Prop. 1981/82:175

Prop.
1981/82:175

Regeringens proposition

1981/82:175

om en nordisk
experimentell telesatellit m. m.

beslutad
den 25 mars 1982.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd, eller det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS
G. ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas det hittillsvarande projekterings- och förhandlingsarbetet
med att i samarbete mellan Sverige, Norge och Finland bygga en nordisk
experimentell telesatellit kallad Tele-X. Vidare föreslås riktlinjer för
projektets fortsättning under år 1982.

I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 175

Prop.
1981/82:175 2

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Ahriand, Molin

Föredragande:
statsrådet Åsling

Proposition
om en nordisk experimentell telesatellit m. m.

1
Inledning

De
nu gällande riktlinjerna för svensk rymdverksamhet lades fast genom beslut av
statsmakterna år 1979 (prop. 1978/79:142, NU 1978/79:36, rskr 1978/79:292).
Beslutet innebar bl.a. att de statliga insatserna för rymdverksamhet inom
industridepartementets område successivt skulle byggas ut under en treårsperiod
så att de i stort sett trefaldigas i jämförelse med den förutvarande nivån.
Därefter skall satsningarna vidmakthållas på denna nivå under ytteriigare en
treårsperiod. Budgetåret 1982/83 kommer att vara det tredje året i den
förstnämnda treårsperioden.

Statens
delegation för rymdverksamhet (DFR) har med skrivelse den 2 december 1980
överlämnat förslag till kompletterande riktlinjer för industripolitiken på
rymdområdet.

Som
ett led i nämnda satsningar har DFR uppdragit åt Svenska rymdaktiebolaget
(Rymdbolaget) att studera ett projekt avseende en experimentell telesatellit,
kallad Tele-X. Regeringen beslöt den 20 november 1980 att anvisa DFR 30 milj.
kr. till finansiering av kostnaderna för en definitionsfas av Tele-X-projektet,
avsedd att fastställa prestanda och pris för satellitsystemet och därmed ge
underlag för statsmakternas beslut om genomförande av projektet.

DFR
har i skrivelser den 30 september 1981 och den 24 mars 1982 överlämnat
lägesrapporter avseende definitionsfasen.

Jag
inbjöd den 20 november 1980 de övriga nordiska länderna att delta i definitionsarbetet
av Tele-X. Finland och Norge har uttalat sitt intresse för detta och har lämnat
ekonomiskt bidrag till projektet sedan mitten av år 1981. Samtidigt har
överläggningar ägt rum mellan företrädare för de svenska, finska och norska
regeringarna om organisation och finansiering av projektet under upphandlings-
och konstruktionsfaserna.

Prop.
1981/82:175 3

Med
tanke på det aktuella projektets storlek och betydelse anser jag att regeringen
bör inhämta riksdagens godkännande av vissa riktlinjer för det fortsatta
arbetet.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Allmänt

Verksamhet
i rymden inleddes under slutet av 1950-talet genom att bärraketer som hade
utvecklats för militärt bruk utnyttjades till att sända upp enkla
forskningssatelliter. Under det följande decenniet gjorde stormakterna stora
satsningar pä bemannade rymdfärder. Vidare lades stor vikt vid utveckling av
militära spaningssatelliter.

Redan från början insåg
man att rymdtekniken småningom skulle användas praktiskt i civila
tillämpningar och man räknade med att den industriella kapacitet som byggdes
upp under 1950- och 1960-talen skulle utgöra grunden för snabba framsteg mot
detta mål. En av forskningssatelliternas uppgifter var att klarlägga vilket underiag
som behövdes för att stimulera industrin till att bygga upp den kompetens som
skulle behövas för tillverkning av satelliter för praktisk tillämpning.

Detta
motiv fanns också i bakgrunden när de europeiska rymdorganisationerna ESRO (European
Space Research Organization) för utveckling av forskningssatelliter och ELDO (European
Launcher Development Organization) för utveckling av bärraketer skapades
omkring år 1964. Motivet blev fullt tydligt genom 1971 och 1973 års europeiska
rymdpolitiska beslut, varigenom ESRO och ELDO slogs ihop till den nya
organisationen ESA (European Space Agency), vars huvuduppgift är att
säkerställa europeiskt oberoende vid tillverkning och uppsändning av satelliter
för tekniska och vetenskapliga tillämpningar.

En
betydelsefull milstolpe i strävan att uppnå europeiskt oberoende inom
rymdområdet passerades ijanuari 1982 när ESA:s bärraket Ariane förklarades
operationellt användbar för satellituppsändningar.

