Prop. 1981/82:199

Prop.
1981/82:199

Regeringens proposition 1981/82:199

om vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m.;

beslutad den 18 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN SÖDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i fråga om
förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet för dem som vistas
utomlands. Ändringarna har betydelse främst i de fall en svensk arbetsgivare
har sänt ut anställda för arbete utomlands. Syftet med förslagen är bl. a. att
minska antalet fall där socialförsäkring gäller i såväl Sverige som
sysselsättningslandet och där socialavgifter dubbeldebiteras.

I detta syfte föreslås en precisering i fråga om
bosättningsbegreppet på socialförsäkringsområdet. EnUgt nuvarande praxis anses
vid vistelse utomlands bosättningen här i riket vanligen orubbad under det
första året även om utlandsvistelsen redan från början är avsedd att vara
längre tid. Preciseringen innebär att bosättningen här i riket - och därmed
försäkringen - anses bestå endast om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst
ett år.

De övriga ändringar som föreslås i fråga om förmåner och
avgifter för utlandsanställda m. fl. innebär följande. Vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst och bestämmande av underlaget för
arbetsgivaravgifter skall bortses frän de lönefillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. I
underlaget för den sjukpenninggrundande inkomsten skall inte ingå ersättning
från en ufiändsk arbetsgivare för arbete som har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. Nuvarande begränsade ersättningsbelopp för läkarvård och
sjukhusvård utomlands slopas.

I propositionen läggs också fram förslag i några andra
frågor. Förslagen i dessa delar innebär i korthet följande.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget för
arbetsgivaravgifter skall bortses från ersättningar för skiljemannauppdrag i
fall där parterna i skiljeförfarandet är av ufiändsk nafionalitet.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 199

Prop. 1981/82:199 2

Egenföretagare
som är födda åren 1924-1926 och som vid utgången av år 1981 hade undantagande
från ATP skall övergångsvis i likhet med yngre egenföretagare ges valmöjlighet
i fråga om karenstid i sjukpenningförsäk-ringen till följd av att undantagandet
obUgatoriskt har upphört aft gälla.

I lagarna om allmänna barnbidrag
och om bidragsförskott införs en uppgiftsskyldighet för myndigheter m.fl. till
allmän försäkringskassa. Den nya uppgiftsskyldigheten motsvarar den som nu
gäller enligt lagen om allmän försäkring.

Regeringen tillsätter
enligt nuvarande bestämmelser assessorstjänster hos försäkringsrätterna. I
fortsättningen skall det ankomma på försäkringsrätterna själva att tUlsätta
dessa tjänster.

Slutligen
anmäls i proposifionen en fråga om bestämmelserna om delpension för vissa
uppdragstagare.

Ändringarna
föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:199

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 3 §, 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 kap. 3§

Försäkrade
enligt denna lag äro svenska medborgare, sä ock de som utan att vara svenska
medborgare åro bosatta i riket.

Försäkrade
enligt denna lag är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara
svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall
fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst ell år. Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension även om han ej är bosatt i riket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som
enligt 11 kap. 6 § fillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej
längre uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

Sjukpenninggrundande i n k o m s t är den inkomst i pengar
eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan
antas för år räknat komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Den ' sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas fill närmast lägre
hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning och

kap.

2§

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i
pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad
kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning
räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller
en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning och

Nuvarande
lydelse

annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete som någon
utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall,
såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 500 kronor, anses som
inkomst av anställning. I fråga om ersättning som utgör inkomst av rörelse
som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne
brukar, gäUer vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade
och den som utger ersättningen är ense om detta. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen
såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under
året inte antas uppgå fill minst 500 kronor, skall ersättningen från denne
inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat
fall än då den utgör inkomst av rörelse eller jordbruks-

Föreslagen lydelse

annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas
av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaförmåner
för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i
dennes tjänst skall, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 500
kronor, anses som inkomst av anställning. I fråga om ersättning som utgör
inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av
jordbruksfastighet som denne brukar, gäller vad nu har sagts endast under
förutsättning att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om
detta. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare
och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete
för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 500 kronor,
skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet, fasfighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall,
där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som
kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som
motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten
helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bostad, skall
dessa förmåner uppskattas efter de regler som tiUämpas vid beräkning av
preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall uppskattas enligt
de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgift fill sjukförsäkringen.

Il kap.

2§

Med
inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner, i form av
kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän
eller enskild

Med
inkomst av anstäUning avses den lön i pengar eller naturaförmåner, i form av
kost, bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän
eller enskild

Prop.
1981/82:199 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänst. Till sådan inkomst räknas tjänst. Till sådan
inkomst räknas

dock inte från en och samme arbets- dock inte från en och samme arbets

givare utgiven lön som under ett år ej givare utgiven lön som under ett år ej

uppgått till femhundra kronor. uppgått till femhundra kronor. /

Såsom inkomst av anställning anses fråga om arbete som har utförts

även utomlands bortses vid beräkningen

av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380)
om arbetsskadeför

säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller

på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället

för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b)
föräldrapenning,

c)
vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371)
om kontant

arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad

rehabilitering i form av dagpenning,

g) fimstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag
enligt studie

stödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpUkfiga, i) dagpenning till värnpliktiga och

vapenfria tjänstepliktiga och elever i vapenfria tjänstepliktiga under repe-

bistånds- och katastrofutbildning un- titionsutbildning, frivilliga som ge-

der repetitionsutbildning, frivilliga nomgår utbildning under krigsför-

som genomgår utbildning under bandsövning eller särskild övning

krigsförbandsövning eller särskild inom värnpliktsutbildningen, läkare

övning inom värnpliktsutbildningen, under försvarsmedicinsk tjänstgö-

läkare under försvarsmedicinsk ring samt civilförsvarspliktiga,

tjänstgöring samt civilförsvarsplikti-

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) fimersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av
sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
utgående bidrag som ej är att hänföra fill inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som
sägs i första stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan
att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas
till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en
arbetsgivare, som är bosatt

