Prop. 1981/82:19

Prop.
1981/82:19

Regeringens proposition

1981/82:19

om
särskild fastighetstaxering, m. m.;

beslutad den 15 oktober 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) nu kompletteras med regler för särskild fastighetstaxering.
Förslaget innebär inte några större principiella nyheter utan innefattar
närmast en samordning av de regler som tidigare gällt enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och taxeringslagen (1956:623). Särskild
fastighetstaxering skall även i fortsättningen ske varje år under perioderna
mellan de allmänna fastighetstaxeringarna.

Nytaxeringsgrunderna som tidigare fanns i
kommunalskattelagen förs över till fastighetstaxeringslagen med vissa
redaktionella ändringar. De beloppsmässiga spärregler som f. n. är knutna till
vissa av nytaxeringsgrunderna justeras något. Gällande minimibelopp, 10 000
kr., föreslås höjt till 25 000 kr. En ny beloppsregel som främst berör
villafastigheter föreslås också. Ny taxering skall för framtiden alltid ske om
småhusets eller tomtmarkens fysiska beskaffenhet ändrats så att värdet bör
höjas eller sänkas med minst 100 000 kr. Ytterligare en nyhet är att man vid nytaxeringspröv-ningen
skall väga samman alla förändringar som en fastighet berörts av även om de
faller inom olika nytaxeringsgrunder. Kvittning av värdehöjande och värdesänkande
förändringar kommer därför att ske i större utsträckning än tidigare.

De administrativa reglerna som tidigare fanns i
taxeringslagen anpassas i möjligaste mån till vad som gäller vid den allmänna
fastighetstaxeringen och vid inkomsttaxeringen. Distriktsindelning föreslås
emellertid ske efter geografiska grunder. Olika slags fastigheter kommer därför
att finnas i de flesta distrikten.

Efter mönster av vad som gäller vid den allmänna
fastighetstaxeringen och vid den årliga inkomsttaxeringen föreslås ett
förfarande som innebär att

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 19

Prop.
1981/82:19 2

fastighetstaxeringsnamnden inom sin arbetsperiod skall
kunna ompröva ett tidigare fattat beslut. Omprövning blir aktuell främst då
fastighetsägaren har gjort erinringar mot det första beslutet.

Om en förvaltningsdomstol ändrar ett beslut om
fastighetstaxering återverkar f. n. inte detta automatiskt på
fastighetstaxeringar för år mellan taxeringsåret och det år domstolen ändrar
beslutet. 1 dessa fall är det länsrätten som efter anmälan av
taxeringsintendenten eller fastighetsägaren skall göra nödvändiga justeringar.
Denna uppföljning, som är av rent teknisk natur, skall fortsättningsvis göras automatiskt
av den lokala skattemyndigheten. I fråga om schablonbeskattade småhus skall
den lokala skattemyndigheten i regel också följa upp och göra den ändring i
inkomst- och förmögenhetstaxeringarna som föranleds av den ändrade
fastighetstaxeringen.

Besvärs-
och rättelseförfarandet är förutom vad gäller besvärstiderna i allt väsentligt
utformat som motsvarande bestämmelser vid allmän fastighetstaxering. En nyhet
är dock att tidsgränsen för den lokala skattemyndighetens befogenhet att rätta
uppenbara fel i taxeringsbeslut eller längdföring slopas. Sådan rättelse
föreslås få ske under hela den löpande taxeringsperioden.

Med hänsyn
till de nya möjligheterna för den lokala skattemyndigheten att utföra
uppföljningsåtgärder för senare taxeringsår föreslås vidare en ny extraordinär besvärsgrund.
Såväl vid allmän som särskild fastighetstaxering föreslås dessutom nya regler
om besvär i särskild ordning då en förvaltningsdomstol gått ifrån i
anvisningar fastlagda riktvärden eller om ett taxeringsbeslut blivit felaktigt
på grund av bristfälligt underlag.

De nya reglerna rörande särskild fastighetstaxering skall
tillämpas första gången vid taxering år 1982, Det förenklade
uppföljningsförfarandet beträffande inkomst och förmögenhet skall gälla fr, o. m,
1982 års inkomst-och förmögenhetstaxeringar.

Prop.
1981/82:19 3

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att 1 kap, 7 §. 5 kap. 4 §, 20 kap. 12 och 23 §§, 21 kap. 10 §, 23 kap. 1

och 2 §§ samt rubrikerna till 17-23 kap. skall ha nedan
angivna lydelse, rfe/.? att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 16 kap.
1-9 §§, och åtta nya

kapitel, 25-32 kap., samt närmast före 1 kap., 17 kap. och
25 kap. nya

rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Avd. 1. Bestämmelser om taxering av fastighet

1 kap.

7§

Allmän fastighetstaxering skall Allmän
fastighetstaxering skall

ske vart femte år. Beslut vid allmän ske
vart femte år. Beslut vid allmän

fastighetstaxering skall, om inte fastighetstaxering
skall, om inte

annat föranleds av föreskrifter om annat
föranleds av/ö/r5AT//>er/7a ;/6

särskild fastighetsta.xering. gäWa från kap.,
gälla från ingången av det

ingången av det taxeringsår då all- taxeringsår
då allmän fastighetstax-

män fastighetstaxering sker till ering sker
till ingången av det tax

ingången av det taxeringsår då all- eringsår
då allmän fastighetstaxering

män fastighetstaxering sker nästa sker
nästa gång (den löpande tax

gång (den löpande taxeringsperio- eringsperioden).

den).

5 kap.

4§

Marknadsvärdet skall bestämmas Marknadsvärdet
skall bestämmas

med hänsvn till det genomsnittliga med hänsyn till det
genomsnittliga

prisläget under andra året före tax- prisläget under andra året före c/cr år

eringsäret. då allmän fastighetstaxering sker.

16 kap.

/.«■

Särskild fastighetstaxering skall verkställas de år då
allmän fastighetstaxering inte äger rum.

Vid särskild fastighetsta.xering fastställs
nästföregående års taxering oförändrad om ny taxering enligt 2-5 §§ inte skall
ske.

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nytaxeringsgrunder 2§

Ny
taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod

1. ny taxeringsenhet bör bildas

eller taxeriitgsenhet hör ombildas

2. taxeringsenhets beskattningsna

tur eller skattepliktsförhållande bör

ändras.

3§

Ny taxering av taxeringsetthet skall ske om under löpande
taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat genom sådan förändring
i enheteits fysiska beskaffenhet att åsätt taxeringsvärde på grund av
förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Ny
taxering skall dock alltid ske om kostnader som har uppgått till tninsi en tniljon
kronor har lagts ned på taxeringsenheten eller, för värderingsenhet med småhus
och. i förekommandefall, därtill hörande totnt-mark. om det sammanlagda värdet
av småhuset och tomtmarken på grund av förändringen bör höjas eller sänkas med
minst 100 000 kronor.

Oavsett vad som nu har sagts skall ny taxering ske om
bebyggelse skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd, eller bebyggelsen
på en förut bebyggd taxeringsenhet rivits, brunnit ned eller förts bort.

Vid bedömning om ny taxering skall ske på grund av
minskning i en taxeringsenhets värde genom skogsavverkning eller annan
förändring i fråga om skogsbeståndet skall hänsyn tas även till den
värdeökning som den återstående skogen undergått på

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

grund av tillväxt under den löpande taxeringsperioden.

4§

Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande
taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat

1. genom beslut om fastställelse av
generalplan, stadsplan eller bygg-nadsplan

2. genom annat beslut av myndighet om
beslutet innebär ändring i rätten alt förfoga över eller i övrigt använda
enheten

3. genotn att avgift till allmän

va-anläggning eller allmän fjärrvär

meanläggning (anslutningsavgift) el

ler ersättning för gatukostnader

erlagis för enheten.

Ny ta.xering skall ske endast otn taxeringsenhetens
taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock
minst 25 000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller itiinskning av
taxeringsvärdet med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter
framställning av taxeringsenhetens ägare.

5S

Ny taxering av taxeringsenhet, vars värde har bestämts
under förutsättning att den används i förvärvsverksamhet av visst slag. skall
ske om verksamheten stadigvarande helt eller i allt väsentligt har lagts ned
under den löpande laxeringsperioden.

Ny taxering får ske endast efter framställning av
taxeringsenhetens ägare och om taxeringsvärdet till

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

följd av värdeminskning i anledning av nedläggningen bör
sänkas med minst hälften.

U p p s k a 11 n i n g s g r u n d e r

m. m .

6§

Taxering som avses i detta kapitel skall ske med hänsyn
till det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats
vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

Taxering som har åsatis enligt bestämmelserna i detta kapitel
gäller från ingången av det taxeringsår då laxeringen åsatts. till ingången av
det laxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång eller ny taxering
ånyo sker till följd av bestämmelserna i detta kapitel.

7 §

Vid bedömning av frågan om värdet av en taxeringsenhet
vid ingången av visst taxeringsår har förändrats så mycket, alt ny taxering
skall ske under den löpande laxeringsperioden, skall hänsyn las till värdeändringen
sedan periodens början. Har ny taxering skeil vid särskild fastighetstaxering
tidigare under perioden, skall dock hänsyn därefter inte tas till värdeändring
som har skett före den tidpunkt den nya taxeringen avser.

8§

Om en taxeringsenhets värde under löpande laxeringsperiod
ändrats av flera sådana aidedningar som avses i 3 § skall, vid bedömningen om
ny taxering skall ske, hänsyn tas till

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

den samntanlagda förändringen. Motsvarande skall gälla då taxeringsenhets
värde ändrats av flera sådana anledningar som avses i 4 §.

Om den
sammanlagda ökningen eller minskningen av en taxeringsenhets värde av sådana
anledningar som avses i 4 § uppgår till minst 100 000 kronor och taxeringsenhetens
värde ändrats även av sådan anledning som avses i 3 § skall, vid bedömningen om
ny taxering skall ske. hänsyn tas till den sammanlagda ändringen av saitttliga
anledningar vid prövningen om värdeförändringarna uppfyller beloppskraven i
nämnda paragrafer. Detta skall gälla även om värdeförändringen enligt 4 §
understiger 100 000 kronor under förutsättning att ägaren gör framställning om
detta.

Åtgärder vid ny t a x e ring 9§

Om ny
taxering sker på grund av föreskrifterna i2-8 §!i får taxeringen i sin helhet
prövas. Indelningen i taxeringsenheter skall dock inte omprövas om ny
taxering sker av annan anledning än som avses i 2 § punkt 1.

Avd. 2. Förfarandet m. m. vid allmän fastighetstaxering

17 kap. Om taxeringsorganisationen m. m.

18 kap. Om allmän fastighetsdeklaration,
m.m.

19 kap. Om förberedande åtgärder

20 kap.
Om fastighetstaxerings-

nämndernas verksamhet m. m.

17 kap.
Taxeringsorganisationen

m. m.

18 kap.
Allmän fastighetsdeklara

tion, m. m.

19 kap. Förberedande åtgärder

20 kap.
Fastighetstaxeringsnämn

dernas verksamhet m. m.

Prop.
1981/82:19 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §1 I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas
dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3. dels grunderna för beslutet enligt
punkterna 4-7, nämligen

1.
fastighetens
indelning i taxeringsenheter.

2.
taxeringsenhetens
beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3.
skattepliktig
enhets taxeringsvärde och däri ingående ddvärde samt värde av varje
värderingsenhet,

4.
storleken av
sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,

5.
storleken av
riktvärde,

6.
storleken av värderingshyra
enligt 11 kap. 4 §. bruttokapitaliseringsfak-tor enligt 11 kap. 6 §. exploateringsfaklor
enligt 12 kap. 6 §, biytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd
fyndighet enligt 12 kap. 8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid,
regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och återanskaffningskostnad
enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

7.
säreget
förhållande som har föranlett justering av riktvärde.

/ beslutet skall också redovisas den

fördelning av taxeringsvärdet som

har
skett enligt 5 kap. 8 § tredje

stycket.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla
tusental kronor.

Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte
uppgår till fullt tusental

kronor,
faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

får föreskriva om de ytteriigare avrundningsregler som
behövs.

23 §

Har
fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd inom
föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan
fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller
har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala
skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit
oriktigt till följd av

1.
uppenbar
felräkning, eller

2.
uppenbart
felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna
fastighetsdeklarationen,

får den
lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör
avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

I Senaste lydelse 1980:149.

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Efter den I december under lax- Om besvär över laxeringen har

eringsäret får rättelse enligt denna anförts får rättelse enUgt
deniui para

paragraf beslutas endast om anmärk- graf inte beslutas, om inte rättelsen

tung i fråga om felaktigheten gjorts avser oriktig anteckning om ägare,

dessförinnan hos den lokala skatte- Rättelse får beslutas under hela den

myiuligheten. löpande taxeringsperioden.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt,
yttrande inhämtas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och. om hinder ej
möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej ar
uppenbart överflödigt, inom tvä veckor tillställa fastighetens ägare
underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som avses i 19 § samt
underrätta skattechefen och vederbörande kommun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättel- Talan mot beslut i fråga om rättel-

se enligt denna paragraf/rtr ej föras se enligt denna
paragraf/ö« genom särskilt. Talan mot laxeringen får besvär över den
taxering som avses även i den del beslutet avser föras i med
rättelsebeslutet, den ordning som gäller för besvär över
fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Närmare
föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

21 kap.
Om besvär över fastighet.s-taxeringsnämnds beslut

21 kap. Besvär över fastighetstaxe-ringsnämnds beslut

10 §'
Nämndeman som avses i 8 § utses för tiden från och med den 1 juli det år, då
allmän fastighetstaxering äger rum, till och med den 30 juni det år då sådan
taxering sker nästa gång.

Värderingsteknisk ledamot i länsrätt förordnas av
regeringen för tid som sägs i första stycket.

22 kap. Om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut .

- Senaste lydelse I98l;:8(), 3 Senaste lydelse 1981:280. ■*
Senaste lydelse 1981:280,

Värderingsteknisk
ledamot i länsrätt förordnas av regeringen för tid som sägs i första stycket.
Avgår sådan person under den lid, för vilken han har blivit utsedd, får
regeringen förordna annan person för den tid som återstår. 22 kap. Besvär över
länsrätts och kammarrätts beslut

Prop.
1981/82:19 10

Nuvaratide lydelse Föreslagen lydelse

23 kap. Om besvär i särskild ord- 23 kap. Besvär i
särskild ordning ning

l§" Har ägare av fastighet, som skall få
underrättelse enligt 20 kap, 18 §, inte fått sådan underrättelse senast den 15
augusti under taxeringsåret, får ägaren anföra besvär intill utgången av året
efter taxeringsåret.

Har underrättelse som avses i 20 kap. 14 eller 18 >}
haft felaktigt innehåll, får ägaren anföra besvär före utgången av femte året
efter taxeringsåret.

2f Den
som enligt 21 kap, 1 § får föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut får
före utgången av femte året efter taxeringsåret anföra besvär.

1. om fastighet genom förbiseende inte
har blivit taxerad.

2. om taxering har ägt rum av annan
egendom än fastighet eller om värde har bestämts för egendom som avses i 7 kap.
16 §.

3. om fastighet har upptagits såsom
skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt, eller har undantagits
från skatteplikt, trots att så inte hade bort ske,

4. om fastighet eller del av fastighet
har taxerats på mer än en ort eller eljest blivit dubbeltaxerad.

5. om taxeringsbeslut beträffande
fastigheten har blivit oriktigt på grund av felrakning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende.

6. om förvaltningsdomstol genom

lagakraftägande beslut i mål otn fas

tighetstaxering har frångått behörig

myndighets anvisning otn riktvärde

för visst värdeområde och besvären

rör faslighet inom samma värdeom

råde.

7. om fastighet på grund av att

underlaget för taxering av fastigheten

har vnrii felaktigt eller ofullständigt

har åsatts väsentligt annorlunda tax

ering än som bort ske.

5 .Senaste lydelse 19SI:2,SI). 'Senaste lydelse 1981:280. 1
Senaste Ivdelse 1981:280.

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11

6. om eljest sådana omständighe- 8. om eljest sådana omständigheter föreligger, som
bort föranleda ter föreligger, som bort föranleda väsentligt annorlunda
taxering och väsentligt annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för
prövning särskilda skäl föreligger för prövning äv
besvären, av besvären.

7. om underrättelse som avses i 20
kap. 14 eller 18 § har haft felaktigt innehåll.

Avd.
3. Förfarandet m. m. vid särskild fastighetstaxering

25
kap. m. m.

Taxeringsorganisationen

Län indelas i särskilda fastighets-taxeringsdislrikt.

Särskilt fastighetsta.xeringsdistrikt skall omfatta visst
område inom länel.

2i>

För vaije sårskilt fastighetstaxeringsdistrikt skall
finnas en särskild fastighetstaxeringsnäiimd. som verkställer taxering inom
distriktet.

3§

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämnter
beslutar om indelning i särskilda fastighetstax-eringsdistrikl för ett
taxeringsår.

4§

Ordförande i särskild fastighets-taxeringsnämnd förordnas
av länsstyrelsen för ett taxeringsår.

Länsstyrelsen får förordna ytterligare en ledamot i
särskild fastighetstaxeringsnämnd för ett taxeringsår.

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12

5§

Övriga ledamöter i särskild faslig-hetstaxeringsnämnd och
suppleanter för dem utses genom val för ett taxeringsår.

Bestämmelserna i 17 kap. 7 § andra och tredje styckena
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.

6§

Bestämmelserna i 17 kap. I. 8-13. 15-17 och 19-25 §§ skdl
i tillämpliga delar gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering.
Förordnande av konsulenter som avses i 17 kap. 15 § skall emellertid äga rum
senast den 30 november året före det år då särskild fastighetstaxering äger
rum.

Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall åt
särskild fastighetstaxeringsnämnd bereda ärenden och ombesörja göromål av
expeditionen art. Nämnda myndigheter granskar fastighetsdeklarationer och
tillhandahåller i den omfattning som arbetsförhållandena medger föredragande
i ärende som myndighet granskat.

7§

Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut
enligt 5 § eller 6 §. .såvitt den gäller tillämpningen av 17 kap. 8 och 12 §§.
anförs hos länsstyrelsen. I fråga om överklagandet skall i övrigt
bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om besväröver beslut av
kommunfullmäktige tillämpas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt första stycket får talan
inte föras. Talan

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13

får inte heller föras mot beslut enligt 3 § eller mot
länsstyrelsens beslut enligt 4 och 5 §i) samt 6 §. såvitt den gäller
tillämpningen av 17 kap. 8 och 11-13 §§.

26 kap. Särskild fastighctsdeklara-tion, m. m.

1 §

Den som vid årets ingång var ägare till fastighet får
lämna särskild fastig-hetsdeklaration rörande fastigheten.

Deklaration med tillhörande hand-Ungar skall lämnas till
länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten senast den 15 februari under
taxeringsåret. Detsamma gäller framställningar enligt 16 kap. 4 och 5 §§.

2§

Efter anmaning är den som vid årets ingång var ägare till
fastighet skyldig alt lämna särskild fastighets-deklaration.

Deklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till
den som har ulfärdal anmaningen eller till den lokala skattemyndigheten inom
den tid som anges i anmaningen. Sluttiden får inte bestämmas till tidigare dag
än tionde dagen efter mottagandet av anmaningen. Sluitiden får inte heller
bestämmas till tidigare dag än den 15 februari under taxeringsåret.

Anmaning utfärdas om det kan antas att del vid årets
ingång förelegat sådant förhållande som enligt 16 kap. skall medföra ny
taxering. Anmaning får också utfärdas otn framställning enligt 16 kap. 4 eller
5 § har gjorts

Prop,
1981/82:19 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utan att särskild fastighetsdeklaration har lämnats. Anmaning
behöver inte utfärdas, om del är uppenbart att deklaration inte behövs för
taxeringen.

3 §

Besiänimelserua i 18 kap. 2-9, 12-14, 16, 22-40 H samt 41
§ första och tredje styckena skall I den mån inte annat år föreskrivet i detta
kapitel äga motsvarande tillämpning vid särskild fastighetstaxering. I anmaning
att lämna fastighetsdeklaration skall vidare lämnas uppgift om den grund på
vilken anmaning sker.

Vite får inte föreläggas i fall som sägs i 2 §. I förnyad anmaning
att lämna särskild fastighetsdeklaration får däremot vite föreläggas.

27 kap. Förberedande åtgärder

1§

Senast
den 31 oktober året före

laxeringsåret skall regeringen eller

* myndighet som regeringen bestäm-

mer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

2§

Senast den 10 januari under taxeringsåret skall
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta de yllerligare
föreskrifter enligt 7 kap. 7 § som behövs för årets taxering förutom dem som
har beslutats för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen eller
för därefter följande särskilda fastighetstaxeringar.

Prop.
1981/82:19 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap. De särskilda fastighetstax-eringsnänindernas
verksamhet m. ni.

1§

Bestämmelserna i 20 kap. 1-9 §§ samt 15 § gäller i
tillämpliga delar vid särskild fastighetstaxering.

2§

Den särskilda fastighetstaxerings-nämnden skall senast den
31 maj under taxeringsåret meddela beslut om taxering av fastighet som Ingår I distriktet.

3§

Bestämmelserna i 20 kap. 12 och 13 § om fastighetstaxeringsnämndens
beslut gäller vid särskild fastighetstaxering. 1 beslutet skall också redo
visas de skäl som ligger till grund för verkställd ny taxering eller, om
särskild fastighetsdeklaration har lämnats eller om framsiållning om ny taxering
har gjorts, de skäl som ligger till grund för beslut alt ny taxering inte skall
ske.

4§

Den lokala skatiemyndigheten skall senast den 30 juni
under taxeringsåret underrätta den som var ägare till fastighet vid ingången
av året om

1. innehållet 1 den särskilda fasiig-

liet.staxeringsnämndens beslut om ny

taxering av fastighet.

2. att ägaren senast den 31 augusti

till fastighetstaxcringsnåmndens ord

förande får avge skriftliga erinringar

mot beslutet.

Prop. 1981/82:19 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.
att ny
underrättelse kommer alt sändas ut endast om ägaren har avgeti erinringar mot
beslutet eller fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar har avgetts,
har beslutat åsätta annan taxering än som framgår av 2 § eller annars har
frångått sådant beslut.

4.
vad som
skall iakttas av den som vill överklaga den särskilda
faslig-helstaxeringsnämndens beslut,

5.
innehållet
i skiljaktig mening.

Senast den 30 juni under taxeringsåret skall den lokala skaltemyndighe-len
underrätta den som har lämnat sårskild fastighetsdeklaration eller som har
gjort framställning om ny taxering i det fall fastighetstaxeringsnämnden har
beslutat att ny taxering inte skall ske. Underrättelsen skall innehålla de skäl
som ligger till grund för beslutet. Vidare skall gälla vad som sägs i första
stycket punkterna 2-5.

Underrättelse skall också sändas till den som har blivit
ägare till fastighet efter ingången av året om han hos den lokala
skattemyndigheten har anmält att han vill ha en sådan underrättelse.

5§

Den särskilda fastighetstaxerings-nämnden skall senast den
15 september under taxeringsåret ompröva beslut när fastighetsägaren avger
erinringar eller skäl annars föreligger.

Prop,
1981/82:19

Nuvarande lydelse

17

Föreslagen lydelse

6§

Den särskilda fastighetstaxeringsnämndens arbete
beträffande fastighetstaxeringen skall vara avslutat senast den 15 september under
taxeringsåret.

7§

Den
lokala skattemyndigheten skall senast den 15 oktober under taxeringsåret till
ägare av fastighet sända underrättelse om den särskilda fastighetstaxeringsnätnndens
avgörande enligt 5 §. Vidare skall den lokala skattemyndigheten senast samma
dag sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet
enligt 1 §.

Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall
iakttas av den som vill överklaga fasiighetstax-eringsnämitdens beslut samt om
innehållet i skiljaktig mening.

Underrättelse enligt första stycket skall vidare sändas
till ägare som före utgången av juli månad under taxeringsåret inte har
erhållit underrättelse enligt 4 § och som senast den 25 augusti under
taxeringsåret anmäU att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om
fastighetstaxering.

8S

Bestämmelserna i 20 kap. 19 § gäller vid den särskilda
fastighetstaxeringen i fråga om underrättelse enligt I. 4 och 7 §§.

9§

Den särskilda fastighetstaxerings-nämttdens beslut om fastighetstax-

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 19

Prop, 1981/82:19

Nuvarande lydelse

18

Föreslagen lydelse

ering skall föras in i fastighetslängd.

Fasiigheisiaxeringsnämndens beslut om byggnad på annans
mark med värde under 10 000 kronor skall dock inte föras in I
fastighetslängden. Detsamma gäller om annan än staten tillhörig
försvarsbyggnad, som enligt 3 kap. 2 är undantagen från skatteplikt.

Fastighetslängden skall skrivas under av lokal
skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga laxeringen utom
beträffande egendom som avses i andra stycket anses innefatta den särskilda fasiighetstax-eringsnämndens
beslut om fastighetstaxering.

Närmare föreskrifter om fastighetslängden meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

10 §

Bestämmelserna i 20 kap. 23 § gäller vid särskild
fastighetstaxering. Rättelse av särskild fastighetstaxeringsnämnds beslut får
ske endast om felaktigheten uppkommit vid verkställd ny taxering.

;/,?

Regeringen meddelar de närmare föreskrifter om den
särskilda fastighetstaxeringsnämndens arbete som behövs utöver vad som anges i
denna lag.

12 §

Den lokala skattemyndigheten skall i anledning av
förvaltningsdomstols beslut avseende visst taxeringsår, för efterföljande år
under

Prop,
1981/82:19

Nuvarande lydelse

19

Föreslagen lydelse

den löpande taxeringsperioden i fastighetslängden föra in
de ändringar i eller tillägg till fastighetstaxering som följer av beslutet.
Denna åtgärd skall dock inte vidtas för år då ny taxering har skett och inte
heller för åren därefter.

Åtgärden skall vidtas inom fem månader från den dag
beslutet meddelades.

Den lokala skattemyndigheten skall inom två veckor efter
vidtagen åtgärd tillställa fastighetens ägare underrättelse i den ordning som
avses i 20 kap. 19 §. Länsstyrelsen samt vederbörande fastighetstaxerings-nämnd,
taxeringsnämnd och kommun skall underrättas om åtgärden.

Underrättelsen skall innehålla upplysning om

1. den rätt att anföra besvär över den
särskilda fastighetstaxeringen som följer av 31 kap. 1 §,

2. den rått an anföra besvär över
inkomst- och förmögenhetstaxeringen som skattskyldig har enligt 102 S
taxeringslagen (1956:623) och vad han därvid har att iaktta,

3. den lokala skattemyndighetens
skyldighet att ändra inkomst- och förmögenhetsiaxeringen enligt 72 b §
taxeringslagen, saml

4. bestämmelserna i 16 kap. om ny
taxering.

Del som sägs om förvaltningsdomstols beslut gäller även
om den lokala skattemyndighetens beslut om rättelse enligt 10 § och 20 kap. 23 §.

Närmare föreskrifter om förfaran-del enligt denna paragraf
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Prop, 1981/82:19

Nuvarande lydelse

20 Föreslagen lydelse

29 kap. Besvär över särskild fastig

hetstaxeringsnämnds beslut

1§

Bestämmelserna i 21 kap. 1, 2 och 7 §§ skall gälla även i
fråga om särskild fastighetstaxering.

2§

Besvär av ägare av fastighet skall ha kotttmh in senast
den 30 november under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall ha komttut in före den 15 januari året
efter taxeringsåret.

Besvär av taxeringsintendent skall ha kommit in senast den
15 maj året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden
och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet
eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd, dock längst intill
utgången av september månad samma år.

Kommer besvär från ägare in efter den i första stycket
angivna tiden men före den 15 maj året efter taxeringsåret, får länsrätten
pröva besvären om taxeringsintendenten heh eller delvis biträder besvären i
sak.

3§

Bestämmelserna i 21 kap. 8-10 §S skall gälla även i fråga
om särskild fastighetstaxering.

30 kap. Besvär över länsrätts och

kammarrätts beslut

1§

Bestämmelserna i 22 kap. 1 § samt

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

21

Föreslagen lydelse

3-7 §§ skall även gälla i fråga om särskild
fastighetstaxering.

Mot länsrätts beslut om sådan fördelning av
taxeringsvärde som skett med tillämpning av 28 kap. 1 och 20 kap. 15 § får
talan inte föras.

31 kap. Besvär i särskild ordning

1§

Den som
enligt 29 kap. 1 § får föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut får. i
de fall där lokal skattemyndighet vidtagit åtgärd enligt 28 kap. 12 §. anföra
besvär över taxeringen inom sex månader från dagen för skattemyndighetens
åtgärd.

2§

Har
ägare av fastighet, som skall få underrättelse enligt 28 kap. 7 §. inte fått
sådan underrättelse senast den 30 oktober under taxeringsåret, får ägaren
anföra besvär intill utgången av året efter laxeringsåret.

Har underrättelse som avses i 28 kap. 4 eller 7 § haft
felaktigt innehåll, får ägaren anföra besvär före utgången av femte året efter
taxeringsåret.

Den .wrn enligt 29 kap. I § får föra talan mot fasiighetstaxeringsnämnds
beslut får före utgången av femte året efter laxeringsåret anföra besvär.

1. om fastighet genom förbiseende

inte har blivit taxerad.

2. Otti vid ny taxering annan egen

dom än fastighet har blivit taxerad

eller värde har bestämls för egendom

som avses i 7 kap. 16 §,

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22

3. om vid ny taxering fastighet har
upptagits såsom skattepliktig fastån den är undantagen från skatteplikt, eller
har undanlagils från skalleplikt, trots alt så inie hade bort ske,

4. om vid ny taxering fastighet eller del
av fastighet har taxerats på mer än en ort eller eljest blivit dubbeltaxerad.

5. om vid ny taxering taxeringsbeslut
beträffande fastigheten har blivii oriktigt på grund av felräkning, missskrivning
eller annat uppenbart förbiseende,

6. om förvaltningsdomstol genom

lagakraftägande beslut i mål om fas

tighetstaxering har frångått behörig

myndighets anvisning om riktvärde

för visst väråeområåe och besvären

rör fastighet inom samma värdeoin-

råde.

7. om fastighet på grund av att

underlaget för taxering av fastigheten

har varit felaktigt eller ofullständigt

har åsatis väseniligi annorlunda tax

ering än som bort ske.

8. om eljest sådana omständigheter

föreligger, som bort föranleda vä

sentligt annorlunda taxering och sär

skilda skäl föreligger för prövning av

besvären.

4§

Bestämmelserna i 23 kap. 3 och 4 §§ skall gälla även i
fråga otn särskild fastighetstaxering.

32 kap. Övriga bestämmelser om besvär

1 §

Besvärsrätt. som enligt 29-31 kap.

Prop.
1981/82:19

Nuvarande lydelse

23

Föreslagen lydelse

gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare av faslighet liksom den som därefter, dock
senast före ingången av det laxeringsår då allmän fastighetstaxering sker
nästa gång, har blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator. vilken jämlikt
avtal, ingånget efter kommunal-skaitelagens ikraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

2§

Bestämmelserna
i 24 kap. 2-7 §§ skall äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild
fastighetstaxering.

1. Denna lag träder i kraft dagen
efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling och tillämpas första gången i fråga om 20 kap. 12 och 23 §§,
21 kap. 10 § samt 23 kap. 1 och 2 §§ vid 1981 års allmänna fastighetstaxering
och i övrigt vid 1982 års särskilda fastighetstaxering.

2. Förordnande av konsulent enligt 25
kap. 6 § skall för 1982 års särskilda fastighetstaxering ske före utgången av
januari månad 1982.

3. Inför 1982 års särskilda
fastighetstaxering skall föreskrifter enligt 27 kap. 1 § fastställas senast den
21 december 1981.

4. Vad som sägs i 16 kap. 4 § om
ersättning för gatukostnader skall i fråga om gatubyggnadsåtgärder som har
påbörjats före utgången av år 1981 avse gatumarksersättning och ersättning för gatubyggnadskostnad.

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels att 174,176-186,186 a, 187-197 samt 199 och 200 §§
skall upphöra att

gälla samt
att rubrikerna före 174 § och rubrikerna närmast före 178, 182,

184, 191, 193, 195, 196, 199 och 200 §§ skall utgå, dels
att 2 § 1 mom,, 68, 72 a och 102 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i
lagen skall införas en ny paragraf, 72 b§, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 §

/ motn.- I denna lag förstås med

inkomsttaxering:
taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt;

I Lagen
omtryckt 1971:399, Senaste lydelse av 174 § I mom, 1972:171 174 § 4 mom,
1979:490 174 § 5 mom, 1973:1106

177 § 1974:773

178 § I mom, 1972:l7r 178 § 2 mom, '"-

178 S 3 mom. "-

180 § 1974:773

181 § 1972:171

182 § 1975:1178

184 § 1979:490

185 § • '-

186 a § 1973:1106

187 § 1974:773 189 §
1979:490

190 S 1974:773

191 § I mom. 1979:175

191 S 2 mom. "-

192 § 1980:956

193 § 1979:175

195 § 1 moiTi. 1976:1084 195 § 2 mom. 1973:1106 195 § 3
mom. 1979:175 195 S 5 mom. '"-197 § 1979:175

199 § 1972:171

200 S 1974:773 lagens rubrik 1974:773
rubriken före 178 § 1972:171 rubriken före 193 § 1973:1106 rubriken före 199 §
1975:707. 2 Senaste lydelse 1979:1153.

Prop.
1981/82:19 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmögenhetstaxering: taxering till statlig
förmögenhetsskatt;

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet,
som enligt 1 kap. 7 S fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall verkställas
vart femte år; samt

särskild fas tighetst ax- särskild fastighetstax-

ering: sådan taxering av fastighet, ering: sådan taxering
av fastighet,

som skall verkställas de år, då allmän som enligt 16 kap. fasiighetslax-

fastighetstaxering icke äger rum. eringslagen (1979:1152) skall verk-

ställas de år, då allmän fastighetstaxering inte äger
rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt sårskild
fastighetstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

Till den årliga taxeringen hänförs också vad som enligt 68
§ skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala
skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

68 §■'

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje
skattskyldig införas i skattelängd.

1 skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika
förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9§ 3
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör
A-inkomst eller B-inkomsl, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser
underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst.

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295)
om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt
det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit
sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om
jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt.

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och
beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag
enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för
skattereduktion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953:272).

Senaste Ivdelse 1980:10.';(l.

Prop.
1981/82:19 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels beslut, som avser förutsättning för skattereduktion
enligt 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen
(1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning,

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller
tillämpning av progres-sionsbeståmmelser enligt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning,

dels uppgift om skogsbruksvärde, varpå skogsvårdsavgift
skall beräknas,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om
skatt skall utgå enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst 6 000 kronor för ensamstående och till sammanlagt
minst 6 000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten
införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas Skattelängden skall underskrivas

av lokal
skattemyndighet. Den skall av lokal skattemyndighet. Den skall därefter
såvitt gäller den årliga tax- därefter såvitt gäller den årliga taxeringen
med undantag av särskild eringen anses innefatta taxerings-fastighetstaxering
anses innefatta nämndens beslut, taxeringsnämndens beslut.

72 a §-•

Har
taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke
införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för
annan ån den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i
sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta om
rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen
(1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig
uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse
av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får
vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsratten bör avgöra frågan,
besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

I) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig
överföring av belopp i

deklaration.

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning
för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde.

Senaste Ivdflse 1980: l(ll,'i.

Prop.
1981/82:19 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3) uppenbar felaktighet i fråga om
beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), beräkning av avdrag enligt 45 § första stycket kommunalskattelagen
eller beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattelagen,

4) uppenbar felaktighet i fråga om
schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som
annars medges skattskyldig utan särskild utredning.

5) uppenbar felaktighet i fråga om
avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, avdrag för premier och andra
avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen, eller
motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 § 2 mom.
lagen om statlig inkomstskatt eller avräkning enligt 46 § 4 mom. komnuinalskattelagen
av allmänt avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om
grundavdrag eller avräkning enligt 50 § 3 mom. andra stycket
kommunalskattelagen av sådant avdrag,

7) uppenbar felaktighet i fråga om
sådana förutsättningar för skattereduktion. soiTi enligt 68 § skall antecknas
i skattelängd,

8)
uppenbar
felaktighet i fråga om förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna i 11 §
I mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-inkomst,

9)
uppenbar
felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet
enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10) uppenbar felaktighet varigenom A-inkomst enligt 9 §
3 mom. lagen om

statlig inkoiTistskatt har betecknats som B-inkomst eller inkomst av tjänst, till

den del denna utgörs av periodiskt understöd eller därmed jämförlig

periodisk intäkt, har betecknats som A-inkomst,

11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde
stycket

kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig

inkomstskatt.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även
besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering
i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får
rättelse enligt denna paragraf beslutas endast otn anmärkning i fråga om
felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den
som har att besluta om rättelsen.

Innan
rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från
taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller
tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra
sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Prop.
1981/82:19 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den
skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet
inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom,
föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättel- Talan mot beslut i fråga om rättel-

se
enligt denna paragraf /<)/■ ej föras se enligt denna paragraf/ö/'5
genom särskilt. Talan mot taxeringen får besvär över den taxering som
avses även i den del beslutet avser föras hos med rältelsebeslutet.
länsrätten i den ordning som föreskrivs i 74, 76. 100 och 101 §§.

72 b §

Den lokala skattemyndigheten

skall, om inte särskilda skäl talar för

att länsrätten bör avgöra frågan,

besluta om den ändring i taxeringen

för inkomst och förmögenhet som

föranleds av förvaltningsdomstols

beslut om tillägg till eller ändring i

fastighetstaxering av fastighet för vil

ken intäkt beräknas enligt 24 § 2

mom. kommunalskattelagen

(1928:370). Detsamma gäller i det fall åtgärd enligt 28
kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har vidtagits eller beslut om
rättelse har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § .samma lag i fråga
om sådan fastighet.

Myndigheten får även besluta om sådan ändring i den
skattskyldiges makes taxering som föranleds av beslut enligt första stycket.

Ändring enligt denna paragraf skall beslutas inom fem
månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades eller
åtgärden vidtogs.

Innebär ifrågasatt åtgärd enligt första eller andra
stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra
sig innan ändring

Prop. 1981/82:19

Nuvarande lydelse

29 Föreslagen lydelse

beslutas, om hinder härför inte möter.

Beslutas
ändring eller vägras ändring som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta
inte är uppenbart överflödigt, beslutet inoiti två veckor tillställas den skatlskyldige
i den ordning som i 69 a 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse
beträffande taxeringsnämnds besha.

Talan mot beslut i fråga om ändring enligt denna paragraf
förs genom besvär över den taxering som avses med ändringsbeslutet.

102 §■'

Har
fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller
länsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må
besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller
förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt
angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun.

Har
fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller
länsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, får
besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller
förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och. såvitt
angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Detsamma
gäller i del fall den lokala skattemyndigheten har vidtagit sådan åtgärd som
avses i 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller beslut om
rättelse har fattals enligi'20 kap. 23 S eller 28 kap. 10 § samma lag.

? Senaste lydelse 1979:175,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Besvären skola anföras av skatt-skyldig eller kommun inom
sex månader och av taxeringsintendeni inom åtta månader från den dag, då
beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades.

Besvär
enligt denna paragraf//i(7 py företagas till avgörande, förrän laga krafiägande
beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

Besvären
skall anföras inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande
fastighetstaxeringen meddelades eller åtgärden vidtogs.

Besvär enligt denna paragraf får inte avgöras förrän lagakraftägande
beslut rörande fastighetstaxeringen förelieaer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången i fråga om årlig taxering år 1982. Äldre
bestämmelser skall gälla i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering år 1981
och tidigare samt särskild fastighetstaxering år 1980 och tidigare.

Prop.
1981/82:19 31

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-10

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström. Friggebo. Åsling, Söder, Wirtén. Boo. Eliasson,
Gustafsson. Elmstedt, Tilländer, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss om särskild fastighetstaxering, m. m.

1 Inledning

Chefen för finansdepartementet bemyndigades den 16
september 1976 att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05). 1976 års
fastighetstaxeringskommitté', för att se över reglerna för
fastighetstaxeringen.

Kommittén har avlämnat delbetankandena (SOU 1979:32 och
33) Fastighetstaxering 81. (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader,
(Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering. (Ds B 1980:5)
Villabeskattning 81, (Ds B I9S():S) Besvärsregler vid allmän
fastighetstaxering, följdändringar m. m. samt (Ds B 1981:5) Särskild
fastighetstaxering.

De två första delbetankandena. som handlar om frågor av
grundläggande betydelse för 1981 års allmänna fastighetstaxering, har lagts
till grund för Iflgstiftningpå området (prop. 1979/80:40. SkU 1979/SO: 17. rskr
1979/80:121. SFS 1979:1152-1155 samt prop. 1979/80:86. SkU 1979/80:46. rskr
1979/ 80:280. SFS 1980:149 och 150). Även betänkandet (Ds B 1980:5) Villabeskattning
81 har föranlett lagstiftning (prop. 1980/81:42. SkU 1980/81:11. rskr
1980/81:94. SFS 1980:1054-1058) liksom betänkandet (Ds B 1980:8) Besvärsregler
vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. (prop. 1980/81:61, SkU
1980/81:17, rskr 1980/81:67. SFS 1980:957-965 samt prop. 1980/81:111. SkU
1980/81:42. rskr 1980/81:249. SFS 1981:280-282).

I Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande, fastighetsrådet
Bertil Hall. riksdagsledamöterna Paul .lansson. Stig Josefson och Bo Lundgren,
bitr. skattedirektören Lars Malmberg, riksdagsledamoten Börje Stensson saml
skattedirektören Ulla Wadell.

Prop.
1981/82:19 32

I delbetänkandet (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän
fastighetstaxering har kommittén lagt fram förslag om sanktioner mot den som
inte i rätt tid fullgör sin deklarationsskyldighet. Jag uttalade i prop.
1980/81:61 med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare
till s. k. specialbyggnader m. m. att frågan om förseningsavgift vid allmän
fastighetstaxering borde tas upp i samband med kommande ändringar av
fastighetstaxeringen. Jag avser att återkomma till denna fråga i samband med
kommitténs slutbetänkande.

I prop.
1980/81:111 med förslag till besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, m. m.
behandlade jag frågan om besvärsrätt i sårskild ordning i fråga om allmän
fastighetstaxering när domstol har frångått en anvisning om riktvärde och når
taxeringen har blivit felaktig på grund av bristfälligt underlag. Jag uttalade
därvid att frågan om grunderna för den särskilda fastighetstaxeringen och nu
nämnda extraordinära besvär borde bedömas i ett sammanhang.

Jag kommer i samband med att jag nu tar upp de frågor som
behandlas i betänkandet (Ds B 1981:5) Särskild fastighetstaxering även att
behandla den sistnämnda frågan.

Till
protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas en sammanfattning av
kommitténs förslag i betänkandet (Ds B 1981:5) Särskild fastighetstaxering och
som bilaga 2 kommitténs lagförslag i detta betänkande. Beträffande nu gällande
regler samt kommitténs närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta
ärende bör som bilaga 3 fogas en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena.

Till protokollet bör vidare som bilaga 4 fogas en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena i
fråga om betänkandet (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering,
följdändringar m. m. i de delar dessa behandlar nämnda extraordinära
besvärsrätt.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inledande synpunkter

Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering antogs nya
regler för allmän fastighetstaxering. Betydande formella ändringar gjordes,
främst för att anpassa regelsystemet till den nya regeringsformens krav. De
grundläggande reglerna om allmän fastighetstaxering samlades i en ny lag,
fastighetstaxeringslagen (1979:1152). FTL. Kommittén föreslår nu att i FTL
införs även grundläggande regler om särskild fastighetstaxering. Regler om när
särskild fastighetstaxering skulle ske fanns tidigare i 13 §
kommunalskattelagen

Prop. 1981/82:19 33

(1928:370), KL. Dessa regler upphävdes i samband med FTL:s
tillkomst (SFS 1979:1154).

Allmän fastighetstaxering skall liksom tidigareske vart
femte år(l kap. 7 § FTL). Tidigare har särskild fastighetstaxering verkställts
de år då allmän fastighetstaxering inte ägt rum. Grundprincipen, som
fortfarande gäller, var att den taxering som beslutats vid den allmänna
fastighetstaxeringen gällde fram till nästa allmänna fastighetstaxering. Om fastigheten
under denna period hade undergått väsentligare förändring skulle dock nya
taxeringsvärden fastställas vid särskild fastighetstaxering. Som exempel på
förändring som kunde föranleda ny taxering kan nämnas ny-, till- eller
ombyggnad eller ändrad rätt till utnyttjande enligt fastställd plan. För de
fastigheter som inte nytaxerades fastställdes vid den särskilda
fastighetstaxeringen nästföregående års taxering oförändrad. Ny taxering
skedde efter de regler och uppskattningsgrunder som gällde vid den föregående
allmänna fastighetstaxeringen. Detta innebar att samma fastighetsprisnivå kom
att gälla för den allmänna fastighetstaxeringen och de därpå följande särskilda
fastighetstaxeringarna. Fastighetens beskaffenhet bedömdes emellertid med
utgångspunkt i de förhållanden som rådde den 1 januari det år den särskilda
fastighetstaxeringen verkställdes.

