Prop. 1981/82:176

Prop.
1981/82:176

Regeringens proposition

1981/82:176

om garantier för
nordiska projektinvesteringslån

beslutad
den 25 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås riksdagen godkänna att svenska staten får ikläda sig
garantiansvaret för Sveriges andel gentemot Nordiska investeringsbanken för
projektinvesteringslån och -garantier. Dessutom föreslås att fullmäktige i
riksgäldskontoret bemyndigas teckna avtal om sådant garantiansvar.

Med
projektinvesteringslån menas lån till regeringar, myndigheter och företag
främst i u-länder, men även i bl. a. statshandelsländer, för finansiering av
investeringsprojekt med nordiskt intresse.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 176

Prop. 1981/82:176 2

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande:
statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren,
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om garantier för nordiska projektinvesteringslån

1
Inledning

Nordiska
ministertådet antog den 4 december 1975 en överenskommelse om upprättande av en
nordisk investeringsbank. I proposition 1975/76:108 hemställde regeringen om
riksdagens ratifikafion. Såväl riksdagen som de övriga nordiska parlamenten
godkände överenskommelsen och Nordiska investeringsbanken bildades den I juni
1976.

Nordiska
investeringsbankens uppgift är att ge lån och ställa garantier på bankmässiga
villkor och i överensstämmelse med samhällsekonomiska hänsyn för genomförande
av investeringsprojekt och export av nordiskt intresse.

Enligt
sina stadgar kan Nordiska investeringsbanken lämna lån och ställa garantier på
upp till 250% av sitt grundkapital, vilket för närvarande är 400 miljoner SDR
(särskilda dragningsrätter som utges av Internationella valutafonden) vilket
motsvarar ca 2,6 miljarder svenska kronor (enligt kursen den 3 mars 1982, 1 SDR
= 6,53123 kr). Detta innebär en totalram för bankens verksamhet på 1000
miljoner SDR eller ca 6,5 miljarder svenska kronor.

Under
Nordiska investeringsbankens fjärde verksamhetsår 1981 visade rörelsen fortsatt
ökning. Sedan verksamhetens början år 1976 har banken totalt beviljat 121 lån fill
ett värde av 592 miljoner SDR, motsvarande 56% av bankens låneram efter avdrag
för låneamorteringar på 27,6 miljoner SDR. Under 1981 beviljades 37 lån
motsvarande 175 miljoner SDR. Av bankens totala utlåning 1981 gick 84% till
investeringsprojekt i Norden. Den geografiska spridningen vad gäller investeringsprojekten
i Norden speglar i stort fördelningen av de nordiska ländernas kapitalinsatser
i

Prop.
1981/82:176 3

banken.
Väsentliga motiv till många av de nordiska investeringsprojekt som banken
finansierat har varit behovet av strukturanpassning över landgränserna i
Norden och önskemålet att stärka den internationella konkurrensförmågan hos
nordiska företag.

Bankens
nettoöverskott uppgick 1981 till 13,2 miljoner SDR, en ökning med 10% från året
innan och en förräntning av det egna kapitalet på ca 10%.

2
Nordisk projektexport

2.1
Bakgrund

Nordiska
ministerrådet föreslog i en skrivelse till Nordiska rådet ijanuari 1981
åtgärder för ett utökat nordiskt samarbete om projektexport (ministerråd sförslaget
B 33/e fill Nordiska rådets 29:e session). Med anledning därav beslutade
Nordiska rådet den 4 mars 1981 att rekommendera ministerrådet att besluta om
sådana åtgärder (rekommendation 1/1981).

Nordiska
ministerrådet (samarbetsministrarna) beslutade därefter vid sitt möte den 15
och 16 september 1981 att inleda ett nordiskt samarbete om projektexport.
Syftet med ett sådant samarbete skall vara att öka de nordiska företagens
konkurrenskraft vid affärer som rör s. k. systemleveranser till utvecklings-
och statshandelsländer. Utdrag ur ministerrådets beslutsprotokoll bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Vid ministerrådets
(samarbetsministrarna) sammanträde den 28 februari 1982 gjordes vissa ändringar
i den tidigare överenskommelsen. Utdrag ur protokollet från detta sammanträde
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Ett
första avsnitt i beslutet avser åtgärder på informationsområdet. Bl. a. rekommenderas
de nordiska ländernas exportfrämjande organisafioner dels att förstärka sitt
traditionella samarbete, dels att överväga gemensamma exportfrämjande aktioner
i utvecklings- och statshandelsländer samt vid internationella
utvecklingsorganisationer och banker. Vidare uppdras åt de nordiska ländernas utrikesförvaltningar
att beakta möjligheterna till nordiskt samarbete och nordisk arbetsfördelning
vid projektbevakning i tredje land och vid internationella organisationer.

Ett
andra avsnitt i beslutet avser åtgärder för att främja nordisk projektexport
vad avser existerande arrangemang för statsunderstödda exportgaranti- och
exportkreditanordningar. Det uppdras åt de nordiska ländemas garantiinstitut
att, så långt möjligt, öka täckningsgraden avseende underleveranser från andra
nordiska länder och samordna garantisystemen. Vidare anmodas de nordiska
ländernas exportkreditinstitut att inleda överläggningar om en harmonisering av
villkoren för statsstödda exportkrediter i de nordiska länderna samt att med
Nordiska investeringsbanken utreda möjligheterna att skapa nordiska
exportkreditramar. Avsikten är att

Prop. 1981/82:176 4

genom
en sådan samordning skapa en gemensam upphandlingsregion i Norden vid
leveranser till stora projekt framför allt i utvecklingsländer men även i statshandelsländer.

Ett
tredje avsnitt i beslutet innebär att en nordisk projektexportfond inrättas på
försök i tre år i anslutning till Nordiska investeringsbanken. Fonden skall
framför alh kunna ge stöd till s. k. förinvesteringsstudier. Frågan om projektexportfonden
har behandlats i regeringens proposition 1980/81:182 om Nordiska ministerrådets
allmänna budget för år 1982 m. m.

En
sista del av ministerrådets beslut avser inrättandet av ett för de nordiska
länderna gemensamt finansieringssystem, nordiska projektinvesteringslån,
vilket skall administreras av Nordiska investeringsbanken. Jag avser nu att
behandla denna fråga.

2.2
Nordiska projektinvesteringslån

Eftersom
det har bedömts föreligga ett behov av ett nordiskt, kompletterande
finansieringssystem för att fillgodose efterfrågan på en ändamålsenlig
totalfinansiering av projekt i främst u-länder men också bl. a. i statshandelsländer,
har Nordiska ministerrådet beslutat att genomföra ett sådant gemensamt finansieringssystem
från 1 juli 1982. Projektinvesteringslånen anses kunna stärka nordiska företags
möjligheter att konkurrera med de större industriländerna på
projektexportmarknaden vad gäller finansieringsvillkor.