Under 1970-talet har de civila
rymdtillämpningarna alltmera trätt i förgrunden. Framför allt inom området
telekommunikationer har utvecklingen gått snabbt. Den större delen av de interkontinentala
telekommunikationerna går idag via satelliter som ägs av den internationella
organisationen INTELSAT. Stora prissänkningar har därigenom kunnat göras för användarna.

En
annan internationell organisation, INMARSAT, har bildats för satellitkommunikation
med fartyg till sjöss. I Europa förbereds en ny organisation, EUTELSAT, för
gemensam drift av regionala system för telekommunikation via satellit. En interimsorganisation
fungerar sedan år 1977. Sverige deltar genom televerket i dessa organisationers
kommunikationssystem.

Prop.
1981/82:175 4

Industrier i Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike
samarbetar på uppdrag av sina regeringar om utveckling och försäljning av
satelliter för direktsänd TV. Belgien och Sverige har anslutit sig till detta
projekt.

1 USA har tillverkningen av kommunikationssatelliter helt
kommersialiserats och närmast fått karaktären av serieproduktion. Inga
federala anslag lämnas numera för utveckling av civila kommunikationssatelliter.

Inom områdena meteorologi och navigation har utvecklingen
också lett fram till rutinmässiga tillämpningar och dessa representerar en inte
oväsentlig marknad för rymdindustrin. Området fjäiranalys från rymden, för
övervakning av miljöeffekter och kartläggning av naturresurser, har fått allt
större betydelse. Mottagningsstationer för data från sådana satelliter har
byggts upp i många länder, bl.a. i Sverige. Den första europeiska
fjärranalyssatelliten (SPÖT) byggs i Frankrike med svenskt deltagande.
Satelliten kommer att sändas upp år 1984. ESA planerar att sända upp en
fjärranalyssatellit år 1987.

Telekommunikationer kommer att förbli det dominerande
tillämpningsområdet för rymdteknologin under hela 1980-talet, varvid nya
tillämpningsgrenar såsom direkt-TV, videotjänster, datatrafik och förbindelser
med mobila markstationer snabbt växer fram.

2.2 Mål för svensk rymdverksamhet

Inom rymdverksamheten används den mest avancerade teknik
som finns att tillgå inom ett flertal teknikområden.

Genom rymdverksamheten utvecklas och sprids kunskap inom
tekniska nyckelområden som telekommunikation, mikroelektronik, datateknik, materialteknik
och tillförlitlighetsteknik. Särskilda krav ställs inom områdena systemteknik
och projektadministration. Rymdverksamhet bör sålunda lämpa sig särskilt väl
som drivkraft i utvecklingen av en högteknologisk industri. En sådan utveckling
är ett viktigt industripolitiskt mål och ett av skälen till svenska statliga
satsningar på rymdtekniken.

DFR har överlämnat förslag till kompletterande riktlinjer
för industripolitiken pä rymdområdet. Dessa riktlinjer utvecklar närmare hur
de industripolitiska mål som uppställts på rymdområdet skall realiseras. Jag
återkommer till dem i det följande.

Rymdtekniken har också en växande allmänpolitisk betydelse
inom områden som berör vitala nationella intressen. Det gäller t. ex.
internationella och nationella telekommunikationer inkl. rundradio och
datatrafik, kartläggning av naturresurser, meteorologi och miljöövervakning.
Inflytande och valmöjligheter måste säkerställas vad beträffar rymdtekniska
tillämpningar för nationella syften. Rymdteknisk kompetens bör även av detta
skäl upprätthållas inom landet.

Ett viktigt mål för svensk rymdverksamhet är att den skall
främja industrins konkurrenskraft på expansiva marknader. Det gäller såväl
kommer-

Prop. 1981/82:175 5

siella marknader för rymdtekniska produkter som marknader
där rymdtekniken utgör en nyckelfaktor för utveckling, tillverkning och
marknadsföring av produkter utanför rymdsektorn.

För att
uppnå den eftersträvade stimulansen för svenskt näringsliv och för att kunna
bevaka de övriga nationella intressena måste svensk rymdindustri utveckla sin
kompetens pä system- och delsystemnivä. Detta kräver att insatserna
koncentreras till några få företag med förutsättningar att etablera sådan
kunskap. Samverkan mellan dessa är väsentlig. Det är av främst ekonomiska skäl
emellertid inte realistiskt att räkna med att vi skall kunna få fram en
oberoende svensk kapacitet för leverans av kompletta rymdtekniska system.
Förutsättningen för att svensk industri skall kunna göra sig gällande på den
kommersiella rymdmarknaden är medverkan i internationella industrikonsortier. Ett
sådant samarbete måste baseras på den svenska industrins styrka och kompetens
inom området. Inom sina specialområden är svensk rymdindustri redan i dag bland
de ledande i Europa. För att industrin skall få möjlighet att ta system- och
delsystemansvar inom ett internationellt konsortium måste dess kompetens
breddas. De redan etablerade specialiteterna bör konsolideras och utvidgas till
angränsande teknikområden samtidigt som systemkompetens målmedvetet byggs upp.
Syftet härmed är att svensk industri på sikt skall kunna specificera hela
rymdtekniska system, specificera och beställa delsystem och apparater och foga
ihop delarna till en fungerande helhet.