Kommittén föreslår nu ingen ändring i fråga om
uppdelningen mellan allmän och särskild fastighetstaxering. De skäl som
motiverade 1981 års reform av den allmänna fastighetstaxeringen talar med lika
styrka för att motsvarande reform nu bör göras beträffande den särskilda
fastighetstaxeringen. Fastighetstaxeringen hade ursprungligen som enda syfte
att ge underlag för den särskilda fastighetsbeskattning som nu kallas garantibeskattningen.
1 dag har fastighetstaxeringen och de uppgifter som inhämtats vid denna
taxering stor betydelse även vid annan beskattning och dessutom på andra
områden. Jag har tidigare utförligt redovisat detta, bl. a. i den tidigare
nämnda propositionen om allmän fastighetstaxering (prop. 1979/ 80:40). Det kan
här räcka med att nämna att fastighetstaxeringsuppgifterna används i
fastighetsdatasystemet och även har blivit ett viktigt underlag för den
fortlöpande samhällsplaneringen. Den särskilda fastighetstaxeringen har
dessutom betydelse bl. a. genom att den åstadkommer en viss ä jourhållning av
fastighetslängd och fastighetstaxeringsregister.

Kommittén har uttalat att den har för avsikt att i ett
slutbetänkande redovisa överväganden om s. k. rullande fastighetstaxering och
metoder för att sprida ut arbetet med den allmänna fastighetstaxeringen över en
längre tidsperiod. Ett sådant system får enligt kommittén återverkningar även
på den särskilda fastighetstaxeringen.

I det nu aktuella betänkandet föreslås dock att särskild
fastighetstaxering även i fortsättningen skall verkställas alla de år då allmän
fasfighetstaxering inte sker. Förslaget innebär vidare att vid särskild
fastighetstaxering skall nästföregående års taxering fastställas oförändrad om
ny taxering inte skall

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 19

Prop.
1981/82:19 34

ske. Kommittén föreslår att bestämmelser härom tas in i
16 kap. 1 § FTL.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Även jag ansluter mig till förslaget. Det har i olika sammanhang framförts
önskemål om en övergång till ett system med s. k. rullande fastighetstaxering.
Det har i debatten anförts att ett sådant system kan bota en hel del av de probleiri
som finns med nuvarande förfarande. Dessa frågor får emellertid prövas när
kommitténs överväganden och förslag presenteras. Jag har inhämtat att ett
betänkande härom är att vänta under år 1981.

2.1.1 Garantibeskattningen m. m.

Fastighetstaxeringen har som jag redan nämnt stor
betydelse för garantibeskattningen, Denna innebär i princip att varje kommun
skall ha rätt att ta ut skatt på en inkomst som minst motsvarar 1,5 % av
taxeringsvärdet av de skattepliktiga fastigheterna i kommunen. Detta åstadkoms
genom att detta belopp upptas som en särskild inkomstpost. Vid beräkningen av inkornsten
av fastigheten medges å andra sidan avdrag med motsvarande belopp
(procentavdrag), dock ej med högre belopp än nettointäkten före avdraget. Garantibeskattningen
ger en merinkomst för kommun endast i de fall den är effektiv. Det är den om
procentavdraget inte kan eller endast delvis kan utnyttjas samt garantibeloppet
helt eller delvis kvarstår trots grundavdrag.

Kommunernas inkomster av garantibeskattningen på grund av
ny taxering vid 1982 års särskilda fastighetstaxering har av kommittén
beräknats till ca 50 milj. kr. och på grund av ny taxering vid 1982-1985 års
särskilda fastighetstaxeringar till totalt ca 500 milj. kr. Avgörande är, som
redan nämnts, i vilken grad garantiskatten är effektiv. Detta varierar mellan
olika fastighetskategorier och en viss osäkerhet vidlåter beräkningarna. Kommitténs
beräkningar grundar sig på uppskattningen att effektivitetsgraden för
jordbruks-och industrifastigheter är 20 %, för småhusfastigheter 65 % samt för hyres-
och affärsfastigheter 75 %. Vidare grundar sig beräkningarna på en
genomsnittlig kommunal utdebitering av 30 kr. Statens och kommunernas ökade
intäkter av schablonbeskattningen för småhus på grund av 1982 års särskilda
fastighetstaxering härav kommittén beräknats uppgå till ca 95 milj. kr. och på
grund av 1982-1985 års särskilda fastighetstaxeringar till totalt ca 950 milj.
kr. Totalt har statens och kommunernas inkomster beräknats öka med ca 1 450
milj. kr. och nettointäkten till totalt ca 1 350 milj. kr.

Kommittén redovisar i betänkandet en del statistiska
uppgifter som är hämtade från statistiska centralbyråns årliga redovisningar
över utfallet av fastighetstaxeringen. Kommittén redovisar även antalet nytaxeringsärenden
under taxeringsperioden 1976-1979 vilka fördelade sig vid taxeringarna på olika
fasfighetstyper enligt följande:

Prop.
1981/82:19 35

Fastighetstyp 1976
(%) 1977 (%) 1978 (%) 1979 (%)

1. Jordbruk 25 219(10.7) 24
784(11.0) 26.370(11.6) 25 980(11.8)

2. Småhus 193 713(82,5) 183
586(81,6) 183 815(80.9) 178 283(80,8)

3. Hyreshus 5035(2.1) 4884(2.2) 5213(2,3) 5
275(2.4)

4. Industri m. fl. 10870(4.6) 11655(5.2) 11726(5,2) 11070(5,0)

Summa 234 837 224 909 227 124 220 608

Av dessa nytaxeringsärenden har antalet avslagsärenden
utgjort drygt 50 000 varje år. 1 drygt 20 000 av dessa fall har emellertid
arealuppgifter fått ändras.

2.2 Lagstiftningens utformning

Före FTL:s tillkoinst fanns reglerna om såväl allmän som
särskild fastighetstaxering i flera olika författningar, anvisningar m. m.
Huvudprinciperna var intagna i författningar som antogs av riksdagen, nämligen
KL och taxeringslagen (1956:623), TL. Detaljregleringen lämnades i anvisningar
som meddelades av riksskatteverket (RSV) eller skattechefen.

Genom tillkomsten av FTL skedde vissa ändringar som hängde
samman med den nya regeringsformens, RF, bestämmelserom normgivningsmakten. I FTL
infördes regler av mer grundläggande och principiell karaktär och som därför
borde beslutas av riksdagen. De närmare detaljerna reglerades genom
verkställighetsföreskrifter till lagen. Detta skedde i fastighetstaxeringsförordningen
(1979:1193), FTF, eller genom föreskrifter av RSV eller länsstyrelse. Vidare
förutsattes att RSV och länsstyrelse skulle utfärda anvisningar om
fastighetstaxeringen.

Kommittén har nu föreslagit att även föreskrifter om
särskild fastighetstaxering skall tas in i FTL och att dessa bör vara tämligen
preciserade. Närmare bestämt innebär förslagen att de materiella reglerna för
särskild fastighetstaxering tas in i 16 kap. FTL. De formella reglerna tas
däremot in i nya kapitel i FTL. Vidare föreslås att FTL indelas i avdelningar.
Avd. 1 Bestämmelser om taxering av fastighet skulle då omfatta 1-16 kap. och
innehålla alla materiella regler för allmän och särskild fastighetstaxering.
17-24 kap. föreslås omfattas av rubriken Avd. 2 Förfarandet m. m. vid allmän
fastighetstaxering. Avd. 3 Förfarandet m. m. vid särskild fastighetstaxering
föreslås omfatta 25-32 kap. FTL.

Rubriken till 16 kap. FTL föreslås av kommittén ändras
från Särskild fastighetstaxering till Taxering under den löpande taxeringsperioden.
Vidare föreslås niindre redaktionella ändringar av rubrikerna till 17-23 kap. FTL.

Kommitténs författningsförslag i fråga om de
organisatoriska och formella delarna innebär att hänvisningar i möjlig
mån sker till motsvarande

Prop.
1981/82:19 36

bestämmelser i FTL för den allmänna
fastighetstaxeringen. Förslaget innebär vidare en redaktionell ändring i 2 §
1 mom. första stycket TL.

Jag vill för egen del nämna följande. Den avgränsning som
har gjorts vid tillkomsten av FTL mellan vad som bör regleras i FTL och vad som
kan föreskrivas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör
gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Jag anser kommitténs förslag
härvid vara väl avvägt. Reglerna vid särskild och allmän fastighetstaxering
bör, som kommittén också har framhållit, i allt väsentligt ha samma utformning.
Jag är liksom kommittén inte nu beredd att föreslå att de formella
bestämmelserna om allmän och särskild fastighetstaxering sammanförs. Jag
ansluter mig i stället till metoden att i möjligaste mån hänvisa till
motsvarande bestämmelser i FTL om allmän fastighetstaxering. Jag anser således
att de lagtekniska förslagen bör godtas i huvudsak liksom förslaget till änclring
i 2 § 1 mom. första stycket TL. Jag kominer i det följande att ta upp frågan om
rubriken till 16 kap. FTL.

2.3 Ny taxering

Som jag tidigare har nämnt skall allmän fastighetstaxering
ske vart femte år (1 kap. 7 § FTL). Jag har vidare anslutit mig till förslaget
att särskild fastighetstaxering skall ske de år då allmän fastighetstaxering
inte äger rum.

Som rubrik till 16 kap. har kommittén föreslagit
"Taxering under den löpande taxeringsperioden" i stället för "Särskild
fastighetstaxering" som angavs som rubrik när FTL infördes (SFS
1979:1152). Detta har kritiserats av några remissinstanser som menar att
uttrycket "Särskild fastighetstaxering" är väl inarbetat och enkelt
att använda som motsats till allmän fastighetstaxering. Jag anser heller inte
att det finns tillräcklig anledning att ändra kapitelrubriken. Den bör således
kvarstå oförändrad.

Kommittén föreslår vidare en redaktionell ändring i 1 kap.
7 § FTL. Jag godtar förslaget.

Jag kommer nu att behandla förslaget om när ny taxering
skall ske vid särskild fastighetstaxering.

2.3.1 Nytaxeringsgrunderna

2.3.1.1 Allmänt .

Genom lagstiftning år 1972 (prop. 1972:49. SkU 1972:23. rskr
1972:164, SFS 1972:169) specificerades i allt väsentligt de omständigheter som
motiverade ny taxering i 13 § 1 mom. KL. Nytaxeringsgrunderna omfattade sex
obligatoriska fall och två fakultativa fall. De obligatoriska grunderna
beaktades ex officio av myndigheterna om inte ny taxering påkallats genom att
särskild fastighetsdeklaration getts in. De fall som tillhörde den

Prop.
1981/82:19 37

fakultativa gruppen prövades endast efter särskild
framställning. Två av de obligatoriska nytaxeringsgrunderna och den ena av de
fakultativa grunderna förutsatte värdeförändringar med minst en femtedel av
taxeringsvärdet. De var vidare förenade med absoluta spärregler. Även för den
andra fakultativa nytaxeringsgrunden gällde vissa beloppsmässiga krav i fråga
om värdeförändringens storlek.

Det var endast värdeförändringar på grund av förändringar
i taxeringsenhetens fysiska beskaffenhet eller rättsliga status som fick
beaktas vid prövningen om det förelåg grund för nytaxering. Tidigare
feltaxeringar fick inte vägas in vid den prövningen. Sedan det konstaterats att
nytaxerings-grund förelåg var man emellertid oförhindrad att rätta tidigare
felaktigheter när det nya taxeringsvärdet bestämdes.

I 13 § 2 mom. KL fanns vidare föreskrifter för värderingen
av fastighet vid nytaxeringen. Uppskattningen av fastighetens värde skulle ske
efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats
vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen. Vid prövningen om det
fanns förutsättningar för ny taxering utgick man dock från fastighetens
beskaffenhet och förhållandena i övrigt vid den tidpunkt som den särskilda
fastighetstaxeringen avsåg.

Dessa bestämmelser upphävdes genom SFS 1979:1154 i samband
med att FTL infördes.

Enligt kommittén har 1972 års regler i allt väsentligt
fungerat mycket väl. De har varit enkla att tillämpa och gett en rimlig
omfattning av nytaxerings-verksamheten. Nytaxering bör enligt kommittén även
fortsättningsvis kunna ske endast om fastighet berörts av förändringar efter
närmast föregående taxering. Koinmittén föreslår att de nytaxeringsgrunder som
fanns i KL i huvudsak oförändrade förs över till FTL. Om nytaxeringsgrund
befunnits föreligga bör enligt kommittén liksom hittills tidigare gjord
feltaxering kunna rättas.

Kommittén föreslår att bestämmelserna om nytaxeringsgrunder,
uppskattningsgrunder, m. m., tas in i 16 kap. 2-9 §§ FTL.

Förslaget har så gott som genomgående bemötts positivt.
Även jag ansluter mig till kommitténs principiella linje beträffande nytaxeringsgrunderna
så som den sammanfattats här ovan.

I den följande framställningen tar jag mer i detalj upp de
särskilda nytaxeringsgrunderna och värderingsförfarandet, m. m.

2.3.1.2 Ny- eller ombildning av taxeringsenhet

Enligt 13 § 1 mom. första stycket 1) KL skulle nytaxering
ske när ny taxeringsenhet borde bildas eller befintlig taxeringsenhet ombildas.
Ny taxering var obligatorisk i sådana fall. Bestämmelsen innehöll inte några
beloppsspärrar. Nytaxeringsgrunden blev tillämplig bl. a. då en taxeringsen-

Prop.
1981/82:19 38

hets omfattning ändrats genom olika
fastighetsbildningsförrättningar eller genom att äganderätten ändrats till
delar av en taxeringsenhet. Den motiverades med att det självfallet var av
betydelse, inte minst från ordningssynpunkt, att fastighetslängden varje år tog
upp taxeringsenheterna med underliggande data så korrekta och aktuella som
möjligt.

Kommittén föreslår att denna nytaxeringsgrund behålls
oförändrad. Som skäl för detta åberopar kommittén ovan anförda motiv. Kommittén
erinrar även om att omtaxering i vissa av de fall, som del hår kan bli fråga
om. också är nödvändig för tillämpning av t. ex. villaschablonen vid
inkomstbeskattningen.

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Även jag biträder det. Bestämmelsen bör tas in i 16 kap. 2
§ första punkten FTL.

En fråga som får särskild aktualitet vid prövningen av
denna nytaxeringsgrund gäller i vilken omfattning som det tidigare
taxeringsbeslutet, och då särskilt taxeringsvärdet, behöver omprövas vid nytaxeringen.
Jag återkommer till denna fråga i det följande.

2.3.1.3 Ändringar i beskattningsnatur och
skattepliktshänseende

De allmänna bestämmelserna om fastighets skatteplikt och
beskattningsnatur återfinns i 3 och 4 kap. FTL. Jag vill här endast erinra om
att dessa bestämmelser, och då särskilt skattepliktsbestämmelserna, ändrades i
några väsentliga avseenden vid FTL:s tillkomst.

Frågan om en fastighets beskattningsnatur gäller huruvida
den skall hänföras till jordbruksfastighet eller annan fastighet. Ändringar i
dessa avseenden utgjorde obligatorisk nytaxeringsgrund enligt 1972 års lagstiftning.
Detsamma gällde förändringar i fråga om taxeringsenhets skattepliktsförhållanden.
Båda nytaxeringsgrunderna gällde oberoende av värdeförändringens storlek.
Bestämmelserna återfanns i 13 § 1 mom. förstastycket 2) och 3) KL.

Bestämmelserna
motiverades med att beskattningsnaturen hade betydelse för andra delar av
skattelagstiftningen, t. ex. vid inkomstbeskattningen, och även utanförskatterättens
område såsom vid tillämpningen av inarkförvärvs-lagstiftningen. Materiella skäl
och intresset av god ordning vid registrering av fastigheterna anfördes som
skäl för att ändring av skatteplikten skulle utgöra särskild nytaxeringsgrund.

Kommittén
anser att dessa skäl för de berörda nytaxeringsgrunderna alltjämt föreligger.
Kommittén föreslår därför att bestämmelserna behålls oförändrade.

Remissinstanserna
har godtagit eller lämnat förslaget utan erinran. Även jag biträder det.
Bestämmelserna bör tas in i en gemensam punkt 2 i 16 kap. 2§.

Prop.
1981/82:19 39

2.3.1.4 Ändringar i taxeringsenhets fysiska beskaffenhet

Tre av de obligatoriska nytaxeringsgrunderna i KL hänförde
sig till ändringar i taxeringsenhetens fysiska beskaffenhet. Dessa grunder
specificerades i punkterna 4, 5 och 6 i 13 § 1 mom. första stycket KL.

Den
förstnämnda grunden (punkt 4) gällde fall då bebyggelse skett på en taxeringsenhet
som tidigare varit obebyggd eller bebyggelsen på en förut bebyggd
taxeringsenhet rivits, brunnit ned eller förts bort. Nytaxering fick då ske
oberoende av värdeförändringens storlek. Enligt punkt 2 av anvisningarna till
bestämmelsen togs dock inte hänsyn till enstaka mindre byggnad utan påtagligt
värde.

Punkt 5
tog upp värdeförändringar på grund av att befintligt byggnadsbestånd eller
markanläggningar förändrats eller markarbete utförts.

I punkt 6
behandlades värdeminskningar genom skogsavverkning eller täktverksamhet eller
till följd av skogsbrand, vattenflöde eller jämförlig händelse.

Tillämpningen
av de sistnämnda två grunderna förutsatte att värdeförändringarna varit av
viss storlek. Gemensamt för båda grunderna gällde därvid, att värdeförändringen
skulle uppgå till minst en femtedel av taxeringsvärdet, dock minst 10 000 kr.
Oberoende av dessa spärregler fick dock nytaxering ske i fall som avsågs i
punkt 5 om de kostnader som lagts ned för att öka enhetens värde uppgått till
minst en miljon kr.

Kommittén
anser att det även fortsättningsvis bör finnas möjlighet att verkställa nytaxering
vid förändringar i taxeringsenhets fysiska beskaffenhet. Kommittén motiverar
sitt ställningstagande med hänsyn till ordningsskäl men framför allt rättviseskäl.
1 fråga om utfoririningen av bestämmelsen har kommittén dock ansett att det
från värderingssynpunkt mest logiska är att behandla alla fysiska förändringar
i en och samma bestämmelse. Kommittén menar att det inte finns någon anledning
att från värderingssynpunkt skilja på de olika typerna av förändringar. I
princip bör enligt kommittén enhetliga beloppsregler gälla.

Kommittén
har därvid funnit att konstruktionen av femtedelsregeln varit i huvudsak
lämplig. Den föreslås behållas. Som skäl härför åberopar kommittén ett
uttalande av 1971 års fastighetstaxeringsutredning i delbetänkandet Ny- och omtaxering
av fastighet (Ds Fi 1971:13 s. 66). Utredningen konstaterade att man får räkna
med en osäkerhetsmarginal på tio-femton procent när taxeringsvärde bestäms och
att en tjugoprocentig förändring normalt kunde anses så stor att tillräcklig
säkerhet kunde anses råda om att nytt värde borde åsättas. Detta uttalande äger
enligt kommittén alltjämt giltighet och utgör ett starkt skäl för att behålla femtedelsregeln.
För detta talar enligt komiuittén även kostnadsaspekten. En sänkning av den
nuvarande femtedelsregeln skulle medföra en ökad arbetsbelastning för
taxeringsmyndigheterna och därmed ökade kostnader för samhället. Rättviseskäl,
ordningsskäl och betydelsen av samhällsplanering m. m. motiverar

Prop.
1981/82:19 40

enligt kommittén att den nuvarande femtedelsregeln heller
inte höjs. Det framhålls dock att femtedelsregeln liksom reglerna om beloppsspärrar
i absoluta tal kan komma att behöva ändras om ett system med rullande
fastighetstaxering införs.

Även
minimigränsen och den särskilda enmiljonregeln bör finnas kvar enligt
kommittén. Kommittén anser dock att minimigränsen bör räknas upp till skäliga
25 000 kr.

Som en
komplettering till dessa i huvudsak oförändrade beloppsregler föreslår
kommittén att en ny absolut beloppsregel införs för värderingsenheter med
småhus och därtill hörande tomtmark. Denna beloppsregel bör enligt kommittén
bestämmas så att förändringar som motiverar en taxeringsvärdeförändring på
berörda värderingsenheter överstigande 100 000 kr. alltid skall utlösa ny
taxering. Det är således endast enheter med taxeringsvärden överstigande 500
000 kr. som berörs. Kommittén anför som stöd för regeln att femtedelsregeln här
annars skulle medföra alltför stora skillnader i inkomstskattehänseende. Som
exempel på detta hänvisar kommittén till att ny taxering enligt femtedelsregeln
utlöses i fråga om 200 000-kronorsfastigheter först vid värdeförändringar över
40 000 kr., vilket belopp motsvarar en årlig skattekostnad på 660 kr. vid 60 %
marginalskatt och 30 kr. kommunal utdebitering. För 500 000-kronorsfastigheter
motsvarar en värdeförändring av 100 000 kr. med samma förutsättningar ett årligt
skattebelopp av 2 850 kr.

Enligt kommittén är det naturligt att alla
värderingsenheter med småhus och därtill hörande tomtmark omfattas av denna
speciella beloppsspärr eftersom samma värderingsprinciper gäller för dessa
enheter. Kommitténs förslag berör värderingsenhet med småhus och därtill
hörande värderingsenhet med tomtmark även om den t. ex. hör till
jordbruksfastighet.

Vad först beträffar det principiella förslaget att behålla
de nytaxeringsgrunder som hänför sig till förändringar i taxeringsenhetens
fysiska beskaffenhet har detta genomgående godtagits eller lämnats utan
erinringar av remissinstanserna. Detsamma gäller förslaget att föra samman de
av dessa nytaxeringsgrunder, som är förbundna med vissa beloppsmässiga krav i
fråga om värdeförändringens storlek, till en gemensam obligatorisk nytaxeringsgrund.
Även jag finner dessa delar av kommitténs förslag välmotiverade och jag
ansluter mig till förslaget i nyss angivna avseenden.

Däremot har flera remissinstanser vänt sig mot förslaget
att införa beloppsspärrar för nytaxering vid sådana iögonfallande
bebyggelseförändringar, bl. a. brand och rivning, som omfattades av 13 § 1
mom. första stycket 4) KL.

Några remissinstanser föreslår att det även införs en
bestämmelse om att ett taxeringsvärde, som åsatts under pågående byggnation,
fortlöpande får ändras vid särskilda fastighetstaxeringar till dess byggnaden
är klar.

För egen del vill jag i dessa frågor anföra följande.

Prop.
1981/82:19 41

De ordningsskäl som motiverade att nytaxeringsgrunden i 13
§ I mom. första stycket 4) KL undantogs från beloppsregler i 1972 års
lagstiftning äger alltjämt giltighet. Vidare vill jag liksom en av
remissinstanserna erinra otn. att beloppsgränsen för att ett småhus skall åsättas
taxeringsvärde vid den allmänna fastighetstaxeringen satts vid 10 000 kr. (jfr.
6 kap. 2 § FTL). Det skulle innebära en omotiverad diskrepans att bestämma den
motsvarande gränsen vid särskild fastighetstaxering på grund av att en byggnad
uppförts till 25 000 kr. Härtill kommer att antalet nytaxeringsfall där
byggnadsvärdena understiger 25 000 kr. torde vara ringa. Någon märkbar ökning
av nytaxeringsärendena torde således inte bli följden om den angivna nytaxeringsgrunden
behålls.

Jag menar således att nytaxeringsgrunden i 13 § I mom.
första stycket 4) KL bör föras över till FTL utan ändring. Eftersom jag senare
kommer att föreslå att värderingsreglerna vid den allmänna fastighetstaxeringen
även skall tillämpas vid den särskilda fastighetstaxeringen erfordras inte
någon bestämmelse motsvarande den i punkt 2 av anvisningarna till 13 § KL som
undantog mindre byggnad utan påtagligt värde från tillämpningen av denna nytaxeringsgrund.
Vid den avgrånsningen föreslås således nu 10 000-kronorsgränsen enligt 6 kap. 2
§ FTL bli avgörande.

Jag har inte funnit fog för några ytterligare undantag
från kommitténs förslag såvitt nu år i fråga.

Vad härefter beträffar spärreglerna har förslaget att
behålla femtedelsregeln lämnats utan några egentliga erinringar. LRF anser
dock att femtedelsregeln även bör gälla speciellt för skogsbruksvärdet. SAF
och Industriförbundet menar att femtedelsregeln vid ändrade
bebyggelseförhållanden bör knytas till delvärdena mark och byggnad.

Övriga spärregler har godtagits eller lämnats utan erinran
av de flesta remissinstanserna. Kammarrätten i Göteborg anser dock att nytaxering
även skall ske når värderingen leder till att ett delvärde helt skall utgå och
når taxeringsvärdet skall sänkas med en miljon kr. LRF menar att värdeförändringar
som uppgår till 100 000 kr. alltid skall utgöra grund för nytaxering av
skogsvärdet. Några remissinstanser har föreslagit andra beloppsgränser t. ex.
60 000 kr. resp. 50 000 kr. för småhusregeln och 50 000 kr. för minimigränsen.
Från några håll påpekas att småhusregeln även bör gälla beträffande byggnad på
ofri grund. Ett par remissinstanser anser eiuellertid att småhusregeln är
onödig på grund av dess begränsade tillämpning.

För egen del anser jag att förslaget att behålla
femtedelsregeln är välmotiverat. Även övriga föreslagna beloppsgränser finner
jag väl avvägda såväl i värderingstekniska avseenden som från rättvisesynpunkt.
Jag biträder således koiumitténs förslag om spärregler med ovan angivet undantag
för vissa bebyggelseförändringar.

1 de allmänna bestämmelserna i FTL (I kap. 4 §) siigs. att
bestäimrielserna i FTL om fastighet även skall tillämpas i fråga om byggnad som
är lös

Prop.
1981/82:19 42

egendom. Som ett par remissinstanser påpekat torde
kommitténs förslag om en kompletterande absolut beloppsregel för småhus och
tillhörande tomtmark innebära undantag från denna allmänna bestämmelse. Enligt
min mening finns det emellertid inte anledning till sådant undantag i en
beloppsregel, som enligt vad kommittén själv anför, särskilt tar sikte på
fastigheter som kan komma att beröras av beskattning enligt villaschablonen.
Småhusregeln bör således även gälla beträffande byggnad på ofri grund.

Vid denna nytaxeringsgrund uppkommer även fråga om samirianläggning
av och kvittning mellan olika värdeförändrande faktorer. Jag avser att behandla
dessa frågor i det följande.

I detta sammanhang vill jag dock ta upp en särskild regel
om kvittning vid värdeförändringar av skogsbeståndet.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 13 § KL skulle man
vid bedömning av minskning i en enhets värde genom skogsavverkning eller annan
förändring i fråga om skogsbeståndet även ta hänsyn till den värdeökning som
den återstående skogen undergått på grund av tillväxt under den löpande
taxeringsperioden. Ny taxering skulle således bara skeoiu nettoförändringen av
t. ex. avverkning och tillväxt översteg femtedelsregeln eller iTiiniiriigrän-sen.

Denna regel är enligt koinmittén lämplig och man föreslår
att den behålls. Jag biträder förslaget.

Bestämmelser av ovan angiven innebörd bör tas in i 16 kap.
3 § FTL.

En särskild fråga gäller vilken hänsyn som bör tas till
reparations- och underhållsarbeten vid prövningen om det föreligger
förutsättningar för nytaxering till följd av t. ex. ombyggnad. Enligt
uttryckligt stadgande i 1972 års lagstiftning (punkt 3 av anvisningarna till 13
§ KL) fick sådana arbeten inte beaktas vid den prövningen. Enligt principerna
för fastighetsvärderingen vid den allmänna fastighetstaxeringen är 1981 kan
ett gällande riktvärde inte uppjusteras med hänsyn till en fastighets
underhålls- och reparationsstatus. Om underhållet år eftersatt kan dock nedjustering
ske. Kommittén anser att det är rimligt att man vid nytaxeringsprövningen kan
beakta sådana byggnadsarbeten som innebär ett återställande till normalt
förhållande i fråga om reparation och underhåll. Några uttryckliga lagregler i FTL
behövs inte enligt kommittén. Enligt kommitténs bedömning leder nämligen varje
reparations- och underhållsåtgärd till ändrad fysisk beskaffenhet. De faller
därigenom under den generella föreskriften. Kommittén påpekar att reparations-
och underhållsarbeten får effekt vid nytaxeringsprövningen endast beträffande
fastighet vilkens taxeringsvärde tidigare nedjusterats för säreget förhållande
(eftersatt underhåll).

Jag instämmer i de överväganden som kommittén sålunda
redovisat. Några särskilda lagbestämmelser i frågan erfordras inte enligt min
mening.

Prop.
1981/82:19 43

2.3.1.5 Ändring i fråga om vissa rättsliga förhållanden

Värdeändringar till följd av ändrade plan- och
bebyggelsebestämmelser eller andra beslut, som ändrade möjligheterna att
förfoga över en taxeringsenhet, infördes som nytaxeringsgrund år 1972 (13 § 1
mom. andra stycket KL). Bestämmelsen gällde även värdeändringar på grund av att
anslutningsavgift för allman va-anläggning eller gatukostnadsbidrag för
taxeringsenheten betalats. Värdeändringen bedömdes med ledning av
femtedelsregeln och minimispärregeln. 10 000 kr. Bestämmelsen var fakultativ.
Framställning om nytaxering på denna grund kunde göras av fastighetsägaren
eller vederbörande kommun.

Enligt kommittén har denna nytaxeringsgrund tillämpats i
ringa omfattning. 1 enstaka fall kan dock betydande värden stå på spel vid en
planändring och kommittén anser att starka rättviseskäl då talar för att ny
taxering skall kunna ske. Tillgången till vatten och avlopp beaktas vid
värderingen av bl. a. tomtmark till småhus. Även sådana omständigheter som att
anslutningsavgift eller gatukostnadsbidrag inte erlagts inverkar på
värderingen.

Kommittén anser mot bakgrund härav att nytaxeringsgrunden
bör finnas kvar. För att man ska slippa ta upp ärenden soiri rör mindre
värdeförändringar bör därvid femtedelsregeln och den nya uppjusterade
minimiregeln. 25 000 kr., galla. Med hänsyn till den ganska ringa ekonomiska
betydelse för det allmänna som oftast brukar följa av ny taxering på grund av
planändring bör enligt kommittén endast ägaren i fortsättningen kunna begära ny
taxering. Vid större värdeförändringar bör däremot ny taxering ske
obligatoriskt. Gränsen föreslås sättas vid 100 000 kr.

Remissinstanserna biträder eller lämnar förslaget i stort
sett utan erinran. Några menar dock att nytaxeringsgrunden bör vara
obligatorisk i sin helhet. Spärreglernas utformning berörs av några
remissinstanser, som anser att den särskilda spärregeln för siuåhus samt enmiljonregeln
bör gälla även här. En remissinstans menar att bestämmelsen om nytaxering på
grund av att anslutnings- eller gatukostnadsavgifter betalats nu blir inaktuell
till följd av 25 000-kronorsspärren.

För egen del finner jag kommitténs förslag att behålla nytaxeringsgrunden
välmotiverat. Genom förslaget om obligatorisk tillämpning vid större
värdeförändringar tillgodoses enligt min mening i tillräcklig utsträckning de
fiskala intressena. Jag biträder därför även förslaget att officialprövning
inte bör vara huvudregel i dessa fall och att endast ägaren normalt bör kunna
begära ny taxering.

Spärregler bör liksom hittills gälla i dessa fall. Jag har
inte funnit anledning att föreslå andra beloppsgränser än de som kommittén
förordar. 1 kommitténs förslag till lagtext bör emellertid göras ett förtydligande
tillägg så att det framgår att även fastigheter som indirekt berörs av t. ex.
en fastställd generalplan liksom f. n. skall kunna nytaxeras. Vidare bör orden gatumarksersättning
och gatukostnadsbidrag ersättas med uttrycket ersättning för

Prop.
1981/82:19 44

gatukostnader på grund av gjorda ändringar i byggnadslagen
(1947:385), (SFS 1981:872). Den sista ändringen föranleder en
övergångsbestämmelse. Jag föreslår vidare vissa redaktionella ändringar av
paragrafen.

Bestämmelsen bör tas in i 16 kap. 4 § FTL.

Liksom vid den närmast föregående nytaxeringsgrunden kan
det här bli aktuellt med sammanläggning av eller kvittning mellan olika värdeförändrande
faktorer. Dessafrågor kommer jag att behandla i ett sammanhang i det följande.

2.3.1.6 Rörelsenedlåggning

Värdeminskning på grund av stadigvarande
rörelsenedläggning togs upp som grund för ny taxering år 1972 (13 § 1 inoiri.
fjärde stycket KL). Med hänsyn till värderingssvårigheter föreskrevs, att
värdeminskningen borde föranleda en sänkning av taxeringsvärdet med minst 50 %
för att få utgöra grund för ny taxering. Tillämpning av bestämmelsen förutsatte
att ägaren gjort framställning därom. Endast taxeringsenhet som direkt berördes
av nedläggning ansågs komma i fråga för nv taxering.

Enligt kommittén har rörelsenedläggning åberopats som
grund för ny taxering i endast ringa omfattning. Starka skäl talar enligt
kommittén ändå för att den bör vara kvar. Det skulle framstå som stötande om
man inte i de fall en rörelsefastighet saknar användningsmöjlighet kunde sänka
ett taxeringsvärde som bestämts under helt andra förutsättningar. Kommitténs
förslag innebär att bestämmelsen överförs i sak oförändrad till FTL,

Under remissbehandlingen har det inte framkommit några
invändningar mot förslaget att behålla denna nytaxeringsgrund. Däremot framför
några remissinstanser önskemål om att bestämmelsen görs obligatorisk. SAF och
Industriförbundet anser att hälftenregeln bör knytas till delvärdena mark och
byggnad.

Kommitténs förslag att låta denna nytaxeringsgrund vara
kvar är välmotiverat och jag ansluter mig till det. När det gäller storleken av
värdeändringen ser jag ingen anledning att föreslå någon inskränkning av den
marginal som gällt hittills. Jag har heller inte funnit anledning att föreslå någon
ändring i fråga om nytaxeringsgrundens fakultativa natur.

Bestämmelsen bör tas in i 16 kap. 5 § FTL.

2.3.1.7 Sammanläggning och kvittning

1 andra stycket av punkt 5 av anvisningarna till 13 § KL fanns
bestämmelser om sammanläggning av värdeökande resp. vardeminskande
omständigheter vid tillämpningen av femtedelsregeln och minimispärregeln samt enmiljonregeln.
Bestämmelserna galide således endast när nytaxering föranleddes av förändringar
av antingen taxeringsenhets fysiska beskaffenhet eller i fråga

Prop.
1981/82:19 45

om vissa rättsliga förhållanden. Sammanläggning av de
olika värdeförändrande faktorerna fick ske endast inom varje särskild nytaxeringsgrund
för sig. Man tog därvid enligt en föreskrift i anvisningspunktens första stycke
hänsyn till all den värdeökning resp. värdeminskning som ägt rum under den
löpande taxeringsperioden. Hade nytt värde åsatts vid särskild fastighetstaxering
tidigare under perioden skulle hänsyn dock inte tas till värdeändring som skett
dessförinnan.

1 punkt 4 av anvisningarna till 13 § KL fanns vidare en
särskild bestämiTielse för värderingen av skogsbestånd. Denna bestämmelse har
jag nyligen behandlat (avsnitt 2.3.1.4). Jag går därför inte in på den i
förevarande sammanhang.

Någon kvittning mellan de olika nytaxeringsgrunderna fick
inte förekomma vid avgörandet av frågan om ny taxering skulle äga rum eller ej.
En annan sak var att samtliga omständigheter tillsammantagna sedan självfallet
kom att påverka det slutliga taxeringsvärdet.

Kommittén anser att det år naturligt bl. a. av
värderingstekniska skäl och med hänsyn till enkelhet i tillämpningen att
sammanläggning och kvittning liksom hittills skall få ske utan begränsning inom
resp. nytaxeringsgrund. Detta innebär i sig en utvidgning i förhållande till
vad som gällde enligt KL eftersom de fysiska förändringar, som tidigare
utgjorde två separata nytaxeringsgrunder. nu föresläs föras samman till en
gemensam nytaxeringsgrund.

Kommittén föreslår vidare en ny regel om kvittning mellan
olika värdeförändringar i de två berörda nytaxeringsgrunderna.

En sådan ordning innebär enligt kommittén fördelar främst
för att tillämpningen förenklas. Större materiell rättvisa vid nytaxeringsprövningen
torde också kunna uppnås samtidigt som ny taxering i större utsträckning än hittills
kommer att leda till ändrat värde. De utökade möjligheterna till kvittning kan
enligt kommittén antas leda till en viss minskning av antalet nytaxeringar.

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Även jag biträder det.

BestämiTielserna bör tas in i 16 kap. 8 §. För
värdeändringar upp till 100 000 kr., som föreslås bli gräns för en fakultativ
tillämpning av nytaxeringsgrunden i 16 kap. 4 §. bör som förutsättning för att
sådana värdeändringar skall beaktas vid kvittningsförfarandet gälla, att ägaren
gjort framställning därom. Jag vill emellertid föreslå ett förtydligande av
bestämmelsen.

2.3.1.8 Uppskattningsgrunder, m. m. Vid bedömningen otn
det fanns grund för ny taxering utgick man enligt

Prop.
1981/82:19 46

KL:s bestämmelser (13 § 2 mom. första stycket) ifrån
enhetens beskaffenhet och förhållandena i övrigt vid den tidpunkt som den
särskilda fastighetstaxeringen avsåg. Nar man därvid tog ställning till om
taxeringsenhetens värde förändrats i föreskriven omfattning beaktades
värdeändringar som inträffat efter den senaste fastighetstaxeringen - vare sig
denna varit.allmän eller särskild. Bestämmelser härom fanns i punkt 5 av
anvisningarna till 13 § KL. Slutligen innehöll 13 § 2 mom. andra stycket
föreskrifter om taxeringens giltighetstid. Denna sträckte sig från ingången av
det taxeringsår, då värdet åsatts. till ingången av det taxeringsår då nästa
allmänna fastighetstaxering ägde rum eller ny taxering åter skedde vid särskild
fastighetstaxering.

Jag vill
först erinra om att en bestämmelse motsvarande den i 13 S 2 mom. första stycket
KL om beskaffenhetstidpunkten för den särskilda fastighetstaxeringen numera
återfinns i FTL:s inledande kapitel (I kap. 6 §). Den bestämmelsen är tillämplig
även vid den särskilda fastighetstaxeringen. Det finns inte någon anledning att
upprepa den i kapitlet om särskild fastighetstaxering. I övrigt föreslår
kommittén att de ovan beskrivna reglerna behålls och tas in i 16 kap. 6 och 7 §§.
Förslaget har godkänts eller lämnats utan erinringar under remissbehandlingen.
Jag ansluter mig också till det.

Själva
uppskattningen av taxeringsenhetens värde skedde enligt 13 § 2 mom. första stycket
KL efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som
tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen. I avvaktan
på sitt ställningstagande till frågan om rullande fastighetstaxeringar, där
taxeringsvärdena förutsätts fortlöpande räknas om med hänsyn till
fastighetsprisutvecklingen, har kommittén inte velat föreslå några ändringar i
fråga om den prisnivå som skall ligga till grund för den särskilda
fastighetstaxeringen. Kommittén anser därför att hånvisningen till den
prisnivå som galler vid den allmänna fastighetstaxeringen bör bibehållas.
Detsamma bör enligt kommittén gälla beträffande övriga uppskattningsgrunder som
tillämpas vid den allmänna fastighetstaxeringen. Härigenom uppnås enligt
kommittén målsättningen att den allmänna fastighetstaxeringen och de särskilda
fastighetstaxeringar som sedan sker under den löpande femårsperioden blir
likformiga. Remissinstanserna har lämnat kommitténs ställningstagande i detta
avseende utan erinringar. Jag ansluter mig till det. Bestämmelserna bör tas in
i 16 kap. 6 §. Jag föreslår ett förtydligande i 5 kap. 4 §.

2.3.1.9 Åtgärder vid ny taxering

De allmänna bestämmelser och definitioner som infördes i FTL
inför 1981 års allmänna fastighetstaxering gäller även vid den särskilda
fastighetstaxeringen. 1 en sådan allmän regel i I kap. 1 § FTL anges vad
beslut om fastighetstaxering skall omfatta. Huvudmomenten i beslutet gäller
fastighets skattepliktsförhållande och beskattningsnatur samt indelning i taxeringsen-

Prop.
1981/82:19 47

heter och åsättande av taxeringsvärde. Vid den särskilda
fastighetstaxeringen uppkommer frågan i vilken utsträckning som dessa olika
moment behöver omprövas vid nytaxeringen.

Huvudprincipen i 1972 års lagstiftning var därvid att en
helt ny värdering skulle ske. Denna princip var dock inte avsedd att galla utan
undantag. Ett uttryckligt sådant gjordes i punkt 6 av anvisningarna till 13 §
KL för skogsvärderingen. Häri fastslogs, att avverkning av skog på en bruknings-enhet
i allmänhet brukar ske i en otufattning, som ungefår motsvarar tillväxten. Om
ny taxering skedde av annan anledning än värdeminskning till följd av
förändringar i fråga om skogsbeståndet, skulle därför omprövning av
skogsbruksvärdet ske endast om det var påkallat av särskilda skäl. Förutom
denna bestämmelse fanns det inte några direkta författningsföreskrifter om
förfarandet.

1 förarbetena till lagstiftningen (prop. 1972:49 s. 79, 80
och 92) framhöll det föredragande statsrådet, att ny taxering inte
nödvändigtvis behövde innebära att nytt taxeringsvärde åsattes. Vid vissa
åtgärder av rättslig betydelse för redovisningen av taxeringsenheten, t. ex.
vid nybildning eller ombildning av den, borde hela taxeringen omprövas. Därvid
behövde dock inte något nytt värde åsättas när värdeändringen inte översteg
vissa gränser, såvida det inte fanns särskilda skäl för detta, såsom att ett
byggnadsvärde tillkomiriit eller försvunnit eller att mera betydande arealer
frångått en stamfastighet. Det ankom på RSV att meddela närmare anvisningar för
de aktuella situationerna.

Enligt kommittén har avsaknaden av klara regler
beträffande omfattningen av prövningen vid ny taxering medfört vissa
oklarheter i den praktiska tillämpningen. Detta har framför allt gällt när ny
taxering skulle ske på grund av ändrad indelning i taxeringsenheter. Kommittén
föreslår därför att en föreskrift införs i FTL otn vilka åtgärder som får
vidtas vid nytaxeringen. Förslaget innebär att huvudregeln liksom hittills bör
vara att taxeringen i sin helhet får omprövas när man fastslagit att grund för nytaxering
föreligger. Sålunda skall indelningen i taxeringsenheter, skatteplikt,
beskattningsnatur och taxeringsvärde normalt omprövas. Därvid skall 1-15 kap. FTL
tillämpas. Om emellertid ny taxering sker på annan grund än andrad indelning i
taxeringsenheter föreslår kommittén att den indelningen inte bör kunna göras
om. Denna begränsning gäller enligt förslaget endast de fall dar den nytaxeringsgrunden
över huvud taget inte är aktuell. Då skall endast skatteplikt,
beskattningsnatur och taxeringsvärde kunna omprövas.

Det framhålls särskilt att den utökade rätten att ompröva
taxeringsbeslut inte behöver innebära en absolut skyldighet att ompröva
taxeringen i sin helhet. I de fall där en felaktighet upptäcks bör emellertid
rättelse kunna ske. Kommittén anser vidare att det liksom hittills bör ankomma
på RSV att utfärda närmare anvisningar om hur bestämmelserna skall tillämpas.
Som exempel pä situationer där anvisningar behövs nämns taxeringsmyndighe-

Prop.
1981/82:19 48

temas undersökningsplikt i fråga om tidigare gjorda
feltaxeringar samt skyldighet att göra om skogsvärdering.

Förslaget har genomgående mottagits positivt av
remissinstanserna. Jag ansluter mig till de skäl som kommittén anfört till stöd
för regler av ovan angiven innebörd.

Koiumitténs förslag till lagtext har, som några
remissinstanser påpekar, fått en mera kategorisk utformning än motiven ger stöd
för. Det bör justeras så att det överensstämmer med de ovan beskrivna
principerna. Bestämmelserna bör tas in i 16 kap. 9 §.

Övergångsbestämmelser

Bestämmelserna om nytaxering i 13 § KL och anvisningarna
till den bestämmelsen upphävdes som ovan nämnts genom SFS 1979:1154, Nytax-eringsbestämmelserna
i 16 kap, 2-9 §§ FTL bör tillämpas första gången vid 1982 års särskilda
fastighetstaxering.

2.4 Taxeringsorganisationen

2.4.1 Distriktsindelning m. m.

Enligt huvudregeln i gällande bestämmelser verkställs
särskild fastighetstaxering av de lokala taxeringsnämnderna, dvs. samma
nämnder som har hand om de årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringarna. För
arbetet med särskild fastighetstaxering kan emellertid länsstyrelserna bestämma
att det skall finnas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt med särskilda
fastighetstaxeringsnämnder. Ursprungligen var tanken med denna ordning att
särskilda nämnder skulle förordnas bara när nytaxeringarna inom ett visst
område kunde förväntas bli många eller svåra samt då andra oiuständigheter
motiverade det. Numera verkställs särskild fastighetstaxering dock enbart av
sådana särskilda nämnder.