Ministerrådets
beslut om projektinvesteringslån innebär i huvudsak följande.

Med
nordiska projektinvesteringslån avses lån till regeringar, myndigheter och
företag främst i u-länder, men även i bl.a. statshandelsländer, för finansiering
av investeringsprojekt med nordiskt intresse. Lånen skall vara komplement till
existerande nordiska och andra internationella finansieringsmöjligheter.

De
nordiska projektinvesteringslånen skall tillsammans med annan finansiering
medverka till totalfinansieringen av investeringsprojekt. Lånen avses bidra
till finansieringen av bl.a. infrastrukturinvesteringar, fast rörelsekapital,
räntor under byggnadsfiden och utbildningskostnader. Lånen skall däremot inte
lämnas för finansiering av sådana exportleveranser från Norden, vilka normalt
finansieras genom exportkrediter. De skall inte heller knytas till finansiering
av den s.k. kontantandelen vid exportkontrakt.

Lånen
skall lämnas till projekt utanför Norden där det föreligger ett intresse från
minst två nordiska länder. Det kan härvid vara fråga om ett samarbete mellan
leverantörer i två eller flera nordiska länder eller att leverantörer från
olika nordiska länder är intresserade av olika komponenter i ett visst projekt
eller av olika faser av projektet. Lån kan även lämnas till projekt där det vid
tidpunkten för lånebeslutet föreligger leveransintres-

Prop. 1981/82:176 5

sen
från minst två nordiska länder, även om beställning slutligen sker från enbart
ett nordiskt land, t. ex. efter nordisk anbudstävlan. Ytterligare exempel på
nordiskt intresse är långsiktigt samarbete mellan företag i låntagarlandet och
företag i Norden. Även här skall det föreligga ett kommersiellt intresse för
projektet från minst två nordiska länder.

Lånen
skall lämnas selektivt och inriktas på projekt där nordiska.företag är
internationellt konkurtenskraftiga samt, i likhet med motsvarande lån från
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna lämnas på bankmässiga
villkor och utan räntesubventioner. De bör i regel täcka endast en del av de
totala investeringskostnaderna i enlighet med praxis hos investerings- och
utvecklingsbanker.

Med
hänsyn till kravet på bankmässiga villkor torde lån komma att bli beviljade
företrädesvis för finansiering av projekt i s. k. medelinkomst-länder och statshandelsländer
med relafivt god kreditvärdighet. Projektinvesteringslån till högriskländer
bör ges endast då särskilda skäl föreligger. För att sprida risktagandet, bör
projektinvesteringslånen lämnas till projekt i flera olika länder.

Lånen
skall beviljas av Nordiska investeringsbanken samt av andra banker och
kommersiellt arbetande kreditinstitut i Norden. Projektinvesteringslånen
innebär ett risktagande som instituten och bankerna inte kan påta sig utan att
försvaga sin kreditvärdighet. Detta gäller speciellt länder-riskerna. För att
projektinvesteringslånen skall kunna rymmas inom bankemas resp. institutens
normala verksamhet, bör kreditriskerna avlyftas genom ett särskilt system med garanfier
utställda av de nordiska länderna.

Nordiska
investeringsbanken skall administrera riskavlyftningssyste-met. Medlemsländemas
garantier till investeringsbanken kan ges i garantiavtal mellan banken och
vart och ett av medlemsländerna, innehållande regler för betalningsprocedurerna
m.m.

Garantierna
lämnas av de nordiska länderna såsom ett pro rata åtagande i relation till det
totala garantiansvaret. Härigenom garanterar de enskilda länderna Nordiska
investeringsbanken mot eventuella kreditförluster vid projektinvesteringslån.
Garantiåtagandena görs i enlighet med den nordisr ka fördelningsnyckeln, dvs. i
praktiken i förhållande till ländernas bmtto-nafionalprodukt. Den svenska
andelen utgör för närvarande 41,4%. Villkoren för dessa garantier, såsom
garantiavgiftens storlek och självriskandelen för garantitagaren, fastställes
av Nordiska investeringsbanken från fall till fall. Banken skall göra särskilda
avsättningar, att utgöra buffert för att ländemas garantiåtagande inte i ett
enskilt fall skall behöva tas i anspråk. Nordiska investeringsbanken kan även
utnyttja den allmänna reserveringen för kreditrisker, till dess de särskilda
avsättningarna för projektinvesteringslånen bedöms vara tillräckligt stora. Garantitagarens
självrisk skall vara lägst 10%. Inbetalning av medlemsländernas garantiåtaganden
skall ske på anmodan av Nordiska investeringsbankens styrelse när täckning av
sådana kreditförluster inte bedöms kunna ske genom de särskilda avsättningarna
för projektinvesteringslån, ti Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 176

Prop. 1981/82:176 6

Som
nämnts skall, förutom Nordiska investeringsbanken även andra banker och
kreditinstitut i Norden kunna lämna projekfinvesteringslån. I sådana fall, och fömtsatt
att lånen svarar mot de uppställda kraven och syftena, påtar sig Nordiska
investeringsbanken garantiutfästelsen inom beloppsramen för
projektinvesteringslån.

Av
Nordiska investeringsbanken lämnade projektinvesteringslån och projektinvesteringsgarantier
skall ingå i Nordiska investeringsbankens balansräkning.

En
beloppsram för utestående projektinvesteringslån och -garantier har fastställts.
Denna begränsar volymen för sådana lån och garantier till en nivå som har
bedömts vara rimlig i förhållande till Nordiska investeringsbankens totala
låneverksamhet och upplåningsfömtsättningar i övrigt. Beloppsramen för
projektinvesteringslån och -garantier avräknas inte mot Nordiska
investeringsbankens totala ram på 1000 miljoner SDR, utan innebär att banken
får utökade lånemöjligheter i och med den nya verksamheten.

Beloppsramen
för utestående projekfinvesteringslån och -garantier är 350 miljoner SDR. Detta
innebär att ca 25 % av Nordiska investeringsbankens samlade ufiåningskapacitet,
inklusive den nya beloppsramen, är avsatt för projektinvesteringslån.

Kredit-
och garantilöften vid projektinvesteringslån kan eventuellt komma att
resultera i att lånetaket snabbt uppnås. Sådana löften kommer sannolikt endast
delvis att resultera i lån eller garantier. Baserat på de erfarenheter, som
kommer att göras vad avser utfallet av utställda löften, skall Nordiska
ministerrådet, efter framställning från Nordiska investeringsbanken, kunna
medge att banken lämnar kredit- och garantilöften utöver ramen på 350 miljoner
SDR. Medlemsländernas garantiansvar är dock maximerat till 90% av ramen, dvs.
315 miljoner SDR.

