Prop. 1981/82:195

Prop.
1981/82:195

Regeringens proposition

1981/82:195

med förslag till följdlagstiftning
till den nya konkurrenslagen, m. m.;

beslutad
den 25 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de lagförslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

BJÖRN
MOLIN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs bl. a. fram förslag till följdändringar med anledning av
regeringens förslag till ny konkurrenslag (prop. 1981/82: 165).

Ändringarna
avser bl.a. lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. och lagen (1956:245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. Fömtom annat
föreslås möjlighet för marknadsdomstolen att meddela s. k. mellandom i
konkurrensärenden. Vidare skall enligt förslaget möjligheten vidgas att med
stöd av uppgiftsskyldighetslagen skaffa in uppgifter rörande
konkurrensbegränsningar med verkningar på utländska marknader.

De
föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1983, dvs. samtidigt
som den nya konkurrenslagen.

Vidare
anmäls vissa resursfrågor, bl.a. om anslag till näringsfrihetsombudsmannen för
budgetåret 1982/83.

I
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 195

Prop.
1981/82:195

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.'

dels att 12 § skall upphöra aU gälla,

dels aft rubrikerna närmast före 12 och 16 §§ skall utgå,

dels att i I § orden "lagen (1953:603) om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet" skall bytas ut
mot "konkurrenslagen (1982:000)",

dds att 3, 4, 9, 13-15, 19 och 20 §§ samt riibriken
närmast före 13 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i
lagen skall införas en uy bestämmelse, 15 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Marknadsdomstolen
består av ordförande och vice ordförande samt åtta andra ledamöter, av vilka
två är särskilda ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för
ärenden om marknadsföring och ärenden om oskäliga avtalsvillkor.

Marknadsdomstolen
består av ordförande och vice ordförande samt tio andra ledamöter, av vilka
fyra är särskilda ledamöter, tre för ärenden om konkurrensbegränsning och en
för ärenden om marknadsföring och ärenden om oskäliga avtalsvillkor.

Ordföranden
och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.
Ledamoten för ärenden om konkurrensbegränsning skall ha särskild insikt i näringslivets
förhållanden och ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga
avtalsvillkor särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice
ordföranden öch de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer som kan
anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarinlressen.

Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskUda
ledamöterna för ärenden om konkurrensbegränsning skall vara lagkunniga och
erfarna i domarvärv. De två övriga ledamöterna för sådana ärenden skall ha
särskild insikt i näringslivets förhållanden. Ledamoten för ärenden om
marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor skall ha särskUd insikt i
konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får
ej utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller
konsument- och löntagarinlressen. För vice ordföranden och var och en av de
särskilda ledamöterna finns

en eller
flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild

ledamot gäller även ersättare.

' Lagen omtryckt 1976:37. Senaste lydelse av lagens rubrik
1972:732.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och fyra
andra ledamöter är närvarande. I beslut skall Uka antal ledamöter som
företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarinlressen deltaga.

Av de
särskilda ledamöterna deltager vid handläggning av ärende om
konkurrensbegränsning endast den som utsetts för sådana ärenden och vid
handläggning av ärende om marknadsföring eller oskäliga avtalsvillkor endast
den som utsetts för sådana ärenden:

Av de särskilda ledamöterna deltager vid handläggning av
ärende om konkurrensbegränsning endast de som utsetts för sådana ärenden och
vid handläggning av ärende om marknadsföring eller oskäliga avtalsvillkor
endast den som utsetts för sådana ärenden.

Om förhandhng
som avses 14 eller 5 § konkurrenslagen (1982:000) ' finns särskUda
föreskrifter i 14 §. Ordföranden kan ensam pä domstolens vägnar företaga
förberedande åtgärd och pröva fråga om avskrivning av ärende.

Förfarandet
i ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor

Förfarandet

Ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4 § marknadsföringslagen (1975: 1418) eller 1
§ lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor göres skriftligen. Av
ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den
utredning sökanden åberopar.

Ansökan sotn
avses i 17 § konkurrenslagen (1982:000) görs skriftligen. Detsamma gäUer
ansökan om förbud eller åläggande enligt 2-4 § marknadsföringslagen (1975:
1418) eller 1 § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Av
ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning
sökanden åberopar.

Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid
sammanträde inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa
den utredning de vill åberopa. Till sädant sammanträde skall
konsumentombudsmannen kallas, även om han ej är sökande.

Före sammanträde kän muntlig elle utsträckning domstolen
bestämmer.

Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid
sammanträde inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa
den utredning de vill åberopa. Till sådant sammanträde skall ombudsmannen för
frågor av den art som ärendet rör kallas, även om han ej är sökande, r
skriftlig förberedelse äga rum i den

Förhandling som avses I 4 eller 5 § konkurrenslagen
(1982:000) skall äga rum vid sammanträde med parterna inför domstolen eller

ti Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 195

Prop.
1981/82:195

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dess ordförande. Domstolen eller ordföranden.får även
överlägga enskiU med part. Förhandtingen skall dock alltid avslutas vid
sammanträde med parterna inför domstolen.

Ärende får avgöras utan sammanträde enligt 14 § första
stycket, om tillfredsställande utredning föreligger och part ej begär sammanträde.
Ansökan som uppenbart ej förtjänar avseende fär avslås utan sädant sammanträde.

Fråga om förbud eller åläggande enligt 13 §
marknadsföringslagen (1975:1418) eller 5 § lagen (1971: 112) om förbud mot
oskäliga avtalsvillkor kan prövas utan sammanträde enligt 14 § första
stycket. Sådant förbud eller åläggande får dock ej meddelas ulan att den som
förbudet eller åläggandet avser fått tUlfälle att yttra sig i frågan, såvida
det icke finns anledning antaga att han avvikit eller eljest håller sig undan.

Ärende får avgöras och beslut med anledning av särskild
prövning enligt 15 a § meddelas utan sammanträde enligt 14 § första stycket,
om tillfredsställande utredning föreligger och part inte begär sammanträde.
Ansökan som uppenbart ej förtjänar avseende får avslås utan sådant sammanträde.

Fråga om förbud, åläggande eller tillstånd enligt 18 §
konkurrenslagen (1982:000), förbud enligt 21 § samma lag eller förbud eller
åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen (1975: 1418) eller 5 § lagen
(1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor kan prövas utan sammanträde
enligt 14 § första stycket.

Förhud eller åläggande, som avses i andra stycket, eller återkallelse
av tillstånd, som avses där, får inte beslutas utan att den som förbudet,
åläggandel eller återkallelsen avser fått tillfälle att yttra sig i frågan,
såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest håller sig
undan.

15 a §

/ ärende som avser prövning enUgt 2 § konkurrenslagen
(1982:000) kan marknadsdomstolen ta upp till särskild prövning frågan huruvida
näringsidkare föranleder skadlig verkan av en konkurrensbegränsning.

Prop.
1981/82:195 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19 §

I
marknadsdomstolens beslut I marknadsdomstolens beslut

varigenom
ärende avgöres anges de varigenom ärende eller sådan fråga

skäl
på vilka beslutet grundas. Be- som avses i 15 a § avgörs anges de

slutet
sändes till parterna samma skäl på vilka beslutet grundas. Be-

dag
som det meddelas. slutet sänds till parterna samma dag

som
det meddelas,

20 §

Skall
inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling tillställas part
eller annan, sker det genom delgivning.