Mot bakgrund av att de lokala taxeringsnämnderna genom RS-reformen
har fått en del nya arbetsuppgifter är det enligt kommittén inte realistiskt
att ha kvar en ordning som medger att dessa nämnder kan belastas med
fastighetstaxering. Denna är också helt artskild från nämndernas övriga arbete.
Den gällande huvudregeln bör därför enligt förslaget tas bort och ersättas med
bestämmelser enligt vilka särskild fastighetstaxering alltid skall ombesörjas
av särskilda fastighetstaxeringsnämnder.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen sker indelning i
fastighetstaxeringsdistrikt efter fastighetskategori. Varje län delas in i distrikt
för taxering av småhus-, lantbruks-, hvreshus- och industrienheter, I distrikt
för industrienheter taxeras även special- och exploateringsfastigheter. Med
denna indelning behöver det inte i nämnderna finnas sakkunskap beträffande alla
slags fastigheter. Utbildningen av ledamöterna kan därför ske med inriktning

Prop. 1981/82:19 49

på viss fastighetstyp. Undantag från kategoriindelning får
ske för viss taxeringsenhet om det är nödvändigt bl. a. med hänsyn till behovet
av lokalkännedom i nämnderna.

Av främst
praktiska skäl anser koimnittén att en kategoriindelning är mindre lämplig vid
den särskilda fastighetstaxeringen. Nytaxering sker varje år av ca 10 % av
fastighetsbeståndet. För att distrikten skall få en rimlig geografisk
omfattning bör det enligt kommitténs mening vid den särskilda
fastighetstaxeringen ingå fastigheter av skilda slag i varje distrikt.
Indelning bör ske så att varje distrikt omfattar visst område inom länet.
Behovet av lokalkännedom hos nämndledamöterna blir härigenom tillgodosett. Krav
på kännedom om olika slags fastigheter kan enligt kommittén tillgodoses genotn
ett lämpligt urval av ledamöter.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan
har godtagit kommitténs förslag. Det har emellertid från flera håll påpekats
att förslaget skapar ett större behov av utbildning av taxeringsfunktionärer än
vad som är fallet vid allmän fastighetstaxering. Behovet av sakkunnigt biträde
i nämnderna blir också större. Två remissinstanser som anser att samma
distriktsindelning skall gälla som vid allmän fastighetstaxering befarar att
värderingen kan bli olika vid den allmänna och vid den särskilda fastighetstaxeringen.
Vidare kan det uppkomma praktiska problem med omsortering inför den särskilda
fastighetstaxeringen av de deklarationer som lämnats vid föregående allmänna
fastighetstaxering. Några remissinstanser har förordat ett system som medger
viss kategoriindelning också vid den särskilda fastighetstaxeringen när det
finns behov av sådan indelning.

För egen del får jag anföra följande.

Utvecklingen inom taxeringsområdet har medfört att arbetet
med den särskilda fastighetstaxeringen inte längre ryms inom de lokala
taxeringsnämndernas arbetsuppgifter. Jag instämmer i kommitténs förslag att
slopa nuvarande huvudregel och införa nya bestämmelser enligt vilka arbetet med
särskild fastighetstaxering alltid skall utföras av särskilda nämnder.

Beträffande distriktsindelningen betonades vid tillkomsten
av nya regler för 1981 års allmänna fastighetstaxering att möjligheterna att få
rättvisa och likformiga taxeringar är beroende av att nämnderna har både
särskild sakkunskap om den fastighetstyp som skall värderas och besitter
erforderlig lokalkännedom. Kraven pä sakkunskap och lokalkännedom måste upprätthållas
i lika hög grad vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Det
sistnämnda kravet sätter ganska snäva gränser för vilken geografisk omfattning
ett distrikt får ha. Med hånsyn härtill och till det förhållandevis mindre
antalet nytaxeringsärenden finns inte förutsättningar att inom ett och samma
område ha olika nämnder för olika slags fastigheter. Detta innebär å andra
sidan att sakkunskap om de skilda fastighetstyperna måste finnas i nämnderna.
Som kommittén uttalat får detta beaktas vid urvalet av ledamöter. Det är
givetvis också av vikt att utbildningen av taxeringsfunk-

4 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 19

Prop.
1981/82:19 50

tionärerna anpassas till att de skall handha flera
fastighetstyper, så att det finns förutsättningar för att värderingen kan ske
på ett riktigt och i förhållande till allmän fastighetstaxering enhetligt sätt.
Man kan dock inte bortse från att det kan uppstå bekymmer på grund av bristande
erfarenhet och kunskaper hos ledamöterna i de nya nämnderna. Som jag senare
återkommer till avser jag därför att föreslå att s. k. konsulenter skall få
finnas också vid den särskilda fastighetstaxeringen. En sådan ordning bidrar
till enhetlig och rättvis värdering. Med detta i beaktande tillstyrker jag att
kommittéförslaget i de aktuella delarna genomförs. Som RSV anfört i sitt
remissvar bör distrikt inte få omfatta del av församling, utan alltid hela
församlingar.

Beträffande omsortering av fastighetsdeklarationer och
liknande praktiska åtgärder med anledning av olika distriktsindelning utgår
jag ifrån att detta inte skall behöva medföra några större problem eller kräva
mera omfattande extra arbetsinsatser.

Kommittén föreslår att beslutanderätten i fråga om
distriktsindelning liksom nu skall ligga hos länsstyrelsen. Bemyndigande för
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om
distriktsindelning vid den särskilda fastighetstaxeringen bör i enlighet härmed
ges i FTL. Beslutanderätten kan sedan delegeras till länsstyrelsen med stöd av
bemyndigandet. Beslut om distriktsindelning skall enligt förslaget avse ett taxeringsår.
Detta sammanhänger med att mandatperioden för ledamöter i särskild
fastighetstaxeringsnämnd enligt kommittén bör omfatta ett år. Remissinstanserna
har inte gjort erinringar. Jag tillstyrker förslagen och återkommer i det
följande till de närmare motiven för en ettårig mandatperiod.

2.4.2 Särskild fastighetstaxeringsnämnd

Enligt gällande ordning förordnar länsstyrelsen en
ordförande och ytterligare en ledamot i särskild fastighetstaxeringsnämnd.
Detta sker i samband med att länsstyrelsen senast den 30 november året före
taxeringsåret förordnar om särskilda fastighetstaxeringsdistrikt. I övrigt
väljs ledamöterna av kommunfullmäktige. Förutom ordförande skall nämnden bestå
av lägst fyra och högst åtta ledamöter. Länsstyrelsen bestämmer antalet ledamöter
och. för det fall mer än en kommun ingår i distriktet, hur många ledamöter som
skall väljas inom de olika kommunerna. Val av ledamöter och suppleanter till
dessa skall förrättas senast den 31 december året före taxeringsåret.

Kommittén föreslår att gällande ordning i princip skall
behållas. En del ändringar för att uppnå överensstämmelse med motsvarande
regler vid allmän fastighetstaxering föreslås dock. Således skall länsstyrelsen
utse en ordförande och får vid behov också utse ytterligare en ledamot.
De

Prop.
1981/82:19 51

förtroendevalda ledamöterna skall väljas av
kommunfullmäktige. Ingår mer än en kommun i ett distrikt väljs ledamöterna av
landstinget. Det är landstinget eller kommunfullmäktige som bestämmer hur många
ledamöter som skall ingå i nämnden. Om ett distrikt omfattar flera kommuner och
någon av dessa står utanför landstinget väljs ledamöterna både av denna kommun
och landstinget. I detta fall bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter och hur
många som skall väljas av kommunen resp. landstinget. Ledamöterna skall
fördelas på kommunen och landstinget efier befolkningstalen. Möjlighet finns
att begära proportionellt valsätt. Antalet valda ledamöter skall vara minst fem
och högst åtta.

För de årliga inkomsttaxeringarna väljs nämndledamöterna
för en tid av tre år. Skälet för detta är att val av förtroendevalda ledamöter
skall ske i anslutning till valen av kommunfullmäktige och avse hela
mandatperioden. Eftersom särskild fastighetstaxering skall verkställas under de
fyra taxeringsår som ligger mellan de allmänna fastighetstaxeringarna är det
enligt kommittén inte möjligt med treåriga mandatperioder. I stället föreslås
att förordnande och val av ledamöter skall avse ett taxeringsår.

Beträffande
valbarhets- och behörighetsvillkor är redan nuvarande bestämmelser anpassade
till vad som gäller vid inkomsttaxering och allmän fastighetstaxering. De bör
därför enligt förslaget överföras oförändrade till de nya reglerna om särskild
fastighetstaxering. Bestämmelserna om ordförandens arbetsuppgifter föreslås få
samma innehåll som motsvarande bestämmelser vid allmän fastighetstaxering. En
möjlighet att förordna ersättare för ordföranden när denne är förhindrad att
tjänstgöra bör enligt kommittén införas vid den särskilda fastighetstaxeringen.
Vid den särskilda fastighetstaxeringen skall vidare enligt förslaget finnas
möjlighet för kommunen att liksom vid allmän fastighetstaxering förordna s. k.
kommunal granskningsman.

Bestämmelser i nu berörda avseenden skall enligt
kommittéförslaget tas in i 25 kap. 4—5 §§ FTL samt genom hänvisning i 25 kap. 6
§ till 17 kap. 8-13 och 15-16 §§ samma lag i tillämpliga delar. Erinringar mot
förslagen har inte framställts av remissinstanserna. Jag biträder förslagen men
föreslår en redaktionell ändring. Vad gäller s. k. kommunala granskningsmän
vill jag erinra om att det inte längre utgår statsbidrag till kommunal
granskningsverksamhet av ifrågavarande slag.

Senaste tidpunkt för beslut i samband med förordnande och
val av ledamöter bör. som kommittén nämnt, bestämmas genom verkställighetsföreskrifter.

Genom prop. 1980/81:185 om proportionella val till
statliga nämnder m. m.; har regeringen bl. a. föreslagit vissa justeringar i
gällande regier i FTL om val av suppleanter. Ändringarna berör 17 kap. 8, 10
och 12 §§ samt 20 kap. 2 §. Om nämnda förslag antas av riksdagen kommer de nya
reglerna på grund av hänvisningar i 25 kap. 6 § och 28 kap. 1 § att gälla även
för den särskilda fastighetstaxeringen.

Prop.
1981/82:19 52

2.4.3 Länsstyrelsernas och de lokala skauemyndigheternas
uppgifter 2.4.3.1 Konsulenter

Vid allmän fastighetstaxering får nämnderna biträde av s.
k. konsulenter för fastighetstaxering. Dessa är sakkunniga i fråga om
fastighetsvärdering. Konsulenterna skall biträda nämnderna med värdering av mer
svårvärderade fastigheter, t. ex. vissa industrier och skogsfastigheter. De
skall granska de deklarationer och handlingar som nämnderna lämnar över. Sedan
en konsulent utrett ett ärende avger han ett skriftligt utlåtande. I den
omfattning som nämndens ordförande finner påkallat skall konsulenten vidare
föredra de ärenden som han har utrett. Konsulent får inte själv vara ledamot av
den nämnd som han biträder.

Konsulenter finns f. n. inte vid särskild
fastighetstaxering. Liksom vid allmän fastighetstaxering finns det dock
möjlighet för nämnden att efter samråd med skattechefen anlita biträde av
sakkunnig.

Kommittén anser att nämndernas behov av kvalificerat
biträde inte är lika stort som vid den allmänna fastighetstaxeringen. En
bidragande orsak härtill är enligt kommittén att många av de konsulenter som
har tjänstgjort vid allmän fastighetstaxering rekryteras som ordförande i
särskild fastighetstaxeringsnämnd. En betydande sakkunskap finns också enligt
kommittén normalt inom nämnderna eftersom de flesta av de ledamöter som länsstyrelsen
förordnar har ordinarie arbetsuppgifter som hör samman med fastighetsvärdering.
I de enligt kommitténs bedömning relativt få fall kvalificerat biträde behövs
torde detta kunna erhållas genom en särskild sakkunnig.

Många remissinstanser anser att länsstyrelserna bör ha
möjlighet att vid behov kunna förordna konsulenter också vid den särskilda
fastighetstaxeringen. Man anser det tveksamt om rekrytering på det sätt
kommittén utgått ifrån kan komma att ske i sådan utsträckning att nämnderna
härigenom får tillräcklig specialkompetens. Behovet av att få biträde av
sakkunniga i taxeringsarbetet kan därför bli stort. RSV framhåller att
konsulenterna vid den allmänna fastighetstaxeringen är specialister med
särskild utbildning på resp. fastighetstyp.

För egen del anser jag att man bör ta fasta på de
synpunkter som remissinstanserna fört fram. Det kan bli besvärligare att täcka
nämndernas behov av särskild sakkunskap genom systematisk rekrytering än vad
kommittén förutsatt. Jag ställer mig därför tveksam till att nämnderna skall
vara hänvisade till att i samråd med skattechefen få biträde av sakkunnig när
de stöter på mera komplicerade värderingsfrågor.

Jag instämmer med de remissinstanser som vill införa en
möjlighet för nämnderna att kunna lämna över svårare värderingsfrågor för
utredning till en konsulent. Förutom att detta underlättar nämndernas arbete
bör det också kunna bidra till kontinuitet och rättvisa under hela den löpande
taxeringsperioden. I enlighet med vad jag nu sagt bör lagtexten kompletteras

Prop.
1981/82:19 53

med en hänvisning till de bestämmelser som ger
länsstyrelsen befogenhet att förordna konsulent vid den allmänna
fastighetstaxeringen.

Förordnande av konsulent vid särskild fastighetstaxering
bör ske senast den 30 november året före taxeringsåret. Vid 1982 års särskilda
fastighetstaxering bör förordnandet emellertid ske före utgången av januari
månad 1982.

2.4.3.2 Tjänstemannagranskning m. m.

Vid inkomsttaxering får nämnderna biträde av tjänstemän
hos länsstyrelse och lokal skattemyndighet med bl. a. granskning och andra
beredande uppgifter. Detta har en positiv effekt vid taxeringarna eftersom
dessa allmänt sett blir jämnare och mera likformiga. En mera begränsad
tjänstemannamedverkan har också kommit till stånd vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering.

Kommittén anser att tjänstemannamedverkan bör ske även vid
den särskilda fastighetstaxeringen i den mån resurser finns. Den övertaliga
personal som kommer att finnas på vissa lokala skattemyndigheter på grund av
den nya organisationen inom ramen för det s. k. RS-projektet kan enligt
kommittén tas i anspråk för viss tjänstemannagranskning.

Remissinstanserna är positiva till tjänstemannamedverkan
som sådan. Från länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas sida
framhålls det dock över lag att det f. n. saknas resurser för
tjänstemannagranskning.

För egen del vill jag anföra följande. Hur organisationen
skall göras effektivare inom centrala delar av skatteområdet har varit föremål
för stort intresse under senare år. Bl. a. har inom de lokala
skattemyndigheterna vidtagits stora organisatoriska förändringar. Ett moment i
dessa förändringar är en utveckling i riktning mot tjänstemannamedverkan redan
pä det första stadiet i taxeringsprocessen. Det är nu svårt att mera bestämt
säga hur stora personella resurser som kan vinnas eller omfördelas genom omorganisation
och hur stora resurser som kan tas i anspråk för ifrågavarande ändamål i
framtiden. I ett kortare perspektiv står det dock klart att med befintliga
resurser på personalsidan kan tjänstemannagranskning inte förväntas annat än i
mycket liten omfattning vare sig hos länsstyrelsen eller de lokala
skattemyndigheterna. Nya resurser kan inte f. n. ställas till förfogande. Jag
anser dock att det är viktigt att man redan inför 1982 års särskilda
fastighetstaxering lägger fast att tjänstemannamedverkan skall kunna ske också
vid särskild fastighetstaxering. Myndigheterna bör därmed inför kommande
särskilda fastighetstaxeringar vara uppmärksamma på att den personal som kan
frigöras också tas i anspråk för granskning av fastighetsdeklarationer. Det
bör dock framhållas att personalsituationen skall beaktas särskilt vid
planering av tjänstemannamedverkan vid den särskilda fastighetstaxeringen.
Lagtexten bör utformas i enlighet härmed.

Prop.
1981/82:19 54

2.4.3.3 Kontaktman för fastighetstaxering

I arbetet med 1981 års allmänna fastighetstaxering finns
det vid varje länsstyrelse en s. k. kontaktman för fastighetstaxering. Vid den
allmänna fastighetstaxeringen 1970 och 1975 fanns en motsvarighet till
kontaktmannen i de s. k. fastighetstaxeringsspecialisterna. Enligt kommittén
har länsstyrelserna också vid särskild fastighetstaxering behov av den
specialistkompetens som kontaktmännen kan bidra med. Liksom vid allmän
fastighetstaxering skall kontaktmännen ha till huvuduppgift att administrera
och i övrigt delta i arbetet med fastighetstaxeringen i första instans.
Kontaktmannen bör också vid behov kunna tillfälligt biträda
taxeringsintendenten i besvarsmål. De bör också själva kunna få förordnande som
taxeringsintendenter. För kontaktmännen har inrättats speciella
arvodestjänster. Kommittén föreslår att dessa tjänster ersatts med fasta
tjänster.

Förslaget har bemötts positivt av remissinstanserna. Det
är också min uppfattning att de s. k. kontaktmännen skall fungera kontinuerligt
under hela den löpande taxeringsperioden. 1 avvaktan på slutbetänkande av 1976
års fastighetstaxeringskommitté är jag emellertid inte beredd att föreslå
förändringar i kontaktmännens anställningsförhållanden.

2.4.3.4 Övriga frågor

För den allmänna fastighetstaxeringens vidkommande finns i
17 kap. 1 och 19 §§ FTL bl. a. bestämmelser om en skattechefs åligganden och
befogenheter. I 20-25 §§ samma kapitel ges bestämmelser om sakkunniga och
regler för ersättningar till ledamöter, sakkunniga och tolkar.

Kommittén föreslår att de nämnda bestämmelserna genom
hänvisning i 25 kap. 6 § FTL skall tillämpas också vid särskild
fastighetstaxering. I likhet med vad som gäller för den årliga
inkomsttaxeringen anser kommittén vidare att en skattechef skall ha möjlighet
att kalla till sig ordföranden och ledamöter samt särskilda sakkunniga för
överläggningar rörande taxeringsarbetet. Bestämmelser i sistnämnda hänseende
finns för inkomsttaxeringens vidkommande i taxeringskungörelsen (1957:513). TK.
Motsvarande bestämmelser beträffande den särskilda fastighetstaxeringen bör
enligt kommittén tas in i FTF. Slutligen föreslår kommittén i 25 kap. 7 § en
särskild bestämmelse rörande besvär över beslut i samband med val m. m.

Förslagen har inte mött några erinringar under
remissbehandlingen. Jag biträder dem. Jag föreslår emellertid vissa förtydliganden
och redaktionella ändringar i 25 kap. 7 § FTL.

2.5 Deklarations- och uppgiftsskyldighet

2.5.1 Deklarationspliki m. m.

Kommittén föreslår att gällande bestämmelser om
deklarationsskyldighet

Prop.
1981/82:19 55

skall föras över i stort sett oförändrade till ett nytt
kapitel i FTL. Skyldighet att lämna särskild fastighetsdeklaration skall liksom
f. n. uppkomma först efter anmaning. Till grund för sådan anmaning skall främst
ligga uppgifter om fastigheter som olika myndigheter rapporterar in till de
lokala skattemyndigheterna. Jag återkommer i det följande i ett särskilt
avsnitt till frågor om byggnadsnämndernas uppgiftsskyldighet. Anser
fastighetsägaren att nytaxering bör ske får han lämna deklaration även om han
inte anmanats att göra det.

Med
fastighetsägare menas den som var ägare till fastigheten vid taxeringsårets
ingång. Enligt särskild bestämmelse i 1 kap. 5 § FTL jämställs med ägare den
som enligt 47 § KL skall ta upp garantibeloppet till beskattning. Denna
bestämmelse kommer att gälla också vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Fastighetsägare
som på eget initiativ vill lämna deklaration eller framställning om ny
taxering enligt 16 kap. 4 eller 5 § FTL skall enligt förslaget göra detta
senast den 15 februari under taxeringsåret.

Enligt
kommitténs uppfattning bör nämnden liksom f n. ha rätt att pröva taxeringen
även om deklaration eller framställning om ny taxering kommit in efter den 15
februari. Nämnden bör därvid själv bestämma om den skall pröva taxeringen i
dessa fall. Kommittén föreslåratt lagtexten kompletteras i enlighet härmed. Med
hänsyn till att nämnden skall fatta ett första beslut senast den 31 maj hinner
enligt kommittén nämnden endast i undantagsfall behandla deklarationer som har
kommit in efter den 15 maj. 1 sådana fall bör taxeringen dock kunna prövas i
samband med att nämnden skall behandla inkomna erinringar. Eftersom nämnden i
sistnämnda fall inte hinner ompröva sitt beslut får den fastighetsägare som
inte är nöjd med beslutet i stället vända sig till länsrätten med besvär.

Under
remissbehandlingen har påpekats att kommitténs lagförslag har utformats så att
det ger intryck av att fastighetstaxeringsnämnden helt fritt kan bestämma om
för sent inkomna deklarationer skall behandlas eller ej. En annan synpunkt är
att en uttrycklig bestämmelse som medger att för sent inkomna deklarationer kan
tas upp till prövning kan medföra att många fastighetsägare väntar med att
lämna sina deklarationer. En remissinstans anser att deklaration eller
framställning skall ha kommit in senast den 31 maj för att nämnden skall hinna
med att pröva taxeringen.

Med
anledning av de framställda erinringarna vill jag för egen del förorda en
avvikelse från förslaget såtillvida att bestämmelserna om sista tidpunkt att
lämna deklaration utformas endast som en föreskrift gentemot fastighetsägaren
att särskild fastighetsdeklaration och framställning enligt 16 kap. 4 eller5 § FTL
skall lämnas senast den 15februari. Någon särskild föreskrift till ledning för
nämndens arbete med för sent avgivna deklarationer behövs inte enligt min
mening. En fastighetsägare förleds därmed inte till att lämna deklarationen
senare i förlitan på att nämnden ändå kommer att pröva

Prop.
1981/82:19 56

taxeringen enligt bestämmelser i lagen. Givetvis utgör
denna regel inte ett hinder mot att för sent inkommen deklaration ändå prövas.
Nämnden kan heller inte motsätta sig att pröva sådan deklaration i den mån det
över huvud taget hinns med innan nämndens arbete skall vara avslutat.

Vad gäller anmaningsfallen föreslås inga nyheter i sak.
Således skall en fastighetsägare få anmaning att deklarera om det kan antas att
det vid årets ingång förelegat grund för nytaxering. Anmaning att lämna
deklaration får enligt förslaget också utfärdas om en fastighetsägare gjort
framställning enligt 16 kap. 4 eller 5 § utan att deklaration lämnats. 1 anmaning
skall sättas ut en viss tid inom vilken deklaration skall lämnas. Svarstid får
inte sättas under 10 dagar när det gäller anmaning att lämna deklaration.
Sluttiden får heller inte bestämmas till tidigare dag ån den 15 februari under
taxeringsåret. En minsta svarstid om tio dagar finner kommittén väl avvägd men
anser att längre tid bör sättas ut i de flesta fall. Kommittén nämner att
svarstiden vid inkomsttaxeringen i enlighet med vad RSV rekommenderat i
anvisningar normalt skall sättas till minst 14 dagar. Enligt kommittén bör RSV
utfärda närmare anvisningar också beträffande den särskilda
fastighetstaxeringen. Ett par remissinstanser har ansett att svarstiden skall
vara 30 dagar. En remissinstans menar att samma bestämmelser för avlämnande av
särskild fastighetsdeklaration bör gälla som för den som är skyldig att föra
räkenskaper och får åtnjuta anstånd med att lämna självdeklaration till den 31
mars vid inkomsttaxeringen.

För egen del vill jag framhålla att varje framflyttning av
tidpunkter för uppgiftslåmnande m. m. i det allra första skedet av
taxeringsarbetet kan menligt inverka på nämndernas möjlighet att göra en
ordentliggranskning av varje deklaration. Jag kan inte förorda avsteg från
kommitténs förslag och ansluter mig till de av kommittén framförda synpunkterna
i övrigt. Jag föreslår emellertid en förtydligande ändring i 26 kap. 2 § FTL.

Kommittén föreslår att reglerna vid allmän
fastighetstaxering rörande innehållet i fastighetsdeklaration, ytterligare
bestämmelser om anmaning samt bestämmelser om vite. sekretess, påföljder för
oriktiga uppgifter, m. m. skall tillämpas vid särskild fastighetstaxering genom
hänvisning i 26 kap. 3 §. Inga egentliga erinringar har gjorts av
remissinstanserna. Jag ansluter mig med en redaktionell ändring till förslaget
i dessa delar.

I likhet med ett par remissinstanser anser jag dock att anmaning
bör kompletteras med sådana uppgifter att det i fortsättningen skall framgå
vilken nytaxeringsgrund som är aktuell i det enskilda fallet. En bestämmelse om
detta bör tas in i 26 kap. 3 § första stycket. Efter vad jag har inhämtat frän
RSV arbetar verket f. n. med att utforma en ny anmaningsblankett där aktuell nytaxeringsgrund
kommer att framgå.

2.5.2 Uppgiftsskyldighet

Som jaa nyss nämnde bygger deklarationsförfarandet på att
fastighetstax-

Prop.
1981/82:19 57

eringsnåmnden får uppgifter från olika myndigheter om
beslut som kan få betydelse för fastighetstaxeringen. Således skall byggnadsnämnderna
lämna uppgifter om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som framgår
av beviljade byggnadslov. Uppgifter lämnas också av lantbruksnämnd,
inskrivningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet. Om byggnadsnämndens och
lantbruksnämndens uppgiftsplikt finns bestämmelser i 18 kap. II § FTL. Närmare föreskrifter får
utfärdas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Inskrivningsmyndighets och fastighetsregistermyndighets
underrättelseskyldighet regleras i andra författningar. Enligt nämnda
bestämmelser lämnas uppgifter fortlöpande beträffande varje aktuell fastighet
under hela den löpande taxeringsperioden. Uppgifterna kommer därför också den
särskilda fastighetstaxeringen till del.

Beträffande byggnadsnämndernas rapportering styrs denna av
överenskommelse mellan Svenska kommunförbundet och RSV. Emellertid förekommer
enligt kommittén kritik från skattemyndigheternas sida om att många kommuner
inte följer överenskommelsen. Uppgiftsskyldigheten fullgörs alltså många gånger
på ett bristfälligt sätt. Konunittén lämnar inte nu något förslag på ändring av
bestämmelserna om byggnadsnämndernas rapportering utan avser att ta upp denna
fråga i ett kommande betänkande.

Mot kommitténs beslut att ytterligare överväga fråga om
byggnadsnämndernas rapportering har ledamoten Bertil Hall reserverat sig och
experten Bo Hansson avgivit särskilt yttrande. De anför att
uppgiftsskyldigheten som den fungerar i dag endast fyller syftet att initiera
frågan om en ny taxering. Redovisningen bör redan inför närmast kommande
särskilda fasfighetstaxering genom nya regler i princip ges en sådan
omfattning att den utan komplettering kan utgöra en tillräcklig grund för
värderingen. Utökningen av uppgiftsskyldigheten bör begränsas till nybyggnad
och väsentlig till- och ombyggnad och till de fall dä besiktning sker. Vidare
skulle en rapport som upprättas genom byggnadsnämndens försorg tillställas
såväl den lokala skattemyndigheten som fastighetsägaren. 1 de fall invändning
ej sker från fastighetsägarens sida torde enligt reservanternas mening ägarens
deklaration vid särskild fastighetstaxering kunna förenklas till ytterlighet.

Många remissinstanser ansluter sig till de synpunkter som
anförts i reservationen och det särskilda yttrandet. Bakom remissinstansernas
ställningstaganden ligger i de flesta fall ett missnöje med att nuvarande
rapporteringssystem inte fungerar tillfredsställande. Ett par länsstyrelser
anser att man kan uppnå en betydligt bättre rapportering inom ramen för
gällande bestämmelser, bl. a. nämns nya förhandlingar mellan RSV och
kommunförbundet och förbättrade blanketter för uppgiftslämnandet.

Statens institut för byggnadsforskning anser att
övertygande skäl för att skärpa kraven på byggnadsnämndens uppgiftsplikt inte
anförts. Det finns enligt institutet vidare inget underlag för en bedömning
att en utökad

Prop.
1981/82:19 58

rapportering skulle innebära bara en ringa påverkan i
byggnadsnämndernas arbete. Konmumförbundet har anfört att
byggnadslovsrapportering visserligen inte kan undvaras men framhåller att uppgiftslämnandet
måste begränsas och anpassas till byggnadsnämndernas administrativa rutiner.
Byggnadsnämnderna kan enligt förbundets uppfattning inte åläggas lämna uppgifter
av bedömningskaraktär.

RSV anser att frågan om byggnadsnämndernas rapportering
bör utredas ytterligare i samråd med kommunförbundet och andra tänkbara
intressenter i ett mer utvecklat rapporteringssystem.

a

a

För egen del vill jag anföra följande. En
grundförutsättning för att man skall kunna uppnå rättvisa och likformiga
taxeringar är att de taxeringsunderlag som står till taxeringsnämndernas
förfogande för varje enskild fastighet år så korrekt och detaljerat som
möjligt. Vad som framkommit under remissbehandlingen visar att problemen redan
med det enklare rapportsystem som vi har i dag är tämligen omfattande. Vidare
är återverkningarna för byggnadsnämndernas verksamhet, om man lägger på dessa
nya arbetsuppgifter av icke helt obetydlig omfattning, svåra att förutse. Jag
är inte beredd att överväga förändringar i lagreglerna angående
rapportskyldighet före det koinmittén behandlat frågan. Jag ser dock allvarligt
på att det brister i nuvarande rapportering från byggnadsnämnderna i så stor
omfattning som framgår av remissyttrandena, RSV bör ägnt särskild uppmärksamhet
åt detta problem och undersöka i vad mån förbättringar kan uppnås. Samråd bör
härvid ske med kommunförbundet.

2.5.3 Övrigt

Kommittén föreslåratt särskild fastighetsdeklaration skall
kunna sändas in med posten portofriti. Jag finner för egen del inte skäl att
införa sådan portofrihet.

Enligt kommittén finns det genom att innehållet i det s.
k. fastighetstaxeringsregistret utökats i samband ined 1981 års allmänna
fastighetstaxering större möjlighet ån tidigare att förtrycka uppgifter i
blanketterna för särskild fastighetsdeklaration. Kommittén anser det angeläget
att man också vid den särskilda fastighetstaxeringen så långt möjligt
förtrycker uppgifter på deklarationsblanketten.

RSV avstyrker, bl. a. av kostnadsskal. från förtryckning
av blanketter för särskild fastighetsdeklaration. Verket påpekar också att nytaxering
i vissa fall inte nödvändigtvis kräveratt en deklarationsblankett används samt
att ett stort antal förtryckta uppgifter, särskilt värderingstekniska
uppgifter, medför risk för att ändringar förbigås vid registrering av de
lämnade uppgifterna. Å andra sidan vill en remissinstans ha ett mera serviceinriktat
förtrvckniiigs- och distributionsförfarande. Jag anser för egen del att
förtryckning av deklarationsblanketter i anmaningsfall bör om möjligt ske i

Prop.
1981/82:19 59

ungefär samma utsträckning som förtryckning sker i
blanketter för den årliga inkomsttaxeringen.

2.6 Förberedande åtgärder

Den allmänna fastighetstaxeringen föregås av ett
omfattande förberedelsearbete inom RSV och länsstyrelserna. Det är dels
organisatoriska förberedelser, såsom information till och utbildning av
taxeringsfunktionärer, dels bl. a. länsvisa undersökningar som syftar till att
få fram så rättvisande marknadsvärden som möjligt på fastigheter av skilda
slag. För att förbättra kvaliteten på förberedelsearbetet infördes inför 1981
års allmänna fastighetstaxering bl. a. utsträckt förberedelsetid och ökade
möjligheter för allmänheten att medverka under förberedelsearbetet.

Det förberedelsearbete som lagts ned vid den allmänna
fastighetstaxeringen får direkt betydelse också för påföljande särskilda
fastighetstaxeringar. Vid särskild fastighetstaxering utgår man ju. som jag
tidigare behandlat närmare, från det allmänna prisläge och de
uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats vid den närmast föregående
allmänna fastighetstaxeringen. Detta medför att de olika värderingsreglerna m. m.
i 1 - 15 kap. FTL samt föreskrifter enligt 7 kap. 7 § och anvisningar som
fastställts vid den allmänna fastighetstaxeringen också skall gälla vid
påföljande särskilda fastighetstaxeringar.

Kommittén föreslår att det vid särskild fastighetstaxering
skall finnas möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att besluta de ytterligare föreskrifter enligt 7 kap. 7 § som behövs för den
aktuella särskilda fastighetstaxeringen. Behov av nya eller ändrade föreskrifter
uppkommer enligt kommittén då nya omständigheter inträffat efter det att de
tidigare föreskrifterna fastställts. Det kan t. ex. vara fråga om planändringar
som inverkar på en gjord indelning i vardeområden. Som sista tidpunkt att
meddela kompletterande anvisningar har hittills gällt den 10 januari under
taxeringsåret. Kommittén föreslår att denna tidpunkt skall tillämpas
beträffande ytterligare föreskrifter enligt 7 kap. 7 §.

Föreskrifter för själva förberedelsearbetet skall enligt
förslaget beslutas senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Detta arbete
består enligt kommittén huvudsakligen av en inventering av alla nya planer. 1
de flesta län har denna uppgift utförts av överlantmätarmyndigheten. Detta
menar kommittén kan ske även i fortsättningen. Härigenom får man en lämplig
kontinuitet i det samarbete som har skett mellan lantmäteriverket och
skattemyndigheterna vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

De flesta remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. En remissinstans vill dock att tiden för att utfärda kompletterande
föreskrifter skall utökas frän den 10 januari till den 15 januari.
Lantmäteriverket delar kommitténs uppfattning om hur planinventering m. m.
skall utformas och

Prop.
1981/82:19 60

påpekar att arbetsuppgifternas omfattning bör preciseras i
de föreskrifter som enligt 27 kap. 1 § FTL skall utfärdas för
förberedelsearbetet.

Föregen del finner jag inte skal att frångå kommitténs
förslag i nu aktuella delar. Med hänsyn till att de nya bestämmelserna inför
1982 års särskilda fastighetstaxering inte kan förväntas ha tratt i kraft den
31 oktober bör sista tidpunkten för att utfärda föreskrifter för
förberedelsearbetet övergångsvis flyttas från detta datum till den 21 december.

2.7 Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet

2.7.1 Sammanträde, närvarorätt, besluisförhet, m. m.

Gällande bestämmelser om särskild
fastighetstaxeringsnämnds sammanträden och om vilka tjänstemän som får närvara
vid sammanträdena överensstämmer med motsvarande regler vid inkomsttaxeringen
genom hänvisning i 185 § TL. Detta galler också med vissa inskränkningar
beträffande bestäininelserna om besluisförhet och om ordförandens möjligheter
att själv fatta vissa beslut. Hur omröstning skall gå till regleras genom
hänvisning till omröstningsreglerna i 64 § TL.

För den allmänna fastighetstaxeringeris vidkommande har
motsvarande bestämmelse utformats efter mönster av vad som gäller vid årlig
taxering och har tagits in i 20 kap. I - 9 §§ FTL. Dessa lagrum innehåller
förutom vad som ovan sagts också bestämmelser om medverkan av konsulent, protokollfö-ring.
fastighetsägares rätt att företräda inför nämnden och en jävsregel. Kommittén
föreslår att dessa bestämmelser genom hänvisning i 28 kap. 1 § skall gälla
också vid den särskilda fastighetstaxeringen.

För den särskilda fastighetstaxeringen finns f. n. en
regel i 186 § TL enligt vilken ordföranden så snart det kan ske vid sammanträde
med nämnden skall redogöra för de värderingsgrunder som har tillämpats vid den
allmänna fastighetstaxeringen och om utfärdade anvisningar samt det
förberedelsearbete i övrigt som utförts. Kommittén pekar på att motsvarande
bestämmelser för den årliga inkomsttaxeringens vidkommande finns i 25 § TK och
att i konsekvens härmed bestämmelsen för fastighetstaxeringens del också bör
ges i administrativ ordning. Någon lagregel i ämnet föreslås alltså inte.

Remissinstanserna har överlag inte haft några erinringar
mot förslagen i nu nämnda delar. Jag biträder kommitténs förslag. Jag föreslår
emellertid ett förtydligande av rubriken till 28 kap. FTL.

2.7.2 Fördelning a\' taxeringsvärde

Enligt gällande regler haren fastighetsägare, arrendator.
taxeringsintendent eller berättigad kommun möjlighet att få ett beslut hos
särskild fastighetstaxeringsnämnd om fördelning av taxeringsvärde. Detta blir
aktuellt när en taxerincsenhet består av flera fastigheter eller fastiehetsdelar

Prop.
1981/82:19 61

och ägaren eller annan som sökt har intresse, t. ex. i
samband med avyttring, av att få ett besked om hur stor del av ett
taxeringsvärde som belöper på viss fastighet eller fastighetsdel. 1 praxis har
sådant beslut betraktats som ett beslut som inte rör taxering. Beslut fattas
därför av ordföranden ensam. Kommittén konstaterar att ett fördelningsbeslut
mest har karaktären av en service som bestås fastighetsägarna. Möjlighet att få
beslut om fördelning bör enligt kommittén finnas även i framtiden. Behov av
fördelning kan i många fall uppstå vid andra tidpunkter än då arbetet med
fastighetstaxering pågår. Enligt förslaget skall fördelningsbeslut liksom hittills
därför kunna fattas även efter det att nämnden avslutat sitt arbete. Kommittén
föreslår att talan inte skall få föras mot beslut om fördelning. Däremot skall
beslutet kunna omprövas av nämnden genom dess ordförande.

Några remissinstanser har lämnat synpunkter på förslaget
rörande fördelningsbeslut. Ett par av remissinstanserna har ställt sig tveksamiiia
till att behålla möjligheterna att få sådant beslut. Dessa har ansett att
frågan i vart fall inte bör prövas av fastighetstaxeringsnämnden. Enligt ett
förslag bör prövning ske av lokal skattemyndighet med länsstyrelse som enda
besvärsinstans.

Jag vill för egen del anföra följande. Det är inte klart i
vilken utsträckning fördelningsbeslut kan få rättslig betydelse. Kommittén har
dock pekat på fall där t. ex. en fastighetsägare i samband med försäljning av
sin fastighet eller en del av denna kan ha nytta av ett beslut om fördelning av
taxeringsvärde. Ansökan om fördelning förekommer sällan och innebär alltså
ingen belastning i nämndernas verksamhet. Enligt min uppfattning bör man under
dessa förhållanden inte frånta fastighetsägare m. fl. den service som ett
fördelningsbeslut innebär. Det är lämpligt att beslutet fattas av fastighetstaxeringsnämnden
genom dess ordförande. Ett beslut om fördelning bör dock enligt min mening
kunna överklagas till länsrätten. Andra stycket i förslaget till 28 kap. 1 §
bör därför utgå. Beträffande det tredje stycket i lagrummet bör detta, som jag
senare återkommer till. flyttas till 7 § i samma kapitel.

I sammanhanget har LRF och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund tagit upp vissa frågor rörande bestammande av uppskattningsvärde för
fastighet enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Det är min avsikt
att ta upp dessa frågor i ett annat sammanhang.

2.7.3 Besluisförfarandet

Såväl vid inkomsttaxeringen som vid den allmänna
fastighetstaxeringen gäller sedan några år tillbaka ett förfarande enligt vilket
en taxeringsnämnd i vissa fall inom den period som taxeringsarbetet pågår skall
ompröva ett tidigare fattat beslut. Detta blir främst aktuellt när en
skattskyldig eller fastighetsägare avger erinringar mot det första beslutet.
Ett sådant system finns f. n. inte för den särskilda fastishetstaxerinaens
vidkommande. Har

Prop.
1981/82:19 62

fattar nänmden i stället, efter eventuell kommunikation,
ett beslut som inte kan ändras annat än genom beslut av länsrätt.

Kommittén föreslår att ett omprövningsförfarande skall
gälla också för den särskilda fastighetstaxeringen. Således skall
fastighetstaxeringsnämnden efter att ha granskat en deklaration och i
förekommande fall haft kontakt med fastighetsägaren fatta ett beslut om
taxering. Beslut sänds ut till ägaren enligt ett särskilt underrattelseförfarande.
Fastighetsägaren får en viss tid på sig att erinra mot beslutet. Kominer
erinringar in omprövar nämnden sitt tidigare beslut med hänsyn till vad
fastighetsägaren har anfört. Även om erinringar inte har kommit in får nämnden
fatta nytt beslut. Den kan då också besluta om ny taxering av en fastighet även
om beslut inte har fattats tidigare. Fastighetsägaren skall få underrättelse om
det nya beslutet vare sig detta innebär ändring i tidigare beslut eller ej.

Ett par remissinstanser har ställt sig tveksanmia till ett
omprövningsför-farande vid den särskilda fastighetstaxeringen. Ett omprövningsförfarande
befaras leda till en del merarbete för de lokala skattemyndigheterna.

För egen del kan jag inte finna något bärande skäl att
inte ha ett omprövningsförfarande också vid den särskilda fastighetstaxeringen.
Som kommittén påpekat innebär ur fastighetsägarens synpunkt ett
omprövnings-förfarande fördelar jämfört med vad som nu gäller genom möjligheten
att snabbare få ändring i ett taxeringsbeslut än om han måste vända sig till
länsrätt. Systemet bör kunna medföra att antalet ärenden i länsrätt minskar och
att processen blir mer renodlad i och med att det finns större utrymme att
undanröja oklarheter redan inom ramen för taxeringsnämndens arbete.

Enligt förslaget skall nämnden ha fattat sitt första
beslut senast den 31 maj under taxeringsåret. Innehållet i beslut skall vara
detsamma som vid allmän fastighetstaxering. 1 beslutet skall också redovisas
skälen för verkställd nytaxering. Lokala skattemyndigheten skall senast den 30
juni sända underrättelse till fastighetsägaren om nämndens beslut. Senast samma
dag skall också sändas underrättelse till fastighetsägare som deklarerat eller
som på annat sätt gjort framställning om ny taxering om nämnden beslutat att ny
taxering inte skall ske. Underrättelse skall också sändas till nytillträdd
fastighetsägare om han hos den lokala skattemyndigheten anmält att han önskar
få sådan underrättelse.

1 underrättelse som sänds ut i enlighet med vad som sagts
ovan skall enligt kommittén anges att ägaren senast den 15 augusti får avge
skriftliga erinringar mot beslutet. Omprövning skall ske senast den 31 augusti.
Vid samma tidpunkt skall nämndens arbete ined fastighetstaxeringen vara
avslutat. Underrättelse om omprövat beslut skall enligt förslaget sändas ut av
den lokala skattemyndigheten senast den 30 september. 1 sådan underrättelse
skall det bl. a. finnas besvärshänvisning. Hur utsändandet av underrättelser
skall gå till regleras i förslaget genom en hänvisning till motsvarande
bestämmelser vid allmän fastighetstaxering.

Prop.
1981/82:19 63

Flera remissinstanser har gjort invändningar mot vissa av
tidpunkterna i omprövningsförfarandet. Det gäller sista tidpunkten för
erinringar, den 15 augusti, och sista tidpunkt för nytt beslut av nänmden. den
31 augusti. Med hänsyn till seinesterledigheter bör enligt fleras mening dessa
tider flyttas fram. En mindre justering i de nu aktuella tidpunkterna bör kunna
ske utan att någon nämnvärd olägenhet skall behöva uppstå. Jag förordar en framflyttning
av tiderna med två veckor. Detta innebär att fastighetsägarna får tid på sig
att lämna erinringar fram till den 31 augusti. Nytt beslut av fastighetstaxeringsnamnden
skall vara fattat senast den 15 september. Senaste tidpunkten för den lokala
skattemyndighetens underrättelse om nytt beslut bör flyttas fram till den 15
oktober. Mitt förslag föranleder vissa justeringar också beträffande
tidpunkterna för besvär m. in. Till dessa frågor återkommer jag i det följande.
I övrigt biträder jag med vissa i huvudsak förtydligande och redaktionella
ändringar kommitténs förslag i nu berörda delar. Av redaktionella skäl bör bl.
a. en bestämmelse i förslagets 28 kap. I § tredje stycket angående
underrättelse om beslut om fördelning av taxeringsvärde utgå ur det lagrummet
och i stället tas in i 7 § i samma kapitel.

2.7.4 Övrigt

1 vilken omfattning uppgifter vid särskild
fastighetstaxering skall föras in i fastighetslängd regleras i förslaget till
28 kap. 9 §. Där regleras också vilken mvndighet som skall skriva under längden
och nar rättelse får ske. 1 28 kap. 9 § fjärde stycket föreslås bemyndigande
för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela de närmare
föreskrifter som behövs beträffande längdföring och i 11 § samma kapitel
bemyndigande för regeringen att meddela de närmare föreskrifter som behövs om
arbetet i fastighetstaxeringsnamnden. Beträffande beslut om rättelse av
fastighetslängd återkommer jag i det följande. I övrigt biträder jag
förslagen. Jag föreslår emellertid en i huvudsak redaktionell ändring i 28 kap.
9 §.

