Prop. 1981/82:197

Prop.
1981/82:197

Regeringens proposition

1981/82:197

om reformerad
inkomstbeskattning

beslutad
den I april 1982,

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs förslag fram om en reformerad inkomstbeskattning.
Reformen, som i huvudsak bara berör den statliga inkomstskatten för fysiska
personer, har två väsentliga inslag.

För
det första sänks marginalskatterna kraftigt och skattesatsen i den statliga
inkomstskatten föreslås uppgå till högst 20% för huvuddelen av de
heltidsarbetande inkomsttagarna. För det andra begränsas det skattemässiga
värdet av underskottsavdragen och då också till 20% vid den statliga
beskattningen. Med antagande om 30% kommunal skattesats innebär detta alt både
marginalskatten och det skattemässiga värdet av underskottsavdrag begränsas
tUl 50%.

För
skattskyldiga med inkomster över den s. k. brytpunkten vid 16 basenheter,
vilket motsvarar 110400 kr. innevarande år, skall den särskilda
avdragsbegränsningen verka. För att uppnå detta föreslås att den statliga
inkomstskatten klyvs i två delar vilka kallas grundbelopp och tilläggsbelopp.

I
fråga om grundbeloppet föreslås att det liksom dagens inkomstskatt tas ut på
den beskattningsbara inkomsten, dvs. på inkomsten efter underskottsavdrag. Den
högsta skattesatsen för gmndbeloppet blir 20%. Denna skattesats skall gälla
även för inkomstdelar över brytpunkten och utan någon begränsning uppåt.

Tilläggsbeloppet skall däremot beräknas i princip på inkomsten före
underskoltsavdrag. Detta underlag benämns underlag för tilläggsbelopp.
TUläggsbelopp skall bara tas ut om underlaget överstiger brytpunkten. 1
Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 197

Prop. 1981/82:197 2

Skatteskalan
för tilläggsbeloppet har därför ett nollskikt upp till brytpunkten. När
undertaget för tilläggsbeloppet växer därutöver stiger skattesatserna från 5%
fill som högst 30%. Progressiviteten i den statliga inkomstskatten kommer
därmed över brytpunkten att ligga helt i skatteskalan för tilläggsbeloppet.
Reglerna om filläggsbelopp beräknas komma att beröra endast ca 10% av samtliga
inkomsttagare.

Reformen
medför ändringar även i fräga om ett antal särskilda regler för
skatteberäkningen. Bl.a. begränsas sambeskattningen av makars B-in-komster och
vidare förenklas tiUämpningen av den s. k. marginalskatle-spärren.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982 och fiUämpas första gången
vid 1984 års taxering. Genomförandet av reformen föreslås ske under en
treårsperiod. Såväl marginalskattesänkningen som avdragsbegränsningen föreslås
alltså ske successivt.

Ändring
föreslås även i fråga om sjömansskatten för att anpassa denna fill
skattereformen.

Samtidigt
läggs förslag fram om vissa förenklingar i syfte att underlätta
taxeringsförfarandet. Ett schablonavdrag om 1000 kr. föreslås för löntagare.
Vidare föreslås att avdragsrätten för s. k. frivilliga periodiska understöd
samt för premier på kapitalförsäkringar slopas. Dessa ändringar, som berör även
den kommunala beskattningen, föresläs gäUa fr. o. m. 1984 års taxering.

Slutligen
föreslås att skattereformens första steg skall finansieras genom införande av
en allmän löneavgift om två procentenheter från den 1 januari 1983. Avgiften
föresläs helt följa de regler som gäller för socialavgifter.

Prop. 1981/82:197 3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om
statlig inkomstskaft'

dels att i 20 § 2 mom. angivna 10 § 3 mom. och 11 § 1 mom.
skall bytas ut mot 10b§ respektive 11 § 3 mom.,

dels att 9§ 1 och 3-5 mom., 10§ 1-3 mom., 10 a§, II § 1 mom. samt 12 § skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skaU införas nya bestämmelser, 9 a§, 10§
4—6 mom., 10 b § och 11 § 3 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

1 mom. Skatlskyldigs be- 1 mom. Skattskyldigs beskalt-

skattningsbara inkomst ningsbara inkomst skaU, med

skall, med iakttagande av vad ne- beaktande av
bestämmelserna i

dan i 11 § stadgas, fastställas enligl 11 §, fastställas enligt de i 2 och 4

de i 2—4 mom. angivna grunder. mom. angivna grunderna.

3 mom. Ha makar, som under 3 mom. Inkomst utgör A-in-

beskaltningsåret levt tillsammans komst eller B-inkomsi
enligt föl-och under någon del därav varit bo- jande. satta hår i riket, båda
haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar
B-in-komsl för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 §
kommunalskattelagen, samt inkomst av jordbmksfastighet och rörelse om den
skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med
B-inkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs av del sammanlagda
beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskal med allmänna avdrag, förlustavdrag
och sådant avdrag som avses i 2 mom. första stycket. Beskattningsbar A-inkomst
avrundas nedåt till helt hundratal kronor, så all överskjutande belopp, som
icke uppgår lill helt hundratal kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden
mellan den

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770, Senaste lydelse
1970:163.

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

skattskyldiges beskattningsbara inkomst, beräknad enligt
2 eller 4 mom., och den beskattningsbara A-inkomsten.

4 mom."
För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskatt

ningsbar inkomst. Denna skall för

fysisk person, oskift dödsbo och fa

miljestiftelse, varom förmäles i 10§

I mom., angivas i helt hundratal

kronor, så att överskjutande be

lopp, som icke uppgår IiU helt

hundratal kronor, bortfaller. I frå

ga om makar, som levt tUlsammans

men icke varit här i riket bosatta

under någon del av beskattnings

året och som båda haft taxerad in

komst, skall beskattningsbar A-in

komst och beskattningsbar B-in-

komsl beräknas för dem båda, var

vid 3 mom. gäller i tillämpliga de

lar.

5 mom. Skatteplikt fiU stafiig

inkomstskall inträder, då beräknad

beskattningsbar inkomst för skatt-

skyldig uppgår till minst 100 kro

nor.

Föreslagen lydelse

4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör
den laxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

5 m o m. Skatteplikt tUl statlig inkomstskatt inträder /
fråga om skattskyldiga som avses i 10 a §, då beräknad beskattningsbar inkomst
uppgår till minst 100 kronor.

9a§

Stadig inkomstskatt utgår i form av grundbelopp och
tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som avses i 10 §
I mom.

Den beskattningsbara inkomsten är underlag för
grundbeloppet. Underlaget för tiUäggsbelopp fastställs enligt bestämmelserna
i 10 § 3 mom.

Nuvarande lydelse 10§

1 mom. (första-tredje styckena) Statlig inkomstskatt utgår
för fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning
bestämd procetU av nedan angivna gmndbelopp.

' Senaste lydelse 1979:1156. " Senaste lydelse 1970:
163. ' Senaste lydelse 1970:163. * Senaste lydelse 1981: 1000,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197

Nuvarande
lydelse

Gmndbeloppet
utgör:

när
beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071)
om basenhet enligt 10§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

2
procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet;

när beskattningsbar
inkomst överstiger

4 men
icke 7 basenheter

7"
•

8"
'

,
g,.

g"
-

•
10"

10"
'

•
12 "

12
" '

'
13"

13"
'

•
14 "■

14"
'

'
15"

15"
•

•
16"

16"
'

•
17"

17"
'

'
20"

20"
•

■
30"

30
basen

heter

grundbeloppet för 4
basenheter och 4% av återstoden

•
9%

•
14%

■
23%

10"

'
26%

12"

■
29%

13"

•
33%

14"

•
38%

15
"

•
44%

16"

'
45 %>

17"

•
48%

20"

'
53%

30"

'
58%

Ändå
all statlig inkomstskatt skaU uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet,
må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande
skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna
inkomstdel.

Föreslagen
lydelse 10§

Imom.
För fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser beräknas gmndbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Gmndbeloppet
utgör:

när
beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:107 Dom
basenhet;

3
procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet;

när beskattningsbar
inkomst överstiger

4 men inte 9 basenheter
9" " 10" 10 basenheter

grundbeloppet
för 4 basenheter och 4%i av återstoden

" 9" " 15%" "

"
10" " 20%" "

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tilläggsbeloppet
utgör:

när
underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 5
procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter; när underlaget
överstiger

19 men inte 21 basenheter 21 " " 23
" 23" " 26" 26" " 45" 45
basenheter

Föreslagen lydelse

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 10% av återstoden

" 21 " " 15%" "

" 23" " 20%," "

" 26" " 25%" "

" 45" " 30%>" "

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Imom.
(Qärde stycket) Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligl
de för densamma gällande stadgar har IiU huvudsakligt ändamål att tiUgodose
viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom.
Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har UU huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

3 mom. Underlaget för tilläggs

belopp utgörs av den skattskyldiges

beskattningsbara inkomst

1.
ökad med
belopp varmed avdrag har medgetts enligt 4§ 1 mom. för eget underskott i
förvärvskälla, om inle annat följer av 4 mom., eller enligt II § I mom. för
makes underskott i förvärvskälla

2.
ökad med
förlust för vilken avdrag har medgetts enligt 4 a §

3.
minskad
med underskott som skall avräknas enligl 5 mom.

4.
ökad med
räntelillägg enligt 6 mom.

Har summan av skattskyldigs underskoltsavdrag och övriga
allmänna avdrag översligU del sammanlagda beloppet av inkomsterna från olika
förvärvskällor, skall den skaltskyldige anses ha fått avdrag för underskott
först sedan övriga allmänna avdrag har utnyttjats. Motsvarande gäller för det
fall att, sedan den skattskyldiges egna allmänna avdrag har utnyttjats, avräkning
har skett av andra makens icke utnyttjade avdrag.

Underlaget för tilläggsbelopp av-rimdas nedåt UU heU
hundratal kronor.

4 mom. Vid tillämpning av 3

mom. första stycket I skall den

Prop.
1981/82:197

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skatlskyldiges underskott av fastighet som avses i 24§ 2
mom. kommunalskattelagen (1928:370) minskas med den vid taxeringen fastställda
inkomsten av kapital, dock högst 30000 kronor. Vidare skall -om den
skattskyldige yrkar det -den skatlskyldiges underskott av kapUal minskas med
den vid taxeringen fastställda inkomsten

av Ijäns t: i den mån underskottet hänför sig till ränta
på skuld avseende förvärv av den skattskyldige vid beskattningsårets utgång
tiUhöriga aktier eller andelar i fåmansföretag som år aktiebolag eller
ekonomisk förening, dock att underskottet inte får minskas med större belopp än
vad den skattskyldige under beskattningsåret har uppburit i kontant lön från
företagel,

av jordbruksfastighet, annan fast ighet som avses i 24 §
Imom. kommunal skattelagen eller rörelse: i den mån underskottet hänför sig
till

a)
ränta på
skuld för arvsskatt eller gåvoskatt avseende fastigheten eller rörelsen eller

b)
ränta på
den skattskyldiges skuld avseende förvärv av andelar i handelsbolag som innehar
eller bedriver fastigheten eller rörelsen.

5 mom.
Underskott av jordbruksfastighet, annan fastighet som avses i24§ 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) eUer rörelse får — om den skattskyldige yrkar
del — avräknas vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp vid en senare
taxering, dock högsl med belopp motsvarande den vid taxeringen faststäUda
inkomsten av samma förvärvskälla. Avräkning får ske senast vid den taxering som
sker sjätte året efter det då taxering för underskottsåret har ägt rum.
Avräkningen får fördelas på två eller fiera år. Avräkning får ske bara för
underskott som har uppkommU

Prop.
1981/82:197

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt
22 § I mom. första stycket I, 2 eller3 eller tredje stycket taxeringslagen
(1956:623) har varit skyldig aft avlämna självdeklaration och även har
fullgjort deklarationsskyldigheten under taxeringsåret. Den skaltskyldige skall
visa i vad mån rätt till avräkning föreligger.

6 mom. Skall den skaltskyldige ta upp värde av
bostadsförmån som intäkt av jordbruksfastighet skall vid beräkning av underlag
för tilläggsbelopp tillägg göras med ett belopp motsvarande den del av
räntekostnaderna på låneskulderna i förvärvskällan som belöper på den egna
bostaden. På bostadsbyggnaden och därtill hörande tomtmark skall anses belöpa
så stor del av dessa räntekostnader som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av värdet av samtUga tillgångar i förvärvskällan.

Vid tUlämpning av första stycket skaU räntetillägget
minskas med

dels underskott som har uppkommit i den ifrågavarande förvärvskällan,

dels den vid taxeringen fastställda inkomsten av kapital,
dock högsl 30000 kronor, till den del denna inkomst inte har avräknats enligt 4
mom.

Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av
fastighet eller rörelse yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna
upptagen bU, båt eller liknande tillgång skall tiUägg göras med ett belopp motsvarande
en beräknad ränta på tillgångens värde i den mån denna har använts för privat
bruk.

Har den skattskyldige erhållit lån från arbetsgivare eller
uppdragsgivare och understiger den faktiskt erlagda räntan på lånet sedvanlig
ränta skall tillägg göras med ett belopp motsvarande skiUnaden. Sådant
tillägg skall göras även om

s. 1975 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

10 § 2 mom.

Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, spar

banker, sparbankernas säkerhets

kassa, ekonomiska föreningar som

ingå i jordbrukskasserörelsen,

svenska aktiefonder, svenska för

säkringsanstaller som icke äro ak

tiebolag saml sådana utländska ju

ridiska personer som ej beskattas

enligt 1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den
mån skallen icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis

kaföreningar än sådana, som ingå

i jordbrukskasserörelsen, och sam

bruksföreningar ävensom för Sveri

ges allmänna hypoteksbank. Ko

nungariket Sveriges stadshypoteks

kassa, hypoteksföreningar samt så

dana juridiska personer som enligt

författning eller på därmed jämför

ligt sålt bildats för all förvalla sam

fällighet och som skola erlägga

skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för
livförsäkringsanstalter så

vitt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara inkomsten; saml

d) för andra skattskyldiga än

dem som avses i 1 mom. eller under

a), b) eller c) här ovan:

Föreslagen lydelse

lånet har lämnats IiU sådan den

skattskyldige närslående person

som avses i 35§ 1 a mom. nionde

stycket kommunalskattelagen

(1928:370). Med lån från arbetsgivare eller
uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning anta alt denne har
förmedlat lånet. Bestämmelserna i detta stycke till-lämpas inle ifall som avses
i fiärde stycket av nyssnämnda moment.

10 a §

För nedan angivna skattskyldiga utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag, spar

banker, sparbankernas säkerhets

kassa, ekonomiska föreningar som

ingår i jordbrukskasserörelsen,

svenska aktiefonder, svenska för

säkringsanstalter som inte är aktie

bolag samt sådana utländska juri

diska personer som ej beskattas en

Ugt 10 § I mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den
mån skatten inle skaU beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis

kaföreningar än sådana, som ingår

i jordbrukskasserörelsen, och sam

bruksföreningar ävensom för Sveri

ges allmänna hypoteksbank. Ko

nungariket Sveriges stadshypoteks

kassa, hypoteksföreningar samt så

dana juridiska personer som enligt

författning eller på därmed jämför

ligt sätt bildats för alt förvalta sam

fälUghet och som skaU erlägga

skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter så

vUt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d) för
andra skattskyldiga än

dem som avses i 10 § 1 mom. eller

imder a), b) eller c) här ovan:

' Senaste lydelse 1975:261.

s. 1976 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197

Nuvarande lydelse

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

10 § 3 mom.*

Statlig
inkomstskatt skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages att
skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal
avrundas nedåt till närmaste hela krontal.

Föreslagen lydelse

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

10 b §

Statlig
inkomstskatt skall utgå i helt antal kronor, varvid skattebeloppet vid öretal
över femtio skall avrundas uppåt och vid annat öre-tal nedåt till närmaste hela
krontal.

s. 1977 Kontrollera mot PDF

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt
tUlsammans, taxeras envar för sin inkomst, varvid anvisningarna fill 52 §
kommunalskattelagen (1928: 370) tUlämpas.

Har ena maken helt eller delvis inle kunnat utnyttja
sådant avdrag som avses i 4 § 1 mom., avräknas brislen från andra makens
inkomst.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt
tillsammans, taxeras en var för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 §
kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tiUämpning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § I mom.
förmäles, heU eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må
bristen avräknas å den andra makens inkomst.

Avdrag, som
i 9 § 2 mom. första stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig, varvid
bestämmelserna i 52 § 1 mom. Qärde och femte styckena kommunalskattelagen
(1928:370) fillämpas.

s. 1978 Kontrollera mot PDF

I faU då endast ena maken har beskattningsbar inkomst,
beräknas skatten på hans beskattningsbara inkomst ulan uppdelning i beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Har båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas
skatten enligt sjätte—åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera
maken för sig.

Beskattningsbar B-inkomst hos make, som har den lägsta
beskattningsbara A-inkomslen, sammanläggs med andra makens beskattningsbara
inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 § 1 mom. på summan av
nämnda B-inkomst och andra makens beskati-

3 mom. Vid beräkning av till-läggsbelopp för makar, som
under beskattningsåret levt tillsammans, gäller följande.

Har makarna B-inkomster som sammanlagt överstiger 5000 kronor
skall A-underlag och B-under-lag beräknas för var och en av dem enligt
följande.

B-underlag
utgörs av den skattskyldiges B-inkomsl. Av B-inkoms-len behandlas dock som
A-inkomst ett belopp om 2500 kronor saml - i förekommande fall - det belopp
varmed andra Jnakens B-inkomsl understiger 2500 kronor. B-under-lagel, som
avrundas nedåt tiU helt hundratal kronor, får inte överstiga imderlagel för
tilläggsbelopp.

A-underlag utgörs av skillnaden

s. 1979 Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse 1953:275. ' Senaste lydelse 1979:1156.

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

ningsbara inkomst. Skallen på makarnas B~inkomsler utgör
skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på
den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomslen. Skatten på B-inkomst
fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara
B-inkoms-ler. Bestämmelserna i 10 § 3 mom. skall därvid iakttas.

Vid tillämpning av detta moment skall, om det sammanlagda
beloppet av makars B-inkomster inte överstiger 2000 kronor, dessa inkomster
anses som A-inkomst. Vidare skall minst 4500 kronor av vardera markens
beskattningsbara inkomst anses som beskattningsbar A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skall på makes beskattningsbara
A-inkomst och B-inkomsl utgör makes statliga inkomstskatt.

10 a §'«

Vid
beräkning av statlig inkomstskatt gäller följande i fråga om fysisk person,
som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret,
och för oskiflal dödsbo efter den som vid sin död var bosatt här.

Stadig inkomstskatt las inte ut i den mån den tUlsammans
med kommunal inkomstskatt överstiger 80 procent av någon del av den beskattningsbara
inkomsten upp lill

30 basenheter och 85 procent av någon del av den
beskattningsbara nkomslen därutöver.

Har skatlskyldig inkomst som enligl kommunalskatlelagen
(1928: 370) beskallas i annan kommun än hemortskommunen anses inkomst i
hemortskommunen utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Har
skatlskyldig inkomst i två eller flera kommuner utom hemortskommunen skall den
största av dessa inkomster anses '»Senaste lydelse 1979:1156.

Föreslagen lydelse

mellan underlaget för tiUäggsbelopp och B-underlaget.'

Tilläggsbelopp på A-underlag beräknas för vardera maken
för sig.

B-underlag
hos make, som har det lägsta A-underlaget, sammanläggs med andra makens
underlag för tilläggsbelopp, varefter tilläggsbelopp beräknas på summan. Skillnaden
meUan det sålunda beräknade lUläggsbeloppet och tilläggsbeloppet på det i
nämnda summa ingående A-underlaget fördelas på makarna efter förhållandel
mellan deras B-underlag. Vad som belöper på vardera maken utgör, avrundat
enligt bestämmelserna i 10 b §, till-läggsbelopp på makens B-underlag.

Sammanlagda beloppet av sålunda beräknade tilläggsbelopp
på makes A-underlag och B-underlag utgör makens tiUäggsbelopp.

12 §

Vid beräkning av tiUäggsbelopp gäller följande i fråga om
fysisk person, som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av
beskattningsåret, samt för dödsbo efter den som vid sin död var bosatt här.

Tilläggsbelopp tas inte ut i den mån det på någon del av
underlaget överstiger vad som motsvarar 60 procent minskat med den kommunala
skattesatsen.

Med den kommunala skattesatsen avses skattesatsen i den
kommun, där den skattskyldiges IiU kommunal inkomstskatt beskattningsbara
inkomst är störst. År därvid inkomsterna Uka stora i två eller fiera kommuner,
avses den högsta av skallesatserna i dessa kommuner. Om inkomsten i den kommun,
vars skallesats enligt vad nu sagts skaU Ugga IiU grund för beräkningen, skaU
beskattas i flera församUngar, gäller motsvarande i

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten i
nämnda kommuner. Uppgår inkomst i två eller fiera kommuner lill samma belopp
skall inkomst i den kommun som har den högsta skattesatsen, anses utgöra den
högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Motsvarande skall gälla vid sådan
fördelning som avses i 60 § kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas samman enligt 11 § 1 mom.
beräknas statlig inkomstskatt med utgångspunkt i de regler som enligl tredje
stycket ovan gäller för make som har den högsta beskattningsbara A-inkomslen.
Bestämmelserna tUlämpas därvid som om denne make var skatlskyldig även för andra
makens beskattningsbara B-inkomst. Har makarna skilda hemortskommuner anses
hemortskommunen för maken med den högsta beskattningsbara A-inkomslen vara
makarnas gemensamma. År makarnas beskattningsbara A-inkomster lika stora skall
den kommun där skattesatsen är högst anses som hemortskommun.

12 §

Varje
år bestämmes med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda grundbelopp
statlig inkomstskatt skall ingå i preliminär skatt dels för nästkommande budgetårsförra
hälft dels ock för delta budgetårs senare hälft; därvid iakttages att
procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft skall vara Uka med
procenttalet för del löpande budgetårets senare hälft. Slutlig skatt på grund
av taxering visst år skall utgå efter del procenttal av grundbeloppen, som bestämts
med avseende å preliminär skatt för året näst före laxeringsåret.

Föreslagen lydelse

fråga om skattesatserna i de olika församlingarna.

Vid beräkning av tilläggsbelopp på underlag, som
sammanläggs enUgt 11 § 3 mom., tUlämpas den kommunala skattesats som enUgt
tredje stycket gäller för den make som har det högsta A-underlaget eller - om
makarnas A-underlag är lika stora — den högsta kommunala skattesats som enligt
tredje stycket gäller för någon av makarna.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas i
lagen (1982:000) om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen
(1947:576) om stafiig inkomstskatt.

2 Förslag till

Lag
om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i (1947:576) om statlig
inkomstskatt

lagen

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Lagen (1982:000) om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt träder i kraft den I juli 1982 och
tillämpas första gången vid 1984 års taxering om inte annat följer av 2-13 §§
nedan. Denna lag träder i kraft den IjuU 1982.

2
§ Vid 1984 års taxering utgör
gmndbeloppet i stället för vad som anges i I0§ I mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt:

när
beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071)
om basenhet:

3
procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet;

när
beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 7
basenheter:

gmndbeloppet för 4
basenheter och 4 % av återstoden

7" "
8"

' 7"

' 7%" '

8" "
9" :

, g„

' 11%" '

9" "
10"

'9"

' 20%" '

10" "
12"

'10"

• 24%" '

12" "
13" :

'12"

' 26%" '

13" "
14"

'13"

' 29%" '

14" "
15"

'14"

' 32%" '

15" "
17" :

'15"

' 36%" '

17" "
19"

'17"

' 38%" '

19" "
20"

' 19"

' 39%" '

20" " 26"
:

'20"

' 40%" '

26" "
30" :

'26"

' 41%" '

30 basenheter

'30"

' 44%" '

3
§ Vid 1984 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället för vad som anges i
10§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

när
underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet:

2
procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter;

när
underlaget överstiger

19 men inte 20
basenheter

tilläggsbeloppet för 19
basenheter och

3
% av återstoden

20" "
23"

"
20"

5%"
"

23" "
26"

"
23"

7%" "

26" "
45"

"
26"

8%" "

45 basenheter

"
45"

10%" "

4
§ Vid 1985 års taxering utgör gmndbeloppet i stället för vad sona anges i 10§
1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

när
beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071)
om basenhet:

3
procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger

1 basenhet; när beskattningsbar inkomst överstiger
gmndbeloppet

4 men
inle 7 basenheter

7"
" .

8"
"

c,,,
„

10"

10"
"

12"

12"
"

13"

13"
"

14"

14"
"

15"

15"
"

16"

16"
"

20"

20"
"

30"

30
basenheter

• 4 basenheter och

9" 10" 12" 13" 14" 15"
16" 20" 30"

4% av återstoden

6%"

7%' 17%" 22%" 23%" 25%' 26% " 28%'
29%' 30%' 32%'

5 § Vid 1985 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället
för vad som anges i 10§ I mom. lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt:

när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet:

3 procent av den del av underlaget som överstiger 16
basenheter;

när underlaget överstiger

19 men
inte 20 basenheter

tilläggsbeloppet
för 19 basenheter och 7 % av återstoden

20"
" 21"

" 20"

'
8%" "

21"
" 23"

" 21 "

'
10%" "

23"
" 26"

" 23"

,
J39, „ „

26"
" 45"

" 26"

'
17%" "

45
basenheter

" 45"

'
20%" "

6
§ Vid 1984 och
1985 års laxeringar skall de nya bestämmelserna i 11 § 3 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt inte tUlämpas. I stället fillämpas vid dessa taxeringar
äldre bestämmelser i 9§ 3 och 4 mom. samt 11 § 1 mom. Qärde-nionde styckena
samma lag. Därvid skall dock, i stället för de äldre bestämmelserna i 11 § 1
mom. åttonde stycket första meningen nyssnämnda lag, tillämpas de nya
bestämmelserna i 11 § 3 mom. tredje stycket andra meningen samma lag.

7
§ Vid 1984 års
taxering skall, i stäUet för de nya reglerna i 12§ andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, gälla att gmndbelopp inte skall tas ut i
den mån det överstiger ett belopp motsvarande

72 procent minskat med den kommunala skattesatsen på
inkomstdelar som inte överstiger 30 basenheter,

76 procent minskat med den kommunala skattesatsen på
inkomstdelar som överstiger 30 men inle 45 basenheter,

74 procent minskat med den kommunala skattesatsen på
inkomstdelar som överstiger 45 basenheter.

8 § Vid 1985 års taxering skall, i stället för de nya
reglerna i 12 § andra

stycket lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt, gälla alt grundbelopp inte

skaU las ut i den mån del överstiger ett belopp motsvarande

63 procent minskat med den kommunala skattesatsen på
inkomstdelar som inte överstiger 30 basenheter.

Prop. 1981/82:197 15

65
procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger
30 men inte 45 basenheter,

62
procent minskat med den kommunala skattesatsen pä inkomstdelar som överstiger
45 basenheter.

9 §
Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall vad som i 12 § första och Qärde

styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt sägs om filläggsbelopp.

A-underlag och B-underlag i stället avse gmndbelopp, beskattningsbar A-

inkomsl och beskattningsbar B-inkomst.

10
§ Vid 1984 års taxering skall i
fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 17 april
1982 iakttas följande. Underlaget för tilläggsbelopp skall inte ökas med
sådant avdrag för underskott i förvärvskällan som avses i 10§ 3 mom. första
stycket 1 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i den mån underskottet
belöper på tid före nyssnämnda dag. Härvid skaU - om den skattskyldige inte
visar annat - så stor del av underskottet anses hänförligt till tid före den 17
april 1982 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller före nämnda dag och hela beskattningsåret. Motsvarande skall gälla i
fråga om räntetillägg enligt 10 § 6 mom. första-tredje styckena.

11
§ Vid beräkning av underlag för
tilläggsbelopp skall den beskattningsbara inkomsten inte ökas med

förlustavdrag
som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 eller
tidigare,

avdrag
för underskott som hänför sig till beskattningsår som nyss nämnts men enligt 4§
1 mom. första stycket 3 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte fått dras
av,

underskott
som har uppkommit tiU följd av att reparationskostnader hänförliga till sådant
beskattningsår som nyss nämnts fördelats med stöd av reglema i punkt 8 av
anvisningarna till 25 § kommunalskattelagen (1928:370).

12
§ Vid beräkning av underlag för
tilläggsbelopp fär avräkning enligt de nya bestämmelsema i 10§ 5 mom. lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt inte ske av underskoll som har uppkommit
under beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 eller tidigare.

13
§ Beslut enligt äldre
bestämmelser i 12 § lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt fillämpas sista
gången i fråga om förra hälften av budgetåret 1982/83.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs
att rubriken fill lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt samt l-3§§ lagen skall ha nedan angivna
lydelse.

Lag om basenhet

Nuvarande
lydelse

Basenhet
enligl 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt faslslälles av
regeringen varje är före utgången av september månad.

Föreslagen
lydelse

Basenhet
enligt 10 § 1 morn. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt fastställes av
regeringen/ran och med år 1985 varje år före utgången av september månad.

Basenhet utgör för varje
laxeringsår ett belopp som motsvarar 6400 kronor mulfiplicerat med årets
jämförelsetal. Basenheten av-mndas nedåt lill helt hundratal kronor.

Basenhet utgör för varje
taxeringsår ett belopp som motsvarar 8100 kronor multiplicerat med årets
jämförelsetal. Basenheten av-mndas nedåt till helt hundratal kronor.

Jämförelsetalet för
taxeringsåret är det tal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i
augusti månad två år före taxeringsåret och augusti månad år 1980. Därvid
skall förändringarna i det allmänna prisläget beräknas med bortseende från
indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt tillägg
göras för subventioner.

Jämförelsetalet för taxeringsåret
är det tal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i augusti
månad två år före taxeringsåret och augusti månad år 1984. Därvid skall
förändringarna i det allmänna prisläget beräknas med bortseende från indirekta
skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt tillägg göras för
subventioner.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års
taxering. Basenheten skall vara 7300 kronor för taxeringsåret 1984, 7700 kronor
för taxeringsåret 1985 och 8 100 kronor för taxeringsåret 1986.

'
Senaste lydelse 1980:1060. Senaste lydelse 1980: 1060.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom
föreskrivs att 3-6 §§ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall'
skall ha nedan angivna lydelse.

3
f

Nuvarande
lydelse

Vid
prövning av skatlebegräns-ningen faslslälles ett spärrbelopp med hänsyn tUl den
beskattningsbara inkomst som beräknats för den skallskyldige enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för det år vartiU skallen hänför sig.