Att
inrätta ett system med nordiska projektinvesteringslån fömtsätter dels att
frågan om garantier fill Nordiska investeringsbanken föreläggs parlamenten i de
nordiska länderna, dels att Nordiska investeringsbankens stadgar ändras.
Ministerrådet har redan beslutat om sådana stadgeändringar. Dessa träder i
kraft den 1 juli 1982 under fömtsättning att länderna dessförinnan har lämnat garanfierna
till banken. Beslutet om stadgeändringar behöver inte föreläggas de nordiska
parlamenten för ratificering enhgt den nordiska överenskommelsen från den 4
december 1975.

3
Föredragandens överväganden

Ministerrådet
framhöll i sin skrivelse till Nordiska rådet att det under den senare hälften
av 1970-talet skedde en märkbar stegring av investeringsverksamheten främst i
de oljeexporterande och nyligen industrialiserade u-länderna, men även i viss
mån i andra u-länder och i statshandels-

Prop. 1981/82:176 7

länderna.
Dessa investeringar baseras till en betydande del på systemleveranser från
industriländerna, bl. a. i form av s. k. nyckelfärdiga anläggningar.
Investeringsbehoven i u-länderna är omfattande. Fortsatta leveranser från
industriländerna behövs sannolikt för att dessa behov skall kunna tillgodoses.

Ministerrådet
menar att flera omständigheter talar för att mycket står att vinna med ett ökat
nordiskt samarbete vid projektexport. Industrierna i de nordiska länderna
håller en hög teknologisk nivå. Inom många områden kompletterar företag i de
nordiska länderna varandra. Dessutom underlättas ett samarbete av ländernas
geografiska och språkliga närhet. Ministerrådet anger att de nordiska länderna
lämnar förhållandevis stora bidrag till internationella organisationer och
utvecklingsbanker, som t. ex. UNDP, Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna samtidigt som Norden har en låg andel av upphandlingen
till projekt som finansieras av dessa.

Som
framgått av den tidigare lämnade redogörelsen har ministerrådet, efter
rekommendation av Nordiska rådet beslutat om olika åtgärder rörande nordiskt
samarbete om projektexport. Ett viktigt inslag i detta samarbete är att införa
finansieringssystemet för nordiska projektinvesteringslån.

Jag
delar ministerrådets uppfattning om betydelsen av att förstärka det nordiska
samarbetet i fråga om projektexport. Jag förordar därför att det nämnda
systemet införs för finansiering av investeringsprojekt i tredje land, där nordiskt
intresse föreligger. Projektinvesteringslånen torde kunna förstärka de
nordiska ländernas konkurrenskraft när det gäller att erbjuda
finansieringsmöjligheter. Dessutom ges projekfinvesteringslånen till sektorer,
där bl.a. u-ländernas behov av kompletta anläggningar är påtagligt.

Jag
anser att Nordiska investeringsbanken, i sin egenskap av samnordisk bank, är
en naturlig längivare och administratör vid projektinvesteringslånen. Men även
andra nordiska affärsbanker och kreditinstitut bör kunna lämna
projektinvesteringslån. Vare sig Nordiska investeringsbanken eller någon av de
andra långivarna torde, inom ramen för sin normala verksamhet, kunna lämna
projektinvesteringslån om inte kreditriskerna avlyfts. Så bör ske genom ett
särskilt riskavlyftningssystem med garantier från de nordiska länderna på upp
till 90 % av eventuella kreditförluster när det gäller investeringsbanken,
resp. från investeringsbanken inom beloppsramen när det gäller övriga
långivare. Ett sådant system har föreslagits av ministerrådet.

Jag
förordar att Sverige ikläder sig det angivna garantiansvaret för projekfinvesteringslån
och garantiutfästelser uppgående till 130415000 SDR, motsvarande ca 851,8
miljoner kronor enligt kursen den 3 mars 1982, gentemot Nordiska investeringsbanken.
Riksdagen bör därför föreslås att dels godkänna att svenska staten ikläder sig
sådant garantiansvar, dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att teckna
avtal härför med Nordiska investeringsbanken. En förutsättning är att
motsvarande förslag godkänns av parlamenten i de övriga nordiska länderna.

Prop. 1981/82:176

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att

1.
godkänna att svenska staten
ikläder sig garantiansvaret för Sveriges andel, uppgående till 130415000 SDR,
gentemot Nordiska investeringsbanken för projekfinvesteringslån och projektinvesteringsgarantier,

2.
bemyndiga fullmäktige i
riksgäldskontoret att teckna avtal med Nordiska investeringsbanken rörande
svenska statens garantiansvar för projektinvesteringslån och projektinvesteringsgarantier.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:176 9

Bilaga
I

Utdrag

NORDISK
MINISTERRÅD BESLUTNINGS-

Sekretariatet PROTOKOLL

Ministerrådets (samarbeidsministrenes) in0te 15.—16.
september 1981 ved Sunne i Sverige

Gjennomf0ring
av ministerrådsforslag om nordisk samarbeid om prosjekt-eksport.

a) Ministertådsbeslutning
angående nordisk samarbeid om prosjektek-

sport.

Ministertådet
(samarbeidsministrene) godkjente beslutningsforslaget, inntatt som vediegg 1.

b) Ministerrådsdirektiv
til Nordisk Investeringsbank angående nordiska

prosjektinvesteringslån.

Ministertådet
(samarbeidsministrene) godkjente forslag til direkfiv, inntatt som vediegg 2.

c) Ikrafttreden.

Ministertådet
(samarbeidsministrene) besluttet att a) og b) skal tre i kraft den 1. juli 1982
under forutsetning av at de nasjonale garantier til Nordisk Investeringsbank
foreligger på dette tidspunkt.

Prop. 1981/82:176 10

NORDISK
MINISTERRÅD Underbilaga 1.1

Sekretariatet (vediegg 1)

Ministerrådets (samarbeidsministrenes) m0te 15.—16.
september 1981 ved Sunne i Sverige

Förslag
till ministerrådsbeslutet angående nordiskt samarbete om projektexport

Nordiska
ministerrådet (samarbetsministrarna) beslutar förverkliga ett nordiskt
samarbete om projektexport i linje med ministerrådsförslaget B 33/e till
Nordiska rådets 29:e session genom följande åtgärder:

A.
Åtgärder på informationsområdet

1.
Nordiska ministerrådet
rekommenderar att de exportfrämjande organisationerna i de nordiska länderna
undersöker möjligheterna att förstärka sitt traditionella samarbete såväl
mellan hemmaorganisationerna som representationerna i utlandet. Organisafionerna
bör därvid dryfta vilka nya former som kan behövas för att på ett mer effektivt
sätt -också med tanke på möjliga kostnadsbesparingar - tillvarata de nordiska
ländernas resurser för projektbevakning.

