Prop. 1981/82:191

Prop.
1981/82:191

Regeringens proposition

1981/82:191

om
avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier, m. m.;

beslutad
den 25 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag som syftar till alt underlätta de mindre och
medelstora företagens försörjning med riskkapital.

Först
och främst föreslås att dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke börsnoterade
aktiebolag lindras. Lindringen åstadkoms genom att avdrag medges med 70 % av
utdelat belopp. Avdragsrätten tillkommer aktiebolag som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk.

Vissa
begränsningar föreslås för avdraget. Avdrag medges således i princip inle för
utdelning som tillfaller företag som är frikallade från skattskyldighet för
denna. Det årliga avdragsbeloppet får vidare inte överstiga 15 % av aktiekapitalet
och får dessutom inte överstiga 700 000 kr. Genom det föreslagna avdraget
kommer skatten på den vinst som Ugger till grund för avdraget att ungefär
halveras. Utdelning av vinst och vinstuttag i form av lön medför då i stort
sett samma skatte- och avgiftsbelaslning.

I
propositionen föreslås vidare en ändring i förmögenhetsskattereglerna som
innebär att aktierna i alla rörelsedrivande aktiebolag som inte är börsnoterade
får värderas enUgt de i allmänhet förmånligare regler som gäller för
familjeföretag. F. n. kan lättnaderna vid förmögenhetsbeskattningen gå
förlorade om aktierna i ett familjeförelag bUr föremål för omsättning på
kapitalmarknaden även om aktierna inte blir noterade på börsen. Genom den
föreslagna ändringen slås det fast att aktierna i ett familjeföretag kan bli
föremål för handel utanför börsen ulan att det skattemässiga förmögenhetsvärdet
ändras. Genom ändringen klarläggs även att de lättnader i
förmögenhetsbeskattningen som medges vid direkt ägande av aktier i
rörelsedrivande företag också skall omfatta indirekt ägande av aktier i sådana
företag genom ett förvaltningsföretag.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 191

Prop. 1981/82:191 2

De
nya reglerna om avdrag för utdelning föreslås bli tillämpUga fr. o. m. 1984 års
taxering och de nya förmögenhetsskattereglerna fr. o. m. 1983 års taxering.

Prop. 1981/82:191 3

1
Förslag till

Lag
om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt

kommunalskatlelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomst

skatt har svenska aktiebolag rätt till avdrag för utdelning på aktier i
enlighet

rned bestämmelserna i denna lag.

Avdrag
för ett och samma beskattningsår får göras i endast en förvärvskälla. Som
förutsättning för avdragsrätten gäller

1. att aktiebolagets huvudsakliga verksamhet avser
jordbruk, skogsbruk eller rörelse samt

2. att aktierna inte är inregistrerade vid Stockholms
fondbörs då utdelningen förfaller till betalning.

Ett förvaltningsföretag,
som fått dispens enligt punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen, skall anses uppfylla villkoret i tredje stycket 1 ovan.
Har ett företag, som inte är förvaltningsföretag, fått dispens enUgt samma
lagrum skall företaget inte anses uppfylla nämnda villkor,

2 §
Avdrag medges med 70 procent av den utdelning i pengar som har

förfalUl till betalning under beskattningsåret.

Vid
beräkning av avdraget får hänsyn inte tas lill utdelning på aktier som vid
utdelningstillfället ägs av

1:
svenskt företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen enUgt
bestämmelserna i punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen (1928:370),

2. svenskt
förvaltningsföretag

3) vars aktier är
inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller b) vars aktier eller andelar till
minst tio procent ägs - direkt eller indirekt -av ett svenskt förvaltningsföretag,
vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs, eller av ett företag
som enligt punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen är frikallat från skattskyldighet för utdelning från
förvaltningsföretaget eller

3. utiändskl företag
såvida företaget - om det hade haft hemvist i Sverige -

skulle ha varit sådant företag som anges i detta stycke 1.

Med
förvaltningsföretag förstås sådant företag som vid tillämpning av punkt 1 av
anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen skaU i beskattningshänseende
behandlas som förvaltningsföretag.

FJar
bolaget för beskattningsåret yrkat avdrag enligt lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning skall utdelningsbeloppet enligt
första stycket - i förekommande fall minskat med utdelning som

Prop. 1981/82:191 4

avses
i andra stycket - minskas med det utdelningsbelopp som legat till grund för
nyssnämnda avdragsyrkande.

3
§ Avdraget får inte överstiga 700 000 kronor. Avdraget får inte heller överstiga
15 procent av aktiekapitalet vid utgången av det beskattningsår till vilket
utdelningen hänför sig. Vid tillämpning av sistnämnda begränsningsregel gäller

1. att aktier som avses i 2 § andra stycket och aktier
som hänför sig till avdragsyrkande enligt 2 § fjärde stycket inte skall beaktas
samt

2. all - om bolaget har aktier som medför olika rätt
till utdelning - varje aktieslag skall behandlas för sig.

Omfattar
det beskattningsår till vilket utdelningen hänför sig kortare eller längre tid
än tolv månader skall det högsta tillåtna avdraget i första stycket jämkas i
motsvarande mån.

4§
Bolag som yrkar avdrag skall lämna de upplysningar angående aktieägarna i
bolaget och den utredning i övrigt som påkaUas av bestämmelserna i denna lag.
Avdragsyrkandet skall göras på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket
fastställer.

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1984 års taxering.

Prop. 1981/82:191 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1947:577) om statlig
förmögenhels-skatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 f

Fastighet tas upp tUl taxeringsvärdet vid
beskattningsårets utgång. Var sådant värde inte åsätt då eller har det under
beskattningsåret inträffat omständighet, som kan föranleda ändrad värdering
under taxeringsperioden, tas fastigheten upp till det taxeringsvärde, som åsätts
för taxeringsåret. Finns det sådana tillbehör till fastigheten, som avses i 2
kap. 3 § jordabalken, skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i tredje
stycket om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall tas upp till det
värde, som rättigheten med hänsyn till villkor och återstående tid för
upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala
förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i
jordbruk med binäringar, i skogsbmk eller i rörelse, skall värdesättas i
enlighet med vedertaget affärsbmk inom det slag av verksamhet, som egendomen är
nedlagd i.

Fordran, som löper med ränta, skall om den inte är
tillgång i rörelse, tas upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen
ränta.

Fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte skaU
beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp som utgör dess
värde enligt vid denna lag fogad tabell 1. Osäker fordran tas upp till det
belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.

Värdepapper, som noteras på Värdepapper, som noteras på

inländsk
eller utländsk börs eller är inländsk eller utländsk börs, upp-

föremål för liknande notering, upp- skattas till det noterade värdet, eller,

skattas till det noterade värdet, eller, om detta inte motsvarar vad som

om detta inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försälj-

skulle kunna påräknas vid försälj- ning under normala förhållanden,

ning under normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat

till det pris som skuUe ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning,

påräknas vid en sådan försäljning. Även värdepapper i övrigt uppskattas

Sådana värdepapper, som i övrigt enligt den nyss angivna grunden,

omsätts på kapitalmarknaden eller varvid dock följande skall iakttas. I

vars värde inte skall beräknas med den mån uppskattningen grundas på

ledning av bestämmelserna i punkt 2 värdet av tillgångar, som ingår i

av anvisningarna till 3 och 4 §§, förvärvskälla inom inkomstslagen

uppskattas enligt den nyss angivna jordbruksfastighet och rörebe,

grunden. beräknas tillgångarnas värde med

tilllämpning av reglerna i punkt 2 av anvisningarna till 3
och 4 §§.

Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för
obegränsad fid och inte

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 2 Senaste
lydelse av 1980:1055.

Prop. 1981/82:191 6

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

utgör
frälseränia, uppskattas till tjugo gånger det belopp som den har uppgått fill
under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av ränta, avkomst,
eller förmån, som utgår på livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp
som rättigheten har motsvarat under beskattningsåret och enligt de vid denna
lag fogade tabellerna II och III.

Rättighet, som inte är
bestämd att utgå under någons livstid men ändå är av obestämd varaktighet,
uppskattas med ledning av fabell III. som om den skulle ha utgått för den
berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, som rättigheten
senast har motsvarat för helt år.

Är rättighet beroende av
längden av flera personers liv på så sätt, att rättigheten upphör vid den först
avlidnes död, bestäms rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder.
Är rättigheten däremot oförändrad tiU den sist avlidnes död, beräknas värdet
efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk
förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skall skiftas
mellan medlemmarna, skall tas upp till ett värde motsvarande den del av
föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen hade
trätt i Ukvidalion.

Andel i bostadsförening
eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller
delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med
utgångspunkt i det taxeringsvärde som gäller för föreningens eller bolagets
fastighet vid beskattningsårets utgång och med hänsyn till föreningens eller
bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste
räkenskapsår som avslutats före den 1 juli under beskattningsåret.

Övrig lös egendom tas upp
till det värde, som den kan anses ha betingat vid försäljning under normala
förhållanden.

Beträffande tillgångar i
jordbruk med binäringar, skogsbmk och rörelse gäller vidare särskilda
bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4§§.

(Se
vidare anvisningarna)

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1983 års taxering.

Prop. 1981/82:191

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, MoUn

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss om avdrag för utdelning på icke börsnoterade
aktier, m. m.

1 Inledning

Regeringen har tidigare denna dag beslutat att förelägga
riksdagen förslag som syftar till att förbättra förhållandena för de små och
medelstora företagen (prop. 1981/82:118). I det sammanhanget anmälde jag att
jag skulle återkomma till vissa förslag på skatteområdet som borde granskas av
lagrådet. Jag kommer nu att redovisa dessa förslag. När jag i det följande
diskuterar beskattningsfrågorna för den aktuella gmppen av företag använder jag
den samlande beteckningen småföretag.

Småföretagens skattesituation har under den senaste tiden
tagits upp i många olika sammanhang. Bl. a. har utredningen angående de små och
medelstora företagens finansiella situation' (utredningsmannen) i delbetänkandet
(SOU 1981:95) Tillväxtkapital lagt fram förslag om ändringar i
beskattningsreglerna som syftar till att underlätta småföretagens försörjning
med riskkapital. Ett förslag som har sin grund i betänkandet och som gäller
möjligheterna för aktiefonder och aktiesparfonder att göra placeringar i icke
börsnoterade företag har redan förelagts riksdagen (prop. 1981/82:116).

I en rapport från styrelsen för teknisk utveckling (STU), Tillväxtinvest,
ett system att förse mindre företag med eget kapital, har förordats att det
skall skapas en ny typ av investmentföretag med inriktning på förvärv av
minoritetsandelar i småföretag. I rapporten föreslås ändringar i beskattningsreglerna
som skall underlätta bildandet av sådana investmentföretag. I

' Särskild utredare ambassadören Johan Nordenfalk,

Prop. 1981/82:191 8

rapporten läggs också fram andra förslag om ändringar i
skattereglerna som syftar till att underlätta småföretagens egenkapitalförsörjning.
Liknande frågor har även tagits upp i skrivelser till regeringen från Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges industriförbund.

Vidare har förslag om ändringar i reglerna om
förmögenhetsbeskattningen av tillgångar i småföretag lagts fram av 1980 års företagsskattekommitté
(FSK) i delbetänkandet (Ds B 1981:13) Förmögenhetsbeskattningen av arbetande
kapital i mindre och medelstora företag.

FSK:s och utredningsmannens betänkanden samt STU-rapporten
har remissbehandlats.

Jag skall
i det följande ta upp några av de förslag som har förts fram i det nämnda
utredningsarbetet. Det bör framhållas att de förslag på skatteområdet som har
presenterats av utredningsmannen och STU har karaktären av principskisser. De
har sålunda inte utarbetats i detalj och några förfatlningsförslag finns inte
med. Flera av förslagen innebär också långtgående ändringar och några avviker
betydligt från gängse beskattningsmönster.

För egen
del ansluter jag mig fill uppfattningen att det är önskvärt att den verksamhet
som bedrivs i småföretagen stimuleras. En av de vikfigaste uppgifterna är
därvid alt se fill att beskattningsreglerna är utformade på ett lämpligt sätt.
Regler som hindrar en gynnsam utveckling bör om möjligt ändras och man måste
också vara beredd att pröva nya okonventionella grepp. Det är emellertid inte
möjligt att göra genomgripande ändringar på vissa punkter i skattesystemet utan
en analys av beskattningskonsekvenserna i övrigt och även av verkningarna för
det praktiska taxeringsarbelet. I det sagda ligger att flera av de förslag som
finns med i det föreliggande utredningsmaterialet behöver utredas ytterligare
innan det är möjligt att ta ställning till dem. Jag kommer i detta sammanhang
att begränsa mina överväganden tiU tre områden.

Först tar jag upp frågan om lindringar i
dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke börsnoterade aktiebolag. Därefter
diskuterar jag behovet av särskilda beskattningsregler för småföretagsinriktade
investmentföretag. Slutligen skall jag i anslutning till FSK:s betänkande och
remissynpunkterna på detta behandla frågan om förmögenhetsbeskattningen av
arbetande kapital i småföretag.

Till protokollet i detta ärende bör fogas,

som bilaga 1, en sammanställning av förslagen i
betänkandet Tillväxtkapital såvitt avser beskattningsfrågor,

som bilaga 2, sammanfattningen i STU-rapporten,

som bilaga 3, en förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Tillväxtkapital och STU-rapporten samt en
sammanställning av remissyttrandena såvitt avser beskatlningsfrågor,

2 Riksdagsledamoten Johan A. Olsson, ordförande,
kanslichefen Lars Bergstig, riksdagsledamöterna Bo Lundgren, Maj-Lis Lööw och
Erik Wärnberg.

Prop. 1981/82:191 9

som bilaga 4, sammanfattningen och författningsförslagen i
FSK;s betänkande, och

som bilaga 5, en förteckning över de instanser som yttrat
sig över FSK:s betänkande och en sammanställning av remissyttrandena.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Avdragsrätt för
aktieutdelning

2.7.7 Nuvarande regler för beskattning av aktiebolagens
vinster, m. m. Inledning

En av den svenska företagsbeskattningens principer är att
vinster som förvärvats av aktiebolag blir föremål för s. k. ekonomisk
dubbelbeskattning. Detta innebär att bolaget först beskattas för sina inkomster
och att beskattning därefter också sker hos delägarna när vinstmedel delas ut
till dem. Denna dubbelbeskattning omfattar i princip även ekonomiska föreningar.

Det finns inte något krav på att bolagsvinsten skall
träffas i ett sammanhang av båda leden av dubbelbeskattningen. Den vinst som
fonderas av bolaget beskattas alltså inte hos delägarna. För att aktieägarna
inte skall kunna undgå dubbelbeskattningens andra led genom att skifta ut
vinsterna i stället för att dela ut dem finns emellertid särskilda bestämmelser
om utskiftningsskatl i förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av
aktiebolags fillgångar. Skatten erläggs av bolaget men skall i princip motsvara
den utdelningsskatt som normall hade fallit på aktieägaren. Skatten utgår med
40 % på det utskiftade beloppet i den mån detta inte är att anse som återbäring
av belopp som akfieägarna tidigare tillskjufit.

Även bestämmelserna om kupongskatt har till syfte att göra
dubbelbeskattningens andra led effektivt. Kupongskatt erläggs av akfieägare
som på grund av sin bosättning e. d. inte inkomstbeskattas i Sverige för
utdelning. Skyldiga att erlägga kupongskatt är fysisk person som inte är bosatt
eller stadigvarande vistas i landet och utländskt bolag. Förhållandena vid
utdelningstillfället är avgörande för om skattskyldighet föreligger. För
skattskyldighet krävs vidare att utdelningen inte är hanförlig till inkomst av
rörelse som bedrivs i Sverige.

Den gällande kupongskattelagen är från år 1970 (prop.
1970:134, BevU60, rskr 364, SFS 1970:624). Kupongskatt utgår med 30% av
utdelningen. I de avtal som ingåtts med olika länder för att undvika
dubbelbeskattning föreskrivs vanligen att den angivna skattesatsen skall
nedsättas helt eller delvis.

För att förhindra att företagens vinster beskattas mer än
en gång i bolagssektorn, s. k. kedjebeskattning, är aktiebolag och ekonomiska
föreningar i betydande utsträckning befriade från skatt på utdelning från
andra

Prop.
1981/82:191 10

bolag. Reglerna om skattskyldighet för utdelning på
aktier, vilka regler justerades senast genom lagstiftning år 1979 (prop.
1978/79:210, SkU 57, rskr 389, SFS 1979:612), är intagna i punkt 1 av
anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen (1928:370), KL.

De s. k. förvaltningsföretagen är enligt andra stycket av
nämnda anvisningspunkt i princip skattskyldiga för mottagen utdelning. De
undgår emellertid beskattning i den mån den sammanlagda utdelningen som de
uppbär under ett beskattningsår motsvaras av utdelning som de beslutat för
samma beskattningsår. Med förvaltningsföretag menas i detta sammanhang företag som
uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad
lös egendom.

Bland förvaltningsföretagen intar investmentföretagen en
särställning. De kan nämligen fondera 20 % av mottagen utdelning utan att
skaltefriheten går förlorad. För att ett förvaltningsföretag skall anses vara
ett investmentföretag fordras att företaget ägs av ett stort antal fysiska
personer och att dess värdepappersinnehav är välfördelat. .

För ett förelag som inte är förvaltningsföretag blir
skattskyldigheten för utdelningsinkomster beroende av verksamhetens art och
aktieinnehavets karaktär. Enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
54 § KL är banker och andra företag som driver penningrörelse skattskyldiga för
utdelning som inte belöper på organisationsaktier. Försäkringsföretagen är
enligt fjärde stycket nämnda anvisningspunkt befriade från skatt på utdelning
bara såvitt avser utdelning på sådana organisationsaktier som innehas som ett
led i skadeförsäkringsrörelse.

Övriga företag beskattas - oavsett storlek och
ägarstruktur- i princip endast för utdelning på aktier eller andelar som utgör
omsättningstillgångar eller innehas i kapitalplaccringssyftc. Dessa företag är
nämligen enligt femte stycket av anvisningspunkten befriade från skatt på
utdelning under förutsättning att innehavet av aktien eller andelen motsvarar
minst 25 % av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande
företaget. Utdelningen är vidare skattefri om innehavet av aktien eller andelen
har ett direkt samband med rörelse, jordbruk eller skogsbruk som det mottagande
företaget bedriver (s. k. rörelsebetingade aktier).

I anvisningspunktens sjätte stycke finns en specialregel
om innehav av aktier genom förvaltningsföretag. Innebörden av bestämmelsen är
att skattefrihet enligt femte stycket inte föreligger för utdelning på aktie i
ett förvaltningsföretag om förvaltningsföretaget innehar mer än enstaka aktier
för vilka utdelning skulle varit skattepliktig om aktierna hade innehafts
direkt av förvaltningsföretagets ägare.

Utdelning från ett ufiändskt företag till ett svenskt
omfattas inte av de nu nämnda reglerna om befrielse från kedjebeskattning.
Sådan utdelning är alltså i princip skattepliktig såvida inte bestämmelserna i
dubbelbeskattningsavtal föreskriver annorlunda. Om dubbelbeskattningsavtal
saknas kan emellertid riksskatteverket under vissa förutsättningar förklara att
svenskt

Prop.
1981/82:191 11

företag skall vara frikallat från beskattning på utdelning
från utländskt företag.

Vad jag nu
sagt innebär sammanfattningsvis att ett aktiebolags vinst skall beskattas en -
men endast en - gång inom bolagssektorn och sedan ytterligare en gång när
vinsten delas eller skiftas ut tiU aktieägarna. Denna huvudprincip är dock inte
utan undantag. Av intresse i detta sammanhang är i första hand reglerna om rätt
tiU avdrag för aktieutdelning (det s. k. Annellavdraget) och reglerna om
skaltereduktion för aktieutdelning. Annellavdraget innebär en uppmjukning av
dubbelbeskattningens första led medan skattereduktionen tar sikte på
dubbelbeskattningens andra led.

AnneUagstiflningen

Rätten till Annellavdrag infördes genom provisoriska
regler redan år 1960 (SFS 1960:658). Dessa provisoriska bestämmelser
permanentades genom lagstiftning år 1967 (prop. 1967:17, BevU 3, rskr 120, SFS
1967:94). Bestämmelserna innebär att aktiebolag medges en begränsad avdragsrätt
för utdelning på kapital som tillförts aktiebolaget vid dess bildande eller vid
nyemission. Avdraget medför att kapitalanskaffning genom nyemission i
kostnadshänseende blir mer likvärdigt med kapitalanskaffning genom lån. Annellagen
(1967:94), AL, är uppbyggd på följande sätt.

Enligt 1 § AL föreligger avdragsrätt vid den statliga och
den kommunala taxeringen för svenska aktiebolag som driver rörelse, jordbruk
eller skogsbruk. Avdraget görs vid beräkning av nettointäkt" av rörelsen
eller jordbruket.

Avdrag medges enligt 2 § AL för utdelning som förfaUit
till betalning under beskattningsåret. Efter lagstiftning hösten 1978 (prop.
1978/79:50 bil. 2, SkU 1978/79:19, rskr 107, SFS 1978:955) kan avdrag medges
med sammanlagt lika stort belopp som betalats in för aktierna. Avdraget får
utnyttjas under den 20-årsperiod som följer efter emissionen. Bolaget har
frihet att under avdragsperioden välja vilka år avdrag skall yrkas. Beloppsmässigt
är det årliga avdraget dock begränsat till högst 10 % av vad som betalats in
för aktien. Avdraget får inte heller överstiga den på året belöpande
utdelningen. För aktier som emitterats före 1979 års ingång gäller äldre - och
mindre generösa - bestämmelser.

Rätten till avdrag för utdelning skulle kunna ge
omotiverade skattelättnader i de fall då utdelningen tillfaller ett bolag som
inte beskattas för den mottagna utdelningen. Inkomstöverföring genom utdelning
skulle då bli skattemässigt fördelaktigare än t. ex. om medel överfördes i form
av koncernbidrag. Som allmän princip gäller därför att Annellavdraget är
beroende av mottagarens skattskyldighet. Av praktiska skäl har dessa regler utformats
schablonmässigt.

I fråga om utdelning på aktier som emitterats efter
utgången av år 1979 gäller att avdragsfrågan skall prövas i två steg (prop.
1978/79:210, SkU 57,

Prop.
1981/82:191 12

rskr 389, SFS 1979:618). Enligt 7 § AL vägras avdrag för
utdelning som tillfaller

a) svenskt förvaltningsföretag som
behärskar mer än 50 % av röstetalet i det utdelande bolaget och

b) svenskt företag vars
aktieinnehav motsvarar 25 % eller mer av röstetalet och inte är skattskyldigt
för utdelningen.

Den omständigheten att avdrag vägrats för utdelning på
aktier av nu nämnt slag hindrar inte att avdrag kan medges för utdelning på
övriga aktier. Förutsättningen för detta är att minst 50 % av dessa övriga
aktier ägs av en eller flera av följande kategorier av aktieägare, nämligen

a) annan än svenskt aktiebolag, svensk
ekonomisk förening eller utiändskl bolag,

b) svenskt förvaltningsföretag som
behärskar högst 50 % av röstetalet,

c) svenskt företag som är skattskyldigt
för utdelningen och

d) utiändskl bolag som skall betala kupongskatt för
utdelningen med helt

eller reducerat belopp.

Vad nu sagts innebär att om t. ex. 55 % av de "övriga"
aktierna ägs av fysiska personer får bolaget - oavsett vem som äger återstående
45 % -utdelningsavdrag för alla "övriga" aktier.

Skattereduktion för aktieutdelning, m. m..

Även på aktieägarsidan har, som jag antytt i det
föregående, principen om dubbelbeskattning genombrutits. Genom lagstiftning
1980 (prop, 1980/ 81:39, SkU 12, rskr 97, SFS 1980:1047) infördes bestämmelser
om skattereduktion för aktieutdelning. Till skillnad från t, ex, Annellavdrag
och andra avdrag vid inkomstberäkningen innebär skattereduktion all avdrag görs
från själva skatten. Avsikten med skattereduktionen är att stimulera aktiesparandet
och därigenom främja tillgången på riskkapital i näringslivet. Lagstiftningen
bygger på kapitalvinstkommitténs delbetänkande (Ds B 1980:11) Stimulans av
aktiesparandet. De nya reglerna, som gäller i avvaktan på kommitténs fortsatta
arbete, tillämpas första gången i fråga om utdelning under år 1981.

Aktieägarnas skattereduktion beräknas på grundval av
uppburen utdelning. Endast fysiska personer och dödsbon, som utgör
självständiga skattesubjekt, omfattas av regelsystemet. Detta innebär att
varken aktiebolag, handelsbolag eller dödsbon, som vid taxeringen behandlas
som handelsbolag, har rätt till skattereduktionen. En ytterligare förutsättning
är att utdelningen utgör intäkt av kapital för mottagaren. Vidare krävs att
mottagaren är skattskyldig till kommunal och statlig inkomstskatt för
utdelningen.

Skattereduktion kan medges i fråga om kontant utdelning på
aktie i svenskt aktiebolag, vars aktier vid utdelningstillfället är
inregistrerade vid Stockholms fondbörs. Till grund för skattereduktion får
vidare läggas

Prop. 1981/82:191 13

utdelning på andel i svensk aktiefond om fonden vid
utdelningsårets ingång till minst två tredjedelar består av börsnoterade
aktier. Utdelning från småföretag medför däremot inte rätt till skattereduktion
för företagets ägare.

Skattelättnaden är 30 % av summan av de utdelningar som
blivit tillgängliga för lyftning under året till den del de inte överstiger 7
500 kr. för ensamstående eller 15 000 kr, för makar gemensamt. Den maximala
reduktionen blir alltså 2 250 kr, resp, 4 500 kr. Reduktionen skall tillgodoräknas
den skattskyldige efter sparskattereduktionen men före övriga former av
skattelättnader.

Som jag nyss framhöU berättigar utdelning från exempelvis fåmansbolag
inte till skattereduktion för aktieägarna. Om fåmansbolaget bedriver rörelse
eller jordbruk, kan det emellertid i praktiken ofta helt undgå dubbelbeskattningens
första led genom att betala ut hela överskottet i form av lön till bolagets
företagsledare. Någon övre gräns för löneavdragets storlek torde inte
uppställas. För en aktieägare som inte är anställd av bolaget upprätthålls dock
dubbelbeskattningen.

Dels. k. sparavdraget enligt 39 §3 mom. KL kan också ge
fysiska personer viss lindring av dubbelbeskattningen. Sparavdraget, som uppgår
till 800 kr. för ensamstående och 1 600 kr. för makar gemensamt, får inte leda
till att underskott uppkommer i förvärvskällan. Avdraget gäller samtliga
kapitalinkomster och tar alltså inte sikte bara på aktieutdelningar.

2.1.2 Allmänna utgångspunkter för en lindring i
dubbelbeskattningen

I delbetänkandet (SOU 1981:95) Tillväxtkapital anförs att
den mest effektiva åtgärden för att förbättra kapitalförsörjningen för de
mindre och medelstora företagen är att slopa den nuvarande dubbelbeskattningen,
främst då i aktieägarledet. Utredningsmannen föreslår därför att de nuvarande
reglerna om skattereduktion skall omfatta även utdelning på aktier som inte är
börsnoterade.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har i sin tidigare
omnämnda rapport diskuterat metoden för skattelindringar för småföretagen. I
rapporten läggs bl. a. fram förslag om en väsentlig begränsning av
dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster. Förslaget innebär att företag
skall få göra avdrag för utdelad vinst med 10 % av aktiekapitalet. Avdraget får
uppgå till högst 400 000 kr.

Problemet med dubbelbeskattning av bolagens vinster har
diskuterats av ett stort antal remissinstanser. Dessa är i stort sett eniga om
behovet av skattelättnader för att öka tillgången på riskkapital i
småföretagen.

De remissinstanser som yttrat sig över utredningsmannens
förslag om skattereduktion för utdelning på inte börsnoterade aktier
tillstyrker i princip förslaget. På samma sätt är de remissinstanser som yttrat
sig över STU:s förslag om utdelningsavdrag med något undantag positiva till
detta.

Prop.
1981/82:191 14

Svensk industriförening har uttalat sig för en kombination
av de båda föreslagna systemen,

Riksskatteverket har påpekat att ett flertal problem måste
lösas innan STU-rapporten kan ligga till grund för vidare ställningstaganden.

För egen del vill jag anföra följande. Det är av flera
skäl angeläget att förbättra småföretagens finansiella situation. En stark
ekonomisk ställning är ofta en nödvändig förutsättning för att ett företag
skall kunna expandera och anställa ny personal. Under senare år har möjligheten
för småföretag att få lån på fördelaktiga villkor förbättrats avsevärt. En
expansion kan emellerfid sällan finansieras uteslutande med lånade medel, Soliditeten,
dvs, förhåUandet mellan företagets egna och totala kapital, blir då alltför låg
vilket i sin tur minskar företagets motståndskraft under exempelvis en
tillfällig förlustperiod. För att ett företag skall kunna utvecklas under sunda
ekonomiska former krävs därför i regel att det egna kapitalet - riskkapitalet -
ökar.

Ett aktiebolag kan öka sitt egna kapital genom att fondera
- i stället för att dela ut - uppkomna vinster. Ett annat sätt är att
aktieägarna skjuter till nytt kapital i samband med en nyemission. Många gånger
är emellertid varken vinsterna eller ägarnas kapitaltillskott tillräckligt stora
för att utgöra basen för den tillväxt som företagets marknadssituation ger
utrymme för, I ett sådant läge återstår med dagens regelsystem ofta inte annat
än att avstå från en eljest motiverad expansion eller att sälja bolaget till en
kapitalstark köpare, t, ex, ett investmentföretag.

Det är givetvis möjligt för ett företag att öka det egna
kapitalet genom att göra en riktad nyemission till personer som inte tidigare
tillhört aktieägar-kretsen. Riktade nyemissioner stupar emellertid ofta på
enskilda personers obenägenhet att gå in som minoritetsdelägare i småföretag.
Denna ovilja sammanhänger bl, a, med att det f, n, saknas en marknad för handel
med aktier i småföretag. Den som i dag köper en aktiepost i ett sådant företag
riskerar således att få sitt kapital bundet under mycket lång tid.

Regeringen har tidigare i år (prop, 1981/82:116) lagt fram
förslag om ändrade villkor för aktiefonders placeringar. Förslaget syftar bl.
a. till att skapa gynnsammare förutsättningar för handle med aktier i småföretag.
De föreslagna placeringsreglerna är emellertid sannolikt inte i sig
tillräckliga för att få till stånd cn fungerande aktiemarknad. Som påpekats i
olika sammanhang är det också nödvändigt att aktieägarna fortlöpande erhåller
viss avkastning på sin kapitalinsats. För aktieägare som inte är anställda i
bolaget kan löpande avkastning inte ges i annan form än genom utdelning, I
allmänhet medför detta också att utdelning får lämnas på samtliga aktier, dvs.
även på den majoritetspost som företagsledaren själv kontrollerar. Utdelad
vinst träffas av dubbelbeskattning. För att aktieägarens avkastningskrav efter
skatt skall kunna tillgodoses måste därför bolagets vinst före skatt vara
utomordentligt hög. Så är givetvis inte alltid fallet. Dubbelbeskattningen
blir därmed ett hinder mot såväl enskilda personers engagemang i

Prop.
1981/82:191 15

småföretag som en mer allmän handel med aktier i sådana
företag.

Dubbelbeskattningsproblematiken
ses f. n. över av kapitalvinstkommittén (B 1979:05), Vidare skall
företagsskattekommittén enligt sina direktiv undersöka vad som kan göras för
att underlätta familjeföretagens försörjning med riskkapital. De
utredningsuppdrag som anförtrotts kommittéerna är mycket omfattande. Några
förslag i nu berörda frågor torde inte vara att vänta inom den närmaste
framtiden.

Det är
angeläget att småföretagen snabbt ges möjligheter att på rimliga villkor dra
till sig nytt riskkapital. Med hänsyn till detta anser jag att det pågående
utredningsarbetet inte utgör något hinder mot att frågan om en lindring i
dubbelbeskattningen nu tas upp till behandling. Jag avser att i ett senare
sammanhang återkomma till spörsmålet i vad mån mina förslag motiverar
tilläggsdirektiv för nämnda kommittéer.

Som
framgått av min inledningsvis lämnade redogörelse kan aktiebolagens
dubbelbeskattning lindras genom åtgärder på antingen bolagsnivå eller aktieägarnivå.
I betänkandet Tillväxtkapital föreslås i första hand att lättnaderna skall
komma småföretagens ägare till del i form av skattereduktion. Lindringen sker
således på aktieägarnivå. I den inom STU upprättade rapporten förordas däremot
att dubbelbeskattningen skall begränsas på bolagsnivå genom ett avdrag för
aktieutdelning.

Fr. o. m.
årets taxering medges skattereduktion för utdelning på börsnoterade aktier.
Skatten reduceras med 30 % av den mottagna utdelningen, dock högst 2 250 kr.
Enligt min uppfattning talar övervägande skäl mot att låta denna
skattereduktion omfatta även aktier i småföretag. För en enskild person som för
ett stort belopp förvärvat en aktiepost i exempelvis ett medelstort
industriföretag torde en skattereduktion på högst 2 250 kr. vara av begränsat
intresse. En annan nackdel med skattereduktion är att det kan vara svårt att
utforma reglerna så att skattelättnaden sätts i relation till kapitalinsatsens
storlek. Ett sådant samband synes dock önskvärt eftersom det knappast kan anses
rimligt att en aktiepost på 20 000 kr. skall kunna ge lika stor skattereduktion
som en aktiepost på 200 000 kr. endast av den anledningen att
utdelningsbeloppet i de två fallen är detsamma.

Det av STU
föreslagna generella avdraget för aktieutdelning är eft nytt inslag i det
svenska skattesystemet. Jag delar flera remissinstansers uppfattning att en
efter dessa riktlinjer konstruerad avdragsrält kan avsevärt förbättra
småföretagens möjligheter att dra till sig nytt riskkapital. Vad gäller
avdragsreglernas tekniska utformning bör vidare erfarenheterna av Annell-lagstiftningen
vara till vägledning. Min slutsats är således att den önskvärda Undringen i
dubbelbeskattningen bör grundas på STU:s förslag. Lättnaden bör med andra ord
genomföras på bolagsnivå.

Jag föreslår mot bakgrund av det anförda att företag, som
inte är börsnoterade, skall kunna få avdrag för lämnad aktieutdelning. För att
denna avdragsrätt skall komma i fråga bör krävas att företagets huvudsakliga

Prop.
1981/82:191 16

verksamhet avser rörelse, jordbruk eller skogsbruk.
Avdragsrätten bör sättas i relation till aktiekapitalet och bör även maximeras beloppsmässigt.
Avdrag bör - till skillnad mot vad STU föreslagit - vidare inte medges med hela
utdelningsbeloppet utan med högst 70 % av detta. Vissa ytterligare
begränsningar bör slutligen gälla för att hindra omotiverade skattelättnader
exempelvis i de fall då utdelningen tillfaller ett koncernbolag eller legat
till grund för Annellavdrag.

Bestämmelserna om utdelningsavdraget bör tas in i en
särskild lag. Jag övergår nu till att närmare redogöra för mitt förslag och
följer därvid lagtextens disposition.

2.1.3 Utdelningsavdragets närmare utformning

Tillämpningsområdet (1 §)

1 § Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet
eller av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt har svenska aktiebolag rätt till avdrag för utdelning på
aktier i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Avdrag för ett och samma beskattningsår får göras i endast
en förvärvskälla.

Som förutsättning för avdragsrätten gäller

1. att aktiebolagets huvudsakliga
verksamhet avser jordbruk, skogsbruk eller rörelse samt

2. att bolagets akfier inte är
inregistrerade vid Stockholms fondbörs då utdelningen förfaller till betalning.

Vid fillämpning av denna lag skall ett
förvaltningsföretag, som fått dispens enligt punkt 1 sjunde stycket av
anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen, anses som ett rörelsedrivande
företag och ett rörelsedrivande företag, som fått dispens enligt samma lagrum,
anses som ett förvaltningsföretag.

Avdrag enligt Annellagstiftningen är förbehållet svenskt
aktiebolag som redovisar inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. Avdraget
medges vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen.

Jag anser att det nya avdraget för aktieutdelning bör
utformas på ungefär samma sätt som i AL. Avdragsrälten bör alltså, vilket
framgår av första stycket, begränsas till de fall då utdelningen lämnas av
svenska aktiebolag. Ekonomiska föreningar omfattas således inte av förslaget.
Jag vill emellertid erinra om att frågan om de kooperativa föreningarnas
skattevillkor behandlats av kooperationsutredningen i belänkandet (SOU 1981:60)
Kooperationen i samhället. Utredningen har i sitt betänkande föreslagit bl. a.
att en kooperativ förening i vissa fall skall ha rätt till avdrag för utdelning
på insatskapital. Betänkandet är f. n. föremål för remissbehandling. Min
avsikt är att senare i år återkomma till denna fråga.

Enligt min uppfattning talar praktiska skäl för att avdrag
för ett och samma beskattningsår bör komma i fråga i endast en förvärvskälla.
Ett bolag som under beskattningsåret haft nettointäkt av både
jordbruksfastighet och

Prop. 1981/82:191 17

rörelse eller som bedrivit flera jordbruk eller flera
rörelser kan alltså få utdelningsavdrag i endast en av förvärvskällorna.
Bolaget bör självt få välja i vilken förvärvskälla avdraget skall göras.
Bestämmelser om detta - vilket överensstämmer med vad som gäller vid avsättning
till investeringsfond - har tagits in i andra stycket.

I tredje stycket anges ytterligare två förutsättningar för
att rätt till avdrag skall föreligga. Enligt/7unÄ:f 1 krävs att aktiebolagets
huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk eller rörelse. Med uttrycket
"huvudsaklig verksamhet" menas att verksamheten till åtminstone 70-75
% skall avse jordbruk, skogsbruk eller rörelse. Ett bolag vars verksamhet till
väsentlig del avser förvaltning av fastigheter eller värdepapper omfattas alltså
inte av avdragsrätten.

Jag är medveten om att innebörden av begreppet huvudsaklig
verksamhet kan vålla gränsdragningsproblem. En utgångspunkt vid denna bedömning
bör enligt min mening vara antalet anställda inom de olika verksamhetsgrenarna.
Även andra faktorer såsom tillgångarnas värde, omsättning och resultat bör
emellertid tillmätas betydelse. Det får i sista hand ankomma på
skattedomstolarna att på grundval av en helhetsbedömning skilja de oUka
kategorierna av bolag från varandra. Domstolarna kan därvid ha ledning av den
praxis som utvecklats exempelvis i fråga om koncernbidrag enligt 43 § KL eller
vid tillämpning av lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonlo och
lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond.

Som förutsättning för avdrag krävs vidare enligt pwnf 2
att bolagets aktier inte är inregistrerade vid Stockholms fondbörs. Avgörande
för denna bedömning är tidpunkten då aktieutdelningen förfaller till betalning.
Börsnoterade aktiebolag, dvs. bolag vars akfier finns upptagna på den s. k. A
I- eller A Il-listan, faller alltså utanför lagens tillämpningsområde. Dessa
bolag kan dock självfallet fortfarande få Annellavdrag. Viss lindring i
dubbelbeskattningen av börsnoterade bolag sker även genom reglerna om
skattereduktion för aktieutdelning.

RSV kan. enligt punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna
till 54 § KL, under vissa fömtsättningar medge alt ett förvaltningsföretag i
beskattningshänseende inte skall behandlas som förvaltningsföretag. Denna dispensrégel
kan utnyttjas beträffande ett moderföretag i en koncern som ombesörjer vissa
gemensamma uppgifter för koncernens räkning. Moderföretaget kan t. ex. - vid
sidan av förvaltningen av aktierna i dotterbolagen - ha hand om organisatoriska
eller finansiella frågor inom koncernen. Effekten av dispensen blir alt ett
moderbolag inte längre behöver vidareutdela utdelningen från dotterbolagen för
att skaltefrihet skall föreligga för utdelningen.

RSV kan också, om särskilda skäl föreligger, medge att ett
företag, som inte är ett förvaltningsföretag men vars verksamhet till inte
oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper o. d., skall i
beskattningshänseende behandlas som ett förvaltningsföretag. Regeln är avsedd
främst för 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 191

Prop. 1981/82:191 18

rörelsedrivande företag med ett stort innehav av
kapitalplaceringsaktier. Medges dispens blir företaget befriat från
skattskyldighet för all utdelning i den mån utdelningen slussas vidare.

Jag anser att det är lämpUgl att en dispens i de båda nu
nämnda fallen får rättsverkningar även vid tillämpningen av detta lagförslag. I
sista stycket har därför uttryckligen angetts att ett förvaltningsföretag, som
erhållit dispens av nu nämnt slag, vid bedömning av rätt till
utdelningsavdraget skall anses som ett rörelsedrivande företag. Likaså bör ett
rörelsedrivande företag, som medgetts dispens, anses vara ett
förvaltningsföretag. Vad jag nu sagt innebär inte bara att en RSV-dispens får
betydelse vid prövningen om det utdelande bolaget över huvud taget omfattas av
avdragsrätten. Som framgår av 2 § kan ett dispensbeslul även inverka på frågan
om avdrag skall medges för utdelning till viss aktieägare.

Beräkning av avdragsunderlaget (2 §)

2 § Avdrag medges med sjuttio procent av den utdelning i
pengar som har förfallit lill betalning under beskattningsåret.

Vid beräkning av avdraget får hänsyn inte tas till
utdelning på akfier som vid utdelningstillfället ägs av

1.
svenskt företag
som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt bestämmelserna i
punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen
(1928:370,

2.
svenskt
förvaltningsföretag, vars aktier eller andelar

a. är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller

b. till minst tio procent ägs - direkt eller indirekt -
av ett svenskt

förvaltningsföretag, vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

eller av ett företag som enligt punkt 1 tredje-femte styckena av anvisning

arna till 54 § kommunalskattelagen är frikallat från skattskyldighet för

utdelning från förvaltningsföretaget eller

3. utländskt bolag som avses i 67 § kommunalskattelagen
såvida bolaget -

om det hade haft hemvist i Sverige - skulle ha varit sådant företag som anges i

punkt 1.

Med förvaltningsföretag förstås sådant företag som avses i
punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen.

Har bolaget för beskattningsåret yrkat avdrag enligt lagen
(1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning skall
utdelningsbeloppet enligt första stycket - i förekommande fall minskat med
utdelning som avses i andra stycket minskas med det utdelningsbelopp som legat
till grund för nyssnämnda avdragsyrkande.

Det förekommer f. n. relativt sällan alt småförelag lämnar
utdelning till sina aktieägare. Anledningen till detta är att det är avsevärt
billigare att betala ut vinsten i form av lön än som utdelning. Samtidigt är
delta - som jag tidigare nämnt - skälet till att det är så ovanligt med
utomstående aktieägare, dvs. sådana som inte kan avlönas. Avsikten med
avdragsrätten för utdelning

Prop.
1981/82:191 19

är
att göra det ekonomiskt möjligt för företagen att börja dela ut en del av sina
vinster. Som jag i det föregående konstaterat torde detta vara nödvändigt för
att handeln med minoritetsposter av akfier skall få någon omfattning. Frågan är
hur stor del av utdelningen som behöver vara avdragsgill för att avdraget skall
få avsedd verkan.

Så
länge skatte- och avgiftsbelastningen vid löneuttag är lägre än effekten av den
kvarstående dubbelbeskattningen lär det för de flesta småföretag fortfarande
framstå som en belastning att lämna utdelning. Ersättningen fill de aktieägare
som också är företagsledare skulle ju kosta mindre om den i stället lämnades
som lön. För en anställd aktieägares del har löneutbetalning vidare den
fördelen att en sådan ersättning utgör A-inkomst och ligger till grund för
beräkning av tilläggspension och sjukpenning.

Det
är å andra sidan inte önskvärt att i detta sammanhang så radikalt ändra balansen
att småföretagen regelmässigt finner det fördelaktigast att betala ut ersättningen
till företagsledaren som utdelning. Utdelningsavdraget bör alltså avvägas så
att utdelningen från skatte- och avgiflssynpunkt blir ungefär lika högt
belastad som en löneutbetalning.

Mot
denna bakgrund har jag stannat för att avdrag bör medges med 70 % av
aktieutdelningen. Detta innebär att ett företag, vars rörelsevinst uppgår till
100, kan dela ul omkring 70 och betala 30 i skatt. Den skattepliktiga inkomsten
blir då nämligen 100 ./. (70 % x 70=) 49 = 51 och skatten (58 % x 51=) 30. Utan
avdragsrätten skulle skatten blivit 58 och endast 42 tillgängligt för
utdelning. Skatten på bolagets vinst har alltså ungefär halverats.

En
bestämmelse om att avdraget är begränsat till 70 % av utdelningen finns i
första stycket. Vid bestämmande av den utdelning som får ligga till grund för
beräkningen av avdraget skall hänsyn i princip inle tas till utdelning till
skattefria mottagare. Jag återkommer strax lill denna problematik.

Av första stycket framgår
vidare att avdrag medges för utdelning som förfallit till betalning under
beskattningsåret. Samma lösning har således valts som i 2 § AL. Med utdelning
som förfaUit till betalning avses i regel den under beskattningsåret beslutade
utdelningen för näst föregående beskattningsårs verksamhet. Endast utdelning i
pengar ger rätt till utdelningsavdraget.

I
andra stycket anges de inskränkningar i avdragsrätten som sammanhänger med
ägarförhållandena i det utdelande bolaget. Den omständigheten att avdrag vägras
för viss utdelning hindrar emellertid inte avdrag för utdelning på övriga
aktier i bolaget. Bedömningen av om en aktie ägs av en förmånsbehandlad eller
undantagen person grundas på förhållandena vid utdelningstillfället, dvs. i
princip vid den tidpunkt då utdelningen blir tillgänglig för lyftning.

En
avdragsrätt oberoende av vem som är ägare till det utdelande bolaget skulle
kunna medföra en lindring i dubbelbeskattningens båda led. För all kedjebeskattning
inte skall uppstå är - som jag tidigare nämnt - företag under vissa
förutsättningar befriade från skattskyldighet för utdelning på

Prop. 1981/82:191 20

aktier. Att i sådana fall även medge det utdelande bolaget
avdrag skulle uppenbarligen innebära en alltför stor skattelättnad.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag alt avdrag inte
bör medges för utdelning på aktier om dessa ägs av företag som enligt punkt 1
tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § KL är befriade från
skattskyldighet på utdelningen. En regel om delta finns i andra stycket punkt
1. Vad gäller innehållet i punkt 1 tredje-femte stycket av anvisningarna till
54 § KL får jag hänvisa till min inledningsvis lämnade redogörelse (avsnitt
2.1.1). Påpekas bör dock att vad jag nu föreslagit inte hindrar avdrag för
utdelning till ett rörelsedrivande aktiebolag som innehar de aktuella aktierna
i rent kapitalplaceringssyfte. Avdrag för utdelning kan också komma i fråga
för utdelning till ett aktiebolag som driver byggnadsrörelse e. d. under
förutsättning att aktierna utgör omsättningstillgångar i rörelsen.

I andra stycket punkt 2 behandlas olika fall när ett
svenskt investmentföretag eller ett annat förvaltningsföretag äger aktier -
direkt eller indirekt - i det utdelande bolaget. Som tidigare nämnts är ett
förvaltningsföretag i princip frikallat från skattskyldighet för aktieutdelning
i den mån utdelningen under samma beskattningsår delas vidare. Detta gäller
även för utdelning på kapilalplaceringsaktier. Om företaget fonderar medlen
inträder däremot skattskyldighet för utdelningen. Mol denna bakgrund bör i
normalfallet något hinder inte föreligga mot att avdrag medges för utdelning
till ett förvaUningsföretag.

I vissa situationer kan emellertid undanlagsregler
behövas. Så är fallet om utdelning sker tUl ett svenskt förvaltningsföretag
vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs. Reglerna om
skattereduktion för utdelning på börsnoterade aktier medför att vissa
kategorier av aktieägare, bl. a. fysiska personer, får en lindrad beskattning.
Enligt min mening skulle det innebära ett alltför stort skattebortfall att i nu
angivna fall medge skattelättnader på både bolagssidan och aktieägarsidan. Jag
föreslår därför att avdrag inte medges för utdelning till ett
förvaltningsföretag som är inregistrerat vid Stockholms fondbörs. Förslaget är
intaget i andra stycket punkt2 a).

Det föreligger risk för att den nämnda bestämmelsen
kringgås på så sätt att ett förvaltningsföretag, som inte är börsnoterat,
skjuts in mellan det utdelande bolaget och det börsnoterade förvallningsbolagel.
För alt hindra att en sådan organisatorisk uppbyggnad ger obehöriga
skattelättnader måste regeln i 2 a kompletteras med ytterligare en
undantagsbestämmelse. Avdrag bör sålunda vägras för utdelning på aktier som ägs
av ett förvaltningsföretag förutsatt att detta i sin tur till viss del ägs av
ett börsnoterat förvaltningsföretag. För att bestämmelsen skall bli tillämplig
bör det räcka med att ett börsnoterat förvaltningsföretag till 10 % - direkt
eller indirekt - äger aktierna eller andelarna i det förvaUningsföretag som
uppbär utdelningen. Denna bestämmelse finns i andra stycket punkt 2 b).

Andra stycket punkt 2 b) innehåller ytterligare en
undantagsregel som tar

Prop.
1981/82:191 21

sikte på att aktierna i det utdelande bolaget ägs av ett
förvaltningsföretag. Enligt denna regel är avdragsrätten utesluten om
förvaltningsföretaget i sin tur till minst 10 % - direkt eller indirekt - ägs
av exempelvis ett rörelsedrivande företag som skulle vara befriat från
skattskyldighet för utdelningen om denna gått direkt från del utdelande bolaget
och aUtså inle passerat förvaltningsförelaget. Tanken bakom regeln är att en koncem
inte skall erhåUa en omotiverad skattelättnad genom att skjuta in ett förvaltningsföretag
mellan ett rörelsedrivande moderföretag och ett rörelsedrivande dotterföretag.

En fysisk person som inte är bosatt eller stadigvarande
vistas i Sverige skall som jag tidigare nämnt erlägga kupongskatt för utdelning
på aktier i svenska aktiebolag. Kupongskatt erläggs också av utiändska bolag.
Skattesatsen är 30 %. I ingångna dubbelbeskattningsavtal är skattesatsen dock
ofta nedsatt. Med hänsyn till detta kan det i och för sig hävdas att
skatteuttaget blir alltför lågt om bolaget dessutom får utdelningsavdrag.

Frågan om svenska bolag kan nekas avdragsrätt för
utdelning till utländska aktieägare har emellertid en särskild aspekt. En
bestämmelse som missgynnar utlandsägda bolag skulle nämligen kunna komma i
konflikt med det diskrimineringsförbud som finns i flertalet av våra
dubbelbeskattningsavtal.

Av diskrimineringsförbudet torde följa att ett svenskt
bolag skall ha rätt till avdrag för utdelning till en person med hemvist i en
annan stat under samma förutsättningar som om utdelningen tillfallit en person
hemmahörande i Sverige. Förbudet överträds alltså om skatteuttaget ökar av den
anledningen att bolaget ägs av utländska personer. Enligt min uppfattning kan
det därför inte komma i fråga att generellt från avdragsunderlaget undanta
utdelning tiU utländska aktieägare.