Den
beskattningsbara inkomsten, minskad med 4500 kronor, skall

ökas
med särskilt investeringsavdrag,

ökas
med påförda egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter och avdrag
för avsättning för egenavgifter,

minskas
medresliluerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter samt till beskattning
återfört avdrag för avsättning för egenavgifter,

aUl
under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara
inkomsten erhålUt avdrag eller beskattats för intäkt av här angivet slag.

Om
den skaltskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den
beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningbara
inkomsten och enligt I § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt skattepliktig
dagpenning.

Föreslagen lydelse

Vid
prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn tUl den
beskattningsbara inkomst och del underlag för lillläggsbelopp som beräknats
för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i
förekommande faU efler sådan justering som skall ske enUgt andra och tredje
styckena.

Den
beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp skall ökas med vid
laxeringen medgivet särskilt investeringsavdrag.

Om
den skaltskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den
beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp ökas med den
till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning som är
skattepliktig enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt.

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772. Senaste lydelse 1981: 1151.

2
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 197

Prop.
1981/82:197

Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den
skattskyldiges enligtförsta stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller
minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstiger 30 basenheter
enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om
slalUg inkomstskatt och 85 procent av överskjutande belopp.

Föreslagen lydelse

Spärrbeloppet utgörs av summan av

1. 50
procent av den justerade

beskattningsbara inkomsten,

2.
25
procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del detta
underlag inte överstiger 45 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet,

3.
30
procent av det Justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del detta
underlag överstiger 45 basenheter enligt nämnda lag.

Spärtbelopp
enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av slallig inkomstskatt,
förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt som beräknats för den
skattskyldige pä gmnd av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet
inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under
beskattningsåret.

Spärtbelopp enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av
statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och
egenavgifter enligt lagen (1981-691) om socialavgifter som beräknats för den
skaltskyldige på gmnd av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet
inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under
beskattningsåret.

Är den
skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskaft eller
förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller
5 § lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning eller genom
avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp
enligt första stycket beräknas som om skattere-dukfion eller avräkning av skatt
inte hade skett.

5 §"

Om
skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärtbeloppet nedsätts den statliga
inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Förmögenhetsskallen
får dock med tillämpning av denna lag inte bli lägre än skatten pä 50 procent
av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Om
skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärtbeloppet nedsätts den statliga
inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Nedsättning
av statlig inkomstskatt får avse både grundbelopp och tilläggsbelopp.
Tilläggsbelopp får dock inte nedsättas med större belopp än som motsvarar
tilläggsbelopp beräknat på den beskattningsbara inkomsten enligt lagen (1947:576)
om statlig

'Senaste lydelse 1981:1151. " Senaste lydelse
1981:1151.

Prop.
1981/82:197

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten om
infe en annan ordning kan antas vara förmånligare för den skattskyldige.
Skat-lenedsättning som avses i 4 § andra stycket verkställs sedan nedsättning
har sketl enligl första stycket i denna paragraf.

inkomstskatt. Förmögenhetsskatten får inte nedsättas så
att skatten blir lägre än skatten på 50 procent av den skatlskyldiges
beskattningsbara förmögenhet.

Nedsättning
sker av den statliga förmögenhetsskatten om infe en annan ordning kan antas
vara förmånligare för den skattskyldige. Ifråga om inkomstskatt skall
nedsättning i första hand ske av grundbelopp. Skattenedsältning som avses i 4 §
andra stycket verksläUs sedan nedsättning har skett enligt första stycket i
denna pragraf.

För makar
som levt tillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare
beskattningsår än del under vUkel äktenskapet ingåtts, skaltebegränsningen ske
med hänsyn till makamas sammanlagda beskattningsbara inkomst och deras
sammanlagda skattebelopp enligt 4§.

För
makar som levt fillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare
beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebegränsningen ske
med hänsyn till makarnas sammanlagda j'm5- lerade
beskattningsbara inkomst, sammanlagda justerade underlag för tilläggsbelopp och
sammanlagda skattebelopp enligt 4 §. Det belopp, varmed nedsättning av till-läggsbelopp
högst .får medges enligt 5 § första stycket, beräknas dock med utgångspunkt i
den beskattningsbara inkomsten för var och en av makarna. Har vid beräkning
av tilläggsbelopp B-underlag hos ena maken sammanlagts med andra makens
underlag för till-läggsbelopp skaU vid denna beräkning motsvarande belopp av
förstnämnda makes beskattningsbara inkomst, dock högst hela denna inkomst,
sammanläggas med den andra makens beskattningsbara inkomst. År makarnas
A-underlag lika stora skaU sammanläggningen ske hos den make, vars beskattningsbara
inkomst med lägst belopp understiger underlaget för till-läggsbelopp.
Spärrbelopp och det belopp, varmed nedsättning av till-läggsbelopp högsl får
medgivas, fördelas på makarna efler förhål-

Prop.
1981/82:197 20

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

landet
mellan deras justerade beskattningsbara inkomster.

Om
beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar
och barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall
beräkning enligt 5 § första stycket av den statliga förmögenhetsskatten ske pä
50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

I
fall som avses i andra stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning av skatt
högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan deras
skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna
i första, andra och tredje styckena om makar äger motsvarande tillämpning på
skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskatlelagen (1928:370).

Denna
lag träder i kraft den I juli 1982 och tillämpas första gängen i fråga om skatt
som påförs på grund av 1984 års taxering. I fråga om 1984 års taxering skaU
dock de i 3 § tredje stycket angivna procenttalen vara 67, 8 och 10 samt i
fråga om 1985 års taxering 58, 17 och 20.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs
att 7 och 8 §§, 9 § 2 mom., 12 § 1 mom. samt de tabeller som avses i 7 § 1 mom.
och 8 § lagen (1958:295) om sjömansskatt' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 mom? Här i riket
bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge skall
erlägga sjömansskatt pä beskattningsbar månadsinkomst.

a)
vid anställning ombord på fartyg,
som huvudsakligast användes i Qärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F,
samt

b)
vid anställning ombord
på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabeU.

a)
vid anställning ombord pä fartyg,
som huvudsakligast användes i Qärrfart, enligt vid denna lag fogade tabellerna
F och FT, samt

b)
vid anställning ombord
på annat fartyg enligl vid denna lag fogade tabellerna N och NT.

Därvid
erlägger

1. ogift
sjöman utan barn skatt enligt kolumn 1,

2.
gift sjöman skatt enhgt
kolumn 2-3, samt

3.
ogift sjöman med barn skatt
enligt kolumn 4.

Skattebelopp enligt
tabellerna utgår i heU krontal, varvid öretal över femtio avmndas uppåt och
annat örelal bortfaller.

Bestämmelserna i 65 §
kommunalskatlelagen äga motsvarande tillämpning i fråga om sjömansskatt.

2 mom. I särskilda fall må
sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabell
F jämväl vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i
närfart.

Nämnden mä i särskilda
fall medgiva, att denna lag tillämpas vid anställning ombord på lastfartyg,
som huvudsakligast användes i inre fart, om fartyget har certifikal för stor
kustfart och tidvis även nylQas i sådan fart samt är försett med giltig
sjömansmUa. Därvid skall sjömansskatt erläggas enligt tabeU N. (Se vidare
anvisningarna.)

2 mom. I särskilda fall må
sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt
tabellerna F och Fr jämväl vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast
användes i närfart.

Nämnden må i särskilda
fall medgiva, att denna lag fillämpas vid anställning ombord på lastfartyg,
som huvudsakligast användes i inre fart, om fartyget har certifikal för stor
kustfart och tidvis även nyttjas i sädan fart samt är försett med giltig
sjömansrulla. Därvid skall sjömansskatt erläggas enligt tabellerna N och NT.

(Se
vidare anvisningarna.)

'
Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974: 777. Senaste lydelse 1974: 777. ' Senaste
lydelse 1974:777.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

8 §"

För sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 7 §
1 rnom. (utländsk sjöman), skall sjömansskatt utgå pä beskattningsbar månadsinkomst

a)
vid anställning
ombord pä fartyg, som huvudsakligast användes i Qärrfart, enligt vid denna lag
fogad tabell F kolumn U, samt

b)
vid anställning
ombord pä annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabeU N kolumn U.

Skatt
enligt första stycket utgår icke, om sjömannen på godtagbart sätt visar, att
han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord.

Bestämmelsema
i 7 § 1 mom. tredje stycket och 7 § 2 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga
om skatt enligt denna paragraf

(Se vidare anvisningarna.)

Bestämmelserna
i 7 § 1 mom. tredje stycket och 7 § 2 mom. till-lämpas också i fråga om skatt
enligt denna paragraf. Därvid skaU dock i fall som avses i 7 § 2 mom. första
stycket skatt erläggas enligt tabell F kolumn U och i fall som avses i andra
stycket av samma lagrum enligt tabell N kolumn U.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom.'
Skatten på engångsbelopp beräknas för sig och utgår med den procentandel, som
skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten under den månad, när
engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost.
Har sjömannen icke varit anställd i redarens Qänst under nämnda månad, bestämmes
procenttalet med hänsyn fill hans närmast dessförinnan uppburna månadsinkomst
och värdet av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt till närmast hela tal.
Skatten på engångsbelopp erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande
öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom.
Skatten pä engångsbelopp beräknas för sig och utgår med den procentandel, som
skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten under den månad, när
engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost.
Beräkningen skaU iförekommande fall ske särskUt för skatt enligl tabell F och
skatt enligt tabeU FT eller skatt enligt labeU N och skatt enligt tabell NT.
Har sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad,
bestämmes procenttalet med hänsyn till hans närmast dessförinnan uppburna
månadsinkomst och värdet av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt fill
närmast hela tal. Skatten på engångsbelopp erlägges i helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

* Senaste lydelse 1974:777. 'Senaste lydelse 1971:814.

Prop. 1981/82:197 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § / mom. Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt
enligt 7 §, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt
lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för

a)
underskott å
egen eller makes förvärvskälla,

b)
utbetalning av
periodiskt understöd,

c)
avgift för
sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6)
kommunalskatlelagen (1928:370),

d) sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som
avses i 46 § 2

mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eUer

e) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest
beskattningsbara inkomsten skaU minskas med belopp motsvarande vad av sådant
avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)- Jämkning i fall som avses vid a)-

d) må dock endast medgivas, om d) må dock endast medgivas,
om

den tiU sjömansskatt beskattnings- den till sjömansskatt beskattnings

bara inomsten därigenom nedsättes bara inkomsten därigenom ned-

med minst 600 kronor. sättes med minst 600 kronor. IfaU

som avses vid a) skaU minskning av inkomsten inte ske vid
bestämmande av skatt enligt labeU FT eller NT.

■ Senaste lydelse 1978:916.

Prop. 1981/82:197

24
Bilaga

s. 69 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

TabeU F kolumn 1

(Ogift sjöman utan bam)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1770-

1800

12,40

+32,0 %

1800-

2400

-1-32,5 %

2400-

3000

217

-1-34,0 %

3000-

3 600

421

-1-38,0 %

3600-

4 200

649

-1-42,0 %

4 200-

4800

901

+48,5 %

4800-

5400

1192

+51,5%

5 400-

6000

1501

+56,5 %

6000-

6600

1840

+61,5%

6600-

7200

2209

+68,0 %

7200-

7800

2617

+72,5 %

7800-

8400

3052

+74,5 %

8400-

9000

3499

+76,0 %

9000-

9600

3 955

+77,0 %

9600-

10000

4417

+81,0%

10000-

14400

4 741

+80,0 %

14400-

8261

+85,0 %

Tabeil
F kolumn 2-3

(Gift
sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2 250-

2400

11,25

+32,5 %

2400-

3000

+ 34.5 %

3000-

3600

267

+37,5 %

3600-

4200

492

+42,0 %

4200-

4800

744

+48,0 %

4800-

5400

1032

+52,0 %

5400-

6000

1344

+ 56,0 %

6000-

6600

1680

+61,5%

6600-

7200

2049

+67,5 %

7200-

7800

2454

+72,5 %

7800-

8400

2889

+75,0 %

8400-

9000

3 339

+76,0 %

9000-

9600

3795

+ 76,5 %

9600-

10000

4254

+ 81,0%

10000-

14400

4578

+80,0 %

14400-

8098

+85,0 %

" Senaste lydelse 1979: 1160

Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med bam)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2420-

3000

11,70

+33,5%

3000-

3 600

206

+ 37,0 %

3600-

4200

428

+40,5 %

4200-

4800

671

+46,5 %

4800-

5400

950

+ 50,5 %

5400-

6000

1253

+55,0 %

6000-

6600

1583

+60,5 %

6600-

7200

1946

+65,5 %

7200-

7800

2339

+71,5%

7800-

8400

2768

+74,0 %

8400-

9000

3212

+76,0 %

9000-

9600

3 668

+76,0 %

9600-

lOOOO

4124

+80,0 %

10000-

14600

4444

+80,0 %

14600-

8124

+85,0 be-

Tabell F
kolumn U

(Utländsk
sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1850-

2400

10,00

+ 8,0 %

2400-

3000

+31,0%

3000-

3600

240

+34,0 %

3600-

4200

444

+ 37,5 %

4200-

4800

669

+43,5%

4800-

5400

930

+46,5 %

5400-

6000

1209

+50,5 %

6000-

6600

1512

+55,0 %

6600-

7200

1842

+61,0%

7 200-

7800

2208

+65,5 %

7800-

8400

2601

+67,0 %

8400-

9000

3003

+68,5 %

9000-

9600

3414

+69,0 %

9600-

10000

3828

+73,0 %

10000-

14400

4 120

+72,0 %

14400-

7288

+76,5 %

s. 68 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Närfart

TabeU N kolumn 1

(Ogift sjöman utan bam)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt pä inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

850-

1200

11,00

+ 30,0 %

1200-

1800

116

+31,0%

1800-

2400

302

+32,5 %

2400-

3000

497

+35,0 %

3000-

3600

707

+ 39,0 %

3 600-

4200

941

+44,0 %

4200-

4800

1205

+49,0 %

4800-

5400

1499

+53,0%

5400-

6000

1817

+58,0 %

6000-

6600

2165

+63,5 %

6600-

7200

2546

+69,5 %

7200-

7800

2963

+72,5 %

7800-

8400

3 398

+75,5 %

8400-

9000

3 851

+76,0 %

9000-

9600

4307

+78,5 %

9600-

10000

4778

+80,5 %

10000-

14200

5100

+80,0 %

14200-

8460

+85,0 %

Tabell N
kolumn 2-3

(Gift
sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1370-

1800

11,70

+ 31,0%

1800-

2400

145

+32,5 %

2400-

3 000

340

+35,0 %

3000-

3 600

550

+39,0 %

3600-

4200

784

+44,0 %

4 200-

4800

1048

+49,0 %

4800-

5400

1342

+52,5 %

5400-

6000

1657

+58,0 %

6000-

6600

2005

+63,0 %

6600-

7200

2383

+69,5 %

7200-

7800

2800

+72,5 %

7800-

8400

3 235

+75,5 %

8400-

9000

3688

+76,0 %

9000-

9600

4144

+78,5 %

9600-

10000

4615

+80,5 %

10000-

14200

4937

+ 80,0 %

14200-

8297

+85,0 %

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med bara)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1530-

1800

11,00

+ 30,0 %

1800-

2400

+ 32,0 %

2400-

3000

284

+ 34,5 %

3000-

3600

491

+38,0 %

3600-

4200

719

+41,5%

4 200-

4 800

968

+48.5 %

4800-

5400

1259

+51,5%

5400-

6000

1568

+56,5 %

6000-

6600

1907

+61,0%

6600-

7200

2273

+68.0 %

7200-

7800

2681

+72,0 %

7800-

8400

3 113

+75,0 %

8400-

9000

3 563

+76,0 %

9000-

9600

4019

+ 76,5 %

9600-

10000

4478

+81,0%

10000-

14400

4802

+80,0 %

14400-

8322

+85,0 %

Tabell
N kolumn V

(UUändsk
sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

870-

1200

10,95

+ 18,5%

1200-

1800

+ 19,0%

1800-

2400

186

+20,0 %

2400-

3 000

306

+ 31,5%

3000-

3600

495

+35,0%

3600-

4200

705

+ 39,5 %

4200-

4 800

942

+44,0 %

4800-

5400

1206

+47,5 %

5400-

6000

1491

+52,0 %

6000-

6600

1803

+57,0 %

6600-

7200

2145

+62,5 %

7200-

7800

2520

+65,5 %

7800-

8400

2913

+68,0 %

8400-

9000

3 321

+68,0 %

9000-

9600

3 729

+70,5 %

9600-

10000

4152

+73,0 %

10000-

14200

4444

+72,0 %

14200-

7468

+76,5 %

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197

Föreslagen lydelse Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell
F kolumn 1

(Ogift sjöman utan bara)

28
Bilaga

s. 70 Kontrollera mot PDF

Beskattningsbar

Skau på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2310- 3600

10,30

+33,0 %

3600- 4200

436

+34,0 %

4200- 4800

640

+37,0 %

4800- 5400

862

+42,0 %

5400- 6000

1114

+50,0 %

6000- 7 200

1414

+53,0 %

7 200- 7 800

2 050

+56,0 %

7 800- 8400

2 386

+58,5 %

8400- 9000

2737

+61,5%

9000-10200

3 106

+65,0 %

10200-11400

3 886

+67,0 %

11400-12000

4690

+68,5 %

12000-15600

5101

+69,0 %

15600-18000

7585

+70,0 %

18000-

9265

+73,0 %

Tabell
F kolumn 2-3

(Gift
sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2770-
3600

12,10

+33,0 %

3600-
4200

286

+34,0 %

4200-
4800

490

+37,0 %

4800-
5400

712

+42,0 %

5400-
6000

964

+50,0 %

6000-
7200

1264

+53,0 %

7200-
7800

1900

+ 56,0 %

7800-
8400

2236

+58,5 %

8400-
9000

2587

+61,5%

9000-10200

2956

+65,0 %

10200-11400

3736

+67,0 %

11400-12000

4 540

+68,5 %

12000-15600

4951

+69,0 %

15600-18000

7435

+70,0 %

18000-

9115

+ 73,0 %

Föreslagen lydelse

TabeU F kolumn 4

(Ogift sjöman med bam)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2930-
4200

9,90

+33.0 %

4200-
4800

429

+36.0 %

4800-
5400

645

+40,0 %

5400-
6000

885

+48,5 %

6000-
7200

1176

+53,0 %

7200-
7800

1812

+54,5 %

7800-
8400

2139

+58,0 %

8400-
9000

2487

+60,5 %

9000-
9600

2850

+64,5%

9600-10200

3237

+65.0 %

10200-11600

3627

+67.0 %

11600-12200

4565

+68,0 %

12200-15800

4973

+69,0 %

15800-18200

7457

+70,0 %

18200-

9137

+73,0 %

Tabell F
kolumn U

(Utländsk
sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2370- 2400

9,85

+ 10,5%

2400- 3000

+ 11,0%

3000- 3600

+29,5 %

3600- 4200

256

+30,5 %

4200- 4800

439

+ 33,5 %

4 800- 5400

640

+38,0 %

5400- 6000

868

+45,0 %

6000- 6600

1138

+47,5 %

6600- 7200

1423

+48,0 %

7 200- 7800

1711

+50,0 %

7800- 8400

2011

+ 52,5 %

8400- 9000

2326

+55,5 %

9000- 9600

2659

+59,0 %

9600-10200

3013

+60,5 %

10200-11400

3 376

+62,0 %

11400-12000

4120

+64,5 %

12000-13
800

4507

+66,5%

13
800-15600

5704

+68,5 %

15600-18000

6937

+70,0 %

18000-27200

8617

+73,0 %

27200-

15 333

+74,5 %

Föreslagen lydelse

Tabell FT kolumn 1-3

(Ogift sjöman utan bam samt gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

9000- 9600 9600-11400 11400-12000 12000-13800

13800-15600 15600-27200 27200-

3 39

147

273

1201

+ 0,5 % + 2,0 % + 3,0% + 5,0%

+ 7,0% + 8,0% + 10,0%

Tabeli
FT' kolumn 4

(Ogift
sjöman med bam)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

9600-11600 11600-12200 12200-14000

14000-15 800 15800-27400 27400-

40 58

148

274

1202

+ 2,0% + 3,0% + 5,0%

+ 7,0% + 8,0% + 10,0%

Föreslagen lydelse

Närfart

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan bam)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på Inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1050- 1800

11,00

+32,0 %

1800- 3600

251

+33,0 %

3 600-
4200

845

+ 35,0 %

4200-
4800

1055

+38,5 %

4800-
5400

1286

+46,0 %

5400- 6000

1562

+51,5%

6000-
6600

1871

+53,0 %

6600-
7200

2189

+54,0 %

7200-
7800

2513

+57,0 %

7800- 8400

2855

+59,5 %

8400- 9000

3212

+63,5 %

9000- 9600

3 593

+65,0 %

9600-11000

3983

+66,5 %

11000-11800

4914

+68,0 %

11800-15400

5458

+69,0 %

15400-17800

7942

+70,0 %

17800-

9622

+73,0 %

TabeU N
kolumn 2-3

(Gift
sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1520- 1800

11,40

+32,0 %

1800- 3 600

101

+ 33,0%

3 600- 4
200

695

+35,0 %

4200-
4800

905

+ 38,5 %

4800-
5400

1 136

+46,0 %

5400-
6000

1412

+51,5%

6000-
6600

1721

+53,0 %

6600-
7200

2039

+54,0 %

7 200- 7
800

2363

+57,0 %

7 800-
8400

2 705

+59,5 %

8400-
9000

3 062

+63,5 %

9000-
9600

3443

+65,0 %

9600-11000

3 833

+66,5 %

11000-11800

4764

+68.0 %

11800-15400

5 308

+69,0 %

15400-17800

7792

+70,0 %

17800-

9472

+ 73,0 %

Föreslagen lydelse

Tabell
N kolumn 4

(Ogift
sjöman med bam)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1680-

1800

9,60

+ 32,0 %

1800-

2400

+32,5 %

2400-

3600

243

+ 33,0%

3600-

4200

639

+ 34,0 %

4200-

4800

843

+37,5 %

4800-

5400

1068

+43,5 %

5400-

6000

1329

+50,5 %

6000-

■
6600

1632

+53,0 %

6600-

7200

1950

+53,5 %

7200-

■
7800

2271

+ 56,0%

7800-

8400

2607

+59,0 %

8400-

9000

2961

+62,0 %

9000-

10000

3 333

+65,0 %

10000-

11200

3 983

+67,0 %

11200-

11 800

4787

+68,0 %

11 800-

15600

5195

+69,0 %

15600-

18000

7817

+70,0 %

18000-

9497

+73,0 %

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar

Skatt pä inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst,

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1070- 1200

11,75

+22,5 %

1200- 1800

+22,0 %

1800- 2400

173

+23,0 %

2400-
3000

311

+ 22,5 %

3000-
3600

446

+ 30,0 %

3 600-
4200

626

+31,5%

4200-
4800

815

+ 34,5 %

4 800-
5400

1022

+41,5%

5400-
6000

1271

+46,0 %

6000-
6600

1547

+48,0 %

6600-
7200

1835

+49,0 %

7200- 7800

2129

+ 51,0%

7800- 8400

24.35

+53,5 %

8400- 9000

27.56

+ 57,0 %

9000-
9600

3098

+59,5 %

9600-11000

3455

+62,0 %

11000-11800

4323

+63,5 %

11800-13600

4831

+67,0 %

13
600-15400

6037

+68,0 %

15400-17800

7261

+70,5 %

17800-27000

8953

+73,0 %

27000-

15669

+ 74,5 %

Föreslagen lydelse

TabeU NT kolumn 1-3

(Ogift sjöman utan bam samt gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

9000- 9600 9600-11000 11 000-11 800 11800-13 600

13600-15400 15400-27000 27000-

0 6

34 62

152

278

1206

+ 1,0% + 2,0% + 3,5 % + 5,0%

+ 7,0 % + 8,0% + 10,0%

Tabell NT kolumn 4 (Ogift sjöman med bam)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

9000- 9600 9600-11200 11 200-11 800 11800-13 600

13600-15 600 15 600-27000 27000-

35 53

143

283

1 195

+ 0,5 % + 2,0% + 3,0% + 5,0%

+ 7,0% + 8,0 % + 10,0%

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre lydelse
gäller beträffande sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före
ikraftträdandet.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 197

6 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs atf 33 § 2 mom., 46 § 2 mom., 65 §, punkt 9 av anvisningarna till 29
§, punkt 6 av anvisningarna till 41 § samt punkt 5 av anvisningarna till 46 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 mom.' Skatlskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall
anses hava haft utgifter, som i I tnotn. sägs, fill ett belopp av minst 100
kronor. Överstiger summan av de utgifter, för vilka avdrag må ske, 100 kronor,
skall avdraget, därest nämnda summa icke utgör helt hundratal kronor, avrundas
uppåt lill det hela hundratal kronor, som är närmast högre ån summan av
utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av
utgifterna uppgår lill eller överstiger summan av intäkterna, ej heller i den
mån avdraget genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga
summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av
kontant lön eller sådan annan ersättning, som enligl II kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som
avses i punkterna 3 och 4 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett
belopp av minst 1000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga fem procent av
intäkten avrundat lill närmast högre hundratal kronor.

Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, i annat fall än
som avses i första stycket, skaU anses ha haft utgifter som avses i I mom. till
ett belopp av minst 100 kronor.

Vad i första och andra styckena sägs skall inle gälla, om
summan av utgifterna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna, och
inte heller i den mån avdraget genom tillämpning av nämnda stycken skulle
komma att överstiga summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 35 Kontrollera mot PDF

46 §

2 mom. I hemortskommunen får skattskyldig, som varit
bosatt här i riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild
förvärvskäUa, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

' Senaste lydelse 1955; 122. Senaste lydelse 1981:1202.

Prop. 1981/82:197 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2)
för påförda
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från
inkomsten av särskild förvärvskälla;

3)
för
premier och andra avgifter, som skatlskyldig erlagt för .försäkringar av
följande slag. vilka ägs av honom själv eller, i före kommande fall, hans make
eller hans omyndiga barn, nämUgen kapital-försäkring, till den del avdrag för
premien ej medges enligl punkt 2 av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av
anvisningarna lill 29 §, arbetslöshetsförsäkring, om avdrag ej medges enligt
nyssnämnda lagrum eUer punkt 6 av anvisningarna till 33 §, saml sådan .sjuk-
eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för
begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt
2-4 kap. lagen (1962:381) om allmänförsäkring;

4)
för belopp som
den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat
skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats
som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller
intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller
därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skaltskyldige har betalat under
beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsåkring, som
ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att
betala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för
pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6),
endast i den mån hänsyn inte tagils till understödet, avgiften eller
underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en
del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper
på nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter som avses i första
stycket 3) medges inte med högre belopp än 250 kronor. Har skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, medges dock
sådant avdrag för dem båda gemensamt med högsl 500 kronor. Avdrag, som nu
sagts, med högsl 500 kronor medges vidare om .skattskyldig under beskatt-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsåret vant ogift — varmed jämställs änka, änkling
eller frånskild — och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte
överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året
närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I
fråga om sädan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse
eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt saknar
pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk
förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte
stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget uppgå tiU sammanlagt högst 35
procent av inkomsten fill den del den inte överstiger tjugo gånger det
basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året
närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fräga om övrig
A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten tiU den del den
fillsammans med A-inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger
nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna
av detta stycke fär avdraget beräknas till högst etf belopp motsvarande angivet
basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet
eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma
basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp
till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast
dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till
A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter
ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring fär medges med
högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregäende stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som
A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i
anställning, fär avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående
stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att
anstäUning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd,
får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast
föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från
aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skaltskyldige har sådant
bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna
till 29 §. Har skattskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk
person - drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i
förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även pä sädan inkomst som enligt
9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse
som B-inkomst. Avdraget fär i detta fall beräknas med beaktande av det antal år
den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för
tio år. Hänsyn

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den
skatlskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter tiU avdrag för avgift
som avses i första stycket 6). Avdraget får dock inle överstiga ett belopp som
för vaije år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt
lagen om allmän försäkring bestämls för det år driften i förvärvskällan
upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats
som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfäUig
förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse
av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket av
anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger
riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen
fär medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om
avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut
av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke fär talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift Har skattskyldig erlagt avgift

som avses i första stycket 6) men som
avses i första stycket 6) men

har avdrag för avgiften helt eller har
avdrag för avgiften helt eller

delvis inte kunnat utnyttjas enligt delvis
inte kunnat utnyttjas enligt

bestämmelserna i femte stycket, bestämmelserna
i jjärde stycket,

medges avdrag för ej utnyttjat be- medges
avdrag för ej utnyttjat be

lopp vid taxering för det påföljande lopp
vid taxering för det påföljande

beskattningsåret. Sådant avdrag beskattningsåret.
Sådant avdrag

medges dock inte med belopp som medges dock
inte med belopp som

tillsammans med erlagd avgift sist- tUlsammans
med erlagd avgift sist

nämnda är översfiger vad som nämnda år
överstiger vad som

anges i femte stycket. anges i fjärde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges
avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre
belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från
förvärvskällor, som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag enligt
denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte
utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med
belopp intUI den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra
avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen. Avdrag, som
på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det
beskattningsår då avgiften betalades, fär utnyttjas senast vid taxering för
sjätte beskattningsåret efter betalningsäret. Inte heller i sistnämnda fall får
avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf
gjorts,

65 §'

Fråga, huruvida skatlskyldig haft Fråga,
huruvida skattskyldig haft

barn eller icke eller om barn är att barn
eller icke eller om barn är att

räkna såsom hemmavarande eller räkna säsom
hemmavarande eller

icke, liksom ock fräga om barns ål- icke,
liksom ock fråga om barns ål

der skall bedömas efter förhällan- der
skall bedömas efter förhållan

dena den I november året näst före dena
den I november året näst före

' Senaste lydelse 1971:894,

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

taxeringsåret. Med barn
avses jämväl styvbarn och fosterbarn. Barn, som bor hos sina föräldrar,
skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till avdrag enligt 46 § 3 mom., anses
som hemmavarande endast hos den ena av dem.

taxeringsåret.
Med barn avses jämväl styvbarn och fosterbarn. Barn, som bor hos sina
föräldrar, skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till avdrag enligt 46 § 2
mom. första stycket vid 3) och 46 § 3 mom., anses som hemmavarande endast hos
den ena av dem.

I
fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, skola de
bestämmelser som avse gift skatlskyldig, om ej annat följer av vad som stadgas
i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande
beskattningsåret.

Bestämmelser som avse gift
skattskyldig skola i fråga om makar, som levt tillsammans, fillämpas jämväl
under det beskattningsår, varunder make avlidit. Skattskyldig vars make avlidit
före den I juli året näst före taxeringsåret är dock berättigad fill avdrag
enligt 46 § 3 mom. fjärde stycket.