2.8 Uppföljning av besvärsinstansers beslut, m. m.

2.8.1 Allmänt

När ett beslut om fastighetstaxering ändras av
förvaltningsdomstol medför f. n. detta inte någon automatisk ändring av andra
fastighetstaxeringar under den löpande perioden. Ändringsbeslutet berör bara
det år som besvären avser och alltså inte de efterföljande årens
fastighetstaxeringar. För att en ändring skall ske även av dessa
fastighetstaxeringar fordras att anmälan härom sker av taxeringsintendent,
fastighetsägaren eller, om besvären anförts av annan, av denne (197 § TL).
Sådan ändring vidtas av länsrätten.

Prop.
1981/82:19 64

Kommitténs förslag innebär att den ändrade
fastighetstaxeringen automatiskt skall följas upp för de efterföljande åren.
Denna uppföljning skall göras av lokal skattemyndighet. Vidare föreslås att
lokal skattemyndighet i dessa fall även skall få möjlighet att automatiskt göra
de ändringar i inkomst- och förmögenhetstaxeringen som påkallas av den ändrade
fastighetstaxeringen.

F. n. kan en ändring i sistnämnda hänseende endast ske
efter det att taxeringsintendent, skattskyldig eller kommun anfört besvär i
särskild ordning enligt 102 § TL. Besvären får prövas först efter det att
fastighetstaxeringen har vunnit laga kraft.

Förslagen har i allmänhet fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. En del kritiska synpunkter har emellertid framförts. Man
framhåller, inte minst i fråga om vilken omfattning som rättelsemöjligheten bör
ha, vikten av att lokal skattemyndighet tillförs resurser för de tillkommande
arbetsuppgifter förslagen innebär.

Jag vill för egen del nämna följande. Förslagen innebär
fördelar såväl för förvaltningsdomstolarna som för de skattskyldiga. Förslagen
innebär bl. a. ett snabbare och smidigare förfarande än f. n. Jag är således
positiv till förslagen. Jag kommer i de följande avsnitten att närmare behandla
de olika delarna.

2.8.2 Uppföljning av fastighetstaxering, m.m.

Vid den särskilda fastighetstaxeringen sker för varje
fastighet antingen ny taxering eller fastställande av föregående års taxering.
Om en fastighetstaxering för visst år ändras av förvaltningsdomstol inverkar
detta även för efterföljande år under den löpande taxeringsperioden. Det nya
värdet skall antingen fastställas oförändrat eller läggas till grund för
bedömning huruvida ny taxering skall ske eller inte. Om emellertid domstolens
beslut fattas efter det att arbetet med efterföljande års fastighetstaxering är
avslutat kan ändring i detta års taxering endast ske om anmälan om beslutet
görs till länsrätten. Sådan anmälan kan göras av taxeringsintendent,
fastighetsägaren eller, om besvären anförts av annan, av denne. Om förhållande
inträffat som bör föranleda nytaxering skall uppföljningsbeslut inte fattas
(197 § TL).

Enligt kommittén torde det vara oklart om länsrätten skall
vidta någon åtgärd i de fall nytaxering kan komma i fråga på grund av t. ex.
förändring av byggnadsbeståndet o. d. Kommittén framhåller att förfarandet vid
tillämpningen av 197 § TL är tungrott.

Enligt 102 § TL kan ägaren anföra besvär i särskild
ordning när domstols beslut om ändring av fastighets taxeringsvärde har vunnit
laga kraft. Om en eller flera särskilda fastighetstaxeringar har skett mellan
det år besvären avser och den tidpunkt taxeringen vinner laga kraft, kan
fastighetsägaren endast få ändring i inkomsttaxeringen för besvärsåret. För
övriga år måste

Prop.
1981/82:19 65

ägaren avvakta ett lagakraftägande uppföljningsbeslut av
fastighetstaxeringen. Kommittén anser att det för fastighetsägarna kan verka
onödigt komplicerat att följdändringar enligt 102 och 197 §§ TL på grund av
ändrat taxeringsvärde inte sker samtidigt och automafiskt.

Kommittén nämner också att uppföljningen av överinstans
beslut enligt 197 § inte omfattar det fall då domstol enbart ändrat
beskattningsnatur för fastighet. Även i dessa fall finns det enligt kommittén,
bl. a. med hänsyn till inkomsttaxeringen, skäl att ändra fastighetstaxeringen
för åren efter det som besvären avser. Enligt kommittén utgör även
kostnadsaspekten skäl för en förändring. Uppföljningsärendena kan enligt
kommittén sägas vara av något enklare beskaffenhet och därför inte dra lika
stora kostnader som ett besvärsärende. Kostnaden för ett besvärsärende uppgår
enligt kommittén fill ca 1 500 kr. mot 500-1 000 kr. för ett
uppföljningsärende.

Jag tar nu först upp frågan om uppföljning av ändrad
fastighetstaxering. Därefter avser jag att i nästa avsnitt behandla frågan om hur
ändrad fasfighetstaxering skall återverka vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Kommitténs förslag innebär att ett domstolsbeslut om
ändrad fastighetstaxering inte skall gälla enbart för det år som besvären
avser. Beslutet skall också gälla för samtliga efterföljande år under den
löpande taxeringsperioden om inte nytaxering sker något av dessa år. Enligt
kommitténs uppfattning behövs därför inte domstols beslut om att ändrad
fastighetstaxering avseende visst år även skall gälla för därefter särskilt
angivet år. Bestämmelser motsvarande de i 197 § TL erfordras således inte. Vid
den särskilda fasfighetstaxeringen för de efterföljande åren har fastighetstaxeringsnämnden
redan fattat beslut om att föregående års taxering skall överflyttas. När den
lokala skattemyndigheten har mottagit underrättelse om beslut av domstol om
ändringar eller tillägg i fastighetstaxering skall enligt kommittén
skattemyndigheten föra in beslutet i fastighetslängden. Detta skall enligt
förslaget ske dels för det året besvären avser dels för efterföljande år under
den löpande taxeringsperioden, dock inte för år när ny taxering har skett och
åren därefter. Detsamma skall enligt förslaget gälla om den lokala
skattemyndigheten har fattat beslut om rättelse av fastighetstaxeringen enligt
28 kap. 10 § eller 20 kap. 23 § FTL.

Enligt kommittén skall skattemyndighetens längdföringsåtgärd
vidtas inom tre månader frän den dag beslutet meddelades. Skattemyndigheten
skall sedan inom två veckor underrätta fastighetsägaren om åtgärden. Även
länsstyrelsen, vederbörande fastighetstaxeringsnämnd, taxeringsnämnd och kommun
skall underrättas. I underrättelsen skall enligt förslaget anges den rätt att
anföra besvär i särskild ordning som föranleds av längdföringsåtgär-der och den
besvärsmöjlighet över inkomst- och förmögenhetstaxeringen som enligt 102 § TL fillkommer
skattskyldig. Upplysningjkall ocks|ämnas om den lokala skattemyndighetens
möjlighet att ändra inkomst- och

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 19

Prop,
1981/82:19 66

förmögenhetstaxerrngen samt om de förutsättningar som
enligt 16 kap. krävs för ny taxering av fastighet. Vidare föreslås att
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela närmare
föreskrifter om förfarande i detta hänseende. Bestämmelser med nämnda innehåll
föreslås bli intagna i 28 kap. 12 § FTL.

Förslagen har i allmänhet fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. Några remissinstanser anser att den tid inom vilken längdföringsåtgärden
skall vidtas är för kort och att åtgärden skall vidtas inom samma tid, tre
månader, men räknat från den dag då skattemyndigheten har fått del av beslutet.

För egen del vill jag nämna följande. Även jag är positiv
till förslaget, som i huvudsak bör genomföras. Härigenom kommer man till rätta
med många av de olägenheter nuvarande system innebär och som har påtalats av
kommittén. Jag föreslår således att förslaget genomförs och att bestämmelserna
tas in i 28 kap. 12 § FTL. Jag kommer senare att behandla tidsfristen för längdföringsåtgärden.

Kommitténs förslag om uppföljning av fastighetstaxering
till vilket jag i huvudsak har anslutit mig påverkar den lokala
skattemyndighetens arbetsuppgifter. De slopade arbetsuppgifterna för
skattemyndigheterna, nämligen att göra längdutdrag för aktuella år, ta fram
eventuellt material om fastigheten och sända dessa till länsrätten, bedöms av
kommittén i viss mån motsvara de resurser som krävs fö det föreslagna
underrättelseförfarandet. Enligt kommittén bör, om det vid en noggrannare
analys skulle visa sig att förslaget innebär stora kostnadsökningar för
skattemyndigheten, dessa vägas mot de kostnadsbesparingar som beräknas ske på
grund av det slopade domstolsförfarandet. Vidare bör man enligt kommittén beakta
den fördel ett snabbt uppföljningsbeslut innebär för fastighetsägarna.

Flera remissinstanser, som i allmänhet har ställt sig
positiva fill förslaget, har framhållit behovet av att erforderiiga resurser
ställs till myndigheternas förfogande för detta förfarande liksom i fråga om
förslaget till uppföljning av inkomst- och förmögenhetstaxering.

Jag kommer i samband med att jag behandlar sistnämnda
förslag att närmare behandla resursfrågan.

Enligt 5 kap. 8 § tredje stycket FTL skall, i det fall
delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar, anges hur stor del av
taxeringsvärdet och delvärdena som skäligen belöper sig på varje sådan del av
taxeringsenheten. Denna fördelning skall göras bl. a. med hänsyn till att
garantibeloppet för en fasfighet skall kunna fördelas på de församlingar där fasfigheten
är belägen.

Kommittén anser att även förvaltningsdomstols beslut om
fastighetstaxering alltid bör innehålla uppgift om fördelningen. Kommittén
föreslår därför att i 20 kap. 12 § FTL tas in en bestämmelse om att i
fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas den fördelning av
taxeringsvärdet som har skett enligt 5 kap. 8 § tredje stycket FTL.

Prop,
1981/82:19 67

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Även jag godtar förslaget. Jag föreslår därför att i 20 kap.
12 § FTL tas in en bestämmelse med nämnda innebörd.

2.8.3 Uppföljning av inkomst-och förmögenhetstaxering

Om fasfighets taxeringsvärde har legat till grund för
inkomst- eller förmögenhetstaxering och har genom beslut av förvaltningsdomstol
sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen skett att inkomst- eller
förmögenhetstaxeringen bör bestämmas fill annat belopp föreligger rätt för
skattskyldig, taxeringsintendent och kommun att anföra besvär i särskild
ordning. Besvär av skattskyldig och kommun skall anföras inom sex månader och
av intendent inom åtta månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen
meddelades. Besvären får prövas först sedan lagakraftägande beslut rörande
fastighetstaxeringen föreligger (102 § TL).

Kommittén
föreslår att en möjlighet till automatisk ändring i dessa avseenden införs.
Förslaget, som utformats med 72 a § TL som förebild, innebär följande. Den
lokala skattemyndigheten får, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten
bör avgöra frågan, besluta om den ändring i inkomst-och
förmögenhetstaxeringarna som föranleds av förvaltningsdomstols beslut om
tillägg eller ändring i fastighetstaxeringen. Som exempel på när domstolen bör
företa ändringen nämner kommittén fall där den skattskyldige har möjlighet att
välja annat värde än taxeringsvärdet som underlag. Så är fallet vid
realisationsvinstberäkningen och i fråga om underlaget för
värdeminskningsavdrag. Den lokala skattemyndighetens skyldighet att ändra
inkomst- och förmögenhetstaxeringen skall således enligt förslaget inte vara
ovillkorlig. För att undvika bagatelländringar bör enligt kommittén åtgärd
kunna underlåtas i de fall den totala kostnaden för handläggningen är större än
vad ändringen innebär i ökad eller minskad skatt. Kommittén anser att ändring
alltid bör ske när skattskyldig begär det. Enligt förslaget bör den
skattskyldige i samma utsträckning som gäller enligt 72 a § TL beredas
tillfälle att yttra sig innan myndigheten fattar beslut. Sådant beslut bör få
fattas utan att fastighetstaxeringen har vunnit laga kraft. Kommittén föreslår
i likhet med vad som gäller enligt 72 a § TL, att talan inte skall få föras
särskilt mot den lokala skattemyndighetens beslut. Talan mot taxeringen får
även i den del beslutet avser enligt förslaget föras hos länsrätten i den
ordning som föreskrivs i 74, 76, 100 och 101 §§ TL. Vidare föreslås med hänsyn
till bl. a. valmöjlighetsfallen att den nuvarande besvärsrätten enligt 102 § TL
finns kvar. Även ändring i makes taxering föreslås få ske. Enligt kommittén bör
rättelse få ske även i det fall den lokala skattemyndigheten har ändrat fasfighetstaxeringen
i anledning av förvaltningsdomstols beslut om fastighetstaxering för fidigare
år enligt 28 kap. FTL. Detsamma föreslås gälla när

den lokala skattemyndigheten har fattat beslut om rättelse
enligt 20 kap. 23 §

Prop.
1981/82:19 68

eller 28 kap. 10 § FTL. Ändringar skall enligt förslaget
ske inom tre månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen
meddelades eller åtgärden vidtogs. Bestämmelserna föreslås bli intagna i en ny
paragraf, 72 b § TL.

Förslaget har i allmänhet godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Några remissinstanser har framfört synpunkter om
att de uppföljningsbeslut som skall verkställas av lokal skattemyndighet bör
begränsas till sådana som angår schablonintäkt, garantibelopp, s. k. procentavdrag
och förmögenhetsberäkning samt att detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Synpunkter framförs vidare om gränsdragningsproblem vid bedömningen huruvida
bagatelländringar föreligger eller inte.

För egen del vill jag nämna följande. Jag har i prop.
1980/81:69 om ändring i taxeringslagen (1956:623) uttalat att vissa
förenklingar bör kunna ske i fråga om de besvärsmål, som kan förväntas inkomma
till länsrätterna med anledning av den förestående allmänna
fastighetstaxeringen. Jag tänkte då på möjligheterna att förenkla förfarandet
vid följdändringar med anledning av ändrat taxeringsvärde. Med hänsyn till att
kommittén väntades föreslå sådana förenklingar avstod jag då från att lägga
fram något förslag i detta avseende. Jag lovade att återkomma till frågan i ett
senare sammanhang. Jag avser nu att behandla denna fråga.

Liksom de flesta remissinstanserna är jag positiv till
förslaget att införa en automatisk uppföljning av inkomst- och
förmögenhetstaxeringarna när fastighetstaxeringen har ändrats. Genom det
föreslagna systemet vinns att skattskyldig i regel inte behöver lägga ned tid
och arbete för att få till stånd den ändring i inkomsttaxeringen som ofta har
varit det egentliga skälet för besvären över fastighetstaxeringen. Vidare har
det visat sig att fastighetsägare har åsamkats rättsförluster genom att han
har haft uppfattningen att myndigheterna självmant ändrar inkomst- och
förmögenhetstaxeringen och därför inte har iakttagit den i 102 § TL angivna
besvärstiden. Det föreslagna systemet innebär vidare att beslutet om ändring i
inkomst- och förmögenhetstaxeringen kan fattas betydligt fidigare än f. n. och
att antalet besvär över inkomst- och förmögenhetstaxeringen torde minska.
Kostnadsminskningen på grund av det mindre antalet besvär, som behöver prövas,
överstiger enligt kommittén väsentligt kostnaderna för skattemyndigheternas merarbete
i anledning av förslaget.

Ett system med automatisk uppföljning av inkomst- och
förmögenhets-taxeringen har således enligt min mening påtagliga fördelar.
Systemet bör dock utformas på sådant sätt att de automatiska ändringarna
begränsas till sådana fall där de kan genomföras på ett någorlunda enkelt och
säkert sätt. Med hänsyn härtill bör ändringar av inkomst- och
förmögenhetstaxeringen endast få ske när de är av i huvudsak teknisk natur. Det
kan inte komma i fråga att i detta sammanhang göra den ingående prövning som
hör hemma i en process.

Prop.
1981/82:19 69

Jag anser liksom några remissinstanser att det av
bestämmelsen bör framgå i vilka fall en automatisk rättelse skall ske av lokal
skattemyndighet. Detta är fill fördel såväl för skattemyndigheten som för den
skattskyldige som då vet när automatisk rättelse skall ske och i vilka fall ett
initiativ krävs från hans sida för att en ändring skall vidtas. Det bör därför
inte finnas någon möjlighet för lokal skattemyndighet att underlåta rättelse i
de fall den skulle innebära bagatelländring. 1 många fall torde det arbete som
lagts ned på att konstatera ärendets bagatellartade karaktär bli tillräckligt för
att motivera att arbetet slutförs med ändring av taxeringarna. Det bör alltså
föreskrivas att lokal skattemyndighet skall göra ändringar i stället för som
enligt kommitténs förslag får göra dessa.

Jag anser vidare att kommitténs förslag bör begränsas i ett
avseende. Enligt förslaget skulle rättelse få göras i fråga om alla slags
fastigheter om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan.
Några remissinstanser anser att det kommer att föreligga särskilda skäl i så
gott som samtliga fall som inte avser ändrad förmögenhetstaxering,
schablonintäkt, procentavdrag och garantibelopp. Jag instämmer i dessa
synpunkter och föreslår att rättelseförfarandet - åtminstone till att börja med
- begränsas fill att avse fastigheter där intäkten skall beräknas enligt 24 § 2
mom. KL. Rättelseförfarandet kommer trots detta att omfatta flertalet fasfigheter
och även omfatta sådana fall där behovet av automatisk rättelse är störst.

Emellertid bör liksom enligt 72 a § TL rättelse inte ske
om särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan. Detta kan t. ex.
vara fallet om inkomst- eller förmögenhetstaxeringen som är föremål för
rättelseåtgärd hos skattemyndigheten har överklagats till förvaltningsdomstol.
Man kan här tänka sig två principer. Den ena är att den lokala
skattemyndigheten får ändra i fråga om sådant som inte berörs av besvären. Den
andra principen innebär att ändringsärende alltid bör överlämnas till
förvaltningsdomstol om inkomst- eller förmögenhetstaxeringen har överklagats.
Här bör enligt min mening detsamma gälla som enligt 72 a § TL. Frågan berördes
av föredraganden i prop. 1965:131 med förslag till förordning om ändring i
taxeringsförordningen (1956:623) såvitt avser det nyssnämnda lagrummet. Det
uttalades därvid att överlämnande borde ske i nämnda situation men att
längdförande myndighet å andra sidan inte kunde åläggas skyldighet att
undersöka om taxering som berörs av rättelseärende hade överklagats. En
obligatorisk skyldighet av detta slag skulle fördröja rättelsebeslutet. En viss
undersökningsplikt bör dock finnas. Nu framgår det ofta om besvär anförts genom
att domstolen rekvirerat vederbörande deklaration. Jag föreslår att
bestämmelser av nu angivet slag tas in i en ny paragraf, 72 b § TL.

Jag vill i sammanhanget nämna att ytterligare
förfaranderegler kommer att utfärdas i administrativ ordning. I 8 kap. 1 § FTF
finns nu bestämmelser om förvaltningsdomstols skyldighet att underrätta bl. a.
ägaren om ändrad fastighetstaxering. För att ägaren skall kunna bedöma när och
vad skattemyndigheten automatiskt skall ändra i inkomst- och förmögenhetstax-

Prop.
1981/82:19 70

eringen bör i samband med underrättelsen information ske
om skattemyndighetens skyldighet enligt 72 b § TL. I fråga om rättelse enligt
72 a § TL finns förfaranderegler i 42 a § TK. Där sägs bl. a. att om
skattskyldigs framställning om rättelse av taxering bör handläggas av
länsrätten, skall myndigheten överlämna ärendet till rätten för att av denna
prövas som besvär över taxeringsnämndens beslut. Vidare sägs att om myndigheten
upptäcker fel i taxeringen som inte kan rättas av taxeringsnämnden eller enligt
72 a § TL skall myndigheten utan dröjsmål anmäla felaktigheten till
skattechefen. Motsvarande bestämmelser bör enligt min mening utfärdas i
administrativ ordning i fråga om rättelse enligt 72 b § TL.

Flera remissinstanser har ansett att den föreslagna
tidsfristen, tre månader från den dag då beslut om ändrad fastighetstaxering
meddelades eller ändring i fastighetslängden vidtogs enligt 28 kap. 12 § FTL,
är för kort. Samma synpunkter har framförts i fråga om fidsfristen för rättelse
enligt 28 kap. 12 § FTL. Mina förslag i fråga om skattemyndighetens skyldighet
att ändra enligt 72 b § TL innebär att skattemyndighetens arbetsuppgifter inte
torde öka i samma utsträckning som enligt kommitténs förslag. Detta talar för
att behovet av en längre tidsfrist för rättelse enligt 72 b § TL inte torde
vara lika stort som enligt kommitténs förslag. Emellertid kan det inte uteslutas
att skattemyndigheten i enstaka fall inte får underrättelse om domstolens
beslut om ändrad fastighetstaxering i sådan tid att skattemyndigheten hinner
vidta åtgärderna enligt 28 kap. 12 § FTL eller besluta om ändring enligt 72 b §
TL. Det är samtidigt väsentligt att ändringarna och åtgärderna vidtas så nära
inpå ändringen av fastighetstaxeringen som möjligt. Jag föreslår därför att
tidsfristerna i 28 kap. 12 § FTL och 72 b § TL i kommitténs förslag förlängs
till fem månader. Detta föranleder vissa ändringar av de föreslagna
besvärsreglerna i 102 § TL. Kommittén har föreslagit att i 102 § TL skall anges
att besvär över inkomst- och förmögenhetstaxeringen får anföras i anledning av
lokal skattemyndighets beslut enligt 28 kap. 12 § FTL samt då rättelse har
beslutats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § FTL. Förslaget innebär att
besvärstiden skall räknas från det då beslutet rörande fastighetstaxeringen
meddelades eller åtgärden vidtogs. Med hänsyn till mitt förslag att utsträcka
tidsfristen i förslaget till 72 b § TL och till att den skattskyldige bör ha
rimlig tid att anföra besvär enligt 102 § TL i de fall rättelse av lokal
skattemyndighet enligt 72 b § TL inte har skett bör besvärstiden utsträckas med
två månader. Jag föreslår att besvärstiden blir densamma för samtliga besvärsberättigade,
åtta månader.

I övrigt ansluter jag mig till kommitténs förslag fill 72
b § TL och till ändringar i 102 § TL.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som har
behandlats av flera remissinstanser. Det gäller det merarbete för lokal
skattemyndighet som den automatiska uppföljningen av fastighetstaxeringen samt
inkomst- och förmögenhetstaxeringen innebär. Jag har tidigare (avsnitt 2.8.2)
redogjort

Prop.
1981/82:19 71

för kommitténs syn på resursfrågan i fråga om
uppföljningen av fasfighetstaxeringen. I fråga om uppföljningen av inkomst-
och förmögenhetstaxeringen anger kommittén att förslaget innebär visst merarbete
för den lokala skattemyndigheten. Enligt kommittén överstiger
kostnadsminskningen vid länsrätterna m. m. på grund av det färre antalet besvär
som behöver prövas emellerfid väsentligt kostnaderna för de lokala
skattemyndigheternas merarbete. Kommittén anser därför att de lokala skattemyndigheterna
bör tilldelas erforderliga resurser för detta arbete.

Jag anser att de föreslagna möjligheterna till uppföljning
av fasfighets-, inkomst- och förmögenhetstaxeringen är så väsentliga att de bör
genomföras. Det merarbete som åsamkas de lokala skattemyndigheterna genom
förslagen kommer naturligtvis att beaktas vid fördelning av anslagsmedel. Vid
fördelning av anslagsmedel kommer även de kostnadsbesparingar som uppnås genom
att domstolsförfarandet vid länsrätterna minskar att beaktas. Jag vill emellertid
nämna att de av mig föreslagna ändringarna i kommitténs förslag om skyldighet
att ändra i inkomst- och förmögenhetstaxeringen samt förlängningen av tiden för
ändring enligt 28 kap. 12 § FTL och 72 b § TL, innebär att resursbehovet vid de
lokala skattemyndigheterna inte torde vara lika stort som enligt kommitténs
förslag.

2.9 Rättelse och besvär

2.9.1 Allmänt

För att de i 1 kap. 2 § FTL uppställda kraven pä bl. a.
likformighet och rättvisa vid fastighetstaxeringen skall kunna uppfyllas måste
taxeringen ske på grundval av fullständiga och riktiga uppgifter. En annan
förutsättning är att de myndigheter som skall fatta beslut om
fastighetstaxering bedömer tillgängliga uppgifter på rätt sätt.

De möjligheter som enligt gällande lagstiftning finns att
ändra felaktiga beslut är rättelse av lokal skattemyndighet, besvär i vanlig
ordning och besvär i särskild ordning.

I fråga om allmän fastighetstaxering finns regler i dessa
avseenden i FTL. Kommittén föreslår att regler i fråga om rättelse- och besvärsförfarandet
vid den särskilda fastighetstaxeringen i allt väsentligt utformas i överensstämmelse
med vad som gäller vid allmän fastighetstaxering. Reglerna har emellertid i
vissa avseenden anpassats till de speciella förhållandena vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Förslagen har i allmänhet fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid kritiska synpunkter på
förslagen.

För egen del ansluter jag mig i stort till förslagen.
Genom att bestämmelserna om rättelseförfarandet hos den lokala
skattemyndigheten och om besvärsförfarandet i allt väsentligt liksom f. n. blir
lika vid allmän och

Prop.
1981/82:19 72

särskild fastighetstaxering tillgodoses önskemålet om
likformighet och rättvisa samfidigt som tillämpningen av reglerna förenklas.
Helt identiska kan emellertid bestämmelserna inte göras. Jag kommer i de
följande avsnitten att behandla kommitténs förslag om rättelse av lokal
skattemyndighet m. m. samt bevär i vanlig ordning och besvär i särskild
ordning. I samband med att jag behandlar den extraordinära besvärsrätten kommer
jag att ta upp en fråga som jag i prop. 1980/81:111 med förslag till
besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, m. m. uttalade borde bedömas i
samband med att grunderna för den särskilda fastighetstaxeringen bestämdes.
Detta gäller komplettering av den extraordinära besvärsgrund som regleras i 23
kap. 2 § 6 FTL och som gäller vid den allmänna fastighetstaxeringen.

2.9.2 Rättelse av lokal skattemyndighet, m. m.

Lokal skattemyndighets rättelsebefogenheter vid den
särskilda fastighetstaxeringen regleras i 190 § TL som i väsentliga delar
hänvisar till 156 § TL. Denna har ersatts av en bestämmelse med i huvudsak
samma innehåll, 20 kap. 23 § FTL, som gäller vid den allmänna
fastighetstaxeringen.

Bestämmelserna i 156 § TL överfördes med i stort sett
oförändrat innehåll till 20 kap. 23 § FTL (prop. 1979/80:40, SkU 1979/80:17, rskr
1979/80:121, SFS 1979:1152). Den enda sakliga ändringen var att tiden inom
vilken skattemyndigheten hade befogenhet att rätta felaktiga beslut sträcktes
ut till den 1 december under taxeringsåret. Enligt kommittén bör inte någon
ändring nu göras i den materiella omfattningen av rättelseområdet vare sig vid
den allmänna eller särskilda fastighetstaxeringen. Kommittén föreslår en
utsträckning av rättelsetiden så att rättelse skall kunna ske under hela den
löpande taxeringsperioden. Detta föreslås gälla såväl den allmänna som den
särskilda fastighetstaxeringen. Skattemyndighetens rättelsebefogenheter
föreslås begränsas till att avse fall där besvär över taxeringen inte anförts. Författningstekniskt
föreslås att 20 kap. 23 § FTL ändras och att en bestämmelse om
rättelsemöjligheterna vid särskild fastighetstaxering tas in i 28 kap. 10 § FTL,
vari en hänvisning till 20 kap. 23 § FTL görs. I fråga om rättelse vid särskild
fastighetstaxering föreslås den begränsningen att rättelse av nämndens
felaktiga beslut skall få ske endast om felaktigheten har uppkommit vid ny
taxering.

Remissinstanserna
har i allmänhet godtagit förslagen. Även jag ansluter mig i huvudsak till
kommitténs förslag. Jag vill emellertid föreslå att rättelse av orikfig
anteckning om ägare skall få ske under hela den löpande taxeringsperioden även
om besvär över taxeringen har anförts. Förslaget att förlänga fidsfristen för
rättelse innebär att länsrätten avlastas ärenden av mera rutinmässig karaktär
och att de skattskyldiga i många fall besparas den väntan som en
taxeringsprocess kan innebära. Förslaget innebär att rättelse av lokal
skattemyndighet endast får ske för det taxeringsår då den aktuella
felaktigheten uppkom. Jag vill erinra om att jag tidigare (avsnitt 2.8.2)

Prop.
1981/82:19 73

föreslagit att uppföljning för efterföljande taxeringsår
under perioden får ske på samma sätt som när taxeringen ändrats i en
domstolsprocess. Jag har vidare föreslagit att vissa inkomst- och
förmögenhetsskatteeffekter av rättelserna skall handläggas på samma sätt som
när domstol ändrat taxeringen. Jag vill föreslå en ändring i kommitténs förslag
till 28 kap. 10 § FTL som är av i huvudsak redaktionell karaktär. Sista stycket
i denna paragraf kan med hänsyn till hänvisningen till 20 kap. 23 § FTL utgå.
Jag föreslår att 20 kap. 23 § och 28 kap. 10 § FTL utformas i enlighet med vad
jag nu har nämnt.

Kommittén har vidare föreslagit en ändring i 4 § första
stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt av innebörd att vid
beräkning av förmögenhet skall taxeringsvärdet året före taxeringsåret alltid
gälla. Undantag föreslås gälla för sådan fastighet som vid ny taxering fått
värdet sänkt pä grund av skogsavverkning, täktverksamhet eller till följd av
eldsvåda, skogsbrand, vattenflöde eller jämförlig händelse. I dessa fall
föreslås gälla det taxeringsvärde som åsatts för taxeringsåret. Jag är i
princip positiv till förslaget, som i allmänhet har godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Förslaget är emellertid förenat med vissa problem
som gör att ytterligare överväganden är nödvändiga innan jag är beredd att ta
ställning. Jag avser att ta upp denna fråga i ett annat sammanhang.

2.9.3 Besvär i vanlig ordning

2.9.3.1 Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut

F. n. skall besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut
föras hos länsrätten. Besvärshandling som kommit till fel länsrätt skall
skickas vidare till rätt länsrätt (191 § 1 mom. TL). Motsvarande bestämmelser
finns i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen (21 kap. 1 och 2 §§ FTL).

Kommittén föreslår att samma skall gälla även i
fortsättningen vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Kommittén föreslår vidare att kretsen av besvärsberättigade
i fråga om besvär över nämndens beslut skall vara oförändrad mot vad som gäller
nu vid såväl särskild som allmän fastighetstaxering.

Jag godtar förslagen och föreslår att i 29 kap. 1 § skall
införas en hänvisning till 21 kap. 1 och 2 §§ FTL. Vidare föreslås att 29 kap.
skall ha rubriken Besvär över särskild fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Kommittén anser att bestämmelsen i 191 § 1 mom. andra
stycket TL är obehövlig med hänsyn till den allmänna bestämmelsen i 33 § första
stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Den bör därför enligt kommittén
inte tas in i FTL såvitt avser särskild fastighetstaxering.

Jag är emellertid inte beredd att tillstyrka förslaget.
Motsvarande bestämmelse finns även vid inkomsttaxeringen, 76 § TL, och vid den
allmänna fastighetstaxeringen, 21 kap. 7 § FTL. Jag föreslår i stället att i

Prop.
1981/82:19 74

29 kap. 1 § FTL tas in en hänvisning till 21 kap. 7 § FTL.

Bestämmelser om besvärstid vid den särskilda fastighetstaxeringen
finns f. n. i 191 § 2 mom. TL. Kommittén föreslår att besvärstiderna anpassas
till förslagen om ändrade besluts- och underrättelserutiner. Förslaget innebär
att ägarens besvärstid skall utsträckas till den 15 november under taxeringsåret,
att taxeringsintendentens besvärstid liksom nu skall vara till den 30 april
samt att kommunens besvärstid skall utsträckas till utgången av taxeringsåret.
Vidare föreslås att fastighetsägares möjlighet att få besvär prövade om de
kommer in efter utgången av den för ägaren nämnda besvärstiden men före
utgången av april månad året efter taxeringsåret skall vara kvar. Kommittén
föreslår även att det liksom vid den allmänna fastighetstaxeringen skall
åligga intendenten att inom sin besvärstid ange yrkanden och grunder för talan
om inte synnerliga skäl för anstånd föreligger.

Kommittén föreslår att föreskrifterna om besvärstid till
skillnad från motsvarande bestämmelser för den allmänna fastighetstaxeringen
tas in i en gemensam paragraf, 29 kap. 2 § FTL.

Förslagen har godtagits eller lämnats utan erinran av
majoriteten av remissinstanserna. Några remissinstanser anser att
besvärstiderna bör förlängas. Andra förslag har också framförts.

Jag vill nämna följande. Jag har tidigare (avsnitt 2.7.3)
föreslagit att vissa tidpunkter för besluts- och underrättelseförfarandet skall
flyttas fram. Tidpunkten för utsändande av omprövade beslut föreslås
framflyttad i förhållande till kommitténs förslag med 15 dagar till den 15
oktober. Jag föreslår att motsvarande förlängning av besvärstiderna sker i
förhållande till kommitténs förslag. I övrigt ansluter jag mig till förslagen.
Jag föreslår att 29 kap. 2 § FTL utformas i enlighet med vad jag har nämnt.

Kommittén uttalade i betänkandet (Ds B 1980:8)
Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. att
besvärsrätten borde omfatta alla ändringsyrkanden som avser själva beslutet,
dvs. 20 kap. 12 § första stycket punkterna 1-3 FTL. Beslutsskäl, dvs.
förhållanden som avses i punkterna 4 och 5, arealuppgifter m. m. borde enligt
kommittén som huvudregel inte få överklagas självständigt. Har grunderna för
beslutet rättslig betydelse i annat sammanhang borde även ett självständigt
överklagande av grunderna tillåtas i vissa fall. Den närmare innebörden av
denna regel borde enligt kommittén utformas i praxis. Kommittén föreslår att
motsvarande bör gälla vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Kommittén anser vidare att om ny taxering har skett bör
talan kunna föras om huruvida den nya taxeringen överensstämmer med föreskrifterna
i 16 kap. 9 § och 1-15 kap. FTL. Enligt kommittén bör talan också kunna avse
endast frågan om förutsättningar för ny taxering är uppfyllda. Om så inte är
fallet kan enligt kommittén talan endast föras om att fastställa föregående års
taxering oförändrad oavsett om denna är felaktig eller inte. Om nämnden inte
fastställt ny taxering kan enligt kommittén talan inte få föras om endast
rättelse av tidigare gjord feltaxering. Däremot skall ett sådant yrkande kunna

Prop.
1981/82:19 75

prövas om det framställts tillsammans med ett yrkande om
att ny taxering bör ske, förutsatt att detta bifalls av domstolen. Frågan om
besvärsrättens materiella innehåll får enligt min mening lösas i praxis.

Bestämmelser
om länsrätts sammansättning och domförhet m. m. vid allmän fastighetstaxering
finns i 21 kap. 8-10 §§ FTL. Tidigare fanns i huvudsak motsvarande bestämmelser
i 160-162 §§ TL, vartill 192 § TL, som handlar om särskild fastighetstaxering,
hänvisar. Vid överförandet av bestämmelserna i 160-162 §§ TL till FTL företogs
två sakliga ändringar. Den ena är att de värderingstekniska ledamöterna inte
längre skall förordnas av länsstyrelsen utan av regeringen. Den andra är att
bestämmelsen om länsrättens rätt att samla samtliga länsrättens ledamöter för
överläggning rörande de värderingsgrunder som avses skola tillämpas utgick.

Kommittén föreslår att föreskrifter om länsrätts
sammansättning och domförhet tas in i 29 kap. 3 § FTL i vilken en hänvisning
föreslås till 21 kap. 8-10 §§ FTL. Jag godtar förslagen.

2.9.3.2 Besvär över länsrätts och kammarrätts beslut

Föreskrifter om besvär över länsrätts och kammarrätts
beslut i mål om särskild fastighetstaxering finns f. n. i 193 och 194 §§ TL.
193 § TL hänvisar fill 164 och 165 §§ TL som gällde vid allmän
fastighetstaxering och som med i huvudsak oförändrat innehåll förts över till
22 kap. 1-6 §§ FTL (prop. 1980/81:111, SkU 1980/81:42, rskr 1980/81:249, SFS
1981:280). Vid överförandet av bestämmelserna i 164 och 165 §§ TL till FTL
genomfördes i sak två ändringar. Den ena bestod i att bestämmelsen i 165 §1
mom. TLom att minst två ordinarie ledamöter i kammarrätten skall delta vid
handläggning av mål angående fasfighetstaxering inte togs in i FTL. Därigenom
kom 24 § kammarrättsinstruktionen (1979:571) att bli tillämplig, liksom vid mål
om inkomsttaxering. Den andra bestod i att i 22 kap. 6 § FTL infördes en
bestämmelse som behandlar ersättningsfrågan för de särskilda ledamöter som
finns vid mål om fastighetstaxering. 1194 § TL regleras besvärstiden vid besvär
över kammarrättens beslut. Denna bestämmelse motsvarar bestämmelsen i 22 kap.
7 § FTL, som gäller i fråga om allmän fastighetstaxering.

Kommittén föreslår att i FTL tas in ett nytt kapitel, 30
kap., med rubriken Besvär över länsrätts och kammarrätts beslut. Vidare
föreslås att bestämmelserna i 22 kap. 1 och 3-7 §§ FTL skall gälla även vid
den särskilda fastighetstaxeringen genom en hänvisning i 30 kap. 1 § FTL.

Förslagen
har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Även
jag ansluter mig till förslagen som bör genomföras. Jag har tidigare (avsnitt
2.7.2) förklarat att jag anser att taxeringsnämndens beslut om fördelning av
taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § FTL skall kunna överklagas. Liksom vid
fördelning av taxeringsvärde vid allmän fastighetstaxering bör emellertid rätt
att anföra besvär över länsrätts beslut i fråga om

Prop.
1981/82:19 76

sådan fördelning inte få ske. Jag föreslår därför att i 30
kap. 1 § FTL tas in en bestämmelse härom.

2.9.4 Besvär i särskild ordning

2.9.4.1 Allmänt

Ett beslut om fastighetstaxering kan i vissa fall
överklagas även efter det att fiden för att anföra besvär i vanlig ordning
utgått. Talan förs i sådana fall genom besvär i särskild ordning. Bestämmelser
härom finns i fråga om särskild fastighetstaxering i 195 § TL. Enligt 1 mom.
får fasfighetsägare, som inte på föreskrivet sätt har fått underrättelse om
fastighetstaxeringsnämndens beslut senast den 15 juli under taxeringsåret,
anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret. I 2 mom. anges vissa
situationer där besvär kan anföras intill utgången av femte året efter
taxeringsåret.

Kommitténs förslag innebär att dessa bestämmelser med i
stort sett oförändrat innehåll överförs till FTL. Bestämmelserna föreslås i
huvudsak motsvara bestämmelserna i fråga om allmän fastighetstaxering.
Kommittén föreslår vidare att en ny extraordinär besvärsrätt skall införas i de
fall där lokal skattemyndighet har vidtagit uppföljningsåtgärder för senare
taxeringsår till följd av t. ex. ändrad fastighetstaxering i överinstans.

Förslagen har i allmähhet godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna.

För egen del vill jag nämna att jag i stort ansluter mig
till förslagen. Jag kommer i sammanhanget att behandla frågan om utvidgning av
den extraordinära besvärsrätten när de uppgifter på vilka fasfighetstaxeringen
grundats är bristfälliga eller när en domstol vid prövning av besvär över
fastighetstaxeringen frångår en av RSV eller länsstyrelse fastställd anvisning.
En sådan utvidgning föreslogs av kommittén i dess betänkande (Ds B 1980:8)
Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. Jag
behandlade denna utvidgning i prop. 1980/81:111 med förslag Ull besvärsregler
vid allmän fastighetstaxering, m. m. och uttalade därvid bl. a. att frågan om
grunderna för den särskilda fastighetstaxeringen och nu nämnda extraordinära
besvär borde bedömas i ett sammanhang. Jag kommer i de följande avsnitten att
behandla förslagen i fråga om besvär i särskild ordning.

2.9.4.2 Uppföljningsåtgärd enligt 28 kap. 12 § FTL

Jag har tidigare (avsnitt 2.8.2) anslutit mig till
kommitténs förslag om nya rufiner för uppföljning av besvärsinstansernas beslut
om ändrade fastighetstaxeringar. Förslaget innebär att den lokala
skattemyndigheten skall ombesörja uppföljningen och att detta skall ske utan
avvaktan på att beslutet vunnit laga kraft. Vidare föreslås att uppföljningsförfarandet
även skall

Prop.
1981/82:19 77

användas när lokal skattemyndighet verkställt rättelse
enligt föreskrifterna i 20 kap. 23 § och 28 kap. 10 § FTL.

En
väsentlig förutsättning för förslaget är enligt kommittén att det samtidigt
införs en möjlighet att utan formella hinder aktualisera följdårets taxering
även efter den ordinarie besvärsfidens utgång. Förutsättningarna för ny
taxering kan ändras genom en följdåtgärd av den lokala skattemyndigheten.
Eftersom åtgärden enligt förslaget inte skall gå att överklaga måste taxeringen
enligt kommitténs mening kunna aktualiseras pä annat sätt. Kommittén betonar
att det inte räcker med de rättelsemöjligheter som besvär i vanlig ordning ger,
eftersom beslut av förvaltningsdomstol om ändrad fastighetstaxering och därav
föranledd följdåtgärd kan ske flera år efter taxeringsårets utgång. Kommittén
föreslår därför att en ny extraordinär besvärsgrund införs, som skall gälla för
ägare, kommun och taxeringsintendent. Besvärstiden föreslås vara sex månader
från den dag då följdätgärden vidtogs.

Förslaget har i allmänhet fått ett positivt mottagande
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till
förslaget och föreslår att 31 kap. 1 § FTL utformas i enlighet med kommitténs
förslag. Jag godtar även föreslagen rubrik till 31 kap. FTL.

2.9.4.3 Brister i underrättelseförfarandet, m. m.

Kommittén föreslår att nuvarande extraordinär besvärsrätt
enligt reglerna i 195 § 1 mom. TL bibehålls i huvudsak oförändrad. Förslaget
innebär, att ägare skall ha rätt att anföra besvär i särskild ordning om han
inte senast den 15 oktober under taxeringsåret fått underrättelse enligt 28
kap. 7 § FTL. Tidsgränsen den 15 oktober, i stället för som f. n. den 15 juli,
valdes med hänsyn till att tidpunkten enligt kommittén bör väljas mellan
tidpunkten för den lokala skattemyndighetens underrättelse den 30 september och
den ordinarie besvärstidens utgång den 15 november under taxeringsåret. Rätten
att anföra besvär i särskild ordning i detta fall föreslås oförändrat föreligga
intill utgången av året efter taxeringsåret.

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft någon erinran
mot förslaget.

Jag
ansluter mig i huvudsak till förslaget. Tidigare (avsnitt 2.9.3.1) har jag
föreslagit att fidpunkten för den lokala skattemyndighetens underrättelse skall
framflyttas till den 15 oktober och den ordinarie besvärstiden till den 30
november. Jag föreslär den ändringen i kommitténs förslag att tidpunkten
framflyttas i motsvarande mån fill den 30 oktober under taxeringsåret.

Enligt 195
§ 2 mom. 7 TL får ägaren anföra besvär i särskild ordning om underrättelse om
fastighetstaxeringsnämnds beslut haft felaktigt innehåll. Rätt att anföra
sådant besvär föreligger intill utgången av femte året efter taxeringsåret.

Kommittén föreslår att denna rätt skall bibehållas vid den
särskilda

Prop.
1981/82:19 78

fastighetstaxeringen och föreslår att denna besvärsgrund
sammanförs med tidigare nämnda besvärsgrund i en gemensam paragraf, 31 kap. 2 §
FTL.

Förslaget har inte mötts av några erinringar från
remissinstanserna.

Föregen del vill jag nämna följande. De båda
besvärsgrunderna har skilda besvärstider men utgår båda från brister i föreskriven
beslutsunderrättelse. Jag anser det därför vara lämpligt att som kommittén
föreslår föra samman dem i en paragraf. Detta är emellertid en skillnad i
förhållande till vad som gäller i fråga om den allmänna fasfighetstaxeringen.
Jag föreslår att bestämmelserna i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen
ändras till överensstämmelse med vad som föresläs i fråga om den särskilda fasfighetstaxeringen.
Detta föranleder ändring i 23 kap. 1 och 2 §§ FTL. De ändrade lydelserna bör
gälla redan vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

2.9.4.4 Oriktigt taxeringsbeslut, m. m.

I 195 § 2 mom. anges när rätt till besvär i särskild
ordning föreligger på grund av oriktigt taxeringsbeslut i fråga om den
särskilda fastighetstaxeringen. Kommitténs förslag innebär att nuvarande
bestämmelser i huvudsak oförändrade förs över till 31 kap. 3 § FTL. Kommittén
har strävat efter att tekniskt anpassa reglerna om särskild besvärsrätt vid den
särskilda fasfighetstaxeringen till vad som gäller i fråga om den allmänna fasfighetstaxeringen.

