Prop. 1981/82:189

Prop.
1981/82:189

Regeringens proposition 1981/82:189

om ändring i datalagen (1973:289) m. m.;

beslutad den 25 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade regler om
datainspektionens prövning av ärenden som rör rätten att föra personregister
med hjälp av ADB. Reformen har tiU syfte att rationalisera verksamheten vid
datainspektionen så att inspektionen kan koncentrera sina resurser på sådana
personregister som är särskUt känsliga från integritetsskyddssynpunkt.

Ändringarna i datalagen innebär att det nuvarande kravet
på tillstånd för att föra personregister begränsas till register som innehåller
ömtåliga uppgifter, t. ex. uppgifter om sjukdomar, brott, politisk uppfattning
och religiös tro eller uppgifter som innehåller orridömen om den registrerade.
För andra personregister skall krävas att den registeransvarige har anmält sig
hos datainspektionen och att denna på grund av anmälan har utfärdat en licens.
Vidare föreslås bl. a. att alla registeransvariga skall vara skyldiga att föra
en förteckning över sina personregister.

I propositionen föreslås också att Sverige ansluter sig
till den Europeiska dataskyddskonventionen. Med anledning härav föreslås vissa
ändringar i datalagen och sekretesslagen.

Slutiigen föreslås att kostnaderna för datainspektionens
verksamhet helt skall täckas genom avgifter från bl. a. de registeransvariga
enUgt datalagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. De
registeransvarigas skyldighet att föra förteckning över sina personregister
inträder dock först den 1 januari 1983.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 189

Prop.
1981/82:189 2

1 Förslag till

Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs i fråga om datalagen (1973:289)'

dels att nuvarande 7 § skall betecknas 6 a §,

dels att 2, 4-6 a, 10-12, 18, 20, 22 och 24 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 a, 7
och 7 a §§, av nedan angivna lydelse,

dels att
rubriken före 8 § skaU sättas närmast före nya 7 §,

Nuvarande lydelse

Personregister får icke inrättas eller föras utan
tillstånd av datainspektionen. Med inrättande av personregister förstås åven
insamling av uppgifter som skall ingå i registret.

Första
stycket gäller icke ifråga om personregister vars inrättande beslutas av
regeringen eller riksdagen. Före sådant beslut skall dock yttrande inhämtas
från datainspektionen.

Första
stycket gäller icke heller i fråga om personregister som förs med viss bestämd
teknisk utrustning, om det med hänsyn till utrustningens art, till Ulf ärandet
av den automatiska databehandlingen och till registrets utformning i övrigt framstår
som uppenbart att otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet
icke .skall uppkomma.

Närmare föreskrifter rörande till-lämpningen äv tredje
stycket meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.

2 §

Föreslagen lydelse

Personregister får inrättas och föras endast av den som
har anmält sig hos datainspektionen och fått bevis om detta av inspektionen (licens).

Utöver
licens behövs tillstånd av datainspektionen för att inrätta och föra
personregister som skall innehålla

1.
uppgifter
som anges i 4 §,

2.
uppgifter
som anges i 6 § andra stycket,

3.
uppgifter
om personer som saknar sådan anknytning tiU den registeransvarige som följer
av medlemskap, anställning, kundförhållande eller något därmed jämförligt
förhållande,

4.
personuppgifter
som inhämtas från något annat personregister, om inte registreringen av
uppgifterna sker med stöd avförfattning eller med den registrerades medgivande.

Första och andra stycket gäller inte personregister som en
enskild person inrättar eller för uteslutande för personligt bruk.

Med inrättande av personregister förstås även insamling av
uppgifter som skall ingå i registret.

■ Lagen omtryckt 1979:334.

2a§

TUlstånd av datainspektionen behövs inte för
personregister vars

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

inrättande beslutas av riksdagen eller regeringen. Innan
sådant beslut fattas skaU dock yttrande inhämtas från datainspektionen i fråga
om register som skall innehålla uppgifter som avses i 2 § andra stycket.

Tillstånd
behövs inte heller för personregister som har tagits emot för förvaring av en
arkivmyndighet.

Utan hinder av 2 § andra stycket 1 får

1. sammanslutningar inrätta och föra personregister som
innehåller sådana uppgifter om medlemmarnas politiska uppfattning, religiösa
tro eller övertygelse i övrigt som utgör grunden för medlemskapet i sammanslutningen,

2. myndigheter inom hälso- och sjukvården för vård- eller
behand-Ungsändamål inrätta och föra personregister som innehåller uppgifter om
någons sjukdom eller hälsotillstånd i övrigt,

3.
myndigheter
inom socialtjänsten inrätta och föra personregister som innehåller uppgifter
om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten,

4.
läkare
och tandläkare inrätta och föra personregister som innehåller sädana uppgifter
om någons sjukdom eller hälsotillstånd i övrigt som de har erfarit i sin
yrkesverksamhet.

4 §2

Tillstånd
att inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om att någon
misstankes eller dömts för brott eller avtjänat straff eller undergått annan
påföljd för brott eller varit föremål för tvångsingripande enligt lagen
(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1981:1243) om
vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda eller utiänningslagen (1980:376) får endast om synnerliga
skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan
författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

TiUstånd att inrätta och föra per- Tillstånd att inrätta och föra per-

sonregister som i övrigt innehåller sonregister som i
övrigt inriehåUer uppgift om någons sjukdom eller uppgift om någons
sjukdom, hälso-

2 Senaste lydelse 1981:1260,

Nuvarande
lydelse

hälsotillstånd eller uppgift att någon erhållit ekonomisk
hjälp enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) eller vård inom socialtjänsten
eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen får endast om särskilda
skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eUer annan
författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillstånd att inrätta och föra personregister som
innehåller uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning får meddelas
endast om särskilda skäl föreligger. Vad som sagts nu gäller dock ej
personregister som sammanslutning avser att föra beträffande sina egna
medlemmar.

Föreslagen
lydelse

tillstånd eller sexualliv eller uppgift om att någon fått
ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller varit föremål för åtgärd
enligt utlänningslagen får endast om särskilda skäl föreligger meddelas annan
än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning
över sådana uppgifter.

Tillstånd att inrätta och föra personregister som
innehåller uppgift om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro eller
övertygelse i övrigt får meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

I samband med all tillstånd lämnas till inrättande och
förande av personregister, skall datainspektionen meddela föreskrift om dels
ändamålet med registret, dels vilka personuppgifter som får ingå i detta.
Föreligger särskilda skäl, får tillståndet begränsas till viss tid.

5 §

I samband med alt tillstånd lämnas till inrättande och
förande av personregister, skall datainspektionen meddela föreskrift om ändamålet
med registret. Föreligger särskilda skäl, får tillståndet begränsas till viss
tid.

6§

Lämnas tillstånd till inrättande och förande av
personregister, skall datainspektionen, i den mån det behövs för att förebygga
risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, meddela föreskrift om

1. inhämtande av uppgifter för personregistret,

2.
utförandet av
den automatiska databehandlingen,

3.
den tekniska
utrustningen,

4.
de
bearbetningar av personuppgifterna i registret som får göras med automatisk
databehandUng,

5.
underrättelse
till berörda personer,

6.
de
personuppgifter som får göras tiUgängliga,

7.
utlämnande
och annan användning av personuppgift,

8.
bevarande och
gallring av personuppgifter,

9.
kontroll och
säkerhet.

2.
vilka
personuppgifter som får ingå i personregistret,

3.
utförandet av
den automatiska databehandlingen,

4.
den tekniska
utrustningen,

5.
de
bearbetningar av personuppgifterna i registret som får göras med automatisk
databehandling,

6.
underrättelse
till berörda personer,

7.
de
personuppgifter som får göras tillgängliga,

8.
utlämnande och
annan användning av personuppgift,

9.
bevarande och
gallring av personuppgifter,

Vid
bedömandet av om föreskrift behövs skall särskilt beaktas huruvida

10. kontroll och säkerhet.

Prop.
1981/82:189 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

registret innehåller personuppgift som utgör omdöme eller
annan värderande upplysning om den registrerade.

Föreskrift
rörande utlämnande av personuppgift får icke inskränka myndighets skyldigheter
enligt tryckfrihetsförordningen.

7§ 6a§

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om

skyldighet
för datainspektionen att skyldighet för datainspektionen att

meddela
föreskrift gäller även i fråga meddela
föreskrift gäller även i fråga

om
personregister som avses i 2 § om personregister som avses i 2 a §

andra
stycket, i den mån icke rege- första
stycket andra meningen, i den

ringen
eller riksdagen har meddelat mån icke
regeringen eller riksdagen

föreskrift
i samma hänseende. har meddelat föreskrift i samma

hänseende.

7§

Personregister skall inrättas och föras så att inte
otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer. Därvid
skall särskilt iakttas

1.
att
registret förs för ett bestämt ändamål,

2.
att inte
andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets
ändamål,

3.
att
uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse
med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning
eller i enlighet med den registrerades medgivande,

4.
att
uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse
eller mot otillåten ändring eller spridning.

7a§

Hos den registeransvarige skall finnas en aktueU
förteckning över de personregister som han är ansvarig för. Förteckningen skall
innehålla uppgift om

1.
registrets
benämning,

2.
registrets
ändamål,

3.
lokalen
där den automatiska databehandlingen huvudsakligen utförs,

4.
numret
på den registeransvariges licens hos datainspektionen,

5.
i vad
mån personuppgifter läm-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

nas utför automatisk databehandling i utlandet.

Förteckningen skall hållas tillgänglig för
datainspektionen och på begäran av denna ges in till inspektionen.

När en registeransvarig sänder en handling som innehåller
personuppgifter ur ett personregister till den registrerade, skall upplysning
samtidigt lämnas om vem som är avsändare eller om den registeransvariges
licensnummer hos datainspektionen.

Bestämmelserna
i denna paragraf gäller inte personregister som en enskild person för
uteslutande för personligt bruk eller som en arkivmyndighet har tagit emot för
förvaring.

10 §3

Den registeransvarige skall på begäran av enskild så snart
det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i personuppgift som ingår i
personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift
ej förekommer i registret. Sådan begäran skall framställas skriftligen och vara
egenhändigt undertecknad av den enskilde. Har underrättelse lämnats, behöver ny
underrättelse icke lämnas till samme enskilde förrän tolv månader därefter.

Underrättelse
enligt första stycket skaU lämnas utan kostnad för den enskilde. Föreligger
särskilda skäl, får dock datainspektionen i fråga om visst slag av
personuppgifter eUer i fråga om underrättelse om att personuppgift om enskild
ej förekommer i registret medge att avgift tages ut.

Första
stycket gäller icke uppgift Första stycket gäller inte uppgifter som enligt lag
eller annan författning (' personregister som har tagits emot

eller
enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av författning ej får lämnas
ut till den registrerade.

för
förvaring av en arkivmyndighet och inte heller uppgifter som enligt lag
eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med
stöd av författning ej får lämnas ut till den registrerade. Första stycket gäller
icke heller, om det i fråga om visst slag av personuppgifter är uppenbart att
underrättelse kan underlåtas på grund av att det inte föreligger någon risk för
otiUbörligt intrång i registrerads personliga integritet. Underrättelse får
dock underlåtas endast efter medgivande från datainspektionen.

IH"*

Personuppgift
som ingår i personregister får ej lämnas ut, om det finns

Personuppgift
som ingår i personregister får ej lämnas ut, om det finns

3 Senaste lydelse 1980:1025, ' Senaste lydelse 1980:216,

Nuvarande lydelse

anledning antaga att uppgiften skall användas för
automatisk databehandling i strid med denna lag. Finns det anledning antaga
att personuppgift skall användas för automatisk databehandling i utlandet, får
uppgiften lämnas ut endast efter medgivande av datainspektionen. Sådant
medgivande får lämnas endast om det kan antagas att utlämnandet av uppgiften
icke kommer att medföra otillbörligt intrång i personUg integritet.

I det allmännas verksamhet tillämpas lagen (1980:100).

Föreslagen lydelse

anledning antaga att uppgiften skall användas för
automatisk databehandling i strid med denna lag. Finns det anledning antaga
att personuppgift skall användas för automatisk databehandling i utlandet, får
uppgiften lämnas ut endast efter medgivande av datainspektionen. Sådant
medgivande får lämnas endast om det kan antagas att utlämnandet av uppgiften
icke kommer att medföra otiUbörUgt intrång i personlig integritet. Något
medgivande behövs dock inte, om personuppgift skall användas för automatisk
databehandling enbart i en stat som har anslutit sig till Europarådets konvention
om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, i
stället bestämmelserna i sekretess-

12 §

Upphör
registeransvarig att föra personregister, skall han anmäla detta till
datainspektionen. Inspektionen föreskriver i sådant fall hur det skall
förfaras med registret.

Första
stycket gäller icke ifråga om personregister som avses i 2 § tredje stycket.

Personuppgift som kan hänföras till den som avses med
uppgiften skall utgå ur personregistret då uppgiften inte längre behövs med
hänsyn till ändamålet med registret, om inte uppgiften även därefter skall
bevaras på grund av bestämmelse i lag eller annan författning eller enligt myndighets
beslut som meddelats med stöd av författning. Detsamma gäller då den
registeransvarige upphör att föra personregistret.

Upphör
en registeransvarig att föra ett personregister för vilket datainspektionen
har meddelat tUlstånd, skall han anmäla detta till inspektionen.' Detsamma
gäller i fråga om sådant personregister som avses i 2 a § första stycket andra
meningen.

18 §

Har
förandet av personregister lett tiU otillbörligt intrång i personlig integritet
eller finns anledning antaga att sådant intrång skall uppkomma, får
datainspektionen i mån av behov ändra föreskrift som tidigare

Har
förandet av personregister lett till otillbörligt intrång i personlig
integritet eller finns anledning antaga att sådant intrång skall uppkomma,
får datainspektionen i mån av behov meddela föreskrift i sådant

Nuvarande lydelse

meddelats eller meddela ny föreskrift i sådant avseende
som anges i 5 eller 6 §. I fråga om register som avses i 2 § andra stycket får
datainspektionen vidtaga åtgärd som nu nämnts endast i den mån den ej står i
strid med beslut av regeringen eller riksdagen.

Kan skydd mot otillbörligt intrång i personlig integritet
ej åstadkommas på annat sätt, får datainspektionen återkaUa meddelat
tillstånd.

Har
förandet av personregister som avses i 2 § tredje stycket lett till
otillbörligt intrång i personlig integritet eller finns anledning antaga att
sådant intrång skall uppkomma, får datainspektionen förbjuda fortsatt förande
av registret.

Föreslagen lydelse

avseende som anges i 5 eller 6 § eller ändra föreskrift
som tidigare meddelats. I fråga om register som avses i 2 a § första stycket
får datainspektionen vidta åtgärd som nu nämnts endast i den mån den ej står i
strid med beslut av regeringen eller riksdagen.

Kan
skydd mot otillbörligt intrång i personlig integritet ej åstadkommas på annat
sätt, får datainspektionen förbjuda fortsatt förande av personregister eller
återkalla meddelat tillstånd. Detta gäller dock inte sådana register som avses
i 2 a § första stycket.

20 §

Till
böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1.
inrättar eller för personregister utan licens eller tillstånd enligt denna
lag, när detta erfordras.

TUI böter eller fängelse i högst ett år dömes den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregister utan tillstånd enligt
denna lag, när sådant erfordras.

2.
bryter mot
föreskrift eller förbud som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3.
lämnar ut
personuppgift i strid mot 11 §,

4.
bryter mot 12
§,

5.
lämnar osann
uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §,
eller

6.
lämnar osann
uppgift i fall som avses i 17 §.

Till
böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7a § första
eller tredje stycket.

22 §

Har
personregister inrättats eiller förts utan tillstånd enligt denna lag, när
sådant tillstånd erfordras, skall registret förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt. Detsamma gäller, om personregister har förts i strid mot
förbud enligt 18 § tredje stycket.

Har
personregister inrättats eller förts utan licens eller tillstånd enligt denna
lag, när licens eller tillstånd behövs, skall registret förklaras förverkat,
om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller, om personregister har förts
i strid mot förbud enligt 18 § andra stycket.

24 §

Om
registeransvarig eller den som för registeransvarigs räkning hand-

Om
registeransvarig eller den som för registeransvarigs räkning hand-

Prop.
1981/82:189

Nuvarande lydelse

har personregister underlåter att lämna tillträde till
lokal eller tillgång till handling i fall som avses i 16 § eller att lämna
uppgift enligt 17 §,får datainspektionen förelägga vite. Detsamma gäller, om
registeransvarig icke fullgör vad som åligger honom enligt 8, 9 eller 10 §.

Föreslagen lydelse

har personregister underlåter att lämna tillträde till
lokal eller tillgång till handling i fall som avses i 16 § eller att lämna
uppgift enligt 17 §, får datainspektionen förelägga vite. Detsamma gäller, om
registeransvarig icke fullgör vad som åligger honom enligt 7 a § andra
stycket, 8, 9 eller 10 §,

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 7 a § den 1 januari
1983, och i övrigt den 1 juli 1982.

Bestämmelserna
i 2 § gäller även personregister som har inrättats före ikraftträdandet. Om
anmälan och ansökan om tillstånd, om sådant krävs, görs före den 1 januari
1983, får dock ett sådant register föras utan hinder av 2 § tills ärendet har
prövats slutligt. Nytt tillstånd behövs inte för sådana register som
datainspektionen har gett tillstånd till före ikraftträdandet.

2
Förslag till Lag om ändring

sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 7 kap. 16 § och 9 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
nedan angivna lydelse.

7 kap.
16 § Sekretess gäller för personuppgift i personregister som avses i
datalagen (1973:289), om det kan antas att utlämnande skulle medföra att
uppgiften används för automatisk databehandling i strid med datalagen.

Sekretess
för uppgift som anges i första stycket gäller också, om det kan antas att
utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i
utlandet och att detta medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Vid
tillämpning av denna bestämmelse ankommer det på datainspektionen att pröva
fråga om utlämnande.

Sekretess
för uppgift som anges i första stycket gäller också, om det kan antas att
utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i
utlandet och att detta medför otUlbörligt intrång i personlig integritet. Vid
tillämpning av denna bestämmelse ankommer det på datainspektionen att pröva
fråga om utlämnande. Sekretess enligt detta stycke gäller dock ej, om uppgiften
skall användas för automatisk databehandling enbart i en stat som har anslutU
sig Ull Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling
av personuppgifter.

' Lagen omtryckt 1980:880.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

9 kap. 6§

Sekretess
gäller hos datainspektionen i ärende om tillstånd eller tillsyn, som enligt
lag ankommer på inspektionen, för uppgift om enskilds personUga eller
ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Har uppgift, för vilken
gäller sekretess enligt vad nu har sagts, lämnats tiU regeringen eller
justitiekanslern, gäller sekretessen också där.

Sekretess
gäller hos datainspektionen i ärende om tillstånd eller tillsyn, som enligt
lag ankommer på inspektionen, och i ärende om sådant bistånd som avses i
Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående
lider skada eller men om uppgiften röjs. Har uppgift, för vilken gäller
sekretess enligt vad nu har sagts, lämnats till regeringen eller
justitiekanslern, gäller sekretessen också där.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio

ar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:189 11

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i datalagen (1973:289) m. m.

1 Inledning

Efter regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande
chefen för justitiedepartementet år 1976 en kommitté för att se över
lagstiftningen om personorienterad ADB-information m. m. Kommittén, som antog
namnet datalagstiftningskommiltén (DALK), har därefter genom tilläggsdirektiv i
december 1980 fått i uppdrag bl. a. att med förtur undersöka vilka åtgärder som
kan vidtas för att på kort sikt rationalisera verksamheten vid
datainspektionen.

DALK har i augusti 1981 avlämnat promemorian (Ds Ju
1981:15-16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen'. I promemorian lägger DALK
fram förslag till åtgärder för att rationalisera datainspektionens verksamhet
på kort sikt. DALK tar vidare upp vissa särskilda frågor som har väckts av
datainspektionen i en skrivelse till regeringen den 20 november 1980. Slutligen
behandlar DALK frågor som rör två internationella överenskommelser om dataskyddsfrågor.

I maj 1981
uppdrogs åt DALK att utreda och till regeringen komma in med förslag till ett
nytt avgiftssystem för verksamheten vid inspektionen. Systemet skulle ansluta
till de nya regler som DALK kunde komma att föreslå med anledning av det nyssnämnda
rationaliseringsuppdraget. DALK

' Ledamöter när promemorian avlämnades: riksdagsledamoten
Lennart Blom, ordförande, riksdagsledamöterna Kerstin Anér och Pär Granstedt,
förbundsjuristen Stig Gustafsson, riksdagsledamoten Kurt Hugosson, samt e. universitetslektorn
Britt Wickum.

Prop. 1981/82:189 12

häri december 1981 redovisat uppdraget i promemorian (Ds
Ju 1981:23) Nya avgifter för datainspektionens verksamhet.

Jag avser
nu att ta upp promemorieförslagen och därmed sammanhängande frågor till behandling.
Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av promemorian
Tillstånd och tillsyn enligt datalagen som bilaga 1 och de lagförslag som läggs
fram i promemorian som bilaga 2. Beträffande gällande ordning samt utredningens
närmare överväganden hänvisas till promemorian. Till protokollet bör också som
bilaga 4 fogas den av Europarådets ministerkommitté år 1980 antagna
konventionen till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter (Convention for the proteclion of individuals with regard to
automatic processing of personal data).

Promemorian Tillstånd och tiUsyn enligt datalagen har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av deras remissyttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
3.

Under remissbehandlingen av promemorian Tillstånd och
tillsyn enligt datalagen har nordiska departementsöverläggningar ägt rum i
fråga om ratifikation av dataskyd. skonventionen.

2 Allmän motivering 2.1 Reformbehovet

Datalagen, som antogs år 1973, syftar till att skydda den
enskilde mot sådant intrång i den personliga integriteten som kan bli följden
av registrering av personuppgifter med hjälp av ADB. Det bakomliggande motivet
är att ■ den enskilde - med de begränsningar som följer av
samhällsgemenskapens krav - bör ha tillgång till en fredad sektor, inom vilken
han skall kunna avvisa otillbörlig inblandning från det allmänna eller från
andra. Lagens regelsystem innebär i huvudsak att personregister som förs med
hjälp av ADB i princip inte får inrättas eller föras utan tillstånd av
datainspektionen. För register som inrättas genom beslut av riksdagen eller
regeringen krävs dock inle tillstånd.

Den grundläggande regeln i 3 § datalagen innebär att
datainspektionen skall meddela tillstånd lill inrättande och förande av
personregister, om det saknas anledning anta att, med iakttagande av de
föreskrifter som inspektionen meddelar, otUlbörligt intrång i registrerads
personliga integritet skall uppkomma. I lagen finns vidare bestämmelser om
särskilda villkor för tillstånd att föra vissa slag av register, om
skyldigheter för de registeransvariga i fråga om användningen av personregister
och om datainspektionens befogenheter som tillsynsmyndighet.

DALK har tidigare avlämnat delbetänkandena (SOU 1978:54)
Personregister-Datorer-Integritet och (SOU 1980:31) Offentlighetsprincipen och
ADB samt promemorian (Ds Ju 1979:19) Författningsreglering av SPAR

Prop.
1981/82:189 13

m. m. På grundval av de förslag som DALK där har lämnat
har vissa ändringar i datalagen beslutats. De grundläggande principerna för
tillståndsförfarandet kvarstår dock oförändrade.

I mars 1980 fick DALK genom tilläggsdirektiv i uppdrag att
utreda om en generell personregisterlagstiftning, som inte i första hand är
inriktad på registreringstekniken, bör ersätta datalagen på längre sikt. Mycket
snart därefter visade det sig emellertid att det fanns behov av att vidta vissa
åtgärder för att reformera datainspektionens verksamhet på kort sikt. Detta
påpekades bl. a. av inspektionen själv i olika sammanhang. Genom
tilläggsdirektiv i december 1980 fick DALK, som jag förut har nämnt, i uppdrag
att med förtur undersöka möjligheterna att vidta sådana åtgärder.

Behovet av
en reform av datalagen bör ses mot bakgrund av att utvecklingen av datainspektionens
verksamhet har blivit annorlunda än vad man räknade med vid lagens tillkomst.
Man antog då att det fanns ca 4 000 datasystem som innehöll personuppgifter och
att det årliga tillflödet av tiUståndspliktiga personregister skulle bli ca 500.
Man räknade vidare med att det skulle behövas sju tjänster för handläggningen
av tillståndsärenden hos inspektionen och nio tjänster för
tillsynsverksamheten.

Det har emellertid visat sig att tillströmningen av
tillståndsärenden har blivit betydligt större än man räknade med. Antalet
tillståndsärenden per år har alltsedan datainspektionen började sin verksamhet
legat över 2 000 och uppgick 1980 till ca 3 600. F. n. är 15 handläggare
sysselsatta med tillståndsärenden och bara tre avdelade för tillsynsverksamheten.

Att datainspektionens verksamhet har utvecklats på det
angivna sättet hänger i stor utsträckning samman med utformningen av datalagens
tillståndsbestämmelser. Dessa innebär att i princip inga register som
innehåller personuppgifter har kunnat inrättas eller föras utan tillstånd av
datainspektionen. Vissa förenklingar av tillståndsförfarandet gjordes visserligen
år 1979, men dessa innebar inte någon mera genomgripande förändring av de
grundläggande principerna.

De angivna omständigheterna har alltså medfört att
datainspektionen har kommit att koncentrera sin verksamhet på
tillståndsärendena. Inspektionen har måst lägga ner mycket arbete på
tillståndsprövning av register som är relativt ofarliga från
integritetsskyddssynpunkt. Detta har lett till att inspektionen i allt för Uten
omfattning har kunnat ägna sig åt tillsynsverksamhet.

Mot den angivna bakgrunden har DALK föreslagit att man
redan nu skall vidta åtgärder för att göra datainspektionens verksamhet
effektivare. En minoritet inom kommittén har emellertid reserverat sig mot
förslaget. Enligt minoritetens mening bör man avvakta kommitténs kommande
förslag om en allmän personregisterlagstiftning innan man gör någon mer
ingripande ändring i datalagen.

Under remissbehandlingen har flertalet remissinstanser i
princip tillstyrkt

Prop.
1981/82:189 14

DALK:s förslag medan ett mindre antal har avstyrkt
förslaget eller uttalat tveksamhet om detta.

Enligt min
mening är det uppenbart att det föreligger ett behov av att vidta åtgärder för
att rationalisera verksarnheten hos datainspektionen. DALK:s undersökningar,
inspektionens egna upplysningar liksom vad som har kommit fram under
remissbehandlingen visar att inspektionens verksamhet i dag alltför mycket är
inriktad på frågor som är mindre viktiga från integritetsskyddssynpunkt. Det är
enligt min åsikt angeläget att förutsättningar skapas för att inspektionen
skall kunna förskjuta tyngdpunkten i sin verksamhet mot sådana frågor som är
särskilt betydelsefulla för integritetsskyddet.

Jag anser
att det är viktigt att man så snart som möjligt vidtar åtgärder för att komma
till rätta med de problem som nu föreligger för inspektionen. Att awakta DALK:s
förslag om en allmän personregisterlagstiftning skulle innebära ett avsevärt
dröjsmål. DALK beräknas avge ett betänkande i den frågan hösten 1983.
Betänkandet skall sedan remissbehandlas och överarbetas inom departementet
innan ett förslag kan behandlas av riksdagen. Det betyder att en ny
lagstiftning i ämnet knappast kommer att kunna träda i kraft före den 1 januari
1985. En sådan tidsutdräkt är enligt min mening inte acceptabel.

Jag anser
därför att man redan nu bör vidta åtgärder för att inspektionens resurser skall
kunna användas mer effektivt och därigenom skapa möjlighet till en
omprioritering av verksamheten. Jag skall i följande avsnitt diskutera de olika
åtgärder som kan komma i fråga.

Innan jag
går närmare in på principerna för en reform vi|l jag framhålla att datalagen på
det hela taget väl har fyllt sin uppgift som ett instrument för skyddet för den
personliga integriteten vid automatisk databehandling. Lagen, som var ett
förstlingsverk, har många förtjänster och har också i flera avseenden stått som
förebild för utländsk datalagstiftning.

Det är
emellertid naturligt att man då och då ser över en sådan lag som datalagen
vilket också framhölls vid lagens tillkomst. Den snabba tekniska utvecklingen
på informationsområdet liksom samhällets utveckling i övrigt kan medföra att
lösningar som var lämpliga vid lagens tiUkomst inte står sig ett decennium
senare.

Jag vill
dock understryka att en ändring av datalagen inte får leda till att man
försämrar det grundläggande skydd mot otillbörligt intrång i den personUga
integriteten sorn lagen ger. En förändring av ramarna för datainspektionens
verksamhet får givetvis inte göras på ett sådant sätt att integritetsskyddet
urholkas. Strävan måste i stället vara att åstadkomma ett bättre
integritetsskydd. Just därför är det angeläget att inspektionen befrias från
uppgifter som är av underordnad betydelse så att inspektionen kan koncentrera
sina resurser på sådant som verkligen är betydelsefullt från
integritetsskyddssynpunkt.

Prop.
1981/82:189 15

2.2 Åtgärder för att rationalisera datainspektionens
verksamhet

2.2.7 De allmänna principerna för en reform
Datainspektionens uppgifter enligt datalagen

Datainspektionen har till uppgift att pröva frågor om
tillstånd och att utöva tillsyn enligt datalagen, kreditupplysningslagen
(1973:1173)och inkassolagen (1974:182). Inspektionen leds av en styrelse.
Inspektionens kansli är uppdelat på ett sekretariat för administration och två
enheter, en för tillståndsärenden och en för tillsynsärenden. För vardera
enheten och för sekretariatet finns en chef. Härutöver finns ca 30 personer
anställda.

Inspektionens
verksamhet är indelad i programmen tillståndsverksamhet, tillsynsverksamhet och
information. Inspektionens anslag för budgetåret 1981/82 är ca 6,5 milj. kr.
Tillståndsverksamheten skall finansieras genom avgifter från de sökande. Sedan
datalagens tillkomst har myndigheten t. o. m. 1980 prövat ca 27 500
tillståndsärenden enligt datalagen och 1 300 diarieförda ärenden om tillsyn
enligt datalagen.

I datalagen finns de gmndläggande bestämmelser som
reglerar skyldigheten att hos datainspektionen ansöka om tillstånd att föra
personregister. I datakungörelsen (1973:289) finns närmare bestämmelser om
förfarandet vid denna tillståndsprövning. Inspektionen meddelar därutöver
föreskrifter som publiceras i Datainspektionens författningssamling (DIFS).

Skyldigheten att hos inspektionen ansöka om tillstånd att
föra personregister framgår av 2 § datalagen. Undantag görs för sådana
register som inrättas genom beslut av regering eller riksdag. Före ett sådant
beslut skall emeUertid yttrande inhämtas från inspektionen. Vidare kan undantag
från tillståndsplikten föreskrivas med stöd av 2 § tredje stycket datalagen för
personregister som förs med viss bestämd teknisk utrustning, om det med hänsyn
till närmare angivna omständigheter framstår som uppenbart att otillbörligt
intrång i registrerads personliga integritet inte skall uppkomma. De register
som undantas från tillståndskravet blir varken föremål för någon
tillståndsprövning eller någon registrering hos datainspektionen.

Inspektionen skall vid sin prövning av en ansökan om
tillstånd ta ställning till frågan om registret kan medföra otillbörligt
intrång i registrerads personliga integritet. I fråga om vissa register krävs
särskilda, eUer i vissa fall synnerliga, skäl för att tillstånd skall beviljas
(3 a och 4 §§ datalagen). Om tiUstånd meddelas, skall inspektionen meddela
föreskrifter om bl, a, ändamålet med registret och vilka uppgifter som får ingå
i detta.

Närmare
regler om förfarandet vid ansökan om tillstånd finns, som nämnts, i
datakungörelsen och datainspektionens föreskrifter. En ansökan skall enligt 2 §
datakungörelsen normalt innehålla uppgifter i 14 oUka hänseenden. Totalt har t.
o. m. år 1980 ca 6 600 ärenden med fullständiga tillståndsansökningar
diarieförts hos datainspektionen.

Datainspektionen har, såsom förutsattes vid datalagens
ti||kornst, alltse-

Prop.
1981/82:189 16

dan verksamhetens början tillämpat ett förenklat
ansöknings- och tiUståndsförfarande i fräga om mindre integritetskänsliga
register. Det gäller vissa löne- och personalregister, vissa kund- och
leverantörsregister, vissa hyresregister och vissa medlemsregister. Sådana
personregister underkastas inte någon individuell tillståndsprövning.

Ansökningar om tillstånd enligt det förenklade förfarandet
görs på en enkel blankett. Tillstånd meddelas i princip omgående i form av ett
standardiserat beslut med olika föreskrifter m. m. Totalt har t. o. m. år 1980
ca 18 000 ärenden enligt det förenklade förfarandet prövats av inspektionen.

Även personregister vars inrättande beslutats av
regeringen eller riksdagen skall till viss del prövas av datainspektionen. Den
myndighet som är registeransvarig skall sålunda snarast anmäla registret till
inspektionen för att inspektionen skall kunna meddela erforderliga föreskrifter
enligt 5 och 6 §§ datalagen. Totalt har t. o. m. år 1980 ca 550 sådana anmälningar
diarieförts hos inspektionen.

Härutöver har t. o. m. år 1980 ca 3 000 ansökningar om
ändring eller utvidgning av personregister diarieförts hos datainspektionen.
Dessutom förekommer vissa andra tillståndsärenden, t. ex. ärenden om
anslutningar av terminaler till personregister eller om utlandsbearbetningar
för vilka medgivande krävs enligt 11 § datalagen. Totalt har t. o. m. år 1980
ca 250 sådana ärenden prövats av inspektionen.

Upphör den registeransvarige att föra personregister,
skall detta enligt 12 § datalagen anmälas till datainspektionen. Inspektionen
föreskriver då hur det skall förfaras med registret. Totalt har t. o. m. är
1980 ca 2 000 anmälningar om upphörande diarieförts hos datainspektionen.

Bestämmelser om inspektionens tillsynsverksamhet finns i
15-18 §§ datalagen. I 15 § föreskrivs att inspektionen utövar tillsyn över att
automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Inspektionen har rätt att tillgripa vissa tvångsåtgärder för sin
tillsyn liksom att ändra eller komplettera ett tidigare fattat beslut med nya
föreskrifter. Den kan också i sista hand återkalla ett meddelat tillstånd.

Tillsynsverksamheten omfattar i praktiken dels utredningar
med anledning av klagomål från allmänheten, dels inspektioner och andra
åtgärder på datainspektionens eget initiativ. Förutom klagoärenden, som kräver
särskild utredning, förekommer en omfattande brevväxling med allmänheten i
olika frågor som rör ADB och integritetsskyddet.

Kommittéförslaget

DALK har som utgångspunkt för sina överväganden och
förslag med anledning av rationaliseringsuppdraget i nära samråd med
datainspektionen inhämtat faktiska uppgifter om inspektionens tillämpning av
datalagens tillstånds- och tillsynsregler. När det gäller redovisningen av detta
material

Prop.
1981/82:189 17

får
jag i första hand hänvisa till promemorian, avsnitt 5. DALK har också undersökt
datalagens effekter för de registrerade och de registeransvariga. Också när det
gäller det närmare utfallet av dessa undersökningar får jag hänvisa till
promemorian, avsnitt 6.

DALK:s
sammanfattande bedömning av dessa undersökningar är att effekten av datalagen
för de registrerade i huvudsak har blivit den man strävade efter då lagen
infördes. Beträffande de registeransvariga konstaterar DALK att datalagen
sannolikt har medfört en helt annan medvetenhet än tidigare rörande riskerna
för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Enligt DALK har
datalagens effekter i stort sett varit godtagbara också för de
registeransvariga.

När
det däremot gäller datainspektionens verksamhet konstaterar DALK att
utvecklingen harblivit en annan än man räknade med vid lagens tiUkomst. Det har
visat sig att antalet tillståndsärenden har blivit betydligt större än man då
trodde och att inspektionens verksamhet har måst koncentreras på
tillståndsverksamheten på bekostnad av tillsynsverksamheten.

DALK
antar att antalet ärenden sannolikt kommer att öka också de närmaste åren och
menar att det nuvarande tillståndskravet innebär att betydande arbete måste läggas
ned på personregister som är relativt ofarliga från integritetsskyddssynpunkt.
Enligt DALK är detta orsaken till att tillsynsverksamheten inte har kunnat
bedrivas i den omfattning som avsetts.

DALK
anser att det är angeläget att datainspektionens verksamhet förskjuts i
riktning mot ökad tillsynsverksamhet. Det är också önskvärt att man förenklar
förfarandet för de registeransvariga. Med hänvisning till framför aUt dessa
skäl anser DALK att man snarast bör vidta åtgärder för att rationalisera
inspektionens verksamhet.

DALK
diskuterar först tre olika uppslag för att komma tUl rätta med problemen i
inspektionens verksamhet utan att ändra det grundläggande regelsystemet.
Uppslagen är följande:

a) nollalternativet, som innebär att datainspektionen
med oförändrade personalresurser gör den ytterligare rationalisering av
tillståndsförfarandet som är möjlig utan lagändringar,

b) ett alternativ som innebär betydande
personalökningar hos datainspektionen,

c) ett alternativ som innebär att man med oförändrade
personalresurser behåller tillståndskravet som huvudregel men i lag anger nya
gmpper av personregister som undantas från tillståndskravet och i stället görs
till föremål för någon form av anmälningsskyldighet.

Enligt
DALK medför alternativen a och c betydande negativa effekter för
datainspektionen, de registeransvariga och de registrerade. Båda alternativen
innebär att endast begränsade resurser kan föras över från tillståndsverksamhet
till tillsynsverksamhet och att tiUståndsprövningen av känsliga

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 189

Prop. 1981/82:189 18

register
förblir otillräcklig. Ansökningsförfarandet blir i stort sett oförändrat och
handläggningstiderna kan väntas bli oacceptabelt långa. Alternativ c innebär
dessutom att datalagen skulle behöva belastas med omfattande
undantagsbestämmelser och därmed bli svårare att tolka och överblicka.

Alternativ b kan enligt
DALK i och för sig antas leda till en rimlig awägning mellan tillstånds- och
tillsynsverksamheten men det innebär betydande kostnadsökningar och medför
samtidigt att man behåller en tillståndsverksamhet som är stelbent och
orationell. Dessutom innebär detta alternativ att datalagens ekonomiska och
administrativa konsekvenser inte alls kan begränsas.

Sammanfattningsvis anser
DALK att inget av de tre skisserade uppslagen är godtagbart. I stället förordar
DALK ett fjärde förslag som bygger på att tillståndsplikten begränsas till
särskilt integritetsfarliga register och att det för övriga register skall
räcka med en anmälan från den registeransvarige om att denne för
personregister. Dessutom föreslås vissa allmänna regler om hur personregister
skall föras m.m.

Förslaget
innefattar sammanfattningsvis följande lagstiftningsåtgärder:

1. Ett registrerings- och licensförfarande införs för
alla registeransvariga med undantag för enskilda som inrättar personregister
uteslutande för personUgt bruk.

2. Tillståndskravet behålls för personregister som
innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i enskilds personliga
integritet.

3. De registeransvariga åläggs med det undantag som
anges under 1 dels att i kontakterna med de registrerade visa att man har
licens att föra personregister genom att ange licensnumret, dels att ge in en
förteckning över registren till datainspektionen.

4. De registeransvarigås nuvarande skyldigheter enligt
datalagen kompletteras med vissa allmänna bestämmelser om utformningen av
personregister.

Som
jag förut har nämnt har en minoritet inom DALK reserverat sig mot majoritetens
förslag till åtgärder. Minoriteten erinrar bl. a. om att dalalagen ändrades år 1979
och att den enligt DALK:s dåvarande uppfattning därefter ansågs kunna ge ett
ändamålsenligt integritetsskydd till dess den kunde ersättas med en mer genereU
personregisterlag. Inspektionens förslag om åtgärder på kort sikt bör ses mot
bakgrund av att inspektionen inte har fått gehör för sina framställningar om
resursförstärkningar. Det finns inte skäl att nu vidta några stora och
principiellt viktiga ändringar i datalagen. Det bör räcka att inspektionen
rationaliserar sin verksamhet enligt nollalternativet. Minoriteten föreslår att
datainspektionen ges de resurser som behövs för att inspektionen utan
lagändringar skall kunna fullgöra sina uppgifter i avvaktan på en generell
personregisterlag.

Prop.
1981/82:189 19

Remissutfallet

En stor grupp remissinstanser ansluter sig helt eller i
huvudsak till DALK;s förslag till åtgärder för att rationalisera
datainspektionens verksamhet. Till denna grupp hör bl. a. JK, riksåklagaren,
datainspektionen (styrelsens majoritet), samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem,
riksskatteverket, två länsstyrelser, JO, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
SAF, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas
riksförbund. Dessa remissinstanser betonar behovet av omedelbara åtgärder för att
flytta över datainspektionens resurser till prövning av mer känsliga register
och tiUsynsverksamhet. Från flera håll betonas att förslaget kommer att medföra
en förstärkning av integritetsskyddet utan att betydande resurser behöver
tillföras datainspektionen. Några menar också att förslaget kommer att innebära
värdefulla förenkUngar för de registeransvariga.

Det framhålls också som väsentUgt att datainspektionen
själv anser att de föreslagna åtgärderna är nödvändiga. Vissa remissinstanser
menar att det föreslagna anmälningssystemet endast från formell synpunkt kan
ses som en nyhet, eftersom det s. k. förenklade förfarandet redan i dag snarast
innebär ett anmälningsförfarande.

En något mindre grupp remissinstanser avstyrker eller
ställer sig tveksamma till förslaget. Bland dessa remissinstanser kan nämnas
hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Sundsvall, en minoritet inom
datainspektio-riens styrelse, riksrevisionsverket, LO, TCO och Sveriges
advokatsamfund. Flera av dessa remissinstanser ansluter sig till de skäl mot
DALK:s förslag som reservanterna i kommittén har fört fram, nämligen att man
bör avvakta resultatet av DALK:s arbete på en generell personregisterlag och
att man bör beakta behovet av stabilitet i lagstiftningen. Några ifrågasätter
om DALK:s förslag är ägnat att lösa problemen för datainspektionen och om del
inte kommer att medföra en försämring av integritetsskyddet. Man pekar också på
att genomförandet av det nya regelsystemet kommer att kräva stora resurser och
stäUa stora krav på både datainspektionen och de registeransvariga. Några
remissinstanser anser att datainspektionen i stället bör ges de resurser som
krävs. Man pekar i detta sammanhang på att riksdagen har bemyndigat regeringen
att totalfinansiera verksamheten vid datainspektionen genom avgifter från de
registeransvariga.

Det finns också remissinstanser som förordar något av de
övriga alternativ som DALK har diskuterat eUer kombinationer av dessa.

Överväganden

Som jag förut har sagt har datalagen på det hela taget väl
fyllt sin uppgift att ge skydd mot otillbörligt intrång i den personUga
integriteten i samband med automatisk databehandling av personuppgifter. För
datainspektionen har

Prop.
1981/82:189 20

det emellertid uppkommit kännbara olägenheter genom att
inspektionen har måst satsa huvuddelen av sina resurser på
tillståndsverksamheten och inte har kunnat ägna tillräcklig uppmärksamhet åt
tillsynsfrågorna.

Den främsta orsaken lill denna utveckling är att antalet
tillståndsärenden vida har överstigit det antal som man räknade med vid lagens
tillkomst och som låg till grund för dimensioneringen av datainspektionen.
Detta förhållande har tidigare uppmärksammats av statsmakterna, och åtgärder
har vidtagits för att man skall komma till rätta med problemen. Inspektionen
har under årens lopp tilldelats betydande resurser utöver dem som en gång
beräknades gå åt för att klara ärendemängden. Bl. a. har antalet anställda vid
inspektionen ökat betydligt. Vidare har inspektionen själv vidtagit åtgärder
för att underlätta arbetet. Allt fler ärenden har kommit att handläggas enligt
det s. k. förenklade förfarandet, samtidigt som den formella handläggningen,
beslutsskrivning o. d. har rationaliserats. Därtill kommer att vissa typer av
register genom en lagändring år 1979 helt har undantagits från
tillståndsprövningen.

De åtgärder som har vidtagits har emellertid inte varit
tillräckliga. Datainspektionen har fortfarande otillräckliga möjligheter att
ägna sig åt tillsynsverksamheten. Någon tendens till minskning av antalet
tillståndsärenden har inte kunnat konstateras. Snarare talar vissa
omständigheter för att ärendemängden kommer att fortsätta att öka.

Som jag tidigare har sagt anser jag att det är viktigt att
man så snart som möjligt vidtar åtgärder för att komma till rätta med problemen
hos inspektionen. DALK har diskuterat fyra olika alternativ för att förbättra
situationen. Tre av dem innebär inga eller begränsade ändringar i datalagen,
medan det fjärde går ut på att man ändrar de grundläggande bestämmelserna om
tillståndsförfarandet.

Vad först
gäller det s. k. nollalternativet, ytterligare rationalisering av
tillståndsförfarandet, kan jag ansluta mig till DALK:s uppfattning att detta
endast skulle medföra begränsade förbättringar i fråga om datainspektionens
arbetssituation. Av det material som har presenterats av DALK framgår att
inspektionen redan har rationaliserat verksamheten i betydande grad främst
genom det s. k. förenklade förfarandet men också genom standardiserad
beslutsskrivning, fasta handläggningsrutiner m. m. Förfarandet kan inte
förenklas och schabloniseras mer än till en viss gräns. Datalagen fömtsätter
fortfarande all datainspektionen skall underkasta flertalet personregister en
materiell prövning. Liksom DALK ser jag därför inga möjligheter att nå ett
tillfredsställande resultat med denna metod.

Också när det gäller alternativ c, ytterligare undantag
från tillståndsplikten genom ändringar i datalagen, är jag ense med DALK. Det
är svårt att nå några väsentliga förbättringar med denna metod. Vill man uppnå
en större minskning av antalet tillståndsärenden hos inspektionen, krävs det
omfattande undantag från tillståndsplikten. Som DALK påpekar torde detta
förutsätta en reglering som blir svåröverskådlig och tekniskt komplicerad.

Prop.
1981/82:189 21

I fråga om alternativ b, som innebär att inspektionen
tillförs ökade resurser men att lagstiftningen behålls oförändrad, vill jag
framhålla att det statsfinansiella läget inte medger att inspektionen tillförs
ökade resurser över statsbudgeten. Jag anser det inte heller lämpligt att
ytterligare belasta de registeransvariga med ökade avgifter till bestridande av
kostnaderna för datainspektionens verksamhet. Jag erinrar om att riksdagen
tidigare har bemyndigat regeringen att ta ut avgifter för handläggningen vid
datainspektionen så att full kostnadstäckning nås. Av avgörande betydelse är
emellertid att personalökningar inte undanröjer de grundläggande problemen med
den nuvarande tillståndsprövningen, som av DALK och även av datainspektionen
har bedömts som stelbent och delvis ineffektiv. Liksom DALK anser jag alltså
att inte heller alternativ b är någon framkomlig väg.

Vad jag nu har sagt leder fram till att jag ansluter mig
till DALK:s uppfattning att mer genomgripande förändringar i regelsystemet
måste vidtas, om man vill komma till rätta med problemen.

Jag delar emellertid också uppfattningen att alltför täta
ändringar av regelsystemet bör undvikas. Stabiliteten i rättsreglerna har stor
betydelse såväl för de registeransvariga som för de myndigheter, i detta fall
främst datainspektionen, som skall tillämpa reglerna. Man bör också beakta att
nya bestämmelser kräver nya administrativa rutiner o. d., som till en början
kan medföra olägenheter för dem som är berörda. Det är därför väsentUgt att de
lagändringar som föreslås nu utformas på ett sådant sätt att man kan räkna med
att de passar i det system som man kan skönja i en ev, framtida generell
personregisterlag,

I detta avseende vill jag erinra om vad jag har anfört i
tilläggsdirektiven till DALK i fråga om en generell personregisterlag (1981 års
kommittéberättelse. Del II, s.
16). Jag uttalade där att man kunde tänka sig olika kontrollnivåer för olika
register beroende på vilka risker för integritetsintrång som föreligger. Jag
bedömde det som sannolikt att man finner att det för vissa register fortfarande
bör krävas tillstånd på förhand, dvs. innan registret inrättas. Det bör
troligen gälla t. ex. register som skall innehålla känsliga uppgifter. Det är
möjligt att också det tilltänkta registrets omfattning eller tekniska utförande
kan vara skäl till förhandsgranskning. Kontrollnivån närmast därunder skulle
kunna bestå i skyldighet att anmäla förekomsten av vissa typer av register för
tillsynsmyndigheten. Ytterligare en nivå kan utgöras av register som är
underkastade vissa aUmänna krav i lagstiftningen och som också får bli föremål
för tillsyn och kontroll, även om något krav på förhandsgranskning eller
anmälan inte ställs upp,

I likhet med DALK anser jag att de lagändringar som nu bör
vidtas för att lösa de tidigare nämnda problemen bör ansluta till den modell
för integritetsskyddets utformning i framtiden som skisserats i DALK:s tilläggsdirektiv.
Härigenom bör man kunna räkna med att det finns goda förutsättningar för att
bestämmelserna åtminstone i stora drag blir bestående även inom ramen för en
generell personregisterlag.