Prop.
1981/82:199 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i
fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande
lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning
från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller frän
arbetsgivare, som fillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte
är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt
i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde
stycket skall anses såsom arbetsgivare.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1982.

2.
De nya
bestämmelserna i 11 kap. 2 § tillämpas första gången vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomster för år 1982.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Den som förvärvsarbetar är för- Den som förvärvsarbetar ; wer/c-

säkrad för arbetsskada enligt denna samhet här i riket är
försäkrad för

lag. arbetsskada enligt denna lag.

Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning
i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom.

Annan förvärvsarbetande än arbetstagare är försäkrad under
förutsättning att han är bosatt i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. De nya
bestämmelserna fillämpas såvitt avser en arbetsgivares avgiftsskyldighet första
gången i fråga om avgifter som hänför sig till utgiftsåret 1982.

' Lagen omtryckt 1977:264. 2 Senaste lydelse 1981:693.

Prop. 1981/82:199 7

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 4§ lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. 4§ Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den
under året inte uppgått till 500 kronor,

2. ersättning fill arbetstagare som vid årets ingång
fyllt 65 år,

3. ersättning fill arbetstagare vid sjukdom eller
ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del
ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får
uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har
erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rätfigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för
arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen
inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna 6.
ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som motsvarar
kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med arbetstagare haft att
täcka med ersättningen, i den mån riksförsäk- ersättningen, i den mån
riksförsäkringsverket medger detta, samt ringsverket medger detta,

7. ersättning för tjänstgöring i 7.
ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket verkskydd enUgt
47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den civilförsvarslagen
(1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsva- mån ersättningen utgör
eller motsvarar dagpenning. rar
dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands,
till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen
om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där
parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet

Medgivande
enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till
minst en tiondel av ersättningen samt får avse arbetstagare i viss verksamhet
eller, efter framställning av arbetsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

I
fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av
avgiftsunderlaget.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om
arbetsgivaravgifter som avser utgiftsåret 1982.

Prop.
1981/82:199 8

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen
(1962:381)

om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna fill
lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1982.

2.
Äldre
bestämmelser i 3 kap. 2.
Äldre bestämmelser i 3 kap. 11 § gäller fortfarande för försäk- 11 § gäller
fortfarande för försäkrade för vilka undantagande enligt rade för vilka
undantagande gäUt 11 kap. 7§ i dess äldre lydelse ägt enligt 11 kap. 7 § idessäldrelydelse.
giltighet. Vid tillämpningen av
3 kap. 11 §

skall till utgången av år 1982 bortses från åldersgränsen
55 år i fråga om försäkrade som är födda åren 1924-1926 och för vilka
undantagande gällt under år 1981.

3.
För försäkrade
som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7
§ i dess äldre lydelse ägt giltighet, gäller fortfarande bestämmelserna i 12
kap. 2 § och 15 kap. 1 § i deras förutvarande lydelse. För försäkrade som är
födda år 1923 eller fidigare och för vilka sådant undantagande varit gällande
under år 1981 gäller alltjämt äldre bestämmelser i 3 kap. 2 och 5 §§, 11 kap. 7
§, 13 kap. 2 § och 17 kap. 1 §. Anmälan som avses i 11 kap. 7 § första stycket
i dess äldre lydelse får utan hinder av andra stycket nämnda paragraf
återkallas med verkan från och med ingången av året näst efter det då anmälan
har återkallats. Ny anmälan får inte göras.

4.
Äldre
bestämmelser i 11 kap. 2 och 6 §§, 19 kap. samt 20 kap. 4 § gäller fortfarande
i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

5.
Äldre
bestämmelser i 3 kap. 2 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomst
som belöper på tid före ikraftträdandet.

6.
Förekommer i
lag eller annan författning hänvisning fill föreskrift som har ersatts av en
bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Denna lag-' träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lydelse av övergångsbestämmelserna 1981:1163. 2
1981:692. 31982:000.

Prop.
1981/82:199 9

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §' Vad som är föreskrivet om riksförsäkringsverkets
tillsyn över de aUmänna försäkringskassorna äger motsvarande tillämpning i
fråga om kassornas befattning med allmänna barnbidrag.

De närmare föreskrifter, som behövs för tillämpningen av
denna lag, meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
riksförsäkringsverket.

Bestämmelserna 120 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring om uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myndigheter,
arbetsgivare och försäkringsinrättningar skall gälla i ärenden enligt denna
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. 'Senaste lydelse
1975:153.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1964:143) om
bidragsförskott' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse •

21 § Vad som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
är föreskrivet om riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna
försäkringskassorna äger motsvarande tillämpning i fråga om kassornas
befattning med bidragsförskott.

