Prop. 1981/82:193

Prop.
1981/82:193

Regeringens proposition 1981/82:193

om en övre åldersgräns
för antagning till läkarlinjen m.m.

beslutad
den 25 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK
WIKSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att en övre åldersgräns skall gälla vid antagning till läkarlinjen.
För att få antas skall sökanden fylla högst 44 år under det kalenderår
utbildningen börjar.

Vidare
föreslås att högskolelagen ändras så att regeringen får meddela föreskrifter om
tillfällig avstängning av studerande från utbildning.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 193

Prop. 1981/82:193 2

Förslag
till

Lag
om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom
föreskrivs i fråga om högskolelagen (1977:218) dels att 10 § skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall
införas en ny paragraf, 9a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9a§

Riksdagen
kan bestämma att till viss grundläggande högskoleutbildning får antas sökande
endast under förutsättning av alt de ej har uppnått viss levnadsålder när
utbildningen börjar.

10§ Den
som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt att bli antagen som
studerande till utbildning inom högskolan, om ej annat följer av beslut eller
föreskrift som avses i 11, 12 eller 13 §.

Regeringen
får meddela föreskrifter om tillfällig avstängning av studerande som har
antagits till utbildning inom högskolan.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1982.

Prop. 1981/82:193

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén.
Andersson. Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om en övre åldersgräns för antagning till
läkarlinjen m. m.

1 En övre åldersgräns för antagning till läkarlinjen

1.1 Inledning

Enligt riksdagens beslut år 1975 (prop. 1975:9, UbU
1975:17, rskr 1975:179) om reformering av högskoleutbildningen m.m. tillämpas fr.o.m.
den I juli 1977 nya regler för tillträde till huvuddelen av den grundläggande
högskoleutbildningen. Även personer med begränsade utbildningsmeriter är
därmed på grundval av arbetslivserfarenhet behöriga att antas till
högskoleutbildning. Nägon övre äldergräns för antagning finns inte.

Regeringen
har den 21 januari 1982 uppdragit åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
att utreda frågan om en övre åldersgräns för antagning till längre
grundläggande högskoleutbildning. Frågan om en sådan åldersgräns för antagning fill
läkarlinjen skulle därvid behandlas med förtur. UHÄ har i skrivelse den 3 mars
1982 redovisat uppdraget. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga I.

1.2 F ö redragandens ö verv ä ganden

Ett av syftena med högskolereformen var att bredda
rekryteringen till högskoleutbildningen. Genom de nya behörighets- och
urvalsregler vid antagning till högskolan som trädde i kraft den I juli 1977
fick äldre sökande möjlighet att på grundval av arbetslivserfarenhet vinna fillträde
till högre utbildning. För den enskilde innebar detta att den som tidigare
endast hade fått en mer begränsad utbildning nu kunde få tillgång till

Prop.
1981/82:193 4

grundläggande högskoleutbildning. Dessutom skapades
möjligheter till fortbildning och vidareutbildning för dem som bedömde detta
vara viktigt för bl.a, fortsatt yrkesverksamhet. För samhället var en sådan
reform angelägen, eftersom det gällde att genom utbildning ta till vara den
resurs som äldre yrkesverksamma utgjorde samtidigt som åldersgrupper som
tidigare inte fått del av högre utbildning nu kunde ges möjlighet till sådan
utbildning.

1 den allmänna debatten om behörighet och urval till
grundläggande högskoleutbildning har frågan om de studerandes ålder
koncentrerats till den längre sammanhängande utbildning som ges på de allmänna
utbildningslinjerna och då framför allt till de linjer där konkurrensen om
utbildningsplatserna varit härd under senare år. I första hand har intresset
riktats mot läkarlinjen.

Åldersfördelningen
bland de antagna till olika utbildningslinjer varierar inom vida ramar men har hittills
visat sig relativt konstant över tiden. En redovisning av åldersfördelningen
bland antagna till utbildningslinjer inom högskolan lämnades i proposition
1979/80:158 om ändringar i reglerna för tillträde till högskoleutbildning. Av
dem som höstterminen 1981 antogs till utbildningslinjerna inom sektorn för
utbildning för tekniska yrken var 84 % under 25 år. En procent var 35 år eller
äldre. Motsvarande andelar inom sektorn för utbildning för vårdyrken, såvitt
avser statlig högskoleutbildning, var 52% resp. 10%. De antalsmässigt största
utbildningarna inom sektorn är läkarlinjen och tandläkariinjen. För läkariinjen
var antalet antagna i nu nämnda åldersgrupper i absoluta tal 208 resp. 19
höstterminen 1981.

