om administrativ beredskap på arbetsrättens område, m. m.
72 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 72 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1981/82:179, om administrativ beredskap på arbetsrättens område, m. m.
Dokumentets text
Prop.
1981/82:179
Regeringens proposition
1981/82:179
om administrativ
beredskap på arbetsrättens område, m. m.;
beslutad
den 25 mars 1982.
Regeringen förlägger riksdagen vad som har
upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd och det
ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
INGEMAR
ELIASSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen 1981/82:102 om säkerhets- och
försvarspolifiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling berörs bl.a.
behovet av att följa upp 1970-talets arbetsrättslagstiftning från
beredskapssynpunkt.
I den föreliggande propositionen behandlas
inriktningen av detta arbete liksom ansvarsfördelningen mellan statsmakterna,
totalförsvarsmyndigheterna och arbetsmarknadens parter. Det föreslås bl.a. att
nu gällande lagstiftning om skyldighet för näringsidkare m.fl, att biträda vid
planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap ändras så att även
arbetsmarknadsparternas medverkan i totalförsvarsplaneringen läggs fast genom
bestämmelser i |ag.
De
nya lagreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.
1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 179
Prop. 1981/82:179 2
Förslag
till
Lag
om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m. fl. att delta
i totalförsvarsplaneringen
Härigenom
föreskrivs följande.
1 §
Ägare eller innehavare av industriella anläggningar, andra näringsid
kare, myndigheter samt arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorgani-
safioner som avses i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetsli
vet, är skyldiga att på begäran av den myndighet som regeringen förordnar
(totalförsvarsmyndighet), delta i totalförsvarsplaneringen enligt bestäm
melserna i denna lag.
Lagen gäller inte stafiiga myndigheter och inte
heUer den som i stäUet omfattas av särskUda föreskrifter för totalförsvaret.
2 §
Ägare eller innehavare av industriella anläggningar och andra nä
ringsidkare samt myndigheter skall lämna de upplysningar om personal,
lokaler, maskiner och annan utmstning, produkfion, förbrukning av ener
gi, råvaror och andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och
annat dylikt som totalförsvarsmyndigheterna behöver för sitt planeringsar
bete samt, om det behövs, i övrigt medverka vid planeringen av de egna
uppgifterna inom totalförsvaret.
Den som på grund av bestämmelserna i första stycket
har fått utföra arbete som har medfört betydande kostnader, kan få ersättning
för detta av allmänna medel. Kan överenskommelse om ersättningen inte träffas
med den myndighet som har begärt arbetet, skall frågan hänskjutas till avgörande
av skUjemän enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Skiljemännen avgör om
ersättning skaU utgå och bestämmer i så fall ersättningens storlek.
3 §
Arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer är skyldiga
att
1.
överlägga med
totalförsvarsmyndigheterna om organisafionernas uppgifter inom eller i
anslutning till totalförsvaret på central, regional och lokal nivä,
2.
medverka vid övningar inom
totalförsvaret,
3.
lämna upplysningar eller annat
biträde som totalförsvarsmyndigheterna behöver för sitt planeringsarbete.
4
§ Arbetsgivare samt
arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer som i fredstid är
eller bmkar vara parter i kollektivavtalsförhandlingar, är skyldiga att
överlägga med sina motparter om kollektivavtal för krissituafioner som omfattas
av totalförsvarsplaneringen.
5
§ Totalförsvarsmyndigheterna
får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av 2 §. I beslut om
föreläggande kan vite sättas ut.
Beslut
om föreläggande får överklagas till regeringen.
6 §
Till böter eUer fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt,
när en totalförsvarsmyndighet har begärt upplysningar enligt 2 §.
Prop. 1981/82:179 3
7
§ Den som på gmnd av bestämmelser i denna lag har fått kännedom om enskUds
affärs- eller driftförhållanden eller förhällande av betydelse för
totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet får inte obehörigen röja eller
utnyttja vad han eller hon har erfarit.
I
det allmännas verksamhet fillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982, då lagen
(1948: 390) om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda vid
planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap skall upphöra att gälla.
Prop. 1981/82:179 4
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1982-03-25
Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Ahrland, Molin
Föredragande:
statsrådet Eliasson
Proposition
om administrativ beredskap på arbetsrättens område, m. m.
1
Inledning
Den arbetsrättsliga lagstiftningen tar sikte på
normala fredsförhållanden och innehåller endast undantagsvis bestämmelser som
avser beredskap och krig. De omfattande reformerna under 1970-talet på
arbetslivets område har hittills inte följts upp i beredskapshänseende. I
regeringens proposition (1981/82:102) om säkerhets- och försvarspolitiken samt
totalförsvarets fortsatta utveckling har anmälts att denna fråga skall tas upp
särskilt.
Mot den bakgmnden har inom
arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat upprättats promemorian (Ds A
1982:3) Administrativ beredskap pä arbetsrättens område. Promemorian, som bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilagal, upptar inte några förslag
till särskilda undantagsregler i den fredstida arbetsrättslagsfiftningen utan utmynnar
i stäUet i ett förslag om att lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare
m.fl. att biträda vid planeringen av rikets ekonomiska försvarsberedskap först
skall ändras så att även organisafionerna på arbetsgivarsidan och
arbetstagarsidan mera aktivt kommer att delta i totalförsvarsplaneringen. Inom
ramen för en sådan lagstiftning bör det, enligt promemorian, sedan vara möjligt
att fä till stånd olika åtgärder för den nödvändiga anpassningen av lagar och
koUektivavtal samt att finna organisatoriska former för arbetsmarknadsparternas
deltagande i totalförsvaret.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning,
civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, televerket,
statens arbetsgivarverk (SAV), överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, civilbefalhavaren i Östra
civilområdet, länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska kommunförbundet,
Landstingsför-
Prop. 1981/82:179 5
bundet.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Tidningamas arbetsgivareförening.
Kooperationens förhandlingsorganisation, Statsföretagens förhandlingsorganisation,
SHIO-Familjeföretagen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges
arbetsledareförbund samt Sveriges Radio AB. En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till detta protokoll som bilaga 2.
2
Allmän motivering
Det torde inte råda någon tvekan om att den
administrativa beredskapen på arbetsrättens område med tiden har blivit
eftersatt. Detta gäller inte bara anpassningen av lagstiftningen som sädan utan
också av de koUektivavtal som kompletterar och ersätter de fredstida
lagreglerna eller som reglerar frågor, t.ex. lönebildningen, som normalt inte
är reglerade i lag. Skall det av statsmakterna uppställda kravet på
administrativ beredskap uppfyllas, är det nödvändigt att utarbeta bestämmelser
som omedelbart kan tillämpas i övertaskande kriser och som på förhand lägger
fast hand-Ungslinjer som undanröjer osäkerhet om hur arbetsmarknadsparterna
skall agera i ett utsatt läge. Utgångspunkten i det arbetet bör vara att
partsorganisationernas medansvar för förhållandena på arbetsmarknaden i
princip inte är mindre i kriser än under normala fredsförhållanden. Det är inte
eftersträvansvärt att för krissituationer tillskapa ett system som drastiskt
avviker från den ordning som under en lång följd av år har präglat den svenska
arbetsmarknaden.
Även om man i en för landet så allvarlig
krissituation som krig, krigsfara eller krig i vår omvärld bör kunna räkna med
en allmän uppslutning kring nödvändigheten att ge avkaU på det välstånd som med
åren har kommit till uttryck i bl.a. den arbetsrättsliga lagstiftningen, liksom
om behovet att bringa lagreglerna i nivå med beredskapslagstiftningen på andra
samhällsområden, är det tydligt att meningarna är delade om hur det målet på
bästa sätt skaU uppnås. Den alldeles övervägande uppfattningen bland remissinstanserna
är att departementspromemorian och den övergripande analys som där har gjorts
utgör ett viktigt steg i det fortsatta anpassningsarbetet. Det råder också
enighet om att det är helt nödvändigt att integrera arbetsmarknadsorganisationerna
i totalförsvaret. Men sedan skiljer sig uppfattningarna åt. De som företräder
totalförsvarsintressen ser helst att regeringen utan vidare dröjsmål tar
initiativet till under fredsfid beslutade och utfärdade undantagsförfattningar
samt erforderliga riksdagsbemyndi-ganden. Endast på det sättet kan man enligt
dem undvika tidsförlust i kritiska lägen. Det kommer då också att finnas
underlag för planering och övning av företag och myndigheter inom
totalförsvaret. Flera arbetsgivarorganisationer, t.ex. SAF och SAV, menar att
det över huvud taget inte är
Prop.
1981/82:179 6
möjligt
att under fredstid uppnå någon kollektivavtalsanpassning, om inte statsmakterna
redan på förhand anger klara målsättningar och normer för de avvägningar som
behöver göras. De fackliga organisationerna menar att man så långt det är
möjligt bör reglera dessa frågor avtalsvägen och att farhågorna rörande
arbetsrättslagstiftningens bristande anpassbarhet är kraftigt överdrivna.
SACO/SR tillägger att en lagstiftning om arbetsmarknadsparternas deltagande i
totalförsvaret kan uppfattas som ett misstroende mot organisationerna och
deras förmåga att träffa beredskapsavtal m.m. LO och TCO däremot tillstyrker en
sådan lagstiftning.
Självfallet bör inte undfallenhet inför de
meningsmotsättningar om arbetets fortsatta bedrivande som här har antytts få
bestämma totalförsvarsberedskapen på detta område. De ansvariga myndigheterna
liksom berörda arbetsmarknadsparter på ömse sidor bör få de besked av
statsmakterna som behövs för att planeringsarbetet skall kunna fortskrida.
Departementspromemorian utgör därvidlag bara ett första steg. En intensifierad
diskussion om arbetsrätten i krig bör ge värdefull mental beredskap hos alla
inblandade, oberoende vilka samhälls- eller partsintressen som man företräder.
Kan ett fortsatt arbete också leda till enighet parterna emeUan, är det
uppenbarligen en styrka för nationen. Det är då sannolikt också lättare att i
praktiken genomföra de förändringar som stunden kan komma att kräva.
En tUlfredsställande beredskap kan emellertid inte
uppnås bara genom formella författningsändringar. På en rad punkter har
branschanpassningen av lagarna överlämnats till arbetsmarkhadsparterna att
reglera genom koUektivavtal. Det är också de som i betydande utsträckning
exklusivt reglerar frågor om lönebildningen, arbetstidens omfattning och
förläggning samt andra i detta sammanhang helt avgörande frågor. Arbetsmarknadsparterna
spelar också betydande roller vid genomförandet av arbetsmarknadspolitiken i
stort, och de kan vidare behöva tUlmätas nya viktiga uppgifter, när samhället
utsätts för påfrestningar. Ett gemensamt, fast handlande kan därvid i många
situationer vara överlägset lagstiftning för att komma till rätta med de
problem som uppstår. Det viktigaste, och kanske helt avgörande, är emeUertid
att viljeinriktningen finns och att snabbhetskriteriet är uppfyllt. En
fillfredsstäUande och reell administrativ beredskap uppnås alltså inte bara
genom att lagar och förordningar ändras.
Jag har då noterat att huvudorganisationerna på
arbetstagarsidan har uttalat sin förståelse för att de arbetsrättsliga reglerna
i en krissituation måste vika för intressen av högre dignitet och att de är
beredda att i förväg diskutera och medverka till rimliga anpassningar av
arbetsrätten vid krigstillstånd eller vid de olika beredskapsgraderna.
Mot den bakgmnden delar jag den bedömning som har
gjorts i promemorian att det är lämpligast att nu, snarast möjligt och med
iakttagande av nödvändig skyndsamhet, börja det fortsatta planeringsarbetet
med, att de ansvariga totalförsvarsmyndigheterna - främst
arbetsmarknadsstyrelsen
Prop.
1981/82:179 7
och
överstyrelsen för ekonomiskt försvar - för arbetsmarknadsparterna anger de mål
som måste uppnås och de planeringsfömtsättningar som föreligger, varefter det
blir arbetsmarknadsorganisationernas uppgift att undersöka vilka regeländringar
som måste till i den grundläggande lagstiftningen och vilka praktiska
lösningar som kan uppnås genom uttryckliga regler i förberedda beredskapsavtal,
särskilda förhandlingsordningar, skiljenämnder eller på annat sätt. Det arbetet
bör avse både krigsviktig verksamhet och annan verksamhet, t. ex. den som
bedöms behöva läggas ned i en krissituation. Detta samarbete mellan
totalförsvarsmyndighetema och arbetsmarknadsorganisationerna bör inte bara ta
sikte på frågor om regelanpassning eller produktions- och
arbetskraftsplanering utan också avse parternas medverkan i olika funktioner
inom eller i anslutning till totalförsvaret. Som flera av remissinstanserna har
påpekat bör inte den offentliga sektorn glömmas bort i detta sammanhang.
Statens järnvägar, televerket och andra affärsverk har t.ex. utomordentligt
viktiga uppgifter i totalförsvaret.
Det anförda betyder inte att statsmakterna skall
dra sig undan huvudansvaret för beredskapen. Helt visst måste vissa
gmndläggande regler om hur arbetsmarknaden skall fungera i krig läggas fast i
lag på samma sätt som sker beträffande arbetsmarknaden under normala
fredsförhållanden. TUl detta kommer att samhället i dess helhet torde bli mera
författnings-reglerat i krislägen än i fredstid. Men enligt min uppfattning bör
man alltså inte börja med att lagstifta innan arbetsmarknadens parter och de
ansvariga myndigheterna har försökt att närmare gripa sig an problemen och
statsmakterna därmed har fått en bättre gmnd för sina övergripande ställningstaganden.
Uppnås emellertid inte ett från beredskapssynpunkt fillfredsställande resultat
av den samverkan som jag här har antytt, får mera detaljerade
lagstiftningsåtgärder övervägas. Det är också statsmakterna som har ansvaret
för att erforderUga riksdagsbemyndiganden utverkas och att även vissa tvingande
lagregler kan anpassas efter stundens krav. Det senare problemet får dock inte
överdrivas. Den inom arbetsmarknadsdepartementet gjorda utredningen visar, att
flertalet av de lagregler som kan behöva ändras i krislägen är dispositiva till
sin karaktär. Man fär vidare räkna med att i princip alla företag eller
myndigheter som berörs av totalförsvarsplaneringen står i
kollektivavtalsförhållande till sina fackliga motparter och således också kan
utnyttja disposifiviteten.
Det är även viktigt att totatförsvarsaspekterna
beaktas inom ramen för den pågående översynen av arbetsrättslagstiftningen. Så
sker också. Som exempel frän den allra senaste tiden kan nämnas reglerna i den
nya lagen (1982:80) om anstäUningsskydd såvitt gäller-extraanställning upp till
sex månader vid tUlfällig arbetsanhopning eller tidsbegränsad anställning på
gmnd av arbetets särskilda beskaffenhet (se prop. 1981/82:71 s. 50 f och 119
ff). Härigenom tillgodoses i betydande mån det krav pä möjlighet att anlita
extra arbetskraft i krissituationer som har förts fram från totalför-
Prop. 1981/82:179 8
svarsmyndigheternas
sida. Som ett annat exempel kan nämnas de nya totalförsvarsbestämmelserna om
arbetstid och arbetsmiljö - också de av vital betydelse för
totalförsvarsplaneringen - som föreslås i proposifionen 1981/82:154 (s. 54 fO-
Att även andra fredstida bestämmelser medger ett inte oviktigt handlingsutrymme
framgår t.ex. av undantagsbestämmelserna i 11 § andra stycket, 34 § andra
stycket och 38 § tredje stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet (MBL), vilka - när det föreligger synnerliga skäl medger
arbetsgivaren rätt att fatta beslut utan hinder av primär
förhandlingsskyldighet eller fackligt tolkningsföreträde eller vetorätt.
Totalförsvarsaspekterna måste givetvis beaktas också i den pågående översynen
av ledighetslagarna osv.
Det medansvar för totalförsvarsplaneringen som
således förutsätts kunna läggas även på arbetsmarknadens parter bör komma tiU
uttryck i en av riksdagen antagen lag. Jag kan inte dela SACO/SR:s uppfattning
att detta kan tolkas som en misstro mot arbetsmarknadens parter och deras vilja
eller förmåga att framgångsrikt delta i beredskapsplaneringen. Totalförsvarets
uppbyggnad, och därmed ocksä de deltagandes uppgifter och ansvarsområden, är
noga författningsreglerad. Alla bör i det sammanhanget behandlas lika. Har
arbetsmarknadsparterna genom den fredstida lagstiftningen fått nya viktiga
uppgifter, är det dessutom inte orimligt att deras motsvarande uppgifter i
krislägen också lagfästs. Det har fö. redan på visst sätt skett genom
bestämmelserna i 16 § allmänna tjänstepliktslagen (1959:83).
För närvarande finns, som jag inledningsvis nämnde,
en i lag inskriven skyldighet att delta i beredskapsplaneringen endast för
enskilda näringsidkare och offentliga myndigheter. Skyldigheten består framför
allt i att lämna uppgifter om personal, maskinutrustning, produktionsförmåga,
råvaror, leveranser m.m. liksom att i övrigt biträda vid den planläggning som
bedrivs av totalförsvarsmyndigheterna, bl.a. överstyrelsen för ekonomiskt
försvar och arbetsmarknadsstyrelsen. Av det föregående har framgått, att den
lagen behöver utvidgas både med avseende på de parter som bör delta i
planeringsarbetet och deras uppgifter i detta arbete. Jag föreslår därför att
1948 års lag (SFS 1948: 390) ersätts med en ny, utvidgad lag i samma ämne.
De enskilda näringsidkarnas m.fl. uppgifts- och
planeringsskyldighet i förhällande till totalförsvarsmyndigheterna enligt 1948
års lag följer ett med åren väl inarbetat mönster, vUket inte bör förändras med
anledning av de utvidgade reglerna. Den i 1948 års lag inskrivna möjligheten
att få ersättning för särskUda planeringsinsatser m.m. - en regel som endast
undantagsvis torde ha utnyttjats - bör stå kvar. Däremot bör
ersättnings-möjligheterna inte utvidgas tiU att omfatta även
arbetsmarknadsparternas nya uppgtfter.
Vad arbetsmarknadsparterna beträffar, är det en
första viktig uppgift för dem i det planeringsarbete som bör följa på lagens
ikraftträdande vilken arbetsfördelning som i största allmänhet bör råda mellan
den lagstiftande
Prop. 1981/82:179 9
makten
och myndigheterna på den ena sidan samt de förhandlande och
kollektivavtalsslutande arbetsmarknadsparterna på den andra. Problemen, vilka
kan variera från ämnesområde fill ämnesområde, bör därvid angripas främst från
centrala utgångspunkter. Det synes vara en allmän uppfattning bland
remissinstanserna, vilken också jag ansluter mig tUl, att inslaget av
offentiigrättslig reglering bör vara störte vid krig eller motsvarande beredskap
än vid s.k. skymningslägen.
En annan viktig fråga är, som fömt har nämnts, hur
långt arbetsmark-nadspartema skall utnyttja den normalt gällande
disposifiviteten till att själva göra undantag från de fredstida lagreglerna och
i vilken omfattning de nödvändiga undantagen eller särbestämmelserna bör
lagfästas i en särskild beredskapslagstiftning som fastställs av riksdagen.
Vilken som härvidlag är den mest framgångsrika metoden vet man inte förrän
totalförsvarsmyndighetema i samverkan med arbetsmarknadspartema har undersökt
vilka möjligheter som finns för kollektivavtalsreglering. Exempel finns redan
på att sådana beredskapsavtal har kommit till stånd, t.ex. inom försvarets
område såvitt gäller övertid, jourtid m.m. i samband med höjd
försvarsberedskap. I de statliga medbestämmande- och arbetsmiljöavtalen finns
avgränsningar mellan fredsverksamheten och myndigheternas uppgifter i
totalförsvaret.
Minst
lika viktigt är enligt rtiin uppfattning att totalförsvarsmyndigheterna och
arbetsmarknadsorganisationerna tar upp, i detalj, vilka uppgifter som
organisationerna bör ha i informativt och psykologiskt hänseende, som
konfliktlösare om tvister skulle uppstå eller som medverkande i största
allmänhet med djupgående kunskaper om arbetsmarknadens funktionssätt - och i
samband därmed hur många av organisationemas företrädare som bör integreras i
totalförsvaret eller på annat sätt knytas till detta på central, regional och
lokal nivå. Uppenbarligen förhåller det sig på det Sättet att en betydande
delegation av förhandlingsuppgifter m.m. måste genomföras inom
arbetsmarknadsorganisationerna på ömse sidor, motsvarande den delegation som
sker på myndighetssidan i krislägen. Ytterligare frågor som har uppmärksammats
under remissbehandlingen är exempelvis säkerhetsaspekter och personkontroU, de
regionala kontakterna med civilbefälhavarna när kontakten är bmten med rikets
centrala ledning, osv. En särskild fråga är vilken offentlighet som bör ges åt
den framtida anpassningen av arbetsrättslagstiftningen för krigs- och
beredskapsförhåilanden. Den alldeles övervägande uppfattningen bland
remissinstanserna, vilken Jag delar, är att största möjliga grad av
offentlighet bör ges åt dessa för vårt samhälle så vitala frågor.
Regeringen bör ha möjlighet att genom förordning
eller på annat sätt meddela närmare föreskrifter om planeringsarbetets
uppläggning, att ange tidsramar för vissa planeringsuppgifter osv. (jfr 1948
års tillämpningsföreskrifter, SFS 1948:391, 1961:644 och 1967:699, tiU 1948
års motsvarande lag).
Prop. 1981/82:179 10
3
Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till lag om skyldighet för
näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m. fl. att delta i
totatförsvarsplaneringen.
Den nu föreslagna lagstiftningen och de rikfiinjer
som jag har angett för den administrativa beredskapen på arbetsrättens område
bör handläggas i det större sammanhang som den fömt nämnda propositionen
1981/82:102 representerar och träda i kraft samtidigt med vad som där föresläs.
Av remissbehandlingen av departementspromemorian framgär, att totalförsvarsmyndigheterna
är angelägna om att planeringsarbetet fullföljs utan dröjsmål för att snabbt
leda till resultat. Det föreligger därför synnerliga skäl att också den
förevarande propositionen behandlas under innevarande riksmöte, även om den
skuUe inte hinna avlämnas inom den tid som anges i 3 kap. 3 §
riksdagsordningen.
Lagrådet har under februari och mars 1982 arbetat
med det högsta fillåtna antalet avdelningar. Trots detta har lagrådets program
under denna tid varit utomordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som har
varit av det slaget att lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket
regeringsformen bör höras över dem har inte kunnat granskas i sådan tid att
förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 § riksdagsordningen
angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen följer emeUertid att lagrådets
granskning kan underlåtas, om det skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling
så att avsevärt men skulle uppkomma.
Av de skäl som jag nyss har anfört om behovet av
att bl. a. utan dröjsmål knyta arbetsmarknadsparterna fastare till
totalförsvarsplaneringen bör en remiss till lagrådet kunna underlåtas i
förevarande ärende.
4
Specialmotivering
1
§ Ågare eller innehavare av industriella anläggningar, andra näringsidkare,
myndigheter samt arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer som
avses i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, är skyldiga att
på begäran av den myndighet som regeringen förordnar (totalförsvarsmyndighet),
delta i totalförsvarsplaneringen enligt bestämmelserna i denna lag.
Lagen gäller inte statliga myndigheter och inte
heller den som i stället omfattas av särskilda föreskrifter för totalförsvaret.
I denna paragraf anges den gmndläggande
skyldigheten för näringsidkare m.fl., myndigheter och arbetsmarknadsparter att
delta i totalförsvarsplaneringen.
Som
framgår av lagtexten gäller skyldigheten tiU att börja med enskilda
Prop. 1981/82:179 11
näringsidkare
och andra ägare eller innehavare av industriella anläggningar. Skyldigheterna
tar sikte inte bara på dem i deras egenskap av rörelseidkare, ägare av företag
eller liknande utan också på de av dem som samtidigt är arbetsgivare. Detsamma
gäller myndighetema. Reglerna gäller både på den privata och den offenfiiga
delen av arbetsmarknaden, dvs. fysiska eller juridiska personer som driver
företagsamhet eller utgör myndigheter och andra liknande organ med motsvarande
funktioner på det kommunala eller landstingskommunala området.