De nu
redovisade omsländighetema har beaktats vid utformningen av andra stycket punkt
3. Av bestämmelsen framgår att avdrag inte medges för utdelning till ett
utländskt bolag om - för det fall bolaget varit svenskt -avdrag hade vägrats på
grund av bestämmelsen i punkt 1. För att få en någorlunda lättillämpbar regel
har någon hänvisning däremot inte gjorts lill punkt 2. Skulle i något
undantagsfall ett utländskt förvaltningsföretag förvärva aktier i ett icke
börsnoterat svenskt aktiebolag utgör ägarförhållandet inte något hinder mot
det föreslagna utdelningsavdraget.

Begreppet utländskt bolag används här i samma betydelse
som i 67 § KL. Med utländskt bolag likställs sålunda främmande stat samt utiändsk
menighet, försäkringsanstalt och förening liksom annan juridisk person som inte
är hemmahörande i riket.

I tredje stycket har genom en hänvisning till punkt 1
andra stycket av anvisningarna till 54 § KL intagits en definition av begreppet
förvaltningsföretag. Av 1 § sista stycket följer dock bl. a. att ett förvaUningsföretag,
som fått dispens, inte omfattas av bestämmelserna i 2 § andra stycket punkt 2.

Prop.
1981/82:191 22

I
fjärde stycket finns regler om samordningen mellan det nu föreslagna generella
utdelningsavdraget och Annellavdraget.

Det
kan göras gällande att ett bolag, som utnyttjar den generella avdragsrätten,
får tiUräcklig stimulans även utan Annellavdrag på nyemitterat kapital. Även
praktiska synpunkter kan motivera all ell bolag för ett och samma
beskattningsår inte skall kunna få avdrag enligt båda systemen. Ett generellt
förbud mot sådan kombination skulle å andra sidan kunna medföra kraftigt ökad
skattebelastning på utdelning på nytt kapital jämfört med vad som gäller enligt
dagens regler. I åtskUUga fall skulle nämligen Annellavdraget bli mindre än
bortfallet av det generella utdelningsavdraget. Enligt min mening talar därför
övervägande skäl för att i viss omfattning tillåta all de olika avdragen
utnyttjas samtidigt.

En
utgångspunkt bör vara att viss utdelning inte skall få ligga till gmnd för avdrag
enligt båda avdragssystemen. Ett problem är dock att det kan vara mycket svårt
att exakt fastställa i vad mån utdelning, som ger rätt till Annellavdrag, är
undantagen från det generella utdelningsavdraget redan på gmnd av bestämmelsema
i andra stycket. Det är därför inte prakfiskt möjligt all införa en regel om
att underlaget för det generella avdraget skall minskas med utdelning som
föranlett Annellavdrag endast i den mån sistnämnda utdelning hade kunnat ligga
till grund för det generella avdraget. Av bl. a. detta skäl synes det
nödvändigt att föreskriva att det utdelningsbelopp, som legat till grund för Annellavdrag,
oavkortat skall minska underlaget för det generella utdelningsavdraget.

Vad jag nu anfört kan
belysas med följande exempel. Ett bolags aktiekapital har genom nyemission ökat
frän 200 000 kr. till 300 000 kr. Utdelningen är 60 000 kr. varav 12 000 kr.
faller på aktier som är undantagna enligt andra stycket. Bolaget yrkar Annellavdrag
för de nyemitterade aktierna med 20 000 kr. (aktierna har getts ut till
överkurs). I detta fall blir undertaget för del generella utdelningsavdraget
(60 000 ./. 12 000 ./. 20 000 =) 28 000 kr. Den omständigheten att samma
utdelning måhända undantagits både enligt andra och fjärde styckena, dvs.
blivit föremål för dubbelräkning, saknar betydelse i sammanhanget.

Spärregler
(3 §)

3 §
Avdraget får inte översliga 700 000 kr. Avdraget får inte heller överstiga femton
procent av aktiekapitalet vid utgången av del beskattningsår till vilket utdelningen
hänför sig. Vid tillämpning av sistnämnda begränsningsregel gäller

1. att aktier som avses i 2 § andra stycket och aktier
som hänför sig till avdragsyrkande enligt 2 § fjärde stycket inte skaU beaktas
samt

2. att - om bolaget har aktier som medför olika rätt
till utdelning - varje aktieslag skall behandlas för sig.

Omfattar
det beskattningsår till vilket utdelningen hänför sig kortare eller längre lid
än tolv månader skall del högsta tillåtna avdraget i första stycket jämkas i
motsvarande mån.

Prop. 1981/82:191 23

STU har föreslagit att avdrag skall få göras med ett
belopp som motsvarar högst 10 % av bolagets aktiekapital. Vidare föreslås att
avdragsbeloppet aldrig skall få överstiga 400 000 kr. Jag delar STU:s
uppfattning att del är motiverat att införa dels en spärr som är relaterad till
bolagets storlek, dels en absolut beloppsspärr.

I första styckets första mening finns den absoluta
beloppsspärren. Denna bör emellertid enligt min mening sättas något högre än STU
föreslagit. Jag finner att spärren lämpligen kan sättas vid 700 000 kr.

Vid utformningen av den relativa spärren bör beaktas att
det pris en ny ägare erlagt för aktien kan avsevärt överstiga aktiens nominella
värde. Det är t. ex. inte ovanligt att aktier emitteras till en betydande
överkurs. Jag vill erinra om att man i AL vaU att beakta detta förhållande
genom att medge att avdraget beräknas på det för aktierna inbetalda beloppet,
inklusive eventuell överkurs. I del nu aktuella sammanhanget, vilket omfattar
även äldre aktiekapital, skulle en sådan lösning emellertid vålla problem i den
praktiska tillämpningen. I Ukhet med STU anser jag därför att spärren bör
kopplas till bolagets aktiekapital. Däremot synes det befogat att tillåla en något
högre procentsats än STU föreslagit. En lämplig awägning anser jag vara att
avdraget får utgöra högst 15 % av aktiekapitalet. Jag har då också beaktat att
aktiekapitalet efter ett antal år kan utökas genom fondemission vilket ökar det
medgivna avdragsbeloppet. Har aktiekapitalet ändrats är förhållandena vid
utgången av det beskattningsår till vilket utdelningen hänför sig avgörande. Nu
nämnda regler finns i första styckets andra mening.

Som jag tidigare redogjort för är det inte säkert att
samtliga aktier medför rätt till utdelningsavdrag. Detta förhållande bör få tUl
följd inte bara att den avdragsgrundande utdelningen begränsas enligt vad som
sägs i 2 § utan även att aktiekapitalet vid tillämpningen av den relativa
beloppsspärren reduceras i motsvarande mån. Om exempelvis 40 % av
aktiekapitalet belöper på aktier som enligt 2 § andra och fjärde styckena är
undantagna från utdelningsav-dragel, uppgår underlaget för spärren till endast
60 % av aktiekapitalet. Denna bestämmelse framgår av första stycket punkt I:

Vid tillämpning av den relativa beloppsspärren gäller
vidare enligt punkt 2 att olika slag av aktier i vissa fall skall behandlas var
för sig. Detta gäller om bolagsordningen innehåller bestämmelser om att vissa
aktier skall särbehandlas i utdelningshänseende. Olika beräkningar måste då
göras för varje aktieslag för alt fastställa det maximala avdragsbeloppet. Om
exempelvis ett bolag, vars aktier är uppdelade på två serier på vardera
nominellt 100 000 kr., utdelar 30 000 kr. på den ena serien och 5 000 kr. på
den andra serien kan utdelningsavdrag medges med sammanlagt högst (15 % av 100
000) -(- (70 % av 5 000) = 18 500 kr.

Beloppsspärrarna avser beskattningsår med tolv månader.
Omfattar det beskattningsår till vilket utdelningen hänför sig kortare eller
längre tid än tolv månader skall enligt andra stycket spärrarna jämkas. Även AL
är försedd med jämkningsbestämmelse av liknande slag.

Prop. 1981/82:191 24

Jämkningsregeln
innebär följande. Om beskattningsåret omfattar exempelvis sex månader skall
det relativa avdraget, 15 %, jämkas till (5 % x 6/ 12 = ) 7,5 %. Om
beskattningsåret i stället omfattar 18 månader skall procentsatsen jämkas till
(15 % x 18/12 = ) 22,5 %. På motsvarande sätt skall beloppet 700 000 kr. jämkas
till 350 000 kr. resp. 1 050 000 kr.

Utredningsskyldigheten
(4 §)

4
§ Avdrag medges endast om bolaget lämnar tillfredsställande utredning om
underlaget för avdragsberäkningen. Avdragsyrkandet skall göras på särskild
blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

En
konsekvens av de föreslagna reglerna är att taxeringsmyndigheterna måste känna
till underlaget för avdragsberäkningen för att kunna pröva ett yrkande om
utdelningsavdrag. Enligt min uppfattning ligger det närmast till hands att
ålägga bolaget alt lämna tillfredsställande utredning i detta avseende. Det är
alltså bolaget som får utreda bl. a. i vad mån aktieägar-kretsen är sådan att
rätt lill utdelningsavdrag föreligger. En uttrycklig regel om denna
utredningsskyldighet har därför förts in i paragrafen liksom en föreskrift om
att ett yrkande om utdelningsavdrag skaU göras på särskild blankett. Liknande
regler finns i AL.

2.2
Småföretagsinriktade investmentföretag

Såväl
utredningsmannen som STU har föreslagit att det skall skapas särskilda småföretagsinriktade
investmentföretag. Förslagen har utformats med det amerikanska Small Business Investment
Company (SBIC) som förebild. Motiven för att skapa investmentföretag av detta
slag har av utredningsmannen angetts vara att öka tillgången på riskkapital för
denna företagsgrupp, att stimulera kapilalplacerare av skilda slag till
satsningar i småföretag och att göra enskilda individer motiverade alt satsa på
och arbeta med utveckUngsbara företag och projekt. Både utredningsmannen och STU
har använt beteckningen Tillväxtinvest på investmentföretagen i fråga. Jag använder
här samma beteckning.

Förslagen
om TUlväxtinest innebär i huvudsak följande.

TUlväxtinvesl
skall kunna vara aktiebolag eller kommanditbolag och kunna bildas av såväl
privatpersoner som institutionella placerare. Rätt att teckna andelar skall
enligt utredningsmannen erbjudas aUmänheten, men antalet andelar får begränsas.
Verksamheten skall bedrivas så att Tillväxtinvest bidrar till finansieringen i
utvecklingsbara småföretag genom förvärv av aktier, andelar i handelsbolag,
konvertibla skuldbrev, vinstandelslån, patenträtter e. d. Enligt STU bör även,
med vissa begränsningar, vanliga lån kunna lämnas och borgen tecknas. Normalt
skall Tillväxtinvest få äga endast minoritetsandelar. Utredningsmannen anser
att Tillväxtinvest skaU få göra placeringar i samtliga företag utom de som är
börsnoterade på de s. k. A-I

Prop. 1981/82:191 25

och
A-II listorna. STU anser målgruppen bör begränsas till den som gäller för de
regionala utvecklingsfonderna, dvs. tillverkningsföretag med högst 200 anstäUda
saml teknikbaserade handels- och serviceföretag.

Flera
frågor om beskattningen av ett Tillväxtinvest har tagits upp av
utredningsmannen och STU. Chefen för industridepartementet har tidigare denna
dag efter samråd med mig avvisat ett av de förslag som har förts fram, nämligen
förslaget att det skall införas ett särskilt investeringsavdrag för
kapitalsatsningar i Tillväxtinvest (prop. 1981/82:118, bil. 4 s. 219). Utöver vad
som framförts i det sammanhanget vill jag här endast understryka vikten av att
man utformar skattelagstiftningen så att olika former för placeringar i småföretag
ges en i beskattningshänseende neutral behandling och att specialregler som är
svårhanterliga i den praktiska tillämpningen undviks.

En
annan fråga som har väckts av både utredningsmannen och STU är hur ett innehav
av aktier i ett Tillväxtinvest skall värderas vid förmögenhetstaxeringen. Jag
kommer i ett följande avsnitt att behandla förmögenhetsbeskattningen av
arbetande kapital i småföretag i allmänhet och i det sammanhanget även ta upp
värderingen av aktier i Tillväxtinvest.

Här
skaU jag ta upp ett förslag från STU om att Tillväxtinvest alltid skall anses
som rörelsedrivande och att utdelning på aktier i intressentföretagen alltid
skall vara undantagen från beskattning. Det bör påpekas att det enligt utredningsmannens
mening inte bör införas några särskilda bestämmelser i fråga om Tillväxtinvests
egen inkomstskattesituation.

Innan
jag redogör för min inställning till STU:s förslag skall jag i korthet beskriva
vad nuvarande regler innebär för Tillväxtinvests del.

Ett
Tillväxtinvests verksamhet skall enligt de föreliggande förslagen bestå av
förvärv och förvaUning av minoritetsposter i småföretag saml av långivning till
sådana företag. Beroende på inriktningen av ett sådant Tillväxtinvests
verksamhet kan det i beskattningssammanhang anses antingen som ett
förvaltningsföretag eller som ett företag som bedriver rörelse i form av
utlåning eller handel med värdepapper. Som jag redan har nämnt avses med ett
förvaltningsföretag ett företag som uteslutande eller så gott som uteslutande
förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom.

Om verksamheten i inte
obetydlig omfattning kommer att bestå av långivning medför detta att företaget
inte skall behandlas som ett förvaUningsföretag. I sådant fall torde företaget
i beskattningshänseende anses bedriva penningrörelse. Denna penningrörelse
torde normalt "smitta ned" värdepappersverksamheten så att aktier o. d.
blir att anse som lager av rörelsen. Företagets beskattningssituation blir då
följande. Vinster och förluster vid avyttring av värdepapper rörelsebeskattas.
På lagret av värdepapper och fordringar finns det viss rätt till avdrag för
nedskrivning. Mottagen utdelning beskattas som inkomst av rörelse. Bolag som
lämnat utdelning till Tillväxtinvest kan få Annellavdrag och avdrag enligt de
nyss förordade reglerna om utdelningsavdrag. Utdelningen som ett Tillväxtinvest

Prop. 1981/82:191 26

lämnar
medför också i princip rätt till avdrag för företaget enligt både Annellreglerna
och de nya bestämmelserna.

Om
ett Tillväxtinvest är inriktat på långsiktiga innehav av aktier i
intressentföretagen och inte kommer att vara verksamt som långivare blir företaget
ett förvaltningsföretag. Beskattningssituationen blir då följande. Vinster och
förluster vid avyttring av aktieinnehav beskattas enligt reglerna för
realisationsvinst. Utdelning som företagel uppbär blir skattefri om hela
utdelningsbeloppet utdelas vidare. I princip bUr aktiebolag som lämnar utdelning
tiU ett Tillväxtinvest berättigat lill avdrag för utdelning enligt Annellreglerna
och de nya reglerna om avdrag för aktieutdelning. Ett Tillväxtinvest får inte
avdrag för utdelning som lämnas till företagets aktieägare.

STU:s
förslag att ett TUlväxtinvesl alltid skall betraktas som rörelsedrivande bör
ses mot bakgrund av det nu beskrivna regelsystemet. STU:s förslag - som är
något oklart i detta hänseende - synes innebära att Tillväxtinvest skall anses
bedriva rörelse av annat slag än penningrörelse och att företagen skall ha en
längre gående skattefrihet för utdelningsinkomster än vad som följer av
nuvarande regler.

Jag
vill för egen del börja med att slå fast att man från beskattningssynpunkt
givetvis bör se positivt på en sådan verksamhet i företag som har till uppgift
att tillföra småföretag riskkapital. Å andra sidan bör man vara mycket
restriktiv med särbestämmelser som innebär att vissa företagsformer gynnas i
beskattningshänseende. För att avsteg skall göras från principen om neutralitet
vid beskattningen måste starka sakliga skäl föreligga. EnUgl min mening bör man
inte skapa en skattemässig förmånsbehandling av de aktuella företagen som utgör
ett mellanting mellan vad som gäller för förvaltningsföretag och
rörelsedrivande företag.

Frågan
blir då om det finns något behov över huvud taget av att reglera den skattemässiga
behandlingen av Tillväxtinvest. Man kan då till att börja med konstatera att
det i det enskilda fallet någon gång kan vara oklart hur ett TiUväxtinvest
kommer att behandlas i skattesammanhang, t.ex. om verksamheten består förutom
av värdepappersförvaltning av viss mindre långivning. Som jag nyss har nämnt
kan ett sådant företag beroende på bl. a. omfattningen av låneverksamheten
anses antingen som ett förvaltningsförelag eller som ett
penningrörelsedrivande företag. En sådan oklarhet torde emellertid kunna
undanröjas genom att företaget ansöker om ett förhandsbesked hos RSV.

Det
kan vidare ifrågasättas om man borde gå längre och ge förelagen i fråga
möjlighet att bestämma huruvida de skall anses som förvaltningsförelag eller
som penningrörelsedrivande företag. Man fick i så fall dispensvägen öppna en möjUghet
för ell Tillväxtinvest att få ett medgivande att i beskattningssammanhang
behandlas som ett förvaltningsföretag eller som ett penningrörelsedrivande
företag. En förebild för en sådan dispensregel finns f. n. i punkt 1 sjunde
stycket av anvisningarna till 54 § KL.

Prop.
1981/82:191 27

Det
främsta motivet för en sådan dispensregel skulle då vara att man ville ge Tillväxtinvest
möjlighel aft utforma verksamheten på det från företagsekonomiska och Uknande
synpunkter bästa sättet samtidigt som man tillförsäkrade företagel den skattemässiga
behandling som var förmånligast med hänsyn till den valda verksamhetsformen.
Det är emellertid tveksamt om det kommer att finnas något behov av en sådan
regel. Företagen har nämligen ett ganska stort utrymme att inom ramen för
gällande beskattningsregler lägga upp verksamheten så att man väl tillgodoser
såväl de företagsekonomiska som de skattemässiga önskemålen. I det praktiska taxeringsarbelet
godtar man också normalt den bedömning av verksamhetens inriktning som bolaget
har lagt till gmnd för bokföringen och deklarationen. Del möter också betydande
problem att nu utforma en dispensregel av nyss antytt slag eftersom det inte
går att förutsäga vilka företag eller situationer den bör omfatta. Det är också
svårt att förhindra att en regel som tillåter dispenser i olika riktningar
missbrukas. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att nu lägga fram något
förslag om dispensregler eller andra särregler för Tillväxtinvest. Som jag har
nämnt är detta också utredningsmannens inställning. Jag avser emellertid att
noga följa utvecklingen på detta område och i den mån det uppkommer behov
därav, återkomma i ämnet.

Avslutningsvis
viU jag också beröra ytterligare en fråga som tagits upp av STU och som inte
enbart tar sikte på Tillväxtinvest, nämligen förslaget om att införa ett system
med uppskov med beskattning av aktievinster. En sådan åtgärd innebär ett synnerUgen
omfattande ingrepp i beskattningsreglerna på detta område. Det är inte möjligt
att ulan ingående överväganden av såväl materiell som teknisk natur vidta en
sådan åtgärd. Något underlag för en sådan bedömning förehgger inte. Jag måsle
därför avvisa förslaget. '

2.3
Förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i småföretag

2.3.1
FSK.s förslag

Kapitalbeskattningen
ger upphov lill särskilda problem för familjeföretagen som saknar motsvarighet
för de börsnoterade företagen. Detta är fallet både beträffande den årliga
förmögenhetsbeskattningen och de engångsskatter som tas ut vid arv och gåva.
Skatterna betalas av ägarna resp. arv- eller gåvotagarna, men medel för att
täcka skatterna måste i regel tillskjutas av företagen, vilket medför en
betydande extrabelastning för dessa företag. Problemen förstärks av den starkt
progressiva inkomstbeskattningen. Normalt kommer företagen också att belastas
med ytterligare kostnader för sociala avgifter. Avkastningskraven på företagen
kan därför på grund av kapitalskatterna pressas upp kraftigt.

De
problem som kapitalskatterna medför för familjeföretagen har uppmärksammats av
statsmakterna. I samband med en allmän skärpning av kapitalbeskattningen år
1970 infördes för första gången särskilda lättnader

Prop.
1981/82:191 28

för vissa småföretag. Dessa lättnadsregler ersattes år
1974 av nya bestämmelser. Nuvarande regler fick sin principiella utformning
efter förslag i 1977 års småföretagsproposition (prop. 1977/78:40 bil. 3, SkU
19, rskr 111, SFS 1977:1173 och 1174). För att lindra effekterna av de främst
på jordbruksfastigheter starkt höjda taxeringsvärdena vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering genomfördes förra våren vissa ändringar i 1977 års
lättnadsregler (prop. 1980/81:193, SkU 61, rskr 417, SFS 1981:634 och 635).

FSK har nu, som jag inledningsvis nämnde, i ett
delbetänkande redovisat sitt förslag till nya regler för förmögenhetsbeskattningen
av arbetande kapital i småföretag. Förslaget innebär att man i princip skall
undanta arbetande kapital i småföretag från förmögenhetsbeskattning. Kommittén
kommer i ett senare betänkande att behandla arvs- och gåvobeskattnings-frågorna.
Innan jag går in närmare på FSK:s förslag skall jag lämna en kortfattad
redogörelse för nuvarande regler.

Lättnadsreglerna
omfattar i princip tillgångar som enligt KL ingår i en förvärvskälla inom
inkomstlagen jordbruksfastighet eller rörelse. Bestämmelserna finns såvitt
avser förmögenhetsbeskattningen i 4 § och punkt 2 av anvisningarna tiU 3 och 4 §§
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL. Reglerna är tillämpliga
oberoende av den juridiska form som verksamheten bedrivs i. Vid värderingen av
företag vars aktier eller andelar är börsnoterade eller i övrigt omsätts på
kapitalmarknaden medges dock inga lättnader. Sådana aktier eller andelar tas i
princip upp till marknadsvärdet (4 § sjätte stycket SFL).

Förmögenhetsvärdet av tillgångarna i en förvärvskälla som
omfattas av lättnadsreglerna bestäms på följande sätt. I ett första led
fastställs substansvärdet av de tillgångar och skulder som ingår i
förvärvskällan. Särskilda föreskrifter finns angående värderingen av olika slag
av tillgångar (se punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL).
Skulder värderas enligt allmänna regler för förmögenhetsbeskattningen (5 § SFL).
Värderingsreglerna lämnar allmänt sett utrymme för en försiktig värdering av
tillgångarna. Exempelvis får fastigheter tas upp till taxeringsvärdet.
Lättnaderna vid beskattningen medges genom att substansvärdet, dvs. skillnaden
mellan tillgångar och skulder, får reduceras till 30 %.

De nu nämnda reglerna kombinerades t.o.m. 1981 års
taxering med en spärregel som innebar att värdet av en förvärvskälla inte fick
tas upp till lägre belopp än som svarade mol värdet av fastigheter i
förvärvskällan minskat med på fastigheterna belöpande skulder. Syftet med
spärregeln var främst att begränsa kapitalskattelättnaderna vid passivt ägande
av jordbmksfastighe-ter. För att undvika mycket kraftiga skärpningar av
kapitalskatterna på jordbmksföretagen som en följd av de höjda taxeringsvärdena
vid 1981 års fastighetstaxering avskaffades spärregeln genom lagstiftning våren
1981. Samtidigt bröts bostadsbyggnader för ägare och arrendator ut från de
tillgångar där lättnader medges.

Kommittén har övervägt olika vägar för att åstadkomma
lindringar i

Prop. 1981/82:191 29

förmögenhetsskatteuttaget på arbetande kapital. Kommitténs
slutsats blir att den enda möjliga lösningen - av såväl materiella som tekniska
skäl - är att i princip undanta arbetande kapital i småföretag från
förmögenhetsbeskattning. Andra lösningar, t. ex. alternativet med ackumulering
av skatten under innehavstiden med betalning vid avyttringen av företaget, har
enligt kommittén visat sig ge negativa s. k. inlåsningseffekfer. Med detta
begrepp avser kommittén att en i övrigt företagsekonomiskt motiverad avyttring
av ett företag motverkas av en förmögenhetsskatteskuld som skall betalas vid avyttringen.
Med hänsyn till sådana effekter avvisar kommittén också tanken på att kombinera
skattefrihet under ett innehav med andra former av kompenserande beskattning när
innehavet upphör. Kommittén framhåller att det skulle krävas en tekniskt
komplicerad lagstiftning om den kompenserande beskattningen av
fördelningspolitiska skäl skall differentieras med hänsyn till medgivna
lättnader i beskattningen. En kompenserande beskattning är inte heller
nödvändig av statsfinansiella skäl. Lättnaderna i förmögenhetsbeskattningen kan
nämligen, enligt kommitténs mening, väntas få sådana stimulanseffekter på
näringslivet att bortfallet av förmögenhetsskatt kompenseras genom ökning av
andra intäkter för det allmänna.

Som jag har nämnt är FSK:s förslag utformat mot bakgrund
av den principiella uppfattningen att arbetande kapital inte bör träffas av
förmögenhetsskatt. Kommittén föreslår emellertid att vissa slag av tillgångar
i rörelse och jordbruk fortfarande skall förmögenhetsbeskattas. Följande
undantag från huvudprincipen om skattefrihet föreslås. Jordbruksmark som
arrenderas ut utanför kärnfamiljen, skogsmark samt jordbruksmark på
jordbruksfastigheter som ägs av en juridisk person skall tas upp till 50 % av
taxeringsvärdet. Bostadsbyggnad med tomtmark för ägare och arrendator på en
jordbruksfastighet skall - liksom f. n. - tas upp till taxeringsvärdet.
Kontanter, bankmedel, aktier och obligationer skall i princip tas upp till
fulla värdet. Detta föreslås gälla även i de fall då aktier och obligationer
utgör lager i värdepappersrörelse. En fastighet som utgör lagertillgång skall
tas upp till 75 % av taxeringsvärdet eller det lägre värde som framkommer om
hänsyn tas till latent realisationsvinstskatteskuld som åvilar fastigheten. För
egen del vill jag framhålla följande. De lättnader i förmögenhetsbeskattningen
av arbetande kapital som medges enligt nuvarande regler får anses vara generösa
men samtidigt sakligt väl motiverade. Jag vill i sammanhanget erinra om att det
under en lång följd av år förhållit sig så att marknadsvärdena på
börsföretagens aktier genomsnittligt har legat avsevärt under företagens
substansvärde. Att företagsförmögenheten faktiskt åsätts ett lägre värde i skaltesammanhang
än substansvärdet är således inte något som gäller enbart småföretagen.
Lättnadsreglerna har emellertid karaktär av provisoriska ingripanden från
statsmakternas sida och en permanent lösning har efterlysts från skilda håll.
När uppdraget att utarbeta ett förslag till permanenta regler på detta
beskattningsområde lämnades till FSK framhöll min företrädare att

Prop. 1981/82:191 30

det kunde övervägas mer långtgående lättnader som
innefattade helt undantag från förmögenhetsskatt för företagsägaren under
innehavet av ett företag. Detta förutsatte emellertid att en lämplig metod
kunde anvisas för kompenserande beskattning när företagsinnehavet upphör.

FSK har kommit till den slutsatsen att det av
näringspolitiska skäl är motiverat att i princip undanta företagsförmögenhet
från förmögenhetsbeskattning. Samtidigt är det enligt kommitténs uppfattning -
främst av näringspoUtiska skäl men även med hänsyn till tekniska svårigheter -
inte lämpligt att införa någon form av kompenserande beskattning. Frågan har
härigenom kommit i ett nytt läge. Man kan enligt min mening inte bortse från
att även andra hänsyn, främst fördelningspolitiska, gör sig gällande på detta
beskattningsområde. Från sådana utgångspunkter måste man känna en viss
tveksamhet inför ett så långtgående förslag som det aktuella. Det bör också
framhållas att de sänkningar av marginalskatterna som kommer att genomföras
under de närmaste åren bör ge en betydande positiv effekt i delta sammanhang.

Vid remissbehandlingen har förslaget mött kritik även från
andra utgångspunkter. De hörda myndigheterna framför genomgående den synpunkten
att ett genomförande av förslaget skulle medföra mycket betydande svårigheter i
den prakfiska fillämpningen. Att förslaget blivit relativt komplicerat har
emellertid sin gmnd i att kommittén genom undantagen från huvudprincipen sökt
begränsa skattefriheten till i verklig mening arbetande kapital. Jag har
förståelse för denna målsättning. Det kan dock inte förnekas att ett
genomförande av förslaget skulle medföra problem i det praktiska taxerings- och
kontrollarbetet. En lösning på de tekniska problemen skulle vara alt gå längre
i lättnader än vad kommittén föreslagit och slopa de undanlag från skattefrihet
som kommittén förordat. En sådan utformning av reglerna har också - om än med
en annan mofivering -förordats av näringslivets organisationer.

Vid en samlad bedömning kommer jag tiU den slutsatsen atf
övervägande skäl talar emot att genomföra FSK:s förslag. I detta
ställningstagande ligger också att nuvarande lättnadsregler, som i vissa
hänseenden kan synas bristfälliga, likväl ger ett något så när godtagbart
beskattningsresultat. Flera myndigheter har också framhåUit att nuvarande regler
fungerar utan större besvär i den praktiska fillämpningen. Det kan i samband
med att kommittén redovisar sina överväganden angående arvs- och gåvobeskatfningen
av arbetande kapital finnas skäl att åter ta upp förmögenhetsbeskattningen till
behandling. En omprövning kan då också ske mot bakgrund av ett bättre underlag
bl. a. beträffande marginalskattereformens effekter i sammanhanget.

FSK har även tagit upp frågan om formerna för värderingen
av akfier i småföretag. Aktiebolag är enligt 41 § taxeringslagen (1956:613), TL,
skyldiga att efter anmaning lämna uppgifter till ledning för värdesättningen av
aktierna i bolaget. På grundval av de infordrade uppgifterna upprättar

Prop.
1981/82:191 31

länsstyrelsen
förslag till värde på bolagens aktier för aft användas vid taxeringen. En
sammanställning av förslagen såvitt avser värden på aktier i större bolag
publiceras årligen av RSV. Värdena är inte bindande för taxeringsnämnderna.

Kommittén har vid den
deklarationsundersökning som genomförts inhämtat att en eftersläpning
föreligger när det gäller värderingen av småföretag. Detta är fallet särskilt i
storstadslänen. Kommittén konstaterar att aktieinnehav i många fall inte leder till
någon skattepliktig förmögenhet. Enligt kommitténs uppfattning är det inte
motiverat att länsstyrelserna skall anmana alla bolag att lämna uppgifter och
därefter upprätta förslag fill aktievärden. Kommittén förordar en annan
ordning, där bolagen utan anmaning åläggs aft förse aktieägarna med uppgift om
det värde som aktierna skall fas upp till vid taxeringen. Förslaget skall
enligt kommittén ses mot bakgrund av att antalet fall, då skattepliktig
förmögenhet skulle uppkomma på grund av aktieinnehav i småföretag, påtagligt
skulle minska genom de långtgående lättnader i förmögenhetsbeskattningen som
föreslås " av kommittén.

FSK:s
förslag i denna del har fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.
Länsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län tillstyrker förslaget medan
länsstyrelsen i Stockholms län är av en annan uppfattning. Sistnämnda
länsstyrelse framhåUer att aktievärderingen nu utförs av specialister på
länsstyrelserna. Länsstyrelsen ifrågasätter om deklarationsgranskarna kommer
att ha en praktisk möjlighet att göra en kontroll av värden som enbart grundar
sig på bolagens egna uppgifter.

Genom
milt ställningstagande till FSK:s förslag om lättnader i förmögenhetsbeskattningen
kommer det inte alt ske någon minskning av antalet fall då skattepliktig
förmögenhet uppkommer på grund av aktieinnehav i småföretag. Med hänsyn till
detta och till svårigheterna att i det föreslagna systemet effektivt
kontrollera aktievärdena vid deklarationsgranskningen är jag inte beredd att
föreslå någon ändring i nuvarande ordning beträffande aktievärderingen.

2.3.2
Kretsen av företag

Strävandena
att åstadkomma en utökad handel i småföretagsaktier aktualiserar frågan om avgränsningen
av de företag som skall omfattas av lättnadsreglerna. F. n. är det nämligen ett
villkor för att ett företag skall värderas enligt lättnadsreglerna att aktierna
inte omsätts på kapitalmarknaden. Det är samtidigt oklart i vilken omfattning
handel kan ske utan att utesluta tillämpningen av lätfnadsreglerna. Jag skall
här ta upp denna fråga.

Nuvarande
regler innebär följande. I första stycket av punkt 2 av anvisningarna till 3
och 4 §§ SFL anges att bestämmelserna i anvisningspunkten (lättnadsreglerna)
gäller vid beräkning av förmögenhet som ingår i förvärvskälla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I sista

Prop. 1981/82:191 32

stycket
av anvisningspunkten anges att reglerna tillämpas även när förvärvskällan
innehas indirekt genom förmedling av en juridisk person.

14 §
sjätte stycket SFL regleras värderingen av värdepapper. I lagrummet anges att
börsnoterade värdepapper skall tas upp till det noterade värdet eller, om detta
inte motsvarar vad som kan påräknas vid försäljning under normala förhållanden,
till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning.
Värdepapper som utan att vara noterade på börs omsätts på kapitalmarknaden
skall också enligt samma lagrum tas upp till marknadsvärdet. Detta gäller
också värdepapper vars värde inte skall bestämmas med ledning av punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL. Sistnämnda stadgande avser aktier i
aktiebolag som inte bedriver rörelse eller jordbruk. I gruppen ingår således
fastighets- och värdepappersförvaltande företag.

Sammanfattningsvis
innebär nuvarande regler att börsnoterade aktier, aktier som omsätts på
marknaden utan att vara börsnoterade och aktier i bolag som förvaltar
fastigheter eller värdepapper - oberoende av om de omsätts eller ej - i princip
faller utanför tillämpningsområdet för lätfnadsreglerna.

De
gränsdragningsproblem som uppkommer vid tillämpningen av de nyssnämnda reglerna
gäller främst aktier som omsätts på kapitalmarknaden utan att vara
börsnoterade. Frågan gäller som jag nyss nämnde i första hand vilken omfattning
omsättningen skall ha för att lältnadsreglerna inte skall anses tillämpliga. Om
det väl kan konstateras att omsättningen är av så stor omfattning att en fillämpning
av lätfnadsreglerna är utesluten uppkommer frågan om marknadsvärdet är så
tillförlitligt atf det kan användas vid värderingen av de aktier (normalt
minoritetsposter) som är föremål för omsättning och eventuellt även vid
värderingen av majoritetsposten av akfier som i allmänhet inte är föremål för
någon omsättning. Förarbetena fill nuvarande och tidigare lättnadsregler lämnar
ingen ledning i dessa frågor. Såvitt bekant har frågorna inte heller varit uppe
till prövning i regeringsrätten . I RSV:s anvisningar om värdering av aktier
(RSV Dt 1981:15) behandlas dessa gränsdragningsproblem däremot relativt
utförligt.

Enligt
anvisningarna (s. 3) medför det förhållandet att aktierna i ett bolag omsätts
på kapitalmarknaden att samtliga aktier i bolaget faller utanför
lättnadsreglernas tillämpningsområde. För minoritefsposter som omsätts på marknaden
blir i allmänhet marknadsvärdet normerande. För övriga aktier i bolaget bestäms
värdet antingen tiU marknadsvärdet eller ett värde beräknat efter den s.k. avkastningsvärdemetoden.
Vad som förstås med att aktier är omsatta på kapitalmarknaden framgår dock inte
klart av anvisningarna. Vilken spridning aktierna skall ha och hur regelbunden
handel som skall krävas finns inle preciserat. Om marknadsvärdet inle kan
fastställas på grundval av noteringar om överlåtelsevärden får värdet i stället
bestämmas genom en avkaslningsvärdeberäkning.

Som
har framgått av den lämnade redogörelsen råder oklarhet om vilken handel som
kan förekomma i aktierna i ett bolag utan att detta utesluter

Prop. 1981/82:191 33

tillämpning av lättnadsreglerna. Enligt vad jag inhämtat
är det ett mycket begränsat antal aktier utanför börsen som har ansetts omsatta
på kapitalmarknaden i sådan utsträckning att det uteslutit en tillämpning av
lättnadsreglerna. Läget kan emellertid bli ett annat om de åtgärder som nu
vidtas för att åstadkomma en ökad handel i aktier i småföretag får framgång.
Enligt min mening är det ett berättigat krav både från småföretagens ägare och
dem som överväger att förvärva minoritetsposter i företagen att klarhet skapas i
vilka regler som skall gälla i förmögenhetsskattehänseende. Detta är sannolikt
en förutsättning för att en sådan handel skall komma fill stånd i större
omfattning.

En
möjlighet är att låta de aktier som blir föremål för omsättning värderas efter
marknadsvärdet medan majoritetsposten av aktier hos den ursprungliga
företagsägaren alltjämt värderas enligt lätfnadsreglerna. Enligt min mening
finns det dock bara en framkomlig väg om man vill undvika nya
gränsdragningsproblem och samtidigt stimulera till placeringar i
småföretagsaktier, nämligen att låta lältnadsreglerna omfatta samtliga aktier i
icke börsnoterade aktiebolag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller rörelse.
Jag föreslår att en sådan ordning införs. Detta medför ändringar i 4 § sjätte
stycket SFL.

Jag skall i detta sammanhang också ta upp
förmögenhetsbeskattningen av ett Tillväxtinvest. Såväl utredningsmannen som STU
har föreslagit att Tillväxtinvest alltid skall omfattas av lättnadsreglerna.
Gällande lättnadsregler är som nämnts tillämpliga endast vid värderingen av
tillgångar som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och
rörelse. Bestämmelserna skall tillämpas även när en förvärvskälla innehas
indirekt genom förmedling av en juridisk person (punkt 2 första och sista stycket
av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL). Enligt gällande ordning torde det därför
vara klart att lättnadsreglerna blir tillämpliga om ett Tillväxtinvest anses
som rörelsedrivande. Om företaget däremot behandlas som ett förvaltningsföretag
synes bestämmelserna inte alltid ge klart besked om hur aktievärderingen skall
ske.

Aktierna i ett förvaltande företag faller i princip
utanför lätfnadsreglernas område. Detta är exempelvis förhållandet i fråga om
företag vars tillgångar består av hyresfastigheter eller börsnoterade aktier.
Tillgångar av detta slag ingår ju inte i en förvärvskälla som är hanförlig till
jordbmksfastighet eller rörelse.

Situationen
blir emellertid en annan när det gäller t. ex. förvaltningsföretag som är
moderföretag inom en koncern som i övrigt består av rörelsedrivande
dotterbolag. I sådana fall sker i dagsläget en substansvärdering av
tillgångarna och skulderna i dotterbolagen. Det totala substansvärdet reduceras
sedan till 30 %. Detta värde ligger till grund för förmögenhetsvärderingen av
aktierna i förvaltningsföretaget. I ett faU som det nyss nämnda bortser man
således vid den praktiska tillämpningen - som bygger på de tidigare nämnda
anvisningarna från RSV - från att det företag vars aktier slutligen skall
värderas inte är rörelsedrivande. 3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 191

Prop. 1981/82:191 34

Av
nuvarande bestämmelser följer emellertid inte utan vidare att en Uknande
genomsyn också skall göras när förvaltningsföretaget - på det sätt som avses
gälla i fråga om Tillväxtinvest - kommer atf inneha endast minoritetsposter i eft
antal rörelsedrivande företag. Enligt min mening talar dock starka skäl för att
satsningar i småföretag genom ett Tillväxtinvest inte skall få en mindre
förmånlig behandling än som ges åt direkt innehav av aktier i samma småföretag.
Det bör därför klargöras att ett Tillväxtinvests innehav av minoritetspostaktier
i rörelsedrivande bolag skall värderas med tillämpning av lättnadsreglerna. Jag
föreslår all uttryckliga regler införs om detta. Reglerna bör emellertid inte
enbart ta sikte på de fall då ett förvaltningsföretag äger minoritetsandelar i
rörelsedrivande företag. Av författningstexten bör framgå att lältnadsreglerna
skall tillämpas generellt när det företag som innehar förvärvskällan helt eller
delvis ägs av ett annat företag. Det bör också i förtydligande syfte anges att
bestämmelserna i anvisningspunkten inte skall tillämpas i fråga om börsnoterade
akfier. Bestämmelserna bör tas in i punkt 2 sista stycket av anvisningarna till
3 och 4 §§ SFL. Det bör påpekas att den föreslagna lagändringen får betydelse
också för arvs- och gåvobeskattningen. Värderingsreglerna på det beskalt-ningsområdet
- närmare bestämt 23 § F lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt - innehåUer
nämligen en hänvisning tiU det ifrågavarande lagmmmet i SFL. Några ändringar i
övrigt i arvs- och gåvoskattereglerna om företagsförmögenhet bör i awaktan på
resultatet av FSK:s fortsatta arbete inte företas i detta sammanhang.

2.4
Ekonomiska konsekvenser

Vad
gäller det föreslagna utdelningsavdraget kan till en början nämnas att den
sammanlagda åriiga utdelningen från aktiebolag, som infe är börsnoterade,
uppgår liU omkring 400 milj. kr. Av detta belopp utgör omkring 150 milj. kr.
skattefri utdelning till moderbolag. Till grund för utdelningsavdraget
återstår därmed 250 milj. kr. Hänsyn måsle emellertid också las till alt avdragsrätten
är förbehållen bolag som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbmk och till att
avdrag medges med endast 70 % av utdelningen. Vidare måste beaktas att
avdragsbeloppet varken får överstiga 15 % av det utdelande bolagets
aktiekapital eller 700 000 kr. Den omständigheten att det föreslagna avdraget
inte kan, såvitt gäller viss utdelning, förekomma samtidigt med Annellavdraget
minskar skattelättnaden ytterligare något. Mot bakgrund av dessa faktorer torde
det sammanlagda avdragsbeloppet uppgå till högst omkring 70 milj. kr.

Skattesatsen
för aktiebolag är - sedan hänsyn tagits till att påförd kommunalskatt är
avdragsgill - omkring 58 %. Det är emellertid inte sannolikt att aUa bolag
kommer att utnyttja det nya uldelningsavdragel fullt ut. Bolaget kan exempelvis
ha outnyttjade investeringsavdrag eller träffas av effekfiv kommunal garantibeskattning.
Skattesatsen torde i praktiken

Prop.
1981/82:191 35

genomsnittligt
vara lägre än 50 %. Jag uppskattar den årUga skalteminsk-ningen till högst 30
milj. kr.

De
nu gjorda uppskattningarna bygger bl. a. på att den föreslagna avdragsrätten inle
påverkar bolagens utdelningsbenägenhet. Det torde emellertid vara befogat att
utgå från att utdelningsbeloppen på sikt kommer att öka avsevärt när förslaget
är genomfört. Ökade utdelningar kommer att påverka såväl bolagens som
aktieägarnas skattebelastning. Sett i ett sådant mer dynamiskt perspektiv är
det ytterUgt svårt alt ha någon bestämd mening om huruvida avdragsrätten medför
ökade eller minskade skatteintäkter för det allmänna.

De
av mig föreslagna preciseringarna av förmögenhetsbeskattningen av aktier, som
inte är börsnoterade, torde inverka högst obetydligt på det allmännas
skatteintäkter.

2.5
Ikraftträdandebestämmelser

De
nya reglerna om utdelningsavdrag bör tillämpas första gången vid 1984 års
taxering. De nya bestämmelserna i SFL bör tillämpas fr. o. m. 1983 års taxering.

3 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom budgetdepartementet
upprättats förslag till

1. lag
om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier,

2. lag
om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

4 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagförslagen

5 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82:191 36

BUaga
1

Sammanställning
av förslagen i betänkandet (SOU 1981:95) Tillväxtkapital såvitt avser
beskattningsfrågor

Följande
förslag till ändringar i beskattningsreglerna läggs fram i betänkandet.

1. Tillämpningsområdet för lagen (1980:1047) om
skattereduktion för aktieutdelning utvidgas så att skattereduktion medges även
för utdelning på aktier som inte är börsnoterade.

2. Skaltereduktion skall medges i ytterligare ett
fall. Om en anställd lämnar arbetsgivaren ett lån genom att inte ta ul viss
ersättning, t. ex. bonus eUer tantiem, skall räntan på lånet berättiga till
skattereduktion.

3. En särskild regel om skattskyldighet vid den
kommunala taxeringen skall gälla för delägare i kommanditbolag och för den som
förvärvat en andel i en patenträtt. Sådana personer skall anses bedriva
verksamheten i fråga i hemortskommunen och således ha rätt att vid den
kommunala laxeringen avräkna underskott som kan uppkomma i verksamheten mot
inkomsterna i kommunen.

4. Den som tillskjuter kapital till småföretagsinriktade
investmentföretag, s. k. Tillväxtinvest skall få ett särskilt
investeringsavdrag. Förslaget innebär atf avdrag kan medges med 25 % av
tillskjutet belopp. Avdraget skall få fördelas på tre beskattningsår med ett
högsta avdragsbelopp per år motsvarande 10 % av det tillskjutna beloppet.

5. Akfier som omsätts vid organiserad handel utanför
börsen genom s. k. märket makers skall omfattas av de särskilda lättnadsregler
som gäller vid förmögenhetsbeskattningen av aktier i rörelsedrivande
familjeföretag.

6. De nämnda lättnadsreglerna vid förmögenhetsbeskattningen
skall tUlämpas vid värderingen av aktier och andelar i Tillväxtinvest även om företaget
inte anses bedriva rörelse vid inkomstbeskattningen.

7. En ändring föreslås slutligen i tillämpningen av
dispensregeln i fjärde stycket av anvisningarna till 41 c § kommunalskattelagen
(1928:370) om avdragsrätt för rörUg ränta på vinstandelslån. Enligt lagrummet
kan riksskatteverket medge att rörlig ränta på vinstandelslån skall vara
avdragsgill för det långivande företaget utan hinder av att rätt fill teckning
av lånet förbehållits delägare i företaget. I betänkandet föreslås att riksskatteverket
skall kunna medge att rörUg ränta som utgår till vissa låneinstitut och bolag generellt
skall vara avdragsgill för det låntagande företaget.

Prop. 1981/82:191 37

Bilaga
2

Sammanfattningen
i rapporten Tillväxtinvest, ett system att förse mindre företag med eget
kapital

Förutsättningar:

Mindre
företag i Sverige har ofta låg soliditet. Detta gör företagen som utvecklas
snabbt sårbara. En förbättrad egenkapitalförsörjning skulle därför öka
möjligheterna att expandera samtidigt som sårbarheten minskas.

Det startas
uppskattningsvis 50 företag i Sverige per år med göd tillväxtpotential som
skulle kunna attrahera investerare och som är i behov av förbättrad soliditet.
Dessa företag har stor ekonomisk betydelse. De genererar nya arbetstillfällen
och är en fömtsättning för att nya affärsidéer kan introduceras.

Det finns intressenter med
stora finansiella resurser som vill investera i minoritetsandelar i mindre
företag om eft system kan skapas, som gör detta lönsamt.

Intresset
för företagare att göra nyemissioner eller försälja minoritetsandelar är svårt
att bedöma, men är naturligtvis beroende på de villkor som gäller. Flera av
utredningens förslag syftar till att sfimulera detta intresse.

Förslag:

För
att öka intresset för investeringar i aktier föreslås att bestämmelserna för
realisationsvinstbeskattning ändras så atf vinster från aktieförsäljningen, som
investeras i andra aktier inom viss tid ej skall beskattas.

För att öka intresset för
investeringar i mindre företag föreslås att alla akfiebolag får göra ett avdrag
från vinsten vid beskattning. Avdraget får uppgå till 10 % av aktiekapitalet,
dock maximalf till 400 000 kr. Detta medför en lindring av dubbelbeskattningen
för de minsta företagen alternativt en möjlighet att konsolidera företagen.

För
att öka intresset för investeringar i minoritetsandelar i mindre företag föreslås
att en ny typ av investmentbolag bildas. Dessa kallas Tillväxtinvest (TI).
Dessa bolag skall göra investeringar i form av bl. a. aktier och konvertibla
skuldebrev i mindre företag. TI skall även kunna låna ut pengar. Investeringar
i TI skall stimuleras genom att dessa görs avdragsgilla upp tiU 50 %. Avdraget
får fördelas på fem år. Vid försäljning av andelarna i TI skall skattemässig
hänsyn tas till tidigare beviljade avdrag.

För
aft öka TLs investeringsmöjligheter föreslås att TI får låna maximalt två
gånger dess eget kapital enligt någon eller några av nedanstående modeller:

o
TI kan erhålla statliga garantier för lån upptagna på kreditmarknaden o TI kan
få lån förmedlade från AP-fonden med ränta som gäller för

industrigarantilån.
Lånetiden kan uppgå fill tio år o TI kan beviljas räntefrihet under maximalt
fem år. Ränta tUl AP-fonden betalas då av en fond. Efter fem år gäller industrigarantilåneränta.
Om verksamheten varit framgångsrik, skall staten som kompensation för utebliven
ränta ha en vinstandel. Vinstandelen maximeras vid fem års räntebefrielse till
100 % på det lånade beloppet. Lånet jämte vinstandel skall återbetalas efter
maximalt tio år.

Prop. 1981/82:191 38

TI
skall beskattas som rörelsedrivande bolag.

Inrättande
av en tillsynsmyndighet för Tl-systemet föreslås. Denna kan antingen vara
fristående eller anknytas till någon befintlig myndighet.

Statsmakterna
föreslås tillföra 100 milj. kr. till en fond som förvaltas av tillsynsmyndigheten.
Fonden skall kunna förskottera räntan enligt ovan och täcka eventuella
förluster.

Prop. 1981/82:191 39

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet (SOU
1981:95) Tillväxtkapital och STU-rapporten Tillväxtinvest, ett system att förse
mindre företag med eget kapital

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet och rapporten
avgetts av bankinspektionen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Kalmar,
Malmöhus och Värmlands län, riksskatteverket (RSV), statens industriverk, 1980
års företagsskattekommitté (B 1979:13), Allmänna pensionsfondens fjärde
fondstyrelse. Finansbolagens förening, fullmäktige i Sveriges riksbank.
Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Företagskapital Aktiebolag,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svensk industriförening. Svenska
bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska handelskammarförbundet.
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges finansanalytikers förening, Sveriges
föreningsbankers förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation -
Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt utvecklingsfonderna i Kronobergs
län och Stockholms län.

Post- och Kreditbanken, PK-banken har instämt i yttrandet
från Svenska bankföreningen.

Efter remiss har yttranden över enbart betänkandet avgetts
av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), försäkringsinspektionen, kammarrätten i
Sundsvall, länsstyrelsen i Västerbottens län, banklagsutredningen (Fi 1976:04),
Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR, Styrelsen för Stockholms
fondbörs. Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges investeringsbank AB, Sveriges
köpmannaförbund och Sveriges värdepappersfonders förening.

Med anledning av betänkandet har skrivelser kommit in även
från utvecklingsfonderna i Gävleborgs och Kalmar län.

Efler remiss har yttranden över enbart rapporten avgetts
av utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation (E
1980:05), Allmänna pensionsfondens första, andra och tredje fondstyrelse, Svenska
Industrietableringsaktiebolaget (SVETAB) samt utvecklingsfonderna i
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och
Västerbottens län.

