Prop. 1981/82:182

Prop,
1981/82:182

Regeringens proposition

1981/82:182

om ändrade regler för skogskonto, m. m.;

beslutad den 11 mars 1982,

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ändrade regler för
beskattning av skogsbruk. Förslagen, som bygger bl. a. på virkesförsörjningsutredningens
betänkande (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning, syftar främst till
all stimulera utbudet av virkesråvara.

I fråga om skogsägares möjlighet att erhålla
inkomstutjämning genom att utnyttja skogskontosystemet föreslås två ändringar.
Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto tas upp till beskattning om
den skattskyldige överlåter en väsentlig del av sin skogsfastighet. Denna
beskattning kan leda lill en minskad avverkning de närmaste åren före en tänkt
överlåtelse och till att överlåtelser, som medför bättre förutsättningar för
skogsbruket, fördröjs. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att överlålaren
skall få behålla skogskontot om fastigheten övergår till annan genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång eller genom gåva. En annan ändring avser löptiden
när stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse motiverar en tidigareläggning
av avverkningarna. Skogsägaren skall då få betala in medel på ett konto med
tjugoårig löptid (skogsskadekonto) i stället för det tioåriga skogskontot.
Minsta inbetalningsbelopp på skogsskadekonlot föreslås bli 50 000 kr,

För markanläggningar, t. ex. skogsvägar, gäller f. n. som
huvudregel att avdrag medges enligt avskrivningsplan med 5 % årligen av ett
belopp som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet. I propositionen
föreslås att avdrag för årlig värdeminskning av skogsvägar skall beräknas till
10 % av hela anskaffningsvärdet.

I fråga om dikning i skogsbruket görs f. n. skillnad
mellan skyddsdikning och annan dikning. Till skyddsdikning räknas åtgärder som
syftar till all

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 182

Prop. 1981/82:182 2

vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning
sorti höjer produktionsförmågan räknas som annan dikning. Omedelbart avdrag
medges för skyddsdikning medan annan dikning däremot följer reglerna om
avskrivning av markanläggningar. Enligt förslaget skall utgifter för all
dikning som främjar skogsbruket anses som driftkostnader och därmed bli
omedelbart avdragsgilla.

De nya reglerna om skogskonto skall gälla fr. o. m. 1983
års taxering medan de nya reglerna om skogsvägar och dikning avses gälla fr. o.
m. 1984 års taxering.

De s. k. skogsavdragsreglerna
reformerades år 1979. Övergångsbestämmelserna till denna lagstiftning har i
rättspraxis ansetts ha den innebörden att tidigare medgivna skogsavdrag kan
eliminera en skogsägares möjlighel lill skogsavdrag på ett lillskoltsförvärv.
Detta kan i vissa situationer inverka negativt på skogsägarnas intresse att
medverka i åtgärder för alt erhålla lämpligare brukningsenheter, I
propositionen föreslås därför att övergångsbestämmelserna ändras så att det
framgår att skogsavdrag enligt äldre regler inte till någon del skall begränsa avdragsulrymmet
beträffande skogsförvärv som sker efter övergångstillfället. Den nya
bestämmelsen föreslås bli tillämplig redan vid 1981 års taxering, dvs, vid den
taxering då de nya skogsavdragsreglerna tillämpades första gången.

Propositionen innehåller slutligen förslag om att perioden
för extra avdrag för skogsuttag förkortas med ett år. Stimulansen kommer
därigenom att upphöra i och med utgärigen av juni 1982.

1
Förslag till Lag om ändring

kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkterna 1 och 4 av anvisningarna (ill 22 § kommunalskatlelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Anvisningar

till 22 §

1.' Till
driftkostnader hänförs lön

eller liknande vederlag liksom un

derhåll åt personal, som använts för

jordbruket eller dess binäringar;

undantagsförmåner, pensioner, pe

riodiska utbetalningar på grund av

förutvarande anställning på fastighe

ten; arrendeavgift; avgäld, som hän

för sig till fastigheten; ränta på lånat

kapital sorn nedlagts i fastigheten

eller använts för dess drift; kostna

der för inköp av djur, utsäde, foder,

gödselmedel och dylikt; kostnader

för reparation och underhåll av drift

byggnader, markanläggningar och

inventarier; kostnader för anlägg

ning av ny skog; kostnader för vård

och underhåll av skog, såsom för

valtning, bevakning, väg- och bygg

nadsunderhåll, skyddsdikning,

skogsindelning m. m,, samt vid

skogsavverkning kostnader för vir

kets huggning, tillredning, utdriv-

ning, flottning m. m,; kostnader för

försäkring av personal, byggnader,

skog, gröda, djur, förråd och inven

tarier som inte är att hänföra till

personlig lösegendom, m. m. Skall

ersättning för avyttrade skogspro

dukter behandlas som engångser

sättning på grund av allframtidsupp-

lålelse (jfr punkt 4 tredje stycket av

anvisningarna till 35 §), är kostna

derna för avverkningen ändå att

anse som driftkostnader i skogsbru

ket.

1, Till
driftkostnader hänförs lön eller liknande vederlag liksom underhåll åt
personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner,
pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på
fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som hänför sig till fastigheten; ränta på
lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader
för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för
reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier;
kostnader för anläggning av ny skog; kostnader för dikning som främjar
skogsbruket; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning,
bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogsindelning m, m,; samt vid skogsavverkning
kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m, m,;
kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och
inventarier som inte är att hänföra till personlig lösegendom, m, m. Skall
ersättning för avyttrade skogsprodukter behandlas som engångsersättning på
grund av allframtidsupplåtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisningarna
till 35 §), är kostnaderna för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i
skogsbruket. Till reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av första
stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som normalt kan
påräknas i jordbruksdrift, såsom upplagande av nya fönster- eller dörröppningar
samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med

'Senaste lydelse 1981:295,

Prop.
1981/82:182 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med
omläggning av driften från en animalieproduklion till en annan. Åtgärd som
innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall byggs om för
att i stället användas för helt annat ändamål, hänförs dock inte till
reparation och underhåll.

Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för
yrkesmässig frukt-eller bärodling får efler den skatlskyldiges eget val dras av
antingen i sin helhet det år då inköpet eller planteringen har ägt rum eller
genom årliga värdeminskningsavdrag. Värcleminskningsavdragel beräknas enligt
avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har
färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid
odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte
och sjunde styckena skall tillämpas.

Värdet av fastighetens egna produkter, som används för
fastighetens fortsatta drift, får föras av som driftkostnad men skall då
samtidigt tas upp som intäkt.

Avdrag för avsättning lill pensions- eller
personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt
bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning en post Avsatt till
pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i
fråga om jordbruksfas-fighel.

Skatlskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt
för den inkomst av arbete på fastigheten, som barnet kan ha haft i form av
pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt
vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad fär med
motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till
skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag inle göras. Lönen och
underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande
tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet,

4. Utgifter för anskaffande av en 4, Utgifter för anskaffande av en

markanläggning
på en jordbruksfas- markanläggning på en jordbruksfastighet, vilken anläggning
är avsedd tighet, vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan,
dras av för driften i förvärvskällan, dras -genom årliga värdeminskningsav- om
annat inte följer av punkt 7 - av drag. Avdrag medges, om inte annat genom
årliga värdeminskningsav-följer av andra eller sjätte stycket. drag. Avdrag
medges, om inte annat endast för sådana utgifter som har följer av andra eller
sjätte stycket, bestritts av den skaltskyldige själv endast för sådana utgifter
som har och endast om utgifterna avser arbe- bestritts av den skaltskyldige
själv ten som har utförts under tid då han och endast om utgifterna avser arbe-har
ägt fastigheten. Avdraget beräk- ten som har utförts under tid då han nas
enligt avskrivningsplan lill 10 har ägt fastigheten. Avdraget beräk-procent för
år räknat av anskaff- nas enligt avskrivningsplan till 10 ningsvärdet av tåckdike
och till 5 procent för år räknat av anskaff-

2 Senaste lydelse 1981:295.

Prop.
1981/82:182 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

procent för år räknat av tre f järdede- ningsvärdet av täckdiken och skogs-

lar av anskaffningsvärdet av andra vägar
och lill 5 procent för år räknat

markanläggningar. Beräkningen av tre
fjärdedelar av anskaffnings-

görs från den tidpunkt då anlägg- värdet av andra markanläggningar,

ningen har färdigställts. I fråga om Beräkningen
görs från den tidpunkt

en anläggning, som är avsedd att då
anläggningen har färdigställts. 1

användas endast ett fåtal år, får dock fråga om en anläggning, som är

anskaffningsutgifterna i sin helhet avsedd att användas endast ell fåtal

dras av det år då anläggningen år, får dock
anskaffningsutgifterna i

anskaffades. sin helhet dras av del år då anlägg

ningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbele som behövs
för all marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller
rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till
markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e, d., täckdike, öppet
dike, invall-nings- och valtenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller
brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en
markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 §
utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren, I anskaffningsvärdet får
inräknas utgifter för iståndsältande och omläggning av ett förut anlagt
täckdike. I läckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett
täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är
avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier i driften (markinventarier). I enlighet
härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som
gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande
anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat.
Till markinvenlarier hänförs också stängsel och annan jämförlig
avspärrningsanordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för
såväl den på fasligheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna
användning fördelas mellan markinvenlarier och byggnaden i förhållande till hur
stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten
respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet
hänföras till markinvenlarier om utgifterna för ledningen till minst tre
fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten.
Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga lill byggnadens
allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras lill byggnaden.

I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som
enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

Har en investeringsfond e. d. eller statsbidrag lagils i
anspråk för anskaffning av en markanläggning skall som anskaffningsvärde för
markanläggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med
fyra tredjedelar av del ianspråktagna beloppet.

Övergår en faslighet till en ny ägare på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne
fortfarande hade ägt fasligheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag
eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett

Prop. 1981/82:182 6

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

dotterbolag
eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Övergår en fastighet till
en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlåtaren del
år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivning:sbara
anskaffningsvärdet för vilket han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu
sagts gäller även när verksamheten på jordbruksfastigheten läggs ned utan
samband med avyttring av fastigheten.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om diken
och skogsvägar som har färdigställts under beskattningsår för vilket taxering
sker år 1984.

Prop.
1981/82:182

2
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:500) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:500) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3. I
fråga om skog som finris på fastigheten vid ingången av det beskattningsår
för vilket taxering sker första gången enligt de nya bestämmelserna
(övergångstillfället), bestäms anskaffningsvärdet och det gällande
ingångsvärdet med utgångspunkt i skogens ingångsvärde enligt äldre
bestämmelser.

Som
anskaffningsvärde anses ingångsvärdet vid övergångstillfället lill den del
sistnämnda värde grundar sig på vederlag vid köp, byle eller därmed
jämförligt fång efter år 1951 och, i fråga om förvärv genom annat fång, på
taxeringsvärde för år 1952 eller senare år. I intet fall får
anskaffningsvärdet eller del av delta beräknas med stöd av äldre bestämmelser
i punkt 7 andra stycket sista meningen av anvisningarna lill 22 § kommunalskatlelagen
(20-årsregeln).

Som gällande
ingångsvär-d e anses anskaffningsvärdet, beräknat enligt det föregående
stycket, minskat med avdrag som den skattskyldige vid taxering år 1952 eller
senare år har medgetts för minskning i skogens ingångsvärde o. d. Är enligt
äldre lydelse av punkt 7 andra stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen makes eller skyldemans förvärv avgörande för beräkningen av
ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i förekommande fall senare
ägare, har medgetts, anses som avdrag som den skattskyldige själv har erhållit.
Kan den skattskyldige göra sannolikt att belopp, varmed avdrag medgetts, hänför
sig till fastighet för vilken något anskaffningsvärde inte skall beräknas
enligt de nya bestämmelserna, skall vid tillämpning av detta stycke hänsyn
inte tas lill beloppet.

Som gällande
ingångsvärde anses anskaffningsvärdet, beräknat enligt det föregående
stycket, minskat med avdrag som den skaltskyldige vid taxering år 1952 eller
senare år har medgetts för minskning i skogens ingångsvärde o, d. Är enligt
äldre lydelse av punkt 7 andra stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen makes eller skyldemans förvärv avgörande för beräkningen av
ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i förekommande fall senare
ägare, har medgetts, anses som avdrag som den skattskyldige själv har erhållit.
Gällande ingångsvärde skall dock Inte las upp till lägre belopp än 50 procent
av anskaffningsvärdet eller, i fråga om juridisk person som avses i de nya
bestämmelserna i punkt 7 femte stycket av anvisningarna lill 22 §
kommunalskattelagen, 25 procent av anskaffningsvärdet. Kan den skattskyldige
göra sannolikt att belopp, varmed avdrag medgetts, hänför sig till fastighet
för vilken något anskaffningsvärde inte skall beräknas enligt

Prop. 1981/82:182

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

dessa
övergångsbestämmelser, skall vid tillämpning av delta stycke hänsyn inte tas
till beloppet.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången
vid 1981 års taxering.

Prop.
1981/82:182

3 Förslag till

Lag om
ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom
föreskrivs att 1 § och 3-ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

10 §§
skogskontolagen (1954:142) skall

Föreslagen lydelse

H'

Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan
fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, på de villkor och i den omfattning
som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för
belopp som sätts in på särskilt konto i bank (skogskonto). Uppskov medges inte
delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag
skall tillämpas, för inkomst av bolagets eller dödsboets verksamhet.

Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan
fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, på de villkor och i den omfattning
som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för
medel som sätts in på eit särskilt bankkonio (skogskonto eller skogsskadekonto).
Uppskov medges inte delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket
reglerna om handelsbolag skall tillämpas, för inkomst av bolagets eller
dödsboets verksamhet.

Uppskov
för insättning på skogsskadekonto medges endast om stormfällning, brand,
insektsangrepp eller liknande händelse har medfört au mer än en tredjedel av
förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varU
fallet och om den skaltskyldige med intyg från skogsvärdsstyrelsen i länet
eller på annat säil visar all den huvudsakliga delen av beskatlningsårels skogs-inläkler
hänför sig lill avverkning som nu har sagts.

Uppskov för insättning på skogs-skadekonio medges inle om
den skaltskyldige för del beskaiiningsår och den förvärvskälla som uppskovet
avser också yrkar uppskov för insätl-ning på skogskonto.

Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på
grund av au de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den
skallskyldige, när laxeringen har vunnii laga kraft, anföra besvär med yrkan-

Senaste lydelse 1979:501.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

de om
uppskov för insäuning på skogskonto i särskild ordning. Besvären skall ha
inkommit senast sex månader efter det an taxeringen har vunnii laga kraft.
Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt
föreningsbank.

Skatlskyldig
får för visst beskattningsår och viss förvärvskälla göra insättning på endast
ett skogskonto. Har skattskyldig i strid mot denna bestämmelse lagt upp
skogskonto i mer än en bank luedges uppskov endast för insättning på det först
öppnade kontot.

En
skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla göra
insättning på endast ett skogskonto eUer skogsskadekonto. Har den skaltskyldige
i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto eller
skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för insättning på det
först öppnade kontot.

3 § 2

• Uppskov för visst beskattningsår och viss förvärvskälla
medges inte med belopp som understiger 5 000 kronor. Uppskovsbeloppet avrundas
nedåt till helt hundratal kro-

Uppskov för visst beskattningsår och viss förvärvskälla
medges ifråga om skogskonto inte med belopp som understiger 5 000 kronor och i
fråga om skogsskadekonto inte med belopp som understiger 50 000 kronor.
Uppskovsbeloppet avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

4 §3 Skattskyldig
som yrkar uppskov skall till självdeklarationen foga utredning på blankett
enligt av riksskatteverket fastställt formulär samt besked från banken om
insättningen, 1 förekommande fall skall utredning och besked lämnas för
samtliga de förvärvskällor för vilka den skattskyldige yrkar uppskov.

Skattskyldig
skall i självdeklaration lämna uppgift om tillgodohavande på skogskonto vid
beskattningsårets utgång.

Den skattskyldige skall i sin självdeklaration lämna
uppgift om tillgodohavande på skogskonto och skogsskadekonto vid beskattningsårets
utgång.

Uppskov
medges endast om de ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast
den dag som den skaltskyldige enligt 34 § taxeringslagen (1956:623) skall
avlämna allmän självdeklaration.

5 § ''

Uppskov
medges endast om det ifrågavarande beloppet har betalats intill banken senast
den dag som den skattskyldige enligt 34 § taxeringslagen (1956:623) skall
avlämna allmän självdeklaration. - Senaste lydelse 1979:501. - Senaste lydelse
1979:501. 4 Senaste Ivdelse 1979:501.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har
den skallskyldige yrkat uppskov för insättning på skogskonto med stöd av
bestämmelserna i 1 § fjärde stycket skaU de medel, som betalats in på skogsskadekonlot,
anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskadekontot
gjordes. I fråga om medel på skogsskadekonlo som inte tagits ut när yrkandet om
uppskov för insättning på skogskontot kom in till rätten, gäller vad nu sagts
dock endast om den skattskyldige fört över medlen på skogsskadekontot till
skogskonto hos samma bank. Överföring som har skett senare än tio år efter
ingången av del år då medlen enligt första stycket senast skall ha betalats in
beaktas inte.

Skattskyldig får la ut det insalta beloppet tidigast fyra
månader efter insättning. Uttag får avse hela det innestående beloppet eller del
av detta, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden
föranleder det, får regeringen medge att innestående medel tas ut tidigare än
som nu har sagts.

Sedan tio år förflutit från ingången av det år då
inbetalning enligt 5 § senast skall ha gjorts, skall banken betala ut
kvarstående medel.

6§'

Den skaltskyldige får ta ul de inbetalade medlen tidigast
fyra månader efter inbetalningsdagen. Uttagfår avse hela det innestående
beloppet eller del av detta, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Om
särskilda förhållanden föranleder det, får regeringen medge att innestående
medel tas ut tidigare än som nu har sagts.

Sedan tio år eller, . i fråga om skogsskadekonto, tjugo år
har förflutit från ingången av det år då inbetalning enligt 5 § senast skall
ha gjorts, skall banken betala ut kvarstående medel.

7 § ''

Räntesatsen för medel på skogskonto bestäms av banken.

Räntesatsen för medel på skogskonto och skogsskadekonto
bestäms av banken.

Medel på skogskonto, inklusive ränta, tas upp som intäkt
av skogs-

8§

Medel på skogskonto och skogsskadekonto, inklusive ränta på
kon-

' Senaste lydelse 1979:501. <> Senaste lydelse
1979:501. Senaste lydelse 1979:501.

Nuvarande lydelse

bruk först för det beskattningsår då utbetalning sker.

Föreslagen
lydelse

tona, tas upp som intäkt av skogsbruk först för det
beskattningsår då utbetalning sker.

9§«

Övergår
skattskyldigs fastighet till annan skall, såvida fastigheten utgör den
väsentliga delen av förvärvskiilla för vilken insättning på skogskonto har
gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Övergår
skattskyldigs fastighet till annan på annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång eller genom gåva skall, såvida fastigheten utgör den
väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto eller
skogsskadekonlo har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av
skogsbruk. Har dödsbo innestående medel skall beskattning äga rum för det
beskattningsår då reglerna om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.

Har
avtal träffats orn överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto eUer
skogsskadekonlo, skall medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk.
Beskattning skall inte ske av den anledningen att den skattskyldige efter
framställning från skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan
styrelsens tillstånd förfoga över medlen.

Har
avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto, skall
medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av
den anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse
har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medel som
slår inne på skogskonto.

wr

Regeringen
kan förordna att affärsbank, sparbank eller föreningsbank som inte följer
bestämmelserna i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter inte
längre skall få ta emot medel på skogskonto.

Regeringen
kan förordna att affärsbank, sparbank eller föreningsbank som inte följer
bestämmelserna i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter inte
längre skall få ta emot medel på skogskonto eller skogsskadekonto.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas
första gången vid 1983 års taxering.

8 Senaste lydelse 1979:501, '> Senaste lydelse
1979:501.

Prop. 1981/82:182 13

4 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa

skogsuttag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1981:342) om extra
avdrag för vissa skogsuttag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Det extra avdraget utgör summan av

a)
fem procent av
köpeskillingen för skog som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b)
tre procent av
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c)
tre procent av
saluvärdet av skogsprodukter som har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endast på Avdrag beräknas dock endast på

sådan
inläkt som hänför sig till tiden sådan intäkt
som hänför sig till tiden

den 1
januari 1981-den 30 juni den 1
januari 1981-den 30 juni

1983. 1982.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop.
1981/82:182 14

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-11

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland,
Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade regler för skogskonto, m. m.

1 Inledning

Under senare år har avverkningarna inom skogsbruket
sjunkit kraftigt jämfört med de sista åren av 1960-talel och 1970-lalets första
hälft. Detta har lett lill att skogsindustrin inle har fått virke så all induslrikapacilelen
har kunnat utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsättningarna har medgett.
Mot denna bakgrund har virkesförsörjningsutredningen' haft till uppgift att
analysera orsakerna till de förhållandevis låga avverkningarna samt att komma
med förslag till åtgärder för att stimulera utbudet av virkesråvara. I
betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning har utredningen
redovisat resultatet av sitt arbete. I en till mig tidigare överlämnad
skrivelse har utredningen vidare föreslagit ändrade beskattningsregler vid skogsultag
med anledning av skador på skog.

Utredningen föreslår ökat stöd till skogsbruket samt
ändringar i skogsvärdslagstiftningen och i lagstiftningen på skatteområdet.
Frågan om ökal statligt stöd behandlades av riksdagen under hösten 1981.
Riksdagens beslut innebar bl. a. att ramarna för bidrag till skogsodling efter
avverkning av lågproducerande bestånd, till skogsbruksplaner och till
översiktliga skogsinventeringar ökades (prop. 1981/82:30 bil. 5, JoU
1981/82:8, rskr 1981/ 82:29).

' Ledamöter: generaldirektören Bo S. Hedström, ordförande,
riksdagsmännen Curt Boström, Bo Lundgren och Gunnar Olsson, lantbrukaren Per Stjernström
samt verkställande direktören Brivio Thörner.

Prop.
1981/82:182 15

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en
sammanfattning av utredningens betänkande beträffande åtgärder inom
skatteområdet som bilaga 1, dels utredningens lagförslag på skatteområdet som
bilaga 2, dels skrivelsen med förslag till ändrade beskattningsregler vid
skogsuttag med anledning av skador på skog som bilaga 3.

Beträffande nuvarande skogsbeskattningsregler samt
utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet och den särskilda
skrivelsen.

Betänkandet och skrivelsen har remissbehandlats. En inom budgetdepartementel
upprättad förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena till den del de berör budgetdeparlemenlets sakområde bör fogas
till protokollet som bilaga 4.

I det följande behandlar jag - efler samråd med cheferna
för jordbruks-och industridepartementen - de förslag till ändringar på
skatteområdet som virkesförsörjningsutredningen har lagt fram. Jag tar vidare
upp en fråga rörande övergångsbestämmelserna till 1979 års omläggning av
skogsbeskattningen (prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/79:392, SFS
1979:500). Som förutskickades i årets budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil.
13 s. 54) lägger jag slutligen fram förslag om förkortning av tiden för den
rätt till extra avdrag för vissa skogsuttag som fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser har vid 1982-1984 års laxeringar (SFS 1981:342).

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna synpunkter

För utbudet av virkesråvara spelar - särskilt vad gäller
det enskilda skogsbruket - skattereglernas utformning en central roll. I
huvudsak är skogsbeskattningen reglerad genom bestämmelserna om beräkning av
inkomst av jordbruksfastighet i 21-23 §§ kommunalskattelagen (1928:370), KL.
Bestämmelserna tillämpas även vid den statliga inkomstbeskattningen på grund av
direkt hänvisning i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Dessutom finns
vissa fristående författningar som är av betydelse för skogsbeskatlningen. Den
viktigaste är skogskontolagen (1954:142).

De
allmänna reglerna för beskattning av näringsverksamhet gäller också för
skogsbrukels del. Som intäkt hänförs allt vad av fastighet, som har taxerats
såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren lill godo vid
faslighetens utnyttjande för skogshantering. Från bruttointäkten får avdrag
göras för driftkostnader. Redovisningen skall ske enligt bokförings-mässiga
grunder. Vid beräkning av nettointäkten skall därför hänsyn tas lill lager,
varufordringar, varuskulder o, d. De möjligheter till konsolidering och
inkomstutjämning som allmänt står till näringsidkares förfogande
-lagernedskrivning, resultatutjämningsfond, allmän investeringsreserv m, m, -
gäller också för skogsägare.