Av andra stycket framgår bl.a. att lagreglerna inte
skall tillämpas på stafiiga myndigheter. Det följer nämligen redan av
regeringsformen att regeringen kan ålägga de statliga myndigheterna uppgifter
inom totalförsvaret utan att det behöver ske med stöd av lag. Självfallet bör
de statliga myndigheterna delta i totalförsvaret på samma sätt som enskilda
näringsidkare och kommunala myndigheter eller som arbetsmarknadsparterna i
övrigt. De statliga myndigheterna har f. ö. i många fall redan ålagts längre
gående skyldigheter på totalförsvarets område än som följer av den nya lagen
(se t. ex. förordningen 1977:55 om vissa stafiiga myndigheters beredskap
m.m.). Finns det i annan lag särskilda regler om totalförsvaret för andra än
statliga myndigheter, t.ex. för dem som är verksamma inom sjukvården, tar de
över de nu aktuella reglerna. Detta gäller dock endast i den mån de särskilda
reglerna kan sägas ersätta de nu föreslagna. En kommunal arbetsgivare eller
arbetsgivarorganisation kan t. ex. bli skyldig att överlägga om
beredskapsavtal. I de faU där s.k. dubbek huvudmannaskap gäUer för en viss
verksamhet, får det ankomma på totalförsvarsmyndigheterna att söija för att
arbetsgivarna engageras i planeringsarbetet på lämpligt sätt.
Vad gäller arbetsmarknadsorganisationerna tar
lagreglerna också där sikte på både den privata och den offentliga sektom av
arbetsmarknaden med det undantag som följer av andra stycket. Både centrala och
lokala organisationer avses. Genom hänvisningen till 6 § lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet (MBL) blir det de allmänna bestämmelserna om
organisationemas roll i förhandlings- och avtalsarbetet som far vara vägledande
också på detta område. Av 4 § framgår att de där angivna skyldigheterna är
begränsade till de normalt avtalsslutande parterna.
Några regler som ålägger enskilda arbetstagare att
för egen del delta i planeringsarbetet finns inte i denna lag.
Skyldigheten att på närmare angivet sätt delta i
totalförsvarsplaneringen inträder inte automatiskt utan först på begäran av en
totalförsvarsmyndighet. Som framgår av motiven till 4 §, bör en sådan begäran
vara på lämpligt sätt preciserad. Det ligger i sakens natur att
totalförsvarsmyndigheterna bör samordna sin verksamhet så att dubbelarbete
undviks på ömse sidor. De kutymer för kontakter mellan olika
totalförsvarsmyndigheter och resp. företag och myndigheter som har upparbetats
med stöd av 1948 års lag bör i göriigaste mån följas. Lagreglerna hindrar
självfallet inte att
Prop.
1981/82:179 12
totalförsvarsfrågor förtroendefullt tas upp mellan
myndigheter och arbetsmarknadsparter i annat lämpligt sammanhang eller på
annat sätt.
Det är regeringen som enhgt 1 §
beslutar om vUka myndigheter som kan påkaUa fillämpning av lagreglerna. Av 8
kap. 13 § regeringsformen följer att regeringen också kan meddela föreskrifter
om verkställigheten av lagreglerna, t.ex. ge närmare föreskrifter för
uppläggningen av planeringsarbetet.
2 § Ågare eller innehavare av industriella anläggningar
och andra nä
ringsidkare samt myndigheter skall lämna de upplysningar om personal,
lokaler, maskiner och annan utrustning, produktion, förbrukning av ener
gi, råvaror och andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och
annat dylikt som totalförsvarsmyndigheterna behöver för sUt planerings
arbete samt, om det behövs, i övrigt medverka vid planeringen av de egna
uppgifterna inom totalförsvaret.
Den som på grund av bestämmelserna
i första stycket har fått utföra arbete som har medfört betydande kostnader,
kan få ersättning för detta av allmänna medel. Kan överenskommelse om
ersättningen inte träffas med den myndighet som har begärt arbetet, skaU frågan
hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lagen (1929:145) om skiljemän.
SkUjemän-nen avgör om ersättning skall utgå och bestämmer i så fall
ersättningens storlek.
I paragrafen har lämnats en närmare
beskrivning av den upplysningsplikt m.m. som åligger enskilda näringsidkare
och andra samt kommunala myndigheter. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak
med de motsvarande reglema i 1948 års lag. Någon ändring i sak är inte
åsyftad.
I andra stycket finns regler om
möjlighet att i vissa fall få ersättning för utfört planeringsarbete m. m.
Bestämmelserna har i stort sett oförändrade i sak förts över frän den äldre
lagen.
Skyldigheten att lämna upplysningar
och att biträda vid planeringsarbetet i övrigt är sanktionerad genom vitesregler
i 5 §. I 7 § finns bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt.
En begränsning av skyldigheten
enligt 2 § ligger i att näringsidkarens m.fl. upplysningar eller medverkan i
övrigt behövs för planeringsarbetet i stort eller för totalförsvarsplaneringen
av det aktuella företaget eller myndigheten. Skyldigheten för arbetsgivare att
medverka vid överläggningar om t.ex. lokala kollekfivavtal för den egna
verksamheten är reglerad i 4 §.
3 § Arbetsgivarorganisationer och
arbetstagarorganisationer är skyl
diga att
1. överlägga med
totalförsvarsmyndigheterna om organisationernas uppgifter inom eller i
anslutning till totalförsvaret på central, regional och lokal nivå.
Prop.
1981/82:179 13
2.
medverka
vid övningar inom totalförsvaret,
3.
lämna
upplysningar eller annat biträde som totalförsvarsmyndigheterna behöver för
sitt planeringsarbete.
13 § har samlats regler som gäller
för samtliga arbetsgivarorganisationer (med undantag för statens
arbetsgivarverk, som är en stathg myndighet) och fackliga organisationer på den
svenska arbetsmarknaden. I 4 § finns sedan kompletterande föreskrifter för
kollektivavtalsslutande parter. I 3 § föreskrivs till en början en
överläggningsskyldighet rörande organisationemas deltagande i totalförsvaret
på olika nivåer, antingen direkt i de olika totalförsvarsorganen eller som
formellt fristående parter med konsultativa, informativa eller andra liknande
uppgtfter i stort eller smått. Någon skyldighet för organisationerna att
permanent delta i totalförsvaret eUer att ändra sin organisatoriska uppbyggnad
kan inte föreskrivas med stöd av
3
§. Paragrafen
föreskriver bara en skyldighet att överlägga om den saken. Däremot är
organisationerna skyldiga att vid behov direkt medverka vid de övningar som
fortlöpande hålls av totalförsvarsmyndigheterna samt att lämna de upplysningar
eller det biträde i övrigt som behövs i myndigheternas verksamhet. Häri ligger
bl.a. en skyldighet att lämna vissa uppgifter om organisationemas inre Uv -
organisation, informationskanaler och annat sådant, om dessa uppgifter har
betydelse för totalförsvaret. Det har varken här eUer i något annat hänseende
ansetts behöva skrivas nägra närmare regler angående omfattningen av denna uppgiftsplikt,
deltagandet i övningar m.m. Det ligger i sakens natur att
totalförsvarsmyndigheterna inte skall kräva in uppgifter eller ett
planeringsarbete som kan upplevas som överdrivet eller ekonomiskt oförsvarbart.
Lika självfallet har det ansetts att arbetsmarknadsparterna engagerar sig på
ett sätt som gör planeringen meningsfull och att de för planeringsarbetet
framåt. Skulle det behövas närmare föreskrifter för totalförsvarsmyndigheternas
och arbets-marknadspartemas insatser i planeringsarbetet, kan det ske genom
till-lämpningsföreskrifter för verkställigheten av lagreglerna.
4
§
Arbetsgivare samt arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer som
i fredstid är eller brukar vara parter i kollektivavtalsför-handllngar, år
skyldiga att överlägga med sina motparter om kollektivavtal för
krissituationer som omfattas av totalförsvarsplaneringen.
Som framgår av 1 § med dess
hänvisning till 6 § medbestämmandelagen avses med föreskrifterna i 4 § både
centrala organisationer arbetsgivar-förbund eller fackförbund - och lokala
organisationer, främst då på arbetstagarsidan (avdelningar, klubbar eller
liknande). Pä arbetsgivarsidan är den lokala kollektivavtalsparten normalt ett
företag eller en kommunal myndighet, och för den arbetsgivaren gäller motsvarande
regler. Reglerna i 4 § gäller slutligen också huvudorganisationer eller
motsvarande, t.ex.
Prop. 1981/82:179 14
Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet, och förhandlingskarteller. De
huvudorganisationer som normalt inte är part i kollektivavtalsförhandlingar,
t. ex. TCO, berörs dock endast av 3 §. Detsamma gäller arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer som normalt inte sluter kollekfivavtal inom sitt
område.
Någon skyldighet att också träffa beredskapsavtal
föreskrivs inte i 4 §, inte ens någon renodlad förhandlingsskyldighet. En sådan
förhandlingsskyldighet kan emellertid föreligga, om t.ex.
koUektivavtalsmotparten påkallar regelrätta förhandlingar om sådana
kollektivavtal. Detta följer av 10 § MBL. I överläggningsskyldigheten enligt 4
§ ligger emellertid en skyldighet att på begäran av en totalförsvarsmyndighet
träda i överläggning med motparten för att undersöka vilka möjligheter som
finns för att söka kollektivavtalslösningar på de av myndigheten förelagda
frågorna. Det kan gälla anpassning av gällande fredstidslagstiftning eller
fredstida kollekfivavtal, förhandlingsordningar, skiljenämnder eller liknande.
I skyldigheten ligger också att tillsammans med andra avtalsparter inom samma
bransch, region, ort eller företag/myndighet undersöka om vissa samordningsfrågor
(gemensamma skiljenämnder, utlåning av arbetskraft, överflyttning av
produkfion, improvisationer av annat slag, osv.) kan lösas avtalsvägen. Två
typsituationer - det övertaskande anfallet resp. ett s.k. skymningsläge bör
därvid särskilt uppmärksammas.
5
§ Totalförsvarsmyndigheterna får meddela de förelägganden som behövs för
efterlevnaden av 2 §. I beslut omföreläggande kan vite sättas ut. Beslut om
föreläggande får överklagas till regeringen.
I denna paragraf finns regler om vissa
tvångsåtgärder gentemot den som inte fullgör de skyldigheter som följer av 2 §.
Totalförsvarsmyndigheten kan således meddela vitesföreläggande, om det behövs
för att lagreglerna skall efterlevas. Andra vägar att uppnå rättelse, t.ex.
genom hänvändelse till en överordnad näringslivsorganisation, bör dock först
prövas.
Det är viktigt att totalförsvarsmyndighetema redan
när lagens tillämpning påkallas så noga som möjligt klargör vad för slags
medverkan som önskas från t. ex. en näringsidkares sida. Om föreläggande
meddelas med stöd av 5 §, skall den förelagda åtgärden klart preciseras.
Beslut om föreläggande får överklagas till
regeringen. Har ett föreläggande förenats med vite, är det allmän domstol som
på talan av allmän åklagare prövar om vitet är lagligt och om ändamålet med
vitet kvarstår vid utdömandet.
Arbetsmarknadsparternas skyldighet att medverka i
totalförsvaret eller att lämna varandra de uppgifter som behövs för kollektivavtalsförhandlingar
har ansetts inte behöva särskilt sanktioneras. Har någon part påkallat
förhandUngar, följer en sådan informationsplikt av bl.a. 15 och 18 §§ MBL. Även
reglerna i 11 och 19 §§ MBL har ett intresse i detta sammanhang. Ett
Prop. 1981/82:179 15
K-företag (se bilaga 1 s. 31 ff) torde exempelvis knappast
kunna göra några viktigare åtaganden under fredstid om framtida insatser utan
att ha först primärförhandlat med de fackliga organisationerna. I 7 § finns
bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess.
6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter omförhållanden av vikt,
när en totalförsvarsmyndighet har begärt upplysningar enligt 2 §.
I denna paragraf finns bestämmelser
om straff för den som vid fullgörande av upplysningsplikten enligt 2 §
uppsåfiigen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter tiU en
totalförsvarsmyndighet. En fömtsättning för påföljd är dock att den oriktiga
uppgiften rör förhållanden av vikt.
7 § Den som på grutid av bestämmelser i denna lag har fått
kännedom
om enskilds affärs- eller driftförhållanden eller förhållande av betydelse
för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon har erfarit.
I det allmännas verksamhet
tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).
I sekretesslagen finns bestämmelser
om sekretess för bl.a. uppgifter som lämnas till totalförsvarsmyndigheterna,
t.ex. i 2 kap. 2 § för uppgifter som rör totatförsvaret och i 8 kap. 1 - 3 §§
för uppgifter om enskilds affärs- och driftförhållanden. Som enskild avses
därvid även ideella organisationer såsom organisationerna på arbetsgivarsidan
och arbetstagarsidan (se t.ex. prop. 1979/80:2 s. 226 och 228). En erinran om
dessa sekretessregler har tagits in i andra stycket.
Dessa regler har i 7 § första
stycket kompletterats med bestämmelser om motsvarande uppgifter, när de lämnas
av totalförsvarsmyndigheterna tiU enskUda näringsidkare m. fl. eUer till de
organisationer på arbetsmarknaden som inte omfattas av sekretesslagen, t.ex.
organisationerna på den privata sektorn. Detsamma gäller
totalförsvarsinformation som lämnas parterna emellan, t.ex. vid förhandlingar
om beredskapskollektivavtal. Med enskUd avses också i denna lag även
organisationerna på arbetsmarknaden.
5 Hemställan
Med hänvisning tiU vad jag nu har
anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att antaga
förslaget till lag om skyldighet för näringsidkare,
arbetsmarknadsorganisafioner m. fl. att delta i totalförsvarsplaneringen.
Prop. 1981/82:179 16
dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående
om inriktningen av den administrativa beredskapen på arbetsrättens område.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
6
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden
har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
Prop. 1981/82:179 17
Bilaga
1
ARB ETSM ARKN ADS-DEPARTEMENTET
ADMINISTRATIV BEREDSKAP PÅ ARBETSRÄTTENS OMRÅDE
Promemoria upprättad inom arbetsmarknadsdepartementets
rätts sekretariat Februari 1982
Ds A 1982: 3
2 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 179
Prop. 1981/82:179 18
Promemorians
huvudsakliga innehåll
Den arbetsrättsliga lagstiftningen tar sikte på
normala fredsförhållanden och innehåller endast undantagsvis bestämmelser som
avser beredskap och krig. Någon särskUd arbetsrättslig beredskapslagstiftning
finns inte bortsett från den allmänna tjänstepliktslagen (1959:83). Den lagen
kan sättas i tillämpning vid krig, krigsfara och vissa andra utomordentliga
förhållanden och syftar till att garantera arbetskraftsförsörjningen. Arbetsvillkor
och arbetsförhållanden i övrigt förutsätts regleras på annat sätt.
De omfattande reformerna under 1970-talet på
arbetslivets område har hittiUs inte följts upp i beredskapshänseende. För
totalförsvarets effektivitet och styrka är det av största betydelse att de
arbetsrättsliga regelsystemen anpassas till de ändrade verksamhetsbetingelser
som kriser av olika slag för med sig. Endast härigenom skapas en paraUellitet
meUan den arbetsrättsliga och den övriga beredskapslagstiftningen och legala
förutsättningar för totalförsvarsplaneringen. Beredskap mäste dessutom hällas
för flera olika krissituationer, både övertaskande eUer hastigt påkomna och
kanske något mera långsamt framväxande. Det är inte heller tUlräckligt att
hålla beredskap endast för den händelse landet kommer i krig. Vi kan också,
eller dessförinnan, utsättas för andra typer av hot såsom fredskriser,
ekonomisk krigföring, avspärtning samt mer eller mindre påtaglig krigsfara.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen lämnar stort
utrymme ät arbetsmarknadens parter att träffa avtal. Nägra avtal för beredskap
eller krig har emellertid inte träffats. Det gäller därför inte bara att
anpassa den arbetsrättsliga lagsfiftningen för extraordinära förhållanden utan
ockiå att finna en lämplig avvägning mellan lagstiftning och kollektivavtal. En
viktig frågeställning är i vad mån den administrativa beredskapen skall bestå
av beslutade och utfärdade författningar eller koUektivavtal eller av s.k,
skrivbordsförfattningar eller motsvarande kollektivavtal, vilka sätts i kraft
först vid behov. Det är också angeläget att finna en organisatorisk form för hur
arbetsmarknadens parter bör deltaga i beredskapsplaneringen och totalförsvaret.
Denna promemoria, som bl.a. innehåller en
beskrivning av de problem som väntas möta i olika lägen, tar framför allt sikte
på hur den fortsatta beredskapsplaneringen bör bedrivas. Promemorian upptar
således inte några konkreta lagförslag om ändringar i den gällande
arbetsrättsliga lagstiftningen utan utmynnar i stället i ett förslag tiU
ändring i lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda
vid planeringen av rikets ekonomiska försvarsberedskap så att även
organisationerna pä arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan mera aktivt kommer
att delta i totatförsvars-planeringen. Tanken är att det i första hand bör vara
de ansvariga myndigheterna och organisationerna som inom ramen för ett sådant
arbete skall söka gemensamt och snabbt komma fram fill den anpassning och
ansvarsfördelning som måste göras.
Prop. 1981/82:179 19
Inom arbetsmarknadsdepartementens rättssekretariat
är det i första hand hovrättsassessorn Carl Magnus Pontén som har svarat för
promemorians färdigställande. I det arbetet har han biträtts bl.a. av
företrädare för arbetsmarknadsstyrelsens försvarsenhet, försvarsdepartementets
samordningsavdelning, försvarsstabens avdelning för arbetstid och medbestämmande
samt överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Vissa överläggningar har också
håUits med funktionärer inom arbetsmarknadens huvudorganisationer.
I en särskild bilaga (avsnitt 7) redovisas vissa
frågeställningar kring den arbetsråttsliga lagsfiftningens tillämpning vid
fredskriser och andra konflikter av ekonomisk karaktär.
I promemorian behandlas inte frågor som gäller de
svenska intressenas tillvaratagande vid t.ex. ockupation under krigstillstånd,
t.ex, gentemot den ockuperande maktens krav på tvångsarbetsinsatser och
speciaUstut-tagningar. Den frågan får tas upp i ett annat sammanhang. Inte
heller behandlas här frågan om återgång till normala förhållanden efter
fredsslut,
1
Inledning
1.1 Tänkbara
konflikter
Den svenska säkerhetspolitikens inriktning och
totalförsvarets målsättningar bildar grunden även för den svenska
beredskapsplaneringen. Med jämna mellanrum bmkar försvarsutredningar tillsättas
för att ge underlag för beslut om säkerhetspolitikens och totalförsvarets
framtida utformning. Det senaste försvarsbeslutet tiUkom 1977 och avser tiden
fram tUl 1982. Det har nu varit en uppgift för 1978 års försvarskommitté att
utreda totalförsvarets utveckling efter 1982. KommUtén har avgivit betänkandena
Vår säkerhetspoUtik (SOU 1979:42) samt Säkerhetspolifiken och totalförsvaret
(Ds Fö 1981:1). Dessa utredningar bereds f.n. inom regeringskansliet och en
proposition med utgångspunkt i förslagen är avsedd att föreläggas riksdagen
under våren 1982.
Förenklat kan man i dessa sammanhang tala om tvä
slags hot mot vårt land. Först, och det anses vara det allvarligaste, kommer
hotet av ett mUitärt angrepp, vilket innefattar risk för avspärrning, krigsfara
eller krig. Samhället skall kunna organisera sig mot och möta ett sådant hot.
Det andra hotet utgörs främst av att landet utsätts för ekonomiska påfrestningar
eUer ekonomisk krigföring (se närmare härom avsnitt 7).
1.2 Behovet
av administrativ beredskap
Tidigare har det antagits att ett militärt angrepp
på Sverige skulle komma tUl stånd först efter en tid av successivt höjd
spänning i vår omvärld. Man har föreställt sig att det kunde handla om skärpta
spänningar eller öppet
Prop.
1981/82:179 20
krig
mellan maktblocken i Centraleuropa. En konflikt i Europa kunde i sin tur
föregås av lokala kriser i andra delar av världen och även av ökade störningar
i världshandeln. 1978 års försvarskommitté har emellertid funnit att den
militär-tekniska utvecklingen har lett till att förutsättningarna för ett
överraskande anfall eUer ett anfall efter kort förvarning mot Sverige har ökat.
Även andra omständigheter gör att sädana anfall blir mer sannolika.
Totalförsvaret måste således vara berett på att med full styrka kunna verka efter
ingen eller mycket kort förvarningstid. Försvarskommittén vill därför bl.a.
satsa på den mentala beredskapen. Det betyder att den administrativa
beredskapen på hög myndighetsnivå måste vara fullständigt planerad redan i
fredstid och vidare att en ökad utbildning av främst chefspersonal måste ske,
så att denna redan i fredstid blir förtrogen med vilka åtgärder som måste
vidtagas. Endast färdiga bemyndiganden för regeringen samt beslutade och
offenfiiggjorda beredskapsförfattningar ger de legala förutsättningarna för
ett effektivt bemötande av överraskande anfall.
1978 års försvarskommitté har i betänkandet
Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (Ds Fö 1981:1 sid. 118) berört frågan om
den administrativa beredskapen på arbetsrättens område. Försvarskommittén
konstaterar att det än så länge saknas en arbetsrättslig beredskapsförfattning.
Kommittén understryker vikten av att det pågående arbetet påskyndas och leder
fram fill de författningsförslag som erfordras. Försvarskommittén fortsätter:
Arbetet bör bedrivas i samverkan med parterna på arbetsmarknaden. Därvid bör
man utreda vilka författningsregler som behövs för att tUlgodose behovet av
dispenser och avsteg från normalt gällande förordningar vid kriser och krig.
Problemen i ett s.k. skymningsläge bör därvid enligt kommitténs mening ägnas
särskild uppmärksamhet.
1.3
Arbetmarknadsdepartementet i totalförsvaret
Totalförsvaret består av det militära försvaret,
civilförsvaret, det ekonomiska försvaret, det psykologiska försvaret och det
som ryms under samlingsbeteckningen övrigt totalförsvar, främst polis och
sjukvård.
Arbetsmarknadsdepartementet berörs av
totalförsvaret inte bara såsom ytterst ansvarigt bl.a. för den arbetsrättsliga
lagsfiftningen utan också genom att ett av departementets verk, arbetsmarknadsverket,
är en av de "tunga" totalförsvarsmyndigheterna med ansvar bl.a. för
att behoven av civU arbetskraft tillgodoses inom hela totalförsvaret. Den
verksamheten är främst inriktad på det ekonomiska försvarets behov. På
lagstiftningssidan är mest iögonenfallande den betydelse som anställnings- och
arbetsförhållandena kan ha för det ekonomiska försvaret och den offentliga
förvaltningen i krig. Men de arbetsrättsliga reglernas utformning har genomgripande
betydelse även för övriga delar av totalförsvaret. I detta sammanhang berörs
även de uppgifter som åvilar arbetarskyddsstyrelsen med avseende bl.a. på
arbetsmiljö och arbetstid.
Prop. 1981/82:179 21
Utanför promemorian faller däremot departementets
och invandrarverkets administrativa beredskap rörande här i landet befintliga
ufiändska medborgare. Inte heller berörs frågor som särskUt gäller de
offentligan-ställda. Det bör dock betonas att vissa offentliga organ, t.ex.
kommunikationsverken, har funktioner som nära anknyter tUl den s.k.
K-produk-tionen.
2
Författningar av grundläggande betydelse
2.1
Förutsättningar i grundlag för beredskapslagstiftning
I den äldre regeringsformen fanns endast enstaka
och spridda stadganden för krisförhåUanden. I den nya regeringsformen har i 13
kap. under mbriken "Krig och krigsfara" förts in en rad regler för
olika krissituationer. Som skäl angavs att en stat kunde komma i lägen då det
inte längre är möjligt att iaktta annars gällande konstitutionella regler. Det
har vidare påpekats att beslut under krig eller vid krigsfara kan behöva fattas
så skyndsamt att den vanliga proceduren måste sättas åt sidan och vidare att
det kan finnas krav på sekretess kring planerade åtgärder som gör att man måste
undvika en procedur inför offentligheten. I görligaste mån har därför
regeringsformen utformats så att den kan följas även i de krissituationer som
kan fömtses. Å andra sidan gör en undantagsreglering för särskilda förhållanden
det möjUgt att i betydande utsträckning bryta genom det konstitutionella
regelsystemet i övrigt. Departementschefen ansåg det därför angeläget (prop.
1973:90 sid. 445) att undantagsreglernas tillämpning begränsades så mycket som
möjUgt och förordade i fråga om huvuddelen av bestämmelserna i 13 kap. att
dessa skulle vara fillämpliga endast när riket befinner sig i krig eller
krigsfara. I några fall befanns det emeUertid nödvändigt att låta en föreskrift
avse även sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller
av krigsfara vari riket har befunnU sig.
Av bestämmelserna i 13 kap. RF är det främst 6-8 §§
som här är av intresse. I 13 kap. 6 § RF finns bestämmelser om
fullmaktslagstiftning för regeringen. 13 kap. 7 § RF upphäver för vissa fall
bestämmelserna i 2 kap. 12 § tredje stycket RF att lagförslag angående fri- och
rättigheter skall vUa i minst tolv månader på yrkande av tio eller fler
riksdagsledamöter. I 13 kap. 8 § RF regleras bland annat överflyttande av en
uppgift till annan myndighet.
