Prop. 1981/82:186

Prop.
1981/82:186

Regeringens proposition

1981/82:186

om ändring i sekretesslagen (1980:10(1), m. m.;

beslutad den 4 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas ett fiertal sekretessfrågor,
särskilt sådana som rör sekretessen hos myndigheter på hälso- och
sjukvårdsområdet och socialtjänslområdet i förhållande till andra myndigheter.
Något mera omfattande ingrepp i sekretessregleringen föreslås inle, men på
några punkter föreslås lagändringar.

När det gäller vårdmyndigheternas förhållande till polisen
konstateras att sekretesslagen har medfört problem främst i två avseenden. För
det första kan lagen ibland hindra att polisen får upplysningar om huruvida en
person finns på en vårdinrättning. För det andra kan polisen normalt inte från
vårdmyndigheterna få uppgifter som angår misstankar om brott, inte ens om
misstankarna gäller mycket allvarliga brott.

I propositionen föreslås att sekrelessregleringen ändras
på de här båda punkterna. En uppgift om huruvida någon finns på en
vårdinrättning inom hälso- och sjukvården eller socialtjäristen skall få lämnas
fill polisen på begäran i särskilt fall. Vidare skall vårdpersonalen få lämna
pohsen uppgifter som angår misstankar om mycket allvarUga brott, bl. a. mord,
dråp, våldtäkt och grovt narkotikabrott.

Propositionen innehåller också en del förslag som rör
sekretessen i förhållande fill enskilda. Sålunda föreslås bl. a. att uppgifter
om en enskild hos exempelvis en allmän föräkringskassa skall kunna hållas
hemhga för den enskilde själv, om det är av synnerlig vikt av vård- eller
behandlingsskäl. Vidare innehåller propositionen förslag som gör del lättare
att få adressuppgifter från posten, bl. a. för indrivningsändamål.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

1 Riksdagen 1981182. 1 saml Nr 186

Prop. 1981/82:186 2

1 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs alt 1 kap. 3 §,7 kap, 7
§,9kap.4och8§§, 14 kap. 2 § saml 15 kap. 5 och 8 §§ sekretesslagen (1980:100)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3§

Gäller enligt denna lag sekretess för uppgift som
förekommer hos viss

myndighet, får uppgiften inle röjas för annan myndighet i
andra fall än som

anges i denna lag eller i lag eller förordning
till vilken denna lag

hänvisar.

Vad som sägs om myndighet i Vad som sägs om myndighet i

denna paragraf, 5 §, 13 och 14 kap. första stycket, 5 §,
13 och 14 kap,

saml i särskilda bestämmelser i den- samt i särskilda bestämmelser i den

na lag om överföring av sekretess na lag om överföring av sekretess

mellan myndigheter gäller också i mellan myndigheter gäller också i

förhållandet mellan olika verksam- förhållandet mellan olika verksam

hetsgrenar inom samma myndighet, hetsgrenar inom samma myndighet,

när de är alt betrakta som självstän- när de är alt betrakta som självstän

diga i förhållande fill varandra, diga
i förhållande till varandra.

Uppgift för vilken sekretess gäller. enligt denna lag får
inte röjas för utländsk myndighet eller mellanfolk-lig organisation annat ån om
utlämnande sker enligt föreskrift i lag eller förordning eller om utlämnande är
förenligt med svenska intressen.

1 kap. 7§ Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa,
riksförsäkringsverket och försäkringsdomstol i ärende enligt lagstiftningen om
allmän försäkring eller arbelsskadeförsäkring eller om annan jämförbar
ekonomisk förmån för enskild, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon
honom närslående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankommer alt handlägga ärende enligt lagstiftning som
nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna
där.

Sekretessen enligt första stycket gäller också
iförhållande till en vård-eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift
om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller
behandlingen är av synnerlig vikt au uppgiften inte lämnas till honom.

1 Lagen omtryckt 1980:880,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket
för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som
har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående utsätts
för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Utan hinder av
sekretess får uppgift lämnas fill enskild enhgt vad som föreskrivs i
lagsfiftningen om allmän försäkring,

I fråga om uppgift i allmän hand- I fråga om uppgift i allmän hand-

ling
gäller sekretessen i högst sjuttio ling gäller sekretessen i högst sjuttio

år, år eller, i fall som avses i
tredje

stycket, i högst femtio år. 9 kap. 4§

Sekretess
gäller i sådan särskild verksamhet hos myndighet som avser framställning av
statistik samt, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan
därmed jämförbar undersökning, som utförs av myndighet, för uppgift som
avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras
fill den enskilde. Uppgift i företagsregister, uppgift som avser avliden,
uppgift som behövs för forskningsändamål, uppgift som avser personal- och
lönestatistik och uppgift, som inle genom namn, annan idenlilelsbeleckning
eller därmed jämförbart förhållande är direkt hanförlig fill den enskilde,
får dock lämnas ut, om det slår klart att uppgiften kan röjas utan alt den
som uppgiften rör eller någon honom

Sekretess gäller i sådan särskild verksamhet hos myndighet
som avser framställning av stafistik saml, i den utsträckning regeringen föreskriver
det, i annan därmed jämförbar undersökning, som utförs av myndighet, för
uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde. Uppgift i företagsregister, uppgift som avser
avliden, uppgift som behövs för forskningsändamål och uppgift, söm inte genom
namn, annan identitetsbeteckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt
hanförlig fill den enskilde, får dock lämnas ut, om det står klart att
uppgiften kan röjas ulan alt den som uppgiften rör eller någon honom närstående
lider skada eller men.

närslående
Uder skada eller men. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och
annars i högst tjugo år.

8§ Sekretess gäller inom postverket för uppgift som angår
särskild postförsändelse. Om sekretess inle följer av annan bestämmelse, får
dock sådan uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller
mottagare. Sekretess gäller inom postverket även för uppgift om enskilds
förbindelse med poslgirorörelsen eller bank.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sekretess gäller inom televerket för uppgift som angår
särskih telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inle följer av
annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas lill den som har tagit del i
telefonsamtalet eller annars är lelemeddelandels avsändare eller mottagare
eller som innehar apparat som har använts för telemeddelandet.

Sekretess gäller hos postverket. Sekretess gäller hos postverket,

televerket
och annan myndighet som televerket och annan myndighet som

handhar
allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med
samfärdselverksamheten och som inle avses i första eller andra stycket, om det
inle står klart att uppgiften kan röjas ulan alt den enskilde lider skada
eller men.

handhar
allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med
samfärdselverksamheten och som inle avses i första eller andra stycket, om det
inle står klart alt uppgiften kan röjas utan all den enskilde lider skada eller
men. Sekretessen hos postverket för uppgift om enskilds adress gäller dock
endast, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för ätt
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Sekretess gäller vidare
för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften avser
telemeddelande som utomstående utväxlar på allmänt telenät.

I fråga om
uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket tredje
meningen och tredje stycket i högst tjugo år.

14 kap. 2§ Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall
än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende
om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart
rättsligt förfarande vid myndigheten mol någon rörande hans deltagande i
verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd
av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den
myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte alt uppgift lämnas i muntligt eller
skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver
förundersökning i brottmål.

Sekretess
enligt 7 kap. 1 och 4 §§ hindrar inle, att anmälan görs till åklagarmyndighet
eller polismyndighet angående misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap.
brottsbalken mot den som inte fyllt aderton år.

Sekretess enligt 7 kap. 1 och 4 §§ hindrar inte, att
anmälan görs fill åklagarmyndighet eller poUsmyndighet angående misstanke om
brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken mol den som inle fyllt aderton år
eller att uppgift som angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år, lämnas till en sådan myndighet.

Prop. 1981/82:186 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap. 5§ Myndighet skall på begäran av annan myndighet
lämna uppgift soin den förfogar över i den mån hinder inte möter på grund av
bestämmelse om sekretess eller av hänsyn lill arbetets behöriga gång.

Den i första stycket föreskrivna skyldigheten au lämna
uppgift till annan myndighet gäller inte i de fall som avses i 14 kap. 2 §
tredje stycket.

8§

Mol beslut varigenom myndighet Mol beslut varigenom myndighet

har avslagit
annan myndighels begå- har avslagit annan myndighels begäran alt få ta del av
handling får lalan ran all få la del av handling eller på föras genom besvär.
Sådan talan förs annat säu få del av uppgift får talan i samma ordning som
gäller i fråga föras genom besvär. Sådan lalan förs om besvär enligt 7 §. Har
beslutet i samma ordning som gäller i fråga meddelats av statlig myndighet,
förs om besvär enligt 7 §. Har beslutet dock talan av annan statlig myndig-
meddelats av statlig myndighet, förs het genom besvär hos regeringen. dock
lalan av annan statlig myndighet genom besvär hos regeringen.

Första stycket gäller inle för beslut av riksdagen,
regeringen, högsta domstolen eller regeringsrätten.

Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker
från föreskrifterna i första stycket, gäller den bestämmelsen.

I fråga om
beslut som har meddelats av myndighet som lyder under riksdagen är särskilt
föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:186 6

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

Härigenom
föreskrivs all i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap' skall införas en ny
paragraf, 6 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6a§

Socialnämnden skall på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten
eller en polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga
förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Lagen
omtryckt 1979:139,

Prop.
1981/82:186 7

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och

sjukvårdspersonalen
m. fl.

Härigenom
föreskrivs all i lagen (1980:11) om fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m. fl. skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

7a§

Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är
hälso- och sjukvårdspersonal skyldig att lämna ut

1. uppgift om huruvida någon vistas
på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för sårskilt fall begärs även domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller
folkbokföringsmyndighet,

2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,

3. uppgift som socialstyrelsens råd
för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982,

Prop.
1981/82:186 8

4 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs alt i utlänningslagen (1980:376)
skall införas två nya paragrafer, 16 a och 91 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 a §

Socialnämnden skall på begäran av statens invandrarverk
eller en polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden,
om uppgifterna behövs i ett ärende om uppehållstillstånd.

91 a §

Socialnämnden skall på begäran av en polismyndighet lämna
ut uppgifter om en utlännings adress, om uppgifterna behövs för verkställighet
av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1982.

Prop.
1981/82:186

5 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom
föreskrivs all 66 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

66 §

Av 1
kap, 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår att socialnämnden ulan hinder av
sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Detsamma
gäller enligt 14 kap, 2 § tredje stycket samma lag beträffande vissa brott
som riktar sig mol underåriga.

Av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår att
socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar
nämndens verksamhet. Detsamma gäller enligt 14 kap, 2 § tredje stycket samma
lag beträffande vissa brott som riktar sig mot underåriga. Av den sistnämnda
bestämmelsen följer också aU sekretess inte hindrar att uppgift, som angår
misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff ån fängelse
i två år, lämnas till en åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess enligt
7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) lämnas uppgift om huruvida någon vistas i
ett hem för vård eller boende, om uppgiften för särskiU fall begärs av en
domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller
folkbokföringsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982,

Prop.
1981/82:186 10

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullslen, Dahlgren, Åsling, Wirtén, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i sekretesslagen (1980:100), m. m.

1 Inledning

Den 1 januari 1981 trädde den nya sekretesslagen
(1980:100, omtryckt 1980:880, ändrad senast 1981:1261), SekrL, i kraft. Den
ersatte dels 1937 års sekretesslag, dels alla de regler om lystnadsplikt för
offentliga funktionärer som fanns spridda i olika författningar.

När den nya sekretesslagen antogs stod det klart att det
omfattande lagverket sannolikt skulle komma att föranleda
tillämpningssvårigheter i inledningsskedet. Den nya lagen har också blivit
utsatt för en del kritik under den tid den har varit i kraft, I olika
sammanhang har ifrågasatts om vissa av lagens bestämmelser är lämpligt
utforrriade. Förslag till ändringar har också förts fram. Den fråga som främst
har kommit i blickpunkten är lagens effekter på uppgiftsutbytet mellan å ena
sidan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och å andra sidan polisen.

Inom justitiedepartementet har upprättats promemorian (Ds
Ju 1981:17) Sekretesskydd och informationsbehov, 1 promemorian behandlas
sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet i
förhållande till andra myndigheter, främst polis och åklagare. Promemorian
innehåller förslag till ändringar som medger att uppgifter lämnas till polis
och åklagare i större utsträckning än som nu är möjligt. Promemorian har
remissbehandlats. Jag avser nu att ta upp promemorieförslaget och därmed
sammanhängande frågor till behandling. Till protokollet i detta ärende bör
fogas promemorian som bilaga 1 och en sammanställning av remissyttrandena som
bilaga 2.

Vidare avser jag att ta upp frågan huruvida sekretess i
vissa fall bör gälla hos de allmänna försäkringskassorna i förhållande till den
vård- eller

Prop. 1981/82:186 11

behandlingsbehövande själv. Den frågan har aktualiserats i
en framställning den 24 april 1981 av Stockholms läns allmänna
försäkringskassa. Framställningen har remissbehandlats. Den bör jämte en
remissammanställning fogas fill protokollet som bilaga 3 och 4.

I sammanhanget behandlar jag även en framställning den 16
oktober 1981 från Svenska Inkassoföreningen om ändring i sekretesslagen i syfte
att underlätta inkassoföretagens tillgång fill adressuppgifter. Framställningen
och en sammanställning av de remissyttranden som har avgetts över den bör
bifogas som bilaga 5 och 6.

Slutligen kommer jag alt ta upp några mera detaljbetonade
sekretessfrågor som har uppmärksammats vid tillämpningen av den nya lagen,

2 Allmän motivering 2.1 Reformbehovet

Den nya sekretesslagen innehåller bestämmelser om
tystnadsplikt och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Den är tillämplig
inom all verksamhet som bedrivs av statliga och kommunala myndigheter. Med
myndigheter jämställer sekretesslagen stafiiga och kommunala beslutande
församlingar, dvs, främst riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige, I ett
par fall jämställs också privata rättssubjekt med myndigheter. Sekretesslagen
har alltså ett mycket vidsträckt fillämpningsområde.

Sekretesslagen präglas av att den skall ta fill vara olika
intressen som i viss utsträckning är motstridiga. Å ena sidan skall lagen
tillgodose behovet av skydd mot obehörig insyn i förhållanden som bör vara
skyddade av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen. Å andra sidan skall
lagen i minsta möjliga utsträckning inskränka på allmänhetens berättigade krav
på insyn i och kontroll av den offentliga verksamheten.

Sekretesslagen föreskriver sekretess inte bara i
förhållande till enskilda utan också mellan myndigheter. Frågan om handlingssekretessen
mellan myndigheter var tidigare med något undantag oreglerad, I viss
utsträckning tillämpades dock 1937 års sekretesslag även mellan myndigheter
inbördes. De föreskrifter som fanns om offentliga funktionärers tystnadsplikt
gällde däremot i princip även gentemot andra myndigheter och andra offentliga
funkfionärer. Regleringen av sekretessen mellan myndigheter är en av de
viktigaste nyheterna i sekretesslagen.

Alt den nya sekretesslagen föreskriver sekretess mellan
myndigheter skall ses mot bakgrund bl, a, av den oro som har kommit till
uttryck med anledning av alt myndigheterna får tillgång till alltmer omfattande
information om medborgarna, inle minst till följd av den ökade användningen av
datorer. Som framhålls i propositionen till den nya sekretesslagen kräver ett
fullgott integritetsskydd i princip att information om enskilda inte
vidarebefordras utanför den verksamhet i vilken informationen har
inhämtats (prop.

Prop.
1981/82:186 12

1979/80:2, del A, s. 90). Redan den omständigheten alt ett
större antal tjänstemän får kunskap om ett känsligt förhållande kan upplevas
som menligt av den som uppgiften rör. Även om de tjänstemän som får del av
informationen har tystnadsplikt, ökar risken för obehörig spridning, när
uppgifter lämnas från en myndighet fill en annan. På vårdområdet kan
sekretessen i förhållande till andra myndigheter bli av avgörande betydelse för
enskildas benägenhet att söka slöd och hjälp.

Intresset
av skydd för den personliga integriteten kan ibland komma i strid med principen
att myndigheterna är skyldiga all samarbeta och bistå varandra. Utbyte av
information mellan myndigheterna är ett viktigt led i detta samarbete. Det är
ofrånkomligt all ett visst utbyte sker även av sådan information som normall är
sekretessbelagd. Sekretesslagen innehåller ohka regler för detta
informafionsulbyle. Enligt 1 kap, 5 § utgör sekretess inte något hinder mot att
en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten
skall kunna fullgöra sin verksamhet. Vidare gäller enligt 14 kap, 1 § att
uppgifter utan hinder av sekretess får lämnas till en annan myndighet, om
uppgiftsskyldighel följer av lag eller förordning. En mycket viktig regel finns
i 14 kap, 3 §, den s, k, generalklausulen. Denna medger att uppgifter lämnas
fill en annan myndighet i sådana fall då del är uppenbart alt intresset av att
uppgiften lämnas har företräde framför del intresse som sekretessen skall
skydda. Generalklausulen är dock inte tillämplig inom hälso- och sjukvården
eller inom socialtjänsten.

Den nya sekretesslagen har alltså ett omfatiande
tillämpningsområde och bygger på känsliga och svåra avvägningar mellan viktiga
intressen som står mot varandra. Avvägningarna i lagen grundas på ett
långvarigt utredningsarbete med flera remissomgångar. Som
konstitutionsulskottet framhöll vid sin behandling av propositionen är det
fråga om en mycket komplicerad lagstiftning, vars konsekvenser knappast i alla
delar kan överblickas förrän lagen har tillämpats någon tid. Utskottet framhöll
också vikten av att man från statsmakternas sida uppmärksamt följer
rättsutvecklingen på området (KU 1979/80:37 s, 6),

Under den tid lagen har varit i kraft har den kritiserats
i vissa avseenden. Kritiken har framför allt riktats mot att lagen försvårar
att uppgifter lämnas mellan olika myndigheter. Sålunda har hävdats att lagen
hindrar att uppgifter i önskvärd omfattning lämnas från myndigheter på hälso-
och sjukvårdsområdet och socialljänstområdet till andra myndigheter. Särskilt
har man uppmärksammat polisens och åklagarnas möjligheter att få tillgång till
information från sjukvården och socialtjänsten.

Den kritik som har framförts har i viss utsträckning
riktats mot resultatet av vad som uppenbarligen måste ha varit en felaktig
lagtillämpning. En ökad uppmärksamhet kring sekretessfrågorna i samband med
lagens ikraftträdande kan också ha fått till följd att myndigheterna blivit
mera försiktiga i sitt uppgiftslämnande. Denna åtstramning kan ha varit mer
eller mindre märkbar beroende på hur den äldre regleringen har tillämpats; på
sina håll

Prop. 1981/82:186 13

har kunskaperna om denna varit bristfälliga.

Det kan emellertid inle förnekas alt krifiken har pekat på
effekter av sekretesslagen som kan diskuteras. Det är mol denna bakgrund som
promemorian Sekretesskydd och informationsbehov har utarbetats i justifiedepartementet.
Promemorian och remissutfallet av den visar all det finns anledning att
överväga vissa begränsade ändringar i sekretesslagen redan nu. Som jag redan
har nämnt bör åven vissa andra ändringar som inte har samband med
promemorieförslaget göras.

Innan jag går in på dessa ändringar vill jag emellertid
understryka alt de erfarenheter som har vunnits av sekretesslagen på intet sätt
motiverar några mera omfattande ingrepp i sekretessregleringen. Bland remissinstanserna
som har yttrat sig över promemorian har också höjts varnande röster mot
förhastade ändringsbeslut. Tillämpningen av lagen bör emellertid liksom
hittills följas med uppmärksamhet från statsmakternas sida. Jag erinrar också
om att frågan om uppgiftslämnandet mellan myndigheter utreds vidare av en
arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet och alt frågan om de enskilda
sekretessbestämmelsernas förhållande till den s. k, meddelarfriheten behandlas
av yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10),

2.2 Vårdsekretessen

2.2.1 Utgångspunkter för förslaget

Den nya sekretesslagen innebär för den allmänna hälso- och
sjukvården liksom för socialtjänsten i princip att uppgifter om enskildas
personhga förhållanden inle får lämnas ul, om det inte står klart all uppgifterna
kan röjas ulan att den enskilde eller någon närstående lider men. Sekretessen
gäller såväl gentemot enskilda som gentemot myndigheter.

I vissa fall är dock sekretessen begränsad enligt
särskilda bestämmelser. Enligt 1 kap. 5 § SekrL utgör sekretess inle något
hinder mot att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den
utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Sekretess till
skydd för en enskild person gäller i princip inte i förhållande lill honom
själv och kan som regel helt eller delvis efterges av den i vars intresse
sekretessen är uppställd (14 kap, 4 §), Vidare föreskrivs all uppgift får
lämnas till en myndighet, om uppgiftsskyldighel följer av lag eller förordning
(14 kap, 1 §),

Konsekvensen av sekretessreglerna blir för den allmänna
hälso- och sjukvården liksom för socialtjänsten att sekretessbelagda uppgifter
om enskilda personer i princip inte kan lämnas till en annan myndighet annat än
om det föreligger skyldighet att lämna uppgifterna enligt lag eller förordning.
En rad bestämmelser om sådan uppgiftsskyldighet på vårdområdet har införts i
olika författningar (se bl, a, prop, 1980/81:28),

Som jag redan har nämnt har viss kritik riktats mot
utformningen av sekretessreglerna på vårdområdet. Vad som framför allt har uppmärksam-

Prop. 1981/82:186 14

mats är möjligheterna att lämna uppgifter från
sjukvårdsinrättningar till polisen. Särskilt har man reagerat mot alt
sekretessen i stor utsträckning hindrar alt uppgifter lämnas till polisen, då
misstanke finns om allvarligare brottslighet. Det har också påpekats att
möjligheterna att verkställa delgivningar på sjukvårdsinrättningar har
försämrats.

När det gäller sekretessen på socialtjänstens område har
det särskilt framhållits att den nya sekretesslagen i viss utsträckning hindrar
ett effekfivt samarbete mellan de olika socialtjänstmyndigheterna. Även
samarbetet mellan socialtjänstmyndigheter och andra myndigheter, exempelvis
skolan, polisen och sjukvårdsinrättningar påstås ha försvårats.

Av grundläggande betydelse för utformningen av
vårdsekretessen är de intenfioner som ligger bakom den nya socialtjänstlagen
(1980:620, ändrad senast 1981:1244), SoL. Denna lag, som innehåller de centrala
bestämmelserna på det sociala vårdområdet, trädde i kraft den 1 januari 1982
samtidigt mediagen (1980:621, ändrad senast 1981:1245) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, LVU, och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare
i vissa fall, LVM.

En av socialtjänstlagens viktigaste utgångspunkter är att
socialtjänstens insatser i individuella ärenden skall präglas av frivillighet
och självbestämmande. I socialtjänstlagen sägs att verksamheten skall bygga på
respekt för människors självbestämmanderätt och integritet och att
socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras
tillsammans med honom (1 och 9 §§ SoL). I motiven till lagen sägs också att
samråd med andra myndigheter i regel inle bör ske ulan alt den enskilde
samtycker till det (prop. 1979/80:1, del A, s, 364, 398), Lagstiftningen har
utformats så att den enskilde skall känna förtroende och respekt för
socialtjänsten och så att han skall våga vända sig lill denna.

Den nya sekretesslagen innebär, jämfört med tidigare
ordning, alt uppgifter om enskilda endast i begränsad utsträckning kan lämnas
från en socialtjänstmyndighet till en annan myndighet. Om samtycke saknas, är
det i princip bara harmlösa uppgifter som får lämnas ut. Den som tar ställning
fill sekretessfrågan kan i viss utsträckning beakta vad den mottagande myndigheten
skall använda uppgifterna lill. Om den enskilde kan förväntas godta den avsedda
användningen, är detta ett tecken på att sekretess inte gäller för uppgifterna.

Sekretesslagens restriktiva regler om uppgiftslämnande
från en social-Ijänslmyndighet till andra myndigheter speglar alltså de värderingar
som ligger bakom den nya socialljänstlagstiftningen. Om man nu skulle ändra
reglerna och öppna vägen för ett ökat uppgiftslämnande, skulle sannolikt
principerna bakom socialtjänstreformen äventyras. Visserligen skulle man kanske
kortsiktigt kunna uppnå vissa fördelar genom att begränsa
social-tjänslsekretessen. Vissa vårdinsatser skulle ibland kunna genomföras
lättare. Polisens möjligheter att ingripa mol bl. a. narkotikabrottsligheten
skulle kanske på kort sikt förbättras. 1 det långa loppet skulle emellertid det

Prop. 1981/82:186 15

försämrade integritetsskyddet leda till mindre
förtroendefulla kontakter mellan den enskilde och socialtjänsten. En minskad
benägenhet att ta kontakt med socialtjänsten skulle säkerligen bli följden,
vilket skulle vara till nackdel för arbetet inom denna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att man bör undvika
att införa några mer generella begränsningar i sekretessen för att öka
möjligheterna att lämna uppgifter från myndigheterna på socialtjänstens område
till andra myndigheter. Sådana regler skulle innebära ett väsentligt avsteg
från socialtjänstlagens principer. Del kan inte anses rimligt att göra ett
sådant avsteg innan man har vunnit några närmare erfarenheter av
socialljänstre-formen.

De
erfarenheter som har vunnits av sekretesslagens tillärripning inom hälso- och
sjukvården ger enligt min mening inle heller stöd för att man bör genomföra
några mera generella begränsningar i sekretessen där. Jag vill i detta
sammanhang erinra om regeringens nyligen avlämnade proposition om. hälso- och
sjukvårdslag, m, m, (prop, 1981/82:97). I propositionen slås den principen fast
att god hälso- och sjukvård särskilt skall bygga på respekt för pafienlens
självbestämmande och integritet. Vidare sägs all vården och behandlingen så långt
det är möjligt skall utformas och genomföras i samråd med patienten.

Sammanfattningsvis anser jag alt de ändringar av
sekretessbestämmelserna på vårdområdet som kan övervägas i detta sammanhang
bör begränsas till de speciella fall där de nya reglerna har visat sig leda
till olägenheter.

2.2.2 Adressuppgifter till polis och åklagare

Departementsförslaget: Personalen inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten skall lämna uppgift till polis och åklagare om
huruvida någon vistas på en vårdinrättning, om uppgiften efterfrågas i ett
särskilt fall.

Promemorieförslaget överensstämmer med
departementsförslaget.

Remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva lill
promemorians lösning. En del förslag till jämkningar framförs dock. Ett par
remissinstanser förordar sålunda att uppgift även skall få lämnas om den som
tidigare har vistats på en vårdinrättning. Några remissinstanser menar alt
också uppgift om en persons hemadress i vissa fall skall få lämnas ut till
polis och åklagare.

Två remissinstanser förordar begränsningar i möjligheterna
att lämna uppgifter. Den ena påpekar att promemorians förslag innebär att
upplysningsplikten blir mer vidsträckt än vittnesplikten och förordar därför
vissa undanlag från upplysningsplikten. Den andra remissinstansen anser att
upplysningsplikten bör begränsas till uppgifter som begärs i främst
brottsut-redande syfte, om promemorians förslag leder lill att sjukhusen
rutinmässigt skulle biträda polisen vid delgivningar. Några remissinstanser är
skeptiska till förslaget därför alt de anser alt del kan leda till att
människor undviker att söka behövlig vård.

Prop.
1981/82:186 16

Skäl för departementsförslaget: Vad gäller den närmare
innebörden av äldre och gällande rätt hänvisas till promemorian (avsnitten 2
och 3). Som framhålls i promemorian torde sådana uppgifter om att någon vistas
på ett sjukhus som polisen behöver i sin hjälpande verksamhet nästan aldrig
vara sekretessbelagda, eftersom det i sådana fall ligger i den enskildes eget
intresse att uppgifter lämnas ut. Motsvarande gäller hos socialtjänstens
myndigheter, även om det praktiska behovet av uppgifter därifrån kanske inte är
så stort. För alt biträda polisen i dess hjälpande verksamhet torde alltså
sjukvårds- och socialljänstpersonalen redan enligt gällande rätt regelmässigt
kunna lämna polisen uppgift om att någon finns på en vårdinrättning.

Uppgifter
om huruvida någon finns på en vårdinrättning (i del följande för enkelhetens
skull kallade adressuppgifter) som polisen kan behöva i sin
delgivningsverksamhel och sin verksamhet för spaning m. m, torde däremot många
gånger vara sekretessbelagda hos vårdinrättningar. Med anledning av ett
påpekande från en remissinstans vill jag emellertid framhålla all man på ell
sjukhus bör kunna bekräfta en förfrågan från polisen huruvida en person finns
på sjukhuset, om polisen uppenbarligen känner till att personen finns på
sjukhuset. Det lär knappast spela någon roll om polisen känner personen till
namn eller ej. I övrigt torde dock som regel sekretess gälla för uppgifter om
att en person som är misstänkt för brott finns på en vårdinrättning.

Det är givet att promemorians förslag att personalen inom
hälso- och sjukvården och socialtjänsten skall vara skyldig att på begäran
lämna uppgift till polis och åklagare om att någon vistas på en vårdinrättning
skulle vara av stor praktisk betydelse för polisen och åklagarna. En sådan
ordning skulle också i hög grad förenkla bedömningen av sekretessfrågor i det
dagliga arbetet på vårdinrättningarna. Frågan är då om del motstående
intresset, nämligen intresset att skydda de enskildas integritet, är så starkt
alt förslaget inle kan accepteras.

Som påpekas i promemorian är en uppgift om huruvida någon
vistas på en vårdinrättning i och för sig knappast särskilt ömtålig. Att en
person söker upp ett sjukhus vid skada, sjukdom, havandeskap etc. är inget
uppseendeväckande. Men om en adressuppgift medger all utomstående kan dra
närmare slutsatser om orsaken till besöket kan problem uppkomma.
Adressuppgiften kan t. ex, avslöja att patienten har sökt vård för en
könssjukdom eller en psykisk sjukdom. Om man får veta att en person finns på en
ungdomsvårdsskola eller en institution för missbrukare, kan man dra vissa
slutsatser om hans personliga förhållanden,

I situafioner sådana som de angivna kan redan avslöjandet
av var en person vistas vara till men för honom. Om utlämnandet av adressen
leder tUl att ömtåliga uppgifter kommer till utomståendes kännedom, kan
vederbörande åsamkas skada genom att utsättas för andras missaktning.

Man kan utgå från att en person normalt har intresse av
att undvika spridning av ömtåliga uppgifter av det angivna slaget. Del men som
kan

Prop.
1981/82:186 17

uppkomma
är emellertid knappast av någon större betydelse, om uppgifterna lämnas endast
lill någon eller några få myndigheter. Det kan inte vara särskilt chikanerande
för en person att t. ex. några befattningshavare hos polisen får kännedom om
uppgifterna. Därtill kommer att uppgifterna normall blir hemliga också hos
polisen i polisens brottsbekämpande verksamhet.

På
grund av det anförda ansluter jag mig lill uppfattningen alt polis och åklagare
bör kunna få uppgift om att en person vistas på en vårdinrättning även om delta
i vissa fall kan medföra en risk för all ömtåliga uppgifter om sjukdomar e. d.
röjs.

Ell
särskilt problem föreligger i sådana fall då en uppgift om alt någon finns på
en sjukvårdsinrättning avslöjar all någon har sökt sig fill inrättningen för
att få vård för en skada som han har ådragit sig i samband med att han har
begått brott. Situationen är i viss mån densamma när en efterspanad person
söker vård för en akut sjukdom.

Om
en uppgift om all någon vistas på en vårdinrättning skall få lämnas lill
polisen även i dessa fall, kan resultatet bli att en person avstår från alt
söka den vård han behöver av rädsla för alt bli gripen av polisen. För en
skadad brottsling kan det givetvis vara angelägel att kunna vända sig fill
sjukhus utan alt riskera ett polisingripande, Mol delta intresse står
samhällets intresse av att brottslingar grips och lagfors.

Frågan
blir då hur denna intressekonflikt bör lösas. Som påpekas i promemorian torde
enligt äldre rätt adressuppgifter i betydande utsträckning ha kunnat lämnas
lill polisen även i de fall som del här är fråga om. En ordning som innebär alt
adressuppgifter får lämnas till polisen utan hinder av 7 kap, 1 § SekrL skulle
alltså knappast innebära någon avgörande skillnad i förhållande tiU vad som har
gällt tidigare. Enligt min mening kan risken för att en person som har begått
brott drar sig för att söka vård inte anses vara så stor alt man för den skull
bör avstå från all införa nya regler om utlämnande av adressuppgifter.

Polisens
behov av adressuppgifter från sjukvården har i stor utsträckning samband med
polisens delgivningsverksamhel. I och för sig kan delgivning av t. ex. en stämningsansökan
innebära men i sekretesslagens mening. Däremot kan del knappast befaras att
risken för att bh delgiven en handling skulle hindra en person från alt söka
nödvändig vård.

Den
omständigheten att delgivning i vissa fall kan uppfattas som menlig för den
enskilde bör enligt min mening inte får hindra all poUsen får de
adressuppgifter som behövs för delgivningsverksamheten. Tvärtom är det
angeläget all delgivning kan ske även av personer som vistas på sjukhus e. d.
Behovet av ett effekfivt delgivningssystem väger så tungt att det inte är
acceptabelt all delgivning kan omöjliggöras därför all myndigheterna inle
känner till om en person befinner sig på en vårdinrättning.

Vad
jag nu har sagt om adressuppgifter tar i första hand sikte på uppgifter om all
någon vistas på en sjukvårdsinrättning. Det anförda är emellertid i

2
Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Prop.
1981/82:186 18

princip tillämpligt även i fråga om uppgifter om att någon
finns på någon av socialtjänstens institutioner.

Sammanfattningsvis anser jag alltså i överensstämmelse med
vad som föreslås i promemorian att övervägande skäl talar för att uppgift om
att en person vistas på en vårdinrättning skall få lämnas till polis och
åklagare utan hinder av bestämmelserna i 7 kap. 1 och 4 §§ SekrL.

Däremot kan jag inte ansluta mig till de remissinstanser
som anser alt en ny regel även skall avse uppgift om att någon tidigare har
vistats på en vårdinrättning. Man kan inle bortse från alt en så långtgående
uppgiflsmöj-lighet menligt skulle kunna rubba förtroendet för
vårdinrättningarna med de negativa följder som delta kan få i olika,avseenden.
Dessutom finns del knappast något större behov av sådana uppgifter hos polisen
eller åklagarna.

Inle heller kan jag ansluta mig till en ordning som
innebär att polisen med stöd av en ny regel skulle få fillgång lill
bostadsadresserna fill pafienter och andra som vistas på vårdinrättningar.
Visserligen är, som jag nyss har sagt, adressuppgifter knappast särskilt
ömtåliga. Men man kan inle komma ifrån all en sådan ordning skulle kunna leda
till all hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens myndigheter kom att
utnyttjas i så hög grad i den polisiära verksamheten all förtroendet för
vårdmyndigheterna rubbades. Därtill kommer att behovet av uppgifter i första
hand torde avse just uppgifter om huruvida en viss person finns på en
vårdinrättning särskilt då på en sjukvårdsinrättning.

Del bör framhåUas all den omständigheten att en
adressuppgift kan lämnas ut inte utan vidare medför att en patient också får
utsättas för förhör eller delges en handling etc. Sådana frågor får bedömas
enligt andra regler och kan inte avgöras med ledning av sekretessregleringen.

I promemorian diskuteras två alternativ för regler om
utlämnande av adressuppgifter. Antingen kan sådana regler utformas som en
skyldighet att lämna uppgifter eller också kan de ges den innebörden att
personalen får en rätt men inte en skyldighet att lämna ul adressuppgifter. I
promemorian föreslås, bl. a. med hänsyn lill behovet av enkla regler, all
bestämmelsen utformas som en uppgiftsskyldighel.

Promemorieförslagel har på denna punkt godtagits av
flertalet remissinstanser. En remissinstans menar dock all förslaget är
olämpligt därför att del skulle innebära all upplysningsplikten blir mer
vidsträckt än sjukvårdspersonalens vittnesplikl, t. ex. då det är fråga om alt
lämna en adressuppgift beträffande en efterspanad person.

Jag vill
med anledning härav säga att jag för egen del närmast är beredd att ansluta mig
till den i promemorian intagna ståndpunkten att adressuppgifter knappast kan
anses vara sådana förtroendeuppgifler som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken
(RB). Det betyder all adressuppgifter i princip alltid skulle få lämnas t. ex.
av sjukvårdspersonal vid vittnesförhör. Sambandet med bestämmelserna om vittnesplikl
saknar därför i praktiken betydelse för

Prop.
1981/82:186 19

frågan
hur reglerna om utlämnande av adressuppgifter bör utformas.

Jag
delar promemorians och flertalet remissinstansers uppfattning all
bestämmelserna bör utformas som regler om uppgiftsskyldighel. Behovet av enkla
regler talar för en sådan lösning. Uppgiftsskyldighelen bör gälla även hälso-
och sjukvårdspersonalen i enskild tjänst. Jag återkommer i nästa avsnitt till
frågan om förhållandet mellan uppgiftslämnande under förundersökning och
viltnesplikten.

Jag
delar också uppfattningen att uppgiftsskyldigheten bör begränas till sådana
fall då polisen begär uppgifterna för ett särskilt fall. Del är alltså inte
meningen att hälso- och sjukvårdspersonalen skall lämna ul uppgifterna på eget inifiafiv.
Med uttrycket "för särskilt fall" menas att uppgiften skall
efterfrågas t. ex, med anledning av en inledd förundersökning. Enligt min
mening finns det dock inte någon anledning att, som någon remissinstans har
förordat, begränsa bestämmelsernas tillämplighet till sådana fall då uppgifter
begärs i brottsulredande syfte. Tvärtom bör bestämmelserna, inle minst med
hänsyn lill önskemålet om enkla och klara regler, vara fillämpliga vid alla
förfrågningar från polisens sida. De bör alltså omfatta också sådana fall då
polisen söker enskilda personer för delgivning eller inom ramen för sin
hjälpande verksamhet.

Som
påpekas i promemorian är det naturligtvis möjligt att begränsa
uppgiftsskyldighelen ytterligare. Men man måsle då ha klart för sig att begränsningar
som förutsätter bedömningar från personalens sida kan ge upphov fill
lillämpningssvårigheter. Delta motverkar önskemålen om enkla och klara regler.
Personalen skaU inle behöva tveka om hur den skall förfara då adressuppgifter
begärs från polisens sida. Man bör också kunna utgå från att polisen gör sina
eflerfrågningar med omdöme och restriktivitet. Några ytterligare begränsningar
i uppgiftsskyldigheten föreslås därför inte.

I
fråga om tillämpningen av bestämmelserna vill jag understryka vad som sägs i
promemorian om alt det många gånger bör vara möjligt för sjukvårdspersonalen
att lämna ut adressuppgifter på ett sådant sätt att ömtåliga uppgifter inle
röjs. Det kan t. ex. ofta vara fullt tillräckligt att man på ell sjukhus
bekräftar en förfrågan huruvida en viss patient finns där, så att han kan
anträffas med brev eUer telefonsamtal eller nås för ell sammanträffande i ett
besöksrum e. d.

En
remissinstans har ifrågasatt om det inle är möjligt att föreskriva att
uppgifter om huruvida någon finns på en sjukvårdsinrättning i regel skall
lämnas ul till var och en som begär sådana uppgifter, alltså även till
enskilda. För min del är jag dock inle beredd att föreslå en så långtgående
bestämmelse. I klarhetens intresse vill jag emellertid tillägga alt en begäran
om adressuppgifter som görs av någon annan än en myndighet som har rätt att få
adressuppgifter givelvis skall bedömas med tillämpning av de i
sekretessreglerna intagna skaderekvisiten. Som framgår av det föregående leder
en sådan prövning inle sällan lill alt uppgifterna kan lämnas ut. Se även
avsnitt 2.2.4.

Prop.
1981/82:186 20

Som
föreslås i promemorian bör bestämmelserna om skyldighet all lämna ut
adressuppgifter tas in i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fi., tillsynslagen och i socialtjänstlagen. I fråga om
reglernas närmare innebörd hänvisas lill speciaimotiveringen.

2.2.3
Uppgifter IiU polis och åklagare om grövre brottslighet

Departementsförslaget:
Personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten får rätt att lill
polis och åklagare lämna uppgifter som angår misstanke om brott, för vilket
inte är stadgal lindrigare straff än fängelse i två år.

Promemorieförslaget
överensstämmer med departementsförslaget, dock alt promemorieförslagel innebär
alt även uppgifter som angår misstanke om försök lill brott, för vilket inte är
stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, får lämnas lill poHs och
åklagare.

Remissinstanserna: Ett
10-tal remissinstanser tillstyrker promemorians förslag. Ell 20-lal
remissinstanser, däribland flera polis- och åklagarmyndigheter, tillstyrker
förslagen men förordar större möjligheter att lämna polis och åklagare
uppgifter än promemorian medger. Endast ett par remissinstanser motsätter sig
förslagen. - Flera remissinstanser menar alt en regel om att polis och åklagare
skall kunna få uppgifter om misstankar om allvarliga brott bör utformas som en
uppgiftsskyldighel för berörd personal och inte, som har gjorts i promemorian,
som en rätt alt lämna uppgifter. Ett par remissinstanser förordar alt
möjligheterna alt lämna uppgifter skall gälla också vid förberedelse och
slämpling till brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år. Någon remissinstans menar i motsats härtill alt man bör
avslå från alt låta försöksbrotlen omfattas av de nya reglema. En del
remissinstanser tar upp förhållandet mellan rätten alt lämna uppgifter enligt
promemorians förslag och vittnesplikten. Kritiska synpunkter framförs bl. a.
på att förslaget innebär större möjligheter att yttra sig till polis och
åklagare under en förundersökning än till domstol vid vittnesförhör. - Ett par
remissinstanser menar alt en lättnad i sekretessen motsvarande den för personal
i allmän tjänst bör föreskrivas också för personal i privat tjänst. -1 fråga om
övriga synpunkter hänvisas närmare till bilaga 2, avsnitt 3.2.

Skäl
för departementsförslaget: Som framgår av promemorian hindrar sekretesslagen
många gånger att man från sjukvården och socialtjänsten lämnar pohs och
åklagare i deras spanande eller utredande verksamhet olika slags uppgifter. I
det föregående avsnittet har behandlats uppgifter om att någon finns på en
vårdinrättning. Just sådana uppgifter torde vara de mest efterfrågade av
polisen. Men som framhålls i promemorian kan polisen i sin spanings- och
utredningsverksamhet behöva också andra uppgifter. Som exempel kan nämnas
iakttagelser som har gjorts beträffande en person, som polisen misstänker för
brott, eller vid undersökning av personer som har utsatts för brott. Men del
kan också vara fråga om iakttagelser som

Prop. 1981/82:186 21

personalen har gjort i andra sammanhang, t. ex. vem som
har besökt en patient eller vad som har avhandlats vid samtal mellan olika
personer på en vårdinrättning.

Vad äldre rätt egentligen innebar då polisen begärde uppgifter
av det angivna slaget är inte alldeles klart (jfr avsnitt 2 i promemorian). Man
kan dock konstatera att hälso- och sjukvårdspersonalens pch
socialljänstperso-nalens möjligheter all lämna polisen uppgifter som den
behöver i sin spanande och utredande verksamhet har begränsats genom den nya
sekretesslagen.

Bestämmelserna om vittnesplikl, som i nu aktuella delar
inte har ändrats i och med den nya sekretesslagen, innebär i princip en
uppgiftsskyldighel som tar över sekretessen (jfr 14 kap. 1 § SekrL). Vissa
begränsningar finns dock i vitlnesplikten. I 36 kap. 5 § andra stycket RB
föreskrivs att personer inom vissa yrkeskategorier inle får höras som vittne
angående något som har anförtrotts dem på grund av deras ställning eller som de
har erfarit i samband därmed. De kategorier som nämns är advokater, läkare,
landläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer
som drivs av kommuner, landsfingskommuner, församlingar eller kyrkliga
samfälligheter, samt deras biträden. Förhörsförbudel gäller oavsett om
vederbörande är verksam i aUmän eUer privat tjänst.

Förbudei är emellerfid inle undantagslöst. För det första
kan vittnesförhör vara medgivet i lag. För det andra kan den fill vilkens
förmån tystnadsplikten gäller samtycka fill förhöret. För del tredje gäller
förbudei inle, annat än beträffande försvarare, i mål angående brott för vilket
straffminimum är fängelse i två år eller mer (fjärde stycket). Bestämmelserna i
36 kap. 5 § RB är tillämpliga också i fråga om vittnesförhör under en
förundersökning i brottmål (23 kap. 13 § RB). Vittnesförhör får emellertid inle
äga rum innan förundersökningen har fortskridit så långt att någon skäligen kan
misstänkas för brottet.

Sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet och
socialljänstområdet har utformats med hänsyn till alt kravet på sekretess för
enskildas personliga förhållanden gör sig särskilt starkt gällande på dessa
områden. Samfidigt är det angeläget att sekretessen inte är så sträng att den
försvårar polisens spanings- och utredningsverksamhet när det gäller den
särskilt allvarliga brottsligheten. Som påpekas i promemorian går
sekretesskyddet enhgt de nuvarande reglerna väl långt. Liksom flertalet
remissinstanser anser jag all polisens möjligheter all få informafion i delta
avseende bör förbättras.

Förslagen i promemorian innebär alt vitlnespliktens
omfattning för hälso-och sjukvårdspersonalen i förlroendefallen tas till
utgångspunkt för en regel om polisens möjligheter att få uppgifter från hälso-
och sjukvården och socialtjänsten vid misstanke om allvarligare brott.
Möjligheterna alt få uppgifter gäller enligt promemorians förslag dock inle
bara vid misstankar om fullbordade brott utan även vid misstankar om försök
lill brott. Del föreslås att polis och åklagare skall kunna få uppgifter som
angår misstanke om brott eller försök fill brott för vilket inte är stadgal
lindrigare straff än fängelse i två år.

Prop. 1981/82:186 22

Med den gräns som föreslås i promemorian kommer misstankar
om exempelvis mord, dråp, våldtäkt och grovt narkotikabrott att kunna framföras
lill polisen liksom uppgifter som är av betydelse för utredningen av sådana
brott. Däremot kommer uppgifter som rör sådana brott som stöld och rattfylleri
men också så allvarliga brott som grov misshandel och rån normalt inte alt kunna
lämnas tUl polisen (jfr dock 1 kap. 5 § och 14 kap. 2 § tredje stycket SekrL).

I promemorian diskuteras också én längre gående lättnad i
sekretessen. Den diskuterade lösningen utgår från tanken all den som är skyldig
att röja uppgifter vid vittnesförhör bör kunna lämna uppgifterna även vid en
förundersökning. Något förslag med den innebörden läggs emellertid inte fram,
bl. a. med hänsyn lill att en sådan ordning i stor utsträckning skulle urholka
sekretessen på socialtjänstområdet, eftersom del i princip inte finns någon
begränsning i socialtjänstpersonalens vittnesplikt.

Då del
gäller alt bestämma omfattningen av ell vidgat uppgiftslämnande kan jag till en
början, hksom nästan samfiiga remissinstanser, ansluta mig lill att i varje
fall uppgifter om brott med ell minimislraff på två års fängelse bör undantas
från sekretessen. Frågan är emellertid om man, som fiera remissinstanser
förordar, bör gå längre i lättnader i sekretessen. En del remissinstanser menar
att man bör anknyta närmare lill beslämmelerna i 36:5 RB. Andra remissinstanser
anser att det uttryckligen bör anges att även uppgifter om i vart fall vissa
brott med lägre slraffminimum än två år bör kunna lämnas fill polisen, t. ex.
grov misshandel och rån.

För egen
del anser jag att det finns skäl som talar för en lösning som bygger på att den
som är skyldig att röja uppgifter vid ett vittnesförhör även bör kunna lämna
uppgifterna vid en förundersökning. En sådan lösning skulle innebära att hälso-
och sjukvårdspersonalen alltid skulle få lämna polisen uppgifter om brott under
förutsättning alt uppgifterna inle hade erhållits i en förtroendesitualion. I
förlroendefallen skulle tvåårsgränsen gälla. För socialljänstpersonalen skulle
detta innebära att det i princip inle skulle finnas någon begränsning för
uppgiftslämnandet; på socialtjänstens område gäller den särskilda
förtroendesekrelessen endast kommunala familjerådgivare.

En lösning enligt de linjer som nu har angetts skulle
överensstämma ganska nära med vad som gällde enligt äldre rätt. Det kan emellertid
ifrågasättas om inte en sådan lösning går väl långt och medför alt sekretessen
urholkas i alltför hög grad. I aU synnerhet gäller delta om en sådan ordning
införs på socialtjänstområdet, eftersom det där i princip inte finns någon
begränsning i personalens vittnesplikl. För socialljänstpersonalen skulle
lösningen innebära att personalen vore helt oförhindrad att lämna uppgifter
till polis och åklagare under förundersökning. En lösning som anknyter till
vitlnesplikten innebär vidare på hälso- och sjukvårdsområdet att man i nu
aktuella situationer skulle få en sekrelessreglering som skiljer mellan
förlroendesekretess och andra fall. En sådan ordning är inte önskvärd med
hänsyn lill all man i sekretesslagen avstått från en lösning med särskild

Prop. 1981/82:186 23

förtroendesekreless på vårdområdena (jfr prop. 1979/80:2,
Del A, s, 162), Härtill kommer att de regler som jag har föreslagit i
föregående avsnitt om skyldighet att lämna ut adressuppgifter i stor
utsträckning tillgodoser polisens behov av information om personer som vistas
på vårdinrättningar. För min del är jag inte, i varje fall inte utan
ytterligare utredning, beredd att förorda en lösning med den angivna
innebörden.

Inte
heller vill jag fillstyrka en lösning som tillåter att uppgifter om misstankar
avseende vissa brott med lägre straffminimum än två år lämnas till polisen. En
väsenfiig invändning mot en sådan ordning är alt den skulle medföra alt
uppgifter om sådana brott i viss utsträckning kunde lämnas under en
förundersökning men inte vid ett vittnesförhör, nämhgen beträffande uppgifter
som härrör från en förtroendesituation inom sjukvården.

I delta
sammanhang vill jag på nytt erinra om all Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har
regeringens uppdrag att se över lagsfiftningen mot den organiserade och den
ekonomiska kriminahteten. BRÅ har för översynsarbelet bildat en styrgrupp och
olika arbetsgrupper. Genom ett beslut den 28 juni 1979 uppdrog regeringen ål
BRÅ alt inom ramen för denna översyn granska bestämmelserna om
informafionsulbyle och anmälningsskyldighet mellan myndigheterna saml föreslå
behövliga lagstiftningsåtgärder. Vidare skulle BRÅ utarbeta förslag fill
bestämmelser som skulle komplettera reglerna om sekretess meUan myndigheter i
sekretesslagen. BRÅ har hitfills presenterat en promemoria (BRÅ PM 1980:4)
"Informationsutbyte meUan myndigheter. En lägesrapport" i ämnet. En
andra promemoria beräknas bli färdig under år 1982. I denna promemoria kommer
bl. a. frågor om uppgiftslämnande från vårdinrättningar till polis och åklagare
att behandlas. Enligt min mening bör man avvakta resultatet av BRÅ:s arbete
innan man överväger mera omfattande ändringar av de nuvarande bestämmelserna.

Med anledning av att några remissinstanser har tagit upp
frågan om vitlnespliktens omfattning vill jag tillägga alt det enhgt min mening
inte är lämpligt att i detta sammanhang föreslå några ändringar av reglerna om
vitlnesplikten. Det kan också påpekas all riksdagen har begärt en översyn av
frågeförbudet i 36 kap. 5 § RB (JuU 1980/81:2). Saken övervägs f. n. inom
justifiedepartementet och kommer alt tas upp till närmare behandling i samband
med det belänkande som inom kort väntas från rättegångsutredningen (Ju
1977:06).

Sammanfattningsvis har jag kommit fill slutsatsen all
polis och åklagare utan hinder av sekretessen bör kunna få uppgifter som angår
misstanke om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i
två år.

Innebörden av denna gränsdragning är att uppgifter som
angår misstankar om misshandel inte kan vidarebefordras fill polisen med slöd
av den föreslagna regeln, inte ens om misshandeln är att anse som grov.

Frågor om bl. a. kvinnomisshandel har nyligen behandlats
av riksdagen med anledning av en proposition om ändring av åtalsreglerna vid
misshandel. I enlighet med propositionsförslaget har riksdagen
beslutat upphäva

Prop. 1981/82:186 24

bestämmelsen
i 3 kap. 11 § första stycket brottsbalken om krav på angivelse av målsäganden
för åtal för misshandel i hemmet. Lagändringen har trätt i kraft den 1 januari
1982 (prop. 1981/82:43, JuU 18, rskr 104, SFS 1981:1313). Detta betyder att en
åklagare kan besluta att väcka åtal även om den misshandlade underlåter att
själv göra poUsanmälan eller lar tillbaka en sådan anmälan.

I debatten har också höjts
röster för alt man bör införa regler som innebär att bl. a. hälso- och
sjukvårdspersonalen oberoende av kvinnans samtycke skall kunna lämna polisen
uppgifter som rör misstankar om kvinnomisshandel. Jag är inte beredd all utan
ytterligare överväganden införa en sådan möjlighet. I den utsatta belägenhet
som den misshandlade kvinnan befinner sig i är kanske sjukhuset det enda ställe
som hon kan vända sig till. Men om misshandlade kvinnor vet med sig att
sjukvårdspersonalen mol deras önskemål kan kontakta pohsen, finns del en
uppenbar risk för all deras benägenhet alt söka sjukvård minskar. Det kan inte
heUer uteslutas alt den som utövat misshandeln t. o. m. skulle hindra dem från
att söka den vård de behöver.

Det bör emellertid
observeras att sekretessen långtifrån allfid hindrar att uppgifter från 1. ex.
en sjukvårdsinrättning används som bevis i brottmåls-förfarande som gäUer
misshandel. Enligt 38 kap. 8 § RB får nämligen en domstol förordna all en
allmän handUng skall fillhandahållas, om den kan antas ha betydelse som bevis.
Av 23 kap. 14 § RB följer att den om leder förundersökningen kan begära att
rätten skall besluta att en sådan handling skall fillhandahållas redan under
förundersökningen. Med slöd av dessa bestämmelser kan alltså polis, åklagare
och domstolar få fillgång exempelvis till en sjukjoumal som innehåUer uppgifter
från en läkares undersökning av någon som utsatts för misshandel. Ett sådant
förordnande får dock inle avse uppgifter som är föremål för förtroendesekretess
enligt 36 kap. 5 § RB.

