrala begreppen på detta område.

3.3.1.1
Det rättsliga begreppet konkurrensbegränsning

Begreppet
konkurrensbegränsning definieras inte i KBL. Det har ansetts att en definition
med nödvändighet skulle bli så vag till sin utformning att den i vart fall inle
skulle ge någon nämnvärd vägledning för bedömandet av frågan när en
konkurrensbegränsning skall anses föreligga. Den närmare begreppsbestämningen
har överlämnats till rättstillämpningen. Med stöd av uttalanden i förarbetena
(prop. 1956: 148 s. 19 och 37 ff., 2LU 1956:35 s. 18) ges åt termen
konkurrensbegränsning en myckel vid innebörd. Begreppet anses i princip
omfatta varje förhållande sotn innebär eller har tillföljd att konkurrensen
inte är fullkomligt fri och ohämmad. Man kan här tala om en rättslig
begreppsbestämning. Som jag tidigare (3.2) har understmkit finns det inte någon
form av etisk bedömning i detta begrepp. Inle heller ligger i delta
defmitionsmässigt något som är negativt från allmän synpunkt.

Avgörande
för om en konkurrensbegränsning enligt KBL förehgger eller inle är de faktiska
förhåUanden som råder på marknaden i fråga. Det saknar betydelse huruvida en
näringsidkare har haft för avsikt att begränsa konkurrensen eUer huruvida
begränsningen har uppkommit som en inle avsedd bieffekt av dennes åtgärder m.
m. Detta innebär att en åtgärd som har vidtagits för andra ändamål kan
innefatta en konkurrensbegränsning som faller inom ramen för vad som kan prövas
enligt KBL.

Prop. 1981/82:165 46

Tidigare
(2.1) redovisade jag vissa exempel på konkurrensbegränsningar, såsom
karteller, diskriminering m.m. Också dessa omfattas av det rättsliga
konkurrensbegränsningsbegreppet. Utöver den där lämnade redogörelsen kan här
som ett förtydligande av lagstiftningens innebörd över-siktiigt nämnas vissa
andra förfaranden, som MD eUer dess föregångare (näringsfrihetsrådet, NFR, och
marknadsrådet, MR) har funnit vara kon-kurrensbegränsade och som redovisas i
konkurrensutredningens betänkande.

Ett
förbud för en kommissionär alt sälta ned det av kommittenten fastställda
priset, i den formen att prisnedsältningen skulle tas av provisionen, bedömdes
(MD 1/1973, PKF 1973:2-3) som en konkurrensbegränsning. Vidare fann MR i ett
annat ärende att upphandling av tolalen-treprenad genom ett s.k.
förhandhngsanbudsförfarande utgjorde en klar konkurrensbegränsning (MR 9/1971,
PKF 1972:1-2).

NFR
har haft att pröva skUda fall av köpvägran. 1 ett ärende (NFR 3/ 1966, PKF
1966:5) har tiU underlag för bedömningen legal aft del innebar en
konkurrensbegränsning när Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen vägrade aU
köpa vin och sprit från Sydafrika. 1 eft annat fall (NFR 1/1959, PKF 1959:3)
har samma bedömning gjorts i fråga om vägran av bl. a. ett restaurangbolag -
som hade ensamrätt tiU avhämtningsförsäljning av öl genom butiker i en stad med
omnejd — att anta ytterligare ett bryggeri som leverantör..

En
privat auktorisation inom reklambranschen har (MD 21/1976, PKF 1976:8-9)
ansetts utgöra en konkurrensbegränsning, bl. a. därför att auk-torisationssystemet
som sådant — och inte skillnader i kompetens mellan auktoriserade och icke
auktoriserade - medförde olikheter i konkurrenssituationen.

Vidare
har NFR funnit (14/1958, PKF 1959:1) alt, i fråga om fem grossisters samtidiga
vägran att sälja till viss köpare, deras likartade uppträdande tillsammantaget
innefattade en konkurrensbegränsning.

Det
bedömdes (MD 30/1973, PKF 1974:1-2) i ett visst ärende att en kommuns åtgärd
att i sin trafikskola tillämpa så låga priser att verksamheten där bedrevs med
ett konstant underskott självfallet ryckte undan fömtsättningarna för en fri
konkurrens på lika villkor för andra trafikskolor och således innebar en
konkurrensbegränsning (ett särfaU av s. k. underprissättning).

I
ett annat beslut (MD 10/1976, PKF 1976:6) prövade MD eti ärende rörande en
konkurrensklausul i ett köpeavtal. Domstolen yttrade att del låg i sakens natur
att en klausul av den typ som var föremål för prövningen hade en
konkurrensbegränsande effekt genom att eliminera potentiell konkurrens.

Ett
annat exempel på vad som har bedömts utgöra en konkurrensbegränsning är ett
tidningsföretags vägran att ta in en kommersiell annons, när det var fråga om
en marknadsdominerande tidning som hindrade en företagare att genom annonsering
i tidningen marknadsföra en vara som konkurrerade med varor som saluhölls av
tidningen närstående företag (MD 4/1974, PKF 1974:4).

Prop.
1981/82:165 47

3.3.1.2
Begreppet skadlig verkan

Jag
har tidigare (2.3.2) redovisat legaldefinitionen av detta begrepp. I det nu
aktuella sammanhanget bör dess innebörd belysas närmare.

Om
MD har funnit ett visst förhållande utgöra en konkurrensbegränsning, återstår
för domstolen att faststäUa humvida begränsningen leder till skadlig verkan i
KBL:s mening. Som förut har nämnts är det en fömtsätt-ning för förhandling
enligt 5 § att en sådan verkan föreligger.

15 § andra stycket KBL
beskrivs vad skadlig verkan innebär. Där anges ätt med sådan verkan förstås att
konkurrensbegränsningen på ett ur aUmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar
prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar
eller hindrar annans näringsutövning.

Av
den nu redovisade definitionen framgår att den situation som kan föranleda
ingripande med förhandling måste vara kvalificerad på visst sätt. Dels krävs
att åtminstone något av de tre s. k. effektkriterierna har visats föreligga,
dvs. nyss beskrivna följder för prisbildningen, verkningsförmågan eller annans
näringsutövning. Dels fordras därutöver att konkurrensbegränsningen på ett från
allmän synpunkt otiUbörligt sätt framkallar någon av dessa effekter, dvs. ett
s.k. otillbörUghetskrtterium skall vara uppfyllt.

De
uttalanden om innebörden av dessa kriterier som gjordes vid 1953 års
lagstiftning och i senare lagstiftningsärenden utgör alltjämt en vägledning för
rättstUlämpningen. Vid en redogörelse för dem bör dock framhållas att de får
bedömas mot bakgrund av den specieUa utformning som denna lagstiftning erhöll
när det gällde möjligheten att gripa in. Endast vissa konkurrensbegränsningar
kunde sålunda vid tillkomsten av KBL göras tUl föremål för förhandling. Vidare
framgår av det anförda all det i rättstillämpningen har skett en
vidareutveckling och nyansering i fråga om begreppet skadlig verkan.

De
konkurrensbegränsningar som enligt 1953 års lag kunde föranleda förhandling
brukar man kalla monopolist- och kartellfallen. Dessa beskrevs i dåvarande 5 §
KBL på följande sätt:

1.
mellan företagare slutits
kartellavtal eller annan liknande överenskommelse eller eljest i samförstånd
tillämpas gemensamt förfarande, som berör pris-, produktions-, omsättnings-
eUer transportförhållanden eller

2.
inom viss näringsgren en
företagare eller en gmpp av företagare, vUken sammanhålles av gemensamma
ägarintressen i förelagen, svarar för en väsentlig del av företagsamheten i
landet eller del av landet.

Vid
förhandling skulle särskilt eftersträvas att hindra följande förfaranden:

I.
att företagare, på sätt i 5 § 1) sägs, samverka eller tiUämpa förfarande
rörande prissättning eller uppdelning av marknad, där samarbetet är ägnat att
väsentligt påverka prisbildningen;

Prop. 1981/82:165 48

2.
att samverkan eller gemensamt
förfarande, som avses i 5 § I),
föranleder missgynnande av viss eller
vissa företagare; samt

3.
att företagare eller gmpp av
företagare, som avses i 5 § 2), i sin verksamhet missgynnar viss eller vissa
företagare.

Begränsningen
tiU monopolist- och kartellfallen slopades år 1956. I det följande redovisas
tUl en början vad som åsyftas med effektkriterierna. Därefter behandlas
otillbörlighetskriteriet.

Effektkrtterierna

Om
innebörden av de tre effektkriterierna uttalade departementschefen (prop.
1953:103 s. 116) till en början att det vid överläggningar med vissa
företrädare för näringslivet hade rått enighet om att del främst är de
prishöjande och effektivitetshämmande verkningarna av konkurrensbegränsning
som man bör vara angelägen att hindra och som därför bör utmärkas som skadliga.
Därtill hade det befunnits vara av vikt att näringsutövare som hindras i sin
näringsutövning av enskilda företagares konkurrensbegränsande åtgärder i viss
utsträckning erhöll en självständig rätt till skydd i lagen. Också den verkan
av konkurrensbegränsning att annans näringsutövning försvåras eller hindras bör
därför betecknas såsom skadlig, anfördes det.

Rörande priskriteriet
tillades (s. 117) bl. a. all den allmänna utgångspunkten för bedömningen
naturligen bör vara prisets förhållande till kostnaderna. I fråga om
exempelvis priskarteller får bedömas om priserna ur lönsamhetssynpunkt rent
kalkylmässigt är höga i förhållande till kostnaderna vid en drift som ter sig
rationell med hänsyn till förhållandena inom branschen. Ingår t. ex. i en
kartell dels välrationaliserade företag med låga kostnader, dels mindre
effektiva företag med höga kostnader bör jämförelsen sålunda ske med förelagen
inom den bättre gruppen. Också när det gäller ensamföretagen bör, enligt
departementschefens uttalande, i princip samma betraktelsesätt tillämpas ehum
naturligen en mera fri prövning blir nödvändig. I vissa fall torde jämförelse med
liknande tillverkningar av annat slag kunna lämna vägledning.

Han
tillade vidare att såväl när del gäller kartellfallet som beträffande
monopolistfallet tillbörlig hänsyn bör lagas till företagarrisken. Stundom kan
det i fråga om ensamföretagare vara påkaUat med en viss generositet vid
tillämpningen. Uppenbart är att vid prissättningen en viss marginal för
konsolidering, rationalisering och forskningsarbete måste finnas. Vid
till-lämpningen av den förordade bedömningsmetoden synes det i allmänhet bli
föga utrymme att särskilt beakta konjunkturläget. Skulle emellertid alldeles
särpräglade konjunkturer föreligga, bör enligt departementschefen naturligen
hänsyn tiU detta förhållande kunna las vid prövningen.

Beträffande
hämmandekrlteriet uttalades (s. 118) bl.a. att fastän prisbildningen i det
alldeles övervägande antalet fall torde påverkas när effektiviteten hämmas det
är av visst värde att låta de två leden framstå som

Prop. 1981/82:165 49

självständiga
i förhållande tiU varandra. Enligt departementschefen torde genom detta på ett
klarare sätt komma till uttryck att effektivitetssynpunkten är av omedelbar
betydelse för lagtillämpningen. Vidare anförde han att det torde finnas fall
där effektiviteten hämmas av en konkurrensbegränsning utan att därför en
otUlbörlig påverkan på prisbildningen kan skönjas.

Som
exempel på vad som hämmar effektiviteten nämndes bl. a.: att tekniska och
organisatoriska framsteg hindras, att tävlingslusten allmänt avtrubbas inom
viss näringsgren, att mindre effektiva företag ges ett konstlat skydd - t. ex.
på det sätt att prissättningen i en kartell i alltför hög grad beaktar
förhållandena inom förelag med höga kostnader - aft nyetablering eller ökning
av kapaciteten inom en bransch uppmuntras utöver behovet eller alt begränsningen
direkt lämnar utrymme för en stegring av kostnadsnivån som inle skulle vara
möjlig vid fri konkurrens.

Som
en viss överkapacitet utgör en normal företeelse inom näringslivet och kanske i
vissa hänseenden också är önskvärd bör, anförde departementschefen, den
bedömning av behovet som förutsätts äga rum ske med försiktighet.
Överkapaciteten bör, för att skadlig verkan skall anses föreligga, vara så
stor att den i inte oväsentlig omfattning överstiger det behov som rimligen kan
fömtses.

Han
fann det inte erforderligt att utmärka i lagen att skadlig verkan skaU förehgga
redan vid fara för hämning av effektiviteten, lika litet som det ansetts
påkallat i fråga om påverkan på prisbildningen. All man som fömtsättning för
förhandling inte alltid skall behöva kräva redan inträffade konkreta skadliga
effekter förefaller, uttalade han, å andra sidan självklart - del kan mycket
väl tänkas fall då t. ex. en sträng karteUering kan sägas hämma
verkningsförmågan hos en näringsgren fastän det ännu inle har ulkristalliserats
påtagliga skadeverkningar i fråga om produktionens inriktning.

I
fråga om försvårandekrUeriet anförde departementschefen (s. 118-119) att det
inte är opåkallat att rätten till fri näringsulövning även gentemot hinder
åstadkomna av enskilda vinner åtminstone det begränsade skydd som den
ifrågasatta lagen kan ge. Han erinrade vidare om synsättet att en fullt fri
konkurrens förutsätter att alla företagare kan tävla på lika villkor, så att de
blir i tillfälle att göra sig gällande i förhållande till sin ekonomiska
effektivitet. Därmed blir försvårandekriteriet av betydelse lika mycket för
konsumenterna som för de omedelbart träffade förelagarna. Departementschefen
anförde vidare att, om konkurrensbegränsningar hindrar nya företag att göra sig
gällande inom näringslivet eller hämmar redan bestående företag i deras
utveckhng, detta på lång sikt måste verka konserverande på näringslivets
stmktur och försvåra framväxten av nya effektiva företagsformer. Därigenom kan
i det långa loppet en viss stelhet i näringslivet uppstå.

Av
särskild betydelse från försvårandesynpunkt angav departementschefen vara:
systematiskt anordnade hinder för annans näringsutövning i 4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
165

Prop. 1981/82:165 50

form
av exklusivavtal där på ena eller båda sidorna står en sammanslutning av
företagare, samfällda bojkottaktioner genomförda av en hel grupp företagare,
diskriminerande säljbestämmdser som tillämpas av en ensamföretagare eller en
karteU samt slutligen organiserad nyetableringskontroll.

Otillbörlighetskriteriet

Del
har inte bedömts tillräckligt för samhällsingripande att en konkurrensbegränsning
påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller
försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Av 1953 års förarbeten (s. 116
f.) framgår att det ansågs ligga i sakens natur att inte varje sådan verkan
praktiskt bör bedömas som från samhällelig synpunkt skadlig. Lagstiftningen
avser, framhölls det, väsentligen att förhindra verkliga missbruk och
missförhåUanden. Av dessa förarbeten framgår vidare att man ville låta det
komma tiU uttryck i lagtexten att emellanåt andra samhälleliga hänsyn än
önskemålet om största möjliga konkurrens kan både motivera åtgärder av
konkurrensbegränsande effekt och ursäkta sådana verkningar som passar in på
något av de tre fallen i definitionen. Mot denna bakgmnd tillkom vid 1953 års
lagstiftning uttrycket på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt. TiU
förtydligande av detta tillades (s. 119 L) att varjehanda förhållande av
samhällelig natur, som motiverar eller ursäktar konkurrensbegränsningen i
fråga, skall beaktas i sammanhanget. En avvägning måste sålunda göras mot andra
samhäUeliga intressen som också är förtjänta av hänsyn och som möjligen kan
göra begränsningen tiUbörlig, uttalades det.

När
KBL år 1956 utvidgades till att avse alla slags konkurrensbegränsningar med
skadlig verkan togs på nytt upp begreppet otillbörlig. Departementschefen
anförde därvid (prop. 1956:148 s. 39 f.) att uttrycket väl ger visst utrymme
för subjektiva värderingar. I del övervägande antalet fall torde emellertid
företagarna inte behöva hysa tvekan om en aktuell begränsning av konkurrensen
kan anses medföra samhällskadlig verkan eller ej. Enligt denne är det tydligt
att samhällsskadlighel inle kan anses föreligga när ofullständighet i
konkurrensen är en omedelbar följd av naturlig vamknapphet, lagstiftning eller
statiig reglering. Detta gäUer självfallet, sades det, också verksamheten inom
jordbmkets ekonomiska föreningsrörelse i den mån den följer de riktlinjer som
har dragits upp av statsmakterna i samband med jordbruksregleringen.
Departementschefen tillade ytterligare alt förhållanden som nu har nämnts dock
kan komma under NFR:s bedömning enligt lagen, såvida de utnyttjas på ett ur
samhällets synpunkt otiUbörligt sätt. Men även i de allra flesta andra fall
måste uttrycket anses ge tillräcklig ledning. I ordet otillbörlig ligger enligt
uttalandet tydligen ett krav på verklig samhällsskadlighel.

Som
jag tidigare (3.2) har berört uttalade departementschefen vidare (s. 41) att
det, vid prövningen av vad som i ett särskUt fall skall anses som
samhällsskadlig verkan av konkurrensbegränsning, är av stor vikt all en

Prop.
1981/82:165 51

åtgärd
bedöms inle blott med hänsyn till sina direkta verkningar utan sätts in i vidare
sammanhang. Härvid måste enligt anförandet hållas i minnet alt verksamheten
inte syftar till den klassiska nationalekonomiska teorins fria konkurrens utan
till den ur samhällets synpunkt mest effektiva konkurrensen. Detta anges vara
en konkurrens som driver utvecklingen i den riktning, som på längre sikt
förmodas innebära del bästa utnyttjandet av samhällets resurser. Vissa
begränsningar av konkurrensen är sålunda otvivelaktigt inte blott godtagbara
utan förmånliga och rent av nödvändiga ur samhällets synpunkt, tillade han.

Av
det anförda framgår att vid bedömningen av frågan om en konkurrensbegränsning
skall anses ha från allmän synpunkt otillbörliga effekter en avvägning måste
ske mellan vad som kan anses från allmän synpunkt tala för och mot denna.
Härvid får beaktas alla former av samhällsintressen och således inte bara
ekonomiska sådana. Vitt skilda aspekter kommer därmed under bedömning, såsom
sysselsättning, försörjning, kulturpolitik m.m.

I
rätistillämpningen (NFR 9/1956, PKF 1956:6) har delta tidigare tolkats så att
olägenheterna av en konkurrensbegränsning skall, sett från allmän synpunkt,
väsentligt överväga fördelarna av begränsningen. Mot bakgmnd av detta kan i
sammanhanget erinras om det s. k. Sunlighl-ärendet (NFR 3/ 1963, PKF 1963:4-5).
Rådet fann däri bl. a. att en viss rabatt - som utgick till grossister men inte
till andra köpare - oavsett om graden av dess omedelbara inverkan skulle kunna
bedömas vara förhållandevis mindre, innefattande en konkurrensbegränsning som
påverkade verkningsförmågan inom näringslivet. Rådet uttalade vidare att de
principiella synpunkterna i sammanhanget var av sådan vikt att vad Sunlight
anfört därom att de genom funktionsrabatten skapade olikheterna mellan kunder
skulle ha ringa ekonomisk betydelse inte i avgörande mån minskade de
betänkligheter rabatten väckte ur konkurrenssynpunkt. - Skadlig verkan ansågs
föreligga.

Liknande
synsätt präglar andra avgöranden (3/1962, PKF 1962:6, och 26/1976, PKF
1976:10).

3.3.1.3
Rättspraxis m.m.

I
förarbetena till KBL uttalades (prop. 1953: 103 s. 263 och 276) att genom NO:s
ingripande rättelse av missförhållanden i många fall kan komma till stånd utan
alt NO bringar ärendet under NFR:s prövning och att ombudsmannen härigenom får
möjlighet att tämligen självständigt öva inflytande på lagtolkningen. Vidare
anförde departementschefen all NO bör eftersträva att i första hand underställa
NFR sädana konkurrensbegränsningar, som har stor betydelse ur allmän synpunkt.

Den
utveckling som har skett efter lagens tillkomst har i allt väsentligt följt de
linjer som nu angetts. I det stora flertalet ärenden som NO har handlagt har
denne sålunda inte påkaUat MD:s prövning eftersom de

Prop. 1981/82:165 52

förelag,
som NO har bedömt framkalla skadlig verkan av konkurrensbegränsning, i
allmänhet efter påpekande av NO till slut har ändrat sitt handlande på ett för
denne godtagbart sätt. Till detta kommer att i de ärenden som har förts till
domstolen ibland har inträffat all en sådan ändring har skett under domstolens
handläggning. Delta har då föranlett NO att återkaUa sin talan som alltså inte
har blivit föremål för materiell prövning av MD.

Vid
en bedömning av lagens tillämpning sedan år 1953 är alt skilja mellan två
frågor.

Som jag förut (2.3.6) har
berört ankommer det på MD all slå fast KBL:s rättsliga innebörd. Domstolens
beslut kan inte överklagas och MD är alltså den enda dömande instansen på
området. De främsta rätlskällorna i fråga om gällande rätts innebörd blir
därmed vad som har förekommit vid lagstiftningens tillkomst och efterföljande
lagändringar saml MD:s prejudikatsskapande avgöranden. Också den
rätlsvetenskapliga litteraturen på området bidrar till tolkningen av systemels
innebörd.

När det sedan gäller
frågan om vilken omfattning och karaktär de praktiska ingripandena mot
konkurrensbegränsningar har haft får uppmärksammas såväl MD:s avgörande som
NO:s tillämpning av lagen. Till grund för NO:s ingripanden har då legal
förarbetena till lagen samt MD:s beslut i skilda principfrågor m. m.

I
konkurrensutredningens belänkande finns som har nämnts en beskrivning av
skilda konkurrensbegränsningsärenden samt bedömningen av dem (s. 99-127).

3.3.2
Förslag till en missbruksbestämmelse — uppbyggnaden i stort 3.3.2.1
Bestämmelsens allmänna innebörd

I
fråga om förutsättningarna för ingripande med stöd av en ny konkurrenslagstiftning
erinrar konkurrensulredningen bl. a. först om det nuvarande systemels
rekvisit: de tre effektkrilerierna samt otillbörlighelskriteriet.

Kravet
på otiUbörlighet fyller en viktig uppgift i systemet, påpekar utredningen. Det
ligger sålunda i sakens natur att inle varje företeelse som medför sådan verkan
som avses med effeklkriterierna, bör bedömas som skadlig från samhällssynpunkl.
Otillbörlighelskriteriet får därmed den funktionen alt skära bort företeelser
som saknar nämnvärt intresse från allmän synpunkt. Molsättningsvis kan därav
slutas, fortsätter utredningen, all en konkurrensbegränsning för alt kunna
motivera ett samhällsingripande skall vara av viss vikt och därför ha ett
allmänt intresse. Genom detta faller bort sådana frågor som saknar större
ekonomisk betydelse i det särskilda fallet och inle heller är av vikt från
principiell synpunkt. Vad som därvid och i övrigt bör gälla har i vissa
hänseenden prövats av den dömande instansen, påpekar utredningen.

Med
stöd av KBL:s förarbeten och utvecklingen i rättspraxis kan vidare på gmnd av
otillbörlighetskriteriet hänsyn tas inle endast till lagens syfte

Prop. 1981/82:165 53

och
primära skyddsintressen utan också till andra beaktansvärda faktorer. Hit hör,
anför utredningen, att — trots det till grund för KBL liggande främsta
önskemålet om att söka upprätthålla en så effektiv konkurrens som möjligt —
andra samhälleliga hänsyn ibland kan motivera vissa konkurrensbegränsningar,
fastän de har negativa verkningar som passar in på något av effektkriterierna.

Utredningen uttalar vidare
följande: Inte heller bedöms det som otillbörligt i KBL:s mening att vissa
negativa effekter framkallas som en direkt och avsedd följd av en rättslig
eller annan särreglering för vilken det allmänna svarar, exempelvis
lagstiftning som skapar legal ensamrätt. En sådan särreglering har ofta, men
behöver inte ha, formen av en särskild författning för alt den skall få beaktas
vid otillböriighelsprövningen. Del kan räcka med alt ett speciellt
regleringsmönsler har trängt igenom och erkänts genom statsmakternas handlande.
Exempel på detta utgör de rikthnjer som statsmakterna har dragit upp i samband
med jordbruksregleringen. En förutsättning är dock i sädana fall att den
speciella regleringen inte utnyttjas till att begränsa konkurrensen i vidare
mån än som är en följd av själva regleringen. I fråga om legala ensamrätter får
vid otillbörlighels-bedömningen beaktas bl. a. om de utnyttjas utöver vad som
har avsetts.

Generalklausulens nuvarande
tekniska konstmktion innebär således, fortsätter utredningen, att
tUlämpningsområdet bestäms genom begreppet konkurrensbegränsning. På delta
område får under hänsynslagande till lagens syfte ingripande ske mot följder av
konkurrensbegränsning — om de täcks av effektkrUerierna och även ryms inom
otUlbörlighetskriteriet, dvs. omfattas av KBL:s skyddsintressen och inle
framstår som motiverade på gmnd av samhällsintressen av annan art. Är samtliga
dessa förutsättningar uppfyllda föreligger skadlig verkan i lagens mening,
uttalar utredningen.

Jag går nu över till att
redovisa utredningens värdering av det nuvarande systemet. Den uttalar bl. a.
följande: Alt tillämpningsområdets omfattning bestäms genom ett delvis kanske
vagt konkurrensbegränsningsbegrepp har vid rättstillämpningen inte visat sig
vara till nackdel. Detta beror bl. a. på att del för ingripande fordras att
ytterligare förutsättningar är uppfyllda. Enligt utredningens uppfattning är
del lämpligt att bibehålla tekniken med ett vidsträckt prövningsområde -
konkurrensbegränsningarna - där sedan ytterligare avgränsade rekvisit anger
när ingripande får ske.- När det sedan gäller de kriterier som sammanfallas med
beteckningen skadlig verkan anför utredningen att erfarenheterna av det
nuvarande systemet i här berörda delar i aUt väsentligt får sägas vara goda.
Utrymme lämnas för en smidig tillämpning där samhällets ingripande kan ske i
angelägna fall. Vidare har under de år som har gått i rällslillämpningen
preciserats och vidareutvecklats den innebörd och vikt som i skilda situationer
bör tillmätas de faktorer som skadlighetsbegreppet inrymmer. Därmed har man
vunnit en inträngande belysning av dessa bedömningsgrunder, samtidigt som
anknytningen till de faktiska situationer som har prövats i skilda

Prop. 1981/82:165 54

ärenden
i hög grad har konkretiserat lagstiftningen. Det ligger sålunda en särskild
fördel i att föra den praxis och doktrin som har utbildats vidare till den nya
lagen, något som talar för att generalklausulens nuvarande bedömningskriterier
inte bör onödigtvis ändras, anför utredningen vidare.

Mot
denna bakgmnd föreslår utredningen att i en ny konkurrensbegränsningslag
rekvisitet skadlig verkan bibehålls som grundläggande begrepp. I begreppet
ligger, uttalar utredningen, även fara för inträde av de negativa effekter som
skadlighetsbegreppet inrymmer. Enligt utredningens uppfattning får det sägas
ligga i sakens natur att det då måste vara fråga om risker av en mer påtaglig
art.

De flesta remissinstanser
är positiva till den materiella utformningen av missbmksbestämmdsen. NO anser
att hittills tillämpade kriterier och principer har visat sig utgöra ett
lämpligt underlag för en avvägning av det allmännas intresse vid bedömning av
konkurrensbegränsningar. NO instämmer därför i utredningens förslag. MD hälsar
med tillfredsställelse vad utredningen har anmält vara dess uppfattning
beträffande lämplig utformning av den grundläggande regleringen i ett för MD:s
dömande centralt stadgande. LRF konstaterar att kriterierna för bedömande av skadlig
verkan haft förmåga att med rimlig tolkning täcka olika förekommande konkurrenssynpunkter.

Jag har övervägt humvida
del nuvarande begreppet skadlig verkan fångar upp vad en
konkurrenslagstiftning bör medge alt samhället griper in mot till skydd för
konsumenterna. Prövningen av detta har skett bl. a. med utgångspunkt i
rätlstiUämpningen och de krav jag inledningsvis (3.2) angav att man bör ställa
i fråga om bl. a. flexibilitet. Jag konstaterar - i likhet med utredningen -
alt utmärkande för det här beskrivna systemet är att det har en vid ram för vad
som får beaktas. Av detta följer, å ena sidan, all förändringar i samhället av
ekonomisk eller annan art kan förskjuta tyngdpunkten vid hänsynstagandet till
skilda intressen. Å den andra sidan möjliggör just denna uppbyggnad att man
vid vaije särskild tidpunkt kan göra den avvägning som då är från allmän
synpunkt lämplig. Inom den angivna ramen kan alltså ingripandena anpassas till
vad ändrade förhållanden och nya företeelser kräver.

Jag
anser att begreppet skadlig verkan med dess i praxis fastslagna och av
utredningen återgivna innebörd är väl ägnat alt ligga till grund också för en
ny konkurrenslag. På denna punkt vill jag vidare erinra om vad jag tidigare
(3.3.1.2 under rubriken OtUlbörlighetskriteriet) har uttalat om den avvägning
mellan skilda samhällsintressen som sker vid otillbörlighelsbe-dömningen.
Behovet av ett främst långsiktigt perspektiv bör som tidigare (3.1) har berörts
vara grundläggande vid tillämpningen. I del följande återkommer jag till vissa
bedömningsfrågor.

Utredningen
tar därefter upp frågan om formen för ingripande när skadlig verkan
föreligger.

Enligt
nuvarande lag skall MD genom förhandling söka undanröja skad-

Prop. 1981/82:165 55

lig
verkan av konkurrensbegränsning. Detta innebär, som jag tidigare har redovisat,
att domstolen i ett rättegångsförfarande först prövar om en påstådd
konkurrensbegränsning med skadhg verkan föreligger. Om MD konstaterar att så är
faUet, börjar ett förhandlingsskede då domstolen söker förmå vederbörande
företagare att vidta rättelse. Denna metod för att få till stånd rättelse
brukar kallas KBL.s förhandlingsprincip. Lyckas MD inte med delta återstår -
bortsett från säljvägransfall - för domstolen endast möjligheten att anmäla
förhållandet till regeringen. Regeringen kan ingripa mot uppenbara
monopolvinster m. m. I övrigt är statsmakterna hänvisade (prop. 1953:103 s. 98)
till möjligheten att ingripa på annat sätt.

Utredningen konstaterar
att den näringsidkare som i dag framkallar skadlig verkan av konkurrensbegränsning
måste medverka frivilligt, om sådan verkan skaU kunna undanröjas av MD i andra
fall än säljvägran. Ett förhandlingsförfarande utan tvångsmedel är därför
alltjämt huvudmetoden på missbruksområdet.

Om denna metod framhåller
utredningen allmänt att allteftersom erfarenheterna har ökal på
konkurrensbegränsningsområdet detta har gett fog för en strängare bedömning av
sådana konkurrensbegränsande åtgärder som är ägnade att medföra skadliga
verkningar. Motsvarande utveckling har också skett utomlands. Mot bakgmnd av
delta framstår del, säger utredningen, i dagens läge principiellt som
oegentligt att samhället på missbmksområdet i de flesta fall saknar effektiva
tvångsmedel när sam-häUsskadlig verkan har befunnits föreligga. Sådana
tvångsmedel har ansetts naturliga i fråga om lagstiftning på angränsande
områden, anför utredningen. Men också i fråga om rättslig reglering i övrigt,
där angelägna samhällsintressen skall skyddas, torde det enligt utredningen
finnas få motstycken till förfarandet alt det allmännas organ skall gripa in
med endast överläggning.

Visserligen har, påpekar
utredningen, förhandlingsmetoden hiltUls endast i ett fall inneburit ett
direkt misslyckande. Det har dock inte aUtid varit möjligt eller kan i
framtiden bli möjligt för MD att förhandlingsvägen uppnå det från allmän
synpunkt kanske mest tillfredsställande resultatet. Vidare skall det nuvarande
systemets effektivitet bedömas med utgångspunkt också i de praktiska
erfarenheterna från rättstillämpningen i övrigt. Därvid stäUer utredningen
särskilt tidsaspekten i blickpunklen. Utredningen anser att del är av vikt att
samhället ges möjlighet att snabbi och effektivt kunna ingripa i angelägna fall
på missbmksområdet. Del nuvarande systemet är för utdraget och tidskrävande.

Mot
denna bakgmnd föreslår utredningen följande ordning. Om NO bedömer att skadlig
verkan av konkurrensbegränsning föreligger skaU han genom överläggningar med
berörda näringsidkare försöka få till stånd en frivillig uppgörelse som innebär
att den skadliga verkan förhindras. Först om NO misslyckats bör han gå vidare
till MD. Om NO för ärendet till MD skall domstolen, så snart skadlig verkan av
viss konkurrensbegränsning

Prop. 1981/82:165 56

har
visats föreligga, kunna tillgripa en sanktion. En bestämmelse om delta bör, i
likhet med vad som gäller nu, utformas som en generalklausul, fortsätter
utredningen.

Vidare
uttalar utredningen följande. När en generell sanktionsmöjlighet införs blir
givetvis frågan om rättssäkerheten för näringslivet av särskild betydelse.
Härvidlag kan sägas att i en generalklausul - liksom förhållandet är enligt
gällande lag - inte närmare kan anges vilka de åtgärder är som har sådan skadhg
verkan som lagen vUl motverka. På de rättstillämpande organen ankommer då att
konkretisera vad som är oförenligt med lagen. En följd av delta system blir att
del inte aUlid är möjligt att med ledning endast av generalklausulen avgöra om
ett förfarande är oriktigt. Med hänsyn till den oklarhet som sålunda kan gälla
är del av väsentlig betydelse från rättssäkerhetssynpunkt att en sanktion inte
drabbar den som har saknat vetskap om det oriktiga i förfarandet.

Därför,
anser utredningen, är det påkallat att generalklausulen utformas så att straff
inte kan tillgripas för en redan vidtagen åtgärd som bedöms oförenlig med
bestämmelsen. I stället bör ett ingripande riktas endast mot att ett visst
närmare beskrivet förfarande tillämpas i framtiden. Genom detta säkerställs att
näringsidkare, som träffas av ingripandel, inte saknar kännedom om vad som i
det aktuella fallet vid tillämpning av klausulen anses vara en skadlig
konkurrensbegränsning. Behovet av rättssäkerhet har därmed tillgodosetts.

Mot denna bakgmnd finner
utredningen det påkaUat och ändamålsenligt att MD:s ingripanden på
missbruksområdet sker i den formen all domstolen, när skadlig verkan av en
konkurrensbegränsning har konstaterats, kan förbjuda en näringsidkare att
tillämpa visst avtal eller avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande
förfarande för att förhindra sådan verkan. I diskrimineringsfall bör vidare MD
ha möjlighet att — liksom nu - ålägga en näringsidkare att tillhandahålla annan
näringsidkare viss vara, tjänst eller annan nyttighet på viUkor som motsvarar
vad han erbjuder andra näringsidkare.

Förbud
eller åläggande bör kunna förenas med vite, uttalar utredningen.

Förslaget
alt MD skall kunna meddela förbud eller ålägganden, i stället för att förhandla
om undanröjande av konstaterad skadlig verkan, tillstyrks eller lämnas i
huvudsak utan erinran av KK, MD, NO, KOV, SPK, SIND, länsstyrelserna i
Stockholms och Norrbottens län, Sveriges advokatsamfund, KF, TCO, SACO/SR, LO,
MRF och Svenska dvilekonomförening-en. Förslaget avstyrks av bankinspektionen
och länsstyrelsen i Kronobergs län. Kritiska mot förslaget är också SI m.fl.
Svenska företagares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, LRF och Stockholms
fondbörs. Dessa anser att sanktionerade beslut inte skall kunna meddelas förrän
en förhandling i MD har misslyckats. Handelskamrarna menar att systemet
eventuellt skulle kunna kompletteras med en möjlighet för MD alt meddela förbud
i särskilt aUvarliga faU, om förhandlingar inte leder till någon
överenskommelse.

Prop. 1981/82:165 57

De
remissinstanser som önskar behålla del nuvarande förhandlingssystemet har i
huvudsak följande argument för sin ståndpunkt.

1. Förhandlingsprindpen
i den nuvarande generalklausulen har fungerat

mycket väl.

2.
Knappast något fall kan
redovisas där den nuvarande ordningen inte har lett till resultat.

3.
Tvärtom måste systemet anses ha
betydande positiva effekter med hänsyn tiU den flexibUitel som
förhandlingsprincipen möjliggjort, en flexibilitet som självfallet är av stor
vikt när det gäller att tillämpa en generalklausul som med nödvändighet måste
komma alt bli mycket allmän till sin avfattning.

4.
De tvångsmedel, som nu finns
tillgängliga när det gäller missbmk, har inte behövt tillämpas.

5.
Förhandlingsprincipen har visat
sig väl anpassad tUl del svenska näringslivets stmktur och till att lösa
problem av aktuellt slag. Den har på ett intemationellt unikt sätt möjliggjort
nyanserade avvägningar för alt undanröja skadliga konkurrensbegränsningar.

6.
Eftersom MD i nuläget har
praktiskt taget obegränsade möjligheter alt inom ramen för en
förhandlingslösning välja former för undanröjande av skadlig verkan finns det
anledning all fråga sig om den föreslagna förbudstekniken ger ett tillräckligt
utrymme för MD att på ett effektivt sätt ingripa mot aUa typer av
konkurrensbegränsande förfaranden.

7.
I vart fall bör förbud få
meddelas först efler förhandlingar. På så sätt ges parterna möjlighet att
friviUigt avpassa avtal eller andra åtgärder så att de inte längre anses ha
skadlig verkan.

8.
Vitessanktionen kan
ifrågasättas leda till minskad effektivitet genom den besvärliga frågan om
utformningen av ett vitesåläggande. Alt med tvångsåtgärder t. ex. etablera ett
fungerande affärsförhållande mellan leverantör och kund kan erbjuda betydande
vanskligheter.

9.
Det nuvarande systemet innebär
en möjlighet till företagsanpassade lösningar som skapar förståelse för en
lojal medverkan av NO:s motpart.

För
egen del vill jag uttala följande.

I och för sig anser jag
all de remissinstanser som har förordat alt förhandlingsprincipen i någon form
bibehålls har visat övertygande skäl för sin uppfattning. Man måste beakta alt
förhållandena är speciella på konkurrensområdet. Jag kan ansluta mig till
uppfattningen alt del kan vara olämpligt eller opraktiskt att helt slopa
förhandlingsinslagel.

Samtidigt
är det uppenbart att förhandlingssystemet till sin princip är ovanligt. Del är
särpräglat att ett domstolsbeslut, som betecknar ett visst förfarande m. m. som
samhällsskadligt, skall få sina följdverkningar för det berörda företaget
fastställda genom i de flesta fall endast förhandling meUan domstolen och
företagel om de åtgärder företagel kan vara villigt att vidta. Denna ordning
leder sin motivering tillbaka till den utformning KBL fick år 1953 med ett
förvaltningsorgan som uteslutande hade förhandlingsbefogenheter. Genom
lagändringar därefter har tvångsmedel i form av prisingrepp och säljåläggande
förts in i systemet. Vidare har förvaltningsorganet omvandlats till att i
dagens läge utgöra en specialdomstol och handläggningen alltså blivit judideU.