Prop. 1981/82:189 22

På grund av det anförda tillstyrker jag att bestämmelserna
om tillståndsförfarandet ändras enligt de riktiinjer som DALK har föreslagit.
Sådana personregister som är särskilt integritetskänsliga bör sålunda
fortfarande falla under tillståndsplikten, men för övriga bör det vara till
fyllest med en anmälningsskyldighet. Med detta system kan datainspektionen
koncentrera tillståndsverksamheten till de särskilt känsliga registren.
Samtidigt bör en väsentiig del av inspektionens resurser kunna frigöras och
föras över på tillsynsverksamheten.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att den lösning som
DALK har valt bör ligga till grund för en reform av datalagen.

2.2.2 Utformningen av licenssystemet m. m. DALK:s förslag

Som jag förut har nämnt föreslår DALK att begränsningen av
tillståndsplikten kombineras med en anmälningsskyldighet för alla som vill
inrätta och föra personregister. Systemet innebär att en registeransvarig skall
vara skyldig alt ansöka om licens hos datainspektionen innan han första gången
inrättar ett personregister. En sådan licens berättigar den registeransvarige
att föra ett eller flera personregister som inte omfattas av tillståndsplikt.
En ansökan om Ucens skall vara av enkel beskaffenhet och skall inte bU föremål
för någon materiell prövning hos inspektionen. Huvudpunkterna i licenssystemet
skall enligt DALK:s förslag tas in i 2 § datalagen, som därmed får ett helt
nytt innehåll.

Inspektionen
skall samtidigt som anmälan registreras tilldela den registeransvarige ett
licensnummer. Detta nummer skall enligt förslaget alltid anges på meddelanden,
registerbesked och andra s. k. utdata som sänds till en registrerad. Därigenom
kommer enligt kommittén kontakterna mellan de registrerade, de
registeransvariga och datainspektionen att underlättas. De registrerade kan på
det sättet kontrollera att avsändaren av sådana handlingar har licens och står
under inspektionens tillsyn.

DALK föreslår vidare att alla registeransvariga skall vara
skyldiga att till datainspektionen ge in en förteckning över de personregister
som de för och som inte kräver särskilt tillstånd. Syftet med en sådan
förteckningsskyldighet är framför aUt att skapa förutsättningar för att man
även i fortsättningen skaU ha överblick över personregistreringens omfattning.
Dessutom gör förteckningsskyldigheten det möjligt att följa utvecklingen inför
överväganden om en generell personregisterlagstiftning. Den underlättar också
planeringen av inspektionens tillsyn och handläggningen av förfrågningar och
klagomål från allmänheten. En sådan förteckning skall enligt förslaget
innehålla uppgift om

a)
benämningen på
förekommande personregister,

b)
ändamålet med
registren.

Prop.
1981/82:189 23

c) bearbetningsställe,

d) datainspektionens licensnummer för den
registeransvarige.

Förteckningen behöver inte innehålla uppgift om sådana
personregister som kräver särskilt tillstånd, eftersom dessa ändå kommer till
datainspektionens kännedom. Inte heller behöver förteckningen omfatta sådana
personregister för vilka tillstånd har meddelats enligt hittills gällande
regler. Enligt förslaget skall de registeransvariga vara skyldiga att en gång
om året ge in en ny förteckning till datainspektionen, om de tidigare
uppgifterna har ändrats.

DALK har
också övervägt i vad mån man bör göra undantag från anmälningsskyldigheten.
DALK erinrar om att vissa register med stöd av 2 § tredje stycket datalagen nu
undantas från tillståndsplikten. Det gäller bl. a. register som används för
privat bruk under vissa närmare angivna förutsättningar. Register som omfattas
av undantagsregeln är inte föremål för någon form av registrering hos
datainspektionen. Enligt DALK behövs ett liknande undantag även med det nya
licenssystemet om inte detta skall medföra en omotiverad skärpning.

Vid sina
överväganden rörande avgränsningen av ett sådant undantag hänvisar DALK till
vissa uttalanden i tilläggsdirektiven för den generella
personregisterlagstiftningen. Där uttalas bl. a. att det inte kan komma i fråga
att reglera alla de former av användning av personuppgifter som normalt
förekommer i det dagliga umgänget mellan människor, t. ex. i privata
anteckningar, adress- eller telefonnummerförteckningar, brev m. m. På detta
område får brottsbalkens allmänna regler om skydd för den personliga
integriteten alltjämt anses vara till fyllest. En lämplig avgränsning av det
område som skall falla under den nya generella personregisterlagstiftningen kan
troligen uppnås, om man skiljer mellan användning av personuppgifter för
personligt bruk'och annan användning. Användningen av personuppgifter för
personligt bruk i en omfattning som får betecknas som normal med hänsyn till
användarens förhållanden bör alltså inte omfattas av en ev. framtida
personregisterlag.

Mot bakgrund bl. a. av dessa uttalanden i direktiven
föreslår DALK att enskilda som för personregister uteslutande för personligt
bruk helt skall undantas från anmälningsskyldigheten liksom från
förteckningsskyldigheten. Även sådana registeransvariga skall dock liksom
hittills vara underkastade datalagens övriga regler om de registeransvarigas
skyldigheter och om datainspektionens tillsyn m. m.

Några undantag föreslås däremot inte för andra register
som nu omfattas av undantagsregeln i 2 § tredje stycket datalagen. DALK
konstaterar att detta innebär en skärpning beträffande vissa kundregister och
patientregister som nu är undantagna från tillståndsplikt med stöd av det
angivna lagrummet. DALK anser emellertid detta motiverat med hänsyn till att
all personregistrering som sker som ett led i yrkesmässig verksamhet bör vara

Prop.
1981/82:189 24

föremål för överblick och offentlighet. Vad gäller de
närmare praktiska konsekvenserna för de registeransvariga erinrar DALK om att
undantagsregeln huvudsakligen är tillämpUg på sådan enklare dataleknisk
utrustning som i första hand används för annat än personregistrering, t. ex.
skrivautomater och kontorsdatorer. I den utsträckning sådan utrustning används
för att föra personregister i datalagens mening torde den registeransvarige
också ha andra register som förutsätter licens. De praktiska konsekvenserna av
en licensplikt i de angivna fallen kan därför antas bli förhållandevis begränsade.

Remissutfallet

Som jag förut har nämnt tillstyrker en stor grupp
remissinstanser D ALK:s förslag till åtgärder på kort sikt. Ett mindre antal
remissinstanser uttalar särskilt sitt stöd för det föreslagna licenssystemet.
Dessa instanser ansluter sig också till DALK:s uppfattning att ett sådant
system utgör en förutsättning för att man skall kunna behålla överblick och kontroll
över personregistreringen. Flera remissinstanser ställer sig dock tveksamma
lill den föreslagna ordningen eller avstyrker att ett licenssystem införs
enligt DALK:s förslag. De framhåller att systemet är resurskrävande både för
datainspektionen och för de registeransvariga utan att detta motsvaras av några
egentliga vinster ur integritetsskyddssynpunkt.

Remissopinionen är i huvudsak negativ beträffande
förslaget om skyldighet att ge in förteckningar över register till
datainspektionen. Denna skyldighet bedöms av de flesta remissinstanserna
medföra kostnader som inte motsvaras av några vinster från
integritetsskyddssynpunkt. Man menar också att den rationalisering av
datainspektionens verksamhet som åsyftas med reformen i viss mån går förlorad,
om den delen av förslaget genomförs. TUI de kritiska remissinstanserna hör
datainspektionen som menar att ingivandet av förteckningar inte fyller någon
uppgift som utgångspunkt för inspektionens tiUsynsverksamhet. Hanteringen av
förteckningarna skulle belasta inspektionens resurser och ge upphov till
onödiga kostnader. Inspektionen föreslår att förteckningsskyldigheten begränsas
till en skyldighet för de registeransvariga att upprätta förteckningar och att
hålla dem tillgängliga på inspektionens begäran. På det sättet kan enligt
inspektionens mening den erforderliga överblicken över personregistreringen
bibehållas utan resurskrävande administrativa åtgärder.

Även när det gäller skyldigheten att ange licensnummer på
utdata-produkter är de flesta remissinstanserna negativa lill kommitténs
förslag. Flera remissinstanser hävdar att förslaget kräver omfattande system-
och programändringar utan att åtgärderna egentligen är motiverade från
integritetsskyddssynpunkt. Några anser att DALK närmare borde ha undersökt de ekonomiska
konsekvenserna för de registeransvariga. Ett flertal remissinstanser påpekar
att förslaget medför negativa konsekvenser

Prop.
1981/82:189 25

när det gäller utdataprodukter som framställs i stor
omfattning ur register som är relativt ofarliga från integritetsskyddssynpunkt,
t. ex. folkbokföringsuppgifter, röstkort, fakturor och räkningar. Flera
myndigheter anser att det i varje fall bör föreskrivas undantag för vissa typer
av handlingar eller att regeln bör modifieras på något annat sätt. SCB menar t.
ex. att det bör vara tillräckligt att licensnumret framgår av varje försändelse
till den registrerade och inte, som förslaget är utformat, på varje handling.
RSV anser att det är mer ändamålsenligt att föreskriva att det i klartext skall
framgå från vem en utdataprodukt kommer.

Överväganden

I likhet med kommittén och ett flertal remissinstanser
anser jag att det föreslagna tillståndssystemet bör kombineras med ett
anmälningssystem som i första hand tar sikte på de register som faller utanför
tillståndsplikten. Från allmän synpunkt är det angeläget att datainspektionen
även i fortsättningen kan få den överblick över användningen av personregister
som en anmälningsskyldighet för de registeransvariga ger. En sådan ordning
utgör också en viktig grund för datainspektionens tillsynsverksamhet.

Man kan
överväga olika metoder när det gäller den närmare utformningen av ett
licenssystem. En metod som DALK inte närmare har diskuterat är en
anmälningsplikt som är kopplad till resp. register. En sådan ordning har ocksä
skisserats i direktiven för en generell personregisterlagstiftning. Det är
emellertid tydligt att ett sådant förfarande medför en relativt omfattande
administration hos datainspektionen som motverkar de rationaliseringsvinster
som är ett av syftena med den föreslagna reformen. Jag anser därför att det
alternativet inte bör väljas.

EnHgt min
mening utgör den ordning som DALK har föreslagit en lämpligare lösning. Jag
förordar följaktligen att det i datalagen föreskrivs att en förutsättning för
att någon över huvud taget skall få föra personregister skall vara att den som
enligt lagen blir registeransvarig har anmält sig hos datainspektionen och att
denna har utfärdat en licens. Licensen berättigar därefter den
registeransvarige att föra ett eller flera icke tillståndspliktiga register.
Inspektionen bör inte göra någon materiell prövning av anmälningen utan endast
registrera de uppgifter som lämnas av den registeransvarige.

Som jag
nyss har nämnt är det viktigt att man har kvar en möjlighet att skaffa sig
överblick över användningen av personregister i landet. Ett medel att
underlätta detta är att införa en förteckningsskyldighet av det slag som
kommittén har föreslagit. Jag tillstyrker för min del förslaget att de
registeransvariga skall vara skyldiga att föra en förteckning över sina
register och hälla förteckningen aktuell.

Däremot kan jag inte ansluta mig till förslaget att det
skall införas en skyldighet att ge in förteckningarna till datainspektionen. En
bestämmelse

Prop.
1981/82:189 26

med detta innehåll skulle - enligt vad inspektionen själv
har framhållit -medföra en omfattande administration hos denna för att hantera
den ingivna dokumentationen utan att detta skulle vara till någon nämnvärd
nytta för inspektionens omedelbara verksamhet eller för att tillgodose
integritetsintressena i övrigt.

Jag föreslår sålunda att det införs bestämmelser om att
det hos den registeransvarige skall finnas en aktuell förteckning över de
personregister som han är ansvarig för och att förteckningen skall hållas tillgänglig
för datainspektionen och på begäran ges in till denna. På detta sätt
tillgodoses kraven på överblickbarhet och kontroll utan att inspektionen och de
registeransvariga belastas i onödan.

Jag vill emellertid betona att detta ståndpunktstagande
inte innebär att jag helt avvisar tanken på att föreskriva en skyldighet för de
registeransvariga att rutinmässigt sända in förteckningar till
datainspektionen. Skulle det visa sig att den av mig förordade lösningen leder
till olägenheter, är jag självfallet beredd att ompröva min ståndpunkt.

Förteckningen bör enligt vad DALK föreslagit endast uppta
vissa basfakta om registren såsom uppgift om registrets benämning och ändamål,
uppgift om lokalen där den automatiska databehandlingen huvudsakligen utförs
samt uppgift om numret på den registeransvariges licens hos datainspektionen.
Jag återkommer längre fram med ett förslag som innebär att det inte längre
skall fordras datainspektionens medgivande för att lämna ut uppgifter till ett
land som har bundit sig vid den Europeiska dataskyddskonventionen. Enligt min
mening är det emellertid viktigt att man fortsättningsvis behåller kunskapen om
i vad mån personuppgifter lämnas ut för automatisk databehandling i utlandet.
Med hänsyn härtill förordar jag att också uppgift i detta hänseende skall tas
upp i förteckningen. Det ankommer på regeringen att meddela närmare
föreskrifter om hur förteckningsskyldigheten skall fullgöras.

Till
skillnad från DALK anser jag att dokumentationsskyldigheten bör omfatta såväl
register som är underkastade tillståndsplikt som övriga register. Enligt min
mening är det önskvärt att förteckningarna innehåller uppgifter om samtiiga de
register som den registeransvarige för. Detta är särskilt motiverat om
förteckningarna inte skall ges in till inspektionen, och det torde inte
innebära något större besvär för de registeransvariga.

När det gäller förslaget om skyldighet att ange
licensnummer på utdataprodukter har jag förståelse för den kritik som har
framförts under remissbehandlingen av ett flertal remissinstanser. En sådan
skyldighet skulle i många fall inte fylla någon meningsfull uppgift utan
snarast te sig som en onödig byråkratisk belastning. Dessutom skulle den i
varje fall på kort sikt medföra kostnader för många registeransvariga. Jag vill
också peka på att någon motsvarande bestämmelse inte har funnits tidigare och
att detta såvitt känt inte har inneburit några olägenheter.

Prop.
1981/82:189 27

En skyldighet att ange licensnummer förefaller onödig
också av den anledningen att den registeransvariges namn och adress i de flesta
fall framgår av de handlingar som sänds till den registrerade. Därigenom uppnås
i stor utsträckning det syfte som ligger bakom DALK:s förslag om licensnummer.
Enligt min mening måste det från den registrerades synpunkt vara bättre att
avsändarens namn anges i klartext på handlingarna än att de innehåller uppgift
om ett licensnummer hos datainspektionen. Jag föreslår därför att en
bestämmelse om skyldighet för den registeransvarige att lämna upplysning om
avsändare till den registrerade tas in i datalagen i stället för den regel som
DALK har föreslagit. Man kan räkna med att flertalet registeransvariga redan nu
uppfyller detta krav, varför endast mycket begränsade kostnader torde åsamkas
de registeransvariga med anledning av bestämmelsen.

Man kan emellertid inte utesluta att det i vissa fall kan
vara lämpligare att den registeransvarige på sina utdataproduker anger
licensnumret hos datainspektionen i stället för namn och adress. Jag anser
därför att den registeransvarige bör ha möjlighet att i stället för uppgift om
vem som är avsändare ange sitt licensnummer.

I detta sammanhang vill jag ta upp en annan fråga som jag
anser mera angelägen än den huruvida licensnummer skall anges på
utdataprodukter. Enligt min erfarenhet är det ett ständigt återkommande
klagomål från enskilda som anser sig ha blivit utsatta för "fel i
datorn" att de har svårt att komma i kontakt med rätt person hos den
myndighet eller det företag som för ADB-registret. Det borde därför vara av
stort värde, om det på utdataprodukter av olika slag anges telefonnumret till
den enhet eller den tjänsteman som handlägger frågan eller som annars kan lämna
upplysningar i saken. Jag är inte främmande för att man på sikt bör införa en
skyldighet för de registeransvariga att på detta sätt lämna uppgift om
telefonnummer till den berörda handläggaren. I avsaknad av uppgifter om
konsekvenserna för de registeransvariga av ett sådant förslag -
remissbehandling torde vara erforderlig - anser jag mig emellertid inte ha
tillräcklig grund för att nu föreslå regler om en sådan skyldighet. Man kan
emellertid utgå ifrån att DALK uppmärksammar denna fråga inom ramen för sina
direktiv.

Jag ansluter mig till DALK:s förslag att register som förs
uteslutande av enskilda för personligt bruk bör undantas från
anmälningsskyldigheten liksom från tillståndsplikten, i enlighet med de
överväganden som har redovisats i direktiven om den generella
personregisterlagstiftningen. Inte minst av praktiska skäl är det olämpligt att
föreskriva licensskyldighet för sådana register. De torde knappast medföra
några större integritetsrisker. Om integritetskränkningar i något fall skulle
uppkomma, bör man kunna komma till rätta med dem med stöd av datalagens regler
i övrigt. Jag tillstyrker alltså förslaget att datainspektionen också
fortsättningsvis skall ha tillsyn även över dessa register och vid behov kunna
ingripa med föreskrifter o.d.

Prop.
1981/82:189 28

2.2.3 Det nya tiUståndskravet DALK:s förslag

Jag har tidigare redovisat de allmänna principerna för en
reform av datalagen. En väsentlig beståndsdel i det nya system som DALK har
förordat är att endast de register som på oUka grunder kan anses som särskilt
känsliga ur integritetsskyddssynpunkt bör bli föremål för tillståndsprövning av
datainspektionen. Jag har förklarat att jag i princip ansluter mig till denna
lösning. Detta förutsätter emellertid att man i datalagen på ett ändamålsenligt
sätt kan avgränsa de register som fortfarande bör prövas. Om denna gräns dras
för snävt, uppkommer otvivelaktigt risker för intrång i den personliga
integriteten. Om å andra sidan området för tillståndsprövning blir för
omfattande, kommer de effektivitetsvinster som är ett viktigt syfte med
reformen att gå förlorade. Detta kan också medföra alt integritetsskyddet i
praktiken försvagas.

Vid sin bedömning av vilka personregister som i
fortsättningen bör vara underkastade krav på tillstånd har DALK utgått från de
nuvarande tillståndsbestämmelserna i datalagen, framför allt bestämmelserna i
3, 3 a, 4 och 6§§, där det anges vilka faktorer som är av särskild betydelse
vid prövningen av om det föreligger risk för integritetsintrång. Enligt DALK är
följande faktorer av särskild betydelse.

En viktig
faktor är arten av information. Det kan av den enskilde uppfattas som ett
påtagligt intrång att uppgifter registreras om sådant som begångna brott eller
misstankar om brott, ådömda påföljder eller tvångsåtgärder inom
nykterhetsvårdens, barnavårdens eller den psykiatriska vårdens ram. Detsamma
gäller ofta uppgifter om genomgångna sjukdomar, mottagen socialhjälp och
liknande. Det är här fråga om fakta eller misstankar som det är ofrånkomligt
att framför allt vissa myndigheter måste registrera för att kunna fylla sina
uppgifter men som från den enskildes synpunkt uppfattas som så ömtåliga att
särskilda åtgärder är påkallade för att informationen inte skall spridas i
vidare kretsar. Andra exempel på ömtåliga uppgifter är uppgifter om åsikter i
politiska och religiösa frågor samt värderingar i form av betyg o. d. Det är
här, enligt DALK:s mening, fråga om uppgifter som nu omfattas av bestämmelserna
i 4 § och 6 § andra stycket datalagen.

DALK framhåller att också andra uppgifter än de nu nämnda
kan vara ömtåliga, t. ex. uppgifter om medlemskap i en viss grupp eller om en
persons ekonomiska ställning. Registrering av sådana uppgifter kan dock, anser
kommittén, vara godtagbar, om den utgör ett naturligt led inom ramen för en
normal kontakt mellan den registeransvarige och den registrerade, t, ex. i ett
kundförhållande.

DALK påpekar vidare att det ofta kan uppfattas som
otillbörligt att uppgifter används i ett helt annat sammanhang än som varit
avsikten från början. Uppgifter som har samlats in för ett visst bestämt
ändamål bör enligt DALK i princip inte få utnyttjas för andra syften.

Prop. 1981/82:189 29

Enligt kommittén är det också av särskild betydelse hur
stor mängd information som samlas på ett ställe. Varje enskild person bör med
fog kunna kräva att ingen myndighet eller annan har en fullständig kunskap om
honom. Detta kan också uttryckas på det sättet att personregister inte bör
innehålla uppgifter om andra personer än sådana som har en naturlig anknytning
till den registeransvarige i egenskap av medlemmar, anställda, kunder e. d.
Avgörande för graden av känslighet är alltså även här huruvida uppgifterna
registreras som ett led i ett naturligt förhållande mellan den
registeransvarige och den registrerade eller inte, dvs. i vad mån den
registrerade har rimliga möjligheter att förutse registreringen. Om den
registeransvarige avser att registrera fler personer eller fler uppgifter om
varje person än som behövs för registerändamålet, måste det enligt DALK anses
innebära risk för otillbörligt intrång i personlig integritet.

En annan faktor som bör beaktas är den enskildes uttalade
eller förmodade inställning till en registrering. Man kan av olika skäl inte
ställa upp krav på medgivande från den enskildes sida i varje särskilt fall.
Man får utgå från att den enskilde är beredd att godta t. ex. sådan
registrering som sker i enlighet med beslut av regeringen eller riksdagen.
Detsamma gäller annan registrering som sker med stöd av lag eller annan
författning eller som utgör en naturlig del av den enskildes mellanhavanden med
den registeransvarige, t. ex. i ett kundförhållande, ett hyresförhållande
eller ett medlemsförhållande, dvs. i sådana fall där registreringen är
förutsebar och överbUckbar för den enskilde.

Med utgångspunkt från de angivna faktorerna föreslår DALK
att tillståndsplikten skall omfatta register som innehåller uppgifter av
följande slag:

1. uppgifter som anges i 4 § datalagen, dvs. uppgifter om
brott,

sjukdomar, politisk eller religiös uppfattning m. m.,

2.
uppgifter som
anges i 6 § andra stycket datalagen, dvs. uppgifter som innefattar värdeomdömen
e. d. (s. k. mjukdata),

3.
uppgifter om
någon som saknar sådan naturlig anknytning till den registeransvarige som
utmärks av medlemskap, anställning, kundförhållande eller något därmed
jämförligt förhåjlande,

4.
uppgifter som
utan stöd i lag, förordning, myndighets beslut som meddelats med stöd av författning
eller den registrerades medgivande inhämtas från annan än denne eller som har
samlats in för annat än registrets ändamål.

Från det föreslagna tillståndskravet måste enligt DALK
göras vissa undantag. För det första behövs undantag för de register som redan
nu är befriade från tillståndsplikt enligt 2 § datalagen. I annat fall skulle
den nya regleringen kunna leda till en omotiverad skärpning. DALK syftar här på
register som inrättas genom beslut av regeringen eller riksdagen. Det gäller
också register som förs av enskilda uteslutande för personligt bruk.

Prop.
1981/82:189 .30

Härutöver behövs enligt kommittén undantag för register
som innehåller uppgifter om någons politiska eller religiösa uppfattning och
som en sammanslutning avser att föra beträffande sina egna medlemmar.

DALK
föreslår vidare att undantag från tUlståndskravet skall göras beträffande
sådana statliga och kommunala register, vilka som ett led i en myndighets
normala verksamhet innehåller sjukvårds- och hälsouppgifier och uppgifter om
social omsorg enligt 4 §. Detsamma gäller patientregister som förs av läkare
och tandläkare och som redan nu i viss mån är undantagna från tillståndsplikt
med stöd av 2 § tredje stycket datalagen och föreskrifter av datainspektionen
(DIFS 1980:4).

DALK föreslår dessutom att register som har överlämnats
till arkivmyndigheter skall falla utanför tillståndsplikten. Jag återkommer
till den frågan i ett senare avsnitt.

DALK
konstaterar att vetenskapliga register och direktreklamregister med de föreslagna
undantagen kommer att falla under tillståndskravet. Enligt DALK är det främst
av lagiekniska skäl inte lämpligt att i datalagen föreskriva undantag för dessa
register. DALK förutsätter emellertid att datainspektionen kommer att tillämpa
ett förenklat tillståndsförfarande för vissa sådana register.

Remissutfallet

Under remissbehandlingen har endast ett mindre antal
remissinstanser framfört synpunkter på frågan om avgränsningen av
tillståndsplikten. Dessa remissinstanser är i huvudsak positiva till DALK:s överväganden
och förslag i detta avseende. Det förekommer emellertid en del kritik mot den
redaktionella utformningen av bestämmelserna.

Även när
det gäller de föreslagna undantagen från tillståndsplikten har en del
remissinstanser framfört synpunkter på bestämmelsernas närmare utformning. Bl.
a. förordar några remissinstanser ett enklare förfarande beträffande register
som inrättas genom beslut av regeringen eller riksdagen. Vidare anser ett par
remissinstanser, bl. a. JK, att det föreslagna undantaget för registrering av
uppgifter om åsikter hos sammanslutningar är alltför vidsträckt.

Mer omfattande kritik förekommer i detta sammanhang främst
från de remissinstanser som företräder forsknings- och statistikintressen. De
upprepar i stor utsträckning den kritik som tidigare har riktats mol att
datalagen inte undantar register inom dessa verksamhetsgrenar från
tillståndsplikt. De hävdar att lagen utgör ett hinder för den fria forskningen
och att något lagfäst skydd för den personliga integriteten inte behövs på
detta område eller att det kan utformas på ett annat sätt. Dessa
remissinstanser anser att forsknings- och statistikregister bör undantas från
kravet på tillstånd.

Prop.
1981/82:189 31

Överväganden

Den avgränsning av kravet på tillstånd som DALK har föreslagit
har alltså överlag tillstyrkts eller lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Även jag kan i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs
överväganden i denna del. De föreslagna bestämmelserna anknyter till gällande
rätt. Såvitt man kan bedöma är bestämmelserna praktiskt tillämpbara och
uppfyller de krav man kan ställa från integritetsskyddssynpunkt. Jag
tillstyrker alltså i huvudsak den avgränsning av tillståndsplikten som DALK har
föreslagit. Jag återkommer i specialmotiveringen till den närmare utformningen
av bestämmelserna.

Som jag
tidigare har förordat bör ett generellt undantag från tillståndsplikten och
licenssystemet göras för register som förs av enskilda uteslutande för
personligt bruk. Också när det gäller de undantag från tillståndsplikten som
DALK därutöver har föreslagit kan jag i huvudsak ansluta mig till förslagen. På
några punkter finner jag dock skäl att gå ifrån förslagen i promemorian.

I likhet
med kommittén anser jag att register som inrättas genom beslut av riksdag och regering
liksom hittills inte skall behöva något tillstånd av datainspektionen. DALK:s
förslag innebär emellertid att yttrande från inspektionen alltid skall inhämtas
innan beslut fattas om att inrätta ett sådant register. Som några
remissinstanser har påpekat kan detta inte vara motiverat för sådana typer av
register som i och för sig inte faller under tUlståndsplikten. Skyldigheten att
inhämta datainspektionens yttrande bör därför enligt min mening begränsas till
de register som innehåller så känsliga personuppgifter att de skulle ha varit
tiUståndspliktiga om de hade inrättats av en myndighet eller en enskild person.
I enlighet härmed bör inspektionens kompetens att med stöd av 7 § datalagen
meddela föreskrifter inskränkas på motsvarande sätt. Detta kan föranleda vissa
ändringar i datakungörelsen. Beträffande den frågan avser jag att återkomma
till regeringen i ett annat sammanhang.

När det gäller rätten för sammanslutningar att föra
register över sina medlemmar med uppgift om deras politiska uppfattning, religiösa
tro eller övertygelse i övrigt delar jag åsikten att förslaget i promemorian
såsom det kommit till uttryck i lagtexten går alltför långt och kan medföra
oönskade konsekvenser. Rätten att föra sådana register utan tillstånd bör
naturligen begränsas till att avse uppgifter som utgör grunden för medlemskapet
i sammanslutningen. Om undantagsbestämmelsen begränsas på det sättet, finns det
inte anledning att befara integritetsintrång.

Med
anledning av vad som under remissbehandlingen har anförts om register som
används i forskning och statistikverksamhet vill jag erinra om att hithörande
frågor har samband med de frågor som DALK kommer att behandla i sitt arbete på
en generell personregisterlagstiftning. DALK:s förslag i den delen bör därför
avvaktas innan man tar ställning till hur sådana

Prop.
1981/82:189 32

register skall behandlas. Som DALK har påpekat bör det
emellertid redan nu finnas utrymme för att pröva frågor om tillstånd till
sådana register genom ett förenklat förfarande. Jag kan dessutom upplysa att
det inom bl. a. Europarådet pågår ett internationellt samarbete med sikte på
att utarbeta en rekommendation om integritetsskyddet vid forskning och
statistikverksamhet. Detta arbete kan väntas leda till resultat inom en
relativt snar framtid. Också detta talar för att man inte nu bör göra några
ändringar i fråga om behandlingen av dessa register.

2.2.4 De registeransvarigas skyldigheter DALK:s förslag

Enligt 5 § datalagen skall datainspektionen i samband med
att den lämnar tiUstånd att inrätta och föra ett personregister också meddela
föreskrifter om ändamålet med registret och om vilka personuppgifter som får
ingå i detta. Dessutom kan inspektionen med stöd av 6 § meddela ytterligare
föreskrifter om hur registret skall föras. När det gäller register som prövas
genom s. k. förenklat förfarande blir datainspektionens föreskrifter i DIFS
normgivande för registret.

DALK påpekar att en begränsning av tillståndspUkten till
vissa särskilt känsliga register i viss mån medför att den styrning av
registrens utformning som nu sker genom tillståndsbesluten kommer att upphöra.
Enligt DALK behövs sannolikt en liknande styrning även i fortsättningen. DALK
anser därför att man i lagen bör ta in nya generella regler som riktas till de
registeransvariga.

Av sådana nya handlingsregler för de registeransvariga bör
enligt DALK först och främst framgå att alla registeransvariga är skyldiga att
beakta att inrättande och förande av personregister alltid skall ske för ett
visst bestämt ändamål under tillbörligt hänsynstagande till de registrerades
personliga integritet.

DALK anser att ytterligare generella normer, riktade till
de registeransvariga behövs, dels för att ge den registeransvarige närmare
ledning för bedömningen av vad som skall anses vara tillbörligt hänsynstagande
till registrerads personliga integritet, dels för att ytterligare styra den
närmare utformningen av personregistren. Sådana kompletterande normer bör
innebära att endast sådana personuppgifter får registreras som står i
överensstämmelse med ett personregisters ändamål. Dessutom bör anges att
personuppgifter får inhämtas, utlämnas eller användas på annat sätt endast om
det sker i överensstämmelse med registerändamålet eller i enlighet med lag
eller annan författning, myndighets beslut som meddelats med stöd av
författning eller efter den registrerades medgivande.

DALK föreslår att en ny bestämmelse med det angivna
innehållet införs i 7 a § datalagen. Bestämmelsen föreslås gälla för alla
personregister oavsett

Prop.
1981/82:189 33

om de omfattas av krav på licens resp. tillstånd eller ej.

DALK anser vidare att datainspektionen bör utöva tillsyn
över att den nya bestämmelsen efterlevs. Det bör alltså vara inspektionen som i
det enskilda fallet får avgöra om den registeransvarige har brutit mot
bestämmelsen. Enligt DALK blir det i princip fråga om samma bedömning som
inspektionen redan nu måste göra vid prövningen av tillståndsärenden eller i
samband med tillsyn av att den registeransvarige följer ett meddelat
tillståndsbeslut. Kommittén föreslår att inspektionen liksom nu med stöd av 18
§ datalagen vid behov skall kunna ingripa med särskilda föreskrifter enligt 6 §
datalagen eller, i sista hand, förbjuda fortsatt förande av ett register.

Remissutfallet

Remissinstanserna har överlag godtagit den föreslagna bestämmelsen
eller lämnat den utan erinran.

Överväganden

För min del anser jag att en bestämmelse av det angivna
slaget utgör ett värdefullt komplement till de bestämmelser som kommittén
föreslår i övrigt. Särskilt när det gäller register som undantas från
tillståndsplikten är det önskvärt att det i datalagen finns en särskild
bestämmelse som direkt ålägger de registeransvariga att föra registren på ett
sätt som är godtagbart från integritetsskyddssynpunkt. En bestämmelse med den
innebörden behövs som ersättning för de föreskrifter som med den nuvarande
ordningen meddelas för varje särskilt register. En sådan bestämmelse får
dessutom den väsentliga funktionen att den ger datainspektionen ett underlag
för att vid behov ingripa enligt tillsynsreglerna även mot register som inte
omfattas av tillståndsplikten. Jag delar alltså kommitténs uppfattning att en
bestämmelse av det angivna slaget bör införas i datalagen.

När det gäller utformningen av bestämmelsen anser jag att
DALK:s förslag utgör en lämplig utgångspunkt men att vissa justeringar bör
göras i detta. I bestämmelsen bör enligt min mening först slås fast att
personregister skall inrättas och föras så att inte otillbörligt intrång i
registrerads personUga integritet uppkommer. En sådan bestämmelse får ett mera
konkret innehåll i första hand genom datalagens övriga bestämmelser om de
registeransvarigas skyldigheter, t. ex. bestämmelserna om rättelse av felaktiga
uppgifter i 8 § och om skyldighet att lämna registerutdrag i 10 §.

Liksom kommittén anser jag emellertid att det är
värdefullt om man i den allmänna bestämmelsen anger några faktorer som har
särskild betydelse för integritetsskyddet. En sådan precisering är av betydelse
inte bara från de registrerades synpunkt utan också för de registeransvariga,
som därigenom får vissa grundläggande riktlinjer för hur personregister bör
inrättas och föras. Genom en så utformad bestämmelse uppnår man också den
fördelen

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 189

Prop.
1981/82:189 34

att vissa av de särskilda krav som till följd av våra
internationeUa åtaganden skall ställas på persondataskyddet kommer till klarare
uttryck i lagtexten (se avsnitt 2.4).

I anslutning till DALK:s förslag förordar jag därför alt
det i den allmänna bestämmelsen anges att personregister skall föras för ett
bestämt ändamål och att inte andra uppgifter får registreras än som står i
överensstämmelse med registrets ändamål. Insamling, användning och utlämnande
av personuppgifter bör i princip endast ske i överensstämmelse med registrets
ändamål. Det kan emellertid förekomma fall där avsteg från denna princip är
motiverat, såsom när den registrerade själv samtyckt tiU detta. Om det i lag
eller förordning förekommer föreskrifter som i något avseende reglerar
användningen etc av uppgifterna i registret bör sådana bestämmelser vidare ta
över det ändamål som gäller för registret. Det bör i bestämmelsen därför också
anges att uppgifter inte får samlas in, lämnas ut eller användas annat än i
överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller
annan författning eller i enlighet med den registrerades medgivande. Som en
ytterligare punkt bör tas upp att uppgifterna i registret skall skyddas mot
oavsiktlig eUer otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller
spridning.

I praktiken får det i första hand ankomma på de
registeransvariga själva att bedöma vilka konsekvenser den föreslagna
bestämmelsen får i det särskilda fallet. Man kan dock förutsätta att
datainspektionen även i fortsättningen på olika sätt och i skilda sammanhang
kommer att lämna råd om tillämpningen av lagens bestämmelser. När det gäller
tillståndspliktiga register bör inspektionen även i framtiden ha möjlighet att
meddela föreskrifter i samband med att tillstånd meddelas. Som jag förut har
nämnt bör inspektionen vidare kunna ingripa med föreskrifter enligt 18 § både
mot tillståndspliktiga och andra register, om det visar sig nödvändigt.

2.2.5 Upphörande av personregister

Enligt 12 § datalagen skall en registeransvarig som upphör
att föra personregister anmäla detta till datainspektionen. Inspektionen
föreskriver i sådant fall hur den registeransvarige skall förfara med
registret. Bestämmelsen gäller inte register som faller utanför
tillståndsplikten enligt 2 § tredje stycket. Datainspektionen har hittills
prövat ca 2 000 anmälningar enligt denna bestämmelse.

DALK föreslår att en registeransvarig som upphör att föra
ett register för vUket tUlstånd har meddelats även i fortsättningen skall vara
skyldig att anmäla detta tUl datainspektionen. Däremot anser kommittén inte att
det är motiverat att behålla en sådan skyldighet beträffande andra register.

DALK anser vidare att de föreskrifter som datainspektionen
meddelar när ett register enligt den nuvarande ordningen avanmäls kan ges
genereU form och tas in i datalagen. Några särskilda beslut blir med denna
ordning inte

Prop.
1981/82:189 35

längre nödvändiga. Innehållet i dessa generella regler bör
innebära dels att uppgifter som inte längre behövs skall förstöras, om inte
särskilda omständigheter föranleder annat, dels - med samma förbehåll - att
personregistret som sådant skall förstöras när den registeransvarige upphör att
föra registret. Som särskilda omständigheter pekar kommittén bl. a. på att det
kan följa av en författningsföreskrift att ett register skall bevaras. Sådana
bestämelser finns t. ex. i arkivförfattningarna för den offentliga
förvaltningen.

DALK:s
förslag har i allt väsentligt godtagits av de få remissinstanser som har
kommenterat det. Även jag tillstyrker kommittéförslaget på denna punkt. Jag
anser emellertid att också de register som har inrättats genom beslut av
regeringen eller riksdagen skall anmälas till inspektionen när de upphör att
föras i den mån de innehåller sådana uppgifter som i och för sig skulle ha
medfört tillståndsplikt. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.

2.3 Åtgärder med anledning av datainspektionens skrivelse
den 20 november 1980

2.3.1 Register hos arkivmyndigheter

I en skrivelse den 20 november 1980 till regeringen har
datainspektionen anmält behov av ändringar i datalagen bl. a. såvitt gäller
förvaring av personregister eller del därav hos arkivmyndigheter. Inspektionen
har i skrivelsen åberopat en promemoria som har upprättats av en arbetsgrupp
med företrädare för inspektionen och riksarkivet.

Enligt
allmänna arkivstadgan (1961:590) är riksarkivet, krigsarkivet, landsarkiven
samt Stockholms stadsarkiv och stadsarkivet i Malmö arkivmyndigheter. Till
dessa myndigheter överlämnas arkivhandUngar från andra myndigheter enligt
föreskrifter i arkivstadgan. Arkivmyndigheterna kan ta emot arkiv också frän
kommuner och enskilda företag, organisationer och personer. Bestämmelser om
arkiv hos de statliga myndigheterna finns vidare i 13 § aUmänna verksstadgan
(1965:600). För kommunerna finns föreskrifter om arkiv i 2 kap. 27 §
kommunallagen (1977:179).

I den av
datainspektionen åberopade promemorian nämns att riksarkivet f. n. förvarar
cirka 800 magnetband, som har överlämnats från andra myndigheter. Under de
närmaste åren väntas ytterligare flera tusen magnetband bli överlämnade till
riksarkivet. Om ett personregister överlämnas till en arkivmyndighet, innebär
det enligt promemorian att den registeransvarige inte längre för registret och
att meddelade tillstånd och föreskrifter för registret upphör att gälla. I
promemorian ställs frågan om de bestämmelser som enligt datalagen gäller för en
registeransvarig gäller för arkivmyndigheten. Varken datalagen eller dess
förarbeten sägs ge någon ledning i denna fråga. Enligt promemorian kan
problemet med arkivmyn-

Prop. 1981/82:189 36

digheternas befattning med avlämnade personregister lösas
genom ett tillägg till 1 § datalagen. Tillägget skulle innebära att
personregister som har mottagits för förvaring av en arkivmyndighet som anges i
allmänna arkivstadgan inte skulle omfattas av bestämmelserna i datalagen.

DALK erinrar om att enligt kommitténs tilläggsdirektiv
rörande en generell personregisterlag hör gallring och bevarande av uppgifter
med tanke på integritetsskyddet till de frågor som kan komma att regleras i en
sådan lag. DALK säger sig alltså få anledning att under det fortsatta arbetet
närmare pröva denna fråga i hela dess vidd, dvs. inte bara när det gäller
personregister som har överlämnats till en arkivmyndighet för förvaring utan
även när det gäller personregister som den registeransvarige förvarar hos sig,
säkerhetskopior av personregister m. m. Åtgärder som inte är oundgängligen nödvändiga
redan på kort sikt bör därför anstå tills en mer fullständig prövning av sådana
frågor har gjorts.

DALK har emellertid uppfattningen att personregister som
har överlämnats till en arkivmyndighet för förvaring knappast, så länge de
förvaras hos arkivmyndigheten enbart för arkivändamål, kan antas innebära risk
för otillbörligt intrång i personlig integritet. Sådana personregister behöver
därför enligt kommittén, oavsett registerinnehållet, inte vara underkastade det
nya tillståndskrav eller den förteckningsskyldighet som DALK föreslår. Det
räcker med den nya registrerings- och licensplikten. DALK anser att man då
löser flera praktiska problem utan att integritetsskyddet försämras, samtidigt
som datalagen på den nu angivna punkten blir klarare än hittUls.

För tydlighetens skull tillägger DALK att ett utlämnande
pä maskinellt läsbart medium av uppgifter från personregister, som har
överlämnats till arkivmyndighet för förvaring, givetvis förutsätter att
mottagaren har licens och därutöver tillstånd, om något av de nya villkor som
skall gälla för tillståndsplikt föreligger. Även datalagens bestämmelser om den
registeransvariges skyldigheter och om datainspektionens tillsyn m. m, blir
tills vidare även i fortsättningen tillämpliga på personregister som
överlämnats till en arkivmyndighet för förvaring. De särskilda
tillämpningsfrågor som detta eventuellt föranleder kan enligt DALK lösas inom
ramen för gällande bestämmelser.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat DALK:s
överväganden i denna del utan erinran. Statistiska centralbyrån förklarar dock
att det i praktiken skulle vara orealistiskt att låta skyldigheten enligt 10 §
datalagen att lämna registemtdrag omfatta också långtidsarkiverade register hos
SCB. Riksarkivet förutsätter av Uknande skäl att undantagsmöjligheten enligt
10 § fjärde stycket datalagen utnyttjas för att befria riksarkivet från
underrättelseskyldigheten. Dessutom ifrågasätter riksarkivet om 8, 9 och 23 §§
datalagen bör vara tillämpliga på personregister som har överlämnats till
arkivmyndigheterna. Både statistiska centralbyrån och riksarkivet erinrar i
sina remissyttranden om möjligheten att göra ett tillägg till 1 § datalagen i
enUghet med

Prop. 1981/82:189 37

vad
som har föreslagits i den av datainspektionen åberopade promemorian.

För egen del vill jag
erinra om att jag har behandlat frågan om arkivering och gallring av
myndigheternas ADB-upptagningar från offentlighetssynpunkt i propositionen
1981/82:37 om offentiighetsprincipen och ADB (s. 36 ff) som nyligen godtagits
av riksdagen (KU 21, rskr 163). I det sammanhanget berörde jag dock inte frågan
om datalagens tillämpning på personregister som har överlämnats till en
arkivmyndighet. I likhet med DALK vill jag vidare erinra om att frågan om
arkivering av personregister kommer att tas upp i kommitténs fortsatta arbete
på en generell personregisterlag. Också frågorna om rättelser av felaktiga
personuppgifter m. m. och skadestånd (8,

9 och 23 §§
datalagen) skall behandlas i utredningsarbetet. Vad det nu gäller

är att överväga vilka åtgärder som behövs på kort sikt för att lösa de problem

som kan finnas i fråga om datalagens tillämpning på personregister som har

överlämnats till en arkivmyndighet.

Jag delar DALK:s
uppfattning, som har vunnit anslutning under remissbehandlingen, att enbart
licens bör krävas för arkivmyndigheter som har personregister som har tagits
emot för förvaring. Ett sådant undantag från tillståndsplikten löser ett
viktigt problem i sammanhanget utan att det uppstår någon ökad risk för
otillbörligt intrång i enskilds integritet.

I 22-25 §§ allmänna
arkivstadgan finns bestämmelser om skyldighet att föra arkivförteckningar. Av
15 § cirkuläret (1968:473) om tillämpningen av allmänna arkivstadgan framgår
vidare att upptagningar för ADB som lämnas för förvaring tiU arkiv skall
åtföljas av tillhörande dokumentation. Enligt min mening finns det inte behov
av någon ytterligare bestämmelse om skyldighet för arkivmyndigheter att föra förteckningar
över personregister som har tagits emot för förvaring. Jag anser därför att
arkivmyndigheterna bör undantas från den föreslagna förteckningsskyldigheten
enligt datalagen, såvitt angår sådana register.

Jag kan också ansluta mig
till riksarkivets inställning att de register som har överlämnats till en
arkivmyndighet inte bör omfattas av insynsrätten enligt

10 § datalagen. Jag
vill peka på att dessa register, i den mån de i lagens

mening förs, inte används för sitt ursprungliga ändamål utan för mer

begränsade syften. Den registrerade har alltid möjlighet att med stöd av

tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlig

het ta del av uppgifterna och också, mot en viss avgift, få en utskrift av

upptagningen. Härigenom tillgodoses kravet på insyn i rimlig utsträckning.

Dessutom skulle en tillämpning av 10 § datalagen uppenbarligen få

betydande negativa konsekvenser för arkivmyndigheternas verksamhet. Jag

har därför kommit till den uppfattningen att man i avvaktan på DALK:s

fortsatta arbete bör föreskriva ett undantag från underrättelseskyldigheten

såvitt avser register som har överlämnats till en arkivmyndighet för förvaring.

Jag anser att detta lämpligen bör lösas genom ett undantag i 10 § i fråga om

dessa register.

Prop. 1981/82:189 38

Däremot
är jag inte beredd att föreslå att datalagens bestämmelser i övrigt, 1. ex.
bestämmelserna om tUlsyn, inte skall vara tillämpliga på sådana register. De
tiUämpningsproblem som har berörts under remissbehandlingen bör, som DALK har
anfört, i allt väsentUgt kunna lösas inom ramen för de nuvarande
bestämmelserna. Jag vill emellertid framhålla att jag därmed inte har tagit
ställning till frågan om och i vilken utsträckning register som har överlämnats
till en arkivmyndighet faller under datalagens regelsystem. Detta får såsom
hittills avgöras med ledning av bestämmelserna om registeransvaret enligt 1 §
datalagen. Som jag nyss nämnt arbetar DALK med en översyn av reglerna inom
detta,område. Undantagsbestämmelserna såsom jag nu föreslår tar sikte på de
fall där en arkivmyndighet enligt lagens regler för registret och alltså på den
grunden skulle kunna vara skyldig att ha tillstånd, att upprätta förteckning
eller att lämna uppgift enligt 10 §. Om registret inte förs, är
undantagsbestämmelserna alltså inte tillämpliga. Givetvis är de inte heller
tillämpliga i sådana fall då ett arkiverat register tas fram och används på ett
sådant sätt att någon annan, t. ex. en utomstående forskare eUer myndighet,
blir registeransvarig.

2.3.2
Generella undantag från tillståndskravet

I
datainspektionens skrivelse har anmälts ett behov av en ändring i datalagen
också såvitt gäller undantag från kravet på tillstånd enligt lagen. Även i
denna del har inspektionen åberopat en promemoria som har upprättats inom
inspektionen.

Enligt
2 § tredje stycket datalagen krävs f. n. inte tillstånd i fråga om
personregister som förs med viss bestämd teknisk utrustning, om det med hänsyn
till utrustningens art, till utförandet av den automatiska databehand-Ungen och
till registrets utformning i övrigt framstår som uppenbart att OtiUbörligt
intrång i registrerads personliga integritet inte skall uppkomma.

I
datainspektionens promemoria framhålls att den tekniska utrustningen genom
denna bestämmelse ställs i centrum på ett sätt som är olyckUgt från principiell
och praktisk synpunkt. Enligt inspektionen bör avgörande vikt läggas vid ett
personregisters omfattning och utnyttjande och inte vid vilken teknisk
utrustning som används. Det bör enligt promemorian övervägas att ändra 2 §
datalagen så att inspektionen får en generell rätt att medge undantag från
tillståndskravet beträffande personregister med sådan utformning att det är
uppenbart att otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet inte
skall uppkomma.

DALK
anmärker att inspektionens förslag inte utan vidare torde vara förenligt med
bestämmelserna om lagar och andra föreskrifter i 8 kap. regeringsformen.
Bortsett härifrån innebär emellertid enligt DALK de åtgärder som kommittén
föreslår bl. a. att tillståndskravet begränsas till personregister som kan
antas vara av särskilt intresse från integritetssyn-

Prop.
1981/82:189 39

punkt. Åtgärderna innebär också att nuvarande 2 §,tredje
stycket datalagen upphör att gälla. Därmed tillgodoses i allt väsentligt
datainspektionens önskemål på denna punkt. Ytterligare åtgärder på kort sikt
anser DALK inte vara påkallade.

Ingen
remissinstans har gjort någon invändning mot DALK:s synpunkter i denna del och
också jag kan ansluta mig till dessa.

2.3.3 Föreskrifter om registerinnehållet

En tredje fråga som datainspektionen har tagit upp i sin
skrivelse den 20 november 1980 är om ett tillstånd enligt datalagen att föra
ett personregister Uksom nu alltid skall vara förenat med föreskrifterom
registerinnehållet (5 § datalagen). Frågan har behandlats i en promemoria som
datainspektionen har åberopat i skrivelsen och som har upprättats inom
inspektionen.

