Prop. 1981/82:167

Prop.
1981/82:167

Regeringens proposition 1981/82:167

om ändringar i
skollagen (1962:319) m. m.;

beslutad
den 4 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ULLA
TILLÄNDER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås bl. a. vissa mindre ändringar i skollagen (1962:319).

Med
anledning av den nya läroplanen för grandskolan föreslås ett par ändringar av
terminologisk karaktär i vissa paragrafer.

I
besvärsbestämmelseraa föreslås ändringar mot bakgrand av riksdagens beslut om
förenklad instansordning inom skoladministrationen.

Bestämmelsema
om upplåtelse av skolans mark och lokaler för andra behov föreslås bli upphävda.

Propositionen
innehåller också förslag till bestämmelser om undervis ning i sådana hem för
vård eUer boende inom socialtjänsten som tjU sin art motsvarar de tidigare
ungdomsvårdsskolorna.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

1 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 167

Prop. 1981/82:167 2

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1962:319)' dels
alt 50 § skall upphöra all gälla,

dels alt
24, 25, 28 a, 53 och 54 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas tre nya paragrafer, 6 a, 54a och 54 b §§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

6a§

Under vistelse i ett sådant hem som avses i 12 § lagen
(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga skall skolpliktiga barn
som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på något av de sätt som anges
nedan i 6 kap. i stället fullgöra skolplikten genom att delta i undervisning
vid hemmet. Sådan undervisning skaU anordnas genom huvudmannens försorg. Den
skall med nödvändiga avvikelser motsvara undervisningen i grundskolan.

Inte längre skolpliktiga unga som vistas i hem som avses i
första stycket skaU genom huvudmannens försorg ges möjlighet att få undervisning
som de behöver och inte lämpligen kan få på annat sätt.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om undervisningens
närmare innehåU, dess organisation och tillsynen över den.

24 §
Grandskolan omfattar nio årskurser, betecknade 1-9 och fördelade på lågstadium,
mellanstadium och högstadium, vart och ett om tre årskurser.

Inom
grundskolan anordnas dels olika studievägar, avpassade efter barnens
studieinriktning, dels ock specialundervisning för sådana

Utöver
den för alla elever gemensamma undervisningen anordnas på grundskolans
högstadium olika kurser med hänsyn till skilda

' Lagen omtryckt 1970:1026.

Senaste lydelse av 50 § 1975: 159. Senaste lydelse
1978:294.

Prop.
1981/82:167

Nuvarande lydelse

barn, vilka ha svårt att följa den vanliga undervisningen.

Föreslagen lydelse

intresseinriktningar hos eleverna. På samtUga stadier
anordnas undervisning för elever med behov av särskUt stöd.

För barn, som på grand av handikapp, långvarig sjukdom
eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro ej kunna deltaga i
vanligt skolarbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning.

25 §3

Studieväg
för elev i grundskolan väljes av föräldrarna efter samråd med eleven och sedan
upplysningar lämnats av skolan.

Uttagning till specialundervisning av elev i grundskolan
sker genom skolans försorg.

Alternativ i fråga om kurser i grundskolan väljs av
elevens föräldrar efler samråd med eleven och sedan upplysningar lämnats av
skolan.

Uttagning
till sådan undervisning för elever med behov av särskilt stöd som avses i 24 §
andra stycket andra meningen sker genom skolans försorg.

28a§'' Specialskolan omfattar tio årskurser, betecknade I
-10 och fördelade på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt
bestämmelser som regeringen meddelar.

Bestämmelserna
i 24 § andra och tredje styckena om studievägar, specialundervisning och särskUd
undervisning äga motsvarande tillämpning på specialskolan.

Inom specialskolan anordnas olika studievägar avpassade
efter elevernas studieinriktning. Bestämmelserna i 24 § andra stycket andra
meningen och tredje stycket gäller även för specialskolan.

För elev i
specialskolan som icke kan följa undervisning enligt första och andra styckena
meddelas undervisning anpassad efter hans utveckling.

För
specialskolan äga bestämmelserna i 25 och 26—28 §§ motsvarande tUlämpning.
Fråga om att förvägra elev befrielse enligt 27 § prövas av den lokala
styrelsen.

Studieväg
för elev i specialskolan väljs av föräldrarna efter samråd med eleven och sedan
upplysningar lämnats av skolan. Bestämmelser-. na i 25 # andra stycket och 2628
§§ gäller även för specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse enligt
27 § prövas av den lokala slyrel-

Senaste lydelse 1971:630. ■* Senaste lydelse
1975:159.

ti Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 167

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Över beslut av skolstyrelsen eller utbildningsnämnden i
fall, som sägs i 10 § första och andra styckena eller 20 d §, må besvär
anföras hos länsskolnämnden.

Om besvär över skolstyrelsens eller utbildningsnämndens
beslut i sådana mål och ärenden, vilka sty-. relsen eller nämnden eljest har
att handlägga på grund avföreskrifter i särskilda författningar, gäller vad i
dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

Om besvär över annat beslut av skolstyrelsen eller
utbildningsnämnden gäller vad som stadgas i kommunallagen (1977:179).

Över beslut enligt denna lag av lokal styrelse för
specialskolan må besvär anföras hos länsskolnämnden.

Skolstyrelsens beslut enligt 35 § överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Skolstyrelsens beslut i andra fall som avses i 10 §
första stycket eller i faU som avses i 10 § andra stycket överklagas hos skolöverstyrelsen
genom besvär.