Prop. 1981/82:165 58

Att
KBL vid dess tillkomst byggdes på ett förhandlingssystem var i sin tur ett
uttryck för den försiktighet som ansågs nödvändig när ny lagstiftning på
1950-talet infördes på ett oprövat område.

Som
jag fömt berört har i MD sedan år 1953 en rad faktiska situationer prövats i
ärenden om tillämpning av förhandlingsklausulen. Detta har i hög grad
konkretiserat lagstiftningens innebörd. Därför finns det numera i åtskilliga
avseenden ett betydande erfarenhetsmalerial alt bygga på när det gäller de
lägen då samhällel bör gripa in mot konkurrensbegränsande förfaranden.
Omständigheterna är alltså i så måtto väsentligt annorlunda nu.

Vidare
kan det nuvarande förhandlingssystemet genom uppdelning i ohka skeden i vissa
fall framstå som onödigt utdraget och tidskrävande. Det är angelägel att man i
en ny konkurrenslag inte befäster en ordning som i framtiden kan leda till en
fördröjning när det gäller alt undanröja skadliga verkningar av en
konkurrensbegränsning. Har ett visst företag ett intresse av alt dra ut på
förfarandet kan ytterligare tidsutdräkt lätt uppkomma. Den allmänna kännedomen
om att MD alllid först måste förhandla och, om förhandlingen misslyckas, endast
vid säljvägran har en sanktionsmöjlighet kan försvåra också NO:s arbete och
minska genomslagskraften av de konkurrensvårdande myndigheternas bedömningar.
Detta kan i sin tur innebära en snedvridning av konkurrensen till nackdel för
de näringsidkare som tidigt rättar sig efter de principer som bör gälla i
fråga om vissa konkurrensbegränsande förfaranden.

Enligt
min mening är det i en marknadsekonomi samhällets uppgift att skapa gynnsamma
villkor för ett fritt näringsliv men också att med tillräcklig effektivitet
motverka sådana förfaranden inom näringslivet som har konstaterats vara
skadliga från konkurrenspolitisk synpunkt.

Såväl
principiella som praktiska skäl talar alltså med styrka för alt samhället nu
ges möjlighet att när del är lämpligt snabbi kunna gripa in på missbmksområdet
med tvångsmedel som i dagens läge framstår som ändamålsenliga. Samtidigt finns
det som jag tidigare har berört övertygande skäl för alt i någon form bibehålla
ett förhandlingssystem för de ärenden som kräver mer flexibla lösningar. Jag
vill också påpeka att utredningens förslag att uteslutande gå på
tvångsmedelsvägen inte läcker in den situationen alt ett marknadsdominerande
företag blir ineffektivt på ett sätt som innebär skadlig verkan, om man bortser
från prisingrepp. Vid sidan om ett sådant ingrepp saknas i utredningsförslaget
lämplig samhällsreaktion som f. n. består just i ett ingripande med
förhandling. Även om sådana ärenden ännu inte torde ha nämnvärd aktualitet i
det konkurrensvårdande arbetet är det av värde att förhandlingsmöjlighelen
finns kvar också för de nu nämnda fallen.

Den
naturliga slutsatsen av det anförda är att införa en ordning där domstolen går
fram förhandlingsvägen, om inte omständigheterna talar mot detta. Den
diskretionära avvägning som en sådan ordning kan sägas

Prop.
1981/82:165 59

kräva
kan med förtroende överlämnas till domstolen. Vägledande vid avvägningen bör
vara vad som framstår som ändamålsenligt från samhällssynpunkl och samtidigt
tillgodoser befogade partsintressen. Ett direktingripande med en
sanktionsålgärd kan te sig naluriigt i klara fall där del inte finns problem
all formulera åtgärdens innehåll och där del skulle le sig stötande eller pä
annat sätt olämpligt att förhandla om verkställigheten. Som exempel kan tas
uppenbara fall av diskriminering eller andra repressiva åtgärder. I andra
situationer kan förhandlingsvägen te sig naturligare och ibland vara mer
framgångsrik än tvångsåtgärder. Dessa kan i det enskilda fallet vara obehövliga
och kan vidare vara för trubbiga med tanke på den tydlighet och konkretion som
av rättssäkerhetsskäl måste iakttas vid utformningen av vad som i ett beslut om
tvångsåtgärder räknas upp som förbjudet.

Jag
skall senare (3.3.4.2) kommentera mitt förslag på denna punkt närmare. I detta
sammanhang redovisar jag den föreslagna uppbyggnaden endast i stort. Jag vill
nämna att i fall där en tvångsåtgärd kan vidtas, det måste stå MD fritt att
tillgripa en sådan när en förhandling har misslyckats.

Mot
den lösning jag här föreslär kan man visserligen alltjämt rikta vissa
principiella erinringar. Lösningen kan ju sägas innebära att ett judicieUt
förfarande inför en domstol i ett visst stadium övergår till en
förvaltnings-mässig ordning inför samma organ. De speciella förhållandena på
konkurrensområdet motiverar dock enligt min mening ett flexibeU system av
detta slag.

När
det gäller valet av tvingande sanktionsform anser jag utredningsförslaget om
införandet av ett med vite förenat förbud mot vissa förfaranden ha klara
förtjänster. Den selektiva form av samhällsingripande som det här är fråga om
ger utrymme för snabba och kraftfulla insatser.

Några
remissinstanser har gett uttryck för oro för att samarbetet mellan NO och
näringslivet skulle sältas i fara om förhandlingsprincipen i MD slopades. I
mitt förslag bibehålls dock denna princip, lät vara med vissa ändringar. Vidare
vill jag liksom utredningen peka på att ett vitessanklio-nerat system lämnar
fritt spelmm för de hittillsvarande överläggningar mellan NO och näringslivet
som i flertalet fall har lett till uppgörelser. Det förhållandet att nya former
för ingripande förs in i systemet drabbar alltså inte företagen i sädana
situationer. Man kan i sig beteckna KBL som en förhandlingslagsttftning i vid bemärkelse
också genom dessa förhandlingar mellan NO och förelagen. Det nya systemet
innebär inte någon förändring därvidlag och bibehåller som sagt ett nödvändigt
förhandlingsinslag också i domstolen.

Enligt
ett förslag om s.k. mdlandom som jag kommer alt ta upp i det följande blir det
vidare möjligt för MD att besluta särskilt i frågan humvida skadlig verkan
föreligger. Skulle domstolen i mellandomen konstatera att en sådan verkan
föreligger, öppnas därmed möjlighet för NO och näringsidkaren att förhandla
fram ett undanröjande av den skadliga verkan utan

Prop. 1981/82:165 60

att
man behöver gå över till en förhandling i MD eller till metoden med
vilessanktionerade förbud m.m.

Liksom
hittUls torde aUtså överläggningar mellan NO och företagen komma att utgöra den
primära formen för samhällsingripande mot konkurrensbegränsningar som NO
bedömer ha skadlig verkan. En sådan ordning innebär dock all man måste söka
främja en balans i systemet, bl. a. i den formen att MD tillförs nog med
ärenden för att kunna fylla sin roll som prejudikatskapande instans. Jag tar
upp denna fråga även i del följande (3.7.2.1).

Jag
förordar den av utredningen föreslagna missbruksbestämmelsen som ger möjlighet
för MD all vid vite förbjuda en näringsidkare att tillämpa ett visst avtal,
avtalsviUkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande, när domstolen har
funnit skadlig verkan föreligga. Vidare delar jag utredningens uppfattning alt
nuvarande åläggande i diskrimineringsfall bör bibehållas. Jag tar dock senare
(3.3.4.2) upp frågan om huruvida det bör finnas en generell möjlighet att
meddela åläggande även i vissa andra fall. Därvid redovisar jag också i övrigt
den tekniska utformningen av bestämmelsen.

3.3,2.2
Erfarenheterna vid hittillsvarande rättstillämpning m. m.

Vid
utformningen av en ny konkurrenslag, byggd på begreppet skadlig verkan, är det
av vikt alt tillgodogöra sig erfarenheterna vid rättstillämpningen sedan år
1953. Också för att ge lagstiftningens innehåll en konkretion är del lämpligt
att jag här redovisar den översiktsbild utredningen tecknar.

Till
en böljan vill jag erinra om ett förut återgivet uttalande av utredningen. Den
framhåller att den föreslagna missbruksbestämmelsen i likhet med 5 § KBL ger
utrymme för fortsall rättsbildning och utfyllnad inom den givna yttre ramen.
Vidare uttalar utredningen all - eftersom förhållandena på det område där
regeln skall tillämpas är föränderliga - man varken kan eller bör ställa upp
ett detaljerat schema över vilka konkreta företeelser ingripanden kan riktas
mot. Utredningen anser i stället att del, på sätt som gäller redan nu, bör
lämnas ål de rättstillämpande organen att bedöma när ingripande skall ske.

Mot bakgmnd av vad jag
tidigare har uttalat är det naturligt att jag ansluter mig tiU utredningens
synsätt. Därmed är också sagt all inte heller jag finner ett sådant detaljerat
schema möjligt. Utredningen har dock vall alt söka finna bl. a. urskiljbara
marknadssituationer som kan vara av särskilt intresse från konkurrensfrämjande
synpunkt. Till en början söker utredningen därvid ange faktorer som bör
uppmärksammas när en analys skall göras beträffande konkurrenssituationen på en
viss konkret marknad, en marknadsanalys. Jag kommer först att redovisa
uttalanden som utredningen gör rörande denna analys.

Utredningen
anför till en början följande: Generellt kan med avseende på
skadlighelsbedömningen av de skilda huvudtyperna av konkurrensbe-

Prop.
1981/82:165 61

gränsning
sägas att var och en kan förekomma under skiftande marknadsförhållanden.
Vidare kan skilda konkurrensbegränsningar ha olika betydelse från allmän
synpunkt. Det kan röra sig om skadlig verkan som är relativt begränsad. Men det
kan också vara fråga om högst allvarliga skadliga konkurrensbegränsningar. I
det sista fallet kan anledningen vara begränsningens utbredning på marknaden.
Men effekterna kan också hänga samman med marknadsstrukturen. Vidare gäller
alt vid skadlighelsbedömningen måste beaktas inle bara effekten inom del
säljled där konkurrensbegränsningen utövas. Av lika stor vikt är vad som kan inträffa
i följande eller tidigare led.

Bedömningen
av en viss huvudtyp av konkurrensbegränsning kan därför falla ut olika i skilda
marknadssituationer, fortsätter utredningen. Generella uttalanden kan inte
göras i fråga om graden av olämplighel eller lämplighet i fråga om varje
huvudtyp av konkurrensbegränsning. Däremot är del möjligt alt beskriva vissa
marknadssituationer där starka skäl kan tala för förekomsten av skadlig verkan
när en viss konkurrensbegränsning är för handen. Av central betydelse i ett
ärende är att genom en marknadsanalys söka fastställa graden av konkurrens
respektive koncentration på den konkreta marknaden. Härvid gäUer del omfånget
av den makt eller kontroll som vissa ekonomiska subjekt kan utöva över andra
saml den bindning i övrigt som kan finnas mellan sådana. Men det är också
fråga om konkurrensens kvalitet, dvs. dess grad av effektivitet, fortsätter
utredningen. Vidare bör hänsyn tas till bl. a. importmöjligheterna, aktuell
och potentiell substilulskonkurrens, marknadsandelar och marknadspositioner
för företagen på marknaden, marknadstendenser, förelagsstrukturen,
konkur-rensinlensilelen saml eventuella hinder för marknadstillträde.

Ytteriigare
anför utredningen följande (s. 254, jfr s. 250, 359 och 399): Bestämmandet av
vad som skall anses vara marknaden för viss nyttighet erbjuder särskilda
problem. Kärnfrågan gäller vilka produkter som är ägnade att konkurrera med
varandra. Det är här aktuellt att bedöma den funktion viss nyttighet har, dvs.
vilket behov den kan fylla. Man kommer därmed över i frågeställningen vilka
substitut som finns eller kan komma att utvecklas. Därmed prövas den
potentiella konkurrensen. Av betydelse är då också de jämförda produkternas
egenskaper samt vidare bl. a. pris och distributionsform. Också bör
uppmärksammas hinder som kan finnas för andra all vinna tillträde till
marknaden, köparpreferenser och möjligheten till efterfrågeomsvängningar.
Vidare är det aktuellt att ta ställning till bl. a. den geografiska
avgränsningen av marknaden samt frågan huruvida viss produkt utgör en egen
marknad eller ingår i en större sådan. Del är den relevanta marknaden som skall
avgränsas innan del är möjligt att fastställa ett företags position och styrka.

Utredningen
drar vissa slutsatser av del anförda och uttalar (s. 395) därvid aUmänt
följande i fråga om den marknadssituationen alt något eller några företag har
en dominerande ställning: Mot denna bakgrund får sägas

Prop. 1981/82:165 62

att
skilda former av konkurrensbegränsningar som utövas av ett företag, en sammanhållen
gmpp av förelag eller samverkande, i och för sig frislående företag, som är
dominerande på viss marknad i ett eller flera säljled i allmänhet måste ägnas
särskild uppmärksamhet. Det är här fråga om en koncentration som kan visa sig i
form av ett ägande, som omfattar flera företag, men också genom kraftiga,
sammanhållande kopplingar mellan skilda företag. Ju större marknadsdominansen
är, desto större är riskerna för skadlig verkan. Detta kan visa sig i fråga om
snabbare prisstegringstakt än på andra jämförbara produkter, hög lönsamhet
eller stelhet i förelags-stmkturen. Effekterna på prisbildningen och
effektiviteten inom branschen av företagens konkurrensbegränsande åtgärder kan
då ofta vara så negativa att skadlig verkan föreligger.

Det
bör framhållas att utredningen i annat sammanhang (s. 250) uttalar att det i
begreppet dominerande ställning inte ligger att skadlig verkan måste förekomma.
Från konkurrensvårdande synpunkt tilldrar sig dominanssituationen dock
särskilt intresse, menar utredningen.

Vidare
uttalar (s. 250) utredningen bl. a. följande: Vid en konkurrenspolitisk
värdering av dominansproblemel får tiU en början uppmärksammas de
effektivitetsvinster som kan uppnås vid ökad stordrift och koncentration. Till
detta kommer att Sverige internationellt sett har en liten hemmamarknad. Inom
t. ex. industriproduktionen kan sålunda också den som dominerar viss svensk
marknad vara ekonomiskt mindre betydande vid verksamhet på en internationell
marknad. Marknadsdominans behöver därför inle innebära något som efter
avvägning av skilda intressen framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Till
detta kommer att det utrymme som finns för förelag att uppnå en dominerande
ställning ofta begränsas genom förekomsten av faktisk eller tänkbar importkonkurrens.
Också om de fall av dominans som därefter kan kvarstå förmodligen inte är många
är dock tydligt att i dessa fall den dominerande positionen kan vara förenad
med påtaglig grad av skadlighet. TiU denna bedömning bidrar främst två
omständigheter. I skyddet av en dominerande ställning kan vissa förelag tillåla
sig diskriminering eller på annat sätt repressiva åtgärder mot köpare och
kvarvarande eller presumtiva konkurrenter. Sådana åtgärder får särskilt
allvarliga följder, eftersom exempelvis köpare som missgynnas kanske inte kan
vända sig till andra leverantörer. Skadlig verkan är alltså enligt vad del
synes nära förknippad just med maktpositionen.

Utredningen
fortsätter: Men också för det dominerande förelagets interna handlande innebär
den starka ställningen på marknaden vissa risker. I blickpunkten kommer här att
den skyddade ställningen kan leda till minskad effektivitet samt brister i bl.
a. rationalisering och produktutveckling. Detta kan innebära skadlig verkan
eftersom ett ändamålsenligt resursutnyttjande är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt. En annan aspekt rör här det förhållandel all exempelvis en
dominerande koncern med verksamhet inom olika områden kan bli något av en
sluten intern-

Prop. 1981/82:165 63

marknad
(s. k. reciprocal dealing). Också delta kan föra med sig nyss nämnda följder.
Vad som nu har berörts kan givelvis leda till all företaget håller för höga
priser. Detta kan ske i vinstsyfte genom uttagande av monopolvinst. Alternativt
eller samtidigt kan det bero på all företaget till följd av ineffektivitet
arbetar med för höga kostnader.

Det är uppenbart, menar
utredningen, att frånvaron av en effektiv konkurrens - som skaU utgöra det
primära medlet för alt uppnå en från allmän synpunkt önskvärd prisbildning och
struktur - innebär att en viktig spärr mot skadliga verkningar har avlägsnats.

För
egen del vill jag anföra följande.

Utredningens redovisning
av hur en marknadsanalys bör göras belyser väl dessa frågeställningar. Den
modell för bedömningen som utredningen StäUer upp tar sin utgångspunkt i bl. a.
ett tidsperspektiv och inle i ett statiskt synsätt. Avgörande för bedömningen
blir därmed den troliga utvecklingen på en viss marknad och inte de för
ögonblicket föreliggande marknadspositionerna mellan företagen.

Liksom utredningen anser
jag att det skydd som marknadsdominansen ger innebär att en viktig spärr mot
skadlig verkan saknas. En generell slutsats blir därmed att dominanssiluationen
är förenad med påtagliga risker för effekter som är aUvarliga från konkurrenssynpunkt.
Ser man samlat på det material och de överväganden utredningen redovisar i sitt
betänkande står det samtidigt klart att det är svårt att ställa upp en slags
presumtion för skadliga interna eller externa verkningar vid den marknadssituation
som en dominerande ställning utgör. Också utredningen anser all del i begreppet
marknadsdominans inte ligger att skadlig verkan måste förekomma.

Jag
tror att mer ingående anvisningar från lagstiftaren i allmänhet inte är möjliga
på detta område. Det bör, såsom också utredningen är inne på, vara en uppgift
för de rättstillämpande organen att bygga vidare på lagstiftarens intentioner
med lagen och att därvid vidareutveckla vad som bör gälla. Här liksom i övrigt
måste bedömningen präglas av en helhetssyn.

Det
anförda ulvisar dock tydligt alt de konkurrensfrämjande myndigheterna måste
ägna särskild uppmärksamhet ål de förfaranden som marknadsdominerande företag
tiUämpar liksom åt själva den slruktursituation som dominansen kan spegla. Jag
menar att det måste vara en väsenfiig uppgift för en ny konkurrenslag att medge
effektiva ingrepp mot missbmk av en marknadsdominerande ställning.

Jag har hittills behandlat
utredningens modeUför analys av konkurrenssituationen på en viss marknad.
Vidare har jag tagit upp utredningens bedömning av graden av fara för skadlig
verkan i vissa marknadssituationer. Vid sidan av detta redovisar utredningen
en mer aUmän uppfattning om vissa av de olika huvudtyperna av
konkurrensbegränsningar. Jag vill något beröra också den sidan av saken. Det
bör då framhållas att en del av de uttalanden som jag återger präglas av att
utredningen i första hand har

Prop. 1981/82:165 64

prövat
om förbudsmetoden borde tiUgripas, alltså tekniken med generella,
straffsanktionerade förbud. Mitt ställningstagande i lagstiftningsärendet
innebär att denna infallsvinkel inle får samma aktualitet, på sätt som kommer
att framgå av det följande (3.4.4). Utredningens bedömningar synes mig detta
oaktat på många punkter värdefulla, bl. a. genom beskrivningen av de faktiska
omständigheter som kan behöva uppmärksammas i samband med skilda huvudtyper av
konkurrensbegränsningar. Jag vill peka på att de av utredningen redovisade
bedömningarna föranlett detaljerade och omfattande synpunkter vid
remissbehandlingen. Därvidlag hänvisar jag till remissammanställningen (Bilaga
3).

Utredningen tar till en
början (s. 224) upp bedömningen av prissättning i en gemensam säljorganisation
och anför bl.a.: Här är del fråga om alt konkurrenter, som är självständiga
företagare, går samman om all sälja sina produkter genom en säljorganisation -
ett bolag eller en förening. Mot sina kunder, som förut kanske har kunnat i
viss utsträckning spela ut dem mot varandra, uppträder de därefter som en
enhet. Med detta kan jämställas att en av de samarbetande sköter försäljningen
för allas räkning. Samarbetet i en sådan organisation fömtsätter normalt att
produkterna åsätts samma priser. Därmed elimineras priskonkurrensen helt.
Mestadels avstår de samarbetande från att konkurrera med varandra också i fråga
om produktegenskaper, sortiment, service, distribution och marknadsföring.

Den
form av konkurrensbegränsning som säljorganisationen innebär kan, säger
utredningen vidare, rätt ofta ha positiva sidor på så sätt att samordningen ger
vinster från rationaliseringssynpunkl, t. ex. genom lägre totala sälj- och
transportkostnader. Del kan därvid vara fråga också om minskade utgifter för
personal, fakturering, marknadsföring, lagerhållning och produktutveckling m.
m. Utredningen fortsätter: Just samordningsvinster utgör den påtagliga
skillnaden mellan samverkan med säljorganisation som medel och samarbete där
var och en själv sköter försäljningen men alla tillämpar samma lägsta pris e.d.
Rationaliseringseffekten avser dock oftast endast en säljfunktion. På produktionssidan
brukar i sådana faU, såsom riktprisutredningen har påpekat (SOU 1966:48 s. 91),
företagen fortfarande arbeta som självständiga enheter. Eftersom någon form av
kvotering av leveranserna ibland blir nödvändig, kan produktionsstrukturen
komma alt bevaras i en kanske orationell form. Härvidlag kan riskerna för
negativa verkningar bedömas vara i stort sett desamma som beträffande
priskarteller. Del är sålunda i vissa fall alt befara all prisnivån anpassas
till de minst effektiva av de samarbetande förelagen. I ett sådant fall kan de
mera effektiva förelagen i skydd av samverkan göra större vinster som inle
kommer konsumenterna tiU godo.

I
detta sammanhang erinrar konkurrensutredningen om att riktprisutredningen
uttalade bl. a. följande (SOU 1966:48 s. 91 f) i fråga om säljsamar-bele:

Prop. 1981/82:165 65

Bedömningen
av försäljningsorganisationernas effekt kan göras än mindre generell än när det
gäller priskarteller. Försäljningsorganisationerna medför vissa positiva
effekter som priskartellerna saknar, medan risken för negativa verkningar i
stort kan bedömas vara densamma. Tendensen mot ökad samverkan i form av
gemensam försäljningsorganisation är tydlig, och ett förbud enbart mot
priskarteller skulle otvivelaktigt påskynda denna utveckling. I vissa fall
synes försäljningsorganisationerna utgöra ett skede i en utveckling mot
fuUständigare sammanslagningar. Önskvärdheten härav blir beroende av
ställningstagandet till problemet företagskoncentration och mera distinkta
monopolsituationer kontra samverkan mellan finansiellt och organisatoriskt
fristående företag.

Enligt
konkurrensutredningens uppfattning visar bl. a. de konkurrensvårdande
myndigheternas erfarenheter, alt del alltjämt saknas fog att påslå att
säljorganisationer generellt har skadlig verkan. Särskilt påtagligt kan detta
vara där mindre företag går samman för att hävda sig i konkurrensen med andra.
Vid en blockbildning med intensiv konkurrens kan ibland saknas varje form av
skadlighet. För att viss säljorganisation skall kunna påstås vara skadlig krävs
alltså en analys av den marknad inom vilken organisationen verkar och, såsom
riktprisutredningen har framhållit (SOU 1966:48 s. 105), en bedömning av
konkurrensbegränsningens verkningar på förelagsstrukturen, prisnivån och
kostnadsstrukturen, uttalar utredningen.

Därefter
(s. 226 ff.) prövar utredningen frågan om vilken ställning som bör tas
beträffande öppna, horisontella prisrekommendationer. Utredningen redovisar
bl. a. dessa överväganden: Prissamverkan i denna oförbindande form är sedan
länge vanligt förekommande. Huvudformerna av samverkan är dels rekommendationer
som utges av föreningar i vilka konkurrenter inom viss bransch ingår, dels
prisavtal mellan konkurrerande företag. De flesta rekommendationerna avser
lokalt verksamma näi-ingsid-kare. Av de riksomfattande avtalen avser flertalet
drkaprislislor som utges av branschföreningar. Vid bedömningen av horisontella
prisrekommendationer möter delvis samma avvägningssvårigheter som tidigare har
redovisats i fråga om vertikala cirkapriser. Den grundläggande frågan är också
här humvida skadliga verkningar generellt får antas var förknippade med
rekommenderade priser. Som en fördel med horisontella prisrekommendationer
brukar anges att de besparar förelagen att själva utarbeta egna kalkyler. En
cirkaprislisla kan därför för mindre företag med starkt begrän-§ade resurser
för egen kalkylering vara ett värdefullt hjälpmedel. Främst gäller detta om
företagel arbetar med ett mycket stort antal artiklar. Horisontella
cirkaprislistor kan också vara av värde för senare led genom att köparna får
lättare att göra prisjämförelser.

Mot
dessa fördelår skall ställas de nackdelar som prisrekommendationerna kan
medföra, säger utredningen och fortsätter: Cirkapriserna kan komma att sättas
på en nivå som ger också mindre effektiva företag

kostnadstäckning
och lönsamhet. Härigenom överkompenseras rationella 5 Riksdagen 1980/81. I
saml. Nr 165

Prop. 1981/82:165 66

företag.
Möjligheterna att hålla cirkapriserna på en hög nivå ökar ju större andel av
marknaden som de samverkande förelagen har. Detta innebär inte bara negativa
effekter på prisbildningen. Det finns också risk för skadlig verkan i form av
orationell företags- eller branschstruktur. Vid horisontell prissamverkan
förekommer rätt ofta stor prisföljsamhet till de rekommenderade priserna.
Härigenom kan prisrekommendätionerna motverka en aktiv priskonkurrens genom att
företagen lättare kan hålla sig till en etablerad prisnivå. Bedömningen enligt
KBL av horisontell cirkaprissällning har till stor del baserats på hur
cirkapriserna har påverkat prisnivån med beaktande av kostnaderna vid en drift
som ter sig rationell med hänsyn till förhållandena i branschen. Vidare har
beaktats följsamhelen till den åsatta cirkaprisnivån. Båda dessa förhållanden
kräver för en närmare analys ett omfattande utredningsarbete. Det har av NO mot
denna bakgrund bedömts inte vara möjligt att mer ingående granska mer än ett
fåtal av de cirka 300 horisontella prisrekommendationer som för närvarande
finns i kartellregistret.

Utredningen
uttalar vidare bl. a.: Även i sådana fall där horisontella prisrekommendationer
inte leder till stor prisföljsamhet kan negativa effekter uppkomma. En sådan
situation föreligger där cirkaprisnivån medvetet av de samverkande företagen
lagts på en så hög nivå att det inte är möjligt att fullt ut tillämpa denna
prisnivå (överprissättning). Den höga cirkaprisnivån kan av företagen användas
som jämförelse när man anger de egna -lägre - priserna. Köparna, exempelvis
konsumenterna, kan då få intrycket av att göra ett förmånligt köp när man får
en stor rabatt på det fiktiva priset. Om cirkapriserna i stäUet avser produkter
som säljs till yrkesmässiga förbmkare skapar den höga cirkaprisnivån ett
utrymme för stora rabatter som medför risker för en väsentlig diskriminering av
främst mindre köpare. Dessa känner i regel inte till de rabattvillkor som
tUlämpas gentemot andra köpare varför diskrimineringen är svår att upptäcka och
därmed att motverka. Gemensamt för båda dessa fall av cirkapriser på en orealistiskt
hög nivå är att prissättningen, trots att den oftast inte följs av företagen,
ändå skapar en högre prisnivå än vad som skulle vara möjligt utan
prissamverkan.

Prisstelhet
eller fiktiv prissättning m. m. är dock inte en självklar följd av ett cirkaprissystem,
lika litet som ett sådant system automatiskt innebär en för hög kostnadsnivå
eller leder till ineffektivitet, säger utredningen och fortsätter: Avgörande
för utvecklingen på en marknad där cirkapriser tillämpas är nämligen i princip
de konkurrensförhållanden som där råder. När de som samverkar genom egna
prisrekommendationer är utsatta för intensiv konkurrens från utomstående
företag eller block av företag, som kanske har egna cirkaprissystem, är det
uppenbart att skadliga verkningar inte måste vara förbundna med
cirkaprissättningen. Det ligger nämligen i sakens natur att i denna
marknadssituation de skilda cirkaprissystemen i allmänhet får anpassas till vad
som är konkurrenskraftigt. Vidare torde

Prop.
1981/82:165 67

inle
sällan gälla att närvaron av sådan sidokonkurrens minskar följsamheten till
cirkapriserna. Till detta kommer att cirkaprissättningen ibland har endast
mindre inverkan pä den faktiska prissättningen. - Mot denna bakgmnd måste,
såsom riktprisutredningen har framhållit (SOU 1966:48 s. 107), i varje enskUl
fall prövas vilket inflytande de prissamverkande företagens prissättning har
på prisnivån i branschen, regionalt eller för hela landet. När det finns olika
företagsgmpper på marknaden är del bl. a. av stort intresse att utreda vilket
block som kan betecknas som prisledande. Också vad riktprisutredningen
ytterligare har anfört (SOU 1966:48 s. 106) synes enligt konkurrensulredningen
alltjämt äga relevans:

Konkurrensintensilelen
bör bedömas inte endast efter förekomsten av direkt priskonkurrens utan också
efler struklumtvecklingen. I en bransch, som under relativt oförändrade
efterfrågeförhåUanden karakteriseras av omfattande stmkturförändringar, kan
konkurrensen antas vara verksam, även om den inte kommer till uttryck i mera väsentliga
skillnader i pris mellan olika företag eller förelagsgrupper. Starka indicier
på skadlig verkan föreligger däremot, när strukturen i en bransch med
prissamverkan kan betecknas som statisk och inträffade kostnadsökningar, t. ex.
lönehöjningar, tämligen omedelbart och fullständigt slår igenom i
prissättningen.

Med
hänsyn till det anförda har konkurrensutredningen funnit att ett
priskartellförbud f. n. inte bör täcka vad som endast är vägledande priser i
det horisonteUa ledet.

Utredningen
tillägger: Den nu förda diskussionen avser prissamverkan som endast är
vägledande för dem som berörs därav och som redovisas öppet. Det är emellertid
uppenbart att det i praktiken kan förekomma ett samarbete som utåt framträder
som endast väglednde men som enligt de samarbetandes avsikt skall utgöra en
bindning av prisnivån. Självfallet skall i sådant fall avseende fästas vid vad
samarbetet i sak innebär och inte vid den yttre formen. Avgörande därvid är bl.
a. hur parterna uppfattar samverkans reella innebörd och hur tUlämpningen har
skett. Förekomsten av påtryckningar mot dem som visar obenägenhet all följa ett
cirkapris talar därvid för att syftet är alt binda priserna. Vidare gäller att
dold samverkan generellt måste uppfattas som en prisbindning oavsett den yttre
formen.

Det
får tilläggas att utredningens uttalanden rörande prisbindning lar sikte på det
straffbelagda förbud mot priskarteller som utredningen föreslog.

Utredningen
uttalar vidare sammanfattningsvis följande: En situation där påtaglig fara för
negativa effekter oftast föreligger är när de samverkande företagen
tillsammans har en dominerande ställning på marknaden. Det kan exempelvis röra
sig om prisledare. Här bör bedömningen av horisontell prissamverkan mer
genereUt kunna ta detta förhållande till utgångspunkt. Mer omfattande
undersökningar av prisföljsamhet och pri-

Prop.
1981/82:165 68

sernas
relationer till kostnaderna bör kunna förbehållas särskilt svårbedömbara fall.
Redan det förhållandet att faran är påtaglig för all negativa effekter skall uppslå
av den art som skadlighetsbegreppet innesluter gör det i princip påkallat att
det framgår av det material som föreligger i ärendet att samverkan ger vinster
eller besparingar som är av vikt och som på något sätt kommer konsumenterna
till godo. Därefter får den totala avvägningen ske i skadlighetsfrågan.
Förenklade prisjämförelser för kö-pama kan normalt inte utgöra tillräckliga
skäl för all godtaga samarbetet mellan de marknadsdominerande. Detsamma gäller
bl. a. i fråga om kostnadsbesparingar avseende kalkylering.

I
samband med sina överväganden rörande förbud mot marknadsdelning tar
utredningen särskilt upp specialiseringsavtal (s. 232). Härvidlag ullalar
utredningen bl. a. detta: Beträffande specialiseringsavtal, som är den form av
delning som snabbast växer i omfattning, gäller sålunda rätt ofta att
stordrU"lsfördelar uppnås, vilka kan uppväga den nackdel som det i och för
sig innebär att faktisk eUer potentiell konkurrens upphör. Dessa
rationaliseringseffekter gör del tydligt att ingripanden mot dessa avlal också
i fortsättningen bör ske enligt missbruksmetoden. Vidare finner utredningen i
fråga om avtal med i regel utländska företag om hemmamarknadsskydd att det med
hänsyn till främst de internationella aspekterna f n. inte finns tillräckliga
skäl alt låta sådana avlal träffas av ett generellt förbud. TiU de faktorer som
här kommer in i bilden hör sålunda hänsyn till internationell reciprocitet,
dvs. stäUningstaganden i andra länders konkurrenslagstiftning till
hemmamarknadsskyddsavtal som verkar till nackdel för svensk export.
Konkurrensreglerna i Sveriges frihandelsavtal med EEC och CECA samt i
EFTA-konventionen kan också få betydelse.

Också
beträffande konkurrensbegränsningsområdet i övrigt har utredningen prövat om
förbudsprincipen bör tillämpas. Utredningen har dock funnh att fog saknas för
detta, när en grundsats om generell skadlighel som skäl för förbud mot viss
konkurrensbegränsning upprätthålls. Vidare uttalas: Detta innebär inte att det
saknas andra beteenden än de enligt förslaget förbjudna som kan vara klart
olämpliga. Hit hör väsentligen vad man sammanfattningsvis brukar kalla för
diskriminering, dvs. missgynnande åtgärder som ett säljled utövar mot ett
annat. De repressiva åtgärderna kan också gälla skilda former av påtryckningar som
konkurrenter utövar mot varandra. Från tillämpningen av KBL är välbekant sådana
påtryckningsmedel som bojkott, sälj- eller köpvägran i övrigt, diskriminerande
säljvill-kor och annat, fortsätter utredningen som till en början lar upp
säljvägran.

Utredningen
uttalar bl. a. (s. 233): Det grundläggande problemet är inte att ta ställning i
frågan humvida någon skall tillålas att på ett från allmän synpunkt otiUbörligt
sätt försvåra annans näringsutövning genom säljvägran. Svaret på detta måste
naturligen bli nekande och detta är också gällande rätts ståndpunkt.
Svårigheten beslår i stället däri alt del i princip måste stå en näringsidkare
fritt att bestämma t. ex. med vilka han vill

Prop.
1981/82:165 69

upprätthålla
affärsförbindelse, så länge inte därigenom exempelvis en presumtiv kund
missgynnas i förhållande till andra kunder som gentemot honom fullgör samma
prestation som den missgynnade skulle kunna göra. Ett förbud mot diskriminering
kan således inte byggas på den yttre handlingen att köp eller försäljning inte
kommer till stånd. I stäUet måste faststäUas skälet till detta och effekten för
den som berörs därav. Till delta kommer att också när ett missgynnande har
visats föreligga inle heller detta ofrånkomligt innebär att sådan verkan
föreligger. Finns exempelvis i fråga om säljvägran fullgod
ersättningsprestation att tUlgå på villkor som inte är missgynnande, kan det
ibland vara så att den som har vägrats att köpa en vara m. m., som inte är
väsentlig för honom i hans sortiment, inte med fog kan påstås ha fått sin
näringsutövning hindrad eller försvårad på ett sätt som är otillbörligt från
aUmän synpunkt. - På gmnd av del anförda och med hänsyn till erfarenheterna
från rättstillämpningen under gångna år finner utredningen det f. n. vara
ofrånkomligt att missbruksprincipen används i de nu berörda fallen.

Utredningen
går därefter över till ett särfall av säljvägran, bojkotten. Som sådan bmkar
man beteckna en säljvägran som är resultat av en gemensam aktion från
konkurrenters eller flera leverantörers sida. Enligt utredningens uppfattning
kan bojkotter endast i undantagsfall bedömas annat än som skadliga eftersom de
i regel är oförenliga med de principer som ligger till gmnd för KBL och för den
nu föreslagna lagen.

Härefter behandlar
utredningen prisdiskriminering och uttalar bl. a. följande: Ett missgynnande
kan vidare förekomma också i den formen att exempelvis en säljare visserligen
inte vägrar att leverera men gentemot viss kund tUlämpar villkor som är sämre
än vad andra kunder i samma situation erbjuds. Detta kallas vanligen
prisdiskriminering. Att inte heller i dessa fall förbudsprincipen är lämplig
förklaras av flera omständigheter. TUl en början är differentierade villkor för
olika kunder normalt förekommande och oundvikliga från rationella utgångspunkter
när de har en ekonomisk gmnd, såsom att vissa kunder genom större inköp per
leverans, säsongsmässigl anpassad ordergivning eller annat liknande minskar
leverantörens kostnader för den prestation som är i fråga. På delta bygger i
många fall förekommande rabaltskalor och liknande. Sådan differentiering utgör
inte någon form av diskriminering om samma vUlkor tillämpas för kunder vars
prestationer är likvärdiga. Problemet blir därmed alt man i varje särskilt fall
måste fastställa om differentieringen utgör ett missgynnande. Vad frågan här
rör är humvida de tillämpade villkoren brister i prestationsanpassning när det
gäller behandlingen av den som får visst pris jämfört med andra som inte får
detta. Redan därför framstår ett straffbelagt förbud som olämpligt. TUI detta
kommer att, även om ett förbud skulle riktas in direkt på vad som i allmänna
ordalag beskrivs som ett missgynnande, därmed inte är sagt att skadlighet i
KBL:s mening alltid föreligger. Är den vara eller tjänst som diskrimineringen
gäller inte väsentlig för

Prop. 1981/82:165 70

köparen
i dennes sortiment och finns fullgod ersättningsprestation att tillgå på
villkor som inte är missgynnande behöver, som nämndes tidigare i fråga om
säljvägran, så inte vara fallet. Det sagda har motsvarande tillämpning vid
sådant missgynnande som kan bestå i att viss köpare men inte andra köpare får
s. k. maktrabatt. - Med hänsyn till det anförda är det enligt utredningens
bedömning också här ofrånkomligt att ingripanden åtminstone f. n. måste ske
genom en individuell prövning enligt missbmksprind-pen. Utredningen framhåller
att det vid denna bedömning naturligen vilar på den som behandlar skilda kunder
olika att lägga fram allt det material han menar utgör stöd för att villkoren
är prestationsanpassade.

Utredningen
tar sedan upp exklusivavtal med marknadsdelning och anför följande: En annan
fråga har visst samband med det föreslagna förbudet mot
marknadsddningskarteller. Det sistnämnda äger som har framgått tillämpning på
det horisontella ledet och avser aUtså åtgärder varigenom konkurrenter eller
presumtiva sådana inbördes begränsar konkurrensen. Men också genom åtgärder i
det vertikala ledet kan uppnås en hknande effekt, som en följd av dirigering
från ett säljled mot ett annat eller genom samverkan mellan skilda led.
Exklusivavtal, som ofta är förenade med områdesdelning, utgör ett exempel på
delta. Genom dessa avtal kan i olika omfattning hindras konkurrens mellan en
säljares återförsäljare. Delta kan leda tiU att mindre effektiva företag får
ett skydd mot andra företag som i sin tur hindras att expandera på ett sätt som
vore möjligt på en friare marknad. Detta hinder mot inommärkeskonkurrens medför
en risk för en ineffektiv företagsstmktur vilket gäller i än mer ökad
omfattning om systemet har utformats så att också mellanmärkeskonkurrensen
försvåras. Ytterligare en viktig aspekt är den nyelableringsförsvårande
effekten av dessa avtal. Om genom dem alla attraktiva återförsäljare binds upp,
bildas därmed en marknadsbarriär som kan hindra potentiellt konkurrerande
produkter att komma in på marknaden.