Kommittén föreslår att besvärsfiden även i fortsättningen
skall vara intill utgången av femte året efter taxeringsåret. Jag ansluter mig
till förslaget.

Jag kommer nu att behandla varje föreslagen besvärsgrund
för sig. Jag kommer härvid att behandla även den tidigare nämnda utvidgningen
av besvärsrätten när de uppgifter på vilka taxeringen grundats varit
bristfälliga eller när en domstol frångått en anvisning.

Fastighet har genom förbiseende inte blivit taxerad

Denna besvärsgrund, som även finns i fråga om den allmänna
fasfighetstaxeringen, föreslås gälla även i fortsättningen i fråga om den
särskilda fastighetstaxeringen.

Jag ansluter mig till förslaget.

Taxering har ägt rum av annan egendom än fastighet

I fråga om den särskilda fastighetstaxeringen gäller att
särskild besvärsrätt föreligger om taxeringen kommit att omfatta även annan
egendom än fastighet. Vid överförandet av motsvarande bestämmelse i fråga om
den allmänna fastighetstaxeringen till FTL utvidgades besvärsrätten till att
avse även fel där egendom som avses i 7 kap. 16 § FTL har värderats, dvs. sådan
egendom som inte skall åsättas något värde.

Prop.
1981/82:19 79

Kommittén föreslår att motsvarande regel införs i fråga om
den särskilda fastighetstaxeringen. Förslaget innebär vidare att det skall
anges att besvärsrätten endast gäller vid ny taxering. Detta slag av
feltaxering kan nämligen ske endast vid ny taxering. Vid rena överflyttningar
av beslut om fastighetstaxering konserveras endast en tidigare gjord
feltaxering. För att komma till rätta med fel av denna typ får besvär anföras
över den taxering varigenom felet uppkommit.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget. Jag
godtar förslaget.

Felaktigt skattepliktsbeslut

Kommittén föreslår att denna besvärsgrund i huvudsak
oförändrad förs över till FTL. Även i fråga om denna besvärsgrund föreslås en
begränsning till nytaxering.

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Även jag ansluter mig fill förslaget.

Dubbeltaxering

Extraordinär besvärsrätt föreligger i fråga om särskild fasfighetstaxering
om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten inte bort äga rum. När motsvarande bestämmelse i fråga
om den allmänna fastighetstaxeringen fördes över till FTL vidtogs vissa
ändringar. Besvärsgrunden kom att omfatta även del av fastighet och
dubbeltaxering även om denna inte skett genom taxering på flera orter.

Kommittén föreslår att motsvarande besvärsgrund införs i
fråga om den särskilda fastighetstaxeringen. En begränsning till nytaxering
föreslås även i detta fall.

Remissinstanserna har inte haft några erinringar mot
förslaget. Även jag godtar förslaget.

Feltaxering på grund av felräkning m. m.

Kommittén föreslår att den särskilda besvärsgrunden att
taxeringsbeslutet blivit felaktigt på grund av felräkning m. m. eller annat
uppenbart förbiseende skall föras över fill 31 kap. 3 § FTL. Vidare föreslås en
begränsning ske fill fall av ny taxering.

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Även jag ansluter mig fill förslaget.

Väsentligt annorlunda taxering m. m. Jag kommer nu att
behandla förslaget till den tidigare nämnda utvidgning-

Prop.
1981/82:19 80

en av den extraordinära besvärsrätten.

Enligt tidigare gällande bestämmelse i 167 § 2 mom. 6 TL
förelåg extraordinär besvärsrätt om sådana omständigheter förelåg som bort
föranleda väsentligt annorlunda taxering och särskilda skäl förelåg för
prövning av besvären.

Kommittén föreslog i betänkandet (Ds B 1980:8)
Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering m. m. att bestämmelsen skulle
överföras till 23 kap. 2 § FTL, som gäller i fråga om allmän
fastighetstaxering. Förslaget innebar att extraordinär besvärsrätt enligt denna
grund skulle föreligga även när en skattedomstol genom lagakraftvunnet beslut
hade frångått en anvisning. Enligt kommittén var detta en utvidgning av
besvärsrätten. Kommittén ansåg emellertid att den utvidgade besvärsrätten inte
krävde någon ändring av bestämmelsen. Förslaget innebar vidare att extraordinär
besvärsrätt skulle föreligga när taxeringen blivit felakfig pä grund av att ett
felaktigt eller ofullständigt underlag för taxeringen hade legat till grund för
denna. Detta föreslogs gälla oavsett hur felaktigheten hade uppkommit och i
vilken riktning taxeringen borde ändras. Enligt förslaget skulle den
förutsättningen för prövning av besvären gälla att taxeringsvärdet borde ändras
med minst 10 %. Enligt kommittén skulle dock väsentlighetskravet vara uppfyllt
om indelningen i taxeringsenheter borde ändras eller om beskattningsnaturen
borde ändras. Kommittén ansåg att någon ändring av bestämmelsen inte var nödvändig.
De föreslagna utvidgningarna av besvärsgrunden godtogs eller lämnades utan
erinran av de flesta remissinstanserna. Olika synpunkter och förslag framfördes
emellertid.

Föregen del vill jag nämna följande. Jag uttalade i prop.
1980/81:111 med förslag till besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, m. m.
bl. a. att jag i princip var positiv till en extraordinär besvärsrätt i de fall
en anvisning om riktvärden genom lagakraftägande beslut har frångåtts av en
skattedomstol. Vidare anslöt jag mig till kommitténs uppfattning att
extraordinär besvärsrätt borde föreligga när taxeringen blivit felaktig på
grund av orikfigt eller bristande taxeringsunderlag. Jag uttalade vidare att de
av kommittén föreslagna ändringarna i förhållande till vad som gällde i princip
borde komma fill uttryck i lagtexten. Jag ansåg liksom kommittén att det vore
praktiskt att vid den extraordinära besvärsprövningen ha samma regler för
taxeringsvärdeförändring som gäller vid den särskilda fastighetstaxeringen. Med
hänsyn därtill och till att ett betänkande om hur den särskilda
fastighetstaxeringen skulle utformas för framtiden var nära förestående, ansåg
jag att frågorna om grunderna för den särskilda fasfighetstaxeringen och nu
nämnda extraordinära besvär borde bedömas i ett sammanhang. Jag behandlar först
de fall där en anvisning frångåtts och därefter fall med orikfigt
taxeringsunderlag.

Om en domstol genom lagakraftägande beslut i ett enskilt
fall har frångått en anvisning om riktvärden uppkommer frågan om i vad mån
detta skall inverka på andra fastighetsägares besvärsrätt. Ett sådant fall kan
vara när en

Prop.
1981/82:19 81

fastighetsägare inom ett radhusområde har besvärat sig
över taxeringen av sin fastighet och därvid åberopat att en för hög
byggnadsvärdetabell eller ett för högt markvärde har valts för området. Om
domstolen finner att den anvisade tabellen eller riktvärdet för marken ger en
för hög värdenivå inom området kan domstolen frångå anvisningen och i stället
bestämma ett annat byggnads- eller markvärde. Det kan då uppfattas som
orättvist om endast den fastighetsägare som har besvärat sig över taxeringen
skall få det lägre taxeringsvärdet. Jag vill i sammanhanget framhålla att det
normalt är så att riktvärdena bygger på de mest fillförlitliga utredningar om
fastigheternas marknadsvärden som går att få fram som underlag för värderingen.
Det kan emellertid förekomma felräkningar och orikfiga beräkningar också i
detta sammanhang. I något enstaka fall kan det också tänkas inträffa fall att
fastighetsägaren kan lägga fram en bättre statistik för beräkning av värdena än
den som legat till grund för riktvärdena. Det torde emellerfid endast
undantagsvis finnas skäl att frångå riktvärdena. Det blir alltid fråga om ett
ganska begränsat antal besvärsfall.

Vidare vill jag påpeka att anvisningar om riktvärden
fastställs av RSV eller länsstyrelsen, alltså av en myndighet. Detta talar
enligt min mening både för att en särskild besvärsrätt införs och att någon
värdeförändringsgräns inte bör föreligga i dessa fall. Besvärsrätt bör därför
oavsett värdeförändringens storlek föreligga när en domstol genom lagakraftägande
beslut har frångått en anvisning om riktvärden. Jag föreslår att en bestämmelse
härom införs i 23 kap. 2 § 6 och 31 kap. 3 § 6 FTL. Jag vill emellertid betona
att det för att besvärsrätt skall föreligga skall röra sig om ett direkt
frångående av en anvisning om riktvärden och inte om justering på grund av
säregna förhållanden av det med ledning av riktvärden bestämda värdet. Någon
begränsning av besvärsrätten till nytaxeringsfallen i fråga om särskild
fastighetstaxering bör inte ske.

I fråga
om förslaget att extraordinär besvärsrätt skall föreligga när taxeringsvärdet
har blivit felaktigt på grund av att det underlag som låg till grund för
taxeringen var felaktigt eller bristfälligt vill jag nämna följande. Jag anslöt
mig i den tidigare nämnda propositionen (prop. 1980/81:111) till kommitténs
uppfattning att en sådan besvärsrätt bör föreligga. Det föreligger enligt min
mening ett behov av att kunna rätta felaktiga taxeringar om underlaget varit
bristfälligt. Denna utvidgade besvärsrätt syftar till att åstadkomma ett
taxeringsresultat som skulle ha blivit följden om fastighetstaxeringsnämnden
från början hade haft korrekta och fullständiga uppgifter. Liksom i fråga om
extraordinär besvärsgrund vid domstols frångående av anvisning om riktvärden
bör utvidgningen av besvärsrätten komma till uttryck i lagtext. Fråga är
huruvida en taxeringsvärdegräns för besvärsrätt i detta fall bör föreligga
eller inte. En sådan värdegräns kan inte alltid gälla, eftersom ändring av
taxering kan avse annat än ändring av taxeringsvärde och sådan ändring kan ha
betydelse i andra avseenden både utom och inom skatteområdet. Så kan t. ex.
vara fallet i fråga om ändrad indelning i 6 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 19

Prop.
1981/82:19 82

taxeringsenheter eller ändrad beskattningsnatur. Jag
kommer senare att närmare behandla frågan om utformningen även värdegräns i det
fall krav på värdeförändring bör föreligga. Jag föreslår att besvärsrätten tas
in i 23 kap. 2 § 7 och 31 kap. 3 § 7 FTL. Någon begränsning av besvärsrätten
till nytaxeringsfallen i fråga om särskild fastighetstaxering bör inte ske.

Den nuvarande besvärsgrunden i 23 kap. 2 § 6 FTL bör
finnas kvar. Här föreligger extraordinär besvärsrätt om det eljest finns sådana
omständigheter att en väsentligt annorlunda taxering bort ske. Dessutom krävs
att särskilda skäl finns för prövning av besvären. Jag föreslår att en
motsvarande bestämmelse även skall finnas i fråga om den särskilda
fastighetstaxeringen. Någon begränsning till nytaxeringsfallen i fråga om
särskild fastighetstaxering bör inte göras. Bestämmelsen bör tas in som sista
punkt i resp. paragraf. Jag vill emellertid nämna något om kraven för
besvärsrätt enligt denna punkt.

Kommittén ansåg i betänkandet (Ds B 1980:8) Besvärsregler
vid allmän fastighetstaxering m. m. att, i de fall villkoret om
taxeringsvärdeförändring är tillämpligt, en värdeförändring på 10 % skulle
uppfylla kravet på väsentligt annorlunda taxering. Detta föreslogs gälla utan
någon ändring av bestämmelsen, vilket mötte kritik från flera remissinstanser.
Liksom kommittén ansåg jag det vara praktiskt att vid den extraordinära besvärsprövningen
ha samma regler för taxeringsvärdeförändring som gäller vid den särskilda
fastighetstaxeringen. Kommittén har i nu förevarande betänkande föreslagit att
ny taxering i vissa fall skall ske om taxeringsvärdet bör ändras med minst en
femtedel dock minst 25 000 kr. Även andra beloppsmässiga spärregler har
föreslagits gälla för nytaxering. Jag har godtagit förslagen. Enligt min mening
bör liksom f. n. i lagtexten inte tas in en absolut gräns för värdeförändring
för besvärsrätt enligt 23 kap. 2 §8 och 31 kap. 3 §8 FTL. Det kan nämligen
tänkas förekomma fall där omständigheterna är så speciella att även en mindre
värdeförändring bör kunna föranleda besvärsrätt. Liksom f. n. bör beträffande
vilka beloppsmässiga förändringar av taxering som kan anses väsentliga ledning
kunna hämtas från vad som gäller i fråga om när ny taxering skall ske pä grund
av värdeförändring. Vidare bör som väsentligt annorlunda taxering anses fall då
indelningen i taxeringsenheter bör ändras eller då beskattningsnaturen bör
ändras. Motsvarande bör enligt min mening gälla i fråga om den extraordinära
besvärsrätt som jag har föreslagit skall finnas när taxeringen har blivit
felaktig på grund av bristfälligt underlag för taxeringen. Jag föreslår därför
att denna besvärsgrund i detta avseende utformas på motsvarande sätt. För att
besvärsrätt skall föreligga enligt 23 kap. 2 § 8 och 31 kap. 3 § 8 FTL föreslås
samma krav på särskilda skäl för prövning föreligga som f. n. Jag föreslår
således ingen ändring i detta avseende. Som kommittén har ansett bör även
uppföljningsåtgärd enligt 28 kap. 12 § FTL vara att hänföra till särskilda skäl
i fråga om särskild fastighetstaxering. Förslaget till lydelse av 23 kap. 2 § FTL
bör gälla redan vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Prop.
1981/82:19 83

2.9.4.5 Övrigt om besvär i särskild ordning

1195 § 3 mom. TL finns bestämmelser om vilken domstol som
skall pröva extraordinära besvär m. m. 15 mom. samma paragraf finns en hänvisning
till 75 § TL för de fall extraordinära besvär anförs hos länsrätt som anger hur
det skall förfaras om besvärshandlingarna har sänts till annan länsrätt än den
som skall pröva besvären.

Kommittén föreslår att motsvarande bestämmelser i fråga om
den allmänna fastighetstaxeringen skall gälla även i fråga om den särskilda
fastighetstaxeringen. Detta föreslås ske genom en hänvisning i 31 kap. 4 § FTL fill
23 kap. 3 och 4 §§ FTL.

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Även jag godtar förslaget.

2.9.5 Övriga bestämmelser om besvär

1196 § TL samt i 168 § andra-fjärde styckena och 169 § TL,
vartill 196 § TL hänvisar, finns allmänna bestämmelser om besvär, som i
huvudsak är gemensamma för samtliga instanser.

Kommitténs förslag innebär att i 32 kap. 1 § FTL tas in de
bestämmelser om besvärsrätt som nu finns intagna i 196 § första stycket TL samt
att i 32 kap.

2 § FTL tas in en hänvisning till 24 kap. 2-7 §§ FTL, som
gäller i fråga om den

allmänna fastighetstaxeringen.

Koinmittén anser att vissa bestämmelser i TL liksom i
fråga om allmän fastighetstaxering närmast har karaktär av
verkställighetsföreskrifter och därför inte bör tas in i lag utan regleras i
administrativ ordning.

Förslagen har i allmänhet godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Jag godtar förslagen. Jag vill i sammanhanget
nämna att i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen har bestämmelser tagits
in i FTF i de avseenden som kommittén nämner och som tidigare fanns i TL men
som inte tagits in i FTL.

3 Övergångsbestämmelser

Som jag tidigare antytt är det angeläget att de nya
bestämmelserna i FTL om särskild fastighetstaxering kan gälla snarast möjligt.
De föreslås träda i kraft dagen efter den dag då de kommit ut från trycket i
Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1982 års särskilda
fastighetstaxering. Förslaget innebär vidare att de nya bestämmelserna i 20
kap. 12 § FTL om beslutsredovisning och i 20 kap. 23 § FTL om lokal
skattemyndighets rättelsemöjlighet skall tillämpas redan vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering. De äldre bestämmelserna i TL om särskild fastighetstaxering
föreslås upphävda, men skall fortsätta att gälla i fråga om särskild
fastighetstaxering år 1980 och tidigare.

Prop.
1981/82:19 84

Jag ansluter mig till förslagen. De föreslagna nya
lydelserna av 23 kap. 1 och 2 §§ FTL bör tillämpas redan vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering. Jag föreslår vidare att det i övergångsbestämmelserna till FTL
bör tas in bestämmelser om att senaste tidpunkt att besluta föreskrifter enligt
27 kap. 1 § FTL i fråga om 1982 års särskilda fastighetstaxering skall vara den
21 december 1981 och att förordnande av konsulent skall ske före utgången av
januari månad 1982.

4 Kostnadsfrågor

Fastighetstaxeringskommittén har i betänkandet beräknat
att de samlade kostnaderna för 1982 års särskilda fastighetstaxering uppgår
till totalt ca 25 milj. kr. En del av dessa kostnader, uppskattningsvis 1,5-2
milj. kr. är av engångsnatur och belöper således enbart på 1982 års särskilda
fastighetstaxering. Detta gäller en del av kostnaderna för systemering,
programmering, utbildning, handböcker och kartor. Kostnaderna för varje
följande särskild fastighetstaxering om sådana kommer att äga rum beräknas
således uppgå till ca 23 milj. kr. Den totala kostnaden för särskilda
fastighetstaxeringar åren 1982-1985 beräknas därvid uppgå till ca 94 milj. kr.
Beräkningarna har gjorts på en beräknad kostnadsnivå för år 1982.
Kostnadsberäkningarna grundar sig på kommitténs förslag till förfarande vid den
särskilda fastighetstaxeringen samt på erfarenheter från tidigare
fastighetstaxeringar. I beräkningarna har inte särskilt beaktats den medverkan
i granskningsarbetet som kan komma att ske från länsstyrelsen och den lokala
skattemyndigheten, beroende på osäkerheten i omfattningen av denna medverkan.
Kommittén har i stället räknat med granskning från ordförandens sida i samma
omfattning som vid 1980 års särskilda fastighetstaxering. Förslaget att
fastighetstaxeringsnämnden får ompröva sitt beslut ökar i viss mån kostnaderna
för länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten liksom kostnaderna för ersättningar
åt ledamöter och andra funktionärer. Nämndens omprövningsrätt beräknas
emellertid minska antalet besvär över fastighetstaxeringen vilket innebär att
kostnadsbesparingar i länsrätten kan ske. Kommittén påpekar även att förslaget
om uppföljning av överinstansers beslut om fastighetstaxering innebär en
betydande minskning av kostnaderna jämfört med nuvarande förfarande. Det är på
nuvarande stadium svårt att göra en helt tillförlitlig beräkning av i vilken
utsträckning resursbehovet för länsrätterna kommer att minska till följd av de
föreslagna förändringarna. Det torde dock stå klart att minskningen har en
sådan omfattning att det blir möjligt att härigenom finansiera de beräknade
merkostnaderna.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet
upprättats förslag till

Prop. 1981/82:19 85

1.
lag om ändring
i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 5'.

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
de upprättade lagförslagen.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. I det under I angivna
förslaget saknades 21 kap. 10 S och i punkt I övergångsbestämmelserna orden 21
kap. 10 §. Vidare hade 20 kap. 23 § sjätte stycket i det under 1 angivna försl.iget
följande lydelse: "Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna
paragraf får ej föras särskilt. Talan mot taxeringen får även i den del
beslutet avser föras i den ordning som gäller för besvär över
fastighetstaxerings-nämnds beslut." I det under 2 angivna förslaget
saknades 72 a § och hade 72 b § sista stycket följande lydelse: 'Talan mot
beslut i fråga om ändring enligt denna paragraf får inte föras särskilt. Talan
mot taxeringen får även i den del beslutet avser föras hos länsrätten i den
ordning som föreskrivs i 74. 76 och 100-102 §S."

Prop. 1981/82:19 86

Bilaga 1

Sammanfattning
av bet ä nkandet S ä rskild fastighetstaxering (Ds B 1981:5)

Fastighetstaxeringskommitt é n har i
sina tidigare delbet ä nk-anden behandlat de materiella och formella
reglerna f ö r den allm ä nna fastighetstax-eringen. Ä ven f ö ljd ä ndringar
till den nya fastighetstaxeringslagen, FTL , och 1981 å rs
villabeskattning har behandlats, I f ö religgande delbet ä nkande tar kommitt é n upp de.
materiella och formella reglerna f ö r den .s ä rskilda fastighetstaxeringen. I ett senare bet ä nkande,
som avses bli kommitt é ns sista, skall kommitt é n
redovisa ö verv ä ganden r ö rande bl.a. ett system med s.k. rullande fastig hetstaxering.

F.n.
sker allm ä n fastighetstaxering vart femte å r. Under
perioden d ä remellan - den l ö pande taxeringsperioden -
sker varje å r s ä rskild fastighctstaxerin;;. Vid den allmann:! fastighetstaxeringen
beslutas om fastigheternas indelning i taxeringsenheter samt om taxeringsenheternas
skattepliktf ö rh å llanden, beskattningsnatur och taxeringsv ä rde.
Dessa beslut g ä ller under hela den l ö pande taxeringsperioden om
inte fastigheten, under perioden ber ö rs av v ä sentlig f ö r ä ndring av fysisk eller r ä ttslig
art. D å verkst ä lls ny taxering av den ber ö rda
fastigheten.

Kommitt é n f ö resl å r nu att FTL
kompletteras med nya regler om s ä rskild fastighetstaxering som f ö resl å s bli
intagna i 16 kap. FTL. De nytaxeringsgirunder som fanns i kommunalskattelagen,
KL, f ö rs i sin helhet ö ver till FTL med vissa redaktionella ä ndringar.
S å lunda sammanf ö rs till skillnad fr å n nu alla f ö r ä ndringar
i den fysiska beskaffenheten till en gemensam nytaxeringsgrund. Vidare f ö resl å s att nytaxeringsgrunderna
i ö kad utstr ä ckning blir obligatoriska.

I
fr å ga om de beloppsm ä ssiga sp ä rregler som f.n. ä r knutna till vissa av nytaxeringsgrunderna
f ö resl å s justeringar. Den nuvarande femtedelsregeln och
miljonregeln f ö r investeringar beh å lls men det tidigare
minimibeloppet, 10 000 kr., f ö resl å s h ö jt till 25 O Ö O kr. Vidare f ö resl å r kommitt é n att

Prop.
1981/82:19 87

en
ny beloppsregel inf ö rs f ö r sm å hus och d ä rtill h ö rande tomtmark, dvs. fr ä mst s å dana
fastigheter som kan beskattas enligt den s.k. villaschablonen. Ny taxering f ö resl å s s å lunda
ske om sm å huset och tomtmarken underg å tt, s å dan f ö r-Sndrinq
i den fysiska beskaffenheten att v ä rdet l,) ö r h ö jas eller s ä nkas med minst 100 000 kr. oavsett om detta
understiger en femtedel av det tidigare taxeringsvartiot,

Ny
taxering vid s ä rskild f eistighetsttixc-i. ing f ö re.Tl å s lik som
nu ske med utg å ngspunkt i fastighetens aktuella beskaffenhet men
med ledning av den fasLighetsprisniv å och de regler i ö vrigt som g ä llde vid
den n ä rmast f ö reg å ende allm ä nna fastighetstaxeringen. F ö r de
fastigheter som inte nytaxeras avses liksom nu f ö reg å ende å rs
taxering bli fastst ä lld of ö r ä ndrad.

Vid
pr ö vningen av om grund f ö r ny taxering f ö religger -nytaxeringspr ö vningen -
f ö resl å s att etfplilen av samU.iga f ö r ä ndringar
som en fastighet ber ö rts av skall v ä gas samman ä ven om f ö r ä ndringarna faller inom olika nytaxeringsgrunder. H ä rigenom
kommer kvittning av v ä rdeh ö jande och v ä rdes ä nkande f ö r ä ndringar att ske i st ö rre utstr ä ckning ä n f ö rut vid till-l ä mpningen
av de beloppsm ä ssiga sp ä rreglerna. Detta ä r ä gnat att
minska antalet nytaxeringsfall.

Om
nytaxeringsgrund befinns f ö religga f ö resl å s som huvud-rege.\ att samtliga taxeringsbeslut f ö r den ber ö rda
fastigheten skall f å ompr ö vas oavsett om f ö ruts ä ttningarna
f ö r beslutet i den delen ä ndrats under perioden. Indelningen i
taxeringsenheter f ö resl å s dock inte f å ompr ö vas om ny taxering sker p å annan
grund ä n just indelningen i taxeringsenheter. Detta f ö rslag
inneb ä r en utvidgning j ä mf ö rt med vad som nu g ä ller.

De
administrativa reglerna f ö r den allm ä nna fastighetstaxeringen har numera anpassats till
de regler som efter RS-re-formens genomf ö rande g ä ller f ö r inkomsttaxeringen. En motsvarande anpassning b ö r enligt
kommitt é n g ö ras i fr å ga om

Prop.
1981/82:19 88

reglerna
f ö r den s ä rskilda fastighetstaxeringen. Av naturliga sk ä l m å ste
emellertid reglerna i vissa fall avvika fr å n vad som g ä ller f ö r inkomsttaxeringen och den allm ä nna fastighetstaxeringen.

Distriktsindelning
f ö resl å s ske efter geografiska grunder och inte som vid
allm ä n fastighetstaxering efter fastighetskategori. Det inneb ä r att de
s ä rskilda fastighetstaxeringsdistrikten i regel kommer att inneh å lla olika
slag av fastigheter.

F.n.
kan s ä rskild fastighetstaxering utf ö ras antingen av lokal taxeringsn ä mnd eller
av s ä rskild fastighetstaxeringsn ä mnd. Kommitt é n f ö resl å r att s ä rskild fastighetstaxering forts ä ttningsvis
endast skall f å utf ö ras av fastighetstaxeringsn ä mnd .

F ö rutom de
lokala skattemyndigheterna f ö resl å s ä ven l ä nsstyrelserna f å r ä tt att delta
i beredningen och granskningen av fastighetsdeklarationer.

Kommitt é n f ö resl å r en
utvidgning av n ä mndernas m ö jlighet att pr ö va huruvida ny taxering av fastighet skall ske i de
fall deklaration eller s ä rskild framst ä llning har l ä mnats efter den 15 februari.

Besluts-
och underr ä ttelsef ö rfarandet f ö resl å s bli utformat p å det s ä tt som
numera g ä ller vid allm ä n fastighetstaxering. Detta inneb ä r att
fastighets ä garna skall beredas tillf ä lle att
erinra mot n ä mndens beslut. N ä mnden skall med anledning av
bl.a. l ä mnade erinringar kunna ompr ö va besluten.

Ordf ö randen f ö resl å s att p å n ä mndens v ä gnar f å besluta
om f ö rdelning av v ä rdet p å en taxeringsenhet som omfattar t.ex. flera
registerfastigheter. S å dant beslut, som f å r ompr ö vas, avses
kunna fattas ä ven efter det att n ä mnden avslutat sitt arbete
med fastighetstaxeringen. Beslut om f ö rdelning av taxeringsv ä rdet b ö r enligt
kommitt é ns mening inte f å ö verklagas till f ö rfaltningsdomstol.

Prop.
1981/82:19 89

Kommitt é n tar
ocks å upp de tidigare i olika sammanhang diskuterade fr å gorna om
uppf ö ljning av f ö rvaltningsdomstols beslut om fastighetstaxering och
om ä ndring av inkomst- och f ö rm ö genhetstaxering i anslutning d ä rtill. Om
en fastighet å satts nytt taxeringsv ä rde vid s ä rskild
fastighetstaxering skall det v ä rdet g ä lla under å terstoden av den l ö pande taxeringsperioden. D å beslut
om fastighetstaxering ä ndras av f ö rvaltningsdomstol f ö retas f.n. inte n å gon
automatisk justering av efterf ö ljande å rs fastighetstaxeringar. I 197 § taxeringslagen,
TL, finns best ä mmelser om att l ä nsr ä tten efter
anm ä lan av taxeringsintendenten eller fastighets ä garen skall
vidta erforderliga å tg ä rder med anledning av ett domstolsbeslut. Kommitt é n f ö resl å r att
denna uppf ö ljning, som ä r av teknisk natur, skall g ö ras av
lokal skattemyndighet. Vidare f ö resl å s att lokal skattemyndighet i dessa fall f å r m ö jlighet
att automatiskt ä ndra ä ven inkom:;!.- och .!- ö rm ö gcn-hetstaxeringen.
F.n. kan s å dan ä ndring ske endast efter det att besv ä r anf ö rts med
st ö d av 102 § TL. Fcirslagen i dessa h ä nseenden
medger ett snabbare och smidigare f ö rfarande ä n som f.n. till ä mpas.

I
fr å ga om besv ä rs- och r ä ttelsef ö rfarandet f ö resl å r kommitt é n att reglerna f ö r den s ä rskilda
fastighetstaxeringen i allt v ä sentligt utformas i ö verensst ä mmelse
med vad som nu g ä ller, eller f ö resl å s g ä lla (prop. 1980/81:111), i fr å ga om den
allm ä nna fastighetstaxeringen. Besv ä rstiderna har dock, med h ä nsyn till
det nu f ö reslagna besluts- och l ä ngd-f ö r ingsf ö rf ä randet,
anpassats till de speciella f ö rh å llandena vid den s ä rskilda
fastighetstaxeringen. Vidare f ö resl å r kommitt é n att man slopar tidsgr ä nsen f ö r lokala
skattemyndighetens r ä ttelse av uppenbara fel i l ä ngdf ö ring
eller taxeringsbeslut. S å dan r ä ttelse f ö resl å s forts ä ttningsvis f å ske under hela den l ö pande taxeringsperioden och
inte bara s å som f.n. fram till den 1 december respektive den 30
november taxerings å ret. Denna utvidgning f ö resl å s g ä lla b å de i fr å ga om den
allm ä nna och den s ä rskilda fastighetstaxeringen. I anslutning h ä rtill f ö resl å r kommitt é n att man
vid f ö rm ö gen-

Prop.
1981/82:19 90

hetsber ä kningen
till skillnad fr å n nu konsekvent skall an-■ v ä nda
taxeringsv ä rdet å ret f ö re f ö rm ö genhetstaxerings å ret. Undantag f ö resl å s endast
f ö r vissa situationer d å v ä rdet s ä nks vid s ä rskild fastighetstaxering. D å skall
det nedjusterade taxeringsv ä rdet anv ä ndas redan vid samma å rs f ö rm ö genhetstaxering
.

Kommitt é n f ö resl å r ocks å att en
ny extraordin ä r besv ä rsgrund inf ö rs i de fall d ä r lokal skattemyndighet vidtagit s.k. uppf ö ljnings å tg ä rder f ö r senare
taxerings å r till f ö ljd av t.ex. ä ndrad fastighetstaxering i ö verinstans.
Den nya besv ä rsgrunden har ett direkt samband med de nya uppf ö ljningsrutinerna
och syftar till att s ä kerst ä lla de formella m ö jligheterna till materiell r ä ttvisa
under uppf ö ljnings å ren.

De
nya materiella och formella reglerna i FTL f ö resl å s till-l ä mpas f ö rsta g å ngen vid
s ä rskild fastighetstaxering å r 1982. Lokala skattemyndighetens ut ö kade r ä ttelsem ö jligheter
f ö resl å s dock g ä lla redan i fr å ga om 1981 å rs allm ä nna fastighetstaxering. Det f ö renklade
f ö rfarandet vid r ä ttelse av inkomst- och f ö rm ö genhetstaxering
till f ö ljd av ä ndrad fastighetstaxering liksom den nya regeln f ö r f ö rm ö genhetsber ä kningen
f ö resl å s g ä lla redan vid 1982 å rs taxering.

Prop. 1981/82:19 91

Bilaga 2

FastlghetstaxeringskommittSns f ö rfattnings f ö rslag
1. F ö rslag till

Lag om ä ndring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om fastighetbtaxeringslagen (1979:1152)

dels att 1 kap. 7 § ,
5 kap. 4 § , 20 kap. 12 och 23 §§ samt rubri kerna till 15 kap. och 17-23 kap. skall
ha nedan angivna lydelse

dels att i lagen skall inf ö ras nio nya paragrafer, 16 kap. 1-9 §§ ,

och å tta nya kapitel, 25-32 kap., samt n ä rmast f ö re
1 kap.,

17 kap. och 25 kap. nya huvudrubriker av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslager. lyaelse

Avd. 1 Be::t ä ;ri:iicl3ei.-
om

taxering av fastighet

1 kap.

7 §

Allm ä n fastighetstaxering Allm ä n fastighetstaxering

skall ske vart femte ä r. Be- skall ske vart femte å r. Be

slut vid allm ä n fastighets- slut vid allm ä n fastighets

taxering skall, om inte annat taxering skall, om inte annat

f ö ranleds av f ö reskrifter om f ö ranleds av f ö reskrifterna i

s ä rskild fastighetstaxering, 16 kap. , g ä lla fr å n
ing å ngen

g ä lla fr å n ing å ngen av det av det taxerings å r d å allm ä n

taxerings å r d å allm ä n fastig- fastighetstaxering sker till

hetstaxering sker till in- ing å ngen av det taxerings å r

Prop.
1981/82:19 92

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

g å ngen av
det taxerings å r d å d å allm ä n fastighetstaxering

allm ä n
fastighetstaxering sker sker n ä sta g å ng (den l ö pande

n ä sta g å ng (den l ö pande taxe- taxeringsperioden),

ringsperioden).

S
kap.

4
§

Marknadsv ä rdet
skall best ä m- Marknadsv ä rdet skall best ä m

mas med h ä nsyn till det genom- mas med h ä nsyn till
det genom

snittliga prisl ä get under andra snittliga prisl ä get under
andra

å ret
f ö re taxerings å ret. å ret f ö re
taxerings å ret om inte

gjinat
f ö ranleds av f ö reskrifter- H"
i. 16 kap. __ § .

16
kap. S ä rskild fastighets- 16 lap. Taxering under den

taxering l ö pande taxeringsperioden

F ö reslagen
lydelse

1 §

S ä rskild
fastighetstaxering skall verkst ä llas de å r d å allm ä n fastighetstaxering inte ä ger rum.

Vid
s ä rskild fastighetstaxering fastst ä lls n ä stf ö reg å ende å rs taxering of ö r ä ndrad om ny taxering enligt 2-5 §§ inte
skall ske.

Nytaxeringsgrunder

2 §

Ny
taxering av fastighet skall ske om under l ö pande taxeringsperiod

1.
ny taxeringsenhet b ö r bildas
eller taxeringsenhet b ö r ombildas

2.
taxeringsenhets
beskattningsnatur eller skattepliktsf ö rh å llande b ö r ä ndras.

Prop.
1981/82:19 93

Föreslagen
lydelse

3 §

Ny
taxering av taxeringsenhet skall ske Dm under l ö pande taxeringsperiod
taxeringsenhetens v ä rde ö kat eller minskat .genom s å dan f ö r ä ndring i
enhetens beskaffenhet att å s ä tt taxeringsv ä rde p å grund av f ö r ä ndringen b ö r h ö jas elier s ä nkas med minsl: en femtedel dock minst '25 000
kronor. Ny ta:<ering skall dock alltid ske om de nedlagda kostnaderna har uppg å t'; 1:11 minst
en miljon kronor eller, f ö r v ä rderingsenhet med sm å hus oc.n d ä rtill h ö rande
tomtmark, om det sammanlagda v ä rdet av sm å huset och tomtmarken p å grund av
f ö r ä ndringen b ö r h ö jas eller s ä nkas med minst 100 000 kronor.

Vid
bed ö mning av om ny taxering skall ske p å grund av minskning i en
taxeringsenhets v ä rde genom skogsavverkning eller annan f ö r ä ndring i
fr å ga om skogsbest å ndet skall h ä nsyn tas ä ven till den v ä rde ö kning som den å terst å ende skogec ui:de £ g å tt p å grur,d
av tillv ä xt under den l ö pande taxeringsperioden.

4 §

Ny
taxering av taxeringsenhet skall ske om under l ö pande taxeringsperiod
taxeringsenhetens v ä rde ö kat eller minskat genom myndighets beslut som
inneb ä r ä ndring i m ö jligheterna att f ö rfoga eller i ö vrigt anv ä nda
enheten.

Ny
taxering av taxeringsenhet skall ocks å ske om avgift till allm ä n va-anl ä ggning
eller allm ä n fj ä rrv ä rmeanl ä ggning (anslutningsavgift) eller gatumarksers ä ttning
eller gatukostnadsbidrag erlagts f ö r enheten.

Ny taxering f å r ske
endast om taxeringsenhetens taxeringsv ä rde p å grund av f ö r ä ndringen b ö r ä ndras med minst en femtedel dock minst 25 000
kronor. Om f ö r ä ndringen medf ö r en ö kning eller minskning av taxeringsv ä rdet med
mindre ä n 100 000 kronor f å r ny taxering ske endast efter framst ä llning av
taxeringsenhetens ä gare.

5 §

Ny
taxering av taxeringsenhet, vars v ä rde har best ä md-s under f ö ruts ä ttning att den anv ä nds i f ö rv ä rvsverksamhet
av visst slag, skall ske om under l ö pande taxeringspei iod verksamheten stadig-

Prop.
1981/82:19 94

F ö reslagen
lydelse

varande
helt eller i allt v ä sentligt har nedlagts.

Ny
taxering f å r ske endast efter framst ä llning av
taxeringsenhetens ä gare och om taxeringsv ä rdet till
f ö ljd av v ä rdeminskning i anledning av nedl ä ggningen
b ö r s ä nkas med minst h ä lften.

Beskaffenhetstidgunkt
m.m.

6 §

Taxering
som avses i detta kapitel skall ske med h ä nsyn till det allm ä nna prisl ä ge och de
uppskattningsgrunder i ö vrigt, som till-l ä mpats vid den n ä rmast f ö reg å ende allm ä nna
fastighetstaxeringen.

Taxering
som har å satts enligt best ä mmelserna i detta kapitel g ä ller fr å n ing å ngen av
det taxerings å r, d å taxeringen fastst ä llts till ing å ngen av
det taxerings å r, d å allm ä n fastighetstaxering sker n ä sta g å ng eller
d å ny taxering å nyo sker till f ö ljd av best ä mmelserna
i detta kapitel.

7 §

Vid
bed ö mning av fr å gan om v ä rdet av en taxeringsenhet vid ing å ngen av
visst taxerings å r har f ö r ä ndrats s å mycket, att ny taxering skall ske under den l ö pande
taxeringsperioden, skall h ä nsyn tas till v ä rde ä ndringen
sedan periodens b ö rjan. Har ny taxering skett vid s ä rskild
fastighetstaxering tidigare under perioden skall dock h ä nsyn d ä refter
inte tas till v ä rde ä ndring, som har skett f ö re den
tidpunkt den nya taxeringen avser.

8 §

Om
en taxeringsenhets v ä rde under l ö pande taxeringsperiod ä ndrats
av flera s å dana anledningar som avses i 3 § skall,
vid bed ö mningen av om ny taxering skall ske, h ä nsyn, tas till den
sammanlagda f ö r ä ndringen. Motsvarande skall g ä lla d å
taxeringsenhets v ä rde ä ndrats av flera s å dana anledningar som avses i
4 § .

Om den sammanlagda ö kningen
eller minskningen av en taxeringsenhets v ä rde av s å dana anledningar som avses i 4 § uppg å r till
minst 100 000 kronor och taxeringsenhetens v ä rde ä ndrats ä ven av

F ö reslagen
lydelse

s å dan
anledning som avses i 3 § skall h ä nsyn tas till den sammanlagda ä ndringen
av samtliga anledningar vid pr ö vningen om taxeringsenhets taxeringsv ä rde b ö r ä ndras med
minst en femtedel dock minst 25 000 kronor. Detta skall g ä lla ä ven om v ä rdef ö r ä ndringen enligt
4 § understiger 100 000 kronor under f ö ruts ä ttning
att ä garen g ö r framst ä llning d ä rom.

At2 ä rder_vid_nY
taxering

9
§

Om ny taxering sker p å grund av
f ö reskrifterna i 2-8 §§ skall taxeringen i sin helhet pr ö vas.
Indelningen i taxeringsenheter skall dock inte ompr ö vas om ny
taxering sker p å grund av annan anledning ä n som
avses i 2 § punkt 1.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

Avd. 2. F ö rfarandet
m.m. vid allm ä n fastighetstaxering

17 kap. Om taxeringsorganisa-tionen
m.m.

17
kap. Taxeringsorganisatio-

nen
m.m.

18 kap. Om allm ä n fastighets-deklaration,
m.m.

18 kap. Allm ä n fastighetsdek-laration,
m.m.

19 kap. Om f ö rberedande
å tg ä r-der

19
kap. F ö rberedande å tg ä rder

20
kap. Om fastighetstaxerings-n ä mndernas verksamhet m.m.

20 kap. Fastighetstaxerings
n ä mndernas verksamhet m.m.

Prop.
1981/82:19 96

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

12
§ )

I
fastighetstaxeringsn ä mnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1-3, dels grunderna f ö r beslutet enligt punkterna 4-7, n ä mligen

1.
fastighetens indelning i
taxeringsenheter,

2.
taxeringsenhetens
beskattningsnatur och skattepliktsf ö rh å llande ,

3.
skattepliktig enhets taxeringsv ä rde och d ä ri ing å ende
del-' v ä rde samt v ä rde av varje v ä rderingsenhet,

4.
storleken av s å dan v ä rdefaktor
som s ä rskilt anges i 8-15 kap.,

5.
storleken av riktv ä rde,

6.
storleken av v ä rderingshyra
enligt 11 kap. 4 § , bruttokapi-taliseringsfaktor enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor
enligt 12 kap. 6 § , brytningsfaktor och v ä rdet per
kubikmeter brytv ä rd fyndighet enligt 12 kap. 8 § , utbyggd
effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsm ö jlighet
och bel ä genhet enligt 15 kap. 3 § och å teranskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 § och 15
kap. 7 § samt

7.
s ä reget f ö rh å llande
som har f ö ranlett justering av riktv ä rde-

I
beslutet skall ocks å redovisas den f ö rdelning av taxeringsv ä rdet som
har skett en-ligt 5 kap. 8 § tredje stycket. V ä rdet av en enskild v ä rderingsenhet
anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker s å att ö verstigande
belopp, som inte uppg å r till fullt tusental kronor, faller bort.
Regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer f å r f ö reskriva
om de ytterligare avrundningsregler som beh ö vs.

23
§

Har
fastighetstaxeringsn ä mnds beslut om taxering ej inf ö rts i fastighetsl ä ngd inom
f ö reskriven tid eller har taxering inf ö rts i fas-

1)
Senaste lydelse 1980:149.

Prop.
1981/82:19 97

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

tighetsl ä ngd f ö r annan
fastighet ä n den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt
eller har anteckning om ä gare i fastighetsl ä ngd blivit oriktig, f å r den
lokala skattemyndigheten besluta om r ä ttelse av fastighetsl ä ngden i denna del.

Har
fastighetstaxeringsn ä mnds beslut om taxering blivit oriktigt till f ö ljd av

1.
Uppenbar felr ä kning,
eller

2.
uppenbart felaktig ö verf ö ring av
belopp eller annan uppgift fr å n den allm ä nna fastighetsdeklarationen,

f å r den
lokala skattemyndigheten, om ej s ä rskilda sk ä l f ö ranleder att l ä nsr ä tten b ö r avg ö ra fr å gan,
besluta om r ä ttelse i denna del.

Efter
den

1 december

under

taxerings å ret

f å r r ä tte

Ise en-

ligt denna pai

ragraf

bes i

lutas

endast om anm ä rkning

fr å ga om

felaktigheten

gjorts

de

ssf ö r-

innan hos den

lokala

sk

attemyn-

Om
besv ä r ö ver taxeringen inte anf ö rts f å r r ä ttelse enligt
de lina p a ragr.a f heslut a.'; under hela den l ö pande taxe-

_____________ ringsper iodc.jn.

s
den lokala skattemyndigheter!.

Innan
r ä ttelse beslutas skall, om detta ej ä r ö verfl ö digt, yttrande
inh ä mtas fr å n fastighetstaxeringsn ä mndens
ordf ö rande och, om hinder ej m ö ter,fastighetens ä gare.

Den
lokala skattemyndigheten skall , om detta ej ä r uppenbart ö verfl ö digt,
inom tv å veckor tillst ä lla fastighetens ä gare underr ä ttelse om
beslut i fr å ga om r ä ttelse i den ordning som avses i 19 § samt
underr ä tta skattechefen och vederb ö rande kommun om beslutet.

Talan mot beslut i fr å ga om r ä ttelse
enligt denna paragraf f å r ej f ö ras s ä rskilt. Talan mot taxeringen f å r ä ven i den
del beslutet avser f ö ras i den ordning som g ä ller f ö r besv ä r ö ver
fastighetstaxeringsn ä mnds beslut.

N ä rmare f ö reskrifter
om f ö rfarandet vid r ä ttelse enligt denna paragraf meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen best ä mmer .

21 kap. Om besv ä r ö ver
fastig- 21 kap. Besv ä r ö ver fastig

hetstaxeringsn ä mnds beslut hetstaxeringsn ä mnds beslut

2)
Senaste lydelse 1980:149 7 Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 19

Prop.
1981/82:19 98

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

22
kap. Om besv ä r ö ver l ä ns- 22 kap. Besv ä r ö ver l ä nsr ä tts

r ä tts och
kammarr ä tts beslut och kammarr ä tts beslut

23
kap. Om besv ä r i s ä rskild 23 kap. Besv ä r i s ä rskild

— - — :-- ---------------------- —— --------------------------

ordning ordning

F ö reslagen
lydelse Avd. 3. F ö rfarandet m.m. vid s ä rskild fastighetstaxering

25
kap. Taxeringsorganisationen m.m.