Bestämmelserna 120 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring om uppgiftsskyldighel för statiiga och kommunala myndigheter,
arbetsgivare och försäkringsinrättningar skaU gälla i ärenden enligt denna
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

' Lagen omtryckt 1976:277.

1* Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 199

Prop.
1981/82:199 10

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

I försäkringsrätt finns försäkrings- I försäkringsrätt finns försäkrings

rättsråd och försäkringsrättsassesso- rättsråd och försäkringsrättsassesso

rer. Försäkringsrättsråd utnämnes rer. Försäkringsrättsråd utnämns av

och försäkringsrättsassessor förord- regeringen. Försäkringsrättsassesso-

nas av regeringen. rer förordnas av försäkringsrätten.

Försäkringsrättsråd och försäk- Försäkringsrättsråd och försäk

ringsrättsassessor skall vara lagfarna. ringsrättsassessorer
skall vara lagfar-

Föreligger särskilda skäl, får den na.
Föreligger särskilda skäl, får den

som har god kännedom om social- som har god
kännedom om social

försäkringslagstiftningen utses till försäkringslagsfiftningen
utses fill

försäkringsrättsråd eller försäkrings- försäkringsrättsråd
eller försäkrings

rättsassessor, fastän han icke är lag- rättsassessor,
fastän han icke är lag

faren, faren.

Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara chef
för domstolen.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop.
1981/82:199 11

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-18

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo,
Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Söder

Proposition om vissa frågor inom den allmänna
försäkringen, m.m.

1 Inledning

Socialförsäkringssystemet är till större delen samordnat
inom den allmänna försäkringen, som omfattar folkpensioneringen, den allmänna
tilläggspensioneringen (ATP) och sjukförsäkringen (inkl.
föräldraförsäkringen). Bestämmelser härom finns i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Lagen kompletteras bl.a. av bestämmelser om hustrufillägg och
kommunala bostadstillägg samt av lagar om arbetsskadeförsäkring och
delpensionsförsäkring.

Socialförsäkringarna
finansieras genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter samt statsbidrag. Fr.o.m.
utgiftsåret 1982 gäller förenklade regler om beräkningen av arbetsgivaravgifter
och egenavgifter. Bestämmelserna om avgiftsberäkningen finns i lagen (1981:691)
om socialavgifter.

I en
departementspromemoria (Ds S 1981:14), Socialförsäkring för vissa utlandsanställda
m.m., behandlas frågor om förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet
för arbetstagare som av sin arbetsgivare sänts ut för att arbeta utomlands. En
sammanfattning av promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag
behandlar i det följande några frågor som föranleds av förslagen i promemorian.

1 detta
sammanhang tar jag också upp en fråga om avgiftsskyldighet för arvoden för skiljemannauppdrag
i fall där parterna är av utländsk nationalitet.

Prop.
1981/82:199 12

Vidare tar jag upp en fråga om val av karenstid inom
sjukpenningförsäkringen för de egenföretagare som är födda åren 1924-1926 och
som vid utgången av år 1981 var undantagna från ATP. Jag tar dessutom upp
frågor om dels uppgiftsskyldighet för myndigheter m.fl. till
försäkringskassorna i ärenden om allmänna barnbidrag och bidragsförskott, dels
tillsättande av assessorstjänster hos försäkringsrätterna.

Slufiigen anmäler jag en fråga om behandlingen av vissa
uppdragsinkomster vid beräkningen av delpension.

2 Socialförsäkring för utlandsanställda, m.m.

2.1 Allmänt om förmåner och avgifter för svenska företags
anställda i utlandet

Lagstiftningen saknar särskilda regler om förmåner för
anställda som en svensk arbetsgivare har sänt ut för arbete utomlands. I fråga
om ATP gäller dock att pensionsskyddet för utlandsanställda svenska medborgare
består under hela utsändningstiden.

Av betydelse för rätten till andra förmåner än ATP är om
arbetstagaren alltjämt kan anses vara bosatt i Sverige under utlandsvistelsen.
Enligt gällande praxis på socialförsäkringsområdet anses vid tillfällig
vistelse utomlands bosättningen här i riket bestå under det första året av
vistelsen.

På avgiftssidan gäller skilda regler för ATP-avgifter och
övriga avgifter. I fråga om ATP finns i lagen om socialavgifter bestämmelser
som innebär en principiell överensstämmelse mellan de fall där ATP intjänas och
arbetsgivarens skyldighet att betala avgifter. För övriga arbetsgivaravgifter
skall enligt lagen om socialavgifter bortses från ersättningar till
arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. Bestämmande för avgiftsskyldighetens omfattning är den
praxis som utvecklades enligt den tidigare gällande lagen (1954:243) om
yrkeskadeförsäkring och som fortfarande tillämpas i arbetsskadeförsäkringen.
Denna praxis innebär i korthet följande. Om en svensk arbetstagare anställs vid
en av svensk arbetsgivare i utlandet stadigvarande bedriven verksamhet med
självständig organisation, anses han inte omfattad av arbetsskadeförsäkringen
under någon tid utomlands. I allmänhet skall arbetstagaren, om han avflyttat
från Sverige, då inte heller kvarstå som inskriven i försäkringskassan. Om
arbetstagaren däremot är att anse som utsänd av en svensk arbetsgivare för
arbete utomlands, består anknytningen till arbetsskadeförsäkringen intill ett
år efter arbetstagarens avresa från Sverige (den s.k. ettårsregeln). En
förutsättning härför torde dock vara att arbetet utomlands är tillfälligt eller
andra särskilda skäl talar för att arbetstagaren skall återvända till Sverige
inom en begränsad tid. På motsvarande sätt har, då utländska arbetsgivare sänt
utländska arbetstagare till Sverige för arbete,

Prop.
1981/82:199 13

den svenska arbetsskadeförsäkringen i praxis gjorts
tillämplig först ett år efter arbetstagarens ankomst till Sverige (den s.k.
omvända ettårsregeln).