I
fortsättningen framhåller utredningen vanskligheten i bedömningen av
exklusivavtal. Den uttalar: Vad som präglar situationen är den nära anknytningen
till leverantörens säljpolitik och hans urval av återförsäljare. Ett nära
samband föreligger också med det selekliva försäljningssystemet som inte i sig
behöver innebära en konkurrensbegränsning med skadlig verkan och som kan vara
förenlig med välmotiverade överväganden. Medan exklusivavtal med
områdesdelning i ett efterföljande led således kan där mbba konkurrens och
effektivitet kan alltså ett förbud mot delning m.m. samtidigt få omedelbara
återverkningar i fråga om leverantörens effektivitet och konkurrensförmåga.
Humvida detta är av underordnad betydelse jämfört med effekten i efterföljande
led låter sig inte besvaras generellt. Enligt konkurrensutredningens bedömning
ger mot denna bakgrund erfarenheterna av utvecklingen inte i dagens läge
tillräckligt underlag för ett förbudsingripande mot vertikal marknadsdelning.

Utöver
de nu berörda fallen finns andra former av konkurrensbegrän-

Prop. 1981/82:165 71

sande
åtgärder, såsom konkurrensklausuler, försäljning till underpris, andra former
av etableringskontroll, privat auktorisation m.m., uttalar utredningen. Den
anser att det f. n. inte kan i något av dessa fall hävdas att förbudsprincipen
skulle vara lämpligare än missbmksprincipen.

Jag har nu redovisat
utredningens mer allmänna överväganden vid bedömning av frågan humvida
ytterligare straffbelagda förbud borde införas. När det sedan gäller
tiUämpningen av en missbruksbestämmelse uttalar utredningen bl. a. följande (s.
396): Diskriminering genom säljvägran eller missgynnande viUkor m.m. utgör
typexempel på vad som kan försvåra annans näringsutövning. Oavsett
diskrimineringens omfattning kan ett sådant förfarande i allmänhet inte
accepteras. Diskriminering som utövas av dominerande företag är särskilt
aUvarlig. Ett nära samarbete med det sagda har vad som ibland kallas
maktrabatter. Det kan här gälla årsbonus eller annat som aUmänt gynnar större
köpare i förhållande tiU mindre sådana, utan att deras prestationer motiverar
detta från kostnadssynpunkt. Enligt utredningens mening bör det också i
fortsättningen i princip ankomma på rättstiUämpningen att ta ställning tUl
maktrabalterna. Begreppet saknar en aUmängiltig innebörd och kan läcka en rad
olika situationer. Ett nära samband med berörda frågeställningar har vidare en
företagares allmänna säljpolitik i fråga om olika kunder, oavsett om några av
dessa har en maktposition gentemot företaget. Utredningen vill peka på vikten
av att granska rabattens effekter både i leverantörsledet och i handelsleden.
Ibland kan rabatten ha positiva effekter genom att den medför större rörlighet
i prissättningen och en skärpt konkurrens. I vissa fall kan dock den som
erhåller rabatten tänkas utnyttja förmånen till alt tränga undan
konkurrenterna. En redan försvagad konkurrens i en bransch kan därmed
ytterligare minska i styrka. Ett allvarligt fall föreligger om effektiva men mindre
företag får ett bestående handikapp i konkurrensen genom att de inte får del av
en rabatt som de hade bort erhålla. Om detta sker systematiskt och under
längre tid kan det få betydande negativa konsekvenser för branschens
effektivitet, struktur m.m.

Utredningen
fortsätter: Vidare gäller alt förekomsten av en maktrabatt synes nära kopplad
med situationen att köparen är prisledare eUer på annat sätt dominerande på
marknaden och därigenom kan diktera sina viUkor. Maktrabatteringen synes alltså
ofta leda till ytterligare tillväxt i fråga om det dominerande företaget.
Därmed föds kanske nya anspråk. Balansen i det ekonomiska systemet kan
därigenom påtagligt rubbas. - I fråga om vertikala exklusivavtal med
områdesdelning finns det också anledning att noga följa utvecklingen. Risker
för bl. a. en ineffektiv förelagsstruktur samt prishöjande verkningar kan här
föreligga, särskih om avtalen dessutom har kopplats med andra
konkurrensbegränsningar. Därvid kan del röra sig exempelvis om vertikala eller
horisontella prisrekommendationer. Liksom eljest har del särskUd betydelse om
konkurrensbegränsningen omfattar en större del av marknaden. Vid bedömningen
måste dock även beaktas hur ett ingripande inverkar på det tidigare ledet.

Prop, 1981/82:165 72

En
annan konkurrensbegränsning som i sammanhanget särskilt har övervägts av
utredningen är stora inköpskarteUer. Täcker en sådan kartell mer eller mindre
en hel marknad måste detta bedömas som allvarligt om tidigare led kan skadas
eller samverkansvinster inte kommer tUl nytta också för konsumenterna, uttalar
utredningen och tillägger: I allmänhet synes skadlig verkan föreligga i sådana
eller liknande fall, exempelvis när kartellen förhindrar prispressande
importkonkurrens eller svensk export. Också alla andra konkurrensbegränsningar
har särskilt intresse när de har stor utbredning eller utövas av dominerande
förelag. Som exempel kan nämnas överenskommelse om all inle deha i
anbudsförfaranden, säljorganisationer, systematisk underprisförsäljning samt
prisklausuler vid upplåtelse av immateriell egendom m. m.

Vad
utredningen sålunda har uttalat har som jag tidigare berört föranlett
åtskilliga synpunkter vid remissbehandlingen. Bl. a. gäller detta i fråga om
s.k. maktrabatter. Dessa har också uppmärksammats i samband med ett avgörande
av MD år 1978, nr 19 (PKF 1978:9), och den diskussion som förevarit i
anslutning därtill.

Jag
anser det vara viktigt att de olika omständigheter som utredningen har
redovisat uppmärksammas i rätlstiUämpningen och vägs mot varandra vid en värdering
i det enskilda fallet efler förhållandena på den konkreta marknaden. Allmänt
pekar utredningens slutsatser klart i den riktningen att ju större utbredning
en konkurrensbegränsning har på en marknad desto större kan riskerna för
negativa effekter vara. Det mönster som här avtecknar sig synes väl förenligt
med vad jag tidigare har uttalat om intresset av att gripa in mot missbmk av
dominerande ställning. Hit hör också bl. a. del fallet att fristående företag,
som tillsammans har den större andelen av marknaden, samverkar med varandra.

3.3.3
Frågan om kontroll av företagsförvärv och upplösning avföretag 3.3.3.1 Bakgmnd

Jag
har fömt (3.1) gett en samlad bild av utredningens analys och överväganden i
fråga om det marknadsekonomiska systemet, däribland för- och nackdelar med
konkurrens och koncentration inom näringslivet. Därvid har också redovisats
utredningens uppfattning att ett system för kontroU av företagsförvärv bör
införas i vårt land. Utredningen bygger sina överväganden bl. a. på en
genomgång av koncentrations- och förvärvsutvecklingen i det svenska
näringsUvet, tiU vilken jag hänvisar (betänkandet s. 291-302). I
underlagsmaterialet ingår också ett tidigare framlagt förslag till lag om
kontroll av företagsförvärv (Ds Ju 1974:17) saml remissyttranden över detta.

Man
kan kort sammanfatta utredningens beskrivning av för- och nackdelar med
förelagsförvärv på följande sätt: Koncentrationen i näringslivet kan vara en
direkt följd av konkurrensen - svaga företag slås ut - eller bero på all
förelag eller dess ägare förvärvar andra förelag. Företagsför-

Prop. 1981/82:165 73

värv
medför oftast positiva verkningar för samhället genom t. ex. förbättrad
effektivitet, rationellare markhadsstmktUr, möjlighet till snabbare teknisk
utveckling och bättre konkurrensförmåga gentemot bl. a. utlandet. Om det
sammanslagna företaget ökar sin styf ka kan dessutom konkurrenssituationen på
marknaden förbättras. Å andra sidan medför sådana förvärv ibland olika
olägenheter för samhället. DeSsa kan vara av olika slag. De olägenheter från
allmän synpunkt som försläget i första hand tar sikte på är olämpliga
konkurrensbegränsningar, en från industripolitisk synpunkt icke önskvärd
stmkturomvandling, en koncentration av ägandet, negativa verkningar på
sysselsättningen eller andra nackdelar för anstäUda och kommuner saml nackdelar
för konsumenterna, t. ex. i form av försämrad service.

Utredningen
föreslår att företagsförvärv, där det förvärvade företaget har en viss minsta
storlek, skall prövas. Enligt förslaget skall, som jag tidigare har nämnt,
regeringen kunna gripa in mot förvärvet med förbud eller åläggande, om det
behövs för att förhindra sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt. Utredningen anser att det måste vara regeringen som fattar
dessa beslut. Som skäl för detta anförs bl. a. att besluten innebär en politisk
avvägning mellan olika intressen och att i den förhandlingsverksamhet som kan
föregå besluten regeringen bör vara det bedömande organet. Härigenom åstadkoms
en samordning med annan närings- och konsumentpolitik. Enligt
utredningsförslaget skall prövning ske av förvärv av rörelse eUer del av
rörelse, av andel i handelsbolag och av aktier i aktiebolag samt vidare förvärv
genom fusioner mellan aktiebolag eller mellan ekonomiska föreningar. Aktieförvärv
skall prövas endast om de leder till ett innehav av minst 10 procent av det
totala aktiekapitalet eller röstetalet för aktiebolag som noteras på fondbörsen
och av minst 20 procent för övriga bolag. Både när det gäller förvärv av andel
i handelbolag och aktie i aktiebolag fömtsätts att ingripande skall komma i
fråga endast när förvärvaren genom förvärvet får ett kontrollerande inflytande
över det förvärvade företaget. Sådant inflytande anses föreligga när
förvärvaren kan bestämma innehållet i principbeslut om företagets ledning och
framtid.

Undantagna
från prövningen är enligt förslaget förvärv inom en koncern, nyemissioner som
i princip innebär oförändrade ägarförhållanden samt, i vissa faU, utbyte av
fordran enligt skuldebrev mot aktie.

Själva
prövningen skall enligt förslaget innefatta en vägning av för- och nackdelar
från aUmän synpunkt. Vid bedömningen skall särskilt beaktas hur förvärvet kan
påverka prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och annans
näringsutövning samt ägarkoncentrationen inom näringslivet, sysselsättningen,
berörda arbetstagares och kommuners intressen samt konsumenternas intressen.
Också ägarnas intressen skaU beaktas.

Förvärv
av företag under en viss storlek skall enligt utredningen falla utanför
prövningsområdet. Prövning skall sålunda ske endast om det företag eller den
verksamhet som förvärvet avser har sysselsatt i genomsnitt

Prop. 1981/82:165 74

minst
50 arbetstagare, omsatt minst 10 miljoner kronor eller haft tillgångar om
sammanlagt minst 20 miljoner kronor.

Organisatoriskt
föreslår utredningen alt prövningen skall ske i två steg. NO svarar för en
förberedande prövning. Denne skall därvid sortera ut de fall som kan medföra
sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt och
överlämna dessa fall till regeringen. Vissa fall skall alltid lämnas till
regeringen, nämligen om förvärvet har särskilt stor omfattning eller kan
medföra betydande olägenhet för allmänt intresse eller om andra särskilda skäl
föreligger, t. ex. alt del är av vikt att handläggningen sker snabbt. NO skaU,
när det av tidsskäl inte är omöjligt, inhämta material och synpunkter från
andra berörda fackmyndigheter, främst SPK och statens industriverk (SIND).
Detta bör NO redovisa i det yttrande till regeringen som skall följa beslutet
om överlämnande.

Enligt
utredningsförslaget skall NO:s prövning inledas genom att anmälan av ett
förvärv eller ett planerat sådant görs till NO. Berörda parter har möjlighet
att genom frivUlig anmälan sätta igång prövningsförfarandet. Om anmälan inte
gjorts kan NO ålägga part i ett förvärvsavlal att anmäla förvärvet inom viss
tid. Sådant åläggande får inte meddelas senare än två år från det avtal om
förvärvet slöts. NO kan även - om särskilda skäl föreligger - ålägga en viss
juridisk eUer fysisk person att göra anmälan, innan förvärv sker. NO föreslås
få högst två månader på sig för sin prövning.

Beredningen
i regeringskansliet av förvärvsprövningsärenden föreslås ske i en permanent
interdepartemental beredningsgmpp med företrädare för berörda departement.

Sedan
ett ärende har överlämnats till regeringen kan regeringen, efter att ha hört
parterna i ett förvärvsavtal, förbjuda förvärvet, om det vid en samlad
bedömning anses kunna medföra övervägande olägenheter av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt. Som ett alternativ till att förbjuda förvärvet kan
regeringen vid vite meddela förvärvare förbud eller åläggande för viss tid
eller tills vidare, om det behövs/ör att förhindra sådan olägenhet av förvärvet
som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Den sakliga innebörden av
detta är alt förvärvet tillåts på vissa vUlkor, som exempelvis kan gäUa
sysselsättningen, sortiment m. m. Förbjudna förvärv blir enligt förslaget
ogiltiga.

Regeringen
skall meddela sitt beslut, inom sex månader. Denna tidsfrist — liksom
motsvarande för NO - kan förlängas med samtycke av parterna i förvärvsavtalet.
Regeringens prövningstid kan också förlängas, om del är oundgängligen
nödvändigt för utredningen i ärendet. Regeringen skall, om särskilda skäl
föranleder det, kunna meddela ett interimistiskt förbud för parterna att
fullfölja förvärvet under den tid prövningen pågår.

Remissinstansernas
principiella inställning till utredningens förslag om prövning av
företagsförvärv är blandad. Sådana näringslivets organisationer som SI m. fl.
och LRF samt Svenska företagares riksförbund. Stock-

Prop. 1981/82:165 75

holms
fondbörs, handelskamrarna, KF såvitt avser kooperationen och Sveriges
aktiesparares riksförbund (Aktiespararna) är emot en förvärvsprövning. Också
vissa myndigheter, däribland bankinspektionen, försäkringsinspektionen såvitt
gäller dess område, KK, SIND och länsstyrelsen i Kronobergs län avstyrker helt
eller ställer sig allmänt negativa till förslaget. I stort sett positiva tUl
utredningsförslaget är däremot MD, NO, SPK, KOV, AMS, länsstyrelserna i
Stockholms och Norrbollens län samt Sveriges advokatsamfund och Svensk
industriförening med vissa reservationer. Bland arbetstagarorganisationerna
uttalar sig LO och TCO för förslaget medan SACO/SR och Svenska
civilekonomföreningen är kritiska mot del. En del remissinstanser, bland dem
statskontoret. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, tar inle
stäUning till principfrågan.

De remissinstanser som
anser att en lagstiftning om kontroll av företagsförvärv principiellt inte är
önskvärd anför främst följande huvudargument:

1. Sammanslagningar
av företag är önskvärda med hänsyn till vår inter

nationella konkurrensförmåga. Den svenska marknaden är liten och svens

ka företag små internationeUt sett. Samtidigt är den svenska marknaden

utsatt för importkonkurrens. Stafiiga engagemang i genomförda eller pla

nerade koncentrationsåtgärder (varvs-, stål-, textU- och skogsindustri) vi

sar att koncentrationskontroll är i stort obehövlig och utredningsförslaget

inaktuellt.

2.
Det har inte påvisats något
konlrollbehov eller exempel på skadliga företagssammanslagningar.

3.
Möjligheterna att värdera
effekterna av företagsförvärv och bedöma framtida utveckling, bl. a. potentiell
konkurrens, är små.

4.
Regeringen har redan nu olika
möjligheter att hindra företagssammanslagningar som kan medföra påtagliga
olägenheter, bl. a. genom reglerna om realisationsvinstbeskattning.

5.
Ett kontrollsystem innebär
rättsosäkerhet och kan verka hämmande på företagens planering och på näringslivet
överhuvudlaget. Sammanslagning av företag är redan fömt en invecklad och
utdragen process.

6.
Samhällets ansvar mot företag
och parter vid ett förvärvsförbud är ett oulrett problem.

När
det sedan gäller upplösning avföretag anför utredningen bl.a. (s. 249) att från
allmän synpunkt olämpliga följder av konkurrensbegränsning inom näringslivet
kan ha sin gmnd redan i de stmkturella förhåUandena på en marknad. Så kan vara
fallet när ett företag har fåll en dominerande StäUning på marknaden. En sådan
ställning har givetvis en monopolist. Men begreppet täcker också det
förhållandet att ett företag — eller en av gemensamma ägarintressen
sammanhållen grupp av företag - behärskar så stor del av en marknad att
företaget eller gmppen av företag dominerar denna. Dominansen kan bestå i en
helt övervägande marknadsandel, fortsätter utredningen. En sådan krävs dock
inte om ett företag ändock kan agera utan att behöva ta nämnvärd hänsyn till
konkurrenters och potentiella konkurrenters reaktioner.

Prop. 1981/82:165 76

Som
har nämnts tidigare påpekar utredningen att det i begreppet dominerande
ställning inte ligger att skadlig verkan nödvändigtvis förekommer. Utredningen
uttalar bl. a. följande: Från konkurrensvårdande synpunkt tilldrar sig dock
dominanssituationen särskilt intresse. Gällande rätts ståndpunkt är den att
förhandling inte skall gå ut på att undanröja vad som är en ofullkomlighet i
näringslivets struktur. KBL syftar alltså i dag inle till att förändra rådande
marknadsstruktur utan möjliggör endast ingripanden mot olämpligt utnyttjande av
ekonomisk maktställning. Vid översynen av lagstiftningen bör på nytt prövas
frågan huruvida, vid sidan av ingrepp mot ett dominerande företags åtgärder på
marknaden, en möjlighet bör finnas tiU strukturingrepp i specieUa fall.

Utredningen för därefter
en diskussion om för- och nackdelar med marknadsdominans. Därmed kommer
utredningen in på frågeställningarna kring begreppen konkurrens och
koncentration. Därvidlag pekas på stordriftsfördelar och ökad internationell
konkurrenskraft för de svenska företagen. Utredningen konstaterar alt
marknadsdominans inle behöver innebära något som framstår som oläntpligt från
allmän synpunkt. I vissa fall kan dock den dominerande positionen vara förenad
med påtaglig grad av skadlighet, menar utredningen och åberopar främst två
omständigheter. Den ena är att ett företag med en dominerande ställning kan
vidta diskriminerande eller på annat sätt repressiva åtgärder mot köpare och
kvarvarande eller presumtiva konkurrenter. Vidare kan den skyddade ställningen
leda tiU ineffektivitet. Detta kan föra med sig för höga priser.

För
vissa speciella situationer bör det enligt utredningens förslag finnas en
möjlighet till stmkluringrepp, som kan gä ut på att upplösa ett marknadsdominerande
företag i flera med varandra konkurrerande enheter. Detta föreslås ske genom en
möjlighet för regeringen att ålägga en viss näringsidkare att avhända sig
aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Åläggandet skall
kunna förenas.med vite.

Till
stöd för förslaget åberopar utredningen alt en marknadsdominerande StäUning
som medför skadlig verkan kan utgöra en mer allvarlig form av
konkurrensbegränsning än en sådan som sker i form av exempelvis samverkan
mellan konkurrenter. Vidare är betydelse för utredningens ställningslagande
främst del samtidigt framlagda förslaget om en prövning av företagsförvärv.
Utredningen anför att eftersom systemet endast avser förvärvsfall det finns
behov av strukturingrepp när ett förelag utan sådant förvärv uppnår en marknadsdominerande
ställning. Så kan inträffa exempelvis genom att konkurrenter faller bort av
andra skäl än företagsförvärv.

Utredningen
utgår emellertid från att situationer där stmkluringrepp kan komma i fråga blir
ytterst få. Bestämmelsen om sådana ingrepp har därför enligt utredningen
utformats som en undantagsregel, avsedd att tillgripas endast i myckel viktiga
fall när de normala metoderna inte är tillräckliga och det är av synnerlig
betydelse.

Förslaget
om möjligheter till strukturingrepp avvisas mycket bestämt av

Prop.
1981/82:165 77

en
majoritet bland remissinstanserna. Därvid sätts i första hand i fråga behovet
av en sådan bestämmelse. Kammarrätten i Jönköping anför sålunda att ingenting
i det redovisade utredningsmaterialet tyder på att det nu är påkaUat att införa
en så långtgående regel. Bankinspektionen anser att bestämmelsen är aUtför
långtgående och strider mot hhtills i Sverige tillämpade rättsprinciper.
Stockholms fondbörs menar att blotta förekomsten av en lagregel, som endast kan
tänkas bli tillämpad i sällsynta undantagsfall, kan öppna möjligheter till
spekulation i den politiska och ekonomiska debatten om förestående ingrepp mot
ett företag med åtföljande osäkerhet för dess ledning, anställda, kreditgivare
m. fl. Fondbörsen anser att denna osäkerhet försvårar en rationell
kurssätlning, därmed motverkar fondbörsens möjligheter att fungera som en
effektiv marknadsplats och dessutom kan utgöra en hämsko på
nyemissionsverksamheten när det gäller såväl aktier som obligationer.
Kommerskollegium framhåller all del, såvitt kollegiet kan bedöma, synes finnas
en risk för att blotta närvaron av en sådan lag minskar företagens motivation
att investera och expandera i Sverige. Vidare anför kollegiet att det, om
företagsuppdelning åläggs, finns stor risk för att det tillskapas företag som
på sikt kräver kostsamma åtgärder från samhällets sida för att överleva.
Samtliga remissinstanser med näringslivsanknytning, KF, Sveriges
advokatsamfund och handelskamrarna riktar synnerligen aUvarlig kritik mot förslaget
och menar att utredningen har tagit tiU mer våld än vad nöden kräver. KK, SIND
och KOV avstyrker också förslaget. Några myndigheter, bland dem NO och
länsstyrelsen i Stockholms län, tillstyrker förslaget. Så gör också LO, SACO/SR
och Svenska civilekonomföreningen.

För
egen del vill jag framhålla följande i frågan om ett system för kontroU av
företagsförvärv.

Mot
bakgmnd av det grundläggande önskemålet om en effektiv, fungerande konkurrens
står det klart att koncenlralionsprocessen inom det svenska näringslivet måste
följas med uppmärksamhet.

Som
skäl för att konkurrenslagstiftningen inte bör omfatta företagssammanslagningar
åberopas i första hand hänsyn till vår internationella konkurrensförmåga. Jag
instämmer i synpunkten alt sammanslagningar som är påkallade av sådana hänsyn
inte bör motverkas utan myckel starka skäl. Samtidigt måste man hålla i minnet
all en betydande del av vårt näringsliv f. n. inle är utsatt för internationell
konkurrens.

Frågan
blir därmed om man kan stanna vid den nuvarande ordningen. Jag erinrar på denna
punkt om att MD har slagit fast (se 2.3.7) att del f. n. saknas lagliga
förutsättningar alt med slöd av KBL ta upp förhandling med en förvärvare av
aktier i ett konkurrerande förelag i syfte alt förmå denne att sälja dessa. Det
kan antas att domstolen skulle komma till en liknande bedömning i fråga om
andra former av företagsförvärv.

Vid
bedömningen av frågan måste övervägas huruvida de ekonomiska skeenden det här
gäller låter sig hanteras i termer av förbud. Man måste

Prop. 1981/82:165 78

alltså
pröva om det är realistiskt att tänka sig att en formell befogenhet för ett
samhällsorgan att t. ex. förbjuda ett visst företagsförvärv går att överföra i
praktiskt handlande. En viktig faktor blir härvid all pröva vilka reeUa möjligheter
som finns att i det konkreta fallet avgöra humvida ett visst företagsförvärv
kan komma att medföra problem av den omfattning som utredningen har angett.
Enligt utredningsförslaget krävs i detta hänseende att förvärvet vid en samlad
bedömning kan anses medföra övervägande olägenheter av väsenfiig betydelse från
allmän synpunkt. Här får också uppmärksammas att ett företagsförvärv innebär en
ekonomisk transaktion mellan två parter. Det är befogat alt pröva också
säljarens läge om det tilltänkta förvärvet förbjuds. Säljarens situation måste
ju i allmänhet vara den att han har bedömt just den i förbudsärendet aktuella
försäljningen som den mest fördelaktiga eller kanske enda möjliga. Frågan
humvida säljaren har ett rimligt alternativ måste alltså från rättssäkerhetssynpunkt
tiUmätas stor vikt.

1
bilden ingår att väga de nu berörda faktorerna mot andra omständigheter som är
betydelsefulla vid bedömningen av frågan om ett system för kontroll av
förvärvsprocessen bör införas. Dit hör den grad av ansvar samhället tar på sig
för den kommande utvecklingen, vare sig man ingriper i ett visst fall eller ej
samt frågan vilka resurser som kan komma att bindas hos samhället och förelagen
vid ett system med prövning av företagsförvärv.

Mot
denna bakgmnd vill jag till en början redovisa närmare vissa remisssynpunkter.

NO
bedömer för sin del att förbud mot företagsförvärv kan bli aktuellt endast i
sällsynta fall. SIND uttalar alt endast ett mindre antal företagsförvärv skuUe
komma att hänskjutas till regeringen för granskning. Liknande synpunkter
framförs av andra remissinstanser. Vidare anför KK att utredningen inte har
givit några konkreta exempel på fusioner som har haft skadliga verkningar och
där regeringen har saknat handlingsmöjligheter. Bankinspektionen finner alt, om
olägenheter bedöms uppstå genom det nuvarande systemet, dessa redan nu kan
undanröjas eller motverkas genom regeringens agerande.

När
det gäller frågan om vilka rent praktiska möjligheter som finns att i det
enskilda fallet avgöra huruvida ett visst företagsförvärv bör förbjudas på gmnd
av förvärvets följder för skilda allmänna intressen får uppmärksammas
följande. De allmänna intressen som enligt utredningsförslaget skall beaktas är
till en början de gängse konkurrensrättsliga kriterierna prisbildningen,
effektiviteten inom näringslivet och annans näringsutövning. Vidare skaU
beaktas ägarkoncentrationen inom näringslivet, sysselsättningen, berörda
arbetstagares och kommuners intressen saml konsumenternas intressen. I sin
motivering till bestämmelsen nämner utredningen som exempel på ytterligare,
beaktansvärda allmänna intressen som grund för förbud mot företagsförvärv
försörjningsberedskapen och önsk-

Prop. 1981/82:165 79

värdheten
av en god miljö. Andra aUmänna intressen som kan behöva beaktas kan, anför
utredningen, vara av bostadspolitisk eUer jordbmkspo-litisk art. Utredningen
pekar på att det kan finnas ytterligare allmänna intressen att ta hänsyn till.
Också ägarnas intressen skall beaktas vid prövningen.

Utredningen framhåller
själv att prövningen kan innebära svåra avvägningar och all de allmänna
intressen som berörs kan strida mot varandra. På flera ställen betonar
utredningen betydelsen av att ha ett -långsiktigt perspektiv vid bedömningen.
MD, som i princip ansluter sig till utredningens förslag, framhåller att det
är fråga om ett högst sammansatt problemkomplex. KK anser att, såvitt man kan
bedöma, det torde vara en nästan omöjlig uppgift att avgöra om fömtsättningarna
för ett ingripande föreligger med beaktande av alla de kriterier som anges.
SIND ställer sig tveksamt till möjligheterna alt göra samhällsekonomiska
utvärderingar av enskilda förelagssammanslagningar. För detta krävs bl. a. att
långsiktiga, stmktureUa konsekvenser för såväl region som bransch skall kunna
överblickas och fömtses både för det fall förvärvet kommer till stånd och inle
kommer till stånd. Sveriges advokatsamfund anser det otillfredsställande med så
vida kriterier. Aktiespararna finner det på sätt och vis förståeligt att
utredningen inte har dokumenterat de nackdelar som den själv påstår att
förslaget skall skydda mot. Det måste nämligen vara utomordenfiigt svårt att
konstalera eventuella nackdelar i efterhand. Enligt Aktiespararnas bedömning
måste det dock vara ännu svårare att i förväg i samband med prövningar söka
avgöra humvida ett förelagsförvärv eller liknande är olämpligt från allmän
synpunkt.

Vid remissbehandUngen har
vidare av åtskilliga instanser ifrågasatts hur det av utredningen föreslagna
kontrollsystemet ter sig från rättssäkerhetssynpunkt och med avseende på
ekonomiska effekter för näringslivet och därigenom samhället.

KK anser att det
föreligger stor risk för godtyckliga bedömningar vid prövningen. Enligt KK
synes det också finnas stor risk för all samhället på något längre sikt kan
tvingas vidta mycket kostsamma åtgärder för all fortsätta verksamheten vid
företag som har förbjudits att förvärvas av annat företag. Ett förbud kan också
medföra att en utveckling mot en rationellare branschstmklur förhindras. NO
uttalar att en ökad kontroU av företagsförvärv och de möjligheter till
ålägganden och villkor för förelag som förslaget åsyftar, i vårt ekonomiska
system inte bör tillämpas på ett sådant sätt att företagens ansvar upplevs som
alltför betungande eller övervältras på samhälleliga organ. Länsstyrelsen i
Stockholms län framhåller att de näringspolitiska effekterna av en
förvärvslagstiftning av nu aktuell typ enligt länsstyrelsens uppfattning är
mycket svåra att bedöma. Därför måste en sådan lagstiftning uppfylla högl
ställda krav på klarhet och därmed fömtsebarhet i rättstillämpningen.

Bankinspektionen
anser att bestämmelsernas innehåll ger anledning till

Prop. 1981/82:165 80

allvarliga
betänkligheter. För företag som överväggr ett samgående måste existensen av
bestämmelserna innebära ett betydande mått av rättsosäkerhet. Det kan befaras
att reglerna kommer att verka hämmande på företagens planering och
näringslivet överhuvudtaget. Prövningen torde dessutom försvåra eller hindra
att beslut kan fattas tillräckligt snabbt, något som ofta kan vara nödvändigt
med hänsyn till de berörda företagens situation eller vara en fömtsättning för
samgåendet. SIND framhåller att det övergripande förbudskriteriet att
olägenheterna skall vara av väsenfiig betydelse från aUmän synpunkt måste
medföra skönsmässiga och i viss mån godtyckliga bedömningar. En lagstiftning på
området inrymmer därför risk för att en från samhällssynpunkt önskvärd
stmkturomvandling hindras eller begränsas. Vidare måste det enligt SIND:s
mgning bU svårt att i den totala bedömningen tillräckligt beakta ägarnas
intressen från rättssäkerhetssynpunkt.

SI
m.fl. pekar på nödvändigheten av omfattande strukturrationaliseringar och
konstaterar samtidigt att det under de senaste åren har blivit allt svårare att
genomföra samgåenden. T. o. m. i krislägen har fusjgner blivit utdragna,
kostsamma processer av ett slag som man tidigare endast har haft en begränsad
erfarenhet av inom näringslivet. En fusionskontroll som ytterligare
komplikation skulle få övervägande negativa effekter. Händels-kamrarna anser
att regler om fusionskontroll bl. a. skulle medföra problem genom den ovisshet
som skulle skapas hos berörda företag, De problem i olika avseenden som skulle
uppstå om tiUstånd inte lämnas understryks kraftigt. Aktiespararna framhåller
aspekterna onödig byråkratisering och rättsosäkerhet. Föreningen anser alt
prövningen inte kan betraktas som annat än godtycklig och att rättssäkerheten
för aktieägarna därigenom är i fara.

3.3.3.2
Det principiella ställningstagandet

Jag
kan i flera avseenden förstå remissinstansernas invändningar. Samtidigt vill
jag framhålla att de nuvarande möjligheterna att gripa |n mot företagsförvärv
som allvarligt skadar konkurrensen på en betydelsefuU marknad enligt min
uppfattning är klart otillräckliga och att det därför finns behov av regler mot
sådana förvärv. Jag är medveten om att införandet av en möjlighet tiU sådana
ingripanden skulle kunna för de berörda företagen och andra medföra
konsekvenser som i sig ter sig långtgående med hänsyn till bl. a. behovet av stabilitet
i näringsutövningen. Ingripanden mot fullbordade företagsförvärv kan t. ex.
mbba fömtsättningarna för de dispositioner som förvärvaren har vidtagit med
stöd av sin rådighet över det förvärvade. Enligt min mening kan det dock inte
övertygande hävdas alt hänsynen till omsättningens säkerhet principiellt måste
i varje avseende utesluta samhällsåtgärder för att hindra ett företags tUlväxt
genom företagsförvärv, när företaget närmar sig en ensamställning på
marknaden. En sådan tillväxt kan i vissa fall innebära ett förfaringssätt som —
med hänsyn

Prop.
1981/82:165 81

till
att gmndförutsättningen för det marknadsekonomiska systemet slås undan på den
aktuella marknaden och till övriga omständigheter - inte ter sig försvarbart.

Ett
regelsystem för att i mycket vikliga fall ingripa mot företagsförvärv måste
enligt min uppfattning bygga på det principiella stäUningstagandet att
förelagsförvärv i riktning mot en reell ensamställning för förvärvaren
åtminstone i vissa fall utgör ett missbmk av den frihet som lämnas företagen i
ett marknadsekonomiskt system. Införs ett regelsystem för att förhindra
företagsförvärv av ett sådant slag är det mot denna bakgrund naturligt för
presumtiva förvärvare att inrätta sig efler systemels förekomst. De bör
således undvika att fullborda företagsförvärv, som skulle kunna angripas med
ett sådant system, innan frågan om förvärvets godtagbarhet hunnit prövas av de
ansvariga samhällsorganen. Regelsystemet blir därmed en av betingelserna,för
näringsverksamhet och sluter naturligt an till den gmndfömtsättning som
näringslivet är baserat på, nämligen behovet av att UpprätthåUa en effektiv,
fungerande konkurrens. Jag vill här erinra om också det förhållandel att en
stark företagskoncentration inom ett led i produktionen och distributionen
allvarligt kan skada konkurrens-fömtsättningarna för företagen inom ett annat
led, tidigare eller efterföljande.

Det
är givet att ett sådant system måste kringgärdas av alldeles speciella
säkerhetsfaktorer för att i tillräcklig mån skydda rättssäkerheten saml
omsättningens säkerhet. Bl. a. krävs särskilda regler för att garantera en så
skyndsam handläggning som möjligt samt lidsfrister efter vars utgång
ingripanden mot själva företagsförvärvet i allmänhet icke fick ske. Ett system
av detta slag måste i sin helhet och till sina detaljer utformas med en
omsorgsfuU avvägning meUan de mot varandra stående intressen som
lagstiftningsärendet speglar.

Med
hänsyn tiU konkurrensens centrala uppgift i det marknadsekonomiska systemet
och dess gmndläggande betydelse för att driva fram effektivitet, rimlig
prisnivå och en resursfördelning som kommer konsumenterna tiU godo anser jag
att det mot denna bakgmnd är av stor vikt att pröva om det går att finna en
välavvägd form för ingripanden mot sådana företagsförvärv som kan bedömas
medföra en från allmän synpunkt mycket olämplig koncentration.

Enligt
min uppfattning synes remisskritiken i fråga om den tekniska lösningen
väsentligen föranledas av följande faktorer. Utredningen har föreslagit ett
mycket vidsträckt och formellt mycket omfattande kontrollsystem. Vidare har
utredningen valt att inom ramen för en konkurrenslagstiftning söka lösa också
andra problem som kan vara förenade med en koncentrationsprocess genom
företagsförvärv.

Det
finns enligt min mening saklig gmnd för den kritik som går ut på att man därmed
- i ett försök att få bort vad som är ofullkomligheter i det marknadsekonomiska
systemet - har lämnat den egentliga konkurrenspolitikens område. 6 Riksdagen
1980/81. 1 saml Nr 165

Prop. 1981/82:165 82

Visserligen
är det myckel angeläget att åtgärder vidtas som uppväger dessa ofullkomligheter
men detta bör enligt min uppfattning ske med andra ekonomisk-politiska medel
och på beprövade vägar, exempelvis inom industri- och sysselsättningspolitikens
ram. Av utredningsförslagets lagmodell framgår att en olägenhet av en viss
omfattning för ett allmänt intresse skulle kunna vara gmnd för ett förbud mot
ett förelagsförvärv. Varje form av sådant samhällsintresse skulle alltså vara
relevant. Som jag nyss berörde anför utredningen som exempel bl. a.
ägarkoncentrationen, sysselsättningen, arbetslagar- och kommunalintressen,
försörjningsberedskapen och miljöintressen. När det gäller förbud mot
konkurrensbegränsande förfaranden med skadlig verkan har utredningsförslaget
en heh annan utformning. Här måste de relevanta ekonomiska aspekterna - dvs.
negativ inverkan på prisbUdningen, effektiviteten eller annans näringsutövning
- föreligga som gmnd för ett förbud, låt vara att positiva effekter för ett
annat allmänt intresse i ett enskilt faU skall kunna motivera att denna
negativa inverkan inte bedöms som otillbörlig från allmän synpunkt liksom att
dessa effekter får vägas mot eventuella negativa verkningar för andra sådana
intressen.

Vid
övervägande av utredningsförslaget och remissynpunkterna har jag kommit fram
till att det bör vara möjligt att genom tekniska och andra förändringar i
förslaget tillgodose dess gmndtanke, som jag anser vara riktig till sin
konkurrenspolitiska inriktning, och samtidigt beakta många av
remissinvändningarna. Systemet kan enligt min uppfattning utformas så att
tillbörlig hänsyn tas tiU de motstående faktorer som jag berörde inledningsvis.
Därmed skulle man alltså ge tUlräckligt utrymme för de konkurrensvårdande
myndigheterna att i angelägna fall gripa in mot olämpliga företagsförvärv. En
lucka i den nuvarande lagstiftningen skulle därigenom fyllas. Jag kommer därför
att föreslå att möjlighet öppnas tiU samhäUsingri-pande mot vissa
förelagsförvärv. En avgränsning bör dock ske för all säkerställa att endast de
verkligt angelägna fallen möts av sådana åtgärder. Eljest löper man betydande
risker för sådana från samhällssynpunkt negativa effekter som många av
remissinstanserna har pekat på, däribland en omfattande byråkrati och centralstyrning.

Redan
nu vill jag nämna att förslaget riktas in på att förhandling i MD och, ytterst,
förbud skall kunna tillgripas mot företagsförvärv som ger förvärvaren en
dominerande stäUning eller förstärker en sådan ställning, om skadlig verkan
uppkommer. En ytterligare fömtsättning för förbud bör då vara att saken är av
särskild vikt från allmän synpunkt. Ett förbudsbeslut av MD skall underställas
regeringens prövning och bhr gällande om regeringen fastställer det.

Utredningens
förslag om att införa en bestämmelse som ger samhällel befogenhet att upplösa
företag har mötts av en remisskritik som är tungt vägande. Jag finner mig inte
kunna förorda att bestämmelsen införs.