Kommerskollegiet har bifogat yttranden från
handelskamrarna i Skåne och Västsverige. Länsstyrelsen i Kalmar län har till
sitt yttrande fogat en reservation av sex ledamöter samt yttranden från Kalmar
läns handelskam-

Prop.
1981/82:191 40

mare och SHIO-Familjeföretagen i Kalmar län. Länsstyrelsen
i Malmöhus län har fill sitt yttrande fogat ett yttrande från Skånes
handelskammare. Länsstyrelsen i Västerbottens län har till sitt yttrande fogat
ett yttrande från Västerbottens handelskammare. Fullmäktige i Sveriges riksbank
har till sitt yttrande fogat en reservation av tre ledamöter. Styrelsen för
Stockholms fondbörs har till sitt yttrande fogat en reservation av tre
ledamöter. SVETAB har till sitt yttrande fogat en rapport Venture Capital in Sweden
av professor Jeffry A Timmons och ett utdrag ur rapporten på svenska.

I den följande sammanställningen redovisas
remissyttrandena endast i de delar dessa har samband med de skattefrågor som
behandlas i lagrådsremissen.

2 Den ekonomiska bakgrunden

Ett antal remissinstanser diskuterar ingående
småföretagens situation och problemet att förse företagen med riskvilligt
kapital.

SAF:

Förelagen har under 1970-talet fått vidkännas en kraftig
nedgång av soliditeten. Följden har, som utredningen riktigt konstaterar,
blivit en mindre benägenhet från företagens sida att ta de risker som erfordras
för aft en expansion skall komma tiU stånd. Men följden har också blivit att
många företag med bärkraftiga affärsidéer har råkat i obestånd och tvingats
lägga ned verksamheten på grund av att man saknat den buffert som en god soUditet
utgör vid tillfälligt sämre tider.

Enligt vår uppfattning har utredningen inte tillräckligt
analyserat hur soliditeten i företag med olika förutsättningar påverkas av
förslagen i utredningen. Vi vill därför först peka på de förutsättningar som
företag med normal tillväxttakt lever under.

Soliditeten i företag med normal tillväxttakt

Förelag med nolltillväxt eller normal tillväxttakt är
hänvisade till sin självfinansiering när det gäller att upprätthålla en god
soliditet. Dessa företag kommer enligt vår bedömning med senaste årens
vinstnivåer i näringslivet aldrig att bli tillräckligt attrakfiva som
investeringsobjekt på aktiemarknaden. Anledningen är att vinstnivån inte
förmår ens upprätthålla nuvarande soUditel. Det är helt ointressant för
potentiella aktieägare aft investera i företag vars motiv för nyemission är att
kompensera en soliditetsförsämring som förorsakats av en alltför låg
avkastning.

Denna typ av företag, som utgör majoriteten av företag,
kan endast hjälpas av en högre generell vinstnivå i näringslivet.

I detta sammanhang vill vi peka på de tre viktigaste
faktorerna som orsakar denna "kräftgång" bland normala företag.
Huvudorsaken är den höga inflationstakten.

Enligt gällande skatteregler baseras företagens
avskrivningar på historiska anskaffningsvärden. Detta medför att värdet för det
"sparande", som de årliga avskrivningarna utgör, urholkas i takt med
inflationen. Företagen kan

Prop.
1981/82:191 41

inte med hjälp av avskrivningarna behålla sin
produktionskapacitet. När en förbrukad anläggningstillgång skall ersättas är
kostnaden för den nyanskaf-fade tillgången ibland mångdubbelt högre än vad som
har "sparats" i form av tidigare års avskrivningar. Följden blir att
man måste låna kapital för att kunna genomföra ersättningsinvesteringen, vilket
leder till försämrad soliditet.

Ett annat
stort problem som påverkar företagens soliditet är inflationens påverkan på
företagens behov av rörelsekapital. Behovet av rörelsekapital ökar oftast i
takt med inflationen. Detta innebär att rörelsekapitalsbehovet i ett företag
ökar trots att verksamhetsvolymen mellan åren är densamma. Det ytterligare behov
av rörelsekapital som automatiskt uppstår måste anskaffas antingen genom
självfinansiering eller nyupplåning med en försämring av soliditeten som följd.
Rörelsekapitalsbehovet är olika mellan branscherna. I exempelvis
restaurangbranschen arbetar man ofta med negativt rörelsekapital. Detta
innebär att inflation och expansion genererar ett likviditetsmäs-sigt
överskott. Här är således problemen att vidmakthålla en god soliditet mindre.
Andra branscher som t. ex. viss ordertillverkande industri kan uppvisa
avsevärda problem. Rörelsekapitalet i dessa branscher kan ibland utgöra drygt
hälften av årsomsättningen. Detta innebär att, vid bibehållen verksamhetsvolym,
avsevärda kapitaltillskott måste till vid höga inflafions-tal. Visserligen
erbjuder nedskrivningsmöjligheterna för varulager vissa möjligheter att
finansiera det ökade behovet av rörelsekapital. I en inflationsekonomi är dock
dessa möjligheter ofta otillräckliga. Företagen blir tvungna att låna upp
kapital vilket leder till försämrad soliditet.

Slutligen
utgör den låga soliditeten i sig ett stort problem. Den höga skuldsättningen
förenad med ränteläget som förorsakas av inflationstalen innebär att
räntebelastningen blir extremt stor för företagen. Till detta kommer de under
senare år allt kortare löptiderna för lån som lämnas till företag. Den fidigare
allmänna principen för långivningen, att löptiden för lånet skall vara lika
lång som investeringens livslängd, tillämpas ej längre. Skuldsättningen,
ränteläget och de kortare amorteringsfiderna medför att extraordinära krav
ställs på företagens förmåga att självfinansiera sig.

Av det
ovan nämnda framgår att inflationen i sig förorsakar krav på tillväxtkapital.
Detta utan att verksamhetsvolymen förändras. Denna kategori av tillväxtkapital
kan inte kanaliseras genom t. ex. nyemissioner, då de marknadsmässiga
förutsättningarna inte existerar. Företag med denna typ av problem är hänvisade
till sin egen förmåga att generera vinstkapital och därigenom kunna kompensera
den av inflationen orsakade urholkningen av soliditeten. För att åstadkomma
detta krävs enligt vår mening ett lägre kostnadsläge och en bättre lönsamhet i
företagen.

Vår
uppfattning är därför att de förslag som kommer till uttryck i utredningen inte
innebär någon lösning av soliditetsproblemen för flertalet företag. Däremot
innebär förslagen, vilket vi med tillfredsställelse konstaterar, större
möjligheter för expansiva mindre och medelstora företag att dra till sig
riskvilligt kapital.

Från flera utgångspunkter är det angeläget att tillgången
av riskkapital för

de mindre
företagen förbättras. Som vi påpekat------------ tidigare bör

företag
med normal tillväxttakt genom rimlig lönsamhetsnivå kunna självfinansiera sin
verksamhet med bibehållen soliditet. Förutsättningar för detta har saknats
vilket inneburit sjunkande soliditet bland företagen.

Däremot kan man inte alltid förvänta att företag med god
tillväxtpotential

Prop.
1981/82:191 42

kan självfinansiera sitt ökade behov av eget kapital. För
att bibehålla soliditeten erfordras tillskott av riskkapital från externa
källor.

Länsstyrelsen i Kalmar län:

Ett utmärkande drag för svensk industri under 1970-talet
har varit den starkt försämrade lönsamheten och därmed också den allt lägre soliditeten.
Detta har inte minst gällt de mindre och medelstora företagen. Den höga
inflationstakten och det höga räntelägel har ställt stora krav på avkastningens
storlek. Många företag har inte haft förmåga att bibehålla det egna kapitalet.
Emellertid har företagen inte alltid upplevt en sjunkande soliditet som något
näraliggande riskmoment, då samtidigt lånekapital kunnat ställas till
förfogande antingen genom bankernas försorg eller genom den under 1970-talet
starkt ökade statliga kreditgivningen.

Även om det för många företag visat sig möjligt att
överleva med en låg soliditet går det ändå inte i längden att klara att
genomföra tillväxt och volymmässig ökning av företagets verksamhet utan
tillskott på riskvilligt eget kapital. Länsstyrelsen delar uppfattningen att
problemet inte består i brist på riskvilligt kapital utan snarare att detta
attraheras till andra placeringar som kan ge högre avkastning än industrin i
allmänhet. Frågeställningen är därför snarast hur industrin ska kunna få del av
det riskvilliga kapital som finns. Placeringen måste te sig fördelaktig från
finansiärernas synpunkt och samtidigt måste för företagen sådana placeringar
göras så förmånliga att kostnaden inte överstiger vad lånat kapital betingar på
marknaden.

Även om det finns ett generellt behov att öka det
riskvilliga kapitalet i de mindre och medelstora företagen anser länsstyrelsen
det viktigt att prioritera kapital till de företag som bedömes ha en
tillväxtpotential. Särskilt stort är behovet av kapital för att finansiera nya
affärsidéer eller ny teknik som skall omsättas i produkfion. Inte minst i ett internafionellt
perspektiv är det angeläget att Sverige kan öka både andelen och antalet teknikbaserade
företag vilka sedan också kan generera export. Dessa investeringar måste
bedömas kunna ge en god avkastning både ekonomiskt och i form av nya
arbetstillfällen.

Ett problem man inte får bortse från när det gäller att få
in externt riskvilligt kapital i de mindre företagen är att många svenska
företagare är obenägna att släppa in nya ägare i sitt företag. Avgörande blir
därför de framtida krav som olika långivare kommer att ställa på företagens
egen finansiering. En fortsatt expansion av marknaden för s. k. mjuka lån
kommer därför att motverka satsningar i form av eget kapital. Det är därför
nödvändigt att samtidigt strama åt denna långivning.

Liknande uttalanden görs av länsstyrelsen i Malmöhus län
samt utvecklingsfonderna i Kaltnar, Kronobergs, Jönköpings, Östergötlands,
Stockholms, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västerbottens lån.

Sveriges industriförbund:

Den genomsnittliga soliditeten i svenska företag har under
de senaste åren minskat successivt. Detta gäller såväl stora som små företag. I
utgångsläget hade de mindre företagen en lägre soliditet. Minskningstakten har
dock för dessa företag varit något lägre, vilket gör att gapet räknat i
procentenheter

Prop. 1981/82:191 43

har minskat. Fortfarande ligger dock de mindre företagens
soliditet avsevärt lägre än de större företagens. Förbundet delar utredningens
uppfattning att nuvarande soliditet är alltför låg för att rätt tillvarata de
mindre företagens potential för tillväxt.

En del av förklaringen till den låga soliditeten är att
finna i den alltför låga lönsamhetsnivån. Därtill kommer emellertid, vilket bör
understrykas, en obalans i kostnader och utbud på lånat respektive eget
kapital. Utbudet på lånemedel är stort, medan en rad institutionella hinder
finns när det gäller förmedUng av eget kapital till mindre företag.

AMS, statens industriverk. Svenska fondhandlareföreningen,
Sveriges köpmannaförbund, TCO och utvecklingsfonden i Södermanlands län påpekar
att det är angeläget att lösa problemet med att förse småföretagen med
riskvilligt kapital.

ÅtskiUiga remissinstanser framhåller att åtgärder på
skatteområdet kan bidra fill att mer riskvilligt kapital ställs till förfogande
för småföretagen.

Svenska bankföreningen:

Bankföreningen delar utredningens uppfattning att
förbättringar på det finansiella området inte är tillräckliga för att få till
stånd den nödvändiga expansionen hos små och medelstora företag. Det är även
väsentligt att det allmänna företagarklimatet förbättras. Många företagare
anser sig sedan länge missgynnade av samhället, vilket bl. a. sammanhänger med
utformningen av social- och skattepolitiken, en besvärande byråkratisk ordning
och en politisk kritik av den mindre företagsamheten som varit ägnad att
försämra allmänhetens atfityder.

Det är
också viktigt att företagarnas och företagens skattesituation förbättras.
Förslag och åtgärder i dessa avseenden har hittills genomförts endast i mycket
långsam takt. Det är bankföreningens uppfattning att krafttag måste tas för att
förändra situationen, såväl för företaget som för företagaren. Det är nämligen
till följd av de använda företagsformerna ofta naturligt och riktigt för
företagarna att göra en samlad bedömning av företagets ekonomi och den egna
personliga ekonomin. Det är denna övergripande lönsamhetsbedömning som ligger
till grund för expansionsbenägenheten.

Det hävdas
ibland aft det skulle föreligga brist på riskvilligt kapital i samhället.
Bankföreningen anser dock alt det finns gott om både låne- och riskkapital på
marknaden. Problemet är att det riskvilliga kapitalet för närvarande söker sig
till andra placeringar, därför att det inte av skatteskäl ter sig attraktivt
för finansiärerna att satsa kapital i mindre och medelstora företag. Behovet av
sådana kapitaltillskott är speciellt stort för denna företagsamhet, bl. a.
därför att företagen behöver höja sin soliditet så att för expansionen
erforderligt lånekapital blir tillgängligt på rimliga villkor. Villkoren för
riskkapitalplaceringar måste samtidigt från företagens synpunkt göras mer
förmånliga än villkoren för gängse lånekapital.

Uttalanden av liknande innebörd görs av Svenska
företagares riksförbund och SHIO-Familjeföretagen.

Prop.
1981/82:191 44

Svenska handelskammarförbundet:

Det är för de små och medelstora företagen angeläget att
tillgången på riskkapital är god så att dessa företag kan göra de
investeringar, initierade av efterfrågade och lönsamma produkter, som är
nödvändiga och också önskvärda från synpunkten att balansen i den svenska ekonomin
skall kunna återvinnas. Företagens behov av kapital kan fillgodoses antingen
via intern finansiering eller via extern finansiering. Många småföretag är dock
på grund av för låg lönsamhet i stor utsträckning hänvisade till extern
kapitalanskaffning för finansiering av investeringar. All expansion inom
näringslivet måste på längre sikt bygga på lönsamhet. Utan en god lönsamhet är
det orealistiskt att räkna med att företagen skall kunna attrahera externt
riskvilligt kapital. Därför bör vid en översyn av företagens finansiella situafion
i första hand den bristande lönsamheten angripas.

Utan hinder av vad ovan anförts angående vikfen av att sfimulera
den interna finansieringen finner Handelskammarförbundet det angeläget att även
den externa kapitaltillförseln underlättas. Den nuvarande låga lönsamheten
bland små och medelstora förelag och den därmed följande låga
självfinansieringsgraden och soliditeten får, förutom de höga kostnaderna och
det låga kapacitetsutnyttjandet, tillskrivas den skattesituafion som dessa
företag befinner sig i. Speciellt är fåmansbolagen missgynnade i förhållande fill
de större företagen, bl. a. med hänsyn till effekten av förmögenhetsbeskattningen.
Också dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster lägger hinder i vägen för fåmansbolagen
att dra till sig externt riskvilligt kapital. Handelskammarförbundet vill
således poängtera att beskattningen av de små och medelstora företagen och av
dessa företags ägare har ett intimt samband med
kapitalanskaffningsproblematiken och att dessa frågor därför ej bör behandlas
var för sig.

Finansbolagens förening understryker att isolerade
åtgärder i syfte att förbättra småföretagens finansiella situation inte är
tillräckliga för att få tUl stånd ekonomisk expansion och nyföretagande. Många
småföretag hämmas snarare av skatter, sociala avgifter och byråkrati än av
brist på riskvilligt kapital.

Enligt FAR:s uppfattning är det välbehövligt att åtgärder
vidtas till förbättring av de mindre företagens möjligheter till
riskkapitalförsörjning. De viktigaste förändringar som kan leda till önskvärda
resultat i detta avseende torde ligga inom skattelagstiftningens område.
Betänkandet och, i högre grad, STU-rapporten innehåller ell antal förslag,
vilka var för sig kan antas bidra till önskvärda förbättringar.

Uppfattningen att intresset för kapitaltillskott till
småföretagen är beroende av skattesystemets utformning delas av länsstyrelsen i
Värmlands län, bankinspektionen, AUmänna pensionsfondens första, andra och
tredje fondstyrelse, Sveriges industriförbund, Sveriges investeringsbank AB
samt utvecklingsfonderna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Stockholms,
Gävleborgs, Värmlands, Kalmar och Älvsborgs län.

Prop. 1981/82:191 45

3 Dubbelbeskattning av aktiebolagens vinster

Många remissinstanser påtalar särskilt att den
dubbelbeskattning som träffar bolagens vinster utgör ett hinder mot en allmän
handel med aktier i småföretag och därmed enskilda personers satsning av
kapital i dessa förelag.

Sveriges
industriförbund anför att dubbelbeskattningen av bolagens vinster måste
avskaffas för atf aktiespridningen i småföretagen skall underlättas. Förbundet
anför:

Traditionellt är svenskt småföretagande koncentrerat ägarmässigt.
En person, eller ett fåtal släktingar, är ägare till hela företaget. Frågan om
ett vidgat ägande har överhuvudtaget inte övervägts. Alternativen till ett
fortsatt ägande inom familjen har normalt varit försäljning till ett större
företag eller ett investmentbolag, eller försäljning av hela företaget till
någon eller några privatpersoner, ofta anställda.

Det finns
flera skäl till denna tradition. Viktigast är att dubbelbeskattningen
effektivt förhindrat utdelning på mindre företags aktier, något som har gjort
dessa ointressanta för utomstående ägare. Den ringa handeln med aktier har
gjort att den som engagerat sig med ägarkapital i ett mindre företag normalt
måste betrakta dessa medel som låsta under mycket lång tid. Det har infe
funnits någon omsättning på småföretagsaktier.

Den väg som har stått till buds för att komma i åtnjutande
av de kapitalresurser som finns på den organiserade kapitalmarknaden har varit börsintrodukfion.
Steget från ett familjeägt företag med koncentrerat ägande till börsen har
varit stort och utan behövliga mellanformer.

Såvitt Förbundet kan bedöma finns det ett betydande
intresse bland medelstora företag för att sprida företagets ägande på fler
händer.

Mot denna bakgrund ställer sig Förbundet generellt posifivt
till reformer som underlättar övergången från helt familjeägda företag fill
marknadsbolag, och som medverkar till att skapa för de medelstora företagen
avpassade mellanformer mellan familjeföretaget och börsbolaget.

Svensk industriförening anser att de negafiva effekterna
av dubbelbeskattningen måste lösas och anför:

Det alldeles övervägande antalet industriföretag bedriver
sin verksamhet i aktiebolagsform. Så länge företaget ägs av en eller ett fåtal
personer som samtidigt är anställda i företaget kan vinsten regleras genom
ökade löneuttag, varför dubbelbeskattningen i allmänhet då ej utgör något
problem. Så snart andra intressenter kommer in i bolaget får problemet
emellertid en helt annan dignitet.

Svenska företagares riksförbund pekar på betydelsen av att
statsmakterna framöver medverkar till en rimlig skattemässig behandling av
utdelningar från riskkapitalplaceringar i näringslivet. Förbundet anför:

Viktiga inslag är härvid eliminering eller kraftig
reduktion av dubbelbeskattning, lägre marginalskatter samt en långsiktig
stabil sänkning av förmögenhetsbeskattning. För den här aktuella
företagsgruppens möjligheter att överleva som självständiga företagsenheter
spelar även arvs- och gåvobeskaftning en viktig roll.

Prop. 1981/82:191 46

Sveriges investeringsbank /IB uppger att småföretagens
förmåga att locka till sig riskkapital är beroende av möjligheten att lämna
utdelning på satsat kapital. Få placerare kommer att vara intresserade av
enbart värdetillväxten. Den nuvarande dubbelbeskattningen av aktieutdelningen
inverkar hämmande på satsningsvilligheten.

Synpunkter av liknande slag framförs även av SVETAB.

Även SAF påpekar betydelsen av att företag kan betala en
skälig direktavkastning på eget kapital. Dubbelbeskattningen på aktiekapital
innebär enligt SAF att denna finansieringsform diskrimineras jämfört med
finansiering genom lånekapital.

Företagskapital AB:

Beskattningen av utdelningar leder till att finansieringen
med eget kapital blir väsentligt dyrare än upplåning för Företagskapital AB:s
intresseföretag. Hos Företagskapital AB beskattas utdelningsintäkter på samma
sätt som ränteintäkter. Detta leder till att utdelningar ej ger tillräcklig
avkastning hos Företagskapital AB för att motivera investeringar i aktier. Om
man utgår från privatpersoners skattesituation blir avkastningen ännu lägre på
grund av den kombinerade effekten av beskattningen i företaget och
marginalskatten för privatpersoner (se sid. 26 i utredningen).

Avkastningen på investeringar i aktier i icke börsnoterade
företag är för låg, vilket är förklaringen till att vi ej har någon handel med
sådana aktier i Sverige. Detta har för Företagskapital AB:s del inneburit att
bolaget haft betydande svårigheter atf aweckla sina akfieengagemang. Avsaknaden
av marknad och handel med aktier av detta slag innebär vidare att Företagskapital
AB ej kunnat kompensera den låga direkta avkastningen från utdelningar med
realiserade värdestegringar.

Till följd av dessa förhållanden har Företagskapital AB
tvingats göra sina insatser med riskkapital i intresseföretagen i form av
konvertibla lån och andra lån. Detta är självfallet ej alltid den för
intresseföretaget lämpligaste finansieringsformen. Nystartade företag liksom
företag med extremt låg soliditet behöver tillskott av eget kapital och ej lån.

4 Allmänna synpunkter på de framlagda förslagen

LO anför beträffande betänkandet:

De analytiska delarna av betänkandet är av betänkligt låg
kvalitet. Dessutom tycks stora delar av faktamaterialet vara utvalt och
sammanställt, inte för att allsidigt belysa de grundläggande problemen, ulan
för att bekräfta på förhand givna åsikter och bedömningar.

För att på ett fillfredsställande sätt kunna bedöma de
framlagda förslagen borde utredningen åtminstone resonemangsvis ha redovisat
dess effekter på olika sektorer i vår ekonomi. Helst skulle huvuddelen av
förslagen haft en specialinriktning mot de delar av produktionen där vi
verkligen behöver en förstärkt fillväxtkraft. Detta perspektiv på problem saknas
dock i betänkandet.

Prop. 1981/82:191 47

Ett annat centralt perspektiv som nästan helt saknas i
betänkandet är fördelningspolifiska överväganden. Flera av förslagen tarsikte
på att genom insatser från samhällets sida förbättra kapitalavkastningen. I
alla sådana sammanhang utgör vanligtvis de fördelningspolifiska övervägandena
de allvarligaste reslrikfionerna. Utredningen har tyvärr valt att i allt
väsentligt förbigå dessa problem.

Mot bakgrund av dessa invändningar anser LO att det
framlagda betänkandet inte kan utgöra en rimlig utgångspunkt för en
genomgripande reformering av kapitalförsörjningen för de små och medelstora
företagen.

Vidare anför LO följande synpunkter på STU-rapporten:

Promemorian är mycket knapphändig när det gäller att
presentera bakgrund liU de framlagda förslagen i form av analyser av problem,
behov och möjligheter. Huvuddelen av utrymmet ägnas åt en redovisning av
förhållandet i USA på detta område. De dryga 10-tal sidor som ägnats åt den
svenska bakgrunden är fyllda av allmänna och ytliga resonemang ensidigt
utgående från kapitalplacerarnas synpunkt.

Om de förslag som framförs skulle genomföras skulle de få
effekter på bl. a. kapitalmarknaden och företagsstrukturen men de sannolikt
största effekterna skulle drabba skattesystemets funktionsduglighet,
statsinkomsterna och fördelningpolitiken. Några som helst resonemang eUer
analyser av de föreslagna åtgärdernas effekter presenteras inte.

Promemorian är alltså ytterligare ett exempel på det
begynnande förfall som del svenska utredningsväsendet är utsatt för.

Huvudparten av de förslag som framförs utgörs av
förändringar i skattesystemet och skattelättnader för kapitalplacerare. På
detta sakområde har uppenbarligen utredningsmännen saknat kompetens.

De föreslagna skatteförändringarna är genomgående så illa
genomtänkta att de - även bortsett från negafiva fördelningspolitiska effekter
- ej borde bli föremål för fortsatta överväganden.

TCO finner att utredningsmaterialet bakom förslagen har så
avgörande brister att det inte kan utgöra underlag för beslut. TCO föreslår
därför att en ny utredning tillsätts, i vilken representanter för de anställda ingär.
Vissa frågor bör hänskjutas till redan tillsatta skaffeutredningar.

Även Sveriges aktiesparares riksförbund är av
uppfattningen att en ny utredning bör tillsältas.

Allmänna pensionsfondens första, andra och tredje
fondstyrelse anser att de framlagda förslagen måste underkastas en mer ingående
analys än vad som skett innan de kan bli föremål för prövning. Denna ståndpunkt
delas av länsstyrelsen i Malmöhus län, kommerskollegiet och RSV.

Svensk industriförening framhåller vikten av att
föreliggande förslag genomförs snabbt eftersom behovet av riskkapital är stort
och troligen kommer att öka markant under nästa högkonjunkturfas.

Länsstyrelsen i Kalmar län. Svenska handelskammarförbundet
och SHIO-Familjeföretagen pekar också på att det är angeläget att förslagen
snarast genomförs.

Prop.
1981/82:191 48

5 Aktieägares rätt till skattereduktion på utdelning

Enligt utredningsmannens förslag skall de nuvarande
reglerna om skattereduktion för aktieutdelning utvidgas lill att omfatta även
utdelning frän aktiebolag som infe är börsnoterade.

Utredningsmannen
anser att en utvidgad skattereduktion skulle kunna minska den nuvarande
motviljan mot att lämna utdelning bland de inte börsnoterade aktiebolagen.
Överskott i företaget skulle i större utsträckning än f, n. kunna tas ut i form
av utdelning i stället för lön. På detta sätt skulle det också underlätta för
dessa företag att vända sig till utomstående finansiärer för kapitaltillskott.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av RSV,
kommerskollegiet, länsstyrelsen i Värmlands län, statens industriverk. Svensk
industriförening, Sveriges industriförbund, SAF, Sveriges finansanalytikers
förening, SHIO-Familjeföretagen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
investeringsbank AB, Sveriges aktiesparares riksförbund samt utvecklingsfonderna
i Kronobergs och Gävleborgs län. LO stäUer sig avvisande till förslaget.

RSV förutsätter att erforderliga uppgifter om lämnad
utdelning kan inhämtas.

5y4f ser
förslaget som ett första steg mot en avveckling av en diskriminerande
dubbelbeskattning.

Sveriges investeringsbank AB anser att i avvaktan på en
långsiktig och mer permanent lösning av dubbelbeskattningsproblemet bör t. v.
provisoriska regler kunna införas.

Enligt Svensk industriförenings mening kan
dubbelbeskattningsproblematiken för småföretagens del enklast lösas genom att
skatten i aktieägarledet slopas. Föreningen kan även tänka sig att
skattefrihet för aktieägaren kombineras med ett utdelningsavdrag enligt den av STU
föreslagna modellen.

Sveriges industriförbund:

Vi har tidigare framhållit vikten av att skattereglerna
ändras så all utdelning praktiskt möjliggörs på ekonomiskt rimUga villkor även
för mindre företag. I betänkandet föreslås att den skattereduktion som medges
för aktieutdelning från börsnoterade företag skall utvidgas till att omfatta
även icke börsnoterade bolag. Förbundet ser detta som ett första steg mot en
avveckling av dubbelbeskattningen. Även en begränsad reduktion av
dubbelbeskattningen på det sätt som föreslås kan medverka till att möjliggöra
för mindre företag att vidga ägarkretsen och därigenom stärka det egna
kapitalet och soliditeten.

Prop.
1981/82:191 49

Sveriges
finansanalytikers förening:

Föreningen
har i ett tidigare remissvar till kapitalvinstkommittén rörande dubbelbeskattningen
av utdelningar föreslagit alt ett avräkningssystem skulle införas för de
börsnoterade bolagens utdelningar. Ett sådant avräkningssystem skulle
kortfattat innebära alt den totala skatten på den del av bolagets vinst före
skatt som delas ut lill en viss aktieägare uppgår till aktieägarens
marginalskatt gånger vinsten. Vid en önskad ökad extern egenfinansiering av
mindre och medelstora bolag blir problemen med dubbelbeskattningen än mer
uppenbara. I denna typ av företag är ofta ägare och företagsledare samma
person. På grund av skattekonsekvenserna är han/hon oftast obenägen att på kort
sikt ta ut pengar ur sitt förelag. ViU han/hon å andra sidan göra detta är det skattemässigt
fördelaktigare att la ut dessa via en höjd lön och inte genom utdelningar. En
extern ägare kräver naluriiglvis på sikl alt företagel ger en viss utdelning. Ell
avräkningssystem skulle innebära att det skattemässigt skulle bli mindre
skillnad mellan ökal löneuttag respektive utdelning.

TK
föreslår all utdelningsinkomster från alla aktiebolag skall medföra rätt till
skattereduktion med 30 % av utdelningsbeloppet på samma sätt som nu gäller för
de börsnoterade bolagen. Föreningen anser all skattemässiga särregler för
mindre och medelstora företag i förhållande till börsnoterade företag är av
ondo. I och för sig förordar föreningen ell avräkningssystem för att komma fillrätta
med dubbelbeskattningens snedvridande effekter. Mot bakgmnd av nuvarande
temporära system har föreningen inget emot att detta utsträcks till att omfatta
även de icke börsnoterade företagen. Föreningen vill i detta sammanhang trycka
på vikten av alt kapitalvinstkommillén snarast kommer fram med en slutgiltig
lösning vad gäller dubbelbeskattningen.

Sveriges
aktiesparares riksförbund är av uppfattningen att utredningens förslag utgör
ett naturUgt steg även om utredningen synes ha underskattat kostnaderna för
dess genomförande. Förbundet anför:

Man
kan nämligen förmoda att som en följd av en ändrad lagstiftning, en omfördelning
från lön lill utdelning kommer alt äga mm med en motsvarande reduktion av
underlaget för arbetsgivaravgifter.

Utredningsmannen
diskuterar för egen del i sitt yttrande med anledning av STU-rapporten olika
lösningar på dubbelbeskattningens problem. Efter att ha kommenterat STU:s
förslag om uldelningsavdrag anför utredningsmannen:

Mycket
talar emellertid för aft det infe är i bolagsledet utan i finansiärledet som
dubbelbeskattningen bör ändras. Den effekt man vill uppnå är ju att tillföra
näringslivet mer riskvilligt kapital genom att göra det attraktivt för finansiärerna
med sådana produktiva satsningar i jämförelse med improduktiva satsningar. Det
framstår som otillfredsställande när investeringar i frimärken och dylikt och
även insatser i spel och dobbel ter sig förmånligare än produktiva satsningar i
näringslivet. Den naturliga slutsatsen av delta borde vara att eliminera
dubbelbeskattningen i finansiärsledet - genom att beskattningen kvarstår i
bolagsledet kommer ju ändå de vinstmedel som utdelas till finansiären att
beskattas med ca 55 procent.

I
debatten har framförts alt ett sådant förfarande kan leda till fördelnings-

4
Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 191

Prop. 1981/82:191 50

politiskt inte önskvärda effekter. En kompromiss som
balanserar strävan att ge incitament till produktiva satsningar med
fördelningspolitiska ambitioner bör alltså eftersträvas. Samtidigt bör ett
enkelt sysfem sökas, helst ett som har förebilder i lagstiftningen.

Ell sådant system som redan tiUämpas är reglerna för
premieobligationer där utfallande, dvs. utdelat belopp, beskattas med 20
procent som en kupong- eller källskatt. Detta system har uppenbarligen ansetts
godtagbart ur fördelningspolitiska synpunkter, varjämte det haft en posifiv
inverkan på statens möjligheter att dra till sig kapitaltillskott. Satsningar
av riskkapitalet i näringslivet borde ha ungefär samma dignitet och samma
system borde alltså kunna tillämpas. Systemet har också den fördelen att det
inte öppnar några möjligheter för finansiärer som har stora avdrag eftersom del
har formen av en kupongskatt, dvs. ett system med definitiv källskatt. Den
sammanlagda skattebelastningen skulle med ett sådant system bli cirka 65
procent (55 procent bolagsskatt -I- 20 procent x resterande 45 procent).
Härtill kommer att systemet torde vara enkelt såväl att införa som atf
administrera.

Utredningen vill för sin del i första hand förorda en
lösning av denna sistnämnda modell. Den skulle kunna göra satsningar i mindre
och medelstora förelag intressanta för en stor ny grupp av finansiärer inom den
bredare allmänheten, såsom släkfingar, vänner och anställda hos småföretagarna.
Därmed skulle med all sannolikhet icke oväsentliga belopp kanaliseras över från
improduktiva satsningar till produktiva.

Som tidigare nämnts ställer sig LO tveksam till
utredningens förslag. LO anför:

Utredningen föreslår att det skatteavdrag som medges
aktieägare i börsnoterade företag, från skatt på utdelningsinkomster skall
utsträckas att gälla även utdelningsinkomster i övriga aktiebolag. Motiven
härför är atf stimulera till ökad riskkapitalsatsning i dessa företag. Den mest
påtagliga effekten som förslaget skulle få gäller dock effekten på
beskattningen av avkastningen på det kapital som redan nu arbetar i företagen.
Det skulle nämligen, för flertalet företagsägare, bli skattemässigt billigare
att ta ut pengar ur företaget i form av utdelning i stället för i form av lön
eller arvode. Förslaget skulle sannolikt kunna innebära ett kännbart
skattebortfall samtidigt som del fördelningspolitiskt är starkt negativt
eftersom det ytterligare förstärker utvecklingen mot att göra kapitalinkomster
lindrigare beskattade än arbetsinkomster. De eventuella positiva effekter på nytillför-seln
av riskkapital är mycket\tveksam.

6 Aktiebolags rätt till utdelningsavdrag

STU föreslår att aktiebolag skall få avdrag för utdelad
vinst. Avdraget skall enligt förslaget inte få överstiga 400 000 kr. och inte
heller 10 % av aktiekapitalet.

Ett tiotal remissinstanser uttalar sig positivt om STU:s
förslag. Några remissinstanser är negativa. Endast ett fåtal av yttrandena
innehåller en närmare kommentar av förslagets innebörd.

Utredningsmannen uppger att även om kapifalvinstkommittén
har i uppdrag att belysa dubbelbeskattningsfrågoma i sin helhet bör man inte
utesluta möjligheten att i awaktan på kommitténs förslag genomföra någon

Prop.
1981/82:191 51

provisorisk
åtgärd. Utredningsmannen anser att det av STU framlagda förslaget utgör en klar
förbättring jämfört med nuvarande läge. Utredningsmannen anför;

Om
man vill välja vägen att angripa dubbelbeskattningen i bolagsledet är del dock
fråga om man inte helt enkelt borde radikalt slopa eller kraftigt sänka
bolagsskatten, i varje fall statligt.

Vilka
effekter skulle detta i så fall medföra? Utan alt ange en mer ingående motivering
för ett antal olika faktorer som skulle påverkas därav skulle man sammanfattningsvis
kunna peka på följande skäl för en sänkning av bolagsskatten:

- Soliditeten i företagen skulle öka

- Räntabiliteten skulle förbättras

- Likviditeten skulle på sikt förbättras och
finansieringen med eget kapital underlättas

- Kapitalels rörlighet i företagen skulle öka.

De
påtalade effekterna skulle också verka posifivt på investeringsviljan. Det bör
också påpekas alt inläklsbortfallet statligt torde bli måttligt, maximum 3-5
miljarder kr. En sådan lösning torde också ha administrativa fördelar framför
det av STU framlagda förslaget.

Svenska
sparbanksföreningen, som tillstyrker STU:s förslag, uppger alt genom förslaget
skapas fömtsättningar för att i beskattningshänseende jämställa löneersättning
och aktieutdelning som alternativa former för ersättning till aktieägare.

FAR
anför att förslaget synes väl ägnat att underlätta placeringar i aktier för
minoritetsägare.

Enligt
Svensk industriförening är förslaget om ett ufdelningsavdrag för aktiebolag ett
länkbart alternativ tiU en skattelindring i aktieägarledet. Föreningen
konstaterar all det sistnämnda förslaget närmast skulle komma att utgöra en
stimulans för investerare, medan STU:s förslag i första hand skulle förbättra
möjligheterna till konsolidering för företagen. Föreningen anför:

Enligt
föreningens mening borde förslagen kunna samordnas så att båda dessa intressen
tillgodoses. Man kunde således länka sig alt bibehålla utredningens tanke om
skaltefrihet för utdelning från denna typ av förelag och att samtidigt ett
avdrag från vinsten med 10 % av aktiekapitalet alltid finge göras av alla
aktiebolag, men atf maximibeloppet reducerades liU 200 000 kr i dagens
penningvärde. Därigenom skulle speciellt de mindre aktiebolagen stimuleras till
konsohdering och ökning av aktiekapitalet.

RSV
framhåller att STU:s förslag strider mot systemaliken i den nuvarande skatterältsliga
lagstiftningen. Förslaget torde i och för sig kunna genomföras men kommer all
medföra betydande praktiska och kpnlrolllek-niska svårigheter. Ett flertal
problemställningar måste lösas innan förslaget kan ligga lill gmnd för vidare
behandling. Verket anför:

1)
På sid 34 stycket 2 anförs dels att förslaget om en kompletterande regel tilJ AnnelJavdragen
skall få tillämpas av "bolag som normalt kan utnyttja

Prop.
1981/82:191 52

avdragsrälten",
dels att "den kompletterande regeln innebär att aktiebolag, som inte ingår
i koncern, kan lämna utdelning av obeskattade medel". På sid 3 anges det
däremot i sammanfattningen över förslagen att "alla aktiebolag skall ha
rätt att tillämpa kompletteringsregeln". VUka bolag som egentligen åsyftas
är således oklart. Är avsikten att bredda den krets som kan få det provisoriska
avdraget jämfört med den krets som i dag kan utnyttja Annellagstiftningen eller
inte?

2) Av rapporten kan inte utläsas vilken
stimulanseffekt utredningen eftersträvat genom att föreslå den under 1) berörda
provisoriska kompletteringsregeln. Den omständigheten att ett aktiebolag genom
att göra ett avdrag om 10 % av bolagets aktiekapital - dock högst 400 000 kr -
kan lämna utdelning av obeskattade medel innebär enligt RSV:s mening inte någon
garanti för att uppnå stimulanseffekter. I förslaget finns nämligen inte något krav
på att de obeskattade medlen skall utdelas. Det saknas således begränsningsregler
för hur de obeskattade medlen skall utnyttjas. Sådana måste anses nödvändiga. I
annat fall - sett bl. a. ur ett längre tidsperspektiv -kan regeln få icke
önskade effekter såsom att de obeskattade medlen ackumuleras som passivt
kapital i bolaget.

3) Det framgår inte heller entydigt humvida förslaget
om att kompletteringsregeln skaU få tillämpas trots att skatteavdrag enUgl Annellagstiftningen
tidigare åtnjutits, skall uppfattas på sådant sätt att reglerna om Annellavdrag
och den provisoriska kompletteringsregeln kan nyttjas samtidigt eller om endast
en av dem får tillämpas. RSV vill påtala att i del förra fallet skulle "överstimulans"
uppstå för vissa bolag.

4) Om. kompletteringsregeln inte är avsedd att
stimulera anskaffningen av ytterligare aktiekapital - vilket såsom RSV tidigare
påpekat inte klart framgår av rapporten - vill RSV erinra att de företag som
går med föriusl eller redovisar ell s. k. nollresultat över huvud taget inte är
betjänta av det föreslagna avdraget. RSV fömtsätter nämUgen att fråga är om ett
s. k. stimulansavdrag.

Svenska
företagares riksförbund:

Den
i STU-rapporten föreslagna Undringen av dubbelbeskattningen är prindpielll
tveksam liU följd av att den maximigräns som skönsmässigt satts till 400 000
kronor kan leda till negativa bieffekter. Förbundet kan dock tUlstyrka
förslaget med hänsyn lill angelägenheten av att snarast ta konkreta steg för
alt lindra dubbelbeskattningen.

Sveriges
investeringsbank AB anser all någon begränsning till 10 % av bolagets
aktiekapital inle skall göras.

Utvecklingsfonden
i Skaraborgs län ifrågasätter om inte - med hänsyn till överkurser- avdrag kan
medges med 10 % av bundna medel i stället för 10 % ay aktiekapitalet.

Svenska
handelskammarförbundel noterar att kapitalvinstkommillén enligt sina direktiv
skall undersöka möjligheterna att införa ett system för bolagsbeskaltning som
gör det lättare för aktiebolagen att dra till sig riskvilligt kapital.

Även
länsstyrelsen i Kalmar län hänvisar till kapitalvinsfkommitténs pågående
arbete.

Prop.
1981/82:191 53

Som
tidigare nämnts är några remissinstanser negativa till förslaget om utdelningsavdrag.

LO:

Sålunda
föreslår utredarna att bolagsskatten slopas på den del av den beskattningsbara
vinsten som svarar mot 10 % av bolagets aktiekapital. Skattefriheten är
begränsad tdl högst 400 000 kr. Detta skulle bl. a. innebära att denna typ av
kapitalinkomster skulle bli lägre beskattade än arbetsinkomster. Det skulle
kunna få oberäkneliga effekter på förelagsstrukturen genom alt små- och
medelstora företag får en avsevärt gynnsammare skattesituation jämfört med
stora företag.

Sveriges
finansanalytikers förening anser sig inte kunna förorda STU:s specialregel om
ett avdrag på 10 %.

Utvecklingsfonden
i Södermanlands län, som uppger sig ha svårt att se finessen i STU:s förslag,
anför:

TLs
affärsidé med kapitalplaceringar i mindre tillväxtföretag måste rimligen vara atf
i första hand få avkastning på investerat kapital i form av värdetillväxt och
inte i form av den vinstutdelning som är föremål för dubbelbeskattning. Skall
någon skattelättnad vidtas för att underlätta systemet med TI bör denna
rimligen genomföras på realisationsvinstskalte-området och inte i den årliga
företagsbeskattningen.

Dessa
synpunkter delas av utvecklingsfonden i Kopparbergs lån.

7
Tillväxtinvest

Såväl
utredningsmannen som STU föreslår att det skall skapas särskilda småföretagsinriktade
investmentföretag, s. k. Tillväxtinvest. För att underlätta bildandet av dessa
företag föreslås bl. a. ändringar i beskattningsreglerna.

Förslaget tillstyrks
eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som tar upp frågan méd undantag
av fullmäktige i Sveriges riksbank, LO, Svenska företagares riksförbund,
allmänna pensionsfondens första, andra och tredje fondstyrelse saml allmänna
pensionsfondens fjärde fondstyrelse.

Flera
av de remissinstanser, som är positiva, kommenterar förslaget närmare. I det
följande redovisas såväl en del allmänna synpunkter på tillkomsten av Tillväxtinvest
som uttalanden i skattefrågor.

Finansbolagens
förening har inte något att invända mot förslaget under förutsättning att Tillväxtinvest
kommer att bedriva sin verksamhet på marknadsmässiga villkor.

STU
anför i sitt remissyttrande över betänkandet:

STU
instämmer i utredningens bedömning av behov och nytta av de föreslagna
investmentbolagen för minoritetsdelägande i mindre företag.

STU
anser det angelägel att ett effektivt finansieringsinstrument tillskapas för
att lösa bl. a. den långsiktiga finansieringen för nystartade teknikbaserade
företag.

Prop. 1981/82:191 54

Länsstyrelsen
i Kalmar län anser att förutsättningar för regionala Tillväxtinvest torde
finnas i flera län. Om en sådan regional satsning lyckas kan den få betydelse
för sysselsättningen i området och även sekundära effekter för annan
verksamhet. Länsstyrelsen anför:

Förslagen
tiU konstruktion av TI är delvis olika i den Nordenfalkska utredningen och i STU:s
rapport. Länsstyrelsen finner det inte möjligt att väga de olika
detaljförslagen mot varandra ulan förordar att regeringen snarast efter det att
remissomgången genomförts, företar en överarbetning och samordning av de båda
förslagen. Länsstyrelsen vill också understryka att det inle bör dröja alltför
lång tid innan en lagstiftning om TI kan träda i kraft, liksom de föreslagna
reglerna för aft underlätta placeringar av riskvilligt kapital i mindre och
medelstora företag. Inte minst med hänsyn till det rådande statsfinansiella
läget och till läget på arbetsmarknaden är det angeläget att ta fillvara de
tillväxtmöjligheter som finns i svensk industri.

Enligt
länsstyrelsens i Värmlands län uppfattning kan den föreslagna typen av
investmentbolag bli ett värdefullt inslag i regionalpolitiken under förutsättning
att de förutom eget kapital också kan ge tillskott i. form av affärsmässig
kompelens och kontakter.

Även
länsstyrelsen i Västerbottens län och utvecklingsfonden i Värmlands län ser
investmentbolag som ett komplement i regionalpolitiken.

Utvecklingsfonderna i
Kronobergs, Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Östergötlands län anför
beträffande samverkan mellan Tillväxtinvest och utvecklingsfonder:

Landets
utvecklingsfonder sitter inne med en nästinlill vältäckande kännedom om
tänkbara kunder (tillverkningsindustri) till TI. Det måste vara angeläget alt
finna former för en naturlig och nära samverkan mellan fonder och TI. För de TI
som bUdas med en region (ett eller flera län) som främsta upptagningsområde
borde fonden via garantigivning naturligt kunna medverka till finansiering av
TI (förmedlas via tillsynsmyndigheten). Därvid skuUe den fond där TI har sitt
geografiska säte med fördel kunna vara representerad i TLs styrelse.

För att stimulera till
uppkomst av TI inom områden/län med låg sysselsättningsnivå skulle kapital med
lägre avkastningskrav kunna erbjudas ett TI via respektive utvecklingsfond
(inom ramen för de regionalpolitiska stödet).

SAF:

Vi
tillstyrker utredningens förslag som enligt vår bedömning verksamt kan bidra
till att på ett riktigt sätt exploatera den utvecklingspotential som finns i vissa
mindre företag. Ett underlättande av denna typ av investeringar svarar väl mol
samhällets intresse att stimulera högteknologiska företag med
utvecklingsmöjligheter. En förutsättning för att förslaget ska fungera i praktiken
är att aktierna blir omsättningsbara på marknaden.

Liknande
synpunkter framförs av Sveriges industriförbund.

Prop. 1981/82:191 55

Svenska handelskammarförbundet:

Mol bakgrund av vad Handelskammarförbundet tidigare anfört
angående lönsamhetens betydelse för möjligheten att tillgodose behovet av
externt kapital ifrågasätter Handelskammarförbundet om inte de små och medelstora
förelagen vid en högre lönsamhet skulle kunna erhålla erforderUgt riskkapital
utan den nykonstruktion som tillväxtinvestmentbolagen innebär. Handelskammarförbundet
vill dock inte på denna grund avvisa utredningens förslag utan anser att
möjligheter skall öppnas för bildande av tillväxfinvest-mentbolag. En
förutsättning. är emellertid att intresserade initiativtagare finns och dessa
kan finna potentiellt intressanta företag som är öppna för egenkapitaltillskott.
Tillväxtinvestmenfbolagen bör vidare i första hand utnyttja den företagsservice
som bl. a. handelskamrarna och andra frislående konsulter mot avgift erbjuder företagen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som i huvudsak tiUstyrker
förslagen, uppger att speciellt de delar av förslagen som medför skatte- och taxeringsmässiga
förändringar bör vidareutvecklas. Länsstyrelsen anför vidare:

Småförelagen i Sverige har i allmänhet en låg soliditet, i
genomsnitt ca 13 procent. En inriktning bör vara att soUditeten på sikt minst
skall fördubblas. Småföretagarna upplever dock i allmänhet inte den låga soliditeten
som ett stort problem, främst på grund av att de har tillgång till en
omfattande kreditmarknad ofta med statligt engagemang. Många småföretagare är
även emot att sälja av delar av sina företag till ett investmentbolag.
Förväntningarna på det föreslagna Tillväxtinvest bör därför, åtminstone lill
en början, inte ställas allt för högt.

Några mer påtagliga effekter av Tillväxtinvests verksamhei
kommer troligen inte att märkas förrän under senare hälften av 1980-talet.

Tillväxtinvest bör med den föreslagna utformningen bli
intressant för investerare. Risk finns dock att den föreslagna skatlesubventionen
i första hand kommer att locka privatpersoner med höga marginalskatter att
investera i Tillväxtinvest, medan institutionerna som troligen kommer att svara
för de största kapitaltillskotten inte får motsvarande stimulans.

Kommerskollegiet finner att förslaget om Tillväxtinvest är
väl värt att pröva. Det kan finnas anledning att skattevägen uppmuntra bUdandet
av den här typen av bolag. Kollegiet anför:

Även om kollegiet således är positiv till tanken på den
här typen av bolag, måste ett slutligt stäUningstagande baseras på ett mera
genomarbetat underlag. Exempelvis bör närmare prövas om skatteincitamentet bör
utformas som ett avdrag på gjorda investeringar och i så fall på vilken nivå
detta bör ligga, om ett eventuellt avdrag bör utgå endast för nyemitterade
aktier eller köp i allmänhet av aktier i bolaget, om aktierna bör bli föremål
för allmän omsättning och om särskUda åtgärder för undvikande av kedjebe-skattningseffekter
erfordras.

Statens industriverk tillstyrker att en försöksverksamhet
med Tillväxtinvest genomförs. Verket anför:

Det finns redan i dag i Sverige ett antal organisationer
vilka kan gå in med riskvilligt kapital i mindre och medelstora företag. Så
idén med de s. k.

Prop.
1981/82:191 56

Tillväxtinvest är knappast ny för svenska förhållanden.
Den stora skillnaden mot existerande organisationer är att dessa TiUväxtinvest
föreslås erhålla skattemässiga fördelar som f. n. saknas.

Industriverket har tidigare hävdat all del f. n. ej finns
anledning all bilda fler regionala utvecklingsbolag med nästan uteslutande
statliga medel, utan att tillräckliga erfarenheter kunnat dras av existerande
utvecklingsbolag (se SIND 1980:14). Införande av s. k. Tillväxtinvest bör dock
vara en ytterligare möjlighet att tillföra mindre och medelstora företag privat
riskvilligt kapital. Vilket intresse som här kan finnas från bankers och andra
privata intressenter kan ej bedömas utan att praktiska försök gjorts. Det
statliga engagemanget i Tillväxtinvest bygger på att lånegarantier motsvarande
det egna kapitalet ges. Industriverket tillstyrker därför inrättande av Tillväxtinvest,
med de finansieringsregler som föreslås i utredningen.

Vid ett eventuellt införande av Tillväxtinvest är del
viktigt att se till all samtliga utvecklings- och investmentbolag behandlas
lika ur skattemässig synpunkt.

I detta sammanhang vill industriverket peka på den
skalleproblematik som gäller för existerande regionala utveckUngsbolag. Där ger
insatt slatiigl kapital avkastning vilket måste tas upp till beskattning.
Analogt med vad som föreslås för Tillväxtinvest anser därför SIND att någon
beskattning på avkastning på insatt statligt kapital ej bör ske för dessa
företag.

FAR:

Förslaget alt tillskapa möjligheter att bilda "Tillväxtinvest"
synes, under fömtsättning alt tillräckliga incitament för investering i sådana
bolag ordnas, också värt att prövas i praktiken, särskilt som - enligt vad som
uppgetts i betänkandet - stort intresse för organisationsformen redan visats
från olika inslitulioneUa placerares sida.