De av
riksdagen våren 1980 beslutade riktlinjerna för urval till högskoleutbildning,
vilka skall tillämpas första gången vid antagningen inför höstterminen 1982,
innebär bl.a. att andelen ungdomar som antas till olika linjer skall öka och
att meritvärdet av arbetslivserfarenhet i förhållande till betygsmedelvärdet
sänks (prop. 1979/80: 158, UbU 1979/80:38. rskr 1979/ 80: 424; prop. 1980/81:
184, UbU 1980/81:39, rskr 1980/81:418).

I proposition 1979/80: 158 tog jag upp frågan om en högsta
ålder för antagning. Jag anförde då att det knappast fanns anledning att sätta
en övre gräns för tillträde till högskoleutbildning men att det var viktigt att
denna fråga följdes med uppmärksamhet i fortsättningen.

I årets
budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 12) behandlade jag frågan om det
ökande antalet ungdomar i högskoleälder under 1980-talet och föreslog med
anledning härav fler nybörjarplatser i högskolan. I detta sammanhang berörde
jag också frågan om möjligheterna för sökande till högskoleutbildning att
genomgå en lång sådan utbildning trots att vederbörande endast har ett fåtal
år av sin yrkesverksamma tid framför sig efter avslutad utbildning. Jag
uttalade då att den frågan enligt min mening nu måste ägnas skärpt
uppmärksamhet.

Regeringen har sedermera uppdragit åt UHÄ att utreda
frågan om en

Prop.
1981/82:193 5

övre åldersgräns för antagning till längre grundläggande
högskoleutbildning, varvid frågan om en sådan åldersgräns för läkarlinjen
skulle behandlas med förtur.

UHÄ har undersökt åldersfördelningen bland sökande och
antagna till läkarlinjen. Fr.o.m. höstterminen 1977 härtill läkarlinjen antagits
43 personer som vid antagningen var 45 år eller äldre och 143 personer i
åldersgruppen 40-44 år. Enligt UHÄ:s mening är det vanskligt att bedöma vilka
effekter i form av förändring av ålderssammansättning av gruppen antagna till
läkarlinjen som ett införande av en övre åldersgräns ger. UHÄ anser att ett
ställningstagande i frågan bör ses som temporärt, intill dess frågan om en övre
åldersgräns kan beredas på ett bredare och fylligare underiag. UHÄ finner det naluriigt
att när frågan om en åldersgräns för läkarlinjen övervägs, anknyta till den
gräns om 45 år som gäller för rätt till studiemedel.

För egen del får jag anföra följande.

Frågan om förändringar i de principiella grunderna för
behörighets- och urvalsreglerna för högskolan bör prövas i samband med att
ställning tas till gymnasieutredningens förslag (SOU 1981:96) En reformerad
gymnasieskola. I en del avseenden kan emellertid behörighets- och
urvalsreglerna behöva justeras beroende på vunna erfarenheter. Flera sådana
förändringar har beslutats under de senaste åren. Införande av en övre
åldersgräns för längre grundläggande högskoleutbildning i allmänhet är en fråga
som jag anser bör övervägas senare, då UHÄ hunnit redovisa sitt uppdrag i denna
del. För läkarlinjens del anser jag emellertid att frågan om åldersgräns bör
prövas redan nu.

Läkarutbildningen är en av de längsta grundläggande
utbildningarna inom högskolan. Den tar stora resurser i anspråk när det gäller
utbildningen såväl i teoretiska som i kliniska ämnen. Efterfrågan på utbildningen
från de enskildas sida är mycket stor. Utbildningen leder fram till ett klart
definierat yrkesområde. Det finns enligt min mening anledning kräva att den som
antas till utbildningen på läkarlinjen efter avslutad utbildning skall ha ett
antal yrkesverksamma år framför sig, innan han eller hon uppnår pensionsåldern.
Jag anser därför att det är rimligt att en övre åldersgräns sätts för tillträde
till läkarlinjen.