Vidare
kan naturhgtvis hälso- och sjukvårdspersonal, som jag förut har berört, i viss
utsträckning höras som vittnen.

Det bör också nämnas att
sekretessen inte hindrar att en sakkunnig lämnar uppgifter till en domstol
eller en myndighet som bedriver förundersökning i brottmål (14 kap. 2 § andra
stycket SekrL). Om exempelvis en person har blivit misshandlad och pohsen -
efler medgivande från den misshandlade -under förundersökningen anlitar en
läkare som sakkunnig för alt avge utlåtande om skadorna, kan läkaren alltså
vidarebefordra sina iakttagelser tiU polisen eller åklagaren. Motsvarande
gäller, om samma läkare hörs inför domstol.

Jag
vill även erinra om det undanlag från vårdsekretessen som gäller enligt 14 kap.
2 § tredje stycket SekrL. Enligt den bestämmelsen hindrar vårdsekretessen inte all
anmälan lill pohs eller åklagare görs beträffande misstanke om vissa slag av
brott mot den som inte har fyllt 18 år. Bestämmelsen är fiUämplig bl. a.
beträffande misshandel. Del innebär att polisanmälan kan göras angående
misstanke om barnmisshandel ulan hinder av sekretess.

Prop.
1981/82:186 25

Vidare föreskrivs i 71 § SoL att var och en som får
kännedom om alt en underårig misshandlas i hemmet bör anmäla detta till
socialnämnden. För myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom liksom för
anställda hos sådana myndigheter föreligger enligt samma paragraf en skyldighet
att göra anmälan till socialnämnden,om de får kännedom om något som kan
innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. För bl. a.
läkare och sjuksköterskor gäller skyldigheten även om de inle har sådan
anställning. 1 de fall bestämmelserna om uppgiftsskyldighel är fillämpliga
hindrar vårdsekretessen inle alt uppgifter lämnas fill socialnämnden.

Jag övergår så lill en annan fråga. Enligt promemorians
förslag skall möjUgheterna att få uppgifter gälla inte bara vid misstankar om
fullbordade brott utan även vid misstankar om försök till brott. Som jag nyss
har antytt anser jag all del inle kan godtas all en offentlig funktionär har
rätt all röja uppgifter för polisen och åklagaren under en förundersökning men
inte vid vittnesförhör inför domstol. Promemorians förslag om alt uppgifter
skulle få lämnas även om försök till brott innebär att del skulle vara möjligt
att under en förundersökning avslöja uppgifter som inle får lämnas vid
vittnesförhör. Regeln i 36 kap. 5 § fjärde stycket RB om att
förtroendeuppgifter vid vittnesförhör får lämnas beträffande brott med ett
slraffminimum på två års fängelse avser nämligen inte försöksbrolt, eftersom
straffminimum för sådana brott aldrig är så högt som två år (jfr 23 kap. 1 §
brottsbalken). Med hänsyn härfill anser jag att rätten alt lämna uppgifter om
brott endast bör avse fullbordade brott.

Enligt 14 kap. 2 § tredje stycket SekrL hindrar
vårdsekretessen inte all anmälan lill polis eller åklagare görs angående
misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken mol den som inle har
fyllt 18 år. Ett par remissinstanser har förordat att den bestämmelsen utvidgas
till att omfatta även vissa andra brott mot ungdomar (jfr avsnitt 3.2, bilaga
2). Enligt min mening har det inte visats föreligga tiUräckliga skäl för en
sådan ändring.

I promemorian diskuteras om bestämmelserna om utlämnande
av brottsuppgifter bör bygga på en skyldighet att lämna ut sådana uppgifter
eller om den berörda myndigheten bör ha frihet alt bedöma vad som är
lämpligast; Promemorian hänvisar till socialutskottets yttrande lill
konslitutionsutskol-lel med anledning av propositionen med förslag till
sekretesslagen (KU 1979/80:37, s. 62 ff). Socialutskottet uttalade då
beträffande anmälningar om all barn utsatts för övergrepp att det fanns starka
skäl mot att införa en anmälningsskyldighet. Utskottet ansåg det tveksamt om
det var möjligt eller lämpligt att i lag eller förordning formulera en allmän
anmälningsplikt för del sociala området. I vart fall krävde frågan närmare
överväganden. Enligt utskottet borde berörda myndigheter ha frihet att själva
bedöma vad som var lämpligast i varje särskilt fall.

I promemorian har samma lösning valts. Det föreslås alltså
inte någon anmälningsskyldighet beträffande grova brott, I stället föreslås en
bestäm-

Prop.
1981/82:186 26

melse i 14 kap, 2 § tredje stycket SekrL om att sekretess
inte hindrar alt uppgift som angår sådana brott lämnas till polis eller
åklagare. Flera remissinstanser är kritiska till förslaget på denna punkt och
förordar i stället en regel om uppgiftsskyldighet.

För egen del ansluter jag mig fill promemorians ståndpunkt
att en regel om uppgiftsphkt i förening med erforderliga undantagsbestämmelser
många gånger skulle kunna ge upphov till besvärliga avvägningar för personalen
inom sjukvården och socialtjänsten. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av
socialutskottets uttalanden bör polisens möjligheter att få informafion om
grövre brott inte grundas på en uppgiftsskyldighel, I stället bör den berörda
personalen ha frihet att själv bedöma vad som är lämpligast i varje särskilt
fall. Regeln bör tas in i 14 kap, 2 § tredje stycket SekrL och utformas efter
mönster av den nuvarande bestämmelsen där, I enlighet med vad som föreslås i
promemorian bör följdändringar göras i 15 kap, 5 § SekrL och i 66 § SoL,

En fråga
som diskuteras i promemorian är om uppgifter till polisen skall få lämnas bara
av myndigheten som sådan eller även av enskilda befattningshavare.
Alternativet att bara myndigheten bör få lämna uppgifter avvisas i promemorian
(jfr prop, 1979/80:2, Del A, s, 123) men biträds av några remissinstanser. En
sådan ordning skulle emellertid enligt min mening kunna föra med sig åtskilliga
prakfiska ölägenheter. Alt göra skillnad mellan olika personalkategorier skulle
bl, a, ge upphov till gränsdragningsproblem. Som också föreslås i promemorian
bör därför samtliga befattningshavare hos en myndighet få lämna uppgifter i de
åsyftade fallen. Det är givet alt alla befattningshavare inte kan känna till
för vilka brott det gäller två års straffminimum. De problem som här kan uppslå
skall emellerfid inte överdrivas. Det normala torde nämligen vara att en
befattningshavare rådfrågar sina kolleger innan uppgifter lämnas lill polisen.

De föreslagna bestämmelserna om möjligheterna att lämna
uppgifter angående brott gäller endast personal inom den allmänna hälso- och
sjukvården. För annan hälso- och sjukvårdspersonal gäller tystnadsplikt med ett
obehörighetsrekvisit, se bl, a, 6 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och
sjukvårdspersonalen m, m. En sådan lystnadsplikt hindrar inle alt misstankar om
allvarligare brott framförs till polisen. Här kan erinras om att det vid
tolkningen av obehörighetsrekvisitet ter sig naturligt att bl, a, söka viss
ledning i det skaderekvisit som finns i sekretesslagens motsvarande
bestämmelser. Därigenom når man i sak en nära överensstämmelse mellan
tystnadsplikten för offentliga funktionärer och tystnadsplikten för enskilda
(jfr prop, 1980/81:28, s, 23), Någon ytterligare bestämmelse om tystnadsplikt
för enskilda torde inte behövas.

Prop. 1981/82:186 27

2.2.4 Adressuppgifter till domstolarna,
kronofogdemyndigheterna och folkbokföringsmyndigheterna

Departementsförslaget: Personalen inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten skall lämna uppgift till domstolarna, kronofogdemyndigheterna
och folkbokföringsmyndigheterna om huruvida någon vistas på en vårdinrättning,
om uppgiften begärs i ett särskilt fall.

Promemorieförslaget innehåller inget motsvarande förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser föreslår att
personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten skall vara skyldig att
lämna åtminstone uppgift om att någon vistas på en värdinrättning även lill
domstolarna, kronofogdemyndigheterna och folkbokföringsmyndigheler-na,

Stockholms lingsräll framhåller att domstolen numera har
stora svårigheter med delgivningar, särskilt när del gäller alt kalla
tilltalade i brottmål. Detta nedsätter domstolens effektivitet. Med hänsyn
härtill vill domstolen i första hand att uppgifter om en persons hemadress
aldrig skall kunna hemlighållas för andra myndigheter eller att sådana
uppgifter i varje fall skall kunna lämnas ut fill vissa myndigheter, bl, a,
domstolarna, 1 andra hand föreslås all det omvända skaderekvisilel på
vårdområdet inte skall vara tillämpligt på adressuppgifter utan i stället det
raka skaderekvisilel, I vart fall bör en domstol få samma rätt att få tillgång
fill adressuppgifter som föreslås beträffande polis och åklagare.

De remissinstanser som har med indrivningsverksamhet att
göra påpekar alt vårdinrättningarna numera vägrar att lämna ul uppgifter om
huruvida en person är intagen på en vårdinrättning. Det framhålls att det
väsentligt skulle underlätta kronofogdemyndigheternas arbete om man kunde få
uppgift om att en gäldenär är intagen på ett sjukhus e, d. En sådan ordning
skulle också många gånger vara lill fördel för den enskilde. Ett besked om att
en gäldenär finns intagen på en vårdinrättning kan t, ex, leda fill aft
kronofogdemyndigheten får klarlagt att gäldenären saknar utmätningsbara
tillgångar. De i promemorian föreslagna ändringarna som underlättar för polis
och åklagare alt få adressuppgifter bör därför omfatta även
kronofogdemyndigheterna. Några remissinstanser synes närmast förorda en längre
gående uppgiftsskyldighet. En remissinstans förordar att sekretessen inom
exekufionsväsendet enligt 9 kap, 19 § SekrL skärps, I så fall torde andra
myndigheter inte behöva tveka alt lämna kronofogdemyndigheterna uppgifter som
är nödvändiga i indrivningsverksamheten.

Enligt RSV finns det ett berättigat intresse alt även på
folkbokföringsområdet kunna erhåUa uppgifter om att någon finns på en
vårdinrättning. För en riktig folkbokföring är del nämligen av betydelse om
någon finns på en vårdinrättning (jfr 24 § folkbokföringsförordningen). Därför
bör också folkbokföringsmyndigheterna, dvs, länsstyrelserna, pastorsämbetena
och de lokala skattemyndigheterna liksom riksskatteverket och domkapitlen, på

Prop. 1981/82:186 28

begäran få uppgift huruvida någon finns på en
vårdinrättning.

Skäl för departementsförslaget: Angående den huvudsakliga
innebörden av sekretessen på vårdområdena enligt äldre och gällande rätt
hänvisar jag lill avsnitt 2 och 3 i promemorian. Här vill jag endast framhålla
följande.

Det torde i de flesta fall inte innebära någon skada eller
något men för en person att uppgift huruvida han finns på en vårdinrättning
lämnas fill en annan myndighet. Som förut har nämnts kan emellertid sådana
uppgifter ibland avslöja t, ex. alt en person lider av en psykisk sjukdom eller
har alkoholbesvär. Det är givet att den enskilde normalt önskar att sådana
uppgifter inle sprids. Sekretesslagen innebär, som också fidigare har påpekats,
att det kan vara menligt för en person redan alt ömtåliga uppgifter om honom
kommer lill utomståendes kännedom. I sådana fall kan alltså sekretess gälla för
uppgifter om var någon vistas.

Att en adressuppgift lämnas lill en annan myndighet kan
även på annat sätt medföra men för den enskilde. Enligt sekretesslagen kan
nämligen också helt rättsenliga åtgärder ibland anses medföra skada eller men
(se avsnitt 2.4.2). Ell exempel på sådana åtgärder är all någon blir föremål
för framgångsrika indrivningsåtgärder (jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 83). Som
ett annat exempel kan nämnas all någon ådöms fängelsestraff.

Detta innebär alltså att en uppgift om var någon vistas
kan vara sekretessbelagd i förhållande till en annan myndighet, om röjandet av
uppgiften kan leda till att den enskilde exempelvis döms lill fängelse eller
blir föremål för indrivningsålgärder. Om en domstol eller en kronofogdemyndighet
begär uppgift från en vårdinrättning om huruvida en viss person finns där, kan
alltså uppgiften vara hemlig på denna grund.

Däremot torde del så gott som aldrig medföra något men för
en person som vistas på en vårdinrättning alt uppgift om var han vistas lämnas
till en folkbokföringsmyndighet. Det finns alltså normalt inte något hinder mot
att vårdinrättningarna lämnar sådana uppgifter till folkbokföringsmyndigheterna.

Av vad som har kommit fram under remissbehandlingen
framgår att domstolarna och kronofogdemyndigheterna har åsamkats olägenheter
genom att sekretessbestämmelserna har hindrat dem från att få behövliga
adressuppgifter om personer som vistas på vårdinrättningar.

Enligt min
mening är det angelägel att domstolarna och kronofogdemyndigheterna får
tillgång till de adressuppgifter beträffande parter och andra som de behöver
för sin verksamhet. Som jag har sagt fidigare är del viktigt all
delgivningsverksamheten fungerar effekfivt. Del är inle acceptabelt att
delgivning kan omöjliggöras av att den som söks för delgivning befinner sig på
ett sjukhus e, d.

Jag anser därför att åtgärder bör vidtas för all
underlätta för domstolarna och kronofogdemyndigheterna att få tillgång lill
adressuppgifter från vårdinrättningarna. Det kan knappast befaras all delta
skulle medföra några större olägenheter från den enskildes synpunkt. Som jag
förut har sagt finns

Prop. 1981/82:186 29

det inte anledning att tro att någon skulle avstå från att
söka behövlig vård av rädsla för att bli delgiven en handling.

De belänkhgheter som man eventuellt kan hysa mot en
ordning som innebär alt domstolar och kronofogdemyndigheter får tillgång lill
adressuppgifter från vårdinrättningarna bör försvinna om bestämmelserna,
liksom när det gäller uppgifter till polis och åklagare, begränsas på det
sättet att upplysning skall lämnas bara vid förfrågan i ett särskilt fall.

Vad beträffar folkbokföringsmyndigheterna finns det, som
jag förut har sagt, i allmänhet knappast något hinder mot alt
vårdinrättningarna lämnar ul adressuppgifter till dem. Trols delta förekommer
del tydligen, enligt vad som har upplysts under remissbehandlingen, alt
folkbokföringsmyndigheterna inle får tillgång lill sådana uppgifter. Eftersom uppgifterna
kan vara av betydelse för alt folkbokföringen blir riklig, är del angelägel alt
de myndigheter som har hand om folkbokföringen kan få tillgång till uppgifterna.
Jag förordar därför alt det införs uttryckliga bestämmelser om att
vårdinrättningarna även till folkbokföringsmyndigheterna skall lämna ut uppgift
om att någon vistas på en vårdinrättning när det begärs i ell särskilt fall.

Jag vill tUlägga att sekretess i viss utsträckning kan
gälla för adressuppgifter som finns hos domstolarna, kronofogdemyndigheterna
och folkbokföringsmyndigheterna (se 12 kap. 1 §, 9 kap. 19 § och 7 kap. 15 §
SekrL).

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att del införs
bestämmelser om alt vårdmyndigheterna skall vara skyldiga att lämna uppgift om
alt någon finns på en vårdinrättning till domstolar, kronofogdemyndigheter och
folkbokföringsmyndigheter när sådana uppgifter begärs i ett särskilt fall.
Bestämmelserna bör tas in i lillsynslagen och socialtjänstlagen.

2.2.5 Uppgifter till statens rättsläkarstationer

Departementsförslaget: Personalen inom hälso- och
sjukvården skall lämna uppgifter som behövs för en rättsmedicinsk undersökning.

Promemorieförslaget överensstämmer med
departementsförslaget.

Remissinstanserna tillstyrker i stort sett ulan närmare
kommentarer promemorians förslag eller lämnar detta utan erinran. En
remissinstans menar dock att det är diskutabelt om skyldigheten skall gälla
oberoende av syftet med undersökningen. En annan remissinstans menar att det
kan vara motiverat med en regel som inskränker sekretessen även beträffande
uppgifter från socialtjänsten. Från något håll görs gällande alt det möjligen
kan finnas behov av lättnader i sekretessen även för uppgifter fill läkare, som
har förordnats att avge utlåtanden enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning
i brottmål eller rätlspsykiatriska utlåtanden.

Skäl för departementsförslaget: Enligt instruktionen
(1965:783, omtryckt 1974:594, ändrad senast 1977:860) för statens
rältsläkarslafioner har

Prop. 1981/82:186 30

rättsläkarstationerna till huvudsaklig uppgift att utföra
rättsmedicinska undersökningar. För att dessa undersökningar skall kunna
utföras behöver rätlsläkarslationerna många gånger tillgång lill uppgifter i
äldre journaler m, m. Med hänsyn till den sekretess som gäller enligt 7 kap. 1
§ SekrL torde uppgifterna normalt inte kunna lämnas till rältsläkarstationerna.
Något hinder mot att lämna uppgifterna torde, som framhålls i promemorian, inte
ha förelegat enligt äldre bestämmelser.

Jag kan liksom remissinstanserna ansluta mig till
promemorians förslag alt lättnader bör införas i sekretessen så all
rätlsläkarstafionerna får fillgång fill de uppgifter ur journaler o. d. som
behövs för rättsmedicinska undersökningar. Detta bör i enlighet med
promemorieförslagel göras genom att det införs en regel om uppgiftsskyldighet
för personal inom den allmänna hälso-och sjukvården. Sådan uppgiftsskyldighet
bör gälla även för personal i enskild verksamhet. Däremot har det inle visals
föreligga tillräckliga skäl att införa en motsvarande skyldighet för personal
inom socialtjänsten.

Som en remissinstans har berört kan del ifrågasättas om
inte uppgiftsskyldighelen bör begränsas så all den inle utan vidare omfattar
även uppgifter som har lämnats i förtroende, t. ex. lill läkare. Ett sätt vore alt
begränsa uppgiftsskyldighelen på samma sätt som vitlnesplikten enhgt 36 kap. 5
§ rättegångsbalken. Enligt min mening finns det dock knappast behov av någon
sådan begränsning beträffande uppgifter till rältsläkarstationerna. Del får
antas alt uppgifter som lämnas fill rätlsläkarstafionerna regelmässigt används
på ett sådant sätt att den som uppgifterna rör inle åsamkas ölägenheter i
onödan.

Med anledning av vad en remissinstans har uttalat angående
uppgifter för rätlspsykiatrisk undersökning och s. k. § 7-intyg vill jag erinra
om alt bestämmelserna härom nyligen har ändrats. I 10 § lagen (1966:301) om
rätlspsykiatrisk undersökning i brottmål och 8 § lagen (1964:542) om
personundersökning i brottmål har införts nya bestämmelser om uppgiftsskyldighel
för dessa ändamål (SFS 1980:987-988, prop. 1980/81:28, KU 1980/81:10). De nya
bestämmelserna innebär alt de uppgifter om en misstänkt som behövs för
rätlspsykiatrisk undersökning resp. läkarintyg skall lämnas ul ulan hinder av
sekretessen enligt 7 kap. 1 § eller 4 § första och tredje styckena SekrL. Någon
anledning alt nu införa ytterligare bestämmelser härom har inle visals
föreligga.

Den skyldighet alt lämna uppgifter till
rätlsläkarstafionerna som sålunda bör införas måsle, som påpekas i promemorian,
föreskrivas i lag (se 8 kap. 5 § regeringsformen). Uppgiftsskyldigheten bör
regleras i lillsynslagen.

2.2.6 Uppgifter i utlänningsärenden

Departementsförslaget: En socialnämnd skall på begäran av
en polismyndighet lämna uppgifter om en utlännings adress, om uppgifterna
behövs för

Prop. 1981/82:186 31

all verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.
Dessutom skall en socialnämnd på begäran av statens invandrarverk eller en
polismyndighet lämna uppgifter rörande en utlännings personliga förhållanden,
om uppgifterna behövs i ett ärende om uppehållstillstånd eller svenskt
medborgarskap.

Promemorieförslaget innehåller endast förslag om
skyldighet att lämna uppgifter för verkställighet av beslut om avvisning eller
utvisning.

Remissinstanserna: Ett 10-tal remissinstanser tillstyrker
i huvudsak promemorians förslag. Endast några remissinstanser är kritiska fill
förslaget. En längre gående uppgiftsskyldighet förordas av några
remissinstanser. Sålunda menar ett par remissinstanser att socialnämndens
skyldighet att lämna uppgifter om en utlännings adress bör gälla under hela den
tid som ett ärende om uppehållstillstånd är aktuellt. Vidare anser
invandrarverket att det bör föras in bestämmelser om uppgiftsskyldighet även i
vissa andra ufiännings-ärenden. Del bör sålunda föreskrivas att en socialnämnd
på begäran av invandrarverket eller en polismyndighet skall lämna uppgifter om
huruvida en utlänning uppburit socialhjälp och om dennes personliga
förhållanden i övrigt, såvida uppgifterna behövs i ett ärende om uppehållstillstånd
eller naturalisafion. Verket påpekar att prövningen av en ansökan i ett sådant
ärende skall grundas på bl, a, uppgifter om sökandens försörjning och andra
uppgifter om sökandens personliga förhållanden. Sökandens egna uppgifter i
dessa avseenden kan inte ensamma godtas. Invandrarverket och polisen år därför
beroende av uppgifter från andra myndigheter, främst försäkringskassor,
kronofogdemyndigheter och socialtjänslmyndigheler. Eftersom det som regel är
omöjligt alt på förhand veta om eventuella uppgifter hos dessa myndigheter
rörande en sökande kan ha betydelse i ärendet hos verket, måste uppgifter
infordras i alla ärenden av den här typen. Enligt verket kan behövliga
uppgifter i flertalet fall inhämtas efter ett samtycke från den enskilde. Det
förekommer emellertid fall då sökanden vägrar att lämna sitt samtycke. Nekas
samtycke, saknas således vissa av de uppgifter som enligt författning krävs för
att man skall kunna ta ställning till en ansökan om uppehållstillstånd eller
naturalisafion.

Skäl för departementsförslaget: Då polisen skall
verkställa beslut om avvisning eller utvisning, vänder sig polisen ofta till
socialtjänslmyndighe-lerna för att få besked om var utlänningen vistas. Enligt
promemorian lär socialtjänstmyndighelerna i sådana fall vägra att lämna ut
uppgifter om utlänningens senast kända adress med hänvisning till den nya
sekretesslagen. Före den nya lagens ikraftträdande torde dock polisen ha fått
uppgifter om utlänningens adress i motsvarande situation.

Liksom flertalet remissinstanser delar jag uppfattningen
att polisen bör få tillgång till adressuppgifter för att verkställa redan
fattade beslut om avvisning eller utvisning. Däremot kan jag inte ansluta mig
till del förslag som har förts fram av ett par remissinstanser om att de sociala
myndigheterna alltid skulle vara skyldiga att lämna adressuppgifter lill
polisen så länge ett

Prop.
1981/82:186 32

ärende om uppehållstillstånd är aktuellt (jfr dock de
fortsatta övervägandena).

Jag tillstyrker följaktligen promemorians förslag all en
regel bör införas om skyldighet för socialnämnderna all lämna polisen uppgifter
om en utlännings adress, om uppgifterna behövs för att verkställa ett beslut om
avvisning eller utvisning. En sådan bestämmelse måsle finnas i lag (se 8 kap. 5
§ regeringsformen, något bemyndigande med slöd av 8 kap. 7 § 2 p.
regeringsformen finns inte). Den bör tas in i utlänningslagen (1980:376).

I fråga om andra utlänningsärenden, exempelvis ärenden om
medborgarskap och uppehållsfillstånd, framhålls i promemorian alt erforderliga
uppgifter från socialtjänslmyndigheler bör kunna inhämtas med den enskildes
samtycke (jfr 14 kap. 4 § SekrL). För dessa fall föreslås därför ingen
begränsning i sekretessen. Under remissbehandlingen har emellerfid gjorts
gällande att det inte allfid är tillräckligt med möjligheten att inhämta
samtycke och att del behövs en bestämmelse om uppgiftsskyldighel även i ärenden
om uppehållsfillstånd eller medborgarskap.

För egen del vill jag understryka all det naturligtvis är
viktigt att man i ärenden om uppehållsfillstånd och svenskt medborgarskap får
tillgång till all information som är av betydelse för ärendenas prövning. I den
mån uppgifter behövs från socialtjänsten bör de som regel kunna inhämtas med
samtycke av sökanden. Det kan emellertid förekomma fall då det av en eUer annan
anledning inte går alt få något samtycke från sökanden. Resultatet kan då bli
all del inle går att få fram de uppgifter som behövs med påföljd all ärendet
inle kan prövas. För alt man skall undgå sådana konsekvenser är del enligt min
mening önskvärt att det finns en möjlighet att anskaffa erforderliga uppgifter
även utan samtycke. Med hänsyn lill arten av de ärenden som del är fråga om
behöver man enligt min åsikt inle hysa några betänkligheter mot att i detta
avseende införa bestämmelser om uppgiftsskyldighet för socialnämnderna.

På grund av det anförda föreslår jag alt det införs
bestämmelser om uppgiftsskyldighet med det innehåll som invandrarverket har
förordat. Åven dessa regler måste finnas i lag. De bör las in i utlänningslagen
och lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.

2.2.7 Uppgifter för anställning i bevakningsföretag m. m.

Departementsförslaget: Några föreskrifter bör inle införas
om begränsningar i sekretessen på socialljänstområdet för att uppgifter för anställning
i bevakningsförelag eller liknande ändamål skall kunna lämnas till länsstyrelserna.
Promemorieförslaget överensstämmer med departementsförslaget. Remissinstanserna
har ingen erinran mol promemorieförslaget.

Skäl för departementsförslaget: Enligt lagen (1974:191) om
bevakningsförelag får ell sådant företag i princip inle åta sig
bevakningsuppdrag ulan

Prop.
1981/82:186 33

fillstånd
av länsstyrelsen (auktorisation). All personal hos eft auktoriserat
bevakningsförelag skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,
medborgeriig pålitlighet saml lämplighet i övrigt för anställning i sådant
företag. För denna prövning brukar länsstyrelserna inhämta uppgifter från
socialtjänsten. Motsvarande prövning skall enligt olika författningar göras av
polismyndighet eller länsstyrelse i ett drygt 10-tal andra ärendegrupper
(prop. 1981/82:9, s. 32 och 33). Efter den nya sekretesslagens fillkomst tycks
enligt promemorian socialtjänstmyndigheterna i viss utsträckning ha vägrat
länsstyrelserna och polismyndigheterna uppgifter (jfr kammarrättens i Göteborg
dom den 13 maj 1981 i mål mellan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och
sociala centralnämnden i Göteborg, mål nr 2525-1981).

Del
är givelvis viktigt att länsstyrelserna och polismyndigheterna får tiUgång till
de uppgifter som de behöver för sin prövning av ärenden om anställning i
bevakningsföretag. Som framhålls i promemorian bör emellertid erforderliga
uppgifter kunna inhämtas med den enskildes samtycke (jfr 14 kap. 4 § SekrL).
Jag viU fillägga att regler om uppgiftsskyldighel som i huvudsak läcker de
praktiska behoven i sammanhanget numera har införts genom lagen (1981:1068) om
ändring i körkorlslagen. De nya reglerna innebär bl. a. rätt för
länsstyrelserna och ett flertal andra myndigheter att fram till den 1 januari
1984 få uppgifter från socialnämnderna om ingripanden enligt lagstiftningen om
omhändertagande av berusade personer, om uppgifterna inle är äldre än två år.
Denna rätt gäller även om uppgift behövs för annat ändamål än körkortsprövning,
exempelvis i ett vapenärende eller ett ärende om godkännande för anställning i
ett bevakningsföretag (se prop. 1981/82:9 s. 14). Efter den 1 januari 1984
kommer samthga ingripanden av aktuellt slag som inte är äldre än två år all
vara registrerade i körkortsregistret (se SFS 1981:1069), och socialnämndernas
uppgiftsskyldighet upphör därmed.

2.3
Andra frågor föranledda av promemorian Ds Ju 1981:17

I
delta avsnitt behandlas olika frågor som remissinstanserna har tagit upp med
anledning av promemorian.

2.3.1
Sekretess för uppgifter om omyndiga

Flera
remissinstanser diskuterar frågan om sekretess beträffande uppgifter som rör
omyndiga (jfr avsnitten 4.3.1 och 5.4 i promemorian). SärskUt uppmärksammas del
fallet alt föräldrar inle samtycker lill att uppgifter om barn lämnas ut från
en myndighet på socialtjänstens område tiU en annan myndighet. Man tar också
upp frågan i vilken utsträckning uppgifter som ett barn har lämnat fill en
myndighet kan lämnas ut lill föräldrarna mot barnels önskemål.

3
Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Prop.
1981/82:186 34

Vad
först gäller frågan i vad mån myndigheterna på socialtjänstens område får lämna
ut uppgifter som röromyndiga lill andra myndigheter understryks i promemorian
att utgångspunkten är all berörda personer i första hand måsle övertygas om
viklen av all de ger sitt samtycke. Vidare erinras om att bestämmelserna i 1
kap. 5 § SekrL och 71 § SoL gör del möjligt att i viss utsträckning lämna ut
uppgifter som rör omyndiga ulan samtycke från föräldrarna.

Under
remissbehandlingen har flera remissinstanser vänt sig mol vad som i denna del
uttalas i promemorian. De anser alt del bör vara möjligt att utan föräldrarnas
samtycke lämna ut uppgifter som rör omyndiga i betydligt större utsträckning än
vad som sägs i promemorian.

För
egen del vill jag till en början erinra om vad som i förarbetena lill
socialtjänstlagen har sagts om att socialtjänsten bygger på frivillighetens
grund. Beslut om samarbete mellan myndigheter bör inle fattas över huvudet på
den som saken rör. En huvudprincip är därför alt uppgifter om en klient -såvida
inle uppgiftsskyldighel är föreskriven (14 kap. 1 § SekrL) - inle får lämnas
fill en annan myndighet utan klientens samtycke, annat än om del är fråga om
harmlösa uppgifter. Detta får inle uppfattas så, att en myndighet som anser det
påkallat att lämna ut uppgifter i ett visst fall försöker alt utverka klientens
samtycke fill varje pris. Klientens vilja måste respekteras, och del får
givetvis inte förekomma all enskilda utsätts för otillbörliga påtryckningar för
att lämna sitt samtycke.

När
det gäller uppgifter om barn och ungdomar försvagas emellerfid kravet på
samtycke betydligt genom bestämmelserna i 71 § SoL. I andra stycket finns en
bestämmelse om anmälningsplikt, vilket alltså innebär att ev. sekretess bryts
enligt 14 kap. 1 § SekrL oberoende av samtycke. 171 § andra stycket SoL
föreskrivs att myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom liksom
anställda hos sådana myndigheter är skyldiga att anmäla till socialnämnden om
de får kännedom om något som kan innebära alt socialnämnden behöver ingripa
till en underårigs skydd.

Som
socialutskottet uttalade vid fillkomsten av bestämmelsen, som fick sin slutliga
lydelse på förslag av utskottet (SoU 1979/80:44 s. 113), förutsätter
anmälningsplikten inle att det är klarlagt alt socialnämnden behöver ingripa.
Även uppgifter, som är svårbedömda eller obestyrkta skall alltså anmälas, om de
lyder på all ett barn kan vara i behov av slöd eller hjälp från socialnämndens
sida.

Anmälningsplikten
avser inte bara sådana fall, då det finns anledning att vidta tvångsåtgärder
ulan över huvud taget alla fall då brister i omsorgen om en underårig eller
något annat förhållande i hemmet medför fara för den underåriges hälsa eUer
utveckling och del kan finnas anledning för socialnämnden alt bevaka den
underåriges intressen.

I
samband med tillkomsten av lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM) infördes ett nyU fjärde stycke i 71 § SoL (SFS 1981:1244). I den nya
bestämmelsen, som har trätt i kraft den 1 januari 1982, föreskrivs alt

Prop.
1981/82:186 35

myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom liksom
befattningshavare hos sådana myndigheter är skyldiga all lämna socialnämnden
alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av en underårigs behov
av skydd.

Det nya
stycket i 71 § SoL ansågs behövligt för all uppnå en vidare uppgiftsskyldighel
än vad som följer av anmälningsplikten i samma paragraf. Stycket tillkom på
förslag av socialutskottet, som bl. a. uttalade följande (SoU 1981/82:22, s. 34).

Alt se till alt barn och ungdomar som befinner sig i en
utsatt situafion får den vård eller del skydd de behöver är en av
socialtjänstens viktigaste uppgifter. För att kunna fylla denna funkfion måste
självfallet socialnämnden ha möjlighet alt utreda den unges situation och hans
behov av hjälp. Ofta kommer socialnämnden härvid att bli mycket beroende av i
vilken utsträekning man kan få uppgifter från andra myndigheter och befattningshavare
som kommit i kontakt med den unge och hans familj. Syftet med en
sekretesslagstiftning på det sociala området är självfallet inte all hindra
eller försvåra genomförandet av sådana utredningar. All i 71 §
socialtjänstlagen införa en mot 30 § trejde stycket LVM svarande bestämmelse om
uppgiftsskyldighel till utredning om ett barns behov av skydd kan undanröja
svårigheter av delta slag.

Den nya bestämmelsen i 71 § SoL har införts efler del alt
departementspromemorian remitterades. Genom den bestämmelsen har det blivit
möjligt alt i betydande utsträckning lämna uppgifter om underåriga lill
socialnämnden oberoende av föräldrarnas samtycke, om det behövs för all skydda
den underåriges intressen. Paragrafen gör det möjligt för socialnämnderna all
få uppgifter såväl från andra socialtjänslmyndigheler som från hälso- och sjukvården.
De önskemål som på denna punkt har förts fram under remissbehandlingen torde
därigenom i allt väsenfiigt vara tillgodosedda. I varje fall ser jag för min
del inte någon anledning att föreslå några ytterligare kompletteringar i detta
avseende.

Med anledning
av en fråga som har tagits upp av Landstingsförbundet vill jag påpeka all
uppgifter i t. ex. en sjukhusjournal som angår misstanke om all ett barn far
illa ofta torde lämnas ut till vederbörande socialnämnd med stöd av 71 § SoL.
Det torde också i viss utsträckning vara möjligt för nämnden alt vidarebefordra
sådana uppgifter till den av föräldrarna som inle har vårdnaden om barnet, t.
ex. om det är aktuellt med överflyttning av vårdnaden till den föräldern (jfr 1
kap. 5 § SekrL). Enhgt min mening kan del inte anses finnas behov av någon
regel som generellt föreskriver skyldighet för myndigheter alt lämna uppgifter
fill en förälder som inle har vårdnaden om sitt barn.

Jag vill i detta sammanhang slutligen erinra om alt
bestämmelsen i 1 kap. 5 § SekrL ger ett visst utrymme för att lämna ut
uppgifter frän hälso- och sjukvården och socialtjänsten i sådana fall då
samtycke inte föreligger. Efter de ändringar som har gjort i 71 § SoL torde
dock den förstnämnda bestämmelsen i huvudsak bli av betydelse när fråga
uppkommer om all

Prop. 1981/82:186 36

lämna ul uppgifter som angår andra än barn och ungdomar.

När det gäUer den andra frågan, nämligen i vilken
utsträckning uppgifter som ett bam har lämnat fill en myndighet kan lämnas ut
fill föräldrarna mol barnels önskemål, har i promemorian underslrukits all
föräldrar är skyldiga att sörja för sina barn och alt de skall utöva den
uppsikt över barnen som behövs med hänsyn fill barnens ålder och övriga
omständigheter. Det innebär att föräldrarna också har rätt all få del av
sekretessbelagda uppgifter som rör barnen. Del framhålls emellertid att
föräldrarna, när ett barn har uppnått en viss mognad och utveckUng i övrigt,
inte längre anses kunna göra anspråk på alt få veta vad barnet har berättat t.
ex. för en läkare eller en socialassistent. Någon åldersgräns finns inte
angiven till ledning för denna bedömning. Skälet härtill är naluriiglvis all
hänsyn måsle tas till barnels mognad och utveckling i övrigt, omständigheter
som ju ingalunda kan avgöras enbart med ledning av barnets ålder.

Jag kan för min del ansluta mig fill promemorians
synpunkter i detta avseende. Med anledning av vad ett par remissinstanser har
anfört vUl jag dock påpeka att det kan förekomma fall då del av hänsyn till
barnets bästa kan vara befogat att inte lämna ul vissa uppgifter lill
föräldrarna även om del är fråga om ganska små barn. Men jag instämmer i alla
händelser i uttalandet i promemorian alt frågan inte lämpar sig för en närmare
reglering.

2.3.2 Sekretess på skolans område

När del gäUer sekretess på skolans område (grundskolan och
vissa motsvarande skolformer samt gymnasieskolan) innebär sekretesslagen i
huvudsak följande.

För skolhälsovården gäller den vanliga hälso- och
sjukvårdssekrelessen enligt 7 kap. 1 § SekrL, I övrigt gäller sekretess i
skolans elevvårdande verksamhet. Här får man skilja mellan den särskilda
elevvården (7 kap. 9 § första stycket SekrL) och elevvården i övrigt (7 kap. 9
§ andra stycket SekrL).

Sekretessen i den särskilda elevvården lar sikte på
uppgifter hos skolpsykolog eller skolkurator och skall iakttas av dessa. Det är
naturligtvis i första hand uppgifter om eleverna som skyddas, men också
uppgifter av personlig natur som inhämtas om andra personer - föräldrar,
syskon, kamrater m. fl. - är sekretessbelagda. Vidare skyddas uppgifter som
hänför sig till psykologisk behandling eller till psykologiska undersökningar,
exempelvis psykologiska tester av olika slag. Sekretessen inom den särskilda
elevvården som bedrivs av psykologer och kuratorer gäller med omvänt skaderekvisit.
Sekretess är således det normala, och uppgifter får lämnas ut bara om det står
klart att detta kan ske utan risk för men för den som skyddas genom
bestämmelsen.

I skolans elewårdande verksamhet i övrigt föreskrivs
sekretess för uppgifter om personliga förhållanden. Denna sekretess gäller med
ett rakt

Prop. 1981/82:186 37

skaderekvisit, dvs. sekretessen gäller bara om del kan
antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs. Till den elevvårdande verksamheten hänförs sådant som rör
skolans strävanden alt förebygga uppkomsten av skolsvårigheter och andra
personliga problem för den enskilde eleven liksom skolans åtgärder för all
komma till rätta med de svårigheter som ändå uppslår. Begreppet elevvård rymmer
alltså verksamhet av ganska betydande omfattning. Uppgifter som kan vara
sekretessbelagda med slöd av dessa bestämmelser är uppgifter om elevernas
fysiska eller psykiska förutsättningar eller om deras uppträdande i skolan och
på fritiden.

Till elevvården räknas däremot inle uppgifter som hänför
sig tiU en elevs studiesituation i mera begränsad bemärkelse. Uppgifter om en
elevs studieresultat eller frånvaro från undervisningen är alltså i regel
offentliga. Delsamma gäller i fråga om antagning av elev fill utbildning.

Del är givet att skaderekvisiten innebär att uppgifter om
bl. a. eleverna i viss utsträckning kan lämnas till andra myndigheter. Så länge
man kan utgå från att berörda personer inte har något att invända mot all
uppgifter om dem lämnas ut gäller ingen sekretess för uppgifterna. Även om man
vid en skadebedömning finner att uppgifterna är sekretessbelagda, finns det
emellerfid vissa möjligheter alt lämna ut dem.

Både i fråga om den sekretess som gäller för psykologer
och kuratorer och i fråga om sekretessen inom elevvården i övrigt gäller att
uppgifter får lämnas fill andra myndigheter efter en intresseawägning enligt
generalklausulen, dvs. om intresset av att uppgifterna lämnas ut uppenbart är
större än intresset av att de hemlighålls (14 kap. 3 § SekrL).

Några av de remissinstanser som ullalar sig om sekretessen
på skolans område anser all sekretessen medför samarbelsproblem, bl. a. när del
gäller arbete i team med representanter från olika myndigheter.

Med anledning härav vill jag framhålla att sådana uppgifter
om en elev och ev. om hans närslående som i och för sig är sekretessbelagda
normalt inte bör lämnas ut annat än med samtycke från dem som uppgifterna rör.

I viss utsträckning kan dock, som jag nyss har nämnt,
sekretessbelagda uppgifter lämnas ul med stöd av generalklausulen. Denna gör
det möjUgt för t. ex. skolpsykologer och kuratorer att lämna information
exempelvis till en socialnämnd eller till en barn- och ungdomspyskialrisk
kUnik.

Generalklausulen är emellertid inte tillämplig på
uppgifter från skolhälsovården. Detta betyder dock inte alt det skulle vara
helt omöjligt alt vid behov lämna ut sekretessbelagda uppgifter därifrån. Om
del t. ex. uppkommer behov av all vidta åtgärder fill skydd för en elev, kan
uppgifter lämnas lill socialnämnden med stöd av 71 § SoL.

Det finns alltså relativt goda möjligheter att lämna ul
uppgifter från skolans område när delta verkligen är påkallat. Jag vill
emellertid understryka all del finns skäl all iaktta återhållsamhet med att
lämna uppgifter till myndigheter utanför skol- och vårdområdena.

Prop.
1981/82:186 38

Som någon remissinstans har påpekat är möjligheterna att
lämna uppgifter i den omvända riktningen, dvs. från socialtjänsten eller hälso-
och sjukvården, mer begränsade. Detta kan i praktiken medföra vissa olägenheter,
l. ex. när det gäller möjligheterna all utbyta information i en arbetsgrupp med
företrädare för olika myndigheter. Problemen bör dock inte överdrivas. Som
regel torde det vara möjligt all genomföra det erforderliga samarbetet utan
hinder av sekretessreglerna. Jag vill också understryka att ett syfte med den
nya sekretessregleringen på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens områden
har varit just att begränsa möjligheterna att lämna ul uppgifter även i
förhållande till myndigheter. Med hänsyn lill all de hittillsvarande
erfarenheterna av sekretess- och socialtjänstregleringen är så begränsade, är
jag f. n. inle beredd att föreslå några ändringar som ökar möjligheterna att
lämna uppgifter från socialtjänsten om hälso- och sjukvården till skolan.

Med
anledning av ett påpekande från en remissinstans vill jag framhålla att
skolhälsovården och skolans verksamhet i övrigt torde få hänföras lill sådana
olika verksamhetsgrenar inom skolan som är all betrakta som självständiga i
förhållande till varandra (jfr 1 kap. 3 § andra stycket SekrL). Sekretess lär
därför i och för sig gälla t. ex. i förhållandet mellan en skolläkare och en
skolkurator. Delta hindrar dock inle att ett visst utbyte av information kan
ske mellan läkare och kurator i enlighet med vad jag har sagt förut. Jag vill i
delta sammanhang också erinra om bestämmelsen i 1 kap. 5 § SekrL, som gör det
möjligt att lämna ut uppgifter till en annan myndighet, om det är nödvändigt
för alt den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Den
bestämmelsen är enligt 1 kap. 3 § andra stycket tillämplig också på
självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.

I övrigt är del svårt alt mer generellt uttala sig om i
vilken utsträckning del förekommer olika verksamhetsgrenar inom en och samma
skolmyndighet. Det torde emeUertid endast mer sällan förekomma en
organisatorisk uppdelning på olika verksamhetsgrenar med skilda slag av
verksamheter på skolans område, om man bortser från skolhälsovården. Den
naturliga utgångspunkten är att se den elevvårdande verksamheten och
undervisningssidan som en integrerad del av skolverksamheten. Normall kan man
därför säga att det i sekretesslagens mening finns endast en verksamhetsgren
inom en skolmyndighet. Här bortses då från skolhälsovården. Innebörden härav är
exempelvis all en skolkurator, som i sin verksamhet har inhämtat vissa
sekretessbelagda uppgifter om en elev vilka har betydelse för elevens
skolsituafion, kan lämna uppgifterna vidare till elevens klassföreståndare.

Med anledning av ell annat påpekande vill jag framhålla
att sekretesslagen inte reglerar vad som gäller för hanteringen av hemliga
uppgifter inom en myndighet eller en verksamhetsgren. Helt klart är att ett
fritt uppgiftsutbyle måste få förekomma mellan de personer som deltar i
handläggningen av ett ärende inom en myndighet. Det är därutöver närmast en
etisk fråga i vilken utsträckning hemliga uppgifter kan röjas inom en myndighet
eller en verksamhetsgren.

Prop. 1981/82:186 39

Sammanfattningsvis anser jag att del inte har kommit fram
sådana olägenheter med de nuvarande sekretessbestämmelserna på skolans område,
vare sig i fråga om uppgifter från skolan fill andra myndigheter eller i fråga
om uppgifter ufifrån fill skolan, all del finns skäl att föreslå några
lagändringar i detta avseende. Jag erinrar också om vad jag i del föregående
har uttalat om all ändra sekretesslagen innan fillräcklig erfarenhet av lagen
har vunnits (avsnitt 2.5).

2.3.3 Sekretess i ärenden om bostadsförmedling

Uppgifter om enskildas förhållanden är inte sekretessbelagda
hos de nämnder inom kommunerna som handlägger ärenden om bostadsförmedling.
Någon sekretess för sådana uppgifter gällde inte heller enligt äldre rätt.

Två remissinstanser, nämligen Svenska kommunförbundet och
stadskansliet i Stockholm, förordar att sekretess bör gälla i
bosladsförmedlingsären-den. De framhåller bl. a. aft åtskilliga uppgifter av
känslig natur förekommer i de s. k. förlursfallen. Dessa uppgifter har ofta
inhämtats från sociala myndigheter, kriminalvården och hälso- och sjukvården.
Hos dessa andra organ är uppgifterna normalt sekretessbelagda. Därfill kommer
alt uppgifter i ärenden om förtur i bostadskö hos de socialvårdande
myndigheterna, exempelvis i ärenden som rör ansökningar om pensionärsbostäder,
regelmässigt är sekretessbelagda.

För egen del anser jag att det i och för sig finns skäl
för att sekretess bör gälla för de känsligaste uppgifterna i ärenden om
bostadsförmedling. Å andra sidan finns här onekligen ett betydande
insynsinlresse. Det är naturligtvis av stor betydelse att allmänheten kan få
insyn i en myndighels verksamhet alt förmedla bosläder, i all synnerhet i fråga
om förlursärenden. Därtill kommer att någon sekretess inte gällde före den nya
sekretesslagen. Inte heller gjordes det gällande av remissinstanserna vid
fillkomsten av den nya sekretesslagen att del skulle finnas något behov av
sekretess i delta avseende. Med hänsyn härtill ställer jag mig f. n. något
tveksam till förslaget att nu införa sekretess på området. Frågan bör beredas
utförligare innan något förslag läggs fram. Jag avser alt remissbehandla de
båda remissyttrandena i denna del. Jag föreslår med andra ord nu ingen ändring
av sekretesslagen på denna punkt.

2.3.4 Vissa uppgifter för kommunal statistikproduktion

Stadskansliet i Stockholm påpekar all kommunens
utrednings- och stafistikkontor tidigare fick uppgifter, som ligger fill grund
för kontorets statistik, från statistiska centralbyrån (SCB). SCB uppges
emellertid numera ifrågasätta om uppgifterna kan lämnas till kommunen med
hänvisning till 9 kap, 4 § SekrL, Detta försvårar kommunens
stafislikproduktion. Fråga har

Prop. 1981/82:186 40

därför
uppstått om inte uppgiftsskyldighel bör föreskrivas för SCB.

Från
SCB har under hand uppgivits att sekretesslagen enligt SCB i och för sig inte
lägger hinder i vägen för all lämna ifrågavarande uppgifter lill kommunerna
(jfr 14 kap. 3 § SekrL). Anledningen fill SCB:s ställningstagande grundar sig
däremot på bedömningen att det är tveksamt om uppgifterna blir sekrelesskyddade
hos kommunerna enligt 9 kap. 4 § SekrL. Eftersom sekretess gäller för
uppgifterna hos SCB är del enligt SCB nödvändigt att sekretess gäller för samma
uppgifter även hos kommunerna, om uppgifterna lämnas dit. Så är t. ex.
förhållandet för uppgifter som SCB ufiämnar för forskningsändamål.

För
egen del vill jag framhålla att slatisliksekrelessen gäller i verksamhet hos
myndighet som avser framställning av slalisfik. Den stafisfikproduktion som SCB
bedriver är visserligen typisk för sådan verksamhet, men motsvarande
framställning av statistik förekommer också hos andra myndigheter.
Fömtsättningarna för statisliksekreless är all slatistikframsläll-ningen sker
ulan anknytning till något särskilt ärende och att verksamheten är organiserad
som en egen enhet eller liknande (prop. 1979/80:2, Del A, s. 263). Stockholms
kommuns utrednings- och statistikkontor torde uppfylla fömtsättningarna för att
statistiksekretessen är tillämplig. Delta torde också gäUa för kommuner ulan
egen statistikenhet, men där verksamheten med framställning av stafistik ändå
är avgränsad från annan verksamhet, i första hand sådan som avser enskilda
ärenden. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande uppgifter normalt kunna lämnas
ut av SCB till kommunerna med stöd av generalklausulen i 14 kap. 3 § SekrL. Jag
anser därför inte att del finns något behov av en regel om uppgiftsskyldighel i
ämnet.

2.3.5
Sekretess i kommunal planeringsverksamhet

Stadskansliet
i Stockholm framhåller alt sekretess kan gälla i en statlig myndighets
verksamhet som består i bl. a. planering med avseende på näringslivet. Någon
motsvarande sekretess påstås inle gälla i en kommunal myndighets planering (jfr
8 kap. 6 och 7 §§ SekrL), Enligt stadskansliet skulle kommunernas
planeringsverksamhet med avseende på näringslivet markant underlättas, om samma
sekretesskydd skulle gälla där som för de statliga myndigheterna.

För
egen del vill jag framhåUa alt sekretess kan gälla i kommunernas
planeringsverksamhet enligt bl. a. 8 kap. 3 § SekrL. I paragrafen regleras
sekretess angående uppgifter som lämnas i vissa planeringsfrågor m. m. Jag vill
också i delta sammanhang peka på alt den s. k. plansekretessen avskaffades så
sent som år 1978. Bl. a. ansågs att sekretessen stred mot kravet på offentlig
debatt (jfr prop. 1977/78:38, s. 31). Vad jag nu har sagt talar mot en så
generell utvidgning av sekretessen på del kommunala området som stadskansliet i
Stockholm efterlyser. Jag har emellertid förståelse för alt del i viss kommunal
planeringsverksamhet som rör

Prop. 1981/82:186 41

näringslivet kan finnas behov av att hemlighålla uppgifter
om enskildas affärs- och driftförhållanden. Ulan närmare utredning av frågan är
jag emellerfid inle beredd alt föreslå några ändringar i den gällande
ordningen. Efter samråd med chefen för kommundeparlemenlet har jag kommit fram
fill all frågan bör övervägas ytterligare i regeringskansliet. Jag avser alt
återkomma till frågan i lämpligt sammanhang.

2.3.6 Sekretess hos tUlsynsmyndighet i konkurs

Med anledning av ett förslag från Föreningen Sveriges
Kronofogdar om all sekretess bör gälla för uppgifter hos fillsynsmyndighet i
konkurs vill jag framhålla alt jag inle anser all det finns skäl att föreslå
någon sådan sekretess. Jag delar föredragande statsrådets synpunkter på denna
fråga i proposifionen fill den nya sekretesslagen (prop. 1979/80:2, Del A, s.
290).

2.3.7 År sekretessen tillämplig på praktikanter?

Socialstyrelsen lar upp frågan i vilken utsträckning
prakfikanler och vissa andra grupper omfattas av sekretessregleringen. Jag vill
med anledning härav erinra om all del i 1 kap. 6 § SekrL anges vilka personer
som omfattas av sekretesslagen. Bundna av sekretessen blir i första hand de som
är anställda hos en myndighet. Lagen omfattar emellertid även uppdragstagare
och likställda som har en viss anknytning fill en myndighet. För alt sådana personer
skall bli bundna av sekretessen fordras att de deltar i myndighetens verksamhet
för det allmännas räkning. Personer som i och för sin utbildning deltar i
arbetet på en myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten har som
regel en sådan anknytning lill myndigheten att de blir bundna av
sekretessregleringen; det arbete som de utför skulle i allmänhet kunna skötas
av den ordinarie personalen hos myndigheten. Annorlunda förhåller det sig med
sådana elever och studenter som endast besöker myndigheter i studiesyfte.
Gränsdragningsproblem kan givelvis uppkomma, men dessa får överlämnas till
rättstillämpningen, I alla händelser anser jag alt någon ändring i
sekretesslagen inte är påkallad.

Sekretesslagen
gäller i princip inle den som är anställd hos ell privat rättssubjekt. Om en
myndighet har träffat avtal om t. ex. viss experthjälp med ett enskilt företag,
kan del emellertid te sig naturligt att arbetstagarna hos företaget får lyda
under bestämmelserna i sekretesslagen. Som exempel nämns i förarbetena fill
sekretesslagen att en arbetstagare har ställts till en myndighets förfogande
och deltar i dess verksamhet på samma sätt som om myndigheten hade ingått
uppdragsavtal med vederbörande själv. Det är med tanke på sådana och liknande
fall som 6 § angetts gälla även den som på "annan liknande grund"
deltar i en myndighets verksamhet (prop. 1979/80:2, Del A, s. 128).