Utbildningsnämndens
beslut i fall som avses i 20 d § överklagas hos skolöverstyrelsen genom be-

Andra beslut av skolstyrelsen eller utbildningsnämnden
enligt denna lag får överklagas endast genom kommunalbesvär enligt
föreskrifter i kommunallagen (1977:179).

Beslut av lokal styrelse för specialskolan enligt 39 a §
jämfört med 35 § överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut av lokal
styrelse för specialskolan enligt denna lag överklagas hos skolöverstyrelsen
genom besvär.

54 Mot länsskolnämnds
beslut i ärende, på vilket 35 eller 39 § äger tillämpning, föres talan hos kammarrätten
genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut som avses i 51 § andra
stycket.

Talan mot annat beslut av länsskolnämnd eller
skolöverstyrelsen enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

Länsskolnämndens beslut enligt 39 § eller 39 a § jämfört
med 39 § överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut av länsskolnämnden
enligt denna lag överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär.

Beslut som avses i 51 § andra stycket överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

' Senaste lydelse 1979:212. * Senaste lydelse 1975:159.

Prop.
1981/82:167

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

54a§ .

Beslut som skolöverstyrelsen enligt denna lag har fattat
såsom första instans överklagas hos regeringen genom besvär, om inte annat
följer av 54 § andra stycket.

Följande beslut som skolöverstyrelsen har fattat såsom
andra instans överklagas hos regeringen genom besvär, nämUgen

1.
beslut
enligt 34 § eller 39 a § jämfört med 34 §,

2.
beslut
enligt 27 § eller 28 a eller 29 § jämfört med 27 §.

Övriga beslut som skolöverstyrelsen har fattat enligt
denna lag såsom andra instans får inte överklagas.

54 b §

Enskilda får inte föra talan mot beslut enligt denna lag
om vilken eller vilka kommuner eller landstingskommuner eller delar därav som
skall ingå i elevområde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.1 fråga om
överklagande tillämpas de äldre bestämmelserna, om beslut i första instans har
meddelats före den 1 Juli 1982.

Prop. 1981/82:167 6

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-04

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Dahlgren, Åsling, Wirtén,
Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland

Föredragande:
statsrådet Tilländer

Proposition
om ändringar i skollagen (1962:319) m. m.

1
Inledning

1
skollagen (1962:319) finns bl. a. bestämmelser om skolplikten samt grundläggande
föreskrifter dels om grandskolan och andra skolor i vilka skolplikten kan
fullgöras, dels om gymnasieskolan.

Skollagen
har nyligen setts över av skolförfatlningsutredningen (U 1979:12). Översynen
har huvudsakligen gällt språkliga och författningstekniska frågor. Utredningen
avlämnade i maj 1981 delbetänkandet (DsU 1981:4) Skollagen. Del innehåller
förslag liU en ny skollag.

Skolförfattningsutredningens
belänkande har remissbehandlats. Jag avser att senare i år ta upp frågan om en
ny skollag, som kan träda i kraft tidigast den I juli 1983. I del sammanhanget
ämnar jag också behandla vissa ytterligare förslag rörande skollagen som har
lagts fram av andra utredningar.

Vissa
mindre lagändringar på skolans område måsle eller bör emeUertid genomföras
innan en ny skollag kan träda i kraft. Jag anhåller nu om alt få ta upp frågor
om sådana ändringar som enligt min mening bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1982.

Jag
vill även ta upp bl. a. en fråga om tjänstgöring i svensk grundskola för
klasslärare från andra nordiska länder.

2
Termer för viss undervisning i grundskolan m. m.

Emligt
24 § andra stycket skollagen anordnas inom grundskolan olika studievägar
avpassade efter barnens studieinriktning. I 25 § första stycket föreskrivs att
studieväg för elev i grandskolan väljs av föräldrarna -

Prop. 1981/82:167 7

varmed
avses vårdnadshavare (se 6§ andra stycket) — efter samråd med eleven och sedan
upplysningar lämnats av skolan.

På
grandval av riksdagens beslut (prop. 1978/79:180, UbU 1978/79:45, rskr
1978/79:422) har en ny läroplan fastsläUts för grandskolan (1980 års läroplan, Lgr
80). Den nya läroplanen skall med vissa övergångsanordningar tUlämpas i
samtliga årskurser av grandskolan fr. o. m. läsåret 1982/83.

Enligt
Lgr 80 förekommer inte olika studievägar i grandskolan. Lgr 80 bygger på ett
annat syslem och en annan terminologi. I stället för olika studievägar skall
det på högstadiet finnas möjligheter tiU sludieval genom tUlvalskurser och
genom alternalivkurser (en allmän och en särskild kurs) i engelska och
matematik.

Mot
denna bakgrand föreslår jag att 24 § andra stycket skoUagen ändras genom att
föreskrifterna om studievägar byts ut mot föreskrifter om att del på
högstadiet, utöver den för alla elever gemensamma undervisningen, anordnas olUca
kurser med hänsyn till skilda intresseinriktningar hos ele-vema.

Som
en följd av ändringen i 24 § andra stycket föreslår jag vidare att föreskriftema
i 25 § första stycket ersätts av föreskrifter om att alternativ i fråga om
kurser i grandskolan väljs av elevens föräldrar efter samråd" med eleven
och sedan upplysningar lämnats av skolan. Jag vill i sammanhanget påpeka att
denna föreskrift liksom den nuvarande har till främsta syfte alt markera att
del inte är skolan som skall göra valet (jfr 25 § andra stycket). Enligt ett av
regeringen nyligen lUl lagrådet remitterat lagförslag skall föräldrarna i
frågor som rör bamets personliga angelägenheter i takt med bamets stigande
ålder och utveckling la allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål
(se lagrådsremiss den 18 febraari 1982 om vårdnad och umgänge m. m.).