I
promemorian påpekas att ADB-teknik numera används också som hjälpmedel vid
författande, lagring, överföring och utskrift av brev, telegram, remisshandlingar
inom sjukvården och Uknande dokument. Eftersom namn eller personnummer på
användare, mottagare, patient eller Uknande oftast är sorterings- och
sökbegrepp för dokumenten blir sådan användning i många fall att anse som
personregistrering i datalagens mening. Enligt 5 § datalagen måste inspektionen
i ett beslut om tillstånd för sådana personregister meddela en föreskrift om
vilka uppgifter som får ingå i registren. Det kan dock enligt promemorian ofta
vara svårt att tillämpa den obligatoriska regeln om föreskrifter i 5 §
datalagen på nu beskrivna personregister eftersom man inte i detalj kan ange i
förväg vUka personuppgifter löpande text i olika dokument kan komma att
innehålla.

DALK
erinrar om att föreskrifterna enligt 5 § datalagen enligt förarbetena till
datalagen i många fall måste utformas tämligen generellt (prop. 1973:33 s. 125
f). Särskilt svårt är det naturligtvis att på förhand ange vilka
personuppgifter som skall få ingå i ett register. Här får enligt förarbetena
beaktas bl. a. vilken allmän kategori av uppgifter det är fråga om. Gäller det
uppgifter som får anses mindre känsliga från integritetssynpunkt, bör den
registrerade ges ett tämligen stort spelrum. Om registreringen avser en mer
ömtålig kategori av uppgifter, blir det däremot ofta nödvändigt att göra
föreskrifterna mer detaljerade. Även ändamålet med registreringen bör kunna
tillmätas betydelse när det gäller att ange vilka personuppgifter som skall få
registreras. Sålunda bör enligt förarbetena tillstånd kunna ges inom en vidare
ram, om registret skall användas för vetenskapliga eller statistiska ändamål.

Dessa
uttalanden i datalagens förarbeten, som har lämnats utan erinran av riksdagen,
bör enligt DALK:s mening redan nu ge möjligheter för datainspektionen att i det
enskilda fallet komma till rätta med de svårigheter inspektionen har tagit upp.
Vidare kommer antalet tillståndspliktiga personregister att minska, om DALK:s
förslag om ett nytt licens- och

Prop. 1981/82:189 40

tillståndssystem genomförs. DALK ifrågasätter trots detta
inte att det ibland ändå kan bli svårt att uppfylla det relativt stränga krav
som 5 § datalagen och förarbetena ställer när det gäller föreskrift om
registerinnehållet i personregister. DALK kan därför tänka sig att regeln
mjukas upp, om det kan ske utan att integritetsskyddet försämras,

DALK anser att det nuvarande obligatoriska kravet i 5 §
datalagen på föreskrift om regislerinnehållet i stället kan göras fakultativt
och flyttas över till 6 §. Bestämmelsen blir då, utan att integritetsskyddet
försämras, mer flexibel. För bedömning att detta inte försämrar
integritetsskyddet talar enUgt kommittén att en föreskrift enligt 6 § datalagen
alltid skall meddelas i den mån det behövs för att förebygga risk för
otillbörligt intrång i personlig integritet. En föreskrift om
registerinnehållet måste således även efter den föreslagna ändringen meddelas,
om det krävs med hänsyn härtill. Kan den registeransvarige i ett sådant fall
inte ange registerinnehållet så detaljerat som datainspektionen anser
nödvändigt, kan inspektionen i sista hand avslå tillståndsansökningen.

Att den föreslagna ändringen inte försämrar
integritetsskyddet får enligt DALK stöd också av att datainspektionen även i
fortsättningen på ett oförändrat sätt i tillståndsbesluten alltid enligt 5 § skall
meddela föreskrift om ändamålet med personregister. Detta verkar styrande även
på personregistrets innehåll. Dämtöver kan datainspektionen i fortsättningen
liksom hittills också föreskriva att vissa personuppgifter inte får ingå i det
aktuella registret, t. ex. uppgifter som anges i 4 § datalagen.

DALK:s förslag i fråga om föreskrifter om registerinnehåll
tillstyrks av de två remissinstanser som yttrar sig särskilt om det.

För min del vill jag liksom DALK peka på att redan
nuvarande bestämmelser i 5 § datalagen ger ett visst utrymme för
datainspektionen att uppfylla paragrafens krav på föreskrifter om
registerinnehållet, även när det på förhand är svårt att ange vUka uppgifter
som skaU ingå i ett personregister. Men jag kan också hålla med om att man inte
på denna väg kan komma till rätta med svårigheterna i alla situationer. Jag kan
därför ansluta mig till DALK:s förslag att föreskrifter om registerinnehåll
inte bör vara obligatoriska utan fakultativa. Jag delar också DALK:s
uppfattning att en sådan ändring inte innebär någon försvagning av skyddet mot
otillbörligt intrång i enskilds integritet. Lagtekniskt innebär mitt
ställningstagande att bestämmelser om föreskrifter om registerinnehåll bör tas
in i 6 § i stället för som nu i 5 § dalalagen. Kvar i 5 § står då kravet att
ett tillståndsbeslul skaU förenas med en föreskrift om ändamålet med registret.

2.4 Internationella överenskommelser

2.'.7 Inledning

Den ökande användningen av ADB inom näringsliv och
administration är en internationell företeelse. Det förekommer i stor
utsträckning att

Prop. 1981/82:189 41

ADB-baserad information förs från ett land till ett annat.
Sådan överföring underlättas genom användning av telekommunikationer. Det
internationella dataflödet ger upphov till vissa problem. När det gäller
personuppgifter är det framför allt risken för s. k. dataflykt som har
uppmärksammats, dvs. risken för att databehandling flyttas över från det egna
landet till ett annat för att man skall undgå integritetsskyddslagstiftningen i
hemlandet.

Från
lagstiftarens synpunkt är det givetvis angeläget att vidta åtgärder för att
hindra dataflykt, så att inte skyddet för den personliga integriteten
försämras. Å andra sidan är det önskvärt att man inte försvårar sådan
överföring av information som är ofarlig från integritetssynpunkt. Detta är
viktigt inte minst med tanke på den betydelse som det internationella
informationsutbytet har för ett land som Sverige.

Jag vill i
detta sammanhang erinra om att datalagen har en spärr mot utlämnande av uppgifter
ur personregister, om det finns anledning anta att uppgifterna skall användas
för automatisk databehandling i utlandet. Enligt 11 § datalagen krävs i sådana
fall särskilt medgivande av datainspektionen. Motsvarande bestämmelse för
myndigheternas verksamhet finns i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Av motiven till
bestämmelserna (prop. 1973:33 s. 101) framgår att syftet med dem är att hindra
att tillståndssystemet kringgås genom att dataregister upprättas utomlands.
Föredragande statsrådet framhöll att inskränkningen visserligen knappast skulle
medföra något effektivt skydd mot att personregister upprättas obehörigen i
utlandet. Detta ansågs emellertid vara en fråga som inte kunde lösas annat än
genom internationella överenskommelser. I avvaktan på sådana ansåg föredraganden
att ett förbud ändå kunde ha ett visst värde.

Inom flera internationella organisationer har man under
det senaste decenniet bedrivit arbete för att utveckla principer för dataflödet
över gränserna och skyddet för den personliga integriteten vid överföring av
uppgifter mellan länderna. Det internationella arbetet har ägt rum mot bakgrund
av att skyddet för den personliga integriteten vid användningen av ADB anses
kunna härledas från överenskommelser om mänskliga rättigheter. Inom
Europarådet antog således rådets ministerkommitté 1973 och 1974 två
resolutioner om dataskydd. I den första, resolution (73)22, gavs vissa
riktlinjer för databanker på den enskilda sektorn och i den andra, resolution
(74)29, gavs motsvarande riktlinjer för den offentliga sektorn. I dessa
resolutioner åberopades artikel 8 i den Europeiska konventionen den 4 november
1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Enligt denna artikel har envar rätt till skydd för sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Det internationella samarbetet på dataskyddsområdet inom
Europarådet har senare resulterat i en konvention till skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter. Inom OECD har man utarbetat vissa
riktlinjer beträffande integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna.

Prop.
1981/82:189 42

2.4.2 Europarådskonventionen

Som jag inledningsvis har nämnt antog Europarådets
ministerkommitté år 1980 en konvention till skydd för enskilda vid automatisk
databehandling av personuppgifter (dataskyddskonventionen). Vid konventionen
har fogats en förklarande rapport av den expertgrupp inom Europarådet som har
utarbetat konventionstexten.

Konventionen har öppnats för undertecknande i januari
1981. Den har hittills undertecknats av Sverige samt av Danmark, Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Luxemburg, Norge, Portugal, Spanien,
Storbritannien, Turkiet och Österrike.

Konventionen har ännu inte trätt i kraft. För att den
skall träda i kraft fordras att fem medlemsländer har tillträtt konventionen.
För att den skall bli bindande för Sverige krävs riksdagens godkännande.

Konventionens syfte är att säkerställa respekten för
grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig
integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter. Enligt
expertgruppens förklarande rapport är utgångspunkten att vissa av den enskildes
rättigheter kan behöva skyddas i förhållande till den princip om fritt flöde av
information, oberoende av gränser, som finns inskriven i internationella
överenskommelser om mänskliga rättigheter.

Konventionens tillämpningsområde är enligt huvudregeln
(artikel 3) automatiserade personregister och automatisk databehandling av
personuppgifter i allmän och enskild verksamhet. Varje konventionsstat kan
dock göra vissa allmänna inskränkningar eller utvidgningar i
tillämpningsområdet för konventionen i dess helhet. Därutöver finns (artikel 9)
viss möjlighet till undantag från några enskilda bestämmelser. Reservationer
mot bestämmelserna i övrigt får inte göras (artikel 25). Däremot är det
ingenting som hindrar att registrerade personer tillerkänns ett mer omfattande
skydd än som föreskrivs i konventionen (artikel 11).

Konventionen har fem kapitel. Den centrala delen är
kapitel II (artiklarna 4-11) som innehåller de
grundläggande principerna för dataskydd. Varje konventionspart skall vidta de
åtgärder som behövs för att dess nationella lagstiftning skall innehålla denna
s. k, gemensamma kärna. Åtgärderna skall vara vidtagna senast vid den tidpunkt
då konventionen träder i kraft för parten (artikel 4), Den gemensamma kärnan
skall garantera registrerade personer i alla länder där konventionen gäller ett
visst minimiskydd i samband med automatisk databehandling av personuppgifter.
Detta skall göra det möjligt för konventionsparterna att ömsesidigt avstå från
att begränsa dataflödet över gränserna. På så sätt undviker man enligt
expertgruppen att principen om fritt informationsflöde äventyras genom olika
former av protektionism.

Kapitel II innehåller
krav på beskaffenheten av de personuppgifter som undergår automatisk
databehandling (artikel 5), Dessa krav innebär bl, a. att

Prop. 1981/82:189 43

uppgifterna skall inhämtas och behandlas på ett korrekt
sätt och vara relevanta med hänsyn till ändamålet. Vissa typer av uppgifter får
inte undergå automatisk databehandling, om inte den nationella lagen ger ett
ändamålsenligt skydd (artikel 6), Det gäller uppgifter om ras, politiska
åsikter, religiös tro eller annan övertygelse, hälsa, sexualliv samt brott.
Vidare föreskrivs bl. a. att alla som är registrerade i ett personregister
skall ha möjlighet till insyn i registret och möjlighet att få felaktiga
uppgifter rättade.

Vissa
undantag får enligt konventionen göras i fråga om kraven på uppgifternas
beskaffenhet o.d. (artikel 9). För sådana avvikelser krävs dock dels att de har
stöd i nationell lagstiftning, dels att de är nödvändiga i ett demokratiskt
samhälle för att skydda statens säkerhet e. d. eller för att skydda den registrerade
personen eller andra personers fri- och rättigheter. Rätten till insyn och
rättelse m, m. får också i vissa fall inskränkas i fråga om personregister för
statistikändamål eller vetenskapliga forskningsändamål.

Kapitel
III, som rör dataflödet över gränserna, syftar till att förena kraven på fritt
informationsflöde och dataskydd. Det är enligt expertgruppen viktigt att man
ser bestämmelserna i kapitel III i samband med den gemensamma kärnan i kapitel II, som garanterar att databehandlingen
av personuppgifter i alla berörda länder är föremål för samma grundläggande
reglering. Kapitel III innehåller bestämmelser om behandlingen i nationell lag
av flödet av personuppgifter över gränserna (artikel 12). Bestämmelserna
gäller, oavsett vilket medium som används, vid överföring över nationsgränser
av personuppgifter som undergår eller skall undergå automatisk databehandling
eller som samlas in för det ändamålet. Huvudregeln är att överföring mellan
konvéntionsstater skall vara fri. Det är inte tillåtet att ställa upp vare sig
förbud eller krav på särskilt medgivande uteslutande i syfte att skydda den
personliga integriteten.

I två fall
är det emellertid tillåtet att göra undantag från huvudregeln. Den ena grunden
för undantag är att avsändarlandets lagstiftning innehåller särskilda
bestämmelser för vissa kategorier av personuppgifter men mottagarlandets
lagstiftning inte ger ett likvärdigt skydd. Den andra grunden är att det
egentliga mottagarlandet står utanför konventionen men överföringen dit sker
via en konventionsstat, I ett sådant fall är det alltså möjligt för
avsändarlandet att, för att undvika att dess lagstiftning kringgås, t, ex.
kräva särskilt tillstånd för överföringen.

Kapitel IV och
V reglerar formerna för samarbetet mellan konventionsstaterna. Genom
konstruktionen av konventionen har det blivit möjligt att begränsa innehållet i
konventionen till de grundläggande principerna och att lita till samarbete
mellan konventionsstaterna, bl, a, inom ramen för en rådgivande kommitté, när
det gäller att införa och harmonisera dessa principer i de olika staternas
lagstiftning,

I kapitel IV finns
bestämmelser om att varje konventionspart skall utse en eller flera myndigheter
för samarbetet mellan parterna och även ange varje

Prop.
1981/82:189 44

myndighets behörighet (artikel 13), De myndigheter som
utses i de olika länderna skall tiUhandahålla upplysningar om lagstiftning och
administrativt förfarande på dataskyddsområdet m, m. Vidare behandlas frågor om
bistånd till registrerade personer som är bosatta utomlands (artikel 14). Den
myndighet som utses i ett visst land skall hjälpa personer i utlandet med att
utöva sina rättigheter till insyn och rättelse m. m. Sådan hjälp skall lämnas
oavsett om personen är bosatt i en annan konventionsstat eller i ett land som
står utanför konventionen,

I kapitel V finns bestämmelser om den rådgivande
kommittén, dess sammansättning (artikel 18) och uppgifter (artikel 19) m, m,

DALK:s förslag

DALK har funnit att de begrepp som används i konventionen
väl stämmer överens med datalagens definitioner. Enligt DALK finns det inte
något behov av att inskränka konventionens tillämpningsområde för svenskt
vidkommande. Inte heller finns det f, n, någon anledning att utvidga dess
tillämpningsområde. En utvidgning kan emellertid tänkas bli aktuell i samband
med övervägandena om en generell personregisterlagstiftning,

DALK anser att de grundläggande krav för dataskydd som
konventionen föreskriver i huvudsak är tillgodosedda för svensk del genom
datalagen. Detta gäller också om de åtgärder genomförs som DALK har föreslagit
i sin promemoria. För att uppfylla konventionens krav föreslår DALK emellertid
vissa mindre ändringar i datalagen och sekretesslagen.

Enligt
konventionen får vissa angivna slag av uppgifter inte undergå automatisk
databehandling, såvida inte nationell lag ger ett ändamålsenligt skydd, DALK
framhåller att konventionens uppräkning av dessa uppgifter i huvudsak stämmer
överens med uppräkningen i 4 § datalagen om vilka uppgifter som enligt
datalagen skall anses vara särskilt känsliga och som därför inte får ingå i
personregister, om inte synnerliga eller särskilda skäl föreligger. Vissa
uppgifter som anges i artikel 6 i konventionen saknas dock i 4 § datalagen. Det
gäller uppgifter som avslöjar ras, annan övertygelse än religiös tro samt
uppgifter som rör sexualliv. Kommittén förslår därför att 4 § datalagen
kompletteras så att paragrafen omfattar även sådana uppgifter.

När det gäller dataflödet över gränserna påpekar DALK att
det enligt 11 § datalagen och 7 kap, 16 § sekretesslagen krävs
datainspektionens medgivande för att personuppgifter skall få lämnas ut, om
det finns anledning anta att de skall användas för automatisk databehandling i
utlandet. Enligt konventionen får emellertid en part inte, uteslutande i syfte
att skydda den personliga integriteten, förbjuda eller kräva särskilt
bemyndigande för överföring av personuppgifter över gränsen till en annan parts
territorium. För att detta krav skall tillgodoses föreslår DALK att 11 §
datalagen och 7 kap, 16 § sekretesslagen ändras så att datainspektionens
medgivande inte behövs för utlämnande till länder som har anslutit sig till
konventionen.

Prop.
1981/82:189 45

DALK framhåller att man i de flesta länder i Europa, som
har antagit eller håller på att utarbeta nationella datalagar, har bestämmelser
med helt eller delvis samma innebörd som 11 § i den svenska datalagen. Detta
innebär enligt DALK att personuppgifter, som i enlighet med konventionen utan
särskilt medgivande enligt 11 § datalagen lämnas ut från Sverige till en annan
konventionsstat, inte obehindrat får lämnas vidare från den mottagande staten
till en stat som inte är ansluten till konventionen, DALK föreslår att detta
skall komma till uttryck i lagtexten.

Med hänvisning till konventionens bestämmelser om
ömsesidigt bistånd föreslår DALK att datainspektionen anförtros uppgiften att
lämna sådant bistånd och att en föreskrift härom tas in i instruktionen
(1973:292) för datainspektionen. Dessutom föreslår kommittén en komplettering
av bestämmelserna i 9 kap, 6 § sekretesslagen om sekretess hos datainspektionen.

I övrigt krävs enligt DALK inga lagstiftningsåtgärder för
att Sverige skall kunna godta konventionen.

Remissutfallet

Endast ett mindre antal remissinstanser har kommenterat
DALK:s överväganden rörande konventionen. Dessa har genomgående godtagit DALK:s
förslag i denna del.

Överväganden

För egen del vill jag understryka att det är av stort
värde att överläggningarna om dataskyddsfrågor inom Europarådet har lett fram
till en konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter. För svenskt vidkommande är det betydelsefullt att konventionen
följer samma mönster som den svenska datalagen. Det materiella innehållet i
konventionens bestämmelser överensstämmer i stor utsträckning med datalagens
regler till skydd för den enskildes integritet. För att Sverige skall kunna
tillträda konventionen krävs endast några smärre ändringar i datalagen och
sekretesslagen.

På grund av det anförda förordar jag liksom DALK att
riksdagen beslutar att Sverige skall ansluta sig till konventionen. Jag
tillstyrker också kommitténs förslag till ändringar i 4 och 11 §§ datalagen och
7 kap, 16 § sekretesslagen.

Jag avser att i ett senare sammanhang återkomma till
regeringen med förslag som gäller konventionens bestämmelser om ömsesidigt
bistånd m. m. Detta är nämligen frågor som det i första hand ankommer på
regeringen att besluta om. Jag vill emellertid redan nu ange att jag ser det
som naturligt att datainspektionen anförtros dessa uppgifter. Som DALK har
föreslagit bör därför den bestämmelse i sekretesslagen som avser sekretess hos
datainspek-

Prop.
1981/82:189 46

tionen, 9 kap. 6 §, kompletteras så att sekretess gäller
även i ärenden om bistånd enligt konventionen.

2.4.3 OECD:s riktlinjer

Inom OECD har en expertgrupp utarbetat vissa riktlinjer i
fråga om integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna (Guidelines
governing the protection of privacy and transborder flows of personal data).
Riktlinjerna har år 1980 antagits av OECD:s råd tillsammans med en rekommendation
till medlemsländernas regeringar om att beakta riktlinjerna i nationell
lagstiftning. Ett 20-tal medlemsländer, däribland Sverige, har godtagit
rekommendationen och därmed åtagit sig att följa denna. Ytterligare åtgärder
som t. ex, ratifikation av medlemsländerna krävs inte. Riktlinjerna har alltså
trätt i kraft. Någon preciserad tidpunkt för när kraven enligt riktlinjerna
fullt ut skall vara genomförda finns dock inte.

Rekommendationen från OECD :s råd innehåller utöver vad
som nämndes nyss att medlemsländerna skall

-
sträva efter
att ta bort eller undvika att skapa - i integritetsskyddets namn - opåkallade
hinder för persondataflödet över gränserna,

-
samarbeta för
genomförandet av riktlinjerna samt

-
komma överens
så snart som möjligt om speciella former för samråd och samarbete vid
tillämpningen av riktlinjerna.

Riktlinjerna består av fem avdelningar. I den första
avdelningen finns ett antal definitioner och en precisering av riktlinjernas
tillämpningsområde. Den andra avdelningen, som utgör kärnan i riktlinjerna,
innehåller åtta grundläggande principer rörande skyddet för personlig
integritet på det nationella planet. I den tredje avdelningen behandlas
principerna för internationell tillämpning av riktlinjerna, dvs. principer som
huvudsakligen avser förhållandet mellan medlemsländerna. De fjärde och femte
avdelningarna innehåller regler om ömsesidigt bistånd mellan medlemsländerna
m. m.

Av första avdelningen framgår att riktlinjerna är
tillämpliga på personuppgifter såväl inom den offentliga som inom den enskilda
sektorn och oavsett om de lagras automatiskt eller manuellt. Syftet med
riktlinjerna är att söka undvika de risker för personlig integritet och
individens friheter som personuppgifter kan utgöra på grund av det sätt på
vilket de behandlas, på grund av uppgifternas natur eller på grund av det
sammanhang i vilket de används (punkt 2).

Enligt punkt 3 finns det inget hinder mot att man
tillämpar olika skyddsåtgärder för olika slag av persondata, att man från
riktlinjernas tillämpning undantar persondata som uppenbart inte innebär någon
risk för personlig integritet eller att man tillämpar riktlinjerna endast på
automatisk databehandUng av personuppgifter.

Prop. 1981/82:189 47

I den andra avdelningen anges följande grundläggande
principer för den nationella tillämpningen av riktlinjerna:

1.
Begränsning av
insamlingen: Insamlingen av personuppgifter skall vara begränsad, och uppgifter
skall inhämtas på ett lagligt och korrekt sätt samt, när det är skäligt, med
den registrerades kännedom eller samtycke (punkt 7).

2.
Datakvalitet:
Personuppgifter skall vara relevanta för de ändamål för vilka de skall användas
och, i den utsträckning det behövs för dessa ändamål, vara riktiga och
fullständiga samt hållas aktuella (punkt 8).

3.
Precisering av
ändamål: De ändamål för vilka personuppgifter samlas in skall vara preciserade
senast vid insamlingen. Den efterföljande användningen skall vara begränsad
tUl att uppfylla dessa ändamål eller sådana ändamål som är förenliga med
ursprungsändamålen och som preciseras vid varje förändring (punkt 9).

4.
Begränsning i
användningen: Personuppgifter får inte röjas, göras tillgängliga eller på annat
sätt användas för andra ändamål än de preciserade, om det inte sker med den
registrerades medgivande eller med stöd av författning (punkt 10),

5.
Säkerhetsåtgärder:
Personuppgifter skall genom rimliga säkerhetsåtgärder skyddas mot risker för
förlust eller otillåten tillgång, förstörelse, användning, förändring eller
otillåtet röjande (punkt 11).

6.
Öppenhet:
Beträffande personuppgifter skall råda en hållning av öppenhet i fråga om
utveckling, tillämpning och policy. Det skall vara möjligt att få veta
existensen och beskaffenheten av personuppgifter samt huvudändamålen för vilka
de används. Det skall också vara möjligt att få uppgift om vem som är
registeransvarig och om var denne finns (punkt 12).

7.
Den enskildes
deltagande: Den enskilde skall ha rätt att

-
av den
registeransvarige, eller annan, få reda på om denne har personuppgifter om
honom/henne eller inte,

-
få sig tillsänt
eventuella personuppgifter inom rimlig tid, utan alltför stor kostnad, på
rimligt sätt och i begriplig form,

-
vid avslag på
en begäran om uppgifter få veta skälen och ha möjlighet att överklaga och

-
ifrågasätta
uppgifter som gäller honom eller henne och, om så är nödvändigt, få dessa
utraderade, rättade eller kompletterade (punkt 13).

8. Ansvarighet: Den registeransvarige skall ha
ansvaret för att de lagstift

ningsåtgärder eller andra åtgärder som vidtas för att genomföra de

tidigare angivna principerna följs (punkt 14).

I tredje avdelningen finns riktlinjer för dataflödet över
gränserna. Här föreskrivs bl. a. att medlemsländerna skall vidta alla rimliga
och lämpliga åtgärder för att se till att personuppgifter kan passera gränserna
säkert och utan avbrott. Vidare skall medlemsländerna avhålla sig från att
göra

Prop.
1981/82:189 48

inskränkningar i fråga om flöde av personuppgifter från
det egna landet till andra medlemsländer. Sådana inskränkningar är dock
tillåtna i förhållande till ett annat land, om detta inte iakttar riktlinjerna
eller om personuppgifter bara skall passera genom det andra landet till ett
tredje land och avsändarlandets integritetslagstiftning därigenom kringgås. Ett
medlemsland får också göra inskränkningar i fråga om personuppgifter för vilka
den inhemska integritetslagstiftningen innehåller särskilda skyddsregler, om
sådana uppgifter inte har ett likvärdigt skydd i mottagarlandet (punkt 17).

DALK har i sin bedömning av riktlinjerna funnit att den
svenska lagstiftningen, inkluderat de ändringar som DALK föreslår, tillgodoser
de grundläggande principerna i riktlinjerna. Bl, a, konstaterar DALK att
riktlinjerna inte hindrar att svensk lag ställer krav på särskilt tillstånd för
att föra över personuppgifter till andra länder, DALK anser att det även i fortsättningen
bör ankomma på datainspektionen att göra en sådan prövning som nu föreskrivs i
11 § datalagen och 7 kap, 16 § sekretesslagen, bortsett från sådana fall då det
är fråga om överföring av uppgifter till ett land som har anslutit sig till
Europarådskonventionen, Enligt DALK är det möjligt för inspektionen att inom
ramen för sin prövning i ett visst fall ta hänsyn till att riktlinjerna har
godtagits av ett land till vilket någon önskar föra över information. DALK
menar dock att det på sikt kan visa sig möjligt att ta bort kravet på särskilt
medgivande till att lämna ul uppgifter till OECD-länderna.

Remissinstanserna har överlag godtagit vad kommittén har
anfört beträffande OECD:s riktlinjer.

Jag kan för egen del instämma i DALK:s synpunkter på
behovet av eventuella åtgärder från svensk sida med anledning av riktlinjerna.
Datalagen uppfyller även enligt min mening de krav som anges i riktlinjerna
beträffande innehållet i personuppgifter och utformningen av integritetsskyddet
i övrigt. Någon lagändring med anledning av riktlinjerna behövs alltså inte.

3 Avgifter för datainspektionens verksamhet

Enligt kungörelsen (1973:1209) om avgift hos
dalainspektionen skaU avgift umå för handläggning hos datainspektionen av
ansökan eller anmälan som avses i 1 § datakungörelsen, 1 §
kreditupplysningsförordningen (1981:955) och 1 § inkassoförordningen (1981:956)
samt av ansökan om medgivande enligt 11 § datalagen. Avgifterna är avsedda att
i princip täcka kostnaderna för datainspektionens tillståndsverksamhet. Avgiften
tas ut med ett visst belopp för varje påbörjad handläggningstimme. Föreligger
särskilda skäl, får avgiften sättas ned eller efterges. Denna möjlighet
tillämpas bl. a. så att avgift för sådana tillstånd enligt datalagen som
handläggs enligt det s. k. förenklade förfarandet regelmässigt tas ut i form av
en enhetsavgift.

Prop. 1981/82:189 49

Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta om ett
nytt system för avgifter för handläggningen vid datainspektionen (prop.
1980/81:20 bil. 1 s. 11, KU 1980/81:9, rskr 1980/81:58). Enligt systemet skall
kostnaderna för datainspektionens verksamhet i dess helhet täckas med avgifter.
Avgiftssystemet avsågs bli infört den 1 juli 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 5 s.
88, KU 1980/81:18, rskr 1980/81:189).

DALK anmälde i samband med beredningen i regeringskansliet
av frågan om ett nytt avgiftssystem att kommittén planerade att i september
1981 lämna förslag till åtgärder på kort sikt när det gällde datainspektionens
verksamhet. Enligt kommitténs uppfattning borde därför ett nytt avgiftssystem
inte träda i kraft redan den 1 juli 1981.

Med hänsyn till vad som upplystes om arbetet i DALK fann
regeringen i ett beslut den 7 maj 1981 att frågan om ett nytt avgiftssystem vid
datainspektionen borde prövas i anslutning till de förslag till ändringar i
datalagen som DALK kunde komma att lägga fram. I beslutet uppdrogs åt DALK att
efter samråd med riksrevisionsverket och datainspektionen utreda och till
regeringen komma in med förslag till ett nytt avgiftssystem för verksamheten
vid datainspektionen. Förslaget skulle ansluta till de ändringar av regelsystemet
som DALK kunde komma att föreslå.

DALK har i promemorian (Ds Ju 1981:23) Nya avgifter för
datainspektionens verksamhet redovisat det nämnda utredningsuppdraget. I
promemorian föreslås ett nytt avgiftssystem som ansluter till de ändringar i
datalagen, som DALK föreslagit i promemorian (Ds Ju 1981:15-16) Tillstånd och
tillsyn enligt datalagen. DALK:s avgiftssystem förutsätter alltså alt reglerna
för tillståndsverksamheten enligt datalagen ändras och kombineras med en ny
registrerings- och licensplikt.

Enligt DALK:s förslag till nytt avgiftssystem skall
kostnaderna för datainspektionens verksamhet helt täckas genom avgifter. För
handläggning av ärenden om tillstånd enligt datalagen, kreditupplysningslagen
och inkassolagen skall även i fortsättningen tas ut en avgift med visst belopp
per handläggningstimme. Detsamma skall gälla ärenden om anmälan av
personregister som inrättats av regering eller riksdag samt ärenden om
medgivande enligt 11 § datalagen. Möjlighet skall finnas att sätta ned eller
efterge avgiften, om särskilda skäl föreUgger. För licens enUgt datalagen skall
betalas en årlig avgift. Enligt kommitténs förslag skall beslut om avgifter
fattas av datainspektionen. Inspektionens beslut skall kunna överklagas hos
regeriiigen.

Sorn framgått av vad jag tidigare har anfört godtar jag i
huvudsak DALK:s förslag tiU ändringar i datalagen. DALK:s förslag till nytt
avgiftssystem ansluter till dessa ändringar. Jag finner mot denna bakgrund att
jag kan godta även D ALK:s förslag till nytt avgiftssystem. Enligt min mening
bör därför ett system med avgifter för datainspektionens verksamhet införas i
huvudsaklig överensstämmelse med DALK:s förslag. Avgiftssystemet bör tillämpas
från och med den tidpunkt då de föreslagna ändringarna i datalagen träder i
kraft,

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 189

Prop.
1981/82:189 50

den 1 juli 1982. Regeringen bör hos riksdagen begära
bemyndigande att besluta om avgifter för datainspektionens verksamhet i enlighet
med vad jag nu har anfört.

4 Sammanfattande bedömning av reformens effekter

Enligt DALK kan antalet årliga ärenden hos inspektionen,
om kommitténs förslag genomförs, beräknas uppgå till ca 1 260, DALK jämför
detta antal med den förväntade ärendemängden, om det s, k, nollalternativet (se
avsnitt 2,2.1) genomförs, ca 4 610 ärenden per år. Man måste emellertid enUgt
DALK beakta att närmare hälften av antalet ärenden enligt nollalternativet är
ärenden enligt det förenklade förfarandet. Till det av DALK beräknade antalet
ärenden, 1 260 per år, skall läggas licensansökningarna. DALK uppskattar dessa
till ca 1 500 per år.

DALK konstaterar med ledning av dessa beräkningar att det
inte innebär några större personalbesparingar att avskaffa det formella
tillståndskravet för de register som nu omfattas av det förenklade förfarandet.
De största besparingarna uppkommer enligt DALK genom att ärendena om utvidgning
eller ändring av tillstånd kommer att minska. DALK menar att resursbehovet för
tillståndsprövningen kan antas minska med en tredjedel eller med fyra till fem
handläggare. Å andra sidan uppkommer ett visst behov av ökade resurser för att
utarbeta nya anvisningar och för att handlägga licensansökningar m.m.

DALK framhåller vidare att den föreslagna reformen kommer
att innebära administrativa förenklingar för de registeransvariga samtidigt som
den får positiva effekter för de registrerade genom att datainspektionen kommer
att kunna koncentrera sina resurser till sådan_verksamhet som är särskilt
betydelsefull från integritetsskyddssynpunkt.

De beräknade effekterna av den föreslagna reformen har
under remissbehandlingen berörts framför allt av datainspektionen, som i sitt
remissvar utförligt har redovisat sin uppfattning om de konsekvenser som DALK:s
förslag medför för inspektionens egen verksamhet. Sammanfattningsvis bekräftar
inspektionen att tillståndsprövningen, om förslaget genomförs, kommer att kräva
mindre resurser i framtiden. Inspektionen framhåller emellertid att de resurser
som frigörs i stor utsträckning behövs för andra ändamål. Inspektionen
understryker att särskilda informationsinsatser kommer att krävas av
inspektionen i samband med att reformen genomförs. Vidare pekar inspektionen på
att den kommer att få vissa nya arbetsuppgifter och att reformen sannolikt gör
det nödvändigt att också genomföra förändringar av inspektionens organisation.

För egen del vill jag till en början understryka att de
föreslagna ändringarna i datalagen bör kunna leda till avsevärda lättnader i
inspektionens arbete med prövningen av tillståndsärenden. Som jag förut har
framhållit bör icke obetydliga resurser kunna frigöras så att inspektionen kan

Prop. 1981/82:189 51

koncentrera sin verksamhet dels på prövning av mer
ömtåliga register, dels på tillsynsverksamhet. Det är emellertid svårt att
närmare precisera hur fördelningen på olika slag av ärenden kommer att bli i
fortsättningen. Enligt min mening finns det inte heller något behov av att i
detta sammanhang göra någon mera exakt beräkning av ärendefördelningen.

Den föreslagna reformen påverkar givetvis användningen av
de resurser som finns tillgängliga för datainspektionens verksamhet.
Inspektionen har påpekat att det kan visa sig erforderligt med en viss
omorganisation av dess verksamhet. Jag skall emellertid inte nu gå närmare in
på dessa frågor utan avser att senare återkomma till regeringen med förslag i
dessa avseenden, om behov uppkommer.

Som DALK
har framhållit får reformen konsekvenser även för de registeransvariga.
Förändringen från krav på tillstånd för varje personregister till licensplikt
innebär administrativa förenklingar för de registeransvariga. Vidare bör
väntetiderna hos inspektionen kunna minska betydligt. Den föreslagna
skyldigheten att föra förteckningar över personregister utgör visserligen ett
nytt åliggande för de registeransvariga, men detta torde knappast kunna
betraktas som betungande. Man bör beakta att uppgifterna i förteckningarna utan
större arbete regelmässigt bör kunna hämtas från den registeransvariges egen
systemdokumentation.

Från de registrerades synpunkt torde reformen medföra
enbart positiva konsekvenser. Genom att datainspektionens verksamhet kan
koncentreras till tillståndsprövning av särskilt integritetskänsliga register
och till tillsynsverksamhet skapas förutsättningar för en förbättring av
integritetsskyddet.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i datalagen
(1973:289),

2. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Min avsikt var ursprungligen att de nu framlagda
lagförslagen skulle remitteras till lagrådet. Enligt planerna skulle
lagrådsremiss ha beslutats vid månadsskiftet februari/mars. Lagrådet, som då
arbetade på fyra avdelningar, dvs. det högsta tillåtna antalet, hade emellertid
ett utomordentiigt ansträngt program. Alla de lagförslag som var av det slaget
att lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen borde höras över
dem kunde inte granskas i tillräckligt god tid för att förslagen skulle kunna
föreläggas riksdagen före den tidpunkt som anges i 3 kap. 3 §
riksdagsordningen. Lagrådsgranskning fick därför underlåtas i flera fall med
stöd av den nyss nämnda paragrafen i regeringsformen, där det bl. a. föreskrivs
att lagrådets granskning kan underlåtas, om det skulle fördröja lagstiftningsfrågans

Prop.
1981/82:189 52

behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. I
förevarande fall skulle någon lagrådsgranskning inte ha kunnat ske med hänsyn
till lagrådet program.

De lagförslag som jag lägger fram i detta ärende går ut på
att förenkla förfarandet vid datainspektionens handläggning av ärenden enligt
datalagen. Det främsta syftet med reformen är att förstärka och effektivisera
integritetsskyddet. Reformen är angelägen för att datainspektionen skall kunna
rationalisera sin verksamhet och koncentrera sina resurser på sådana
personregister som är särskilt känsliga från integritetsskyddssynpunkt. Inte
minst med hänsyn till arbetssituationen vid datainspektionen är det önskvärt
att de nya bestämmelserna kan träda i kraft så snart som möjligt.

På grund av det anförda anser jag att remiss till lagrådet
kan underlåtas i förevarande ärende.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i datalagen

2§

Personregister får inrättas och föras endast av den som
har anmäh sig hos datainspektionen och fått bevis om detta av inspektionen
(licens).

Utöver
licens behövs tiUstånd av datainspektionen för att inrätta och föra
personregister som skall innehålla

1.
uppgifter
som anges i 4 §,

2.
uppgifter
som anges i 6 § andra stycket,

3.
uppgifter
om personer som saknar sådan anknytning till den registeransvarige som följer
av medlemskap, anställning, kundförhållande eller något därmed jämförligt
förhållande,

4.
personuppgifter
som inhämtas från något annat personregister, om inte registreringen av
uppgifterna sker med stöd av författning eller med den registrerades
medgivande.

Första och andra stycket gäller inte personregister som en
enskild person inrättar eller för uteslutande för personligt bruk.

Med inrättande av personregister förstås även insamling av
uppgifter som skall ingå i registret.

I denna paragraf finns de grundläggande bestämmelserna om
det nya licens- och tillståndssystemet. Beträffande de allmänna övervägandena
hänvisas till avsnitt 2.2.1-3.

Enligt/öri/a stycket får personregister inrättas och föras
endast av den som har anmält sig hos datainspektionen och fått bevis om detta
av inspektionen. Detta bevis kallas licens. En sådan licens berättigar den
registeransvarige att föra ett eller flera icke tillståndspliktiga register.
Paragrafen innehåller inte några bestämmelser om vilka uppgifter en anmälan
skall innehålla. Bestämmelser härom kan meddelas av regeringen.
Datainspektionen skall inte göra någon materiell prövning av en anmälan utan
endast på grundval av denna utfärda bevis och föra in erforderliga uppgifter i
det register som inspektionen skall föra över de registeransvariga.

Prop.
1981/82:189 53

Enligt andra stycket behövs utöver licens i vissa angivna
fall särskilt tillstånd av datainspektionen för att inrätta och föra
personregister. Det gäller personregister som skall innehålla uppgifter som
generellt sett kan antas medföra särskild risk för otillbörligt intrång i
enskilds personliga integritet. Det nya tillståndskravet har angetts i fyra
olika punkter. Tillståndskravet gäller alltså i fråga om personregister som
skall innehålla uppgifter av ett eller flera av de slag som anges i dessa
punkter.

I undantagsfall kan det uppstå fråga om ett visst
register, för vilket tillstånd har sökts, faller under tillståndsplikten eller
inte. Skulle datainspektionens prövning utmynna i bedömningen att tillstånd
inte fordras, bör ansökningen avskrivas under angivande av det skälet och
sökanden underrättas härom. Någon särskild föreskrift om detta behövs inte,
eftersom det torde följa av allmänna förvaltningsrättsliga principer.

I fråga om
punkt 1 och 2 hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen.
Bakom kravet på tillstånd enligt punkt 3 ligger samma grunduppfattning som har
utgjort motiv för 3 a §, nämligen att personregister inte utan ett angeläget
behov bör få innehålla uppgifter om andra personer än sådana som har en
naturlig anknytning till den registeransvariges verksamhet.

När det gäller att dra gränsen mellan sådan registrering
som bara omfattas av kravet på licens och sådan, som därutöver kräver särskilt
tillstånd enligt punkt 3, är alltså sambandet mellan den registeransvarige och
den registrerade avgörande. Särskilt tillstånd krävs, om det saknas en naturlig
anknytning. Lagtexten innehåller tre exempel på när sådan anknytning anses
föreligga, nämligen medlemskap, anställning och kundförhållande. Andra exempel
är förhållandet hyresvärd-hyresgäster, skola-elever, hotell-gäster,
konferensarrangör-deltagare. Som ytterligare exempel kan nämnas förhållandet
mellan en kommunal myndighet och sökande av bostäder eller daghemsplatser. Av
väsentlig betydelse är alltså om registreringen grundar sig på en ömsesidig
kontakt mellan den registeransvarige och den registerade och om registret
används för att administrera denna kontakt.

En allmänt godtagen grundsats när det gäller
personregistreringen är att personuppgifter som har samlats in för ett visst
register i princip inte bör få utnyttjas för andra register. Enligt punkt 4
krävs därför i princip tillstånd för register som skall innehålla personuppgifter
som inhämtas från något annat personregister. Bestämmelsen innebär att det
normaU krävs tiUstånd för s. k. samköming. Med begreppet samköming avses
maskinell bearbetning av uppgifter i ett personregister tillsammans med
uppgifter i ett annat personregister hos den registeransvarige eller hos annan
registeransvarig. Även annan direkt överföring av uppgifter från ett
persofiregister till ett annat omfattas av bestämmelsen.

Kravet på tillstånd enligt punkt 4 gäller inte om det
finns stöd i författning för en samköming av register och inte heller om de
registrerade har lämnat sitt medgivande. En registeransvarig får alltså utan
särskilt tillstånd inhämta

Prop.
1981/82:189 54

uppgifter på ADB-medium från ett personregister hos en
annan registeransvarig, om han har rätt att inhämta och registrera uppgifterna
enligt bestämmelse i en författning. I detta innefattas även att sådan
registrering sker efler tillstånd av datainspektionen. Del bör framhållas att
författningsstödet skall avse inhämtande av uppgifter för det aktuella
registret. Även om det kan finnas sådant stöd för att lämna ut uppgifter från
ett visst register på ADB-medium gäller tillståndsplikten ändå för det register
till vilket uppgifterna inhämtas. Den som önskar göra en samköming mellan sitt
eget register och det statliga person- och adressregistret (SPAR) för att
aktualisera uppgifter i det egna registret får sålunda inte göra detta om inte
tillstånd har meddelts av datainspektionen för detta eller det kan grundas på
annat författningsstöd (jfr prop. 1980/81:62, s. 16).

Av punkt 4 följer vidare att möjligheterna är begränsade
att ändra ändamålet med ett personregister som innehåller uppgifter som har
inhämtats genom samköming med ett annat personregister. När datainspektionen
ger tillstånd till ett sådant register, skaU inspektionen enligt 5 § meddela
föreskrifter om ändamålet med registret, vilket innebär att ändamålet inte får
ändras utan inspektionens tillstånd. Även i de fall då något tiUstånd inle
behövs för alt föra ell sådant register, därför att registreringen sker med
stöd av författning eller med de registrerades medgivande, föreligger det
normalt hinder mot att ändra ändamålet med registret. I dessa fall är det
nämligen som regel en förutsättning för samkörningen att de införskaffade
uppgifterna skall användas för ett visst ändamål. Med hänsyn härtill har det
inte ansetts nödvändigt att föreskriva en särskild tilståndsplikt för de övriga
fall när ett byte av ändamål för registret sker. Av 7 § följer emeUertid att
ett register skall föras för ett bestämt ändamål. Datainspektionen har
dessutom möjlighet att, när det anses behövUgt, meddela en föreskrift om
ändamålet med stöd av 18 §.

Enligt tredje stycket undantas från licens- och
tillståndsplikt personregister som inrättas och förs av en enskild person
uteslutande för personligt bruk. Bestämmelserna om den registeransvariges
skyldigheter, om datainspektionens tiUsyn m. m. gäller dock även dessa
register. Undantaget enligt tredje stycket gäller endast fysiska personer och avser
alltså inte juridiska personer som bolag, föreningar, stiftelser eller
organisationer och inte heller myndigheter.

Undantaget gäller vidare endast personregister som
inrättas och förs uteslutande för personligt bruk. Som typexempel kan nämnas
adress- och telefonförteckningar över vänner och bekanta. Hit hör också
register som rör den egna familjens ekonomi.

Avgörande för om undantagsbestämmelsen blir tillämplig är
bl. a. om användningen av ett personregister till någon del hänger samman med
näringsverksamhet. Med näringsidkare avses varje person som yrkesmässigt driver
verksamhet av ekonomisk art. Till näringsidkare räknas t. ex. fria yrkesutövare
som advokater, arkitekter, fotografer, journalister m .fl. Även

Prop.
1981/82:189 55

den som driver verksamhet i mindre skala anses som
näringsidkare, om det yrkesmässiga momentet är uppfyllt. Något vinstsyfte krävs
inte.

Om en person helt eller delvis använder ett personregister
i sin näringsverksamhet, kan det aldrig vara fråga om att registret används uteslutande
för personligt bruk. Undantagsregeln är då inte tiUämpUg. Detsamma gäller om
någon inrättar eller för ett personregister som till någon del skall användas
för hans yrkesverksamhet såsom anställd.

Personregister
som används för forskning kan som regel inte anses avsedda uteslutande för
personligt bruk. Om ansvaret för ett visst forskningsprojekt åvilar en
universitetsinstitution, är det fråga om verksamhet inom den offentliga
sektorn. Undantagsbestämmelsen blir då inte tillämplig. Ofta finansieras forskningsprojekt
av näringsUvet eller av stiftelser e. d. I sådana fall förväntas i regel någon
form av resultat som kan användas för publicering eller på annat sätt. Det är
då heller inte fråga om något renodlat personligt bruk. I undantagsfall
förekommer det dock att forskning bedrivs mera som hobbyverksamhet och
finansieras med egna medel. Ett exempel är släktforskning. I sådana fall kan
man tala om användning av personuppgifter uteslutande för personligt bruk.
Villkoret för detta är dock att det inte till någon del är fråga om yrkes-
eller näringsverksamhet.

I den mån ett register har ändamål som kan hänföras både
till personligt bruk och till annat blir undantagsregeln inte tillämplig. Det
är då inte fråga om uteslutande personligt bruk. Om exempelvis en affärsidkare
eller advokat för register över kunder eller klienter som samtidigt hör till
bekantskapskretsen, blir undantagsregeln inte tillämplig.

I fjärde stycket finns i oförändrad lydelse det
förtydligande av vad som förstås med inrättande av personregister som år 1979
infördes i 2 § första stycket.

2a§

Tillstånd
av datainspektionen behövs inte för personregister vars inrättande beslutas av
riksdagen eller regeringen. Innan sådant beslut fattas skall dock yttrande
inhämtas från datainspektionen, i fråga om register som skall innehålla
uppgifter som avses i 2 § andra stycket.

Tillstånd
behövs inte heller för personregister som har tagits emot för förvaring av en
arkivmyndighet.

Utan hinder av 2 § andra stycket 1 får

1.
sammanslutningar
inrätta och föra personregister som innehåller sådana uppgifter om medlemmarnas
politiska uppfattning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt som utgör
grunden för medlemskapet i sammanslutningen,

2.
myndigheter
inom hälso- och sjukvården för vård- eller behandlingsändamål inrätta och föra
personregister som innehåller uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd
i övrigt,

3.
myndigheter
inom socialljänsten inrätta och föra personregister som innehåller uppgifter om
att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten,

4.
läkare
och tandläkare inrätta och föra personregister som innehåller

Prop.
1981/82:189 56

sådana uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd i
övrigt som de har erfarit i sin yrkesverksamhet.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om undantag från
tillståndspUkten för vissa slag av personregister. Registeransvariga som
inrättar eller för sådana register måste dock ha licens enligt huvudregeln i 2
§ första stycket. I fråga om den allmänna motiveringen till bestämmelserna
hänvisas till avsnitt 2.2.3 och 2.3.1.

Enligt första stycket är liksom hittills personregister
vars inrättande beslutas av riksdagen eller regeringen undantagna från kravet
på särskilt tillstånd. Innan beslut om att inrätta ett sådant register fattas
skall dock yttrande inhämtas från datainspektionen, om registret innehåller
uppgifter som i annat fall skulle ha medfört tillståndstvång, dvs. uppgifter
som anges i 2 § andra stycket. Av nya 6 a § följer att inspektionen också skall
besluta om föreskrifter för dessa register.

Bakgrunden till undantaget i andra stycket är, såsom
angetts i avsnitt 2.3.11 den allmänna motiveringen, datainspektionens skrivelse
till regeringen i november 1980 och uppfattningen att enbart förvaring av
personregister hos en arkivmyndighet inte kan anses vara speciellt känslig från
integritetssynpunkt. Reglerna om licensskyldighet liksom datalagens övriga
regler, bl. a. om de registeransvarigas förpliktelser, är dock tillämpliga även
på sådana register i den mån arkivmyndigheten enligt 1 § datalagen är registeransvarig
för dessa.