Det kan diskuteras om en sådan åldersgräns bör sättas vid
45 år, en åldersgräns som UHÄ finner naturlig, eller om en lägre åldersgräns,
t. ex. 40 år, bör komma ifråga. Om gränsen sätts vid 40 år, förändras
naturligtvis ålderssammansättningen hos de studerande mera, samtidigt som
antalet yrkesverksamma år för de utbildade stiger. Jag är emellertid inte
beredd att på det underlag som föreligger f.n. förorda en lägre åldersgräns än
45 år. En lägre åldersgräns bör övervägas när UHÄ redovisat uppdraget i sin
helhet om en övre åldersgräns för längre grundläggande högskoleutbildning. Dä
kan det vara möjligt att vid ställningstagandena också beakta konsekvenserna av
de nya urvalsreglerna som skall tillämpas fr.o.m. antagning till
högskoleutbildning som börjar höstterminen 1982.

Prop. 1981/82:193 6

Från
och med den antagning som äger rum inför vårterminen 1983 bör sökande få antas
som fyller högst 44 år det kalenderår utbildningen börjar. Genom individuell
dispensprövning bör det vara möjligt att fillgodose utbildningsönskemäl hos dem
som redan nu, t.ex. genom kompletterande studier, förbereder sig för
utbildningen.

Det har inte varit möjligt
för UHÄ att undersöka det faktiska utbildningsbehovet hos äldre sökande till
läkarlinjen. UHÄ utesluter inte att dessa ibland behöver inte en fullständig
utbildning på läkariinjen utan snarare en begränsad utbildning inom området.
Samtidigt konstaterar UHÄ att flera äldre antagna avbrutit sina studier. Ett
samband mellan dessa förhållanden kan enligt min mening inte uteslutas. Jag
förutsätter att ämbetet i sitt fortsatta arbete med frågan om övre åldersgräns
studerar dessa förhållanden och lägger fram eventuella förslag fill åtgärder.

Jag
föreslår att regeringen inhämtar riksdagens godkännande av vad jag har förordat
om en övre åldersgräns för antagning till läkarlinjen. 1 högskolelagen bör
därför införas en ny paragraf, 9a§, av innebörd att riksdagen kan bestämma om
viss högsta ålder som viUkor för att få antas till viss utbildning. Förslag till
sådan ändring av högskolelagen har upprättats inom utbildningsdepartementet och
bör fogas till detta protokoll.

2
Ändring i högskolelagen

2.1
Inledning

Förordningen
(1977:826) om tillfällig avstängning av studerande vid högskoleenhet trädde i
kraft den 13 december 1977. Samtidigt upphävdes disciplinstadgan (1958:327) för
de studerande vid rikets universitet och vissa andra läroanstalter.

Enligt
förordningens bestämmelser får studerande vid statlig högskoleenhet avstängas
från enheten under högst tre månader om han med otillåtna hjälpmedel eller på
annat sätt försökt vilseleda vid prov eller har stört eller hindrat
undervisningen vid högskoleenheten. Under pågående avstängning fär den
studerande inte deltaga i undervisningen eller annat arbete. Han får inte
heller undergå prov. Ärenden om avstängning handläggs av en särskild
disciplinnämnd.

UHÄ
hemställde i september 1980 hos regeringen om en översyn av de gällande disciplinbestämmelserna.
Framställningen gjordes i anledning av en skrivelse från Svenska akademiska
rektorskonferensen i vilken bl.a. framfördes önskemål om att dels "återinföra
varningsinstrumentet vid små förseelser, dels medge längre avstängningsstraff
vid grova förseelser".

Regeringen
uppdrog den 6 november 1980 åt UHÄ att i samråd med i frågan sakkunniga inom
högskolan företa en översyn av förordningen.