I 13 kap. 6 § RF föreskrivs således att regeringen
med stöd av bemyndigande i lag kan genom förordning meddela sådana
föreskrifter i ett visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas genom
lag. Regeringen kan dock få ett sädant bemyndigande bara för fyra i paragrafen
angivna krissituationer, nämligen om riket är i I) krig
eller i 2) krigsfara eller om det råder 3) sådana utomordenfiiga förhållanden
som är föranledda av krig -
Prop.
1981/82:179 22
varmed åsyftas även krig vari Sverige inte har deltagit -
eller 4) som är föranledda av krigsfara vari riket har befunnh sig. För andra
krissituationer, t.ex. så kallade skymningslägen, kan regeringen inte få
fullmakt med stöd av 13 kap. 6 § RF. Regeringen har emeUertid möjlighet att få
fullmakt också jämlikt 8 kap. RF. Detta kap. är egentligen avsett för normala
fredsförhållanden och det delegeringsbara området är därför inte så omfattande
som enligt i 13 kap. 6 § RF.
I 8 kap. RF räknas upp de ämnen där
normgivningskompetensen i första hand ligger hos riksdagen och utövas genom
lagstiftning. Av bestämmelserna i 2 kap. RF om gmndläggande fri- och
rättigheter följer att föreskrifter av visst innehåll ej får meddelas eller
fär meddelas endast genom lag samt att förslag fill lag i vissa faU skall
behandlas i särskild ordning (8 kap. 1 § RF). I 8 kap. 2 § första stycket finns
den i detta sammanhang viktiga bestämmelsen att normgivning inom civilrättens
(bl.a. arbetsrättens) område ovillkorligen skall ske genom lagstiftning:
"Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga
och ekonomiska förhåUanden inbördes meddelas genom lag." (Betydelsen av
s.k. disposifiv lagstiftning berörs i det följande.) I 8 kap. 3 § stadgas att
även normgivning på den offentliga rättens område skall ske genom lagstiftning:
"Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag." Bestämmelser finns också
om att normgivning skall ske genom lagstiftning när det t.ex. gäller kommunerna
(5 §) och finansmakten (6§).
Riksdagen kan bara delegera sin
normgivningskompetens i sådana fall som särskilt anges. Någon möjlighet till
delegering beträffande föreskrifter som faller under 8 kap. 2§ ges inte enligt
RF. Civilrättens (arbetsrättens) område är således förbehållet riksdagen sä
länge det inte råder sädana krigssituationer som avses i 13 kap. 6 § RF.
Delegation under fredskriser eller
i "skymningslägen" är däremot möjlig på det offentligrättsliga
lagstiftningsomrädet. De ämnen inom detta område som står öppna för delegation
anges i 8 kap. 7 § första stycket RF: "Utan hinder av 3 eller 5 § kan
regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om
annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:
1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2.
utlännings
vistelse i riket,
3.
in- och
utförsel av varor, pengar eller av andra tillgångar, tUlverkning,
kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering eller utformning
av byggnader,anläggningar och bebyggelsemiljö,
4.
jakt, fiske,
djurskydd eUer natur- och miljövård,
5.
trafik eller
ordningen på allmän plats,
6.
undervisning
och utbildning,
7.
förbud
att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av
tjänsteplikt.
Prop.
1981/82:179 23
Med utnyttjande av delegeringsmöjligheten i denna
paragraf kan riksdagen således ge regeringen fullmakt att utfärda föreskrifter
om t.ex. arbetsmiljön för sådana krissituationer som inte faller inom 13 kap.
6 § RF.
Lagtekniskt används två konstmktioner för att
regeringen skall kunna meddela föreskrifter enligt fullmakt. Den ena går till
så att det i den aktueUa lagen tas in en bestämmelse om att regeringen
bemyndigas meddela särskilda föreskrifter i frågor som avses i lagen. Den
modellen har valts t.ex. i Ikap. 4§ arbetsmiljölagen. Bestämmelen kan
naturligtvis vUlkoras så att den gäller bara för vissa närmare angivna
förhållanden. Regeringen har sedan bara att, när det är påkallat, i förordning
meddela föreskrifter med stöd av bem.yndigandet. Den andra konstmktionen
förekommer i fullmaktslagar som t.ex. ransoneringslagen. Enligt den skall
regeringen -när det är påkallat - först sätta de bestämmelser i kraft (för
ransoneringslagens del 6-9 §§) som innehåller bemyndigandet och därefter
meddela föreskrifter med stöd av bemyndigandet. Två författningar blir således
nödvändiga. Ett förordnande om att sätta bestämmelser i kraft måste grunda sig
på ett särskilt uttryckt bemyndigande. Detta bemyndigande grundas för de fall
som ryms inom 13 kap. 6 § RF på detta stadgande, medan gmnden för övriga fall -
dvs. materiella fullmakter enligt 8 kap. 7 § första stycket RF - ligger i 8
kap. 10 § RF.
Inom arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde
finns lagstiftning av både civilrättslig och offentligrättslig karaktär. För
sädana mest påtagliga krissituafioner som ryms inom fiUämpningsområdet för 13
kap, 6 § RF är handlingsmöjligheterna i beredskapshänseende lika beträffande
den civilrättsliga och den offentligrättsliga lagstiftningen. Regeringen kan
för båda dessa typer av lagstiftning bemyndigas att genom förordning meddela
föreskrifter som enligt gmndlag annars skall meddelas genom lag. För
fredskriser, "skymningslägen" och andra sädana krissituafioner
skiljer sig emellertid handlingsmöjligheterna ät. Eventuella bemyndiganden åt
regeringen för skymningslägen eller motsvarande står endast att få jämlikt 8
kap. 7 § RF. Arbetsmiljölagen och allmänna arbetstidslagen kan tas som exempel
på författningar om sådana ämnen där delegering är fillåten. Inga
delegeringsmöjligheter - utom för 13 kap. 6 § RF-fallen - finns däremot för
renodlat arbetsrättslig lagstiftning såsom medbestämmandelagen och
för-troendemannalagen eller anstäUningsskyddslagen, jämställdhetslagen, ledighetslagarna
osv. Inte ens i de delar lagsfiftningen innehåller offenflig-rättsliga inslag -
t.ex. främjandelagen och vissa delar av jämställdhetslagcn - är delegafion
möjlig, eftersom lagstiftningen får anses falla utanför de ämnen som har
räknats upp i 8 kap. 7 § RF. Samma är förhållandet med reglerna om
arbetslöshetsförsäkring. Ändringar i dessa slag av författningar måste således
enligt gällande RF beslutas av riksdagen.
För fullständighetens skull bör framhållas att
fullmaktslagstiftningen bör uppfattas som en nödfallslösning, för den händelse
den ordinarie normgiv-ningsproceduren med riksdagens medverkan inte fungerar
till följd av de
Prop. 1981/82:179 24
yttre
händelser som sammanhänger med krisläget. Tack vare RF:s bestämmelser om
riksdagens krigsdelegation och i anledning av dessa vidtagna organisatoriska
förberedelser finns anledning anta att den fid under vilken
riksdagen/krigsdelegationen inte kan fullgöra sina grundlagsenliga uppgifter
inskränker sig till, i sämsta fall, nägra få dagar. Detta minskar emellertid
inte värdet av att regeringen, i nödfall, har vittgående befogenheter att
snabbt meddela bestämmelser.
Bestämmelserna i regeringsformen att civilrättsliga
förhållanden skall regleras genom lag utesluter inte att lagsfiftningen helt
eUer delvis görs dispositiv så att den genom avtal kan ändras, anpassas eller
utvecklas genom avtal. Som bekant är betydande delar av den arbetsrättsliga
lagstiftningen dispositiv på det sättet att den kan ändras genom centrala
eller, i vissa fall, lokala kollektivavtalsöverenskommelser. Genom den
fredsfida lagstiftningen har således skapats den från beredskapssynpunkt något
säregna situafionen, att arbetsmarknadsparterna själva men inte regeringen kan
i krislägen disponera över den av riksdagen antagna lagstiftningen. Inte heller
kan regeringen, även om delegation skulle ha skett med stöd av 8 kap. 7 § RF,
disponera över de kollektivavtal som parterna har träffat under fredstid -
t.ex. om arbetstid - utan härför krävs att riksdagen ändrar den fredsfida
lagstiftningen.
2.2
Förfogandelagen och tjänstepliktslagen
Förfogandelagen är en fullmaktslag som reglerar
möjligheternaatt genom förfogande tillgodose vissa behov hos totalförsvaret
och folkförsöri-ningen. Lagens verkställighetsbestämmelser (4-6§§) kan träda i
tillämpning under i 1-3 §§ givna fömtsättningar, vilka i sin tur år utformade
enligt de fömtsättningar som anges i 13 kap. 6 § RF. Lagen är således en
fullmaktslag i vad gäller verkställighetsbestämmelserna.
Verkställighetsbestämmelserna träder automatiskt i
kraft om riket kommer i krig (1 §). Dämtöver får regeringen i tre fall besluta
att verkställighetsbestämmelserna skall tillämpas helt eller delvis, nämligen
1. om
riket är i krigsfara,
2.
om det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari
riket har befunnit sig och det till följd av dessa förhållanden föreUgger
knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på egendom av vikt för
totalförsvaret eller folkförsörjningen,
3.
om det befinnes nödvändigt att
med hänsyn tiU försvarsberedskapen inkalla värnpliktiga till tjänstgöring med
stöd av 27 § 2 mom. eUer 28 § 1 mom. värnpliktslagen.
Om regeringen utnyttjar möjligheten att föreskriva
att verkställighetsbestämmelserna skall fillämpas, skall regeringens
föreskrift underställas riksdagen för prövning. Underställning skall ske inom
en månad frän utfärdandet av beslutet eller, om riksmöte ej pågår, från början
av närmast
Prop. 1981/82:179 25
följande
riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen inte föreskrifterna
inom två månader från det att underställning gjordes, upphör föreskrifterna
att gälla (2 §).
Syftet med förfogandebestämmelserna är att genom
förfogande för statens eller annans räkning kunna tillgodose totalförsvarets
eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov av egendom eller tjänster, som
inte utan olägenhet kan tillgodoses på annat sätt (4§). FrivUliga
överenskommelser skall eftersträvas innan förfogande tiUgrips.
Genom förfogande kan fast egendom, nyttjanderätt
och servitut tas i anspråk (5 § första stycket punkterna 1-2). Bestämmelser
finns också som gör det möjligt att förfoga över produktions- och
transportmedel samt annan egendom som behövs för framställning eller förvaring
av egendom eller för transporter (5 § första stycet punkterna 3-5).
I punkten 3 föreskrivs att ägare eller innehavare
av fastighet, gmva, byggnad, industrianläggning eller annan anläggning eller av
transportmedel, arbetsmaskin eller liknande kan åläggas att utöva verksamhet
för eller pä annat sätt medverka till framställning av egendom för statens
eller annans räkning. Punkten 3 kommenterades av departementschefen (prop.
1977/78:72, sid. 90):
Det utmärkande för förfogande som avses med
föreskriften i denna punkt är att det inte är fastigheten etc. i sig själv som
är av intresse utan det ändamål som den används till. Föreskriften gör det
möjligt att ålägga en fabriksägare att upprätthålla en tillverkning som är
betydelsefull för totalförsvaret eller folkförsörjningen. Vidare ges möjlighet
att tvinga en ägare av en fabrik att tillverka andra produkter än han normalt
gör, om det behövs för att tillgodose totalförsvarets eUer folkförsörjningens
behov. Exempelvis kan den som tillverkar ammunition tUl jaktgevär åläggas att
framställa ammunition för de vapen som försvarsmakten använder. På motsvarande
sätt kan ägaren av en jordbmksfastighet åläggas att frambringa andra alster än
han gör vid tidpunkten för åläggandet. Föreskriften i punkten 3 får inte
tillämpas så att ägaren tvingas att frambringa eller tillverka produkter som
faller utanför fastighetens eller fabrikens naturliga och tekniska
fömtsättningar. Som angavs i prop. 1954:20 (s. 151) får detta anses följa av
den regel som motsvaras av den föreslagna 8 § och som säger att vid tillämpning
av den föreslagna förfogandelagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter
skall fillses att den vars rätt berörs inte lider störte förfång än som är
nödvändigt.
I punkten 5 föreskrivs att ägare eller innehavare
av transportmedel kan åläggas att ombesörja transporter.
Behovet av arbetskraft vid fabriker eller av förare
för att ombesörja transporter regleras däremot i princip inte genom
förfogandelagen. Arbetskraftsbehovet får i stället tillgodoses genom bl.a.
fillämpning av allmänna tjänstepliktslagen, t.ex. genom föreskrifter för de
arbetstagare som normalt är sysselsatta i den verksamhet som det är fråga om.
Beslut om förfogande kan föregås av ett interimistiskt beslut,
disposifionsförbud (6§).
Prop. 1981/82:179 26
Varken förfogandelagen eUer allmänna
tjänstepliktslagen behandlar emeUertid i vad mån de anställda är skyldiga att
efterkomma ett påbud eUer de anställnings- eller arbetsvillkor enligt vUka
arbetet skall utföras. Inte heller tar förfogandelagen eller tjänstepliktslagen
"över" den fredstida arbetsmarknadslagstiftningen. Medan
förfogandelagen kan åberopas av en rad myndigheter, mUUära chefer osv. kan
tjänstepliktslagens fiUämpning påfordras endast av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Beslut om förfogande meddelas nämligen av
regeringen, vissa militära myndigheter eller länsstyrelse, luftfartsverket,
sjöfartsverket, transportrådet m.fl. civila myndigheter (7 § första stycket
och förfogandeförordningen (1978:558) 1 och 2§§). Beslut enligt
tjänstepliktslagen meddelas av länsarbetsnämnderna. Dessas
verkställighetsuppgifter kan under vissa förutsättningar delegeras till chefen
för ett distriktskontor.
Hur förfogande skall planläggas i fredstid regleras
i förordningen (1978:561) om förberedelser för krigsanskaffning. Andra sädana
regler finns i lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare m.fl. afi
biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap. Hur de
reglerna tillämpas berörs närmare i avsnittet 3.3.
Ingripande kan ske under de yfire förutsättningar
som anges i 1-2 §§ förfogandelagen. Dessa yfire förutsättningar har gemensamt
det militära hotet mot Sverige men täcker in hela skalan från inkallelser i
beredskapshöjande syfte tUl krig.
Sverige håller en jämförelsevis låg materiell
beredskap. Minsta möjliga lager håUs av militära och andra förnödenheter.
Befästnings- och andra arbeten utförs ej tillfullo under fred. Omställning av
produktion och igångsättande av exempelvis befästningsarbeten måste därför, för
att få erforderlig effekt, påbörjas tidigt inför en annalkande kris. Redan vid
ganska små beredskapshöjningar utöver gmndberedskapen är det därför nödvändigt
att sätta igång den nämnda särskilda verksamheten. Denna avses delvis komma
igång genom frivilliga överenskommelser innan ens beredskapsinkallelser har
skefi. Dessförinnan kan nämligen inte förfogandeinstitutet bmkas. Även om dä
endast viss verksamhet, exempelvis ammunitionsproduktion, berörs av
förfogandeingripanden är det av vikt att den berörda verksamheten kan drivas
med skyndsamhet och effekfivitet.
Förfogandebestämmelserna liksom allmänna
tjänstepliktslagen är avsedda att ge behörig myndighet stora befogenheter aU
gripa in i och styra verksamheten inom främst näringslivet men även beträffande
kommunal förvaltning. Mot staten är förfogande inte tillåtet (se dock prop.
1977/78:72 sid. 88). TiUämpningen av förfogande eller tjänsteplikt innebär
emellertid som nyss har angetts i och för sig inte att den fredsfida
arbetsrättsliga lagsfiftningen sätts ur kraft. Medbestämmandelagens regler om
förhandlingsskyldighet och fackligt tolkningsföreträde eller vetorätt kommer
att kunna verka fördröjande men förlorar i prakfiken verklig innebörd. Det blir
i realiteten behovsmyndigheten som - antingen formeUt genom förfo-
Prop. 1981/82:179 27
gande
eUer reeUt genom ett hot om förfogande, för vUket företaget viker sig - kommer
att besluta om verksamhetens inriktning. Även frågor såsom produktionstakt och
platsen för verksamheten torde kunna påverkas på detta sätt. Att den
arbetsrättsliga lagstiftningen i betydande mån styr fömtsättningarna för
produktionens bedrivande är dock en sak för sig, som närmare behandlas i det
följande.
3
Olika beredskapsåtgärder 3.1 Allmänt
Här behandlas främst försvarsmaktens och det
ekonomiska försvarets förhållanden. Den statliga och kommunala verksamhetens
planläggning, fömtsättningar och behov av arbetsrättsliga förändringar är i
betydande mån desamma som det ekonomiska försvarets. De särskilda regler som
kan behövas för den offentliga verksamhetens bedrivande faller däremot utanför
denna framställning.
Med beredskap och beredskapsplanering avses i
främsta mmmet verksamhet för att möta väpnat hot och krig. När i författningar
ordet beredskap används, åsyftas inte i första hand åtgärder mot en fredskris
eller ekonomisk krigföring utan hur totalförsvarets olika delar
krigsorganiseras.
Gmndläggande för beredskapssystemet är lagen
(1960:513) om bered-skapstiUstånd, kungörelsen (1960:515) om vad som skall
iakttas vid bered-skapsfillständ m.m. (beredskapskungörelsen) och förordningen
(1977:55) om vissa stafiiga myndigheters beredskap m.m. Till den sistnämnda
finns hemliga anvisningar.
Enligt lagen om beredskapstillstånd kan regeringen,
om riket befinner sig i krigsfara, för stärkande av försvarsberedskapen
förordna om bered-skapstUlstånd (1 §). Vid omedelbar krigsfara kan
beredskapstillstånd eller skärpning av redan bestående beredskapstillstånd
tillkännages genom beredskapslarm (2 §). I vissa fall kan civilbefälhavare
eller länsstyrelse förordna om beredskapstUlstånd m.m. (3§). I
beredskapskungörelsen anges vilka åtgärder som vidtas vid beredskapstiUstånd
och beredskapslarm. För det civila totalförsvaret tillämpas beredskapsgraderna
III, II och I, där I är den högsta graden av beredskap.
Innebörden av beredskapsgraderna, dvs. vilka åtgärder som skall vidtas eller
förberedas, anges för civilförsvaret i 7 § civilförsvarskungörelsen (1960:377),
för det allmänt civila medicinalvä-sendet i 36 § krigssjukvårdskungörelsen
(1955:442), för det civila veterinärväsendet i 12 § krigsveterinärkungörelsen
(1966:678) och för polisväsendet i särskilda delvis hemliga anvisningar.
Innebörden av beredskapsgraderna för övriga statliga myndigheter m.fl., vUkas verksamhet
skall upprätthållas i krig. anges i beredskapskungörelsen. Kungörelsen gäller i
den delen också för sådana kommunala myndigheter samt kommunala och enskilda
organisationer och företag, för vUka föreskrifter har utfärdats om förbere-
Prop. 1981/82:179 28
delse
för verksamhet i krig. För statliga myndigheter finns kompletterande
föreskrifter om åtgärder vid de olika beredskapsgraderna i den fömt nämnda förordningen
om vissa statliga myndigheters beredskap m.m.
Riksdagen kan som nämnts i avsnitt 2 för fall av
krig eller krigsfara och vissa andra utomordenfiiga förhållanden (13:6 RF)
bemyndiga regeringen att föreskriva att vissa fullmaktslagar (exempelvis förfogandelagen
och aUmäna tjänstepliktslagen) skall träda i kraft. Beredskapslarm innebär
t.ex. samtidigt ett förordnande om att sådana i 9§ 1 mom. beredskapskungörelsen
uppräknade lagar skall tillämpas. Beredskapslarm innebär ocksä att vissa
förordningar skall tillämpas. Vid beredskapstillstånd anbefalls någon av de
tidigare nämnda beredskapsgraderna. Några författningar sätts inte i kraft
automatiskt, såsom vid beredskapslarm, utan för det krävs särskilda beslut.
Både den militära och civila beredskapsplaneringen
skall avse såväl en successiv stegring av beredskapen som intagande av högsta
beredskap i ett steg. Det system av beredskapsgrader som finns inom
totalförsvaret är inte ett schema som strikt måste följas. Det är sålunda
möjligt att höja beredskapen inom skilda verksamhetsområden eller olika delar
av landet efter lägets krav. Man söker figursy beredskapen efter behovet.
Särskilt före ett förordnande om beredskapstUlstånd avses beredskapshöjningar
ske genom punktförordnanden av regeringen, dvs. beredskapshöjningar inom olika
sektorer med eller utan anknytning till beredskapsgrad. Ett förordnande om
beredskapstillstånd kan nämligen av olika skäl dröja, bl.a. eftersom ett sådant
förordnande innebär att regeringen öppet uttalar att riket befinner sig i krigsfara.
För att de beredskapsåtgärder, som vidtas vid olika beredskapsgrader eller
särskilda beredskapshöjningar skall få full verkan, måste bl.a. beaktas om den
arbetsrättsliga lagstiftningen på olika sätt verkar hindrande och i sä fall hur
dessa hinder kan undanröjas. Endast därigenom undanröjs i ett
verkställighetsläge tillräckligt snabbt en rad formella hinder och därmed
osäkerhet för såväl arbetsgivares och arbetstagares sannolikt helt solidariska
handlande i ett för landet allvarligt läge.
Särskilt måste beaktas situationer dä beredskapen
måste höjas utan att det väcker större uppmärksamhet. Arbetsmarknadens parter
har här ett stort ansvar för att de av statsmakterna uppställda målen skall
kunna förverkligas. Och även det som ligger inom parternas ansvarsområde måste
förberedas i fredstid.
Beredskapssystemen är olika utformade inom
totalförsvaret. Åtskillnad kan göras främst mellan försvarsmaktens
beredskapssystem å ena sidan och det civila totalförsvaret å den andra.
Försvarsmakten har t.ex. ett i huvudsak frän beredskapskungörelsen fristående
beredskapssystem med egna beredskapssteg.
Prop. 1981/82:179 29
3.2 Försvarsmakten
Försvarsmakten håller under normala
fredsförhållanden alltid en gmnd-beredskap. Däri ingår bl.a. incidentberedskap,
vUken innebär att mindre enheter ur armén, marinen och flyget alltid är
gripbara för omedelbara insatser. ÖB disponerar helt över fredsorganisationen
och kan beordra att dess beredskap höjs. En beredskapshöjning kan ske t.ex.
genom höjd stabsberedskap eller genom intagande av olika beredskapssteg.
Beredskapen kan också höjas inom resursema för fredsorganisationen genom att
övningar hålls. Nu nämnda beredskapshöjningar kräver emellertid som regel ett
ökat uttag av övertid. Om situationen skulle kräva inkallelser till
försvarsmakten, beslutar emellertid regeringen om detta med stöd av värnpliktslagen.
Regeringen kan med hänsyn till krigsberedskapen antingen besluta om inkallelser
tiU beredskapsövningar (27 § 2 mom. värnpliktslagen (1941:967)) eller, då
rikets försvar eller dess säkerhet i övrigt kräver det, inkalla värnpliktiga
(28§ Imom. värnpliktslagen). Inkallelsernas storlek kan varieras efter vad som
bedöms nödvändigt. Partiell mobilisering har förberetts i form av ohka beredskapsalternativ.
ÖB har ansett att beredskapslagstiftningen inte behöver tas i anspråk vid en
mindre omfattande mobilisering. Vid en mer omfattande eller en aUmän
mobilisering måste den särskilda beredskapslagstiftningen tas i bmk bl.a. för
att säkra försvarsmaktens behov av förnödenheter, lokaler och
befästningsarbeten.
Till försvarsmakten hör en del centrala
myndigheter, exempelvis fortifi-kationsförvaUningen, försvarets materielverk,
försvarets civilförvaltning och försvarets sjukvårdsstyrelse. ÖB kan även för
dessa beordra intagande av viss beredskap. Beordrande av beredskapshöjning
ankommer i första hand på ÖB. Om läget så kräver, skall även lägre chef beordra
höjning av beredskapen.
Motsvarande regler om förhöjd beredskap gäller
också för civilförsvaret.
3.3 Det
ekonomiska försvaret
Det ekonomiska försvaret skall, med en efter
förhåUandena anpassad försörjningsstandard, trygga försörjningen för det
svenska samhäUet om landet heU eller delvis blir hänvisat till egna
försörjningsresurser. Tillgängen på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och
tjänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap mellan de olika
försörjningsområdena. Försörjningen skall fortlöpande kunna anpassas tiU
ändrade förhållanden. Man får då utgå från att fredssamhällets resurser och
befintliga beredskapsförberedelser inte kan förändras i ett kortare
tidsperspektiv. Försörjningen måste i stället säkerställas genom att t.ex.
alternativa möjligheter förbereds för distribufion, produktion m.m,, vilket i
sin tur leder fill ökad handlingsfrihet vid verkställighet (se även SOU
1975:57, Vamför-söijning i kristid).
