Prop. 1981/82:192

Prop.
1981/82:192

Regeringens proposition

1981/82:192

om ett
reformerat kyrkomöte m. m.;

beslutad
den 1 april 1982,

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

KARL BOÖ

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kyrkomötet reformeras.
Förslagen bygger på de förslag till grundlagsändringar som nyligen har lagts
fram i propositionen (prop, 1981/82:77) om formerna för den kyrkliga
lagstiftningen m, m.

Enligt propositionen skall en ny lag om svenska kyrkan
stiftas, Lagen innehåller grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som
trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska
kyrkan, I propositionen föreslås också en ny lag om kyrkomötet, Lagen, som
ersätter kyrkomötesförordningen (1949:174), innehåller regler om val till
kyrkomötet samt om kyrkomötets sammanträden och organisation m, m, I proposi- ,
tionen föreslås vidare att vissa ändringar görs i lagen (1936:567) om
domkapitel samt att det forna prästeståndets privilegier upphävs.

Reformen innebär i huvudsak att kyrkomötet får en bredare
förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än f, n. Det föreslås att
kyrkomötet skall bestå av 251 fritt valda ledamöter. Kyrkomötet får en treårig
valperiod och skall enligt förslaget sammanträda varje år. Det får utökade
uppgifter genom att normgivning i vissa kyrkliga ämnen delegeras till
kyrkomötet. Enligt förslaget skall kyrkomötet tillsätta en centralstyrelse som
verkställande och beredande organ.

Den nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 januari
1983.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 192

Prop.
1981/82:192 2

1 Förslag till

Lag om svenska kyrkan

1 § Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt
trossamfund.

2 § Genom sina församlingar
upprätthåller svenska kyrkan en på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhei.

Svenska kyrkans församlingar och stiftsmyndigheter
ansvarar lokalt och regionalt för kyrkans verksamhet. Om församlingarna och
stiftsmyndigheterna finns särskilda föreskrifter.

3 § Kyrkomötet består av valda ombud för svenska
kyrkan. Det har

tvåhundrafemtioen ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.

Endast den som tillhör svenska kyrkan och som är myndig
kan vara ledamot av kyrkomötet eller ersättare för ledamot.

4 § Ledamöterna av kyrkomötet och ersättarna för
dessa utses genom

indirekta val.

Val till kyrkomötet förrättas vart tredje år. Varje val
gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har samlats till dess det
närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna tid är kyrkomötets valperiod.

5 § Kyrkomötet sammanträder varje åf.

Biskoparna i stiften skall närvara Vid kyrkomötets sammanträden
och får deltaga i kyrkomötets överläggningar, men i besluten endast om de är
ledamöter av kyrkomötet.

6 § Kyrkomötet skall behandla ärenden som
riksdagen eller regeringen

överlämnar till kyrkomötet samt kyrkliga ärenden som väcks av någon av

kyrkomötets ledamöter genom motion eller av organ som enligt lag har

tillsatts av kyrkomötet.

Kyrkomötet får besluta i frågor som anges i grundlag eller
i annan lag. 1 övrigt får kyrkomötet besluta om yttranden och framställningar
till regeringen.

7 § Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse
meddela föreskrifter i

följande ämnen:

1.
svenska kyrkans
lära,

2.
svenska kyrkans
böcker,

3.
svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4.
kollekter,

5.
central
verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6.
kyrkomötets
arbetssätt samt verksamheten hos organ som enligt lag får tillsättas av
kyrkomötet.

Prop. 1981/82:192 3

8§ Det ankommer på en centralstyrelse att verställa
kyrkomötets beslut. Styrelsen bereder även ärenden som skall avgöras av
kyrkomötet, i den mån uppgiften inte ankommer på eller har överlämnats åt annat
organ som tillsätts av kyrkomötet.

9 § Ledamöter av centralstyrelsen är ärkebiskopen
samt högst fjorton andra

ledamöter, som för varje valperiod väljs av kyrkomötet. För de valda

ledamöterna skall utses lika många ersättare.

Ärkebiskopen är styrelsens ordförande. Bland de valda
ledamöterna utser kyrkomötet en vice ordförande.

10 § Om kyrkomötet och
centralstyrelsen finns ytterligare föreskrifter.

11 § Endast den som bekänner svenska
kyrkans lära får utnämnas till prästerlig befattning inom svenska kyrkan.

Till ärkebiskop eller biskop utnämner regeringen en av de
tre som har föreslagits i den ordning som föreskrivs i lag. Om tillsättning av
prästerliga tjänster i övrigt finns särskilda föreskrifter.

' Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Utan hinder av 6 § skall kyrkomötet vid dess sammanträde
år 1983 behandla ärenden, som 1982 års allmänna kyrkomöte kan ha överlämnat
till sådan nämnd som avses i kyrkomötesförordningen (1949:174) och vari nämnden
har avgivit betänkande.

Prop.
1981/82:192 4

2 Förslag till

Lag om kyrkomötet

Val till kyrkomötet

Inledande bestämmelser

1 § För val till kyrkomötet är riket indelat i
valkretsar. Varje stift utgör en

valkrets.

2 § Mandaten i kyrkomötet utgörs av
tvåhundrafemtioen valkretsmandat.

Den centrala valmyndighet som avses i 1 kap, 2 § vallagen (1972:620)

fastställer antalet valkretsmandat i varje valkrets före
utgången av september varje år, då val i hela riket av kyrkofullmäktige skall
äga rum. Härvid tillförs varje valkrets ett mandat för varje gång som antalet
röstberättigade kyrkomedlemmar där är jämnt delbart med en tvåhundrafemtioendel
av antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i riket. De mandat som härefter
återstår, tiUförs valkretsarna efter storleken av de överskott som har uppkommit
vid denna fördelning. Mellan lika överskottstal avgörs företrädet genom lottning.
Antalet röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas med ledning av den senast
upprättade röstlängden.

Om någon valkrets, vid den fördelning som sker enligt
andra stycket, tillförs färre mandat än två, skall antalet mandat ändå
bestämmas till två. Härvid skall antalet mandat i övriga kretsar jämkas i
motsvarande mån.

3 § Centrala valmyndighetens beslut
enligt 2 § får överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd genom besvär. Valprövningsnämndens
beslut får inte överklagas.

4 § För varje mandat som en valkrets
har erhållit utses en ledamot av kyrkomötet. För ledamöterna utses det dubbla
antalet ersättare,

5 § Ledamöterna av kyrkomötet och
deras ersättare väljs av elektorer.

Val av elektorer

6 § För val av elektorer är varje valkrets indelad
i valdistrikt. Varje pastorat

utgör ett distrikt. Icke-ferritoriella församlingar bildar distrikt för sig.

I valdistrikt med högst 2 000 kyrkomedlemmar utses två
elektorer och i distrikt med mer än 2 000 men högst 4 000 kyrkomedlemmar utses
tre elektorer. För varje påbörjat 4 000-tal kyrkomedlemmar utöver 4 000 utses
ytterligare en elektor.

För elektorerna skall utses Uka många ersättare.

Prop.
1981/82:192 5

7 § Om ett valdistrikt består av en
enda församling skall elektorer och deras ersättare väljas av kyrkofullmäktige
eller av kyrkorådet, om kyrkofullmäktige inte finns. Valet förrättas av de
nyvalda fullmäktige.

8 § Om ett valdistrikt består av två
eller flera församlingar skall elektorer och deras ersättare väljas av
särskilda delegerade. Dessa skall för varje församling utses av
kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet, om kyrkofullmäktige inte finns. Valet
förrättas av de nyvalda fullmäktige.

Antalet delegerade utgör för församling

med högst 500 kyrkomedlemmar 5

med mer
än 500 men högst 1 000 kyrkomedlemmar 1

med mer
än 1 000 men högst 2 000 kyrkomedlemmar 9

med mer än
2 000 men högst 3 500 kyrkomedlemmar H

med mer
än 3 500 men högst 5 500 kyrkomedlemmar 13

med mer
än 5 500 men högst 8 000 kyrkomedlemmar 15

med mer
än 8 000 men högst 11 000 kyrkomedlemmar 17

med mer än
11 000 men högst 14 500 kyrkomedlemmar 19

med mer än
14 500 21

9 § Elektorsval genom delegerade skall ske inför
ordföranden i kyrkofull

mäktige eller, om kyrkofullmäktige inte finns, ordföranden i kyrkorådet i

den församling i distriktet som har det största medlemsantalet.

10 § Valbar till elektor eller
ersättare för elektor och till delegerad är den som är medlem av svenska kyrkan
och som är myndig samt är kyrkobokförd inom valdistriktet.

11 § Val av elektorer och deras ersättare
samt av delegerade skall ske på samma sätt som val av ledamöter i kyrkoråd. Om
ersättare inte väljs proportionellt, skall vid valet bestämmas den ordning i
vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

12 § Delegerade skall utses senast den
10 december och elektorer före utgången av december det år då val i hela riket
av kyrkofullmäktige har ägt rum.

Protokoll över val av delegerade skall skyndsamt sändas
till den som enligt 9 § skall förrätta val av elektorer. Protokoll över val av
elektorer skall skyndsamt sändas till domkapitlet,

13 § En elektor har i skälig omfattning rätt till
traktamente och kostnads

ersättning för resa som påkallas av uppdraget. Kostnaderna skall betalas av

pastoraten eller av de icke-ferritoriella församlingar som bildar valdistrikt
för

sig.

Prop. 1981/82:192 6

Val av ledamöter och ersättare

14 § För val av ledamöter av
kyrkomötet och ersättare för dem skall domkapitlet kalla elektorerna inom varje
valkrets till ett sammanträde inför en av domkapitlet förordnad valförrättare.
Sammanträdet skall hållas före januari månads utgång året näst efter det år då
val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum.

15 § Val av ledamöter och ersättare
skall ske inför öppna dörrar. Omröstning skall ske med slutna sedlar.
Valsedlarna skall vara lika till storlek, material och färg.

Över förrättningen skall föras protokoll,

16 § Val av ledamöter av kyrkomötet skall vara
proportionellt, om det

begärs av minst så mänga väljande som motsvarar den kvot spm erhålls om

samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet avser, ökat

med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela

tal. Vid sådant proportionellt val tillämpas bestämmelserna i lagen

(1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull

mäktige m. m.

Om valet inte sker proportionellt skall elektorerna var
för sig till ledamöter föreslå så många personer som skall väljas. Vid första
omröstningen är den vald som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Om
ett tillräckligt antal ledamöter inte har utsetts vid denna omröstning skall
ytterligare en omröstning ske, Valförrättaren skall därvid upprätta en
förteckning som skall innehålla, för det fall att irite någon har blivit vald
vid första omröstningen, de namn som har fått flest röster och i annat fall de
namn som vid den första omröstningen har fått högsta röstetalet näst efter dem spm
har blivit valda. Förteckningen skall då innehålla två gånger så många namn som
det återstår ledamöter att välja. Den nya omröstning spm skaU företas får inte
avse andra personer än dem som finns uppförda på förteckningen. De personer som
vid denna omröstning får flest röster är valda. Vid lika röstetal sker avgörandet
genom lottning.

Vad som föreskrivs i första och andra styckena gäller även
vid val av ersättare. Om ersättare inte väljs proportionellt skall vid valet
även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

17 § En valsedel är Pgiltig om den är försedd med
kännetecken som

uppenbarligen har satts dit med avsikt.

Om en elektor har lämnat mer än en valsedel i ett val, är
valsedlarna ogiltiga. Har sedlarna samma innehåll, skall dock en av valsedlarna
betraktas som giltig vid sammanräkningen. Namn på valsedeln skall anses
obefintligt pm kandidaten inte är valbar, namnet är överstruket eller det inte
klart framgår vem spm avses.

Prop. 1981/82:192 7

18 § Valets utgång skall kungöras genom uppläsning
av protokollet.

Därmed är valet avslutat.

Valsedlar och annat valmaterial skall förvaras på
betryggande sätt till dess valet har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller då
det görs avbrott i förrättningen.

19 § Den som blir vald till ledamot av kyrkomötet
för mer än en valkrets

skall bestämma för vilken valkrets hon eller han vill anses vald Pch skyndsamt

avsäga sig uppdraget som ledamot för övriga valkretsar.

Om en ledamot av kyrkomötet på annat sätt har avgått före
utgången av den period för vilken hon eller han har blivit vald, skall
kyrkomötets ordförande skyndsamt anmäla detta till domkapitlet.

När domkapitlet har fått underrättelse om att en ledamot
av kyrkomötet har avgått, skall domkapitlet till ny ledamot i den avgångnes
ställe utse den ersättare som står i tur att tillträda enligt den mellan
ersättarna bestämda ordningen.

20 § För den som har blivit vald till
ledamot av kyrkomötet eller till ersättare skall domkapitlet genast utfärda ett
bevis om detta. I beviset anges den valdes namn samt för vilken tid och
valkrets ledamoten eller ersättaren har blivit vald. Beviset skall tillställas
den som har blivit vald samt riksdagens valprövningsnämnd och kyrkomötets
ordförande.

21 § Riksdagens valprövningsnämnd
skall granska bevisen för ledamöterna av kyrkomötet och deras ersättare och
därvid pröva om bevisen har blivit utfärdade i enlighet med 20 §. Granskningen
skall vara avslutad senast dagen före kyrkomötets första sammanträde under
valperioden eller, i fråga om bevis som kommer in till valprövningsnämnden
under kyrkomötets valperiod, så snart det kan ske. Berättelse om granskningen
skall ofördröjligen överlämnas till kyrkomötets ordförande.

Valprövningsnämnden skall i berättelsen anteckna om något
har förekommit som ger anledning att ifrågasätta någon ledamots eller
ersättares behörighet.

Besvär över val

22 § Beslut, varigenom elektorer och
deras ersättare har utsetts, får överklagas endast i samband med talan mot det
beslut varigenom valet till kyrkomötet har fastställts. Detsamma gäller beslut
varigenom delegerade har utsetts.

23 § Val av ledamöter av kyrkomötet
och beslut varigenom ersättare har utsetts till ledamot får överklagas hos
riksdagens valprövningsnämnd genom besvär.

Prop.
1981/82:192 8

Besvärshandlingen skall ges in till domkapitlet och vara
detta tillhanda inom tio dagar efter det att valet avslutades. Om en
besvärshandling har kommit in till valprövningsnämnden före besvärstidens
utgång, skall den omständigheten att inlagan kommit in fill domkapitlet först
därefter dock inte föranleda att besvären lämnas utan prövning.

Snarast
möjligt efter besvärstidens utgång skall domkapitlet samtidigt kungöra samtliga
besvär som har anförts och sända besvärshandlingarna till valprövningsnämnden.
Kungörelsen införs i ortstidning inom valkretsen. 1 kungörelsen anges viss kort
tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till valprövningsnämnden.
Domkapitlet skall dessutom skyndsamt inkomma till valprövningsnämnden med
yttrande över besvären.

Den som vill anföra besvär har rätt att hos domkapitlet
genast få utdrag av protokoll eller annan handling över förrättningen.

24 § I fråga om handläggningen och
prövningen av besvär som avses i 23 § SkaU 15 kap. 6, 7 och 9 §§ vallagen
(1972:620) tillämpas.

25 § Den som har valts till ledamot av
kyrkomötet utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Om
valet ändras, skall den nye ledamoten intaga sin plats så snart ändringen har kungjorts.
Vad som nu har sagts om ledamot gäller också för ersättare.

Kyrkomötets sammanträden

26 § Kyrkomötet skall sammanträda en gång varje år
med början den första

tisdagen i mars.

Kyrkomötets första sammanträde under valperioden skall
vara avslutat inom femton dagar. De därefter följande sammanträdena skall vara
avslutade inom tolv dagar,

27 § Kyrkomötet skall, så snart det
kan ske, fatta beslut över anmärkningar som har tagits upp i berättelse som
avses i 21 § första stycket eller som i övrigt förekommer mot en ledamots eller
ersättares behörighet. En ledamot vars behörighet prövas, får deltaga i
överläggningarna men ej i beslutet. Den som förklaras obehörig är därmed skild
från sitt uppdrag,

28 § Kyrkomötet skall för varje
valperiod välja en ordförande samt en förste och en andre vice ordförande, TiU
dess valen har förrättats, utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot
längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge, har den äldste
av dem företräde,

29 § De statsråd som inom regeringen
är föredragande i förvaltningsärenden och lagstiftningsärenden rörande svenska
kyrkan samt ledamöterna i centralstyrelsen har rätt att närvara och deltaga i
kyrkomötets överläggningar, men i besluten endast om de är ledamöter av
kyrkomötet.

Prop.
1981/82:192 9

Ärendenas beredning

30 § Ärenden som riksdagen eller
regeringen överlämnar till kyrkomötet skall före avgörandet beredas i
centralstyrelsen eller i utskott,

31 § Kyrkomötet skall inom sig för
varje valperiod tillsätta eft särskilt beredningsutskott för prövning av frågor
som avses i 36 §,

Kyrkomötet kan inom sig tillsätta ytterligare utskott för
beredning av ärenden som skall behandlas av kyrkomötet. Sådana utskott får ej
tillsättas för längre tid än kyrkomötets valperiod.

Kyrkomötet väljer ledamöter i utskott till det antal som
kyrkomötet bestämmer. För ledamöterna skall väljas lika många ersättare.

32 § Kyrkomötet får besluta att en
eller flera biskopar, även om de ej är ledamöter av kyrkomötet, vid beredningen
av ärenden eller vid prövning av frågor som avses i 36 § får närvara vid ett
utskotts sammanträden och deltaga i utskottets överläggningar men ej i
besluten,

33 § Om det krävs för beredningen av
ett ärende, får kyrkomötet medge att ett utskott sammanträder mellan
kyrkomötets sammanträden under valperioden. Ett sådant medgivande får ej avse
längre tid än sex dagar mellan två sammanträden.

Ärendenas avgörande

34 § Ett ärende som riksdagen eller
regeringen överlämnar till kyrkomötet skall avgöras av kyrkomötet vid dess
närmaste sammanträde, om ärendet har överlämnats senast en månad före
sammanträdefs början, I annat fall skall ärendet avgöras senast vid det därpå
följande sammanträdet,

35 § Varje ledamot av kyrkomötet har
en röst. Omröstning skall ske öppet utom i ärenden som avser val.

Utom i fall då särskilt flertal krävs enligt 36 § första
stycket gäller som kyrkomötets beslut den mening som mer än hälften av de
röstande enar sig om. Vid lika röstetal för olika meningar sker avgörandet
genom lottning,

36 § Ett förslag till kyrklig kungörelse sorn
gäller svenska kyrkans lära eller

avser bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller

katekes skall, om det inte förkastas av kyrkomötet, på yrkande av lägst tio av

dess ledamöter vila till dess nästa nyvalda kyrkomöte sammanträder. Utan

hinder härav kan kyrkomötet antaga förslaget om minst fem sjättedelar av de

röstande enar sig om beslutet. Detsamma gäller förslag till kyrklig

kungörelse om ändring eller upphävande av kungörelse som nu har sagts.

Det särskilda beredningsutskottet prövar för kyrkomötets
vidkommande om första stycket är tillämpligt i fråga om visst förslag.

Prop.
1981/82:192 10

37 § Avgörandet av ett ärende skall, om det behövs,
delas upp på skilda

beslut. Föreligger ett yrkande som avses i 36 §'första stycket att ett förslag

skall vila och dessutom ett yrkande att förslaget skall förkastas, skall

kyrkomötet pröva sistnämnda yrkande innan förslaget ställs under omröst

ning om omedelbart antagande.

Val inom kyrkomötet

38 § Kyrkomötet skall för varje
valperiod inom sig utse en valberedning. Valberedningen bereder val av
centralstyrelsen och kyrkomötets utskott.

39 § Val inom kyrkomötet skall, om
omröstning begärs, ske med slutna sedlar. Valsedlarna skall vara lika till
storlek, material och färg. De skall vara enkla och omärkta samt, om valet ej
sker proportionellt, upptaga namn på så många personer som valet avser. Vid
lika röstetal sker avgörandet genom lottning.

Val av centralstyrelse, utskott och valberedning skall
vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar
den kvot spm erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal
personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den
avrundas till närmast högre hela tal. Vid sådant proportionellt val skall
bestämmelserna i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom
landsting, kommunfullmäktige m. m, tillämpas.

Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen även
bestämmas den prdning, i vilken de skall inkallas till tjänstgöring,

40 § Val med slutna sedlar får överklagas genom
besvär hos riksdagens

valprövningsnämnd inom fem dagar efter det att resultatet av valet har

meddelats. Valet skall gälla,utan hinder av att det har överklagats,

I fråga om handläggningen och prövningen av besvär skall
tillämpas bestämmelserna i riksdagsordningen om besvär över val med slutna
sedlar inom riksdagen. Vad som därvid sägs om kammarkansliet, kammaren och
talmannen skall i stället gälla centralstyrelsen, kyrkomötet och kyrkomötets
ordförande,

41 § Val av centralstyrelse skall förrättas snarast
efter valperiodens början

och gälla till dess kyrkomötet förrättar nytt val under nästa valperiod.

Centralstyrelse

42 § Centralstyrelsen sammanträder på kallelse av
ordföranden. Ordföran

den eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden, är skyldig att

sammankalla styrelsen om minst en tredjedel av dess ledamöter begär

det.

Prop. 1981/82:192 11

43 § Centralstyrelsen får handlägga ärenden endast om
ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden samt minst hälften
av de övriga ledamöterna är närvarande.

1, Denna lag träder i kraft såvitt avser bestämmelserna
om fastställande av

antalet valkretsmandat samt om val av elektorer och delegerade den 1

december 1982 och i övrigt den 1 januari 1983,

2, Genom lagen upphävs kyrkomötesförordningen
(1949:174) och instruktionen (1951:505) för allmänt kyrkomötes utredningsnämnd,

3,
Den centrala
valmyndigheten skall senast den 10 december 1982 fastställa antalet
valkretsmandat i varje valkrets avseende valet till det kyrkomöte spm skall
sammanträda år 1983,

4,
Om en
församling ingåri en kyrklig samfällighet som har bildats enligt lagen
(1930:259) om församlingsstyrelse skall vad som sägs i 7-9 §§ om församling i
stället gälla samfälligheten, om samfälligheten avser alla i den nämnda lagen
åsyftade kyrkliga angelägenheter pch inte omfattar två eller flera pastorat.

Prop.
1981/82:192 12

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1936:567) om
domkapitel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §' Vid domkapitel skall vara anställd en
stiftssekreterare,

Slifissekrelerare, vilka skola hava Behörig till tjänst som siifis-

avlagt
examen medförande behörig- sekreterare är den som tillhör svenska

het till
domarbefattning, tillsättas av kyrkan och som har avlagt examen

regeringen. som medför behörighet till domarbe-

. • fattning:

Tjänster som stiftssekreterare tiU-sälts av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983, ' Senaste
lydelse 1975:9.56.

Prop. 1981/82:192 13

4
Förslag till

Lag
om upphävande qv det forna
prästeståndets privilegier

Härigenom
föreskrivs att det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och
friheter, i den mån de fortfarande äger bestånd, skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1982,

Prop.
1981/82:192 14

Utdrag

'• PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-04-01

Närvarande: statsrådet Ullsten, ordförande, och statsråden
Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer

Föredragande: statsrådet Boo

Proposition om ett reformerat kyrkomöte m. m.

I Inledning

I punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen
stadgas att ombud för svenska kyrkan sammanträder till allmänt kyrkomöte enligt
vad som är särskilt föreskrivet.

Beslut om att inrätta ett allmänt kyrkomöte fattades av
1862-1863 års

riksdag. Kyrkomötet består av 96 ledamöter, varav 39 är prästerliga ombud

och 57 är lekmannaombud. De prästerliga ombuden är dels de 13

biskoparna, som är självskrivna ledamöter, dels 26 valda ombud för stiften.

Ärkebiskopen är ordförande i kyrkomötet. På kallelse av regeringen

sammanträder kyrkomötet vart femte år. Regeringen kan dock sammankalla

mötet oftare, ,_

Kyrkomötet
deltar tillsammans med riksdagen och regeringen i stiftande av kyrkolag. Det
har inte någon beslutsfunktion när det gäller den kyrkliga förvaltningen utan
kan endast som opinionsorgan ge sin mening tillkänna för regeringen i olika
kyrkliga frågor.

Från
svenska kyrkans sida har sedan länge framförts önskemål om olika organisatoriska
reformer på riksplanet. Frågan har också behandlats i samband med det
utredningsarbete om förhållandet mellan staten och svenska kyrkan som i olika
etapper har pågått sedan slutet av 1950-talet. 1979 års allmänna kyrkomöte
uttalade sig för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan (SäU 1979:1,
prof. 1979:20, kskr 1979:20) och avvisade därmed ett förslag (SOU 1978:1) om
ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan som hade lagts fram året
dessförinnan. Mötet förordade samtidigt inomkyrkliga reformer och tillsatte en
utredningsnämnd för att utarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisafion
på stifts- och riksplan.

Prop. 1981/82:192 15

Mot denna bakgrund beslöt regeringen att tillkalla en
kommitté (Kn 1979:06) med uppdrag att utreda frågor om kyrkomötets ställning,
befogenheter och sammansättning m, m. Kommittén', som antog namnet 1979 års
kyrkomöteskommitté, avlämnade i början av år 1981 betänkandet (SOU 1981:14)
Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m, m. En sammanfattning av
kommitténs överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1 och de av kommitténs författningsförslag som gäller detta ärende
som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden i de delar som
gäller detta ärende bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 3.

Genom propositionen (prpp. 1981/82:77) om formerna för den
kyrkliga lagstiftningen m, m, har regeringen förelagt riksdagen förslag till
grundlagsändringar på grundval av kyrkomöteskommitténs betänkande. Jag tar nu
upp de av kommittén behandlade frågorna om kyrkomötets sammansättning och
arbetsformer samt den lagstiftning som behövs i dessa frågor och som komplement
till de i propositionen föreslagna grundlagsändringarna,

2 Allmän motivering 2.1 Allmänna synpunkter

2.1.1
Bakgrund

Beslut om att inrätta ett allmänt kyrkomöte fattades av
1862-1863 års riksdag. Föreskrifter om kyrkomötet finns numera i punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen, i kyrkomötesförordningen
(1949:174, ändrad senast 1971:601) och i en av kyrkomötet fastställd
arbetsordning.

Kyrkomötet består av 96 ledamöter, varav 39 är prästerliga
ombud och 57 är lekmannaombud. Ärkebiskopen är ordförande i kyrkomöteti De
prästerliga ombuden består av de 13 biskoparna, som är självskrivna ledamöter,
samt 26 valda ombud för stiften. Dessa utses genom direkta val av de olika
stiftens präster. Lekmannaombuden väljs genom indirekta val av särskilda
elektorer. Dessa utses i sin tur av kyrkofullmäktige, kyrkostämma eller
särskilda av dessa organ valda delegerade. Den som är behörig att utöva
prästerlig tjänst får inte vara lekmannaombud. Som ett allmänt kompetenskrav
för ombud vid kyrkomöte gäller att ombudet måste tillhöra svenska kyrkan.

Kyrkomötet sammanträder vart femte år på kallelse av
regeringen. Regeringen kan dock sammankalla mötet oftare. Kyrkomötet får inte
utan

'Riksdagsledamoten Hilding Johansson, ordförande,
chefskonsulten Urban Gibson, utredningssekreteraren Margareta Gräpe-Lantz,
häradsdomaren Gunnar A. .lohans-son, riksdagsledamoten Gunnel Jonäng och forbundssekreteraren
Carl-Eric Lundgren.

Prop.
1981/82:192 16

särskilt medgivande av regeringen sammanträda under längre
tid än 35 dagar. Ärendena bereds i olika utskott som tillsätts av kyrkomötet.
Som jag återkommer till deltar kyrkomötet tillsammans med riksdagen och regeringen
i stiftande av kyrkolag. Kyrkomötet kan också självt ta initiativ i
kyrkolagstiftningsärenden. När det gäller den kyrkliga förvaltningen har
kyrkomötet inga beslutsfunktioner. Mötet kan endast som ett opinionsorgan i
kyrkliga frågor ge sin mening till känna för regeringen. Kyrkomötet har dock
den självständiga funktionen att det utser ledamöter i de fyra centrala
kyrkliga styrelserna, svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete, svenska kyrkans missionsstyrelse, styrelsen för svenska
kyrkan i utlandet samt svenska kyrkans diakoninämnd. Kyrkomötet granskar också
de centrala kyrkliga styrelsernas verksamhetsberättelser.

Från kyrkans sida har sedan länge framförts önskemål om
olika organisatoriska reformer. Redan år 1964 lade en arbetsgrupp inom kyrkan,
den s, k, kyrkoorganisationskommittén, fram en skiss till sådana reformer. Med
anledning av väckta motioner antog sedermera 1968 års allrnänna kyrkomöte ett
kyrkligt reformprogram. Det grundade sig på ett förslag från en inom kyrkan år
1964 tillsatt studiegrupp för kyrkoorganisatoriska frågor och innefattade en
sammanfattning av önskemål om organisatoriska reformer som ansågs väsentliga,
oavsett hur relationerna till staten för framtiden skulle utformas.

Efter initiativ av flera kyrkliga institutioner tillsatte
ärkebiskopen år 1973 en inomkyrklig arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram
förslag till reformer beträffande kyrkans organisation och arbetsformer,
framför allt den kyrkliga organisationen på riks- och stiftsplanen. Arbetet
fullföljdes inom ramen för de överläggningar mellan staten och svenska kyrkan
som inleddes år 1975, De kyrkliga företrädarna i överläggningarna lade år 1978
fram en organisationsskiss (SOU 1978:2), som bl. a, innehöll förslag om ett reforinerat
kyrkomöte och en central kyrkostyrelse, 1978 års förslag om ändrade relationer
mellan staten och svenska kyrkan (SOU 1978:1) förelades 1979 års allmänna
kyrkomöte (skr 1979:1), som emellertid ansåg sig inte kunna godta förslaget i
sin helhet. Mötet förordade i stället indmkyrkliga reformer inom ramen för ett
bevarat samband mellan staten och svenska kyrkan och uppdrog åt 1979 års
utredningsnämnd att utarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisation på
stifts- och riksplan. Utredningsnämnden lade under hösten 1979 fram ett
preliminärt betänkande om kyrkans framtida organisation. Nämndens betänkande
har remissbehandlats. Nämnden avser att till 1982 års allmänna kyrkomöte lägga
fram ett slutbetänkande i saken.

1 fråga om kyrkolagstiftningen gäller en särskild ordning.
Enligt punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen skall kyrkolag,
varmed allmänt uttryckt förstås sådan lag som omfattar grundläggande
bestämmelser om kyrkans väsen, egendom, organisation och verksamhet, stiftas av
regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte.
Reglerna avviker därigenom från de regler som gäller i fråga om

Prop. 1981/82:192 17

annan lagstiftning. Enligt 1 kap. 4 § andra stycket regeringsformen
är det nämligen riksdagen ensam som stiftar lag.

Den nuvarande ordningen för kyrkolags stiftande tillkom i
samband med representationsreformen år 1866. Vid grundlagsreformen år 1974
fördes reglerna om kyrkolagstiftning i huvudsak oförändrade över från 1809 års
regeringsform fill punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Detta
skedde med hänvisning till att frågan om förhållandet mellan staten och svenska
kyrkan var under utredning. I punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen
flnns också flera andra från 1809 års regeringsform överförda stadganden om
svenska kyrkan.

Regeringen tillkallade år 1979 en kommitté, 1979 års
kyrkomöteskommitté, med uppdrag att utreda frågor om kyrkomötets ställning, befpgenheter
och sammansättning m. m. Kommittén avlämnade i början av år 1981 betänkandet (SOU
1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Betänkandet har remissbehandlats.

2.7,2 Kyrkomöteskommitténs förslag

Kyrkpmöteskommittén har, i enlighet med sitt
utredningsuppdrag, behandlat frågorna om kyrkolagstiftningen och kyrkomötets
befogenheter, sammansättning m, m, i ett sammanhang. Kommittén föreslår atf den
nya regeringsformens principer om lagstiftning genomförs fullt ut och att
riksdagen sålunda i framtiden ensam stiftar kyrkolag. För att upprätthålla den
i dag rådande balansen mellan staten och kyrkan föreslår kommittén att
tillämpningsområdet för begreppet kyrkolag begränsas och att i stället vissa av
de områden som i dag karaktäriseras som kyrkolag förs över till kyrkomötets
självständiga bestämmanderätt.

Med hänvisning till att kyrkomötet får en egen
självbestämmanderätt anser kommittén att det är nödvändigt att det nuvarande
kyrkomötet förändras så att det får en bredare och mera demokratisk uppbyggnad
än f, n. Kommittén föreslår att kyrkomötet skall bestå av 251 fritt valda
ledamöter och att således den nuvarande kategoriklyvningen mellan lekmän och
präster försvinner. Enligt kommitténs förslag skall val till kyrkomötet
förrättas vart tredje år med början under december månad samma år som val i
hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum. Enligt förslaget skall kyrkomötet
sammanträda en gång varje treårsperiod. Urtima kyrkomöte skall dessutpm kunna
inkallas. Det nya kyrkomötet föreslås inte få någon självskriven ordförande.
Kommittén föreslår att både ordförande och vice ordförande väljs av kyrkomötet
vid dess första sammanträde:

För att garantera det kyrkliga läroämbetets inflytande vid
behandlingen av lärofrågor när de särskilt valda prästerliga ledamöterna och
biskoparnas självskrivenhet avskaffas, föreslår kommittén att en nämnd för
beredning av lärofrågor inrättas. Kommittén föreslår vidare att kyrkomötet ges
möjlighet

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 192

Prop. 1981/82:192 18

att välja ett representantskap, som kan sammanträda mellan
kyrkomötets sammanträden. Enligt förslaget skall kyrkomötet vidare kunna välja
en centralstyrelse för beredning av kyrkomötets och representantskapets ärenden
och för verkstäUighet av dess beslut.

Kommittén föreslår att reformen i sin helhet skall träda i
kraft den 1 januari 1983,

2.1.3 Remissyttrandena

Vid remissbehandUngen har kommitténs förslag i vad det
avser frågan om ett reformerat kyrkomöte kommenterats huvudsakligen av
remissinstanser med anknytning till svenska kyrkan. Dessa remissinstanser är
överlag positiva till de förändringar av kyrkomötets sammansättning,
arbetsformer och uppgifter, som kommittén har föreslagit. Däremot riktas
åtskillig kritik mot utredningsförslaget i dess enskildheter. Remissinstanserna
är i och för sig positiva till förslaget att antalet ledamöter i kyrkomötet
skall utökas. Många är dock tveksamma till att utöka antalet till 251 och
förordar i stället att antalet ledamöter bestäms till 151. En del instanser har
synpunkter på hur frågan om svenska kyrkans lära bör handläggas av kyrkomötet.
1 det sammanhanget kritiserar många förslaget om att biskoparna inte längre
skall vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Vad gäller ändrade
arbetsformer för kyrkomötet har remissinstanserna särskilt uppmärksammat
frågorna om hur ofta kyrkomötet skall sammanträda och om ett särskilt representantskap
skall tillskapas. De är mer eller mindre kritiska till utredningsförslaget i
dessa delar. Kommitténs förslag om att en kyrklig centralstyrelse skall kunna
inrättas får ett klart positivt mottagande. Åtskilliga remissinstanser anser
dock, till skillnad från kommittén, att en sådan styrelse bör vara obligatorisk
samt att ärkebiskopen skall vara styrelsens ordförande. Några remissinstanser
framhåller behovet av att komplettera den föreslagna lagen om svenska kyrkan
med ytterligare bestämmelser om val till kyrkomötet.

Jag avser att återkomma till remissinstansernas
inställning till utredningsförslaget vid behandlingen av förslagets olika
delar (2,3),

2.1.4 Föredragandens överväganden

Sedan länge har det pågått ett omfattande utredningsarbete
beträffande förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Med hänvisning
härtill har angelägna reformer på det kyrkliga området inte kunnat genomföras.
Utredningsarbetet i staf-kyrka-frågan har varit inriktat på att nå en samlande
lösning av hela komplexet stat-kyrka. Det har emellertid visat sig att en sådan
lösning inte har varit möjlig att uppnå. Det är därför angeläget att man utan
att föregripa den principiella frågan om förhållandet mellan staten och kyrkan
inriktar sig på att ta upp sådana frågor rörande vilka ett reformbehov gör sig
särskilt starkt gällande.

Prop.
1981/82:192 19

En sådan angelägen reform rör frågan om normgivningen på
det kyrkliga området, närmast kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag.
Denna fråga har naturligt samband med kyrkomötets befogenheter och demokratiska
förankring. På båda områdena har i skilda sammanhang framförts önskemål om
reformer. Från kyrkligt håll har särskilt frågan om kyrkomötets arbetsformer
och sammansättning aktualiserats. Kyrkomöteskommittén har lagt fram ett samlat
förslag som rör formerna för kyrklig lag.stiftning och förändringar av
kyrkomötets sammansättning och arbetsformer. Hela reformen skall enligt vad
kommittén föreslår träda i kraft samtidigt. Besluten måste emellertid fattas på
olika sätt och vid skilda tidpunkter. Sålunda kräver nya former för
kyrkolagstiftning beslut i den för grundlag stadgade ordningen, medan
förändringar i kyrkomötets sammansättning och arbetsformer kräver beslut i den
för kyrkolag stadgade ordningen.

I propositionen
om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. har regeringen behandlat
kommitténs förslag i vad det avser kyrkplagstiftningen. Enligt propositionen
skall reglerna om kyrkolagstiftning anpassas till regeringsformens huvudprincip
att riksdagen ensam stiftar lag. De föreslagna bestämmelserna har dock
utformats så att svenska kyrkan i viss utsträckning skall medverka vid
lagstiftning på det kyrkliga området. Det föreslås sålunda att det i fråga om
viss lagstiftning fordras samtycke av kyrkomötet till lagstiftningsåtgärden
eller yttrande av kyrkomötet. Riksdagen skall också enligt förslaget få
möjlighet att till kyrkomötet delegera normgivning i kyrkliga angelägenheter.

Propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen
måste behandlas i den ordning som gäller för beslut i grundlagsärenden. Om
reformen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1983 måste ett första beslut i
ärendet tas under innevarande riksmöte och det andra efter det att den nyvalda
riksdagen har samlats hösten 1982.

Av kyrkomöteskommitténs förslag återstår att behandla
frågan om ett reformerat kyrkomöte liksom vissa följdändringar med anledning av
de föreslagna nya grundlagsreglerna. I likhet med kommittén anser jag att det
är nödvändigt att förändra den nuvarande kyrkomötesinstitutionen med hänsyn
till de förändrade arbetsuppgifter som i enlighet med vad jag har anfört i den
nyssnämnda propositionen bör anförtros kyrkomötet. Som en följd av att
kyrkomötet föreslås få normgivningskompetens bör det ha en bättre demokratisk
förankring än för närvarande. En bred representativitet utgör enligt min mening
förutsättningen för ett kyrkomöte med vidgade uppgifter. Det är därför
angeläget att överväga frågorna om antalet ledamöter och hur de skall väljas. I
det sammanhanget är det naturligt att ta upp frågan om behovet av självskrivna
ledamöter i kyrkomötet. En utgångspunkt är enligt min mening att kyrkomötets
sammansättning bör vara anpassad till vad som är vanligt i samhället i övrigt.
Ordförandeskapet i kyrkomötet är också en väsentlig fråga. Vidare finns det ett
behov av att överväga kyrkomötets arbetsformer i syfte att göra mötet till ett
mera

Prop. 1981/82:192 20

effektivt organ. Frågorna om hur ofta kyrkomötet skall
sammanträda och hur det bör vara organiserat är av stor betydelse i
sammanhanget.

De frågor om ett reformerat kyrkomöte som jag nu tar upp
kräver beslut i den för kyrkolag stadgade ordningen. Detsamma gäller
beträffande ett par andra frågor som jag lar upp i detta sammanhang, Mina
förslag bygger på att riksdagen antar de förslag till grundlagsändringar som
regeringen har lagt fram i propositionen om formerna för den kyrkliga
lagstiftningen m, m. Förslagen i detta ärende utgör nödvändiga kompletteringar
till grundlagsändringarna. Som jag återkommer till är grundlagsändringarna i
vissa avseenden den formella basen för beslut. Riksdagen torde därför inte
kunna fatta beslut i detta ärende förrän det andra beslutet i grundlagsärendet
har tagits under hösten 1982. Jag anser emellertid att riksdagen redan nu bör
beredas tillfälle aft ta del av mina förslag så aft dessa kan beaktas vid
behandlingen av grundlagsförslaget.

Ett allmänt kyrkomöte är inkallat till den 15 april 1982.
Jag avser att senare i dag föreslå regeringen att kyrkomötet skall beredas
tillfälle att för sin del godkänna de lagförslag som jag anser att regeringen
nu bör förelägga riksdagen.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för justitie-
och budgetde-parfemenfen.

2.2 Den lagtekniska lösningen

Det flnns i dag ett flertal författningar med bestämmelser
om kyrkomötet, dess sammansättning och arbetsformer. I punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen stadgas att ombud för svenska
kyrkan sammanträder till allmänt kyrkomöte enligt vad som är särskilt
föreskrivet. De närmare föreskrifterna finns i kyrkomötesförordningen
(1979:174, ändrad senast 1971:601). Förordningen innehåller bestämmelser om
kyrkomötets sammanträdestider och sammansättning, om val till kyrkomötet samt
om kyrkomötets arbetsformer. Med stöd av 19 § kyrkomötesförordningen har
kyrkomötet fastställt en arbetsordning med ytterligare föreskrifter rörande
dess arbetssätt. Varje kyrkomöte kan inom sig utse en utredningsnämnd med
uppgift att till nästföljande kyrkomöte bereda samt avge yttranden och förslag
i sådana ärenden, som kyrkomötet har överlämnat till nämnden. Kungl. Maj:t har
utfärdat en instruktion (1'951:505) för allmänt kyrkomötes utredningsnämnd. Det
finns också en särskild författning som rör val till kyrkomötet. Det är
kungörelsen (1950:40) angående Lunds stifts indelning i valkretsar för val av lekmannaombud
vid allmänt kyrkomöte samt angående det antal sådana lekmannaombud, som skall
väljas inom varje valkrets i riket,

Kyrkomöteskommittén föreslår att de i punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen intagna bestämmelserna om
kyrkomötet upphävs i den för beslut i grundlagsfrågor stadgade ordningen.
Kommittén föreslår vidare

Prop. 1981/82:192 21

att de nya bestämmelser om kyrkomötets sammansättning och
arbetsformer som följer av kommitténs förslag skall ges i en ny lag, benämnd
lagen om svenska kyrkan. Genom lagen skall kyrkomötesförordningen,
instruktionen för utredningsnämnden och kungörelsen angående Lunds stifts
indelning i valkretsar etc, upphävas. Kyrkomötet förutsätts enligt förslaget
självt anta de närmare föreskrifterna om kyrkomötets arbetssätt. Kommittén
föreslår vidare en särskild lag om den av kommittén föreslagna nämnden för
beredning av svenska kyrkans lärofrågor.