Undantaget i andra stycket avser sådana arkivmyndigheter
som anges i allmänna arkivstadgan. Om uppgifter lämnas ut på medium för
automatisk databehandling eller eljest för automatisk databehandling till någon
annan, följer av lagens bestämmelser i övrigt att mottagaren blir skyldig att
ha licens och, i vissa fall, tillstånd av datainspektionen.

I tredje stycket föreskrivs undantag för vissa
registeransvariga från kravet på tUlstånd enUgl 2 § andra stycket 1.

Enligt tredje stycket punkt 1 undantas sådana
personregister som innehåller uppgifter om någons politiska uppfattning,
religiösa tro eller övertygelse i övrigt och som en sammanslutning för
beträffande sina egna medlemmar.

En förutsättning för att tillstånd inte skall krävas i
detta fall är att de uppgifter som registreras utgör grunden för medlemskapet i
sammanslutningen. Vad som åsyftas är t. ex. att en politisk förening
registrerar sina medlemmar och att det därigenom direkt eller indirekt framgår
att medlemmen delar föreningens politiska mål. Bestämmelserna medger således
inte registrering av andra uppgifter om politisk eller religiös uppfattning än
sådana som avser grunden för medlemskapet. En facklig sammanslutning får
således inte utan tillstånd registrera medlemmarnas politiska uppfattning. Inte
heller får en sammanslutning registrera uppgift om att en viss person tidigare
har tillhört en annan politisk sammanslutning eller har varit medlem i ett
annat religiöst samfund. Med hänsyn till att de

Prop.
1981/82:189 57

uppgifter som avses med bestämmelsen genomgående är mycket
känsliga från integritetsskyddssynpunkt bör utrymmet för befrielse från
tillståndsplikten vara mycket begränsat.

Bestämmelsen i punkt 2 är tillämplig på både statliga och
kommunala myndigheter som för register angående sjuk- och hälsovård. Undantaget
från tillståndsplikten avser endast uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd.
Om registret kommer att innehålla sådana uppgifter som avses i 6 §, omdömen och
värderingar, följer av 2 § andra stycket 2 att tillstånd för registret behövs.
Undantaget omfattar endast sådana register som förs för vård- eller
behandlingsändamål. Andra register som förs inom hälso- och sjukvården, såsom
forskningsregister, omfattas inte av bestämmelsen.

Bestämmelsen i punkt 3 är tillämplig på de kommunala
myndigheter som för register inom socialtjänstens ram. I dessa register kan
finnas uppgifter som behövs för de verksamheter som regleras av
socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om
vård av unga och lagen (1981:343) om vård av missbrukare i vissa fall.

Enligt punkt 4 görs undantag från tillståndskravet för
läkare och tandläkare som för patientregister. Med stöd av 2 § tredje stycket
datalagen och DIFS 1980:4 faller flertalet av dessa register nu utanför
tillståndsplikten. Undantaget har utvidgats till att gälla utan de förbehåll
som f. n. anges i DIFS 1980:4. Personregister, vilka som ett normalt led i den
yrkesmässiga verksamheten inrättas av läkare och tandläkare, får alltså i
fortsättningen föras utan tillstånd oavsett vilken ADB-teknisk utrustning som
används.

4§

Tillstånd att inrätta och föra personregister som
innehåller uppgift om att någon misstankes eller dömts för brott eller avtjänat
straff eller undergått annan påföljd för brott eller varit föremål för
tvångsingripande enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om värd av
unga, lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller utlänningslagen (1980:376)
får endast om synnerliga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt
lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillstånd
att inrätta och föra personregister som i övrigt innehåller uppgift om någons
sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller uppgift om att någon fått
ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller varit föremål för åtgärd
enligt utiänningslagen får endast om särskilda skäl föreligger meddelas annan
än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning
över sådana uppgifter.

Tillstånd att inrätta och föra personregister som
innehåller uppgift om någons ras, politiska uppfattning, reUgiösa tro eller
övertygelse i övrigt får meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

Som framgår av avsnitt 2,4,2 i den allmänna motiveringen
kräver en svensk anslutning till Europarådets dataskyddskonvention vissa
kompletteringar av 4 §, Denna paragraf innehåller en uppräkning av uppgifter
som har ansetts

Prop.
1981/82:189 58

vara särskilt känsliga och som därför inte får ingå i
personregister, om inte synnerliga eller särskilda skäl föreligger. De
personuppgifter som nämns i konventionen men som saknas i uppräkningen i 4 § i
dess nuvarande lydelse är uppgifter som rör sexualliv, uppgifter som avslöjar
ras och uppgifter om annan övertygelse än religiös tro.

Uppgifter om sexualliv anges i uppräkningen i andra
stycket. Enligt denna bestämmelse krävs det - för annan än myndighet som enligt
lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter-
särskilda skäl för att få tillstånd att inrätta och föra personregister som
innehåller uppgifter om sexualliv. Härmed avses i detta sammanhang uppgift
såväl om rent medicinska förhållanden som om sexualvanor o. d.

Uppgifter om ras och om annan övertygelse än religiös tro
har tagits med i uppräkningen i tredje stycket. Enligt denna bestämmelse krävs
särskilda skäl för att få tillstånd att inrätta och föra personregister som
innehåller sådana uppgifter. Bakgrunden till att begreppet annan övertygelse än
religiös tro har förts in i bestämmelsen är att man i konventionen har tagit
hänsyn till att övertygelser som inte är av religiös art kan vara lika skyddsvärda
som religiösa uppfattningar. Med det nya begreppet avses bl. a. uppgift om att
någon omfattar en filosofisk lära eller är ateist.

5§

I samband med att tillstånd lämnas till inrättande och
förande av personregister, skall datainspektionen meddela föreskrift om
ändamålet med registret. Föreligger särskilda skäl, får tillståndet begränsas
till viss tid.

6§

Lämnas tillstånd till inrättande och förande av
personregister, skall datainspektionen, i den mån det behövs för att förebygga
risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, meddela föreskrift om

1.
inhämtande av
uppgifter för personregistret,

2.
vUka
personuppgifter som får ingå i personregistret,

3.
utförandet av
den automatiska databehandUngen,

4.
den tekniska
utrustningen,

5.
de
bearbetningar av personuppgifterna i registret som får göras med automatisk
databehandling,

6.
underrättelse
till berörda personer,

7.
de
personuppgifter som får göras tillgängliga,

8.
utlämnande och
annan användning av personuppgift,

9.
bevarande och
gallring av personuppgifter, 10. kontroll och säkerhet.

Vid bedömandet av om föreskrift behövs skall särskilt
beaktas huruvida registret innehåller personuppgift som utgör omdöme eller
annan värderande upplysning om den registrerade.

Föreskrift rörande utlämnande av personuppgift får icke
inskränka myndighets skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen.

Prop. 1981/82:189 59

Som framgår av avsnitt 2,3,3 i den allmänna motiveringen
föreslås att det hittillsvarande obligatoriska kravet i 5 § på föreskrift om
registerinnehållet skall göras fakultativt. En bestämmelse om möjlighet för
inspektionen att meddela en sådan föreskrift har därför tagits in som punkt 2 i
6 §, Den enda föreskrift som inspektionen härefter alltid skall besluta enligt
5 § i samband med ett tillstånd avser registrets ändamål,

6a§

Bestämmelserna
i 5 och 6 §§ om skyldighet för datainspektionen att meddela föreskrift gäller
även i fråga om personregister som avses i 2 a § första stycket andra meningen,
i den mån icke regeringen eller riksdagen har meddelat föreskrift i samma
hänseende.

I paragrafen, som i sak överensstämmer med den tidigare 7
§, har endast gjorts en redaktionell ändring.

7§

Personregister skall inrättas och föras så att inte
otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer. Därvid
skall särskilt iakttas

1.
att
registret förs för ett bestämt ändamål,

2.
att inte
andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets
ändamål,

3.
att
uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse
med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning
eller i enlighet med den registrerades medgivande,

4.
att
uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse
eller mot otillåten ändring eller spridning.

Denna bestämmelse, som är ny, är tillämplig på alla slag
av personregister, oavsett om de kräver tillstånd eller ej. Den gäller också
sådana personregister som får föras utan licens, dvs. sådana som förs
uteslutande för personligt bruk.

Föreskrifterna i punkt 1-4 anger en minimistandard för
persondataskyddet. Datainspektionen är oförhindrad att besluta om föreskrifter
som innebär ytterligare skyldigheter för de registeransvariga i de avseenden
som nämns i bestämmelsen. Sådana föreskrifter kan beslutas såväl med stöd av 5
och 6 §§ i samband med att tillstånd meddelas för ett tillståndspliktigt
register som med stöd av 18 §.

I övrigt hänvisas till avsnitt 2.2,4 i den allmänna
motiveringen,

7 a§

Hos den registeransvarige skall finnas en aktuell
förteckning över de personregister som han är ansvarig för. Förteckningen skall
innehålla uppgift om:

Prop.
1981/82:189 60

7, registrets benämning,

2.
registrets
ändamål,

3.
lokalen
där den automatiska databehandlingen huvudsakUgen utförs,

4.
numret
på den registeransvariges licens hos datainspektionen,

5.
i vad
mån personuppgifter lämnas ut för automatisk databehandling i utlandet.

Förteckningen skaU hållas tillgänglig för datainspektionen
och på begäran av denna ges in till inspektionen.

När en registeransvarig sänder en handling som innehåller
personuppgifter ur ett personregister Ull den registrerade, skaU upplysning
samtidigt lämnas om vem som är avsändare eller om den registeransvariges
licensnummer hos datainspektionen.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte personregister
som en enskild person för uteslutande för personligt bruk eller som en
arkivmyndighet har tagit emot för förvaring.

I denna paragraf har tagits in de nya bestämmelserna om
förteckningsskyldighet. I fråga om de allmänna övervägandena hänvisas till
avsnitt 2.2.2 i den allmänna motiveringen.

Enligt/ör5r« stycket skall hos varje registeransvarig
finnas en förteckning över de register han är ansvarig för. Bestämmelsen gäller
alla registeransvariga och alla former av register oavsett om dessa omfattas
av licens- eller tillståndspUkl eller faller utanför dessa kategorier. Av
kravet på att förteckningen skall vara aktuell följer att ändringar beträffande
sådana uppgifter som skall finnas i förteckningen genast skall föras in i
denna.

Paragrafen innehåller inte några närmare föreskrifter om
utformningen av förteckningen. Det får ankomma på den registeransvarige själv
att bestämma utformningen, inen det kan antas att datainspektionen finner det
lämpligt att tillhandahålla särskilda formulär för ändamålet.

Det förekommer normalt att en registeransvarig har
upprättat dokumentation över sin ADB-användning för något annat ändamål än för
att uppfylla vad som krävs enligt denna paragraf, t. ex. systemdokumentation
för registeranvändningen eller annan dokumentation som följer av någon annan
författning eller av myndighets beslut. För att en förteckning som har
upprättats för något annat ändamål skall kunna godtas enligt 7 a § bör krävas
att de uppgifter som anges i paragrafen är tydligt angivna. I flertalet fall
torde det vara lämpligt att ha en särskild förteckning för att uppfylla kravet
i denna paragraf.

Det bör tilläggas att en förteckning som finns upprättad
enligt denna paragraf inte ersätter den mera fullständiga systemdokumentation
rörande personregister som datainspektionen kan begära med stöd av 17 §.

Enligt andra stycket skall förteckningen hållas
tillgänglig för datainspektionen och på begäran av denna ges in till
inspektionen. Någon rätt enligt denna bestämmelse för den registrerade att ta
del av förteckningen finns inte. En annan sak är att förteckningar som förs hos
registeransvariga myndigheter eller som har getts in till datainspektionen är
allmänna handlingar och

Prop. 1981/82:189 61

därmed blir tillängliga för envar enligt
tryckfrihetsförordningens bestämmelser, om de inte är föremål för sekretess.

Datainspektionen kan med stöd av bestämmelsen begära in en
förteckning i ett särskilt tillsynsärende, men inspektionen har också möjlighet
att begära in förteckningar stickprovsvis eller samtidigt från ett flertal
registeransvariga, t. ex. från alla registeransvariga i en viss bransch eller
inom ett visst område.

EnUgt tredje stycket skall den registeransvarige, när han
sänder en handling som innehåller personuppgifter ur ett personregister till
den registrerade, samtidigt lämna upplysning om vem som är avsändare. Syftet
med bestämmelsen är att den registrerade skall få veta varifrån uppgifter om
honom härrör, bl. a. för att han skall kunna vidta åtgärder om uppgifterna
skulle vara oriktiga eller innehålla otillåten information e. d. Upplysning om
avsändare kan lämnas på olika sätt. Antingen kan det av försändelsens yttre
framgå varifrån den kommer eller också kan uppgift om avsändare finnas på de
handlingar som översänds eller i ett bifogat brev. Den registeransvarige kan
också välja att lämna uppgifter om sitt licensnummer hos datainspektionen, se
avsnitt 2.2.2.

A\ fjärde stycket framgår att personregister som förs av
en enskild person uteslutande för personligt bruk har undantagits både från
förteckningsskyldigheten och från skyldigheten att lämna upplysning om
avsändare. Även personregister som har mottagits för förvaring av
arkivmyndighet undantas från dessa krav.

10 §

Den registeransvarige skall på begäran av enskild så snart
det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i personuppgift som ingår i
personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift
ej förekommer i registret. Sådan begäran skall framställas skriftligen och vara
egenhändigt undertecknad av den enskilde. Har underrättelse lämnats, behöver ny
underrättelse icke lämnas till samme enskilde förrän tolv månader därefter.

Underrättelse enligt första stycket skall lämnas utan
kostnad för den enskilde. Föreligger särskilda skäl, får dock datainspektionen
i fråga om visst slag av personuppgifter eller i fråga om underrättelse om att
personuppgift om enskild ej förekommer i registret medge att avgift tages ut.

Första
stycket gäller inte uppgifter i personregister som har tagits emot för
förvaring av en arkivmyndighet och inte heller uppgifter som enligt lag eller
annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av
författning ej får lämnas ut till den registrerade.

Första stycket gäller icke heller, om det i fråga om visst
slag av personuppgifter är uppenbart att underrättelse kan underlåtas på grund
av att det inte föreligger någon risk för otillbörligt intrång i registrerads
personliga integritet. Underrättelse får dock underlåtas endast efter medgivande
från datainspektionen.

I fråga om motiven till den ändrade bestämmelsen hänvisas
till avsnitt

2.3.1.

Prop.
1981/82:189 62

77.?

Personuppgift som ingår i personregister får ej lämnas ut,
om det finns anledning antaga att uppgiften skall användas för automatisk
databehandling i strid med denna lag. Finns det anledning antaga att
personuppgift skall användas för automatisk databehandling i utlandet, får
uppgiften lämnas ut endast efter medgivande av datainspektionen. Sådant
medgivande får lämnas endast om det kan antagas att utlämnandet av uppgiften
icke kommer att medföra otillbörligt intrång i personlig integritet. Något
medgivande behövs dock inte, om personuppgift skall användas för automatisk
databehandling enbart i en stat som har anslutU sig Ull Europarådets
konvention om skydd för enskUda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället
bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100),

F. n. krävs enligt 11 § datalagen och 7 kap. 16 §
sekretesslagen datainspektionens medgivande till utlämnande av personuppgift,
om det finns anledning anta att uppgiften skall användas för automatisk
databehandUng i utlandet. Enligt Europarådets dataskyddskonvention får
emellertid en konventionspart inte, uteslutande i syfte att skydda den
personliga integriteten, förbjuda eller kräva särskilt bemyndigande för
överföring av personuppgifter över gränsen till en annan parts territorium. För
att tillgodose detta krav i konventionen har i 11 § datalagen liksom i 7 kap.
16 § sekretesslagen förts in en bestämmelse om att datainspektionens medgivande
inte behövs för utlämnande av personuppgift som skall användas för automatisk
databehandling enbart i en stat som har anslutit sig till konventionen.

Av bestämmelsens utformning följer att datainspektionens
medgivande kan undvaras bara om uppgifter skall lämnas ut för automatisk
databehandling enbart i en konventionsstat. Om uppgifter skall föras via en
konventionsstat till en stat som inte har anslutit sig till konventionen
fordras alltså fortfarande medgivande av datainspektionen.

Nationella bestämmelser som begränsar registeransvarigas
möjlighet att över huvud taget lämna ut personuppgifter från personregister
berörs inle av åtagandena enligt konventionen och är därför tillämpliga även i
fortsättningen. Sådana begränsande bestämmelser finns i sekretesslagen.
Begränsning i utlämnandet kan också följa av bestämmelsen i 7 § eller av
föreskrifter som datainspektionen med stöd av 6 § datalagen har meddelat i ett
särskilt tillståndsbeslut. Givetvis gäller också bestämmelserna om tillstånd i
2 § andra stycket oavsett om automatisk databehandling skall utföras i Sverige
eller i något annat land. Av ett tillstånd kan framgå att databehandUngen av
ett register skall ske vid en viss anläggning inom landet. Uppgifterna får i
sådant fall inte föras över till någon annan datoranläggning - vare sig denna
ligger inom eller utom landet.

Det bör observeras att konventionen endast behandlar
restriktioner som görs med hänvisning till skyddet för personlig integritet.
Konventionen

Prop. 1981/82:189 63

hindrar alltså inte att lagbestämmelser av andra
anledningar förbjuder att uppgifter förs över till utlandet, t, ex, av hänsyn
till försvaret eller den nationella säkerheten.

Det bör
anmärkas att 11 § Uksom hittills medför skyldighet för den registeransvarige
att vid utlämnande av personuppgifter för automatisk databehandling hos
mottagaren kontrollera att denne har licens eller särskilt tillstånd.

12 §

Personuppgift som kan hänföras till den som avses med
uppgiften skall utgå ur personregistret då uppgiften inte längre behövs med hänsyn
till ändamålet med registret, om inte uppgiften även därefter skall bevaras på
grund av bestämmelse i lag eller annan författning eller enligt myndighets
beslut som meddelats med stöd av författning. Detsamma gäller då den
registeransvarige upphör alt föra personregistret.

Upphör
en registeransvarig att föra ett personregister för vUket datainspektionen har
meddelat tillstånd, skaU han anmäla delta tiU inspektionen. Detsamma gäller i
fråga om sådant personregister som avses i 2 a § första stycket andra meningen.

Datainspektionen meddelar enligt 12 § i dess
hittillsvarande lydelse särskilda beslut om hur det skall förfaras med
personregister som registeransvarig anmält att han upphör att föra.
Motsvarande föreskrifter i form av generella regler har tagits in i första
stycket. Dessa föreskrifter gäller alla personregister. I fortsättningen krävs
därför inte några individuella beslut av datainspektionen rörande detta. De nya
generella reglerna innebär att uppgifter i personregister som inte längre behövs
för registerändamålet skall förstöras, om de inte skall bevaras på grund av
bestämmelse i författning eller myndighets beslut som meddelats med stöd av
författning, t. ex. arkivförfattningar eller beslut av riksarkivet. Vidare
gäller med samma förbehåll att personregistret som sädant skall förstöras när
den registeransvarige upphör att föra registret.

Grundläggande föreskrifter om bevarande och gallring hos
statliga myndigheter finns i allmänna arkivstadgan (1961:590). Där föreskrivs
att utgallring endast får ske med stöd av stadgans bestämmelser eller med stöd
av bestämmelser som har meddelats av regeringen eller riksarkivet. Kompletterande
bestämmelser finns i riksarkivets cirkulär (1968:473) om tillämpningen av
allmänna arkivstadgan. Om gallring finns vidare allmänna bestämmelser i
förordningen (1953:716) angående utgallring av handlingar hos vissa
statsmyndigheter samt i förordningen (1974:648) om utgallring ur upptagning för
automatisk databehandling. Även i en rad andra författningar, t. ex. lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregister, finns särskilda bestämmelser om
bevarande och gallring. För kommuner och landstingskommuner finns bestämmelser
om arkivvården i kommunallagen (1977:179). När det gäller myndigheterna kan
alltså olika bestämmelser om

Prop.
1981/82:189 64

arkivvård föranleda en rad undantag från huvudregeln i
första stycket.

Den nya bestämmelsen hindrar inte att datainspektionen i
ett tillståndsbeslut med stöd av 6 § datalagen meddelar särskild föreskrift om
bevarande och gallring av personuppgifter. Inspektionen kan också enligt 18 §
ingripa med föreskrifter eller förbud all föra registret, om detta anses
behövUgt med anledning av tillsyn och vad som då kommit fram om registrets
användning m. m.

Enligt andra stycket skall registeransvarig som upphör att
föra personregister för vilket han har särskilt tillstånd anmäla detta till
datainspektionen. Det har inte ansetts nödvändigt att föreskriva en motsvarande
anmälningsskyldighet då en registeransvarig som enbart har licens upphör att
föra personregister. Anmälningsskyldigheten gäller också sådana register som
inrättats genom beslut av riksdagen eller regeringen och för vilka gäller
skyldighet enligt 2 a § att inhämta yttrande från datainspektionen. För dessa
register har inspektionen normalt meddelat föreskrifter enligt 5 och 6 §§.

18 §

Har förandet av personregister lett till otillbörligt
intrång i personlig integritet eller finns anledning antaga att sådant intrång
skall uppkomma, får datainspektionen i mån av behov meddela föreskrift i sådant
avseende som anges i 5 eller 6 § eller ändra föreskrift som tidigare meddelats.
I fråga om sådant register som avses i 2 a § första stycket får
datainspektionen vidta åtgärd som nu nämnts endast i den mån den ej står i
strid med beslut av regeringen eller riksdagen.

Kan
skydd mot otillbörligt intrång i personlig integritet ej åstadkommas på annat
sätt, får datainspektionen förbjuda fortsatt förande av personregister eUer
återkalla meddelat tillstånd. Detta gäller dock inte sådana register som avses
i 2 a § första stycket.

1 första stycket har gjorts ett par redaktionella
ändringar. I andra stycket har införts en bestämmelse om rätt för
datainspektionen att förbjuda fortsatt förande av personregister. Denna
möjlighet tar sikte på de register för vilka tillstånd inte behövs. För de
register för vilka tillstånd har meddelats har inspektionen såsom tidigare
istället att återkalla tillståndet. Från de nu angivna möjligheterna undantas
dock register vars inrättande har beslutats av riksdagen eller regeringen.

20 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtiigen eller av oaktsamhet

1. inrättar eller för personregister utan licens eller
tillstånd enligt denna

lag, när detta erfordras,

2.
bryter mot
föreskrift eller förbud som meddelats enligt 5, 6 eller 18 §,

3.
lämnar ut
personuppgift i strid mot 11 §,

4.
bryter mot 12
§,

Prop. 1981/82:189 65

5.
lämnar osann
uppgift vid fullgörande av skyldighet att lämna underrättelse enligt 10 §,
eller

6.
lämnar osann
uppgift i fall som avses i 17 §.

TiU
böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 a § första
eller tredje stycket.

22 §

Har personregister inrättats eller förts utan licens eller
tillstånd enligt denna lag, när licens eller tillstånd behövs, skall registret
förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obiUigt. Detsamma gäller, om
personregister har förts i strid mot förbud enligt 18 § andra stycket.

24 §

Om registeransvarig eller den som för registeransvarigs
räkning handhar personregister underlåter att lämna tillträde till lokal eller
tillgång till handling i fall som avses i 16 § eller att lämna uppgift enligt
17 §, får datainspektionen förelägga vite. Detsamma gäller, om registeransvarig
icke fullgör vad som åligger honom enligt 7 a § andra stycket, 8, 9 eller 10 §.

I dessa paragrafer har gjorts vissa följdändringar till
övriga nya regler i datalagen. Enligt den nya lydelsen av 20 § första stycket 1
är det sålunda straffbart att föra personregister utan licens, när detta
erfordras. Vidare är enligt andra stycket skyldigheten att ha en förteckning
över personregister enUgt 7 a § första stycket sanktionerad med böter. Detsamma
gäller skyldigheten enligt 7 a § tredje stycket att ange avsändare i handhngar
till den registrerade. I 22 § har utöver vissa redaktionella ändringar införts
en möjlighet att förverka även sådana personregister som förs utan licens
enligt de nya reglerna. Slutligen har i 24 § gjorts ett tillägg som innebär att
skyldigheten att hålla förteckning tillgängUg och ge in denna till datainspektionen
enligt 7 a § andra stycket omfattas av bestämmelserna om vite.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 7 a § den 1 januari
1983, och i övrigt den 1 juli 1982.

Bestämmelserna i 2 § gäller även personregister som har
inrättats före ikraftträdandet. Om anmälan och ansökan om tiUstånd, om sådant
krävs, görs före den 1 januari 1983, får dock ett sådant register föras utan
hinder av 2 § tills ärendet har prövats slutiigl. Nytt tillstånd behövs inte
för sådana register som datainspektionen har gett tiUstånd till före
ikraftträdandet.

Enligt förslaget skall de nya bestämmelserna träda i kraft
den 1 juli 1982.1 fråga om skyldigheten att föra förteckningar över
personregister föreslås dock, med hänsyn till att de nya reglerna i
inledningsskedet medför ett visst arbete för de registeransvariga, att reglerna
inte skall träda i kraft förrän den 1 januari 1983.

Enligt DALK:s förslag skall de nya bestämmelserna om
anmälningsskyldighet enligt 2 § vara tillämpliga även på registeransvariga som
har fått

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 189

Prop.
1981/82:189 66

datainspektionens tillstånd att föra personregister före
lagens ikraffträdan-de. Under remissbehandUngen har detta förslag kritiserats
av en del remissinstanser, som menar att förslaget leder till onödig byråkrati
och som därför förordar att övergångsbestämmelserna förenklas.

För min del vill jag understryka vikten av att det nya
licens- och tillståndssystemet inte leder till någon försämring av
integritetsskyddet. Det är önskvärt att datainspektionen även i fortsättningen
så långt som möjligt har överblick över personregistreringen i landet. Från
denna synpunkt är det angeläget att inspektionen har tillgång till uppgifter
såväl om alla som är ansvariga för personregister som framför allt om de
personregister som innehåller sådana ömtåliga uppgifter att det krävs tillstånd
även enligt de nya reglerna.

Det är alltså viktigt att datainspektionen har tillgång
till uppgifter även om sådana register som har fått tillstånd enligt de äldre
bestämmelserna. I och för sig är det önskvärt att dessa uppgifter ställs samman
av inspektionen själv så att inte de registeransvariga som redan har tillstånd
behöver ge in någon anmälan eller någon ny ansökan om tillstånd.

Det har
emellertid visat sig att det inte är möjligt för datainspektionen att med
ledning av de uppgifter som inspektionen har tillgång till göra en
tillförlitlig sammanställning över aUa personregister som nu har tillstånd.
Anledningen härtill är framför allt att inspektionen i många fall saknar
aktuella uppgifter om vem som är registeransvarig och om den registeransvariges
adress. Ofta finns inte ens någon säker uppgift om huruvida ett register
fortfarande är i bruk. Orsaken till dessa förhållanden är att de
registeransvariga i mänga fall har underlåtit att göra erforderliga anmälningar
om adressändringar, om upphörande av register m. m.

Med hänsyn
till det anförda anser jag att man inte kan undvika att låta bestämmelserna om
anmälningsskyldighet vara tillämpliga även i sådana fall då tillstånd har
meddelats före ikraftträdandet. Däremot finns det givetvis inte anledning att
kräva någon ny ansökan om tillstånd beträffande personregister som har fått
tillstånd enligt de äldre bestämmelserna.

Jag
förutsätter att datainspektionen informerar de registeransvariga om innebörden
av det nya systemet och om övergångsbestämmelserna och att inspektionen i den
utsträckning det är möjligt bistår de registeransvariga t. ex. genom att skicka
ut anmälningsblanketter till alla registeransvariga vilkas adress är känd.

Mot
bakgrund av det anförda föreslås en bestämmelse om att 2,§ även gäller
personregister som har inrättats före ikraftträdandet. I anslutning till
kommitténs förslag föreslås dessutom en övergångsbestämmelse som innebär att
sådana register tills vidare får föras utan hinder av 2 §, om anmälan och
ansökan om tillstånd, om sådant krävs, görs före den 1 januari 1983. Denna rätt
gäller tills ärendet slutligt har prövats av datainspektionen eller, om
inspektionens beslut överklagas, av regeringen. Bestämmelsen är tillämplig
såväl på register som redan har fått tillstånd som på register som

Prop. 1981/82:189 67

inte
är tillståndspliktiga enligt de äldre bestämmelserna.

SlutUgen föreslås för
tydUghetens skull en uttryckUg bestämmelse om att nytt tillstånd inte behövs
för sådana register som inspektionen har gett tiUstånd till före
ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna innebär att de föreskrifter som
datainspektionen har meddelat före den 1 juU 1982 i samband med att tillstånd
meddelats för ett visst register, eller i ett annat sammanhang, skall gälla
tills vidare. Följden bUr alt de registeransvariga, som för sådana register som
enligt de nya bestämmelserna inte skulle vara tillståndspliktiga, ändå har att
följa beslutade föreskrifter. Det torde nämligen med hänsyn till ett flertal omständigheter
inte vara lämpligt att lagstiftningsvägen generellt upphäva tidigare meddelade
föreskrifter för dessa typer av register. En sådan ordning skulle för det
första medföra icke helt överblickbara konsekvenser. Man bör inte heller lägga
ansvaret på de registeransvariga att bedöma i vilken utsträckning tidigare
meddelade föreskrifter inte längre skall anses gälla. Av administrativa skäl är
det vidare inte möjUgt att låta datainspektionen ompröva samtliga tidigare
tillstånd. Jag vill slutligen framhålla alt föreskrifterna regelmässigt
materiellt överensstämmer med hur registren bör användas även enUgt den nya
ordningen. Avsikten är ju inte att förändra innehållet i integritetsskyddet
ulan att genomföra effektivare rutiner hos datainspektionen m. m. SkuUe det i
något fall vara önskvärt att en tidigare föreskrift upphävs eller ändras, har
den registeransvarige som tidigare möjlighet att göra framställning om detta
hos datainspektionen.

Av
ikraftträdandebestämmelserna följer att register som inrättas efter den 1 juli
1982 helt faller under de nya bestämmelserna. Detta gäller också för register
för vilka ansökan om tillstånd dessförinnan har lämnats in till
datainspektionen men där inspektionen inte har avgjort ansökningarna före den 1
juli 1982. Dessa ansökningar bör alltså handläggas enligt de nya reglerna.
Licens bör dock kunna utfärdas utan särskild anmälan och tillstånd därutöver
meddelas, om det behövs enligt de nya bestämmelserna. Skulle det visa sig att
ett register inte faller under tillståndsplikten enligt de nya bestämmelserna,
har inspektionen att avskriva ärendet från vidare handläggning och underrätta
sökanden om detta efter att ha meddelat licens när detta inte har skett i annat
sammanhang (jfr specialmotiveringen till 2 §).

6.2
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

7 kap. 16 §

Sekretess
gäller för personuppgift i personregister som avses i datalagen (1973:289), om
det kan antas att utlämnande skuUe medföra att uppgiften används för automatisk
databehandling i strid med datalagen.

Sekretess för uppgift som
anges i första stycket gäller också, om det kan antas att utlämnande skulle
medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i utiandet och att
detta medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Vid tillämpning av
denna bestämmelse ankommer det på

Prop. 1981/82:189 68

datainspektionen att pröva fråga om utlämnande. Sekretess
enligt detta stycke gäller dock ej, om uppgiften skall användas för automatisk
databehandling enbart i en stal som har anslutit sig till Europarådets
konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter.

Enligt artikel 15 i Europarådets konvention om skydd för
enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter skall tillbörUgt
sekretesskydd finnas i fråga om upplysningar i ärenden om bistånd enligt
konventionen. Bestämmelsen i sekretesslagen om sekretess hos datainspektionen
har därför kompletterats i detta avseende.

9 kap. 6 §

Sekretess gäller hos datainspektionen i ärende om
tillstånd eller tillsyn, som enligt lag ankommer på inspektionen, och i ärende
om sådant bistånd som avses i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid
automatisk dalabehandling av personuppgifter, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Har
uppgift, för vilken gäller sekretess enligt vad nu har sagts, lämnats till
regeringen eller justitiekanslem, gäller sekretessen också där.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.

Bestämmelsen, som avser utlämnande av uppgifter i det
allmännas verksamhet, motsvarar i sak 11 § datalagen. Beträffande ändringen
hänvisas tUl vad som har anförts i specialmotiveringen till den paragrafen.

7 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att
anta förslagen till

1.
lag om ändring
i datalagen (1973:289),

2.
lag om ändring
i sekretesslagen (1981:100),

dels att godkänna konventionen den 28 januari 1981 till
skydd för enskilda vid automatisk databehandUng av personuppgifter,

dels att bemyndiga regeringen att besluta om avgifter för
datainspektionens verksamhet i enlighet med de riktlinjer som jag har angett i
det föregående.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:189 69

Bilaga
I

Kommitténs
sammanfattning av sitt förslag

16.1 Tilläggsdirektiv
m m

DALK
utreder enligt tilläggsdirektiv i mars 1980 för närvarande om en genereU
personregisterlag, som inte i första hand är inriktad på ADB, på längre sikt
bör ersätta datalagen. Under detta arbete har datainspektionen till regeringen
anmält behovet av vissa åtgärder redan på kort sikt. DALK har därefter genom
ytterligare tilläggsdirektiv i december 1980 fått i uppdrag att med förtur
överväga sådana åtgärder. DALK skall enligt de nya direktiven i nära samråd med
inspektionen så snabbt som möjligt undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för
att också på kort sikt rationalisera verksamheten hos inspektionen. DALK skall
dessutom också kartlägga och analysera datalagens ekonomiska och administrativa
konsekvenser för de registeransvariga. Uppdraget redovisas i denna promemoria.

Inom
Europarådet har nyligen lagts fram en konvention om skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter. Om riksdagen godkänner
konventionen behövs vissa ändringar i bl a datalagen. DALK tar även upp denna i
fråga i promemorian.

16.2 Faktainsamling

DALKs
arbete har skett i nära samråd med datainspektionen. Inspektionen har
därutöver efter hemstäUan från DALK i en promemoria till kommittén närmare
belyst behovet av åtgärder på kort sikt m m och visat på olika negativa
konsekvenser för inspektionen, för de registeransvariga och för de registrerade
av att bibehålla datalagen oförändrad i ytterligare ett antal år. DALK har i
sitt arbete dessutom haft tillgång tiU och utnyttjat datainspektionens diarium,
som alltsedan verksamhetens början förts med hjälp av ADB.

DALK har under hand
diskuterat olika effekter och erfarenheter av datalagen med företrädare för ett
antal myndigheter, företag och organisationer m fl i deras egenskap av
registeransvariga i datalagens mening. Kommittén har också tagit särskild
hänsyn till förslag och synpunkter när det gäller datalagens effekter m m, som
i olika sammanhang förts fram under de år lagen hittills varit i kraft.

16.3 Översikt
över datainspektionens verksamhet

Datainspektionen
är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att pröva frågor om tillstånd
och utöva tillsyn enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen.
Tyngdpunkten i verksamheten ligger i tillståndsprövningen och tillsynen av
personregister enligt datalagen.

Prop. 1981/82:189 70

Datainspektionen leds av en styrelse bestående av elva
ledamöter. KansUet är uppdelat på ett adminis"trativt sekretariat och två
enheter, en för tillståndsärenden och en för tillsynsärenden. Drygt ett
trettiotal personer finns anställda.

Antalet inkomna ansökningar om tillstånd enligt datalagen
till och med år 1980 är totalt cirka 29 000. Under samma tid har cirka 27 500
ärenden om tillstånd avgjorts. Härtill kommer cirka 1 300 diarieförda ärenden
om tillsyn.

Kostnaderna för datainspektionens totala verksamhet till
och med budgetårsskiftet 1979/80 i form av anslagna medel är cirka 28 miljoner
kronor. Anslagna medel för budgetåret 1980/81 är cirka sex miljoner kronor.
Intäkterna i form av avgifter till och med budgetårsskiftet 1979/80 är cirka
4,6 miljoner kronor.

16.4 Nuvarande undantag från tillståndskravet

För närvarande gäller som huvudregel enligt datalagen (2
§) att tillstånd av datainspektionen krävs för alla personregister.
Tillståndskravet gäller dock inte personregister vars inrättande beslutats av
regeringen eller riksdagen (2 § 2 st). TiUståndskravet gäller inte heller i
fråga om personregister som förs med viss bestämd teknisk utrustning, om det
med hänsyn till utmstningens art, till utförandet av den automatiska
databehandlingen och till registrets utformning i övrigt framstår som uppenbart
att otillbörUgt intrång i registrerads personUga integritet inte skall
uppkomma (2 § 3 st). De personregister som enligt 2 § tredje stycket datalagen
är undantagna från tillståndskravet blir varken föremål för någon tillståndsprövning
eller någon registrering hos datainspektionen.

16.5 Handläggningen av tillståndsärenden enligt
datalagen

Följande olika ärendegrupper enligt datalagen förekommer

-
ansökan om
principtillstånd (11)

-
ansökan om
tillstånd (12)

-
ansökan om
tillstånd enUgt s k förenklat ansökningsförfarande (121)

-
anmälan av
personregister vars inrättande beslutats av regeringen eller riksdagen (13)

-
ansökan om
tillstånd att ändra eller utvidga personregister (14)

-
övriga
tillståndsärenden (19).

Siffrorna inom parentes är beteckningen på ärendegrupperna
i datainspektionens diarium.

Antalet ärenden om principtillstånd har varit mycket få.
Totalt finns t o m år 1980 ett femtiotal sådana ärenden diarieförda hos
datainspektionen.

Regler om förfarandet vid ansökan om tillstånd finns i
datakungörelsen och i särskilda föreskrifter och anvisningar till datalagen som
datainspektio-

Prop. 1981/82:189 71

nen meddelat. Ansökan skall enligt 2 § datakungörelsen
innehålla uppgifter i fjorton olika hänseenden. Totalt har t o m år 1980 cirka
6 600 ärenden med fullständiga tillståndsansökningar diarieförts hos
datainspektionen och cirka 6 100 avgjorts genom beslut.

Datainspektionen har, såsom förutsattes vid datalagens
tillkomst, alltsedan verksamhetens början tillämpat ett förenklat ansöknings-
och tillståndsförfarande i fråga om mindre integritetskänsliga register. Detta
gäller vissa löne- och personalregister, vissa kund- och leverantörsregister,
vissa hyresregister och vissa medlemsregister. Sådana personregister
underkastas inte någon individuell tillståndsprövning från fall till fall.
Ansökningar om tillstånd enligt det förenklade förfarandet görs på en enkel
blankett. Tillstånd meddelas i princip omgående i form av ett standardiserat
beslut med oUka föreskrifter m m (DIFS). Totalt har t o m år 1980 cirka 18 500
ärenden enligt det förenklade förfarandet diarieförts hos datainspektionen och
cirka 18 000 avgjorts genom beslut.

Även personregister vars inrättande beslutats av
regeringen eller riksdagen skall prövas av datainspektionen. Myndighet som är
registeransvarig skall därför snarast anmäla registret till inspektionen.
Totalt har t o m år 1980 cirka 550 sådana anmälningar diarieförts hos
datainspektionen och cirka 540 avgjorts genom beslut.

Härutöver har t o m år 1980 cirka 3 000 ansökningar om
ändring eller utvidgning av personregister diarieförts hos datainspektionen och
cirka 2 850 ansökningar avgjorts genom beslut.

Dessutom förekommer s k övriga tillståndsärenden, vilka t
ex avser tillfälliga anslutningar av terminal tiU personregister och
tillfälliga utiands-bearbetningar enligt 11 § datalagen m m. Totalt har t o m
år 1980 cirka 270 sådana ärenden diarieförts hos datainspektionen och cirka 250
avgjorts genom beslut.

Upphör den registeransvarige att föra personregister,
skall detta enligt 12 § datalagen anmälas till datainspektionen. Inspektionen
föreskriver då hur det skall förfaras med registret. Totalt har t o m år 1980
cirka 2 000 anmälningar om upphörande diarieförts hos datainspektionen.

Antalet ärenden som enligt diariet till och med år 1980
varit föremål för s k bevakning, t ex på grund av att tUlståndsbesluten
tidsbegränsats, är cirka 1 600. Ungefär lika många ärenden är föremål för
bevakning någon gång mellan år 1981 och 1990.

16.6 Registeransvariga och deras tillståndsansökningar

När det gäller antalet ärenden enligt förenklat förfarande
svarar registeransvariga inom den statliga sektorn för mindre än två procent,
registeransvariga inom den kommunala för cirka åtta procent och
registeransvariga inom den privata för resten, cirka 90 procent. När det gäller
antalet fullständiga ansökningar om tillstånd m m svarar den statliga sektorn
för

Prop.
1981/82:189 72

cirka
20 procent, den kommunala för cirka 45 procent och den privata för resten,
cirka 35 procent.

Av
debiterade avgifter, närmare fem miljoner kronor, avser cirka en miljon den
statliga sektorn, ungefär Uka mycket den kommunala och resten, cirka tre
miljoner, den privata.

Väntetiderna
på datainspektionens beslut har varierat. I fråga om större delen av de
ärenden, vilka såväl kommit in som avgjorts åren 1975 -1980, har beslut
meddelats inom två månader. I fråga om cirka 20 procent har beslut meddelats
efter längre tid än tre månader.

I
fråga om mer än 60 procent av antalet tillståndsansökningar har angetts att den
registeransvarige anlitar utomstående datorinnehavare för bearbetningen av
personregistren. Antalet datorinnehavare som bearbetar annans personregister är
cirka 1 000.

16.7 Datainspektionens
tillsynsverksamhet enligt datalagen

På
gmnd av den stora mängden tillståndsärenden och nuvarande mycket resurskrävande
prövningsförfarande har huvuddelen av datainspektionens personalresurser för
verksamheten enligt datalagen hittills måst utnyttjas för tillståndsprövningen.
Ett femtontal handläggare har arbetat med tillståndsprövning och ungefär tre
med tillsynsverksamhet. Antalet diarieförda tillsyns- och rådgivningsärenden
enUgt datalagen åren 1973 till och med 1980 är cirka 1 300.

TUlsynsverksamheten
omfattar dels utredningar m m med anledning av klagomål från allmänheten, dels
inspektioner och andra åtgärder på datainspektionens eget initiativ. Förutom
klagoärenden, som kräver särskild utredning, förekommer en omfattande
brevväxling med allmänheten i olika frågor som rör ADB och integritetsskyddet.
Det finns ett uppenbart behov av en "allmänhetens klagomur" när det
gäller personregister.

Exempel
på klagomål från enskilda registrerade är felaktig notering i bankkonto,
otUlåtna uppgifter (betyg) i personregister med tillstånd enligt s k förenklat
förfarande, fel namn eller adress, obegripliga, ofullständiga eller uteblivna
underrättelser enligt 10 § datalagen samt felregistreringar om dödsfall.
Inspektioner eller andra åtgärder har medfört att förekommande fel rättats
till.

16.8 Erfarenheter
och effekter av datalagen

Erfarenheterna
har visat att de personregister, som man redan från början trodde kunde bli
föremål för enbart en summarisk tillståndsprövning, är fler än man
ursprungligen räknat med. Den bedömning från fall till fall som, i brist på
närmare överblick över personregistreringen, ansågs nödvändig då datalagen kom
till har, efter hand som erfarenheter vunnits, av datainspektionen kunnat
ersättas med generella normer för prövningen av allt fler

Prop. 1981/82:189 73

vanligen förekommande typer av personregister.

När det gäller de registrerade kan enligt DALKs mening
sammanfattningsvis konstateras att effekten av datalagen blivit den man
strävade efter då lagen infördes. För denna slutsats talar bl a det
förhållandet att antalet uppenbara fall av otillbörligt integritetsintrång
varit mycket begränsat. För samma slutsats talar också det förhållandet att
inga betydande krav på skärpningar av regelsystemet på senare tid rests från de
registrerade eller från de organisationer och sammanslutningar som företräder
dem i olika sammanhang.

Beträffande de registeransvariga kan enligt DALKs mening
sammanfattningsvis konstateras att datalagen under de år som gått medfört
olika administrativa och ekonomiska konsekvenser men också en bättre medvetenhet
än tidigare rörande riskerna för otillbörligt intrång i personlig integritet.
Dessutom kan konstateras att de registeransvariga inte fört fram några krav på
betydande ändringar på kort sikt i de grundläggande skyldigheter för dem som
datalagen ställer upp. Detta torde betyda att datalagens konsekvenser av de
registeransvariga i stort sett anses vara godtagbara. Vissa invändningar mot
det nuvarande tillståndskravet finns dock från företrädare för forskningen och
direktreklamverksamheten.

Vad gäller datainspektionen har inspektionen bl a
framhållit att arbetsbelastningen på personalen under lång tid varit
oroväckande hög. Någon minskning i antalet prövningsärenden kan inte väntas.
Datainspektionen anser att nuvarande ordning med tillståndsprövning av varje
enskilt ärende leder till ett "stelbent" utnyttjande av tillgängliga
resurser. Det finns anledning att ifrågasätta om inspektionens nuvarande och
framför allt framtida utnyttjande av de knappa personalresurserna verkligen ger
det maximala bidrag till integritetsskyddet som bör eftersträvas. En anpassning
till den växande arbetsbördan kan enligt inspektionen bara ske genom
lagändring.

För egen del anmärker DALK alt en av datainspektionen, i
enlighet med statsmakternas intentioner vid datalagens tillkomst, sedan flera
år planerad väsentlig förskjutning av verksamheten från tillståndsprövning till
tillsynsverksamhet ännu inte kunnat ske.

DALK har inte funnit anledning ifrågasätta
datainspektionens uppfattning att nuvarande tillståndsförfarande leder till ett
stelbent resursutnyttjande, till ryck i arbetsplaneringen och till ett i vissa
delar ineffektivt arbete, eftersom större arbetsinsatser ofta måste läggas ned
än som motsvaras av personregistrens känslighet från integritetssynpunkt. DALK
delar [också datainspektionens uppfattning att man med oförändrad lagstiftning
sannolikt inte kan räkna med någon väsentlig minskning av antalet
tillståndsärenden de närmaste åren. Snarare kan man av flera olika skäl
förvänta sig en ytterligare ökning. Särskilt torde detta gälla ärenden om
ändring/utvidgning av personregister.

Effekterna för datainspektionens del av datalagen i
hittillsvarande lydelse

Prop. 1981/82:189 74

kan därför enligt DALKs mening, särskilt på grundval av de
senaste årens erfarenheter, sammanfattas på följande sätt:

Antalet tillståndspliktiga personregister har visat sig
vara betydligt större än man ursprungligen räknat med och kommer sannolikt utan
lagändring att öka de närmaste åren. Nuvarande tillståndskrav har lett till ett
stelbent och delvis ineffektivt utnyttjande av tillgängliga personalresurser
och gjort planeringen av arbetet besvärlig. Tillsynsverksamheten, vilken från
integritetssynpunkt får anses vara lika viktig som tillståndsverksamheten, har
på grund av att största delen av tillgängliga personalresurser måst användas
för tillståndsverksamheten, inte kunnat bedrivas i tillnärmelsevis den omfattning
som var avsikten då datalagen kom till. Ett oförändrat regelsystem innebär att
de nämnda effekterna kommer att förstärkas ytterligare de närmaste åren.

16.9 Behovet av åtgärder på kort sikt

Datainspektionen anser att ytterligare en stor del av det
formella tillståndskravet snarast möjligt bör upphöra. I en förändrad datalag
bör enligt inspektionen en förskjutning ske till förmån för
tillsynsverksamheten. Med oförändrade personella resurser skulle inspektionen
då kunna upprätthålla det integritetsskydd som statsmakterna avsett med
nuvarande lagstiftning.

Om den lagändring datainspektionen förordat inte vidtas
blir resultatet enUgt inspektionen att rutinärenden inom tillståndsverksamheten
kommer att ta resurser i anspråk som begränsar möjligheten att
tillfredsställande pröva personregister, vilka innebär allvarliga
integritetshot. Balansen tillsynsärenden kommer att växa. Samtidigt kommer
antalet initiativinspektioner att begränsas ytterligare. Långa väntetider kan
leda till att de registeransvariga hellre åsidosätter tillståndsplikten än
avvaktar datainspektionens prövning. För lojala registeransvariga kommer
övergången till rationell och ekonomisk registrering att försenas. De
registrerade riskerar att få ett sämre integritetsskydd, dels genom att
register kan komma att föras utan tillstånd, dels genom att många särskilt
integritetshotande personregister inte kan prövas tillräckligt ingående, dels
genom att klagoärenden inte kan handläggas i tid.

Enligt DALKs mening bör man undvika ofta återkommande
ändringar i datalagen, särskilt med tanke på att lagen innehåller regler av
mycket stor betydelse för alla enskilda medborgare och för hela den offentliga
och den enskilda sektorn. Trots detta måste man emellertid beakta att
datainspektionen, mot bakgrund av mer än sju års erfarenheter av datalagen i
dess hittills gällande lydelse, starkt förordat en väsentlig förskjutning av
verksamheten från tillståndsprövning till tillsyn och betonat att DALKs
överväganden om en generell personregisterlag inte kan avvaktas. Den
omständigheten att det är datainspektionen som här är initiativtagare talar

Prop.
1981/82:189 75

självfallet
starkt för att det redan på kort sikt finns ett behov av att förändra
verksamheten.