Har
eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande, som har betydelse
för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skatlskyldig, skall
det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret, vara
bestämmande för taxeringen.

Bestämmelser i denna lag
om gift skattskyldig skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att
vara gifta, leva fiUsammans, om de fidigare varit förenade i äktenskap eller
gemensamt hava eller hava haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

fill 29 § 9.* Såsom
speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter fiU det allmänna mä
nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tuU- och hamnumgälder m. m.
dyl. Däremot får svenska aUmänna skatter inte dras av (se 20 §).

Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör
avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla
på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller
enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock
endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt
grupplivförsäkring för

Premie för
gruppUvförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av
viss rörelse, utgör avdragsgUl omkostnad i rörelsen. Om den ersättning, som
kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i
statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara
förmåner enligt grupplivförsäkring för

"Senaste
lydelse 1981: 1150.

s. 1978 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 39

Föreslagen
lydelse

nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i
rörelsen.

Nuvarande lydelse

nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen.
För den del av premien som i enlighet härmed inte utgör omkostnad i rörelsen
erhålls allmänt avdrag under de förutsättningar som anges 146 § 2 mom.

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån
förmän av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 mom. tredje
stycket.

Bestämmelserna
i punkt 6 av anvisningarna lill 33 § om avdrag för avgift till erkänd
arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

Bestämmelsema i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om
avdrag för kostnader för resor tUl och från arbetsplatsen gäller också
beträffande inkomst av rörelse.

tUl 6.'
Fysisk person, som skall ef-lerbeskattas enligl 9 § lagen (1978:970) om uppskov
med beskattning av realisationsvinst, får vid efterbeskaltningen göra avdrag
för avgift för pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 46 § 2 mom. utan
hinder av att avgiften betalas efter utgången av det beskattningsår som
efterbeskattning-en avser. Detta gäller dock endast vid efterbeskattning av
sådan realisationsvinst som har uppkommit vid avyttring av jordbruksfastighet
eller fastighet som använts i den skallskyldiges rörelse. Avdraget får inte
överstiga det belopp som skall eflerbeskattas. En förutsättning för avdrag är
att avgiften inte betalas senare än inom tre månader frän den dag då
framställningen om efterbeskattning delgavs den skattskyldige. Har han före
utgången av nämnda tid skriftligen ansökt om medgivande enligt 46 § 2 mom.
sjätte stycket får dock betalning av avgiften göras inom tre månader från dagen
för riksskatteverkets beslut med anledning av ansökningen.

41 §

6. Fysisk person, som skall eflerbeskattas enligt 9 §
lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, får vid
efterbeskaltningen göra avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt
bestämmelserna i 46 § 2 mom. utan hinder av att avgiften betalas efter utgången
av det beskattningsår som efterbeskaltningen avser. Detta gäUer dock endast
vid efterbeskattning av sådan realisationsvinst som har uppkommit vid
avyttring av jordbruksfastighet eller fastighet som använts i den
skatlskyldiges rörelse. Avdraget får inte överstiga det belopp som skall
eflerbeskattas. En förutsättning för avdrag är att avgiften inte betalas senare
än inom tre månader från den dag då framställningen om efterbeskattning
delgavs den skattskyldige. Har han före utgången av nämnda tid skriftligen
ansökt om medgivande enligt 46 § 2 mom. femte stycket får dock betalning av
avgiften göras inom tre månader från dagen för riksskatteverkets beslut med
anledning av ansökningen.

Har en skattskyldig med stöd av första stycket erhållit
avdrag för avgift för pensionsförsäkring för det beskattningsår som
efterbeskaltningen avser får avdrag för avgiften inte göras vid laxeringen för
annat beskattningsår.

Senaste lydelse 1980:71.

Prop.
1981/82:197 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 46 §

5.* Förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt
understöd eller därmed jämföriig periodisk utbetalning enligt denna punkt är
alt understödet inte utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om
understödet inte utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till
mottagare vars utbildning inte är avslutad.

Avdrag medges med utgivet belopp för periodiska utbetalningar

till make eller förutvarande make sedan
underhållsskyldigheten dem emellan reglerats;

till tidigare anställd;

som utgör
skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för mottagaren utgör
ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat
underhåll;

som ulgör
livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av egendom genom köp,
byte eller därmed jämförligt fäng;

på grund av föreskrift i testamente;

från juridisk person.

För annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning medges avdrag med högst 5 000 kronor. Utger skattskyldig
sådana understöd till mer ån en person med belopp som sammanlagt överstiger
5000 kronor, skaU avdraget fördelas mellan dessa understöd på sätt den
skaltskyldige önskar.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982 och tUlämpas
första gången i fråga om 1984 års taxering.

Beträffande periodiska utbetalningar som utgår pä grund av
bindande förpliktelser, som uppkommit före den 9 november 1973, skall de bestämmelser
som gäUde före den 1 januari 1974 alltjämt tillämpas.

' Senaste lydelse 1980: 1062.

7 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 4 § 3 mom., 25 § samt 27 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen
lydelse

3 mom. Skattetabellerna skaU ange den preliminära
skatten under förutsättning alt kommunal inkomstskaft beräknas för skattekrona
och skatfeöre lill vissa i hela krontal bestämda belopp, som regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår.

Nuvarande lydelse

4 §

3 mom. SkattetabeUerna skall ange den preliminära skatten
under förutsättning a 11 statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning av det
procenttal av grundbeloppet, som har bestämts för inkomståret samt att kommunal
inkomstskatt beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal
bestämda belopp, som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär
dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av
vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga,
avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de
närmare föreskrifter, som kan behövas för tillämpning av tabellen. Den
merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall betalas av
vederbörande kommun.

25 §3 Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av
preliminär taxering skall iakttas:

s. 42 Kontrollera mot PDF

att
egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om
socialavgifter saml

att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i
lagen (1981:691) om socialavgifter;

att för skallskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det
procenttal av grundbeloppet, som beslämls för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den
skattesats, som för inkomståret gäUer i beskattningsorten; dock får regeringen
eller den

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. Senaste
lydelse 1979: 1159. 3 Senaste lydelse 1981:1156.

Prop. 1981/82:197 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet regeringen bestämmer, om det föreligger
särskilda omständigheter, förordna att utdebitering i hemortskommunen fär
läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller
dödsbo även om beskattningsorten är en annan.

27§ / mom.' Vid debitering av slutlig skaft skall iakttas:

alt för skattskyldiga, som avses i I0§ 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av del
procenttal av grundbeloppet, som har fastställts att gälla för den preliminära
skatt, vilken skall avräknas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den
skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid
skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas
nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i I §
lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift;

att hyreshusavgift uträknas enligt bestämmelserna i lagen
(1982:000) om hyreshusavgift;

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har
uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är
belägen;

att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i
lagen (1981:691) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden
som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal bortfaller; samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skatlskyldig har att
erlägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid
öretal bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tUlämpas
första gången i fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig
skatt på grund av 1984 års taxering.

•• Lydelse enligt prop. 1981/82: 124.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 43

8
Förslag till

Lag
om allmän löneavgift

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Arbetsgivare skaU för vaije
år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller
för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.

2
§ Försäkrad som avses i 1 kap.
2 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall för vaije år betala allmän
löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som enligt nämnda lag gäller
för egenavgtfl till folkpensioneringen.

3
§ Allmän löneavgift utgår med
två procent av avgiftsunderlaget och tiUfaller staten.

I
fråga om sjömän skall allmän löneavgift beräknas efter den lägre procentsats
som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer årligen fastställer.
Procentsatsen skall sättas ned enligt de grunder som anges i 2 kap. 2 § andra
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

4 §
I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen

(1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är

föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1.
kommunalskattelagen (1928:370)

2.
taxeringslagen (1956:623)

3.
skattebroltslagen (1971:69)

4.
lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m. m.

5.
lagen (1978:401) om
exportkreditstöd

6.
lagen (1979:610) om aUmän
investeringsreserv

7.
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

8.
lagen (1980:953) om särskilt
investeringsavdrag för inventarieanskaffning

9.
lagen (1980:954) om särskilt
invesferingsavdrag för byggnadsarbeten m.m.

10. lagen
(1982:2) om uppfinnarkonto.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas på ersättningar enligt 1 § som
har utgetts efter utgången av år 1982 saml på inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i II kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och
som skall tas upp till beskattning vid 1984 och senare års taxeringar. Inkomst
som hänför sig till tiden före den I januari 1983 skall dock inte beaktas.
Omfattar beskattningsår fid såväl före som efler utgången av år 1982, skall så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hanförlig tiU tiden före den 1
januari 1983 som svarar mot förhällandet meUan den del av beskattningsåret som
infaller före utgången av år 1982 och hela beskattningsåret.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 44

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs aft I kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1§' I denna lag ges bestämmelser om avgifter för
finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även i fråga om allmän löneavgift
framgår av gen (1982:000) om allmän löneavgift.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt
stöd finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982.

' Lydelse enligt prop. 1981/82: 113.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 45

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Tilländer, Ahrland, MoUn

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss
om reformerad inkomstbeskattning

1
Inledning

I
april 1981 träffade centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna en
överenskommelse om grunderna för en inkomstskattereform. En expertgrupp' med
företrädare för de tre partierna fick i uppdrag att utforma konkreta förslag
angående sänkta marginalskatter, begränsning av underskoltsavdragens
skattemässiga värde och utformningen av inflafionsskyd-det för skatteskalan. På
grundval av expertgruppens överväganden utarbetades inom budgetdepartementel
departementspromemorian (Ds B 1981:16) Reformerad inkomstbeskattning.
Sammanfattningen och författningsförslagen i promemorian bör fogas fill
protokollet i detta ärende som bilaga 1 och bilaga 2. Promemorian har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Remissbehandling
har under samma tid skett av bruttoskattekommit-téns (B 1979:04)
huvudbetänkande (Ds B 1981:15) Allmän produktionsfaktorskatt, innehållande en
teknisk modell för en allmän produktionsfaktorskatt. Remissinstanserna har
därvid tagit upp frågan angående finansieringen av inkomstskatlereformen och
vissa allmänna administrativa synpunkter. Remissyttrandena i dessa delar
redovisas i den nyss nämnda remissammanställningen.

'
Stats.sekreterarna Bengt Westerberg och Göran Johansson, sakkunnig Percy
Bargholtz samt utredningssekreterarna Erik Åsbrink och Harald Fälth. Generaldirektören
Sten Walberg, ordförande, direktören K. Olov Andersson, sakkunnig Percy
Bargholtz och docenten Carl Johan Åberg.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 46

På
grundval av vad som framkommit vid remissbehandlingen har överläggningar ägt
rum mellan regeringen och socialdemokraterna. Jag avser nu att ta upp frågan om
en reformerad inkomstbeskattning.

2
Allmän motivering

2.1
Skattereformens inriktning

Skattepolitiken
bör utformas så att den uppmuntrar arbete, produkfiva insatser och sparande och
bekämpar inflafion, spekulation och skattefusk. Det har därför blivit alltmer
uppenbart att ett centralt inslag i en offensiv ekonomisk politik måsle vara en
reform av inkomstskatten. Inkomstskatten mäste avlastas genom en kraftig
sänkning av marginalskatterna. Samtidigt bör också en avdragsreform genomföras
för att motverka de snedvridande effekter som följt av den hitfillsvarande
obegränsade avdragsrätten.

Mot denna bakgrund slöt
centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna den nyss nämnda
överenskommelsen om att genomföra en skattereform med början inkomståret 1983.
Målet skulle vara att sänka marginalskatten till högst 50% för huvuddelen av
de heltidsarbetande inkomsttagarna och att samfidigt begränsa det
skattemässiga värdet av underskoltsavdrag till högst 50% av avdragsbeloppet.
Vidare skulle formen för inflationsskyddet i skatteskalan ändras. Ett förslag
med detta innehåll skuUe föreläggas riksdagen under våren 1982.

Expertgruppen har
utarbetat ett konkret förslag till reform att genomföras i tre steg åren 1983,
1984 och 1985. Förslaget omfattar skatteskalor med successivt sänkta
marginalskatter och särskilda regler för att åstadkomma avdragsbegränsningen. I
fråga om inflationsskyddet föreslås att uppräkningen av den s. k. basenheten
bestäms på förhand för de tre åren under reformperioden.

Reformen
fär enligt förslaget stor omfattning och innebär att mer än en fjärdedel av den
statliga inkomstskatten lyfts av. En marginalskattesats om högst 50% beräknas
år 1985 - vid antagande om 30% kommunal skattesats - komma alt gälla för ca
80% av alla heltidsarbetande och för ca 90% av samtliga skattskyldiga.
Samtidigt begränsas det skattemässiga värdet av underskottsavdrag också till
50% även för de inkomsttagare som fortfarande kommer att ha en högre
marginalskatt på en inkomstökning.

I
överenskommelsen mellan de tre partierna fastslås att inkomstskattelättnaderna
bör finansieras i sin helhet. Den avlastning av inkomstskatten som sker skall
med andra ord statsfinansiellt kompenseras genom ett ökat uttag av andra
skatteformer. I överenskommelsen anges att det som här kan komma i fråga är en
höjd arbetsgivaravgift av nuvarande slag eller en ny, vidare
produkfionsfaktorskatt. Parallellt med att expertgruppen utarbetat sitt
förslag har också bruttoskattekommiltén slutfört sin tekniska utredning om
utformningen av en sådan ny skatt. Varken kommittén eller

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 47

expertgruppen
har emellertid haft i uppdrag att ta stäUning till frågan om
produktionsfaktorskatlen bör införas eller ej.

Förslaget
fill skattereform har vid remissbehandUngen givit upphov till en livlig debatt.

Det
ligger i sakens natur att omdömena om en så omfattande skattereform som den nu
föreslagna blir skiftande. Vid den höga nivå på skatteuttaget som föreligger
kan även detaljändringar i skattereglerna få stor betydelse. HushåU och
förelag har på olika sätt inrättat sig efter rådande marginalskatter och
avdragsregler och deras villkor kan nu i vissa fall komma att rubbas avsevärt.
Det är dä närmast oundvikligt att ett stort "skattepaket" mäste komma
att ha inslag som uppfattas som nackdelar av olika grupper. Särskilt uppenbart
blir detta när det rör sig om en omläggning som, räknat för hushåUen som grupp,
skall ske inom ramen för ett kortsiktigt oförändrat skatteuttag.

Jag
viU inle heUer bestrida all det finns brister i det framlagda reformförslaget.
Jag menar emellertid att åtskilliga remissinstanser skjutit betydligt över
målet i sin krifik mot enskildheter i förslaget. I vissa faU, t. ex. i fråga om
de synpunkter som framförts på den föreslagna utformningen av
makebeskatlningen, är de framförda kraven motstridande. I andra fall synes
kritiken vara formulerad mot bakgrund av en alltför glättad bild av dagens
skattesystem, vars ofuUkomligheter glöms bort. SlutUgen synes man på sina håll
inte fullt ut ha beaktat att mer långtgående marginalskattesänkningar i vissa
hänseenden - t.ex. i fråga om låntagares kapitalkostnader - får samma
verkningar som den avdragsbegränsning som de anges skola ersätta.

Vad gäller
marginalskattelättnademas omfattning och utformningen av skatteskalans
inflalionsskydd är detta i första hand frågor som fått bedömas från politiska
utgångspunkter. I fräga om avdragsbegränsningen gör sig också mer renodlat
tekniska synpunkter gällande och vid remissbehandlingen har också åtskUliga
sådana framförts. Något egentligt alternativ lill den av expertgruppen valda
metoden har emellertid inte framkommit. Den har vissa nackdelar, men bör ändå
väljas. I ett viktigt avseende, som jag snart skall återkomma fill, bör den emellertid
modifieras så att vissa negativa verkningar för den seriösa näringsverksamheten
kan undvikas. I övrigt är avsikten, som också expertgruppen föreslagit, att
såväl kommittén (B 1980:05) om underskoltsavdrag som 1980 års
företagsskattekom-milté (B 1979: 13) inom kort skall få tilläggsdirektiv att
arbeta vidare med vissa frågor som direkt rör avdragsbegränsningens utformning
och verkningar. Därvid bör givetvis de synpunkter som nu framförts vid
remissbehandlingen tas med i bilden.

Av
vad jag nu sagt följer att inkomstskattereformen bör genomföras väsentligen
enligt expertgruppens förslag. Det finns emellertid skäl att ta fasta på den
krifik som från främst administrativa utgångspunkter riktats mot reformen.
Arbetssituationen för myndigheterna är pressad vid den

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 48

årliga
taxeringen och även om de nya avdragsreglerna endast behöver tilllämpas i fråga
om en minoritet av de skattskyldiga blir det fråga om ett visst merarbete.
Särskilt gäller detta givetvis inledningsvis, när såväl de skattskyldiga som
myndigheterna är obekanta med reglerna. Det är därför angeläget att söka
underlätta taxeringsarbetet i andra avseenden så mycket som möjligt. I detta
syfte kommer jag att föreslå vissa förenklingar i fräga om några av de avdrag
som rör ett stort antal skattskyldiga och där erfarenhetsmässigt många fel
förekommer eller tvister ofta uppstår. Jag vill. ocksä framhålla att
reformförslaget innefattar en mycket avsevärd inskränkning i fråga om antalet
makar för vilka reglerna om sambeskattning av s. k. B-inkomster blir aktuella.
Även detta bör medföra lättnader i taxeringsarbelet.

Den
förenkUng av avdragsreglerna som jag nyss nämnt innebär sammantaget ell visst
bortfall av skatteinkomster. Bl.a. för att kompensera detta bör en höjning av
skattesatsen från 2% till 3% göras i det första skikt i skatteskalan där skatt
utgår. Med denna enda förändring förordar jag skatteskalor för de olika åren i
enlighet med expertgruppens förslag. För skattskyldiga utan underskottsavdrag
kan då följande jämförande uppställning redovisas.

Beskattningsbar
inkomst

Skattesat

ser
stall

ligt (%)

Basenheter

Inkomstskikt år 1982 (kr.)

1982

1983

1984

1985

- 1

- 6900

1- 4

6900- 27600

4- 7

27600- 48300

7- 8

48300- 55 200

9 ,

8- 9

55 200- 62100

9-10

62100- 69000

10-12

69000- 82800

12-13

82800- 89700

13-14

89700- 96600

14-15

96600-103 500

15-16

103 500-110400

16-17

110400-117300

17-19

117300-131 100

19-20

131 100-138 000

20-21

138000-144900

21-23

144900-158 700

23-26

158700-179400

26-30

179400-207000

30-45

207000-310500

45-

310500-

Vad
gäller inflationsskyddet för skatteskalan bör ocksä expertgruppens förslag
följas. Basenheten, som för 1982 års inkomster är 6900 kr., bör således för de
tre reformåren fastställas till 7300, 7700 resp. 8100 kr. Vidare bör den s. k.
marginalskatlespärrens nivå successivt justeras så att den för är 1985 blir 80%
genereUt. I dag är den 85% för inkomstdelar överstigande 30 basenheter.

Avdragsbegränsningen
bör, som jag redan har angivit, utformas i princip efter den modell som beskrivs
i promemorian. Det betyder att den statliga inkomstskatten delas i två delar
med olika regler för behandlingen av underskottsavdragen. För inkomster som
inle överstiger den s.k. brytpunkten vid 16 basenheter (motsvarande 110400 kr.
år 1982) blir bara ena delen - kallad grundbelopp - aktueU och där gäUer
nuvarande regler om underskoltsavdrag m. m. oförändrade, liksom vid den
kommunala taxeringen. För inkomster som överstiger brytpunkten tas också den
andra, delen - som kallas tiUäggsbelopp - ut och avdragsbegränsningen åstadkoms
därvid genom att underskottsavdrag i princip inte medges vid bestämningen av
beskattningsunderlaget. Jag återkommer strax lill närmare detaljer i det
tekniska förfarandet och vill nu endast kort redovisa hur den motsvarande uppdelningen
av slatsskatteskalan ser ut när reformen är helt genomförd, dvs. år 1985.

Beskattningsbar
inkomst (basenheter)

Skattesats
för grundbelopp (%)

I- 4 4- 9 9-10 10-

Underlag
för tilläggsbelopp (basenheter)

Skattesats
för tilläggsbelopp (%)

-16 16-19 19-21 21-23 23-26 26-45 45-

0 5 10 15 20 25 30

s. 50 Kontrollera mot PDF

Uppdelningen i grundbelopp och tUläggsbelopp börjar
omedelbart år 1983, men sker på så sätt att avdragsbegränsningen liksom
marginalskattesänkningen genomförs i tre ungefär lika stora steg.

Även i övrigt, dvs. vad avser de undantag som i vissa faU
bör göras från avdragsbegränsningen liksom de tillägg till
beskattningsunderlaget som skaU göras i andra fall, makebeskattningens
utformning m.m. bör förslagen i promemorian i princip följas. Några ändringar,
bl. a. den av mig redan berörda, bör dock göras och detta kommer jag strax att
närmare redovisa.

I överenskommelsen meUan de tre partierna anges, som jag
redan har nämnt, att skattereformen i sin helhet bör finansieras genom en höjning
av arbetsgivaravgiften eller genom införande av en vidare produktionsfaktorskatt.
Vid remissbehandlingen har denna ståndpunkt fält uttryckligt stöd från några
remissinstanser men också framkallat åtskUliga gensagor. 4 Riksdagen 1981/82.
1 saml. Nr 197

Prop. 1981/82:197 50

Frän
vissa håll har t. ex. hävdats att någon finansiering av
inkomstskatte-lättnadema inte är behövlig i nuvarande samhällsekonomiska läge.

Mot denna bakgrund bör det
slås fast att den aktuella reformen har karaktär av en skatteomläggning, som i
sig inte är avsedd alt medföra någon ändring av del samlade skatteuttaget.
Utgångspunkten i detta ärende är alltså att inkomstskattelättnaderna i sin
helhet skall finansieras. Huruvida det av finanspolitiska eller andra skäl är
lämpligt med ett ändrat skatteuttag får bedömas fristående från skattereformen
och i det avseendet innebär den nyss nämnda överenskommelsen givetvis ingen
bindning för reformperioden.

I
de överläggningar som förevarit efter det att remissbehandlingen av
reformförslaget avslutats har de tre partierna beslutat göra ett gemensamt
uttalande av följande innehåll.

Socialdemokraterna,
centern och folkpartiet kom i april 1981 övere.ns om följande:

"Skattereformen
bör i sin helhet finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgiften eller
genom införande av en vidare produkfionsfaktorskatt. Bruttoskattekommittén som
utreder förutsättningarna för en sådan produkfionsfaktorskatt beräknas avsluta
sitt arbete efter sommaren."

Bruttoskattekommittén
har därefter lagt fram sitt slutbetänkande och detta har remissbehandlats.

De
tre partierna har nu enats om att finansieringen av skattereformens första
steg, som tas 1983, sker genom en höjd arbetsgivaravgift med 2 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1983. Beslut härom bör fattas av riksdagen under våren
1982.

Finansieringen
av de två återstående stegen, 1984 och 1985, förutsätts ske på det sätt som
anges i principöverenskommelsen.

Regeringspartiernas
huvudlinje är att skattereformen bör finansieras genom höjd arbetsgivaravgift.

Socialdemokraternas
huvudlinje är att skattereformen bör finansieras genom införande av en
produkfionsfaktorskatt.

Socialdemokraterna har av
administrativa skäl accepterat att det första steget finansieras med en höjd
arbetsgivaravgift. Det merarbete för skattemyndigheterna som skattereformen
inledningsvis kommer att medföra, bör inte kompliceras av att en ny skatt
samtidigt införs. Remissyttrandena över bruttoskattekommitténs förslag visar
dessutom att vissa frågor behöver utredas ytterligare. Det kan gälla sådana
frågor som avgränsningen av skatteunderlaget, olika möjligheter att ytterligare
förenkla den administrafiva hanteringen av en sådan skatt samt frågan hur en
prodiikfionsfaktor-skatt skall utformas mot bakgrund av behovet aft stimulera
främst industrins investeringar under de kommande åren.

Förutsättningar
föreligger inte att nu fatta beslut om formen för finansieringen för åren 1984
och 1985.

De
tre partierna är överens om att en fortsatt teknisk översyn av produktionsfaktorskatten
skaU ske, samt om att undersöka förutsättningarna för införande av ett
avgiftsfritt belopp i botten av egenföretagarinkomsten därest finansieringen av
reformen åren 1984 och 1985 sker genom höjda arbetsgivaravgifter.
Socialdemokraterna skall delta i översynsarbetet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 51

I
enlighet med det återgivna bör finansieringen av skaltereformens första steg
ske genom en höjd arbetsgivaravgift om 2 procentenheter fr. o. m. den 1 januari
1983. Eftersom syftet inte har nägon anknytning till det sociala
försäkringssystemet eller motsvarande förefaller det naturligast att formellt
införa en ny avgift, av principieUt samma karaktär av indirekt skatt som den
tidigare allmänna arbetsgivaravgiften. Denna benämning passar emeUertid numera
mindre väl, med hänsyn fill den terminologi som införts i den särskilda lagen
(1981:691) om socialavgifter. Enligt denna förstås med arbetsgivaravgift endast
den del av avgiften som tas ut från arbetsgivare, medan avgiften som tas ut
från rörelseidkare och jordbrukare benämns egenavgift. Mol denna bakgrund
föreslår jag att den nya avgiften kallas allmän löneavgift. Tekniskt sett bör
den helt inordnas i det sysfem som numera är etablerat för samtUga liknande
avgifter. I denna fräga har jag samrått med chefen för socialdepartementet.

2.2
Den närmare utformningen av skattereformen

2.2.1
AUmän uppläggning

Skattereformen
berör i princip endast den stafiiga inkomstskatten för fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser för vilka beskattningen f n, sker efler en
progressiv skala. Den kommunala beskattningens regler ändras infe annat än i
samband med de avdragsförenkUngar som jag förut nämnt, och för aktiebolag m.fl.
som beskattas proportionellt ändras inte heller den stadiga skatten.

Reformen
har två väsentliga inslag. För det första sänks marginalskatterna kraftigt.
Skattesatsen i den stafiiga inkomstskatten kommer att uppgå till högst 20% för
huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. För det andra begränsas det
skattemässiga värdet av underskottsavdragen och då också till 20% vid den statliga
beskattningen. Med antagande om 30% kommunal skattesats motsvarar detta den
50-procentsnivå som anges i överenskommelsen mellan partierna.

Marginalskattesänkningen
innebär tekniskt sett inga särskilda komplikationer. Den avsedda begränsningen
av underskoltsavdragens skattemässiga värde uppnås också automatiskt för alla
inkomsttagare med inkomst — före underskottsavdrag - som inte når utöver nivån
för 20% statlig inkomstskatt. Endast i fråga om skattskyldiga med högre
inkomst än detta behövs särskilda ingrepp för att uppnå avdragsbegränsningen.
Jag vill betona att detta innebär att reformen — åter med bortseende från de
särskilda förenklingsätgärderna - kommer att lämna de materiella skattereglerna
helt oförändrade för den helt dominerande delen av inkomstlagarna.

Skiktet
med 20% statlig inkomstskatt sträcker sig enligt förslaget fill 16 basenheter
(motsvarande 110400 kr. innevarande är). Över denna nivä, som i promemorian
kallas brytpunkten, skall den särskilda avdragsbe-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 52

gränsningen verka. För att uppnå detta har, som jag redan
antytt, i promemorian föreslagils att den statliga inkomstskaften klyvs i två
delar. De två delbeloppen kaUas grundbelopp och tUläggsbelopp.

I fräga om grundbeloppet föreslås att det liksom dagens inkomstskatt
tas ut på den beskattningsbara inkomsten, dvs. pä inkomsten efter underskoltsavdrag.
Den högsta skaftesatsen för grundbeloppet blir 20%. Denna skattesats skall
gälla även för inkomstdelar över brytpunkten och utan någon begränsning uppåt.

Tilläggsbeloppet skall däremot beräknas i princip på den
beskattningsbara inkomsten med tillägg för underskollsavdragen. Detta underlag
benämns underlag för tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp skall bara tas ut om
underlaget överstiger brytpunkten. Skatteskalan för tilläggsbeloppet har därför
ett nollskikt upp till brytpunkten. När underlaget för tilläggsbeloppet växer
därutöver stiger skattesatserna frän 5% till som högst 30%. Progressiviteten i
den statliga inkomstskatten kommer därmed över brytpunkten att ligga helt i
skatteskalan för tilläggsbeloppet.

Vad jag nu nämnt om skatteskalor m. m. avser läget när
reformen är fullt genomförd. I promemorian föreslås emellertid att
genomförandet skall ske under tre är, med ungefärligen lika stora steg varje
är. Såväl marginalskattesänkningen som avdragsbegränsningen uppnås alltså
successivt. Tekniskt innebär det att en successivt växande del av den statliga
inkomstskatten förs över från grundbeloppet till tilläggsbeloppet.
Brytpunktens nivä bestäms dock redan första året till 16 basenheter.

För ombordanställda utgår inkomstskatt enligt reglerna i
lagen (1958:295) om sjömansskatt, SjL. Sjömansskatten bygger bl. a. på reglerna
för den statliga inkomstskatten. Detta samband bör gälla även framdeles, vilket
innebär att de ombordanställda får del av marginalskattesänkningarna men
samtidigt får vidkännas avdragsbegränsningarna.

Skattereformen bör, som jag redan angivit, genomföras med
väsentligen det innehåll som föreslås i promemorian. På några punkter är
emellertid ändringar i förhållande till promemorian motiverade och dessa tar
jag upp i sitt sammanhang i den följande redovisningen av reformens närmare utformning.
Sist i redovisningen tar jag ocksä upp de särskilda förenklingsåtgärder som
bör genomföras samtidigt med skattereformen.

2.2.2 Beräkning av underlag för tUläggsbelopp 2.2.2.1
Inledning

Som framgått av den fidigare redogörelsen föresläs att den
statliga inkomstskatten klyvs i två delar. Den ena delen, grundbeloppet, skall
beräknas efter de regler som gäller i dag. För den andra delen av den statliga
inkomstskatten, tilläggsbeloppet, skall däremot i princip avdrag för underskott
inte medges. De nya reglerna innebär följande.

I en första omgång fastställs den beskattningsbara
inkomsten och detta sker efler de regler som nu gäller. Den beskattningsbara
inkomsten ligger

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 53

till
grund för beräkningen av grundbeloppet. Den beskattningsbara inkomsten
framkommer sedan man lagt ihop den skattskyldiges inkomster från ohka
förvärvskällor och därefter gjort avdrag för underskott och andra allmänna
avdrag samt förlustavdrag.