Mot bakgrund av det anförda kan konstateras alt t, ex,
personal från en

Prop. 1981/82:186 42

konlorislförening eller ett bevakningsföretag som regel
inte torde vara bundna av sekretesslagen. Jag vill emellertid erinra om all det
oftast är möjligt att undvika olägenheter som kan uppkomma till följd härav
anfingen genom att del enskilda företaget sluter avtal med sina anställda om
tystnadsplikt eller genom att en myndighet ställer upp förbehåll om att
uppgifter som arbetstagare som inte är offentliga funktionärer får kännedom om
i sin verksamhet inte får röjas för utomstående (jfr 14 kap. 9 § SekrL). Detta
förfarande kan tillämpas t, ex, när en myndighet anlitar en skrivbyrå för
utskrift av handlingar som innehåller sekretessbelagda uppgifter. Enligt min
mening finns det inte behov av någon ytterligare lagregel i detta avseende.

2.3.8 Sekretess för uppgifter i ansökan om att en
sjukjournal skall förstöras

Socialstyrelsen har väckt frågan huruvida sekretess gäller
för sådana uppgifter om någons personliga förhållanden som lämnas i en ansökan
fill socialstyrelsen om att en sjukjournal skall förstöras (jfr 11 §
lillsynslagen). Enligt socialstyrelsen bör 7 kap. 1 § SekrL vara tillämplig.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning att sekretess kan
gälla för sådana uppgifter enligt 7 kap. 1 § SekrL, I denna paragrafs andra
stycke föreskrivs att sekretessen enligt första stycket också gäller i den särskilda
tillsynen över hälso- och sjukvården. Socialstyrelsens befattning med ärenden
enligt 11 § tillsynslagen får anses ske inom ramen för styrelsens
tillsynsverksamhet, Nägra ytterligare föreskrifter i ämnet behövs enligt min
mening inte.

2.3.9 Sekretess till skydd för offentliga funktionärer i
vissa faU

Socialstyrelsen anser att bestämmelserna i 7 kap. 6 §
SekrL till skydd för den som lämnar uppgifter till hälso- och
sjukvårdsmyndigheterna eller socialtjänstmyndighelerna om andras förhållanden
även skall omfatta offentliga funktionärer som gör anmälan i tjänsten.

Jag vill erinra om att de ifrågavarande bestämmelserna har
utformats just med avsikten att de inte skall vara tillämpliga i fråga om
anmälan m, m, som görs av en myndighet eller av en offentlig funktionär i
tjänsten. Enligt min mening bör offentliga funktionärer inle ha något
anonymitetsskydd i förevarande fall. Jag är därför inte beredd att föreslå
någon ändring på denna punkt.

2.3.10 Sekretess för uppgifter i vissa anmälningar enligt
sjukvårdskungörelsen

Socialstyrelsen tar upp frågan huruvida sekretess gäller
för uppgifter i en anmälan till socialstyrelsen enligt 10 § tredje stycket
sjukvårdskungörelsen

Prop. 1981/82:186 43

(1972:676), den s, k, lex Maria, Om någon åsamkas
allvarlig skada eller sjukdom i samband med behandling på sjukhus eller
anledning föreligger att befara att sådan skada eller sjukdom senare uppkommer
på grund av behandlingen, skall överläkaren enligt 31 § 6 sjukvårdskungörelsen
underrätta chefsläkaren eller styresmannen om förhållandet. Sjukhusledningen
skall vidare enligt 10 § tredje stycket underrätta socialstyrelsen och polisen.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning att uppgifterna i
en anmälan fill socialstyrelsen kan vara sekretessbelagda enligt 7 kap, 1 §
andra stycket SekrL, Görs däremot en anmälan fill hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, är själva anmälan, som styrelsen påpekar, en offentlig handling
(7 kap, 2 § 4 SekrL). Nämnden har en domstolsliknande karaktär. Därför är det
särskilt viktigt att allmänheten har viss insyn i nämndens verksamhet.

2.3.11 Partssekretessen hos utskrivningsnämnderna m. m.

Socialstyrelsen har, med hänvisning till 18 och 24 §§
lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, påpekat
att även nära anhöriga lill en patient kan besvära sig över exempelvis en
utskrivnings-nämnds beslut om vägrad utskrivning. Eftersom de därigenom kan få
ställning som part kan de med slöd av 14 kap. 5 § SekrL få del av uppgifter
rörande patienten som annars hade varit sekretessbelagda för dem enligt 7 kap,
1 § SekrL. Socialstyrelsen anser att de anhöriga inle bör ha en sådan rätt till
insyn. Styrelsen erinrar också om alt besvär - kommunalbesvär - kan anföras av
envar i kommunen över ett beslut enligt 5 § SoL om alt slöd och hjälp skall ges
ål en enskild. Eftersom den klagande därigenom får ställning som part kan han
få del av uppgifter om den enskilde som annars hade varit sekretessbelagda för
honom enligt 7 kap, 4 § SekrL, Styrelsen anser att sådan rätt till insyn inte
heller här bör föreligga.

När det gäller tillämpningen av 14 kap, 5 § SekrL, som
innehåller bestämmelser om parters rätt till insyn i mål och ärenden, vill jag
erinra om att paragrafen inle reglerar en myndighets skyldighet alt lämna ul
handlingar eller uppgifter i annan form. Huruvida en part är berättigad att få
del av material i ell mål eller ärende framgår av regler i annan lag eller av
rättspraxis eller allmänna principer om förfarandet vid myndigheter, I
paragrafen är en sådan rätt förutsatt. Vad 14 kap, 5 § reglerar är alltså
kollisionen mellan den rätt till partsinsyn som kan finnas föreskriven på annat
håll än i sekretesslagen och sekretesslagens bestämmelser om sekretess.

De fall som tas upp av socialstyrelsen gäller
handläggningen av ärenden hos utskrivningsnämnder och socialnämnder.
Förvaltningslagen (1971:290), FL, reglerar handläggningen av ärenden hos
förvaltningsmyndigheterna. Utskrivningsnämnderna och socialnämnderna är exempel
på förvaltningsmyndigheter, I ett ärende hos en kommunal myndighet är dock
förvaltningslagen inte tillämplig om ärendet avgörs genom ett beslut som
överklagas

Prop.
1981/82:186 44

genom kommunalbesvär. Ett beslut enligt 5 § SoL kan bara
överklagas genom kommunalbesvär, I princip är alltså förvaltningslagen inle
tillämplig på handläggningen av ärenden enligt 5 § SoL. I 54 § SoL har
emellerfid föreskrivits att vissa bestämmelser i förvaltningslagen, bl. a. 14 §
om parts rätt fill insyn, skall gälla i alla ärenden hos en socialnämnd som
avser myndighetsutövning mol en enskild. Detta gäller alltså oavsett om
beslutet i ärendet överklagas genom förvallningsbesvär eller kommunalbesvär.
Del sagda innebär att frågor om parts rätt fill insyn skaU handläggas enhgt
förvaltningslagen både i ärenden hos en utskrivningsnämnd om utskrivning och i sådana
ärenden enligt 5 § SoL hos en socialnämnd som innebär myndighetsutövning mot
enskild.

114 § FL föreskrivs all sökande, klagande eller annan part
har rätt att ta del av del som tillförts ärendet med de begränsningar som
följer av 14 kap. 5 § SekrL. Enligt den sistnämnda paragrafen får handling
eller annat material inle lämnas ul i den mån "del av hänsyn till allmänt
eller enskilt intresse är av synnerlig vikt alt sekretessbelagd uppgift i
materialet inle röjs". Om en myndighet med tillämpning av denna
bestämmelse inle anser sig kunna lämna ul en sekretessbelagd uppgift till den
som är part i ärendet, skall myndigheten på annat sätt lämna denne upplysning
om vad materialet innehåller i den mån det behövs för alt parten skall kunna ta
lill vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som
sekretessen skall skydda.

När det gäller frågan om en parts insyn i ärenden hos en
utskrivningsnämnd vill jag erinra om alt den nya sekretessregleringen på denna
punkt inte har medfört några nyheter jämfört med tidigare ordning. Av vad jag
nyss har sagt framgår att del finns ganska små möjligheter att begränsa insynen
för en part, även om parten inle är identisk med den som ärendet rör. Jag vill
inle bestrida att detta i vissa fall kan tänkas leda lill ölägenheter av del
slag socialstyrelsen har berört. Olägenheterna är enligt min mening dock inte
så betydande alt det finns skäl att f. n. föreslå någon lagändring.Frågan om en
parts insyn i ärenden enligt 5 § SoL hos en socialnämnd rör egentligen närmast
den princip som har kommit till uttryck i 54 § SoL, där det föreskrivs att
vissa bestämmelser i förvaltningslagen skall gälla även i sådana ärenden som
överklagas genom kommunalbesvär trols att sådana ärenden normalt är undantagna
från förvaltningslagens tillämpningsområde. Det problem som socialstyrelsen nu
pekar pä när del gäller insyn i en socialnämnds verksamhet rör i första hand
utformningen av socialtjänstlagens bestämmelser och förhållandet mellan dessa
bestämmelser och förvaltningslagen. Denna fråga, som egentligen inte är en
sekretessfråga, bör inle tas upp i detta lagstiftningsärende.

Sammanfattningsvis är jag inte beredd att nu föreslå några
ändringar med anledning av socialstyrelsens påpekanden i denna del.

Prop. 1981/82:186 45

2.3.12 Skyldighet att lämna uppgifter tiU
socialstyrelsens råd för vissa rättsliga

sociala och medicinska frågor

Socialstyrelsen påpekar att socialstyrelsens råd för vissa
rättsliga sociala och medicinska frågor som regel måsle infordra äldre
sjukjournaler för att kunna avge yttranden på begäran av en myndighet. I sådant
fall då sekretess gäller för uppgifterna i journalerna, kan dessa normall inte
lämnas fill rådet. Socialstyrelsen hemställer därför att en regel om skyldighet
all lämna uppgifter på rådels begäran införs.

Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och
medicinska frågor har enligt 12 § förordningen (1981:683) med instruktion för
socialstyrelsen lill uppgift att handlägga vissa typer av ärenden hos
socialstyrelsen. Rådet handlägger rättsmedicinska ärenden, ärenden om
fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd fill ingrepp i könsorgan
enligt lagen (1972:119) om fastställande av könsfillhörighel i vissa fall, ■
ärenden om tillstånd fill sterilisering, kastrering, ingående av äktenskap och
abort samt andra ärenden i vilka socialstyrelsen på begäran av en myndighet
skall avge utlåtande om någons hälsotillstånd (29 §).

Något hinder för socialstyrelsen att få del av journaler i
den ifrågavarande typen av ärenden torde i huvudsak inle ha förelegat före den
nya sekretesslagens tillkomst. Eftersom del inle finns någon anledning alt
åstadkomma någon förändring på denna punkt, anser jag att del bör införas en
regel om skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal alt lämna ut uppgifter ur
sjukjournaler o. d. lill rådet för vissa rättsliga sociala och medicinska
frågor när det behövs för alt rådet skall kunna fullgöra sin verksamhet.
Uppgiftsskyldighelen, som bör gälla personal i både aUmän och enskild tjänst,
måste föreskrivas i lag, lämpligen i tillsynslagen. Jag vill här fillägga alt
uppgifterna normall är sekretessbelagda hos rådet med stöd av 7 kap, 1 § SekrL.

2.3.13 Meddelarfriheten på vårdområdet

Psykiatriska nämnden anser alt det är oklart i vilken
omfattning meddelarfrihel råder på hälso- och sjukvårdsområdet.

Omfattningen
av meddelarfriheten inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten regleras,
såvitt nu är av intresse, i 16 kap. 1 § SekrL. Där framgår att det med ett
undantag inle råder någon meddelarfrihel för uppgifter som är sekretessbelagda
enligt 7 kap. 1 eller 4 § SekrL. Meddelarfrihel gäller endast beträffande
uppgifter som, hänför sig lill verkställigheten av ett beslut om
omhändertagande eller av ett beslut om vård utan samtycke, dvs. beslut om
frihetsberövande. Med beslut om vård ulan samtycke avses beslut om vård
oberoende av samtycke enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård, LVU
och LVM.

Med verkställighet av ell beslut om frihetsberövande avses
de olika åtgärder som vidtas för att genomföra frihetsberövandet. Att en
intagen får

Prop.
1981/82:186 46

permission eller hålls isolerad är exempel på
verkställighetsåtgärder. Åven en patients medicinering eller ett beslut om all
en patient har meddelats besöksförbud är omständigheter som kan hänföras till
verkställigheten. Däremot kan knappast uppgifter om en patients diagnos anses
avse verkställigheten av ett beslut om frihetsberövande. Enligt min mening har
området för meddelarfriheten preciserats på ett godtagbart sätt. Del finns
därför inte anledning att föreslå några kompletterande bestämmelser på denna
punkt. F. ö. övervägs hela frågan om meddelarfrihetens omfattning av
yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10).

2.3.14 Sekretess för vissa beslut av psykiatriska nämnden
m.fl.

Psykiatriska nämnden föreslår alt beslutsoffentligheten
enligt 7 kap, 2 § 1 SekrL begränsas fill beslut som angår frihetsberövande
åtgärder. Enligt psykiatriska nämnden fattar de nämnder som avses i punkten
även beslut som inte rör frihetsberövande åtgärder. Det kan vara beslut om
avvisande av allmänna klagomål över vården, som det inle ankommer på nämnderna
att avgöra och andra beslut av liknande slag.

För egen del anser jag att det inte finns något behov av
sekretess i de fall nämnden åsyftar. Någon ändring föreslås därför inle,

1 detta sammanhang vill jag tillägga all jag inte heller
anser det påkallat alt, som socialstyrelsen förordar, ändra uttrycket
"lagsfiftningen om viss psykiatrisk vård" i 7 kap, 2 § 2 och 19 §
första stycket 2 SekrL till "lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall".

2.3.15 Uppgifter tiU grund för beslut om sluten
psykiatrisk vård

Psykiatriska nämnden anser att det behövs lättnader i
sekretessen så att en tjänsteman, som blir medveten om alt en person är i
oundgängligt behov av sluten psykiatrisk vård, kan lämna sådana uppgifter som
leder fill alt vården kommer till stånd.

För egen del anser jag att det inle finns något behov av
föreskrifter om sådana lättnader i sekretessen som nämnden efterlyser. I första
hand torde 1 kap. 5 § SekrL göra del möjligt alt lämna uppgifter i här aktuella
situationer. Därfill kommer att sekretessen kan brytas i nödsituationer. En
socialtjänsteman kan t. ex. lämna ul uppgifter om en klient om del är nödvändigt
för all avvärja fara för liv eller hälsa (jfr 24 kap. 4 § brottsbalken).

2.3.16 Register inom socialtjänsten

Länsstyrelsen i Östergötlands län och socialförvaltningen
i Norrköping påpekar att personakter inom socialtjänsten måsle förvaras där
handläggarna finns. Många gånger behöver emellertid personalen på annat håll,
exempelvis på gruppcentraler och förskolor, fillgång till uppgifter ur

Prop. 1981/82:186 47

personakterna. Dessa uppgifter borde kunna tas in i ett
register av typ servicekortsom förvaras hos gruppcentralen eller förskolan.

Frågan om
vad som farstå i olika slags personregister inom socialtjänsten-personakter med
sökregister och sammanställningar av klientuppgifler -regleras i
socialtjänsfiagen. Till register av del sistnämnda slaget räknas bl. a.
korlregister över utbetalningar, bevakningsregister av olika slag och
servicekorl. I sådana register får inle tas in integritetskänsliga uppgifter
rörande t. ex. sjukdom, arbetsförmåga, missbruk, kriminalitet (59 § SoL).
Angående bakgrunden härtill kan hänvisas lill socialutredningens slutbetänkande
(SOU 1977:40 s. 740). Del saknas anledning alt i detta sammanhang överväga
ändringar i dessa regler. Här kan dock framhållas att del endast mera sällan
inom förvaltningen under en socialnämnd eller inom en förvaltning som är
gemensam för flera nämnder lär förekomma en organisatorisk uppdelning på olika
verksamhetsgrenar med skilda slag av verksamheter (jfr 1 kap. 3 § SekrL). Om en
sådan uppdelning inte finns, kan sekretessbelagda uppgifter i princip lämnas
fritt inom förvaltningen. Som exempel på alt självständiga verksamhetsgrenar i
sekretesslagens mening ändå förekommer inom en förvaltning, kan nämnas de fall
då hälso- och sjukvårdsverksamhet bedrivs inom ramen för socialtjänsten. Detta
är fallet vid de alkoholpolikliniker som socialnämnden är huvudman för.

2.3.17 Sekretessen hos förtroendenämnderna

Landstingsförbundet lar upp frågan om sekretess hos sådana
förtroendenämnder som skall finnas inom hälso- och sjukvården enligt en
särskild lag (1980:12) och efterlyser en precisering av sekretessen. Med
anledning härav vill jag framhålla att sekretessen enligt 7 kap. 1 § SekrL
gäller för ledamöter av och tjänstemän vid de nyinrättade förtroendenämnderna.
Enligt min mening är denna reglering tillräcklig,

2.3.18 Sekretess i ärenden som remitteras från hälso-
och sjukvårdens

ansvarsnämnd

Med anledning av ett önskemål från Landstingsförbundet om
förtydligande av bestämmelserna i 7 kap, 2 § 4 SekrL vill jag påpeka att dessa
bestämmelser gör undantag för sekretessen såvitt avser anmälan och beslut i
ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom hälso- och sjukvården.
Sådana anmälningar och beslut är alltså offentliga handlingar. Ansvars- och
behörighetsfrågorna handläggs av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Remitteras en anmälan fill sjukvårdshuvudmannen, gäller ingen sekretess för
anmälningen hos sjukvårdshuvudmannen även om huvudmannens verksamhet såvitt rör
remissen kan hänföras till den särskilda tillsyn över hälso- och sjukvården som
avses i 7 kap, 1 § andra stycket. Något förtydligande på denna punkt torde inte
behövas.

Prop. 1981/82:186 48

2.3.19 Behovet av information

Några remissinstanser tar upp frågan om behovet av
information. Med anledning därav vill jag framhålla alt jag anser det vara av
yttersta vikt all informafion sprids bland myndighetema om
sekretesslagstiftningens innehåll. Ell omfattande informafionsarbele har också
bedrivits av justifiedepartementet och andra myndigheter.
Justitiedepartementet har bl, a, gett ul en broschyr i vilken kortfattat
redogörs för sekretesslagen. Företrädare för departementet har informerat ute
på myndigheterna om den nya lagstiftningen. Flera av de centrala myndigheter
som särskilt berörs av lagstiftningen har gett ut allmänna råd. Det är givetvis
angeläget all mer omfattande ändringar i sekretesslagstiftningen kompletteras
med information fiU dem som har att tillämpa sekretesslagen. Del är därför
vikfigt att myndigheterna ser till att nödvändig informafion ges de anställda.

2.4 Andra sekretessfrågor

2.4.1 Sekretess till skydd för den vård- eller
behandlingsbehövande själv m. m.

Äldre rätt och gällande rätt

Enligt 1937 års sekretesslag var handlingar i ärenden
rörande bl. a. hälso-och sjukvård saml ärenden rörande allmän försäkringskassas
verksamhet hemliga såvitt gällde en enskilds personliga förhållanden. Förelåg
trygghet att utlämnande inte skulle missbrukas till skada eller förklenande för
den enskilde, kunde dock en handling med sådana uppgifter lämnas ul (14 §
första stycket). Vidare gällde alt en handling som omfattades av denna
sekretess fick undanhållas den som handlingen gällde, om den angick patientens
vård eller behandling e. d. och det fanns grundad anledning alt anta att
ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas genom alt handlingen
lämnades ul (14 § andra stycket).

Om en handling som avsågs i 14 § första stycket angick
någons vård eller behandling e. d., kunde den undanhållas den som avsågs med
handlingen också om del fanns gmndad anledning att anta all någons personliga
säkerhet skulle sältas i fara genom all handlingen lämnades ut (14 § andra
stycket). I del här fallet gällde del alltså all skydda en uppgiftslämnare,
inle den vård-eller behandlingsbehövande själv.

I 14 § andra stycket fanns också bestämmelser om att handlingar,
som utvisade vem som hade gjort en anmälan eller annars hade lämnat
upplysningar i bl. a. barnavårds- eller nyklerhetsvårdsärenden, kunde hållas
hemliga, om det fanns grundad anledning att anta att den som anmälan eller
upplysningen avsåg skulle missbruka vad han fick vela fill skada för annan
person.

Enligt den nya sekretesslagen gäller sekretess inom hälso-
och sjukvården

Prop. 1981/82:186 49

för uppgifter om enskilds hälsofillstånd eller andra
personliga förhållanden, om del inte står klart alt uppgifterna kan röjas utan
att den enskilde eller någon honom närstående lider men (7 kap. 1 §).

Sekretess som är föreskriven lUI skydd för en enskild
gäller enligt huvudregeln inte gentemot den enskilde själv (14 kap. 4 § SekrL).
Regeln är emellertid inte ulan undantag. Hälso- och sjukvårdssekretessen gäller
också i förhållande lill den vård- eller behandlingsbehövande själv för uppgift
om hans hälsotillstånd, om del med hänsyn till ändamålet med vården eller
behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inle lämnas fill honom (7 kap.

3 §). Detta undantag gäller endast sekretessen på hälso-
och sjukvårdsom

rådet.

I den nya sekretesslagen innehåller 7 kap. 6 §
bestämmelser fiU skydd för den som lämnar uppgifter om andras förhållanden till
myndigheter inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänsten. Föremålet för
sekretessen är "anmälan eller annan utsaga" av en enskild om någons
hälsofillstånd eUer andra personliga förhållanden. Sekretess gäller om del kan
antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit
utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt
men om uppgiften röjs.

Framställningen från Stockholms läns allmänna
försäkringskassa

I framställningen till jusfitiedepartementet den 24 april
1981 framhåller Stockholms läns allmänna försäkringskassa all det efter den nya
sekretesslagens ikraftträdande inle finns någon möjlighel all hindra en
enskild från all la del av uppgifter om sig själv hos försäkringskassan. Enligt
kassan är det väsentUgt att en försäkringskassa inte behöver lämna ut sådana
uppgifter om en enskild som inom sjukvården har bedömts vara så känsliga att de
inte skulle lämnas ul där. I annat fall finns det en uppenbar risk för att de
läkarutlåtanden kassan infordrar för att kunna bedöma en enskilds rätt till
socialförsäkringsförmåner måste utformas på ett sådant sätt all de utgör ett
ofullständigt underlag för ell rikfigt beslut från kassans sida. Försäkringskassan
föreslår därför ändringar i sekretesslagen så att uppgifter hos bl. a. kassorna
om en enskild under speciella förhållanden skaU kunna hållas hemliga också för
den enskilde själv. Försäkringskassan föreslår vidare, utan någon motivering,
att sekretess lill skydd för anmälare skall kunna gälla inte bara inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten utan också hos bl. a. försäkringskassorna.
Beträffande framställningens närmare innehåll hänvisas till bilaga 3.

Remissyttrandena

Nästan alla remissinstanser tillstyrker i princip
försäkringskassans förslag att sekretesslagen kompletteras så alt sekretess
kommer att gälla hos bl. a.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Prop. 1981/82:186 50

försäkringskassorna i förhållande fill den enskilde själv
och till skydd för en anmälare.. Några remissinstanser förordar alt sekretessen
skall kunna gälla också hos andra myndigheter. Remissinstansernas synpunkter
framgår närmare av bilaga 4.

Föredraganden

Bestämmelserna i 7 kap. 3 § SekrL om sekretess gentemot
den vård- eller behandlingsbehövande själv gäller primärt endast inom hälso-
och sjukvårdsområdet. Äldre rätt innebar att handlingar i ärenden rörande bl.
a. hälso-och sjukvård och allmän försäkring kunde hållas hemliga för den
enskilde själv hos i princip alla myndigheter. Under förarbetena till
sekretesslagen förutsatte man emellertid att sekretess i förhållande till den
vård- eller behandlingsbehövande själv behövdes endast på hälso- och
sjukvårdsområdet. Konstrukfionen i promemorian (Ds Ju 1977:11)
Handhngssekreless och tystnadsplikt byggde på denna tanke. Inle någon
remissinstans anmärkte på promemorians lösning i denna del.

Bestämmelserna
i 7 kap. 6 § SekrL om sekretess för anmälan eller annan utsaga av enskild
gäller inom såväl hälso- och sjukvårdsområdet som socialljänstområdet. Äldre
rätt föreskrev även här en längre gående sekretess. Sålunda kunde handlingar i
ärenden rörande bl. a. hälso- och sjukvård och allmän försäkring saml
handlingar som visade t. ex. vem som hade gjort en anmälan i ell ärende rörande
samhällets barnavård hållas hemliga inom hela det aUmännas verksamhet. Åven här
förehgger aUlså en skillnad jämfört med tidigare ordning. Utgångspunkten för
gällande rätts ståndpunkt var all något sekrelessbehov för anmälningar tiU
hälso- och sjukvården eller socialtjänsten inte förelåg utanför dessa områden.
Denna ståndpunkt godtogs också av remissinstanserna i
sekrelesslagstiflningsären-del.

Remissutfallet
av försäkringskassans framställning visar alt det finns behov av sekretess
såväl i förhållande till den vård- eller behandlingsbehövande själv som tUl
skydd för en anmälare åven utanför de områden som den nuvarande sekretesslagen
anger. Enligt min mening finns del därför anledning att vidga del
sekretessbelagda området och därmed närma sig den ordning som tidigare gällde.

Av vad som
har framkommit under remissbehandlingen framgår att del i första hand är på
socialförsäkringsområdet som del behövs regler om sekretess i förhållande till
den enskilde själv och till skydd för anmälare. Ett par remissinstanser
förordar visserligen närmast att sekretess av nu nämnt slag bör gälla inom hela
det aUmännas verksamhet. Jag känner mig för egen del tveksam till om det finns
något praktiskt behov av en så långtgående utvidgning av sekretessen. Jag vill
i sammanhanget erinra om all sekretessen enligt 7 kap. 3 och 6 §§ i viss
utsträckning kan överföras lill domstol (jfr 12 kap. 1 §). Vidare finns regler
fill skydd för anmälare redan nu i 7 kap. 20 §och

Prop. 1981/82:186 51

9
kap. 17 § SekrL. De regler som jag nu förordar bör därför gälla hos de
myndigheter som avses i 7 kap. 7 § SekrL, alltså i första hand de allmänna
försäkringskassorna, riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolarna. Reglerna
bör tas in i den sistnämnda paragrafen och utformas som primära sekretessregler
efler förebild i 7 kap. 3 och 6 §§.

2.4.2
Uppgifter för inkassoverksamhet

I
delta avsnitt övervägs behovet av författningsändringar för alt enskilda skall
få tillgång fill uppgifter som behövs för alt bedriva inkassoverksamhet. Av
särskUt intresse i delta sammanhang är uppgifter om gäldenärens adress saml om
dennes arbetsgivare och arbetsgivarens adress. Sistnämnda uppgifter behövs bl.
a. för att utmätning i lön skall kunna äga mm. De aktuella uppgifterna torde
oftast efterfrågas hos de allmänna försäkringskassorna och poslen.

Äldre
och gällande rätt

I
fråga om uppgifter hos de allmänna försäkringskassorna föreskrevs i 14 § 1937
års sekretesslag skydd för handhngar i ärenden som rörde aUmän försäkring eller
arbetsskadeförsäkring eller eljest riksförsäkringsverkets eller allmän
försäkringskassas verksamhet, såvitt handhngarna angick enskildas personliga
förhållanden. Handhngarna fick dock lämnas ut, om trygghet kunde anses vara för
handen att utlämnandet inle skulle komma all missbmkas fill skada eller
förklenande för de enskilda eller deras nära anhöriga.

Enligt 18 kap. 28 § lagen
om aUmän försäkring (1962:381) gäUde tystnadsplikt för befattningshavare m. fl.
hos de allmänna försäkringskassorna i fråga om vad de under sin verksamhet där
hade erfarit om enskildas personliga förhållanden. Tystnadsplikten var
begränsad genom ett obehörighetsrekvisit.

Det är svårt att säkert
ange i vilken utsträckning de här redovisade föreskrifterna hindrade
försäkringskassorna alt lämna uppgifter om en gäldenärs adress m, m. lill ett
inkassoförelag, I 14 § 1937 års sekretesslag talades om personliga
förhållanden. Enligt äldre praxis torde adressuppgifter och liknande normalt
sett harmlösa uppgifter inle ha ansetts som sådana personliga förhållanden som
avsågs i 14 § 1937 års sekretesslag. Med del synsättet saknades alltså
sekretesskydd. Senare lids uppfattning var dock nog den alt adressuppgifter m.
m. i och för sig kunde ses som personliga förhållanden (jfr Strömberg om 13 §
1937 års sekretesslag i Förvaltnings-rättslig fidskrift 1980 s. 151 ff).

En
närliggande fråga gällde tolkningen av del skaderekvisit som begränsade
handlingssekrelessen. Förmodligen kunde det anses leda fill "skada eller
förklenande" för en enskild, om en handling, som innehöll den

Prop. 1981/82:186 52

enskildes adress, lämnades ul för indrivningsändamål.
Tanken skulle då närmast vara den att det ligger nära till hands att anse varje
användning, som slår i strid med vad den enskilde har förutsatt, medföra skada
(ang. den närmare tolkningen av skaderekvisilel kan hänvisas till Welamson,
Läkar-sekretessen, s. 113 ff). Vad gäller lystnadspliklsföreskriften kan pekas
på att även den innehöll uttrycket personliga förhållanden. Uttrycket torde i
huvudsak ha haft samma innebörd som i 1937 års sekretesslag. Åven när det
gällde tolkningen av obehörighetsrekvisitet fick nog viss ledning hämtas från
1937 års sekretesslag.

I fråga om uppgifter hos posten föreskrevs i 28 § 1937 års
sekretesslag att sådana handlingar hos statlig eller kommunal anstalt för
samfärdsel som avsåg samfärdseln inte fick lämnas ut om de angick "deras
angelägenheter som anhta eller eljest träda i beröring med anstalten".
Handlingarna fick dock lämnas ut om trygghet kunde anses vara för handen att
ufiämnandet inle skulle komma all missbrukas lill skada för dem som hade
anlitat anstalten.

Enligt poslsladgan skulle en posttjänsteman bl. a. iaktta
förtegenhet om vad han fick vela om postkundernas angelägenheter (15 § allmänna
poststadgan).

Av förarbetena lill 28 § 1937 års sekretesslag framgår all
bestämmelserna där åsyftade dels enskildas affärsangelägenheter i förbindelse
med en allmän kommunikalionsanslall, dels enskildas angelägenheter av mera
personhg natur, som fidningsprenumeralioner genom postverket och
sovplalsreserva-lioner hos statens järnvägar. TiU den sistnämnda kategorin
hörde också uppgifter om enskildas telefonnummer eller innehav av TV-licens.

Inle heller de här redovisade sekretessföreskriflerna för
postverket gav helt klart besked om postens möjUgheter att lämna ut uppgifter
om en gäldenärs adress m. m. för indrivningsändamål. Under uttrycket "angelägenheter",
som förekom i båda föreskrifterna, föll förmodligen uppgifter om kunders
adresser. Huruvida dessa uppgifter var hemliga berodde alltså på om övriga
rekvisit för sekretess var uppfyllda. Måhända kan även här hävdas alt varje
användning, som stod i strid med vad den enskilde förutsatt, ansågs medföra
skada.

I den nya sekretesslagen regleras sekretessen för de
allmänna försäkringskassorna och poslen i 7 kap. 7 § resp. 9 kap. 8 §.

Enhgt 7 kap. 7 § SekrL gäller sekretess hos en allmän
försäkringskassa för uppgifter om någons hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas alt den som uppgiften rör eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs. Med uttrycket personliga förhållanden
avses bl. a. en persons adress (prop. 1979/80:2, Del A, s. 84 och 190).

Enligt 9
kap. 8 § tredje stycket gäller sekretess hos bl. a. postverket och televerket
för uppgifter som angår en enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten, om
del inle slår klart att uppgiften kan röjas utan alt den enskilde lider skada
eller men. Bestämmelsen omfattar bl. a. uppgifter om en

Prop. 1981/82:186 53

persons adress (prop. 1979/80:2, Del A, s. 275).

När det gäller tolkningen av skaderekvisiten i de båda
pragraferna kan hänvisas lill följande uttalande av föredragande statsrådet i
proposifionen med förslag fill ny sekretesslag (prop. 1979/80:2, Del A, s. 83).

"Uttrycket men har liksom i promemorieförslaget getts
en mycket vid innebörd. I första hand åsyftas sådana skador som alt någon blir
utsatt för andras missaktning, om hans personliga förhållanden blir kända.
Redan den omständigheten atf vissa personer känner till en för någon enskild
ömtålig uppgift kan enligt min mening i många fall anses vara tillräckligt för
att medföra men. Utgångspunkten för en bedömning av om men förehgger måste
således vara den berörda personens egen upplevelse. Bedömningen måste
självfallet i viss utsträckning kunna korrigeras på grundval av gängse
värderingar i samhället. Enbart det förhållandet all en person tycker att det i
största allmänhet är obehagligt att andra vet var han bor kan t. ex. inte anses
innebära men i här avsedd bemärkelse.

Enhgt min mening är det ofrånkomligt att helt rättsenliga
åtgärder ibland kan få bedömas som skada eller men. I promemorian har som exempel
på sådana faU nämnts att någon blivit föremål för framgångsrika indrivningsåtgärder
eller att någon blivit salt i fängelse, inlagen för sluten psykiatrisk vård
eller ställd under övervakning. Denna ståndpunkt är nödvändig för alt sekretess
skall kunna upprätthållas även myndigheter emellan."

Beträffande tolkningen av skaderekvisilel i 9 kap. 8 §
tredje stycket SekrL kan också hänvisas till följande uttalande i samma
proposition (Del A, s. 274

f).

"En förutsättning för sekretess är att del inte måsle
antas alt uppgiften kan röjas utan skada och men för den enskilde. Hemliga
telefonnummer bör enligt promemorian inle lämnas ul fill annan än den som kan
visa all han inle skall missbruka uppgiften. I regel bör också sådant som
uppgifter om tidningsprenumerationer och resor anses sekretessbelagda.
Uppgifter om innehav av TV-apparat skall enligt promemorian inte lämnas ut, om
utlämnandet typiskt sett upplevs som en nackdel för den enskilde, såsom fallet
är när uppgiften begärs för indrivningsändamål. Motsvarande betraktelsesätt
får anläggas när del för postverket är fråga om att lämna ut uppgift om någons
postadress."

Regeringsrätten har i ell pleniavgörande tagit ställning
fill en begäran av ett inkassoförelag om alt från en allmän försäkringskassa få
ut uppgifter om en försäkrads arbetsgivare och dennes telefonnummer.
Regeringsrätten fann alt sekretess gällde för uppgifterna (dom 1981-07-10,
målnr 799-1981). Flera ledamöter var dock av skiljaktig mening och ansåg att
uppgifterna borde lämnas ut. Inkassoförelaget hade även begärt alt få ul
uppgifter om den försäkrades postadress och telefonnummer. Den frågan prövades
dock inle av regeringsrätten; kammarrätten hade vid sin prövning kommit fram
lill att uppgifterna inte var sekretessbelagda och att de alltså skulle lämnas
ut av försäkringskassan.

Prop. 1981/82:186 54

Sammanfattningsvis
torde gällande rätt innebära att uppgifter om enskildas adresser normalt inle
är hemUga. Rör det sig om en gäldenärs adress som begärs för indrivningsändamål
exempelvis hos en allmän försäkringskassa eller posten, är frågan emellertid
mer tveksam. Gäller det en fast adress som är lätt tillgänglig på annat håll,
torde skaderekvisilel inte vara uppfyllt, vilket innebär att adressen kan
lämnas ut. I andra fall torde emellerfid adressuppgiften vara sekretessbelagd.
Beträffande uppgifter om en gäldenärs arbetsgivare följer av regeringsrättens
dom att sådana uppgifter inte kan lämnas ut fill inkassoförelag.

Uppgifter om adresser för
indrivningsändamål torde i viss utsträckning begäras även från länsstyrelserna.
Hos dessa förs register över länets befolkning, gmndade på kyrkobokföringen.
Dels förs ett register på magnetband (personband), dels två register beslående
av s. k. personavier. Dessa register kommer tiU användning i skilda sammanhang,
bl. a. vid upprättande av stomme till manlalslängd. Uppgifter i dessa register
kan vara sekretessbelagda enligt 7 kap. 15 § SekrL. En förutsättning för
sekretess är dock alt det av särskild anledning kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgifterna röjs. Att uppgifterna
begärs för indrivningsändamål kan knappast anses utgöra särskild anledning att
hemlighålla dem (jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 211).

Svenska
Inkassoföreningens framställning och remissyttrandena över denna

I
skrivelsen till justitiedepartementet den 16 oktober 1981 framhåller Svenska
Inkassoföreningen all inkassobyråerna är beroende av att få uppgifter om
fysiska och juridiska personers adresser för all kunna fullgöra sin
inkassoverksamhet. Enligt föreningen vägrar flertalet poslanstalter med
hänvisning lill sekretesslagen att lämna ul såväl fasta som tillfälliga
adresser. Delsamma gäller även vissa länsstyrelser. Föreningen hemställer
därför all sekretesslagen ändras på sådant sätt att inkassoföretagen kan erhåUa
erforderliga adressuppgifter.

Fiertalel remissinstanser
tillstyrker i princip Svenska Inkassoföreningens förslag om begränsningar i
sekretessen så att borgenärer i indrivningsärenden kan erhåUa nödvändiga
uppgifter från olika myndigheter, bl. a. posten och de aUmänna
försäkringskassorna. Hos försäkringskassorna finns, till skillnad från posten,
uppgifter om enskildas arbetsgivare.

Föredraganden

Med
anledning av påpekanden från några remissinstanser om all det inle kan bedömas
som skada eller men alt någon blir föremål för framgångsrika
indrivningsåtgärder vill jag till en början erinra om all man - som bl. a.
framgår av de nyss återgivna citaten - under förarbetena lill sekretesslagen

Prop. 1981/82:186 55

diskuterade
huruvida helt rättsenliga åtgärder skuUe kunna innebära skada eller men. Frågan
var bl. a. om det i sekretesslagens mening borde anses som skada eller men att
någon blir utsatt exempelvis för indrivningsåtgärder. Slutsatsen blev att så
borde vara fallet, eftersom detta ansågs vara den enda framkomhga vägen för att
reglera sekretessen mellan myndigheter.

En
utgångspunkt för de fortsatta övervägandena är därför att indrivningsålgärder
vid fillämpningen av sekretessbestämmelsernas skaderekvisit kan innebära skada
eller men.

Detta
grundläggande ställningstagande har utsatts för åtskillig krifik i skilda
sammanhang, så även i remissyttrandena över den nu ifrågavarande
framställningen. Jag är därför angelägen om att slå fast att denna kritik
bygger på en missuppfattning om innebörden i slåndpunktslagandel. Innebörden är
ingalunda att inkassoverksamhet eller någon annan rättsenlig verksamhet skulle
vara menlig i sig. Innebörden är inte heller alt man en gång för alla skall
godta det resultat som tillämpningen av skaderekvisilel leder fiU. Om man aUtså
inte från allmän synpunkt kan godta det resultat som prövningen enligt
skaderekvisilel leder lill, får man i sekretesslagen föreskriva undantag från
sekretessen (eller uppgiftsskyldighet, om del är en annan myndighet som vill ha
tillgång fill uppgifterna). En annan utväg kan vara att ställa upp särskilda
kvalifikationer i skaderekvisilel (jfr 7 kap. 15 § SekrL).

Med
denna innebörd av begreppen skada och men är det alltså tydligt alt sekretess
ibland gäller för uppgifter om adresser hos de allmänna försäkringskassorna
och posten, bl. a. om sådana uppgifter begärs för indrivningsändamål. Däremot
torde sekretess normalt inle gälla för adressuppgifter i länsstyrelsernas
register över länels befolkning, även om de begärs för indrivningsändamål. Detta
sammanhänger med det kvalificerade skaderekvisit som enhgt 7 kap. 15 § SekrL
gäller för alt uppgifterna skall vara sekretessbelagda där.

Av
vad som har kommit fram under remissbehandlingen framgår att nuvarande ordning
medför påtagliga olägenheter för förelag som bedriver inkassoverksamhet genom
att de inle alltid kan få tillgång lill de adressuppgifter som de behöver för
sin verksamhet. För inkassoföretagen är del givetvis angeläget alt kunna få
fram uppgift om gäldenärernas adresser. Delta är i själva verket av intresse
inte bara för inkassoföretagen och deras uppdragsgivare. Även från allmän
synpunkt finns del ett intresse av att indrivningsverksamheten fungerar. Det
aren allmänt vedertagen princip att skulder skall betalas. Del finns inte något
beråtligal intresse av att gäldenärer skall kunna hålla sig undan från
betalning genom att deras adresser hålls hemliga.

I
delta sammanhang vill jag erinra om att regeringen nyligen har underställt
lagrådet ett förslag om ändring i lagsökningslagen (1946:808). Förslaget
innebär bl. a. alt borgenärerna skall få ett större ansvar än f. n. för de
uppgifter som behövs för att gäldenären skall kunna delges.

Prop.
1981/82:186 56

Vad jag nu har sagt talar för en uppmjukning av
sekretessen beträffande adressuppgifter hos poslen och de allmänna
försäkringskassorna. Behovet av lättnader i sekretessen måste emellertid vägas
mot de skäl som i övrigt kan anföras för att skydda den enskildes integritet.

Härvidlag vill jag erinra om vad jag tidigare har sagt om
att adressuppgifter i och för sig knappast är särskilt ömtåliga. En uppgift om
en persons adress medger normalt inle att man kan dra några närmare slutsatser
om hans personliga förhållanden. Så torde del i varje fall förhålla sig
beträffande adressuppgifter hos poslen. Det lär inle vara många som har någon
befogad anledning att motsätta sig all uppgifter om deras adress lämnas ut från
posten.

Enligt min mening är del naturligt att uppgifter om
adresser i första hand hämtas från posten. Däremot anser jag inte att några
ändringar bör göras i de sekretessregler som gäller för försäkringskassorna.

Jag anser
aUlså att del bör införas ökade möjUgheter att lämna ut adressuppgifter från
poslen. En sådan lättnad i sekretessen bör dock inte rimligen komma enbart
inkassoföretagen eller andra som driver in fordringar till godo. Enligt min
mening måste konsekvensen bli en generell begränsning av sekretessen. Var och
en som begär det skall alltså i princip kunna få upplysningar om adresser från
posten.

Med hänsyn till att del i vissa undanlagsfall kan
förekomma att en person har befogad anledning att hemlighålla sin adress, bör
posten kunna vägra att lämna ut adressuppgifter i dessa undanlagsfall. Jag
föreslår därför att bestämmelsen härom utformas så, att sekretess gäller bara
om det kan antas att röjande av adressuppgiften skulle medföra fara för att
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men (jfr 7 kap. 14 § SekrL).
Bestämmelsen ger därmed skydd mot repressalier av mera allvarligt slag. Den ger
skydd inte bara mot rena våldsövergrepp utan också mot t. ex. telefonterror och
andra trakasserier av allvarligare slag. Ufiämnande bör kunna vägras exempelvis
då en adress har bhvit spärrad på grund av befarad personförföljelse eUer
liknande obehag. Däremot kommer adressuppgifter inte all kunna hemlighållas
bara av det skälet alt de begärs utlämnade för indrivningsändamål. Bestämmelsen
bör tas in i 9 kap. 8 § SekrL.

När del gäller uppgifter om arbetsgivare anser jag däremot
inte all det finns skäl all införa någon motsvarande begränsning av
sekretessen. Från den enskildes synpunkt kan uppgifter om arbetsgivare inte
sällan vara ömlåUga. Man kan inte bortse från att en begränsning i sekretessen
för sådana uppgifter skulle kunna missbrukas. Redan risken härför kan försämra
relationerna mellan de enskilda och försäkringskassorna. Med hänsyn lill
härtill är jag inte beredd att föreslå några lättnader i sekretessen hos de
allmänna försäkringskassorna för uppgifter om enskildas arbetsgivare.

Prop. 1981/82:186 57

2.4.3 Uppgifter om personal- och lönestatistik

Stafistiska centralbyrån (SCB) framställer personal- och
lönestatistik på grundval av uppgifter som finns i olika personregister.
Uppgifter i registren inhämtas normall via andra myndigheters administrativa
lönesystem. Uppgifter hos SCB som rör anställda inom den offenfiiga sektorn
behöver personalorganisationerna årligen ha fillgång lill för alt komplettera
sina medlemsregister och för att erhålla underlag för lokala
avtalsförhandlingar. Inom berörda organ har nu uppkommit frågan vilka
möjligheter som personalorganisafionerna har alt få ut uppgifterna från SCB.

Hos SCB gäller sekretess för uppgifterna enligt 9 kap. 4 §
SekrL, där det finns en huvudregel om absolut sekretess och en undantagsregel
om att vissa slag av uppgifter får lämnas ul, om det står klart att uppgiften
kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider
skada eller men. Sekretessen för löneslafisliska uppgifter o. d. följer
huvudregeln, vilket innebär att uppgifterna inle kan lämnas ut ens efter en
skadeprövning.

Enligt 1937 års sekretesslag gällde däremot sekretessen
hos SCB för ifrågavarande uppgifter med ett omvänt skaderekvisit. I 16 §
föreskrevs all sådana uppgifter fick lämnas ul, om trygghet kunde anses vara
för handen alt utlämnandet inle kom att missbrukas lill skada för den enskilde.
Med hänsyn härfill bifölls regelmässigt personalorganisationernas
framställningar om att få la del av handlingar som innehöll löne- och
statistikuppgifter. Någon skaderisk ansågs inle föreligga. - Det kan tilläggas
att del dessutom var möjUgt aft lämna ut lönestatisfiska uppgifter till bl. a.
arbetstagarorganisationerna för att användas vid löneförhandlingar, i de fall
och i den ordning regeringen bestämde det (16 § andra stycket). Regeringens
bemyndigande utnyttjades emellertid aldrig.

Den nuvarande ordningen all absolut sekretess gäller hos
SCB för uppgifter om personal- och lönestatistik är inte tillfredsställande. En
återgång lill äldre ordning är enligt min mening påkallad. Del innebär alt
sekretess i princip kommer att gälla för uppgifterna men att sekretessen viker,
om del slår klart all uppgifterna kan röjas ulan att den enskilde eller någon
honom närstående lider skada eller men. Om sekretessen villkoras på ett sådant
sätt, lär personalorganisationerna liksom tidigare normall kunna få tillgång
fill uppgifter om löne- och personalstatistik. Jag föreslår därför all det i 9
kap. 4 § SekrL införs ett undantag från huvudregeln om absolut sekretess också
för uppgifter som avser personal- och lönestafislik.

2.4.4 Sekretess gentemot utländska myndigheter

Sekretess innebär enligt 1 kap. 1-3 §§ SekrL förbud alt
lämna uppgifter till såväl enskilda som myndigheter. Med enskilda förstås
därvid i princip alla -svenska och utländska - fysiska och juridiska personer
av privaträttslig art.

Prop. 1981/82:186 58

Med myndigheter avses svenska myndigheter jämte de svenska
beslutande statliga och kommunala församlingarna och de privaträtlsliga subjekt
som jämstäUs med myndigheter enhgt 1 kap. 8 § SekrL.

Någon särskild regel om sekretess gentemot utländska
myndigheter och mellanfolkliga organisationer har inte tagits upp i
sekretesslagen (jfr dock 9 kap. 3 § SekrL). Enligt vad föredragande statsrådet
uttalade i propositionen med förslag lill sekretesslag m. m. framstod föreskrifter
om utbyte av hemliga uppgifter mellan svenska och utländska myndigheter
knappast som ändamålsenliga med den begränsade reglering av sekretessen mellan
myndigheter som föreslogs (prop. 1979/80:2, del A, s. 122).

Sekretesslagen får därför anses innebära att uppgifter får
lämnas till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organsiation i huvudsak
på samma sätt som tidigare, dvs. enligt samma grunder som gäller för utbytet av
uppgifter mellan svenska myndigheter.

Del betyder att en svensk myndighet - frånsett de fall där
någon lag eller förordning reglerar uppgiftslämnandet - skall göra en
diskretionär prövning av en ufiändsk myndighels begäran att få la del av
uppgifter som finns hos den svenska myndigheten. På prövningen inverkar en rad
omständigheter, bl. a. vilka relationer Sverige har till del land del gäller
och vilka relationer som finns mellan den svenska och den utländska
myndigheten. År omständigheterna sådana att den svenska myndigheten i princip
anser sig böra bistå den utländska myndigheten, är del tydhgt att den svenska
myndigheten måste se till att de intressen som bär upp sekretesslagsfiflningen
inle sätts åsido. Del får aUlså inte förekomma all en svensk myndighet lämnar
ut hemliga uppgifter till en utländsk myndighet i strid med vad sekretesslagen
föreskriver för svenska förhållanden (jfr a. prop., del A, s. 465 och 494).

Det har visat sig att avsaknaden av regler i
sekretesslagen om förhållandel mellan svenska och ufiändska myndigheter har
vållat vissa svårigheter. Bl. a. har det lett lill missuppfattningen att ordet
myndighet i sekretesslagen avser också utländska myndigheter, vilket inle är
fallet. Jag anser därför att det är önskvärt att lagen förtydligas på denna
punkt. Enligt min mening finns det dock inle behov av med någon mera ulförhg
reglering av det slag som gäller förhållandel mellan svenska myndigheter
inbördes.

En regel om sekretess gentemot utländska myndigheter och
mellanfolkliga organisationer bör ha till utgångspunkt att en uppgift för
vilken sekretess gäller enligt sekretesslagen inte får röjas för ett sådant
organ. Från denna regel bör föreskrivas undantag för det fall sådant
uppgiftslämnande har reglerats särskilt i lag eller förordning. Jag kan här
påminna om all exempelvis de socialförsäkringskonvenlioner som Sverige har
ingått med främmande länder innehåller åtagande alt lämna uppgifter i olika
hänseenden. Eftersom konventionernas bestämmelser genom förordning har införlivats
med svensk rätt innefattas dessa bestämmelser av nyssnämnda undantag.

Uppgift bör dessutom få lämnas i sådana fall då
uppgiftslämnandet får anses förenligt med svenska intressen. Vid bedömningen av
vad som är

Prop. 1981/82:186 59

svenska intressen får då beaktas bl, a, Sveriges intresse
av internafionellt samarbete med organet i fråga. Jag vill här understryka att
det naturligtvis inte får förekomma alt hemliga uppgifter lämnas till en
utländsk myndighet, om en svensk myndighet i motsvarande läge inte skulle ha
fått uppgifterna med hänsyn lill sekretesslagens bestämmelser.

Ett annat förhållande som naturligtvis måste tas med i
bedömningen är det intresse som sekretessen skall skydda. Härvid bör observeras
att bestämmelserna inte bara gäller lill skydd för svenska fysiska eller
juridiska personer utan också skyddar utländska medborgare och förelag. Del kan
alltså inträffa att utlämnande av vissa uppgifter till en utländsk myndighet
hindras av att sekretess gäUer till förmån för t. ex. ett utländsk företag.

Den prövning som sålunda skall göras av frågan om
utlämnande av uppgifter till en utländsk myndighet e. d. är förenligt med
svenska intressen måste anses vara av sådan karaktär all den bör ankomma endast
på myndigheter. Prövningen bör alltså inle få göras av en enskild offentlig
funktionär annat än om han enligt arbetsordning e. d. är den som beslutar på
myndighetens vägnar i sådana fall. Vid behov bör naturligtvis samråd ske med
utrikesdepartementet (jfr 10 kap. 8§ regeringsformen).

Den reglering som jag sålunda förordar bör tas in i 1 kap.
3 § SekrL.

2.4.5 Besvär av myndigheter i sekretessärenden

Enligt 15 kap. 8 § första stycket SekrL får en myndighet,
som av en annan myndighet har fått avslag på sin begäran att få la del av en
handling, föra talan mot beslutet genom besvär. Sådan talan förs antingen hos
regeringen eller hos den domstol som enligt 15 kap. 7 § prövar besvär från
enskild i motsvarande fall, dvs. i allmänhet kammarrätt. Fördelningen av
besvärsärendena meUan regeringen, å ena sidan, och kammarrätterna och andra
domstolar, å andra sidan, beror på vilka myndigheter som är berörda. Tvister
meUan två statliga myndigheter prövas av regeringen medan övriga tvister
handläggs av domstol. Vissa undantag från den nu angivna ordningen gäller
enligt andra-fjärde styckena i 15 kap. 8 §.

Vid tillämpningen har 15 kap. 8 § första stycket SekrL
kommit att tolkas olika av regeringen och regeringsrätten, som prövar besvär
över kammarrätternas domar i här avsedda fall. Regeringen har i ett flertal
fall tagit upp och prövat besvär av en myndighet som fått avslag på en begäran
som formellt sett inte utformats som en framställning om all få la del av en
handling. I stället har begäran avsett uppgifter som den andra myndigheten har
tillgång till.

Regeringsrätten har i två domar den 31 juli 1981
(1965-1981 och 2281-1981) och en dom den 7 december 1981 (3221-1981) prövat
besvär i sådana fall. I en dom den 29 september 1981 (2258-1981) har
regeringsrätten emellertid funnit att en myndighets beslut om avslag på en
annan myndighels begäran alt få en uppgift ur en allmän handling inte kan
överklagas enligt 15 kap. 8 § SekrL.

Prop. 1981/82:186 60

I förarbetena till nämnda bestämmelse (prop. 1979/80:2,
Del A, s. 365 f) sägs inte uttryckligen huruvida överprövning enligt paragrafen
kan ske också när en myndighels begäran avser uppgifter ur en handling hos en annan
myndighet. I förarbetena talas emellertid endast om överprövning av en
myndighets vägran att lämna en annan myndighet en begärd uppgift. Delta
förhållande tyder på att avsikten har varit alt besvärsrätlen skulle gälla inte
bara beslut som rör handlingar. Häremot skall då ställas alt lagtexten
innehåller uttrycket "begäran att få ta del av handling". Samma
uttryckssätt förekommer i 15 kap. 7 § som ger besvärsrätt bara i frågor om
beslut som avser utlämnande av handlingar och inte beträffande beslut som avser
utlämnande av uppgifter.