Kommitténs förslag till lag om svenska kyrkan omfattar 32
paragrafer. I första paragrafen beskrivs svenska kyrkan som ett evangeliskt-lutherskt
trossamfund. Den andra paragrafen anger bl. a. att svenska kyrkan i sin verksamhet
bygger på församlirigarna samt att den genom dessa upprätthåller en på
demokratisk grund riksomfattande verksamhet. Av tredje paragrafen framgår
svenska kyrkans lagreglerade organisatoriska struktur. Det anges i paragrafen
att särskild lagstiftning reglerar den lokala och regionala verksamheten. Till
fjärde paragrafen har kommittén från punkt 9 övergångsbestämmelserna till
regeringsformen fört över vissa grundläggande bestämmeLser om tillsättning av
prästerliga tjänster. De återstående 28 paragraferna behandlar det reformerade
kyrkomötet och dess beslutsområde, val till kyrkomötet samt kyrkomötets
sammanträden och arbetsformer. Bestämmelserna utgör till stor del en överarbetning
av bestämmelserna i kyrkomötesförordningen.

Remissinstanserna har inte i någon större utsträckning
kommenterat den lagtekniska lösning som kommittén har föreslagit. Kammarrätten
i Göteborg påpekar dock att de fyra första paragraferna i lagförslaget inte har
ett sådant innehållsmässigt samband med övriga paragrafer att bestämmelserna
bör föras samman till en lag. Kammarrätten föreslår som ett alternativ att de
fyra inledande paragraferna tillsammans med det grundläggande stadgandet om
kyrkomötet i övergångsbestämmelserna till regeringsformen får bilda lagen om
svenska kyrkan medan återstoden av bestämmelserna förs till en lag om
kyrkomöte.

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag tidigare har nämnt har regeringen i propositionen
om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. föreslagit riksdagen vissa
grundlagsändringar på grundval av kyrkomöteskommitténs betänkande. 1
propositionen föreslås att den i punkt 9 övergångsbestämmelserna fill
regeringsformen intagna regeln om kyrkomötet upphävs. Vidare föreslås att
reglerna om kyrkolagstiftning anpassas till regeringsformens huvudprinciper om normgivning.
Huvudregeln blir därigenom att riksdagen ensam stiftar lag på det kyrkliga pmrådet.
Vissa grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan skall dock ges ett särskilt kpnstitutionellt
skydd. Således skall enligt förslaget grundläggande föreskrifter om svenska
kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet meddelas i lagen om svenska kyrkan,
vilken skall stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen.
Detta innebär

Prop.
1981/82:192 22

att lagen skall stiftas antingen genom två beslut av
riksdagen med ett mellanliggande riksdagsval eller också genom endast ett
beslut fattat med kvalificerad majoritet (8 kap. 16 § regeringsformen). Innan
lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas. Riksdagen skall enligt
förslaget kunna till kyrkomötet delegera normgivning i vissa kyrkliga
angelägenheter. Sådan delegation är avsedd att ske i lagen om svenska kyrkan. I
propositionen föreslås också atf grundläggande föreskrifter om prästerliga
tjänster i svenska kyrkan, om stiftsmyndigheter och om den kyrkliga egendomen
samt andra föreskrifter om kyrkomötet än grundläggande föreskrifter skall
meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen
efter yttrande av kyrkomötet.

Utgångspunkten för den lagtekniska lösningen är därmed
given. En lag om svenska kyrkan bör i enlighet med förslaget till nya
grundlagsregler innehålla grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan spm
trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska
kyrkan, Lagen bör vidare innehålla en bestämmelse varigenom riksdagen
bemyndigar kyrkomötet atf meddela föreskrifter i vissa ämnen. I
grundlagsärendet har jag uttalat, att lagen om svenska kyrkan - i enlighet med
kommitténs förslag-också bör innehålla grundläggande föreskrifter om
kompetenskrav för innehav av prästerliga befattningar (prop, 1981/82:77 s. 42).

Kyrkomöteskommitténs
förslag till lag om svenska kyrkan innehåller utöver föreskrifter i de nu
nämnda ämnena även föreskrifter som närmare reglerar valen till kyrkomötet,
kyrkomötets organisation m. m. Enligt det förslag om nya grundlagsregler som
har avlämnats till riksdagen är det som jag nyss nämnde formellt möjligt att ta
in regler av detta slag i lagen om svenska kyrkan. Under remissbehandlingen av
kommittéförslaget har emellertid påpekats att de första paragraferna i
kommitténs lagförslag inte har sådant innehållsmässigt samband med övriga
paragrafer att bestämmelserna bör sammanföras till en lag. Jag anser att det
finns fog för denna invändning. Dessutom bör det i sammanhanget beaktas att
förslaget fill nya grundlagsregler har utformats så att lagen om svenska kyrkan
skall stiftas, ändras eller upphävas i särskild ordning, nämligen på samma sätt
som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Med anledning härav framhöll jag i
grundlagspropositionen (s, 22) att det kan finnas behov av att ändra de
föreskrifter som närmare reglerar valen fill kyrkomötet och kyrkomötets prganisation
på eft enklare sätt än det jag hade förordat i fråga om lagen om svenska
kyrkan. Enligt vad jag vidare framhöll borde andra föreskrifter än
grundläggande föreskrifter om kyrkomötet inte ingå i denna lag utan tas in i en
annan lag, som ersätter den nuvarande kyrkomötesförordningen. Min ståndpunkt i
denna fråga är alltså att det i lagen om svenska kyrkan inte bör fas in andra
föreskrifter om kyrkomötet än grundläggande föreskrifter. De mera detaljerade
föreskrifter som kan behövas om val till kyrkomötet samt om kyrkomötets
organisation och arbetsformer bör i stället tas in i en annan lag.

Prop. 1981/82:192 23

2.3 Ett reformerat kyrkomöte

2.3.1 Kyrkomötets arbetsuppgifter

Kyrkomötets uppgifter och befogenheter har lagts fast i 1
§ kyrkomötesförordningen. Av den bestämmelsen framgår att kyrkomötet skall
behandla de kyrkliga ärenden som regeringen överlämnar till kyrkomötet. Vidare
skall kyrkomötet behandla ärenden' som väcks av enskilda ledamöter eller som av
föregående kyrkomöte har överlämnats till en särskild utredningsnämnd och vari
denna har avgett ett betänkande. Enligt samma bestämmelse får kyrkomötet inte,
utöver vad i grundlag är medgivet, annat eller mera besluta än att hos
regeringen anmäla "underdåniga utlåtanden samt föreställningar och
önskningar".

Enligt
punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen medverkar kyrkomötet vid
stiftande av kyrkolag. Sådan lag stiftas av regeringen gemensamt med riksdagen
och efter samtycke av allmänt kyrkomöte. Härutöver bereds kyrkomötet ofta fillfälle
att yttra sig i kyrkliga frågor. Regeringen har sålunda låtit inhämta
kyrkomötets yttranden i frågor som faller utanför kyrkomötets
medbestämmanderätt, men som har bedömts ha stor betydelse för kyrkan.
Kyrkomötet fungerar alltså på så sätt som ett opinionsorgan i kyrkliga frågor.

Kyrkomötet har också vissa icke lagreglerade uppgifter som
rör verksamheten hos de fyra centrala kyrkliga styrelserna, svenska kyrkans
centralråd för evangelisation och församlingsarbete, svenska kyrkans
missionsstyrelse, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet samt svenska kyrkans
diakoninämnd. Kyrkomötet väljer medlemmar i styrelserna, tar emot redovisning
för styrelsernas förvaltning, granskar deras verksamhetsberättelser samt prövar
frågan om ansvarsfrihet för förvaltningen.

Kyrkomöteskommittén
har föreslagit att kyrkomötets självbestämmanderätt skall utvidgas till att
omfatta normgivning inom en del av det område som i dag regleras i kyrkolag.
Vidare skall kyrkomötet enligt förslaget självständigt besluta i vissa ämnen
som enligt den nuvarande lagstiftningen ankommer på regeringen. Enligt
kommittén blir detta centrala arbetsuppgifter för kyrkomötet. Bland andra
tänkbara uppgifter nämner kommittén tillsynen över de centrala kyrkliga
styrelserna. Därutöver får, enligt vad kommittén framhåller, kyrkomötet antas
komma att utgöra svenska kyrkans officiella remissorgan. Kommittén håller för
troligt aft ett kyrkomöte med ökad självbestämmanderätt kommer att bli kyrkans
centrala språkrör i ekonomiska och andra frågor av rikskaraktär. För att
kyrkomötet skall få någon avgörande betydelse för svenska kyrkan och kunna
spela en enande roll för dess organisationsstruktur krävs enligt kommittén att
kyrkomötet också får ett mera avgörande inflytande över den s. k. fria sektorn.

Remissinstanserna har - utöver frågan om kyrkomötets
deltagande i kyrkolagstiftning - inte närmare kommenterat frågan om vilka
arbetsuppgifter som bör åvila kyrkomötet.

Prop. 1981/82:192 24

Som jag tidigare har nämnt liar regeringen i proposifionen
om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. föreslagit att kyrkomötet
även fortsättningsvis skall medverka i viss kyrklig lagstiftning. Enligt de
föreslagna ändringarna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen
skall sålunda yttrande av kyrkomötet inhämtas innan lagen om svenska kyrkan
stiftas. Kyrkomötet skall också yttra sig i lagstiftningsfrågor som gäller
grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan, om
stiftsmyndigheter och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans
verksamhet. Vidare skall kyrkomötet yttra sig i lagstiftningsärenden angående
andra än grundläggande föreskrifter om kyrkomötet. I fråga om föreskrifter om
medlemskap i svenska kyrkan fordras enligt förslaget samtycke av kyrkomötet.
Vad som är föreskrivet om kyrkomötets medverkan vid stiftande av lag gäller
också i fråga om ändring eller upphävande av sådan lag. En viktig del av
grundlagsförslaget är att riksdagen föreslås få en möjlighet att i lagen pm
svenska kyrkan delegera normgivning till kyrkomötet i vissa ämnen av utpräglad
inomkyrklig natur.

Den i proppsitionen
om formerna för den kyrkliga lagsfiftningen m. m. föreslagna möjligheten att
delegera viss normgivning till kyrkomötet bör enligt min mening utnyttjas fullt
ut i samband med att man genomför reformen. Kyrkomötet bör alltså genom
bemyndigande i lagen om svenska kyrkan få kompetens att meddela föreskrifter i
alla de ämnen som grundlagsförslaget ger möjlighet till. Grundlagsförslaget
öppnar även en möjlighet för riksdagen att i lagen om svenska kyrkan medge att
kyrkomötet överlåter sin kompetens åt organ som tillsätts av kyrkomötet. Jag
anser att denna möjlighet till s. k. subdelegation inte pmedelbart bör
utnyttjas. Enligt min mening bör kyrkomötet under en övergångstid verka i sina
nya former innan kyrkomötet bemyndigas att delegera ärenden. Först sedan
erfarenhet har vunnits av de nya arbetsformerna kan man avgöra behovet av att
låta t. ex. en centralstyrelse meddela föreskrifter i vissa ämnen.

Om
reformen genomförs kommer en väsentUg uppgift för kyrkomötet att bli att på
olika sätt medverka vid normgivningen på det kyrkliga området. Utan tvivel
kommer detta att utgöra en central del av kyrkomötets arbetsuppgifter. Av den
bestämmelse om kyrkomötets arbetsuppgifter som enligt vad jag tidigare har sagt
bör tas in i lagen pm svenska kyrkan bör därför framgå att kyrkomötet skall
behandla de ärenden som riksdagen eller regeringen överlämnar till kyrkomötet.
En sådan bestämmelse inrymmer också att regeringen hör kyrkomötet i frågor i
vilka kyrkpmötets medverkan inte är obligatorisk. Kyrkomötet bör alltså enligt
min mening även i fortsättningen kunna fungera som ett opinionsorgan i kyrkliga
frågor. Lika naturligt är atf kyrkomötets ledamöter och organ som enligt lag
tillsätts av kyrkomötet kan ta egna initiativ i kyrkliga ärenden. I den
grundläggande bestämmelsen om kyrkomötets arbetsuppgifter bör därför också
anges att kyrkomötet skall behandla de kyrkliga ärenden som väcks av någon
ledamot eller av organ, som enligt lag har filisatts av kyrkomötet.

Prop. 1981/82:192 25

Vad jag hittills har uppehållit mig vid tillhör den offentligrättsligt
reglerade delen av verksamheten. Företrädare för svenska kyrkan har sedan länge
framfört önskemål om att kyrkomötet bör få en mera samlande roll på riksplanet
i kyrkliga frågor. Kommittén framhåller att det får ankomma på kyrkan själv att
besluta om kyrkomötet även skall anförtros andra inte lagreglerade uppgifter,
som i dag ligger på olika rikskyrkliga organ. Jag ansluter mig till kommitténs
uppfattning att kyrkomötet inom ramen för dess pffentligrättsligt reglerade
verksamhet inte kan filiföras uppgifter som ligger utanför det lagreglerade
området för svenska kyrkans verksamhet. Som kommittén framhåller kan den fria
verksamheten inte heller bli föremål för en framtida lagreglering. Det bör
liksom nu ankomma på kyrkan själv att bestämma fprmerna för och innehållet i
den verksamhet som inte är lagreglerad. Jag finner därför inte anledning att gå
närmare in på denna fråga.

2.3.2 Kyrkomötets sammansättning m. m.

I 2 § kyrkomötesförordningen finns bestämmelser om
kyrkomötets sammansättning. Kyrkomötet består av 96 ledamöter, varav 39
prästerliga ombud och 57 lekmannaombud. De prästerliga ombuden är dels samfiiga
13 biskopar, dels 26 valda pmbud för stiften. Ärkebiskopen är ordförande i
kyrkomötet. Den som har rätt att utöva prästerlig tjänst får inte vara lekmannaombud.
För de valda prästerliga ombuden och för lekmannaombuden skall suppleanter
utses. Om någon biskop har förhinder skall domkapitlet förordna en av stiftets
präster att vara ombud i biskopens ställe.

Två grundläggande frågor som bör övervägas i detta
sammanhang är de som rör kyrkomötets sammansättning och antalet ledamöter i
kyrkomötet. Jag behandlar först frågan om hur kyrkomötet bör vara sammansatt
och går därefter över till frågan om antalet ledamöter,

Kyrkomöteskommittén
anser aft kyrkomötet i sin nuvarande sammansättning måste uppfattas både som
otidsenligt och odemokratiskt. Kommittén framhåller bl. a. att det är en allmän
demokratisk princip att sakkunniga på ett visst område inte enbart i kraft av
sin ställning bör ha förfur eller vara självskrivna i representativa organ.
Denna princip bör enligt kommittén slå igenom även i fråga om kyrkomötets
sammansättning. Den nuvarande kategoriklyvningen mellan prästerliga ombud och lekmannaombud
bör därför upphöra. Kyrkomötet bör således enligt kommittén bestå enbart av
fritt valda ledamöter. Kommittén förutsätter samtidigt att såväl biskopar och
andra präster som lekmän kommer att bli valda till ett sådant fritt valt kyrkomöte.
Kommittén föreslår att ärkebiskopen inte längre skall vara självskriven prdförande
i kyrkomötet. Till frågan pm att skapa ett mera demokratiskt kyrkomöte hör
nämligen enligt kommittén att kyrkomötets ordförande skall utses av kyrkomötet
genom val.

Enligt kommittén är en viss prästerlig medverkan i
kyrkomötets arbete

Prop.
1981/82:192 26

nödvändig även i fortsättningen. Komniittén hävisar därvid
till lärofrågor och liturgiska frågor. Kommittén framhåUer att biskoparna har
ett särskilt ansvar när det gäller lärans tolkning. Även bland andra präster
och lärare vid teologiska fakulteter finns det enligt kommittén ett teologiskt
kunnande, vilket kyrkomötet bör dra nytta av. Med hänsyn härtill föreslår kommittén
att det inrättas en särskilt nämnd för lärofrågor. Nämnden bör enligt kommittén
bestå av de 13 biskoparna och - om kyrkomötet finner det önskvärt - högst sju
av kyrkomötet utsedda ledamöter. Enligt förslaget skall kyrkomötet alltid
inhämta yttranden av nämnden innan kyrkomötet avgör ärenden rörande lärofrågor.

Vid
remissbehandlingen har förslaget om att kyrkomötet skall bestå av endast fritt
valda ledamöter mött stark krifik, framför allt från kyrkligt håll. Flera
kritiska instanser hänvisar fill att svenska kyrkans organisation bygger på en
kombination av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig
ämbetsförvaltning. De anser att detta förhållande bör få genomslag i
kyrkomötets sammansättning. Av de 33 remissinstanser som har yttrat sig i fråga
om kyrkomötets sammansättning anser 23 att biskoparna skall vara självskrivna
ledamöter. Av dessa anser några av kyrkomötet utöver biskoparna också bör
tillförsäkras annan prästerlig representation. Enligt vad åtskilliga av
remissinstanserna framhåller har biskoparna inom svenska kyrkan ett sådant
särskilt ansvar för lärofrågornas avgörande att de bör garanteras en ställning
som fullvärdiga ledamöter av kyrkomötet. De remissinstanser som förordar att
biskoparna skall vara självskrivna ledamöter anser överlag att den föreslagna
nämnden för lärofrågor därmed kan slopas,

I likhet
med kommittén anser jag att det från demokrafisk synpunkt kan riktas
invändningar mot den rådande kategoriklyvningen mellan prästerliga ombud och lekmannaombud
i kyrkomötet. Det är nämligen numera en vedertagen princip att självskrivna
ledamöter eller företrädare för en viss yrkesgrupp inte skall besätta ett visst
antal platser i representativa organ. Med denna utgångspunkt finns det starka
skäl att införa en ordning med endast fritt valda ledamöter i kyrkomötet. Mot
en sådan ordning har flera remissinstanser invänt att man härigenom inte i
tillräcklig grad skulle ta hänsyn till kyrkans egenart. De har framhållit att
ett för svenska kyrkan grundläggande drag är samspelet mellan folkligt
förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning. Detta förhållande
skulle enligt deras mening motivera en fortsatt prästerlig representation i
kyrkomötet. I allmänhet har de därvid hävdat att biskoparna bör vara
självskrivna ledamöter. Enligt min mening finns det ett visst fog för dessa
invändningar. Biskoparna har onekligen en särställning inom svenska kyrkan
genom sitt ansvar för frågor som hänger samman med kyrkans lära. Jag är emellerfid
inte beredd att bryta den viktiga grundläggande principen om att endast fritt
valda ledamöter skall ingå i ett organ av kyrkomötets karaktär. Samtidigt vill
jag framhålla att denna ordning givetvis inte hindrar att biskoparna och även
andra präster

Prop.
1981/82:192 27

väljs till ledamöter av kyrkomötet. Enligt min mening bör
biskoparnas särskilda ställning och ansvar inom svenska kyrkan i stället komma
till uttryck genom att de får en skyldighet att närvara vid kyrkomötets
sammanträden och ges rätt att deltaga i överläggningarna. Härigenom skapas
garantier för att debatten före beslut i t, ex, lärofrågor tillförs den
sakkunskap som biskoparna besitter.

Sammanfattningsvis
förordar jag alltså att kyrkomötet skall bestå av endast fritt valda ledamöter.
Biskoparna skall enligt min mening vara skyldiga att närvara vid kyrkomötets
sammanträden och få rätt att deltaga i överläggningarna men ej)' besluten, om
de inte har valts till ledamöter. Som ett led i demokratiseringen av kyrkomötet
anser jag också, i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser som har
yttrat sig i frågan, att kyrkomötet bör välja en ordförande samt en förste och
en andre vice ordförande.

Jag övergår nu till frågan om antalet ledamöter i
kyrkomötet.

Kyrkomöteskommittén föreslår att kyrkomötet skall bestå av
251 ledamöter. Kommittén anför att svenska kyrkans medlemmar regionalt såväl
som i övriga hänseenden bör ges möjlighet till en allsidig representation.
Genom att utöka antalet ledamöter i kyrkomötet kan man enligt kommittén uppnå
den önskvärda demokratiseringen av kyrkomötet. Därigenom kan enligt kommittén
kyrkomötet bli det önskade representativa rikskyrkliga organet.

Remissinstanserna är genomgående positiva till att antalet
ledamöter i kyrkomötet utökas. Flertalet av dem är dock kritiska mot eller
tveksamma till att utöka antalet fill 251, Med några få undantag förordar de
att antalet bestäms till 151, En sådan inställning redovisar bl. a.
kammarkollegiet, teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund, flera
domkapitel. Biskopsmötet samt andra instanser med anknytning till svenska
kyrkan.

Kritiken
mot förslaget i denna del riktas till stor del mot att ett så stort antal
ledamöter som 251 för med sig administrativa svårigheter och alltför höga
kostnader. Flera instanser framhåller att kyrkomötet kan sammanträda varje år
om antalet ledamöter begränsas till 151, I sådant fall skulle enligt dessa
instanser det av kommittén föreslagna representantskapet inte behövas.

För egen
del ansluter jag mig till kommitténs förslag i denna del. Som jag tidigare har
sagt kommer en väsentlig uppgift för kyrkomötet att vara att på olika sätt
medverka vid normgivningen på det kyrkliga området. Avsikten är enligt
förslaget i propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m, m, att
kyrkomötet skall kunna få en egen normgivningskompetens i rent kyrkliga
angelägenheter. Med hänsyn till dessa nya arbetsuppgifter för kyrkomötet är det
enligt min mening nödvändigt att kyrkomötets beslut är väl förankrade genom en
bred representation i kyrkomötet. Av de två alternativa tal, 151 resp, 251
ledamöter, som har diskuterats bör man för att uppnå en sådan bred
representation enligt min mening stanna för det högre talet. Jag förordar
alltså att kyrkomötet skall bestå av 251 ledamöter.

Prop.
1981/82:192 28

2.3.3 Val tUl kyrkomötet

Nuvarande ordning innebär att val till kyrkomötet
förrättas nar regeringen har kallat till ett allmänt kyrkomöte. Valet gäller
endast detta kyrkomöte. De valda prästerliga ombuden i kyrkomötet utses genom
direkta val av resp. stifts präster. Lekmannaombuden väljs genom indirekta val
av elektorer. Elektorerna utses av kyrkofullmäktige, kyrkostämma eller av
särskilt valda delegerade. I kyrkomötesförordningen finns utförliga
bestämmelser om, valen. Vid val av lekmannaombud bildar varje stift en
valkrets. Lunds sfift utgör dock två valkretsar i enlighet med vad regeringen
bestämmer. Det antal lekmannaombud som skall väljas inom varje valkrets finns
fastlagt i författning som beslutas av regeringen. Som ett kompetensvillkor för
ombud vid kyrkomöte gäller att ombudet måste vara myndigt samt tillhöra svenska
kyrkan.

Kyrkomöteskommittén föreslår att kyrkomötet får én
valperiod. Val fill kyrkomötet skall enligt kommittén förrättas vart tredje år.
Valperiodens längd blir därmed densamma som för riksdagen och för kommun- och
kyrkofullmäktige. Kommittén anser att det skulle vara bäst om kyrkomötets
ledamöter kunde väljas genom direkta val. Kommittén har emellertid funnit att ett
stort antal frågor behöver undersökas närmare innan ett sådant valsystem kan
införas. En undersökning av detta slag har kommittén inte ansett vara möjlig
att genomföra med hänsyn till att kommitténs utredningsarbete, enligt
direktiven, skulle bedrivas med stor skyndsamhet. Kommittén har därför
föreslagit att valen till kyrkomötet i ett första skede alltjämt bör vara
indirekta. Samfidigt förordar kommittén att förutsättningarna för direkta val
utreds ytterligare.

Kommitténs förslag till bestämmelser om val till
kyrkomötet grundas i stor utsträckning på de nuvarande bestämmelserna i
kyrkomötesförordningen. Således föreslår kommittén att stiften alltjämt skall
utgöra valkretsar. Kommittén föreslår en regel som innebär att de 251
valkretsmandaten skall fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning
av förhållandet mellan antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i varje valkrets
och antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i hela riket. Varje valkrets skall
dock tilldelas minst två mandat. För ledamöterna skall utses suppleanter.
Endast den som fillhör svenska kyrkan och som är myndig skall kunna vara
kyrkomötesledamot eller suppleant för denne. Enligt kommitténs förslag skall
kyrkomötesledamöterna även i fortsättningen väljas av elektorer. Dessa skall
enligt förslaget utses av kyrkofullmäktige, kyrkorådet eller av särskilda
delegerade. Genom vissa nya beräkningstal för utseende av delegerade och
elektorer bereds enligt kommittén de enskilda församlingarna möjlighet att i
betydligt större utsträckning än f. n. påverka valet av ledamöter. En nyhet i
kommitténs förslag i förhållande till nuvarande ordning är att tidpunkterna för
valen fixeras i lag. Således skall elektorerna

Prop. 1981/82:192 29

utses före utgången av december månad det år då val i hela
riket av kyrkofullmäktige har ägt rum. Senast före januari månads utgång året
därpå skall elektorerna välja ledamöterna till kyrkomötet.

Vid
remissbehandlingen har kommitténs förslag om val till kyrkomötet fått ett
positivt mottagande. Samtliga remissinstanser som uttalar sig i frågan ställer
sig bakom förslaget om att valen skall vara indirekta. Flera instanser uttalar
att de i princip förordar direktval, men att de under en övergångsperiod kan
godta indirekta val, Några remissinstanser framför synpunkter på de enskilda
valbestämmelserna. Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund anser
att frågan om valtid och valkorporationer för utseende av kyrkomötesledamöter
bör bearbetas ytterligare. Fakultetsnämnden ifrågasätter om det är nödvändigt
att valen sker under den stora brådska som blir följden av förslaget. Enligt
vad fakultetsnämnden framhåller borde valen av ledamöter kunna sättas i gång på
hösten året efter det att kyrkofullmäktigeval har hållits och mandatperioden
för kyrkomötets ledamöter förskjutas i samma mån. Några domkapitel påpekar att
beräkningstalen för utseende av elektorer och delegerade kan behöva justeras.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den föreslagna bestämmelsen om mandatfördelning
mellan valkretsarna lämpligen bör justeras med 2 kap, 2 § vallagen (1972:620)
som förebild. Länsstyrelsen anser därutöver att lagen behöver kompletteras med
ytterligare bestämmelser om valen.

Jag delar kommitténs uppfattning att kyrkomötet bör få en
treårig valperiod. Enligt min mening ligger det ett stort värde i att den
rådande opinionen bland kyrkomedlemmarna slår igenom när ledamöter av kyrkomötet
utses. Den bästa garantin härför är att valen till kyrkomötet så nära som
möjligt ansluter sig till valet av kyrkofullmäktige. Jag är därför inte beredd
att i tiden skjuta fram valprocessen som en remissinstans har förordat. Enligt
min mening bör valen till kyrkomötet påbörjas redan samma år som val i hela
riket av kyrkofullmäktige har ägt rum. Jag ansluter mig således till kommitténs
förslag i denna del.

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att
det från demokratisk synpunkt finns skäl att övergå till ett system med direkta
val. Som kommittén har påpekat krävs det emellertid ett tämligen omfattande
utredningsarbete innan ett sådan valsätt kan genomföras. En kyrkomötesreform
bör enligt min mening inte hindras av ett kompletterande utredningsarbete i
valfrågan. Jag anser därför i likhet med en enig remissopinion att en indirekt
valmetod för val till kyrkomötet bör tillämpas t. v. Kommitténs valmodell är en
modifiering av nu gällande system. Den uppfyller enligt min mening de krav på
godtagbar representativitet som kan ställas upp inom ramen för ett indirekt
valsystem.

Kommitténs förslag till valregler bör enligt min mening i
huvudsak genomföras. Som några remissinstanser har påpekat kan dock bestämmelserna
behöva komplettera i vissa avseenden. Erfarenheten visar atf valförfattningar
bör innehålla förhållandevis detaljerade regler för att man

Prop.
1981/82:192 30

skall undvika fillämpningssvårigheter. Kommitténs förslag
behöver därför enligt min mening kompletteras med ytterligare regler om
förfarandet vid val. Som exempel härpå kan jag nämna att bestämmelsen om
mandatfördelningen mellan valkretsarna bör justeras. Den måste dock enligt min
mening fortfarande garantera att varje stift kan tilldelas minst två mandat.

2.3.4 Kyrkomötets arbetsformer

Enligt 1 § kyrkomötesförordningen skall kyrkomötet
sammanträda vart femte år om inte regeringen sammankallar mötet oftare.
Regeringen bestämmer tid och plats för kyrkomötets sammanträde. Utan särskilt
medgivande av regeringen får kyrkomötet inte sammanträda under längre tid än 35
dagar. De ärenden som skall behandlas av kyrkomötet bereds i olika utskott som
kyrkomötet filisätter. Vid varje kyrkomöte skall det alltid tillsättas tre
utskott, nämligen ett kyrkolagsutskott, ett expeditionsutskott och ett
ekonomiutskott. Om det förekommer ärenden om antagande av eller ändring i
bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes skall
kyrkomötet för sådana ärenden tillsätta ett beredningsutskott, bestående av
ärkebiskopen och 14 ledamöter. Därutöver kan kyrkomötet tillsätta ytterligare
utskott för beredning av särskilda frågor. Utskottens sammansättning följer
principen att antalet prästeriiga ombud och antalet lekmannaombud skall
förhålla sig till varandra som tre till fyra. Som jag tidigare har nämnt kan
kyrkomötet överlämna ärenden till en särskild utredningsnämnd som mötet
tillsätter. Utredningsnämndens uppgift är att till nästföljande kyrkomöte
bereda samt avge yttranden och förslag i de ärenden som mötet i anledning av
väckta motioner överlämnar till nämnden. Utredningsnämndens verksamhetperiod är
begränsad till ett år efter kyrkomötets slut. Med regeringens medgivande kan
dock nämnden få sammanträda under högst två månader omedelbart innan ett nytt
kyrkomöte börjar. Regeringen fastställer instruktion för nämnden efter förslag
av kyrkomötet. Den gällande instruktionen (1951:505) för ällmänt kyrkomötes
utredningsnämnd trädde i kraft den 1 juli 1951.

Kyrkomöteskommittén föreslår att kyrkomötet skall
sammanträda vart tredje år. Sammanträdet skall enligt förslaget börja den
första tisdagen i mars månad året efter det år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige har ägt rum. Enligt kommitténs mening kan det vara lämpligt atf
kyrkomötet, sedan det har samlats och erforderliga val har förrättats,
ajournerar sig för att sammanträda under senare tid av året. Kommittén förslår
också en möjlighet att sammankalla kyrkomötet till urtima sammanträde. Enligt
förslaget skall regeringen förordna om sådant sammanträde. Kyrkomötets
ordförande skall enligt förslaget vara skyldig att utlysa urtima sammanträde i
vissa fall, bl, a, om minst 51 av kyrkomötets ledamöter begär det.

Enligt kommittén bör kyrkomötet självt få bestämma om hur
dessa

Prop. 1981/82:192 31

ärenden skall beredas. Kommittén föreslår att kyrkomötet
skall få tillsätta en centralstyrelse som skall kunna verka även mellan
kyrkomötets sammanträden. Om kyrkomötet utser en centralstyrelse torde enligt
kommittén vissa beredningsuppgifter komma att falla på styrelsen, Kommittén
håller dock för troligt att åtminstone vissa ärenden bör beredas i utskott, 1
kommitténs lagförslag öppnas därför en möjlighet för kyrkomötet att välja
utskott. Det bör enligt kommittén liksom nu ankomma på kyrkomötet självt att
närmare bestämma om sina arbetsformer.

Kommittén föreslår att en särskild nämnd för lärofrågor
inrättas. Denna skall enligt kommitténs förslag bestå av biskoparna i samtliga
stift och högst sju av kyrkomötets valda ledamöter. Före kyrkomötets beslut i
ärenden rörande lärofrågor skall enligt kommitténs förslag alltid yttrande
inhämtas från nämnden. Vidare föreslår kommittén ett särskilt beslutsförfarande
när det gäller förslag som rör svenska kyrkans lära. Kommittén föreslår att
sådana förslag, om de inte förkastas av kyrkomötet, skall vila till dess nästa
nyvalda kyrkomöte sammanträder på begäran av lägst tio ledamöter, såvida inte
minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om att anta förslaget.

Kommittén vill öppna en möjlighet att efter behov sainla
ett mindre antal av kyrkomötets ledamöter till årliga sammanträden. Enligt
förslaget får därför kyrkomötet möjlighet att inom sig välja ett representantskap.
Ett sådant skall bestå av minst 41 ledamöter.

Endast ett mindre antal remissinstanser har kommenterat
förslaget om kyrkomötets arbetsformer. De har särskilt behandlat frågan om
tiden mellan kyrkomötets sammanträden och frågan om att inrätta ett särskilt representantskap
och är därvid mer eller mindre krifiska. Några av de kritiska instanserna pekar
på att det kan uppkomma kompetenskonflikter mellan kyrkomötet och representantskapet.
Flera remissinstanser kopplar samman frågorna om tiden mellan kyrkomötets
sammanträden och behovet\av ett representantskapmedfråganomantalet ledamöter i
kyrkomötet. Bl, a, flera domkapitel öch Biskopmötet anser att kyrkomötet bör
sammanträda varje år. Med denna utgångspunkt anser de i allmänhet att det
föreslagna representantskapet inte behövs. Domkapitlet i Linköping framhåller
att kyrkomötet får större möjligheter att leda kyrkan om det sammanträder varje
år.

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag har nämnt tidigare skall kyrkomötet enligt
propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m, m, genom delegering
från riksdagen kunna få normgivningskompetens. För att effektivt kunna utnyttja
denna kompetens anser jag att det är nödvändigt att kyrkomötet sammanträder
relativt ofta. Enligt min mening är det härvidlag inte tillräckligt att
kyrkomötet sammanträder med tre års mellanrum. Liksom flera remissinstanser
förordar jag en ordning enligt vilken kyrkomötet sammanträder varje

Prop. 1981/82:192 32

år. Därigenom kan man undvika kompetenskonflikter och
administrativa problem som kan bli följden om man inrättar det av kommittén föreslagna
representantskapet. Jag föreslår därför att kyrkomötet skall sammanträda varje
är. Härigenom finns varken behov av urtima sammanträden elleriavett representantskap.

Kyrkomötet sammanträder enligt de nu gällande reglerna på
tid och plats som regeringen bestämmer. I likhet med kommittén anser jag att
det bör fastställas en viss dag när kyrkomötets sammanträden skall börja. En
sådan ordning har flera fördelar. Sålunda underlättas t. ex. planeringen av
kyrkomötets arbete under valperioden om varje sammanträdestid är bestämd i
förväg. Vidare torde en sådan ordning underlätta för de valda ledamöterna att
anpassa sin ordinarie verksamhet till kyrkomötesuppdraget. Den torde också göra
det möjligt för regeringen att planera arbetet med lagstiftningsärenden över
vilka kyrkomötets yttrande eller samtycke skall inhämtas. För att få ett snabbt
valgenomslag är det enligt min mening angeläget att det nyvalda kyrkomötet
sammanträder så snart som möjligt efter valet. Med hänsyn till det indirekta
valförfarandet torde det inte vara möjligt för det nyvalda kyrkomötet att
sammanträda tidigare än i början av mars året efter det att val i hela riket till
kyrkofullmäktige har ägt rum. I likhet med kommittén anser jag att tiden bör
bestämmas till första tisdagen i mars. Eftersom det bör finnas möjlighet för
regeringen att senast den 31 mars avlämna proposition till riksdagen i fråga
som har underställts kyrkomötet bör denna börjedag gälla även för de följande
sammanträdena under valperioden.

Kyrkomötets sammanträdestid är i dag begränsad till 35
dagar om inte regeringen medger annat. Enligt min mening bör en begränsning av
sammanträdestiden gälla även framgent. Jag gör den bedömningen att kyrkomötets
första sammanträde under valperioden bör vara något längre än de därpå följande
sammanträdena. Vid det första sammanträdet torde nämligen de flesta val inom
kyrkomötet förrättas. Med hänsyn härtill anser jag att det nyvalda kyrkomötets
första sammanträde bör vara avslutat inom 15 dagar. De två därpå följande
sammanträdena under valperioden bör vara avslutade inom 12 dagar.

Som jag har nämnt har kyrkomöteskommittén skisserat en
ordning enligt vilken kyrkomötet, sedan det har samlats och förrättat val,
ajournerar sig för atf fortsätta sitt sammanträde under senare tid av året. Jag
har förståelse för att en sådan ordning kan innebära vissa fördelar från arbetssynpunkl.
Med mitt förslag skall kyrkomötet emellertid sammanträda varje år. Därmed torde
det inte finnas ett behov av att dela upp ett sammanträde. Därtill kommer, som
jag nyss har nämnt, att en förläggning av kyrkomötets sammanträde till annan
tid än i början av mars påverkar regeringens möjligheter att förelägga
riksdagen propositioner i frågor som har underställts kyrkomötet. Jag är
därför inte beredd att genomföra kommitténs förslag på denna punkt.

Prop.
1981/82:192 33

Vad gäller beredningen av kyrkomötets ärenden vill jag
erinra om att kyrkomötet enligt nu gällande regler måste tillsätta ett
kyrkolagsutskott för behandling av kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i
prästerskapets privilegier. Med hänsyn till att kyrkomötet enligt förslagen i
propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. alltjämt skall
medverka vid viss lagstiftning, finns det enligt min mening ett fortsatt behov
av en obligatorisk beredning av lagsfiftningsärenden. Över huvud taget torde
det enligt min mening finnas ett behov av ett beredningstvång för sådana
ärenden hos kyrkomötet som har överlämnats av riksdagen eller regeringen. Jag
föreslår därför att det föreskrivs en skyldighet för kyrkomötet att bereda
sådana ärenden. Däremot bör föreskrifter inte meddelas om att beredning skall
ske i ett visst angivet utskott. Det bör enligt min mening ankomma på
kyrkomötet att avgöra om beredning av ärenden som överlämnas av riksdagen eller
regeringen skall ske i ett eller flera utskott. Jag återkommer till frågan om
en centralstyrelse och dess arbetsuppgifter.

När det
gäller andra ärenden än dem som överlämnats till kyrkomötet av riksdagen eller
regeringen anser jag att det inte i lag bör föreskrivas något beredningstvång.
Enligt min mening bör det ankomma på kyrkomötet att bestämma huruvida och på
vilket sätt ett ärende skall beredas. Som kommittén framhåller får det antas
att ett behov kommer att finnas även i framtiden att bereda ärenden i utskott.
1 likhet med kommittén anser jag därför att kyrkomötet bör ges möjlighet att
tillsätta de utskott som kan behövas.

Jag har
nyss föreslagit att kyrkomötet skall sammanträda varje år under 15 resp. 12
dagar. Man måste räkna med att det under så förhållandevis korta sammanträden
ibland inte är möjligt att hinna med en utskottsbehandling av ett ärende som är
av större omfattning. Ett utskott kan därför behöva sammanträda under tiden mellan
kyrkomötets sammanträden. Enligt min mening bör en sådan möjlighet öppnas. Av
bl. a. kostnadsskäl bör emellertid fiden för sådana utskottssammanträden
begränsas. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen till lagen om
kyrkomötet.

Jag övergår
nu till frågan om lärofrågornas behandling i kyrkomötet. Som jag har nämnt har
kyrkomöteskommittén på denna punkt föreslagit dels ett särskilt
beredningsförfarande, dels ett särskilt beslutsförfarande.

Vad
gäller beredningen av lärofrågor har kommittén föreslagit att yttrande alltid
skall inhämtas från en särskild nämnd för beredning av lärofrågor. I enlighet
med vad jag har föreslagit i fråga om andra ärenden som skall behandlas i
kyrkomötet anser jag att det i lag inte bör regleras hur lärofrågor skall
beredas. Enligt min mening bör det ankomma på kyrkomötet att självt bestämma på
vilket sätt och i vilket organ beredningen skall ske. Det ligger i sakens natur
att ett utskott som skall behandla lärofrågor får en sådan sammansättning aft
läroämbetet blir företrätt. Om biskopar väljs till ledamöter av kyrkomötet får
det därför antas att de också väljs in i ett sådant utskott. Det kan emellertid
inträffa att en eller flera biskopar inte väljs eller 3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. 'Nr
192

Prop. 1981/82:192 34

önskar bli valda till ledamöter av kyrkomötet. Vid sådant
fall kan det finnas behov av att vid behandlingen av ett visst ärende
tillgodogöra sig den särskilda kompetens som en eller flera biskopar har. För
att ett utskott vid beredningen av ett ärende som rör lärofrågor skall kunna
tillgodogöra sig den sakkunskap som biskoparna besitter, anser jag att det bör
öppnas en möjlighet för kyrkomötet att besluta att en eller flera biskopar,
även om de inte är ledamöter av kyrkomötet, får närvara vid ett utskotts
sammanträden och deltaga i utskottets överläggningar, men ej i besluten. Denna
möjlighet för biskoparna att deltaga i beredningsarbetet bör enligt min mening
inte begränsas till enbart lärofrågorna.