Den
beskattningsbara inkomsten bildar även utgångspunkt när underlaget för
filläggsbelopp skall beräknas. Detta underlag skall utgöras av den
beskattningsbara inkomsten ökad med i första hand medgivna underskottsavdrag.
Avdragsbegränsningen åstadkommes alltså genom att tilläggsbeloppet bestäms med
bortseende frän underskoltsavdrag. På samma sätt som årets underskott inte
skall reducera beskattningsunderlaget skall detsamma i princip gälla för
underskott som härrör från fidigare är. Även medgivna förlustavdrag bör därför
läggas fill. Den beskattningsbara inkomsten skall också ökas med vissa
tilläggsposter som jag återkommer till i det följande.

Den nu beskrivna metoden
alt bestämma underlaget för tilläggsbelopp bygger på gällande regler om
indelningen i olika förvärvskällor. Det kan alltså få stor betydelse om en
utgift skaU hänföras till den ena eller andra förvärvskällan. Detta är också
något som kritiserades under remissbehandlingen närmast med utgångspunkt i att
de nuvarande förvärvskällereglerna har skapats av andra skäl än att ligga till
grund för en avdragsbegränsning av nu aktueUt slag. Man påtalade även de
svårigheter som kan uppkomma när det gäller att kontrollera att en inkomst
eller en utgift verkligen hänförts till rätt förvärvskälla.

Som
framgår redan av promemorian har man varit medveten om dessa problem. För att
undvika en del svårigheter har också särskilda undantag gjorts från förbudet
att dra av underskott från inkomster av andra förvärvskällor
(kvittningsförbudet). Jag återkommer strax lill detta och tar dä även upp
frågan om ytterligare undantag. Kvar står emellertid att förvärvskällebegreppet
i sin nuvarande utformning erbjuder vissa problem. Några mer genomgripande
ändringar i detta kan emellertid inte göras nu. Frågan är så pass invecklad att
det krävs fortsatt utredningsarbete. Som jag redan har nämnt, avser jag ocksä
att inom kort föreslå regeringen atf kommittén om underskottsavdrag får
tilläggsdirektiv med uppgift bl. a. att med förtur utreda
förvärvskällebegreppet. En sådan översyn bör enligt min mening mycket väl kunna
leda till att behovet av undantag frän kvittningsförbudet blir mindre eUer att
undantagen kan ges en annan form.

Jag
avser nu att först behandla frågan om undantag från kvittningsförbudet och
därefter de olika tilläggsposter som skall ingå i underlaget för tiUäggsbelopp.
Därefter behandlas frågan om olika specialregler för skatteberäkning och hit
hör bl. a. makebeskattningen, marginalskattespärren och begränsningsregeln för
sammanlagd skatt.

2.2,2,2
Undanlag från kvittningsförbudet Undantagen från kvittningsförbudet har alla
det gemensamt att de är en

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 54

följd
av förvärvskäUornas nuvarande utformning. Undantagen återspeglar genomgående
sådana situationer där det i och för sig skuUe kunna diskuteras om inte den
situation som undanlaget i fråga avser att reglera är sådan att åtgärder i
stället skulle kunnat ha vidtagits i fråga om själva förvärvskällan. Som jag
nyss antydde innebär emellertid sådana ändringar ofta så djupa ingrepp i
förvärvskällesystematiken alt de inte låter sig genomföras utan mer ingående
utredningsarbete av eventuella följdeffekter.

Under
remissbehandlingen har de föreslagna undantagen i regel godtagits. Samfidigt
har man uttryckt önskemål om ytterligare undantag. Jag delar emellertid
väsentligen den bedömning som gjorts i promemorian angående omfattningen av de
undantag som nu bör göras. Bara på en punkt anser jag att en komplettering bör
göras och denna avser rätten att spara tidigare underskott i vissa fall.

Det
första undanlaget från kvittningsförbudet har tillkommit med tanke på att ett
förbud att kvitta underskott av schablontaxerad fasfighet mot överskott av
kapital kan ge upphov till ojämnheter i beskattningen och skapa icke önskvärda
styrningseffekter i fråga om sparandet. Det blir skattemässigt lönsamt för
personer med inkomst över brytpunkten att realisera lös egendom och använda de
frigorda medlen för att lösa befintliga fastighetslån. Effekter i form av t.
ex. minskat bank- och aktiesparande hos viUaägare är i sig inte önskvärda. TUl
bilden hör även en form av skuldebrev som pä senare år har blivit vanliga,
nämligen de s. k. säljarre-versema. En säljarrevers utfilrdas i samband med en
fastighetsaffär när säljaren skall ligga kvar med en del av köpesumman för
fasfigheten såsom lån till köparen. Vidare utfärdar vissa
kapitalmarknadsinstitut s. k. kapitalmarknadsreverser och där så har skett
övertar dessa reverser helt eller delvis säljarreversernas roll. Gemensamt i de
båda fallen är att säljaren är i besittning av en revers som löper med ränta
och som normalt inte kan sägas upp under löptiden (vanligen 5-10 är), Räntan
beskattas som intäkt av kapital och om säljaren därefter köper en ny fastighet
skall skuldräntorna dras av under inkomst av annan fastighet. Ett
kvittningsförbud leder dä - förutsatt att inkomsten ligger över brytpunkten -
till en större skattebelastning än om bäde intäkts- och utgiftsräntorna
hänförts till samma förvärvskälla.

Ett
undantag från det allmänna kvittningsförbudet är således motiverat på den här
aktuella punkten. Ett underskott av en schablontaxerad fastighet bör alltså få
kvittas mot inkomst av kapital vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp.
Det bör dock sättas en övre gräns för de belopp som får kvittas.

I
enlighet med promemorieförslaget bör gränsen sättas vid 30000 kr.

Vad
gäller de schablontaxerade fastigheterna bör man alltså tillåta att ett
överskott av kapital fär i nyss angiven omfattning neutralisera ett underskott.
Det finns ocksä fall där det finns anledning att tiUåta kvUtning av underskott
av kapital mot överskott av en annan förvärvskälla.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 55

Ett
sådant fall är när en person har köpt aktier i ett fåmansägt aktiebolag och finansierat
förvärvet med lån. Ränteutgiften får dras av under inkomst av kapital och ett
uppkommande underskott skulle i och för sig elimineras om akfieågaren fick
utdelning frän bolaget med ett lika stort belopp. Fåmansägda aktiebolag lämnar
emellerfid i allmänhet inte någon utdelning. Ränteunderskottet bör i stället få
kvittas mot tjänsteinkomst som den skaltskyldige har från bolaget.

En
motsvarande situation uppkommer om det i stället är andelar i ett handelsbolag
som den skattskyldige har förvärvat. Även här bör kvittning få ske mot inkomst
från handelsbolaget i den eller de förvärvskällor som blir aktuella.

Den
beskrivna situationen kan uppkomma inte bara genom köp utan ocksä när en person
fått ärva en näringsverksamhet. Personen i fråga kan då begära anstånd med att
betala arvsskatten. Beviljas anstånd får han betala ränta på skattebeloppet.
Alternativt kan han ta upp ett lån och betala arvsskatten omedelbart. I båda
fallen bör det underskott som ränteutgiften kan föranleda få kvittas mot
inkomster från näringsverksamheten. Samma regel bör gälla i fråga om ränta på
skuld som avser gåvoskatt.

Jag
ansluter mig fill promemorieförslagen i denna del.

Jag
avser nu att ta upp frågan om ett ytterligare undantag från kvittningsförbudet.

Som framgått av den tidigare
redovisningen innebär de nya reglerna att underskott inte - utom i särskilt
angivna fall — får avräknas mot den skattskyldiges inkomster från andra
förvärvskällor vid beräkningen av underlag för tUläggsbelopp. Motsvarande
begränsningar föreslås även i fråga om förluster som är hänförliga till
tidigare beskattningsår. Detta innebär att ett underskott i en förvärvskälla
inte heller får avräknas mot överskott som under senare år kan uppkomma i samma
förvärvskälla.

Under remissbehandlingen
framfördes emellertid från flera håll den synpunkten att om man inte beaktade
tidigare underskott i en förvärvskälla så skulle de nya reglerna allvarligt
försvåra startandet och vidareutvecklandet av näringsverksamhet. De första
svåra åren, då underskott ofta uppkommer, borde rimligen på nägot sätt beaktas
när verksamheten med tiden börjar ge vinst. Också i andra situationer kan
resultatet i en näringsverksamhet fluktuera starkt mellan åren. Ett
ovillkorligt förbud mot kvittning mellan de äldre underskotten och senare vinster
skulle leda till betydande ojämnheter vid beskattningen. Med dagens regler kan
i dessa fall - i den mån underskottet inte kunnat dras av från det tidigare
årets inkomster -en utjämning ske mellan åren enligt reglerna om förlustavdrag.

Problemet
uppmärksammades i och för sig redan i promemorian, men man ansåg sig där inte
kunna framlägga en konkret lösning, utan hänvisade till del föreslagna
fortsatta utredningsarbetet. Enligt min mening bör man emellertid söka
tillgodose de nämnda önskemålen redan på detta stadium. Det är önskvärt att de
framfida reglerna får en sådan utformning att inte

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 56

onödiga
hinder läggs i vägen för nyetablering och vidareutveckling av
näringsverksamhet. Å andra sidan får beaktas att varje ny särregel i sig ger
upphov till ökad sväröverskådlighet av regelsystemet. Det är därför viktigt att
en undantagsbestämmelse av det slag som nu är aktueU görs så enkel som möjligt.

För
det första bör nya regler begränsas till att avse näringsverksamhet, dvs.
främst inkomster av jordbruksfastighet och rörelse. Till följd av
skattereglernas utformning kan i vissa fall närliggande verksamheter anses
utgöra inkomst av annan fastighet, ett exempel utgör grustäkt. Sådan inkomst
bör därför tas med, dock ej fastigheter som skall beskattas enligt s. k.
schablonmetod. Den i promemorian föreslagna förlängningen av tiden för avdrag
för störte reparationer på konventioneUt beskattade fastigheter kan då i
stället undvaras.

För
det andra bör reglerna ta sikte på att möjliggöra ett senare tillgodoräknande
av tidigare underskott i samma förvärvskälla. De nya reglerna får alltså inte
ge en avräkningsmöjlighet under det senare året mot inkomster i andra
förvärvskällor. Den principiella avdragsbegränsningen gentemot andra inkomster
skaU upprätthållas.

Detta
innebär att man inte kan använda de regler som finns för förlustavdrag. Om en
skattskyldig, som startar en rörelse, även har tjänsteinkomster, kan mycket
väl rörelsen gå med underskott utan att för den skull ett förlustavdrag
uppkommer. När sedan rörelsen visar överskott bör det tidigare underskottet
kunna få utnyttjas vid beräkning av tilläggsbelopp. Rätten att spara tidigare
underskott mäste ges en fristående utformning. En annan sak är att problemen
kring förlustavdrag och sparade underskottsavdrag har åtskilligt gemensamt
varför en viss samordning likväl bör kunna göras.

De
nya reglerna bör alltså möjliggöra för en näringsidkare att utnyttja ett
tidigare underskott mot ett senare överskott som han får i samma förvärvskälla.
Normalt bör det inte vara förenat med några större svårigheter att avgöra vad
som skall anses vara samma förvärvskälla. Givetvis kan verk-samhetei.s
inriktning ha ändrats under åren. Huruvida samma förvärvskälla alltjämt är för
handen fär då avgöras enligt de regler som finns rörande vad som skall kunna
ingå i en och samma förvärvskälla. Man får göra en bedömning om den tidigare
och den nuvarande inriktningen är sådan att man vid en prövning under ett och
samma år skuUe ansett en förvärvskäUa föreligga.

Rätten
till avräkning bör vidare vara individualiserad, dvs. rätten skall tillkomma
den skaltskyldige personligen. Säljer en rörelseidkare sin verksamhet till
nägon annan bör alltså de tidigare underskotten inte längre kunna utnyttjas.
Däremot saknas i detta sammanhang anledning att ställa krav på s.k.
ägaridentitel. Om t.ex. den nyss nämnde rörelseidkaren i stället överlåtit
hälften av sin rörelse så bör han likväl fortfarande ha rätt att kvitta
tidigare underskott mot den del av senare överskott som kan

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 57

tiUkomma
honom. Avlider en näringsidkare så bör tidigare underskott fä utnyttjas av
dödsboet under det beskattningsår när dödsfallet inträffade men inte vid senare
års taxeringar. Vidare bör den nu föreslagna avräk-ningsrätten — liksom övriga
undantag från kvittningsförbudet - inte kunna överföras mellan makar.

Rätten att utnyttja
tidigare underskott bör vara fidsbegränsad liksom fallet är med
förlustavdragen, dvs. fill sex är från underskotisåret. Under denna tid bör den
skattskyldige ha rätt att efter gottfinnande fördela ett tidigare underskott.
En övre gräns ligger givelvis i att avräkning aldrig kan ske med större belopp
än som svarar mot inkomsten från förvärvskällan i fråga.

Avräkning för ett tidigare
underskott bör ske bara om den skattskyldige yrkar det. Denne skall också
förebringa utredning om underskottets storlek. Ofta kan situafionen emellertid
vara den att underskottet utnyttjats vid beräkningen av beskattningsbar inkomst
och i sädana fall bör utrednings-frågan vara enkel. Huvudprincipen bör dock
f.n. - liksom i fråga om förlustavdragen - vara att avdragets storlek bestäms
först vid den taxering där det skall avräknas.

De nya reglerna om
avdragsbegränsning skall inte avse förluster som hänför sig till tidigare
taxering än år 1984. Den nu redovisade kvittningsräl-ten bör därför bara avse
underskott som uppkommit senare.

2.2.2.3
Tilläggsposter i vissa fall

Ränta
på lån för privata konsumfionsändamäl skaU normalt redovisas i inkomstslaget
kapital eller, om det rör sig om ett vUlalän, i inkomstslaget annan fastighet.
Uppstår ett underskott träder avdragsbegränsningen in om den skattskyldige har
inkomst över brytpunkten. Har den skattskyldige inkomst av rörelse,
jordbruksfastighet eller konventionellt taxerad annan faslighet görs däremot i
vissa fall ränteavdraget i förvärvskällan och minskar således direkt
nettointäkten. Nägot underskottsavdrag att återföra vid beräkning av underlag
för tUläggsbelopp uppstår alltså inte. Särskilda regler behövs därför i syfte
att verkningarna av avdragsreformen skall bli likformiga för olika kategorier
av inkomsttagare.

Även här har under
remissbehandling framförts olika önskemål. Den kritik som framförts tar sikte
pä både de materiella effekterna och de administrativa svårigheter som reglerna
kan vålla. Enligt min mening är det emellertid knappast möjligt att undvara de
i promemorian föreslagna åtgärderna. På några punkter bör dock ändringar ske.

Del
är mycket vanligt alt en personbil redovisas som fiUgång i en enskild
näringsverksamhet. Kostnaderna för bilen belastar då verksamhetens resultat. I
den mån bilen används privat sker vid beskattningen en fördelning av
kostnaderna mellan den privata användningen och den yrkesmässiga. När det är
fråga om verksamhet i enskild firma, enkelt bolag eller handelsbolag gäller
således inte de regler om särskilt förmånsvärde vid inkomst-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 58

taxeringen
som tiUämpas i fråga om anställda med bilförmån i tjänsten. Vid beräkningen av
inkomsten av näringsverksamheten beaktas det privata utnyttjandet i stäUet pä
så sätt att avdrag inte medges för den del av bilkostnaderna som motsvarar det
privata nyttjandet. Vid fördelningen beaktas normall kostnader för underhäll,
försäkring, skatt, drivmedel och värdeminskning däremot inte eventuella
ränteutgifter i samband med upplagandet av lån för bilköpet. Skälet till att
räntan inte fördelas är att den under alla omständigheter f n. är avdragsgill.
Efter införandet av nya regler för underskott skulle emellertid näringsidkare
kunna komma i bättre läge än andra skattskyldiga om hänsyn inte togs tUl
ränteutgifterna. Detta bör lämpligen, som föreslagits i promemorian, kunna ske
genom att - i likhet med vad som gäller för löntagare - påföra den som
beskattas för näringsverksamheten ett särskilt schablonmässigt bestämt förmånsvärde.
Detta förmånsvärde, som bara skall påföras vid beräkning av underlag för
tilläggsbelopp, bör motsvara värdet av att inte privat behöva redovisa en
räntekostnad för bilförvärvet. Förmänsvärdet bör bestämmas schablonmässigt och
anknyta till det s. k. finansieringstillägg som ingår i värdet av bilförmån för
löntagare. I den mån annan rörelsetillgång än bU - exempelvis båt eller
flygplan - har utnyttjats privat bör den skaftskyldige påföras ett motsvarande
förmånsvärde även för denna tillgäng. Det bör ankomma på RSV att utfärda
närmare anvisningar om förmånsvärdet.

En
principiellt Ukartad situafion uppstår i fråga om jordbrukets bostäder.
Jordbrukarens bostadsbyggnad betraktas i inkomslskattehänseende som en
drtftbyggnad. Avdragsbegränsningen berör således inte jordbrukarens låneräntor
för bostadsändamål under förutsättning att jordbruket visar överskott. För
villaägare leder räntorna däremot regelmässigt till ett underskott och därmed
blir avdragsbegränsningen en realitet.

Även
här bör ett särskilt tillägg göras för de räntor som kan anses belöpa pä
bostadsdelen. I detta fall bör dock de faktiska ränteutgifterna ligga tUl grund
för tillägget. När det gäller att beräkna hur stor del av räntorna som skall
anses belöpa på bostadsdelen vill jag med anledning av påpekanden under
remissbehandlingen föreslå en viss ändring i promemorieförslagel. Efter
förebild av vad som gäller i fråga om kapitalskattelätlnaderna för
familjeföretag bör i sammanhanget endast beaktas de räntekostnader som hänför
sig till låneskulderna i förvärvskällan.

Uppkommer
i jordbruket ett underskott bör naturligtvis hänsyn tas till detta eftersom
ränteavdraget då helt eller delvis inle kunnat utnyttjas. Det särskilda
tillägget bör liksom i villafaUet kunna kvittas mot ett överskott i inkomstslaget
kapital inom samma ram som ett villaunderskott.

Däremot
är jag inte beredd att biträda förslaget om ett motsvarande tillägg i fråga om
bostad i konventionellt beskattat flerfamiljshus eller i fråga om rörelse. Den
frågan kräver ytterligare överväganden bl.a. med tanke pä de skiftande
situationer som kan föreligga. Som ett exempel kan jag nämna fallet att fräga
är om ett s. k. andelshus. I sammanhanget vill jag

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 59

nämna
att förslaget i promemorian inte avsäg att göra någon ändring för de fall där
någon driver rörelse i den egna vUlan. I sådana faU skall rörelsedelen brytas
ul och boendedelen beskattas för sig enligt schablonmetoden.

I
promemorian diskuterades även en annan situation där en lösning skuUe kunna
tänkas efter den nu nämnda modellen, nämligen räntefria lån från arbetsgivare
tUl anställda. Någon lösning av detta problem föreslogs inte utan saken ansågs
böra övervägas ytterligare. Flera remissinstanser har emellertid ansett att
frågan bör lösas i detta sammanhang. Jag delar den uppfattningen.

Ett
ränlefrilt lån från en arbetsgivare tiU en annan anställd än en delägare i ett
fåmansföretag anses i paxis (RÅ 1977 Aa 206) i dag inte innebära nägon
skattepUktig förmån för den anställde. Förmånen ingår inte heller i underlaget
för arbetsgivaravgifter.

Skattefriheten
kan sägas innebära en tyst kvUtning mellan olika inkomstslag. Man menar då att
räntefriheten ersätter höjd lön. Om marknadsmässig ränta hade utgått för lånet
skulle arbetstagaren fått kompenseras genom höjd lön. Den högre lönen hade
medfört större skatt för arbetstagaren. Rätten fill avdrag för räntan skulle
emellertid eliminera skatteökningen. Även för arbetsgivaren blir
beskattningsresultalet oförändrat.

I
och med alt avdragsbegränsningen införs faller uppenbariigen grunden för det
återgivna resonemanget. Ett underskott i kapital kan inte längre fritt kvittas
mot en höjd lön. Räntefriheten kan för skattskyldiga med inkomst över
brytpunkten ge upphov till en klar skatteförmän. TiU detta kommer att
arbetsgivaren inte behöver betala socialavgifter. Räntefria län kan i detta
läge komma att bU eftertraktade substitut för höjda löner. Någon form av
reglering av skattesituationen vid räntefria lån ter sig därför nödvändig.

Det
är enligt min mening angeläget att man väljer en enkel och lätthanterlig
lösning. Tidigare förslag i ämnet har kritiserats just för att de skulle vålla
praktiska svårigheter. Jag tänker här på det förslag som Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) lade fram i BRÅ PM 1980:02. Det förslaget innebar att förmånen av
ett räntefritt lån skuUe jämställas med lön till den anställde och även ingå i
avgiftsunderlaget. Bl. a. svårigheterna i fråga om avgiftsdelen åberopades som
ett skäl mot det förslaget. Jag begränsar mig mot denna bakgrund tiU att nu
föreslå regler som står i direkt samband med avdragsbegränsningen.

De
nya reglerna bör enligt min mening inriktas på att hindra ett kringgående av
avdragsbegränsningarna. Mot denna bakgrund faller det sig naturligt att beakta
de räntefria länen när underlaget för filläggsbelopp skall bestämmas. Härigenom
undviker man också svårigheterna på avgiftssidan. Detta innebär att förmånen
av ett räntefritt län eller ett län mot lägre ränta än normalt bör tas upp som
en särskUd lilläggspost. Närmare bestämt innebär mitt förslag följande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 60

De
lån som bör träffas av de nya reglerna är räntefria eller lägförräntade län
frän arbetsgivare till anstäUda. Även uppdragsförhållanden bör tas med eftersom
även här räntefriheten kan vara ett alternativ till kontant ersättning.

Ett
problem är att avgöra vUka låntagare som skaU omfattas av regleringen. Om
endast den anställde omfattas kan reglerna kringgås genom att den anställdes
make eller annan närstående beviljas länet. Även dessa fall bör därför omfattas
av regleringen. Mot bakgrund av att lånet grundar sig på förhållandet mellan
den anståUde och arbetsgivaren är det lämpligt att den anställde bUr
skattesubjekt även när en närstående formellt är gäldenär. Som närstående bör
här betraktas den närståendekrets som anges i få-mansföretagslagstiftningen,
35§ la mom. nionde stycket KL.

För
att skatteplikten inle skall kunna kringgås genom att det räntefria lånet ges
av annan än arbetsgivaren, t.ex. arbetsgivaren närstående företag, mäste denna
situation ocksä regleras. Med lån från arbetsgivaren bör jämställas lån från
annan, om det finns anledning att anta att lånet förmedlats av arbetsgivaren.
Med annan avses såväl annan fysisk person som annat företag, stiftelse eller
förening.

I
princip bör alla penninglän till anställda omfattas av de nya reglerna. Det är
knappast möjligt att undanta kortfristiga lån eller mindre belopp. Riskerna för
missbruk genom kringgående liksom svårigheterna att göra godtagbara
avgränsningar måste beaktas. Ett kortfrisfigt lån kan t.ex. återbetalas och
beviljas pä nytt i kortare intervaller. Små lånebelopp kan ackumuleras. Å andra
sidan skall beskattning bara ske i sådana fall där det verkligen är fråga om
län i vedertagen mening. Så kan knappast t.ex. förskott på lön anses vara ett
lån om inte särskUda omständigheter föreligger. Detsamma fär sägas gälla i
fråga om kreditköp hos arbetsgivaren.

Om
ett räntefritt lån eller ett sådant mol låg ränta lämnas skall beskattning ske
för värdet av denna förmån. Här bör förmånen värderas med utgångspunkt i en
normalränta pä samma sätt som tillämpas i fräga om fåmansförelagen. Det får
ankomma pä RSV att utfärda närmare anvisningar härom.

Ett
särskih problem är hur de nya reglerna skall förhålla sig till de bestämmelser
som finns i fråga om räntefria lån från fåmansföretag till företagsledare i
sådana företag (35§ la mom. Qärde stycket KL). De särskUda reglerna för
fåmansföretag har en annan inriktning än de som jag nu tagit upp.
Fåmansföretagsreglerna tar sikte på all begränsa möjligheten Ull kringgående av
reglerna att utdelning och lön skall beskattas. Nuvarande bestämmelser för
dessa fall bör därför behållas. Den nu föreslagna bestämmelsen bör därför inte
tillämpas om 35 § la mom. fjärde stycket KL är fillämpligt.

Även
dessa regler bör tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Detta bör gälla
oavsett vid vilken tidpunkt länet lämnats.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 61

2.2.3
Makebeskatlningen

Jag
avser nu att ta upp frågan om de ändringar som avdragsreformen påkallar i fråga
om beskattningen av makar.

En
första fråga blir hur sambeskattningen bör vara utformad för framtiden. Med
sambeskatlning avser man i aUmänhet det förhållandet att en del av den ena
makens inkomst vid den statUga taxeringen sammanläggs med den andra makens
inkomst och därigenom beskattas hårdare än vad som annars blivit fallet. Det
finns emellertid andra sambeskattningsregler. Vid fillämpning av den s. k.
begränsningsregeln behandlas makar som en skatt-skyldig och följden kan bli en
hårdare beskattning än om makarna beskattats individuellt. Andra inslag av
sambeskattning verkar i motsatt riktning. Det s. k. sparavdraget under inkomst
av kapital får fördelas mellan makarna. En liknande regel gäller i fråga om
skaltereduktion för aktieutdelning. Vidare får underskottsavdrag, andra
aUmänna avdrag och förlustavdrag, som inte kunnat utnyttjas av den make som är
berättigad till avdraget, föras över till den andra maken.

Sambeskatlningen
tar sikte på s.k. B-inkomster och hit hör främst inkomst av annan fastighet och
kapital. I fråga om s. k. A-inkomster, vartill räknas inkomst av tjänst och
annat förvärvsarbete, sker däremot en indivi-dueU beskattning. Sambeskatlningen
innebär att B-inkomster vid beräkningen av den statliga inkomstskatten
skall.läggas pä toppen hos den make som har den högsta A-inkomsten.
Sambeskattning blir alltså bara aktuell i de fall maken med den lägsta
A-inkomsten också har B-inkomst.

Uppgår
makarnas sammanlagda B-inkomster tUl högst 2000 kr. räknas de som A-inkomst.
Vidare gäller att minst 4500 kr. av vardera makens beskattningsbara inkomst
alltid behandlas som beskattningsbar A-inkomst.

De nuvarande
sambeskattningsreglerna är myckel svårtiUgängliga och försvårar även
tillämpningen av andra skatteregler. Erfarenheten visar att många skattskyldiga
inte klarar av att räkna ut sin skatt i dessa fall. Även för
skattemyndigheterna medför sambeskattningsreglerna högst betydande
administrativa bekymmer. Under remissbehandlingen har också åtskilliga önskemål
framförts om en avveckling av sambeskattningen. Jag delar den uppfattningen att
stora förenklingsvinster är att hämta på detta område. Man måste emeUertid
samtidigt beakta att ett slopande av sambeskattningen i en del fall öppnar
möjligheter tiU skaltevinster i en omfattning som är besvärande från
fördelningspoUtiska utgångspunkter. Enligt min mening är en avveckling av
sambeskatlningen i och för sig önskvärd men detta fordrar ytterligare
överväganden. När det sedan gäller att avgöra hur den skaU ändras med anledning
av skattereformen är det ä andra sidan nödvändigt att fa till vara aUa
möjligheter tUl förenklingar.

I
promemorian har man också stannat för att begränsa sambeskatlningen tiil att
avse beräkning av tilläggsbelopp. Det är främst där en sammanläggning av
inkomsterna får påtaglig betydelse för skattens storlek. Någon

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 62

sambeskattning
föreslås alltså infe förrän brytpunkten passeras och häri ligger givelvis en
stor förenklingsvinst genom att antalet sambeskattnings-fall starkt begränsas.
I samma riktning verkar förslaget att ändra det nuvarande gränsbeloppet, 2000
kr., fill ett grundavdrag om 5000 kr. Antalet samtaxcringsfall kan efter dessa
ändringar antas minska från ca 800000 tUl ca 120000. Förslaget innebär alltså
att sambeskattningen begränsas till beräkningen av tiUäggsbelopp. Den nuvarande
indelningen i A-inkomst och B-inkomst behålls för detta ändamål. Jag vill
erinra om att dessa begrepp används inte bara i samband med beskattningen av
makar. Så är t. ex. rätten tUl förvärvsavdrag och avdrag för
pensionsförsäkringsavgifter i princip knuten till storleken av den
skatlskyldiges A-inkomsl.

Jag
föreslär att promemorieförslaget genomförs med den ändringen att höjningen av
sambeskallningsgränsen bör genomföras redan inkomståret 1983 i stället för
först år 1985. I sambeskattningen i övrigt föreslår jag inte ändringar. Så bör
makar även i fortsättningen behandlas som en skatlskyldig vid tillämpning av
begränsningsregeln för sammanlagd skatt. Likaså bör möjligheten finnas kvar att
föra över inte utnyttjade allmänna avdrag och förlustavdrag till den andra
maken. Detta får dä betydelse vid beräkningen av grundbelopp och vid
kommunaltaxeringen. Å andra sidan måste makes underskott i förvärvskällor -
lika väl som egna underskott -återföras vid beräkningen av underiag för
tilläggsbelopp.

Jag
vill slutligen ta upp en speciell sambeskattningsfråga. Jag har tidigare
föreslagit att den skallskyldige vid beräkning av underiag för tilläggsbelopp
skall få räkna av ett överskott av kapital mot ett underskott av en schablontaxerad
fastighet intill en gräns om 30000 kr. Denna kvittningsrätt bör dock endast
gälla egna underskott och inte om underskottet finns hos den ena maken och
överskottet hos den andra maken. En sädan kvittning mellan makarna skulle
nämligen kräva detaljerade regler för att täcka alla fall. Den skulle ocksä
innebära att ett underskott skulle komma att kvittas på olika sätt vid
beräkningen av beskattningsbar inkomst resp. underiag för filläggsbelopp. Vad
jag nyss nämnt om behovet av förenklingar talar därför mot att medge kvittning
mellan makar. Jag vill, i anledning av invändningar mot denna lösning som
framkommit vid remissbehandlingen, erinra om att även dagens regler utesluter
överföring av underskott så länge bägge makarna har inkomst.