Onekligen talar praktiska skäl med avsevärd styrka för att
besvär enhgt 15 kap. 8 § SekrL bör kunna prövas också när en myndighet har
avslagit en annan myndighels begäran att få ut uppgifter. Som jag nyss har sagt
torde detta också ha varit lagsfiftarens avsikt vid lagens tillkomst. Jag
föreslår därför att lagtexten förtydligas så att del uttryckligen anges att
besvär kan anföras även mot en myndighets beslut alt avslå en annan myndighels
begäran att få vissa uppgifter. På det sättet får man också en bättre
överensstämmelse med bestämmelsen i 15 kap, 5 § SekrL om myndigheternas
skyldighet att lämna uppgifter fill andra myndigheter.

Rätt all överklaga en myndighets beslut att vägra lämna ut
en uppgift lill en annan myndighet bör föreligga oavsett vilka omständigheter
som har anförts som skäl för beslutet. Sålunda bör 15 kap, 8 § SekrL kunna
tillämpas exempelvis när en tvist mellan myndigheter har sin grund i olika
uppfattning om huruvida uppgiftsskyldighet föreligger enligt nägon lag eller
förordning. Frågan om sekretess utgör hinder mot utlämnande beror ju då på om
uppgiftsskyldighet föreligger eller inte (14 kap. 1 § SekrL), Besvärsinslansen
bör alltså la ställning fill denna fråga och inte avvisa besvären därför att
dessa gäller uppgiflsskyldighelens omfattning (se regeringsrättens fidigare
nämnda dom den 31 juli 1981, 1965-1981; jfr dock samma domstols dom den 4 juni
1981, RÄ81 2:27),

Det kan övervägas om man inle bör komplettera bestämmelsen
i 15 kap. 7 § SekrL om enskildas besvärsrätt, så att det även där anges att
besvärsrält föreligger också beträffande avslagsbeslut som avser begäran att få
ut uppgifter. Härvidlag bör emellertid beaktas alt denna bestämmelse korresponderar
med tryckfrihetsförordningens (TF) regler om allmänna handlingars
offentlighet, särskilt reglerna i 2 kap. 15 § TF om rätt att överklaga beslut
om avslag på begäran att få ta del av en allmän handling. Tryckfrihetsförordningens
regler ger medborgarna rätt att ta del av allmänna handlingar men innebär ingen
skyldighet för myndigheterna att lämna ut vissa uppgifter ur sådana handlingar.

Den bestämmelse som finns i 15 kap. 4 § SekrL om
skyldighet att lämna ut uppgifter går ett steg längre an TF, I paragrafen
föreskrivs att en myndighet på begäran av en enskild skall lämna ut uppgift ur
en allmän handling i den

Prop.
1981/82:186 61

mån hinder inte möter på grund av någon
sekretessbestämmelse eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Om en
myndighet avslår en enskild persons begäran om att få ta del av innehållet i en
allmän handling, kan beslutet dock inte överklagas enligt 15 kap. 7 § SekrL
annat än om det innebär avslag på en begäran att få la del av själva handlingen
(jfr regeringsrättens dom 1982-02-03, 4142-1981).

Av del anförda framgår all det inte råder någon
fullständig parallellitet mellan 15 kap. 7 och 8 §§ SekrL, Bestämmelserna i den
förstnämnda paragrafen har utformats med särskilt beaktande av behovet av
överensstämmelse med tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars
offentlighet.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
jusfitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100),

2.
lag om ändring
i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,

3. lag om ändring i lagen (1980:11) om
fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m, fl,,

4.
lag om ändring
i utlänningslagen (1980:376),

5.
lag om ändring
i socialtjänstlagen (1980:620),

Förslagen
under 2 och 4 har upprättats i samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, förslaget under 3 i samråd med statsrådet Ahrland
och förslaget under 5 i samråd med chefen för socialdepartementet,

4 Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

1
kap. 3 §

Av det nya tredje stycket framgår att uppgifter, för vilka
sekretess gäller enligt sekretesslagen, i princip inte får röjas för utländska
myndigheter och mellanfolkliga organisafioner. Två undantag gäller emellertid
från denna princip. För del första får uppgifter lämnas om del sker i enlighet
med en lag eller förordning. Det behöver inle vara fråga om en
uppgiftsskyldighel. Det räcker om föreskriften innebär alt uppgifter får lämnas
fill utländska myndigheter m. m. För del andra får uppgifter lämnas om det kan
anses förenligt med svenska intressen. Beträffande den närmare innebörden härav
hänvisas till avsnitt 2,4,4 i den allmänna mofiveringen. Prövningen av frågan
om ell uppgiftslämnande är förenligt med svenska intressen ankommer på
myndigheten som sådan, vid behov efter samråd med utrikesdepartementet.

Prop.
1981/82:186 62

7 kap. 7§

Denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 2,4,1 i den
allmänna mofiveringen.

Det nya andra stycket i paragrafen innebär att sekretess
kan gälla i förhållande till den enskilde själv. Sekretessen gäller i första
hand hos de aUmänna försäkringskassorna, riksförsäkringsverket och
försäkringsdomstolarna. Sekretessen kan emellertid med slöd av första stycket
andra meningen också gälla hos andra myndigheter som har att handlägga ärenden
enligt den lagstiftning som nämns i första stycket.

Efter mönster i 7 kap. 3 § SekrL föreskrivs att
sekretessen gäller i förhållande till den vård- eller behandlingsbehövande
själv. Denne behöver i och för sig inte vara part i ärendet även om detta torde
vara del normala. En förutsättning för alt en uppgift skall få undanhållas den
vård- eller behandlingsbehövande själv är att uppgiften angår hans
hälsotillstånd.

Bestämmelsen gör det möjligt att vägra utlämnande inte
bara med hänsyn till pågående vård eller behandling. Med tillämpning av
förevarande bestämmelse torde det i och för sig vara möjligt alt vägra också en
fillfrisknad patient tillgång fill en journal eller Uknande handling som
förvaras hos t. ex. en försäkringskassa med motiveringen alt kunskap om
handhngens innehåll skulle kunna föranleda att han insjuknade på nytt. Myckel
starka medicinska skäl torde dock få krävas i sådant fall (jfr prop. 1979/80:2,
Del A, s. 177 ff).

Med
anledning av vad Sveriges läkarförbund har anfört vid remissbehandlingen vill
jag fillägga att det naturhgtvis kan vara lämpligt alt en läkare eller en
sjukvårdsinrättning som överlämnar t. ex. en journal till en annan myndighet
gör den mottagande myndigheten uppmärksam på all journalen innehåller uppgifter
som inom sjukvården har bedömts vara av del slag att de inle bör lämnas ul till
patienten. En sådan upplysning är emellerfid inte bindande, om fråga uppkommer
om att lämna ul uppgifterna till patienten. Den frågan skall enligt
tryckfrihetsförordningen självständigt bedömas av den myndighet som förvarar
handlingarna.

Till följd av huvudregeln i 14 kap. 5 § SekrL kan
sekretessen enligt förevarande bestämmelse komma att begränsas i vissa
situafioner. Den vård-eller behandlingsbehövande torde nämligen normall vara
part i ett ärende som gäller honom. Huvudregeln är all en part skall ha full
insyn i allt material i ärendet. Med stöd av undantagsbestämmelsen i 14 kap. 5
§ SekrL, som innebär att sekretessbelagda uppgifter kan förvägras en part i
undantagsfall, lär dock en journal kunna hållas hemlig för en enskild också då
han är part. En förutsättning för hemlighållande enligt 14 kap. 5 § liksom
enligt 7 kap. 7 § är alt det är av "synnerlig vikt" att uppgifterna
inle röjs.

Sekretessen enligt del nya tredje stycket skyddar en
enskild person som har gjort anmälan eller annan utsaga om någons hälsotUlstånd
eller andra personliga förhållanden. I allmänhet torde del här röra sig om
uppgifter som

Prop. 1981/82:186 63

någon har lämnat fill en vårdmyndighel (jfr 7 kap. 6 §
SekrL) och som sedan har vidarebefordrats från den myndigheten till exempelvis
en försäkringskassa. Del kan emellerfid också röra sig om en uppgift i ett
intyg från en privatpraktiserande läkare. Det bör observeras att bestämmelsen
inle är tiUämplig i fråga om en anmälan som görs av en myndighet eller i
tjänsten av en offentlig funktionär.

För
sekretessen krävs att del kan antas att, om uppgiften röjs, fara uppkommer för
alt den som har gjort anmälan eller avgelt utsagan eller hans närstående
utsätts för våld eller annat allvarligt men. Bestämmelsen ger därmed bara skydd
mot repressaUer av mera allvarligt slag. Uppgifter om en anmälares eUer
uppgiflslämnares idenfitel kan således inle rutinmässigt undanhållas från den
som berörs av anmälan (jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 186 ff).

Uppgifter
som avses i förevarande bestämmelse kan omfattas av den rätt fill insyn i mål
eller ärende som fillkommer part enligt förvaltningslagens regler. Åven en part
kan dock i vissa fall enligt 14 kap. 5 § SekrL förvägras att la del av
uppgifter i ett mål eUer ärende, nämUgen om del av hänsyn fill allmänt eller
enskilt intresse är av synnerlig vikt.

I femte stycket anges tidsgränser för sekretessen i fråga
om uppgifter i allmänna handlingar. Den normala gränsen är 70 år. År del fråga
om uppgifter som avses i tredje stycket, är tiden för handlingssekretessen dock
50 år (jfr 7 kap. 6 § SekrL).

9 kap. 4 §

I paragrafen har gjorts ell undanlag från huvudregeln om
absolut sekretess i sådan särskild verksamhet hos en myndighet som avser
framställning av statistik. Undantaget gäller för uppgifter som avser personal-
och lönestatistik. För dessa uppgifter gäller ett s. k. omvänt skaderekvisit,
dvs. sekretess gäUerför uppgifterna, om det inte står klart att uppgifterna kan
röjas utan att någon lider skada eller men. En skadebedömning torde normall
leda lill att exempelvis SCB kan lämna ut uppgifter om personal- och
löneslatisfik fill personalorganisationerna, när uppgifterna begärs för lokala
avtalsförhandlingar. I övrigt hänvisas lill avsnitt 2.4.3,

9 kap. 8 §

I tredje stycket har gjorts en begränsning i sekretessen
hos postverket. Begränsningen innebär att sekretess gäller för uppgifter om
enskildas adresser endast om del kan antas all röjande av uppgiften skulle
medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarUgt men. Med
adress avses fast eller tillfällig bostadsadress liksom boxadress. En särskild
anledning att hemlighålla en adressuppgift kan vara att utlämnande av uppgiften
kan leda fill personförföljelse eller liknande obehag. Däremot

Prop.
1981/82:186 64

gäller inte någon sekretess enbart därför alt en
adressuppgift begärs för indrivningsändamål eller liknande. I övrigt hänvisas
fill avsnitt 2.4.2.

14 kap. 2 §

De allmänna övervägandena rörande förslaget finns i
avsnitt 2.2.3.

Ändringen innebär att personalen inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten får rätt att fill polis och åklagare lämna uppgifter som
angår misstanke om brott, för vilket inle är stadgal hndrigare straff än
fängelse i två år. En förutsättning för att uppgifter skall få lämnas fill
polis och åklagare är alltså all uppgifterna angår så allvarliga brott som t,
ex, mord, dråp, våldtäkt, grovt rån, mordbrand och grovt narkotikabrott. Att
uppgifterna kan ha mottagits i förtroende saknar betydelse i detta sammanhang.

Uppgifterna får lämnas av varje befattningshavare hos
myndigheten. Uppgifterna behöver inle vara efterfrågade av polis eller
åklagare. De kan alltså lämnas på en tjänstemans eget inifiativ. Någon
skyldighet att lämna uppgifter enligt paragrafen föreligger inle. Däremot kan
uppgiftsskyldighel föreligga enligt andra bestämmelser.

Om polis
eller åklagare begär uppgift om huruvida en person som misstänks för ett brott
finns på ett sjukhus eller en annan vårdinrättning, blir i första hand 7 a §
lillsynslagen och 66 § SoL tillämphga (jfr avsnitt 4.3 och 4.5).

15 kap. 5 §

Det nya andra stycket i paragrafen har införts i
förtydligande syfte. Del skulle nämligen kunna hävdas att bestämmelserna i 14
kap. 2 § tredje stycket SekrL medför en viss informationsskyldighet till följd
av regeln i 15 kap. 5 § första stycket. Detta har emellertid inle varit
avsikten (jfr KU 1979/80:37, s. 62 ff). I andra stycket klargörs därför att
första stycket inte ger upphov till någon skyldighet för en hälso- och
sjukvårdsmyndighet eller socialtjänst-myndighet all lämna polis och åklagare
uppgifter i de fall som avses i 14 kap. 2 § tredje stycket.

75 kap. 8 §

I första stycket har gjorts ett tillägg som anger att en
myndighet kan överklaga en annan myndighets beslut inte bara när beslutet
innebär en vägran att tillhandahålla en begärd handling utan också när det är
fråga om ett beslut att inle lämna ul en begärd uppgift. Beslut som kan
överklagas med slöd av denna paragraf är alltså beslut enligt 15 kap. 5 § SekrL
men inle andra beslut som innebär avslag (jfr NJA 1980 s. 786). Bestämmelsen
har behandlats i avsnitt 2.4.5 i den allmänna motiveringen.

Prop.
1981/82:186 65

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382)
om svenskt medborgar

skap

6a§

Paragrafen är ny. I fråga om de allmänna övervägandena
rörande paragrafen hänvisas till avsnitt 2.2.6.

Paragrafen innebär att en socialnämnd på begäran av
statens invandrarverk eller en polismyndighet skall lämna uppgifter om en
utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om
svenskt medborgarskap. Det är alltså en föreskrift som skall tillämpas även om
sekretess gäller för de uppgifter som efterfrågas (14 kap. 1 § SekrL).

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11)
om tillsyn över hälso- och

sjukvårdspersonalen m. fl.

7a§

Paragrafen, som föreskriver uppgiftsskyldighel i vissa
särskilda fall, är ny. Av 14 kap. 1 § SekrL följer att uppgiftsskyldigheten
bryter sekretessen.

Punkt 1

Punkten innebär till en början att personalen inom hälso-
och sjukvården skall lämna uppgift till poUs och åklagare om huruvida någon
vistas på ett sjukhus, då uppgiften begärs för ett särskilt fall. I fråga om de
allmänna övervägandena hänvisas till avsnitt 2.2.2.

Punkten förutsätter inle alt den efterfrågade är känd till
namnet. Det skall emellertid vara en viss person som efterfrågas. Med uttrycket
"för särskilt fall" menas all uppgiften begärs t. ex. med anledning
av en inledd förundersökning eller som ett led i spaningarna efter en förrymd
mentalpatient. Regeln är självfaUet också tillämpUg i polisens hjälpande
verksamhet. Del är dock inte meningen att polisen med slöd av regeln skall ha
generell fillgång fill sjukhusens patientregister.

Uppgiftsskyldighet
avser den omständigheten huruvida en enskild vistas på ett sjukhus. Åven
personer som söker sig lill ett sjukhus för öppen vård får anses vistas på ett
sjukhus så länge de finns där. Uppgiftsskyldighelen omfattar alltså bl. a.
personer som har begett sig tiU sjukhus för tillfällig vård efter exempelvis
ett knivslagsmål eUer en trafikolycka.

Den omständigheten att en s. k. adressuppgift kan lämnas
ul medför inte utan vidare alt patienten också får utsättas för förhör eller
delges en handhng etc; hans hälsofillstånd kan hindra detta. Sådana frågor får
bedömas enligt andra regler.

Punkten innebär vidare alt personalen inom hälso- och
sjukvården skall lämna uppgift till en domstol, kronofogdemyndighet eller
folkbokförings-

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Prop. 1981/82:186 66

myndighet
om att någon vistas på ett sjukhus, I fråga om de närmare övervägandena i denna
del hänvisas fill avsnitt 2,2,4.

Det
är givet alt en uppgift om huruvida någon vistas på ell sjukhus skall lämnas
även fill en slämningsman som har anlitats av någon av de myndigheter som anges
i punkten.

Punkt
2

Punkten
innebär att personalen inom hälso- och sjukvården skall lämna uppgifter som
behövs till den som skall ulföra en rättsmedicinsk undersökning. Regeln syftar
i första hand fill att göra det möjligt för rätlsläkarstafionerna att få
fillgång till äldre journaler, som kan behövas vid en rättsmedicinsk undersökning.
Någon begränsning i uppgiftsskyldigheten föreligger inte. Det har förutsatts
att uppgifter som lämnas till rältsläkarstationerna regelmässigt används på
ett sådant sätt alt den som uppgifterna rör inte åsamkas ölägenheter i onödan.
Sekretess gäller normalt för uppgifterna hos rältsläkarstationerna. Beträffande
de närmare övervägandena hänvisas lill avsnitt 2.2.5.

Punkt
3

Punkten
innebär att personalen inom hälso- och sjukvården skall lämna uppgifter lill
socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor, om
uppgifterna behövs för att rådet skall kunna fullgöra sin verksamhet. I fråga
om de närmare övervägandena hänvisas till avsnitt 2.3.12.

Det
har förutsatts att uppgifter som lämnas fill rådet används på ett sådant sått
alt den som uppgifterna rör inle åsamkas olägenheter i onödan. Sekretess gäller
normall för uppgifterna hos rådet.

4.4
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

16
a §

Paragrafen
är ny. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.2.6.

Paragrafen
innebär att en socialnämnd på begäran av slatens invandrarverk eller en
polismyndighet skall lämna uppgifter rörande en utlännings personliga
förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om uppehållsfillstånd. Del är
aUtså en föreskrift som skall fillämpas även om sekretess gäller för de
uppgifter som efterfrågas (14 kap. 1 § SekrL).

91 a §

Paragrafen
är ny. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.2.6. Paragrafen innebär alt en
socialnämnd på begäran av en polismyndighet

Prop.
1981/82:186 67

skall
lämna uppgift om en ufiännings adress, om uppgiften behövs för verkställighet
av ett beslut om avvisning eller utvisning. Den sekretess som kan gälla för
adressen bryts till följd av den föreskrivna uppgiftsskyldighelen (jfr 14 kap.
1 § SekrL). Paragrafen är endast tillämplig om det är fråga om att avvisa eUer
utvisa en utlänning. Den kan alltså inle tillämpas under ett fidigare skede i
ell ärende om uppehållstillstånd. Då kan ev. 16 a § i stället bh fillämplig.

4.5
Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

66 §

I
första stycket har införts en hänvisning fill den nya bestämmelsen i 14 kap. 2
§ SekrL om alt personal inom bl. a. socialtjänsten har rätt att fiU poUs och
åklagare lämna uppgifter som angår misstankar om särskUt aUvarliga brott.

Andra
stycket innebär till en början alt personalen inom socialtjänsten är skyldig
att lämna uppgift tUl polis och åklagare om huruvida någon vistas på en
vårdinrättning, då uppgiften begärs för ell särskilt fall, se avsnitt 2.2.2 i
den allmänna mofiveringen.

Uppgiftsskyldigheten
avser den omständigheten huruvida en enskild vistas i ett hem för vård eller
boende. Härmed avses alla de olika typer av inrättningar som faller under detta
begrepp. Regeln gäller även om vården ges i ett hem vars huvudman formellt inte
är en myndighet. Uppgiftsskyldighelen gäller inte bara för personalen på
vårdinrättningen, utan även för annan personal inom socialtjänsten, exempelvis
för ledamöterna i en socialnämnd.

Paragrafen
fömtsätter inte att den efterfrågade är känd lill namnet. Del skall emellertid
vara en viss person soiti efterfrågas. Med uttrycket "för särskilt
fall" menas att uppgiften begärs t. ex. med anledning av en inledd
förundersökning. Det är alltså inle meningen alt polisen med slöd av regeln
skall ha generell tillgång till uppgifter om vilka som finns på en viss
vårdinrättning.

Den
omständigheten att en uppgift om all någon finns på en vårdinrättning kan
lämnas ul medför inle utan vidare alt en intagen också får utsättas för förhör
eller delges en handhng osv.; hans hälsotillstånd kan hindra detta. Sådana
frågor får bedömas enligt andra regler.

Andra
stycket innebär vidare all personalen inom socialtjänsten skall lämna uppgift
till en domstol, kronofogdemyndighet eller folkbokförings-myndighet om huruvida
någon vistas på en vårdinrättning. I fråga om de närmare övervägandena i denna
del hänvisas fill avsnitt 2.2.4.

Del
är givet att en uppgift om humvida någon vistas på en inslitufion skall lämnas
även fill en slämningsman som har anlitats av någon av de myndigheter som anges
i paragrafen.

Prop. 1981/82:186 68

5 Hemställan

Lagrådet
arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. del högsta fillåtna antalet. Trots
detta är lagrådels program under liden t. o. m. den 31 mars 1982 utomordentligt
ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget all
lagrådet enhgt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan
inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i 3
kap. 3 § riksdagsordningen angivna liden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i
regeringsformen följer emellertid alt lagrådets granskning kan underlåtas, om
del skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle
uppkomma.

De lagförslag som jag
lägger fram i detta ärende avser endast i ringa utsträckning sådan lag som
nämns i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Det är egentligen endast de
föreslagna ändringarna i 7 kap. 7 § och 9 kap. 4 och 8 §§ SekrL som är av sådan
karaktär. Av dessa ändringar bör särskilt de i 9 kap. 8 § SekrL genomföras så
snart som möjligt.

Mot den nu angivna
bakgmnden bör en remiss fill lagrådet kunna underlåtas i förevarande ärende.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen fill

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap,

3. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

4. lag om ändring i utlänningslagen (1980:376),

5. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:186 69

Bilaga
1

JUSTITIEDEPARTEMENTET

SEKRETESSKYDD OCH INFORMATIONSBEHOV

Vissa frågor om sekretesslagens tillämpning inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten m. m.

Ds Ju 1981:17

Prop. 1981/82:186 70

FÖRORD

N ä r den nya
sekretesslagen antogs stod det klart f ö r lagstiftaren att det omfattande lagverket
sannolikt skulle komma att f ö ranleda en del till ä mpningssv å righeter
i inledningsskedet. Riksdagens konstitutionsutskott anf ö rde t.ex.
att det h ä r ä r fr å ga om en mycket komplicerad lagstiftning, vars
konsekvenser knappast kan i alla delar ö verblickas f ö rr ä n den varit i till ä mpning n å gon tid.

Under
den tid lagen har varit i kraft har den kritiserats i vissa avseenden, bl.a. i
tidningsartiklar och nyhetsreportage. Detta f ö rh å llande f å r dock
inte undanskymma det faktum att de erfarenheter som hittills har vunnits av
lagen i huvudsak torde vara positiva.

Av
de iakttagelser som kunnat g ö ras inom Justitiedepartementet framg å r att
kritiken inte s ä llan riktats mot resultatet av vad som
uppenbarligen m å ste ha varit en felaktig lagtill ä mpning.
En ö kad uppm ä rksamhet kring sekretessfr å gorna i
saraband med lagens ikrafttr ä dande kan ocks å ha f å tt till f ö ljd att myndigheterna blivit mera f ö rsiktiga i sitt uppgiftsl ä mnande.
Denna å tstramning kan ha varit mer eller mindre m ä rkbar
beroende p å hur den ä ldre regleringen har till ä mpats; p å sina h å ll har
kunskaperna om denna varit bristf ä lliga.

Men
till ä mpningen av sekretesslagen har ocks å lett till resultat som kan
diskuteras. Vad som fr ä mst har kommit i blickpunkten ä r lagens
effekter p å uppgiftsutbytet mellan å ena
sidan h ä lso- och sjukv å rden och socialtj ä nsten och å andra
sidan polisen. Ett n ä rmare studium av fr å gan visar att å tskilliga
av de problem som har uppst å tt torde ha f ö relegat redan i den ä ldre regleringen. Problemen
har emellertid uppm ä rksanmiats och accentuerats genom den nya lagen,
och de kr ä ver en l ö sning.

Prop.
1981/82:186 71

I
denna promemoria, som har utarbetats inom Justitiedepartementets enhet f ö r
lagstiftnings ä renden ang å ende stats- och f ö rvaltningsr ä tt,
diskuteras fr å gan om sekretessen p å h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det och socialtj ä nst-omr å det i f ö rh å llande
till andra myndigheter, fr ä mst polisen. Promemorian Inneh å ller f ö rslag
till ä ndringar som medger ett n å got st ö rre uppgiftsl ä mnande ä n f.n.

Oavsett
hur regleringen p å omr å det utformas innefattar den en besv ä rlig avv ä gning
mellan viktiga samh ä llsintressen sora st å r raot varandra. De f ö rslag som
presenteras i promemorian t å l att noggrant ö verv ä gas.
Andra l ö sningar ä r ra ö jllga. Det ä r nu angel ä get att det blir debatt kring de fr å gor som
tas upp 1 promemorian.

Stockholm
i september 198I.

Prop. 1981/82:186 72

1 INLEDNING

Den
1 januari 1981 tr ä dde en ny sekretesslag (1980:100, omtryckt
1980:880) i kraft. Den nya sekretesslagen ers ä tter dels 1937 å rs
sekretesslag, dels alla de utspridda reglerna ora tystnadsplikt f ö r
offentliga funktion ä rer som fanns i lagar, f ö rordningar
och andra f ö rfattningar. Lagens till ä mpningsomr å de har
uttryckts s å att lagen Inneh å ller best ä mmelser
om tystnadsplikt 1 det allm ä nnas verksamhet och ora f ö rbud att
l ä rana ut allra ä nna handlingar. I sistn ä mnda h ä nseende
innefattar best ä mmelserna ocks å en begr ä nsning 1 r ä tten enligt tryckfrihetsf ö rordningen
att ta del av allm ä nna handlingar. Med den nya sekretesslagen har ett
lagstiftningsarbete sora str ä cker sig genom tv å å rtionden
avslutats. Lagens f ö rarbeten ä r omfattande.

De
erfarenheter som raan hittills har av den nya sekretesslagen torde i huvudsak
vara positiva. I en del fall p å st å s emellertid lagen ha hindrat ett ö nskv ä rt
uppgiftsl ä mnande mellan olika myndigheter. S å ledes har
h ä vdats att lagen hindrar att uppgifter i ö nskv ä rd
omfattning l ä mnas fr å n myndigheter p å h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det s ä rat socialtj ä nstomr å det (h ä rmed avses ä ven det nuvarande socialv å rdsomr å det) till
andra myndigheter. Att uppgifter inte har l ä mnats torde i n å gra av de
p å talade fallen bero p å felaktig till ä mpning av lagen. Andra fall kan kanske s ä gas visa
att lagstiftningen inte har blivit helt tillfredsst ä llande. I
denna promemoria diskuteras fr å gan om sekretessen p å h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det och socialtj ä nstomr å det i f ö rh å llande
till andra myndigheter. Promemorian inneh å ller f ö rslag till vissa ä ndringar av begr ä nsad
omfattning.

Prop. 1981/82:186 73

2 ÄLDRE RÄTT

2.1
H ä lso- och sjukv å rdsomr å det

Allm ä nna
handlingar r ö rande h ä lso- och sjukv å rd var tidigare hemliga s å vitt g ä llde
enskildas personliga f ö rh å llanden, men de kunde l ä mnas ut
om trygghet kunde anses vara f ö r handen att utl ä mnandet inte skulle komma
att missbrukas till skada eller f ö rklenande f ö r de enskilda eller deras n ä ra anh ö riga (14 § 1937 å rs
sekretesslag). Vissa beslut p å sjukv å rdsomr å det var dock offentliga. De inom den allra ä nna h ä lso- och
sjukv å rden centrala tystnadspliktsbest ä mmelserna fanns i 6 § lagen (1980:11) om ■
tillsyn ö ver h ä lso- och sjukv å rdspersonalen m.fl. De som omfattades av best ä mmelserna
hade en 1 princip ovillkorlig tystnadsplikt ang å ende vad som hade raeddelats
1 f ö rtroende i verksamheten. I ö vrigt g ä llde en skyldighet att Inte obeh ö rigen
uppenbara vad som hade erfarits om enskildas h ä lsotillst å nd eller
personliga f ö rh å llanden i ö vrigt.

1937
å rs
sekretesslag tog med ett undantag inte direkt sikte p å f ö rh å llandet
mellan myndigheter. Emellertid ans å gs att sekretessreglerna skulle beaktas ocks å n ä r en
annan myndighet beg ä rde att f å ta del av en handling. En viss frihet att efter en
intresseavv ä gning l ä rana ut en hemlig handling f ö rel å g dock. Ä ldre best ä mmelser
ora tystnadsplikt f ö rbj ö d d ä remot 1 princip inte bara att uppgifter r ö jdes f ö r
enskilda utan ocks å att de l ä mnades ut till andra myndigheter eller deras
personal. Ett visst m å tt av "beh ö rigt" uppgiftsl ä mnande
var dock till å tet.

Eftersom
det ä r tystnadspliktsregleringen sora i f ö rsta hand ä r av
intresse i f ö revarande saramanhang, kommer

Prop. 1981/82:186 74

endast
den regleringen att belysas 1 detta avsnitt.

F ö re å r 1975
fanns f ö reskrifter om tystnadsplikt f ö r yrkesut ö vare inom h ä lso- och sjukv å rden i s å v ä l lagar som andra f ö rfattningar samt i vissa
cirkul ä r m.m. fr å n socialstyrelsen. De f ö reskrifter
om tystnadsplikt som fanns i s ä rskilda f ö rfattningar inora h ä lso- och sjukv å rden hade
en skiftande orafattning. I regel skyddades enskildas personliga f ö rh å llanden
genom en best ä mmelse om att vederb ö rande befattningshavare inte
"obeh ö rigen" eller "i otr ä ngt m å l"
fick yppa vad han i sin verksamhet kunde ha f å tt veta om dessa. I l ä karinstruktionerna
samt i reglementena f ö r sjuksk ö terskor och barnmorskor f ö reskrevs
d ä rj ä mte en s ä rskild tystnadsplikt ang å ende
uppgifter som hade mottagits i f ö rtroende. Man kan s ä ga att dessa tidigare
regler om tystnadsplikt arbetades samman 1 3 § lagen (1975:100) med vissa
best ä mraelser f ö r personal inora h ä lso- och sjukv å rd ra.fl.
Vid paragrafens tillkomst diskuterades d ä remot inte fr å gan ora i vilken utstr ä ckning som
personalen p å h ä lso- och sjukv å rdsomr å det skulle ha tystnadsplikt. De gr ä nser som
hade dragits upp i ä ldre regler skulle alltj ä mt g ä lla
(prop. 1975:8 s. 70 ff).

Lagen
(1975:100) med vissa best ä mmelser f ö r personal inom h ä lso- och sjukv å rd m.fl.
upph ä vdes med verkan fr.o.m. den 1 Juli 1980. Den ersattes d å av lagen
(1980:11) om tillsyn ö ver h ä lso- och sjukv å rdspersonalen m.fl. N å gra' n ä rmare ö verv ä ganden om
tystnadspliktens omfattning gjordes inte i det sammanhanget utan best ä mmelsen i
1975 å rs lag f ö rdes helt enkelt ö ver till 6 § i den
nya tillsynslagen (prop. 1978/79:220 s. 45).

Hur
l å ngt tystnadsplikten f ö r h ä lso- och sjukv å rdspersonalen f ö re å r 198I
str ä ckte sig ä r sv å rt att s ä kert uttala sig om. Till en b ö rjan var
det allts å av avg ö rande betydelse ora upplysningarna kunde anses ha
meddelats i f ö rtroende eller ej. F ö r upplysningar sora hade l ä ranats 1

Prop.
1981/82:186 75

f ö rtroende
g ä llde en ovillkorlig tystnadsplikt. Hade l ä karen d ä remot sj ä lv inh ä ratat
fakta om en sjukdom eller dess uppkomst, g ä llde en mindre omfattande tystnadsplikt, sora
innebar att dessa fakta inte fick uppenbaras "obeh ö rigen".
Antagligen fick ett f ö rtroendef ö rh å llande anses f ö religga, ä ven om detta inte hade varit s ä rskilt p å tagligt.
Till f ö rtroendef ö rh å llandet fick nog h ä nf ö ras inte
bara vad l ä karen av patienten 1 f ö rtroende
hade meddelats utan ä ven s å dana iakttagelser av l ä karen som
stod i samband med ett f ö rtroligt meddelande (Welamson, L ä karsekre-tessen,
s. 29 ff och 85) •

Vad
som menades med "obeh ö rigen" var inte heller s å klart.
Anv ä ndningen av ordet "obeh ö rigen" tyder p å att det fanns en beh ö rig
personkrets. Uttryck som "obeh ö rigen" och liknande torde t.ex. ha inneburit
att den som var skyldig att r ö ja uppgifter vid vittnesf ö rh ö r strafffritt
kunde l ä mna uppgifterna ä ven under en f ö runders ö kning (prop. 1979/80:2 Del A s. 398). Normalt fick
vid tolkningen av dessa uttryck h ä nsyn tas dels till vem som fick del av uppgifterna,
dels till syftet raed och s ä ttet f ö r yppandet (Jfr JO 1971 s. 371). F ö r
ytterligare belysning av tystnadspliktens omfattning kan h ä nvisas
till JO 1971 s. 381 och JO 1973 s. 302. H ä r kan ocks å h ä nvisas till f ö ljande'uttalande av JO i JO 1972 s. 302.

Betr ä ffande
kroppsligt sjuka torde patientens intresse av att hemligh å lla att
han vistas eller har vistats p å sjukhus ej vara s å starkt, att ett utl ä mnande
av adressuppgift till delgivningsmyndigheterna b ö r v ä gras.
Undantagssituationer kan dock t ä nkas. L ä mpligen synes den personal, som handhar patientregister,
erh å lla Instruktion om hur den b ö r f ö rh å lla sig vid beg ä ran om adressuppgifter och
om att i tveksamma fall r å dfr å ga sjukhusl ä karen.

Prop.
1981/82:186 76

2.2
Socialtj ä nstomr å det

Regleringen
av handlingssekretessen p å socialv å rdsomr å det byggde, liksom p å h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det, p å presumtionen att uppgifter om enskildas
personliga f ö rh å llanden var hemliga. F ö rel å g
trygghet att utl ä mnande inte skulle missbrukas till skada eller f ö rklenande
f ö r de enskilda, kunde dock handlingar raed s å dana
uppgifter l ä ranas ut (14 § 1937 å rs sekretesslag). I fr å ga om
vissa beslut g ä llde dock normalt offentlighet. Best ä mmelserna
om tystnadsplikt skyddade enskildas personliga f ö rh å llanden
inom hela den sociala v å rdsektorn. I de sociala v å rdlagarna
- 64 § lagen (1954:579) om nykterhetsv å rd, 64 § lagen (1956:2) om socialhj ä lp och 91
§
barnav å rdslagen (1960:97) - fanns best ä mmelser om att den som var eller hade varit verksam
inom resp. v å rdomr å de inte obeh ö rigen fick yppa vad han d ä rvid hade
erfarit om enskildas personliga f ö rh å llanden.

N ä r det g ä ller tolkningen
av obeh ö righetsrekvisitet kan i huvudsak h ä nvisas till vad som har
sagts i f ö reg å ende avsnitt. Vad sora var att anse som ett obeh ö rigt
uppgiftsl ä mnande p å socialv å rdsomr å det belyses ocks å i boken "Social
sekretess. Handlingssekretess, tystnadsplikt", Norstr ö m och
Sverne, s. 146-156 (s. 155 och 156 r ö r fr å gan ora en ledaraot av en n ä mnd eller
en socialv å rdstj ä nsteman kan g ö ra polisanm ä lan om att en klient kan misst ä nkas f ö r brott).
H ä r kan ocks å h ä nvisas till JO 1972 s. 302, d ä r fr å gan om
socialv å rdens m ö jligheter att l ä rana ut namn- och
adressuppgifter p å dera som var f ö rem å l f ö r v å rd togs
upp (yttrandet refereras ä ven i "Social sekretess" s. 157 ff och
kommenteras kort p å s. l64). Ett kortare utdrag av yttrandet f ö ljer h ä r.

Best ä mmelserna
om tystnadsplikt har tillkommit f ö r att skydda den personliga Integriteten och f ö r att de
sora ä r 1 behov av v å rd skall raed f ö rtroende kunna

Prop.
1981/82:186 77

v ä nda sig
till dem som handhar v å rden. Att de v å rdbeh ö vande k ä nner trygghet f ö r att uppgifter om deras f ö rh å llanden
ej utl ä mnas till andra ä n dem som ombes ö rjer v å rden ä r av
utomordentligt stor betydelse f ö r att en framg å ngsrik v å rd skall kunna å stadkommas och f ö r att de
som ä r i behov av v å rd ej skall undandraga sig densamma.

Det
ä r
givet att ett utl ä mnande fr å n v å rdorganens sida av adressuppgifter p å dem som
anlitar v å rden till polis och kronofogdar skulle vara ä gnat att
hos v å rdtagarna motverka f ö rtroendet f ö r v å rdorganen. A andra sidan kan vid bed ö mningen
av om delgivningsmyndigheterna akall anses obeh ö riga att f å del av
uppgifter fr å n v å rdorganen ej bortses fr å n angel ä genheten
av att polis och kronofogdar kan utf ö ra de delgivningsuppdrag som l ä mnas dem
samt att myndigheterna s å l å ngt sig g ö ra l å ter b ö r vara varandra behj ä lpliga. En avv ä gning m å ste s å ledes ske
mellan intresset av att hindra utomst å ende fr å n att f å k ä nnedom om att en person ä r f ö rem å l f ö r v å rd och
att tillgodose behovet av ett effektivt delgivningssystem. Vid denna avv ä gning f å r v ä l, d å det g ä ller
alkoholsjuka, narkomaner och psykiskt sjuka, de sk ä l som f ö ranlett
inf ö randet av tystnadsplikten som regel anses v ä ga tyngst
och utl ä mnande av uppgifter om huruvida vederb ö rande ä r f ö rem å l f ö r v å rd v ä gras.
Under s å dana f ö rh å llanden torde ej heller n å gra
adressuppgifter betr ä ffande den efters ö kte kunna utl ä mnas, en ä r v å rdinr ä ttningen
i s å dant fall genom utl ä mnandet avsl ö jar att den efters ö kte ä r eller
varit f ö rem å l f ö r v å rd. Avv ä gningen av de olika intressena kan emellertid
utfalla annorlunda, om det framst å r s å som angel ä get att uppgift utl ä mnas, exempelvis om fr å ga ä r ora n å gon som
efterforskas f ö r allvarligt brott. I s å dant fall
kan utl ä mnandet av beg ä rd uppgift inte anses ske till obeh ö rig.

Prop. 1981/82:186 78

3 HUVUDDRAGEN I G Ä LLANDE R Ä TT

3.1
Inledning

Sekretessen
i det allm ä nnas h ä lso- och sjukv å rdsverksamhet regleras 1 f ö rsta hand
i 7 kap. 1' § sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1980:880,
SekrL). Paragrafen har f ö ljande lydelse.

Sekretess
g ä ller, om inte annat f ö ljer av 2 § , inom h ä lso- och sjukv å rden f ö r uppgift om enskilds h ä lsotillst å nd eller
andra personliga f ö rh å llanden, om det inte st å r klart
att uppgiften kan r ö jas utan att den enskilde eller n å gon honom
n ä rst å ende lider men. Detsamma g ä ller 1
annan medicinsk verksamhet, s å som r ä ttsmedicinsk och r ä ttspsykiatrlsk unders ö kning,
fastst ä llande av k ö nstillh ö righet, abort, sterilisering, kastrering och å tg ä rder mot
smittsamma sjukdomar, samt i verksamhet som avser omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsst ö rda.

Sekretess
enligt f ö rsta stycket g ä ller ocks å i s å dan verksamhet hos myndighet som innefattar ompr ö vning av
beslut i eller s ä rskild tillsyn ö ver allm ä n eller
enskild h ä lso- och sjukv å rd.

I
fr å ga ora uppgift i allm ä n handling g ä ller sekretessen i h ö gst sjuttio å r.

Utanf ö r till ä rapningsorar å det f ö r 7 kap.
1 § SekrL faller verksamhet vid sjukhus och andra liknande inr ä ttningar
som drivs av enskilda, liksom privat drivna l ä karmottagningar, tandl ä karmottagningar,
laboratorier m.m. H ä r g ä ller i st ä llet f ö reskrifterna i lagen (1980:11, ä ndrad
senast 1980:989) om tillsyn ö ver h ä lso- och sjukv å rdspersonalen m.fl. De v ä sentligaste
best ä mmelserna om tystnadsplikt finns i 6 § , som har f ö ljande
lydelse.

Prop. 1981/82:186 79

Den
som tillh ö r eller har tillh ö rt h ä lso- och
sjukv å rdspersonalen f å r inte obeh ö rigen r ö ja vad han i sin verksamhet har erfarit om en
enskilds h ä lsotillst å nd eller andra personliga f ö rh å llanden.
Som obeh ö rigt r ö jande anses inte att n å gon fullg ö r uppgiftsskyldighet
som f ö ljer av lag eller f ö rordning.

Tystnadsplikt
g ä ller 1 f ö rh å llande till den v å rd-eller behandlingsbeh ö vande sj ä lv 1 fr å ga om
uppgift om hans h ä lsotillst å nd, om det med h ä nsyn till ä ndam å let med v å rden
eller behandlingen ä r av synnerlig vikt att uppgiften inte l ä mnas till
honom.

I
det allra ä nnas verksamhet till ä mpas i st ä llet best ä mmelserna
i sekretesslagen (1980:100).

Best ä mmelserna
om sekretess p å socialtj ä nstens omr å de finns fr ä mst i 7 kap. 4 § SekrL. H ä r kan
erinras om att h ä nvisningen i 7 kap. 4 § tredje
stycket till lagstiftningen om socialtj ä nst m.m. under å r 1981 avser den verksamhet
p å det sociala omr å det som bedrivs enligt.den nuvarande
lagstiftningen (se p. 3 ö verg å ngsbest ä mmelserna till SekrL). Paragrafen har f ö ljande
lydelse.

Sekretess
g ä ller inom socialtj ä nsten f ö r uppgift om enskilds personliga f ö rh å llanden,
ora det inte st å r klart att uppgiften kan r ö jas utan
att den enskilde eller n å gon honom n ä rst å ende lider men. Sekretessen g ä ller dock
inte beslut om omh ä ndertagande eller beslut om v å rd utan
samtycke.

Inom
koraraunal farailjer å dgivning g ä ller sekretess f ö r uppgift som enskild har l ä mnat 1 f ö rtroende
eller som har inh ä mtats i saraband raed r å dgivningen.

Med
socialtj ä nst f ö rst å s verksamhet enligt lagstiftningen om socialtj ä nst och
den s ä rskilda lagstift-

Prop. 1981/82:186 80

ningen
om v å rd av unga utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag
handhas av socialn ä mnd. Till socialtj ä nst r ä knas ocks å
verksamhet hos annan myndighet sora Innefattar ompr ö vning av
socialn ä mnds beslut eller s ä rskild tillsyn ö ver n ä mndens
verksara-het samt verksamhet hos kommunal invandrarbyr å .

I
fr å ga ora uppgift i allm ä n handling g ä ller sekretessen 1 h ö gst sjuttio å r.

3.2
Skaderekvisitet

Sekretessen
p å h ä lso- och sjukv å rdsomr å det och socialtj ä nstomr å det avgr ä nsas med
ett s.k. omv ä nt skaderekvisit. Detta inneb ä r att en uppgift
inte f å r l ä mnas ut, om det inte st å r klart
att uppgiften kan r ö jas utan att den enskilde eller hans n ä rst å ende
lider men. Presumtionen ä r allts å f ö r sekretess.

I
fr å ga om tolkningen av uttrycket "men" kan h ä nvisas
till nedanst å ende uttalande av f ö redragande statsr å det 1
prop. 1979/80:2, Del A, s. 83.

Uttrycket
men har liksom i promemorief ö rslaget getts en mycket vid inneb ö rd. I f ö rsta hand
å syftas
s å dana skador som att n å gon blir utsatt f ö r andras missaktning, om
hans personliga f ö rh å llanden blir k ä nda. Redan den omst ä ndigheten att vissa personer
k ä nner till en f ö r n å gon enskild ö mt å lig uppgift kan enligt min mening i m å nga fall
anses vara tillr ä ckligt f ö r att medf ö ra men. Utg å ngspunkten f ö r en bed ö mning av ora men f ö religger m å ste s å ledes
vara den ber ö rda personens egen upplevelse. Bed ö mningen m å ste sj ä lvfallet
i viss utstr ä ckning kunna korrigeras p å grundval
av g ä ngse v ä rderingar i samh ä llet. Enbart det f ö rh å llandet
att en person tycker att det i st ö rsta allm ä nhet ä r obehagligt att andra vet var

Prop.
1981/82:186 81

han
bor kan t.ex. inte anses inneb ä ra men 1 h ä r avsedd bem ä rkelse.

Enligt
min mening ä r det ofr å nkomligt att helt r ä ttsenliga å tg ä rder
ibland kan f å bed ö mas som skada eller men. I proraeraorian har som
exempel p å . s å dana fall n ä mnts att n å gon blivit f ö rem å l f ö r framg å ngsrika indrivnings å tg ä rder
eller att n å gon blivit satt 1 f ä ngelse, intagen f ö r sluten
psykiatrisk v å rd eller st ä lld under ö vervakning. Denna st å ndpunkt ä r n ö dv ä ndig f ö r att
sekretess skall kunna uppr ä tth ä llas ä ven rayndigheter emellan. Det st å r å andra
sidan klart att sekretesslagen inte f å r hindra myndigheterna fr å n att utv ä xla
uppgifter i situationer d ä r intresset av att uppgifterna l ä mnas ut
enligt g ä ngse v ä rderingar b ö r ha f ö retr ä de framf ö r intresset av att uppgifterna inte l ä mnas ut.
Denna intressekonflikt b ö r emellertid l ö sas inom ramen f ö r best ä mmelserna
om undantag fr å n sekretessen.

3-3
Till ä mpningen av skaderekvisitet i n å gra typfall

D å det g ä ller fr å gan ora
uppgifter om n å gons personliga f ö rh å llanden kan
l ä mnas fr å n en sjukv å rdsinr ä ttning eller socialtj ä nstmyndighet till en annan
myndighet skall allts å i f ö rsta hand en skadebed ö mning g ö ras. N ä r st å r det
klart att en uppgift om n å gons personliga f ö rh å llanden
kan r ö jas utan att den enskilde eller n å gon honom n ä rst å ende lider men? H ä r nedan tas upp n å gra
typiska situationer som kan antas f ö rekomma relativt ofta. Som kommer att framg å finns
det ett visst utrymme att l ä mna uppgifter fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar
och socialtj ä nstmyndigheter till andra myndigheter utan att
sekretessbelagda uppgifter r ö js. Ä ven om man vid en skadebed ö mning
finner att uppgifterna ä r sekretessbelagda finns det vissa m ö jlig-

6 Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 186

Prop. 1981/82:186 82

heter
att l ä mna ut dem. Vilka dessa m ö jligheter ä r kommer att redovisas i n ä sta
avsnitt.

Uppgifter
fr å n en sjukv å rdsinr ä ttning

Ti].l_en
annan £ jukv å£ dinr ä ttnlng

I
f ö rarbetena s ä gs att uppgifte,r sora beh ö vs i rent
v å rdsyfte kan l ä mnas (prop. 1979/80:2, Del A, s. l68 och KU
1979/80:37 s. 23).

Ti].l_en
annan v å rdsektor

Visst
utrymme finns att l ä mna uppgifter i syfte att bist å en
patient (prop. 1979/80:2, Del A, s. l68).

Tlll_skolan

R ö rande m ö jligheterna
att l ä mna uppgifter fr å n en sjukv å rdsinr ä ttning till skolan kan erinras om f ö ljande uttalande
av f ö redragande statsr å det i propositionen till ny sekretesslag (prop.
1979/80:2, Del A, s. 196).

Enligt
min mening b ö r d ä rf ö r p å skolomr å det g ä lla ett omv ä nt skaderekvisit, dvs. en str ä ngare
sekretess, f ö r s å dan uppgift om enskilds personliga f ö rh å llanden
som finns hos psykolog och kurator. Dessa funktion ä rer
handhar en stor del av skolans samarbete med socialtj ä nsten och
raed den psykiska barna-och ungdomsv å rden, p å vilka omr å den Ju g ä ller den str ä ngare sekretessen. Ä ven om, som framg å r av vad
jag tidigare har sagt, f ö ruts ä ttningarna f ö r samar- . bete och uppgiftsutl ä mnande
rayndigheter emellan inte ä r avh ä ngiga av att likartad sekretess g ä ller, kan
man dock inte bortse fr å n att en s å dan ordning kan ha vissa praktiska f ö rdelar f ö r de
funktion ä rer som ber ö rs.

Prop.
1981/82:186 83

Uttalandet
avser visserligen sekretessen p å skolans omr å de. Inneb ö rden synes dock vara den att k ä nsliga
uppgifter i viss utstr ä ckning kan l ä ranas ocks å fr å n en sjukv å rdsinr ä ttning till en psykolog eller kurator vid en skola
utan den enskildes samtycke.

Till_polls_0 £ h_ å klagar £

Polisen
har v ä sentliga uppgifter vid sidan av den rent ö vervakande
och brottsutredande verksamheten. Polisen hj ä lper t.ex. till med att leta
r ä tt p å f ö rsvunna personer. Vidare ä r polisen
behj ä lplig vid trafikolyckor och liknande. I den m å n polisen
beh ö ver uppgffter fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar i denna verksamhet l ä r n å gon
sekretess normalt inte g ä lla f ö r uppgifterna.

Polisens
medverkan vid delgivningar sora sker p å andra rayndigheters uppdrag faller ocks å utanf ö r den
rent ö vervakande och brottsutredande verksamheten. Det ä r sv å rt att
ange i vilken utstr ä ckning sjukhusen kan vara polisen behj ä lpliga i
delglvnings ä renden genora att uppge huruvida en person ä r f ö rera å l f ö r v å rd.
Visserligen torde en patients intresse av att hemligh å lla att
han finns p å ett sjukhus normalt inte vara s å starkt,
i varje fall inte om patienten ä r f ö rem å l f ö r kroppssjukv å rd. V å rdas patienten d ä remot exempelvis p å ett
mentalsjukhus, l ä r patienten nog normalt vilja hemligh å lla att
han finns p å sjukhuset. Man m å ste emellertid f ö r att g ö ra en
korrekt skadebed ö mning ä ven ta h ä nsyn till vad delgivningen avser eller i vart fall
vem som l ä mnat polisen delgivningsuppdraget. Det l ä r vara
praktiskt sv å rt att i alla fall utr ö na detta.
I de nu aktuella situationerna torde ofta sekretess g ä lla f ö r
uppgifter om att en person ä r f ö rem å l f ö r v å rd. Ora d ä remot polisen redan tidigare k ä nner till
att den som skall delges finns p å sjukhuset, kan delgivning naturligtvis ske om
patientens h ä lsotillst å nd medger detta.

Prop. 1981/82:186 84

Sekretessen
enligt 7 kap. 1 § SekrL torde str ä cka sig relativt l å ngt d å polisen
i sin spanande eller utredande verksamhet beg ä r uppgifter om huruvida en
person finns p å ett sjukhus. Om polisen k ä nner till
eller p å goda grunder antar att en misst ä nkt person finns p å ett sjukhus, torde
sjukhuset p å polisens f ö rfr å gan kunna bekr ä fta att personen finns p å
sjukhuset. H ä rvid l ä r det inte spela n å gon roll om polisen k ä nner
personen till namn eller ej. I ö vrigt torde emellertid sekretess g ä lla f ö r
uppgifter om att en person, som ä r misst ä nkt f ö r brott, finns p å ett sjukhus.

D å polisen
efterforskar misst ä nkta personer kan det bli aktuellt att anv ä nda tv å ngsmedel,
exempelvis husrannsakan. Best ä mmelser h ä rom finns i r ä tteg å ngsbalken. Fr å gan om skyddet f ö r sekretessbelagda uppgifter
vid tv å ngsmedelsanv ä ndning utreds av tv å ngsmedelskommitt é n (Ju
1978:06, Dir se 1979 å rs kommitt é ber ä ttelse del II, s. 34
ff). I detta sammanhang Kan ocks å erinras om att l ä kare 1 viss utstr ä ckning ä r skyldiga
att f ö reta blodprovsunders ö kningar (5 § allm ä nna l ä karinstruktionen /1972:689/).

F ö r fullst ä ndighetens
skull b ö r ocks å n ä mnas att en privatperson kan gripa den som har beg å tt ett
brott p å bar g ä rning. Den gripne skall d å
skyndsamt ö verl ä mnas till n ä rmaste polisman (24 kap. 7 § RB).
Denna r ä tt har naturligtvis ocks å personalen inom h ä lso- och sjukv å rden n ä r det g ä ller
brott som beg å s p å t.ex. ett sjukhus.

Uppgifter
fr å n en socialtj ä nstmyndighet

Av
betydelse i detta sammanhang ä r f ö ljande uttalande av f ö redragande statsr å det i
prop. 1979/80:2, del A, s. l82:

Det
ä r
sj ä lvfallet av stor vikt hur socialsekretessen 1 f ö rh å llande
till allm ä nheten utformas. Fr å ga

Prop.
1981/82:186 85

ä r emellertid om inte sekretessen i f ö rh å llandet
mellan socialtj ä nsten och andra myndigheter spelar n ä stan lika
stor roll f ö r den enskildes ben ä genhet att v ä nda sig
till socialtj ä nsten f ö r att f å st ö d och hj ä lp. Det ä r s ä kerligen sv å rt att skapa n å got verkligt f ö rtroende f ö r socialtj ä nsten, om denna fungerar - eller befaras fungera -
som n å got av en informationscentral f ö r andra myndigheter i deras verksamhet. I
promemorian har sagts att det ä r angel ä get att f å till st å nd en stramare reglering av Informationsfl ö det fr å n
socialtj ä nsten till andra myndigheter. Denna inneb ö rd har
ocks å socialutredningens f ö rslag. Jag delar denna uppfattning.