Prop.
1981/82:182 16

Förutom de allmänna regler som gäller vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet finns det åtskilliga specialbeslämmelser som
direkt tar sikte på beskattningen av skogsinkomster. Det är dessa
specialbestämmelser som brukar sammanfattas under beteckningen
skogsbeskattning, I första hand avses därmed de regler som syftar lill att
undanta uttag av skogskapitalet från beskattning, de s, k, skogsavdragsreglerna.
Till skogsbeskattningen hör också skogskontolagsliftningen, Genom att sätta in
medel på särskilda bankkonton (skogskonton) kan en enskild skogsägare få uppskov
med beskattningen till dess medlen las ut från kontot.

Som jag nyss nämnt reformerades skogsavdragsreglerna år
1979, Tidigare kunde avdrag på grund av avverkningar under innehavstiden i
princip medges endast om och i den mån skogsägaren kunde visa att avverkningen
medfört en förrådsminskning eller att del verkliga värdet på skogen efler
avverkningen understeg skogens skattemässiga restvärde. Att uppskatta volymen
eller värdet på skogen vid olika tidpunkter var emellertid ofta ytterst svårt.
Vid tillämpning av de nya reglerna undviks värderingsproblem av detta slag.
Beräkningen av avdrag baseras i stället på beskattningsårets intäkter på grund
av avyttring av skog. Avdrag kan normall medges med ett belopp motsvarande
högst 50 % av summan av beskattningsårels intäkter till följd av rotpostförsäljning
och högst 30 % av intäkterna till följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter.
Har fysisk person förvärvat en fastighet höjs dock. såvida förvärvet medfört
mer ändamålsenliga brukningsenheter (rationaliseringsförvärv), avdragsnivån
under viss lid till del dubbla. Avdrag kan således i dessa fall medges med ett
belopp motsvarande hela intäkten till följd av en rotpostförsäljning och med
högst 60 % av intäkten till följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter.

Det sammanlagda avdragsbeloppet under innehavstiden får,
såvitt gäller fysiska personers skogsinnehav, uppgå till högst 50 % av skogens
anskaffningsvärde. För juridiska personer är avdragsutrymmet begränsat till 25
% av anskaffningsvärdet. Med anskaffningsvärde avses i princip den del av
vederlaget för en skogsfastighet som kan anses belöpa på skog och skogsmark.
Den som förvärvat en skogsfastighet genom arv, gåva eller annat benefikt fång
har samma möjligheter till avdrag som den tidigare ägaren skulle ha haft om
denne alltjämt hade innehaft fasligheten.

De nya reglerna gäller i princip fr. o. m. 1981 års
taxering.

I propositionen om omläggningen av skogsbeskattningen
framhöll föredragande departementschefen att förslagen till stor del endast
hade karaktär av en teknisk översyn av de tidigare reglerna och att det därför
var motiverat att ta ställning till frågan om behov förelåg av en mer
grundläggande utredning rörande beskattning av skogsbruk. Enligt
departementschefen talade flera skäl för att en sådan utredning borde komma
till stånd (prop. 1978/79:204 s, 48), Uppgiften att undersöka om del finns
förutsättningar för ett helt annorlunda skogsskattesystem kom att åligga virkesförsörjningsutredningen.
Mot bakgrund av den under senare år förhållandevis låga

Prop. 1981/82:182 17

awerkningsnivån i skogsbruket blev del en huvuduppgift för
denna utredning att analysera orsakerna till de låga avverkningarna samt att
komma med förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara, I
utredningsuppdraget har ingått bl, a. att undersöka behovet av ändringar i
beskattningsreglerna.

Utredningen har prövat möjligheterna att lägga om
beskattningen för att få ett generellt ekonomiskt styrmedel med vilket
avverkningarna kan påverkas, Utredriingen har dock funnit alt de modeller som
därvid diskuterats är förenade med betydande ölägenheter. Del gäller framför
allt en definitiv schablonbeskattning av finsk modell som enligt utredningens
bedömning inte kan genomföras i Sverige under det närmaste decenniet.
Huvudskälet är att det f. n. saknas sådana uppgifter om de enskilda
fastigheterna som krävs för all schablonbeskattningen skall ge ett acceptabelt
utslag med hänsyn till de faktiska avverkningsmöjligheterna. Därutöver är
systemet förknippat med en rad olägenheter av principiell och teknisk natur.

Utredningen har prövat också andra modeller med inslag av
schablonbeskattning. Den preliminära skogsbeskattningen bygger på att
skogsägaren årligen beskattas för en viss schablonintäkt, ett preliminärt
belopp, som skall beräknas med utgångspunkt i avverkningsmöjlighetema. De
preliminära beloppen skall sedan få fillgodoräknas när avverkningsinkomster
inflyter. Även ett annat system, den särskilda skogsskatten, är utformat så att
skogsägare, som inte redovisar någon skogsinkomst, träffas av en årlig
beskattning. Till skillnad från den preliminära skogsbeskatlningen skall den
särskilda skogsskatten vara definitiv. Någon avräkning mot senare avverkningsinkomster
skall således inte förekomma. För fastigheter som är så små att avverkning bör
ske endast med flera års intervall förutsätts att skogskontot används för att
undgå negativa effekter av den särskilda skogsskatten. Utredningen har
emellertid funnit att även dessa båda system skulle medföra stora problem vid
tillämpningen.

Enligt de nu beskrivna schablorimeloderna beräknas den
skattepliktiga inkomsten inte alls eller bara delvis på grundval av faktiska
inkomster och utgifter. Utredningen har också diskuterat att behålla det
nuvarande systemet för inkomstberäkningen och i stället söka styra virkesulbudet
med avgifter och bidrag. Utredningen erinrar i detta sammanhang om betänkandet
(SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken. I delta betänkande föreslogs ett
generellt statligt stöd för alt stimulera återväxtåtgärder och
produktionsfrämjande åtgärder under primärproduktionssladiel fram t, o, m,
röjning. Förslaget innehöll vidare en avgift på innehav av skogsmark. Avgiften
skulle utgå med ett bestämt årligt belopp per hektar. Den aktivitet man i
första hand ville påverka var en kombination av slutavverkning och återväxtåtgärder.

Enligt virkesförsörjningsutredningen medför det beskrivna
avgifts- och bidragssystemet sådana principiella och tekniska komplikationer
att del inle

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 182

Prop. 1981/82:182 18

kan användas. En variant av det systemet innebär alt
finansieringen sker med höjd skogsvårdsavgift. Enligt utredningen är detta
syslem visserligen något enklare. Utredningen pekar dock på att det uppkommer
olämpliga omfördelningseffekler genom all de aktiva skogsägarna via avgiften
får stödja de passiva skogsägarna.

Då utredningen har ansett det myckel vanskligt alt bedöma
effekterna av de angivna typerna av generella ekonomiska styrmedel har den
stannat för att inte föreslå någon sådan åtgärd. Enligt utredningen finns del
t. o. m. risk för att det kommer fram mindre virke om samhällel ställer krav på
viss inläkt från skogsbruket. Inläklskravet kan exempelvis komma att
tillgodoses genom att skogsägaren tar ul en mindre kvantitet i de bästa
bestånden i stället för att gallra eller slutavverka de sämsta bestånden.
Utredningen pekar också på att de redan genomförda höjningarna av
taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de
passiva skogsägarna.

Utredningen har av tidsskäl inte analyserat effekterna av
1979 års omläggning av skogsbeskatlningen. Beträffande de nya reglerna om
skogsavdrag ifrågasätts dock om dessa mera långsiktigt står i samklang med
riktlinjerna för skogspolitiken. Utredningen anser att del valda avdragsutrymmet
är tilltaget så alt ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en
nedgång av virkesförrådet som skogsvårdslagen inle medger. Denna konflikt
mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen är enligt utredningen inte fillfredsställande.
För att förhindra att planerade avverkningar skjuts på framliden anser
utredningen dock alt en omprövning av de gällande reglerna bör anslå till dess
att den av :regeringen aviserade marginalskattereformen har genomförts.

Enligt utredningens bedömning skulle en sänkning av
marginalskatterna bidra till att öka avverkningsbenägenhelen. I avvaktan på en
marginalskal-tereform är det enligt utredningen särskilt angeläget alt öka
möjligheterna till skattemässig inkomstutjämning av skogsinkomsterna. Mot den
bakgrunden föreslår utredningen en utvidgad insättningsrätt på skogskonto. Uppskov
med beskattningen skall således medges för hela köpeskillingen för sålda
rotposter och med 75 % av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter. Denna
del av utredningsförslaget har redan föranleti lagstiftning (prop. 1981/82:30
bil. 4, SkU 1981/82:8, rskr 1981/82:14, SFS 1981:998). I fråga om skogskontot
föreslår utredningen vidare att en överlåtare skall få behålla sitt skogskonto
vid överlåtelse av fastigheten. Ett annat förslag som gäller skogskontot
innebär att löpfiden förlängs från tio till tjugo år då insättning på kontot
avser medel som uppburils vid avverkning på grund av skador på skogen. I fråga
om skogsvägar föreslår utredningen en utvidgad avskrivningsrätt. Hela utgiften
skall således få skrivas av på tio år medan f. n. endast 5 % får skrivas av årligen
av ett belopp som motsvarar 75 % av anskaffningsvärdet. Utredningen föreslår
slutligen att utgifter för all dikning som främjar skogsbruket skall få dras av
omedelbart.

Vid remissbehandhngen har ingen remissinstans förordat att
någon av de

Prop. 1981/82:182 19

alternativa beskaltningsmodeller som utredningen har tagit
upp skall införas nu. Ett antal remissinstanser anser dock aft dessa
beskattningsmodeller bör bli föremål för ytterligare utredning. Vidare ansluter
sig några remissinstanser, bl. a. LO och TCO, till två av utredningens
reservanters uppfattning alt ett avgifts- och stödsystem bör införas. Stödet,
som skall utgå i form av bidrag till återväxtkoslnader och produktionsfrämjande
åtgärder, skall finansieras med en höjd skogsvårdsavgift. Skogsstyrelsen anser
alt frågan om ett sådant system bör utredas.

För egen
del får jag anföra följande. Lönsamheten är av grundläggande betydelse för
olika skogsägares benägenhet att avverka skog. Om det ekonomiska utbytet är
dåligt eller om avverkningen går med förlust får man räkna med alt skogsägarens
benägenhet att avverka minskar, I skogsägarens kalkyl betraktas vanligen återväxlkostnaderna
som en kostnad direkt förknippad med avverkningen. Vidare torde de höga
marginalskatterna påverka många skogsägares beslut i awerkningsfrågor. För de
skogsägare som är pensionärer eller har sin sysselsättning förlagd till andra
näringar än skogsbruk blir intäkterna från skogsavverkningar extrainkomster.
Marginal-skatteeffekter i kombinafion med en stark inflationstakt kan därför få
till konsekvens att avverkning ter sig som ekonomiskt ofördelaktigt jämfört med
att låta skogen stå kvar,

Virkesförsörjningsutredningen har mot denna bakgrund
beskrivit och analyserat alternativa beskatlningsrnodeller och avgifts- och
bidragssystem vars syfte skulle vara bl, a, alt motverka marginalskatternas
avverknings-hämmande effekter. Gemensamt för dessa syslem är all de bryter mot
en grundläggande princip i del svenska skattesystemet. Detta bygger nämligen på
principen att det är den skatlskyldiges förmåga att erlägga skatt som skall
vara avgörande för skatteuttagets storlek (förmågeprincipen). Förmågeprincipen
anses innebära bl. a. att den skattskyldige skall beskattas för realiserade -
men inle för orealiserade - vinster. Skogsbeskattningen är uppbyggd efler denna
princip. Detta gäller också annan näringsverksamhet, t. ex. jordbruk och
rörelse. Flera principiella skäl talar därför emot att ändra grunderna för den
nuvarande skogsbeskatlningen.

I jämförelse med de regler som gällde före 1979 års
omläggning av skogsbeskattningen är de nya reglerna enklare att förslå och
tillämpa. De syslem som utredningen har diskuterat medför å andra sidan stora
problem vid tillämpningen. Därfill kommer att det, som utredningen har uttalat,
är svårt all bedöma effekterna av dessa styrmedel och att del finns risk för
att effekten blir alt det kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på
viss intäkt från skogsbruket.

Mot
bakgrund av det anförda anser jag att det inte finns anledning all göra några
principiella ändringar i del nuvarande skogsbeskatlningssyslemet. Detta innebär
bl. a. att de nuvarande reglerna om skogsavdrag bör behållas. Jag delar också
utredningens uppfattning alt en sänkning av marginalskatterna kan antas leda
till ökade avverkningar. Jag vill i detta sammanhang

Prop.
1981/82:182 20

erinra om att regeringen nyligen har beslutat inhämta
lagrådets yttrande över ell förslag lill en skattereform som innebär en
påtaglig sänkning av marginalskatterna. Reformen skall genomföras under tre år
med början inkomståret 1983. När reformen är fullt genomförd skall huvuddelen
av de helfidsarbetande ha en marginalskatt på högst omkring 50 %.

Som framgår av del föregående har virkesförsörjningsutredningen
lagt fram förslag om smärre ändringar i skogsbeskatlningssyslemet. Dessa
ändringar, som syftar lill att öka utbudet av virke, avser skogskonloreglerna
och den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och skogsdiken. I det följande
lar jag först upp utredningens förslag i dessa delar. Därefter behandlar jag
frågan om möjligheten fill skogsavdrag vid fillskottsförvärv. Slutligen lägger
jag fram förslag om förkortning av fiden för rätten till extra avdrag för vissa
skogsutlag,

2.2 Reglerna om skogskonto

/

2.2.1 Nuvarande regler

Bestämmelser om uppskov med beskattningen av skogsinkomst
finns, som jag tidigare har påpekat, i skogskonlolagen. Tekniskt är förfarandet
utformat så att skogsinkomsterna alllid skall tas upp som inkomst i sedvanlig
ordning enligt reglerna i KL. Avdrag medges därefter för det belopp som sätts
in på skogskontot. Kontot är räntebärande. Kontoinnehavaren får göra uttag från
kontot tidigast fyra månader efter insättningen och beskattas då för uttaget
belopp. Även ränta på kontot beskattas som inkomst av jordbruksfastighet, dock
först i samband med att beloppet las ut. Uttag får avse hela innestående
beloppet eller del därav. Delultag får dock inle undersliga 1 000 kr.

Endast fysisk person, dödsbo och familjestiftelse har rätt
att utnyttja skogskontolagens uppskovsbestämmelser (1 §). Sådan rätt tillkommer
emellerfid inte delägare i handelsbolag eller kommanditbolag för någon del av
hans bolagsinkomst. Inte heller föreligger uppskovsrätl för delägare i dödsbo
när dödsboet enligt 53 § 3 mom. fjärde stycket KL skall beskattas enligt
bestämmelserna om handelsbolag.

Uppskovsrällen är beloppsmässigt begränsad uppåt lill vad
som svarar mot den beräknade nettointäkten av den jordbruksfastighet från
vilken intäkten av skogsbruket härrör (2 §). Nedåt gäller spärregeln att
insättning som avser viss förvärvskälla för ett och samma beskattningsår inte
får undersliga 5 000 kr. (3 §).

I fråga om varje förvärvskälla gäller vidare all uppskovet
för ett och samma beskattningsår får uppgå till högsl den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen för upplåten avverkningsrätt och 75 % av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och
saluvärdet av uttag lill egen rörelse. Uppskovsrätten gäller också för den del

Prop.
1981/82:182 21

av utdelning från samfällighet som härrör från inläkt av
skogsbruk i samfälligheten.

Sedan fio år förflutit från ingången av det år inbetalning
skett, skall banken återbetala innestående medel (6 §). Oavsett om uttag gjorts
skall dock medlen las upp fill beskattning om den skaltskyldige överlåter
faslighet som utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning
sketl. Detsamma gäller som huvudregel om avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning
av skogskontomedel. Taxeringen sker för det beskattningsår då
fastighetsöverlåtelsen ägt rum eller avlal träffats om överlåtelse eller pantsättning
av kontomedlen. Beskattning oavsett uttag skall också komma lill stånd bl. a.
vid skifte av dödsbo och vissa bodelningar (9 §).

2.2.2 Skogskontots behandling vid överlåtelse av fastighet

Enligt utredningen verkar regeln om omedelbar beskattning av
medel på skogskonto avverkningshämmande för en skogsägare som har medel på
skogskonto och som avser att överlåta sin fastighet inom några år. Det kan t.
ex. röra sig om en äldre skogsägare som har planerat att överlåta sin fastighet
anfingen till sina barn eller lill någon utomstående. Utredningen anser alt den
nuvarande regeln dessutom har indirekta negativa konsekvenser från virkesförsörjningssynpunkt
genom att strukturrafionaliseringen hämmas.

Utredningen
föreslår mot denna bakgrund alt skogskontolagen ändras så att omedelbar
beskattning av medel på skogskonto inte alllid skall äga rum när en fastighet
byter ägare. Möjligheten för tidigare ägaren att behålla skogskontot skall stå
öppen endast om fastigheten övergår till annan genom köp, byte eller gåva.

Utredningens
förslag tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av nästan samtliga
remissinstanser. RSV avstyrker dock förslaget. Enligt RSV kan förslaget
knappast antas medföra ökad avverkning, RSV framhåller också alt förslaget
skattetekniskt strider mot de principer som ligger lill grund för lagstiftning
av likartat slag, t, ex, allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv.
En investeringsfond skall återföras fill beskattning bl, a. när förelaget vid
beskattningsårets utgång inte driver jordbruk eller rörelse och en
investeringsreserv skall återföras till beskattning bl. a. om hela eller den
huvudsakliga delen av den förvärvskälla, vari avsättningen till reserven har
gjorts, under beskattningsåret har överlåfits eller verksamheten har upphört.
RSV anser vidare att utredningens förslag medför vissa praktiska problem.

För egen del ansluter jag mig till utredningens
uppfattning att den nuvarande ordningen med beskattning av skogskonlomedlen vid
faslighets-överlåtelse kan leda till en minskad avverkning de närmaste åren
före en tänkt överlåtelse. Därtill bidrar den fill alt fördröja för
strukturrationalisering och generationsväxling angelägna överlåtelser. Detta
talar för att en

Prop.
1981/82:182 22

möjlighel bör öppnas att få behålla skogskontot även om
fastigheten har överlåtits. Awerkningsakfiviteten skulle därigenom kunna
upprätthållas även under senare delen av en skogsägares innehavstid. Många
äldre skogsägare kan t. o. m. väntas öka aktiviteten i och med att de genom
skogskontot ges möjlighet all öka sin pension.

En rätt att få behålla skogskontot vid
fastighetsöverlåtelse strider visserligen mot vad som gäller för avsättning
till t. ex. allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv. Skogskontot
kan dock inte helt jämställas med sådana avsättningar. Till skillnad från dessa
reserveringar behöver skogskontot nämligen inte las i anspråk i verksamheten
utan får användas även för konsumfion. Enligt min mening torde utredningens
förslag inle heller medföra några allvarligare prakfiska problem. Jag vill i
sammanhanget erinra om alt banken är - även om fastigheten har överlåfits
-skyldig att lämna kontrolluppgift när uttag från kontot sketl.

Mot den angivna bakgrunden förordar jag att utredningens
förslag genomförs. Skogskontot bör dock få behållas inte endast när fasfigheten
har överlåtits genom köp, byte eller gåva ulan även när överlåtelsen har skett
genom ell med köp eller byi.e jämförligt fång, t, ex. fastighetsreglering.
Beskattning av skogskontomedlen kommer att ske enligt reglerna i övrigt i
skogskontolagen, dvs. normalt del år då utbetalning sker.

2.2.3 Skogskontots löptid

Som jag tidigare har nämnt skall medel på skogskonto som inle
har tagits ut tidigare betalas åter till insättaren - och därmed beskattas -
efter tio år.

Frågan om skogskontots löptid berördes i samband med
lagstiftningen om utvidgad rätt lill uppskov när slormfällning, brand,
insektsangrepp eller liknande händelse motiverar en fidigareläggning av
avverkningarna (prop. 1978/79:81 s. 11-12). I några yttranden över den
promemoria som låg till grund för förslaget hade önskemål framförts att medel
på skogskonto skulle få stå inne en längre tid än tio år när medlen härrörde
från kataslrofartade skador på skogen. Enligt min företrädare väckte en
förlängning av uppskovstiden dock flera frågor av principiell natur. En så
genomgripande ändring av skogskonlosyslemet ansågs därför inle böra övervägas i
det sammanhanget utan delta fick i stället göras i det fortsalla arbetet med
att utforma ett nytt skogsbeskatfiiingssyslem.

I detta sammanhang kan nämnas alt de belopp med vilka
uppskov högst kan medges numera - efter den tidigare nämnda av riksdagen i
höstas beslutade utvidgade insältninj;srätlen på skogskonto - är lika stora
oberoende av på vilken grund avverkningen har skett.

Virkesförsörjningsutredningen har i en särskild skrivelse
tagit upp frågan om skogskontots löptid i skadefallen. Utredningen föreslår alt
löptiden förlängs från tio fill tjugo år då medlen avser avverkningar på grund
av slormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse. Ändringen

Prop.
1981/82:182 23

föreslås gälla fr. o. m. 1982 års taxering. Enligt en
övergångsbestämmelse skall ändringen tillämpas även i fråga om medel som finns innestående
på skogskonto före ikraftträdandet. När det gäller fillämpningen av den
föreslagna övergångsbestämmelsen förutser utredningen vissa problem. Del beror
bl. a. på all de skogskontoinsätlningar som har gjorts i samband med avverkning
av skadad skog hifintills inte har särbehandlats i skogskonlosyslemet. Därmed
är det inte heller möjligt för bankerna att direkt avgöra vilka konton som
berörs av bestämmelsen. Det skall därför ankomma på den skogsägare som vill
utnyttja den förlängda uppskovsliden att genom intyg från skogsvårdsstyrelsen
styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd av ett sådant intyg
kan banken föra över skogskonlomedlen fill ell nytt konto som omfattas av den
längre löpfiden. Den maximala liden - tjugo år- skall därvid räknas från den
ursprungliga insättningen. När det gäller nya insättningar på skogskonto
förutsätts bankerna vara beredda alt lägga upp sina rutiner så alt skogskonlomedel
som satts in efter avverkning av skadad skog kan särskiljas från övriga
skogskonton.

Förslaget om förlängd löptid för skogskontot i skadefallen
har remitterats endast till ett mindre antal remissinstanser. Förslaget
tillstyrks av bl. a. skogsstyrelsen. De skattemyndigheter som har hörts ställer
sig däremot i allmänhet avvisande fill förslaget, RSV, som pekar på en rad
tekniska problem som är förknippade med en förlängning, anser t, ex, att
förslaget inte utgör ett tillräckligt underlag för en lagstiftning. Även
länsstyrelsen i Värmlands län (majoriteten) - det mest skadedrabbade länet -
avstyrker förslaget. Enligt en av länsstyrelsen gjord undersökning beträffande
ett särskilt hårt drabbat område har skogsägarna där inte tvingats redovisa
onormalt höga inkomster. Detta lyder enligt länsstyrelsen på att nuvarande
möjligheter till inkomstutjämning är tillräckliga.

För egen del får jag anföra följande. Det huvudsakliga
syftet med skogskontosystemet är att skogsägaren skall kunna fördela
skogsintäkterna mellan olika beskattningsår och därigenom erhålla en lägre
beskattning. Normalt torde en tioårsperiod vara tillräckligt för detta syfte.
Därvid bör beaktas att skogskontosystemet bygger på att kontomedlen skall kunna
användas för att bekosta exempelvis återväxtåtgärder. Beskattningen av medel
som tas ut från skogskonto kan på det sättet helt eller delvis neutraliseras av
avdragsgilla kostnader. Det ingår ju i god skogsvård att vidta återväxtåtgärder
i nära anslutning till slutavverkning. Det kan emellertid någon gång inträffa
alt stormfällningar, insektsangrepp och liknande händelser motiverar så stora
avverkningar att en inkomstutjämning över mer än tio år ter sig rimlig, I
sådana undantagsfall kan behov föreligga att behålla medlen obeskattade längre
tid än tio år. Jag ansluter mig därför fill utredningens uppfattning att
skogskontots löptid bör förlängas i skadefallen. Löptiden bör i dessa fall, som
utredningen har föreslagit, vara tjugo år.