2.2.4
Marginalskattespärren

Marginalskattespänen
innebär att statlig inkomstskatt inte tas ut i den mån den tillsammans med
kommunal inkomstskatt överstiger 80% av någon inkomsfdel upp till 30 basenheter
och 85 % av inkomst däröver. Har den skattskyldige inkomst som skall heskallas
i flera kommuner, kan beräkningen komma att ske med utgångspunkt i olika
skattesatser i fråga om skilda inkomstdelar. Vid gemensam skatteberäkning för
makar fiUämpas spärren som om maken med den största beskattningsbara
A-inkomsten var skattskyldig även för andra makens beskattningsbara B-inkomst.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 63

I
promemorian föreslås att spärren för framtiden skaU tillämpas vid beräkningen
av tilläggsbelopp och inte vid beräkningen av grundbelopp. Delta är nödvändigt
med tanke på makefallen eftersom sambeskattningen av dessa som nyss nämnts har
anknufits till tilläggsbeloppet. Spärren har utformats så att tilläggsbelopp
inte skall tas ut i den män det pä någon inkomstdel skulle utgä med högre
belopp än som motsvarar 60% minskat med den kommunala skattesatsen. Detta
innebär tillsammans med ett grundbelopp efter 20% en spärt vid en marginalskatt
om 80%. I fräga om den kommunala skattesatsen tillämpas i dag den ordningen att
man för varje del av den statligt beskattningsbara inkomsten tar hänsyn fiU den
kommunala skattesatsen för motsvarande del av den kommunall beskattningsbara
inkomsten, varvid antas bl.a. att inkomsten i hemortskommunen anses utgöra den
högsta delen av denna inkomst. Särskilda regler gäller om inkomsten finns i
flera andra kommuner än hemortskommunen.

Marginalskattespärren
är i dag administrativt mycket betungande, särskilt då gemensam
skatteberäkning skall ske för makar med inkomster i flera kommuner. Även om de
tidigare redovisade förslagen till nya skatteskalor kommer att kraftigt
begränsa antalet fall där spärren behöver tUlämpas bör ytterligare
förenkUngsmöjligheter fillvaratas.

I
promemorian har man också föreslagit att beräkningarna skall grundas på en enda
kommunal skattesats för hela inkomsten. Det föreslås att skattesatsen i den
kommun där inkomsten är störst skall fillämpas.

De
förslag som redovisats rörande marginalskattespärren innefattar betydande
förenkUngar och bör enligt min mening genomföras.

2.2.5
Begränsningsregeln

I
lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall finns regler som syftar
till att hindra att det sammanlagda skatteuttaget blir för högt. Reglerna
innebär i korthet följande.

Först
bestäms ett spärrbelopp. Underlaget för detta utgörs av den statligt
beskattningsbara inkomsten minskad med 4500 kr. och ökad med bl. a. investeringsavdrag
och avdrag för egenavgifter. Spärrbeloppet är 80% av underlaget upp till 30
basenheter och 85% av den överskjutande delen. Därefter beräknas ett
skattebelopp som utgör summan av statlig och kommunal inkomstskatt,
förmögenhetsskatt, egenavgifter saml sjömansskatt.

Begränsningsregeln
fillämpas när skattebeloppet överstiger spärrbeloppet. Överskjutande
skattebelopp kan dä falla bort helt eller delvis. Det är dock bara
förmögenhetsskatten och den statUga inkomstskatten som kan sättas ned.

Begränsningsregeln
gäller för fysiska personer och dödsbon. För makar tillämpas regeln pä grundval
av deras sammanlagda inkomster, förmögenheter och skattebelopp.
Begränsningsregeln syftar i princip tiU att begränsa skatteuttaget pä
förmögenhet som ger en låg avkastning. Det har inte ansetts rimligt att den
samlade inkomst- och förmögenhetsskatten skall ta

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 64

hela
inkomsten i anspråk eller ännu mer. De skäl som.åberopats för bestämmelser av
den typ som begränsningsregeln representerar har samma giltighet även sedan
skattereformen har genomförts. Regeln måste dock utformas pä ett annat sätt än
hittills med tanke pä de nya avdragsbegränsningarna.

I
promemorian föreslås att regeln för framtiden konstrueras på följande sätt. I
spärrbeloppet inräknas dels 50% av den statligt beskattningsbara inkomsten,
dels en viss andel av underlaget för tilläggsbelopp. Denna andel föreslås
normalt vara 25 %. Är underlaget för tilläggsbelopp större än 45 basenheter
föresläs att tiUägget skall avse 30% av det överskjutande beloppet. I
skattebeloppet skall inräknas all statlig inkomstskatt, således även den del av
skatten som kan sägas belöpa på underskottsavdrag. Denna del av skatten skall
inte få sällas ned.

Beträffande regelns
uppbyggnad i övrigt har man i promemorian sökt göra de förenklingar som kan
göras eftersom beaktandet av underskottsavdragen fört in ett nytt,
komplicerande moment på ett redan komplicerat område.

I
promemorian föreslås också att egenavgifterna inte längre skall få påverka
skattenedsättningen. Man pekar pä att hänsynstagandet fill egenavgifterna ger
egenföretagaren en omotiverad skatteförmån jämfört med den som bedriver sin
näringsverksamhet genom exempelvis ett helägt aktiebolag. Någon möjlighet för
aktieägaren/företagsledaren att vid tillämpning av begränsningsregeln beakta de
av bolaget erlagda avgifterna föreligger ju inte. Inte bara önskemålet om
neutralitet mellan olika företagsformer utan även det faktum att
egenavgifterna i sammanhanget ger upphov till åtskilliga praktiska problem
anförs som skäl för att undanta egenavgifterna.

Begränsningsregeln
föreslås således i fortsättningen bara gälla statlig och kommunal inkomstskatt,
förmögenhetsskatt och sjömansskatt. I förenklingssyfte föreskrivs vidare att
4500-kronorsregeln slopas. Jag ansluter mig till de framlagda förslagen. Den
närmare utformningen av de nya reglerna behandlas i specialmotiveringen.

2.2.6
Särskilda frågor 2.2.6.1 Extra avdrag

F.
n. kan extra avdrag medges vid inkomsttaxeringen för i huvudsak tre grupper
skattskyldiga. En grupp utgörs av folkpensionärer och en annan av dem som till
följd av stor försörjningsbörda eller annan särskilt angiven orsak kan åberopa
existensminimireglerna. En tredje grupp består av skattskyldiga med särskilda
sjukdomskostnader. I promemorian föresläs att extra avdrag för framtiden skall
medges enligt samma regler både vid beräkning av beskattningsbar inkomst och
underlag för tilläggsbelopp. Jag biträder detta förslag.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 65

2.2.6.2
Sjömansbeskattningen

De
som är anställda ombord på svenska handelsfartyg skall erlägga sjömansskatt
enligt bestämmelserna i lagen om sjömansskatt, SjL. I korthet gäller följande
sävitt nu är av intresse.

Sjömansskatten
är en definitiv källskatt som tas ut av ombordanställda. Detta innebär att sjömannen
inte skall deklarera sin sjöinkomst. Någon särskild taxering sker inte heller
av sjöinkomst. Om en sjöman däremot har inkomster även i land beskattas dessa
efter i stort sett samma regler som gäller för andra skattskyldiga. Nägon
sammanläggning görs inte av sjöinkomst och landinkomst utan de båda
inkomstdelarna beskattas i princip var för sig.

Under
vissa omständigheter kan sjömansskatten jämkas. Så är enligt 12 § I mom. fallet
om en sjöman kan göra sannolikt alt han vid taxering till stadig inkomstskatt
skulle kunna påräkna avdrag för l.ex. underskott i egen eller makes
förvärvskälla. I sådant fall skall den till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten jämkas med belopp motsvarande vad som kan antas inte bli utnyttjat
vid taxeringen i land.

Sjömansskatten
är bestämd med anknytning fill den stafiiga inkomstskatten samt en viss
genomsnittlig kommunal utdebitering. Även andra komponenter bestämmer
sjömansskatten. Hänsyn tas till värdet av fri kost och vidare medges bl. a. ett
schablonmässigt beräknat omkoslnadsavdrag. På grundval av nu redovisade
förhållanden fastställs särskilda tabeller för sjömansskatten och dessa är
fogade tiU SjL. Olika tabeller gäller för näroch fjärrfart (tabell N och F)
och vidare anges i särskilda kolumner grunden för skatt med hänsyn till
sjömannens civilstånd. Med anledning av dessa tabeller fastställer sedan
riksskatteverket de egentliga sjömansskat-tetabellema som behövs för beräkning
av sjömansskaften i de enskilda fallen.

I
promemorian föreslås att de marginalskattelättnader och avdragsbegränsningar
som skall gälla för inkomsttagare i land även skall gälla ombordansläUda. I
fråga om marginalskattelättnaderna föreslås att den nuvarande modellen för
tabellernas utformning skall användas. Med tanke på avdragsbegränsningarna blir
det däremot nödvändigt att arbeta med dels en tabell som bygger på vad som
skulle kunna kallas sjömansskattens grundbelopp och dels en som på motsvarande
sätt bygger på tilläggsbeloppsdelen. Jämkning för underskott föreslås inte få
avse den sistnämnda delen av sjömansskatten.

För
utomnordiska sjömän föreslås däremot att det alltjämt skall räcka med en tabell
för Qärrfart och en för närfart. För dessa gäller nämligen en mer
schablonmässig beskattning.

Jag
föreslår att de nu redovisade förslagen genomförs. Jag avser att inom kort
återkomma med förslag till nya tabeller.

5
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 197

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 66

2.2.7
Vissa förenklingsåtgärder

Vid
åtskilliga tUlfällen har framförts önskemål om förenklingar inom
skattesystemet. Inte sällan har kritiken tagit sikte på de svårigheter som
förekomsten av olika avdrag ger upphov till. Inte minst i inkomstslaget tjänst
förekommer ett stort antal avdragsyrkanden och då i de flesta fall pä mindre
belopp. Av dessa föranleder en stor andel förfrågningar till de skattskyldiga
från taxeringsmyndigheternas sida. Förhållandevis lång tid måste läggas ned på
utredning av dessa avdragsyrkanden. Del är ett för skattemyndigheterna
tidskrävande arbete som ofta möts av de skattskyldiga med irritation. Jag anser
att det nu i samband med den föreslagna skattereformen är ett lämpligt tillfäUe
att påbörja arbetet med att söka förenkla taxeringsförfarandet. Jag avser atf
först ta upp frågan om ytterligare schablonavdrag i inkomstslaget tjänst vid
sidan om det nuvarande på 100 kr. Därefter tar jag upp två allmänna avdrag som
bör kunna avskaffas.

Schablonavdrag
från intäkt av tjänst

I
33 § KL anges de kostnader för vilka avdrag får åtnjutas i inkomstslaget
tjänst. Hit hör kostnader för resor till och från arbetet. Andra sädana poster
är avdrag för resekostnader och ökade levnadskostnader vid arbete utanför
verksamhetsorten. Härutöver förekommer avdragsposter av varierande slag, säsom
för facklitteratur, arbetsrum, arbetskläder m. m. Dessa avdrag uppgår som regel
till förhållandevis små belopp. Endast undantagsvis rör det sig om belopp av
någon större omfattning.

Enligt gällande regler får
skatlskyldig som haft intäkt av tjänst göra avdrag med minst 100 kr. - s. k.
schablonavdrag - även om hans avdrags-giUa kostnader i förvärvskäUan
understiger detta belopp. Avdraget fär göras av alla som haft inkomst av tjänst
i KL:s mening, aUtså även av dem som haft enbart pension, livränta o.d.
Schablonavdraget får inte i något fall överstiga bruttointäkten. Detta
schablonavdrag bör behällas. För att förenkla taxeringsarbetet bör emellertid
ett ytterligare schablonavdrag införas. Delta bör utformas enligt följande.

I
och för sig skulle det enklaste vara att låta ett sådant schablonavdrag avse
alla kostnader som är avdragsgilla under tjänst. Del är emellertid än så länge
knappast möjligt, utan tUls vidare måste minst två avdragsposter ligga utanför
schablonen. Så bör avdrag för kostnader för resor till och från arbetet medges
vid sidan av ett sädant schablonavdrag. Reglerna för sådana reseavdrag har
nyligen ändrats med verkan fr. o. m. 1983 års taxering (prop. 1980/81:118 bil.
2, SkU 1980/81:44, rskr 1980/81:285, SFS 1981:341). Här bör aUtjämt avdrag
medges med den del av kostnaderna som överstiger 1000 kr. Även avdrag för
resekostnader och ökade levnadskostnader vid tjänsteresa eUer dubbel
bosättning bör medges enligt nuvarande regler och alltså utgä vid sidan om det
nya schablonavdraget. Ett skäl för detta är att skattereglerna på defta område
är olika för olika personalkategorier. Anställda i offentlig tjänst beskattas
inte för kostnads-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 67

ersättningar
men har å andra sidan i princip inte heller rätt tUl avdrag för sina kostnader.
Övriga löntagare beskattas för uppburen ersättning men har rätt till avdrag för
sina kostnader. Om dessa kostnader omfattades av schablonen skulle anställda i
offentlig tjänst fä dels indirekt fullt avdrag och dels avdrag enligt
schablonen. Övriga skulle däremot bara få schablonavdraget. Av bl.a. denna
anledning bör det nya schablonbeloppet inte heller omfatta avdrag för kostnader
pä grund av tjänsteresa eller dubbel bosättning. Övriga avdragsposter i
inkomstslaget tjänst bör däremot omfattas av det nya schablonavdraget.

Omkostnader för
intäkternas förvärvande föreligger i princip endast då inkomsten härrör från
utfört arbete. Det nya schablonbeloppet bör därför begränsas fill att avse
inkomst av sådant arbete. Från rätten till schablonavdraget bör därför
undantas skattskyldiga vilkas inkomst av tjänst härrör helt frän t.ex. folkpension
eUer periodiskt understöd. Det betyder att de inkomster som berättigar tUl
avdrag är kontanta bruttolöner och sådana intäkter som enligt 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring är att jämställa med inkomst av anställning.
Hit räknas bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och kontant arbetsmarknadsstöd.
I tydlighetens intresse vill jag framhålla att även pensionärer givelvis är
berätfigade fill det nya schablonavdraget, om de vid sidan av pensionen har lön
eller annan inkomst som här avses.

Det
nya schablonavdraget bör bestämmas till ett belopp som är så avpassat att det
omfattar ett så stort antal skattskyldiga som möjligt för att därigenom uppnå
största möjliga förenklingsvinst. Det får å andra sidan inte sättas så högt att
opåkallal höga skattelättnader uppkommer. Med beaktande av dessa synpunkter
finner jag det lämpligt att föreslå att det nya schablonavdraget bestäms till
1000 kr. Avdraget bör dock inte få överstiga 5% av intäkten. I det sistnämnda
fallet skall det framräknade beloppet avrundas till närmast högre hundratal kr.

Den
som haft kostnader som överstiger schablonen får på sedvanligt sätt yrka avdrag
för dessa. Den nuvarande regeln om att kostnadsavdraget skall avrundas fill
närmast högre jämna hundratal kronor bör enligt min mening slopas. Det har
nämligen visat sig att avrundningen i praktiken föranleder åtskiUiga
felräkningar. Som jag nyss nämnt bör det nuvarande 100-kronorsavdraget vara
kvar. Detta kommer då att kunna utnyttjas främst av skattskyldiga som t.ex.
bara har pensionsinkomster. De båda schablonavdragen skall givetvis inte kunna
utnyttjas samtidigt. Man kan uttrycka saken så att alla har i och för sig rätt
till ett avdrag pä minst 100 kr. För vissa slag av inkomster kan emellertid det
högre schablonavdraget bU aktuellt. I sådant fall är det lägre schablonavdraget
sä att säga konsumerat.

De
nya reglerna bör tillämpas fr. o. m. 1984 års taxering.

Frivilliga
periodiska understöd Ett annat område där förenklingar kan göras är beträffande
avdraget för

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 68

friviUiga
periodiska understöd. Önskemål härom har framförts vid ätskilliga tillfällen.
Periodiska understöd brukar indelas i legala och frivilliga. Med legala
understöd avses dä sädana som nämns i punkt 5 andra stycket av anvisningarna
till 46 § KL. Hit hör främst underhällsbidrag till förutvarande make. Övriga
periodiska understöd kallas frivilliga.

Tidigare medgavs avdrag
för periodiska understöd i obegränsad omfattning. Genom lagstiftning 1973
begränsades emellertid rätten till avdrag för frivilliga periodiska understöd
till 5000 kr. per år och mottagare. Därefter har avdragsrätten ytterligare
begränsats. Fr. o. m. 1982 års taxering gäller nämligen att avdrag bara medges
med 5000 kr. oavsett antalet mottagare. Avdragsrätten för frivilliga periodiska
understöd vållar kontrollsvårigheter och vidare får det anses att behovet av
sådana understöd har minskat. Jag föreslår att avdragsrätten för frivilliga
periodiska understöd slopas. De nya reglerna bör tillämpas fr. o. m. 1984 års
taxering.

En
särskild övergångsregel behövs emellertid. Med frivilliga understöd avses
nämligen i skattesammanhang inte bara sådana som utgår utan att del finns någon
skyldighet för givaren att betala, utan även vissa understöd som fått en
juridiskt bindande form. När avdragsrätten begränsades genom 1973 års
lagstiftning tog man genom övergångsbestämmelserna hänsyn till understöd som
utgick på grund av bindande förpliktelser som tillkommU före tidpunkten dä
propositionen blev offentlig. För sädana utbetalningar skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas. Vid införandet av den senaste begränsningsregeln
infördes inga nya övergångsbestämmelser men de år 1973 införda fick alltjämt
gälla. Detsamma bör gälla i fråga om det förslag jag nu lägger fram.

Det
kan nämnas att vad jag har anfört inte berör avdraget för underhåll av icke
hemmavarande barn. Detta avdrag regleras i särskild ordning.

Kapitalförsäkringsavdraget

Avdrag
får enligt 46 § 2 mom. KL göras för premier och andra avgifter för
kapitalförsäkring samt sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Rätt till avdrag
enligt dessa regler föreligger dock inte i vissa fall då premien i stället är
avdragsgill enligt särskilda bestämmelser och inte heller för avgift till
sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdraget
är maximerat till 250 kr. för ensamstående och till 500 kr. för sammanlevande
makar gemensamt och för ensamstående med hemmavarande barn.

Riksdagen
har vid flera tUlfäUen haft all la stäUning till motionsyrkanden om höjning av
avdraget ifråga. Sädana yrkanden har emellertid avvisats varvid det erinrades
om de försäkringsförmåner som anställda i allmänhet åtnjuter och om att
jordbrukare och rörelseidkare fr.o.m. taxeringsåret 1977 har rätt lill avdrag i
förvärvskällan för premier för grupplivförsäkring, om förmånerna inte är större
än för befattningshavare i statlig tjänst.

Från
skattemyndigheternas sida har vid ett flertal tillfällen framförts

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 69

önskemål
om ett slopande av avdraget eftersom det visat sig medföra ett inte obetydligt
merarbete vid taxeringen. Med hänsyn till förenklings vinstema föreslår jag
därför att avdraget slopas. De nya reglerna bör tillämpas första gången vid
1984 års taxering.

2.2.8
Övergångsregler

Skattereformen
aktualiserar vissa övergångsfrågor. Den följande genomgången anknyter fill de
tidigare redovisade förslagen. Lämpligen bör övergångsreglerna tas in i en
särskild lag.

De nya reglerna bör träda
i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Jag
föreslår emellertid att reglerna i viss utsträckning skall få verkan redan före
nämnda dag. Detta har betydelse med tanke på sådana skattskyldiga som har
räkenskapsår som börjar före ikraftträdandet. Den 1 maj 1982 är i och för sig
den fidpunkt dä det tidigaste av de i bokföringslagen och
jordbruksbokföringslagen godkända räkenskapsåren börjar som kan ligga fill
grund för 1984 års taxering. I det följande redovisar jag de viktigaste
punkterna i fråga om ikraftträdandebestämmelserna. Beträffande den närmare
utformningen av dessa regler hänvisas till specialmotiveringen.

Avdragsbegränsningen
sätter in redan vid 1984 års taxering i anslutning fill att den statliga
inkomstskatten klyvs i ett grundbelopp och ett filläggsbelopp. Syftet är
alltså att underskott vid detta och senare års taxeringar skall beröras.

Förlustavdrag
skall behandlas pä samma sätt som underskottsavdrag i det nya systemet. I fråga
om dessa behövs emellertid en undanlagsregel. Avdrag för förlust som hänför sig
tUl 1983 års taxering eller tidigare bör inte läggas fill den beskattningsbara
inkomsten när underlaget för tilläggsbelopp bestäms. Motsvarande bör gälla
även i vissa andra fall när avdrag fär förskjutas. Kviftningsreglerna bör —
liksom bestämmelserna om till-läggsposterna — tillämpas redan fr.o.m. 1984 års
taxering. Reglerna om rätten att avräkna tidigare underskott bör bara tillämpas
i fråga om sådana som uppkommer fr. o. m. taxeringsåret 1984.

Skatteskalorna
för de tre åren är utformade så att sänkningen av marginalskatterna liksom
avdragsbegränsningen görs i tre steg. Tekniskt bör detta ske så att
skallesatserna i skikten över 7 basenheter successivt sänks samfidigt som en
aUt större del av den stafiiga inkomstskatten i skikten över 16 basenheter förs
över till tilläggsbeloppet.

Den
nuvarande sambeskatfningen av B-inkomster skall i det nya systemet inskränkas
fill fiUäggsbeloppsdelen. I fräga om grundbeloppet skall någon sambeskattning
av B-inkomster inte förekomma. Under övergångsåren - alltså vid 1984 och 1985
års taxeringar bör emellertid sambeskatlningen avse grundbeloppet.

Vidare
bör marginalskattespärren och begränsningsregeln pä grund av sitt nära samband
med skatteskalorna på samma sätt som dessa successivt ges ett nytt innehåll.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 70

I detta sammanhang vill jag avslutningsvis nämna att
ändringarna i den stafiiga inkomstbeskattningen påkaUar en viss översyn av
reglerna för taxeringsförfarandet. Det blir här bl. a. fråga om ändringar av
administrativ eUer redakfionell art. De ändringar som kan bli aktuella i
förevarande sammanhang kommer företrädesvis att avse hur underlaget för
tiUäggsbe-loppet skall redovisas i deklarationsblanketter, längder och
slutskattesed-lar. Även vissa begreppsbestämningar kan behöva ses över.

På nägra punkter behövs å andra sidan en del materiella
ändringar. Jag avser här bl. a. reglerna i lagen (1951:763) om beräkning av
stafiig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Jag avser att återkomma till dessa frågor.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet
upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

2.
lag om
ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskaft,

3.
lag om ändring
i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt,

4.
lag om ändring
i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

5.
lag om ändring
i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6.
lagom ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

7.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),

8.
lag om allmän
löneavgift,

9.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förslaget under 9 har upprättats i samråd med chefen för
socialdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 4'.

Det är angeläget aft förslagen kan föreläggas riksdagen i
sädan tid att de hinner behandlas under innevarande riksmöte. Med hänsyn härtiU
bör lagrådets yttrande inhämtas endast över förslaget till lag om ändring i
lagen om stafiig inkonistskatt, som innehåller huvudpunkterna i inkomstskattereformen,
samt den därtill anknytande särskilda ikraftträdandelagen.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med
dem som är fogade till propositionen frånsett redaktionella ändringar samt att
tabeller för sjömansskatt tillkommit i förslaget under 5.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 71

4
Specialmotivering

4.1
Lagen om statlig inkomstskatt

Inkomstskattereformen
föranleder flera nya bestämmelser i lagen (1947:576) om statlig inkomstskaft,
SIL, varjämte några bestämmelser har i väsentUgen oförändrat skick flyttats
till andra lagrum än tidigare.

9
§ I mom.

I
lagrummet finns bestämmelser om beräkning av beskattningsbar inkomst. Som
nämnts i den allmänna motiveringen skall sambeskattningen av makar i framfiden
ske endast vid beräkning av tilläggsbelopp. Reglerna om A- och B-inkomst fär då
inte längre betydelse vid beräkning av beskattningsbar inkomst och
hänvisningen i detta lagrum till bestämmelserna därom i 9 § 3 mom. utgår.

9
§ 3 mom.

Lagrummet
innehåller f.n. vissa grundläggande regler för makebeskattningen, bl.a. en
definition av A- och B-inkomst som har betydelse även i andra sammanhang.
Vidare finns regler i vilka fall och hur beskattningsbar A-inkomst och
beskattningsbar B-inkomst skall beräknas för makar. Nägon ändring i
definitionerna av A- och B-inkomst är inte avsedd och bestämmelserna står
således kvar. Eftersom sambeskattningen av B-inkomster i fortsättningen skaU
ske endast vid beräkning av tilläggsbelopp utgår reglerna angående
beskattningsbar A- och B-inkomst. Motsvarande bestämmelser i fräga om underlag
för tilläggsbelopp har tagits in i 11 § 3

9 § 4 mom.

Medan
bestämmelserna i 9§ 3 mom. endast avser makar som bor i Sverige, finns det i
detta moment bl.a. bestämmelser om sambeskattning av makar som är bosatta
utomlands. Bestämmelserna, som hänvisar till 9 § 3 mom., utgår ur lagrummet.
Dessutom har en i lagrummet intagen regel om avrundning av beskattningsbar
inkomst blivit överflödig genom att numera taxerad inkomst för fysiska personer
m.fl. skall avrundas till helt hundratal kronor. Även denna bestämmelse utgår ur
lagrummet.

9
§ 5 mom.

I
lagrummet föresknvs att skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder först då
den beskattningsbara inkomsten uppgår tUl minst 100 kr. Bestämmelsen har f. n.
betydelse endast för aktiebolag och andra proportionellt beskattade skattskyldiga,
vars beskattningsbara inkomst avrundas till helt tiotal kronor. Någon ändring
häri är inte avsedd men inkomstskafferefor-men medför att detta mäste
uttryckligen framgå av lagtexten. Fysiska

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 72

personer och andra progressivt beskattade kan nämligen i
framtiden komma att påföras statlig inkomstskatt - i form av tilläggsbelopp -
utan att ha någon beskattningsbar inkomst.

9a§

I lagrummets första stycke anges att den statliga
inkomstskatten för framfiden skall ha tvä beståndsdelar, nämligen grundbelopp
och tilläggsbelopp. Begreppet grundbelopp får med förslaget en annan innebörd
än den nuvarande. Framdeles kommer grundbeloppet att utgöra en del av den
statliga inkomstskatten, för proportionellt beskattade subjekt hela denna skatt.
I dag är grundbeloppet ett tekniskt begrepp i ett system som ger en möjlighet
att ändra skatteuttaget utan att ändra skatteskalan. Denna möjlighet har
emellertid inte utnyttjats pä de senaste 25 åren. Samma effekt -nämligen en
proportionell ändring av skatten för alla inkomsttagare - kan åstadkommas även
på annat sätt. Nägot behov av att behålla det hittillsvarande systemet
föreligger därför knappast.

Det nu sagda innebär att regler som anknyter till det
gällande grundbeloppsbegreppet måste ändras. Regler med sådan anknytning finns
i 10§ I mom. och 12§ SIL saml i 4§ 3 mom., 25§ och 27§ I mom. uppbördslagen
(1953:272).

Underlagen för inkomstskattens båda delar anges i andra
stycket. 1 fråga om underlaget för tilläggsbelopp sker det i form av en hänvisning
till 10 § 3 mom.

10 § 1 mom.

Lagrummet innehåller skalorna för beräkning av grundbelopp
och till-läggsbelopp för fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser.
Begreppen grundbelopp och tilläggsbelopp har redovisats i kommentaren till 9a§.

10 § 2 mom.

Till detta moment har från förutvarande 10 § 1 mom. fjärde
stycket överflyttats definitionen av familjestiftelse. Skattesatserna för
aktiebolag, föreningar m.fl., som tidigare fanns i lagrummet, har flyttats till
10a §.

10 § 3 mom.

Av lagrummet framgår att undertaget för tilläggsbelopp
utgörs av den beskattningsbara inkomsten med vissa tilläggs- eller
avdragsposter. I 4-6 mom. finns närmare bestämmelser om hur dessa poster skall
fastställas.

Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp gäller
enligtförsta stycket 1 som huvudregel att den beskattningsbara inkomsten skall
ökas med eget eller från make överfört underskottsavdrag. Det vid beräkning av
beskattningsbar inkomst och följaktligen grundbelopp medgivna avdraget
återförs således vid fastställandet av undertaget för tilläggsbelopp. Detta
innebär i praktiken att underskottet inte är avdragsgillt vid beräkningen av
tilläggs-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 73

belopp.
Med underskott avses i detta sammanhang även sådan del av underskott av
rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse som enligt 4§ Imom. första styckets inte
har fält dras av under det år då kontrakts- eller överavskrivningen ägde rum
utan först under en efterföljande sexårsperi-od. Med anledning av ett påpekande
under remissbehandlingen vill jag understryka all ett underskott är all anse
som medgivet endast om det har kunnat effekfivt avräknas vid bestämmande av
beskattningsbar inkomst. Närmare bestämmelser om i vilken ordning avdrag skall
anses utnyttjade ges i andra stycket.

Som
framhållits i den allmänna motiveringen kan regeln om att underskottsavdrag
skall återföras vid beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp ibland få
obiUiga konsekvenser. Dessa undantagsfall är behandlade i 10 § 4 mom.

Enligt/öwfa
stycket 2 skall förlustavdrag, som den skattskyldige medgetts vid beräkning av
beskattningsbar inkomst, återföras vid beräkningen av underlaget för
tilläggsbelopp. Även avdrag som har sin grund i förlust hos den skattskyldiges
make skall återföras.

Ett
specialfall, där underskottsavdrag får utnyttjas vid beräkning av
tilläggsbelopp tas upp i första stycket 3. Enligt detta skall nämligen i vissa
fall underskott avräknas från den beskattningsbara inkomsten. Dessa fall som
behandlas i 10§ 5 mom. avser att möjliggöra att underskott i en viss
förvärvskälla under ett år kan dras av frän senare överskott i samma
förvärvskälla.

I
första stycket 4 anges att den beskattningsbara inkomsten i vissa fall skall
ökas med räntetiUägg enUgt 10 § 6 mom. Bestämmelserna avser förmån av bostad på
jordbruksfastighet, privat nyttjande av en i näringsverksamhet redovisad bil
e.d. samt räntefria lån till anställda.

Andra
stycket innehåller bestämmelser om den ordning i vilken avdrag skall anses
utnyttjade. Reglerna bygger på att underskottsavdrag skall anses utnyttjade
endast om de verkligen har lett till lägre beskattningsbar inkomst än den
skaltskyldige annars skulle ha haft. Underskottsavdrag skall anses medgivna
efter övriga allmänna avdrag och makes allmänna avdrag efler egna avdrag.

10
§ 4 mom.

I
lagrummet behandlas vissa undantag från bestämmelsen alt medgivna underskott
skall läggas till den beskattningsbara inkomsten vid beräkning av underlag för
filläggsbelopp.