Då "Tillväxtinvest" ställer helt andra krav på
sina investerare än andra, mera riskfria, placeringsformer, måste det
viktigaste för att systemet skall lyckas vara att tillräckliga incitament för
att investera i sådana bolag som ordnas. Dessa incitament måste enligt FAR:s
uppfattning främst Ugga på skatteområdet. Utan att gå in på en detaljdiskussion
av de förslag som framförs av utredningen och i STU-rapporten gör FAR den
bedömningen, att de synes väl ägnade att underlätta placeringar såväl i aktier
(såsom minoritetsägare i mindre företag) som i "Tillväxtinvest".
Förslaget att göra utdelningar lill "Tillväxtinvest" skattefria skulle
vidare göra dess placeringar jämställda med de "stora
investmentbolagens" aktieplaceringar, där i praktiken frihet från skatt på
mottagen utdelning föreligger.

Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund,
Sveriges investeringsbank AB, SHIO-Familjeföretagen samt utvecklingsfonderna i
Kronobergs, Stockholms, Gävleborgs, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus och
Västerbottens län understryker att utan någon form av skattelättnad kan privata
finansiärer knappast göras intresserade av att satsa riskkapital i Tillväxtinvest.

RSV pekar på vissa problemställningar som måste lösas
innan förslagen kan ligga till gmnd för vidare behandling. Verket anför:

Prop. 1981/82:191 57

Huruvida
Tl-innehav av aktier i portföljföretag kan anses utgöra organisationsaktier
måste enligt RSV:s mening ytterligare penetreras. Den i gällande lagstiftning
införda särregleringen om organisationsaktier har tillkommit bl. a. med hänsyn
till de svåröverblickbara skatteflyktsproblem som sammanhänger med
organisationsaktier, bl. a. vid en framtida avyttring av sådana aktier.

Eftersom
TI enligt förslaget kan få investera upp till 25 % av sitt kapital i utländska
företag bör eventuella skatteflyktsproblem i samband därmed penetreras.

Sveriges
finansanalytikers förening, som påpekar att förslagen lider av vissa brister,
anför:

Tillväxtkapital
och STU föreslår atf TLs tillgångar skall anses vara arbetande kapital i mindre
och medelstora bolag. Enligt Företagsskattekommitténs förslag skall arbetande
kapital i mindre och medelstora bolag undantas från förmögenhetsbeskattning.
Delta synsätt skulle alltså innebära att ägarandelar i TI skulle undantas från
förmögenhetsbeskattning. Ingen av utredningarna har dock tagit upp frågan vad
som i sådant faU skulle gälla för ett börsnoterat TI. Föreningen anser att det
generellt är olyckligt med oUka principer för beräkning av förmögenhetsvärdet i
icke börsnoterade och börsnoterade bolag. Detta förhållande hindrar säkert i
dag en ökad möjlighet till tillväxt genom ökad tillgång till externt kapital
vid en börsintroduktion. Föreningen anser det vara naturligt enligt ovan aft
ett antal TI själva kommer att börsintroduceras. Om förmögenhelsvärdet i ett
sådant behandlas annorlunda än i ett icke börsnoterat TI kommer det att uppstå
ett starkt hinder för en i många fall önskvärd börsintroduktion. Vare sig kapitalpla-cerande
institutioner eller mindre aktieägare träffas med detta instrument. Mot denna
bakgrund anser föreningen att skattemässiga subsidier för att få till stånd ett
antal TI bör ha en annan utformning.

STU
anser att TI skaU beskattas som ett rörelsedrivande bolag, medan Tillväxtkapital
inte anger någon specifik uppfattning. Enligt STU bör i sådant fall TLs alla
engagemang betraktas som organisationsaktier, varvid alltså utdelningen skulle
bli skattefri. Föreningen anser atf detta synsätt är onaturUgt då följande
kriterier skall gälla för en organisationsaktie:

1. Bestämmande inflytande

2. Samband meUan företagens verksamheter

Det
är därför naturligare att skattemässigt betrakta TI som förvaltnings-bolag.

För
ett sådant bolag gäller dock alt erhållna utdelningar tUl 100 % måste vidareutdelas
för att skattefrihet skall föreligga för mottagen utdelning. I ett TI kommer av
naturliga skäl utdelningarna speciellt i början att vara små. Vidare är det i
de flesta TI också önskvärt med en egen konsolidering.

Föreningen
föreslår därför att TI skattemässigt betraktas som förvaltningsbolag men att
50 % av mottagen utdelning får sparas i bolaget utan att den behöver tas upp
till beskattning.

Sveriges
föreningsbankers förbund är av uppfattningen att allt arbetande kapital i Tillväxtinvest
bör befrias från förmögenhetsbeskattning. Företagskapital AB erinrar om att det
i Sverige redan finns dels ett tiotal

Prop.
1981/82:191 58

investmentbolag
med sysselsältningsskapande uppgifter, dels Svetabs fyra dotterbolag, vilka
främst förutsätts ägna sig ål nystartade företag. Företagskapital AB anför:

Företagskapital
AB bedriver en verksamhet som har stora likheter med TI. Vidare finns ett antal
investmentbolag som är beredda alt köpa en minoritetspost om förelagets aktier
inom rimlig tid har möjligheter att bli börsnoterade. I detta senare sammanhang
bör påminnas om 4:e AP-fonden som har stora resurser för investeringar i
minoritetsposter i börsnoterings-bara företag.

Förklaringen
till det relativt stora antalet kommersieUa amerikanska investmentföretag med
minoritetsposter i mindre och medelstora företag är de goda betingelserna för
värdestegringar samt möjligheterna att realisera dessa. Större delen av dessa
investmentbolags inkomster kommer från värdestegringar, vilket fömtsätter
handel med minoritetsposter i små företag. Del bör påpekas att antalet företag
i USA vars aktier är föremål för handel i någon form (på centrala eller
regionala börser eller över OTC-systemet) överstiger 33 000. Detta innebär mer
än 10 gånger så många företag som i Sverige, sedan man reducerat antalet mht
folkmängd.

Företagskapital
AB vill med detta säga att om utredningens prognos håller innebär ett 20-tal
nytillkomna TI en klar överetablering, som bolaget vill varna för.

Som
tidigare nämnts ställer sig några remissinstanser kritiska tiU förslaget om
inrättande av Tillväxtinvest.

Fullmäktige
i Sveriges riksbank förordar att den föreslagna typen av investmentbolag inle
införs utan att frågan utreds ytterligare.

LO
anför att den gmndläggande tanken med förslaget om Tillväxtinvest är vällovlig
men alt de skatteregler som föreslås verkar dåligt genomarbetade. Därtill
kommer att de synnerligen förmånliga beskattningsreglerna ur fördelningssynpunkt
är mycket allvarUga. Detta gäller bl. a. förslaget alt reducera förmögenhetsvärdena
på andelarna i Tillväxtinvest.

Svenska
företagares riksförbund hyser stor tveksamhet till att skapa Tillväxtinvest med
inriktning på minoritelsengagemang i mindre företag. Förbundet anser att det
finns uppenbara risker för att verksamheten i första hand inriktas på osäkra
sysselsättningspolitiska satsningar som underlättas av en kraftig skatterabalt.

Allmänna
pensionsfondens första, andra och tredje fondstyrelse, som inle kan tillstyrka
den föreslagna utformningen av Tillväxtinvest, anför:

Utöver
de förslag till skattelindringar, vilkas genomförande utgör en bakomliggande
förutsättning för tillväxtinvestföretagens verksamhet, innehåller den direkta
finansieringen betydande och i praktiken godtyckliga subventionsinslag. Någon gmnd
för nödvändigheten eller önskvärdheten av den angivna uppläggningen av
finansieringen har heUer inte redovisats. Fondstyrelsema anser del visserligen
angeläget att de mindre företagens finansieringsmöjligheter förbättras och atf
i detta syfte även nya typer av investmentföretag blir föremål för prövning.
Den föreslagna utformningen av tillväxtinvestföretagen kan fondstyrelserna av
angivna skäl dock inte tiUstyrka. Speciellt gäller detta den valda metoden att
transformera de tre

Prop.
1981/82:191 59

första
fondstyrelsernas medel fill riskkapital genom all en statlig myndighet övertar risklagandet
och fastställer ersättningen för detsamma.

Allmänna
pensionsfondens fjärde fondstyrelse finner alt systemet med Tillväxtinvest bör
bli föremål för ytteriigare bearbetning innan det kan genomföras. Fondstyrelsen
anför:

Fondstyrelsen
anser principiellt att systemet med tillväxlinvestmentbolag har bestämda
fördelar, både som ett instrument att tillföra mindre företag riskkapital och
för att åstadkomma riskfördelning för placerare vid engagemang i icke
börsnoterade företag. Systemet med SBIC förefaller också all ha fungerat mycket
tillfredsställande under senare år. Förhållandena i USA är emellertid så
annorlunda (institutioneUt, i fråga om marknadens storlek och funktionssätt,
skattelagstiftning etc) alt det är svårt att dra några entydiga slutsatser om
hur ett sådant system skulle fungera i Sverige. Inte minst mot denna bakgrund
synes en rad viktiga frågor inte vara tillräckligt utredda i rapporten. Detta
gäller bl. a. avgränsningen av tillväxtinveslmentbolagens verksamhet och dessa
bolags finansiering (som i sin lur återverkar på formerna för engagemang i
mindre bolag), associa-tionsformema och - inte minst - de i sammanhanget mycket
viktiga skatte-och subventionsfrågorna.

8
Övriga frågor

Enligt
utredningsmannens förslag skall kommanditdelägare alltid anses bedriva rörelse
i hemortskommunen.

RSV:

RSV
har förståelse för utredningens förslag att alla personer som är delägare i ett
kommanditbolag utom komplementären skall äga rätt all beskattas i sin
hemortskommun för såväl intäkter som förluster.

RSV
vill emellertid framhålla att om utredningens förslag antas kan på goda grunder
också andra grupper av skattskyldiga på vilka 57 § KL är tillämplig begära att
få tillämpa samma gynnsamma regel som kommanditbolag. Förslaget inskränker den
kommunala beskattningsrätten.

RSV
vill här också erinra om den lagändring som ansetts nödvändig vad gäller
förlustavdrag på grund av partrederirörelse. RSV delar utredningens uppfattning
att utredningens nu berörda förslag inle kan förbättras genom en regel som
skulle begränsa denna avdragsrätt enbart till personer som kan visa att
satsningen av kapital i bolaget utgjort en ren finansiering. Det torde nämligen
vara ogörligt för beskattningsmyndigheterna att göra skillnad mellan dem som
aktivt deltar i bolagets verksamhet och dem som endast utgör finansiärer.

Om
handelsbolaget (kommanditbolaget) görs till eget skattesubjekt försvinner
emellertid dessa problem. Frågan utreds av företagsskattekommittén.

Kommerskollegiet
redovisar i stort sett samma synpunkter som RSV. Länsstyrelsen i Malmöhus län
anser att det av kontrollsynpunkt är ytterst olämpligt med ytterligare särfall.
1980 års företagsskattekommitté lar inte ställning till förslaget under

Prop.
1981/82:191 60

hänvisning
tiU att kommittén enUgt sina direktiv skall behandla handelsbolagens och
kommanditbolagens skatterättsliga ställning.

LO
uppger att det i och för sig finns starka skäl att se över hela hemortsbegreppet.
LO anser dock att det framstår som mindre välbetänkt att göra en enstaka
förändring.

SHIO-Familjeföretagen
och utvecklingsfonderna i Kronobergs och Gävleborgs län är positiva till
förslaget.

Utredningsmannen
föreslår att även ägare av andel i patenträtt aUtid skall anses bedriva rörelse
i hemortskommunen.

RSV
hänvisar till vad verket anfört beträffande kommanditdelägares beskattningsort.

Kommerskollegiet
finner att förslaget är otillräckligt underbyggt.

Utvecklingsfonderna
i Kronobergs och Gävleborgs lån betraktar förslaget som positivt.

Utredningsmannen
föreslår att avkastning på lån som anställd lämnat arbetsgivare genom all inte
la ul viss del av lönen skall ge rätt till skaltereduktion.

Kommerskollegiet
är av uppfattningen att förslaget är otillräckligt underbyggt.

Enligt
RSV:s mening bör förslaget inte genomföras. Verket anser att en utvidgning av
reglerna om skattereduktion i nu avsett fall skulle medföra risk för missbmk.
Så skuUe exempelvis viss del av lönen kunna förvandlas lill avkastning på
kapital.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län:

Utredningen
föreslår att praxis beträffande tidpunkten för beskattning av bonus och tantiem
skall ändras. Det är anmärkningsvärt med tanke på att det är ganska nyUgen som
praxis på detta område blev klarlagd. Det skedde i samband med all de speciella
reglerna för fåmansföretag infördes i millen av 70-talet. Hela det
regelkomplexet kom tiU för att råda bot på uppenbara missbruk som den typen av
företagare gjorde av skattelagstiftningen. Möjligheten att låta tantiem och bonus
stå kvar i bolaget var just ett sådant sätt att skaffa sig ej godtagbara
skaftekrediter som statsmakterna ansåg borde stoppas.

Även
Sveriges aktiesparares riksförbund ställer sig avvisande till förslaget.

Statens
industriverk, som inte har några invändningar mot förslaget, anser att det bör
stimulera de anställda till engagemang i det egna företagel.

Utredningsmannen
föreslår ändringar i tillämpningen av dispensregeln i fjärde stycket av
anvisningarna till 41 c § KL angående avdragsrält för rörlig ränta på
vinstandelslån.

SHIO-Familjeföretagen
tillstyrker förslaget.

RSV:

Innan
RSV lämnar synpunkter på de föreslagna åtgärderna beträffande vinsfandelslån,
vill RSV upplysa att någon ansökan i enlighet med

Prop.
1981/82:191 61

anvisningarna
till 41 c § KL hittills inte inkommit till RSV.

RSV
delar inte utredningens uppfattning aft anvisningarna till 41 c § KL ger RSV
formella möjligheter att lämna mer generellt medgivande för vissa förelag alt
erhålla rätt att göra avdrag för den rörliga räntan, oavsett att rätt till
teckning av lånet förbehållits personer eller bolag som äger aktier eller andelar
i företaget. För att uppnå detta krävs lagstiftning.

Svenska
handelskammarförbundet:

Utredningen
har förhoppningar om ett ökat utnyttjande av vinsfandelslån i små och
medelstora företag. Fördelen med dessa lån är att de inte behöver påverka
ägarförhållandena i bolaget, trots att kapital tillförs utanför den gamla ägarkretsen.
Vinstandelsbevisen tjänar således som en form av preferensaktier utan rösträtt
- en form som annars inte är tillåten i Sverige. Tänkbart är även att mer
utländskt kapital skulle kunna utnyttjas i företagen utan att ökningen skulle
komma i konflikt med de regler som gäller angående maximiaktiekapital i
utländska intressenters ägo.

Trots
alt möjlighet har funnits för aktiebolagen att utfärda vinstandelslån sedan nya
aktiebolagslagen infördes 1975 har denna finansieringsform inte fåll någon
större utbredning. En av orsakerna till detta kan vara att del inte finns några
fastställda regler för realisafionsvinstbeskattning av vinstandelsbevis. Det
torde således vara optimistiskt att tro att vinstandelslån i dess nuvarande
utformning i någon större utsträckning skuUe kunna avhjälpa de små och
medelstora företagens kapitalbehov.

STU
lägger i sin rapport fram ett förslag om rätt till uppskov i vissa fall med beskattning
av realisationsvinst vid aktieförsäljning.

Svenska
företagares riksförbund menar att förslaget utgör ett viktigt steg i en mera
gynnsam skattemässig behandling av kapitalplaceringar i näringslivet.

Svenska
sparbanksföreningen tillstyrker förslaget.

RSV:

Även
förslaget att i framtiden befria skattskyldiga från realisationsvinst-beskaltning
vid försäljning av aktier som återinvesteras inom viss tid, med hänvisning till
att så sker redan i dag beträffande fastighetsförsäljning kräver kompletterande
lösningar av teknisk art. Hur en likriktning i förhållande till de nyligen (SFS
1980:1000) genomförda förändringarna i uppskovslagstiftningen skall ske kräver
särskild eftertanke. RSV vill i detta sammanhang också framhålla atf reglerna
om uppskov med beskattning av realisationsvinst vid försäljning av fastighet
visat sig så svåra att tillämpa såväl teoretiskt som praktiskt att regeringen
tillsatt en särskild kommitté med uppgift att se över reglerna. RSV vill även
tillrättalägga utredningens uppfattning att fastighetsförsäljning kan ske
skattefritt. Det är nämligen vid uppskov med beskattning av realisationsvinst
vid fastighelsförsäljning endast fråga om atf skjuta beskattningen på
framtiden. Detta har ytterligare förstärkts genom att regeln om indexuppräkning
av uppskovsbeloppet infördes.

LO
uppger att förslaget skulle komma att innebära att huvuddelen av reaUsationsvinsferna
på akfier skulle befrias från skatt.

Prop.
1981/82:191 62

Bilaga 4

Sammanfattningen ocli författningsförslagen i betänkandet
(Ds B 1981:13) Förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och
medelstora företag

Sammanfattning

De mindre och medelstora f ö retagen eller familjef ö retagen utg ö r den dominerande f ö retagsformen i landet. F ö retagen
syssels ä tter mer ä n en miljon m ä nniskor
och ä r av utomordentlig betydelse f ö r svenskt n ä ringsliv.

V å rt uppdrag har varit att utforma
ett f ö rslag till den beskattning som skall
å vila det kapital som finns nedlagt
i mindre och medelstora f ö retag. Uppdraget skall ses mot bakgrund
av det lagstiftningsarbete soin p å gick
under 1970-talet och som resulterade i att provisoriska s ä rregler inf ö rdes
f ö r beskattning av det arbetande
kapitalet i s å dana f ö retag.

Behovet av s ä rskilda
regler f ö r beskattning av kapitalet i mindre
och medelstora f ö retag sammanh ä nger med det koncentrerade ä gande, som ä r
ett framtr ä dande drag inom denna f ö retagsgrupp. Majoriteten av f ö retagen ä gs
eller kontrolleras av en eller ett f å tal
personer som ocks å i stor utstr ä ckning ä r
sysselsatta i f ö retagen. Passiva del ä gare utanf ö r
familjekretsen f ö rekommer endast i liten utstr ä ckning. Ä garf ö rh å llandena ä r stabila och marknad f ö r aktier och andelar i f ö retagen saknas i stort sett. Det kapital som finns
nedlagt i f ö retagen ä r med h ä nsyn
till dessa omst ä ndigheter i h ö g grad bundet i verksamheten och kan som regel inte
frig ö ras utan att hela f ö retaget avyttras. Situationen f ö r ä gare av f ö retagen skiljer sig i detta avseende fr å n vad som g ä ller
f ö r majoriteten av andra kapital ä gare.

F ö rm ö genhetsskatten, sora i sig sj ä lv
ä r progressiv, skall erl ä ggas med inkomstbeskattade medel. F ö r den som inte kan ta kapitalet i anspr å k utan ä r
h ä nvisad till l ö pande inkomster, kan kapitalbeskattningen leda till
myc-;et h ö ga avkastningskrav. L ö neuttagen enbart f ö r att finansiera f ö rm ö genhetsskatten kan ofta komma att uppg å till .-er ä n
sex g å nger f ö rm ö genhetsskatten.
F ö r f ö retagen in:-:eb ä r detta sedan h ä nsyn tagits till sociala avgifter mycket h ö ga kostna-

Prop.
1981/82:191 63

der f ö r det egna kapitalet. !'onsekvensen
blir att m ö jligheterna till sj ä lvfinansiering av investeringar minskar och soliditeten
sjunker..F ö re tagets f ö ruts ä ttningar att
klara p å frestningarna vid de å terkommande l å gkonjunkturerna
avtar.

F ö rm ö genhetsbeskattningen motverkar ocks å
kapitalplacering i mindre och medelstora f ö retag.
F ö retagen ä r inte n å gra
attraktiva kapitalplaceringsobjekt. Beskattning sker av det nedlagda kapitalet,
trots att detta i m å nga fall inte l ä mnar n å gon
direktavkastning. F ö r f ö retagen inneb ä r bristen p å riskvilligt kapital en å terh å llande
faktor. De å tg ä rder som hittills vidtagits f ö r
att komma till r ä tta med de nu beskrivna problemen
har varit inriktade p ä att ge det i f ö retagen nedlagda kapitalet en f ö rm å nlig v ä rdering f ö r
att h ä rigenom, begr ä nsa uttagen ur f ö retagen.
Å tg ä rderna har gett de efterstr ä vade
effekterna under de å r som f ö ljt n ä rmast p å lagstiftningen, men de har d ä refter visat sig otillr ä ckliga. Starkt bidragande till denna utveckling har
varit de h ö jda inkomstska t ter na . men ocks å den h ö ga
inflationen. Den allm ä nna fastighetstaxeringen har n ö dv ä ndiggjort f ö r ä ndringar av
s å v ä l de allm ä nna skatteskalorna som den s ä rskilda lagstiftningen f ö r beskattning av kapital nedlagt i mindre och medelstora
f ö retag.

Under arbetet med att f ö rs ö ka finna en l ä mplig
utformning av beskattningen av det kapital som finns nedlagt i mindre och
medelstora f ö retag har vi pr ö vat ett flertal olika modeller som f ö rekommit i debatten och som framkommit under
arbetets g å ng. Utg å ngspunkten har varit att kapitalbeskattningens
negativa effekter p å n ä ringslivet skall brytas. En framtida kapitalbeskattning m å ste ges en s å dan
utformning att den stimulerar till expansion inom n ä ringslivet. Kommitt é n har s å ledes studerat effekterna dels av
att skjuta uttaget av f ö rm ö genhetsskatt till den tidpunkt d å
kapitalet frig ö rs i samband med verksamhetens
avyttring - att ackumulera f ö rm ö genhetsskatten -dels av att finansiera f ö rm ö genhetsskatten
genom l å n fr å n kreditinstitut eller vid f ö retag,
som drivs som aktiebolag, fr å n f ö retaget sj ä lvt.
Vi har ö ver-

Prop. 1981/82:191 64

v ä gt att f ö resl å avdragsr ä tt f ö r f ö rm ö genhetsskatt
men ocks å att ers ä tta f ö rm ö genhetsskatten i dess nuvarande utformning med en
kapitalskatt, som tas ut av f ö retaget.
Slutligen har vi unders ö kt om l ä ttnaderna ä ven
forts ä ttningsvis kan inriktas p å v ä rderingen av
f ö retagen.

De modeller som unders ö kts
har eraellertid i stor utstr ä ckning
visat sig ge negativa konsekvenser i form av inl å sningseffekter. Med inl å sningseffekt
avses att en ur f ö retagsekonomisk synvinkel
motiverad f ö rs ä ljning motverkas av f ö rekomsten av
en skatteskuld, som utl ö ses vid f ö rs ä ljningen.
Att skjuta f ö rm ö genhetsskatteuttaget till den tidpunkt d å tillg å ngarna avyttras utg ö r d ä rf ö r enligt v å r'mening
inte n å gon l ö sning. Ut ö ver den n ä mnda inl å sningseffekten
kan en sk ä rpt beskattning vid f ö rs ä ljningar f ö rv ä ntas leda
till minskad investeringsvilja och ocks å
st ö rre l ö neuttag som kompensation f ö r
en framtida beskattning. Under dessa f ö rh å llanden m å ste
f ö rslag om att ackumulera f ö rm ö genhetsskatten
avvisas men ocks å å tg ä rder inriktade p å att bereda kapital ä garen m ö jligheter till l å n fr å n aktiebolag
eller fr å n kreditinstitut. Ä ven om l å nen
f ö rblir amorteringsfria under den tid
f ö retaget beh å lls, uppkommer icke ö nskv ä rda effekter av ovan beskrivet
slag. L å nen skall trots allt betalas med
det arbetande kapitalet. Inte heller utg ö r
en avdragsgill f ö rm ö genhetsskatt n å gon l ö sning p å f ö rh å llandena. Ut ö ver att en s å dan
ordning skulle vara komplicerad att till-l ä mpa,
skulle avdragsr ä tten beh ö va kompletteras med andra l ä ttnader f ö r
att inte leda till skattesk ä rpningar.

V å r slutsats ä r d ä rf ö r att arbetande kapital i mindre och medelstora f ö retag i princip helt b ö r undantas fr å n f ö rm ö genhetsbeskattning. Mot bakgrund av
vad som har anf ö rts om inl å sningseffekter b ö r
n å gon kompenserande beskattning inte
inf ö ras. F ö rslaget medf ö r
en s å dan stimulans f ö r n ä ringslivet att
en statsfinansiell kompensation kan f ö rv ä ntas utan s ä rskild
beskattning. Den f ö rb ä ttrade kapitaltillv ä xt som ä gare av mindre och medelstora f ö retag kan p å rSkna
kommer att beskattas, d å kapitalet frig ö rs liksom avkastningen av

Prop.
1981/82:191 65

kapitalet.

F ö rslaget.inneb ä r att kapital som nedlagts i mindre och medelstora
f ö retag i princip undantas fr å n f ö rm ö genhetsbeskattning. Betr ä ffande vissa tillg å ngsslag har dock undantag gjorts med h ä nsyn till att dessa typiskt sett ing å r i r ö relser betr ä ffande vilka stimulansintresset ä r mindre framtr ä dande.
Till dessa tillg å ngsslag h ö r lager av fastigheter och v ä rdepapper.

Kapitalbeskattningen f å r
inte heller utformas s å att jordbruksfastigheter framst å r som attraktiva kapitalplaceringsobjekt. Ä gandet av jordbruksfastigheter b ö r i st ö rsta
m ö jliga utstr ä ckning tillf ö rs ä kras de.m som brukar jorden. Det i fastigheten
bundna kapitalet skall d ä rf ö r betecknas som arbetande kapital endast om ä garen ä r
aktiv jordbrukare. S ä rskilda sv å righeter f ö religger
vid behandlingen av skog, eftersom enligt v å r
mening huvuddelen av skogs ä garna f å r betecknas som aktiva, utan att f ö r den skull l ä ttnader
p å kapitalbeskattningens omr å de kan motiveras. De st ö rsta stimulanseffekterna kan f ö rv ä ntas uppkomma
om skogen f ö rblir skattepliktig. H ä rigenom anser vi oss kunna stimulera oms ä ttningen av skogsfastigheter och f ö rb ä ttra m ö jligheterna for yngre aktiva brukare att f ö rv ä rva mark,
vilket ö kar f ö ruts ä ttningarna f ö r ett effektivt skogsbruk.

Kommitt é ns f ö rslag inneb ä r
att vid v ä rdes ä ttning av r ö relsedrivande f ö retag skall forts ä ttningsvis
inte medr ä knas maskiner, inventarier, lager
eller industrifastigheter. Fr å n beskattning
undantas s å ledes tillg å ngar, som f ö reter
s ä rskilt stor bundenhet till
verksamheten. Innehav av kontanta medel, bankmedel samt aktier och obligationer
f ö rblir i huvudsak skattepliktiga.

Betr ä ffande jordbruksf ö retagen inneb ä r
f ö rslaget att å ker-och betesmark under eget bruk, ekonomibyggnader,
maskiner och lager inte tas med vid f ö rm ö genhetsber ä kningen.
Fr å n f ö rm ö genhetsbeskattning undantas ocks å bostadsbyggnader som

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 191

Prop. 1981/82:191 66

uppl å tits som bost ä der f ö r anst ä llda. F ö r
ö vriga bostadsbyggnader f ö religger skatteplikt. Skog utg ö r ä ven forts ä ttningsvis skattepliktig tillg å ng men tas upp till halva skogsbruksv ä rdet. Utarrenderad å ker- och betesmark tas upp till halva jordbruksv ä rdet. F ö r
att inte f ö rsv å ra generationsv ä xlingar f ö resl å s att mark
skall kunna arrenderas av n å gon inom den
s.k. k ä rnfamiljen utan att skatteplikt
skall intr ä da. Jordbruksfastighet, som ä gs av juridisk person, tas upp till femtio procent
av jordbruks- och skogsbruksv ä rdet.
Undantag g ö rs f ö r jordbruksfastigheter, sora ä gs
av d ö dsbon. Under de fyra n ä rmaste å ren
efter d ö dsfallet g ä ller samma regler f ö r jordbruksfastighetens behandling, som d å denna innehades av fysisk person.

Vid f ö rm ö genhetsber ä kningen medges avdrag f ö r de skulder som bel ö per p å de skattepliktiga tillg å ngarna.

Ä ven
arvs- och g å vobeskattningen ger negativa
effekter f ö r f å mansf ö retagen i form av h ö ga avkastningskrav. Gemensamma v ä rderingsregler g ä ller
f ö r n ä rvarande f ö r all kapitalbeskattning. Det
torde dock inte vara n ö dv ä ndigt att i framtiden ha samma regler f ö r f ö rm ö genhets- och arvsboskatt-ningen. Vi har funnit det vara angel ä get att prioritera arbetet med f ö rm ö genhetsskatten
fr ä mst med h ä nsyn till att denna ä r å rligen å terkommande. Betr ä ffande
arvsfallen f ö religger i de flesta fall m ö jligheter att genom planering begr ä nsa de negativa effekterna av beskattningen. Det f ö religger ocks å
enligt v å r mening m å nga gemensamma ber ö ringspunkter mellan generationsv ä xlingarna
och f ö rh å llanden vid enskilds f ö rv ä rv av ett f ö retag.
Vi har d ä rf ö r valt att i ett senare bet ä nkande
behandla dessa fr å gor.

Prop. 1981/82:191 67

FORFATTIJINGSFORSL.iG

F ö rslag till

Lag om ä ndring i la-en
(1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt

H ä rigenom f ö reskrivs att 3-6 §§ ,
punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 3 och A S § scmt anvisningarna till 5 § lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

2 1 mom. Vid form ö genhetsber ä Kningen skola, i den .man ej annat

framg å r av 2 mom. h ä r nedan, s å som,
tillg å ngar upptagas:

a) fas t ighet;

b)
tomtr ä tt, vattenfalls--r ä tt;

c)
los egendom,
som ar avsedd f ö r stadigvarande bruk i skattskyldigs
f ö rv ä rvsverksamhet eller att d ä ri
omsattas eller f ö rbrukas, s å som dj.ur samt maskiner och andra inventarier, r åä .mnen, varor, jordbruks- och skogsprodukter, for-brukningsartiklar
och dylikt, gruvor, patent- och f ö rlagsr ä tter, r ä tt
till skogsavverkning å annans mark samt r ä tt till stenbrott och dylikt-,

d) kapital,
som finnes kon- c) kapital, sora finnes kon

tant tillg ä ngligt eller utla- tant tillg ä ngligt eller utl å

nats eller nedlagts i
obliga- n ä ts eller nedlagts i obliga-

Senaste lydelse av lagens ruorik 1974:859 Senaste lydelse
1974:998

Nuvarande
lydelse

Foreslagen
lydelse

tioner
eller insatts i bank eller annorst ä des
eller best ä tt av andra fordringar eller av aktier
eller andelar i ekono-misKa f ö reningar,
bolag, aktiefonder eller rederier eller av andel i oskiftat d ö dsbo som vid taxering till statlig inkomstskatt
skall behandlas s ä som handelsbolag, i den m å n samma kapital icke ä r att h ä nf ö ra till i c) h ä r ovan n ä mnd egendom;

e) l ö s egendom, sora ä r
av

sedd f ö r ä garens och hans fa

miljs personliga bruk och be

kv ä mlighet och av beskaffenhet

att b ö ra h ä nf ö ras till yttre

inventarier, s å sora ekipage,

ridh ä star, automobiler ,. motor

cyklar, lustjakter, motorb å tar

och dylikt, s å ock smycken;

f) besittningsr ä tt till

fastighet, dar innehavaren e]

enligt 7 § skall likst ä llas

med ä gare, s å vida r ä ttigheten

ä r utan vederlag eller miOt

visst belopp en g å ng f ö r alla

uppl å ten f ö r innehavarens livs

tid eller f ö r tid som icke kom

mer att utl ö pa inom fem å r ef

ter beskattnings å rets utg å ng;

£ )
r ä tt till r ä nta, avkornst av fastighet eller annan stadigvarande
f ö rra å n, som icke avses i f) h ä r
ov3n, s å vida r ä t-

tioner
eller insatts i bank eller annorst ä des
eller best å tt av andra fordringar eller av aktier
eller andelar i ekonomiska f ö reningar,
bolag,aktiefonder eller rederier eller av andel i oskiftat d ö dsbo som vid taxering till statlig inkomstskatt
skall behandlas s å som handelsbolag;

å) l ö s egendom, som ä r avsedd f ö r
ä garens och hans familjs personliga
bruk och bekv ä mlighet och av beskaffenhet att b ö ra h ä nf ö ras till yttre inventarier, s ä som ekipage, ridh ä star,
automobiler, motorcyklar, lustjakter, motorb å tar och dylikt, s å ock smycken;

e) besittningsr ä tt
till fastighet, d ä r innehavaren ej enligt 7 § skall likst ä llas
med ä gare, s å vida r ä ttigheten
ä r utan vederlag eller mot visst
belopp en g ä ng f ö r alla uppl å ten f ö r innehavarens livstid eller f ö r
tid,som icke kommer att utl ö pa inom fem å r efter beskattnings å rets utg å ng;

l_] r ä tt till r ä nta, avkomst av fastigher eller annan stadigvarande
f- ö rra å n, som icke avses i e) hi'." ovan, s å vida r ä t-

Prop. 1981/82:191 69

Nuvjarande lydelse F ö reslagen lydelse

tigheten ä r f ö rhandenvarande tigheten ä r f ö rhandenvarande

och best ä md att
tillgodonjutas och best ä md att tillgodonjutas

f ö r den ber ä ttigades livstid f ö r den ber ä ttigades livstid

eller f ö r tid, som
icke kommer eller f ö r tid, som icke kommer

att utl ö pa inom fem
ar efter att utl ö pa inom fem å r
efter

beskattnings å rets
utg å ng; beskattnings å rets utg å ngj

2 mom. S å som tillg å ngar vid f ö rm ö genhetsber ä kningen
upptages icke:

a)
kapitalv ä rdet av kapitalf ö rs ä kring;

b)
r ä tt till undantagsf ö rmaner, till pension eller annan livr ä nta, som utg å r pa grund av f ö rs ä kring, till
pension och annan f ö rman, som annorledes ä n i f ö ljd av f ö rs ä kring atnjutes
p ä grund av f ö rutvarande tj ä nstef ö rh å llande, samt
till livr ä nta som, enligt vad

i lag eller s ä rskild
f ö rfattning ä r stadgat, annorledes ä n p å grund av f ö rs ä kring utg å r vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
milit ä rtj ä nstg ö ring;

c) r ä tt
till annan r ä nta, avKomst eller f ö rm å n ä n i b) avses,

d ä rest densamma ä r best ä .'.id
att tillgodonjutas f ö r den ber ä ttigades

livstid samt v ä rdet av vad han å rligen m å
i s å dant avseende å tnjuta

understiger 1 000 kr.;

d) r ä tt
till f ö rm ö genhet, varav annan f ö r n ä rvarande å tnjuter

avkastningen;

e) m ö bler,
husger å d och andra inre l ö s ö ren, som ä ro avsedda for

den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konst- f) konstverk, bok-, konst-

och d ä rmed j ä mf ö rliga
samlingar, och d ä rmed j ä mf ö rliga
samlingar;

s å fjramt ej ä garen med dem dri

ver handel eller yrkesm ä ssigt

h å ller dem f ö r allm ä nheten
tillg ä ngliga;

g) s å dana
tillg å ngar, som g) s å dana tillg å ngar, som

avses i 1 mom. e) h ä r ovan, avses i 1 mom. d) h ä r ovan,

d ä reet sammanlagda v ä rdet av d ä rest sammanlagda v ä rdet av

dessa tillg å ngar icke ö versti- dessa tillg å ngar icke ö versti

ger 1 000 kr.; ger 1 000 kr.;

Senaste lydelse 1980:959

Prop. 1981/82:191 70

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

h) patent- och f ö rlagsr ä t- h) patent- och f ö rlagsr ä t-

ter, som
icke ä ro tillg å ngar i ter, ä vensom r ä tt till firma-r ö relse, ä vensom
r ä tt till fir- namn, varum. ä rke, m ö nsterskydd,
manamn, varum ä rke, m ö nsterskydd, tidnings titel och dylikt; tidnings
titel och dylikt;

i) f ö rr å d av
livsmedel eller andra f ö rn ö denheter, som ä ro avsedda f ö r den skattskyloiges och hans familjs personliga
behov, samt kontant hush å llskassa eller i ä rmed j ä mf ö rlig, f ö r
den skattskyldiges l ö pande utgifter avsedd kassa;

j) fastighet, som å ret
f ö re taxerings å ret undantagits fr ä n skatteplikt enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), utom
s å vitt fr å ga ä r om
tillbehor till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken;

k) jordbruksfastighet till den del denna ej ä r utarrenderad, utg ö rs av skogsmark, bostadsbyggnad eller tomtmark. Å ker- och betesmark som arrenderas .av fastighets ä garens f ö r ä ldrar, make, avkomling, av-komlings make eller av
ett ■ f ö retag ö ver vilket n å gon
av nu angivna personer direkt eller indirekt har ett .v ä sentligt ä garinflytande
ä r dock ej skattepliktig i vidare m å n ä n mark under
eget bruk. F ö r bostadsbyggnad med tillh ö rande tomtmark f ö religger
skatteplikt ora inte byggnaden uppl å tits
sora bostad f ö r anst ä lld personal i jordbruket;

1) annan fastighet eller del d ä rav so;:; ing å r
i ä garens r ö relse och ej utg ö r
oms ä ttningstillg å ng 1 denna;

Nuvarande lydelss

F ö reslagen lydelse

ra) egendom som enligt 4 kap. 5 § f ö rsta stycket
fastighetstaxeringslagen ing å r i en
industrienhet avseende t ä ktmark samt p å s å dan mark uppf ö rd industr ibygg'nad ;

n) mark eller byggnad som ä r bel ä gen p å en ort och av fastighets ä garen
regelbundet uppl å ts f ö r fritids ä ndam å l till annan ä n n ä rst å ende (fritidsuthyrning) under f ö ruts ä ttning att

egendomen ing å r
i en eller flera sm å husenheter enligt 4 kap. 5 § f ö rsta stycket
fastighetstaxeringslagen samt att

fastighets ä garens
fritidsuthyrning p å orten av s å dan egendom, som avses i f ö reg å ende stycke
omfattar minst tre sm å hus eller tomter avsedda f ö r sm å hus, sora ä gs av annan ä n
fastighets ä garen;

o) l ö s egendom som ä r avsedd f ö r
stadigvarande bruk i f ö rv ä rvsk ä lla inom inkomstslaget
jordbruksfastighet eller r ö relse eller att oms ä ttas eller f ö rbrukas
i denna; bokslutslager samt lager av v ä r-depapper
utg ö r dock alltid skattepliktiga tillg å ngar;

p) fordringar i f ö rv ä rvsk ä lla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet och r ö relse;

Prop.
1981/82:191 72

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

l å n till n å gon som ing å r
i den i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385)
angivna kretsen liksom andra l å nefordringar
medtas dock vid f ö rm ö genhetsber ä kningen;

q) raedel innest å ende
p å r ä ntel ö st konto i riksbanken eller p å allm ä nt
investeringskonto;

r) i f ö rv ä rvsk ä lla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet och r ö relse ing å ende andelar i kooperativa f ö reningar;

Anvisningar till 3 och 4 §§

2. Vid ber ä kning
av f ö rm ö genhet, som ing å r i f ö rv ä rvsk ä lla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och r ö relse, g ä ller
f ö ljande:

Sammanfaller
inte r ä kenskaps å ret med beskattnings å ret, f å r som v ä rde av f ö rm ö genheten tas upp v ä rdet vid utg å ngen av det r ä kenskaps å r
som f ö re den 1 mars taxerings å ret g å tt till ä nda n ä rmast intill
utg å ngen av beskattnings å ret. Detta v ä rde
skall emellertid r ä ttas med belopp som den
skattskyldige satt in i f ö rv ä rvsk ä llan eller tagit ut ur densamma f ö r egen r ä kning
eller f ö r annan av honom innehavd f ö rv ä rvsk ä lla. Utg å r
r ä kenskaps å ret f ö re
beskattnings å ret, skall n ä mnda v ä rde
ö kas med ins ä ttningar och minskas raed uttag som skett intill beskattnings å re-ts utg å ng..
Utg å r r ä kenskaps å ret efter beskattnings å ret, skall v ä rdet
minskas med ins ä ttningar och ö kas med uttag som skett efter utg å ngen av beskattnings å ret.

Med av

komling

f ö rst å s

ä ven

styvbarn

och
fosterbarn.

.led

n ä rst å end

e avses

den som

en-

ligt 35 §

1 a raom. kommunal-

Senaste lydelse 1981:635

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

skattelagen (1928:370) r ä knas som s å dan. Som ä gare av fastighet anses ä ven den som innehar fastigheten indirekt genom f ö rmedling av juridisk person. Med ä garens r ö relse
j ä rast ä lls r ö relse sora drivs av fastighets ä garens f ö r ä ldrar, make, avkomling, avkora-lings make eller av
ett f ö retag ö ver vilket n å gon
av nu angivna personer har ett v ä sentligt ä garinflytande. Vid f ö rra ö genhetsber ä kningen medtas inte heller fastighet som anv ä nds i koncernbolags r ö relse .

Hed bokslutslager avses s å dana tillg å ngar sora anges i punkt 2 nionde
stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen. Dessa tillg å ngar
tas upp till det l ä gsta av anskaffnings- och å teranskaff-ningsv ä rdet.

Medel f ö r vilka
uppskov med inkomstbeskattningen atnjutes enligt best ä mmelserna om skogskonto och upphovsraannakonto tas
upp till halva v ä rdet.

Vad sora stadgats om fastighet som ing å r i r ö relse skall
g ä lla j ä mv ä l i r ö relse ing å ende vattenfallsr ä tt, tomtr ä tt
och bostadsr ä tt.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Den v ä rdes ä ttning av tillg å ngarna 1 f ö rv ä rvsk ä llan som sker vid inkomsttaxeringen ä r inte bindande vid f ö rm ö genhetsber ä kningen. Inventarier sora ä r avsedda f ö r
stadigvarande bruk i f ö rv ä rvsk ä llan tas upp till anskaffningsv ä rdet efter avdrag for sk ä lig avskrivning eller utrangering. Lager v ä rderas som helhet utan h ä nsyn till p å r ä knelig vinst vid f ö rs ä ljning i detalj , varvid dock fastighet
tas upp l ä gst till taxe-ringsv ä rdet. Lager av djur p å jordbruksfastighet eller i rensk ö tselr ö relse tas upp till de v ä rden, som riksskatteverket enligt punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 41 §
kom-raunalskattelagen (1928:370) senast har fastst ä llt f ö re utg å ngen av det å r
sora n ä rmast f ö reg å r taxerings å ret, eller -om s å dant
v ä rde inte har fastst ä llts f ö r
vissa djur - till det allra ä nna saluv ä rdet. Vid v ä rdering
av lager skall h ä nsyn tas till inkurans och pris-fallsr
isk.

Uttrycket sm å hus
har den inneb ö rd sora anges i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) .

Om tillg å ngen p å likvida medel, till f ö ljd av omst ä ndighet var ö ver den skattskyldige inte r å der, v ä sentligt
ö verstiger vad som kan anses vara
normalt med h ä nsyn till verksamhetens art och
omfattning, kan j ä mkning ske av skatteplikten f ö r likvida medel.

Skulder och andra avg å ende

poster i
f ö rv ä rvsk ä llan avr ä k-

nas enligt
best ä mraelserna i 5 § .

H ä nsyn tas inte till annan la-

tent
skatteskuld ä n utskift-

ningsskatteskuld,
s å vida inte

annat f ö ljer av punkt 3 i f ö rsta

stycket
av dessa anvisningar.

Om v ä rdet av
tillg å ngarna i

f ö rv ä rvsk ä llan ö verstiger
be-

loppet
av skulder och andra av-

g å ende poster, f å r
f ö r.m ö gen-

hetsv ä rdet av f ö rv ä rvsk ä llan

neds ä ttas till trettio procent

av det ö verskjutande v ä rdet.

Ora f ö rv ä rvsk ä llan innehas med

fideikommissr ä tt, f å r
dock ned-

s ä ttning ske till tjugo procent

av sistn ä mnda v ä rde.

Vid form ö genhetsber ä kning
f å r avdrag g ö ras f ö r de skulder
sora bel ö per p å de skattepliktiga tillg å ngarna.
Kan ut-redning inte .f ö rebringas ora skuldernas f ö rdelning f å r
avdrag ske f ö r s å stor del av skulderna som svarar mot de skattepliktiga tillg å ngarnas andel av de samlade tillg å ngarna. Tillg å ngarna
tas i samband d ä rmed upp till ett be-r ä knat marknadsv ä rde
eller i f ö rekommande fall till det skattepliktiga
v ä rdet. Betr ä ffande lager godtas inventerat v ä rde efter avdrag f ö r inkurans. Maskiner och inventarier tas upp till bokf ö rda v ä rden.
Fastighet tas upp till taxeringsv ä rdet.
Bland skulderna medr ä knas inte latenta skatte-skulder.

Bostadsbyggnader p å
en jord-

bruksfastighet
och tomtmark f ö r

byggnaderna
skall inte behandlas

sora tillg ä ngar i f ö rv ä rvsk ä lla

inom
inkomstslaget jordbruks-

fastighet
i annat fall ä n d å

byggnaderna
anv ä nds som bostad

f ö r ä garens
eller arrendatorns

arbetskraft.
Om sn bostadsbygg-

nad med
tomtmark pa grund av

vad nu
har sagts inte skall be-

handlas
som tillg å ng i f ö rv ä rvs-

k ä llan, skall inte heller de

till
byggnaden och tomtmarken

Prop.
1981/82:191 76

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse

h ä nf ö rliga l å neskulderna anses ing å i f ö rv ä rvsk ä llan. P å byggnaden och tomtmarken skall anses bel ö pa s å stor del av
l å ne-skulderna i f ö rv ä rvsk ä llan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsv ä rde utg ö r
av det sammanlagda v ä rdet av tillg å ngarna i f ö rv ä rvsk ä llan
inklusive byggnaden och tomtmarken. Med bostadsbyggnad avses byggnad som till ö verv ä gande del ä r inr ä ttad f ö r bostads ä ndam å l. Best ä mmelserna
i detta stycke till ä mpas inte p å f ö rv ä rvsk ä lla som
innehas med fideikommissr ä tt .

Egendom, som enligt 4 kap. 5 § f ö rsta stycket
fastighets-taxeringslagen (1979:1152) ing å r
i en industrienhet avseende t ä ktmark och -
i f ö rekommande fall - industribyggnad p å s å dan mark
eller i en exploateringsenhet, skall, om egendomen inte enligt koraraunalskattelagen
utg ö r tillg å ng i r ö relse,
vid till ä mpningen av denna anvisningspunkt
anses sora en s ä rskild f ö rv ä rvsk ä lla inom in-komstslaget r ö relse.

Mark och byggnader, som ä r

bel ä gna p

å en ort och

av fas-

tighets ä g

aren regelbun

det upp

l ä ts f ö r

fr i
tidsandarna

1 till

annan ä n

n ä rst å ende (f

r i
tids-

Prop.
1981/82:191 77

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse

uthyrning) , skall, o.m de inte enligt ko.mmunalsKa t
telagen utg ö r tillg å ngar i r ö relse,
vid till ä mpningen av denna anvisningspunkt
tillsammans anses utg ö ra en s ä rskild f ö rv ä rvsk ä lla inom
inkomstslaget r ö relse. Detta g ä ller dock en-dast under f ö ruts ä ttning att

a)
egendomen ing å r i en eller flera sm å husenheter enligt 4 kap. 5 §
f ö rsta stycket fastighetstaxeringslagen
och har beskattningsnaturen annan fastighet och

b)
fastighets ä garens fritidsuthyrning p å orten av s ä dan
egendom, sora avses-under a och inte utg ö r
tillg å ng i r ö relse, omfattar minst tre sm å hus eller tomter avsedda f ö r sm å hus som ä gs av annan ä n
fastighets ä garen .

Uttrycket sm å hus
har den innebord som anges i 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen. Sora n ä rst å ende r ä knas

f ö r fysisk person: de personer sora
anges i 35 § 1 a mom. kommuna Is ka ttelagen,

f ö r d ö dsbo: d ö dsbodel ä garna och dem n ä rst å ende personer,

f ö r f å mansf ö retag som avses i sistn ä mnda lagrum: foretags-ledaren och del ä garna i f ö retaget
samt dem n ä rst å ende perso-ner. Best ä mmelserna i
denna an-

Nuvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

visningspunkt
till ä mpas ä ven n ä r f ö rv ä rvsk ä llari innehas indirekt genom f ö rmedling
av juridisk person.

Best ä mmelserna i 3 och 4 §§ samt i denna anvisningspunkt g ä ller ä ven d å f ö rv ä rvsk ä llan innehas
indirekt genom f ö rmedling av juridisk person. I f ö rv ä rvsk ä llan ing å ende
jordbruksfastighet ä r dock, om denna inte tillf ö rts aktiebolag som ett led i avveckling av f ideikoTTiTniss
, skattepliktig s å vitt avser å ker- och betesmark ä ven om denna ej ä r utarrenderad. Fastighet som ä gs av s.k. fideikomraissaktiebolag ä r ut ö ver
bostadsbyggnad endast skattepliktig till den del fastigheten utg ö rs av skogsmark. F ö r jordbruksfastighet, som ing å r
i d ö dsbo, g ä ller samma best ä mmelser
som f ö r fastighet som ä gs av fysisk person till och raed det taxerings å r sora f ö ljer
efter tredje kalender å ret efter det att d ö dsfallet intr ä ffat.
Under denna tidsperiod p å verkas inte f ö rra ö genhetsber ä kningen av att d ö dsboet
arrenderar ut å ker-och betesmar k.

Prop.
1981/82:191 79

F ö reslagen lydelse

3. .'-iedel, f ö r vilka upp

skov med inkomstbeskattning at

njutes enligt bestam.melserna om.

skogskonto, upphovsraannakonto

eller investeringskonto for

skog, upptagas till halva v ä r

det. Har raedel avsatts till

fond f ö r s ä rskilt ä ndam å l en

ligt f ö reskrift i lag eller

annan forfattning och har av

drag vid inkomstber ä kningen

medgivits f ö r avs ä ttningen,

f å r halva det avsatta beloppet
upptagas som, skuld.

Ä r
fordran f ö r sin tillkomst gjord beroende av
ett villkor, som ä r ovisst, antingen i den meningen att
det ar os ä kert, om den s å sora villkor best ä mda
tilldragelsen kommer att intr ä ffa, eller i
den meningen att det visserligen ä r
s ä kert, att tilldragelsen skall intr ä ffa, men ovisst n ä r,
skall fordringen icke medr ä knas. D ä remot har den om.standigheten, att fordran, sora l ö per utan r ä nta,
ä nnu ej ä r f ö rfallen till
betalning, betydelse endast f ö r ber ä kningen av dess f ö rhandenvarande
v ä rde.

4. R ä ttighet SKall anses vara best ä md att tillgodonjutas f ö r

tid, som icke kommer att utl ö pa inom fem å r efter beskattnings å rets

utg å ng, ä ven f ö r det fall att viss tid icke blivit
best ä ra.d, men an

ledning icke f ö refinnes att antaga, att r ä ttigheten kommer att upp

h ö ra tidigare ä n efter det femte å rets utg å ng.