I
24 § andra stycket skollagen finns också bestämmelser om att specialundervisning
anordnas i grandskolan för elever som har svårt att följa den vanliga
undervisningen. Enligt 25 § andra stycket sker uttagning till specialundervisning
genom skolans försorg.

Närmare
föreskrifter om specialundervisning i grandskolan finns i skolförordningen
(1971:235). Bl.a. föreskrivs i 5kap. 38§ skolförordningen att specialundervisning
anordnas inom arbetsenheten eller klassen och, för elever med uttalade
svårigheter, i särskild undervisningsgrupp. TiU dessa bestämmelser anknyter
vissa föreskrifter om lärartjänster.

I
Lgr 80 föratsätts att extra undervisningsinsatser - inom arbetsenheten eller
klassen och i särskUd undervisningsgrapp - skall göras för elever med behov av
särskilt slöd. Termen specialundervisning används emellertid inte i Lgr 80.
Enligt min mening behövs det inle i skollagen någon särskild beteckning för den
verksamhet som åsyftas. Jag föreslår därför en ny formulering av bestämmelserna
i 24 § andra stycket och 25 § andra stycket. Jag avser alt senare återkomma
till frågan huravida termen specialundervisning eller någon annan särskild
beteckning fortfarande bör användas i skolförordningen och andra förordningar.

Prop. 1981/82:167 8

Mina
förslag till ändringar i 24 och 25 §§ skoUagen får följder för bestämmelsema
om specialskolan. Del är en skolform som staten anordnar för barn som på grand
av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan följa
undervisningen i grandskolan. Grundläggande bestämmelser om specialskolan finns
i 28 a § skollagen som innehåUer hänvisningar till 24 § andra och tredje
styckena och 25 § samma lag.

I budgelproposhionen
(prop. 1981/82:100 bil: 12 s. 289) har regeringen föreslagit att undervisningen
i specialskolan endast delvis skall bedrivas i enlighet med Lgr 80 läsåret
1982/83. Under en övergångstid behålls därför vad som fortfarande kan kallas
studievägar. De nuvarande hänvisningarna i 28a§ tiU 24 och 25 §§ kommer inle
att stämma heU, om dessa senare paragrafer ändras enligt mitt förslag i det
föregående. Därför behövs vissa tekniska ändringar i 28a§.

3
Undervisning vid hem för vård eller boende inom socialtjänsten

Ungdomsvårdsskolorna

Barnavårdslagen
(1960:97) upphörde alt gälla vid utgången av år 1981.1 barnavårdslagen fanns
föreskrifter om att staten skulle inrätta och driva ungdomsvårdsskolor. Dessa
hade till ändamål att bereda vård, fostran och utbildning åt ungdomar som hade
omhändertagits för samhällsvård och inskrivits som elever vid skolorna.
Socialstyrelsen var enligt barnavårdslagen centralmyndighet för skolorna.

Närmare
föreskrifter fanns i stadgan (1960:728) för ungdomsvårdssko-loma, vilken även
den upphörde all gälla vid utgången av år 1981. Enligt stadgan skulle de skolpliktiga
eleverna erhålla skolundervisning, medan övriga elever borde få lämplig
yrkesutbildning eller annan träning.

För
undervisningen vid ungdomsvårdsskolorna skulle enligt stadgan gälla samma
regler som för motsvarande undervisning i övrigt inom riket, om inte annat
följde av den läroplan som skolöverstyrelsen fastställt för skolan eller av
andra särskilda föreskrifter. Där så var möjligt och lämpligt skulle en elev
beredas tillfälle att delta i undervisning och yrkesutbildning på orten.

Som
framgår av det följande gäUer vissa av föreskriftema i barnavårdslagen och
stadgan för ungdomsvårdsskoloma fortfarande övergångsvis intill utgången av
juni eller december 1982.

Socialtjänstreformen
och hem för vård eller boende

Socialtjänstlagen
(1980:620) och lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
trädde i kraft den 1 januari 1982. Dessa lagar ersätter bl. a. bamavårdslagen.

Enligt
socialtjänstlagen skall varje kornmun svara för socialtjänsten inom sitt
område. För all fullgöra dessa uppgifter skaU det finnas en socialnämnd.
Socialstyrelsen har tiUsyn över socialtjänsten i riket.

Prop. 1981/82:167 9

I
socialtjänstlagen finns bestämmelser om vård i hem för vård eller boende.
Socialnämnden skall sörja för att den som behöver det tas emot i ett sådant hem
och för att den som kommit dit genom nämndens försorg får en god vård. Behovet
av hem för vård eller boende inom varje landstingskommun skaU tillgodoses av
landstingskommunen och kommunerna i området. Vården skall bedrivas i samråd
med socialnämnden. En enskUd person eller sammanslutning kan få länsstyrelsens tUlslånd
att inrätta ett hem för vård eUer boende.

Socialtjänstlagen
innehåUer inga bestämmelser som möjliggör vård utan samtycke. Det gör däremot LVU,
som innehåller föreskrifter om vård av den som är under 18 år - eller i vissa faU
under 20 år - när det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med
samtycke av vårdnadshavare och, om den unge fyllt 15 år, av honom själv.

Beslut
om vård med stöd av LVU meddelas av länsrätten efler ansökan av socialnämnden.
När ett sådant beslut har fattats bestämmer socialnämnden hur vården skall
ordnas och var den unge skall vistas under vårdtiden.