Reglerna
rörande kontroll av förelagsförvärv bör bygga på de materiella

Prop. 1981/82:165 83

kriteriema
för ingripande på missbruksområdet. Jag tar därför först upp frågan om
utformningen av missbmksbestämmdsen.

3.3.4
Den tekniska utformningen i stort av ett sammanfört system mot missbruk

3.3.4.1 Uppläggningen

Tidigare
(3.3.2.1) har jag allmänt angett hur missbmksbestämmdsen bör byggas upp.
Materiellt bör den gmndas på begreppet skadlig verkan.

Också
de regler som jag kommer att föreslå beträffande vissa företagsförvärv utgår
från detta begrepp men anvisar särskilt konstmerade ingripandeformer för att
förhindra den skadliga verkan. Principiellt är departementsförslaget alltså så
uppbyggt att det utgör ett sammanfört system vars utgångspunkt är att man i det
enskilda fallet konstaterar att skadlig verkan föreligger. De särskilda
företagsförvärvsreglerna utgör därför i princip endast en påbyggnad i
förhåUande till missbmksbestämmdsen.

3.3.4.2 Utformningen
av missbmksbestämmdsen och ingripandereglema

Utredningen förordar att missbruksbestämmelsen, intagen i 2 kap. 1 § i

utredningens
lagförslag, i sina detaljer skall utformas på följande sätt.

Föranleder
näringsidkare skadlig verkan inom landet av konkurrensbegränsning, kan
marknadsdomstolen för att förhindra sådan verkan

1. förbjuda
näringsidkaren att tillämpa visst avtal eller avtalsvillkor eller

annat konkurrensbegränsande förfarande,

2. ålägga
näringsidkaren att tillhandahålla annan näringsidkare viss

vara, tjänst eUer annan nyttighet på vUlkor som motsvarar vad han erbju

der andra näringsidkare.

Domstolen
kan även överlämna ärendet till regeringen enligt 2 eUer 3 §.

Konkurrensbegränsning
har skadlig verkan då den, på ett sätt som är olämpligt från allmän synpunkt,

1.
påverkar prisbildningen,

2.
hämmar effektiviteten inom
näringslivet eller

3.
försvårar eUer hindrar annans
näringsutövning.

Vid
bedömningen skaU särskild hänsyn tagas till konsumentemas intressen. I fråga
om prövning av företagsförvärv gäller 3 kap.

Hänvisningarna
i första stycket sista meningen avser de av utredningen föreslagna
bestämmelserna om prisingrepp (2 §) respektive upplösning av företag
(stmkluringrepp, 3 §).

AUmänt
uttalar konkurrensutredningen följande (s. 245) om missbmksbestämmdsen:
Utredningen har inte funnit fog för att - bortsett från diskrimineringsfallet -
föreslå en genereU möjlighet att med stöd av generalklausulen utfärda
ålägganden om att uppfylla viss handlingsplikt. För en sådan bedömning talar
att ett åläggande att tillämpa visst förfarande innebär att den det riktas mot
blir skyldig att göra detta och därför inte kan

Prop.
1981/82:165 84

ersätta
förfarandet med ett annat. För att den ålagda handlingen är den från samhällets
synpunkt mest riktiga svarar därmed den instans som har utfårdat åläggandet.
Detta ansvarslagande för vad som är det rätta handlingssättet i viss situation
synes vara mer långtgående och betungande än -vad som är påkallat för
lagstiftningens syfte. - Ett förbud åter får till innebörd att vederbörande
måste upphöra med den handUng som har gjorts otillåten. Därmed står dock öppet
för honom att överväga andra handlingsmöjligheter än den förbjudna.

Utredningen
anser att utgångspunkten för lagstiftningen på detta område bör vara att den
enskilde näringsidkaren själv har att inrätta sig så att han inte förfar i
strid med lagen. Det ansvar samhället främst har anledning att ta på sig är
väsenfiigen att stoppa sådana överträdelser som för med sig samhällsskadliga
verkningar. Enklast sker detta genom ett förbud mot själva den
konkurrensbegränsande åtgärden, .när ett sådant förbud är möjligt. Någon
skyldighet för MD att - såsom blir fallet vid åläggande av handlingsplikt -
anvisa ett godtagbart ersättningsfört"arande bör därför inte föreskrivas,
bortsett från det särskilda fall som rör säljåläggande.

Vidare
uttalar utredningen följande: Ett förbud bör alltså till en början kunna riktas
mot att viss näringsidkare tillämpar ett avtal eUer avtalsvillkor som utgör en
konkurrensbegränsning varav följer skadlig verkan. Men också tillämpandet av
andra förfaranden som har sådan följd bör kunna förbjudas. Hit hör såväl
konkurrensbegränsande samverkan meUan flera näringsidkare som repressiva
åtgärder som en eller flera näringsidkare riktar mot andra. Även mot andra
skadliga konkurrensbegränsningar kommer vitesförbud i fråga. Är
förutsättningarna enligt 2 kap. 1 § uppfyllda i övrigt kan förbud komma att
gälla exempelvis att köpare tillämpar en bojkottöverenskommelse eller att
säljaren tillämpar en cirkaprisöverens-kommelse eller på annat sätt samarbetar
om pris. Vidare kan förbud avse bl. a. exklusivavtal, konkurrensklausuler,
etableringskontroll och samverkan med säljorganisation som medel.

Enligt
utredningens bedömning bör den tekniska utformningen av förbud i allmänhet
inte bereda svårigheter. Delsamma gäller den möjlighet alt meddela
säljåläggande som finns redan nu, i gällande KBL. I utredningens specialmotivering
behandlas detta ytterligare. Det framhålls särskilt alt förbud kan riktas
endast mot vad som utgör en konkurrensbegränsande åtgärd. Uppstår skadlig
verkan på så sätt att ett marknadsdominerande företag i sin skyddade ställning
blir ineffektivt e.d. utgör förbudsmetoden inte den rätta formen för ingripande
mot denna verkan. Avsikten är alltså inte att förbud skall användas vid sådana
skadliga följder av ett företags handlande eller brist på handlande. Givetvis
kan dock förbud komma i fråga vid externa följder, dvs. när företagels
förfarande medför verkan för andra.

Förslaget
innebär dock, fortsätter utredningen, att bl. a. vid ineffektivitet m. m.
andra ingripanden kan ske. Därmed avser utredningen, fömtom annat, de
föreslagna föreskrifterna om pris- och stmkluringrepp.

Prop. 1981/82:165 85

Om
utformningen av missbruksbestämmelsen uttalar utredningen i övrigt bl. a.
följande: Utredningen har, som framgått av det tidigare anförda, inte funnit
fog för att föreslå ändring i fråga om de principer som bör ligga till gmnd för
ingripanden på missbruksområdet samt de faktorer som får beaktas vid
prövningen. Med hänsyn till detta och tUl värdet av att knyta an till
hittillsvarande rättstillämpning har utredningen sökt att i den nya
bestämmelsen i största möjliga mån använda de termer och begrepp som finns i
nuvarande KBL. - På sätt som skadlighetsbegreppet är uppbyggt skall förhindras
sådant som är till nackdel från konkurrenspolitisk synpunkt. Lagförslaget har
därför, i vad avser det område som den nuvarande lagen omfattar, inte den
innebörden att ingripande skall få ske mot viss konkurrensbegränsning endast
därför att den innebär exempelvis att arbetskraft friställs i en omfattning
som är till väsenfiig olägenhet från allmän synpunkt. Ett ingripande skaU
alltjämt bygga på vad effektkriterierna innehåller om prisbildning,
effektivitet och annans näringsutövning. Däremot kan givetvis, liksom i dag,
vid prövningen av vad som skaU anses vara skadligt dämtöver beaktas de positiva
och negativa följder en konkurrensbegränsning kan ha för andra allmänna
intressen än de rent konkurrenspolitiska. Sådana samhällsintressen kan gälla
sysselsättning, anställdas intressen, konsumenternas valfrihet och
servicebehov, kostnader för samhället vid flyttning av företag och arbetskraft
- bl. a. med hänsyn till gjorda investeringar, branschprogram som fömtsätter en
mer planmässig stmkturdl utveckhng, lokaliseringsfrågor, handelsbalansen,
landets försörjning vid kriser, bibehållandet av Sveriges internationella
konkurrensförmåga m. m. Av det anförda framgår att det vid bedömningen måste
ske en avvägning meUan vad som kan anses från allmän synpunkt tala för och mot
viss konkurrensbegränsande åtgärd.

1
fortsättningen framhåUer utredningen bl. a. följande: Liksom den nuvarande generalklausulen
i 5 § KBL ger den här föreslagna klausulen utrymme för fortsatt rättsbildning
och utfyllnad inom den givna yttre ramen. Eftersom förhållandena på det område
där regeln skall tillämpas är föränderliga kan och bör inte ställas upp ett
detaljerat schema över vilka konkreta företeelser ingripanden kan riktas mot.
På sätt som gäller redan nu bör ål de rättstillämpande organen lämnas att
bedöma när ingripande skall ske. Allmänt kan dock sägas att förfaranden som
ligger nära del enligt förslaget utvidgade förbudsområdet kan av samma skäl som
har grundat förbudet vara att bedöma som skadliga. Vidare är det en viktig
uppgift att med stöd av generalklausulen hindra beteenden som kringgår de
straffbelagda förbuden. - Av den föreslagna bestämmelsen framgår att uttrycket
otillbörligt i 5 § andra stycket KBL har ersatts med termen olämpligt. Härmed
avses dock ingen ändring i sak.

Vissa
av remissinstanserna har redovisat detaljsynpunkler på den föreslagna
missbmksbestämmelsen. Flera reagerar mot att utredningen använder
utryckssättet olämpligt från allmän "synpunkt. De pekar på att i

Prop.
1981/82:165 86

nuvarande
lag i stället används begreppet otillbörligt, som anses ha en bättre valör.
Exempelvis MD uttalar att det sistnämnda uttrycket är avsevärt starkare.
Begreppet olämpligt ger enligt domstolen intryck av en utvidgning av
möjligheterna till ingripande.

Flera
remissinstanser tar upp frågan om formerna för ingripande. NO uttalar bl. a.
följande: Den huvudsakliga formen för MD:s ingripande skall enligt utredningen
vara förbud. Åläggande skall inle få användas annat än i de fall där åläggande
kan utfärdas redan enligt gällande lag, dvs. i fall av leveransvägran eller
hknande diskriminering. Eftersom MD i nuläget har praktiskt taget obegränsade
möjligheter att inom ramen för en förhandlingslösning välja former för
undanröjande av skadlig verkan, finns del anledning att fråga sig om
utredningens förslag ger ett tillräckligt utrymme för MD att på ett effektivt
sätt ingripa mot alla typer av konkurrensbegränsande förfaranden. Vid vissa
tillfällen kan det framstå som nödvändigt för att undanröja skadlig verkan att
ett företag korrigerar viss tidigare vidtagen åtgärd vars verkningar alltjämt
fortlever. Det kan exempelvis vara fråga om att återkalla uppmaning tiU bojkott
eUer liknande aktioner. - MD:s rätt att meddela förbud för näringsidkare
att-tillämpa visst konkurrensbegränsande förfarande omfattar enligt
utredningen även möjlighet att förbjuda underlåtenhet som medför skadlig
verkan. Även med en sådan tolkning av innebörden av ett förbud torde man inte
kunna ingripa mot varje form av konkurrensbegränsning med skadlig verkan. Det
finns risk för att den ovanliga konstmktionen att förbjuda underiålenhet inte
är tillfyllest. Det kan nämligen visa sig svårt att formulera invändningsfria
förbudsleman. Mot bakgmnd av bl. a. detta menar NO att MD:s möjligheter att
utfärda ålägganden måste vidgas, så att sådana kan utfärdas även när det inte
är fråga om leveransvägrans- och diskrimineringssitualioner.

Advokatsamfundet anser att
man måste beakta att de avtal, avtalsvillkor, eller andra konkurrensbegränsande
förfaranden som det är fråga om ofta utgör en del i ett komplicerat
affärsförhållande mellan parterna. Detta försvårar möjligheten att - om hänsyn
tas till samtliga övriga avtalsförhållanden och relationer parterna emellan -
rätt bedöma verkan av ett förbud . riktat mot ett avtal, avtalsvUlkor eUer
förfaranden. Den nuvarande förhandlingsordningen har gjort det möjligt för MD
och parterna att, efter det att MD uttalat sin mening humvida ett visst
förhållande inneburit en skadlig konkurrensbegränsning, gemensamt söka finna en
ändring i avtalet så att den skadliga verkan undanröjts. Genom det sätt på
vilket utredningen föreslår att MD nu skall kunna utfärda förbud kommer
partema inte att ha deiina möjlighet att justera avtalet och samtidigt vara
säkra på att det justerade avtalet inte strider mot av MD utfärdat förbud. Det
kommer därför att vara av avgörande betydelse för parternas fortsatta agerande
hur förbudet utformas.

SI
m.fi. anför bl. a. att ett system där missbmksregler blir omedelbart
sanktionerade genom förbud och ålägganden enligt deras mening är alltför

Prop. 1981/82:165 87

tmbbigt,
inle minst därför att konsekvenserna av detta är oberäkneliga då förhållandena
ändrats med tiden efter ett beslut.

För
egen del viU jag framhålla följande.

Jag
har tidigare (3.3.2.1) uttalat att jag anser att begreppet skadlig verkan är
väl ägnat att ligga liU grund för en missbmksbestämmdse i den nya
konkurrenslagen. Jag ansluter mig mot bakgmnd av vad jag då anförde tiU
utredningens beskrivning av hur skilda faktorer får avvägas mot varandra vid
bedömningen av skadlighetsfrågan. Liksom utredningen finner jag del lämpligt
att man — för att bevara kontinuiteten i rättstillämpningen - i största möjliga
mån bygger på termer och begrepp i den nuvarande lagen. De förändringar som
utredningen ändock har gjort kan jag i stort ansluta mig till. Av skäl som MD
har fört fram anser jag emellertid att begreppet otillbörligt inte bör ersättas
med utlryckssältet olämpligt. Någon ändring av den innebörd uttrycket
otillbörligt har fått i praxis är inle avsedd.

I
fråga om de tekniska formerna för ingripande vill jag erinra om alt jag
tidigare (3.3.2.1) har förordat all MD skall använda ett förhandlingsinslm-ment
mot skadlig verkan, när inte omständigheterna talar mot detta. I övrigt
förordar jag som nämnts utredningens förslag att MD skall kunna förbjuda ett
företag att tillämpa visst avlal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande
förfarande. Jag anser att svårigheter av del slag, som advokatsamfundet och SI
m. fl. pekar på, går att övervinna i den praktiska hanteringen.

MD
behandlar en fråga som rör förbudets tekniska avfattning. Domstolen pekar på
att utredningen i specialmotiveringen uttalar alt vid avfattandet av ett
förbud klart skall anges vad som är förbjudet. På denna punkt anför domstolen
bl. a. följande: Delta resonemang, som uppenbarligen är dikterat av en strävan
att åstadkomma rättssäkerhet, finner MD i och för sig vara lovvärt. Det bör
emellertid påpekas att enligt avtalsvillkorslagen, som uppvisar likheter med
det föreslagna aktuella stadgandet däri alt enligt båda lagarna fråga kan vara
om förbud mot avtalsvillkor, kan MD förbjuda näringsidkare att använda visst
villkor eller väsentligen samma villkor. Enligt marknadsföringslagen kan
domstolen på jämförligt sätt låta förbudet avse viss handling "eller annan
liknande handling". Skälet till ifrågavarande regleringar i
avlalsviUkorslagen och marknadsföringslagen är givelvis att ett förbud som
träffar endast visst preciserat villkor eller handlande ofta lätt skulle kunna
bli verkningslöst genom att den förbudet avser företar en i sak betydelselös
modifiering av ett viUkor eller ett handlande. Del synes böra övervägas om det
inte också i den konkurrensrättsliga regleringen borde ges möjlighet att vid
meddelande av ett förbud något vidga förbudsområdet utöver just det villkor
eller handlande, varom fråga är, på sätt är fallet enligt avtalsvillkorslagen
och marknadsföringslagen; skälet, härför torde göra sig lika starkt gällande
vid den aktuella lagstiftningen som vid de nämnda båda lagarna.

Jag
finner MD:s nu redovisade överväganden till en viss del välmolive-

Prop. 1981/82:165 88

rade.
Enligt min uppfattning bör regeln formuleras så, att MD kan förbjuda en
näringsidkare att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande
förfarande eller att tillämpa väsenfiigen samma förfarande som det sålunda
förbjudna. Dock vill jag understryka att sistnämnda möjlighet bör användas med
påtaglig försiktighet, eftersom förhållandena på det konkurrensrättsliga
området är mycket speciella. I princip får tvekan inte råda om vad som i det
stora hela ryms i ett förbud som utvidgats UU att gäUa ett väsentligen identiskt
förfarande. Ofta torde det vara lämpligt att det aUernativa förfarande som
förbudet omfattar preciseras mer konkret. Samtidigt får man vara medveten om de
svårigheter som kan möta på denna punkt. Å andra sidan finns det med förbud mot
mer opreciserade alternativa förfaranden en betydande sannolikhet för att en.
allmän domstol kommer att vara obenägen att döma ut ett förelagt vhe eller i
vart fall kommer att vara benägen att jämka del. Detta kan komma att förringa
det konkurrensrättsliga systemets funktionsduglighet. Eftersom mitt förslag
omfattar också en möjlighet till interimistiska förbud finns det utrymme att
snabbt gripa in i de fall då det slutligt meddelade förbudet inte täcker
alternativa förfaranden. Detta torde leda till alt MD i allmänhet kan underlåta
att låta ett förbud omfatta andra alternativa förfaranden än sådana som låter
sig preciseras med tiUräcklig tydlighet.

Utredningen
föreslår vidare (s. 393) att den nuvarande åläggandeformen vid säljvägran m. m.
i 21 § KBL skall bibehållas med vissa omformuleringar. När skadlig verkan har
konstaterats skall enhgt förslaget MD kunna ålägga en näringsidkare att
tillhandahålla en annan näringsidkare viss vara, tjänst eUer annan nyttighet på
villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare. Utredningen anför
vidare att någon ändring i förhållande till vad som har uttalats i förarbetena
tUl 21 § KBL (prop. 1966: 13 s. 22 ff., 3LU 4, rskr 79) inte ligger till gmnd
för förslaget, med ett undantag. Detta är att bestämmelsen läcker mer än 21 § KBL,
som är begränsad tiU alt gälla försäljning av förnödenhet.

Vid
tillkomsten av 21 § KBL uttalade departementschefen bl. a. följande.

En
vitesbestämmelse kan inle begränsas till att gälla endast ren leveransvägran.
Med leveransvägran bör jämstäUas sådana faU då leverantör visserligen erbjuder
leverans men endast på villkor som klart missgynnar kontrahenten i förhåUande
till andra köpare. Villkoren bör motsvara vad leverantören erbjuder andra
jämförbara köpare. Jämförelsen bör härvid i första hand avse såväl säljares som
köpares prestation i likartade fall.

Syftet
med ett vitesföreläggande bör vara att söka upprätta affärsförbindelser på
normala villkor mellan parterna snarast möjligt och föreläggandena bör
utformas från denna utgångspunkt. Det torde inte vara lämpligt att uppställa
några närmare regler angående föreläggandenas utformning. Förhållandena i det
enskilda fallet måste vara avgörande. Näringsfrihetsrådet bör under
förhandlingsskedet inhämta erforderliga uppgifter för att kunna

Prop.
1981/82:165 89

bedöma
de försäljningsvUlkor som i det aktuella fallet kan anses motsvara vad
leverantören erbjuder andra företagare. Uppenbart är att vitesföreläg-gandet -
vare sig det görs mer eller mindre detaljerat - måste ges ett så preciserat
innehåll att oklarhet inte uppstår om föreläggandels innebörd. Det bör beaktas
att förhållandena inom näringslivet kan undergå snabba förändringar. Av detta
skäl och med hänsyn till syftet att snarast etablera en normal affärskontakt
bör föreläggandet alltid gälla en begränsad tid. När den företagare som skall
åläggas leverans är en juridisk person får det anses naturligt att
föreläggandet riktas direkt mot den juridiska personen.

Såsom--- framhållits
torde del i vissa lägen vara nödvändigt att sätta

vitesbeloppet
högt.

Jag
ansluter mig till utredningens förslag. De synpunkter departementschefen
anförde år 1966 synes alltjämt kunna vara tUl vägledning vid rättstillämpningen.

Vidare
vill jag peka på att införandet av den förbudsteknik som jag förordar också
vidgar de möjligheter som förefinns enligt lagstiftningen från år 1966. Sålunda
blir det exempelvis i fall av säljvägran möjligt för MD att välja mellan
förbuds- och åläggandetekniken.

Bortsett
från fall av diskriminering avvisar utredningen tanken på att införa en möjlighet
för MD att ålägga ett företag att uppfylla viss handlings-phkl. Vad utredningen
uttalar om möjligheten att förbjuda en underlåtenhet som i sig kan bedömas som
en konkurrensbegränsning synes mig dock i sak stå åläggandeformen nära.
Samtidigt lämnar utredningens konstruktion på denna punkt utrymme för olika
frågetecken. Rent praktiskt kan det visa sig svårt att i ett konkret fall
använda konstmktionen. Denna kan också föra med sig osäkerhet om förbudets
omfattning.

Jag
är visserligen övertygad om att MD i de flesta fall på ett naturligt sätt bör
kunna använda förbudstekniken. Detta gäller även fall då förbudet i sak kan
sägas innebära ett visst åläggande. Som ett teoretiskt exempel kan tas förbud
att bedriva visst kartellsamarbete utan att vidta någon viss åtgärd, såsom att
upplysa köpare om karlellsamarbetet. Man rör sig här med en form av förbud som
bmkar kallas villkorade. I sådana anges under vUka fömtsättningar förbuden inte
gäller. I vissa situationer är dock förbudsmetoden inte lämplig för att förhindra
skadlig verkan av en konkurrensbegränsning. Så är exempelvis fallet när
förbudet inte kan eller bör knytas an tiU ett visst konkurrensbegränsande
förfarande ulan avser att framtvinga ett handlingssätt som kan förhindra
skadlig verkan av ett annat sådant förfarande. Ett exempel som NO anför är
skyldighet att skriftligen återkalla tidigare uppmaning till bojkotlaktion. Här
synes den rena handlingsplikt det rör sig om inte få uttryckas som ett förbud
att underlåta att verkställa sådan återkallelse. I främst fall av denna eller
liknande art bör det finnas möjlighet för MD att direkt ålägga företagel alt
vidta den åtgärd som prövas erforderlig. Det anförda utesluter givetvis inte
att villkorade förbud kommer till användning.

Prop. 1981/82:165 90

Jag
förordar alltså att tekniken med åläggande får användas också utanför det
område som gäller säljvägran o.d. Samtidigt menar jag alt de synpunkter som har
varit avgörande för utredningens förslag är värda det största beaktande vid
domstolens val mellan förbud och åläggande i det enskUda fallet. Jag anser att
valet måste träffas med utgångspunkt i att företagens handlingsfrihet inte skaU
inskränkas mer än som är nödvändigt för att tillgodose de intressen som lagen
vill skydda. En nackdel med åläggandetekniken kan, som utredningen har
redovisat, vara att företagens handlingsfrihet försvinner. En annan är att
samhället måste ta ansvaret för att det påbjudna handlingssättet är det från
allmän synpunkt mest riktiga. Därför menar jag att MD i allmänhet i första hand
bör pröva om förbudstekniken är lämplig. Så torde ofta vara fallet. I andra
fall kan ett åläggande vara nödvändigt eller mer ändamålsenligt än ett förbud.
Det kan också visa sig lämpligt att ange det påbjudna i form av ett förbud
kompletterat med ett åläggande. Om en sådan kombination är tiUräcklig från
allmän synpunkt och företaget genom detta får större handlingsfrihet bör den
vägen givetvis väljas.

Givetvis
bör en befogenhet att meddela åläggande av en handlingsplikl så långt möjligt
preciseras och begränsas. Ett problem därvidlag är dock att de situationer som
ålägganderegeln måste läcka in torde kunna vara av de mest skiftande slag.
Delta hänger samman med att själva begreppet konkurrensbegränsning är så
vidsträckt. De företagsbeleenden m. m. som det därvid är fråga om kan variera
utan givna gränser.

Jag
menar dock att det finns en naturlig ram för vad ålägganden bör få gå ut på.
Ramen utgörs av åläggandets samband med förbudstekniken och karaktär av
komplement till denna. Förbudslekniken är ju inriktad mot ett visst
konkurrensbegränsande förfarande, exempelvis en uppmaning till bojkott, som
skaU bringas att upphöra. Så kan ske genom alt vederbörande förbjuds vid vite
att upprepa åtgärden. Här kan åläggandetekniken komma in på ett naturligt sätt
i den formen att vederbörande därtill förpliktas att skriftligen återkalla
uppmaningen. Åläggandet blir därmed en teknik för att tiUrättalägga den
situation som har uppstått genom det konkurrensbegränsande förfarandet. Ett
annan exempel, som inte har berörts, är mndskri-velser från en branschförening
i syfte alt få medlemmarna att inle underskrida en viss prisnivå. I dessa faU
kan ett åläggande att skriftligen upplysa om att prissättningen är fri vara
påkallat, eventuellt i förening med ett förbud mot fortsatta mndskrivdser av en
sådan art.

Syftet
med ett åläggandeinstitut på konkurrensområdet bör alltså i princip vara att
ändra på ett av näringsidkare tillämpat konkurrensbegränsande handlingsmönster
för att motverka negativa effekter av den art som skadlighetsbegreppet
omfattar. Åtgärden bör kallas rättelseåläggande.

1
det remitterade förslaget har jag mot denna bakgmnd gjort vissa begränsningar i
fråga om vad åläggande får inriktas på. Detta behandlas i specialmotiveringen.

Prop. 1981/82:165 91

Jag
har tidigare redovisat av utredningen lämnade exempel på förfaranden som man
kan ingripa mot enligt missbruksprincipen, när de är förenade med skadlig
verkan. Givetvis finns det andra exempel. En ram för vad som får beaktas utgörs
av det rättsliga begreppet konkurrensbegränsning. Det måste bli de
rättstillämpande organens uppgift att, liksom f.n., med utgångspunkt i lagens
syften, skyddsintressen och funktionssätt faststäUa vilka företeelser som är
att hänföra tUl delta begrepp. Genom den intresseavvägning som måste ske vid
bedömningen av vad som är otillbörligt från allmän synpunkt skall säkerställas
att förbud eller åläggande ej riktas mot förfaranden som är betydelselösa från
konkurrenssynpunkt eller som av annan grund inte bör hindras sett ur konkurrenslagens
synvinkel. Bedömningarna i dessa avseenden kan ibland komma att ställa de
rättstillämpande organen inför en grannlaga uppgift.

Som jag redan har nämnt
delar jag utredningens uppfattning att man varken kan eller bör ställa upp ett
detaljerat schema över vilka konkreta företeelser ingripanden kan riktas mot.
Utredningen har likväl dragit vissa slutsatser om marknadssituationer m. m. som
bör ägnas särskild uppmärksamhet. Dessa slutsatser har jag berört tidigare
(3.3.2.2).

Med
det anförda har jag angivit vissa av de huvudelement som bestämmelserna bör
bygga på. Grunden bör således vara begreppet skadlig verkan.
Ingripandeformerna omfattar förbud och vissa ålägganden. Dessa skall kunna
förenas med vite. Jag går nu över tiU att behandla andra frågor som gäller
avgränsningen av missbruksbeslämmdsens räckvidd.

Den
personkrets som nuvarande lagstiftning omfattar bestäms genom begreppet
företagare. En legaldefinition av detta begrepp finns i 26 § KBL. Definitionen
innebär att KBL ej omfattar pengar eller andra betalningsmedel och inte heUer
fast egendom eller upplåtelse av sådan egendom. Jag kommer senare (3.6.1) att
förorda att denna begränsning slopas och alt lagen generellt får sin inriktning
på näringsidkare. Detta begrepp bör således användas i lagen.

I
fråga om bestämmelsens tekniska utformning vill jag tillägga följande.

Den förutsättning som
utredningen anger för ingripande enligt missbruksbestämmelsen är, att om en
näringsidkare/öron/eder skadlig verkan inom landet av konkurrensbegränsning
marknadsdomstolen kan för att förhindra sådan verkan vidta vissa åtgärder. Vid
remissbehandlingen har det riktats en viss kritik mot denna avfattning. Den går
ut på att texten är svårläst. Jag kan i viss mån ansluta mig tUl den
uppfattningen. Samtidigt delar jag utredningens åsikt att det inte bör krävas
att näringsidkaren själv har framkallat konkurrensbegränsningen men väl att han
föranleder den skadliga verkan av denna, alltså ett krav på samband. Saknas
denna länk i lagtexten finns ingen där angiven spärr mot att, när ett företag
har framkallat en konkurrensbegränsning med skadlig verkan, ett annat företag
förbjuds att tUlämpa ett visst förfarande som visserligen inte har föranlett
den skadliga verkan som del är fråga om men som, om det stoppas, kan

Prop. 1981/82:165 92

undanröja
denna verkan. Som ett exempel kan tas att företaget A vägrat att leverera en
homogen produkt till en detaljist och att därefter A:s konkurrent B åläggs att
leverera samma slag av produkt till denne detaljist.

Vidare
anser utredningen att det bör gälla ett krav på vad som sedan länge på detta
område kallas inlandsverkan. Därmed avses alt effekterna av en någonstans
förekommande konkurrensbegränsning skall visa sig inom landet. Också i detta
avseende delar jag tankegången. Därmed är i och för sig inte sagt alt
förhållandet måste anges i lagtexten. Ur en annan synvinkel låter det sig ju
sägas att en svensk lagstiftning naturiigen måste tolkas i en sådan riktning,
även om detta inte är särskilt angivet. Med hänsyn tiU omständigheterna finner
jag det dock lämpligt att begränsningen får komma till uttryck i bestämmelsen.
Innebörden av begränsningen belyses i det följande (3.6.2.).

Med
utgångspunkt i detta sker i departementsförslaget en lagteknisk omredigering i
förhållande till utredningsförslaget. Själva missbruksbe-slämmelsen inryms
därvid i en särskild paragraf, 2 §, som innehåUer de viktigaste materiella
rekvisiten. De skilda formerna för ingripande tas in i efterföljande
paragrafer. Vid omredigeringen tillgodoses också vissa synpunkter som har
förts fram vid remissbehandlingen.

Att
MD kan gripa in för att förhindra skadlig verkan innebär två saker, framhåller
utredningen. 1 det ena fallet vidtas åtgärden för all bryta ett ej avslutat
beteende. I det andra kan beteendet ha upphört men ändock ha bragts under
domstolens rättsliga prövning. Förbudet riktas då, säger utredningen, mot ett
framtida ålempptagande av förfarandet. Härvid krävs det enligt utredningen inte
att påtaglig risk föreligger för att detta förnyas.

Som
skäl för att prövning i MD skall kunna ske också när en konkurrensbegränsning
har upphört anför utredningen följande: På marknadsföringsområdet är en sådan
prövning möjlig i MD, men enligt vad domstolen har slagit fast (MD 6/1976, PKF
1976:2-3) saknas denna möjlighet på förevarande område. Med hänsyn till MD:s
rättsbildande funktion finns dock ett klart behov av att samma ordning skall
gälla på konkurrensbegränsnings-området som i fråga om MFL. Till den osäkerhet
som kan råda om vad som är gällande rätts innebörd på sistnämnda område bidrar
otvivelaktigt en begränsning som den nuvarande. Det kan ju nämligen förekomma
fall av stor principiell vikt där rättelse sker frivilligt och som därför inte
kan prövas av MD. Förslaget tiU ny KBL bygger därför på gmndtanken alt talan i
ett konkurrensbegränsningsärende skall kunna väckas också när den åtgärd talan
har riktats mot har upphört.

MD
finner förslaget välmotiverat och NO anser del vara av stor vikt att en sådan
möjlighet skapas. De näringshvsorganisationer som har berört förslaget är dock
kritiska. Enligt LRF synes del inte vare sig principieUt förenligt med
missbmksprincipen, av större värde från prejudikalsynpunkt eUer i övrigt
behövligt att en sådan möjlighet införs. Inle heUer här kan paraUeller med
marknadsföringslagen anses ha större bärighet. NO:s resurser bör i stället
inriktas mot åtgärder som fortfarande pågår.

Prop. 1981/82:165 93

SI
m.fl. framhåller att, med den förhandhngsprincip som hittills har varit
gmndläggande på missbmksområdet och som av tidigare anförda skäl bör
bibehållas, det är oförenligt att prövningen i MD skulle kunna avse verkningar
som redan har blivit undanröjda. Något vägande skäl har inte anförts för att
det skulle finnas behov av att bringa principfall under MD:s prövning, om det
inte finns något företag som vidhåller en konkurrensbegränsande åtgärd av det
slag som påstås ha skadlig verkan. Vidare måste med hänsyn till karaktären av
prövningen enligt KBL prejudikatsinlresset av ett avgörande efter ett
förfarande som har genomförts utan någon reell motpart till NO betecknas som
ringa. För prejudikatsbildningen är det av särskild vikt att sakfrågorna
belyses genom argumentation från båda sidor. I sådana fall då
konkurrensbegränsande åtgärder av ett slag som påstås ha skadlig verkan
genomförs av ett flertal olika företag är det därför viktigt att NO:s talan
riktas mot något företag som fortsätter med sådana åtgärder även efter NO:s
ingripande. Ett företag som av något skäl redan har upphört med den
konkurrensbegränsande åtgärden saknar reellt intresse av att utveckla sin talan
med det arbete och de kostnader som är förbundna därmed. Mot bakgrund härav
hemställer organisationerna att prövning av konkurrensbegränsning som redan
upphört inte skall kunna förekomma.

TiU
de negativa remissinstanserna hör Sverige advokatsamfund som anser att den
föreslagna rätten att pröva konkurrensbegränsning, som har upphört, torde vara
en följd av utredningens förslag att förhandUngsprinci-pen skall frångås.
Samfundet delar inte utredningens uppfattning alt MD skall kunna pröva
principiellt viktiga fall efter del att den mot vilken NO:s talan riktar sig
har upphört med åtgärden och då torde ha ringa intresse av att få ärendet
fuUständigt prövat av MD. Dessutom torde det kunna inträffa, vilket har skett
inom marknadsföringsområdet, alt näringsidkaren antingen har upphört med sin
verksamhet eller inte kan påträffas. Det två-partsförhållande på vilket
förfarandet inför MD vilar kommer i sådant fall i obalans. Samfundet utgår från
att, om den av samfundet föreslagna ändringen i förhandhngsprincipen
genomförs, avfattningen av 2 kap. 1 § ges en utformning så att MD:s bedömning
skall avse endast existerande konkurrensbegränsningar. Även i det faU
förhandlingsprincipen helt skulle överges — i enlighet med utredningens
förslag - bör bestämmelsen i 2 kap. 1 § utformas så alt den endast avser
aktuella konkurrensbegränsningar.

Jag
vUl peka på att det är svårt att dra paralleller med marknadsföringsområdet.
Där gäller det ofta att ta ställning till vederhäftighetsfrågor och att göra etiska
bedömningar. På konkurrensbegränsningsområdet rör det sig däremot om ofta
mycket komplicerade ekonomiska frågor. Ett omfattande utredningsmaterial krävs
i allmänhet. Rättegångsförfarandena blir därmed tidskrävande för parterna.
Detta leder ofta till höga rättegångskostnader.

Mot
bakgmnd bl. a. av detta anser jag att prövning i MD av ett konkurrensbegränsande
förfarande i allmänhet inte bör förekomma, när man har

Prop. 1981/82:165 94

betryggande
anledning att tro att förfarandet är avbmtet och inte kommer att återupptas.
Där å den andra sidan en sådan anledning saknas, synes det mig kunna bli ett
hinder mot lagstiftningens effektivitet om frågan humvida ett visst
konkurrensbegränsande samarbete har upphört eller inle måste ledas i bevis av
NO. Min uppfattning bygger på följande omständigheter.

För
den utomstående som viU bedöma graden av konkurrens på en marknad kan det vara
mycket svårt eller omöjligt att konstalera om konkurrensen fungerar eller om
företagen samarbetar om en gemensam prissättning m. m. Vad man i sådana fall
ofta får söka spåra är parallelliteter i konkurrenternas faktiska handlande.
Prissättningsbeteendet är här naturligen av särskilt intresse. Möjligheten alt
avläsa samtidiga och hknande prishöjningar - alltså mönstret för ett gemensamt
förfarande — försvåras dock av att det i ett företags strategi kan ingå att
ibland bryta sig ur samarbetet för viss tid.

Har
samarbetet upphört kan detta dessutom vara tUlfälligt och samverkan kanske
lätt kan åtempptas. Till detta kommer att det i bedömningsögonblicket kan
återstå lång tid innan nya prissättningsbeleen-den antyder om företagen har
börjat uppträda självständigt eller om de fortsätter samarbetet.

Om
NO i dessa och liknande fall skulle ha bevisbördan för att det
konkurrensbegränsande förfarandet pågick eller om ett avbrott i samarbetet
skulle innebära ett formellt hinder mot att fortsättningsvis förbjuda detta,
skulle lagstiftningen riskera att bli ett slag i luften i vissa fall.
Exempelvis skulle NO ibland inte kunna utfärda förbudsföreläggande när
företaget anmäler att det har upphört med ett påtalat förfarande. Motsvarande
gäller i fråga om MD:s förbud.

På
grund av det anförda bör man enligt min mening hålla fast vid utredningens
teknik att använda begreppet förhindra skadlig verkan. Därmed markeras således
att meddelat förbud avser såväl fortsättandet av det otillåtna förfarandet som
ett ålempptagande av delta. Jag vill erinra om vad jag nyss uttalade om alt i
de fall, där man har betryggande anledning att tro att ett förfarande är
avbrutet och inte kommer att återupptas, prövning i MD i allmänhet inte bör
förekomma. Vad som närmare bör gälla i dessa avseenden får prövas i
rättstiUämpningen.

Det
finns en rad andra frågor att ta upp, som har samband med
miss-bmksbestämmelsens funktionssätt m. m. Dit hör den tidsrymd under vUken
förbud eller åläggande bör gälla och omprövning av beslut om tvångsingripande.
Ytterligare gäller det bl. a. frågor om interimistiska beslut i MD,
föreläggande om förbud m. m. som NO skulle meddela i ärenden som inte är av
större vikt, missbmksbeslämmdsens användning också på del straffbelagda området
samt uttrycklig rätt för MD att särskilt behandla frågan huruvida skadlig
verkan föreligger (mdlandom). Jag tar upp detta senare sedan jag behandlat
frågan om missbruksbestämmelsens koppling till företagsförvärv med skadlig
verkan. I fråga om lagtextens lydelse hänvisar jag till det remitterade
lagförslaget.

Prop. 1981/82:165 95

F.
n. gäller att MD, om en förhandling mot skadlig verkan inle ger avsett resultat
och ärendet inte rör diskriminering, skall göra anmälan till regeringen, när
saken finnes vara av större vikt. Bakgrunden till bestämmelsen är tanken (jfr.
prop. 1946:264 s. 29 och 1953:103 s. 94) all lagstiftningen skuUe kunna skärpas
samt vidare att regeringen exempelvis skuUe ha möjlighet att vidta åtgärder för
tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga företag samt statligt
övertagande av en monopoliserad näringsgren. Det var förutsatt att vissa
sådana åtgärder krävde riksdagens medverkan. Endast vid ett tiUfälle har MD
gjort anmälan.