Senaste lydelse 1979:615

Prop. 1981/82:191 80

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

4 ,'

Fastighet tas upp till taxe- Fastighet tas upp till
taxe

ringsv ä rdet vid beskattnings- ringsv ä rdet vid beskattnings

arets utg å ng. Var s å dant v ä rde
arets utg å ng om inte annat

inte asatt d ä eller har det stadgas nedan. Var s ä dant var-

under beskattningsaret intr ä f- de inte ä satt d å eller har det

fat omst ä ndighet, som kan f ö r- under beskattnings å ret intr ä f-

anleda ä ndrad v ä rdering under fat omst ä ndighet, som kan f ö r-

taxeringsperloden, tas fastig- anleda ä ndrad
v ä rdering under

heten upp till det taxerings- taxeringsperioden, tas fastig-

v ä rde, som å s ä tts f ö r taxe- heten upp till det taxerings

rings å ret. Finns det s å dana v ä rde, som å s ä tts f ö r taxe

tillbeh ö r till fastigheten, rings å ret. Finns det s å dana

som avses i 2 kap. 3 § jorda- tillbeh ö r till fastigheten,

balken, skall dessa tas upp som avses i 2 kap. 3 §
jorda

s ä rskilt. Best ä mmelserna i balken, skall dessa tas upp

tredje stycket om v ä rdes ä ttning s ä rskilt. Best ä mmelserna i

av l ö s egendom till ä mpas vid femte stycket om v ä rdes ä ttning

v ä rderingen. av l ö s egendom till ä mpas vid

varder ingen.

Fastighet, vilken utg ö r
or.i-s ä ttningstillg å ng i r ö relse
tas upp till 75 procent av taxeringsv ä rdet
eller till det v ä rde som framst å r sora sk ä ligt
med h ä nsyn till av den skattskyldige f ö rebragd utredning om p å fastigheten vilande skatteskuld. Samma f ö rh å llande g ä ller f ö r
mark som enligt 4 kap. 5 S f ö rsta stycket
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ing å r
i en exploateringsenhet.

Senaste lydelse 1980:1055

Prop.
1981/82:191 81

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

Jordbruks

fastighet
med un-

dantag
av bostadsbyggnad med

tillh ö rande

tomtmark
tas upp

till
femtio

procent
av taxe-

ringsv ä rdet.

Jordbruksfastig-

het som
tillf ö rts aktiebolag

i
samband me

d
avveckling av

fideikommiss

liksom fastighet

som
innehas

med
fideikommiss-

r ä tt tas upp

till
trettio pro-

cent av
skog

sbruksv ä rdet.

Bostadsbyggnad
med tillh ö rande

tomtmark
tas

upp till
asatt

taxeringsv ä rde.

Tomtr ä tt eller vattenfallsr ä tt skall tas upp till det v ä rde, som r ä ttigheten
med h ä nsyn till villkor och å terst å ende tid f ö r uppl å telsen
kan anses ha oetingat vid en f ö rs ä ljning under normala f ö rh å llanden .

L ö s egendom, som ä r avsedd f ö r
stadigvarande bruk i jordbruk med bin ä ringar,
i skogsbruk eller' i r ö relse, skall v ä rdes ä ttas i
enlighet med vedertaget aff ä rsbruk inom
det slag av verksamnet, sora egendomen ä r
nedlagd i.

Fordran, som l ö per
med r ä nta, skall, om den inte ä r tillg å ng
i r ö relse, tas upp till sitt
kapitalbelopp med till ä gg f ö r f ö rfallen r ä nta.

Fordran, som inte ä r
forfallen och p å vilken r ä nta inte skall ber ä knas f ö r tiden f ö re f ö rfallodagen,
uppskattas till det belopp sora utg ö r
dess v ä rde enligt vid denna lag fogad
tabell I. Os ä ker fordran tas upp till det
belopp, varmed den kan ber ä knas inflyta. V ä rdel ö s fordran
tas inte upp.

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 191

Prop. 1981/82:191 82

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

V ä rdepapper, som noteras p ä inl ä ndsk eller
utl ä ndsk b ö rs eller ä r
f ö rem å l f ö r liknande notering, uppskattas
till det noterade v ä rdet, eller, om detta inte motsvarar
vad som skulle kunna p å r ä knas vid f ö rs ä ljning under normala f ö rh å llanden, till det pris som, skulle ha kunnat p å r ä knas vid en
s å dan f ö rs ä ljning. S å dana v ä rdepapper,
sora i ö vrigt om.s ä tts pa kapital.marKnaden eller vars v ä rde inte skall ber ä knas med ledning av best ä mmelserna
i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§
uppskattas enligt den nyss angivna grunden.

Annan r ä nta, avkomst eller f ö rm å n, som utg å r f ö r obegr ä nsad tid och inte utg ö r fr ä lser ä nta, uppskattas till tjugo g å nger
det belopp som den har uppg å tt till
under beskattnings å ret.

Kapitalv ä rdet av r ä nta,
avkomst, eller f ö rra å n, som utg å r p å livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp som r ä ttigheten har motsvarat under beskattnings å ret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II
och III.

R ä ttighet, som inte ä r best ä md
att utg å under n å gons livstid men ä nd å ä r av obest ä md varaktighet, uppskattas raed ledning av tabell
III, som om den skulle ha utg å tt f ö r den ber ä ttigades
livstid, dock h ö gst till tio g å nger det v ä rde,
som r ä ttigheten senast har motsvarat f ö r helt å r.

Ä r
r ä ttighet beroende av l ä ngden av flera personers liv p å s å s ä tt, att r ä ttigheten
upph ö r vid den f ö rst avlidnes d ö d,
best ä ms r ä ttighetens kapitalv ä rde efter
den ä ldstes levnads å lder. Ä r
r ä ttigheten d ä remot of ö r ä ndrad till den sist avlidnes d ö d, ber ä knas
v ä rdet efter den yngstes å lder.

Andel i ekonomisk f ö rening,
vars beh å llna tillg å ngar vid likvidation endast delvis skall skiftas
mellan medlemmarna, skall tas upp till ett v ä rde
motsvarande den del av f ö reningens f ö rm ö genhet som
skulle ha fallit p å andelen om f ö reningen hade tr ä tt
i likvidation.

Andel i bostadsf ö rening
eller bostadsaktiebolag tas upp till v ä rde
sora motsvarar medlemmens eller del ä garens
andel i f ö reningens eller bolagets beh å llna f ö rm ö genhet ber ä knad
med utg å ngspunkt i det taxeringsv ä rde som g ä ller
f ö r f ö reningens eller bolagets fastighet vid beskattnings å rets utg å ng
och med h ä nsyn-till .r-irenincens eller
bolagets ö vriga tillg å ngar och skulder enligt bo,..;lutet f ö r det senaste r ä kenskaps å r som avslutats f ö re
den 1 juli under beskatt-, nings å ret.

Prop. 1981/82:191 83

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

ö vrig
l ö s egendom tas upp till det v ä rde, som den kan anses ha betingat vid f ö rs ä ljning under
normala f ö rh å llanden.

Betr ä ffande tillg å ngar i jordbruk raed bin ä ringar, skogsbruk och r ö relse g ä ller
vidare s ä rskilda best ä mm.elser i.punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ .

5 S

Skuld, som l ö per
raed r ä nta och icke ä r att h ä nf ö ra till r ö relse,
skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan till ä gg av under å ret upplupen men ej f ö rfallen r ä nta.

Ang å ende ber ä kningen
av kapitalv ä rdet av skuld, som ej ä r f ö rfallen och
d ä r å r ä nta ej skall ber ä knas f ö r
tiden f ö re f ö rfallodagen, ä vensom av kapitalv ä rdet av f ö rpliktelse,
vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsf ö rm å ner,
pension, annan livr ä nta eller d ä rmed j ä mf ö rlig avgift, skall vad i 4 § stadgas ang å ende
oer ä kningen av kapitalv ä rdet av fordran eller av r ä nta, avkomst, f ö rm å n eller annan r ä ttighet
ä ga motsvarande till ä rapning.

Borgensf ö rbindelse, f ö r
vilken betalningsskyldighet ä nnu ej intr ä tt, s å ock annan villkorlig
skuld far ej avdragas vid ber ä kningen,
liksom ej heller vid beskattnings å rets
utg å ng oreglerade hush å llsskulder och d ä rmed
j ä mf ö rliga skulder. Avdrag medgives f ö r
v ä rdet av s ä dan garantiavs ä ttning
f ö r vilken avdrag raedgives vid inkomsttaxeringen.

Avdrag
medges inte for skuld Avdrag medges inte f ö r skuld

som avser kapital som,nedlagts som avser kapital som nedlagts

i fastighet, som enligt 3 § i fastighet, som enligt 3 §

2 mom., j)
inte skall upptas 2 mom. j) och 1) inte skall

som tillg ä ng vid f ö rm ö genhets- upptas sora tillg å ng vid f ö r

ber ä kningen, m ö genhetsber ä kningen.

Under
avdragsgilla skulder inbegripas ä ven oguldna
skatter av nedann ä .mnda slag, n ä mligen dels debiterad prelimin ä r skatt, som p å f ö rts den skattskyldige f ö r å ret h ä st f ö re det
taxerings å r, varom fr å ga ä r, eller f ö r n å got f ö reg å ende å r, dels slutlig skatt, som p å f ö rts den
skattskyldige p å grund av taxering under f ö rstn ä mnda å r eller under n å got
f ö reg ä ende å r, dels ock tillkommande skatt,
vara den skattskyldige erh å llit debetsedel under f ö rstn ä mnda å r eller tidigare. Vidare inbegripas ä terbetalningspliktiga studiemedel enligt studiest ö dslagen (1973:349).

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Anvisningar

Avdrag f ö r aterbetalningspliktiga
studiemedel f å r ske med den skattskyldiges å terbetalningsbelopp enligt 8 kap. 16-21 §§ studiest ö dslagen
(1973:349) .

Ut ö ver avdrag enligt f ö rsta stycket f å r
avdrag g ö ras f ö r p å f ö rda, ej erlagda avgifter enligt 8 kap. studiest ö dslagen i den man debiteringen ej f ö rfallit enligt 8 kap. 66 § sa.mma lag.

Skulder, som h ä nf ö ra sig till sa.mf ä lligheter
av annat slag ä n som anges i 6 § 1 mom. f ö rsta
stycket b), f ö rdelas efter de del ä gande fastigheternas andelstal.

Betr ä ffande ber ä kning av f ö rm ö genhet f ö r
skattskyldig med tillg å ngar i f ö rv ä rvsk ä llor inom inkomstslagen jordbruksfastighet och r ö relse finns s ä rskilda
best ä mmelser ,i anvisningarna till 3 och
4 §§ .

6 §

2 mom

1

Med h ä r i riket nedlagd f ö rm ö genhet
avses:

a)
tillg å ngar, som omf ö rra ä las i 3 §
1 mom. a) och b), f ö rs å vitt desamma finnas h ä r i r iket;

b)
tillg å ngar, som omf ö rm ä las i 3 §
1 mom. c) och d), f ö rs å vitt desamma finnas h ä r i riket
och ä ro avsedda f ö r f ö retag , sora
av skattskyldig h ä r-st ä des bedrives; samt

a) tillg å ngar, som
anges i

3 § 1 mom. a) och b), f ö rs å vitt desamma finns h ä r i riket;

b) tillg å ngar,
som anges i

3 § 1 mom. £ ), f ö rs å vitt de-

sararaa finns h ä r i riket och ä _ £

avsedda f ö r f ö retag, som den

skattskyldige driver h ä r i

riket; samt

Prop.
1981/82:191 85

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska f ö reningar, "bolag, aktiefonder och rederier, i
den m å n dessa tillg å ngar icke ing å
under b) i detta mom.

N ä r skattskyldighet f ö r f ö rm ö genhet ä r
begr ä nsad enligt vad i 1 mom. stadgas, f å r vid f ö rm ö genhetsber ä kningen
avdrag ske allenast f ö r skuld, som h ä ftar vid den f ö rm ö genhet skattskyldigheten avser.

Prop. 1981/82:191 86

F ö rslag till

Lag o.m ä ndring i
taxeringslagen

H ä rigenom f ö reskrivs att 42 §
4 ra.ora. taxeringslagen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

2 42 §

4 mom. Det å ligger
f å mans- 4 mom. Det å ligger
f å mans-

f ö retag att l ä mna f ö retagsle-
f ö retag att l ä mna f ö retagsle

daren och del ä gare i f ö retaget d å ren
och del ä gare i f ö retaget

samt dem n ä rst å ende personer samt dem n ä rst å ende
personer

alla uppgifter som erfordras alla uppgifter som. erfordras

f ö r att de skola kunna ber ä kna f ö r
att de skall kunna ber ä kna

sin skattepliktiga inkomst sin skattepliktiga inkomst

fr å n f ö retaget. fr å n f ö retaget. Det å ligger

ocks å f ö retaget att l ä mna del ä gare uppgifter om det skattepliktiga v ä rdet p å
dennes an-del i f ö retaget.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:399

"Senaste lydelse 1976:86

F ö rslag till

Lag ora ä ndring i lagen (1941:416) ora arvsskatt och g å voskatt

H ä rigenom f ö res<rivs
att 22 s 3

1. och 23 § F lagen (1941:416)

ora
arvsskatt och g å voskatt 3:<aH na nedan angivna
lydelse

Nuvarande

.delse

F ö reslagen lydelse

3 raom.
Ing å r fast egendom enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i en f ö rv ä rvsk ä lla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet eller r ö relse,
till-l ä mpas best ä mmelserna i 4 §
och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt.
Vad nu har sagts g ä ller ä ven egendomi so.m enligt sjunde och å ttonde styckena i n ä mnda anvisni
.igs-punkt skall anses som en s ä rskild f ö rv ä rvsk ä lla inora in-ko.nistslaget r ö relse.

Vid till ä .mpningen av
de best ä mraelser som anges i f ö rsta stycket skall som taxeringsv ä rde anses det v ä rde
som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga till grund f ö r oer ä kningen av arvsskatt.

3 mom.
Ing å r fast egendom enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i en f ö rv ä rvsk ä lla inom,' inkomiStslagen jordbruksfastighet
eller r ö relse, till-l ä rapas best ä mmelserna
i 4 § och, med undantag av femte stycket
sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt
i dess lydelse den 31 december 1983. Vad nu har sagts g ä ller ä ven egendom
som enligt sjunde och å ttonde styckena i n ä randa anvisningspunkt skall anses som en s ä rskild f ö rv ä rvsk ä lla inom inkom.stslaget
r ö relse.

Vid-till ä mpningen av de best ä mmelser sora anges i f ö rsta stycket
skall som taxeringsv ä rde anses det v ä rde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga till
grund f ö r ber ä kningen av arvsskatt.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857

'Senaste lydelse 1981:634

Prop.
1981/82:191 88

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

23 § ■

F. Annan l ö s
egendo.ra ä n F. Annan l ö s egendo.m ä n

f ö rut n ä mnts uppskattas till f ö rut n ä mnts uppskattas till

vad den
kan antagas hava be- vad den kan antas ha betingat

tingat vid en av boets avveck- vid en av boets avveckling

ling f ö ranledd, med
tillo ö rlig f ö ranledd, med
tillb ö rlig ora-

omsorg
skedd f ö rs ä ljning. sorg skedd f ö rs ä ljning.

Vid v ä rderingen av f ö r- Vid v ä rderingen av f ö r

v ä rvsk ä lla som enligt kommu- v ä rvsk ä lla som enligt korarau

nalskattelagen (1928:370) in- nalskattelagen (1928:370) in

g å r i inkomstslagen jordbruks- g å r i inkomstslagen jordbruks

fastighet eller r ö relse till- fastighet eller r ö relse till-

l ä rapas best ä mmelserna i 4 § l ä mpas best ä mmelserna i 4 §

och med undantag av femte
styc- och med undantag av femte styc

ket sista meningen, punkt 2 av ket
sista meningen, punkt 2 av

anvisningarna till 3 och 4 §§ anvisningarna till 3 och 4 §§

lagen (1947:577) om
statlig lagen (1947:577) ora statlig

f ö rm ö genhetsskatt. f ö rm ö genhetsskatt i dess ly-

delse den 31 december 1983.

Senaste lydelse 1977:1174

Prop. 1981/82:191 89

Bilaga
5

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds B
1981:13) Förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och
medelstora företag

Efter
remiss har yttranden avgells av kammarkollegiet, riksskatteverket (RSV), lanlbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens industriverk (SIND), Styrelsen för teknisk utveckling (STXJ),
kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Malmöhus, Kopparbergs och Jämt-. lands län. Centralorganisationen SACO/SR
(SACO/SR), Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Företagareförbundel, SFR
(SFR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund. Svensk
industriförening. Svenska arbetsgivarföreningen, Svenska
byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska revisorsförbundet (SRS),
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks-
och induslriorganisation - Familjeföretagen (SHIO), Sveriges industriförbund,
Sveriges jordägareförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR)
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Länsstyrelsen
i Malmöhus län har bifogat ett yttrande från Skånes handelskammare. Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har åberopat ett yttrande
från Näringslivets skattedelegation. Lantbrakamas riksförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund har som yttrande hänvisat till ett utlåtande
från Lantbrukarnas skattedelegation. Sveriges fastighetsägareförbund har
hänvisat till SBEF:s yttrande samt också inkommit med ett eget yttrande.

1
Allmänna synpunkter på förmögenhetsbeskattningen

Några
remissinstanser har tagit upp frågan om generella ändringar i förmögenhetsbeskattningen.

SFR
anför:

Förbundet
finner all förmögenhetsskatten i sin helhet bör avskaffas. Del får dock i
rådande ekonomiska läge bli en successiv process och Förbundet anser att genom
att avskaffa förmögenhetsskatten på kapital som arbetar i mindre och medelstora
företag den viktigaste delfrågan först klarats av.

Lantbrukarnas
skattedelegation anför:

Förmögenhetsskatten
är från slatsfinansiell synpunkt i stort sett ointressant - för budgetåret
1981/82 beräknas den tillföra staten ca 650 milj. kr.

Prop. 1981/82:191 90

Förmögenhetsredovisningen
är komplicerad och taxeringsmyndigheterna måste ta oproportionerligt stora
resurser i anspråk för granskningen. Utan någon närmare analys vågar man påstå,
att en slopad förmögenhetsbeskattning skulle bU självfinansierande genom att
granskningsresurser kunde friställas för en intensifierad inkomstskattekontroll
över hela fältet.

En
helt slopad förmögenhetsbeskattning skulle leda sparandet och kapitalströmmarna
i sundare banor. I och med att neutraliteten mellan olika sparformer ökade i
åtminstone ett väsentligt hänseende skulle fördelarna med ett enbart kapitalplaceringsbetingat
innehav av jordbruksfastighet starkt avta, vilket skulle leda till rimligare
relationer mellan avkastning och prisnivå. På åtminstone ett ornråde skulle man
åstadkomma en dämpning av inflationen.

Även
om förmögenhetsskatten av utjämningspolitiska skäl inte går att helt avskaffa
skulle varje lindring av densamma främja neutraliteten mellan
placeringsalternativen och därmed verka i samma riktning. För att nå utslagsgivande
resultat krävs dock väsenthga lindringar.

Neutralitet
mellan placeringsformerna krävs inte bara på förmögenhets-skatfeområdet. Även
realisationsvinstreglerna måste göras likformiga. En ordning som innebär frihet
från såväl förmögenhetsskatt som realisationsvinstskatt för rent improduktiva
spekulationsobjekt gagnar visserligen spekulanten men skadar allvarligt
samhället.

De
positiva effekterna av en slopad förmögenhetsbeskattning kan sammanfattningsvis
redovisas enligt följande.

• Alla placeringar blir "neutrala" i
förmögenhetsskattehänseende

• Kapitalets avkastning tillmäts ökad betydelse.

• Benägenheten att byta en lågavkastande
jordbruksfastighet mol likvida tillgångar ökar.

• Samägandet minskar.

• PrisutveckUngen dämpas på jordbruksfastigheter och
därmed i det långa loppet även på jordbmkets produkter.

• Lantbrukarnas och familjeföretagens
investeringsförmåga ökar till följd av minskad kapitalavtappning. Med ökad
investeringsförmåga följer ökad investeringslust.

• Utvandringsbenägenhet och kapitalutförsel kommer
att avta.

• Taxeringsmyndigheterna slipper ödsla tid på den omständUga
och i stort sett olönsamma procedur som förmögenhetstaxeringen innebär.

• Intresset för traditionella sparformer väcks till
nytt liv.

Av
det ovan sagda bör ha framskymtat, alt delegationen för sin del finner en helt
slopad förmögenhetsbeskattning vara det inte bara för lantbmket utan för hela
landet gagneligaste. Man skuUe rentav kunna hävda, att fördelarna med en slopad
förmögenhetsbeskattning är så påtagliga, att strängt taget inga alternativ
förtjänar diskuteras. Trots detta skulle ett slopande säkerligen komma att
framställas som ett otillbörligt gynnande av en priviligierad gmpp. Man skuUe
med andra ord stå inför någonting som brukar betecknas som "politiskt
omöjligt". För bara några år sedan torde det i lika hög grad ha framstått
som "politiskt omöjligt" att presentera en marginalskattereform Uknande
den, som nyligen framlagts under bred politisk enighet. Om känsloskälen skalas
bort ter sig en slopad förmögenhetsbeskattning närmast som en likgiltighet
jämfört med marginalskaltereformen. Reformen behöver infe ens sträcka sig till
ett totalt slopande. Mycket skulle vara vunnet om förmögenhetsskatten behölls
men nedbring-

ades
tiU en nivå, som förvandlade den från ett tungt till eft lätt vägande inslag vid
prövandet av olika placeringsalternativ. I dag är förmögenhetsskatten långt
ifrån konkurrensneutral. En tankeställare kan möjligen vara, att man i Finland
nyligen genomfört avsevärda lättnader i sin kapitalbeskattning.

Inom
kort har delegationen all avge yttrande även över betänkandet "AUmän produk'
onsfaktorskatt". "Promsen" nämns som en av de alternativa
möjligheterna att finansiera den ovan berörda marginalskaltereformen. Delegationen
får säkerUgen anledning att i sitt yttrande beröra vad en framåt övervältrad
produktionsfaktorskatt kommer att innebära för en så kapitalintensiv näring
som jordbruket. Vad som redan nu förtjänar bliva påtalat som anmärkningsvärt
är, att promsens tillskyndare inte någon gång omnämnt det faktum, att vi redan
har en kännbar produktionsfaktorskatt här i landet nämligen
förmögenhetsskatten.

I
vårt utsatta arbetsmarknadsläge borde det allt övergripande målet vara att så
myckel som möjligt stimulera och så litet som möjUgt hämma näringslivets
intresse för produktionsfrämjande investeringar. Man kan naturligtvis ställa
frågan om den rätta metoden att öka investeringsviljan är att vid sidan av en
redan etablerad produktionsfaktorskatt med kapitalets värde som bas införa en
ytterligare sådan skatt med kapitalets avkastning som bas. I sammanhanget bör
beaktas att varje tanke på att övervältra den till kapitalersättningen
hänförliga delen av promsen bakåt torde kunna överges. Vår räntenivå bestäms
numera av internationella krafter över våra huvuden.

Enligt
delegationens bestämda uppfattning är förmögenhetsskatten det inslag i vårt
samlade skattesystem som inte bara lättast kan undvaras utan även har de
allvarligaste skadeverkningarna. Delegationen föreslår därför i första hand att
förmögenhetsbeskattningen avskaffas eller i vart fall radikalt sänks.

Näringslivets
skattedelegation anför:

Frågan
om förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningens utformning och nivå har
aktualiserats ett flertal gånger under 1970-talel. Vi har i samband därmed vid
åtskilliga tillfällen redovisat vår uppfattning om kapitalbeskattningen och
dess verkningar.

I
våra tidigare yttranden har vi påtalat de negativa effekter för näringslivet som
en hög kapitalbeskattning leder till - minskad investeringsvilja, finansieringssvårigheter,
lägre tillväxttakt i ekonomin, försämrad likviditet och soliditet är exempel
därpå. Vi har därför yrkat att förmögenhetsskatten görs proportionell med en
skattesats av högsl en procent samt att arvsskatten anpassas till den nivå som
tillämpas i våra konkurrentländer.

Vad
särskilt gäller förmögenhetsskatten vill vi också peka på de negativa effekter
som uppkommer som en följd av bristfälliga skatteplikts- och värderingsregler.
Dessa innebär att vissa tillgångsslag måste redovisas fill höga värden.
Börsnoterade aktier skall exempelvis deklareras till det noterade
marknadsvärdet aktuell värderingsdag. Detta värde är i många fall för högt med
hänsyn till att den latenta inkomstskatteskulden inte får avräknas. Andra
tillgångar får redovisas till värden som klart understiger marknadsvärdet och
flera tillgångsslag är över huvud taget inte skattepliktiga.

Regler
som innebär en sådan olikabehandling vid förmögenhetsbeskattningen av olika
tillgångar upplevs inte bara som orättvisa skattskyldiga emellan. De medför
givetvis också en styrning av kapitalplaceringarna mot

Prop. 1981/82:191 92

de
lågbeskattade eller obeskattade tillgångsslagen och från de högbeskat-tade.
Dessvärre sker denna styrning i huvudsak mot placeringar som det från samhällsekonomisk
synpunkt knappast finns anledning att stimulera.

Enligt
vår mening bör en generell omprövning av förmögenhetsbeskattningen nu göras.
Denna omprövning bör vara inriktad på att ersätta den nuvarande oneutrala och
starkt progressiva skatten med en neutral och lågprocentig proportionell skatt.
Skulle det inte visa sig möjligt att åstadkomma en rimUgt neutral beskattning
bör förmögenhetsskatten helt slopas.

Sveriges
redovisningskonsulters förbund anför:

Förmögenhetstaxering
har med nuvarande lagsfiftning uttagits på ett icke önskvärt sätt, på grund av
att förmögenhetens placering har varit avgörande. Sålunda har t. ex. konst och anlikviteter
helt undantagits från förmögenhetsbeskattning.

Eftersom
förmögenhetsskatten endast inbringar 0,6 miljarder och att stora orättvisor
även kommer att uppstå i framtiden beroende på hur förmögenheten placeras,
föreslår vi, att förmögenhetsbeskattningen helt slopas.

2
Remissinstanser som i princip tillstyrker förslagen i betänkandet

Förslagen
har i allmänhet fått ett välvilligt mottagande från näringslivsorganisationerna.
Organisationerna har dock i vissa frågor haft invändningar mot förslagen (se
avsnitt 4). Även vissa statliga myndigheter har i princip tillstyrkt förslagen.

SFR
anför:

Efter
den skärpning av förmögenhetsskatten som genomfördes 1970 har problemen med
förmögenhetsbeskattning av kapital som arbetar i mindre och medelstora företag
accelererat. Från Företagareförbundets sida har vid flera tillfällen påpekats
de allvarliga konsekvenser den hårda förmögenhetsbeskattningen medfört såsom
bristände soliditet bristande investeringsvilja samt ökad koncentrafion av
svenskt näringsliv. Detta har också lett lill vissa justeringar av förmögenhetsbeskattningen
för den kategori företag som ovan angivits (1974 och 1977). Men som Förbundet
redan vid dessa tillfällen anförde var de föreslagna åtgärderna otillräckliga.

I
det nu föreliggande betänkandet föreslås en radikal omläggning av förmögenhetsbeskattningen
av kapital som arbetar i mindre och medelstora företag, nämligen
skattebefrielse från förmögenhetsbeskattning. Detta förslag finner Förbundet
välmotiverat inte minst mot bakgmnd av det faktamaterial som tagits fram vilket
bestyrker teorin om förmögenhetsbeskattningens hämmande inverkan på
näringslivet.

Näringslivets
skatledelegation anför:

Förelagsskaltekommitléns
uppdrag har varit att ompröva reglema för förmögenhetsbeskattningen av
familjeföretag. Dessa förelags förmögen-hetsskalteproblem uppmärksammades redan
i samband med 1970 års skatteomläggning och föranledde då viss särreglering i
syfte att begränsa

Prop. 1981/82:191 93

effekten
av den generella skatteskärpningen. Därefter har bestämmelserna ändrats flera
gånger. De har dock hela tiden behållit karaktären av provisorier med vars
hjälp problemen endast i begränsad utsträckning kunnat tUlfredsställande lösas.

Vi
har vid flera tillfällen framhållit att just ägare av familjeföretag drabbas särskilt
hårt av förmögenhetsbeskattningen, som bl. a. medför att företaget dräneras på
likvida medel. Vi har därför också yrkat att familjeföretagens skatteproblem -
i awaktan på den av oss förordade generella omläggningen av förmögenhetsskatten
- skall få en bättre lösning än den hittillsvarande. Därvid har vi hävdat att
kapital som är bundet i familjeföretag är att jämföra med arbetsredskap och
därför inte lämpat för den objektbeskattning som skallen på förmögenhet utgör.
Ett konsekvent fullföljande av denna tankegång skulle innebära att
familjeföretagens lager, inventarier, fastigheter etc. undantogs från
förmögenhetsbeskattning och detta skulle tillgodose våra önskemål om minskad
belastning.

Företagsskaltekommilténs
nu föreliggande förslag ligger väl i linje med detta resonemang och bör enligt
vår mening genomföras. Vi delar kommitténs uppfattning all man med diskuterade
alternativa lösningar inte lika väl och inte heller lika enkelt kan uppnå ett
för familjeföretagen i gemen godtagbart resultat.

Vi
tillstyrker sålunda i princip kommitténs förslag.

Sveriges
advokatsamfund anför:

Samfundet
ansluter sig till den i utredningen redovisade uppfattningen, alt arbetande
kapital i mindre och medelstora företag bör undantagas från förmögenhetsbeskattning.

Även
vid bedömningen av vilka olika länkbara lösningar för utformning av kapitalbeskattningen,
som skulle kunna väljas, delar samfundet de uppfattningar som kommit tUl
uttryck i utredningen. Möjligen skulle dock ett bibehållande av nuvarande
värderingsregler, men med beaktande av latenta skatteskulder, ha inneburit alt
de gränsdragningsproblem mellan rörelsetillgångar och andra tillgångsslag, som
nu uppstår, hade undvikits.

SHIO
anför:

För
att komma lill rätta med de negativa återverkningarna på företagen som
kapitalbeskattningen innebär infördes under 1970-lalet provisoriska skattelättnader
i fråga om beskattningen av kapital som nedlagts i rörelse och jordbmk. Genom
den kvarvarande kopplingen mellan den starkt progressiva inkomstbeskattningen
och den progressiva förmögenhetsbeskattningen, snabbi ökande
arbetsgivaravgifter samt utformningen av 80/85-procentre-geln i kombination med
inflationens inverkan har de provisoriska reglerna över åren inte medfört
tillfredsställande skattelindrande verkan. Förmögenhetsbeskattningen av
arbetande kapital i små och medelstora företag medför således alltjämt en
allvarlig belastning för förelaget som sådant. Företagels ägare måsle i många
fall la en stor del av förelagets resurser i anspråk för aft betala
förmögenhetsskatten.

Organisationen
ser del därför som nödvändigt att de provisoriska skattereglerna snarast
avlöses med en permanent lagstiftning där det arbetande kapitalet, förelagens
"arbetsredskap", i mindre och medelstora företag i princip undantas
från förmögenhetsbeskattningen. Atf infe särskilt beskatta företagens
arbetsredskap utgör den principiellt riktiga lösningen

Prop. 1981/82:191 94

och
skulle utgöra en sädan reell och psykologisk stimulans som företagandet så väl
behöver. Utrymmet för investeringar ökar och försörjningen med riskvilligt
kapital underlättas. En sådan lösning tillfredsstäUer också kraven på enkelhet
vid rättstillämpningen.

Organisationen
avvisar däremot sådana lösningar där förmögenhetsskatten ackumuleras,
finansieras med lån, är avdragsgill vid inkomsttaxeringen eller åvilar
företaget som sådant. De inlåsningseffekter eller den bristande neutralitet
mellan olika företagsformer som blir effekten av sådana lösningar framstår, som
framgår av utredningen, som oacceptabla.

Utredningsförslaget
syftar till att undanröja en principieUt oriktig beskattning för att stimulera
näringslivet till investeringar och förbättra försörjningen med riskvilligt
kapital till de små och medelstora företagen. Varje form av kompenserande
åtgärd som vidtas under åberopande av statsfinansiella eller fördelningspolifiska
skäl strider mot förslagets syfte och förtar de positiva effekterna av de
föreslagna åtgärderna.

En
kompenserande beskattning av företaget under den tid kapitalet är bundet i
verksamheten återverkar negativt på verksamhetens resultat. Härigenom minskar
företagens möjlighet tUl självfinansiering av investeringar, som är nödvändiga
för företagens konkurrenskraft och på sikt deras oberoende och överlevnad. En
kompenserande beskattning medför att effekten av åsyftad stimulans minskar,
förhindras eller ger verkningar som på sikt påverkar de små och medelstora
företagen mer negativt än de nu gällande beskattningsreglerna.

Organisationen
kan heller infe godta kompenserande beskattning via arvs-och gåvobeskattningen,
som skulle försvåra nödvändiga och önskvärda generationsväxlingar i mindre och
medelstora företag. Organisationen kan vidare inte godta en skärpt
realisationsvinstbeskattning. En skärpt realisationsvinstbeskattning skulle
nämligen dels komma att drabba såväl de som omfattas av skattelättnaden som de
som inte omfattas dels åstadkomma icke önskvärda inlåsningseffékter.

Beträffande
realisationsvinstbeskattningen av aktier i fåmansbolag föreligger för övrigt
redan i dag en orättvisa i jämförelse med noterade aktier. Det gäller den s. k.
schablonregeln enligt vilken anskaffningskostnaden för noterade aktier får
beräknas till 50 % av försäljningspriset efter avdrag för
försäljningsomkostnader. Denna schablonregel bör införas även för icke noterade
aktier, vilket skulle bidra till ökad rörUghef, dvs. stimulera till från företagsekonomisk
synpunkt motiverade försäljningar och underlätta generationsväxlingar i form av
köp.

Förslaget
tillstyrks vidare i princip av Svensk industriförening, SBEF, Sveriges
fastighetsförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund. Lantbrukarnas
skattedelegations allmänna inställning lill förslagen har redovisats i avsnitt
1.

Av
de hörda myndigheterna har förslaget tillstyrkls av STU.

Minoriteten
inom länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker vidare i princip förslaget.

Minoriteten
i länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Inledningsvis
bör erinras om att förmögenhetsskatten tillkom såsom en särskUd skatt på
avkastning av kapital. Den bakomliggande tanken var att

Prop. 1981/82:191 95

inkomst
av kapital borde beskattas hårdare än inkomst av arbete. Någon förändring i
denna syn på förmögenhetsskattens funktion har såvitt bekant aldrig redovisats
från slatsmakternas sida. Det kan sålunda konstateras alt förmögenhetsskatten
till sin natur är att betrakta såsom en skatt på avkastning och inle på
kapitalet i sig. Nu föreliggande utredning visar emellertid på ett påtagligt
sätt hur i reaUteten förmögenhetsskatten kommit att få en allt mer konfiskatorisk
effekt. På gmnd av inflafionen men framför allt till följd av inkomstskattens
växande progressivitet har förmögenhetsskatten lill stor del kommit att.få
erläggas ur kapitalet i stället för från avkastningen på detta. Detta talar
enligt vår mening för att förmögenhetsskatten i sin helhet avskaffas eller i
vart fall att den nuvarande starkt progressiva skatten ersattes med en neutral
och lågprocentig proportionell skatt.

Härför
talar också det faktum att redan i dag förmögenhetsskatten såväl med avseende å
skattepliktigt objekt som värdering av olika sådana objekt framstår som
orättvis och dämtöver hämmande för produktiva investeringar till förmån för
improduktiva sådana.

Vi
är medvetna om alt frågan om en generell översyn av förmögenhetsskatten inte
ingått i utredningens uppdrag.

Det
nu framlagda förslaget hälsar vi med tillfredsställelse. Det utgör en nödvändig
stimulans av det produktiva kapitalet i syfte att skapa ett expansivt näringsliv
i enlighet med de intentioner som även i andra sammanhang dokumenterats av
statsmakterna. Vi bedömer det sålunda som ytterst angeläget att förslaget
snarast genomföres för alt därmed främja förutsättningarna för de mindre och
medelstora företagen vilka ju har en så stor betydelse för sysselsättningen.

Även
Lantbruksstyrelsen, som i sill yttrande inskränker sig lill förhållandena vid
lantbruksförelag, är i princip positiv till förslagen,

Lanlbruksstyrelsen
anför:

Lantbruksstyrelsen
har i princip den uppfattningen att arbetande kapital i lantbruksföretag skall
beskattas på samma sätt som kapital i andra företag. Styrelsen delar emellertid
kommitténs uppfattning att aktiva bmkare så långt möjligt skall kunna äga den
mark de brukar. Det finns därför skäl alt göra avsteg från den princip
styrelsen ovan deklarerat, när det gäUer fastigheter som i huvudsak innehas i
kapitalplaceringssyfte. Detta syfte torde ofta vara anledningen lill alt
dödsbon och andra juridiska personer innehar jordbmksfastighet, varför
styrelsen biträder kommitténs förslag att vid kapitalbeskattningen av dessa
ägarekategorier andra regler skall gälla än för aktiva lantbrakare. Skäl kan visserUgen
anföras för att jämställa juridiska personer, som själva bmkar den ägda
fastigheten, med aktiva lantbrukare, men andelarna i dessa juridiska personer
kan domineras av passiva delägare för vilka det saknas anledning all lämna
lättnader i kapitalbeskattningen. Ett undanlag bör emellertid göras för
sambruksföreningar. Dessa bör i detta sammanhang inte behandlas annorlunda än
aktiva lantbrakare.

SACO/SR,
som hyser viss tvekan inför förslagen, anför:

Förmögenhetsskatten
är i sin nuvarande praktiska utformning behäftad med sådana egenskaper att den
behandlar olika slag av förmögenheter på olika sätt. På vissa slag av
förmögenhetsvärden utgår ingen skatt alls, t. ex.

Prop. 1981/82:191 96

konst
och antikviteter. På andra slag däremot kan skatten tas ul på ell belopp som
överstiger det marknadsmässiga värdet. T. ex. värderas innehav av börsaktier
utan hänsyn till innehavarens latenta skatteskuld. Rent principiellt är det en
brist i skattesystemet att förmögenhetsskatten slår så olika på olika förmögenhetsslag.
Kommittén föreslår nu all ytterligare olikheter byggs in i systemet vid
behandlingen av olika förmögenhetsslag. SACO/SR ser med viss tveksamhet på en
sådan lösning. Eventuellt skulle det motivera en samlad översyn av
förmögenhetsbeskattningen.

SACO/SR
har förståelse för att de näringspolitiska aspekterna varit vägledande för
kommittén i dess arbete. Den svenska ekonomins balansbrister kräver säkerligen
extraordinära åtgärder på olika områden för att stärka näringslivets
konkurrensförmåga. Det är också möjligt att borttagandet av
förmögenhetsskatten är ett - på kort sikt - ändamålsenligt medel.

Utredningen
har kartlagt i vilken omfattning de små och medelstora företagen berörs av
förmögenhetsskaften i dess nuvarande utformning. SACO/SR vill i sammanhanget
peka på att den aviserade skattereformen med sänkta marginalskatter rimligtvis
medverkar till att minska omfattningen av problemet med höga löneuttag för att
kunna erlägga förmögenhels-skatt.

Enligt
direktiven skulle kommittén anvisa någon lämplig metod vid innehavstidens slut
som kompenserade för befrielsen från förmögenhetsbeskattningen under
innehavstiden. Kommittén har dock funnit att de s. k. inlåsningseffekterna
talar emot sådana kompenserande åtgärder.

De
näringspolitiska syftena har även i detta fall varit vägledande för kommittén.
Med den föreslagna skattefriheten under innehavstiden skulle andra lösningar
också enligt SACO/SR:s uppfattning medföra oUka problem. SACO/SR har därför
viss förståelse för att kommittén i detta avseende känt sig tvingad all
formulera en lösning som i viss mening strider mot direktiven.

3
Remissinstanser som i huvudsak avstyrker att förslagen i betänkandet genomförs

Från
flertalet av de hörda myndigheterna har kritik framförts mot förslagen. Även LO
och TCO har ställt sig negativa till de i betänkandet föreslagna ändringarna.

Kammarkollegiet
anför:

Reglerna
är komplicerade och bUr krångliga att tillämpa. Den omständigheten att vissa
slag av tillgångar blir helt skattefria ändrar inte denna bedömning. Särskilt reglerna
om uppdelningen av jordbmksfastighet i skattefria respektive skattepliktiga
delar är synnerligen detaljerade och kollegiet betvivlar att de alls går att
tillämpa. Delsamma gäller reglema om fördelningen av skulderna, vilka vid
tillämpningen torde behöva föranleda omfatiande utredning.

Som
konstateras i betänkandet gäUer f. n. gemensamma värderingsregler för all
kapitalbeskattning. Kommittén uttalar dock att det inte torde vara

Prop.
1981/82:191 97

nödvändigt atf i framtiden ha samma regler för
förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen. Häremot vänder sig
kammarkollegiet av två skäl. För det första finns en stor fördel med gemensamma
värderingsregler i det att utredning i förmögenhetsskattesammanhang till stora
delar kan användas även vid arvs- och gåvobeskattningen. Skilda regler skulle
leda till betydande merarbete för beskattningsmyndigheterna liksom för de
skattskyldiga. Således skulle skatteadministrationen bli än mer tungrodd och
sannolikt kräva mer resurser. Det andra skälet mot skilda regler finns i
riskerna för rättsvillfarelse och därmed sammanhängande risker för
rättsförluster. KoUegiet kan här peka på en situation där skilda
värderingsregler i nuvarande bestämmelser finns beträffande förmögenhetsskatt
och arvsskatt, nämligen i fråga om värdet av aktie i fåmansbolag. I ett stort
antal fall har vid gåva av aktier i fåmansbolag kontrahenterna utgått från att
det av länsstyrelsen i förmögenhetsskattesammanhang beräknade värdet skall
gälla men för sent blivit uppmärksammade på att vid debitering av gåvoskatt
skall jämlikt 23 § B arvsskattelagen aktiens marknadsvärde läggas till grund. I
de flesta fall har detta lett till ett helt annat skattebelopp, ibland avsevärt
högre, än vad kontrahenterna haft anledning räkna med. Sannolikt skulle transaktionen
mången gång ha gjorts annorlunda eller alls icke kommit till stånd om
kontrahenterna inte förletfs av aktiens förmögenhetsvärde.

Kammarkollegiet anser övervägande skäl tala mot att
kommitténs förslag läggs till grund för lagstiftning. En ändring i riktning mot
skilda värderingsregler skulle innebära en så genomgripande förändring av
kapitalbeskattningen att en .sådan fråga bör tas upp i ett gemensamt
sammanhang. Kollegiet föreslår därför att kommittén återkommer med ett
betänkande där hela kapitalbeskattningen behandlas. Med beaktande av de
lättnader som med ingången av 1982 gäller för samfiiga kapitalskatter bör tidsutdräkten
utgöra ett mindre hinder mot att utredningsarbetet fortsätter. Det finns också
skäl att notera atf kapitalbeskatlningsreglerna under en period av tio år
ändrats fyra gånger, varför ytterligare ändringar torde kunna anstå något.

RSV anför:

RSV begränsar sig till att främst lägga tekniska
synpunkter på belänkandet.

Allmänna synpunkter

RSV vill inledningsvis påpeka följande. I direktiven förs
fram hypotesen, att förmögenhetsskatten tvingar fram alltför stora löneuttag ur
familjeföretagen. De utförda déklarationsundersökningarna bekräftar knappast
denna hypotes. Deklarationsundersökningarna är ju också föråldrade i och med atf
skattelindringar införts, så t. ex. har den s. k. spärregeln upphävts och
förmögenhetsskatteskalorna justerats. Förslag om reformering av inkomstskatten
har också framlagts. Å andra sidan har fastighetstaxeringsvärdena höjts.

RSV anser vidare att de föreslagna reglerna innebär att en
redan förut aUtför krånglig lagstiftning görs ännu krångligare.

7 Riksdagen 1981/82. Snabbprotokoll Nr 191

Prop.
1981/82:191 98

Skogsstyrelsen, som begränsar sitt yttrande fill att i
huvudsak avse förmögenhetsbeskattningen av lantbruksföretag med skog, anför:

Skogsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det finns
skäl att särbehandla jordbruksfastigheter vid förmögenhetsberäkningen och att
beträffande skog de största stimulanseffekterna, generellt sett, kan förväntas
uppkomma om skogen förblir skattepliktig. Skogsägare som är beroende av
skogsbruket för sin sysselsättning och försörjning kan dock förväntas bedriva
ett ändamålsenligt och aktivt skogsbruk denna stimulans förutan. När det gäller
skogsägare som inte är ekonomiskt beroende av sitt skogsbruk kan förhållandet
vara annat. Av virkesförsörjningsutredningens betänkande (SOU 1981:81) framgår
det att ägarstrukturen är en av orsakerna till låg aktivitet inom vissa delar
av skogsbruket. Utredningen redovisar att 60 % av brukningsenheterna är
fastigheter med enbart skog ( 2 ha åker), att närmare 30 % av skogsägarna är
pensionärer att nästan 50 % av skogsägare med enbart skog är utbor och att av
ägare till brukningsenheter med enbart skog är mindre än 20 % huvudsakligen
sysselsatta inom jord- eller skogsbruk. Vidare ägs 25-30 % av det totala
antalet brukningsenheter av flera personer och nästan 10 % av den privata
skogsmarksarealen ägs av dödsbon. Utredningen konstaterar att det särskilt
under det senaste årtiondet har märkts en ökad obenägenhet att avyttra
jordbruks- och skogsfasfigheter. Samägande via dödsbon eller på annat sätt har
blivit allt vanligare. Allt flera skogsägare är bosatta utanför brukningsenheten
och har sin huvudsakliga utkomst av annat än jord- och skogsbruk. Bland de rena
skogsägarna är det förhållandevis få som är ekonomiskt beroende av skogsinkomsfen.
Många fastigheter används endast för fritidsändamål, jakt och fiske eller är
helt obebodda och outnyttjade. Skogsstyrelsen kan inte finna att en förmånlig
kapitalbeskattning av skogsägare som tillhör denna ägargrupp kan innebära en
stimulans som är till nytta för skogsnäringen och samhället. Snarare bör det
vara så, att en inflationsskyddad kapitalplacering i kombination med en låg
förmögenhetsbeskattning ökar intresset för att spara i skog. Intresset av alt awerka
bör rimligen minska eftersom omsättningen av skogstillgång fill annan förmögenhetsfillgång
kan innebära en betydande skärpning av förmögenhetsbeskattningen. Att flytta
över kapital från skog som ger en låg men dock positiv realränta till ett
bankkonto som i dagsläget ger 5-10 % negativ realränta och dessutom en hårdare
förmögenhetsbeskattning är inte attraktivt. Av den anledningen är det givetvis
inte ointressant hur andra kapitaltillgångar beskattas när beskattningen av
arbetande kapital i företag diskuteras. Skogsstyrelsen! anser därför att det
hade varit värdefullt om översynen hade omfattat förmögenhetsbeskattning av
alla slag av tiUgångar. Det är önskvärt att skattesystemet är i möjligaste mån nefuralt
och inte hindrar skogstillgångarnas utnyttjande.

Det som ovan sagts om beskattningen vid alternativ
placering av kapital påverkar givelvis även intresset för avyttring av
skogsmark. Såväl nu gällande regler som kommitténs förslag motverkar en
önskvärd strukfurra-lionaUsering och upplösandet av samäganderätter. I
direktiven tiU den nyligen tillsatta strukturutredningen sägs det bl. a. atf
utredningen bör undersöka om strukturförbättringar kan främjas genom ändringar
i skattelagstiftningen.

Som tidigare har nämnts anser kommittén att reglerna för
förmögenhetsbeskattningen bör vara utformade så, att den ägargrupp, som ovan
har

Prop.
1981/82:191 99

diskuterats,
i princip inte behandlas annorlunda än andra kapitalägare. Delta har dock inte
kommit till uttryck i kommitténs förslag.

De
föreslagna beskattningsreglerna för skog torde innebära en ökad förmögenhetsbeskattning
i många fall om man jämför med de regler som har gällt t. o. m. 1981 års
taxering. I synnerhet gäller detta för mycket stora förmögenheter placerade i
skog och i de fall där skog ägs vid sidan av annan förmögenhet. Skogsstyrelsen
vill dock uppmärksamma att ca 90 % av brukningsenheterna har en skogsareal som
är 100 ha och endast ca 3 % av brukningsenheterna har en skogsareal som
överstiger 200 ha. Detta torde innebära atf en mycket Uten andel av bmkningsenheterna
har ett skogsbruksvärde som överstiger 1 milj. kr. Eftersom kommitténs förslag
innebär alt endast hälften av värdet skall tas upp vid förmögenhelsberäkningen innebär
detta att om övriga skattepliktiga tillgångar är begränsade och normal eller
åtminstone någon skuldsättning föreligger, förmögenhetsskatt inte är aktuell eUer
är endast obetydlig.

För
ett mindre antal brukningsenheter med stora skogsarealer innebär dock
förmögenhetsbeskattningen en betydande belastning.

Följande
förenklade typfall är ett exempel på räntabilitetskravet för förmögenhetsskatt
i ett skogsföretag enligt tidigare regler, nu gällande regler och enligt
kommitténs förslag, I exemplet redovisas också förmögenhets-skaftebelastningen
i kronor per m' s, k, genomsnittlig virkesavkastning. Det förutsätts att det är
en ägare till företaget och att företagsförmögenheten ligger i botten av
förmögenhetsskatteprogressionen. Företagel antas vara ett rent skogsföretag och
i exemplet bortses från eventuella bostadsbyggnader,

TypfaU

Skogsföretag
rned ca 500 ha skogsmark i södra Sverige. Skogsbruksvärde enligt 1975 års
fastighetstaxering 1 milj. kr. och enligt 1981 års fastighetstaxering 3 milj,
kr. Företagets substansvärde antas vara lika med taxeringsvärdet. Den
genomsnittliga virkesavkastningen beräknas uppgå till 2 500 m s. k. per år.
Ägarens marginalskatt antas vara 80 %.

Förmögenhetsbeskattningens
effekt

före skatt

Förmöger

ihets

Kr/msk

Räntabilitetskrav i

skatt, kr

%av substansvärdet

Enl 1981
års taxering

14 625

29,25

7,3

Enl 1982
års taxering

7 000

14.00

1,2

Enl
kommitténs förslag

19 000

38,00

3,2

Skogsvårdsavgiften
utgör en ytterligare belastning med i detta fall 18 000 kr från pch med 1982.
Eftersom avgiften är avdragsgill begränsas dock nettoeffekten till 3 600 kr
eller mindre än 2 kr per msk virkesavkastning.

Trots
den relativt höga skattebelastningen i exemplet kan det dock konstateras att
det vid ett antaget genomsnittligt rånetto på 80 kr per msk pch efter avdrag
för skogsvårdskostnader och förvaltningskostnader m. m. ändå torde återstå ett nettp
som innebär en positiv förräntning av ett kapital spm betraktas som realyärdesäkert.