I prop. 1978/79: 142 om svensk rymdverksamhet angavs hur
statliga resurser bör användas för att möjliggöra en utveckling av kompetensen
hos svensk rymdindustri. En satsning både internationellt, inom ESA, och
nationellt på olika satellitprojekt förordades.

Den nationella satsningen innefattar dels utveckling inom
Sverige av enkla, vetenskapliga satelliter till en relativt begränsad kostnad,
dels genomförande av nyttosatellitprojekt i samarbete med andra länder. Det
första steget tas i och med utvecklingen av den vetenskapliga satelliten Viking
som kommer att sändas upp under är 1984. I ljuset av den internationella
utvecklingen och de allmänna målen för svensk rymdverksamhet är utveckling av
en telekommunikationssatellit anpassad för trafik med små markstationer enligt
min mening ett lämpligt andra steg i den nationella satsningen.

2.3 Sveriges internationella rymdsamarbete

Europa och den europeiska rymdindustrin är basen för
svenskt rymdsamarbete. Sverige har aktivt deltagit i den europeiska
rymdsatsning som har gjorts inom ramen för ESA och dess föregångare. Den
europeiska satsningen byggde under 1960-talet upp ett grundläggande rymdtekniskt
kunnande. Under 1970-talet utvecklades i Europa kapacitet för kommande
kommersiella rymdprojekt.

Prop. 1981/82:175 6

Program för avancerade satelliter och en europeisk bärraket
genomfördes och skapade en kompetent industriell bas. I och med tillkomsten av
bärraketen Ariane har ett av de primära målen för ESA:s verksamhet uppnåtts. En
europeisk rymdindustri som kan konkurrera internationellt och därmed även skapa
ett europeiskt oberoende inom områden av vitalt intresse har byggts upp. Europa
är i dag i stånd att utveckla och sända upp egna nyttosatelliter.
Kapacitetsuppbyggnaden under 1970-talet kan nu utnyttjas för kommersiella
rymdsystem på hemmamarknader och för att konkurrera på världsmarknaden.

Samarbete inom ESA kommer också i framtiden att utgöra en
hörnsten i svensk rymdverksamhet. Vårt medlemsskap i organisationen har varit
en förutsättning för den kompetens inom rymdområdet som svensk industri har
lyckats bygga upp. På grund av Sveriges relativt sett låga andel i ESA-budgeten
har emellertid industrins möjligheter att delta med större system starkt
begränsats. Utvecklingsbehoven hos vår rymdindustri måste därför, liksom fallet
är i våra viktigaste konkurrentländer, delvis tillgodoses utanför ESA genom
nationella projekt eller samarbetsprojekt med ett fåtal länder.

Det avgörande för svensk del vid val av projekt och former
för internationellt rymdsamarbete är att projekten är av hög teknisk standard
och att konkurrenskraften hos svensk industri stärks. Principen bör vara att
projekt med stort inslag av långsiktig utveckling bedrivs i samarbete med ESA
medan projekt där en kommersialisering ligger närmare i tiden bedrivs
nationellt eller i samarbete med nägra få länder. Detta gäller särskilt när
användningen av satelliten är av intresse för en mindre grupp länder. En
satsning på en regional telesatellit är exempel på ett projekt av den senare
typen.

Vad beträffar Sveriges deltagande i de stora mångnationella
telesatellit-organisationerna förutses inga förändringar. Även dessa kommer att
utnyttja europeiska satellitkonstruktioner. Inom INMARSAT skall bl.a. ESA:s
satellit för marin kommunikation, Marecs utnyttjas, och inom EUTELSAT den
europeiska kommunikationssatelliten ECS som har datatjänster, telefoni och eurovisionsöverföringar
som uppgifter. Det bör i sammanhanget betonas att nationella eller regionala telesatelliter
inte konkurrerar med utan kompletterar de internationella systemen.