Regeringen
har vidare den 27 maj 1981 uppdragit åt ämbetet att utarbeta förslag till
regler för att skilja studerande från högskoleutbildning. Sådana

Prop.
1981/82:193 7

regler kommer att innebära mer allvarliga ingrepp i den
enskildes personliga förhållanden än vad en avstängning med tillämpning av
disciplinbestämmelserna utgör. Detta senare uppdrag är ännu ej slutfört.

Efter
remissförfarande har UHÄ i skrivelse den 21 december 1981 avlämnat sitt förslag
till regeringen. Förslaget innebär i förhållande till nu gällande bestämmelser
i huvudsak den ändringen att den i 1958 års disciplinstadga givna möjligheten
att ge muntlig varning återinförs samt att avstängning kan gälla under
sammanlagt högst sex månader. Bestämmelserna bör enligt UHÄ:s mening göras
tillämpliga även på kommunal högskoleutbildning.

2.2 Föredragandens överväganden

Det är angeläget att fusk och störande eller hindrande av
undervisning m.m. i högskolan kan beivras pä ett effektivt och ändamålsenligt
sätt. Detta torde bäst uppnås genom ett sanktionssystem som ger möjlighet till
nyanserade motåtgärder. UHÄ: s förslag att återinföra möjligheten att utdela
varning vid smärre förseelser synes mig därför väl övervägt. Detsamma gäller
förslaget att införa möjlighet till avstängning på upp till sex månader. För
synnerligen grova fall som t. ex. plagierande av uppsats eller upprepade
förseelser torde nämligen en längre avstängningsperiod än nuvarande tre
månader behövas för att vara tillräckligt avskräckande. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att 1958 års disciplinstadga medgav möjlighet till relegation,
vilket innebar att den studerande avskildes från läroanstalten och att han
under högst två år inte utan tillstånd av universitetskanslern fick inskrivas
vid denna eller annan läroanstalt.

Enligt min mening är det vidare naturligt att
disciplinbestämmelserna även skall omfatta kommunal högskoleutbildning.

Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall föreskrifter om förhållandet
mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i
övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
meddelas genom lag. Utan hinder härav kan emellertid regeringen efter
bemyndigande i lag med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 6 regeringsformen
meddela föreskrifter avseende undervisning och utbildning.

I propositionen om följdlagstiftning med anledning av den
nya regeringsformens bestämmelser om normgivning (prop. 1975:8 s. 81) anförde
föredraganden att föreskrifter om gymnasieskolan mot bakgrund av att denna är
frivillig inte kan anses innefatta sådana åligganden för eleverna och inte
heller avse sädana ingrepp i övrigt i elevernas personliga eller ekonomiska
förhållanden som anges i 8 kap. 3 § regeringsformen. Enligt min mening är
motsvarande synpunkter tillämpliga också för högskolans del.

I I0§ högskolelagen (1977:218) stadgas emellertid att den
som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt att bli antagen som
studerande till utbildning inom högskolan, om ej annat följer av beslut eller
föreskrift som

Prop. 1981/82:193 8

avses
ill, 12 eller 13 §. Högskolelagen innehåller inte något bemyndigande för
regeringen att utfärda föreskrifter rörande disciplinära förseelser i högskolan.
Det bör få ankomma på regeringen att besluta om införande av disciplinbestämmelser
i huvudsaklig överensstämmelse med UHÄ:s förslag. Med hänsyn till
bestämmelserna i I0§ högskolelagen anser jag att regeringen dessförinnan bör
inhämta riksdagens bemyndigande. Detta bör lämpligen ske genom en komplettering
av den nämnda paragrafen. Förslag till sådan ändring av högskolelagen har
upprättats inom utbildningsdepartementet och bör fogas till detta protokoll.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

dels
att anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till

lag
om ändring i högskolelagen (1977:218), dels att godkänna vad jag har förordat
om en övre åldersgräns för antagning till läkarlinjen.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1981/82:193 9

Bilaga I

UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOLEÄMBETET Byrån för central
antagning

Avdelningsdirektörn.
Larsson, lE Reg.nr.