Oron
för att förmögenhetsskatt av den förslagna storleksordningen skulle allvariigt
försvåra eller möjliggöra fortsatt drift och leda till att verksamheten

Prop.
1981/82:191 100

läggs
ner eller att en försäljning framtvingas är således knappast befogad vad avser
skog. Däremot finns det givetvis risk för att intresset för investeringar i skogsbraket
minskar och alt intresset för investeringar i skattefria kapitalplaceringsobjekt
ökar.

Om
förmögenhetsskatten skulle beräknas på 100 % av 1981 års taxeringsvärde skulle
skattebelastningen i exemplet bli 110 kr per m-'sk. Detta visar att regler med
en sådan beräkningsgrund skulle leda till en avsevärd belastning med nuvarande
marginalskattesatser.

Exemplet
ovan kan också användas för att studera effekterna av en marginalskattereform.
Vid en sänkning av marginalskatten till 60 % minskar förmögenhetsbelastningen
enligt kommitténs förslag från 38 kr per producerad msk till 19 kr per m-'sk
och vid 50 % marginalskatt blir skattebelastningen ca 15 kr per m-'sk.

Skogsstyrelsen
anser att kommitténs förslag inte utan ytterligare utredning kan ligga till gmnd
för lagstiftning. Anledningen till detta ställningstagande är atf hänsyn infe
har tagits till den kommande marginalskattereformen samt den i övrigt något
bristfälliga analysen av de föreslagna reglernas näringspolitiska
konsekvenser.

Skogsstyrelsen
pekar vidare på en alternativ metod för att medge lättnader i
förmögenhetsbeskattningen och anför:

Skogsstyrelsen
vill ifrågasätta pm inte avdragsrätt för förmögenhetsskatt som belöper på skog
är ett alternativ som borde utredas och övervägas ytterligare. Efter
genomförandet av den planerade marginalskattereformen kommer nämligen de av
kommittén påtalade negativa effekterna av inkomslskalteprogressionen vid en avdragsrält
att avsevärt minska. Vad avser skog skulle en avdragsrält inte heller behöva
medföra ett större skatteuttag än vad som sker i nuläget eller enligt vad som
blir resuhatel om kommitténs förslag genomförs. Skatteuttaget kan relativt lätt
anpassas till en önskad nivå genom att anpassa värderingen på tillgängssidan
till marginal-skattesatsen i normala inkomstlägen. Avdragsrätten bör vara
knuten till inkomst av skogsbruk i förvärvskällan, i vilken skulle innebära att
den inaktive eller lågaktive skogsägaren skulle träffas hårdare av förmögenhetsbeskattningen.

En
komplikation vid avdragsrätt är att ställning måste las till om skogen skall
anses ligga på toppen eller botten av den samlade förmögenheten. Utan att la
ställning till frågan kan det konstateras att genom att lägga kapital placerat
i skog på botfen av den samlade förmögenheten uppnås en skärpning av
förmögenhetsbeskattningen på skog i de fall den skaltskyldige har kapital placerat
i skog vid sidan av annan skattepliktig förmögenhet.

SIND
anför:

De
förslag som presenteras i betänkandet är tänkt att dels öka investeringsviljan
i fåmansförelagen dels förbättra möjligheterna till riskkapitalförsörjning i
dessa företag.

Ur
industripolitisk synpunkt är det angeläget att stimulera kapitalbildningen och
kapitaltillväxten i de mindre och medelstora företagen. Egenkapital-försörjningen
är ofta ett problem för dessa företag. De mindre och medelstora företagen har
ofta små möjligheter att externt erhålla tillskott av riskvilligt kapital.
Härigenom uppstår lätt att expanderande företag t. ex. uppvisar mycket låg
soliditet. Bristen på riskvilligt kapital kan därför

Prop. 1981/82:191 101

innebära att lånemöjligheterna försämras och
finansieringsproblem kan uppstå för företag.

Industriverket tycker emellertid inte att ovanstående
problem med försörjning av riskkapital kan lösas med hjälp av utredningens
angivna förslag. För det första riktar sig förslaget till eft mycket begränsat
antal företag. För det andra uppkommer skattelättnaden hos den fysiska personen
och ej hos den juridiska vilket medför att det är svårt att se vilka effekter
föreslagna åtgärder leder till för enskilda företag. Problemet med egenka-pitalförsörjningen
kvarstår trots förslagen fortfarande för en stor del av företagen.

Sammanfattningsvis anser industriverket att framförda
förslag inte löser problemet med egenkapifalförsörjningen i fåmansföretag.
Vidare anser verket att förslagen inte underbyggts på ett fillfredsstäUande
sätt samt att effekterna ej i fillräcklig omfattning belysts. Verket awisar
därmed utredningens förslag.

Kammarrätten i Göteborg anför:

I sina resonemang har kommittén lagt stor vikt vid att den
nuvarande förmögenhetsskatten skulle tvinga företagarna att göra betydande
löneuttag för att kunna betala skatten. Det synes emellertid i vart fall
tveksamt om detta kan läsas ut av det material som kommittén har lagt fram. Den
helt övervägande delen av de aktiva jordbrukarna synes f. n. inte bU träffade
av någon förmögenhetsskatt alls eller av sådan skatt med ett förhållandevis
obetydligt belopp. Om det inte är så många skattskyldiga som berörs av
förslaget, kan det ifrågasättas om inte den stimulans som man eftersträvar och
som en del företag npg behöver kan åstadkommas på andra sätt. Lättnad i
förmögenhetsskatt kan synas som ett något trubbigt instrument.

Kammarrätten vill peka på ett sätt att lösa problemet som
kommittén inte har haft någon anledning att gå in på. I dagarna utreds ju och
diskuteras livligt en produkfionsfaktorskatt, s. k. proms. Om man slufiigt
fastnar för en sådan skatt tycks man få ett ganska flexibelt redskap för
avvägning av skatten på kapital resp. arbete. Det bör inom promsens ram finnas
utrymme för att ta behövUg hänsyn till familjeföretagens förmåga att bära skatt
på arbetande kapital i form av maskiner etc. De fördelningspolitiska synpunkter
som talar emot kommitténs förslag tunnas i vart fall ut, om en proms skuUe
reglera skattebelastningen på familjeföretagen i stället för den ganska
otympliga förmögenhetsskatten.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Länsstyrelsen begränsar sitt yttrande till att avse de
tekniska och administrativa frågor som hänger samman med förslaget.

Reglerna för beräkning av företagsförmögenhet har ändrats
ett flertal gånger sedan 1970. Sin nuvarande utformning fick de 1977. Även det
regelsystemet har emellertid redan hunnit modifieras genom riksdagens beslut i
år att ta bort den s. k. spärregeln fr. o. m. 1982 års taxering.

Nu föreslår företagsskattekommittén att regelsystemet i
sin helhet återigen skall ändras. Det säger sig självt att enbart förekomsten
av täta ändringar skapar osäkerhet vid tillämpningen för såväl de skattskyldiga
som skattemyndigheterna. Särskilt gäller det när reglerna inte samtidigt kan
förenklas.

Eft av de argument kommittén för fram för en ändring är
att nuvarande regler genom sin detaljrikedom är arbetskrävande (s. 70).
Länsstyrelsen

Prop.
1981/82:191 102

delar inte den uppfattningen. Visserligen skall alla
tillgångar och skulder beaktas innan reduceringen till 30 % görs. Underlaget
kan dock tas direkt från det årsbokslut som ändå upprättas och bifogas
deklarationen. Vad gäller fastigheter används taxeringsvärdet. Metoden är
därmed förhållandevis enkel.

Kommittén föreslår att arbetande kapital i mindre och
medelstora företag i princip undantas från förmögenhetsbeskattning. Det kan i
förstone synes vara en enkel regel. Som komplement till denna huvudregel
föreslår kommittén emellertid en rad undantagsregler.

Tillgångsslag
som typiskt sett ingår i rörelser där stimulansinfressef är mindre framträdande
anser kommittén även fortsättningsvis bör förmögenhetsbeskattas. Dit hör t.
ex. lager av fastigheter och värdepapper. I fråga om fastigheter föreslås att
75 % av taxeringsvärdet skall gälla för inkomstslaget rörelse och 50 % för
inkomstslaget jordbruksfastighet. Från dessa övergripande undantagsregler
skall i sin tur undantag kunna göras om särskilda omständigheter är för handen.

För att
bl. a. tillgodose byggmästarnas intressen har schablonregeln för rörelsefasligheter
kombinerats med en möjlighet att beakta den latenta skatteskulden på
lagerfastigheter och på så sätt får värdet ytterligare reducerat.

I fråga om
jordbmksfastighet skiljer sig reglerna åt beroende på om jordbmkaren är aktiv
eller inte, om jordbruket arrenderats av närstående eller utomstående, om
jordbruket drivs av ett dödsbo före eller efter tredje kalenderåret efter det
att dödsfallet inträffat, om jordbrukaren på grund av sjukdom måste arrendera
ut jordbruket kortare eller längre tid, om bostadsbyggnad utnyttjas av
jordbrukaren själv eller av anställd personal osv.

Kontanta medel och banktillgodohavanden föreslås bli
undantagna från skattefriheten. Även här föreslås dock undantagsregler från
undantagsregeln som innebär hel eller halv skattefrihet. I vissa fall skall det
göras en bedömning av vad som kan betraktas som normal omfattning av likvida
medel.

Skulder skall enligt förslaget tas med i den mån de
belöper på skattepliktiga tillgångar. Kan den faktiska skuldbelastningen inte
direkt fastställas skall en proportioneringsregel kunna användas. Avdrag skall
då medges med så stor del av skulderna som svarar mot de skattepliktiga
tillgångarnas andel av de samlade tillgångarna. Det kräver att även de
skattefria tillgångarna värderas. En fråga som då uppkommer är hur mycket man
skall ta med av tillgångarna vid den beräkningen. En klar gräns är onekligen
svår att dra. Att det även på den här punkten blir stora
tillämpningssvårigheter är därför uppenbart.

Sammantaget blir det således ett virrvarr av regler att
hålla reda på. Resultatet av kommitténs överväganden står därför i bjärt
kontrast till uttalandet på s. 70 att lagstiftningen bör vara enkel att
tillämpa.

Majoriteten i Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Enligt länsstyrelsens mening har utredningen inte
tillräckligt analyserat förmögenhetsskattens roll för småföretagare i den
utformning reglerna nu har. Härtill bör framhållas att inte endast
småföretagare erhåller skattelättnader utan även ägare till stora företag
erhåller motsvarande förmåner. Utredningens påstående att den nuvarande
förmögenhetsbeskattningen

Prop.
1981/82:191 103

skulle
innebära stora svårigheter för företagen och leda till mycket höga avkastningskrav
ifrågasätts av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
anser vidare att om utredningens förslag skulle genomföras måste någon form av
kompenserande åtgärd vidtas av fördelningspolitiska skäl. Utredningen har
övervägt flera sådana förslag men avvisat samtliga bl. a. på grund av
besvärligheter ur administrativ synpunkt.

Med
hänsyn till vad ovan anförts anser länsstyrelsen att utredningen inte ger stöd
för att ytterligare lättnader skulle vara motiverade vid förmögenhetsbeskattningen
för ägare av företag och jordbruk.

Länsstyrelsen
anser vidare aft nuvarande system med en generell reducering av substansvärdet
ur administrativ och kontrollteknisk synpunkt är att föredra framför den modell
som utredningen föreslagit. En generell reducering av substansvärdet blir också
mera rättvisande mellan olika företagare än utredningens förslag. Utredningens
förslag med differentierade skattesatser för olika tillgångsslag kan dessutom
föranleda en ökad risk för olika konstruktioner i syfte att minska
förmögenhetsskatten, vilket får som följd kontrollproblem och ett ökat skattetänkande.

Från
fördelningspolifiska synpunkter anser länsstyrelsen att skatterna bör vara
neutrala oberoende av den skattskyldiges yrkeslillhörighef. Mot denna bakgrund
tillstyrker länsstyrelsen principerna i den reservation till utredningen som
anförts av Erik Wärnberg och Maj-lis Lööw. Reservanterna har även redovisat en
alternativ väg att erlägga förmögenhetsskatten, varför olägenheterna i vissa
fall med alltför stora löneuttag kommer att undanröjas.

En
ledamot av länsstyrelsen i Östergötlands län - Olle Anderberg - har med delvis
från majoriteten avvikande mening avstyrkt aft förslagen i betänkandet
genomförs. Anderberg anför:

Enligt
länsstyrelsens mening finns jämväl starka skäl att ytterligare avvakta
erfarenheterna av de ändringar på förmögenhetsbeskattningens område som skett
under de senaste åren. De nuvarande reglerna har enligt länsstyrelsens
erfarenhet hittills fungerat tillfredsställande bäde i materiellt och
administrativt hänseende.

Länsstyrelsen
kan därför inte tillstyrka utredningens förslag.

Genom
slopandet av spärregeln år 1981 kom passiva jordägare att få kraftiga lättnader
vid förmögenhetsbeskattningen. Nu behöver endast 30 % av substansvärdet tas upp
mot tidigare 100 %. Skälet till lättnaderna var främst att motverka höjningen
av taxeringsvärdena vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelsen
vill framhålla i likhet med utredningen att passiva jordägare inte bör erhålla
samma lättnader vid förmögenhetsbeskattningen som akfiva jordägare. En
skärpning av reglema på denna punkt får därför anses befogad.

Majoriteten
i länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Efter
en ingående granskning av betänkandet anser länsstyrelsen att tungt vägande
principiella och praktiska invändningar kan riktas mot förslaget.

Motivet
för en lättnad i kapitalbeskattningen är i första hand att skatten skall
betalas med beskattade pengar vilket kräver att den skattskyldige måste göra
ett stort uttag ur rörelsen. Ju högre marginalskatten är, desto större blir

Prop.
1981/82:191 104

del
belopp, som måste till för att täcka skallen. Kommittén har inte berört de effekter,
som den kommande marginalskattesänkningen kan ha på kapitalbeskattningen men
motivet för en sänkning av kapitalbeskattningen kan inte vara lika stort efter
en sänkning av marginalskatten.

Man
kan ifrågasätta om det är rimligt att man accepterar en ytterligare - i varje
fall principiellt betänklig - awikelse från neutraliteten mellan olika former av
förmögenhetstillgångar. Medel, som är investerade i börsnoterade aktier eller
insatta på bank, kan mycket väl komma näringslivet till godo lika effektivt som
pengar, som investerats i egenföretag. En alltför förmånlig behandUng av
kapitalet i de mindre företagen kan få som resuUat att det framstår som
olönsamt att investera i företag med ett spritt ägande. Kommitténs förslag kan
innebära ett hinder för introduktion av större fåmansföretags aktier på börsen
vilket kan försvåra kapitalanskaffningen vid en expansion. På den punkten kan
kommitténs förslag komma att direkt motverka den nyligen framlagda utredningen
om de små och medelstora företagens finansiella situafion (E 1980:5).

Kommittén
föreslår ingen kompensation för det skattebortfall, som dess förslag innebär,
utan den menar att den stimulans, som den minskade kapitalbeskattningen ger,
mer än väl kommer att kompensera förlusten för statsverket. Förslaget berör ett
fåtal skattskyldiga, kanske 500 i landet, och omfattar ca 75 milj. kr. (den
andel, som kommittén beräknar att de aktuella företagen har av den totala
förmögenhetsskatten på 650 milj. kr.). Skattebortfallet är självfallet inle
stort men den förväntade stimulanseffekten kan då också förväntas bli liten.
Kommittén har förutsatt att lättnaderna i kapitalbeskattningen komrner alt helt
användas för investeringar. Del finns inga garantier för att det kommer att bU
fallet utan lättnaderna kan likaväl komma all utnyttjas för konsumtion.

Tillämpningen
av kommitténs förslag skulle ge taxeringsmyndigheterna betydande praktiska
problem. Det kommer vid granskningen inte att räcka med atf reda ut vilken typ
av tillgångar, som finns i företaget utan man mäste också ta reda på hur de
används. I vissa fall måsle man till och med kontroUera vUka
familjeförhållanden, som föreligger. Kontrollen av skulderna kommer atf bli än
mer komplicerad än i dag och man får förutsätta att det blir nödvändigt att
göra en fullständig värdering av hela företaget. Kommitténs antagande aft det
allmänna skulle göra "betydande vinster" genom att bolagen ålades att
själva göra värdering av sina aktier och underrätta aktieägarna får anses vara
verklighetsfrämmande. Aktievärderingen, så som den i dag utförs på
länsstyrelsen, är en specialiserad och kvalificerad arbetsuppgift.
Deklarationsgranskarna behöver i dag inte närmare kontroUera länsstyrelsens
förslag tiU aktievärde. Skulle kommitténs förslag genomföras måste granskarna
göra en kontroll av bolagens aktievärdering och genom att kontrollen kommer
att läggas ut på ett flertal personer och nämnder blir risken för oenhetlig
behandling stor. I dag utgör kontrpllen av förmögenhetstillgångarna en liten
del av deklarationsgranskningen.

Om
kommitténs förslag genomförs innebär detta att betydligt större resurser måste
sättas in på den delen av granskningen och det skulle självfallet få göras på
bekostnad av granskningen för inkomstskatten.

Som
framgår av det anförda kan man ur skatteteknisk synpunkt rikta kraftig kritik mol
kommitténs förslag och länsstyrelsen kan inte tillstyrka alt förslaget läggs
till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen förordar i stället att de regler,
som gällt vid 1981 års taxering i stort bibehåUs t. v. Nödvändiga justeringar
av förmögenhetsskatten kan göras genom att man ändrar

Prop.
1981/82:191 105

skatteuttaget eller gränserna för skattskyldigheten.
Länsstyrelsen anser att man i största möjliga utsträckning skall sträva efler
neutralitet mellan olika förmögenhelstillgångar. Skulle det anses nödvändigt
att bereda de mindre och medelstora företagen särskilda lättnader i fråga om
förmögenhetsbeskattningen bör frågan tas upp på nytt och andra, mera lämpliga
lösningar sökas.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Mot bakgrund av de av kommittén gjorda
deklarationsundersökningarna anser länsstyrelsen att de i kommittédirektiven
påtalade problemen är betydligt överdrivna. Enligt länsstyrelsens uppfattning
kan inte förmögenhetsskatten ses isolerad från den skattebelastning som åvilar
företagare och deras företag i stort. Sålunda presenteras i dagarna en
genomgripande skattereform som medför kraftigt sänkta marginalskatter, en
omfördelning från inkomstskatt till allmän produktionsfaktorskatt eller höjda
arbetsgivaravgifter, samt en underskottsavdragsbegränsning. Hur denna reform
kommer att påverka familjeföretagen och familjeföretagarna och därmed deras
förmåga att bära förmögenhetsskatt kan nu ej överblickas. Att den i vissa
avseenden drastiskt ändrar de förutsättningar och antaganden kommittén gjort är
helt uppenbart.

Skatteadministrationen
brottas f. n. med stora problem som sammanhänger med underbemanningen och
krympande anslagstilldelning. Länsstyrelsen erinrar om att fackliga
organisationer som organiserar ca 10 000 anställda inom skatteförvaltningen i
ett pressmeddelande 1981-10-14 bland annat hävdar: "Vår arbetssituation är
ohållbar! Vi får ständigt nya eller förändrade arbetsuppgifter - utan att bli
fler som skall klara av dem." I princip samma uppfattning framförs i riksskatteverkets
yttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1982/83.
Sålunda sägs bl. a. i punkt 5 (sid. 5): "I sitt yttrande över
förvaltningsutredningens betänkande Förnyelse genom omprövning (SOU 1979:61)
pekar Riksskatteverket bland annat på den oförenlighet som för närvarande
råder mellan regelstyrning och resursstyrning inom skatteförvaltningen."
Vidare sägs: "Ytterst blir det likformighets- och rättviseaspekterna i lagtillämpning
och service gentemot allmänheten som blir lidande. Riksskatteverket anser dessa
förhållanden otillfredsställande och noterar att flertalet av länsstyrelserna
-16 av 24 - tar upp frågan om regelsystemets utformning och/eller
statsmakternas krav och förväntningar beträffande skatteförvaltningen."

Mot bakgrund av det ovan citerade anser länsstyrelsen att
utomordentlig restriktivitet bör iakttagas beträffande införandet av nya regler
som ytterligare ökar komplexiteten i skattesystemet och därmed lägger nya
bördor på de myndigheter som har att tillämpa regelsystemet.

Det regelsystem som f. n. gäller infördes i huvudsak år
1977 med verkan fr. o. m. 1979 års taxering och har således hittills tillämpats
endast några få år. Enligt av länsstyrelsens taxeringsenhet lämnade uppgifter
föranleder nuvarande regelsystem inga större lillämpningssvårigheter med
undantag för bedömningen av hur stor del av de totala likvida medlen som skall
anses vara nedlagda i företaget. Bedömningssvårigheterna gäller framför allt
jordbruksfastigheter (skogsfastigheter).

Kommitténs förslag innebär, att arbetande kapital i mindre
och medelstora företag i princip undantas från förmögenhetsbeskattning. Från
denna huvudregel finns emellertid ett flertal undantag. Således skall uttarrenderad

Prop.
1981/82:191 106

åker- och betesmark tas upp till halva jordbruksvärdet.
Mark som inte utarrenderas eller som arrenderas ut till någon inom den s. k.
kärnfamiljen är dock ej skattepliktig. Skogen utgör skattepliktig tillgång men
tas upp till halva skogsbruksvärdet. Bostadsbyggnad med tillhörande tomtmark
tas upp till taxeringsvärdet. Bostadsbyggnad som disponerats av anställd
personal blir dock skattefri. Innehav av kontanta medel, bankmedel samt aktier
och obligationer blir i huvudsak skattepliktiga. Vissa banktillgodohavanden
blir dock skattefria pch andra tas upp till halva kapitalbeloppet. Särskilda
regler skapas för dödsbon. Sammantaget innebär alla dessa undantag, att
förslaget blir svårt att tillämpa både för skattskyldiga och
granskningsmyndigheterna.

Till det anförda kommer att lämpligheten av förslagen i
stora delar kan ifrågasättas. Detta belyses också av de mycket delade meningar
som kommit till synes bland utredningens ledamöter och sakkunniga.

Vidare kan
påpekas att arvs- och gåvoskattereglerna f. n. anknyter till lagen om
förmögenhetsskatt beträffande värderingsreglerna. Kommittén har uppgett att
arvs- och gåvoskattereglerna kommer att behandlas i ett senare betänkande. Om
den nuvarande kopplingen behålls kommer de av kommittén framförda
värderingsprinciperna att överföras även på arvs- och gåvoskatteområdet.

Vid en samlad bedömning av de nu redovisade förhållandena
gör länsstyrelsen den bedömningen att någon genomgripande förändring av
nuvarande regelsystem på förmögenhetsskattens område inte bör genomföras på
grundval av det nu framlagda förslaget. Länsstyrelsen förordar i stället att
nuvarande regelsystem i princip bibehålls med vissa smärre modifieringar enligt
nedanstående.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Länsstyrelsen anser att de av kommittén gjorda
deklarationsundersökningarna redovisade i olika bilagor i betänkandet visar atf
de problem som kommittén enUgt givna direktiv fått uppdrag föreslå lösning för
är betydligt överdrivna. För ett mycket stort antal små och även medelstora
företag är förmögenhetsbeskattningen inget problem, då företagets
förmögenhetsvärde framräknat enligt nu gällande regler är tämligen ringa.
Länsstyrelsen är dock helt medveten om att för de större företagen med ett högt
förmögenhetsvärde och relativt låg avkastning kan förmögenhetsskatten vara ett
problem.

De av kommittén föreslagna reglerna avses gälla arbetande
kapital i rörelsedrivande företag inkluderande jordbruksföretag och således ett
rätt stort antal förelag totalt. Såsom reglerna utformats med invecklade
särregler för att avgränsa det i företaget arbetande kapitalet från annat
privat kapital, kommer deklarationsformulären att innehålla ett flertal ytterligare
uppgifter av stor betydelse för denna fördelning, att ifyllas av de
skattskyldiga och att kontrolleras av skatteadministrationen. Länsstyrelsen
anser inte att kostnaderna för administrationen av det hela står i rimlig
proportion till nyttan av förslaget för ett relativt begränsat antal
skattskyldiga.

Länsstyrelsen anser dessutpm att man inte kan se
förmögenhetsskatten isolerad från de skatter och avgifter som belastar
företagare och deras företag i stort. Man bör därför avvakta remisserna för de
nyligen framlagda betänkandena om allmän produktionsfaktorskatt och reformerad
inkomstbeskattning med kraftigt sänkta marginalskatter och underskottsavdragsbe-

Prop.
1981/82:191 107

gränsningar.
Länsstyrelsen anser att man noggrant bör analysera effekterna på hithörande
problem av i dessa betänkanden föreslagna väsentliga ändringar i beskattningen.
Om dessa ändringar helt eller delvis görs till föremål för lagstiftning bör de
i vissa avseenden helt ändra de fömtsättningar och antaganden varpå kommittén
byggt sitt förslag. Utredningen har inte heller förebragt några bevis för att
de nu föreslagna reglerna för lättnader i förmögenhetsskatten verkligen ger
företagen - med undantag för ett ringa antal stora företag - den sfimulans som
avses.

Länsstyrelsen
anser f. ö. aft man vid bedömningen av hithörande problem bör ta hänsyn till
att dels skattepliktsgränsen för förmögenhet höjs från 200 000 till 400 000
kronor, dels att många företag inte driver rörelsen i egna fastigheter och dels
att taxeringsvärdena vid 1981 års allmänna fastighetstaxering för rörelse- och
industrifastigheter endast undantagsvis höjts.

Skatteadministrationen
har redan nu mycket stora problem atf brottas med på grund av dels konstaterad
underbemanning och dels krympande anslagstilldelning. Denna uppfattning har
framförts förutom av flertalet länsstyrelser, av de fackliga organisationerna
samt riksskatteverket. Mot bakgrund av detta anser länsstyrelsen att stor
försiktighet bör iakttagas vid införande av nya regler som ytterUgare ökar
komplexiteten i ett redan nu komplext system.

De
regler som gäller nu infördes i huvudsak 1977 med verkan från 1979 års taxering
och har endast tillämpats några år. Enligt länsstyrelsens uppfattning föranleder
nuvarande regler i stort inga tillämpningssvårigheter. Kontrollen ■kräver
dock en del av den tillgängliga knappa resursen. Att införa nya regler då
lämpligheten av dessa - på grund av de många undantagen och i flera fall svåra
bedömnings- och avgränsningssvårigheter - enligt länsstyrelsens uppfattning
starkt kan ifrågasättas, är inte tillrådligt.

Länsstyrelsen
avstyrker det framlagda förslaget och förordar att nu gällande regler med vissa
modifieringar bibehålles. De problem som kan föreligga för större företag med
höga förmögenhetsvärden och relativt låg avkastning anser länsstyrelsen bör
kunna lösas på annat sätt.

LO
anför:

LO
ställer sig avvisande till kommittémajoritetens förslag att arbetande kapital i
mindre och medelstora företag bör undantas från förmögenhetsbeskattning. År
1970 infördes för första gången särskilda kapitalskattelättnader för ägare av
vissa familjeföretag. En viss omläggning gjordes 1974. De nu gällande reglerna
kom till 1977. Utgångspunkten är en substansvärdering, gjord med vissa
förenklade schabloner. Lättnad i förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen
medges i den formen att substansvärdet reduceras med 70 %, dvs. beskattningen
träffar endast 30 % av substansvärdet.

LO
delar inte de uppfattningar som uttryckts i kommittédirektiven angående de
problem i fråga om förmögenhetsbeskattningen i små och medelstora företag.
Självfallet reses krav på lättnader från företagarhåll. Skaftelagstiftningen
måste dock också i fortsättningen bygga på likabehandling av skattskyldiga som
en huvudprincip.

LO
instämmer i den reservation som lämnats av Maj-Lis Lööw och Erik Wärnberg med
instämmande av Lars Starkemd. LO vill ocksä stryka under de resonemang som
Claes Ljungh fört i särskilt yttrande.

Med
hänvisning till det ovanstående får LO förorda aft olika delförslag nu

Prop.
1981/82:191 108

inte läggs till grund för lagändringar. Vissa frågor
rörande fastighetsbeskattning bör tas upp i annat sammanhang med andra
förutsättningar för utredningsarbetet.

TOR anför:

Den senaste lagändringen av de nu avsedda
värderingsreglerna skedde i juni i år och var föranledd av resultatet av den
nya fastighetstaxeringen (prop. 1980/81:193, SkU 61, SFS 1981:635). I
propositionen (s. 11) anmärktes att 1980 års företagsskattekommitté fått i
uppdrag bl. a. aft utarbeta permanenta kapitalskatteregler för förmögenhet som
har lagts ner i jordbruk, skogsbruk och rörelse. Vidare uppgavs aft eftersom företagsskat-tekommitléns
förslag till en permanent lösning i denna fråga inle kunde väntas redan till
1982 års taxering, så var det nödvändigt att justera de gällande reglerna.

Företagsskatfekommitténs betänkande är emellertid inte ett
slugiltigt förslag om permanenta kapitalskatteregler. Med hänsyn främst till
den årligen återkommande förmögenhetstaxeringen har kpmmittén valt att
presentera ett förslag spm endast rör förmögenhetsbeskattningen.

TOR anser att denna åtgärd är betänklig. Även om ett
framtida system inte måste innebära atf enhetliga regler tillämpas för hela kapifalskatteområdet,
så borde kommittén av praktiska hänsyn ha utgått från de frågor som onekligen
är gemensamma för de olika skatterna. Det fortsatta utredningsarbetet leder
med största sannolikhet till ändringar i det nu föreliggande förslaget. TOR
måste med kraft framhålla det olyckliga med återkommande ändringar i
kapitalbeskattningsreglerna.

För att motverka förmögenhetsskattens negativa effekter
bl. a. på ägarens investeringsvilja i företaget, föreslår kommittén att det
arbetande kapitalet i mindre och medelstora företag i princip helt skall undantas
från förmögenhetsbeskattning. Kommitténs bedömning sker därvid utifrän den
förutsättningen att kapitalbeskattningens negativa effekter för företagen
beror på den sedan länge rådande situationen i vårt land med höga
inkomstskatter och hög inflation.

Det har av kommittén inte diskuterats vad förslaget i
betänkandet "Reformerad inkomstbeskattning (Ds B 1981:16)" kan få för
betydelse för kapitalbeskattningen. Bärande tankar bakom förslaget om
reformerad inkomstbeskattning är ju nämligen att begränsa marginalskatterna och
att motverka inflationen.

I betänkandet om reformerad inkomstbeskattning föreslås
att vissa frågor - som även är av stort intresse för förmögenhetsbeskattningen
- bör undersökas särskilt. Det gäller dels vissa frågor som rör gränsdragningen
mellan privat förmögenhet och näringsförmögenhet, dels fråga om att skilja
verksamhet som har karaktär av hobby från övrig verksamhet i rörelsedrivande
företag.

Vidare är det osäkert hur många av de familjeföretag,
vilka drabbas av förmögenhetsbeskattningen, som i framliden kommer att omfattas
av reglerna om skattelättnader.

Utredningen angående de små och medelstora företagens
finansiella situation föreslår nämligen i ett delbetänkande (SOU 1981:95) "Tillväxtka-pital"
att förutsättningar bör skapas för en utökad handel med aktier, andelar

Prop.
1981/82:191 109

i bolag och andra värdepapper i syfte att omfatta även
placeringar i mindre och medelstora företag.

Med hänvisning till det nu anförda anser TOR att fortsatta
överväganden måste föregå en eventuell lagstiftning grundad på kommitténs
förslag.

Om det anses nödvändigt att snarast ge ökade
skattelättnader för de mindre och medelstora företagen så anser TOR att sådana
lättnader kan åstadkommas med enkla justeringar av gällande regler, t. ex.
genom att tillåta en reducering av substansvärdet till lägre nivå än 30
procent. Undantag skulle kunna göras för exempelvis byggnadsrörelser och
företag som driver handel med värdepapper.

TCO anför:

TCO ansluter sig till det särskilda yttrande som
sakkunnige Claes Ljungh anfört och awisar det förslag betänkandet anför till förmögenhetsbeskatte-lindring
för ägarna till arbetande kapital i mindre och medelstora företag.

4 Särskilda frågor

4.1 Behandlingen av likvida medel m. m.

Ett stort antal remissinstanser har förordat att likvida
medel helt eller delvis skall utgöra icke skattepliktig tillgång.

Minoriteten i Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Enligt vår mening bör en sådan del av vad som av
finansiella placeringar får anses motsvara en normal likviditet med hänsyn till
rörelsens omfattning och branschen i fråga undantas från förmögenhetsberäkning.

FAR anför:

Kommittén har i sitt förslag stannat föratt icke inkludera
likvida medel i de nettotillgångar i rörelsen som skall undantas från
förmögenhetsbeskattning. Ett skäl härtill anges vara svårigheten att avskilja
normala likvida medel i rörelsen från s. k. "överlikviditet". FAR
delar uppfattningen att en sådan gränsdragning bleve mycket svår. De risker,
som Folke Nilsson framhållit i sitt särskilda yttrande att från andra
synpunkter omotiverade åtgärder skulle vidtas för att inför bokslut ersätta
likvida medel med tillgångar som inte tas upp till förmögenhetsbeskattning
talar enligt FAR:s uppfattning för att likvida medel om förslaget genomföres
inräknas i de obeskattade nettotillgångarna.

SFR anför:

Kommittén föreslår att likvida medel i jordbruk och rörelse
inte skall undantas från förmögenhetsbeskattning. Som motiv härför anförs dels
att beskattningen av likvida medel innebär en viss önskad investeringsstimulans
dels att praktiska svårigheter föreligger att skilja likvida medel hänförliga
till förvärvskällan från privat kapital.

Förbundet anser i motsats till kommittén att även likvida
medel skall undantas från förmögenhetsbeskattning dä det av naturliga skäl
föreligger ett behov av likvida medel ett behov som emellertid kan variera
mellan olika företag och olika branscher. T. o. m. kommittén finner ju att dess
förslag att

Prop. 1981/82:191 110

beskatta den del av företagskapitalet som utgörs av
likvida medel såsom varande principiellt felaktigt.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Det skall först klarläggas att kommittén i sammanhanget
använder ordet kapital som sammanfattande benämning på likvida medel,
banktillgodohavanden, värdepapper samt fordringar. Det förslag som framförs är
att tillgångar av detta slag skall omfattas av skatteplikt. Från skatteplikt
skall dock undantagas fordringar, som uppkommer i samband med normala
affärstransaktioner. Vad gäller likvida medel skall jämkning från skatteplikten
kunna ifrågakomma då väsentlig avvikelse föreligger från normala förhållanden
på grund av omständighet, som företagaren inte råder över, exempelvis brand.
Vidare skall medel innestående på konton i riksbanken och allmänna invesferingskonton
bli helt undantagna från beskattning. Slutligen föreslås, att sådana
bankinsättningar, som åtföljs av latent inkomstskatteskuld, skall upptagas till
halva beloppet.

Delegationen kan inte tillstyrka kommitténs förslag.
Detsamma kan på ett nyckfullt sätt styra och påverka enskild skaftskyldigs
situation. Den som minskar sina likvida tillgångar genom att strax före
bokslutstillfället betala en varuskuld förbättrar sin skattesits på motpartens
bekostnad. Alla företag kommer dock inte att vara känsliga för stort innehav av
likvida medel. För sådana företag, exempelvis börsnoterade bolag, kan det
föreslagna systemet utvecklas till ett konkurrensmedel. Givetvis bör reglerna
få en utformning som i största möjliga utsträckning är konkurrensneufral.

Alltsedan 1970 års kapitalskattereform har vi i skilda
sammanhang fått handskas med begreppet rörelsefrämmande ppster. Genom
anvisningar från RSV har begreppet fått viss stadga och
tillämpningssvårigheterna har begränsats. Det är möjligt att RSV:s anvisningar
måste ytterligare preciseras och kanske även till viss del grundas på schabloner
men detta vore klart att föredra framför den av kommittén föreslagna ordningen.

Delegationen föreslår att allt icke rörelsefrämmande
"kapital" - vari inbegripes andelar i ekonomiska föreningar och
värdepapper vars innehav betingas av den bedrivna verksamheten - skall undantas
från skatteplikt.

Svensk Industriförening anför:

Kommittén erkänner att även nödvändigt rörelsekapital
borde undantagas från förmögenhetsbeskattning men anser att gränsdragningsproblemen
mellan arbetande och icke arbetande kapital är så svåra att det ur
utredningssynpunkt är enklast att ha total skattepUkt för likvida medel.
Föreningen däremot menar att detta i många fall kommer att leda till förhastade
och ur företagsekonomisk synpunkt omotiverade beslut för att ersätta likvida
medel med tillgångar som befraktas som arbetande kapital, typ lager,
förskottsbetalningar av maskiner, betalning av ännu ej förfallna varuskulder m.
m. Föreningen menar vidare aft de regler som i dag finns vad beträffar
uppdelningen av likvida medel mellan nödvändigt rörelsekapital och medel som
inte tillhör verksamheten är fullt tillräckliga. Olägenheten av att något
företag trots dessa regler skulle dra fördel av att likvida medel betraktas som
arbetande kapital måste ställas i relation till olägenheten av att företagsekpnpmiskt
förhastade Pch ibland direkt felaktiga beslut fattas.

Föreningen förordar alltså att rörelsekapital i likhet med
lager, fordringar m, m, undantages från förmögenhetsbeskattning.

Prop.
1981/82:191 111

Näringslivets skattedelegation anför:

Av de i betänkandet förda resonemangen framgår att
kommittén är medveten om att dess förslag att beskatta den del av
företagskapitalet, som utgörs av likvida medel, är principiellt felaktigt. Vi
vill starkt understryka detta. Självfallet föreligger ett behov av likvida
medel i alla företag. Detta behov varierar emellertid också både inom ett och
samma företag och mellan företag i olika branscher. Det föreslagna undantaget
leder till minskad neutralitet företagen emellan.

Enligt vår mening bör även de likvida medlen undantas från
förmögenhetsbeskattning. Frågan om den närmare gränsdragningen mellan privat
förmögenhet och företagsförmögenhet bör sedan anförtros åt den utredning som
enligt förslag i betänkandet "Reformerad inkomstbeskattning" skall
utreda avgränsningen mellan näringsverksamhet och näringsidkares privata
ekonomi.

SBEF anför:

Enligt förslaget skall kassa- och bankmedel samt kortfristiga
placeringar förmögenhetsbeskattas. Enligt SBEF:s uppfattning är det synnerligen
otillfredsställande och principiellt felaktigt att likvida medel inte undantas
från beskattning. Detta sammanhänger med följande.

Kassa- och bankmedel, kortfristiga fordringar och
kortfristiga skulder är olika komponenter i vad som i företagsekonomiskt
sammanhang brukar benämnas företagets rörelsekapital. I en rörelse binds
kapital i form av fordringar genom att företagets kunder enligt normal
affärssed ges vissa krediter. Kapital binds vidare i varulager och för ett
byggföretag i nedlagda kostnader för pågående arbeten. För att kunna betala
sina skulder i rätt tid måste företaget vidare hålla sig med kassa- och
bankmedel av viss storlek. Detta kapital kan till större eller mindre del
finansieras genom atf företaget i sin tur får krediter från leverantörer m. fl.
och för ett byggföretag genom å contobetalningar från beställaren. För att
företaget skall kunna ha kassa- och bankmedel av tillräcklig storleksordning
krävs dock i regel också att viss finansiering sker via långfristiga lån eller
eget kapital. De oUka komponenterna i rörelsekapitalet framstår som en enhet,
vars sammansättning kan växla starkt från dag till dag. Att bryta ut en
komponent (kassa- och bankmedel) ur rörelsekapitalet och särbehandla denna vid förmögenhetsbe-skattningeri
är därför principiellt helt felaktigt. Kassa- och bankmedel är som riyss nämnts
helt nödvändiga för ett företags löpande verksamhet. Den av kommittén intagna
ståndpunkten att inte förmögenhetsbeskatta det "arbetande kapitalet"
i ett företag borde sålunda innebära att inte heller kassa- och bankmedel blir
föremål för en sådan beskattning. Detta i än högre grad mot bakgrunden av att
sammansättningen av de olika komponenterna i rörelsekapitalet på grund av
inträffade normala affärshändelser starkt kan växla från dag till dag,

I byggbranschen finns dessutom speciella omständigheter
som medför särskilt stora variationer. En av orsakerna härtill är att
byggföretagen ofta har relativt få "produkter" i arbete samtidigt men
varje "produkt" avser som regel mycket stora belopp. Detta medför att
inbetalningsströmmarna till företaget är fördelade på relativt få
betalningstillfällen och att inbetalningarna då avser stora belopp. En annan
orsak till att likvida medel varierar mycket är de speciella kontraktsvillkor
som ofta tillämpas vid entreprenadarbeten. Vanligtvis innehåller en beställare
mellan 5 och 10 % av fakturerade

Prop.
1981/82:191 112

belopp till dess entreprenaden godkänts. I vissa fall
innehålls delar av konlraktssumman även under garantitiden. När dessa belopp så
småningom inflyter uppgår de till avsevärda belopp. En ytterligare anledning
till att de likvida medlens storlek varieiar är att byggföretagen betalar
merparten av sina utgifter i löpande priser medan man får betalt för
prisförändringar i efterhand sedan de officiella indextalen blivit kända.

Vidare måste byggföretagen ha likvida medel av viss
storlek fillgängliga för att själva kunna finansiera viss del av den pågående
produktionen. Dessutom måste en entreprenör ha beredskap för att vid lämpliga
tillfällen kunna förvärva mark, saneringsfastigheter m. m. för att företagets
produktion skall kunna tryggas.

Storleken av den skattepliktiga förmögenheten kan sålunda
variera beroende på när en affärshändelse råkar inträffa i förhållande till
bokslutsdagen. Detta innebär stora orättvisor mellan olika skaftskyldiga. I
bilaga till SBEF:s yttrande ges exempel på hur normala affärshändelser, som
reellt sett inte påverkar företagets förmögenhet, ändå får stor betydelse vid
förmögenhetsbeskattningen. Kommitténs förslag torde därför innebära att många
skattskyldiga omedelbart före bokslutsdagen kommer att vidta företagsekonomiskt
omotiverade åtgärder för att tillfälligt nedbringa storleken av likvida medel i
rörelsen. SBEF anser sålunda att starka principiella skäl talar för att likvida
medel i rörelsen och jordbruk undantas från förmögenhetsbeskattning. Ett
sådant synsätt överensstämmer som tidigare nämnts f. ö. helt med det
grundläggande syftet i betänkandet att arbetande kapital skall undantas från
förmögenhetsbeskattning. SBEF avstyrker därför bestämt kommitténs förslag
beträffande beskattning av kassa- och bankmedel.

Om kommitténs förslag på den aktuella punkten ändå leder
till lagstiftningsåtgärder bör i vart fall likvida medel som är av för
rörelsen normal storleksordning undantas från beskattning. Gränsdragningen
mellan vad som kan anses som normala likvida medel torde inte behöva vålla
några större problem. Likvida medel motsvarande minst två månaders fakturering
eller - med hänsyn till semestermånad - ca 18 procent av årets fakturerade
omsättning borde schablonmässigt kunna hänföras till skattefria tillgångar.

I sammanhanget vill SBEF beträffande fordringar framhålla
följande. Enligt förslaget skall "rörelsefordringar" infe upptas vid
förmögenhetsberäkningen. SBEF utgår från att skattefriheten skall gälla alla
fordringar -oavsett kredittidens längd - som uppkommer fill följd av
tillhandahållanden i rörelsen och all sålunda t. ex. reverslån till
småhusköpare omfattas av skattefriheten,

SRS anför:

Vad gäller skatteplikten för likvida medel vill samfundet
vidare peka på den ur materiella synpunkter inte befogade olikhet som uppstår
beroende på om den skattskyldige vid bokslutet har erhållit en beställd
tillgång eller ej. Antag att en rörelseidkare mot slutet av räkenskapsåret
beställer ett inventarium som efter leveransen kommer att utgöra
anläggningstillgång i rörelsen. Har leverans av inventariet skett och betalning
därför erlagts före bokslutet, uppgår de skattepliktiga tillgångarna till ett
lägre belopp än om betalning inte hunnit erläggas. I det senare fallet skall
nämligen de likvida medel som kanske omedelbart efter bokslutet användes för
betalning av inventariet, räknas in bland de skattepliktiga tillgångarna. Att
undvika skatteplikten för medlen genom att göra en förskottsbetalning torde
inte

Prop. 1981/82:191 113

medföra att fordringen blir skattefri. Detsamma gäller
beträffande förskottsbetalning av varuinköp. Omotiverade och
kostnadsfördyrande förtidsinköp av varulager kan också bli följden.

De betänkligheter samfundet framfört vad gäller
skatteplikten för likvida medel gäller i lika hög grad förslaget att likvida
medel i vissa fall skall kunna undantas från skafteplikt. Undantagsregeln skall
kunna tillämpas i de fall de likvida medlen är onormalt stora i förhållande
till verksamhetens art och omfattning och detta beror på omständigheter, varöver
den skattskyldige inte kunnat råda. I dessa fall föreslås skattepUkten kunna
begränsas till vad som kan betecknas som normal omfattning av likvida medel. Om
en undantagsregel skall ingå i regelsystemet, vilket samfundet i och för sig
anser motiverat, bör den ges en mera stringent utformning än enligt förslaget.

SHIO anför:

Likvida medel ingår som en naturlig del av det arbetande
kapitalet i företag. Ett företag måste således ha likvida medel tillgängliga
för att möta kortfristiga skulder, göra erforderliga mindre investeringar men
framförallt för att ha en nödvändig betalningsberedskap för löpande utgifter.
Storleken av ett företags likviditet är vidare ett mått på dess ställning. En
god likviditet är i regel nödvändig ur företagsekonomisk synvinkel. Som
förslaget är utformat i denna del kan det tänkas få fill följd att
företagsekonomiskt omotiverade åtgärder, t. ex. förtidsbetalning av fakturor,
vidtas för att nedbringa likviditeten i företaget. Det ligger också nära till
hands att företag handlar upp omotiverat stora lager med de företagsekonomiskt
negativa konsekvenser det kan medföra eller att kortfristiga investeringar vidtas
som förändrar grunden för långsiktiga investeringar. Förslaget leder också till
minskad neutralitet i beskattningen mellan olika företag eftersom företagens
behov av likvida medel varierar från företag till företag och från bransch fill
bransch liksom från tid till annan. Detta kan leda till att företagen inte
utvecklas eller konsolideras i den takt och omfattning som utgör själva grunden
för utredningens förslag i övrigt.

SHIO-Familjeföretagen är av den bestämda uppfattningen att
även likvida medel bör undantas helt frän förmögenhetsbeskattning. De påtalade
gränsdragningsproblemen är inte nya utan bör liksom för närvarande kunna lösas
i praxis i avvaktan på resultatet av aviserat utredningsarbete med anledning av
förslagen i "Reformerad inkomstbeskattning".

Sveriges redovisningskonsulters förbund anför:

Rörelsekapital i form av likvida medel, i den mån de anses
nödvändiga för verksamheten, bör i likhet med andra tillgångar undantagas från
förmögenhetsbeskattning.

Den föreslagna beskattningen av likvida medel kan
innebära, att den skattskyldige lockas omdisponera sina likvida medel i andra
tillgångsslag. Möjligheter finns fill inköp av lager, undvika att sälja lager
eller atf disponera likvida medel för tillfällig skuldminskning vid bokslut.

Enligt kommittén skulle en beskattning av likvida medel ha
en stimulanseffekt till investeringar. Denna effekt bedömer vi som mycket
marginell med hänsyn till vad vi anfört ovan. De gränsdragningsproblem, som
kommittén anför mot en uppdelning av likvida medel, bedömer vi f. n. som små.

8 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 191

Prop.
1981/82:191 114

4.2 Behandlingen av jordbruksfastigheter

Lantbruksstyrelsen anför:

När det gäller kommitténs förslag beträffande mark som är
utarrenderad och utarrenderingen inte är ett led i generationsskifte, vill
lantbruksstyrelsen påpeka att ett mycket stprt antal markupplåtelser sker
formlöst och därför i strikt juridisk mening ej utgör arrende, medan i praktiken
ett arrendeförhållande föreligger. Även dessa upplåtelser bör enligt
styrelsens mening omfattas av de föreslagna reglerna. Styrelsen har även
övervägt risken för minskat utbud av arrendemark med åtföljande press uppåt på
arrendeavgifterna fill följd av kommitténs förslag. Styrelsen finner
emellertid att den föreslagna beskattningen är så pass måttlig att denna inte
på något avgörande sätt torde påverka en jordägares beslut att arrendera ut
marken. Innehav av jordbruksmark för utarrendering utgör å andra sidan sådant
passivt ägande, för vUket skäl saknas att medge särskilda lättnader i
kapitalbeskattningen.

Lantbmksstyrelsen ifrågasätter emellertid om den
värdenivå, som föreslås för juridiska personer och för fysiska personer, som
upplåter mark, är tillräcklig för att motverka att jordbruksfastigheter innehas
i kapitalplaceringssyfte. Såvitt styrelsen kan finna, innebär de föreslagna
reglerna för dessa ägarekategorier ofta lättnader i kapitalbeskattningen av
jordbruksmark jämfört med vad som gällde vid 1980 års taxering, även om hänsyn
tas till höjningen av taxeringsvärdena vid 1981 års fastighetstaxering.

Beträffande skogen hade det varit angeläget med olika
behandling av aktiva och passiva skogsägare. Styrelsen har dock förståelse för
att en sådan uppdelning av ägarna kan vara svår att göra. Det föreligger
emellertid ett så stort allmänt intresse av all inle medge lättnader i
kapitalbeskattningen för passiva skogsbrukare, att detta bör motivera
ytterligare överväganden i syfte att skilja ut denna grupp. En tänkbar
möjlighet kunde liksom i realisationsvinstbeskattningen vara att utgå från
ägarens mantalskrivningsadress. Skulle del visa sig möjUgl att skilja mellan
aktiva och passiva brukare, torde den föreslagna värdenivån för passiva brukare
vara för låg med hänsyn till kommitténs inledningsvis återgivna målsättning. Om
kommande lagstiftning å andra sidan grundas på kommitténs förslag att likabehandla
aktiva och passiva skogsbrukare, finner styrelsen den föreslagna värdenivån väl
avvägd.

En minoritet i länsstyrelsen i Östergötlands län -
ledamöterna Per-Olof Strindberg, Arne Nilsson och Nils Lennstam - anför:

När det gäller förmögenhetsbeskattningen av s, k.
"passiva jordägare" så anser vi att dessa inte bör särbehandlas. De
bör skattemässigt behandlas på samma sätt som andra jordägare. Vi ansluter oss
på denna punkt helt till de synpunkter som anförts i reservafion av den
moderate ufredningsledamoten Bo Lundgren.

En minoritet inom länsstyrelsen i Östergötlands län -
ledamöterna Anna Wohlin-Andersson, Erik Karlsson och Hans Holm - anför:

När det gäller förmögenhetsbeskattning av utarrenderad
jord anser vi att tillräckligt underlag saknas för att bedöma effekterna av
majoritetsförslagets behandling av denna fråga. Vi anser att denna fråga måste
utredas ytterligare.

Prop. 1981/82:191 115

När det gäller förmögenhetsbeskattning av skogsmark anser
vi att majoritetsförslaget kan innebära diskriminering av aktiva enskilda
skogsägare. Vi anser atf även denna fråga bör utredas ytterligare.