DALK
har inte funnit anledning ifrågasätta datainspektionens uppfattning att
konsekvenserna utan förändring av verksamheten skulle bli ett allt sämre
integritetsskydd för de registrerade, alltmer ökade kostnader och andra olägenheter
för de registeransvariga och en alltmer ineffektiv och pressande
arbetssituation för datainspektionen. Bl a mot denna bakgrund kan DALK ansluta
sig till uppfattningen att det finns ett så starkt behov av att redan på kort
sikt vidta någon form av åtgärder att en eventuell framtida generell
personregisterlag inte bör avvaktas.

16.10
Alternativa åtgärder på kort sikt

Enligt
datainspektionen kan ytterligare rationalisering av tillståndsförfarandet inom
ramen för gällande regelsystem endast leda till marginella vinster. DALK har
ändå prövat vilka effekterna skulle bli. Detta alternativ kallas här
nollalternativet. Nollalternativet blir det referensalternativ mot vilket andra
alternativ får vägas.

DALKs undersökningar har
visat att möjliga åtgärder inom ramen för nollalternativet är att dels låta ett
par nya gmpper av ärenden, nämligen vissa register för vetenskapliga
undersökningar och vissa direktreklamregister, omfattas av s k förenklat
ansökningsförfarande, dels systematisera och standardisera ansökningshandUngarna
i de ärenden som även därefter bUr föremål för tiUståndsprövning från fall till
fall. Såsom dalainspektionen förutskickat skulle dock effekterna för
inspektionen och de registeransvariga bli förhållandevis obetydliga. Även när
det gäller de registrerade skulle i stort de negativa konsekvenser av att inte
göra några ändringar i regelsystemet kvarstå, som datainspektionen pekat på. De
registrerade skulle riskera att få ett sämre integritetsskydd, bl a genom att
många särskilt integritetshotande personregister inte kan prövas tillräckligt
ingående och genom att klagoärenden inte kan handläggas i tid.

En
metod att göra tillsynsverksamheten vid datainspektionen effektivare är
givetvis att öka personalen. För att nå den fördelning mellan tillstånds- och
tillsynsverksamhet, som var avsedd då datalagen trädde i kraft och som
datainspektionen alltsedan dess strävat efter, skulle sex eller sju nya handläggartjänsler
behövas, liksom förstärkt personaladministration och större lokaler. De
sammanlagda kostnaderna för detta skulle översiktligt beräknat bli närmare två
miljoner kronor per år i dagens penningvärde.

Trots
väsentligt ökade kostnader skulle dock nuvarande stelbenta och enligt
datainspektionen delvis ineffektiva tillståndsverksamhet kvarstå. Dessutom bör
framhållas att en förskjutning av den nuvarande tillståndsverksamheten till
förmån för tillsynsverksamheten enligt vad datainspektionen uttalat skulle
innebära att inspektionen med oförändrade personella resurser kan upprätthålla
det integritetsskydd som statsmakterna avsett med

Prop.
1981/82:189 76

nuvarande lagstiftning. Detta talar för att det som behövs
inte är mer personal utan en förändring av verksamheten.

Datainspektionen har betonat alt en godtagbar
tillsynsverksamhet förutsätter en radikal förändring av den nuvarande
handläggningen av tillståndsärenden. En åtgärd kan enligt inspektionen vara
att göra ytterligare undantag från nuvarande tillståndskrav, kombinerat med
någon form av anmälningsförfarande och ökad tillsyn.

DALK har närmare prövat ett alternativ vilket bygger på
datalagens nuvarande konstruktion med tillståndskravet som huvudregel men med
vissa undantag, för närvarande angivna i 2 § andra och tredje stycket
datalagen. DALK har undersökt om det inom ramen för denna konstruktion går att
utvidga undantagen och om de avgränsningsproblem som hittiUs ansetts utgöra
hinder mot ett sådant alternativ nu kan bemästras.

De nya ärendegrupper som kan komma i fråga för undantag
från tillståndskravet är dels löne- och personalregister, kund- och
leverantörsregister, hyresregister och medlemsregister som nu omfattas av det
förenklade förfarandet, dels vissa vetenskapliga register och
direktreklamregister.

Detta innebär att man i datalagen måste föra in
ytterligare ett antal regler om undanlag från lillslåndskravel, ulöver de
undanlagsregler som redan finns i nuvarande 2 § andra och tredje stycket. Det
förutsätter att man i lagen på ett tillräckligt tydligt och uttömmande sätt kan
avgränsa de nya undantagen. Sådana försök gjordes redan av OSK. Då ansågs att
undantagsreglerna blev både krångliga och svårtolkade. Liknande synpunkter
framfördes med anledning av DALKs förslag år 1978 till nya undantag från
tillståndskravet. Ett anmälningsförfarande förutsätter också kompletterande och
uttömmande anvisningar. Dessutom måste regler finnas för hur anmälningarna
skall hanteras av datainspektionen. Om det skall vara någon mening med ett
anmälningsförfarande bör det leda till en enklare hantering hos
datainspektionen än nuvarande tillståndsförfarande.

Alternativet skulle, under nyss angivna förutsättningar,
medföra vissa positiva effekter för datainspektionen och de registeransvariga.
Som DALK och datainspektionen antog redan år 1978 skulle effekterna dock bli
marginella. Ytterligare en tydlig negativ effekt är att datalagen blir
betydligt mer omfattande och därmed svårare att tolka och överblicka. Alltjämt
kvarstår det alltsedan datalagens tillkomst kända problemet att genom olika
undantagsregler för skilda typer av personregister på ett något så när enkelt
och överskådligt sätt precisera vilka register som kräver tillstånd och vilka
som bara kräver anmälan.

Med hänsyn till de begränsade effekterna skulle i stort
sett samma successiva försämringar för datainspektionen, de registeransvariga
och de registrerade som vid nollalternativet bli en följd också av det nu
diskuterade alternativet.

Nollalternativet och ett alternativ som innebär
ytterligare undantag från det nuvarande tillståndskravet medför alltså enligt
DALKs bedömning

Prop. 1981/82:189 77

betydande negativa effekter för datainspektionen, de
registeransvariga och de registrerade. Effekterna är enligt DALKs mening sådana
att inte något av dessa båda alternativ kan godtas.

Mot alternativet personalökningar mäste invändas att det
innebär betydande kostnadsökningar och bibehållande av en tillståndsverksamhet
som enligt datainspektionen dels är stelbent, dels innebär ett utnyttjande av
personalresurser som inte ger ett maximalt bidrag till integritetsskyddet.
Dessutom innebär personalökningar hos datainspektionen att kostnaderna och
andra konsekvenser av datalagen inte alls kan hållas tillbaka. Effekten blir i
stället den motsatta.

Med hänsyn till det anförda mäste man på annat sätt söka
komma tillrätta med de negativa effekter som nollalternativet innebär för de
registrerade, datainspektionen och de registeransvariga. Detta förutsätter mer
omfattande ändringar i nuvarande regelsystem.

Vid överväganden om den lämpligaste vägen att tillgodose
behovet av åtgärder på kort sikt har DALK bl a tagit fasta på datainspektionens
uppfattning att tillståndsverksamheten bör ändras på sådant sätt att den
resurskrävande tiUståndsprövningen av varje enskilt personregister kan
koncentreras till fall som innebär särskild risk för otillbörligt intrång i
personUg integritet. Dessa fall måste då genom lagändring avgränsas
tillräckligt uttömmande i datalagen. Lagändringen måste dessutom utformas under
särskilt beaktande av de olika fördelar från integritetssynpunkt, som det
hittillsvarande i princip heltäckande tillståndskravet inneburit. Man bör
sålunda, i vart faU inte genom åtgärder på kort sikt, avhända sig den överblick
över personregistreringen, den dokumentering och offentlighet beträffande
personregistreringen och den normgivning när det gäller personregistrens närmare
utformning, som det hittillsvarande tillståndkravet inneburit. Om
tillståndskravet genom åtgärder på kort sikt begränsas måste därför de nämnda
effekterna tills vidare bibehållas på annat sätt.

Avgränsningssvårighelerna kan bemästras genom att i lagen
definiera och avgränsa vilka personregister som bör vara föremål för
tillståndsprövning i stället för att, såsom hittills, försöka definiera och
avgränsa vilka personregister som bör vara undantagna från tillståndskravet.
Ledning för en sädan ny definition kan bl a hämtas från nuvarande
tillståndsbestämmelser i 3, 3 a och 4 §§ datalagen. Dessa bestämmelser anger
vilka faktorer som är av särskild betydelse vid prövningen av risken för
otiUbörligt intrång i personlig integritet.

Ett tillståndskrav formulerat enligt denna nya modell
skulle medföra att den resurskrävande tillståndsprövningen kan koncentreras
till fall då detta verkligen behövs och därmed märkbart minska resursbehovet
för tillståndsprövningen. Detta kan kombineras med vissa ytterligare nya lagregler
som medför bibehållen överblick över och offentlighet beträffande personregistreringen
samt tiUräcklig dokumentation och tillräcklig styrning även när det gäUer
personregister som kommer att falla utanför det nya tillståndskravet.

Prop.
1981/82:189 78

En ny licens- och registreringsplikt samt vissa nya och
generella lagregler för personregistrens utformning, riktade direkt mot alla
registeransvariga, skulle tillgodose kraven i dessa hänseenden.

Det nu skisserade alternativet, som här kallas licens- och
tillståndsförfarandet, tillgodoser utan personalökningar behovet av åtgärder
på kort sikt och innebär ett jämfört med nollalternativet bättre
integritetsskydd. Det skisserade alternativet ligger också i linje med
diskussionerna om tänkbar konstmktion av en generell personregisterlag i DALKs
delbetänkande år 1978 och i tilläggsdirektiven om en generell
personregisterlag. Det bör därför inte innebära några oönskade bindningar med
hänsyn till DALKs fortsatta arbete i den delen.

DALK
förordar att åtgärder på kort sikt genomförs i form av det här översiktiigt
beskrivna nya Ucens- och tillståndsförfarandet.

16.11 Närmare innebörd av DALKs förslag

Det nya Ucens- och tillståndsförfarandet innebär jämfört
med nu gäUande datalag följande principiella ändringar:

1)
Ett
registrerings- och licensförfarande införs för alla registeransvariga med
undantag endast för enskilda registeransvariga som inrättar personregister
uteslutande för personligt bruk.

2)
Tillståndskravet
behålls för sådana typer av personregister som generellt sett innebär särskilda
risker för otillbörligt intrång i enskUds personliga integritet.

3)
De
registeransvariga åläggs, med det undantag som sagts under 1, dels att i
kontakterna med de registrerade ange att man har licens att föra
personregister, dels att ge in en förteckning över registren till datainspektionen.

4)
De
registeransvarigas nuvarande skyldigheter enligt datalagen kompletteras med
vissa generella normer för personregisters utformning; normer som bygger på 3
§, 3 a § och 4 § datalagen.

Licensen berättigar den registeransvarige att föra
personregister, som inte omfattas av den nya tillståndsplikten. Om den
registeransvarige dessutom vill inrätta och föra tillståndspliktigt
personregister skall han eller hon, vid sidan av Ucensen, också ha tillstånd i
vanlig ordning.

Det nya licensförfarandet innebär vidare att
datainspektionen, då licens utfärdas för den registeransvarige, skall tilldela
denne ett licensnummer. 1 samband därmed bör den registeransvarige, på
motsvarande sätt som hittills, också få skriftliga råd och anvisningar från
datainspektionen om innebörden av datalagen. Licensnumret skall alltid anges på
meddelanden, registerbesked och andra s k utdata, som sänds till de
registrerade från personregister. Därigenom underlättas kontakten mellan
datainspektionen, de registeransvariga och de registrerade. Därigenom får de
registrerade också bekräftelse

Prop.
1981/82:189 79

på att den registeransvarige har licens och står under
datainspektionens tillsyn.

De
registeransvariga skall dessutom till datainspektionen ge in en förteckning
över de personregister, som han eller hon för och som inte kräver särskilt
tillstånd. Det medför bl a att man bibehåller den överblick och offentlighet
beträffande personregistreringen som det nuvarande s k förenklade förfarandet
innebär.

Det bör
betonas att det inte är meningen att licensansökningen eller förteckningen över
personregister formellt eller materiellt skall bli föremål för någon närmare
prövning av datainspektionen. Med de syften som ligger bakom licens- och
förteckningsskyldigheten bör den registeransvariges uppgifter kunna godtas utan
någon närmare granskning. Kontrollen bör i stället i huvudsak ske genom
stickprov i samband med tillsynsverksamheten eller eljest när särskilda
omständigheter föranleder närmare granskning.

Enskild registeransvarig, som för personregister
uteslutande för personligt bruk, bör undantas från den nya licens- och
förteckningsskyldigheten. För tydlighetens skull bör nämnas att sådana
registeransvariga, på motsvarande sätt som hittiUs, skall vara underkastade
reglerna om den registeransvariges skyldigheter och om datainspektionens
tillsyn m m även i fortsättningen.

Det nya
tillståndskravet innebär att man i datalagen definierar och avgränsar vilka
typer av personregister som bör vara föremål för särskild tUlståndsprövning, i
stället för att definiera och avgränsa vilka personregister som bör vara
undantagna från tillståndskravet.

Detta leder tUl att personregister, vilka kännetecknas av
en eller flera av följande särskilt integritetskänsliga faktorer, från fall
till fall bör vara föremål för tillståndsprövning också i fortsättningen:

a)
personregister
innehållande särskilt integritetskänsliga uppgifter enligt 4 § datalagen eller
uppgifter som har karaktären av s k mjukdata,

b)
personregister
omfattande personer som saknar en naturlig anknytning till den
registeransvarige i egenskap av anställda, kunder, medlemmar, hyresgäster eller
annan därmed jämförlig anknytning,

c)
personregister
innehållande uppgifter eller personkalegorier som inte stämmer överens med
registerändamålet eller uppgifter som eljest kan vara olämpliga emedan de
samlats in för annat ändamål.

Det nuvarande tillståndskravet i 2 § datalagen bör alltså
ändras i enlighet med detta.

Vissa undantag måste dock göras om inte det nya
tillståndskravet skall leda till en omotiverad skärpning jämfört med nuläget.
Det gäller register vars inrättande beslutats av regeringen eller riksdagen,
register som förs av enskild uteslutande för personligt bruk, register
innehållande uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning och som
sammanslutning avser att föra beträffande sina egna medlemmar samt vissa
register som förs av myndigheter m fl rörande sjuk- och hälsovården och
socialomsorgen. De nu

Prop.
1981/82:189 80

nämnda undantagen bör samlas i en ny paragraf i datalagen.

Om tillståndsplikten begränsas upphör i viss mån den
styrning av personregistrens närmare utformning som nuvarande tillståndsbeslut
innebär. En liknande styrning behövs dock även i fortsättningen. Det bör ske genom
att man i datalagen i form av nya generella regler, riktade direkt mot de
registeransvariga, för in de viktigaste av de styrande effekter som nu
åstadkoms genom tillståndsbesluten. Tyngdpunkten i de nya reglerna bör vara att
alla registeransvariga är skyldiga att beakta, att inrättande och förande av
personregister alllid skall ske för visst bestämt ändamål under tillbörligt
hänsynstagande till registrerads personliga integritet.

Vad nu sagts innebär att det behövs en ny bestämmelse i
datalagen om den registeransvariges skyldigheter. Datainspektionen bör utöva
tillsyn över att även den nya bestämmelsen efterlevs. Det blir alltså
datainspektionen som genom tillsyn i det enskilda fallet får avgöra om den
registeransvarige brutit mot den nya bestämmelsen och ingripa med särskilda
åtgärder enligt 18 § datalagen om det behövs.

Hittills har cirka 2 000 anmälningar om upphörande av
personregister enligt 12 § datalagen getts in till datainspektionen.
Datainspektionen meddelar nu enligt 12 § särskilda beslut om hur det skall
förfaras med registren. Motsvarande föreskrifter bör i form av generella regler
tas in i datalagen och göras tillämpliga på alla personregister. Då behövs i
fortsättningen inte några individuella beslut av datainspektionen rörande
detta.

Vilka effekterna blir av DALKs förslag, mätt i antalet
ärenden som i fortsättningen kan antas komma in till datainspektionen, beror bl
a på hur användningen av ADB utvecklas de närmaste åren. DALKs förslag torde
dock med säkerhet leda till betydligt färre antal ärenden än enhgt nollalternativet.

Förslaget innebär administrativa förenklingar även för de
registeransvariga. Väntetiderna på beslut minskas avsevärt. Å andra sidan får
de registeransvariga räkna med ökad tillsynsverksamhet, vilket är ett av
syftena med DALKs förslag. Totalt sett är det därför svårt att bedöma
effekterna för de registeransvariga. Det är dock rimligt att anta att olika
lättnader uppstår för flertalet registeransvariga. Framför allt undviker man
den alltmer ökade administration och byråkrati som år från år skulle följa av
att inte nu göra några ändringar i datalagen.

Särskilt vid bedömningen av om integritetsskyddet genom
DALKs förslag blir bättre, sämre eller oförändrat för de registrerade måste man
utgå från effekterna av nollalternativet. Utan lagändringar blir aUtså, som
datainspektionen redovisat närmare, integritetsskyddet allt sämre. DALKs
förslag innebär att man reducerar den för datainspektionen resurskrävande individuella
tillståndsprövningen till fall, då en sådan prövning kan antas ha störst
betydelse för integritetsskyddet. Man utnyttjar de resurser som frigörs för
effektivare tillståndsprövning från fall till fall, då sådan prövning verk-

Prop. 1981/82:189 81

ligen är motiverad samt för effektivare tillsyn,
information och rådgivning-både till de registeransvariga och till de
registrerade. Man får då, utan personalökningar, den fördelning i stort mellan
tillstånds- och tUlsynsverksamhet, som redan när datalagen kom till ansågs
vara lämpUg. Allt detta medför, särskilt i kombination med övriga åtgärder
enligt DALKs förslag, ett bättre integritetsskydd än nollalternativet.

I samband med genomförandet av DALKs förslag krävs informationsinsatser
från datainspektionens sida; riktade såväl till registeransvariga som till
registrerade. Det är inte uteslutet att särskilda medel behöver anslås för
detta.

16.12 Datainspektionens skrivelse till regeringen den 20
november 1980

Datainspektionen har i en särskild skrivelse tUl
regeringen den 20 november 1980 diskuterat vissa ytterligare ändringar i
datalagen. Dessa gäller dels tillämpningen av lagen på personregister som
överlämnats till arkivmyndighet för förvaring, dels rätten för datainspektionen
att undanta personregister från tillståndskravet, dels möjUgheterna för
inspektionen att underlåta att i vissa tillståndsärenden meddela föreskrift om
registerinnehållet enligt 5 § datalagen.

DALK har tagit upp också de tre nyss nämnda frågorna i
denna promemoria. Datainspektionen har väckt frågorna mot bakgrund av datalagen
i dess hittills gäUande lydelse. DALKs förslag till nytt Ucens- och
tillståndsförfarande m m medför dock att behovet av åtgärder minskar eller helt
bortfaller.

DALK delar datainspektionens uppfattning att
personregister som mottagits av arkivmyndighet för förvaring knappast, så länge
de förvaras hos arkivmyndigheten enbart för arkivändamål, kan antas innebära
risk för otillbörligt intrång i personUg integritet. Sådana personregister
behöver därför, oavsett registerinnehållet, inte vara underkastade det nya tillståndskrav
eller den förteckningsskyldighet DALK har föreslagit. Det räcker med den nya
registrerings- och licensplikten. Man löser då, utan att integritetsskyddet
försämras, flera praktiska problem som datainspektionen pekat på, samtidigt som
datalagen på den nu angivna punkten bUr klarare än hittills.

De åtgärder på kort sikt som DALK föreslagit innebär bl a
att tillståndskravet begränsas till personregister som kan antas vara av
särskilt intresse från integritetssynpunkt och att nuvarande 2 § tredje stycket
datalagen kan upphöra att gälla. Därmed tiUgodoses i allt väsentligt
datainspektionens önskemål på den punkt som gäller rätt för inspektionen att
undanta personregister från tillståndskravet.

Vad slutligen gäller nuvarande 5 § datalagen motsätter sig
DALK inte datainspektionens förslag att regeln bör mjukas upp om det kan ske
utan att integritetsskyddet försämras. DALK anser att det nuvarande
obligatoriska

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 189

Prop. 1981/82:189 82

kravet
i 5 § datalagen på föreskrift om registerinnehållet i stället kan göras
fakultativt och flyttas över till 6 § datalagen. Bestämmelsen blir då mer
flexibel utan att integritetsskyddet, med de fömtsättningar i övrigt som gäller
för tillämpningen av 6 §, försämras.

16.13
Internationella överenskommelser m m

Europarådet
har numera antagit en konvention till skydd för enskilda vid automatisk
databehandling av personuppgifter.

DALK
har i denna promemoria förordat att riksdagen godkänner konventionen och bl a
tagit upp behovet av ändringar i datalagen vid ett sådant godkännande.

Det
är enligt DALKs mening av stort värde att arbetet med internationella
överenskommelser angående dataflödet över gränserna nu lett fram till
överenskommelser i form av Europarådets konvention. Även OECD har lagt fast
Uknande riktlinjer som redan antagits från svensk sida men som inte föranleder
några ändringar i svensk lagstiftning. Särskilt betydelsefuUt är att
Europarådets konvention följer samma mönster som datalagen. Huvudprinciperna i
dalalagen återfinns i konventionen, vilket underlättar ett godtagande från
svensk sida.

Konventionens syfte är att
stärka dataskyddet, dvs att säkerställa respekten för grundläggande fri- och
rättigheter, särskilt den enskUdes rätt till personlig integritet i samband med
automatisk databehandUng av personuppgifter. Konventionens centrala del är
kapitel II (artiklarna 4- 11), i vilket de grundläggande
principerna för dataskydd tagits in. Varje konventionspart skall vidta de
åtgärder som behövs för att dess nationella lagstiftning skall innehålla denna
s k gemensamma kärna. Detta skall göra det möjligt för konventionsparterna att
ömsesidigt avstå från att begränsa dataflödet över gränserna.

Enligt
konventionen får vissa särskilda slags uppgifter inte undergå automatisk
databehandling, såvida inte nationell lag ger ett ändamålsenligt skydd.
Konventionens uppräkning av vilka dessa uppgifter är stämmer i huvudsak överens
med uppräkningen i 4 § datalagen. Vissa uppgifter som anges i konventionen
saknas dock i 4 § datalagen. Detta gäller personuppgifter som avslöjar ras,
annan övertygelse än religiös tro samt personuppgifter som rör sexualliv. 4 §
datalagen bör därför kompletteras med sådana personuppgifter.

Härutöver
behövs sådan ändring av 11 § datalagen och 7 kap 16 § sekretesslagen att
datainspektionens medgivande inte behövs för utlämnande av personuppgift till
länder som anslutit sig till konventionen. Konventionens bestämmelser om
ömsesidigt bistånd slutligen kräver att en eller flera myndigheter utses att
lämna sådant bistånd. Det naturliga för svenskt vidkommande är att
datainspektionen anförtros dessa uppgifter. Detta bör då framgå av
instruktionen för inspektionen.

Prop.
1981/82:189 83

Enligt
konventionen skall tillbörligt sekretesskydd finnas i fråga om upplysningar i
biståndsärenden. Regeln i 9 kap 6 § sekretesslagen om sekretess hos
datainspektionen bör därför kompletteras i delta avseende.

I övrigt kräver
konventionen enligt DALKs mening inga svenska lagstiftningsåtgärder inför ett
godtagande.

16.14 Specialmotivering

I
specialmotiveringen tar DALK bl a närmare upp innebörden av de faktorer, som
enligt kommitténs förslag bör föranleda särskilt tillstånd. DALK tar också upp
den närmare innebörden av det undantag från såväl licens- som tillståndsplikten
som bör gäUa i fråga om enskild registeransvarig, vilken inrättar
personregister uteslutande för personligt bruk,

16.15 Bestämmelser
om ikraftträdande

De
förslag tUl åtgärder på kort sikt som DALK lagt fram i denna promemoria innebär
ändringar i datalagen på ett antal punkter. Ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna måste ordnas på sådant sätt alt redan avgjorda ärenden påverkas
i minsta möjliga mån. I annat faU finns risk för att de positiva effekterna av
åtgärder på kort sikt delvis går förlorade. De nya bestämmelserna bör därför i
princip göras tillämpliga i fråga om personregister som inrättas efter
ikraftträdandet. DALK föreslår att de nya bestämmelserna, med vissa undantag bl
a för redan tillståndsprövade personregister, träder i kraft den I juli 1982.
Föreslagna ändringar i sekretesslagen och i instruktionen för datainspektionen
bör också träda i kraft då.

Prop. 1981/82:189 84

Bilaga 2

Kommitténs
lagförslag

1 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
datalagen (1973:289) utf ä rdad den

Enligt riksdagens beslut f ö reskrivs att 2, 4, 5, 6, 11, 12, 18, 20, 22 och 24 §§ skall ha nedan angiven lydelse samt att i lagen
skall inf ö ras tre nya paragrafer, 2 a § , 7 a §
och 7 b § av nedan angiven lydelse. Till f ö ljd h ä rav kommer
lagen att ha f ö ljande lydelse fr å n och med den dag d å denna lag tr ä der i kraft.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

Inledande best ä mnelser

Li

I denna lag avses med

personuppgift: upplysning som avser enskild person,

personregister: register, f ö rteckning eller andra anteckningar som

f ö res med hj ä lp av automatisk databehandling och som inneh å ller personuppgift som kan h ä nf ö ras till den
som avses med uppgiften,

registrerad: enskild person betr ä ffande vilken f ö rekommer
personuppgift 1 personregister,

registeransvarig: den f ö r
vars verksamhet personregister f ö res, om han
f ö rfogar ö ver registret.

Tillst å nd m m Licens och tillst å nd m m

2_i 2_ §

Personregister f ä r
icke Inr ä ttas Den som blivit registrerad hos

eller f ö ras utan tillst å nd av da- datainspektionen och erh å llit be

tainspektionen. Med inr ä ttande av vis om detta (licens) f å r inr ä tta

personregister f ö rst å s ä ven insam- eller f ö ra personregister enligt

ling av uppgifter som skall ing å 1 best ä mnelserna 1 denna lag.

registret.

Ut ö ver licens kr ä vs
s ä rskilt till-

F ö rsta stycket g ä ller icke i fr å ga st å nd av datainspektionen till

om personregister vars inr ä ttande inr ä ttande och f ö rande av s å dant

beslutas av regeringen eller riks- personregister som skall inneh å lla

dagen. F ö re s å dant beslut skall

dock yttrande inh ä mtas
fr å n data- 1. uppgift som anges i 4 §

inspektionen. 2. uppgift som anges i 6 § andra

stycket

Nuvarande lydelse

F ö rsta stycket g ä ller icke heller i fr å ga om personregister som f ö rs
med viss best ä nd teknisk utrustning, om det med
h ä nsyn till utrustningens art, till
utf ö randet av den automatiska databehandlingen
och till registrets utformning i ö vrigt
framst å r som uppenbart att otillb ö rligt intr å ng
i registrerads personliga integritet icke skall uppkomma.

N ä rmare f ö reskrifter r ö rande
till-l ä npningen av tredje stycket meddelas
av regeringen eller av den myndighet som regeringen best ä n-mer.

F ö reslagen lydelse

3.
uppgift om n å gon som saknar s å dan
naturlig anknytning till den registeransvarige som utm ä rks av medlemskap, anst ä llning, kundf ö rh å llande eller d ä nned
j ä mf ö rligt f ö rh å llande till denne

4.
uppgift som,
utan st ö d i lag, annan f ö rfattning, myndighets beslut som meddelats med st ö d av f ö rfattning
eller utan den registrerades medgivande, inh ä mtas fr å n annan ä n denne eller som inh ä mtats f ö r annat ä n registrets ä ndam å l.

F ö rsta och andra stycket g ä ller icke personregister som inr ä ttas eller f ö rs
av enskild uteslutande f ö r personligt bruk.

Med inr ä ttande av
personregister f ö rst å s ä ven insamling av uppgifter som
skall ing å i registret.

Tillst å nd enligt 2 § kr ä vs ej i fr å ga om personregister vars inr ä ttande beslutats av regeringen eller riksdagen. F ö re s å dant beslut
skall dock yttrande inh ä mtas fr å n datainspektionen.

Tillst å nd enligt 2 § kr ä vs icke
heller i fr å ga om personregister som mottagits
f ö r f ö rvaring av arkivmyndighet som anges i allm ä nna arkivstadgan (1961:590).

Sammanslutning f å r
utan tillst å nd enligt 2 § 1. betr ä ffande
sina egna medlemmar inr ä tta och f ö ra personregister som Inneh å ller uppgift om dessas politiska uppfattning, religi ö sa tro eller ö vertygelse
1 ö vrigt.

Tillst å nd enligt 2 § 1. kr ä vs
icke heller i fr å ga om personregister som p å grund av myndighets verksamhet enligt lag eller f ö rordning

Prop.
1981/82:189

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

eller p å grund av
verksamhet enligt beh ö righet att ut ö va l ä karyrket
eller tandl ä karyrket inneh å ller uppgift om n å gons
sjukdom eller h ä lsotillst å nd eller uppgift att n å gon erh å llit ekonomisk hj ä lp enligt 6 §
socialtj ä nstlagen (1980:620) eller v å rd inom socialtj ä nsten.

3
§

Datainspektionen skall meddela tillst å nd till Inr ä ttande
och f ö rande av personregister, om det
saknas anledning antaga att, med iakttagande av de f ö reskrifter som meddelas enligt 5 och 6 §§ , otillb ö rligt
Intr å ng 1 registrerads personliga
integritet skall uppkoimna.

Vid bed ö mandet av om
otillb ö rligt intr å ng kan uppkomma skall s ä rskilt beaktas arten och m ä ngden av de personuppgifter som skall ing å i registret, hur och fr å n vem uppgifterna skall inh ä mtas samt den inst ä llning till registret som f ö religger
eller kan antagas f ö religga hos dem som kan komma att
registreras. Vidare skall s ä rskilt
beaktas att inte andra uppgifter eller andra personer registreras ä n som st å r
i ö verensst ä mmelse med ä ndam å let med registret.

3 a §

Tillst å nd att inr ä tta och f ö ra
personregister som omfattar andra ä n
medlemmar, anst ä llda eller kunder hos den
registeransvarige eller personer som har annan d ä rmed j ä mst ä lld anknytning till denne f å r
meddelas endast om s ä rskilda sk ä l f ö religger.

4 § *) 4 §

Tillst å nd att inr ä tta och f ö ra Tillst å nd att Inr ä tta
och f ö ra

personregister som Inneh å ller upp- personregister som inneh å ller upp

gift om att n å gon misstankes eller gift om att n å gon misstankes eller

d ö mts f ö r brott eller avtj ä nat d ö mts f ö r brott eller avtj ä nat

straff eller underg å tt annan p å - straff
eller underg å tt annan p å

f ö ljd f ö r:brott
eller varit f ö re- f ö ljd f ö r brott eller varit f ö rem å l

m å l f ö r tv å ngsingripande enligt f ö r tv å ngsingripande enligt lagen

lagen (1980:621) med s ä rskilda be- (1980:621) med s ä rskilda
best ä m-

st ä mmelser om v å rd av unga, lagen melser
om v å rd av unga, lagen

(1966:293) om beredande av sluten (1966:293)
om beredande av sluten

psykiatrisk v å rd i vissa fall, psykiatrisk v å rd i vissa fall,

lagen (1967:940) ang å ende omsorger lagen (1967:940) ang å ende omsorger

om vissa psykiskt utvecklingsst ö r- om vissa psykiskt utecklingsst ö rda

da eller utl ä nningslagen eller utl ä nningslagen (1954:193)

*) i dess lydelse enligt SFS 1981:36, som tr ä der 1 kraft den 1 januari 1982

Nuvarande lydelse

(1954:193) f å r
endast om synnerliga sk ä l f ö religger
meddelas annan ä n inyndighet som enligt lag eller
annan f ö rfattning har att f ö ra f ö rteckning ö ver s å dana uppgifter.

Tillst å nd att inr ä tta och f ö ra
personregister som i ö vrigt inneh å ller uppgift om n å gons
sjukdom eller h ä lsotillst å nd eller uppgift att n å gon erh å llit ekonomisk hj ä lp enligt 6 §
socialtj ä nstlagen (1980:620) eller v å rd inom socialtj ä nsten
eller varit f ö rem å l f ö r å tg ä rd enligt utl ä nningslagen f å r
endast om s ä rskilda sk ä l f ö religger
meddelas annan ä n myndighet som enligt lag eller
annan f ö rfattning har att f ö ra f ö rteckning ö ver s å dana
uppgifter.

Tillst å nd att Inr ä tta och f ö ra
personregister som inneh å ller uppgift om n å gons politiska eller religi ö sa uppfattning f å r
meddelas endast om s ä rskilda sk ä l f ö religger.
Vad som sagts nu g ä ller dock ej personregister som
sammanslutning avser att f ö ra betr ä ffande sina egna medlemmar.

11

I samband med att tillst å nd l ä nt-nas till inr ä ttande och f ö rande
av personregister, skall datainspektionen meddela f ö reskrift om dels ä ndam å let med registret, dels vilka personuppgifter som f å r ing å i detta. F ö religger s ä rskilda
sk ä l, f å r tillst å ndet begr ä nsas till viss tid.

11

L ä mnas tillst å nd till inr ä ttande
och f ö rande av personregister, skall
datainspektionen, i den m å n det beh ö vs f ö r att f ö rebygga risk

F ö reslagen lydelse

f å r endast om synnerliga sk ä l f ö religger
meddelas annan ä n myndighet som enligt lag eller
annan f ö rfattning har att f ö ra f ö rteckning ö ver s å dana
uppgifter.

Tillst å nd att inr ä tta och f ö ra
personregister som i ö vrigt inneh å ller uppgift om n å gons
sjukdom, h ä lsotillst å nd eller sexualliv eller uppgift att n å gon erh å llit
ekonomisk hj ä lp enligt 6 § socialtj ä nstlagen
(1980:620) eller v å rd Inom socialtj ä nsten eller varit f ö rem å l f ö r å tg ä rd enligt utl ä nningslagen f å r endast om s ä rskilda
sk ä l f ö religger meddelas annan ä n
myndighet som enligt lag eller annan f ö rfattning
har att f ö ra f ö rteckning ö ver s å dana uppgifter.

Tillst å nd att inr ä tta och f ö ra
personregister som Inneh å ller uppgift om n å gons ras, politiska uppfattning, religi ö sa tro eller ö vertygelse
i ö vrigt f å r meddelas endast om s ä rskilda sk ä l
f ö religger.

11

I samband med att tillst å nd l ä mnas till inr ä ttande och f ö rande
av personregister, skall datainspektionen meddela f ö reskrift om ä ndam å let med registret. F ö religger s ä rskilda sk ä l, far tillst å ndet
begr ä nsas till viss tid.

6_i

L ä nnas tillst å nd till inr ä ttande
och f ö rande av personregister, skall
datainspektionen, i den m å n det beh ö vs f ö r att f ö rebygga risk

Nuvarande
lydelse

f ö r, otillb ö rligt intr å ng
i personlig IntegrXtet, meddela f ö reskrift
om

1.
inh ä mtande av uppgifter f ö r personregistret,

2.
utf ö randet av den automatiska databehandlingen,

3.
den tekniska
utrustningen,

4.
de
bearbetningar av personuppgifterna i registret som f å r g ö ras med
automatisk databehandUng,

5.
underr ä ttelse till ber ö rda
personer,

6.
de personuppgifter
som f å r g ö ras tillg ä ngliga,

7.
utl ä mnande och annan anv ä ndning av personuppgift,

8.
bevarande och
gallring av personuppgifter,

9.
kontroll Och s ä kerhet.

F ö reslagen lydelse

f ö r otillb ö rligt intr å ng
i personlig integritet, meddela f ö reskrift
om

1.
inh ä ntande av uppgifter f ö r personregistret,

2.
vilka
personuppgifter som f å r inga i personregistret,

3.
utf ö randet av den automatiska databehandlingen,

4. den
tekniska utrustningen,

5.
de
bearbetningar av personuppgifterna i registret som f å r g ö ras med
automatisk databehandling,

6.
underr ä ttelse till ber ö rda
personer,

7.
de
personuppgifter som f å r g ö ras tillg ä ngliga,

8.
utl ä mnande och annan anv ä ndning av personuppgift,

9.
bevarande och
gallring av personuppgifter,

10. Icontroll och s ä kerhet.

Vid bed ö mandet av
om f ö reskrift beh ö vs skall s ä rskilt
beaktas huruvida registret inneh å Uer
personuppgift som utg ö r omd ö me eller annan v ä rderande upplysning om den registrerade.

F ö reskrift r ö rande utl ä nnande
av personuppgift f å r Icke inskr ä nka myndighets skyldigheter enligt tryckfrihetsf ö rordningen.

7 §

Best ä mmelserna
i 5 och 6 §§ om skyldighet f ö r datainspektionen att meddela f ö reskrift g ä ller
ä ven i fr å ga om personregister som avses i 2 a § f ö rsta
stycket, i den m å n icke regeringen eller riksdagen
har meddelat f ö reskrift i samma h ä nseende.

Den reglsteransvariges skyldigheter

7 a §

Den registeransvarige skall iakttaga att Inr ä ttande eller f ö rande
av personregister sker f ö r visst be-s.t ä nt ä ndam å l under tillb ö rligt
h ä nsynstagande till registrerads
personliga integritet. S ä rskilt skall, i den m å n tillst å nd
av datainspektionen icke f ö ranleder annat, iakttagas att icke
andra

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

personuppgifter eller andra personer registreras ä n som st å r
i ö verensst ä mmelse med registrets ä ndam å l samt att inh ä ntande och utl ä mnande
eller annan anv ä ndning av personuppgift endast sker
i ö verensst ä mmelse med detta ä ndam å l, lag eller annan f ö rfattning, myndighets beslut som meddelats med st ö d av f ö rfattning
eller den registrerades medgivande.

7 b §

Den registeransvarige skall till datainspektionen ge in en
f ö rteckning ö ver de personregister som f ö rs av honom och f ö r
vilka tillst å nd enligt 2 § icke kr ä vs.
F ö rteckningen skall inneh å lla uppgift om ben ä mningen p å och ä ndam å let med f ö rekommande personregister, lokal d ä r den automatiska databehandlingen i huvudsak utf ö rs, numret p å datainspektionens
licens f ö r den registeransvarige samt
uppgift huruvida den registeransvarige ä ven
f ö r personregister f ö r vilket tillst å nd
kr ä vs enligt 2 § .

Den registeransvarige skall, om uppgift i f ö rteckningen ä ndras,
en g å ng varje å r ge in en ny f ö rteckning,
som ,inneh å ller d å aktuella uppgifter.

Licensnumret skall framg å av handling som s ä ads av den
registeransvarige till registrerad och som inneh å ller personuppgift om denne fr å n
personregister.

F ö rsta, andra och tredje stycket g ä ller icke personregister som f ö rs av enskild uteslutande f ö r personligt bruk eller som mottagits f ö r f ö rvaring av
arkivmyndighet som anges i allm ä nna
arkivstadgan.

Prop. 1981/82:189 90

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

8_ §

F ö rekommer anledning till misstanke
att personuppgift som ing å r i personregister ä r oriktig, skall den registeransvarige utan dr ö jsm å l vidtaga
sk ä liga å tg ä rder f ö r att utr ö na
uppgiftens riktighet och, om sk ä l f ö religger, r ä tta
den eller utesluta den ur registret.

Har uppgift, som r ä ttas
eller uteslutes, l ä mnats ut till annan ä n den registrerade, skall den registeransvarige p å beg ä ran av den
registrerade underr ä tta mottagaren om r ä ttelsen eller uteslutningen. F ö religger s ä rskilda
sk ä l, f å r dock datainspektionen befria den registeransvarige fr å n s å dan underr ä ttelseskyldighet.

9_ §

Om personregister inneh å ller
personuppgift som med h ä nsyn till registrets ä ndam å l m å ste anses ofullst ä ndig
eller om det i personregister som utg ö r
f ö rteckning ö ver personer saknas n å gon som med h ä nsyn till registrets ä ndam å l m å ste f ö rv ä ntas Ing å
d ä ri, b ö r den registeransvarige vidtaga den komplettering som beh ö vs. S å dan
komplettering skall alltid g ö ras, om
ofullst ä ndigheten kan antagas medf ö ra otillb ö rligt
intr å ng i personlig integritet eller
fara f ö r r ä ttsf ö rlust.

10 §

Den registeransvarige skall p å beg ä ran av
enskild s å snart det kan ske underr ä tta denne antingen om inneh å llet i personuppgift som ing å r 1 personregistret och Innefattar upplysning om
honom eller om att s å dan uppgift ej f ö rekommer i registret. S å dan beg ä ran
skall framst ä llas skriftligen och vara egenh ä ndigt undertecknad av den enskilde. Har underr ä ttelse l ä mnats,
beh ö ver ny underr ä ttelse icke l ä nnas
till samme enskilde f ö rr ä n tolv m å nader d ä refter.

Underr ä ttelse
enligt f ö rsta stycket skall l ä nnas utan kostnad f ö r den enskilde. F ö religger s ä rskilda sk ä l,
f å r dock datainspektionen i fr å ga om visst slag av personuppgifter eller i fr å ga om underr ä ttelse
om att personuppgift om enskild ej f ö rekommer
1 registret medge att avgift tages ut.

F ö rsta stycket g ä ller Icke uppgift som enligt lag eller annan f ö rfattning eller enligt myndighets beslut som
meddelats med st ö d av f ö rfattning ej f å r
l ä mnas ut till den registrerade.

F ö rsta stycket g ä ller icke heller, om det 1 fr å ga om visst slag av personuppgifter ä r uppenbart att underr ä ttelse kan underl å tas p å grund av att det inte f ö religger
n å gon risk f ö r otillb ö rligt
intr å ng i registrerads personliga
Integritet. Underr ä ttelse f å r dock underl å tas
endast efter medgivande fr å n datainspektionen.

Nuvarande lydelse 11 §

Personuppgift som ing å r
i personregister f å r ej l ä mnas ut, om det finns anledning antaga att uppgiften
skall anv ä ndas f ö r automatisk databehandling i strid med denna lag.
Finns det anledning antaga att personuppgift skall anv ä ndas f ö r
automatisk databehandling i utlandet, f å r
uppgiften l ä mnas ut endast efter medgivande
av datainspektionen, s å dant medgivande f å r l ä mnas
endast om det kan antagas att utl ä mnandet
av uppgiften icke kommer att medf ö ra
otUlb ö rligt intr å ng i personlig Integritet.

F ö reslagen lydelse 11 §

Personuppgift som ing å r
i personregister f å r ej l ä mnas ut, om det finns anledning antaga att uppgiften
skall anv ä ndas f ö r automatisk databehandling i strid med denna lag.
Finns det anledning antaga att personuppgift skall anv ä ndas f ö r
automatisk databehandling i utlandet, f å r
uppgiften l ä nnas ut endast efter medgivande av
datainspektionen, s å dant medgivande f å r l ä nnas endast
om det kan antagas att ut-l ä nnandet av
uppgiften icke kommer att medf ö ra otillb ö rligt intr å ng
i personlig integritet. Medgivande som nu sagts beh ö vs dock icke om personuppgift skall anv ä ndas f ö r~
automatisk databehandling enbart i stat som anslutit sig till Europar å dets konventlon om skydd f ö r enskilda vid automatisk databehand-ling av
personuppgifter.

I det
allm ä nnas verksamhet till ä mpas i st ä llet
best ä mnelserna 1 sekretesslagen
(1980:100).

12 §

Upph ö r registeransvarig att f ö ra personregister, skall han anm ä la detta till datainspektionen. Inspektionen f ö reskriver i s å dant
fall hur det skall f ö rfaras med registret.

F ö rsta stycket g ä ller icke 1 fr å ga
om personregister som avses i 2 § tredje
stycket.

12 §

Personuppgift som kan h ä nf ö ras till den som avses med uppgiften skall utg å ur personregister d å uppgiften inte l ä ngre beh ö vs med h ä nsyn
till ä ndam å let med registret, om inte uppgiften ä ven d ä refter skall bevaras p å grund av best ä mmelse
1 lag eller annan f ö rfattning eller enligt myndighets
beslut som meddelats med st ö d av f ö rfattning. Detsamma g ä ller d å den registeransvarige upph ö r att f ö ra
personregistret.

Upph ö r registeransvarig att f ö ra personregister f ö r vilket datainspektionen meddelat tillst å nd eller som avses i 2 a § f ö rsta stycket
skall detta anm ä las till datainspektionen.

Prop. 1981/82:189 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Registeransvarig eller annan som tagit befattning med
personregister eller med uppgifter som samlats in f ö r att ing å
1 s å dant register f å r inte obeh ö rigen
r ö ja vad han till f ö ljd d ä rav f å tt veta om enskilds personliga f ö rh å llanden. I
det allm ä nnas verksamhet till ä mpas i st ä llet
f ö r vad som nu har sagts best ä mmelserna 1 sekretesslagen (1980:100).

Har personuppgift 1 enlighet med f ö reskrift, meddelad enligt 6 eller 18 § , l ä nnats ut p å villkor som Inskr ä nker enskild mottagares r ä tt
att vidarebefordra uppgiften, f å r mottagaren
eller den som 1 hans verksamhet tagit befattning med uppgiften inte obeh ö rigen r ö ja
vad han d ä rigenom f å tt veta om enskilds personliga f ö rh å llanden.

14 §

Om myndighet f ö r
handl ä ggning av m å l eller ä rende
anv ä nder sig av upptagning f ö r automatisk databehandling, skall upptagningen
tillf ö ras handlingarna i m å let eller ä rendet
i l ä sbar form, om ej s ä rskilda sk ä l
f ö ranleder annat.

Tillsyn m m

15 §

Datainspektionen ut ö var
tillsyn ö ver att automatisk databehandling
icke medf ö r otillb ö rligt intr å ng
i personlig integritet.

Tillsynen skall ut ö vas
s å , att den icke v å llar st ö rre
kostnad eller ol ä genhet ä n som ä r
n ö dv ä ndig.

16 §

Datainspektionen har r ä tt
att f ö r tillsynen erh å lla tilltr ä de
till lokal d ä r automatisk databehandling utf ö res eller d ä r
datamaskin eller utrustning eller upptagning f ö r automatisk datbehandling f ö rvaras.
Inspektionen har vidare r ä tt att f å tillg å ng
till handling som r ö r automatisk databehandling samt f ö ranstalta om k ö rning
av datamaskin.

17 §

Den registeransvarige skall l ä mna datainspektionen de uppgifter r ö rande

den automatiska databehandlingen som inspektionen beg ä r f ö r sin till

syn. Vad som sagts nu g ä ller ä ven den som f ö r registeransvarigs r ä Tcning

handhar personregister.

18 § 18 §

Har f ö randet av personregister Har f ö randet av personregister lett lett till otillb ö rligt intr å ng
i till otillb ö rligt intr å ng i person-

Nuvarande
lydelse

personlig integritet eller finns anledning antaga att s å dant intr å ng
skall uppkomma, f å r datainspektionen 1 m å n av behov ä ndra
f ö reskrift som tidigare meddelats
eller meddela ny f ö reskrift i s å dant avseende som anges i 5 eller 6 § . I fr å ga
om register som avses i 2 § andra stycket f å r datainspektionen vidtaga å tg ä rd som nu n ä mnts endast i den m å n den ej st å r i strid med beslut av regeringen
eller riksdagen.

Kan skydd mot otillb ö rligt
intr å ng 1 personlig Integritet ej å stadkommas p å
annat s ä tt, f å r datainspektionen å terkalla meddelat
tillst å nd.

Har f ö randet av personregister som avses
i 2 § tredje stycket lett till otillb ö rligt intr å ng
1 personlig integritet eller finns anledning antaga att s å dant intr å ng
skall uppkomma, f å r datainspektionen f ö rbjuda fortsatt f ö rande
av registret.

19 §

(Upph ä vd genom SFS 1980:216.)

Straff och
skadest å nd m m

F ö reslagen lydelse

lig integritet eller finns anledning antaga att s å dant intr å ng
skall uppkomma, f å r datainspektionen i m å n av behov ä ndra
f ö reskrift som tidigare meddelats
eller meddela ny f ö reskrift 1 s å dant avseende som anges 1 5 eller 6 § . I fr å ga
om register som avses 1 2 a § f ö rsta stycket f å r
datainspektionen vidtaga å tg ä rd som nu n ä nnts endast i den m å n den ej st å r
i strid med beslut av regeringen eller riksdagen.

Kan skydd mot otillb ö rligt
intr å ng 1 personlig integritet ej å stadkommas p å
annat s ä tt, f å r datainspektionen f ö rbjuda
fortsatt f ö rande av personregister. Vad nu
sagts g ä ller dock icke personregister som
avses i 2 a § f ö rsta stycket"

Till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst ett å r d ö mes den som
upps å tligen eller av oaktsamhet

Till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst ett å r d ö mes den som
upps å tligen eller av oaktsamhet

1.
Inr ä ttar eller f ö r
personregister utan tillst å nd enligt
denna lag, n ä r s å dant erfordras,

2.
bryter mot f ö reskrift eller f ö rbud
som meddelats enligt 5, 6 eller 18 § ,

3.
l ä mnar ut personuppgift i strid mot 11 § ,

1.
Inr ä ttar eller f ö r
personregister utan licens eller tillst å nd
enligt denna lag, n ä r detta erfordras,

2.
bryter mot f ö reskrift eller f ö rbud
som meddelats enligt 5, 6 eller 18 § ,

3.
l ä nnar ut personuppgift i strid mot 11 § ,

Prop.
1981/82:189 94

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

4.
bryter mot 12 § , A. bryter mot 12 § ,

5.
l ä mnar osann uppgift vid fullg ö - 5. l ä nnar
osann uppgift vid full-rande av skyldighet att l ä nna un- g ö rande av skyldighet -att l ä mna derr ä ttelse
enligt 10 § , eller underr ä ttelse enligt 10 § ,
eller

6.
l ä nnar osann uppgift i fall som 6. l ä mnar osann uppgift 1 fall som avses i 17 § . avses i 17
§ .