2.4 Utvecklingen inom området kommersiella telesatelliter

Rymdtekniken tillämpas i dag kommersiellt på ett flertal
områden. Det gäller i särskilt hög grad telekommunikationssatelliter. Redan
under 1960-talet började man bygga ut de internationella teleförbindelserna med
hjälp av satelliter. Det äldsta kommersiella systemet, Intelsat, som startade
med uppskjutningen av satelliten Early Bird år 1965, är i dag helt världsomspännande.
Över 100 medlemsländer knyts ihop av detta interkontinentala

Prop.
1981/82:175 7

telenät.
Nätet utnyttjas främst för telefoni men också för TV- och datatrafik. Sedan
starten har ett trettiotal satelliter i fem olika generationer sänts upp och en
sjätte generation planeras. Trafikvolymen genom systemet ökar alltjämt mycket
snabbt.

Telekommunikationssatelliter
spelar en allt större roll också på regional (flernationell) och nationell
nivå. Ledande industrinationer bygger nu sa-tellitbaserade nät för rundradio
och datatrafik. I länder m.ed stora interna telebehov och i utvecklingsländer
byggs ocksä klassiska teletjänster som telefoni och telex upp med hjälp av
satelliter. Flera sådana system planeras och några finns i drift, t. ex. i
Förenta Staterna, Canada, Sovjetunionen, Japan och Indonesien. Orsaken till
denna utveckling är att satelliternas kapacitet har ökat vilket har medfört
successivt minskande kostnad per förbindelse i telesatellitsystemen. Systemen
blir därmed konkurrenskraftiga på allt kortare sträckor trots att
förbindelsekostnaden är oberoende av förbindelsens längd.

Sändareffekten
i satelliterna har också ökat. Den högre sändareffekten har underlättat
kommunikation med mindre, enklare och billigare markstationer. Detta har i sin
tur möjliggjort en rad nya tjänster på kommersiell basis. Kommersiella
satellittjänster för bl.a. datorkommunikation, kontorskommunikation med
överföring av text och faksimil, Qärrtryckning av tidningar, videokonferens
eller TV-möte samt anknytning av kabel-TV finns redan i Förenta Staterna och
blir snart tillgängliga i Europa. I Sverige blir sådana tjänster tillgängliga
när EUTELSAT-systemet blir operativt år 1983/84.

I
ett flertal länder i och utanför Europa genomförs experiment med liknande tjänster.
Det gäller t. ex. projekt inom ESA, där Sverige medverkar, och på nationell
nivå i Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Indien och Japan.
Datasatelliter planeras eller diskuteras på många håll. På nationell nivå blir
Frankrike först i Europa med en operativ, nationell datasatellit, Telecom 1,
som sänds upp år 1983. Även för kommunikationer med mobila enheter används telesatelliter.
Förutom de system för marina kommunikationer som finns i drift diskuteras
land- och luftmobila telesystem.

Utvecklingen mot små och
billiga markstationer har också gjort det möjligt att använda satelliter för
sändning av TV- och ljudradioprogram direkt till enskilda hushåll. Här ligger
ett viktigt område för den kommersiella rymdverksamheten. Såväl experiment med
som projektering och utveckling av direktsändande TV-satelliter pågår på mänga
håll i världen. Flera länder i Europa har planer på nationella eller regionala TV-satellit-system.
Diskussion eller utveckling försiggår, förutom i Norden, i bl.a. Österrike,
Schweiz, Italien och Luxemburg. Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike
utvecklar som förut nämnts gemensamt operativa system för direkt-TV avsedda att
tas i drift år 1985. Storbritannien planerar ett system med driftsstart år
1986.

Prop. 1981/82:175 8

De här diskuterade distributionssystemen använder sig av s.k.
geosta-tionära satelliter vilkas omloppsbanor ligger rakt över ekvatorn på ca
36000 km höjd. En satellit i en sådan bana har 24 timmars omloppstid och står
alltså stilla i förhållande till jordytan. Satelliter för internationella eller
interkontinentala system har mycket stora täckningsområden och står i
förbindelse med en eller ett fätal stora markstationer i många olika länder.
Satelliter för regionala system är flexiblare, har fler specialtjänster och har
genom en riktad, begränsad antennstråle ett mindre täckningsområde. De är
framför allt avsedda för små och många markstationer vilket gör dem
kommersiellt särskilt intressanta.

Principen för direkt-TV är att en markstation sänder TV-programmen
till en satellit i geostationär bana, varifrån de återsänds med riktade antennstrålar
till hemmottagare och centralantennsystem i det avsedda täckningsområdet.
Programmen tas emot med hjälp av skålformade s.k. parabolan-tenner, vanligen
ungefär en meter i diameter, och en särskild enhet som omvandlar signalen så
att den kan tas emot av en vanlig TV-apparat. De många sändare som i ett
marknät behövs för att täcka landet ersätts i ett satellitsystem av en enda
sändare i rymden.