Minoriteten i länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Såvitt slutligen angår förmögenhetsvärderingen av
utarrenderad jordbruksmark och av skogsmark samt av jordbruksmark som ägs av
juridisk person ansluter vi oss till det av den sakkunnige Folke Nilsson
särskilt avgivna yttrandet.

SFR anför:

Tyvärr har emellertid utredningens majoritet inte
fullföljt sina intentioner utan gjort inskränkningar på vissa områden och t.o.m.
föreslagit skattehöjningar för visst kapital såsom höjning av de
skattepliktiga skogsbruks- och jordbruksvärdena från idag 30 % till 50 % vad
gäller all skogsegendom samt utarrenderad jordbruksmark (exklusive utarrendering
inom kärnfamiljen). Förbundet delar inte uppfattningen att detta är nödvändigt
utan menar att systemet med skattebefrielse skall göras så genereUt och enkelt
som möjligt.

LRF anför:

Delegationen har inledningsvis framfört som sin
uppfattning, att förmögenhetsbeskattningen bör helloch hållet avskaffas eller
åtminstone generellt lindras i en sådan omfattning, att den blir i det närmaste
placeringsmässigt neutral. För den händelse förmögenhetsskatten kommer att även
framdeles ligga kvar på nuvarande nivå är det dock nödvändigt att genom särregler
skydda familjeföretagsamheten mot den kapitalavtappning, som dessa företag
eljest skulle utsättas för.

Vad särskilt jordbruksfastigheter angår är det som
kommittén framhåller av stort värde att äganderätten tillförsäkras dem som
brukar jorden och därför angeläget, att kapitalbeskattningen utformas så att
den kan utgöra en stimulans för omsättningen av jordbraksfasligheter. I motsats
till vad som i regel gäller fastigheter som används i en rörelse kan en
jordbruksfastighet vara begärlig enbart som kapitalplaceringsobjekt. Som
delegationen tidigare framhålht råder ingen tvekan om aft begärligheten ökat på
grund av atf jordbruksfastighet - som placeringsobjekt betraktad - är relativt
gynnad i avseende på kapitalskatterna, vilket förhållande i sin tur bidragit dll
1970-talets starka stegring av priserna på jordbruksfastigheter.

Om
förmögenhetsbeskattningen skall bibehållas i sin nuvarande utformning kan
delegationen således ansluta sig till grundtankarna i kommitténs förslag. Delegatipnen
vill dock i ännu högre grad slå vakt om de aktiva brukarnas intressen och vill
framlägga följande förslag till gränsdragning och värderingsregler.

Jordbruksmark och i driften använda byggnader

Delegationen finner det självfallet riktigt att
jordbruksmark och driftbyggnader i brukarens ägo skall vara undantagna från
förmögenhetsbeskattning liksom vid utarrendering inom den angivna
närståendekretsen. Denna princip bör dock inte frångås om en aktiv brukare på
grund av ålder, sjukdom eller liknande anledning arrenderar ut sin fastighet
till någon utanför närståendekretsen. Delegationen vill föreslå att undantaget
från skatteplikt

Prop.
1981/82:191 116

anges avse åker- och betesmark samt driftbyggnader som
innehas av brukande ägare. Begreppet brukande ägare skulle därefter kunna
definieras enUgt följande.

Med brukande ägare av jordbruksfastighet förstås på
fastigheten bosatt ägare som självständigt - direkt eller indirekt via juridisk
person - brukar densamma.

Med brukande ägare jämställs den som tidigare
självständigt brukat fastigheten men på grund av ålder, sjukdom, offentligt
uppdrag eller annan jämförUg omständighet upphört därmed.

Frågan om självständigt brukande föreligger skall prövas
även med beaktande av makes, barns eller förälders arbetsinsats. Sådan
arbetsinsats kan utföras såväl i form av sambruk som i form av arrende.

Om ett fastighetskomplex, som utgör en förvaltningsenhet, fill
mer än hälften är självständigt brukat skall hela fasfighetsinnehavet anses
vara självständigt brukat. Vid denna gränsdragning skall även innehavet av skog
och skogsmark beaktas.

Även om bosäftningskravet inte är uppfyllt kan
självständigt brukande anses föreligga om den uteblivna bosättningen är
betingad av att bostad saknas eller är i undermåligt skick eller att bostaden
disponeras av fömtvarande ägare eller att ägaren är bosatt på annan, av honom
självständigt brukad jordbruksfastighet eller att särskilda omständigheter
eljest föreligger.

Delegationens förslag innebär bl. a., aft den aktive
lantbrukaren inte av förmögenhetsskatteskäl tvingas lämna sin gård den dag han
lämnar sitt yrkesverksamma liv på grund av ålder, sjukdom eller därmed
jämförlig omständighet.

Genom att förälders arbetsinsats kvalificerar ägaren
vinner man den effekten, att successiv generationsväxling kan genomföras under
livstiden. VanUgt är att föräldrarna i ett tidigt skede vill överföra
äganderätten tUl fastigheten på den blivande brukaren men under en övergångstid
behålla brukningsrätten som arrendator. Sådan successiv generationsväxling
försvåras inte, eftersom fastigheten med föräldrarna som brukare blir
undantagen från skatteplikt.

Varken kommittén eller delegationen föreslår att syskons
arbetsinsats skaU ge rätt att tUlämpa de förmånligare värderingsreglerna.
Delegationen vUl framhålla att denna avskärmning bör leda till minskad
benägenhet för syskon att passivt stå kvar i ett samägande av
jordbruksfastighet. Enligt delegationens erfarenhet blir samägandeformen allt
mindre lämplig inom lantbruket, i synnerhet om endast någon av delägarna akfivt
brukar den samägda fastigheten.

Ett särskilt problem föreligger när ett faslighelskomplex
beslår av såväl brukade som utarrenderade enheter. För att i dessa fall inte
göra ägaren benägen att av skatteskäl dra in arrendeställena under eget
brukande har ovan föreslagils att huvudregeln i dessa fall skall kompletteras
med en särbestämmelse av innebörd, att det egna brukandet skall kvalificera
även utarrenderade jordbruksfastigheter i det fall deras sammanlagda taxeringsvärden
utgör mindre än hälften av taxeringsvärdet för hela faslighelskom-plexet. Det
bör kanske understrykas, atf jämförelsen skall avse fastigheternas totala
taxeringsvärden, alltså inkl. skogsbmksvärde.

Delegationens förslag kan - ehuru i betydligt lägre grad
än kommitténs -leda till fall, där ägaren försöker uppfylla brukarkravet genom
skenmanöver. I stället för ett regelrätt arrendeavtal kanske parterna
upprättar ett

Prop.
1981/82:191 117

anställningsavtal, där den tilltänkte arrendatorn anställes
som förvaltare på villkor som innebär, att denne får samma ekonomiska utbyte
som om han varit arrendator. Benägenheten att ingå sådana avtal torde dock inte
bli särskilt stor beroende på dels att "arrendatorn" tvingas avstå
från den större trygghet, som regelrätt arrendeavtal innebär, dels att parterna
ställs inför ett besvärligt avtalsförhållande i största allmänhet.

Kommitténs
förslag innebär att driftbyggnader generellt skall vara undantagna från
skatteplikt. Delegationen kan stödja detta förslag eftersom investeringar i
ekonomibyggnader med begränsad varaktighet knappast kan i första hand vara
betingade av placeringsintresse.

Vad sedan
gäller värderingen i de fall ägaren inte uppfyller kraven på självständigt
brukande kan det naturligtvis ifrågasättas, om inte önskemålet om största
möjliga samband mellan ägande och brakande skulle bättre tillgodoses, om hela i
stället för halva taxeringsvärdet skulle upptagas till beskattning. Ä andra
sidan torde flertalet jordbruksfastigheter efter 1981 års fastighetstaxering
vara belastade av en latent inkomstskatteskuld. Delegationen kan därför för
sin del acceptera kommitténs förslag att halva jordbruksvärdet skall redovisas
som förmögenhetsvärde av icke brakande ägare av jordbruksfastigheter.

Bostadsbyggnader -\- tomtmark, som disponeras av ägare
och/eller brukare

Kommitténs förslag innebär, att bostadsbyggnader med
tillhörande tomt, som inte upplåtits till anställda inom jordbruket, skall tas upp
till 100 procent av taxeringsvärdet. Delegationen har ingenting att erinra mot
förslaget.

Skog och skogsmark

Delegationen delar kommitténs uppfattning att
gränsdragningen mellan brukande och icke brukande ägare av skogsmark är
besvärlig. Dels är den skogsbärande delen av en jordbruksfastighet endast i
sällsynta undantagsfall upplåten mot arrende, dels är det i fråga om skogen
möjligt att på ett helt annat sätt än vad som gäller jordbruksmarken fjärrstyra
verksamheten. Den egna fysiska arbetsinsatsen kan pckså inskränkas vida mer än
vad som i regel är möjligt inom jordbruket.

Det
förhållandet, att skogsmark normall inte kan upplåtas på arrende, gör att så
gott som samtliga skogsägare kan betecknas som brukare i den meningen, att de
själva inom skogsvårdslagens ram avgör vad som skaU företagas i fråga om
avverkningar, skogsvårdande åtgärder etc. Visserligen kan förvaltningen av
skogsinnehavet uppdragas åt annan men man torde ändå av praktiska skäl få
acceptera, att samtliga skogsägare, som uppfyller det tidigare angivna
bosättningskravet, betraktas som brukande ägare.

Mot
bakgrund av de redovisade förhåUandena kommer delegationen fram till att
förmögenhetsvärderingen av skogen bör kunna ske efter samma principer som de,
vilka delegationen föreslagit för jordbruksmark. Brukande ägare skall således
inte redovisa något förmögenhetsvärde för sitt skogsinnehav. Icke brukande
ägare skall däremot redovisa sitt innehav av skog och skogsmark som
skattepliktig förmögenhetstillgång. Delegationen vill för sin del dock inte
acceptera, aft värdet i dessa fall skall upptagas så högt som fill 50 procent.
I stället vill delegationen anknyta till det procenttal, som kommittén
föreslagit beträffande fideikommissens skogsinnehav, nämligen 30 procent.
Anledningen härtill är att skogen i betydligt högre grad än jordbruksmarken
utsatts för höjningar vid 1981 års fastighetstaxering varför skogsmarksinnehavet
också är i högre grad belastat av latent inkomslskatteskuld. Vidare bör

beaktas att om skog avyttras utan samband med avyttring av
marken blir intäkten regelmässigt beskattad i förvärvskällan till 100 procent.
Visserligen kan skogsägaren tillgodoföra sig skogsavdrag för halva skogens
anskaffningsvärde men sådana avdrag är inte definitiva utan skall återföras i indexerat
skick till beskattning vid nästföljande fastighetsförsäljning.

Delegationens förslag innebär för fysiska personer
sammanfattningsvis aft skattepliktiga värden för jordbruksfastighet skall
bestämmas enligt följande. Som jämförelse medtas motsvarande procentsatser
enligt kommitténs förslag.

1. Jprdbruksfastighet, brukad - direkt eller indirekt - av
ägaren.

Delegationen
Kommit-

Jordbruksvärde

Ekonomibyggnadsvärde

Bpstadsbyggnads-
och tomtmarksvärde,

ägaren
och/eller brukaren

Skogsbruksvärde
och skogsimpedimentvärde O

Beträffande
definifion på brukande

ägare, se s. 19 f.

2. Jordbruksfastighet, icke brukad av ägaren.
Delegationen

Jordbruksvärde Ekonomibyggnadsvärde Bostadsbyggnads- och
tomtmarksvärde, ägaren och/eller bmkaren Skogsbruksvärde och skogsimpedimentvärde

3. Jordbmksfastighet, som innehas med fideikommissrätt.

Jordbruksvärde Ekonomibyggnadsvärde Bostadsbyggnads- och lomtmarksvärde,
ägaren och/eller brukaren Skogsbruksvärde och skogsimpedimentvärde

ten

0

0 alt 50

0

0

100

100

50

50

O

100

30

Kommit tén

50

O

100

50

Delegationen

Kommit

tén

0

0

0

0

100

100

30

Jordbruksfastigheter, innehavda av juridiska personer

Enligt delegationens uppfattning bör de ovan föreslagna
värderingsprinciperna i princip gälla även i det fall jordbruksfastighet ägs
av juridisk person. OUka regler torde dpck få tillskapas beroende på resp.
juridiska personers skattemässiga status.

Dödsbon

Liksom kommittén finner delegationen det rimligt att
dödsboet under den treåriga övergångsperioden inte skall vara skattepliktigt i
större utsträckning än under den avlidnes innehav. Det av delegationen
föreslagna regelsystemet för fysiska personer bör därför i sin helhet gälla
även för oskiftade dödsbon under dödsåret och de fre efterföljande åren.

Prop. 1981/82:191 119

Efter angiven tidsperiod kan dödsbo under vissa
förhållanden kvarstå som eget skattesubjekt eller också bli föremål för
handelsbolagsbeskattning. Om dödsboet skall utgöra självständigt skattesubjekt
får den skattepliktiga förmögenheten inte överstiga 100 000 kr. Denna
värdegräns skall bestämmas utan beaktande av efterlevande makes förmögenhet.
Beloppet torde i dag vara så lågt, att värderingsreglerna i och för sig saknar prakfisk
betydelse. Någon enhetlig grund måste dock gälla och delegationen föreslår
därför, att vid prövningen huruvida dödsboets skattepliktiga förmögenhet
överstiger 100 000 kr. värdering skall ske enligt de principer, som tidigare
skisserats för icke brukande ägare av jordbruksfastighet.

Om det oskiftade dödsboet emellertid är av sådan storlek
att handelsbolagsreglerna blir fillämpliga bör värderingen ske efter samma
grunder som vid samägande. Självständigt brukande delägare skall således få
tillämpa de förmänliga värderingsreglerna. Övriga delägares andel skall
värderas efter de grunder som delegationen föreslagit för icke brukande ägare.

Handelsbolag

De fall där jordbruksfastighet ägs av handels- eller
kommanditbolag torde vara få. Delegationens ovan framförda förslag i fråga om
handelsbolagstaxerade dödsbon torde oförändrat kunna gälla även vid indirekt
ägande via handelsbolag.

Aktiebolag

Även aktiebolagsformen är sällsynt inom lantbruket. Enligt
delegationens uppfattning saknas anledning att ha skilda värderingsregler för
aktier beroende på aktieägarnas arbetsinsatser i bolaget. Anledningen härtill
är den svårighet att förränta passiva aktieägares kapitalinsatser, som följer
av dubbelbeskattningsprincipen. Aktiernas fakfiska värde påverkas självfallet
härav. Enligt delegationens uppfattning bör de föreslagna undantagen från skatteplikt
därför gälla i full utsträckning vid värderingen av sådant fåmansföretag, som
avses i KL 35 § 1 a mom. förutsatt att företagsledare vid direkt ägande hade
uppfyllt de krav som ställs på brakande ägare.

Övriga juridiska personer utom s. k. fideikommissbolag

Utöver de ovan behandlade finns en rad juridiska personer
som kan äga jordbruksfastighet. Delegationen tänker i första hand på olika slag
av samfälligheter, av vilka en del dessutom utgör egna skattesubjekt. Delegationen
finner det ogörligt att för dessa juridiska personer ha olika värderingsregler,
beroende på om delägande fastigheter är aktivt brukade eller inte. Delegationen
föreslår därför, att de förmånligare värderingsreglerna överlag får tillämpas
för jord- och skogsbruksmark tillhörig denna ägarkategori.

Fideikommissaktiebolag samt jordbruksfastighet, som
innehas med f ide i kom issrät t

Särskilda regler bör, som kommittén också föreslagit,
gälla för s. k. fideikommissbolag.

Prop. 1981/82:191 120

Konsekvensen
av delegationens i det föregående framförda förslag blir, att fideikommissbolags
innehav av jordbruksfastighet, som tillförts bolaget i samband med bildandet,
utgör skattepliktig tiUgång endast vad gäller bostadsbyggnad med tillhörande
tomtmark. Samma blir förhållandet i fråga om jordbruksfastighet, som innehas
med fideikommissräft.

Näringslivets
skattedelegation anför:

Utan
atf gå in på frågan om vem som skall ha rätt att förvärva och äga jordbruksfastigheter
vill vi ifrågasätta om förmögenhetsbeskattningen lämpligen bör användas som
metod för sådan styrning. Uppenbarligen föreligger också betydande risk för att
man i sin ambition att missgynna passiva ägare även kommer att missgynna
grupper av aktiva. Enligt vår mening bör frågor av denna art inle lösas genom olikabehandUng
vid beskattningen.

Vi
förordar sålunda att nämnda särregler för värdering av jordbruksfastighet inte
genomförs. Skatteplikt bör föreUgga endast för bostadsbyggnad med tomt.

Sveriges
advokatsamfund anför:

Beträffande
jordbruksfastigheter kan, som vissa reservanter funnit, förslaget innebära en
skatteskärpning i förhållande till nuvarande regler, vilket inte förefaller
riktigt. Utredningens argumentation i dessa frågor, särskilt i vad avser
utarrenderade jordbruksfastigheter och skogsmark, är icke övertygande. Såsom
utredningen funnit torde skatten på arbetande kapital i sin helhet vara av
begränsad betydelse ur slatsfinansiell synvinkel och fördelningspolitiska
synpunkter motiverar inte de gjorda undantagen. Förslaget innebär visserligen
att arrendering inom kärnfamiljen inte skall medföra undantag men härutöver
borde även sådant arrende, som inte är betingat av annat än exempelvis brukningstekniska
skäl, falla under huvudregeln. När det gäller skogsfastigheter torde, såsom
utredningen funnit, i övervägande antalet fall marken brukas av ägaren eller av
hos denne anstäUd personal. Det saknas på den grund skäl att undanta sådana
fasligheter från huvudregeln.

SRS
anför:

Beträffande
därefter värdering av tillgångar anför kommittén (sid, 78), i fråga om
jordbruksfastigheter, att det är angeläget att kapitalbeskattningen utformas så
att den utgör en stimulans för omsättningen av jordbruksfastigheter. De
förmånliga värderingsreglerna föreslås därför med vissa undantag bli
tillämpliga endast på den som aktivt brukar sin jordbraksfastighet, I detta avseende
vill samfundet instämma med reservanterna Lundgrens och Nilssons mening atf de
förmånliga värderingsreglerna bör gälla även det fall att en aktiv jordbrukare
avlider och efterlämnar minderåriga barn, som i framtiden avser att överta
jordbruksdriften men aft jordbruksdriften i avvaktan därpå utarrenderas.

Beträffande
bostadsbyggnad på jordbruksfastighet föreslås skattefrihet under förutsättning
att byggnaden upplåtits som bostad åt anställda i jordbruket. Samfundet anser
denna villkorade skattefrihet riktig men anser aft lagsfiftningen bör utformas
så atf därav klart framgår i vilken omfattning upplåtandet skall ske för att
skattefrihet skall föreligga, I kommitténs övervägande (sid. 82) uttalas, att
skattefrihet förutsätter att fastigheten till övervägande del är upplåten som
bostad åt anstäUd personal, medan i

Prop.
1981/82:191 121

specialmotiveringen (sid. 97) ulsägs att skattefrihet
förutsätter upplåtelse av merän enstaka rum. I lagtexten (3 §2 mom k/) har
kravet utformats sålunda: "För bostadsbyggnad med tillhörande tomtmark
föreligger skatteplikt om inte byggnaden upplåtits som bostad för anställd
personal i jordbruket." För undvikande av rättstvister bör i lagtexten
klart anges kraven på upplåtelsens omfattning, exempelvis bostaden i sin helhet
respektive mer än hälften av bostadsytan.

SHIO anför:

Organisationen önskar även avge sina synpunkter på
förslaget vad avser förmögenhetsbeskattning av tillgångar ingående i jord- och
skogsbruk och uttalar som sin principiella uppfattning atf föreslagna särregler
för värdering inte bör genomföras. Endast bostadsbyggnad med tillhörande tomt
bör vara föremål för skatteplikt.

Beträffande
jordbruksfastigheter undantas endast åker- och betesmark under egen drift eller
som arrenderas av nära anhörig från skatteplikt. Inskränkningen av det
skattefria området kan medföra negativa konsekvenser för arrendemarknaden. Den
valda inskränkningen är under alla omständigheter för snävt vald. Ett flertal
situationer kan tänkas föreligga där ägaren av fastigheten borde komma i
åtnjutande av skattefrihet utöver vad som föreslagits. För det fall särregler
anses nödvändiga bör det övervägas om inte en mer ändamålsenlig avgränsning av
olika kategorier av ägare till jordbruksfastigheter skulle vara att
skattefrihet föreligger som huvudregel och att det i stället särskilt anges
vilka grupper av ägare som inte omfattas av skattefriheten. Förmögenhetsvärdet
bör i vart fall inte i något fall överstiga nu gällande nivå, dvs. 30 procent
av åsätt taxeringsvärde.

All skogsmark skall enligt förslaget tas upp till 50
procent av det taxerade skogsvärdet. Som skäl härför anförs bl. a. att eftersom
det inte går att skilja olika skogsägare åt måste alla behandlas lika. Dessutom
skall den skatteskärpning som förslaget i denna del innebär verka som en
pådrivande faktor för att uppnå en större omsättning av jordbruksfastigheter.
Enligt organisationens uppfattning är det principiellt felaktigt att framtvinga
försäljningar av jordbruksfastigheter genom en skatteskärpning på förmögenhetsskattens
område. Omsättningen av jordbruksfastigheter bör snarare Stimuleras genom
skattelättnader vid avyttringen av fastigheterna.

Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering har
skogsbruksvärdet höjts med i genomsnitt 300 procent och i många enskilda fall
än mer. Den latenta skatteskulden på skogsfasfigheter kan ofta vara betydande.
Med hänsyn härtill och då den föreslagna skärpningen av förmögenhetsskatten på
skogsmark även drabbar aktiva skogsägare bör förmögenhetsvärdet av skogsmark
reduceras till nu gällande nivå, dvs. 30 procent av taxerade skogsvärdet. Som
alternativregel föreslås att större reduktion av taxeringsvärdet kan erhållas
om den skattskyldige förebringar utredning om den latenta skatteskuldens
storlek.

Sveriges jordägareförbund anför:

Under senare år har debatten om passivt jordägande,
kapitalplacering och spekulation i jordbruksfastigheter tidvis varit livlig.
Sveriges Jordägareförbund vill emellertid med skärpa framhålla att del saknas
belägg för kommitténs påstående att jordbruksfastigheter i stor utsträckning
förvärvas i kapitalplaceringssyfte. Aft man från olika håll och i speciella
syften funnit lämpligt att påstå att så varit fallet är en annan sak.

Prop.
1981/82:191 122

Uttryck som passivt jordägande, kapitalplacering och
spekulation har använts utan närmare precision. Som exempel har nämnts ägare av
utarrenderad jord, ägare som ej bor på fastigheten och ägare som helt eller
delvis har sin bärgning utanför det egna lantbruket. Inom de utpekade grupperna
inrymmes stora delar av Sveriges lantbrukare och av dem ägd jord och skog.
Sålunda är snart närmare hälften av åkerjorden utarrenderad och närmare hälften
av lantbrukarnas inkomster kommer från verksamhet utanför det egna företaget.
Vad beträffar den s. k. spekulationen gäller att omsättningen av
jordbruksfastigheter på öppna marknaden är mycket liten, årligen blott ca 1
procent av den totala arealen. Härav torde tillskottsförvärv av jordbruks-
eller skogsmark vara dominerande, enligt uppgift ca 50-60 % av antalet förvärv.
Av återstoden uppges en stor del avse andra ändamål än jord- och skogsbruk,
framför allt permanent- eller fritidsbostad, dvs. s. k. bostadsjprdbruk.

Några utredningar eller andra bevis som styrker att s. k.
passiva ägare i allmänhet sköter sin jord och skog sämre än andra föreligger
ej. Sveriges Jordägareförbund ansluter sig till den uppfattningen om s. k.
passiva och aktiva jordägare som uttalats i tidningen Land den 22/9 1978 av LRF:s
officielle talesman Birger Isacson: "Det går över huvud taget inte att
ställa aktiva markägare i en grupp och de passiva i en annan och säga att den
förra gruppen är önskvärd och den andra inte."

EnUgt Sveriges Jordägareförbunds uppfattning kan det ej
heller vara rimligt att låta ett förmodat syfte med ett förvärv -
kapitalplacering - få styra utformningen av beskattningsreglerna. Del vore
främmande för svensk beskattningsrätt. Ur allmän synpunkt finnes vid
utformningen av beskattningsreglerna inte anledning att fa hänsyn till annat
än de faktiska förhållandena, dvs. ägarnas sätt att bruka och hushålla med
företagets resurser. Det saknas belägg för att ägare som förvärvat sitt
lantbruk på grund av att de ansett det vara en förnuftig kapitalplacering
skulle sköta sin egendom sämre än andra. Det är ju också naturligt. Den som
förvärvat en jordbruksfastighet i tron att det är en god kapitalplacering - och
det bör man göra med hänsyn till det stora kapital som normalt krävs - måste
vara mycket angelägen att sköta sin egendom väl så att förhoppningarna infrias.

Det har ibland gjorts gällande att lättnader i
kapitalbeskattningen för lantbrukare skulle kunna föranleda vissa s. k. passiva
ägare, att behålla sina fastigheter trots att de endast till mindre del är
beroende av inkomsterna från lantbruket för sin försörjning. Påståendet är knappast
möjligt att verifiera men Sveriges Jordägareförbund vill starkt ifrågasätta
dess riktighet. Det är snarare ur skattesynpunkt utomordentligt ogynnsamt att
vara ensam- eller delägare av en lågt avkastande men ändå högt värderad
jordbruksfastighet samtidigt som man har sitt arbete och sina inkomster i ett
annat yrke. Det är fördelaktigare att t. ex. placera kapitalet i börsnoterade
aktier eller en egen villafastighet. Den som vill placera sitt kapital i
realvärden kan t. ex. genom att köpa aktier i ett skogsbolag ofta få del i 4-5
gånger mera skogsmark och industrier därtill än om han valde att själv direkt
som fysisk person äga en skogsfastighet. Dessutom får han en betydligt högre
avkastning av det beskattade kapitalel. Normall är det även fördelaktigare ur
beskattningssynpunkt att placera kapital i ett familjeföretag utanför
lantbruket. I företag utanför lantbruket liksom beträffande börsnoterade aktier
är avkastningen normalt högre i förhållande till det beskattade kapitalet.

Prop,
1981/82:191 123

Beskattning av utarrenderad jord och av skogsmark

Mot bakgrunden av ovan angivna faktiska förhållanden vill
Sveriges Jordägareförbund med skärpa hävda att det saknas godtagbara sakliga
skäl för den av kommittén föreslagna straffbeskattningen av utarrenderad åker-och
betesmark. Ej heller finnes skäl att undanta skogsmarken från de föreslagna
lättnaderna i förmögenhetsbeskattningen, Sveriges Jordägareförbund ansluter
sig till de synpunkter som anförts i reservationen av Bo Lundgren och särskilt
yttrande av Folke Nilsson beträffande beskattningen av utarrenderad
jordbruksmark och skogsmarken.

Särreglerna för utarrenderad jordbruksmark kommer
sannolikt att föranleda en flora av mer eller mindre konstlade åtgärder för att
komma i åtnjutande av den mera fördelaktiga beskattningen för icke utarrenderad
jord. De står dessutom i strid mot målsättningen för samhällets politik i
övrigt beträffande jordbruksarrenden som bl. a. syftar till att inte minska
utbudet av arrendejord. De föreslagna särreglerna för utarrenderad jord är så
mycket olämpligare som de innebär en för svenska förhållanden ny och främmande
diskriminering av en grupp ägare i förhållande till andra inom en viktig
näringsgren. Detta är en lösning som med fog avvisats för andra områden av
näringslivet. Den är olämplig även för lantbruket.

Skogsmarken är redan förut diskriminerad i skattehänseende
genom skogsvårdsavgiflen pch genom att skogen - såsom ovan framhållits - ofta
är belastad med latenta realisationsvinstskatteskulder.

Sveriges Jordägareförbund kan ej godta de föreslagna
särreglerna för skog och utarrenderad jord. Dessa tillgångsslag bör beskattas
på samma sätt som övrig företagsförmögenhet. De av kommittén föreslagna
särreglerna ligger varken i lantbrukarnas eller övriga medborgares intresse.

Bostadsbyggnader

Sveriges Jordägareförbund anser atf skattelättnader bör
utvidgas till att omfatta alla bostadsbyggnader tillhörande lantbruksföretag,
alltså bl. a. arrendatorers bostäder och byggnader uthyrda spm permanentbostad
för andra än anställda. Vad beträffar brukarens bostad bör framhållas att det
är fråga om en av företagets tillgångar som är lika nödvändig för driften som
t. ex. ekonomibyggnader eller åkerjord. Byggnaderna är en så avgörande
förutsättning för driften att gällande fastighetsbildningslagstiftning i de
flesta fall ej tillåter att bostaden avstyckas. Lantbrukaren har i praktiken
inte valet att bosätta sig i en hyreslägenhet.

Vad gäller den - för andra än för de större
lantbruksegendomarna - relativt ovanliga situationen av uthyrning av
permanentbostäder till andra än anställda är det regelmässigt fråga om
byggnader som tillfälligt eller för längre tid blivit överflödiga inom
lantbruket men som på grund av sin belägenhet m. m. ej utan stora olägenheter
av olika slag lämpligen kunnat avstyckas och försäljas till utomstående.
Förvaltningen av sådana byggnader liksom fritidsbostäder utgör för de större
lantbruksegendomarna en normal och betydelsefull och med den övriga
verksamheten integrerad driftsgren som inte alls har karaktär av
kapitalplacering. Lönsamheten är regelmässigt låg. Även med hänsyn till
kulturminnesvården är det mycket angeläget att genom rimlig beskattning
underlätta ett bevarande av den gamla bebyggelsen på landsbygden även om den
tillfälligt eller för längre tid ej användes som bostäder för anställda.

Prop.
1981/82:191 124

4.3 Behandlingen av lagerfastigheter m. m.

Från vissa remissinstanser har kritik framförts mot
förslaget att latent skatteskuld som åvilar en fastighet skall få beaktas vid
värderingen av lagerfastigheter m. h. t. de tillämpningsproblem som kan
uppkomma. 1 andra yttranden har det framförts att ett sådant hänsynstagande är
nödvändigt.

RSV anför:

Bestämmelsen är oklar. Huvudregeln är att fastighet skall
tas upp till 75 % av taxeringsvärdet. Det får dock jämkas med hänsyn till
föreliggande "på fastigheten vilande skatteskuld". Den vilande
skatteskulden är bl. a. beroende av vilket pris som kan erhållas vid en
framtida försäljning. Fastighetens verkliga värde för ägaren är således det
netto efter realisations-vinstskatt han kan påräkna vid en försäljning. Man får
det intrycket att fastighetens förmögenhetsvärde skall vara 75 % av taxeringsvärdet
minskat med skatteskulden på grund av vinst vid försäljning till högre pris än
75 % av taxeringsvärdet. En sådan regel synes olpgisk, Skatteskuldsreserveringens
syfte är ju att reducera det värde som motsvarar ett försäljningspris som ger
en skattekostnad av reservens storlek. Skatteskuldens storlek kan vara beroende
av fastighetsägarens skattesituation, fångets art m, m, varför ett avdrag för
en skatteskuldsreservering från 75 % av fastighetens taxeringsvärde kan ge
skilda effekter för olika innehavare.

Kammarrätten i Göteborg anför:

4§

Paragrafen reglerar värderingen av de oUka
förmögenhetstillgångarna. Värderingsregler finns både för skattepliktiga
tillgångar och för sådana inte skattepUktiga tiUgångar som måste värdesältas
för att skulderna skall kunna delas upp och hänföras till de olika
tillgångarna. Kammarrätten sätter i fråga om regeln i andra stycket är
praktiskt hanterlig. Det anges att fastighet som utgör omsättningstillgång i
rörelse enligt huvudregeln skaU värderas tUl 75 procent av taxeringsvärdet.
Hänsyn får emellertid tas till den skatteskuld som vilar på fastigheten. I
praktiken torde svårigheter möta att tillämpa en sådan regel. Bestämmelsen
synes oklar och inga regler visar hur man skall kunna beräkna en skatteskuld som
är beroende av en framtida avyttring av fastigheten. Skatteskulden kommer i verkUgheten
att bero av en rad olika faktorer. Enligt kammarrättens mening torde en ännu
mera schablonmässigt utformad regel behövas.

Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelsen i
Stockholms län, majoriteten i länsstyrelsen i Östergötlands län och TOR.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

1 motsats till vad kommittén hävdar är det inte ovanligt
att "jordbruksfastigheter" i privat ägo har en större andel av
marken taxerad som exploateringsmark. Det är inte heller ovanligt att sådan
mark utgör anläggningstillgång snarare än omsättningstillgång. Särskilt i våra
kustområden förekommer ofta planläggning enbart för ulhyrningsändamål. Från

Prop.
1981/82:191 125

sådan planlagd mark kan tomter inte avstyckas och således
inte heller avyttras. Detta hindrar inte att det planlagda området vid 1981 års
fastighetstaxering taxerats som exploateringsmark, I andra fall åter kan en
fastställd byggnadsplan vara belagd med nybyggnadsförbud sedan lång tid
tillbaka, kanske i avvaktan på att kommunalt projekt avseende exempelvis
vatten- och avloppssystem kommer till utförande. Om ett sådant nybyggnadsförbud
någonsin kommer att upphävas kan vara i hög grad tveksamt. Särskilt utsatta
känner sig i dessa fall sådana markägare, som själva inte tagit initiativet
till byggnadsplanen.

Delegationen kan dela uppfattningen att enhetliga
värderingsregler bör gälla i det fall exploateringsmark verkligen är avsedd för
omsättning och sådan också är möjlig. Delegationen kan med detta förbehåll
tillstyrka det framlagda förslaget även i denna del men förutsätter, aft
nedsättning under 75 procent skall kunna ske i det fall utredning om den
latenta skatteskuldens storlek så motiverar.

Om
exploateringsmark på grund av långvariga arrendeavtal eller av annan anledning
inte kan omsättas bör värderingen ske efter samma grunder som för täktmark samt
uthyrda tomtplatser och fritidsbyggnader.

Näringslivets skattedelegation anför:

Enligt förslaget pmfattas inte fastighet som utgör
lagertillgång av friheten från förmögenhetsbeskattning. För sådan fastighet
föreslås i stället en värdering fill 75 % av taxeringsvärdet eller till det
värde som framstår som skäligt med hänsyn till förebragd utredning om på
fastigheten vilande skatteskuld.

Vi motsätter oss inte detta förslag men vi vill framhålla
vikten av att rätten att utreda den faktiska latenta skatteskulden införs. Den
latenta skatteskulden varierar nämligen i hög grad mellan olika
fastighetsbestånd och en värdering till 75 % av taxeringsvärdet innebär i vissa
fall eft helt otillräckligt hänsynstagande till denna skuld, som självfallet
bör beaktas fullt ut.

SBEF anför: Fastigheter inom inkomstslaget rörelse

Enligt förslaget skall fasfigheter som används i rörelse undantas
från beskattning. Dylika fastigheter (drifffasfigheter) som ägs av ett
byggnadsföretag utgör ofta omsättningstillgångar i byggnadsrörelsen oavsett
att de används i den egna rörelsen. På sidorna 97 och 98 i betänkandet uttalar
kommittén att sådana fastigheter genom den nya lagstiftningen om byggrörelsebeskattningen
som skall tillämpas första gången vid 1984 års taxering inte längre blir att
hänföra till omsättningstillgångar. Detta torde dock inte gälla
driftfastigheter som förvärvats före det beskattningsår som skall taxeras vid
1984 års taxering. Sådana fastigheter torde i skattehänseende även framgent
anses som omsättningstillgångar. Starka principiella skäl talar emellertid för
att också driftfastigheter som förvärvats före den ovan nämnda tidpunkten bör undantas
från förmögenhetsbeskattning. En särskild bestämmelse synes krävas för att det
ovan nämnda syftet skall kunna uppfyllas.

Enligt förslaget skall skattefriheten även omfatta fastigheter
som inte ingår i rörelsen men som skulle ha gjort det om fastigheten och
rörelsen varit i en ägares hand, exempelvis fastighet som används i ett
koncernbolags rörelse.

Prop.
1981/82:191 126

SBEF delar helt denna uppfattning. Kommitténs förslag
överensstämmer emellertid inte med de nyss berörda reglerna i p 3 av
anvisningarna till 27 § enligt lydelsen i SFS 1981:295 om när driftfastigheler
inte skall anses utgöra omsättningstillgångar i rörelse. Dessa bestämmelser
synes nämligen inte innebära att en driftfastighet, som exempelvis ägs av ett byggrörelsedrivande
moderbolag och som hyrs ut till ett dotterbolag för användning i detta bolags
rörelse, skattemässigt blir att hänföra till anläggningstillgång. Situationer
kan alltså tänkas då en driftfastighet som enligt förslaget skall omfattas av
skattefriheten anses utgöra omsättningstillgång enligt KL:s bestämmelser. Även
detta förhållande bör enligt SBEF:s uppfattning beaktas i sammanhanget.

Fastigheter som utgör omsättningstillgång i rörelse

Enligt förslaget skall omsättningsfastigheter tas upp till
75 procent av taxeringsvärdet eller till det värde som framstår som skäligt med
hänsyn till s. k. latent skatteskuld. Enligt SBEF:s uppfattning är det
otillfredsställande att enligt gällande regler förmögenhetsskatten på
omsättningsfastigheter beräknas efter fastigheternas saluvärden utan att hänsyn
därvid tas till den inkomstbeskattning som utlöses vid en försäljning.
Kommitténs förslag att den latenta skatteskulden skall beaktas vid
förmögenhetsvärderingen tillstyrkes därför. Som kommittén framhåller kan
emellertid den latenta skatteskulden variera och i många fall uppgå till
betydande belopp. Den av kommittén föreslagna möjligheten att vid värderingen
beakta den latenta skatteskuldens verkliga storlek är därför välbetänkt och bör
enUgt SBEF:s uppfattning genomföras. Av framför allt praktiska skäl bör dock
även finnas en schablonmetod som tar hänsyn till den latenta skatteskulden. SBEF
tillstyrker därför den föreslagna utformningen av värderingsregeln.

Enligt förslaget skall alla omsättningsfastigheter pmfattas
av skatteplikt. På denna punkt anser SBEF att vissa undantag bör göras. Vissa
slag av omsättningsfastigheter t. ex. tomtmark och sanerings- och
exploateringsfastigheter kan nämligen direkt jämställas med t. ex. ett
tillverkande företags lagertillgångar. Sådana fastigheter bebyggs/ombyggs i
tider då entreprenadmarknaden är svag och då egenregiproduktion är nödvändig
för att bibehålla sysselsättningsnivån. Investeringar i sådana fastigheter bör
därför stimuleras på samma sätt som gäller andra sysselsättningsskapande
investeringar. Fastigheter som förvärvas för nyss angivet ändamål bör därför enligt
SBEF:s uppfattning undantas från förmögenhetsbeskattning. Beträffande gränsdragningen
mellan sådana omsättningsfastigheter som skall anses som skattepUktiga
respektive sådana som inte bör anses skattepliktiga skulle reglerna vid
inkomstbeskattningen kunna vara vägledande. Enligt fast praxis skällt, ex,
obebyggda fastigheter redovisas i förvärvskällan rörelse. Först när fastigheten
är bebyggd och tas i anspråk för uthyrning skall fastigheten redovisas i
förvärvskällan annan fastighet. Enligt SBEF:s uppfattning bör alltså den
föreslagna regeln om skatteplikt vid förmögenhetsbeskattningen av pmsättningsfastigheter
endast omfatta fastigheter som skall inkomstredo-visas i förvärvskällan annan
fastighet. Fastigheten som redovisas i förvärvskällan rörelse bör alltså undantas
från förmögenhetsbeskattning.

Aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag utgör i
vissa fall omsättningstillgångar hos ägaren som bedriver byggnadsrörelse.
Sådana aktier och andelar kan sägas utgöra substitut för direktägda fastigheter
och

Prop.
1981/82:191 127

bör därför enligt SBEF:s uppfattning värderas på samma
sätt som om fastigheten eller fastighetsdelen innehafts direkt,

SRS anför:

Lös egendom i form av varulager i rörelse föreslås
undantagen från skatteplikt. Om det däremot är fråga om lagerfastigheter i
byggnadsrörelse föreslås som huvudregel gälla, att dessa skall upptas till 75
procent av taxeringsvärdet. Förslaget innebär en omotiverad skärpning i
förhållande till nu gällande regler. För att kvarstå vid samma nivå som med nu
gällande regler skulle reducering behöva ske ned till ca 40 procent av
taxeringsvärdet. Samfundet anser, att lagerfastigheter i byggnadsrörelse skall
få tas upp till 40 - högst 50 - procent av taxeringsvärdet.

Sveriges fastighetsägareförbund anför:

Kommitténs förslag, att det vid förmögenhetsberäkningen av
rörelsedrivande företag inte skall medräknas bl. a. de fastigheter vari
rörelsen bedrives, tillstyrkes av förbundet.

Vi vill
också framhålla att vissa fall av omsättningsfastigheter direkt kan jämställas
med t. ex. ett tillverkande företags lagertillgångar. Sådana fastigheter
bebyggs/ombyggs i tider då entreprenadmarknaden är svag och egenregiproduktionen
är nödvändig för aft behålla sysselsättningsnivån. Fastigheter som förvärvas
för att användas i byggnadsrörelsen bör därför enligt förbundets uppfattning
undantagas från förmögenhetsbeskattning.

TOR anför:

I 4 § andra stycket SFL föreslås att fastighet, som utgör
omsättningstillgång i rörelse tas upp till 75 procent av taxeringsvärdet eller
till det värde som framstår som skäligt med hänsyn till av den skattskyldige
förebringad utredning om på fastigheten vilande skatteskuld. Faktorer som får
betydelse vid en sådan bedömning är ägarens förhållande och fastighetens
marknadsvärde. Enligt TOR:s mening kommer denna regel att bli svår att
tillämpa för taxeringsnämnderna.

4.4 Fördelningen av skulder på skattepliktiga och
icke skattepliktiga tillgångar

Kammarrätten i Göteborg anför:

Anvisningarna lill 3 och 4 §§

Enligt nionde stycket får avdrag göras för skulder som
belöper på de skattepliktiga tillgångarna. Det finns en schablonregel för
beräkning av sådana skulder, Emellerfid ges också en huvudregel som innebär att
den skaftskyldige har möjlighet att visa den verkliga storleken av de
avdragsgilla skulderna. Det kan ifrågasättas om det inte är lämpligt att bygga
ut anvisningspunkten med någon bestämmelse till ledning för den uppdelning av
skulderna som måste göras.

Prop.
1981/82:191 128

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Skulder skall enligt förslaget tas med i den mån de
belöper på skattepliktiga tillgångar. Kan den faktiska skuldbelastningen inte
direkt fastställas skall en proportioneringsregel kunna användas. Avdrag skall
då medges med så stor del av skulderna som svarar mot de skattepliktiga
tillgångarnas andel av de samlade tillgångarna. Det kräver att även de
skattefria tillgångarna värderas. En fråga som då uppkommer är hur mycket man
skall ta med av tillgångarna vid den beräkningen. En klar gräns är onekligen
svår att dra. Att det även på den här punkten blir stora
tillämpningssvårigheter är därför uppenbart.

Majoriteten i länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Vid förmögenhetsberäkningen får enligt utredningens
förslag avdrag göras för de skulder som belöper på de skattepliktiga fillgångarna.
Skulderna skall beräknas antingen till den faktiska skuldbelastningen på de
skattepliktiga tillgångarna eller genom en proportioneringsregel. Vid
proportioneringsregeln medges avdrag med så stor del av skulderna som svarar
mot de skattepliktiga tillgångarnas andel av de samlade tillgångarna.

De föreslagna reglerna om skuldfördelning torde komma alt
bli myckel svårfillämpade. Det kommer att krävas att även de skattefria
tillgångarna skall inventeras och värderas. På vissa punkter är reglerna
oklara. Det saknas en närmare definition av vilka tillgångar som skall
medräknas i begreppet de samlade tillgångarna. Skall även konst, antikviteter,
goodwill, möbler, husgeråd och olika former av rättigheter medräknas? Det
saknas även en definition av vilka skulder som får medtas vid
skuldfördelningen. Skall t. ex. fondavsättningar, pensionsåtaganden medräknas
som skuld? Det kan även ifrågasättas om det inte är lämpligare med endast proporfioneringsregeln
pch att utredningsregeln tas bort. En utredningsregel torde dessutom kunna
medföra kontrollproblem vid tillämpningen.

Lantbrukarnas skattedelegation anför:

Det förslag kommittén framlagt rörande avdragsrätt för
skulder är helt naturligt anpassat till dess förslag rörande tillgångssidan.
Motsvarande fördelningsprinciper bör gälla vid tillämpningen av delegationens
förslag.

Full avdragsrätt för skulder bör föreligga till den del de
belöper på skattepliktiga tillgångar. Någon annan metod att bestämma dessa
skulder än genom proportionering torde inte finnas. Vid denna proportionering
blir det nödvändigt att bestämma ett värde på såväl skattepUktiga som icke
skattepliktiga tillgångar i förvärvskällan.

Vad först gäller de skattepliktiga tillgångarna finner
delegationen det naturligt, att dessa upptages till sina förmögenhetsvärden.

Vad sedan gäller de icke skattepliktiga tillgångarna
finner delegationen att sådana tillgångar, som i annan ägares hand kan vara skattepliktiga,
exempelvis jordbruksfastighet, bör tas upp till de värden som blivit aktuella,
om skatteplikt förelegat. Övriga anläggningsfillgångar bör upptagas till sina
bokförda värden och lager av omsättningstillgångar till inventerat värde.

Enligt delegationens mening saknas anledning att i
sammanhanget beakta förekomsten av latenta skatteskulder eftersom ingenting
säger, att skatteskulder lättare kan härledas till bestämda tillgångsslag än
andra skulder.

Liksom kommittén finner delegationen det riktigt, att en
skattskyldig skall

Prop.
1981/82:191 129

äga möjlighet att förebringa utredning om skuldernas
faktiska fördelning på skattepliktiga och icke skattepliktiga tillgångar,

SBEF anför:

Enligt förslaget skall avdrag medges utan begränsningar
för skulder som belöper på skattepliktiga tillgångar. Som kommittén själv
framhåller är det i praktiken omöjligt atf fastställa hur skulder i en rörelse
fördelar sig på olika tillgångar. Kommittén föreslår därför en hjälpregel som
innebär att de totala skulderna fördelas mellan skattepliktiga och icke
skattepliktiga tillgångar med hjälp av en proportioneringsmetod. Av uttalanden
på sidorna 100-101 synes framgå att en tredje metod för fördelning av skulderna
får tillämpas. Sistnämnda metod innebär en kombination av de två förstnämnda
metoderna genom att skulder som direkt kan hänföras till skattepliktiga
respektive icke skattepliktiga tillgångar först fördelas. Därefter
proportioneras resterande skulder.

Enligt SBEF:s uppfattning är det nödvändigt med olika hjälpregler
vid fördelningen av skulderna i en rörelse. SBEF tillstyrker därför förslaget
om skuldberäkning.

TOR anför:

I punkten 2 nionde stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL, föreslås en schablonregel
för att fastställa de skulder som belöper på de skattepliktiga tillgångarna.
Schablonregeln skall tillämpas i den mån den skattskyldige inte kan förebringa
en utredning om skuldernas fördelning, TOR vill endast framhålla att denna
regel enbart kan tillämpas av den skattskyldige: fiscus ges inte motsvarande
möjlighet.

4.5 Kretsen av förmånsbehandlade aktiebolag

RSV anför:

Enligt lagförslaget skall aktier av visst slag inte förmögenhetsbeskattas
alls medan andra skall upptas till normalt påräkneligt försäljningsvärde.
Gränsdragningen mellan de båda aktieslagen får därför en helt annan betydelse
än för närvarande. Nuvarande lydelse av lagtexten bör därför förtydligas. Det
kan i sammanhanget noteras att de strävanden som förekommer att åstadkomma en
spridning av ägandet även av småföretag, t, ex, genom inrättandet av en
särskild småföretagsbörs, torde leda till att aktierna i sådana företag med den
föreslagna lagtexten kommer att bli skattepliktiga.

Liknande synpunkter framförs av TOR. STU anför:

I delbetänkandel "Tillväxtkapital" från
utredningen angående de små och medelstpra företagens finansiella situation (SOU
1981:95) och i utredningsrapport från STU till regeringen har det föreslagits
att staten stimulerar bildandet av en ny typ av investmentbolag.
Investmentbolagen, som kallas tillväxtinvest, skall främst genom nyteckning av
aktier i nya eller expanderande småföretag främja deras växt och bidra till
att öka deras förmåga att klara kriser. Medel som satsas genom tillväxtinvest
skall komma från företas

9 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 191

Prop.
1981/82:191 130

och enskilda personer med komplettering i form av lån från
staten. Undantaget från förmögenhetsbeskattning bör gälla även det aktiekapital
som satsats i tillväxtinvest.

Näringslivets skatledelegation anför:

Gällande särregler för förmögenhetsbeskattningen omfattar
bl, a. sådana aktiebolag, vars aktier inte är föremål för omsättning på
kapitalmarknaden. Kommittén föreslår ingen ändring i denna avgränsning. Aktier
som är föremål för omsättning på kapitalmarknaden skall alltså även i
fortsättningen behandlas som aktier i börsnoterade bolag och tas upp till det
noterade värdet vid förmögenhetsbeskattningen. Enligt kommittén bortfaller
motivet för särskilda skattelättnader då företagets aktier blir föremål för
omsättning.

Vi delar inte kommitténs uppfattning på denna punkt.
Självfallet bortfaller inte förmögenhetsskalteproblemen för familjeförelagets
ägare i och med att en begränsad del av företagets aktier börjar omsättas på
marknaden. Erfarenheten har i stället visat att hittillsvarande regler ger
betydande problem vid en sådan övergång och dessa problem blir naturligtvis
inte mindre med den föreslagna ordningen. Vi anser därför att denna avgränsning
bör omprövas. Därvid bör övervägas atf i stället dra gränsen mellan
börsnoterade och inte börsnoterade aktier.

SHIO anför:

Beträffande gränsdragningen mellan företag som berörs och
inte berörs av de särskilda skattelättnaderna vill organisationen anföra
följande. Erfarenhetsmässigt kan stora problem uppkomma redan när ett företags
aktier blir föremål för viss omsättning eftersom nuvarande värderingsregler
endast omfattar sådana aktier som inte är föremål för omsättning på kapitalmarknaden.
Dessa övergångsproblem blir än mer uttalade om förmögenhetsskatten slopas.
Förmögenhetsbeskattningen kan utgöra en påtaglig belastning för företaget som
sådant även om en del av aktierna är föremål för omsättning. För att klara
övergångsproblemen och samtidigt stimulera en ökad spridning av aktier i
familjeföretag, t. ex. i form av minoritetsandelar, är det nödvändigt att finna
en bättre avgränsning mellan företag som omfattas av särskilda skattelättnader
och de som inte gör det. Organisationen anser för sin del att en riktig avgränsning
lämpligen bör gå mellan aktier som är noterade på börs och aktier som inte är
föremål för sådan notering.