Det
första undantaget gäller den inte ovanliga situationen att den som har
underskott av en schablontaxerad fastighet har viss kapitalinkomst. Den
skaltskyldige redovisar exempelvis ett underskott pä den egna villan med 25000
kr. samtidigt som inkomsten av kapital uppgår till 10000 kr. I detta fall skaU
- vid beräkningen av underlaget för lUläggsbeloppet - den beskattningsbara
inkomsten ökas endast med 15000 kr. Hade inkomsten

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 74

av
kapital uppgått till minst 25000 kr. skulle någon återföring av underskottsavdraget
över huvud taget inte ha ägt rum. Den högsta kapitalinkomst som får avräknas
mot villaunderskottet är dock 30000 kr. Uppgår exempelvis underskottet av
vHlafasfigheten till 35 000 kr. mäste alltså den beskattningsbara inkomsten
under alla förhåUanden ökas med minst 5000 kr. Beloppsgränsen 30000 kr. gäUer
oavsett om den skattskyldige har en eller flera schablontaxerade fastigheter.

Regeln om kvittning mellan
villaunderskott och inkomst av kapital skall tillämpas ex officio av
taxeringsmyndigheterna. Kvittningsrätten förutsätter således inte något
yrkande från den skattskyldiges sida.

Del andra undanlaget från
huvudregeln om återföring av underskottsavdrag avser kombinationen underskott
av kapital och inkomst av näringsverksamhet söm bedrivs av den skattskyldige
eller av ett av honom ägt företag. Ålerföringen får underlåtas om och i den mån
kapitalunderskottet beror på räntekostnader som har en direkt anknytning tUl
näringsverksamheten. Så kan vara fallet om den skattskyldige ådragit sig en
skuld i samband med förvärv av aktier i ett sådant aktiebolag (eller
undantagsvis andelar i en ekonomisk förening) som enligt 35 § 1 a mom. KL
räknas som fåmansföretag. Skulden kan avse obetald köpeskilling eller obetald
arvs-eller gåvoskatt för akfierna (andelarna). I tydlighetens intresse kan påpekas
att reglerna gäller även vid förvärv av aktier vid nyemission. Räntan på
skulden är avdragsgill i inkomstslaget kapital medan överskottet av företagets
verksamhet normalt tas ut i form av lön. Som framgår av lagtexten har den
skattskyldige i dessa situafioner rätt att avräkna kapitalunderskottet mot löneinkomst
frän företaget. Avräkningen får dock inte avse större belopp än vare sig den
vid taxeringen faststäUda inkomsten av tjänst eUer vad den skattskyldige
uppburit i kontant lön från företaget under det aktuella beskattningsåret.

En
grundläggande förutsättning för kvittningsrätten är att räntan hänför sig fill
en skuld som uppkommit i samband med förvärvet av aktierna eUer andelarna i
fåmansföretaget. Ränta på en skuld som den skattskyldige ådragit sig vid ett
senare tillfälle kan - även om aktierna eller andelarna lämnats som säkerhet
för skulden - inle kvittas mot lön från företaget. Kvittningsrätt bör inte
heller föreligga om den skaltskyldige inte längre innehar nägra aktier eller
andelar i företaget. Som nägra remissinstanser har påpekat bör detta villkor —
lill skillnad mol vad som föreslogs i promemorian - framgå av lagtexten.

Regeln
om att kapitalunderskott skall återföras kan få obiUiga verkningar även när
näringsverksamheten bedrivs av den skaltskyldige själv eller genom ett
handelsbolag i vUket den skattskyldige är delägare. I dessa fall är det inle
fråga om kvittning mellan kapitalunderskott och inkomst av tjänst — den
skaltskyldige kan ju inte vara anställd hos sig själv och räknas vid
beskattningen inte heller som anställd i ett eget handelsbolag - utan mellan
kapitalunderskolt och inkomst av jordbruksfastighet, konventioneUt taxerad
annan fastighet eUer rörelse.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 75

Vid
direktinnehav kan kvittningsrätten bli aktuell endast när fastigheten eller
rörelsen förvärvats genom arv eller gåva. En person soni förvärvar t.ex. en
jordbruksfastighet genom köp får ju dra av ränta pä obetald köpeskilling som
omkostnad i förvärvskällan. Nägon särskild kvittningsre-gel behövs då inte. Som
villkor för kvittning gäller sålunda att underskottet av kapital hänför sig
till ränta på skuld för arvs- eller gåvoskatt avseende den mottagna
förvärvskällan samt att denna har gett ett överskott vid inkomstbeskattningen.
Kvittningsrätten förutsätter inte att arvingen fått ett formellt beslut om anstånd
med betalning av arvs- eller gåvoskatten. Om denne i stället har tagit upp ett
lån och betalt skatten, gäller kvittningsrätten för räntorna på lånet. Rätten
till kvittning bortfaller om den skattskyldige överlåter förvärvskällan tUl ny
ägare. Han har ju då inle längre någon inkomst från förvärvskällan.

För
delägare i handelsbolag kan kvittningsrätten bli aktuell säväl när andelarna i
bolaget köpts som när andelarna tillfaUit den skattskyldige genom arv eller
gåva. Det avgörande är - i likhet med vad som gäller i fråga om akfier - att
kapUalunderskottet beror på räntor som har direkt anknytning till förvärvet av
andelarna i handelsbolaget. På samma sätt som ifråga om direktinnehav är det
givetvis en förutsättning att den skattskyldige har kvar förvärvskällan och
alltså har inkomster frän denna.

Det
bör understrykas att de i lagrummet angivna undantagen frän huvudregeln i 10§
3 mom första stycket 1 om återföring av underskottsavdrag endast gäller den
skattskyldiges egna underskott och inkomster. Hänsyn tas alltså inle till
eventuella underskott och inkomster som den skattskyldiges make har haft. Den
omständigheten att den skattskyldiges make redovisar 10000 kr. som inkomst av
kapital saknar exempelvis betydelse vid bedömningen av hur stor del av den skatlskyldiges
villaunderskott som skall återföras.

10
§ 5 mom.

1
detta lagrum behandlas möjligheten att i vissa fall kvitta underskott i en
förvärvskälla mot överskott i samma förvärvskälla senare år.

Den
särskilda avräkningsrätten gäller bara i fråga om inkomst av jordbruksfastighet,
annan — konventionellt taxerad - fasfighet och rörelse. Reglerna innebär alt
avdrag vid beräkning av tilläggsbelopp får göras för underskott som har
uppkommit i en sådan förvärvskälla ett tidigare år infill ett belopp motsvarande
den vid taxeringen fastställda inkomsten av samma förvärvskälla. Avdragsrälten
innebär att underlaget för filläggsbelopp kan bli lägre än den beskattningsbara
inkomsten, när ett äldre underskott utnyttjas på detta sätt.

Förlustavdrag
som har medgetts vid taxeringen skall enligt 10 § 3 mom. första stycket 2
läggas tiU den beskattningsbara inkomsten vid beräkning av underlag för
tilläggsbelopp. I ett sädant förlustavdrag kan ingå sådana underskott som får
avräknas enligt bestämmelserna i förevarande moment.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 76

Tilläggs- och avdragsposten kommer då att till denna del
ta ut varandra. Några särskilda regler härom behovs inte.

I detta
sammanhang vill jag också nämna att rätten att utnyttja underskott från
tidigare är kan aktualiseras samfidigt med en annan kvittningsre-gel. Jag
tänker här på bestämmelserna i 10§ 4 mom. om undantag från kvittningsförbudet
för vissa räntor. Kvittningen får dock infe överstiga den vid taxeringen
fastställda inkomsten av fastigheten eller rörelsen. I tydlighetens intresse
bör påpekas att denna inkomst naturligtvis inte kan utnyttjas för kvittning
mer än en gång. Om t.ex. inkomsten av en rörelse uppgår till 100000 kr. och det
avräkningsbara underskottet avseende vissa räntekostnader till 40000 kr. så
kan återstående 60000 kr. användas för att avräkna ett underskott frän tidigare
är.

Den särskUda avräkningsregeln för äldre underskott kan
inte helt samordnas med vad som gäller för förlustavdrag. Detta sammanhänger
med att det här är fråga om system som tar sikte på var sitt moment i den nya
statliga inkomstskatten. Förlustavdragen är utformade med tanke på det system
som grundbeloppet bygger pä, medan underskottsfallen är intressanta för
fiUäggsbeloppsdelen. Det kan alltså inte undvikas att ett förlustavdrag kan
komma att delas upp om det innehåller ett avräkningsbart underskottsavdrag när
det gäller att återföra det vid beräkningen av underlag för tiUäggsbelopp.

En förutsättning för avdragsrätt är - i likhet med vad som
gäller i fräga om förlustutjämning - att den skattskyldige det är dä
underskottet uppkom har varit deklarationsskyldig pä nägon annan grund än att
han skulle ta upp garantibelopp för fasfighet eller hade förmögenhet över
skattepliktsgränsen och att han också har fullgjort deklarationsskyldigheten.
En likhet är också att det ankommer på den skattskyldige att framställa yrkande
om avräkning och att styrka rätten till avdrag samt att avdraget får fritt
fördelas inom en sexärsperiod.

10 § 6 mom.

I defta lagrum ges bestämmelser om räntetillägg i tre
skilda fall. Det första gäUer bostadsförmån på jordbruksfastighet, det andra
privat nyttjande av bil e.d. som utgör inventarium i näringsverksamhet och det
tredje räntefria lån till anställda.

Utgängspunkt för beräkning av räntetillägg för
bostadsförmån av jordbruksfastighet enligt första stycket är de totala
räntekostnaderna på låneskulderna i förvärvskällan. Något räntetillägg blir
således inte aktuellt om den skattskyldige inte har några sådana
räntekostnader. Förekommer sådana räntekostnader skall dessa fördelas
schablonmässigt mellan bostadsdelen och övriga tillgångar i förvärvskällan med
ledning av värdet pä bostadsbyggnaden inkl. tomtmark och värdet av samtliga
tillgångar i förvärvskällan. Vid denna fördelning bör fastigheten tas upp till
taxeringsvär-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 77

det,
inventarier tUl skattemässiga restvärden och omsättningsfillgångar till
bokförda värden före nedskrivning (före avsättning till lagerreserv).

Ett
exempel kan belysa det anförda.

En jordbrukares
mangårdsbyggnad med tillhörande tomtmark är taxerad fill 200000 kr. Värdet av
samtliga tillgångar i förvärvskällan är 1 milj. kr. och räntekostnaderna på
låneskulderna uppgår till 75 000 kr. I detta faU bUr räntetillägget 75000 x
(200000 : 1 000000) =15000 kr.

Av
andra stycket framgår att regeln om att den på bostaden belöpande delen av
förvärvskäUans räntekostnader skaU öka filläggsbeloppets underlag inle är
undanlagslös. Regeln måste modifieras i tvä avseenden. Det första undantaget
gäller när jordbruksfastigheten har gått med underskott. Sädant underskott ökar
underlaget för filläggsbelopp enligt 10 § 3 mom. första stycket 1. Om den
skattskyldige samtidigt skulle påföras räntetillägg kommer räntan atf helt
eller delvis återföras tvä gånger. Eventuellt underskott i förvärvskällan
måste därför räknas av från ränletillägget.

Det
andra undantaget tar sikte på skattskyldiga som har överskott av kapital. Som
framgått av det föregående kan högst 30000 kr. av ett villaunderskott kvittas
mot den skattskyldiges inkomst av kapital. De skäl som föranlett denna
kvittningsrätt motiverar också en rätt till kvittning mellan räntelillägg
enligt första stycket och kapitalinkomst. Sådan kvittning kan dock självfallet
inte medges i fräga om kapitalinkomst som redan utnyttjats mot villaunderskott
enligt 10§ 4 mom.

Beräkningen av
räntetillägg enligt tredje stycket görs mycket schablonmässigt. Hänsyn las
således inte alls till de faktiska räntekostnaderna i den aktuella
förvärvskällan eller fill den skattskyldiges inkomstförhållanden i övrigt.
Samma schablonmässiga beräkning sker vid värdering av anställdas bilförmåner.
Avgörande för ränfelilläggets storlek är endast värdet pä bilen (eller båten
e.d.), tiUämplig räntesats och omfattningen av privat utnyttjande. Det får
förutsättas att RSV kommer att utarbeta anvisningar vad gäller räntesatsens
storlek och beräkningen av värdet på bilen e. d.

RäntetiUägg
på grund av privat utnyttjande av bil, båt eller liknande tillgång kan belysas
med följande exempel. En rörelseidkare har dragit av samtliga kostnader för en
personbil i sin rörelse. Bilens värde uppskattas fill 40000 kr. och den
tillämpliga räntesatsen antas vara 12%. Den sammanlagda körsträckan under året
är 3 000 mU varav 1000 mil privat. Räntetillägget kan då beräknas till 12% av
40000 x (1000 : 3000) = 1600 kr.

I
sammanhanget kan nämnas att sänkningen av marginalskatterna och begränsningen
av underskottsavdragens skattemässiga värde också bör påverka värderingen av
anställdas bilförmåner.

Framhållas
kan att räntetillägg enligt tredje stycket förutsätter att bilen e.d.
redovisats som anläggnings- eller omsättningstillgång i den skatlskyldiges
näringsverksamhet eller som tillgäng i ett handelsbolag i vilket den
skattskyldige är delägare. Regeln är alltså inte tillämplig om fillgängen
används så obetydligt i näringsverksamheten att det är förenligt med god

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 78

redovisningssed
att behandla den som en privat tillgång. Detta gäller även om verksamhetens
resultat belastas med eft avdrag som svarar mot den del av de totala
bilkostnaderna som skäligen belöper på utnyttjandet i näringsverksamheten.

I
fiärde stycket behandlas det tredje fallet av räntetillägg, nämligen vid
räntefria eller lägförräntade lån till anställda. Räntefillägget skall motsvara
skillnaden mellan sedvanlig ränta och eriagd ränta. Beräkningen bör kunna ske
på samma sätt som f. n. sker i fråga om räntefria lån till företagsledare i
fåmansföretag. En förutsättning är att lånet har lämnats av arbetsgivaren eller
att det finns anledning att anta alt det har förmedlats av denne, något som
naturligtvis normall är faUet om det lämnats av någon i intressegemenskap med
denne. Även i faU där det inte föreligger någon direkt intressegemenskap kan
likväl sädana förhållanden föreligga alt arbetsgivaren kan sägas ha förmedlat
lånet, t.ex. genom att på något sätt lämna låntagaren kompensafion för den
uteblivna ränteinkomsten. Räntetillägg skall påföras den anställde även om
länet har lämnats till vissa släkfingar, nämligen till närståendekretsen enligl
35§ 1 a mom. nionde stycket KL. Bestämmelserna skall inte fillämpas när
skillnaden mellan sedvanlig och erlagd ränta skaU tas upp som intäkt av
tUlfällig förvärvsverksamhet enligt fjärde stycket i nyssnämnda moment.

10 a §

Skattesalserna
för aktiebolag, föreningar m.fl. har flyttats från 10§ 2 mom. till denna
paragraf utan annan ändring, frånsett språkliga justeringar, än att begreppet
grundbelopp har förts in i lagtexten i stället för stafiig inkomstskatt.
Bestämmelserna om marginalskattespärren som tidigare fanns i 10a§ har tagils in
i 12 §.

10 b §

TUI
den nya 10 b § har från 10 § 3 mom. med endast en språkUg ändring överflyttals
bestämmelserna om avrundning av statlig inkomstskatt lill helt krontal. Skälet
fill överflyttningen är att bestämmelsen bör följa efter de bestämmelser som
har flyttats från 10 § 2 mom. tUl 10a §.

11 §
1 mom.

I
detta moment finns regler om sambeskattning av makars B-inkomster. Dessa
bestämmelser har flyttats till nya 11 § 3 mom.

I
lagrummet finns också - i första-tredje styckena - regler om taxering av
sammanlevande makar, om rätt att utnyttja andra makens underskottsavdrag och
övriga allmänna avdrag samt om beräkning av avdrag för väsentligen nedsatt
skatleförmåga för makar. Dessa regler är bortsett från språkliga justeringar
oförändrade.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 79

11 § 3 mom.

I
första stycket anges att momentet skaU fiUämpas vid beräkning av tilläggsbelopp
för sammanlevande makar.

Av
andra stycket framgär i vilka fall sambeskatlning skall ske, nämligen om
makarnas sammanlagda B-inkomster överstiger 5 000 kr.

I
tredje och fiärde styckena finns bestämmelser om beräkning av A- och B-underlag
som motsvarar nuvarande bestämmelser i 9§ 3 mom. om beräkning av
beskattningsbar A- och B-inkomst. Lagtekniskt har de nya reglerna byggts upp
med utgångspunkt i B-underlaget. Detta utgörs av B-inkomsten, dock högst hela
underlaget för fiUäggsbelopp, vilket innebär att avdrag liksom tidigare i
första hand avräknas frän A-inkomsl. Vidare skall från makarnas B-inkomster
avräknas 5 000 kr., i första hand med hälften från värderas. En avräkning från
i första hand den lägsta B-inkomsten, vilket föreslogs i promemorian, kan
visserligen vara nägot enklare men kan medföra otillfredsställande
tröskeleffekter. Bestämmelserna leder tiU att räntefillägg enligt 10 § 6 mom.
allfid kommer att ingå i A-underlaget.

Skatteberäkningen,
som regleras i femte-.sjunde styckena, sker på motsvarande sätt som i dag, med
endast den ändringen att den avser beräkning av tUläggsbelopp och grundar sig
på A-underlag resp. B-underlag.

12 §

I
denna paragraf har tagils in bestämmelser om marginalskattespärren. De
nuvarande reglerna finns i 10a §.

Första
stycket innehåller förutom en bestämmelse om alt spärren gäller vid beräkning
av tilläggsbelopp i sak oförändrade regler rörande kretsen av skattskyldiga för
vUka den tillämpas.

Innebörden
av marginalskattespärren anges i andra stycket. Där föreskrivs att
tilläggsbelopp inte tas ut i den mån det på nägon del av underlaget överstiger
vad som motsvarar 60% minskat med den kommunala skattesatsen. Tillsammans med
grundbelopp efter 20% uppnäs då spärrgränsen, 80%.

Bestämmelserna
om vUken kommunal skattesats som skall ligga till grund för tillämpningen anges
i tredje stycket. Till skillnad mot tidigare regler skall en enda skattesats
fillämpas för hela inkomsten. Vidare skall del förhållandet inte längre beaktas
all den skallskyldige inte tillhör svenska kyrkan och alltså betalar en lägre
kommunalskatt. Det skall vara skattesatsen i den kommun, där den skattskyldige
har den största kommunalt beskattningsbara inkomsten. Om inte inkomsten är
störst i en viss kommun utan lika stor i två eller flera, tillämpas den högsta
skattesatsen i dessa kommuner. Om inkomsten i den kommun, där den största
inkomsten finns, skall beskattas i flera församlingar med olika skattesats,
sker i andra hand valet mellan dessa skattesatser efter motsvarande regler. Om
en skattskyldig har lika stora inkomster i flera kommuner och inkomsten i någon
av dessa skall beskattas i flera församlingar med olika skattesats.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 80

bör
som kommunal skattesats i denna kommun anses skattesatsen i den församling,
vars skattesats i andra hand blir bestämmande (dvs. den församling där
inkomsten är störst eller vid lika stora inkomster där skattesatsen är högst).

I
fiärde stycket regleras hur marginalskattespärren tillämpas vid gemensam
beräkning av filläggsbelopp för makar. Beräkningen sker - i likhet med
nuvarande ordning - som om maken med det högsta A-underlaget var skattskyldig
även för andra makens B-underlag. Vilken kommunal skattesats som skall ligga
till grund för beräkningen skall dock bestämmas med hänsyn endast till
förstnämnda makes kommunalt beskattningsbara inkomst. Eftersom olika kommunala
skattesatser kan bli tillämpUga för makarna, behövs en särskild regel för det
sällsynta fall där makarnas A-underlag är lika stora. I så fall bör vid
tillämpningen av marginalskattespärren B-underlagen anses bli sammanlagda med
A-underlaget hos den make för vilken den högsta skattesatsen skall tillämpas.

4.2
Lagen med ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Inkomstskattereformen
skall träda i tillämpning stegvis vid 1984-1986 års taxeringar. De
övergångsbestämmelser som behövs har samlats i en särskild promulgationslag.

1 §

Ändringarna
i SIL föreslås bli tillämpade första gången vid 1984 års taxering. För det
stora flertalet skattskyldiga - som ju har beskattningsår som sammanfaller med
kalenderår - innebär detta att först 1983 års inkomster kommer att beröras av
de nya reglerna. Även för skattskyldiga vilka har brutna räkenskapsår som
omfattar fid före 1983 års ingång men där taxering skall ske år 1984 bör de nya
reglerna då tillämpas i största möjliga utsträckning. Det är nämligen inte
praktiskt genomförbart att vid en taxering ha tvä skilda system för olika
perioder av beskattningsåret eller för olika förvärvskällor. De nya reglerna
torde inte kunna träda i kraft fidigare än den 1 juli 1982.

Det
nu sagda innebär att de nya reglerna kommer att tillämpas i fråga om tid som
ligger före ikraftträdandet. Bestämmelserna i grundlagen med förbud mot retroaktiv
skattelagstiftning hindrar emellertid inte att de nya reglerna tillämpas vid
1984 års taxering även sävitt avser tid före ikraftträdandet men efler det att
en proposition med förslag i ämnet har lämnats till riksdagen. Jag beräknar att
avlämnandet kan ske den 16 april 1982 och de nya reglerna kan således fullt ut
tillämpas fr.o.m. den 17 april 1982. Härigenom torde det endast undantagsvis
kunna uppkomma fall med beskattningsår som skall ligga till grund för 1984 års
taxering och som omfattar fid före sistnämnda dag. Sålunda börjar den 1 maj
1982 det fidigaste av de enligt bokföringslagen (1976: 125) och
jordbruksbokföringslagen (1979:141) godkända brutna räkenskapsåren av sådant
slag.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 81

Det
kan emeUertid inte uteslutas fall där räkenskapsåret omfattar tid före
proposifionens avlämnande. För dessa fall föreslås en särskild övergångsregel.

2-5
§§

Paragraferna
innehåller de skatteskalor för grundbelopp och tilläggsbelopp som skaU
tillämpas under övergängsären.

6§

I
paragrafen regleras makebeskattningens utformning under övergångsåren.
Sambeskatlningen av B-inkomster skall fram fill slulåret ske endast vid
beräkning av grundbelopp. Detta innebär alltså att vid 1984 och 1985 års
taxeringar skall de nya bestämmelserna som behandlar sambeskattningen vid
beräkning av filläggsbelopp (11 § 3 mom. SIL) inte fillämpas. I stället skall
de tidigare bestämmelserna (9 § 3 och 4 mom. samt 11 § 1 mom. fjärde-nionde
styckena SIL) tillämpas vid beräkning av grundbelopp. Höjningen av
sambeskattningsgränsen frän 2000 kr. till 5000 kr. och omvandlingen från
gränsbelopp till grundavdrag skall dock gälla redan frän 1984 års taxering. Vid
taxeringarna åren 1984 och 1985 kvarstår alltjämt även den nuvarande regeln att
minst 4 500 kr. av vardera makens inkomst alltid utgör A-inkomst.

7-9
§§

I
dessa paragrafer regleras tillämpningen av marginalskattespärren under
övergångsåren. Den skaU dä gälla vid beräkning av grundbelopp. Detta hänger
främst samman med att sambeskattningen av makars B-inkomster då fortfarande
sker vid beräkning av grundbelopp.

De
procentsatser för högsta tUlätna marginalskatt som skall gälla under
övergångsåren är 80% resp. 84% för taxeringsåret 1984 och 80% resp. 82% för
taxeringsåret 1985, i båda fallen med gränsen mellan procentsatserna liksom
f.n. vid 30 basenheter. De procenttal som anges i lagtexten motsvarar dessa
procenttal minskade med det tilläggsbelopp som utgår i inkomstskiktet. Sålunda
utgår t.ex. vid 1985 års taxering fillläggsbelopp på inkomstdelar mellan 30 och
45 basenheter med 17%. Eftersom spärren skall ligga vid 82%, får grundbelopp
utgå med 65% minskat med den kommunala skattesatsen. Eftersom grundbeloppet
enligt skatteskalan för detta är skall utgå med 32 % i inkomstskiktet, träder
spärten i funktion på denna inkomstdel först om den kommunala skattesatsen
överstiger 33 %.

De
nya reglerna i 12 § tredje stycket SIL om tiUämplig kommunal skattesats
tillämpas redan vid 1984 års taxering och i den delen behövs alltså inga
särskilda övergångsbestämmelser. Annorlunda förhåller det sig med de särskilda
reglema för makar i paragrafens Qärde stycke eftersom dessa bygger på att
spärren skall tillämpas vid beräkning av tilläggsbelopp. Vad där sägs om
tilläggsbelopp. A- och B-underlag får alltså under övergångs-6 Riksdagen 1981/82.
1 saml. Nr 197

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 82

åren
tillämpas på grundbelopp, beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst.

10 §

I
paragrafen finns den särskilda övergångsregeln vid 1984 års taxering för
underskott och räntelillägg som hänför sig fill tid före propositionens
avlämnande till riksdagen. I specialmotiveringen till I § har redogjorts för de
allmänna skälen för regeln i fråga.

För att undvika
svårigheter när det gäller all avgöra hur stor del av ell underskott eller
räntetillägg som skall anses hänförligt tiU fiden före nämnda avlämnande ges i
lagrummet en presumtionsregel. Av t.ex. ett underskott skall sä stor del anses
belöpa på tiden före den 17 april 1982 som svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som infaller före nämnda lidpunkt och hela
beskattningsåret. För den sålunda beräknade delen av underskottet eller
räntetUlägget skaU de nya reglerna inte tillämpas. Den skall alltså inte öka
underlaget för tilläggsbelopp.

11 §

För
alt inte de nya reglerna skall bli tiUämpliga på underskott som har uppkommit
före ikraftträdandet, föreskrivs i denna paragraf att tillägg vid beräkning av
tiUäggsbelopp inte skall göras för förlust som hänför sig till ett
beskattningsår för vilket taxering har skett år 1983 eller tidigare. Som
förlustavdrag skall därvid också behandlas sådana underskott i partrederi m.m.
som har uppkommit under ett sådant beskattningsår. Motsvarande skall gälla i
fråga om underskott som har uppkommit genom att avdrag för reparationer som
hänför sig till ett sådant beskattningsår har fördelats enligt punkt 8 av
anvisningama fiU 25 § KL.

12 §

I
paragrafen anges att de särskilda reglerna om avräkning av underskott som har
uppkommit ett tidigare år mot senare inkomster av samma förvärvskälla inle
skall tillämpas i fråga om underskott som hänför sig tUl tidigare taxering än
är 1984.1 dessa fall har ju underskottet normalt kunnat dras av fullt ut från
andra inkomster. Om så inte har varit fallet ingår underskottet i allmänhet i
stäUet i en sådan förlust som enligt 10 § promulgationslagen infe skall
återföras vid beräkning av underlag för till-läggsbelopp.

13 §

Enligt
nuvarande system fastställs för varje budgetår det procenttal av grundbeloppet
- de senaste 25 aren 100% - efler vilket den stafiiga inkomstskatten skall utgå
vid uppbörden av preliminärskaft. Systemet föreslås nu upphöra och sådant
fastställande skall ske sista gången i fråga om första hälften av budgetåret
1982/83.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 83

4.3 Lagen om begränsning av skatt i vissa fall

3§

Lagrummet innehåller bestämmelser om det s.k.
spärrbeloppet, F.n, knyts detta till den skattskyldiges beskattningsbara
inkomst vid taxeringen fill stafiig inkomstskatt. Som framgär av första stycket
skaU spärrbeloppet i fortsättningen knytas även till underlaget för tilläggsbelopp.

Spärtbeloppet beräknas enligl gällande regler inte direkt
pä den beskattningsbara inkomsten. Av justeringspostema i andra stycket
återfinns endast tillägget för särskilt invesleringsavdrag i den nya
begränsningsregeln. Med anledning av påpekanden vid remissbehandlingen bör i
tydlighetens intresse anges att det bara är fråga om sädant investeringsavdrag
som har medgetts vid inkomsttaxeringen, inte sådant avdrag som ges inom
mervär-deskaltesystemel. Liksom tidigare skaU hänsyn tas till sjöinkomst som
den skattskyldige kan ha haft. Detta framgär av tredje stycket.

Efter
eventuell justering för särskilt investeringsavdrag och sjöinkomst beräknas
spärrbeloppet på gmndval av den justerade beskattningsbara inkomsten och det
justerade underlaget för tilläggsbelopp. De procentsatser som används vid
beräkningen framgär av fiärde stycket. Det är inget som hindrar att
spärrbeloppet blir högre än den beskattningsbara inkomsten. Om exempelvis den
beskattningsbara inkomsten före underskoltsavdrag (= underlaget för
tilläggsbelopp) är 320000 kr. och underskottsavdragen 180000 kr. - och den
beskattningsbara inkomsten således 140000 kr. - blir spärtbeloppet (50% av
140000 + 25% av 310500 + 30% av 9500 =) 150475 kr.

4§

Ändringen är en följd av all egenavgifterna inte längre
skall beaktas vid faslstäUande av skattebelopp och spärtbelopp.

5§

Ändringar har gjorts i första stycket. Dessa innebär i
princip att den del av den statliga inkomstskatten som kan sägas belöpa på
underskottsavdragen inte får sättas ned. Denna del av skatten kan uttryckas
som skillnaden mellan å ena sidan fiUäggsbeloppet beräknat på underlaget för
filläggsbelopp och å andra sidan tilläggsbeloppet beräknat på belopp
motsvarande den beskattningsbara inkomsten. I de fall nedsättning av filläggsbelopp
över huvud taget är aktuell måste alltså detta belopp vid skatteberäkningen
klyvas i två delar.

I andra stycket införs en regel att nedsättning av
inkomstskatten i första hand skall avse gmndbeloppet.

6§

Som framgått av den aUmänna motiveringen skall även
fortsättningsvis

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 84

en gemensam beräkning ske för makar vid tillämpning av
begränsningsregeln. Inte bara de beskattningsbara inkomsterna och
skattebeloppen skall således läggas samman utan också underlagen för
tilläggsbelopp. Första stycket har därför kompletterats på denna punkt. Om
mannens underlag för filläggsbelopp är 220000 kr. och hustruns 110000 kr. skall
man således vid beräkning av spärrbeloppet utgå frän ett underlag om 330000 kr.