När jag nu övergår till frågan om hur beslut bör fattas i
lärofrågor vill jag först erinra om att grundläggande föreskrifter om svenska
kyrkan som trossamfund enligt det nyligen framlagda grundlagsförslaget skall
meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag skall beslutas på samma sätt som
riksdagsordningens huvudbestämmelser, dvs. antingen genom två beslut av
riksdagen med ett mellanliggande riksdagsval eller också genom endast ett
beslut fattat med kvalificerad majoritet. Lagen kommer därigenom att få eft
särskilt konstitutionellt skydd. Enligt grundlagsförslaget får kyrkomötet med
stöd av bestämmelser i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela
föreskrifter i vissa kyrkliga angelägenheter bl. a. om svenska kyrkans lära.
Jag har redan föreslagit (2.3.1) atf denna möjlighet fill delegation av normgivningskompetens
nu skall utnyttjas. Riksdagen bör alltså i lagen om svenska kyrkan bemyndiga
kyrkomötet att meddela föreskrifter om svenska kyrkans lära.

1 fråga om
kyrkomötets beslut i lärofrågor har kommittén föreslagit ett särskilt
förfarande. Det föreslagna förfarandet bygger på det som gäller för rättighetsbegränsande
lagstiftning enligt 2 kap. 12 § regeringsformen. I likhet med kommittén och de
flesta remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser jag att ett särskilt
skydd bör införas mot förhastade beslut. Ändringar i så grundläggande frågor
som dem som rör läran bör enligt min mening inte kunna ske med mindre en bred
majoritet står bakom beslutet. Det av kommittén föreslagna förfarandet med
minoritetsbordläggning är enligt min mening lämpligt. Genom uppskovsförfarandet
får man goda möjligheter att noga överväga föreslagna ändringar av svenska
kyrkans lära. Ett uppskov ger vidare fillfälle till en allmän debatt i
frågorna. Därigenom skapas ett skydd mot tillfälliga opinioner. Jag förordar
alltså att särskilda regler ges för beslutsförfarandet i frågor om svenska
kyrkans lära. Det särskilda beslutsförfarandet bör enligt min mening omfatta
också förslag fill föreskrifter om antagande av eller ändring i
bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok och katekes. Dessa
frågor omfattas idag av ett särskiU skydd genom att det för beslut i kyrkomötet
krävs kvalificerad majoritet.

En förutsättning för att det särskilda beslutsförfarandet
skall kunna tillämpas måste givetvis vara att ett förslag verkligen avser en
fråga som jag nu har nämnt. Enligt min mening bör detta prövas särskilt, I
likhet med vad

Prop. 1981/82:192 35

som gäller i riksdagen vid rättighetsbegränsande
lagstiftning anser jag att denna prövning bör ankomma på ett särskilt utskott.
Jag föreslår därför att kyrkomötet för varje valperiod skall tillsätta ett
särskilt beredningsutskott med uppgift att för kyrkomötets vidkommande pröva
huruvida det särskilda uppskovsförfarandet är tillämpligt i fråga om vissa
förslag.

.2.3.5 En kyrklig centralstyrelse

Kyrkomöteskommittén anser aft en kyrkostyrelse i egenfiig
mening svårligen kan skapas med nuvarande relationer mellan staten och kyrkan.
Regeringen får nämligen i nuvarande läge sägas utgöra en sådan styrelse. Det
torde dock enligt kommittén inte föreligga något hinder mot att kyrkomötet
beträffande frågor som faller under dess kompetens får möjlighet att delegera
viss beslutanderätt och överlämna verkställigheten av sina beslut till ett
särskilt organ. Beslut om att inrätta en centralstyrelse bör alltså enligt
kommittén omfattas av kyrkomötets självbestämmanderätt. Endast vissa
grundläggande bestämmelser bör ges i lag. Enligt kommitténs mening bör
styrelseledamöternas antal begränsas för att det inte skall behöva inrättas
något särskilt arbetsutskott. För att garantera en tillräcklig representation
bör antalet ledamöter enligt kommittén vara minst elva. Kommittén anser att
kyrkomötet bör välja ordförande och vice ordförande särskilt. Valen bör ske vid
det nyvalda kyrkomötets första sammanträde och omfatta tiden till dess nästa
nyvalda kyrkomöte samlas. Ärkebiskopen har enligt kommitténs uppfattning en
sådan rikskyrklig ställning att det är nödvändigt att han - om han inte har
valts till ledamot av styrelsen - skall vara skyldig att närvara vid styrelsens
sammanträden. Därvid bör ärkebiskopen ha yttrande- och förslagsrätt men inte
beslutanderätt. Styrelsens ledamöter bör enligt kommittén ha närvaro- och
yttranderätt vid kyrkomötets sammanträden.

Förslaget om en kyrklig centralstyrelse får ett starkt
stöd av remissinstanserna. Många remissinstanser knyter emellertid förbehåll
till sina ställningstaganden. Några anser t. ex. att det bör övervägas att
göra centralstyrelsen obligatorisk. Det största intresset rör sig emellertid om
ärkebiskopens roll. Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter om inte
ärkebiskopen bör vara självskriven ordförande eller ledamot i centralstyrelsen.
En sådan inställning redovisas bl. a. av länsstyrelsen i Jönköpings län, flera
domkapitel och stiftsråd. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete samt Biskopmötet. Dessa remissinstanser bygger i allmänhet
sina ställningstaganden i denna fråga på aft ärkebiskopen framstår som svenska
kyrkans främste företrädare. Några få remissinstanser ger uttryck åt en kritisk
inställning till förslaget. De anser i regel att en kyrklig centralstyrelse bör
få större befogenheter än vad förslaget inrymmer.

Frågan om att inrätta en kyrklig centralstyrelse har varit
aktuell länge. Framför allt från kyrkligt håll har man understrukit behovet av
en särskild kyrklig styrelse. I samband med att kyrkomötets arbetsuppgifter
och

Prop.
1981/82:192 36

allmänna funktion nu övervägs är det enligt min mening
naturligt att ta upp också frågan om en sådan styrelse. Med hänsyn till de
arbetsuppgifter som enligt vad jag tidigare har berört bör ankomma på
kyrkomötet, är det nödvändigt att kyrkomötet får ett beredande och
verkställande organ. En centralstyrelse skulle kunna fylla en sådan funktion.
Starka skäl talar också enligt min mening för att centralstyrelsen bör vara
obligatorisk. Infe minst det förhållandet att kyrkomötet enligt mitt förslag
skall sammanträda varje år torde göra det nödvändigt med ett permanent organ
för verkställighet och beredning av kyrkomötets ärenden. En viss fasthet i
organisationen krävs med hänsyn till de offentligrättsliga uppgifter som kyrkomötet
skall fullgöra. Det bör ankomma på kyrkomötet att självt avgöra hur
fördelningen av ärenden bör ske mellan centralstyrelsen och kyrkomötets utskott
när det gäller beredningsuppgifter. Jag återkommer till denna fråga i
specialmotiveringen till lagen om svenska kyrkan.

Några remissinstanser anser att centralstyrelsens
befogenheter enligt kommitténs förslag blir alltför inskränkta, 1 denna fråga
vill jag framhålla att de befogenheter för centralstyrelsen som anges i lag
endast kan hänföra sig till den offentligrättsligt reglerade verksamheten. Det
kan inte komma i fråga att statsmakterna inordnar kyrkans fria verksamhet under
den offentligrättsligt reglerade verksamheten. Inom ramen för den
offentligrättsliga regleringen kan centralstyrelsen inte filiföras uppgifter
som Ugger utanför det lagreglerade området. Som jag tidigare har sagt bör det
liksom nu ankomma på kyrkan själv att bestämma formerna för och innehållet i
den verksamhet som inte är lagreglerad.

Vid remissbehandlingen har frågan om ordförandeskapet i
centralstyrelsen tilldragit sig stor uppmärksamhet. Kommittén har föreslagit
att ordföranden skall väljas av kyrkomötet. Ett stort antal remissinstanser,
främst sådana med anknytning lill svenska kyrkan, anser däremot att ärkebiskopen
bör vara självskriven ordförande. Det finns alltså ett starkt kyrkligt önskemål
om att ärkebiskopen, såsom företrädare utåt för hela svenska kyrkan, skall vara
styrelsens ordförande. En sådan ordning kan visserligen sägas komma i konflikt
med de principer som annars brukar slå igenom inom det borgerliga samhället.
Med hänsyn till svenska kyrkans egenart och ärkebiskopens särskilda ställning
anser jag emellertid att de önskemål på denna punkt som under
remissbehandlingen har förts fram från kyrkans sida bör tillgodoses. Jag
föreslår därför att ärkebiskopen blir centralstyrelsens ordförande.

Övriga ledamöter i centralstyrelsen bör enligt min mening
väljas av kyrkomötet. Som kommittén har anfört bör antalet begränsas för att
särskilda arbetsutskott inte skall behövas. Samtidigt är det viktigt atf
styrelsen får en bred representation. Jag förordar att antalet ledamöter,
förutom ordföranden, bestäms till högst 14. Bland dessa bör kyrkomötet utse en
vice ordförande.

Prop.
1981/82:192 37

2.4 Finansiering av ett reformerat kyrkomöte

Kyrkomöteskommittén har angivit att kostnaderna för det
nuvarande kyrkomötet uppgår till ca 3,5 milj. kr. för varje treårsperiod,
räknat i 1979 års penningvärde. I 1982 års penningvärde motsvarar detta ca 4,5
milj .kr. eller ca 1,5 milj .kr. per år.

Kommittén har beräknat den totala kostnaden för
genomförande av sitt förslag om ett reformerat kyrkomöte till ca 4,5 milj. kr.
för en treårsperiod. Kommittén har därvid beräknat kostnaderna med utgångspunkt
från ett kyrkomöte med 251 ledamöter som sammanträder under sju dagar vart
tredje år. I det framräknade beloppet ingår också kostnader för utskott som
sammanträder när kyrkomötet inte är samlat, ett särskilt representantskap, en
centralstyrelse och dess kansli samt en nämnd för lärofrågor.

Kommittén har inte funnit det möjligt att ta fram de
renodlade kostnaderna för kyrkliga val. Kommittén bedömer det som sannolikt att
dessa kostnader kommer att öka genorn att flera personer än tidigare kommer att
deltaga i valproceduren. Eftersom valen av delegerade och elektorer enligt
förslaget i tiden skall samordnas med andra val som skall genomföras enligt församlingsstyrelselagen,
torde dock enligt kommittén extra sammanträden i stor utsträckning kunna
undvikas. Kostnadsökningarna får därför enligt kommitténs bedömning antas
komma att bli av tämligen blygsam omfattning.

Finansieringen av ett reformerat kyrkomöte kan enligt
kommitténs uppfattning ske på olika sätt. Ett sätt som kommittén anvisar är att
staten utger statsbidrag till kyrkan med belopp som värdesäkras genom indexuppräkning.
Ett annat sätt kan enligt kommittén vara att finansieringen sker genom
kyrkofonden.

För egen del vill jag anföra följande.

Det reformerade kyrkomötet som jag i det föregående har
förordat ger delvis en annan kostnadsbild än den som kommittén har redovisat.
Jag har föreslagit att kyrkomötet skall bestå av 251 ledamöter som sammanträder
varje år. Ledamöterna skall väljas för en treårsperiod. Första året inom varje
valperiod skall kyrkomötet enligt mitt förslag sammanträda under högst 15
dagar, det andra året under högst 12 dagar och det tredje året likaså under
högst 12 dagar. Under en treårsperiod sammanträder alltså kyrkomötet sammanlagt
under högst 39 dagar. Kyrkomötet skall enligt mitt förslag i vissa fall kunna
medge att utskott sammanträder under en viss kortare tid även då kyrkomötet
inte är samlat. Till skillnad från kommittén har jag föreslagit att det skall
vara obligatoriskt för kyrkomötet att välja en centralstyrelse för varje
valperiod. Med hänsyn bl. a. till förslaget om att kyrkomötet skall sammanträda
varje år har jag frångått kommitténs förslag om att ett särskilt representantskap
skall kunna inrättas. Jag har också frångått förslaget om att en nämnd för
lärofrågor skall inrättas.

Prop. 1981/82:192 38

Kostnaderna för ett reformerat kyrkomöte i enlighet med
mitt förslag beräknar jag till närmare 12 milj. kr. för en treårsperiod i 1982
års penningvärde. Detta belopp motsvararen beräknad kostnad av ca 4 milj, kr,
per år, I beloppet ingår kostnader för arvoden och traktamenten till ledamöter
av kyrkomötet samt kostnader för deras resor till kyrkomötets sammanträden.
Vidare omfattar mina beräkningar motsvarande kostnader för ledamöter av
centralstyrelsen. Jag har också tagit hänsyn fill tryckningskostnader och expenser
samt kostnader för lokaler och kansli, I jämförelse med kostnaderna för
nuvarande kyrkomöte innebär beräkningarna en merkostnad av ca 2,5 milj, kr, per
år. Till de nu redovisade kostnaderna för ett reformerat kyrkomöte kommer
pastoratens kostnader för val av delegerade och elektorer. Som kommittén har
påpekat bör dessa val kunna samordnas med andra val som skall hållas inom
församlingarna. Det finns dock anledning att räkna med en viss kostnadsökning
för pastoraten eftersom betydligt fler elektorer än f. n. skall utses.

Kostnader för allmänt kyrkomöte bestrids f. n. av det
under sextonde huvudtiteln (Riksdagen och dess verk m. m.) uppförda anslaget C
1. Allmänt kyrkomöte. Anslaget, som är ett förslagsanslag, är för budgetåret
1982/83 uppfört med 1 000 kr. Riksdagen har beslutat att till allmänt kyrkomöte
på filläggsbudget för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 3 959 000
kr. (KU 1981/82:17, rskr 1981/82:98).

Om förslaget om ett reformerat kyrkomöte genomförs innebär
det onekligen en utökad rikskyrklig verksamhet. Med hänsyn härfill är det
enligt min mening naturligt att kostnader för kyrkomötet i princip bestrids ur
kyrkofonden med stöd av 12 § p. 4 lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Ett
genomförande av mitt förslag innebär att ett kyrkomöte kan sammanträda redan
under våren 1983, dvs. under budgetåret 1982/83. Med hänsyn härtill förordar
jag att riksdagens medgivande redan nu inhämtas till att kostnader för
kyrkomötet får bestridas ur kyrkofonden. Anslag för kyrkomötet bör utgå med
belopp som regeringen bestämmer för varje budgetår. Det bör vidare ankomma på
regeringen att meddela föreskrifter om ersättning till ledamöterna i
kyrkomötet,

I enlighet med vad jag tidigare har sagt föreslås
kyrkomötet medverka vid viss kyrklig lagstiftning. Kyrkomötet kommer också att
överta en del av den normgivning beträffande kyrkan som i dag ligger på regeringen.
Med hänsyn härtill är det enligt min mening rimligt att staten bär en del av de
kostnader som uppkommer för kyrkomötet. Jag anser att staten bör bidra med ett
belopp som motsvarar de kostnader för allmänt kyrkomöte som i dag belastar
statsbudgeten. Härigenom blir inte statens kostnadsansvar beroende av de totala
kostnaderna för kyrkomötet. Dessa kan komma att variera allt efter omfattningen
av de ärenden som kommer att väckas i kyrkomötet. Frågan om anslag för
kyrkomötet för budgetåret 1982/83 bör tas upp i annat sammanhang. Beslut om
indexuppräkning får prövas inom ramen för det ordinarie budgetarbetet.

Prop. 1981/82:192 39

2.5 Övriga frågor

I propositionen om formerna för den kyrkliga
lagstiftningen m, m. har aviserats vissa lagförslag som kräver beslut i den för
kyrkolag stadgade ordningen. Jag far nu ta upp dessa frågor. De bör för
samtycke tillställas det allmänna kyrkomöte som är inkallat till den 15 april
1982.

Jag tar
först upp en fråga som gäller bekännelsekravet för innehavare av vissa ämbeten
och tjänster och går därefter över till frågan om prästerskapets privilegier.

I punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen
finns en jävsregel för vissa befattningshavare i fråga om handläggningen av
ärenden och mål rörande svenska kyrkan. Sålunda föreskrivs att
befattningshavare som inte tillhör svenska kyrkan inte får delta i
"avgörande av mål eller ärende, som angår kyrkans religionsvård eller
religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar
inom kyrkan". När det gäller ärenden som avgörs av regeringen har
jävsregeln inskränkts till att omfatta endast föredragande statsrådet.

Kyrkomöteskommittén har föreslagit att den nyss angivna regeln
slopas utom såvitt avser kravet på att föredragande statsråd skall tillhöra
svenska kyrkan. Enligt kommittén bör konfessionella behörighetsvillkor som
regel undvikas. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kommitténs förslag i
denna del. Några instanser anser doek att det bör finnas ett krav på att den
som innehar tjänst som stiftssekreterare skall vara medlem av svenska kyrkan.
Domkapitlet i Lund anser att en bestämmelse härom lämpligen kan föras in i
lagen (1936:567) om domkapitel (ändrad senast 1975:956).

Vid
behandlingen av kommitténs förslag i denna del i den av regeringen beslutade
propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. framhöll jag
att konfessionella behörighetsvillkor för innehavare av ämbeten och tjänster
bör undvikas (prop. 1981/82:77 s. 37), Jag påpekade dock att det kan finnas
skäl att göra undantag för tjänst som sfiftssekreterare. Enligt 2 § 4 mom,
lagen om domkapitel kan nämligen stiftssekreteraren vid handläggning av vissa
ärenden ha säte och stämma i domkapitlet. Liksom för domkapitlets ledamöter bör
det för stiftssekreteraren ställas upp ett krav på medlemsskap i svenska
kyrkan. Jag förordade i den nyss nämnda propositionen att en bestämmelse härom
lämpligen tas in i lagen om domkapitel.

Med hänvisning fill vad jag sålunda har anfört i
grundlagspropositionen föreslår jag nu att det i lagen om domkapitel tas in en
bestämmelse som ställer upp ett krav på medlemskap i svenska kyrkan för
stiftssekreterare. En sådan bestämmelse har en naturlig plats i 12 § eftersom
det där redan finns intaget ett behörighetsvillkor för stiftssekreterare.

Jag övergår nu till frågan om prästerskapets privilegier.

I punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen
föreskrivs att det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och
friheter fortfarande skall gälla, om de inte har ägt oskiljaktigt sammanhang
med den ståndet

Prop. 1981/82:192 40

förut tillkommande representationsrätten och således
upphört med denna. Vidare anges att ändring eller upphävande av dessa
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter inte får ske på annat sätt än
genom regeringens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall av
allmänt kyrkomöte. Grunden för prästerskapefs privilegier utgörs av 1723 års
privilegieurkund. En stor del av privilegiestadgandena knyter an till den
kyrkliga jorden. Genom förändringar i lagsfiftningen under framför allt detta
århundrade har vissa privilegier kommit att förlora sin giltighet.

Kommittén
har mot bakgrund av en genomgång av privilegiestadgandena konstaterat att det
råder stor tveksamhet om vilka privilegier som alltjämt gäller. Oavsett hur det
må förhålla sig, har kommittén ansett att privilegie-stadgandenas praktiska
betydelse i dag är av ringa värde för svenska kyrkan. Därtill anser kommittén
att upprätthållande av särskilda privilegiebestämmelser måste till sin natur
vara otidsenligt och föga demokratiskt. Kommittén har därför föreslagit att
föreskriften om prästerskapets privilegier i punkt 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen upphävs. Vidare har kommittén föreslagit att samtliga i
1723 års privilegieurkund ingående bestämmelser upphävs genom en särskild lag
som beslutas i den för kyrkolag stadgade ordningen.

Vid remissbehandUngen
av kommitténs förslag har flera remissinstanser med anknytning till svenska
kyrkan uttalat att privilegierna kan avskaffas endast om skyddet för kyrkans
egendom kan garanteras i annan rättslig form. Dessa instanser menar att den
kyrkliga egendomen genom privilegiestadgarna åtnjuter ett särskilt rättsskydd
genom att de garanterar atf egendomen bevaras och används för kyrkliga ändamål.

I
propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. har jag instämt
i kommitténs uppfattning att prästerskapets privilegier, i den mån de alltjämt
formellt äger bestånd, i stprt sett saknar praktisk betydelse för svenska
kyrkan. I den mån privilegierna har någon egentlig betydelse gäller det den
kyrkliga egendomen. I den förut nämnda proposifionen har jag framhållit att ett
väsentligt syfte med den kyrkliga jordlagstiftningen är att egendomen skall
bevaras för sitt ändamål. Jag har också tagit fasta på att det kan finnas ett
behov av garantier för att den kyrkliga egendomen behåller ett särskilt rättsskydd,
om prästerskapets privilegier upphävs. Jag har därför förordat en lösning
enligt vilken föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den
kyrkliga egendomen är avsedd skall meddelas genom lag, som stiftas på samma
sätt som lagen om svenska kyrkan. Det innebär att lag med sådana föreskrifter sfiftas
på samma sätt som riksdagsordningens huvudbestämmelser och efter yttrande av
kyrkomötet. Härigenom får alltså föreskrifter om den kyrkUga egendomens
ändamålsbestämning ett särskilt konsfitutionellt skydd.

Med den
lösning jag sålunda har förordat har jag ansett atf det saknas skäl för att i
punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen behålla föreskriften om
prästerskapets privilegier. Jag har därför föreslagit att

Prop. 1981/82:192 41

bestämmelsen slopas. I grundlagspropositionen aviserade
jag att jag senare för regeringen skulle lägga fram ett förslag om att avskaffa
privilegiebestämmelserna.

1 enlighet
med vad jag sålunda har anfört i grundlagspropositionen föreslår jag nu en
särskild lag om upphävande av det forna prästeståndets privilegier, förmåner,
rättigheter och friheter.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
kommundepartementet upprättats förslag till

1.
lag om svenska
kyrkan,

2.
lag om
kyrkomötet,

3.
lag om ändring
i lagen (1936:567) om domkapitel,

4.
lag om
upphävande av det forna prästeståndets privilegier. Förslagen under 1. 2. och
4. har utarbetats i samråd med chefen för

jusfitiedepartementet.

4 Specialmotivering

4.1 Lagen om svenska kyrkan

Den lag om svenska kyrkan som nu föreslås bygger på de
förslag till grundlagsändringar som har lagts fram i propositionen om formerna
för den kyrkliga lagstiftningen m. m. Lagen om svenska kyrkan skall enligt
förslaget till grundlagsändringar stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna
i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas.

Enligt
grundlagsförslaget skall grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som
trossamfund och om kyrkomötet meddelas i lagen om svenska kyrkan. Om normgivningskompetens
skall delegeras till kyrkomötet skall en sådan delegation ske genom
föreskrifter i lagen om svenska kyrkan. Enligt grundlagsförslaget får i lagen
om svenska kyrkan även meddelas grundläggande föreskrifter om prästerliga
tjänster, om stiftsmyndigheter och om den kyrkliga egendom som är avsedd för
svenska kyrkans verksamhet. Vidare får det i lagen meddelas andra än
grundläggande föreskrifter om kyrkomötet. I vad mån bestämmelser i de
sistnämnda ämnena skall tas in i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag får
delvis bli beroende av å ena sidan behovet av skydd för bestämmelserna och, å
den andra, behovet av att i smidiga former kunna ändra dem.

Lagförslaget innehåller sammanlagt elva paragrafer och
inleds med en grundläggande bestämmelse om svenska kyrkans religiösa identitet.
Vidare innehåller lagförslaget grundläggande regler om svenska kyrkans organisationsstruktur,
om kyrkomötet och dess befogenheter samt om svenska

Prop. 1981/82:192 42

kyrkans centralstyrelse. Lagförslaget innehåller också en
föreskrift varigenom viss normgivning delegeras till kyrkomötet. Slutligen
innehåller lagförslaget grundläggande regler om kompetenskrav för innehav av
prästerliga befattningar. De sistnämnda reglerna finns nu intagna i punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

1§ Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt
trossamfund.

I paragrafen slås fast att svenska kyrkan är ett
trossamfund med en evangelisk-luthersk kristendomsuppfattning. Svenska kyrkans
bekännelse definieras närmare i 1 kap, 1 § 1686 års kyrkolag, som innehåller
bestämmelser om "den rätta kristliga läran". I lagrummet anges de
urkunder efter vilka man har att avgöra vad som är den rena evangeliska läran.
Vidare finns bestämmelser om läran och bekännelseskrifterna i 2 § 1809 års
regeringsform, vilken aUtjämt gäller enligt punkt 9 sjätte stycket övergångsbestämmelserna
till den nya regeringsformen. Bestämmelser härom finns också i 4 §
successionsordningen. I dessa båda gmndlagsstadganden anges som ett
kompetenskrav för att vara statschef, att denne alllid skall "vara av den
rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsbur-giska
bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad
är,,..".

Paragrafens
definition av svenska kyrkan som ett evangeliskt-lutherskt trossamfund gör inte
anspråk på att vara en från teologisk synpunkt fullständig beskrivning av
svenska kyrkan som trossamfund. Det förhällandet att paragrafen inte mera
utförligt anger svenska kyrkans trosåskådning får inte uppfattas så att en
närmare bestämning av denna i författning skulle vara obehövlig. I likhet med
vad som gäller i dag bör svenska kyrkans officiella trosuppfattning närmare
bestämmas. Det måsle sålunda finnas en preciserad rättsgrund för att t. ex.
avgöra om en präst bekänner svenska kyrkans lära (jfr. 11 §). Enligt min mening
bör det emellertid inte ankomma på staten att göra denna bestämning. En så
vital och känslig fråga måste trossamfundet självt förfoga över. Det bör därför
ankomma på kyrkomötet att meddela närmare föreskrifter om svenska kyrkans
bekännelse. En möjlighet härtill öppnas genom det till riksdagen avlämnade
grundlagsförslaget och den i 7 § föreslagna delegationsbestämmelsen (se vidare
7 § 1).

2§

Genom sina församlingar upprätthåller svenska kyrkan en på
demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet.

Svenska kyrkans församlingar och stiftsmyndigheter
ansvarar lokalt och regionalt för kyrkans verksamhet. Om församlingarna och
stiftsmyndigheterna finns särskilda föreskrifter.

Prop.
1981/82:192 43

I paragrafen ges en grundläggande föreskrift om svenska
kyrkans organisatoriska struktur, såvitt gäller den offentligrättsligt
reglerade delen av verksamheten. I paragrafen hänvisas till att det finns
särskilda föreskrifter om församlingarna och om stiftsmyndigheterna.
Föreskrifter om församlingarna finns bl. a. i punkt 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen och i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.
Stiftsmyndigheterna, dvs, biskopsämbetet, domkapitel och stiftsnämnd, regleras
bl, a, i lagen (1936:567) om domkapitel och i lagen (1970:939) om förvaltning
av kyrklig jord,

3§

Kyrkomötet består av valda ombud för svenska kyrkan. Det
har tvåhundrafemtioen ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.

Endast den som fillhör svenska kyrkan och som är myndig
kan vara ledamot av kyrkomötet eller ersättare för ledamot.

Paragrafen innehåller vissa grundläggande föreskrifter om
kyrkomötet och dess sammansättning. Vidare innehåller paragrafen grundläggande
regler om kompetensvillkor för ledamot och ersättare.

I första
stycket anges att kyrkomötet består av valda ombud för svenska kyrkan. I sak
innebär definitionen av kyrkomötet ingen ändring i förhällande till vad som nu
gäller enligt punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen och 1 §
kyrkomötesförordningen. Definifionen ansluter till den som återfinns i det
förslag till ändringar av punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen
som regeringen i propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m.
nyligen har förelagt riksdagen. Kyrkomötet har enligt första stycket 251 fritt
valda ledamöter. Kyrkomötet består i dag av 96 ledamöter, varav 39 prästerliga pmbud
och 57 lekmannaombud. De prästerliga ombuden är dels biskoparna i stiften, dels
26 valda ombud för stiften. I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (2. 3. 2) bör den nuvarande kategoriklyvningen mellan prästerliga
ombud och lekmannaombud avskaffas. Kyrkomötet bör i enlighet med kommitténs
förslag i stället bestå av endast fritt valda ledamöter. Härigenom fär
kyrkomötet en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än f. n.
Förslaget hindrar givetvis inte att biskopar eller präster väljs till ledamöter
av kyrkomötet. Enligt första stycket skall det i likhet med vad som i dag
gäller också finnas ersättare för ledamöterna.

1
paragrafens andra stycke anges grundläggande kompetensvillkor för att vara
ledamot och ersättare. Endast den som fillhör svenska kyrkan och som är myndig
kan vara ledamot av kyrkomötet eller ersättare för ledamot. Svenskt
medborgarskap eller viss hemvist är däremot inte kompetenskrav. Den föreslagna
bestämmelsen har utformats så att bristande kompetens medför att en ledamot
eller ersättare är obehörig att fullgöra sitt uppdrag. Den motsvaras av 3 §
kyrkomötesförordningen.

Prop.
1981/82:192 44

4§

Ledamöterna av kyrkomötet och ersättarna för dessa utses
genom indirekta val.

Val fill kyrkomötet förrättas vart tredje år. Varje val
gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har samlats till dess det
närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna tid är kyrkomötets valperiod.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om val
till kyrkomötet och om kyrkomötets valperiod. I enlighet med vad som har
anförts i den allmänna motiveringen (2. 2) föreslås aft de mera detaljerade
reglerna om val till kyrkomötet tas in i en särskild lag om kyrkomötet.

I likhet med vad kommittén har föreslagit bör ledamöterna
av kyrkomötet och ersättarna för dessa t. v. utses genom indirekta val. I
paragrafens första stycke slås detta fast.

Enligt nu gällande regler skall ombud för svenska kyrkan
på kallelse av regeringen sammanträda fill allmänt kyrkomöte vart femte år.
Regeringen får dock sammankalla kyrkomötet oftare. Ombuden väljs till varje
sammanträde. Ett betydelsefuUt inslag i den nu ifrågavarande reformen är att
kyrkomötet i likhet med andra demokratiskt valda samhällsorgan får en treårig
valperiod. Detta förhållande är av så grundläggande natur för kyrkomötet att
det har ansetts aft en regel i ämnet bör tas in i lagen om svenska kyrkan. I
paragrafens andra stycke föreskrivs därför att val till kyrkomötet förrättas
vart tredje år och att varje val gäller för tiden från det att det nyvalda
kyrkomötet har samlats till dess det närmast därefter valda kyrkomötet samlas.
Denna fid är enligt paragrafen kyrkomötets valperiod. Valperiodens längd
ansluter sig därmed till vad som gäller för bl. a. kommun-och kyrkofullmäktige.

5§

Kyrkomötet sammanträder varje år.

Biskoparna i stiften skall närvara vid kyrkomötets
sammanträden och får deltaga i kyrkomötets överläggningar, men i besluten
endast om de är ledamöter av kyrkomötet.

Paragrafen innehåller en grundläggande regel om
kyrkomötets sammanträden. Vidare innehåller den bestämmelser om biskoparnas
närvaroplikt och yttranderätt vid kyrkomötets sammanträden.

Med hänsyn bl. a. till kyrkomötets nya arbetsuppgifter är
det angeläget aft det sammanträder oftare än f. n. I paragrafens första stycke
slås fast att kyrkomötet sammanträder varje år. Därmed finns det inte något
behov av att inrätta det av kommittén föreslagna representantskapet. Något
behov av aft utlysa urtima sammanträde föreligger inte heller. De närmare
föreskrifter som kan behövas om när sammanträdena skall börja och om sammanträdestidernas
längd är inte av sådan karaktär atf de bör tas in i lagen om svenska kyrkan.

Prop. 1981/82:192 45

Den nu föreslagna reformen innebär bl. a. aft biskoparna
inte längre skall vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet. De skall dock
kunna väljas till ledamöter. Med hänsyn till biskoparnas särskilda ställning
bör de, även om de inte är ledamöter av kyrkomötet, vara skyldiga att närvara
vid kyrkomötets sammanträden. Denna skyldighet föreligger givetvis inte om
någon biskop har förfall. Såsom företrädare för läroämbetet bör biskoparna
också ha rätt att deltaga i kyrkomötets överiäggningar. Detta är av särskild
betydelse när det gäller kyrkomötets behandling av ärenden som rör svenska
kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar. Som jag
tidigare har sagt föreslås nämligen inte att en särskild läronämnd inrättas.
Mot bakgrund härav föreskrivs i paragrafens andra stycke att biskoparna i
stiften skall närvara vid kyrkomötets sammanträden. Enligt samma stycke får
biskoparna även deltaga i kyrkomötets överläggningar, men i besluten endast om
de är ledamöter av kyrkomötet.

6§

Kyrkomötet skall behandla ärenden som riksdagen eller
regeringen överlämnar till kyrkomötet samt kyrkliga ärenden som väcks av någon
av kyrkomötets ledamöter genom motion eller av organ som enligt lag har
tillsatts av kyrkomötet.

Kyrkomötet får besluta i frågor som anges i grundlag eller
i annan lag, I övrigt fär kyrkomötet besluta om yttranden och framställningar
till regeringen.

Paragrafen innehåller grundläggande regler om kyrkomötets
uppgifter och befogenheter. I dag finns regler härom dels i punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen, dels i 1 § andra stycket
kyrkomötesförordningen.

Genom den föreslagna reformen får kyrkomötet en bredare
förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än f. n. Kyrkomötet kommer
alltjämt att vara ett offentligrättsligt reglerat organ. 1 likhet med vad som
gäller andra offentligrättsligt reglerade organ i samhället måste kyrkomötets
verksamhetsområde gentemot andra samhällsorgan avgränsas. En motsvarighet till
kompetensregeln i 1 § andra stycket kyrkomötesförordningen bör därför tas in i
lagen om svenska kyrkan.

I propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen
m.m. föreslås att kyrkomötet även i fortsättningen skall medverka vid viss
lagstiftning som rör svenska kyrkan. Denna medverkan skall ske genom yttrande
eller samtycke. Yttrandet skall inhämtas före riksdagens beslut. Om initiativ
till ett lagstiftningsärende tas i riksdagen skall riksdagen således inhämta
kyrkomötets yttrande innan riksdagen fattar beslut i ärendet. Det normala torde
emellertid bli att regeringen inhämtar yttrande eller samtycke innan den avger
proposition till riksdagen. Regeringen kan dessutom vid beredningen av ett
ärende önska inhämta kyrkomötets mening. Som en följd härav

Prop. 1981/82:192 46

anges i paragrafens första stycke att kyrkomötet behandlar
ärenden som riksdagen eller regeringen överlämnar till kyrkomötet. Enligt
första stycket behandlar kyrkomötet också de kyrkliga ärenden som väcks genom
motion av någon av kyrkomötets ledamöter. Motsvarande gäller i dag enligt 1 §
kyrkomötesförordningen.

I den allmänna motiveringen (2.3.5) har jag förordat att
det för verkställighet av kyrkomötets beslut och beredning av ärenden som skall
avgöras av kyrkomötet skall finnas en centralstyrelse, som väljs av kyrkomötet
(jfr. 7 och 8 §§). Vidare har jag förordat ett beredningstvång i
centralstyrelsen eller i utskott, som väljs av kyrkomötet, när det gäller
ärenden som riksdagen eller regeringen överlämnar till kyrkomötet. Enligt min
mening bör både centralstyrelsen och utskott som väljs av kyrkomötet få väcka förslag
i kyrkomötet, 1 konsekvens härmed anges i första stycket att kyrkomötet
behandlar ärenden som väcks av organ, som tillsätts av kyrkomötet,

I paragrafens andra stycke har tagits in en bestämmelse om
kyrkomötets beslutsbefogenheter, I princip innebär den föreslagna bestämmelsen
ingen ändring i förhållande till vad som gäller i dag. Det reformerade
kyrkomötet får således enligt det föreliggande grundlagsförslaget besluta om
samtycke eller yttrande i vissa lagstiftningsärenden. Med stöd av det bemyndigande
som lämnas i 7 § får kyrkomötet också meddela föreskrifter i vissa ämnen.
Vidare får kyrkomötet enligt den särskilda lag om kyrkomötet som jag föreslår
fatta vissa beslut, t. ex. om att tillsätta utskott, om antalet ledamöter i
utskott m. m. Slutligen får kyrkomötet i likhet med vad som gäller i dag
besluta om yttranden och framställningar till regeringen.

I paragrafen anges alltså de uppgifter och befogenheter
som kyrkomötet har såsom ett offentligrättsligt reglerat organ. Som jag har
anfört i den allmänna motiveringen kan det inte komma ifråga att inom ramen för
kyrkomötets offentligrättsligt reglerade verksamhet tillföra det uppgifter som
i dag ligger utanför det lagreglerade området. Kyrkomötet kan inte heller såsom
ett offentligrättsligt organ handha andra uppgifter än sådana som anges i
grundlag eller i annan lag.

7§

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela
föreskrifter i följande ämnen:

1,
svenska kyrkans
lära,

2,
svenska kyrkans
böcker,

3,
svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4,
kollekter,

5,
central
verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6,
kyrkomötets
arbetssätt samt verksamheten hos organ som enligt lag får tillsättas av
kyrkomötet.

Prop. 1981/82:192 47

I propositionen om formerna för den kyrkliga
lagstiftningen m, m. har föreslagits att viss normgivning skall kunna delegeras
till kyrkomötet. En förutsättning för att sådan delegation skall kunna ske är
att grundlagen medger det. I förslaget till ändringar i punkt 9
övergångsbestämmelserna fill regeringsformen har därför tagits in en
bestämmelse enligt vilken kyrkomötet med stöd av föreskrifter i lagen om
svenska kyrkan får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i vissa
särskilt angivna ämnen. I förevarande paragraf ges del bemyndigande som det
nyss nämnda grundlagsförslaget ger stöd åt. I enlighet med grundlagsförslaget
skall kyrkomötets författningar betecknas kyrkliga kungörelser.

Det ämnesområde som enligt punkt 1 förs över till
kyrkomötets normgivning är föreskrifter om svenska kyrkans lära. Härmed avses
främst sådanaföreskriftersom mptsvarardem som nu finns intagna i 1 kap, 1 §
1686 års kyrkolag om "den rätta kristliga läran".

Enligt punkt 2 skall kyrkomötet få meddela föreskrifter om
svenska kyrkans böcker, I dag utfärdas bestämmelser om stadfästande av
bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok och katekes av
regeringen efter hörande av kyrkomötet. Efter kyrkomötets hörande stadfäster
regeringen också mässbok och koralbok.

Enligt punkt 3 skall kyrkomötet vidare få meddela
föreskrifter om svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar.
Det är fråga om föreskrifter som nu finns reglerade i kyrkolag eller i
författningar som beslutas av regeringen. Sålunda finns t. ex. föreskrifter om
villkoren för delaktighet i kyrkans sakrament, dop och nattvard, liksom
bestämmelser om sakramentens yttre gestaltning bl. a. i 1686 års kyrkolag. Den
grundläggande regleringen av de allmänna gudstjänsterna finns i 1686 års
kyrkolag samt andra lagar, som är av kyrkolags natur. Bestämmelser om
konfirmation finns i kyrkohandboken. I 1686 års kyrkolag finns bestämmelser om
skriftermål och avlösning. Av de vigningsakter som förekommer inom svenska
kyrkan behandlas biskops- och prästvigning i 1686 års kyrkolag. Föreskrifter om
ritualen för dessa och andra vigningsakter finns i kyrkohandboken. Ritualen för
olika invigningsakfer, t. ex. invigning av kyrka, kapell, begravningsplats,
altare, predikstol, dopfunt m. m. regleras i kyrkohandboken. I 1686 års
kyrkolag finns de grundläggande bestämmelserna om invigning av kyrka och kapell
för gudstjänstbruk.

Enligt punkt 4 skall kyrkomötet få meddela föreskrifter om
kollekter. Föreskrifter om kollekter finns bl. a. i kungörelsen (1953:739)
angående kollekter (ändrad senast 1972:487), som har meddelats av regeringen.
Regeringen beslutar varje år för vilka insfitutioner och för vilka ändamål rikskollekter
får tas upp. Genom punkten 4 får kyrkomötet alltså kompetens att meddela
föreskrifter om kollekter och om för vilka institutioner eller ändamål kollekter
får tas upp.

Genom punkt 5 får kyrkomötet meddela föreskrifter om
central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt
diakoni. Det är

Prop. 1981/82:192 48

fråga om den verksamhet som i dag bedrivs av de fyra
centrala kyrkliga styrelserna, nämligen svenska kyrkans centralråd för
evangelisation och församlingsarbete, svenska kyrkans missionsstyrelse,
styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och svenska kyrkans diakoninämnd.
Föreskrifter om den verksamhet som det här är fråga om finns i dag i stadgar
för de olika styrelserna, som fastställs av regeringen.

Enligt punkt 6 skall kyrkomötet få meddela föreskrifter om
kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos organ som enligt lag får
tillsättas av kyrkomötet. Till en del motsvarar paragrafen 19 §
kyrkomötesförordningen. Med stöd av denna föreskrift har kyrkomötet fastställt
arbetsordning för det allmänna kyrkomötet. Genom den nu föreslagna bestämmelsen
får kyrkomötet även i fortsättningen kompetens att närmare reglera sitt
arbetssätt. Kyrkomötet föreslås genom paragrafen vidare få kompetens alt
meddela föreskrifter om verksamheten hos organ, som enligt lag tillsätts av
kyrkomötet.

Den nu
föreslagna ordningen innebär att författningar av olika konsfitu-tionell natur
kommer att reglera kyrkomötet. Sålunda kommer föreskrifter om kyrkomötet att
meddelas dels i lag - lagen om svenska kyrkan och lagen om kyrkomötet - dels i
kyrklig kungörelse, som beslutas av kyrkomötet. I den mån kyrkomötet meddelar
föreskrifter som står i strid med föreskrifter som har meddelats i lag blir
kyrkomötets föreskrifter verkningslösa (11 kap. 14 § regeringsformen).