Principen
i sekretesslagen ä r som jag tidigare har sagt att sekretessreglerna
skall g ä lla s å v ä l i f ö rh å llande till enskilda som i f ö rh å llande
till andra myndigheter (Jfr avsnitt 4.4). Den f ö reslagna huvudregeln om
sekretess inom socialtj ä nsten blir d ä rf ö r till ä mplig ocks å mellan myndigheter. Denna regel medger inom ett
smalt omr å de att uppgifter ora enskilda l ä mnas ut.
De fall det h ä r kan r ö ra sig om torde i allm ä nhet
befinna sig i gr ä nszonen till situationer d ä r ett
presumerat samtycke fr å n den enskilde kan å beropas. Vad som ä r av
intresse och som allts å kr ä ver en n ä rmare reglering ä r utl ä mnande av
uppgifter som hos mottagaren kan komma att anv ä ndas p å ett s ä tt som
den enskilde uppfattar som of ö rdelaktigt f ö r honom. Ocks å det men som best å r i att uppgift sprids till
en st ö rre krets av personer, som i sin tur kan t ä nkas
vidarebefordra dem till andra, m å ste beaktas.

Tlll_en
annan £ 0 £ ialtj ä nstmyndl-ghet

Kommunala
n ä mnder ä r myndigheter i tryckfrihetsf ö rordr-ningens
och sekretesslagens mening. I den utstr ä ckning

Prop. 1981/82:186 86

den
sociala f ö rvaltningen ä r gemensam f ö r flera n ä mnder, torde uppgifter kunna l ä mnas fr å n f ö rvaltningsorganet
till de olika n ä mnderna. P å detta s ä tt l ä r sekretessen inte hindra ett uppgiftsl ä mnande
mellan olika sociala distriktsn ä mnder och den sociala centraln ä mnden, om
de har geraensara f ö rvaltning.

I
ö vrigt
torde 7 kap. 4 § SekrL medge uppgiftsl ä mnande
till andra socialtj ä nstmyndigheter endast inom ett smalt omr å de (jfr
det ovan Intagna citatet).

Til.l_en
sJukv å£ dinr ä tnln £

Hur
stort behov som sjukv å rdsinr ä ttningarna har av uppgifter fr å n
socialtj ä nsten ä r oklart. I den m å n uppgiftsl ä mnande
blir aktuellt torde uppgifter kunna l ä mnas i samma utstr ä ckning som mellan olika
sjukv å rdsinr ä ttningar, dvs. om uppgifterna beh ö vs i rent
v å rdsyfte.

Ti]l_sko].an

Vad
som sagts om m ö jligheterna att l ä mna uppgifter fr å n en
sjukv å rdsinr ä ttning till skolan torde g ä lla ä ven uppgiftsl ä mnande fr å n en
socialtj ä nstmyndighet till skolan.

Tlll_polls_0 £ h_ å klagar £

I
stor utstr ä ckning f ö rekommer det ett allm ä nt samarbete mellan bl.a.
polis- och socialtJ ä nstmyndigheter. Polisens medverkan i dessa
sammanhang ligger vid sidan av den rent brottsutredande verksamheten. H ä r torde
finnas ett betydande utrymme f ö r de sociala myndigheterna att l ä mna uppgifter
till polisen. Till stor del l ä r uppgifterna i dessa fall vara avidentifierade.
Om uppgifterna ä r h ä nf ö rliga till enskilda Individer, Mr d ä remot
sekretess in å nga g å nger g ä lla f ö r uppgifterna.

Prop.
1981/82:186 87

Om
polisen f ö r att verkst ä lla en delgivnitig vill veta om fitt person
brukar upps ö ka en socialtj ä nstmyndighet, torde socialtJ ä n ö tmyndlgheten
normalt vara f ö rhindrad att uttala sig om personens ev. kontakter
med myndigheten. M å nga personer som har kontakt med socialtj ä nsten l ä r nog. ha
ott intresse av att hemligh å lla denna kontakt.

S å dana
uppgifter som polisen beh ö ver f ö r brottsspaning och utredning torde normalt
omfattas av sekretess, om de f ö rekommer hos en socialtJSnstmyndlghet.

3.4
Begr ä nsningar 1 sekretessen

3.4.1
Inledning

Det
finns viktiga begr ä nsningar i sekretessen myndigheter emellan. F ö ljande
kan n ä mnas h ä r.

1.
1 kap. 5 § SekrL Inneb ä r att sekretess Inte hindrar att en myndighet l ä mnar ut
uppgifter, om det ä r n ö dv ä ndigt f ö r att myndigheten skall kunna fullg ö ra sin
verksamhet. N ä r det g ä ller fr å gan i vilken utstr ä ckning sekretessbelagda
uppgifter f å r r ö jas genom anm ä lan eller angivelse till å tal med
st ö d av denna paragraf kan h ä nvisas till f ö ljande uttalande av f ö redraganden 1 prop.
1979/80:2, Del A, s. 123:

Som
framh å lls i proitiemorian ä r det av viss praktisk betydelse att det blir
klarlagt i vilken utstr ä ckning sekretessbelagda uppgifter f å r r ö jas genom
anm ä lan eller angivelse till å tal. M å nga g å nger m å ste det ligga Inom myndighets verksamhet att se
till att misstanke om brott blir utredd. S å ä r exempelvis fallet n ä r misstanke om skattebedr ä geri
uppkommer hos taxeringsmyndighet. Ett annat exempel ä r att
fall av misst ä nkt bartimisshandel kommer till socialn ä mnds k ä nnedom.
Det ligger Ju 1 denna myndighets

Prop.
1981/82:186 88

intresse
att f å utrett huruvida misshandel verkligen har f ö rekommit,
och i vissa fall m å ste n ä mnden se till att brottet beivras. Inom myndighets
verksamhet ligger ocks å att se till att misstanke ora f ö rm ö genhetsbrott
som riktar sig mot den del av den offentliga verksamheten sora f ö retr ä ds av
myndigheten blir utredd. Exempel h ä rp å ä r f ö rs ö k att genom vilseledande uppgifter f å socialhj ä lp som r ä tteligen
inte skolat utg å . Skulle d ä remot den som v ä nder sig. till socialn ä mnden
avsl ö ja att han har gjort sig skyldig till snatteri, f å r s å dan
uppgift inte i strid med 7 kap. 4 § vidarebefordras till polis eller å klagare.
Sekretesslagen reglerar inte vem sora skall g ö ra anm ä lan eller
angivelse. Denna fr å ga f å r avg ö ras en-.ligt vad som g ä ller i
allm ä nhet om ansvarsf ö rdelningen inom en myndighet, t.ex. med ledning av
myndighetens arbetsordning.

Anm.:
Uttalandet om barnmisshandel ä r numera ö verspelat sedan en s ä rskild best ä mmelse
som uttryckligen m ö jligg ö r anm ä lan i s å dana fall tagits upp i sekretesslagen (se under 3
nedan).

2.
14 kap. 1 § SekrL
inneb ä r att sekretess inte hindrar att viss f ö rfattningsreglerad
uppgiftsskyldighet fullg ö rs (se vidare avsnitt 3.4.2).

3.
14 kap. 2 § SekrL
inneb ä r att sekretess enligt 7 kap. 1 och 4 §§ inte hindrar att anm ä lan g ö rs till å klagarmyndighet
eller polismyndighet ang å ende misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap.
brottsbalken mot den som' inte fyllt aderton å r.

4.
14 kap. 4 § SekrL
inneb ä r att sekretess till skydd f ö r en enskild person inte g ä ller
gentemot denne samt att den .enskilde kan efterge sekretessen, helt eller delvis.

Prop. 1981/82:186 89

Den
s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § SekrL ä r inte till ä mplig i fr å ga om sekretess enligt 7 kap. 1 och 4 §§ SekrL.

Till
sist kan h ä r n ä mnas att n ö dsituationer kan tvinga sjukhus och socialtj ä nstmyndigheter
att l ä mna ut sekretessbelagda uppgifter. De vanliga n ö dreglerna
1 24 kap. 4 § brottsbalken blir d å till ä mpliga
(Jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 174). F ö r n ä rmare studium kan h ä nvisas till Welamson, L ä karsekretessen,
s. 90 ff.

3.4.2
F ö rfattningsreglerad uppgiftsskyldighet

Enligt
14 kap. 1 § SekrL hindrar, sonf ovan har n ä mnts,
inte sekretessen att en uppgift l ä mnas till en annan myndighet, om
uppgiftsskyldigheten f ö ljer av lag eller f ö rordning.

H ä lso- och
sjukv å rdsomr å det

Regeln
i l4 kap. 1 § SekrL f ö ranledde en ö versyn av reglerna om uppgiftsl ä mnande p å h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det (prop. 1980/81:28). Det var fr å ga om att
anpassa reglerna i tv å h ä nseenden till sekretesslagen. Om en uppgift som
annars skyddas av sekretess skall f å l ä mnas med st ö d av n ä mnda lagrum, m å ste det finnas en skyldighet att l ä mna
uppgiften. Det r ä cker inte med en regel om att man har r ä tt att l ä mna ut
den. Vidare skall skyldigheten f ö lja av lag eller f ö rordning. Det ä r inte
tillr ä ckligt med endast en f ö reskrift utf ä rdad av myndighet, ö versynen ledde i sak inte
till n å gra ä ndringar i g ä llande r ä tt j ä mf ö rt med ä ldre r ä tt. ö versynen var i f ö rsta hand av teknisk karakt ä r.

H ä r nedan l ä mnas en f ö rteckning
ö ver
den uppgiftsskyldighet som å vilar h ä lso- och sjukv å rdspersonalen. De best ä m-

melser
som tas upp i f ö rteckningen redovisas endast i sina huvuddrag och f ö rteckningen
ä r
inte fullst ä ndig.

Up £ gJftss_ki[_ldi £ Up £ glftsmottj
Yi]lkor f Ö£ £ ky_ldi £ h_ F Ö£ fattn_.

1
ö verl ä kare

ö verf ö rmyndare Intagen beh ö ver f ö r- 31 § sjukv.

myndare kung.

Polismynd.

Behov av r ä ttsraed.
obduktion

L ä mpl.
mynd.

Farlig patient l ä mnar
sjukhus

4
L ä kare m.fl. Bvn

Bvn:s ingripande p å kallas

93 § BvL (71 § SoL)

5 L ä kare

Nykterhetsn.
Alkoholmissbruk

10 § NvL

6
L ä nsl ä kare Å klagare m.fl.

Misst ä nkt
koppleri

29 §
smitt-skyddsl.

7
L ä kare

Polismynd.

Psykiskt sjuk Innehar
vapen

55 a § vapenkung.

8
L ä kare

Polismynd.

D ö dsfall
utanf ö r sJukv å rdsinr. som fordrar unders ö kn.

3 § allm. l ä karinstr.

Socialtj ä nstomr å det

Best ä mmelserna
om uppgiftsskyldighet i 14 kap. 1 § SekrL har inte f ö ranlett n å gon ö versyn av
reglerna om uppgiftsl ä mnande p å socialtj ä nstomr å det. I prop. 1979/80:1, Om socialtj ä nsten.
Del A, s. 419 f, diskuteras generellt behovet av f ö ljdlagstiftning
till den nya sekretesslagen. Bl.a. tas fr å gan om uppgiftsl ä mnande mellan olika social-

Prop. 1981/82:186 91

n ä mnder
upp. P å denna punkt s ä ger f ö redragande statsr å det f ö ljande:

Socialutredningen
har f ö reslagit undantagsbest ä mmelser som skulle g ö ra det m ö jligt att
l ä mna uppgifter mellan dem som ä r verksamma inom socialtj ä nsten s å v ä l inom
samma socialn ä mnd som mellan olika socialn ä mnder.
Jag vill med anledning h ä rav f ö rst understryka att socialtj ä nsten
skall bygga p å frivillighetens grund och att den enskildes
samtycke d ä rf ö r i princip m å ste inh ä ratas innan sekretesskyddade uppgifter r ö rande
honom l ä mnas vidare. Av 1 kap. 5 § 1 den f ö reslagna sekretesslagen frarag å r att
sekretessbest ä mmelserna inte hindrar rayndigheter och verksamhetsgrenar
inom samma myndighet att utv ä xla sekretesskyddade uppgifter, om det ä r n ö dv ä ndigt f ö r att den
myndighet som l ä mnar ut uppgifterna skall kunna fullg ö ra sina å ligganden.
Jag anser d ä rf ö r inte att det p å detta omr å de kr ä vs
ytterligare undantags-best ä mraelser . •

H ä r kan n ä mnas att
det i prop. .1981/82:8 med f ö rslag till lag om v å rd av missbrukare i vissa
fall f ö resl å s best ä mmelser om skyldighet f ö r bl.a.
rayndigheter sora regelbundet kommer i kontakt med missbrukare att g ö ra anm ä lan till
socialn ä mnden (30 § LVM).

I
socialtj ä nstlagen (1980:620, SoL) finns en del best ä mmelser
som å l ä gger socialn ä mnder uppgiftsskyldighet. N ä mnas kan
63 § (uppgifter till SCB), 64 § (uppgifter till statliga myndigheter f ö r
forsknings ä ndam å l) och 65 §
(uppgifter till andra myndigheter - ä ven annan
socialn ä mnd - ora utgiven ekonomisk hj ä lp, om
syftet ä r att undvika felaktiga utbetalningar). H ä r kan
ocks å h ä nvisas till 71 § SoL som inneh å ller
regler om skyldighet f ö r bl.a. myndigheter vars verksamhet ber ö r barn
och ungdomar

Prop.
1981/82:186 92

att
1 f ö rekommande fall g ö ra anm ä lan till en socialn ä iiind. Anm ä lningsskyldigheten
g ä ller ä ven en socialn ä mnd i f ö rh å llande till en annan socialn ä mnd, exempelvis
om en familj med barn flyttar fr å n en kommun till en annan.

I
detta sammanhang kan ä ven pekas p å best ä mmelserna 1 23 kap. 6 §
brottsbalken om skyldighet att avsl ö ja brott, som ä r " å f ä rde". Dessa best ä mmelser, som f ö reskriver
uppgiftsskyldighet, tar ö ver sekretessen. Om n å gon inom socialtj ä nsten
t.ex. har allvarliga misstankar om att en alkoholip.issbrukande klient t ä nker s ä tta i
verket hotelser om att sl å ihj ä l sin hustru, ä r han skyldig att anm ä la detta f ö r
polisen.

3.4.3
Vittnesplikten m.m.

Bland
de regler om uppgiftsskyldighet som medf ö r att uppgifter f å r l ä mnas till
en annan myndighet utan hinder av sekretess finns de best ä mmelser i
r ä tteg å ngsbalken (RB) sora avser domstolarnas m ö jligheter
att f å tillg å ng till bevis i r ä tteg å ng.

St ö rst betydelse
har h ä r vittnesplikten, som anses vara en s å dan i lag f ö reskriven
uppgiftsskyldighet som tar ö ver sekretessen. Vittnesplikten ä r
emellertid inte oinskr ä nkt. I 36 kap. 5 § RB f ö reskrivs
n ä mligen vissa begr ä nsningar som ä r av s ä rskild betydelse i detta sammanhang.

I
paragrafens andra stycke f ö reskrivs att personer inom vissa yrkeskategorier
inte f å r h ö ras som vittne ang å ende n å got som
har anf ö rtrotts dem p å grund av deras st ä llning eller som de har
erfarit i samband d ä rmed. De kategorier som n ä mns ä r advokater,
l ä kare, tandl ä kare, barnmorskor, sjuksk ö terskor,
kuratorer vid familjer å dgivningsbyr å er som drivs av komrauner, landstlngskomrauner, f ö rsaralingar

Prop.
1981/82:186 93

och
kyrkliga samf ä lligheter, samt deras bitr ä den. F ö rh ö rsf ö rbudet g ä ller oavsett
om de nu angivna yrkeskategorierna ä r verksamma i allm ä n eller privat tj ä nst.

F ö rbudet ä r
emellertid inte undantagsl ö st. F ö r det f ö rsta kan vittnesf ö rh ö r vara
medgivet i lag. F ö r det andra kan den till vilkens f ö rm å n
tystnadsplikten g ä ller samtycka till f ö rh ö ret. Om
det ä r fr å ga om ett m å l ang å ende ett brott f ö r vilket straffminimum ar f ä ngelse 1
tv å å r eller mer (fj ä rde stycket), g ä ller f ö rh ö rsf ö rbudet
endast den som ä r f ö rsvarare i brottm å l.

Best ä mraelserna
1 36 kap. 5 § RB ä r till ä mpliga ocks å i fr å ga om vittnesf ö rh ö r under en f ö runders ö kning i brottm å l (23 kap. 13 § RB). Ett
vittnesf ö rh ö r under f ö runders ö kningen f å r emellertid inte ä ga rum innan unders ö kningen
har fortskridit s å l å ngt att n å gon sk ä ligen kan misst ä nkas f ö r
brottet.

I
38 kap. 8 § RB finns f ö reskrifter om skyldighet att tillhandah å lla
domstolar allra ä nna handlingar. Om en allm ä n
handling kan antas ha betydelse som bevis, f å r en domstol enligt f ö rsta
stycket i paragrafen f ö rordna att handlingen skall tillhandah å llas
domstolen. Pr ö vningen av handlingens bevisv ä rde skall
domstolen g ö ra innan domstolen f ö rordnar att handlingen skall
l ä mnas ut. I andra stycket anges vissa undantag fr å n
editionsplikten enligt f ö rsta stycket. I f ö rsta hand g ä ller
undantag som svarar mot f ö rbuden mot vittnesf ö rh ö r i 36
kap. 5 § RB.

Prop. 1981/82:186 94

4 BEHOV AV F Ö RFATTNINGS Ä NDRINGAR

4.1
Inledning

Som
tidigare har sagts torde de erfarenheter som man hittills har av den nya
sekretesslagen i huvudsak vara positiva. De praktiska problem som lagen ä nd å p å st å s ha gett
upphov till i inledningsskedet sammanh ä nger med regleringen av sekretessen mellan
myndigheter. S ä rskilt har uppm ä rksamheten riktats mot
uppgiftsl ä mnande fr å n myndigheter p å h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det och p å socialtj ä nst-omr å det .

Den
fr å ga som kanske har uppm ä rksammats mest g ä ller uppgiftsl ä mnandet
fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar till polisen. N ä r det g ä ller
detta uppgiftsl ä mnande synes raan inom s å v ä l sjukv å rden som
polisen mena att polisens behov av information inte blir tillr ä ckligt
tillgodosett till f ö ljd av sekretessregleringen, ä ven med h ä nsyn
tagen till de begr ä nsningar som finns 1 sekretessen (1 kap. 5 § samt 14
.kap. 1 och 2 §§ SekrL). Vad man i f ö rsta hand har reagerat emot
ä r
att sekretessen i stor utstr ä ckning hindrar att uppgifter l ä mnas till
polisen, d å misstanke finns om allvarligare brottslighet. Det
har ocks å p å pekats att m ö jligheterna att verkst ä lla
delgivningar p å sjukv å rdsinr ä ttningar har f ö rs ä mrats.

N ä r det g ä ller
uppgiftsl ä mnande fr å n socialtj ä nstmyndigheterna har i st ä llet
sagts att den nya sekretesslagen skulle l ä gga hinder 1 v ä gen f ö r ett effektivt saraarbete mellan 'de olika
socialtj ä nstmyndigheterna. Ä ven samarbetet mellan
socialtj ä nstmyndigheter och andra myndigheter, exempelvis
skolan, polisen och sjukv å rdsinr ä ttningar p å st å s ha f ö rsv å rats.

Prop.
1981/82:186 95

En
synpunkt som har framf ö rts ä r att generalklausulen 1 14 kap. 3 § SekrL
borde vara till ä mplig b å de p å h ä lso-och sjukv å rdsomr å det och p å socialtj ä nstomr å det. Tanken bakom denna uppfattning torde vara att
ett gott samarbete mellan myndigheter, s å v ä l v å rdmyndigheter som andra myndigheter, f ö ruts ä tter att
myndigheterna mera fritt f å r best ä mma om n ä r uppgifter om enskilda f å r l ä mnas ut.

En
annan å sikt som har f ö rts fram ä r att uppgifter ora en enskilds adress aldrig
skulle kunna hemligh å llas f ö r andra myndigheter med st ö d av 7
kap. 1 § SekrL. Detta inneb ä r att man inte skulle kunna hemligh å lla vare
sig uppgifter om vilka patienter som finns p å en sjukv å rdsinr ä ttning
eller uppgifter som en patient kan ha l ä mnat om en hemadress till sjukv å rdsinr ä ttningen.
Liknande synpunkter har framf ö rts d å det g ä ller de adressuppgifter som socialtj ä nsten kan
ha om sina klienter.

En
av utg å ngspunkterna vid utformningen av sekretessen p å ■
v å rdomr å dena var att regleringen borde g ö ras s å enkel
och enhetlig som m ö jligt. D ä remot var det inte fr å ga om att man skulle å stadkomma
n å gra mera omfattande sakliga ä ndringar (jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. l65). Mot
denna bakgrund kan det vara l ä mpligt att analysera de problem som den nya
sekretesslagen p å st å s ha orsakat i inledningsskedet och unders ö ka om
lagen har f ö rt med sig n å gra v ä sentliga ä ndringar i f ö rh å llande till vad som g ä llde tidigare. Om s å ä r fallet,
f å r man ta st ä llning till om dessa effekter varit avsedda eller
inte. Om oavsedda och icke ö nskv ä rda effekter har uppkommit, f å r man
givetvis ö verv ä ga vilka ä ndringar som b ö r genomf ö ras. En s å dan analys skall 1 det f ö ljande g ö ras, f ö rst f ö r h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det och sedan f ö r socialtj ä nstomr å det.

Prop.
1981/82:186 96

4.2
Uppgiftsl ä mnande fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar

4.2.1
Till en annan sjukv å rdsinr ä ttning

Som
ovan har sagts medger den nya sekretesslagen att uppgifter l ä mnas fr å n en
sjukv å rdsinr ä ttning till en annan, om uppgifterna beh ö vs i rent
v å rdsyfte. En patient kan knappast lida n å got men, om uppgifter om
honom l ä mnas ut 1 s å dana fall. Det normala 1 dessa situationer torde
dock vara att man f ö rst inh ä mtar patientens samtycke, ora detta ä r m ö jligt.
Med ett saratycke kan uppgifterna alltid l ä mnas vidare utan att n å gon
skadebed ö mning beh ö ver g ö ras. Ett samtycke beh ö ver inte vara uttryckligt.
Ocks å ett tyst, s.k. presumerat. samtycke f å r godtas. Vid rent rutinm ä ssiga å tg ä rder -
patientens Journal skall t.ex. ö verf ö ras till en annan sjukv å rdsinr ä ttning i
samband med att patienten sj ä lv f ö rs ö ver dit - torde saken vara s å uppenbar
att patienten inte beh ö ver tillfr å gas (Jfr KU 1979/80:37 s. 23).

I
f ö rarbetena till sekretesslagen s ä gs att det kan synas tveksamt om uppgifter kan l ä ranas fr å n den
allra ä nna sjukv å rden till en privatpraktiserande l ä kare
eller en f ö retagsl ä kare. F ö r-den h ä ndelse patientens samtycke till att uppgiften l ä mnas inte
kan inh ä mtas, b ö r eiiiellertld enligt f ö rarbetena
uppgiften ä nd å kunna l ä mnas ut, om den i tr ä ngande fall beh ö vs f ö r en
medicinsk behandling av den som uppgiften r ö r. I s å dana fall
kan det knappast h ä vdas att patienten lider men ora uppgiften l ä ranas ut
(prop. 1979/80:2i Del A, s. l68).

De
m ö jligheter som sekretesslagen ger att i de angivna fallen l ä mna ut
uppgifter torde i allt v ä sentligt ö verensst ä mma med vad som g ä llde tidigare. Det har inte
heller gjorts g ä llande att den nya sekretesslagen skulle ha

Prop. 1981/82:186 97

medf ö rt n å gra op å kallade inskr ä nkningar
i m ö jligheterna

att
l ä rana uppgifter fr å n en sjukv å rdsinr ä ttning till en

annan.
Det saknas d ä rf ö r anledning att p ä denna punkt

f ö resl å n å gra ä ndringar.

4.2.2 Till
en annan v å rdsektor

Av
f ö rarbetena till sekretesslagen framg å r, som tidigare har sagts,
att ett visst utryinme finns att l ä mna uppgifter till en annan v å rdsektor
i syfte att bist å en patient. I princip torde det b ö ra r ö ra sig om
en tr ä ngande situation. Ä ven h ä r b ö r naturligtvis det normala vara att ett samtycke f ö rst inh ä mtas. Om
patienten mots ä tter sig att en sjukv å rdsinr ä ttning l ä mnar ut
uppgifter till en annan v å rdsektor, torde skaderekvisitet n ä stan
alltid vara uppfyllt. D ä rmed g ä ller ocks å sekretess f ö r uppgifterna. Dessa kan d å l ä mnas ut
bara ora det g ä ller begr ä nsningar i sekretessen (Jfr avsnitt 3-4).

Ä ven n ä r det g ä ller uppgiftsl ä mnande fr å n en sjukv å rdsinr ä ttning till en annan v å rdsektor
torde den■nya sekretesslagen 1 huvudsak ö verensst ä raraa med
ä ldre
r ä tt. N å gra ä ndringar ä r knappast p å kallade h ä r.

4.2.3 Till
skolan

Vad
g ä ller m ö jligheterna att l ä rana uppgifter fr å n en
sjukv å rdsinr ä ttning till skolan saknas det som tidigare har
sagts uttalanden i f ö rarbetena. Av det i avsnitt 3.3 citerade uttalandet
i prop. 1979/80:2 ora sekretessen p å skolomr å det framg å r dock att ett visst utrymme finns att l ä mna
uppgifter fr å n exempelvis en sjukv å rdsinr ä ttning.
En s å dan m ö jlighet kan ha praktisk betydelse f ö r samarbetet
mellan h ä lso- och sjukv å rden och skolan. I ö vriga fall fordras det i
princip samtycke. Om samtycke finns

7 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Prop. 1981/82:186 98

att
l ä mna ut uppgifter, m å ste man - som alltid vid samtycke - uppm ä rksamma
om uppgifterna ang å r fler ä n en person. Uppgifterna kan r ö ra t.ex.
b å de en elev och dennes f ö r ä ldrar. F ö r att sekretessen skall vika i s å dana fall
beh ö vs samtycke fr å n s å v ä l eleven som f ö r ä ldrarna.

Hittillsvarande
erfarenheter av den nya sekretesslagen kan inte s ä gas ha visat att lagen har f ö r ä ndrat r ä ttsl ä get n ä mnv ä rt p å detta
omr å de j ä mf ö rt med vad som g ä llde enligt den ä ldre
regleringen. Inte heller h ä r synes n å gon ä ndring p å kallad.

4.2.4
Till polis och å klagare

Inledning

Som
har sagts ovan ä r det i f ö rsta hand polisens m ö jligheter att f å
uppgifter fr å n h ä lso- och sjukv å rdsomr å det som har uppm ä rksammats under den tid som
den nya sekretesslagen har varit i kraft. Det har s å lunda
gjorts g ä llande att sekretesslagen f ö rsv å rar
polisens verksamhet. Polisen f å r inte erforderliga uppgifter fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar
f ö r sin hj ä lpande verksamhet, f ö r sin del-givningsverksamhet
och f ö r sin spanande och utredande verksamhet. Motsvarande problem torde i
viss m å n uppkomma ocks å f ö r å klagarna. N å gon anledning att g ö ra skillnad mellan polis och
å klagare
i detta sammanhang f ö religger inte. F ö r enkelhetens skull talas
emellertid i det f ö ljande om uppgiftsl ä mnande till polisen.

Till
en b ö rjan kan h ä r erinras om vad som 1 det f ö reg å ende har
sagts om polisens hj ä lpande verksamhet. Uppgifter som polisen kan beh ö va i s å dana fall
fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar torde n ä stan aldrig vara sekretessbelagda.
I dessa situationer b ö r en sjukv å rdsinr ä ttning

Prop.
1981/82:186 99

allts å regelm ä ssigt
kunna l ä mna polisen beg ä rda uppgifter.

Uppgifter
som polisen kan beh ö va i sin delglvningsverk-samhet och sin verksamhet
f ö r spaning m.m. torde d ä remot m å nga g å nger vara sekretessbelagda. Det ä r
uppenbart att det skulle vara av v ä rde f ö r polisen, om man i nyssn ä mnda
verksamheter kunde f å alla ö nskade uppgifter fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar.
H ä nsynen till den enskilde g ö r emellertid att en gr ä ns m å ste s ä ttas f ö r
uppgiftsl ä mnandet. Fr å gan ä r d å om den gr ä ns som den nuvarande sekretesslagen uppst ä ller kan
anses rimlig.

F ö r
besvarande av denna fr å ga kan det till en b ö rjan vara l ä mpligt
att dela in uppgifterna i tv å kategorier, n ä mligen uppgifter om sj ä lva det f ö rh å llandet
att en person v å rdas p å en sjukv å rdsinr ä ttning (i det f ö ljande f ö r
enkelhetens skull kallade adressuppgifter) samt andra uppgifter sora sjukv å rdspersonalen
kan ha k ä nnedom om.

Adressuppgifter

En
å sikt
som har f ö rts fram ä r att adressuppgifter, som allts å kan vara
sekretessbelagda enligt 7 kap. 1 § SekrL, aldrig skall f å hemligh å llas f ö r polisen
med st ö d av denna best ä mmelse. En s å dan ordning skulle givetvis vara av stor praktisk
betydelse f ö r polisen. Den skulle ocks å i h ö g grad f ö renkla
bed ö mningen av sekretessfr å gor i det dagliga arbetet p å sjukv å rdsinr ä ttningarna.
Fr å gan blir d ä rmed om "det motst å ende
intresset, n ä mligen intresset att skydda patienternas
integritet, ä r s å starkt att en ä ndring 1 det angivna h ä nseendet
inte b ö r genomf ö ras.

Mot
en ordning som inneb ä r att adressuppgifter skall vidarebefordras till
polisen utan en n ä rmare pr ö vning i

Prop.
1981/82:186 100

det
s ä rskilda fallet kan riktas inv ä ndningar av principiell natur. Det r å der inte
n å gon tvekan om att sjukv å rden h ö r till de omr å den d ä r kraven p å sekretess kring enskildas personliga f ö rh å llanden g ö r sig
starkast g ä llande. Sekretessen har h ä r gamla
traditioner, och l ä karsekretessen ä r ett v ä sentligt
inslag i l ä karetiken. Det skydd som sekretessen ger har stor
betydelse f ö r de personer som av olika anledningar kommer i
kontakt raed sjukv å rden. Dessa personer f ö rv ä ntar sig
nog inte s ä llan att ocks å
uppgift om sj ä lva det f ö rh å llandet
att de vistas p å ett sjukhus h å lls hemliga. Mot denna bakgrund kan det g ö ras g ä llande
att inte ens en adressuppgift b ö r kunna l ä ranas ut till polisen eller till n å gon annan
myndighet i vidare m å n ä n som f ö ljer av reglerna om skadepr ö vning
resp. den enskildes samtycke.

Man
kan emellertid inte bortse fr å n att den nuvarande ordningen medf ö r problem
i samarbetet mellan sjukv å rden och polisen och att regleringen d ä rigenom
orsakar st ö rningar i viktiga samh ä lleliga
funktioner. Det f ö religger d ä rf ö r ett starkt intresse att skapa regler sora l ö ser denna
konflikt och som samtidigt ä r s å klara att de inte orsakar on ö diga
komplikationer i detta samarbete. F ö r den avv ä gning som h ä r m å ste g ö ras ä r det n ö dv ä ndigt att n ä rmare analysera hur ö mt å liga
adressuppgifterna ä r.'

Av
intresse f ö r en s å dan analys ä r f ö ljande uttalande av

Welamson om de f ö rtroendesituationer som avses i regeln 1

36 kap. 5 § r ä tteg å ngsbalken
om vittnesplikten (L ä kar

sekretessen s. 44 f :

En
synnerligen vansklig och omtvistad fr å ga ä r, huruvida l ä kare kan vara f ö rhindrad att yppa att han ö verhuvud
konsulterats av viss angiven person. Kan ra.a.o. sj ä lva upps ö kandet av
l ä kare t ä nkas vara att

Prop.
1981/82:186 101

betrakta
s å sora ett f ö rtroende i lagens mening? Fr å gan
torde visserligen endast s ä llan kunna f å praktisk betydelse betr ä ffande
vittnesm å l men m å likv ä l h ä r behandlas med h ä nsyn ocks å till den
betydelse den har f ö r upplysningar avseende annat ä n
bevisning i r ä tteg å ng.

Det
kan ligga n ä ra till hands att i princip besvara den st ä llda fr å gan
jakande. Redan det f ö rh å llandet att en person konsulterat viss l ä kare kan
Ju otvivelaktigt vara ä gnat att å tminstone ge en antydan om f ö rh å llanden
sora han ö nskar hemligh å lla. Detta kan visserligen knappast s ä gas g ä lla allm ä npraktiserande
l ä kare utom i mycket speciella fall. Men betr ä ffande l ä kare som
uteslutande behandla eller specialiserat sig p å vissa sjukdomar l å ter det
sig i och f ö r sig sv å rligen f ö rneka. Det m å ste å andra sidan medgivas, att raed h ä nsyn till
ratlo legis skyddsbehovet h ä rutinnan typiskt sett framtr ä der f ö rh å llandevis
uttunnat, samtidigt som en sekretess omfattande ä ven sj ä lva bes ö ket
skulle f ö ranleda betydande sv å righeter i praktiken. Med h ä nsyn h ä rtill f å r det m ö jligen
antagas, att sj ä lva det f ö rh å llandet, att en person bes ö kt viss l ä kare,
icke kan s å som f ö rtroende omfattas av r ä ttslig
tystnadsplikt.

Detta
f ö rsiktiga uttalande ger ett visst st ö d f ö r uppfattningen
att adressuppgifter knappast kan anses vara s å dana f ö rtroendeuppgifter
som avses i 36 kap. 5 § RB. Det betyder att adressuppgifter alltid skulle
f å l ä mnas av sjukv å rdspersonal vid vittnesf ö rh ö r. Rent
allm ä nt kan man nog ocks å v å ga p å st å att adressuppgifterna som s å dana inte
ä r
s ä rskilt ö mt å liga. Att man s ö ker upp ett sjukhus vid
skada, sjukdom, havandeskap etc. ä r 1 och f ö r sig inget uppseendev ä ckande.
Men om adressuppgiften medger

Prop.
1981/82:186 102

att
man kan dra n ä rmare slutsatser om orsaken till bes ö ket kan
problem uppkomma. Adressuppgiften kan t.ex. avsl ö ja att patienten s ö kt v å rd f ö r en k ö nssjukdom
eller en psykisk sjukdom. Uppgifter av detta slag m å ste man p å goda
grunder anta att patienten inte ö nskar spridda. Patientens intresse i detta avseende
minskar emellertid 1 styrka, om uppgifterna inte vidarebefordras till n å gon annan
ä n
polisen; det kan inte vara s ä rskilt chikanerande f ö r patienten att n å gon eller
n å gra befattningshavare hos denna f å r k ä nnedom om uppgifterna. D ä rtill
komraer att uppgifterna normalt blir hemliga ocks å hos polisen.

Vad
som nu har anf ö rts leder n ä rmast till slutsatsen att det b ö r vara m ö jligt f ö r polisen
att f å uppgift om att n å gon v å rdas p å en sjukv å rdsinr ä ttning ä ven om polisen d ä rigenom f å r k ä nnedom om
att personen i fr å ga lider t.ex. av en k ö nssjukdom
eller av psykiska besv ä r.

Ett
s ä rskilt problem erbjuder det fallet att en adressuppgift avsl ö jar att n å gon har s ö kt sig
till en sjukv å rdsinr ä ttning f ö r att f å v å rd f ö r en skada som han har å dragit
sig i samband med att han har beg å tt brott. Situationen ä r i viss
m å n densararaa n ä r en efterspanad person s ö ker v å rd f ö r
exempelvis hj ä rtbesv ä r eller en blindtarmsinflammation.

Det
kan h ä r h ä vdas att sekretessreglerna inte b ö r hindra
polisen fr å n att f å fast brottslingar och f ö rrymda
personer. Men man kan ocks å g ö ra g ä llande att ä ven en person som har beg å tt brott
b ö r ha m ö jlighet att v ä nda sig till sjukv å rden utan att detta
omedelbart leder till att han blir gripen av polisen. Det sistn ä mnda
intresset blir mera framtr ä dande Ju lindrigare brottsligheten ä r.

Fr å gan blir
d å hur denna intressekonflikt b ö r l ö sas. Vilket intresse v ä ger
tyngst - ett v ä l fungerande samarbete

Prop.
1981/82:186 103

mellan
sjukv å rden och polisen eller intresset att skydda patienterna ocks å i s å dana fall
d å de i st ö rre eller mindre utstr ä ckning
har brutit mot samh ä llets spelregler? Vad g ä ller ä ldre r ä tt torde
adressuppgifter i betydande utstr ä ckning ha kunnat l ä mnas till polisen ä ven i de
fall som det h ä r ä r fr å ga om. Det kan allts å h ä vdas att
en ordning som inneb ä r att adressuppgifter skulle f å l ä mnas till
polisen utan hinder av 7 kap. 1 § SekrL inte skulle medf ö ra n å gon avg ö rande f ö r ä ndring j ä mf ö rt med
vad som g ä llde enligt ä ldre r ä tt. Det b ö r ocks å framh å llas att ä ven den nu g ä llande regleringen inneb ä r att
adressuppgifter i viss utstr ä ckning kan l ä mnas till polisen. Som framg å r av det
f ö reg å ende (avsnitt 3-3) torde n ä mligen
adressuppgifter p ä f ö rfr å gan kunna l ä mnas till polisen i s å dana fall d å polisen
k ä nner till eller p å goda grunder antar att en misst ä nkt
person finns p å ett sjukhus. Mot bakgrund av vad som nu har sagts
kan det g ö ras g ä llande att det i J ä mf ö relse med
den ä ldre regleringen knappast kommer att leda till ett n ä mnv ä rt s ä mre skydd
f ö r patienternas intressen, om polisen f å r tillg å ng till
adressuppgifter fr å n sjukv å rdsinr ä ttningarna.

Slutsatsen
av den genomg å ng som har gjorts 1 det f ö reg å ende blir
att ö verv ä gande sk ä l talar f ö r en enhetlig regel om att adressuppgifter f å r l ä mnas till
polisen utan hinder av 7 kap. 1 § SekrL. Med adressuppgift f ö rst å s h ä r, som
tidigare har sagts, uppgift om att n å gon vistas p å en sjukv å rdsinr ä ttning. N å gra andra adressuppgifter, t.ex. uppgift om en
patients hemadress, avses d ä remot inte.

En
s å dan regel kan utformas sora en skyldighet f ö r h ä lso-och
sjukv å rdspersonalen att l ä rana uppgifter till polisen. Men den kan ocks å ges den
inneb ö rden att personalen f å r en r ä tt men inte en skyldighet att l ä mna
uppgifterna;

Prop.
1981/82:186 104

h ä rigenom
skulle bl.a. ö ppnas en m ö jlighet f ö r personalen att ta h ä nsyn till mera
undantagsbetonade fall. En regel av det sistn ä mnda slaget skulle
emellertid skapa os ä kerhet hos personalen p å sjukv å rdsinr ä ttningarna
ocks å f ö r ganska vanliga situationer. Med h ä nsyn h ä rtill och
till arten av den information det h ä r ä r fr å ga om b ö r regeln utforraas som en uppgiftsskyldighet.

Uppgiftsskyldigheten
b ö r begr ä nsas till s å dana fall d å
polisen beg ä r
uppgifterna f ö r ett s ä rskilt fall. Det ä r allts å inte
meningen att h ä lso- och sjukv å rdspersonalen skall l ä mna ut uppgifterna p å eget
initiativ. Med uttrycket "f ö r s ä rskilt fall" menas att uppgiften skall efterfr å gas t.ex.
med anledning av en inledd f ö runders ö kning eller som ett led 1 spaningarna efter en f ö rrymd
mentalpatient. Eftersom regeln i klarhetens Intresse b ö r vara
till ä mplig vid alla f ö rfr å gningar fr å n polisens sida avser den ocks å s å dana fall
d å polisen s ö ker enskilda personer f ö r
delgivning eller inom ramen f ö r sin hj ä lpande verksamhet. Regeln har emellertid inte den
inneb ö rden att polisen skall ha generell tillg å ng till sjukhusens
patientregister.

Det
ä r
naturligtvis m ö jligt att begr ä nsa uppgiftsskyldigheten ytterligare. Men man m å ste d å ha klart
f ö r sig att begr ä nsningar som f ö ruts ä tter bed ö mningar fr å n personalens sida kan ge upphov till till ä mpningssv å righeter.
Detta motverkar str ä van att skapa en enkel och klar regel; personalen
skall inte beh ö va tveka om hur den skall f ö rfara d å
adressuppgifter beg ä rs. Man har ocks å anledning att utg å ifr å n att
polisen g ö r sina efterfr å g-ningar med omd ö me och - s ä rskilt 1
delgivningsverksamheten - med restriktivitet. N å gra ytterligare begr ä nsningar
i uppgiftsskyldigheten f ö resl å s d ä rf ö r inte.

Prop.
1981/82:186 105

Den
h ä r f ö rordade regeln b ö r allts å utformas
som en uppgiftsskyldighet. Inneb ö rden h ä rav blir att regeln bryter sekretessen (se 14 kap.
1 § SekrL). Fr å n systematisk synpunkt h ö r regeln
knappast hemma i sekretesslagen. Om regeln skall passa in i en befintlig lag,
st å r valet 1 f ö rsta hand mellan sjukv å rdslagen
(1962:242) och lagen ora tillsyn ö ver h ä lso- och sjukv å rdspersonalen m.fl., men man kan givetvis ocks å t ä nka sig
att ta in regeln 1 en ny lag som handlar om uppgiftsskyldighet f ö r h ä lso- och
sjukv å rdspersonalen. L ö sningen med en ny best ä mmelse i
tillsynslagen f ö refaller vara den l ä mpligaste. Ett f ö rslag
fogas som bilaga 1 till denna promemoria.

R ö rande
till ä mpningen av regeln kan till ä ggas att det m å nga g å nger b ö r vara m ö jligt f ö r sjukv å rdspersonalen att l ä rana ut adressuppgifter p å ett s å dant s ä tt att ö mt å liga
uppgifter inte r ö js. S å t.ex. kan det vara fullt tillr ä ckligt
att raan p å ett sjukhus bekr ä ftar att en viss patient
finns d ä r s å att han kan antr ä ffas med brev eller
telefonsamtal eller n å s f ö r ett sammantr ä ffande i ett bes ö ksrum e.d.

Avslutningsvis
b ö r p å pekas att den omst ä ndigheten att en
adressuppgift kan l ä mnas ut inte utan vidare medf ö r att
patienten ocks å f å r uts ä ttas f ö r f ö rh ö r eller delges en handling osv.; hans h ä lsotillst å nd kan
hindra detta. S å dana fr å gor f å r bed ö mas enligt andra regler och kan allts å inte avg ö ras med
ledning av sekretessregleringen.

Uppgifter
som ang å r misstanke om gr ö vre brott

Som
framg å r av det f ö reg å ende hindrar sekretesslagen m å nga g å nger att
man fr å n sjukv å rden l ä mnar polisen s å dana uppgifter som den beh ö ver i sin
spanings- och utredningsverksamhet. Det mest praktiska fallet g ä ller

Prop.
1981/82:186 106

adressuppgifterna
som Just har diskuterats. Men polisen kan beh ö va ocks å andra
uppgifter 1 spanings- och utredningsverksamheten. Som exempel kan n ä ranas
iakttagelser sora h ä lso- och sjukv å rdspersonalen har gjort betr ä ffande en
patient, som polisen misst ä nker f ö r brott, eller vid unders ö kning av
personer som har utsatts f ö r brott. Men det kan ocks å vara fr å ga om
iakttagelser sora personalen har gjort i andra saramanhang, t.ex. vem som har
bes ö kt en viss patient eller vad som har avhandlats vid samtal mellan
patienter eller mellan patienter och bes ö kare. Att sekretesslagen inte medger att uppgifter
av detta slag utan vidare l ä ranas till polisen ä r emellertid ingen nyhet,
om raan j ä mf ö r raed ä ldre ordning.

Vad
ä ldre
r ä tt egentligen innebar d å polisen beg ä rde uppgifter 1 sin spaningsverksamhet ä r inte
alldeles klart. Man fick, som ovan har sagts, skilja mellan uppgifter som hade
Inh ä mtats 1 f ö rtroende och s å dana sora ej hade inh ä mtats i f ö rtroende.
Om det r ö rde sig ora f ö rtroendeuppgifter, torde de inte ha kunnat r ö jas f ö r
polisen. (H ä r bortses d å fr å n m ö jligheten att f å fram uppgifterna vid
vittnesf ö rh ö r.) Hade d ä remot uppgifterna Inh ä mtats i annat saramanhang,
torde de ha kunnat r ö jas f ö r polisen under f ö runders ö kningen.
Ett s å dant r ö jande ans å gs inte obeh ö rigt. En f ö ruts ä ttning var dock att uppgifterna l ä mnades
vid f ö rh ö r. Om h ä lso- och sjukv å rdspersonalen r ö jde uppgifterna 1 fr å ga i
andra situationer, exempelvis l ä mnade dem till polisen p å eget
initiativ, fick nog r ö jandet anses obeh ö rigt.

Vid
en j ä mf ö relse mellan g ä llande och ä ldre r ä tt m å ste raan ocks å beakta best ä mmelserna om vittnesf ö rh ö r, som i
nu aktuella delar inte har ä ndrats i och med den nya sekretesslagen. Sora ovan
har sagts kan vittnesf ö rh ö r ä ga rum redan under f ö runders ö kningen.
Generellt g ä ller den

Prop.
1981/82:186 107

regeln
att bl.a. l ä kare och sjuksk ö terskor inte f å r h ö ras som
vittnen ang å ende n å got som har anf ö rtrotts dem p å grund av
deras st ä llning eller som de har erfarit i samband d ä rmed, s å vida det
inte ä r fr å ga om ett m å l ang å ende ett brott f ö r vilket straffminimum ä r f ä ngelse 1
tv å å r eller mer. Vittnesplikten tar med andra ord ö ver sekretessen,
om man bortser fr å n den begr ä nsning i vittnes-plikten som g ä ller f ö r
uppgifter sora har inh ä mtats i en f ö rtroendesituation.

Den
omst ä ndigheten att h ä lso- och sjukv å rdspersonalen ä r skyldig att r ö ja vissa uppgifter vid
vittnesf ö rh ö r inneb ä r emellertid inte att sekretesslagen medger att
personalen r ö jer uppgifterna 1 andra situationer, exempelvis
under en brottm å lsutredning. Uttalandet i prop. 1979/80:2, Del A,
s. 398, att den som ä r skyldig att r ö ja uppgift vid vittnesf ö rh ö r
straffritt kan l ä mna uppgiften ä ven under f ö runders ö kningen ger inte st ö d f ö r en s å dan
uppfattning, eftersom uttalandet tar sikte p å ä ldre f ö rh å llanden.

Ä ven om den ä ldre regleringen var beh ä ftad med å tskilliga
oklarheter kan man allts å konstatera att h ä lso- och sjukv å rdspersonalens
m ö jligheter att p å annat s ä tt ä n genom vittnesf ö rh ö r inf ö r domstol
l ä mna polisen uppgifter som den beh ö ver i sin spanande och utredande verksamhet har
begr ä nsats J ä mf ö rt med vad den tidigare regleringen medgav. D ä rmed inst ä ller sig
fr å gan om n å gra Justeringar b ö r g ö ras i
nuvarande regler.

Som
frarag å r av det f ö reg å ende har sekretessen p å h ä lso-och
sJukv å rdsorar å det utforraats med h ä nsyn till att kravet p å
sekretess f ö r enskildas personliga f ö rh å llanden g ö r sig s ä rskilt
starkt g ä llande p å detta omr å de. Sekretessskyddet f å r
emellertid inte ges en s å dan utformning att

Prop.
1981/82:186 108

det
f ö rsv å rar den del av polisens spanings- och utredningsverksamhet
som ä r inriktad p å den s ä rskilt allvarliga brottsligheten. Eftersom
utredningen visar att s å har blivit fallet, m å ste polisens m ö jligheter
att f å Information f ö rb ä ttras.

D å det g ä ller att
best ä mma omfattningen av ett vidgat uppgiftsl ä mnande, kan erinras ora den
skyldighet som sjukv å rdspersonalen har att vittna i m å l ang å ende gr ö vre
brott. Som nyss har sagts g ä ller h ä r den regeln att vittnesplikt betr ä ffande
anf ö rtrodda uppgifter endast g ä ller, om det ä r fr å ga om ett m å l ang å ende ett brott f ö r vilket straffminimum ä r f ä ngelse i
tv å å r eller mer. Det kan vara rimligt att ta
vittnespliktens omfattning i f ö rtroendefallen till utg å ngspunkt
f ö r en regel om polisens m ö jligheter att f å uppgifter vid misstanke om
allvarligare brott. Det f ö resl å s d ä rf ö r att polisen kan f å uppgifter i s å dana fall
d ä r misstanken g ä ller brott, f ö r vilket inte ä r stadgat lindrigare straff ä n f ä ngelse i
tv å å r. M ö jligheterna att f å uppgifter b ö r dock g ä lla inte
bara vid misstankar om fullbordade brott utan ä ven vid misstankar om f ö rs ö k till
brott. Fr å gan om en l ä ngre g å ende l ä ttnad i sekretessen diskuteras i det f ö ljande.

Med
den h ä r angivna gr ä nsen kommer misstankar exempelvis om mord, dr å p och v å ldt ä kt att
kunna l ä mnas till polisen, liksom uppgifter som ä r av betydelse f ö r
utredningen av s å dana brott. D ä remot kommer misstankar och uppgifter som r ö r brott
som st ö ld och rattfylleri men ocks å s å allvarliga brott som grov misshandel och r å n normalt
inte att kunna l ä mnas till polisen (jfr dock 1 kap. 5 § och 14
kap. 2 § tredje stycket SekrL). Gr ä nsens praktiska betydelse framg å r n ä rmare av
bilaga 2 till denna promemoria.

Den
r ä tt som bl.a. sjukv å rdsmyndigheterna har enligt g ä llande
sekretesslag att g ö ra anm ä lan om misstanke om brott

Prop.
1981/82:186 109

enligt
3, 4 och 6 kap. brottsbalken mot den som inte fyllt l8 å r, b ö r inte
Inskr ä nkas genom f ö rslaget i denna del (14 kap. 2 § tredje
stycket SekrL).

Den
nya sekretesslagen inneb ä r att sekretessen enligt 7 kap. 1 § inte
hindrar, att uppgifter l ä mnas till polisen, om uppgiftsskyldighet f ö ljer av
lag eller f ö rordning eller om det ä r fr å ga om att
anm ä la vissa brott mot den som inte har fyllt 18 å r (14
kap. 1 § och 2 § tredje stycket SekrL). I det f ö rstn ä mnda
fallet g ä ller en skyldighet att l ä mna ut
uppgifter trots att dessa ä r sekretessbelagda, medan det i det sistn ä mnda
fallet ges en frihet f ö r den ber ö rda myndigheten att bed ö ma vad
som ä r l ä mpligast. Om polisens m ö jligheter
att f å information skall utvidgas p å nyss angivet s ä tt i f ö rh å llande
till vad som g ä ller f.n., kan detta tekniskt ordnas enligt n å gon av de
n ä mnda modellerna.

N ä r det g ä ller
valet av modell kan erinras om att socialutskottet i sitt yttrande ö ver
propositionen med f ö rslag till sekretesslag m.m. inte ville f ö rorda en
anm ä lningsplikt (KU 1979/80:37, s. 62 ff). Utskottet anf ö rde bl.a.
f ö ljande i fr å ga om anm ä lan ora att barn utsatts f ö r ö vergrepp:

Undantagsbest ä mmelserna
i 14 kap. i f ö rslaget till sekretesslag ä r inte m ö jliga att
till ä mpa p å detta slag av uppgiftsl ä mnande fr å n sjukv å rd och
socialv å rd. N å gon skyldighet att polisanm ä la brott
mot barn' finns s å lunda inte. Visserligen f ö ljer viss
anm ä lningssky-ldlghet av brottsbalken, som i detta h ä nseende f å r anses
ta ö ver sekretesslagens regler (se t.ex. 3 kap. 10 §
brottsbalken). Denna omfattar dock endast brott som ä r " å f ä rde"
och g ä ller dessutom bara betr ä ffande vissa angivna grova brott. Misshandel som ej
ä r
grov, de olika sedlighets-

Prop.
1981/82:186 110

brotten
m.fl. brott faller utanf ö r. Att ut ö ver dessa brottsbalkens regler konstruera en
generell anm ä lningsplikt betr ä ffande brott f ö r ö vade mot
barn ter sig dock f ö renat med betydande sv å righeter.
P å sjukv å rdens och socialv å rdens omr å de finns
starka sk ä l som talar mot att inf ö ra en s å dan anm ä lningsskyldighet.
Utskottet anser det d ä rf ö r tveksamt om det ä r m ö jligt
eller l ä mpligt att i lag eller f ö rordning formulera en s å dan allm ä n anm ä lningsplikt
f ö r det sociala omr å det. I vart fall kr ä ver denna fr å ga n ä rmare ö verv ä ganden.
Av detta f ö ljer att 14 kap. 1 § 1 f ö rslaget
till sekretesslag inte f ö r n ä rvarande kan erbjuda n å gon l ö sning p å /problemet.

Enligt
utskottet borde ber ö rda myndigheter allts å ha fri-' het att sj ä lva bed ö ma vad
som var l ä mpligast i varje s ä rskilt fall.

Det
kan inte f ö rnekas att en regel om uppgiftsplikt 1 f ö rening
med - sannolikt ganska diffusa - undantagsbest ä mmelser m å nga g å nger
skulle ge upphov till besv ä rliga avv ä gningar i de k ä nsliga situationer som det h ä r ä r fr å ga om.
Med h ä nsyn h ä rtill och mot bakgrund av socialutskottets
uttalanden b ö r polisens m ö jligheter att f å information i de fall som
nu avses inte grundas p å en uppgiftsskyldighet. I st ä llet b ö r de ber ö rda ha
frihet att sj ä lva bed ö ma vad som ä r l ä mpligast i varje s ä rskilt fall. Regeln b ö r d ä rf ö r
utformas p å i princip samma s ä tt sora best ä mmelsen i
nuvarande 14 kap. 2 § tredje stycket SekrL.