Delgivning
av beslut av mark- Delgivning av beslut av mark

nadsdomstolen, vilket innefattar nadsdomstolen, vilket innefattar

vitesföreläggande enligt lagen vitesföreläggande enligt konkur-

(1953:603) om motverkande i vissa renslagen (1982:000), marknadsfö-

fall av konkurrensbegränsning ringslagen (1975:1418) eller lagen

inom näringslivet, marknadsfö- (1971: 112) om förbud mot oskäliga

ringslagen (1975:1418) eller lagen avtalsvillkor, får/'/i/e ske enligt 12 §

(1971:112) om förbud mot oskäliga delgivningslagen (1970:428), med

avtalsvillkor, får ej ske enligt 12 § mindre anledning förekommer att

delgivningslagen (1970:428), med den sökte avvikit eUer eljest håller

mindre anledning förekommer att sig undan,

den sökte avvikit eller eljest håller

sig undan.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1981/82:195 6

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1956:245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden

dels att i 1, 3, 5 och 8 §§ ordet "företagare" skaU
bytas ut mot "näringsidkare",

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny bestämmelse, 12 §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Med företagare förstås i denna En sammanslutning av närings-

lag envar som yrkesmässigt idkare likställs i denna lag med nä-

tillverkar, köper eller säljer viss ringsidkare.
förnödenhet,

driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan,

utövar försäkringsrörelse eUer rörelse, avseende in- eller
utlåning av penningar eller handel med indier utiändskl mynt eller med värdepapper,

överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av
immateriell art,

upplåter nyttjanderätt tiU viss förnödenhet eller

utövar sådan hotell- eller pensionatsrörelse, för vUken
fordras myndighets tillstånd.

Med företagare likställes sammanslutning av företagare.

12 § '

Om det påkallas av hänsyn till en internationell
överenskommelse eller eljest särskUda skäl föreligger, kan regeringen, efter
framställning av näringsfrihetsombudsmannen, besluta att vad som sägs i denna lag
skall i visst fall helt eller delvis tillämpas med avseende på förhållanden
utom landet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Förutvarande 12 § upphävd genom 1980: 178.

Prop.
1981/82:195 7

3 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom
föreskrivs att 14 kap, 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

14 kap.

3§

När avtal om
fusion godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av bolaget för registrering.
Om det ej skett inom fyra månader från bolagsstämmans beslut eller om
registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit sådan anmälan
eller vägrat registrering av avtalet, är frågan om fusion förfallen.

Hinder mot
registrering av avtal om fusion enUgt 2 § möter, om ej yttrande företes från
auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att aktiekapitalet i det övertagande
bolaget icke överstiger de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för
det övertagande bolaget.

Hinder mot registrering av avtal om fusion enligt 2 8
möter

/. om
fusionen förbjudus enligt konkurrenslagen (1982:000) eller om näringsfrihetsombudsmannen
inte beslutat lämna fusionen utan åtgärd enligt 20 § första stycket
konkurrenslagen eller

2. om ej
yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att
aktiekapitalet i det övertagande bolaget inte överstiger de överlåtande
bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

t2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 195

Prop. 1981/82:195 8

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom
föreskrivs att 96 § 2 mom. lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

96 §
2 mom.

Sådant
beslut om godkännande av fusionsavtal som avses i 1 mom. vare ej giltigt, med
mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två
på varandra följande föreningsstämmor och å den stämma som sist hålles biträtts
av minst två tredjedelar av de röstande. Är för giltighet av beslutet något
ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände det till efterrättelse.

Medlem
i den överlåtande föreningen, som ej samtyckt till fusionen, må uppsäga sig till
utträde ur föreningen inom tid och på villkor som i 68 § andra stycket föreskrives.

Inom
fyra månader från det beslutet om godkännande av fusionsavtal fattades eller,
om klandertalan därå väckts, från det denna talan genom lagakraftägande dom
ogillades skall beslutet av den överiåtande föreningens styrelse anmälas för
registrering. Tvä avskrifter av protokoll som förts i ärendet, innehållande
fullständigt angivande av fusionsavtalet, skola fogas vid anmälningen. Har
beslutet fattats av fullmäktige, skall registreringsanmälan innehålla
försäkran av styrelsen att underrättelse varom i 62 § sista stycket sägs ägt
rum. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven tid, vare frågan om fusion
förfallen.

Hinder
mot registrering möter, om fusionen förbjudits enligt konkurrenslagen
(1982:000) eller om näringsfrihelsombudsmannen inle beslutat lämna fusionen
ulan åtgärd enligt 20 § första stycket konkurrenslagen. Registreringsanmälan
skall innehålla de uppgifter som behövs för prövning av denna fråga-

Denna
lag träder i kraft den I januari 1983,

Prop.
1981/82:195 9

5
Förslag till

Lag
om ändring i CECA-lagen (1972:762)

Härigenom
föreskrivs att i 10 § CECA-lagen (1972:762) orden "2 § lagen (1953:603) om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet" skall
bytas ut mot "13 § konkurrenslagen (1982:000)",

Denna
lag träder i kraft den I januari 1983,

Prop. 1981/82:195 10

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-18

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Åsling,
Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Molin

Lagrådsremiss
med förslag till följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen, m.m.

1
Inledning

Begränsningar
av kpnkurrensen meUan företagen kan ha skadliga ekpno-miska verkningar i form
av prishöjningar Pch minskad effektivitet m. m. För att undanröja sådana
verkningar finns f.n. ett särskilt regelsystem, lagen (1953:603) om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Lagen är inriktad pä
vissa förfaranden som företag vidtar samt på andra konkurrenshinder inom
näringslivet. Enligt lagen gäller straffbelagda förbud mot s. k.
bruttoprissättning och mot anbudskarteller. Beträffande övriga slag av
konkurrensbegränsningar gäller att marknadsdomstolen (MD) genom förhandling
med enskilda företag skall söka undanröja skadlig verkan av
konkurrensbegränsning. Endast i ett speciellt fall har domstolen tillgång till
tvångsmedel mot sådana begränsningar, om förhandlingen inte skulle leda till
avsett resultat.

Regeringen
har tidigare denna dag beslutat att genom proposition (1981/ 82:165) föreslå
riksdagen att antaga det förslag till konkurrenslag som lagts fram i remiss till
lagrådet den 22 december 1981. Huvudpunkterna i lagförslaget är följande.

De
straffbelagda förbuden effektiviseras och straffen skärps. MD får möjlighet att
vid vite förbjuda olika former av skadliga konkurrensbegränsande förfaranden
men kan också genom förhandling söka förhindra skadlig verkan. Ett system för
kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll) införs. Förslaget innebär att
sådana förvärv skall kunna förbjudas när de ger förvärvaren en dominerande
ställning på marknaden eller förstärker förvärvarens redan dominerande
ställning. Förutsättningen är då bl.a. att marknadsdominansen ger skadlig
verkan. Förhandling i MD mot ett sådant

Prop. 1981/82:195 11

förvärv
kan leda till att MD förbjuder det. Om regeringen fastställer beslutet blir
det gällande mot förvärvaren.