Genom förevarande paragraf kommer kyrkomötet att få normgivningskompetens
på områden som i dag är reglerade i kyrkolag eller i regeringsförfattningar.
Med hänsyn till den s. k. formella lagkraftens princip måste riksdagen upphäva
de föreskrifter som nu finns i kyrkolag, innan kyrkomötet med stöd av
delegation utfärdar nya föreskrifter i ämnet. Det torde i praktiken inte vara
möjligt för det nyinrättade kyrkomötet att med en gång besluta alla de
föreskrifter som genom paragrafen kommer att ligga inom ramen för dess
kompetens. I takt med atf kyrkomötet är berett att meddela nya föreskrifter i
de aktuella ämnena får initiativ tas till lagändringar. Det får förutsättas att
den samordning mellan regeringen, riksdagen och kyrkomötet som i detta
hänseende blir nödvändig kommer till stånd.

Enligt det förslag till grundlagsändringar som har lagts
fram i propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. och
vars genomförande är en förutsättning för de förslag som jag nu lägger fram,
skall regeringen inte längre ha kompetens att meddela föreskrifter i de ämnen
som skall kunna delegeras till kyrkomötet. Det innebär således att kyrkomötet i
de delegerade ämnena, i den mån normgivningen i dag ligger på regeringen, övertar
regeringens kompetens. Regeringen kommer emellertid enligt en övergångsbetämmelse
till det nyss nämnda grundlagsförslaget att ha kompetens att upphäva sina egna
författningar på de aktuella områdena. För att förhindra eventuella konflikter
mellan kyrkomötets föreskrifter och äldre regeringsföreskrifter har i det
nämnda grundlagsförslaget tagits in en

Prop. 1981/82:192 49

bestämmelse enligt vilken äldre regeringsförfattningar
viker för nya bestämmelser som har beslutats av kyrkomötet. En förutsättning
härför är naturligtvis att de nya bestämmelserna inte går utöver det
bemyndigande som kyrkomötet har fått.

8§

Det ankommer på en centralstyrelse atf verkställa kyrkomötets
beslut. Styrelsen bereder även ärenden som skall avgöras av kyrkomötet, i den
mån uppgiften inte ankommer på eller har överlämnats åt annat organ som
tillsätts av kyrkomötet.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om
inrättande av en kyrklig centralstyrelse som kyrkomötets verkställande och
beredande organ.

Som jag har anfört i den allmänna mofiveringen bör det,
med hänsyn till de arbetsuppgifter som kyrkomötet föreslås få, finnas en
kyrklig centralstyrelse. Centralstyrelsen föreslås bli obligatorisk. Enligt
paragrafen skall centralstyrelsen ha till uppgift att verkställa kyrkomötets
beslut. Det är uppgifter som i dag ankommer på bl. a. kyrkomötets sekreterare
och kansli samt kyrkomötets expeditionsutskott. Styrelsen skall enligt
paragrafen vidare bereda de ärenden som skall avgöras av kyrkomötet, i den mån
inte uppgiften ankommer på eller har överlämnats åt annat organ som tillsätts
av kyrkomötet.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat ett
beredningstvång för ärenden som riksdagen eller regeringen överlämnar till
kyrkomötet. Jag har också förordat att det inte i lag skall föreskrivas något
beredningstvång för andra ärenden än sådana ärenden. Det bör ankomma på
kyrkomötet att självt bestämma om beredning skall ske. Det kan emellerfid antas
aft åtskilliga ärenden behöver beredas, t. ex. ärenden av större omfattning och
sådana som i dag ankommer på kyrkomötets ekonomiutskott. I den mån beredning av
ärenden skall ske ankommer denna enligt paragrafen i första hand på
centralstyrelsen. 1 enlighet med vad jag har sagt i den allmänna motiveringen
skall kyrkomötet få tillsätta utskott. I den mån kyrkomötet filisätter utskott
kan kyrkomötet således besluta atf eft visst ärende infe skall beredas i
styrelsen utan i stället överlämnas till ett utskott. Bestämmelser om utskott m.
m. är enligt min mening inte av en så grundläggande karaktär att de bör tas in
i lagen om svenska kyrkan. Regleringen bör enligt min mening i stället ske i
den särskilda lag om kyrkomötet som jag föreslår skall stiftas.

Centralstyrelsen skall alltså enligt paragrafen verkställa
kyrkomötets beslut och bereda de ärenden som skall avgöras av kyrkomötet, i den
mån uppgiften inte ankommer på eller har överlämnats åt annat organ som
tillsätts av kyrkomötet. De befogenheter för centralstyrelsen som anges i
paragrafen hänför sig alltså till de uppgifter scm styrelsen får såsom
kyrkomötets verkställande och beredande organ. Som sådant kan central- 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 192

Prop. 1981/82:192 50

styrelsen inom ramen för den offentligrättsligt reglerade
verksamheten varken tillföras eller handha uppgifter som ligger utanför det lagreglerade
området för kyrkomötets verksamhet.

9§

Ledamöter av centralstyrelsen är ärkebiskopen samt högst
fjorton andra ledamöter, som för varje valperiod väljs av kyrkomötet. För de
valda ledamöterna skall utses lika många ersättare.

Ärkebiskopen är styrelsens ordförande. Bland de valda
ledamöterna utser kyrkomötet en vice ordförande.

Paragrafen innehåller grundläggande regler om
centralstyrelsens sammansättning och tjänstgöringstid. Enligt paragrafen skall
centralstyrelsen bestå av ärkebiskopen, som .självskriven ledamot och
ordförande, och högst 14 andra av kyrkomötet valda ledamöter. Vidare skall
enligt paragrafen kyrkomötet bland de valda ledamöterna välja en vice
ordförande. För de valda ledamöterna skall väljas lika många ersättare. Vad
gäller de närmare skälen till förslaget i denna del kan hänvisas till vad som
har sagts i den allmänna motiveringen (2.3.5). Enligt paragrafen skall
styrelsen väljas för varje valperiod.

10§ Om kyrkomötet och centralstyrelsen finns ytterUgare
föreskrifter.

På motsvarande sätt som har skett i 2 § hänvisas i denna
paragraf till att det finns ytterligare föreskrifter om kyrkomötet och
centralstyrelsen. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående föreslås
att föreskrifter om kyrkomötet som inte är av grundläggande karaktär, tas in i
en särskild lag om kyrkomötet. Jag återkommer i det följande fill det närmare
innehållet i en sådan lag. Denna är, tillsammans med lagen om svenska kyrkan,
avsedd att ersätta den nu gällande kyrkomötesförordningen. Härutöver kommer det
liksom nu att finnas närmare föreskrifter om kyrkomötets arbetssätt m. m., som
beslutas av kyrkomötet.

11 §

Endast den som bekänner svenska kyrkans lära får utnämnas
till prästerlig befattning inom svenska kyrkan.

Till ärkebiskop eller biskop utnämner regeringen en av de
tre som har föreslagits i den ordning som föreskrivs i lag. Om tillsättning av
prästerliga tjänster i övrigt finns särskilda föreskrifter.

Paragrafens första stycke är en motsvarighet fill den
nuvarande bestämmelsen i andra stycken första meningen punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen. I den förutnämnda propositionen
om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. har föreslagits att denna
bestämmelse skall flyttas från grundlagen till annan lag. Bestämmelsen, som
innefattar ett krav

Prop.
1981/82:192 51

för den som utnämns till prästerlig befattning att
tillhöra svenska kyrkan, får anses vara av så grundläggande betydelse för
svenska kyrkan som trossamfund att den bör ingå i lagen om svenska kyrkan.

Detsamma
får anses gälla bestämmelserna i paragrafens andra stycke. Dessa utgör en
motsvarighet till det nuvarande tredje stycket i punkt 9
övergångsbestämmelserna till regeringsformen. I bestämmelsen, som rör ordningen
för tillsättande av ärkebiskop och av biskop samt andra prästerliga tjänster,
hänvisas till att det i dessa hänseenden finns särskilda föreskrifter. Sådana
föreskrifter finns i lagen (1963:633) om biskopsval (ändrad senast 1975:1324),
samt bl.a. i lagen (1957:577) om prästval (ändrad senast 1975:1430).

Ikraftträdande m. m. Punkt 1

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

Den föreslagna lagen ingår som en del i den reform som
syftar både till atf anpassa reglerna om kyrkolagstiftning fill
regeringsformens huvudprinciper om normgivning och till att få ett mera
demokratiskt uppbyggt kyrkpmöte. En första förutsättning för reformens
genomförande är att riksdagen fattar beslut om grundlagsändringar på grundval
av propositionen om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m. Reformen
bygger på att riksdagen fattar ett första beslut om grundlagsändring under
1981/82 års riksmöte och ett andra beslut snarast möjligt efter riksdagsvalet i
september 1982.

Om reformen som helhet skall träda i kraft den 1 januari
1983 måste lagen om svenska kyrkan antas i den nu för kyrkolag föreskrivna
ordningen. Den bör därför föreläggas 1982 års allmänna kyrkomöte. Riksdagen bör
inte fatta beslut om denna lag innan ändringarna i regeringsformen har
utfärdats. Hinder kan inte anses föreligga mot att kyrkomötet redan då
bemyndigas att - med verkan efter det att grundlagsändringarna och lagen om
svenska kyrkan har trätt i kraft - meddela föreskrifter i de ämnen som anges i 7§.

Punkt 2

Enligt nuvarande regler (14 § kyrkomötesförordningen) kan
kyrkomötet inom sig utse en utredningsnämnd med uppgift att fill nästföljande
kyrkomöte bereda samt avge yttranden och förslag i sådana ärenden, som mötet i
anledning av väckta motioner har överlämnat till nämnden. Enligt 1 §
kyrkomötesförordningen skall kyrkomötet bl. a. behandla sådana ärenden som
nämnden avgivit betänkande i.

Den föreslagna reformen innebär bl. a. atf det inte längre
skall kunna utses en utredningsnämnd. 1982 års allmänna kyrkomöte kan
emellertid finna behov' av att tillsätta en utredningsnämnd med uppgift att
bereda ärenden

Prop. 1981/82:192 52

som har väckts genom motion och som det reformerade
kyrkomötet bör behandla vid dess första sammanträde år 1983. Ett sådant ärende
kan t. ex. vara förslag till ny arbetsordning. I punkt 2 har därför föreslagits
en övergångsbestämmelse enligt vilken det reformerade kyrkomötet vid dess
första sammanträde skall behandla ärenden, vilka 1982 års allmänna kyrkomöte
kan ha överlämnat till en sådan utredningsnämnd och vari nämnden har avgivit
betänkande.

4.2 Lagen om kyrkomötet

Som framgår av vad jag har anfört i det föregående (2.2)
bör andra föreskrifter om kyrkomötet än grundläggande föreskrifter meddelas i
en särskild lag. Det är fråga om sådana mera detaljerade förskrifter som kan
behövas om val till kyrkomötet samt om kyrkomötets organisation och
arbetsformer. En lag med detta innehåll kan lämpligen benämnas lag om
kyrkomötet. Av det förslag till grundlagsändringar som jag tidigare har talat
om följer att denna lag, om grundlagsändringarna genomförs, skall stiftas av
riksdagen efter yttrande av kyrkomötet,

Lagen bör
enligt min mening inledas med ett avsnitt med bestämmelser om val till
kyrkomötet. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (2,3,3) bör val av
ledamöter till kyrkomötet fortfarande ske genom en indirekt valmetod. Det
innebär att valbestämmelserna i kyrkomötesförordningen i stor utsträckning kan
ligga till grund för den reglering av valen som jag nu föreslår. En väsentlig
nyhet i mitt förslag till eft reformerat kyrkomöte är att kyrkomötet får en
treårig mandatperiod. Av detta skäl fordras en del bestämmelser som saknar
motsvarighet i kyrkomötesförordningen. Som jag tidigare har anfört är det väsenfiigt
att valförfattningar innehåller förhållandevis detaljerade regler för att
undvika tillämpningssvårigheter. Jag föreslår därför att det i lagen förs in
regler i vissa frågor som av kommittén har lämnats oreglerade.

Efter bestämmelserna om val till kyrkomötet kan lämpligen
följa bestämmelserna om kyrkomötets organisation och arbetsformer. Jag har valt
att fördela bestämmelserna på fyra avsnitt. I det första tas in bestämmelser om
kyrkomötets sammanträden och i det andra bestämmelser om ärendenas beredning. I
det tredje avsnittet finns regler om ärendenas avgörande och i det fjärde
regler om val inom kyrkomötet. Till en del är det fråga om bestämmelser, vilkas
motsvarighet i dag återfinns i kyrkomötesförordningen. I ett avslutande
avsnitt i lagförslaget finns bestämmelser om centralstyrelsen.

Med stöd av 19 § kyrkomötesförordningen har kyrkomötet i
en arbetsordning fastställt de närmare föreskrifterna om sitt arbetssätt.
Avsikten är att kyrkomötet även i fortsättningen skall närmare reglera sitt
arbetssätt genom kompletterande bestämmelser till lagen om kyrkomötet. Den
formella kompetensen att meddela sådana bestämmelser får kyrkomötet enligt mitt

Prop.
1981/82:192 53

förslag i 7 § 6 lagen om svenska kyrkan. Omfattningen av
vad kyrkomötet sålunda självt skall få besluta om är givetvis beroende av hur
utförlig regleringen är i lagen om kyrkomötet. Det blir alltså fråga om att
avväga vad som lämpligen bör tas med i denna lag och vad som bör överlåtas på
kyrkomötet att självt besluta om. Som utgångspunkt för denna avvägning bör
enligt min mening gälla dels vad kyrkomöteskommittén har reglerat i sitt
lagförslag och dels den fördelning av bestämmelser som i dag finns mellan
kyrkomötesförordningen och arbetsordningen för kyrkomötet.

Val till kyrkomötet

Inledande bestämmelser 1§

För val till kyrkomötet är riket indelat i valkretsar.
Varje stift utgör en valkrets,

I denna paragraf anges valkretsindelningen för val till
kyrkomötet. En motsvarande bestämmelse finns i dag i 6 § 1 mom,
kyrkomötesförordningen, I enlighet med nuvarande regler skall stiften utgöra
valkretsar. En ändring i sak är att Lunds stift enligt förslaget inte längre
skall delas in i två valkretsar. Det innebär att det i fortsättningen kommer
att finnas 13 valkretsar i riket mot f, n, 14,

2§

Mandaten i kyrkomötet utgörs av tvåhundrafemtioen
valkretsmandat. Den centrala valmyndighet som avses i 1 kap, 2 § vallagen
(1972:620) fastställer antalet valkretsmandat i varje valkrets före utgången av
september varje år, dä val i hela riket av kyrkofullmäktige skall äga rum.
Härvid tillförs varje valkrets ett mandat för varje gång som antalet
röstberättigade kyrkomedlemmar där är jämnt delbart med en tvåhundrafemtioendel
av antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i riket. De mandat som härefter
återstår, tillförs valkretsarna efter storleken av de överskott som har
uppkommit vid denna fördelning. Mellan lika överskottstal avgörs företrädet
genom lottning. Antalet röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas med ledning av
den senast upprättade röstlängden.

Om någon valkrets, vid den fördelning som sker enligt
andra stycket, tillförs färre mandat än två, skall antalet mandat ändå
bestämmas till två. Härvid skall antalet mandat i övriga kretsar jämkas i
motsvarande mån.

Denna paragraf reglerar mandatfördelningen mellan
valkretsarna. Det antal lekmannaombud som skall väljas inom varje valkrets är f,
n, bestämt genom författning som beslutas av regeringen. Föreskrifter i ämnet
finns i kungörelsen (1950:40) ang. Lunds stifts indelning i valkretsar för val
av lekmannaombud vid allmänt kyrkomöte samt ang, det antal sådana lekmannaombud.
som skall väljas inom varje valkrets i riket. Jag föreslår att den centrala
valmyndigheten i stället för regeringen skall fördela mandaten

Prop.
1981/82:192 54

mellan valkretsarna varje gång som val till kyrkomötet
skall äga rum. Paragrafen har utformats i enlighet härmed,

I paragrafens första stycke anges atf mandaten i
kyrkomötet skall utgöras av 251 valkretsmandat. Det innebär att samtliga mandat
är fasta och att de skall fördelas på valkretsarna. Andra stycket innehåller
regler om hur mandatfördelningen skall ske. En motsvarande bestämmelse om
mandatfördelningen vid ordinarie val till riksdagen finns i 2 kap, 2 §
vallagen (1972:620), F, n, är riksskatteverket central valmyndighet. En uppgift
för riksskatteverket i sin egenskap av central valmyndighet är att ombesörja
fördelningen av mandat på valkretsar vid riksdagsval, Det är därför naturligt
att riksskatteverket får motsvarande uppgift i fråga om valen till kyrkomötet.
Bestämmelsen har utformats så att det antal mandat som skall tillföras en
valkrets ställs i relation till antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i
valkretsen. Härigenom anpassas regeln till vad som gäller vid riksdagsval och
val till landsting och kommunfullmäktige,

Riksskatteverket skall enligt förslaget göra
mandatfördelningen före utgången av september varje år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige skall äga rum. Antalet röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas
med ledning av den senast upprättade röstlängden. Det innebär att riksskatteverket
kan grunda beräkningen på den röstlängd som har upprättats senast den 20 juni
samma år som fördelningen skall ske.

Tredje stycket innehåller en garantiregel med innebörd att
varje valkrets skall tilldelas minst två mandat. Jämkningen förutsätts ske så
att det sista av de mandat som har utdelats enligt regeln i andra stycket
tillfaller den valkrets som har fått färre än två mandat. Om de två sist
utdelade mandaten har tillförts kretsarna med lika överskottstal får lottning
dem emellan ske.

3§

Centrala valmyndighetens beslut enligt 2 § får överklagas
hos riksdagens valprövningsnämnd genom besvär. Valprövningsnämndens beslut får
inte överklagas.

Paragrafen anger att riksskatteverkets beslut om
mandatfördelningen är överklagbart. En motsvarande bestämmelse finns i 2 kap. 4
§ vallagen i fråga om beslut om mandatfördelning vid riksdagsvalen. Riksdagens valprövningsnämnd
är besvärsmyndighet i det fallet. Av praktiska skäl bör samma besvärsmyndighet
pröva besluten om mandatfördelning vid val till kyrkomötet. Valprövningsnämnden
betraktas som en förvaltningsmyndighet. De förvaltningsrättsliga principerna
för anförande av besvär blir därför tillämpliga. Valprövningsnämndens beslut
enligt vallagen får inte överklagas. Motsvarande bör gälla i fråga om fall som
regleras i denna paragraf.

Prop. 1981/82:192 55

4§

För varje mandat som en valkrets har erhållit utses en
ledamot av kyrkomötet. För ledamöterna utses det dubbla antalet ersättare.

Av denna paragraf framgår att det för varje mandat som en
valkrets får vid fördelningen av mandat enligt 2 § skall utses en ledamot av
kyrkomötet. Som jag återkommer till (14 §) skall ledamöterna utses vid en
särskild valförrättning.

Jag har tidigare föreslagit att det i 3 § lagen om svenska
kyrkan skall tas in en bestämmelse om att det skall finnas ersättare för
ledamöterna. I dag gäller att det skall utses lika många ersättare som
ledamöter. Eftersom ledamöterna nu skall utses för en mandatperiod av tre år
finns det skäl att öka antalet ersättare så att infe platser kommer atf stå
obesatta efter ledamöter som har avgått från sitt uppdrag. Jag föreslår därför
att det skall utses dubbelt så många ersättare som ledamöter. En bestämmelse om
detta bör tas in i förevarande paragraf. Bestämmelsen innebär att ersättarna
kan utses genom proportionellt val.

5§

Ledamöterna av kyrkomötet och deras ersättare väljs av
elektorer.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (2.3.3) bör valen till kyrkomötet i Ukhet med vad som f. n. gäller
vara indirekta. Denna paragraf ger uttryck för det indirekta valsättet. Såväl
ledamöterna som deras ersättare skall alltså väljas av elektorer.

Val av elektorer 6§

För val av elektorer är varje valkrets indelad i
valdistrikt. Varje pastorat utgör ett distrikt, Icke-territoriella församlingar
bildar distrikt för sig,

I valdistrikt med högst 2 000 kyrkomedlemmar utses två
elektorer och i distrikt med mer än 2 000 men högst 4 000 kyrkomedlemmar utses
tre elektorer. För varje påbörjat 4 000-tal kyrkomedlemmar utöver 4 000 utses
ytterligare en elektor.

-För elektorerna skall utses lika många ersättare.

I paragrafen föreskrivs aft valkretsarna skall delas in i
distrikt för elektorsvalen. Varje pastorat skall enligt förslaget utgöra ett
distrikt. Icke-territoriella församlingar bildar distrikt för sig. En
motsvarande bestämmelse återfinns i 7§ 1 mom. kyrkomötesförordningen. Enligt
den bestämmelsen skall distriktsindelningen ske efter varje domkapitels bestämmande.
Eftersom det samfidigt anges att indelningen, såvitt det lämpligen kan ske,
skall ansluta till pastoratsindelningen, innebär den av mig föreslagna
bestämmelsen i praktiken inte någon ändring av den nuvarande disfriktsin-delningen.

Prop. 1981/82:192 56

Andrastycket motsvarar7 §2mom. kyrkomötesförordningen. En
ändring i sak är att antalet kyrkomedlemmar och inte antalet invånare i varje
distrikt blir avgörande för hur många elektorer som skall utses. För att det
skall kunna utses betydligt fler elektorer än f. n. har gränsvärdena justerats.
Enligt nuvarande regler skall en elektor utses i distrikt med upp till 5 000
invånare. En tillämpning av den föreslagna bestämmelsen leder till att ett
distrikt med 5 000 kyrkomedlemmar skall utse fyra elektorer.

Tredje stycket motsvarar 7 § 6 mom,
kyrkomötesförordningen. Bestämmelsen innebär att ersättarna kan utses genom
proportionellt val.

Om ett valdistrikt består av en enda församling skall
elektorer och deras ersättare väljas av kyrkofullmäktige eller av kyrkorådet,
om kyrkofullmäk-fige inte finns. Valet förrättas av de nyvalda fullmäktige.

Paragrafen, som motsvarar 7 § 3 mom.
kyrkomötesförordningen innehåller en bestämmelse om vilket organ som skall
välja elektorer. Huvudregeln är att kyrkofullmäktige skall förrätta dessa val.
Av församlingsstyrelselagen följer att vissa val som kyrkofullmäktige förrättar
före utgången av december skall förrättas av de nyvalda fullmäktige det år då
val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum. Det gäller bl. a. val som
avser tid efter utgången av nämnda år. För att det skall bli helt klart att de
nyvalda fullmäktige skall förrätta val av elektorer har emellertid en
uttrycklig bestämmelse om det tagits in i denna paragraf.

Enligt kyrkomötesförordningen skall kyrkofullmäktiges
uppgift att välja elektorer ligga på kyrkostämman om inte fullmäktige finns.
Kommittén har för sådant fall föreslagit att kyrkorådet i stället skall
fullgöra uppgiften. Förslaget har inte mött någon erinran vid
remissbehandlingen. Enligt min mening bör förslaget genomföras.

8§

Om ett valdistrikt består av två eller flera församlingar
skall elektorer och deras ersättare väljas av särskilda delegerade. Dessa skall
för varje församling utses av kyrkofullmäkfige eller av kyrkorådet, om
kyrkofullmäktige inte finns. Valet förrättas av de nyvalda fullmäktige.

Antalet delegerade utgör för församling

med högst 500 kyrkomedlemmar 5

med mer
än 500 men högst 1 000 kyrkomedlemmar 7

med mer
än 1 000 men högst 2 000 kyrkomedlemmar 9

med mer
än 2 000 men högst 3 500 kyrkomedlemmar 11

med mer
än 3 500 men högst 5 500 kyrkomedlemmar 13

med mer
än 5 500 men högst 8 000 kyrkomedlemmar 15

med mer
än 8 000 men högst 11 000 kyrkomedlemmar 17

med mer än
11 000 men högst 14 500 kyrkomedlemmar 19

med mer än
14 500 21

Prop.
1981/82:192 57

Enligt denna paragraf skall elektorer och deras ersättare
i vissa fall väljas av delegerade. 1 paragrafen regleras också vilket organ som
skall välja delegerade.

Första
stycket har en motsvarighet i 7 § 4 mom, första stycket kyrkomötesförordningen.
En ändring i sak är att kyrkostämmans uppgifter har lagts på kyrkorådet i de
fall när inte kyrkofullmäktige finns. Bestämmelsen om att valet av delegerade
skall förrättas av de nyvalda fullmäktige är ny.

Skalorna
för antalet delegerade som skall utses enligt andra stycket har justerats i
förhållande till motsvarande bestämmelse i kyrkomötesförordningen (7 § 4 mom,
andra stycket). Ändringen innebär att fler delegerade än f, n, skall utses i
församlingarna.

9§

Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordföranden i
kyrkofullmäktige eller, om kyrkofullmäktige inte finns, ordföranden i
kyrkorådet i den församling i distriktet som har det största medlemsantalet.

Av paragrafen framgår att ordföranden i kyrkofullmäktige
eller, om kyrkofullmäktige inte finns, ordföranden i kyrkorådet i den
församling i distriktet som har det största medlemsantalet skall vara valförrättare
vid elektorsval genom delegerade. En motsvarande bestämmelse finns i 7 § 4 mom,
fjärde stycket kyrkomötesförordningen. Det följer av 11 § hur valet skall gå
till.

10 §

Valbar till elektor eller ersättare för elektor och till
delegerad är den som är medlem av svenska kyrkan och som är myndig samt är kyrkobokförd
inom valdistriktet.

Paragrafen reglerar valbarhetsvillkoren för elektorer,
deras ersättare och delegerade. Den motsvarar 7 § 7 mom, kyrkomötesförordningen
och 12 § i kyrkomöteskommitténs lagförslag.

Den nu
gällande bestämmelsen ställer upp ett krav på att den som önskar bli vald till
elektor eller delegerad skall vara kyrkobokförd inom det valdistrikt inom
vilket han skall utses. Kommittén har föreslagit att det skall krävas aft
elektorer och delegerade skall vara kyrkobokförda, dvs. i regel bosatta inom
valkretsen (stiftet). Enligt min mening bör den nuvarande ordningen inte
frångås.

11 §

Val av elektorer och deras ersättare samt av delegerade
skall ske på samma sätt som val av ledamöter i kyrkoråd. Om ersättare inte
väljs proportionellt, skall vid valet bestämmas den ordning i vilken de skall
inkallas till tjänstgöring.

Prop. 1981/82:192 58

Denna paragraf reglerar det sätt på vilket elektorer,
deras ersättare samt delegerade skall utses. Bestämmelsen motsvarar 7 § 5 mom,
och 6 mom, kyrkomötesförordningen.

Val av ledamöter i kyrkoråd regleras i församlingsstyrelselagen.
Sådant val kan om det begärs vara proportionellt. Genom hänvisningen i
förevarande paragraf till valsättet för ledamöter i kyrkoråd är det klart att
den proportionella valmetoden kan användas även vid val av elektorer, ersättare
för dem och delegerade. Om proporfionella val begärs kommer bestämmelserna i
lagen (1955:138) om proportionellt valsätt inom landsting, kommunfullmäktige m,
m, att bli tillämpliga, I likhet med vad som nu gäller beträffande val av
ersättare föreskrivs i paragrafen att vid valet även skall bestämmas den
ordning, i vilken ersättarna skall inkallas till tjänstgöring, om dessa inte
väljs proportionellt. Vid proportionellt val av ersättare skall de inträda i
den ordning som föreskrivs i den nyss nämnda lagen om propprtionellt valsätt.

12 §

Delegerade skall utses senast den 10 december och
elektorer före utgången av december det år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige har ägt rum.

Protokoll över val av delegerade skall skyndsamt sändas fill
den som enligt 9 § skall förrätta val av elektorer. Protokoll över val av
elektorer skall skyndsamt sändas till domkapitlet.

Denna paragraf har ingen motsvarighet i
kyrkomötesförordningen.

Första stycket reglerar när i tiden som val av delegerade
och elektorer skall ske. Det indirekta valsättet innebär att valet till
kyrkomötet sker i olika etapper. Mitt förslag, som stämmer överens med
nuvarande ordning, innebär att valet som mest kan ske i tre etapper, först val
av delegerade, därefter deras val av elektorer och slutligen elektorernas val
av ledamöter. Dessa olika delval måste i tiden anpassas fill varandra.

Som kommittén har föreslagit är det lämpligt att val fill
kyrkomötet i tiden ansluter till val av kyrkofullmäktige. Utgångspunkten för en
beräkning av när valen till kyrkomötet skall ske bör alltså vara fidpunkten för
val av kyrkofullmäktige. Sådana val äger rum vart tredje år. Valdag är den
tredje söndagen i oktober. I flerförsamlingspastorat skall elektorerna väljas
av särskilda delegerade, som i sin tur skall väljas av kyrkofullmäktige.
Eftersom delegerade enligt mitt förslag skall väljas av de nyvalda
kyrkofullmäktige blir tidsgränsen beroende av när valen av kyrkofullmäktige har
avslutats, dvs. när länsstyrelserna efter den slutliga sammanräkningen av valen
har företagit vissa i vallagen föreskrivna åtgärder och kungjort utgången av
valen. Med ledning av uppgifter om när kyrkofullmäktigevalen har avslutats vid
de senaste valtillfällena anser jag det rimligt att fullmäktiges val av
delegerade kan vara avslutade senast den 10 december. Det torde dock vara
nödvändigt att länsstyrelserna, som alltså svarar för den slutliga
sammanräkningen av

Prop. 1981/82:192 59

kyrkofullmäktigevalen, vid sin sammanräkning prioriterar
de valdistrikt i vilka delegerade skall utses. För att säkersfälla att en
rimlig tid för kallelser och valförberedelser förflyter mellan valen av
delegerade och valen av elektorer bör enligt min mening tidsgränsen för
elektorsvalen sättas vid utgången av december.

Valen av delegerade och elektorer koncentreras alltså till
december månad det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum.
Därigenom kan valen samordnas med andra val inom församlingarna som
regelmässigt sker vid denna tidpunkt.

Av andra
stycket följer att den ordförande i kyrkofullmäktige eller kyrkoråd som skall
förrätta val av elektorer skall tillställas ett protokoll över valet av
delegerade. Han skall i sin tur sända ett protokoll över elektorsvalet till
domkapitlet, som enligt vad jag återkommer till skall ansvara för att
ledamotsvalet kommer till stånd. Det ligger i sakens natur att protokollet
skall sändas till domkapitlet i den valkrets som resp. valdistrikt ingår i.

13 §

En elektor har i skälig omfattning rätt till traktamente
och kostnadsersättning för resa som påkallas av uppdraget. Kostnaderna skall
betalas av pastoraten eller av de icke-territoriella församlingar, som bildar
valdistrikt för sig.

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att
elektorerna har rätt till traktamente och resekostnadsersättning. Den motsvarar
8 § 5 mom, kyrkomötesförordningen. Bestämmelsen ålägger pastorat och icke-territoriella
församlingar att betala de kostnader för traktamente och resor som föranleds av
elektorernas uppdrag. Enligt nuvarande ordning skall, om ett distrikt består av
flera församlingar, kostnaderna till lika delar betalas av de i distriktet
ingående församlingarna. Eftersom ett pastorat och inte en enskild församling utgör
ett valdistrikt är det enligt min mening rimligt och ägnat att förenkla
förfarandet om pastoratet står för kostnaderna. Elektorerna skall ersättas i
skälig omfattning. Det innebär att det överlåts på pastoratens eller de icke-territoriella
församlingarnas beslutande organ att bestämma ersättningens storlek.

Val av ledamöter och ersättare

Kyrkomötesförordningen innehåller endast ett fåtal regler
angående proceduren vid val av lekmannaombud i kyrkomöte. Dessa bestämmelser är
intagna i 8 § i förordningen. Där stadgas bl, a, att elektorerna inom varje
valkrets skall komma samman inför en av domkapitlet förordnad valförrättare
för att välja lekmannaombud och suppleanter för ombuden. Vidare anges att domkapifiet
bestämmer tid och ställe för valet och meddelar de närmare föreskrifter som
kan erfordras. Ombuden kan utses genom

Prop.
1981/82:192 60

majoritetsval eller genom ett proportionellt val.

För att få en likformig handläggning i valkretsarna och för
att underlätta en eventuell besvärsprövning anser jag att vissa grundläggande
regler för valproceduren bör tas in i lagen om kyrkomötet. Det gäller bl, a,
sådana inslag i proceduren som gör det möjligt att kontrollera förfarandet. Hit
hör föreskrifter om förrättningens offentlighet, om skyldighet att föra
protokoll och om skyldighet att på ett betryggande sätt förvara valsedlar och
annat valmaterial till dess att valet har vunnit laga kraft. Till denna
kategori av bestämmelser räknar jag också sådana som syftar till att skydda
valhemligheten, I lagen har också förts in vissa bestämmelser om i vilka fall
valsedel skall anses ogiltig och då namn på valsedeln skall anses obefintligt.

14 §

■För val av ledamöter av kyrkomötet och ersättare
för dem skall domkapitlet kalla elektorerna inom varje valkrets till ett
sammanträde inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. Sammanträdet skall
hållas före januari månads utgång året näst efter det år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige har ägt rum.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att sammanträde
skall hållas för val av kyrkomötesledamöter och deras ersättare. En motsvarande
bestämmelse finns i 8§ 1 mom. kyrkomötesförordningen.

Av paragrafen framgår atf elektorerna inom varje valkrets
skall komma samman vid ett enda tillfälle för att välja samtliga ledamöter och
ersättare inom valkretsen. Domkapitlet skall förordna en person att vara valförrättare.
Det ligger i sakens natur att domkapitlet i kallelsen bestämmer tid och ställe
för valet. Någon särskild bestämmelse om detta har inte ansetts behövlig.

Det har varit brukligt att elektorerna har vidtagit vissa
förberedande åtgärder i form av samråd och kandidatnominering. 1975 års
allmänna kyrkomöte (KLU 1975:21, kskr 25) anhöll hos regeringen att denna i
samband med utlysandet av kyrkomöten skulle erinra domkapitlen om lämpligheten
av att upplysa elektorerna om möjligheterna att bereda valen av ombud till
kyrkomötet, 1 samband med att de senaste kyrkomötena har sammankallats har
regeringen tagit hänsyn till behovet av beredningsarbete när tiden mellan
elektorsval och ombudsval har bestämts. Med hänsyn till intresset av en
omsorgsfull och ändamålsenlig beredning av ledamotsvalen bör alltså tiden
mellan elektorsvalen och ledamotsvalen inte vara alltför kort. Enligt mitt
förslag skall elektorsvalen vara avslutade senast under december det år då val
i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum. Det är enligt min mening rimligt
att det kan behövas högst fyra veckor för att förbereda valen av ledamöter. Jag
föreslår därför en bestämmelse om att dessa val skall hållas före januari
månads utgång året näst efter det år som val i hela riket av kyrkofullmäktige
har ägt rum.

Prop. 1981/82:192 61

15 §

Val av ledamöter och ersättare skall ske inför öppna
dörrar. Omröstning skall ske med slutna sedlar. Valsedlarna skall vara lika
till storlek, material och färg.

Över förrättningen skall föras protokoll.

Första stycket innehåller en bestämmelse om att valet av
ledamöter och ersättare i kyrkomötet sker vid en offentlig förrättning, I samma
stycke finns bestämmelser som är givna för att skydda valhemligheten. Det
stadgas aft omröstning skall ske med slutna sedlar och att valsedlarna skall
vara lika till storlek, material och färg.

Enligt andra stycket skall protokoll föras över
valförrättningen. Detta protokoll bör bl, a, innehålla uppgifter om närvarande,
röstberättigade elektorer och ersättare samt uppgifter om vilka som har röstat
i valet. Av protokollet skall vidare framgå valförrättarens beslut vid
granskningen av valsedlar och, i förekommande fall, skälen för att valsedlar
har kasserats. Det skall också framgå vilka som har valts till ledamöter och
ersättare i kyrkomötet. Självfallet skall också eventuella beslut om i vilken ordning
ersättarna skall inkallas till tjänstgöring redovisas i protokollet.

16 §

Val av ledamöter av kyrkomötet skall vara proportionellt,
om det begärs av minst så många väljande som motsvarar den kvot som erhålls om
samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet avser, ökat med
1, Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal.
Vid sådant proportionellt val tillämpas bestämmelserna i lagen (1955:138) om
proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Om valet inte sker proportionellt skall elektorerna var
för sig till ledamöter föreslå sä många personer som skall väljas. Vid första
omröstningen är den vald som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Om
ett tillräckligt antal ledamöter inte har utsetts vid denna omröstning skall
ytterligare en omröstning ske, Valförrättaren skall därvid upprätta en
förteckning som skall innehålla, för det fall att inte någon har blivit vald
vid första omröstningen, de namn som har fått flest röster och i annat fall de
namn som vid den första omröstningen har fått högsta röstetalet näst efter dem
som har blivit valda. Förteckningen skällda innehålla två gånger sä många namn
som det återstår ledamöter att välja. Den nya omröstning som skall företas får
inte avse andra personer än dem som finns uppförda på förteckningen. De
personer som vid denna omröstning får flest röster är valda. Vid lika röstetal
sker avgörandet genom lottning.

Vad som
föreskrivs i första och andra styckena gäller även vid val av . ersättare.
Om ersättare inte väljs proportionellt skall vid valet även bestämmas
den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

Paragrafen reglerar det sätt på vilket val av ledamöter
till kyrkomötet skall ske. Den motsvarar 8 § 3 och 4 mom.
kyrkomötesförordningen.

Bestämmelserna innebär att såväl ledamöterna som deras
ersättare kan väljas proportionellt. Om sådant val begärs skall bestämmelserna
i lagen

Prop.
1981/82:192 62

(1955:138) om proportionellt valsätt inom landsting,
kommunfullmäktige m, m, tillämpas. Vid proportionellt val av ersättare skall de
inträda till tjänstgöring i den ordning som föreskrivs i den nyss nämnda lagen,
I annat fall måste tjänstgöringsordningen bestämmas vid valtillfället.

Andra stycket reglerar den ordning som skall iakttas om
inte den proportionella valmetoden används. Bestämmelsen har efter språklig
justering förts över från kyrkomötesförordningen. Det framgår av bestämmelsen
att flera omröstningar kan behövas innan samfiiga ledamöter och ersättare har
utsetts. Det innebär att valförrättaren omgångsvis får fastställa vilka
personer som har utsetts,

17 §

En valsedel är. ogiltig om den är försedd med kännetecken
som uppenbarligen har satts dit med avsikt.

Om en elektor har lämnat mer än en valsedel i ett val, är
valsedlarna ogiltiga. Har sedlarna samma innehåll, skall dock en av valsedlarna
betraktas som giltig vid sammanräkningen. Namn på valsedeln skall anses
obefintligt om kandidaten inte är valbar, namnet är överstruket eller det inte
klart framgår vem som avses.

I paragrafen ges bestämmelser om när valsedeln skall anses
ogiltig och när namn på valsedeln skall betraktas som obefintligt,

18 §

Valets utgång skall kungöras genom uppläsning av
protokollet. Därmed är valet avslutat.

Valsedlar och annat valmaterial skall förvaras på
betryggande sätt till dess valet har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller då
det görs avbrott i förrättningen.

Av 16 § framgår att valförrättaren, i det fall att valet
inte sker proportionellt, skall ta ställning till vilka personer som har blivit
valda vid den första omröstningen. Det kan med hänsyn härtill vara lämpligt att
låta valförrättaren fatta beslutet om valets utgång i dess helhet. Man vinner
därigenom den fördelen all ett beslut om valets utgång kan vara klart i nära
anslutning till röstningen. Jag föreslår därför att valförrättaren vid den offenfiiga
förrättningen skall kungöra vilka personer som har utsetts fill ledamöter och
ersättare. Kungörelsen skall ske på grundval av det över valet förda
protokollet (jfr. 15 §). Det ligger i sakens natur att kungörelsen såvitt
möjligt skall ske i omedelbar anslutning till att förrättningen har avslutats.
Av 23 § framgår att besvärstiden skall börja löpa från den tidpunkt när valet
avslutades. Av detta skäl behövs en uttrycklig bestämmelse om när valet är
avslutat.

För att man vid en eventuell valbesvärsprövning skall
kunna granska vad

Prop.
1981/82:192 63

som har förekommit vid förrättningen är det nödvändigt att
valsedlarna behålls i säkert förvar fill dess att valet har vunnit laga kraft.
Bestämmelser om detta har tagits in i andra stycket. Där föreskrivs också att
detsamma skall gälla om valförrättaren gör avbrott i förrättningen. I 2 § lagen
om proportionellt valsätt finns bestämmelser om hur man skall förfara vid
uppehåll i förrättningen. Dessa bestämmelser bör vara vägledande även i det
fall då sådant valsätt inte tillämpas vid val av kyrkomötesledamöter och
ersättare.

19§

Den som blir vald till ledamot av kyrkomötet för mer än en
valkrets skall bestämma för vilken valkrets hon eller han vill anses vald och
skyndsamt avsäga sig uppdraget som ledamot för övriga valkretsar.

Om en
ledamot av kyrkomötet på annat sätt har avgått före utgången av den period för
vilken hon eller han har blivit vald, skall kyrkomötets ordförande skyndsamt
anmäla detta till domkapitlet.

När
domkapitlet har fått underrättelse om att en ledamot av kyrkomötet har avgått,
skall domkapitlet till ny ledamot i den avgångnes ställe utse den ersättare som
står i tur att tillträda enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen.

I likhet med vad som gäller för val av lekmannaombud fill
kyrkomötet kan en ledamot komma att väljas för flera valkretsar. Enligt de
kompetensvillkor som jag har föreslagit i 3 § lagen om svenska kyrkan behöver
nämligen en ledamot inte ha viss hemvist för att vara valbar. Det behövs därför
en bestämmelse om hur ett dubbelval skall avvecklas. En sådan bestämmelse har
tagits in i första stycket. I sak innebär bestämmelsen att det ankommer på
ledamoten själv att avgöra för vilken valkrets han vill vara vald. En
motsvarande bestämmelse finns i 8 § kyrkomötesförordningen. Enligt den
föreslagna bestämmelsen skall ledamoten formellt avsäga sig uppdraget i den
eller de valkretsar som han inte önskar bli vald för. Han måste alltså
underrätta domkapitlen i dessa valkretsar. Däremot behövs ingen särskild
underrättelse till domkapitlet i den valkrets för vilken valet skall gälla.