Nedsättning av tilläggsbelopp fär enligt 5 § första
stycket bara avse den del av tilläggsbeloppet som belöper på den
beskattningsbara inkomsten. I detta hänseende måste bedömningen göras för varje
make för sig och en regel om detta har också tagits in i första stycket. Om
således mannen i exemplet ovan har ett underskottsavdrag om 110000 kr. medan
hustmn saknar underskottsavdrag bestäms nedsättningen av tilläggsbelopp inte
med utgångspunkt i makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst (220000 kr.)
utan på grundval av vardera makens beskattningsbara inkomst (110000 kr. resp.
110000 kr.). I den mån makarna har B-inkomster och en gemensam beräkning har
skett vid beräkning av tilläggsbelopp måste en motsvarande överföring av
beskattningsbar inkomst göras vid denna beräkning. Är makarnas A-underlag lika
stora skall sammanläggning ske hos den make som har minsta skillnaden mellan
underiag för tilläggsbelopp och beskattningsbar inkomst. Vidare ges en regel
om hur spärrbelopp och den nedsättningsbara delen av tilläggsbeloppet skall
fördelas mellan makarna.

4.4 Lagen om sjömansskatt

7 § I och 2 mom.

I lagmmmet finns de grundläggande reglerna om beskattning
av sjömän bosatta i Sverige eller annat nordiskt land. För att
inkomstskattereformen skall kunna tillämpas vid denna beskattning krävs att
även sjömansskaften delas upp i två komponenter och utgår efter två tabeller.
Den ena tabellen, som behåller den nuvarande beteckningen F resp. N, skall
motsvara den kommunala inkomstskatten samt grundbeloppet. En ny tabell,
betecknad FT resp. NT, motsvarar tilläggsbeloppet och skall alltså utgå bara på
inkomster som för år räknat överstiger 16 basenheter.

8§

Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattningen av
sjömän som inte skall betala skatt enligt 7 § (utländska sjömän).
Inkomstskattereformen skall naturligtvis tillämpas även i fräga om dem. Därvid
behövs dock inte nägon uppdelning av skatten, eftersom nägon motsvarighet till
underskottsavdrag inte förekommer. Ändringama i inkomstbeskattningen kan
därför beaktas redan i nuvarande system. Däremot behövs ett förtydligande i
fråga om tillämplig tabell i tredje stycket som hänvisar till bestämmelserna
för nordiska sjömän.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 85

9§

I
lagmmmet ges särskilda bestämmelser om skaften pä engångsbelopp. På sådana
ersättningar utgår skatten särskilt och beräknas efter genomsnittsskatten på
månadsinkomsten samma månad (i vissa fall på den senaste månadsinkomsten). I
det nya systemet måste även skatten på engångsbelopp delas upp i tvä delar om
skatt pä månadsinkomsten har utgått även efter tabell FT eller NT. Skatt på
engångsbeloppet utgår då med dels den andel som skatten enligt tabell F eller N
har utgjort av den inkomst som har legat lill gmnd för skatteberäkningen enligt
denna fabeU, dels den andel som skatten enligt tabeU FT eller NT har utgjort av
den inkomst som har legat tUl gmnd för skatteberäkningen enligt denna tabell, i
båda fallen med tillägg för värdet av fri kost.

12
§ I mom.

Nordisk
sjöman kan enligt lagmmmet erhäUa jämkning av skatten på sä sätt att ett belopp
avräknas frän inkomsten före skatteberäkningen. Skäl för jämkning är bl.a. att
sjömannen vid taxering enligt SIL skulle vara berättigad fiU underskottsavdrag.
De nya bestämmelserna innebär att jämkning på denna gmnd inte kan ske vid
beräkning av skatt enligt tabell FT eller NT.

4.5
Lagen om allmän löneavgift

1
§

Paragrafen
innehåUer regler om arbetsgivares skyldighet att betala den nya löneavgiften.
Som framgår av andra meningen beräknas avgiften på samma underlag som
folkpensionsavgiften.

2§

Paragrafen
innehåller regler om egenföretagares skyldighet att betala löneavgift för
inkomst av annat förvärvsarbete. Avgiften beräknas på samma underlag som
folkpensionsavgiften.

3§

I
första stycket anges att den allmänna löneavgiften är 2% av avgiftsunderlaget
och att avgiften tillfaller staten.

Enligt
2 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgtfler betalar arbetsgivare
sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift enligt en lägre procentsats för
sjömän än för andra anstäUda. Med sjöman avses i detta sammanhang den som skaU
betala sjömansskatt enligt 1 § I mom. första stycket lagen om sjömansskatt. Hur
stor nedsättningen blir beror på förhållandet mellan antalet svenska sjömän och
hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg. Av andra stycket framgår att -
såvitt gäller sjömän - procentsatsen för

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 86

den
allmäna löneavgiften skall begränsas i samma relation som sjukförsäkringsavgiften
och folkpensionsavgiften.

4§

I
paragrafen anges för det första att bestämmelserna i 5 kap. lagen om
socialavgifter om exempelvis dödsbobefrielse, debitering och uppbörd skaU
tiUämpas även beträffande den aUmänna löneavgiften. Vidare anges att de
bestämmelser av l.ex. skattemässig och straffrättslig natur som enligt
fristående författningar gäller för socialavgifter också skaU tillämpas
beträffande den allmänna löneavgiften. En erinran om denna koppling meUän den
aUmänna löneavgiften och socialavgifterna har i klarhetens intresse tagits in
även i 1 kap. 1 § lagen om socialavgifter.

4.6
Övriga lagar

133
§ 2 mom. KL, som f.n. innehåller bestämmelser om ett schablonavdrag på 100 kr.
från intäkt av tjänst, förs in bestämmelser om ett schablonavdrag på 1000 kr.
för löntagare. Avdraget medges dem som har haft kontant lön eller annan
pensionsgmndande inkomst, dvs. i prakfiken sådan inkomst som redovisas vid punkterna
1 och 2 under inkomst av tjänst i deklarationsblanketten. Avdraget får dock
inte överstiga 5% av inkomsten, avmndat uppät till helt hundratal kronor.
Avdrag för resekostnader och ökade levnadskostnader i samband med tjänsteresa,
tillfälUgt arbete på annan ort än bostadsorten elhr dubbel bosättning samt för
resor till och från arbetet medges oberoende av det nya schablonavdraget. Del
tidigare schablonavdraget kvarstår för övriga fall, medan den tidigare regeln
om avmndning uppåt av verkliga kostnader slopas.

Slopandet
av kapitalförsäkringsavdraget föranleder ändringar i 46§ 2 mom., 65 §, punkt 9
av anvisningarna till 29 och punkt 6 av anvisningarna lill 41 § KL och
slopandet av avdraget för s.k. frivilligt periodiskt understöd ändringar i
punkt 5 av anvisningarna lill 46 § KL. Dessa ändringar kräver ingen närmare
kommentar och detsamma gäUer ändringarna i lagen om basenhet och uppbördslagen.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttranden inhämtas över förslagen till

1. lag
om ändring i lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt,

2. lag
om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1981/82:197 87

BUaga I

Sammanfattningen i Ds B 1981:16

I april 1981 tr ä ffades
en ö verenskommalse mellan centerpartiet,
folkpartiet och socialdemokraterna om en inkomstskattereform. En expertgrupp
med f ö retr ä dare f ö r de tre partierna har d ä refter utarbetat ett konkret f ö rslag.

Genom den f ö reslagna
skattereformen s ä nks marginalskatterna kraftigt.
Vidare begr ä nsas det skattem ä ssiga v ä rdet
av s.k. underskottsavdrag. Reformen genomf ö rs
under tre ä r med b ö rjan inkomst å ret
1983. N ä r reformen ä r fullt genomf ö rd
skall huvuddelen av de heltidsarbetande ha en marginalskatt om h ö gst ca 50 %. Samtidigt
skall underskottsavdragens skattem ä ssiga
v ä rde ocks å f ö r
inkomsttagare med h ö gre marginalskatt ha begr ä nsats till ca 50 % av avdragsbeloppet.

Reformen genomf ö rs
helt genom ä ndringar inom ramen f ö r den statliga inkomstskatten. Den kommunala inkomstskatten
p å verkas s å ledes inte. Vidare ber ö r de nya reglerna bara fysiska personer och andra som statligt
beskattas efter en progressiv skala.

F ö r en skattskyldig utan
underskottsavdrag ser de f ö reslagna skatteskalorna f ö r inkomst å ren
1983-1985 ut s ä h ä r (j ä mf ö relsen g ö rs med den skatteskala f ö r ä r 1982 som
regeringen nyligen har f ö reslagit).

Prop.
1981/82:197

Beskattningsbar inkcmst

Skattesatser statligt

(%)

Basenheter

Inkcmstskikt å r
1981 (kr.)

1982

■ 1983

1984

1985

- 1

- 6 400

1 - 4

6 400 - 25 600

4-7

25 600 - 44 800

7-8

44 800 - 51 200

8-9

51 200 - 57 600

9-10

57 600 - 64 000

10 - 12

64 000 - 76 800

12 - 13

76 800 - 83 200

13 - 14

83 200 - 89 600

14 - 15

89 600 - 96 000

15 - 16

96 000 - 102 400

44 ■

16-17

102 400 - 108 800

17 - 19

108 800 - 121 600

19 - 20

121 600 - 128 000

20 - 21

128 000 - 134 400

21 - 23

134 400 - 147 200

23 - 26

147 200 - 166 400

26 - 30

166 400 - 192 000

30 - 45

192 000 - 288 000

45 -

288 000 -

Prop.
1981/82:197 89

Den nuvarande skatteskalan har ett automatiskt inflationsskydd.
Skiktgr ä nserna r ä knas s å ledes
upp ä rligen p å grundval av prisutvecklingen. Tekniskt sker detta
genom att skikten uttrycks i s.k. basenheter. F ö r inkomst å ret 1981 ä r basenheten 6 400 kr. och f ö r inkomst å ret
1982 har den nyligen fastst ä llts till

6
900 kr. Enligt
f ö rslaget skall basenheten f ö r å ren
1983-1985 best ä mmas p å f ö rhand till
resp. 7 300 kr.,

7
700 kr. och 8
100 kr. Detta motsvarar en ä rlig uppr ä kning med i genomsnitt 5,5 %.

Avdragsbegr ä nsningen å stadkoms genom att den nya skalan f ö r statsskatten delas upp i tv ä delar. Statlig inkomstskatt utg å r enligt f ö rslaget
i form av grundbelopp och till ä ggsbelopp.
Grundbeloppet ber ä knas liksom dagens statsskatt p å den beskattningsbara inkomsten. D ä r f å r
underskottsavdrag g ö ras precis som nu. F ö r skattskyldiga med inkomst f ö re underskottsavdrag som inte ö verstiger den s.k. brytpunkten vid 16 basenheter
(102 400 kr. å r 1981) tas hela den statliga
inkomstskatten ut som grundbelopp. Om inkomsten f ö re underskottsavdrag ö verstiger brytpunkten
utg å r b ä de grundbelopp och till ä ggsbelopp.
Vid ber ä kningen av detta till ä ggsbelopp medges i princip inga underskottsavdrag.
Dessa avdrag kan s å ledes bara reducera grundbeloppet
och den kommunala inkomstskatten. N ä r
reformen ä r helt genomf ö rd ger d ä rf ö r underskottsavdragen en skattelindring om h ö gst ca 50 %.

Uppdelningen i grundbelopp och till ä ggsbelopp g ö rs
redan i fr ä ga om 1983 å rs inkomster. Den andel som faller p å till ä ggsbeloppet
v ä xer successivt. N ä r reformen ä r
fullt genomf ö rd, dvs. fr.o.m. inkomst å ret 1985, ser de tv å delarna av skatteskalan ut s å
h ä r.

Beskattningsbar inkomst

(basenheter)______

Skattesats
f ö r grundbelopp (%)

- 1

1-4

4-9

9-10

10 -

Underlag f ö r till ä ggs-belopp
(basenheter)

Skattesats
f ö r till ä ggsbelopp (%)

O 5 10 15 20 25 30

s. 91 Kontrollera mot PDF

Enligt f ö rslaget begr ä nsas sambeskattningen av makars B-inkomster. I forts ä ttningen skall 5 000 kr. av den sammanlagda
B-inkomsten r ä knas som A-inkomst (f.n. g ä ller ett gr ä nsbelopp
om 2 000 kr.). Fr.o.m. inkomst å ret 1985
skall sambeskattningen g ä lla bara vid ber ä kning aav till ä ggsbelopp.
Antalet par som ber ö rs av sambeskattningen minskar d ä rigenom kraftigt.

Enligt nuvarande regler f ö rhindrar en marginalskattesp ä rr
att den kommunala och statliga inkomstskatten p å en viss inkomstdel tillsammans tas ut med mer ä n 85 % i det h ö gsta
inkomstskiktet och mer ä n 80 % i l ä gre skikt. F ö rslaget
inneb ä r att marginalskattesp ä rren successivt s ä nks
till 80 % i det h ö gsta skiktet.

Sven den s.k. begr ä nsningsregeln
f ö r sammanlagd skatt (tidigare kallad
80/85-procentregeln) f ö resl ä s bli

Prop. 1981/82:197 91

ä ndrad.
F.n. knyts det s.k. sp ä rrbeloppet till den beskattningsbara
inkomsten men i forts ä ttningen skall den ocks ä knytas till underlaget f ö r till ä ggsbelopp.
Med den nya utformningen av regeln minskar m ö jligheten
att f å statlig inkomstskatt och f ö rm ö genhetsskatt
nedsatt f ö r en skattskyldig som har stora
underskottsavdrag.

Som tidigare n ä mnts
skall till ä ggsbeloppet ber ä knas p ä den
beskattningsbara inkomsten ö kad med
underskottsavdrag. Vissa undantag f ö resl å s dock vid denna ber ä kning.

Med h ä nsyn till bl.a. f ö rekomsten av s.k. s ä ljarreverser f ö resl å s att underskott av en schablontaxerad fastighet skall f ä r ä knas av mot ö verskott av kapital intill en gr ä ns om 30 000 kr.

R ä nta p ä skuld som uppkommit i samband med f ö rv ä rv av en n ä ringsverksamhet dras enligt dagens regler av under
inkomst av kapital medan avkastningen p ä verksamheten
beskattas i en annan f ö rv ä rvsk ä lla. Enligt f ö rslaget skall underskott och ö verskott f å kvittas
enligt vissa regler.

Vissa till ä ggsposter f ö resl ä s ocks ä .

Jordbrukare kan i jordbruket dra av r ä nta p ä bostadsbyggnaden.
F ö r att skapa neutralitet med villa ä garna f ö resl ä s att jordbrukare - och ä gare av konventionellt beskattade fastigheter - i
vissa fall skall p å f ö ras ett s ä rskilt r ä ntetill ä gg.

- N ä ringsidkare som anv ä nder bil eller liknande tillg å ng i verksamheten kan dra av hela r ä ntekostnaden ä ven
om bilen e.d. ocks å anv ä nds privat. Ä ven h ä r f ö resl å s att ett r ä ntetill ä gg skall p å f ö ras.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 92

F ö rlustavdrag (dvs. avdrag f ö r underskott som inte har kunnat utnyttjas det ä r de uppkom) skall behandlas p ä samma s ä tt
som underskottsavdrag. Detta g ä ller dock
inte om underskottet har uppkommit innan reformen b ö rjade genomf ö ras.

Det helt ö verv ä gande antalet inkomsttagare f å r med de nya reglerna en s ä nkt inkomstskatt. F ö r omkring 40 000 skattskyldiga med f ö rh å llandevis h ö g inkomst och stora underskottsavdrag uppkommer dock
vissa skattesk ä rpningar.

Skattebortfallet har ber ä knats p å 1981 ä rs f ö rh å llanden, som om hela reformen hade genomf ö rts detta ä r.
S ä nkningen av marginalskatterna ber ä knas i sig medf ö ra
ett skattebortfall om drygt 10 miljarder kr. och avdragsbegr ä nsningen en ö kning
av skatteint ä kterna med ca 1,4 miljarder kr.
Totalkostnaden kan allts å ber ä knas till knappt 9 miljarder kr. Finansieringsfr å gorna tas inte upp i promemorian.

I promemorian ber ö rs
vidare de samh ä llsekonomiska effekterna av
skattereformen. Eftersom s ä mycket som tv ä tredjedelar av alla underskott i f ö rv ä rvsk ä llor bel ö per
p ä egnahem - 11 miljarder kr. av
totalt 15,7 miljarder kr. inkomst å ret
1979 - kommer villamarknaden att p å verkas.
Med en ö kad r ä ntekostnad efter skatt ö kar ocks å kostnaden f ö r
villaboende. A andra sidan f ä r hush å llen en skattes ä nkning.
En s ä nkning av prisniv å n ä r trolig f ö r mycket dyra hus. Det framh å lls emellertid att r ä nteniv å n och m å nga andra faktorer p ä verkar prisbildningen och att det d ä rf ö r ä r vanskligt
att bed ö ma marknadens reaktion p å skattereformen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197 93

Bilap-a 2

Författningsförslagen i Ds B 1981:16

1 F ö rslag till

£ g_om_ ä ndrinq i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

dels att 10 §
3 mom. skall upph ö ra att g ä lla,

dels att 9 § 3 och 4
mom., 10 § 1 och 2 mom., 10 a § , 11 § 1 mom. samt
12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall inf ö ras tv å nya paragrafer, 9 a och 10 b §§ , av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

9 §

2 2 mom. Ha makar, som under _3 mom. Inkomst utg ö r A-in-

beskattnings å ret levt tillsam- komst eller B-inkomst enligt
mans och under n å gon del d ä rav f ö ljande.
varit bosatta h ä r i riket, b å da haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst f ö r
dem b å da ber ä knas enligt f ö ljande.

Med
A-inkomst f ö rst å s inkomst av tj ä nst, dock icke periodiskt underst ö d eller d ä rmed
j ä mf ö rlig periodisk int ä kt som avses
i 31 § koirmunalskattelagen, samt inkomst
av jordbruksfastighet och r ö relse om den
skattskyldige varit verksam i f ö rv ä rvsk ä llan i ej
blott ringa omfattning. Med B-inkomst f ö rst å s ö vriga
inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utg ö rs av det sammanlagda beloppet av den
skattskyldiges A-inkomst minskat med allm ä nna
avdrag, f ö rlustavdrag och s å -dant avdrag som avses i 2 mom.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste
lydelse 1979:1156.

Nuvarande lydelse

f ö rsta stycket. Beskattningsbar
A-inkomst avrundas ned å t till helt hundratal kronor, s å att ö verskjutande
belopp, som icke uppg å r till helt hundratal kronor,
bortfaller.

Beskattningsbar
B-inkomst utg ö rs av skillnaden mellan den
skattskyldiges beskattningsbara inkomst, ber ä knad enligt 2 eller 4 mom., och den beskattningsbara A-inkomsten. 3

£
mom. F ö r annan skattskyl-

dig ä n som i 2 mom. avses utg ö r den taxerade inkomsten till lika beskattningsbar
inkomst. Denna skall f ö r fysisk person, oskift d ö dsbo och familjestiftelse, varom f ö rm ä les i 10 § 1 mom., angivas i helt hundratal kronor, s å att ö verskjutande
belopp, som icke uppg å r till helt hundratal kronor,
bortfaller. I fr å ga om makar som levt tillsammans
men icke varit h ä r i riket bosatta under n å gon del av beskattnings å ret och som b å da
haft taxe-rad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst ber ä knas f ö r dem b å da,
varvid 3 mom. g ä ller 1 till ä mpliga delar.

F ö reslagen lydelse

4_ mom.
F ö r annan skattskyldig ä n som avses i 2 raom. utg ö r den taxerade inkomsten ocks å beskattningsbar inkomst.

Senaste lydelse 1970:163.

Prop. 1981/82:197

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

9 a §

Statlig inkomstskatt best å r av grundbelopp och till-l ä ggsbelopp.
Till ä ggsbelopp ber ä knas bara f ö r
skattskyldiga som avses i 10 § .

Nuvarande lydelse

10 §

4 1. mom. (f ö rsta — tredje styckena) Statlig inkomstskatt utg å r

f ö r fysiska personer, d ö dsbon och familjestiftelser med viss i

s ä rskild ordning best ä md procent av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utg ö r:

n ä r beskattningsbar inkomst icke ö verstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet enligt 10 § 1 mom, laqen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som
ö verstiger 1 basenhet;

n ä r beskattningsbar inkomst ö verstiger

4 men
icke 7 basenheter: cjrundbelopoet f ö r
4 basenheter och 4 % av å terstoden;

1 t

, 7

9 % ■

■

' 14 %

■

' 10

• 9

' 23 %

■

, 2

• 10 " '

' 26 % '

■

• 13

' 12

' 29 %

■

' 14

' 13

' 33 %

' 38 %
■

• 16

' 15
"

' 44 % '

1 I

' 17

' 16

' 45 %

1 1

' 17
"

' 48 % •

• ■

• 30

• 20 "

' 53 %

30
basenheter : '

■
30 "

58 % ■

Lydelse enligt prop. 1981/82:30.

Prop.
1981/82:197 96

Ä nd å att st å tlig
inkomstskatt skall uttagas med mer ä n
100 procent av grundbeloppet, m å likv ä l icke den å
n å gon del av den beskattningsbara
inkomsten bel ö pande skatten uppg å till h ö gre
belopp ä n som motsvarar 58 procent av denna
inkomstdel.

F ö reslagen lydelse 10 §

1 mom.
F ö r fysiska personer, d ö dsbon och familjestiftelser be

r ä knas grundbelopp och till ä ggsbelopp enligt f ö ljande skalor.

Grundbeloppet utg ö r:

n ä r beskattningsbar inkomst inte ö verstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet:

2 procent av den del av den beskattningsbara
inkomsten som

ö verstiger 1 basenhet:

n ä r beskattningsbar inkomst ö verstiger 4 men inte 9 basenheter: grundbeloppet f ö r 4 basenheter och 4 % av å terstoden;

Till ä ggsbeloppet utg ö r;

n ä r underlaget inte ö verstiger 19 basenheter:

5 procent av den del av underlaget som ö verstiger 16 b å senhe-

ter:

när
underlaget överstiger 19 men inte 21 basenheter: tilläggsbeloppet

för 19
basenheter och 10 % av

återstoden;

21
" " 23

II , Ii

" 21

" 15 % "

I* .

23
" " 26

II , II

" 23

" 20 % "

" .

26
" " 45

II , II

" 26

" 25 % "

■1 .

45
baserJieter

" 45

" 30 % "

Underlag f ö r till ä ggsbelopp utg ö rs
av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst ö kad med

1.
belopp varmed
avdrag enligt 4 § 1 mom, eller 11 § 1 mom, medgetts f ö r eget eller makes underskott i f ö rv ä rvsk ä lla

2.
f ö rlust enligt 4 a §
f ö r vilken avdrag medgetts vid
taxeringen

3.
r ä ntetill ä gg
enligt sj ä tte - å ttonde styckena.

Prop.
1981/82:197 97

Vid till ä mpning av fj ä rde stycket 1 skall den skattskyldiges underskott av
fastighet som avses i 24 S 2 mom, kommunalskatte-laqen (1928:370) minskas med
den vid taxeringen fastst ä llda in-, komsten av kapital, dock
h ö gst 30 000 kronor. Vidare skall -
om den skattskvldige yrkar det - den skattskyldiges underskott av kapital
reduceras med den vid taxeringen fastst ä llda
inkomsten

av tj ä nst: i den m å n underskottet h ä nf ö r sig till r ä nta
p å

~ ~ — 1-7
_Jg. - . J. i' _

skuld avseencje aktier eller andelar i ett f å mansf ö retag, dock
att underskottet inte f å r minskas med h ö gre belopp ä n
vad den skattskyldiqe under beskattnings å ret
uppburit i kontant l ö n fr å n f ö retaget

£ v_f £ stighat_ell § r_r ö rel £ e: i den m å n underskottet h ä nf ö r sig till

a)
r ä nta p å skuld f ö r arvsskatt eller g å voskatt avseende fastigheten eller r ö relsen, allt i den m å n
verksamheten fortfarande innehas eller bedrivs av den skattskyldige, eller

b)
r ä nta p å den
skattskyldiges skuld avseende andelar i ett handelsbolag som innehar eller
bedriver fastigheten eller r ö relsen.

Har den
skattskyldiqe tagit upp v ä rde av bostadsf ö rm å n som int ä kt ay fastighet eller r ö relse skall till ä gg
q ö ras med ett belopp motsvarande den
del ay f ö rv ä rvsk ä llans r ä ntekostnader som bel ö per p å den egna bostaden. P å bostadsbyggnad i jordbruk och d ä rtill h ö rande
tomtmark skall anses bel ö pa s å stor del av f ö rv ä rvsk ä llans r ä ntekostnader som byggnadens och tomtmarkens taxeringsv ä rde utg ö r
ay v ä rdet av samtliga tillg å ngar i f ö rv ä rvs-k ä llan. I fr å ga om annan bostadsbyggnad skall f ö rv ä rvsk ä llans r ä ntekostnader
f ö rdelas med utg å ngspunkt i. f ö rh å llandet mellan bostadsf ö rm å nens v ä rde och samtliga int ä kter i f ö rv ä rvsk ä llan.

Vid till ä mpning av sj ä tte stvcket skall r ä ntetill ä gget minskas med

dels underskott som uppkommit i den ifr å gavarande f ö rv ä rvsk ä llan,

dels den
vid taxeringen fastst ä llda inkomsten av kapital, dock h ö gst 30 000 kronor, till den del denna inkomst inte
avr ä knats fr å n underskott som avses i fj ä rde stycket 1.

Har den
skattskyldiqe vid ber ä kning av inkomst av fastighet eller
r ö relse yrkat avdrag f ö r kostnader f ö r
en i r ä kenskaperna upptagen bil, b å t eller liknande tillg å ng skall till ä gg g ö ras

7 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 197

med ett belopp motsvarande en ber ä knad r ä nta
p å tillg å ngens v ä rde
till den del denna anv ä nts f ö r privat bruk.

.
Underlaget f ö r till ä ggsbelopp skall avrundas ned å t till helt hundratal kronor.

Nuvarande
lydelse

10 §

2 mom.
(fj ä rde stycket) Med familjestiftelse
avses i denna lag stiftelse, som enligt de f ö r
densamma g ä llande stadgar har till
huvudsakligt ä ndam å l att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller best ä mda personers ekonomiska intressen.

F ö reslagen lydelse

2 mom. Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse,
som enligt de f ö r densamma g ä llande stadgar har till huvudsakligt ä ndam å l att tillgodose
viss familjs, vissa fa-miljers eller best ä mda
personers ekonomiska intressen.

10 § 2 mom.

Den
statliga inkomstskatten utg ö r:

a) f ö r svenska
aktiebolag,

sparbanker, sparbankernas s ä

kerhetskassa,
ekonomiska f ö r

eningar som ing å .i jordbruks-

kasser ö relsen, svenska■aktie

fonder, svenska f ö rs ä krings

anstalter som icke ä ro aktie-

bolag samt s å dana utl ä ndska

juridiska personer som ej be

skattas enligt 1 mom.:

fyrtio
procent av den beskattningsbara inkomsten, i den m å n skatten icke skall ber ä knas enligt c) h ä r
nedan;

b) f ö r andra svenska eko

nomiska f ö reningar ä n s å dana.

10 a §

F ö r nedan angivna skattskyldiga utg ö r grundbeloppet:

a) f ö r svenska
aktiebolag,

sparbanker, sparbankernas s ä

kerhetskassa,
ekonomiska f ö rm

eningar som ing å i jordbruks-

kasser ö relsen, svenska aktie

fonder, svenska f ö rs ä krings

anstalter som icke ä ro aktie-

bolag samt s å dana utl ä ndska

juridiska personer som ej be

skattas enligt 10 § 1 mom.:

fyrtio
procent av den beskattningsbara inkomsten, i den m å n skatten icke skall ber ä knas enligt c) h ä r
nedan;

b) f ö r andra svenska eko

nomiska f ö reningar ä n s å dana.

'Lydelse enligt prop. 1981/82:30. 'Lydelse enligt 1975:261.

Prop.
1981/82:197

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

som ing å i jordbrukskasser ö relsen, och sambruksf ö reningar ä vensom f ö r
Sveriges allm ä nna hypoteksbank. Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksf ö reningar
samt s å dana juridiska personer som enligt
f ö rfattning eller p å d ä rmed j ä mf ö rligt s ä tt bildats f ö r
att f ö rvalta samf ä llighet och som skola erl ä gga skatt f ö r
inkomst;

trettiotv å procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) f ö r livf ö rs ä kringsan

stalter s å vitt ang å r f ö rs ä k

ringsr ö relsen:

tio
procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d) f ö r andra skattskyldiga

ä n dem som avses i 1 mom,

eller under a), b) eller c)

h ä r ovan;

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

trettiotv å procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) f ö r livf ö rs ä kringsan

stalter s å vitt ang å r f ö rs ä k- -

rinqsr ö relsen;

tio
procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d) f ö r andra skattskyldiga

ä n dem som avses i 10 § 1 mom.

eller under a), b) eller c)

h ä r ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

10 § 3
mom. '

Statlig
inkomstskatt skall utg å i helt antal kronor, d ä rvid iakttages att skattebeloppet vid ö retal ö ver
femtio av-rundas upp å t och vid annat ö retal avrundas ned å t till n ä rmaste hela krontal.

10 b §

Statlig
inkomstskatt skall utg å i helt antal kronor, varvid
skattebeloppet vid ö retal ö ver femtio skall avrundas upp- å t och vid annat ö retal
ned å t till n ä rmaste hela krontal.

Senaste Ivdelse 1953:275.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

komst.

Avdrag,
som i 9 § 2 mom. f ö rsta stycket s ä gs,
ber ä knas f ö r vardera maken f ö r sig, varvid best ä mmelserna
i 52 § 1 mom. fj ä rde och femte styckena kommunalskattelagen
(1928:370) till ä mpas.

_1_ mom. Xkta makar, som under beskattnings å ret levt tillsammans, taxeras en var f ö r sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) ä ga motsvarande till ä mpning.

Har

vid
dylik

taxering

av-

drag,
varom i 4 §

1 mom.

f ö r-

m ä les.

helt
eller

delvis

kunnat

utnyttjas

å den ena ma-

kens
inkomst, m å

bristen

av-

r ä knas

å den andr

a makens

in-

I fall d å endast ena
maken har beskattningsbar inkomst, ber ä knas
skatten p å hans be-skattningsbara inkomst
utan uppdelning i beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Har b å da makarna beskattningsbar
inkomst, ber ä knas skatten enligt sj ä tte- å ttonde
styckena.

2_ mom.
Ä kta makar, som under beskattnings å ret levt tillsammans, taxeras envar f ö r sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) till ä mpas. Vid ber ä kning
av beskattningsbar inkomst till ä mpas best ä m melserna i andra och tredje styckena.

Har ena
maken helt eller delvis inte kunnat utnyttja s å dant avdrag som avses i 4 § 1
mom, avr ä knas å terst å ende del fr å n andra makens inkomst.