21 §

Den som olovligen bereder sig tillg å ng till upptagning f ö r automatisk databehandling eller olovligen ä ndrar eller utpl å nar
eller 1 register f ö r in s å dan upptagning d ö mes
f ö r dataintr å ng till b ö ter
eller f ä ngelse i h ö gst tv å
å r, om ej g ä rningen ä r
belagd med straff 1 brottsbalken.

F ö r f ö rs ö k eller f ö rberedelse till brott som avses i f ö rsta stycket d ö mes
till ansvar enligt 23 kap brottsbalken. Skulle brottet, om det hade
fullbordats, ha varit att anse som ringa, f å r
dock ej d ö mas till ansvar enligt vad som nu
har sagts.

22 § 22 §

Har personregister inr ä ttats
eller Har personregister Inr ä ttats eller

f ö rts utan tillst å nd enligt denna f ö rts utan licens eller tillst å nd

lag, n ä r detta
erfordras, skall re- enligt denna lag, n ä r detta erford-

gistret f ö rklaras f ö rverkat, om det ras, skall registret f ö rklaras f ö r-

ej ä r uppenbart obilligt. Detsamma verkat, om det ej ä r uppenbart

g ä ller, om personregister har f ö rts obilligt.
Detsamma g ä ller, om per-

i strid mot f ö rbud
enligt 18 § and- sonregister har f ö rts
i strid mot

ra stycket. f ö rbud enligt 18 § andra stycket.

23 §

Om registrerad tillfogas skada genom att personregister
inneh å ller oriktig uppgift om honom,
skall den registeransvarige ers ä tta skadan.
Vid bed ö mande om och i vad m å n skada har uppst å tt
tages h ä nsyn ä ven till lidande och andra omst ä idigheter
av annan ä n rent ekonomisk betydelse.

24 § 24 §

Om registeransvarig eller den som Om registeransvarig eller den som

f ö r registeransvarigs r ä kning hand- f ö r registeransvarigs r ä kning hand

har personregister underl å ter att har personregister underl å ter att

l ä mna tilltr ä de till lokal eller l ä mna tilltr ä de till lokal eller

tillg å ng till handling i fall som tillg å ng till handling i fall som

avses i 16 § eller att l ä mna upp- avses 1 16 § eller att l ä mna upp

gift enligt 17 § f å r datainspek- gift enligt 17 § f å r datainspek

tionen f ö rel ä gga vite. Detsamma tionen
f ö rel ä gga vite. Detsamma

g ä ller, om registeransvarig icke g ä ller, om registeransvarig icke

fullg ö r vad som å ligger honom en- fullg ö r vad som å ligger honom en

ligt 8, 9 eller 10 § . ligt 7 b, 8, 9 eller 10 § .

Prop.
1981/82:189 95

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

25 §

Talan mot datainspektionens beslut f ö res hos regeringen genom besv ä r. Justitiekanslern f å r f ö ra talan f ö r att tillvarataga allm ä nna intressen.

Det statliga person- och adressregistret

26 §

F ö r de ä ndam å l som anges 1 denna paragraf finns
ett statligt person-och adressregister (SPAR). Registret f ö rs med hj ä lp
av automatisk databehandling.

Uppgifterna 1 SPAR anv ä nds
f ö r

1.
aktuallserlng,
komplettering och kontroll av uppgifter 1 andra personregister,

2.
komplettering
och kontroll av personuppgifter i ö vrigt,

3.
uttag av urval
av personuppgifter (urvalsdragning).

SPAR f å r anv ä ndas av myndigheter och enskilda.

27 §

Uppgifterna 1 SPAR h ä mtas
fr å n de statliga personregister som
anv ä nds f ö r folkbokf ö ring. Inkomsttaxering och
fastighetstaxering. Till dessa uppgifter f å r
fogas anteckning om att en enskild person Inte ö nskar adresserad direktreklam.

Regeringen f å r
f ö reskriva att uppgifter om adresser
h ä mtas fr å n postverket.

28 §

Den som beg ä r att f å uppgifter ur en m3mdighets personregister f ö r ett s å dant
ä ndam å l som avses i 26 § andra stycket 1 och 3 och som kan
tillgodoses genom SPAR skall h ä nvisas till
detta register.

F ö rsta stycket hindrar inte att en l ä nsstyrelse l å ter
myndigheter vars verksamhet ä r begr ä nsad till l ä net
utnyttja l ä nsstyrelsens personregister i st ä llet f ö r
SPAR.

Regeringen eller, efter regeringens best ä mmande, datainspektionen f å r f ö reskriva att
en statlig myndighets personregister f å r
utnyttjas av en annan myndighet f ö r
de ä ndam å l som avses i 26 § andra stycket 1.

F ö reskrifterna i denna paragraf Inskr ä nker inte myndigheternas skyldigheter enligt
reglerna om allm ä nna handlingars offentlighet i
tryckfrihetsf ö rordningen.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Ö verg å ngsbest ä mmelser

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1982. Best ä mmelsen 1 7
b § f ö rsta stycket g ä ller dock f ö rst fr å n
och med den 1 januari 1983 och best ä mmelsen
i 7 b § andra stycket f ö rst fr å n
och med den 1 juli 1983. Be-st ä nmelsen 1 7
b § f ö rsta stycket g ä ller icke personregister f ö r vilka tillst å nd
meddelats f ö re ikrafttr ä dandet. Vad nu sagts ä ger motsvarande till ä npning i fr å ga om personregister som avses i 1 § andra stycket datakung ö relsen (1973:291).

Denna lag ä ger till ä mpning p å
ä renden om tillst å nd som kommit in till datainspektionen f ö re den 1 juli 1982, men som d å ä nnu inte
slutligt pr ö vats.

Registeransvarig, som f ö re
den 1 juli 1982 erh å llit tillst å nd att inr ä tta
och f ö ra personregister, skall f ö re den 1 januari 1983 ans ö ka om licens hos datainspektionen. Har s å dan ans ö kan
gjorts f å r personregister, i v ä ntan p å
att licens utf ä rdas. Inr ä ttas och f ö ras
utan hinder av best ä mmelsen i 2 § f ö rsta
stycket. Vad nu sagts ä ger motsvarande tilll ä mpning 1 fr å ga
om myndighet som avses i 1 § andra stycket
datakung ö relsen.

2 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
sekretesslagen (1980:100) utf ä rdad den

Enligt
riksdagens beslut f ö reskrivs i fr å ga om sekretesslagen att 7 kap 16 § och 9 kap 6 §
skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

7 KAP

16 §

Sekretess
g ä ller f ö r personuppgift i personregister som avses i datalagen
(1973:289), om det kan antas att utl ä nnande
skulle medf ö ra att uppgiften anv ä nds f ö r automatisk
databehandling i strid med datalagen.

Sekretess
f ö r uppgift som anges i f ö rsta stycket g ä ller
ocks å , om det kan antagas att utl ä nnande skulle medf ö ra att uppgiften anv ä nds f ö r automatisk databehandling i utlandet och att
detta medf ö r otillb ö rligt intr å ng
i personlig integritet. Vid till ä mpning
av denna best ä amelse ankommer det p å datainspektionen att pr ö va fr å ga om utl ä mnande.

Sekretess
f ö r uppgift som anges i f ö rsta stycket g ä ller
ocks å , om det kan antagas att utl ä nnande skulle medf ö ra att uppgiften anv ä nds f ö r automatisk databehandling i utlandet och att
detta medf ö r otillb ö rligt intr å ng
i personlig integritet. Vid till ä mpning
av denna best ä mnelse ankommer det p å datainspektionen att pr ö va fr å ga om utl ä nnande. Sekretess som nu sagts g ä ller dock ej om uppgiften skall anv ä ndas f ö r
automatisk databehandling enbart 1 stat som anslutit sig till Europar å dets konvention om skydd f ö r enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter.

7 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 189

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Sekretess
g ä ller hos datainspektionen i ä rende om tillst å nd
eller tillsyn, som enligt lag ankommer p å
inpektionen, f ö r uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska f ö rh å llanden, om den enskilde eller n å gon
honom n ä rst å ende lider skada eller men om uppgiften r ö js. Har uppgift, f ö r vilken g ä ller sekretess enligt vad nu sagts,
l ä mnats till regeringen eller
justitiekanslern, g ä ller sekretessen ocks å d ä r.

Sekretess
g ä ller hos datainspektionen i ä rende om tillst å nd
eller tillsyn, som enligt lag ankommer p å inspektionen,
eller i ä rende om s å dant bist å nd
som avses i Europar å dets konvention om skydd f ö r enskilda vid automatisk databehand-ling av
personuppgifter, f ö r uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska f ö rh å llanden, om det kan antagas att den enskilde lider skada eller men om
uppgiften r ö js. Har uppgift, f ö r vilken g ä ller
sekretess enligt vad nu sagts, l ä nnats
till regeringen eller justitiekanslern, g ä ller
sekretessen ocks å d ä r.

I fr å ga om uppgift i allm ä n handling g ä ller
sekretessen i h ö gst sjuttio

ar.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1982.

3 F ö rslag till

F ö rordning om ä ndring i instruktionen (1973:292) f ö r datainspektionen utf ä rdad den

Regeringen
f ö reskriver att 2 § instruktionen (1973:292) f ö r datainspektionen skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande
lydelse

Uppgifter

2 §

Inspektionen har som central f ö rvaltningsmyndighet till uppgift att pr ö va fr å gor om
tillst å nd och ut ö va tillsyn enligt datalagen (1973:289),
kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182).

F ö reslagen lydelse

Inspektionen har som central f ö rvaltningsmyndighet till uppgift att pr ö va fr å gor om
licens och tillst å nd samt ut ö va tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen
(1973:1173) och inkassolagen (1974:182). Inspektionen har d ä rut ö ver att l ä mna s å dant bistand
som avses i Europar å dets konvention om skydd f ö r enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter.

Denna f ö rordning tr ä der i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:189 100

BUaga
3

Sammanställning av remissyttranden över datalagstiftningskommitténs
(DALK) promemoria (Ds Ju 1981:15-16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen

1
Remissinstanser m. m.

Över
DALK:s promemoria (Ds Ju 1981:15-16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen har
remissyttranden avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren, hovrätten för
Västra Sverige, kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, datainspektionen, samarbetsorganet (Ju 1968:59) för
rättsväsendets informationssystem (SARI), värnpliktsverket,
riksförsäkringsverket, postverket, televerket, trafiksäkerhetsverket,
stads-fiska centralbyrån, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, statskontoret,
datamaskincentralen för administrativ databehandUng (DAFA), riksrevisionsverket,
riksskatteverket, riksarkivet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
delegafionen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i
Malmöhus län, länsstyrelsernas organisationsnämnd, justitieombudsmannen
Per-Erik Nilsson (JO), Svenska kommunförbundet, Malmö kommun,
Landsfingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,
Landsorganisafionen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisafionen SACO-SR (SACO/SR), Sveriges advokatsamfund,
Riksdataförbundet, Svenska föreningen för ADB och juridik. Kooperativa
förbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam,
Forskningsrådsnämnden, Statens humanistiskt-samhälls-vetenskapliga
forskningsråd, Statens medicinska forskningsråd. Dagligvaruleverantörers
Förbund, Direktförsäljningsföretagens Förening, Svenska Annonsörers Förening,
Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Postorderföreningen, Svenska
Reklambyråförbundet, Sveriges Direktreklamförening, Servicebyråernas
branschorganisation (SEBRO), Kommun-Data AB, Datema AB och Sparbankernas
Datacentraler AB.

Riksåklagaren har
överlämnat yttranden från överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt samt från
cheferna för länsåklagarmyndigheterna i Värmlands och i Kalmar län.

UHÄ har remitterat DALK:s
promemoria fill universitetet i Stockholm, tekniska högskolan i Stockholm,
KaroUnska institutet, universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt fill
Chalmers tekniska högskola. UHÄ har bifogat inkomna remissyttranden.

SACO/SR har, utan eget
ställningstagande, bifogat yttranden från DIK-förbundet och SACO/SR-föreningen
vid datainspektionen.

Prop. 1981/82:189 101

Kriminalvårdsstyrelsen har anslutit sig till det yttrande
som SARI har avgett.

Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen har i ett gemensamt yttrande förklarat att de
beträffande enskildheter i förslaget hänvisar till det yttrande som har avgetts
av Svenska föreningen för ADB och juridik.

Svenska Bankföreningen ansluter sig till
Riksdataförbundets yttrande. PK-banken ansluter sig fill bankföreningens
uppfattning.

Svenska Annonsörers Förening, Dagligvaruleverantörers
förbund. Direktförsäljningsföretagens förening. Svenska
bokförläggareföreningen, Sveriges Direktreklamförening och Sveriges
reklambyråförbund har avgett ett gemensamt yttrande.

Datema AB ansluter sig fill SEBRO;s yttrande.

2 Allmänna synpunkter på betänkandet

Ett mindre antal remissinstanser ansluter sig uttryckligen
helt eller i princip fill DALK:s överväganden och förslag. Några
remissinstanser betonar särskilt att de förslag DALK nu lägger fram har
betydelse för arbetet på en generell personregisterlagstiftning. Bland de
frågor som tas upp av remissinstanserna men som inte har behandlats av DALK kan
främst nämnas avgifterna för dalainspektionens verksamhet.

2.1 Helhetsomdömen m. m.

De remissinstanser som uttryckligen helt eller i princip
ansluter sig tiU DALK:s förslag är värnpUktsverket, postverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, Chalmers tekniska högskola och tekniska högskolan i
Stockholm. (Se vidare avsnitt 4.1 i remissammanställningen.)

Några remissinstanser tar i detta sammanhang upp DALK;s
arbete med en generell personregisterlagstiftning.

UHÄ
framhåller sålunda att DALK:s förslag innefattar åtskilliga beaktansvärda
överväganden och ställningstaganden, vilka väl förtjänar att omsorgsfullt
prövas i det större sammanhang som kommitténs mera vidsträckta
lagstiftningsuppdrag representerar. Samma synpunkter förs fram a\ juridiska
fakultelsnämnden vid Uppsala universitet. Nämnden anser också att dylik
samordning och inarbetning i ett vidgat perspektiv framstår som angelägen, i
synnerhet som förslaget rymmer frågeställningar av betydande principieUt och
teoretiskt intresse.

Riksåklagaren yttrar:

I yttrande över DALK:s betänkande (SOU 1978:54)
Personregister-Datorer-Integritet framförde riksåklagaren vissa synpunkter
angående avvägningen mellan allmänintresset och intresset av skydd för den
enskildes personliga integritet vid tillståndsgivning. Därvid anfördes
att denna

Prop. 1981/82:189 102

awägning blir särskilt aktuell vid samköming av olika
register. Det förtjänar här att upprepas att det är av vikt att samhällets
resurser till fullo utnyttjas bl. a. när det gäller brottsbekämpning samt
kontroller av uppgifter lämnade under sanningsförsäkran för taxering och
behovsprövade förmåner. I nämnda yttrande påpekades lämpligheten av att i
anslutning till den då föreslagna bestämmelsen i 3 § datalagen uttala att även
det s. k. aUmänin-tresset skulle beaktas. Frågor av hithörande slag syns dock
vara mindre lämpade för överväganden i samband med införandet av sådana
provisoriska åtgärder, varom nu är fråga, utan bör i stället tas upp i det
vidare sammanhang som frågan om en generell personregisterlagstiftning utgör.
Personregistrens betydelse för bekämpningen av främst den grövre ekonomiska
brottsligheten har utförligt belysts i yttrandet av chefen för länsåklagarmyndigheten
i Kalmar län.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar också att DALK
nu arbetar med frågan om en generell personregisterlag och anför:

I likhet med ett stort antal myndigheter för länsstyrelsen
vid sidan om ADB-registren ett flertal länsomfattande register på medier som
inte hänförs fill ADB-medier. Dessa register är i regel baserade på information
i ADB-registren och framställs med ADB. Det är enligt länsstyrelsens erfarenhet
en brist, att det i dag inte finns en gemensam och samordnad lagstiftning för alla
personregister, vare sig de förs med ADB eller inte. Länsstyrelsen konstaterar
därför med fillfredsställelse, att arbetet med en generell
personregisterlagstiftning pågår.

Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
framhåller önskvärdheten av att DALK i sitt fortsatta arbete mer precist
definierar begreppet "personlig integritet" och betonar dess djupare
innebörd. Det är fill stor del en aUtför slapp tolkning av detta värdeladdade
begrepp, som medfört den ökande belastningen för datainspektionen. Genom att få
mer tid för tillsynsverksamheten skulle den enligt rådet bättre kunna
tillvarata medborgarnas intressen.

Datainspektionen yttrar:

Stora delar av det arbete som DALK nu redovisar har - i
enUghet med tilläggsdirektiven - bedrivits i nära samråd med datainspektionens
kansli. De synpunkter inspektionen framfört under utredningsarbetets gång har i
stor utsträckning beaktats. Detta framgår även av datainspektionens samrådsyttrande
den 18 augusti 1981. Endast i ett vikfigt avseende har datainspekfionen en
avvikande uppfattning, nämligen beträffande den föreslagna
förleck-ningsskyldigheten, varom mera nedan. (Se avsnitt 5.3 i remissammanfattningen.)

SARI begränsar sitt yttrande till frågor som gäller
ekonomiska och administrativa konsekvenser av förslaget.

Svenska
kommunförbundets styrelse erinrar om att datalagens grundläggande syfte är att
skapa garanfier för skydd av den personliga integriteten. Vid bedömning av nu
föreliggande förslag måste prövas om åtgärderna äventyrar detta grundläggande syfte.
Kommunförbundets styrelse anser sig dock inte ha anledning att göra en sådan
övergripande prövning utan begränsar sig till de synpunkter som anknyter till
kommunernas intressen som ansvariga för dataregister.

Prop. 1981/82:189 103

Länsåklagaren i Kalmar län yttrar i detta sammanhang:

I promemorian, s. 91, framhålles att en viktig uppgift för
datainspektionen är att hjälpa enskilda till rätta i ett alltmera datoriserat
och komplicerat samhälle. Kommittén menar vidare, att det finns ett uppenbart
behov av en "allmänhetens klagomur" när det gäller personregister.
Jag kan instämma i dessa påståenden. Åklagaren har för sin del under
förundersökning i brottmål att från personregister av skilda slag ta fram
uppgifter om misstänktas ekonomiska eller andra förhållanden. Det är då fråga
om mycket integritetskänsliga personregister, t. ex. kriminal- och
polisregister samt socialregister (s. 102 i promemorian). Åklagaren är skyldig
att se till att det inte förekommer otillbörligt intrång i den personliga integriteten.
Detta torde kunna härledas ur bestämmelsen i 23 kap. 4 § första st.
rättegångsbalken om att åklagaren på ett objektivt sätt skaU utreda misstanken
om brott. Denna princip följer med åklagaren till huvudförhandling i målet. Med
hänsyn fill vad som således åligger åklagaren i sin brottsbekämpande verksamhet
har jag inskränkt min granskning av kommitténs promemoria till de allmänna
partierna och de avsnitt som rör åklagarens kontakt med frågor om den
personliga integriteten.

Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet framför
vissa generella synpunkter på integritetsskyddet. Forskningsrådet (HSFR)
yttrar:

Den datatekniska utvecklingen och i samband därmed det
ökande antalet ADB-baserade personregister har aktualiserat viktiga problem
rörande den personliga integriteten. SärskUt samkörningar av oUka register kan
leda till otillbörligt intrång i den enskilde medborgarens personliga
integritet. Det är därför väsentligt att medborgarna genom lagstiftning
tillförsäkras ett reellt integritetsskydd i ordets verkliga betydelse.
Samtidigt vill dock HSFR framhålla att integritetsdebatten i vissa faU
undanskymt andra mycket viktiga problem, som uppstått eller kan komma att
uppstå genom den datatekniska utvecklingen. Att så blivit fallet beror till
stor del på att debatten beklagligtvis tämligen ofta mer kommit att handla om
registertekniken än innehållet.

2.2 Av DALK ej behandlade frågor

Flera remissinstanser tar i sina remissyttranden upp
frågor som inte närmare har behandlats av DALK i de nu aktuella promemoriorna.

Riksåklagaren och överåklagaren i Stockholm berör
utformningen av straffbestämmelsen, 21 §, i datalagen. Riksåklagaren yttrar:

Utformningen av straffbestämmelsen i 21 § föranledde
riksåklagaren att i berörda yttrande anföra kritik i vissa hänseenden. I det
föreliggande förslaget till ändringar på kort sikt har ifrågavarande
ansvarsbestämmelse bibehållit sin lydelse, förmodligen beroende på
departementschefens förslag att straffbestämmelserna skall ses över i samband
med att frågan om en generell personregisterlagsfiftning utreds. Med hänsyn
till att nu föreslagna ändringar i datalagen är så omfattande och utredningen
om generell personregisterlagstiftning inte kan förväntas bU slutförd inom
överskådlig tid, anser jag i likhet med överåklagaren i Stockhoms
åklagardistrikt att man redan i nu aktuellt sammanhang bör försöka eliminera de
icke önskvärda konsekvenser, som nuvarande lydelse av 21 § kan ge upphov till.

Prop. 1981/82:189 104

Överåklagaren
i Stockholm har motsvarande synpunkter. Statskontoret berör
handläggningsordning för ADB-investeringar och anför:

Vid
handläggningen av frågor om investeringar i ADB-system skall myndigheterna
iakttaga de föreskrifter som finns i SFS 1981:266. Enligt denna förordning
prövar statsmakterna vid olika beslutspunkter alla förslag tiU medelstora eller
större ADB-system. Del är ofrånkomligt att man vid en sådan prövning även måste
beakta integritetsaspekterna. Statskontoret förutsätter att datainspekfionen
regelmässigt bereds tUlfälle att yttra sig i samband med att beslut fattas
rörande utformningen av personregister inom den StatUga förvaltningen som
faller under handläggningsfrågan.

För
ADB-system inom offentlig förvaltning har utredningens förslag till ändring av
datalagen (t. ex. 2 § punkt 4) särskild betydelse. Enligt denna punkt kommer
många - kanske flertalet - av de statliga systemen att undantas från
tUlståndsplikt så länge registeruppgifterna har "stöd i lag, annan
författning, eller myndighets beslut som meddelats med stöd av
författning". Vid samköming eller samutnyttjande av data erfordras
antingen förfallningsstöd eller tillstånd enligt datalagen.

Intresset
för att via särskild författning reglera olika ADB-system kommer säkert att öka
genom förslagets utformning. Detta kan dock knappast vara fill nackdel för
integritetsskyddet. Möjligtvis kan man hysa farhågor för den tilltagande
byråkratiseringen av ADB-frågorna.

Kommun-Data
AB upplyser att vid en intervju som DALK genomförde i maj 1981 med företrädare
för Kommun-Data framfördes synpunkter på vissa effekter som nu gällande
bestämmelser har i fråga om personregister som innehåller uppgifter om ett
fåtal personer. DALK:s promemoria berör inte närmare dessa effekter och
föreslår inte heller några särskilda åtgärder i detta avseende. Kommun-Data AB
yttrar i denna del vidare:

Ett
särskilt förhållande som har stark anknytning till registeransvariga med små
personregister är följande.

I
många fall köper t. ex. en kommunal sfiftelse administrativa tjänster från
kommunkansUet. Löneadministration och ekonomiadministration är frekventa
exempel. Kommunen använder i sin egen verksamhet ADB-bearbetning och gör därför
detsamma för stiftelsen. Kommunens personal administrerar stiftelsens
personregister och utför all rapportering fill registren. Kommunens och
stiftelsens register är fysiskt samordnade i ADB-bearbetningen. De extremfall
som nämns ovan, i vilka personregistret omfattar en person eller ett fåtal
personer, är i regel organiserade på detta sätt.

Datalagens
definifion av personregister och registeransvar medför att stiftelsen måste
ansöka om tillstånd hos Datainspektionen samt betala avgift för tillståndet.
Enligt DALK:s förslag måste stiftelsen ansöka om licens och betala licensavgift
samt anmäla registret till Datainspektionen. I de fall där personregister omfattar
en person eller ett fåtal personer borde licens, tillstånd, registeransvar och
avgifter samt Datainspektionens tillsyn kunna samordnas, eftersom registren är
fysiskt samordnade.

Den
ovan beskrivna samordningen förekommer frekvent både i landsting och
primärkommuner. Kommunens samarbetspartner kan vara sfiftelse, bolag,
kyrkoförvaltning, församUng, ekonomisk förening m. m.

Prop.
1981/82:189 105

Styrelsen anser av anförda skäl att DALK bör ges uppdraget
att närmare utreda datalagens tillämpning på små personregister och på
registersamordning enligt ovan.

I fråga om avgifter för datainspektionens verksamhet, som
redovisas i DALK:s promemoria (Ds Ju 1981:123) Nya avgifter för
datainspekfionens verksamhet har följande synpunkter kommit fram med anledning
av de nu aktuella promemoriorna.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet yttrar:

Enligt kungörelsen (1973:1209) om avgift hos
datainspektionen utgår avgift för ansökan eller anmälan av personregister med
ett visst belopp för varje påbörjad handläggningstimme. Om DALK:s förslag
genomförs torde ett nytt avgiftssystem behöva konstrueras. DALK som haft
regeringens uppdrag att komma med ett förslag till ett nytt avgiftssystem som
innebär att datainspektionens verksamhet i dess helhet skall täckas av avgifter
har först i dagarna presenterat ett sådant förslag. Eftersom styrelsen under
remissarbetet inte haft tillgång till detta förslag har styrelsen inte haft
möjUghet att bedöma vilka kostnader i form av avgifter till datainspektionen
som kommer att drabba kommunerna.

Riksdataförbundet (RDF) anför:

RDF vUl tillfoga reflektionen att licenssystemet i själva
verket föreslås för att möjliggöra för datainspektionen att ta ut avgift för
samtliga personregister. Om därvid emellertid tas ut mera än statsverkets
självkostnad för beviljande av licens- vilken torde uppgå till ett ringa
belopp, eftersom ingen prövning är avsedd - är det i själva verket fråga om en
datorskatt, ehuru bara på personregister. Denna fråga skall självfallet inte
avgöras i förevarande ärende.

Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR)
yttrar:

För närvarande gäller som huvudregel enligt datalagen 2 §
att tillstånd av datainspektionen krävs för alla personregister som förs med
hjälp av automatisk databehandling. Vissa specificerade undantag medges. Vidare
handläggs mindre integritetskänsliga register enligt förenklat förfarande. Med
personregister menas i datalagen "register, förteckning eller andra
anteckningar som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses
med uppgiften". HSFR vill påpeka att definitionen i 1 § datalagen inte
hänför sig till ett fysiskt föremål utan fill en logisk företeelse, som
definierats av sitt angivna ändamål. Antalet levande register kan därför
variera med hänsyn till ändamålsbeskrivningarna, vilket kan medföra stora
problem vid en eventuell årlig avgiftsbeläggning som diskuterats inom
datainspektionen i samband med förslag till nytt avgiftssystem.

Kommun-Data AB anför:

Regeringen har uppdragit åt DALK att utreda och föreslå
ett nytt avgiftssystem som ansluter till DALK:s här behandlade förslag.
Avgiftssystemet skall syfta till totalfinansiering av Datainspektionens
verksamhet genom avgiftsintäkter. Utgångspunkten skall i första hand vara
årliga avgifter för registeransvariga som är underkastade tillstånds- eller
anmälningsplikt enligt datalagen.

Prop. 1981/82:189 106

Styrelsens uppfattning är att nuvarande avgiftssystem ej
är acceptabelt för den grupp registeransvariga som här avses. Nuvarande
avgiftssystem avser att finansiera tillståndsverksamhetens kostnader,
sammantaget ca 4,6 miljoner kronor 1973-80. Syftet i ett kommande avgiftssystem
är att totalfinansiera Datainspektionens verksamhet, totalt ca 28 miljoner
kronor 1973-80. Styrelsen anser del befogat att föreslå att de här redovisade effekterna
särskilt beaktas när ett nytt avgiftssystem utreds.

Bolaget anför vidare:

Kommuner och landsting utgör stora enheter för vilka
avgifterna till Datainspektionen är små jämfört med övriga ADB-kostnader. Detta
förhållande gäller inte för mindre kommunala bolag och stiftelser, kyrkoförvaltningar,
församlingar m. fl.

Relationen mellan tillståndsavgifter och övriga
ADB-kostnader är med nu gällande bestämmelser orimlig för registeransvariga med
mycket små personregister. Praktiska exempel finns i Kommun-Datas verksamhet
där tillstånd sökts för registrering av löneregister innehållande en person.
Ett stort antal tillstånd avser register som innehåller ett fåtal personer.
Datalagens tillämpning framstår i dessa extrema faU som alltför byråkratisk.

Sparbankernas Datacentraler AB berör regler om
möjUgheterna att meddela föreskrifter om säkerhet enligt 6 § 10 datalagen och
anför:

Sådana föreskrifter är i många fall behövliga. Man bör
dock ha i minnet att kontroll och säkerhet är vida begrepp som har eller borde
ha påverkan på de allra flesta system och inte enbart är av betydelse för
personregister. Man har också under senare år i företag och organisationer
börjat lägga ner både intresse, tid och pengar på säkerhets- och
kontrollproblemen.

Vi förerslår därför att Datainspektionen beträffande
säkerhet och kontroll eftersträvar en samordning i säkerhetsfilosofi mellan
andra organ och organisationer, av vilka Svenska Sparbanksföreningen,
Bankföreningen, Bankinspektionen, FAR är några exempel. På detta sätt uppnås en
normering av säkerhets- och kontrollfrågorna.

Sparbankernas Datacentral AB framhåller vidare att
banksystemen totalt sett är tillfredsställande hanterade ur lagens synpunkt och
att DI:s tillsyn därför vid prioritering borde sättas in på den övriga ADB-marknaden.

3 Erfarenheter och effekter av datalagen

Endast ett mindre antal remissinstanser har kommenterat
DALK:s redovisning av dalalagens effekter för de registeransvariga och för
datainspektionen. I fråga om effekterna för de registeransvariga framhålls att
datalagen fungerat på ett tillfredsställande sätt. Däremot uppges från flera
håll att arbetssituationen hos datainspektionen är otillfredsställande. Från de
registeransvarigas sida pekas framför allt på vissa problem med långa
handläggningstider. Inspektionen redovisar själv i ett längre yttrande hur
verksamheten vid inspektionen organiserats såvitt gäller tillståndsprövning
enligt datalagen. Inspektionen understryker DALK:s slutsatser om behovet av
förändringar i regelsystemet.

Prop. 1981/82:189 107

3.1 Effekter för de registeransvariga och de registrerade

Kammarrätten i Sundsvall finner att det av promemorian
framgår att effekten av datalagen för de registrerades vidkommande blivit den
man strävade efter då lagen infördes och att de registeransvariga inte krävt
några betydande ändringar på kort sikt i de grundläggande skyldigheter för dem
som datalagen ställer upp. Såsom DALK påpekar torde detta betyda att datalagens
effekter av de registeransvariga i stort anses vara godtagbara.

Riksskatteverket uppger att verket inte delar DALK:s
uppfattning att 10 § datalagen inte bör ändras på kort sikt. Verket yttrar:

Föredraganden i prop. 1980/81:20, som bland annat gällde
den senaste förändringen av 10 § datalagen, ansåg att de problem som var
förknippade med tillämpningen av 10 § datalagen borde undersökas närmare än vad
som då kunnat ske och då lämpligen inom ramen för det arbete som bedrivs av
DALK.

Enligt vad
som framgår av förevarande promemoria (sid. 114) har DALK inte gjort någon
närmare undersökning.

Under
andra halvåret 1980 (halvåret före den senaste förändringen av 10 §) inkom fill
RSV 5 600 förfrågningar om utdrag enligt 10 § datalagen. Av dessa kom 75 % från
ombudsföretag.

Under
motsvarande tid 1981 har RSV mottagit 6 500 förfrågningar av vilka 90 % härrör
från ombudsföretag.

RSV kan konstatera att antalet ombudsföretag har minskat
från ett femtontal till i stort sett ett.

Däremot
har förfrågningar från ombudsföretag ökat både antalsmässigt och procentuellt.

I prop. 1980/81:20 anförde föredraganden följande.

"Som
har framhållits i olika sammanhang är regeln i 10 § datalagen en av de
viktigaste bestämmelserna i denna lag. Det är av stor betydelse från
integritetssynpunkt att den enskilde har rätt fill insyn i de aktuella
personregistren såvitt gäller uppgifter om honom själv. Samfidigt står det
klart att insynsrätten medför betydande kostnader för de registeransvariga.
Eftersom registren i stor utsträckning förs i statens eller kommunernas
verksamhet, drabbar merparten av dessa kostnader det allmänna. Jag anser att
det är angeläget att insynsrätten utnyttjas i endast sådana fall där den
registrerade verkligen har ett intresse av att få uppgifterna. Så kan knappast
alltid vara fallet vid de massbeställningar som f. n. utförs via ombudsföretagen.
Beställningar av detta slag har inte i första hand sin grund i en önskan från
den enskilde om att få uppgifter om sig själv ur ett visst eller vissa register
utan är snarare en konsekvens av ombudsföretagens sätt att arbeta. Sådana
beställningar bör därför undvikas."

Enligt
RSV:s uppfattning har den målsättning som lagstiftaren åsyftade inte uppnåtts
med förändringen av 10 § datalagen i prop. 1980/81:20. DALK menar att i den mån
de nu återstående ombudsföretagens verksamhet anses leda till missförhållanden
torde detta närmast böra åtgärdas på annat sätt än genom ytterligare ändringar
i 10 §,

Vad DALK åsyftar med "annat sätt" framgår inte
av promemorian men torde vara datainspektionens och konsumentverkets
uppenbarligen verkningslösa agerande för att få rätsida på ifrågavarande
verksamhet.

DALK:s förslag om förbättrad information till de
registrerade torde inte

Prop.
1981/82:189 108

heller enligt RSV:s mening, innebära någon nämnvärd
förbättring i detta avseende.

RSV anser sålunda att lagstiftningsåtgärder bör vidtagas
på så sätt att ombudsföretagens verksamhet omöjliggörs.

SEBRO anser att datalagen hittills har fungerat bra och
att den varit till nytta för den personliga integriteten.

Svenska Annonsörers Förening m.fl. organisationer tar upp
DALK:s överväganden om direktreklamverksamhet och yttrar:

Innan organisationerna närmare går in på DALK:s förslag
finner föreningen anledning att något behandla vad som på olika platser i
betänkandet sägs om direktreklam.

På sid, 103 anges att det har sagts att adresserad direktreklam,
baserad på personregister, kan innebära ett mått av otillbörligt
integritetsintrång. Detta torde också vara riktigt - säger kommittén - i de
fall reklamen träffar fel på grund av fel i registren, t, ex, på sådant sätt
att föräldrar till barn som avlidit kort fid efter födelsen ändå får erbjudande
om att köpa barnmat. Ett annat exempel är att urval görs på mycket
personspecifika uppgifter,

Organisafionerna finner här anledning att påpeka att
påtalade exempel hänför sig till ett tidigare skede och har numera inte
aktualitet; detta av följande skäl:

•
Betr,
"barnmatsfallet" gäller sedan en längre tid tillbaka särskilda regler
vid uttag för angivet eller liknande ändamål som praktiskt taget helt och
hållet eliminerat riskerna för fel. Enligt vad organisationerna känner till har
det inte på mycket länge förekommit klagomål om fel. För ordningens skull skall
påpekas att i den mån fel förekommer är detsamma i här angivet fall hänförligt
till det statliga register från vilket urval göres.

•
Till skillnad
från tidigare föreligger det i dag möjligheter för registrerade att till det
personregister det är fråga om anmäla att direktreklam ej önskas.

•
Till skillnad
från tidigare föreligger i dag skyldighet att uppge adresskälla på antingen
adressetiketten eller försändelsen i övrigt.

•
Möjligheterna
att göra urval på "mycket personspecifika uppgifter" föreligger ej.
Vid urval erfordras i regel endast en del av de uppgifter som finns i SPAR.
Namn, adress, personnummer, inkomst (dock endast i intervaller) och innehav av
fastighet är de urvalskriterier som används. För särskilda ändamål kan urval ur
andra register såsom bilregistret och fastighetsregistret komma i fråga.

Kommittén I anger att invändningar emellertid främst har
förekommit mot själva utformningen av och innehållet i reklambudskapen, vilket
inte är en fråga som faller under datalagen.

I likhet med vad som är fallet för andra reklammedier kan
utformning och innehåll bli föremål för bedömning med stöd av marknadsföringslagen.
Det finns därvid skäl påpeka att det under senare år har varit ett mycket
begränsat antal fall där direktreklam, vare sig den varit adresserad eller
oadresserad, som prövats enligt marknadsföringslagen. Enligt vad
organisationerna känner till har det under samma tid inte förekommit något ärende
varvid direktreklam prövats till utformning eller innehåll i fall som endast
kan hänföras till direktreklam.

En omständighet som bidragit till att kritiken mot såväl
adresserad som oadresserad direktreklam praktiskt taget helt har upphört under
senare

Prop. 1981/82:189 109

år, har varit att SDRF systematiskt i kursutbildning,
kursmaterial och litteratur och vid den årliga DR-dagen, i förhållande till
direktreklamanvändare och medlemsföretag, har informerat om de regler, som
gäller för - och de ärenden som avgjorts med stöd av - marknadsföringslagen
eller datalagen.

Kommittén anger slutligen på sid. 103 att invändningarna
mot direktreklam ofta har grundat sig på att information som lämnats av den
enskilde fill myndighet för ett speciellt ändamål - ofta som en lagstadgad
skyldighet - används för annat ändamål.

Emellertid hänför sig denna kritik till tiden före SPAR:s
inrättande, för vilket register riksdagen beslutat att personuppgifter skall få
användas för urval i och för bl. a. direktreklam.

Kommittén konstaterar också att under förutsättning av att
personregistrering för direktreklamändamål görs på sådant sätt som datainspektionen
godtagit innebär sådan personregistrering inte risk i registrerads personliga
integritet.

Det finns här skäl att erinra om att möjligheten att
avanmäla sig för direktreklam utnyttjas mycket sparsamt.

(Se vidare bl. a. avsnitt 5 i remissammanställningen.)

3.2 Effekter för datainspektionen

Datainspektionen redogör i detta sammanhang utförligt för
bakgrunden till de föreslagna ändringarna i datalagen och anför:

Enligt förarbetena (prop. 1973:33) till datalagen
uppskattade offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) med
bistånd av statskontoret antalet register som innehöll personuppgifter till ca
4 000. Tillflödet av ärenden som rörde nytillkommande tillståndspliktiga
register beräknades till inemot 500 om året. Ingen beräkning gjordes
beträffande antalet register som skulle komma att ändras eller utvidgas och som
därigenom erfordrade ny prövning hos datainspektionen. Mot bakgrund av den ovan
uppskattade ärendetillströmningen och med hänsyn till datainspektionens
tillsyns- och utredningsverksamhet beräknade OSK datainspektionens
personalstyrka.

Genom ikraftträdande av inkassolagen och
kreditupplysningslagen den 1 juli 1974 anförtroddes datainspektionen
ytterligare arbetsuppgifter. Åt inspektionen uppdrogs nämligen dels att handha
tillståndsprövningen, dels att utöva den fortlöpande tillsynsverksamhet, som
reglerades enligt de båda ovan nämnda lagarna. I samband härmed fick
datainspektionen två nya tjänster.

Den av OSK beräknade ärendetillströmningen till
datainspektionen har vida överskridits. Sedan datainspektionen inrättades har
ca 35 000 ärenden av alla slag registrerats. Under de senaste åren har
inspektionen mottagit över 4 000 ärenden per år. Den mycket kraftiga
tillströmningen av ärenden medförde för datainspektionens del bland annat att
balansen av oavslutade ärenden ständigt ökade. För närvarande har 33 900
ärenden avslutats. Den av DALK under åren 1976-1978 genomförda inledande
översynen av datalagen ledde endast till att vissa av de förenklingar kommittén
föreslog genomfördes.

Datainspektionen har på grund av den stora
ärendetillströmningen redan på ett tidigt stadium insett nödvändigheten av att
pröva olika vägar för att rationalisera verksamheten. (1975 väckte
tillståndsenheten första gången i

Prop. 1981/82:189 110

styrelsen
tanken på ett förslag av samma karaktär som DALK nu lämnat.) Vad som i övrigt
prövats har i första hand varit att granska arbetsmetoderna. Granskningen har
skett fortlöpande, men intensifierats allt eftersom ärendebalansen vuxit och
arbetsbördan ökat. Självfallet har vid genomförandet av olika
rationaliseringsåtgärder hela tiden beaktats att skyddet för den personliga
integriteten inte skulle försämras. Således har datainspektionen, med början
år 1974, utfärdat föreskrifter som bland annat reglerar de register som får
inrättas och föras med hjälp av det s. k. förenklade förfarandet. Under de
senaste åren har särskilda föreskrifter meddelats i datainspektionens
författningssamling (DIFS) för löne-, personal-, kund-, leverantörs-, medlems-
och hyresregister. Inspektionen har även utfärdat DIFS som innebär dispens från
fillståndstvånget för personregister i yrkesmässig verksamhet över kunder och
patienter samt för personregister för privat bruk. Tillämpningen av
"DIFS:arna" har inneburit en direkt rationalisering av
datainspektionens verksamhet.

Vidare
har datainspektionen utformat ett stort antal s. k, fasta skrivalter-nativ, som
med hjälp av ordbehandlingsmaskiner används vid avfattandet av beslulsförslag.
De fasta skrivallernativen har kommit till användning i stor utsträckning.

Datainspektionen
tillämpar även en standardiserad handläggningsordning för ärenden som rör
verksamheten inom bank- och försäkringssektorn samt vid prövningen av
ansökningar som rör t, ex, marknadsundersökningar, direktreklamverksamhet,
statistik (SCB) och register för kommunal verksamhet. Särskilt vid
handläggningen av register för direktreklam har under de senaste åren stora
rationaliseringsvinster gjorts.

Inför
kravet på att handläggningen av tillståndsansökningar ytterligare måste
rationaliseras har inspektionen företagit åtgärder som inneburit att vissa
generella typbeslut med nödvändiga föreskrifter utformats. Typbesluten kan med
endast obetydlig ytterligare arbetsinsats användas vid vissa förutbestämda
beslutssituationer som erfarenhetsmässigt inte innebär risk för
integritetsintrång.

Datainspektionen
har under det gångna verksamhetsåret genomfört ytterligare
rationaliseringsåtgärder. Sålunda har handläggningen av det s. k. förenklade
förfarandet ytterligare förenklats, innebärande att någon egentlig formell
prövning inte längre sker. Därtill kommer att en ny blankett för ansökan om
tillstånd tagits fram och numera tillämpas.

Trots
genomförandet av ovan nämnda mycket omfattande rafionalise-ringsålgärder har
datainspektionen kunnat klara sin uppgift endast på bekostnad av fortsatt
eftersättande av tillsynsverksamheten, administrationen, personalutbildningen
och informationsverksamheten. En sådan pressad situation kan endast klaras
under en begränsad tidsperiod. Den fortsatta utvecklingen föranledde därför
datainspektionen att dels i anslagsframställningen för budgetåret 1981/82
belysa nödvändigheten av en rationalisering av tillståndsprövningen enligt
datalagen, dels i skrivelse till regeringen den 20 november 1980 anhålla om att
skyndsamt få utreda de behov av ändringar i lagstiftningen som bedömts som mest
angelägna. Regeringen uppdrog den 4 december 1980 i tilläggsdirektiv till DALK
att med förtur och så snabbt som möjligt undersöka vilka åtgärder som kan
vidtas för alt på kort sikl rationalisera verksamheten hos datainspektionen
genom att se över regelsystemet. Därefter anmälde inspektionen i särskild skrivelse
till regeringen den 10 mars 1981 att situationen nu var sådan att en
ytterligare omfördelning av personalresurserna mellan tillsyns- och
tillståndsenheterna var nödvändig för att klara av tillståndsprövningen.

Prop. 1981/82:189 111

Datainspektionen har i ovanstående skrivelser och i en
promemoria (bilaga 3 till Ds Ju 1981:15/16) till DALK den 30 januari 1981
starkt betonat behovet av åtgärder på kort sikt för att effektivisera
verksamheten. Inspektionen har därvid också belyst olika negativa konsekvenser
av att bibehålla datalagen oförändrad i ytterligare ett antal år. De av DALK nu
föreslagna åtgärderna och lagändringarna är enligt datainspektionens
uppfattning en förutsättning för att inspektionen snarast möjligt - utan
kraftiga personalförstärkningar- skall nå upp till och på ett
tillfredsställande sätt uppfylla de mål statsmakterna lagt fast för
verksamheten.

Enligt
tilläggsdirektiven har DALK att i nära samråd med datainspektionen göra den
utredning om rationalisering av tillståndsprövningen enligt datalagen som
inspektionen tidigare hemställt om. Så har också skett. Från datainspektionens
sida har särskilda personalresurser avdelats för detta ändamål. Således
bildades inledningsvis en intern projektgrupp inom datainspektionen för att
bereda frågor rörande DALK:s utredning. Det ansågs nödvändigt att bilda en
relativt stor projektgrupp för att kunna förse den med sakkunskap som omfattade
utredningsuppdragets två huvudområden, nämligen för det första administration,
statistik och ekonomi och för det andra prövningsfrågor enligt ett ändrat
regelsystem. Gruppen bestod av åtta personer representerande inspektionens båda
enheter samt sekretariatet. I gruppen ingick också två representanter för
personalorganisationerna. Chefen för tillståndsenheten har lett arbetet i
gruppen.

Vid sidan av projektgruppen bildades en särskild
arbetsgrupp tillsammans med DALK:s sekretariat. Gruppens uppgift var att ta
fram underlag till ledning för DALK:s nu föreliggande rapport. Gruppen bestod
från datainspektionens sida av två medlemmar från projektgruppen, nämligen
chefen för tillståndsenheten och chefen för sekretariatet.

Riksförsäkringsverket konstaterar att DALK:s förslag till
ingående förändringar i regleringen av personregister i huvudsak anges syfta
till att underlätta datainspektionens arbetsbörda. Verket uppger att den långa
handläggningstiden för vissa ärenden hos datainspektionen har medfört problem
även för riksförsäkringsverkets verksamhet. Som exempel nämns att en
dispensansökan enligt 10 § 4 datalagen som ingavs till datainspektionen i
januari 1980 ännu inte i december 1981 avgjorts. Riksförsäkringsverket
tillstyrker därför att åtgärder vidtas för att förkorta handläggningstiden vid
inspektionen.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

Av promemorian framgår, att datainspektionen har
allvarliga problem att klara tillsyn och kontroll över den stora mängd
personregister som förs med ADB enligt datalagen. Detta är inte bra.

De registrerade måste kunna lita på, att
integritetsskyddet i ADB-registren upprätthålls på det sätt datalagen avser.
Det åligger datainspektionen att vaka över att de registeransvariga för
personregister, som förs med ADB, iakttar datalagens krav på säkerhet och
hänsyn till den personliga integriteten. Detta är en mycket viktig uppgift.

Datainspektionen har tilldelats erforderliga personella
resurser för tillsyn och kontroll över ADB-registren. Det är nödvändigt att
dessa resurser verkligen utnyttjas på avsett sätt.

JO anför:

Prop.
1981/82:189 112

Datalagstiftningskommittén konstaterar även denna gång att
de hittUlsvarande erfarenheterna av datalagen är goda. Effekten av lagen har,
för de registrerade blivit den man strävade efter. Inga betydande krav på
skärpning av bestämmelserna har rests från de registrerade eller från
organisationer eller sammanslutningar som företräder dem i olika sammanhang. I
JO:s verksamhet har inte heller kommit fram något som säger emot uppfattningen
att de hittillsvarande erfarenheterna av datalagen är goda. Anmälningar tUl JO
mot datainspektionen och rörande fillämpningen av datalagen har varit få. Vid
inspektioner av datainspektionen har inte framkommit något som givit anledning
till särskilt uttalande än mindre något ingripande.

Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen yttrar:

Det är vid det här laget väl omvittnat att antalet
tillståndspliktiga ärenden enligt datalagen vida överträffar det av sakkunniga
på sin tid uppskattade antalet. Tillströmningen av sådana ärenden har fått den
icke önskvärda konsekvensen att datainspektionens (DI) resurser i allt större
utsträckning tagits i anspråk för handläggningen av sådana personalregister,
som från integritetssynpunkt varit harmlösa. Resursanvändningen har därvid
påverkat den viktiga tillsynsverksamheten, som måst eftersättas.

Efterhand som erfarenheter vunnits, har datainspektionen
visserligen sökt och i viss mån också lyckats motverka denna ogynnsamma
utveckling genom att införa särskilda rutiner för prövningen av vissa grupper
av "integritets-lätta" personregister.

Enligt inspektionens egen uppfattning har emellertid någon
omprioritering av de tillgängliga resurserna icke kunnat ske så länge den
nuvarande ordningen gäller, som innebär tillståndsprövning av varje enskilt
ärende. Organisationerna, som varit i tillfälle att på nära håll följa inspektionens
arbete, finner ingen anledning att ifrågasätta datainspektionens tedöm-ning.