Även om
således en ettårsregel tillämpas på såväl förmånssidan som avgiftssidan, finns
det i praktiken socialförsäkringsförmåner som den utlandsanställde inte kan
utnyttja i full omfattning. Den svenska sjukförsäkringens regelsystem är
anpassat efter förhållandena här i landet. En utsänd arbetstagare kan därför -
i likhet med övriga försäkrade som vistas utomlands - endast i begränsad
omfattning få ersättning för vårdkostnader. Ersättning för vårdkostnader
utomlands kan betalas enligt kungörelsen (1962:388) angående ersättning för
sjukhusvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring. Enligt nämnda
kungörelse får ersättningarna bestämmas till högst 18 kr. 75 öre för läkarvård
och 35 kr./dag för sjukhusvård, i båda fallen inklusive läkemedelskostnader.
Ersättningsbeloppen är i dagens läge låga i förhållande till de faktiska
kostnaderna.

En annan förmån som den utsände i praktiken inte kan
utnyttja i full omfattning är föräldrapenningen. För att föräldrapenning skall
kunna betalas ut krävs nämligen att barnet är bosatt i Sverige. Dessutom skall
föräldern ha den faktiska vårdnaden om barnet.

Tandvårdsförsäkringen gäller över huvud taget inte för
vård utomlands och reseersättningar betalas ut enbart i vissa fall av vård i de
nordiska grannländerna enligt gränssjukvårdskungörelsen (1962:390).
Arbetslöshetsersättning kan uppbäras bara av den som står till den svenska
arbetsmarknadens förfogande.

En bristande överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
föreligger också om någon tar anställning i ett utländskt företag. Då blir den anställde,
om avregistrering från försäkringskassan inte kommit fill stånd, berättigad
till förut angivna förmåner under ett års tid efter avresan från Sverige trots
att avgiftsskyldighet inte föreligger för arbetsgivaren. Detta gäller även om
det utländska företaget är dotterbolag till ett svenskt företag. 1 alla nu
nämnda fall föreligger det också regelmässigt rätt till förmåner i
sysselsättningslandet.

En konvention tar över den nationella lagstiftningen.
Sverige har förutom med de nordiska länderna ingått konventioner med
Förbundsrepubliken Tyskland, Österrike, Schweiz, Storbritannien, Portugal,
Italien, Jugoslavien, Grekland, Turkiet och Frankrike. Dessutom pågår
konventionsförhandlingar med bl.a. Nederländerna, Luxemburg, Spanien, Marocko,
USA och Israel. I konventionerna finns normalt inte uttryckliga bestämmelser om
i vilket av de fördragsslutande länderna en arbetsgivare skall betala avgifter
för konvenfionsreglerade förmåner utan detta följer av konventionsbestämmelserna
om vilket lands lagstiftning som är fillämplig på varje enskild person som konvenfionen
omfattar. Konventionerna har särskilda bestämmelser för utsänd personal, som
innebär att denna omfattas av lagstiftningen i det land varifrån utsändningen
sker. En svensk arbetsgivare skall alltså för personal, som utsänts till länder
med vilka Sverige ingått konvenfioner.

Prop.
1981/82:199 14

betala socialavgifter här i landet under den i
konventionen definierade utsändningstiden. Den maximala utsändningstiden
varierar i de olika konventionerna.

Kritik har riktats mot att, i de fall konvenfion inte
gäller, arbetsgivaren till följd av ettårsregeln i svensk praxis under det
första året kan få betala avgifter för den utsände i såväl Sverige som
sysselsättningslandet. Vidare har kritik riktats mot att - som berörts i det
föregående - den utsände i praktiken inte kan utnyttja alla förmåner för vilka
avgifter har betalats. Det har å andra sidan påpekats att det i andra fall
föreligger rätt fill förmåner som inte motsvaras av någon avgiftsplikt för
arbetsgivaren, nämligen när denne är utländsk. I samtliga fall föreligger
dessutom normalt såväl rätt fill förmåner som skyldighet att betala avgifter i
sysselsättningslandet.

I departementspromemorian föreslås särskilda regler för
anställda som en svensk arbetsgivare har sänt ut för arbete utomlands. Syftet
är bl.a. att uppnå en bättre överenstämmelse mellan den utsändes rätt till
förmåner och arbetsgivarens avgiftsskyldighet. De i promemorian föreslagna
reglerna innebär i korthet följande. Den anställde skall vara försäkrad som om
han var bosatt och sysselsatt i Sverige under förutsättning att
utsändningsperioden inte översfiger tre år. För statligt anställda skall dock
inte gälla någon tidsgräiis. Även medföljande familjemedlemmar skaU vara
försäkrade som om de vore bosatta här. Sjukförsäkringsförmånerna bör enligt
promemorian förbättras så att de faktiska kostnaderna för läkarvård, tandvård
och sjukhusvård utomlands ersätts med avdrag för de patientavgifter som följer
av svenska regler. Arbetsgivare och arbetstagare skall emellertid genom
kollektivavtal kunna överenskomma att lagens bestämmelser inte skall fillämpas.
Avsikten är att man avtalsvägen skall kunna ge de anställda erforderligt socialt
skydd. Möjligheten att göra undantag genom kollektivavtal skall dock inte
gälla i fråga om ATP.