4.6 Formerna för aktievärdering

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Kommittén föreslår vidare att aktievärderingen, som f. n.
utförs av länsstyrelsen, i princip skall göras av företagen själva som sedan
skall förse aktieägarna med uppgifter om värdet. Värderingsarbetet kommer då
enligt kommittén att avlyftas länsstyrelserna (s. 96). Det är i hög grad en
sanning med modifikation. Den kan sägas gälla enbart om man är beredd att helt
förlita sig på företagens uppgifter och således avstå från att kontrollera de
aktievärden som uppges. Den slutsatsen kan dras av det enkla skälet att
granskarna inte kommer aft, annat än i undantagsfall, hinna med att göra förmögenhetsavstämningar
mellan bolagets och aktieägarnas deklarationer.

Prop.
1981/82:191 131

Till detta kommer atf integreringen av bolagsgranskningen
aldrig kommer att kunna bli hundraprocentig, något som särskilt gäller
skattskyldiga med aktier i flera bolag och som i det här avseendet kanske är
mest intressanta. Är aktierna i ett bolag spridda på många händer och flera
taxeringsnämnder anser sig böra göra en kontroll säger det sig självt att det
kan vara svårt att hinna få fram en gemensam bedömning under taxeringsperioden.

För bolag
med verksamhet inom andra inkomstslag än rörelse och jordbruk skall
länsstyrelsen, enligt kommittén, även i fortsättningen värdera aktierna. Samma
skall gälla beträffande bolag som har ett så spritt ägande att företaget inte
kan betecknas som ett fåmansföretag. I båda dessa fallen kan gränsdragningsproblem
uppkomma. Det kan t. ex. vara svårt för den enskilda granskaren att avgöra om
viss skattskyldig är delägare i ett fåmansföretag eller ej. Det är då lätt
gjort att den kommunikafion som erfordras mellan granskarna och de handläggare
som sköter aktievärderingen uteblir.

Är det
meningen att någon form av kontroll skall utföras leder förslaget i den här
delen enligt länsstyrelsens mening till ett betydande merarbete. Den
aktievärdering som nu utförs av specialister sprids ut på alla som granskar
delägare i aktiebolag. Med de komplicerade regler kommittén föreslagit kommer
granskarna att behöva ha specialister att vända sig till för atf riktiga
beräkningar någorlunda snabbt skall kunna göras.

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att kommitténs
förslag, sett från administrativ synpunkt, är förenat med stora nackdelar.
Tillräckliga skäl att föra över bestyret med aktievärderingen från
länsstyrelserna till taxeringsnämnderna har inte visats föreligga. Rent
allmänt måste man vara försiktig med att lägga på granskarna ytterligare
tidsödande arbetsuppgifter. Kan beräkningar i stället utföras av specialister
och sedan tillföras granskarna som beslutsunderlag är det ofta en bättre väg.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Kommittén föreslår att aktievärderingen som för närvarande
utföres av länsstyrelsen i princip skall utföras av företagen själva och att
dessa åläggs aft förse aktieägarna med uppgift om värdet. De argument som
framförts för en sådan ändring anser länsstyrelsen så bärande att kommitténs
förslag i detta avseende bör genomföras. Företagens underrättelse till
aktieägarna bör ske på särskild blankett som av aktieägaren bifogas
deklarationen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Kommitténs förslag att aktievärdering skall utföras av
företagen själva med skyldighet att lämna uppgift om värdet till aktieägarna
stöder länsstyrelsen. Underrättelsen till aktieägarna bör dock ske på
fastställd blankett och aktieägaren bör bifoga kopia av denna till sin
deklaration.

SRS anför:

Enligt kommitténs förslag skall det åligga fåmansbolag att
förse varje aktieägare med uppgift om värdet på aktierna i bolaget. Värdet
skall inte som f. n, är fallet beräknas av länsstyrelsen utan av bolaget
självt. Om ett bolag av någon anledning gör en felaktig beräkning av
aktievärdet och aktieägaren därefter använder detta felaktiga värde i sin
självdeklaration, kan fråga uppkomma om ansvaret för den felaktiga uppgiften.
Det synes stötande att

Prop.
1981/82:191 132

den skattskyldige skall kunna påföras skaftetillägg eller ådömas
ansvar för en i god tro lämnad felaktig uppgift, som han erhållit från bolaget.

5 Andra frågor som tagits upp av remissinstanserna

Kammarkollegiet framhåller atf nuvarande regler lett till
problem vid tillämpningen. Kollegiet anför:

I förhållande till de regler som infördes genom 1977 års
lagstiftning - mot vilka kammarkollegiet reste krifik - är de nu föreslagna
reglerna inte mindre komplicerade. Kammarkollegiets då framförda kritik har
såvitt gäller arvs-pch gåvobeskattningen visat sig berättigad. Under den period
av mindre än fyra år spm 1977 års regler varit i bruk har dessa föranlett ett
stort antal mål i överinstanserna. Bl. a. har hovrätt i ett 40-tal avgöranden
undanröjt beskattningsmyndighets (tingsrätts eller länsstyrelses) beslut om
skatt. Grunden för undanröjandet har i flertalet av dessa senare fall varit
beskattningsmyndighetens underlåtenhet att alls tillämpa de förmånliga
värderingsreglerna i 23 § F arvsskattelagen. Skälen till underlåtenheten kan
vara många. Med fog torde dock kunna hävdas att reglernas komplicerade art
varit en bidragande orsak.

Kollegiet vill framhålla aft 23 § F i dess från ingången
av 1978 gällande lydelse mer än någon annan bestämmelse i arvsskattelagen
förorsakat processer i överinstans. Hur tillämpningen av 1977 års ändringar
utfallit i förmögenhetsskattesammanhang undandrar sig kollegiets bedömning. Det
är uppenbart att den skattskyldige inte är betjänt av beskattningsregler som i
sådan grad leder till rättsförluster i form av överdebitering av skatt och dyra
domstolsprocesser. Om man önskar en reducering av skatterna vidhåller
kammarkollegiet sin tidigare framförda mening att tarifferna för skatterna bör
anpassas så, att komplicerade nödlösningar inte blir behövliga.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som förordar att
nuvarande regler i princip bibehålls, förslår ändring på en punkt.
Länsstyrelsen anför:

Som ovan angetts uppkommer för närvarande problem när det
gäller att bedöma hur stor del av de likvida medlen som skall anses nedlagda i
förvärvskällorna rörelse och jordbruk. Någon form av schablonregel som reglerar
detta förhållande bör införas.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands
län. SBEF tar upp frågan pm värderingen av pågående arbeten, SBEF anför:

I lagförslaget har inte reglerats hur värdet av pågående
arbeten skall behandlas. Det syns emellertid naturligt att i defta sammanhang
jämställa värdet av pågående arbeten med lagertillgångar vilket skulle innebära
att värdet av pågående arbeten inte skall upptas som tillgång vid förmögenhetsberäkningen.
Om värdet av pågående arbeten skall behandlas som förmö-genhetsskattepliktig
tillgång bör värderingen ske enligt de regler som gäller vid inkomsttaxeringen.

Prop. 1981/82:191 133

SHIO tar upp en generell fråga om värderingen av
fastigheter i vissa fall, SHIO anför:

SHIO-Familjeföretagen önskar avslutningsvis fästa
uppmärksamheten på en kvarstående olägenhet. Den föreslagna lydelsen av 4 § 1
st lagen om statlig förmögenhetsskatt bör ändras på en punkt. Däri stadgas att
fastighet som inte blivit åsätt taxeringsvärde skall upptas till det
taxeringsvärde som åsätts fastigheten för taxeringsåret. Ett sådant förfarande
passar utmärkt de år allmän fastighetstaxering inte äger rum. Har emellertid en
byggnad uppförts på en fastighet det sista året före året för allmän
fastighetstaxering och har fastigheten inte åsatts taxerat byggnadsvärde,
kommer fastigheten vid förmögenhetsberäkningen att åsättas ett värde enligt
normerna för den nya fastighetstaxeringen. Detta värde läggs till grund för
förmögenhetsberäkningen trots att förmögenhetsberäkningen borde ha skett
enligt de värderingsnormer som gällde för året före taxeringsåret, vilket är
fallet för övriga fastigheter vid samma taxeringsår. För att komma till rätta
med denna olikformighet bör fastighet som inte åsatts taxeringsvärde under det
sista året före allmän fastighetstaxering särregleras på det sättet att sådana
fastigheter skall tas upp till det taxeringsvärde fastigheten skulle ha fått om
den taxerades särskilt under beskattningsåret,

6 Författningstekniska påpekanden

I de föregående avsnitten har vissa författningstekniska
påpekanden redovisats. Härutöver har följande synpunkter framförts i fråga om
den tekniska utformningen av förslaget.

Kammarkollegiet anför:

Avslutningsvis tar kollegiet upp en anmärkning mot
förslaget fill ändring av 23 § F arvsskattelagen (Betänkandet, s 33),
Paragrafens nuvarande lydelse påstås ha erhållits genom lag 1977:1174,
Emellertid fick paragrafen sin senaste lydelse genom lag 1980:1056, vilken
trädde i kraft den 1 januari 1981 och avser nya regler om värdering av
bostadsrätt. Med utredningens förslag till lydelse av 23 § F skulle nämnda
regler falla bort.

RSV anför:

3 § 1 mom a) och b)

a) och b) skall givetvis vara med även i den föreslagna
lydelsen fastän det inte ser så ut.

c) och d)

Enligt 3 § 2 mpm. o) undantas från skatteplikt lös egendom
som är avsedd för stadigvarande bruk i förvärvskälla inom inkomstslaget
jordbruksfastighet eller rörelse eller för omsättning eller förbrukning i
förvärvskällan. Någon positiv bestämmelse om skatteplikt för sådana tillgångar
finns dock inte. Därför bör den i punkten o) angivna undantagsbestämmelsen om
skatteplikt för bokslutslager flyttas upp till 1 mom. Skatteplikt för
värdepapper i rörelse

10 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 191

Prop.
1981/82:191 134

och jordbruk torde kunna anses reglerad genom bestämmelsen
i 1 mom, d),

2 mom. k)

I k) bör ett förtydligande göras av innebörd att det inte
räcker med att fastigheten arrenderas av de närstående, utan att det också
krävs att dessa brukar denna. Detta tillägg synes också böra göras i första
ledet. På så sätt undviks att vissa fritidsfastigheter går in under
bestämmelsen.

1)

Enligt 2 mom. 1) undantas annan fastighet eller del därav
som ingår i ägarens rörelse och ej utgör omsättningstillgång i denna från skatteplikt.
Bör inte detta uttryckas så att undantaget anges avse "fastighet,... som
utgör anläggningstillgång".

o)

Patent- och förlagsrätter m. m. föreslås inte mera utgöra
skattepliktig tillgång. Med hänsyn till att det numera blivit vanligt att
privatpersoner köper andelar i patenträttigheter o dyl i rent spekulationssyfte
och med möjlighet till skattelindring genom rätten till avskrivning på
rättigheten, ifrågasätts om inte dylika tillgångar - när de har
placeringskaraktär, dvs. innehas av personer som inte utnyttjar tillgångarna i
av dem bedriven rörelse - bör vara skattepliktiga. Det sagda gäller även
lagerbevis och andra tillgångar som kan delas upp på flera händer. Se i övrigt
ovan under 1 mom, c) och d).

P)

Huvudregeln i p) synes kpllidera med femte stycket av
punkten 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§,

Anvisningarna tUl 3 och 4 §§ Ptmkt 2

Styckena 3 (utpm sista meningen), 4 och 7 innehåller definitipner.
Sista meningen av tredje stycket hör snarare hemma i 3 § 2 mom. Styckena 5, 6
och 8 innehåller värderingsregler och bör därför inte brytas av sjunde stycket,
I femte stycket skall även uppfinnarkonto tas med under förutsättning att den
föreslagna lagen införs.

Den jämkningsregel som föreslås i punkt 2 åttonde stycket
innehåller inget till vägledning för avgörandet av till vilket belopp jämkning
skall ske. Den formulering som föreslagits kan därför tänkas medföra tvist
mellan skattemyndigheterna och den skattskyldige.

I nionde stycket hade det varit naturligare att först ange
värderingsregler för lager, inventarier och fastigheter och därefter ange att i
övriga fall får tillgångarna tas upp till ett beräknat marknadsvärde.

Placeringen av sista meningen i nionde stycket kan
ifrågasättas. Placering-

Prop.
1981/82:191 135

en leder tanken till att fråga är om att hänsyn egentligen
skulle tas till den latenta skatteskulden vid tillämpningen av proportioneringsregeln.
Om bestämmelsen alls är nödvändig bör den införas omedelbart efter första
meningen. Det är alltså fråga om en skuld som över huvud taget inte skall anses
föreligga.

Uttrycket "latent skatteskuld" är inte legalt
definierat, 1 4 § används uttrycket "på fasfigheten vilande
skatteskuld". Inte heller detta uttryck är legalt definierat. Eftersom
uttrycken torde avse samma sak bör endast ett uttryck användas och detta
definieras i lagtexten.

Tionde stycket. Lagförslagen beträffande
jordbruksfastigheter synes oklara speciellt i förhållande till övrig text i
betänkandet. Detta gäller t. ex. åker- och betesmark (jfr sid 82) och
ekonomibyggnader i de tre fallen direkt ägande, indirekt ägande och utarrendering.

4§

Sjunde stycket

Skatteplikt föreligger i princip för aktie (3 § 1 mom c).
Värdet uppskattas till börsnoterat eller normalt påräkneligt försäljningsvärde
(4 § sjunde stycket) om värderingen inte skall ske med ledning av
bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna fill 3 och 4 §§. Vilka värdepapper
som skall värderas med ledning av sistnämnda bestämmelser utsägs dock - i
likhet med nu gällande bestämmelser - ingenstans. 1 regel torde dock
värderingen tillämpas för fåmansbolag. I vissa fall torde flera värden kunna
förekomma om endast viss (mindre) del av aktierna är föremål för
kapitalmarknadsomsättning.

Enligt lagförslaget skall aktier av visst slag inte förmögenhetsbeskattas
alls medan andra skall upptas till normalt påräkneligt försäljningsvärde.
Gränsdragningen mellan de båda aktieslagen får därför en helt annan betydelse
än för närvarande. Nuvarande lydelse av lagtexten bör därför förtydligas. Det
kan i sammanhanget noteras aft de strävanden som förekommer att åstadkomma en
spridning av ägandet även av småföretag, t. ex. genom inrättandet av en
särskild småföretagsbörs, torde leda till att aktierna i sådana företag med den
föreslagna lagtexten kommer att bli skattepliktiga.

Kontrollaspekterna har över huvud taget inte beaktats av
kommittén. En preliminär bedömning ger vid handen att icke oväsentliga problem
kan komma att uppstå. Eventuellt kan taxeringslagen komma atf behöva
kompletteras med ytterligare bestämmelser.

RSV vill slufiigen framhålla att- om förslaget till
reformerad inkomstskatt genomförs - den i nionde stycket av anvisningarna till
3 och 4 §§ föreslagna regeln angående fördelning av skulderna delvis skulle
kollidera med de inkomstbeskattningsregler som då skulle komma att gälla.

Sveriges advokatsamfund anför:

Beträffande den tekniska utformningen av lagtext och
anvisningar synes ur saklig synpunkt inte några erinringar kunna framställas.
Med hänsyn till att det rör sig om en väsentlig omarbetning av paragraferna i
lagen om statlig förmögenhetsskatt borde dock övervägas att ur redaktionell
synvinkel totalt

Prop.
1981/82:191 136

omarbeta företrädesvis §§ 3 och 4 med anvisningar. Utan
ändring i sak torde det inte medföra alltför stora svårigheter att göra en sädän
redaktionell ändring.

TOR anför:

TOR vill avslutningsvis lämna två förslag till ändringar
av lagtextens lydelse.

3 § 2 mom. k)

jordbruksfastighet .., skogsmark, tomtmark eller
bostadsbyggnad. För bostadsbyggnad med tillhörande tomtmark föreligger dock ej
skalleplikt om byggnaden upplåtits som bostad för anstäUd personal i
jordbruket. Åker och betesmark , , , under eget bruk, 1) annan fastighet , , ,
omsättningstillgång i denna; punkten 2 tionde stycket av anvisningarna till 3
och 4 §§, Bestämmelserna i 3och 4 §§ ,,, utgörs av skogsmark. För
jordbruksfastighet,,,, som ägs av fysisk person till och med taxeringen för
tredje kalenderåret efter det att dödsfallet inträffat.

Kammarrätten i Göteborg anför:

Vid tillämpningen av den föreslagna lagen måste i många
fall den skattskyldiges kapital delas upp i arbetande kapital och annat
kapital. En sådan gränsdragning kan bli svår att göra. Visserligen föranleder
de regler som nu är i kraft svårigheter av liknande slag. Man bör emellertid
räkna med att kommitténs förslag medför ökade svårigheter.

Följande har antecknats vid kammarrättens tekniska
granskning av förslaget.

3§

En förutsättning för skattefrihet enligt bestämmelsen i 2
mom k) vid utarrendering till närstående bör vara att arrendatprn själv brukar
jorden. Detta framgår emellertid inte av författningstexten. Ett tillägg bör
därför göras.

Majoriteten i länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Utredningens förslag beträffande värdering av
jordbruksfastighet är komplicerat på grund av alla specialregler. Dessa regler
bör göras enklare.

Beträffande likvida medel föreslås en jämkningsregel för
vissa fall. Av förslaget framgår ej hur jämkningen skall beräknas i de fall då
jämkningsregeln blir tillämplig, varför ett uttalande på denna punkt bör ske.

Utredningen föreslår att fastighet som utgör
omsättningstillgång i rörelse tas upp till 75 % av taxeringsvärdet eller till
det värde som framstår som skäligt med hänsyn till av den skattskyldige
förebragd utredning om på fastigheten vilande skatteskuld. Det är oklart om
utredningsregeln innebär att fastighetens värde skall bestämmas utifrän
fastighetens marknadspris med reduktion för latent skatteskuld eller utifrån
taxeringsvärdet med reduktion för latent skatteskuld.

Prop.
1981/82:191 137

Sveriges advokatsamfund anför:

Beträffande den tekniska utformningen av lagtext och
anvisningar synes ur saklig synpunkt inte några erinringar kunna framställas.
Med hänsyn till att det rör sig om en väsentlig omarbetning av paragraferna i
lagen om statlig förmögenhetsskatt borde dock övervägas att ur redaktionell
synvinkel totalt omarbeta företrädesvis §§ 3 och 4 med anvisningar. Utan
ändring i sak torde det inte medföra alltför stora svårigheter att göra en
sådan redaktionell ändring.

TOR anför:

TOR vill avslutningsvis lämna två förslag fill ändringar
av lagtextens lydelse.

3 § 2 mom. k)

jordbruksfastighet
... skogsmark, tomtmark eller bostadsbyggnad. För bostadsbyggnad med
tillhörande tomtmark föreligger dock ej skatteplikt om byggnaden upplåtits som
bostad för anställd personal i jordbruket. Åker och betesmark . . . under eget
bruk.

1) annan fastighet . . . omsättningstUlgång i denna;

punkten 2 tionde stycket av ansvisningarna till 3 och 4 §§.

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ . . . utgörs av skogsmark. För
jordbruksfastighet, . . . som ägs av fysisk person till och med taxeringen för
tredje kalenderåret efter det att dödsfallet inträffat.

Prop.
1981/82:191 138

Bliga 6 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid beräkning ay nettointäkt av
jordbruksfastighet eller av rörelse enligt

kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomst

skatt har svenska aktiebolag rätt till avdrag för utdelning på aktier i
enlighet

med bestämmelserna i denna lag.

Avdrag för ett och samma beskattningsår får göras i endast
en förvärvskälla. Som förutsättning för avdragsrälten gäller

1.
att
aktiebolagets huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk eller rörelse
samt

2.
att bolagets
aktier inte är inregistrerade vid Stockholms fondbörs då utdelningen förfaller
till betalning.

Vid tillämpning av denna lag skall ett förvaltningsföretag,
som fått dispens enligt punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen, anses som ett rörelsedrivande företag och ett
rörelsedrivande företag, som fått dispens enligt samma lagrum, anses som eft
förvaltningsföretag.

2 § Avdrag medges med sjuttio procent av den
utdelning i pengar som har

förfallit till betalning under beskattningsåret.

Vid beräkning av avdraget får hänsyn inte tas till
utdelning på aktier som vid utdelningstillfället ägs av

1.
svenskt företag
som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt bestämmelserna i
punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskaffelagen
(1928:370),

2.
svenskt
förvaltningsföretag, vars aktier eller andelar

a. är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller

b. till minst fio procent ägs - direkt eller indirekt -
av ett svenskt

förvaltningsföretag, vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

eller av ett företag som enligt punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna

till 54 § kommunalskatlelagen är frikallat från skallskyldighet för utdelning

från förvaltningsföretaget eller

3. utländskt bolag som avses i 67 § kommunalskattelagen
såvida bolaget -

om det hade haft hemvist i Sverige - skulle ha varit sådant företag som anges i

punkt 1,

Med förvaltningsföretag förstås sådant företag som avses i
punkt 1 andra stycket av anvisningarna fill 54 § kommunalskattelagen.

Prop.
1981/82:191 139

Har
bolaget för beskattningsåret yrkat avdrag enligt lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning skall utdelningsbeloppet enligt
första stycket - i förekommande fall minskat med utdelning som avses i andra
stycket - minskas med det utdelningsbelopp som legat till grund för nyssnämnda
avdragsyrkande,

3 §
Avdraget får inte överstiga 700 000 kronor. Avdraget får inte heller

överstiga femton procent av aktiekapitalet vid utgången av det beskattnings

år till vilket utdelningen hänför sig. Vid tillämpning av sistnämnda

begränsningsregel gäller

1. att aktier som avses i 2 § andra stycket och aktier
som hänför sig till avdragsyrkande enligt 2 § fjärde stycket inte skall beaktas
samt

2. att - om bolaget har aktier spm medför ohka rätt
till utdelning - varje aktieslag skall behandlas för sig.

Omfattar
det beskattningsår till vilket utdelningen hänför sig kortare eller längre tid
än tolv månader skall det högsta tillåtna avdraget i första stycket jämkas i
motsvarande mån.

4 §
Avdrag medges endast om bolaget lämnar tillfredsställande utredning om

underlaget för avdragsberäkningen. Avdragsyrkandet skall göras på särskild

blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1984 års taxering.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom
föreskrivs att 4 § och punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Fastighet
tas upp till taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång. Var sådant värde
inte åsätt då eller har det under beskattningsåret inträffat omständighet, som
kan föranleda ändrad värdering under taxeringsperioden, tas fastigheten upp fill
det taxeringsvärde, som åsätts för taxeringsåret. Finns det sådana tillbehör
till fastigheten, som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skall dessa tas upp
särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom
tillämpas vid värderingen.

Tomträtt
eller valtenfallsrätt skaU tas upp till det värde, som rättigheten

'Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:859. Senaste lydelse 1980:1055,

Prop. 1981/82:191 140

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med hänsyn till villkor och återstående tid för
upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala
förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i
jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i
enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, som egendomen
är nedlagd i.

Fordran, som löper med ränta, skall, pm den inte är
tillgång i rörelse, tas upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen
ränta.

Fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte
skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp som utgör
dess värde enligt vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran tas upp till det
belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.

Värdepapper, som noteras på Värdepapper, som noteras på

inländsk
eller utländsk börs eller är inländsk eller utländsk börs, upp-föremål för
liknande notering, upp- skattastilldet noterade värdet, eller, skattas till
det noterade värdet, eller, om detta inte motsvarar vad som om detta inte
motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försälj-skulle kunna påräknas
vid försälj- ning under normala förhållanden, ning under normala
förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat till det pris som skulle
ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning, påräknas vid en sådan
försäljning. Åven värdepapper i övrigt uppskat-Sådana värdepapper, som i
övrigt tas enligt den nyss angivna grunden, omsätts på kapitalmarknaden
eller om inte annat följer av punkt 2 sista vars värde inte skall beräknas
med stycket av anvisningarna till 3 och ledning av bestämmelserna i punkt
2 4 §§. av anvisningarna till 3 och 4 §§, uppskattas enligt den nyss
angivna grunden.

Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för obegränsad
tid och inte utgör frälseränta, uppskattas till tjugo gånger det belopp som den
har uppgått till under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av ränta, avkomst, eller förmån, som utgår
på livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp som rättigheten har
motsvarat under beskattningsåret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III.

Rättighet, som inte är bestämd att utgå under någons
livstid men ändå är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell
III, som om den skulle ha utgått för den berättigades livstid, dock högst till
tio gånger det värde, som rättigheten senast har motsvarat för helt år.

Är rättighet beroende av längden äv flera personers liv på
så sätt, att

Prop. 1981/82:191 141

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättigheten upphör vid den först avlidnes död, bestäms
rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Är rättigheten
däremot oförändrad till den sist avlidnes död, beräknas värdet efter den
yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid
likvidation endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp till
ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit
på andelen om föreningen hade trätt i likvidation.

Andel i bostadsförening eller bostadsakdebolag tas upp
till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens
eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det
taxeringsvärde som gäller för föreningens eller bolagets fastighet vid
beskattningsårets utgång och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga
tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som
avslutats före den 1 juli under beskattningsåret.

Övrig lös egendom tas upp till det värde, som den kan
anses ha betingat vid försäljning under normala förhållanden.

Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar,
skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4§§.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 3 och 4 §§

2. Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla
inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller inte räkenskapsåret med beskattningsåret, får
som värde av förmögenhet tas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som
före den 1 mars taxeringsåret gått till ända närmast intill utgången av
beskattningsåret. Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den
skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen
räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret
före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med
uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret efter
beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar och ökas med uttag som
skett efter utgången av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som
sker vid inkomsttaxeringen är inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier
som är avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan tas upp till
anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering.
Lager värderas som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i
detalj, varvid dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet. Lager av djur
på jordbruks-

Senaste lydelse 1981:635. 11 Riksdagen 1981/82. 1 saml.
Nr 191

Prop.
1981/82:191 142

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

fastighet
eller i renskötselrörelse tas upp till de värden, som riksskatteverket enligt
punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370)
senast har fastställt före utgången av det år som närmast föregår taxeringsåret,
eUer - om sådant värde inte har fastställts för vissa djur - till det allmänna
saluvärdet. Vid värdering av lager skall hänsyn tas till inkurans och
prisfallsrisk.

Skulder
och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt bestämmelserna i 5 §.
Hänsyn tas inte till annan latent skatteskuld än utskiftningsskatteskuld,
såvida inte annat följer av punkt 3 första stycket av dessa anvisningar.

Om
värdet av tillgångarna i förvärvskällan överstiger beloppet av skulder och
andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan nedsättas till
trettio procent av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan innehas med
fideikommissrätt, får dock nedsättning ske till tjugo procent av sistnämnda
värde.

Bostadsbyggnader
på en jordbruksfastighet och tomtmark för byggnaderna skall inte behandlas som
tillgångar i förvärvskälla inom inkomstslaget jordbruksfastighet i annat fall
än då byggnaderna används som bostad för ägarens eller arrendatorns
arbetskraft. Om en bostadsbyggnad med tomtmark på grund av vad nu har sagts
inte skall behaiidlas som tillgång i förvärvskällan, skall inte heller de till
byggnaden och tomtmarken hänförliga låneskulderna anses ingå i förvärvskällan.
På byggnaden och tomtmarken skall anses belöpa så stor del av låneskulderna i
förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det
sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och
tomtmarken. Med bostadsbyggnad avses byggnad som till övervägande del är
inrättad för bostadsändamål. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte på
förvärvskälla som innehas med fideikommissrätt.

Egendom,
som enligt 4 kap. 5 § första stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ingår
i en industrienhet avseende täktmark och - i förekommande fall -
industribyggnad på sådan mark eller i en exploateringsenhet, skall, om
egendomen inte enligt kommunalskattelagen utgör tillgång i rörelse, vid tillämpningen
av denna anvisningspunkt anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget
rörelse.

Mark
och byggnader, som är belägna på en ort och av fastighetsägaren regelbundet
upplåts för fritidsändamål till annan än närstående (fritidsuthyrning), skall,
om de inte enligt kommunalskattelagen utgör tillgångar i rörelse, vid
tillämpningen av denna anvisningspunkt tillsammans anses

Prop.
1981/82:191 143

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgöra en särskild förvärvskälla inom jnkomstslaget
rörelse. Detta gäller dock endast under förutsättning att

a) egendomen
ingår i en eller flera småhusenheter enligt 4 kap. 5 § första

stycket fastighetstaxeringslagen och har beskattningsnaturen annan fastighet

och

b) fastighetsägarens
fritidsuthyrning på orten av sådan egendom, som

avses under a och inte utgör tillgång i rörelse, omfattar minst tre småhus
eller

tomter avsedda för småhus som ägs av annan än fastighetsägaren.

Uttrycket småhus har den innebörd som anges i 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen. Som närstående räknas

för fysisk
person: de personer som anges i 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen, för dödsbo:
dödsbodelägarna och dem närstående personer, för fåmansföretag som avses i
sistnämnda lagrum: företagsledaren och delägarna i företaget samt dem
närstående personer.

Bestämmelserna i denna anvis- Bestämmelserna i denna anvis-

ningspunkt
tillämpas även när för- ningspunkt tillämpas även när för

värvskällan innehas indirekt genom värvskällan innehas indirekt genom

förmedling av juridisk person. förmedling
av en juridisk person.

Om den juridiska personen ägs helt eller delvis av en annan
juridisk person tillämpas bestämmelserna vid värderingen av aktierna eller
andelarna i den sistnämnda juridiska personen. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt
tillämpas inte i fråga om aktier som vid utgången av beskattningsåret var
inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gången vid 1983 års taxering.

Prop, 1981/82:191 144

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-03-16

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson,
regeringsrådet Reuterswärd, justitierådet Palm.

Enligt lagrådet den 9 mars 1982 tillhandakommet utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1982 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepartementet Wirtén beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om avdrag
för utdelning på icke börsnoterade aktier,

2.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen har inför lagrådet
föredragits av kammarrättsassessorn Eva

Lagebrant-Nordquist och kammarrättsassessorn Johan
Salsbäck, Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier

1§

Lagrådet vill först framföra några allmänna synpunkter på
begreppet utdelning.

Den föreslagna lagstiftningen ger vissa förmåner vid
utdelning på aktier. Begreppet utdelning är dock inte helt entydigt. Normalt
bestäms utdelningen av bolagsstämman. Bestämmelser härom finns i 12 kap.
aktiebolagslagen (1975:1385), Det vanliga är också att aktieägarna får
utdelning i förhållande till antalet ägda aktier i bolaget. Inom skatterätten
användes dock ordet utdelning även för andra situationer, I punkt 2 av
anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen (1928:370) talas sålunda om
utdelning som kan utgå i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar. Sådan
utdelning är f, ö, i viss utsträckning skattefri för mottagaren. Vidare torde i
princip ett överförande av värde från företag till delägare innebära utdelning
om inte delägaren utger fullt vederlag och det inte är fråga om utskiftning och
liknande. Sådant överförande sker ofta på så sätt att utdelningen maskerats
genom att den utåt framstår som t, ex, lön, pension, royalty, försäljning eller
köp. En vanlig benämning på transaktioner av detta slag är "förtäckt
utdelning". Den skatferättsligt sett riktiga reaktionen på sådan utdelning
är att mottagaren beskattas för förmånen under det att bolaget inte får avdrag
för den utdelade förmånens värde.

Vid bedömning av den föreslagna lagstiftningen uppkommer
fråga om det tilltänkta avdraget skall få tillämpas även beträffande annan
utdelning än

Prop.
1981/82:191 145

sådan som utgår enligt beslut av bolagsstämma och i
förhållande till antalet innehavda aktier. Frågan berörs inte i
lagrådsremissen.

I viss mån
liknande fråga kan uppkomma även enligt gällande lagstiftning. I
kupongskattelagen (1970:624) t. ex. saknas definition av begreppet utdelning.
Ej heller den s. k. Annell-lagen, som i vissa hänseenden tjänat som förebild
för det föreliggande förslaget, preciserar vilka slag av utdelning som den
avser.

Kupongskatten är en källskatt på utdelning och den innehålles
vid utdelningens utbetalande. Särskilda regler finns om påförande av kupongskatt
i efterhand, dvs. när utdelning utbetalats utan att kupongskatt innehållits.
Dessa regler torde användas även i fråga om utbetalningar som i efterhand
befunnits utgöra förtäckta utdelningar.

Vad gäller Annell-lagen har frågan om rätt till avdrag vid
förtäckt utdelning veterligen inte prövats av regeringsrätten eller eljest
varit föremål för domstols prövning. Med hänsyn till lagens uppbyggnad och
allmänna syfte synes det dock osannolikt att avdrag skulle kunna medges annat
än vid utdelning som utgår i förhållande till antalet innehavda aktier.

Som nyss nämnts har Annell-lagen i viss utsträckning
tjänat som förebild för det i lagrådsremissen föreslagna avdragsinstitutet. Om
lagstiftaren inte redovisar en annan uppfattning i frågan, torde den föreslagna
lagstiftningen komma att tillämpas endast i fråga om utdelning som avses i 12
kap, aktiebolagslagen. Lagrådet finner en sådan tillämpning stå i överensstämmelse
med principerna för skattelagstiftningen i övrigt. För en sådan tolkning talar
också utformningen av de bestämmelser som den föreslagna lagen innehåller i 2 och
3 §§,

Vad angår den närmare utformningen av bestämmelserna i 1 §
anföres följande,

I tredje stycket anges under punkt 1 som förutsättning för
den föreslagna avdragsrätten "att aktiebolagets huvudsakliga verksamhet
avser jordbruk, skogsbruk eller rörelse". Formuleringen ansluter nära till
motsvarande uttryckssätt i punkten 3 av anvisningarna till 43 §
kommunalskattelagen och 1 § lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt
vinstkonto. Lagrådet anser emellertid önskvärt att bestämmelsen formuleras om
så att av densamma tydligare kan utläsas att det är den av bolaget faktiskt
bedrivna verksamheten som är av betydelse vid stadgandets tillämpning. Detta
kan ske om bestämmelsen, i viss anslutning till innehållet i 1 § lagen
(1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond, ges formuleringen "att
aktiebolagets huvudsakliga verksamhet består i drift av jordbruk, skogsbruk
eller rörelse". Lagrådet föreslår att så sker.

Avsikten med det föreslagna fjärde stycket är att sådant
medgivande som riksskatteverket kan lämna enligt punkt 1 sjunde stycket av
anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen, skall ges vissa rättsverkningar
även beträffande nu förevarande lag. Såvitt avser tillämpningen av 1 § torde
den åsyftade innebörden av förslaget vara atf ett bolag skall anses uppfylla
villkoret i

Prop.
1981/82:191 146

tredje stycket 1 om det lämnade medgivandet enligt 54 §
kommunalskattelagen har den innebörden att bolaget i beskattningshänseende
inte skall behandlas som förvaltningsföretag. Skulle medgivandet ha motsatt
innebörd och alltså innebära att bolaget i beskattningshänseende skall
behandlas som förvaltningsföretag, avses ett sådant medgivande få den verkan
att bolaget inte uppfyller villkoret i tredje stycket 1 av förevarande
paragraf. Dessa rättsverkningar följer emellertid inte av den utformning, som
fjärde stycket erhållit i det remitterade förslaget. Lagrådet föreslår att
stycket ges följande lydelse:

"Ett aktiebolag, som fått medgivande enligt punkt 1
sjunde stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen, skall anses
uppfylla villkoret i tredje stycket 1 ovan om medgivandet innebär att bolaget
inte skall i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Har
medgivandet motsatt innebörd skall bolaget anses inte uppfylla det nämnda
villkoret,"

Av motiveringen till fjärde stycket framgår att medgivande
enligt punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen är
avsett att medföra rättsverkningar även vid tillämpning av begreppet förvaltningsföretag
i 2 §, Detta kan lämpligen åstadkommas genom en särskild bestämmelse i nämnda
paragraf. Lagrådet hänvisar i denna del till vad som anföres vid2§.

2 §

Enligt andra stycket 1 skall vid beräkning av avdrag
hänsyn inte tas till utdelning på aktier som ägs av svenskt företag som är frikallat
från skattskyldighet för utdelningen enligt bestämmelserna i punkt 1 tredje
-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen. Ett motsvarande
uttryckssätt finns i punkten 2 b senare ledet av förevarande stycke. Vid
bedömningen av om företaget är frikallat från skattskyldighet skall givetvis
beaktas om dispens meddelats enligt sjunde stycket av nämnda anvisningspunkt.
Detta står enligt lagrådets mening klart utan att lagtexten behöver förtydligas.

Definitionen på förvaltningsföretag i det föreslagna
tredje stycket torde behöva förtydligas. Av motiven får anses framgå att vid
tillämpningen hänsyn skall tas till beslut som meddelats med stöd av det förut
nämnda sjunde stycket av anvisningspunkt 1 till 54 § kommunalskattelagen.
Förtydligandet synes kunna ske enklast genom att uttrycket "sådant
företag som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 §
kommunalskattelagen" byts ut mot uttrycket "sådant företag som vid
tillämpning av punkt 1 av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen skall i
beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag". Denna jämkning
erfordras oavsett vad lagrådet föreslagit beträffande utformningen av sista
stycket i 1 §,

I 67 § kommunalskattelagen uppräknas vissa rättssubjekt
som i den lagen

Prop. 1981/82:191 147

skall likställas med utländskt bolag. Om, som lagrådet
förutsätter, punkt 3 i 2 § andra stycket av den nya lagen skall omfatta såväl
utländskt bolag som de i kommunalskattelagen likställda subjekten blir det i
remissen valda uttrycket "utländskt bolag som avses i 67 §
kommunalskattelagen" missvisande. Lagrådet föreslår, att i punkten 3
upptas endast utländskt bolag och att det -lämpligen i anslutning till
definitionen rörande förvaltningsföretag - anges aft med utländskt bolag avses
också den som enligt 67 § kommunalskaffelagen är likställd med sådant bolag.

Bestämmelsen i förslagets sista stycke om avräkning för
avdrag enligt Annell-lagen har utformats så att minskningen skall ske med
"utdelningsbelopp som legat till grund för" avdragsyrkandet.
Formuleringen synes kunna leda till tvekan om den rätta innebörden av
bestämmelsen. Såvitt lagrådet kan finna är det belopp som skall avräknas alltid
identiskt med det belopp varmed den skattskyldige får avdrag enligt Annell-lagen,
Skulle avdrag enligt den lagen medges med lägre belopp än som yrkats av det
skälet att den skattskyldige beräknat underlaget felaktigt, skall avräkningen
givetvis bestämmas i förhållande till det medgivna avdraget. Om Annellavdrag
yrkas med lägre belopp än som skulle kunna medges kan det inte heller finnas
skäl att avräkna ett högre belopp; den skattskyldige har ju frihet att efter gottfinnande
bestämma om han överhuvud vill yrka avdrag enligt Annell-lagen eller till
vilket belopp han vill utnyttja sin rätt till avdrag enligt lagen. De i
remissprotokollet anförda motiven till avräkningsregeln synes överensstämma med
det förda resonemanget. Enligt lagrådets mening bör alltså regeln utformas så
avräkning sker med det belopp som medges till avdrag enligt Annell-lagen,

Ifrågavarande avräkningsregel skulle vidare kunna
förenklas om den placeras som ett tredje stycke omedelbart efter övriga avräkningsregler.

Utöver vad nu anförts synes några smärre redaktionella
jämkningar i andra stycket punkt 2 vara påkallade.

Under hänvisning till det anförda föreslår lagrådet att 2
§ ges följande utformning,

"Avdrag medges med sjuttio procent av den utdelning i
pengar som har förfallit till betalning under beskattningsåret.

Vid beräkning av avdraget får hänsyn infe tas till
utdelning på aktier som vid utdelningstillfället ägs av

1. svenskt företag som är frikallat
från skattskyldighet för utdelningen enligt bestämmelserna i punkt 1
tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen
(1928:370),

2.
svenskt
förvaltningsföretag

a. vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs
eller

b. vars aktier eller andelar till minst tio procent,
direkt eller genom

förmedling av annan juridisk person, ägs av ett svenskt förvaltningsföretag,

vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs, eller av ett företag som

enligt punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunal-

Prop. 1981/82:191 148

skattelagen är frikallat från skattskyldighet för
utdelning från förvaltningsföretaget eller

3. utländskt bolag, såvida bolaget - om det hade haft
hemvist i Sverige -skulle ha varit sådant företag som anges i punkt 1.

Utdelning enligt första stycket skall vidare minskas med
avdrag som för samma beskattningsår medges enligt lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning.

Med förvaltningsföretag förstås sådant företag som vid
tillämpning av punkt 1 av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen skall i
beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Med utländskt bolag
jämställs den som enligt 67 § kommunalskattelagen är likställd med sådant
bolag."

3 §

Bl. a. mot bakgrund av vad lagrådet föreslagit beträffande
2 § synes punkten 1 i 3 § första stycket kunna formuleras något enklare.
Lagrådet föreslår att stycket får följande lydelse:

"Avdraget får inte överstiga 700 000 kronor. Avdraget
får inte heller överstiga femton procent av aktiekapitalet vid utgången av det
beskattningsår till vilket utdelningen hänför sig. Vid tillämpning av
sistnämnda begränsningsregel gäller

1.
att aktier,
vilka svarar mot sådan utdelning som skall frånräknas enligt 2 § andra och
tredje styckena, inte skall beaktas samt

2.
att - om
bolaget har aktier som medför olika rätt till utdelning - varje aktieslag skall
behandlas för sig."

4 §

Avsikten med den föreslagna första meningen i paragrafen
är, enligt vad som framgår av motiven, att ålägga aktiebolag, som vill ha
avdrag enligt lagen, att vara positivt verksamt för att lämna de upplysningar
som behövs för att avdragsyrkandet skall kunna bedömas. En sådan förpliktelse
kan emellertid knappast anses framgå av lagtexten. Lagrådet förordar att
meningen omformuleras i nära överensstämmelse med innehållet i 8 § första
stycket Annell-lagen och att paragrafen ges följande lydelse:

"Bolag som yrkar avdrag skall lämna de upplysningar
angående aktieägarna i bolaget och den utredning i övrigt, som påkallas av
bestämmelserna i denna lag. Avdragsyrkandet skall göras på särskild blankett
enligt formulär som riksskatteverket fastställer,"

Prop.
1981/82:191 149

Lagen om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Det föreslås i lagrådsremissen att de nuvarande s, k,
lättnadsreglerna skall få en vidgad användning vid aktievärderingen till
ledning för taxering till statlig förmögenhetsskatt. Avsikten är att förmånen
av den lägre förmögenhetsvärdering som lättnadsreglerna ger skall stå till
buds så snart det inte är fråga om börsnoterade aktier. Enligt gällande regler
tillämpas lättnadsreglerna inte i tre fall, nämligen när värdering sker av
börsnoterade aktier, av aktier som är föremål för liknande notering på
kapitalmarknaden i övrigt eller av aktier som på annat sätt omsätts på
kapitalmarknaden. I dessa fall bygger förmögenhetstaxeringen på marknadsvärdet
eller, om marknadsvärde inte kan fastställas, på ett beräknat
avkastningsvärde. Avkastningsvärdet grundar sig på en långsiktig bedömning av
bolagets utdelningsförmåga. I övrigt värderas aktier i regel genom en försiktig
beräkning av bolagets s. k. substansvärde. Substansvärdeberäkningen är i och
för sig ett sätt att komma fram till aktiernas försäljningsvärde.
Lättnadsreglerna innebär därför i princip att ett lägre värde än
försäljningsvärdet åsätts om och i den mån bolaget har förmögenhet som ingår i
förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse.

Riksskatteverkets
anvisningar i ämnet anger dock två fall där aktievärdet enligt
substansvärdeberäkningen får frångås. I båda fallen är det fråga om att genom
en annan beräkningsmetod komma fram till ett lägre värde. Det ena gäller
huvudsakligen bolag där en avveckling av verksamheten är förestående, och då
grundas den rekommenderade värderingen på en särskild likvidationsvärdeberäkning.
Det andra fallet då substansvärdemetoden frångås omfattar enligt anvisningarna
bolag, som med hänsyn till aktiernas spridning och/eller bolagets
utdelningspolitik står marknadsbolagen nära, samt förvaltningsbolag som inte är
fåmansbolag. I detta fall får substansvärdet - i förekommande fall justerat
enligt lättnadsreglerna - ersättas av ett beräknat avkastningsvärde, om detta
är lägre.

Enligt
gällande bestämmelser förekommer det alltså situationer, där aktievärdet med
ledning av avkastningsmetoden bestäms till lägre belopp än som skulle ha skett
med tillämpning av substansvärdemetoden, jämkad med lätfnadsreglerna. Lagrådet
har förstått det framlagda förslaget så, att de nya bestämmelserna är avsedda
att tillämpas endast i sådana fall, där de skulle leda till lägre värde på
aktierna än vad som skulle följa av nuvarande regler. De föreslagna reglerna
skall med andra ord användas, när avkastningsvärdet eller likvidationsvärdet
för ett icke börsnoterat marknadsbolag överstiger dess med tillämpning av
lättnadsreglerna beräknade substansvärde.

Lagtekniskt synes detta enklast komma till uttryck genom
att 4 § sjätte stycket får följande lydelse: "Värdepapper, som noteras på
inländsk eller utländsk börs, uppskattas till det noterade värdet, eller, om
detta inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under
normala förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan

Prop. 1981/82:191 150

försäljning. Även värdepapper i övrigt uppskattas enligt
den nyss angivna grunden, därvid dock följande skall iakttagas. I den mån
uppskattningen grundas på värdet av tillgångar, som ingår i förvärvskälla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, beräknas tillgångarnas värde med
tillämpning av reglerna i punkt 2 av anvisningarna tUl 3 och 4 §§,"

Med denna lydelse av 4 § sjätte stycket torde lättnadsreglerna
även bli tillämpliga i sådana situationer som reglerats i det föreslagna
tillägget till punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§. Ändring av
anvisningspunkten synes då inte erforderlig.

BUDGETDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1982-03-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om avdrag för utdelning på icke börsnoterade
aktier, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1
lag om avdrag
för utdelning på icke börsnoterade aktier,

2
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Föredraganden redogör för
lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om avdrag för utdelning på icke
börsnoterade aktier

Lagrådet, som i allt väsentligt godtagit förslaget, har
gjort ett antal påpekanden av huvudsakligen redaktionell och språklig natur.
Jag avser att kommentera lagrådets yttrande i anslutning till lagtextens
disposition.

1 §

Lagrådet tar upp frågan om det i första stycket använda
utdelningsbegreppet omfattar även s, k, förtäckt utdelning. Resonemanget
mynnar ut i slutsatsen att den föreslagna lagstiftningen torde - såvida
lagstiftaren inte redovisar en annan uppfattning - komma att tillämpas endast i
fråga om utdelning som avses i 12 kap, aktiebolagslagen (1975:1385), Enligt
lagrådets mening talar också flera skäl för ätt lagen tillämpas på det sättet.

För egen del vill jag först framhålla att en förutsättning
för det föreslagna utdelningsavdraget är att utdelningen utgått i kontanter och
på grundval av

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 24 februari 1982,

Prop.
1981/82:191 152

den utdelningsberättigades aktieinnehav. Detta innebär att
varken utdelning i form av naturaförmåner eller utdelning som utgår exempelvis
i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar ger rätt till avdrag.
Därigenom torde flertalet av de i praktiken förekommande formerna av förtäckt
utdelning bortfalla.

Det kan
emellertid tänkas fall då förtäckt utdelning utbetalas kontant och i relation
till varje aktieägares aktieinnehav. Vad som i realiteten är utdelning kan t,
ex, felaktigt anges vara styrelse- eller konsultarvode. Frågan är då om den
omständigheten att utbetalningen i något hänseende strider mot bestämmelserna i
12 kap, aktiebolagslagen med nödvändighet måste innebära att rätten till
utdelningsavdrag går förlorad. Enligt min uppfattning är det inte möjligt att
lämna ett kategoriskt svar på denna fråga. Det skulle nämligen kunna leda till
materiellt otillfredsställande resultat om belopp som i efterhand konstaterats
vara exempelvis förtäckt utdelning inte skulle få beaktas vid prövningen av
utdelningsavdraget. En annan sak är att fall av detta slag av naturliga skäl
torde bli mycket sällsynta. Sammanfattningsvis anser jag att det ytterst får
ankomma på de rättstillämpande myndigheterna att ta ställning till i vad mån
utdelning, som inte till fullo uppfyller bestämmelserna i 12 kap,
aktiebolagslagen, kan ligga till grund för det föreslagna avdraget.

Lagrådet
har i förtydligande syfte föreslagit att tredje stycket 1 formuleras om så att
det klarare framgår att det är den faktiskt bedrivna verksamheten som är av
betydelse vid tillämpningen av bestämmelsen.

Som
lagrådet har anfört är avsikten naturligtvis att bolagets faktiska verksamhet
skall ligga till grund för bedömningen om förutsättningen enligt lagrummet är
uppfylld. Den verksamhet som anges i bolagsordningen saknar i detta sammanhang
intresse. Även vid tillämpningen av de författningsrum som lagrådet hänvisat
till är det den faktiskt bedrivna verksamheten som är avgörande.

Enligt min
uppfattning kan det te sig förvillande att i det nu föreliggande lagförslaget aiivända
ett uttryckssätt som skiljer sig från det som används i exempelvis punkt 3 av
anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, när avsikten är att
uttrycken skall ha samma innebörd. Jag förordar därför att tredje stycket 1 får
den i remissen föreslagna lydelsen.

1 detta
sammanhang vill jag ta upp en fråga som har samband med bestämmelsen i tredje
stycket 2. Det kan undantagsvis förekomma att akfier i ett och samma bolag är
av olika slag på så sätt att en del aktier är inregistrerade vid Stockholms
fondbörs medan andra inte är det. Detta förhållande bör enligt min mening inte
hindra bolaget från att få avdrag för utdelning som belöper på de akfier som inte
är inregistrerade. Bestämmelsen bör därför justeras något.

Enligt lagrådets mening föreligger inte full
överensstämmelse mellan den föreslagna formuleringen i fjärde stycket och de
rättsverkningar som är

Prop. 1981/82:191 153

avsedda. Lagrådet har därför föreslagit en.annan lydelse
av bestämmelsen.

För egen del kan jag ansluta mig till lagrådets
uppfattning att fjärde stycket inte fått en i alla avseenden lyckad utformning.
Jag godtar därför den av lagrådet föreslagna lydelsen med några smärre
jämkningar.

2 §

Lagrådet har föreslagit några språkliga och redaktionella
jämkningar i andra stycket 2. Enligt lagrådet bör bl. a. uttrycket "direkt
eller indirekt" vid b ersättas med uttrycket "direkt eller genom
förmedling av annan juridisk person". Med anledning av detta vill jag
framhålla att formuleringen "direkt eller indirekt" avser att ange
att ett förvaltningsföretag kan ägas direkt eller via ett eller flera andra
förvaltningsföretag. Ett ägande via andra juridiska personer saknar i detta
sammanhang betydelse. Mot denna bakgrund är enligt min mening den i remissen
valda formuleringen att föredra.

De redaktionella ändringar i övrigt som lagrådet förordat
i andra stycket 2 bör enligt min mening genomföras.