Anmälningsförfarandet var
enligt mitt synsätt befogat vid introduktionen av ett system där det bedömande
organet, NFR, uteslutande hade förhandlingsbefogenheter. Läget är nu helt
förändrat och jag ser inle något behov av att ha en forrriell ordning av detta
slag inskriven i systemet. Att förfarandet nu slopas hindrar givetvis inte MD
all agera med en anmälan, om så anses behövligt.

3.3.4.3
Utbyggnad med särskilda regler mot missbmk genom företager-värv

Rörande
mitt principiella ställningstagande till frågan om behovet och lämpligheten av
att införa ett system för kontroll av företagsförvärv hänvisar jag till det
tidigare (3.3.3.2) anförda.

Konkurrensutredningens
förslag till kontroll av företagsförvärv synes främst rikta sig mot de företag
som genom sådana förvärv antingen uppnår en dominerande stäUning på marknaden
eller förstärker sin redan dominerande StäUning. Jag delar uppfattningen att
uppkomsten eller förstärkningen av en sådan dominans i vissa fall kan sätta
den önskvärda konkurrensen på en marknad ur kraft eller allvarligt försvaga den
på ett sätt som innebär skadlig verkan.

Den
kontroll som behövs mot en olämplig koncentration genom företagsförvärv kan
med fördel direkt riktas in på de förvärv som jag nyss nämnde
(dominansförvärv). Genom en sådan inriktning undviker man de särskilda
ölägenheter som följer av utredningsförslagets detaljerade gränsdragningsregler.
Den här avsedda direkta inriktningen gör systemet mer selektivt. Samtidigt
slipper man ett omfattande regelverk, som skapar sina egna tiUämpningsproblem.

Tolkningen
av begreppet marknadsdominerande ställning kan i det enskilda fallet vara
problematisk. Väsentligen gäller det därvid att avgränsa den marknad där man
har alt pröva om dominans föreligger. Detta är dock inte något nytt problem. De
på detta område rättstillämpande organen har sedan lång tid erfarenhet av att i
det enskilda fallet fastäUa den relevanta marknaden. Deras praxis omsluter en
omfattande analys av faktorer som måste beaktas. Genom detta finns del en fast
och till verkligheten anpassad grund alt bygga systemet på. Jag återkommer till
detta och till frågan om en ytterligare avgränsning av marknadsbegreppet för
alt rikta in systemet på verkligt vikliga fall av företagsförvärv.

Prop. 1981/82:165 96

Den
väg jag här pekat på leder alltså till den målgmpp som utredningen synes ha
tänkt sig. Med en sådan uppläggning bhr det också möjligt att knyta an till de
materiella bedömningsgmnder som missbmksbestämmelsen innehåller. På denna
punkt bör framhållas följande.

Jag
har redan (3.3.3.2) gett uttryck för min uppfattning att konkurrenslagstiftningen
av principieUa och praktiska skäl bör vara inriktad på alt avlägsna hinder mot
en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens. De åtgärder som behövs för att
uppväga vad som är ofullkomligheter i den marknadsekonomiska modellen bör i
princip alltså vidtas inom samhällspolitiken i övrigt. Exempel som jag därvid
berörde är sysselsättningspolitiken och industripolitiken. Med delta är också
sagt att jag anser alt en prövning av företagsförvärv bör ske enbart med
utgångspunkt i konkurrensrättsliga bedömningsgrunder. Ett kontrollsystem mot
dominansförvärv bör därför bygga på begreppet skadlig verkan. Jag erinrar om
att detta begrepp står för att en konkurrensbegränsning på ett sätt som är
otillbörligt från allmän synpunkt påverkar prisbildningen, hämmar
effektiviteten inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans
näringsulövning. De åtgärder mot koncentrationsprocessen som i vissa fall är
påkallade från konkurrenssynpunkt och som del är möjligt och lämpligt att
vidta kan med ett sådant bedömningssätl infogas i ett sammanfört system mot
missbmk. Härigenom uppnår man också den önskvärda enhetligheten i fråga om
bedömningsgrunderna.

Jag
föreslår alltså att skadlig verkan i samband med dominansförvärv skall vara
grunden för samhällsingripande mot själva företagsförvärvet. Samtidigt vill jag
peka på att missbmksbestämmelsen enligt mitt förslag har en spännvidd som
läcker hela den situation som företagsförvärvet utgör en del av och som det är
konkurrensrättsligt relevant att beakta. Förslaget medger att man kan välja den
mest lämpliga formen av ingripande för att förhindra den skadliga verkan som
är förknippad med situationen. Denna form kan vara alt förvärvet återgår, men
så behöver inte vara fallet. Det sammanförda missbmkssystemet får därmed en
nödvändig flexibilitet. Detta innebär bl. a. att sammanhållande kopplingar som
inte består i överförandet av äganderätt till företag, liksom alla andra former
av konkurrensbegränsningar, också omfattas av missbruksbestämmelsen. I de fall
då ett förbud mot ett företagsförvärv av något skäl inte är aktuellt, finns det
alltså andra metoder för att söka komma till rätta med situationen. Detta innebär
vidare att det, jämsides med ett ingripande för all upphäva ett visst
företagsförvärv, kan vara aktuellt att använda andra ingripandeformer.

Med
den begränsning till begreppet skadlig verkan som jag således föreslår i fråga
om företagsförvärv kommer stora delar av den remisskritik som framfördes mot
utredningsförslaget inle alt träffa departementsförslaget. Jag erinrar vidare
om att nämnda begrepp blivit ingående belyst i rättspraxis sedan år 1953.
Visserligen har MD inte förhandlat mot skadlig

Prop. 1981/82:165 97

verkan
i samband med företagsförvärv. Erfarenheterna av alla de ärenden rörande
konkurrensbegränsningar som har prövats måste dock kunna ge en mycket god
vägledning för rättstillämpningen.

Den
inriktning av systemet som jag hittiUs har redovisat gör det också naturligt
att lägga den rättsliga prövningen hos MD. Jag återkommer till frågan om
domstolen bör vara enda instans.

Fördelarna
med att MD blir den rättsligt prövande instansen är uppenbara. En
domstolsprövning i fråga om företagsförvärv säkerställer - inom ramen för ett
kontradiktoriskt förfarande - en offentligt redovisad praxis, förenlig med de
marknadsrättsliga bedömningar som det tillkommer MD att göra i övrigt. Det
judicidla förfarandet med dess offenfiighetsprincip är alltså från
rättssäkerhetssynpunkt avgjort att föredra framför andra lösningar.

Det
anförda kan sammanfattas så att missbruksbestämmelsen och ingripandereglerna
bör byggas ut med en speciell föreskrift som tar sikte på ett särskilt fall.
Särfallet är alt en konkurrensbegränsning som har skadlig verkan består i att
en näringsidkare, genom att göra ett visst företagsförvärv, får en dominerande
ställning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller
förstärker en redan dominerande ställning.

Jag
tar nu upp frågan om \ilka former för
ingripande som bör finnas i systemet när det gäller företagsförvärv. Jag finner
det naturligt att MD på detta oprövade fält alltid till en början tillämpar
förhandlingsprincipen, mot bakgrund av lagstiftningstraditionen på området. En
teknisk lösning där åtgärder i fråga om företagsförvärv kan beslutas, utan ett
föregående förhandlingsinslag är olämplig också därför att andra åtaganden från
förvärvarens sida ju i det enskilda fallet kan vara fördelaktigare för konsumenterna.
Förhandlingsinslaget bör av dessa skäl vara obligatoriskt, när det gäller
företagsförvärv.

Jag
anser alltså att MD — sedan domstolen har slagit fast att den relevanta
konkurrensbegränsningen föreligger och att näringsidkaren föranleder skadlig
verkan av denna — skall genom förhandling söka förhindra denna verkan. Det bör
då i lagtexten göras klart alt förhandlingsmålet kan omfatta också ett
avstående från förvärvet. Dock bör gälla att saken skall vara av särskild vikt
från allmän synpunkt för att förhandlingen skall få mynna ut i en påverkan från
domstolens sida för att få förvärvaren att avstå från företagsförvärvet.
Emellertid bör självfallet domstolen kunna verka för en ordning som på annat
sätt kan förhindra den skadliga verkan.

Nästa
huvudfråga är om systemet bör innehålla ett tvingande inslag. Som jag redan har
nämnt anser jag att - då övervägande skäl talar för införandet av en kontroll
mot för stark koncentration — det i systemet också bör finnas en möjlighet att
i verkligt angelägna fall i sista hand förbjuda förvärvet. Därmed uppkommer
frågan var befogenheten att fatta beslutet skall läggas.

Jag
har kommit fram tiU att den lämpligaste ordningen är följande.. 7 Riksdagen
1980/81.1 saml. Nr 165

Prop.
1981/82:165 98

MD
bör ges befogenhet att - om förhandlingen inte leder tUl avsett resultat -
förbjuda det företagsförvärv som är i fråga, för att förhindra den skadliga
verkan som näringsidkaren föranleder. Förbudet bör emellertid inle bli gäUande
annat än om det fastställs av regeringen. Om domstolen beslutar om förbud,
skall den alltså enligt mitt förslag underställa regeringen sitt beslut.

Bakgmnden
tiU detta ställningstagande är speciella omständigheter som har samband med de
ibland mycket omfattande ekonomiska processer som företagsförvärv kan utgöra. Å
ena sidan är det som nyss nämnts av stort värde att en dömande instans prövar
och tar ställning i den ofta myckel betydelsefulla förbudsfrågan. Å den andra
sidan är det ofrånkomligt att det kan behövas bredast möjliga överblick över de
allmänna intressen som prövningen omfattar, när det gäller frågan om ett förbud
trots vissa faktorer kan underlåtas. En sådan överblick har regeringen. Det
anförda gör det lämpligt att utforma förfarandet som ett
underställningsinslitut med regeringen som det organ som har möjlighet att
fastställa beslutet eller att låta det vara verkningslöst helt eller delvis.
Systemet sluter i viss mån an till den ordning som gäller idag beträffande
prisåläggande, låt vara alt överförandet där sker genom ett
anmälningsförfarande.

MD:s
bedömning i bl. a. frågan om marknadsdominans och skadlig verkan bör ligga
till gmnd för regeringens prövning. Detta innebär en viss presumtion för att
regeringen skaU fastställa domstolens beslut. Denna utgör ju ett särskilt
sammansatt organ med specialkompetens för det marknadsrättsliga området och
med lång erfarenhet av bedömningar inom detta.

Skulle
regeringen inte dela MD:s bedömning att företagsförvärvet bör förbjudas
fastställs inte domstolens förbudsbeslut. Regeringen gör således inte någon
ändring i beslutet.

I
detta sammanhang vill jag understryka en särskUd skillnad mellan den judicidla
och den administrativa ordningen. I den förra är domstolen i princip bunden av
vad som har gjorts tiU processmaterial. Har exempelvis företaget i fråga inte
tUlfört processen sådana omständigheter som kan tala tiU vederbörandes förmån
och dessa inte kommer in på annat sätt, kan utgången bli en annan än om de för
näringsidkaren förmånliga omständigheterna hade varit tillgängliga för
domstolen. I det administrativa förfarandet kan ordningen vara annorlunda.
Sedan domstolen underställt regeringen sitt beslut, kan ärendet komma att
tillföras nya, viktiga synpunkter.

Regeringens
beslut humvida företagsförvärvet skaU förbjudas eller inte kan aUtså gmndas på
bredast möjliga kännedom om de ohka samhällsintressen som kan vara berörda av
förvärvet.

Jag
vill tillägga att det av mig föreslagna prövningssystemet bör omfatta alla
förvärv med avseende påföretag som driver verksamhet inom landet. Därmed kommer
också utiändska uppköp m.m. av sådana företag att omfattas av den
fusionskontroll som inryms i konkurrenslagen. Den prövning av företagsförvärv
som sker med slöd av annan lagstiftning får därvid

Prop.
1981/82:165 99

äga
mm vid sidan av den nu aktuella kontrollen. Att detta teoretiskt kan innebära
att prövningen av ett visst företagsförvärv kan komma att ske enligt två skilda
regelsystem utgör enligt min uppfattning ingen nackdel. Så sker också i andra
sammanhang som gäller näringsverksamhet. En erforderlig samordning kan ske på
myndighetsplanel.

Också
förvärv av företag inom massmedieområdet prövas enligt konkurrenslagen, med
utgångspunkt i dess syfte och skyddsintressen. Rörande förhållandel mellan
tryckfrihetsförordningen och andra regelsystem finns en redogörelse i
massmediekoncentrationsutredningens betänkande (SOU 1980:28)
"Massmediekoncentration Lagförslag och motiv" (s. 63 ff.).

TUl
förhållandena på bank- och försäkringsområdet återkommer jag i
specialmotiveringen.

I
fråga om bedömningsgrunderna i övrigt samt förbudsingripandenas tänkbara antal
viU jag först peka på att jag delar vissa remissinstansers uppfattning att
ingripanden mot företagsförvärv torde -bli rätt fåtaliga. Exempelvis kan
säljarens situation i ett konkurs- eller avvecklingsfall m. m. vara sådan alt
det inte kan anses vara från aUmän synpunkt otillbörligt att förvärvet sker.
Är säljarens svårigheter kända för MD. torde inte något förbud komma alt
meddelas. Blir situationen känd först hos regeringen kan det leda tiU att
regeringen inle fastställer förbudet. Också i andra lägen kan ägarens eller
köparens situation bli avgörande för utgången.

Även
det förhållandet att en fortsatt stmkturrationalisering inom näringslivet är
nödvändig kommer att begränsa ingripandenas antal. Som utredningen har funnit
är företagsförvärv oftast fördelaktiga från konkurrenssynpunkt. Också behovet
av att stärka svenska företags internationella konkurrenskraft bör beaktas. Om
dessa utgångspunkter för bedömningen råder det en betydande enighet. De har
framhållits både av utredningen och av remissinstanser som i princip tiUstyrkt
det av utredningen föreslagna, generella kontroUsystemet.

Även
när en motsatsställning mellan konkurrens och koncentration föreligger
överväger oftast de för konsumenterna positiva effekterna av ett
företagsförvärv. Till detta kommer de situationer då en från konkurrenssynpunkt
negativ koncentration genom företagsförvärv är ofrånkomlig av en eller annan
anledning, bl. a. därför att det helt enkelt saknas alternativ. Av stor
betydelse är vidare den konkurrens utifrån som den svenska marknaden är eUer
kan bh utsatt för.

Det
finns alltså naturliga moment som kommer att verka för återhållsamhet i fråga
om samhällsingripanden på detta område. Med hänsyn till att vi inte har råd att
riskera att den nödvändiga stmkturrationaliseringen försvåras anser jag en
sådan återhållsamhet vara befogad. Där å andra sidan sådana moment saknar tyngd
och övriga omständigheter gör det befogat med ett ingripande mot ett
företagsförvärv, innebär den nya konkurrenslagen ett skydd för effektiviteten
inom näringslivet, liU nytta för konsumen-

Prop. 1981/82:165 100

terna.
Jag viU här peka på situationer då ett förelagsförvärv ger en sådan ökad
marknadsmakt åt förvärvaren att man riskerar olika former av missbmk av en
monopoUstisk eller dominerande ställning. Missbmket kan ta formen av
monopolvinster o. d. till nackdel för konsumenterna. Det kan också vara så att
effektiviteten försämras. Förvärvet kan vidare undanröja en konkurrent och
alltså minska antalet oberoende företag på marknaden. Därmed kan valfriheten
för konsumenterna komma att reduceras. Här får man vidare ta med i bilden den
dynamiska effekten av förvärvet på näringslivets stmktur, exempelvis s. k.
defensiva sammanslagningar bland kvarstående konkurrenter. Också vad som kallas
konglomerat får uppmärksammas med avseende på effektivitetsaspekten och med
hänsyn till maktbalansfrågor på marknaden. Vad jag nu har pekat på utgör
exempel på faktorer som bör uppmärksammas vid en samlad avvägning i det
enskilda. fallet.

Utredningen
föreslog som ett alternativ tUl formliga förbud att regeringen skuUe förbinda
ett förvärv med olika tvingande vUlkor som kunde avhjälpa förekommande
olägenheter för. skilda aUmänna intressen. Med departementsförslagets
inriktning på begreppet skadlig verkan är det inte aktuellt med sådana villkor
vare sig utanför eller inom det konkurrrenspoli-tiska faltet. Om ett
marknadsdominerande företag exempelvis vidtar repressiva åtgärder är det enligt
mkt förslag möjligt för NO att hos MD omedelbart begära ett interimistiskt
förbudsbeslut m. m. Något behov av att kunna meddela tvingande föreskrifter
beträffande ett eventuellt framtida beteende finns alltså inte.

Också
planerade företagsförvärv måste kunna komma under prövning. När det gäller
förvärv som har fullbordats när prövningen sker bör särskild hänsyn tas till
hur lång tid som har förflutit när frågan om ingripande av MD eller regeringen
kommer upp. Faktorer som här kan få betydelse är bl. a. om förvärvet har
fullföljts trots ingripande från NO eller om del har skett utan att
offentliggöras. Jag finner det naluriigt att sätta en yttersta gräns för
marknadsdomstolens förbud mot förelagsförvärv. Sådana skall inte i något fall
få meddelas senare än två år efler det att avtal om förvärvet slöts.

Enligt
konkurrensutredningens förslag skulle företagsförvärv som förbjudits bh
ogiltiga. Särskilda regler föreslås dock av utredningen beträffande vissa
aktieförvärv m.m. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning och återkommer
senare tUl innebörden av departementsförslaget.

Vissa
tidsregler bör finnas, som syftar till snabbhet i prövningsförfarandet.
Ärenden som rör företagsförvärv måste kunna behandlas med stor skyndsamhet.
Detta belyses väl av underlaget i lagstiftningsärendet. Jag hänvisar på denna
punkt till konkurrensutredningens betänkande och remissyttrandena samt
föreslår följande ordning. Så snart NO finner anledning att undersöka ett
företagsförvärv, skall han besluta särskUt om detta. Om part begär det skall NO
snarast pröva om förvärvet kan lämnas utan

Prop. 1981/82:165 101

åtgärd
såvitt avser förbud e.d. mot detta eller om undersökning skall inledas. Lämnas
förvärvet utan åtgärd kan NO inte därefter begära MD:s prövning av frågan om
att förbjuda förvärvet, utom i fall av oriktiga uppgifter. Vill NO efter
undersökning begära MD:s prövning av denna fråga skall han senast inom tre
månader från undersökningsbeslulel göra detta. När det gäller MD är det inte
möjligt att föreskriva en så kort frist för handläggningen. I domstolen bör i
fråga om förbud mot förvärvet tiden vara sex månader, om man skall kunna
säkerställa en ändamålsenlig handläggning. Därmed säkras också ett
beslutsunderlag som gör del möjligt att sätta handläggningstiden hos regeringen
kort. Fristen bör där vara tre månader.

De nu angivna fristema bör
under speciella förhållanden kunna förlängas.

Jag viU vidare nämna att
systemet kräver en befogenhet för regeringen att - om den finner att ett av MD
meddelat förbud mot ett visst företagsförvärv inte skall faststäUas - kunna
överlämna ärendet till marknadsdomstolen för förnyad handläggning. En sådan
befogenhet bör användas endast då det är motiverat av nya omständigheter eller
andra särskilda skäl. Vidare bör regler införas om omprövning av beslut. I
fråga om omprövning av regeringens beslut bör en förberedande granskning göras
av marknadsdomstolen. Också i omprövningsfallen bör den nyss berörda
tvåårsfristen gälla.

De
nu berörda reglerna tas upp i 9 och 19-25 §§.

Senare
tar jag upp frågan om domstolens sammansättning (3.7.2.3) och frågan om
interimistiska förbud mot företagsförvärv (3.7.2.5).

3.3.4.4
Prisåläggande

Den
nuvarande prisbestämmelsen i KBL gör det möjligt ätt under vissa fömtsättningar
fastställa det högsta pris ett företag får tillämpa. Sakligt kan regeringen med
stöd av bestämmelsen sänka del faktiskt tillämpade priset. Förfarandet är
avsett att riktas mot framför aUt monopolvinster och mot för höga kostnader vid
ineffektivitet. Förekomsten av marknadsdominans har alltså ett särskilt
intresse i detta avseende. Bestämmelsen kan dock användas mot exempelvis
prissättningen inom en kartell.

Prisbeslämmelsen
kräver en särskild bakgmndsbeskrivning, som redovisar också det prispolitiska
området. Jag kommer att lämna en sådan beskrivning i det följande (3.5). Här
bör endast nämnas att jag förordar att bestämmelsen ges en motsvarighet i den
nya lagen. 1 likhet med vad som gäller f.n. kopplas den till begreppet skadlig
verkan och integreras i det sammanförda missbmkssystemet. Befogenheten att
fastställa ett högsta pris har hittiUs inte kommit tiU användning. Bestämmelsen
har dock haft betydelse i NO:s verksamhet. I den nya lagen bör befogenheten
läggas hos MD, mot bakgmnd av att domstolen nu ges rätt att förbjuda alla
former av konkurrensbegränsningar med skadlig verkan.

Prop. 1981/82:165 102

3.4
Generella ingripanden genom straffbelagda förbud

3.4.1
Förslag till bruttoprisförbud 3.4.1.1 Bakgmnd I 2 § KBL anges följande.

Utan
tillstånd av marknadsdomstolen må företagare, där ej annat är särskilt stadgat,
varken av företagare inom senare försäljningsled betinga sig, att vid
försäljning av förnödenhet här i riket visst pris icke må underskridas, eller
till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled i riket eljest
angiva visst pris, med mindre därvid kommer till uttryck att priset får
underskridas.

Bruttoprisförbudet
kan alltså sägas ta sikte främst på den situationen att en leverantör söker
bestämma det pris hans återförsäljare skall ta ut vid vidareförsäljning.

Vid
förbudets tillkomst år 1953 uttalade departementschefen (prop. 1953:103 s.
169-170) att systemet med brultopris hade så ringa fördelar i förhållande till
nackdelarna att det i aUmänhet måste anses skadligt. Den allvarligaste
anmärkningen var enligt uttalandel att systemet motverkade en allmän
rationalisering inom distributionen och därmed i och för sig möjliga
prissänkningar inom detaljhandeln.

Förbudet
avser betingande eUer angivande av priser. Därvid kan del vara fråga om ett
minimipris, dvs. ett lägsta pris som får överskridas men inte underskridas.
Vidare kan det gälla ett fast bmttopris, som återförsäljaren alltså varken får
höja eller sänka. Däremot träffar förbudet inte angivandel av ett maximipris,
som ju inte hindrar lågpriskonkurrens. Ej heller är det otUlåtel att
rekommendera återförsäljaren visst pris vid vidareförsäljningep. Det senare
kallas vanligen vertikal cirkaprissällning.

Från
förbudet kan meddelas dispens. Jag återkommer till detta i det följande.

Fastän
cirkapriser har undantagits från bmttoprisförbudet kan sådana former av
konkurrensbegränsning givetvis mötas av ingripande, enligt missbmksbestämmelsen
i 5§ KBL, om skadlig verkan föreligger. Sådan verkan kan bestå i bland annat
s.k. prisstelhet. Med detta avses alt följsamheten till cirkapriserna har
blivit stor vid återförsäljningen.

I
betänkandet redovisar utredningen praxis i fråga om bestämmelsen. Därvid ingår
dels brottmål där åtal för överträdelse av 2 § KBL har prövats, dels
NO-ingripanden där åtal inte har väckts. Utredningen återger bl. a. utgången i
ett brottmål som har prövats av högsta domstolen (HD).

Postorderföretaget
Positiv Frilid hade i brev till RFSU hotat med att upphöra med aU
grossistförsäljning om RFSU inle höU det angivna priset på en av Positiv Fritid
saluförd muskelstärkare. Brottmålet om detta fördes upp i HD, som i dom den 25
maj 1976 fäUde Positiv Fritids marknadschef till ansvar för förseelse mot
bmttoprisförbudet. I domen uttalas

Prop.
1981/82:165 103

att
den åtalade i egenskap av marknadschef hade att självständigt och på eget
ansvar sköta företagets marknadsföring, låt vara att han därvid hade att följa
de allmänna riktlinjer som den högsta förelagsledningen hade fastställt för
denna gren av verksamheten. I målet hade inte ifrågasatts annat än att
brevväxlingen med RFSU föll inom ramen för de åligganden marknadschefen hade
att fullgöra. HD bedömde i vad mån den åtalade gärningen stod i strid med det i
2 § KBL första ledet intagna förbudet mot att "betinga" sig visst
pris av återförsäljare och fann att så inte var fallet. Därvid uttalade HD att
uttrycket "betinga sig" i överensstämmelse med allmänt språkbruk
innebar att företagaren i anbud, vid avtalsslut eller eljest i mellanhavandel
mellan parterna uppställer som villkor, att medkontra-henten iakttar det
fastställda priset. Domstolen ansåg däremot att den åtalade gärningen stred mot
andra ledet i 2 § KBL och anförde på denna punkt: Enligt det andra ledet i 2 §
är det förbjudet för säljande företag att till ledning för prissättningen i
senare säljled ange visst pris, med mindre därvid kommer tUl uttryck alt priset
får underskridas. Innebörden härav får, med hänsyn till lagstiftningens syfte,
antagas vara att i princip inga som helst påtryckningar får förekomma i avsikt
att förmå avnämaren att upprätthålla viss prisnivå. I förevarande fall har
Positiv Fritids uttalanden i breven till RFSU visserligen formellt begränsats
tiU att avse önskemål men genom förklaringen att all grossistförsäljning kan
komma att upphöra har Positiv Fritid — trots att verkningarna av åtgärden inte
skulle träffa enbart RFSU - utövat obehörig påtryckning. Uppenbarligen har del
varit Positiv Fritid obetaget att, som följd av att en önskad enhetlig prisnivå
ej kunnat etableras, lägga ned grossistförsäljningen; det obehöriga har bestått
i all Positiv Fritid sammankopplat priset med hotet om nedläggning av grossistförsäljningen,
tydligen i syfte alt förmå återförsäljarna, i detta fall i första hand RFSU,
att håUa den önskvärda prisnivån. - Uttalandena i breven innefattade därför
enligt HD:s mening ett åsidosättande av 2§ KBL. (Nytt juridiskt arkiv
11976:299, PKF 1976:6).

Bortsett
från de fåtaliga fall som har lett till åtal har inom NO-ämbetet handlagts en
rad ärenden som avser bmttoprisförbudet. De flesta av dessa har varit av
bagaleUartad natur och gällt bl. a. sådana prisangivelser i annonser, kataloger
och på förpackningar m.m. där del inle har framgått att de angivna priserna
fick underskridas. Ärendena har i allmänhet kunnat avskrivas sedan de berörda
företagen för NO förklarat att de fortsättningsvis ämnade använda uttrycket
cirkapris eller på annat sätt ange att priset fick underskridas.

Dispensgivningen
har varit av mycket begränsad omfattning. Endast fem dispensansökningar har
enligt utredningens redovisning bifallits, bl. a. för böcker, noter,
farmaceutiska specialiteter och en på prov anordnad fasträkningsförsäljning av
tidskrifter.

Den
viktigaste dispensen gällde bokbranschen, inom vilken bruttopriser hade
tillämpats sedan mitten av 1800-talet. NFR fann år 1958 (NFR 7/1958, PKF
1958:6—7) att ett slopande av bmttoprissystemet inom bokbranschen kunde antas
leda till att den svårsålda men kulturellt ofta värdefulla litteraturen skulle
bli mindre lättillgänglig och eventuellt också utges i mindre utsträckning. Att
en vägrad dispens sannolikt skulle leda tiU förlust från

Prop. 1981/82:165 104

kulturell
synpunkt ansåg rådet utgöra ett sådant särskilt skäl för beviljande av
tillstånd som avsågs i 4§ KBL. Dispensen, som hade tidsbegränsats, upphävdes
genom beslut av NFR år 1965 (1 och 4/1965, PKF 1965:2 och 1965:8-9) med verkan
från den I april 1970. I beslutet framhölls bl. a. att bmttoprisema,
etableringskontrollen och ensamrättsförsäljningen hämmade utvecklingen av nya
former för spridning av böcker samtidigt som dessa företeelser förklarades medföra
en ekonomisk belastning för branschen och därmed för konsumenterna. Med ett
friare bokhandelssystem förväntades bl. a. en för konsumenterna större
tillgänglighet av böcker, dvs. böcker skulle komma att säljas av ett större
antal återförsäljare än tidigare och genom nya försäljningskanaler. Till följd
av denna ökade spridning av bokförsäljningen skulle det uppstå priskonkurrens,
vilken skulle verka i prisdämpande riktning.

F.
n. finns ingen gäUande dispens från bmttoprisförbudet.

3.4.1.2
Konkurrensutredningens överväganden och förslag

Utredningen
uttalar bl. a. följande.

Förbudet
mot bmttopriser har visat sig effektivt främja priskonkurrens i distributionen.
Det framstår enligt utredningens uppfattning alltjämt som välmotiverat. F.n.
finns inte någon dispens från förbudet i tillämpning. Detta styrker ytterligare
uppfattningen att bindning av priskonkurrens i efterföljande säljled i
allmänhet har skadlig verkan och endast sällan kan antas ha samhäUsnyttig
effekt. Här kan också pekas på den skärpta attityden utomlands tUl
bmttoprissättning. När bmttoprisförbudet infördes i Sverige 1 början av
1950-talet hade det få motsvarigheter internationellt. Numera gäller däremot
bmttoprisförbud även i övriga nordiska länder och i ett stort antal andra
stater. Mot denna bakgmnd finner utredningen del vara klart att vad som
förbjuds i 2 § KBL alltjämt bör vara otillåtet.

Vidare
uttalar utredningen att den har övervägt om det finns skäl att utvidga förbudet
mot prisangivelser i det vertikala ledet till att avse också rekommenderade
priser, dvs. cirkapriser. Utredningen fortsätter: Denna fråga har behandlats av
riktprisutredningen (SOU 1966:48 s. 104), som ansåg att bmttoprisförbudet var
väl snävt till sin omfattning. Därvid anfördes att konsumenterna vanligen
uppfattade termen riktpris - vilken då ofta användes som beteckning på ett
vägledande pris - som ett mer fast pris och att hot om leveransvägran eller
hknande påtryckningsåtgärder kunde medföra att riktprisangivelser betraktades
som bindande av återförsäljarna och därigenom fick en bruttopriseffekt.
Riktprisutredningen, som inte fann skäl då föreligga för något mera generellt
förbud mot prissamverkan, ansåg det ej heller påkallat att på denna punkt
genomföra en isolerad lagteknisk översyn. Av betydelse för detta ställningstagande
var bl. a. att riktprisutredningen bedömde det vara möjligt att utan lagändring
genomföra en övergång till termen cirkapris. Nämnda utredning underströk dock
att samtliga former av konkurrensbegränsning som faller utanför förbuden kan
prövas enligt generalklausulen och alt förbuden därvid torde påverka

Prop. 1981/82:165 105

prövningen
av vad som skall anses innefatta skadlig verkan i situationer som ligger nära
sådana som omfattas av förbuden. Dé överväganden som hade föranlett att en angränsande
företeelse direkt hade förbjudits ägde, tUlade riktprisutredningen, naturligen
särskild tyngd vid skadlighetspröv-ningen, vilket i betydande mån torde
neutralisera nackdelarna av själva förbudsstadgandenas begränsning.

Enligt
konkurrensutredningens bedömning kan betydande nackdelar vara förknippade med
den vertikala cirkäprisangivdsen, på sätt som närmare utvecklas i ett av NFR
år 1969 meddelat beslut (NFR 2/1969, PKF 1969:2-3). Dit hör att prisstelhet i
större eUer mindre grad uppstår i vissa faU. Möjligen kan i denna del sägas att
cirkaprissystemet i sig mer genereUt bidrar till att göra priserna mindre
rörliga i återförsäljarledet, anför utredningen vidare och tUlägger: Såsom NFR
uttalade i nämnda beslut kräver nämligen avvikelser från angivna cirkapriser i
flertalet fall särskilda åtgärder i form av ommärkning, separata skyltar e. d.
Ett visst tröghetsmoment kan då spela en roll för följsamhet vid
återförsäljning.

Utredningen fortsätter: Å
andra sidan är återförsäljarna inte bundna vid att tillämpa cirkapriset. Därmed
kvarstår möjligheten att med frångående av cirkapriset bedriva en effektiv
priskonkurrens. Erfarenheten visar därvid bl. a. att den som konkurrerar med
lägre prisnivå i allmänhet finner det fördelaktigt att göra en jämförelse med
det cirkapris andra tillämpar. Från konsumenternas synpunkt innebär detta ätt
cirkaprissystemet då används för jämförelse vid lågpriskonkurrens och utgör en
prisorientering för dem. Med utgångspunkt i de synpunkter som ligger till gmnd
för generalklausulen i 3 § marknadsföringslagen (1975:1418) om
informationsskyldighet kan en sådan orientering i exempelvis annonsering som
producenter bedriver ibland bedömas vara påkallad. Det kan anmärkas att den som
lämnar inkorrekta uppgifter om rådande cirkaprisläge också riskerar ett
ingripande med stöd av marknadsföringslagen. Som en fördel med det vertikala
cirkaprissystemet kan vidare räknas att det inle sällan leder till besparingar
från hanterings- och kostnadssynpunkt. Detta gäller särskilt i fråga om
sortiment vari ingår en mycket stor mängd artiklar. Skall i ett sådant fall
varje enskild detaljist själv beräkna priset kan förfarandet fördyra varan vid
försäljning över disk. Fördyringen kan i så fall få betalas av konsumenterna.

Frågan hur stor risken för
prisstelhet är när cirkaprissystemet används låter sig enligt utredningen inte
besvaras generellt. Den anser att också förhållandena inom varje särskild
bransch har betydelse för den utveckling som kan följa av cirkaprisangivelser.
Till bilden hör då även vilken utbredning cirkaprissättningen har. Även
utveckUngen efter år 1953 får beaktas. På denna punkt kan sägas att vertikalt
vägledande priser har minskat i omfattning. Cirkaprissällning av detta slag kan
därför inte påstås idag utgöra en särskilt framträdande form av
konkurrensbegränsning, uttalar utredningen.

Prop. 1981/82:165 106

Mot
denna bakgmnd finner utredningen det vara olämpligt alt föreslå en utvidgning
av vad som förbjuds i 2§ KBL. Den tiUägger: Det bör understrykas att denna
bedömning inte innebär att utredningen anser fördelar mer än nackdelar alltid
utmärka cirkaprisförfarandet ulan endast alt förbud ej utgör en lämplig form av
ingripande. All anledning finns för de konkurrensvårdande myndigheterna att
också i framtiden med vaksamhet följa utvecklingen inom branscher där vertikala
cirkapriser förekommer. Är prisstelheten på viss marknad stor, exempelvis i
samband med att skilda leverantörer tillämpar samma cirkapris, föreligger en
situation närbesläktad med ett system med bruttopriser. Särskih aUvarligt är
det om i denna situation en säljare vägrar att leverera till en köpare som har
visat sig benägen att gå under cirkapriset. I allmänhet måste då finnas fog för
ett ingripande enligt missbmksprincipen. Vidare bör uppmärksammas om på en marknad
förekommer överprissättning (s. k. moon prices). Därvid gäller det en i viss
mån fiktiv cirkaprissällning där den som inte har vetskap om den egentliga
prisnivån missgynnas i förhållande till andra. Detta kan leda till en alltför
hög prisnivå och till prisdiskriminering. Konkurrensförutsättningarna mbbas
alltså. Det kan tilläggas att också fiktiv prissättning som verkar vilseledande
kan angripas med slöd av generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen.

UtveckUngen
efter år 1953 visar att det beträffande bmttoprissättning finns behov av att
med försäljning av vara jämställa uthyrning, anför utredningen och pekar på att
det här bl.a. gäller leasing m.m., som har ökat i omfattning. Den som säljer
eller hyr ut en vara kan då ange det pris som kunden skall ta när denne i sin
tur hyr ut varan i sin näringsverksamhet.

Utredningen
föreslår att det nuvarande bruttoprisförbudet i 2 § KBL ges en motsvarighet i 2
kap. 6§ utredningens lagförslag.

Denna
bestämmelse bygger enligt utredningen i allt väsentligt på de tankar som har
legat till gmnd för 2§ KBL. Vidare har beaktats den utveckhng som därefter har
skett i praxis. Utredningen anser att frågor om dispens från förbudet också i
framtiden myckel sällan torde bli aktuella. Å andra sidan saknas det enligt
utredningen fog att nu formellt skära av varje möjlighet till dispens.
Utredningen föreslår därför att dispensrätl alltjämt skall finnas.

3.4.1.3
Utformningen av ett bmttoprisförbud

Jag
vill framhålla följande.

Jämfört
med den nuvarande bmttoprisbestämmdsen innebär utredningsförslaget en
förändring. F.n. anges det förbjudna bl.a. så att en företagare inte får av
företagare inom senare försäljningsled betinga sig att vid försäljning av
förnödenhet här i riket visst pris ej får underskridas. I den föreslagna nya
avfattningen beskrivs motsvarande situation så, att en näringsidkare inte får
söka förmå annan näringsidkare i senare säljled att vid försäljning av vara
inom landet ej gå under ett visst pris.

Prop.
1981/82:165 107

Utredningen
uttalar att det föreslagna förbudet träffar själva åtgärden alt man söker förmå
annan till ett sådant förfarande, oavsett om ett påtryckningsmedel används
eller inte. Enligt vad utredningen anför är detta påkallat för att önskvärd
effektivitet skaU uppnås när det gäller att hindra en som generellt skadlig
bedömd konkurrensbegränsning. Utredningen påpekar att genom detta en viss
utvidgning sker i förhållande till gällande rätt. Det fömt (3.4.1.1) refererade
rättsfallet åberopas därvid av utredningen. I målet tolkade HD innebörden av
begreppet betinga sig och fann att detta innebär uppställandet som villkor att
medkontrahenten iakttar del fastställda priset.

Utredningen
uttalar att åtgärden att söka förmå kan bestå i uppställandel av villkor i
anbud, vid avtalsslut eller eljest. Uttrycket söka förmå täcker vidare alla
former av aktivitet för att få tUl stånd den lägstprisbindning som paragrafen
tar sikte på.

I
det nuvarande förbudet anges vidare i ett andra led att företagare inte får /(■//
ledning för prissättningen inom senare försäljningsled i riket eljest ange
visst pris, med mindre därvid kommer tiU uttryck att priset-får underskridas.
Utredningsförslaget för i allt väsentligt denna handhngsregd vidare i sak.

Av
det jag har anfört torde framgå att begreppet söka förmå är betydligt mer
omfattande än de nu tillämpade bedömningsgmnderna. Dessa begränsar förbudets
räckvidd till - i fråga om betingande - att villkor ställs upp. Innebörden av
det andra ledet i det nuvarande förbudet får, enligt vad HD har slagit fast,
antas vara att i princip inga som helst påtryckningar får förekomma i avsikt
att förmå avnämaren att upprätthålla en viss prisnivå. Till innebörden i övrigt
av andra ledet återkommer jag i specialmotiveringen.