En
fr å ga som kan diskuteras ä r vem som skall f å l ä mna
uppgifter till polisen: myndigheten som s å dan eller de enskilda befattningshavarna, ev.
endast vissa av dessa. Med h ä nsyn till de grannlaga fr å gor det h ä r r ö r sig om

Prop.
1981/82:186 111

kan
h ä vdas att det bara b ö r vara sjukv å rdsmyndigheten som skall f å l ä mna
uppgifter. En s å dan ordning skulle emellertid kunna f ö ra med
sig å tskilliga praktiska ol ä genheter. Att g ö ra skillnad mellan olika
personalkategorier skulle ge upphov till gr ä nsdragningsproblem. D ä rf ö r b ö r
samtliga befattningshavare hos myndigheten f å l ä rana uppgifter
i de å syftade fallen.

En
regel av det slag som har f ö rordats h ä r b ö r tas in i 14 kap. 2 § SekrL. Ett f ö rslag
till ä ndring av denna paragraf har fogats som bilaga 3 till denna
promemoria.

I
detta sammanhang b ö r anm ä rkas att tvekan kan r å da ora hur det nuvarande 14
kap. 2 § tredje stycket SekrL f ö rh å ller sig till reglerna 1 15 kap. 5 § SekrL
ora rayndig-heternas inb ö rdes uppgiftsskyldighet 1 s å dana fall
d ä r sekretessen inte l ä gger hinder i v ä gen. Stycket inf ö rdes i
lagen p å riksdagens initiativ. Det kan ra å h ä nda h ä vdas att best ä mmelserna i 14 kap. 2 § tredje
stycket SekrL i sj ä lva verket inneb ä r en viss
informationsskyldighet till f ö ljd av regeln 1 15 kap. 5 § SekrL.
Som framg å r av det nyss å tergivna uttalandet av socialutskottet har detta
emellertid inte varit riksdagens mening. Till undvikande av tveksamhet vid
tolkningen av 14 kap. 2 § tredje stycket SekrL och best ä mmelsen i
15 kap. 5 § SekrL b ö r den sistn ä mnda regeln f ö rses raed ett till ä gg som klarg ö r att den
inte ger upphov till n å gon skyldighet f ö r en sjukv å rdsmyndighet
att l ä mna uppgifter till polisen i de fall som.h ä r avses.

Det
b ö r p å pekas att f ö rslaget endast g ä ller h ä lso- och
sjukv å rdspersonal i allm ä n tj ä nst. F ö r ö vrig h ä lso- och sjukv å rdspersonal g ä ller tystnadsplikt raed ett obeh ö righetsrekvisit,
se bl.a. 6 § lagen (1980:11) om tillsyn ö ver h ä lso- och
sjukv å rdspersonalen m.fl. ( ä ndrad senast

Prop.
1981/82:186 112

1980:989).
En s å dan tystnadsplikt hindrar inte att misstankar om i vart fall
allvarligare brott framf ö rs till polisen.

Uppgifter
som ang å r misstanke ora brott i andra fall

Den
l ö sning som har f ö rordats i det f ö reg å ende
inneb ä r att polisen kan f å uppgifter fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar ang å ende misstankar om mycket allvarliga brott. Som
framg å r av vad sora tidigare har sagts inneb ä r f ö rslaget
att misstankar om s å allvarliga brott som grov misshandel och r å n inte
kan l ä mnas till polisen, n å got som tidigare 1 viss utstr ä ckning
torde ha varit m ö jligt. Det kan d ä rf ö r ifr å gas ä ttas om
inte m ö jligheterna att l ä mna uppgifter till polisen b ö r g ö ras mera
orafattande. En l ö sning som ligger n ä ra till hands ä r att l å ta
omfattningen av h ä lso-och sjukv å rdspersonalens vittnesplikt bli best ä mmande f ö r
uppgiftsl ä mnandet.

En
s å dan l ö sning skulle inneb ä ra att h ä lso- och
sjukv å rdspersonalen skulle f å l ä mna uppgifter till polisen inte bara enligt det
tidigare f ö rslaget utan ocks å i andra fall men d å endast
under f ö ruts ä ttning att uppgifterna inte erh å llits i
en f ö rtroendesituation. En s å dan ordning skulle eraellertid raedge ett alltf ö r
omfattande informationsfl ö de fr å n sjukv å rdsinr ä ttningarna till polisen, om man inte samtidigt
begr ä nsar h ä lso- och sjukv å rdspersonalens m ö jligheter
att l ä mna uppgifter till s å dana fall d å de efterfr å gas av polisen. Inneb ö rden i en s å dan begr ä nsning
skulle allts å vara att uppgifter inte f å r l ä mnas p å
personalens initiativ utan endast i samband med f ö rh ö r. Med h ä nsyn till
de avv ä gningar som kan bli n ö dv ä ndiga 1 dessa fall ocks å fr å n
polisens sida kan man t ä nka sig att st ä lla upp den ytterligare f ö ruts ä ttningen
att uppgifterna f å r l ä mnas endast om f ö runders ö kningsledaren
beg ä r dem.

Prop.
1981/82:186 113

En
l ö sning enligt de iinjer som har angetts sist skulle ö verensst ä mma
ganska n ä ra med vad som g ä llde enligt ä ldre r ä tt. D ä rmed ä r
emellertid inte utan vidare klart att denna l ö sning b ö r v ä ljas. F ö r det f ö rsta kan
man ifr å gas ä tta om inte en s å dan l ö sning
medger ett uppgiftsl ä mnande till polisen som ä r s å
omfattande att sekretessen urholkas i alltf ö r h ö g grad. H ä rtill
kommer att den f ö reslagna regeln om skyldighet att l ä mna ut
uppgift om att n å gon vistas p å sjukhus 1 stor utstr ä ckning tillgodoser polisens
informationsbehov. Man b ö r ocks å h å lla i minnet att en f ö runders ö kningsledare
har m ö jlighet att f å ut uppgifter - b å de ur allm ä nna
handlingar, t.ex. Journaler, och vid vittnesf ö rh ö r - efter
domstolspr ö vning (se 23 kap. 13 och 14 §§ RB).
En annan faktor som ocks å m å ste beaktas ä r att den h ä r diskuterade l ö sningen inte rimligen kan
till ä mpas p ä socialtj ä nstens omr å de (se avsnitt 4.3). Dessa omst ä ndigheter
talar mot att man utvidgar m ö jligheterna f ö r h ä lso- och sjukv å rdspersonalen att l ä mna uppgifter till polisen
ut ö ver vad som har f ö reslagits i det f ö reg å ende.

4.3
Uppgiftsl ä mnande fr å n socialtj ä nstmyndigheter

4.3.1
Principiella synpunkter

I
de sociala v å rdlagarna fanns best ä mmelser om att den som var
eller hade varit verksam inom resp. v å rdomr å de inte obeh ö rigen fick yppa vad han d ä rvid hade
erfarit om enskildas personliga f ö rh å llanden. Det i best ä inmelserna ing å ende obeh ö righetsrekvisitet
gav emellertid ett inte obetydligt utrymme f ö r uppgiftsl ä mnande. M å nga g å nger
torde det inte ha ansetts obeh ö rigt att l ä mna uppgifter fr å n en myndighet till en
annan. Som tidigare har sagts fick man ocks å ta h ä nsyn till
vem som fick del av uppgifterna och vad de skulle anv ä ndas
till.

8 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Prop.
1981/82:186 114

Den
nya sekretesslagen Inneb ä r, j ä mf ö rt med tidigare ordning, att uppgifter om enskilda
kan l ä mnas fr å n en socialtj ä nstmyndighet till en annan myndighet endast i begr ä nsad
utstr ä ckning. I princip ä r det endast harml ö sa uppgifter som kan l ä mnas ut.
I viss utstr ä ckning torde man, n ä r man tar st ä llning
till sekretessfr å gan, kunna beakta vad den mottagande myndigheten
skall anv ä nda uppgifterna till. Om den enskilde kan f ö rv ä ntas
godta denna anv ä ndning av uppgifterna, ä r detta
ett tecken p å att sekretess inte g ä ller f ö r
uppgifterna. I princip skall det allts å kunna antas att den enskilde kommer att ha
uppfattningen att uppgiftsl ä mnandet tj ä nar hans intresse. Annars torde sekretess g ä lla f ö r
uppgifterna. Visserligen finns det, som har framg å tt av det f ö reg å ende,
regler som till å ter att man i vissa fall l ä mnar ut ä ven
sekretessbelagda uppgifter. Dessa regler har emellertid begr ä nsad
betydelse p å socialtj ä nstens omr å de.

Man
kan allts å konstatera att sekretesslagen ger uttryck f ö r en mer
restriktiv inst ä llning till uppgiftsl ä mnande fr å n
socialtj ä nsten j ä mf ö rt med tidigare r ä ttsl ä ge. Denna
restriktivitet har st ö d i den nya socialtj ä nstlagen. I den lagen s ä gs att
verksamheten skall bygga p å respekt f ö r m ä nniskors sj ä lvbest ä mmander ä tt och integritet och att socialn ä mndens
Insatser f ö r den enskilde skall utformas och genomf ö ras
tillsaramans med honom (1 och 9 §§ SoL). I motiven till lagen s ä gs ocks å att samr å d med
andra myndigheter i regel inte b ö r ske utan att den enskilde samtycker till det
(prop. 1979/80:1, Del A, s. 364, .398).

Den
nya sekretesslagens restriktiva regler om uppgiftsl ä mnande fr å n en
socialtj ä nstmyndighet till andra myndigheter speglar allts å de v ä rderingar
som ligger bakom den nya socialtj ä nstlagstiftningen. Ä nd å har i
den allm ä nna

Prop.
1981/82:186 115

debatten
framf ö rts kritik mot sekretesslagen. Det har sagts att lagen l ä gger
hinder i v ä gen f ö r ett effektivt samarbete mellan de olika socialtj ä nstmyndigheterna.
Ä ven
samarbetet mellan socialtj ä nstmyndigheter och andra myndigheter, exempelvis
skolan och polisen, skulle f ö rsv å ras. S å t.ex. har h ä vdats att bek ä mpandet av narkotikabrottsligheten f ö rsv å ras,
eftersom polisen inte kan f å uppgifter fr å n socialtj ä nsten. Man kan d ä rf ö r st ä lla sig
fr å gan om det nu finns anledning att inf ö ra begr ä nsningar
i socialtj ä nstsekretessen.

Parentetiskt
kan h ä r anm ä rkas att uppgiftsl ä mnande till polisen m å nga g å nger
torde vara m ö jligt med st ö d av 1 kap. 5 § SekrL. Det kan s ä gas att det ibland ä r n ö dv ä ndigt f ö r att
socialtj ä ntmyndigheterna skall kunna fullg ö ra sin
verksamhet att sekretessbelagda uppgifter l ä mnas till polisen, t.ex.
uppgifter om att en viss person s ä ljer narkotika.

Som
tidigare har sagts skall socialtj ä nsten bygga p å frivillighetens grund. Den enskildes samtycke m å ste d ä rf ö r i
princip inh ä ratas innan sekretesskyddade uppgifter r ö rande
honom l ä mnas vidare (prop. 1979/80:1, Del A, s. 419 f). F ö r den
enskildes del inneb ä r denna ordning ett b ä ttre och klarare integritetsskydd
j ä mf ö rt med vad sora g ä llde tidigare.
Lagstiftningen har utformats s å att den enskilde skall k ä nna f ö rtroende
och respekt f ö r socialtj ä nsten och s å att han skall v å ga v ä nda sig
till denna. Om man nu skulle ä ndra reglerna och ö ppna v ä gen f ö r ett ö kat uppgiftsl ä mnande,
skulle sannolikt principerna bakom social-tJ ä nstreformen ä ventyras.
Visserligen skulle man kanske kortsiktigt kunna "g ö ra vissa
effektivitetsvinster genora att begr ä nsa socialtj ä nstsekret é ssen. Angel ä gna v å rdinsatser skulle Ibland kunna genomf ö ras l ä ttare.
Polisens m ö jligheter att ingripa mot bl.a.
narkotikabrottsligheten

Prop.
1981/82:186 116

skulle
f ö rb ä ttras. I l å nga loppet skulle emellertid det f ö rs ä mrade
integritetsskyddet leda till mindre f ö rtroendefulla kontakter mellan den enskilde och
socialtj ä nsten. En minskad ben ä genhet att ta kontakt med
socialtj ä nsten skulle s ä kerligen bli f ö ljden, å tminstone hos det klientel som polisen intresserar
sig f ö r. Socialtj ä nstens effektivitet skulle f ö rs ä mras.
Detta skulle i sin tur bl.a. f å till f ö ljd att den vinst raan efterstr ä vat genom
att minska sekretessen gick f ö rlorad. Med h ä nsyn h ä rtill och d å sekretess- och socialtj ä nstlagarna
helt nyligen har antagits, b ö r man iaktta stor f ö rsiktighet, innan man
beslutar sig f ö r att inf ö ra ytterligare begr ä nsningar i
socialsekretessen.

I
det v ä sentliga b ö r allts å den nuvarande ordningen 1 fr å ga om
socialsekretessen best å . Samtidigt st å r det klart att denna kan komma i konflikt med
beaktansv ä rda motst å ende intressen. I avsnitt 4.2 har f ö reslagits
vissa begr ä nsningar i h ä lso- och sjukv å rdssekretessen i f ö rh å llande
till polis och å klagare. Motsvarande begr ä nsningar
b ö r ö verv ä gas ocks å p å socialtj ä nstens omr å de.

4.3.2
Uppgifter till polis och å klagare

Adressuppgifter

Vad
som tidigare har anf ö rts om kraven p å sekretess f ö r
uppgifter om enskildas personliga f ö rh å llanden inom h ä lso- och sjukv å rden g ö r sig i lika h ö g grad g ä llande inom socialtj ä nsten. Det kan t.o.m. h ä vdas att
uppgifter som f ö rekommer p å socialtj ä nstomr å det m å nga g å nger faktiskt beh ö ver starkare sekretess ä n p å h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det. Som nyss har anf ö rts skall socialtj ä nsten
bygga p å frivillighetens grund; f ö rh å llandet mellan den enskilde och myndigheten skall
grundas p å den enskildes

Prop. 1981/82:186 117

fulla
f ö rtroende f ö r socialtj ä nsten. Att mot denna bakgrund inf ö ra regler
om att socialtj ä nsten skall vara skyldig l ä mna
polisen information om klienternas hem-adresser och liknande kan knappast komma
i fr å ga.

D ä remot b ö r ö verv ä gas en
skyldighet f ö r socialtj ä nsten att l ä mna polisen uppgift att n å gon
vistas p å en v å rdinr ä ttning. Det synes n ä mligen sv å rt att
acceptera att n å gon genom att ta in p å en samh ä llsinstitution
- det m å vara inom sjukv å rden eller socialtj ä nsten -
kan g ö ra sig o å tkomlig f ö r de brottsutredande organen. Mot en s å dan
ordning talar visserligen att man riskerar att enskilda personer - kanske
de-mest utsatta - inte v å gar v ä nda sig till socialtj ä nsten. Ben ä genheten
att s ö ka v å rd p å institutioner inom socialtj ä nsten kan
komma att minska. Men man skall inte ö verdriva farh å gorna. En intagning p å en v å rdanstalt
inom socialtj ä nsten ä r n ä mligen mera s ä llan direkt f ö ranledd av att den intagne har beg å tt brott
-n å got som kan vara fallet vid en sjukhusvistelse. Den f ö reslagna
uppgiftsskyldigheten p å h ä lso- och sjukv å rdsomr å det talar dessutom f ö r att man å stadkommer
en liknande reglering ocks å p å socialtj ä nstens omr å de.

Avv ä gningen b ö r ä ven h ä r leda
till att polisen, p å samma s ä tt och p å samma villkor som fr å n h ä lso- och
sjukv å rdsomr å det, skall f å tillg å ng till uppgifter om att n å gon
vistas p å en v å rdinr ä ttning ("hem f ö r v å rd eller
boende") efter Ingripande av socialtj ä nsten eller annars med dess medverkan. H ä r avses
allts å alla de olika typer av institutioner som f ö rekommer
inom den nuvarande socialv å rden, exempelvis barn- och ungdorashem, ungdomsv å rdsskolor
och nykterhetsv å rdsanstalter (prop. 1979/80:1, Del A, s. 535) •
Uppgifterna b ö r emellertid h ä r kunna l ä mnas inte bara fr å n v å rdinr ä ttningen
utan ocks å fr å n socialn ä mnden, som ju k ä nner till var klienterna finns.
N å gra andra

Prop.
1981/82:186 118

adressuppgifter,
t.ex. uppgift om en klients bostadsadress, avses som framg å tt d ä remot
inte. Den h ä r f ö reslagna ä ndringen b ö r tas in i socialtj ä nstlagen. Ett f ö rslag
fogas som bilaga 4 till denna promemoria.

Uppgifter
som ang å r misstanke om brott

Om
regler inf ö rs, som i st ö rre utstr ä ckning g ö r det m ö jligt att l ä mna uppgifter r ö rande misstankar om grova
brott till polisen fr å n h ä lso- och sjukv å rdsomr å det, b ö r liknande regler g ä lla ocks å p å socialtj ä nstomr å det. P å denna
punkt kan det inte r å da n å gon tvekan om att samma ordning b ö r g ä lla p å de b å da omr å den som
det h ä r ä r fr å ga om. En regel b ö r d ä rf ö r inf ö ras, som
inneb ä r att socialtj ä nstpersonalen f å r r ä tt att
till polisen l ä mna uppgifter som ang å r
misstanke om brott, f ö r vilket inte ä r stadgat lindrigare straff ä n f ä ngelse i
tv å å r, eller f ö rs ö k till s å dant brott. Till denna kategori h ö r bl.a.
grovt narkotikabrott. Best ä mraelsen b ö r tas in i 14 kap.. 2 § SekrL
(bilaga 3). En f ö ljd ä ndring b ö r g ö ras i socialtj ä nstlagen (bilaga 4).

N ä r det g ä ller
polisens m ö jligheter att f å information fr å n sjukv å rdsinr ä ttningar
har i det f ö reg å ende presenterats en l ö sning som
utg å r fr å n tanken att den som ä r skyldig att r ö ja
uppgifter vid vittnesf ö rh ö r b ö r kunna l ä mna uppgifterna ä ven vid en f ö runders ö kning. N å got f ö rslag p å denna
punkt har emellertid inte lagts fram.

Den
presenterade l ö sningen kan givetvis diskuteras ocks å f ö r
socialtj ä nstomr å det. Man finner emellertid d å att
samma sk ä l som har anf ö rts mot att en regel av den angivna inneb ö rden Inf ö rs p å sjukv å rdsomr å det kan
anf ö ras ocks å mot att raan inf ö r regeln p å socialtj ä nstomr å det. Sk ä len synes
i sj ä lva verket vara starkare h ä r. Den t ä nk-

Prop.
1981/82:186 119

ta
l ö sningen skulle n ä mligen i stor utstr ä ckning urholka socialsekretessen,
eftersom det i princip inte finns n å gon begr ä nsning i socialtj ä nstpersonalens vittnesplikt.

Som
har anf ö rts tillgodoses de ö nskem å l om Information till polisen som kan finnas delvis
genom den uppgiftsskyldighet som f ö resl å s i fr å ga om vistelse p å v å rdinr ä ttningar.
I ö vrigt kan en f ö runders ö kningsledare f å
uppgifter genom editionsf ö rel ä ggande av
domstol och vid vittnesf ö rh ö r. Den faktiska och r ä ttsliga sp ä rr som
ligger i domstolsproceduren f å r i viss m å n anses ö nskv ä rd.

Slutsatsen
blir allts å att den h ä r å syftade l ö sningen inte heller b ö r inf ö ras p å socialtj ä nstens
omr å de.

4.4
Sammanfattning

F ö r h ä lso- och
sjukv å rden har i det f ö reg å ende presenterats ett f ö rslag som
ö ppnar
en m ö jlighet f ö r h ä lso- och sjukv å rdspersonalen att till polis och å klagare l ä mna
annars sekretessbelagda uppgifter som ang å r misstankar om de allvarligaste brotten. F ö rslaget
inneb ä r att man i viss m å n n ä rmar sig den ordning som g ä llde f ö re den 1
Januari 198I. Dessutom har diskuterats en l ö sning som inneb ä r att m ö jligheterna
att l ä mna uppgifter fr å n h ä lso-och sjukv å rdsomr å det till polisen vidgas ytterligare. N å got f ö rslag l ä ggs dock
inte fram p å denna punkt.

F ö r
socialtj ä nsten har presenterats ett f ö rslag
som ger samma m ö jligheter f ö r socialtj ä nstpersonalen
att l ä mna uppgifter till polisen som f ö resl å s
g ä lla p å h ä lso- och sjukv å rdsomr å det.
I j ä mf ö relse med f ö rh å llandena
f ö re den nya sekretesslagens ikrafttr ä dande
f å r m ö jligheterna att

Prop. 1981/82:186 120

l ä mna
uppgifter anses begr ä nsade. Detta skall ses i belysning av de principer
p å vilka socialtj ä nstreformen vilar.

H ä rut ö ver har
presenterats en l ö sning som s ä rskilt inriktar sig p å vad som
har kallats adressuppgifter. Den regel som h ä r f ö resl å s inneb ä r att
personalen inom h ä lso- och sjukv å rden och socialtj ä nsten skall f å l ä rana
uppgift till polis och å klagare om att'n å gon vistas p å en v å rdinr ä ttning,
om uppgiften efterfr å gas i ett s ä rskilt fall. Regeln g ä ller d ä remot
inte klienternas vanliga hemadresser.

F ö rslagen kan å sk å dligg ö ras genom f ö ljande
tabell. Den utvisar i vilken utstr ä ckning
uppgifter om en enskilds personliga f ö rh å llanden kan l ä mnas
till polis och å klagare, till vissa andra
myndigheter och till enskilda, om f ö rslagen
genomf ö rs. Nyheterna i f ö rh å llande till
den g ä llande regleringen har strukits
under.

----- ,__ Uppgifter fr å n

Sjukv å rdsinr ä ttning

Uppgifter t i ll-...

Socialtj ä nstmyndighet

Sjukv å rdsinr ä ttning

* harml ö sa
uppgifter

Socialtj ä nstmyndighet

* uppgifter i rent v å rdsyfte

Skolan

* samtycke

* uppgiftsskyldighet enligt lag eller f ö rordning

Polismyndighet

* harml ö sa
uppgifter

Å klagarmyndighet

* uppgifter om att n å gon
vistas p å en v å rdinr ä ttning,
om uppgiften beg ä rs f ö r s ä rskilt
fall

* misstanke om vissa brott mot under å rig (14:2 SekrL)

* uppgifter som ang å r
misstanke ora brott med straffminimum 2 å r
eller

mer (14:2 SekrL)

* samtycke

* uppgiftsskyldighet enligt lag eller f ö rordning

Enskilda personer

* harml ö sa
uppgifter

* samtycke

* med f ö rbeh å ll (14:9 SekrL)

Anm ä rkningar till tabellen:

1)
Med harml ö sa uppgifter f ö rst å s s å dana
uppgifter som kan l ä mnas ut efter skadepr ö vning enligt 7 kap. 1 resp. 4 § SekrL, dvs."om det st å r klart att uppgiften kan r ö jas utan att den enskilde eller n å gon honom n ä rst å ende lider men".

2)
I samtliga fall
g ä ller att sekretessbelagda uppgifter
kan f å l ä mnas ut enligt 1 kap. 5 §
SekrL, dvs. om det ä r n ö dv ä ndigt f ö r att den utl ä mnande
myndigheten skall kunna fullg ö ra sin
verksamhet, samt i rena n ö dsituationer. Ä ven andra fall kan f ö rekomma d å uppgifter f å r l ä mnas.

Prop.
1981/82:186 122

5 BEHOV AV F Ö RFATTNINGS Ä NDRINGAR I Ö VRIGT

5.1 Uppgiftsskyldighet
till statens r ä ttsl ä kar

stationer

Enligt
instruktionen (1965:783, omtryckt 1974:594, ä ndrad senast 1977:860) f ö r statens
r ä ttsl ä karstationer har r ä ttsl ä karstationerna
till huvudsaklig uppgift att utf ö ra r ä ttsmedicinska unders ö kningar. F ö r att
dessa unders ö kningar skall kunna utf ö ras beh ö ver r ä ttsl ä karstationerna
m å nga g å nger tillg å ng till uppgifter i ä ldre Journaler m.m. Med h ä nsyn till
den sekretess som g ä ller enligt 7 kap. 1 § SekrL torde uppgifterna
normelt inte kunna l ä mnas till r ä ttsl ä karstationerna. N å got hinder mot att l ä mna
uppgifterna torde inte ha f ö relegat enligt ä ldre best ä mmelser.
Eftersom det inte finns anledning att å stadkomma n å gon f ö r ä ndring p å denna punkt, b ö r sekretessen begr ä nsas i de
fall som avses h ä r.

Begr ä nsningen
b ö r genomf ö ras genom en regel om uppgiftsskyldighet (jfr
prop. 1980/81:28, s. 5 och 26 f). Denna uppgiftsskyldighet m å ste f ö reskrivas
i lag (se 8 kap. 5 § regeringsformen), l ä mpligen 1 lagen (1980:11) om
tillsyn ö ver h ä lso- och sjukv å rdspersonalen m.fl. F ö rslag till en s å dan regel
l ä ggs fram i bilaga 1.

5.2 Uppgifter
f ö r anst ä llning i bevakningsf ö retag

Enligt
lagen (1974:191) om bevakningsf ö retag f å r ett bevakningsf ö retag 1 princip inte å ta sig
bevakningsuppdrag utan tillst å nd av l ä nsstyrelsen (auktorisation). All personal hos ett
auktoriserat bevakningsf ö retag skall vara godk ä nd vid pr ö vning med
avseende p å laglydnad, medborgerlig p å litlighet
samt l ä rapllghet 1 ö vrigt f ö r anst ä llning i s å dant f ö retag. F ö r denna pr ö vning brukar l ä nsstyrelserna inh ä mta uppgifter fr å n
socialtj ä nsten. Efter

Prop.
1981/82:186 123

den
nya sekretesslagens tillkomst synes socialtj ä nst-myndigheterna i viss
utstr ä ckning ha v ä grat l ä nsstyrelserna uppgifter (Jfr kammarr ä ttens i G ö teborg
dom den 13 maj 1981 i m å l mellan l ä nsstyrelsen i G ö teborgs och Bohus l ä n och
sociala centraln ä mnden i G ö teborg, m å l nr 2525-1981). Det ä r uppenbarligen av vikt att
l ä nsstyrelserna i dessa fall f å r s å utf ö rliga uppgifter som m ö jligt. I f ö revarande
fall b ö r uppgifterna emellertid kunna inh ä mtas med den enskildes
samtycke (Jfr 14 kap. 4 § SekrL). H ä rtill kommer att de problem sora h ä r kan g ö ra sig g ä llande ö verv ä gs i s ä rskild
ordning, se departeraentspro-memorian (Ds K 1980:5) Vissa registreringsfr å gor i anslutning
till socialtj ä nstreformen. Med h ä nsyn h ä rtill b ö r n å gra
regler om uppgiftsskyldighet inte nu Inf ö ras.

5.3
Uppgifter f ö r verkst ä llighet av beslut om avvisning eller utvisning

D å polisen
skall verkst ä lla beslut om avvisning eller utvisning av en utl ä nning, v ä nder sig
polisen ofta till socialtj ä nstmyndigheterna f ö r att f å besked
om var utl ä nningen kan vistas. Socialtj ä nstmyndigheterna
l ä r 1 s å dana fall v ä gra att l ä mna ut uppgifter om utl ä nningens
senast k ä nda adress med h ä nvisning till den nya
sekretesslagen. F ö re den nya lagens ikrafttr ä dande
torde dock polisen ha f å tt uppgifter om utl ä nningens adress 1
raotsvarande situation.

En
ordning som-ger polisen r ä tt till uppgifter om en utl ä nnings
adress f ö r verkst ä llighet av beslut om avvisning elier utvisning kan
knappast st å i strid med principerna bakom socialtj ä nsten.
Polisen b ö r allts å ha tillg å ng till adressuppgifter i dessa fall. Detta b ö r klarg ö ras genom
en regel om uppgiftsskyldighet f ö r de sociala myndigheterna. En s å dan regel
m å ste finnas i lag (se 8 kap. 5 §
regeringsformen, n å got
bemyndigande med st ö d av 8 kap.

Prop.
1981/82:186 124

7
§
2 p. regeringsformen finns inte). Den b ö r tas in 1 utl ä nningslagen (1980:376). F ö rslag
till en s å dan regel l ä ggs fram i bilaga 5.

H ä r kan till ä ggas att
uppgifter kan beg ä ras fr å n socialtj ä nstmyndigheter ocks å i andra utl ä nnings ä renden,
exempel 1 ä renden om medborgarskap och permanent uppeh å llstillst å nd. I
fall som dessa b ö r erforderliga uppgifter kunna inh ä mtas med
den enskildes samtycke (jfr 14 kap. 4 § SekrL). F ö r dessa fall b ö r allts å sekretessen inte begr ä nsas.

5.4
Sekretess till f ö rm å n f ö r omyndiga

Som
har n ä mnts i avsnitt 3*4.1 g ä ller sekretessen till skydd f ö r en
enskild person inte gentemot den enskilde sj ä lv. Den enskilde kan ocks å enligt
14 kap. 4 § SekrL efterge sekretessen. Det har gjorts g ä llande
att en del problem kan uppst å vid till ä rapningen av denna regel i de fall sekretessen g ä ller till
f ö rra å n f ö r en orayndig. Bl.a. har socialstyrelsen 1
skrivelse till justitiedepartementet den 22 Juni 1981 pekat p å att
problem uppst å r p å socialtj ä nstens omr å de.

Det
ä r
framf ö r allt tv å situationer som har uppm ä rksara-mats.
Den ena g ä ller det fall att f ö r ä ldrar
inte samtycker till att uppgifter l ä mnas ut om deras barn, med resultatet att beh ö vliga hj ä lpinsatser
om ö jligg ö rs. Den andra r ö r fr å gan i
vilken utstr ä ckning uppgifter, sora ett barn har l ä ranat
'till en myndighet, mot barnets ö nskem å l kan l ä mnas ut till f ö r ä ldrarna.

Fr å gan ora
vad som g ä ller n ä r den till vars f ö rm å n sekretessen
ä r
uppst ä lld har en legal st ä llf ö retr ä dare har behandlats 1 f ö rarbetena
till sekretesslagen (prop. 1979/80:2, Del A, s. 330). Tre typfall n ä mns.

Prop.
1981/82:186 125

1.
Betr ä ffande
den som p å grund av bristande mognad eller rubbning av sj ä lsverksamheten
saknar all f ö rm å ga till bed ö mning av sekretessfr å gan g ä ller att
st ä llf ö retr ä darens samtycke kr ä vs och ä r tillr ä ckligt.
H ä r avses allts å mindre barn samt omyndiga gravt utvecklingsst ö rda eller
psykiskt st ö rda personer.

2.
I fr å ga om
t.ex. ungdomar ä r d ä remot, beroende p å å lder och utveckling,
klientens eget samtycke ofta beh ö vligt och tillr ä ckligt.

3.
En mellankategorl bildar de
fall d å man b ö r kr ä va samtycke b å de fr å n den omyndige och hans st ä llf ö retr ä dare f ö r att
uppgifter skall f å l ä mnas ut.

I
motiven n ä mns ocks å att, om en omyndig med viss mognad och omd ö mesf ö rm å ga sj ä lv har l ä mnat
sekretessbelagda uppgifter exempelvis till en l ä kare, f ö rmyndaren
inte b ö r kunna g ö ra anspr å k p å att f å k ä nnedom om uppgifterna utan samtycke fr å n den
omyndige (Jfr Welamson, L ä karsekretessen, s. 49 och JO 1975/76 s. 332).

Det
f ö rstn ä mnda problemet (f ö r ä ldrar v ä grar att
l ä mna sitt samtycke till att uppgifter om deras barn l ä mnas ut)
uppkommer s ä rskilt i de situationer som avses med typfall. 1. I
s å dana fall saknar barnet all f ö rm å ga att disponera ö ver den sekretess som g ä ller till
barnets eget skydd. I dessa situationer torde de uppgifter som ä r av
intresse m å nga g å nger r ö ra inte bara barnet utan ocks å andra
personer, exempelvis barnets f ö r ä ldrar. Uppgifter som har med barnets f ö rh å llanden
att g ö ra ang å r n ä mligen oftast relationen mellan barnet och f ö r ä ldrarna.
Uppgifterna kan ang å ä ven andra personer, exempelvis en styvf ö r ä lder och
dennes barn.

Prop.
1981/82:186 126

N ä r det g ä ller s å dana
uppgifter kan till en b ö rjan pekas p å det fallet att uppgifterna finns hos en myndighet
utanf ö r h ä lso- och sjukv å rden och socialtj ä nsten. Det kan t.ex. r ö ra sig om
uppgifter sora en kurator vid en skola har Inh ä mtat om en elev. Kan beh ö vliga
samtycken inte inh ä mtas i dessa fall, torde uppgifterna 1 s ä rskilt k ä nsliga
situationer kunna l ä ranas till andra rayndigheter raed st ö d av
gerenalklausulen (14 kap. 3 § SekrL). Ora uppgifterna finns inom h ä lso- och
sjukv å rden eller socialtj ä nsten, ä r eraellertid generalklausulen inte till ä mplig. Vad
g ä ller uppgifter som finns inom socialtj ä nsten m å ste erinras
om att socialtj ä nsten bygger p å frivillighetens grund. Beslut om samarbete som
inneb ä r uppgiftsl ä mnande till andra,.rayndigheter f å r inte
fattas ö ver den enskilde personens' huvud. Utg å ngspunkten ä r d ä rf ö r den att
ber ö rda personer i f ö rsta hand m ä ste ö vertygas om vikten av att de ger sitt samtycke.
Detta g ä ller naturligtvis ä ven om uppgifterna finns inom h ä lso- och
sjukv å rden.

Kan
samtycke inte utverkas till att uppgifter l ä mnas ut fr å n h ä lso- och
sjukv å rden och socialtj ä nsten, torde emellertid best ä mraelserna
i 1 kap. 5 § SekrL ge visst utryrame f ö r att
uppgifterna ä nd å l ä mnas ut. Sora har n ä rants i avsnitt 3.4.1 inneb ä r dessa
best ä ramelser att sekretessen inte hindrar att en myndighet l ä mnar ut
uppgifter, om det ä r n ö dv ä ndigt f ö r att -myndigheten skall kunna fullg ö ra sin
verksamhet. Best ä mmelserna torde framf ö r allt
kunna bli till ä mpliga d å det g ä ller uppgiftsl ä mnande fr å n socialtj ä nsten. H ä r kan h ä nvisas till att JO i sitt remissyttrande ö ver
socialutredningens f ö rslag till socialtj ä nstlag har framh å llit att
det ä r n ö dv ä ndigt, att socialn ä mnderna ges m ö jlighet
att utreda barn- och ungdomsv å rd oberoende av f ö r ä ldrarnas
vilja ocks å 1 fall n ä r v å rd enligt lagen raed s ä rskilda
best ä mmelser ora v å rd av unga ä nnu inte ä r aktuell (prop. 1979/80:1, Del A, s. 399 f). I den
h ä r å syftade situationen ä r det allts å fr å ga ora

Prop.
1981/82:186 127

att
utreda vilka ev. hj ä lp å tg ä rder som b ö r s ä ttas in. Beh ö ver en socialn ä mnd samordna sina hj ä lpinsatser med enskilda
eller andra myndigheter, torde i sociala n ö dsituationer erforderliga kontakter kunna tas med
utomst å ende oberoende av f ö r ä ldrarnas samtycke.

H ä r b ö r ä ven
erinras om best ä mmelserna 1 71 § SoL f ö r
myndigheter m.fl. att "genast till socialn ä mnden anm ä la om de
1 sin verksamhet f å r k ä nnedora om n å got som kan Inneb ä ra att socialn ä mnden beh ö ver
ingripa till en under å rigs skydd". Best ä mmelserna
- som allts å Inneb ä r att ev. sekretess bryts enligt 14 kap. 1 § SekrL -
torde ha s ä rskild betydelse f ö r uppgiftsl ä mnandet
fr å n h ä lso- och sjukv å rden till socialtj ä nsten, d å allts å
generalklausulen inte ä r till ä mplig. Paragrafen tar sikte p å fall d å brister
i omsorgen om barnet eller n å got annat f ö rh å llande 1 hemmet medf ö r fara f ö r barnets
h ä lsa eller utveckling. Vid riksdagsbehandlingen av paragrafen anf ö rde
socialutskottet f ö ljande (SoU 1979/80:44 s. 113).

Utskottets
f ö rslag avser ä ven att f ö rtydliga att anm ä lningsplikten inte f ö ruts ä tter att
det ä r.klarlagt att socialn ä mnden beh ö ver ingripa. Ä ven uppgifter 'som ä r sv å rbed ö mda eller
obestyrkta skall allts å anm ä las, om de tyder p å att ett barn kan vara i behov
av st ö d eller hj ä lp fr å n socialn ä mndens sida. Det ankommer h ä refter p å socialn ä mnden att
unders ö ka vilken grund som kan finnas f ö r uppgiften och utreda det eventuella behovet av å tg ä rder.

Om
man inom h ä lso- och sjukv å rden och socialtj ä nsten misst ä nker att
ett barn far illa och anser det p å kallat att andra myndigheter Informeras h ä rom, f å r man
allts å 1 f ö rsta hand f ö rs ö ka inh ä mta erforderliga samtycken. Det ä r viktigt
att man verkligen g ö r alla anstr ä ngningar f ö r

Prop.
1981/82:186 128

att
f å fram n ö dv ä ndiga samtycken. I de situationer som nu avses ä r det s ä rskilt
viktigt att den enskilde k ä nner f ö rtroende f ö r h ä lso- och sjukv å rden och socialtj ä nsten. Om det ä r om ö jligt att
f å erforderliga samtycken, f å r ö verv ä gas om uppgifterna ä nd å kan l ä mnas ut,
exempelvis med st ö d av 1 kap. 5 § SekrL eller 71 § SoL.

Det
andra problemet (fr å gan 1 vilken utstr ä ckning uppgifter, som ett
barn har l ä mnat till en myndighet, mot barnets ö nskem å l kan l ä mnas ut
till barnets f ö r ä ldrar) uppkommer n ä rmast i typfall 3. F ö r ä ldrar har
1 sin egenskap av v å rdnadshavare skyldighet att s ö rja f ö r sina
barn. De skall bl.a. ut ö va den uppsikt ö ver barnen som beh ö vs raed h ä nsyn till
barnens å lder och ö vriga omst ä ndigheter. Det Inneb ä r att f ö r ä ldrarna
ocks å har r ä tt att f å del av sekretessbelagda uppgifter sora r ö r barnen.
N ä r ett barn har uppn å tt en viss mognad och utveckling i ö vrigt
anses emellertid f ö r ä ldrarna inte l ä ngre kunna g ö ra anspr å k p å att f å veta vad barnet har ber ä ttat
t.ex. f ö r en l ä kare eller en socialassistent. N å gon å ldersgr ä ns finns
inte angiven till ledning f ö r denna bed ö mning. Sk ä let h ä rtill ä r naturligtvis att h ä nsyn m å ste tas
till barnets mognad och utveckling i ö vrigt, omst ä ndigheter som ju ingalunda kan avg ö ras
enbart med ledning av barnets å lder. Det s ä ger sig sj ä lvt att det h ä r m å nga g å nger uppkommer sv å ra gr ä nsdragningsproblem.
I dessa fall blir det n ä rmast fr å ga om en etisk bed ö mning och inte om en strikt
Juridisk. De h ä r redovisade problemen ä r inte
heller nya. Redan ä ldre r ä tt f ö rutsatte att motsvarande bed ö mningar
gjordes. Skulle n å got riktm ä rke ä nd å ges, kan s ä gas att barn som har kommit upp i ton å ren i
allm ä nhet -men l å ngt ifr å n alltid - b ö r f å disponera ö ver sekretessen sj ä lva. I alla h ä ndelser l ä mpar sig
fr å gan inte f ö r en n ä rmare reglering.

Underbilaga 1

F ö rslag
till

Lag
om ä ndring 1 lagen (1980:11) om tillsyn ö ver h ä lso- och
sjtjkv å rds-

personalen
ra.fl.

H ä rigenan f ö reskrivs
att 1 lagen (1980:11) cm tillsyn ö ver h ä lso- och sjukv å rdspersonalen m.fl. skall inf ö ras en ny
paragraf, 7 a § , av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

7
a §

Ut ö ver vad
scm annars f ö ljer av lag eller f ö rordning ä r h ä lso- och
sjukv å rdspersonal 1 allm ä n tj ä nst skyldig att utan hinder av sekretess enligt 7
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) l ä mna

1.
uppgift som f ö r s ä rskilt
fall beg ä rs av en å klagarmyndlpet eller en polismyndighet om att n å gon
vistas p å en sjukv å rdsinr ä ttning,

2.
uppgift som f ö r s ä rskilt
fall beg ä rs av den scm skall utf ö ra en r ä ttsmedicinsk
unders ö kning.

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 Jioli 1982.

9 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Underbilaga
2

Aktuella straffgränser för vissa brott

ci_rn ± ng

Fo_rf_/La,

grum

Minimum

Ma,

xlmum

Mord

BrB 3:1

10 å r f ä

Li'

vstld

Dr å p

BrB 3:2

6 å r f ä

10

å r f ä

Barnadr å p

BrB 3:3

f ä

6

å r f ä

Misshandel

BrB 3:5

f ä

2

å r f ä

Grov
misshandel

BrB 3:6

1 å r f ä

10

å r f ä

V å llande till annans d ö d

BrB 3:7

f ä

2

å r f ä

Olaga tv å ng

BrB 4:4

b ö ter

2

å r f ä

Olaga
hot

BrB 4:5

b ö ter

2

å r f ä

V å ldt ä kt

BrB 6:1

2 å r f ä

10

å r f ä

V å ldf ö rande

BrB 6:1

f ä

4

å r f ä

Frlhetskr ä nkande otukt

BrB 6:2

f ä

4

å r f ä

Otukt
raed barn

BrB 6:3

f ä

4

å r f ä

Koppleri

BrB 6:7

f ä

4

å r f ä

St ö ld

BrB 8:1

f ä

2

å r f ä

Grov st ö ld

BrB 8:4

6 ra å n f ä

6

å r- f ä

R å n

BrB 8:5

1 å r f ä

6

å r f ä

Grovt r å n

BrB 8:6

4 å r f ä

10

å r f ä

Bedr ä geri

BrB 9:1

f ä

2

å r f ä

Grovt
bedr ä geri

BrB 9:3

6 m å n f ä

6

å r f ä

F ö rskingring

BrB 10:1

f ä

2

å r f ä

Grov f ö rskingring

BrB 10:3

6 m å n f ä

6

å r f ä

Skadeg ö relse

BrB 12:1

b ö ter

6

ra å n f ä

Mordbrand

BrB 13:1

2 å r f ä

8

å r f ä

Rattfylleri

1951:649

4 §

f ä

1

å r f ä

Narkotikabrott

1968:64

1 §

b ö ter

2

å r f ä

Grovt
narkotikabrott

1968:64

3 §

2 å r f ä l

10

å r f ä

Iprop.
1980/81:76, JuU 25, rskr 211, SFS 1981:226,

Prop.
1981/82:186 131

Underbilaga 3

F ö rslag till

Lag om ä ndrig 1
sekretesslagen (1980:100)

H ä rigenan f ö reskrivs att 14 kap. 2 § och 15 kap. 5 §
sekretesslagen (1980:100) • '■ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

14 kap. 2 §

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall ä n sora avses i 1 §
l ä mnas till myndighet, cm uppgiften
beh ö vs d ä r f ö r

1.
f ö runders ö kning,
r ä tteg å ng, ä rende cm disciplinansvar eller
skiljande fr å n anst ä llning eller annat j ä mf ö rbart r ä ttsligt f ö rfarande
vid myndigheten mot n å gon r ö rande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet d ä r uppgiften f ö rekonmer,

2.
ompr ö vning av beslut eller å tg ä rd av den myndighet d ä r uppgiften f ö rekaimer,
eller

.3. tillsyn ö ver
eller revision hos den myndighet d ä r
uppgiften f ö re-komne r.

Sekretess hindrar inte att uppgift l ä mnas 1 muntligt eller skriftligt yttrande av
sakkunnig till domstol eller myndighet son bedriver f ö runders ö kning
i brottm å l.

Sekretess
enligt 7 kap. 1 och 4 §§ Sekretess enligt 7 kap. 1 och 4 §§ hindrar inte, att anm ä lan g ö rs till hindrar inte, att anm ä lan g ö rs till

1

Lagen omtryckt 1980:880.

Prop. 1981/82:186

Nuvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

132

å klagarmyndighet eller polismyndighet
ang å ende misstanke cm brott enligt 3,
4 och 6 kap. brottsbalken mot den san inte fyllt aderton å r.

å klagarmyndighet eller polismyndighet
anende misstanke cm brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken mot den son inte
fyllt aderton å r eller att uppgift, som ang å r misstanke om brott f ö r vilket inte ä r
f ö reskrivet lindrigare straff ä n f ä ngelse i tv å å r eller f ö rs ö k till s å dant brott, l ä ranas
till en s å dan myndighet.

15 kap. 5 §

Myndighet skall p å
beg ä ran av annan myndighet l ä mna uppgift sora den f ö rfogar ö ver i den m å n hinder inte m ö ter
p å grund av best ä mraelse cm sekretess eller av h ä nsyn till arbetets beh ö riga ng.

Den 1 f ö rsta stycket
f ö reskrivna skyldigheten att l ä mna uppgift till annan m.vndlgihet g ä ller inte i de fall som avses 1 14 kap. 2 § tredje stycket.

Denna lag tr ä der
1 kraft den 1 juli 1982.

Underbilaga
4

F ö rslag till

Lag om ä ndring i
socialtj ä nstlagen (1980:620)

H ä rigenan f ö reskrivs
att 66 § socialtj ä nstlagen (1980:620) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Av 1 kap.
5 § sekretesslagen (1980:100) framg å r att socialn ä mnden
utan hinder av sekretess kan polisanm ä la
brott som hindrar n ä mndens verksamhet. Detsamma g ä ller enligt 14 kap. 2 § tredje stycket sanma lag betr ä ffande
vissa brott som riktar sig raot under å riga.

Av 1 kap.
5 § sekretesslagen (1980:100) framg å r att socialn ä mnden
utan hinder av sekretess kan polisanm ä la
brott som hindrar n ä mndens verksaraliet. Detsamma g ä ller enligt 14 kap. 2 § tredje stycket sanma lag betr ä ffande
vissa brott som riktar sig mot under å riga.
Av den sistn ä mnda best ä mmelsen f ö ljer
ocks å att sekretessen inte hindrar att
uppgift, som ang å r misstanke om brott f ö r vilket inte ä r
f ö reskrivet lindrigare straff ä n f ä ngelse i tv å å r eller f ö rs ö k till s å dant brott, l ä ranas
till en å klagarrayn-dighet eller en
polisrayndighet.

Fr å n socialtj ä nsten skall f ö r
s ä rskilt fall p å beffl.ran av en å klagarmyndighet
eller en polism,yndig-het, utan hinder av sekretess enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100), l ä mnas uppgift om att n å gon vistats p å ett hem f ö r v å rd eller
boende.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 Juli 1982.

Underbilaga
5

F ö rslag till

Lag om ä ndring i utl ä nningslagen (1980:376)

H ä rigenom f ö reskrivs
ä tt i utl ä nningslagen (1980:376) skall Inf ö ras en ny paragraf, 94 a § , samt n ä rmast
f ö re 94 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
l.ydelse

F ö reslagen lydelse

Uppgiftsskyldlghet

94
a §

Socialn ä mnden skall
p å beg ä ran av en polism,yndlghet l ä mna
denna uppgifter on en utl ä nnings adress, cm uppgifterna beh ö vs f ö r verkst ä llighet av ett beslut ora avvisning eller
utvisning.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:186 135

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1981:17) Sekretesskydd
och informationsbehov. Vissa frågor om sekretesslagens tillämpning inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten m.m.

1
Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1981:17) avgetts av
justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt, åklagarmyndigheten i Stockholms
åklagardistrikt, länsåklagarmyndigheten i Västernorrlands län och Jämtlands
län, rikspolisstyrelsen, polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt,
polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt, polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt,
socialstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, psykiatriska nämnden,
statens handikappråd, riksskatteverket (RSV), postverket, skolöverstyrelsen,
juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, länsskolnämnden i Malmöhus
län, länsskolnämnden i Älvsborgs län, statens invandrarverk, länsstyrelsen i
Stockholms län, länsstyrelsen i Östergötlands län, kronofogdemyndigheten i Stockholms
distrikt samt kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt.

Vidare
har yttranden avgetts av justitieombudsmannen Tor Sverne (JO), Svenska
kommunförbundet, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun.
Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, Örebro läns landsting.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen
Sveriges polischefer, Sveriges socionomförbund. Svenska läkaresällskapet, Sveriges
läkarförbund. De handikappades riksförbund. Handikappförbundens
centralkommitté, HCK och Föreningen Sveriges Kronofogdar.

Yttranden
har dessutom kommit in från Svenska polisförbundet och Sveriges
Psykologförbund.

RÅ
har förutom eget yttrande överlämnat yttranden av åklagarmyndigheten i
Göteborgs åklagardistrikt, åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt,
länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län, länsåklagarmyndigheten i Uppsala län,
länsåklagarmyndigheten i Västerbottens län, länsåklagarmyndigheten i Kalmar
län och länsåklagarmyndigheten i Örebro län. Sistnämnda åklagarmyndighet har
bilagt vissa handlingar i ett ärende rörande editionsföreläggande (jfr Högsta
domstolens beslut den 20 oktober 1981, Ö 1200/81. Handlingarna redovisas inte i
remissammanställningen).

Stockholms
tingsrätt har till sitt yttrande fogat viss skriftväxling mellan tingsrätten
och sociala centralnämnden i Stockholm. Skriftväxlingen redovisas inte i
remissammanställningen.

Prop.
1981/82:186 136

Riksförsäkringsverket, som anmodats att avge yttrande, har
inte funnit anledning till något särskilt uttalande.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har
förutom eget yttrande överlämnat dels en reservation av professorn Olle Nyman
dels ett yttrande av en särskild arbetsgrupp i fakulteten. Arbetsgruppens
yttrande görs i vissa delar till nämndens eget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har förutom eget
yttrande överlämnat yttranden av polisstyrelsen i Mjölby polisdistrikt, sociala
centralnämnden i Linköping, socialförvaltningen i Norrköping och konsultläkaren
Sven Ljungberg. Sociala centralnämnden i Linköping (majoriteten) åberopar som
sitt yttrande i huvudsak ett yttrande av socialförvaltningen i kommunen.

Stockholms kommun har som sitt yttrande åberopat en av
föredragande borgarrådet upprättad promemoria. Kommunen har därjämte överlämnat
yttranden av sociala centralnämnden och stadskansliet i kommunen. Sociala
centralnämnden har som sitt yttrande åberopat ett av socialförvaltningen
avgivet tjänsteutlåtande.

Malmö kommun har förutom eget yttrande överlämnat
yttranden av sociala centralnämnden i Malmö och sjukvårdsstyrelsen i Malmö.

LO har förutom eget yttrande överlämnat ett yttrande av
Svenska kommunalarbetareförbundet.

Föreningen Sveriges Kronofogdar har förutom eget yttrande
överlämnat yttranden av lokalavdelningarna för Södra Sverige, för AB-län, för
Norrland och för Mellersta Sverige.

Förutom de förkortningar som framgår av det föregående
används i remissammanställningen förkortningarna SekrL för sekretesslagen
(1980:100), SoL för socialtjänstlagen (1980:620) och tillsynslagen för lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Vidare anges vid
redovisning av remissyttrandena vissa där använda förkortningar.

2 Allmänna synpunkter

Under avsnitt 2.1 redovisas remissinstansernas allmänna
inställning till förslagen i promemorian. I avsnitt 2.2 tas remissinstansernas
mer allmänna synpunkter på sekretesslagen och på promemorians redogörelse för
gällande rätt upp.Synpunkter som tas upp under avsnitt 2.2 innehåller inga
direkta ställningstaganden till förslagen i promemorian.

2.1 Allmänna synpunkter på förslagen i promemorian

2.1.1 Inledning

Remissinstansernas allmänna inställning till förslagen i
promemorian är i huvudsak positiv. Av de remissinstanser som kommer med
allmänna omdömen godtar en grupp förslagen i huvudsak. Till denna grupp hör JK,

Prop. 1981/82:186 137

statens handikappråd, postverket, juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, länsskolnämnden i Malmöhus län.
Svenska kommunförbundet, stadskansliet i Stockholm, Göteborgs kommun,
socialförvaltningen i Norrköping, Örebro läns landsting, TCO,
Handikappförbundens centralkommitté, HCK, De handikappades riksförbund och
konsullläkaren Sven Ljungberg.

En
större grupp tillstyrker förslagen i promemorian men förordar vidare
möjligheter att lämna polis och åklagare uppgifter än promemorian medger. Till
denna grupp hör RÅ, åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt,
länsåklagarmyndigheten i Uppsala län, länsåklagarmyndigheten i Örebro län,
länsåklagarmyndigheten i Västernorrlands län och Jämtlands län, polisstyrelsen
i Stockholms polisdistrikt, polisstyrelsen i Mabnö polisdistrikt,
polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt, polisstyrelsen i Mjölby polisdistrikt,
RSV, länsstyrelsen i Östergötlands län, sociala centralnämnden i Stockholm,
sociala centralnämnden i Linköping, Föreningen Sveriges länspolischefer.
Föreningen Sveriges polischefer och Norrlands lokalavdelning av Föreningen
Sveriges Kronofogdar.

Malmö kommun, sociala centralnämnden i Malmö, Landstingsförbundet,
LO och Svenska kommunalarbetareförbundet tillstyrker förslagen i promemorian
men förordar mindre lättnader i sekretessen än vad som föreslås i promemorian.

Några
remissinstanser är i huvudsak positiva till förslagen i promemorian men förordar
i princip ytterligare utredning. Dessa remissinstanser är åklagarmyndigheten i
Stockholms åklagardistrikt, rikspolisstyrelsen och sjukvårdsstyrelsen i Malmö.