1982-03-03 600-379/82

Regeringen

Utbildningsdepartementet 103 33 STOCKHOLM

Frågan om övre åldersgräns för antagning till läkarlinjen 1 Uppdraget

Genom beslut 1982-01-21 har regeringen uppdragit ät UHÄ
att utreda frågan om en övre åldersgräns för antagning till längre
grundläggande högskoleutbildning. Denna fråga skall, vad gäller läkarlinjen,
behandlas med förtur och redovisas inom sådan tid att ett eventuellt förslag
härom kan föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte. UHÄ redovisar i
denna skrivelse sina överväganden beträffande läkarlinjen.

Frågan om en övre åldersgräns för antagning berör
enskildas möjligheter till högskoleutbildning och måste därför behandlas med
hänsynstagande till en rad olika — principiella och praktiska - faktorer, som
till en del kan variera från utbildning till utbildning. Medan en undre
åldersgräns inte är ovanlig (för närvarande t. ex. i fråga om vissa
vårdutbildningar och konstnärliga utbildningar) har någon övre åldersgräns,
såvitt känt, hittills inte förekommit inom svensk högskola. Detta understryker
frågans känsliga natur.

Uppdraget till UHÄ kräver, mot denna bakgrund, ett
omfattande utredningsarbete, om beslut i hithörande frågor skall kunna fattas
på grundval av ett tillräckligt fast sakunderlag. Några principiella skäl att
behandla läkarlinjen särskilt finns enligt UHÄ:s mening inte. Föreliggande särredo-visning
avseende läkarlinjen har därtill måst göras under stark tidspress och har
därför inte det djup och den bredd som borde krävas som underlag för ett beslut
av statsmakterna i frågan. UHÄ vill i detta läge understryka, att de ställningstaganden
av statsmakterna som denna skrivelse kan leda till bör ses som temporära intill
dess frågan om åldersgräns kan behandlas på ett bredare och fylligare underiag.

Prop. 1981/82:193 10

2 Bakgrund

Frågan om en högsta ålder för antagning - med syftning på
högskolan i stort - behandlades i prop. 1979/80: 158. För läkariinjens del
redovisas följande andelar för vissa högre åldersgrupper av det totala antalet
antagna.

40-44 år 45
är och äldre

ht 1979 3.4% 0.6%

vt 1980 3.5% 0.6%

Utbildningsministern påpekade i anslutning härtill att
tillgänglig statistik visade att inför ht 1979 19 studerande över 40 år antogs
till läkariinjen, varav tre över 45 år, vilka uppgifter ställdes mot att totalt
över I 000 studerande antas per läsår till linjen. Det framhölls som en
slutsats av anförda förhållanden att det knappast fanns anledning att sätta en
övre åldersgräns för tillträde till högskolan, en gräns som dessutom kunde bli
svår att tillämpa. Samtidigt underströks emellertid vikten av att åldersfrågan
följs uppmärksamt. Om en markant ökning inträffar av andelen antagna i åldern
40 år och däröver i långa, kraftigt efterfrågade utbildningar kan, anförde
utbildningsministern, anledning föreligga att överväga en högsta åldersgräns
för antagning. UHÄ har att följa denna utveckling och vid behov föreslå
lämpliga åtgärder.

UHÄ har mot angiven bakgrund uppmärksammat
åldersfördelningen från antagning till antagning. Någon markant ökning av
andelen äldre antagna har inte inträffat, varför UHÄ för sin del inte funnit
anledning att föreslå några åtgärder i form av t. ex. en åldersgräns.

UHÄ ser det nu meddelade uppdraget som ett uttryck för att
regeringen skärpt sin hållning i frågan och nu är angelägen om att en
åldersgräns införs i vart fall för antagning till läkariinjen.

3 Åldersfördelningen bland sökande och antagna till
läkarlinjen

UHÄ har sammanställt uppgifter om fördelning på
åldersgrupper bland sökande och antagna till läkarlinjen under tiden ht 1977-vt
1982, dvs. för hela den tid under vilken nu gällande bestämmelser om behörighet
och urval tillämpats. Uppgifterna redovisas i nedanstående tabell.