Flera remissinstanser är
kritiska till den föreslagna utvidgningen av bmttoprisförbudet. MD finner för
sin del denna jämförelsevis avsevärd och erinrar om att viss försiktighet bör
iakttas för undvikande ay all en alltför långtgående kriminalisering sker. SI
m.fi. anser att en väsentlig skärpning inträder och framhåller att
utgångspunkten vid skärpning av en lagbestämmelse bör vara att den vid
tillämpningen har visat sig icke effektivt främja eller motverka vad som
åsyftades vid dess tiUkomsl. Organisationerna uttalar att utredningen inte har
lagt fram någon sådan dokumentation utan tvärtom vitsordat att förbudet
effektivt har visat sig främja -priskonkurrens i distributionen. Till detta
fogar de att effektivitetssträvanden genom vaga uttryckssätt som "söka
förmå" innebär ett oacceptabelt åsidosättande av kravet på rättssäkerhet.
Vidare anför SI m.fl. bl.a. följande: Även missuppfattningar på gmnd av
kommunikationsproblem mellan leverantören och dennes kunder kan leda till
straffbarhet. Från förbudsområdet undantas nämligen även fortsättningsvis
rekommenderande prisangivelser. - Organisationerna anser i stället den
avgränsning som skedde i HD-avgörandet vara klar.

Prop. 1981/82:165 108

Likartade
synpunkter förs fram av LRF och Sveriges köpmannaförbund. Också dessa anser
alltså ändringen omotiverad samt framhåller de gränsdragningsproblem som
uppstår. Bl. a. pekas på att den nuvarande bestämmelsen väl har fyllt sitt
främsta syfte att effektivt främja priskonkurrens i distributionen.

Jag
vill till en början uttala att jag övervägt den nuvarande bestämmelsens
innehåU, räckvidd, funktionssätt och effekter. Jag anser behovet av
bestämmelsen vara klarlagt. Dess existens har inte heller på något håU satts i
fråga.

På
sätt som har framgått av min redogörelse föreslår utredningen en utvidgning av
det nuvarande bmttoprisförbudet. Enligt min mening bör en ökad kriminalisering
ske endast då ett klart behov finns. Vidare måste man vid en utvidgning kräva
att den nya gränsen mellan det straffbelagda och det straffria området får en
tillräcklig grad av konkretion. Det förbjudna handlingssättet måste kunna
beskrivas så tydligt att företagen i rimlig utsträckning kan fömtse vad som kan
komma alt leda till straffansvar.

Den
kritik från remissinstansernas sida som har förts fram redan i fråga om behovet
av att utvidga bmttoprisförbudet är enligt min mening vägande. Som ett exempel
på den osäkerhet om förbudets gränser som kan följa med utredningsförslaget kan
nämnas att utredningen till det otillåtna området hänför att någon söker förmå
annan att på visst sätt bestämma sitt pris. Dit räknar utredningen en medveten
aktivitet som inte endast är obetydlig. Vidare inrymmer utredningen i begreppet
söka förmå alla former av aktivitet för att få tUl stånd en lägstprisbindning.

Med
hänsyn tUl det anförda anser jag att den nuvarande bestämmelsens
gmndkonstmktion bör föras vidare till den nya konkurrenslagen.

Den
av utredningen föreslagna bestämmelsen avser försäljning av vara. Med detta
skall enligt förslaget jämställas uthyrning. NO tillstyrker bl. a. detta.
Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter dock om inle också bruttoprissättning
på annat än varor borde omfattas. Därvid anför hovrätten att, även om det kan
vara svårt att föreställa sig bmttopris på t. ex. tjänst eller annan nyttighet,
det dock borde övervägas att behandla jämförbara fall lika.

Enligt
min uppfattning är det lämpligt att utsträcka bestämmelsen till att gälla också
uthyrning. Däremot synes den av hovrätten ifrågasatta utvidgningen inte vara
erforderlig. Skulle behov framdeles uppstå av en utvidgning av detta slag får
en ändring övervägas då.

Vid
remissbehandlingen har uttryckts önskemål om ett förtydligande på en viss
punkt. Därvid borde klarläggas att förbudet omfattar också det fallet att en
produkt överlåts i samband med utförande av tjänst åt annan, såsom kan ske vid
t. ex. bilreparationer. För egen del anser jag att den bestämmelse som jag
kommer att föreslå i princip kan tUlämpas i den riktningen. Vissa
gränsdragningsfrågor kan kanske aktuaUseras men de får bedömas i rättstillämpningen.

Prop. 1981/82:165 109

Jag
förordar att bmttoprisförbudet ges den avfattning som framgår av 13 § i det
remitterade förslaget.

3.4.2
Förslag till anbudskartellförbud 3.4.2.1 Bakgmnd

Med
uttrycket anbudsförfarande (anbudstävling) avses i allmänhet väsentligen att
en presumtiv beställare fordrar in anbud från flera säljare beträffande viss
angiven prestation och klargör för dem som deUar i anbudsförfarandet att också
andra har uppmanats att avge anbud, Ofta används termen upphandling som beteckning
för detta.

Det
s. k. anbudskartellförbudet i 3 § KBL riktar sig mot vissa former av samarbete
mellan anbudsgivare. Bestämmelsen har följande lydelse:

Ej
må företagare utan tillstånd av marknadsdomstolen träffa eller tilläm pa
överenskommelse att samråd eller annan samverkan mellan olika före tagare
skall äga rum innan någon av dem avgiver anbud å försäljning av förnödenhet
eller utförande av tjänst här i riket.

Beträffande
motiveringen tiU förbudet uttalades i förarbetena till 1953 års lagstiftning
(prop. 1953:103 s. 138 f.) att det inte syntes kunna förnekas att den
gemensamma anbudsprövningen, hur den än har anordnats, i flertalet fall är
ägnad att driva upp anbudspriserna. Också när överenskommelsen innebär att
anbud skall avges till det lägsta pris som har anmälts vid förhandsprövningen
gäller detta. När man kommit överens om en viss kvotering saknas ju, framhöU
departementschefen, nämnvärd anledning att vid sådan prövning anmäla särskilt
lågt pris. Enligt departementschefen kommer till detta att den gemensamma
anbudsprövningen redan i sig själv måste anses utgöra ett långt gående avsteg
från den grundsals om fri konkurrens, som den enskilda företagsamheten i
allmänhet betecknar som gmndvalen för sin verksamhet.

Förbudet
riktar sig främst mot en sådan organiserad form av samverkan som anordnades av
s. k. anbudsringar inom främst byggbranschen. Dessa innebar ofta hemlig
förhandsprövning av anbud. De företag som deltog i kartellsamarbetet kunde
exempelvis ha åtagit sig att anmäla alla anbudsförfrågningar till en gemensam
ombudsman som de hade utsett. Om en av de samarbetande önskade anta ett anbud
fick han anmäla detta tiU ombudsmannen och därvid uppge anbudssumman. Denne
kontrollerade därefter att summan hade beräknats efter överenskomna kalkyler.
Det företag, som efter överenskommen kvotering eUer enligt annan grund stod i
tur att få arbetsuppgiften, underrättades av ombudsmannen gm den lägsta anbudssumma
som hade uppgetts bland kartellmedlemmarna. Företaget kunde därefter utan
priskonkurrens från de andra lämna sitt anbud. Ibland förekom det alt andra
medlemmar, som inte stod i lur, lämnade anbud med högre anbudssumma. Genom
detta skapades ett intryck av att priskonkurT rens hade funnits vid
anbudslävlingen:

Prop. 1981/82:165 110

Vad
förbudet riktar sig mot är själva förhandsprövningen av anbud när denna är
organiserad genom en i förväg träffad överenskommelse. Däremot är det tiUåtet
att i ett enskilt fall samråda med en annan presumtiv anbudslämnare om
innehållet i ett anbud, såvida det inte finns ett i förväg träffat avtal om
detta. Förbudet avser alltså i princip avtal om framtida samråd samt den
praktiska tillämpningen av avtalet men inte samråd i enstaka fall utan
föregående avlal.

Inte
heUer omfattar förbudet t. ex. det förhållandet att genom en anbudskartell har
fastställts gemensamma kalkylnormer eller aUmänna leveransbestämmelser, under
fömtsättning att det inte krävs samråd i enskilda fall. Ett annat exempel på
icke straffbelagda anbudskartellförfaranden är generella överenskommelser
mellan företagare att inte lämna offerter som led i anbud sförfarande.

I
fråga om konkurrensbegränsningar som faller utanför förbudet mot
anbudskarteller kan ingripande ske med stöd av missbruksbestämmelsen i
nuvarande KBL, när skadlig verkan föreligger.

Beträffande
praxis hänvisas till utredningens betänkande (s. 214 ff,). Ett brottmål rörande
anbudskartellförbudet har prövats av HD (Nytt Juridiskt Arkiv I 1979:683).

3.4.2.2.
Förslag av byggkonkurrensutredningen m. m.

I
betänkandet (SOU 1972:40) Konkurrens i bostadsbyggandet, föreslog
byggkonkurrensutredningen en ändring av anbudskartellförbudet i syfte att göra
förbudet mer effektivt. Nämnda utredning pekade därvid bl. a. på att det inte
är ovanligt att man inom byggbranschen använder ett förfarande som kaUas att
"ge och ta pris". Detta innebär i allmänhet att en entreprenör, som
vill vinna en anbudstävling, önskar lämna uppgift tiU en konkurrent om den
anbudssumma entreprenören har tänkt sig. Den som "tar" sådant pris
anses därefter förpliktad att i sitt anbud överskrida det pris han har fått
utlämnat åt sig. På liknande sätt kan den som inte vill komma i fråga för en
viss entreprenad "ta" det pris en konkurrent tänker bjuda och
därefter i sitt eget anbud överskrida detta. Att anbud på sådant sätt lämnas
också av dem som vet att deras anbudssumma är för hög förklaras ibland med alt
man av "artighet" gentemot anbudsinfordraren inte vUl utebli från
anbudslävling.

Byggkonkurrensutredningen
uttalade att förfarandet att man ger och tar pris torde vara lika
prisuppdrivande vare sig det har föregåtts av överenskommelse eller inte.
Enligt nämnda utredning är det vidare stötande att förfarandet och de s. k.
artighetsanbuden ger ett falskt sken av att anbud har lämnats i konkurrens.
Vidare uttalade utredningen att det ligger i sakens natur att dolda samråd vid
enstaka tillfällen om de över huvud blir kända i vart faU inte uppmärksammas av
myndigheterna förrän anbud har avgetts och beställaren redan har vållats skada.
I sådant fall är det inte tUlräckligt att förhandling kan komma liU stånd med
stöd av 5 § KBL. Det

Prop.
1981/82:165 111

finns
då inte längre något annat att förhandla om än all förfarandet inle skall
upprepas.

Därtill
anförde byggkonkurrensutredningen alt de ärenden rörande överträdelser av förbudet
som hade förekommit hos NO under senare år ytterligare underströk vikten av att
förbudet görs mer effektivt. Utredningen ansåg det vara en brist att nuvarande
bestämmelse inte träffar sådan dold samverkan som sker utan föregående
överenskommelse. En effektivisering skulle också få betydelse för beivrandet
av dold samverkan som faktiskt föregås av överenskommelse men där denna inte
kan påvisas. Vidare framhöll utredningen att, om dess övriga förslag
genomfördes, anbudstävlingar blir den dominerande formen för upphandling av
byggande och material samt också i ökad utsträckning vid fördelning av mark.
Det är därför, uttalades det, av stor vikt att de gynnsamma effekterna av
anbudstävlingarna inte minskas eller uteblir genom samråd mellan anbudsgivarna.
Att anbudskonkurrensen inte sätts ur spel genom samråd är också av betydelse
för i vilken omfattning denna upphandlingsform kommer till ökad användning.

Enligt
byggkonkurrensutredningens förslag skulle 3 § KBL ges följande lydelse:

Har
anbud å försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst här i riket
infordrats från flera företagare samtidigt, må de ej utan tillstånd av
marknadsrådet samråda eller eljest samverka innan någon av dem avgiver anbud.

Företagare
som gå samman för samfälld prestation må dock avgiva gemensamt anbud. Ha de
samrått om anbudet utan att enas må de ej härefter avgiva anbud utan samtycke
av den som infordrat anbudet.

Om
avtal slutits på gmndval av anbud, som avgivits i strid mot vad här stadgats,
äger den som infordrat anbudet fordra ersättning för därigenom uppkommen skada.

Förslaget
innebär således att förbudet gäller samråd sedan anbud har infordrats och
oberoende av om tidigare avtal finns. Regeln om skadestånd kunde enligt
byggkonkurrensutredningen vara av betydelse från samhällelig synpunkt, bl. a.
genom att den kan antas stimulera beställarens intresse av att medverka liU att
förbudet mot anbudssamråd iakttas. Slutligen föreslog byggkonkurrensutredningen
höjda straffsatser för brott mot förbudet.

Vid
remissbehandling av byggkonkurrensutredningens betänkande an: fördes i huvudsak
följande i fråga om förslaget till ändring av 3 § KBL.

Förslaget
tillstyrktes av Svea hovrätt, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket,
marknadsrådet (MR), näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och
kartellnämnd (SPK), boendeutredningen, riksbanksfullmäktige. Svenska
kommunförbundet, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Sveriges advokatsamfund,
Hyresgästernas riksförbund (HSB) och BPA Bygg-produktion AB.

Prop. 1981/82:165 112

Av
dessa instanser anförde byggnadsstyrelsen att samråd av det slag som
utredningen avsåg alt förbjuda enligt styrelsens erfarenhet förekom. Den
föreslagna skärpningen av lagen var mycket angelägen. Samarbete mellan företag
som avsåg att inge gemensamt anbud fick emellertid inte hindras.

MR
anslöt sig till de överväganden och bedömningar som utredningen åberopade som
skäl till den föreslagna skärpriingen. Rådet ifrågasatte emellertid om krav på
beställarens samtycke var mer effektivt när det gällde att motverka inte önskade
anbudssamråd än exempelvis enbart en skyldighet för företagen att upplysa
beställaren om att samråd hade ägt mm. En ensidig upplysningsphkt från
företagens sida föreföll vara en enklare lösning som inte torde medföra minskat
skydd för beställaren.

NO
ifrågasatte om inte de upphandlingsregler som byggkonkurrensutredningen hade
föreslagit borde kompletteras med en föreskrift med krav att byggherre vid
upphandling skuUe avkräva anbudsgivare försäkrar) om att de inte hade samrått
om anbuden.

SPK
anförde att effekterna av samråd kunde bli desamma oavsett om en föregående
överenskommelse hade träffats eller inte, Den hittillsvarande tillämpningen av
lagen visade vilka svårigheter som uppstod då man skuUe styrka att
överenskommelse om samråd hade träffats, Nämnden delade även utredningens
uppfattning att regeln om skadestånd kunde få till följd att byggherrens
intresse av att brott mot KBL påtalas ökade.

Sveriges
advokatsamfund riktade ingen saklig invändning mot den föreslagna utvidgningen
av förbudet mot anbudssamråd men framhöU att svå righeten att visa att samråd
förekommer kvarstod och inte torde kunna avhjälpas genom lagstiftning.

BPA
instämde i att förekomsten av sådana missförhållanden som att "ge"
och "ta" pris borde motverkas liksom s.k. artighetsanbud som i stort
sett var lika prisuppdrivande och stötande oavsett att förfarandet skedde av
"artighet". BPA betonade dock att samråd mellan anbudsgivare, vilket
hade tiU syfte att upprätthålla respekten för yad SOm inom byggnadsbranschen
kunde anses vara god sed, naturligtvis jnte borde förbjudas. En skärpning av
lagen måste träffa klart skadliga fall av anbuds= samråd. Det var omöjligt att
helt hindra samråd. Myndigheterna skulle vid tillämpning av lagstiftningen
komma att hamna i svåra gränsdragningspro- blem när det gällde att ta ställning
till om anbudssamråd var skadligt eller inte,

Svea
hovrätt ifrågasatte behovet och lämpligheten av den föreslagna regeln om
skadestånd.

Några
remissinstanser hade starkare invändningar mot utredningens förslag. Näringslivets
byggnadsdelegation ansåg att det låg i näringslivets intresse att anbudssamråd
förhindrades. Behovet ay en avsevärt längre gående förbudsregel av det slag som
utredningen föreslog var däremot ingalunda självklart och kunde inte anses
klarlagt i och med dpn gjorda ptredningen, Härtill kom alt det föreslagna
förbudet inte hade erhållit en agceptabel avgränsning. Förslaget kunde därför
inte läggas till grund för lagstiftning utan en genomgripande överarbetning:
Delegationen utveck- la(le omfattande synpunkter i denna fråga. Sveriges
industriförbund an- fpfde att de kritiska synpunkter på förslaget som hade
lämnats i Näringsli vets byggnadsdelegations yttrande inte var uttryck för en
bedömning av förslaget enbart ur byggnadsbranschens synvinkel utan i hka hög
grad ägde tillämpning på övrig industri. Svenska byggnadsentreprenörföreningen
ansåg inte behovet av en längre gående förbudsregel klarlagt genom utred-

Prop. 1981/82:165 113

ningen.
Förslaget kunde inte läggas till gmnd för lagstiftning utan en genomgripande
omarbetning.

Byggkonkurrensutredningens
förslag om skärpt lagstiftning mot anbudssamverkan föranledde inte ändring i
KBL. I konkurrensutredningens direktiv anfördes dock alt utredningen skulle
beakta de av byggkonkurrensutredningen föreslagna ändringarna i KBL.

3.4.2.3.
Konkurrensutredningens överväganden och förslag Konkurrensutredningen uttalar
till en början följande: Utmärkande för anbudsförfarandet är beställarens syfte
all uppnå en hård priskonkurrens mellan anbudsgivarna. Ett samarbete mellan
konkurrenter som begränsar sådan konkurrens innebär ofta inte blott ett hinder
mot prissänkningar och rationalisering utan utgör också i viss mån ett missbmk
av beställarens förtroende, eftersom det står i strid mot de fömtsättningar som
anbudsförfarandel bygger på. Än mer påfallande blir detta om man därtill genom
skyddsanbud döljer för beställaren att de som framstår som konkurrenter i
själva verket har kommit överens om vem av dem som skall avge det lägsta
anbudet.

Mot denna bakgmnd finner
konkurrensutredningen det påkallat att en förbudsbestämmelse riktad mot
anbudssamverkan har sådan utformning alt alla beteenden som med fog kan bedömas
som generellt skadliga blir otillåtna. De erfarenheter som har vunnits vid
tillämpningen av den nuvarande bestämmelsen ger, som byggkonkurrensutredningen
har funnit, belägg för att samråd utan föregående överenskommelse bör
förbjudas. Vid utformningen av förbudet bör man dock enligt
konkurrensutredningens mening så långt det går dels konkretisera vilka beteenden
som är otillåtna, dels från det förbjudna området skilja av sådana åtgärder som
inte kan sägas generellt vara av skadlig art. En precisering måste alltså ske i
fråga om de former av samverkan eller samråd som förbudet skall omfatta.

Konkurrensutredningen
fortsätter: Byggkonkurrensutredningens förslag innebär i sak att varje form av
samverkan eller samråd efler det att anbudstävling har utlysts är förbjuden för
dem från vilka anbud har infordrats — innan någon av dem avger anbud. Därav
torde följa alt avtal om framtida samverkan vid anbudsgivning inte förbjuds. Av
betänkandet framgår att begränsningen har tillkommit i syfte att markera att
förbudet rör samråd mellan dem som vid samrådstillfället befinner sig i en
konkurrenssituation. Därigenom skulle nämligen undvikas att förbudet drabbade
det samråd som före anbudsgivning måste äga rum mellan huvudentreprenör och
underentreprenör. Ett något mer vidsträckt förbudsområde kan dock av vissa skäl
vara att föredra, även om det av byggkonkurrensutredningen föreslagna förbudet
skulle göra det otillåtet att tillämpa ett generellt avtal om anbudssamverkan.
I dagens läge är sålunda generella överenskommelser om framtida anbudssamråd
förbjudna och en motsvarande

8
Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

Prop.
1981/82:165 114

ordning
synes, enligt konkurrensutredningens mening, böra gälla också i framtiden. För
detta talar det förhåUandel att i ett fall, där det inte kan visas att samråd
har ägt rum vid visst tillfälle, det dock kan ha kommit fram att en generell
överenskommelse om samverkan finns. Det vore då mindre lämpligt om den
generella överenskommelsen skuUe vara tillålen. TiU detta kommer att undantag
för samråd som avser stäUning som underleverantör synes kunna göras i en annan
ordning, som utredningen återkommer tiU senare.

Mot
denna bakgrand bör, uttalar konkurrensutredningen, en ny förbudsbestämmelse
rörande anbudskarleller utformas så alt förbudet täcker både avtal eUer annan
samverkan, som tar sikte på framtida samarbete vid anbudsgivning, och sådant
samarbete i samband med ett visst anbudsförfarande - oberoende av om del sker
till följd av avtal e. d. Därtill bör enligt konkurrensutredningens uppfattning
förbudet träffa del förfarandet att näringsidkare överlägger om att inleda
anbudssamverkan, oavsett om överläggningarna leder till ett samarbete. Något
skäl för att sådant samråd skuUe falla utanför förbudet synes inte föreligga.

Konkurrensutredningen
uttalar vidare: Till detta kommer önskemålet att göra bestämmelsen så effektiv
som möjligt med hänsyn tiU svårigheten att leda i bevis vad som har uppnåtts i
fråga om planerad samverkan. Av liknande skäl bör förbudet täcka också det
förfarandet att en näringsidkare söker förmå annan att inleda ett otillåtet
samarbete. Det anförda har tagit sikte på de situationer som förbudet skall
röra. När det därefter gäller vilka handlingar som bör vara otiUåtna finner
konkurrensutredningen att en viss konkretisering av det förbjudna numera är
möjlig mot bakgmnd av de erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av gällande
bestämmelse. Konkurrensutredningen föreslår att förbudet skall avse samverkan
eller samråd mellan näringsidkare om att vid anbudsförfarande någon skall avstå
från att avge anbud, att viss anbudsgivare skall avge högre anbud än annan
eller att samarbete eljest skall förekomma vid anbudsgivning i fråga om
bestämmandet av anbudssumma eller betalningsvillkor. Förbudet föreslås också
gälla försök att förmå någon till sådan åtgärd som nu har angivits.

Enligt
konkurrensutredningens bedömning gör den särskilda situation som föreligger vid
anbudstävlingar det befogat all inle ta undan från förbudet sådant som har
betecknats som endast vägledande e. d. Cirkaprislistor m. m. bör således vara
otillåtna i den mån de har tillkommit för anbudsförfaranden och inte för
sedvanlig bufiksförsäljning e. d. Utredningen uttalar vidare: Vissa andra
former av samverkan vid anbudstävlingar än de nu nämnda kan dock, som har
påpekats bl. a. vid remissbehandlingen av byggkonkurrensutredningens
betänkande, vara nyttiga och tiU beställarens fördel eUer i vart fall vara
påkallade för att den prestation ett anbud avser skall kunna genomföras. Sådana
företeelser är all näringsidkare beträffande visst anbudsförfarande samverkar
eller samråder med annan

Prop.
1981/82:165 115

näringsidkare
om att flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med
gemensamt anbud. Vidare kan del gälla alt någon av dem skall medverka som
underleverantör till anbudsgivare. Eftersom det alltså inle kan hävdas att
dessa former av samarbete genereUt har skadlig verkan bör de tas undan från
förbudet.

Byggkonkurrensutredningen
har vidare, som framgår av det fömt anförda, föreslagit alt, när samråd om
gemensamt anbud har ägt mm utan att företagarna har enats, dessa därefter inte
skall få avge anbud utan samtycke av den som har infordrat anbudet. Enligt
konkurrensutredningens bedömning synes en sådan till skydd för beställaren
utformad regel gå längre än som är erforderligt. Som har framhållits vid
remissbehandlingen av byggkonkurrensutredningens förslag bör det i stället,
anför konkurrensutredningen, vara tillräckligt att beställaren, när anbud
avges, underrättas om att samråd har ägt mm i fråga om gemensamt anbud eller
medverkan som underleverantör. Korikurrensutredningen lämnar därför förslag om en
sådan underrättelsephkt. Enligt förslaget bör den gälla för anbudsgivaren vare
sig gemensamt anbud eUer medverkan som underleverantör har kommit tUl stånd
eller inte. Liksom själva förbudet bör underrättelseskyldigheten
slraffsanktioneras. Enligt konkurrensutredningen bör således underrättelse ske
senast när anbud avges. En tidigare tidpunkt för underrättelse är av praktiska
skäl olämplig, uttalar utredningen och föreslår i överensstämmelse med det
anförda att i 2 kap. 9 § utredningens lagförslag skall ges följande regel i
fråga om anbudskarteller.

Näringsidkare
får ej ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka eller samråda med annan
näringsidkare om att vid anbudsförfarande som avser tillhandahållande av vara,
tjänst eller annan nyttighet inom landet

1.
någon skall avstå från att avge
anbud,

2.
viss anbudsgivare skall avge
högre anbud än annan,

3.
samarbete eljest skall
förekomma vid anbudsgivning i fråga om bestämmandet av anbudssumma eller
betalningsvillkor.

Ej
heller får näringsidkare eljest söka förmå annan näringsidkare till sådan
åtgärd.'

Första
stycket gäUer ej förfarande som avser att flera näringsidkare skall gå samman
för samfälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem
medverkar som underleverantör till anbudsgivare.

Har
anbudsgivare deltagit i förfarande som avses i första stycket men som är
tillåtet enligt andra stycket, skall han senast när han avger anbud skriftligen
lämna uppgift om detta förhåUande till den som har infordrat anbudet.

3.4.2.4.
Utformningen av ett anbudskartellförbud

Jag
viU till en början allmänt uttala att jag finner det uppenbart att ett förbud
mot vissa former av anbudskarteller även framgent är behövligt. Förbudet skall
ju söka upprätthålla de fömtsättningar som en anbudstävling vilar på - bl. a.
en hård, prispressande konkurrens. Vidare gäller det

'
Denna mening har av utredningen avsetts ingå i första stycket.

Prop. 1981/82:165 116

att
ett dolt samarbete mellan dem som skaU konkurrera får karaktär av missbmk av
anbudsinfordrarens förtroende.

Därmed
blir huvudfrågan den hur ett förbud mot anbudskarteller bör vara utformat. Man
måste därvid vara medveten om att det här gäller en central bestämmelse med
räckvidd över hela näringslivet. Bestämmelsen reglerar vidare otillåtna moment
i ett förfarande - anbudstävlingar - som är synnerligen vanligt förekommande.
Därför är det av den största vikt att förbudet avgränsas rätt redan när man
bedömer frågan uteslutande från samhällsekonomisk utgångspunkt. Sådana moment
inom anbudstävlingens ram som är till fördel för samhället får alltså inte
försvåras eller hindras genom anbudskarteUförbudels avfattning.

1
min redogörelse har jag berört den räckvidd det nuvarande förbudet mot
anbudskarteller har. Man kan säga att det till en början är förbjudet för ett företag
att träffa överenskommelse om framlida samråd eller annan samverkan mellan
olika företag innan någon av dem avger anbud. Förbudet gäller avtalsslutandel
som sådant, oberoende av om avtalet faktiskt hinner tillämpas vid en viss
anbudstävling eller ej. Vidare träffar förbudet också den omständigheten att
det nämnda företaget praktiskt tillämpar den i förväg träffade
överenskommelsen. Som jag framhöll tidigare är det däremot tiUåtet för ett
företag alt i ett enskilt faU samråda med en annan presumtiv anbudslämnare om
innehållet i ett anbud — såvida del inte finns ett i förväg träffat avtal om
detta.

Konkurrensutredningens
förslag är således att en näringsidkare inte skall få "ingå eller tillämpa
avtal eller eljest samverka eller samråda med annan näringsidkare om att vid
anbudsförfarande som avser tillhandahållande av vara, tjänst eller nyttighet
inom landet" vissa särskilt angivna beteenden skall tillämpas. Till dessa
beteenden återkommer jag.

Det
finns skäl att här redovisa vad konkurrensutredningen har velat lägga i
uttryckssättet ingå eller tiUämpa avtal eller eljest samverka eller samråda.
Utredningen hänvisar i speciaimotiveringen på denna punkt till vad den anför i
anslutning till förslaget om ett priskartellförbud. Där uttalas följande (s.
404 f.):

De
i första punkten förbjudna formerna av åtgärder är således att man ingår eller
tUlämpar avlal eller på annat sätt samverkar eller samråder i de avseenden
bestämmelsen beskriver.

Av
detta framgår att förbudet till en början träffar sådana priskarteller som
består i avtalsbunden prissamverkan i det horisontella ledet. Enligt
bestämmelsen är redan avtalsslutet otillåtet. Efter mönster av anbudskartellförbudet
i 3 § KBL har i bestämmelsen såsom otillåtet vidare angetts att man tillämpar
avtalet, dvs. praktiskt handlar i enlighet med detta.

Men
ett prissamarbete behöver inte grundas på formliga avtal, skriftliga eller
muntUga. Det kan nämligen också inträffa att flera näringsidkare utan
förpliktelse i samförstånd tillämpar visst prisförfarande. Därför har i bestämmelsen
angetts att också annan samverkan än i form av avtalsslut eller tillämpning av
avtal är förbjuden.

Prop. 1981/82:165 117

Vidare
innebär förbudet att det är otillåtet redan att man samråder om del i
bestämmelsen angivna förfarandet. Skälet är bl. a. all del i ett visst fall kan
vara svårt att visa att ett likartat beteende har skett i samförstånd. Därvid
kan det likväl ha kommit fram att samråd har skett.

Överläggningar
som sker för att utröna förutsättningar för prissamverkan är således
förbjudna. Det bör tilläggas att i begreppet samråda ligger ett krav på ett
konkret handlande som har karaktären av att man rådslår i frågan om
prissättning eller rabattering och som inte endast utgör ett mer lösligt
omnämnande av prisfrågor. Förbudet avser att hindra näringsidkare att söka
uppnå samarbete om prissättning men inte att förbjuda varje form av
prisdiskussioner. Del får här erinras om de fömt berörda undantagen i tredje
stycket, som möjliggör bl. a. vissa prisrekommendationer.

En
fråga av praktisk betydelse är skillnaden mellan parallellt handlande och
samordnade förfaranden.

På
en marknad med fåtalskonkurrens eller prisledarskap kan själva
marknadskrafterna föra med sig att exempelvis en prishöjning slår igenom mycket
snabbt. Konkurrenterna på marknaden kan genom detta komma att parallellt med
varandra eller i nära följd höja priset på en produkt lika mycket eller med
väsentlig överensstämmelse. 1 ett sådant fall kan alltså utvecklingen ske utan
att samarbete har förekommit mellan konkurrenterna.

Det
inträffar dock att i denna eller en annan liknande marknadssituation flera
eller alla samordnar sitt agerande. Här kan det röra sig om en sådan form av
samarbete som, utan att man går så långt som tUl en överenskommelse, dock
utgör en medveten samverkan. Det kan vara fråga om olika praktiska arrangemang,
direkta eUer indirekta kontakter samt bl. a. utsänd prisinformation från
prisledaren med förvarning om prishöjning som han planerar. Oavsett den form
samarbetet tar sig kan det innebära att samspelet för de inblandade undanröjer
osäkerheten om hur de skall förhålla sig tUl varandra i bk a. prishänseende.
Just det samordnade beteendet utgör här skUlnaden mot ett självständigt beslut
som en säljare fattar om prishöjning. Därvid är det givetvis tUlåtel för honom
all söka ta med i beräkningen hur konkurrenter kan komma att reagera.
Samordningen åter motverkar priskonkurrens och får vidare till effekt att de
samarbetande skyddas i förhållande till varandra.

Samarbete
av den art som här har betecknats som samordnat förfarande täcks av förbudet i
första stycket. Helt naturligt kan det i ett enskilt fall vara svårt att leda i
bevis att samordning har förekommit. Särskilt kan detta gälla i en
brottmålsprocess med tanke på de beviskrav som där råder. Förhållandena kan
dock vara något annorlunda vid prövning enligt generalklausulen i I §. Tecken
som kan tala för att samordning har förekommit kan vara eljest svårförklarliga
paralleller i företagens prissätlningsbe-teende, såsom att prishöjningar har
gjorts lika stora, tillkännagetts vid samma lidpunkt, avsett motsvarande
produkter eller har skett samtidigt eller i lät följd. En jämförelse kan vidare
ske med den marknadsutveckling som hade varit tänkbar under fömtsättning av att
samordning inte hade förelegat.

Konstitutivt
för samordnat förfarande är alltså att del i förelagens handlingssätt
framträder ett mönster gemensamt för de samverkande. Särskilt viktig vid
bedömningen är därför helhetsbilden av företagens agerande på marknaden.

Prop.
1981/82:165 118

Remissinstanserna
har haft mycket ingående synpunkter på avfattningen av ett anbudskartellförbud.
Jag hänvisar på denna punkt aUmänl tiU remissammanställningen. Vissa
huvudsynpunkter kommer jag dock att redovisa i det följande.

Starkt
kritiska synpunkter förs fram av SI m.fi. mot förslaget att också samverkan
eUer samråd som inle gmndar sig på formliga avtal skall vara straffbelagt. Man
kan sammanfatta organisationernas inställning på följande sätt: För att uppnå
en så effektiv lagstiftning som möjligt får man inte gå så långt att skäliga
rättssäkerhetskrav lämnas obeaktade. Vaga uttryckssätt i lagtexten och allmänt
hållna motivuttalanden innebär uppenbar risk för att lagstiftningen stannar på
papperet och aldrig når ut tiU näringslivet eller leder tiU missuppfattningar
och tolkningssvårigheter såväl för tillämpande myndigheter som näringslivet.
Osäkerheten kan leda till handlingsförlamning eller allmänt minskad respekt för
strafflagstiftningen. Del av utredningen föreslagna uttryckssättet "eljest
samverka eller samråda" fyller inte ens lågt ställda krav på
förutsebarhet och medför risk för godtycke vid tillämpningen. Annan samverkan
än sådan som gmndar sig på skriftliga eller muntliga avlal bör inte omfattas av
förbud. Uttryckssättet "i samförstånd bestämma" förordas i stället.
Därmed fångas upp den typiskt sett skadliga handlingen, dvs. när samverkan
formaliserats på ett mer påtagligt sätt.

För
egen del vill jag anföra följande.

Jag
vill sammanfatta innebörden av konkurrensutredningens förslag så att det nuvarande
förbudet skulle utvidgas till att omfatta följande faktorer:

1. Avtal
eller annan samverkan som tar sikte på framtida samarbete vid

anbudsgivning.

2. Samverkan i samband med ett visst anbudsförfarande
- oberoende av om det sker till följd av tidigare avtal eller annat samarbete.

3. Överläggningar om att inleda anbudssamverkan —
oavsett om överläggningarna leder till ett samarbete eller ej.

4. Försök av en näringsidkare att förmå en annan att
inleda ett otillåtet samarbete.

Jag
delar uppfattningen att del är angeläget att effektivisera det nuvarande
anbudskartellförbudet. Så kan till en början ske genom att det klarläggs att
avtal om ett visst beteende blir straffbart vare sig det avser framtida
samarbete eller en viss, vid avtalsslutet aktuell anbudstävlan.

Utredningen
har valt att utvidga förbudsområdet så att inte bara avlal ulan varje form av
vad som kallas samverkan eller samråd primärt kriminaliseras. De invändningar
som har förts fram mot dessa begrepp är enligt, min mening tungt vägande. Det
låter sig visserligen sägas att begreppen finns i det nuvarande
anbudskartellförbudet. Där talas nämligen om alt "träffa eller tillämpa
överenskommelse alt samråd eUer annan samverkan. mellan olika företagare skall
äga rum".

På
denna punkt finns det emellertid en avgörande skillnad mellan den nuvarande
lydelsen och den av utredningen föreslagna. F. n. krävs ju alt

Prop.
1981/82:165 119

man
i brottmål kan styrka att avtal har slutits. Den väsentliga innebörden av detta
synes vara att en överenskommelse finns som är bindande för parterna, dvs.
innebär förphktelser i förhållandet mellan dem. I del nuvarande förbudet anges
dämtöver som föremål för avtalet alt del avser samråd eller annan samverkan.
Dessa senare begrepp redovisar därmed avtalets innehåU, dvs. vad det är
förbjudet att sluta avtal om.

I konkurrensutredningens
förslag betecknar begreppen samverkan och samråd inte innehållet i ett otUlåtet
samarbete. Detta innehåll exemplifieras i stället genom en uppräkning som bl.
a. tar sikte på att någon skall avstå från att avge anbud eller skall avge
högre anbud än annan. I stället använder utredningen begreppen samverkan och
samråd som beskrivning på den aktivUet som är förbjuden vid sidan om ingåendet
av avtal och tUlämpningen av detta. Detta innebär all aktiviteterna avtalsslut,
avtalstill-lämpning, samverkan och samråd mellan företag kriminaliseras om de
går ut på tillämpning av vissa andra, särskilt angivna beteenden. Till de
aktiviteter som är förbjudna - när de går ut på dessa beteenden - lägger
utredningen vidare att en näringsidkare eljest söker förmå någon till sådan
åtgärd. Vagheten i det sistnämnda begreppet har jag berört i del föregående
(3.4.1.3.). Enligt utredningen avser det en rriedveten aktivitet som inle
endast är obetydlig.

Av
det anförda framgår att utredningen i fråga om otillåtna aktiviteter har gjort
förbudet mycket vittgående. Det finns därför enligt min uppfattning en
betydande risk för att helt normala öch vardagliga affärskontakter samt
sedvanhg informafionsspridning skuUe komma att omfattas av förbudet utan att
det i de flesta fall finns något behov därav från samhällssynpunkt. Samtidigt
som förbudet på detta sätt är ytterligt vidsträckt saknar det tillräckligt
klara yttergränser. Jag vill därvidlag peka på oklarheten om innebörden av det
begrepp "samråda" som utredningen föreslår. Däri lägger utredningen
ett krav på "ett konkret handlande som har karaktären av att man rådslår
och som inte endast utgör ett mer lösligt omnämnande av" vissa frågor.

Enligt
min mening bör av i första hand rättssäkerhetsskäl önskemålet om en så effektiv
bestämmelse som möjligt inte leda tiU att förbudet avfattas på detta sätt.
Därför bör man gå andra vägar då det gäller att söka göra anbudskartellförbudet
mer effektivt.

Jag
har särskilt övervägt om byggkonkurrensutredningens förslag skulle vara bättre
ägnat att genomföras. Nämnda utredning föreslog, som jag fömt har redovisat,
följande avfattning: Har anbud å försäljning av förnödenhet eller utförande av
tjänst här i riket infordrats från flera företagare samtidigt, må de ej utan
tillstånd av marknadsrådet samråda eller eljest samverka innan någon av dem
avgiver anbud.

Min
kritik mot begreppen samverka och samråda har dock relevans också i fråga om
byggkonkurrensutredningens förslag. Visserligen görs däri en ytterligare
avgränsning genom kravet på att anbud skall ha införd-

Prop. 1981/82:165 120

råts
från flera företag samtidigt. Å andra sidan begränsas därigenom det f. n.
förbjudna området. Byggkonkurrensutredningens förbudsförslag fångar ju inte
upp avtal om framtida samråd. Jag delar konkurrensutredningens uppfattning att
också sådana avtal alltjämt bör vara förbjudna, när de har ett visst innehåU.