Den
nya konkurrenslagen innebär vidare att det nuvarande systemet görs effektivare,
bl. a. genom en möjlighet för MD att meddela interimistiska beslut om förbud.
Till skillnad mot vad som gäller f. n. kommer lagen aft omfatta ocksä fast
egendom.

De
nya reglerna är avsedda att träda i kraft den I januari 1983.

Då
jag den 22 december 1981 föredrog lagrådsremissen med förslag till konkurrenslag
anmälde jag flera frågor av bl.a. följdlagstiftningskaraktär som borde tas upp
särskilt i regeringen. Jag återkommer nu till dessa.

De
särskilda följdfrågorna avser till en början ändringar i vissa lagar som har
anknytning till konkurrenslagstiftningen, nämligen lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m., lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden samt CECA-lagen (1972:762). VIt dåre berörs aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar.

Jag
vill i detta sammanhang också anmäla frågan om resurser m. m. för näringsfrihetsombudsmannaämbelet.

Till
grund för de nu föreslagna ändringama ligger lagförslag som har lämnats av
konkurrensutredningen i dess betänkande (SOU 1978:9) Ny
konkurrensbegränsningslag samt remissyttrandena däröver. Jag hänvisar härvidlag
till innehållet i remissprolokoUel av den 22 december 1981 med förslag till
konkurrenslag.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Följdlagstiftningen

2.1.1
Lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

Då
jag den 22 december 1981 anmälde förslaget till lagrådsremiss rörande
konkurrenslagen tog jag bl.a. upp frågan om MD:s sammansättning. Bakgrunden var
domstolens roll i förslaget fill ett system för kontroll av företagsförvärv.

Detta
system innebär i korthet följande.

MD
fär som en ny arbetsuppgift att pröva skadlighetsfrågan beträffande ett
företagsförvärv spm ger förvärvaren en dpminerande ställning på marknaden
eller som förstärker denna ställning. Åtgärder som domstolen vid denna prövning
har att överväga om skadlig verkan föreligger kan bestå i att förhandlingsvägen
söka få till stånd en ordning för att förhindra denna verkan. Om saken är av
särskild vikt från allmän synpunkt, får förhandlingen syfta till ett avstående
från företagsförvärvet. Har en förhandling om avslående från företagsförvärvet
avslutats utan att den skadliga verkan har kunnat förhindras, kan som nyss
berördes domstolen under viss förut-

Prop. 1981/82:195 12

sättning
förbjuda förvärvet eller meddela visst åläggande. Domstolen skall i ett sådant
fall underställa sitt beslut regeringens prövning. För att gälla skall beslutet
fastställas av regeringen.

Domstolens
nya arbetsuppgift ger, som jag uttalade vid min föredragning av lagrådsremissen
med förslag till konkurrenslag, anledning att överväga dess sammansättning. För
de nuvarande reglerna hänvisar jag i första hand till remissprotokollet
(avsnitt 3.7.1.1). Jag erinrar om att domstolen består av ordförande och vice
ordförande, som skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv, samt åtta andra ledamöter.
Av de senare är två s. k. särskilda ledamöter, varav den ene deltar i ärenden
om konkurrensbegränsning och skall ha särskild insikt i näringslivets
förhållanden. Den andre, som är ledamot för ärenden om marknadsföring och
oskäliga avtalsvillkor, skall ha särskUd insikt i konsumentfrågor. Ordföranden,
vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får inte utses bland personer som
kan anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarinlressen.
Av de övriga sex ledamöterna utses tre bland företrädare för företagarintressen
och tre bland företrädare för konsument- och löntagarinlressen. För ledamot
utses en eller flera ersättare. - MD är beslutför när ordföranden och fyra
andra ledamöter är närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder
företagarintressen samt konsument- och löntagarinlressen delta. Som MD:s
beslut gäller den mening om vilken de flesta ledamöterna förenar sig eller, vid
lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Vid
min föredragning den 22 december 1981 uttalade jag följande: Den nämnda nya
arbetsuppgiften kan komma att omfatta ingående prövning av rättsligt och
ekonomiskt svårutredda och svåröverskådliga frågor. Det gäller här att avväga
för- och nackdelar med ett ingripande mot ett företagsförvärv samt alternativ
till förbud mot själva förvärvet. Samtidigt kan det ganska ofta krävas en hög
grad av snabbhet i handläggningen för att inte den nödvändiga
strukturomvandlingen skall hejdas eller försvåras och för att parterna sä snart
som möjligt skall få besked om förvärvet kan genomföras. Jag erinrar om att det
kan komma att gälla stora och betydelsefulla företagsförvärv med en mängd
intressenter som berörs av frågan om förvärvet kommer till stånd eller inte. -
Den arbetsmässiga belastningen på domstolen kan alltså bli mycket stor i ett
enskilt ärende. Mot bakgrund av det anförda är det enligt min bedömning
ofrånkomligt att det tekniska inslaget i domstolen måste förstärkas genom att
antalet särskilda ledamöter utökas. Lämpligen sker detta genom att ytterligare
två sådana ledamöter för konkurrensfrågor tillförs domstolen. För den ene av
dessa bör gälla samma behörighetskrav som för vice ordföranden, medan den andre
blir att jämställa med den hittillsvarande särskilde ledamoten för
konkurrensbegränsningsärenden. Därigenom kan företagsförvärvsprövningen
tillföras den ytteriigare rättsliga och ekonomiska sakkunskap som är nödvändig.

Vidare
uttalade jag följande: Jag har övervägt om utökningen med två

Prop.
1981/82:195 13

särskilda
ledamöter kan begränsas till sådana konkurrensärenden i vilka företagsförvärv
kommer under prövning. Av flera skäl är det dock inte en lämplig ordning. Bl.a.
kan i ett sädant ärende komma under bedömning skilda former av konkurrensbegränsande
beteenden vid sidan av dominans till följd av ett företagsförvärv. Vidare kan
andra alternativ än ingripanden mol själva företagsförvärvet aktualiseras i ett
visst ärende, exempelvis åtgärder mot förvärvarens diskriminerande beteende.
Ibland kan frågan om åtgärder mot ett sådant förvärv komma upp på ett senare
stadium av ett ärendes handläggning. Om man skall kunna undvika riskerna för en
splittrad praxis och omtagning av processen bör i fråga om konkurrensärenden den
förstärkta ordningen med tre särskilda ledamöter gälla som ordinarie sammansättningsregel.
Särskilda domförhetsföreskrifter avgör sedan hur många ledamöter som måste vara
närvarande i del enskilda fallet.

Jag
föreslår mot denna bakgrund att 3 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. (MDL)
ändras i enlighet med vad jag nu har anfört om en utökning av antalet särskilda
ledamöter för konkurrensfrågor. Detta föranleder följdändringar i 4 och 9 §§
samma lag.