Prop. 1981/82:179 30
Försörjningsplaneringen går ut på att uppnå en
balanserad beredskap så att verksamheten kan genomföras på ett
tillfredsställande sätt inom alla försörjningsområden. Därvid skall dock
följande produktion och distribution av varor och tjänster prioriteras:
försvarsmaktens behov, dvs.
krigsanskaffning enligt bestämmelserna
om uttagning och krigsleveranser (SFS 1978:561)
- krigsanskaffning
för andra totalförsvarsmyndigheter
sjukvårdens
behov
- befolkningens
oundgängliga behov.
Därnäst skall krigsvikfig produktion och
distribution i övrigt säkerställas.
Planläggning av industrins verksamhet är en viktig
del av försörjningsplaneringen. Målet är att hålla igång den del av industrin
och näringsUvet i övrigt som har betydelse för totalförsvaret så långt detta är
möjligt och resurserna det medger. Industrin mäste emellertid anpassa sig efter
krisens utveckling och ändrade fömtsättningar beträffande tillgång på energi,
råvaror, komponenter, arbetskraft och andra produktionsförutsättningar liksom
självfallet beträffande avsättningsmöjligheterna. Man måste sålunda i
avspärrningssituationer räkna med betydande omstäUningar i industriproduktionen
i skilda avseenden, bl.a. för att ersätta produkter som under normala
förhållanden importeras.
Mot den bakgmnden är det viktigt att man i förväg
kartlägger vilken produkfion som är särskilt viktig frän försörjningssynpunkt
och vilka verksamheter som behöver prioriteras vid brist pä råvaror,
arbetskraft m.m. Till försörjningsviktiga industrier räknas bl.a. industrier
för framställning av råvaror och material, livsmedel, beklädnadsvaror, läkemedel,
försvarsmateriel samt företag med resurser för reparationer och service.
Tillverkning av personbilar, hushållsmaskiner och vissa konsumtionsvaror kan
däremot vid avspärrning eller krig ses som mindre viktig från försörjningssynpunkt.
Särskilda åtgärder måste förberedas för afi trygga
den produktion som är mest angelägen från försörjningssynpunkt. Åtgärderna kan
gälla beredskapslagring av råvaror, industribränslen m.m., förberedelser för
regleringar av viktiga knapphetsvaror, planering för att säkerstäUa
arbetskraftsbehov m.m.
Inom ramen för försörjningsplaneringen sker en
planering av produktionen vid försörjningsviktiga företag. Man bedömer hur
företagen i krissituationer berörs beträffande bl.a. råvaruförsörjningen
(importstopp, regleringar, underleverantörer), arbetskraften (inkallelser) och
transporterna (möjligheten till transporter beskärs).
De centrala myndigheterna skall upprätta
försörjningsplaner inom sina respektive områden. Därvid bör särskilt
uppmärksammas arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) ansvar för
arbetskraftsförsörjningen. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har
ansvaret för samordningen inom det
Prop. 1981/82:179 31
ekonomiska
försvaret. ÖEF skall också utarbeta planer för produktion och konsumtion för
sådana områden som inte specieUt ankommer pä annan myndighet.
Myndigheterna utarbetar tillsammans med berörda
företag planer över vad varje företag skall producera. Skyldigheten afi
medverka regleras i den fömt nämnda lagen (1948:390) om skyldighet för
näringsidkare m.fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska
försvarsberedskap. Det äligger således ägare eller innehavare av industriell
anläggning ävensom annan näringsidkare här i riket att på särskild anfordran av
ÖEF eller annan myndighet, som regeringen förordnar (bl.a. AMS), beträffande anläggningen
eller rörelsen lämna de uppgifter om personal, lokalförhållanden, maskinpark
och annan utrustning, produktion och produktionsförmåga, förbrukning av
elektrisk kraft, bränslen, råvaror eller andra förnödenheter, lagerhållning,
inköp, leveranser och dylikt, vilka myndigheten finner erforderliga för
planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap ävensom afi i övrigt
biträda vid nämnda planläggning. Bland de enskilda organisationer som också
biträder i planläggningsarbetet, t.ex. med informafion, kan nämnas
Näringslivets beredskapsbyrå hos Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).
Produktion
för folkförsörjningen
85-90 procent av de beredskapsplanlagda företagen,
K-företagen, arbetar för folkförsörjningen och skall vid en kris fortsätta att
producera samma varor eller tjänster som under normala förhållanden. Ingen
köpare har vid planläggningen bundit sig för varorna eller tjänsterna, utan vad
som har planlagts är tiU slag och volym vad man har bedömt kommer att behövas
för folkförsörjningen i en kris. Produktionen skall liksom under normala
förhållanden anpassas fill efterfrågan (om inte denna regleras genom
ransonering). De vanliga distributionsvägarna behålls också. För att trygga
erforderlig produktion och produktionskapacitet förbinder sig en del företag
(t.ex. i textilbranschen) att mot ersättning av ÖEF hålla igång verksamhet som
annars skulle ha lagts ned eller att förrådsställa äldre maskiner. ÖEF håller
för aU trygga den nödvändiga produkfionen å sin sida lager av erforderliga
råvaror. I samråd med företagen upprättas produktionsplaner, där bl.a. anges
den produktionshastighet som har bedömts vara nödvändig. Personalplanläggningen
sker sedan av företagen i samråd med länsarbetsnämnden och efter anvisningar
från AMS.
Uppskovskungörelsen (1973:939) reglerar möjligheten
att undanta värnpliktiga och fast anstäUda vid försvarsmakten från skyldighet
att tjänstgöra vid försvarsmakten under beredskapstillständ och krig. Undantag
fär ske om det oundgängligen krävs för att fillgodose behovet av personal inom
andra delar av totalförsvaret. Arbetsmarknadsstyrelsen är tillsynsmyndighet
över uppskovsväsendet och ansvarar för att erforderliga anvisningar för detta
finns utfärdade.
Prop. 1981/82:179 32
Krigsanskaffning
10-15 procent av K-företagen skall leverera
särskilt beställda varor och tjänster åt vissa totalförsvarsmyndigheter inom
statsförvaltningen, landstingen eller kommunerna. Det gäller egendom och
tjänster som totalförsvarsmyndigheterna behöver för egen del för att kunna
fullgöra sina uppgifter. Planeringsverksamheten regleras i den fidigare ocksä
nämnda förordningen (1978:561) om förberedelser för krigsanskaffning. Med
krigsanskaffning avses anskaffning under krigsförhållanden av egendom och
tjänster som totalförsvarsmyndigheterna behöver för att kunna fullgöra sina
uppgifter. Med krigsförhållanden avses då antingen att riket kommer i krig
eller är i krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som
är föranledda av krig eUer krigsfara vari riket har befunnit sig och att det
till följd av dessa förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för
knapphet inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen
eller, slutligen, att det befinnes nödvändigt att med hänsyn till
försvarsberedskapen inkalla värnphktiga till tjänstgöring med stöd av 27 § 2
mom. eller 28 § I mom. värnpliktslagen.
Krigsanskaffning sker efter överenskommelser eller
genom förfogande och förbereds i fred genom uttagning eller
krigsleveransplanläggning. De s.k. behovsmyndigheterna kan träffa
överenskommelse om krigsleverans av "aUmänna varor" från ett företags
lager eller löpande produktion. Därmed avses sådana varor som förekommer aUmänt
i marknaden. Beträffande varor som mäste tillverkas enligt behovsmyndighetens
särskilda specUikationer, "speciella varor", träffas överenskommelse
om krigsleverans i form av ett K-produktionsbesked. I detta anges vilka varor
som skaU produceras, i vilken mängd och med vilken hastighet. Vidare anges
materielbehov samt behov av energi, transporter och personal. Antalet
arbetstimmar per vecka och antalet skift anges också. I många fall sker dagens
produkfionsplanering med utgångspunkt i ett kraftigt ökat arbetstidsuttag utan
stöd i de för fredstida förhållanden avsedda lag- och avtalsföreskrifterna.
Ofta anges exempelvis 60 timmars arbetsvecka som planeringsförutsättning.
Inneliggande beställningar för leverans till
totalförsvaret under fredstid kan vid en kris behöva påskyndas. Leverantören
underrättas i så fall dä beställningen görs att forcerad leverans kan komma att
krävas. Samtidigt sker en beräkning av det ökade arbetskraftsbehovet vid en
forcering,
K-produkfion för totalförsvaret tryggas i vissa
fall genom att maskiner hålls i "malpåse" och att råvaror lagras.
Dessutom kan lokaler som normalt inte används för produktion komma att tas i
bruk. Det gäller lokaler både ovan och under jord.
De företag som har beredskapsplanlagts registreras
i det ekonomiska försvarets register över K-företag, det s.k. EF-registret.
Detta förs av ÖEF och omfattar nära 15 000 företag och organisationer med
försörjningsviktiga uppgifter. Av företagen är 1 200 industrier.
Prop. 1981/82; 179 33
Ett K-företag kan i beredskapslägen och krig räkna
med myndigheternas stöd vid filldelning av råvaror, energi, arbetskraft m.m.
för den planlagda försörjningsviktiga produktionen. Ansvaret för att företagen
försörjs med sådana produktionsmedel åvUar beträffande arbetskraft AMS och
länsarbetsnämnderna, beträffande elenergi statens vattenfallsverk, beträffande
bränsle och drivmedel ÖEF, beträffande transporter transportrådet och beträffande
materiel ur beredskapslager ÖEF. Dessutom åligger det de särskilda
krisnämnderna som upprättas av ÖEF för olika varuområden att vid ransonering
eller andra regleringar styra vamflödet till lämpliga företag.
Igångsättning
av K-produktion
Såsom förut har nämnfs räknade man tidigare vid
planläggningen av det ekonomiska försvaret i första hand med en under viss tid
pågående successiv omställning av normal fredsproduktion till krisproduktion,
som också innefattar en forcerad och utökad produktion för det militära
försvarets räkning. Man ansåg ett övertaskande läge, som ledde till en hastig
och omfattande omläggning av produktionsmönstret, som mindre sannolikt. Den
bedömningen måste nu ändras. Det övertaskande anfallet eller ett anfall efter
kprt förvarning har av 1978 års försvarskommitté bedömts som alltmer sannolikt.
Tankarna om en successiv produktionsförändring allteftersom en internationell
kris stegras kan också ifrågasättas från andra utgångspunkter. Regeringen kan
exempelvis vid en internationell kris - för att inte ytterligare stegra
spänningen - underlåta eller dröja med att vidtaga beredskapsåtgärder som
skulle uppmärksammas internationellt. Igångsättande av K-produktion, särskih
av krigsmateriel, och utnyttjande av fullmaktslagar är sådana beredskapsåtgärder
som inte undgår att väcka uppmärksamhet. Vidare måste beaktas att det inträder
en omfattande eller ingripande omställning av produktionen åtminstone senast då
en partieU mobilisering alternativ mindre äger mm.
I situationer med höjd beredskap fömtsätts att
produktion av varor som skall tiUgodose krigsanskaffningsbehovet startas
successivt och senast då partiell mobiUsering har anbefallts. Särskilt
produktion som skall tillgodose försvarsmaktens krigsanskaffningsbehov måste
komma igång tidigt. Igångkörningstiden för utökad produktion och i synnerhet
för nystartade anläggningar är rätt lång. Det är därför av stor betydelse att
också viss K-produktion kan komma i gång tidigt i en uppseglande kris.
Produktionen bör därför sättas igång innan partiell mobiUsering äger mm. De
inneliggande fredsbeställningarna kan vara sådana att också forcerad
produktion bör utverkas innan förfogande kan tillgripas. Förfogandelagen kan i
en sådan situation inte användas för att driva fram den önskade produktionen. Än
mindre finns extraordinära medel att tillgripa för att ordna arbetskraftsförsörjningen
för K-produkfionen i en sådan situation.
Företagen kan i ett sådant inledande skede vara mer
eller mindre villiga 3 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 179
Prop. 1981/82:179 34
att
åtaga sig K-produktion, Råder lågkonjunktur med låg orderingång och låg
produktionstakt torde viljan vara god. Råder å andra sidan högkonjunktur med
hög orderingång, finns det fog för antagandet att företagen är mindre villiga
att t.ex. störa sina normala affärsförbindelser och bryta kontrakten med dem.
Utan att förfogandelagen kommer till användning, torde t.ex. en leverantör ha
svårt att avbryta en leverans fill en kund utan att bli skadeståndsskyldig.
Vidare skadas affärsförbindelserna för framtiden. Den behovsmyndighet som
önskar få i gång K-produktionen i ett tidigt skede av en kris måste därför
antagligen räkna med att få ersätta sin leverantör för de ekonomiska skador som
igångsättandet av K-produktion kan medföra. På motsvarande sätt kan t.ex.
benägenheten frän de anställdas sida att arbeta pä övertid i ett sådant skede
vara mindre än i mera utalade krissUuationer.
3.4
Byggnads- och reparationsberedskapen (BRB)
Enligt kungörelsen (1959:177) angående byggnads-
och reparationsberedskapen träder denna i verksamhet vid krig eller vid
krigsfara, om regeringen förordnar därom. BRB utför byggnads-, anläggnings- och
reparationsarbeten för totalförsvaret. Arbeten som beställarna vill ha utförda
kan vara befästningsanläggningar, skyddsrum, vägar, broar etc. De arbeten som
beställs får inte vara mer omfattande än att de skall kunna slutföras inom en
månad. Längre fid bedöms inte stå till förfogande för beredskapshöjning på
detta område. Om möjligt fortsätter verksamheten efter förstahandsinsatsen med
andra uppdrag. Dessutom beräknas reparationsverksamhet behövas för förstörda
anläggningar.
Hos byggnadsföretagen är som regel inte all
personal fast anställd. Företagen anställer tillfällig arbetskraft för varje
objekt som skall byggas. Hos de byggföretag (cirka 1 500) som registreras som
K-företag beräknas hur många kadergruppér varje företag kan sätta upp med sin
stampersonal. Kadergmpperna består av nyckelpersonal som förmän och maskinskötare.
Fömtom byggnadsföretagen sätter byggnadsstyrelsen och AMS med utnyttjande av
egna anställda upp kadergmpper åt BRB.
På lokal nivå avgörs hur många kadergmpper av olika
slag som behövs för vatje projekt. Ett lämpligt företag utses att utföra projektet.
Om företaget skulle sakna tillräckligt antal kadergrupper planläggs tillförsel
av sådana från andra företag i egenskap av "underentreprenörer".
Företagen skall i princip använda sig av egna maskiner och fordon. Om dessa
inte kommer att räcka fill, förbereds komplettering genom uttagning enligt
förordningen (1978:561) om förberedelser för krigsanskaffning. Sådan uttagning
kan dock tvångsvis verkställas först när förfogandelagen fillämpas. Den
personal som behövs för byggnadsprojekten utgörs tUl omkring en tredjedel av
kadergmpperna. Resterande två tredjedelar skall fillgodoses genom
länsarbetsnämndernas försorg. BRB beräknas sysselsätta 55 000 -
Prop.
1981/82:179 35
60
000 personer. Dessa senare finns registrerade hos länsarbetsnämnderna och
meningen är att de på kaUelse skaU inställa sig vid arbetsförmedlingarna och
fördelas på projekten. För att kallelsen skall få bindande verkan torde
tjänstepliktslagens tvingande paragrafer behöva åberopas. Vid en normalstor
arbetsplats beräknas omkring 100 personer vara sysselsatta. Hela antalet
arbetsplatser är vid förstahandsinsatsen omkring 1 500.
En hög arbetstakt är nödvändig i denna
byggnadsverksamhet. Det är ett önskemål att vissa särskilt angelägna projekt
kan påbörjas redan innan kungörelsen angående BRB kan användas. Berörda
K-företag har dä förklarat att sådan produktion är möjlig vid sidan av normalt
pågående verksamhet. Den begärda produktionen kommer i så fall att pågå med
den normala arbetsstyrkan och under normala arbetsförhållanden.
Företagens
frigörelse från sin normala byggnadsverksamhet har förberetts genom att det i
Svenska teknologföreningens allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings-
och installafionsentreprenader (AB 72) ges en möjlighet att kontraktsenligt
avbryta pågående arbete dä BRB träder i verksamhet eller då myndighet vid krig
eller krigsfara tager beställarens eller entreprenörens organisafion i anspråk.
Skulle det vara önskvärt att få projekt påbörjade
innan BRB träder i kraft kan förfogandelagens möjligheter användas. Frivilliga
åtaganden ger dock möjlighet till en tidigare start än vid förfogande, dä
åtminstone inkallelser enhgt 27 § 2 mom. och 28 § I mom. värnpliktslagen måste
ha skett. En annan omständighet som kan hindra igångsättningen av önskvärda
projekt är att beställaren inte har tillgäng till marken, där arbetet skall
utföras. Sker inte en sådan upplåtelse frivilligt, måste den yttre sUuationen
vara sådan att förfogande kan tillgripas beträffande marken.
Även den idag gjorda byggnadsplaneringen har skett
med utgångspunkt i fömtsättningar som saknar stöd i gällande lag. Planeringen
fömtsätter också att arbetsmarknadsmyndigheterna kan tillhandahålla en stor del
av byggarbetskraften. För byggnadsprojekten har således fömtsätts sex dagars
arbetsvecka och tio timmars arbetsdag. För hälften av projekten har
arbetsstyrkan dimensionerats så att två skift om vardera tio timmar skall kunna
genomföras per dygn vid ett brådskande läge. Detta fömtsätter antingen
överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter eller författningsreglering.
Inte heller BRB-kungörelsen bryter nämligen den fredstida lagsfiftningen.
Motsvarande dispensproblem från lagstiftning och kollekfivavtal finns också i
fråga om arbetsmiljön, t.ex. i fråga om förläggning, utspisning, raststugor
etc.
Arbetskraftsförsörjningen bör helst ordnas på
frivillig väg. Endast vid krig och krigsfara kan nämligen tjänsteplikt komma i
fråga. Goda avlöningsförmåner synes vara det bästa sättet att på
frivillighetens väg få erforderlig arbetskraft. I bedömningen bör också läggas
beställarens önskemål om snabb produktion, vilken kan nås genom anfingen utökad
arbetstid eller ökat antal anstäUda. Eftersom många byggnadsarbetare ej har
fasta
Prop. 1981/82:179 36
löner
krävs ackordsförhandlingar för BRB-projekten. Detta är desto mer påkallat som
en hög arbetstakt eftersträvas och arbetstiden avses bli förlängd. Även för
dem som har månadslön och är tillsvidareanställda krävs då nya löneavtal (målare,
elektriker, rörmokare, chaufförer och servicepersonal).
3.5
Motorreparationstjänsten (MRT)
Enligt kungörelsen (1973:206) om
motorreparationstjänsten träder denna i verksamhet vid krig, eller vid
krigsfara efter regeringens förordnande. Motorreparationstjänsten skall utföra
monterings-, reparations- och underhållsarbeten på fordon, släpfordon samt
motor- och tryckluftsdrivna arbetsmaskiner, som utnyttjas för totalförsvaret.
Cirka 3 900 verkstäder ingår i MRT, t.ex. lastbils-, personbils- och traktorverkstäder
liksom gummiverkstäder. De verkstäder som planläggs är såväl enskilda K-föret£
som verkstäder hos statliga och kommunala myndigheter. Den i det föregående
avsnitt gjorda beskrivningen av BRB och dess särskilda förhåUanden stämmer i
många stycken in också pä MRT.
Vid mobilisering skaU MRT utföra sädana
monteringsarbeten att uttagna civila fordon kan användas i militär tjänst.
Därvid krävs en intensiv arbetsinsats. Ett arbete som genast mäste utföras är
montering av speciella dragkrokar på inlånade civila traktorer, så att de kan
kopplas till de dragdon som finns på försvarsmaktens kärror i
mobiliseringsförråden. 300-400 verkstäder, plåtslagerier och smedjor anlitas
enbart i mobiliseringsskedet för monteringsarbeten. För fortsatt verksamhet har
de ofta inte utmstning. Efter mobilisering avser verksamheten inom MRT främst
reparations- och underhållsarbeten.
Avsikten är att företagen skall drivas som i fred.
Personalen avlönas av företaget enligt gällande kollektivavtal. Detta gäller
all personal vid företaget, även tillförda värnpliktiga med uppskov samt icke
värnpliktiga. För personal som har tillförts med stöd av tjänstepliktslagen
gäller samma regel (12 § tjänstepliktslagen).
För motorreparafionstjänsten erfordras kvalificerad
personal för att sköta ledning, administration, reparationer och reservdelar.
Omkring 25 procent av behovet täcks genom värnpliktiga som har fått uppskov.
Resten är frikallade eUer beredskapsregistrerade icke värnpliktiga. Av den
erforderliga personalen beräknas 90 procent kunna stanna vid sina ordinarie arbetsplatser,
MRT:s första uppgift att göra civila fordon
användbara för militärt bruk är brådskande, eftersom den skall genomföras
samtidigt med en mobilisering. Vid planläggningen har man även på detta område
räknat med tio fimmars arbetsdag under sex dagar i veckan. Man räknar
emellertid med att ännu längre arbetstid kan komma att krävas tillfälligt vid
mobilisering men även senare. Avsteg frän nuvarande regler i författning eller
avtal om
Prop. 1981/82:179 37
arbetstidens
längd och förläggning måste därför kunna göras för att planeringen skall kunna
genomföras. Inte heller MRT-kungörelsen tar nämligen över de fredstida
bestämmelserna.
För motorbranschen finns anvisningar från
arbetarskyddsstyrelsen och i kollektivavtal som rör arbetsmiljön. MRT:s
verksamhet är tänkt att bedrivas på de ordinarie arbetsställena. Det är
antagligt att de normala mfinerna i arbetsmiljöhänseende kan följas. Strävan
bör vara att tiUämpa de bestämmelser som normalt gäller i arbetsmiljöhänseende
även under krigsfara öch krig. Verkstäder kan dock komma att flyttas,
nyupprättas eller skadas. Det måste då vara möjligt att göra avsteg från de
normala reglerna.
För motorteparationstjänstens vidkommande framgår
tydligare än beträffande mycken annan K-produktion att det normala
partsförhållandet arbetstagare-arbetsgivare mbbas. Arbetsledningen och
företagsledningen är i alla avgörande frågor underställd de reparationsledare
som finns på orten och i olika militära staber. Antingen måste företaget
frivilligt foga sig i dennes direktiv eUer drabbas det av förfogande.
Reparationsledaren kan även besluta om förflyttning av verksamheten helt eUer
delvis till annan plats, om vilka fordon som skall repareras på vilken
verkstad, om vad som skall repareras på den egna verkstaden och vad som skall
sändas till andra verkstäder för åtgärd. Motorteparationsledaren torde också
kunna utfärda direkfiv som fömtsätter omflyttning av personal meUan olika
verkstäder. Medbestämmandelagens regler om t.ex. förhandling kommer pä det
viset att förlora sitt avsedda innehåll när MRT träder i funktion.
3.6
Hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvården skall i krig bedrivas inom
tre organisafioner: den civila hälso- och sjukvården, civilförsvaret och
försvarsmakten. För den operativa ledningen och driften av den civUa hälso- och
sjukvården i krig svarar landstingskommunerna och de tre landstingsfria
kommunerna Göteborg, Malmö och Gotland. Civilförsvaret svarar för
räddningstjänsten och omhändertagande av skadade främst i tätorter.
Civilförsvarets uppgifter är dock under utredning av 1978 års försvarskommitté.
Det övervägs att låta kommuner och landstingskommuner överta ocksä
civilförsvarets nyss nämnda uppgifter. Försvarsmakten har en egen organisation
för de behov som främst de stridande förbanden har och som inte kan täckas av
den civila organisationen.
Krigsleveransplanläggning sker för
sjukvårdsmateriel och läkemedel. Den tyngre sjukvårdsmaterielen är som regel i
användning på den civila sidan. För försvarets del lagras motsvarande
specialmateriel såsom ambulanser, tält och fältröntgenapparater.
LagerhåUningen i fredstid av förbrukningsmateriel är liten. För
försvarsmaktens del finns utrustningsbehovet och första ersättningsbehovet i
lager. I övrigt är man även där beroende av snabb påfyllning. Det finns
inhemska producenter av förbrukningsmate-
Prop. 1981/82:179 38
riel,
men beträffande många artiklar är landet helt beroende av import. ÖEF lagrar
därför råvaror tiU en del ersättningsprodukter. Det tar emellerfid tid att få
igång ersättningsproduktion. Beträffande andra artiklar krävs en omdisponering
av produktionsresurserna med den tidsutdräkt och övriga startsvårigheter den
kan medföra. För ytterligare andra artiklar gäller det "bara" att
forcera den ordinarie produkfionen. Produkfionskapacitet finns ställd i malpåse
för vissa sprutor m.m.