Andra
stycket reglerar det fall att en ledamot avgår under sin mandatperiod. Den har
ingen motsvarighet i kyrkomötesförordningen. Ledamöterna av kyrkomötet föreslås
bli utsedda för en treårig mandatperiod. Under en så relativt lång tid kan
självfallet en ledamot komma att avgå. Det behövs en regel om förfarandet för
sådant fall. En person kan upphöra att vara ledamot t. ex. på grund av dödsfall
eller med anledning av att ledamoten inte längre är behörig. Om en ledamot
utträder ur svenska kyrkan eller förklaras omyndig förlorar han omedelbart sin
behörighet att vara ledamot av kyrkomötet. Av förevarande paragraf följer att
kyrkomötets ordförande skyndsamt skall anmäla förhållandet till domkapitlet i
den valkrets för vilken ledamoten har valts.

Tredje stycket reglerar förfarandet när en ledamot har
avgått, antingen

Prop.
1981/82:192 64

enligt första stycket eller enligt andra stycket. Det
ankommer på domkapitlet att utse en ny ledamot i kretsen av ersättare, som har
utsetts vid samma valtillfälle som den avgångne ledamoten. Som jag har anfört
under 16 § kan ordningen mellan ersättarna ha bestämts antingen med stöd av
lagen (1955:138) om proportionellt valsätt eller vid valtillfället.

20 §

För den som har blivit vald till ledamot av kyrkomötet
eller till ersättare skall domkapitlet genast utfärda ett bevis om detta, I
beviset anges den valdes namn samt för vilken tid och valkrets ledamoten eller
ersättaren har blivit vald. Beviset skall tillställas den som har blivit vald
samt riksdagens valprövningsnämnd och kyrkomötets ordförande.

21 §

Riksdagens valprövningsnämnd skall granska bevisen för
ledamöterna av kyrkomötet och deras ersättare och därvid pröva om bevisen har
blivit utfärdade i enlighet med 20 §, Granskningen skall vara avslutad senast
dagen före kyrkomötets första sammanträde under valperioden eller, i fråga om
bevis som kommer in till valprövningsnämnden under kyrkomötets valperiod, så snart
det kan ske. Berättelse om granskningen skall ofördröjligen överlämnas till
kyrkomötets ordförande.

Valprövningsnämnden skall i berättelsen anteckna om något
har förekommit som ger anledning att ifrågasätta någon ledamots eller
ersättares behörighet.

Enligt 9 a § kyrkomötesförordningen skall domkapitlet
utfärda en fullmakt för valt ombud. Granskningen av fullmakterna ankommer
enligt 11 § kyrkomötesförordningen på ordföranden i kyrkomötet och två av honom
fillkallade självskrivna ombud. Enligt samma paragraf skall kyrkomötet pröva
frågan om ombudens behörighet. Vid val till riksdagen, ligger motsvarande
uppgifter på riksdagens valprövningsnämnd. Fullmakternas motsvarighet benämns i
det sammanhanget bevis. Jag föreslår att den terminologin införs även vid valen
till kyrkomötet. Jag föreslår också, för att uppnå likformighet med andra val,
att granskningsuppgiften läggs på valprövningsnämnden. Som framgår av 21 § är
granskningen endast av formell natur. Den syftar alltså inte till att pröva
ledamöternas behörighet. En sådan prövning bör, som jag återkommer till,
alltjämt ligga på kyrkomötet. Om det vid valprövningsnämndens granskning
framkommer uppgifter som ger anledning att ifrågasätta en ledamots behörighet,
bör detta därför komma till kyrkomötets kännedom. Jag föreslår därför att valprövningsnämnden
skall anteckna en sådan uppgift i granskningsberättetsen.

Prop. 1981/82:192 65

Besvär över val

22 §

Beslut, varigenom elektorer och deras ersättare har
utsetts, får överklagas endast i samband med talan mot det beslut varigenom
valet fill kyrkomötet har fastställts. Detsamma gäller beslut varigenom
delegerade har utsetts.

Av 7 § 9 mom. kyrkomötesförordningen följer att beslut
varigenom delegerade eller elektorer och ersättare till elektorer har utsetts
kan överklagas genom kommunalbesvär. I förevarande paragraf föreslår jag att
sådana beslut fortsättningsvis endast skall få överklagas i samband med
överklagande av det beslut varigenom ledamöter av kyrkomötet har utsetts. Jag
räknar nämligen med att det inte torde vara möjligt att hinna med en
besvärsprocess under den relafivt korta fid under vilken val av delegerade och
elektorer skall genomföras. Bestämmelsen innebär att ett beslut varigenom ledamöter
av kyrkomötet har utsetts kan överklagas på den grunden atf det finns invändingar
mot de val av delegerade eller elektorer som har föregått ledamotsvalet.

23 §

Val av ledamöter av kyrkomötet och beslut varigenom
ersättare har utsetts fill ledamot får överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd
genom besvär.

Besvärshandlingen skall ges in till domkapitlet och vara
detta fillhanda inom tio dagar efter det att valet avslutades. Om en
besvärshandling har kommit in fill valprövningsnämnden före besvärsfidens
utgång, skall den omständigheten att inlagan kommit in till domkapifiet först
därefter dock inte föranleda att besvären lämnas utan prövning.

Snarast möjligt efter besvärfidens utgång skall
domkapitlet samtidigt kungöra samtliga besvär som har anförts och sända
besvärshandlingarna till valprövningsnämnden. Kungörelsen införs i ortstidning
inom valkretsen. I kungörelsen anges viss kort fid inom vilken förklaring över
besvären skall ha kommit in till valprövningsnämnden. Domkapitlet skall
dessutom skyndsamt inkomma till valprövningsnämnden med yttrande över besvären.

Den som vill anföra besvär har rätt aft hos domkapifiet
genast få utdrag av protokoll eller annan handling över förrättningen.

Denna paragraf reglerar besvärsförfarandet. Bestämmelsen
gäller dels när ledamöter har utsetts vid en ordinarie valförrättning och dels
när en ersättare har utsetts fill ledamot enUgt 19 § tredje stycket.

Enligt nuvarande ordning kan val fill ombud vid kyrkomöte
överklagas hos regeringsrätten. Kyrkomöteskommittén har föreslagit att
riksdagens valprövningsnämnd skall bli besvärsinstans i stället för
regeringsrätten. Förslaget har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Valprövningsnämnden,
som är en statlig förvaltningsmyndighet under riksdagen inrättades i samband
med grundlagsreformen år 1974. Då överflyttades prövningen av valbesvärsärenden,
såvitt avsåg riksdagen, landsfing samt

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 192

Prop. 1981/82:192 66

kommun-
och kyrkofullmäktige, från regeringsrätten till nämnden. Ett väsentligt syfte
med att inrätta valprövningsnämnden var aft uppnå en smidig och snabb
handläggning av valbesvär. Kommitténs förslag om att valprövningsnämnden bör
pröva besvär över beslut om val av ledamöter fill kyrkomötet ligger alltså i
linje med vad som numera gäller för andra liknande val. Förslaget bör därför
enligt min mening genomföras. Bestämmelser om valprövningsnämndens
sammansättning och uppgifter finns bl. a. i 3 kap. 11 § och 4 kap. 7 §
regeringsformen och i 7 kap. 5 § riksdagsordningen.

Kommittén
har föreslagit en besvärstid av sju dagar. Vallagskommittén har nyligen i sitt
betänkande (Ds Ju 1982:1) Översyn av vallagen 3 föreslagit en enhetlig
besvärstid av tio dagar för valen fill riksdagen och de kommunala valen.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna har inte gjort någon
invändning mot detta förslag. Enligt vad jag har inhämtat från chefen för justifiedepartementet
kommer denne inom kort att lägga fram förslag i enlighet med vad vallagskommitlén
har föreslagit. Med hänsyn härtill föreslår jag en besvärslid av fio dagar från
det att valet har avslutats. Som framgår av 19 § är valet avslutat när valförrättaren
kungör utgången av valet vid den offentliga valförrättningen.

Av
allmänna rättsgrundsatser följer att besvärsrätt tillkommer de kyrkomedlemmar
som vid tidpunkten för valet av ledamöter i kyrkomötet enligt den gällande rösfiängden
har rösträtt vid val av kyrkofullmäktige eller på kyrkostämma i församling inom
valkretsen. Motsvarande gäller i fråga om besvärsrätt över beslut varigenorh
domkapitlet har utsett ersättare fill ledamot av kyrkomötet.

24 §

I
fråga om handläggningen och prövningen av besvär som avses i 23 § skall 15 kap.
6,7 och 9 §§ vallagen (1972:620) fillämpas.

Genom
hänvisningen i denna paragraf blir vissa bestämmelser i vallagen om förfarandet
hos valprövningsnämnden tillämpliga på besvär över val av ledamöter till
kyrkomötet. Av hänvisningen till 15 kap. 9 § vallagen följer atf valprövningsnämndens
beslut inte får överklagas.

25 §

Den
som har valts till ledamot av kyrkomötet utövar sitt uppdrag utan hinder av att
valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nye ledamoten intaga sin
plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagts om ledamot gäller
också för ersättare.

Om
ett val av ledamöter lUl kyrkomötet överklagas kan man inte räkna med att
besvärsärendet är avgjort före kyrkomötets första sammanträde. Det behövs
därför en bestämmelse om att ledamoten, utan hinder av anförda besvär, intar
sin plats fill dess att annan valutgång har tiUkännagivits. En

Prop.
1981/82:192 67

motsvarande
bestämmelse för riksdagsledamöterna finns i 3 kap. 11 § regeringformen.

Kyrkomötets
sammanträden

26 §

Kyrkomötet
skall sammanträda en gång varje år med början den första tisdagen i mars.

Kyrkomötets
första sammanträde under valperioden skall vara avslutat inom femton dagar. De
därefter följande sammanträdena skall vara avslutade inom tolv dagar.

I
paragrafen anges tiden för kyrkomötets sammanträden. Enligt nu gällande
bestämmelser sammanträder kyrkomötet vart femte år på kallelse av regeringen.
Regeringen kan dock sammankalla mötet oftare. Regeringen bestämmer tid och
plats för kyrkomötets sammanträden (1 § kyrkomötesförordningen).

Som
jag fidigare har anfört bör kyrkomötet, med hänsyn bl. a. till dess nya arbetsuppgifter,
sammanträda en gång varje år. Eftersom kyrkomötet skall sammanträda regelbundet
bör även fastställas en viss dag när kyrkomötets sammanträden skall börja. När
det gäller kyrkomötets första sammanträde under valperioden är det angeläget
att valgenomslaget sker så snabbt som möjligt. Med hänsyn fill det föreslagna
indirekta valförfarandet torde det emellertid inte vara möjligt för ett nyvalt
kyrkomöte att samlas tidigare än i början av mars. Tidpunkten för den första
sammanträdesdagen har därför bestämts fill den första tisdagen i mars. Samma
tidpunkt har angetts som börjedag för de två följande sammanträdena under
valperioden. Skälen härtill har redovisats i den allmänna motiveringen (2.3,4),

Enligt
17 § kyrkomötesförordningen skall kyrkomötets förhandlingar vara avslutade inom
35 dagar. Regeringen får efter utgången av denna tid upplösa mötet. När
kyrkomötet skall sammanträda varje år kan tiden för varje sammanträde minskas i
förhållande fill vad som gäller i dag. Samtidigt får kyrkomötet emellertid
utökade arbetsuppgifter, varför kyrkomötet under valperioden sammanlagt torde
behöva en något längre sammanträdestid än 35 dagar. Vid det första sammanträdet
skall de flesta valen inom kyrkomötet ske. Med hänsyn härfill har i paragrafen
föreskrivits att kyrkomötets första sammanträde skall vara avslutat inom 15
dagar och att de därefter följande sammanträdena skall vara avslutade inom 12
dagar. Den sammanlagda tiden för kyrkomötets sammanträden under valperioden
blir därigenom högst 39 dagar.

Det
bör ankomma på kyrkomötet att med stöd av den föreslagna 7 § lagen om svenska
kyrkan meddela närmare förskrifter om kallelse till kyrkomötet och om
kyrkomötets sammanträden.

Prop. 1981/82:192 68

27§

Kyrkomötet
skall, så snart det kan ske, fatta beslut över anmärkningar som har tagits upp
i berättelse som avses i 21 § första stycket eller som i övrigt förekommer mot
en ledamots eller ersättares behörighet. En ledamot vars behörighet prövas, får
deltaga i överläggningarna men ej i beslutet. Den som förklaras obehörig är
därmed skild från sitt uppdrag.

I
paragrafen anges att kyrkomötet, på grundval av valprövningsnämndens granskning
av bevisen för ledamöterna och ersättarna och de anmärkningar i fråga om
behörigheten som därvid eller på annat sätt kan ha framställts, skall pröva
ledamöternas och ersättarnas behörighet. Vidare föreskrivs att den som är
obehörig därmed också är skild från uppdraget. Paragrafen motsvarar i princip
11 § andra stycket kyrkomötesförordningen. I fråga om valprövningsnämndens
granskning kan hänvisas till 21 §.

28§

Kyrkomötet
skall för varje valperiod välja en ordförande samt en förste och en andre vice
ordförande. Till dess valen har förrättats, utövas ordförandeskapet av den som
har varit ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika
länge, har den äldste av dem företräde.

I
paragrafen regleras orförandeskapet i kyrkomötet. Paragrafen innehåller en
nyhet i förhållande till nuvarande ordning, nämligen att ärkebiskopen inte längre
skall vara självskriven ordförande. Enligt paragrafen skall ordföranden utses
genom val i kyrkomötet. Ordförande skall enligt paragrafen väljas för varje
valperiod. I likhet med vad som nu gäller (11 § kyrkomötesförordningen) skall
kyrkomötet också välja en förste och en andre vice ordförande. Det ställs inte
upp något krav på att ordföranden eller förste och andre vice ordförande skall
väljas inom kyrkomötet. Det föreligger således inte något hinder mot atf välja
t. ex. ärkebiskopen till ordförande, även om han inte är ledamot av kyrkomötet,
I paragrafen föreskrivs också att till dess valet av ordförande har förrättats,
skall ordförandeskapet utövas av den som har varit ledamot längst tid. Om flera
har varit ledamöter lika länge, har den äldste företräde. Dessa regler
motsvarar dem som gäller i t, ex. kommun- eller kyrkofullmäktige.

29§

De
statsråd som inom regeringen är föredragande i förvaltningsärenden och lagsfiftningsärenden
rörande svenska kyrkan samt ledamöterna i centralstyrelsen har rätt att närvara
och deltaga i kyrkomötets överläggningar, men i besluten endast om de är
ledamöter av kyrkomötet.

Paragrafen
innehåller regler om närvaro- och yttranderätt i kyrkomötet för vissa statsråd
samt för ledamöterna i centralstyrelsen. Vad gäller statsråd finns en
motsvarighet till den föreslagna bestämmelsen i dag i 4 §

Prop. 1981/82:192 69

kyrkomötesförordningen. Det statsråd som enligt
departementsförordningen (1963:214, ändrad senast 1981:1357) i dagar
föredragande i förvaltningsärenden rörande svenska kyrkan är chefen för
kommundepartementet som är föredragande också i ärendena som rör lagstiftning i
vissa kyrkliga frågor. Chefen för justitiedepartementet är föredragande i
ärenden om kyrkolag-sfiftning i övrigt. Enligt paragrafen skall också
ledamöterna i centralstyrelsen få närvara och yttra sig vid kyrkomötets
sammanträden. Defta är naturligt med hänsyn till de uppgifter som
centralstyrelsen föreslås få. Ledamöterna får emellertid enligt paragrafen inte
deltaga i kyrkomötets beslut om de inte samtidigt är ledamöter av kyrkomötet.

Ärendenas beredning

30 §

Ärenden som riksdagen eller regeringen överlämnar till
kyrkomötet skall före avgörandet beredas i centralstyrelsen eller i utskott.

I kyrkomöfesförordningen finns regler om beredning av
vissa ärenden i utskott (13 §). Det är främst fråga om sådana ärenden som
regeringen överlämnar till kyrkomötet, t. ex. kyrkolagsärenden och ärenden
rörande kyrkans böcker. I likhet med vad som gäller i dag bör ärenden, som
regeringen överlämnar till kyrkomötet, beredas i utskott. I fråga om de ärenden
som kan bli aktuella kan hänvisas till vad som har anförts i specialmofiveringen
fill 6 § lagen om svenska kyrkan.

Regler om ärendenas beredning finns i dag i den av
kyrkomötet fastställda arbetsordningen. Enligt 12 § 2 arbetsordningen skall
alla allmänna ärenden före avgörandet beredas av utskott. Detsamma gäller
enskilda ärenden i den män kyrkomötet anser det nödvändigt. Det bör även i
fortsättningen ankomma på kyrkomötet att bestämma, huruvida beredning av ärenden
som inte överlämnas av riksdagen eller regeringen skall ske. I fråga om sådan
beredning kan hänvisas till vad som har sagts i specialmofiveringen fill 8 §
lagen om svenska kyrkan.

31 §

Kyrkomötet skall inom sig för varje valperiod tillsätta
ett särskilt beredningsutskott för prövning av frågor som avses i 36 §.

Kyrkomötet kan inom sig tillsätta ytterligare utskott för
beredning av ärenden som skall behandlas av kyrkomötet. Sådana utskott får ej
filisättas för längre fid än kyrkomötets valperiod.

Kyrkomötet väljer ledamöter i utskott fill det antal som
kyrkomötet bestämmer. För ledamöterna skall väljas lika många ersättare.

I paragrafen regleras kyrkomötets utskottsorganisation.
Enligt nuvarande regler skall kyrkomötet fillsätfa ett flertal utskott. Sålunda
skall det fillsätfa

Prop.
1981/82:192 70

ett kyrkolagsutskott, ett expeditionsutskott och ett
ekonomiutskott. Om det förekommer ärenden om antagande av kyrkliga böcker,
skall kyrkomötet tillsätta ett beredningsutskott. Om det behövs får kyrkomötet
därutöver tillsätta särskilda utskott för att ta upp frågor som annars hör till
kyrkolags-eller beredningsutskottet. För beredning av andra ärenden får
kyrkomötet slutligen tillsätta så många tillfälliga utskott som påkallas av
omständigheterna.

Som jag fidigare har sagt bör kyrkomötet ha en mer
flexibel organisafion än f. n. Det enda krav som bör ställas är att det för
varje valperiod skall finnas ett utskPtt som prövar om ett förslag rör svenska
kyrkans lära. För avgörande av lärofrågor föreslår jag nämligen ett särskilt
beslutsförfarande (se 36 §). Därvid finns behov av att ett särskilt organ
prövar om detta beslutsförfarande är fillämpligt. Detta organ har i paragrafens
första stycke givits namnet särskilt beredningsutskott och är alltså ett
obligatoriskt utskott som filisätts för varje valperiod.

I övrigt ges kyrkomötet enhgt andra stycket frihet att tUlsätta
de utskott som kan behövas. Sådana utskott kan väljas för hela valperioden
eller för kortare tid. Det blir alltså möjligt för kyrkomötet att under
valperioden inom sig tillsätta särskilda utskott med uppgift att bereda ett
visst eller en viss grupp av ärenden. Av naturliga skäl får sådana utskott inte
tillsäftas för längre tid än kyrkomötets valperiod.

EnUgt paragrafens tredje stycke väljer kyrkomötet
ledamöter i utskott till det antal som kyrkomötet bestämmer. Det överlämnas
alltså åt kyrkomötet självt att bestämma antalet ledamöter. För ledamöterna
skall kyrkomötet vidare välja lika många ersättare. Denna föreskrift
överensstämmer med vad som i dag gäller (13 § 6 mom. kyrkomötesförordningen).

32 §

Kyrkomötet får besluta att en eller flera biskopar, även
om de ej är ledamöter av kyrkomötet, vid beredning av ärenden eller vid prövning
av frågor som avses i 36 § får närvara vid ett utskotts sammanträden och
deltaga i utskottets överläggningar men ej i besluten.

Den nu ifrågavarande reformen beträffande kyrkomötet
innebär bl, a, att biskoparna inte längre skall vara självskrivna ledamöter av
kyrkomötet. De skall dock kunna väljas fill ledamöter. Även om det får antas
att biskoparna i regel blir valda kan det emellertid hända att någpn eller
några biskopar inte blir eller önskar bli valda. Mot bakgrund härav har i 5 §
andra stycket i förslaget till lagen om svenska kyrkan tagits in en
bestämmelse, enligt vilken biskoparna skall ha närvaroplikt och yttranderätt i
kyrkomötet.

Vid beredningen av ett ärende eller en viss grupp av
ärenden kan det finnas behov för ett utskott att inhämta särskild sakkunskap
utanför kretsen av utskottsledamöter. Även vid den prövning som enligt 36 §
andra stycket skall göras i vissa fall kan det finnas ett sådant behov.
Biskoparna har, såsom

Prop. 1981/82:192 71

företrädare för läroämbetet, en särskild kompetens. I
paragrafen öppnas därför möjlighet för kyrkomötet att besluta att en eller
flera biskopar, även om de inte är ledamöter av kyrkomötet, får närvara vid ett
utskotts sammanträden och deltaga i utskottets överläggningar. Eftersom de inte
är ledamöter av utskottet kan de av naturliga skäl inte få deltaga i dess
beslut.

33 §

Om det krävs för beredningen av ett ärende, får kyrkomötet
medge atf ett utskott sammanträder mellan kyrkomötets sammanträden under valperioden.
Ett sådant medgivande får ej avse längre fid än sex dagar mellan två
sammanträden.

Kyrkomötet skall enligt förslaget sammanträda varje år.
Enligt 26 § skall kyrkomötets första sammanträde under valperioden vara
avslutat inom 15 dagar. De därefter följande sammanträdena under valperioden
skall vara avslutade inom 12 dagar.

Det kan för beredning av ett visst ärende finnas behov för
ett utskott att sammanträda under längre fid än under den då kyrkomötet
sammanträder. I paragrafen har därför tagits in en bestämmelse, enligt vilken
kyrkomötet kan medge att ett utskott för beredning av ett visst ärende får
sammanträda mellan kyrkomötets sammanträden under valperioden, dvs. mellan
kyrkomötets första och andra resp. andra och tredje sammanträden. Det har inte
ansetts lämpligt att ett utskott på detta sätt bereder ärenden som skall
avgöras av ett nyvalt kyrkomöte. Av bl. a. kosfnadskäl har i paragrafen
föreskrivits en begränsning av tiden för ett sådant sammanträde. Sålunda får
ett medgivande inte avse längre sammanträdestid än sex dagar.

Det bör ankomma på kyrkomötet eller, efter dess
bestämmande, på utskottet att närmare bestämma fiden för ett sädant
sammanträde. I vissa fall kan en praktisk ordning vara att utskottet först
sammanträder ett par dagar i anslutning till att kyrkomötets sammanträde har
avslutats och därefter ytterligare några dagar i anslutning till kyrkomötets
nästa sammanträde. 1 andra fall kan det vara lämpligt att utskottet
sammanträder en enda gång under den medgivna tiden.

Ärendenas avgörande

34§

Ett ärende som riksdagen eller regeringen överlämnar till
kyrkomötet skall avgöras av kyrkomötet vid dess närmaste sammanträde, om
ärendet har överlämnats senast en månad före sammanträdets början. I annat fall
skall ärendet avgöras senast vid det därpå följande sammanträdet.

Enligt nu gällande regler (12 § kyrkomötesförordningen)
bör de ärenden som har hänskjutits fill kyrkomötet "företrädesvis
förekomma till behand-

Prop. 1981/82:192 72

ling". Denna regel hänger bl. a. samman med att
kyrkomötet medverkar'vid stiftande av kyrkolag. Kyrkomötet skall även i
fortsättningen, om det fidigare nämnda grundlagsförslaget genomförs, på olika
sätt medverka vid viss lagstiftning. Det är angeläget att lagsfiftningsärenden
eller andra ärenden som regeringen överlämnar inte fördröjs i kyrkomötet och
skjuts från ett sammanträde till ett annat. Samtidigt måste kyrkomötet få
skälig tid att bereda ett ärende som riksdagen eller regeringen har överlämnat
till kyrkomötet.

Mot bakgrund härav föreskrivs i paragrafen en viss tid då
kyrkomötet senast skall avgöra eft ärende som riksdagen eller regeringen
överlämnar till kyrkomötet. Enligt paragrafen skaU det ske vid kyrkomötets
närmaste sammanträde, om ärendet har överlämnats till kyrkomötet senast en
månad före sammanträdets början. Om ett ärende överlämnas senare skall ärendet
avgöras senast vid det därpå följande sammanträdet, dvs. vid det sammanträde
som hålls i mars påföljande år. Inget hindrar givetvis att kyrkomötet ändå
avgör ärendet samma år.

Det bör överlämnas åt kyrkomötet aft meddela föreskrifter
om hänvisning av ärenden till utskott, mofionstid m. m.

35 §

Varje ledamot av kyrkomötet har en röst. Omröstning skall
ske öppet, utom i ärenden som avser val.

Utom i fall då särskilt flertal krävs enligt 36 § första
stycket gäller som kyrkomötets beslut den mening som mer än hälften av de
röstande enar sig om. Vid lika röstetal för olika meningar sker avgörandet
genom lottning.

I paragrafen slås fast att varje kyrkomötesledamof har en
röst. Vidare slås fast atf kyrkomötet, med visst undantag, beslutar genom enkel
majoritet. Vid lika röstetal skall ärendet avgöras genom lottning. En
motsvarighet fill paragrafen finns i dag i 15 § 1 mom. kyrkomötesförordningen.
Det bör ankomma på kyrkomötet att liksom i dag meddela närmare föreskrifter om
propositionsordning och om röstningsförfarande m. m.

36 §

Ett förslag till kyrklig kungörelse som gäller svenska
kyrkans lära eller avser bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok eller katekes skall, om det inte förkastas av kyrkomötet, på
yrkande av lägst fio av dess ledamöter vila fill dess nästa nyvalda kyrkomöte
sammanträder. Utan hinder härav kan kyrkomötet antaga förslaget om minst fem sjättedelar
av de röstande enar sig om beslutet. Detsamma gäller förslag till kyrklig
kungörelse om ändring eller upphävande av kungörelse som nu har sagts.

Det särskilda beredningsutskottet prövar för kyrkomötets
vidkommande om första stycket är fillämpligt i fråga om visst förslag.

Prop. 1981/82:192 73

Paragrafen innehåller regler om ett särskilt
beslutsförfarande när det gäller förslag till kyrklig kungörelse om svenska
kyrkans lära och böcker. I huvudsak motsvaras bestämmelsen av 23 § i kommitténs
lagförslag.

Föreskrifter om svenska kyrkans lära finns i dag i 1686
års kyrkolag. Ändringar i denna lag beslutas i den för kyrkolag stadgade
ordningen. Bestämmelser om stadfästande av bibelöversättning, psalmbok,
evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes beslutas av regeringen efter hörande
av kyrkomötet. För kyrkomötet gäller enligt 15 § 2 mom. kyrkomötesförordningen
att det i fråga om antagande av eller ändring i dessa krävs bifall av två tredjedelar
av de närvarande ledamöterna.

I 7 §
lagen om svenska kyrkan föreslås kyrkomötet få kompetens att meddela
föreskrifter om bl. a. svenska kyrkans lära och böcker. Föreskrifter om läran
är av grundläggande betydelse för svenska kyrkan. Grundvalen för läran är
bibeln. Övriga tidigare nämnda böcker är väsenfiiga uttryck för läran.
Ändringar i fråga om läran och de böcker i vilka läran kommer till uttryck bör
såsom jag tidigare har anfört endast kunna vidtas om en stabil majoritet godtar
dem. I paragrafens första stycke har därför tagits in bestämmelser som innebär
att lärofrågor genom ett särskilt uppskovsförfarande ges ett skydd mot
förhastade beslut i kyrkomötet. Reglerna bygger på det förfarande som gäller
för rättighetsbegränsande lagstiftning i 2 kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen.

Det i paragrafen föreslagna uppskovsförfarandet är, i
likhet med förfarandereglerna när det gäller rätfighetsbegränsande
lagstiftning, så konstruerat aft ett förslag skall vila endast om det yrkas av
lägst tio ledamöter. Om inte detta sker skall förslaget behandlas enligt de
allmänna reglerna för ärendens avgörande. Om förslaget då vinner med enkel
majoritet är det alltså antaget.

Om yrkande väcks att förslaget skall vila, finns tre
möjligheter. Förslaget kan förkastas, något som kan göras genom beslut med
enkel majoritet, förslaget kan antas, vilket förutsätter fem sjättedels
majoritet, och förslaget kan vila.

En
förutsättning för atf paragrafen skall kunna fillämpas är aft ett förslag till
kyrklig kungörelse avser svenska kyrkans lära eller de i paragrafen uppräknade
kyrkliga böckerna. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen (2.3.4) bör
detta prövas särskilt. Jag har därför föreslagit att kyrkomötet för varje
valperiod skall tillsätta ett särskilt beredningsutskott för ändamålet (se 31 §).
I andra stycket i nu förevarande paragraf föreskrivs att detta utskott för
kyrkomötets vidkommande skall pröva, huruvida det särskilda beslutsförfarandet
i första stycket är tillämpligt för visst förslag.

Det bör ankomma på kyrkomötet att meddela närmare
föreskrifter om ett sådant ärendes hänvisning och prövning samt om ärendets
återupptagande.

Prop.
1981/82:192 74

37 §

Avgörandet av ett ärende skall, om det behövs, delas upp
på skilda beslut. Föreligger ett yrkande som avses i 36 § första stycket att
ett förslag skall vila och dessutom ett yrkande att förslaget skall förkastas,
skall kyrkomötet pröva sistnämnda yrkande innan förslaget ställs under
omröstning om omedelbart antagande.

Enligt paragrafen skall ett ärende delas upp på skilda
beslut om det behövs. Vidare innehåller paragrafen regler om förfarandet när
det föreligger ett sådant uppskovsyrkande som avses i 36 § första stycket och
det dessutom föreligger ett yrkande att förslaget skall förkastas.

Om det samtidigt föreligger ett yrkande att sådant förslag
som nyss har sagts skall vila och ett yrkande atf förslaget skall förkastas,
skall det sistnämnda yrkandet enligt paragrafen prövas först. Om kyrkomötet därvid,
enligt reglerna om enkel majoritet, beslutar att förkasta förslaget, krävs
ingen ytterligare åtgärd. I motsatt fall skall undersökas om fem sjättedelar av
de röstande vill bifalla förslaget. Om detta är fallet, är förslaget antaget.

Val inom kyrkomötet

38 §

Kyrkomötet skall för varje valperiod inom sig utse en
valberedning. Valberedningen bereder val av centralstyrelsen och kyrkomötets
utskott.

I likhet med vad som gäller i dag (2 § 2 arbetsordning för
det allmänna kyrkomötet) och i enlighet med kommitténs förslag föreskrivs i
paragrafen att kyrkomötet inom sig skall utse en valberedning. Valberedningen
skall utses för hela valperioden och skall bereda val till centralstyrelsen och
kyrkomötets utskott. Val av kyrkomötets ordförande samt förste och andre vice
ordförande skall alltså inte beredas i valberedningen. De sistnämnda valen bör
nämligen ske så snart som möjligt och liksom idag innan valberedningen utses.
Det bör ankomma på kyrkomötet att meddela närmare föreskrifter om sammanträden
och antal ledamöter i valberedningen, m, m.

39 §

Val inom kyrkomötet skall, om omröstning begärs, ske med
slutna sedlar. Valsedlarna skall vara lika till storlek, material och färg. De
skall vara enkla och omärkta samt, om valet ej sker proportionellt, upptaga
namn på så många personer som valet avser. Vid lika röstetal sker avgörandet
genom lottning.

Val av centralstyrelse, utskott och valberedning skall
vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar
den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal
personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den
avrundas till

Prop.
1981/82:192 75

närmast högre hela tal. Vid sådant proporrionellt val
skall bestämmelserna i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom
landsting, kommunfullmäktige m. m. tillämpas.

Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen även
bestämmas den ordning, i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

Paragrafens första stycke är en motsvarighet till 16 §
första stycket kyrkomötesförordningen. Stycket motsvaras i huvudsak av 24 § i
kommitténs lagförslag. Utöver vad kommittén har föreslagit har i likhet med
vad som nu gäller föreskrivits dels hur valsedlarna skall vara utformade, dels atf
avgörandet vid lika röstetal sker genom lottning. Dessa regler är enligt min
mening nödvändiga.

Paragrafens
andra stycke innehåller bestämmelser om proportionellt val av centralstyrelsen,
utskott och valberedning. Bestämmelser om proportionellt val till utskott
finns i dag i 16 § andra stycket kyrkomötesförordningen. Beträffande
förfarandet vid sådant proportionellt val skall enligt lagrummet gälla vad som
har föreskrivits om proportionellt val till riksdagens utskott. Kommittén har
föreslagit en ändring i detta hänseende. Enligt kommitténs lagförslag (24 §)
skall för förfarandet gälla vad som är föreskrivet beträffande val inom
kyrkofullmäktige. Kommitténs förslag i denna del har inte föranlett några
erinringar under remissbehandlingen. Det bör därför genomföras. 1 paragrafen
föreskrivs följaktligen att vid sådant proportionellt val skall tillämpas
bestämmelserna i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt inom landsting,
kommunfullmäktige m, m, (ändrad senast 1979:416), Lagen gäller även för
proportionellt val inom kyrkofullmäktige,

I likhet
med vad som nu gäller beträffande val av suppleanter till utskott (13 § 6 mom,
kyrkomötesförordningen) föreskrivs i tredje stycket att vid valen även skall
bestämmas den ordning, i vilken ersättare skall inkallas till tjänstgöring, om
dessa inte väljs proportionellt. Vid proportionellt val av ersättare skall de
inträda i den ordning som föreskrivs i den nyss nämnda lagen om proportionellt
valsätt.

40§

Val med slutna sedlar får överklagas genom besvär hos
riksdagens valprövningsnämnd inom fem dagar efter det att resultatet av valet
har meddelats. Valet skall gälla utan hinder av att det har överklagats.

I fråga om
handläggningen och prövningen av besvär skall tillämpas bestämmelserna i
riksdagsordningen om besvär över val med slutna sedlar inom riksdagen. Vad som
därvid sägs om kammarkansliet, kammaren och talmannen skall i stället gälla
centralstyrelsen, kyrkomötet och kyrkomötets ordförande.

Första stycket innehåller bestämmelser om besvär över val
inom kyrkomötet. Någon motsvarighet härtill finns inte i
kyrkomötesförordningen, vilket hänger samman med att kyrkomötet och utskotten
enligt nuvarande ordning väljs för endast ett sammanträde. När styrelse,
utskott m. m, i det

Prop.
1981/82:192 76

reformerade kyrkomötet skall väljas för hela valperioden
bör dessa val enligt min mening kunna överklagas, I likhet med vad jag har
föreslagit i fråga om valen av kyrkomötesledamöter, anser jag att besvären bör
prövas av riksdagens valprövningsnämnd,

I andra stycket hänvisas i fråga handläggningen och
prövningen till vad som gäller för besvär över val med slutna sedlar i
riksdagen. Bestämmelser härom finns i dag i 7 kap. 5 § riksdagsordningen samt i
tilläggsbesfämelserna till denna paragraf,

41 §

Val av centralstyrelse skall förrättas snarast efter
valperiodens början och gälla till dess kyrkomötet förrättar nytt val under
nästa valperiod.

I 9 § lagen om svenska kyrkan har föreslagits att
centralstyrelsen skall väljas för varje valperiod. Valet bör förrättas alldeles
i början av kyrkomötets valperiod. En regel härom har därför tagits in i
förevarande paragraf.

Med hänsyn till centralstyrelsens uppgifter bör den vara
permanent tillgänglig. Ledamöterna i styrelsen föreslås i 29 § få närvaro- och
yttranderätt i kyrkomötet. Styrelsens mandattid bör därför sträcka sig in på
nästa valperiod för kyrkomötet under den helt korta tid som förflyter till dess
det nya kyrkomötet har hunnit verkställa nytt val. I enlighet härmed föreskrivs
i paragrafen att valen av centralstyrelse gäller fill dess att kyrkomötet
förrättar nytt avtal under nästa valperiod.

Centralstyrelse

42 §

Centralstyrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden.
Ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden är skyldig att
sammankalla styrelsen om minst en tredjedel av dess ledamöter begär det.

43 §

Centralstyrelsen får handlägga ärenden endast om
ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden samt minst hälften
av de övriga ledamöterna är närvarande.

I 42 § föreskrivs att styrelsen skall sammanträda på
kallelse av ordföranden. Det kan tänkas inträffa någon händelse eller uppkomma
någon fråga som ett mindre antal av styrelseledamöterna anser bör behandlas
tämligen omgående. Med hänsyn härtill föreskrivs också i paragrafen atf
ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden är skyldig att
sammankalla styrelsen om minst en tredjedel av styrelsens ledamöter begär det.
Paragrafen motsvaras i huvudsak av 30 § första stycket i konimitténs
lagförslag.

Prop.
1981/82:192 77

I likhet med vad kommittén har föreslagit ges en regel om
när styrelsen är beslutsför. I 43 § föreskrivs att styrelsen får handlägga
ärenden när ordföranden, eller vid förfall för denne, vice ordföranden och
minst hälften av ledamöterna är närvarande. Det bör ankomma på kyrkomötet atf
meddela närmare föreskrifter om centralstyrelsens arbetsformer och verksamhet.

Ikraftträdande m. m.

Lagen föreslås till huvudsaklig del träda i kraft den 1
januari 1983. Beträffande förutsättningarna härför kan hänvisas till vad som
har sagts i specialmotiveringen fill den föreslagna bestämmelsen om ikraftträdandet
av lagen om svenska kyrkan.

För att
ett kyrkomöte skall kunna sammanträda enligt den nya ordningen redan år 1983
krävs att vissa bestämmelser i lagen som rör val till kyrkomötet träder i kraft
vid en fidigare tidpunkt än årsskiftet 1982/83. Den centrala valmyndigheten
måste sålunda ges möjlighet att före årsskiftet fastställa antalet
valkretsmandat i varje valkrets. Vidare måste de år 1982 nyvalda
kyrkofullmäktige redan i december 1982 kunna välja elektorer och delegerade. I
punkt 1 föreskrivs därför att bestämmelserna om fastställandet av antalet
valkretsmandat och om val av elektorer och delegerade träder i kraft den 1
december 1982. Enligt punkt 3 skall den centrala valmyndigheten göra
mandatfördelningen senast den 10 december 1982.

I punkt 2
föreskrivs att kyrkomötesförordningen och insruktionen för allmänt kyrkomötes
utredningsnämnd upphävs genom lagen. Även vissa andra författningar blir
obehövliga till följd av den föreslagna nya ordningen. Dessa behöver emellertid
inte upphävas i den för kyrkolag stadgade Ordningen,

1 punkt 4
har tagits in en bestämmelse som motsvarar 7 § 8 mom, kyrkomötesförordningen.
Bestämmelsen reglerar vad som med avseende på val av elektorer och delegerade
skall gälla för sådana totala kyrkliga samfälligheter som fick bildas enligt
den vid kyrkomötesförordningens tillkomst gällande lagen om
församlingsstyrelse. Enligt bestämmelsen skall vad som sägs i 7-9 §§ lagen om
kyrkomötet om församling i stället gälla samfälligheten. Eftersom det endast
finns kvar ett fåtal sådana enligt äldre lag bildade samfälligheter bör inte
bestämmelsen tas in i själva lagen.

Enligt
arbetsordningen för det allmänna kyrkomötet ankommer vissa uppgifter på
ordföranden inför ett kyrkomöte och vid kyrkomötets första mötedag. Det
förutsätts att det allmänna kyrkomöte som är inkallat till den 15 april 1982
tar initiativ till en sådan översyn av arbetsordningen aft det kyrkomöte som
enligt den nya ordningen skall sammanträda i mars 1983 kan inkallas. Någon
särskild övergångsbestämmelse i detta hänseende har därför inte ansetts
behövlig.

Prop. 1981/82:192 78

4.3 Lagen om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (2.5) har i 12 § förts in en bestämmelse om att endast den som
tillhör svenska kyrkan är behörig till tjänst som stiftssekreterare. Övriga
ändringar av paragrafen är endast av redaktionell natur.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen

dels att för sin del anta förslagen till

1.
lag om svenska
kyrkan,

2.
lag om
kyrkomötet,

3.
lag om ändring
i lagen (1936:567) om domkapitel,

4.
lag om
upphävande av det forna prästeståndets privilegier,

dels att

5.
medge att ur
kyrkofonden får bestridas kostnader för kyrkomötet enligt vad jag har
förordat,

6.
godkänna de
grunder för statsbidrag fill kyrkomötet som jag har förordat.

Riksdagen bör behandla detta ärende först sedan beslut har
fattats med anledning av proposifionen (prop. 1981/82:77) om formerna för den
kyrkliga lagstiftningen m. m.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar atf genom proposition föreslå riksdagen att

anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:192 79

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av sina överväganden och förslag

1979 års kyrkomöfeskommitté har haft i uppdrag att pröva
om inte reglerna om kyrkolagstiftning i punkt 9 övergångsbestämmelserna till
regeringsformen kan upphävas. Därvid har det även ålegat kommittén att pröva om
övriga i samma punkt intagna övergångsbestämmelser rörande kyrkan kan upphävas
eller överföras till annan lagstiftning. Vidare har kommittén haft i uppdrag
att överväga frågan om kyrkomötets sammansättning och arbetsformer och vid
detta arbete undersöka möjligheterna att genomföra 1979 års kyrkomötes
utredningsnämnds förslag beträffande kyrkomötet. Det har ålegat kommittén att
finna förslag som inte föregriper senare principiella ställningstaganden i
stat-kyrka-frågan och som inte innebär ett befästande av statskyrkosystemet
eller som kan komma att försvåra en framtida kyrkoreform. Av kommitténs ledamöter
är Gunnar A Johansson och Gunnel Jonäng för ett bevarat samband mellan staten
och kyrkan medan kommitténs övriga ledamöter nämligen Hilding Johansson,
Carl-Eric Lundgren, Margareta Grape-Lantz och Urban Gibson önskar en från
staten fri kyrka. Med utgångspunkt från vad som angetts i direktiven om att
inte föregripa senare ställningstaganden i stat-kyrka-frågan har emellertid
kommitténs ledamöter trots skillnaden i åsikt om de framtida relationerna
mellan staten och kyrkan kunnat enas om att lämna följande förslag. Detta utgör
ett principförslag utan att innehålla förslag i detaljfrågor. Sådana bör enligt
kommittén lämpligen utarbetas först sedan nu föreliggande principförslag remissbehandlats
och torde, sedan väl beslut om principerna fattats, inte kräva särskilt
djupgående utredningsinsatser.