Av prakfiska skäl bör insättning med tjugoårig löptid
göras på ett särskilt

Prop.
1981/82:182 24

konto, benämnt skogsskadekonto. Bestämmelser om
skogsskadekonton bör tas in i skogskontolagen.

Som förutsättning för alt få uppskov för insättning på
skogsskadekonton bör gälla att stormfällning, brand, insektsangrepp eller
liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av förvärvskällans skog
bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. Del avgörande
skall därvid vara att värdet av den skog som bör avverkas tidigare överstiger
hälften av värdet av den kvarstående skogen. Vid bedömningen av storleken av de
framtvingade skogsuttagen bör även avverkning av skog som inte direkt har
skadats medräknas under förutsättning att det från skogsvårdssynpunkt eller av awerkningslekniska
skäl är motiverat alt samtliga avverkningar görs i ett sammanhang.

Den omständigheten att skogsinläkten skall hänföra sig lill
tidigarelagd "avverkning" bör tolkas i vid bemärkelse och innefatta
t. ex. förstörelse av skog genom brand. Uttrycket innefattar vidare inte bara
avverkningar som redan har gjorts ulan också avverkningar som till följd av
skadan kommer att genomföras efter beskattningsårets utgång.

Av praktiska skäl bör skogsintäkler för ett visst
beskattningsår och en viss förvärvskälla inte få grunda rätt till uppskov för
insättning på både skogskonto och skogsskadekonto. De på beskattningsåret
belöpande skogsintäkterna bör således Ugga fill grund för insättning på
antingen skogskonto eller skogsskadekonto. För att få uppskov för insättning på
skadekontot bör krävas alt den huvudsakliga delen av skogsintäklerna, dvs, ålminsione
omkring 75 %, hänför sig till avverkning på grund av stormfällning e, d.

Det bör åligga den skattskyldige att visa att
förutsättningarna för uppskov för insättning på skogsskadekonto är uppfyllda.
Detta bör göras i första hand genom intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet. Den
skattskyldige bör emellerfid ha möjlighet att även på annat sätt visa att han
har rätt att utnyttja skogsskadekontot.

En skattskyldig som gör insättning på skogsskadekonto
torde vanligen kunna visa att han är berättigad till uppskov för insättningen.
Om uppskov emellertid inte medges bör han i stället kunna yrka uppskov för
insättning på skogskonto. Skadekontouppskovet bör så att säga kunna förvandlas
till ett vanligt skogskontouppskov. Här uppkommer emellertid problemet att
uppskov för insättning på skogskonto enligt 5 § skogskontolagen förutsätter att
skogsägaren senast på deklarationsdagen betalat in medel på skogskonto. Denna
förutsättning är inte uppfylld för en skogsägare som yrkat uppskov för
insättning på skogsskadekonto och därför gjort inbetalning endast på
skadekonto. Jag föreslår därför att 5 § kompletteras med en regel av innebörd att
den tidigare gjorda skadekontoinbetalningen godtas som skogskontoinbetalning.
Som villkor för en sådan förvandling bör dock -bl. a. av kontrollskäl - krävas
alt medlen förs över från skogsskadekontoftill ett skogskonto. Någon bestämd
tidsfrist för denna överföring bör inte uppställas. Den omständigheten att den
skattskyldige försummat alt föra

Prop.
1981/82:182 25

över medlen när yrkandet om uppskov för insättning på
skogskonto framställs utgör således inte något definitivt hinder mot bifall.
Det är tillräckligt att medlen förts över innan rätten avgjort framställningen.

Det kan
teoretiskt förekomma att ett yrkande om att ett skogsskadekonto skall
förvandlas till ett skogskonto framställs så sent att den tioåriga löptiden för
skogskonto gått till ända,T en undantagssituation av delta slag bör någon
överföring av medel till skogskonto inte tillåtas; ■

En
skogsägare, som anfört besvär över att han vägrats uppskov för insättning på
skogsskadekonto, har dänned inte förlorat sin rätt att ta ut medlen från
banken. Medlen kan alltså tas ut medan taxeringsprocessen pågår. Har uttag
skett kan medlen givetvis inte därefter föras över till skogskonto. Skogsägaren
kan ändå ha ett starkt intresse av alt - sedan besvären avgjorts - få bifall
till ett yrkande om att inbetalningen på skadekonto skall anses utgöra en
inbetalning på skogskonto. Endast därigenom kan han nämligen uppnå den önskade
skatteutjämningen mellan intäktsårel och uttagsåret. Uttaget bör därför inte
hindra att det särskilda yrkandet om uppskov för insättning pä skogskonto
prövas. Bifalles yrkandet kommer skogsägaren i samma situation som om han redan
från början använt sig av skogskontösystemet.

Ett
yrkande om att en inbetalning på skogsskadekonto skall godtas som en
inbetalning på skogskonto bör inte få framställas förrän den ordinarie
taxeringen vunnit laga kraft. Yrkandet bör ha kommit in till rätten senast sex
månader efter nämnda tidpunkt, 1 övrigt bör yrkanden av detta slag behandlas i
enlighet med de regler som enligt 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956:623)
gäller för besvär i särskild ordning.

Jag vill
slutligen understryka att ett skogsskadekonto bör kunna förvandlas till ett
skogskonto endast när'rätten till skadekontouppskov bortfallit på grund av
villkoren i 1 § andra stycket skogskontolagen. Uppskovet skall således ha
vägrats till följd av att skadan bedömts vara av för liten omfattning eller för
att beskattningsårets intäkter till alltför stor del hänfört sig till intäkter
för oskadad skog. Någon rätt till besvär i särskild ordning föreligger däremot
inte om uppskov vägrats t. ex. därför att inbetalningen till banken skett för
sent eller därför att underskott uppkommit i förvärvskällan,'

Reglerna om skogsskadekonton bör gälla fr. o. m. 1983 års
taxering. Jag delar utredningens uppfattning att det i och för sig vore
önskvärt att den föreslagna differentieringen av skogskontona kunde tillämpas
på befintliga konton. Som skattemyndigheterna har påpekat skulle emellertid en
sådan retroaktiv tillämpning leda till mycket stora praktiska problem,

I en
särskild kungörelse (SFS 1954:144) finns föreskrifter om bl, a.
underrättelseskyldighet mellan taxeringsmyndigheter och bank beträffande medel
som sätts in på skogskonto. Denna kungörelse är, bl, a, till följd av mitt
förslag om införände av skogsskadekonton, i behov av en allmän översyn. Jag
avser att ta upp denna fiåga senare i år. Översynen torde inte kräva riksdagens
medverkan.

Prop.
1981/82:182 26

2.3 Den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken

1 fråga om markanläggningar, t. ex. skogsvägar och
brunnar, gäller som huvudregel att avdrag medges enligt avskrivningsplan med 5
% årligen av ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet.
Avdrag för årlig värdeminskning av täckdiken beräknas dock fill 10 % av hela
anskaffningsvärdet. Del kan anmärkas att tillfälliga skogsvägar får skrivas av
omedelbart.

Frågan om värdeminskningsavdrag på markanläggningar har
nyligen varit föremål för riksdagens prövning, nämligen i anledning av
förslagen lill ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av
inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m. m. (prop. 1980/81:68, SkU
1980/81:25 och 47, rskr 1980/81:234, SFS 1981:295). I propositionen anförde
jag, med anledning av framförda krav på utvidgad avskrivningsrätt för
markanläggningar, att begränsningen lill 75 % av anskaffningsvärdet var
motiverad eftersom många markanläggningar har ett bestående värde. Även
avskrivningsprocenten borde lämnas oförändrad med hänsyn bl. a. till alt
avskrivningarna beräknas på ett kollekfivt avskrivningsunderlag.

Skatteutskottet uttalade (SkU 1980/81:25 s. 118) alt den
tekniska utvecklingen och strukturrationaliseringen inom näringslivet torde ha
bidragit till att åtminstone vissa typer av markanläggningar fått en mer
begränsad ekonomisk varaktighet än tidigare. Särskilt i fråga om valtenbrun-nar
kunde enligt utskottet med hänsyn lill föroreningsrisken också ifrågasättas om
inte utrangeringsavdrag kunde vara motiverat om och när anläggningen blev
obrukbar.

Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet alt frågan om
avdrag för värdeminskning av markanläggningar borde bli föremål för översyn.
Denna borde avse inte bara vattenbruniiar utan också andra typer av markanläggningar
i fråga om vilka en förmånligare avskrivning än den gällande kunde vara
motiverad. Riksdagen delade utskottels uppfattning.

Översynen av den skattemässiga behandlingen av
markanläggningar har-såvitt gäller markanläggningar i skogsbruket - gjorts av virkesförsörjningsutredningen.
Enligt utredningen skulle en vidgad avskrivningsrätt för skogsvägar vara ett
effektivt medel för alt få till stånd ett ökal vägbyggande. Utredningen anser
dessutom alt utvecklingen inom skogsbruket har lett fill att vägkostnaderna
alltmer har fått karaktär av avverkningskostnader. Utredningen föreslår därför
att hela anskaffningsvärdet för skogsvägar skall få skrivas av på tio år.

I fråga om dikning görs f. n, skillnad mellan skyddsdikning
och annan dikning. Till skyddsdikning räknas åtgärder som syftar lill att
vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning som höjer
produktionsförmågan räknas som annan dikning. Enligt punkt 1 första stycket av
anvisningarna till 22 § KL hänförs kostnader för skyddsdikning till
driftkostnader. Omedelbart avdrag medges därför för sådana kostnader. Utgifter
för annan dikning följer däremot reglerna om avskrivning av markanläggningar.

Prop.
1981/82:182 27

Enligt utredningen medför den nuvarande gränsdragningen
mellan skyddsdikning och annan dikning inte sällan tillämpningsproblem. I fråga
om behandlingen av utgifter för s. k. grundförbätlring anser utredningen att
vissa paralleller kan dras med den ändring av avdragsreglerna för planteringskostnader
som genomfördes i samband med reformen av skogsbeskattningen år 1979. Numera
är även utgifter för nyplanlering av skog omedelbart avdragsgilla. Enligt
utredningen talar övervägande skäl för att kostnaderna för all dikning som
främjar skogsbruket jämställs med alla övriga skogsvårdsinsatser och därmed
bli omedelbart avdragsgilla. Utredningen föreslår därför en sådan utvidgning av
avdragsrätten.

Utredningens förslag beträffande skogsvägar tillstyrks
eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser. RRV, RSV och en
länsstyrelse är dock kritiska.

Enligt RRV skulle förslaget gynna främst helt privata
vägar. Erfarenheterna visar dock, menar RRV, att skogsvägar som byggs med
bidrag, genom den samordning som sker mellan flera skogsägare, får såväl längre
livslängd som bättre standard och sträckning. Mot bakgrund av detta och då
stödet lill skogsvägar redan utökats kraffigt avstyrker RRV förslaget.

RSV pekar på att nuvarande regler bygger på principen alt
en markanläggning i och för sig är utsatt för värdeminskning men att denna
inte är total. Anläggningen anses nämligen medföra en värdeökning av
fastigheten som i vart fall delvis är bestående. RSV ifrågasätter vidare starkt
att en skogsägare skulle bli mer benägen alt bygga skogsväg om avdragsrälten
ökar till att omfatta hela anskaffningsvärdet i stället för nuvarande 75 %.
Härtill kommer enligt RSV att denna typ av markanläggning av principiella skäl
inte bör behandlas på annat sätt än andra markanläggningar. Vidare framhålls de
svårigheter av granskningsteknisk natur som kommer att uppstå om systemet
bryts, RSV avstyrker därför förslaget i denna del.

Förslaget om rätt till omedelbart avdrag för kostnader för
all dikning som främjar skogsbruket tillstyrks allmänt, RSV anser dock att de
principiella invändningar som verket anfört i fråga om förslaget om skogsvägar i
och för sig gäller även förslaget beträffande dikning. Beträffande detta
förslag vill RSV dock inte anföra samma betänkligheter som i fråga om det
tidigare vad gäller den administrativa belastningen. Det kan således underlätta
både för den skattskyldige och för skatteadministrationen om kostnader för
skogsdikning inte behöver delas in i omedelbart avdragsgilla och andra kostnader.

För egen
del får jag anföra följande, I syfte att stimulera skogsvägnätels utbyggnad och
förbättring ges statsbidrag fill ny- och ombyggnad av skogsvägar. Bidrag kan
utgå med högst 75 % av godkänd kostnad i det skogliga stödområdets inre zon och
med högst 60 % i resten av landet. Del enskilda mindre skogsbruket har
företräde till bidrag framför övriga skogsvägar om inte aktuell väg har
gemensamt intresse. För ändamålet har för innevarande budgetåren bidragsram på
70 milj, kr, ställts till förfogande. Med hänsyn fill skogsvägnätets stora
betydelse för virkesförsörjningen

Prop.
1981/82:182 28

föreslås i årets budgetproposition att den slalsbidragsstödda
verksamheten även för nästa budgetår planeras för en omfattning motsvarande ett
bidragsbelopp på 70 milj, kr. Härav skall projekt motsvarande 20 milj, kr.
hållas i reserv för eventuella sysselsältningsskapande åtgärder (prop.
1981/82:100 bil. 13 s. 55-57).

Av det anförda framgår att del lämnas ett betydande
statligt slöd i syfte att stimulera anläggandet av skog:>vägar. Den av.
utredningen föreslagna ändringen i den skattemässiga behandlingen av skogsvägar
kan antas ytterligare stimulera skogsvägbyggandet. Trols att förslaget strider mol
nuvarande principer för avskrivning av markanläggningar vill jag därför förorda
att det genomförs. Med hänsyn bl, a, till önskvärdheten att undvika
tillämpningsproblem anser jag att även utredningens förslag om omedelbar
avdragsrätt för alla kostnader för dikning som främjar skogsbruket bör
genomföras. Vad jag nu föreslagit föranleder ändringar i punkterna 1 och 4 av
anvisningarna till 22 § KL,

Skogsstyrelsen tar i sitt yttrande upp frågan om
avskrivning av markanläggningar i de fall då investeringsfond eller
statsbidrag har tagits i anspråk för anskaffning av anläggningen, Enligt
styrelsen synes bestämmelsen i punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 22 §
KL,-som infördes i samband med 1981 års översyn av avskrivningsreglerna, dels
strida mot bestämmelserna om statsbidrag i anvisningarna till 19 § KL, dels få
inte avsedda effekter i fråga om täckdiken.

För egen del får jag erinra om att frågan om beskattning
av statsbidrag har setts över av bidragsskattekommittén, 1 betänkandet (Ds B
1981:17) Beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m, m, föresläs
delvis nya regler på delta område. Betänkandet remissbehandlas f. n. Jag avser
att senare i år ta ställning till kommitténs förslag. 1 det sammanhanget finns
det anledning att behandla även den av skogsstyrelsen väckta frågan,

2.4 Möjligheten till skogsavdrag vid tillskottsförvärv

De av riksdagen år 1979 beslutade nya reglerna för
skogsbeskattningen gäller i huvudsak fr, o. m, 1981 års taxering, I fråga om
fastigheter som har förvärvats före övergången till det nya avdragssystemet
skall i princip del tidigare ingångsvärdet utgöra anskaffningsvärde vid
tillämpning av de nya reglerna och det tidigare gällande ingångsvärdet utgöra
gällande ingångsvärde i det nya systemet. Denna lösning belystes i
propositionen med följande exempel. Om ingångsvärdet av den skog som fanns på
fastigheten vid övergångstillfället var 100 000 kr. och det gällande
ingångsvärdet 70 000 kr, borde avdrag under den fortsatta innehavsliden kunna
medges med (70 000 ,/, 50 000 =) 20 000 kr. Som anskaffningsvärde och gällande
ingångsvärde enligt de nya reglerna borde således tas upp 100 000 kr, resp, 70
000 kr. Om det gällande ingångsvärdet vid övergången uppgick till 50 000 kr,
eller mindre - detta innebär att avdrag tidigare medgetts med 50 000 kr, eller
mer - fanns inte utrymme för avdrag i det nya systemet.

Prop.
1981/82:182 29

Det gällande ingångsvärdet i det nya systemet kan således
uppgå till mindre än 50 % av anskaffningsvärdet. Enligt två av regeringsrätten
nyligen avkunnade domar i ärenden angående förhandsbesked påverkar delta
förhällande rätten till skogsavdrag även då skogsägaren gör ett tillskottsförvärv
efter övergångstillfället. Innebörden av regeringsrättens domar kan belysas med
följande exempel. Antag att den i del föregående nämnde skogsägaren fått skogsavdrag
enligt äldre regler med sammanlagt 80 000 kr. Det vid övergångstidpunklen
gällande ingångsvärdet är alltså (100 000 ,/. 80 000 =) 20 000 kr. Något år
senare köper skogsägaren till skogsmark för 60 000 kr. Del nya ingångsvärdet
blir 160 000 kr. och det nya gällande ingångsvärdet 80 000 kr. Något
ytterligare skogsavdrag kan dock inle komma i fråga eftersom de redan medgivna
avdragen motsvarar 50 % av ingångsvärdet.

Avsaknaden
av skogsavdrag vid fillskottsförvärv leder fill alt den skattskyldiges
möjligheter att finansiera förvärvet genom obeskattade skogsuttag försvinner.
Detta kan i sin tur inverka negafivt på skogsägarnas intresse alt medverka i strukturralionaliseringsåtgärder.
Denna konsekvens av lagstiftningen är enligt min mening olämplig. Jag föreslår
därför att övergångsbestämmelserna till 1979 års lagstiftning ändras så att det
framgår alt skogsvärdeminskningsavdrag enligt äldre regler inle till någon del
skall begränsa avdragsutrymmet för skog som förvärvas efter övergångstillfället.

Den nya
bestämmelsen bör tillämpas redan beträffande 1981 års taxering, dvs. då de nya skogsavdragsreglerna
tillämpades första gången. Enligt 76 § fjärde stycket taxeringslagen (1956:623)
får länsrätten pröva av en skatlskyldig anförda besvär som inkommit före
utgången av juni månad året efler laxeringsåret om taxeringsintendenten helt
eller delvis bifaller besvären i sak. Med hänsyn härtill är det enligt min
mening inte nödvändigt att i detta fall införa regler om extraordinär besvärsrält,

2.5 Förkortning av tiden för rätt till extra avdrag för
vissa skogsuttag

1 syfte alt stimulera skogsavverkningen infördes under
våren 1981 ett extra avdrag för enskilda skogsägare under perioden den 1
januari 1981 - den 30 juni 1983 (prop, 1980/81:118 bil, 2, SkU 1980/81:44, rskr
1980/81:285, SFS 1981:342). Det extra avdraget uppgår till 5 % av
köpeskillingen vid försäljning av skog på rol och till 3 % av köpeskillingen
vid försäljning av leveransvirke och av saluvärdet av uttag till egen rörelse.
Samtidigt beslutades att bl. a. delta stimulansavdrag skulle finansieras med
skogsvårdsavgiftsmedel. För att detta skulle vara möjligt höjdes
skogsvårdsavgiften från 3 till 6 %c av skogsbruksvärdet.

I årets budgetproposition förutskickades ett förslag om
att förkorta perioden för det extra avdraget (prop, 1981/82:100 bil. 13 s.
54 Jag

Prop. 1981/82:182 30

återkommer nu till denna fråga och föreslår att perioden
för det extra avdraget förkortas med ett år. Stimulansen kommer således att
upphöra i och med utgången av juni 1982.

3 Statsfinansiella effekter

I samband med införandet av det extra avdraget för vissa
skogsuttag uttalade jag (prop, 1980/81:118 bil, 2 s, 27) att skattelättnaden på
grund av det extra avdraget är beroende av avverkningarnas storlek inom det
enskilda skogsbruket. Vid en avverkad volym om 35 milj, m- skog uppskattade jag
den årliga skattelättnaden till högst 75 milj, kr. Enligt mitt nu aktuella
förslag skall perioden för det extra avdraget förkortas med ett år. Detta kan
antas öka skatteintäkterna med högst 75 milj, kr.

Förslagen beträffande den skattemässiga behandlingen av
skogsvägar och diken innebär i princip en delvis definitiv skattelättnad,
eftersom hela utgiften för anskaffningen skall få dras av medan f, n. endast 75
% av utgiften är avdragsgill, 1 fråga om skogsvägar kan dock det ökade avdraget
återföras till beskattning vid en försäljning av fastigheten. Förkortningen av
avskrivningstiden för skogsvägar medför vidare en skattelättnad under de
första tio åren. Därefter ökar skattebelastningen. Den omedelbara avdragsrätten
för diken innebär en skattelättnad det första året medan skattebelastningen för
kommande år blir större än f, n.

Den möjlighet som enligt förslaget öppnas att få behålla
skogskontot vid en överlåtelse av fastigheten och den förlängda löptiden för
skogsskadekonton innebär inte nägra definitiva skattelättnader utan endast att
skattebelastningen skjuts framåt i tiden.

Enligt min mening går det inte att beloppsmässigt ange hur
stort skattebortfallet blir för stat och kommun till följd av de föreslagna
ändringarna beträffande markanläggningarna och skogskontona. Allt talar
emellertid för att bortfallet blir förhållandevis obetydligt.

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
budgetdepartementet upprättats förslag till

1,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2,
lag om ändring
i lagen (1979:500) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3,
lag om ändring
i skogskontolagen (1954:142),

4,
lag om ändring
i lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa skogsuttag.

De förslag som jag har tagit upp är enligt min uppfattning
inte av sådan natur att lagrådet behöver höras.

Prop. 1981/82:182 31

5
Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta lagförslagen.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1981/82:182 32

BUaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:81)
Skogsindustrins virkesförsörjning

Bakgrund

Under de senaste åren har skogsindustrin inte fått virke
så att industrikapaciteten kunnat utnyttjas i den utsträckning som
marknadsförutsättningarna medgett. Produktionen har således begränsats på
grund av brist på virke, vilket medfört ett bortfall av exportinkomster av
betydande omfattning. Beräkningar av storleken i)å produktionsbortfallet visar
att det är fråga om miljardbelopp. Med den stora betydelse som skogsnäringen
har för landets ekonomi och sysselsättning och med tanke på de allvarliga balansproblem
vi har f. n. är det utomordentligt viktigt att försörjningen med virkesråvara
kan tryggas.

Under senare år har avverkningarna sjunkit kraftigt
jämfört med de sista åren av 1960-talet och 1970-talets första hälft då
avverkningarna låg på en nivå som i det närmaste motsvarade den långsiktigt
möjliga-75 milj. m-'sk. Nedgången i den genomsnittliga avverkningsnivån
sammanhänger delvis med lågkonjunkturen 1977 och 1978 men när skogsindustrin
åter gick in i en bättre konjunktur ökade virkesutbudet inte i takt med
efterfrågan. Under åren 1977-1980 låg avverkningarna på en nivå motsvarande
55-60 milj, m-'sk, Under avverkningssäsongen 1980/81 beräknas avverkningarna
uppgå till 62 milj. msk.

Inom privatskogsbruket sänktes avverkningsnivån med mer än
10 milj, nTsk under senare hälften av 1970-talet jämfört med den första
hälften. Även inom storskogsbruket sänktes avverkningarna något efter en viss
överavverkning under början av 1970-talel, Denna sänkning kan betecknas som
ett led i anpassningen till en långsiktig avverkning. Under 1980-talel leder
detta till behov av ökad avverkning i privatskogsbruket.

Till en del har de minskade avverkningarna kompenserats av
alt skogsindustrins virkeslager minskat samtidigt som importen av vedråvara ökat
markant och exporten har minskat. Problemen med virkesförsörjningen har
emellertid kvarstått trots en kraftig virkesprishöjning 1980/81 och trots att
vissa avverkningsstimulerande åtgärder vidtagits. Sammanlaget har industrins
kapacitet utnyttjats till endast 80 % under högkonjunkluråren 1979 och 1980,
Med bättre tillförsel av råvara hade kapacitetsulnytljandet kunnat vara högre.

Mot denna bakgrund har det varit virkesförsörjningsutredningens
uppgift att analysera orsakerna till de förhållandevis låga avverkningarna samt
att komma med förslag till åtgärder för att stimulera utbudet av virkesråvara.

Prop. 1981/82:182 33

Utgångspunkter

Utredningen har inte sett som sin uppgift att vare sig
genomföra någon ny omfattande branschutredning för skogsindustrin eller föreslå
någon annan ambitionsnivå för skogsproduktionen än den som riksdagen lagt fast.
En grundläggande utgångspunkt har varit de riktlinjer för skogspolitiken som
riksdagen beslutade om 1979, Vidare har utredningen utgått från de beslut
rörande den allmänna näringspolitiken som riksdagen antagit. Det innebär bl. a.
att skogsnäringen liksom andra näringsgrenar skall bidra till all uppfylla
målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, balans i utrikshan-deln,
regional balans samt god natur- och miljövård.