1 §

L ä n indelas
i s ä rskilda fastighetstaxeringsdis i.rikt. S ä rskilt
fastighetstaxeringsdistrikt skall omfatta visst omr å de inom l ä net.

2 §

F ö r varje s ä rskilt
fastighetstaxeringsdistrikt skall finnas en s ä rskild fastighetstaxeringsn ä mnd, som
verkst ä ller taxering inom distriktet.

3 §

Regeringen
eller myndighet som regeringen best ä mmer beslutar om indelning i s ä rskilda
fastighetstaxeringsdistrikt f ö r ett taxerings å r .

4 §

Ordf ö rande i s ä rskild
fastighetstaxeringsn ä mnd f ö rordnas av l ä nsstyrelsen f ö r ett taxerings å r.

L ä nsstyrelsen
f å r f ö rordna ytterligare en ledamot i s ä rskild fastighetstaxeringsn ä mnd f ö r ett
taxerings å r.

3)
Lydelse enligt prop. 1980/81:111

Prop.
1981/82:19 99

F ö reslagen
lydelse

5 §

Ö vriga ledam ö ter i s ä rskild fastighetstaxeringsn ä mnd och
suppleanter f ö r dem utses genom val f ö r ett
taxerings å r.

Best ä mmelserna
i 17 kap. 7 § andra och tredje styckena skall g ä lla ä ven i fr å ga om s ä rskild
fastighetstaxering.

6 §

Best ä mmelserna i 17 kap. 1, 8-13,
15, 16 och 18-25 §§

skall
i till ä mpliga delar g ä lla ä ven i fr å ga om s ä rskild fastighetstaxering. Best ä mmelserna
i 17 kap. 18 § skall vid s ä rskild fastighetstaxering ä ven
omfatta l ä nsstyrelsen.

7
S

Besv ä r ö ver
kommunfullm ä ktiges eller landstings beslut enligt 5 eller 6 § anf ö rs hos l ä nsstyrelsen.
T fr å ga om . ö verklagandei skall i ö vrigt best ä mmelserna
i kommunallagen (1977:179) om besv ä r ö ver beslut av kommunfullm ä ktige
till ä mpas.

Mot
l ä nsstyrelsens beslut enligt f ö rsta stycket f å r talan inte f ö ras. Talan f å r inte heller f ö ras mot beslut enligt 3 § eller
mot l ä nsstyrelsens beslut enligt 4, 5 och 6 §§ .

26
kap. S ä rskild fastighetsdeklaration,m.m.

1
§

Den
som vid å rets ing å ng var ä gare av fastighet f å r l ä mna s ä rskild
fastighetsdeklaration r ö rande fastigheten.

Deklaration med tillh ö rande
handlingar skall l ä mnas till l ä nsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten
senast den 15 februari under taxerings å ret. Detsamma g ä ller om s å dana
framst ä llningar som avses i 16 kap. 4 och 5 §§ . Den s ä rskilda
fastighetstaxeringsn ä mnden f å r pr ö va taxeringen ä ven om deklaration eller framst ä llning
har kommit in efter den 15 februari.

Prop.
1981/82:19 100

Föreslagen
lydelse

2 §

Efter
anmaning ä r den som vid å rets ing å ng var ä gare till fastighet skyldig att l ä mna s ä rskild
fastighetsdeklaration.

Deklarationen med tillh ö rande
handlingar skall l ä mnas till den som har utf ä rdat anmaningen
eller till den lokala skattemyndigheten inom den tid som anges i anmaningen.
Sluttiden f å r inte best ä mmas till tidigare dag ä n tionde
dagen efter mottagandet av anmaningen. Sluttiden f å r inte
heller best ä mmas till tidigare dag ä n den 15
februari under taxerings å ret.

Anmaning utf ä rdas om
det kan antas att det vid å rets ing å ng f ö relegat s å dant f ö rh å llande som avses i 16 kap. Anmaning f å r ocks å utf ä rdas om
framst ä llning enligt 16 kap. 4 eller 5 § har gjorts utan att s ä rskild
fastighetsdeklaration har l ä mnats. Anmaning beh ö ver inte utf ä rdas, om
det ä r uppenbart alt deklaration inte erfordras f ö r
taxeringen.

3 §

Best ä mmelserna
i 18 kap. 2-9, 12-14, 16, 22-40 §§ ' samt

3) 41
§
f ö rsta och tredje styckena skall i till ä mpliga delar galla

ä ven i fr å ga om s ä rskild fastighetstaxering.

Vite f å r inte f ö rel ä ggas i
fall som s ä gs i 2 § . Vite f å r dock f ö rel ä ggas i f ö rnyad anmaning att l ä mna s ä rskild
fastighetsdeklaration.

27
kap. F ö rberedande å tg ä rder

1 §

Senast
den 31 oktober å ret f ö re taxerings å ret skall regeringen eller myndighet som regeringen
best ä mmer besluta f ö reskrifter f ö r f ö rberedelsearbetet.

3)
29-40 §§ och 41 § f ö rsta och tredje styckena i lydelse enligt prop. 1980/81:111.

Prop.
1981/82:19 101

F ö reslagen
lydelse

2
§

Senast
den 10 januari under taxerings å ret skall regeringen eller myndighet som regeringen
best ä mmer besluta de ytterligare f ö reskrifter enligt 7 kap. 7 § som beh ö vs f ö r å rets
taxering, ut ö ver dem som har beslutats f ö r den n ä rmast f ö reg å ende allm ä nna fastighetstaxeringen
eller f ö r d ä refter f ö ljande s ä rskilda fastighetstaxeringar .

28
kap. Fastighetstaxeringsn ä mndernas verksamhet m.m.

1 §

Best ä mmelserna
i 20 kap. 1-9 §§ samt 15 § skall i till ä mpliga delar g ä lla ä ven i fr å ga om s ä rskild fastighetstaxering.

Beslut
enligt 20 kaj.;. 15 § om f ö . .UrJ.nirig av ta un. ings ■ ä udet l å r ompr ö vas av n ä mnden.
Mot s å dant beslut f å r talan inte f ö ras.

Den
lokala skattemyndigheten skall s å snart det kan ske underr ä tta s ö kanden om
n ä mndens beslut om f ö rdelning. Underr ä ttelse skall i f ö rekommande
fall dock s ä ndas ut samtidigt med underr ä ttelse
enligt 4 § .

2 §

Den
s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mnden skall senast den 31 maj under taxerings å ret
meddela beslut om taxering av fastighet, som ing å r i distriktet.

3 §

Best ä mmelserna
i 20 kap. 12 och 13 §§ om fastighetstaxeringsn ä mndens
beslut skall ä ven g ä lla i fr å ga om s ä rskild fastighetstaxering. I beslutet skall ocks å
redovisas det eller de sk ä l, som ligger till grund f ö r verkst ä lld ny
taxering-

4 §

Den
lokala .skattemyndigheten skall senast den 30 juni under taxerings å ret
underr ä tta den som var ä gare av fastighet vid in-

Prop.
1981/82:19 102

F ö reslagen
lydelse

g å ngen av å ret om

1. inneh å llet i
den s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mndens be

slut om fastighetstaxering,

2.
att ä garen
senast den 15 augusti till fastighetstaxeringsn ä mndens ordf ö rande f å r avge
skriftliga erinringar mot beslutet,

3.
att ny underr ä ttelse
kommer att s ä ndas ut endast om ä garen har avgett erinringar
mot beslutet eller fastighetstaxeringsn ä mnden, utan att erinringar har avgetts, har
beslutat å s ä tta annan taxering ä n som framg å r av 2 § eller
annars har fr å ng å tt s å dant beslut,

4.
vad som skall iakttas av den
som vill ö verklaga den s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mndens
beslut om fastighetstaxering,

5.
inneh å llet i
skiljaktig mening.

Senast den 30 juni under
taxerings å ret skall den lokala skattemyndigheten underr ä tta den
som har l ä mnat s ä rskild fastighetsdeklaration eller som har gjort
framst ä llning om ny taxering i det fall fastighetstaxeringsn ä mnden har
beslutat att ny taxering inte skall ske.

Underr ä ttelse
skall ocks å s ä ndas till den som har blivit ä gare till
fastighet efter ing å ngen av å ret om han hos den lokala skattemyndigheten har
anm ä lt att han vill ha en s å dan underr ä ttelse.

5 §

Den
s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mnden skall ompr ö va beslut n ä r
fastighets ä garen avger erinringar eller sk ä l annars
f ö religger. Fr å ga om nytt beslut f å r inte pr ö vas av n ä mnden
efter den 31 augusti under taxerings å ret,

6 §

Den
s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mndens arbete betr ä ffande fastighetstaxeringen
skall vara avslutat senast den 31 augusti under taxerings å ret.

7 §

Den
lokala skattemyndigheten skall senast den 30 september

Prop.
1981/82:19 103

F ö reslagen
lydelse

under
taxerings å ret till ä gare av fastighet s ä nda underr ä ttelse om
den s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mndens avg ö rande enligt 5 § .

Underr ä ttelse
skall inneh å lla upplysning om vad som skall iakttas av den som
vill ö verklaga fastighetstaxeringsn ä mndens beslut om fastighetstaxering samt om inneh å llet i
skiljaktig mening.

Underr ä ttelse
skall s ä ndas till ä gare som f ö re utg å ngen av jul i m å nad under taxerings å ret inte
har erh å llit underr ä ttelse enligt 4 § . Ä garen
skall senast den 25 augusti under taxerings å ret anm ä la att
han ö nskar underr ä ttelse om inneh å llet i beslut om fastighetstaxering.

8 §

Best ä mmelserna
i 20 kap. 19 § g ä ller vid den s ä rskilda fastighetstaxeringen i fr å ga om
underr ä ttelse enligt 1, 4 och 7 §§ .

9 §

Den
s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mndens beslut om fastighetstaxering skall f ö ras in i
fastighetsl ä ngd.

Fastighetstaxeringsn ä mndens
beslut om byggnad p å annans mark med v ä rde under 10 000 kronor
skall dock inte f ö ras in i fastighetsl ä ngden. Detsamma g ä ller om
annan ä n staten tillh ö rig f ö rsvarsbyggnad, som enligt 3 kap. 2 § ä r
undantagen fr å n skatteplikt.

Fastighetsl ä ngden
skall skrivas under av lokal skattemyndighet. Den skall d ä refter s å vitt g ä ller den å rliga
taxeringen med undantag av vad i andra stycket s ä gs anses innefatta den s ä rskilda
fastighetstaxeringsn ä mndens beslut om fastighetstaxering.

N ä rmare f ö reskrifter
om fastighetsl ä ngden meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen best ä mmer.

10 §

Best ä mmelserna
i 20 kap. 23 § skall till ä mpas ä ven i fr å ga om s ä rskild fastighetstaxering. R ä ttelse av
fastighetstaxeringsn ä mnt.s beslut f å r ske endast om felaktigheten uppkommit vid verkst ä lld ny
taxering.

R ä ttelse f å r ske intill
utg å ngen av den l ö pande taxeringsper ioden.

Prop.
1981/82:19 104

Föreslagen
lydelse

11 §

Regeringen
meddelar de n ä rmare f ö reskrifter om den s ä rskilda fastighetstaxeringsn ä mndens
arbete, som beh ö vs ut ö ver vad som anges i denna lag.

12 §

Den
lokala skattemyndigheten skall i anledning av f ö rvaltningsdomstols beslut
avseende visst taxerings å r, f ö r efterf ö ljande å r under den l ö pande taxeringsperioden i fastighetsl ä ngden f ö ra in de ä ndringar
eller till ä gg i fastighetstaxering som framg å r av
beslutet. Denna å tg ä rd skall dock inte vidtas f ö r å r d å ny
taxering har skett och inte heller f ö r å ren d ä refter.

Å tg ä rden skall vidtas inom. tre m å nader fr å n den dag
beslutet meddelades.

Den
lokala skattemyndigheten skall inom tv å veckor efter vidtagen å tg ä rd tillst ä lla
fastighetens ä gare underr ä ttelse i den ordning som avses i 20 kap. 19 § . L ä nsstyrelsen
samt vederb ö rande fastighetstaxeringsn ä mnd,
taxeringsn ä mnd och kommun skall underr ä ttas om å tg ä rden.

Underr ä ttelsen
skall inneh å lla upplysning om

1. den r ä tt att
anf ö ra besv ä r ö ver den s ä rskilda fastighets

taxeringen som f ö ljer av 31 kap. 1 § ,

2.
den r ä tt att
anf ö ra besv ä r ö ver inkomst- och f ö rm ö genhetstaxeringen
som skattskyldig har enligt 102 § taxeringslagen (1956:623) och vad han d ä rvid har
att iaktta,

3.
den lokala skattemyndighetens m ö jlighet
att ä ndra inkomst-och f ö rm ö genhetstaxeringen enligt 72 b §
taxeringslagen, samt

4.
best ä mmelserna
i 16 kap. om ny taxering.

Det som s ä gs om f ö rvaltningsdomstols
beslut g ä ller ä ven om den lokala skattemyndighetens beslut om r ä ttelse
enligt 10 § och 20 kap. 23 § .

N ä rmare f ö reskrifter
om f ö rfarandet enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen best ä mmer.

Prop.
1981/82:19 105

Föreslagen
lydelse 29 kap. Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut

1 §

Best ä mmelserna i 21 kap. 1-2 §§ skall g ä lla
ä ven i fr å ga om s ä rskild
fastighetstaxering.

2 §

Besv ä r av ä gare skall ha kommit in senast den 15 november under taxerings å ret.

Kommuns besv ä r
skall ha kommit in f ö re utg å ngen av december m å nad under taxerings å ret.

Besv ä r av taxeringsintendent skall ha
kommit in senast den 30 april å ret efter
taxerings å ret. Han skall inom samma tid ha angivit
yrkanden och grunder f ö r besv ä rstalan. om ej med l'j ä n.'::y)i till vctrtd-ningens vidlyftighet eller andra synnerliga sk ä l l ä nsr ä tten medger anst å nd,
dock l ä ngst intill utg å ngen av septoiiil:)c:r m å nad riamma å r
c

Kommer besv ä r fr å n ä gare in
efter den i f ö rsta stycket angivna tiden men f ö re den 30 april å ret
efter taxerings å ret, f å r l ä nsr ä tten pr ö va
besv ä ren om taxeringsintendenten helt
eller delvis bitr ä der besv ä ren i sak.

3 §

Best ä mmelserna i 21 kap. 8-10 §§ skall g ä lla
ä ven i fr å ga om s ä rskild
fastighetstaxering.

30 kap. Besv ä r
ö ver l ä nsr ä tts och kammarr ä tts beslut

1 §

3 ) Best ä mmelserna i
22 kap. 1 § samt 3-7 §§ ' skall ä ven
g ä lla i

fr å ga om s ä rskild fastighetstaxering.

3) Lydelse enligt prop. 1980/81:111

Prop.
1981/82:19 106

F ö reslagen
lydelse

31
kap. Besv ä r i s ä rskild ordning

1 §

Den
som enligt 29 kap. 1 § f å r f ö ra talan mot fastighetstaxeringsn ä mnds
beslut f å r, i de fall d ä r lokal skattemyndighet vidtagit å tg ä rd enligt
28 kap. 12 § , anf ö ra besv ä r ö ver taxeringen inom sex m å nader fr å n dagen f ö r
skattemyndighetens å tg ä rd.

2 §

Har ä gare av
fastighet, som skall f å underr ä ttelse enligt 28 kap. 7 § , inte f å tt s å dan
underr ä ttelse senast den 15 oktober under taxerings å ret, f å r ä garen anf ö ra besv ä r intill
utg å ngen av å ret efter taxerings å ret.

Har
underr ä ttelse som avses i 28 kap. 4 eller 7 § haft felaktigt inneh å ll f å r ä garen anf ö ra besv ä r f ö re utg å ngen av
femte å ret efter taxerings å ret.

3 §

Den
som enligt 29 kap. 1 § f å r f ö ra talan mot fastighetstaxeringsn ä mnds
beslut f å r, f ö re utg å ngen av femte å ret efter taxerings å ret , anf ö ra besv ä r

1. om
fastighet genom f ö rbiseende inte har blivit taxerad

2.
om vid ny taxering annan
egendom ä n fastighet har blivit taxerad eller v ä rde har
best ä mts f ö r egendom som avses i 7 kap. 16 §

3. om vid ny taxering fastighet har upptagits s å som
skattepliktig fast ä n den ä r undantagen fr å n skatteplikt, eller har undantagits
fr å n skatteplikt, trots att s å inte hade bort ske

4.
om vid ny taxering fastighet
eller del av fastighet har taxerats p å mer ä n en ort eller eljest blivit dubbeltaxerad

5.
om vid ny taxering
taxeringsbeslut betr ä ffande fastigheten har blivit oriktigt p å grund av
felr ä kning, misskrivning eller annat uppenbart f ö rbiseende

6.
om eljest s å dana omst ä ndigheter
f ö religger, som bort f ö ranleda v ä sentligt annorlunda taxering och s ä rskilda
sk ä l f ö religger f ö r pr ö vning av besv ä ren.

Prop.
1981/82:19 107

F ö reslagen lydelse

4 §

Best ä mmelserna i 23 kap. 3-4 §§ skall g ä lla
ä ven i fr å ga om s ä rskild
fastighetstaxering.

32 kap. Ö vriga best ä mmelser om besv ä r

1 §

Besv ä rsr ä tt, som enligt 29-31 kap. g ä ller
f ö r ä gare av fastighet, tillkommer den som vid ing å ngen av taxerings å ret
ä r ä gare av fastighet liksom den som d ä refter,
dock senast f ö re ing å ngen av det taxerings å r d å allm ä n fastighetstaxering sker n ä sta
g å ng, har blivit ä gare av fastigheten ä vensom arrendator, vilken j ä mlikt
avtal, ing å nget efter kommunalskattelaqens
ikrafttr ä dande, gentemot ä gare har att ansvara f ö r skatt tör
iastighets garantibelopp.

2 §

Best ä mmelserna i 24 kap. 2-7 §§ skall g ä lla
ä ven i fr å ga om s ä rskild
fastighetstaxering.

Denna lag tr ä der
i kraft dagen efter den dag, d å lagen
enligt uppgift p å den har utkommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling, och till ä mpas
f ö rsta g å ngen i fr å ga
om 20 kap. 12 och 23 §§ vid 1981 å rs allm ä nna
fastighetstaxering och i ö vrigt vid 1982 å rs s ä rskilda
fastighetstaxering.

3) Lydelse enligt prop. 1980/81:111

Prop. 1981/82:19

2. F ö rslag till

Lag om ä ndring i
taxeringslagen (1956:623)

108

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om taxeringslagen (1956:623) dels att 174, 176-186, 186 a, 187-197 och 199-200 §§ skall upph ö ra
att g ä lla och att rubrikerna n ä rmast f ö re
174, 178, 182, 184, 191, 193, 195, 196, 199 och 200 §§ skall utg å

dels att 2
§ 1 mom, 68 § och 102 §
skall ha nedan angivna lydelse dels att i lagen skall inf ö ras en ny paragraf, 72 b § , av nedan angivna lydelse.

1) lagen omtryckt 1971:399

Senaste
lydelse av

g 1 mom

1
mom

2
mom

3
mom

1106)

mom mom mom
mom

174 174 174 174 174 176 177

178 178 178 179 180

181
§

182
§

183
§

184
§

185
§

186
§

186
a §

187
§

188
§

189
§

190
§

191
§ 1 mom

191
§ 2 mom

192
§

193
§

194
§

1972:

1970:

1970:

1979;

1973;

1971 :

1974:

(jfr

1972:

1972:

1972:

1970:

1974:

(jfr

1972:

1975;

1970;

1979;

1979;

1970;

1973:

1974;

(jfr

1970:

1979:

1974:

(jfr

1979;

1979

1980;

1979;

1971;

171

673

673

490

1 106

399

773

1970:673)

171

171

171

673

773

1972:171)

171

1178

673

490

490

673

1 106

773

673)

1970;

673

490

773

1973:

175

175

955

175

399

195 §

1 mom

1976

:1084

195 §

2 mom

1973

:1106

195 §

3 mom

1979

:175

195 §

4 mom

1970

:673

195 §

5 mom

1979

: 175

196 §

1970

:673

197 §

1979

:175

199 §

1972

:171

200 §

1974

:773

(jfr

1973:1106)

Lagens
rubrik

1974

:773

rubri

ken

f ö re

174

§ 1970;

:673

rubri

ken

f ö re

178

§ 1972;

:171

rubri

ken

f ö re

182

§ 1970;

:673

rubri

ken

f ö re

184

§ 1970;

:673

rubri

ken

f ö re

191

§ 1970:

:673

rubri

ken

f ö re

193

§ 1973;

:1106

rubri

ken

f ö re

195

§ 1970

:673

rubri

ken

f ö re

196

§ 1970

:673

rubri

ken

f ö re

199

§ 1975

:707

rubri

ken

f ö re

200

§ 1970

:673

Prop.
1981/82:19 109

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2) J_ mom . I denna lag f ö rst å s med

3nkomstt £ X £ rjn £ : taxering
till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt;

f Ö£ m ö g £ nlie_tstaxe £ irig: taxering till statlig f ö rm ö genhetsskatt;

£ l].m £ n_f £ s_ti2,h £ t £ t £ X £ rin £ : s å dan ta:<;ecing
av fastighet som enligt 1 kap 7 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall verkst ä llas vart femte å r:
samt

£ä£ SJ £ i_ld_f £ s_ti £ h £ t £ t £ X £ rjn £ : s ä rkild £ a £ t £ gfie_tstaxering;

s å dan taxering av fastighet, s å dan taxering av fastighet,

som skall verkst ä llas de å r som enligt 16 kap fastighets-

d å allm ä n fastighetstaxering taxeringslagen (1979:1152)

icke ä ger rum. sks.l.l. ver i,';;t,i l.las ö e ä r d å

allni ä n fastighetstaxeri.ng inte ä ger rum.

Inkomsttaxering och f ö rm ö genhetstaxering samt s ä rskild fastighetstaxering innefattas under ben ä mningen £ r_li £ ia2i £ I19-

Till den å rliga taxeringen h ä nf ö rs ocks å vad som enligt 68 § skall antecknas i skattel ä ngden
i fr å ga om annat ä n inkomsttaxering eller f ö rm ö genhetstaxering.

Med l ä nsr ä tt f ö rst å s i denna lag ä ven den mellankommunala skatter ä tten, om inte annat framg å r av omst ä ndigheterna.

?) Senaste lydelse 1979:1153

Prop.
1981/82:19 110

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

68
§3)

Av
taxeringsn ä mnd beslutade taxeringar skall f ö r varje
skattskyldig inf ö ras i skattel ä ngd.

I
skattel ä ngden antecknas s ä rskilt

de_ls
i avseende p å statlig inkomstskatt inkomst av olika f ö rv ä rvsk ä llor med
angivande tillika i fr å ga om skattskyldiga som avses i 9 § 3
mom.lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utg ö r
A-inkomst eller ;.-;-inkomst, medgivet avdrag f ö r underskott i f ö rv ä rvsk ä lla,
sammanr ä knad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika f ö rv ä rvsk ä llor,
minskad med avdrag f ö r underskott), medgivna allm ä nna
avdrag som inte avser underskott i f ö rv ä rvsk ä lla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar
inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sj ö mansskatt
och enligt 1 § 2 mom. n ä mnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal
perioder om trettio dagar f ö r vilka den skattskyldige har uppburit s å dan
inkomst under beskattnings å ret, samt sj ö mansskatten ä mndens beslut om j ä mkning enligt 12 § 4 mom. lagen
om sj ö mansskatt,

§els
i avseende p å kommunal
inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels
beslut i ö vrigt, som avser f ö ruts ä ttning f ö r avdrag
enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
f ö r skattereduktion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppb ö rdslagen (1953:272),

els
beslut, som avser f ö ruts ä ttning f ö r skattereduktion enligt 2 § lagen
(1978:423) om skattel ä ttnader f ö r vissa sparformer eller 5 § lagen
(1980:1047) om skattereduktion f ö r aktieutdelning,

de_ls
beslut om avr ä kning av utl ä ndsk skatt eller till ä mpning av progessionsbest ä mmelser
enligt avtal f ö r undvikande av dubbelbeskattning,

delS
uppgift om skogsbruksv ä rde, varp å skogsv å rdsavgift skall ber ä knas,

els
skattepliktig och beskattningsbar f ö rm ö genhet, om skatt skall utg å enligt
11 § lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt.

3)
Senaste lydelse 1980:1050

Prop.
1981/82:19 111

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

Uppg å r den
enligt lagen om statlig inkomstskatt ber ä knade taxerade inkomsten till minst 6 000 kronor f ö r ensamst å ende och
till sammanlagt minst 6 000 kronor f ö r makar, som varit gifta vid ing å ngen av
beskattnings å ret och under detta å r levt tillsammans, skall
den ber ä knade taxerade inkomsten inf ö ras, ä ven om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattel ä ngden
skall under- Skattel ä ngden skall under

skrivas av lokal, skattemyndig- skrivas av lokal skattemyndig

het. Den skall d ä refter s å vitt het. Den skall d ä refter s å vitt

g ä ller den å rliga taxeringen g ä ller den å rliga
taxeringen

med undantag av s ä rskild fas- anses innefatta taxeringsn ä mn-

tighetstaxering anses inne- dens beslut.

fatta taxeringsn ä mndens be-

""'- 72 b S

Den
lokala skattemyndigheten f å r; om int;.' ;-;.'irskild- skal talar f ö r att l ä nsr ä tten b ö r avg ö ra fr å gan,
besluta om den ä ndring i taxeringen f ö r inkomst och f ö rm ö genhet
som f ö ranleds av f ö rvaltningsdomstols beslut om till ä gg eller ä ndring i
fastighetstaxering. Detsamma g ä ller ocks å i det fall å tg ä rd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) har vidtagits eller beslut om r ä t-' telse har fattats enligt
20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag.

Myndigheten
f å r ä ven besluta om s å dan ä ndring i
den skattskyldiges makes taxering rom
f ö ranleds av beslut enligt f ö rsta
stycket.

Prop. 1981/82:19

Nuvarande
lydelse

112
F ö reslagen lydelse

Ä ndring enligt denna paragraf skall beslutas inom
tre m å nader fr å n den dag d å beslutet r ö rande fastighetstaxeringen meddelades eller å tg ä rden vidtogs.

Inneb ä r ifr å gasatt å tg ä rd enligt
f ö rsta eller andra stycket h ö jning av taxering, skall den skattskyldige beredas
tillf ä lle yttra sig innan ä ndring beslutas, om hinder h ä rf ö r inte m ö ter.

Be:.;lutas ä ndring
eller v ä gras ä ndring som den skattskyldige har yrkat, skall, om
detta inte ä r uppenbart ö verfl ö digt, beslutet inom tv å veckor
tillst ä llas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. f ö reskrivs
i fr å ga om underr ä ttelse betr ä ffande taxeringsn ä mnds beslut.

Talan
mot beslut i fr å ga om ä ndring enligt denna paragraf f å r inte f ö ras s ä rskilt.
Talan mot taxeringen f å r ä ven i den del beslutet avser f ö ras hos l ä nsr ä tten i
den ordning som f ö reskrivs i 74, 76 och 100-102 §§ .

Nuvarande
lydelse

102
§

Har
fastighets taxeringsv ä rde legat till grund f ö r inkomsttaxering
eller f ö rm ö genhetstaxering och sker genom beslut av
regeringsr ä tten, kammarr ä tt eller l ä nsr ä tt s å dan ä ndring betr ä ffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller f ö rm ö genhetstaxeringen b ö r best ä mmas till
annat belopp ä n som skett, m å
besv ä r med yrkande om h ä rav f ö ranledd ä ndring i
taxeringen f ö r inkomst eller f ö rmrigenhet anf ö ras av
den skattskyldige, taxeringsintendent och, s å vitt ang å r
taxering till kommunal inkomstskatt, vederb ö rande kommun.

Besv ä ren skola
anf ö ras av skattskyldig eller kommun inom sex m å nader och
av taxeringsintendent inom å tta m å nader fr å n den dag, d å beslutet r ö rande fastighetstaxeringen meddelades .

4)
Senaste lydelse 1979:175. 8 Riksdagen 1981/82. 1 samt. Nr 19

F ö reslagen
lydelse 4)

Har
fastighets taxeringsv ä rde legat till grund f ö r inkomsttaxering
eller f ö rm ö genhetstaxering och sker genom beslut av
regeringsr ä tten, kammarr ä tt eller l ä nsr ä tt s å dan ä ndring betr ä ffande fastig hetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller f ö rm ö genhetstaxeringen b ö r best ä mmas till
annat belopp ä n som skett, m å
besv ä r med yrkande om h ä rav fcranlead
aiidring i taxc-.riiiyei:; f ö r inkomst eller f ö rm ö genhet ant"-6ras
av cic-n si<a t.tskyldige .-taxeringsintendent och, s å vitt ang å r
taxering till kommunal inkomstskatt, vederb ö rande kommun. Detsamma g ä ller i
det fall den lokala skattemyndigheten har vidtagit s å dan å tg ä rd som
avses i 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1132) eller beslut
om r ä ttelse har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap 10 § . samma
lag.

Besv ä ren skola
-anf ö ras av skattskyldig eller kommun inom sex m å nader och
av taxe-r ingsintPHflcnt inom å tta m å nader fr å n den dag, d å be slutet r ö rande fastighetstaxeringen iiiec.idcladps eller å tq ä i- den vi
dtc.x) .

Prop. 1981/82:19 114

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

Besv ä r enligt
denna paragraf m å ej f ö retagas till avg ö rande, f ö rr ä n laga kraft ä gande
beslut r ö rande fastighetstaxeringen f ö religger
.

Denna
lag tr ä der i kraft dagen efter den dag, d å lagen enligt uppgift p å den har
kommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling och till ä mpas f ö rsta g å ngen i fr å ga om å rlig
taxering 1982. Ä ldre best ä mmelser skall g ä lla i fr å ga om
inkomst- och f ö rm ö genhetstaxering 1981 och tidigare samt s ä rskild
fastighetstaxering 1980 och tidigare.

Prop.
1981/82:19 115

3
, F ö rslag till

Lag
om ä ndring i lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt

H ä rigenom f ö reskrivs
att 4 g lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

1)------

Nuvarande
lydelse

4 §

Fastighet
tas upp till taxeringsv ä rdet vid beskattnings å rets utg å ng. Var s å dant

v ä rde

inte å s ä tt

d å eller
har

det un

ider beskatt

:nings å ret in-

tr ä ffat omst ä ndig

ihet, som kan

f ö ranl

eda ä ndrad

varder ing

under

taxeringsperioden, tas

fastigheten
upp till det taxeringsv ä rde, som å satts f ö r taxerings å ret. Finns det s å dana tillbeh ö r till
fastigheten, som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skall dessa tas upp s ä rskilt.
Best ä mmelserna i tredje stycket om v ä rdes ä ttning av l ö s egendom till ä mpas vid v ä rderingen.

F ö reslagen _lydls_e

Fastighet
tas upp till taxeringsv ä rdet å ret n ä st f ö re taxerings å ret. Har fastighets taxeringsv ä rde s ä nkts vid
s ä rskild fastighetstaxering p å grund av skogsavverk- n: tvi eIjl e_r_ t ä k tvei: k saml ic: t; e l_l_er till
f ö ljd av eldsv å rda , ,skocjs-l2 ± _'"2'
VtU. tonfl ö de el lc;r j ä m f ö rlig h ä ndelse
skall fastigheten tas upp till det taxeringsv ä rde, som å satts f ö r taxerings å ret.
Finns det s å dana tillbeh ö r till fastigheten, som avses i 2 kap. 3 § jordabalken,
skall dessa tas upp s ä rskilt. Best ä mmelserna i tredje stycket om v ä rdes ä ttning
av l ö s egendom till ä mpas vid v ä rderingen.

1)
Senaste lydelse 1980:1055,

Prop,
1981/82:19 116

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

Tomtr ä tt eller
vattenfallsr ä tt skall tas upp till det v ä rde, som
r ä ttigheten med h ä nsyn till villkor och å terst å ende tid
f ö r uppl å telsen kan anses ha betingat vid en■f ö rsaljning
under normala f ö rh å llanden.

L ö s
egendom, som ä r avsedd f ö r stadigvarande bruk i jordbruk med bin ä ringar, i
skogsbruk eller i r ö relse, skall v ä rdes ä ttas i enlighet med vedertaget aff ä rsbruk
inom det slag av verksamhet, som egendomen ä r nedlagd i.

Fordran,
som l ö per med r ä nta, skall, om den inte ä r tillg ä ng i r ö relse,
tas upp till sitt kapitalbelopp med till ä gg f ö r f ö rfallen r ä nta.

Fordran,
som inte ä r f ö rfallen och p å vilken r ä nta inte skall-ber ä knas f ö r tiden f ö re f ö rfallodagen,
uppskattas till belopp som utg ö r dess v ä rde enligt vid denna lag fogad tabell I. Os ä ker fordran
tas upp till det belopp, varmed den kan ber ä knas inflyta. V ä rdel ö s fordran
tas inte upp.

V ä rdepapper,
som noteras p å inl ä ndsk eller utl ä ndsk b ö rs eller ä r f ö rem å l f ö r liknande notering, uppskattas till det noterade v ä rdet,
eller, om detta inte motsvarar vad som skulle kunna p å r ä knas vid
f ö rs ä ljning under normala f ö rh å llanden,
till det pris som skulle ha kunnat p å r ä knas vid en s å dan f ö rs ä ljning. S å dana v ä rdepapper, som i ö vrigt oms ä tts p å
kapitalmarknaden eller vars v ä rde inte skall ber ä knas med ledning av best ä mmelserna
i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ , uppskattas enligt den nyss angivna grunden.

Annan
r ä nta, avkomst eller f ö rm å n, som utg å r f ö r obegr ä nsad tid och inte utg ö r fr ä lser ä nta,
uppskattas till tjugo g å nger det belopp som den har uppg å tt till
under beskattnings å ret.

Kapitalv ä rdet av r ä nta, avkomst,
eller f ö rm å n, som utg å r p å livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp
som r ä ttigheten har motsvarat under beskattnings å ret och
enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och
III.

R ä ttighet,
som inte ä r best ä md att utg å under n å gons
livs-

Prop.
1981/82:19 117

tid
men ä nd å ä r av obest ä md varaktighet, uppskattas med ledning av tabell
III, som om den skulle ha utg å tt f ö r den ber ä ttigades livstid, dock h ö gst till
tio g å nger det v ä rde, som r ä ttigheten senast har motsvarat f ö r helt å r.

Ä r r ä ttighet beroende av l ä ngden av flera personers liv
p å s å s ä tt, att r ä ttigheten upph ö r vid den f ö rst avlidnes d ö d, best ä ms r ä ttighetens kapitalbelopp efter den ä ldstes
levnads å lder. Ä r r ä ttigheten d ä remot of ö r ä ndrad till den sist avlidnes d ö d, ber ä knas v ä rdet
efter den yngstes å lder.

Andel
i ekonomisk f ö rening, vars beh å llna tillg å ngar vid
likvidation endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp till
ett v ä rde motsvarande den del av f ö reningens f ö rm ö genhet som skulle ha fallit p å andelen
om f ö reningen hade tr ä tt i likvidation.

Andel
i bostadsf ö rening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett v ä rde som
motsvarar medlemmens eller del ä garens andel i f ö reningens eller bolagets
beh å llna f ö rm ö genhet ber ä knad med ut å ngs-punkt i det taxeringsv ä rde som g ä ller f ö r f ö reningens
eller bolagets fastighet vid beskattnings å rets utg å ng och med h ä nsyn till f ö reningens eller bolagets ö vriga
tillg å ngar och skulder enligt bokslutet f ö r det senaste r ä kenskaps å r som
avslutats f ö re den 1 juli under beskattnings å ret.

Ö vrig l ö s egendom tas upp till det v ä rde, som
den kan anses ha betingat vid f ö rs ä ljning under normala f ö rh å llanden.

Betr ä ffande
tillg å ngar i jordbruk med bin ä ringar, skogsbruk och r ö relse g ä ller
vidare s ä rskilda best ä mmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ .

(Se
vidare anvisningarna.)

Denna
lag tr ä der i kraft dagen efter den dag d å lagen enligt uppgift p å den har
kommit fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling och till ä mpas f ö rsta g å ngen i fr å ga om f ö rm ö genhetstaxering
1982. Ä ldre best ä mmelser skall g ä lla i fr å ga om f ö rm ö genhetstaxering
1981 och tidigare.

Prop.
1981/82:19 118

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
Särskild fastighetstaxering (Ds B 1981:5)

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern,
domstolsverket, Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, länsrätterna i
Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens
län, centralnämnden för fastighetsdata (CFD), statistiska centralbyrån (SCB),
statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), lantbruksstyrelsen (LBS), skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet,
bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens
lantmäteriverk (LMV), statens industriverk (SIND), statens vattenfallsverk,
domänverket, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands
samt Västerbottens län, de lokala skattemyndigheterna i Stockholms, Norrtälje,
Växjö, Ängelholms, Mölndals, Örebro, Mora samt Östersunds fögderier,
delegationen för företagens uppgiftslåmnande (DEFU), Fideikommissariernas
intresseorganisation. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän (FSF), HSB:s
riksförbund. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet,
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svensk industriförening. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunförbundet. Svenska
kraftverksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges
industriförbund (Industriförbundet), Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Sveriges villaägareförbund. Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttrande
från den lokala skattemyndigheten i Linköpings fögderi. Länsstyrelsen i
Malmöhus län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i
Helsingborgs och Lunds fögderier. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat
yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Lycksele, Skellefteå, Umeå och
Vilhelmina fögderier.

Länsstyrelsen i Stockholms län hänvisar förutom till ett
eget svar även till de synpunkter som lämnats av den lokala skattemyndigheten i
Stockholms fögderi. LRF har som sitt yttrande ingett ett inom Lantbrukarnas
skattedelegation upprättat utlåtande. Fideikommissariernas
intresseorganisation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund ansluter
sig till detta utlåtande.

Prop.
1981/82:19 119

SAF och Industriförbundet har ingett ett gemensamt svar.
De sifferbeteckningar som anges efter olika rubriker i den följande
sammanställningen syftar på motsvarande avsnitt i betänkandet.

2 Ny taxering (4)

Kommitténs förslag att ändra rubriken till 16 kap. från
"Särskild fastighetstaxering" till "Taxering under den löpande
taxeringsperioden" kritiseras av några remissinstanser, däribland
länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län och
den lokala skattemyndigheten i Mölndals fögderi. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anför därvid att uttrycket "Särskild fastighetstaxering" är
väl inarbetat och enkelt att använda som motsats till allmän fastighetstaxering
och därför bör behållas.

2.1 Nytaxeringsgrunderna (4.1.2 och 4.2.2)

Ett par remissinstanser föreslår några nya grunder för ny
taxering förutom dem som kommittén diskuterar.

SAF och
Industriförbundet menar att ny taxering även bör kunna ske i andra fall av
betydande värdeförändring än dem som kommittén föreslår. De anser att behovet
av nytaxeringsmöjligheter bör bedömas mot bakgrund av storleken av de ändringar
i skattebördan som föranleds av en ändring i en fastighets värde. De anför bl.
a. följande.

Införandet av en möjlighet till ny taxering i alla fall
där en värdenedgång av en fastighet - den må vara föranledd av myndigheters
åtgärder eller andra omständigheter - bör i väsentlig grad påverka
fastighetsägarens inkomst -eller förmögenhetsbeskattning kan rimligen inte
nämnvärt öka arbetsbördan vid den särskilda fastighetstaxeringen. Antalet fall
är sannolikt begränsat och relativt höga beloppspärrar kan tillämpas. Vi anser
därför att frågan om att införa en sådan mera generell nytaxeringsregel bör
göras till föremål för mera ingående och sakliga överväganden än som hittills
skett.

SABO anser att väsentligt ändrade förutsättningar för
fastighetsförvaltning borde ingå som en av anledningarna till ny taxering.
SABO hänvisar därvid till de övergripande och för fastighetsägarna helt
opåverkbara strukturella förändringar som ständigt sker i samhället.

2.1.1 Ny- eller ombildning av taxeringsenhet (4.2.2.1)

Denna nytaxeringsgrund berörs av enbart ett par
remissinstanser.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län diskuterar ett uttalande av kommittén om tidpunkten för nytaxering
efter det att fastighetsbildningsförrättning ägt rum. Länsstyrelsen anför
därvid.

Prop.
1981/82:19 120

I avsnitt 4.2.2.1 i betänkandet "ändrad indelning i
taxeringsenheter" anser kommittén att ändrad fastighetsindelning bör
utlösa ny taxering först då fastighetsbildningsförrättningen registrerats och
inte redan då förrättningen vunnit laga kraft. Länsstyrelsen delar denna
uppfattning när det gäller avstyckningar och liknande förrättningar. Däremot
bör vid fastighetsreglering nytaxering ske redan i samband med tillträdet av
den erhållna marken om fastighetsbildningsmyndigheten har medgivit att
tillträde får ske utan hinder av att fastighetsbildningsbeslutet ej har vunnit
laga kraft (förtida tillträde enligt 5 kapitlet 30 a §
fastighetsbildningslagen).

Vidare bör nytaxering ske vid den tillträdestidpunkt som
skriftligt avtalats mellan berörda parter, i synnerhet vid de överenskommelser
om fastighetsreglering som lantbruksnämnden träffar. Därmed uppnås
överensstämmelse med kommunalskattelagens bestämmelser om skogsavdrag (punkt 7
i 3 stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 §).

2.7.2 Ändrad beskaffenhet (4.2.2.3)

Vad först beträffar den föreslagna lagtexten anser
länsrätten i Västerbottens län att det bör anges att den beskaffenhetsändring
som avses hänför sig till enhetens fysiska egenskaper.

2.1.2.1 Ändrade bebyggelseförhållanden

Ändringar i bebyggelsen som innebar att en tidigare
obebyggd taxeringsenhet bebyggts eller att bebyggelsen på en förut bebyggd
taxeringsenhet rivits, brunnit ned eller förts bort kunde enligt nytaxeringsbestämmelserna
i KL åberopas som grund för ny taxering oavsett värdeändringens storlek. Man
bortsåg dock alltid från mindre byggnader utan påtagligt värde.

Kommitténs förslag går ut på att denna nytaxeringsgrund
skall gälla med samma beloppsspärrar som tillämpas i övriga fall av ändringar i
taxeringsenhets fysiska beskaffenhet.

Detta förslag kritiseras av en del remissinstanser, som
menar att nyss nämnda ändringar i bebyggelsen även fortsättningsvis bör
föranleda ny taxering oavsett värdeändringens storlek. Bland dem som uttalar
sig härför finns kammarrätten i Göteborg, länsrätten i Östergötlands län. RSV,
länsstyrelserna i Gotlands, Skaraborgs och Kopparbergs län samt LRF.
Kammarrätten i Göteborg anför bl. a. följande i denna fråga.

Kommittén har inte närmare utvecklat vilka följder
förslaget i denna del har.

Enligt 7 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen skall det inte
bestämmas något värde för ett byggnadsbestånd på en taxeringsenhet, om det
sammanlagda byggnadsvärdet inte skulle uppgå till 10 000 kr. Motsvarande lägsta
värde vid den särskilda fastighetstaxeringen kommer, om kommitténs förslag
följs, att bli 25 000 kr. för en nybebyggd fastighet, eftersom det är det
lägsta värde som skall utlösa en nytaxering. Kammarrätten anser att kommitténs
förslag har vissa praktiska fördelar men för den enskilde fastighetsägaren kan
det framstå som anmärkningsvärt att taxeringsvärdet inte skall sänkas, när en

Prop.
1981/82:19 121

byggnad rivs eller brinner ned och byggnaden har ett
taxerat byggnadsvärde som understiger 25 000 kr. Han får annars skatta för ett
garantibelopp som avser en byggnad vilken inte längre finns.

Detsamma gäller förmögenhetstaxeringen. Det kan inte
innebära någon större arbetsbelastning att avföra ett byggnadsvärde för en
taxeringsenhet som består av en småhusfastighet. Kammarrätten ifrågasätter
därför om det inte i dessa fall finns anledning att tillåta nytaxering även om
värdeförändringen är mindre än 25 000 kr.

Även länsrätten i Stockholms län ställer sig tveksam till
förslaget om beloppsspärrar i detta fall. Domstolsverket anser att förslaget
kan ifrågasättas ur rättvisesynpunkt även om det är ägnat att leda till färre
mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

2.1.2.2 Taxering av byggnad under uppförande

Ett par remissinstanser tar upp frågan om taxering av
byggnad som ännu inte färdigställts när allmän fastighetstaxering genomfördes.
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län föreslår därvid att man inför en
bestämmelse om att taxeringsvärde, som åsatts under pågående byggnation,
fortlöpande får ändras vid särskilda fastighetstaxeringar till dess byggnaden
är klar. Även TOR berör denna fråga och menar, att när en fastighet har
taxerats som varande "under byggnad" bör det finnas möjlighet att
föranstalta om ny taxering då byggnaden i allt väsentligt har färdigställts.