För
vård av unga som på grand av drogmissbruk, brottslig verksamhet e. d. behöver
stå under särskilt noggrann tillsyn skall del enligt 12 § LVU finnas hem som är
anpassade för sådan tillsyn. Regeringen eUer, efter regeringens bestämmande,
socialstyrelsen beslutar vilka hem som skaU-. anses som hem för sådan särskild
tillsyn. Unga som nu nämnts får hindras att lämna hem för särskild tillsyn.

I
socialtjänstförordningen (1981:750, omtryckt 1981:1226) finns föreskrifter om
vård och andra insatser enligt bl. a. socialtjänstlagen och LVU.

Föreskrifter
som rör undervisning för dem som har tagits emot i hem för vård eller boende
finns i 12 och 13 §§ socialljänstförordningen. Enligt 12 § skall en klient som
är skolpliktig beredas möjlighet att fullgöra skolplikten genom skolgång i
grundskolan eller på annat sätt. Och enligt 13 § bör en klient, vars skolplikt
har upphört, vid behov ges möjlighet till kompletterande undervisning och
lämplig yrkesutbildning. Dessa bestämmelser gäller för alla hem för vård eller
boende inom socialtjänsten och för alla som vårdas där, oavsett ålder och
oavsett om de vårdas med eller utan eget samtycke.

Övergångsbestämmelserna
liU sodaltjänstiagen, LVU och socialtjänstförordningen innebär att vissa
bestämmelser i bamavårdslagen och stadgan för ungdomsvårdsskolorna skall tiUämpas
intill utgången av juni eller december 1982. Behovet av hem för vård eller
boende skall fram lUI den 1 januari 1983 tillgodoses inom ramen för den
organisation som fanns vid utgången av år 1981. De institutioner som vid den
tidpunkten var ungdomsvårdsskolor skall under år 1982 anses vara sådana hem som
avses i 12 § LVU. Därvid utövas huvudmannaskapet av socialstyrelsen.

Staten
har med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet träffat avtal om
övergång av huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolor-

Prop.
1981/82:167 10

na till kommuner och landstingskommuner fr. o. m. den 1
januari 1983 och om statsbidrag tiU verksamheten.

Behovet av lagbestämmelser om undervisning vid hem för
vård eller boende

Efter samråd med chefen för socialdepartemenlel får jag
anföra följande.

Den som vistas i ett hem för vård eller boende kan i fiertalel
fall delta i undervisning utanför hemmet. Ibland måsle dock undervisningen ske
vid hemmet.

För fall där skolplikten inle fullgörs i grandskolan eller
motsvarande utan genom deltagande i undervisning som anordnas vid hemmet krävs
lagbestämmelser. När barnavårdslagen inte längre gäller bör enligt min mening
de lagbestämmelser som krävs las in i skollagen.

Det är vid sådana hem för särskUd tillsyn som avses i 12§ LVU
- alltså hem som motsvarar ungdomsvårdsskolorna - som undervisningsverksamhet
behövs, Uksom hittills. Jag föreslår att det i skollagen tas in bestämmelser
om att skolpliktiga som vistas i ett sådant hem och som inte lämpligen kan
fullgöra sin skolplikt på något av de sätt som anges i lagens 6 kap. i stället skaU
fullgöra skolplikten genom all delta i undervisning vid hemmet, vilken skaU
anordnas genom huvudmannens försorg. Det bör föreskrivas alt sådan undervisning
med nödvändiga avvikelser skall motsvara undervisningen i grandskolan. Detta
överensstämmer med vad som hittills har tillämpats under det statliga
huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolorna. Föreskrifter om undervisningens
närmare innehåll, dess organisation och liUsynen över den bör meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Vid de hem som tidigare kallades ungdomsvårdsskolor
bedrivs.nu med statligt huvudmannaskap undervisning för såväl skolpliktiga som
inte längre skolpliktiga elever.

De inte längre skolpliktiga unga som vårdas i dessa hem
har i regel haft en bristfällig skolgång. De har sällan kunskaper motsvarande
dem som grandskolan avser att ge. Många har läs- och skrivsvårigheter.
Åtskilliga saknar slutbetyg från årskurs 9 i grandskolan. Erfarenheterna från
ungdomsvårdsskolorna visar alt det föreligger ett stort behov av undervisning
i framför allt svenska, matematik och samhäUsorienlerande ämnen på grundskolans
nivå. Självfallet har dessa unga också behov av yrkesutbildning och annan utbildning
som bygger på grandskolan.

Dessa behov tillgodoses inom ramen för de resurser som
hemmen under det statliga huvudmannaskapet idag har. Del är angelägel all
behoven kan tillgodoses även i framliden.

I skollagen bör föreskrivas att inte längre skolpliktiga
unga som vistas i hem av nämnda slag genom huvudmannens försorg skall ges
möjlighet all. få undervisning som de behöver och inle lämpligen kan få på
annat sätt.

Pröp.
1981/82:167 11

Föreskrifter
om undervisningens näfrnäre innehåll, dess organisation oCh tillsynen Övéf dén
bör meddelas av regeringen eller myndighet som rege- ringeti bestämmer.

De
överenskommelser som staten har träffat i fråga om ändrat huvudmannaskap för
ungdomsvårdsskolorna ff. o. m. den 1 januari 1983 innebär bl. a. att den hittiils
bedrivna utbildningsverksamheten skall fortsätta. De resurser sorti de nya
huvudmännen övertar öch de statsbidrag som de får till följd av
överenskommelserna inbegriper således även denna verksamhet: Jäg vill
understryka att mitt förslag orh bestämmelser i skollagen därför inte ändrar föratsältningama
för överenskommelserna.