På lång sikt kommer en expansiv TV-distribution i Europa
snabbast och billigast att ske via satellit pä grund av brist på kanalutrymme
för konventionella markbundna system. Erfarenheter från de försök som har
gjorts med direkt-TV från satellit, t. ex. i Canada. visar dessutom att
bildkvaliteten kan bli högre än i dagens markbaserade system.

Projekteringen av system för direkt-TV via satellit ökade
markant efter är 1977 då internationella teleunionens världskonferens WARC
(World Administrative Radio Conference) tilldelade länderna satellitpositioner
och frekvenser för sådana sändningar. Varje land kan därmed få fem nya TV-kanaler.

För att nya teletjänster skall kunna slå igenom fordras
dels tillgäng till en billig förbindelselänk med stor kapacitet, dels en snabb
nätutbyggnad. Telesatelliten uppfyller dessa förutsättningar. Den ger frän
första driftsögonblicket full täckning av serviceområdet. Placering av
markstationer hos eller nära kunden, kan begränsa kostnaden för det marknät som
erfordras. Kommunikationsnätet kan lätt förändras och anpassas till aktuella
behov. Förbindelser kan snabbt upprättas över stora avstånd. Nya tjänster kan
introduceras snabbare än i system baserade på marknät. Förbindelsekostnaden
väntas minska ytterligare beroende på bl.a. satellittillverkning i större
serier, ökande överföringskapacitet och minskade kostnader för uppsändning av
satelliter genom bl. a. priskonkurrens mellan USA:s rymdfärja och Europas
bärraket Ariane.

Efterfrågan på telekommunikationstjänster förutses öka
avsevärt under 1980-talet både nationellt och internationellt. Industriellt
betyder det marknad för nya produkter inom områden där rymdtekniken möjliggör
en snabb och billig expansion av telekommunikationerna. Undersökningar av den

Prop. 1981/82:175 9

framtida marknaden för telesatelliter har gjorts av skilda
organisationer. En kraftigt ökad användning av telesatelliter väntas allmänt.
Studier inom bl.a. ESA pekar pä ett behov av 150-200 telesatelliter av olika
typer under de kommande 20 åren.

Satelliterna utgör i sig dock endast en liten del av de
telesystem de ingår i. Tillhörande markutrustning erbjuder en mångdubbelt
större marknad. Telesatelliterna är nyckeln för inträde på denna marknad.
Därför satsar de stora tele- och elektronikföretagen i världen kraftigt på satellitomrädet.
Härigenom skapas möjlighet att marknadsföra produkter som ingår i systemens
marksegment liksom även en grund för bedömningar av utvecklingen på
telekommunikationsmarknaden i dess helhet.

Europeiska och amerikanska företag och konsortier har
redan börjat konkurrera om leveranser av kompletta, satellitbaserade telesystem
till utvecklingsländer. Här finns en stor potentiell telesatellitmarknad,
främst för traditionella teletjänster och direkt-TV.

I de konkurrerande konsortierna samverkar teleföretag med
satellittillverkare. Teleföretagen levererar både utrustning för markstationer
och telemateriel för rymdfarkosterna. Härvid är det viktigt för företagen att
ha en dokumenterad rymdteknisk kompetens. Svensk industri har sedan lång tid en
stark ställning pä telekommunikationsmarknaden. Det är av vital betydelse att
den kan göra sig gällande också ifråga om utvecklingen inom området kommersiell
rymdteknik.

2.5 Värdet av en nordisk telesatellit

Som jag nyss har anfört kan utvecklingen av regionala satellitbaserade
kommunikationssystem förmodas erbjuda stora potentiella marknader för tele- och
rymdindustri. Norden är ett lämpligt geografiskt område för gemensamma satellitbaserade
system för nya teletjänster. Regionala datatjänster via satellit kan bli
lönsamma redan under 1980-talet. Sändningar från TV-satelliter kommer troligen
att kunna mottagas i Sverige redan år 1985.

En svensk eller nordisk regional telesatellit skulle ge
såväl industri som användare erfarenhet av utveckling och användning av satellitbaserade
telesystem. Den skulle höja kompetensen hos televerken samt tele- och
rymdindustrin, lägga grunden för internationellt samarbete med svenskt
deltagande och därmed stärka möjligheterna för svensk industri att vara med och
leverera sådana system på de kommande nordiska och internationella
marknaderna.

Mot denna bakgrund anvisade regeringen den 20 november
1980 DFR medel till kostnaderna för att påbörja den tekniska definitionen av en
telekommunikationssatellit för regionala tjänster, Tele-X. DFR har uppdragit
ät Rymdbolaget att genomföra definitionsstudien. Som namnet antyder är
satelliten i första hand experimentell men konstruktionen syftar

Prop.
1981/82:175 10

fram
mot operativa system för datatrafik, videotjänster och direkt-TV. Tele-X avses
kunna användas preoperativt, vilket betyder att satelliten skall tillhandahålla
tjänster av ungefär samma tekniska karaktär som i ett senare operativt system.
Den utrustning som utnyttjas skall alltså kunna användas även i det operativa
systemet.