2.
Nordiska ministerrådet
rekommenderar att de exportfrämjande organisationerna i de nordiska länderna
undersöker möjligheterna att i samverkan utveckla samordnade
informationsförmedlingssystem, öppna för alla nordiska företag. De
exportfrämjande organisationerna bör tillsammans med näringslivets
branschorganisationer ta initiafiv till seminarier och symposier på konkreta
områden, bland annat för att bygga upp personliga kontakter mellan företrädare
för företag som är engagerade i projektexport.

3.
Nordiska ministerrådet
rekommenderar att de exportfrämjande organisationerna överväger gemensamma projektexportframstötar
till exempel i form av presentation av nordiska kompetensområden i mottagar/ köparländer
samt i form av speciella missioner till internationella ut-veckUngsorganisationer
och -banker. På motsvarande sätt bör de nordiska ländernas representation vid
internationella utvecklingsorganisationer utnyttjas för att gemensamt på hög
nivå informera om de leverans- och samarbetsmöjligheter, som Norden kan
erbjuda.

4.
Nordiska ministerrådet uppdrar
åt den nordiska ämbetsmannakommit-tén för handelspolifiska frågor att följa att
erforderligt informationsutbyte och erforderlig konsultation anordnas i de
frågor som nämns i I—3 och att årligen rapportera till ministertådet om
verksamheten.

5.
Nordiska ministerrådet uppdrar
åt de ansvariga myndighetrna att, när förändringar övervägs i representationen
såväl vid internationella organisationer som i tredje land, beakta
möjligheterna till nordiskt samarbete eller nordisk arbetsfördelning när det
gäller projektexportbevakning. Ämbetsmannakommittén för handelspolitiska frågor
bör utveckla en för detta ändamål behövlig konsultafionsprocedur samt
rapportera årligen till Nordiska ministertådet om resultatet av dessa
överväganden.

6.
Nordiska ministerrådet uppdrar
åt nordiska ämbetsmannakommittén för biståndsfrågor att verka för att de
nordiska länderna får en rimlig representation på tjänster i de internationella
utvecklingsorganisatio-nema.

Prop. 1981/82:176 II

7.
Nordiska ministerrådet uppdrar
åt nordiska ämbetsmannakommittén för biståndsfrågor att överväga hur nordiska
tjänstemän i internationella utveckhngsorganisationer kan, i samarbete med
exportfrämjande organisafioner, erbjudas möjligheter att göra sig bekanta med
den nordiska industrins prestationsförmåga.

8.
Nordiska ministerrådet har
uppmärksammat de problem som utredningen påvisat för personal som tjänstgjort
vid internationella utvecklingsorganisationer att återvända till yrkeslivet i
hemlandet och uppmanar de ansvariga nationella myndigheterna att överväga
åtgärder för att underlätta detta.

B.
Åtgärder avseende existerande finansieringsordningar

Nordiska
ministertådet beslutar om följande åtgärder för att främja nordisk
projektexport vad avser existerande statsstödda exportgaranti-och
exportkreditordningar. Samfidigt vill Nordiska ministerrådet understryka
betydelsen av en ökad harmonisering av de nationella finansierings-ordningarna
i detta syfte. En ökad harmonisering skulle även minska på risken för eventuell
konkurrensförvrängning.

1. Exportgaranfiordningarna

Nordiska
ministertådet ger de nordiska ländernas exportgarantiinstitut i uppdrag att
uppta en diskussion med målsättning att ingå avtal om

— en
så hög garantitäckning som möjligt från huvudleverantörlandets garantiinstitut
avseende underleveranser från andra nordiska länder vid såväl köpar- som
leverantörkrediter,

— samordnade
garantier vid köpar- och leverantörkrediter där ett garantiinstitut inte
täcker under- eller sidoleveranser från andra nordiska länder enligt punkten
ovan, samt

— på
nordiskt plan samordnade säkerhetsgarantier (bonds) som vid exportleveranser
lämnas som säkerhet fill beställaren i form av garantier för anbud, förskott,
leveranstid och andra leverantörers prestationer.

Som
ett alternafiv till samordnade garantier bör insfituten även diskutera
möjligheten till ett återförsäkringssystem.

Därtill
bör garantiinstituten eftersträva att de praktiska problemen vid enskilda
nordiska exportsamarbetsprojekt bhr lösta på ett så ändamålsenligt sätt som
möjligt. Vid ändringar av de nationella exportgaran-tivillkoren bör även
beaktas behovet av en utökad nordisk harmonisering.

2. Exportkreditordningarna

I
syfte att underlätta nordiskt exportsamarbete anser Nordiska ministerrådet att
det är angeläget att de berörda finansieringsinstituten på det praktiska planet
vid projekt, där behov för samordning av exportfinansiering föreligger, i så
stor utsträckning som möjligt försöker tillgodose leverantörernas intressen i
detta avseende.

Önskemålen
om en ökad nordisk harmonisering av exportkreditvillkoren bör beaktas när
ändringar av de nationella exportkreditvillkoren övervägs. De nationella
exportfinansieringsinstituten anmodas att gemensamt diskutera möjligheter till
harmonisering och komma med önskemål och förslag härom.

3. Nordiska
exportkreditramar

Nordiska
ministerrådet konstaterar att nordiska exportkreditramar i vissa situationer
kan utgöra ett intressant instrument att befrämja nordisk export, men att
problem även kan uppkomma vid dylika kreditra-

Prop. 1981/82:176 12

mar.
Nordiska investeringsbanken anmodas att i samarbete med de berörda nafipnella insfituten
utarbeta en rapport om den pågående försöksverksamheten avseende
exportkreditramar med synpunkter på för- och nackdelar samt på möjligheterna
att kunna etablera kreditramar bl.a. i samband med projekt som finansieras av
internationella utvecklingsbanker. En rapport över detta skall inlämnas till
Nordiska ministerrådet före utgången av oktober 1982.

C.
Upprättande av en nordisk projektexportfond

Nordiska
ministerrådet beslutar upprätta Nordiska projektexportfonden för en treårig
försöksperiod. Fondens verksamhet finansieras över Nordiska ministerrådets
allmänna budget.

Fondens
verksamhet skall syfta till att stärka de nordiska företagens internationella
konkurrenskraft vid export till framför allt utvecklingsländer men även statshandelsländer.
Stödverksamheten skall utformas så att den främjar det industriella samarbetet
i Norden.