Vad
man — vid sidan om avtal - bör söka hindra beträffande anbudskarteller är
enligt min mening att företagen i samförstånd iakttar ett visst
handlingsmönster vars inriktning på väsenfiiga punkter generellt får till
verkan att anbudsförfarandets gmnd - den hårda, prispressande konkurrensen -
väsentligt rubbas. Detta är vad konkurrensutredningen kallar för samordnade
förfaranden.

En samordning av ett
sådant slag är en företeelse som uppmärksammades redan vid KBL:s tillkomst år
1953. Det förhandlingssystem som då introducerades var begränsat till de s. k.
monopolist- och kartdlfaUen. Jag har tidigare (2.3.2.) redovisat dessa. På sätt
som jag då berörde hade det i dåvarande 5 § KBL intagna kartellfallet den
avfattningen att "mellan företagare slutits kartellavtal eller annan
liknande överenskommelse eller eljest i samförstånd tiUämpas gemensamt
förfarande, som berör pris-, produktions-, omsättning- eUer
transportförhållanden". Som jag därvid framhöll slopades begränsningen
till monopolist- och kartellfallen år 1956 i samband med att KBL utvidgades
till att avse alla slags konkurrensbegränsningar med skadlig verkan.

Enligt
min uppfattning kan den i sak önskvärda skärpningen av anbudskartellförbudet
med fördel knyta an till den en gång i KBL använda formuleringen. Det finns då
ett avgränsande kriterium - det i samförstånd iakttagna handlingsmönstret - som
det är lämpligt att bygga förbudet på. Samtidigt uppnås en betydande och
sakligt starkt befogad utvidgning av det kriminaliserade området, utan att
detta sker på bekostnad av rättssäkerheten. Man knyter vidare an till ett
etablerat begrepp som har vunnit en belysning i rättstillämpningen samt
konkurrensutredningens betänkande. Frågan om humvida gemensamma förfaranden
förekommer har sedan många år vid skilda tillfällen prövats i
rättstillämpningen.

Mot
denna bakgmnd förordar jag att ett anbudskartellförbud i den nya
konkurrenslagen får följande innebörd i vad avser otillåten samverkan, när den
är inriktad på vissa särskilda beteenden som jag strax skall behandla: En
näringsidkare får inte ingå eller tillämpa en överenskommelse med en annan
näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett gemensamt
förfarande, om överenskommelsen eller det gemensamma förfarandet innebär att
vid anbudstävling för tiUhandahåUande av en vara, tjänst eUer annan nyttighet
inom landet sådana beteenden skaU förekomma.

I
mitt förslag ingår inte den ytteriigare aktivitet som utredningen vill
förbjuda, nämligen att näringsidkaren eljest söker förmå annan näringsidkare
till otillåten åtgärd, som av utredningen beskrivits som samverkan eller
samråd. Skälet är tyngden av den kritik som har riktats mot förslaget.

Prop. 1981/82:165 121

Del
önskemål om ökad slagkraft åt förbudet som har legat tiU gmnd för
utredningsförslaget har jag dock stor förståelse för. Jag menar att man kan
tillgodose önskemålet på ett bättre sätt. Detta är att man kriminaliserar
påtryckningar som en näringsidkare utövar på en annan näringsidkare i syfte att
en förbjuden överenskommelse skall ingås eller tillämpas eller att ett
förbjudet gemensamt förfarande skall tillämpas. Innebörden av detta behandlas i
specialmotiveringen.

Jag går nu över till
frågan om vilka beteenden som - i förening med de angivna aktiviteterna - bör
föra med sig straffbarhet.

I 9§
konkurrensutredningens lagförslag anges dessa beteenden så, att det skaU vara
fråga om att någon skall avstå från att avge anbud, att viss anbudsgivare skall
avge högre anbud än annan eller att samarbete eljest skall förekomma vid
anbudsgivning ifråga om bestämmandet av anbudssumma eller betalningsvillkor.

De förfaranden som
utredningen vill täcka in med denna avfattning är bl. a. kvotering och andra
normer för fördelning av leveranser mellan sig som företag tillämpar. Också
återkallande av anbud täcks in liksom s. k. artighetsanbud (skyddsanbud).
Vidare omfattas ett samarbete om t. ex. lägsta pris för ett anbud.

Remissinstansema
har haft detaljerade synpunkter även i nu aktuella avseenden. Bl. a. har
Sveriges advokatsamfund riktat kritik mot begreppet anbudsförfarande och i
stället förordat uttrycket anbudstävlan. 5/ m.fi. som godtar begreppet
anbudsförfarande, pekar pä att konkurrenssituationen normalt framträder genom
sättet för anbudsinfordran. Det kan här röra sig om annonsering i dagspressen
(öppen anbudsinfordran). Vidare kan det vara praxis med konkurrens även vid s.
k. begränsad anbudsinfordran, som sker genom inbjudan till endast vissa
företag. Organisationerna anser det vara nödvändigt att den gmndläggande
fömtsättning som utredningen bygger på kommer tUl uttryck i lagtexten. Denna
förutsättning är att de som samverkar eller samråder på något sätt är eller kan
bh konkurrenter med varandra i fråga om den prestation som anbudsförfarandet
avser. Om inte detta markeras i bestämmelsen faller samråd med kreditgivare
eller andra finansiärer, konsulter etc. in under förbudet, anser
organisationerna. Dessa förordar att 9 § första stycket 1 får avse det fallet
att någon skall avstå från alt avge anbud i syfte att åstadkomma fördelning av
uppdrag mellan olika anbudsgivare. -Advokatsamfundet uttalar sig också i sådan
riktning.

SI
m.fi. menar vidare att begreppet betalningsvillkor är oklart till sin innebörd.
Också andra remissinstanser för fram detaljsynpunkter. Bl.a. pekar MD på att
den föreslagna formuleringen inte torde utgöra hinder mot alt flera
näringsidkare avtalar om att den av dem, som erhåller uppdrag efter avgivande
av anbud, på visst sätt har att till de övriga utge ersättning härför - något
som för de samverkande skulle reducera drivkraften att avge lägsta möjliga bud.

Prop.
1981/82:165 122

Jag
finner några av de synpunkter som har förts fram välgmndade. Även om vissa
förändringar således bör göras är det min bedömning att utredningens förslag i
stort utgör en välavvägd konkretisering av del nuvarande anbudskartellförbudet.
Jag förordar att förbudets första stycke, som avgränsar det primärt förbjudna,
ges den avfattning som framgår av 14 § i det remitterade förslaget.

Konkurrensutredningen
anser att ett undantag skall göras från anbudskartellförbudet och anför att
vissa former av samverkan vid anbudslävling-ar kan, som har påpekats bl. a. vid
remissbehandUngen av byggkonkurrensutredningens betänkande, vara nyttiga och
till beställarens fördel eller i vart fall vara påkallade för att den
prestation ett anbud avser skall kunna genomföras. Sådana företeelser är enligt
utredningen att näringsidkare beträffande visst anbudsförfarande samverkar
eller samråder med annan näringsidkare om att flera näringsidkare skall gå
samman för samfälld prestation med gemensamt anbud. Vidare kan det gälla att
någon av dem skall medverka som underleverantör till anbudsgivare. Eftersom det
alltså inte kan hävdas att dessa former av samarbete generellt har skadlig
verkan bör de, uttalar utredningen, tas undan från förbudet.

Innebörden
av undantaget utvecklar utredningen på följande sätt (s. 416):

En
särskild form av prissamarbete vid anbudsförfarande föreligger när
näringsidkare lämnar ett gemensamt anbud, bl. a. ett anbud som självständiga
näringsidkare avger tillsammans i enkelt bolag. Man talar här ibland om
konsortier. Detta samgående om utförandet av prestationen innebär givetvis ett
samarbete också i fråga om anbudssumman och omfattas därför tekniskt av
förbudet. Av detta skäl och då gemensamma anbud bör tillåtas har gjorts ett
undanlag för sådana anbud.

En
med gemensamma anbud närbesläktad situation föreligger när anbud avges av en
särskilt bildad juridisk person som utgör sammanslutning av tillverkare. Härvid
kan det vara fråga om en redan befintlig säljorganisation - säljbolag eller
säljförening - som i eget namn säljer delägarnas produkter e. d.

Det
kan givetvis inträffa att en sådan av medtävlare bildad säljorganisation
lämnar anbud vid anbudstävhng. Anbudet behöver därvid inte innebära att
delägarna skall utföra en prestation tillsammans. Fråga kan ju vara om
exempelvis försäljning av en produkt som de alla tillverkar var för sig. Vidare
förekommer att självständiga näringsidkare går samman vid visst
anbudsförfarande på så sätt att de bUdar en särskUd juridisk person som i eget
namn lämnar anbud på en för delägarna gemensam prestation.

I
fråga om anbudsgivning genom juridisk person kan sägas följande.

Innebörden
av priskartellförbudet i 7 § lagförslaget är, som har anmärkts under
paragrafen, att samverkan, samråd eller påverkan mellan konkurrenter om att
gemensamt sälja sina nyttigheter genom en för ändamålet bildad säljorganisation
inte är otUlåten eftersom vissa positiva effekter kan vara knutna därtUl.

På
ett liknande sätt kan ett samarbete med gemensam säljorganisation ibland
framstå som nyttigt i fråga om de kvalificerade prestationer som det ofta
gäller i samband med anbudstävlingar.

Prop.
1981/82:165 123

Därför
är andra styckets undantag i fråga om gemensamt anbud tillämpligt på det i sak
likställda förfarandet att avge anbud genom särskUd juridisk person. Det bör
dock särskilt framhållas att i begreppet samfälld prestation med gemensamt
anbud, som undantaget avser, i princip ligger att de samverkande alla skall på
något sätt delta i utförandet av den prestation som anbudsförfarandet avser.
Att exempelvis leverantörer av en vara går samman om att genom en juridisk
person lämna ett enda anbud om leverans som de i princip var för sig hade
kunnat åta sig, innebär inte alt de har gått samman för samfälld prestation på
sätt som åsyftas med nämnda undantag.

Vid
remissbehandlingen uttalar NO följande: Enligt specialmotiveringen ligger häri
att de samverkande alla skall delta i utförandet av den prestation som
anbudsförfarandet avser. Samgående mellan leverantörer om ett enda anbud när
leverantörerna var för sig hade kunnat åta sig leveransen sägs inte åsyftas med
undantaget. Denna förklaring är mycket väsentlig och borde, enligt NO:s mening,
komma till direkt uttryck i lagtexten. Det ligger annars nära till hands att
man inläser étt generellt undantag för i stort sett all gemensam anbudsgivning.
Undantaget kan måhända omformuleras på

ungefär
följande sätt: "---- gemensamt anbud i fall då samverkan är en

fömtsättning
för prestationens fullgörande. Första stycket gäUer inle heller

förfarande i den formen att näringsidkare medverkar ".Ett konsor

tium eller liknande som bildas för leveranser eller arbeten av större omfatt

ning än deltagarna var för sig kan prestera behöver därmed inte söka

dispens även om samarbetet avser upprepade tillfällen. Men om delta

garna, vUket kan ligga nära tiU hands, även vill samarbeta i fråga om

mindre uppdrag, skaU detta inte vara möjligt utan dispens av marknads

domstolen. För att komma in under undantaget bör det inte heller vara

tillräckligt att samarbete anges avse prestationer av sådan storlek och art

att enskilda deltagare i samarbetet inte kunnat fullgöra dem. Den faktiska

tillämpningen måste vara avgörande för bedömningen.

SI
m.fi. tar upp förhåUandel mellan de nya förbuden och anbudskartellförbudet.
Organisationerna konstaterar att samarbete i gemensamma säljbolag uttryckligen
undantas från det av utredningen föreslagna priskartellförbudet. Från förbudet
mot anbudskarteller görs undantag för gemensamma anbud. De varor som säljs i
ett försäljningsbolag kan, fortsätter organisationerna, i många fall bjudas ut
både genom vanlig försäljning och genom anbud i anbudsförfarande. Är formen för
upphandling i en viss situation anbudsförfarande och de genom
försäljningsbolaget samverkande företagen i och för sig självständigt hade
kunnat utföra den ifrågavarande prestationen träffas samverkan av
anbudskartellförbudet. Detta kan enhgt organisationemas uppfattning inte ha
varit utredningens mening med definitionen av begreppet "samfälld
prestation med gemensamt anbud". - LRF ansluter sig till detta.

MD
uttalar att uttrycket "förfarande som avser att flera näringsidkare skall
gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud" bör

Prop. 1981/82:165 124

utbytas
mot formuleringen "förfarande som avser samarbete mellan näringsidkare
för åstadkommande aV samfälld prestation med gemensamt anbud".

Jag
finner ett undantag i fråga om gemensamma anbud m. m. välmotiverat. Den
närmare utformningen av undantaget återkommer jag till i specialmotiveringen.

Jag går nu över tUl att
behandla utredningens förslag om en upplysningsphkt när anbudsgivare haf
deltagit i de nyss uppräknade tillåtna förfarandena. Enligt förslaget skall
vederbörande senast när han avger anbudet skriftligen lämna uppgift om detta
förhåUande till den som har infordrat anbudet.

Vid
remissbehandlitigén framhåUer SI m.fl. att såväl i Sverige som internationellt
man framför allt vill komma åt hemliga anbudskarteller, där beställaren
vilseleds öm att konkurrens förekommer. Försöker man göra en nyanserad
förbudsbeslämmelse där lojala förfaranden inte hindras finns en risk att det blir
alltför lätt att maskera otillbörliga handlingssätt. Motåtgärder häremot är då
insyn även i de lojala förfarandena vilket skärper beställarnas vaksamhet.
Organisationerna pekar på en viss nackdel med den föreslagna automatiska
upplysningsplikten - betydande administrativa komplikationer - men anser sig
böra acceptera den. De anser dock att upplysningsplikten enbart bör avse vid
anbudstillfället gällande avtal och inle s. k. spräckta konsortier eller avtal
som har upphört att gälla.

SI
m.fi. uttalar vidare följande: Av vad organisationerna har anfört om
avgränsning av personkretsen och förbjudna förfaranden följer att upplysningsplikten
bör avgränsas på motsvarande sätt. Dessutom synes bestäl-larintresset inte
påfordra en uppgiftsskyldighet som avser "typiska" underleverantörer
som på grund av sin storlek eller annat förhåUande inte torde vara i stånd att
avge eget huvudanbud. Från konkurrensbegränsningssynpunkt torde för dessa fall
heller knappast finnas något större intresse för att kräva en uppgift härom i
samband med anbudsgivningen. Detta synes också vara utredningens uppfattning
när den anför (s. 417 i betänkandet): "Det åligger alltså anbudsgivaren
att lämna upplysning om den samverkan eller del samråd som har förekommit med
konkurrenter om gemensamt anbud eUer medverkan som underleverantör". Den
föreslagna regelns avfattning ger däremot inte uttryck för att
uppgiftsskyldigheten skulle vara begränsad till sådan underleverantör som kan
sägas vara reell konkurrent. Det finns dock enligt organisationerna skäl för en
ytterligare begränsning. De vill också tfrågasätla nödvändigheten av skriftlig
uppgiftsskyldighet när anbud kan lämnas muntiigen. Regeln synes endast leda
till en ökad byråkratisering.

LRF
ansluter sig på flera punkter till vad SI m.fl. uttalar liksom även
Byggherreföreningen. Denna anför vidare att del inte är ovanligt i byggnadsbranschen
att anbud infordras för. annans räkning, nämligen i den formen att ett s.k.
byggledarföretag eller annan konsult infordrar anbud.

Prop. 1981/82:165 125

avsett
att ställas tiU en byggherre. I dessa faU är det inte särskilt lämpligt att den
föreskrivna uppgiften lämnas till den som har infordrat anbudet. I stället bör
uppgiften lämnas till den som anbudet riktas till- Föreningen tfrågasätter
också om det inte innebär överdrivet nit att föreskriva skriftlig uppgift i de
faU anbudet avges muntligen. Om man slopar skriftlighetskra-vet, kan man
föreskriva alt uppgiften skall lämnas "i anbudet".

Jag finner en
upplysningsskyldighel av den föreslagna arten myckel lämplig. På så sätt
bringas omständigheter som kan vara av betydelse för beställarens bedömningar
till dennes kännedom. Det bör framhållas att skyldigheten endast avser
förfaranden som inte har straffbelagts.

När det gäller
detaljutformningen vill jag allmänt framhålla följande. Den av utredningen
föreslagna bestämmelsens räckvidd bör j yiss mån begränsas. Jag anser det dock
vara olämphgt att inskränka upplysningsskyldigheten till enbart vid
anbudstillfallet gäUande avtal. Vidare synes det mig inte möjligt att i
lagtexten skilja av underleverantörer spm kan anses som "typiska" och
som på gmnd av sin storlek eller annat förhållande inte skulle vara i stånd att
avge eget huvudanbud. Frågan om vilka uppgifter som skyldigheten omfattar
kommer jag att behandla i speeialmotiveringen. Redan nu vill jag dock
fömtskicka att det är själva förhållandet att man har deltagit i de särskilt
angivna förfarandena som skaU bringas till beställarens kännedom, med uppgift
om de deltagande företagen. Denna uppgift är det väsentliga. Någon ohanterlig
uppräkning av formerna för kontakter tvingas således inte fram genom
uppgiftsskyldighelen.

Vidare
delar jag utredningens uppfattning att uppgifterna bör lämnas skriftligen.
Bakgrunden är givetvis bevissvårigheter som annars skulle kunna uppkomma.
Byggherreföreningens synpunkt att uppgiften bör läm nas till den som anbudet
riktar sig till synes mig värd att beakta. Eftersom uppgift bör kunna lämnas
också innan anbudet ges in bör dock en omfor mulering ske.

3,4.3
Undantag från de straffbelagda förbuden

3.4.3.1
Förfaranden som har sin gmnd i en internationell överenskommelse

I
konkurrensutredningens betänkande lämnas en redogörelse för utländska och
internationella åtgärder på konkurrensbegränsningsområdet. I redogörelsen
behandlas bl. a. Sveriges frihandelsavtal med den europeiska kol- och
stålgemenskapen (CECA). Utredningen framhåller att CECA-avtalet föranledde en
särskild författning, nämligen lagen (1972:762) om prisbestämmelser för järn-
och stålmarknaden, CECA-lagen. Enligt 10 § nämnda lag äger inte
bmttoprisförbudet i 2 § KBL tillämpning i fråga om pris som avses i CECA-lagen,
om detta är oförenligt med de bestämmelser om priser på järn- och stålvaror och
om transportpriser som finps i artikel 20 i CECA-avtalel.

Flera
remissinstanser, bl.a. KK, NO och SI m.fl., tar upp frågor i anslutning tUl
detta undantag. KK anför bl. a. följande:

Prop. 1981/82:165 126

Sverige
har i och med frihandelsavtalet med den europeiska kol- och stålgemenskapen
också iklätt sig vissa förpliktelser på stålprissättningens område. Häri åtar
sig den svenska regeringen att i fråga om priser för leveranser såväl på
svenskt område som tiU den gemensamma marknaden, som verkställs av svenska
företag, garantera huvudprinciperna i CECA:s egna prisregler.

Med
stöd av CECA-lagen har regeringen i särskild kungörelse (1973:720) uppdragit åt
kommerskollegiet att utfärda de tillämpningsbestämmelser, som erfordras i
anledning av de svenska åtagandena i artikel 20:2. Så har skett. Frågan
uppkommer nu, hur dessa bestämmelser förhåller sig till den nuvarande
konkurrenslagstiftningen och till den av utredningen föreslagna. På en punkt
har statsmakterna redan reglerat denna fråga, nämligen CECA-lagens förklaring
att 2 § KBL ej äger tillämpning på ifrågavarande varuområde, om delta är
oförenligt med bestämmelsema i vårt frihandelsavtal med CECA. Utredningen
föreslår i materiellt hänseende inte någon ändring på denna punkt. Här kan
antecknas, att kommerskollegiets meddelande angående prisbestämmelser på
stålområdet ålägger stålproducenterna att i avtal med sina köpare förplikta
dessa att iaktta prisreglerna vid återförsäljning av varor i oförändrat skick,
fortsätter KK.

Gmndläggande för CECA:s
prissystem är, uttalar KK vidare, att varje stålproducent självständigt
fastställer, publicerar och ändrar sin prislista. Prishstan skall i princip
gälla non-diskriminatoriskt gentemot aUa köpare. Avvikelser från prislistan får
ske endast under vissa fömtsättningar, bl. a. genom s.k. aUnjering.
Kommerskollegiet har i de grundläggande tillämpningsbestämmelserna endast i
ett avseende auktoriserat ett prissamarbete mellan de svenska
stålproducenterna. Det gäller frakttarifferna, vilka enligt CECA:s
grundläggande principer skall vara offentliga. Den av Sverige valda lösningen
på detta offentlighelsproblem har varit att ålägga producenterna att själva
offentliggöra sina tillämpade fraktpriser. Kommerskollegiet har godkänt ett
förfarande, varigenom stålföretagen i sina prislistor hänvisar till gemensamt
(av Stålmarknadsinstitutet) fastställd frakttariff-publikation.

KK
tillägger bl. a. följande: Vad som hittills har sagts om CECA:s regler och
regleina i Sveriges avtal med CECA har avsett vad som gäller under normala
marknadsförhållanden. CECA-fördraget ger emellertid möjlighet att tillgripa extraordinära
åtgärder då en "påtaglig krissituation" (crise manifeste) föreligger
eller är omedelbart förestående. Kommissionen kan t. ex. i enlighet med artikel
58 i CECA-fördraget införa ett bötessanktione-rat system med
produktionskvotering då gemenskapen befinner sig i ett sådant krisläge. På
prisområdet kan i enlighet med artikel 61 i fördraget minimipriser införas om
en sådan kris föreligger eUer är omedelbart förestående. Även i detta fall
sanktioneras överträdelse mot ett sådant beslut med böter. Hittills har trots
rådande svårigheter på den gemensamma marknaden något
produktionskvoteringssystem inte införts. Däremot har minimipriser införts för
vissa varor.

Prop. 1981/82:165 127

KK
pekar mot bakgmnd av den svenska regeringens samt EG-kommis-sionens tolkning av
avtalet på att svenska företagare tUl följd av internationell överenskommelse
kan försättas i en situation där de riskerar att komma i konflikt med
priskartellförbudet. I och för sig är det inte heUer uteslutet att företagare
till följd av någon liknande överenskommelse också kan komma i konflikt med
marknadsdelnings- och anbudskartellförbuden.

I fortsättningen uttalar
KK bl. a. följande. Eftersom det inte bör komma ifråga att tillämpa förbud mot
åtgärder som är det avsedda resultatet av en internationell överenskommelse
eller en ofrånkomlig följd av denna bör undantag för sådana åtgärder göras i
någon form. Detta kan exempelvis ske genom att det i 2 kap. 10 § införs
ytterligare ett undantag med innebörd att förbuden i 2 kap. 6-9 §§ inte gäller
ifråga om förfaranden som har sin grund i internationell överenskommelse som
Sverige har ingått. Alternativet skulle annars kunna vara att berörda företag
ansöker om dispens enligt 2 kap. 11 §, men detta synes mindre tilltalande
eftersom förelagen inte själva har tagit initiativ till dessa förfaranden.
Genom att utöka antalet undantag i 10 § med det ovan föreslagna utformas också
lagen så att det nämnda av kollegiet sanktionerade frakttariffarrangemanget,
liksom CECA-prisreglernas åläggande att tillverkare i vissa fall är skyldiga
att vid sina leveranser till senare handelsled ställa upp villkor i fråga om
priserna vid vidareförsäljning, också undantas från förbuden i 6-9 §§.

Även
NO redogör för de åtgärder som har vidtagits på slålområdet inom ramen för
CECA-lagens bestämmelser och för fram liknande synpunkter som KK. NO tillägger
att, ehum detta knappast behöver uttryckas särskih i lagtexten, det bör i
förarbetsform inskärpas att undantaget endast gäller sådana förfaranden som är
det direkta och avsedda resultatet av den internationella överenskommelsen
eller en ofrånkomlig följd av denna. 1 tveksamma faU anser NO att företagen bör
söka dispens. Samtliga undantag från en viss lag bör anges i denna lag för att
göra bestämmelsernas räckvidd överskådlig. Av denna anledning bör enligt NO
undantaget i CECA-lagen från bmttoprisförbudet överföras till en ny
konkurrenslag medan man i CECA-lagen kan göra hänvisning tUl denna nya lag.

SI
m.fi. har liknande synpunkter som KK och NO. Organisationerna pekar bl. a. på
att en brevväxhng meUan svenska regeringen och kommissionen och ett i samband
därmed ingånget åtagande från svensk sida har tvingat de svenska verken att
anpassa sina prislistor till de högre CECA-priserna. Svenska företag kan
sålunda på gmnd av internationell överenskommelse komma i konflikt med
priskartellförbudet. Organisationerna kan inte utesluta att konflikt även kan
ske med marknadsdelnings- och anbudskartellförbudet. Vidare framhåller de
betydelsen av att svenska företag inte hindras att medverka till fullföljande
av svenska internationella åtaganden.

För
egen del vill jag anföra följande.

Jag
vill till en början nämna att sedan remissinstansernas yttranden

Prop. 1981/82; 165 128

avgavs
ytterligare åtgärder har vidtagits på stålområdet. Sålunda förklarade
kommissionen i oktober 1980 att gemenskapens stålindustri befann sig i en
"påtaglig krissituation" och produktionskvolering infördes, Sommaren
1981 utfärdades föreskrifter som inkluderade gemenskapens grossister i
prisregelsyslemet. 1 Sverige har föreskrifter utfärdats spm förphktigar svenska
grossister att respektera CECA:s prisregler (KFS 1981; 11), Föreskrifterna
trädde i kraft den 16 november 1981. Däremot har inte någon
produktionskvotering införts i Sverige.

Vissa remissinstanser har
förordat att det på förbudsområdet görs ett genereUt undantag för förfaranden
som har sin grund i en internationell överenskommdse som Sverige har ingått,
Enligt min mening bör dock f, n. undantag göras i det enskilda fallet vid
införlivandet av överenskommelsen, Så har skett genom CECA-lagens undantag
från bmttoprisförbudet. Anledning att utvidga del undantagna området torde nU
inte föreligga, Jag förordar att det i konkurrenslagen görs en hänvisning til!
CECA-lagen. En redaktionell ändring som krävs i sistnämnda lg återkommer jag
till i samband med vissa ändringar i bf-a. lagen om marknadsdomstol m.m., som
jag kommer att anmäla särskilt för regeringen.

3.4.3.2
Koncerntransaktipner

Vid
tillämpningen av KBL har det ifrågasatts huruvida förbuden mot bmttopriser och
anbudskarteUer är tillämpliga på transaktioner som sker inom samma koncern, Som
ett exempel kan tas att ett moderföretag levererar varor till ett dotterföretag
och därvid betingar sig att det senare inte får underskrida visst pris för
varan vid-återförsäljning. Men det kan också vara så att moderförelaget utan
samband med leverans bestämmer vad dotterföretaget skall hålla för pris vid sin
försäljning. Ett annat exem pel som har diskuterats är motsvarande beleende
inom ramen för skilda rörelser m. m- som en och sammajuridiska person bedriver.

I
förarbetena till bruttoprisförbudet uttalade (prop. 1953:103 s. 280)
departementschefen att förbudet endast avsåg sådan vertikal prisbindning som
upprätthålls av sinsemellan självständiga företagare. Därmed upp-kpmnier frågan
när företagare skall anses sinsemellan självständiga.

En
fömtsäUning måste till en början vara att det rör sig om juridiskt sett skilda
personer. Exempelvis måste ett bolag, som i sin verksamhet driver såväl
grossiströrelse som återförsäljning, vara oförhindrat att internt bestämma ett
brultopris som skall tillämpas i bolagets butiker. Detta framgår av MD 9/1974
(PKF 1974:5-6).

Är
det väl fråga om skUda juridiska personer har förbudet tolkats kunna vara
tillämpligt också i det fall att dessa personer saknar affärsmässig
självständighet.' Detta kan vara fallet när ett företag år mpderbolag (jll ett
aiinat.

'
Martenius, Lagstiftningen om konkurrensbegränsning, Stockholrn 1965, s. 68.

Prop.
1981/82:165 129

Vad som är gäUande rätt på denna punkt torde inte ha
prövats av domstol.

Konkurrensulredningen
uttalar att om exempelvis ett bolag har det bestämmande inflytandet över ett
annat bolag och därtill ett väsenfiigt intresse i det senares stäUning och
resultat det synes tveksamt om det är lämpligt att beteckna bolagen som
sinsemellan självständiga ur den synvinkel som är av betydelse enligt KBL. I
en ekonomisk enhet av del berörda slaget ligger del i sakens natur att
dotterbolaget på grund av sin beroende ställning och de gemensamma intressena
ofta kommer att tillämpa återför-säljningspriser som är lämpliga från
koncernens sida sett. Att mot denna bakgrund låta förbudet gälla dessa
situationer synes vara ulan mening från konkurrensvårdande synpunkt.
Utredningen pekar därvid på att de två bolagen i verkligheten inte konkurrerar
med varandra.

Utredningen
uttalar vidare följande: EG ser inte koncerninlerna transaktioner som
konkurrensbegränsande åtgärder. I linje med att koncernföretag betraktas som
en enhet när det gäller interna dispositioner, betraktas de i EG-rätlen såsom
en enhet också mot sin omvärld, dvs. i förhållande till bl. a. köparna, i den
mån de faktiskt fungerar enhetligt. Denna princip om ekonomisk enhet har
ansetts kunna innebära, att den juridiska självständigheten hos ett företag,
som tiUhör en företagsgrupp av besläktade företag, måste respekteras i
konkurrensrättsligt hänseende av tredje personer endast till den grad som
självständigheten respekteras av moderbolaget och de övriga besläktade
företagen själva.' Också i Sverige har ansetts alt det finns goda skäl att
räkna med all ett hknande betraktelsesätt skulle komma all hävdas av en svensk
domstol. Härvid har åberopats som gmnd del förhållandet att man inom
konkurrensrätten måste arbeta med konkurrensrättsligt relevfinta kriterier,
som sluter an till de ekonomiska realiteterna, och inte kan stanna vid ett mer
formaljuridiskt, associationsrätlsligt resonemang.

Enligt kpnkurrensutredningens bedömning talar övervägande
skäl av den art sorn har berörts för att koncerninterna transaktioner generellt
tas undan från hela det straffbelagda området.

Utredningen har övervägt men inte funnit lämpligt all
också ta undan med koiicernfallet jätnförliga omständigheter. Hit hör att en
fysisk person äger aktierna i två skilda bolag eller att någon på skUda gmnder
har ett dominerande inflytande över flera företag, som därigenom kan sakna
självständighet i förhållande tiU varandra. Ett sådant undantag skulle enligt
utredningen föranleda en rad tolkningsproblem och kunna göra förbuden ineffektiva.
Därför bör frågan lösas dispensvägen.

' Se Bernitz, Gorton och Grönfors, Sjöfart och
konkurrensrätt, Göteborg 1976, s. 97, och Stenberg, Studier i EG-rält, Nyköping
1974, s. 245 f. Se a. a. av Bernitz m. fl., s. 98.

9 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

Prop.
1981/82:165 130

Vidare
anför utredningen följande. Slutligen bör anmärkas att koncernundantaget inte
ger uttryck för uppfattningen att koncerninterna transaktioner ej kan medföra
skadlig verkan. Tvärtom kan så vara fallet och då kan ingripande ske enligt 2
kap. 1 § utredningens lagförslag. Ett praktiskt exempel kan vara
underprisförsäljning i den formen att ett moderföretag vid leverans till ett
dotterföretag i senare led tillämpar ett pris som ger dotterföretaget möjlighet
att slå ut konkurrenter. Det kan också vara så att ett moderföretag, som
levererar till flera, ger utomstående sämre villkor än företag inom koncernen.
Koncernundantagel innebär endast alt därmed avsedda dispositioner inte
lämpligen bör angripas med straffbelagda förbud.

Remissinstanserna
har inte riktat invändningar mot utredningens förslag på denna punkt. NO
uttalar att begreppet koncern har getts samma innebörd som den som har lagts
till gmnd för 4 § lagen (1974:12) om anstäU-ningsskydd. Innebörden är vidare än
aktiebolagslagens koncernbegrepp. Det finns emellertid företagssammanslulningar
och företagsgmpperingar med ägarsamband, där man kan ha olika tolkningar
huruvida de omfattas av koncernbegreppet eller inle, vUket kan skapa tveksamhet
om undantagets räckvidd. Här torde det dock enligt NO röra sig om sådana
frågor som bör lösas i rättstillämpningen. Självfallet är det väsentligt att
koncerninterna transaktioner av berört slag, särskilt på starkt koncentrerade
marknader, kan bli föremål för ingripande enligt generalklausulen. Närheten
till det förbjudna området får vid prövningen enligt generalklausulen tillmätas
särskild vikt, anför NO. LRF, som avstyrker de föreslagna nya förbuden, pekar
på att kooperationen inte kan sägas omfattas av koncernbegreppet, men utgör en parallell
till detta. Förbundet anser att inte bara koncemför-■ hållanden utan även
den kooperativa samverkan måste undantas från de nya straffbelagda förbuden för
den händelse dessa införs.

Jag
finner utredningens förslag välmotiverat i fråga om förbuden mot bmttopriser
och anbudskarteller och förordar därför detta. För att gränserna för vad som
är straffbart skall få tillräcklig tydlighet föreslår jag dock att undantaget
skall knyta an till koncernbegreppet i aktiebolagslagen (1975:1385). Eftersom
de av utredningen föreslagna nya straffbelagda förbuden inte genomförs
aktualiseras inte den av LRF väckta frågan.

Liksom
utredningen vill jag understryka att missbmksbestämmelsen mycket väl kan få
tillämpning på koncernlransaktioner, exempelvis på underprissättning. Men det
finns också hknande eller andra sådana Irans--aktioner som kan vara diskutabla
från konkurrenssynpunkt. Dit hör bl. a. att ett dotterföretag i grossistledet
vid en prishöjning som del till dotterföretaget levererande moderföretaget
tillämpar mot alla kunder i grossistledet inte skaffar sig täckning för
prishöjningen vid försäljning till fristående eUer i koncernen integrerade
detaljister. Konkurrerande grossistföretag, som måste höja sht pris för att
kompensera prishöjningen, kan därvid orsakas allvarliga konkurrensnackdelar.

Prop. 1981/82:165 131

Jag
yUI slutligen tUlägga att den av mig förordade missbruksbestämmelsen givetvis
kan användas också för ingripande mot sådana koncernbeteenden som motsvarar
vad som omfattas av de straffbelagda förbuden mot bruttopriser och
anbudskarteller. Som ett exempel kan las att två dotterföretag utåt uppträder
som konkurrenter i en anbudstävling men därvid kommer överens om att del ena
förelaget skall avge ett s. k. skyddsanbud.

3.4.4
Frågan om kriminalisering av priskarteller och marknadsdelnings-karteller

Som
jag har berört tidigare (3.1) föreslår utredningen alt två nya straffbelagda
förbud skall föras in i konkurrenslagstiftningen. Dessa förbud avser s.k.
priskarteller och marknadsdelningskarteller. Utredningen uttalar om
priskarteller bl. a. följande.

Ett samarbete om
prissättning, rabatter m. m. mellan dem som konkurrerar i samma säljled
benämns vanligen priskartell. Samarbetet kan också gälla kostnadskalkylering
eller liknande. Det behöver självfallet inte avse samtliga företagare inom
samma säljled. Av särskild betydelse är dock om ett sådant samarbete sker
mellan dem som är prisledare e. d.

Utredningen har delat upp
denna horisontella prissamverkan i tre typfall, nämUgen öppen eller dold
prisbindning, samt vidare prissättning i gemensam säljorganisation och öppna
prisrekommendationer. Del första gäller ett samarbete som låser prissättningen
och därmed hindrar priskonkurrens mellan de samverkande. Till detta typfall
hör s. k. price-fixing, en dold prisbindning.

Det
andra typfallet utgörs av vad som kallas en gemensam säljorganisation som
ditintUls konkurrerande leverantörer bildar. En gemensam, öppen prissättning
är här en följd av den form man har vall för samarbete. Gemensamma säljbolag är
exempel på detta.

TUl det tredje fallet
räknar utredningen prisrekommendationer, som alltså inte är bindande, och som
utfärdas öppet av konkuixenter till gemensam vägledning. Detta utgör en
motsvarighet till vertikal cirkaprissällning och innebär att prisangivelserna
formellt och reellt endast är vägledande för de berörda. Främst är det här
fråga om prisrekommendationer från branschföreningars sida. Men det kan också
vara fråga om avtal meUan endast några konkurrenter om priser som är
rekommenderade.

En
speciell form av horisontell prissamverkan är anbudskarteUer.

I fråga om öppen eller
dold prisbindning anser utredningen alt den kan få till följd att även de
mindre effektiva förelagen genom prissamarbetet får ett skydd mot konkurrens
från de andras sida. Detta kan innebära att priset sätts så högl som krävs för
att de förelag som har de högsta kostnaderna skall kunna beslå. Därmed kommer
priset att ligga på en för hög nivå vilket också i andra avseenden är ägnat att
leda till skadliga verkningar. Vidare kan redan kännedom om de övriga
samverkandes agerande leda till en

Prop.
1981/82:165 132

minskad
återhållsamhet vid kalkylering och prissättning. De mer rationella företagen
skaffar sig större vinster genom lägre kostnader utan all delta kommer
konsumenterna tiU godo.

Vidare
kan, anför utredningen, konkurrensviljan avimbbas genom samarbetet, eftersom
de mer effektiva företagen till följd av detta hindras att låta sin
överlägsenhet komma till uttryck i prissättningen. Detta innebär en allvarlig
risk för att företagsstrukturen inle anpassas till vad som är rationellt och
effektivt. Faran för ytterligare prisökningar är vid sådant förhållande
påtaglig. Såväl på kort som på lång sikt innebär detta samhällsskadliga
verkningar beträffande prisbildningen och näringslivets effektivitet. Detta
gäller särskilt, påpekar utredningen, sådan prisbindning som kan få genomslag
på marknaden i sin helhet eller på en väsentlig del av denna. Så kan vara
fallet om denna form av prissamverkan omfattar flertalet av säljarna eller om
den sker bland dem som är prisledare på marknaden. Dämlöver kan del förekomma
ett bundet prissamarbele mellan mindre eller medelstora företag som ett led i
åtgärder för all stärka konkurrenskraften gentemot större förelag på
marknaden. I dessa fall, fortsätter utredningen, kan effekterna av samarbetet
vara lämpliga från allmän synpunkt. I allmänhet måste nämligen de samarbetande
på grund av sidokonkurrensen låta vinsterna av samverkan komma till uttryck i
prissättning m. m.

Utredningen
uttalar sammanfattningsvis bl. a. all prisbindning mellan konkurrenter i
princip utgör ett sådant avsteg från det marknadsekonomiska systemet som
generellt är ägnat alt leda till skadlig verkan. Därför föreslår utredningen
ett förhud mot såväl öppen som dold horisonteU prisbindning, alltså en
kriminalisering.

Utredningen
har ansett att i nuvarande läge missbmksprincipen alltjämt måste lämnas
företräde framför förbud när det gäller formen för ingripanden i fråga om
samverkan som sker genom säljorganisationer. Vidare har utredningen funnit att
ett priskartellförbud inte bör täcka vad som endast är vägledande priser i det
horisontella ledet. Utredningens motivering på dessa punkter har jag redovisat
tidigare (3.3.2.2).