Prop.
1981/82:193

S ö kanden

Antagna

Å lders-

-20

21-

25-

30-

40-

45-

-20

21-

25-

30-

40-

45-

grupp

24

29

39

44

24

29

39

44

HT 77

1037

853

613

395

39

12

75

89

140

145

19

3

VT 78

394

737

518

404

31

16

42

120

129

171

13

7

HT 78

1063

952

608

461

45

14

60

78

137

166

22

9

VT 79

330

926

487

369

41

2

40

147

135

149

18

1

HT 79

1007

1 112

626

418

33

8

57

118

121

152

16

3

VT 80

240

965

493

353

30

10

25

177

125

143

17

3

HT 80

1044

1319

617

376

26

9

38

1.34

143

124

12

3

VT 81

178

1060

523

314

18

14

41

183

132

121

5

9

HT8(

1097

1400

658

440

34

9

56

152

123

109

16

3

VT 82

252

1094

507

336

17

6

25

189

149

131

5

2

Totalt

6642

10418

5 650

3866

314

100

459

1387

1334

1411

143

43

Andel i

procent

24,6

38,6

20,9

14,3

1,2

0,4

9,6

29

27,9

29,5

3

0,9

De
åldersgrupper som UHÄ - mot bakgrund av vad som anfördes i prop. 1979/80: 158 -
särskilt uppmärksammat är grupperna 40-44 år samt 45 år och äldre. Ett skäl att
särskilt uppmärksamma den sistnämnda gruppen är bestämmelsen i studiestödslagen
(1973:349) att i normalfallet studiemedel får utgå för kalenderhalvår som
infaller senast under det år då den studerande fyller 45 är (4 kap. 9 §).

Som
framgår av tabellen har, sedan 1977, totalt 43 personer som är 45 år eller
äldre antagits till läkarlinjen. Antalet sökande i denna åldersgrupp var under
samma period 100. I åldersgruppen 40-44 är var antalet antagna totalt 143 (av
314 sökande). De berörda åldersgruppernas andel av de antagna har, som framgår
av tabellen, genomgående varit marginell, även om ett något större antal äldre
vunnit inträde under de två första höstterminerna efter de nya fillträdesreglernas
ikraftträdande (ht 1977 och ht 1978). Någon tillväxt av de båda
åldersgruppernas andelar av det totala antalet utbildningsplatser på
läkarlinjen har - som redan nämnts - inte kunnat konstaterats sedan vt 1980,
den i prop. 1979/80:158 angivna utgångspunkten för en uppföljning av den
fortsatta utvecklingen. Ser man till den totala andelen under den redovisade
perioden finner man att de som var 40 år och äldre (alltså båda de här
behandlade åldersgrupperna) utgjorde 1,6 procent av de sökande. Andelen
sökande under 25 år var 63 procent. Av dessa unga sökande har elva procent
antagits till linjen mot 45 procent av den äldsta gruppen sökande (40 år och
äldre).

4
De äldres utbildningsbakgrund m. m.

För
en belysning av frågan om en övre åldersgräns för antagning bör också de
antagnas behörighets- och utbildningsbakgrund uppmärksammas. Denna fråga har
endast kunnat redovisas som en fördelning på

Prop.
1981/82:193 12

kvotgrupper, vilket ändå i grova drag ger en bild av
vilken behörighetsgrund som de antagna åberopat. I nedanstående tabell
redovisas fördelningen på kvotgrupper bland antagna till läkarlinjen i
åldersgruppen 45 år och äldre.

Antagnings- Kvotgrupp

tillfälle lA IB 2A 2B 3 4A 4B Uti

1

-

-

1

2 1

1

3

1

1 2

1

-

T

1

3

1 1

3

1 1

->

Ht-77 - 2 - - -

Vt-78 _ 4 1 - -

Ht-78 - 3 - - -

Vt-79 _____

Ht-79 - 1 - - -

Vt-80 _____

Ht-80 _____

Vt-81 - 1 - - -

Ht-81 - I - - -

Vt-82 _____

Totalt - 12 1 - - 9 13

Av tabellen framgår all kvotgrupperna IB och 4B är de
största vad gäller antagna i åldersgruppen, medan kvotgrupperna IA och 2A
liksom grupp 3 uppvisar prakfisk taget inga antagna i den berörda
åldersgruppen. Detta är, vad gäller fördelningen mellan A- och B-grupperna,
inte förvånande med tanke på att poäng för arbetslivserfarenhet och
föreningsmeriter tillgodoräknas i B-grupperna. I grupp 4B antas sökande som
också tillhör annan kvotgrupp, t.ex. 1 eller 2, pä grund av den s.k. dubbelbéhörigheten.
Grupp 4A omfattar sådana sökande som endast kan placeras i denna grupp, dvs.
gruppen "övriga". Flertalet av dessa torde vara behöriga genom ålder
och yrkesverksamhet enligt 5 kap. 16 § högskoleförordningen (s.k. 25:4-or).
Denna grupp utgör drygt en femtedel av de antagna i åldersgruppen.