Enligt
iriin mening är del f. n. från förfaltningsteknisk synpunkt enklast att låta de
lagbestämmelser som jag föreslår bilda en ny paragraf, 6a §, i skollagens
inledande kapitel.

Inför
tillkomsten av en ny skollag bör emellertid övervägas Offi bestämmelser
angående undervisning vid hem för vård eller boende bÖr tas in i någon annan
lag till vilken skollagen hänvisar.

4
Upplåtelse av skolans mark och lokaler för andra behov

i
48-50 §§ skoUagen finns vissa bestämmelser om kommunernas och landstingskommunemas
skyldigheter i fråga om grandskolan och gymnasieskolan.

Om
stöire olägenhet inte vållas verksamhet i grandskola eller gymnasieskola bör
enligt 50 § första stycket mark och lokaler som disponeras för skolan upplåtas
för annat än skolans behov. Enligt 50 § andra stycket skall i ett sådant fall
upplåtelse medges för frivillig bildningsverksamhel och Hknande verksamhet. Om
ersättning därvid tas ut, får ersättningen motsvara högst den av upplåtelsen
föranledda omedelbara ökningen av kommunens eller landstingskommunens
kostnader.

Skoladministrativa
kommittén (U 1978:17) har ulöver sitt belänkande avlämnat promemorian
Decentralisering och förenklingar av vissa skoladministrativa frågor (PM 29
daterad 1979-12-14). Promemorian innehåller en rad förslag i mindre frågor. Bl.
a. föreslås utan närmare motivering all reglema om ersättning i 50 § andra
stycket skoUagen skall upphävas.

Vid
remissbehandlingen av PM 29 har detta förslag från skoladministrativa
kommittén tUlstyrkts av de flesta remissinstanserna. Bl. a. skolöverstyrelsen
och två länsskolnämnder anser dock alt reglerna om ersättning bör vara kvar.
Ett par remissinstanser anser att hela paragrafen borde kunna upphävas.

Skolförfatlningsutredningen
har i sitt förslag till ny skollag inle tagit med någon motsvarighet till 50 §
i den nuvarande lagen. Utredningen har därvid anfört att kommunerna ändå bör
kunna ta ansvar för dessa frågor.

De
remissinstanser som har yttrat sig över vad skolförfatlningsutredningen har
anfört på denna punkt delar i allmänhet utredningens synsätt.

Prop, 1981/82:167 12

Frågor
om kommuners och landstingskommuners upplåtelse av skolornas mark och lokaler
för andra behov bör enligt min mening inte regleras i författning utan vara
rent kommunala angelägenheter, när statsbidrag inle lämnas.

Kommuner
och landstingskommuner har enligt förat gällande bestämmelser kunnat få
statsbidrag till investeringar i skolbyggnader. Detta system skall vara helt
avvecklat vid utgången av juni 1982 så fill vida, att inga ytteriigare bidrag
skall kunna beviljas (prop. 1979/80:90 bil. 3, FiU 1979/ 80:25, rskr
1979/80:287).

Många
av de nuvarande skolbyggnaderna har tillkommit med hjälp av statsbidrag. Jag
anser emellertid inte att det förhållandet utgör tiUräckligt skäl för alt
behålla regleringen i 50 § skollagen och föreslår därför att paragrafen
upphävs. Jag föratsätter att kommunerna ändå tar erforderlig hänsyn tiU den
frivilliga bildningsverksamhetens behov.

Föreskrifter
i huvudsak motsvarande dem i 50 § skollagen fanns ur-sprangligen i 2 kap. 26 § skolstadgan
(1971:235), numera benämnd skolförordningen. Enligt 8§ förordningen (1971:424)
om kommunal och statlig vuxenutbildning skall den tidigare bestämmelsen i 2
kap. 26 § skolstadgan äga motsvarande tUlämpning i fråga om kommunal och
statlig vuxenutbUd-ning. TUI bilden hör alt lokaler för bl. a. gymnasieskolorna
ofta används även för andra skolformer.

Om
riksdagen beslutar om upphävande av 50 § skoUagen kommer enligt vad jag har
erfarit chefen för utbildningsdepartementet att föreslå regeringen att göra
motsvarande ändring i förordningen om kommunal och statlig vuxenutbildning.

5
Skollagens besvärsbestämmelser m. m.

Nuvarande
bestämmelser

I
53 och 54 §§ skollagen finns bestämmelser om överklagande av beslut enligt
lagen. Bestämmelserna innebär sammanfattningsvis följande.

Beslut
av kommunernas skolstyrelser och landstingskommunernas ut-bUdningsnämnder i
vissa särskilt angivna frågor får överklagas hos länsskolnämnden. TiU dessa
frågor hör för skolstyrelsernas del tillstånd för barn att börja sin skolgång i
förtid (32§), godkännande av en skola med enskild huvudman för skolpliktens
fullgörande saml återkallelse av sådant godkännande (34 §), befrielse från
skolgång för barn som får enskUd undervisning (35§), medgivande att avsluta
skolgång i förtid (36 §) och fullföljande av skolgång efter skolpliktens
upphörande (37§). Till de särskilt angivna frågorna hör för såväl
skolstyrelsernas som ulbUdningsnämnder-nas del fråga om att förvägra en elev
befrielse från morgonsamling eller religionsundervisning samt fråga om att
förvägra någon inträde i skola på grand av skollagens föreskrifter om
elevområden.

Prop. 1981/82:167 13

Andra
beslut enligt skollagen av en skolstyrelse eller utbildningsnämnd får
överklagas endast genom kommunalbesvär.