Den
nordiska projektexportfonden skall ge stöd till fömtsättnings- och lönsamhetsstudier
(s.k. prefeasibility- och feasibility studier) av investeringsprojekt som är i
nordiskt intresse. En studie, som erhållit stöd av fonden, bör utföras av ett
eller flera nordiska företag varvid huvudregeln bör vara att flera nordiska
företag deltar. Dessutom bör företag i minst två nordiska länder ha betydande
leveransintressen eller andra kommersiella intressen i projektet såsom genom
försäljning av tjänster eller i form av långsikfigt samarbete mellan företag i
Norden och företag utanför Norden. 1 övrigt bör vid tolkningen av begreppet
nordiskt intresse den erfarenhet utnyttjas som vunnits av Nordiska
investeringsbanken i dess verksamhet. Stöd bör företrädesvis ges i samband med
projekt som är ägnade att främja ett samarbete mellan konsult- och/eller
leverantörföretag i två eller flera nordiska länder. Fonden kan bevilja bidrag
som täcker högst 50 procent av kostnaderna för uppgörande av förutsättnings-
och lönsamhetsstudier i samband med projektexport. Huvudregeln bör vara att det
beviljade bidraget återbetalas om ett anbud vars förarbeten stötts av fonden
leder till affär. Styrelsen bör dock kunna medge undantag från
återbetalningsskyldigheten om särskilda skäl föreligger.

Som
allmänna riktlinjer för verksamheten bör dessutom gälla följande. Stödet bör
ges en sådan utformning att det någorlunda svarar mot utformningen av de
enskilda nordiska ländernas motsvarande stödsystem. Fonden bör med andra ord i
det stora hela icke ställa en gruppering med deltagande av företag från mer än étt
nordiskt land i en gynnsammare situation än en rent nationell gruppering.
Ytterligare bör gälla att stödet fördelas så att en rimlig balans över tiden i
fördelningen länderna emellan uppstår.

Stödet
i samband med uppgörande av förutsättnings- och lönsamhetsstudier skall vara
fondens huvuduppgift. Fonden skall emellertid hämtöver även kunna ge stöd med
högst 50 procent av kostnaderna fill genomförandet av

-
nordiska och internationella
seminarier och konferenser inom områden och branscher, där nordiska företag
internationellt sett är konkurrenskraftiga;

-
gmndläggande
marknadsundersökningar och studier av efterfrågesitua-tionen i målområden, där
ett nordiskt intresse för leveranser kan föreligga och där studierna inte kan
genomföras nationellt;

-
identifiering av nordiska
kompetensområden genom analyser av industrisektorer, konsulttjänster osv. i
Norden.

Prop. 1981/82:176 13

Hur stor del av fondens medel som skall kunna avsättas för
stöd till detta slags aktiviteter fastställes vid budgetbehandlingen.

Det är av vikt att fonden i sin verksamhet nära samarbetar
med de nordiska ländernas exportfrämjande organisationer. Dessa bör vara företrädda
i fondens styrelse. Denna föreslås bestå av två representanter för varje
nordiskt land, utsedda för samma tid som försöksperioden, dvs. tre år.

Administrationen bör vara liten. Administrationens storlek
fastställes vid budgetbehandlingen. Fonden föreslås placerad i Helsingfors,
vilket bör möjliggöra samverkan med Nordiska investeringsbanken, också på ett
administrativt plan. För att ytterligare underlätta en önskvärd koordinering
med verksamheten i banken, bör denna vara företrädd med en observatör vid
sammanträden med projektexportfondens styrelse.

Nordiska ministerrådet fastställer stadgar för fonden
enligt bilaga.

Nordiska ministerrådet beslutar att överenskommelsen den
31 januari 1974 om de anställdas rättsställning vid nordiska insfitutioner
skall gälla för Nordiska projektexportfonden.

D. Nordiska projektinvesteringslån

Nordiska ministerrådet beslutar införa ett för de nordiska
länderna gemensamt finansieringssystem, "nordiska projekfinvesteringslån".
Härmed avses lån till stater, myndigheter och företag främst i utvecklingsländer,
men även i bland annat statshandelsländer, för finansiering av
investeringsprojekt med nordiskt intresse.

Införandet av nordiska projekfinvesteringslån förutsätter
dels att frågan om garantier fill Nordiska investeringsbanken förelägges
parlamenten i de nordiska länderna och dels att Nordiska investeringsbankens
stadgar ändras.

Enligt artikel 2 i överenskommelsen om upprättande av
Nordiska investeringsbanken kan bankens stadgar ändras genom beslut av
Nordiska ministerrådet, dock icke så att förekommande borgenärers säkerhet minskas.
Nordiska rådet skall beredas fillfälle att yttra sig över förslag till
stadgeändringar av principiell betydelse för bankens ändamål, verksamhet och
drift. Så har skett vid Nordiska rådets 29:e session år 1981 i Köpenhamn
ävensom vid möte i rådets ekonomiska utskott i Island den 29 och 31 juh 1981.

1. Definition

Med nordiska projektinvesteringslån avses lån till stater,
myndigheter och företag främst i u-länder, men även i bl.a. statshandelsländer,
för finansiering av investeringsprojekt med nordiskt intresse. Lånen skall vara
komplement till existerande internafionella och nordiska finansieringsmöjligheter.

De nordiska projektinvesteringslånen skall tillsammans med
annan finansiering kunna medverka till totalfinansieringen av
investeringsprojekt. Lånen avses bidra till finansieringen av bl.a.
infrastrukturinvesteringar, fast rörelselkapital, räntor under byggnadstiden
och utbildningskostnader. Lånen skall däremot inte lämnas för finansiering av
exportleveranser frän Norden, vilka normalt finansieras genom exportkrediter.
De skall inte heller knytas till finansiering av den s. k. kontantandelen eller
lokala kostnader vid exportkontrakt.

Lånen skall lämnas till projekt utanför Norden där det
föreligger eU intresse från minst två nordiska länder. Det kan härvid vara
fråga om ett

Prop. 1981/82:176 14

samarbete
mellan leverantörer i två eller flera nordiska länder eller att leverantörer
från olika nordiska länder är intresserade av olika komponenter i ett visst
projekt eller av olika faser av projektet.

Lån
kan även lämnas till projekt där det vid tidpunkten för lånebeslutet föreligger
leveransintressen från minst två nordiska länder, även om beställning slufiigen
sker från enbart ett nordiskt land t. ex. efter nordisk anbudskonkurrens.