Av de 43 personer i åldern 45 år och däröver som sedan
1977 antagits till läkarlinjen har mer än halva antalet aldrig påbörjat sin
utbildning. Nio personer har avbrutit sina studier eller gjort ett längre
studieuppehåll. Vid det senaste antagningstillfället anmälde sig sex personer,
födda 1937 eller tidigare. Två av de sökande lämnade återbud före första
antagningsomgången vid UHÄ. Två sökande antogs, båda inpm kvotgrupp 4. En av
de två antagna lämnade återbud. Den andre påbörjade utbildningen men har begärt
att få göra ett uppehåll i studierna.

De redovisade förhållandena tyder på att sökande i denna
åldersgrupp inte alltid går "raka vägen" till utbildningen utan att
studierna i många fall får slå tillbaka för annan verksamhet. Antagningstalen
avspeglar därför inte vilka utbildningresurser som de äldsta åldersgrupperna
faktiskt tar i anspråk.

Prop.
1981/82:193 13

5
Diskussion

Verkan
av en övre åldersgräns kan inte utan vidare slås fast på nuvarande
utredningsstadium. Som exempel på detta kan anföras antagningen inför vt 1982,
då - som ovan nämnts - två personer som var 45 år eller äldre antogs. I
åldersgruppen 40—44 år antogs fem personer. Åldersfördelningen bland samtliga
antagna i de olika kvotgrupperna vid detta tillfälle framgår av nedanstående
tabell.

Åldersgi

rupp

Kvotgrupp

-20

21-24

25-29

30-39

40-

-44

45-

S:a

1 A

22

55

8

_

_

_

85

1 B

-

102

65

31

-

-

198

2A

1

10

2

-

-

-

13

28

-

6

17

7

-

-

30

3

-

1

5

4

-

-

10

4A

-

-

16

43

3

1

63

48

-

1

22

33

2

1

59

uti

2

14

14

13

-

-

43

Totalt

25

189

149

131

5

2

501

Det
är rimligt att anta att, om man vid denna antagning haft en övre åldersgräns på
45 år, de två platser som tilldelats sökande som var 45 år eller äldre skulle
ha gått till yngre sökande inom resp. kvotgrupp. Hade i stället den övre
gränsen legat vid 40 år, skulle också de fem platserna i åldersgruppen 40-44 år
ha övergått till yngre sökande. Därigenom skulle visserligen totalt sett en
viss "föryngring" ha skett inom gruppen antagna men däremot kanske
inte en ökad antagning av unga i betydelsen personer som kommer mer eller
mindre direkt från gymnasieskolan. Att utestänga de äldsta ger således inte
någon säker "vinst" i form av ökad antagning av de yngsta, om nu
detta mål eftersträvas.

För
att bli antagen i någon av kvotgrupperna I B eller 2 B, där både betyg och
arbetslivserfarenhet tillgodoräknas, liksom - hittills - föreningsmeriter,
krävs så höga poängsummor att yngre sökande med ingen eller obetydlig
arbetslivserfarenhet eller utan meriter från föreningslivet slås ut, även om de
har höga medelbetyg. Vid antagningen inför vt 1982 låg således minimipoängen
för antagning på 6.4 i 1 B och 6,6 i 2 B. Som framgår av tabellen ovan finns
alla sökande över 30 år, som antagits i grupp I eller 2, i resp. B-grupp. Fr.
o. m. antagningen inför ht 1982, gäller andra regler för tillgodoräknande av
arbetslivserfarenhet, vilken tillgodoräknas med högst tre år i stället för som
för närvarande fem år. Föreningsmeriterna bortfaller samtidigt helt som poänggivande
urvalsgmnd. Detta innebär att betygen fär en inte obetydligt ökad
genomslagskraft i kvotgrupperna I B och 2 B. Detta kan medföra att andelen
äldre antagna minskar.