Jag
tog den 22 december 1981 upp också en annan fräga som kräver ändring i MDL.
Därvid uttalade jag följande: Institutet mellandom (jfr 17 kap. 5 § rättegångsbalken)
är inte berört såvitt gäller den lagstiftning som reglerar MD:s verksamhet. I
princip bedöms dock rättegångsbalkens regler vara analogt tillämpliga utan atf
domstolen kan anses bunden vid dessa eller ha praktisk möjlighet att i alla
lägen ge rättegångsbalken en motsvarande tillämpning. Konkurrensutredningen
bedömer del vara värdefullt alt MD ges uttrycklig rätt att besluta särskilt i
frågan huruvida en näringsidkare föranleder skadlig verkan av viss
konkurrensbegränsning. Vidare uttalar utredningen följande: "Ofta torde
det nämligen förhålla sig så att del är endast den rättsliga ovissheten i
frågan huruvida skadlig verkan föreligger som avhåller en näringsidkare från
att frivilligt göra en för NO godtagbar ändring i visst beteende. Klarläggs det
väl att skadlig verkan finns enligt MD:s bedömning, blir i sådana fall frågan
om sanktion kanske inaktuell. Erfarenheterna av det nuvarande systemet talar
starkt för att situationen ofta kan bli av denna art. I 15 a § lagförslaget
avseende MDL föreskrivs mot denna bakgrund att MD i ett ärende enligt 2 kap. I
§ KBL kan, om part begär det, ta upp till särskild prövning frågan huruvida näringsidkare
föranleder skadlig verkan av konkurrensbegränsning".

Jag
ställde mig därvid i det väsentliga positiv till utredningens förslag men
uttalade att de ändringar i MDL som den nya konkurrenslagen föranleder borde
anmälas särskilt för regeringen. Vidare anförde jag bl. a. att om MD i mellandomen
skulle konstatera att skadlig verkan föreligger, därmed öppnas möjlighet för NO
och näringsidkaren att förhandla fram etf undanröjande av denna verkan utan aft
man behöver gå över till en förhandling i MD eller till metoden med vilessanktionerade
förbud, Etf mellandomsin-stitut på konkurrensområdet blir därmed ett av
uttrycken för att överlägg-

Prop.
1981/82:195 14

ningar
mellan näringsfrihelsombudsmannen (NO) och företagen kommer att utgöra den
primära formen för samhällsingripande mot konkurrensbegränsningar som NO
bedömer ha skadlig verkan.

Vid
remissbehandlingen av konkurrensutredningens förslag om en be stämmelse
rörande s. k. mellandom gjorde NO ett uttalande av bl.a. följande innehåll: NO
säger sig dela utredningens uppfattning att det i många fall torde vara
tillräckligt att MD tar ställning i skadlighetsfrågan för att rättelse skall
komma till stånd. Erfarenheterna i flera tidigare ärenden pekar tydligt i denna
riktning. 1 vissa ärenden kan situationen vara mycket komplicerad samtidigt som
parternas ståndpunkter skiljer sig avsevärt. Genom ett ställningstagande i skadlighetsfrågan
av MD skapas förutsättningar för förhandlingsuppgörelse. Processekonomiska
skäl talar också för den föreslagna ordningen. Det finns dock viss risk för att
vinsterna i detta avseende kan omintetgöras genom aft NO:s motpart får
möjlighet att förlänga processen. Motparten kan exempelvis begära mellandom men
när sådan har meddelats underiåla att vidta rättelse, varvid förfarandet får fortsätta
med en mer omfattande prövning av MD. Härigenom kommer den effektivisering av
processen som mellandomsinstitut syftar till inte att uppnäs. För att motverka
detta föreslår NO att mellandom får meddelas endast om parterna är ense därom.

Mot
denna bakgrund förordar jag att det i MDL förs in en ny paragraf,. 15 a §, som
reglerar den nu aktuella frågan. Regeln bör ges den avfattningen att MD i ärende
som avser prövning enligt 2 § konkurrenslagen kan ta upp till särskild prövning
frågan huruvida näringsidkare föranleder skadlig verkan av en
konkurrensbegränsning. Jag anser det inte lämpligt att som förutsättning för mellandom
ställa upp ett krav på att part har begärt sådan dom eller att parterna är ense
därom. Givetvis bör dock domstolen uppmärksamma parternas inställning i frågan
om mellandom och förfara efter vad som är lämpligt vid en avvägning av de i det
enskilda ärendet beaktansvärda omständigheterna.

I
övrigt kan särskilt nämnas den nuvarande regeln i 15 § MDL. Av denna följer att
frågor om interimistiska beslut med stöd av 13 § marknadsföringslagen
(1975:1418) eUer 5 § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor kan
prövas utan sammanträde enligt 14 § första stycket MDL. Dock får sådant
interimistiskt förbud eller åläggande, som del därvid gäller, inte meddelas
utan att den som förbudet eller åläggandet avser har fått tillfälle att yttra
sig i frågan, såvida det inte finns anledning anta att han avvikit eller eljest
håller sig undan.

I
den nya konkurrenslag, som regeringen tidigare denna dag har beslutat föreslå
riksdagen att anta, finns i 18 § regler om interimistiska beslut i allmänhet.
Där anges att om särskilda skäl föranleder det MD kan för tiden till dess
slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eller åläggande enligt 3 §
eller om tillstånd enligt 16 § samma lag. Med stöd av bestämmelsen kan
domstolen interimistiskt meddela förbud mot ett visst konkurrens-

Prop. 1981/82:195 15

begränsande
förfarande eller på motsvarande sätt utfärda säljåläggande, rättelseåläggande
eller prisåläggande. Ett beslut av denna art kan vidare gälla tillstånd enligt
16 § konkurrenslagen till ett förfarande som är kriminaliserat i 13 eller 14 §
nämnda lag.

Också beträffande förbud,
åläggande eller tillstånd enligt 18 § konkurrenslagen bör gälla att frågan
skall kunna prövas utan sammanträde enligt' 14 § första stycket MDL. Detsamma
gäller fråga om förbud enligt 21 § samma lag. Därvid gäller det den situationen
att MD - när synnerliga skäl föreligger - förbjuder en näringsidkare att
fullfölja ett företagsförvärv intill dess ärendet har slutligt avgjorts. I 15 §
MDL bör alltså göras ändringar som svarar mot detta.

Beträffande
beslut om förbud eller åläggande enligt 18 § konkurrenslagen eller förbud
enligt 21 § samma lag samt beslut enligt 18 § lagen såvitt rör en interimistisk
återkallelse av ett tidigare slutligt meddelat tillstånd enligt 16 § bör gälla
samma inskränkning som nu följer av 15 § andra stycket andra meningen MDL.
Huvudregeln blir därmed att domstolen innan interimisfiskt förbud eller
åläggande meddelas skall ge den som förbudet eller åläggandet avser tillfälle
att yttra sig i frågan. Detsamma bör gälla i fråga om beslut som innebär återkaUelse
av tillstånd enligt 18 § konkurrenslagen. Liksom f.n. gäller enligt MDL
beträffande otillbörlig marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor bör dock
undantag göras för det fall att vederbörande kan antas ha avvikit eller eljest
hålla sig undan.