Kommun-Data AB uppger att egna erfarenheter och DALK:s nu
behandlade promemoria påvisar att handläggningsfiderna för fiUståndsären-den
hos datainspektionen är oacceptabelt långa och tenderar att öka. Tidsutdräkten
och svårigheten att planera handläggningstiden är mycket besvärande för den
registeransvarige vid inrättande eller förändring av personregister. Bolagen
har därför uppfattningen att innan utredningen om en allmän personregisterlag
slutförs, måste fiden för erhållande av tillstånd nedbringas genom mer
kortsiktiga åtgärder.

Statens humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsråd
(HSRF) anser att datainspektionens verksamhet till följd av bl. a. ett kraftigt
ökat antal ansökningar om tillstånd, har fått en inte önskad inriktning.
Framför aUt har tillsynsärendena inte kunnat skötas på ett tillfredsställande
sätt. Vidare har väntetiderna på tillstånd blivit oacceptabelt långa i vissa
fall. Detta har enligt rådet tyvärr drabbat ett flertal forskare, som därigenom
blivit fördröjda i sitt forskningsarbete och även fått ekonomiska problem till
följd därav.

HSRF yttrar vidare:

DALK anser att förslaget innebär administrativa
förbättringar även för de registeransvariga genom att tiden för väntan på
beslut kommer att minska. HSFR anser det vara ett krav att väntetiderna
väsentligt nedbringas, ty under

Prop.
1981/82:189 113

de
senaste åren har den genomsnittliga handläggningstiden för närmare 30 % av
ärendena enligt förenklat förfarande (ärendegrupp 121) varit mer än tre
månader. Totalt sett är handläggningstiden betydligt över en månad för
flertalet ärenden och mer än tre månader för fjärdedelen av samtUga ärenden.
För forskare med forskningsanslag innebär sådana handläggningsfider stora
problem, i synnerhet som en forskare inte får börja insamUngen av material före
datainspektionens beslut. HSFR hyser därför förhoppningen att de föreslagna
förändringarna även ger möjlighet till att förkorta handläggningstiden för de
forskningsregister som även framgent behöver tillståndsprövning.

4
Den allmänna inställningen till DALK:s överväganden rörande ' åtgärder på kort
sikt

4.1
Dalk:s förslag

När
det gäller DALK:s förslag till åtgärder på kort sikt ansluter sig en stor grupp
remissinstanser till DALK:s förslag till åtgärder. Dessa remissinstanser
betonar behovet av omedelbara åtgärder för att åstadkomma en överflyttning av
datainspektionens resurser till prövning av mer känsliga register och
tiUsynsverksamhet. Från flera håll betonas att förslaget kommer att medföra en
förstärkning av integritetsskyddet.

En
något mindre grupp remissinstanser avstyrker eller ställer sig tveksamma till
förslaget. Flera av dessa remissinstanser ansluter sig också till de skäl mot
DALK:s förslag som reservanterna i kommittén fört fram, nämligen att man bör
awakta resultatet av DALK:s arbete på en generell personregisterlag och att
man bör beakta behovet av stabilitet i lagstiftningen.

Några
ifrågasätter vidare om DALK:s förslag är ägnat att lösa problemen för datainspektionen.
Dessa, och också andra, pekar på att genomförandet av det nya regelsystemet
kommer att kräva stora resurser och ställa krav både på datainspektionen och de
registeransvariga. Man anser också att integritetsskyddet kommer att försämras
och förordar att datainspektionen i stället ges de resurser som krävs för
tillämpningen av datalagen. Man pekar i detta sammanhang på att riksdagen
bemyndigat regeringen att totalfinansiera verksamheten vid datainspektionen
genom avgifter från de registeransvariga.

De
remissinstanser som helt eller i princip ansluter sig till DALK:s reformförslag
eller uttalar sig positivt om detta är JK, RÅ, överåklagaren i Stockholm,
länsåklagarna i Värmlands län och / Kalmar län, datainspektionen, SARI,
statskontoret, riksförsäkringsverket, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksskatteverket, juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, medicinska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,
länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, JO, styrelsen för
Svenska kommunförbundet, reservanter till Malmö kommuns yttrande, styrelsen för
landstingsförbundet, SAF, Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas
riksförbund. Kooperativa förbundet, Riksdataförbundet,

8 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 189

Prop.
1981/82:189 114

Svenska
sparbanksföreningen, Folksam, Svenska försäkringsbolags riksförbund, statens
humanistiskt-samhällsvetenskapUga forskningsråd. Svenska postorderföreningen,
SEBRO, Sparbankernas datacentraler AB och Kommun-Data AB. JK anför:

I
promemoriorna föreslår datalagstiftningskommittén att endast den som
registrerats hos datainspektionen och erhållit bevis om detta får inrätta eller
föra personregister. Därutöver skall särskilt tillstånd krävas för vissa slags
register. Kommittén anser (Ds Ju 1981:15 sidan 148) att förslaget kommer att
medföra att den resurskrävande tillståndsprövningen kan koncentreras till fall
då detta verkligen behövs och därmed märkbart minska resursbehovet för
tillståndsprövningen. Bärkraften i detta argument undandrager sig min
bedömning. Redan nuvarande regelsystem torde ge möjlighet för datainspektionen
att koncentrera sitt arbete på sådana personregister som bedöms vara av
intresse ur integritetssynpunkt. Avsikten med förslaget är att endast sådana
personregister som kan kränka den personliga integriteten skall vara
tillståndspliktiga. Eftersom detta enligt min mening är uttryck för en riktig
princip och då jag inte kan finna annat än att kommittén på ett i huvudsak
godtagbart sätt har dragit gränsen mellan tillståndspliktiga och icke
tillståndspliktiga personregister stäUer jag mig bakom förslaget.

Riksåklagaren
finner, att det mot bakgrund av datainspektionens och DALK:s bedömningar, som
det med ett visst undantag inte finns anledning att ifrågasätta riktigheten av,
inte föreligger anledning till erinran mot de förslag fill provisoriska
ändringar i datalagen som DALK framfört.

Riksåklagaren
yttrar vidare:

De i
föreliggande promemoria föreslagna ändringarna i datalagen är, som DALK anfört,
att anse som provisoriska, motiverade av behovet av åtgärder på kort sikt.
Förslaget ligger dock, enligt vad som utsågs, i linje med åtgärder som på
längre sikt sannoUkt måste vidtas inom ramen för en genereU personregisterlag.
Med hänsyn till att DALK har att utreda förutsättningarna för en generell
personregisterlagstiftning, som skall ersätta datalagen, uppstår fråga om
föreslagna ändringar i datalagen är erforderliga i nuläget. Som framgår av
promemorian har datainspektionen i sin anslagsframställning för budgetåret
1981/82 och i skrivelse till regeringen den 20 november 1980 tagit upp vissa
frågor rörande inspektionens verksamhet, som enligt inspektionens bedömning
inte kan awakta DALK:s pågående arbete utan kräver en snabbare lösning för att
inte skyddet för enskilds personliga integritet skall äventyras. Därvid pekas
främst på det förhåUandet att tillståndsverksamheten tar alltför stor del av
datainspektionens samlade resurser i anspråk med påföljd att
tillsynsverksamheten blir eftersatt. Det har bedömts att det statsfinansiella
läget knappast medger att datainspektionen tUlförs ekonomiska resurser av sådan
omfattning att inspektionens påtalade problem kan lösas härigenom. Ej heller
finns anledning ifrågasätta inspektionens uppfattning att DALK:s utredning om
förutsättningarna för en generell personregisterlagstiftning inte kan avvaktas.
Med hänsyn härtill och till den stora vikten av att det personliga
integritetsskyddet kontinuerligt vidmakthålls och om möjligt förstärks finner
jag skäl tala för att införa sådana

Prop. 1981/82:189 115

provisoriska
ändringar i datalagen som får till följd att verksamheten vid datainspektionen
kan rationaliseras så att tillstånds-, tillsyns- och informationsverksamheten
effektiviseras. Angelägenheten av att hålla tillbaka datalagens ekonomiska och
administrativa konsekvenser för de registeransvariga talar även härför.

Överåklagaren
i Stockholm finner att det med hänsyn till att DALK nu utreder frågan om en
generell personregisterlagstiftning kan ifrågasättas om ändringar i datalagen
över huvud taget nu skall företas. Överåklagaren fortsätter:

Det
är å andra sidan av stor vikt att datainspektionen får möjligheter till
effektiv tillsynsverksamhet. Om ökade ekonomiska resurser inte kan stäUas till
inspektionens förfogande, finns det därför enligt min mening inte något att
erinra mot DALK:s förslag att tillstånd endast skall krävas till inrättande och
förande av integritelskänsliga register, särskilt med beaktande av att den
tillståndsprövning som nu sker vad avser mindre integritetskänsliga register är
summarisk.

Länsåklagaren
i Värmlands län finner inte heller anledning att betvivla riktigheten av
datainspektionens bedömning att sådana åtgärder är nödvändiga för att
inspekfionens resurser i önskvärd omfattning skall kunna föras över från tillståndsverksamhet
till tillsynsverksamhet. Länsåklagaren fortsätter:

Om
de föreslagna åtgärderna skall vidtas eUer inte beror i hög grad på en
bedömning av frågan hur åtgärderna kan antas inverka på integritetsskyddet i
samband med ADB. Det finns enligt min mening inte någon anledning att
ifrågasätta riktigheten av inspektionens och DALK:s bedömningar att de förslag
som läggs fram i promemorian inte medför någon försämring utan snarare en
förbättring av datalagens integritetsskydd. Det synes mig som om kommittén har
lyckats tillgodose kravet på bibehållet integritetsskydd och enkelhet och
smidighet i prövningsförfarandet på ett tillfredsställande sätt genom förslaget
till licens- och tillståndsförfarande.

Länsåklagaren
i Kalmar län redovisar utförligt varför han tillstyrker DALK:s förslag. Han
yttrar:

Det
kan konstateras, att datainspektionens viktiga tillsynsverksamhet tvingats stå
tillbaka för handläggning av mängden av tiUståndsprövningar enligt datalagen.
Självklart medför detta konsekvenser för kontroU och säkerhet vid ADB (s. 92).
Kommittén slår fast att när det gäller verksamheten inom den offentliga sektorn
erfarenheterna av datalagen från snäv integritetssynpunkt inte helt och hållet
är gynnsamma. Det har gällt stora statiiga personregister och möjligheterna att
genomföra olika kontrollåtgärder med hjälp av ADB. Man pekar särskiU på
kontrollen av bostadsbidrag genom samköming av inkomstuppgifter som den
enskilde lämnat i det sammanhanget med uppgifter som i annat sammanhang lämnats
om sjukpenninggrundande inkomst (s. 102). Datainspektionen, som yttrar sig
innan regering och riksdag fattar beslut, har genomgående varit kritisk mot
mycket stora statUga personregister och mot samkörningar av personregister för
kontrolländamål (s. 102). Samtidigt redovisar kommittén att -enligt
datainspektionens uppfattning - den nya ansträngda ekonomiska

Prop. 1981/82:189 116

situationen
innebär att den forlsalta datoriseringen på den offentliga sektorn och den
privata sektorn kommer att ske i allt snabbare takt. Vidare kommer i syfte att
komma ål den s. k. ekonomiska brottsligheten kraven all öka på ytterligare
samkörningar av sagda slag. En anpassning till den nya ekonomiska situationen
kan enUgl dalainspektionen bara ske genom en lagändring (s. 119). Kommittén synes
ansluta sig till denna uppfattning - i varje fall på kort sikl (s. 127 och
253).

Låt
mig anföra några exempel.

Fortfarande
florerar i praxis fall där företagsledare (företrädare för fåmansbolag och
andra) tillverkar eller låter tillverka falska eller osanna leverantörsfakturor
för att därigenom skaffa sig bokföringsmässigt underlag för att betala
"svarta" löner eller kräva återbetalning av mervärdeskatt. Till det
oriktiga materialet fogas följesedlar, varav en del avsiktligt tas undan för
att försvåra kontrollen av de påstådda leveranserna. I förundersökningarna kan
det röra sig om tusentals sådana följesedlar och leveransfakturor. Givetvis kan
i sådana fall kontrollen inte ske manuellt. ADB-teknik måste användas.

I
utredningar angående misstänkta gäldenärsbrott och skattebrott samt valutabrott
möter polis och åklagare svåra problem rörande bulvanförhål-landen. Detta
gäller både fysiska och juridiska personers inblandning. I sådana fall används
personregister av utredande personal för att söka kartlägga vem som i varje
fall har det dominerande faktiska inflytandet i bolagen ifråga. Det är en
uppgift för undersökningsledaren att se till att endast sådana registerbesked
från t. ex. länsstyrelsens register används i en omfattning som ligger inom
vederbörande enhets normala arbetsområde. Undersökningsledaren har dessutom att
övervaka att riskerna för otillbörligt intrång i den personliga integriteten
undanröjs. Jag tänker särskilt på de fastighetstransaktioner som förekommer med
s. k. O-taxerare inblandade. Här krävs en samköming mellan exempelvis
inkomstregister för aktieägare och fastighetsregister.

Dessa
integritetshotande samkörningar synes förutsätta att rutinerna för samarbete
mellan polis, åklagare, skattesidan, tull och kronofogde m. fl. myndigheter
läggs fast från början. Ett exempel på sådana mtiner för denna region bifogas.

Datalagens
bestämmelser i hithörande sammanhang blir således av stor betydelse för den
offentliga sektorn (s. 126). Från åklagarsynpunkt synes det därför vara
välgrundat att datalagen utformas så, att datainspektionens tillsynsverksamhet
intensifieras. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning att ändringarna i
lagen inte får sådan omfattning att stabiliteten i lagstiftningen äventyras (s,
126). Förutsebarhet är ett betydelsefullt begrepp, särskilt inom
datalagstiftningen.

Förundersökningar
angående de kvalificerade ekonomiska brotten - dvs. utredningar som är
juridiskt komplicerade eller av omfattande natur - är i dag tids- och
personalkrävande. Likafullt måste målet vara att snabbt komma fram till åtal
och dom. Åtgärder för detta har föreslagits bl. a. i Promemorian Översyn av
utredningsförfarandel i brottmål (Ds Ju 1977:15) särskilt s. 117 ff. Det torde
kunna hävdas att ökade personalinsatser inte kan komma ifråga för att utreda aktuell
ekonomisk brottslighet. I släUel får prioritering och inre spaning i register
ingå som en del i modellen för utredningarna av ekonomisk brottslighet.

Jag
finner det därför välgrundat av kommittén att tillståndskravet enligt datalagen
behåUs för personregister av sådan typ som innebär särskilda risker

Prop.
1981/82:189 117

för otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet.
Likaledes tillstyrkes från de synpunkter jag företräder förslaget om ett
registrerings- och licensförfarande.

Länsåklagaren bifogar vidare en promemoria över
handläggningsrutiner angående utredningen av kvalificerade ekonomiska brott i
Kalmar län.

Datainspektionen
förklarar sig vara övertygad om att ett fullgott och i vissa avseenden bättre
integritetsskydd kan uppnås i framtiden om de föreslagna ändringarna i
datalagen kommer till stånd. Inspektionen upplyser att förslaget innebär att
inspektionens verksamhet kan förskjutas till förmån för tillsynsverksamheten.

SARI anför:

Samarbetsorganet finner helt allmänt att förslagen till
ändringar i datalagen är ägnade att leda till förenklingar, och de bör om de
genomförs kunna minska kostnaderna för den kontroll som bör upprätthållas när
det gäller personregistrering med ADB. SARI anser därför att den föreslagna
lagstiftningen bör genomföras till den del den innebär att kravet på tillstånd
för personregister begränsas till sådana som är särskilt känsliga.

Riksförsäkringsverket förklarar sig dela DALK:s
uppfattning att risken för intrång i den personliga integriteten inte ökar
nämnvärt av att personregister med mindre känsligt innehåll undantas från
tillståndsskyldighet.

Bankinspektionen anför:

Lämpligheten av alltför täta ändringar av väsentliga delar
i dalalagen kan naturligtvis ifrågasättas, särskilt när detta sker under
övervägande om en mer avgörande förändring av personregisterlagstiftningen. Det
föreliggande besparingssyftet är emellertid värt att stödja. Utan föreslagna
lagändringar skulle en relativt betydande resursförstärkning vara nödvändig för
att datalagens syfte i fråga om integritetsskydd skaU uppfyllas. Förslaget bör
därför enligt inspektionens uppfattning tillstyrkas. Det bör ge en god grund
för lagstiftningen.

Statskontoret, som sammanfattningsvis förklarar att
myndigheten tillstyrker förslaget yttrar i fråga om behovet av åtgärder:

Ökningen av antalet tillståndsärenden har medfört att en
oproportionerligt stor del av datainspektionens resurser används för prövning
av oUka typer av tillståndsärenden. Man har problem med långa behandlingstider,
stor arbetsbörda för personalen och trots detta otillräcklig prövning av vissa
tillståndsärenden. Inspektionens tillsynsverksamhet har vidare under flera år
blivit eftersatt.

Det torde
vara svårt för datainspektionen att genom interna åtgärder lösa dessa problem.
Statskontoret instämmer därför i att läget motiverar att särskilda åtgärder
vidtas för att på kort sikt förbättra förutsättningarna för datainspektionens
verksamhet. Med hänsyn till att åtgärderna måste genomföras snabbt och att ny
lagstiftning om personregister kan komma om några år bör man dock undvika att
göra några genomgripande förändringar av nuvarande lagstiftning.

Det finns inget i utredningens material som tyder på att
integritetsskyddet i dag är bristfälligt. Antalet anmälningar till
datainspektionen från allmänhet -rörande felaktigheter i datasystem, misstänkta
överträdelser av datalagen

Prop.
1981/82:189 118

m. m. - ger inte anledning att dra andra slutsatser än att
integritetsskyddet i stort svarar mot allmänhetens krav. Oron över
datoriseringen tycks numera främst gälla dess effekter på sysselsättning och
arbetsmiljö. Även detta talar för att relativt begränsade åtgärder nu vidtas.

Statskontoret förklarar vidare att man biträder DALK:s
förslag att begränsa det nuvarande tillståndstvånget (se vidare avsnitt 4.2).

Riksskatteverket delar DALK:s uppfattning att den
nuvarande tillståndsverksamheten bör ändras på något sätt. Såsom DALK uttalat
bör det enligt verket i lagen anges vilka personregister som bör vara föremål
för tillståndsprövning och inte som hittills vilka personregister som bör vara
undantagna från tillståndskravet. Verket har dock invändningar mot vissa delar
av det system som DALK föreslår.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
redovisar i ett yttrande utförligt argument för och emot DALK:s förslag.
Nämnden anför bl.a.

2.
Mot en ändring
av tillståndskravet kan invändas, att man bör awakta till dess frågan har
avgjorts om en generell personregislerlag bör ersätta datalagen. Reservanterna
i DALK anför också att del är tveksamt om man bör anförtro ett väsentligt ökat
ansvar för lagens tillämpning åt de registeransvariga, att det rör sig om en
principiell fråga som inte bör lösas på kort sikt och att önskemålet om
stabilitet i lagstiftningen måste gå främst.

3.
Betänkandet ger
flera belägg för att en insnävning av tillståndskravet är motiverad.
Argumentationen har emellertid också svagheter. Man kan bl. a. fråga sig vilka
effekterna är för resursfördelningen inom myndigheten av de ändringar av
handläggningen av ansökningar enligt det s. k. förenklade förfarandet som
genomförts år 1981 (sid. 70). Man kan vidare fråga sig om det är möjligt att
utan vidare omfördela handläggarresurser mellan tillstånds-och
tillsynsverksamhet på det sätt DALK räknar med. Kvalifikationskraven är inte
identiska utan kan tvärtom skilja sig åt avsevärt. En iUustration får man av en
jämförelse mellan handläggning av en tillståndsansökan enligt det förenklade
förfarandet och en utredning på fältet om t. ex. säkerheten i on-line system.
DALK uppmärksammar inte denna fråga och betänkandet lämnar därför ingen
vägledning om problemen vid en omfördelning av nuvarande resurser från
tillståndssidan till tillsynssidan. Krävs nyrekrytering av personal även om
antalet tillståndsärenden minskar? Man saknar också en närmare granskning och
diskussion av de typer av register som hittills varit föremål för
tillståndstvång med krav på fullständig ansökan, men som enligt förslaget
kommer att gå in endast under licenskravet (jfr tabeller på sid. 58 och 173).
Detta innebär vissa svårigheter då man tar ställning tiU effekterna av
förslaget för de registeransvariga och till riskerna för en försvagning av
integritetsskyddet.

4.
Vid en samlad
bedömning av behovet av en ändring av tillståndskravet bör följande
omständigheter vara utslagsgivande, (a) Datainspektionen själv finner att en
ändring är nödvändig för att effektivera tillsyns- och
informationsverksamheten, som nu inte motsvarar de krav datalagen ställer.
Framför allt är initiativärendena nu helt eftersatta. Det är över huvud taget
betänkligt att myndigheten har svårigheter med utredningsverksamhet och

Prop.
1981/82:189 119

kompetensuppbyggnad inom ett verksamhetsfält som är i
snabb utveckling. Datainspektionens roll som expert på ADB av persondata måste
säkerställas. Den omfattar långt fler aspekter än de som gäller
privatlivsskydd i snäv mening - bl. a. rättssäkerhetsaspekter,
konsumentskyddsaspekter, arbetslivsaspekter och informationsfrihetsaspekter.
Även om inte myndigheten har det direkta, uteslutande och slutliga ansvaret i
alla dessa frågor fyller den en viktig funktion genom att ha samlad överblick
och möjligheter att ta initiativ till utredningar och åtgärder. I framtida
lagstiftning - eventuellt i anslutning till en generell personregisterlag - kan
det bli aktuellt att markera detta breda ansvarsområde för datainspektionen,
(b) Ändringen av tillståndskravet kan endast från formell synpunkt uppfattas
som en principieU nyhet. I praktiken innebär det s. k. förenklade förfarandet
för tillståndsansökningar redan i dag snarast ett anmälningsförfarande. Från
den synpunkten möter således knappast några betänkligheter mot att snäva in
tillståndskravet enligt DALK:s förslag, (c) Genom kombinationen av licenskrav
och krav på ingivande av förteckningar över personregister kommer datainspektionen
att också fortsättningsvis ha överblick över ADB av persondata. Samtidigt
kommer ökade resurser att kunna tilldelas tillsynsverksamheten (ett angeläget
objekt förefaller vara dataservicebyråerna - jfr sid. 87). Riskerna för att
skyddet av den personliga integriteten försvagas får därför bedömas som små.
Bördan på de registeransvariga är å andra sidan knappast överväldigande:
ADB-verksamheten måste ändå dokumenteras för en mångfald syften (jfr bl. a.
bokföringslagen, avtalsförhållanden, försäkringsbestämmelser, arbetsrättsliga
förhållanden). Det är givetvis angeläget att licens- och anmälningsförfarandet
utformas enkelt och på ett sätt som besparar de registeransvariga onödigt
arbete.

Medicinska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför:

Även om fakultetsnämnden kan konstatera att DALK:s förslag
innebär möjlighet till vissa förenklingar av tillståndsförfarandet - vilket
nämnden tidigare efterlyst när det gäller personregister för forskningsändamål
- måste nämnden med beklagande konstatera att lättnaderna knappast gäller den
medicinska forskningen. Från de synpunkter medicinska fakultetsnämnden har att
ta särskild hänsyn till finns det emellertid ingen anledning att motsätta sig
den föreslagna ändringen av regelsystemet.

Länsstyrelsen i Stockholms län delar DALK:s uppfattning
att förenklingar i tillståndsreglerna bör göra det möjligt för datainspektionen
att utan resursförstärkningar utöva tillsynsverksamheten enligt datalagen på
ett tillfredsställande sätt och att detta kan ske utan att skyddet för den
personliga integriteten och kravet på kvaUtet i registerinformationen behöver
eftersättas eller försämras. Länsstyrelsen tillstyrker därför DALK:s förslag
tiU förenklingar på kort sikt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar
datalagstiftningskommitténs uppfattning att ett licens- och
tillståndsförfarande så som det skisserats i promemorian är den lämpligaste
vägen att komma tillrätta med de negativa konsekvenser nuvarande generella
tillståndsregler medför. Också kommitténs förslag i övriga delar anser länsstyrelsen
väl grundade.

JO anför att han inte har några invändningar mot den
bedömning av olika handlingsalternativ som kommittén har gjort och fortsätter:

Prop. 1981/82:189 120

Jag
kan följaktligen ställa mig bakom det förslag till licens- och tillståndsförfarande
som kommittén - för övrigt i nära samråd med datainspektionen- har arbetat
fram. Det förslaget ligger ju också väl i linje med diskussionerna om en
tänkbar konstruktion av en generell personregislerlag. Datainspektionens
huvuduppgift måste rimligen vara all bevaka integritetsfrågorna. För att
inspektionen skall kunna lösa denna uppgift måste - när nämnvärda
resursförstärkningar knappast kan påräknas - som jag ser det
tillsynsverksamheten prioriteras.

En
minoritet (reservation) inom Malmö kommunstyrelse yttrar följande:

På
gmnd av den snabba tekniska utveckUngen inom dataområdet kan man förvänta sig
att inom en nära framtid antalet personregister kommer att öka avsevärt. Inom
kommunen planerar man att såsom terminal använda en mikrodator med lokal
möjlighet att lagra avsevärda mängder av information (personregister). Inom en
period av 3-4 år kommer Malmö kommun troligen att ha ca 500 sådana terminaler
(datorer) utplacerade hos de olika förvaltningarna. Kommunen anser därför att
det är nödvändigt med en lättare och effektivare administration av gällande lag
och förordar därför DALK:s förslag till ett nytt licens- och
tillståndsförfarande.

Kommunen
anser emellertid i likhet med reservationen av ledamöterna Stig Gustafsson,
Kurt Hugosson och Britt Wickum att ett ändamålsenligt integritetsskydd
svårligen kan upprätthåUas vid den alltmer ökande ADB-användningen om inte
datainspektionens resurser förstärkes. Trots detta är det knappast möjUgt att
från centralt håll utöva en tUlsyn som innebär att automatisk databehandling
inte medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Hos den lokala
myndigheten bör det därför finnas kontaktmän vid ADB-enheten som utför en viss
tUlsyn över verksamheten vid myndighetens datorer.

Styrelsen
för landstingsförbundet yttrar:

Datalagstiftningens
grundläggande syfte är att skapa garantier för skydd av den personUga
integriteten. Vid bedömningen av nu föreliggande förslag måste prövas om
föreslagna åtgärder påverkar detta syfte. Landstingsförbundets styrelse anser
sig dock inte ha anledning att göra en sådan övergripande bedömning utan
begränsar sig till att föra fram de synpunkter som anknyter till landstingens
intressen som ansvariga för oUka dataregister.

Utifrån
dessa utgångspunkter har förbundsstyrelsen inget att erinra mot DALK:s förslag
att tillståndsplikten endast skaU behållas för speciellt integritetskänsliga
register och att det för övriga register endast skall krävas att den
registeransvarige har licens och i övrigt följer de krav som lagen ställer på
förandet av personregister.

SAF
och Sveriges industriförbund finner att det finns anledning att förmoda att ett
oförändrat regelsystem kommer att försämra förutsättningarna för en
ändamålsenUg inriktning av datainspektionens verksamhet. Organisationerna anför
vidare:

Organisationerna
finner mot denna bakgrund att skäl kan anföras för en mera vidsträckt
avreglering av tillståndstvånget än som DALK nu förordat.

Prop.
1981/82:189 121

Med hänsyn till att vi, liksom kommittén, ser det
föreliggande förslaget som en interimistisk lösning i avvaktan på en mera
genomgripande omarbetning av datalagen, motsätter vi oss emellerfid inte ett
genomförande av det nu framlagda förslaget till ändring av datalagen.

Riksdataförbundet anför:

DALK:s förslag medför att endast en mindre del av det
totala antalet ADB-register underkastas tiUståndsprövning. RDF biträder
uppfattningen att detta inte utgör risk för försvagat integritetsskydd. Skälen
härtill är två. Tillsynsverksamheten förutsätts blir effektivare. Vidare skall
den i 7 a § datalagen föreslagna grundläggande regeln om vissa skyldigheter för
den registeransvarige att ta hänsyn till integritetsskyddet gälla alla
register; sanktionsmöjlighet finns i form av föreskrifter eller förbud enligt
18 §. Den av reservanterna i delta sammanhang (sid. 271, andra stycket)
uttryckta farhågan att de registeransvariga får ett väsentligt ökat ansvar för
lagens efterlevnad synes ej väga tungt. Datalagen har nu gällt och
datainspektionen varit i verksamhet så länge att viss kännedom om lagens existens
numera får anses föreligga hos flertalet registeransvariga. Och, som sagt,
någon straffsanktion kan här inte förekomma.

Kooperativa förbundet yttrar:

KF noterar med fillfredsställelse att det nu framlagda
förslaget är präglat av samma anda som låg till grund för KF:s yttrande redan
över DALK:s betänkande "Personregister-Datorer-Integritet" (SOU
1978:54), nämligen att lagstiftningen borde inriktas så, att datainspekfionens
arbete med tUlståndsgivning minimeras och i stället kan inriktas på tillsynsverksamheten.

Automatisk
databehandling av sådana register, som nu enligt förslaget skulle befrias från
särskild tillståndsplikt, är sedan länge allmänt förekommande inom företag och
organisationer. KF anser att det inte finns anledning att befara att det ökade
ansvar för de registeransvariga, som förslaget innebär, kommer att medföra
några nackdelar. KF vill därför i allt väsentligt ställa sig bakom DALK:s
förslag.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anför:

LRF delar DALK:s uppfattning att den nya utformningen av datalagen
bör ta sikte på en koncentration av Datainspektionens arbete på de mycket
integritetskänsliga registren. Nuvarande krav på tillstånd för alla register
som kan betecknas som personregister utgör en belastning för både företagen och
datainspektionen. För de vanligaste registren - kund-, reskontra-,
anställnings- och medlemsregistren - utgör den formella proceduren med
tillståndsansökan en onödig process. Förslaget att ge en generell licens till
företagen för denna typ av register är därför ett steg i rätt riktning.

Behovet av
och värdet av denna licensgivning har emellertid enligt LRF:s uppfattning ej
dokumenterats på ett övertygande sätt, men LRF kan trots detta acceptera
förslaget härom.

Statens humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsråd
förklarar att man tillstyrker att det nuvarande tillståndskravet enligt 2 §
datalagen endast kommer att omfatta register som innebär särskilda risker för
otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet.

Prop.
1981/82:189 122

Svenska postorderföreningen konstaterar att förslagen till
åtgärder bl. a. syftar till att förenkla det administrativa arbetet med ansökan
om tillstånd från datainspektionen då förändringar skall göras i kundregister.
Detta är enligt föreningen en positiv förändring som föreningen stöder.

SEBRO påminner att proceduren med ansökan för varje
enskilt register har ifrågasatts av SEBRO vid upprepade tillfällen när det
gäller området för förenklat förfarande. SEBRO välkomnar DALK:s förslag om
slopande av ansökningsförfarande för register inom detta område.

Svenska sparbanksföreningen anför:

Utgångspunkten för ändringsförslaget är dels att
rationalisera verksamheten vid datainspektionen, dels alt i datalagen inarbeta
vissa bestämmelser föranledda av internationella konventioner.

För sparbankernas
del är det främst de lagändringar som föreslås för att åstadkomma
rationaliseringar hos datainspektionen som tilldrar sig intresse.
Sparbanksföreningen - som därför inskränker sig till att endast yttra sig över
denna del av promemorieförslaget - konstaterar med tillfredsställelse att det
föreslagna nya licens- och tillståndsförfarandet vid datainspektionen innebär
en klar förenkling för avnämarna - de registeransvariga. Det torde nämligen för
sparbankernas/SPADAB:s del medföra alt det mer säUan blir nödvändigt att
inhämta särskilt fillstånd att få inrätta och föra personregister.

Sparbanksföreningen tillstyrker därför ändringsförslaget i
den nu berörda delen,

Kommun-Data AB uppger:

Styrelsen tillstyrker det tredje alternativet,
licensalternativet, som DALK själv valt. Licensalternativet innebär
administrativa förenklingar för kommuner och landsting.

De
remissinstanser som avs ty r k e r eller åberopar skäl mot DALK:s förslag är
hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i SundsvaU, ledamöterna Lennart
Petterson, Kurt-Ove Johansson och Kerstin Gustafsson i datainspektionens
styrelse (reservation), trafiksäkerhetsverket, ledamoten av bankinspektionens
styrelse Evert Hedberg (reservation), riksrevisionsverket, UHÄ, juridiska
fakultetsnämnderna vid Uppsala och Lunds universitet, tekniska högskolan i
Stockholm, Malmö kommun, LO, TCO och Sveriges advokatsamfund.

Hovrätten för Västra Sverige anger sammanfattningsvis att
hovrätten avstyrker de framlagda förslagen till författningsändringar utom vad
avser anpassningen till de internationella överenskommelserna. Hovrätten förordar
i andra hand en grundlig överarbetning av de föreslagna författningstexterna
innan de antas. Som skäl för sitt ställningstagande anför hovrätten:

Hovrätten ifrågasätter om det av kommittén föreslagna
licens- och tillståndsförfarandet är ägnat att ens på kort sikl avhjälpa de
svårigheter som uppkommit för datainspektionen vid fullgörandet av dess
huvuduppgifter, I promemorian demonstreras tydligt vilken omfattande verksamhet
som blivit följden av de stora ambitionerna. Mot bakgrund härav kan det befaras
att även de nu föreslagna åtgärderna, som ändock får anses som provisoriska.

Prop. 1981/82:189 123

blir alltför resurskrävande. Hanteringen av
licensansökningar från redan existerande registeransvariga, utarbetandet av nya
tillämpningsföreskrifter (DIFS) och nya rutiner för registrerings- och
licensförfarandet samt arbetet med att informera registeransvariga och
registrerade kommer sannolikt att under förhållandevis lång tid kräva avsevärda
arbetsinsatser. Den egentliga tillståndsprövningen och tillsynsverksamheten kan
därför ej heller i fortsättningen antagas bli fillräckligt effekfiv.

Hovrätten ifrågasätter även värdet överhuvudtaget av det
föreslagna licensförfarandet som inte innefattar vare sig prövning eller
fillsyn utan endast en registrering av registeransvariga. Den snabba
utvecklingen inom datatekniken kan förväntas medföra en stark ökning av antalet
personregister. Det stora flertalet av dem, i huvudsak inrättade inom den enskilda
sektorn, kommer inte att innehålla känsliga personuppgifter. Möjligheterna för
datainspektionen att på detta område hindra lagstridig registrering av
personuppgifter och illojal användning i övrigt av sådana uppgifter torde i
realiteten vara mycket små. Hovrätten anser det därför mest ändamålsenligt att
koncentrera verksamheten till särskilt känsliga register och helt slopa
registrering av övriga personregister. Att motivera en heltäckande registrering
med aUmänna översikts- eller statistikskäl torde ej vara tillfyllest. Behovet
av tillsyn över de typiskt sett mindre känsliga registertyperna torde kunna
inskränkas till de fall där klagomål anföres.

Den mer
ingripande ändring av datalagens systematik, som hovrätten sålunda förordar,
bör emellertid inte göras innan kommittén lagt fram sitt förslag angående en
generell personregisterlag. Det framstår inte heller som oundgängligen
nödvändigt att nu tillgripa kortsiktiga ändringar i datalagen föratt förbättra
arbetssituationen hos datainspektionen. De lättnader som år 1981 införts vid
handläggningen i det förenklade ansökningsförfarandet bör redan ha lett till
att viss handläggningskapacitet frigjorts. Motsvarande gäller andra redan
införda eller prövade rationaliseringsrutiner. Även om vissa ärenden på grund
av balanserna måste tas med förtur - vilket påpekats inverka negativt på
arbetssituationen i övrigt - torde ett sådant arbetssätt tills vidare få
accepteras. Om prioriteringen sköts på rätt sätt, torde någon större skada från
integritetssynpunkt ej heller uppkomma.

Kammarrätten i Sundsvall delar uppfattningen att det är
otillfredsställande att datainspektionens tillsynsverksamhet på grund av
bristande personalresurser alltsedan datalagens tillkomst inte kunnat bedrivas
i den omfattning som förutsattes då lagen kom till. Kammarrätten anser dock att
man helst bör awakta tillkomsten av en generell personregisterlag innan sådana
omfattande ändringar som de av DALK föreslagna vidtas på kort sikt i det
nuvarande tillståndstvånget och att man i vart fall inte bör genomföra dessa
åtgärder innan DALK skyndsamt utrett frågan om inte en utökad
tillsynsverksamhet skulle kunna finansieras genom höjda avgifter. Om det skulle
visa sig att en utökad tillsynsverksamhet kan finansieras på detta sätt
förutsätter kammarrätten att den ytterligare rationalisering av
tillståndsverksamheten genomförs, som - enligt vad DALK visat - är möjlig.
Kammarrätten yttrar vidare:

Om förslaget att upphäva den nuvarande huvudregeln om
tillståndstvång för personregister genomförs och det skulle bli så att icke
tillståndspliktiga personregister inrättas som innebär risk för otillbörligt
intrång i personlig

Prop.
1981/82:189 124

integritet är enligt kammarrättens mening faran stor att
detta inte kommer fill datainspektionens kännedom, eftersom dess
tiUsynsverksamhet ändå inte kan få karaktären av annat än stickprovskontroll i
kombination med prövning av klagomål som riktas mot ett register. Härtill
kommer att tillståndsprövningen och de kontakter med registeransvariga, som den
medför, innefattar även ett visst mått av tillsyn samt informafion och
rådgivning. Någon skarp gräns mellan den ena och den andra verksamheten är
alltså inte möjligt att dra. Såsom DALK påpekar (sid. 101) har man anledning
utgå från att datalagen och datainspekfionens verksamhet haft stor betydelse
för att antalet fall av integritetsintrång hittUls varit begränsat. Att i en
sådan situation på kort sikt upphäva huvudregeln om tillståndstvång för
personregister som förs med ADB för att frigöra personalresurser förefaller enligt
kammarrättens mening betänkUgt.

Lennart Persson och Kurt-Ove Johansson anför i sin
reservation till datainspektionens yttrande följande:

Vi delar inte majoritetens uppfattning att åtgärder på
kort sikt bör genomföras i enlighet med alternativet licens- och
tillståndsförfarande som DALK:s majoritet föreslår i sitt delbetänkande, DS Ju
1981:15. Vi anser vidare att den bakgmndsbeskrivning som redovisas i
majoritetens förslag tiU remissvar inte är rättvisande utan tillrättalagt för
att svara upp mot arbetsgruppens intentioner.

Så sent som den 1 juli 1979 ändrades datalagen efter
förslag från DALK, förslag som var väl förankrade i datainspektionens styrelse
och svarade mot de önskemål som inspektionen framfört såväl lill kommittén som
till justitiedepartementet. Något väsentligt nytt som föranleder förändringar i
datalagen har enligt vårt förmenande icke inträffat sedan förra riksdagsbeslutet.
Däremot har DALK av regeringen fått tilläggsdirektiv för att utreda
möjligheterna av en mera generell personregisterlagstiftning. Detta arbete
pågår nu och beräknas avslutas inom de närmaste två åren. Att i detta läge
kortsiktigt göra stora förändringar i datalagen synes mindre välbetänkt. Det är
möjligt att man i framtiden ska ersätta det generella tillståndssystemet som är
grunden i nuvarande datalag men sådana principiella frågor bör enligt vår
mening övervägas i anslutning till arbetet inom DÄLK med en generell
personregisterlagstiftning.

Vi vill vidare erinra om att den framställning
inspektionen gjorde 1980 om förändringar i dalalagen ska ses mol bakgrund av
att inspektionen inte tilldelats de ekonomiska och personella resurser som den
kraftiga ökningen av tillståndsärendena uppvisat under senare år. Det är därför
nödvändigt att inspektionen får de resurser som erfordras för att fullgöra sina
åliggande enligt gällande lagstiftning och att tillsyns- och informationssidan
förstärks med ett antal handläggare. I detta sammanhang bör vidare erinras om
att riksdagen beslutat att datainspektionens verksamhet skall totalfinansieras
genom ett heltäckande avgiftssystem. Någon belastning på statsbudgeten kommer
därför inspektionens verksamhet icke direkt att innebära i framtiden. DALK har
nyligen presenterat ett avgiftssystem som enkelt kan anpassas till nuvarande
datalag.

Kerstin Gustafsson anför i sin reservation till
inspektionens yttrande:

Jag anser att DALK, innan några ytterligare förändringar
görs i datalagen, bör få avsluta sitt arbete med att undersöka
förutsättningarna att på sikt ersätta nuvarande datalag med en personregisterlag.
En sådan lag skulle

Prop. 1981/82:189 125

kunna
medföra att integriteten bedömdes med hänsyn till registreringen som sådan utan
avseende vid den teknik med vilken registreringen sker. Innan arbetet med en
personregisterlag slutförts är det enligt min mening helt olämpligt att
genomföra de fundamentala förändringar av datalagen som föreslagits.

Trafiksäkerhetsverket
ställer sig kritiskt till kommitténs förslag i huvudsaken. Enligt verkets
mening är det olämpligt att på kort sikt införa ett komplicerat system med
licensskyldighet som enligt verket med största sannolikhet kommer att behöva
ändras om en generell lag om personregister införs.

Ledamoten
i bankinspektionens styrelse Evert Hedberg anför i sin reservation till
bankinspektionens yttrande:

Antalet
ärenden vid datainspektionen har ökat kraftigt under senare år. Huvudparten av
handläggarresurserna har därför fått tas i anspråk för tillståndsärendena och
som en följd härav har tillsynssidan fått minskade resurser. Datainspektionen
har därför under flera år krävt resursförstärkning men har icke fått detta. Det
är mot denna bakgrund man ska se datainspektionens skrivelse till regeringen, i
vilken man krävt förändringar i gällande lagstiftning, eftersom inspektionen ej
nu kan fullgöra av lagstiftningen föreskrivna uppgifter.

Datalagens skydd för den
personliga integriteten får ej eftersättas. Detta skulle bli följden om
grundvalen för datalagen, nämligen den individuella tillståndsgivningen skulle
upphöra. Även ur psykologisk synpunkt torde det vara svårt att få förståelse
för en sådan åtgärd bland allmänheten, vars oro för dataregistren enligt en
nyligen genomförd utredning av statistiska centralbyrån ökat under senare år.
Till detta kommer att lagen nyligen ändrats och riksdagen då fastslagit att den
fungerat bra. Att i nuvarande läge på nytt göra en förändring när utredning
pågår om en generell personregisterlagstiftning synes icke motiverad.

Beträffande den
kostnadsbesparing majoritetens förslag skulle innebära bör det noteras att
riksdagen beslutat om att verksamheten vid datainspektionen skall
totalfinansieras via avgifter. Ett förslag till avgiftssystem kommer att
presenteras av DALK under hösten. Den föreslagna "besparingen"
påverkar således icke statsbudgeten utan endast avgiftsstorleken.

Under hänvisning till vad
som ovan anförts anser jag att bankinspektionen i sitt yttrande bör avvisa D
ALK:s förslag och ansluta sig till den uppfattning som återfinns i den
reservation som fogats till DALK;s förslag.

Riksrevisionsverket
(RRV) instämmer i DALK:s bedömning att en rafionalisering av
tillståndsprövningen bör ske och att ökade resurser förs över fill
tillsynsverksamheten. RRV ifrågasätter dock om inte DALK:s förslag i allt
väsentligt kan tillgodoses inom ramen för nuvarande lagstiftning och tilldelade
resurser (nollalternativet). Verket föreslår ett "utvecklat"
nollalternativ (se avsnitt 4,2). Verket fortsätter:

Skulle
det visa sig vid den fortsatta beredningen av ärendet att hinder föreligger att
genomföra ett utvecklat noUalternativ vill RRV inte motsätta sig att datalagen
ändras nu, DALK:s förslag innebär dock inte bara åtgärder

Prop.
1981/82:189 126

på kort sikt, utan ett genomförande av förslaget innebär
att man binder sig för de grundläggande principerna i en framtida lagstiftning,
RRV har emellertid ingen erinran mot att det framlagda förslagets huvudlinjer
läggs till grund för ny lagstiftning. Men RRV anser att vissa delar i förslaget
måste belysas mera utförligt.

I fortsatt
beredning av ärendet måste bl. a. följande frågor klarläggas:
Tillsynsverksamhetens omfattning i samband med kontroll av inkomna
förteckningar

-
i vilken
utsträckning skall DI pröva om de register som upptagits i förteckningen borde
vara tillståndspliktiga

-
i vilken mån
skall DI kontrollera om förteckningarna är fullständiga och innehåller korrekt
information.

Prövningen av licensansökan

- vilka
närmare kriterier skall gälla vid prövning av licensansökningar.

Innebörden av den föreslagna 18 §

-under
vilka förutsättningar skall licensen kunna dras in.

Genom att Ucenshavare fär föra personregister som inte är
tillståndspliktiga kommer registeransvariga att på eget ansvar pröva om ett
personregister är tillståndspliktigt och därigenom få ett ökat ansvar för
lagens efterlevnad

- är detta rimligt från rättssäkerhetssynpunkt.

Ekonomiska konsekvenser

-vilka indirekta kostnader har nuvarande datalag medfört -
i DALK:s nuvarande kartläggning saknas en samlad bedömning av datalagens
ekonomiska konsekvenser

- i sitt kommande betänkande med förslag till ny
datalagstiftning bör DALK

redovisa vilka direkta och indirekta kostnader som den nya lagstiftningen

beräknas medföra.

UHÄ anför:

Med beaktande av att DALK enligt tilläggsdirektiv erhållit
uppdraget att pröva huruvida datalagen i ett längre perspektiv bör ersättas av
en genereU personregisterlag, är det UHÄ:s uppfattning, att ur såväl
principiell som praktisk synpunkt, revision av datalagens tillståndssystem och
allmänna konstruktion bör undvikas i avvaktan på att frågan har avgjorts om en
generell personregisterlag ska ersätta datalagen.

UHÄ erinrar om att reservanterna i DALK har anfört, att
det är tveksamt om man bör anförtro ett väsentligt ökat ansvar för lagens
tillämpning åt de registeransvariga. UHÄ delar denna uppfattning och
understryker, att det självklart ligger i sakens natur att datainspektionen i
stället förstärker sin karaktär av tillsynsmyndighet och reellt och effektivt
bevakar integritetsaspekterna.

Även om ändringarna i datalagen är alt betrakta som
åtgärder på kort sikt, ställer sig dock UHÄ tveksamt till denna metod att söka
möjliggöra för

Prop. 1981/82:189 127

datainspektionen att inom ramen för sina nuvarande
personella resurser fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Som
reservanterna noterat, berör DALK:s promemoria och förslag ytterst ömtåliga
partier av personlighetsrätten, vilka föga lämpar sig för besparingsåtgärder
med hjälp av författningsreformer.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, finner
anledning att hysa betänkligheter mot ett förverkligande av kommittémajoritetens
intentioner åtminstone i dagsläget. I yttrandet anförs till skäl för denna
ståndpunkt:

För det första har i skilda sammanhang fastslagits, att
datalagen i dess nuvarande gestaltning i stort sett har befunnits fungera
tillfredsställande. (Jfr Promemorian s. 98 ff, s. 115 f, s. 269 och passim.)
Vissa justeringar av densamma har vidtagits med ikraftträdande den 1 juli 1979.
Det rör sig följaktligen om en relativt färsk lagstiftningsprodukt, som inom
den närmaste tiden ej utan tvingande skäl bör underkastas förnyade ingrepp. De
av datainspektionen förebragta och av DALK accepterade argumenten torde
härvidlag näppeligen framstå som fullt övertygande. (Se närmare a. a. s. 123
ff, 249 ff.)

För det andra har DALK enligt tilläggsdirektiv i mars 1980
erhållit uppdraget att pröva, huruvida datalagen i ett längre perspektiv bör
ersättas av en generell personregisterlag, (A. a. s, 35.) Det förefaller ur
såväl principiell som praktisk synvinkel äventyrligt att i ett dylikt läge
vilja rekommendera revision av datalagen "på kort sikt" i ett flertal
betydelsefulla hänseenden. Betänkligheter reser sig mot ett sådant
förfaringssätt, icke minst med hänsyn till stabililetssynpunkten.

För det tredje synes den svenska datalagens
tillståndssystem och allmänna konstruktion ha varit förebildliga vid utformning
av datalagar i andra länder (jfr s. 271) samt synes även i huvudsak stå i god
överensstämmelse med en av Europarådet numera antagen konvention till skydd för
enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. (Jfr s. 206 ff och
266 ff.) Givetvis bör den svenska lagstiftningen bringas i fuUgod harmoni med
konventionen i fråga om de detaljer, där bristande överensstämmelse f. n. kan
konstateras föreligga. (Jfr a. a. s. 208 och 266 f.) I övrigt bör emellertid
försiktighet och återhållsamhet iakttagas samt revisioner i görligaste mån
undvikas i avvaktan på förslaget till generell personregisterlag.

För det
fjärde kan ytterligare spörsmål av lagskrivningsteknisk natur vara föremål för
delade meningar och följaktligen förtjäna ytterligare överväganden. Från
datainspektionens och DALK:s sida göres gällande, att ett bibehållande av den
nuvarande huvudregeln (tillstånd) i kombination med införande av ytterligare
undantag från densamma skulle medföra avgräns-nings- och tolkningssvårigheter.
(Jfr s. 143 och 147 f.) Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida icke
motsvarande problem inställer sig även med den av DALK förordade
konstruktionen, enligt vilken, som i det föregående antytts, kravet på
tillstånd reserveras för vissa (stundom tämligen vagt beskrivna) typer av
känsliga register. (Jfr s. 214 ff och 261.)