Prop. 1981/82:193 14

En
annan fråga som i sammanhanget har viss betydelse, är vilka utbildningsbehov
som äldre sökande i realiteten har. Tidspressen har omöjliggjort en
undersökning av detta problem. UHÄ vill emellertid - med utgångspunkt i
enskilda fall — inte utesluta att sökande i de högre åldrarna ibland inte
behöver en fullständig utbildning på läkarlinjen utan snarare en begränsad
utbildning, exempelvis som komplettering av en tidigare teknisk yrkesutbildning.
Högskoleförordningens bestämmelser om individuella Unjer skulle kunna användas
för att tillgodose sådana utbildningsbehov. Denna fråga torde behöva
uppmärksammas närmare. Också frågan om behovet av enstaka kurser som motsvarar
kurser på läkarlinjen skulle behöva belysas i detta sammanhang.

6
Slutsatser

Enligt
UHÄ:s mening är det vanskligt att, på föreliggande underlag, införa en övre
åldersgräns för antagning till läkarlinjen, som ger några mer påtagliga
effekter i form av förändring av ålderssammansättningen av gruppen antagna.
Däremot kan naturligtvis för läkarlinjen - liksom i och för sig ocksä för andra
likartade linjer - psykologiska skäl anföras för att genom en åldersgräns
markera, att denna förhållandevis långa och kostnadskrävande utbildning i
princip är avsedd för personer som har ett rimligt antal yrkesverksamma år
framför sig efter avslutad läkarutbildning.

För
UHÄ är det viktigt aft en åldersgräns dras på ett sådant sätt att den inte
förorsakar en omfattande administrativ hantering av frågor om dispens från en äldersgränsregel.
UHÄ finner det med hänsyn härtill och i avvaktan på en mera allsidig prövning
av åldersgränsfrågan naturligt att anknyta till studiemedelssystemets övre
åldersgräns om 45 år. Även med en sådan gräns måste det givetvis finnas möjligheter
till dispens i särskilda fall.

Om
ett beslut om övre åldersgräns fattas under våren 1982 finns i och för sig
praktiska möjligheter att låta den nya betstämmelsen träda i kraft redan inför
ht 1982. UHÄ vill emellertid uttala som sin bestämda mening att ett så tidigt
ikraftträdande måste anses direkt olämpligt och inte är förenligt med kravet på
rimlig hänsyn till de sökande i berörda åldersgrupper. Anmälningstiden till
läkarlinjen vad gäller antagningen inför ht 1982 går ut den I april 1982.
Anmälningsmaterialet är redan utgivet och distribuerat, däribland anvisningar
till de sökande. I dessa anvisningar nämns av naturliga skäl inget om en
eventuell åldersgräns för antagning till läkarlinjen. Erforderliga
bestämmelser, grundade på ett riksdagsbeslut i frågan i vär, kan väntas föreUgga
sä sent att förberedelserna för den första (maskinella) antagningen är långt
framskridna. Det kan inte anses rimligt att på detta sätt under pågående
antagning införa bestämmelser för behörighet och urval, som de sökande inte
känt till vid tiden för anmälningstidens utgång.

Tidigaste
tidpunkt för ikraftträdande av en bestämmelse om en övre

Prop. 1981/82:193 15

åldersgräns
är därför enligt UHÅ:s uppfattning antagningen inför vt 1983, detta under
förutsättning av beslut i frågan under våren 1982. Helst borde dock en
bestämmelse om åldersgräns införas efter en relativt lång övergångstid med
tanke på personer med intresse för läkarutbildning, som ägnat kanske flera år
åt förberedande studier och som skulle bli obehöriga genom en åldersgräns.

Beslut
i detta ärende har fattats av universitetskanslern efter föredragning av
avdelningsdirektör Helmer Larsson. Dessutom har närvarit planeringschefen och
byråchef Rydell.

Carl-Gustaf
Andrén

Helmer
Larsson

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982