Utöver
det sist nämnda avsteget frän den uppställda huvudregeln om kommunicering med
part kan särskilt diskuteras situationen att fråga uppkommer om att MD skall
enligt 21 § konkurrenslagen förbjuda en näringsidkare att fullfölja ett
företagsförvärv innan ärendet har sfutligt avgjorts. Vid min föredragning den
22 december 1981 av förslaget till lagrådsremiss rörande konkurrenslagen
redogjorde jag ingående för de förutsättningar som materiellt bör gälla för att
ett sådant beslut skall få meddelas. Jag hänvisar härvidlag till i första hand
den i nämnda remiss lämnade specialmotiveringen till 21 § konkurrenslagen.
Därvid uttalade jag att ett interimistiskt beslut av denna art normalt bör
meddelas först efter hörande av parterna. Jag fillade dock att, om detta av
tidsskäl skulle vara ogörligt, beslutet snarast måste delges vederbörande som
därvid skall beredas tillfälle att yttra sig i fråga om beslutets bestånd.

På
denna punkt vill jag nämna att jag vid ytterligare övervägande funnit alt en
särskild regel i 15 § MDL om befogenhet för MD att meddela beslut enligt 21 §
konkurrenslagen utan hörande av vederbörande knappast skulle fylla ett
praktiskt behov annat än i sällsynta undantagsfall. Därför bör en sådan regel i
MDL kunna undvaras.

Den
nya konkurrenslagen föranleder vissa andra ändringar i MDL. Jag förordar bl. a.
att i 14 § förs in särskilda föreskrifter rörande förhandling enligt 4 eller 5
§ konkurrenslagen mot skadlig verkan av en konkurrensbegränsning.
Föreskrifterna motsvarar i stort 20 § lagen (1953:603) om mot-

Prop. 1981/82:195 16

verkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. En nu gällande regel
att sammanträde inför MD:s ordförande - i stället för inför domstolen - skall
äga rum om så prövas lämpligt och ärendet ej är av synneriig vikt har dock
slopats. Att detta beaktas där så är påkallat utgör närmast en självklarhet.
Det kan för andra situationer vara ett hinder för en ändamålsenlig handläggning
att en begränsning av denna art gäller. Jag erinrar om att förhandling mot
skadlig verkan alltid måste avslutas inför domstolen, som alltså samlad kommer
att svara för den slutliga bedömningen.

Utöver
det anförda bör göras en del ändringar i MDL av främst redaktionell art,
föranledda av att vissa procedurfrågor som hittills behandlats inom
konkurrenslagstiftningens ram nu bör regleras i MDL. Dessa ändringar torde
inte behöva särskilt kommenteras.

Bestämmelserna
bör utformas på sätt som framgår av det bilagda förslaget fill lag om ändring
i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

2.1.2
Lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden

Enligt
uppgiftsskyldighetslagen (UL) är företagare skyldiga att lämna de uppgifter,
som erfordras för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden
inom näringslivet. Om det erfordras för kontroll eller fullständigande av
uppgift är också annan skyldig att lämna uppgifter. Vidare åligger det
företagare att efter anmaning lämna uppgift om konkurrensbegränsning som berör
hans verksamhetsområde och som har avseende på pris-, produktions-,
omsättnings- och transportförhållanden samt i övrigt om förhållanden av
beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Uppgiftsskyldigheten innebär inte
skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk natur. Företagare kan också
åläggas att tillhandahålla konkurrensbegränsande avtal, handelsböcker,
korrespondens och andra handlingar. Den som är uppgiftsskyldig kan även kallas
att inställa sig inför vederbörande myndighet.

Skyldigheten
att lämna uppgifter kan vilessanktioneras. Om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet
som inte är ringa underlåter att inom förelagd fid lämna uppgift eller lämnar
felaktig uppgift kan han dömas till böter eller, om brottet är grovt, fill
fängelse i högst ett är eller till böter.

Över
de konkurrensbegränsande överenskommelser som vederbörande myndighet fått
uppgift om eller eljest erhållit kännedom om skall enligt en bestämmelse i
lagen föras ett kartellregister.

I
en särskild kungörelse (1956:519) har regeringen lämnat statens pris-och
kartellnämnd (SPK) befogenhet att inhämta uppgift enligt UL samt att föra
kartellregistret. Motsvarande befogenheter har lämnats bank- och försäkringsinspektionerna
på deras respektive verksamhetsområden.

I
sekretesslagen (1980: 100) finns regler om sekretess i fråga om de myndigheter
som skall handha tillämpningen av UL.

Prop. 1981/82:195 17

Syftet
med kartellregistret är dels att kartlägga förekomsten av konkurrensbegränsande
avtal, dels att dra allmänhetens och tänkbara konkurrenters uppmärksamhet till
dessa företeelser och deras eventuella skadlighet. Detta möjliggörs genom att
registren är offentliga. Offentligheten syftar ytterst till aft förhindra
missbruk och aft förmå parterna att upphöra med överenskommelser som är
skadliga.

Vid min föredragning den
22 december 1981 redovisade jag konkurrensutredningens förslag till en ändring
i UL. Utredningen pekar på att den föreslagit att en ny
konkurrensbegränsningslag (KBL) skall omfatta också näringsverksamhet som avser
fast egendom m. m. och att NO skall ges möjlighet att själv fordra in uppgifter
som behövs i ärende enligt lagen. Reglerna om detta gäller också i fråga om
fast egendom. Utredningens avsikt är dock att NO alltjämt skall kunna begära
att SPK inhämtar uppgifter när det gäller bl.a. mer omfattande undersökningar.
Därvid har SPK som rättslig grund för att kräva in uppgifter de regler som
finns i UL. Skyldighet att lämna uppgifter föreligger enligt UL för företagare.
Därmed förstås enligt 2 § samma lag: envar som yrkesmässigt tillverkar, säljer
eller köper viss förnödenhet, driver rörelse för utförande av viss tjänst ät
annan, utövar försäkringsrörelse eller rörelse avseende in- eller utlåning av
penningar eller handel med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper, överlåter
eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art, upplåter nyttjanderätt
till viss förnödenhet eller utövar sådan hotell- eller pensionatsrörelse, för
vilken fordras myndighets tillstånd. Enligt bestämmelsen likställs med
företagare sammanslutning av företagare. Denna bestämmelse är likalydande med
26 § KBL. De i båda bestämmelserna använda uttrycket förnödenhet omfattar inte
fast egendom m. m.

När nu tillämpningsområdet
för den nya KBL vidgas till att avse också fast egendom är det påkallat att uppgiftsskyldighetslagen
ändras på motsvarande sätt, uttalar utredningen och fortsätter: Annars skulle
den situationen inträda att SPK i vissa fall saknade rättslig möjlighet att
kräva in sådana uppgifter som NO behöver i ett konkurrensbegränsningsärende och
som NO själv har laglig möjlighet att fordra in. En ändring i uppgiftsskyldighetslagen
kan på denna punkt ske i den formen att begreppet näringsidkare i lagen
ersätter termen företagare. Därvid blir legaldefinitionen av företagarbegreppel
obehövlig.

Som jag uttalade vid
föredragningen den 22 december 1981 delar jag utredningens uppfattning att det
vidgade tillämpningsområdet för den nya konkurrenslagen gör det påkallat med
den föreslagna ändringen i UL. Därför förordar jag ändringar i UL i linje med
vad utredningen föreslår. För utformningen hänvisar jag till mitt lagförslag.
Den lydelse jag föreslår av 2 § ansluter till 29 § första meningen
konkurrenslagen. Andra meningen i samma lagrum täcker i sak vad som anges i 8 §
tredje stycket UL. Jag finner det inte behövligt att även i formen jämka
sistnämnda föreskrift till överensstämmelse med 29 § andra meningen
konkurrenslagen.