Operativa
efterföljare till Tele-X kan bli datakommunikationssatelliter, satelliter för direkt-TV
eller satelliter med blandade uppdrag i likhet med Tele-X. Utformningen av
satelliten avses bli så flexibel att den ger möjlighet att undersöka
mångskiftande användarbehov och den förväntas ge en god grund för operativa
efterföljare och därmed för en stadigvarande hemmamarknad för rymdteknik.

De
statliga insatserna bör enligt min mening huvudsakligen koncentreras till
rymdsegmentet. Få företag har resurser att utveckla en avancerad kunskap inom
alla de olika teknikgrenar som krävs för att bygga en satellit. Betydligt fler
företag har intresse av tillverkning och marknadsföring av de markstationer,
terminaler, TV-mottagare och abonnentutrustningar som utgör den dominerande marknadsdelen
av de satellitbaserade telekommunikationssystemen. Rollen för Tele-X och dess
efterföljare blir därför att stimulera tele- och elektronikindustrin i Sverige
och övriga Norden och därigenom skapa en nordisk produktionskapacitet för den
internationella telesatellitmarknaden.

Som
jag tidigare har antytt är avsikten att Tele-X skall bli ett svensk-norsk-fmskt
samarbetsprojekt. Satelliten har kapacitet att täcka det s. k. östnordiska
serviceområdet, dvs. Danmark, Finland, Norge och Sverige. Diskussioner med de
tre förstnämnda länderna har därför förts om att genomföra projektet i
samarbete. Starkt intresse har visats från norskt och finskt håll och båda
dessa länder deltar i projektets definitionsfas. Danmark har beslutat att inte
deltaga. Med tanke på framtida nordiska behov av data- och videotjänster och
intresset för nordiskt TV-utbyte är det enligt min mening utomordentligt
önskvärt att etablera ett nordiskt samarbete om Tele-X. Sådant samarbete
innebär också en delning av kostnader och risker.

I
förutsättningarna för det hittillsvarande arbetet med Tele-X-projektet har
ingått bl. a. att satelliten skall baseras på en plattform som serietillver-kas
och som därigenom blir billigare. Plattformen är den del av satelliten som
förser nyttolasten, dvs. i det här fallet telekommunikationsutrustningen, med
energi och som håller satelliten stabiliserad i ett bestämt läge och i en
bestämd bana. De studier som utförts har bl. a. visat att den planerade fransk-tyska
TV-satellitens plattform väl uppfyller dessa och andra viktiga krav. Samma
grundkonstruktion bör även kunna användas i framtida satellitprojekt.

Utnyttjandet
av den fransk-tyska konstruktionen skapar även möjligheter att få leverera
delar till det konsortium som Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike har
bildat för att förse dessa länder med TV-satelliter.

Prop.
1981/82:175 11

Detta
innebär ett utökat samarbete mellan svenska och andra europeiska företag som
arbetar på rymdomrädet. Det får även till följd att en stor exportmarknad
öppnas för svenska företag och att högteknologiskt kunnande tillförs Sverige.

2.6
Beskrivning av Tele-X

Rymdbolaget
har i en rapport till DFR överlämnat ekonomiskt underlag för beslut om
projektarbetets fortsättning. Denna kostnadsberäkning utgår bl.a. från en
modifierad teknisk lösning jämfört med det underlag som förelåg vid beslut om
definitionsfasen. De tidigare planerade experimenten med vågutbredning i höga
frekvensområden och med kommunikation med fordon kommer sannolikt att utgå av
ekonomiska skäl.

Tele-X
planeras innehålla utrustning för experiment med överföring av data, video och direkt-TV.
Satelliten avses bli utrustad med två kanaler för data- och video-experimenten
och två kanaler för direkt-TV-experimentet.

Dataexperimentet
innefattar i sig flera möjliga tjänster baserade på olika överföringshastigheter.

Tjänster
för kontorsautomation kan överföra text och faksimil mellan företag,
myndigheter och organisationer men kanske framför allt mellan olika geografiskt
spridda delar av samma företag, myndighet eller organisation.
Ordbehandlingsmaskiner pä skilda orter kan knytas ihop för snabb överföring av
stora informationsmängder. Överföring av en A4-sida kan exempelvis göras på
ungefär en sekund.