2.1.2.3 Spärregler, m.m.

De flesta remissinstanserna godtar eller lämnar utan erinran
förslaget att ny taxering på grund av ändrad beskaffenhet endast ska ske om
värdeändringen uppgår till minsten femtedel av taxeringsvärdet, dock minst 25
000 kr. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser dock att minimigränsen bör höjas
till 50 000 kr. RRV berör också minimiregeln och lämnar därvid förslag som bl.
a. går ut på att den bör höjas.

SAF och Industriförbundet anser att femtedelsregeln vid
ändrade bebyggelseförhållanden bör anknytas till delvärdena mark och byggnad
alternativt att nuvarande regler bör kompletteras med en regel som anknyter
enbart till byggnadsvärdet. Eftersom markvärdena ofta är relativt mycket höga
föreligger det enligt SAF och Industriförbundet annars uppenbar risk för att
ett taxeringsvärde inte kan ändras även om värdet av byggnadsbeståndet radikalt
förändrats.

L/?f föreslår att femtedelsregeln även skall gälla
speciellt för skogsbruksvärdet och att således all beskaffenhetsförändring
avseende skog skall föranleda ny taxering om förändringen medfört att det
taxerade skogsbruksvärdet minskat i värde med en femtedel, dock minst 25 000
kr.

Förslaget att införa en särskild absolut beloppsspärr för
småhus behandlas av några remissinstanser.

Prop.
1981/82:19 122

Länsrätten i Östergötlands län och länsstyrelsen i
Kopparbergs län påpekar att den föreslagna lagtexten utformats på ett sådant
sätt att byggnad på ofri grund undantagits från tillämpningsområdet. De menar
att bestämmelsen bör gälla även sådana byggnader.

Å andra
sidan anser länsstyrelserna i Skaraborgs och Gävleborgs län att denna särskilda
beloppsregel är helt onödig, eftersom den endast berör ett fåtal småhus med
taxeringsvärden som överstiger 500 000 kr.

Beloppsspärrens storlek diskuteras av RRV, länsstyrelserna
i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Östergötlands län och den lokala
skattemyndigheten i Mölndals fögderi. Länsstyrelsen i Stockholms län vill
sänka gränsen till 60 000 kr. medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och
den lokala skattemyndigheten i Mölndals fögderi anser att gränsen bör sättas
vid 50 000 kr.

LRF anser att en absolut beloppsregel skall gälla även
beträffande värdeförändringar om 100 000 kr. som hänför sig till skogsvärdet.

Bland övriga synpunkter kan nämnas att kammarrätten i
Göteborg ifrågasätter om inte nytaxering bör ske även i de fall då förändringen
leder till att ett delvärde helt skall utgå och då taxeringsvärdet skall sänkas
med i vart fall en miljon kr.

Svenska kraftverksföreningen anser att man vid enmiljonregeln
bör utgå från beskaffenhetsförändringens storlek i stället för storleken av de
kostnader som lagts ned.

2.1.2.4 Reparations- och underhållsarbeten

Några remissinstanser diskuterar kommitténs åsikt att
reparations- och underhållsarbeten bör få effekt vid nytaxeringsprövningen
endast beträffande fastighet vilkens taxeringsvärde tidigare nedjusterats för
säreget förhållande.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Kopparbergs län anser
därvid att sådana arbeten alltid bör beaktas vid ny taxering. Å andra sidan
anser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med hänvisning till
kontrollsvårigheterna att reparations- och underhållsarbeten inte alls skall
inverka på nytaxeringsprövningen, om inte dessa arbeten utförts i samband med
om- eller tillbyggnad.

Kontrollsvårigheterna framhålls även av länsstyrelsen i
Gävleborgs län, som anser att det bör införas skyldighet för småhusägare att
vid inkomsttaxeringen uppge på fastighetsbilagan hur mycket som nedlagts på
reparation, ny-, om- och tillbyggnad.

Prop.
1981/82:19 123

2.1.3 Planändring, m. m. (4.2.2.4)

Denna nytaxeringsgrund berörs av endast ett par
remissinstanser. Härvid är det framför allt spärreglernas utformning samt
frågan om fakultativ tillämpning som behandlas.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser att samma spärrregler bör gälla vid denna nytaxeringsgrund
som när nytaxering sker på grund av ändringar i taxeringsenhets fysiska
beskaffenhet, dvs. förutom femtedelsregeln och minimispärrregeln även
småhusregeln och enmiljonregeln.

Svenska kraftverksföreningen vill också införa en
bestämmelse liknande enmiljonregeln här. Föreningen menar därvid att
värdeändringar som leder till att taxeringsvärdet skall ändras med minst en
miljon kr. alltid bör föranleda nytaxering. En sådan komplettering är enligt
föreningen betydelsefull särskilt vid taxering av stora enheter, t. ex.
kärnkraftverk.

TOR vill komplettera beloppsspärrarna med en särskild
småhusregel motsvarande den som föreslagits vid förändringar i enhets fysiska
beskaffenhet.

Vidare anser länsstyrelsen i Östergötlands län att den del
av bestämmelsen som gäller nytaxering på grund av att anslutningsavgift eller
gatukostnadsbidrag betalats nu blir inaktuell på grund av minimispärregeln.
Länsstyrelsen ifrågasätter därför om den inte kan utgå eller anses omfattas av nytaxeringsgrunden
om fysiska beskaffenhetsändringar.

Några remissinstanser (RSV, länsstyrelserna i
Östergötlands och Göteborgs och Bohus län samt TOR) anser att officialprövning
bör gälla även vid denna nytaxeringsgrund. RSV anför följande härom.

Enligt RSV kan av såväl principiella som rättviseskäl
ifrågasättas om inte nytaxeringsgrunden bör vara obligatorisk i sin helhet.

Ett fakultativt förfarande innebär att myndigheterna frånhänder
sig möjligheten att avgöra om nytaxering är motiverad eller inte. Detta leder
ofrånkomligen till ojämnheter i tillämpningen av reglerna. Det kan av naturliga
skäl antas att ärenden om nytaxering på grund av planändring aktualiseras av
sökanden främst då en ändring kan förväntas medföra fördelar för honom. Även om
antalet fall där nytaxeringsgrunden blir aktuell är relativt få och den
ekonomiska betydelsen för det allmänna är ringa framstår en obligatorisk
tillämpning mest lämpad.

De praktiska förutsättningarna för att fånga upp fall som
kan bli föremål för nytaxering finns redan genom den uppföljning av
planändringar som kan göras i samarbete med lantmäteriverket.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att den föreslagna
obligatoriska tillämpningen bör utvidgas till att gälla även värdeändringar som
understiger 100 000 kr., när de innebär att taxeringsvärdet bör sänkas.

Bestämmelsens tillämpningsområde berörs av SIND, som
därvid anför.

Planändring som grund för nytaxering kan innebära
förhållandevis obetydliga förändringar i rätten att bruka fastigheten. Det bör
observeras att sådana förändringar kan vara små för den enskilde men
sammantaget ändå

Prop.
1981/82:19 124

vara av väsentlig betydelse till följd av antalet objekt
som berörs. Till de planer som kan utlösa en nytaxering bör räknas även energirelaterade
planer vare sig de avser energiförsörjning eller åtgärder som syftar till
bättre utnyttjande av energi. Detta i synnerhet om dessa kopplas till i lag
reglerade åtgärder eller inskränkningar som till exempel värmedistributionsskyldighet
eller rätt att vägra leverans av visst energislag.

2.1.4 Rörelsenedläggiung

Liksom beträffande den närmast föregående nytaxeringsgrunden
anser en del remissinstanser att det fakultativa förfarandet bör ersättas med officialprövning.

RSV anför följande i denna fråga.

RSV anser att även denna nytaxeringsgrund skulle kunna ges
en obligatorisk form. Några påtagligt negativa konsekvenser bör detta inte
innebära eftersom nytaxering av detta skäl ändock alltid torde aktualiseras av
fastighetsägaren. Vinsten skulle - om nytaxering på grund av planändring blir
obligatorisk - vara att samtliga nytaxeringsgrunder blir obligatoriska. Detta
bör ur förenklingssynpunkt vara en fördel. Några påtagliga nackdelar ur
praktisk eller organisatorisk synpunkt bör inte uppkomma.

SAF och Industriförbundet tar upp spärregeln och anser att
den bör knytas till delvärdena mark och byggnad.

2.1.5 Åtgärder vid ny taxering

Förslaget att införa en ny bestämmelse om vilka
taxeringsåtgärder som bör vidtas vid ny taxering har genomgående bemötts
positivt. HSB anser dock att man inte bör begränsa rätten att ompröva
indelningen i taxeringsenheter till att avse endast fall då nytaxering sker på
grund av ny- eller ombildning.

I övrigt framhålls att lagtexten fått en mera kategorisk
utformning än vad som följer av motiven till bestämmelsen. Detta påpekas av
domstolsverket, kammarrätten i Göteborg, länsrätterna i Malmöhus och
Östergötlands län samt länsstyrelsen i Västerbottens län.

3 Taxeringsorganisationen (5)

I detta avsnitt av betänkandet är det främst de frågor som
rör distriktsindelningen, tjänstemannagranskning av deklarationer samt behovet
av sakkunnigt biträde i nämnderna som tas upp av remissinstanserna.

3.1 Distriktsindelning (5.3.2)

De flesta remissinstanserna ställer sig i princip positiva
till förslaget att indela taxeringsdistrikten vid den särskilda
fastighetstaxeringen efter geografiska grunder i stället för som vid den
allmänna fastighetstaxeringen efter

Prop.
1981/82:19 125

fastighetskategori (bl. a. länsstyrelserna i Stockholms. Östergötlatids,
Malmöhus och Skaraborgs län samt de lokala skatteitiyndigheterna i Norrtälje,
Helsingborgs. Lunds, Ängelholms och Östersunds fögderier. Samtidigt framhåller
dock flera av dem att en viss kategoriindelning också bör få förekomma. För en
sådan komplettering till den geografiska indelningen uttalar sig
länsstyrelserna i Stockholms, Jämtlands och Västerbottens län, lokala
skattemyndigheten i Norrtälje fögderi samt FSF.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser därvid att industri- och specialfastigheter inom
Stockholms län bör sammanföras till kategorinämnd. Lokala skattemyndigheten i
Norrtälje fögderi anser att kategoridistrikt av likformighetsskäl bör inrättas
för vissa regioner med stor andel fastigheter av viss typ, t. ex.
jordbruksfastighet.

Behovet av utbildning av taxeringsnämndsordförandena för
att de skall klara värderingen av samtliga fastighetskategorier framhålls av
några remissinstanser, däribland lokala skattemyndigheten i Ängelholms fögderi.

Länsstyrelsen i Ösergötlands län framhåller att distrikten
inte bör bli för stora.

/?5V anser att det av administrativa skäl bör anges i
lagen att distrikt inte får omfatta del av församling utan alllid hela
församlingar.

Förslaget om geografisk distriktsindelning avstyrks helt
av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och av lokala skattemyndigheten i
Mölndal.

Även lokala skattemyndigheten i Umeå fögderi menar att man
bör ha samma kategoriindelning vid den särskilda fastighetstaxeringen som vid
den allmänna fastighetstaxeringen.

3.2 Tjänstemannagranskning (5.3.7)

Den dominerande reaktionen på förslaget att tjänstemän
från lokal skattemyndighet och länsstyrelse skall medverka i granskningsarbetet
är att detta förutsätter att myndigheterna tilldelas särskilda resurser för
ändamålet. Detta framhålls framför allt av flera av de myndigheter som är
berörda av förslaget (bl. a. länsstyrelserna i Stockholms. Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Jämtlands och Västerbottens län, de lokala
skattemyndigheterna i Stockholms, Linköpings, Helsingborgs. Lunds, Ängelholms.
Mölndals, Mora. Östersunds. Skellefteå. Umeå och Vilhelmina fögderier). Även F5Foch
TOR understryker vikten av att kravet på resursförstärkning tillgodoses. Några
av de nyssnämnda myndigheterna är helt negativa till förslaget under hänvisning
till att resurser saknas. De flesta av dem är dock positivt inställda under
förutsättning att resursfrågan löses. En del remissinstanser (lokala
skattemyndigheten i Östersunds fögderi och FSF) påpekar att de beräkningar om
myndigheternas personaltillgång som kommittén hänvisar till är föråldrade. FSF
anför härvid följande.

Föreningen delar kommitténs uppfattning att de lokala skattemyndighe-

Prop.
1981/82:19 126

terna bör utföra granskning av fastighetsdeklarationer på
samma sätt som sker vid inkomsttaxeringen. Det måste emellertid med kraft
understrykas att detta inte kan ske med mindre än att särskilda resurser härför
tillförs myndigheterna. Den övertalighet av personal som kommittén nämner om
existerar inte i praktiken. Tvärtom råder på de flesta håll brist på personal,
särskilt då på handläggarnivå. Detta beror främst på att myndigheternas
bemanning är grundad på de beräkningar som gjordes i den av kommittén nämnda
delrapporten 1978:1 inom RS-projektet. Dessa beräkningar har skett med
utgångspunkt från förhållandena under år 1977. Sedan dess har emellertid både
ärendemängder och arbetsuppgifter ökat och dessutom blivit alltmer komplicerade
och svårbearbetade. Det må också framhållas att de rationaliseringsvinster
genom bl. a. ökad användning av ADB-teknik man räknade med i rapporten till
stora delar ännu inte åstadkommits. Hos de myndigheter där övertalighet fanns,
främst de allra största, har nedskärningar till bemanning enligt plan i stort
sett redan genomförts om man beaktar de övergångsvisa bemanningsområdena som
finns kvar så länge fritidstaxeringen består. De lokala skattemyndigheternas
arbetssituation är således i nuläget sådan att något utrymme inte finns för
andra arbetsuppgifter än de som oundgängligen är nödvändiga för att
verksamheten skall kunna bedrivas utan alltför allvarliga störningar. Enligt
föreningens mening bör särskilda tjänster tillskapas för granskning av
fastighetsdeklarationer.

3.3 Sakkunniga eller konsulenter vid särskild
fastighetstaxering (5.3.10)

Vid den allmänna fastighetstaxeringen biträds
fastighetstaxeringsnämnderna av konsulenter vid granskningen av deklarationer
som rör mer svårvärderade fastigheter. Kommittén anser att behovet av
kvalificerat biträde inte är lika stort vid den särskilda fastighetstaxeringen
och föreslår att nämnderna här vid behov i stället skall kunna biträdas av
särskild sakkunnig som utses av skattechefen.

Förslaget kritiseras av en del remissinstanser (RSV.
länsstyrelserna i Göteborg och Bohus samt Skaraborgs län), som menar att en
ordning med konsulenter är att föredra framför möjligheterna att förordna
sakkunniga. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför därvid följande.

Länsstyrelsen delar inte kommitténs synpunkter i denna
del. Ordförandena vid särskild fastighetstaxering rekryteras ofta bland de
personer som varit ordförande vid den allmänna fastighetstaxeringen. Många av
dessa utgör tjänstemän vid olika förvaltningar och företag. En viktig funktion
för ordförandena är att kunna administrera de stora taxeringsnämnder som det är
fråga om.

Konsulenterna från den allmänna fastighetstaxeringen är
specialiserade eftersom de enbart taxerat vissa typer av fastigheter. De är
dessutom få till antalet och därför otillräckliga.

Vare sig förutvarande ordförande eller konsulenter
rekryteras som ordförande vid särskild fastighetstaxering måste relativt
omfattande utbildning anordnas. Trots detta torde behov finnas av konsulenter
alternativt sakkunniga beträffande taxeringen av vissa fastighetstyper såsom
vattenfall, takter, större industrianläggningar, vissa affärsfastigheter, skog m.
m.

Länsstyrelsen motsätter sig därför kommitténs förslag om
att sakkunniga

Prop. 1981/82:19 127

skall biträda nämnderna vid särskild fastighetstaxering.
Länsstyrelsen anser att systemet med konsulenter för olika slag av
fastighetstyper fungerat väl och därför bör dessa specialkunskaper och
erfarenheter även tillvaratas vid särskild fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att systemet med
konsulenter för taxering av t. ex. åker, skog, industri och takt bör finnas
även vid särskild fastighetstaxering.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län framhåller att behovet av sakkunniga kan bli större än
kommittén räknat med med hänsyn till att distriktsindelningen föreslås bli
geografisk och således alla kategorier av fastigheter skall taxeras i varje
taxeringsdistrikt.

4 Deklarationsskyldighet, m. m. (6)

4.1 Deklarationsskyldighet för fastighetsägaren (6.3.3)

Kommitténs förslag innebär bl. a. att skyldighet att lämna
fastighetsdeklaration vid den särskilda fastighetstaxeringen inträder först
sedan fastighetsägaren anmanats härom. Fastighetsägare får dock lämna
deklaration även om han inte blivit anmanad. Deklarationen skall i så fall
lämnas senast den 15 februari. Nämnden skall dock ha rätt att pröva taxeringen
även i de fall då deklarationen kommit in efter denna tidpunkt. Kommittén anser
att nämnden i de fallen själv bör få bestämma om den skall pröva taxeringen.

Det sistnämnda förslaget avstyrks av domstolsverket och
kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten anför därvid följande.

Den föreslagna bestämmelsen kan få till följd att
fastighetsägarna väntar med att lämna in deklarationerna senare under året.
Framför allt kan man befara detta, när det gäller ägare av fritidshus som
kanske inte har tillgång till alla uppgifter om huset under vintern. Om nämnden
inte hinner pröva alla fastighetsdeklarationer innan taxeringsarbetet skall
vara avslutat, måste dessa deklarationer lämnas till länsrätten som skulle få
en ökad arbetsbelastning. Detta får anses vara en direkt olämplig effekt av
bestämmelsen.

Å andra sidan menar några remissinstanser att det bör
föreligga uttrycklig skyldighet för fastighetstaxeringsnämnderna att pröva även
de deklarationer som kommit in efter den 15 februari. Länsrätten i Malmöhus län
och länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att så bör vara fallet under
förutsättning att deklarationerna inkommit i sådan tid före taxeringsarbetets
avslutande att en prövning är praktiskt möjlig. Länsstyrelsen i Stockholms län
menar att den senaste tidpunkten för inlämnande av deklaration härvidlag är den
31 maj. Länsrätten i Östergötlands län är också kritisk till kommitténs
utformning av ifrågavarande bestämmelse.

Prop.
1981/82:19 128

4.2 Tidsplan, tidsfrister, m. m.

Kommitténs förslag vad beträffar de olika tidpunkter och
tidsfrister, som är aktuella i detta avsnitt (bl. a. inlämnande av deklaration,
anmaningsfrist), lämnas i stort sett utan invändningar av remissinstanserna.
Några av dem har dock synpunkter i frågan.

Lokala skattetnyndigheten i Vilhelmina fögderi menar att
det förhållandet att arbetet med den särskilda fastighetstaxeringen helt
sammanfaller med arbetet rörande inkomsttaxeringen innebär en ökad belastning
under en redan tidigare hårt ansträngd arbetsperiod.

Lokala skattemyndigheten i Lycksele fögderi ifrågasätter
om man inte bör överväga att åtskilja tidpunkterna för inlämnandet av inkomst-
och fastighetsdeklarationer.

FSF anser att fastighetsägarna bör tillställas förtryckta
fastighetsdeklarationer före den 15 februari i de fall det med ledning av
tillgängliga uppgifter bedöms att skyldighet föreligger att lämna deklaration.
Föreningen menar att fastighetsägarna i det sammanhanget bör kunna underrättas
om gällande regler och samtidigt ges möjlighet att på ett enkelt sätt lämna
meddelande om de fall då omtaxering inte bör ske, exempelvis på grund av att
medgivet byggnadslov ännu inte utnyttjats.

HSB tar upp frågan om anståndsmöjlighet och menar att
samma bestämmelse som i 34 § taxeringslagen bör gälla, nämligen att den som är
skyldig att föra räkenskaper får åtnjuta anstånd med deklarationens avlämnande
till den 31 mars. HSB vill även att anmaningstiden skall utsträckas från
föreslagna 10 dagar till 30 dagar. Vad beträffar anmaningstiden delas HSB:s
uppfattning av DEFU.

4.3 Utformningen av deklarations- och anmaningsblanketter,
m. m. (6.3.2)

En del remissinstanser har synpunkter på utformningen av
deklarationsblanketterna. Några av dem (RSV. SCB. lokala skattemyndigheten i
Östersunds fögderi, FSF och TOR) diskuterar förslaget om förtryckta uppgifter
på deklarationsblanketterna. De flesta delar därvid kommitténs uppfattning att
det är angeläget med sådan förtryckning. TOR anser att de uppgifter som efter
den allmänna fastighetstaxeringen finns i fastighetstaxeringsregistret bör
förtryckas i deklarationerna. FSF anför följande.

Kommittén anser det angeläget att man även vid den
särskilda fastighetstaxeringen förtrycker uppgifter på
deklarationsblanketterna. Föreningen instämmer häri. Kommittén har dock inte
närmare gått in på hur urvalet skall göras. Tidigare år har hos lokal
skattemyndighet fortlöpande under året före taxeringsåret registrerats i vilka
fall anmaning bör ske och när fastighetstax-eringsavi skall utskrivas. Detta
har skett med ledning av uppgifter som erhålls från byggnadsnämnder,
fastighetsbildningsmyndigheter, m. fl. Föreningen förutsätter att motsvarande aktualisering
av fastighetsregistret hos lokal skattemyndighet kommer att ske även
fortsättningsvis och att förtryckning

Prop.
1981/82:19 129

skall kunna ske med ledning härav. I många fall,
exempelvis för nybildade fastigheter, torde det dock vara svårt att avgöra
vilket formulär som skall användas. Det bör övervägas på vilket sätt de
förtryckta blanketterna skall användas, om man skall skicka ut dem till
fastighetsägarna först i samband med anmaning eller man ska tillställa
fastighetsägarna blanketterna före den 15 februari för att ge dem tillfälle att
inkomma med fastighetsdeklaration utan anmaning. Enligt föreningens mening är
det sistnämnda alternativet att föredra, dels ur servicesynpunkt, dels för att
få in deklarationerna snabbare och att nämnderna därmed får mera tid för
taxeringsarbetet. Under avsnitt 8.3.5 har kommittén anfört att anmaning bör ske
först efter den 15 februari för att fastighetsdeklarationerna inte skall
sorteras in i inkomstdeklarationerna. Dessa farhågor synes dock vara
överdrivna. Vid utsändandet av förtryckta blanketter bör fastighetsägarna på
lämpligt sätt kunna göras uppmärksammade på att fastighetsdeklaration skall
lämnas separat. Dessutom kan blanketterna för särskild fastighetsdeklaration
tryckas i avvikande färg eller förses med färgmarkering i kanten, e. d. så att
de lätt kan avskiljas från inkomstdeklarationerna.

RSV anser dock att det inte finns tillräckliga skäl att
förtrycka deklarationsuppgifterna och anför följande.

Förtryckta uppgifter kan avse identifierande uppgifter
eller värderingstekniska uppgifter. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering
förtrycktes på deklarationsblanketten uppgifter av identifierande karaktär, t.
ex. fastighetens registerbeteckning och belägenhet, lokal skattemyndighets
namn och adress, ägares namn och adress. Värderingstekniska upppgifter, t. ex.
nybyggnadsår, förtrycktes endast på fastighetstaxeringsavi. Blanketter för
allmänheten bör inte innehålla rutor, koder, text o. dyl. som inte är avsedda
för allmänheten, om det kan undvikas. Om värderingstekniska uppgifter skall
förtryckas på deklarationsblanketten måste, som är fallet med taxeringsavin,
utrymme reserveras för taxeringsnämndens ändringar av inaktuella uppgifter.
Ändrade uppgifter skall kunna registreras varför blanketten även måste förses
med koder som används i registreringsarbetet. Risken för att ändringar förbigås
vid registreringen ökar om uppgifter som skall registreras ligger spridda bland
deklarantens egna uppgifter och övrig blankettext. Registrering från
deklaration bör inte göras i större omfattning än vad som gjordes vid 1981 års
allmänna fastighetstaxering, dvs. registrering av svaren på delfrågor om
standard för småhus, samt summa standardpoäng (här bortses från att uppgifter
för folk- och bostadsräkning och energiplanering registrerades från baksidan
av deklarationerna vid den allmänna fastighetstaxeringen).

Vad gäller förtryckning av deklarationsblanketter har
sådant förfarande inte tillämpats vid tidigare särskilda fastighetstaxeringar,
bl. a. av kostnadsskäl. Volymmässigt skulle antalet förtryckta blanketter
uppgå till cirka 10 procent av den totalvolym som trycktes för den allmänna
fastighetstaxeringen.

Kostnaderna för systemering, programmering, dokumentation m.
m. är dock oberoende av volymens utskrifter. En del nytaxeringsgrunder, t. ex.
arealändring, är heller inte av sådant slag att fastighetsägaren nödvändigtvis
måste använda en deklarationsblankett för att fullgöra uppgiftsskyldigheten.
Tillräckliga skäl föreligger inte för förtryckning av deklarationsblanketter.

Lokala skattemyndigheten i Norrtälje anser att
deklarationsblanketten för 9 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 19

Prop. 1981/82:19 130

ägare som inte sökt eller erhållit lagfart för förvärvet
bör innehålla upplysningar om fånget, datum för köpekontrakt och eventuellt
även datum för köpebrev samt om säljarens namn och adress.

Innehållet i anmaningsblanketterna diskuteras av länsstyrelserna
i Stockholms och Östergötlands län som därvid anser att man på anmaningsblanketterna
exakt bör ange vilken av de olika nytaxeringsgrunderna som föranlett anmaningen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför följande i frågan.

Den nuvarande anmaningsblanketten innehåller utförliga
upplysningar om förutsättningar för ny taxering av fastighet och anger också
att "Denna anmaning kan vara föranledd av bl. a. -uppgift från byggnadsnämnd...
-uppgift från lantbruksnämnd... -uppgift från fastighetsbildningsmyndighet... -
fastighetstaxeringsnämndens anteckning...

Anmaningarna föranleder ändå åtskilliga telefonsamtal till
ordföranden om vad anmaningen i det speciella fallet grundar sig på och vilka
uppgifter den deklarationsskyldige förväntas skola lämna. Det skulle därför
underlätta för såväl deklaranter som ordföranden om det vid utsändandet av anmaningarna
förkryssades i en ruta vilken av nytaxeringsgrunderna som föranlett anmaningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tar upp frågan om
möjligheten för fastighetsägare, som deklarerar utan att ha anmanats, att uttnyttja
rätten att sända in sina deklarationer portofritt.

4.4 Uppgiftsskyldighet för byggnadsnämnd, lantbruksnämnd,
m. m.

(6.3.4)

I 18 kap. 11 § FTL finns bl. a. bestämmelser om
byggnadsnämnds skyldighet att lämna den lokala skattemyndigheten vissa
uppgifter om innehållet i beviljade byggnadslov. Kommittén uppger att denna
rapporteringsskyldighet enligt skattemyndigheterna har fullgjorts på ett
bristfälligt sätt. För att förbättra rapporteringen är det enligt kommittén
nödvändigt att i FTL mera detaljerat ange vilka uppgifter som byggnadsnämnden
skall lämna. Kommittén lämnar dock inte något förslag om ändring av bestämmelserna
utan hänvisar till att man avser att återkomma till denna fråga i ett kommande
betänkande om rullande fastighetstaxering. Enligt en reservation, som avgetts
av ledamoten Bertil Hall med instämmande av experten Bo Hansson, bör dock målet
och formerna för byggnadsnämndernas medverkan behandlas i samband med den
särskilda fastighetstaxeringen. Som skäl härför anför de bl. a. att
byggnadsnämndernas rapporteringsskyldighet har det dubbla syftet att initiera
frågan om ny taxering under den löpande perioden och att lämna för värderingen
grundläggande uppgifter.

Flera remissinstanser diskuterar byggnadsnämndernas
rapportering och hithörande frågor. Bland dem som tar upp ämnet finns CFD. SCB,
RRV,

Prop.
1981/82:19 131

RSV. bostadsstyrelsen, SIB, LMV, ett flertal länsstyrelser
och lokala skattemyndigheter samt FSF, Svenska kommunförbundet och TOR. En
majoritet av dem stöder därvid reservanternas förslag.

/?5Ksom i princip instämmer i reservanternas uppfattning
anser dock att frågan bör utredas vidare. RRV anser att byggnadsnämnds
rapporteringsskyldighet bör utökas till att avse uppgifter om fastigheters
omfattning och beskaffenhet som kan inhämtas vid byggnadsnämndens tillsyn. Verket
förutsätter att kommittén tar upp frågan om utökad uppgiftsinsamling i sitt
fortsatta arbete.

Några remissinstanser anser att man kan förbättra den
nuvarande rapporteringen utan att gå så långt som reservanterna. Länsstyrelsen
i Hallands län anför härvid följande.

Det kan vidare konstateras att det från kommunernas sida
inte föreligger någon enhetlig redovisning av lämnade byggnadslov. I vissa fall
skickar man en kopia av sammanträdesprotokoll, i andra fall en kopia av ansökan
om byggnadslov. Kopian av sammanträdesprotokollet utgör enligt länsstyrelsens
erfarenhet inte något bra redovisningsmaterial, då protokollen ofta är så
knapphändigt formulerade att det inte framgår vad byggnadslovet egentligen
omfattar. Däremot utgör kopian på ansökan om byggnadslov i de flesta fall ett
tillräckligt bra material för lokal skattemyndighets bedömning om anmaning bör
utsändas och ett lämpligt komplement till en infordrad fastighetsdeklaration.
Ansökningsblanketten är ett standardformulär som förutsätts används av samtliga
kommuner i riket. Länsstyrelsen anser därför att det inte är nödvändigt att gå
så långt som anges i reservationen till \ betänkandet, utan att det skulle
räcka om regeringen eller RSV föreskriver att kommunerna skall redovisa lämnade
byggnadslov genom kopia av byggnadslovsansökan med stämpel utvisande att
ansökan beviljats. Eventuellt kan nämnda blankett kompletteras med ytterligare
uppgifter som ytor och dylikt.

Svenska kommunförbundet framhåller att uppgiftslämnandet
måste begränsas och anpassas till byggnadsnämndernas administrativa rutiner.
Byggnadsnämnd kan enligt styrelsen inte åläggas att lämna uppgifter av
bedömningskaraktär.

SIB ifrågasätter om det är riktigt att detaljreglera
frågor som rör byggnadsregistren i fastighetstaxeringslagstiftningen. SIB anför
följande.

Enligt gällande ordning skall byggnadsnämnden till den
lokala skattemyndigheten lämna uppgifter om arten och omfattningen av den
byggnadsverksamhet som framgår av beviljade byggnadslov (s.l26). Detta sker
senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfattar de byggnadslov
som beviljats under kvartalet. Kritik har enligt kommittén framförts från
skattemyndigheterna mot att denna rapportering många gånger fullgjorts på ett
bristfälligt sätt. F. n. finns det en överenskommelse mellan RSV och Svenska
kommunförbundet om vad rapporteringen skall avse. Många kommuner följer inte
denna överenskommelse. Kommittén menar ätt om rapporteringen skall kunna få den
avsedda effekten så krävs att det i FTL mera detaljerat anges vilka uppgifter
byggnadsnämnden skall lämna. Enligt kommittén är den erforderliga
rapporteringen av sådan omfattning att den

Prop.
1981/82:19 132

endast i ringa mån påverkar byggnadsnämndernas
(byggnadsinspektörernas) arbete (s.l38).

Kommittén redovisar inget underlag för sin bedömning av
att utökningen av rapporteringen skulle innebära endast en ringa påverkan på
byggnadsnämndens arbete. Arbetssituationen för byggnadsnämndernas tjänstemän
utvecklas f. n. mot ett ökat antal kontrollerande uppgifter. Exempel från
70-talet är V A-byggnormen, energinormerna, regler om lagring av brandfarliga
varor, om soprum, och om radoninnehåll. LPI (svartbyggelagen) har ytterligare
bidragit till de kontrollerande arbetsuppgifternas dominans. En utökning av de
kontrollerande uppgifterna innebär att andra uppgifter av mer rådgivande och
informerande karaktär får stå tillbaka. Därigenom motverkas förebyggande
insatser, som innebär effektivare användning av byggnadsnämndens kunskaper och
erfarenheter.

Att kommunerna inte alltid följer överenskommelsen mellan
RSV och kommunförbundet om vad rapporteringen skall innehålla bör inte tolkas
så att kommunerna skulle sakna kännedom om eller intresse för sambandet mellan
dessa uppgifter och taxeringsarbetet. Innebär det utökade arbetet för
byggnadsnämnden att kommunens intäkter ökar, är det sannolikt att kommunen
frivilligt ser till att uppgifterna lämnas. I annat fall har kommunernas egna
revisorer skäl att påtala förhållandet. Tillskapandet av ett byggnadsregister,
som är rikstäckande med likformiga uppgifter om hela fastighetsbeståndet, kan
emellertid inte främst motiveras med kommunernas egenintresse eller utifrån
skattemyndigheternas ansvarsområde. Ett byggnadsregister bör innehålla även
sådana uppgifter som inte direkt har intresse för fastighetstaxeringen, om de i
stället är användbara i exempelvis arbetet med uppföljning av lagändringar och
olika stödformer eller för andra studier av fastighetsbeståndets förändringar.
Med denna utgångspunkt kan det ifrågasättas om
fastighetstaxeringslagstiftningen är det bästa instrumentet för detaljerade
föreskrifter om byggnadsregistrets uppläggning.

I detta sammanhang tar RSV även upp frågan om aktualisering
av det underlag som tagits fram av skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i
form av områdesanvisningar för skog. RSV anför följande i frågan.

Anvisningarna innehåller en beskrivning av skogsbeståndet
inom mindre områden. Även om någon genomgripande utvärdering av anvisningarnas
betydelse ännu inte kunnat genomföras, tyder det mesta på att de i hög grad
bidragit till ett förbättrat resultat av skogstaxeringen. För att bibehålla den
höga och jämna kvaliteten vid de särskilda fastighetstaxeringarna krävs att
områdesanvisningarna ä jourförs kontinuerligt. Förutom de fördelar som kan
göras i materiellt hänseende med en löpande uppföljning torde dessutom
kostnadsbesparingar i framtiden kunna bli en icke oväsentlig effekt. Kostnaden
för att utarbeta nya eller uppdatera och bearbeta de nu framtagna anvisningarna
inför ny allmän eller annan form av taxering om några år torde med sannolikhet
bli väsentligt större än vid en löpande aktualisering.

Områdesanvisningarna har och kommer att få betydande
användning för andra ändamål i framtiden, t. ex. för skogsekonomisk planering.

RSV vill därför föreslå att det i fastighetstaxeringslagen
tas in en bestämmelse om skyldighet för skogsvårdsstyrelsen att å jourhålla
områdesanvisningarna. Frågan bör dock tas upp till diskussion med skogsstyrelsen.

Prop.
1981/82:19 133

4.5 Övrigt

TOR tar upp en fråga som har att göra med nämndledamöters
rätt att ta del av fastighetsdeklarationer. TOR anför följande.

Bestämmelserna om sekretess har nyligen ändrats. I
taxeringslagen (TL) och FTL finns nu inte längre bestämmelser om att nämnderna
skall utse särskilda ledamöter, som får granska deklarationer. De nya
bestämmelserna innebär naturligtvis inte en minskning av ledamöternas möjlighet
att få ta del av uppgifter som behövs för deras ställningstagande i
taxeringsfrågor. Avsikten har i stället varit att anpassa taxerings- och
skattebestämmelserna till den nya sekretesslagen. I förarbetena (prop.
1980/81:70) till ändringen av 50 § TL och 18 kap. 16 § FTL har
departementschefen angett att det bör ankomma på myndigheterna att genom
interna föreskrifter ange vad som skall gälla i fråga om rätten att ta del av
handlingar med sekretesskyddade uppgifter. Kommittén har som sin mening uttalat
att denna rätt även i fortsättningen bör omfatta samtliga ledamöter i
fastighetstaxeringsnämnden. Enligt TOR:s mening bör det ankomma på RSV att
utfärda närmare anvisningar om nämndledamöters rätt att ta del av
fastighetsdeklarationer m. m.

5 Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet (8)

Den föreslagna tidsplanen för
fastighetstaxeringsnämndernas arbete kritiseras av flera remissinstanser,
däribland länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus. Skaraborgs och Kopparbergs
län, de lokala skattemyndigheterna i Mölndals och Skellefteå fögderier, FSF och
Sveriges fastighetsägareförbund. Man vänder sig framför allt mot att
tidsfristerna för erinringar mot nämndens beslut samt för omprövning av beslut
infaller under semestertid och menar att dessa och efterföljande tidsfrister
bör flyttas fram. Som lämpligare sluttidpunkter nämns bl. a. för erinringar mot
nämndens beslut den 31 augusti i stället för den 15 augusti, för omprövning av
beslut den 15 september alternativt den 30 september i stället för den 31
augusti och för underrättelse av omprövat beslut den 15 oktober alternativt den
20 oktober i stället för den 30 september. Sveriges fastighetsägareförbund vill
att tiden för erinringar skall utsträckas till tre månader.

Det finns emellertid även företrädare för uppfattningen
att förfarandet bör förkortas. Således menar lokala skattemyndigheten i
Linköpings fögderi att man bör slopa både möjligheten att komma in med
erinringar och omprövningsinstitutet. Myndigheten menar att taxeringsnämndens
arbete bör avslutas redan den 31 maj. Som skäl anför lokala skattemyndigheten
att det med hänsyn till det förhållandevis ringa antalet nytaxeringar inte kan
anses föreligga särskilt stort behov av omprövning samt att detta förfarande
skulle medföra en besvärlig administration och väsentligt merarbete för de
lokala skattemyndigheterna.

TOR berör frågan om nämndens kommunikation med
fastighetsägaren och

10 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 19

Prop.
1981/82:19 134

menar att denna underlättas om nämndens första ställningstagande
benämns "preliminärt beslut".

Några remissinstanser behandlar förfarandet vid fördelning
av taxeringsvärde. Kommittén har härvid föreslagit att det liksom hittills bör
finnas möjlighet att få taxeringsvärdet fördelat på olika fastigheter eller
fastighetsdelar när flera sådana ingår i en taxeringsenhet. Sådana beslut får
enligt kommittén fattas av ordföranden även efter det att det ordinarie
taxeringsarbetet avslutats. Under hänvisning bl. a.'till att det kan vara angeläget
för fastighetsägaren att få ett snabbt beslut om fördelning har kommittén
föreslagit att rätten att föra talan mot sådant beslut avskaffas.

Domstolsverket och kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om
det finns några bärande skäl att behålla fördelningsförfarandet. Om så anses
vara fallet, anser domstolsverket att beslutsrätten under alla omständigheter
bör läggas på lokal skattemyndighet eller tjänsteman på länsstyrelsen i stället
för på nämnden/ordföranden. Kammarrätten anser att det bör utredas i vilken
omfattning ett uppdelningsbeslut begärs och i vilka sammanhang ett sådant
beslut har betydelse och fortsätter.

Endast om utredningen visar att ett uppdelningsbeslut kan
ha någon rättslig betydelse, bör möjligheten att få ett sådant beslut finnas
kvar. I sådant fall skall beslutet kunna överklagas. Prövningen kan anförtros
lokal skattemyndighet med länsstyrelse som första och enda besvärsinstans.

Länsrätten i Malmöhus län är också kritisk till förslaget
att slopa fullföljdsrätten och anför följande i frågan.

Länsrätten delar i och för sig kommitténs uppfattning att
det i vissa fall kan vara angeläget för en fastighetsägare att få ett snabbt
beslut. Att det i vissa fall är angeläget med ett snabbt beslut kan emellertid
inte vara ett avgörande skäl för att slopa fullföljdsrätten. Det torde för
övrigt vara svårt att helt överblicka vilka motiv som ligger bakom en ansökan
om fördelning av taxeringsvärdet. Om det även i fortsättningen skall finnas en
möjlighet att ansöka om fördelning av taxeringsvärdet, vilket kommittén
föreslår, så bör enligt länsrättens mening även rätten till fullföljd finnas
kvar.

Enligt TOR är dock besvärsförbud en förutsättning för att
beslut skall kunna fattas efter taxeringsarbetets slut. Införs inte
besvärsförbud, anser TOR att beslut om fördelning endast bör få fattas under
tid då taxeringsarbetet pågår.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det bör klargöras
hur förfarandet skall gå till i praktiken beträffande ansökningar som
aktualiseras efter taxeringsperiodens slut.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län menar att den
aktuella lagtexen bör kompletteras med föreskrift om att beslut kan fattas
under hela året trots att nämndens arbete skall vara avslutat tidigare.

I detta sammanhang tar LRF upp en fråga som gäller
uppskattning av fastighets värde enligt 22 § arvs- och gåvoskattelagen
(1941:416) när fastigheten inte är taxerad för sig. LRF anför härvid följande.

Prop.
1981/82:19 135

Enligt delegationens uppfattning vore det ändamålsenligt
att låta fastighetstaxeringsnämnden avgöra gåvovärdet i de berörda fallen.
Genom att fastighetstaxeringsnämnden skall kunna fatta beslut om fördelning av
taxeringsvärdet under hela året blir det nu möjligt att låta nämnden ta hand om
frågan. Härigenom skulle man också undanröja den ovisshet som för närvarande
finns beträffande värderingen av fastigheter som bortskänks under år då allmän
fastighetstaxering sker. Det är i sådana fall oklart i vad mån värdet skall
bestämmas med ledning av det gamla eller det nya taxeringsvärdet. I
konsekvensens namn bör det gamla värdet gälla även i dessa fall.

Vid behandling av den del av betänkandet som avser
fastighetslängden (8.3.7 ) kritiserar länsstyrelsen i Skaraborgs län förslaget
att inskränka det antal exemplar av fastighetslängden som tas fram, eftersom
detta innebär att fastighetstaxeringsnämnden inte längre kommer att
tillhandahållas någon avskrift.

6 Uppföljning av fastighetstaxering och inkomst- och
förmögenhetstaxering i anledning av domstols beslut om fastighetstaxering (9.1
och 9.2)

De remissinstanser som tar upp denna del av betänkandet är
allmänt positiva till förslaget. RSV framhåller att förslaget bör leda till en
välbehövlig avlastning av länsrätternas arbetsbörda och en betydande
kostnadsbesparing för det allmänna. RSV säger vidare att det föreslagna
förfarandet kommer att innebära fördelar även för fastighetsägarna med framför
allt snabbare beslut om följdändringar av inkomsttaxeringen. Såväl RSV som
flera av de övriga remissinstanserna framhåller dock att förslaget kommer att
innebära en ökning av arbetsbelastningen för lokal skattemyndighet, vilket
måste beaktas vid bedömning av myndigheternas resurser. Detta påpekas särskilt
av länsstyrelserna i Stockholms och Maltnöhus län, de lokala skattemyndigheterna
i Linköpings, Växjö, Helsingborgs. Lunds, Ängelholms, Mora och Östersunds
fögderier samt FSF. Lokala skattemyndigheten i Mora fögderi anser att utebliven
resursförstärkning innebär att det föreslagna förfarandet enligt 72 b § TL inte
kan genomföras.

En del
remissinstanser anser att kommittén går för långt i sitt förslag att lokal
skattemyndighet skall få besluta om de följdändringar av inkomst- och
förmögenhetstaxering som föranleds av ändrad fastighetstaxering. Lokala
skattemyndigheten i Linköping anser härvid, att de bedömningar och justeringar
som det här kan bli fråga om kan vara så grannlaga och komplicerade att rätten
att besluta om följdändringarna bör läggas på taxeringsintendenten i stället
för på lokala skattemyndigheten. Kammarrätten i Göteborg menar att lokal
skattemyndighets uppföljningsbeslut bör begränsas lill att endast gälla sådana
beslut som avser schablonintäkt, garantibelopp och förmögenhetsberäkning.
Liknande synpunkter framförs av länsrätten i Malmöhus län, länsstyrelsen i
Malmöhus län och den lokala

Prop.
1981/82:19 136

skattemyndigheten i Helsingborg. Länsrätten i Göteborgs
och Bohuslän anser att automatisk rättelse enligt 72 b § TL endast bör avse
följdfrågor av teknisk karaktär. Kammarrätten i Göteborg anför följande i sitt
yttrande.