För det femte innebär DALK:s förslag, allmänt betraktat,
att ansvaret för den sålunda reformerade lagsfiftningens efterlevnad i ökad
omfattning övervältras på de registeransvariga. (Se s. 167 ff samt
sammanfattningen å s. 262.) Skall icke integritetsskyddet äventyras till följd
av de sistnämndas

Prop. 1981/82:189 128

måhända
bristfälliga författningskännedom, måste kontroll- och tillsynsverksamheten i
väsentlig mån vidgas och intensifieras; enstaka "stickprov" torde
knappast kunna anses erbjuda fillräcklig kompensation. Det gives anledning fill
dubier huruvida genom DALK:s ifrågavarande förslag några egentliga vinster står
att inhösta i fråga om rättssäkerhet och effekfivitet.

För
det sjätte skall förvisso icke bestridas kostnadsaspektens vikt i det rådande
statsfinansiella läget. DALK:s promemoria och förslag berör emellertid, som
reservanterna noterat, väl att besinna ytterst ömtåliga partier av
personlighetsrätten, som föga lämpar sig för besparingsåtgärder med hjälp av
författningsreformer av en i vissa avseenden diskutabel natur. (Jfr s. 270 f.)

Sammanfattningsvis
avstyrkes på de ovan redovisade grunderna kommittémajoritetens förslag till
ändringar i datalagen.

Juridiska
fakultetsnämnden vid Lunds universitet hänför sig till DALK:s uttalande
"Med de syften som ligger bakom licens- och förteckningsskyldigheten bör
den registeransvariges uppgifter kunna godtas utan någon närmare granskning.
Kontrollen bör i stället i huvudsak ske genom stickprov i samband med
tillsynsverksamheten eller eljest när särskilda omständigheter föranleder
närmare granskning" och anför:

Fakultetsnämnden
ställer sig tveksam till om en sådan radikal förändring av datalagens
kontrollsystem bör införas på nuvarande stadium, när utredningen om införande
av en särskild personregisterlag pågår. Fakultetsnämnden befarar, att den
enskUdes nuvarande integritetsskydd kan komma att äventyras, om den föreslagna
reformen genomföres. Tydligt är, att kommittén varit mycket splittrad i frågan.
Således har hälften av antalet ledamöter reserverat sig mot det i promemorian
framlagda förslaget. Reservanterna tycks mena, att man bör avvakta med att
genomföra reformen. Fakultetsnämnden anser, att en så viktig lagändring som det
här är fråga om helst bör ha en bred förankring, inte minst bland kommitténs
egna ledamöter.

Tekniska
högskolan i Stockholm finner det otillfredsställande med kortsiktiga
lagändringar. Högskolan hade hellre sett en totallösning i samband med lagsfiftningen
om personregister.

Malmö
kommun yttrar:

Erfarenheter
från kommunens egen ökande verksamhet inom dataområdet talar för önskvärdheten
av enklare och effektivare administrativt förfarande i samband med prövning av
tillstånd för dataanläggningar. Till följd av den snabba tekniska utvecklingen
inom dataområdet kan man förvänta sig att inom en nära framtid antalet
personregister kommer att öka avsevärt. Inom kommunen planerar man att såsom
terminal använda en mikrodator med lokal möjlighet att lagra avsevärda mängder
av information (personregister). Inom en period av 3-4 år kommer Malmö kommun
troligen att ha ca 500 sådana terminaler (datorer) utplacerade hos de olika
förvaltningarna.

Kommunstyrelsen
anser emellertid, i enlighet med vad Stig Gustavsson m. fl. framhåller i
reservation i utredningen, att starka skäl finns för att i avbidan på arbetet
med en generell personregisterlag inte nu skall göras stora och principiellt
viktiga ändringar i datalagen. I väntan på den nya

Prop.
1981/82:189 129

lagsfiftningen är det då av vikt att, såsom reservanterna
även uttalar, datainspektionen tilldelas ökade resurser för att med oförändrade
regler tills vidare kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande
sätt.

Sveriges advokatsamfund anför:

Mot bakgrund av att datalagen skall ersättas av en
generell personregisterlag ifrågasätter samfundet lämpligheten av att på kort
sikt genomföra principiella ändringar i datalagen. Ett licens- och
tiUståndsförfarande i enlighet med förslaget kommer enligt samfundets mening -
trots den tveksamhet DALK uttrycker på denna punkt - att innebära en bindning
för DALK:s fortsatta arbete med utformande av en generell personregisterlag.

Det är
också av vikt att man undviker ofta återkommande ändringar i datalagen, på sätt
DALK också framhåUer i promemorian med tanke på att lagen innehåller regler av
mycket stor betydelse för alla enskilda medborgare och för hela den enskilda
och offentliga sektorn. Att i avvaktan på en ny genereU personregisterlag
genomföra omfattande ändringar i datalagen - i förening med tämligen
svåröverskådliga övergångsbestämmelser - väcker betänkligheter och torde på
inget sätt främja registrerades och registeransvarigas berättigade krav på
kontinuitet i lagstiftningen och ett lättöverskåd-ligt regelsystem. Från de
registrerades och registeransvarigas synvinkel torde för övrigt datalagen i den
nuvarande utformningen fungera fullt tillfredsställande.

LO yttrar:

Datalagstiftningskommittén tillsattes 1976 och har bl. a.
tiU uppgift alt utreda möjligheterna att förändra den nuvarande datalagen till
en generell personregisterlag. Detta arbete anser sig kommittén kunna fullfölja
inom de närmaste två åren.

Trots detta kommer kommittén nu med ett förslag om en
grundläggande ändring i datalagen från nuvarande tillståndsförfarande tUl ett
licenssystem. De företag eller organisationer som i dag önskar föra
personuppgifter på ADB måste först söka tillstånd hos datainspektionen. I
ansökningen ska anges syfte med och innehåll i det önskade registret. För löne-
och personalregister finns speciella anvisningar som innebär att MBL-protokoll
bifogas fill ansökningshandlingarna. Detta förfaringssätt skulle enligt
förslaget ändras till att inspektionen beviljade licenser som berättigade till
att lägga upp personuppgifter på ADB och bearbeta och sprida dessa uppgifter.

Datalagstiftningskommittén anser att man under de två åren
det gäller skulle kunna göra en vinst på ca 2 miljoner kronor genom att inte
tillsätta de tjänster som krävs på datainspektionen för att inspektionen ska
kunna utföra de arbetsuppgifter den är ålagd enligt nuvarande dalalag.

För att inte skapa onödig oro anser Landsorganisationen
att det skulle krävas avsevärt med arbete för alt på ett korrekt sätt informera
om denna ändring av lagskyddet för den personliga integriteten i Sverige. Det
kan därför finnas anledning att befara att den mycket måttliga beräknade
vinsten på 2 miljoner kronor kan minska ytterligare.

Landsorganisationen anser att integritetsfrågorna är
alltför angelägna för att för en kortare tidsperiod genomföra en gmndläggande
ändring av datalagen för att uppnå en ev. vinst på 2 miljoner kronor.
Landsorganisa-

9 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 189

Prop.
1981/82:189 130

tionen anser det dessutom anmärkningsvärt att
Datalagstiftningskommittén inte föreslår någon ersättning för det skydd för
löntagarnas integritet som anvisningarna till den nuvarande datalagen innebär.

Landsorganisationen anser därför inte att den föreslagna
ändringen av datalagen bör genomföras under nuvarande omständigheter.

TCO anser att DALK bör avsluta sitt arbete med att i
enlighet med sina tilläggsdirektiv undersöka förutsättningarna att på sikt
ersätta nuvarande datalag med en personregisterlag. En personregisterlag skulle
enligt TCO kunna medföra att integriteten bedömdes med hänsyn till
registreringen som sådan utan avseende vid den teknik med vilken registreringen
sker. TCO anser det olämpligt att innan detta arbete slutförts genomföra de
fundamentala förändringar av datalagen som DALK föreslår. Mot denna bakgrund
avstyrker TCO DALK:s förslag till förändring av datalagen.

Några
remissinstanser lar inte uttrycklig ställning för eller emot DALK:s förslag
utan redovisar mer allmänna synpunkter på lämpliga åtgärder.

Rikspolisstyrelsen yttrar:

Rikspolisstyrelsen delar datalagstiftningskommitténs
(DALK) uppfattning att ofta återkommande ändringar i datalagen bör undvikas
särskilt med hänsyn till att lagen innehåller regler av mycket stor betydelse
för alla enskilda medborgare och för hela den offentliga sektorn. Ytterligare
ett starkt skäl att noggrant pröva behovet och lämpligheten av att nu göra
ändringar är att DALK enligt tilläggsdirektiv den 6 mars 1980 har att utreda
frågan, huruvida en generell personregisterlagsfiftning, som inte i första hand
är inriktad på registreringstekniken, på sikt bör ersätta datalagen. Ett
genomförande av de nu föreslagna förhållandevis omfattande ändringarna skulle
kunna medföra inte önskvärda bindningar i arbetet på en sådan lagstiftning.

Med anledning härav anser styrelsen att på kort sikt inte
bör vidtas mera omfattande ändringar och åtgärder än vad som oundgängligen
krävs för att lösa de aktuella problemen.

Självfallet bör disponibla resurser vid datainspektionen i
första hand nyttjas för prövning av personregister som generellt sett innebär
särskilda risker för otiUbörligt intrång i enskilds personliga integritet.
Styrelsen har därför inte något att erinra mot DALK:s förslag till avgränsning
av tillståndskravet att avse sådana register.

Samhällsvetenskapliga fakultelsnämnden vid Stockholms
universitet anser att regeringen bör låta en utredning förutsättningslöst pröva
om och i vad mån datalagens tillstånds- och ansökningsförfarande kan ersättas
med en lag som straffbelägger vissa specificerade integritetsintrång i
datasammanhang. Nämnden erinrar om alt den framfört samma uppfattning i ell
tidigare remissyttrande över DALK:s arbete.

Svenska Annonsörers Förening m. fl. organisationer
redovisar i ett längre yttrande olika synpunkter på integritetsskyddets
utformning. Organisationerna anför:

Prop. 1981/82:189 131

1. Allmänna synpunkter

Som
påpekas i betänkandet har bl. a. organisationerna fidigare pekat på vissa
negativa effekter av datalagen. Den allvarligaste effekten var att
tillämpningen av datalagen förhindrade innovation och utveckling på
personregisterområdet. Man menade vidare att vissa föreskrifter onödigt
försvårade och fördyrade registerinnehavarnas verksamhet. TiUämpningen eller
föreskrifterna motiverades ej av påvisbara obehöriga intrång i den personUga
integriteten, utan på förmodanden om sådana intrång förmedlade av konkurrerande
medier främst i återkommande dagspressannonsering med stöd av ofullständig
redovisning från olika undersökningar.

Organisationerna
var därför av den uppfattningen att tillämpningen och föreskrifterna kunde ha
ersatts av en tillsynsverksamhet. Därigenom hade samma resultat kunnat uppnås,
ulan att påtalade negativa effekter hade uppstått. Resultatet hade också blivit
att lagstiftarens intentioner att, vid sidan av inlegritetsskyddet, de
"positiva effekterna av ADB så långt som möjligt tas till vara"
(prop. 1973:33 sid. 90), och att en reglering inte nödvändigtvis skulle
"leda tUl hinder eller olägenheter i . . . enskild verksamhet" (prop.
1976/77:27 sid. 17).

Det finns
skäl att betona att kritik mot datalagens tillämpning riktats även från andra
håll där man - i likhet med vad som är fallet för marknadsföring -är beroende
av utvecklingsmöjUgheter. Negativa effekter har således påtalats av organ med
anknytning till forskningen inom universitetsväsendet, Riksdataförbundet,
Svenska Dataföreningen, Svenska Civilekonomföreningen och Civilekonomernas
Riksförbund.

Föreliggande
förslag syftar visserligen till förenklingar av datalagen och rutinerna i
datainspektionens hantering. Emellertid innebär förslagen ej att de av
organisationerna påtalade negativa effekterna förändras.

3. "9 Behovet av åtgärder på kort sikt"

I
betänkandet sägs att tillsynsverksamheten, vilken från integritetssynpunkt får
anses vara lika viktig som tillståndsverksamheten, har, på grund av att största
delen av tillgängliga personalresurser måst användas för tillståndsverksamheten,
inte kunnat bedrivas i den omfattning som var avsikten då datalagen kom till.

I betänkandet anges att kostnaderna i tkr för
datainspektionens verksamhet för budgetåret 1979/1980 fördelade sig enligt
följande:

•
Tillstånd 3 505

•
Tillsyn 2 089

•
Information 122

Det förefaller således trots allt vara betydande resurser
som använts för tillsynsverksamheten. Vidare bör datainspektionens
tillståndsverksamhet leda till att erfarenheter vinnes, som kan tillämpas i
förhållande till de register där tillstånd redan erhållits. Från de
personregister som SDRF:s medlemsföretag och även övriga organisationers
medlemsföretag har erfarenheter, nämligen personregister över kunder, vissa
kund- och leverantörsregister m. fl., medlemsregister och
marknadsföringsregister, har denna metod tillämpats.

I förening med de utförliga DIFS (Datainspektionens
föreskrifter) som idag har utarbetats för flertalet olika typer av register,
kan organisationerna från medlemsföretagens erfarenhetsområden, inte finna
annat än att

Prop. 1981/82:189 132

nuvarande
tiUsynsverksamhet är tillfyllest. Ej heUer kan organisationerna finna att
"en klar försämring av integritetsskyddet" inträtt samtidigt som
"hoten mot den personliga integriteten ökas", vilken uppfattning
återredo-visas i promemorian.

Genom
de DIFS som utarbetats har berörda medlemsföretag kunnat förmärka en ökning av
insikterna på datalagens område. Utöver DIFS saknas emellertid helt kunskaper
om datainspektionens praxis enär denna ej dokumenterats vid andra tillfällen än
när registeransvariga berörs och gör detta bekant i en vidare krets.
Organisationerna anser att det är av den yttersta vikt att
tillståndsverksamheten och tillsynsverksamheten förenas med en
informationsverksamhet i vilken ingår en fortlöpande dokumentation av de
viktigaste ärenden som avgöres av datainspektionen och av de ärenden som
överklagas fill regeringen.

Därmed
ernås en kunskap om den praxis som utbildas och i följd därav ökad kännedom om
datalagens funktionssätt. En ändring i datalagen som skulle bidra till en ökad
dokumentation, vore om datainspektionens beslut genom besvär kunde föras hos
regeringsrätten i stället för hos regeringen. Därigenom skulle ärendena dokumenteras
i regeringsrättens årsbok. Samtidigt skulle de fördelarna vinnas att
regeringen avlastades från prövning av överklagade ärenden samt att
datalagsärenden prövades av den instans som jämväl prövar sådana
sekretessärenden som är hänförliga till personregistreringsfrågor.

Organisationerna
har i och för sig inga invändningar mot en minskad tillståndsverksamhet men
anser från sina utgångspunkter ej att denna minskning odelat skall användas för
en ökad tillsynsverksamhet, som leder tUl en ökad belastning för de
registeransvariga. Minskningen bör i stället användas till en ökad
informationsverksamhet på föreslaget sätt.

Organisationerna
har visserligen i och för sig ej heller några invändningar mot en ökad
tillsynsverksamhet, men menar vid sådant förhållande att detaljregleringen i
föreskrifter då bör kunna minskas samt att vidare möjligheter för inrättande
och förande av personregister i enlighet med vad organisationerna i tidigare
remissvar förordat bör kunna bli möjligt. (Se SDRF:S m. fl. organisationers remissvar
över kommitténs betänkande SOU 1978:54.) Därigenom kan innovationer i högre
grad, än vad som nu är möjUgt. tillvaratagas. Betr. direktreklamens plats i
marknadsföringssystemet, var god se sid. 165 ff i prop. 1978/79:109.

Som
illustration till vad föreningen avser vill föreningen anföra följande exempel.

På
sid, 131 ges exempel på direktreklamregister som får inrättas tillfälligt och
under en tid av tre månader och som kommittén menar hör till en typ av register
som skulle kunna inrättas efter ett förenklat ansökningsförfarande, vilket idag
ej är fallet, IntUI helt nyligen har inrättandet av sådana register medgetts
och under marknadsföringstiden har de urvalskriterier som legat till grund för
urvalet jämväl kunnat registreras. Urvalskriterierna behövs som underlag för
sortering av svarskuponger, statistik och dokumentation av erfarenheter att
användas vid senare urval. Utöver det egna kundregistret används här i regel
ett urval från SPAR.

Under
året har emellertid datainspektionen fattat ett beslut, som rör en bokklubb, av
innebörd att inkomstintervaller visserligen får användas som urvalskriterier
vid beställning av urval från SPAR, men intervallerna får ej ens - till
skillnad från vad som hittills gällt - registreras i kodform i
marknadsföringsregistret under dess korta "livstid".

Prop.
1981/82:189 133

Genom
inspektionens förändrade praxis har villkoren för adresserad direktreklam
väsentiigt ändrats.

Organisationerna
anser att detta fall är ett illustrativt exempel på där en ökad inskränkning i möjligheterna
mycket väl hade kunnat ersättas med en ökad tillsyn om så hade ansetts vara
erforderligt eller att inskränkningen hade ersatts av en föreskrift av innebörd
att urvalskriterierna endast skuUe registreras i kod och att innebörden av
denna endast skulle kännas av några få tjänstemän hos den registeransvarige.
Organisationerna finner det olyckligt att möjligheterna att använda SPAR, som
inrättats bl. a. för direktreklamändamål, fortlöpande begränsas bl. a. på
angivet sätt.

Det
angivna exemplet har överklagats fill regeringen, men ännu ej avgjorts.

4.2
De alternativa åtgärder som DALK har övervägt

I
fråga om de alternativ som DALK har diskuterat framhåller vissa remissinstanser
att DALK inte fillräckligt har analyserat det s. k. nollalternativet, dvs.
ytterligare rationaliseringar av tillståndsförfarandet. Några redovisar i
anslutning härfill vissa förslag till åtgärder inom detta alternafiv.

Flera
remissinstanser förordar att inspektionen ges ökade resurser, bl. a.
reservanterna i datainspektionens styrelse. Det påpekas också att detta bör
kunna finansieras genom ökade avgifter för handläggning hos inspektionen.

Endast
några få remissinstanser förordar att fillståndskravet inskränks med
utgångspunkt från gällande datalag.

•
Kammarrätten i SundsvaU diskuterar alternativet a (s. 144), nollalternativet
och anför:

När
det gäller valet av åtgärder på kort sikt bör man därför såsom DALK påpekar,
först pröva vilka åtgärder som utan lagändringar kan vidtas för att komma till
rätta med de problem datainspektionen redovisat. Det första alternativet är då
en ytterUgare rafionalisering av fillståndsförfarandet utan lagändring, det s.
k. nollalternativet. Erfarenheterna har visat att de personregister, som kan
bli föremål för enbart en summarisk tillståndsprövning, är betydligt fler än
man ursprungligen räknat med. Ungefär två tredjedelar av samtliga
tillståndsärenden t. o. m. 1980, eller cirka 18 000, har handlagts enligt det
förenklade tillståndsförfarandet. Under våren 1981 har datainspekfionen
förenklat handläggningsrutinerna ytterligare så att tillståndsbeslut numera i
regel kan expedieras samma dag som ansökan om tillstånd enUgt förenklat
förfarande kommer in. Även beträffande övriga tillståndsärenden har förfarandet
rafionaliserats och inom inspektionen pågår projekt för att ytterligare
standardisera själva ansökningsförfarandet när det gäller tillståndsärenden som
inte omfattas av det förenklade förfarandet. Kammarrätten delar DALK:s
uppfattning (s. 130 ff) att det är möjligt att vidta vissa ytterligare åtgärder
inom ramen för det s. k. nollalternativet men att de samlade effekterna av de i
promemorian diskuterade åtgärderna skulle bli alltför begränsade för att öppna
möjligheter att omfördela resurserna och därigenom åstadkomma en personalförstärkning
i datainspektionens tillsynsverksamhet.

Prop. 1981/82:189 134

Statens humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsråd
finner DALK:s argumentering övertygande i fråga om effekterna av
nollalternativet. Också Kommun-Data AB anser att detta alterantiv ger för liten
effekt.

Det finns emellertid några remissinstanser som förordar
lösningar som ansluter till nollalternativet.

DAFA, som framhåller att om de föreslagna ändringarna i
datalagen genomförs så bör dessa ingå i det förslag till generell personregisterlag
som DALK skall lägga fram. På detta sätt uppnås stabilitet i lagstiftningen.
DAFA anser att under övergångsperioden fram till dess att DALK framlägger sitt
förslag till generell pesonregisterlag så kan ett modifierat nollalternativ
eventuellt tillämpas vid datainspektionen. I avvaktan på en generell
personregisterlag ger detta alternativ en god överblick över arten och
omfattningen av personregistreringen. Personregistren dokumenteras på ett sätt
som är anpassat till integritetsskyddsintresset och offentlighet åt de
personregister som förekommer medges.

DAFA
stöder den ytterligare förenkling av handläggningen vid datainspektionen
enligt det s. k. förenklade ansöksförfarandet vilket datainspektionen
tillämpat under 1981. DALK konstaterar även att integritetsskyddet inte har
nämnvärt försvagats. DAFA stöder vidare förslaget att låta nya gmpper av
ärenden omfattas av det s. k. förenklade förfarandet, exempelvis enkla
terminalanslutningar till SPAR i enlighet med regeringens beslut den 30
december 1976 om inrättande av SPAR, samt att ansökningshandlingarna
ytterligare standardiseras och systematiseras.

Riksrevisionsverket anser att DALK inte tillräckligt har
analyserat nollalternativets möjUgheter. Verket förordar ett utvecklat
nollalternativ som enligt verket skulle kunna innebära följande:

-
DI gör för sin
prövning en klassificering av registren med utgångspunkt i
integritetskänslighet på samma sätt som förutsätts ske enligt DALK:s förslag
till förändrad datalag

-
de typer av
register som generellt sett innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i
enskilds personliga integritet prövas som nu

-
för övriga
register utformar DI generella kriterier för sin prövning och allmänna
föreskrifter till den registeransvarige för dennes utformning och handhavande
av registret (jfr punkt 4 s. 259 i promemorian)

-
tillståndsansökningarna
för dessa register schablonprövas, dvs. prövas om de står i överenstämmelse med
de generella kriterierna, och de allmänna föreskrifterna bifogas beslutet.

En differenfiering av tillståndsprövningen på sätt som
redovisats borde enligt RRV:s mening kunna medge en överföring av resurser från
tillståndstill tillsynsverksamheten i den omfattning som krävs för att
integritetsskyddet för enskild person inte på kort sikt skall försämras.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet
förordar en viss rafionalisering av tillståndsförfarandet liksom av
verksamheten i övrigt inom ramen för nollalternativet, därest inspektionen inte
förmår att vinna statsmakternas gehör för erforderliga resursökningar.

Prop. 1981/82:189 135

Riksdataförbundet biträder DALK:s uppfattning att man inte
bör välja alternativet oförändrad lagstiftning och personalökningar. Det av
reservanterna åberopade skälet för detta alternativ -nämligen önskemålet om
stabilitet i lagstiftningen - gör sig enhgt förbundets mening knappast gällande
när det alternativ som i stället väljs innebär minskade krav på och regleringar
av den berörda aUmänheten, i detta fall de registeransvariga. Förbundet (RDF)
anför vidare:

Vid datalagens tillkomst räknade man med att både
tillstånds- och tillsynsverksamheten skulle kunna upprätthållas i erforderlig
utsträckning. Av DALK:s PM framgår nu klart att detta inte är möjligt och att
det huvudsakliga skälet härtill är att tillståndsverksamheten till följd av
branschens tillväxt ökat i oförutsedd omfattning. Den ansvariga myndigheten,
datainspekfionen, konstaterar att det inte är lämpligt att söka komma till
rätta med situationen genom personalökningar; det är i stället möjligt och
önskvärt att göra sådana lagändringar att befintliga resurser kan sättas in där
de gör bäst nytta. Denna myndighetens inställning, till vilken DALK:s majoritet
anslutit sig, är enligt RDF förtjänt av uppskatting. Den vittnar om förståelse
för det kärva statsfinansiella läget och för nödvändigheten att ompröva en
lagsfiftning som vid sin tillkomst av statsmakterna uppfattades som en
försöksverksamhet.

Med hänsyn till att utredningen inte påvisat några större
brister i nuvarande integritetsskydd anser statskontoret att kostnadskrävande
åtgärder i form av personalökningar bör undvikas.

Kommun-Data AB yttrar:

Det andra alternativet, personalökningar hos
datainspektionen, bedöms ge tillräcklig effekt men medför kostnadsökningar som
kommer att belasta de registeransvariga i form av höjda avgifter. Vissa grupper
registeransvariga är som framgår nedan mycket känsliga för avgiftens storlek.
Styrelsen avstyrker därför även detta åtgärdsalternativ.

Kammarrätten i SundsvaU är mer positiv till detta
alternativ och anför:

Det andra alternativet som DALK undersökt är att öka
personalen, vilket givetvis är en metod att göra tillsynsverksamheten vid
datainspektionen effektivare. För att nå den fördelning mellan tillständs- och
tillsynsverksamheten som var avsedd då datalagen trädde i kraft och som
datainspektionen strävat efter skulle sex eller sju nya tjänster behövas utöver
en till två årsarbetskrafter som skulle kunna frigöras från
tillståndsprövningen vid diskuterade åtgärder enligt nollalternativet ovan.
Eftersom det är fråga om att finna en lösning på kort sikt hade det enligt
kammarrättens mening legat nära till hands att fråga sig om en personalökning
kunde finansieras genom avgiftshöjningar. Åt DALK har också uppdragits att
utreda ett nytt avgiftssystem, där datainspektionens verksamhet i dess helhet
avses täckas genom avgifter. Förslaget till nytt avgiftssystem borde ha
redovisats samtidigt med det nu aktuella förslaget. DALK har emellerfid under
åberopande av kravet på skyndsamhet när det gäller åtgärder på kort sikt inte
tagit upp frågan om ett nytt avgiftssystem i denna promemoria. Detta är enligt
kammarrättens mening en klar brist.

Prop.
1981/82:189 136

Ledamöterna Lennart Pettersson och Kurt-Ove Johansson i
datainspektionens styrelse förordar det förslag som Kurt Hugosson, Stig Gustafsson
och Britt Wickum i DALK har lämnat och anför:

Vi förordar mot bakgrund av vad vi anfört aft
datainspektionen ges möjligheter fiU att utöka sina personalresurser som behövs
för att inspektionen med oförändrad lagstiftning skall kunna fullgöra sina
fillstånds-, fillsyns- och informationsuppgifter på ett tillfredsställande sätt
inom ramen för nuvarande lagstiftning. Vi förutsätter vidare att inspektionen
vidtar den ytterligare rationalisering av tillståndsförfarandet som visat sig
möjligt enligt det i DALK:s promemoria redovisade nollalternativet. Skyddet för
den personliga integriteten är för oss av fundamental betydelse i datasamhället
och därför kan vi icke acceptera en försämring som skulle bli följden om
majoritelsförslaget i DALK:s promemoria genomföres.

Också Malmö kommun ansluter sig tUl reservanternas i DALK
uppfattning och understryker angelägenheten av att datainspektionen erhåller
erforderliga ökade resurser samt att arbetet med lagstiftning med vidare
lösningar i dessa frågor ej fördröjs.

Några
remissinstanser tar upp DALK:s alternativ c-oförändrade personalresurser men
vidgade undantag från tillståndskravet.

Kammarrätten i SundsvaU avstyrker uttryckligen en sådan
lösning.

Trafiksäkerhetsverket är mer positivt till ett sådant
alternativ och anför:

Mot bakgmnd av de skäl som föranleder kommitténs förslag
borde det i stället för ett system som bygger på licenser och förteckningar
övervägas en ändring av datalagen på så sätt att dess tillämpningsområde inte
längre omfattar personregister av en sådan typ som inte erfarenhetsmässigt
innebär från allmän synpunkt egentUga risker för otillbörligt intrång i
enskildas personliga integritet. Avgränsningen av vilka personregister som
skulle omfattas av lagen skulle då i stort kunna följa kommitténs förslag om
vilka register som är tiUståndspliktiga.

En sådan
ändring i tillståndsplikten medför att resurser hos datainspektionen kan
frigöras och användas på ett effektivare sätt för att hävda integritetsskyddet
ifråga om sådana personregister där övervakning i verkligheten behövs.
Datainspektionens verksamhet bör således enligt verkets mening inriktas på
tillståndsprövning enligt lagförslagets 2 § punkterna 1-4 samt
tillsynsverksamhet gentemot sådana register som skall ha tillstånd.

Ändringen för dessutom med sig en önskvärd förenkling och
ett slopande av onödig byråkrati inom ADB-området. Inslagen av självändamål i
tillståndsprövningen läggs åt sidan till förmån för en byråkrati som är
nödvändig och nyttig och lättare att förstå för dem som använder ADB i sin
verksamhei.

Statskontoret anför i fråga om en begränsning av den
nuvarande tillståndsplikten följande:

Det är emellertid inte heller rimligt att datainspekfionen
inom ramen för nuvarande omfaUande formella tillståndstvång ytteriigare minskar
sin faktiska prövning av tillståndsärenden. Effekten skulle i sådana fall bli
att

Prop.
1981/82:189 137

staten
begär in uppgifter som sedan aldrig blir föremål för en reell prövning.

Statskontoret
biträder därför DALK:s förslag fill begränsning av det nuvarande
tillståndstvånget. Om man lyckas begränsa antalet tillståndsärenden bör
resursbehovet för sådana ärenden minska hos såväl datainspektionen som de
registeransvariga. Del bör efter åtta års erfarenheter av datalagens
tillämpning vara möjligt att begränsa tillståndspUkten till de områden där man
erfarenhetsmässigt vet att integritetsrisker föreligger.

En
lagändring som innebär att kravet på tillståndsprövning begränsas till fall,
vilka utgör särskild risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, förutsätter
emellertid att dessa fall kan avgränsas tillräckligt uttömmande. En oklar
gränsdragning kan medföra merarbete i stället för minskat arbete.

Sveriges
advokatsamfund förordar en kombination av nollalternativet och det alternativ
som innebär inskränkning i fillståndsplikten. Samfundet anför:

Mot
bakgrund av ovanstående är det samfundets mening att eventuella ändringar på
kort sikt bör företas i huvudsak inom ramen för nu gällande regelsystem.
Sålunda skulle ett ökat antal register kunna omfattas av ett förenklat
ansökningsförfarande, i princip de register som enligt DALK:s förslag enbart
skulle vara underkastade Ucensförfarande, Ansökningshandlingarna och
handläggningen hos datainspektionen skulle troligen kunna systematiseras och
standardiseras ytterligare. Vidare skuUe, på sätt DALK föreslår,
datainspektionens skyldighet att meddela föreskrifter om vilka personuppgifter
som får ingå i personregistret kunna överföras tiU 6 § och därmed vara
fakultativa. Eventuellt skuUe också datainspektionen kunna medges rätt att
undanta vissa typer av register från tillståndskravet.

5
Synpunkter på regelsystemets närmare utformning enligt DALK:s förslag till
åtgärder på kort sikt

5.1
Licensförfarandet

En
mindre grupp remissinstanser uttalar sitt stöd för det föreslagna
licenssystemet. En annan relativt liten grupp av remissinstanser avstyrker
emellertid DALK:s förslag och menar att den omfattande registrering hos
datainspektionen som föreslås inte motsvaras av några egentliga vinster ur
integritetsskyddssynpunkt. Några remissinstanser pekar på att inspektionen även
utan ifrågavarande uppgifter eller med ledning av annan information om de
registeransvariga kan värna om integritetsskyddet såvitt avser de icke
tillståndspliktiga registren.

Riksförsäkringsverket
hör till dem som är positiva och yttrar att eftersom förslaget till
Ucensförfarande måste innebära förenkling för en stor grupp registeransvariga
och samtidigt medför en avlastning för datainspektionen vill
riksförsäkringsverket inte motsätta sig att ett sådant förfarande införs.

Prop.
1981/82:189 138

Bankinspektionen anför:

Att datainspektionen genom Ucensförfarandet får kännedom
om alla personregister på ADB, vilka därmed kan omfattas av tillsyn, är
positivt. Licensförfarandet är närmast jämförligt med en generell
anmälningsplikt och liksom en sådan ägnat att avlasta den registeransvarige
från ansvar såvitt gäller bedömningen huruvida tillståndsplikt föreligger eller
ej. Detta kan med de regler som infördes 1979-07-01 vara svårt att avgöra,
vilket bankinspektionen också framhöll i sitt yttrande över dessa regler.
Licensen är att se som bevis om att anmälan skett.

Riksarkivet anför:

Enligt 6 § datalagen (i dess nuvarande lydelse) skall
datainspektionen, i den mån det behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång
i personlig integritet, meddela föreskrift bl, a, om bevarande och gallring av
personuppgifter i datorbaserade register (personregister). Frågor härom avgörs
enligt 5 § datakungörelsen efter samråd med riksarkivet.

Som en följd härav har riksarkivet under senare år
handlagt ett betydande antal ärenden angående samråd med datainspektionen i
tillståndsärenden enligt datalagen. Antalet ärenden av detta slag har visat en
stigande tendens; innevarande år torde de komma att uppgå till omkring 150.
Sammanlagt har riksarkivet sedan 1974 behandlat inemot 600 sådana ärenden.

Enligt
DALK:s förslag skall bestämmelser om bevarande och gallring enligt 6 §
datalagen begränsas till de fall, då tillstånd aUtjämt skall fordras.
Huvuddelen av personregistren skall i framtiden kunna upprättas med stöd av ett
licensförfarande, och i dessa fall behöver gallringsföreskrift ej utfärdas i
samband med inrättandet av ett register. För riksarkivet innebär detta ett
minskat antal samrådsärenden och ett ökat rådrum för stäUningstagande i
gallringsfrågorna. Att fatta beslut om gallring redan i samband med inrättandet
av ett register har visat sig medföra svårigheter: bedömningen av registrets
betydelse på längre sikt måste grundas mera på antaganden än på erfarenhet, och
hänsyn till systemets in- och utdata hinner ofta ej tas. I flera fall har
därför beslutet i gallringsfrågan måst uppskjutas till en senare tidpunkt. Den
av DALK föreslagna ordningen torde därför för riksarkivets vidkommande innebära
en jämnare fördelad arbetsbelastning och därmed ökade möjligheter till
planmässighet. I vissa fall öppnar det möjligheter för en säkrare grundad
bedömning.

Såväl med
hänsyn härtiU som av mera allmänna skäl tillstyrker riksarkivet därför DALK:s
förslag om införande av ett licensförfarande för personregister.

Statskontoret har inget att invända mot principerna för
licensförfarandet.

SEBRO anför:

Införandet av licens anser SEBRO också bra men denna
licens borde kopplas till något minimikrav på säkerhet och tillförlitlighet hos
den som licensen gäller. Att få licens innebär att någon form av bemyndigande
gjorts, annars går trovärdigheten av ett licensförfarande förlorat. Ett sådant
bemyndigande behöver inte i varje enskilt fall kontrolleras utan uppställda
krav för en licens kontrolleras av datainspektionen vid de tillsynskontroller

Prop.
1981/82:189 139

som utförs. SEBRO medverkar gärna till framtagning av de
krav för som bör gälla för erhållande av licens.

Rikspolisstyrelsen, hör till den grupp av
remissinstanserna som avstyrker DALK:s förslag om ett licenssystem. Styrelsen
yttrar:

När det gäller datainspektionens behov av att få kännedom
även om inte tillståndsplikfiga personregister och om ansvariga för sådana
register anser styrelsen att detta kan tillgodoses genom att fillståndskravet
kombineras enbart med den föreslagna förteckningsskyldigheten. De uppgifter som
genom dessa båda förfaranden lämnas till datainspektionen torde vara
fillfyllest för att där läggas till grund för erforderlig registrering av
registeransvariga och för bibehållande av överblicken och kontrollen över
förekommande personregistrering,

SARI anför:

SARI har förståelse för de övergripande skäl som har
föranlett förslagen om krav på licens och på ingivande av förteckning över
tillståndsfria personregister m. m. Utifrån de synpunkter som SARI har att
företräda vill vi likväl ifrågasätta det lämpliga i den härvidlag föreslagna
ordningen.

Det är då
att märka att mikrodatortekniken utvecklas snabbt och att denna teknik i form
av lokala datorer kommer att vinna alltmer insteg för skilda uppgifter inom
kontorsarbetet under 1980-talet. Det hade i och för sig varit önskvärt om man i
datalagen hade kunnat närmare precisera den teknik som skall omfattas av lagen,
eftersom det nu använda begreppet automatisk databehandUng inte torde vara helt
entydigt, sett i relation till den nyaste tekniken. Detta torde emellertid vara
en uppgift som får anstå i avvaktan på att en helt ny
personregisterlagstiftning utarbetas.

De av DALK
föreslagna reglerna om licens och förteckningar kan, med datalagens nuvarande
avgränsning, alltså komma att leda till att snart sagt alla företag och
myndigheter måste skaffa sig Ucens enligt datalagen och anmäla ett stort antal
register till datainspektionen.

Den
registrering av Ucenshavare och personregister som DALK förutsätter är
tydligen avsedd att bilda underlag för den tillsyn som datainspektionen skall
ha. SARI ifrågasätter om inte denna i stället kan grundas på företagsregistren
och på register över myndigheter. Det bör i detta sammanhang erinras om att arbete
pågår med att datorisera företagsregistren.

Antalet
licensfall torde under det första året ändringen i lagen är tänkt att träda i
kraft medföra omkring 20 000 registreringar. Antalet fall därefter torde med
den utveckling som SARI har antytt ovan bli inte obetydligt. Kan man undvika
den registrering som licenstvånget för med sig kan man spara utgifter för
staten, kommuner och enskilda, SARI vill här särskilt framhålla att DALK inte
närmare har utrett de ekonomiska och administrativa konsekvenserna aven
registrering för licenser,

Riksdataförbundet (RDF) anför:

Emellertid föreslår DALK att de register, för vilka
tillstånd inte krävs, skall bli föremål för licens- och registreringsplikt samt
att alla registeransvariga skall till datainspektionen ge in förteckningar
över sina personregister. Skälen härför anges vara följande. Datainspektionen
anses behöva kännedom om samtliga personregister för att ha
"överblick" över dem, och för att

Prop.
1981/82:189 140

vid
behov kunna nå alla registeransvariga med information, Överblicken sägs behövas
för de fortsatta övervägandena om en generell personregisterlag och för
planering och genomförande av tillsyn. Slutligen anses registrering av alla
register bibehålla offentligheten när det gäller personregistreringen.

RDF
ställer sig tveksamt till dessa skäl. Tillsynsresurserna - om än ökade -kommer
att tas i anspråk för dels de tillständskrävande registren, dels
klagomålsärendena. Den föreslagna omfattande "registreringen" synes
därför inte kunna motiveras med tillsynsplanläggning. Att de fortsatta
övervägandena om en generell personregisterlag skulle vara beroende av denna
omfattande registrering - utöver den kännedom om förhållandena som numera finns
hos datainspektionen - har inte gjorts sannolikt. Inte heller argumentet att
registrering behövs för att möjliggöra information lill alla registeransvariga
synes hållbart: det skulle innebära utsändande av meddelanden till
tiotusentals mottagare, något som förefaller ekonomiskt och praktiskt föga
realistiskt. Offentlighetsskälet slutligen innebär att allmänheten hos
datainspektionen kan få besked om alla existerande personregister. Detta är
emellertid inte ett intresse för allmänheten. Vad som däremot behövs är att en
klagande kan få hjälp av datainspektionen om han misstänker att han är
registrerad i något register; för sådana fall har datainspektionen enligt
datalagen alla möjligheter att bistå allmänheten utan det föreslagna Ucens- och
registreringssystemet.

RDF
kommer därför till slutsatsen att de av DALK anförda skälen för detta system
inte är tillräckligt starka för att motivera den omfattande registrering och
administration av tiotusentals register som det kan bli fråga om. Förslaget har
i denna del drag av de s. k. bra-att-ha-uppgifter som datainspektionen alltid varit
emot. Förslaget medför avsevärda kostnader och står i strid mot strävandena att
motverka onödig byråkrati, strävanden vilka statsmakterna givit uttryck för
genom inrättande av delegationen för företagens uppgiftslämnande.

RDF
vill i detta sammanhang erinra om att en stor mängd ADB-personregister, som
förs med små datorer, av datainspektionen undantagils från datalagens
tillämpning. Till följd av den tekniska utvecklingen kommer antalet s. k.
persondatorer att möjliggöra förandet av ett ökat antal personregister. Den
gränsdragning, som datainspektionen av praktiska skäl här nödgats göra och som
inte är förutsatt i datalagen, måste beaktas, om man vill införa ett
licenssystem. De problem som därvid aktuaUseras är ytterligare skäl mot det av
DALK föreslagna licens- och registreringssystemet.

RDF
avstyrker på grund av det anförda förslaget om licens och förteckningar.
Integritetsskyddet för de personregister, som inte omfattas av
tillståndskravet, tillgodoses enligt RDF tillräckligt genom datainspektionens
tillsyn.

Motsvarande
synpunkter förs fram också av Svenska bankföreningen. Se vidare avsnitt 5.3 i
remissammanställningen i fråga om förteckningsskyldigheten.

5.2
Det nya tillståndskravet

Endast
några få remissinstanser kommenterar DALK:s förslag till avgränsning av
det nya tiUståndskravet. Fiertalel av dessa ansluter sig dock

Prop.
1981/82:189 141

till de allmänna principer som legat till grund för DALK:s
förslag. På enskilda punkter förekommer emellertid kritik, framför allt mot
avgränsningen av undantag från tillståndsplikten. I detta sammanhang
kritiseras den ordning som gäller för inrättande av register som beslutats av
regeringen eller riksdagen. Denna bedöms som onödigt komplicerad och
resurskrävande.

Mer
omfattande kritik förekommer i detta sammanhang från främst de remissinstanser
som företräder forsknings- och statistikintressen. Man upprepar i stor
utsträckning den kritik som tidigare riktats mot datalagens regelsystem, vilket
inte undantar register inom dessa verksamhetsgrenar från tillståndsplikt. Man
menar att lagen utgör ett hinder för den fria forskningen och att något lagfäst
skydd för den personliga integriteten inte behövs på detta område eller att det
kan utformas på ett annat sätt. Man menar vidare att DALK närmare borde ha analyserat
de problem som gäller förande av forsknings- och statistikregister och att
dessa borde ha inordnats bland de register som inte kräver tillstånd.

Vissa
remissinstanser uttalar sig ur mer allmän synpunkt positivt om gmnderna för
avgränsning av tUlståndspliktiga register.

SARI har
inte något att erinra mot den avgränsning som DALK har gjort.

Trafiksäkerhetsverket
tillstyrker utredningens förslag om gränsdragning mellan tillståndspliktiga och
icke tillståndspliktiga personregister. Lagförslagets utformning på denna
punkt är också sådant att några egentiiga gränsdragningsproblem inte borde
uppstå, framhåller verket.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
anser att ändringen av tillståndskravet bör genomföras enligt DALK:s förslag.

Statens
humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsråd pekar på att datainspektionen,
som har sju års erfarenhet av verksamheten, nu bör kunna bedöma vilka typer av
personregister som verkligen behöver en grundlig tillståndsprövning för att
datalagens intentioner skall vara uppfyllda.

Riksdataförbundet
(RDF) förklarar att förbundet i princip tillstyrker D ALK:s förslag att
tillståndssystemet skall bygga på att i lagen definieras och avgränsas vilka
personregister som skall vara tillståndspliktiga. En sådan ordning innebär
tillämpning av principen att "allt som inte är förbjudet är
tillåtet", vilken enligt förbundet är att föredra framför den omvända
ordningen med formellt total tillståndsplikt i förening med en rad undantag,
dvs. att "allt är förbjudet (dvs. underkastat tillståndskrav) som inte är
tillåtet". Den sistnämnda principen för lagstiftning bör här som eljest
undvikas.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anför:

När det gäUer tillståndsgivning för de integritetskänsliga
registren anser LRF att föreliggande förslag kan ligga som grund för
lagstiftning. Det är dessa register som främst bör engagera datainspektionens
resurser.

Stora
svårigheter uppstår, när lagstiftning riktar sig mot speciell teknik, i detta
fall ADB-tekniken. Inte minst gäller detta i det aktuella fallet för

Prop. 1981/82:189 142

gränsdragning mellan ADB och annan likartad teknik, typ
ordbehandlingsutrustning. I nuvarande lagstiftning rörande personregister har
ordbehandlingsutrustning och liknande exkluderats från lagstiftningen genom en
undantagsregel i 2 § tredje stycket. I det nya förslaget tas denna undantagsregel
bort, vilket för företagen innebär än större svårigheter att bedöma vad som
skall anses som personregister enligt datalagens mening. Om man tillämpar
tekniken med enbart licens, uppstår mycket få gränsdragningsproblem för
företagen. Men införs tekniken med förteckningar kommer ständigt
gränsdragningsproblem att uppstå för vad som är att betrakta som personregister
eller ej. I de tillämpningsanvisningar som utges i anslutning till
lagstiftningen måste mycket klarare anges, dels vad som är att betrakta som
personregister, dels vilken teknik som faller under beteckningen automatisk
databehandling. Att detta kommer att bereda vissa svårigheter inom en teknik
under stark utveckling, är fullt klart, men bristen på klarläggande i DALK:s
utredningsförslag övervältrar hela bedömnings- och beslutsfunktionen på en
registeransvarig, som många gånger har svårigheter att göra riktiga avväganden.

DAFA hör till dem som redovisar en mer kritisk inställning
till DALK:s förslag och yttrar:

DAFA anser att DALK:s förslag till nytt tillståndskrav i 2
§ datalagen kan medföra tolkningsproblem för de registeransvariga vid
avgörandet huruvida ett register kräver särskilt tillstånd av datainspektionen
eller ej. Tolkningsproblem kan dock undanröjas genom utfärdande av
anvisningar. I övrigt stöder DAFA en konstruktion som medför att man
"definierar och avgränsar vilka typer av personregister som bör vara
föremål för särskild tiUståndsprövning", i stället för att som är fallet
i dag definiera och avgränsa vilka personregister som bör vara undantagna från
tillståndskravet.

Det finns också synpunkter på utformningen av och innehållet
i de särskilda bestämmelserna.

I fråga om det föreslagna innehållet i 2 § andra stycket 4
(samköming) anmärker länsåklagaren i Kalmar län att sådan samköming som åsyftas
i denna bestämmelse enligt hans mening också torde gå in under begreppet
registerforskning. Länsåklagaren fortsätter:

De nya reglerna enligt utsökningsbalken om upplysningsplikt
för gäldenär och tredje man skapar för kronofogdemyndigheten bättre möjligheter
än f. n. att skaffa uppgifter om gäldenärens tillgångar. Emellertid framstår
det som angeläget att kronofogden snarast får en uppfattning om gäldenärens
ekonomiska situation. Att kunna söka i olika register synes därför vara av stor
betydelse för kronofogden.

En jämförelse med åklagarens verksamhet visar enligt min
mening att det är angeläget även för vår del att tillgång till ett antal
register ges. De register det gäller är exempelvis fastighetsregister,
bilregister, vapenregister, bostadsbidragsregister, försäkringskassans
register. Bank och postgiro ska inte heller bortses ifrån.

Tillstånd till samköming med registren ifråga bör i
praktiken leda till att åklagare på ett mycket tidigt stadium kan rikta in och
styra förundersökningarna ang, i synnerhet kvalificerad ekonomisk
brottslighet. Ärendena blir förhoppningsvis inte liggande i balans på
polissidan.

Prop. 1981/82:189 143

Informationen från registren, som ej får handhas så att
risk för otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer,
synes även kunna begränsa utredningarnas för närvarande allt för stora
omfattning,

DALK:s förslag om en undantagsregel från fillståndsplikten
i fråga om register för personligt bruk kommenteras av några remissinstanser.

Länsåklagaren i Kalmar län anför:

Kommitténs förslag till licensförfarande innebär att
datainspektionen får tillgång till aktuella uppgifter om alla
registeransvariga, med undantag endast för enskild registeransvarig som för
personregister enbart för personligt bruk (s. 156). Samtidigt anges att en
skiljelinje går mellan personregistrering för personligt bruk och
personregistrering som på ett eller annat sätt utgör ett led i yrkesmässig verksamhet
(s. 157).

Hur tolkas då personligt bruk? Svaret ges i
specialmotiveringen (s. 220). Det gäller användningen av uppgifter som normalt
förekommer i det dagliga umgänget mellan människor. Som exempel anför kommittén
privata anteckningar, adress- eller telefonnummerförteckningar, brev m. m. Ur
åklagarsynpunkt är detta värdefullt bevismaterial vid förundersökningar
angående skatte- och valutabrott samt narkotikabrott. Undantaget i 2 § tredje
stycket i förslaget fill ändring i datalagen omfattar inte bolag, föreningar,
stiftelser eller organisationer och inte heller myndigheter. Om någon använder
personregister i sin egenskap av näringsidkare kan det enligt kommittén aldrig
bli tal om användning uteslutande för personligt bruk, - Jfr upphovsrättslagens
§ 11,