Datatrafik
med olika hastigheter kan också provas. Det kan t. ex. röra sig om överföring
av en databas mellan datorer eller sammanknytning av terminaler med en
centraldator.

Videoexperimentet.
syftar till att prova vissa tjänster för rörliga bilder med tillhörande ljud.
Exempel är TV-möten, bildtelefoni, fjärrundervis-ning, telemedicin,
konferensöverföringar, inkl. videodistribution.

Direkt-TV-experimentet
avser att undersöka möjligheterna för direkt mottagning av TV-program med små
mottagare i hem och pä arbetsplatser. Som jag tidigare har nämnt pågår
diskussioner om ett nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit. Användningen
av de två TV-kanalerna i Tele-X bör diskuteras i detta sammanhang. Enligt vad
jag har inhämtat kommer chefen för utbildningsdepartementet att senare under
detta riksmöte återkomma till regeringen med förslag i dessa frågor.

Satellitkommunikationssystemets
markutrustning omfattar flera typer av stationer. En kontrollstation behövs för
att hålla satelliten på plats i banan och få dess antenner att peka rätt. En
markstation behövs för att kontrollera tilldelning av satellitkapacitet för
data- och videoexperimenten. För direkt-TV-experimentet behövs en upplänkstation
för sändning till satelliten. Slutligen fordras ett antal små markstationer hos
deltagarna i experimenten.

Prop.
1981/82:175 12

De
flesta av dessa stationer är bundna till lokalisering av bl.a. var efterfrågan
på teletjänster finns. Kontrollstationen är dock mer oberoende i sin
lokalisering. Enligt min mening bör denna station placeras i anslutning till de
rymdtekniska anläggningar som redan finns i Kiruna. Därmed utvidgas och
befästs den rymdtekniska verksamheten i Kiruna som är av största regionalpolitiska
betydelse för orten och regionen i stort.

Rymdbolaget
har av DFR givits ansvaret för genomförandet av Tele-X-projektets
definitionsfas. En stark användaranknytning av de teletekniska experimenten
uppnås genom en aktiv medverkan av televerket. Enligt ett avtal mellan
Rymdbolaget och televerket skall verket ansvara för utformningen och
genomförandet av experimenten. Satellitsystemet skall vidare utformas så att
senare preoperativa och operativa tillämpningar underlättas och det skall vara
väl avpassat för televerkets framtida nationella och internationella telenät.
När Tele-X efter experimentperioden övergår i preoperativt eller operativt
bruk kommer televerket, enligt avtalet, att överta såväl rymd- som
marksegmentet fill marknadsvärde.

En
styrkommitté har, på uppdrag av DFR, överinseende över projektet under
definitionsfasen. Styrkommittén är sammansatt av representanter för bl.a. DFR,
televerket och Sveriges Radio samt representanter för Norge och Finland.

Under
arbetet med systemdefinitionen har Rymdbolaget lämnat uppdragen till Saab-Scania
AB, Telefonaktiebolaget LM Ericsson och Svenska Radio AB (SRA) samt till det
norska företaget A/S Elektrisk Bureau och det finska Nokia Oy. Svensk industri
assisteras av industrikonsortiet Eu-rosatellite. Rymdbolaget assisteras av den
franska nationella rymdorganisationen CNES.

Bärraketen
avses tillhandahällas av Arianespace, det bolag som marknadsför den europeiska
bärraketen Ariane.

En
fundamental del i defihitionsfasen är att bestämma satellitens uppbyggnad och
välja tekniska lösningar. Televerkets krav och synpunkter väger här tungt.
Televerket har i definitionen av användarkraven samverkat med Rymdbolaget och
industrin. Kraven gäller primärt trafikmetoder, markstationskarakteristika och
täckningsområden för resp. tjänster.

2.7
Riktlinjer för det fortsatta arbetet med Tele-X

Enligt
planerna för definitionsfasen av Tele-X skulle de deltagande företagen under
januari 1982 lämna en budgetuppskattning av kostnaden för konstruktion och
tillverkning av satellitsystemet. Denna uppskattning visade sig ligga högre än
väntat och av denna anledning har projektets tekniska innehåll och industrins
planerade arbetsfördelning reviderats. De tekniska modifieringarna innebär bl.a.
att det experimentella system med tvåvägskommunikation med fordon och det
vågutbredningsexperiment som planerades sannolikt kommer att utgå. Mot bakgrund
av dessa modi-

Prop.
1981/82:175 13

fieringar
har industrin lämnat ett s. k. takpris för satelliten. I enlighet med de
ursprungliga planerna väntas industrin lämna den slutliga offerten pä systemets
alla delar den 1 juni 1982.