Ytterligare
exempel på nordiskt intresse är långsiktigt samarbete mellan företag i låntagarlandet
och företag i Norden. Det kan härvid vara fråga om samarbete avseende råvamutvinning,
produktion, utveckling och tillämpning av teknologi och/eller fortgående
leveranser av komponenter. Även här skall det dock föreligga ett kommersiellt
intresse ifråga om projektet från minst två nordiska länder. Också nordiska ägarintressen
skall kunna beaktas vid bedömningen av det nordiska intresset.

Vid
tolkningen av det nordiska intresset bör dessutom beaktas de principer som
fastställts för och utvecklas inom Nordiska investeringsbankens verksamhet.

Lånen
skall lämnas selektivt och inriktas på projekt där Norden är internationellt
konkurrenskraftig. Därtill bör man sträva fill att uppnå en rimlig balans över
en längre tidsperiod mellan de enskilda ländernas insats i form av stafiiga garanfier
och "nytta" i form av export, samarbetsavtal el. dyl. avseende
projekt för vilka lån lämnas.

2. Lånevillkoren

Investeringsprojekt
som finansieras med nordiska projekfinvesteringslån bör kunna bedömas bli
ekonomiskt lönsamma.

De
nordiska projekfinvesteringslånen skall i likhet med Väridsbankens och de
regionala utvecklingsbankernas motsvarande lån lämnas på bankmässiga villkor
och utan räntesubventioner. Avsikten är att lånen i regel lämnas till fast
räntesats under hela lånetiden, eventuellt med en ränteom-förhandlingsklausul
vid långa lånetider för att underlätta refinansieringen. Lån bör dock även helt
eller delvis kunna lämnas till rörlig ränta om låntagaren önskar detta. Räntan
och den premie som uttas för risktäckning bör möjliggöra en avsättning för att
i första hand täcka mindre kreditförluster vid projektinvesteringslån.
Låntagaren förutsätts stå för kursriskerna vid lånen. Om möjligt bör
låntagarens valutaönskemål beaktas.

Lånetiden,
liksom perioden för amorteringsfrihet, skall anpassas till ifrågavarande
projekts penningflöde utgående från projektets totala finansiering samt
investeringens ekonomiska och tekniska livslängd.

I
projekt där kortfristig finansiering under byggnadstiden är svår att uppbringa
skall länen kunna utbetalas redan under byggnadstiden i likhet med
Världsbankens praxis. Dylika byggnadskrediliv inom systemet med nordiska
projektinvesteringslån bör kunna lämnas av t. ex. nordiska affärsbanker.

Lånen
bör i regel täcka endast en del av de totala investeringskostnaderna i
enlighet med praxis hos investerings- och utvecklingsbanker.

3. Riskspridning

De
nordiska projektinvesteringslånen skall lämnas i enlighet med en bankmässig
värdering av låntagarens förmåga att återbetala lånet. Av denna anledning torde
län företrädesvis bli lämnade för finansiering av projekt i s. k.
medelinkomstländer och statshandelsländer med relativt god kreditvärdighet.
Även inom denna grupp finns ett stort antal länder för vilka
projektinvesteringslånen medför förmånligare lånevillkor än om des-

Prop.
1981/82:176 15

sa
gjorde en motsvarande upplåning på t. ex. euromarknaden. Projektinvesteringslån
till högriskländer bör lämnas endast ifall särskilda skäl föreligger.

För
att sprida risktagandet i fråga om projektinvesteringslån bör lånen lämnas till
ett flertal länder.

4. Riskavlyftning

För
att kommersiellt arbetande finansieringsinstitut och banker i Norden inom sin
normala verksamhet skall kunna lämna här åsyftade projektinvesteringslån
kommer kreditriskerna att avlyftas från dessa banker och institut genom att
ett särskilt riskavlyftningssystem med garantier av de nordiska ländernas
inrättas. Projektinvesteringslånen innebär ett risktagande som instituten och
bankerna inte kan påta sig utan att försvaga sin kreditvärdighet. Detta gäller
speciellt ländertiskerna.

Nordiska
investeringsbanken skall administrera riskavlyftningssyste-met.
Medlemsländernas garantier till investeringsbanken kan ges i garantiavtal
mellan banken och vart och ett av medlemsländerna, innehållande procedurregler
för betalningen m. m.

Garantierna
lämnas av de nordiska länderna såsom ett pro rata åtagande i relation till det
totala garantiansvaret. Härigenom svarar de enskilda länderna för Nordiska
investeringsbankens eventuella kreditförluster vid projektinvesteringslån i
enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln, dvs. i praktiken i förhållande
till ländernas bmttonationalprodukt. Inbetalning av medlemsländernas
garantiåtagande sker på anmodan av Nordiska investeringsbankens styrelse i
anledning av kreditförluster som inte bedöms kunna täckas av de reserver som
upprättas genom särskilda avsättningar för projektinvesteringslån. Dessa kan
åtminstone i början endast täcka begränsade kreditförluster, men utgör dock en
viss buffert för att ländernas garantiåtagande gentemot Nordiska
investeringsbanken inte i ett enskilt fall behövs tas i anspråk.

Medlemsländernas
garantier täcker högst 95 % av eventuella kreditförluster vid enskilda
projektinvesteringslån. Vid projektinvesteringsgarantier enligt nästföljande
avsnitt kommer Nordiska investeringsbanken emellertid inte att bära en
självrisk utan självrisken bärs härvid av det långivande finansieringsinstitutet.

Det
är naturligt att Nordiska investeringsbanken, med de särskilda rela-fioner som
banken har till Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och Internafionella
Valutafonden, vid beredningen av låneärenden införskaffar dessa instituts syn
på länderriskfrågan samt i förekommande fall av finansieringsprojekt. Vidare
förutsätts att ett samarbete avseende informations- och erfarenhetsutbyte även
etableras med de nordiska ex-portgarantiinstituten och andra berörda organ.

5. Längivare
vid projektinvesteringslån och projektinvesteringsgarantier

Olika finansieringsinstituts särskilda förutsättningar vid projektfinan

siering bör utnyttjas inom systemet med nordiska projektinvesteringslån.

I
sin egenskap av existerande samnordisk bank med uppgift att bl.a. lämna
långfristiga investeringslån för projekt med nordiskt intresse är Nordiska
investeringsbanken en naturlig långivare vid projektinvesteringslånen.
Nordiska investeringsbanken har en liknande juridisk uppbyggnad som Europeiska
investeringsbanken och andra ledande utvecklingsbanker. Nordiska
investeringsbanken har genom sin exportkreditverksamhet redan i viss
utsträckning engagerat sig i långivning till u-länder. Vidare har

Prop. 1981/82:176 16

Nordiska
investeringsbanken etablerad tillgång till de internationella kapitalmarknaderna.