Prop. 1981/82:195 18

Vid
min anmälan av lagrådsremissen med förslag till konkurrenslag tog jag upp en
annan fråga som rör UL. Jag uttalade därvid bl.a. följande: Enligt UL är
företagare skyldiga att lämna de uppgifter som behövs för att främja allmän
kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringsUvet. Av 3 § följer
att skyldighet att lämna uppgift avser bl.a. en närmare angiven
konkurrensbegränsning som berör vederbörandes verksamhet och har avseende på
pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden. Före en ändring
som vidtogs år 1972 fanns i 3 § den begränsningen att det skulle gälla förhållanden
"i riket". I prop. (1972: 135) angående avtal med den europeiska
ekonomiska gemenskapen, m.m. togs (s. 55 f) upp frågan om denna begränsning.
Föredragande departementschefen redogjorde bl. a. för innehållet i de regler om
konkurrensbegränsningar som är intagna i artikel 23 i värt avtal med EEC, förutom
annat en förpliktelse att ingripa mot svenska företags konkurrensbegränsningar.
- Föredraganden förutsatte, att svenska företagare skulle komma att medverka till
att uppgörelse kan träffas i fall där otillåten konkurrensbegränsning
ifrågasätts. Därvid pekade han dock på begränsningen i UL i fråga om
förhållanden "i riket" och anförde att denna formulering kunde
medföra svårigheter vid utredning av fall i samband med EEC-avtalet. Föredraganden
förordade att lagen skulle ändras så att även förhållanden utom Sverige kan
utredas med stöd av lagen. Denna ändrades sedermera så att begränsningen
"i riket" fogs bort. - Det kan diskuteras huruvida UL efter den nyss
berörda ändringen medger exempelvis att uppgifter inhämtas frän svenska
företag rörande verksamhet som bedöms kunna ha verkningar utanför Sverige men
inte inom det område som täcks av frihandelsavtalen med EEC och CECA. Enligt 1 §
UL avser ju lagen uppgifter spm behövs för att främja allmän kännedom om pris-
och konkurrensförhållanden "inom näringslivet". Det kan ligga nära till
hands att tolka saken så att sistnämnda uttryck avser det svenska näringslivet,
när annat inte uttryckligen har uttalats.

Vidare
tillade jag den 22 december 1981 följande: Mot bakgrand av vad jag har anfört
tidigare om värdet av ett internationellt samarbete finner jag det vara
angeläget att förtydliga regelsystemet i UL. Jag anser att det bör klarläggas atf
lagen ger stöd i vissa lägen för att inhämta uppgifter rörande internationella
karteller eller sådana andra konkurrensbegränsningar som kan ha verkningar
utomlands, oavsett om det rör sig om EG-området eller ej. Med ett sådant
klarläggande kommer Sverige att positivt kunna medverka till de
internationella ansträngningarna på detta område. Samtidigt ges härigenom de
konkurrensvårdande myndigheterna ett effektivare arbetsinstrument. - För att
nå de avsedda resultaten bör en regel om uppgiftsinhämtande i dessa fall inte
begränsas till vad som följer av våra konventipnsåfaganden. Också då det i
övrigt är till gagn för det internatip-nella samarbetet på detta område bör UL
kunna användas. Jag tänker då särskilt på samarbetet över gränserna mellan
skilda länders konkurrens-

Prop. 1981/82:195 19

myndigheter.
— På sätt som f. n. gäller enligt KBL beträffande utlandsverkan bör det
ankomma på regeringen att besluta om tillämpningen av de regler jag anser bör
införas i UL. I likhet med övrig följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen
bör den nu aktuella ändringen anmälas särskilt för regeringen.

Jag
föreslår således nu att denna ordning införs genom ändringar i UL. I en
särskild paragraf i UL bör intas en föreskrift av innebörd att - om det påkallas
av hänsyn till en internationell överenskommelse eller eljest särskilda skäl
föreligger - regeringen kan efter framställning av NO besluta att vad som sägs
i UL skall i visst fall helt eller delvis tillämpas med avseende på
förhållanden utom landet.

Med
en sådan ändring blir det efter beslut av regeringen beträffande ett enskilt
ärende möjligt för bl.a. SPK att begära uppgift av ett företag rörande
exempelvis ett kartellsamarbete som kan ha effekter på utländska marknader. I
uttrycket "särskilda skäl" ligger att det ibland kan vara påkallat
att biträda annat land utan att vi har åtagit oss detta inom ramen för en
internationell överenskommelse. Jag hänvisar härvidlag till vad jag har uttalat
i det föregående. Självklart kan bl.a. frågan om ömsesidighet när det gäller
ett sådant biträde komma att tillmätas betydelse.

Den
ändrade lydelse av UL som jag förordar framgår av mitt lagförslag på denna
punkt.

2.1.3
Aktiebolagslagen (1975:1385)

Enligt
5 § andra stycket konkurrenslagen skall vid förvärvsprövning till
företagsförvärv hänföras bl. a. fusion.

Av
14 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385, ABL) följer att avtal
om fusion, när det har godkänts av bolagsstämma, skall anmälas av bolaget för
registrering. Om det inte har sketl inom fyra månader från bolagsstämmans
beslut eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut har
avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, är frågan om
fusion förfallen.

Av
andra stycket samma bestämmelse framgår att hinder mot registrering av avtal
om fusion enligt 14 kap. 2 § möter, om inte yttrande företes frän auktoriserad
eller godkänd revisor av vilket framgär att aktiekapitalet i det övertagande
bolaget inte överstiger de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för
det övertagande bolaget.

Regislreringsmyndighet
för aktiebolag är enligt 18 kap. 1 § ABL patent-och registreringsverket. I 4 §
samma kapitel regleras närmare vad som skall iakttagas vid registreringsförfarandet.

Förbjuds
med stöd av konkurrenslagen viss planerad fusion bör gälla att hinder för
registrering skall inträda. Jag föreslår ett tillägg i 14 kap. 3 § andra
stycket ABL av innebörd att hinder möter mot registrering, om fusionen har förbjudits
enligt konkurrenslagen eller om NO inte har beslutat lämna fusionen utan
åtgärd enligt 20 § första stycket konkurrenslagen.

Prop. 1981/82:195 20

Det
skall ankomma på sökanden att lämna de uppgifter som behövs för ifrågavarande
prövning. Förslag om författningsändring för att tillgodose detta kommer jag
att anmäla särskilt för regeringen. Sökanden får alltså styrka att ett förbud
inte har meddelats respektive att NO har meddelat sädant beslut som nyss nämnts.

Har
avtal om fusion träffats före ikraftträdandet av den föreslagna konkurrenslagen
möter givetvis inte hinder mot registrering,

2.1.4 Lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar

Av
96 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar följer bl.a. att inom fyra månader
från det beslut om godkännande av fusionsavtal har fattats beslutet skall av
den överlåtande föreningens styrelse anmälas för registrering. Har anmälan
inte gjorts inom föreskriven tid, är frågan om fusion förfallen.