Uppdelning av normgivning mellan riksdagen och kyrkomötet

Enligt den princip som antagits genom införande av den nya
regeringsformen har stiftande av lag överförts till riksdagen ensam. Riksdagen
har i princip getts frihet att ingripa med lagstiftning på varje område. Den s.
k, folksuveränitetsprincipen innebär att de viktigaste politiska besluten skall
fattas av riksdagen i dess egenskap att vara det statsorgan, som bäst uttrycker
folkopinionen.

Undantag härifrån utgör dock kyrkolag som genom stadgande
i regeringsformens övergångsbestämmelser stiftas av regering gemensamt med
riksdag och med samtycke av kyrkomötet.

Enligt kommitténs mening talar emellertid övervägande skäl
för att riksdagen ensam bör överta all lagstiftningsmakt och sålunda i
framtiden ensam även stifta kyrkolag. Ett direkt överförande utan att andra
åtgärder vidtas kan emellertid rubba nuvarande förhållande mellan staten och kvrkan.

Prop.
1981/82:192 80

Skulle så ske kommer kyrkan utan tvekan att inta en mindre
självständig ställning än i dagoch sålunda knytas fastare till staten. Ettsätt
att uppnå den i dag rådande balansen mellan staten och kyrkan är att
tillämpningsområdet för begreppet kyrkolag begränsas och att i stället vissa av
de områden som i dag karakteriseras som kyrkolag överförs till kyrkomötets
självständiga bestämmanderätt. Som en naturlig följd härav bör även de delar av
det område, som faller under regeringens normgivningskompetens, kunna överföras
till kyrkans självbestämmanderätt.

Då det gäller att bestämma området för kyrkomötets
självbestämmanderätt finner kommittén det naturligt att dit föra sådana
områden, beträffande vilka något statligt intresse inte alls eller endast i
ringa mån föreligger men beträffande vilka det finns ett starkt kyrkligt
intresse av självbestämmanderätt. Hit hör t, ex, kyrkans lära om vilken det
statliga intresset bör kunna inskränkas till att i lag bestämma att bekännelsen
är den evangelisklutherska. Närmare bestämmelser föreslås anförtros kyrkan
själv. Vad angår ett antal andra frågor är det emellertid naturligt att
bestämmanderätten tillkommer staten genom i första hand riksdagen. Hit hör
sådana allmängiltiga frågor såsom religionsfrihetslagen, gränserna för
kyrkomötets kompetens m. m.

Även om det beträffande flertalet och de mest
betydelsefulla områdena inte föreligger någon svårighet att dra upp gränserna
mellan kyrklig och statlig bestämmanderätt pekar kommittén på att det dock
finns ämnen, rörande vilka starka önskemål om självbestämmanderätt kan
föreligga från såväl statens som kyrkans sida. Beträffande dessa finner
kommittén att den principen måste gälla, att förutsättningen för ett
överlämnande till kyrkans självbestämmanderätt bör föreligga endast i de fall
kyrkans och statens intresse sammanfaller såvitt angår regleringens innehållsmässiga
utformning. Skulle det däremot föreligga en konflikt mellan statlig och
kyrklig uppfattning kan frågan inte undandras statens bestämmanderätt. Vidare
måste den principen gälla, att kyrkan inte kan utfärda generella föreskrifter,
som sedan skall tillämpas av staten genom t. ex.-regering eller ämbetsverk.

Kommittén förutsätter dock att svenska kyrkan vid sådana
frågors prövning får lämna sina synpunkter, eftersom det måste ligga i statens
intresse att vid utövande av bestämmanderätten inhämta kyrkans inställning till
aktuella frågor, som på något sätt berör denna. Med hänsyn till det sagda
föreslår kommittén att regeringsformens övergångsbestämmelser rörande
kyrkolagstiftning upphävs och att riksdagen sålunda i framtiden ensam stiftar
all lag. 1 en ny särskild lag on-, svenska kyrkan föreslås bestämmelser om kvrkomötets
självbestämmanderätt. Denna föreslås omfatta lärofrågor, kyrkliga ritualer och
böcker och frågor beträffande rikskollekter. Vidare föreslås kyrkan genom i
första hand kyrkomötet fortsättningsvis själv helt få hand om de angelägenheter
som rör den verksamhet som i dag bedrivs av centralrådet för evangelisation och
församlingsarbete, missionsstyrelsen.

Prop. 1981/82:192 81

styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och
diakoninämnden. Därvid bör det också ankomma på svenska kyrkan att själv
bestämma hur och genom vilken organisation dessa verksamheter i framtiden skall
handhas.

Vad angår den inte statligt reglerade verksamheten som
kyrkan redan i dag bedriver är det kommitténs förhoppning att denna också
kommer att samordnas under kyrkomötet. Såsom stathg kommitté har denna dock
ansett sig förhindrad att kunna lägga några direkta förslag om de områden där
svenska kyrkan redan i dag är självbestämmande.

Organisation på riksplanet

De nya arbetsuppgifterna kräver en förändring av nuvarande
kyrkomöte och att detta får en bredare och mera demokratisk uppbyggnad än det
nuvarande. Det föreslås därför att kyrkomötet skall bestå av 251 ledamöter.
Kommittén föreslår vidare att dessa övergångsvis utses genom indirekta val
baserade på församlingarnas fullmäktige eller i de fall då det i stället
förekommer kyrkostämmor av församlingarnas kyrkoråd. Möjligheten att ersätta
indirekta val med direkta bör ytterligare utredas. Val till kyrkomöte skall
förrättas vart tredje år och med början under december månad samma år som val
till kyrkofullmäktige har ägt rum.

Nuvarande kategoriklyvning mellan lekmän och prästerliga
ledamöter föreslås försvinna. Valbar är varje myndig person som är medlem av
svenska kyrkan.

Ledamoten Gunnar A Johansson har dock reserverat sig
häremot och vill för sin del föreslå att kyrkomötet skall bestå av 238 fritt
valda ledamöter och landets 13 biskopar.

Kyrkomötet skall sammanträda en gång varje treårsperiod.
Urtima kyrkomöte kan dessutom inkallas, 1 kyrkomötets självbestämmanderätt
ligger att detta själv bör besluta om bl. a, arbetsformer. Den av kommittén
föreslagna lagen om svenska kyrkan innehåller därför bara regler av mera
grundläggande karaktär. Kommittén skisserar emellertid exempel på hur
kyrkomötets sammanträden tidsmässigt kan ordnas.

Någon självskriven ordförande föreslås inte det nya
kyrkomötet få. Både

ordförande och vice ordförande bör väljas av kyrkomötet vid dess första:-

sammanträde, i';

För att
garantera prästämbetets inflytande på lärofrågor, då nu de '- självskrivna
prästledamöterna avskaffas, föreslås att en nämnd för beredning \ av
lärofrågor inrättas. Denna föreslås bestå av landets 13 biskopar, >
Kyrkomötet ges rätt att komplettera nämnden med ytterligare sju av
kyrkomötet valda ledamöter. Beslut i ärenden rörande lärofrågor måste alltid
föregås av yttrande från nämnden. Ledamoten Gunnar A Johansson menar dock -
såsom en naturlig följd av sitt förslag om kyrkomötets sammansättning - att
läronämnden är onödig och att dessa frågor helt bör beredas inom kyrkomötet, 6 Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 192

Prop.
1981/82:192 82

Kommittén föreslår vidare att det skall finnas möjlighet
för en minoritet av kyrkomötesledamöterna att få till stånd en bordläggning av
ett ärende rörande lärofrågor till dess nästa nyvalda kyrkomöte sammanträder.

Rätt att närvara vid kyrkomötessammanträden föreligger bl,
a, för statsråd som ansvarar för kyrkliga ärenden och ledamöterna i nämnden för
lärofrågor. Dessa har yttranderätt men inte någon beslutanderätt.

Möjlighet ges kyrkomötet vidare att för tid då kyrkomötet
inte sammanträder välja ett representantskap. Detta bör bestå av minst 41
ledamöter. Vidare kan kyrkomötet välja en centralstyrelse för beredning av
kyrkomötets och representantskapets ärenden och för verkställighet av dess
beslut. Denna styrelse bör bestå av minst elva ledamöter. En eventuell
styrelses ordförande och vice ordförande skall alltid väljas särskilt av
kyrkomötet. Är ärkebiskopen inte ledamot av styrelsen skall denne eller en av
honom utsedd representant närvara vid styrelsens sammanträden.

Som redan tidigare något berörts ligger i kyrkomötets
självbestämmanderätt att kyrkomötet själv utöver, att fastställa närmare
föreskrifter för kyrkomötets arbetssätt även skall bestämma reglerna för representantskapets
och centralstyrelsens verksamhet.

Kommittén visar genom ett exempel hur den lagreglerade
verksamheten kan läggas upp så att den kostnadsmässigt endast obetydligt
överstiger de nuvarande kyrkomöteskostnaderna. Kostnaden för den lagreglerade
verksamheten föreslås i första hand ersättas genom årliga statsbidrag.

Prä.sterskapets privilegier

Kommittén konstaterar att det råder stor tveksamhet
rörande vilka och i vilken mån övergångsbestämmelsernas stadgande om det forna
prästeståndets privilegier alltjämt äger giltighet. Oavsett hur det därmed
förhåller sig menar kommittén att dessa stadgandens praktiska betydelse i dag
är av ringa värde för svenska kyrkan. Med hänsyn härtill och då ett
upprätthållande av särskilda privilegiebestämmelser måste anses otidsenligt och
odemokratiskt föreslås att stadgandet upphävs.

Statschefens tro

Kommittén konstaterar att statschefen genom den nya
regeringsformen mist sina tidigare funktioner i regeringen. Bestämmelsen om
statschefens tro - i de delar denna innebär ett angivande av statsreligionen
och en beskrivning av förhållandet mellan stat och kyrka - torde därför nu
sakna reellt innehåll och huvudsakligen ha ett symbolvärde grundat på
tradition. Kommittén finner på grund härav och inte minst med hänsyn till
religionsfrihetsaspekten det naturligt att övergångsbestämmelsens stadgande om
statschefens tro liksom 4 § successionsordningens bestämmelser av prinsars och
prinsessors tro upphäves. Till en följd härav föreslås att den grundläggande
definitionen

av svenska kyrkans lära ges i den tidigare nämnda lagen om
svenska kyrkan.

Bekännelsekravet för innehavare av vissa ämbeten och
tjänster

1 regeringsformens övergångsbestämmelser stadgas att ingen
annan än den som bekänner kyrkans lära får utnämnas till prästerlig befattning.
Vidare stadgas att regeringen utnämner till ärkebiskop och biskop en av de tre
som föreslagits i den ordning som lagen om biskopsval föreskriver. Beträffande
utnämning av prästerliga tjänster i församlingarna hänvisas till bestämmelser i
bl, a, lagen om prästval.

Kommittén finner inte några direkta skäl för att dessa
grundläggande bestämmelser måste ges grundlagsform. Med hänsyn härtill föreslås
att bestämmelserna överförs till den nya lagen om svenska kyrkan.

Övergångsbestämmelserna innehåller stadganden om lärarnas
i kristendom och teologisk vetenskap trosåskådning. Kommittén föreslår att
dessa upphävs och pekar därvid på atf ämnet kristendom i skolundervisningen har
ersatts av religionskunskap och att de teologiska fakulteterna har avkonfes-sionaliserats.

I övergångsbestämmelserna stadgas också att
befattningshavare som inte tillhör svenska kyrkan inte får delta i avgörande
och mål som angår kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning
av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan. Kommittén anser
att konfessionella behörighetsvillkor som regel bör undvikas. Med hänsyn
härtill, och då bestämmelsens praktiska funktion kan diskuteras och särskilt då
ärenden, där de kyrkliga intressena är övervägande, överförs till kyrkans
självbestämmanderätt, menar kommittén att bestämmelsen bör kunna upphävas.

Övergångsbestämmelsens stadgande om att föredragande
statsråd i kyrkoärenden skall tillhöra svenska kyrkan finner dock kommittén bör
kvarstå i avvaktan på ett ställningstagande i frågan om de framtida
relationerna mellan staten och kyrkan.

De kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning

I regeringsformens övergångsbestämmelser ges de kyrkliga
församlingarna samma ställning som de borgerliga kommunerna. De har sålunda
grundlagsfäst självbestämmanderätt, beskattningsrätt m. m.

Inom kommittén finns delade meningar om församlingarna i framfiden
skall ha denna kommunkaraktär eller infe. Kommittén har emellertid funnit att
ett beslut om församlingarnas kommunstatus har så stor betydelse för
förhållandet mellan staten och kyrkan atf detta bör fattas i samband med det
principiella ställningstagandet i stat-kyrka-frågan. Kommittén anser det därför
omöjligt att nu föra bort denna övergångsbestämmelse från regeringsformen
eller föra in den i någon av regeringsformens kapitel. Bestämmelsen

Prop.
1981/82:192 84

bör därför oförändrad stå kvar i regeringsformens
övergångsbestämmelser.

Tiden för förslagens genomförande

De föreslagna ändringarna förutsätter grundlagsändringar.
För att förslagen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1983 måste
proposition lämnas till riksdagen före mitten av november 1981, Även om de
föreslagna grundlagsändringarna inte formellt kräver något kyrkomötets beslut
är andringarna av sådan betydelse för svenska kyrkan att det får anses vara
otänkbart att inte höra kyrkomötet innan förslaget slutgiltigt antas. Detta
kräver sålunda att kyrkomöte inkallas någon gång under 1982 och då före
förslagets slutgiltiga behandling av den år 1982 nyvalda riksdagen.

Prop.
1981/82:192 85

Bilaga 2 Kommitténs författningsförslag'

1 Förslag till

Lag om svenska kyrkan

Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund,

2S

Genom sina församlingar upprätthåller svenska kyrkan en på
demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet och bereder därigenom alla
möjlighet att deltaga i kyrkans gudstjänster och religiösa verksamheter i
övrigt.

3S

Svenska kyrkans församlingar och stift ansvarar på sätt
särskilt i lag stadgas för kyrkans verksamhet lokalt och regionalt.

4§

Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan får ej
annan utnämnas än den som bekänner kyrkans lära.

Till ärkebiskop och biskop utnämner regeringen en av de
tre som har föreslagits i den ordning som lag om biskopsval stadgar. Om
tillsättningen av prästerliga tjänster i församlingar föreskrivs i lag,

5§

För handhavande av svenska kyrkans angelägenheter som rör
lärofrågor, kyrkliga ritualer och böcker, upptagande av rikskollekter, central
verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni
utgör kyrkomötet där ej annat särskilt stadgas beslutande organ,

6S

Val till kyrkomöte förrättas vart tredje år.

Varje val gäller för tiden från det att det nyvalda
kyrkomötet har samlats till dess det närmast därefter valda kyrkomötet samlas.
Denna tid är kyrkomötets valperiod.

7S

För val till kyrkomötet är riket indelat i valkretsar.
Varje stift utgör en valkrets.

8§

Mandaten i kyrkomötet utgöres av 251 valkretsmandat vilka
fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning av förhållandet mellan
antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i varje valkrets och antalet
röstberättigade kyrkomedlemmar i hela riket.

Varje valkrets skall tilldelas minst två mandat. ' Avser
författningsförslagen i detta ärende

Prop. 1981/82:192 86

9 §

För varje mandat som en valkrets har erhållit utses en
kyrkomötesledamot samt suppleant för denne,

10 §

Kyrkomötesledamöterna och suppleanterna för dessa väljes
av elektorer, som före utgången av december månad det år då allmänna val till
kyrkofullmäktige har ägt rum utses på sätt i 11 § sägs,

11§

1 mom.

För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt.
Distriktet utgöres av pastoraten. Icke territoriell församling bildar distrikt
för sig,

2 mom,

1 varje distrikt utses två elektorer om antalet
kyrkomedlemmar i distriktet ej överstiger 2 000 och ytterligare en elektor om
medlemsantalet ej överstiger 4 OOO, För varje påbörjat 4 000-tal kyrkomedlemmar
utöver 4 000 utses ytterligare en elektor,

3 mom.

Består distrikt av en församling väljes elektorerna av
kyrkofullmäktige eller då sådan ej flnns av kyrkorådet,

4 mom,

I distrikt som består av två eller flera församlingar väljes
elektorerna av särskilda delegerade vilka utsetts församlingsvis av
kyrkofullmäktige eller där sådan ej finns av församlings kyrkoråd.

Antalet delegerade utgör för församling

med högst 500 kyrkomedlemmar 5

med mer än 500 men högst 1 000 kyrkomedlemmar 7

med mer än 1 000 men högst 2 000 kyrkomedlemmar 9

med mer än 2 000 men högst 3 500 kyrkomedlemmar 11

med mer än 3 500 men högst 5 500 kyrkomedlemmar 13

med mer än 5 500 men högst 8 000 kyrkomedlemmar 15

med mer än 8 000 men högst 11 000 kyrkomedlemmar 17

med mer än 11 000 men högst 14 500 kyrkomedlemmar 19

med mer än 14 500, - 21

Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordförande i
kyrkofullmäktige eller där sådana ej finns ordföranden i kyrkorådet i den till
medlemsantalet största av de i distriktet ingående församlingarna,

5 mom.

Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i
lagen om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar
två

Prop.
1981/82:192 87

eller flera pastorat skall vad som tidigare stadgats om
församling i stället gälla samfälligheter,

12§

Endast den som tillhör svenska kyrkan och är myndig kan
vara kyrkomötesledamot eller suppleant för sådan. Valbar till elektor eller
delegerad är den som tillhör svenska kyrkan och är myndig samt är kyrkobokförd
inom valkretsen,

13 §

För val av kyrkomötesledamöter och suppleanter för dessa
skall elektorerna inom varje valkrets senast före januari månads utgång året
näst efter det allmänna val till kyrkofullmäktige har ägt rum komma samman
inför en av domkapitlet förordnad valförrättare.

Domkapitlet bestämmer om tid och plats samt övriga närmare
föreskrifter, som kan erfordras.

14 §

Val av
kyrkomötesledamöter och suppleanter för dessa samt val av elektorer och
delegerade skall vara proportionellt om det begäres av minst så många väljande
som motsvarar det tal, vilket erhålles om samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser ökat med 1, Därvid skall gälla vad om proportionellt
valsätt är stadgat beträffande val inom kyrkofullmäktige.

Sker ej val av suppleanter proportionellt skall även
bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till kyrkomötet.

15 §

Om någon väljes till kyrkomötesledamot för två eller flera
valkretsar ankommer det på denne att bestämma för vilken valkrets denne vill
anses vald samt skyndsamt göra anmälan härom till vederbörande domkapitel.

16 §

Val till kyrkomötet får överklagas hos valprövningsnämnden
genom besvär inom sju dagar efter det att valet avslutats.

17 §

Kyrkomöte sammanträder vart tredje år den första tisdagen
i mars månad året efter det år då allmänna val till kyrkofullmäktige har ägt
rum.

18 §

Kyrkomötet
samlas till urtima sammanträde om regeringen förordnar därom.

Kyrkomötets ordförande är skyldig att utlysa urtima
sammanträde om svenska kyrkans centralstyrelse, representantskapet eller minst
femtioen av kyrkomötets ledamöter begär det.

Sammanträdet inledes då inom fyra veckor från det att
begäran framställdes.

Prop.
1981/82:192 88

19 §

Kyrkomötet utser inom sig för varje valperiod ordförande
samt en förste och en andre vice ordförande.

Innan val har ägt rum ledes kyrkomötets sammanträde av den
av de närvarande ledamöterna som längst tid har varit ledamot av kyrkomötet. Om
två eller flera har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av dem
företräde,

20 §

Val inom kyrkomötet beredes av en inom kyrkomötet utsedd
valberedning,

21 § ' .

För beredning av ärenden kan kyrkomötet inom sig välja
utskott. Utskott väljer inom sig ordförande. Utskott sammanträder första gången

på kallelse av kyrkomötets ordförande, därefter på
kallelse av utskottets

ordförande.

Innan ordförande har valts föres ordet av den
av de närvarande

ledamöterna som längst tid har varit ledamot av
kyrkomötet. Om två eller

flera har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av
dem företräde,

22 §

Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Utom
i fall som avses i 23 § gäller som kyrkomötets beslut den mening varom mer än
hälften av de röstande förenar sig om. Omröstning göres öppet utom i fall av
val. Uppkommer lika röstetal vid omröstning avgöres utgången genom lottning,

23 §

Då fråga är om beslut i ärende rörande lärofrågor skall
yttrande först ha inhämtats från nämnden för beredning av svenska kyrkans
lärofrågor. Om framlagt förslag ej förkastas av kyrkomötet skall förslaget på
begäran av tio ledamöter vila till nästa nyvalda kyrkomöte sammanträder såvida
ej minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om att anta förslaget.

24 §

Val inom kyrkomötet skall, därest omröstning begäres, ske
med slutna sedlar. Vidare skall gälla vad som i 14 § stadgas om proportionella
val,

25 §

Statsråd som ansvarar för kyrkliga ärenden, ledamöterna i
svenska kyrkans centralstyrelse samt ledamöterna i nämnden för beredning av
svenska kyrkans lärofrågor äger närvara och deltaga i kyrkomötets
överläggningar men i besluten endast om de är valda till ledamöter.

26 §

För handhavande av de kyrkomötets angelägenheter som ej
rör beslut i lärofrågor kan kyrkomötet inom sig välja representantskap.

Prop.
1981/82:192 89

27 §

Representantskapet består av minst fyrtioen ledamöter. För
ledamöterna skall finnas lika många ersättare.

28 §

Representantskapet väljer inom sig ordförande och vice
ordförande. Innan ordförande har valts föres ordet av den av de närvarande
ledamöterna som längst tid har varit ledamot av kyrkomötet. Om två eller flera
har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av dem företräde,

29 §

För beredning av kyrkomötet.s och representantskapets
ärenden samt verkställighet av dess beslut kan kyrkomötet välja en
centralstyrelse. Denna består av minst elva ledamöter som väljs av kyrkomötet
för en tid av tre år.

Styrelsens ordförande och vice ordförande väljes särskilt
av kyrkomötet. För styrelsen väljes lika många suppleanter som ordinarie
ledamöter. Suppleanterna inträder som ledamöter i styrelsen efter de grunder
som kyrkomötet beslutar.

30 §

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden. Denne
är skyldig att sammankalla styrelsen om minst tre av dess ledamöter begär
detta.

Styrelsen är beslutsför när minst hälften av dess
ledamöter är närvarande,

3H

Är ärkebiskopen ej ledamot av styrelsen skall ärkebiskopen
eller av denne utsedd ersättare närvara vid styrelsens sammanträden,

32 S

Kyrkomötet fastställer närmare föreskrifter för
kyrkomötets arbetssätt ävensom för representantskapets och centralstyrelsens
verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Genom lagen upphävs

1,
Kyrkomötesförordningen
(1949:174).

2,
K, K, (1950:40)
angående Lunds stifts indelning i valkretsar för val av lekmannaombud vid
allmänt kyrkomöte samt angående det antal sådana lekmannaombud. som skall
väljas inom varje valkrets i riket,

3,
K, K, Instr,
(1951:505) för allmänt kyrkomötes utredningsnämnd.

Prop.
1981/82:192 90

2 Förslag till

Lag om nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor

Härigenom föreskrives följande.

Nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor har
till uppgift att avge yttrande i frågor rörande svenska kyrkans lära,

2§

Nämnden består av biskoparna i samtliga stift samt högst
sju ledamöter, som för en tid av tre år väljes av varje nyvalt kyrkomöte.

3§

Nämnden väljer inom sig ordförande, vice ordförande och
sekreterare,

4§

Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden och om
sådan ej utsetts på kallelse av ärkebiskopen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983,

Prop. 1981/82:192 91

3
Förslag till

Lag
om upphävande av det forna prästeståndets privilegier

Härigenom
föreskrives att det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och
friheter, i den månde fortfarande äger bestånd, skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1982,

Prop.
1981/82:192 92

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU
1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m.'

1 Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden avgetts av
riksmarskalksämbetet, regeringsrätten, justitiekanslern (JK), Svea hovrätt,
kammarrätten i Göteborg, kammarkollegiet, universitets- och högskoleämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands. Göteborgs
och Bohus, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens
län, samtliga domkapitel och stiftsnämnder. Svenska kyrkans missionsstyrelse.
Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete. Styrelsen
för svenska kyrkan i utlandet. Svenska kyrkans diakoninämnd. Biskopsmötet, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Rikskommittén för stiftstingen.
Riksförbundet kyrkans ungdom, stiftsråden i Uppsala, Linköping, Skara,
Strängnäs, Västerås, Växsjö, Karlstad, Härnösand, Luleå, Visby och Stockholm,
Sveriges frikyrkoråd, Sveriges kyrkliga kvinnoråd, Sveriges kristna ungdomsråd.
Svenska kyrkans personalförbund och Kyrkomusikernas riksförbund.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har
förklarat att de avstår från att yttra sig över betänkandet. Även ärkebiskopen
har förklarat att han avstår från att yttra sig under hänvisning till att han
deltar i Biskopsmötets yttrande.

Universitets- och högskoleämbetet har utan eget
ställningstagande överlämnat yttranden från juridiska fakultetsnämnden vid
universitetet i Stockholm samt de teologiska och juridiska fakultetsnämnderna
vid universiteten i Uppsala och Lund. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund har till sitt yttrande fogat en sammanställning av yttranden
från förbundets 15 förbundsavdelningar och Malmö kyrkliga samfällighet. Några
andra remissinstanser har bifogat yttranden som har kommit in till dem.

Riksmarskalksämbetet har i enlighet med remissbeslutet
endast yttrat sig över förslaget om statschefens tro.

Utan föregående remiss har nio yttranden avgetts över
förslaget. Sådana yttranden har avgetts av sex församlingar samt Svenska
kyrkans utbildningsnämnd, Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse
samt Förbundet för kristen enhet,

' I sammanställningen redovisas inte yttranden över
kommitténs förslag i vad det gäller formerna för den kyrkliga lagstiftningen.
En sammanställning av remissyttrandena i det avseendet finns intagen i prop.
1981/82:77.

Prop.
1981/82:192 93

2 Ett reformerat kyrkomöte 2.1 Kyrkomötets sammansättning

Ett ganska stort antal remissinstanser har yttrat sig över
förslaget.om kyrkomötets sammansättning. Några instanser uttalar sig allmänt om
förslaget i denna del, medan flertalet uppehåller sig särskilt vid förslagets
olika delar. Sålunda yttrar sig flera instanser om det föreslagna antalet
ledamöter i kyrkomötet samt om förslaget om att kyrkomötet skall bestå endast
av fritt valda ledamöter. En del instanser behandlar i sina yttranden särskilt
lärofrågornas behandling i kyrkomötet.

Några
instanser yttalar sig mera allmänt om förslaget om kyrkomötets sammansättning.
Av dessa är fyra i huvudsak positiva till förslaget medan en är kritisk.
Sålunda förklarar juridiska fakultetsnämnden vid universilelel i Uppsala att
den ställer sig positiv - ehuru något tveksam - till den ifrågasatta revisionen
av kyrkomötesinstitutet. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig positiv
till förslaget om organisafionen på riksplanet och framhåller att svenska
kyrkan härigenom får ett på demokratisk grund uppbyggt representativt organ på
riksplanet. Länsstyrelsen tillstyrker även vad utredningen föreslaget om
inrättandet av en nämnd för beredning av lärofrågor. Länsstyrelsen i
Västmanlands län instämmer i förslaget med hänvisning till att det är angeläget
att kyrkomötet får en mer demokratisk sammansättning. Stiftsnämnden i Skara
förklarar alt den för sin del inte har någon erinran mot förslaget, Svea
hovrätt är däremot kritisk och anser att de ändringar i organisatoriskt
hänseende som kommittén föreslår inte framstår som välbetänkta. Hovrätten
framhåller att om kyrkan skiljs från staten kommer kyrkan naturligtvis att
själv vilja bestämma om sin organisation. Enligt hovrätten bör därför beslut i kyrka-staf-frågan
inte nu föregripas genom en omfattande utvidgning av kyrkomötet och dess organ.
Om däremot statskyrkosystemet kommer att permanentas bör enligt hovrätten först
efter ett sådant beslut kyrkans olika organ anpassas till en sådan ordning,

Étt ganska stort antal remissinstanser uttalar sig om
förslaget om antalet ledamöter i kyrkomötet.

Positiva
till förslaget i denna del är domkapitlen i Uppsala och Växjö, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund samt sliflsrådet i Uppsala.

Domkapitlet
i Uppsala förklarar att det biträder förslaget om 251 ledamöter med tanke på
att det ger större möjligheter till en rättvisare representation både regionalt
och åsiktsmässigt. Domkapitlet i Växjö förklarar att även om kyrkomötets
storlek kan diskuteras står domkapitlet inte främmande för ett kyrkomöte med
251 ledamöter som sammanträder varje år.

Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund hänvisar till resultatet av
förbundets underremiss till förbundsavdelningarna. Enligt förbundsstyrelsen
har förbundsavdelningarna accepterat förslaget om 251 ledamöter.

Prop.
1981/82:192 94

Tre förbundsavdelningar uttalar sig dock fill förmån för
ett kyrkomöte bestående av 151 ledamöter (jfr, kyrkomötets utredningsnämnds
förslag). Förbundsstyrelsen hänvisar för egen del till sitt eget yttrande fill
utredningsnämnden och konstaterar att vad den i detta anförde är tillgodosett
i kommitténs förslag. Stiftsrådet i Uppsala tillstyrker att kyrkomötet skall
bestå av sammanlagt 251 ledamöter. Stiftsrådet framhåller att det av
utredningar som gjorts inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
synes framgå att önskvärd representativitet inte kan uppnås med ett mindre
antal kyrkomötesledamöter än 251, Stiftsrådet konstaterar dock att representativitetseffekten
försvagas om kyrkomötet i sin helhet samlas endast vart tredje år och övriga år
ersätts av ett representantskap om bara 41 personer.

Stiftsrådet i Västerås tar i likhet med domkapitlet i
Västerås inte direkt ställning till förslaget. Både domkapitlet och sfiftsrådet
hänvisar till utredningsnämndens förslag och framhåller atf det fortsatta
utredningsarbetet får visa vilket förslag som i denna del slutligen är att
föredra.

Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan är
kritiska mot eller tveksamma till förslaget att kyrkomötet utökas fill 251
ledamöter. Med några få undantag förordar de att antalet bestäms till 151. En
sådan inställning redovisas av kammarkollegiet, teologiska fakultetsnämnden vid
universitetet i Lund, domkapitlen i Linköping, Lund, Göteborg, Härnösand, Luleå
och Stockholm, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete.
Biskopsmötet, Rikskommittén för stiftstingen, stiftsråden i Strängnäs, Karlstad
och Luleå, Sveriges kyrkliga kvinnoråd och Svenska kyrkans personalförbund.

Kammarkollegiet framhåller att kyrkans mening i fråga om
antalet ledamöter i ett reformerat kyrkomöte bör bli av stor betydelse.
Kollegiet ifrågasätter för egen del om inte antalet bör begränsas fill 151
såsom kyrkomötets utredningsnämnd har föreslagit. Teologiska fakultetsnämnden
vid universitetet i Lund ifrågasätter starkt motiven för den föreslagna
storleken på kyrkomötet. Fakultetsnämnden framhåller att det infe kan avgöras
hur många ledamöter som fordras för att ge kyrkomötet en allsidig
representation. Enligt nämnden kan man emellertid konstatera att bland de 57 lekmannaombuden
vid det nuvarande kyrkomötet har funnits representanter såväl för flertalet
politiska partier som för skilda fromhetsriktningar och kyrkopolitiskä
ståndpunkter. Nämnden finner det därför fillrådligf att de minsta stiften
tillförsäkras två ledamöter, men att man i övrigt följer kyrkomötets
utredningsnämnds förslag om 151 ledamöter.

Domkapitlet i Linköping framhåller aft domkapifiet i valet
mellan ett kyrkomöte med 251 ledamöter och ett med 151 föredrar det sistnämnda
eftersom ett möte med 251 ledmöter skulle bli både ytterst kostnadskrävande och
ett administrativt otympligt organ. Domkapitlet i Lund säger sig inte kunna
finna att några bärande skäl har anförts för att kyrkomötet skall bestå av 251
ledamöter. Också eft kyrkomöte bestående av 151 ledamöter skulle

Prop. 1981/82:192 95

enligt domkapitlet ge möjlighet till en allsidig representation.
Domkapifiet framhåller att det nu gäller att skapa ett funktionsdugligt
kyrkomöte, som kan ges drägliga arbetsformer inom den givna ekonomiska ramen.
Kommitténs diskussion om modell för sammanträden visar enligt domkapitlets
uppfattning det orimliga i ett så stort kyrkomöte som 251 ledamöter. Enligt
domkapitlet blir även kostnaderna stora med så många ledamöter. Domkapitlet i
Göteborg anser att det inte finns någon anledning att utöka antalet ledamöter,
eftersom kyrkomötet hittills fungerat väl med den sammansättning det har i
dag. Domkapitlet framhåller att ett kyrkomöte med 251 ledamöter blir en mycket svårhanterad
storhet, eftersom det skall kunna sammanträda oftare än i dag. Enligt domkapifiet
kan inte ett så stort kyrkomöte motiveras av att det får utökade
arbetsuppgifter. Domkapitlet anser att både administrativa och ekonomiska skäl
talar för ett mindre antal ledamöter, dock med ett bibehållet krav på att
erforderlig geografisk täckning erhålls. Domkapitlet i Härnösand anser att det
är fullt tillräckligt med 151 ledamöter i kyrkomötet. Domkapitlet i Luleå anser
att kommitténs mofivering för att föreslå att kyrkomötet skall utökas fill 251
ledamöter inte är bärande. Domkapitlet menar att 1979 års kyrkomötes
utredningsnämnds förslag om 151 ledamöter i kyrkomötet är ett från många
synpunkter bättre förslag, som även ger kyrkomötet en såväl god idémässigt som
regionalt tillfredsställande sammansättning. Detta ger enligt domkapitlet goda
förutsättningar för ett brett ansvarstagande från kyrkomedlemmarna för
samtliga kyrkoangelägenheter, även i frågor rörande kyrkans lära. Liknande synpunkter
framförs också av stiftsrådet i Luleå. Domkapitlet i Stockholm föreslår att
antalet ledamöter i kyrkomötet begränsas till 151.

Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete uppger att centralrådet i ett tidigare remissvar till 1979
års kyrkomötes utredningsnämnd har lämnat utan erinran utredningsnämndens
förslag att antalet ledamöter i kyrkomötet skulle utökas till 151. Centralrådet
förklarar sig vidhålla denna inställning. Centralrådet hävdar att denna mer än femtioprocentiga
utökning av det nuvarande kyrkomötet är fullt tillräckligt för att tillgodose
de demokratiska kraven på en allsidig representation. Biskopsmötet föreslår ett
kyrkomöte om 151 ledamöter. Rikskommitlén för stiftstingen hänvisar också till
sitt yttrande över kyrkomötets utredningsnämnds betänkande, i vilket kommittén
tillstyrkte att kyrkomötet skulle erhålla 151 ledamöter och i princip
sammanträda varje år. Kommittén vidhåller denna åsikt och säger sig inte kunna
finna någon bärande parallellitet i jämförelsen med pastoratsförbundets
organisation.

Stiftsrådet i Strängnäs ifrågasätter om det föreslagna
antalet ledamöter verkligen är rimligt och önskvärt. Sfiftsrådet menar att
kyrkomötet kunde göras väsentligt mindre, utan atf man för den skull minskade
dess representativitet. Stiftsrådet i Karlstad förordar att kyrkomötet
sammanträder årligen. För att detta skall vara möjligt bör enligt sfiftsrådet
antalet ledamöter inte överskrida 151. Sveriges kyrkliga kvinnoråd ansluter sig
till

Prop.
1981/82:192 96

1979 års kyrkomötes utredningsnämnds förslag om 151
ledamöter. Enligt kvinnorådets mening tillgodoser antalet kravet på dels
demokrati, dels regionalt rättvis fördelning och är dessutom ekonomiskt
försvarbart, Svenska kyrkans personalförbund säger sig inte kunna finna att
bärande skäl har anförts för att kyrkomötet skall bestå av 251 ledamöter. Av
utredningsnämnden föreslaget antal, 151 ledamöter, ger enligt förbundet
kyrkans medlemmar möjlighet till en allsidig representation. Förbundet
framhåller att avsikten måste vara att skapa ett funktionsdugligt kyrkomöte med
drägliga arbetsformer inom en rimlig ekonomisk ram. Därigenom kan också det
orimligt stora antal elektorer som skall förrätta det slutliga valet
nedbringas, uttalar förundet.

Åtskilliga remissinstanser har också yttrat sig över
förslaget om att kyrkomötet skall bestå av endast fritt valda ledamöter.
Flertalet remissinstanser är kritiska mot förslaget. Av dessa anser flera att
biskoparna skall vara självskrivna ledamöter i kyrkomötet, medan andra anser
att kyrkomötet utöver biskoparna skall tillförsäkras en viss prästerlig
representation,

I huvudsak positiva till förslaget i denna del är
länsstyrelsen i Jönköpings lån, domkapitlen i Uppsala, Skara, Västerås och
Lund, Biskopsmötet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.
Riksförbundet kyrkans ungdom, stiftsrådet i Västerås samt Sveriges kristna
ungdomsråd även om en del av dem är tveksamma eller knyter förbehåll till sina
positiva ställningstaganden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att kyrkomötet i
sin nuvarande sammansättning utifrån allmänna utgångspunkter får anses vara
mindre tidsenligt. Man kan hävda att sammansättningen inte återspeglar det
borgerliga samhällets syn på demokrati. Det är dock enligt länsstyrelsen
tveksamt, om de kyrkliga intressena genom förslaget blivit fillgodosedda i
tillräcklig grad. Ett för kyrkan i dag grundläggande drag är sålunda samspelet
mellan lekmannainflytande och ämbetsförvaltning. Länsstyrelsen framhåller att
detta drag är i lag manifesterat i bl. a. församlingsstyrelselagen och lagen om
domkapitel. Såväl på lokalplanet som på stiftsplanet är det prästerliga medinflytandet
markerat på ett sätt som saknar motsvarighet i annan lagreglerad verksamhet.
Även om detta medinflytande i dag inte återfinns i församlingarnas beslutande
organ synes det enligt länsstyrelsen tveksamt med en reformering av kyrkomötet,
grundad på tanken att ämbetsrepresen-tation i kyrkans högsta beslutande organ
infe alls behöver förekomma. Länsstyrelsen framhåller att den utifrån sin
intressesfär inte har anledning att principiellt motsätta sig vad som
föreslagits i denna del. Länsstyrelsen anser emellertid att frågan är av så
genomgripande karaktär att ett förverkligande av kommitténs tankegångar inte
bör ske utan ett starkt stöd från kyrkan själv.

Domkapitlet
i Uppsala förklarar att domkapitlet redan i yttrande över utredningsnämndens
betänkande har uttalat sig för att kyrkomötet bör bestå

Prop.
1981/82:192 97

av endast fritt valda ledamöter. Domkapitlet motiverar
sitt ställningstagande med att ett demokratiskt uppbyggt kyrkomöte utan
kvotering skulle kunna påräkna ett större förtroende och därigenom
förhoppningsvis också kunna äga större befogenhet att självständigt avgöra ett
antal ärenden av klart kyrklig eller ekonomisk art som nu beslutas av andra
instanser. För att garantera prästämbetets inflytande föreslås atf en nämnd för
beredning av lärofrågor inrättas. Domkapitlet anser att det är riktigt att
kyrkomötet bereds möjlighet aft utse ledamöter i denna nämnd utöver landets 13
biskopar. Domkapitlet i Skara tillstyrker att kyrkomötet består av endast fritt
valda ledamöter och att en täronämnd inrättas. Med hänsyn till biskoparnas
särskilda ansvar för lärofrågorna föreslår domkapitlet att endast biskoparna
ingår i läronämnden. Nämnden bör dock ha rätt ätt knyta experter till sig.
Domkapitlet vill understryka den i specialmotiveringen angivna rätten för
nämnden att själv ta initiativ och yttra sig i lärofrågor. Domkapitlet i
Västerås ansluter sig i huvudsak till förslaget orn ett fritt valt kyrkomöte.
Domkapitlet aktualiserar emellertid tanken atf biskoparna vid avgörande av
lärofrågor i kyrkomötet också skall ha rösträtt. Enligt domkapitlet bör
biskoparna också ha möjlighet att delta i utskottsarbetet. Domkapitlet i Lund
anser att kyrkomötet bör väljas helt fritt med hänsyn till de nya
arbetsuppgifter som det nya kyrkomötet får. Enligt domkapitlet säkras
bisköparnas inflytande på handläggningen av lärofrågor genom den särskilda
nämnd för lärofrågor vari biskoparna skall ingå. Med hänsyn till att ledamöterna
i nämnden ges rätt att närvara och delta i alla kyrkomötets överläggningar
förordar domkapitlet att biskoparna inte bör vara valbara till kyrkomötet.
Enligt domkapitlet bör de dock ha närvaroplikt.