Kostnaderna för Tele-X
beräknas till högst 1 250 milj. kr. i penningvärdet januari 1982. I
förhandlingarna med Norge resp. Finland diskuteras f. n. en kostnadsdelning
innebärande att det ankommer på Sverige att betala 800 milj. kr. under de fem
budgetåren 1982/83-1986/87. Detta innebär en procentuell fördelning av 64%, 26%
resp. 10% mellan Sverige, Norge och Finland. Dessa procenttal kan komma att bli
föremål för smärre justeringar efter slutliga förhandlingar om resp. länders
industriers medverkan i projektet. Om dessa kostnader för Sveriges del skall
bestridas frän fjortonde huvudtitelns anslag F 4. Europeiskt rymdsamarbete m.m.
innebär det att den i proposition 1978/79:142 angivna ramen för industripolitiskt
motiverade satsningar pä svensk rymdverksamhet inte är tillräcklig för att genomföra
projektet. Jag anser dock att projektets värde är sådant att det med den nu
uppskattade kostnaden är motiverat att gå vidare med projektarbetet. Jag vill ocksä
peka på möjligheten att en del av projektkostnaden kan finansieras genom län
som senare kan förräntas och amorteras genom försäljning av satelliten. Det är
dock ännu för tidigt att avgöra hur stor del av kostnaderna för projektet som
skall finansieras över statsbudgeten och denna fråga måste därför beredas
ytterligare.

Som
jag tidigare nämnt kommer televerket att överta satelliten fill ett beräknat
marknadsvärde. Detta värde kommer enligt min mening att bli betydande.

Givetvis
kvarstår det tidigare kravet på att projektet skall kunna genomföras till en
kostnad som motiveras av dess industripolitiska och kommersiella utbyte för
att ett förslag om genomförande därefter skall kunna läggas fram. Detta innebär
således att om det, när ett slutligt underlag föreligger, visar sig inte gå att
genomföra Tele-X-projektet till den ovan nämnda beräknade kostnaden, så fär en
förnyad prövning göras av projektets fortsättning.

Tele-X-projektet
innebär ett långtgående industrisamarbete mellan Sverige, Norge och Finland av
stor industripolitisk betydelse. Exempelvis har A/S Elektrisk Bureau i Norge
och Telefonaktiebolaget LM Ericsson i Sverige avtalat om ett samarbete rörande
utveckling, tillverkning och marknadsföring på världsmarknaden av
dataterminaler för telesatellitsy-stem. Ett genomförande av Tele-X-projektet
medför att en nordisk industristruktur bildas som kan utnyttjas för kommande
nordiska telesatellit-projekt. Kostnaderna för Tele-X-projektet ger en
kompetenshöjning för industrin som innebär att kostnaderna för kommande
nordiska telesatellit-projekt blir väsentligt lägre.

I
arbetet med Tele-X ingår också att finna en lämplig form för samarbetet mellan
Sverige, Norge och Finland. Förhandlingar förs om hur samarbetet skall
organiseras. I detta sammanhang undersöks möjligheten att

Prop.
1981/82:175 14

bilda
ett konsortium för att genomföra projektet. Det är enligt min uppfattning
väsentligt att den organisatoriska lösning som väljs lägger grunden för en
stark och enhetlig ledning. För upphandling av satellitsystemet bör som verkställande
organ ett svenskt aktiebolag bildas med de deltagande länderna som ägare. I
övrigt bör genom organisationen lämpliga former sökas för de deltagande
länderna att behandla frågor om specifikation, upphandling och drift av telesatelliter.
De slutliga användarna av projektet måste ges ett sådant inflytande över
systemets utformning att det uppfyller användarnas krav och kan sättas i preoperationell
drift efter experimentfasen. Det är även viktigt att satellit och
markstationen efter experimentfasen på ett enkelt sätt kan överlåtas till den
driftsorganisation som skall svara för den preoperationella driften. Av denna
anledning bör systemet ägas av aktiebolaget som är en juridisk person som
representerar deltagarländerna.

Jag
anser att regeringen redan nu bör orientera riksdagen om det hitfillsvarande
projektarbetet och inhämta riksdagens godkännande av Tele-X-projektets principella
inriktning och de rikfiinjer för det fortsatta projekterings- och förhandlingsarbetet
under 1982 som jag här förordat. Av hänsyn fill de förhandlingar som nu förs om
Finlands och Norges medverkan i projektet är ett sådant ställningstagande från
riksdagens sida av stort värde.

3
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om det hittillsvarande
arbetet med projektet Tele-X,

dels
föreslår riksdagen att godkänna Tele-X-projektets principiella inriktning och
de riktlinjer för det fortsatta projekterings- och förhandlingsarbetet under år
1982 som jag har förordat.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd
eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982