Förutom särregler för utsänd arbetskraft behandlas i
promemorian frågor om bosättningsbegreppet på socialförsäkringsområdet,
bosättningsbegreppet enligt lagen om barnbidrag, beräkningen av
pensionsgrundande inkomst, utländska inkomsters inverkan på den
sjukpenninggrundande inkomsten och ersättningsbeloppen för vård utomlands.

Promemorians målsättning att uppnå en bättre
överensstämmelse mellan förmåner och avgifter för utsända vinner allmän
anslutning bland remissinstanserna. De förslag som promemorian innehåller för
att nå detta mål har dock fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Bl.a.
löntagarorganisationerna har tillstyrkt att socialförsäkringsskyddet för
utsända vidgas. Några remissinstanser, bl.a. arbetsgivarorganisationerna, har
motsatt sig att anknytningen till den svenska socialförsäkringen utsträcks till
tre år. Flera instanser har också pekat på svårigheterna att finna en lösning
som medför att likartade förhållanden kommer att gälla med och utan konvention,
liksom på att problemen med dubbla avgifter inte slutgiltigt löses.
Riksförsäkringsverket och försäkringsöverdomstolen har avstyrkt förslaget
under anförande

Prop.
1981/82:199 15

att systemet strider mot socialförsäkringens
grundprinciper och har brister i administrativt hänseende. Vidare har
riksförsäkringsverket uttalat att de administrafiva kostnaderna per ärende skulle
bli jämförelsevis höga.

För egen
del är jag f.n. inte beredd att lägga fram ett förslag om utvidgat
socialförsäkringsskydd för utsända med hänsyn till de invändningar som har
gjorts från administrativa synpunkter mot det i promemorian föreslagna systemet.
Därfill kommer att ett sådant system inte innebär någon slutlig lösning på
problemet med dubbla avgifter. I stället kommer jag i det följande att föreslå
ändringar i fråga om innebörden av bosättningsbegreppet på
socialförsäkringsområdet, beräkningen av pensionsgrundande inkomst, utländska
inkomsters inverkan på den sjukpenninggrundande inkomsten och
ersättningsbeloppen för vård utomlands. De förslag jag lägger fram bygger på
förslagen i promemorian som i dessa delar i huvudsak lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Det bör redan här nämnas att antalet fall med dubbla
avgifter eller dubbla förmåner kommer att minska väsentUgt om dessa ändringar
genomförs.

2.2 Bosättningsbegreppet på socialförsäkringsområdet

Bestämmelser på socialförsäkringsområdet som anknyter till
bosättningsbegreppet finns i 1 kap. AFL. Försäkrade enligt AFL är dels svenska
medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta här i
landet. En försäkrad som är bosatt här skall fr.o.m. den månad han fyller 16 år
vara inskriven i allmän försäkringskassa.

Innehållet
i bosättningsbegreppet beskrivs inte närmare i AFL. Innebörden av det
bosättningsbegrepp som används i den allmänna försäkringen behandlades under
förarbetena till 1947 års lag om allmän sjukförsäkring. I det betänkande (SOU
1944:15) som låg till grund för lagsfiftningen anförde socialvårdskommittén att
man beträffande bosättningsbegreppet torde böra följa samma praxis som vid
tillämpningen av andra författningar, där begreppet var av betydelse, t.ex.
mantalsskrivningsförordningen (numera folkbokföringsförordningen).
Socialvårdskommittén ansåg det uppenbart att en svensk medborgare som mera
tillfälligt vistas utomlands bör anses vara bosatt i Sverige även om han inte
har någon fast bostad här i landet. Svenska medborgare torde sålunda, anförde
socialvårdskommittén, i regel böra utestängas från tillhörigheten fill
sjukförsäkringen om de vistas utomlands under sådana förhållanden att de inte
borde vara mantalsskrivna i Sverige.

I cirkulär
nr 15/1975 har riksförsäkringsverket meddelat anvisningar fill
försäkringskassorna som ledning för bedömningen av bosättningsfrågan bl.a. vid
flyttning från Sverige. Det sägs i cirkuläret att en försäkringskassa, som får
meddelande om avregistrering av en försäkrad från kyrkobokföringen, skall
utreda bosättningsfrågan. Om kassan vid utredningen finner att den försäkrade
stadigvarande bosatt sig i utlandet, skall bosättningen i Sverige

Prop.
1981/82:199 16

anses ha upphört vid avresan från landet. Visar däremot
utredningen att han inte haft för avsikt att stadigvarande bosätta sig
utomlands, skall han om han är svensk medborgare anses bosatt i Sverige intill
ett år efter avresan från riket. Den nämnda ettårsregeln skall även tillämpas
på en i Sverige bosatt utländsk medborgare som av ett svenskt företag utsänts
för arbete i utlandet. Lämnar en utländsk medborgare i annat fall Sverige blir
det beroende på omständigheterna om han alltjämt skall anses bosatt i Sverige.
Det framhålls i cirkuläret att, om utredningen ger vid handen att han tills
vidare ämnar stanna utomlands, bosättningen i Sverige skall anses upphöra när
han lämnat landet.