Även efterfrågan på läkemedel förändras i krig;
behovet av vissa produkter minskar medan det för andra ökar kraftigt.
Försvarsmakten lager-håller utrustningsbehovet jämte första ersättningsbehovet
medan den civila sektorn har små lager. För försvarsmaktens del är
uthåUigheten mindre beträffande läkemedel än beträffande sjukvårdsmateriel.
Hälften av den nuvarande läkemedelsförbmkningen täcks av import, medan resten
tillverkas inom landet. Den egna tillverkningen är ofta beroende av
importbase-rade råvaror. K-produktionen avses ske i samma lokaler som för den
normala produkfionen. Dessutom är en mindre skuggfabrik och en
blod-vätskefabrik förberedda med igångsättningstider på några veckor.
Både beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel är
situationen sådan att ransonering kan bli nödvändig vid ett spänt
utrikespoUtiskt läge eller vid en avspärrning. Ransoneringen kommer i sådant
fall troligen att styras av socialstyrelsen. Ersättningsproduktion inom landet
kommer inte att kunna ersätta utebhven import, med säkerhet åtminstone inte
inledningsvis.
Med tanke på den ringa lagerhållningen av färdiga
produkter av sjukvårdsmateriel och läkemedel samt den långa igångkörningstiden
för K-produktion är det viktigt att K-produktion sätts i gäng tidigt vid en
gryende kris. Behovet av sådan tidig K-produktion bedöms vara väl så angeläget
som FMV:s mest prioriterade produkter. Goda fömtsättningar måste därför skapas
för en "tidig" start av ersättningsproduktion. För det ändamålet
måste arbetskraft anställas eUer omfördelas och arbetstiden utökas. Produktionen
är ofta lämpad för skiftgäng. Det är också angeläget att nyckelpersonal finns
tillgänglig och inte har semester eller annan ledighet. För sädan produktion
som fortgår med ordinarie produktionsmedel och i ordinarie lokaler torde några
dispenser i arbetsmiljöhänseende knappast vara nödvändiga annat än vad som kan
föranledas av utökad skiftgång. För ersättningsprodukfion och produktion i
reservfabriker kan emellertid även andra dispenser i arbetsmiljöhänseende
behövas. Fredsmässiga produktionsåtaganden kan komma att påverkas.
För försvarsmaktens del täcks behovet av
medicinalpersonal genom anstäUda vid försvarets medicinalkår och krigsplacering
av värnpliktiga. Även sjuksköterskor krigsplaceras vid försvarsmakten. I den
civUa hälso-och sjukvårdsorganisafionen krigsplaceras manlig medicinalpersonal
över värnpliktsåldern och kvinnlig medicinalpersonal. Där krigsplaceras även
från värnplikt frikallade och vapenfria tjänstepliktiga. Socialstyrelsen
krigsplacerar sammanlagt cirka 100000 personer.
Prop. 1981/82:179 39
Från och med den Ijuli 1981 gäller en ny lag om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
(prop. 1980/81:57, SoU 1980/81:23). Såsom fidigare har nämnts krigsplaceras
personalen i stor utsträckning. Med stöd av lagen kan de kallas till
tjänstgöring. Tjänsteplikten anses nödvändig för omfördelningen av personalen
i en krigssituation. Det har på detta område ansetts inte finnas utrymme för
frivilliga åtaganden. Den hälso- och sjukvårdspersonal som omfattas av
tjänsteplikten är i första hand personalen vid sjukhus och andra sådana
inrättningar. Vidare hänförs dit t.ex. privatpraktiserande yrkesutövare samt
den personal som biträder dem i vården (jfr lagen (1980:11) om tUlsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.).
De
flesta är krigsplacerade pä sina ordinarie arbetsplatser, men många byter både
arbetsplats och arbetsgivare. Även senare måste omflyttningar av personal kunna
ske snabbt efter behov. Medicinalpersonalens anställningsförhållanden måste
anpassas efter dessa krav. Medicinalpersonal har redan under normala
förhållanden ofta lång arbetstid. Ändå kan krav på utökad arbetsfid uppkomma,
t.ex. om värnpliktig medicinalpersonal inkallas tUl försvarsmakten.
3.7
Sammanfattning
Totalförsvarets planering sker i dag i mycket stor
utsträckning med utgångspunkt i fömtsättningar som inte har stöd i vare sig
lagstiftning eller kollektivavtal. Det synes vara en allmän uppfattning att de
arbetsrättsliga reglerna på ett eller annat sätt skaU ändras så att de inte hindrar
de avsedda beredskapsätgärderna. Endast härigenom skapas vidare förutsättningar
för att civilbefälhavare eller länsstyrelser skall författningsenligt kunna
agera i regeringens ställe i händelse förbindelserna med riksledningen ej kan
upprätthållas.
4
Beredskapsfrågor inom arbetsmarknadsdepartementets lagstiftningsområde
4.1
Allmänt
Administrativ beredskap inför oUka slags
krissUuafioner behövs på arbetsrättens område liksom för arbetsmarknaden som
sådan. Ofta har anta-gUs att ett angrepp på Sverige skulle komma fill stånd
först efter en successivt höjd spänning i vår omvärld. Under denna fid hoppas
man på olika sätt kunna vidta väsenthga beredskapshöjande åtgärder inom landet,
vilka av olika skäl har fått anstå under normala fredsförhållanden. Det gäller
främst produktion av materiel för försvarsmakten och övriga delar av
totalförsvaret men även utförande av befästnings- och skyddsmmsarbe-ten etc.
Det svenska totalförsvaret skaU emellertid också vara berett att
Prop.
1981/82:179 40
möta
situationer som inte medger nägon längre tid för beredskapshöjande åtgärder.
Det förstnämnda fallet med angrepp först efter en
tids förvarning har fidigare bedömts vara det mest sannolika. Vår materiella
beredskap har därför hållits ganska låg i förhoppningen om att viss tid kommer
att stå till buds för en intensiv och forcerad produktion. De senaste studierna
över tänkbara angreppsfall visar emellertid att ett överraskande angrepp eller
ett angrepp med ytterst kort förvarning kan komma att bli mer sannolikt. Detta
kräver ännu effektivare produktionsresurser. Och den slutsatsen måste också
komma till uttryck i de konkreta beredskapssträvandena.
Som närmare har berörts i avsnittet 3 förbereds landets
försörjning under svära kriser och krig inom ramen för det ekonomiska
försvaret. Som ett led i den verksamheten har beredskapsuppgifter för omkring
15000 försörjningsviktiga företag (s.k. K-företag) planlagts. I fråga om de ca
1 200 industrierna klargörs vilken produktion som företaget skall kunna åstadkomma,
volym och produktionshastighet. I samband med planläggningen av sådan
K-produktion beräknas också bl.a. vaije företags personalbehov i ett krisläge.
Inom totalförsvaret sker fortlöpande också en personalplanläggning som tar
sikte på hur arbetskraften i landet skall utnyttjas vid krigsfara eller krig.
Till bilden av produktionsapparaten vid kriser eller krig hör bl.a. ransonering
av råvaror och komponenter, produktion av ersättningsmateriel, arbetskraftsomflyttningar
och - mestadels - en av statsmaktema styrd produktion. Personalbehovet måste
också säkerstäUas för andra K-företag, t.ex. handels-, transport-, och
serviceföretag.
Planeringen för att möta ett väpnat angrepp på
Sverige kan emeUerfid inte inskränkas till fall då det kan sägas att krigsfara
eller krig föreligger. Som nyss har nämnts bygger vår materieUa beredskap på
att kompletterande produktion hinner komma till stånd innan landet utsätts för
ett angrepp. Särskilt försvarsmakten, sjukvärden och civilförsvaret är i
trängande behov av kompletterande materielleveranser vid beredskapshöjningar.
Beträffande dessa områden mäste K-produktion komma i gång på ett fidigt
stadium av en kris och antagligen innan det - av olika anledningar - kan
utsägas att landet befinner sig i krigsfara eller innan det är motiverat med en
aUmän mobilisering. I ett sådant skymningsläge får antas att riksdag och
regering inte kan handla öppet genom krislagstiftning el.dyl. De åtgärder som
man i detta läge vill genomföra är dels forcering av redan ufiagd produktion,
dels igångsättning av särskilt angelägen K-produktion, som dessutom har lång
starttid, såsom produktion av ammunition och sjukvårdsmateriel. Detsamma
gäller igångsättande av befästnings- och anläggningsarbeten och ett höjande av
den militära beredskapen. Den forcerade produktionen och K-produktionen kommer
då att få ske under utåt sett "normala" förhållanden.
I ett sådant skymningsläge kan antagligen
förfogandelagen inte tillämpas, ätminstone inte inledningsvis. För att
angelägen produktion skall
Prop. 1981/82:179 41
komma
i gång är behovsmyndigheterna helt hänvisade till frivilliga överenskommelser
med företagen och dessa i sin tur med de fackliga organisationerna. En
omständighet som också måste beaktas i detta sammanhang är företagens möjlighet
och vilja att åsidosätta annan produktion eller andra leveransätaganden till
förmån för beredskapshöjande produktion. Nägon möjlighet t.ex. för företagen
att häva ingångna avtal under åberopande av force majeure torde i det läget
inte finnas. Tillfrågade företag har bedömt att det - om än i varierande grad -
UkafuUt kommer att i praktiken finnas ett utrymme för forcerad produktion och
K-produktion under ett skymningsläge eller en dold kris.
De nu gällande författningarna pä arbetsrättens
område är avsedda att tillämpas under normala fredsförhållanden. Endast i nägot
enstaka fall finns uttryckliga bestäthmelser som tar sikte på kris- eller
beredskapsförhållanden (1 kap. 4§ arbetsmiljölagen och 18 §
arbetsmiljöförordningen). Som en särskild beredskapsförfattning finns dessutom
allmänna tjänstepliktslagen. I avsnitt 2 har berörts att varken
tjänstepliktslagen eller annan förfogandelagstiftning "tar över" den
fredstida arbetsrättslagstiftningen.
När det gäller att undersöka vilka krav på
flexibilitet som beredskapshöjande produktion och annan Uknande samhällelig
verksamhet stäUer på den arbetsrättsliga lagstiftningen, är det främst av
intresse att undersöka förhållandena vid ett krigsutbrott resp. i det s.k.
skymningsläget.
4.2
Krigsutbrott
4.2.1
Allmänna utgångspunkter
Den mest kritiska situationen inträder om landet
helt överraskande drabbas av ett angrepp. De största omställningarna i
samhället beräknas inträffa när försvarsmakten mobiUserar, när K-produktion i
vid bemärkelse sätts i gång och när olika samhällsfunktioner krigsorganiseras.
Dessa åtgärder måste vid ett överraskande anfall kunna genomföras samtidigt,
och det är i det läget som den arbetsrättsliga beredskapen ställs inför de
största påfrestningarna. Någon tid för förhandlingar eller beredningar finns då
inte. Även om läget kan bU sådant att anpassningarna kan genomföras efter hand
mäste beredskapsförfattningarna vara anpassade för kraven vid ett överraskande
krigsutbrott. Skulle stegvisa beredskapshöjningar bli möjliga, kan i stäUet ett
lämpligt urval av de förberedda författningarna komma till användning.
85-90 procent av de beredskapsplanlagda K-företagen
arbetar för folkförsörjningen och skall vid en kris fortsätta att producera
samma varor eUer tjänster som under normala förhåUanden. Produktionen skaU
liksom under normala förhållanden anpassas tUl efterfrågan. 10-15 procent av
K-företagen skall leverera särskilt beställda varor och tjänster åt vissa totalförsvarsmyndigheter
inom statsförvaltningen, landsfingen eller kommunerna. Det gäller varor och
tjänster som totalförsvarsmyndigheterna
Prop. 1981/82:179 42
behöver
för att kunna fullgöra sina uppgifter. Delar av denna verksamhet avser man att
om möjligt starta redan under ett skymningsläge.
Annan produktion och verksamhet än den som har
planlagts som K-produktion kommer att finnas också i ett krisläge. Hur stort
utrymme den kommer att få blir beroende av vilka resurser som tas i anspråk för
totalförsvaret. Statsmakterna har möjlighet att prioritera verksamhet genom
förfogandelagen men även genom ökad eller minskad resurstilldelning
(ransonering eller Ucensiering av råvaror, komponenter, energi etc). Arbetskraftstillgången
kan styras med hjälp av tjänstepliktslagen.
Genom förfogande enligt förfogandelagen för statens
eller annans räkning kan man tillgodose totalförsvarets eller
folkförsörjningens ofrånkomliga behov av egendom eller vissa tjänster. Däremot
kan arbetsinsatser inte tas i anspråk annat än i några undantagsfall.
Bestämmelser finns också som gör det möjligt att förfoga över produktionsmedel
och transportmedel samt annan egendom som behövs för framställning eller
förvaring av egendom eller för transporter. Det är alltså möjligt att ålägga en
fabriksägare som har arbetskraft att upprätthålla en tillverkning som är
betydelsefull för totalförsvaret eller folkförsörjningen. Vidare ges möjlighet
att tvinga en ägare av en fabrik att tillverka andra produkter än han normalt
gör för att fillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens behov.
Förfogandelagen behandlar i princip inte
arbetstagarnas del i produktionsresultatet. Tillämpningen av förfogande eller
tjänsteplikt enligt allmänna tjänstepUktslagen innebär enligt gällande rätt
inte heller i och för sig att den arbetsrättsliga lagstiftningen sätts ur
kraft, men den påverkar ändå den arbetsrättsliga lagstiftningen; vissa av
medbestämmandelagens regler kommer t.ex. i praktiken att förlora verklig innebörd.
Det blir i realiteten behovsmyndigheten som - antingen formellt genom
förfogande eller reellt genom ett hot om förfogande och tjänsteplikt, för
vilket företaget och de anställda viker sig - kommer att besluta om
verksamhetens inriktning. Även mer intema frågor för ett företag såsom
produktionstakt och platsen för verksamheten torde kunna påverkas på detta
sätt. Att den arbetsrättsliga lagstiftningen i betydande mån styr
fömtsättningarna för produkfion-ens bedrivande är dock en sak för sig.
Vid ett krigsutbrott eller under
beredskapstillstånd kommer andra betingelser att gälla för produktionen än
under normala förhållanden. Nya produkter skall tas fram. Produkter som inte
just då tillverkas skaU ersätta andra mindre angelägna. Samtidigt får man räkna
med att det råder brist på råvaror och komponenter. Gamla maskiner, lokaler och
tillverkningsprocesser kan därför komma att tas i bruk. Förutsättningarna för
en god arbetsmiljö minskar.
Hos en del producenter kommer produktionen att öka
kraftigt medan den hos andra minskar, nämligen om produktionen där är mindre
angelägen för totalförsvaret och folkförsörjningen. Inkallelser kommer
samtidigt att drabba stora delar av den ordinarie arbetsstyrkan. Stora och
snabba
Prop. 1981/82:179 43
omflyttningar
av arbetskraft blir därför nödvändiga. Efter mobilisering behövs dessutom en
ökad arbetsinsats frän de kvarvarandes sida. Detta fordrar i sin tur utökad
arbetstid och mindre möjligheter till ledighet samt en snabb beslutsgäng med
ett minimum av byråkrati och formalism.
4.2.2 Skrivbordsförfattningar
eller ej
En viktig fråga är i vad mån lagstiftning som är
avsedd att gälla vid ett krigsutbrott eller olika stadier av beredskapstillstånd
bör vara beslutad och utfärdad eUer om i stället förberedelser bör vara gjorda
i form av "skriv-bordslagstiftning" och motsvarande kollektivavtal.
Mot utfärdande av beredskapsförfattningar under
fredstid talar framför allt att det kan vara svårt att i förväg finna lagregler
som svarar mot stundens krav, att det utan yttre tryck och närmare kunskap om
de faktiska förhållandena kan vara svårt att vinna förståelse från
arbetstagarparten för vissa inskränkningar i 1970-talets arbetslivsreformer,
att en lagreglering på vissa områden inte är lämplig med hänsyn fill gällande
kollekfivavtals-reglering samt att detaljregleringen ej bör drivas för längt.
För ett utfärdande av krisförfattningar talar flera omständigheter. Eftersom
ett snabbt och överraskande angrepp pä Sverige numera anses vara det
allvarligaste hotet mot vårt land, bör beredskapen med hänsyn härtill vara sä
långt driven redan i fredstid att fidskrävande moment som beredningsarbete i
regeringskansliet och i riksdagen inte behövs för att beredskapen skall kunna
höjas. I stället skall de nya reglerna liksom annan beredskapslagstiftning
kunna träda i kraft omgående. Även andra förberedelser är nödvändiga.
Kollektivavtal måste t.ex. träffas eller åtminstone förberedas efter de ändrade
fömtsättningar som beredskapsförfattningarna innebär. Företagens behov av
personal och deras möjligheter att använda maskiner och lokaler är beroende av
beredskapsförfattningarnas innehåll. De lagliga fömtsättningarna för den
nuvarande verksamhets- och K-produktionsplan-läggningen måste fastställas och
öppet kunna användas även vid utbildning och övning. Slutligen är den mentala
beredskapen viktig, dvs. alla som kan beröras av de ändrade regelsystemen bör
på förhand veta vad som i stort sett kommer att gälla.
Ett ställningstagande i denna fråga kräver
ytterligare kunskap om vilka krav som möter och vilken typ av anpassning som
bör göras. Ställning måste även tas fill frågan om ansvarsfördelningen mellan
totalförsvarsmyndigheterna och arbetsmarknadens organisationer.
4.2.3 De
mest aktuella ämnesområdena för en tänkt arbetsrättslig särlag
stiftning med avseende på krigsutbrott
Under denna rubrik redovisas de krav på ändringar i
gällande lagstiftning (per den 1 januari 1982) som oftast har förts fram
framför allt av totalförsvarsföretag och myndigheter i samband med arbetet på
denna promemoria.
Prop.
1981/82:179 44
Medbestämmandelagen
En arbetsgivares förhandlingsskyldighet enligt
11-13 och 38 §§ gäller inte, om uppskov med arbetsgivarens beslut skulle
medföra störningar i produktionen eller annat liknande hinder fiU men för
totalförsvaret eller folkförsötjningen. Skyldigheten att primärförhandla med
central arbetsta-garorganisafion upphör. Den lokala fackföreningens
tolkningsföreträden faller bort.
AnstäUningsskyddslagen
Korttidsanställning eUer anstäUning för visst
arbete tUlåts. Uppsägningstiderna begränsas. Turordningsreglerna vid
permittering och uppsägning upphävs. Företrädesrätten till ny anställning
upphör. Varseltiderna eller motsvarande kortas.
AUmänna
arbetstidslagen
Den ordinarie veckoarbetstiden höjs tUl högst 60
timmar i veckan. Över-fidsmöjlighetema utvidgas.
Arbetsmiljölagen
En allmän bestämmelse införs, vari det sägs att man
vid tiUämpningen av lagen skall ta hänsyn tUl de särskilda
verksamhetsbefingelser som råder och fill verksamhetens angelägenhetsgrad för
K-produktionen. Ändrade bestämmelser införs om dygns- och veckovila.
Åldersgränsen för minderåriga som får användas i arbete sänks.
Semesterlagen
Semestern får vid behov begränsas så att den kan
läggas ut med högst 14 dagar per år. Resterande semester sparas. Semestern
behöver ej förläggas fill perioden juni-augusti.
Ledighetslagarna
Arbetstagarnas rätt till ledighet för utbildning
(även svenskundervisning) upphör. Rätten till ledighet för vård av barn
inskränks.
Rätten till ledighet för fackUga förtroendemän
begränsas i princip till uppdrag som avser den fackUga verksamheten på
arbetsplatsen eller verksamhet av betydelse för totalförsvaret. Arbetsgivaren
får rätt att skjuta på ledigheter som hindrar arbetets behöriga gång.
4.2.4
Kommentar till kraven på en särskild beredskapslagstiftning med avseende på
krigsutbrott
Det kan synas som om författningsändringarna främst
går ut på att ensidigt inskränka arbetstagarnas rättigheter utan att
arbetsgivarparten drabbas av motsvarande åtgärder. Det är därför angeläget att
framhålla att beredskapsplanläggningen inte är riktad mot någon särskild part
eller orga-
Prop. 1981/82:179 45
nisation
och att även arbetsgivarparten drabbas av en långtgående ofrihet. Han fråntas
sin beslutanderätt beträffande produktionens inriktning och bedrivande i stora
drag. Lönsamheten blir i stort sett vad myndigheterna medger. Garanterad
avsättning för produktionen föreligger endast i fråga om vissa vamslag, osv.
Den rent arbetsrättsliga beredskapsplanläggningen
måste därför ses i ett större sammanhang, där beredskapslagstiftningen befinns
omfatta och medge regleringar för såväl företag och arbetsgivare (enskilda och
allmänna) som arbetstagare. Därvid måste den offenfiigrättsliga beredskapslagstiftningen
också tas med i bedömningen.
Förfogandelagen ger sålunda långtgående möjUgheter
för totalförsvarsmyndigheterna att ingripa mot företag och enskUda
näringsidkare samt även mot enskUda personer. Fastigheter kan tas i anspråk med
nyttjanderätt. Annan egendom såsom produktionsmedel och transportmedel kan tas
i anspråk med äganderätt. Ägare till företag kan åläggas att utöva viss
verksamhet. Ransoneringslagen ger också stora möjligheter att genom Ucensiering
eller ransonering av förnödenheter styra konsumtionen för enskilda och
verksamheten hos företag.
Tjänstepliktslagen avser att underlätta
arbetskraftsförsörjningen. Den ger möjligheter att reglera arbetsförmedlingen
och främst den enskUdes anställning samt hans eller hennes skyldighet att
utföra arbete. Arbetsgivaren har dock enligt lagen ingen skyldighet att anta
den anvisade arbetskraften. Möjligen kan en sådan skyldighet konstrueras fram
med stöd av förfogandelagen (men den är tveksam). I lagen om offentlig
anställning finns ett par bestämmelser som reglerar statliga
anställningsförhållanden vid krig och krigsfara etc.
Vid sidan av dessa lagar framstår alltså de förändringar
som diskuteras beträffande den arbetsrättsliga lagstiftningen som ett
konsekvent led i beredskapsplaneringen. En lagstiftning är vidare nödvändig för
en enhetlig och rättvis reglering av de arbetsrättsliga frågorna, för att ge
ett nödvändigt planeringsunderlag och som en yttersta garanti för att
erforderliga åtgärder kan genomföras med snabbhet. Samma bevekelsegmnder finns
bakom förfogandelagen och ransoneringslagen. Liksom på de områden som behandlas
av de sistnämnda lagarna skall främst frivilliga åtgärder och överenskommelser
eftersträvas, men Uka lite som på de områdena kan statsmakterna i fråga om
arbetsrätten avhända sig möjligheten att inskrida.
4.3
Skymningslägen
4.3.1
Allmänna utgångspunkter
I ett skymningsläge gäUer det som nämnts att höja
försvarsberedskapen utan större åthävor. Man kan i det läget inte räkna med att
beredskapsförfattningar utfärdas eller sätts i kraft. Inte heller kan kanske
regering och riksdag öppet redovisa att särskilda ansträngningar görs
beträffande för-
Prop. 1981/82:179 46
svarsberedskapen.
En del beredskapshöjande materielbeställningar är beroende av att regeringen
beviljar anslag för ändamålet, men beslut om sådana anslag kan hållas hemliga.
I dessa lägen är det främst två typer av produktion som blir aktuell, forcerad
produktion och viss K-produktion. Forcerad produktion innebär att leveranserna
av i fredstid på sedvanligt sätt utlagda beställningar till totalförsvaret
påskyndas. Den K-produkfion som kan bli aktuell är som nämnts produktion av
ammunifion och sjukvårdsmateriel samt byggande av befästningar, skyddsmm och
andra anläggningsarbeten.
Självfallet måste också den militära beredskapen
höjas. Vad som i det följande sägs om den arbetsrättsliga regleringens
anpassning tUl K-produkfion m.m. gäller i än högre grad det militära försvaret
och dess organisation.
4.3.2
De arbetsrättsUga förutsättningarna
Här följer en genomgång av möjligheterna att inom
nu gällande ramar - författningar och avtal - på ett adekvat sätt höja
produktionen i ett skymningsläge.
Arbetstid
Vid forcerade leveranser och igångsättning av
K-produktion kommer nyanställningar knappast att räcka till för att möta
behovet av ökad arbetsinsats (frågan om kortfidsanställningar berörs i anslutning
till anställningsskyddet). Särskilt beträffande den yrkesskickliga
arbetskraften kan övertid bli aktuell. Vidare kan behövas ändrade arbetstider
och skiftgång. Vid en del enheter bör produktionen kunna bedrivas dygnet runt.