Arbetsgruppen vid juridiska fakultelsnämnden vid Uppsala
universitet och Sveriges socionomförbund ifrågasätter om det redan nu finns
tillräckliga skäl att göra ändringar i lagen.

2.1.2 Remissinstanser som i huvudsak godtar förslagen i
promemorian

Juridiska fakuUelsnämnden vid Uppsala universitet finner
att de rättspolitiska skäl som anförts i promemorian till stöd för en
begränsning till förmån för polisens arbete av det mycket långtgående
sekretesskyddet i den nya sekretesslagen har sådan tyngd, att förslagen bör
läggas till grund för lagstiftning oaktat de nackdelar som onekligen kan ligga
i täta författningsändringar. Nämnden godtar med andra ord förslagen om
inskränkning av sekretesskyddet i fråga om s.k. adressuppgifter och beträffande
brott för vilka lindrigaste straff är fängelse i två år liksom den föreslagna
uppgiftsskyldigheten för socialnämnd om en utlännings adress, om uppgifterna
behövs för verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Enligt Svenska kommunförbundet är de i promemorian
framlagda förslagen väl ägnade att kunna bidra till att underlätta den
praktiska tillämpningen av sekretesslagen. Förbundet biträder därför de författningsändringar
som föreslås i promemorian. - De tolkningssvårigheter som

Prop.
1981/82:186 138

förekommit vid tillämpningen av sekretsslagen får enligt
förbundet till viss del anses bero på att vid lagens utformning tillräcklig
hänsyn inte har tagits till de speciella förhållanden som är kännetecknande för
den kommunala verksamhetens uppbyggnad och funktion. Sekretesslagens olika
bestämmelser har utarbetats främst med hänsyn till den statliga förvaltningens
organisation och arbetsformer, medan den kommunala verksamheten endast
undantagsvis blivit berörd i förarbetena till lagstiftningen. Detta i sin tur
har fått till följd att samarbetet mellan kommunala nämnder och styrelser
liksom mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, när de är att
betrakta som självständiga i förhållande till varandra har försvårats eller
helt uteblivit. I de fall då ett samtycke från den enskilde inte har kunnat
erhållas eller presumeras har sådant uppgiftsutbyte som regel inte ansetts
kunna ske från socialvårdande myndigheter till andra kommunala nämnder och
verksamhetsgrenar eller till polis, sjukvårdsinrättningar eller andra myndigheter.
Även i de fall syftet med uppgiftsutbytet varit att söka återanpassa
missbrukare av skilda slag eller att hjälpa enskilda till rätta genom olika
åtgärder, t.ex. i en rehabiliterings- eller anpassningsgrupp bestående av
representanter för olika myndigheter, har sekretesslagen ansetts lägga hinder i
vägen för crforderhgt informationsutbyte inom gruppen. I förhållande till
tidigare rättsläge har även samarbetet mellan socialvården och skolan
försvårats på grund av den restriktiva inställning som de socialvårdande
kommunala organen ofta anser sig behöva inta enligt nya sekretesslagen.

Förbundet inser att nuvarande restriktiva tillämpning av
sekretesslagen på socialvärdsområdet har stöd i nya socialtjänstlagen och att
respekten för människornas självbestämmanderätt och integritet måste tillmätas
avgörande betydelse vid utlämnande av uppgifter till andra verksamhetsområden
.Samtidigt är det betydelsefullt att erforderligt samråd kan ske med andra
myndigheter även i sådana fall då den enskilde inte har lämnat sitt samtycke
till en uppgiftsöverföring. Förbundet kan inte f. n. föreslå i vilken
omfattning ett sådant uppgiftslämnande bör ske utöver vad som förordas i
promemorian. Denna fråga är av så vital betydelse att en särskild utredning
snarast bör tillsättas med uppgift att föreslå lagregler som möjliggör ett
sådant utökat samarbete mellan kommunala och andra myndigheter utan hinder av
gällande sekretessbestämmelser. Enligt förbundet bör i denna utredning ingå
bl.a. representanter för de båda kommunförbunden.

Örebro läns landsting ser det som positivt att en översyn
av gillande sekretessbestämmelser inom hälso- och sjukvårdens område har skett.
Det framlagda förslaget kan visserligen inte sägas innebära några större
förändringar jämfört med vad som i dag gäller, men vissa uttalanden i
promemorian får anses klarlägga en del frågor som tidigare varit oklara. -Man
kan konstatera att sekretesslagen medfört att det fattats vissa egendomliga
beslut i sekretessfrågor. Detta har skett vid såväl Örebro läns landsting som
på andra ställen. Det har rört sig om fall där en person inte

Prop.
1981/82:186 139

erhållit uppgift om hur en nära släktings tillstånd
förändrats, fall där myndighet inte erhållit uppgifter som de ansett sig
berättigade till m.m., och där det för inblandade parter borde stått helt klart
att uppgifter skulle ha lämnats ut. Vad beror då denna, ibland inte helt
lyckade, hantering av sekretessfrågorna på? Är lagen dåligt utformad, har
utbildningen av den personal som ska tillämpa lagen varit dålig, eller är lagen
helt enkelt alltför svårtillämpbar?

För personal inom Örebro läns landsting har en omfattande
information skett sedan lagen trädde i kraft. Praktiska fall har diskuterats
och man har försökt ge anvisningar så att lagen ska kunna tillämpas på ett
riktigt och enhetligt sätt. Problemet har varit att det är omöjligt att vid en
information täcka in alla uppkommande situationer där lagen ska tillämpas.
Detta har då medfört att olika tolkningar har gjorts vid olika institutioner i
ganska identiska fall. Detta är klart otillfredsställande. Det framstår dock
som mycket tveksamt och förmodligen omöjligt att lagstiftningsvägen komma
tillrätta med detta problem. Landstinget finner att lagen, i de delar som
gäller för hälso- och sjukvårdsområdet, i huvudsak är acceptabel. Det måste
dock konstateras att lagen är svår att tillämpa på ett riktigt och enhetligt
sätt. Detta beror inte minst på det relativt stora antal personer som har att
ta ställning i sekretessfrågor, och som inte alltid kan göra de bedömningar som
lagen förutsätter. Följden av detta torde bli att det även i framtiden kommer
att ske tveksamma och även felaktiga bedömningar i sekretessfrågor. Detta kan
man inte lasta själva lagen för.

Den synpunkt som framförts att generalklausulen i 14 kap.
3 § SekrL skulle tillämpas även för hälso- och sjukvården anser landstinget mindre
lämplig. En sådan ändring skulle innebära dels att berörd personal skulle
ställas inför ytterligare svåra bedömningar, dels att patientens rätt till
integritet skulle urholkas. Landstinget anser att den nu gällande lydelsen av
paragrafen även framdeles bör gälla.

Sammanfattningsvis vill landstinget sålunda i huvudsak
tillstyrka de föreslagna ändringarna i gällande lagstiftning i de delar de rör
hälso- och sjukvårdens område. Även vad som i övrigt anförts i betänkandet kan
i huvudsak godtas.

TCO tillstyrker förslagen i promemorian. TCO påpekar
vidare att den nya lagstiftningen endast har gällt under kort tid. Därför bör
eventulla mer ingripande förändringar än de som nu föreslagits i varje fall
inte göras förrän ytterligare erfarenheter vunnits. TCO vill understryka som
väsentligt att diskussionen om förutsättningarna för samverkan mellan hälso-
och sjukvården, socialtjänsten, polisen och skolan hålls aktuell för
vidareutveckling av samarbetsformer.

Handikappförbundens centralkommitté. HCK, ser det som
mycket positivt att man efter en tids tillämpning av en ny lag samlar de
erfarenheter som hittills finns och att man föreslår de förändringar som anses
vara nödvändiga. Det är kommitténs förhoppning att ett liknande
tillvägagångssätt tillämpas

Prop. 1981/82:186 140

även i fortsättningen. Beträffande själva innehållet i
ändringsförslaget kan inte kommittén finna att det föreligger några risker för
att den personliga integriteten hotas eller att någon skall behöva lida men med
det nya förslaget. Kommittén har därför inte något att erinra.

2.1.3 Remissinstanser som förordar större möjUgheter till
informationsutbyte

Hovrätten för Västra Sverige förordar en lösning som
innebär betydligt större lättnader i sekretessen än som föreslås i promemorian.
Promemorians förslag syftar enligt hovrätten främst till att lösa vissa problem
som har uppträtt under den nya lagens första tid och som har samband med
åklagar-och polismyndigheternas behov av uppgifter om personer som är intagna
på sjukhus eller socialvårdsinrättningar. Hovrätten delar uppfattningen att
problemen till inte ringa del beror på felaktig tillämpning. Reglerna om
samtycke - vilket kan vara uttryckligt eller presumerat - torde i många av de
diskuterade fallen erbjuda en förnuftig lösning. Men det måste ändå vara en
fördel att problemen, i de fall då det kan ske, löses genom klara bestämmelser.

Promemorians viktigaste förslag - om lämnande till
åklagar- och polismyndigheter av dels s.k. adressuppgifter, dels uppgifter som
angår misstankar om grövre brott - är till innehållet desamma för sjukvården
och socialtjänsten. Motivet är att inte bara sjukvården utan också
socialtjänsten betraktas som en "förtroende"-verksamhet:
socialverksamheten skall liksom sjukvården bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och integritet, socialnämndens insatser för den enskilde
skall utformas och genomföras tillsammans med honom. "T princip skall
det", yttras det (s. 49), "alltså kunna antas att den enskilde kommer
att ha uppfattningen att uppgiftslämnandet tjänar hans intresse. Annars torde
sekretess gälla för uppgifterna."

Det är enligt hovrätten riktigt att vissa programbetonade
bestämmelser i socialtjänstlagen kan åberopas till stöd för en sådan syn,
liksom en del uttalanden i förarbetena till lagen. Men det är lätt att
konstatera att socialtjänstlagen och den därtill knutna lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga lider av en inre spänning, om man betraktar dem
som en helhet. De viktigaste tvångsmedlen från barnavårdslagen -
omhändertagande för vård eller utredning oberoende av samtycke och förbud för
vårdnadshavare att bestämma om barnets vistelseort - är inte avlägsnade, om de
än har något mindre räckvidd. Socialnämnden kan visserligen inte som nu besluta
om vissa andra frihetsinskränkande åtgärder, såsom föreskrifter och övervakning.
Men det kan förmodas att befogenheten att ta initiativet till varaktiga
omhändertaganden och att besluta om mer eller mindre kortvariga sådana kommer
att fungera som ett verksamt påtryckningsmedel när socialnämnden utövar de
vårdfunktioner som socialtjänstlagen handlar om. Frivilligheten

Prop.
1981/82:186 141

kan i många fall - inte minst i fråga om vård av unga som
har begått brott -komma att framstå som mera sken än verklighet. Det är å andra
sidan självklart att de sociala organ som har hand om barna- och ungdomsvården
måste ha sådana tvångsbefogenheter, om de över huvud taget skall kunna fullgöra
uppgifter inom brottsbalkens påföljdssystem och i övrigt fungera som instrument
i kampen mot brott och annan asocialitet.

Det är betecknande att socialtjänsten har en helt annan
ställning än sjukvården vid vittnesförhör med avseende på skyldighet att
tillhandahålla handlingar som bevis. För den frivilliga sjukvården - som är den
helt dominerande delen - inträder vittnes- och editionsplikt praktiskt taget
bara vid mycket grova brott; det kan förutsättas att förtroenderegeln i 36 kap.
5 § rättegångsbalken omfattar nästan hela den frivilliga sjukvården. För
socialtjänstens befattningshavare finns - utanför familjerådgivningen - ingen
motsvarande begränsning av vittnes- och editionsplikterna. Allt som enligt
domstolens prövning kan antas ha betydelse som bevis skall lämnas ut.
Förklaringen är att det här knappast finns någon liknande frivillighet och
därmed inte något utrymme för ett i samma mån insynsskyddat informationsutbyte.
De sociala organen utövar här en för de enskilda ytterst kännbar makt. Deras
verksamhet med inriktning på enskilda torde nästan genomgående innebära
myndighetsutövning i förvaltningslagens mening. Det finns ingenting som
rimligen kan motivera att de genom sina åtgärder skall kunna hindra eller
försvåra den verksamhet som utövas av samhällets centrala organ för bekämpning
av brott.

Hovrätten kan inte se någon annan godtagbar lösning på
problemet än att man övergår till en friare förmedling av information från
socialtjänstens organ till åklagar- och polismyndigheter. Det är både
besvärligt och dyrbart om undersökningsledarna skall behöva begära
vittnesförhör under förundersökningen eller utlämnande av allmänna handlingar,
så snart åtalsfrågan är beroende på uppgifter från socialtjänsten.

Den angivna principståndpunkten leder inte till att
socialtjänstens funktionärer måste vara skyldiga att på eget initiativ meddela
åklagarna eller polisen vad som kan ha betydelse för brottsbekämpningen. Man
kan väl tänka sig en uppgiftsskyldighet som inträder endast när
undersökningsledaren begär uppgifter. Hovrätten vill däremot avråda från den
ordningen att socialtjänstens funktionärer får en rätt och inte en skyldighet
att lämna begärda uppgifter. Det är oacceptabelt att de får möjlighet att
hantera dessa viktiga frågor efter personligt godtycke. Följden av en sådan
ordning skulle f. ö. kunna bli omotiverade och för brottsutredningarna
besvärande skillnader mellan olika sociala organ.

På grund av det anförda vill hovrätten föreslå att
socialtjänstens funktionärer skall vara skyldiga att under förundersökning om
brott till undersökningsledaren på dennes begäran lämna sådana uppgifter som de
skulle vara skyldiga att lämna vid vittnesförhör inför domstol. Reglerna om
vittnesplikt och om tillhandahållande av allmänna handlingar erbjuder ett

Prop.
1981/82:186 142

medel att komma till rätta med de fall då
undersökningsledaren och socialfunktionärerna inte kan enas. Därför torde inga
mera ingående procedurregler behövas.

Även för sjukvårdens vidkommande skulle en regel som
anknyter till vittnes- och editionsplikterna vara tillräcklig och enligt
hovrättens förmodan också lämplig. Som en konsekvens av det tidigare sagda
kommer en sådan regel på detta område att få liten praktisk räckvidd. Bortsett
från de grövsta brotten begränsas upgiftsplikten till sådant som läkaren har
inhämtat utanför förtroendesituationer.

Promemorian innehåller ingen särskild motivering till
förslaget att undantaget från förtroendesekretessen inom sjukvården skall gälla
inte bara vid misstanke om de grova brott där vittnesplikten har företräde utan
också vid misstanke om försök till sådana brott. Ändringen kan ha skäl för sig
men bör enligt hovrättens mening inte genomföras utan motsvarande ändring i 36
kap. 5 § rättegångsbalken. Det kan inte godtagas att en socialfunktionär skall
ha skyldighet - eller som det föreslås i promemorian rätt - att yttra sig till
polisen eller åklagaren under förundersökningen men inte till domstolen vid
vittnesförhör. Hovrätten vill i detta sammanhang erinra om att den nuvarande
gränsen - straffminimum vid fängelse två år- kan få besvärande konsekvenser vid
vissa våldsbrott, inte minst vid grov misshandel mot närstående.

Enligt åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt har den
nya sekretesslagen ej sällan kommit att tillämpas på ett sätt som hindrat ett
enligt åklagarmyndighetens uppfattning önskvärt uppgiftslämnande mellan olika
myndigheter. Det har sålunda visat sig omöjligt att vid polisutredning om
narkotikabrott erhålla för bevisningen väsentliga uppgifter från socialtjänstområdet.
Förslagen i promemorian tar sikte på sådana möjligheter till information som är
av stor betydelse för bekämpning av allvarlig kriminalitet och på polisens
viktiga uppgifter att lämna samhället service inom skilda områden. Helt visst
är det fråga om en besvärlig avvägning mellan viktiga samhällsintressen som
står mot varandra. Enligt åklagarmyndighetens mening är den i promemorian
gjorda avvägningen acceptabel men det kan ändå starkt ifrågasättas huruvida
inte möjligheten till informationsutbyte mellan polis-, åklagare-, hälso- och
socialvård bör kunna vidgas ytterligare. I samarbetsorgan i vilka bl.a. även
ingår företrädare för nämnda verksamhetsområden dryftas regelbundet gemensamma
angelägenheter och under senare år har narkotikaproblemet varit den fråga som
stått i förgrunden. Vissa projekt har genomförts i samverkan, bl.a. större
insatser mot narkotikahandel på allmän plats. Med en strikt tillämpning av
gällande sekretessbestämmelser kan sådana gemensamma aktioner komma att
försvåras eller rent av göras omöjliga och så även om man tar i beaktande såväl
i promemorian föreslagna ändringar som innehållet i 1 kap. 5 § SekrL.

Länsåklagarmyndigheten i Uppsala län anser att samarbetet
under tidigare

Prop.
1981/82:186 143

år i fråga om uppgiftsutbyte mellan hälso- och sjukvården
och socialtjänsten, å ena sidan, samt polisen, å andra sidan, har fungerat väl.
Avsikten med den nya sekretesslagstiftningen var inte heller att på detta
område göra några mera omfattande sakliga ändringar i förhållande till vad som
tidigare gällde. Några skäl till sådana ändringar förelåg inte. Genom den nya
sekretesslagen har emellertid direkta problem uppkommit och det är därför
tillfredsställande att konstatera att ändringar nu övervägs. En strävan bör
därvid vara att få till stånd en ordning som sakligt i allt väsentligt svarar
mot vad tidigare har gällt. - Även med de förslag som finns i promemorian
kommer lagstiftningen på området att bereda polisen onödiga och omotiverade
svårigheter. En ändrad lagstiftning bör därför göra hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens uppgiftsskyldighet gentemot polis och åklagare mera omfattande
än vad som föreslås i promemorian. En ytterligare överarbetning av förslaget är
därför från dessa utgångspunkter önskvärd.

Enligt
länsåklagarmyndigheten i Örebro län är promemorians förslag i och för sig ett
steg i rätt riktning. Förslagen är emellertid långt ifrån tillräckliga för att
tillgodose brottsutredningsintresset4-allvarligare brottmål. Härmed åsyftas
sådana brott, varvid straffminimum väl understiger fängelse två år men
straffmaximum uppgår till sex år eller däröver.

Lånsåklagarmyndigheten i Väslernorrlands län och Jämtlands
län förordar att åtminstone misstanke om allvarlig misshandel inryms bland de
brott som personal inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten skall ha
möjlighet att polisanmäla.

Enligt
polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt är det ingen överdrift att påstå att
den nya sekretesslagen har skapat problem för polisen i samarbetet med
sjukvårdsinrättningar och socialtjänstmyndigheter. Störningarna har sin grund i
att den tidigare tillämpade intresseavvägningen inte längre är tillåten på
sjukvårds- och socialsekretessens område. En bidragande orsak är också
inställningen att normalt ganska harmlösa uppgifter, såsom adressuppgifter, i
princip alltid skall anses vara omfattade av sekretess i förållande till andra
myndigheter när de förvaras vid sjukvårdsinrättning eller socialtjänstmyndighet.
- Rätt snart efter sekretesslagens ikraftträdande stod det klart att en
revidering var nödvändig. I promemorian görs gällande att åtskilliga av de
problem som har uppstått torde ha förelegat redan i den äldre regleringen. Det
är ett antagande som inte stämmer överens med de erfarenheter stockholmspolisen
har av äldre rätt. Några påtagliga svårigheter förelåg egentligen inte tidigare
att få tillgång till i varje fall adressuppgifter från sjuk- och socialvården.
Denna utväxling av uppgifter bedrevs också på ett sådant sätt och i sådan
omfattning att enskilda personers intresse av sekretess - enligt gängse
uppfattning - inte träddes för när. Möjligheten att avväga de skilda intressena
användes således med både försiktighet och omdöme från berörda myndigheter. -
Det avgörande felet med den nya lagen är att någon intresseavvägning inte är
möjlig när en uppgift begärs utlämnad från vårdområdena. Det är förvånande att
den praxis som växt fram under

Prop.
1981/82:186 144

gamla sekretesslagens tid inte har sanktionerats i den nya
lagen, särskilt som några allvarliga invändningar inte har riktats mot den
tidigare ordningen. -Så här i efterhand kan man också uttrycka förvåning över
att åtstramningen passerade obemärkt under remissbehandlingen. Förhållandet kan
förklaras av att remissinstanserna hade att ta del av flera, var för sig
omfattande lagförslag, som drog uppmärksamheten mera till den tekniska
lösningen än till sakliga förändringar, som var svåra att förutse.

I promemorian presenteras en metod för att försöka ta sig
ur den uppkomna situationen. Från saklig synpunkt innehåller förslaget vissa
förbättringar i förhållande till gällande rättsläge. Förbättringarna är emellertid
inte alls tillräckliga för att förslaget som helhet skall kunna godtas. Även
när det gäller den tekniska lösningen finns invändningar att göra. Metoden för
nämligen med sig den nackdelen att reglerna fördelas på flera olika
författningar och att rättsläget blir fastlåst. 1 praktiken kommer det sedan
inte att finnas utrymme för någon sekretessbedömning av fall, som ligger vid
sidan av den föreslagna uppgiftsskyldigheten. - Enligt polisstyrelsens
uppfattning finns det bara ett.jiktigt bra sätt att ändra rättsläget, nämligen
att låta den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § SekrL bli tillämplig inom både
hälso- och sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet. Det är en lösning som är
lagtekniskt enkel och som erbjuder den rakaste vägen tillbaka till den rimliga
balans mellan sekretess och informationsbehov som rådde före 1981. Det finns
inga skäl att anta - såsom antyds i promemorian - att en sådan ändring skulle
leda till en mera fri och godtycklig utlämning av sekretessbelagda uppgifter.
Mot en sådan utveckling talar tidigare erfarenheter och en hävdvunnen, stor
respekt för berörda sekretessintressen. Vidare kan den metod, som styrelsen
förordar, kompletteras med vägledande resonemang och slutsatser av den typ som
presenteras i promemorian.

Tillämpningen av den nya sekretesslagen har enligt
polisstyrelsen i Mjölby polisdistrikt onekligen inneburit en hel del problem i
polisens arbete, framför allt när det har gällt kontakter med social-, hälso-
och sjukvården. De begränsningar som i dag finns i 1 kap. 5 § och 14 kap. 1 och
2 §§ SekrL kan endast till en liten del avhjälpa dessa problem. Uppgiftsutbyte
mellan nämnda myndigheter och polisen ingår som ett viktigt led för att polisen
skall kunna fullgöra en del av sina åligganden på ett effektivt riktigt sätt.
Samtidigt respekterar polisen naturligtvis tanken på att människor som behöver
stöd och vård skall kunna vända sig till härför avsedda myndigheter utan rädsla
för att myndigheten skall röja uppgifter som avser deras personliga integritet.

Att dessa två intressen måste kollidera i en del fall är
ofrånkomligt. Problemet ligger då i att hitta den avvägning mellan dessa båda
intressen som kan accepteras samt i tolkningen av vad som avses med personlig
integritet. Som exempel på det sistnämnda förhållandet kan nämnas uppgift om
att någon vistas på en vårdinrättning. Ett klarläggande i denna fråga har skett
i och med förslaget om att en dylik uppgift får lämnas ut till polisen om det

Prop.
1981/82:186 145

begärs i särskilt fall. - Problemet med intresseawägningen
är dock betydligt större. Här föreslår promemorian att uppgifter som angår
misstanke om brott med straffminimum på två år eller mer skall få lämnas ut. Då
det endast är ett fåtal brott som finns i denna kategori anser styrelsen att
promemorian härvidlag inte funnit den rätta avvägningen mellan aktuella
intressen. Styrelsen ifrågasätter starkt vad samhället kan ha för intresse av
att skydda den personliga integriteten i så hög grad att uppgifter rörande
grova narkotikabrott, rån, koppleri, grov misshandel med flera allvarliga brott
inte skall omfattas av denna uppgiftsmöjlighet.

RSV har inget att invända mot den begränsning i
sekretesskyddet som föreslås. Enligt RSV:s mening är sekretesskyddet ändå
omfattande. RSV hyser i och för sig förståelse för att stöd i argumenteringen
hämtas från reglerna om hälso- och sjukvårdspersonalens vittnesplikt. RSV kan
emellertid inte förstå varför dessa skall tjäna till ledning för bedömandet av
sekretesskyddet för andra uppgifter än sådana som lämnats i en förtroendesituation.
RSV vill här också starkt ifrågasätta de argument som redovisas för den
försiktiga hållningen vad gäller begränsningen i socialsekretessen (s. 50
promemorian).

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län kännetecknas inte
promemorian av samma förstående inställning till ämnets svårighetsgrad som
konstitutionsutskottet givit uttryck åt. Promemorian ger intryck av att de
problem som förekommit i praktiken mer beror på praktikerna än på lagarna.
Enligt länsstyrelsens mening är det nödvändigt att arbetet med översyn av
sekretesslagen fortsätter. Det skulle vara värdefullt och ägnat att ge utrymme
för ytterligare infallsvinklar, om denna översyn kunde anförtros åt personer
utanför den krets inom departementet som aktivt arbetat med den nya
sekretesslagstiftningen.

De ändringsförslag som nu presenteras är ej särskilt
långtgående men torde något kunna underlätta vardagsarbetet och bör därför
genomföras, dock med viss justering. - Länsstyrelsen ansluter sig i huvudsak
till den skiljaktiga mening som intagits i regeringsrättens dom RÅ81 2:27,
enligt vilken det inte kan godtagas, att enskilda medborgare skall kunna krypa
bakom sekretesslagen för att söka skydd mot lagföring, exekutiva, fiskala eller
andra rättsliga åtgärder. Länsstyrelsen ifrågasätter därför den föreslagna
gränsen beträffande uppgiftslämnande till åklagarmyndighet och polismyndighet.
Gränsen bör enligt länsstyrelsens mening sättas lägre. Samhället kan sålunda
knappast ha intresse av att skydda den pesonliga integriteten i så hög grad att
uppgifter rörande narkotikabrott, rån, koppleri, grov misshandel m.fl.
allvarliga brott inte skulle omfattas av uppgiftsmöjligheten.

Svenska polisförbundet tillstyrker i och för sig
ändringarna i sekretesslagen som små steg i rätt riktning. De förändringar som
föreslås är dock av alltför begränsad omfattning. Genom sekretessbestämmelsernas
utformning kommer också i fortsättningen det nödvändiga samarbetet mellan
myndigheter och andra samhällsorgan att försvåras eller omöjliggöras.

10 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 186

Prop.
1981/82:186 146

2.1.4 Övriga remissinstanser

Fem remissinstanser förordar mindre lättnader i
sekretessen än som föreslås i promemorian. Malmö kommun anser att det är
riktigt att man genom vissa erforderliga lagändringar underlättar polisens
uppgifter med bl.a. för samhället väsentlig övervakande, brottsutredande och hjälpande
verksamhet. Däremot förordar kommunen att frågan om en lagändring beträffande
s.k. adressuppgifter blir föremål för ytterligare överväganden. Sociala
centralnämnden i Malmö påpekar att det mycket omfattande arbetet med översynen
av sekretesslagen har som målsättning att i offentlighetsprincipens intresse
minska sekretessen så långt som möjligt samtidigt som skyddet för den enskildes
integritet skall stärkas. Denna målsättning har på ett ändamålsenligt sätt
kunnat uppnås genom införande av skaderekvisitet i sekretesslagen. - Enligt
sociala centralnämndens hittillsvarande erfarenheter har sekretesslagen i
huvudsak väl svarat mot målsättningen. De svårigheter som uppkommit - ofta
överdrivna i debatten - har till övervägande delen varit av övergångskaraktär
och förorsakats av felaktig tillämpning. Promemorians redovisning av problemen
överensstämmer väl med nämndens erfarenheter. - Det är klart att en
förstärkning av den enskildes integritetsskydd kommer i konflikt med krav på
effektivitet i myndighetsutövningen. I förarbetena påpekas att "men"
för den enskilde innefattar också helt rättsenliga åtgärder. För det fall
sekretesskyddet skall vika skall detta därför anges särskilt i lagstiftningen.
Så har också skett vad avser socialsekretessen men i mycket begränsad
omfattning. - Kritiken mot sekretesslagen har främst gällt att polisens arbete
försvårats därför att den inte kunnat få uppgifter från socialtjänsten,
uppgifter som ansetts nödvändiga för polisens hjälpande verksamhet,
delgivningsverksamhel samt spaning och utredning av brott. - Sociala
centralnämnden menar för sin del att kritiken delvis är berättigad. Nämnden
ställer sig bakom de i promemorian föreslagna ändringarna utom vad avser de
s.k. adressuppgifterna.

Landstingsförbundet anser att förslagen med undantag för
skyldigheten att lämna adressuppgifter, i stort innebär förbättringar och
angelägna klargöranden när det gäller en del av de tillämpningssvårigheter som
utgjort problem under den första tiden sedan sekretesslagen trädde i kraft. Det
finns emellertid åtskilliga andra sekretessituationer inom hälso- och
sjukvården som visat sig oklart reglerade eller svårhanterade på andra sätt.

Frågan om en särskild lag om uppgiftslämnande inom hälso-
och sjukvården har enligt förbundet varit aktuell i olika led i anslutning till
förarbetena dll den nya sekretesslagen. I prop. 1979/80:2 (del A, s. 173)
förordade föredragande departementschefen att en sådan lag skulle utfärdas,
särskilt som det därigenom skulle bli lättare för allmänheten att bilda sig en
uppfattning om sjukvårdssekretessens innebörd. Denna tanke övergavs emellertid
senare och i prop. 1980/81:28 (s. 15) fann det då föredragande statsrådet efter
vissa överväganden att en sådan lag inte borde utfärdas. I den

Prop.
1981/82:186 147

nu föreliggande promemorian antyds likväl att
främlingsskapet inför lösningen med en särskild lag inte skulle vara totalt
utan att en lag om uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonalen
alltjämt vore ett tänkbart alternativ till punktändringar i annan befintlig
lagstiftning. Därvid måste dock observeras att en lag om uppgiftsskyldighet får
ett snävare innehåll än den ursprungligen planerade lagen om uppgiftslämnande.

Förbundet vill för sin del bestämt hemställa att planerna
på en särskild lag om uppgiftslämnande inom hälso- och sjukvården ånyo tas upp
till allvarligt övervägande. Under sådana diskussioner bör man inte heller vara
främmande för att i klarhetens intresse till och med bryta ut bestämmelserna
om hälso- och sjukvårdssekretessen - gärna gemensamt med socialtjänstsekretessen
- ur sekretesslagen för att i stället reglera hela detta sekretessområde i en
fristående lag, som på ett bättre sätt än den rätt allmänt hållna nuvarande
lagen beaktar den särart som kännetecknar såväl hälso- och sjukvården som
socialtjänsten.

LO framhåller att syftet med de förslag som presenteras i
promemorian är att förtydliga och i viss mån utöka uppgiftsskyldigheten mellan
å ena sidan polismyndigheten, å andra sidan hälso- och sjukvården och
socialtjänsten. LO har tidigare tillstyrkt principerna i den nya sekretesslagen
och anser det tillfredsställande att den personliga integriteten har stärkts
genom att man vid utlämnandet av uppgifter om personliga förhållanden måste
vara förvissad om en klients medgivande eller att en skadeprövning gjorts.
Sekretessen får emellertid, enligt LO:s mening, inte medföra att väsentliga
samhällsintressen skadas eller att förebyggande eller vårdande insatser till
skydd för enskildas liv och hälsa försvåras. - Promemorian anser att det är olyckligt
att tillämpningen av lagstiftningen vållat osäkerhet vid bedömningen och
försvårat delgivningen myndigheter emellan. Till en del kan denna osäkerhet
hänföras till svårigheter att tränga in i en ny lagstiftning eller bero på cn
felaktig tolkning medan andra problem kan hänföras till brister i
lagstiftningen. Sammanfattningsvis tillstyrker LO de lagförslag som underlättar
uppgiftsutlämnandet mellan socialtjänst, hälso- och sjukvården och
polismyndighet gällande grövre brott. LO anser dock att lagförslagen angående
adressuppgifter från socialtjänst och hälso- och sjukvård till polismyndighet
bör övervägas ytterligare och delvis från andra utgångspunkter.

Svenska kommunalarbetareförbundet framhåller att den nya
sekretesslagen har varit föremål för diskussioner. Bland de frågor som har
uppmärksammats mest och kräver en lösning finns lagens effekter på informationsutbytet
mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten å ena sidan och polis- samt
åklagarmyndigheten å den andra sidan. Bristande möjlighet till
informationsutbyte mellan myndigheterna/institutionerna har ibland inte bara
hämmat vård/behandlingsarbetet och försvårat polisens utrednings- och
spaningsarbete vid svårare brott etc, utan också hindrat information av mer
enkel karaktär. Sekretessens nuvarande utformning på området har därför

Prop. 1981/82:186 148

av
många uppfattats som ett irritationsmoment utan egentlig funktion. -Förbundet
kan i dessa delar vidimera kritiken mot lagen. Med tanke på den enskildes
rättmätiga önskemål och/eller behov av integritet och sekretessskydd i vissa
fall inom hälso- och sjukvården i allmänhet och socialtjänsten i synnerhet bör
enligt förbundets uppfattning emellertid inga betydande förändringar göras på
området i nu gällande sekretesslag. Men också det faktum att den kommande
socialtjänstreformen bygger på samarbete, förtroende, frivillighet och
integritet, vilket i princip gäller även hälso- och sjukvården, talar för ett
bibehållet och starkt sekretesskydd för den enskilde. Detta understryks också i
promemorian. - Förbundet har i allt väsentligt inga invändningar beträffande
promemorians förslag. Bestämmelsernas slutliga utformning och tillämpning måste
dock ta hänsyn till den enskildes förekommande behov av vård eller behandling i
varje fall samt risken för "missbruk" av reglerna, varför kriterierna
för tillgång dll adressuppgifter måste skärpas. Det får inte bli så att någon
underlåter att söka nödvändig vård etc. till följd av bestämmelsernas
utformning eller tillämpning. Förbundet vill emellertid i likhet med
promemorian understryka vikten av att regleringen görs enhetlig för både hälso-
och sjukvården och socialtjänsten samt att bestämmelserna inte får ge utrymme
för tolkningsproblem. Lämpligheten att införa bestämmelser om utlämnande av
adressuppgifter i tillsynslagen resp. SoL, alternativt någon annan lag, bör
dock övervägas ytterligare.

Några
remissinstanser är i huvudsak positiva till förslagen i promemorian men
förordar ytterligare utredning.

Åklagarmyndigheten
i Stockholms åklagardistrikt menar att svårigheterna för polis och åklagare att
från berörda myndigheter få ut viss information är en följd av att den s.k.
generalklausulen i 14 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen inte är tillämplig
i fråga om viss sekretess angående hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Detta begränsar polis och åklagares möjligheter att utfå information som kan
ha stor betydelse i deras brottsbekämpande verksamhet. Inom socialtjänsten
torde denna begränsning av informationsutbytet kunna försvåra utredningar om
allvarlig brottslighet med viss ekonomisk anknytning till t.ex. narkotika- och
koppleribrott. Här är det nästan undantagslöst av stort värde att kunna
dokumentera den misstänktes ekonomiska förhållanden och att få uppgifter om
aktuella adresser där vederbörande kan anträffas. Inom hälso- och sjukvården
kan nyssnämnda begränsning omöjliggöra att på ett effektivt och skyndsamt sätt
utreda och klarlägga misstankar vid exempelvis våldsbrott. Även då misstanke
uppkommer vid andra brottstyper är det av vikt att möjligheten för polis och
åklagare att få information inte hämmas i alltför stor utsträckning.

Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) har av regeringen fått i uppdrag att göra en översyn av
lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet, och bl.a. utarbeta förslag
till bestämmelser som kompletterar den nya sekretesslagen avseende sekretessen
mellan myndigheterna. Den arbets-

Prop. 1981/82:186 149

grupp BRÅ tillsatt har ännu ej slutfört sitt uppdrag. Då
arbetsgruppens utredning kan komma att belysa den problematik som berörs i
promemorian, och således även kan få betydelse för de i promemorian föreslagna
lagändringarna, anser åklagarmyndigheten att promemorians förslag bör bli
föremål för ytterligare överväganden då arbetsgruppen slutfört sitt uppdrag.

Rikspolisstyrelsen menar att polisen fick en hel del
problem när sekretesslagen trädde i kraft vad gäller möjligheterna att få ut
såväl sekretesskyddade som offentliga uppgifter från myndigheter och andra
instanser som omfattas av sekretessbestämmelserna. För tiden dessförinnan
upplevde polisväsendet nämligen inga egentliga svårigheter att få de uppgifter
sorn är nödvändiga för att fullgöra statsmakternas uppdrag att bedriva
polisverksamhet. Eftersom den gamla sekretesslagen formellt sett inte var
tillämplig på uppgiftslämnande mellan myndigheter, företog uppgiftsinnehavande
myndighet en behovsprövning och avvägning mellan enskilds behov av integritet
och kvaliteten av begärande myndighets behov av uppgiften. Detta system var
rationellt och enkelt att hantera. Den allmänt tillämpande praxisen mellan
olika myndigheter på sekretessområdet medförde under många år inga
allvarligare kränkningar av medborgarnas rättmätiga krav på skydd från
otillbörhga intrång i den integritetsskyddade sfären.

Att den nya sekretesslagen i inledningsskedet väsendigt
hindrade polisen från att få de uppgifter som behövs i polisens preventiva,
hjälpande och repressiva verksamhet ävensom polismyndighets serviceverksamhet
var i inte ringa utsträckning avhängig av en alltför restriktiv tolkning hos
myndigheter och andra av sekretesslagen. Man torde inte heller kunna bortse
från att det i undantagsfall varit fråga om att antingen värna om det egna
ansvarsområdet med negativ samverkan som följd eller avsiktligt hindra
rättmätiga krav från polisens sida att utfå uppgifter. Olika myndigheter och
enskilda befattningshavare har dock otvetydigt upplevt faktiska svårigheter vid
tillämpningen av sekretesslagens olika lagrum, vilken effekt vissa
remissinstanser, bl.a. rikspolisstyrelsen, varnade för redan 1978. Brottsförebyggande
rådets promemoria "Informationsutbyte mellan myndigheter" har
emellertid tillrättalagt rättsläget.

På grund av att myndigheterna numera får anses väl
förtrogna med den nya sekretessregleringen och dessutom tillämpar skadeprövningen
och intresseavvägningen efter sekretesslagens andemening har polisens
möjligheter att utfå erforderliga uppgifter för polisverksamhetens bedrivande
betydligt förbättrats. Dock återstår att lagstiftaren vidtar en del
lagstiftningsåtgärder för att en ur myndighetsperspektiv realistisk och hos den
breda allmänheten förankrad tillämpning av sekretesslagen skall kunna uppnås. I
regel är det nu en fråga om att införa särskilda bestämmelser om skyldighet att
lämna andra myndigheter sekretessuppgifter. Regeringen har också givit BRÅ i
uppdrag att utreda frågan om informationsöverföring mellan myndigheterna, bl.a.
i syfte att effektivisera polisens bekämpning av grov brottslighet.

Slutlig ställning till en reglering av utbytet mellan
myndigheterna av

Prop.
1981/82:186 150

sekretesskyddade uppgifter kan därför inte ske förrän BRÅ
slutfört sitt uppdrag. Hittills föreslagna ändringar av sekretesslagen är
marginella och otillräckliga när det gäller polisens spanings- och
kriminalutredningsverksamhet.

Vad styrelsen
kunnat tolka in i föreslagna lagstiftningsändringar innebär dessa en väsentlig
(i praktiken redan genomförd) förändring av vissa paragrafer i sekretesslagen
men ändock inte tillräcklig utvidgning av polisens möjligheter att erhålla
informationer från hälso- och sjukvårdsinrättningar och socialmyndigheter. Risk
finns också att nuvarande praxis kan komma att stramas åt mot bakgrund av hur
motiven till lagförslaget ser ut. Styrelsen vill därvid bara peka på att det i
utredningen framhållits att meningen med lagstiftningsförslaget inte är att
sjukvårdspersonal skall ta egna initiativ för att polisen skall få de uppgifter
den är i behov av för att utföra exempelvis sin hjälpande verksamhet. En sådan
uppfattning stämmer inte heller med hur samarbetet mellan sjukvårds- och
poUspersonal fungerar i praktiken. Inte sällan har polisen rättmätiga behov att
få en allmän uppfattning om hälsotillståndet, bl.a. för att kunna bedöma
angelägenhetsgraden av ett hjälpuppdrag eller taktiskt avgöra om tvångsåtgärder
kan/bör vidtas. Det är väsentligt att lagstiftaren i samband med förändringar
av sekretesslagen inte ånyo skapar förhållanden som inte upplevs såsom
realistiska och godtagbara bland myndighetspersoner och medborgare i gemen.
Tidigare vunna erfarenheter av myndighetspersoners förmåga och vilja att rätt
hantera sekretessbelagda uppgifter ger inte heller stöd för att en
överförsiktig hållning behöver intas från lagstiftarens sida. I stället bör
statsmakternas förtroende för myndigheter och tjänstemän markeras även i sekretesshänseende.

Enligt sjukvårdsstyrelsen i Malmö utgör promemorian en
granskning av endast en del av de problem som kan ha uppstått i anslutning till
att den nya sekretesslagen infördes. Sjukvårdsstyrelsen vill påpeka att lagen
erfarenhetsmässigt kan tillämpas utan att detta ogynnsamt påverkar samarbetet
mellan exempelvis sjukvården i Malmö och polismyndigheten i Malmö. Sjukvårdsstyrelsen
vill för sin del förorda att en arbetsgrupp tillsätts med ledamöter med
erfarenheter från sekretesslagstiftningen på fältet, att nämnda arbetsgrupp
får i uppdrag att under ett antal år insamla problemsituationer och att
analysera och värdera dessa. Först genom ett sådant arbete kan grunden läggas
för eventuella förändringar i den nuvarande lagstiftningen, som trots att den
genomfördes under stor tidspress och utan centralt stöd med därav följande
informationsproblem, fungerar väl.

Arbetsgruppen vid juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet och Sveriges socionomförbund har ifrågasatt om det redan nu finns
anledning att göra en översyn. Remissinstansernas synpunkter redovisas här
gemensamt.

Att 1980 års sekretesslag i inledningsskedet föranlett en
hel del tillämpningssvårigheter samt kritik via massmedierna är föga
förvånansvärt. Det rör sig om ett omfattande och komplicerat lagverk med flera
principiellt nya

Prop.
1981/82:186 151

lösningar. Den nya lagen skall reglera ett område där det
tidigare i betydande utsträckning rått osäkerhet om gällande rätt och den
bristande enhetligheten i tillämpningen varit påfallande. Klart är att den nya
lagen överlag inneburit större försiktighet vid myndigheternas
uppgiftslämnande. Detta är en konsekvens av lagen som i stort sett svarar mot
det materiella innehållet i sekretessreglerna och som inte kan anses ha varit
oförutsedd av lagstiftaren. Den nya lagen har tvingat mängder av myndigheter
att se över och ändra sina rutiner för informationsutbyte med omgivningen.
Många befattningshavare som varit vana att relativt lätt få uppgifter från
andra myndigheter har fått erfara att sekretesslagen innebär nya restriktioner
i detta avseende och därigenom ställer krav på ändrat arbetssätt. Inte sällan
har både befattningshavare och privatpersoner i den nya situationen tagit
kontakt med pressen som i sin tur, medvetet eller omedvetet, bidragit till att
sekretesslagen ibland framtonat som en mer eller mindre misslyckad
lagstiftningsprodukt. Åtskilliga uttalanden i ämnet har emellertid från saklig
synpunkt varit i hög grad diskutabla. Reaktioner och effekter av detta slag
torde vara ofrånkomliga vid genomförande av en ny lag med det ytterst
omfattande tillämpningsområde som det här rör sig om. Detta beror inte minst
på att informations-och utbildningsbehoven med anledning av den nya lagen i
många fall inte tillräckligt har tillgodosetts.

Med hänvisning härtill kan ifrågasättas om det redan något
halvår efter lagens ikraftträdande finns tillräckliga skäl att ta upp de
aktuella frågorna om uppgiftslämnande till översyn. Det går inte att helt
frigöra sig från intrycket att promemorian främst motiverats av några
tillfälliga, låt vara i massmedia väl framförda opinionsyttringar med alltför
svagt underlag. Det finns till en början alltid ett visst motstånd, om man
inför restriktioner för inarbetade och smidiga former av informationsutväxling.
De fördelar från integritetssynpunkt som en åtstramning kan ge visar sig inte
omedelbart, medan detta däremot är fallet med nackdelar i form av
effektivitetsförluster. Först efter en tidsi erfarenhet, då nya arbetssätt och
rutiner hunnit utvecklas, får man emellertid en god grund för den grannlaga
avvägning av motstående intressen som det rör sig om vad gäller vårdsektorns
relationer till polis- och åklagarmyndigheter.

När det
gäller social- och sjukvårdssekretessen innebar den nya sekretesslagen bl.a. två
nyheter som kommit i blickpunkten vid lagtillämpningen. Den ena var att
sekretessen konstruerades med ett starkt (omvänt) skaderekvisit med innebörden
att en men-prövning skulle göras med utgångspunkt i den enskildes egen
subjektiva upplevelse av integritetskränkning vid ett uppgiftslämnande. Den
andra nyheten var att sekretesskyddet skulle gälla fullt ut även vid samarbete
myndigheter emellan, såvitt ej klara författningsbestämmelser stadgade annat.
En uppgift fick således ej längre lämnas ut efter en avvägning mellan
sekretessintresset och den begärande myndighetens behov av ifrågavarande
uppgift.

En del av de svårigheter som bl.a. polisen mött vid
begäran av uppgifter

Prop.
1981/82:186 152

från vårdinstitutioner torde ha berott på missförstånd om sekretessreglernas
innebörd eller onaturligt sträng och följaktligen felaktig men-prövning. Rätt
tillämpad torde lagen inte utgöra något hinder i polisens renodlat hjälpande
verksamhet. De brister i lagtillämpningen som rått på sina håll synes
emellertid vara på god väg att avhjälpas.

När det gäller polisens möjligheter att från vårdområdet
få uppgifter om enskilda personer för användning inom den brottsuppdagande och
brottsutredande verksamheten har dessa genom den nya lagen begränsats i
förhållande till tidigare gällande rätt. En men-prövning enligt lagen leder
sålunda normalt till att det inte utan samtycke går att lämna ut uppgifter vare
sig om den enskildes vistelse på en institution eller om hans förhållanden i
övrigt.

2.2 Allmänna synpunkter på sekretesslagen

2.2.7 Inledning

Det förekommer åtskiUiga mer allmänna synpunkter som inte
direkt innefattar ställningstagande till förslagen i promemorian. Dessa
synpukter redovisas under detta avsnitt. Synpunkterna disponeras så att först
tas upp synpunkter på promemorians redogörelse för gällande rätt. Därefter
kommer yttranden som närmast har med myndigheternas samarbetsmöjligheter att
göra. Till sist redovisas särskilda synpunkter på 1 kap. 5 § och 14 kap. 4 §
SekrL. Det är givet att synpunkterna ofta rör mer än en av nu nämnda frågor. De
redovisas dock bara på ett ställe.

2.2.2 Myndigheternas samarbetsmöjligheter m.m.

Rikspolisstyrelsen understryker skillnaden mellan att
polisen i ansökningsärenden, vid äventyr att ärendet eljest kan komma att
avvisas eller avslås, kan tvinga fram sekretessbelagda uppgifter genom
sökandens dispositionsrätt enligt 14 kap. 4 § SekrL och att så inte kan ske
när det gäller ex officio-ärenden, dvs. varnings- och återkallelseärenden. Det
är enligt styrelsen lika (om inte mer) väsentligt att polisen kan få
fullständigt underiag i de negativa ärendena - detta även om man tar hänsyn
till berörd persons intressen.

Socialstyrelsen menar att tillämpningen av bestämmelserna
i den nya sekretesslagen inte har varit helt utan problem. Detta gäller kanske
främst i fråga om informationsutbytet mellan hälso- och sjukvården samt polisen
i olika situationer i en skala, som varierar från banala till mycket allvarliga
fall. - Även i samarbetet mellan hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens organ
och mellan självständiga organ inom resp. vårdområde har sekretesslagens
bestämmelser i många fall uppfattats och också varit ett hinder mot ett
samarbete och mot verksamhetens behöriga gång. - Det är därför med viss

Prop.
1981/82:186 153

förvåning som socialstyrelsen noterar att man i
promemorian hävdar att de erfarenheter som man hittills har av sekretesslagen i
huvudsak torde vara positiva. Detta synes enligt styrelsens uppfattning inte
vara fallet inom dess verksamhetsområden och i vart fall inte när det gäller
samarbetet mellan hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Flera fall mellan
dessa och andra vårdområden har även rönt stor uppmärksamhet i pressen. - Inte
heller beror det enligt socialstyrelsens uppfattning på att åtskilliga av de
problem som har uppstått torde ha förelegat enligt den gamla sekretesslagen och
i några fall på felaktig tillämpning av lagen, vilket hävdas i promemorian. I
sistnämnda fall vill socialstyrelsen understryka nödvändigheten av att
författningar och uttalanden i förarbetena till dem skrivs så tydligt, att inga
missförstånd och feltolkningar skall behöva uppstå i rättstillämpningen. -
Socialstyrelsen vill även erinra om att före sekretesslagens tillkomst
uppgifter kunde lämnas ut oberoende av den enskildes samtycke om utlämnandet
inte missbrukades till skada för denne. Eftersom det mycket sällan kunde hävdas
att en myndighet missbrukade en uppgift som den fått från en annan myndighet,
kunde till följd härav i många fall uppgifter lämnas ut mellan hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten eller därifrån till annan myndighet t.ex.
polisen. Detta skedde även i det fall att utlämnandet av uppgifter hos den
mottagande myndigheten senare kunde medföra ett beslut som subjektivt av den
enskilde uppfattades som men. Då denna möjlighet saknas i dag har den nya
sekretesslagen kraftigt försvårat det samarbete som tidigare kunde ske mellan
olika myndigheter.

Enligt hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är det, när det
gäller uppgiftslämnade mellan myndigheter, framför allt förhållandet mellan
sjukvårdsinrättningar och polisen som kommit i blickpunkten. - När polisen i
sin spanande och brottsutredande verksamhet begär uppgifter om en person finns
intagen på ett sjukhus hindrar sekretessreglerna i betydande omfattning ett
utlämnande härav. Detsamma torde gälla när polisen medverkar vid delgivningar
som sker på andra myndigheters uppdrag. 1 den mån polisen behöver uppgifter
från sjukvårdsinrättningar i sin rent hjälpande verksamhet torde någon
sekretess som regel inte gälla för uppgifterna. - Från både sjukvårdens och
polisens sida har det framförts kritik mot sekretesslagen i den meningen att
denna lägger hinder i vägen för ett befogat uppgiftslämnande. I synnerhet har
det reagerats mot att sekretessen omöjliggör ett uppgiftslämnande till polisen
när misstanke finns om allvarlig brottslighet. Det har också klagats på att
möjligheterna till delgivning på sjukvårdsinrättningar har försvårats. Det har
vidare förekommit att uppgifter vägrats polisen i situationer där denna haft en
rent hjälpande funktion. - Det torde utan vidare kunna sägas att den nuvarande
ordningen medför problem i samarbetet mellan sjukvården och polisen och att
regleringen därigenom orsakar störningar i viktiga samhälleliga funktioner. Det
framstår därför som ett starkt intresse att regler skapas som löser denna
konflikt. Angeläget är

Prop.
1981/82:186 154

också att dessa regler blir så klara att de inte i onödan
komplicerar detta samarbete.

Diskussionen på handikappområdet har enligt statens
handikappråd i samband med den nya sekretesslagens ikraftträdande framför allt
kommit att koncentreras till sekretessfrågor i samband med handläggning av
ärenden i samarbetsgrupper av olika slag, t.ex. vad gäller arbetet i de s. k.
reha-grupperna. I reha-grupperna återfinns företrädare för försäkringskassa,
sjukvård, social- och arbetsvärd. - I den diskussion som förevarit har dock
uttalats att arbetet i dessa grupper har ett klart vårdsyfte och innebär ett
för den enskilde positivt rehabiliteringsförlopp. Detta torde även gälla andra
lokala sammansatta grupper t.ex. vårdlagen inom primärvården. Utlämnande av
sekretessbelagd uppgift i sådana grupper kan därför på goda grunder och till
övervägande del antas ske med och till stor del bygga på den enskildes
medgivande och aktiva medverkan. - Rådet vill dock i sammanhanget särskilt peka
på en frågeställning som uppkommit och där det enligt vår mening föreligger
behov av att ytterligare klarlägga rättsläget. Det gäller frågan om att det kan
föreligga olika sekretesskydd på olika myndigheter. Enligt rådets mening är det
inte alltid möjligt att utgå ifrån att den enskilde är informerad om att de av
honom ursprungligen lämnade uppgifterna i ett senare led kan komma att lämnas
ut av en annan myndighet med stöd av ett annat sekretesskydd. - Enligt rådets
uppfattning bör det i sådana fall, innan uppgiften lämnas ut, alltid kunna
styrkas att den enskilde varit informerad om detta förhållande. En lösning kan
vara att den enskilde vid det första informationstillfället skriftligen intygar
att han är informerad om denna möjlighet. - En annan lösning på detta problem
kan vara att t.ex. reha-grupperna betraktas som en myndighet med gemensam
administration och förvaltning. På detta sätt lär sekretessen inte hindra ett
uppgiftslämnande mellan de olika parterna i gruppen (myndigheten). Gruppen
(myndigheten) bör vidare i de fall samtycke icke kan erhållas vid
uppgiftslämnande alltid iaktta det strängaste i gruppen representerade
sekretesskyddet.