1
fråga om utformningen av bestämmelsen anser utredningen övervägande skäl tala
för all förbudet träffar också del förfarandet att näringsidkare överlägger om
all inleda prissamverkan, oavsett om överläggningarna leder till ett samarbete
eller inle. Detsamma gäller när en näringsidkare söker förmå en annan att
inleda ett otillåtet samarbete.

Mot
bakgrund av bl. a. dessa överväganden har utredningen utformat
priskartellförbudet så alt näringsidkare förbjuds att ingå eller tillämpa avtal
eller pä annat sätt samverka eUer samråda med annan näringsidkare i samma
säljled om bestämmandel av pris eller rabatt, som skall tiUämpas vid
försäljning av vara eller tillhandahållande av tjänst eller annan nyttighet
inom landet. En näringsidkare får enligt utredningsförslaget inte heller annars
söka förmå en annan näringsidkare i samma säljled alt på

Prop.
1981/82:165 133

visst
sätt bestämma pris eller rabatt, som näringsidkaren skall tillämpa vid
försäljning.

Två undantag görs från
förbudet. Det första avser samarbete om pris eller rabatt som endast är
vägledande. En fömtsättning är dock all samarbetet redovisas genom uppgift
till myndighet som avses i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden eller anges öppet på annat sätt. Det andra
undantaget gäller förfaranden som har sin gmnd i alt flera näringsidkare
tillhandahåller vara, tjänst eller annan nyttighet genom särskild juridisk
person eller annars gemensamt.

Vidare
finner utredningen del nödvändigt med ytterligare undantag från
priskartellförbudet. Till dessa återkommer jag senare.

Jag
går nu över till att redovisa bakgmnden lUl utredningens andra förbudsförslag.

Utredningen
uttalar att konkurrenter eller presumtiva konkurrenter ibland samarbetar genom
att dela en viss marknad mellan sig, s. k. marknadsdelning. Delningen kan ske
i olika former, varav kvoteringsavtal är en. Kvoteringen kan innebära att var
och en av de samarbetande begränsar sin tUlverkning eller försäljning till viss
mellan dem överenskommen andel av deras sammanlagda omsättning. Genom
bestämmelser om t. ex. skadeståndsskyldighet för den som överskrider sin kvot
kan ett sådant avtal göras än mer effektivt, anför utredningen.

En
annan form av delning brukar man beteckna som områdesdelning. Därvid förekommer
att envar av de samarbetande får sitt geografiska distrikt att sälja i, fredat
från konkurrens från de övrigas sida. Med detta förknippas skyldighet att inle
gå utanför det egna distriktet.

Också
marknadsdelning efter kundslag förekommer, fortsätter utredningen. Beroende på
hur urvalet sker kan detta vara antingen likvärdigt med en geografisk delning
eller ha en annan karaktär. Ett exempel på det sistnämnda är avtal mellan
konkurrenter om att en av dem skall sälja endast till vissa av köparna på en
marknad och de andra till de övriga köparna.

En
särskild typ av marknadsdelning kallas hemmamarknadsskydd, anför utredningen
vidare. Därvid kan en säljare träffa avtal om sådant skydd med en utländsk
konkurrent. Detta innebär i allmänhet alt säljaren i sitt land inte skall mötas
av konkurrens från den utländske avtalsparten.

Ytterligare
en art av delning tar sikte på all var och en av de samarbetande skall
specialisera sig på tillverkning av en särskild produkt, som de övriga då
avstår från. Det kan här vara fråga om exempelvis de skilda delarna av en
tekniskt avancerad produkt, såsom ett fartyg. Detta kallas vanligen specialiseringsavtal.

Utredningen
uttalar att iakttagelser vid tillämpningen av generalklausulen har visat att
marknadsdelning genom kvotering eller indelning på geografisk gmnd eller i
fråga om kunder är förenad med påtagliga skadeverkningar. Visserligen kan
dessa typer av marknadsdelning enligt utred-

Prop.
1981/82:165 134

ningen
ibland leda till mer omedelbara effektivitetsvinster genom att de samverkande
får sin, avsättning tryggad eller distributionskostnad minskad. Men av helt
övervägande betydelse är dock, anför utredningen, att -när delning av detta
slag omfattar hela marknaden eller en väsentlig del av denna - konkurrensen om
köparna sätts ur kraft såvitt gäller de samarbetande. Ineffektiva företag kan
få skydd och likartade negativa faktorer som vid prisbindning framträder.
Utredningen uttalar alt de nu berörda del-ningskarlellerna genom detta i
allmänhet är förenade med skadlig verkan. Därför föreslår utredningen ett
straffbelagt förbud i fråga om delning av tUlverkning eUer försäljning av vara
inom landet i kvoter eller på geografisk grund eUer ifråga om kunder.

I
likhet med vad som har angetts beträffande priskartellförbudet finner
utredningen att de bör vara otillåtet såväl att överlägga om sådan delning som
att ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka i nu aktuellt avseende.
Delsamma gäller försök att förmå annan alt inleda ett otillåtet samarbete. Den
särskilda situation som föreligger vid marknadsdelning gör det vidare befogat,
anser utredningen, att förbudet omfattar också sådant som betecknas såsom
endast vägledande, oförbindande e.d.

Som
jag har nämnt tidigare föreslår utredningen ytterligare undantag från
priskartellförbudet. Dessa skall enligt förslaget gälla också i fråga om
marknadsddningsförbudet. TUl en början undantas från straffansvar förfaranden
som ett koncernföretag tillämpar i förhållande till ett annat företag inom
samma koncern. Inle heller gäller förbuden i fråga om ett förfarande som
endast i mindre mån kan begränsa konkurrensen. Widare undantas förfaranden som
utgör ett led i ett åtagande att för annans räkning sälja en vara eller
tillhandahålla en tjänst eller en annan nyttighet. Slutligen undantas sådana
förfaranden som har sin grund i upplåtelse av immateriell egendom.

Vidare
bör nämnas att utredningen föreslår att MD i ett énskih fall skall kunna ge
dispens från de straffbelagda förbuden. På denna punkt uttalar utredningen bl.
a. att dessa visserligen grundas på att de otillåtna åtgärderna generellt har
skadlig verkan. Dock kan del, anför utredningen, i vissa fall förhålla sig
annorlunda.

Jag
går nu över till remissbehandlingen. De två nya förbudsbestämmelserna
tiUstyrks i huvuddrag av KK, MD, NO, KOV, SPK, SIND, länsstyrelserna i
Stockholms och Norrbottens län, MRF, TCO och LO. Förbuden avstyrks av länsstyrelsen
i Kronobergs län, LRF, KF, Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund,
SACO/SR och Svenska civilekonomföreningen. En tredje gmpp remissinstanser
motsätter sig inte förbud mot vissa former av pris- och
marknadsdelningskarteller men anser alt förbuden bör ges en klarare och mera
begränsad räckvidd. Bland dessa instanser är handelskamrarna och SI m.fl. I
fråga om den argumentation som åberopas hänvisar jag aUmänt till
remissammanställningen.

Konkurrensutredningens
förslag har mötts av en bred kritik från vissa av remissinstanserna, bl. a.
Sveriges advokatsamfund.

Prop. 1981/82:165 135

Advokatsamfundet
pekar på svårigheterna i att utforma ett förbud mot priskarteller m.m. så
precist att rättssäkerhetssynpunkterna tillgodoses utan att förbudet samtidigt
ges en alltför vid eller snäv ram. Här uppkommer enligt samfundet en konflikt
mellan, å ena sidan, rättssäkerhetssynpunkten och kravet på en lättolkad
avfattning av förbudet och, å andra sidan, önskemålet att åtgärder som
samhället bör beivra faller innanför förbudet resp. att tillåtna åtgärder
faller utanför. De undantag konkurrensutredningen gör från förbuden är så
utformade att det blir omöjligt för den enskilde att exakt kunna bedöma om ett
förfarande är förbjudet eller inte. Enligt samfundets mening torde detta i
praktiken komma att innebära att näringsidkarna, innan de vidtar en åtgärd
såvitt avser prissamverkan eller marknadssamverkan, antingen kommer att söka
dispens oberoende av om de anser förfarandet förbjudet eller inte, eller helt
avslår från en åtgärd som annars kunde ha positiva konkurrenseffekter. Detta
kommer att föra med sig en administrativ belastning på systemet vilket inte
torde öka möjligheterna att snabbt och effektivt kunna ingripa mot fall där
verklig skada föreligger. Samfundet anser vidare bl. a. att avfattningen av
förbuden och undantagen från dem inle är tillräckligt precis för att uppfylla
rimliga krav på rättssäkerhet. Samfundet kan bl. a. av dessa skäl inte
acceptera utökningen av förbudsområdet enligt utredningens förslag. 1 stället
förordar samfundet att näringsidkare ges möjlighet att hos MD på förhand få
prövat humvida ett visst förfarande som näringsidkaren redan tillämpar eller
avser att tillämpa är förbjudet. Näringsidkaren skulle därvid vara fri att - utan
att därmed göra sig skyldig till brott mot förbudet -tiUämpa förfarandet tiU
dess MD:s uttalande erhållits. Kan en ordning av nu föreslagen kcU"aktär
ej införas, kan samfundet av rättssäkerhetsskäl inte tillstyrka en utvidgning
av förbudsområdet till att omfatta även priskarteller och
marknadsdelningskarteller utan förordar missbmksmetoden.

SI m.fi. anser bl. a. att
vissa delar av de föreslagna nya förbuden inte fyller ens lågt ställda krav på
fömtsebarhet och medför risk för godtycke vid rättstillämpningen. De anser
vidare att det finns en uppenbar risk att lagstiftningen stannar på papperet
och aldrig når ut tUl näringshvel eller leder till missuppfattningar och
tolkningssvårigheter såväl för tillämpande myndigheter som för näringshvel.

För
egen del vill jag anföra följande.

Att
skilda former av prissamverkan och marknadsdelning i vissa situationer kan ha
skadlig verkan finner jag uppenbart. Liksom utredningen anser jag det vara
mycket angelägel att samhället kan gripa in i sådana fall. Den fråga som därmed
kommer upp är valet av teknik för ingripande, där utredningen förordar en
kriminalisering med räckvidd generellt över hela näringslivet och alltså utan
nu gällande begränsning av straffbeläggningen till specieUa situationer där en
utvidgning av det kriminaliserade området efter hand kan ske på grundval av
vunna erfarenheter.

Tanken
på att mer generellt gå över från nuvarande missbmksprincip till

Prop. 1981/82:165 136

en
förbudsteknik har aktualiserats i tidigare sammanhang. Vid KBL:s tillkomst övervägdes
förbudsfrågan särskilt. Föredragande departementschefen fann därvid en
kriminalisering tillrådlig endast i fråga om bmttopriser och anbudskarteller.
Också i samband med 1966 års effektiviserings-åtgärder på pris- och
konkurrensområdet prövades förbudsfrågan. I likhet med riktprisutredningen fann
föredragande departementschefen att ett förbud mot prissamverkan då inle borde
stadgas, bl. a. med hänsyn till alt en omfattande dispensgivning måste fömtses.

Vid de nyss berörda
tillfäUen då förbudsfrågan övervägdes särskilt förelåg inte något
utredningsförslag med, såsom nu är fallet, i lagtext beskrivna otillåtna
handlingssätt samt utförliga motivuttalanden om förbudens innebörd. Vad som
har förekommit i det nu aktueUa lagstiftningsärendet, däribland den
remisskritik som jag nyss redovisade, pekar dock på att mina företrädares
slutsatser är riktiga. Jag vill utveckla detta på följande sätt.

Ett dilemma är att - om en
kriminalisering skall få tillräcklig effekt mot sådana konkurrensbegränsande
förfaranden som helt allmänt betecknas som prissamverkan och marknadsdelning —
den samtidigt får en mycket generell avfattning och en bredd som straffbelägger
också sådant som inte har skadlig verkan. Utredningens lagstiftningsteknik
innebär här i sak att man angriper problemet genom att primärt förbjuda ett
ytterst vidsträckt område. Redan genom den generalisering i uttryckssätten som
därvid måste användas uppstår betydande tolkningsproblem när det gäller förbudels
yttergränser. Genom olika undanlag från det primärt förbjudna söker utredningen
till ett tillåtet område återföra vissa företeelser som bedöms inle vara
lämpade för en kriminalisering. På det sätt som återföringen sker ger
utredningsförslaget nya tolkningsproblem och ökar alltså osäkerheten om vad som
är förbjudet. Redan från rättssäkerhetssynpunkt kan detta vara betänkligt,
särskilt när man som är fallet enligt utredningsförslaget tvingas att i del
primära förbudsområdet inbegripa företeelser som kan vara vardagligt
förekommande i affärshvet, exempelvis i viss omfattning ett omnämnande av
prisfrågor, men ointressanta från konkurrensvårdande synpunkt.

Här
speglar sig ett problem på konkurrensområdet. Som jag fömt (3.2) har berört kan
ju ett och samma konkurrensbegränsande förfarande, som en näringsidkare företar,
i vissa lägen ha övervägande fördelar eller vara klart önskvärt från aUmän
synpunkt medan i andra situationer motsatsen kan gälla. Huvudsakligen beror
slutsatsen på marknadslägel och graden av sidokonkurrens. Konkurrensutredningen
pekar själv på alt exempelvis även ett bundet prissamarbete meUan mindre eller
medelstora företag kan ha lämpliga effekter för konsumenterna. Anledningen till
delta är all samarbetet kan stärka dessa företags konkurrenskraft gentemot
större företag på marknaden och därmed öka konkurrensintensiteten tUl fördel
för samhället.

Prop. 1981/82:165 137

Utredningen
har sökt lösa denna svårighet, till en början genom att från de straffbelagda
förbuden göra undantag för förfaranden som endast i mindre mån kan begränsa
konkurrensen. Ett undanlag av detta slag ökar dock osäkerheten om
kriminaliseringens räckvidd. Vidare står del klart att förbuden trots detta och
andra undantag alltjämt skulle träffa en rad beteenden som utredningen med sin
inställning till de mindre och medelstora företagens konkurrenssituation och
stora vikt i det marknadsekonomiska systemet egentligen inte vill
straffbelägga. Dessa beteenden kan vara nyttiga eller rentav viktiga från
samhällssynpunkt.

En kriminalisering synes
alltså leda tUl att man såsom utredningen föreslår måste ha ett
dispensförfarande i systemet, alltså en möjlighet för MD att i ett enskih faU
efter prövning av där föreliggande omständigheter befria ett visst företag från
annars föreliggande straffansvar för vad som är en överträdelse av de
straffbelagda förbuden.

Mot
ett sådant dispenssystem torde man såvitt nu är i fråga kunna rikta
principiella invändningar. Jag vill också mot den av mig beskrivna bakgmnden
påpeka att i fråga om prissamverkan och marknadsdelning förbudstekniken kan
leda tiU ett stort antal dispensansökningar. 1 så fall innebär detta en
betydande administrativ belastning, både för samhället och för företagen. De
mindre och medelstora företagen, för vilka en brist på administrativa resurser
ofta är ett problem, skulle få det extra besvärligt genom att denna gmpp i
särskild omfattning skulle behöva syssla med tolknings- och dispensfrågor.

Av
det anförda framgår att med det underlag som nu finns i förbudsfrågan jag inte
kan förorda utredningens förslag om en kriminalisering av priskarteller och
marknadsdelningskarteller. Till skillnad mot vad som gäller de för speciella
situationer uppställda förbuden mot bmttoprissättning och anbudskarteller rör
det sig här om mycket vidsträckta förbudsområden. Av flera skäl kan jag inte heUer
ansluta mig till den av advokatsamfundet föreslagna ordningen.

En konsekvens av detta
ställningstagande är att missbmkstekniken aUtjämt får användas mot sådana
karteller som har skadlig verkan. Jag vill understryka vad jag redan har
uttalat om angelägenheten av att samhället kan gripa in i sådana fall. Det sätt
som mitt förslag har utformats på ger helt nya möjligheter att snabbt vidta
åtgärder också mot en skadlig kartellise-ring. Jag erinrar om att positionerna
i den nya konkurrenslagen flyttas ut mycket kraftigt genom att MD ges
befogenhet att vid vite förbjuda företag att fortsätta med ett kartellsamarbete
eller annat konkurrensbegränsande förfarande som har en skadlig verkan. Detta
gäller alltså även priskarteller och marknadsdelningskarteller. En sådan
möjlighet saknas f. n.

Mitt
förslag har den fördelen att NO har befogenhet att granska alla former av
konkurrensbegränsningar och kan välja ut de fall där det är angeläget att gripa
in. Om en uppgörelse därvid inte kan träffas med företagen, kan NO föra
förbudsfrågan under MD:s prövning. I vissa faU

Prop. 1981/82:165 138

kan
NO vidare enligt mitt förslag själv förbjuda företeelser som inle är av större
vikt. I den nya konkurrenslagen ökar aUtså slagkraften av de ansvariga
myndigheternas bedömningar avsevärt. Samtidigt som det nuvarande systemets
smidighet bevaras ökar vidare snabbheten vid samhällsingripandena påtagligt.
Jag kommer därvidlag all föreslå en möjlighet för MD att meddela s. k.
interimistiska förbudsbeslut.

Av
det anförda framgår att samhäUsorganen nu ges helt andra möjligheter än f. n.
föreligger alt gripa in mot bl. a. priskarteller och marknadsdelningskarteller.
I fråga om bedömningen av dessa kartellers skadlighel vill jag framhålla att
den beskrivning och analys som konkurrensulredningen har lämnat blir av värde.
Jag finner del angeläget att de konkurrens vårdande myndigheterna i
fortsättningen ägnar speciell uppmärksamhet åt prissamarbete och
marknadsdelning. Särskilt betydelsefullt är delta om de som samarbetar har en
större andel av marknaden.

Avslutningsvis
vill jag i denna del säga att de konkurrensvårdande myndigheterna med
uppmärksamhet bör följa utvecklingen på detta område samt utvärdera effekterna
av den nya konkurrenslagen.

3.4.5
Dispens från de straffbelagda förbuden ■

MD
kan i dag meddela näringsidkare tillstånd att vidta en åtgärd som står i strid
mot de i KBL uppställda förbuden mot bruttopris och anbudskarteUer (dispens).
Av 4§ KBL följer att tillstånd får meddelas endast om konkurrensbegränsningen
kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer
konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra tiU en ur allmän synpunkt
ändamålsenlig ordning, eller om eljest särskilda skäl är därtiU.

När
i KBL vid straffansvar förbjuds vissa åtgärder beror detta på alt de har
bedömts utgöra konkurrensbegränsningar som generellt har skadlig verkan.
Förbudet gmndas aUtså i sak på en presumtion. Dispensförfarandets funktion
blir därmed att i ett enskilt fall pröva om presumtionen där har bmslit.
Tekniskt har detta utformats så att något av de inledningsvis nämnda
kriterierna kostnadsbesparing, ändamålsenlig ordning eller särskUda skäl skall
visas föreligga.

Endast
i ett fåtal fall har i rättstillämpningen meddelats dispens från
bmttoprisförbudet. Mest känd är den dispens som har funnits på bokhandelns
område. Någon nu gällande dispens finns inte. Detta har jag berört tidigare.
Också beträffande anbudskartellförbudet har dispensgivningen haft ringa
omfattning.

Innebörden
av den nu gällande dispensregeln belyses närmare i rätlstUl-lämpningen. AUmänl
torde kunna sägas följande.

För
att häva den skadlighetspresumtion som förbuden i KBL bygger på krävs inte
enligt dispensregelns lydelse alt sökanden kan visa att den
konkurrensbegränsning han vill ha dispens för saknar varje form av skadlig
verkan enligt KBL. Ett bärande skäl för detta synes vara att det i allmän-

Prop. 1981/82:165 139

het
måste vara omöjligt att förebringa tillfredsställande bevisning om att en sådan
skadlighet inte tiU någon del kan uppslå i framtiden, ifall dispens beviljas.

Utredningen uttalar att
dispensinstitutet i stället kan sägas vara uppbyggt efter en slags
överviktsprincip, där det åligger sökanden att visa att den åtgärd han vill
vidta kan antas ha viss samhällsnytta. Utredningen fortsätter: Såsom
dispensinslitutet har utformats i KBL är MD inte skyldig att meddela dispens
endast därför att ett eUer flera dispenskrilerier visals föreligga. Å andra
sidan har inle föreskrivits att alla dispenskriterierna måste vara uppfyllda
för att begärt tillstånd skall få meddelas. I ett visst ärende kan ett
dispenskrav vara uppfyllt men samtidigt ha framkommit risk för andra effekter
som är negativa. Gällande rätt torde innebära att domstolen med utgångspunkt i
KBL:s syfte och funktionssätt har att avväga visad samhällsnytta mot eventuella
negativa följder. Därvid blir det ytterst fråga om vad som är från allmän
synpunkt lämpligt eller olämpligt. Vid den allmänna prövningen i ett
dispensärende kan det också finnas skäl att beakta vilken utveckling som är
sannolik om dispens inle medges.

Enligt utredningens
bedömning bör till gmnd för en ny dispensbestämmelse läggas de principer som
får antas gälla nu. Litredningen anser dock att det är lämpligt att dessa
kommer tUl ett mer klart uttryck i lagtexten. Den ordning utredningen förordar
innebär följande, uttalar utredningen: Dispensbestämmelsen bör liksom enligt
KBL vara uppbyggd efter en överviktsprincip så att sökanden visar att den
åtgärd han vill ha dispens för trots allt har en viss samhällsnytta. Det ligger
i sakens natur att den positiva följden av konkurrensbegränsningen måste vara
påtaglig och ha en viss omfattning för att över huvud kunna anses tala för att
begränsningen är motiverad. Kan det antagas att samverkan mellan konkurrenter,
för vilken dispens söks, främjar effektiva konkurrensförhållanden på marknaden
för viss vara, tjänst eller annan nyttighet bör detta tiUmätas betydelse. Så
kan vara fallet när små eller medelstora företag vill samverka för att bättre
kunna möta konkurrensen från dem med större marknadsandelar.

---- Också
på ett annat sätt kan en konkurrensbegränsning, som är

förbjuden, visa sig i ett
enskilt fall vara till nytta för konsumenterna genom att öka effektiviteten
inom näringslivet. Som ett exempel kan tas att samarbete mellan konkurrenter leder
liU kostnadsbesparingar som kommer konsumenterna till godo. Även eljest kan
samarbetet vara tUl fördel för annat aUmänt intresse. Utredningen anför vidare
all vid bedömningen allmänt kan beaktas att ett ifrågasatt samarbete har viss
positiv effekt beträffande t. ex. dessa faktorer: kostnadsutveckling,
produktstandard och tillverkningsmetoder, tillverkningsprocesser i övrigt,
distribution, företagsstmktur, sortiment och utbud, produktutveckling och
produktivitet, utvinningen av råvaror, annan teknisk eller ekonomisk
utveckling, konkurrenskraft, sysselsättningsgrad, lokalisering, utrikeshandel
eller betalningsbalans.

Prop. 1981/82:165 140

Utredningen
fortsätter: MD bör dock inte vara skyldig all meddela

dispens när ett eller flera dispenskriterier har uppfyllts. För att kunna

förverkliga lagförslagels syfte måste nämligen domstolen liksom nu äga

rätt att pröva alla de negativa följder den konkurrensbegränsande åtgärden

kan få, så länge dessa följder har betydelse från konkurrenssynpunkt.

Därför måste beaktas, förutom samhällsnyttiga följder, också länkbara

konsekvenser som är negativa. Som ett exempel kan tas all domstolen vid

sin prövning av en viss åtgärd, som leder till omedelbara kostnadsbespa

ringar, naturligen inte kan bortse från åtgärdens tänkbara effekter på lång

sikt, exempelvis hämmad rationaliseringsgrad till följd av samverkan mel

lan konkurrenter. - — - Av det anförda följer att MD vid dispenspröv

ningen hksom nu bör kunna fritt väga mot varandra de positiva och

negativa konsekvenser för de aUmänna intressen som kan bedömas vara

förenade med den åtgärd för vilken dispens söks. I bestämmelsen bör

därför anges att - när viss nytta föreligger - samarbetet inte heller i övrigt

får framstå som olämphgt från allmän synpukt genom sina effekter i fråga

om bl. a. de nyss redovisade faktorerna rörande kostnadsutveckling, sys

selsättning m. m.- Utöver graden av visad samhällsnytta, avvägning

en mot tänkbara skadliga följder och hänsynstagande till närvaron av

effektiv sidokonkurrens måste beaktas också andra faktorer. Hit hör frå

gan om hur pass omfattande den konkurrensbegränsning är som man söker

tUlstånd för.

Utredningen uttalar
slutligen bl. a. all en allmän fömtsättning för att förbättringar till följd av
en konkurrensbegränsning skall kunna tillmätas betydelse givetvis är att de kan
antas komma konsumenterna till godo.

Mot denna bakgrund/öres/dr
utredningen att MD skall kunna ge dispens från förbuden för viss tid eller
liils vidare i fråga om förfarande som kan antas främja effektiva konkurrensförhållanden
på marknaden för viss vara, tjänst eller annan nyttighet, på annat sätt bidraga
till effektivitet inom näringslivet eller vara till fördel för annat allmänt
intresse. Förfarandet får dock inte begränsa konkurrensen mer än som är
nödvändigt och får ej heller i övrigt framstå som olämpligt från allmän
synpunkt.

Vid
remissbehandlingen uttalar MD att det är välgrundat alt fömlsält-ningama för
erhållande av dispens i princip lämnas orubbade. MD menar dock att det direkt
av lagtexten bör framgå att den effektivitetsökning som ett samarbete mellan
konkurrenter må kunna åstadkomma skall - för att dispens får meddelas - på ett
påtagligt sätt komma konsumenterna till godo och inle endast leda till större
lönsamhet för de samarbetande. Domstolen erinrar härvidlag om att konsumenterna
omnämns i den nuvarande bestämmelsen. NO anser att nu gällande föreskrift
jämte doktrinen i och för sig väl beskriver de principer för beviljande av
dispens som förslaget syftar till. NO motsätter sig ernellertid inle den utformning
som utredningen givit dispensbestämmelsen som enligt NO kan sägas kodifiera
nuvarande praxis.

Prop. 1981/82:165 141

Jag
viU erinra om att det i den nuvarande bestämmelsen endast på en punkt har
ställts upp ett krav av den art som MD och utredningen lar upp. Därvid är del
fråga om dispensgrunden att konkurrensbegränsningen kan antas främja
kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo.
Däremot finns inte ett sådant krav beträffande de övriga dispensgmnderna,
nämligen att begränsningen kan antas i övrigt bidra till en från allmän
synpunkt ändamålsenlig ordning respektive om eljest särskUda skäl är därtill. I
och för sig kan del dock givetvis hävdas all vad som är en ändamålsenlig
ordning från allmän synpunkt begreppsmässigt måste sägas vara till
konsumenternas fördel, nämligen i vart fall om man avser det totala
konsumentkollektivet, dvs. samhällsmedborgarna, i stället för köparna på den
marknad där företaget arbetar.

Utredningen har aUtså
funnh att det bör vara en allmän förutsättning -för att förbättringar tUl följd
av den dispenserade åtgärden skall kunna tiUmätas betydelse — att dessa kan
antas komma konsumenterna till godo. Det synes dock oklart om utredningen då
avser endast köparna eUer även konsumentkollektivet.

Jag
kan ansluta mig i stort tiU utredningens analys av dispensförfarandet.
Uppenbarhgen behövs det en vid handlingsram för dispensmyndigheten. Det är
nämligen mycket svårt all förutse alla de konkreta fall som kan komma i fråga
för dispensgivning och de varierande omständigheterna i de olika faUen.

Som
jag nyss berörde är dock en viss oklarhet förenad med utredningsförslaget.
Vidare är jag inle säker på att den lydelse utredningen har föreslagit i övrigt
ger tillräckligt vida handlingsmöjligheter. Det går knappast att utesluta att
man i ett visst fall inle direkt kan hävda alt en dispens måste vara tUl fördel
för ett allmänt intresse - något som utredningen menar alltid skall krävas -
men alt det ändock föreligger särskilda skäl av annan art som talar för att
bevilja dispensen. Den nuvarande bestämmelsen lämnar ett utrymme för sådana
situationer. Jag anser det vara lämpligt att behålla denna möjlighet även om
det torde kunna förutsättas att granden för en dispens i princip oftast är att
hänföra åtminstone till en medelbar samhällsnytta.

Den
nuvarande regeln kan visserligen sägas inle fullt ut spegla de handlingsmöjligheter
som den lämnar utrymme för och som utredningen har pekat på. Likväl har den
visat sig fyUa den funktion den bör ha. Detta talar enligt min uppfattning för
att i väsentliga delar bibehålla den nuvarande konstraktionen. Man undviker
därmed också vissa tolkningssvårigheler som teoretiskt kan uppstå och tryggar
kontinuiteten i rättstillämpningen.

SI
m.fi. uttalar att en rätt att besvära sig till regeringen bör finnas när MD har
vägrat dispens. Organisationerna uttalar vidare all i vissa akuta situationer
som kan vara orsakade av exempelvis vikande marknader, lågkonjunkturer eller
som i nuläget speciella kriser samverkan mellan samtliga eller en stor del av
företagen inom den drabbade branschen kan

Prop, 1981/82:165 142

framstå
som nödvändig för att övervinna den uppkomna situationen. Ett system med
individueUa dispenser kan i dessa fall vara både otiUräckligt och alltför
byråkratiskt. I dessa lägen kan i stället erfordras genereUa dispenser inom
vUka företagen utan individuell prövning från myndigheternas sida kan träffa
överenskommelser exempelvis om marknadsuppdelning.

Organisationerna
anför vidare: Sökande i sådana ärenden bör kunna vara en branschorganisation
men även enskUda företag. Med hänsyn till att det för regelns tillämpning krävs
en allsidig bedömning av ärendet med möjlighet att företa bedömningar utifrån
ett större näringspolitiskt sammanhang bör regeringen enligt organisationernas
uppfattning vara prövningsmyndighet. Också inom EG har denna problematik på
senare lid uppmärksammats. — Sammanfattningsvis föreslår organisationerna att i
lagtexten regeringen, för särskilt krisdrabbade branscher, ges möjlighet alt
för branschen som sådan eller för en grapp av företag inom den berörda
branschen bevilja en generell dispens från förbudsområdet, då så är nödvändigt
för att mildra effekterna av en akut kris.

I
viss mån liknande synpunkter förs fram av LRF.

Med
den avgränsning av förbudsområdet som jag har förordat torde antalet dispensfaU
minska kraftigt jämfört med utredningsförslaget. Utrymmet för s. k. generella
dispenser synes därmed i praktiken bli mycket begränsat. Till detta kommer att
ett system med sådana dispenser ter sig i viss mån främmande för svenska
förhållanden och kan inrymma betydande gränsdragnings- och andra
tillämpningsproblem samt risk för en splittrad praxis. Jag är därför inte
beredd att förorda det system SI m.fl. föreslår. Inte heller kan jag förorda
att besvärsrält införs på sätt som SI m. fl. har uttalat. Till frågan om
överklagbarhelen av MD:s beslut återkommer jag i avsnitt 3.7.2.5 under
rubriken Rättskraften.

Svenska
bankföreningen anser att bankinspektionen skall vara dispensmyndighet såvitt
gäller banker och andra under inspektionens tillsyn. Jag finner dock inte skäl
att på denna punkt frångå vad som gäUer f. n.

3.4.6
Straffsanktioner m.m.

Bruttoprisförbudet
och anbudskartellförbudet är straffsanktionerade genom bestämmelserna i 29 §
första stycket KBL. Straffansvar kan utkrävas vid uppsåtliga överträdelser av
förbuden och straffet är i normalfallet dagsböter. Om brottet är grovt kan
fängelse i högst ett år eller dagsböter följa. Åtal kan enligt 31 § KBL väckas
av allmän åklagare endast efter anmälan eller medgivande av NO.

I
yttrande över riktprisutredningens belänkande (SOU 1966:48) Prissamverkan och
konkurrens föreslog NO en ändring av straffbestämmelserna i fråga. NO angav
att omkring 90 ärenden rörande överträdelser av bmttoprisförbudet ditintUls
hade handlagts inom NO-ämbetet men att inte något av dessa ärenden hade lett
till åtal. Anledningen härtill var främst

Prop. 1981/82:165 143

enligt
NO att det inte hade gått att klarlägga att överträdelserna hade skett
uppsåtiigen. NO framhöll att det för straffbar överträdelse av
brallopris-förbudels första led - som förbjuder betingande av alt visst pris
inte får underskridas av återförsäljare — torde böra krävas uppsåt hos gärningsmannen.
Vad angick det andra ledet syntes det NO däremot synnerligen tveksamt om samma
subjektiva rekvisit skulle krävas. NO ifrågasatte om det — bortsett måhända
från faU av upprepade överträdelser - överhuvudtaget var möjligt att visa all
det vid annonsering eller annan reklam, där det inle hade kommit till uttryck
alt priset fick underskridas, uppsåtligen hade angivits visst pris till ledning
för senare försäljningsled. Då del med nuvarande utformning av
ansvarsbestämmelserna i praktiken mestadels var omöjligt att beivra
överträdelse av ifrågavarande bestämmelse, menade NO att en ändring av 29 §
lagen borde övervägas varvid straffbestämmelserna borde konstrueras som vid
oaktsamhetsbrott.

Byggkonkurrensutredningen
föreslog (SOU 1972:40 s. 130) att straffskalan för grovt brott i fråga om
anbudskartellförbudet skall utvidgas till att omfatta fängelse i högst två år.

Konkurrensulredningen
anför: För ansvar vid överträdelse av 2 kap. 6 § första stycket I, 7 § första
stycket, 8 § första stycket eller 9 § första stycket i den nya KBL bör krävas
uppsåt. I fråga om 2 kap. 6 § första stycket 2 bör på de av NO redovisade
skälen ansvar kunna utkrävas också vid oaktsamhet. Delsamma bör gälla vid
underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 9 § tredje stycket. För
såväl uppsåtliga som oaktsamma lagöverträdelser bör i fråga om normalfallen
gälla en enda straffskala med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Vid
ringa brott bör inte straff dömas ut.

Konkurrensulredningen
delar byggkonkurrensutredningens uppfattning att straffet för grova brott mot
förbudet mot anbudssamverkan måste höjas. Enligt konkurrensutredningens mening
finns del därvid starka skäl att från de normala fallen skilja av de grova och
dit hänföra brott som har utgjort ett led i en organiserad förbjuden samverkan
eller i en upprepad brottslighet eUer medfört betydande skada. För dessa bör
gälla en särskild straffskala i vilken endast frihetsstraff bör ingå och då
fängelse i högst två år. Vad nu har sagts bör även gälla för grova brott mot de
övriga förbuden. Allmänt åtal för brott mot de straffsanktionerade förbuden i
KBL får idag väckas endast efter anmälan eller medgivande av NO. Denna regel
bör enligt utredningens mening behållas för att uppnå en önskvärd enhetlighet
vid bedömningarna samtidigt som det säkerställs att åtal väcks endast i
angelägna fall.

MD
finner den föreslagna straffskärpningen beträffande grova brott vara
välmotiverad. Domstolen anför vidare att i lagtexten bl. a. ulsägs att brott
som "utgjort ett led i en organiserad, förbjuden samverkan" kan vara
att bedöma som grovt. MD finner den citerade texten svårbegriplig. Att den
samverkan som det är fråga om skall vara förbjuden är en förutsättning för

Prop. 1981/82:165 144

att
brott skall föreligga och kan därmed inte utgöra en särskilt belastande
omständighet som skulle kunna föranleda att brottet skall bedömas som grovt.
Den avsedda innebörden i den aktuella lokutionen är måhända att brott som
utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan kan vara att bedöma som
grovt. Lagtexten bör - om så är fallet - ändras i enlighet härmed, uttalar
domstolen.

NO
framhåller att förfaranden av de slag som omfattas av förbuden kan förorsaka
betydande ekonomiska skador för konsumenterna och samhället. Om t. ex. en
leverantör genom överträdelser av bruttoprisförbudet förmår sina återförsäljare
att hålla en högre prisnivå än de eljest skulle ha hållit så kan den totala
prishöjning som han förorsakar komma att omfatta betydande belopp, påpekar NO.
Åtgärden öppnar vidare fältet för andra leverantörer och återförsäljare att ta
ut högre priser än som är motiverat av respektive företags kostnader. De
samhälleliga skadorna av här ifrågavarande ekonomiska brottslighet kan
följaktiigen bli stora. Utredningens val av strafflatitud, som innebär alt de
"gamla" förbudens påföljder skärps och att de nya anses som lika
aUvarliga, framstår för NO som följdriktig. Den skärpta inställningen tiU dessa
brott ligger i linje med den hårdare attityd som samhäUet alltmer intagit mot
olika former av ekonomisk brottslighet.

För
egen del vill jag understryka att det finns all anledning att med kraft gripa
in mot främst olika former av dold samverkan mellan konkurrenter när det gäUer
anbudstävlingar. Här handlar det ofta om ett slags missbruk av
anbudsinfordrarens förtroende. Genom all den organiserade samverkan är okänd
eller dold för beställaren - och dessutom kanske förklädd genom s. k.
skyddsanbud m. m. - har denne inte möjlighet att uppmärksamma att den avsedda
hårda, prispressande konkurrensen saknas. Detta kan leda till mycket negativa
följder för prisbildningen. Dessutom kan de samverkande komma i åtnjutande av
ett konstlat skydd som minskar deras effektivitet.

Av
dessa skäl anser jag det angelägel att effektivisera det nuvarande
anbudskartellförbudet. Så sker till en början genom den utformning jag tidigare
(3.4.2.4) har föreslagit. Men även i fråga om straffpåföljden är det påkallat
med en ordning som medger att man i ökad omfattning kan gripa in mot den nu
aktueUa skadliga samverkan. Därför delar jag utredningens uppfattning att
straffet för grova brott mot anbudskartellförbudet bör höjas. Utredningens
beskrivning av vad som är att hänföra.lill grova brott bör justeras på sätt som
MD har påpekat, För sådana brott bör gälla en särskild slraffskala i vUken
endast frihetsstraff ingår och då fängelse i högst två år. I normalfallen bör
det finnas en enda straffskala med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Också
i övrigt kan jag ansluta mig tjll vad utredningen har uttalat. Detta innebär
bl. a. att jag förordar att straffbestämmelserna m.m. utformas på motsvarande
sätt när det gäller bruttoprisförbudet. Av effektivitetsskäl bör på sätt
utredningen har föreslagit införas visst straffansvar vid oaktsamhet.

Prop. 1981/82:165 »45

Jag
vUl erinra om att dispens kan meddelas från förbuden när det framstår som
befogat i det enskilda fallet.

3.5
Närmare redogörelse för prisbestämmelsens bakgrund m. m.

I
det sammanförda system mot missbruk som jag föreslår ingår skilda befogenheter
för samhällsorganen. Jag har därvidlag motiverat och föreslagit en allmän
missbraksbestämmelse med vitessanktion (3.3.2 och 3.3.4.2) samt en utbyggnad
med särskilda regler om förhandling och förbud mot missbruk genom
företagsförvärv i anslutning tUl marknadsdominans (3.3,3.2 och 3.3.4-3). Jag
nämnde därvid (3.3.4.4) även all jag skulle komma att motivera och föreslå en
motsvarighet tUl nu gällande bestämmelse i KBL pm prisingrepp i enskilda fall.
Jag vill här anmäla denna fråga.