Arbetstidsfrågor regleras f.n. i allmänna
arbetsfidslagen och i 4 kap. arbetsmiljölagen (jfr dock SOU 1981:5). I allmänna
arbetstidslagen regleras främst frågor om arbetsfidens längd medan
arbetsmiljölagen behandlar arbetstidens förläggning.
AUmänna arbetstidslagen är dispositiv och kan helt
eller delvis ersättas av kollektivavtal. Enligt lagen fär arbetsgivaren inte ta
i anspråk mer än viss mängd ordinarie arbetstid och dämtöver viss övertid.
Arbetsgivaren kan således när särskilda skäl föreligger ta ut övertid med högst
48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad,
dock högst 150 timmar under ett kalenderår (allmän övertid). När synnerliga
skäl föreligger får en särskild nämnd, arbetstidsnämnden, medge ytterligare
övertid med högst 150 timmar under ett kalenderår (extra övertid).
Redan i den normala fredsprodukfionen utnyttjas
ofta den tillåtna övertiden (enligt lagen eller enligt kollektivavtal)
maximalt. För ett skymningsläge kan aUtså mer övertid behöva tas ut än vad som
har medgetts enligt lagen eller kollektivavtal. I första hand kan då övervägas
en beredskapslagstiftning som medger att övertid tas ut som allmän övertid
utan att taket (enligt lagen) vid 150 timmar per år står kvar. Begränsningarna
i fråga om
Prop. 1981/82:179 47
övertidsuttag
under en fyraveckorsperiod och kalendermånad skulle däremot bestå. I andra
hand kunde tänkas en lösning om att behövlig övertid får tas ut som extra
övertid, dock även här med slopande av det lagfästa taket vid 150 timmar per
är. Väljer man att låta arbetstidsuttaget gå via den extra övertiden, måste en
ansökan om extra övertid godkännas av arbetstidsnämnden. Om emellertid hela
lagen har ersatts av kollektivavtal, finns inte möjligheten för
arbetstidsnämnden att lämna dispens för extra övertid, utan den frågan får
lösas efter förhandlingar.
Enligt nuvarande ordning är således möjligheterna
att ta ut överfid begränsade till vad som sägs i lagen eller kan ha
överenskommits i kollektivavtal. Den enda realistiska möjlighet som med
regelsystemets nuvarande utformning stär till buds i ett skymningsläge för att
få till stånd ett ökat uttag av övertid är kollektivavtalsvägen. Det äterstår
att bedöma om den vägen är framkomlig i det praktiska Uvet. Parterna måste
t.ex. kunna komma överens och helst utan fidsspillan. Redan träffade eller
åtminstone förberedda kriskollektivavtal synes vara ett oundgängligt krav.
Om inte avtalsvägen kan användas, återstår
möjligheten att riksdagen -eller regeringen efter riksdagens bemyndigande -
beslutar om tvingande bestämmelser med rätt till uttag av överfid i ett
skymningsläge. En fråga blir då hur övertiden skall få tas ut: enligt
arbetsgivarens ensidiga beslut eller efter godkännande av arbetstidsnämnden. En
konsekvens av att frågan om övertid under skymningsläget mäste
författningsregleras blir att reglerna om övertidsuttag måste ta över
eventuella koUektivavtalsbestäm-melser om övertid. Detta kan i sin tur medföra
komplikationer. Övertidsbestämmelserna kan t.ex. vara kopplade fill
avtalsregler om övertidsersättning.
I 4 kap. arbetsmiljölagen återfinns bl.a.
bestämmelserom raster, dygnsvila och veckovila. Bestämmelserna är dispositiva.
Annat kan aUtså avtalas mellan parterna. I den mån avtal inte förekommer, får
enligt lagen avvikelse ske från bestämmelsen om nattvila, när ett visst arbete
måste pågå med hänsyn tiU sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild
omständighet. Från bestämmelsen om veckovUa fär avvikelse ske tUlfäl-ligtvis,
om det föranleds av ett särskilt förhåUande som ej har kunnat fömtses. Om avtal
inte förekommer, får vidare arbetstidsnämnden medge undantag från lagens
bestämmelser, om särskilda skäl föreligger.
Vissa möjligheter finns således att inom ramen för
den gäUande lagstiftningen utverka sädana förändringar rörande arbetstidens
förläggning som har betydelse i ett skymningsläge. Om parterna i kollektivavtal
har beslutat om en annan ordning än som anges i lagen, kan dock inte
arbetstidsnämn-den meddela dispens. Situationen blir således densamma som
beträffande allmänna arbetsfidslagen. Kan parterna inte antas komma överens,
blir författningsändringar erforderliga.
Härtill kommer att även om arbetsfidens omfattning
samt reglerna om raster samt dygns- och veckovila är författningsreglerade,
arbetstidsfrå-
Prop. 1981/82:179 48
gorna
i övrigt - arbetstidens början och slut, skiftgång m.m, - regleras genom
kollektivavtal. Skulle det i ett visst läge befinnas mest ändamålsenligt att
författningsreglera arbetstidsuttaget får ställning alltså tas fill i vad män
det ocksä krävs tvingande författningsregler om dessa frågor. I det
sammanhanget bör vidare beaktas att en rad ersättningsfrågor som hänger samman
med arbetstidens ökning, dvs. övertidsersättning, kompensafionsledighet osv.,
tradifionellt allfid har varit kollektivavtalsreglerade.
När det gäller förlitandet på en avtalsreglering är
det givetvis ett osäkerhetsmoment att frågorna är beroende av att två eller
flera parter kan komma överens i avtal. Den enda möjligheten som f.n. finns för
regeringen - och som även är användbar i ett skymningsläge - är bemyndigandet i
4 kap. 9§ arbetsmiljölagen, enligt vilket regeringen eller förvaltningsmyndighet
som regeringen bestämmer ges rätt att utan hinder av lagen meddela särskilda
föreskrifter om arbetstidens förläggning vid vägtransport och luftfart. I
övrigt fordras lagsfiftning av riksdagen. Det bör då beaktas, att t.ex. frågor
om övertidsersättning är av den beskaffenheten att de knappast kan regleras av
regeringen efter riksdagsbemyndigande utan att det i så fall krävs regler
direkt i lag.
Sammantaget visar redogörelsen på att man på detta
område i så betydande grad kommer i kontakt med kollektivavtalsreglering, att
en specialreglering i kollektivavtalets form framstår som den metod som i
första hand bör prövas. Samtidigt bör dä beaktas behovet av vissa ätgärder från
statsmakternas sida som främjar en enhetlig avtalsreglering eller att avtal
kommer till stånd. Även arbetsplatser utan kollekfivavtal måste beaktas.
Arbetsmiljö
Vid forcerad produktion och K-produktion kan äldre
verkstäder och maskiner som har behållits för detta ändamål behöva åter tas i
bmk. Detta liksom användning av t.ex. alternativa tillverkningsprocesser, vilka
måste fillgripas i brist på råvaror (exempelvis legeringsmetaller), komponenter
m.m. kan strida mot föreskrifter som har meddelats för normala fredsförhållanden
med stöd av arbetsmiljölagstiftningen. Ökat antal anställda och utökad
arbetstid kan också medföra att utrymmen såsom värmestugor, omklädningsrum och
matsalar inte fyller kraven enligt föreskrifter eller avtal. Vid utökad
arbetsfid kan också gränsvärden enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
överskridas.
Den gmndläggande författningen på detta område är
arbetsmiljölagen. De mer konkreta miljöbestämmelserna återfinns oftast i
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter eller i kollektivavtal.
Arbetarskyddsstyrelsen kan också inom de allmänna förutsättningar som anges i
arbetsmiljölagen meddela dispens från allmänt gällande föreskrifter.
Beträffande frågor som regleras i kollekfivavtal kan styrelsen dock inte
ingripa. Eventuella dispenser frän arbetsmiljömyndigheternas sida blir dock
beroende av om de ryms inom arbetsmiljölagens aUmänna ramar. Det torde emellertid
vara tveksamt om
Prop.
1981/82:179 49
exempelvis en avställd smedja skall anses ha sådan
arbetsmiljö som är "tillfredsstäUande med hänsyn fill arbetets natur och
den sociala och tekniska utveckUngen i samhället" (jfr 2 kap. I § första
stycket arbetsmiljölagen). Om svaret blir nekande, finns ingen
dispensmöjlighet enligt nuvarande regler. Den utväg som i stället får anlitas
blir en förtattningsändring, vilken medger särskilda dispenser i ett
skymningsläge.
11 kap. 4 § arbetsmiljölagen anges
att regeringen eller förvaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, kan
beträffande försvarsmakten och civilförsvaret meddela särskilda föreskrifter i
frågor som avses i lagen (jfr SOU 1976:1 sid. 289ff, 393f; prop. 1976/77:149
sid. 207ff, 388.) 118 § tredje stycket arbetsmiljöförordningen har sedan
arbetarskyddsstyrelsen bemyndigats att utan hinder av arbetsmiljölagen meddela
särskilda föreskrifter beträffande försvarsmakten och civilförsvaret för det
fall riket befinner sig i krig eller i krigsfara.
Bemyndigandet i 1 kap. 4§
arbetsmiljölagen omfattar alltså inte hela totalförsvaret. De delar av detta
som är uteslutna är det ekonomiska försvaret, det psykologiska försvaret och
vad som under en samlingsbeteckning brukar kaUas övrigt totalförsvar, vilket
bl.a. innefattar poUs och sjukvård. I första hand bör alltså övervägas i vad
mån bemyndigandet i arbetsmiljölagen bör vidgas till att omfatta även det
ekonomiska försvaret. I försvarsförberedelserna är det dessutom av vikt att
hela totalförsvaret kan deha. Bemyndigandet i arbetsmiljölagen bör därför
utvidgas till att avse hela totalförsvaret. Om en avgränsning av bemyndigandet
bör ske, kan en lösning vara att detta endast avser "verksamhet av
betydelse för försvarsberedskapen" eller situafioner när totalförsvaret
träder i verksamhet för att möta ett befarat väpnat angrepp (beträffande
lämpligheten att använda begreppet totalförsvar för ett bemyndigande, jfr prop.
1979/80:176 sid. 8-9, 49-50, 52-53,). Bemyndigandet i 18 § tredje stycket
arbetsmiljöförordningen bör i motsvarande mån ändras.
Efter sådana ändringar finns
möjligheter för arbetarskyddsstyrelsen att meddela ändrade föreskrifter eller
dispenser från fredskraven för ett skymningsläge. Vid utformningen av
bemyndigandena bör fillses att de utformas så att föreskrifter kan utfärdas
redan under normala fredsförhållanden.
ArbetsförmedUng
Arbetskraftsplanläggningen görs av
statliga och kommunala myndigheter samt av krigsviktiga företag med biträde av
länsarbetsnämnderna enligt anvisningar av arbetsmarknadsstyrelsen.
Planeringsfömtsättningen är -enligt regeringens anvisningar för den civila
sektorns planläggning - att allmän mobilisering sker. Genomförandet av
arbetskraftsplanläggningen baseras i sista hand på de tvångsmedel som
tjänstepliktslagen erbjuder. I ett skymningsläge får man däremot helt lita till
de konventionella arbetsförmedlingsmetoderna eftersom tjänstepliktslagen då
inte är tUlämplig. Både för den forcerade produktionen och för K-produktionen
krävs emel-4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 179
Prop.
1981/82:179 50
lertid
ganska betydande tillskott av arbetskraft. Enligt nuvarande regler finns små
möjligheter att vid arbetsförmedling gynna företag med forcerad produktion
eller K-produktion.
Den gmndläggande principen för
förmedlingsverksamheten vid arbetsförmedlingarna finns intagen i 4 § första
stycket arbetsmarknadskungörelsen. Den lyder: "Arbetsförmedlingen skall
inhämta och lämna saklig och så fullständig information som möjligt i de
avseenden som har betydelse för såväl arbetssökande som arbetsgivare." I
prop. 1974:1, bilaga 13, gav Kungl. Maj:t riksdagen tillkänna bl.a. följande om
arbetsförmedlingens uppgifter och förmedlingsarbetets inriktning: "I
förmedlingsarbetet skall eftersträvas att sökandens önskemål och
arbetsförutsättningar klarläggs, att arbetsmarknadspoUfikens medel utnyttjas
för att ge sökanden möjlighet att ta arbete som nära ansluter till hans
önskemål och förutsättningar samt att samråd etableras i syfte att anpassa
arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till de sökandes fömtsättningar. Mot
bakgmnd av dessa förmedlingsinsatser bör arbetssökande erbjudas lediganmälda
anställningar, i vilka arbetsuppgifterna är sådana som sökanden bedöms kunna
fullgöra".
I skymningslägena är önskemålet snarast att
förmedhngsarbetet skall kunna inriktas på att prioritera arbetskraftsbehovet
hos de företag som har forcerad produktion eller K-produkfion. Sådana önskemål
om förmed-Ungsverksamheten i ett skymningsläge ryms inte inom ramen för 4 § arbetsmarknadskungörelsen.
Arbetsmarknadskungörelsen kan således behöva ändras.
Uthyrning
(lån) av arbetskraft
Ett företag som skall sätta igång forcerad
produktion eller K-produktion kan ha ett behov av att låna yrkesskicklig
arbetskraft från andra företag, om detta företag och de enskilda arbetstagarna
går med på det. Det kan bl.a. gälla personal som enligt
totalförsvarsplaneringen skaU arbeta vid just det K-producerande företaget vid
en allmän mobilisering. En sådan utlåning kan dock i vissa situationer faUa
under lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, där det
bl.a. stadgas att arbetsförmedling inte får bedrivas i förvärvssyfte. Ett
företag kan nämligen knappast tänkas avstå från arbetskraft utan att få
ersättning för det. Det är inte heller möjligt att ändra lagen så att
vinstgivande arbetsförmedling fillåts, ty en sådan ändring skulle strida mot
ILO:s konvenfion nr 19 angående avgifts-krävande arbetsförmedlingsbyråer. Konvenfionen
medger dock att arbetsförmedling får ske mot täckande av självkostnaderna för
verksamheten. Ersättning för förmedUngen skall enligt lagen fastställas av
arbetsmarknadsstyrelsen som också skall ge tillstånd till verksamheten. Det
torde inte vara lämpligt att för förevarande fall i författning ange hur sådana
ersättningar skall beräknas, men via underhandskontakter vore det kanske möjligt
att finna en enligt konvenfionen godtagbar beräkningsgrund som bidrar fill att
företagen är villiga att låna ut arbetskraft i de berörda fallen.
Prop. 1981/82:179 51
AnstäUningsskydd
För att kunna forcera produktionen eller starta
K-produktion kommer företagen att behöva öka antalet anställda. Det gäller
oftast anställningar för att utföra arbetsuppgifter, beträffande vUkas
varaktighet man redan från början kan bedöma att den är begränsad.
Varaktigheten av K-produktion är av naturliga skäl svårfömtsägbar. I en del
fall beställs begränsade serier, i andra förutsätts att produktionen skall
fortgå så länge krisen varar. Enligt den nuvarande lagen om anställningsskydd
får tidsbegränsade anställningar utnyttjas endast om det föranleds av
arbetsuppgiftemas särskilda beskaffenhet. Anställningar av begränsad
varaktighet gjorda i syfte att klara av en produktionstopp eller annan
tillfäUig arbetsbelastning anses inte tillåtna enligt gällande rätt och torde
alltså inte heller vara det i de här aktuella fallen. Under de nämnda
fömtsättningarna är arbetsgivarna tveksamma tiU att i ett skymningsläge i
stället tUlsvidareanställa personal. Avsteg från anstäUningsskyddslagens regler
fär dock ske genom kollektivavtal (se DsA 1980:2 och 1981:6). En viss
möjlighet finns således att inom gällande lagstiftning nå det önskade målet,
men det förutsätter att parterna kan komma överens. I annat fall får
lagbestämmelser för skymningsläget övervägas.
Om regeringens förslag tUl ny anställningsskyddslag
(prop. 1981/82:71) antas av riksdagen, torde tUlräckliga fömtsättningar finnas
för en temporär utvidgning av arbetsstyrkan vid forcerad produktion eller
K-produktion. Någon särskild beredskapsförfattning behöver således inte
övervägas.
L
edighetslagarna
De s.k. ledighetslagarna medför att arbetsgivaren
inte fullt kan använda de anställda i produktionen eller för annan verksamhet.
Vill arbetsgivaren därför såsom i ett skymningsläge öka arbetsinsatsen, måste
det vara fördelaktigare att ta i anspråk yrkeskunnig personal som av någon
anledning ej är i tjänst än att nyanställa personal som är obekant med
arbetsuppgifterna. I ett skymningsläge måste detta vara särskilt angeläget med
hänsyn till att de beredskapshöjande åtgärderna skall få snabb effekt. Å andra
sidan är de åtgärder, som här diskuteras, avsedda för skymningslägen när beredskapshöjande
åtgärder inte bör få alltför ingripande verkningar för samhället i stort.
Därför bör selektiva åtgärder och ej generella väljas. På ett område är det
dock särskilt angeläget att kunna avkorta eller återkalla ledigheter, nämligen
beträffande försvarsmakten. Bland försvarsmaktens fast anställda personal finns
specialister och befattningshavare i nyckelpositioner, vilkas utevaro från
arbetet skulle inverka menligt pä den militära beredskapen. En
författningsändring kan för deras del bU nödvändig. För övriga gmpper skulle i
första hand en avtalsreglering av frågan kunna övervägas.
En av de s.k. ledighetslagama är lagen (1978:410)
om rätt fill ledighet för vård av barn, m.m. En arbetstagare har enligt
föräldraledighetslagen en
Prop.
1981/82:179 52
ovillkorlig
rätt tiU ledighet från sin anställning. Lagens bestämmelser medger för
närvarande inte sådana inskränkningar i ledigheten vilka nyss har angivits som
önskvärda. Lagen är vidare indispositiv i sä måtto att inskränkningar i själva
rätten till ledighet inte kan göras i kollektivavtal. För att nå de uppställda
önskemålen erfordras således ändringar i lagen och eventuellt också
kollektivavtal. En metod skulle exempelvis vara att lagreglerna gordes
dispositiva på lokal nivå. Vad redan beviljade ledigheter beträffar bör
uppmärksammas, att lagsfiftning eller kollektivavtal normalt aldrig ges
retroaktiv verkan. I sådana fall krävs alltså friviUiga överenskommelser.
Medbestämmandelagen
Vid övergång tUl forcerad produktion och
K-produktion kommer en arbetsgivare gång efter annan att behöva fatta beslut
som innebär förhandlingsskyldighet enligt 11 § första stycket
medbestämmandelagen. Det kan gälla omfördelning av produktionen, startande av
ny produktion, omfördelning av personal, användande av andra lokaler, ändrade
arbetstider, övertid, annan skiftgång, anställning av ny personal etc. Det
anges i 11 § andra stycket att om synnerliga skäl föranleder det, så får
arbetsgivaren fatta och verkställa beslut innan han har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt första stycket. Den regeln kan bli tillämplig i
vissa sådana lägen. Förhandlingsskyldigheten kvarstår emellertid även om
arbetsgivaren har nyttjat möjligheten att fatta beslut innan
förhandlingsskyldigheten har fullgjorts. Företrädare för olika K-företag har i
samband med sin planeringsverksamhet uttryckt oro för att arbetsledningen i
det viktiga omställningsskedet alltför mycket blir upptagen med förhandlingar
till men för produktionen och att förhandlingssystemet i sig kan medföra
förseningar. Man har inte vänt sig mot samverkan med arbetstagarna, vilken man
tvärtom anser vara en nödvändighet och till fördel för en effektiv omställning,
utan mot att fredslagstiftningen kan medföra alltför tidsödande beslutsprocesser,
särskilt om en rad tiUhörande frågor (t.ex, om betalningen) skall avhandlas
före förhandlingens avslutande,
11 § andra stycket medbestämmandelagen ger som
nämnts möjlighet för arbetsgivaren att fatta och verkställa beslut utan
fullgjord förhandlingsskyldighet, om synnerliga skäl föranleder det. Forcering
av en leverans behöver i sig inte innebära att synnerliga skäl föreligger, men
om forcering-en beror på beredskapsskäl kan bedömningen bli en annan. Likaså
torde igångsättning av K-produktion kunna utgöra sådana synnerliga skäl som
avses i 11 § andra stycket medbestämmandelagen. Motsvarande bestämmelser finns
i 38 § om entreprenader m.m. Liknande regler med undantag för synnerliga skäl
finns vidare i 33 § tredje stycket och 34 § andra stycket medbestämmandelagen i
fräga om tolkningsföreträdessituationer (jfr undantaget i förtroendemannalagen
från reglema om arbetstagarsidans tolk-
Prop. 1981/82:179 53
ningsföreträde
när det är risk för säkerheten på arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner
eller därmed jämförliga intressen).
Vid forcerad produkfion eller omställning till
K-produkfion är det som nämnts en rad åtgärder som kommer att vidtagas i snabb
följd. Det kan komma att innebära att förhandlingsskyldigheten beträffande en
rad fattade och verkställda beslut får fullgöras i efterhand. Arbetstagarnas
möjligheter att påverka skeendet minskar då naturligen. Arbetsgivaren är å
andra sidan beroende av att arbetstagarna har insikt i de problem som skall
lösas och att det sker i samförstånd med dem. Det bör därför vara i parternas
intresse att för ett skymningsläge finna enkla och informella former för
information, förhandling och beslutsfattande. En fråga som därvid kan vara värd
att överväga är huruvida, som ett led i en förenklad beslutsprocess,
arbetstagarsidan kan enas om en gemensam representation för flera
arbetstagarorganisationer. Sammanfattningsvis bedöms medbestämmandelagen, om
den kompletteras med kollektivavtal om dess tillämpning i ett skymningsläge, i
sin nuvarande utformning kunna tillämpas. Frågan bör dock uppmärksammas i
anslutning tiU den pågående översynen av lagen.
5
Organisatoriska frågor
En av principerna för totalförsvaret är att den
myndighet eller motsvarande som har ansvaret för en viss verksamhet i fred
skaU ha ansvar för den verksamheten också i krig. Även om en lagsfiftning på
arbetsrättens område som har förberetts för krigsutbrott eller
beredskapstillstånd skuUe innebära många förändringar i förhåUande till de i
fred gällande bestämmelserna, bör dock liksom i fredstid lämnas utrymme för
kollektivavtal. Man måste emellertid också kunna räkna med att sådana avtal
verkligen kommer att ingås. På samma sätt som beredskapsförfattningar beslutas
eller förbereds i fredsfid bör också avtal för beredskapsförhållanden
färdigställas eller förberedas. Det är åtskilliga nya kollektivavtal som mäste
träffas om en beredskapslagstiftning sätts i kraft, och det skulle innebära
stora tidsförluster och svårigheter (exempelvis ett av myndighetssamtal blockerat
telefonnät), om förhandlingsarbetet började först då utan några förberedelser.
För denna förhandlingsverksamhet kommer det under alla förhållanden att
behövas en väl förberedd organisation hos arbetsmarknadspar terna.
Beredskapsförfattningarna kan som nämnts komma att
innehålla ett flertal ändrade bestämmelser för det arbetsrättsliga området.
Dispenser kommer också att behöva meddelas för enskilda arbetsplatser i mycket
störte utsträckning än under normala fredsförhållanden. Förändrade samhällsekonomiska
betingelser kan också antas råda. Slufiigen kommer nya kollektivavtal att få
tillämpas på skilda områden. Dessa omständigheter var för sig eller sammantagna
kan lätt leda tiU osäkerhet pä arbetsplatser-
Prop. 1981/82:179 54
na.
Information om förändringarna och bevekelsegmnderna för dem måste därför
spridas genom kanaler som åtnjuter de berördas förtroende. 1 betydande
utsträckning bör partemas egna informafionsvägar utnyttjas. Även sådan
informafion och samordningen av den inom huvudorganisationerna bör förberedas
som ett led i den administrativa beredskapen. Den mentala beredskapen är viktig
för planering och förståelse för vad situationen kommer att kräva. Lugn på
arbetsmarknaden är en avgörande faktor för en effektiv krigsproduktion och för
totalförsvarets strävanden i övrigt.
Trots förberedelser och information måste man
vidare räkna med att oro kan uppstå på arbetsplatserna i ett krisläge. Åtgärder
för att komma till rätta med sådan oro, som även kan vara ett led i subversiv
verksamhet, måste förberedas. Arbetsmarknadens parter har betydande uppgifter
på detta område.
För att de nämnda funktionerna skall kunna
tillämpas, bör organisationerna på arbetsmarknaden ha en förberedd
beredskapsorganisation. Detta gäller bäde huvudorganisationer och förbund.