Har makarna B-inkomster som sammanlagt ö verstiger 5 000 kronor skall A-underlag och B-underlag
ber ä knas f ö r dem b å da
enligt f ö ljande. H ä rvid anses som A-inkomst den del av makarnas B-inkomster
som inte ö verstiger 5 000 kronor. Beloppet
avr ä knas i f ö rsta hand hos den

make som har den l ä gsta
B-in-

komsten.

Senaste lydelse 1979:1156.

Prop.
1981/82:197

Nuvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

101

Skatt p å beskattningsbar A-inkomst ber ä knas f ö r
vardera maken f ö r sig.

Beskattningsbar
B-inkomst hos make, som har den l ä gsta
beskattningsbara A-inkomsten, sammanl ä ggs
med andra makens beskattningsbara inkomst. D ä refter
ber ä knas skatt med tilll ä mpning av 10 §
1 mom, p å sum-man av n ä mnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara
inkomst. Skatten p å makarnas B-inkomster utg ö r skillnaden mellan den s å lunda ber ä knade
skatten och den skatt som bel ö per p å den i n ä mnda
summa ing å ende beskattningsbara A-inkomsten.
Skatten p å B-in-komst f ö rdelas p å
makarna efter f ö rh å llandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Best ä mmelserna i 10 §
3 mom, skall d ä rvid iakttas.

Vid till ä mpning av
detta moment skall, om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster inte Ö verstiger 2 000 kronor, dessa inkomster anses som
A-inkomst. Vidare skall minst 4 500 kronor av vardera makens beskattningsbara
inkomst anses som beskatt-ningsbar A-inkomst.

B-underlag
utg ö rs av det sammanlagda beloppet av
den skattskyldiges B-inkomst, dock h ö gst
hela underlaget f ö r till ä ggsbelopp. Som B-inkomst anses . ä ven s å dant r ä ntetill ä gg
som avses i 10 § sj ä tte - å ttonde styckena, om inkomst av f ö rv ä rvsk ä llan utg ö r
B-inkomst. B — underlaget avrundas ned å t till helt hundratal kronor.

A-underlag
utg ö rs av skillnaden mellan underlaget
f ö r till ä ggsbelopp och B-underlaget.

Till ä ggsbelopp p å
A-underlag ber ä knas f ö r vardera maken f ö r sig.

B-ionderlag hos make, som har det l ä gsta A-underlaget, sammanl ä ggs med andra makens underlag. D ä refter ber ä knas
till ä ggsbelopp med till ä mpning av 10 §
1 mom, tredje stycket p å summan av n ä mnda B-underlag och andra makens underlag. Till ä ggsbeloppet p å
makarnas B-underlag utg ö r skillnaden mellan det s å lunda ber ä knade
till ä ggsbeloppet och det till ä ggsbelopp som bel ö per
p å det i n ä mnda summa ing å ende
A-underlaget.

Prop. 1981/82:197

Nuvarande
lydelse

102

F ö reslagen lydelse

Sanmianlagda
beloppet av skatt p å makes beskattningsbara A-inkomst
och B-inkomst utg ö r makes statliga inkomstskatt.

Till ä ggsbeloppet p å
B-underlag f ö rdelas p å makarna efter f ö rh å llandet mellan deras B-underlag. Best ä mmelserna i 10 b §
skall d ä rvid iakttas.

Sammanlagda
beloppet av till ä ggsbelopp p å makes A-underlag och B-underlag utg ö r makes till ä ggsbelopp.

10 a § '

Vid ber ä kning av statlig in-komstskatt g ä ller f ö ljaride
i fr å ga om fysisk person, som varit
bosatt h ä r i riket under hela eller n å gon del av beskattnings å ret, och f ö r
oskiftat d ö dsbo efter den som vid sin d ö d var bosatt h ä r.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i den m å n den tillsammans med kommunal inkomstskatt ö verstiger 80 procent av n å gon del av den beskattningbara inkomsten upp till
30 basenheter och 85 procent av n å gon
del av den beskattningsbara inkomsten d ä rut ö ver.

Har skattskyldig inkomst som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) beskattas i annan kommun ä n
hemortskommunen anses inkomst i hemortskommunen utg ö ra den h ö gsta
delen av

12 §

Vid ber ä kninc? av till ä ggsbelopp
g ä ller f ö ljande i fr å ga
om fysisk person, som har varit bosatt h ä r
i riket under hela eller n å gon del av
beskattnings å ret, samt f ö r d ö dsbo efter
den som vid sin d ö d var bosatt h ä r.

Till ä ggsbelopp tas inte ut i den m å n det p å
n å gon inkomstdel ö verstiger vad som motsvarar 60 procent minskat med
den kommunala skattesatsen.

Med
den kommunala skattesatsen avses skattesatsen i den kommun, där den
skattskyldiges till kom-munal inkomstskatt beskattningsbara inkomst är
störst. Är därvid inkomsterna lika stora i två eller flera kommuner,
avses den högsta av skattesatserna i dessa kommuner. Om inkoms-

Senaste lydelse 1979:1156.

Prop.
1981/82:197

Nuvarande
lydelse

103

F ö reslagen lydelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

den
sammanlagda inkomsten. Har skattskyldig inkomst i tv å eller flera kommuner utom hemortskommunen skall
den st ö rsta av dessa inkomster anses utg ö ra den h ö gsta
delen av den sammanlagda inkomsten i n ä mnda
kommuner. Uppg å r inkomst i tv å eller flera kommuner till samma belopp skall
inkomst i den kommun som har den h ö gsta
skattesatsen, anses utg ö ra den h ö gsta delen av den sammanlagda inkomsten. Motsvarande
skall g ä lla vid s å dan f ö r-delning
som avses i 60 § kommunalskattelagen .

Skall makars inkomster l ä ggas samman enligt 11 § 1 mom- ber ä knas statlig inkomstskatt med utg å ngspunkt i de regler som enligt tredje stycket ovan
g ä ller f ö r make som har den h ö gsta beskattningsbara A-inkomsten. Best ä mmelserna till-l ä mpas d ä rvid som om denne make var skattskyldig ä ven f ö r andra
makens beskattningsbara B-inkomst. Har makarna skilda hemortskommuner anses
hemortskommunen f ö r maken med den h ö gsta beskattningsbara A-inkomsten vara makarnas gemen-samma.
Ä r makarnas beskatt-ningsbara
A-inkomster lika stora skall den kommun d ä r
skattesatsen ä r h ö gst anses som hemortskommun.

ten i den
kommun, vars skattesats enligt vad nu sagts skall ligga till grund f ö r ber ä kningen,
skall beskattas i flera f ö rsamlingar, g ä ller motsvarande i fr å ga om skat-tesatserna i de olika f ö r-samlingarna.

Till ä ggsbelopp p å underlag som har sammanlagts enligt 11 § 1 mom., ber ä knas
med utg å ngspunkt i de regler som enligt
tredje stycket ovan g ä ller f ö r den make som har det h ö gsta A-underlaget. Best ä mmelserna till ä mpas
d ä rvid som om denna make var skatt-skvldig
ä ven f ö r andra makens B-underlag. Ä r
makarnas A-underlag lika stora skall vid till ä mpning av denna paragraf makarnas B-underlag anses ha sammanlagts med
A-underlaget hos den make f ö r vilken den
h ö gsta kommunala Skattesatsen g ä ller enligt tredje stycket.

Prop.
1981/82:197 104

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

12 §

Varje å r best ä mmes med vilka procenttal av de i 10 §

1 mom, omf ö rm ä lda grundbelopp statlig inkomstskatt skall ing å i prelimin ä r
skatt dels f ö r n ä stkornmande budget å rs f ö rra h ä lft dels ock
f ö r detta budget å rs senare h ä lft;
d ä rvid iakttages att procenttalet f ö r n ä stkommande
budget å rs f ö rra h ä lft skall vara lika med
procenttalet f ö r det l ö pande budget å rets
senare h ä lft. Slutlig skatt p å grund av taxering visst å r skall utg å
efter det procenttal av grundbeloppen, som best ä mts med avseende å prelimin ä r skatt f ö r
å ret n ä st f ö re taxerings å ret.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag om ikrafttr ä dande
av lagen (1982:000) om ä ndring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt

H ä rigenom f ö reskrivs f ö ljande.

1
§ Lagen (1982:000) om ä ndring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tr ä der i kraft den 1 maj 1982 och till ä mpas f ö rsta
g å ngen vid 1984 å rs taxering om inte annat f ö ljer av 2-10 §§
nedan.

2
§ Vid 1984 å rs taxering utg ö r
grundbeloppet enligt 10 § :

n ä r beskattningsbar inkomst inte ö verstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som
ö verstiger 1 basenhet;

n ä r beskattningsbar inkomst ö verstiger

s. 14 Kontrollera mot PDF

4 men inte
7 basenheter

grundbeloppet
f ö r 4 basenheter och 4 % av å terstoden

s. 15 Kontrollera mot PDF

7 "

8 "

1
g II

9 "

' 10

10 "

1 T2

12 "

" 13

13 "

' 14

14 "

1 5

15 "

'17

17 "

19 "

1 20

20 "

" 26

26 "

" 30

30 basen

heter

7 %

11 %

20 %

24 %

26 %

29 %

32 %

36 %

38 %

39 %

40 %

41 %

44 %

s. 16 Kontrollera mot PDF

3 § Vid 1984 å rs taxering utg ö r
till ä ggsbeloppet enligt 10 § :

n ä r underlaget inte ö verstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet:

2 procent av den del av underlaget som ö verstiger 16 basenheter;

n ä r underlaget ö verstiger

19 men inte 20 basenheter

20 " ." 23 "

23 " " 26

26
" " 45 45 basenheter

tilläggsbeloppet
för 19 bcisenheter och 3 % av återstoden:

II 20 " " 5 % " "

" 23 " " 7 % " "

II 26 " " 8 % " "

I. 45 .1 I. 10 % "

4
§ Vid 1985 års taxering utgör grundbeloppet enligt 10 §:

när
beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt

lagen
(1977:1071) om basenhet;

2
procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som

Överstiger
1 basenhet;

när
beskattningsbar inkomst överstiger

=h 4
% < ■ 6 %

iv aters
1 1

jtoden;

" 7
%

1
1

" 17
%

" 22
%

1
1

" 23
%

" 25
%

" 26
%

" 28
%

•

" 29
%

" 30
%

" 32
%

4
men inte 7 basenheter: grun(3beLoppet för 4 basenheter och 4 % av återstcxäen;

II
II

II
It

II
II

II II

II
II

II II

basenheter

9 10 12 13 14 15 16 20 30

s. 5 Kontrollera mot PDF

5 § Vid 1985 å rs taxering utg ö r
till ä ggsbeloppet enligt 10 § :

N ä r underlaget inte ö verstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet:

3 procent av den del av underlaget som ö verstiger 16 basenheter;

n ä r underlaget ö verstiger

s. 6 Kontrollera mot PDF

19 men inte 20 basenheter

20
" " 21
"

21
" " 23
23 " .1 26

26 " " 45 " , 45 basenheter

20 21 23
26 45

till ä ggsbeloppet f ö r
19 basenheter och 7 % av å terstoden

8 % 10 % 13 % 17 % 20 %

6 § Vid 1984 och 1985 å r ö taxering
skall i st ä llet f ö r best ä m

melserna i 11 § 1 mom. fj ä rde-nionde styckena vid ber ä kning av

grundbelopp f ö r makar som under beskattnings å ret har levt till

sammans till ä mpas ä ldre best ä mmelser i 9 § 3 och 4 mom. samt

11 § 1 mom. fj ä rde-nionde styckena.

7 § Vid 1984 å rs taxering skall i st ä llet f ö r de nya reglerna

i 12 § andra stycket g ä lla att grundbelopp inte skall tas ut i

den m å n det ö verstiger ett belopp motsvarande

72 procent minskat med den kommunala skattesatsen p å inkomstdelar som inte ö verstiger 30 basenheter,

76 procent minskat med den kommunala skattesatsen p å inkomstdelar som ö verstiger 30 men inte 45 basenheter,

74 procent minskat med den kommunala skattesatsen p å inkomstdelar som ö verstiger 45 basenheter.

8 § Vid 1985 å rs taxering skall i st ä llet f ö r de nya reglerna i 12 § andra stycket g ä lla
att grundbelopp inte skall tas ut i den m å n
det ö verstiger ett belopp motsvarande

63 procent minskat med den kommunala skattesatsen p å inkomstdelar som inte ö verstiger 30 basenheter.

Prop.
1981/82:197 108

65 procent minskat med den kommunala skattesatsen p å inkomstdelar som ö verstiger 30 men inte 45 basenheter,

62 procent minskat med den kommunala skattesatsen p å inkomstdelar som ö verstiger 45 basenheter.

9 § Vid 1984 och 1985 å rs taxeringar skall vad som i 12 § fj ä rde

stycket s ä gs om till ä ggsbelopp. A-underlag och B-underlag i

st ä llet avse grundbelopp,
beskattningsbar A-inkomst och beskatt

ningsbar B-inkomst.

10 § Vid ber ä kning av underlag f ö r till ä ggsbelopp skall den be

skattningsbara inkomsten inte ö kas med f ö rlustavdrag som h ä nf ö r

sig till beskattnings å r f ö r vilket taxering skall ske å r
1983 el

ler tidigare. Detsamma g ä ller i fr å ga om underskott som uppkommit

till f ö ljd av att reparationskostnader h ä nf ö rliga till s å dant be

skattnings å r som nyss n ä mnts f ö rdelats
med st ö d av reglerna i punkt

8 av anvisningarna till 25 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Prop.
1981/82:197

3
Förslag till

109

Lag om ä ndring i laqen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 §
1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 §
1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt att rubriken till lagen samt 1
- 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Laq
om basenhet

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Basenhet
enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt fastst ä lles av regeringen varje å r f ö re utg å ngen av september m å nad.

Basenhet
enligt 10 § 1 mom.. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt fastst ä lles av regeringen
fr å n och med å r J.985 varje å r
f ö re utg å ngen av september m å nad.

Basenhet
utg ö r f ö r varje taxerings å r ett belopp som motsvarar 6 400
kronor multiplicerat med å rets j ä mf ö relsetal.
Basenheten avrundas ned å t till helt hundratal kronor.

Basenhet
utg ö r f ö r vapje taxerings å r ett belopp sojp motsvarar 8 100
kronor multiplicerat med å rets j ä mf ö relsetal.
Basenheten avrundas ned å t till helt hundratal kronor.

s. 1980 Kontrollera mot PDF

J ä mf ö relsetalet f ö r taxerings å ret
ä r det tal som anger f ö rh å llandet
mellan det all-

J ä mf ö relsetalet f ö r taxerings å ret
ä r det tal som snger f ö rh å llandet
mellan det all-

Senaste lydelse 1980:1060, Senaste lydelse 1980:1060.

s. 1981 Kontrollera mot PDF

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

manna prisl ä get i
augusti m å nad tv å å r f ö re taxerings å ret
och augusti m å nad å r 1980. D ä rvid skall f ö r ä ndringarna i
det allm ä nna prisl ä get ber ä knas
med bortseende fr å n indirekta skatter, tullar,
avgifter och ä ndringar i energipriser samt till ä gg g ö ras f ö r subventioner.

110

F ö reslagen lydelse

manna prisl ä get i
augusti m å nad tv å å r f ö re taxerings å ret
och augusti m å nad å r 1984. D ä rvid skall f ö r ä ndringarna i
det allm ä nna prisl ä get ber ä knas
med bortseende fr å n indirekta skatter, tullar,
avgifter och ä ndringar i energipriser samt till ä gg g ö ras f ö r subventioner.

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 maj 1982 och till ä mpas f ö rsta g å ngen
vid 1984 å rs taxering. Basenheten skall vara
7 300 kronor f ö r taxerings å ret 1984, 7 700 kronor f ö r taxerings å ret
1985 och 8 100 kronor f ö r taxerings å ret 1986.

4 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1970:172) ojm begr ä nsning av skatt i

vissa fall

H ä rigenom f ö reskrivs
att 3-6 §§ lagen (1970:172) om begr ä nsning av skatt i vissa fall skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Vid pr ö vning av skattebegr ä nsningen fastst ä lles ett sp ä rrbelopp med h ä nsyn
till den beskattningsbara inkomst som ber ä knats
f ö r den skattskyldige enligt lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt f ö r
det å r vartill skatten h ä nf ö r sig.

Den beskattningsbara inkomsten j;_jTunskad_med_4__5 £ 0 kronor, skall

ö kas
med s ä rskilt investeringsavdrag,

ö kas med p å f ö rda egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om 'socialavgifter och avdrag f ö r avs ä ttning f ö r egenavgifter,

minskas med restituerade', avkortade eller avskrivna egenavgifter
samt till beskattning å terf ö rt avdrag f ö r avs ä ttning f ö r egenavgifter.

Vid pr ö vning av skattebegr ä nsningen fastst ä lls ett sp ä rrbelopp med h ä nsyn
till den beskattningsbara inkomst och det underlag f ö r till ä ggsbelopp
som ber ä knats f ö r den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, i f ö rekommande fall efter s å dan justering som skall ske enligt andra och tredje
styckena.

Den
beskattningsbara inkomsten skall ö kas
med medgivet s ä rskilt investeringsavdrag .

Senaste lydelse av lagens.rubrik 1974:772. Lydelse enligt prop.
1981/82:10.

F ö reslagen lydelse

allt under f ö ruts ä ttning att den skattskyldige vid ber ä kningen av den beskattningsbara inkomsten erh å llit av-draq eller beskattats f ö r int ä kt
av h ä r angivet slag.

Om den
skattskyldige erlagt sj ö mansskatt under beskattnings å ret, skall den beskattningsbara inkomsten ö kas med den till sj ö mansskatt beskattningsbara inkomsten och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:295) om sj ö mansskatt skattepliktig dagpenning.

Sp ä rrbeloppet utg ö r 80 procent av den del av den skattskyldiges
enligt f ö rsta styck-et beskattningsbara
inkomst, ö kad eller minskad enligt andra och
tredje styckena, som ej ö verstiger 30 basenheter enligt
lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 §
1 mom, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 85 procent av ö verskjutande belopp.

Nuvarande lydelse

Om den skattskyldige erlagt sj ö mansskatt under beskattnings å ret, skall den beskattningsbara inkomsten och underlaget
f ö r till ä ggsbelopp ö kas
med den till sj ö mansskatt beskattningsbara
inkomsten och dagpenning som ä r skattepliktig
enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:295) om sj ö mansskatt.

. Sp ä rrbeloppet utg ö rs av summan av

1.
50 procent av
den justerade beskattningsbara inkomst-en,

2.
25 procent av
det justerade underlaget f ö r till ä ggsbelopp till den del detta under-lag inte ö verstiger 45 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet ,

3.
30 procent av
det justerade underlaget f ö r till ä ggsbelopp till den del detta under-lag ö verstiger 45 basenheter enligt n ä mnda lag.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Sp ä rrbelopp enligt 3 § j ä mf ö rs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, f ö rm ö genhetsskatt
och kommunal inkomstskatt som ber ä knats
f ö r den skattskyldige p å grund av taxeringen (skattebeloppet). I
skattebeloppet inr ä knas ä ven sj ö mansskatt,
om den skattskyldige erlagt s å dan skatt
under beskattnings å ret.

Sp ä rrbelopp enligt 3 § j ä mf ö rs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt,
f ö rm ö genhetsskatt_ £ _ kommunal inkomstskatt och egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som ber ä knats f ö r den skattskyldige p å grund av taxeringen (skattebeloppet). I
skattebeloppet inr ä knas ä ven sj ö mansskatt, om den skattskyldige erlagt
s å dan skatt under beskattnings å ret.

Ä r
den skattskyldige ber ä ttigad till neds ä ttning av statlig inkomstskatt eller f ö rm ö genhetsskatt
genom skattereduktion som avses i 2 §
4 mom. uppb ö rdslagen (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om skattel ä ttnader f ö r
vissa sparformer eller 5 § lagen (1980:1047) om
skattereduktion f ö r aktieutdelning eller genom avr ä kning av utl ä ndsk
skatt enligt s ä rskilda f ö reskrifter, skall skattebelopp enligt f ö rsta stycket ber ä knas
som om skattereduktion eller av r ä kning
av skatt inte hade skett.

5 § "

Om skattebeloppet enligt 4 § Sr h ö gre ä n sp ä rrbeloppet neds ä tts den statliga inkomstskatten och f ö rm ö genhetsskatten
med ö verskjutande belopp. F ö r-

Om skattebeloppet enligt 4 § ä r h ö gre ä n sp ä rrbeloppet neds ä tts den statliga inkomstskatten
och f ö rm ö genhetsskatten med ö verskjutande
belopp. Ned-

Lydelse enligt prop. 1981/82:30. Lydelse enligt prop.
1981/02:10.

8 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 197

Prop. 1981/82:197

F ö reslagen lydelse

m ö genhetsskatten f å r dock med till ä mpning
av denna lag inte bli l ä gre ä n skatten p å
50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara f ö rm ö genhet.

114

Nuvarande lydelse

s ä ttning av statlig inkomstskatt f å r avse b å de
grundbelopp och till ä ggsbelopp. Till ä ggsbelopp f å r
dock inte neds ä ttas med st ö rre belopp ä n
som motsvarar till ä ggsbelopp ber ä knat p å
den beskattningsbara inkomsten enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. F ö rm ö genhetsskatten f å r inte neds ä ttas s å att
skatten blir l ä gre ä n skatten p å 50 procent av den skattskyldiges
beskattningsbara f ö rm ö genhet . Neds ä ttning sker av den statliga f ö rm ö genhetsskatten
om inte en annan ordning kan antas vara f ö rm å nligare f ö r
den skattskyldige. Skatteneds ä ttning som
avses i 4 § tredje stycket verkst ä lls sedan neds ä ttning
har skett enligt f ö rsta stycket i denna paragraf .

-6
§

F ö r makar som levt tillsammans londer beskattnings å ret skall, s å vitt
ang å r senare be-s.kattnings å r ä n det under
vilket ä ktenskapet ing å tts, skattebegr ä nsningen
ske med h ä nsyn till makarnas sammanlagda beskattningsbara
inkomst och deras sammanlagda skattebelopp enligt 4 § ,

F ö r makar som levt tillsammans under beskattnings å ret skall, s å vitt
ang å r senare beskattnings å r ä n det under
vilket ä ktenskapet ing å tts, skattebegr ä nsningen
ske med h ä nsyn till makarnas sammanlagda
justerade beskattningsbara inkomst, sammanlagda justerade underlag f ö r till ä ggsbelopp
och sammanlagda skattebelopp enligt 4 § .

Prop.
1981/82:197 115

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

Det belopp, varmed neds ä ttning
av till ä ggsbelopp h ö gst f å r medges
enligt 5 § f ö rsta stycket, ber ä knas dock med utg å ngspunkt i den beskattningsbara inkomsten f ö r var och en av makarna. Om beskattningsbar f ö rm ö genhet
fastst ä lles gemensamt f ö r makar eller f ö r
f ö r ä ldrar och barn enligt 12 §
1 mom. lagen (1947:577) om statlig f ö rm ö genhetsskatt, skall ber ä kning enligt 5 §
f ö rsta stycket av den statliga f ö rm ö genhetsskatten
ske p å 50 procent av den gemensamt best ä mda beskattningsbara f ö rm ö genheten.

I fall som avses i andra stycket f ö rdelas det belopp, varmed neds ä ttning av skatt h ö gst
f å r medgivas, p å makar och barn efter f ö rh å llandet
mellan deras skattepliktiga f ö rm ö genheter.

Best ä mmelserna i f ö rsta,
andra och tredje styckena cm makar ä ger
motsvarande till ä mpning p å skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 januari 1983 och till ä mpas
f ö rsta g å ngen i fr å ga
om skatt som p å f ö rs p å grund av 1984 å rs taxering, I fr å ga
om 1984 å rs taxering skall dock de i 3 § tredje stycket angivna procenttalen vara 67, 8 och
10 samt i fr å ga om 1985 å rs taxering 58, 17 och 20.

Prop. 1981/82:197 116

5 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1958:295) om sj ö mansskatt

H ä rigenom f ö reskrivs att 7 §
samt 12 -S. 1 mom. lagen (195f 295) om sj ö mansskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

7 §

1 mom. H ä r
i riket bosatt sj ö man samt sj ö man bosatt i Dan

mark, Finland, Island eller Norge skall erl ä gga
sj ö mansskatt p å

beskattningsbar m å nadsinkomst,

a)
vid anst ä llning ombord a) vid anst ä llning ombord p å
fartyg, som huvudsakligast p å fartyg, som huvudsakligast anv ä ndes
i fj ä rrfart, enligt anv ä ndes i fj ä rrfart, enligt vid denna lag fogad
tabell F, vid denna lag fogade tabeller-samt n £ F och FT, samt

b)
vid anst ä llning ombord b) vid anst ä llning ombord p å
annat fartyg enligt vid p ä annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N. denna lag fogade tabellerna

N och NT. D ä rvid erl ä gger

1.
ogift sj ö man utan barn skatt enligt kolumn 1,

2.
gift sj ö man skatt enligt kolumn 2-3, samt

3.
ogift sj ö man med barn skatt enligt kolumn 4. Skattebelopp
enligt tabellerna utg å r i helt krontal, varvid

ö retal
ö ver femtio avrundas upp å t och annat ö retal
bortfaller.

Best ä mmelserna i 65 § kommunalskattelagen ä ga motsvarande till ä mpning i fr ä ga om sj ö mansskatt.

2 mom.
I s ä rskilda fall 2 mom. I s ä rskilda fall m å

m å sj ö mansskatten ä mnden f ö re-
sj ö mansskatten ä mnden f ö reskri-

skriva, att sj ö mansskatt va, att sj ö mansskatt skall er-

skall erl ä ggas enligt tabell l ä ggas enligt tabell F respek-

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777, Senaste lydelse
1974:777. senaste lydelse 1974:777.

Nuvarande
lydelse

F j ä mv ä l vid anst ä llning ombord p å fartyg, som huvudsakligast anv ä ndes i n ä rfart.

N ä mnden m å i s ä rskilda fall
medgiva, att denna lag till ä mpas vid
anst ä llning ombord p å lastfartyg, som huvudsakligast anv ä ndes i inre fart, om fartyget har certifikat f ö r stor kustfart och tidvis ä ven nyttjas i s å dan
fart samt ä r f ö rsett med giltig sj ö mansrulla. D ä rvid skall sj ö mansskatt
erl ä ggas enligt tabell N.

(Se vidare anvisningarna.)

F ö reskriven lydelse

tive FT j ä mv ä l vid anst ä llning
ombord p å fartyg, som huvudsakligast anv ä ndes i n ä rfart.

N ä mnden m å
i s ä rskilda fall medgiva, att denna lag
till-l ä mpas vid anst ä llning ombord p å
lastfartyg, som huvudsakligast anv ä ndes
i inre fart, om fattyget har certifikat f ö r
stor kustfart och tidvis ä ven nyttjas i s å dan fart samt ä r
f ö rsett med giltig sj ö mansrulla. D ä rvid
skall sj ö mansskatt erl ä ggas enligt tabell N respektive NT.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §

1 mom

G ö r sj ö man, som har att erl ä gga sj ö mansskatt enligt 7 § , sannolikt att han å ret efter
beskattnings å ret vid taxering enligt lagen om
statlig inkomstskatt skulle kunna p å r ä kna avdrag f ö r

a)
underskott å egen eller makes f ö rv ä rvsk ä lla,

b)
utbetalning av
periodiskt underst ö d,

c)
avgift f ö r s ä dan
pensionsf ö rs ä kring, som avses i 46 § 2 mom. f ö rsta stycket 6) kommunalskattelagen (1928:370),

d) s ä dant underh å ll
av icke hemmavarande barn, som avses i

46 § 2 mom. f ö rsta stycket 4) kommunalskattelagen, eller

e) nedsatt skattef ö rm å ga

m ä genom beslut om j ä mkning f ö reskrivas, att den eljest beskattningsbara
inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av s å dant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu
n ä mnd taxering.

Senaste lydelse 1978:916.

Nuvarande
lydelse

J ä mkning i fall som avses vid a)-d) m å dock endast medgivas, om den till sj ö mansskatt beskattningsbara inkomsten d ä rigenom neds ä ttes
med minst 600 kronor.

F ö reslagen lydelse

J ä mkning i fall som avses vid a)-d) m å dock endast medgivas, om den till sj ö mansskatt beskattningsbara inkomsten d ä rigenom neds ä ttes
med minst 600 kronor. I fall som avses vid a) skall minskning av inkom.sten
inte ske vid best ä mmande av skatt enligt tabell FT
eller NT.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 januari 1983. Ä ldre best ä mmelser g ä ller
betr ä ffande sj ö mansskatt som har erlagts eller hade skolat erl ä ggas f ö re
ikrafttr ä dandet.

Prop.
1981/82:197 119

6 F ö rslag till Lag om ä ndring i kommunalskattelaaen (1928:370)

H ä rigenom f ö reskrivs
att punkt 8 av anvisningarna till 25 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

F ö reslagen lydelse

8. Har
skattskyldig under ett visst beskattnings å r
haft kostnader ej understigande 6 000 kronor f ö r reparation och underh å ll av
fastighet, varav int ä kterna ber ä knas enligt 24 §
1 mom., f å r han utan hinder av 41 § och anvisningarna till samma paragraf efter eget
val g ö ra avdrag f ö r kostnaderna vid taxering f ö r beskattnings å ret
i fr å ga eller f ö r n ä got av de tv å n ä rmast f ö ljande beskattnings å ren. Avdraget f å r ä ven f ö rdelas mellan dessa tre å r p å s ä tt den skattskyldige ö nskar.

I fr ä ga om kostnad f ö r reparation och underh å ll som avses i 25 § 2 mom. f ö rsta stycket b) g ä ller f ö ljande.
Beviljas vid ä rendets slutliga avg ö rande hos l å nemyndigheten
inte s å dant l å n eller bidrag som d ä r avses el-

Senaste lydelse 1981:295.

8. Har
skattskyldig under ett visst beskattnings å r
haft kostnader ej understigande 6 000 kronor f ö r reparation och underh å ll av
fastighet, varav int ä kterna ber ä knas enligt 24 §
1 mom., f ä r han utan hinder av 41 § och anvisningarna till samma paragraf efter eget
val g ö ra avdrag f ö r kostnaderna vid taxering f ö r beskattnings å ret
i fr å ga eller f ö r n å got av de
fem n ä rmast f ö ljande beskattnings å ren. Avdraget f å r ä ven f ö rdelas mellan dessa sex å r p å s ä tt den skattskyldige ö nskar.

I fr å ga om kostnad f ö r reparation och underh å ll som avses i 25 § 2 mom. f ö rsta stycket b) g ä ller f ö ljande.
Beviljas vid ä rendets slutliga avg ö rande hos l ä nemyndigheten
inte s å dant l å n eller bidrag som d ä r avses el-