Nordiska
affärsbanker och andra finansieringsinstitut bör även kunna lämna
projektinvesteringslån. Ett exempel är affärsbankers byggnadskre-ditiv och
rörelsekrediter som en del av projektfinansiering.

Vid
projektinvesteringslån från andra banker och finansieringsinstitut än Nordiska
investeringsbanken beviljar Nordiska investeringsbanken inom beloppsramen för projektinvesteringslån
garantier (projektinvesteringsgarantier), förutsatt att lånen uppfyller de
krav och syften som uppställs för nordiska projektinvesteringslån, bl. a. att
projektet är av nordiskt intresse.

Villkoren
för Nordiska investeringsbankens projektinvesteringsgarantier såsom
garantiavgiftens storlek och självriskandelen för garantitagaren fastställes av
Nordiska investeringsbanken från fall till fall. Garantiavgiften förutsätts
täcka Nordiska investeringsbankens administrationskostnader samt möjliggöra
att en avsättning till den nämnda reserven för kreditförluster även sker
avseende projekfinyesteringsgarantier. Garantitagaren skall ha en självrisk
vid projektinvesteringsgarantier på lägst 5 %.

6. Beloppsram
för projekfinvesteringslån

Enligt
sina stadgar kan Nordiska investeringsbanken lämna lån och ställa garantier på
upp till 250 % av sitt gmndkapital, vilket för närvarande är 400 milj. SDR.
Detta innebär en totalram för Nordiska investeringsbankens verksamhet på 1 000
milj. SDR.

Av
Nordiska investeringsbanken lämnade projektinvesteringslån och projektinvesteringsgarantier
skaU ingå i Nordiska investeringsbankens balansräkning.

En
beloppsram för utestående projektinvesteringslån och -garantier har fastställts,
vilken begränsar volymen för dessa lån och garantier till en rimlig nivå i
förhållande till Nordiska investeringsbankens-totala låneverksamhet och
upplåningsförutsättningar. Beloppsramen för projektinvesteringslån och
-garantier avräknas inte mot nämnda ram på I 000 milj. SDR, utan Nordiska
investeringsbankens lånemöjligheter utökas med beloppsramen för den nya
verksamheten.

Beloppsramen
för utestående projektinvesteringslån och -garantier är 350 milj. SDR. Detta
innebär att ca 25 % av Nordiska investeringsbankens totala utlåningsram
inklusive den nya beloppsramen är avsatt för projektinvesteringslån. Ramen
täcker behovet under en viss tid varefter ett nytt ställningstagande till
systemet kan göras.

Kredit-
och garantilöften vid projektinvesteringslån kan eventuellt medföra problemet
att en given ram relativt snabbt tas i anspråk av löften vilka med all
sannolikhet endast delvis kommer att resultera i lån eller garantier. På basen
av erfarenheter av utfallet för lämnade löften skall Nordiska ministerrådet,
efter framställning från Nordiska investeringsbanken, kunna medge att Nordiska
investeringsbanken lämnar kredit- och garantilöften även utöver 350 milj. SDR.
Medlemsländernas garanfiansvar är dock maximerat till 332,5 milj. SDR.

7. Stadgeändring

Nordiska
ministertådet fastställer följande tillägg till Nordiska investeringsbankens
stadgar: a. Ett nytt andra stycke i § 6:

Därutöver
kan banken ge projektinvesteringslån och ställa garantier för
projektinvesteringslån (projektinvesteringsgarantier) enligt § 6A, upp till ett
sammanlagt belopp motsvarande 350 miljoner SDR.

Prop. 1981/82:176 17

b.
En ny § 6A:

Lån
och garantier som beviljas för investeringar utanför de nordiska länderna kan,
i enlighet med beslut härom av styrelsen, ges som projektinvesteringslån och projektinvesteringsgarantier.
Medlemssta-tema täcker bankens förluster i anledning av sådana lån och
garantier upp till följande belopp: Danmark 78,80 miljoner SDR, Finland 53,20 miljoner
SDR, Island 2,99 miljoner SDR, Norge 59,85 miljoner SDR och Sverige 137,66
miljoner SDR. Medlemsländernas garanti täcker härvid högst 95 % av
kreditförluster vid enskilt projektinvesteringslån. Inbetalning sker på
anmodan av styrelsen i enlighet med avtal som ingås mellan banken och vart och
ett av medlemsländerna.

Avsättningar skall göras
för lämnade projektinvesteringslån och

projektinvesteringsgarantier
i en särskild kreditriskfond för att i första

hand täcka förluster vid
projektinvesteringslån och projekfinveste-

ringsgarantier.

Stadgeändringarna
träder i kraft den 1 juli 1982 under förutsättning av att

länderna
dessförinnan lämnat de fömtsedda garanfierna till banken.

Prop. 1981/82:176 18

Bilaga
till

Förslag
till ministerrådsbeslutet angående nordiskt samarbete om projektexport

Stadgar för Nordiska projektexportfonden

1 §
Fondens syfte

Fondens
syfte är att stärka de nordiska företagens internationella konkurrenskraft
genom att ge stöd till projekt där ett nordiskt intresse föreligger.

2 §
Fondens verksamhetsområde

Fonden
har fill uppgift att stödja nordiska företag och organisationer i uppgörandet
av fömtsättnings- och lönsamhetsstudier i samband med internationella projekt (s.
k. prefeasibility- och feasibility studier).

Fonden
kan även stödja genomförandet av

1.
nordiska och internationella
seminarier inom områden och branscher, där nordiska företag är internafionellt
sett konkurrenskraftiga;

2.
gmndläggande
marknadsundersökningar och studier av efterfrågesi-tuationen i målområden, där
ett nordiskt intresse för leveranser kan föreligga;

3.
identifiering av nordiska
kompetensområden såsom genom analyser av industrisektorer och konsulttjänster i
Norden.

3 §
Fondens befogenheter att lämna stöd

Fonden
beslutar inom ramen för de medel, som är ställda till fondens förfogande, efter
ansökan om stöd till projekt och program i enlighet med §§ 1 och 2 i dessa
stadgar samt i enlighet med av Nordiska ministerrådet givna direktiv för
fondens verksamhet.

Stöd
beviljas inte till projekt inom Norden.

Stödet
bör fördelas så, att en rimlig balans över tiden uppstår i fördelningen
länderna emellan.

Stöd
enligt § 2 i dessa stadgar kan ges för täckande av högst 50 procent av
kostnaderna.

Stöd
till fömtsättnings- och lönsamhetsstudier i samband med internafionella
projekt enligt § 2 mom. 1 i dessa stadgar fömtsätter att studierna är knutna
till realiserandet av ett konkret projekt med sikte på en senare anbudsgivning
i samband med projektet. Om anbud, som baseras på av fonden stödd studie, leder
till att projektaffären realiseras, skall bidraget återbetalas. Fonden kan, om
särskilda skäl föreligger, bevilja undantag fråii återbetalningsskyldigheten
eller del därav. Återbetalade medel tillföres fonden.