Det är angeläget att huvudorganisationerna i sin
beredskapsorganisation lätt kan samarbeta med regeringskansliet. Däremot är det
osäkert om de bör representeras med företrädare i arbetsmarknadsdepartementets
krigsorganisation. Antagligen vore det bättre att varje organisafionsledning
vid behov snabbt kunde komma till samråd med regeringen men också sammanträda
inbördes. Därför bör kanske övervägas organiserandet av förhandlingsdelegationer
för arbetsmarknadens parter, avsedda att vid krig eller krigsfara förläggas i
anslutning fill regeringens krigsuppehållsplats.
Vid ett krigsutbrott eller vid beredskapstillstånd
kommer riksdagen eller, efter delegering, regeringen att förordna om de
undantag eller förändringar som behövs för att lagstiftningen på arbetslivets
område skaU anpassas till totalförsvarets krav. Efter ett sådant beslut bör
arbetsgivare och fackliga företrädare snabbt kunna träffa överenskommelse om de
arbetsförhållanden och anställningsvillkor som skaU tillämpas med anledning av
beslutet. Värdet av centralt förberedda avtal kan därvid inte överskattas.
Samtidigt måste förmodligen inrättas skiljenämnder. Kan överenskommelse inte
träffas om arbetsförhållanden och anstållningsviUkor, kan på parts begäran
skiljenämnd besluta i saken. Vid krig eller krigsfara torde fackliga
stridsåtgärder från någondera sidan få anses uteslutna, och det blir aUtså
fräga om obligatorisk skiljenämnd. Skiljenämnderna blir även lönenämnder för
dem som fullgör tjänsteplikt.
De skiljenämnder som bör inrättas är förslagsvis
följande: en central avtalsnämnd, sex branschavtalsnämnder och tjugofyra
regionala avtalsnämnder. Den centrala avtalsnämnden tar upp ärenden, vari på
arbetstagarsidan en huvudorganisation eller en förhandlingskartell är part.
Branschavtalsnämnderna tar upp ärenden, vari på arbetstagarsidan ett förbund
eller en motsvarande organisation är part. Övriga företrädesvis lokala
tvistefrågor tas upp av den regionala lönenämnden i det län, vartill
Prop. 1981/82:179 55
ärendet
kan hänföras. Av branschavtalsnämnderna föreslås en ta upp ärenden som berör
det kommunala området och en ärenden som berör det statligt lönereglerade
området. En branschavtalsnämnd skall ta upp ärenden som avser privatanställda
tjänstemän. Övriga tre nämnder skall handlägga avtalsfrågor inom
arbetarområdet, nämligen en ärenden frän industrin, en ärenden från byggnads-
och anläggningsbranschen och en ärenden från transport- och servicenäringama.
De tjugofyra regionala avtalsnämnderna kan lämpligen inrättas i anslutning
fill krigslänsstyrelsernas sektioner för arbetsmarknad.
Till krigslänsstyrelsernas arbetsmarknadssektion,
som framdeles kan komma att bestå av den sammanslagna länsarbetsnämnden och
yrkesinspektionen, kan det övervägas att knyta en särskild
partsrepresentafions-grupp (ev.skiljenämnden) som bör bhräda i
arbetsmarknadsfrågor i stort (även med information) samt också fungera som
"brandkår" när det uppstår oro på arbetsplatserna inom regionen. Det
ligger i sakens natur att samtliga dessa organ bör bemannas med framstående
företrädare (dock företrädesvis icke värnpliktiga) för berörda organisationer
på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Det är ett beredskapskrav att till
företrädare inte utses den som redan fömt har angelägna uppgifter inom
totalförsvaret.
6
Sammanfattning och förslag
1978 års försvarskommitté har i sitt betänkande
Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (Ds Fö 1981:1) tagit upp frågan om den
administrativa beredskapen på arbetsrättens område. Försvarskommittén
konstaterar att det saknas arbetsrättsliga beredskapsförfattningar men att
arbetet på sädana har påbörjats. Den understryker vikten av att arbetet
påskyndas och leder fram tUl de författningsförslag som erfordras.
Försvarskommittén fortsätter: Arbetet bör bedrivas i samverkan med parterna på
arbetsmarknaden. Därvid bör man utreda vUka författningsregler som behövs för
att tillgodose behovet av dispenser och avsteg från normalt gäUande
förordningar vid kriser och krig. Problemen i ett s.k. skymningsläge bör därvid
enligt kommitténs mening ägnas särskild uppmärksamhet.
När det gäller att omsätta försvarskommitténs
uttalanden i praktiskt handlande, bör en första uppgift vara att få fram
bestämmelser, som omedelbart kan tillämpas vid ett övertaskande anfall. Om
bestämmelserna återfinns i författningar eUer i kollektivavtal är av
underordnad betydelse, bara snabbhetskriteriet är uppfyllt. Endast härigenom
tillgodoses beredskapskravet och skapas en parallellitet mellan den
arbetsrättsliga och den övriga beredskapslagstiftningen och endast på det
sättet undanröjs en rad verkställighetshinder och osäkerhet om hur
arbetsmarknadsparterna skall agera i ett utsatt läge. Skulle
händelseutveckUngen bli sådan att beredskapen kan höjas stegvis, exempelvis
genom att olika beredskapsgrader anbe-
Prop. 1981/82:179 56
falls,
kan ett urval göras av de bestämmelser som har förberetts i fred för
fillämpning i beredskapshöjande syfte.
Planeringen bör emellertid inte i första hand ske
för att möta en stegvis och jämförelsevis långsamt ökande kris utan för den
farligaste händelseutvecklingen. Denna bedömning har också stöd i
försvarskommitténs uttalande att den tekniska utvecklingen har ökat risken för
ett överraskande anfall på Sverige. Beslutade och utfärdade författningar,
erforderUga re-geringsbemyndiganden samt färdiga kollektivavtal svarar bäst mot
det uppställda målet. Efterges dessa krav, blir beredskapen sämre.
Ett andra mål för arbetet med den administrativa
beredskapen på arbetsrättens område bör vara att genomföra ett system som
också medger erforderliga beredskapshöjningar redan i ett s.k, skymningsläge.
Kravet på snabbhet är där inte lika absolut. Däremot finns krav pä att åtgärder
kan vidtas utan att alltför stor uppmärksamhet väcks och med stöd av, i stort
sett, författningar och avtal som är avsedda för ordinära förhållanden. Även
för dessa situationer krävs emellertid en på förhand fasfiagd handlingslinje,
så att den erforderliga beredskapshöjningen inte motverkas genom osäkerhet
eUer tvister om hur de annalkande problemen bör mötas.
En tredje uppgift för beredskapsplaneringen är att
finna en ändamålsenlig organisation för arbetsmarknadsparternas deltagande i
totalförsvaret. Utgångspunkten därvidlag bör vara en partsmedverkan och ett
medansvar för arbetsmarknadens organisationer som relativt sett inte är mindre
än det som förekommer under normala fredsförhällanden.
Även om de nu angivna målsättningarna knappast
bestrids av någon, är det tydligt att det återstår mycket arbete innan man
uppnår en fullständigt färdig arbetsrättslig beredskap genom lagstiftning och
kollektivavtal inför ett övertaskande anfall. Dels kan det vara svårt att i
fredstid vinna enighet om rättsreglernas innehåll och dels föreligger alltid en
betydande osäkerhet om de framtida faktiska förhållanden som bestämmelserna
avser att reglera. Genom att inte i förväg, dvs. under normala förhållanden,
fatta beslut om och offentliggöra lagar och kollektivavtal slipper man en
diskussion om reglernas innehåll och det berättigade i att utan vidare ge upp
förmåner som har vunnits i facklig kamp. Den diskussionen skjuter man helst upp
till en stund dä krisen står för dörren. Diskussionen kan då vara lättare att
föra, när stundens allvar är påtagligt för alla. Frågan är bara om en sådan
undfallenhet inför problemen över huvud är förenlig med det av statsmakterna
fastställda kravet på administrativ beredskap. Dessutom borde en sådan
fredstida diskussion ge värdefull mental beredskap och föra diskussionen om
arbetsrätten i krig ett steg närmare mälet. 1 en kaotisk överfallssituation
blir det inte tid för några längre överläggningar.
En annan fräga, som hänger samman med
offentliggörande av beredskapsförfattningar och kollektivavtal är hur
beredvilligheten att avstä frän förmåner påverkas. Uppnås enighet parterna
emellan, är det uppenbarligen en styrka för nationen. Det är då sannolikt
också lättare att i praktiken
Prop. 1981/82:179 57
genomföra
de förändringar som krävs, medan det motsatta förhållandet kan skapa förvirring
och obstruktion.
En ytterligare fråga är vilka avvägningar som bör
göras mellan författningar resp. kollekfivavtal.
Med stöd av 13 kap. 6 § regeringsformen (RF) kan
riksdagen bemyndiga regeringen att - om riket befinner sig i krig eller
krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig - genom förordning
meddela sådana bestämmelser som annars skulle ha meddelats genom lag. Ett
sådant bemyndigande kan ges när som helst. Några särskilda förhållanden behöver
inte vara för handen. Om regeringen har fått ett sådant bemyndigande för den
arbetsrättsliga lagsfiftningen kan den, när det krävs (och naturligtvis om
fömtsättningama för att använda bemyndigandet är uppfyllda), genom förordning
meddela erforderliga bestämmelser. Dessa bestämmelser förutsätts finnas i huvudsak
färdiga såsom skrivbordsförfattningar. Dessa kan i många stycken vara
offentliggjorda på det sättet att myndigheter och kollektivavtalsparter kan
planera och öva sin verksamhet inom totalförsvaret med utgångspunkt i
författningarnas innehåll. Det kan här invändas att regeringen lika gärna kunde
ha en proposition liggande, vilken vid en kritisk situafion kunde föreläggas
riksdagen och snabbehandlas där. Tidsskillnaden borde inte bU så stor. I ett
kritiskt läge är dock varje fidsvinst av betydelse. Vad som dessutom lätt
förbises är att riksdagen i ett sådant kritiskt läge uppenbarligen kommer att
få en stor arbetsbelastning, bl.a. genom alla de lagförslag som finns mer eUer
mindre förberedda i samtliga departement. Man riskerar aUtså att riksdagsbehandlingen
bhr en flaskhals, som onödigt försenar utfärdandet av
beredskapsförfattningarna. Ett i förväg meddelat bemyndigande är därför
motiverat.
Med stöd av 8 kap. 7 § RF kan riksdagen bemyndiga
regeringen att genom förordning meddela föreskrifter i vissa offentligrättsliga
ämnen. Denna delegeringsmöjlighet kan användas när som helst. Bemyndiganden för
regeringen jämlikt 8 kap. 7 § RF är således ett jämförelsevis enkelt och
odramatiskt sätt att höja handlingsberedskapen såväl för fredskriser som för
mera krigsbetonade tillstånd. Denna handlingsväg har dock sina begränsningar.
Inom arbetsmarknadslagsfiftningen är det endast bestämmelserna om
arbetsförmedUng, arbetsmiljö och arbetsfid som har offentligrättslig karaktär.
För dessa områden, men inte för den egenfiiga arbetsrätten, kan bemyndiganden
för regeringen ges. Bemyndiganden för regeringen kan visserligen innebära att
andra föreskrifter får meddelas än vad som gäller enligt jag. Sådana
föreskrifter torde emellertid inte utan vidare ta över vad arbetsmarknadens
parter har avtalat i stället för disposifiva lagbestämmelser.
Kollektivavtalen har civUrättslig karaktär och kan
endast ändras genom lagstiftning. Först i sådana krigssituationer som avses i
13 kap. 6 § regeringsformen kan regeringen bemyndigas att genom förordning
meddela 5 Riksdagen 1981/82. 1 samt. Nr 179
Prop. 1981/82:179 58
bestämmelser
i frågor som har civilrättslig karaktär. Frågor som regleras genom
kollektivavtal är således undantagna från regeringens eller förvaltningsmyndighets
dispensgivning i ett skymningsläge.
Skymningsläget ställer inte samma krav på
omedelbart ikraftträdande av förberedda lag- eller avtalsbestämmelser som ett
överraskande anfaU. I skymningsläget kan det i stället vara en fördel att
beredskapshöjningar kan ske utan att de väcker större uppmärksamhet. De
författningsbestämmelser som erfordras för att beredskapshöjningarna skall få
effekt måste därför finnas i de normalt gällande författningarna.
Ett viktigt komplement till författningar i
skymningsläget är kollekfivavtal. Dessa kräver ingen medverkan av statsmaktema
- flertalet lagregler har redan gjorts dispositiva - och lämpar sig därför som
hjälpmedel för att i ett skymningsläge åstadkomma beredskapshöjande åtgärder. I
ett skymningsläge kan det även finnas en viss tid tiU att träffa erforderliga
avtal. Detta gäller dock inte för försvarsmakten och vissa andra funktioner,
där beredskapshöjningar mäste kunna genomföras utan omsvep. Där måste således
erforderliga avtal finnas klara. Inte för något av totalförsvarets delar kan
man heller underlåta förberedelser på de områden som avses skola regleras genom
kollektivavtal.
Ytterligare en omständighet talar för att
kollekfivavtal företrädesvis bör användas i skymningsläget, nämligen att de
beredskapshöjande åtgärder som blir aktuella är jämförelsevis fåtaliga och
begränsade till enskilda företag medan samhället i övrigt inte berörs. Å andra
sidan gäller det insatser av stor betydelse för vårt försvar, annars hade det
inte varit angeläget att de gjordes redan under skymningsläget.
Även för skymningsläget måste emellertid tesen gäUa
att det är statsmakterna som har huvudansvaret för beredskapen. Det måste i så
fall betyda att de grundlagsenliga möjligheterna till dispenser för skymningsläget
tas till vara. Det är som nämnts möjUgt att lagstifta om dispens från de
arbetsrättsliga lagregler som är offentligrättsliga, exempelvis arbetstidslagen
och arbetsmiljölagen. Det är emellertid inte möjligt att ge regeringen eller
förvaltningsmyndighet bemyndigande att ge dispens från civilrättsliga regler
eller från kollektivavtal, t.ex. sådana avtal varigenom disposifiviteten i
arbetstidslagen och arbetsmiljölagen har utnyttjats.
Innan ställning tas tUl statsmakternas vägval i
denna fråga, bör det vara lämpligt att arbetsmarknadens organisationer ges
tillfälle att söka sig fram till en rimlig lösning antingen genom materiella
regler i kollekfivavtal för olika krissituationer eller genom t.ex. en lämplig
förhandlingsordning att bmkas i ett skymningsläge.
För närvarande finns vissa regler om skyldighet för
enskilda arbetsgivare att delta i beredskapsplaneringen. Bestämmelserna härom
återfinns i lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda
vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap. Någon motsvarande
lagstiftning saknas vad gäller arbetsmarknadsorganisationernas deltagande i
totalförsvaret. Som fömt har anförts talar tungt vägande skäl för
Prop. 1981/82:179 59
en
sådan medverkan. Den bör ta sikte inte bara på frågor om regelanpassning,
produktions- och arbetskraftsplanering eller sådana frågor utan också på
organisafionernas medverkan i olika funktioner inom totalförsvaret. Även i
detta arbete bör planeringen inför ett överraskande anfall prioriteras.
Den anpassning av det arbetsrättsliga regelsystemet
som har berörts i det föregående ankommer i första hand på parterna själva. Det
arbetet mäste emeUertid bedrivas i nära samverkan med de ansvariga totalförsvarsmyndigheterna.
Även efter det att en avtalsanpassning har kommit till stånd, måste beredskapen
vidmakthållas. Det krävs t.ex. en kontroll av att avtalen hålls aktuella och
att nya avtal och förhandlingsordningar tas fram aUteftersom de yttre
omständigheterna förändras.
För fredskonflikter och andra konflikter av
ekonomisk karaktär eller skymningslägen bör man i första hand ha
uppmärksamheten inriktad på den normalt gällande lagstiftningen med dess
säkerhetsventiler av olika slag. Vid fördjupade kriser kan dock justeringar av
den arbetsrättsUga lagstiftningen bli nödvändiga liksom vid mera krigsbetonade
tillstånd. I varje lagstiftningsärende bör därför prövas behovet av
"säkerhetsventiler" av typen "synnerUga skäl", vilka kan
användas redan i skymningslägen - och givetvis också i än mera skärpta
tillstånd samt vid fredskriser.
Sammanfattningsvis bör det alltså för arbetsrätten
i stort vara en lämplig metod att böija med att lagstifta om
arbetsmarknadsorganisationernas deltagande i totalförsvarsberedskapen och
vidare inom ramen för detta ge dem och de ansvariga myndigheterna i uppgift att
under en viss fid söka arbeta sig fram till prakfiska lösningar (dokumenterade
i kollektivavtal eller avtalsutkast) för de fall som tiUs vidare har lämnats
utanför lagstiftningsarbetet. Organisationerna bör också åläggas att medverka
i de övningar som hålls för att stärka beredskapen. Vid ett sådant samarbete
mellan totalförsvarsmyndighetema och arbetsmarknadsorganisationerna får de
också tUlfäUe att ta upp frågan om organisationernas deltagande i
totalförsvaret rent organisatoriskt, centralt och regionalt. Som fömt har
nämnts bör den mest krävande situafionen, ett överraskande anfall, i första
hand planeras.
Uppnås det i detta arbete, inom de angivna
tidsramarna, inte ett frän beredskapssynpunkt tiltfredsställande resultat, får
lagstiftningsåtgärder övervägas. En sådan lagstiftning skulle mera generellt
ange hur den fredstida lagstiftningen skall tUlämpas i beredskap och krig. Den
skulle därmed ge fömtsättningar för de ansvariga totalförsvarsorganens
planering samt besked för medborgarnas agerande i ett utsatt läge.
Lagstiftningsåtgärder kan också bli nödvändiga pä punkter där den fredsfida
lagstiftningen är tvingande och således inte kan sättas åt sidan genom
kollektivavtal eller där det har visat sig svårt att få samordnade regler för
hela arbetsmarknaden. Det har dock bedömts vara lämpligt att låta sådan
lagstiftning anstå tills kunskap har vunnits om resultatet av
arbetsmarknadsorganisationernas totalförsvarsplanering.
Prop. 1981/82:179 60
Bilaga
7
Fredskriser och andra konflikter av ekonomisk karaktär
7.1
Allmänna utgångspunkter
Fredskriser kan enligt 1974 års försvarsutredning
orsakas dels av relativt lokalt bundna krig eller konflikter som berör
råvamproducerande länder eller viktiga transportleder, dels av vissa
råvamproducerande länders medvetna begränsning av utbudet av varor t.ex. i
syfte att utöva poUtiska påtryckningar. Fredskriser bedöms främst drabba vår
försörjning med någon enstaka vara eller ett begränsat antal varor under en och
samma tidsperiod. Med hänsyn till de risker som även pä kort sikt föreligger
för störningar i världshandeln med råvaror, bör enligt försvarskommittén åtgärder
vidtas för att minska verkningarna av sådana kriser för värt land.
Försvarsutredningen bedömer att en ekonomisk krigföring som syftar till att
påverka svensk politik kan aktualiseras endast då mycket starka internafionella
motsättningar eller krig råder. Man kan räkna med att det svenska folket då är
berett att acceptera betydande standardsänkningar. Därigenom minskar beroendet
av omvärlden. Vissa åtgärder för att begränsa landets sårbarhet bör vidtas.
Flera av dessa har emellertid i första hand med näringslivets stmktur i stort
att göra. På totalförsvaret faller främst beredskapslagring för konsumtion och
produktion under avspärrning samt förberedelser för produktionsomställningar
och konsumtions-regleringar.
Försvarsutredningen anför beträffande det ekonomiska
försvarets uthållighet att planeringen främst bör inriktas på att säkerställa
en omställning av samhället till krishushällning. Beredskapslagringen bör
inriktas på att säkerställa behoven under en omställningsperiod samt på
försörjningen under en längre krisperiod med sådana råvaror, komponenter m.m.
som inte finns att tillgå inom landet. För en krissituation bör uthålligheten
dimensioneras av behoven såsom de framgår av samordnade studier av tänkbara
krigsförlopp.
Försvarsutredningen menar att det i många fall kan
vara svårt att avgöra om en uppseglande kris är att betrakta som en fredskris
eller som inledningen tiU en säkerhetspolitiskt allvarligare situation.
Utredningen har därför kommit till slutsatsen att det är rationellt att
förberedelserna för att möta fredskriser sker samlat, dvs. inom det ekonomiska
försvaret. Planeringen för fredskriser bör syfta till att i sä långt möjligt
normal omfattning upprätthålla produktion, export och sysselsättning samt att
undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner. Försvarsutredningen framhöll
också att ett tUlgodoseende av arbetskraftsbehoven är en fömtsättning för
övriga försörjningsområdens funktion och uthållighet.
Departementschefen
anförde i anslutning härtill (prop. 1976/77:74) att
Prop. 1981/82:179 61
fredskriser
i planeringen bör skiljas frän sådana knapphetssituationer,
konkurtenssituationer och handelsstmkturomvandlingar som är ständigt
återkommande i det internationeUa handelsutbytet. Ambifionsnivån när det gäller
att möta fredskriser bör vara att så långt möjligt upprätthälla normal
fredsstandard samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner. Om vi
i en fredskris skulle utnyttja resurser, anskaffade för att möta avspärtningar
eller krig, skulle förmågan att uppfylla vårt säkerhetspolitiska mål
försämras. En särskild planering för fredskriser svarar således mot både
näringspoUtiska och säkerhetspolitiska krav.
1977 års försvarsbeslut innebar beträffande
uthålligheten att huvuddelen av det ekonomiska försvaret skall kunna klara de
påfrestningar som en cirka ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan
medföra. I planeringsarbetet skall dock inte möjligheterna av avspärtnings-
och krigssituationer av annan längd uteslutas. För att klara försörjningen
under fleråriga kriser och krissituationer måste emellertid betydande
omställningar av produktion och konsumtion genomföras. De beredskapsåtgärder
som det ekonomiska försvaret vidtar mot påfrestningar av relativ kort
varaktighet skall därför även syfta till att möjliggöra och underlätta mera
betydande omställningar av samhällets försörjning på längre sikt. Beträffande
uthålligheten vid fredskriser, skaU denna fastställas individueUt för berörda
varor eller vamgmpper. Härvid skall hänsyn tas till vilken effekt på främst
sysselsättningen som ett importbortfall skulle medföra.
Fredskriser torde i ett kortare perspektiv drabba
vår försörjning med någon enstaka vara eller ett begränsat antal varor under en
och samma tidsperiod. Riskema för störningar är störst vad gäller olja och
oljeprodukter. Härtill bidrar en stark geografisk koncentration av kända
tillgångar och i hög grad sårbara anläggningar samt instabila politiska
förhållanden och mUitär uppmstning i flera producentländer. Man kan inte heller
bortse från risken för störningar också i fråga om andra försöijningsviktiga råvaror
såsom legeringsmetaller, vilkas betydelse för produktionen inte får
underskattas.
7.2
Arbetsrättsliga konsekvenser
Planeringen för fredskriser bör syfta till att så
längt som möjligt upprätthålla produktion, export och sysselsättning i normal
omfattning samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner.
Planeringen för fredskriser får en specieU karaktär genom att
försörjningsstandarden inte torde kunna sänkas i samma grad som under
avspärrning och krig. Från arbetsrättslig synpunkt kan ekonomisk krigföring
och fredskriser bemötas likartat. Direkt eller indirekt riktade sankfioner mot
Sverige av ekonomisk karaktär antas främst innebära att vår import av viktiga
varor stryps. Detta far konsekvenser för produktionen och den privata
konsumtionen.
De
arbetsrättsliga åtgärder som kan behöva vidtas kan varieras i olika
Prop.
1981/82:179 62
lägen,
bl.a. beroende på vilka krav som ställs på sysselsättning och standard.
Normalt får man räkna med att vissa justeringar sker av den för normala
fredsförhållanden antagna arbetsräfisliga lagstiftningen eller de för samma
förhållanden träffade kollektivavtalen, t.ex. i fråga om ökad veckoarbetsfid
eller ändrade arbetsmiljöföreskrifter, innan mera genereUt verkande
begränsningar tas fill.
7.3
Krisorganens arbetsbetingelser
Redan under fredsförhållanden kan uppstå en sådan
brist på varor att ransonering måste fillgripas. Avsikten är afi här belysa hur
ransoneringsorganisationen fungerar under en fredskris i förhållande fill viss
central lagstiftning inom arbetsrätten. Effekterna antas bli likartade under
beredskap och krig.
Ransoneringar administreras av statliga och
kommunala myndigheter. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är
huvudsakligen den att den myndighet som svarar för en verksamhet under normala
förhållanden även svarar för samma verksamhet under en kris. Vid en ransonering
läggs dock nya uppgifter på länsstyrelser och kommuner. Varje myndighet skall
själv svara för nödvändigt planeringsarbete.