/?5'K erinrar om att verket redan i sitt yttrande över
departementspromemorian (Ds Ju 1977:11) Handlingssekretess och tystnadsplikt
ansåg att det tedde sig stötande att rättsenliga åtgärder skulle kunna anses
medföra skada eller men för den enskilde. RSV tvivlar på att det överensstämmer
med allmänhetens rättsuppfattning att en brottsling skall kunna gömma sig undan
exempelvis på ett sjukhus (jfr här 17 kap. 11 och 12 §§ brottsbalken). - Den
avvägning som myndigheterna enligt 14 kap. 3 § SekrL har att göra i andra fall
än de nu aktuella blir i det närmaste omöjlig på grund av den tankegång
angående skada och men som bygger upp sekretesslagen. Att indrivningsverksamheten
dessutom i förarbetena till sekretesslagen nämns som exempel på skada eller men
gör inte saken bättre. Det nu sagda vinner i viss mån stöd av en jämförelse
mellan argumenteringen i det nu framlagda förslaget och den argumentering som
presenterats i BRÅ:s lägesrapport (PM 1980:4) Informationsutbyte mellan
myndigheter.

Prop.
1981/82:186 155

Juridiska fakultelsnämnden vid Uppsala universitet ssimt
Sveriges socionomförbund erinrar om promemorians uttalanden om möjligheterna
att lämna uppgifter från vårdsektorn till psykologer och kuratorer i skolan.
Några lagändringar föreslås inte men promemorian innehåller här (s. 18, 21 och
32) påståenden om innebörden av gällande rätt som är missvisande. Man citerar
ett uttalande vid sekretesslagens tillkomst angående önskvärdheten av att samma
skaderekvisit skall gälla för skolpsykologer och kuratorer som för social- och
sjukvården. Departementschefen anför på denna punkt att även om
förutsättningarna för samarbete och uppgiftsläm nande myndigheter emellan inte
är avhängiga av att likartad sekretess gäller kan man inte bortse från att en
sådan ordning kan ha vissa praktiska fördelar för de funktionärer som berörs. I
promemorian dras härav den slutsatsen att k änsliga uppgifter "i viss
utsträckning" utan samtycke från den enskilde kan lämnas från vårdsektorn
till skolans psykologer och kuratorer. Bortsett från att uttalandet inte ger
någon användbar vägledning för lagtillämpningen, torde det vara sakligt
diskutabelt. Överensstämmande skaderekvisit innebär inte i sig att det öppnas
möjlighet för ett informationsflöde utan den enskildes samtycke. Om man från en
vårdinstitution önskar att i ett enskilt fall ta kontakt med skolan måste
utgångspunkten vara att berörda klienters samtycke skall inhämtas. Ges ej
samtycke får man utgå från att uppgiftslämnandet skulle innebära sådant men
som avses i skaderekvisitet. Bortsett från sällsynta fall av nöd eller av
acceptabla former av s.k. tyst samtycke betyder detta att uppgifter ej i någon
nämnvärd utsträckning kan lämnas utan uttryckligt samtycke av eleven och/eller
vårdnadshavare. - Det nämnda motivuttalandet måste främst antas syfta på att
iderititeten i fråga om skaderekvisit ger bättre förutsättningar för
vårdpersonal att erhålla berörda personers samtycke till att kontakt tas med
skolan. F. ö. kan erinras om att social- och sjukvårdssekretessen samt den
starka formen av skolsekretess knappast kan betraktas som likvärdiga enbart på
grund av konstruktionen medetromvänt skaderekvisit.-öen senare sekrdtesien
ärsvagaredels genom att den i förhållande till massmedierna står tillbaka för
meddelarfriheten, dels genom att den tillåter att uppgifter lämnas till andra
myndigheter efter en intresseavvägning i enlighet med generalklausulen i 14
kap. 3 § SekrL. Av anförda skäl kan ett mera omfattande uppgiftslämnande i
förevarande fall inte grundas på vad som har anförts i promemorian. Anser man
att behov föreligger av att lämna uppgifter över huvudet på klienterna fordras
en lagändring. Något sådant behov har inte påvisats. Det nuvarande rättsläget
är att föredra utifrån intresset att bygga upp ett verkligt förtroende för
socialtjänsten.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan det. när de;t gäller
sekretessen mellan olika myndigheter inom socialtjänstområdet, finnas skäl att
överväga lättnader i sekretessen så att ett effektivt samarbete kan äga rum. -
Om en person flyttar från en kommun till en annan kan enligt nu gällande
sekretessbestämmelser utan dennes samtycke endast en begränsad del av

Prop.
1981/82:186 156

sociala centralnämndens information om de personliga
förhållandena överlämnas till sociala centralnämnden i den nya kommunen. Detta
gäller i synnerhet om personen i fråga inte är barn eller ungdom. Det finns
säkert värdefull information om den enskildes personliga förhållanden som
därigenom inte kan användas på grund av att denne råkat flytta till annan
kommun. Det personliga integritetsskyddet borde här inte utgöra hinder för uppgiftens
överlämnande. På grund härav kan det vara svårt att få erforderligt samtycke
till uppgiftens överlämnande trots att det är till vederbörandes fördel.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att
samarbetsproblem delvis kan undanröjas med hjälp av 1 kap. 5 § SekrL. Den
bestämmelsen skall dock enligt förarbetena tillämpas restriktivt. En
författningsändring synes därför lämpligen böra ske t.ex. genom dllägg till 1
kap. 5 § SekrL. Länsstyrelsen är ej främmande för att det kan visa sig
nödvändigt att låta generalklausulen i 14 kap. 3 § SekrL gälla också inom i
vart fall vissa områden av socialtjänsten. Nuvarande förhållanden tenderar
tyvärr att kunna användas av den som vill ha alibi för att slippa samarbeta för
den enskildes bästa, sett i något större sammanhang.

Göteborgs kommun förordar att sekretessen mellan olika
sociala nämnder inom en kommun regleras genom uttrycklig bestämmelse i
socialtjänstlagen. Om detta inte är lämpligt, bör rättsläget i vart fall
klargöras genom ett uttalande i frågan i den kommande propositionen.

Malmö kommun framhåller att det finns begränsad möjlighet
att lämna uppgifter till annan socialnämnd. Det kan ske dels när det är fråga
om en formell överflyttning av ärende, dels om det kan anses att nämnden genom
att lämna uppgift till annan nämnd anser sig fullgöra sina åligganden. Denna
tolkning innebär i praktisk tillämpning risk för tvivelaktiga bedömningar. Det
förefaller riktigare att direkt medge uppgiftslämnande genom författningsreglering
och då lämpligen även här i socialtjänstförordningen.

Beträffande uppgiftslämnande från en sjukvårdsinrättning
till en annan bör enligt sjukvårdsstyrelsen i Malmö huvudprincipen vara att de
uppgifter som behövs för patientens vård lämnas ut utan inskränkning. I övrigt
måste skaderekvisitet i varje enskilt fall bedömas och sålunda kan i princip
uppgifter ej lämnas till en företagsläkare som ej är inblandad i vården.

Stadskansliet i Stockholm påpekar att i det fall en person
flyttar från en kommun till en annan endast en begränsad del av sociala
centralnämndens information om de personliga förhållandena kan överlämnas till
sociala centralnämnden i den nya kommunen, om samtycke saknas. Detta gäller i
synnerhet om personen i fråga ej är barn eller ungdom. Det finns säkerligen en
mängd värdefull information om den enskildes personliga förhållanden som
därigenom inte kan användas till gagn för personen i fråga, och detta endast på
grund av att denne råkat flytta till annan kommun. Det personliga
integritetsskyddet torde här inte utgöra hinder för uppgiftens överlämnande. I
sammanhanget bör noteras att det på grund av personens situation, trots att

Prop.
1981/82:186 157

det kan vara till gagn för honom, ofta torde vara svårt
att få hans samtycke till uppgiftens överlämnande. De författningsbestämmelser
som nu finns medger ett utlämnande av uppgifter på endast begränsade områden.
Vad departementschefen anför i prop. 1979/80:1, del A, s. 419 (om
socialtjänsten) föranleder inte heller någon annan bedömning av frågan. Det bör
dock undersökas om nuvarande möjligheter att överlämna information från en
social centralnämnd till en annan verkligen är tillräckligt avvägda.

Enligt JO har sekretessen myndigheter emellan
formaliserats genom den nya sekretesslagen. Den möjlighet till
lämplighetsavvägningar som generalklausulen erbjuder finns inte inom hälso-
och sjukvården samt socialtjänsten. Till följd härav har den nya
sekretesslagens tillämpning i vissa avseenden vållat praktiska svårigheter för
arbetet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. JO anser dock att den
kritik som från rnånga håll framförts mot de nya bestämmelserna om sekretess
inom hälso- och sjukvård och socialtjänst i stor utsträckning är överdriven och
beror på missförstånd och oförmåga att rätt tolka den nya lagstiftningen.
Emellertid kan man inte bortse från att det även har framkommit uppgifter som
tyder på att samarbetet mellan olika vårdmyndigheter rörande barn och ungdom
har försvårats genom den nya lagstiftningen. Det är enligt JO ännu svårt att
fullt ut överblicka konsekvenserna av den nya lagstiftningen. JO föreslår att
man - då tillräckliga erfarenheter vunnits - gör frågan om sekretess inom
hälso-och sjukvården och socialtjänsten till föremål för ytterligare
övervägande särskilt med tanke på att underlätta myndigheternas samarbete inom
barnavårdsområdet.

Av det år som den nya sekretesslagen har varit i kraft
framgår enligt Landstingsförbundet klart att regleringen av hälso- och
sjukvårdssekretessen varit behäftad med uppenbara brister, som i många fall
gett anledning till problem i tillämpningen. Detta intryck förtas inte av att
en del svårigheter kanske kan sägas ha varit onödiga eller överdrivna och
närmast - som också framhålls i promemorian - haft sin grund i att lagen helt
enkelt tolkats fel. Det måste hysas förståelse för att stressad och juridiskt
outbildad hälso- och sjukvårdspersonal haft svårt att finna sig till rätta i
det ofta komplicerade regelsystemet. - Med den utformning den fått grundar sig
sekretesslagen på att i princip all sekretessreglering skall kunna byggas upp
från den gemensamma utgångspunkten att ett skaderekvisit- "rakt"
eller, som i fråga om hälso- och sjukvårdssekretessen, "omvänt" -
skall \'ara uppfyllt. När det gäller sekretessen inom hälso- och sjukvården bör
det observeras att den lösning som nu tagits in i lagen inte har
remissbehandlats. Såväl i offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs
betänkande (SOU 1975:22) Lag om allmänna handlingar (remissbehundlat 1975) som
i departementspromemorian (Ds Ju 1977:11) Handlin:ssekretess och tystnadsplikt
(remissbehandlad 1977) förespråkades sålunda andra lösningar. Styrelsen erinrar
om att den i sitt remissyttrande den Ifl december 1977 över den senare
promemorian tillstyrkte att förtroendesekretessen inom hälso-

Prop.
1981/82:186 158

och sjukvården skulle behållas och samtidigt uttalade sig
för att samma sekretessregler skulle gälla inom hälso- och sjukvården och inom
socialvården. Sedan remissbehandlingen av promemorian avslutats stannade departementet
i den fortsatta beredningen av hälso- och sjukvårdssekretessens utformning för
att utan ytterligare kontroll hos berörda remissinstanser föra in också denna i
skaderekvisitmönstret och därmed avvisa såväl modellen med absolut sekretess
som lösningen med förtroendesekretess. - Den valda metoden att samordna
regleringen av hela sekretessområdet i ett enhetligt lagtekniskt system
uppbyggt på en gemensam grundval utan särskilt beaktande av hälso- och
sjukvårdens särart i sammanhanget (bl.a. innefattande ett ganska
svårgenomträngligt mönster som förutsätter att uttolkaren har kännedom om en
lång rad olika bestämmelser på helt skilda ställen i lagen för att han skall
kunna bedöma en viss given situation riktigt), har inte visat sig lämplig.
Detta belyses på ett mycket tydligt sätt genom den omfattande och i många
avseenden berättigade kritik som framförts. - Enligt förbundet kan rader av
exempel på tillämpningssvårigheter anföras. Det är därför förvånande att
departementet inför utarbetandet av den nu föreliggande promemorian synes ha
begränsat sig till att ta upp frågor som mera av en tillfällighet kommit i dess
väg och inte t.ex. genomfört en mer allsidig enkät hos hälso- och
sjukvårdshuvudmännen, varigenom underlaget för en översyn av hälso- och
sjukvårdssekretessen hade kunnat bli åtskilligt bredare.

Enligt Svenska läkaresällskapet synes det önskvärt att
intimare samarbete kan etableras mellan mödravård och socialvård med syfte att
bl.a. söka förebygga missbruk under graviditeten och därigenom förhindra
livslängt lidande för väntade barn. Det är dessutom önskvärt att ett intimt
samarbete kan etableras mellan socialvård och barnhälsovård för förebyggande av
skadlig behandling av barn.

LO beklagar att promemorian inte innehåller några
sekretessproblem som har diskuterats bl.a. i massmedia. Som exempel nämns
uppgiftslämnandet mellan socialvård och skolkurator, mellan barnavårdscentral
och socialvård, mellan sjukhus och socialvård, mellan företagshälsovård och
sjukhus och t.o.m. svårigheter inom samma myndighet, exempelvis mellan två
olika socialbyråer. Särskilt vill LO peka på de problem som kan uppstå när
företagshälsovården i sitt arbete behöver uppgifter såväl för att sanera
arbetsmiljöer och därmed kunna förebygga ohälsa som för att behandla enskilda
anställda.

Svenska polisförbundet påpekar att det förutsattes att den
nya sekretesslagen skulle bli svår att tillämpa. För polisen uppstod formella
svårigheter vid kontakter med tjänstemän i andra samhällsorgan. Kontakter där
förnuft tidigare reglerat informationsutbytet visade sig svåra att upprätthålla
med tillämpning av den nya sekretesslagen. I massmedia uppmärksammades en hel
del fall där polisens arbete försvårades eller hindrades av den nya
sekretesslagen. - Den nya lagstiftningen hade anpassats mer till den äldre ej

Prop.
1981/82:186 159

tillämpade lagstiftningen än till den praxis som fanns. Om
de fall som finns av felaktig tillämpning är enstaka finns ingen anledning till
oro, men är de många bör man fråga sig om det funnits anledning att bättre
anpassa lagstiftningen till den praxis som utvecklats. - I förordet till
promemorian påvisas att det är angeläget att det blir debatt kring de frågor
som tas upp. Förbundet vill därför ta upp vissa frågor som rör
uppgiftslämnandet mellan myndigheter.

Mycket av
polisens arbete ingår som en nödvändig del i samspelet myndigheter emellan.
Polisen har inget intresse av en mängd ovidkommande uppgifter om en enskild
person. Polisen har både tystnadsplikt och meddelandeplikt bl.a. till sociala
myndigheter. - Under många år har man efterlyst ett bättre samarbete mellan
polis och sociala myndigheter. På många orter i landet har man efter polisens
förstatligande; kylt ner samarbetet mellan sociala myndigheter och polisen.
Tidigare, under polisens kommunala tid, var det vanligt att polisen satt med i
sociala organ. Man visste när ungdomar var på ghd, man kände till bråkiga
familjer m.m. Nu har kontakterna formaliserats och som regel blivit
envägsinformation från polisen - i ett samhälle där individen blir alltmer
utlämnad, där de tidigare medmänskliga kontakterna saknas och där många
individer är utlämnade till experterna - tjänstemännen - de må vara inom
socialvård, skola, sjukvård eller polis, är det ännu viktigare än tidigare att
en öppnare dialog förs mellan olika myndigheter och mellan tjänstemän på olika
myndigheter. - Socialvård, sjukvård, polis har många gemensamma
beröringspunkter i det rent praktiska arbetet. De flesta individer som polisen
har ati arbeta med är sedan långt tidigare kända både inom socialvårdande
myndigheter och hos de sjukvårdande. Det är ett känt faktum att det finns en
grupp individer som ger både socialvård, sjukvård och polis åtskilligt arbete.
Kanske man med bättre, naturligare och öppnare kontakter myndigheter emellan
kunnat rädda en del av dessa individer från fortsatt socialt förfall. - Det
dagliga polisiära arbetet griper direkt in på en hel del av socialvårdande
myndigheters, på sjukvårdande myndigheters och på skolans område. Att i rådande
samhällssituation bygga upp högre murar än tidigare mellan myndigheter,
drabbar ytterst den individ vi har gemensamma intressen att lijälpa. Isolerar
man polisen från ett absolut nödvändigt kontaktarbete med andra myndigheter
bortser man helt från den sociala roll polisarbetet egentligen innebär. - Det
kan aldrig vara till men för en individ att myndigheter utbyter nödvändig
information om en person. För att ta några exempel - det borde överallt i
landet vara helt naturligt att polisen och de sociala myndigheterna direkt på
fältet kan utbyta informationer. Det kan vara om den familj som polisen i sin yttre
tjänst kommer i kontakt med där den sociala misiiren orsakar polisens agerande
- familjebråket där hustrun och/eller barnen far illa, där ungdomar börjar
komma på glid. Där ungdomsgäng utvecklas till allt grövre brottslighet. Det är
svårt att förstå att den personliga integriteten ska vara så stark att en
sekretesslag kan förhindra de nödvändiga uppgifter som behöver utbytas

Prop.
1981/82:186 160

myndigheter emellan. - På samma sätt är det oförklarligt
att man på sjukhusen ska bygga upp onödiga hinder för ett praktiskt
polisarbete. Ett sjukhus ska inte innebära en fristad för en brottsling. 1
dagligt polisiärt arbete är det nödvändigt att föra en öppnare dialog mellan
sjukhuspersonal och polis. Det kan inte vara till men för en målsägare, ett
vittne, en misstänkt som vistas eller vårdas på ett sjukhus, att polisen får
önskade uppgifter. Polisen har inget intresse av uppgifter av ovidkommande art.
De nödvändiga uppgifterna i ett brottmål har polisen som regel alltid fått utan
krångel. Den nya sekretesslagen har dock i en del fall medfört svårigheter.
Några exempel - ett brottsoffer intaget för vård - kanske gärningsmannen är
gripen. Det är av stor betydelse att den utredande polismannen i ett så tidigt
skede som möjligt får en preliminär uppgift om skadornas art, den skadades
tillstånd, när man kan räkna med att höra den skadade osv. Det är uppgifter som
är nödvändiga för polisens omedelbara utredningsarbete. Uppgifter som även är
avgörande för en eventuellt misstänkts behandling - anhållande eller ej? -Hur
stor utredningsapparat behöver sättas igång, behöver teknisk undersökning
företas osv. - En konsekvens av en snävare tillämpning av sekretessreglerna
kan bli att polis och åklagare kan tvingas ta till tvångsåtgärder för att få
fram för utredningen nödvändiga uppgifter. Det kan också innebära att en
misstänkt får finna sig i att vara föremål för tvångsåtgärder i onödan på grund
av att utredning försvåras av sekretessreglerna.

2.2.3 Synpunkter på promemorians redogörelse för gällande
rått

Socialstyrelsen erinrar om uttalandet i promemorian (s.
21) att uppgifter rörande en enskild kan få lämnas ut från socialtjänsten till
sjukvården under samma förutsättningar som gäller sådant informationsutbyte
sjukvårdsinrättningar emellan, nämligen att uppgifterna behövs i rent
vårdsyfte. - Det må vara att uppgifter inom sjukvården t.ex. i en sjukjournal
lämnas från en sjukvårdsinrättning till en annan för att underlätta
behandlingen av en patient. I dessa fall synes utlämnande kunna ske på den
grund att en skaderisk kan uteslutas (jfr konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:37 s. 23). Däremot anser socialstyrelsen att utrymmet för att lämna ut
uppgifter från en vårdsektor till en annan, t.ex. från socialtjänsten till
sjukvården, för att bistå en klient är begränsat. Styrelsen anser därför att
uttalandet inte stämmer överens med gällande bestämmelser om sekretess enligt 7
kap. 4 § sekretesslagen inom socialtjänsten.

Socialstyrelsen erinrar också om vad som sägs i
promemorian om uppgiftslämnande från en sjukvårdsinrättning till en annan (s.
31 f). I sammanhanget hänvisar styrelsen till prop. 1979/80:2, del A, s. 168.
Styrelsen gör följande kommentarer. Även om det inte anges i propositionen
måste ifrågavarande uppgifter få lämnas till t.ex. medlemmar i ett vårdlag, om
uppgifterna behövs för att de skall ge behövlig vård till patienten. Sådana
vårdlag kan - beroende på vårdlagets uppgifter - vara sammansatta på olika

Prop.
1981/82:186 161

sätt t.ex. med deltagare från både hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten eller enbart från endera av dessa vårdsektorer. Den
nyssnämnda principen om information till medlemmarna i ett vårdlag gäller
oberoende av om dessa har sin verksamhet i sluten eller öppen vård. - I och för
sig kan det vara tveksamt om en uppgift kan lämnas från den allmänna vården
till t.ex. en privatpraktiserande läkare eller till en företagsläkare. Om
patienten samtycker kan uppgifterna naturligtvis lämnas ut. /'Wen om patientens
samtycke inte har inhämtats bör uppgifterna kunna lämnas ut, om det behövs för
patientens vård. I sådana fall får man räkna med att patienten skulle lämna
sitt samtycke, om han hade tillfrågats. Man lär knappast kunna hävda att
patienten lider men om uppgiften lämnas ut i en liådan situation. Har patienten
tidigare vårdats på sjukhus förefaller det i allmänhet ligga i patientens
intresse att uppgifter som finns på sjukhuset rörande honom lämnas till den
privatpraktiserande läkaren, i den mån de har betydelse för hans vård. Likaså
kan det vara av betydelse för patientens fortsatta vård hos den
privatpraktiserande läkaren att denne får reda på resultatet av de
undersökningar för vilka privatläkaren remitterat patienten till sjukhuset. Som
regel torde man kunna presumera att patienten samtycker till att uppgifterna
rörande honom lämnas ut i dessa fall. Härtill kommer att läkaren, trots remiss
till ett sjukhus, ändå har kvar ett ansvar för patientens fortsatta vård. Detta
förfarande är nödvändigt för en väl fungerande öppen vård och strider inte mot
tidigare sekretessbestämmelser. - Enligt socialstyrelsens uppfattning synes
det anförda inte heller strida mot nuvarande bestämmelser i sekretesslagen.
Styrelsen anser därför att tolkningen av sekretessbestämmelserna har fått en
alltför snäv innebörd, vilket kan inverka menligt på verksamheten i den öppna
vården.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd tar också upp' frågan
om uppgiftslämnande från en sjukvårdsinrättning till en annan, ffömnden
erinrar om promemorians uttalande att då så sker det normala vara att man först
inhämtar patientens samtycke om detta är möjUgt, därvid också ett tyst, s.k.
presumerat samtycke får godtas. När det gäller uppgiiftslämnande från en allmän
sjukvårdsinrättning till en privatpraktiserande läkare eller en företagsläkare
framförs uppfattningen i promemorian att det är tveksamt om detta kan ske men
att det dock bör vara tillåtet om upipgiften "i trängande fall"
behövs för en medicinsk behandling av den son uppgiften rör. Det anförda finner
hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd innebära en väl snäv tolkning av sekretessbestämmelserna
och knappast överensstämma med hur hithörande frågor tillämpas i praktiken. I
stället torde det förhålla sig så att i alla de fall där det bedöms klart att
patienten inte lider något men om en uppgift lämnas ut detta sker
sjukvårdsinrättningar och kliniker emellan utan föregående samtycke, vare sig
öppet eller presumerat. För det övervägande antalet patienter torde detta vara
förhållandet. Piaxis torde vara att samtycke begärs endast undantagsvis, t.ex.
då fråga blir att lämna ut en uppgift från en psykiatrisk klinik till en
somatisk sådan. Från psykiatriska

11 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 186

Prop. 1981/82:186 162

kliniker
torde f. ö. ett rutinmässigt utlämnande av patientuppgifter aldrig förekomma.
-Tveksamheten i promemorian till frågan om uppgiftslämnande till
privatpraktiserande läkare och företagsläkare framstår som svårförståelig. -
Inom den öppna vården sker i betydande omfattning remiss för speciella
undersökningar till läkare på sjukvårdsinrättning. Sådan remiss innebär
regelmässigt att remitterande läkare återupptar behandlingen av patienten sedan
denne genomgått den undersökning som remissen avser och utlåtande angående
resultatet härav tillställts läkaren. Denne läkare behåller ansvaret för
patientens fortsatta vård. Det blir därför både naturligt och nödvändigt att
han får del av undersökningsresultatet. Detta gäller också i det fall
specialistundersökningen skulle ge till resultat att patienten bör beredas
annan fortsatt vård än den inremitterande läkaren har att erbjuda. -Bakgrunden
till en remiss kan också vara att remitterande läkare funnit patientens
fortsatta vård och behandling kräva resurser av annat slag än han själv
förfogar över. Här överlämnas åtminstone temporärt den fortsatta vården av
patienten till annan läkare. Också i dessa fall bör dock remitterande läkare
hållas underrättad om resultatet av behandlingen. Att så sker torde vara en
nödvändig förutsättning för en väl fungerande öppen vård. Detta torde f. ö.
överensstämma med den praxis som den hittills tillämpats i svensk sjukvård. -
Emellertid är det inte endast intresse för de inremitterade patienterna som
motiverar att remitterande läkare hålls underrättad. Undersöknings- eller
behandlingsresultatet kan också få betydelse för andra patienters framtida
behandling. Företagsläkare kan anses ha ett generellt ansvar för de anställdas
hälsosituation. Har exempelvis remiss skett i samband med fynd vid av
företagsläkaren anordnad hälsokontroll, mäste dennes begäran att få del av
undersökningsresultatet bedömas inte bara med hänsyn till intresset att få råd
för behandlingen av den enskilda patienten utan också mot bakgrunden av att
sådana hälsokontroller oftast har till syfte att undersöka i vad mån
arbetsmiljön innehåller hälsorisker för de anställda och bestämma vilka åtgärder
som ev. krävs för att undanröja dessa risker. Ett syfte med företagshälsovården
är uppenbariigen att den skall verka förebyggande och bidra till att
produktionsinriktning och arbetsförhållanden inte motverkar personalens hälsa.
- Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd finner det angeläget att
sekretessbestämmelserna ges en sådan tolkning att de inte hindrar utlämnande av
uppgifter till privatpraktiserande läkare och företagsläkare i enlighet med vad
ovan beskrivits.

JO erinrar om att det
tidigare inom socialvården gällde att sekretesskyddade uppgifter rörande
klienterna inte fick "obehörigen" röjas för andra rnyndigheter. Även
för sjukvården gällde att sekretesskyddade uppgifter rörande patienterna inte
fick "obehörigen"röjas för andra myndigheter. För sjukvårdens del
kompletterades denna princip med bestämmelser om starkare sekretess i s.k,
förtroendesituationer. Mot bakgrund av den då gällande huvudregeln att
sekretesskyddade uppgifter inte fick "obehörigen" röjas utvecklades
en praxis inom socialvården och sjukvården rörande vilka

Prop.
1981/82:186 163

uppgifter som fick lämnas ut till andra myndigheter. Genom
den nya sekretesslagens ikraftträdande har uppgiftslämnandet av sekretesskyddad
information mellan myndigheter formaliserats.

Enligt 7 kap. 1 och 4 §§ SekrL får uppgifter rörande
e:nskilda inom hälso-och sjukvården samt socialtjänsten ej lämnas ut "om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
honom närstående lider men". Av förarbetena till sekretesslagen framgår
att begreppet "men" skall tolkas utifrån den enskildes uppfattning om
vad som är till skada för honom.

Sekretesskyddade uppgifter får i princip lämnas till andra
myndigheter under följande förutsättningar.

1 Samtycke. Uppgift får enligt 14
kap. 4 § sekretesslagen lämnas ut med samtycke från den uppgiften rör.

2 Nödvändigt uppgiftslämnande. Av 1
kap. 5 § sekretesslagen framgår att myndighet får lämna sekretesskyddade
uppgifter till andra myndigheter (och även till enskilda) om detta är
nödvändigt för att myndigheten skall kunna fullgöra sina egna uppgifter. Så
länge man rör sig inom den frivilliga delen av socialtjänsten resp. hälso- och
sjukvården kan denna bestämmelse om "nödvändigt uppgiftsutlämnande" i
princip inte tillämpas mot klientens vilja. Annorlunda förhåller det sig då
fråga är om utredning om tvångsvård eller utredning till följd av att man inom
socialtjänsten resp. hälso- och sjukvården enligt lag eller förordning är
skyldig biträda annan myndighet med utredning eller yttrande, t.ex. yttrande till
domstol enligt föräldrabalken.

3
Utlämnande med
stöd av lag eller förordning. Orn uppgiftsskyldighet följer av lag eller
förordning får uppgiften lämnas ut enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen. Såväl
inom socialtjänsten som hälso- och sjukvården finns ett flertal exempel på
sådan uppgiftsskyldighet. Hit hör även skyldighet enligt 23 kap. 6 §
brottsbalken att anmäla vissa grövre brott som är "å färde".

4
Generalklausulen.
Av 14 kap. 3 § sekretesslagen framgår att en myndighet efter intresseawägning
får lämna ut sekretesskyddade uppgifter till annan myndighet om det är
uppenbart att betydelsen av att uppgiften lämnas till denna myndighet har
företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Generalklausulen
gäller dock inte inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

5 Nödsituation. Av 24 kap. 4 § brottsbalken framgår
indirekt att myndighet

får bryta sekretesskyddet för att bl.a. förhindra allvailig fara för liv eller

hälsa.

Mot bakgrund av nu redovisade regler om i vilka fall
sekretesskyddade uppgifter får utlämnas till annan myndighet kan enligt JO
vissa av de uttalanden som gjorts i promemorian starkt ifrågasättas. På s. 21
sägs att uppgifter från socialtjänsten torde kunna lämnas "i samma
utsträckning som mellan olika sjukvårdsinrättningar, dvs. om uppgifterna behövs
i rent vårdsyfte". Detta uttalande står enligt min mening inte bara i
strid med

Prop.
1981/82:186 164

sekretesslagen utan även med den i socialtjänstlagen
fastlagda principen att vårdåtgärder inte skall vidtas "över klientens huvud".

Vidare sägs på s. 21 angående de sociala myndigheternas
möjlighet att lämna uppgifter till polisen "Här torde finnas ett betydande
utrymme för de sociala myndigheterna att lämna uppgifter till polisen. Till
stor del bör uppgifterna i dessa fall vara avidentifierade. Om uppgifterna är
hänförliga till enskilda individer, lär däremot sekretess många gånger gälla
för uppgifterna." Till detta kan sägas att om uppgifterna är
avidentifierade saknar de i detta sammanhang intresse eftersom de då inte är
sekretesskyddade. Gäller det däremot uppgifter som kan härledas till
socialtjänstens klienter kan man inte från socialtjänsten lämna ut dem utom i
de fall som tidigare nämnts.

Enligt
sekretesslagen gäller sekretess mellan olika myndigheter och självständiga verksamhetsgrenar.
Sekretessen mellan olika myndigheter gäller oavsett om dessa har likartade
arbetsuppgifter. På s. 21 hävdas att sekretessen inte lär "hindra ett
uppgiftslämnande mellan olika sociala distriktsnämnder och den sociala
centralnämnden, om de har gemensam förvaltning". Om kommunfullmäktige
beslutat att en social distriktsnämnd självständigt skall handlägga viss typ av
ärende kan det enligt min mening inte bedömas på annat sätt än att den sociala
distriktsnämnden i sådant sammanhang är en självständig myndighet. Det torde
inte vara möjligt att kringgå den grundläggande bestämmelsen i 1 kap. 3 §
sekretesslagen om sekretess mellan olika myndigheter genom att påstå att en
social distriktsnämnd ej skulle vara en självständig myndighet.
Socialförvaltningen som sådan är inte en myndighet.

Beträffande
utlämnande av uppgifter från hälso- och sjukvården till socialtjänsten och
omvänt innehåller enligt Landstingsförbundet promemorian flera uttalanden som
visar att öppenheten torde vara större än vad lagtexten som sådan antyder.
Detta förhållande bör hälsas med stor tillfredsställelse av alla som arbetar i
detta gränsskikt och som hittills många gånger sett sina möjligheter till
framgångsrika resultat inskränkta av oklara och icke önskvärda
sekretessbarriärer. Likväl synes det angeläget att man ännu tydligare kan
markera var det fria uppgiftsutbytets gränser ligger.

2.2.4 Synpunkter på I kap. 5 § och 14 kap. 4 § SekrL

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands lån synes det vara
orealistiskt att kunna erhålla ett samtycke vid utredningar som t.ex. rör
återkallelse av tillstånd att inneha vapen. Den ventil som finns i 1 kap. 5 §
SekrL är ej heller alltid tillämplig. När t.ex. hjälpsökande flyttat till en
annan ort, är information kanske nödvändig för den mottagande myndigheten så
att denna skall kunna fullgöra sin verksamhet, men nästan aldrig för den
utlämnande.

Enligt
polisstyrelsen i Mjölby polisdistrikt har den nya sekretesslagen försvårat
arbetet i en hel del ärenden som inte rör vår rättsvårdande verksamhet. För att
kunna fatta riktiga beslut i återkallelseärenden av

Prop.
1981/82:186 165

tillstånd att inneha vapen, ordningsvaktsförordnanden,
skjutning inom stadsplanelagt område m.m. är det ofta av vikt att få uppgifter
från de aktuella myndigheterna. Att få ett samtycke av den det vederbör är
härvidlag ganska orealistiskt att tänka sig. Den lagreglerade
uppgiftsskyldigheten i vapenkungörelsen kan endast i begränsad omfattning
underlätta dessa svårigheter.

Sociala centralnämnden i Linköping påpekar att det i promemorian
poängteras att socialtjänstlagen bygger på principen om frivillighet. Med
frivilligheten som grundtanke och det förtroende som personer skall kunna känna
för att uppgifter inte lämnas ut, anser man det inte möjligt att göra andra
begränsningar i sekretessen än vad som föreslås enligt ovan. I stället
understryker man att inhämtande eller utlämnande av uppgifter måste ske efter
samtycke från den enskilde. Mot detta resonemang har nämnden i och för sig
inget att invända. Frivilligheten inom socialtjänsi:en måste respekteras. Det
finns dock anledning att uppmärksamma vissa praktiska problem. I promemorian
hävdas att socialtjänsten med stöd av 1 kap. 5 § äger rätt att lämna
sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet för att fullgöra sin verksamhet
oberoende av om den enskilde lämnar samtjcke till utlämnande eller inte. - Vid
riksdagens behandling av sekretesslagen gjordes en förändring i 1 kap. 5 §
SekrL så att ett tillägg gjordes i 14 kap. 2 § tredje stycket SekrL, där det
föreskrivs att socialtjänsten obeioende av sekretess äger rätt att anmäla till
åklagarmyndighet eller polismyndighet brott mot underårig. Anledningen till
denna ändring var att socialtjänsten för fullgörande av sin verksamhet inte
hade behov av att lämna ut uppgifter om exempelvis barnmisshandel för att kunna
fullgöra sin verksafnhet. Begränsningen av sekretessen i detta avseende
gjordes därför att samhället inte kan acceptera att en myndighet får kännedom
om ett allvarligt brott mot en underårig utan att vidta åtgärder. Socialtjänsten
har normalt inte anmälningsskyldighet beträffande brott. - Enligt 71 § SoL har
myndigheter anmälningsskyldighet, om de får kännedom om något som kan innebära
att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Socialutskottet
framhåller beträffande denna paragraf att det inte ankommer på den myndighet
som skall göra anmälan att bedöma om behov av ingripande föreligger. Exempelvis
är en läkare skyldig att anmäla orn ett spädbarn tas in på sjukhus för
undernäring. Av paragrafen framgår inte om läkaren har skyldighet att utöver
anmälan lämna alla de uppgifter han fått kännedom om. Vissa hävdar att
uppgiftsskyldigheten följer av anmälningsplikten. Andra däremot hävdar att
läkaren enbart får göra anmälan och i övrigt inte lämna ut uppgifter, om den enskilde
motsätter sig detta. När det gäller anmälningsskyldigheten enligt 71 § SoL
måste ett klarläggande om uppgiftsskyldigheten göras. Även om man respekterar
frivilligheten inom socialtjänsten och förtroendet inom hälso- och sjukvården,
kan inte sekretessen få lägga hinder i vägen för ingripande till skydd för den
unge. Det kan nämligen inte anses orimligt att anta att den enskilde inte
samtycker till att sekretessuppgifter

Prop. 1981/82:186 166

utlämnas.
- Det bör också nämnas några andra situationer där det finns anledning anta att
den enskilde inte lämnar samtycke till utlämnande av sekretessuppgifter. 1.
Gravida kvinnor i riskzonen med exempelvis missbruksproblem. I dessa fall
finns behov både för socialtjänsten och mödravården att lämna uppgifter till
varandra oberoende av samtycke från den enskilde, 2. Skolungdomar med mycket
svåra hemförhållanden, där behov av samarbete med skolan föreligger. 3.
Uppgifter om föräldrar, som vårdas på vuxenpsykiatrisk klinik och barnen på
barnpsykiatrisk klinik. I dessa avseenden kan i vissa fall föreligga behov av
uppgifter oberoende av samtycke. 4. Personer med drogproblem, som vistas på
sjukhus. - Detta är endast exempel på några praktiska frågeställningar. Även om
nämnden instämmer i grundtanken om frivilligheten i socialtjänsten är det svårt
att också uppfylla bestämmelsen i 9 § socialtjänstlagen om samverkan. Det är
således inte frågan om en generell begränsning av sekretessen, utan
begränsningen gäller vissa speciella situationer som närmare redogjorts för i
det föregående.

Landstingsförbundet tar
upp två frågor. Ett spörsmål som vållat vissa problem - även bland jurister -
vid tillämpningen av reglerna om hälso- och sjukvårdssekretessen gäller
förhållandet mellan skadeprövningen enligt 7 kap. 1 § och det samtycke till
utlämnande av en eljest sekretesskyddad uppgift som enligt 14 kap. 4 § kan ges
av den berörda patienten. Har det med andra ord varit lagstiftarens mening att
en skadeprövning under alla omständigheter skall företas, varvid alternativa
tillvägagångssätt kan vara att göra denna prövning endera utan att patienten
själv över huvud taget blandas in eller också med patientens inställning till
en begäran om samtycke som endast ett av flera underlag för själva
skadeprövningen? Eller skall det finnas en möjlighet för den som förfogar över
den uppgift som önskas utlämnad att direkt begära patientens samtycke och
därigenom, åtminstone i de fall där inte någon annan än patienten samtidigt är
berörd, befrias från att pröva om det kan uppstå någon skada? Den dominerande
uppfattningen synes vara att det är den förstnämnda tolkningen som skall gälla,
men det är på samma gång rimligt att detta ofta ifrågasätts. På ett ställe i
den nu remitterade promemorian uttalas sålunda att man i första hand skall göra
en skadebedömning, när det är fråga om att lämna ut uppgifter om någons
personliga förhållanden från en sjukvårdsinrättning till en annan myndighet,
medan det på ett annat ställe sägs att det är tillräckligt med ett samtycke
utan att någon skadebedömning behöver göras, när uppgifter skall lämnas från en
sjukvårdsinrättning till en annan sjukvårdsinrättning. Uttalandena klargör
knappast det allmänna rättsläget.

Enligt
1 kap. 5 § SekrL utgör sekretess inte hinder mot att en uppgift lämnas ut, om
det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin
verksamhet, I förarbetena har lagrådet, till vars uttalande föredragande
departementschefen anslutit sig, anfört att denna regel skall tillämpas
restriktivt. Inom hälso- och sjukvården torde regeln i praktiken

Prop. 1981/82:186 167

ganska
ofta åberopas till stöd för att ett informationsutbyte skall kunna ske. Härav
följer med all sannolikhet att ett så generöst utnyttjande av bestämmelsen
många gånger innebär att lagstiftarens ini.entioner åsidosätts. Ett närmare
klarläggande av räckvidden hos 1 kap. 5 § SekrL på hälso- och sjukvårdsområdet
måste anses mycket angeläget. Med denna del av sekretessområdet sammanhänger
t.ex. frågan vilket sekretesskydd som föreligger för mikrofilmade
patientjournaler som sänds till ett kommersiellt laboratorium för framkallning,
även om i det fallet förbehållsregeln i 14 kap. 9 § torde kunna utnyttjas.

3
Uppgifter från sjukvård och socialtjänst till poliis och åklagare 3.1
Adressuppgifter

Flertalet
remissinstanser är i huvudsak positiva till promemorians förslag i denna del.
En hel del förslag till jämkningar framförs dock.

Enligt
RÅ bör ordet "vistas" i 7 a § 1 tillsynslagen och ordet
"vistats" i 66 § andra stycket SoL bytas ut mot orden "vistas
eller har vi<;tats". RÅ utgår från att skillnaden i ordval mellan de
båda paragrafernei är oavsiktlig. Om avsikten varit att på båda ställena ha
ordet "vistas", motiverar RÅ sitt eget förslag till ordalydelse med
att en uppgift om att någon har vistats på en sjukvårdsinrättning eller ett hem
för vård eller boende också kan ha betydande intresse från utrednings- eller
spaningssynpunkt. Samtidigt står det klart att en sådan uppgift sällan torde ha
ett skyddsv ärde som närmar sig vad som kan gälla för en helt aktuell uppgift.
För undvik ande av missförstånd bör vidare i 66 § 1 st. SoL orden "den
sistnämnda bestämmelsen" bytas ut mot förslagsvis "det sistnämnda
lagrummet". - Möjligen är det från systematisk synpunkt lämpligare att den
nya paragrafen i tillsynslagen placeras närmast efter 6 §.

Åklagarmyndigheten i
Göteborgs åklagardistrikt anser att den föreslagna uppgiftsskyldigheten i 7 a §
1 tillsynslagen och 66 § andra stycket SoL är välmotiverad. Endast undantagsvis
torde utlämnande av dylika uppgifter vara integritetskränkande. Av ordalydelsen
att döma begränsas uppgiftslämnandet till att avse den som vid förfrågan
fortfarande vistas på sjukvårdsinrättningen resp. hemmet. I vissa fall torde
det vara lika angeläget att uppgift lämnas beträffande någon som helt nyligen
har vistats där, dvs. tidpunkten för förfrågan får inte bli helt avgörande. En
sådan uppgift bör inte bedömas ha större skyddsvärde från integritetssynpunkt.
Därför föreslås att detta inryms i den föreslagna uppgiftsskyldigheten. En
annan fråga som i praktiken kan komma att vålla tolkningsproblem är vilken grad
av identifiering som erfordras av den efterfrågade. Uppgiftsskyldigheten torde
omfatta även en person som inte är känd till namnet. Ett klarläggande härvidlag
bör ske. Såvitt angår den föreslagna 7 a § tillsynslagen kan anmärkas att i 6 §
nämnda

Prop.
1981/82:186 168

lag finns tystnadspliktsbestämmelser varför det torde vara
naturligare att systematiskt placera den nya paragrafen i anslutning till
dessa.

Lånsåklagarmyndigheten i Uppsala lån tillstyrker förslaget
att adressuppgifter skall kunna lämnas ut. Skyldigheten bör dock inte
begränsas till hälso-och sjukvårdspersonal i allmän tjänst. I 7 a § 1
tillsynslagen bör uttrycket "om att någon vistas" ersättas med
"huruvida någon vistas". - Åklagarmyndigheten anser vidare att ordet
"vistats" i 66 § andra stycket SoL bör ersättas med
"vistas". Vidare ifrågasätter myndigheten om inte skyldigheten bör
vara mera vidsträckt. Är det verkligen rimligt att polisen i angelägna fall
skall behöva lägga ned betydande arbete och därmed kostnader för att eftersöka
en bostadsadress, som en misstänkt befinner sig på och som socialtjänsten
känner till. (Motsvarande fråga kan även ibland ställas på hälso- och
sjukvårdens område.) Skall verkligen en myndighet på det sättet i varje fall
indirekt hjälpa en person som kanske är misstänkt för ett allvarligt brott att
hålla sig undan polisen. Intresset av att beivra brott kan enligt åklagarmyndigheten
många gånger vara lika starkt som den enskildes intresse av att hans
vistelseort hålls hemlig vid kontakter med socialtjänsten. F. ö. får man
förutsätta att en aktuell adressuppgift ändå förr eller senare skaffas fram av
polisen, om den anser sig behöva denna information. Skäl finns därför även på
detta område för en ändring mot en mera vidgad upplysningsplikt.

I den brottsutredande verksamheten är enligt
länsåklagarmyndigheten i Västerbottens län polis- och åklagarmyndigheter många
gånger beroende av att få uppgifter från personal inom såväl hälso- och
sjukvården som socialvården. Fråga är i vilken utsträckning sådana uppgifter
skall få lämnas av berörd personal. Det förslag som framläggs i promemorian
beträffande s.k. adressuppgifter, nämligen att här ifrågavarande personal skall
vara skyldig att på förfrågan utlämna uppgiften tillstyrks. Det kan
ifrågasättas om inte den föreslagna bestämmelsen bör inarbetas i
sekretesslagstiftningen. Det är värdefullt om samtliga regler angående
sekretess finns intagna i en författning och att de inte är spridda på skilda
håll. Detta var ju även en av tankarna bakom den nya sekretesslagen.

Länsåklagarmyndigheten i Kalmar län påpekar att den nya
sekretesslagen har medfört att det både bland sjukvårdspersonal och polis har
rått stor osäkerhet om vilka befogenheter resp. yrkeskategori haft i hithörande
fråga. Det är därför tillfredsställande att promemorian har föreslagit att en
ny regel i tillsynslagen införs. Promemorians strävan har varit att tillskapa
en klar och enkel regel som inte skall medföra några svårigheter för den
personal som har att tillämpa stadgandet. Regeln har utformats som en
skyldighet för hälso-och sjukvårdspersonal att vid förfågan lämna uppgifter
till polis/åklagare. Uppgiftsskyldigheten har begränsats till sådana fall där
upplysningar begärs för ett särskilt fall. En längre gående uppgiftsskyldighet
än den nu föreslagna kan inte anses befogad, varför förslaget i denna del
tillstyrks. För socialtjänsten har i promemorian lagts fram ett motsvarande
förslag. Även detta tillstyrks.

Prop.
1981/82:186 169

Enligt länsåklagarmyndigheten i Örebro län kan det
förvisso tänkas situationer, då en inrättning har färskare eller säkrare
uppgifter om en persons hemadress än polisen. Detta gäller också exempelvis en
försäkringskassa och sociala organ. Är det då fråga om spaning efter cn
person, som har begått allvarligt brott, exempelvis våldsbrott, och kan bedömas
sorn farlig för annan, synes allmänintresset och skyddssynpunkter kraftigt
överväga den efterspanades intresse av att hans adress inte röjs. Regeln om
adressuppgifter bör därför inte begränsas på föreslaget sätt utan i vart fall
när det gäller misstanke om brott, vara kan följa fängelse i sex år eller mera
avse av vederbörande myndighet eller inrättning känd adress, där den
efterspanade kan anträffas.

Hovrätten
för Västra Sverige, som i princip menar att skyldigheten att lämna uppgifter
till polis och åklagare bör överensstämma med vittnesplikten, anser att någon
särskild regel om skyldighet för socialfunktionärer att lämna adressuppgifter
inte behövs. Sådana uppgifter torde aldrig kunna vara undantagna från vittnes-
och editionsplikt vid sidan av den speciellt skyddade familjerådgivningen, och
här bör givetvis inga adressuppgifter lämnas ut. -För sjukvårdens vidkommande
skulle däremot enligt hovrätten en regel om adressuppgifter i stil med den föreslagna
vara värdefull i vissa hänseenden. Hovrätten vill emellertid hävda att den
knappast är principiellt godtagbar. Man kan, som det också sägs i promemorian
(s. 36 f), tänka sig fall då sjukvårdens förtroendefunktion kräver att inte ens
adressuppgifter lämnas ut, exempelvis vid inrättningar för psykiatrisk vård
eller sådana inrättningar för kroppsvård dit människor söker sig vid
psykosomatiska besvär. Även det i promemorian diskuterade fallet att en
efterspanad person vårdas på sjukhus för en skada eller en akut sjukdom kräver
beaktande; hovrätten känner sig tveksam till det resonemang som förs i
promemorian. Det är enligt hovrättens mening knappast rimligt att
upplysningsplikten i de här avsedda fallen är mera vidsträckt än
vittnesplikten. Eftersom man emellertid kan förutsätta att de som vårdas på
sjukhus för det allra mesta gärna ser att adressuppgifter lämnas ut, bör man
enligt hovrättens mening kunna överväga en regel av ungefär det innehållet; tt
de här avsedda uppgifterna skall lämnas ut på begäran av undersökningsledare -
vid sidan av de fall då de behövs för utredning om de grövsta brotten - om inte
den sjuke eller någon nära anhörig till honom har gjort förbehåll mot det eller
den sjuke eljest på rimliga grunder kan förmodas motsätta sig det, - Hovrätten
vill ställa frågan om det inte är möjligt att här gå ett steg längre och
föreskriva att adressuppgifter i regel skall lämnas ut till var och en som
frågar. Det händer säkert ofta att människor - praktiskt taget alltid av
legitima skäl - önskar upplysning huruvida någon person vårdas på ett visst
sjul:hus. Det förefaller opraktiskt om varje sådan förfrågan skall behöva
följas av en prövning enligt regeln i 7 kap, 1 § SekrL med omvänt
skaderekvisit. Hovrätten har svårt att se några skäl mot att den nyss
diskuterade regeln om utlämnande i alla fall då

Prop.
1981/82:186 170

det inte kan förmodas strida mot den sjukes önskan blir
tillämplig generellt, alltså även gentemot allmänheten.

Kammarrätten i Göteborg anser att begränsningarna av
sekretesskyddet för adressuppgifter är motiverade. Kammarrätten erinrar om att
socialtjänsten bygger på frivillighetens grund. Lagstiftningen har utformats
så att den enskilde skall känna förtroende och respekt för de sociala
myndigheterna. Det anses därför väsentligt att klienternas pesonliga integritet
skyddas i görligaste mån. Även med beaktande härav är det dock inte alltid
rimligt, att socialtjänstemännen skall hemlighålla adressen till personer -
svenskar och utlänningar- som efterspanas av polisen för brott eller
straffverkställighet. I vart fall bör polisens och åklagarnas behov av
information väga tyngre än kravet på sekretess, när det är fråga om misstänkta
som anhållits eller häktats i sin frånvaro. Samma bedömning kan göras, när det
gäller dömda personer som rymt från kriminalvårdsanstalt eller på annat sätt
undandrar sig verkställighet av frihetsstraff. - Kammarrätten föreslår därför
ett tillägg till 66 § SoL med följande lydelse: Socialnämnden skall på begäran
av åklagarmyndighet eller polismyndighet till sådan lämna uppgifter om adress
till person, som anhållits eller häktats eller som undandrar sig verkställighet
av frihetsstraff.

Enligt
polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt rör det sig oftast om en
adressuppgift när polisen begär upplysningar hos sjuk- eller socialvården om
någon person. Om frågan ställs till ett sjukhus, handlar det nästan uteslutande
om att få reda på om vederbörande vårdas på sjukhuset. Endast undantagsvis
efterfrågas en bostadsadress. Om en liknande fråga ställs till en socialförvaltning
är förhållandet vanligen det omvända, dvs. det är bostadsadressen som är av
intresse för polisen. - Möjligheten för polisen att få tillgång till
adressuppgifter har tidigare inte varit ifrågasatt. Det beror givetvis på att
en intresseavvägning varit möjlig men det beror också på att adressuppgifter
inte ansetts som ömtåliga. Det är ju egentligen helt andra typer av uppgifter
man tänker på när man talar om sjukvårds- och socialsekretess. - Polisens behov
av adressuppgifter uppstår av olika, vitt skilda anledningar. Det är ibland
fråga om en brottsutredning, i vilken den eftersökte givetvis kan vara
misstänkt men lika gärna vittne eller målsägande. Det kan vara fråga om en
försvunnen person eller någon som skadats i en trafikolycka. Det kan till och med
gälla något så odramatiskt som att behöva överlämna en handling.

Som bekant har det i polisens kontakter med sjukvården det
senaste året uppstått närmast komiska situationer. Ännu fler är dock tyvärr de
fall som polisen har berättigad anledning att harmas över. Som sådana måste
t,ex, räknas att polisen, trots skallgång och andra resurskrävande insatser,
inte kan återfinna försvunna personer eftersom de befinner sig på sjukhus och
polisen förvägras den information, - Det är bra att man nu insett att förhållandet
måste rättas till. Det är emellertid märkligt att hemadresser enligt
förslaget skall undantas från sjukhusens upplysningsskyldighet.

Prop.
1981/82:186 171

Visserligen blir sådana frågor i praktiken sällan
aktuella, men det är ju ändå så att det inte finns några skäl att hemlighålla
harmlösa uppgifter, i all synnerhet inte vid en intresseavvägning.

På flera områden är det nödvändigt för polisen och
socialvården att samarbeta. Narkotika, alkohol, prostitution och
kvinnomisshandel är några i samhällsdebatten aktuella nyckelord, som manar till
samverkan. Inom justitiedepartementet arbetar man just nu med utformningen av
en polislag. Polisens skyldighet att samarbeta med socialtjänsten föreslås bli
särskilt inskriven i den lagen. - Ungefär samtidigt presenteras i promemorian
synsättet att bostadsuppgifter, som ju ligger klart i utkanten av socialsekretessen,
inte kan med något undantag utväxlas mellan socialtjänsten och polis utan att
socialtjänstreformen äventyras och socialtjänstens effektivitet försämras. - De
slutsatser som dras i promemorian ger styrelsen anledning att framhålla
följande. Uppgifter om bostadsadresser är genomgående harmlösa. De kan i varje
fall inte anses vara mer menliga för den enskilde än uppgiften att han t.ex.
vårdas på alkoholistanstalt. Socialsekretessen är utformad som ett skydd för
den enskilde och inte för något samhällsorgan. Socialtjänsten och dess
effektivitet kan alltså inte åberopas som sekretess-grund. Vid en intresseawägning
är det självklart att den sekretess som eventuellt kan finnas i en
adressuppgift bör få träda villbaka för polisens intresse av att få del av den.
- Sammanfattningsvis är således styrelsen starkt kritisk mot det alltför
försiktiga och i viss mån felaktiga resonemang som förs i promemorian.
Styrelsen hävdar också att det i fråga om adressuppgifter finns ett så
begränsat intresse av sekretess att de alltid b(jr få utväxlas mellan polisen
och socialtjänsten.