4 §
Fondens administration

Fondens
styrelse består av två representanter för vardera Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige. Representanterna utses av vederbörande regering för en tid
av tre år. Styrelsen är beslutsför när minst sex

Prop. 1981/82:176 19

ledamöter,
som företräder minst fyra länder, är närvarande. Om närvarande representanter
för två länder motsätter sig ett beslut, kan detta inte fattas. Vid styrelsens
sammanträden äger Nordiska investeringsbanken vara företrädd genom en
observatör.

Styrelsen
utser inom sig ordförande och vice ordförande. Över styrelsens sammanträden
skall protokoll föras.

Styrelsen
anställer fondens sekretariat och utfärdar dess arbetsordning.

Ansökan
om bidrag från fonden ställes till dess sekretariat.

För
fonden gäller i fråga om budget, räkenskaper och revision m. m.

1.
budgetreglemente för Nordiska
ministerrådets budget

2.
särskild instmktion för
ekonomiförvaltningen vid Nordiska projektexportfonden fastställd av Nordiska
ministerrådet.

Berättelse över
verksamheten insänds årligen till Nordiska ministerrådet.

5
§ Övrigt

Fonden
skall ha sitt säte i Helsingfors.

Nordiska
ministertådet beslutar om ändringar, fillägg eller upphävande av dess stadgar.
Dessa stadgar träder i kraft [den 1 juli 1982].

Prop. 1981/82:176 20

Underbilaga 1.2 (vediegg 2)

NORDISK
MINISTERRÅD Sekretariat

Ministerrådets (Samarbeidsministrenes)

m0te
15.-16. september 1981 ved Sunne i Sverige

Direktiv
till Nordiska investeringsbanken avseende nordiska projektinvesteringslån

I
syfte att begränsa risktagningen vid nordiska projekfinvesteringslån samt minska
risken för konkurrensförvrängningar fastställer Nordiska ministerrådet
följande direktiv till Nordiska investeringsbanken. Direktiven är avsedda att
gälla i inledningsskedet av den nya verksamheten och kan, när Nordiska
investeringsbanken erhållit erfarenhet av verksamheten, ändras av ministerrådet
på framställan av banken.

1.
Nordiska investeringsbanken
skall, i fall där det är möjligt och ändamålsenligt, eftersträva att
projektinvesteringslån lämnas fill eller garanteras av mottagarstat eller
motsvarande (t. ex. centralbank).

2.
Nordiska investeringsbanken
skall särskilt uppmärksamma sådana projekt där samfinansiering kan komma till
stånd med Världsbanken och andra internationella finansieringsorganisationer.

3.
Utfästelser att lämna
projektinvesteringslån eller -garantier skall i sin helhet avräknas mot
beloppsramen för projektinvesteringslån.

4.
Nordiska investeringsbanken
skall inte lämna projektinvesteringsgarantier till andra banker eller
finansieringsinstitut på bättre villkor än de som gäller avseende
medlemsstaternas garantier till Nordiska investeringsbanken.

5.
Nordiska investeringsbanken
skall söka ett nära samarbete avseende informations- och erfarenhetsutbyte
förutom med de nationella garantiinstituten även med berörda
exportkreditinstitut, institut för riskkapitalinvesteringar i u-länder,
biståndsmyndigheter och nationella exportfrämjande organisationer. Ändamålet
härmed är bl. a. att minska risken för konkurrensförvrängning mellan företag i
de nordiska länderna vid enskilda projektinvesteringslån. Särskild
uppmärksamhet bör härvid fästas vid risken för konkurrensförvrängning i projekt
där biståndsmedel kan komma till användning i samfinansiering med
projektinvesteringslån.

Prop.
1981/82:176 21

Bilaga
2

Utdrag

NORDISK
MINISTERRÅD BESLUTNINGS-

Sekretariatet PROTOKOLL

Ministerrådets (Samarbeidsministrenes) m0te 28.februar
1982 i Helsingfors

2
Nordisk samarbeid om prosjekteksport

Gjennomf0ring
av ministerrådsforslag om nordisk samarbeid om pros-jektsport.

Ministertådet
(SAM) besluttet f0lgende endringer i ministerrådsbeslut-ningene av 15-16.
september 1981:

a) Ministerrådsbeslutning
angående nordisk samarbeid om prosjekteksport.

Punkt
D. Nordiska projektinvesteringslån, avsnitt 4, Riskavlyftning

1) Nest
siste avsnitt på s. 7 gis f0lgende tillegg:

"Banken
kan även utnyttja den redan gjorda reserveringen för kreditrisker (per 31.12.1981
8,0 miljoner SDR) till dess de särskilda avsättningarna för
projektinvesteringslån bedöms vara tillräckligt stora. Eftersom projektinvesteringslåneverksamheten
bör vara självfinansierande bör banken eftersträva att de medel som tagits i
anspråk för eventuella förluster på projektinvesteringslån från den allmänna
reserveringen för kreditrisker återföras genom att banken avsätter motsvarande
medel från framfida överskott pä projektinvesteringslåneverk-samheten."

2) Setningen
som avslutter s. 7 og fortsetter på s. 8 gis f0lgende ordlyd;

"Medlemsländernas garantier täcker högst 90% av eventuella kredit

förluster vid enskilda projektinvesteringslån."

Avsnitt
5, Långivare vid projektinvesteringslån och projektinvesteringsgarantier

3) Siste
setning på s. 8 gis f0lgende ordlyd:

"Garantitagaren
skall ha en självrisk vid projektinvesteringsgarantier på lägst 10%".

Avsnitt
6, Beloppsram för projektinvesteringslån

4) Siste
setning i 5. avsnitt på s. 9 gis f0lgende ordlyd:

"Medlemsländemas
garantiansvar är dock maximerat till 315 milj. SDR."

Prop. 1981/82:176 22

Avsnitt
7, stadgeändring:

5)
I den vedtatte §6A i stadger for Nordisk Investeringsbank erstattes 2. og 3.
punktum med f0lgende ordlyd:

"Medlemsstaterna
täcker bankens förluster i anledning av sädana län och garantier upp till
följande belopp: Danmark: 74655 miljoner SDR, Finland 50400 miljoner SDR,
Island 2830 miljoner SDR, Norge 56700 miljoner SDR och Sverige 130415 miljoner
SDR.

Medlemsländernas
garanti täcker härvid högst 90% av kreditförluster vid enskilt projekfinvesteringslån."

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982