Biskopsmötet framhåller att en viktig uppgift för
kyrkomötet blir att handlägga och fatta beslut i frågor, som har med kyrkans
lära och bekännelse att göra. I en luthersk kyrka är det självklart att
församlingen i dess helhet och inte endast prästämbetet har ansvar för
bekännelsen, men att biskopar och präster har ett särskilt ansvar härvidlag.
Enligt biskopsmötet har alltsedan reformationen det kyrkliga ämbetets särskilda
ansvar kommit fill uttryck då det gäller beslutordningen i lärofrågor. Enligt
biskopsmötet är det nödvändigt att bevara ämbetets inflytande på frågor av
bekännelsekaraktär också i framtiden. Biskopsmötet anför vidare:

En väg att göra detta är att biskoparna och eventuellt
ytterligare präster är självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Redan i sitt
remissvar på kyrkomötets utredningsnämnds preliminära betänkande fann
biskopsmötet emellertid det vara en bättre väg att tillförsäkra kyrkans ämbete
faktiskt inflytande på annat sätt och att till följd därav kunna förorda, att
kyrkomötet skall bestå av fritt valda ledamöter. I remissvaret framhölls,

1) att biskopsmötet skall höras i alla
frågor, som har med kyrkans bekännelse att göra, innan de behandlas i
kyrkomötet,

2) att biskoparna icke är valbara men
har närvaroplikt och yttranderätt i kyrkomötet, och

7 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 192

3) att det bör ankomma på biskopsmötet att avgöra, om en i
kyrkomötet väckt fråga är av bekännelsekaraktär eller inte.

Första att-satsen är fillgodosedd i och med
kyrkomöteskommitténs förslag till läronämnd. Denna nämnd, som vad gäller
beredning av Svenska kyrkans lärofrågor på sätt och vis innebär en legalisering
av biskopsmötet, blir en viktig faktor i den framtida kyrkan. Andra att-satsens
krav på yttranderätt är tillmötesgått i förslaget till Lag om svenska kyrkan.
Enligt dess § 25 äger biskoparna i egenskap av ledamöter i läronämnden att
närvara och deltaga i kyrkomötets överläggningar, dock utan beslutsrätt.
Biskopsmötet finner här skäl att aktualisera tanken från 1978 (SOU 1978:2 s.
74), att biskoparna vid avgörande av lärofråga i kyrkomötet också skall äga
rösträtt. Praktiskt och rimligt vore det att biskoparna hade förslagsrätt även
i andra frågor. De bör givetvis också ha möjlighet att deltaga i
utskottsarbetet. Tredje att-.satsen om att biskopsmötet bör avgöra, huruvida en
i kyrkomötet väckt fråga är en en lärofråga, har inte tillmötesgåtts, men det
kan konstateras, att det i lagen om Svenska kyrkan lagda förslaget om minoritetsbordläggning
är en smidig form för att få betänketid i lärofrågor. "Lärofrågor där
enighet inte uppnåtts bör hänvisas till förnyad behandling", skrev
biskopsmötet i sitt ovannämnda remissvar. Förslaget om minoritetsbordläggning
kan ses som ett svar på det kravet. Härtill kommer att läronämnden förutsattes
vara oförhindrad att själv ta initiativ att avge yttrande i frågor om kyrkans
lära. Vi menar dock fortfarande att det är nödvändigt att biskopsmöte/läronämnd
äger tolkningsföreträda om en fråga är av bekännelsekaraktär eller inte. Det
ligger ju i sakens natur att om biskoparna bedöms äga särskild kompetens och
ansvar i lärofrågor detta även bör inbegripa bedömningen av vad som är en
lärofråga. Om denna rätt infe ges biskoparna, får dessa inte det ansvar för
läran som åvilar dem enligt kyrkans egna bestämmelser. I den händelse att dessa
yrkanden inte kan tillgodoses, synes det bästa vara, att biskoparna ingår som
självskrivna ledamöter i kyrkomötet.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hänvisar
även här till sin underremiss till förbundsavdelningarna. Förbundsstyrelsen
konstaterar att remissopinionen är mycket splittrad. Sju förbundsavdelningar
uttalar sig för ett kyrkomöte med självskrivna biskopar. Övriga ledamöter skall
väljas fritt. En förbundsavdelning uttalar sig för ett kyrkomöte med såväl
självskrivna biskopar som en viss kvot präster. Sju förbundsavdelningar uttalar
sig för ett kyrkomöte i enlighet med kommitténs förslag. Förbundsstyrelsen
framhåller att den erhöll ungefär samma reaktion på utrednings-nämndens olika
alternativ. Förbundsstyrelsen hänvisar för egen del till sitt yttrande till
utredningsnämnden och säger sig endast kunna konstatera att förbundsstyrelsens
önskemål uppfylls genom kyrkomöteskommitténs förslag. Riksförbundet kyrkans
ungdom delar utredningens uppfattning att det är önskvärt med ett demokratiskt
valt kyrkomöte med ett större antal ledamöter och utan den nuvarande
kategoriindelningen. Samtidigt vill förbundet framhålla föreningen av folklig
självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning som något konstitutivt för
svenska kyrkan. Förbundet hänvisar till att biskopsmötet i sitt yttrande över
kyrkomötets utredningsnämnds förslag anför att det är nödvändigt att även i
framtiden läroämbetets inflytande över frågor av bekännelsekaraktär bevaras,
att det bör ankomma

Prop. 1981/82:192 99

på biskopsmötet att avgöra om en i kyrkomötet väckt fråga
är av bekännelsekaraktär eller inte samt att det under alla omständigheter på
något sätt bör garanteras ett faktiskt inflytande från läroämbetets sida i
frågor som har med tro och bekännelse att göra. Förbundet delar biskopsmötets
uppfattning. Förbundet menar dock att förslaget fill föreskrifter om yttrande
från nämnden för beredning av Svenska kyrkans lärofrågor och de särskilda
reglerna om hur lärofrågorna skall behandlas i kyrkomötet inte utgör en
godtagbar tillämpning av den tidigare nämnda för svenska kyrkan grundläggande
principen. Förbundet menar med hänsyn till denna princip dels att det bör
ankomma på biskoparna att avgöra om en i kyrkomötet väckt fråga är av
bekännelsekaraktär eller inte, dels att eft kyrkomötes beslut i en sådan fråga
skall ha föregåtts av biskopsmötets beredning. Enligt förbundet borde förslaget
om ett nytt kyrkomöte genomföras i samband med en helhetslösning av staf-kyrka-frågan.

Stiftsrådet i Västerås konstaterar atf stiftsrådet i fidigare
remissyttranden har uttalat sig för ett kyrkomöte med enbart fritt valda
ledamöter. Stiftsrådet biträder förslaget om att inrätta en läronämnd. Likaså
instämmer sfiftsrådet i förslaget om ordningen för avgörande av lärofrågor.
Läronämndens ledamöter bör enligt stiftsrådet ha närvaro- och yttranderätt i
kyrkomötet. Vidare anser sfiftsrådet att biskoparna, på grund av sitt särskilda
ansvar för kyrkans lära och förkunnelse, skall ha rätt att delta i beslut i
lärofråga i kyrkomötet. Sveriges kristna ungdomsråd förklarar att ungdomsrådet
som ekumenisk organisation varken kan eller vill gå in på detaljerna när det
gäller svenska kyrkans inre organisation. Ungdomsrådet ser emellertid positivt
på aft svenska kyrkan nu föreslås få en demokrafiskt uppbyggd struktur och ett
centralt representativt organ. Enligt ungdomsrådet är detta ägnat att
underlätta både kyrkans egen verksamhet och dess samarbete med andra
trossamfund. Ungdomsrådet framhåller atf det ändå tycks motsägelsefullt atf så
i detalj lagstifta om formerna för kyrkans självbestämmanderätt. Enligt
ungdomsrådets uppfattning vore det att föredra att lagstiftningen på detta
område begränsades till att slå fast grundprinciperna för kyrkans organisation
och självbestämmanderätt eller att hänvisa till den lagstiftning som gäller
övriga trossamfund. Ungdomsrådet anser slutligen att det är en öppen fråga om
reformen över huvud taget är meningsfull inom ramen för förslaget om
kompetensfördelningen mellan staten och kyrkan utan mera genomgripande
förändringar i relafionen stat-kyrka.

Som har anförts fidigare är flertalet instanser som har
yttrat sig i frågan kritiska mot förslaget att kyrkomötet skall bestå av endast
fritt valda ledamöter. Flera av de kritiska instanserna anser aft biskoparna
skall vara självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Att biskoparna skall vara
självskrivna ledamöter i kyrkomötet anser länsstyrelserna i Blekinge samt
Göteborgs och Bohus län, domkapitien i Linköping, Växjö, Karblad och Stockholm,
stiftsnämnden i Växjö, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete. Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet.

Prop. 1981/82:192 100

Rikskommittén för stiftstingen samt stiftsråden i Uppsala,
Växjö, Karlstad, Härnösand och Stockholm. En del av dessa instanser ansluter
sig uttryckligen till ledamoten Johanssons reservation och anser alltså att
biskoparna måste garanteras representation som fuUvärdiga ledamöter i det
föreslagna reformerade kyrkomötet samt att det därför inte finns skäl att skapa
den föreslagna nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor.

Länsstyrelsen i Blekinge län förklarar att styrelsen, i
likhet med vad en reservant i kommittén har anfört, finner att biskoparna har
en sådan särställning inom kyrkan och ett sådant ansvar särskilt för
lärofrågor, att de bör garanteras en ställning som fullvärdiga ledamöter av
kyrkomötet. Enligt länsstyrelsen bör kyrkomötet alltså bestå av 238 fritt valda
ledamöter och de 13 biskoparna som självskrivna ledamöter. Länsstyrelsen anser atf
den särskilda nämnden för lärofrågor därigenom skulle kunna slopas. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län förklarar aft den i fråga om kyrkomötets
representation ansluter sig till reservantens mening. Liksom denna anser
länsstyrelsen att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet.
En konsekvens av denna utformning av kyrkomötet blir att någon särskild nämnd
för lärofrågor inte behövs.

Domkapitlet i Linköping vill betona att varje medlem i
svenska kyrkan har ansvar för kyrkan som helhet, även dess lära, men att
biskopar och präster enligt kyrkans bekännelse och ordning har ett särskilt
ansvar. Detta måste enligt domkapitlet även komma till synes i sammansättningen
av det nya kyrkomötet. Utredningen vill tiUgodose detta genom en särskild
läronämnd, konstaterar domkapitlet och framhåller, att en enklare och klarare
väg att gå är att tillerkänna biskoparna självskrivenhet i kyrkomötet. Det
skulle då vara en parallell på riksplanet till den ställning som församlingsstyrelselagen
ger pastor på församlingsplanet. Domkapitlet i Växjö framhåller att en huvud-.
linje i svensk tradition har varit att lärofrågor har avgjorts i samverkan
mellan präster och lekmän. Prästerskapet har här alltid haft ett särskilt
ansvar och uppdrag. Detta uppdrag består enligt domkapitlet i, atf utifrån
totalkyrkans situation och med hänsyn lill kyrkans tradition klargöra vad
bibeln och bekännelsen säger. Kyrkans grundläggande uppgift är atf förkunna
evangelium, men varken budskapet eller uppgiften kan förändras utan att kyrkan
mister sin identitet och sitt existensberättigande. Domkapitlet framhåller att
det är en tillgång och en garanti, aft prästen genom de löften som avlagts vid
prästvigningen är religiöst bunden vid att hålla sig till läran och kyrkans
bekännelse. Prästlöften och prästvigning urholkas enligt domkapitlet innehållsligt
om prästen förvandlas till tjänsteman och funktionär. Domkapitlet framhåller
att 1968 års utredning Samhälle och trossamfund konstaterar, "att biskopar
och präster inte enbart har ställning som tjänstemän och funktionärer inom en organisafion.
Som innehavare av det religiöst bestämda prästämbetet i kyrkan har de dessutom
ett självständigt ansvar för kyrkans lära, undervisning och
sakramentsförvaltning" (SOU 1972:36 s. 158). Vad gäller kyrkomötets
sammansättning vill domkapitlet för sin del ansluta sig till

Prop. 1981/82:192 101

ledamoten Johanssons reservation, att biskoparna skall
ingå som självskrivna ledamöter i eft reformerat kyrkomöte. Detta är enligt
domkapitlet inte ett avsteg från de demokratiska principerna. Det förtjänar att
erinras om att biskopen, till skillnad från andra verkschefer, valts i
demokratisk ordning genom ett valkollegium sammansatt av både präster och
lekmän. Det kan också enligt komkapitlet jämförelsevis noteras hur biskop,
domprost och en prästerlig ledamot på stiftsplanet är ledamöter av domkapitlet.
Domkapitlet framhåller att det därför inte torde kunna betecknas som stridande
mot de demokratiska reglerna, om den organisafion som råder på stiftsplanet
kommer alt äga bestånd också på riksplanet i fråga om kyrkomötets
sammansättning. Enligt domkapitlet synes det också rimligt, att biskoparna
genom att delta i röstning får ta sin del av ansvaret för de beslut som fattas
av kyrkomötet. Liknande inställning och synpunkter redovisas också av stiflsrådet
i Växjö. Domkapitlet i Karlstad anser att biskoparna bör vara självskrivna
ledamöter av kyrkomötet. Det främsta skälet härtill är biskoparnas speciella
ställning, som närmare utvecklats av ledamoten Gunnar Johansson i dennes
reservation, framhåller domkapitlet. Enligt domkapitlet kan det vidare
framhållas att en annan ordning skulle medföra att vissa biskopar blev
ledamöter av kyrkomötet, medan andra ställdes utanför. Om val fill kyrkomötet
kommer att ske efter politiska linjer, vilket man enligt domkapitlet inte helt
kan utesluta, måste biskoparna framträda som partirepresentanter för att kunna
bli valda. Domkapitlet anser en sådan ordning vore olycklig. Domkapitlet i
Stockholm föreslår att biskoparnas självskrivna ledamotskap i kyrkomötet
behålls för att inte onödigtvis komplicera lärofrågornas behandling genom en
läronämnd. Stiftsnämnden i Växjö anser att landets biskopar skall vara
självskrivna ledamöter för att kyrkomötet skall fillförsäkras en nödvändig
prästerlig representation.

Svenska
kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete uppger att
centralrådet i sitt remissvar över kyrkomötets utredningsnämnds betänkande har
tagit klar ställning för att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter av
kyrkomötet. Det har enligt centralrådet skett bl. a. med hänvisning till att
kyrkan inte är en politisk organisation utan en unik andlig storhet, som är
given, och som den döpte och troende inte förfogar över utan är en lem och
medarbetare i. Utifrån denna speciella förutsättning och med hänsyn till den
därmed sammanhängande och inom kyrkan traditionella samverkan mellan folkligt
förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning finner centralrådet
den nämnda självskrivenheten vara väl motiverad och förenlig med demokratiens
idéer. Det mot självskrivenheten anförda argumentet att lekmännens och
prästernas ansvar för lärofrågorna i grunden är detsamma har centralrådet inte
funnit vara självklart så länge som vår kyrka har en blandform av episkopal och
synodal författning, där svenska kyrkans bekännelse tillerkänner kyrkans
biskopar ett särskilt ansvar i lärofrågor och där också prästerskapet genom sin
vigning tillerkänns ett .särskilt ansvar för kyrkans lära och genom löfte binds
vid denna. En

8 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 192

Prop.
1981/82:192 102

organisatorisk förändring får enligt centralrådets mening
självklart inte utan medvetna och noggranna överväganden ändra det som av
tradition har varit kyrkans tro och lära. 1 anslutning härtill har centralrådet
ifrågasatt om det inte är nödvändigt med någon föreskrift om tolkningsföreträde
och någon föreskrift om något slags vetorätt, om läroämbetets representanter är
i minoritet i ett beslutande organ. Centralrådet säger sig vidhålla denna
principiella ståndpunkt och därmed den syn som har hävdats i tidigare offenfiiga
utredningar såsom i SOU 1968:11 och i SOU 1972:36. Enligt centralrådet
kostateras i det förra betänkandet att svenska kyrkan representerar en
organisation vari biskopar och präster på grund av sitt ämbete har ett
betydande inflytande, varför det "med hänsyn till den episkopalt uppbyggda
kyrkotyp som svenska kyrkan med dess betoning av läroståndets betydelse
representerar ter sig naturligt att kyrkans prästerskap - på motsvarande sätt
som gäller i andra likartade kyrkor - har inflytande i kyrkans representativa
organ". Den senare utredningen hänvisar till den för svenska kyrkan
typiska kombinationen av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning
och konstaterar "att biskopar och präster inte enbart har ställning som
tjänstemän eller funktionärer inom en organisation" utan att de "som
innehavare av det religiöst bestämda prästämbetet i kyrkan har ett
självständigt ansvar för kyrkans lära, undervisning och sakramentsförvaltning".
Denna beskrivning är enligt centralrådet korrekt och ännu gällande.
Centralrådet avvisar därför kommitténs hänvisning till att representativa organ
inte bör ges en sådan sammansättning att en organisations tjänstemän automatiskt
skall ingå i organisationens representativa församling, i den mån denna
hänvisning hävdas som princip för kyrkomötets sammansättning. Biskopar och
präster kan enligt centralrådet med sitt i vigningen givna speciella ämbetsansvar
inte utan vidare jämställas med en organisations tjänstemän. Centralrådet
framhåller att biskoparna enligt svenska kyrkans, ordning alltjämt har det
yttersta ansvaret för kyrkans lära. Att överlämna avgörandet i lärofrågor till
kyrkomötet och samtidigt icke tillförsäkra episkopatet en given plats i detta
vore enligt centralrådet att på formell väg hindra eller åtminstone försvåra en
väsentlig del av den episkopala ämbetsutövningen. Centralrådet anser att detta
förhållande inte kan kompenseras av att biskoparna förutsätts ingå i en
rådgivande nämnd. Då biskoparna valts i demokratisk ordning och utnämnts av en
i demokratisk ordning vald regering för att fullgöra de uppgifter som är
förenade med deras tjänst och ämbete kan centralrådet inte finna det
odemokratiskt att de är tillförsäkrade plats i det organ som fattar beslut inom
deras ansvarsområde. Centralrådet biträder alltså den av ledamoten Johansson
avgivna reservationen. Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet (SKUT) ansluter
sig också till ledamoten Johanssons reservation och föreslår att biskoparna
skall ingå som självskrivna ledamöter i ett förändrat kyrkomöte. En parallell
härtill kan enligt SKUT i viss mån sägas vara kyrkoherdens självskrivenhet i
den lokala församlingens kyrkoråd. Den nuvarande självskrivenheten för
biskoparna i

Prop.
1981/82:192 103

kyrkomötet liksom att prästerna där tillförsäkras vissa
platser sammanhänger med prästämbetets särskilda innebörd. SKUT vill i detta
sammanhang hänvisa till och erinra om vad 1968 års utredning om stat och kyrka
gav uttryck åt i sitt betänkande Samhälle och trossamfund, nämligen att
biskopar och präster inte bara fick uppfattas som tjänstemän och funktionärer i
en organisation utan "som innehavare av det religiöst bestämda
prästämbetet i kyrkan har de dessutom ett självständigt ansvar för kyrkans
lära, undervisning och sakramentsförvaltning" (SOU 1972:36 s. 158). Genom
att även i fortsättningen biskoparna ingår i kyrkomötet undviker man enligt SKUT
också inrättandet av den särskilda läronämnden. SKUT framhåller att det också
är uppenbart att man vid behandling av lärofrågor bör ta till vara den expertis
som finns inom de teologiska fakulteterna.

Rikskommittén
för stiftstingen anser att den av utredningen föreslagna läronämnden måste ha
befogenhet att avgöra vad som är lärofrågor. Då detta emellertid kan få vissa
konsekvenser när det gäller kompetensdragningen mellan kyrkomöte och läronämnd,
är det enligt rikskommittén enklare och klarare att behålla biskoparna som självskrivna
ledamöter i kyrkomötet. Att helt överlämna avgörandet i lärofrågor till
kyrkomötet utan att ge biskoparna en given plats i detsamma vore enligt
rikskommittén att hindra eller åtminstone försvåra den episkopala
ämbetsutövningen. Rikskommittén anser att detta inte kan uppvägas av att
biskoparna ingår i en rådgivande nämnd. Stiflsrådet i Uppsala ansluter sig till
ledamoten Johanssons förslag att kyrkomötet skall bestå av 238 ledamöter jämte
de 13 biskoparna. För behandling inom kyrkomötet av lärofrågor bör enligt
stiftsrådet gälla den ordning kommittén föreslår. Stiftsrådet anser dock att
behandling av en viss fråga i denna ordning bör kunna påfordras av en tredjedel
av kyrkomötets ledamöter, Stiflsrådet i Karlstad förklarar sig dela ledamoten
Johanssons i reservafion framförda uppfattning att biskoparna bör vara
självskrivna ledamöter i kyrkomötet, I annat fall anser sfiftsrådet att
läronämndens inflytande måste förstärkas i förhållande till förslaget så att
kyrkomötet inte utan mellankommande val kan fatta mot nämndens mening stridande
beslut i lärofrågor. Stiftsrådet i Härnösand anser att kyrkomötets
sammansättning skall ge uttryck åt kyrkans egenart, vilken innebär största
möjliga hänsyn till demokratiens krav, men samtidigt vakthållande om en
bekännelse, som infe kan förändras från tid till tid. Enligt stiftsrådet kan
lärofrågor och övriga frågor vara så intimt förknippade att de inte alltid kan
särskiljas eller särbehandlas. Stiftsrådet anser att kyrkans biskopar skall
vara självskrivna i kyrkomötet och övriga ombud fritt valda utan
kategoriklyvning. Stifsrådet i Stockholm anser att det borgerliga samhällets
modeller för beslutande organ inte till fullo kan föras över på svenska kyrkan.
Enligt stiftsrådet företräder kyrkan ett ideellt intresse, vilket innebär
särskilda karaktärsdrag som måste komma fram i uppbyggnaden av organisationen.
Utifrån detta synsätt bör enligt stiflsrådet biskoparna vara självskrivna
ledamöter i kyrkomötet.

Några kritiska instanser anser att kyrkomötet utöver biskoparna
även i

Prop. 1981/82:192 104

fortsättningen bör tillförsäkras en viss prästerlig representation.
En sådan inställning redovisas av domkapitlen i Göteborg, Luleå och Visby,
stiftsnämnden i Visby, stiftsråden i Luleå och Visby, Sveriges kyrkliga
kvinnoråd och Svenska kyrkans personalförbund.

Domkapitlet
i Göteborg anser, med hänvisning fill kyrkans väsen, lära och bekännelse, aft
det måste finnas en kombination och samverkan mellan prästerlig ämbetsförvaltning
och kyrkligt förankrad självstyrelse. Denna princip är enligt domkapitlet djupt
förankrad i vår kyrkas historia. Domkapitlet påpekar att denna princip också
har varit en självklar utgångspunkt i tidigare utredningar angående kyrkomötet
och kyrkastat-relationerna. Enligt domkapitlet måste det i kyrkan finnas en
dubbel ansvarslinje. Å ena sidan måste det finnas organ med förtroendevalda
ledamöter, som är ansvariga i vanlig parlamentarisk ordning. Å andra sidan
måste det finnas präster, som är bundna av prästlöftena och som genom sin
prästvigning har fått det särskilda uppdraget att ansvara för kyrkans lära,
bekännelse och ordning. Domkapitlet anser att grundprincipen för kyrkomötets
sammansättning, nämligen att balans skall råda mellan läroämbete och folkvald representafion,
måste ligga fast. Domkapitlet kan därför inte biträda förslaget om att
kvoteringen mellan präster och lekmän i kyrkomötet skall upphävas. Domkapitlet
i Luleå föreslår att den nuvarande bestämmelsen om att 39 av kyrkomötets ledamöter
skall vara präster behålls, för att behovet av teologisk sakkunskap i
kyrkomötet skall säkerställas. Domkapitlet framhåller att det torde vara en
allmänt insedd sanning att ordet demokrati i sig måste rymma inte bara
rättighet och rättvisa utan även skyldighet. Om man kunde vara förvissad om att
alla som inom ramen för en representativ demokrati röstar i lärofrågor
verkligen hade utforskat bibeln oeh bekännelseskrifterna vore enligt
domkapitlet väl allt i sin ordning. Med nuvarande ordning vid kyrkliga val på
olika nivåer ges enligt domkapitlet inga garanfier för att det är i frågorna
insatta personer som röstar om kyrkans arbete, organisation, arbetsmaterial och
hennes lära. Utan att ge avkall på de demokratiska grundprinciperna bör det
enligt domkapitlet vara rimligt att kyrkomötet tillförsäkras ett fillräckligt
starkt inslag av präster, minst 39 i enlighet med nuvarande ordning.
Domkapitlet anser att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter i
kyrkomötet. Domkapitlet framhåller att detta förslag innebär en avsevärd
minskning av den teologiska sakkunskapen, eftersom antalet ledamöter i
kyrkomötet kommer att utökas. Liknande synpunkter redovisas av stiftsrådet i
Luleå. Domkapitlet i Visby, som har avgivit ett gemensamt yttrande med
stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby anser att såväl biskoparna som
representanter för prästerskapet i varje sfift bör ingå i kyrkomötet.
Domkapitlet anser att den föreslagna nämnden på intet sätt ger ämbetselementet
ett skäligt inflytande i kyrkomötet. Förslaget innebär enligt domkapitlet ett
radikalt brott med den förening av prästerlig ämbetsförvaltning och folklig
självstyrelse som under lång tid har karaktäriserat den svenska
kyrkoförfattningen på olika nivåer.

Prop. 1981/82:192 105

Sveriges kyrkliga kvinnoråd anser aft självskrivenhet bör
tas bort med undantag för ärkebiskopen. Kvinnorådet anser vidare att biskoparna
bör ges tillfälle att närvara med full yttranderätt men ej rösträtt. För att
säkerställa behovet av teologisk expertis anser kvinnorådet vidare att även i
fortsättningen ett visst antal ledamöter i kyrkomötet bör vara präster, dvs,
till ett antal av 39, Svenska kyrkans personalförbund hänvisar fill att
kyrkomötet är det organ som skall besluta i tros- och lärofrågor och anser att
detta måste få en avgörande betydelse för kyrkomötets sammansättning. Förbundet
framhåller att kyrkans läroämbete alltid har deltagit i beslut om tros- och
lärofrågor. Enligt förbundet bör läroämbete för den skull vara företrätt av så
många som fordras för att sakkunskap inom främst läroområdets olika delar skall
vara företrädd i såväl möte som utskott. Förbundet framhåller.att biskoparna
har en särskild ställning som högste innehavare av läroämbetet i stiften. Om
denna biskopsämbetets uppgift sedan äldsta tid skall vara kvar, vilket fordras
med hänsyn till kyrkans självständighet som trossamfund, måste biskoparna vara
självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Förbundet anser emellertid att 13 biskopar
är för litet för att läroämbetet skall kunna delta i arbetet på erforderligt
sätt. Ytterligare en präst från varje stift bör enligt förbundet i särskild
ordning utses att vara ledamot av kyrkomötet. Förbundet anser att den
föreslagna läronämnden då kan undvaras liksom det föreslagna representantskapet.

Några remissinstanser yttrar sig särskilt om lärofrågornas
behandling i kyrkomötet utan att koppla frågan till kyrkomötets sammansättning.

Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala
framhåller att utredningen klart haridentifierat ett behov av ett samlande
teologiskt organ inom svenska kyrkan. Detta organs kompetensområde bör enligt
nämnden emellertid inte bestämmas uteslutande med hänsyn till det reformerade
kyrkomötets behov. Den föreslagna teologiska nämnden bör enligt fakultetsnämnden
prövas med hänsyn till sektorer inom den föreslagna kyrkliga centralstyrelsens
område, där teologisk bearbetning och tillämpning krävs. Sådana områden är t.
ex. kyrkans ökade ansvar i fråga om utbildning för tjänster inom svenska
kyrkan, etiska frågor i en föränderlig social situation, den kvalificerade
ekumeniska dialogen inte minst pågående bilaterala luthersk-katolska
lärosamtal, församlingsstrategi och pastorala frågor i multireligiösa miljöer
och internationella rättvisefrågor. Fakultetsnämnden framhåller att dessa - och
besläktade - frågor kräver konfinuerlig bearbetning inom svenska kyrkan med
utnyttjande av teologisk och annan relevant expertis. Det är enligt
fakultetsnämnden inte självklart att biskoparna ex officio skall förväntas besitta
tillräcklig kompetens för denna teologiska bearbetning. Det är enligt
fakultetsnämnden inte heller självklart aft den teologiska bearbetningen skall
förväntas korrespondera med deras ansvar för förkunnelsen inom svenska kyrkan.
Fakultetsnämnden anser att sammansättningen av den föreslagna nämnden för
beredning av svenska kyrkans

Prop. 1981/82:192 106

lärofrågor därför måste prövas närmare med beaktande av
dess funktion inom ramen för en framtida kyrklig central styrelse.
Fakultetsnämnden finner utredningens uppslag lovvärda. Dess mer formella
resonemang gör dock enligt nämnden inte förslaget om en teologisk nämnd riktig
rättvisa. Fakultetsnämnden finner det nödvändigt aft såväl den teologiska
nämndens mandat som dess sammansättning blir föremål för en mer djupgående
diskussion. Teologiska fakultetsnämnden i Lund anser att utredningen hade bort
diskutera olika möjligheter att garantera att de s, k, lärofrågorna får en
adekvat behandling. Fakultetsnämnden understryker att olika lösningar är
tänkbara. I det nuvarande kyrkomötet liksom i internationell praxis tillämpas
ordningen med en särskild prästerlig representation. Fakultetsnämnden
framhåller att alltsedan kyrkomötets reformprogram år 1968 har man föreslagit
att kategoriklyvningen i kyrkomötet slopas, men att man då på annat sätt har
sökt ge uttryck åt prästämbetets särskilda ansvar för lärofrågornas behandling.
Utredningens förslag innebär enligt fakultets-nämnden en brytning mellan dessa
tankegångar i det att nämnden för lärofrågor föreslås bli fristående från
kyrkomötet och enbart ha rådgivande karaktär. Enligt fakultetsnämnden återstår
här flera olösta frågor, utöver den grundläggande och i stort sett förbisedda
problematiken kring biskoparnas och prästernas medverkan i beslutsprocessen.
Nämnden framhåller att den prästerliga representationen i kyrkomötet motsvarar
en allmänkyrklig praxis och aft den därför inte gärna kan - som utredningen
påstår - anses som "en kvarleva från det gamla ståndssamhället". Det
är, enligt fakultetsnämnden, likaledes ett oriktigt påstående att prästerna
deltar i kyrkomötet enbart som en "organisations tjänstemän", något
som bl. a. visas av att valbarheten är knuten fill prästämbetet och inte till innehav
av tjänst. Fakultetsnämnden anser att det borde närmare utredas och klargöras
hur nämnden för lärofrågor borde vara sammansatt för att kunna fungera som
"expertorgan" och vilken status dess yttranden skulle tillerkännas.
Grundproblemet är enligt fakultetsnämnden nu som förr, hur man organisatoriskt
på bästa sätt skall ge uttryck åt det för kyrkorätten fundamentala
sakförhållandet, att varken ett kyrkomöte eller en lokalförsamling förfogar:
över kyrkans bekännelse.

Domkapitlet i Härnösand i likhet med stiftsnämnden i
Härnösand fillstyrker, oavsett om biskoparna ingår i kyrkomötet eller ej, att
en särskild läronämnd inrättas, bestående av dé tretton biskoparna plus sju
ledamöter utsedda av kyrkomötet. Denna läronämnd, vars ledamöter bör ha närvaroplikt
och yttranderätt i kyrkomötet, bör enligt domkapifiet vara den instans som
avgör vilka frågor som skall anses vara lärofrågor. Enligt domkapitlet bör
dessutom lärofrågor, där enighet inte har uppnåtts mellan kyrkomöte och
läronämnd, hänvisas till förnyad behandling i kommande kyrkomöte.

Svenska kyrkans missionsstyrelse konstaterar att
utredningen diskuterar biskoparnas kompetens med hänsyn till behovet av
teologisk beredning av ärenden som blir föremål för beslut inom det föreslagna
reformerade

Prop. 1981/82:192 107

kyrkomötet. Missionsstyrelsen finner det lovvärt att
utredningen vill slå vakt om teologisk kompetens inom svenska kyrkan.
Missionsstyrelsen finner emellertid att förslaget om en nämnd för beredning av
svenska kyrkans lärofrågor, vari biskoparna föreslås ingå ex officio, kräver
ytterligare diskussion. Formellt sett går enligt missionsstyrelsen förslaget
längre än betänkandet SOU 1978:2, i vilket det övervägdes att inrätta en
teologisk nämnd som beredningsorgan till kyrkostyrelsen. Näi- det gäller frågor
som faller inom ramen för den föreslagna nämnden för beredning av lärofrågor
tycks emellertid betänkandet SOU 1981:14 vara snävare i sitt perspektiv (se
sid. 166 ff och sid. 100 ff) framhåller missionsstyrelsen. Enligt missionsstyrelsen
betraktas biskoparna inom svenska kyrkan av hävd både som garant för en rätt
förkunnelse inom respektive stift och som konkret symbol för kyrkans enhet, internationalitet
och historisk konfinuitet. Mot denna bakgrund finner missionsstyrelsen det vara
naturligt att biskoparna bereds plats inom den framtida kyrkostyrelsen på
riksplanet. Missionsstyrelsen ställer sig i princip positiv till förslaget om
upprättandet av en central teologisk beredningsnämnd inom svenska kyrkan.
Missionsstyrelsen förutsätter emellertid att ett sådant organ också ges
tillfälle att bearbeta principfrågor rörande kyrkans ekumeniska, missiologiska
och andra internationella ansvarsåtaganden/frågor. Missionssfyrelsen finner
därför att förhållandet mellan det föreslagna teologiska beredningsorganet och
kyrkans Internationella Studieavdelning (KISA) bör diskuteras. När det gäller
den teologiska nämndens sammansättning torde denna enligt missionsstyrelsen
bestämmas med hänsyn till nämndens kompetensområde. Sveriges kyrkliga kvinnoråd
biträder förslaget att en läronämnd inrättas. Kvinnorådet anser att i nämnden
bör ingå ärkebiskopen eller en annan biskop som representerar biskopsmötet, experfis
från de teologiska fakulteterna, präster och i övrigt kunniga lekmän, som utses
av kyrkomötet, men som inte behöver vara ledamöter i detta. Till läronämndens
befogenheter bör enligt kvinnorådet även höra rätten att förklara en vid
kyrkomötet väckt fråga vara lärofråga.

2. 2 Kyrkomötets arbetsformer

Av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget om
kyrkomötets arbetsformer uttalar sig en instans positivt om förslaget i denna
del, medan flertalet är krifiska eller tveksamma till förslaget. Krifiken
gäller framför allt förslaget om tiden mellan kyrkomötets sammanträden och
förslaget om ett särskilt representantskap.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund uttalar
sig positivt och refererar till resultatet av sin underremiss fill
förbundsavdelningarna. Enligt förbundsstyrelsen har två förbundsavdelningar
uttalat sig till förmån för årliga sammanträden med kyrkomötet. Övriga synes ha
accepterat den av kyrkomöteskommittén föreslagna ordningen. Förbundsstyrelsen
hänvisar

Prop.
1981/82:192 108

också i denna del fill sitt yttrande till
utredningsnämnden och framhåller aft de tankegångar som förbundsstyrelsen där
gav uttryck för helt uppfylls genom kyrkomöteskommitténs förslag. Stiftsrådet i
Västerås tar inte ställning fill förslaget. Sfiftsrådet uttalar dock att frågan
om periodiciteten i kyrkomötets sammanträden liksom frågan om införande av ett
kyrkomötets representantskap om minst 41 ledamöter för det fall kyrkomötet
sammanträder enbart vart tredje år, blir beroende av valet av antalet
ledamöter i kyrkomötet, 151 eller 251.

Ett par kritiska remissinstanser ifrågsätter behovet av
det föreslagna representantskapet. Sålunda hänvisar domkapitlet i Lund fill att
domkapitlet har uttalat sig för ett kyrkomöte med 151 ledamöter. Med defta
antal ledamöter kan enligt domkapitlet ett representantskap undvaras. Styrelsen
för svenska kyrkan i utlandet (SKUT) anser att man om möjligt inte bör ha för
många organ, framför allt inte sådana som kan konkurrera med varandra och där kompetensdragning
mellan dem kan bli problematisk. SKUT ställer sig därför tveksam till tanken aft
skapa ett representantskap med i viss utsträckning parallella uppgifter till
kyrkomötet. SKUT framhåller att uppgifter och befogenheter liksom gränsdragningen
till kyrkomötet inte helt har klargjorts i förslaget.

Några av de kritiska remissinstanserna anser att det
reformerade kyrkomötet bör sammanträda varje år och som en konsekvens härav atf
del föreslagna representantskapet inte behövs. En sådan inställning redovisas
av leologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund, domkapitlen i
Uppsala, Härnösand och Stockholm, stiftsnämnden i Härnösand samt Biskopsmötet.

Teologiska fakultelsnämnden vid universitetet i Lund, som
föreslår att kyrkomötet endast omfattar 151 ledamöter, ställer sig tveksam till
den föreslagna tredelade beslutsorganisationen och ifrågasätter om det är
nödvändigt med eft mellanled av den typ som representantskapet utgör. Enligt fakultelsnämnden
borde en förstärkt central kyrkostyrelse om t. ex. 21 ledamöter kunna handlägga
huvuddelen av de frågor som fillhör den fria sektorn och som kommittén anser
att eft representantskap skall besluta om. Fakultetsnämnden anser att de mera
övergripande frågorna inom den fria sektorn bör ligga under del samlade
kyrkomötets beslutanderätt. Kyrkomötet skulle då, enligt nämnden, samlas till eft
kort sammanträde årligen.

Domkapitlet i Uppsala, som. biträder förslaget om 251
ledamöter i kyrkomötet, anser att kyrkomötet bör sammanträda årligen. Enligt
domkapitlet måste detta vara en logisk följd av kyrkomötets ökande betydelse
och ge det större möjligheter att fylla funktionen som opinionsbildande och
beslutande organ för svenska kyrkan. Därmed avstyrker domkapitlet förslaget om
ett särskilt representantskap. DomkapiUet i Härnösand och stiftsnämnden i
Härnösand, vilka anser att kyrkomötet bör bestå av 151 ledamöter, framhåller
att kyrkomötet bör inom sitt kompetensområde ha att behandla övergripande
frågor. Enligt domkapitlet och stiftsnämnden bör

Prop.
1981/82:192 109

kyrkomötet därför sammanträda varje år. Något representantskap
behövs enligt deras mening inte. Domkapitlet i Slockholm, som föreslår att
antalet ledamöter i kyrkomötet begränsas till 151, anser att något representantskap
inte fordras om kyrkomötet kan samlas till årliga sessioner. Biskopsmötet
framhåller att i valet mellan ett kyrkomöte med 151 ledamöter som sammanträder
årligen och ett kyrkonjöte med 251 ledamöter som sammanträder vart tredje år,
föredrar Biskopsmötet det förstnämnda. Representantskapet blir då enligt
Biskopsmötet obehövligt. Biskopsmötet anser att kyrkomötet bör sammanträda
årligen.

Några remissinstanser kritiserar eller är tveksamma till
den föreslagna tiden mellan kyromötets sammanträden utan att koppla denna fråga
till förslaget om ett representantskap. Av annan mening än kommittén är i denna
del domkapitlen i Linköping och Växjö, stiftsnämnden i Växjö, Rikskommittén för
stiftstingen och stiftsrådet i Härnösand.

DomkapiUet i Linköping, som föredrar ett kyrkomöte om 151
ledamöter, framhåller att frågan om sammanträden vart tredje år eller varje år
torde vara svår att avgöra utan en noggrann analys av ett nytt kyrkomötes
arbetsuppgifter och arbetsformer. Enligt domkapitlet är det en brist i
utredningen atf det inte har gjorts något försök att sammanställa en någorlunda
fullständig lista på förmodade ärenden för eft nytt kyrkomöte. För ett varje år
sammanträdande kyrkomöte talar enligt domkapitlet det faktum att kyrkomötet då
fick större möjligheter att verkligen leda kyrkan. Domkapitlet framhåller att
den kyrkliga demokratin på så sätt utan tvekan skulle stärkas. Domkapitlet i
Växjö förklarar att domkapitlet inte står främmande för ett kyrkomöte med 251
ledamöter som sammanträder varje år, även om kyrkomötets storleksordning kan
diskuteras. Stiftsnämnden i Växjö anser att det kan diskuteras om inte
kyrkomöte bör hållas varje år och vid samma tid. Av kostnadsskäl bör då enligt
stiftsnämnden tiden för kyrkomötets sammanträde avkortas till 10-12 dagar med
förberedande utskottsarbeten. Rikskommittén för stiflstingen anser att
kyrkomötet bör bestå av 151 ledamöter och att kyrkomötet i princip bör
sammanträda varje år. Stiftsrådet i Härnösand, som anser att antalet ledamöter
i kyrkomötet inte bör överskrida 151, förordar att kyrkomötet sammanträder
årligen. Som skäl härför anger stiftsrådet att kommittén förutsätter att
kyrkomötet kommer att behandla frågor även rörande den s. k. frivilliga
verksamheten. Vidare utgår stiftsrådet från att kyrkomötets bestämmanderätt
blir vidare än vad kommittén har föreslagit.

2.3 Val till kyrkomötet

Förslaget om val till kyrkomötet har fått ett övervägande posifivt
mottagande av remissinstanserna.

Samtliga remissinstanser som uttalar sig i frågan är
positiva till förslaget om att valen skall vara indirekta. Av dessa uttalar
flera att de i princip

9 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 192

Prop.
1981/82:192 110

förordar direktval, men att de under en övergångsperiod
kan godta indirekta val. Positiva uttalanden kommer från leologiska fakultelsnämnden
vid universitetet i Lund, länsstyrelserna i Jönköping, Kronoberg samt Göteborgs
och Bohus län, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Göteborg, Härnösand och
Luleå, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och försatnlingsar-bete.
Rikskommittén för stiftstingen, stiflsråden i Strängnäs, Västerås, Luleå och
Stockholm samt Svenska kyrkans personalförbund.

Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund
hänvisar till att fakultetsnämnden i sitt remissyttrande över betänkandet av
deltagarna i stat-kyrkaöverläggningarna ställde sig mycket negativ till den där
föreslagna valformen av ledamöterna i ett kyrkomöte för en frikyrka bl. a. med
motiveringen att detta skulle ha en beskattande funktion. Eftersom det nya
kyrkomötet inte kommer aft ha några sådana funkfioner finner fakultetsnämnden
inte skäl att nu argumentera mot det indirekta valförfarandet, särskilt som kommittén
principiellt uttalar sig för en direkt valmetod, och förordar att
förutsättningarna för en sådan ytterligare bör utredas. Länsstyrelsen i
Jönköpings län anser att direkta val bör vara målet. Svårigheterna att lösa
problemen med sådana val gör dock att man enligt länsstyrelsen övergångsvis får
acceptera en ordning med indirekta val. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser
att eft system med direkta val till kyrkomötet i och för sig framstår som det
mest tiUtalande med hänsyn till att svenska kyrkan skall upprätthålla "en
på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet". Länsstyrelsen
vill dock - utöver de praktiska svårigheter som kommittén har pekat på - anföra
några omständigheter som även på längre sikt kan tala till förmån för ett
indirekt valsystem. Vid ett direkt valsystem till en offentlig beslutande
församling framstår ett deltagande av politiska partier som naturligt och
önskvärt. Med den föreslagna fördelningen av normgivningskompetensen mellan
statsmakt och kyrka är ett sådant deltagande enligt länsstyrelsen inte lika
självklart, eftersom kyrkomötets kompetens anses omfatta i princip inomkyrkliga
frågor av vilka många i dag regleras genom föreskrifter i kyrkohandboken.
Länsstyrelsen framhåller vidare att för det fall ett direkt valsystem skulle
komma att tillämpas, ligger det nära till hands att använda samma procedur som
vid kyrkofullmäktigeval, alltså med länsstyrelsen som sammanräkningsmyndighet.
Om så skulle bli fallet skulle det innebära en arbetsbelastning för
länsstyrelserna, som infe synes stå i rimlig proportion till ett valdeltagande
av i stort sett samma omfattning som vid val till kyrkofullmäktige.
Länsstyrelsen vill därför föreslå ett permanent indirekt valsystem inom kyrkan
vid val till kyrkomötet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att
den föreslagna metoden för val av ledamöter i kyrkomötet är, som kommittén
själv framhåller, behäftad med svagheter. Dessa kan enligt länsstyrelsen
emellertid inte vara så allvarliga att metoden inte kan användas under en övergångstid.

Domkapitlet i Uppsala instämmer i kommitténs överväganden
att valen till

Prop.
1981/82:192 111

kyrkomötet i ett första skede bör vara indirekta intill
dess förutsättningarna för direkta val på ett tillfredsställande sätt har
utretts. Domkapitlet i Skara framhåller att domkapitlet i sitt yttrande över
1979 års kyrkomötes utredningsnämnds förslag har anfört att endast direkta val
från demokratisk synpunkt kan accepteras. Domkapitlet finner emellertid - med
det nu av kommittén framlagda materialet - praktiska, bl. a. kostnadsmässiga,
skäl tala för kommitténs modifiering av nuvarande valsätt. Enligt domkapitlet
bör reglerna utformas på sådant sätt, att valet - såvitt möjligt inom ramen för
det föreslagna indirekta valsättet - så rättvisande som möjligt avspeglar väljaropinionen.
Domkapitlet understryker möjligheten att påkalla proportionella val. DomkapiUet
i Lund anser att indirekta val till kyrkomötet bör ske, åtminstone tills
vidare. Den modell som kommittén har stannat för finner domkapitlet i princip
vara bra. Domkapitlet i Göteborg anser att indirekta val är att föredra,
eftersom det kan förutsättas att de valda ledamöterna då också är kyrkligt
intresserade. Domkapitlet framhåller att det vid indirekta val också undviks en
alltför stark politisering av valen. Enligt domkapitlet bör den principen gälla
att församlingarna utser elektorer, vilka i sin tur väljer ledamöterna.
Domkapitlet i Härnösand anser att ledamöterna bör väljas genom indirekta val.
Domkapitlet i Luleå biträder i likhet med Svenska kyrkans centralråd för
evangelisation och församlingsarbete förslaget med indirekta val.

Rikskommittén
för stiftstingen hänvisar till sitt yttrande över kyrkomötets utredningsnämnds
betänkande i vilket rikskommittén har framhållit att det i princip borde vara
direkta val på alla nivåer, men att det kan föra med sig organisatoriska
svårigheter. När det nu visar sig kunna bli även praktiska svårigheter torde
det enligt rikskommittén bli nödvändigt att acceptera indirekta val till
kyrkomötet. Stiftsrådet i Strängnäs anser att indirekta val är att föredra.
Stiftsrådet i Västerås finner kommitténs förslag om val till kyrkomötet
rimligt. Stiftsrådet framhåller att det inte torde finnas möjligheter att nu
införa direkta val. Däremot bör enligt stiftsrådet den möjligheten utredas
vidare. Enligt stiftsrådets uppfattning torde direkta val till kyrkomötet
kunna införas först när den legala och den fria sidan förenas och det blir en
enhetlig riksorganisation. En andra förutsättning för direkta val är enligt
stiftsrådet att valdeltagandet i de kyrkliga valen ökar till minst 25 procent
av de röstberättigade. Sfiftsrådet anser att inriktningen på en reform bör vara
atf det på sikt blir möjligt att övergå till direkta val fill kyrkomötet. Sliflsrådet
i Luleå biträder förslaget med indirekta val. Stiftsrådet förordar emellertid
en lösning i enlighet med vad som framgår av utredningens bilaga sid. 32 första
stycket. Stiftsrådet i Stockholm förklarar att stiftsrådet helst hade sett att
ombuden till kyrkomötet hade valts direkt, Sfiftsrådet kan emellertid samtidigt
förstå svårigheterna att i ett initialskede införa direktval. Enligt
stiftsrådet är det säkert lämpligare att kyrkan själv får arbeta med denna
fråga. Svenska kyrkans personalförbund anser aft direkta val till kyrkomötet
vore att föredra, I medvetande om de svårigheter som ett

Prop.
1981/82:192 112

direktvalsystem innebär förordar förbundet att en
utredning görs för att ta fram ett sådant system.

Några remissinstanser är kritiska mot eller har synpunkter
på den v a I m o d e 11 som kommittén har föreslagit. Dessa är teologiska fakultelsnämnden
vid universitetet i Lund, domkapitlen i Växjö, Lund och Visby, stiftsnämnden i
Visby, Svenska kyrkans församlings- och pasloraisförbund, samt sliflsrådet i
Luleå, Visby och Stockholm.

Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund
förordar att frågan om valtid och valkorporationer för utseende av
kyrkomötesledamöter bearbetas ytterligare, Fakultefsnämnden ifrågasätter om det
är nödvändigt att valen av kyrkomötesledamöter sker under den stora brådska som
nu liksom tidigare föreslås. Grunden för den snäva fidsplanen synes vara att
man förutsätter att kyrkofullmäktigevalen kan ge uttryck för stora opionionsför-skjutningar
bland kyrkomedlemmarna och att man anser att dessa opionions-förskjutningar bör
slå igenom i kyrkomötets sammansättning snarast möjligt. Det är enligt
fakultetsnämnden välbekant att många kyrkofullmäktigeledamöter då de första
gången väljs till sitt uppdrag är föga orienterade om innebörden i detsamma.
Trots detta skall de omedelbart efter det att de fått sitt mandat inleda
valprocessen av kyrkomötesledamöter. De skall ta ställning till vem som bör bli
elektor eller delegat för elektorsval innan de hunnit få någon som helst
personkännedom inom kyrkofullmäktige. Om detta är en god grund för uppbyggnaden
av en valprocess för ett organ till vilket personvalsfaktorn av tradition
ansetts vara betydelsefull måste enligt fakultetsnämnden ifrågasättas.
Fakultetsnämnden framhåller att man antingen kunde tillämpa principen att
processen för val av kyrkomötesledamöter igångsattes på hösten året efter det
att kyrkofullmäktigevalet hållits och förskjuta mandatperioden för kyrkomötets
ledamöter i samma mån, eller kunde låta församlingskyrkoråden bilda det första
steget för val av elektorer och delegater. Med en sådan lösning skulle man
enligt fakultetsnämnden undgå den skönhetsfläck det innebär att olika organ -
i vissa fall helt nyvalda kyrkofullmäkfigeförsamlingar och i andra fall i det
närmaste tre år "gamla" kyrkoråd - inleder valproceduren i olika
församlingar. Mot kyrkorådsvarianten kan fala att kyrkoherden är självskriven
ledamot i kyrkorådet men denna komplikation finns ju även i kommitténs förslag,
framhåller fakultetsnämnden. Att just kyrkoherdarna i de mindre församlingarna
skall ges ett särskilt inflytande över valet av ledamöter till kyrkomötet kan
under inga förhållanden anses tillfredsställande,

DomkapiUet i Växjö säger sig vilja ta upp en punkt, som
kan förefalla som en detalj, men som enligt domkapitlet kan få kommande
konsekvenser. Om förslaget till utseende av delegerade för val av elektorer
skulle genomföras enligt 11 § 4 mom, andra stycket i den föreslagna lagen om
svenska kyrkan skulle enligt domkapitlet mindre församlingar i flerförsamlingspastorat
ofta bli kraftigt överrepresenterade. Som lokalt exempel nämner domkapitlet Gislaveds
pastorat. För detta pastorat skulle utses för Gislaveds församling

Prop. 1981/82:192 113

med 8 368 kyrkomedlemmar 17 delegerade, medan Våthult och Bosebo
församlingar med tillsammans ca 400 medlemmar tillsammans skulle utse 10
delegerade. De senare representerar enligt domkapitlet vardera ca 40 medlemmar,
men de 17 från Gislaved ca 500. Detta kan enligt domkapitlet inte vara rimligt.
Domkapitlet föreslår att i tabellen på sid, 4 i betänkandet varje siffra
minskas med fyra. Domkapitlet i Lund anser att det blir ett orimligt stort
antal elektorer som skall förrätta det slutliga valet. Domkapitlet har
beräknat att antalet elektorer i Lunds stift skulle uppgå till 689, Också i
andra stift blir enligt domkapitlet antalet elektorer stort. Domkapitlet anser
att man därför bör undersöka möjligheterna att med bibehållen representativitet
minska antalet elektorer. Lunds stift bör med hänsyn fill stiftets storlek
fortfarande utgöra två valkretsar, anser domkapitlet. Domkapitlet,
stiftsnämnden och stiflsrådet i Vis6y (stiftsorganen) pekar pä att Visby stift
i det kyrkomöte som enligt kommittén till sin sammansättning är en kvarleva
från det gamla ståndssamhället har fyra ledamöter av totalt 96,1 det
reformerade kyrkomötet som enligt kommittén avser att ge kyrkans medlemmar
"såväl regionalt som även i övriga hänseenden möjlighel till en allsidig
representation" skulle enligt stiftsorganen Visby stift få två ledamöter
av 251,

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hänvisar
till sitt yttrande över kyrkomötets utredningsnämnds betänkande och konstaterar
att förbundets däri framförda önskemål om valen till kyrkomötet inte är
uppfyllda genom kommitténs förslag. Förbundet föreslår att ett liknande system
som vid valen till pastoratsförbundefs kongress tillämpas i avvaktan på vidare
utredning, Sliflsrådet i Luleå förordar all länen bör utgöra valkretsar och
inte stiftet som helhet. Stiftsrådet i Stockholm konstaterar att någon
principiell förändring inte föreslås beträffande valen av ombud. Alltjämt skall
elektorerna samlas. Skillnaden består enligt stiftsrådet i att alla ombud skall
väljas vid ett tillfälle till följd av att kategoriklyvningen nu upphör.
Stiftsrådet anser att det är ett ålderdomligt sätt aft företa val på. Det bör
enligt stiftsrådet övervägas om inte ett på demokratisk grund valt organ i
stället skulle kunna välja ombud. Stiftsrådet anser att stiftstinget bör utse
ombuden till kyrkomötet, vilket dock förutsätter att stiftsfingsorganisafionen
är lagstadgad,

3 En kyrklig centralstyrelse

Ett ganska stort antal remissinstanser har yttrat sig över
förslaget om en kyrklig centralstyrelse. De flesta är i huvudsak positiva fill
förslaget, även om många av dem knyter förbehåll till sina ställningstaganden.
Endast ett fåtal remissinstanser ger uttryck åt en övervägande negativ
uppfattning om förslaget i denna del.

Positiva uttalanden kommer från kammarrätten i Göteborg,
kammarkollegiet, juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala,
domkapitlen i

Prop.
1981/82:192 114

Skara och Lund, stiftsnämnden i Växjö, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund samt stiflsråden i Växjö, Karlstad och Stockholiti.

Kammarrätten i Göteborg framhåller att det torde bli
nödvändigt att inrätta en centralstyrelse för beredning och verkställighet av
kyrkomötets beslut med den ställning och de arbetsuppgifter som ett reformerat
kyrkomöte föreslås få. Enligt kammarrättens mening saknas det därför anledning
att göra styrelsen fakultativ, särskilt som lagbestämmelser föreslås
beträffande antalet ledamöter i styrelsen, val av ordförande och suppleanter m.
m. Kammarkollegiet framhåller att införandet av en rätt för kyrkomötet att
ensamt bestämma i vissa frågor förutsätter den organisatoriskt viktiga
förändringen att en styrelse tillskapas för utredningar och andra förberedelser
och för verkställande av mötels beslut. Kollegiet tillstyrker alltså förslaget
att inrätta en sådan styrelse. Juridiska fakultelsnämnden vid universitetet i
Uppsala anser alt en kyrklig centralstyrelse torde kunna inrättas oberoende av
att den övergripande principfrågan om relationerna mellan stat och kyrka ännu
inte är löst.

Domkapitlet i Skara anser att en av förslagets många
förtjänster är förslaget om att få fram en kyrklig centralstyrelse. Domkapitlet
i Lund framhåller att en kyrkostyrelse skulle kunna fylla en viktig funktion
inte bara på kyrkans fria icke lagreglerade sektor. Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund ansluter sig till förslaget om en kyrklig
centralstyrelse. Förbundsstyrelsen säger sig vara övertygad om att den
föreslagna centralstyrelsen kommer att få en betydelsefull funktion. Stiflsrådet
i Växjö tillstyrker förslaget och delar uppfattningen att en kyrklig
centralstyrelse inte får byggas upp på ett sådant sätt att den kommer på
kollisionskurs med regering och stiftsstyrelser. En uppbyggnad efter det
återhållsamma mönster som kommittén tecknar skulle enligt sfiftsrådet vara av
stort värde. Inte minst för kyrkans s. k. fria sektor skulle det på riksplanet
innebära en samordning, som f. n. inte föreligger, framhåller stiftsrådet.
Stiftsrådet i Stockholm välkomnar förslaget. Stiftsrådet framhåller att svenska
kyrkan härigenom får ett eget centralorgan med bestämmanderätt i inomkyrkliga
frågor. Den föreslagna centralstyrelsen måste enhgt stiflsrådet även kunna
utgöra remissinstans i kyrkliga frågor och företräda svenska kyrkan officiellt.
Enligt stiftsrådet bör förslaget till lag om svenska kyrkan förtydUgas på
sådant sätt aft centralstyrelsen får en funktion utöver verkställande och
beredande karaktär åt kyrkomötet.

Åtskilliga instanser som är i huvudsak posifiva till
förslaget anger som förbehåll eller ifrågasätter om inte ärkebiskopen bör vara
självskriven ordförande eller ledamot i den kyrkliga centralstyrelsen. En sådan
inställning redovisas av länsstyrelsen i Jönköpings län, domkapitlen i Uppsala,
Linköping, Västerås, Växjö, Karlstad, Härnösand och Luleå, Svenska kyrkans
centralråd för evangelisation och församlingsarbete. Styrelsen för Svenska
kyrkan i utlandet. Biskopsmötet, Rikskommittén för stiflstingen, stiflsråden i
Uppsala, Västerås, Karlstad och Luleå samt Sveriges kyrkliga kvinnoråd.

Prop. 1981/82:192 115

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att den av kommittén
presenterade skissen av kyrkostyrelsens sammansättning m. m. synes kunna
godtas. Länsstyrelsen anmäler dock en viss tveksamhet mot aft läroämbetet inte
får automatisk representation i styrelsen. Att ärkebiskopen enligt förslaget
får närvaroplikt samt yttrande- och förslagsrätt undanröjer inte länsstyrelsens
betänkligheter i detta avseende. Liknande synpunkter förs fram även av
länsstyrelsen i Jönköpings län. DomkapiUet i Uppsala anser att ärkebiskopen bör
vara självskriven ledamot i den kyrkliga centralstyrelsen. Domkapitlet
framhåller att den principen redan finns inom kyrkan genom att kyrkoherdarna
är självskrivna ledamöter i kyrkoråden. Enligt domkapitlet bör vidare övervägas
möjligheten att ge styrelsen en starkare ställning som centralt kyrkligt forum.
Domkapitlet i Linköping tillstyrker förslaget om kyrkans centralstyrelse.
Enligt domkapitlets mening är detta det viktigaste förslaget i utredningen.
Genom centralstyrelsen får kyrkan ett länge önskat samlande organ, även om dess
befogenheter inte blir stora. Domkapitlet menar dock, att ärkebiskopen som
svenska kyrkans främste företrädare bör vara självskriven ledamot och
ordförande. Detta skulle för rikskyrkan vara en parallell till den ordning som
gäller för stiftskyrkan. Domkapitlet har ingenting att erinra mot att
kyrkomötet väljer vice ordförande i kyrkostyrelsen. Domkapitlet anser att
centralstyrelsen skall vara obligatorisk. Domkapitlet i Karlstad anser att
ärkebiskopen bör vara självskriven ledamot i den föreslagna styrelsen.
Domkapitlet i Härnösand framhåller att det i många år har varit en brist i
kyrkans organisation att en kyrkostyrelse har saknats. Oavsett vilket
kompetensområde kyrkomötet kommer att ha, är det enligt domkapitlet nödvändigt
att någon form av kyrklig centralstyrelse inrättas som kan verkställa
kyrkomötets beslut och överta en del av de funktioner som nu ligger på
ärkebiskopens kansli. Domkapitlet anser att centralstyrelsen bör bestå av 15
ledamöter med ärkebiskopen som självskriven ordförande eller i vart fall som
självskriven ledamot. Domkapitlet i Luleå biträder det framlagda förslaget
angående kyrklig centralstyrelse, dock med den ändringen att ärkebiskopen,
såsom kyrkans främste företrädare, också skall vara självskriven ledamot i den
föreslagna kyrkliga centralstyrelsen. Samma inställning redovisas av stiflsrådet
i Luleå.

Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete framhåller att centralrådet tidigare har starkt understrukit
behovet av en central kyrkostyrelse. Enligt centralrådet synes detta behov
snarare öka än minska. Centralrådet framhåller att kommittén följdriktigt
påpekar att enligt dess förslag kan inte någon särskild kyrkostyrelse inrättas,
eftersom regeringen även i fortsättningen utgör kyrkostyrelse. Det står dock
kyrkan fritt att själv inrätta en kyrlig centralstyrelse och bestämma om dess
arbetsuppgifter inom ramen för av staten utfärdade grundläggande bestämmelser.
Centralrådet anser att centralstyrelsen bör vara obligatorisk samt att
ärkebiskopen bör vara självskriven ledamot och ordförande. Styrelsen för
svenska kyrkan i utlandet (SKUT) tillstyrker förslaget om att inrätta en

Prop.
1981/82:192 116

centralstyrelse. SKUT anser emellertid att det är mest
praktiskt att ärkebiskopen är självskriven ledamot och ordförande. Som
jämförelse hänvisar SKUT till den ordning som gäller i de centrala statliga
verken, där verkschefen genomgående är självskriven ordförande i
verksstyrelsen, en ordning som anses självklar och fungerar väl.

Biskopsmötet uttalar att det är ett allmänt och självklart
önskemål, att kyrkomötet i frågor, som faller under dess kompetens, skall kunna
delegera viss beslutanderätt och överlämna verkställigheten av sina beslut till
en central styrelse. Det är lika naturligt, att en sådan kyrkans
centralstyrelse får en stor betydelse för kyrkans fria sektor, som inte är
reglerad i lag. Då det gäller sammansättningen av denna riksstyrelse finner
biskopsmötet emellertid anledning att gå emot förslaget på en punkt, nämligen
beträffande ärkebiskopens roll. Tidigare utredningar har räknat med att
ärkebiskopen, som är primus inter pares bland biskoparna, framstår som svenska
kyrkans främste företrädare. Biskopsmötet anser, att ärkebiskopen skall
tillskrivas den ställningen även i fortsättningen, och att detta bör komma till
uttryck i kyrkans centralstyrelse. Biskopsmötet, som instämmer i förslaget att
ärkebiskopens självskrivna ordförandeskap i kyrkomötet upphör, finner det
således motiverat, att ärkebiskopen ingår i kyrkans centralstyrelse och är
självskriven ordförande i denna. Delta skulle för rikskyrkan vara en parallell
till stiftsbiskopens ställning i stiftskyrkan (stiftsstyrelse eller domkapitel
och sfiftsnämnd). Biskopsmötet har däremot ingenting att invända mot förslaget,
att vice ordföranden i styrelsen väljs av kyrkomötet. Jämte ett reformerat
kyrkomötet framstår en kyrklig centralstyrelse med ärkebiskopen som ordförande
som ett - med tanke på behovet av samordning på riksplanet -erforderligt organ.
Liknande synpunkter framförs av domkapitlet i Västerås. Rikskommittén för
stiftstingen framhåller att ett av de ting, som kyrkan för närvarande saknar
mest, är en enhetlig organisation på riksplanet, en riksstyrelse. Enligt
rikskommittén synes behovet härav öka för varje år. Rikskommittén anser att det
redan inom ramen för nuvarande bestämmelser bör stå kyrkan fritt att själv
inrätta en riksstyrelse. Rikskommitlén föreslår atf denna styrelse blir
obligatorisk med ärkebiskopen som i varje fall självskriven ledamot.

Stiftsrådet i Västerås ansluter sig fill förslaget om en
kyrklig centralstyrelse. Stiftsrådet anser emellerfid, att ärkebiskopen på
grund av sin ställning skall vara styrelsens självskrivna ordförande.
Ärkebiskopen har varit och är den svenska kyrkans främste företrädare, ett
förhållande som de senaste decennierna kraftigt framhävts. Denna hans ställning
har enligt stiftrådet inte ifrågasatts, varför den på detta sätt bör beaktas i
den reformerade rikskyrkoorganisationen. Stiftsrådet framhåller att styrelsens
uppgifter blir beroende av vilka uppgifter som tilläggs kyrkomötet. Stiftsrådet
i Karlstad anser att ärkebiskopen inte bara bör ha närvaro- och yttranderätt i
centralstyrelsen, utan, liksom i de nuvarande fyra centralstyrelserna, vara
självskriven ordförande. Enligt sfiftsrådet bör åtminstone ärkebiskopen.

Prop.
1981/82:192 117

liksom pastor i kyrkorådet, vara självskriven ledamot,
Sveriges kyrkUga kvinnoråd anser att en kyrklig centralstyrelse bör inrättas.
Enligt kvinnorådet bör ärkebiskoparna vara självskriven ledamot.

Några få remissinstanser ger uttryck åt en kritisk
inställning till förslaget, med utgångspunkt främst från att de anser att en
kyrklig centralstyrelse bör få större befogenheter,

Domkapillel i Strängnäs framhåller att en central
kyrkostyrelse framstår för kyrkan som ett angeläget behov. Den nu föreslagna
kyrkostyrelsen får emellertid ett fåtal självständiga uppgifter och blir
huvudsakligen ett förberedande och verkställande organ åt kyrkomötet. Med
hänsyn till den kompetens som det nya kyrkomötet föreslås få är detta enligt
domkapitlet i och för sig naturligt, men därmed lämnas frågan om en effektiv
kyrkoledning i det väsentliga olöst. I huvudsak förblir regeringen
kyrkostyrelse, framhåller domkapitlet. Domkapitlet, stiflsnämnden och stiflsrådet
i Visby (stiftsorganen) framhåller i ett gemensamt yttrande att svenska
kyrkans behov av en central styrelse är stort. Stiftsorganen noterar därför med
beklagande kommitténs konstaterande att med nuvarande stat-kyrkarelationer och
den

ansvarsfördelning som skisserats i avsnitt 4
"torde svårligen en

kyrkostyrelse i egentlig mening kunna skapas". Enligt
stiftsorganen saknas anledning att anta att den av kommittén föreslagna
centralstyrelsen kommer att till någon del fungera effektivare än nuvarande
centrala kyrkliga styrelser. Som stiftsorganen anfört i sitt yttrande över 1979
års kyrkomötes utredningsnämnds betänkande är kyrkan dock föga gagnad av en
centralstyrelse som endast innebär att de nuvarande kyrkliga styrelserna
sammanförs till en. Här erfordras bl, a, en noggrann analys av församlingarnas
verkliga behov av rikskyrklig service och av den ändamålsenligaste
organisationen av kyrkans verksamhet utanför Sverige, För att en
centralstyrelse verkligen skall göra skäl för namnet borde enligt stiftsorganen
därtill övervägas vilka uppgifter som inom ett bevarat samband kan överföras
till denna från kommundepartementet och centrala ämbetsverk, Stiflsrådet i
Strängnäs framhåller att förslag om inrättande av en kyrkans centralstyrelse
under de senaste åren har vunnit allt starkare stöd. Stiftsrådet menar att det
är viktigt att kyrkan får en sådan styrelse. Stiftsrådet kan dock inte se att
den centralstyrelse kommittén föreslår skulle få några avgörande funktioner
inom kyrkan. Den skulle inte heller ha några ekonomiska resurser till sitt
förfogande. Stiftsrådet uttalar att frågor som naturligen skulle ankomma på en
centralstyrelse att behandla och ta ställning till i stället enligt kommitténs
förslag skall behandlas i statliga organ. Stiftsrådet har i tidigare yttranden angett
att det är naturligt att ärkebiskopen blir ordförande i den sådan styrelse, med
tanke på den särskilda ställning ärkebiskopen har som kyrkans främste talesman.
Stiftsrådet kan inte se några skäl till att frångå denna sin ståndpunkt, Stiflsrådet
i Härnösand förordar att en kyrkostyrelse inrättas endast under förutsättning
att det föreslagna området för kyrkans bestämmanderätt vidgas. I annat fall
anser stiftsrådet att en kyrklig centralstyrelse inte skall inrättas.

Prop.
1981/82:192 118

4 Förslaget till

Lag om svenska kyrkan

Några remissinstanser kommenterar särskilt kommitténs
förslag fill lag om svenska kyrkan.

Kammarkollegiet konstaterar att representantskapet och
svenska kyrkans centralstyrelse nämns första gången i 18 § i samband med
föreskrifter om utlysande av urtima kyrkomöte. 125 § förekommer återigen
centralstyrelsen i samband med föreskrifter om rätt för ledamot i styrelsen att
närvara och yttra sig vid kyrkomötessammanträdena. Först i 26 och 29 §§ ges betämmel-ser
om inrättande av dessa organ. Enligt kollegiets mening bör de sistnämnda
bestämmelserna om möjligt föregå 18 och 25 §§. Även länsstyrelsen i Malmöhus
län anser att lagen bör omarbetas i denna del. Länsstyrelsen har därutöver
åtskilliga synpunkter i fråga om bestämmelserna om val fill kyrkomöte.
Länsstyrelsen anför:

Föreskriften i 8 § om mandatfördelningen mellan
valkretsarna är ofullständig. Där saknas sålunda uppgift om hur restmandaten
skall fördelas. En tillämpning av paragrafen ger för Lunds stift ett tal på
36,45 med utgångspunkt från medlemsantalet den 1 januari 1978. 36 mandat
tillfaller då valkretsen/stiftet. Ytterligare ett mandat kan komma att
tillfalla valkretsen om överskottet motiverar det. Stadgandet måste
kompletteras med föreskrift om restmandatens fördelning på valkretsar. En
förebild härför finns i 2 kap. 2§ vallagen. Stadgandet där synes även i övrigt
vara tydUgare än det nu föreslagna. Enligt länsstyrelsens mening bör paragrafen
skrivas om sålunda:

Mandaten i kyrkomötet utgöres av 251 valkretsmandat vilka
fördelas mellan valkretsarna. Härvid tillföres varje valkrets eft mandat för
varje gång som antalet röstberättigade kyrkomedlemmar där är jämnt delbart med
en tvåhundrafemtioendel av antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i riket. De
mandat, som härefter återstår, tillföres valkretsarna efter storleken av de
överskott som uppkommit vid denna fördelning. Mellan lika överskott avgöres
företrädet genom lottning.

Det synes vidare helt nödvändigt att mandatfördelningen
mellan valkretsarna sker centralt såsom förhållandet är beträffande
riksdagsval. Centrala valmyndigheten, riksskatteverket, bör sålunda i god fid
före valet göra fördelningen.

I Lunds stift torde komma att utses 37 ledamöter i
kyrkomötet som föreslås bestå av 251 ledamöter. I stiftet finns 168 pastorat,
vilka utgör valdistrikt och skall utse elektorer för val fill kyrkomötet. Mer
än 500 elektrorer torde komma att utses här. För val av ledamöter och
suppleanter till kyrkomötet skall de senast före januari månads utgång efter
allmänt valår komma samman inför en av domkapitlet förordnad valförrättare, 13
§ lagen. Härutöver finns beträffande valproceduren endast utsagt att
domkapitlet bestämmer om tid och plats samt övriga närmare föreskrifter som kan
erfordras, att proportionellt val kan förekomma samt att dubbelvald ledamot
själv får bestämma för vilken valkrets han vill anses vald.

Av bilagan till betänkandet framgår att antalet lokala
partier som

Prop. 1981/82:192 119

uppträdde med mandat vid 1979 års val till
kyrkofullmäktige var mycket stort. Med hänsyn härtill och lill antalet
elektorer och mandat som skall tillsättas kan det bli svårt att undvika att
omröstning blir nödvändig bland elektorerna. Föreskrifter om förfarandet
härvidlag saknas i motsats fill vad som f. n. gäller om val av lekmannaombud
till kyrkomötet, trots att antalet ombud eller ledamöter här i stiftet föreslås
höjt från 8 till ca 37, Val av elektorer och delegerade kommer att ske på samma
sätt som val av ledamöter i kyrkoråd, 25 § församlingsstyrelselagen blir då
tillämplig. Där finns bestämmelser om omröstningen. Visserligen har domkapitlet
möjlighet att, liksom f. n. är fallet, meddela de närmare föreskrifter om valet
som kan erfordras. Sådana föreskrifter torde emellertid ta sikte på
ordningsfrågor och liknande och inte avse materiella bestämmelser om valet.
Genom att valförfarandet byggs ut med föreskrifter om omröstningen kan undvikas
att proportionellt val kommer till stånd. Sådant val är komplicerat och mera
sällan förekommande vid kommunala och kyrkliga inomval. Lagen måste därför
enligt länsstyrelsens mening kompletteras med närmare bestämmelser om val till
kyrkomötet.

Enligt 9 § lagförslaget utses en kyrkomötesledamot samt
suppleant för denne för varje mandat som en valkrets erhållit. Denna
formulering innebär att suppleanten blir personlig. Se härom
kommundepartementets promemoria Ds Kn 1980:4 Proporfionella val till statliga
nämnder m. m. sid. 30. Till följd härav kan suppleanter till kyrkomötet ej
utses genom proportionellt val. Stadgandet härom i 14 § lagförslaget är därför
felaktigt och måste omarbetas.

Stadgandet
i 15 § lagförslaget att den som blivit vald till kyrkomötesledamot för två
eller flera valkretsar själv skall bestämma för vilken valkrets han eller hon
vill anses vald och skyndsamt göra anmälan härom fill vederbörande domkapitlet
medför praktiska svårigheter. Om kandidaten sålunda först blir vald i en
valkrets och någon tid därefter i en annan och vill anses vald. i den senare
valkretsen måste elektorerna i den förstnämnda valkretsen åter sammankomma för
att välja ytterligare en ledamot. Samma bör f. ö. gälla dubbelvald suppleant.
När det rör sig om hundratals elektorer, som ofta blir fallet, blir en sådan
åtgärd både betungande och kostnadskrävande. Den kan också komma att upprepas.
Dessutom nämner stadgandet inte till vilket domkapitel anmälan skall göras.
Enda sättet atf komma ur denna situation synes vara att valbarheten för
kyrkomötesledamot och suppleant inskränkes till den valkrets där han eller hon
är kyrkobokförd i likhet med vad som gäller för elektorerna.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att det inte
framgår av lagtexten om meningen är atf sammanträden i kyrkomöte, utskott och representantskap
skall vara offentliga. Eftersom staten står kostnadsansvaret för kyrkomötets
verksamhet bör enligt länsstyrelsens mening antalet ledamöter i representantskap
och styrelse fixeras eller möjligen en övre gräns anges för det antal som får
utses. Härutöver föreslår länsstyrelsen andra ändringar och tillägg fill
lagtexten. Länsstyrelsen anför:

8 och 9 §§

I lagtexten bör väl lämpligen direkt utsägas att
kyrkomötet har 251 ledamöter i stället för att detta skall framgå indirekt av 9
§, Detta lagrum har

Prop. 1981/82:192 120

vidare formulerats på ett sätt som för tanken till att
fråga skall vara om personliga suppleanter,. Att detta inte synes vara avsikten
framgår av 14 § andra stycket,

27 #

Regler saknas för förfaringssättet vid lika röstetal. Som
lagtexten är utformad kan utskottet f, ö. inte sammankallas om man inte lyckats
utse ordförande vid första sammanträdet,

22 §

Lydelsen harmonierar inte med 24 §, Av formuleringen
framgår vidare inte om ett ärende kan avgöras genom acklamation eller om
omröstning alltid måste ske. Är det senare inte avsikten bör tredje meningen
omformuleras, förslagsvis "Begäres omröstning skall denna göras öppet. Val
skall dock alltid ske med slutna sedlar",

23 §

Lagtexten bör lämpligen i enlighet med stadgandet i 2 kap,
12 § regeringsformen formuleras "på begäran av lägsi tio ledamöter".

27 och 28 §§

Enligt länsstyrelsens mening bör kyrkomötet välja
ordförande och vice ordförande för representantskapet. Kyrkomötet bör vidare
föreskriva i vilken ordning ersättare skall träda i tjänst (och om dessa
eventuellt skall vara personliga). Regler om sammankallande saknas, likaså
bestämmelser om förfaringssättet vid lika röstetal. Eventuellt bör regler för beslutsförhet
finnas. Med hänsyn till att representantskapet kan sägas träda i kyrkomötets
ställe bör rätt att närvara och deltaga i överläggningarna föreskrivas för
statsråd som ansvarar för kyrkliga ärenden och för ledamöterna i svenska
kyrkans centralstyrelse. Eftersom representantskapet inte får besluta i
lärofrågor kan det ifrågasättas om motsvarande rätt bör tillerkännas
ledamöterna i nämnden för beredning av lärofrågor. Med tanke på att de kan
behöva argumentera i gränsdragningsfrågor bör dock så ske,

29 §

Den tid för vilka ledamöterna väljas bör inte fixeras till
tre år. Skulle kyrkomötet dröja med att utse styrelse blir effekten att
styrelsens tjänstgöringstid kommer att sträcka sig in i påföljande kyrkomötes
valperiod. Lämpligen bör tilläggas "dock inte längre än till dess nyvalt
kyrkomöte utsett ny styrelse."

30§

Regler saknas för förfaringssättet vid lika röstetal. Den
av utredningen förutsatta (sid 115) närvarorätten för suppleant bör
lagregleras.

DomA-öp//ef/flra noterar att till 11 §5 mom. förslaget
till lagom svenska kyrkan har 7§ 8 mom. kyrkomötesförordningen överförts i det
närmaste oförändrad. Domkapitlet framhåller att denna bestämmelse i kyrkomötesförordningen
har lett till olika tolkningar av vilken samfällighetstyp som

Prop.
1981/82:192 121

åsyftas, nämligen antingen de totala ekonomiska pastoratssamfälligheter,
som får tillskapas enligt lägen (1961:437) om församlingsstyrelse eller endast
totala samfälligheter enligt äldre, vid kyrkomötesförordningens tillkomst
gällande ordning. Domkapitlet efterlyser ett klarläggande på denna punkt.
Domkapitlet i Göteborg har synpunkter på 1 och 4 §§. Domkapitlet konstaterar
att 1 § är avsedd att ersätta regeringsformens övergångsbestämmelser om
kungens tro jämte motsvarande bestämmelse om prinsars och prinsessors tro.
Enligt domkapitlet handlar regeringsformens bestämmelse -liksom kyrkolagens
första kapitel - om den kristna läran såsom gällande för riket, folket resp,
kungen. Läran preciseras närmare under hänvisning till Skriften och till
bekännelseskrifterna. Enligt domkapitlets mening sker i den föreslagna
formuleringen av 1 § två förskjutningar. Den nya lagen handlär inte om riket
eller folket utan om svenska kyrkan. Härmed innebär förslaget en förändring av
relationen stat-kyrka.

Den andra förskjutningen ligger i formuleringen "evangeliskt-lutherskt
trossamfund". Domkapitlet framhåller aft kyrkan, när den talar i bekännelsen,
aldrig anger sig som ett speciellt samfund och ännu mindre som en särskild
luthersk kyrka. Den framställer sig som en del av den enda heliga allmänneliga
kyrkan med ren evangelisk lära. Den Ausburgska bekännelsen har en sådan allmän
- kyrklig karaktär. Domkapitlet föreslår att 1 § får följande formulering:
"Svenska Kyrkan bekänner sig till den rena evangeliska läran såsom den
antagits och förklarats i Augusburgska bekännelsen och Uppsala mötes beslut
1593". I fråga om 4§ anser domkapitlet att bestämmelsen bör kompletteras
med en föreskrift om att präst, som ej längre bekänner svenska kyrkans lära
eller som ej längre kvarstår som medlem i svenska kyrkan må av vederbörande
domkapitel skiljas från prästämbetet. Stiftsrådet i Uppsala finner att 1 och 2 §§
är svåra att förena. I 1 § sägs att svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt
samfund. Samtidigt säger 2 § att denna kyrka upprätthåller en på demokratisk
grund uppbyggd riksomfattande verksamhet. Stiftsrådet framhåller att
innehållet i ett evangeliskt-lutherskt trossamfunds verksamhet bestäms av
evangeliet och det kan inte väljas genom beslut i demokratisk ordning.
Stiftsrådet tolkar 2 § så att den försöker säga dels att svenska kyrkan har en
rikstäckande demokratiskt uppbyggd organisation, dels att dess verksamhet
bedrivs i hela landet och är öppen för alla. Stiftrådet förordar att denna
paragraf formuleras så att dessa oklarheter undanröjas. Med hänsyn till den
betydelse som svenska kyrkans lära tillmäts i 4 § anser sfiftsrådet att
definitionen i 1 § är alltför obestämd. Stiftsrådet tillstyrker förslaget om en
svenska kyrkans centralstyrelse. Enligt stiftsrådet bör dock i 29 § orden
"kan kyrkomötet välja" bytas ut mot "väljer kyrkomötet".
Stiftrådet anser att ärkebiskopen bör ha fullt medlemskap i styrelsen.

Svenska kyrkans diakoninämnd anser att det i lagen om
svenska kyrkan uttryckligen skall slås fast att kyrkomötet och den föreslagna
centralstyrelsen i alla avseenden företräder svenska kyrkan, framför allt i
förhållande till

Prop.
1981/82:192 122

statsmakten. Vidare anser diakoninämnden att det i 4 §
måste föras in de bestämmelser om valkorporationer vid val till biskop och
ärkebiskop som nu finns i 2 och 3 §§ lagen om biskopsval. Stiftsrådet i
Stockholm anmärker atf det saknas bestämmelser om stiftets uppbyggnad och
organisation. Eftersom det finns stiftsting i samtliga stift anser stiftsrådet
det angeläget att också stiftsorganisationen finns med i en framtida lag om
svenska kyrkan. Enligt sfiftsrådet bör 2 § få följande tillägg: "I varje
stift ingår de territoriella församlingarna i ett stiftsting med uppgift att
handha gemensamma angelägenheter och främja kyrkligt liv och arbete inom
stiftet." En legaliserad stiftstingsorganisation skulle enligt stiftsrådet
inte innebära ytterligare kostnader. Stiftsrådet framhåller att stiftstingskostnaderna
redan i dag bestrids av församlingarna.

/

Prop. 1981/82:192 123

Innehåll

Regeringens proposition . ,............................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Förslag
till lag om svenska kyrkan................................... 2

Förslag
till lag om kyrkomötet......................................... 4

Förslag
till lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel 12

Förslag
till lag om upphävande av det forna prästeståndets privilegi

er ................................................................................... 13

Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1982,,, 14

1
Inledning.................................................................. ..... 14

2
Allmän mofivering..................................................... ..... 15

2.1 Allmänna synpunkter........................................ 15

2.1.1
Bakgrund .............................................. ..... 15

2.1.2
Kyrkomöteskommitténs
förslag ............ ..... 17

2.1.3
Remissyttrandena................................. 18

2.1.4
Föredragandens
överväganden............ 18

2.2
Den lagtekniska
lösningen............................... 20

2.3
Ett reformerat
kyrkomöte................................. 23

2.3.1
Kyrkomötets
arbetsuppgifter................. 23

2.3.2
Kyrkomötets
sammansättning m.m....... 25

2.3.3
Val till
kyrkomötet.................................. 28

2.3.4
Kyrkomötets
arbetsformer..................... 30

2.3.5
En kyrklig
centralstyrelse ..................... 35

2.4
Finansiering av
ett reformerat kyrkomöte ....... 37

2.5
Övriga frågor.................................................... 39

3
Upprättade
lagförslag............................................... 41

4
Specialmotivering...................................................... 41

4.1
Lagen om
svenska kyrkan................................ 41

4.2
Lagen om
kyrkomötet ..................................... 52

4.3
Lagen om ändring
i lagen (1936:567) om domkapitel ., 78

5
Hemställan................................................................ 78

6
Beslut ...................................................................... 78

Bilaga 1 Kommitténs sammanfattning av sina överväganden
och

förslag............................................................................. ..... 79

Bilaga 2 Kommitténs författningsförslag......................... 85

B(/<7gflJ
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU

1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m 92

GOTAB Vnsdl
Slockholm 1X2