Som har nämnts i det föregående gäller enligt praxis även
i arbetsskadeförsäkringen en ettårsregel.

Den nuvarande tillämpningen av ettårsregeln innebär alltså
att anknytningen till det svenska socialförsäkringssystemet för den som vistas
utomlands vanligen består under det första året efter avresan från Sverige även
om utlandsvistelsen redan från början var avsedd att vara längre tid än ett år.
I departementspromemorian har föreslagits att bosättningen här i riket skall
anses orubbad endast i det fall utlandsvistelsen är avsedd att vara kortare tid
än ett år.

Förslaget i promemorian har i huvudsak lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Kammarrätten i Stockholm har dock anfört att det
är otillfredsställande med olika bosättningsbegrepp på det skatterättsliga
området, på socialförsäkringsområdet och i folkbokföringsförordningen.

Jag finner för min del att promemorians förslag svarar mot
den föreställning som ligger till grund för ettårsregeln, nämligen att
bosättningen här i riket inte bryts genom en kortare utlandsvistelse. Det är
inte mofiverat att låta anknytningen till den svenska socialförsäkringen bestå
under ett ärs tid i de fall avsikten redan från början är att utlandsvistelsen
skall vara längre tid. Låter man den bestå, leder det också vanligen till att
en utsänd under ettårstiden är försäkrad både i Sverige och
sysselsättningslandet. Under denna tid kan han å andra sidan i praktiken inte
utnyttja alla de förmåner från den svenska socialförsäkringen för vilka
avgifter betalats. Jag vill i sammanhanget erinra om att - när han senare
återvänder till Sverige -socialförsäkringsskyddet i allt väsentligt återuppstår
genast vid återkomsten.

Syftet med förslaget är, som tidigare har nämnts, att
antalet fall med dubbla avgifter eller dubbla förmåner skall minska betydligt.
Ändringen innebär att man från socialförsäkringssystemet avför sådana
försäkrade som kommer att vistas utomlands i mer än ett års tid. 1 fråga om
arbetsgivarens avgiftsskyldighet blir på samma sätt utsändningstidens längd
avgörande. Avgifter skall således erläggas för löner till anställda som är utsända
för arbete i utlandet på högst ett år men ej för dem som är utsända på längre
tid.

Den föreslagna preciseringen av bosättningsbegreppet på socialförsäk-

Prop.
1981/82:199 17

ringsområdet
bör göras genom ändring i 1 kap. 3 § AFL. Vid bestämmande av tidsgränsen bör
hänsyn tas fill att avtal om ufiandstjänstgöring ofta gäller en tidsperiod av
ett år. Det bör därför föreskrivas att en försäkrad som lämnar Sverige skall
anses fortfarande vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst ett år. Bosättningsbegreppet enligt AFL får anses vara vägledande för
tolkningen av detta begrepp i andra författningar på socialförsäkringsområdet.
Detta innebär att där den nuvarande ettårsregeln tillämpas skall i
fortsättningen den nya ettårsregeln gälla.

Den
föreslagna ettårsregeln avses att fillämpas också i fråga om försäkringsskyddet
enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. I 1 kap. 1 § den nämnda lagen bör
föreskrivas att den som förvärvsarbetar här i riket är försäkrad för
arbetsskada. I analogi med vad som föreslagits beträffande AFL bör
försäkringsskyddet bestå för den som av arbetsgivaren sänds ut för tillfälligt
arbete för arbetsgivarens räkning i utlandet, förutsatt att utsändningstiden
är högst ett år. Jag vill erinra om att en egenföretagare enligt gällande
regler är försäkrad för arbetsskada under förutsättning att han är bosatt här i
riket.

Eftersom
försäkringsskyddet i arbetsskadeförsäkringen är bestämmande för arbetsgivarens
avgiftsskyldighet, kommer den föreslagna ettårsregeln att - förutom på
förmånssidan - även få betydelse på avgiftssidan. I konsekvens härmed bör även
tillämpningen av den s.k. omvända ettårsregeln ändras. Detta innebär att, om en
utländsk arbetsgivare sänder anställda till Sverige för arbete som avses vara
längre tid än ett år, den svenska arbetsskadeförsäkringen gäller under arbetet
här i landet utan det ettåriga uppskov som f.n. tillämpas.

Med
anledning av vad kammarrätten i Stockholm har anfört vill jag framhålla att det
i och för sig är angeläget att bosättningsbegreppen på olika områden så långt
möjligt ges samma innebörd. Någon fullständig kongmens har dock inte rått.
Frågan om organisafionen och kontrollen av folkbokföringen och om de gmndläggande
bosättningsbegreppen har nyligen behandlats av riksdagen. Skatteutskottet har
i ett av riksdagen godkänt betänkande uttalat att en översyn snarast bör göras
av hithörande frågor (SkU 1981/82:33). En allmän översyn av reglerna bör
emellertid enUgt utskottet inte hindra att vissa förbättringar genomförs så
snart som möjligt. Det förslag som nu läggs fram innebär, som jag tidigare har
framhållit, att fillämpningen av bosättningsbegreppet på
socialförsäkringsområdet bringas i överensstämmelse med ettårsregelns ursprungliga
syfte.