Registreringsmyndighet
för ekonomiska föreningar är enligt 4 § lagen om ekonomiska föreningar
länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt
säte. I 100 § samma lag regleras närmare vad som skall iakttas vid
registreringsförfarandet.

I
likhet med vad som har föreslagits i fråga om fusion enligt 14 kap. ABL bör
också på förevarande område hinder möta mot registrering om viss fusion mellan
ekonomiska föreningar har förbjudits enligt konkurrenslagen eller om NO inte
har beslutat att lämna fusionen utan åtgärd enligt 20 S första stycket
konkurrenslagen. Det föreslås att en bestämmelse om detta tas upp i ett nytt, Qärde
stycke till 96 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar. Däri anges vidare att
registreringsanmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för prövning av
denna fråga.

I
fråga om fusionsavtal som träffats före ikraftträdandet av den föreslagna
konkurrenslagen hänvisar jag till det tidigare (2.1.3) anförda.

2.1.5 CECA-lagen
(1972:762)

En
redaktionell jämkning bör göras i denna lag som innehåller prisbeslämmelser
för järn- och slålmarknaden. Detta berörde jag vid min anmälan av
lagrådsremissen med förslag till konkurrenslag.

2.2
Resursfrågor m. m.

Jag
vill i detta sammanhang ta upp frågan om NO:s resurser och vidare vissa
registerfrågor.

Konkurrensutredningen
anför bl. a. att dess förslag om företagsförvärvsprövning får betydande
organisatoriska konsekvenser och att även de nya uppgifterna i övi;igt medför
ökade resursbehov hos NO. Ett konkret förslag om resursförstärkning för NO
lämnar utredningen endast beträffande prövningen av företagsförvärv. För denna
föreslås fyra nya tjänster. Därutöver föreslås en överföring och förstärkning
av den personal hos statens

Prop. 1981/82:195 21

pris-
och kartellnämnd (SPK) som sköter fusionsregistret. NO skulle på detta sätt få
tre tjänster till. Slutligen föreslår utredningen att ett sekretariat inrättas
i regeringskansliet för att handlägga förvärvsärenden. Förslaget skall ses mot
bakgrund av att utredningen avsett att en väsentlig del av förvärvsprövningen
skulle ske inom regeringskansliet.

Utredningen anför vidare
att också dess förslag i övrigt i flera avseenden leder till ökade uppgifter
för NO. Man anger härvid dels att lagen utvidgas till att omfatta fast egendom,
dels att bruttoprisförbudet skall avse även oaktsamhetsbrott och dels att anbudskartellförbudet
görs mer omfattande. Möjligheten för NO att utfärda förbuds- och
leveransförelägganden samt övervakningen av efterlevnaden av dessa
förelägganden och av MD:s beslut blir nya och viktiga arbetsuppgifter för NO.
Denne föreslås också få möjlighet att, utan hänvändelse fill SPK, direkt anmoda
näringsidkare att lämna vissa uppgifter m. m. Dessa förslag anser utredningen
kunna medföra ökade resursbehov hos NO i framtiden. Bedömningen av detta borde
enligt utredningen ske dels i samband med beredningen av lagstiftningsärendet,
dels sedan lagstiftningen varit i kraft någon tid. Utredningen fömtsatte att
behovet närmare studeras vid en organisatorisk översyn av NO under beredningen
av lagförslaget.

Endast
ett mindre antal remissinstanser har i sina yttranden över konkurrensutredningens
förslag berört organisations- och resursfrågor.

NO anför i sitt yttrande
att utredningens bedömning av resursbehovet för förvärvsprövningen är
realistisk och alt den personal som beräknats för förvärvsregistret bör vara
tillfyllest. I sitt remissyttrande beräknar NO vidare resursbehovet på grund av
förslagen utöver förvärvsprövningen till sju tjänster. Denna förstärkning jämte
den av utredningen föreslagna personalen — vilken främst skulle syssla med
ärendehantering - bedöms medföra behov av två tjänster för administrativa
uppgifter. NO framhåller att en effektiv och verkningsfull tillämpning av det
föreslagna regelsystemet för samhällets verksamhet mot skadliga
konkurrensbegränsningar i väsentlig grad är beroende av de resurser som står
till förfogande.

Marknadsdomstolen
(MD) anför aft den föreslagna lagen med all sannolikhet kommer att medföra en
avsevärd ökning av antalet ärenden hos MD. Det finns därför enligt MD anledning
att under beredningen uppmärksamma behovet av ökade resurser hos domstolen.

SPK har inget att erinra
mot att företagsförvärvsregistret förs över till NO. De resurser som härigenom
friställs skulle enligt utredningens förslag i första hand utnyttjas för
utredningsarbete i samband med den föreslagna förvärvsprövningen. SPK delar
vidare utredningens uppfattning att, när NO får vidgade möjligheter att inhämta
uppgifter från företag, kommer hos SPK i första hand att begäras större
utredningar. SPK avser att senare återkomma om eventuellt behov av
resurstillskott med anledning av utredningens förslag.

Prop. 1981/82:195 22

Riksrevisionsverket
(RRV) anser det vara angeläget att NO:s beroende av SPK:s utredningsverksamhet
minskar. Utredningens förslag att NO skall fä vidgade befogenheter att inhämta
uppgifter från företagen innebär en minskning av detta beroende. Frågan är
emellertid, anför RRV, om det utan en viss omfördelning av resurser mellan de
båda myndigheterna kan förväntas att beroendet kommer att minska i någon mer
betydande grad. RRV anser därför att frågan om ytteriigare överföring av resurser
frän SPK till NO bör prövas närmare under den fortsatta beredningen av ärendet.

Statskotitoret
anser att en ny konkurrenslag kommer att ställa nya krav på NO. Samtidigt är
det möjligt att en ny utformning av lagen kan frigöra resurser hos NO. Enligt statskontorets
mening kan den nya konkurrenslagen motivera en översyn av NO-ämbetets organisafion,
som i huvudsak varit oförändrad sedan slutet av 1960-talet.

Utöver
vad som här angivits har resurs- och organisationsfrågorna behandlats i mycket
ringa utsträckning av remissinstanserna. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anför
dock alt det förtjänar alt understrykas att NO:s möjligheter till ingripanden i
högre grad får anses vara en resursfråga än en fråga om otUlräcklig
lagstiftning.