Kammarrätten delar kommitténs uppfattning att det av
principiella och praktiska skäl är angeläget att beslut om ändrat
taxeringsvärde automatiskt följs av ändringar i inkomst- och förmögenhetstaxeringar
samt att, när så kan ske, dessa åtgärder vidtas av lokal skattemyndighet. När
taxeringsvärdet ändras, kan emellertid fastighetsägarens inkomsttaxering
påverkas i flera olika hänseenden. Vanligtvis skall schablonintäkt och
garantibelopp ändras. I dessa fall råder den skattskyldige inte över
ändringsbeslutet. Även om han motsätter sig en ändring, skall den ske. Att
följa upp ändringen i fastighetstaxeringen genom att ändra schablonintäkten och
garantibeloppet framstår därför mer som en rättelse än som ett beslut om
taxering. Det bör därför, såsom kommittén föreslår, ankomma på lokal
skattemyndighet att vidta de åtgärder som behövs. I andra fall berörs
underlaget för ett värdeminskningsavdrag eller ingångsvärdet vid beräkning av
realisationsvinst. En uppföljning av beslutet att ändra taxeringsvärdet är i
dessa fall av mer komplicerad natur. En skattskyldig kan under en följd av år
ha använt ett annat underlag för beräkningen av ett värdeminskningsavdrag än
det taxeringsvärde som slutligen har bestämts. Om värdeminskningsavdraget finns
med i ett bokslut, kan tidigare års inkomsttaxeringar inte utan vidare brytas
upp. Har fastighetens taxeringsvärde höjts, finns det möjligheter för den
skattskyldige att vid ett senare års taxering kompensera sig för tidigare ej
utnyttjat värdeminskningsavdrag. Den skattskyldige har i dessa fall vissa
valmöjligheter. Om den ändrade fastighetstaxeringen inverkar på realisationsvinstberäkningen,
kan den skattskyldige föranledas att välja en annan metod för att bestämma
ingångsvärdet. Ändringar i underlaget för värdeminskningsavdrag och i
realisationsvinstberäkningar kräver därför att den skattskyldige medverkar.
Dessa ändringar framstår mer som beslut om taxering än som rättelser av teknisk
natur. Lokal skattemyndighet bör inte få fatta uppföljningsbeslut i dessa fall.
Kommittén synes inte heller ha avsett detta. Om bestämmelsen utformas så som
föreslagits - att lokal skattemyndighet skall verkställa uppföljningsbeslut,
om särskilda skäl inte talar för att länsrätt i stället skall fatta beslutet -
innebär det att lokal skattemyndighet i många fall måste göra bedömningar som
kan inverka på inkomsttaxeringen. Enligt kammarrättens mening bör därför de
uppföljningsbeslut som skall verkställas av lokal skattemyndighet begränsas
till sådana som angår schablonintäkt, garantibelopp och förmögenhetsberäkning.
Denna begränsning bör komma till uttryck i lagtexten. Övriga
uppföljningsåtgärder bör såsom tidigare handläggas av länsrätten som första
instans eller, om taxeringen är föremål för prövning i högre instans, av denna.
De bör alltid kunna initieras av taxeringsintendent och den skattskyldige.

Även andra aspekter läggs på frågan hur arbetet med
uppföljningen bör fördelas mellan den lokala skattemyndigheten och länsrätten.
De förslag som därvid lämnas skiljer sig åt i olika avseenden. Genomgående
framhålls dock behovet av en klarare avgränsning beträffande den lokala
skattemyndighetens och länsrättens befattning med följdändringarna än som
följer av kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att gränsdragningen
mellan lokal

Prop. 1981/82:19 137

skattemyndighets och länsrätts befattning med
följdändringarna bör ske genom att man preciserar beloppsgränsen för när inkomst-
och förmögenhetstaxering skall ändras av den lokala skattemyndigheten. Enligt
länsstyrelsen torde det inte vara realistiskt att den lokala skattemyndigheten
i varje enskilt fall skall göra beräkningar av skattekonsekvenserna för att
kunna bedöma om ändrad fastighetstaxering bör föranleda justering av inkomst-och
förmögenhetstaxering. Liknande önskemål framförs av de lokala
skattemyndigheterna i Norrtälje och Östersunds fögderier. Länsrätten i
Stockholms län anför följande i frågan.

Den lokala skattemyndighetens skyldighet till ändring av
inkomst- och förmögenhetstaxeringen föreslås av kommittén vara villkorlig,
varvid man velat undanhålla bagatelländringar. Redan det arbete som nedlagts på
att konstatera ärendets bagatellartade karaktär blir säkerligen tillräckligt
för att motivera att arbetet slutförs med ändring och omräkning av skatten.
Principiellt synes det även olämpligt att tillerkänna den lokala skattemyndigheten
ett fritt skön i denna uppgift. Åtminstone bör de justeringar som föranleder
lägre taxeringar rättas oavsett storlek.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser också att
huvudprincipen vid den lokala skattemyndighetens rättelseförfarande bör vara
att det alternativ som är förmånligast för den skattskyldige skall gälla. Med
en sådan ordning behöver, enligt länsstyrelsens mening, inte ens sådana fall
där rättelse kan ske enligt olika alternativ hänskjutas till länsrätt.

Några
remissinstanser framhåller betydelsen av att den skattskyldige får
underrättelse från myndigheterna såväl i de fall då uppföljningsåtgärd
vidtagits som då man underlåtit att företa sådan åtgärd. Bland dem som särskilt
uppmärksammar denna fråga finns länsrätterna i Göteborgs och Bohus samt
Västerbottens län, länsstyrelserna i Malmöhus och Gotlands län samt FSF. Länsrätten
i Västerbottens län anför.följande.

Eftersom LSM inte alltid skall behöva företa följdändring
enligt 72 b § TL, men den berörda parten inte kan veta hur LSM tänker göra,
borde kanske den ordningen övervägas att LSM alltid i de fall uppföljningsåtgärder
kan komma i fråga skall meddela något beslut i frågan och alltså tala om för
part att LSM t. ex. inte avser att vidta någon uppföljningsåtgärd alls. Efter
ett sådant beslut vet då parten att han måste utnyttja besvärsmöjligheten i 102
§ TL för att få en uppföljning genomförd.

Bland de övriga förslag som lämnas i detta sammanhang bör
även nämnas ett från länsrätten i Östergötlands län som innebär att
bestämmelsen i 102 § TL skulle bli helt överflödig. Länsrätten anser att detta
kan uppnås genom att man inför en bestämmelse i 72 b § TL om att talan mot
beslut enligt det lagrummet skall föras särskilt.

Lokala
skattemyndigheten i Norrtälje fögderi anser att 72 b § TL bör kompletteras med
en föreskrift om att rättelse inte får verkställas för år då inkomst- eller
förmögenhetstaxering är under prövning eller prövats av förvaltningsdomstol.

Prop.
1981/82:19 138

FSF menar att rättelse av inkomst- och
förmögenhetstaxering bör ske endast efter framställning av den skattskyldige
eller taxeringsintendenten. FSF anför följande i frågan.

Föreningen är positiv till att reglerna för följdändringar
av inkomst- och förmögenhetstaxering vid ändrad fastighetstaxering förenklas på
så sätt att lokal skattemyndighet ges möjlighet att besluta om sådana
ändringar. Föreningen är dock tveksam till om dessa regler skall ges sådan
utformning att rättelse av inkomst- och/eller förmögenhetstaxering skall ske på
initiativ av lokal skattemyndighet. Kommittén har bl. a. pekat på att bagatelländringar
ska kunna underlåtas. Gränsen för när en ändring skall anses vara bagatellartad
torde vara svår att dra. I många fall torde en ändring medföra endast ringa
eller inga alls skattekonsekvenser, exempelvis när endast garantibelopp
understigande inkomst av fastighet berörs, eller när 80/85 %-regeln eller
reglerna om reducering av förmögenhet i rörelse eller jordbruk är tillämpliga.
I sådana fall kan ändringen av taxeringsvärdet vara betydande medan påverkan på
inkomst- eller förmögenhetsskatten endast är ringa. Kommittén har inte tagit
upp de svårigheter som uppkommer när fastigheten är belägen inom ett fögderi
och fastighetsägaren är bosatt i ett annat eller, vilket är vanligt i
Sydsverige, att ägaren är bosatt i utlandet och skall taxeras till statlig
inkomstskatt i det för riket gemensamma distriktet. Vidare har inte heller angetts
närmare hur rättelse ska göras när inkomst-eller förmögenhetstaxering är eller
har varit föremål för prövning i högre instans. Ett betydande arbete måste
läggas ner på att i varje enskilt fall ta fram deklarationshandlingarna (ofta
flera år gamla) och bedöma konsekvenserna i skattehänseende. Med hänsyn till
vad som nu anförts vill föreningen förorda att skyldighet för lokal
skattemyndighet att vidta ändring av inkomst-eller förmögenhetstaxering bör
föreligga först efter framställning från vederbörande skattskyldig eller
taxeringsintendent.

En del remissinstanser är kritiska till den föreslagna
tidsfristen inom vilken uppföljningsåtgärd skall vidtas, dvs. tre månader från
den dag beslutet meddelades. Länsrätten i Västerbottens län anför följande i
frågan.

Länsrätten inser att tidsgränsen föreslagits för att man
skall åstadkomma en snabb handläggning. Man kan emellertid fråga sig vad som händer
om LSM inte inom föreskriven tid hinner fatta sitt uppföljningsbeslut. Anledningen
härtill kan vara stor arbetsbörda, fördröjd kommunikation osv. Är i det läget LSM
förhindrad att meddela uppföljningsbeslutet i fråga? Jämför man med de liknande
tidsgränserna i 72 a och 72 b §§ TL synes så vara fallet. Men om LSM ej får
vidta uppföljningsåtgärden, synes någon uppföljning ej kunna ske eftersom
länsrätten enligt förslaget ej längre har med uppföljningen att göra, låt vara
att LSM:s beslut i uppföljningsfrågan får överklagas enligt förslaget till 31
kap. 1 § FTL.

Enligt länsrättens mening måste LSM ges möjlighet att i
särskilda fall fatta beslut även efter tremånaderstidens utgång. Alternativt
måste part ges möjlighet att föra upp uppföljningsfrågan till länsrätten även i
de fall LSM ej hunnit fatta något sådant beslut.

Lokala skattetnyndigheten i Norrtälje fögderi anser också
att tidsfristen bör kunna frångås om särskilda skäl föreligger. Myndigheten
föreslår vidare att tidsfristen beräknas med utgångspunkt från den dag då
lokala skattemyn-

Prop. 1981/82:19 139

digheten erhöll del av beslutet. Liknande önskemål
framförs av de lokala skattemyndigheterna i Stockholms och Linköpings
fögderier.

Lokala skattemyndigheten i Östersunds fögderi och FSF
anser att tiden för följdändringar bör anknytas till vad som gäller för eftertaxering.
FSF anser att man bl. a. därigenom minskar riskerna för rättsförluster
betydligt.

Föl ::tt undvika onödiga rättsförluster i de fall lokal
skattemyndighet inte ansett sig ha haft skäl att ändra inkomst- och
förmögenhetstaxeringen föreslår länsrätten i Göteborgs och Bohus län att
besvärstiderna för alla besvärsberättigade enligt 102 § TL utsträcks till ett
år från sex månader.

En annan ändring som gäller beräkningen av besvärsdd i 102
§ föreslås av länsrätten i Stockholms län. Länsrätten anser att beräkningen bör
utgå från delgivningsdagen i stället för dagen då dom eller beslut meddelades.

SABO tar upp en särskild fråga som gäller möjligheten att
ändra ny taxering som åsatts vid särskild fastighetstaxering, om detta är
motiverat när domstol meddelat beslut med anledning av att besvär anförts över
den taxering som bestämdes vid den allmänna fastighetstaxeringen. SABO anför
följande härom.

När besvär vid allmän fastighetstaxering har föranlett
ändrat taxeringsvärde skall enligt förslaget även de vid påföljande särskilda
fastighetstaxeringar överflyttade taxeringsvärdena ändras. Dessa senare
taxeringsvärden är identiska med det överklagade taxeringsvärdet från den
allmänna fastighetstaxeringen. Om ny taxering skett vid särskild
fastighetstaxering, påverkas detta värde dock ej av beslutet i besvärsärendet
från den allmänna fastighetstaxeringen. Endast om förutsättningar för besvär i
särskild ordning föreligger, kan en sådan ny taxering komma att ändras. Om
exempelvis samma skäl kan anföras mot den nya taxeringen vid särskild
fastighetstaxering som de skäl som biträtts vid besvär över taxeringen vid
allmän fastighetstaxering, kan detta få till följd att taxeringsvärdet vid den
allmänna fastighetstaxeringen måste ändras med minst 20 % jämfört med det
överklagade beslutet för att ändring av den nya taxeringen skall kunna ske.

Givetvis kan fastighetsägaren även anföra besvär mot den
nya taxeringen vid särskild fastighetstaxering utan hinder av att besväret över
taxeringen vid allmän fastighetstaxering ej är avgjort. Detta förefaller dock
onödigt. I stället bör det öppnas en möjlighet att utan restriktioner få ny
taxering ändrad vid särskild fastighetstaxering, om det är motiverat med hänsyn
till utslag beträffande besvär över taxering vid allmän fastighetstaxering.

7 Besvärs- och rättelseförfarandet (10.3)

Flera remissinstanser hänvisar även vid behandlingen av
detta avsnitt till behovet av förstärkning av lokal skattemyndighets resurser
med anledning av förslaget att förlänga den tidsperiod inom vilken rättelse
enligt 20 kap. 23 § FTL jämfört med 28 kap. 10 § FTL får vidtas. Bland dem som
särskilt understryker vikten härav finns länsstyrelserna i Malmöhus och
Västerbottens län samt den lokala skattemyndigheten i Vilhelmina fögderi.

Prop.
1981/82:19 140

I övrigt är det främst besvärstiderna, de extraordinära
besvärsgrunderna samt förslaget att ändra bestämmelsen i 4§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt (SFL) beträffande fastighets värdering som berörs av
remissinstanserna.

När det gäller besvärstiderna menar några remissinstanser
att tidsfristerna för anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut
bör flyttas fram som en följd av att de även anser att det föreslagna
tidsschemat för taxeringsarbetet i första instans bör förlängas. Önskemål härom
framförs av länsrätten i Göteborgs och Bohus län och länsstyrelsen i Skaraborgs
län.

Länsrätten i Östergötlands län anser att det är lämpligt
att besvärstiderna för mål om särskild fastighetstaxering överensstämmer med
vad som gäller för mål enligt TL. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län och
länsstyrelsen i Skaraborgs län framför liknande synpunkter.

Lokala
skattemyndigheten i Umeå menar å andra sidan att fastighetsägares besvärstid
bör inskränkas till den 31 oktober. Myndigheten ifrågasätter vidare om man inte
bör införa gemensam besvärstid för kommun och taxeringsintendent och därvid
bestämma sluttidpunkten till den 28 februari.

Vad beträffar grunderna för besvär i särskild ordning
menar länsrätten i Stockholms län att begreppet "väsentligt annorlunda
taxering" bör specificeras genom att man i lagtexten i procent anger
vilken storlek som den åsyftade ändringen bör ha. Länsrätten i Göteborgs och
Bohus län ifrågasätter om det inte alltid bör finnas möjlighet till
extraordinär besvärsrätt när domstol har frångått en anvisning. Länsstyrelsen i
Hallands län anser att man i propositionen klart bör ange att de extraordinära
besvärsreglerna är tillämpliga i de fall ny taxering missats antingen på grund
av att taxeringsnämnd inte erhållit uppgift om byggnadslov eller på grund av
att byggnadslov inte utnyttjats det år det erhållits och av misstag anmaning
att avlämna fastighetsdeklaration följande år inte skett.

Domförhetsreglerna för länsrätt (avsnitt 10.2.2.1) berörs
av länsrätten i Östergötlands län. Länsrätten vill utvidga möjligheterna att
avgöra fastighetstaxeringsmål som enmansmål till att avse mål som avser annan
fastighet och där det tvistiga beloppet inte överstiger 100 000 kr.

Förslaget om ändring av förmögenhetstaxeringsregeln
beträffande fastigheter i 4 § SFL innebär enligt en del remissinstanser
förenklingar i taxeringsarbetet. Detta framhålls av den lokala
skattemyndigheten i Öster-simds fögderi och FSFsom dock tillägger att lagtexten
bör förtydligas i frågan hur man skall förfara när en fastighet inte alls varit
taxerad året före taxeringsåret. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter
ändringen och anför därvid att det i vissa fall kan vara fråga om betydande
tillgångar som, om förslaget genomförs, inte blir redovisade, medan å andra
sidan skulderna i sin helhet skall tas upp. Länsstyrelsen finner detta ur
fiskal synpunkt otillfredsställande.

Prop.
1981/82:19 141

Länsstyrelsen i Västerbottens län är kritisk till det
föreslagna undantaget från den nya bestämmelsen och anför därvid.

Reglerna om förmögenhetstaxering föreslås ändrade så att
taxeringsvärdet för fastighet året före taxeringsåret - med ett enda undantag -
alltid skall ligga till grund för förmögenhetsberäkningen. Undantaget avser det
fall när fastighet på grund av skogsavverkning, täktverksamhet eller till följd
av eldsvåda, skogsbrand, vattenflöde eller jämförlig händelse fått taxeringsvärdet
reducerat. I sådant fall föreslås taxeringsvärdet som åsatts för taxeringsåret
i stället användas.

I
samhällsdebatten förs numera allmänt fram krav på förenklingar i
skattesystemet. Varje detaljreglering som görs av det slag som här avses står i
strid med kravet på förenklingar. En avvägning måste alltid göras mellan den
materiella effekten (s. k. millimeterrättvisa) och av en bestämmelse och dess
praktiska konsekvenser (resursbehov m. m.). I detta fall rör den materiella
effekten bara ett taxeringsår och kan kräva väsentliga resurser. Länsstyrelsen
ställer sig därför tveksam till föreslagen undantagsbestämmelse. Det kan
tilläggas att regeln då blir helt jämförbar med den som gäller vid
garantibeskattningen och som kommittén dragit parallell med.

11 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 19

Prop. 1981/82:19 142

Bilaga 4

Sammanställning
av remissyttranden över betänkandet Besvärsregler vid allmän
fastighetstaxering, följdändringar m. m. (Ds B 1980:8)

1
Inledning

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK),
domstolsverket, kammarkollegiet, Svea hovrätt, kammarrätterna i Göteborg och
Sundsvall, hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg, länsrätterna i
Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Jämtlands samt Norrbottens län, centralnämnden för fastighetsdata (CFD),
riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens planverk
(planverket), statens lantmäteriverk (LMV), statens vattenfallsverk
(Vattenfall), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs samt
Norrbottens län, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), arrendelagskommittén,
stämpelskatteutredningen. Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), HSB:s
riksförbund. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF),
Svenska elverksföreningen (Elverksföreningen), Svenska kommunförbundet
(Kommunförbundet), Svenska kraftverksföreningen (Kraftverksföreningen),
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Svenska
lokaltrafikföreningen (Lokaltrafikföreningen), Svenska sparbanksföreningen
(Sparbanksföreningen), Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet), Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
industriförbund (Industriförbundet), Sveriges jordägareförbund
(Jordägareförbundet), Sveriges Radio AB, Sveriges redovisningskonsulters
förbund (SRF), Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
villaägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR).

Härutöver
har yttrande inkommit från Stig Ekmark.

Vattenfall
och Kraftverksföreningen har lämnat in ett gemensamt utarbetat svar.
Elverksföreningen åberopar som sitt yttrande det av Vattenfall och
Kraftverksföreningen gemensamma svaret. LRF har som sitt yttrande ingett ett
inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande. Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund delar de synpunkter som har framförts i
nämnda yttrande. Jordägareförbundet hänvisar till de synpunkter som framförs i
Lantbrukarnas riksförbunds yttrande samt avger eget svar. SAF och
Industriförbundet har avgett ett gemensamt remissvar.

I
följande sammanställning redovisas endast yttranden över de delar av
betänkandet som behandlar besvär i särskild ordning. De sifferbeteckningar

Prop.
1981/82:19 143

som anges efter olika rubriker syftar på motsvarande
avsnitt i betänkandet.

Besvär i särskild ordning (3.2.3) Allmäitt

Förslagen har i allmänhet fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. Flera remissinstanser har synpunkter på förslagen, framför
allt i fråga om utvidgning av tillämpningsområdet enligt 23 kap. 2 § 6 FTL.

Kammarrätten i Göteborg behandlar frågan om de föreslagna
tilläggen av orden "eller del av fastighet" i 23 kap. 2 § 1 och 4.
Kammarrätten anser att dessa tillägg inte kan godtas utan vidare. Bl. a. kan
"del av fastighet" avse en så liten areal eller en så obetydlig
byggnad att taxeringen påverkas endast i mindre grad. Här bör liksom i fråga om
ändringsförslaget under punkt 4 behovet av särskilda rättelsemöjligheter
tillgodoses genom övriga punkter.

Länsstyrelserna
i Östergötlands och Gävleborgs län behandlar den föreslagna ändringen av
bestämmelsen om besvär i särskild ordning vid dubbeltaxering. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län påpekar att andra fall av dubbeltaxering av fastighet än vad
kommittén angett kan ske och föreslår vissa ändringar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tar upp besvärsmöjligheterna
om egendom som avses i 7 kap. 16 § FTL felaktigt åsatts taxeringsvärde.

I fråga om förslagen att utvidga besvärsrätten i särskild
ordning när domstol frångår anvisning eller när brister i taxeringsunderlaget
föreligger har remissinstanserna framfört flera synpunkter.

Flera
remissinstanser ställer sig positiva till utvidgningen. Detta gäller bl. a.
domstolsverket, kammarrätten i Göteborg, länsrätterna i Jämtlands och Jönköpings
län, länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län samt SABO.

Några remissinstanser är negativa till förslaget. Hit hör
bl. a. Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges fastighetsägareförbund.

Flera remissinstanser har ansett att eller ifrågasatt om
inte utvidgning av tillämpningsområdet bör komma till uttryck i lagtexten. Hit
hör bl. a. domstolsverket, Svea hovrätt, kammarrätterna i Göteborg och
Sundsvall, länsrätterna i Stockholms, Malmöhus, Värmlands och Jönköpings län,
länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län samt Sveriges fastighetsägareförbund.

Några
remissinstanser anser att eller ifrågasätter om inte ett särskilt eftertaxeringsinstitut
bör införas vid fastighetstaxering. Hit hör bl. a. kammarrätten i Sundsvall
samt länsrätterna i Jämtlands och Norrbottens län.

Domstolsverket finner att den föreslagna utvidgningen i
och för sig torde

Prop.
1981/82:19 144

kunna inrymmas i nuvarande lydelse av 167 § 2 mom. 6) TL.
Verket vill dock framhålla det angelägna i att en sådan utvidgning kommer till
uttryck i ett tillägg till lagrummet. Härigenom skulle tolkningen av
förevarande bestämmelse underlättas högst betydligt.

Svea hovrätt, som i sak inte har något att erinra mot
förslaget, anger att i formellt avseende kan anmärkas att motivuttalanden inte
är bindande för de tillämpande myndigheterna. För att man skall uppnå att den
åsyftade utvidgningen av besvärsrätten med säkerhet beaktas av myndigheterna
torde det, enligt hovrätten, således fordras att ändringen kommer till uttryck
i lagtexten.

Kammarrätten i Göteborg framför liknande synpunkter i
fråga om lagreglering.

Länsrätten i Jämtlands län anger att när det gäller vanlig
taxering har praxis intagit den ståndpunkten att extraordinär besvärsrätt inte
föreligger vid ändrad rättstillämpning. Fastmera ankommer det på den enskilde
att genom besvär bevaka sin rätt. Motsvarande gäller vid fastighetstaxering och
bör gälla även i sådana fall då en domstol frångår en anvisning enligt
länsrätten.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län torde den föreslagna
möjligheten att anföra besvär om skattedomstol frångått anvisning, som omfattar
flera fastigheter, redan existera i praxis.

Enligt länsrätten i Norrbottens län kan det fall att
domstol avviker från en anvisning anses ligga inom den tillämpning av punkten 6
då särskilt lokationen "särskilda skäl" som föreligger i dag.
Länsrätten rekommenderar att möjligheten att i efterhand ändra en beslutad
fastighetstaxering på grund av brister i underlaget utformas som ett fristående
institut i likhet med reglerna om eftertaxering vid inkomsttaxering.

Länsrätten i Malmöhus län anser att ändringen av
procentsatsen för när väsentligt annorlunda taxering skall föreligga borde ha
kommit till uttryck i lagtexten.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som ställer sig särskilt
positiv till förslaget till viss utvidgning av tillämpningsområdet för besvär i
särskild ordning, delar kommitténs uppfattning att denna utvidgning inte kräver
någon ändrad lydelse av lagreglerna. Länsstyrelsen utgår därvid ifrån att även
i propositionen anges att de föreslagna nya besvärsgrunderna skall inrymmas i
de oförändrade lagreglerna.

Länsrätten i Östergötlands län anför:

Det är mycket vanligt att samtliga ägare av fastigheter i
en gruppbebyggelse överklagar fastighetstaxeringsnämndens beslut och de måste
enligt gällande ordning förfara så för att inte göra en rättsförlust om en
nedsättning av taxeringsnivån finns motiverad. Länsrätten skulle besparas en
oändlig mängd mål om fastighetsägare i en gruppbebyggelse i stället kunde göra
så att bara en av dem överklagade och hans mål fick tjäna som pilotmål. Vann
han bifall i länsrätten, kammarrätten eller regeringsrätten, skulle sedan
övriga i

Prop. 1981/82:19 145

gruppen få anföra följdbesvär hos länsrätten för att få
motsvarande nedsättning. Länsrätten föreslår därför att i 23 kap. 2 § som en
punkt 8 tilläggs "om fastighet tillhör en gruppbebyggelse och
taxeringsvärdet på annan fastighet i samma gruppbebyggelse satts ned efter
besvär av dess ägare".

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte
ändringar av byggnadsvärdena i grupphusbebyggelser med otvivelaktigt identiskt
lika byggnader alltid skall få ske även om ändringen skulle understiga 10 %.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län, som föreslår att beloppsförutsättningen för "väsentligt
annorlunda taxering" tas in i lagtexten, anser att 10 %-regeln bör
kompletteras med en beloppsmässig spärregel, förslagsvis 10 000 kr.

Enligt
länsstyrelsen i Östergötlands län kan det vara rimligt att en som det sedermera
visat sig felaktig anvisning tillämpats, som lett till att väsentligt
annorlunda taxering bort bli följden, av rättviseskäl även skall få åberopas
för rättelse i särskild ordning. Med det omfattande beslutsunderlag som i dag
tas fram vid provvärdering o. dyl. innan dessa anvisningar utfärdas, torde det
dock bli ytterst sällsynt att anvisningar frångås. Vissa tillämpningsproblem
kommer sannolikt att uppkomma i en del av dessa fall och stora krav måste
ställas på att skattedomstolen verkligen klargör att anvisningen frångåtts och vad
den korrigerade anvisningen skall anses omfatta för fastigheter, område osv.

Länsstyrelsen
godtar den andra rättelsemöjligheten som sådan, liksom att en beloppsspärr bör
gälla. Beloppsspärrens storlek kan självfallet diskuteras. Länsstyrelsen anser
därvid att tioprocentsspärren bör kombineras med ett lägsta värde för ändring
om "minst 10 000 kr" för att undanta bagatellartade fall från
prövning. Genom att knyta grunden för rättelsemöjligheten till en felaktig
eller ofullständig uppgift i deklarationsmaterialet med bortseende från vem som
orsakat felet och anledningen till det bristfälliga materialet torde regeln bli
relativt enkel att tillämpa. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget rent
principiellt.

Länsrätten
i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte möjligheten till extraordinär
besvärsrätt ur rättvisesynpunkt alltid bör finnas om domstol har frångått en
anvisning.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Kommittén föreslår vidare att möjligheten till besvär i
särskild ordning utvidgas. Enligt kommitténs uppfattning bör extraordinär
besvärsrätt föreligga så snart ett oriktigt taxeringsunderlag konstateras.
Någon formell lagändring anses dock inte behövlig. För att den utökade
rättelsemöjligheten skall ge åsyftat resultat föreslår kommittén att fastighetstaxeringarna
eftergranskas i större omfattning än vad som hittills skett.

Delegationen
anser även detta förslag betänkligt. Kommittén gör enligt delegationens
uppfattning en alltför stor sak av fastighetstaxeringen. Fastighetstaxeringen
har inte lika stor betydelse som inkomsttaxeringen och man bör inte driva
rättelsemöjligheterna så långt som kommittén föreslår. Man bör koncentrera sig
på de mera väsentliga fallen. Dessutom anser

Prop.
1981/82:19 146

delegationen det viktigt att lagakraftsaspekten beaktas så
att man normalt kan utgå från att taxeringarna står sig när den ordinarie
besvärstiden löpt ut. Detta väger enligt delegationens uppfattning tyngre än
det kommittén anför på s. 167, nämligen att det från ordningssynpunkt är ett
väsentligt intresse att alla förändringar i fråga om
fastighetstaxeringsförhållanden registreras.

SAF m. fl. godtar förslagen med vissa undantag. Det är t.
ex. inte utan vidare givet att även kommun och taxeringsintendent i det
allmännas intresse bör äga denna extraordinära besvärsrätt. Taxeringsintendent
bör enligt SAF m. fl. endast ha rätt att anföra besvär till fastighetsägarens
förmån och någon extraordinär besvärsrätt för kommunen bör inte införas.

5B£Fifrågasätter den av kommittén använda metoden för att
utvidga den extraordinära besvärsrätten-. Enligt SBEF:s mening bör, om
utvidgningen skall ske, detta komma till uttryck i lagtexten. SBEF motsätter
sig vidare att bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt skall få den räckvidd
som föreslås.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges
fastighetsägareförbund.

TOR, som
tillstyrker möjlighet till besvär i det fall domstol frångår en anvisning, anför
beträffande extraordinär besvärsrätt på grund av brister i taxeringsunderlaget
att behovet att i efterhand kunna rätta till en felaktig taxering delvis kan
elimineras, om ytterligare resurser satsas på granskningen i första instans.
Detta kan bl. a. ske genom att man i likhet med vad som gäller vid
inkomsttaxeringen, låter tjänstemän granska deklarationerna.

RRV är tveksamt till möjligheterna att genom ökad eftergranskning
få effekt av de förbättrade rättelsemöjligheterna. Bristande personalresurser
torde i förening med nödvändigheten att prioritera andra angelägna
kontrollåtgärder, enligt RRV, lägga hinder i vägen härför.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om att det f.
n. inte finns personella resurser för någon omfattande eftergranskning av
fastighetstaxeringen.

Även länsstyrelsen i Örebro län framhåller att det mot
bakgrund av rådande arbetssituation vid flertalet skatteavdelningar och vid de
lokala skattemyndigheterna inte kan påräknas någon systematisk och mer betydande
eftergranskning av fastighetsdeklarationer såvida inte ytterligare personella
resurser ställs till förfogande.

Några remissinstanser tar upp några frågor om vem som
skall vara besvärsberättigad.

Svea
hovrätt anser att bestämmelsen i 24 kap. 1 § om vilka som är besvärsberättigade
inte överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 21 kap. 1 §. Bestämmelserna
bör bringas att överensstämma med varandra. Med hänsyn bl. a. till hänvisningen
i 23 kap. 2 § bör. enligt hovrätten, en fullständig reglering ske i 21 kap. 1 §.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Föreslagen lagtext kan vid jämförelse mellan
Fastighetstaxeringslagen (FTL) 21 kap. 1 §, 22 kap. 1 §, 23 kap. 1 och 2 §§
samt 24 kap. 1 § uppfattas

Prop. 1981/82:19 147

som
något oklar. Förslagsvis skulle 24 kap. 1 § kunna erhålla följande ändrade
inledning: "Besvärsrätt som enligt förutsättningarna i 21-23 kap.

gäller för ägare av
fastighet" (tillkommer den som garantibelopp).

Därigenom skulle bl. a.
undanröjas tänkbar tveksamhet vid ägarskiften, exempelvis ny ägares talerätt
enligt 23 kap. 1 § vid för sen underrättelse till föregående ägare.

Prop.
1981/82:19 148

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-10-12

Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén,
justitierådet Palm.

Enligt lagrådet den 7 oktober 1981 tillhandakommet utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 10 september 1981 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepartementet beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

2.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623)

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorerna Curt Rispe och Annette Hansson.

Föredragningen inför lagrådet har pågått vid en tidpunkt
då lagförslagen ännu inte erhållit slutlig utformning och åtskilliga inom
lagrådet framförda jämkningsförslag av väsentligen lagteknisk eller
redaktionell natur har beaktats i de förslag som genom remissen överlämnats
till lagrådet.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

16 kap. 1 och 6 §§

Lagrådet föreslår av redaktionella skäl, att
bestämmelserna i 16 kap. 1 S första stycket och 6 § andra stycket flyttas till
1 kap. 7 § och där omarbetas till ett andra stycke. Om lagrådets förslag
beaktas, bör i 1 kap. 7 § första stycket förslaget orden "föreskrifterna i
16 kap." bytas ut mot "föreskrifterna om särskild
fastighetstaxering". Vidare erfordras en följdändring i 2 § taxeringslagen.

28 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse till
fastighetsägare rörande vissa beslut av särskild fastighetstaxeringsnämnd. De
beslut om taxering som nämnden meddelar enligt 28 kap. 2 § skall enligt 5 §
samma kapitel prövas om, när fastighetsägaren inom viss tid kommit med
erinringar eller när skäl annars föreligger. Har en omprövning skett, åligger
det enligt 28 kap. 7 § första stycket alltid den lokala skattemyndigheten att
underrätta fastighetsägaren om nämndens beslut. Eftersom föreskriften är
generell förefaller det vara överflödigt att, som måste bli fallet om
paragrafens sista

Prop.
1981/82:19 149

stycke antas i föreslagen lydelse, ge en regel om
ytterligare fall när ägaren skall underrättas om ett omprövningsbeslut. I fråga
om allmän fastighetstaxering har 20 kap. 18 § sista stycket en som det
förefaller på samma sätt överflödig bestämmelse. Dess tidigare motsvarighet i
taxeringslagen, 154 § 1 mom andra stycket, hade uppenbarligen innebörden, att
den ägare som av någon anledning inte fått del av det preliminära
taxeringsbeslutet kunde påfordra underrättelse om slutligt beslut angående
taxeringen också för det fall omprövning inte hade skett (jfr 150 § 1 mom och
154 § 1 mom första stycket taxeringslagen i lydelse före ikraftträdandet av
fastighetstaxeringslagen samt prop 1973:162 s 344 f). Såvitt lagrådet har
kunnat finna var någon saklig förändring på denna punkt inte avsedd med den
ändrade lydelse motsvarande bestämmelse fick i fastighetstaxeringslagen.

Lagrådet föreslår med hänsyn till det anförda, att 28 kap.
7 § sista stycket får följande lydelse och att motsvarande ändring görs i 20
kap. 18 §( sista stycket fastighetstaxeringslagen.

"Underrättelse om beslut av nämnden skall, oavsett om
beslutet innebär ändriiig av beslut enligt 2 §, alltid sändas till ägare, som
före utgången av juli månad under taxeringsåret inte har erhållit underrättelse
enligt 4 § och som senast den 25 augusti samma år anmält, att han önskar
underrättelse om innehållet i beslut om fastighetstaxering."

Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

72 b §

I paragrafen föreslås införande av en ny bestämmelse om
att ändring i inkomst- och förmögenhetstaxering skall ske automatiskt, när
ändringen föranleds av att en förvaltningsdomstol beslutat om ändrat
taxeringsvärde i fråga om fastighet för vilken intäkten beräknas efter särskild
grund (schablonberäkning). Beslut om sådan ändring skall fattas av den lokala
skattemyndigheten eller, om särskilda skäl talar för det, av länsrätten. I
sista stycket av 72 b § sägs, att talan mot sådant ändringsbeslut inte får
"föras särskilt" och tillfogas, att talan mot taxeringen också i den
del beslutet avser får föras "hos länsrätten i den ordning som föreskrivs
i 74, 76 och 100-102 §§".

Förbud mot särskild talan förenas i allmänhet inom
processrätten med en rätt att i motsvarande hänseende föra talan i samband med
att det slutliga avgörandet i målet eller ärendet överklagas. I förevarande
fall torde emellertid uttrycket "får inte föras särskilt" endast avse
att förbjuda talan i den ordning som vanligen gäller för klagan över lokal
skattemyndighets beslut och i stället som rättsmedel anvisa talan mot
taxeringen.

Också i ett annat hänseende kan den återgivna
författningstexten vara missvisande. För taxeringsprocessen gäller i princip
att talan i något hänseende mot en åsätt taxering anses röra taxeringens belopp
inom den i processen uppdragna ramen. De olika instanserna får, med visst
undantag

Prop. 1981/82:19 150

för regeringsrätten, inte mer än en gång pröva fråga om samma
taxering (33 § förvaltningsprocesslagen jämförd med bl. a. 76 § sista stycket
och 103 § andra stycket taxeringslagen). Regeln att talan mot ändringsbeslut
får föras hos länsrätten gäller därför inte när länsrätt tidigare har prövat
besvär rörande den berörda taxeringen. Den gäller givetvis inte heller när
ändringsbeslutet har fattats av länsrätten i första instans.

Förslaget har i denna del utformats efter mönster av en
motsvarande regel i 72 a § taxeringslagen. I en senare antagen motsvarande
bestämmelse i fastighetstaxeringslagen (20 kap. 23 §) har regeln erhållit
uttrycket "i den ordning som gäller för besvär över
fastighetstaxeringsnämnds beslut".

Med hänsyn till det anförda föreslår lagrådet att sista
stycket av 72 b § taxeringslagen får följande lydelse och att motsvarande
ändringar görs i 72 a § samma lag samt i 20 kap. 23 § fastighetstaxeringslagen:

"Talan
mot beslut i fråga om ändring enligt denna paragraf förs i den ordning som
gäller för besvär över beslut rörande den taxering som avses med
ändringsbeslutet".

Prop. 1981/82:19 151

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland.
Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om särskild fastighetstaxering, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1.
lag om ändring
i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslaget.

I fråga om förslaget till 28 kap. 7 § sista stycket
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL. har lagrådet framfört synpunkter och
föreslagit annan lydelse av bestämmelsen. Motsvarande ändring föreslås av lagrådet
ske i 20 kap. 18 § sista stycket FTL, som gäller i fråga om allmän
fastighetstaxering.

Enligt 28 kap. 7 § första stycket skall den lokala
skattemyndigheten senast den 15 oktober under taxeringsåret sända underrättelse
till fastighetsägare om den särskilda fastighetstaxeringsnämnden har omprövat
sitt tidigare beslut. Nämnden skall nämligen ompröva sitt tidigare beslut om
fastighetsägaren avger erinringar mot beslutet eller skäl annars föreligger.
Enligt sista stycket av samma paragraf skall motsvarande underrättelse vidare
sändas till ägare som före utgången av juli månad inte har fått underrättelse
om nämndens första beslut om nytaxering. Ägaren skall dock senast den 25
augusti ha anmält att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om
fastighetstaxering.

'Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 10 september 1981.

Prop.
1981/82:19 152

Bestämmelsen, soiu har sin motsvarighet även vid allmän
fastighetstaxering, 20 kap. 18 §, innebär att fastighetsägare som inte inom
angiven tid har fått underrättelse om nämndens första beslut om
fastighetstaxering har rätt att få underrättelse om ett omprövat beslut. Detta
medför att om nämnden inte har omprövat sitt tidigare beslut så skall den göra
detta när sådan anmälan inkommer.

Lagrådet har föreslagit en viss ändring av reglerna i bl.
a. 28 kap. 7 § sista stycket. Jag kan i och för sig biträda uppfattningen att
vissa ändringar kan vara motiverade. Emellertid bör enligt min mening den nu aktuella
regeln -liksom dess motsvarighet vid allmän fastighetstaxering - omprövas i ett
senare sammanhang. Jag tänker därvid närmast på den kommande behandlingen av
fastighetstaxeringskommitténs (Fi 1976:05) överväganden och ev. förslag till s.
k. rullande fastighetstaxering. Jag är därför inte beredd att f. n. ansluta mig
till lagrådets förslag i denna del.

Av motsvarande skäl anser jag anledning inte heller
föreligga att nu ändra 1 kap. 7 S samt 16 kap. 1 och 6 SS FTL på sätt lagrådet
föreslagit. Härigenom blir det inte heller aktuellt att ändra i 2 S
taxeringslagen (1956:623), TL.

Lagrådet har vidare föreslagit en ändring i 20 kap. 23 S FTL.
Jag kommer att behandla denna fråga senare i samband med att jag tar upp
lagrådets yttrande i vad det avser förslaget till ändring i TL.

Jag vill i detta sammanhang ta upp ytterligare en fråga. I
21 kap. 10 § FTL finns en bestämmelse om att värderingsteknisk ledamot i
länsrätt förordnas av regeringen för viss angiven tid. Det kan inte uteslutas
att en sådan ledamot avgår under denna tid. Om det med hänsyn främst till
arbetsbelastningen vid domstolen finns behov av att en ny värderingsteknisk
ledamot förordnas för den återstående tiden, bör så kunna ske. Jag förordar att
en sådan bestämmelse tas in i det aktuella lagrummet. Bestämmelsen bör gälla
även i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering. Detta bör framgå av
övergångsbestämmelserna till lagen.

Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Lagrådet har i huvudsak godtagit förslaget.

Lagrådet har emellertid föreslagit ny lydelse av 72 b §
sista stycket TL samt föreslagit att motsvarande ändringar görs i 72 a § samma
lag och i 20 kap. 23 § FTL.

Jag delar lagrådets uppfattning att sista stycket av 72 b
§ TL kan vara missvisande. Jag förordar därför att bestämmelsen ändras och
ansluter mig i huvudsak till lagrådets förslag till lydelse. Jag vill
emellertid föreslå en ändring i lagrådets förslag. Enligt min mening bör
bestämmelsen utformas så att det klart framgår att besvär över beslut om
ändring skall föras genom besvär över den taxering som avses med
ändringsbeslutet. Härigenom undviks att besvär skulle kunna anföras såväl över
ändringsbeslutet som över taxeringen.

Prop.
1981/82:19 153

Motsvarande ändringar bör som lagrådet föreslagit göras i
72 a § TL och 20 kap. 23 § FTL. De nu föreslagna ändringarna innebär förtydliganden
och innefattar således ingen ändring i sak i förhållande till vad som redan
gäller.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:19 154

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. i

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag.......................................................................

1............................................................................... Förslag
till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152)............................................................. ........ 3

2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623) 24

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 10
september

1981............................................................................... ...... 31

1
Inledning.................................................................. 31

2
Föredragandens
överväganden............................... 32

2.1 Inledande synpunkter...................................... 32

2.1.1 Garantibeskattningen m.m................. 34

2.2
Lagstiftningens
utformning ............................. 35

2.3
Ny taxering...................................................... 36

2.3.1 Nytaxeringsgrunderna....................... 36

2.3.1.1
Allmänt...................................... 36

2.3.1.2
Ny- eller ombildning
av taxeringsenhet 37

2.3.1.3
Ändringar
i beskattningsnatur och skattepliktshänseende 38

2.3.1.4
Ändringar i
taxeringsenhets fysiska beskaffenhet 39

2.3.1.5
Ändring i fråga
om vissa rättsliga förhållanden 43

2.3.1.6
Rörelsenedläggning.................. 44

2.3.1.7
Sammanläggning
och kvittning. 44

2.3.1.8
Uppskattningsgrunder,
m. rn.... 45

2.3.1.9
Åtgärder vid ny
taxering........... 46

2.4 Taxeringsorganisationen.................................. 48

2.4.1
Distriktsindelning
in. m.......................... 48

2.4.2
Särskild fastighetstaxeringsnämnd
...... 50

2.4.3
Länsstyrelsernas
och de lokala skattemyndigheternas uppgifter 52

2.4.3.1
Konsulenter.............................. 52

2.4.3.2
Tjänstemannagranskning
m.m.. 53

2.4.3.3
Kontaktman för
fastighetstaxering ... 54

2.4.3.4
Övriga frågor ........................... 54

2.5 Deklarations- och uppgiftsskyldighet................ ..... 54

2.5.1
Deklarationsplikt
m. m........................... ..... 54

2.5.2
Uppgiftsskyldighet................................. ..... 56

2.5.3
Övrigt ................................................... ..... 58

2.6 Förberedande åtgärder.................................... .... 59'

Prop. 1981/82:19 155

2.7 Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet.. ..... 60

2.7.1
Sammanträde,
närvarorätt, beslutsförhet, m. m 60

2.7.2
Fördelning av
taxeringsvärde ............... ..... 60

2.7.3
Beslutsförfarandet................................ 61

2.7.4
Övrigt ................................................... 63

2.8 Uppföljning av besvärsinstansers beslut, m.m. 63

2.8.1
Allm ä nt.................................................. 63

2.8.2
Uppföljning av
fastighetstaxering, m.m. ..... 64

2.8.3
Uppföljning av
inkomst- och förmögenhetstaxering 67

2.9 Rättelse och besvär......................................... 71

2.9.1
Allmänt.................................................. 71

2.9.2
Rättelse av
lokal skattemyndighet, m. m 72

2.9.3
Besvär i vanlig
ordning ........................ 73

2.9.3.1
Besvär över
fastighetstaxeringsnämnds beslut 73

2.9.3.2
Besvär över
länsrätts och kammarrätts beslut 75

2.9.4 Besvär i särskild ordning....................... ..... 76

2.9.4.1
Allmänt..................................... 76

2.9.4.2
Uppföljningsåtgärd
enligt 28 kap. 12 §

FTL........................................... 76

2.9.4.3 Brister i underrättelseförfarandet,

m. m......................................... 77

2.9.4.4. Oriktigt taxeringsbeslut, m. m 78

2.9.4.5 Övrigt om besvär i särskild ordning . . 83

2.9.5 Övriga bestämmelser om besvär........... 83

3
Övergångsbestämmelser......................................... 83

4
Kostnadsfrågor ........................................................ 84

5
Upprättade
lagförslag.............................................. 84

6
Hemställan............................................................... 85

7
Beslut ...................................................................... 85

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Särskild fastighetstaxering

(Ds B 1981:5)..................................................... 86

Bilaga 2
Fastighetstaxeringskommitténs författningsförslag 91

Bilaga 3
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

Särskild fastighetstaxering (Ds B 1981:5)........ , . 118

Bilaga 4 Sarnmanställning av remissyttranden över
betänkandet Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar

m. m. (Ds B 1980:8)............................................ ... 142

Utdrag av
lagrådets protokoll den 12 oktober 1981....... 148

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den
15 oktober

1981........ .................................................................... ... 151