Beslut
av lokal styrelse för specialskolan överklagas hos länsskolnämnden.

Länsskolnämndens
beslut om tvångsmedel mot tredskande föräldrar överklagas hos kammarrätten.
Detsamma gäller länsskolnämndens beslut med anledning av besvär över
skolstyrelsens beslut enligt 35 § skollagen. Hos kammarrätten överklagas också
beslut av statlig myndighet att förbjuda verksamhet vid skola med stöd av 51 §
skollagen.

Talan
mot andra beslut av länsskolnämnden eUer skolöverstyrelsen enligt skollagen
förs hos regeringen genom besvär.

Särskilda
bestämmelser gäller om överklagande av kammarrättens avgöranden.

Riksdagens
beslut om förenklad instansordning inom skoladministrationen

På
grundval av bl. a. förslag från skoladministrativa kommittén i betänkandet (SOU
1980:5) Förenklad skoladministration - principer för en ny organisation
framlades våren 1981 propositionen (1980/81:107) om den statliga skoladministrationen
m. m.

Propositionen
innehöll bl. a. förslag om riktlinjer för en förenkhng av instansordningen för
besvär över beslut av skolmyndighet (prop. s. 53 ff). Riktlinjema avsåg det på
skolans område mycket omfattande regelsystemet i allmänhet och tog alltså inle
sikte särskih på skollagen. Riktiinjerna innebar sammanfattningsvis följande.

Länsskolnämndema
skuUe avlastas samtliga besvärsärenden. Sådana beslut av bl. a. skolstyrelsen
som enligt nuvarande regler överklagas hos länsskolnämnden med kammarrätt som
tredje instans skulle överklagas direkt hos kammarrätten. Andra beslut av
skolstyrelsen, utbildningsnämnden eller lokal styrelse för specialskolan
skulle överklagas hos skolöverstyrelsen i stället för hos länsskolnämnden.

Beslut
av länsskolnämnden såsom första instans skuUe överklagas hos skolöverstyrelsen
och inte som nu hos regeringen.

Beslut
av skolöverstyrelsen såsom första instans skulle som nu få överklagas hos
regeringen. Däremot skulle beslut av skolöverstyrelsen såsom besvärsinstans i
regel inte få överklagas. Undantag skulle gälla för beslut med anledning av
besvär över länsskolnämnds beslut om bl. a. basresurser enligt
statsbidragssystemet för grandskolan, gymnasieskolans årliga organisation och
skolenheter.

Propositionen
innehöll inte något lagförslag. Föredraganden anförde all det borde få ankomma
på regeringen att bestämma lämplig tidpunkt för ikraftträdande av andra
författningsändringar än lag.

Riksdagen
godkände vad som i propositionen förordats om förenklad instansordning (UbU
1980/81:38, rskr 1980/81:395).

Prop. 1981/82:167 14

Förordningsändringar
med anledning av riksdagsbeslutet

Regeringen
har den 22 december 1981 utfärdat förordningen (1981:1371) med inslraktion för
den statliga skoladministrationen. Förordningen träder i kraft den 1 juli 1982
och ersätter de nuvarande instruktionerna för skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna.

I
62 och 63 §§ i den nya förordningen finns föreskrifter om besvär över länsskolnämndens
resp. skolöverstyrelsens beslut.

Föreskrifterna
i 62 § innebär i korthet alt länsskolnämndens beslut får överklagas hos
skolöverstyrelsen, om inle annat följer av särskUda bestämmelser i 62 § eller
i andra författningar. TUl undantagen hör bl. a. vissa beslut som överklagas
hos kammarrätten.

Föreskrifterna
i 63 § innebär i huvuddrag följande. Beslut som skolöverstyrelsen har meddelat
som första instans får överklagas hos regeringen, om inle annat följer av
särskilda bestämmelser i 63 § eller i andra författningar. Till undantagen hör
bl. a. vissa beslut som överklagas hos kammar-rätlen. Beslut som
skolöverstyrelsen har meddelat som andra instans får Överklagas endast när det
gäller beslut om tillsättning av en tjänst eller vikariat på en tjänst, om inte
annat följer av särskilda föreskrifter.

Föreskrifter
om förvaltningsbesvär brakar finnas i den författning där frågan materiellt
regleras. Som exempel kan nämnas besvärsreglerna i skolförordningen (1971:235)
och i förordningen (1978: 345) om statsbidrag till driftkostnader för
grandskolan, m. m. Besvärsreglerna i de särskilda författningarna tar över
föreskrifterna i 62 och 63 §§ instruktionen för den statiiga skoladministrationen.

På
skolområdet finns del emellertid förhållandevis många förordningar som inte
innehåller besvärsregler. I sådana fall är föreskrifterna i 62 och 63 §§
instruktionen för den statliga skoladministrationen tillämpliga på beslut av länsskolnämnden
och skolöverstyrelsen.

För
att de nya principema om inslansordningen skall fullföljas och erforderliga
undantag säkerställas behövs en genomgång av såväl skolförfattningar med
besvärsregler som skolförfattningar ulan sådana regler. En sådan genomgång av
förordningar sker nu inom utbildningsdepartementet med sikte på att
erforderliga ändringar i förordningarna skall träda i kraft den 1 juli 1982.
Jag avser alt senare i vår återkomma till regeringen med förslag tUl sådana
ändringar.

Vad
gäUer skollagen bör besvärsbestämmelserna ändras i enlighet med vad jag
redovisar i det följande. Jag lar i det sammanhanget även upp frågan om
slutinstans i fall där länsskolnämnden såsom första instans har fattat beslut
om basresurser, gymnasieskolans årliga organisation eller skolenheter.