Enligt det skogspolitiska beslutet 1979 är den
övergripande målsättningen för skogsbruket att skogen skall skötas så att den
varaktigt ger hög och värdefull avkastning. Detta innebär bl, a, följande:

□
Skogsproduktionen
måsle vara långsikfigt uthållig. Detta krav är sedan länge en central
utgångspunkt i skogspolifiken, Skogsskölseln bör därför enligt riksdagsbeslutet
inriktas på hög volymproduktion av värdefullt virke. Motiven är bl. a. att säkra
skogsindustrins råvaruförsörjning och att trygga sysselsättningen i
skogsnäringen och angränsande näringar,

□
Skogsbruket
skall i princip vara självfinansierat. Detta innebär att skogsbruket skall
drivas efter ekonomiska principer,

□
Skogsbruket bör
sikta på en skogsproduktion som möjliggör en långsiktigt uthållig
avverkningsnivå på i genomsnitt åtminstone 75 milj. msk.

Ambitionsnivån på 75 milj. msk skall dock inte uppfattas
som en definitiv låsning vad gäller skogsproduktionens inriktning ulan mera
tjäna som en allmän utgångspunkt för bedömningar av olika frågor på det
skogspolitiska området. På lång sikl måste den råvaruförbrukande
skogsindustrins kapacitet anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig
inom ramen för denna ambitionsnivå. Det finns emellertid ett betydande mått av
flexibilitet kring den långsiktiga nivån. På kort sikt måste virkesuttaget
kunna variera med hänsyn till konjunkturens växlingar. Avverkningarna under
enskilda år kan ligga både över och under riktmärket 75 milj. msk utan att
detta strider mot kravet på ett långsiktigt uthålligt skogsbruk, Åven på
medellång sikt finns enligt de kalkyler som virkesförsörjningsutredningen
genomfört en viss flexibilitet vad gäller awerkningsnivå. Exempelvis kan en
viss sänkning av virkesförrådet tillålas under en viss period. Om det däremot
sker en överavverkning under lång tid eller om skogsskötseln eftersatts i
åratal blir del på sikt betydande konsekvenser för hela näringen.

Virkesbalansen

Enligt utredningens beräkningar är det i stort sett
balans mellan virkestillgång och virkesbehov vid ett genomsnittligt
kapacitetsutnyttjande

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 182

Prop.
1981/82:182 34

inom skogsindustrin. Detta förutsätter att det skogsskölselprogram
som beräkningarna bygger på genomförs.

Skogsindustrins virkesbehov har sjunkit något under de
senaste åren genom att nedläggningarna har varit större än tillkommande
kapacitet. Vid början av 1981 uppgick virkesbehovet vid fullt
kapacitetsutnyttjande till 63 milj, mfub vilket motsvarar en bruttoavverkning
på ca 79 milj, m'sk. Ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande på 85 % motsvarar
en bruttoavverkning på ca 67 milj, msk. Därtill kommer förbrukning av
brännved,

Virkesförsörjningsutredningen har gjort omfattande
beräkningar av de

framtida avverkningsmöjligheterna. Beräkningarna är en vidareutveckling

och uppdatering av de awerkningsberäkningar som 1973 års skogsutredning

genomförde. Bl, a, har hänsyn tagits till att avverkningarna under 1970-talet

blev totalt sett ca 100 milj, m'sk mindre än vad skogsutredningen förutsatte,

Awerkningsberäkningar av ovanstående typ förutsätter att all skogsmark

utnyttjas och sköts enligt de förutsättningar som lagts in i beräkningsmodel

len. Förvissa områden, speciellt de fjällnära skogarna, är det tveksamt om de

awerkningskvantiteier som faller ut i avverkningsberäkningarna kan erhål

las också i praktiken. Miljörestriktioner verkar också sänkande på den

fillgängliga virkesmängden. Efter reduktion för tveksamma tillgångar

beräknas den långsiktigt möjliga virkestillgången uppgå till omkring 70 milj,

m'sk, varav privatskogsbruket bör kunna svara för ca 40 milj. msk och

övriga ca 30 milj, msk, /

Medan det således i stort sett är balans mellan tillgång
och efterfrågan på virke totalt sett råder ett visst underskott på
barrträdsvirke och motsvarande överskott i fråga om lövträdsvirke. Den
anpassning av industrin med hänsyn härtill som efter hand är nödvändig torde
kunna ske inom ramen för skogsindustrins fortgående strukturomvandling.

Vid beräkningarna har genomgående förutsatts att den ökade
förbrukningen av brännved inle kommer att inkräkta på de konventionella sorfimenten.

Enligt utredningens mening måste dock
intensiteten i skogsvården

förbättras i förhållande fill 1970-talet om den
långsiktiga awerkningsnivån

skall kunna upprätthållas. Detta innebär bl. a. fortsatt
gödsling, ökad

1 gallring
och högre uttag av lövträd vid gallringarna. Eftersläpningarna i fråga

om lövröjningen måste inhämtas. Enligt utredningens mening
är detta inte

möjligt om inle kemisk bekämpning av lövsly får användas.
Den långsiktigt

uthålliga awerkningsnivån minskar enligt utredningens
beräkningar med ca

5 milj. msk per år om inslaget av. lövträd fortsätter att
öka och någon

gödsling inte utförs.

Prop.
1981/82:182 35

Orsaker ull de låga avverkningarna

Utredningens analys visar att det är en mängd olika
faktorer som har samverkat på sådant sätt alt avverkningsbenägenheten minskat
bland skogsägarna.

Av grundläggande betydelse för virkesutbudet är
utvecklingen av virkespriser och lönsamhet i skogsbruket. Vissa år under 1970-talel
har lönsamheten varit låg, särskilt i inre Norrland. Under åren 1977-1979 kan
de låga avverkningarna till stor del förklaras av konjunkturläget och därmed
minskat behov av råvara för skogsindustrin samt den svaga utvecklingen av
virkespriser och lönsamhet. Prishöjningarna 1979/80 och i synnerhet 1980/81 har
emellertid inte resulterat i ökad avverkning i den omfattning som förväntats.

Utredningen pekar dessutom på att fastighets- och
ägarstrukturen påverkar intensiteten i skogsbruket. Andelen pensionärer är hög
och ungefär 1/3 av skogsägarna bor inte på fastigheten. Samägandet i form av
dödsbon eller på annat sätt är utbrett. En stor del av skogsägarna är
sysselsatta i andra näringar än jordbruk och skogsbruk.

Av detta följer alt det ekonomiska beroendet av skog inte
är så påtagligt för många skogsägare. Den allmänna skärpningen av
marginalskatterna under 1970-talet i kombination med hög inflationstakt har
medfört att de ekonomiska motiven för att avverka har försvagats.

Den debatt om skogsbruket som förts under i stort sett hela
1970-talel torde för många skogsägare ha tett sig förvirrande och tvetydig.
Under den första hälften av 1970-talet försiggick en intensiv debatt om främst
överavverkning och kalhyggen, På senare år har debatten i huvudsak handlat om
att avverkningarna varit alltför låga. Under hela decenniet har dessutom frågor
som gödsling av skogsmark, dikning av torvmarker och framför allt kemisk lövslybekämpning
diskuterats.

Det kan därför ha tett sig naturligt för många skogsägare
att fråga sig om samhället önskar att de bedriver ett rationellt skogsbruk med
hög intensitet i skogsvården och en hög avverkningsnivå. Det är först under de
allra senaste åren som ett mera allmänt tryck på skogsägarna att öka
avverkningarna kommit till stånd. Motsvarande intresse för ökad intensitet i
skogsvården kan dock inte noteras. För att skogsvården skall kunna förbättras
och avverkningarna öka krävs enligt utredningens mening ett mera entydigt
besked härom ifrån slatsmakternas sida i fråga om angelägenheten av att dessa
mål nås.

Genom den intervjuundersökning som utredningen låtit
genomföra har bl, a. framgått att mindre god kännedom om skogsfillståndel på
fastigheten kan ha varit orsaken till att vissa skogsägare inte avverkat mer.
En ökad skogsbruksplanläggning är därför angelägen.

Investeringarna i skogsvägar har vidare varit
otillräckliga. Även brist på arbetskraft kan ha bromsat avverkningarna under
senare år. Generellt sett

Prop. 1981/82:182 36

råder obalans mellan sysselsättningsmöjligheterna i
skogsbruket under barmarksperioden och under vintern. Under den senaste
lågkonjunkturen har avverkningsresurserna dragits ned så att de inte varit
tillräckliga för den större avverkning som högkonjunkturen krävde.

För att skogsvården skall kunna ökas i samband med en ökad
avverkning inom privatskogsbrukel är det troligen nödvändigt att skogsägaren
själv eller hans familj utför mera av skogsvårdsarbetet. Hinder som kan
föreligga för en ökad aktivitet i detta hänseende bör därför så långt möjligt
undanröjas.

Utredningens förslag

De åtgärder som bör vidtas för att öka
avverkningsbenägenheten skall enligt utredningen uppfylla vissa kriterier. De
bör inte rikta sig mot dem som någorlunda väl utnyttjar
avverkningsmöjligheterna. Vidare bör de vara förenliga med en långsiktigt
riktig skogsvårdspolitik t, ex, när det gäller beslåndsval och jämnhet i
avverkningarna. Slutligen bör åtgärderna vara enkla att administrera.

Utredningen föreslår åtgärder på tre olika områden.

Skogsvårdslagstiftningen

Som nämnts har de riktlinjer för skogspolitiken som lades
fast år 1979 varit en utgångspunkt för utredningens arbete. Skogspolitiken har
i allt väsentligt en inriktning som tillgodoser de krav som kan uppställas från
virkesförsörjningssynpunkt. Det saknas därför anledning att ifrågsätta nägra
principiella omläggningar. På några punkter har utredningen emellertid funnit
att ändringar inom ramen för skogsvärdslagstiftningen bör kunna få en awerkningsfrämjande
effekt.

□ En föreskrift om avverkningsskyldighet förs in i
skogsvårdslagen. Avverkning skall ske i den omfattning som är lämplig med
hänsyn till skogstillståndet på fasligheten, I skogsvårdslagen uppställs ett
visst minimikrav på avverkad volym. Kravet föreslås uppgå till hälften av den
volym som är möjlig att avverka med hänsyn till skogslillståndel på fasfigheten.
Kravet skall beräknas för och fullgöras under vissa perioder -fem år för större
fastigheter och tio år för de mindre, 1 den praktiska tillämpningen är en
schablonmetod nödvändig. Schablonberäkningen av avverkningskravet skall ske med
utgångspunkt i vissa uppgifter om skogstillståndet som ligger till grund för
fastighetstaxeringen. Skogsägare som anser alt schablonen ger ett för högt krav
skall i förväg kunna få kravet prövat av skogsvårdsstyrelsen som också skall ha
möjlighet att medge undanlag från avverkningsskyldigheten i vissa fall, Avverkningsskyldig-helen
skall gälla för alla fastigheter. Med stöd av bestämmelsen kommer

Prop. 1981/82:182 37

passiva skogsägare med låg eller ingen avverkning att
kunna förmås till aktivitet,

□
Ett betydande
antal mindre fastigheter undantas från tillämpningen av bestämmelsen om
ransonering av slutavverkningsskogen. Den nuvarande gränsen vid 100 m-k i
produktionsförmåga höjs till 200 m'sk. Förslaget medför en påtaglig
administrativ lättnad för tillsynsmyndigheterna ulan att det grundläggande
syftet med ransoneringen motverkas,

□
Möjligheten att
besluta om avverkning av mycket gammal skog som växer dåligt utvidgas genom en
ändring av 6 § skogsvårdslagen. Det nu gällande kravet på att den låga
tillväxten enbart skall vara förorsakad av röta och självgallring slopas.

Dessutom föreslås att skogsstyrelsen vidtar en justering
av föreskrifterna om lägsta slutåldrar för skog av dålig kvalitet.

Ökat statligt stöd till skogsbruket

Utredningen föreslår att ett program för bättre skogar
antas. Ökade statliga insatser blir därvid nödvändiga. För att möjliggöra ett
ökat utbud av virke både på kort och lång sikt är del enligt utredningens
mening nödvändigt att även på andra punkter förstärka det statliga stödet. För
att det ökade stödet skall få avsedd effekt måsle del göras effektivare och
enklare. Utredningen föreslår förstärkningar på följande punkter,

□ Ökat stöd till eU program för bättre skogar.
Enligt skogsstyrelsens

beräkningar är omfattningen av glesa och dåliga skogar betydande.

Utredningen föreslår därför alt statsmakterna antar ett långsikfigt

program för att ersätta dessa dåliga skogar med bättre skog. Delta innebär

en satsning på ökad produktion i framtiden samtidigt som avverkningen i

nuläget innebär ökade möjligheter att få fram ytterligare virke. Målet bör

vara alt man satsar på att avveckla de glesa och dåliga skogarna under en

femlonårsperiod. Om programmet genomförs skapas 3 000-4 000 nya

arbetstillfällen i skogsbygderna för lång tid framöver.

Bidrag föreslås utgå till återväxtåtgärder med högst 90 %
inom området för inre zonens "svårföryngrad skog" och med högst 70 %
inom del övriga stödområdet när del gäller enskilda skogsägare. För övriga
skogsägare föreslås högst 70 % inom hela det skogliga stödområdet. Utanför
stödområdet bör bidrag utgå med högst 50 % för alla ägarkategorier. Stödet till
återväxtåtgärder i samband med avveckling av dessa skogar föreslås öka med 170
milj, kr, till drygt 200 milj, kr.

Utredningen föreslår också en utvidgning av stödet vid om-
eller hjälpplantering till följd av skador,

□ Statsbidragen till byggande av skogsvägar
föreslås öka från 50 till 70 milj,

kr. Ett rationellt nät av skogsvägar är en förutsättning för att skogsbruket

skall kunna bedrivas effektivt. Det statliga stödet till byggande av

Prop. 1981/82:182 38

skogsvägar har ansetts vara ett angeläget och bra medel
för att nå detta syfte. Behovet av nya skogsvägar är störst i Norrland, 1 södra
delarna av landet är skogsvägnätet i stor utsträckning föråldrat och måste rustas
upp,

□ Ökade anslag till översiktliga skogsinvcnieringar
och för statsbidrag lill skogsbruksplaner. Syftet med en sådan
resursförstärkning är att inom en 10-årsperiod förse samtliga enskilda
skogsägare med fastighet av betydelse med skogsbruksplan. En ökad
skogsplanläggning är enligt utredningens mening ett bra instrument för att öka
skogsägarens intresse för aktiva åtgärder på fastigheten. Det gäller både
skogsvårdsåtgärder och avverkning, I en särskild skrivelse till regeringen har
utredningen påtalat den långsamma genomförandelakten i
skogsbruksplanläggningen,

D Förslag om förenkling av stödsystemet. Enhetlig
stödområdesindelning föreslås liksom ett slopande av vissa gällande
tidsbegränsningar.

De ökade satsningarna i fråga om skogsvård,
skogsbruksplaner och skogsvägar föreslås finansieras över statsbudgeten. Det
ökade anslaget till översiktliga skogsinventeringar bör däremot finansieras med
skogsvårdsavgiftsmedel.

Skatter och avgifter

Utredningen har ingående prövat möjligheterna all lägga om
beskattningen eller använda avgifter för att få ett generellt ekonomiskt
styrmedel med vilket awerkningarna kan påverkas. De modeller som därvid
diskuterats är dock förenade med betydande olägenheter. Det gäller framför allt
en definitiv schablonbeskattning av finsk modell som enligt utredningens
bedömning inte kan genomföras i Sverige under det närmaste decenniet.
Huvudskälet är att det f. n. saknas sådana uppgifter om de enskilda fasfigheterna
som krävs för att schablonbeskattningen skall ge ett acceptabelt utslag med
hänsyn till de faktiska avverkningsmöjligheterna. Därutöver är systemet
förknippat med en rad olägenheter av principiell och teknisk natur.

Utredningen
har också prövat andra modeller med inslag av schablonbeskattning. Den preliminära
skogsbeskattningen bygger på att skogsägaren årligen beskattas för en viss
schablonintäkt, ett preliminärt belopp, som skulle beräknas med utgångspunkt
från avverkningsmöjligheterna. De preliminära beloppen skulle sedan få
tillgodoräknas när awerkningsinkom-ster inflyter. Ett annat system, den särskUda
skogsskatten, innebär också att de skogsägare som inte redovisar någon
skogsinkomst skulle träffas av en årlig beskattning. Till skillnad från den
preliminära skogsbeskattningen skulle den särskilda skogsskatten vara
definitiv. Någon avräkning mot senare awerkningsinkomster skulle således inte
förekomma. För fastigheter som är så små att avverkning endast bör ske med
flera års intervall förutsätts att

Prop.
1981/82:182 39

skogskontot används för att undgå negativa effekter av den
särskilda skogsskatlen. Utredningen har funnit att även dessa båda syslem
skulle medföra stora problem vid tillämpningen.

Då det har
ansetts mycket vanskligt att bedöma effekterna av denna typ av generellt
ekonomiskt styrmedel har utredningen stannat för att inte föreslå någon sådan
åtgärd. Enligt utredningen finns del risk för att effekten kan bli att det
kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på viss intäkt från skogsbruket.
Kravet kan komma att tillgodoses genom alt man tar ut en mindre kvantitet i de
bästa bestånden i stället för att gallra eller slutavverka de sämsta bestånden.
En bidragande orsak till ställningstagandet har också varit att de redan
genomförda höjningarna av taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den
ekonomiska pressen på de passiva skogsägarna.

Enligt
utredningens bedömning skulle en sänkning av marginalskatterna bidra lill all
öka avverkningsbenägenheten. En sådan reform har också aviserats. I avvaktan på
marginalskaltereformen är det emellerfid särskilt angeläget att bl. a. ge ökade
möjligheter alt utjämna beskattningeri av skogsinkomslerna för att undvika att
avverkningar skjuts upp till dess reformen har genomförts. Mot den bakgrunden
föreslår utredningen följande.

□
Utvidgad insättningsrått
på skogskonto. Uppskov med beskattningen medges för hela köpeskillingen för
sålda rotposler och med 75 % av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

□
Förslag om rätt
för överlåtaren alt behålla skogskonto vid överlåtelse av fasfigheten.

Dessutom föreslår utredningen,

□
Utvidgad avskrivningsrätt
för skogsvägkostnader. Hela kostnaden får skrivas av på 10 år,

□
Kostnaderna för
all dikning som främjar skogsbruket får dras av omedelbart vid beräkningen av
skogsbruksinkomster.

Utredningen förordar också att egenavgifter skall tas ut
endast på värdet av egen arbetsinsats.

Prop. 1981/82:182

40 Bilaga
2

VirkesförsörJ
ningsutredningens författningsförslag

1
Förslag till Lag om ändring

kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkterna 1 och 4 av anvisningarna lill 22 § kommunalskatlelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

. \nvisnlngar

till 22 §

1,' Till
driftkostnader hänförs lön

eller liknande vederlag liksom un

derhåll ål personal, som använts för

jordbruket eller dess binäringar;

undantagsförmåner, pensioner, pe

riodiska utbetalningar på grund av

förutvarande anställning på fastighe

ten; arrendeavgift; avgäld, som hän

för sig lill fastigheten; ränta på lånat

kapital som nedlagts i fastigheten

eller använts för dess drift; kostna

der för inköp av djur, utsäde, foder,

gödselmedel och dylikt; kostnader

för reparation och underhåll av drift

byggnader, markanläggningar och

inventarier; kostnader för anlägg

ning av ny skog; kostnader för vård

och underhåll av skog, såsom för

valtning, bevakning, väg- och bygg

nadsunderhåll, skyddsdikning,

skogsindelning m. m,, samt vid

skogsavverkning kostnader för vir

kets huggning, tillredning, utdriv

ning, flottning m, m,; kostnader för

försäkring av personal, byggnader,

skog, gröda, djur, förråd och inven

tarier som inte är alt hänföra till

personlig lösegendom, m, m. Skall

ersättning för avyttrade skogspro

dukter behandlas som engångser

sättning på grund av allframtidsupp

låtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av

anvisningarna till 35 §), är kostna

derna för avverkningen ändå att

anse som driftkostnader i skogsbru

ket.

LTill
driftkostnader hänförs lön eller liknande vederiag liksom underhåll åt
personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner,
pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på
fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som hänför sig till fastigheten; ränta på
lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader
för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för
reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier;
kostnader för anläggning av ny skog; kostnader för dikning som främjar
skogsbruket; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning,
bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogsindelning m, m., samt vid skogsavverkning
kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. m.;
kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och
inventarier som inte är att hänföra till personlig lösegendom, m, m. Skall
ersättning för avyttrade skogsprodukter behandlas som engångsersättning på
grund av allframtidsupplåtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisningarna
till 35 §), är kostnaderna för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i
skogsbruket.

1 Senaste lydelse 1981:295,

Prop.
1981/82:182 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av
första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som
normalt kan påräknas i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster- eller
dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med
omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften
från en animalieproduklion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig
ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall byggs om för att i stället
användas för helt annat ändamål, hänförs dock inte till reparation och
underhåll.

Utgifter
för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt-eller
bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen i sin helhet
del år då inköpet eller planteringen har ägt rum eller genom årliga
värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent för år räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräkningen
görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts. Procentsatsen för
värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt
användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte och sjunde styckena skall tillämpas.

Värdet av
fastighetens egna produkter, som används för fastighetens fortsatta drift, får
föras av som driftkostnad men skall då samfidigt tas upp som intäkt.

Avdrag för
avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för
pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av
anvisningarna till 29 §,

Redovisar
arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m, m,
i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av
anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs
barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på
fastigheten, som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller
annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets
arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad fär med motsvarande begränsning dras
av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som inte
har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte
heller tas upp som inkomst för barnet.

Punkt 18
av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av
jordbruksfastighet,

4, Utgifter för anskaffande av en 4, Utgifter för anskaffande av en

markanläggning
på en jordbruksfas- markanläggning på en jordbruksfastighet, vilken anläggning
är avsedd tighet, vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan,
dras av för driften i förvärvskällan, dras -genom årliga värdeminskningsav- om
annat inte följer av punkt 1 - a\ drag. Avdrag medges, om inte annat genom
årliga värdeminskningsav-följer av andra eller sjätte stycket,, drag. Avdrag
medges, om inte annat endast för sådana utgifter som har följer av andra eller
sjätte stycket, bestritts av den skattskyldige själv endast för sådana utgifter
som har och endast om utgifterna avser arbe- bestritts av den skattskyldige
själv ten som har utförts under tid då han och endast om utgifterna avser arbe-

- Senaste lydelse 1981:295.

Prop.
1981/82:182 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har ägt fastigheten. Avdraget beräk- ten som har utförts under lid då han

nas enligt
avskrivningsplan till 10 har ägt fastigheten. Avdraget beräk-

procent
för år räknat av anskaff- nas enligt avskrivningsplan till
10

ningsvärdet
av täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaff-

procent
för år räknat av tre fjärdede- ningsvärdet av täckdike oc/i skogs-

lar av
anskaffningsvärdet av andra väg och
till 5 procent för år räknat av

markanläggningar.
Beräkningen tre fjärdedelar av anskaffningsvär-

görs från
den tidpunkt då anlägg- det av andra markanläggningar,

ningen har
färdigställts, I fråga om Beräkningen görs från den tidpunkt

en
anläggning, som är avsedd att då
anläggningen har färdigställts, I

användasendaslett
fåtal år, får dock fråga om en anläggning, som är

anskaffningsutgifterna
i sin helhet avsedd att användas endast ett
fåtal

dras
av det år då anläggningen år, får dock anskaffningsutgifterna i

anskaffades, sin
helhet dras av del år då anlägg

ningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs
för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller
rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till
markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e. d,, täckdike, öppet
dike, invall-nings- och valtenavledningsföretag. mark- eller skogsväg eller
brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en
markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 §
utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. I anskaffningsvärdet får
inräknas utgifter för iståndsältande och omläggning av ett förut anlagt
täckdike, 1 täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett
täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är
avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier i driften (markinvenlarier), 1 enlighet
härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som
gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande
anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat.
Till markinvenlarier hänförs också stängsel och annan jämförlig
avspärrningsanordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för
såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna
användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur
stor del av ledningen som tjänar den på fasligheten bedrivna verksamheten
respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet
hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre
fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten.
Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna
användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

1 fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som
enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

Har en investeringsfond e.d, eller statsbidrag tagits i
anspråk för anskaffning av en markanläggning skall som anskaffningsvärde för
markanläggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med
fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet.

Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de
värdeminskningsavdrag

Prop.
1981/82:182 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre
ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också
om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett
dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3
mom.

Övergår en fastighet lill en ny ägare genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, får överlålaren det år då överlåtelsen sker göra
avdrag för den del av del avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han inle
tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten på
jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fasfigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas
första gången vid 1983 års taxering, I fråga om dike och skogsväg som har
färdigställts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom
föreskrivs att 2 och 9 §§ skogskontolagen (1954:142)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

2r-

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och
samma beskattningsår, om annat ej följer av andra och tredje styckena, avse
högst ett belopp motsvarande summan av

a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b)fyrUo procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter saml

z) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som
under beskattningsåret har tagils ut för förädling i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller
liknande händelse att en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas
tidigare än vad som annars skulle ha vant fallet, får skatlskyldig, om och i
den män han med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt
visar all intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst
eU belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsräu,

b) femtio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskil-Ungen för avyttrade skogsprodukter saml

c) femtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskatl-

Föreslagen
lydelse

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och
samma beskattningsår avse högst ett belopp motsvarande summan av

a) den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) sjuttiofem procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) sjuttiofem procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen
rörelse.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263. -Senaste
lydelse 1979:.501,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också
i fråga om sådan ersäuning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4
tredje stycket av anvisningarna lill 35 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vid
tillämpningen av första .j/ycÄ;e/ avses med köpeskilling även försäkringsersättning
för skog och skogsprodukter.

Vid tillämpningen av första-tredje styckena avses med
köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott i
förvärvskällan uppkommer vid beräkning av nettointäkt enligt
kommunalskattelagen.

Har i
förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses i 53 § 1 mom,
första stycket f) kommunalskattelagen, medges uppskov för den del av
utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det
beskattningsår som utdelningen hänför sig til! på samma sätt som om denna del
utgjort intäkt av skogsbruk, som den skaltskyldige drivit själv.

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

9§'

Övergår skatlskyldigs
fastighet till annan på annat sätt än genom köp, byte eller gåva skall,
såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken
insättning på skogskonto har gjorts, innestående medel genast tas upp som
intäkt av skogsbruk, skall beskattning äga rum för det

Övergår skattskyldigs fastighet fill annan skall, såvida
fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning
på skogskonto har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av
skogsbruk.

Har dödsbo innestående medel beskattningsår då reglerna
om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.

Har avtal
träffals om överiålelse eller pantsättning av medel på skogskonto, skall
medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av den
anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse
har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medel som
står inne på skogskonto.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas
första gången vid 1983 års taxering.

'Senaste lydelse 1979:501.

Prop.
1981/82:182 46

Bilaga 3

Virkesförsörjningsutredningens skrivelse om ändrade
beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Åndrade beskattningsregler vid skogsultag tned anledtung
av skador på skog

Under 1970-talet har en stor mängd växande skog förstörts
av skadeinsekter, särskilt i Värmlands län. En starkt bidragande orsak till inseklsan-greppen
har varit de stormfällningar som inträffade i slutet av 1960-talet.

Skogsvårdslagstiftningen gör det möjligt att föreskriva
att skogsägare skall ingripa mot insektshärjningar. Statligt stöd i form av bidrag
och lånegaranfi underlättar finansieringen av kostnaderna för
skogsskyddsåtgärderna.

Förutom kostnadsfrågorna har givetvis även frågorna om den
skattemässiga behandlingen av de skogsintäkter som flyter in vid avverkning av
skadad skog stor betydelse för skogsägaren. Sedan lång tid tillbaka har man
från olika håll krävt en lindrad beskattning i skadefallen. Åtgärder i syfte
att åstadkomma sådan lindring har också vidtagits. Det har därvid främst gällt
åtgärder inom ramen för skogskontosystemet. Numera innehåller skogskontolagen
(1954:142) en regel om förhöjd rätt till insättning på skogskonto för intäkter
som hänför sig till avverkning av skadad skog. När denna förhöjda
insättningsrätt föreslogs i prop. 1978/79:81 behandlades även vissa andra frågor
om förändrade beskattningsregler i skadefallen. Det gällde bl, a, skogskontots
löptid. Föredraganden ansåg att dessa frågor borde övervägas vid det fortsatta
arbetet med skogsbeskattningens utformning. Regeringen har därefter överlämnat
framställningar i ämnet till virkesförsörjningsutredningen.

För intäkter från avverkningar under de första åren på
1970-talet till följd av stormfällningar och insektsangrepp gällde särskilda
bestämmelser om insättning på skogskonto. Vid 1982 års taxering skall skogskontomedel
som drogs av vid 1971 års taxering och som fortfarande står inne tas upp till
beskattning. Det har därför hävdats att en förlängning av löptiden för
skogskonto som även omfattar redan innestående medel bör genomföras med verkan
fr, o, m, 1982 års taxering.

Mot den nu angivna bakgrunden har virkesförsörjningsutredningen
med förtur tagit upp frågan om en förlängd löptid för skogskonto i skadefallen.

Utredningen delar uppfattningen att det krävs särskilda
åtgärder för att

Prop.
1981/82:182 47

lindra beskattningen av inkomster på grund av tidigarelagda
avverkningar till följd av stormfällning, insektsangrepp och andra skador på
skogen. Del är lämpligt att detta sker inom ramen för skogskontosystemet.

När den
vidgade insättningsrätten på skogskonto i skadefallen permanentades genom
ändringen i skogskonlolagen sköts frågan om förlängd löptid till fortsatt
utredningsarbete med hänvisning till att den väckte vissa frågor av principiell
natur. Förutsättningarna för det resonemang som därvid fördes har i viss mån
förändrats bl, a, genom de krav som den nya skogsvårdslagen ställer. Dessutom
har en skogsägare som efter skogsskador satt in medel på skogskonto fr, o, m,
1980 års taxering möjlighet att åstadkomma en förlängning av tiden för
inkomstutjämning genom att använda allmän investeringsreserv.

Enligt
utredningens mening visar det nu sagda att en förlängning av löpfiden för
skogskonto i skadefallen inte innebär det avsteg från beskattningsprinciperna
som antyddes i samband med ändringen i skogskontolagen år 1979, Det framstår
som angeläget att med olika medel förbättra förutsättningarna för alt
skogsägarna aktivt skall medverka i bekämpningen av t, ex, insektsangrepp.
Frågan har också en virkesförsörjningsaspekt, I vissa fall kan nämligen kravet
på att ta upp skogskontomedel till beskattning leda fill att skogsägaren av
skatteskäl underlåter att avverka. När det slutligen gäller de ekonomiska
konsekvenserna för stat och kommun av en förlängd löptid bedömer utredningen
dessa som marginella. Genom systemet med kommunal skatteutjämning gäller det
sagda även för de kommuner som i särskilt hög grad utsatts för skador på skog.

Vid en
samlad bedömning har virkesförsörjningsutredningen funnit att en förlängning av
löptiden för skogskonto i skadefallen bör genomföras. Tiden bör lämpligen
sättas till 20 år. Ett förslag till ändring i skogskontolagen bifogas. Som
framgår bör ändringen genomföras så att den kan gälla fr, o, m, 1982 års
taxering. När det gäller tillämpningen av den föreslagna övergångsbestämmelsen
kan vissa problem förutses. Det har inte varit möjligt att få närmare uppgifter
om det antal skogsägare och skogskonton som kommer alt omfattas av
övergångsregeln. Det beror bl, a, på att de skogskontoinsättningar som gjorts
i samband med avverkning av skadad skog inte har särbehandlats i
skogskontosystemet. Därmed är det inte heller möjligt för bankerna att direkt
avgöra vilka konton som berörs av den nya bestämmelsen. Del bör ankomma på den
skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovsliden att genom intyg från
skogsvårdsstyrelsen styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd
av ett sådant intyg kan banken föra över skogskontomedlen lill ett nytt konto
som omfattas av den längre löptiden. Den maximala tiden - 20 år - skall därvid
räknas från den ursprungliga insättningen. Banken bör vara skyldig att
underrätta taxeringsmyndigheterna om den vidtagna åtgärden. Skogsägaren skall
också lämna en motsvarande redovisning i sin deklaration. När det sedan gäller
nya insättningar på skogskonto torde bankerna vara beredda att lägga upp sina

Prop.
1981/82:182 48

rutiner så alt skogskontomedel som satts in efter
avverkning av skadad skog kan särskiljas från övriga skogskonton, I beslutet
har deltagit

Bo S, Hedström (ordf.) Curt Boström Bo Lundgren Gunnar
Olsson Per Stjernström Brivio Thörner

Stockholm den 7 april 1981 Bo S, Hedström

Per Anders Lindgren Sekr,

Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 6 § skogskontolagen (1954:142)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ Skattskyldig får ta ut del insalta beloppet tidigast
fyra månader efter insättning. Uttag fär avse hela det innestående beloppet
eller del av detta, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Om särskilda
förhållanden föranleder del, får regeringen medge att innestående medel tas ut
tidigare än som nu har sagts.

Sedan tio år förflutit från ingången Sedan tio år förflutit från ingången

av det år då inbetalning enligt 5 § av det år då
inbetalning enligt 5 §

senast skall ha gjorts, skall banken senast skall ha gjorts, skall banken

betala ut kvarstående medel, betala ul kvarstående medel. Har

uppskov medgetts med slöd av 2 § andra stycket år dock
tiden tjugo

Denna lag träder i kraft den , Därvid iakttas följande,

1,
Den nya
bestämmelsen tillämpas första gången vid 1982 års taxering,

2,
Den nya
bestämmelsen skall också tillämpas i fråga om kvarstående medel på skogskonto
som före ikraftträdandet föranlett uppskov med beskattningen av intäkter som
hänför sig till sådan avverkning som avses i 2 § andrastycket skogskontolagen
(1954:142), Därvid skall den tid inom vilken banken senast skall betala ut
kvarstående medel räknas från den ursprungliga skogskontoinsättningen.

Prop. 1981/82:182 49

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över dels virkesförsörjningsutredningens
betänkande Skogsindustrins virkesförsörjning (SOU 1981:81), dels utredningens
skrivelse om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag rhed anledning av skador
på skog

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
riksförsäkringsverket, kammarkollegiet, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), lanlbruksstyrelsen, styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet,
skogsstyrelsen, naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, slatens lantmäteriverk
(LMV), statens industriverk, domänverket, hovrätten för nedre Norrland,
kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Ålvsborgs,
Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, allmänningsutredningen
(Jo 1979:04), Centralorganisationen SACO/ SR, Landsorganisationen i Sverige
(LO), landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skogsindustriernas
samarbetsutskott (SISU), Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
jägareförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska
pappersindustriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet. Svenska
träindustriarbetareförbundet, Sveriges arbelsledareför-bund, Sveriges
industriförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Sågverkens råvaruförening.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt virkesråden i region 1, 2 och 3.
Skrivelser har kommit in även från länsstyrelsen i Kalmar län, Sveriges häradsallmänningsförbund
och civiljägmästaren Carl-Gustav Wahlström.

Kammarkollegiet har överlämnat yttranden från stiflsnämnderna
i Växjö, Linköping, Karlstad, Härnösand och Luleå. Lantbruksstyrelsen har överlämnat
yttranden från lantbruksnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,
Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Skogsstyrelsen har överlämnat
yttranden från skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Väslernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Statens lantmäteriverk har överlämnat yttranden från överlanlmätarmyndigheterna
i Kronobergs och Jämtlands län. Till länsstyrelsens i Kronobergs län yttrande
har fogats yttranden från skogsvårdsstyrelsen i länet. Lantbrukarnas
länsförbund i länet, SÅBI AB i Växjö och LO-dislriktet i Jönköpings-Kronobergslän,
Till länsstyrelsens i Värmlands län yttrande har fogats yttranden från Billerud
Uddeholm AB och LO-distriktet i länet. Till länsstyrelsens i Västernorrlands
län yttrande har fogats yttranden från Norrskog ek, för.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 182

Prop.
1981/82:182 50

samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare.
Till länsstyrelsens i Jämtlands län yttrande har fogats yttranden från
skogsvårdsstyrelsen i länet. Lantbrukarnas länsförbund i länet samt Norrskog
ek, för. Till länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande har fogats ett yttrande
från skogsvårdsstyrelsen i länet, LRF och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
har överlämnat ett gemensamt yttrande. 1 frågan om skatter och avgifter
åberopas dessutom ett utlåtande av Lantbrukarnas skatledelegation. Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund åberopar SISU:s yttrande.
Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundel och
Svenska Iräinduslriarbelareförbundet har överlämnat ett gemensamt yttrande,

I sammanställningen av remissyttrandena tas upp endast de
delar som berör budgetdepartementets sakområde.

Efter remiss har yttranden över virkesförsörjningsutredningens
den 7 april 1981 dagtecknade skrivelse om ändrade beskattningsregler vid
skogsuttag med anledning av skador på skog avgells av riksskatteverket (RSV),
länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Jämtlands län, bankinspektionen,
skogsstyrelsen. Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR). Skogsstyrelsen har överiämnal
ett yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län.

2 1979 års reform av skogsheskattningen

Skogsavdragsreglerna ■ reformerades år 1979.
Beräkningen av avdrag baseras numera på beskattningsårets intäkter på grund av
avyttring av skog. Avdrag kan normalt medges med ett belopp motsvarande högst
50 % av summan av beskattningsårets intäkter till följd av rotpostförsäljning
och högst 30 % av intäkterna fill följd av försäljning eller uttag av
skogsprodukter. Har en fysisk person förvärvat en fastighet höjs dock, såvida
förvärvet medfört mer ändamålsenliga brukningsenheter (rafiorialiseringsförvärv),
avdragsnivån under viss fid till del dubbla. Det sammanlagda avdragsbelop-pel
under innehavstiden får, såvitt gäller fysiska personers skogsinnehav, uppgå
till högst 50 % av skogens anskaffningsvärde. För juridiska personer är avdragsulrymmet
begränsat lill högst 25 % av anskaffningsvärdet. De nya reglerna gäller i
huvudsak fr. o. m. 1981 års taxering.

Utredningen har av lidsskäl inte analyserat effekterna av
1979 års skogsbeskaltningsreform. Beträffande de nya reglerna om skogsavdrag
ifrågasätter dock utredningen om dessa mera långsiktigt står i samklang med
riktlinjerna för skogspolitiken. Utredningen anser alt det valda avdragsulrymmet
är tilltagel så att ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en
nedgång av virkesförrådet som skogsvårdslagen inte medger. Denna konflikt
mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen är enligt utredningen inle
tillfredsställande. För att förhindra att planerade avverkningar skjuts på

Prop. 1981/82:182 51

framtiden anser utredningen dock alt en omprövning av de
gällande reglerna bör anstå till dess att den aviserade marginalskaltereformen
har genomförts.

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det
finns en konflikt mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen och att detta
förhållande bör föranleda en omprövning av gällande regler för skogsavdrag.

Lantbrukarnas skatledelegation anser däremot att det är
olyckligt att utredningen ifrågasätter om de nuvarande skogsavdragsreglerna
långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken och antyder att
de gällande reglerna bör omprövas. Enligt delegationen är uttalandet inte ägnat
all skingra den osäkerhet och tveksamhet som råder kring skogsskaltefrå-gorna.
Delegationen anför:

Det finns enligt delegationens uppfattning inle någon
konflikt mellan skogsavdragsreglerna och skogsvårdslagen. Skogsavdrag - liksom
många andra inslag i skattesystemet - kan naturligtvis utnyttjas endast om
förutsättningar därför verkligen finns. En avgörande utgångspunkt för
skogsavdrag är att skogsinläkt föreligger vilket i sin tur förutsätter att
avverkning kan ske i enlighet med vad skogsvårdslagen medger. Mot denna
bakgrund finns således inga skäl att ompröva skogsavdragssystemet.

Principiellt kan den nuvarande skogsbeskattningsmodellen
anses förenlig med de grunder som allmänt gäller för beskattning av
näringsverksamhet. I stor utsträckning tillgodoser reglerna om skogsavdrag (i kombinafion
med realisationsvinstbeskattningen vid avyttring) inte annat än ofrånkomliga
krav på möjligheter till självfinansiering och reservbildning. Via bl. a,
skogskontoreglerna kan en nödvändig inkomstutjämning uppnås. Inte heller från
principiell utgångspunkt finns några bärande skäl för en omprövning av den
nuvarande skogsbeskattningsmodellen.

Tillämpningsproblem gör det nödvändigt alt fillgripa
schabloner för de avdrag som i princip skall motsvara den värdeminskning av
skogen som ett skogsultag kan innebära. Schabloner leder naturligtvis ibland
till vissa ojämnheter i beskattningen men detta måste av prakfiska skäl
accepteras. En återgång till tidigare avdragssyslem eller liknande med myckel
besvärliga, osäkra och kostsamma utredningar av värdeminskningarna vore
verklighetsfrämmande. De krav på utredningar som tidigare ställdes gav f, ö,
endast skenbart en bättre överensstämmelse mellan avdrag och faktisk värdeminskning.

Enligt LMV:s uppfattning bör nuvarande nivå på tillåtet
avdrag kvarstå i rationaliseringssammanhang. Verket anför:

Det är vikfigt alt skattelagstiftningen är så utformad att
den inte motverkar strukturrationaliseringen utan tvärtom stimulerar den, Avdragsmöjlighelen
gör del lättare för en markägare som skall betala likvid alt skaffa fram medel
för denna. Delta är speciellt viktigt i tider när det är svårt alt inom
erforderlig tid låna upp nödvändigt kapital och när räntenivån är hög. Ett
speciellt problem i delta sammanhang uppstår för de markägare som medgetts så
stora värdeminskningsavdrag enligt de regler som gällde innan nuvarande syslem
infördes all mer än hela avdragsutrymmet enligt nuvarande regler har
utnyttjats. För dessa tillkommer i en del fall ingen avdragsrätl ens vid fillköp.

Prop.
1981/82:182 52

3 Alternativa beskattningsmodeller och avgifts- och
bidragssystem

Utredningen har prövat möjligheterna alt lägga om
skogsbeskattningen eller att använda avgifter och bidrag för att få ett
generellt ekonomiskt styrmedel med vilket avverkningarna kan påverkas.
Utredningen har dock funnit att de modeller som därvid diskuterats är förenade
med betydande olägenheter. Det gäller framför allt en definitiv
schablonbeskattning av finsk modell. Utredningen har funnit att även systemen
med preliminär skogsbeskattning och särskild skogsskatt medför stora problem
vid tillämpningen. Enligt utredningen innebär också det avgifts- och
bidragssystem som föreslogs av skogspolitiska utredningen i belänkandet (SOU
1973:14) Mål och medel i skogspolitiken alltför stora principiella och tekniska
komplika-fioner. En variant av det systemet innebär att finansieringen sker med
höjd skogsvårdsavgift. Utredningen anser att delta system visserligen är något
enklare. Utredningen pekar dock på att det uppkommer olämpliga
omfördelningseffekter genom att de aktiva skogsägarna får stödja de passiva
skogsägarna. Då utredningen dessutom ansett det vara mycket vanskligt att
bedöma effekterna av de angivna typerna av generella ekonomiska styrmedel har
den stannat för att inle föreslå någon sådan åtgärd.

Två av utredningens ledamöter samt tre av utredningens
sakkunniga har i reservationer resp. särskilt yttrande förordat ett avgifts-
och stödsystem. Stödet skall utgå efter avverkning i form av bidrag till återväxtkoslnader
och produklionsfrämjande åtgärder. Stödet skall finansieras genom en höjd
skogsvårdsavgift.

Utredningens ställningstagande i fråga om de alternativa
beskattningsmodellerna hälsas med tillfredsställelse av bl, a,
skattemyndigheterna.

RSV:

Det nyligen införda systemet med s, k, skogsavdrag har hittills
tillämpats endast vid 1981 års taxering. Bortsett från vissa övergångsproblem
synes systemet ha fungerat väl. Detta regelsystem bör numera vara känt av
flertalet skogsägare som därför kunnat inrätta sin ekonomi utifrån de villkor
som systemet lagt fast. Det torde i ett sådant läge vara mindre lämpligt att
återigen övergå till ett nytt system för skogsbeskattningen och därigenom på
nytt ändra skogsägarnas ekonomiska villkor. En sådan ändring torde också skapa
en länge beslående förvirring om gällande beskattningsregler och medföra
felaktigheter i fråga om redovisningen av skogsintäkter och yrkande om avdrag.
Skatteadministrationen är f. n, så hårt ansträngd att RSV inte kan tillstyrka
ett nytt skogsbeskattningssystem, som ofrånkomligen skulle ställa ökade krav på
denna administrafion.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Det nuvarande skogsbeskattningssystemet har efter många
års utredande införts så sent som 1979 och tillämpats första gången vid 1981
års taxering. Redan av det skälet är del olämpligt att återigen ändra systemet.
Ett av de

Prop. 1981/82:182 53

stora bekymren för skatteadministrationen är de täta
ändringarna på olika beskallningsområden. Det ställer givetvis till trassel
även för de skattskyldiga.

En fördel med nuvarande system är att det är
förhållandevis enkelt att tillämpa. I vart fall är det betydligt, enklare än de
alternativa modeller utredningen redovisat. Framför allt vore det olyckligt att
införa det s. k. finska systemet som kräver mycket stora resurser i såväl dalorbehandlings-som
gransknings- och konlrollhänseende. Länsstyrelsen delar därför utredningens
uppfattning att det nuvarande skogsbeskattningssystemet bör behållas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Länsstyrelsen anser alt omläggning av skogsbeskattningen i
enlighet med någon av de modeller utredningen diskuterar inte bör ske. De
modeller som utredningen prövat medför från skatteförvaltningens synvinkel att floran
av svårhanterliga bestämmelser ökar. Del är här framför allt reglerna om hur
fiktivt inkomstbelopp skall beräknas i de fall skogsavverkningen på den
enskilda fastigheten är för låg. Här måste enligt länsstyrelsens uppfattning
kunna uppstå en mängd tvistiga frågor. Detta medför från myndighetens sida
extra arbete och dessutom att skogssakkunnig personal måste anlitas. Med den
ägarstruktur som föreligger måste det på goda grunder antas att den enskilde
skogsägaren också skulle bli tvungen att anlita sakkunskap för att kunna
tillvarata sina intressen. Förfarandet leder således fill ökade kostnader för
båda parter. Även förslaget att låta aktiebolagens och det allmännas skogar
ligga utanför systemet inger betänkligheter av principiell natur. Intäkt av
jord- och skogsbruk bör behandlas lika oavsett juridisk status. Inom
skatteadministrationen finns önskemål om en allmän strävan mot förenkling av
skattelagstiftningen för alt med de knappa resurser som finns kunna ha en reell
möjlighet att uppnå likformighet och rättvisa vid taxering och att åtgärda
former av väsentligt skatteundandragande. Den omläggning av skogsbeskatlningen
som tillämpades första gången vid 1981 års inkomsttaxering har medfört
lättnader. Sådana förenklingar får inte någon effekt om andra invecklade
bestämmelser införs. Man bör i detta sammanhang också beakta alt genomförandet
av förslag om allmän produktionsfaktorskatt och reformerad inkomstbeskattning
kommer att medföra ökad arbetsbelastning.

Lantbrukarnas skattedelegation anser att det finns starka
skäl att avvisa alla de alternativa beskattningsmodeller och andra styrmedel
som utredningen har diskuterat och att detta behöver understrykas med större
skärpa än vad utredningen har gjort. Delegationen anför:

Gemensamma drag hos systemen är dels att de skulle leda
till icke acceptabla omfördelningseffekter mellan dem som är eller redan varit avverkningsakliva
och dem som varit passiva dels att det skulle vara gynnsamt alt gå in i
systemen med uppsparade virkesförråd,

Omfördelningseffekler och orättvisor skulle uppkomma genom
att de redan aktiva drabbas av beskattning och/eller avgifter som är relativt
sett högre än för de hittills passiva. De schabloner som systemen av bl, a,
administrativa skäl måste bygga på leder ofelbart till att många för lång tid
skulle belastas av skatt eller avgifter som inte kan ha motsvarighet i faktiska

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 182

Prop.
1981/82:182 54

skogsinkomster. De som vid starten har ett uppsparat
virkesförråd kan däremot ha betydande fördelar av schablonsystemen.

Effekterna - låt vara av varierande styrka i de olika
systemen - är så uppenbara att de inte behöver ytterligare analyseras. För de
flesta skogsägare ligger numera förhållandena i öppen dag. Så länge här
diskuterade och liknande styrmedel förekommer i den offentliga debatten
framstår det naturligtvis som en möjlighet att de kan komma att förverkligas.
Blotta misstanken härom och vetskapen om de i så fall uppkommande
konsekvenserna leder till att inånga skogsägare intar en avvaktande och
försiktig avverkningspolitik.

Denna situation är naturiigtvis inte positiv för vi-Vesförsörjningen,
Det finns därför nu anledning att klart och entydigt säga ifrån att ekonomiska
styrmedel av diskuterad typ inte är acceptabla och därför inte kan införas,
Alla tankar och propåer därom måste snarast och en gång för alla avföras ur
offentlig debatt och utredande. Det finns inte skäl att upprätthålla en
diskussion om omöjliga styrsystem eftersom diskussionen i sig själv motverkar
avverkningsvilja och virkesförsörjning.

Under lång tid har skogsbeskattningens utformning utretts
och diskuterats. Flera modeller har övervägts och på olika sätt framförts i
debatten.

Enligt delegationens mening är det nödvändigt att läget
beträffande skogsbeskattningsfrågorna stabiliseras. Endast därigenom kan man
komma ifrån eller i vart fall mildra den osäkra och avvaktande hållning som av
skatteskal präglar många skogsägares syn på avverkningsintensiteten.

Enligt lantbruksstyrelsen kan en särskild skogsskatt eller
preliminärskatt öka säljbenägenheten och därmed främja
strukturrationaliseringen och motverka passivt ägande. Problemen och
svårigheterna med sådana system anser styrelsen dock vara så stora att de inle
bör införas. I stället är regler som mer direkt tar sikte på rationaliseringen
att föredra. Dessa frågor antar styrelsen kommer att behandlas av den nyligen
tillsatta strukturutredningen (Jo 1981:05).

Ett antal remissinstanser anser att ett skogsskattesystem
som helt eller delvis bygger på schablonbeskattning har klara fördelar. Några
av dessa förordar att skogsbeskattningen utreds ytterligare.

Enligt Sågverkens råvaruförening har utredningen inte
anfört några hållbara skäl till att ett preliminärsystem för skogsbeskatlningen
inte skulle kunna införas, I brist på bättre förslag godtar föreningen dock
utredningens förslag fill ändringar i skattereglerna.

Kammarrätten i Sundsvall har inte heller något att erinra
mot utredningens förslag. Enligt kammarrättens bedömning finns det dock
anledning att närmare diskutera ett skattesystem av samma modell som det
finska. Kammarrätten anför:

Det kan, som utredningen gör gällande, vara svårt att vid
en omläggning till ett sådant system undvika problem. Frågan är dock om
utredningen icke överdrivit dessa svårigheter. Det är måhända t. ex, inte
nödvändigt med en vetenskapligt gjord klassificering av landets totala
skogsmarks avkastningsförmåga. Kanske kan man, i varje fall i ett inledningsskede,
nöja sig med vissa inte alltför grova schabloner. När det gäller det föreslagna
avverknings-

Prop.
1981/82:182 55

kravet enligt 14 § skogsvårdslagen är utredningen beredd
att nöja sig med en mycket grov schablon. Det är som sagts kammarrättens mening
att det finska skogsskattesystemet kan ha fördelar. Enligt kammarrätten bör
systemet närmare dryftas.

Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet anser att en
skogsbeskattning i enlighet med det finska systemet är det mest effektiva
medlet att uppfylla utredningens mål. Enligt styrelsen synes det främsta
hindret mot en sådan genomgripande ändring av skogsbeskattningen vara den
nuvarande bristen på underlag vad gäller data för de enskilda fastigheterna.
Styrelsen anser att de övergångsproblem som utredningen belyst i samband med
den finska modellen måste gå att lösa på teknisk väg.

Enligt Svenska pappersindusiriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundel
och Svenska iräinduslriarbelareförbundet torde en preliminär lillväxtbeskattning
tillgodose de mål förbunden önskar uppnå. Då man från utredningens sida har
redovisat att en sådan beskattning medför stora administrativa problem för
skattemyndigheterna menar förbunden att denna modell och andra skatteförslag
måste utredas ytterligare snarast så att de administrativa problemen kan
undanröjas, I väntan på detta förordar förbunden i stället införandet av ett
avgifts- och stödsystem. LO har förklarat sig instämma i vad förbunden har
anfört, Sveriges arbetsledareförbund framför liknande synpunkter,

TCO, Svenska kommunförbimdet och länsstyrelsen i Värmlands
län förordar att avgifter och bidrag används som ekonomiskt styrmedel. En
minoritet av kommunförbundet och länsstyrelsen delar dock utredningens
uppfattning beträffande detta styrmedel.

Skogsstyrelsen tar i sitt yttrande upp frågan om de
alternativa beskattningsmodellerna är förenliga med förmågeprincipen i
skattesystemet. Styrelsen anför:

Utredningen påpekar alt skogsskattereglerna har fått sitt
nuvarande innehåll på grund av vissa skatterättsliga principer. Bl, a, har en
beskattnings av rena kapitaluttag eller av icke realiserade vinster inte
ansetts förenlig med den s. k, förmågeprincipen.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan den nuvarande
tolkningen av förmågeprincipen i skogsskattesammanhang ifrågasättas. Innebörden
av förmågeprincipen är att den skattskyldiges ekonomiska bärkraft skall vara
avgörande för skatteuttaget så att skatten i princip innebär en lika stor
uppoffring för alla. Med stöd av förmågeprincipen har det hävdats att skogens
tillväxt inte skall beskattas förrän den genom skogsuttag omsätts i
penninginkomster eller naturaförmån. Ett sådant synsätt kan ifrågasättas.
Skogsägare som under en längre tid inte tillgodogör sig avverkningsmöjligheterna
kan antas ha en god och en i takt med de uppsparade tillväxterna ökande förmåga
att betala skatt, 1 den översyn av skogsbeskattningen som gjordes i Finland år
1978 kommer detta synsätt till uttryck på följande sätt:

■'Försäljningsintäktsbeskattningen skulle dock vara
ägnad - såsom ock erfarenheterna i Sverige och Norge visar - att minska
skogsägarnas

Prop.
1981/82:182 56

benägenhet till skogsförsäljning och sålunda även minska
skogsindustrins produktion och nationalinkomsten. Det skulle inte heller vara
riktigt från skalteförmågesynpunkl att beskatta en sådan skogsägare, som inte
säljer virke från sin skog enligt sina verkliga avverkningsmöjligheter,
lindrigare än övriga skattebetalare och att sålunda lämna den skatteförmåga som
dessa awerkningsinöjligheter innebar obeaktad".

Det kan konstateras att det med ett sådant synsätt inte
torde finnas några principiella invändningar mol en tillväxtbeskattning eller
preliminär skogsbeskattning.

Skogsstyrelsen behandlar vidare marginalskatternas
betydelse för virkesutbudet och anför i denna del följande:

Den undersökning som utredningen har genomfört i nära
samarbete med skogsstyrelsen visar att flertalet skogsägare inte är beroende av
skogen för sin försörjning. För nästan 2/3 av de privata skogsägarna utgör
nettoinkomsten mindre än 10 % av den totala inkomsten och endast 5,6 % uppger
att mera än hälften av inkomsten kommer från skogsbruket. För rena skogsägare
är skogsinkomstens andel av totalinkomsten ännu mindre. Avverkningsbenägenheten
blir givetvis låg hos skogsägare som inte behöver inkomsten för konsumtion och
nödvändiga utgifter. Av tabell 28 H i bil. 2, framgår det att det finns ett
samband mellan andelen inkomst från skogsbruket och awerkningsnivån. Sammanlagt
61,7 % av de tillfrågade skogsägarna uppger att orsaken till låg avverkning
under de senaste fem åren har varit begränsade awerkningsmöjligheter, praktiska
skäl och andra skäl, 14,7 % har angett att alltför stor andel av inkomsten går fill
skatt och 19,2 % har uppgivit andra ekonomiska skål ån skatteskäl som den
främsta orsaken till låg avverkning. Av dessa uppgifter kan man dra slutsatsen
att marginalskatteeffekterna ingalunda har den största betydelsen för
avverkningsbenägenheten.

Man bör
också observera att vissa skogsägare, i första hand pensionärer, ofta torde ha
relativt låga marginalskatter.

Utredningen pekar också på alt skogsägarna i
inflationstider har klara fördelar av att låta skogen stå kvar.

Det torde, med hånsyn till inflationen, vara sannolikt alt
många skogsägare, som inte behöver mera inkomster för konsumtion, även efler en
marginalskattesänkning, finner det mindre attraktivt att flytta över kapital
från skogen, som ger en låg men dock positiv realränta, till exempelvis ett
bankkonto.

Det kan också antas att det finns skogsägare som, mer
eller mindre kontinuerligt, behöver en inkomstförstärkning av viss storlek från
skogsutlag. En marginalskattesänkning kan i dessa fall t, o, m, leda till en
sänkning av virkesuttagen.

Det som ovan sagts hindrar dock inte att en kommande
marginalskattesänkning kan antas få övervägande posifiva effekter på
skogsägarnas vilja att avverka. Däremot finns det, enligt skogsstyrelsens
mening, inle anledning alt förvänta att effekterna av marginalskattereformen
eliminerar behovet av ytteriigare åtgärder av ekonomisk art.

Skogsstyrelsen förordar därför att ekonomiska styrmedel
används för alt komma till rätta med det låga virkesutbudet. Enligt styrelsen
kan en preliminär skogsbeskattning vara ett möjligt alternativ men ett sådant
syslem förordas ändå inte i nuläget. Styrelsen anser all ett ekonomiskt
styrmedel

Prop.
1981/82:182 57

som finansieras helt eller delvis genom skogsvårdsavgiften
och som helt eller delvis kan vara utformat som ett skogsvårdskonto snabbt
borde utredas. Styrelsen anför:

Utredningen har tidigare i kapitel 5, Allmänna
överväganden, anfört som sin mening att det inte finns skäl att diskutera lägre
skatt på inkomst från skogsbruk än på inkomster från andra förvärvskällor.
Vidare säger utredningen att det ekonomiska incitamentet för att avverka inte
är så påtagligt för många. För ca 50 % av de kombinerade företagarna och för
mer än 70 % av de rena skogsägarna uppgår inte inkomst från skogsbruk till 10 %
av nettoinkomsten. För mellan 80-90 % av alla skogsägare utgör skogsinkomsten
mindre än 25 % av den totala inkomsten. Vid intervjuundersökningen har också
relativt många skogsägare angivit ekonomiska skäl inkl. skaller som orsaken
till den låga avverkningen. Av undersökningen framgår också, som tidigare har
nämnts, att det finns ett samband mellan det ekonomiska beroendet av
skogsbruket och avverkningsnivån. Utredningen avslår ändock ifrån att förorda
något ekonomiskt styrmedel.

Skogsstyrelsen anser att det mot bakgrund av utredningens
analys av ägarstrukturen och orsakerna till den låga avverkningsbenägenhelen
som bl. a. visar att de ekonomiska incitamenten att avverka ofta är svaga,
framstår som lämpligt att genom ekonomiska styrmedel försöka komma till rätta
med problemen.

Utredningen
anför som skäl för att inte förorda ekonomiska styrmedel bl. a. att alla
styrmedel av ekonomisk art, som kan komma i fråga, är förenade med nackdelar
samtidigt som effekterna är svåra att bedöma. Utredningen diskuterar och
avfärdar av olika skäl i turordning, schablonbeskattning av finsk modell,
preliminär skogsbeskattning, särskild skogsskalt samt avgifts- och
bidragssystem och skogsvårdskonto.

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att ett schablonbeskatt-ningssyslem
av finsk modell inle bör komma i fråga. Vid den höga skattenivå som nu råder
krävs del en betydligt bättre grund för skatteberäkning än vad som kan åstadkommas
genom ett arealbeskatlningssystem. Enligt skogsstyrelsens mening är det över
huvud laget inte möjligt att konstruera ett system för schablonberäkning av
skogsinkomsten som fyller rimliga anspråk på en rättvis inkomstbeskattning.
Till detta kommer dessutom de av utredningen redovisade problemen som är av
teknisk natur. Det finska systemet för skogsbeskatlningen kan därför avföras
från fortsatta diskussioner om utformningen av ett nytt skogsskattesystem.

Ett system med preliminär beskattning har avgörande
fördelar om man jämför med det finska systemet. Fördelarna kommer inte fram på
ett tydligt sätt i utredningen. Skillnaden mellan en schablonberäkning av
inkomst som grund för en definitiv beskattning och en schablonberäkning som
syftar lill en preliminär beskattning är dock mycket stor, I det förra fallet
är kravet på ett rikligt underlag betydligt större än i det senare fallet.
Dessutom är kravet på all ligga nära "rätt värde" stort i det förra
fallet medan nivån på del preliminära beloppet i det senare fallet kan
anpassas, dels till önskad stimulanseffekt och dels till noggrannheten i
tillgängligt underlag. För alt undvika en med hänsyn till önskvärda
stimulanseffekter alltför bred säkerhetsmarginal bör, för de fall där
avverkningsmöjligheterna är onormalt små, en möjlighet till jämkning finnas.
Utredningen har farhågor för alt preliminärbeskattningen kan få en avverkningshämmande
effekt för vissa grupper av skogsägare. Utredningen menar att skogsägare skulle
avslå från

Prop.
1981/82:182 58

att avverka och använda schablonintäkten för avdrag av
vissa kostnader eftersom schablonbeloppen under alla förhållanden får
tillgodoräknas senare. Skogsstyrelsen anser att dessa farhågor är överdrivna. SkuUe
riskerna för ett sådant handlande bedömas som stora är det också möjligt att
sälla en tidsgräns för lillgodoräkningen av preliminärbeloppen.

Den av utredningen påtalade risken för att systemet med preliminärbe-skallning
skulle leda till skogsvårdsmässiga olämpliga avverkningsprioriteringar kan
däremot möjligen finnas. Vidden av problemet begränsas dock genom
bestämmelserna i 5 § skogsvårdslagen och skulle kunna begränsas ytterligare
genom lagsfiftning om en viss skyldighet att gallra skog.

Vad sluthgen gäller frågan om de administrativa
komplikationerna och merarbetel vid laxeringen kan detta leda till ett behov av
ökade personalresurser och ökad datorkapacitet inom skatteadministrationen.
Huruvida sådana satsningar är motiverade måste givetvis bedömas mol bakgrund av
den förväntade nyttan ställd mol kostnaden och i vad mån det finns bättre
alternativ att tillgå.

Skogsstyrelsen anser all ett system med preliminär
skogsbeskattning kan vara ett möjligt alternativ eller en tänkbar komplettering
till en lagstadgad awerkningsskyldighet. Skogsstyrelsen vill ändå inte förorda
att systemet nu införs. Anledningen till detta är alt svårigheterna vid
övergången och fillämpningen, med hänsyn till det osäkra underlaget för att
fastställa preliminärbeloppen, trots allt är betydande och att det enligt
skogsstyrelsens uppfattning finns både enklare och effektivare ekonomiska
styrmedel som först borde övervägas.

Ett system
med särskild skogsskalt har jämfört med preliminärbeskattningen såväl
administrativa som lagtekniska fördelar. Beskattningens definitiva karaktär
innebär dock att särskild hänsyn måste tas till fastigheter med begränsade
avverkningsmöjligheter. Alt vissa konflikter med skogsvårdslagens avverkningsbegränsande
regler kan uppstå kan inte heller uteslutas. Beskattningens definitiva karaktär
ställer också större krav på skogsägarens planering. Brister i planeringen kan
nämligen innebära att skogsägaren drabbas av skatt på fiktiva inkomster.
Skogsstyrelsen kan med hänsyn till utredningens invändningar och mot bakgrund
av vad som ovan har sagts inte förorda att ett system med särskild skogsskatt
införs.

Utredningen
konstaterar alt alla ekonomiska styrmedel som kan komma i fråga är förenade med
nackdelar samtidigt som effekterna är svåra att bedöma. De ekonomiska
förutsättningarna för skogsbruket har också, bl. a, genom riksdagsbeslut,
förändrats under utredningens arbete och utredningen anser att det finns
anledning att avvakta effekterna av dessa förändringar. Utredningen belyser
sålunda effekterna av den nyligen beslutade höjningen av skogsvårdsavgiften i
kombination med höjningen av skogsbruksvärdena vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering. Enligt utredningens mening torde den påtagligt ökade
avgiftsbelastningen i många fall uppgå till belopp som svarar mol en betydande
del av skogsavkastningen. Därigenom är det möjligt alt uppnå effekter av det
slag som har åsyftats med de av utredningen diskuterade beskattningsmodellerna.
Utredningen uppger alt en bidragande orsak lill ställningstagandet att inte
förorda något ekonomiskt styrmedel, också har varit att de redan genomförda
höjningarna av taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska
pressen på de passiva skogsägarna.

Skogsstyrelsen konstaterar att utredningen sålunda grundar
sitt ställningslagande bl, a, på förutsättningen att avgiftsbelaslningen via skogsvårdsav-

Prop.
1981/82:182 59

giften behålls på ungefär nuvarande nivå. Skogsstyrelsen
biträder utredningens uppfattning att man genom den nu gällande
skogsvårdsavgiften kan uppnå effekter liknande dem som kan åstadkommas genom
preliminärbeskattning eller särskild skogsskatt. Det bör dock påpekas att
nuvarande avgiftsnivå ger ett lägre ekonomiskt tryck än vad som torde vara
möjligt alt uppnå genom något av de nämnda beskattningssystemen.

En annan viktig skillnad mellan beskattningen som
styrmedel och skogsvårdsavgiften är att den senare, om den används som
hittills, har en dubbelverkande effekt genom att den ger möjlighel fill
finansiering av ekonomiska stimulanser. Dessa kan i sin tur genom en lämplig
utformning bidra lill att uppfylla de skogspolitiska målen.

Ett system med denna kombination av ekonomisk påtryckning
och ekonomisk stimulans har många fördelar. Såväl avgiften i sig, som
återbetalningen av den i form av ekonomiska stimulansbidrag, bör öka avverkningsbenägenhelen.
Den del av systemet som innebär ekonomiska stimulanser ger därjämte möjligheter
till en säkrare finansiering av den ökning av skogsvårdsinsatserna som är
nödvändig för att upprätthålla en hög skogsproduktion. Att vid behov kunna
variera avgiftsuttaget och anpassa och förändra bidragsreglerna innebär stor
flexibilitet och ökar möjligheterna till styrning. Samtidigt är systemet enkelt
och tar därför måttliga administrativa resurser i anspråk.

En väsentlig fördel med ett system som bygger på
skogsvårdsavgiften, vid jämförelse med alternativa lösningar, är att systemet
redan finns, 1 egentlig mening infördes nämligen systemet då skogsvårdsavgiften
höjdes till nuvarande nivå, för att bl. a. möjliggöra finansieringen av ett
extra avdrag vid beskattningen av skogsultag. Åven den tidigare
avgiftshöjningen för alt finansiera det tillfälliga gallringsstödet utgjorde
ett liknande inslag.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning är ekonomiska styrmedel
nödvändiga för att komma till rätta med de problem som utredningen har pekat
på. En möjlighel är att utveckla ett system som helt eller delvis bygger på skogsvårdsavgiflen.
Som utredningen anför, kan man dock peka på vissa olämpliga effekter med den
utformning som systemet nu har. Enligt skogsstyrelsens mening är det därför
angeläget att snabbt utreda, dels i vad män det är möjligt att mildra dessa
olämpliga effekter och dels hur man i övrigt kan förbättra och utveckla det
befintliga systemet. Exempel på vikliga frågor som behöver utredas är bl. a,,
om systemet kan kombineras med ett individuellt eller till brukningsenheten
bundet skogsvårdskonto, om det skall finnas någon annan form av individuell
anknytning, vilken nivå på avgifter och bidrag som är lämplig, om avgiften bör
varieras med hänsyn till skogstillståndet och geografisk belägenhet, vilka skogsvårdsålgärder
som bör omfattas av stödet, om en del av avgiften lämpligen bör användas för
bidrag vid vissa skogsultag t. ex. gallringar samt hur bidragen lämpligen skall
kombineras med det statliga stödet.

Som bakgrund till skogsstyrelseris ställningstagande kan
del finnas anledning att erinra om att tidigare skogsutredningar har kommit
fram till att del behövs ett skogspolitiskt styrmedel av ekonomisk art. Sålunda
förutsåg den skogspolifiska utredningen (SOU 1973:14) de svårigheter som nu har
drabbat skogsindustrin. Utredningen föreslog därför att ett avgifts- och
stödsystem skulle införas. Detta förslag blev dock inte förverkligat.

I sitt belänkande Skog för framtid (SOU 1978:6) föreslog
1973 års skogsutredning införandet av ett särskilt skogsvårdskonto. Utredningen
ansåg att skogsvårdskontot behövdes med hänsyn till utredningens förslag

Prop.
1981/82:182 60

om ökade skogsvårdsinsatser. Vid remissbehandlingen
biträdde en majoritet i skogsstyrelsens styrelse förslaget. Förslaget om skogsvårdskonlo
avvisades dock när riktlinjerna för skogspolitiken lades fast.

Enligt virkesförsörjningsutredningen är de ekonomiska
incitamenten för många skogsägare alltför svaga. Detta anges som en av de
främsta orsakerna till den låga avverkningsbenägenheten. Enligt utredningens
mening måsle även intensiteten i skogsvården förbättras jämfört med 1970-talet
om den långsikliga awerkningsnivån skall kunna upprätthållas. Utredningens
analys av orsakerna till den låga avverkningsbenägenheten och dess uppfattning
om behovet av åtgärder för att upprätthålla avverkningsnivån på sikt visar
således att behovet av åtgärder av ekonomisk natur har förstärkts under de
senaste åren.

Det kan konstateras att flera av utredningens reservanter
tillmäter ekonomiska styrmedel stor betydelse. Enligt en av reservanterna kan
den nuvarande nivån på skogsvårdsavgiften tillsammans med den kommunala
garantibeskattningen åstadkomma ett tryck på avverkningen som motsvarar den av
utredningen föreslagna avverkningsskyldigheten.

Enligt direktiven har utredningen i första hand haft i
uppdrag att utreda den skattemässiga behandlingen av skogsinkomster och
möjligheterna att därigenom åstadkomma ekonomiska stimulanser. Utredningen har
dock inte ansett sig kunna lämna förslag till sådana lösningar. Av den
anledningen anser skogsstyrelsen, såsom tidigare har anförts, att ett
ekonomiskt styrmedel som helt eller delvis bygger på skogsvårdsavgiften och som
helt eller delvis kan vara utformat som ett skogsvårdskonto snabbt borde
utredas.

4 Skogskontots behandling vid överlåtelse av fastighet

Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto tas upp
till beskattning bl. a. om den skattskyldige överlåter faslighet, som utgör den
väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto har
skett.

Utredningen
anser att regeln om omedelbar beskattning av medel på skogskonto när en
fastighet byter ägare verkar avverkningshämmande för den skogsägare som har
medel på skogskonto och som avser alt överlåta sin fastighet inom några år.
Utredningen föreslår därför att regeln ändras så att omedelbar beskattning inte
alltid skall äga rum vid överlåtelse av fastighet. Möjligheten för överlåtaren
att behålla skogskontot skall stå öppen endast om fastigheten övergår fill annan
genom köp, byte eller gåva.

Förslaget har tillstyrkts eller länmats ulan erinran av
nästan samtliga remissinstanser. RSV är dock kritiskt. Verket anför:

Utredningens förslag om rätt för den som överlåter sin
fastighet att slippa återföra skogskonto fill beskattning kan enligt RSVs uppfattning
knappast antas medföra ökad avverkning. Visserligen kan det i dag förekomma
fall där äldre skogsägare avstår från avverkning om han avser att överlåta
fastigheten inom några år, men nuvarande regler om skogsavdrag kan i
motsvarande mån antas medföra den effekten att fastighetsöverlåtelsen (onerös) tidiga-reläggs
några år varvid den nye ägaren, på grund av rätten till skogsavdrag, torde vara
mer avverkningsbenägen än den förre. Den förre ägaren har även möjlighel alt
förbehålla sig avverkningsrätt på den försålda fastigheten, med

Prop.
1981/82:182 61

i

åtföljande rätt fill insättning på skogskonto.

RSV vill
vidare framhålla att förslaget skattetekniskt strider mot de principer som
ligger till grund för lagstiftning av likarlat slag. Här må nämnas lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond, där det i 11 § stadgas att sådan fond
skall återföras till beskattning om företagel vid beskattningsårets utgång inte
bedriver jordbruk eller rörelse. Motsvarande regel finns i 11 § lagen
(1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonlo. 1 11 § lagen (1979:610) om
allmän investeringsreserv sägs att allmän investeringsreserv eller vederbörlig
del därav skall återföras till beskattning bl. a. om hela eller den huvudsakliga
delen av den förvärvskälla, vari avsättningen till investeringsreserv har
gjorts, under beskattningsåret har överlåtits eller verksamheten har upphört.
Bakgrunden fill dessa regler och fill motsvarande regel i lagen om skogskonto
torde vara den, alt kontot skall vara avsett att jämna ut vissa inkomster i fiden
- inte att vara en ständig, obeskattad reserv.

RSV vill
vidare peka på vissa praktiska problem som kan uppstå om skogskonto får
behållas efter det att fastighet har överlåtits. Uttag från sådant skogskonto
skall beskattas i den kommun där fasfigheten är belägen, även om den f. d.
skogsägaren har flyttat till annan kommun. Denna ordning kommer dock att leda
till problem i form av felaktiga redovisningar i självdeklaration m. m. I och
för sig förekommer denna situation redan nu, i de fall medel från förbehållen
avverkningsrätt har satts in på skogskonto, men eftersom situationen kommer att
förekomma oftare med det föreslagna systemet får antalet felaktigheter antas
bli i motsvarande mån flera. Problemet accentueras i det fall en f. d,
skogsägare, som behållit medel på skogskonto, anskaffar ny skogsfaslighet med
varierande grad av felkällor om den nya fastigheten ligger i samma församling
som den försålda, i annan församling men samma kommun, i annan kommun eller i
annat län, RSV vill här peka på del nu föreliggande förslaget till reformerad
inkomstbeskattning som i väsentliga delar bygger på alt förvärvskällorna hålls
i sär.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att genomförandel av
förslaget bör anstå i allt fall lill dess utbotaxeringen slopas. Länsstyrelsen
anför:

Från administrativ synpunkt ser länsstyrelsen vissa
problem med förslaget om rätten för överlåtaren att behålla skogskonto vid
försäljning av fastigheten. I länet är dessa försäljningar oftast förknippade
med utbolax-ering, dvs. den avyttrade fastigheten ligger i annan kommun än
fastighetsägarens hemortskommun. Kontrolluppgift om uttag av skogskontomedel
efter avyttringen av fastigheten lämnas av bankerna men en riklig taxering
förutsätter meddelande mellan taxeringsnämnderna. Eftersom den skaltskyldige
inte längre äger fastighet i kommunen finns inget styrmedel för
taxeringsnämnden all avkräva deklaration för taxering där om meddelandet inte
avsänds eller kommer på avvägar.

En av de remissinstanser som tillstyrker förslaget.
Lantbrukarnas skattedelegation, uppehåller sig mera utförligt vid detta.

Lantbrukarnas skattedelegation:

Den nuvarande ordningen med beskattning av
skogskontomedlen vid fastighetsöverlåtelse leder dels till en minskad
avverkning de närmaste åren före en tänkt överlåtelse dels till en fördröjning
av för strukturrationalisering

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 182

Prop.
1981/82:182 62

och generationsväxling angelägna överlåtelser.

Utredningens förslag kommer om det genomförs att medföra
att en avverkningsaktivitet kan upprätthållas även under senare delen av en
skogsägares innehavslid. Många äldre skogsägare kanske rent av kan väntas öka
aktiviteten genom att de via skogskontot ges möjlighet att späda på sin
pension,

I ett något vidare perspektiv är det för
virkesförsörjningen angeläget att strukturrationalisering och
generationsväxlingar inte hämmas och fördröjs. Båda frågorna har avgörande
betydelse för aktiviteten i skogsbruket. I görligaste mån måste befintliga
hinder undanröjas. Ett viktigt led i detta är utredningens här diskuterade
förslag.

Liksom utredningen finner delegationen att en åtgärd
enligt förslaget inte skulle föranleda några påtagliga kontrollproblem. Genom
den redovisning av skogskonto som regelmässigt skall ske på jordbruksbilaga kan
konfinui-lelen beträffande skogskontomedlen lätt följas år från år. Bankerna
har redan skyldighet alt lämna kontrolluppgift beträffande uttag. Det som krävs
är att den skaltskyldige för fastighetskommunen lämnar jordbruksbilaga så länge
skogskontomedel finns kvar.

Delegationen anser vidare att det inte finns några bärande
skäl för det nuvarande förbudet att för samma beskattningsår både få avdrag för
avsättning lill allmän investeringsreserv och uppskov för medel som sätts in på
skogskonto. Enligt delegationen saknar frågan inte betydelse för awerkningsaktivitet
och därmed virkesförsörjning. Delegationen anför:

Investeringsreserven avses i första hand komma till
användning vid planerade investeringar inom fastighetenl Bäst effekt uppkommer
om avsatta medel tas i anspråk för investeringar i byggnader eller markanläggningar.
Avsätlningsrätten är begränsad till högst hälften av nettointäkten i
förvärvskällan (dock minst 10 000 kr.). Denna begränsning leder ofta till att
skogsägare av utjämningsskäl måste använda skogskonto i stället för allmän invesleringsreserv.
De berövas därmed möjligheten att tillgodogöra sig de effekter som ansågs angelägna
och som låg bakom införandet av den allmänna invesleringsreserven. Särskilt
allvarlig är frågan för kombinerade jord- och skogsbruksföretag där
investeringsbehovet är stort och måste helt eller delvis finansieras genom
skogsuttag. Delegationen anser att en ändring snarast bör komma till stånd.

LMV anser alt det är av stor vikt för
strukturrationaliseringen att utredningens förslag genomförs. Verket anser dock
att skogskontot skall få behållas även när överiålelse har skett genom
fastighetsreglering.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det av
lagstiftningen bör framgå att beskattning av medel på skogskonto skall ske i
fastighetskommunen i det fall den tidigare skogsägaren har flyttat lill en
annan kommun.

5 Skogskontots löptid

Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto som inte
har tagits ut tidigare betalas åter till insättaren - och därmed beskattas -
efter tio år, I en den 7 april 1981 dag,lecknad skrivelse föreslår utredningen
att

Prop.
1981/82:182 63

skogskontots löptid förlängs lill tjugo år i de fall då
medlen avser avverkningar på grund av stormfällning, brand, insektsangrepp
eller liknande händelse. Ändringen föreslås gälla fr. o. m. 1982 års taxering.
Enligt en övergångsbestämmelse skall ändringen tillämpas även i fråga om medel
som finns innestående på skogskonto före ikraftträdandet.

Skogsstyrelsen, som tillstyrker förslaget, anför:

Det huvudsakliga syftet med skogskontosystemet är att ge
fysiska personer m. fl. möjligheter att uppskjuta, och på flera år fördela
beskattningen av skogsinkomster. Därigenom kan effekterna av progressiviteten i
den statliga beskattningen vid ojämna inkomster mildras. I normalfallet torde
en tioårsperiod vara fullt tillräcklig för att åstadkomma erforderlig inkomstutjämning,
I de fall då skogsägaren tvingas till stora skogsutlag på grund av skador på
skogen kan dock en längre tid än tio år för inkomstutjämning vara motiverad.

Enligt 2 § andra stycket skogskontolagen har skattskyldig
rätt till förhöjd insättning på skogskonto om stormfällning, brand,
insektsangrepp eller liknande händelse medför att en betydande del av
förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit
fallet. I prop. 1978/79:81, där den förhöjda insätlningsrätten i skadefallen
föreslogs, sägs del bl. a. all vid bedömning av vad som är en "betydande
del av förvärvskällans skog" så är en tidigarelagd avverkning som
motsvarar minst två års tillväxt en lämplig avvägning. Före tillkomsten av de
permanenta uppskovsreglerna i skadefallen har vid flera tillfällen i princip
samma regler tillämpats med stöd av tillfällig lagstiftning i samband med
stormfällningar.

Skogsstyrelsen delar virkesförsörjningsutredningens
uppfattning att den skattemässiga behandlingen av skogsintäkler som inflyter
genom avverkning av skadad skog har stor betydelse för skogsägaren och att det
är angeläget att med olika medel förbättra förutsättningarna för att
skogsägarna aktivt skall medverka i bekämpningen av t, ex, inseklsangrepp.
Enligt virkesförsörjningsutredningens förslag kan detta ske genom en
förlängning av skogskontots löptid till 20 år i skadefallen om uppskov med
beskattningen har medgetts enligt reglerna i 2 § andra stycket skogskonlolagen
eller vad avser övergångsbestämmelserna, hänför sig till sådan avverkning som
avses i 2 § andra stycket.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning finns del skäl till en
förlängning av skogskontots löptid i de fall då skador på skogen har
framtvingat avverkningar av relativt stor omfattning. Bl, a, delta gör all det
finns skäl som talar både för och emot en koppling av den längre löptiden till
2 § andra stycket skogskontolagen.

Skäl som talar emot är att skador som föranleder
avverkning omfattande några få års tillväxt i och för sig inte motiverar en
längre tid än tio år för inkomstutjämning. Detta dock under förutsättning alt
inte insättning av medel på skogskonto motsvarande flera årsavkastningar har
skett åren närmast före det att skadan inträffade eller insättning behöver ske
på grund av normala avverkningar samma år.

I de fall skador av måttlig omfattning drabbat överårig
skog är det, sakligt sett, rikfigare att mildra progressiviteten i
beskattningen med hjälp av en särskild skatteberäkning enligt reglerna för
ackumulerad inkomst. Av den

Prop. 1981/82:182 64

anledningen kan det även i sådana fall ifrågasättas om en
längre löplid än tio år är motiverad.

Ytterligare ett förhållande som inger vissa betänkligheter
mot en förlängd löpfid, annat än för rena katastroffall, är att många
skogsägare låter huvuddelen av de insatta medlen stå inne ända fram till slutet
av uppskovsperioden.

Del starkaste skälet för en utformning av reglerna enligt virkesförsörjningsutredningens
förslag är att genom så enkla och lättillämpade regler som möjligt åstadkomma
en viss lindring av beskattningen i skadefallen.

Ett särskilt skäl för en förlängd löplid för skogskontot
vid stora skador och då skador inträffar vid upprepade tillfällen är att
kostnaderna för efterföljande skogsvårdsåtgärder ofta är mycket betungande och
sträcker sig över relativt lång lid - avsevärt mera än tio år - om man inräknar
även röjningarna.

Virkesförsörjningsutredningen påpekar att en förlängning
av löptiden för skogskonto i skadefallen även har en virkesförsörjningsaspekt
eftersom kravet på att la upp skogskonlomedel lill beskattning kan leda till
att skogsägaren underlåter att avverka av skatteskål.

En förlängning av skogskontots löpfid bör onekligen ha en
viss betydelse för avverkningsbenägenheten i det enskilda fallet. Enligt
skogsstyrelsens bedömning innebär dock begränsningen till skadefallen att
inverkan på virkesförsörjningen totalt sett torde bli myckel marginell.

Virkesförsörjningsutredningens påpekande aktualiserar
frågan om inte skogskontoreglerna kunde utformas på ett sätt som mera än nu
främjar avverkningsbenägenhelen. Orn den primära uppgiften skulle vara att lösa
den frågan är givetvis enbart en förlängning av löptiden ingen lämplig lösning
vare sig i skadefallen eller generellt. 1 praktiken skulle det enbart innebära
att man skjuter upp problemet och får samma eller större avverkningshämmande
effekt efter ytterligare tio år. Om man vill åstadkomma en utformning av
skogskontosystemet som mera än nu är ägnat att öka avverkningsbenägenhelen bör
en förlängning av löptiden i skadefallen kompletteras med sådana ändringar av skogskonloreglerna
som innebär en heltäckande och långsiktig lösning.

Den andel av skogsintäkten som enligt nuvarande
skogskontoregler måste tasi upp till,beskattning samma år som den inflyter kan
antas verka starkt återhållande på awerkningarna. I samband med skogskontouttag
förstärks denna effekt ytterligare. Resultatet kan bli att skogsägaren trots en
tillfälligt god konjunktur med stor efterfrågan på virke avstår från alt awerka.
Av den anledningen borde det övervägas om inle uppskovsrätten borde utvidgas
till att omfatta en större andel av rotvärdel. En sådan utvidgning måsle dock
ovillkorligen förenas med regler om att insatta medel skall tas upp lill
beskattning efter hand i lämplig ordning, exempelvis med i medeltal tiondel per
år vid en löptid av tio år, I annat fall skulle en förhöjd uppskovsrätt kunna
verka ännu mera avverkningshämmande i samband med stora skogskonto-uttag i uppskovslidens
slutskede. Reglerna bör lämpligen utformas så att uppskovsrällen blir lika för
alla avverkningar och bör lägst motsvara vad som nu gäller enligt 2 § andra
stycket i skogskontolagen. En ytterligare förhöjning av uppskovsrätten bör dock
övervägas. En sådan utformning skulle innebära en betydande förenkling,
stimulera avverkningsbenägenheten och tillgodose behovet av uppskov med
beskattningen vid stora skogsuttag t, ex, på grund av skador på skogen. Ett
genomförande av förslaget skulle innebära att 2 § andra och tredje stycket i
skogskontolagen kunde utgå, vilket i sin lur skulle

Prop.
1981/82:182 65

innebära att särskilda regler för en förlängd löptid i
skadefallen, som ersätter kopplingen till 2 § andra stycket, skulle behöva
utformas.

Tillämpningen av de föreslagna övergångsbestämmelserna kan
komma alt vålla vissa problem. I de fall där intygen för insättning av förhöjt
uppskovsbelopp enligt tillfälliga, eller numera permanenta, uppskovsregler i
skadefallen finns sparade bör det vara enkelt att avgöra om rätt till förlängd
löptid föreligger. Övergångsbestämmelsernas utformning förutsätter dock inle en
tillämpning enbart i de fall då särskilda uppskovsregler har gällt eller har
utnyttjats och i sådana fall kan det bli betydligt svårare att styrka grunden
för den ursprungliga insättningen. Det kan även påpekas att på grund av
tillfälliga regler om generellt förhöjd insättning på skogskonto för fiden 1
januari 1980-30 juni 1981 föreligger inle heller intyg enligt 2 § andra stycket
för den liden i skadefallen.

Utöver de i framställningen föreslagna lagändringarna
torde det även behövas en ändring i 1 § tredje stycket eftersom skattskyldig
för visst beskattningsår och viss förvärvskälla kan behöva göra insättning på
två konton ett med tioårig löptid och ett med tjugoårig löptid.

Skogsstyrelsen vill, med hänsyn främst till behovet i
svårare skadefall, avslutningsvis tillstyrka virkesförsörjningsutredningens
framställning om förlängd löptid på skogskonto i skadefallen, men anser att
även en förhöjd uppskovsrätt i kombination med en reglerad återföring av
insatta medel till beskattning bör övervägas. Det sistnämnda bör dock inte få
förhindra alt en förlängd löptid i skadefallen kan tillämpas fr, o. m, 1982 års
taxering eftersom detta bedöms som mycket angeläget.

Skogsstyrelsen har till sitt yttrande fogat ett yttrande
av skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län, som tillstyrker förslaget eftersom det
i väsentlig utsträckning överensstämmer med skogsvårdsstyrelsens tidigare
framställningar. Styrelsen anför vidare:

Enligt förslaget skall den skogsägare som vill utnyttja
den förlängda uppskovsliden kunna styrka grunden för den ursprungliga
insättningen genom ett intyg från skogsvårdsstyrelsen. Ett sådant förfarande
bedömer styrelsen vara lämpligt. Distriktspersonalen har under flera års arbete
med att. bekärnpa granbarkborren fått en allmänt, stt god. uppfattning .qni.
skadornas omfattning och lokalisering. Inventeringskartor och bekämpningsplaner
bör också kunna utgöra ett användbart underlag vid utfärdandet av intyg.

Skogsvårdsstyrelsen förutsätter att taxeringsmyndigheterna
godtar intyg som grundas på fältpersonalens allmänna kännedom om skadorna på de
aktuella fastigheterna. Några mera ingående utredningar med fältkontroller kan
av resursskäl inte bli aktuella annat än i undanlagsfall.

Att i förväg försöka bedöma resursbehovet för att utfärda
intyg enligt utredningsförslaget är knappast möjligt. Med den
handläggningsordning skogsvårdsstyrelsen förutsätter bör emellertid
tidsåtgången för varje enskilt ärende bli ganska måttlig.

Bankinspektionen och Sveriges föreningsbankers förbund har
inle något ätt erinra mot förslaget. Svenska bankföreningen har inte heller i
och för sig något att invända mot förslaget. Föreningen påpekar dock att det
krävs att ett särskilt konto får låggas upp beträffande medel som satts in lill
följd av skadefall. Föreningen anför vidare:

Prop.
1981/82:182 66

Utredningen har också angett att redan insatta
skogskontomedel med stöd av intyg skall kunna föras över till ett nytt konto
resp, - i fråga om nya insättningar - att medel som satts in efter avverkning
av skadad skog skall kunna särskiljas från övriga skogskonton. En sådan ordning
står emellertid i strid med 1 § skogskontolagen, som föreskriver att endast ett
skogskonto får läggas upp för en skatlskyldig. Förslaget kräver därför en
ändring också i denna paragraf av innebörd att vid sidan av
"ordinarie" skogskonto också ett konto får läggas upp för
skadefallen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker förslaget med
hänsyn till att del torde omfatta endast ett begränsat antal insättningar och
inte utgöra något hinder mot framtida lagstiftningsarbete.

Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund (TOR) godtar i princip förslaget om förlängd löptid för skogskontot
i skadefallen. Förbundet är dock kritiskt mot övergångsbestämmelserna och anför
beträffande dessa:

I övergångsbestämmelser har utredningen föreslagit att de
nya reglerna även skall tillämpas i fråga om kvarstående medel på skogskonto
som före ikraftträdandet föranleti uppskov med beskattningen av intäkter
beträffande skadefallen. Utredningen har anfört att vid tillämpningen av
föreslagna övergångsbestämmelser kan vissa problem förutses. TOR delar denna
uppfattning.

Skogskontoinsättning
som gjorts i samband med avverkning av skadad skog har inte särbehandlats i
nuvarande skogskonlosystem utan medlen står fillsammans med annan insättning å
samma skogskonto. Utredningen anser att det bör ankomma på den skogsägare som
vill utnyttja den förlängda uppskovsliden att genom intyg från
skogsvårdsstyrelsen styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd
av dylikt intyg skulle banken kunna överföra skogskontomedlen till ett nytt
konto som omfattas av den längre löpfiden. Den maximala tiden - 20 år - skall
därvid räknas från den ursprungliga insättningen.

Därest
uttag från skogskontot inle skett efter insättning av likvid för skadad skog
torde den föreslagna tillämpningen inte föranleda några större problem, TOR
vill emellertid erinra om att deklarationerna efter gallringstidens utgång är
makulerade, I de fall uttag skett från kontot efter nämnda insättning blir
förhållandena ytterligare komplicerade. Kvarstående skogskontomedel kan t. ex,
understiga denna insättning. Utredningen synes inte ha ansett att en
proportionering av de kvarstående skogskonlomedlen bör ske i förhållande fill
insättning av likvid för skadad skog och övrig insättning. Del har inte varit
möjligt för utredningen att få närmare uppgifter om antalet skogsägare och
skogskonton som skulle komma att omfattas av övergångsbestämmelserna. TOR vill
även peka på den för taxeringsåren 1981 och 1982 gällande lagen 1980:389 om
tillfälliga regler om insättning på skogskonto. Enligt sistnämnda lag erfordras
intet intyg från skogsvårdsstyrelsen.

Med hänsyn till de svårigheter som tillämpningen av de
föreslagna övergångsbestämmelserna skulle medföra för taxeringsnämnderna anser
sig TOR inte kunna tillstyrka ett genomförande av desamma. TOR vill i stället
förorda alt möjligheter till dispens medges.

De övriga skaltemyndigheter som har yttrat sig, nämligen
RSV och länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län, ställer sig avvisande
till förslaget.

Prop. 1981/82:182 67

RSV:

RSV vill inledningsvis erinra om departementschefens
uttalanden i propositionen 1978/79:81 s, 11 f. Departementschefen behandlar där
frågan om en eventuell förlängning av uppskovstiden i katastroffallen. Efter
att ha berört olika skäl för och emot en förlängning avslutar
departementschefen enligt följande,

"Del anförda visar enligt min mening att en
förlängning av uppskovstiden väcker flera frågor av principiell natur. En så
genomgripande ändring av skogskontosystemet bör därför inte övervägas i detta
sammanhang.

Denna fråga-- får i stället övervägas i det fortsatta
arbetet med att

utforma ett nytt skogsbeskattningssystem".

De olika skäl som departementschefen dessförinnan
kortfattat berört har inte närmare utretts av utredningen. Utredningen har inte
heller redovisat vilka möjligheter till resultatutjämning som f, n, finns för
skogsinkomster,

RSV har inom ramen för arbetet med att besvara remissen
dessutom funnit ett flertal problemställningar av teknisk art som måste lösas i
samband med en förlängning. Som exempel härpå kan nämnas,

1,
Enligt
nuvarande 1 § tredje stycket skogskontolagen får skatlskyldig endast göra
insättning på ett skogskonto. Utredningen anser att banken med stöd av ett
intyg kan föra över aktuella skogskontomedel till ett nytt konto som omfattas
av den längre löptiden. Härav följer att nyssnämnda lagrum behöver ändras.
Därvid måste också regleras om de två kontoslagen för ett och samma
beskattningsår får öppnas i olika banker eller om kontona måste öppnas i en
bank,

2,
De intyg som
utredningen anser en överflyttning av medlen skall kunna grundas på kanske inte
finns bevarade.

RSV vill här också påpeka att deklarationerna normalt inte
finns bevarade för aktuella beskattningsår. Deklarationen skall ju normalt
bevaras endast under sex år. Inte heller har det fidigare funnits skäl att
anteckna förhållanden som här är av betydelse i skogsliggaren. Inte heller
torde det vara särskilt sannolikt att skogsvårdsstyrelsen i efterhand kan
utfärda tillräckligt tillförlitliga intyg om fördelningen av skogsinkomsterna,

3,
För
taxeringsåren 1981 och 1982 gäller lagen (1980:389) om tillfälliga regler för
insättning på skogskonto. Till följd av denna lags utformning krävs inga intyg
från skogsvårdsstyrelsen för insättningar under beskattningsåren 1980 och 1981,
Åven om skogsvårdsstyrelsen, den skaltskyldige eller banken normalt bevarar
utfärdade intyg saknas således sådana för denna tid. Utredningens förslag kräver
här en uppskattning från intygsgivaren,

4,
Om en
skattskyldig till i dag endast delvis har tagit ut insatta medel som är
hänförliga fill ett beskattningsår, hur skall i så fall resterande medel
behandlas? Vid tvekan bör de "normala" avsättningarna anses uttagna
först, men frågan torde i vart fall böra beröras,

5,
I dag har
bankerna skyldigheter som till stor del underlättar laxerings-kontrollen vad
gäller medel insatta på skogskonto. Det är också kontrollskäl som medfört att
skogskontolagstiftningen i vissa avseenden är starkt formalistisk. Kontrollen
bör också i ett system med två olika konton till stor del kunna grundas på
uppgifter från bankerna och

Prop.
1981/82:182 68

tvångsutbetalningar. Härför krävs emellertid att bankerna
tillser att fördelningen på de olika kontona blir riktig,

6,
Ett system med
två olika slags skogskonton kan leda till misstag vid insättningar. Den
skattskyldige kan på grund av olika skäl anse sig endast kunna göra
insättningar av den storlek som är tillålen inom ramen för normalfallen. Han
behöver därvid inle förete något intyg för att styrka rätlen till uppskov vad
gäller beloppet. Däremot torde sådant krävas om han ändå önskar göra insättning
på kontot med den längre löptiden. Detta bör komma lill uttryck i lagtexten.
Likaså bör regleras huruvida den skaltskyldige skall kunna överflytta medel
från det ena kontoslaget till det andra kontoslaget (jfr RÅ 1972 ref 58 och RÅ
1970 ref 35). Det sistnämnda synes i vart fall vara avsett övergångsvis.
Problemet torde dock även kunna bli aktuellt senare vid insättningar som sker
av misstag eller på grund av bristande kunskap om den nya ordningen.

7,
De föreslagna
övergångsbestämmelserna synes inte beakta att den förhöjda insätlningsrätten
vid skadefall fidigare har varit reglerad genom särskild lagstiftning. För att
den nya ordningen skall gälla också för sådana insättningar torde krävas en
regel med exempelvis följande lydelse, "Härvid skall anses som om
ursprungligt uppskov medgetts med stöd av 2 § andra stycket". Med en sådan
skrivning kan punkt 2 sista meningen utgå,

8,
I
övergångsbestämmelsen måste också regleras uppgiftsskyldighel för den skaltskyldige
vad gäller överflyttade medel (jfr 4 § skogskontolagen).

Det nu framförda torde inte innehålla en fullständig
uppräkning av de tekniska problem som bör lösas i samband med en eventuell
lagstiftning. Enligt RSVs mening kräver också de exempel som här angetts alt en
eventuell lagstiftning föregås av ytterligare utredning. Det bör därvid även
kunna övervägas om del nu framlagda förslaget på ett överskådligare sätt skulle
kunna regleras i en särskild lag för "skogsskadekonton" med lämpliga
hänvisningar till skogskontolagen, RSV förutsätter att verket också bereds
tillfälle att lämna synpunkter på de förslag som därvid framarbetas. Det nu
framlagda förslaget utgör inte tillräckligt underlag för en lagstiftning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län redovisar i stort sett samma
problemställningar som RSV har gjort. Länsstyrelsen tar också upp förslagels
betydelse för virkesförsörjningen och skattekonsekvenserna för den enskilde
skogsägaren:

Utredningen anför att den omständigheten alt behållningen
på vissa skogskonton tas till beskattning vid 1982 års taxering kommer att leda
till att skogsägare av skatteskal underlåter alt avverka. Del torde vara ett
ringa antal skogsägare som gjort stora insättningar vid 1971 års taxering och
låtit medlen stå inne maximal tid och följaktligen 1982 tvingas redovisa höga
intäkter av jordbruksfastighet. På grund härav kan länsstyrelsen inte dela
uppfattningen att virkesförsörjningen i nämnvärd omfattning kan påverkas.

Länsstyrelsen anser därför att förslaget har marginell
betydelse för virkesförsörjningen. Med hänsyn till de övriga möjligheter till resultatuljäm-ning
mellan beskattningsår (allmän investeringsreserv, avsättning för skogsvårdande
åtgärder m, m,) som numera står ägare av jordbruksfastighet till buds, torde inle
heller skattekonsekvenserna för den enskilde påkalla den föreslagna
lagändringen.

Prop.
1981/82:182 69

Förslaget strider vidare enligt länsstyrelsens mening även
mot en önskvärd förenkling av regelsystemet på beskattningsområdet.

På grund härav föreslår länsstyrelsen att förslaget inte
läggs till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Såsom utredningen framhållit är det i huvudsak Värmlands
län som drabbats av inseklsangrepp på växande skog. Ett område som drabbats
särskilt hårt är Norra Ny församling i Torsby kommun. Såvitt framgår av 1980
års skattelängd förefaller det emellertid inte som om skogsägarna i området
tvingats betala onormalt höga skatter därför att nuvarande möjligheter till
inkomstutjämning skulle vara otillräckliga. Skattelängden för Norra Ny visar
nämligen att endast sex skattskyldiga med hemort inom församlingen hade inkomst
av jordbruksfastighet över 50 000 kr, vid 1980 års taxering, 1 två av fallen
översteg inkomsten 100 000 kr.

En förlängning av löptiden för skogskonto som även
omfattar redan innestående medel kommer utan tvivel att medföra åtskilliga
administrativa problem. Ett av problemen beror på att flertalet deklarationer
normall utgallras efter sex år och att man därför i många fall saknar möjlighet
att kontrollera om det vid deklarationstillfället företetts ett intyg om sådan
avverkning som avses i 2 § andra stycket skogskontolagen. Normalt lämnas
intyget av skogsvårdskonsulenten året efter det att avverkningen skett. Intyget
skall visa att viss angiven intäkt hänför sig till avverkning på grund av sådan
skada som avses i nämnda lagrum (stormfällning, brand, insektsangrepp eller
liknande händelse). Det är vanligt alt skogsägaren gjort normala avverkningar
jämsides med avverkningar på grund av skada. Alt långt i efterhand intyga hur
stor andel av intäkten som hänför sig till normalavverkning resp, avverkning
på grund av skada torde vara svårt. Värdet av de intyg som enligt förslaget
skall grunda rätt till förlängning av löptiden i nu avsedda fall måste därför
ifrågasättas.

Taxering
av fastighetsägare som är bosatta utom kommunen avses inom en nära framtid
komma att ske i den skattskyldiges hemortskommun. Någon lokalkännedom kommer då
inte att finnas när taxeringsnämnden skall ta ställning till om uppskov skall
medges på grund av att intäkterna hänför sig lill sådan avverkning som avses i
2 § andra stycket skogskontolagen. God lokalkännedom har ofta stor betydelse
för att taxeringsnämnderna skall kunna åsatta likformiga och rättvisa
taxeringar. Vid allmän fastighetstaxering samtaxeras alla fasligheter som
bildar en gemensam förvaltningsenhet, I en geografiskt vidsträckt kommun som Torsby
är det inte ovanligt att en skogsägare har långt mellan sina skogsskiften. Ett
intyg avseende avverkning på ett skifte inom viss del av kommunen kan i ett
sådant fall åberopas av fastighetsägaren utan att taxeringsnämnden har någon
reell möjlighet att bedöma om avverkningen i verkligheten skett inom en annan
del av kommunen där skogen inte drabbats av någon skada.

Med hänsyn
till att endast ett fåtal fastighetsägare torde ha nämnvärda skatteproblem på
grund av stora skogsavverkningar och då det redan med nuvarande bestämmelser
finns möjlighet att uppskjuta beskattningen under sju år genom att utnyttja
möjligheten att göra avsättning till allmän investeringsreserv, avstyrker
länsstyrelsen förslaget om en generell förlängning av löptiden för skogskonto
i skadefallen till 20 år. Skatteeffekterna torde allmänt komma att lindras om
den nyligen aviserade marginalskattereformen

Prop.
1981/82:182 70

genomförs. Skulle i enstaka fall svåra skattekonsekvenser
uppstå för skogsägare pä grund av avverkning i sådana fall som nu är i fråga, bör
det vara tillräckligt om länsstyrelsen ges rnöjlighet att efter ansökan medge
dispens från skyldighet att göra uttag från skogskonto, förslagsvis under högst
fem år.

En minoritet av länsstyrelsen förordar att virkesförsörjningsutredningens
förslag genomförs.

6 Den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken

I fråga om markanläggningar gäller som huvudregel att
avdrag medges enligt avskrivningsplan med 5 % årligen av ett belopp som
motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet.

Beträffande dikning görs f, n, skillnad mellan skyddsdikning
och annan dikning. Till skyddsdikning räknas åtgärder som syftar till att
vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning som höjer
produktionsförmågan räknas som annan dikning. Omedelbart avdrag medges för skyddsdikning
medan annan dikning däremot följer reglerna om avskrivning av markanläggningar.

Enligt utredningen skulle en vidgad avskrivningsrätt för
skogsvägar vara ett effektivt medel för att få fill stånd ett ökat vägbyggande.
Utredningen föreslår bl. a. därför att hela anskaffningsvärdet skall få skrivas
av på tio år. Utredningen anser vidare att övervägande skäl talar för att
kostnaderna för all dikning jämställs med alla övriga skogsvårdsinsatser och
därmed bli omedelbart avdragsgilla. Utredningen föreslär därför en sådan
utvidgning av avdragsrätten.

Utredningens förslag beträffande skogsvägar har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanser, RRV, RSV
och länsstyrelsen i Norrbottens län är dock kritiska.

RRV:

För att öka byggandet av skogsvägar föreslår utredningen
dels ökat direkt statligt stöd, dels ändrade avskrivningsregler, Åndrade
avskrivningsregler skulle framför allt gynna helt privata vägar. Erfarenheterna
tycks dock visa att skogsvägar som byggs med bidrag, genom den samordning som
sker mellan flera skogsägare, får såväl längre livslängd sorri bättre standard
och sträckning. Mot bakgrund av detta och då stödet till skogsvägar redan
utökats kraftigt avstyrker RRV utredningens förslag om ändrade avskrivningsregler.

RSV:

Enligt nu gällande regler får kostnad för skogsväg skrivas
av med 75 % av den totala anskaffningskostnaden. Årligt avdrag får ske med 5 %
på avskrivningsunderlaget. För denna typ av markanläggningar gäller således

Prop.
1981/82:182 71

samma regler som för andra markanläggningar. Före 1972 års
lagstiftning gällde att avdrag för skogsväg fick ske med 10 % årligen på en
tredjedel av anskaffningskostnaden för vägen. Departementschefen hade i prop,
1962:56, s, 80, anfört att varaktigheten av skogsvägar var svår att bedöma. Bl,
a, med hänsyn härtill och att omedelbar avdragsrätt förelåg för
anskaffningskostnaden för tillfälliga skogsvägar borde inte större andel av
kostnaden för permanenta skogsvägar än en tredjedel få avskrivas,

1972 års lagstiftning medförde, som anförts ovan, att
avskrivningsunderlaget höjdes till 75 % av anskaffningskostnaden. Härom
anförde departementschefen (prop, 1972:120, s. 212) att varaktighetstiden för
andra markanläggningar än täckdikningsanlåggningar var svår att bedöma, men i
helt övervägande antalet fall torde fråga inte vara om anläggningar med
begränsad varaktighet.

Principen bakom rätten till avdrag för värdeminskning på
markanläggning är således den, att en sådan anläggning i och för sig är utsatt
för viss värdeminskning, men denna är inte total. En sådan anläggning medför
sådan värdeökning för fastigheten, som i vart fall delvis anses vara bestående.
Detta torde inte minst gälla skogsvägar, där man i och för sig kan ifrågasätta
om värdeminskningsunderlaget bort vara lägre än 75 % på grund av vägens
bestående värde, detta sett mot bakgrund av att kostnaden för tillfälliga
skogsvägar får dras av omedelbart,

RSV ifrågasätter starkt att en skogsägare skulle bli mer
benägen att bygga skogsväg om avdragsrätten ökar till att omfatta hela
anskaffningskostnaden i stället för nuvarande 75 % och att årlig avskrivning
får ske med 10 % i stället för 5 % på underlaget. Enligt RSVs uppfattning torde
lönsamheten för hela avverkningsprojektet, inkl, kostnaden för byggande av
skogsväg, styra avverkningsbenägenheten. Vid en sådan helhetsbedömning torde
storleken av avskrivningsunderlaget för vägen och avskrivningstakten spela en
underordnad roll för beslutet om avverkning. Härtill kommer att denna typ av
markanläggning av principiella skäl inte bör behandlas på annat sätt än andra
markanläggningar och vidare de svårigheter av ganskningsteknisk natur som
kommer att uppslå då systemet bryts. Vid en sådan samlad bedömning finner RSV
att skogsvägar inte bör behandlas skattemässigt på annat sätt än andra
markanläggningar, RSV avstyrker således förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

De kostnader som nedläggs i nya skogsvägar har ett visst
bestående värde för fastigheten. Denna del bör inte medges som avdrag vid
inkomstberäkningen. I prop. 1980/81:68 med förslag lill ändrade regler för den
skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten m.
m, behandlades denna fråga. Departementschefen anförde i anledning av
framförda krav på utvidgad avskrivningsrätt för markanläggningar, att
begränsningen till 75 % av anskaffningskostnaden fortfarande var motiverad
eftersom vissa markanläggningar har ett bestående värde, Åven
avskrivningsprocenten borde lämnas oförändrad bl, a, med hänsyn till att
avskrivningarna beräknas på ett kollektivt avskrivningsunderlag. Länsstyrelsen
anser att även efter avverkning är en skogsväg till nytta för fastigheten
företrädesvis då för skogsvårdande åtgärder. Det bestående värdet av skogsvägar
framstår tydligare än av skogsdikning.

Prop.
1981/82:182 72

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att hela
anskaffningsvärdet av en skogsväg skall få skrivas av på fem år.

Skogsstyrelsen, som tillstyrker förslaget, anför:

Nedläggningen av flottningen har ökat behovet av vägar på
många håll i norra Sverige, 1 de södra delarna av landet år stora delar av vägnätet
föråldrat. Det är viktigt att erforderlig nybyggnad och upprustning av vägarna
kommer till stånd eftersom de utgör en förutsättning för ett effektivt
utnyttjande av landets skogstillgångar.

Den skattemässiga behandlingen av utgifterna för skogsvägar
har varit föremål för överväganden av ett flertal utredningar under senare år.
Såväl skogsskattekommittén (SOU 1969:30) som den skogspolitiska utredningen (SOU
1973:14) ansåg att kostnaderna för permanenta skogsvägar borde få avskrivas i
sin helhet. Skogsskattekommittén föreslog en avskrivningstid på tio år medan
den skogspolitiska utredningen ansåg det som angelägel med möjlighet till en
kortare avskrivningstid, förslagsvis fem år. Efter det att nuvarande regler
infördes år 1972 har avskrivningsreglerna för markanläggningar varit föremål
för övervägande i företagsskatteberedningens betänkande (SOU 1977:86 och 87)
och har krävts i framställningar om utvidgad avskrivningsrätt. Detta har dock
inte föranlett någon ändring av reglerna. Utvidgad avskrivningsrätt för
markanläggningar har inte ansetts mofiverad eftersom dessa bedöms ha ett
bestående värde. Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan dock skogsvägar som
ersätter flottleder och skogsvägar som ersätter föråldrade delar i vägnätet ses
som en nödvändig utgift för att motverka en försämring av en skogsegendoms
värde. Detta hindrar givetvis inte att byggandet av permanenta skogsvägar i
många fall också kan inverka värdehöjande.

En kortare avskrivningstid för skogsvägar kan motiveras
med att många skogsvägar tillkommer för att tillgodose ett omedelbart behov och
att det således i anslutning till vägbyggnaden görs stora skogsuttag under
relativt kort tid. Enligt skogsstyrelsens erfarenheter har de mera förmånliga
avdragsreglerna för tillfälliga vägar i vissa fall medfört att en sådan väg
byggs i stället för en permanent skogsväg som kanske i vissa fall är den bästa
lösningen. Det händer också i många fall att nya vägar byggs mycket enkelt och
sedan ger upphov till höga underhållskostnader, vilket innebär skattemässiga
fördelar. Det är givetvis önskvärt att skattereglerna utformas så att den bästa
lösningen kan väljas utan att detta innebär skattemässiga nackdelar.

Skogsstyrelsen instämmer, med hänsyn till vad som ovan
anförts, i utredningens förslag att hela kostnaden för skogsvägar skall få
skrivas av och att avskrivningstiden förkortas till tio år.

Enligt anvisningar till 22 § kommunalskattelagen får för
en anläggning, som är avsedd att användas endast ett fåtal år,
anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.
Detta innebär att kostnaderna för tillfälliga vägar för en avverkning är
avdragsgilla samma år som vägen anskaffas. Från teknisk synpunkt måste en
skogsväg av det slag som här avses ofta byggas någon tid före användningen.
Praktiska skäl kan också medföra försening av avverkningen. Enligt
skogsstyrelsens mening borde därför anvisningstexten, vad avser skogsvägar,
ändras så att avdrag kan få göras under senare år i anslutning till att vägen
används för den tilltänkta avverkningen.

Innehållet i anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen,
punkt 4, femte

Prop.
1981/82:182 73

stycket måste ändras för det fall hela kostnaden för
markanläggning får avskrivas, "Fyra tredjedelar av" bör utgå ur
anvisningstexten vad avser dessa fall,

Åven utan
utvidgad avskrivningsrätt för skogsvägkostnader torde nämnda anvisningspunkt
redan i nuläget få effekter som knappast kan ha varit de avsedda. För det
första ger regeln orimliga konsekvenser vid avskrivning för täckdikning där
hela anskaffningskostnaden redan nu får avskrivas. För det andra bör inte
reglerna omfatta de fall då statsbidrag utgår till åtgärden. Statsbidraget kan
nämligen anses utgå till anläggningskostnaden i sin helhet och således även
till den del som inte är avdragsgill. Vad avser statsbidrag torde också
anvisningarna till 22 § strida mot anvisningarna till 19 § KL,

Med den
utformning som anvisningarna till 22 §, punkt 4, femte stycket nu har kan den
anses ge rättvisande resultat i de fall då investeringsfond har tagits i
anspråk för att täcka kostnaden för sådan markanläggning för vilken tre
fjärdedelar av anskaffningsvärdet får avskrivas.

Förslaget om rätt lill omedelbart avdrag för kostnader för
all dikning som främjar skogsbruket har allmänt tillstyrkts, RSV anser dock att
de principiella erinringar som verket anfört beträffande förslagen rörande
skogskonto och skogsvägar i och för sig gäller även förslaget om rätt till
omedelbart avdrag för dikningskostnader. Detta gäller med särskild tyngd om
förslaget endast med tvekan kan antas medföra ökad avverkning. Beträffande det
nu aktuella förslaget vill RSV däremot inle anföra samma betänkligheter som i
fråga om de två tidigare vad gäller belastningen av skatteadministrationen. Det
kan således underlätta både för den skattskyldige och för
granskningsadministrationen om kostnader för skogsdikning inte behöver delas in
i avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader.

7 Vissa vid remissbehandlingen aktualiserade frågor

Lantbrukarnas skattedelegation lar upp frågan om
möjligheten till skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv.

Lantbrukarnas skattedelegalion:

Reformeringen av avdragssystemet från 1981 års taxering
var i huvudsak positiv, framför allt därför att beräkningen av
värdeminskningsavdrag (skogsavdrag) förenklades. Vid en ökning av
skogsinnehavet i samband med strukturrationalisering medförde emellertid de nya
reglerna i de flesta fall en betydande försämring. Möjligheterna att genom
skogsuttag självfinansiera skogslikvider beskars. Förhållandet har negativt
påverkat skogsägarnas intresse och finansiella möjligheter att medverka i
strukturåtgärder.

En i
samband med reformen förbisedd konsekvens kom att betydligt förstärka
problemen. Delegationen syftar på de många fall där skogsägare berörs av en
fortlöpande rationalisering som kanske pågått sedan 1960- och 1970-talen. I
samband med finansiering av tidigare förvärv har de sammanlagda avdragen
kommit att överstiga halva sammanlagda anskaffningskostnaden för skogen.
Därigenom beskärs eller omöjliggörs ytterligare avdrag vid kommande förvärv som
behöver finansieras genom skogsuttag. I första

Prop. 1981/82:182 74

hand drabbas de företag som rationaliseringsorganen vill
salsa på genom att fortlöpande tillföra skogsmark. Ett exempel kan visa
problemet.

En skogsägare förvärvade genom arv efter faderns död 1966
en fastighet med skog. Skogens ingångsvärde var 34 000 kr, (— 1965 års taxerade
skogsvärde).

År 1973 förvärvades från lantbruksnämnden skog för 54 000
kr. Förvärvet genomfördes som fastighetsreglering och finansierades genom
skogsuttag som medförde skogsvärdeminskningsavdrag med 54 000 kr.

År 1976 erlades i samband med en ny fastighetsreglering 80
000 kr. i skogslikvid som föranledde skogsuttag och skogsvärdeminskningsavdrag
med 80 000 kr.

År 1982 övervägs ett ytterligare förvärv med en skogslikvid
om 94 000 kr. Vilka möjligheter finns till skogsavdrag vid ett skogsuttag för
finansiering av likviden?

Skogens
anskaffningsvärde

1966 års
förvärv

M 000 kr.

197.3 "

54 000 '•

1976 •'

80 000 "

1982 "
ev, förvärv

94 000 "

262 000 kr.

Avdragsutrymrne
(50 procent)

131000 kr,

Tidigare
avdrag

1973 års
förvärv

54 000 kr.

1976 '■

80 000 •'

134 000 kr.

Hela avdragsutrymmet (inkl. det som uppstår genom 1982 års
eventuella förvärv) är således tidigare förbrukat. Därav följer att inget som
helst skogsavdrag kan erhållas vid uttag efter 1982 års eventuella förvärv.
Intresset för eller möjligheterna till fortsatta skogsförvärv är naturligtvis
mycket begränsat, I förlängningen påverkar detta också avverkningsintensiteten
och virkesförsörjningen. En förbättrad fastighetsstruktur är en viktig grund
för en ökad aktivitet.

Den delvis oförutsedda försämringen av avdrags- och
finansieringssituationen hotar en fortsatt uppbyggnad av rationella
skogsenheter och försvårar över huvud taget det angelägna strukturarbetet i
skogsbruket. Frågorna bör enligt delegationens mening kunna lösas efter
följande linjer.

Vid ralionaliseringsförvärv höjs avdragsutrymmet från 50
till åtminstone 75 % av anskaffningskostnaden för skogen. Vidare kompletteras
övergångsbestämmelserna på sådant sätt alt skogsvärdeminskningsavdrag enligt
tidigare regler inte till någon del skall begränsa avdragsutrymmet beträffande
skogsförvärv som genomförs efter övergångstillfället,

LMV tar upp frågan om gernensamhetsskogarnas beskattning.
Verket anför:

Vid omreglering av starkt ägosplittrade skogsmarker är
bildande av gemensamhetsskog ett snabbt och effektivt sätt att uppnå en arrondering
som medger tillfredsställande skogsdrift. Beskattningsreglerna är dock
otillfredsställande i flera avseenden. På grund av att gemensamhetsskogen inte
har möjlighet att fondera medel för framtida behov annat än i den begränsade ornfattning
som resultatsutjämningsfonden medger kan löpande inkomster bli föremål för
dubbelbeskattning- alltså beskattas både hos gemensamhets-

Prop.
1981/82:182 75

skogen och dess delägare. Vid utdelning av kapitaluttag
som kan uppkomma genom upplåtelse av t, ex, grustäkt och vid försäljning av
mark blir det dubbelbeskattning. Problemen har närmare berörts i en gemensam
skrivelse från lantbruksstyrelsen och LMV till budgetdeparternentet 1977-06-13,
vilken sedermera har överlämnats till strukturutredningen.

För alt
bildande av gemensamhetsskogar skall kunna bli det effektiva och enkla
alternativ vid strukturrationalisering av starkt ägosplittrade områden som det
skulle kunna vara måste enligt LMVs mening - såsom även föreslås i den nyss
nämnda skrivelsen - de olägenheter som finns i fråga om beskattningen ändras.
Skattereglerna bör inte som f, n, hindra en rationell förvaltning av gemensamhetsskogen
och ett delägarskap bör framstå som åtminstone neutralt ur skattesynpunkt
jämfört med enskilt ägande.

Prop.
1981/82:182 76

Innehållsförteckning

Proposifionen.................................................................. ........ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ........ 1

Lagförslag.......................................................................

1,
Lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370) 3

2,
Lagom ändring i
lagen (1979:500) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 7

3,
Lag om ändring
i skogskonlolagen (1954:142) ........ 9

4,
Lag om ändring
i lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa skogsuttag 13

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars
1982. . 14

1,
Inledning..................................................................
14

2,
Föredragandens
överväganden............................... 15

2.1
Allmänna
synpunkter........................................ 15

2.2
Reglerna om
skogskonto.................................. 20

2.2.1
Nuvarande
regler.................................. 20

2.2.2
Skogskontots
behandling vid överlåtelse av fastighet 21

2.2.3
Skogskontots löpfid...............................
22

2.3
Den skattemässiga
behandlingen av skogsvägar och diken 26

2.4
Möjligheten
till skogsavdrag vid tillskottsförvärv 28

2.5
Förkortning av fiden
för rätt lill extra avdrag för vissa skogsuttag 29

3,
Statsfinansiella
effekter............................................ 30

4,
Upprättade
lagförslag............................................... 30

5,
Hemställan................................................................
31

6,
Beslut ....................................................................... 31

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:81)

Skogsindustrins virkesförsörjning.......................
32

Bilaga 2 Virkesförsörjningsutredningens
författningsförslag 40

Bilaga 3 Virkesförsörjningsutredningens skrivelse om
ändrade

beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador

på skog...............................................................
46

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över dels virkesförsörj

ningsutredningens betänkande Skogsindustrins virkesför

sörjning (SOU 1981:81), dels utredningens skrivelse om

ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av

skador på skog................................................... 49

GOTAB Stockholm 1982