Centrala myndigheter som har afi planera för
ransoneringar inom skilda områden är främst överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, transportrådet, jordbmksnämnden, och statens vattenfallsverk. ÖEF skaU
i den mån det inte ankommer på annan myndighet vidtaga förberedelser bl.a. för
att möta försörjningssvårigheter fiU följd av importbortfall av en eller flera
varor, som är av vikt för folkförsötjningen.
Andra centrala myndigheter kan också komma att
administrera ransoneringar inom sina områden, ofta efter föreskrifter från
någon av de nyss nämnda myndigheterna. Sålunda skall vid en
drivmedelsransonering sjöfartsverket och luftfartsverket ansvara för ransoneringen
beträffande sjö-och lufttransporter.
Uppräkningen av myndigheter som har uppgifter under
en ransonering är inte fullständig. För att iUustrera arbetsrättsliga
problemställningar vid krisorgan tas här som exempel överstyrelsen för
ekonomiskt försvar.
Överstyrelsen är basmyndighet för fyra centrala
krisnämnder som kan sättas i funktion när regleringar behövs inom deras
specialområden (se även bl.a. Ds H 1976:4, prop. 1976/77:74 s. 211 ff.)
Nämnderna är bränslenämnden, metall- och verkstadsnämnden, keminämnden och
beklädnadsnämnden. Planläggningen är inte helt färdig beträffande nämndernas
sammansättning. Längst har arbetet kommit med bränslenämnden som blir
självständig förvaltningsmyndighet för frågor om förbrukningsreglering av
oljeprodukter m.m. Hos statens förhandlingsråd har förhandlingar genomförts
beträffande den organisation som bränslenämnden skall ha och dess instruktion.
Förordning med instmktion för bränslenämnden kommer att
Prop.
1981/82:179 63
utfärdas
först då nämnden skall träda i verksamhet. De andra nämnderna kommer att få i
princip samma organisation och instmktion som bränslenämnden. Nämnden skaU
utfärda de föreskrifter och anvisningar som behövs för genomförandet av
ransoneringar och andra förbrukningsregleringar samt lämna allmänheten
information om dessa, allt i den män uppgifterna inte ankommer på nägon annan
myndighet. Personalen vid nämndens kansli är anställd hos överstyrelsen för
ekonomiskt försvar. Det anses önskvärt från beredskapssynpunkt att den
ytterligare ledningspersonal som nämnderna behöver tillföras från näringslivet
utses redan i fredstid.
Som ytterligare exempel kan tas länsstyrelserna och
kommunerna. Länsstyrelserna har stor betydelse i krisorganisationen för
ransoneringar. Länsstyrelserna avses handha ransonering av produkter på skilda
områden, t.ex. bränsle, drivmedel och livsmedel. De skall även i viss utsträckning
biträda kommunerna beträffande deras uppgtfter vid en ransonering bl.a. genom
utbildningsverksamhet och genom övervakning av att kommunemas planläggning
håUs aktuell. Anvisningar och direktiv om hur ransoneringen skaU handhas
lämnas länsstyrelserna av regeringen och de centrala krismyndigheterna.
Planläggningen av en ransonering sker med stöd av förordningen (1978:706) om
länsstyrelses verksamhet inom det ekonomiska försvaret. För planläggningen
svarar respektive försvarsenheter.
Vid en eventuell ransonering (exempelvis av
drivmedel) torde det t.ex. bli aktuellt att upprätta särskilda ransoneringsenheter.
Dessa finns inte under normala förhållanden. De avses att bemannas antingen
genom omflyttningar inom länsstyrelsen eller genom att personal lånas från
andra myndigheter eller genom extraanställningar.
Enligt 2 § lagen (1973:861) om lokal krisfidsförvahning
år varje kommun skyldig att, i den omfattning som regeringen bestämmer,
fullgöra uppgifter för att fylla befolkningens eller produktionens behov av
viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för
försörjningen. Regeringen får ålägga kommunerna sädana uppgifter om riket
befinner sig i krigsfara eller under sådana förhållanden som avses i 2 § första
stycket 2 ransoneringslagen. Uppgifter och planläggning ankommer på den kommunala
kristidsnämnden (4 §). Denna kan utgöras av kommunstyrelsen eller annat
kommunalt organ. Om skyldigheten för kommun att vidtaga förberedelser
föreskrivs i 6 § lagen (1964:63) om kommunal beredskap. För administrationen av
en ransonering upprättas ett kristidskontor.
Kommunerna skall kunna lämna ut
ransoneringshandlingar, förmedla upplysningar etc. De är emellertid ocksä
fördelande myndighet beträffande vissa varor, t.ex. beträffande drivmedel fill
jordbruket. För sådana hand-läggaruppgifter sker utbildning genom
länsstyrelsernas försorg. Kommunernas krisorganisation avser man att
åtminstone i ett övergångsskede främst bemanna med personal från den egna
kommunen. Nyanställningar blir troligen nödvändiga främst av kontorspersonal
men även av handläggare. Krisorganisationens storlek och personalbehovet är
tiU sist beroende
Prop. 1981/82:179 64
på
vilka varor som ransoneras och dessas betydelse för befolkningen i kommunen.
Hur lång förvarning vi fär innan situationen är
sådan att en ransonering måste tillgripas är ovisst. Det åligger naturligtvis
ansvariga myndigheter att följa utvecklingen beträffande de varor som kan
bedömas bli föremål för ransonering samt att driva förberedelsearbetet sä långt
som möjligt. För att undvika panik och hamstring undviker man afi sprida
uppgifter om vam-brist i onödan. Detta medför att krisorganisationen inte
alltid kan förvarnas. För känsliga varor t.ex, inom energiområdet anser man
sig kunna få i stånd en ransonering inom 14 dagar efter ett beslut om
ransonering. Tidsfristens längd beror bl.a. pä tidsåtgången för att trycka
ransoneringshand-Ungar.
Beträffande vilka åtgärder som skall vidtas inför
en ransonering och tidsförhållandena kan transportrådets planering inför
igångsättandet av en drivmedelsransonering tjäna som exempel. En
drivmedelsransonering anses kunna sättas i kraft tidigast tre och en halv vecka
efter regeringens beslut. En förutsättning för att den fiden inte överskrids är
att regeringen ytterligare minst en och en halv vecka innan preliminärt har beslutat
att en ransonering kan komma i fräga. Då måste regeringen besluta om medelstilldelning
för krisorganisationen så att berörda myndigheter kan ordna lokaler och
telefon, trycka vissa delar av informations- och ansökningshandlingar etc.
Samtidigt ses personalplanerna över. Sådant förberedelsearbete planeras pågå
fram till beslutet om ransonering - minst erfordras alltså en och en halv
vecka. Efter beslutet om ransonering organiseras ransoneringsenhetema och
intrimmas. Om möjligt sker omflyttningar inom myndigheterna fill
ransoneringsenheten. Dessutom anställs extra personal i behövlig utsträckning.
All personal intensivutbildas. Efter en och en halv vecka, när ansökningar om
särskild drivmedelstilldelning beräknas komma in, skall ransoneringsenheterna
kunna verka. Redan direkt efter beslutet om ransonering måste dock viss
verksamhet kunna påbörjas, bl.a. information. Minsta fid frän beslutet om
ransonering tills denna träder i kraft har man som nämnts bedömt vara tre och
en halv vecka. Denna tid åtgår tiU slutlig tryckning, utsändande av
ransoneringshandlingar och ansökningshandlingar för särskild filldelning,
ansökan om sädan tilldelning, behandling av ansökan samt beslut och utsändning
av särskUd filldelning. Om det skulle bli nödvändigt kan tiden mellan beslutet
om ransonering och dennas ikraftträdande förkortas fill en och en halv vecka,
men dä skulle inte ransoneringssystemet hinna verka och aUa konsumenter hinna
få nödig filldelning. För transportrådets egen del krävs viss extra anställd
persnal tiden (2-4 veckor) före det preliminära beslutet om ransonering. Efter
beslutet om ransonering inrättas den särskilda ransoneringssekfionen till
vilken en del personal inom rådet flyttas över och andra anställs extra. Den
extra personalen behövs "på dagen". Under förberedelseskedet köper
transportrådet i stor utsträckning tjänster för ritning och tryckning av
blanketter, uppbyggande av system m.m.
Prop. 1981/82:179 65
En ransonering, vilken riktar sig mot producenter
och vUken genomförs med hjälp av användningsrestriktioner beträffande en vara,
beräknas inte få några störte igångsättningsproblem, främst därför att den
kräver mindre administrafion.
Varaktigheten av en ransonering måste anses ytterst
oviss; både korta regleringar och tillstånd, som närmar sig permanentning, bör
tagas med vid en bedömning av en ransonerings arbetsrättsliga konsekvenser.
Sedan en ransonering har upphört krävs visst efterarbete bl.a. för sammanställningar
och bearbetning av erfarenheter. Störte delen av den personal som har
sysselsatts i ransoneringsarbetet kommer att efter en kort tid inte behövas
inom krisorganisafionen. Ett avvecklingssystem bör därför finnas förberett.
Genomförs det förslag till ny
anställningsskyddslag, som har förelagts riksdagen (prop. 1981/82:71), torde de
här antydda problemen med avseende på extraanställningar i stort sett ha
lösts. I övrigt torde hanteringen av de arbetsrättsliga frågorna i många
stycken få lösas på samma sätt som vid ännu allvarligare kriser. Inte minst
torde vad som i det föregående har sagts om s.k. skymningslägen kunna tjäna som
förebild.
Prop. 1981/82:179 66
Innehåll
Promemorians
huvudsakliga innehåll ...................... 18
1 Inledning
........................................................ .. 19
1.1
Tänkbara konflikter ....................................... .. 19
1.2
Behovet av administrativ
beredskap ............... .. 19
1.3
Arbetsmarknadsdepartementet i
totalförsvaret . 20
2 Författningar
av gmndläggande betydelse ........... 21
2.1
Fömtsättningar i grundlag för
beredskapslagstiftning 21
2.2
Förfogandelagen och
tjänstepliktslagen ............ .. 24
3 Olika
beredskapsåtgärder ................................. .. 27
3.1
Allmänt .................................................... .. 27
3.2
Försvarsmakten ......................................... .. 29
3.3
Det ekonomiska försvaret ............................ .. 29
3.4
Byggnads- och
reparationsberedskapen (BRB) . .. 34
3.5
Motorteparationstjänsten
(MRT) ................... .. 36
3.6
Hälso- och sjukvård .................................... 37
3.7
Sammanfattning .......................................... . 39
4 Beredskapsfrågor inom
arbetsmarknadsdepartementets lagstift
ningsområde ................................................... . 39
4.1
AUmänt ................................................... . 39
4.2
KrigsutbroU ............................................... . 41
4.3
Skymningslägen ......................................... . 45
5
Organisatoriska frågor ...................................... . 53
6
Sammanfattning och förslag .............................. 55
Bilaga
7 Fredskriser
och andra konflikter av ekonomisk karaktär 60
7.1
Allmänna utgångspunkter .............................. . 60
7.2
Arbetsrättsliga konsekvenser ........................ 61
7.3
Krisorganens arbetsbefingelser
....................... 62
Prop.
1981/82:179 67
Bilaga
2
Sammanställning av remissyttrandena
Efter remiss har yttranden över
departementspromemorian avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB),
försvarets civilförvaltning, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar, televerket, statens arbetsgivarverk (SAV), överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
arbetarskyddsstyrelsen, civilbefälhavaren i Östra civilområdet, länsstyrelsen
i Malmöhus län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Tidningarnas arbetsgivareförening,
Kooperationens förhandlingsorganisation. Statsföretagens
förhandlingsorganisation (SFO), SHIO-Familjeföretagen, Landsorganisafionen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisafion (TCO), Centralorganisafionen SACO/SR,
Sveriges arbetsledareförbund (SALF) samt Sveriges Radio AB.
Remissinstansema anser överlag att promemorian rätt
beskriver problemställningarna, när det gäller den administrafiva beredskapen
på arbetsrättens område. De menar också att promemorian är ett viktigt steg
framåt i utvecklingen och tillstyrker att arbetet fortsätts. Det råder även
enighet om att arbetsmarknadens organisationer bör integreras i totalförsvaret.
SACO/SR anser dock att om detta sker lagstiftningsvägen så kan det uppfattas
som ett misstroende mot arbetsmarknadens parter. AMS anser att förhållandena
inom den offentliga sektorn bör observeras tydligare i det fortsatta arbetet
än som har skett i promemorian. Liknande synpunkter förs fram av bl.a.
televerket och länsstyrelsen i Malmöhus lån. Landstingsförbundet framhåller att
de kommunala myndigheterna redan idag är skyldiga att delta i planeringen av
totalförsvaret.
Flera av de remissinstanser som företräder
arbetsmarknadens parter framhåller att det finns ett gemensamt intresse att
lösa problemen inom den administrativa beredskapen på arbetsrättens område. LO
anför bl.a. följande.
Den moderna arbetsrätten har vuxit fram under
1970-talet främst som en effekt av fackliga krav på olika områden. Det har rört
för den enskilde väsentliga frågor angående anställningstrygghet och god
arbetsmiljö, men även frågor om medbestämmande och inflytande i vidare mening.
De områden som arbetsrätten reglerar är således viktiga såväl i fredstid som
under andra förhållanden. Inte desto mindre måste i en krissituation de
arbetsrättsliga reglerna många gånger vika för intressen av högre dignitet. Om
detta torde aUmän enighet råda.
Meningama går emellertid isär i fråga om
tillvägagångssättet för att nå en lämplig beredskap för krig eller krigsfara.
Flera myndigheter som företräder totalförsvaret bland dem överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, och AMS eUer arbetsgivarna bland dem SAV och
SAF -anser att man i första hand bör tillgripa lagstiftning och först därefter
ta upp frågan om viss anpassning genom kollektivavtal. ÖB anför följande.
Prop. 1981/82:179 68
Det måste ankomma på statsmakten att fastställa de arbetsrättsliga
grunderna för krig eller krigsfara. Detta bör ske så snart som möjligt.
Lagstiftningen bör vara offentlig för att öppet redovisa ställda krav. Inriktning
för en sådan reglering finns i promemorian.
Det är mycket otUlfredsställande att denna fråga
ytterligare försenas genom som föreslås i promemorian i första hand pröva andra
vägar. Principen inom arbetsrätten under 70-talet har varit att först lagstifta
grundvärden och därefter låta arbetsmarknadens parter anpassa lagen till olika
fömtsättningar genom koUektivavtal.
Genom att statsmakten anger gmnderna kan
arbetsmarknadens parter därefter förhandla om erforderliga anpassningar. Mot
denna bakgmnd -om så erfordras kan lagen om skyldighet för näringsidkare
m.fl. att biträda vid planering av rikets ekonomiska försvarsberedskap ändras.
I andra delar bör det överlåtas åt fillsynsmyndighet att ge erforderUga dispenser.
Sådana dispenser bör förberedas i fred.
SAF menar att ett förhandlingsarbete mellan
arbetsmarknadens parter för att i ett sammanhang som detta vara meningsfullt
mäste ske under premissen att vissa målsättningar skall uppfyllas. Föreningen
fortsätter:
Statsmakterna bör främst slå fast att näringslivet
vid krig och andra kriser skall bibehållas i största möjliga utsträckning. Ett
sådant konstaterande är av betydelse för ett effekfivt näringslivs fortbestånd
och därmed för bevarandet av Sveriges ekonomiska styrka vid ohka kriser. Det
måste också klargöras sådana fömtsättningar såsom att för produktionens upprätthållande
i krig (eller motsvarande krissituation) krävs ökade arbetsinsatser på gmnd av
bortfallet av arbetskraft. Det är i det sammanhanget av vikt att statsmakterna
anger att andra utgångsvärden gäller för sådana förhandlingar än normalt.
Sålunda bör beträffande exempelvis arbetsmiljö-och semesterfrågor alltjämt
primärt skyddsaspekten finnas, medan önskemål om högre standard dämtöver inte
kan beaktas. Kravet på skydd måste också avvägas med hänsyn tiU de behov för
landets försvar och folkförsörjningen som den berörda produktionen avser att
fylla samt de risker som andra medborgare inom totalförsvaret utsätts för vid
fullgörandet av sina arbetsuppgifter. Statsmakterna måste vidare ange vilka mål
som skall uppnås i förhandlingarna meUan parterna och vilka ramar som finns för
förhandlingarna. Exempelvis kan det uttalas att ett visst arbetstidsmått bör
gälla, varefter partema får avgöra frågor om arbetstidens förläggning och
ekonomisk ersättning.
Enligt 5AVbör anställnings viUkoren under krig
eller krigsfara inte regleras genom kollektivavtal utan genom beslut av
regeringen efter i förväg lämnat bemyndigande av riksdagen och efter samråd med
arbetsmarknadens parter. ÖB tiUägger att lagstiftningsvägen är den enda
möjliga för att reglera hela arbetsmarknaden, dvs. även de arbetsplatser som
saknar kollektivavtal.
De remissinstanser som företräder
arbetstagarintressen förespråkar ä andra sidan i första hand anpassningar genom
kollektivavtal. LO förklarar sig beredd att i förväg diskutera och medverka
till rimliga anpassningar av arbetsrätten till krigsförhållanden. Tekniken bör
enligt LO vara att så långt
Prop. 1981/82:179 69
som
möjligt reglera detta avtalsvägen, t.ex. genom förberedda avtal för krislägen
och färdiga s.k. förhandlingsordningar. Farhågorna t.ex. att MBL skuUe motverka
en effekfiv beslutsprocess i ett krisläge är enligt LO kraftigt överdrivna.
Liknande synpunkter på frågan om avtalslösningen förs fram av TCO, SACO/SR och
SALF. TCO anför bl. a.
Då det gäller översynen av de regler som ska gälla
i händelse av krig eller kristUlstånd vill TCO dock understryka vikten av att
arbetsmarknadens parter ges erforderlig tid för att utarbeta bästa möjliga
lösningar. Inte minst i ett kristUlstånd är det av vikt att de regler som skall
tUlämpas på arbetsmarknaden är utformade på ett sådant sätt att de kan fungera
så smidigt och frikfionsfritt som möjligt.
När det gäller beredskapsplaneringen för s.k.
skymningslägen uttalar sig däremot flertalet remissinstanser för den i
promemorian förordade lösningen, nänUigen att anpassningen sker genom
kollektivavtal och dispenser från de för fredsfid gällande författningarna. AMS
uttalar bl.a. följande.
Beträffande den situation som i promemorian kallats
"skymningsläge" biträder styrelsen uppfattningen att man inte skall
räkna med att några särskilda beredskapsförfattningar utfärdas eller sätts i
kraft. Ett behov av att snabbt omstäUa och inrikta viss produktion av betydelse
för försvarsberedskapen kommer dock att föreligga. Styrelsen anser emellertid
att för normala förhållanden gällande arbetsrättsliga regler bör kunna
tillämpas och att problemen på arbetsmarknaden i första hand bör lösas
avtalsvägen och genom att erforderliga dispenser begärs och medges från fall
fiU fall. Som beredskapsåtgärd bör behovet av olika slag av dispenser
kartläggas och hanteringen av dem förberedas av parterna i samverkan.
ÖEF framhåller också betydelsen av att den
administrativa beredskapen inför en s.k. fredskris upprätthålls och anför
vidare.
En sådan kris kan faktiskt uppkomma närsom helst
med påföljd att ransoneringslagen sätts i tillämpning och någon av
beredskapsnämnderna inom ÖEF:s ansvarsområde kan behöva träda i verksamhet.
Detta kan innebära krav på berörda myndigheter som endast kan mötas genom
betydande övertidsuttag och restriktivitet beträffande ledighet för befinflig
personal och ökad möjlighet tUl korttidsanställning av ny personal. De problem
som är förenade med sådana situationer måste enligt ÖEF:s mening ges största
prioritet i det fortsatta arbetet.
Även AMS och länsstyrelsen i Malmöhus län anser att
frågan om beredskap för fredskriser bör studeras. AMS anför dämtöver bl.a.
följande.
Styrelsen bedömer dock att det inom
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och på det arbetsrättsliga området
knappast i förväg behöver vidtas några särskilda ätgärder för att möta en sådan
situation. Vad som kan behöva göras för att så långt möjligt upprätthålla
sysselsättningen torde kunna ske med hjälp av till läget anpassade
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inom ramen för arbetsmarknadsverkets
normala verksamhet.
Prop.
1981/82:179 70
En särskild fråga som har tagits upp av flera
remissinstanser är humvida beredskapsförfattningar och kollektivavtal med sikte
på beredskapsplaneringen bör vara offentliga. Det alldeles övervägande antalet
remissinstanser som har tagit upp den frågan tUlstyrker största möjliga
offentlighet. AMS anför exempelvis.
En öppen offentlig lagstiftning liksom en öppen
offentlig debatt torde på detta liksom på andra områden vara en styrka.
Därigenom erhålls också en parallellitet med annan beredskapslagstiftning, som
för övrigt på många områden i än högre grad vid en tillämpning innebär
förändringar och ingripanden i kollektivets eller enskUda medborgares
förhållanden. För offentlighet talar dessutom att författningarna öppet bör
kunna åberopas vid planläggningen.
I valet mellan fullmaktsförfattningar och s.k.
skrivbordsförfattningar framhåller ÖEF att en fördel med
skrivbordsförfattningar kan vara att sådana inte behöver utformas alltför
detaljerade och därför lätt kan anpassas till ändrade förhåUanden. Väljer man
den vägen bör emellertid enligt ÖEF författningarna ändå i görligaste mån ges
offentlighet för att underlätta beredskapsplaneringen och göra det möjligt för
arbetsmarknadens parter att träffa avtal i anslutning till författningarna. -
Om anställningsvillkoren vid krig eUer krigsfara anses böra regleras i
koUektivavtal -något som avstyrks av verket måste avtalen enligt SAV finnas
tillgängliga i förväg vid alla arbetsplatser där dessa skall fillämpas, bl.a.
för att det kan ta lång fid att distribuera dem. Även 5AF förordar offenfiighet
bl.a. av det skälet.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar tar upp
frågan omoffent-lighet ur en delvis annan aspekt och anför bl.a. följande.
Om omfattande inskränkningar på arbetsrättens
område skall kunna genomföras efter lagstiftning eller överenskommelse mellan
arbetsmarknadens parter och kunna vinna förståelse bland befolkningen, är det
av avgörande betydelse, att denna blir väl informerad om de förändringar, som
införts, och motiven för dessa. Beredskapsnämnden viU därför i detta ärende
främst fästa uppmärksamheten på nödvändigheten av att den administrativa
beredskapen på arbetsrättens område även innefattar en plan för information.
Inför det fortsatta arbetet efterlyser SAF besked
om vilka uppgifter organisatoriskt och materiellt som åligger parterna på
arbetsmarknaden. TCO anser det lämpligt att parternas planeringsarbete föregås
av diskussioner mellan arbetsmarknadens parter och arbetsmarknadsministern.
SACO/SR efterlyser besked i flera frågor, t.ex. om vilka mera exakta uppgifter
som de fackliga organisationerna skall fylla (medlemsinformation, centrala och
lokala förhandlingar eUer andra uppgifter) och hur många personer som skall
ingå i organisationernas krigsorganisation och därmed lösgöras från annan
tjänstgöring inom totalförsvaret. Även andra
Prop.
1981/82:179 71
frågor
berörs av remissinstanserna, t.ex. säkerhetsskyddet inom det utvidgade
totalförsvaret (rikspolisstyrelsen), omfattningen av de föreslagna
branschskiljenämnderna (SFO), samverkan med civilbefälhavarna (civilbefälhavaren
i Östra civUområdet).
Prop.
1981/82:179 72
Innehåll
Proposition
....................................................... 1
Proposifionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1
Lagförslag ......................................................... ... 2
Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde 1982-03-25 4
1
Inledning ....................................................... ... 4
2
Allmän motivering ........................................... 5
3
Upprättat lagförslag ........................................ 10
4
Specialmofivering ............................................ 10
5
Hemställan ..................................................... 15
6
Beslut .......................................................... 16
Bilagor
Bilaga
1 Departementspromemorian Ds A 1982:3 ...... 17
Bilaga
2 Sammanställning av remissyttrandena ....... .. 67
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
35 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (35)
35 kopplingar i 17 dokument.
- Prop. 2026/27:5 Kommuners och regioners grundläggande beredskap inför kris och krig s. 34 om s. 11 · s. 34 om s. 12 i texten
- Prop. 2025/26:302 En modern personalförsörjning av det civila försvaret s. 52 om s. 11 · s. 52 om s. 12 · s. 54 om s. 11 i texten
- Prop. 2023/24:60 En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap s. 24 om s. 15 i texten
- SOU 2023:79 Arbetsrätten under krig och krigsfara s. 77 om s. 5 · s. 273 om s. 5 · s. 273 om s. 6 · s. 274 om s. 4 · och 5 till i texten
- SOU 2023:50 En modell för svensk försörjningsberedskap s. 269 om s. 11 · s. 275 om s. 29 · s. 275 om s. 30 · s. 276 · och 1 till i texten