Prop. 1981/82:167 15

Överväganden
och förslag om ändringar i skollagens besvärsbestämmelser m.m.

En
av riktiinjema i riksdagens beslut om förenklad inslansordning var alt länsskolnämnderna
skulle avlastas samtliga besvärsärenden. Jag föreslår att detta genomförs fuUt
ut vad gäller beslut som skolstyrelser, utbildningsnämnder och lokala
styrelser för specialskolan fattar enligt skollagen.

I
enlighet med riktiinjerna bör sådana beslut av bl. a. skolstyrelsen som enligt
nuvarande regler överklagas hos länsskolnämnden med kammarrätten som tredje
instans överklagas direkt hos kammarrätten, medan skolöverstyrelsen i övriga
fall får bli andra instans i stället för länsskolnämnden.

Vad
jag nu har förordat föranleder ändringar i 53 § och 54 § första stycket skoUagen.
Samtidigt bör vissa ändringar av redaktionell natur göras i 53 § för att
underlätta läsningen av paragrafen, Det överflödiga nuvarande andra stycket i
53 § bör tas bort.

Enligt
riktiinjema skulle beslut av länsskolnämnden såsom första instans överklagas
hos skolöverstyrelsen och inle som nu hos regeringen. Detta bör genomföras fuUt
ut även vad gäller beslut som länsskolnämnden fattar enligt skollagen.

Vissa
beslut som länsskolnämnden eUer skolöverstyrelsen enligt skollagen fattar
såsom första instans överklagas med nuvarande regler hos kammarrätten. Detta
bör gälla även i fortsättningen.

Andra beslut av
skolöverstyrelsen såsom första instans skulle enligt riktlinjema som nu få
överklagas hos regeringen. Däremot skuUe beslut av skolöverstyrelsen såsom
besvärsinstans i regel inle få överklagas. Enligt min mening bör detta kunna
genomföras även vad gäller beslut som skolöverstyrelsen fattar enligt skoUagen.
Från principen alt beslut av skolöverstyrelsen såsom andra instans inle får
överklagas bör dock göras två undanlag som inle har redovisats i samband med riktiinjema.

Det
första undantaget gäller beslut i ärenden om godkännande av enskild skola för skolpliktens
fullgörande eller om återkallande av sådant godkännande. I sådana ärenden är
den första instansen skolstyrelsen eUer, om det någon gång skulle röra en skola
som motsvarar specialskola, den lokala styrelsen för specialskolan. Enligt mitt
förslag i det föregående blir skolöverstyrelsen i stället för som riu länsskolnämnden
andra instans. Nuvarande bestämmelser innebär alt länsskolnämndens beslut
såsom andra instans får överklagas hos regeringen. Jag anser att lalan skall
kunna fuUföljas till regeringen även när skolöverstyrelsen blir andra instans. Skälen
till detta är följande.

Ärenden
av detta slag är ofta svårbedömda och av principiell betydelse. Utgången spelar
i regel roll inle bara för den som klagar utan för en större krets av enskUda
personer. Det finns alltså särskilda skäl att låta regeringen få pröva sådana
ärenden som sista instans även i fortsättningen. 1 varje fall bör någon ändring
i detta avseende inte göras i nu rådande läge.

Prop.
1981/82:167 16

Inom
utbildningsdepartementet bereds för närvarande frågor om enskUda skolor och
enskild undervisning med anledning av förslag från kommU-tén (U 1979:13)
angående skolor med enskUd huvudman (SEH-kommittén) i betänkandet (SOU 1981:34)
Frislående skolor för skolpUkliga elever och i betänkandet (Ds U 1980:3)
Enskild undervisning enligt 35 § skollagen. Jag vill i sammanhanget erinra om
all kommittén har föreslagit all regeringen skaU pröva fråga om godkännande av
vissa slag av enskilda skolor eller, som kommittén kallar dem, fristående
skolor. Inslansordningen för beslut i ärenden om enskilda skolor och enskild
undervisning bör övervägas närmare i samband med den pågående beredningen.

När
det gäller enskild undervisning vill jag också påpeka alt i ärenden enligt 35 §
instansordningen för närvarande är skolstyrelsen - länsskolnämnden -
kammarrätten - regeringsrätten. Länsskolnämnden faller bort enligt mitt förslag
i det föregående. Eftersom alltså beslut i ärenden om enskUd undervisning skall
kunna överprövas av kammarrätten och regeringsrätten, skulle del inte vara
rimligt om beslut i motsvarande ärenden om enskilda skolor skulle kunna
överprövas bara av skolöverstyrelsen.

Mht
andra förslag om undantag från principen att beslut av skolöverstyrelsen såsom
andra instans inte får överklagas avser ärenden om befrielse från deltagande i
morgonsamling och undervisning i religionskunskap.

Enligt
27 § skollagen får elev i grandskolan på föräldramas begäran befrias från all delta
i morgonsamling, om skäl till befrielse föreligger. Vidare skall elev på föräldramas
begäran befrias från att delta i undervisning i religionskunskap, om eleven tiUhör
trossamfund, som har fått regeringens tUlstånd att i skolans ställe ombesörja
religionsundervisning. Motsvarande gäller för elev i specialskolan och elev i
gymnasieskolan genom att 28 a och 29 §§ hänvisar tUl 27 §.