På
skattelagstiftningens område tillämpas flera regler som mer eller mindre
anknyter fill bosättningen, bl.a. en treårsregel. Denna treårsregel gäller
enligt praxis även för lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Någon ändring
av bosättningsbegreppet enUgt lagen om allmänna barnbidrag är nu inte avsedd.

Jag
förordar således - såvitt avser det socialförsäkringsrättsUga bosättningsbegreppet
- att för den som lämnar Sverige för att vistas utomlands

Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 199

Prop.
1981/82:199 18

bosättningen här i riket skall anses bestå endast om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Motsvarande bör gälla
försäkringsskyddet för arbetsskada vid arbete utomlands. De nya reglerna i 1
kap. 3 § AFL föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. Detta innebär på
förmånssidan att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla för dem som före
ikraftträdandet har lämnat Sverige för att vistas utomlands. I dessa
övergångsfall kommer alltså fortfarande vanligen bosättningen i Sverige att
anses bestå under första året efter avresan även om utlandsvistelsen avsetts
vara längre.

Såvitt avser en arbetsgivares avgiftsskyldighet föreslås i
övergångsbestämmelserna fill ändringen i lagen om arbetsskadeförsäkring att de
nya reglerna skall tillämpas fr.o.m. utgiftsåret 1982. Vid debiteringen av
slutlig arbetsgivaravgift för år 1982 skall avgifter således inte tas ut för
dem som är utsända på längre tid än ett år.

Riksförsäkringsverket har möjlighet att med stöd av 20
kap. 16 § AFL meddela närmare föreskrifter i fråga om tillämpningen av ettårsregeln.

2.3 Pensionsgrundande inkomst vid arbete utomlands, m.m.

Pensionsrätten inom ATP är knuten fill de arbetsinkomster
den försäkrade har haft under sin akfiva fid. Pensionsgrundande är den
försäkrades inkomst av förvärvsarbete fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m.
det år då han fyller 64 år. För försäkrade som är födda åren 1911-1927 beräknas
pensionsgrundande inkomst även för det år då de fyller 65 år. Den pensionsgrtmdande
inkomsten motsvarar den inkomst som ligger mellan ett basbelopp och sju och en
halv gånger detta belopp.

Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst av anställning avses enligt
huvudregeln den lön i pengar eller naturaförmåner som den försäkrade har
erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med inkomst av annat
förvärvsarbete avses främst inkomster av rörelse och jordbruk.

ATP kan tjänas in av svenska medborgare eller här i riket
bosatta utlänningar och utlänningar som, utan att vara bosatta här, arbetar på
svenskt handelsfartyg. Svenska medborgare tjänar således in ATP även om de är
bosatta utomlands, nämligen om de arbetar i ett svenskt företag. Om en utländsk
juridisk person sysselsätter en svensk medborgare utomlands kan också under
vissa förutsättningar lönen eller ersättningen bli pensionsgrundande för ATP
och därmed avgiftsbelagd. Detta blir fallet om en svensk juridisk person har eft
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen och har ingått en
av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse att svara för avgift till
tilläggspensioneringen. Sådan förbindelse kan inte ingås beträffande svenska
arbetstagare i ett land med vilket Sverige slutit konvention. Det bör nämnas
att förbindelsen inte får avse endast vissa svenska medborgare i det utländska
företaget utan måste omfatta samtliga-

Prop.
1981/82:199 19

I fråga om statens utsända personal har skattereglerna
betydelse för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. För den statligt
anställde är det endast själva lönen enligt löneplan som upptas till
beskattning, dvs. den lön om den anställde i sin tjänsteställning uppbär vare
sig han tjänstgör i Sverige eller i utlandet. Enligt 32 § 3 mom.
kommunalskattelagen beskattas däremot inte vad som av staten anvisats till
bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader,
exemplifierat med utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket
stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet. I anvisningarna fill nämnda föreskrift anges under punkten
7 som med utlandsfillägg likställda förmåner fri bostad med uppvärmning och
belysning, bostadskostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för
resa fill Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag, barnresebidrag,
ersättning för hållande av bU och förflyttningsbidrag. Till grund för
beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten ligger endast lönen enligt löneplan.

Staten som arbetsgivare skall däremot betala ATP-avgift
inte endast på kontantlönen, som beskattas för den anställde, utan också pä
värdet av exempelvis en fri bostad som tillhandahållits. Avgifterna från staten
har emellerfid beräknats med fillämpning av schabloner.

För den som är utsänd av annan arbetsgivare än staten
beräknas den pensionsgrundande inkomsten på hela anställningsinkomsten. I denna
inkomst kan ingå ersättning för ökade levnadskostnader i sysselsättningslandet
m.m. Arbetsgivaren betalar likaledes avgifter som beräknas på den utgivna
lönen.

En arbetsgivare med utsänd personal får således f.n.
betala avgifter även på de delar av den anställdes lön som betingas av ökade
levnadskostnader eller andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Förhållandet har aktualiserats genom de förenklade reglerna om socialförsäkringsavgifter
som nyligen har trätt i kraft. Fr.o.m. utgiftsåret 1982 har de tidigare
gällande basbelopps- och maximeringsavdragen vid beräkningen av ATP-avgiften
slopats, vilket innebär att ATP-avgiften i likhet med övriga arbetsgivaravgifter
skall beräknas på hela lönesumman.