För
egen del viU jag anföra följande. Del förslag till konkurrenslag, som regeringen
har beslutat om tidigare i dag, innebär att NO tillförs nya och viktiga
uppgifter och även i övrigt får vidgade möjligheter att ingripa mot konkun-ensbegränsningar.
Jag har i remissprotokollet av den 22 december 1981 även framhållit flera
väsentliga särskilda uppgifter som bör lämnas NO. Därvid gäller det bl. a. att
NO skall uppmärksamma koncentrationsutvecklingen i näringslivet, ägna
uppmärksamhet åt de marknadsdominerande företagen, övervaka olika former av etableringskontroll,
auktorisation och tillslåndstvång samt utvidga och intensifiera
informationsspridningen. Sammantaget innebär detta atf NO:s arbetsuppgifter
avsevärt utökas. En effektiv och verkningsfull tillämpning av det föreslagna
regelsystemet och fullgörandet av de särskilda uppgifterna förutsätter att NO:s
resurser förstärks. Härigenom markeras också statsmakternas ökade satsning på
konkurrenslinjen. I sammanhanget bör även beaktas att NO:s personalstyrka varit
oförändrad sedan år 1967. Sedan den tiden har antalet ärenden hos NO mer än
fördubblats,

En
ytterligare fräga som jag viU ta upp i detta sammanhang gäller företagsförvärvsregistret.
Detta förs idag av SPK. Utredniiigen har föreslagit att registret skulle föras
över till NO. Nägon erinran har inte rests mot detta under remissbehandlingen.
Jag har emellerfid efler kontakter med de båda myndigheterna funnit att en
annan ordning är mer lämplig. Jag förordar således att registret aUtjämt förs
av SPK, varvid nämndens erfarenhet på området liksom vissa samordningsfördelar
med nämndens verksamhei i övrigt tas tillvara. NO får emellertid ett särskilt
behov av underlag för företagsförvärvsprövningen. Jag förordar därför att uppgiftsinhämtandet
fördelas mellan myndigheterna så att SPK normalt är

Prop.
1981/82:195 23

den
myndighet som infordrar uppgifter rörande sådana förvärv men att i de fall NO
vill ha underlag för att bedöma om eft visst förvärv eventuellt bör prövas NO
svarar för inhämtandet av uppgifter. Dessa får sedan i vederbörlig ordning
överlämnas till SPK för att införas i registret, när så är påkallat. De närmare
formerna för nämnda samarbete får utformas i samråd mellan myndigheterna.

I
anslutning härtill vill jag beröra en annan registerfråga. SPK för ett s. k. marknadsregister
som innehåller uppgifter om olika företags produktions-och marknadsandelar
uppdelat på skilda varuområden. Aktuella uppgifter om marknadsandelar är av
central betydelse i samband med prövning av företagsförvärv. Marknadsregistret
har under senare år inte kunnat hållas aktuellt. Jag finner det angeläget att
en uppdatering av registret nu görs. I resursbesparande syfte bör till en
början arbetet koncentreras till de viktigaste branscherna. För detta ändamål
beräknar jag ett medelsbehov på högst 500000 kr. för budgetåret 1982/83: Av
detta belopp är högst 300000 kr. en engångskostnad.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om alt jag vid min anmälan av lagrådsremissen
med förslag till konkurrenslag pekade (3.7.2;4) på marknadsdomstolens centrala
roll beträffande förvärvskontrollen och att detta givetvis påverkar dess
resursbehov. Jag avser atf särskilt återkomma fill regeringen i denna fråga.

Med
den utformning av förvärvsprövningen som mitt förslag har torde behov inte
föreligga av särskilda beredningsresurser inom regeringskan-sUet.

Mot
bakgrund av vad jag här har anfört beräknar jag att NO behöver tillföras 10 nya
tjänster. Därav bör en tjänst vara på Jiög nivå. Innehavaren av denna bör vid
förvärvsprövningen ha en samordnande funktion hos myndigbeten samt även ha
ansvar för vissa andra frågor av övergripande karaktär såsom planering och
internationellt samarbete. Utöver denna tjänst bör sju handläggartjänster och
två biträdestjänster inrättas. Kostnaden för dessa nya tjänster och övriga
resurser beräknar jag uppgå till 2 milj. kr. per helår. För budgetåret 1982/83
bedömer jag behovet till 1,2 milj. kr. Jag har därvid räknat med att de nya
tjänsterna kommer att successivt besättas under budgetåret. Därmed skapas också
utrymme för vissa åtgärder som fordras för att förbereda lagens tillämpning.
Härutöver tillkommer pris- och löneomräkning med 165000 kr. av nuvarande
anslag.

Beräknad förändring

till 1982/83

1981/82

Personal

Handläggande
personal

16

+ 8

Övrig
personal

5

-1- 2

21

-1- 10

Anslag

Förvaltningskostnader

3 336000

+ 1205000

(därav
lönekostnader)

3 202000

+ 1 100000

Lokalkostnader

404000

+ 160000

3740000

-1-1365000

Prop. 1981/82:195 24

Del
är min avsikt att de resursförstärkningar som jag nu har föreslagit skall kunna
finansieras genom en omdisponering av resurser inom pris-och
konkurrensområdena. Jag vill erinra om att SPK åriigen sedan flera år tillbaka
har medgetts att överskrida sitt anslag för extra personal för prisreglerande
åtgärder. För budgetåret 1980/81 uppgick enligt SPK kostnaderna för detta till
ca 4,6 milj. kr. En del av dessa medel, motsvarande den av mig föreslagna
resursförstärkningen, bör nu överföras till NO. Vidare bör en del av medlen
omdisponeras till SPK:s marknadsregister.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-och konkurrensförhållanden,

3.
lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975: 1385),

4.
lag om ändring i lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar,

5.
lag om ändring i CECA-lagen
(1972:762).

De under 3 och 4 angivna
förslagen har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som Bilaga'.

4 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

'
Bilagan har uteslutits här. Frånsett en redaktionell ändring i 9 § lagen om
marknadsdomstol m. m. är lagförslagen likalydande med dem som är fogade vid
propositionen.

Prop. 1981/82:195 25

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1982-03-22

Närvarande:
f d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt
lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18
mars 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
handelsdepartementet Molin beslutat inhämta lagrådefs yttrande över förslag
till

1.
lagom ändring i lagen
(1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-och konkurrensförhållanden,

3.
lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385),

4.
lag om ändring i lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar,

5.
lag om ändring i CECA-lagen
(1972:762).

Förslagen har inför
lagrådet föredragits av t. f. departementsrådet Staffan Sandström. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

Prop. 1981/82:195 26

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde . 1982-03-25

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren,
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Ahriand, Molin

Föredragande:
statsrådet Molin

Proposition
med förslag till följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen, m.m.

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag fill

1.
lag om ändring i lagen
(1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-och konkurtensförhållanden,

3.
lag om ändring i akfiebolagslagen
(1975:1385),

4.
lag om ändring i lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar,

5.
lag om ändring i CECA-lagen
(1972:762).

Föredraganden
anför. Lagrådet har lämnat fötslagen utan erinran. En redaktionell ändring bör
göras i fråga om 9 § lagen om marknadsdomstol m. m. Jag erinrar om att chefen
för ekonomidepartementet tidigare denna dag föreslagit (prop. 1981/82: 180)
vissa ändringar i samma lag.

2
Anslagsberäkningar m. m. för budgetåret 1982/83

Föredraganden
tar härefter upp frågan om näringsfrihetsombudsmannens (NO) resurser m. m. och
erinrar om sitt anförande i regeringsprotokollet av den 18 mars 1982 i denna
del samt anför.

Av
vad jag då uttalade följer att NO bör tillföras fio tjänster och att
resursbehovet för budgetåret 1982/83 uppgår fill 5 105000 kr.

Regeringen
bör nu förelägga riksdagen förslag om denna medelsanvisning.

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 18 mars 1982.

Prop. 1981/82:195 27

3 Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

dels
att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagen

ändring,
dels att till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1982/83 under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 105000 kr. Ärendet bör behandlas
under innevarande riksmöte.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig fill föredragandens övervägiinden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982