Beroende
på vilken skola eleven går i skall fråga om alt förvägra befrielse prövas av
skolstyrelsen eller utbildningsnämnden, om inle regeringen föreskriver annat,
eller av den lokala styrelsen för specialskolan. Enligt nuvarande bestämmelser
är länsskolnämnden andra instans och regeringen tredje instans. Av mina förslag
i del föregående följer att skolöverstyrelsen blir andra instans.

Med
hänsyn tiU ärendenas ömtåliga natur anser jag att skolöverstyrelsens beslut
bör få överklagas hos regeringen.

Enligt
41 § första stycket och 47 a § tredje stycket skollagen är del normalt länssskolnämnden
som fattar beslut om elevområden. Av mina förslag i det föregående följer att
skolöverstyrelsen i stället för som nu regeringen blir andra instans.

Som
jag tidigare redovisat har del vid beslutet om riktlinjer för en förenklad
instansordning förutsatts att beslut som skolöverstyrelsen såsom andra instans
fattar om basresurser enhgt statsbidragssystemet för grandskolan samt om
gymnasieskolans årliga organisation och om skolenheter skall kunna överklagas
hos regeringen. Det finns vissa sakliga samband

Prop. 1981/82:167 17

meUan
dessa frågor och beslut om elevområden. Instansordningen bör därför vara
densamma. Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl att ha en tredje
instans - regeringen - i dessa fyra frågor. Jag föreslår därför att länsskolnämndens
beslut i dessa frågor får överklagas hos skolöverstyrelsen som slutinstans.
Bl. a. mot bakgrand av att regeringen inte behålls som slutinstans kan del
finnas anledning att överväga om vissa av de regler som länsskolnämnderna och
skolöverstyrelsen skall tillämpa i dessa frågor behöver preciseras närmare. Jag
avser att vid behov återkomma till regeringen om detta.

Det
förekommer att enskilda överklagar beslut om elevområden. Sådana beslut avser
frågan om det i upptagningsområdet för en kommuns eller landstingskom.muns
skola skall ingå även en eller flera andra kommuner eller landstingskommuner
eller delar därav. Del är alltså en fråga om förhåUandel meUan olika kommuner eUer
landstingskommuner. Enligt min mening finns det inte anledning all tillerkänna
enskilda besvärsrält. Jag föreslår att det i skoUagen förs in en bestämmelse om
att enskilda inte får föra talan mot beslut av detta slag.

Vad
jag har förordat beträffande besvär över länsskolnämndens och skolöverstyrelsens
beslut enligt skoUagen föranleder ändringar i 54 § och två nya paragrafer, 54a
och 54b §§.

De
nya besvärsreglerna bör tillämpas endast i fråga om beslut som i första instans
fattas efter ändringarnas ikraftträdande.

I
bl. a. skolförordningen och förordningen om kommunal och statiig
vuxenutbildning finns bestämmelser som anknyter tiU eller motsvarar de bestämmelser
i skollagen som jag nu har berört. Ändringar i bestämmelserna om besvär över
beslut enligt skollagen bör enligt min mening normall föranleda motsvarande
ändringar i förordningarnas besvärsbeslämmelser. Jag har i denna fråga samrått
med chefen för utbildningsdepartementet. Vi avser att var och en för sitt
ansvarsområde i förekommande fall föreslå regeringen alt besluta om sådana
ändringar.

6
Överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad för klasslärare i grundskolan

De
nordiska skol- och undervisningsministrarna har den 3 mars 1982 1 Helsingfors
undertecknat en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om gemensam nordisk arbetsmarknad för klasslärare i grandskolan.
Överenskommelsen träder i kraft tre månader efler del att samtliga parters
ratifikationsinstrument har deponerats. Den innebär bl. a. att den som har en
för grandskolan officiellt godkänd klasslärarutbildning på minst tre år i ett
av de anslutna länderna skaU, under vissa föratsättningar, vara godkänd som
lärare i de övriga anslutna länderna och ha rätt att tjänstgöra som sådan.
Överenskommelsen innebär vidare alt den

Prop. 1981/82:167 18

som
har en officiellt godkänd klasslärarutbUdning med kompelens att undervisa i
grundskolans tre eUer fyra första årskurser i ett av de anslutna länderna kan,
under vissa föratsättningar, få rätt alt i vart och ett av de anslutna länderna
undervisa spm klasslärare i grundskolans fgrsta fyra årskurser. Det bör ankomma
på regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de
bestämmelser som överenskommelsen kräver.

7
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vacl jag nu anfört har inom utbildningsdepartementet upprättals
förslag till lag pm ändring i skoUagen (1962:319). Förslaget har i vad avser
6a§ upprättats i samråd nied chefen för socialdepartementet. Del bör fogas tjU protokpUet
i detta ärende.

Lagförslaget
rör I vissa delar sådana ämnen som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen.
Ändringarna i dessa ämnen är en följd av redan fattade riksdagsheslut pch är i
sak av mindre vikt från de synpunkter som utgör motiven för regeringsformens
föreskrifter om lagrådels granskning av lagförslag, HärtiU kommer att
ändringarna är ett provisorium i avvaktan på den nya skollagen, Jag anser
därför alt det inte är erforderligt all inhämta lagrådets yttrande.

8
Hemställan

Jag
hemställgr att regeringen föreslår riksdagen alt

1. antaförs\a|ettiUlagom
ändring! skoUagen (1962;319),

2.
godkänna vad jag har förordat
om alt skolöverstyrelsen skall vara sista instans i fråga om beslut som länsskolnämnden
fattar om basresurser, gymnasieskolans årliga organisation och skolenheter,

3.
bemyndiga regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela de bestämmelser som
överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad för klasslärare i
grandskolan kräver.

? Beslut

Regeringen
ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholrri 1982