I departementspromemorian föreslås att den
pensionsgrundande inkomsten för den som av arbetsgivaren sänds ut för att
arbeta i annat land skall beräknas med bortseende från sådana delar av lönen
som betingas av ökade levnadskostnader pch andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet och att även avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter
beräknas med bortseende från dessa lönedelar.

Promemorians förslag har i huvudsak lämnats utan erinran
av remissinstanserna. Bl.a. Svenska arbetsgivarföreningen har dock påpekat att
de föreslagna reglerna också bör omfatta de fall för vilka s.k. ATP-förbindelse
med riksförsäkringsverket har tecknats, dvs. för anställda hos svenska företags
dotterbolag i utlandet.

Jag förordar, i likhet med förslaget i promemorian, att
vid beräkningen av

Prop. 1981/82:199 20

den
pensionsgrundande inkomsten skall bortses från ersättningar som är avsedda att
kompensera den anställde för ökade levnadskostnader i sysselsättningslandet m.m.
Nuvarande situation innebär för andra än statligt anställda att två personer,
som skulle ha haft samma inkomst om arbetet utförts i Sverige, kan få oUka
pensionsförmåner beroende på att utlandstilläggen varierar med hänsyn till
levnadskostnaderna i olika länder. Även arbetsgivaravgifternas storlek är
beroende av sådana förhållanden, vilka kan medföra att kostnaderna för
socialförsäkringsskyddet ställer sig orimligt höga. Denna situation måste
betecknas som otillfredsställande.

Jag förordar således att i
fråga om personal i svenska företags verksamhet i utlandet den
pensionsgrundande inkomsten och avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter
beräknas på det sätt som har föreslagits i promemorian. Detta bör gälla även i
de fall där versamheten bedrivs i ett utländskt dotterbolag men där det svenska
moderföretaget har tecknat ATP-förbindelse med riksförsäkringsverket. De nya
bestämmelserna bör tillämpas fr.o.m. utgiftsåret 1982.

I
fråga om bedömningen av vilka lönedelar som skall anses vara betingade av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet bör
de förut återgivna bestämmelserna i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen och
anvisningarna till denna bestämmelse vara vägledande. Riksförsäkringsverket har
möjlighet att meddela närmare föreskrifter.

Vad
jag här har anfört föranleder ändringar i 11 kap. 2 § AFL och 2 kap. 4 § lagen
om socialavgifter. Ill kap. 2 § första stycket i) AFL bör samtidigt göras en
formell ändring som föranleds av upphörandet av den s.k. bistånds-och katastrohitbildningen.
(Prop. 1980/81:117, UU23, rskr 271).

2.4
Sjukpenning m.m. på grundval av utländska inkomster

Den
som är försäkrad enligt AFL skall, om han är bosatt i Sverige, vara inskriven i
allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad då han fyller 16 år.
Sjukpenningförsäkringen omfattar alla inskrivna förvärvsarbetande. Dessutom
omfattas den s.k. hemmamakeförsäkrade.

För varje sjukpenningförsäkrad
förvärvsarbetande fastställer försäkringskassan en sjukpenninggrundande
inkomst. Därmed avses den inkomst i pengar eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil som den försäkrade kan antas komma att få av eget arbete under
det närmaste året antingen som arbetstagare (inkomst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten bortses från den del av årsinkomsten som
överstiger sju och en halv gånger basbeloppet.

Den sjukpenninggrundande
inkomsten har betydelse inte bara för rätten fill sjukpenning enligt AFL utan
även för andra förmåner, t.ex. föräldrapenning enligt AFL samt sjukpenning och
livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring.

Prop. 1981/82:199 21

I den sjukpenninggrundande inkomsten kan ingå ersättning
från en utländsk arbetsgivare. Om arbetet har utförts här i Sverige för den ufiändske
arbetsgivarens räkning, gäller att arbetsgivaren är skyldig att betala
avgifter. Om däremot arbetet utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands, är
den utländske arbetsgivaren inte avgiftsskyldig till den svenska
socialförsäkringen. Oavsett detta omfattas alltså den anställde av
sjukpenningförsäkringen under förutsättning att han alltjämt anses bosatt här i
riket. Dessutom har han regelmässigt rätt till motsvarande förmåner i
sysselsättningslandet.

En
jämförelse kan här göras med vad som gäller i fråga om beräkningen av
pensionsgrundande inkomst. Såvitt avser inkomst av anställning från en utländsk
arbetsgivare skall hänsyn tas endast till de ersättningar som har utgått fill
anställda som sysselsatts här i riket eller som tjänstgjort som sjömän ombord
på svenska handelsfartyg. Ersättningar som den utländske arbetsgivaren betalat
fill anställda för arbete utomlands är inte pensionsgrundande. Enda undantaget
från detta avser de fall där arbetet utförts åt ett utländskt dotterbolag till
ett svenskt bolag och då förutsätts att moderbolaget har tecknat en ATP-förbindelse
med riksförsäkringsverket.

1
departementspromemorian har föreslagits att den som för en utländsk
arbetsgivares räkning utför arbete i utlandet inte skall ha rätt att uppbära
sjukpenning eller andra inkomstrelaterade förmåner på grund av inkomsten från
det arbetet.

Förslaget
i promemorian har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Riksförsäkringsverket anser dock att förslaget behöver närmare analyseras och
preciseras. