Prop. 1981/82:184

Prop.
1981/82:184

Regeringens proposition 1981/82:184

om
medgivande att avstå viss egendom som tillfallit allmänna arvsfonden;

beslutad
den 18 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar TORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
proposifionen föreslås att riksdagen i fyra fall medger all egendom som genom
arv har tillfallit allmänna arvsfonden skall avstås.

I
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 184

Prop. 1981/82:184 2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-18

Närvarande:
statsminister Fälldin, statsråden Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland,
Mohn

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om medgivande att avstå viss egendom som tillfallit allmänna arvsfonden

Enligt
lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden får arv som tillfallit allmänna
arvsfonden helt eUer delvis avstås till annan om det med hänsyn lill uttalanden
av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens
yttersta vilja. Även i andra fall får arv avstås till arvlåtarens släktingar
eller andra personer som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt.
Vidare får arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från
kulturhistorisk synpunkt, avstås tUl juridisk person som har särskilda
förutsättningar att la hand om egendomen på lämpligt sätt.

Beslut
om avstående av arv fallas av regeringen. Om värdet av den egendom som skaU
avslås överstiger 200000 kr. eller förutsättningar i övrigt inte är uppfyllda
enligt nämnda lag måsle regeringen inhämta riksdagens tillstånd innan beslut
fallas. Jag kommer nu att i det följande redogöra för fyra fall där regeringen
behöver inhämta sådana medgivanden av riksdagen.

Runa
Rehn från Stockholm var född 1893 och avled 1978. Enligt bouppteckningen fanns
ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i dödsboet uppgick
enligt bouppteckningen fill 224476 kr. och bestod huvudsakligen av värdepapper.

Hörselfränijandel
i Stockholm har ansökt alt kvarlåtenskapen efter Runa Rehn skall avslås lill
föreningen. Till slöd för sin ansökan har föreningen åberopat olika uttalanden
som Runa Rehn gjort till förmån för föreningen.

Prop. 1981/82:184 3

Länsstyrelsen
i Stockholms län, som har utrett ärendet, har i likhet med kammarkollegiet tiUstyrkt
ansökningen.

Runa Rehn har enligt
utredningen vid ell fiertal tillfällen gjort uttalanden av innebörd alt kvarlåtenskapen
skall fillfalla Hörselfrämjandel. En av inlygsgivarna fick i uppdrag av Runa Rehn
alt upprätta ell testamente vilket dock ej färdigställdes. Jag anser alt
utredningen visar alt ett avstående till Hörselfrämjandet överensstämmer med arvlåtarens
yttersta vilja. Jag förordar därför att kvarlåtenskapen efler Runa Rehn avslås fill
Hörselfrämjandel i Stockholm.

Karl
Gustavsson från Kvänum var född 1891 och avled 1978. Enligt bouppteckningen
fanns ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden. BehåUningen i dödsboet
uppgick enligt bouppteckningen till 548972 kr. I behållningen ingår två
jordbruksfastigheter, nämligen Fårtorp 14:1 i Öl-tums socken. Vara kommun, om
75 ha och Vipetomlen 1:5 i Saleby socken, Lidköpings kommun, om 7 ha.

I
en gemensam ansökan har bröderna Karl-Erik och Bengt Persson, vilka nu artenderar
fastigheterna, samt deras fader Ragnar Persson ansökt om alt en del av kvarlåtenskapen
avstås lUI dem på så sätt att fastigheterna får förvärvas för ett pris av
300000 kr. TUI slöd för sin ansökan har sökandena åberopat uttalanden av Karl
Gustavsson enligt vilka de skulle få förvärva fastigheterna till ett förmånligt
pris.

Lantbruksnämnden
i Skaraborgs län har ingen erinran mol en försäljning av fastigheten Fårtorp
14:1 lill Karl-Erik och Bengt Persson. Fastigheten Vipetomten 1:5 bör enligt
lantbruksnämnden däremot säljas till någon annan. Nämnden har värderat Fårtorp
14:1 lill 950000 kr.

Länsstyrelsen i Skaraborgs
län tiUstyrker en försäljning av fasligheten Fårtorp 14:1 för 300000 kr. liU
Karl-Erik och Bengt Persson. Kammarkollegiet fillstyrker också en försäljning
av Fårtorp 14:1 tUl Karl-Erik och Bengt Persson men anser all köpeskillingen
bör sällas lill 475000 kr.

Jag
anser all det med hänsyn tiU uttalanden av Karl Gustavsson och omständigheterna
i övrigt kan anses överensstämma med dennes yttersta vilja att bröderna
Karl-Erik och Bengt Persson får köpa fastigheten Fårtorp 14:1 tUl ett för dem
förmånligt pris. Då del inle med säkerhet kan avgöras vad Karl Persson avsett
med förmånligt pris anser jag i likhet med kammarkollegiet att fastigheten bör
säljas för hälften av del värde lantbruksnämnden åsätt fasligheten.

Jag
förordar att en del av kvarlåtenskapen efler Karl Gustavsson avslås pä så sätt
att fastigheten Fårtorp 14:1 i Vara kommun säljs till Karl-Erik och Bengt
Persson för 475000 kr.

Prop. 1981/82:184

Anna
VestUng från Dalby församling, Torsby kommun, var född 1904, adopterades 1941
av Olof Veslling och avled den 23 december 1971. Bouppteckningen som
förrättades 1972 upptar Anna Vesthngs biologiska syskon och dessas avkomlingar
som dödsbodelägare. Behållningen i dödsboet utgjorde enligt bouppteckningen
266899 kr. 1973 skedde partiellt skifte av den i boel ingående fasta egendomen
och 1974 skiftades hela arvet efter Anna Vesfiing. I bouppteckningen togs
emellertid inte hänsyn fill den lagändring beträffande adoption som trädde i
kraft den Ijuli 1971 och som innebar alt arvsrätten mellan Anna Veslling och
hennes biologiska syskon och dessas avkomlingar upphörde. Med anledning härav
väckte kammarkollegiet lalan inför domstol. Sunne lingsräll har i lagakraftvunnen
dom 1978 förklarat att aUmänna arvsfonden ägde bättre rätt till Anna Vesllings kvarlålenskap
än de i bouppteckningen upptagna dödsbodelägarna.

Ansökningar
om avslående av kvarlåtenskapen efler Anna Vesfiing har inkommit från hennes
biologiska släktingar, adoptivfaderns släkfingar saml adoptivfaderns
fosterdotters släktingar.

Länsstyrelsen
i Värmlands län, som utrett ärendet, har i likhet med kammarkollegiet tiUstyrkt
alt behållningen efler Anna Vesfiing avstås lill förmån för hennes biologiska
syskon och dessas avkomlingar.

För
egen del vill jag anföra följande. Anna Vesfiings biologiska släktingar har
sedan del partiella arvsskiftet 1973 bebott och disponerat fastigheterna saml
därvid avverkat skog i betydande omfattning. Felel i boupp-. teckningen från
1972 rättades 1978 av Sunne fingsrätt men de i bouppteckningen upptagna
dödsbodelägarna har tills vidare tillåtits att bebo och disponera de
fasligheter som Anna Veslling lämnade efler sig. Jag anser att det skulle
framstå som stötande att efler närmare tio år återkräva egendomen av ett
flertal personer.

Jag
förordar all arvet efler Anna Veslling avslås lill hennes biologiska släktingar
på samma sätt som skulle ha gällt om de hade haft arvsrätt efler Anna Vesfiing.

Staffan
Norlind från Lomma var född 1909, omyndigförklarades 1952 och avled 1978.

Enligt
bouppteckningen fanns två delägare i boel, nämligen allmänna arvsfonden saml
Hanna och Ernst Norlinds stiftelse. Behållningen i boel uppgick enligt
bouppteckningen fill 2636728 kr. BehåUningen beslår av bl. a. Borgeby egendom,
en hyresfastighet i Lund samt stora delar av Ernst Norlinds konstnärliga och
litterära produktion samt hans bibliotek.

Styrelsen
för Hanna och Ernst Norlinds stiftelse, som har lill ändamål att bl. a. bevara Borgeby
slotts porttorn och dess samlingar, har ansökt om att den del av arvet, 236300
kr., som lUlfaUil allmänna arvsfonden skall

Prop.
1981/82:184 5

avslås
till stiftelsen. Allmänna arvsfondens del av boet efter Staffan Norlind
motsvaras av dennes arv efler fadern Ernst Noriind. Till stöd för sin ansökan
har stiflelsen åberopat uttalanden från Ernst Norlind och sådana omständigheter
i övrigt som enligt stiftelsen talar för all det kan anses överensstämma med
Ernst Norlinds vilja alt del arv som fillfallil allmänna arvsfonden efler hans
son Staffan Norlind, som genom sill omyndighels-tillstånd själv saknat förmåga
alt upprätta testamente, skall tiltfalla stiftelsen.

Kammarkollegiet,
som utrett ärendet, fillstyrker ansökningen om avstående av arv.

För
egen del finner jag att utredningen inle klart ulvisar vad som varit Staffan Norlinds
yttersta vilja. EmeUertid anser jag, efler alt ha samrått med chefen för
utbildningsdepartementet, att det är ytterst värdefullt från kulturhistorisk
synpunkt all de samlingar av konst och litteratur efter Ernst Norlind saml den
miljö som Borgeby slott och dess park utgör kan bevaras i sin helhet och göras
tillgängliga för allmänheten. För alt underlätta detta förordar jag att arvet efler
Ernst Norlind, som genom Staffan Norlind tillfallit aUmänna arvsfonden, avslås fill
Hanna och Ernst Noriinds stiftelse.

Till
regeringen har från boutredningsmannen inkommit en ansökan om alt stiftelsen
befrias från arvsskatt både för vad som kan komma alt avstås från allmänna
arvsfonden och för vad som fillfallil stiftelsen genom secun-dosuccession från
Staffan Norlinds mor Hanna Norlind. Enligt bl.a. 57 och 58a§§ Lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt kan regeringen i särskilda fall medge befrielse från
arvsskatt. Om riksdagen medger att allmänna arvsfondens rätt liU arv efler
Staffan Norlind avslås, avser jag alt återkomma till regeringen med förslag om
alt stiflelsen befrias från arvsskall.

Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

all
allmänna arvsfondens rätt fill arv i fyra fall avslås i enlighet med vad jag
har förordat.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982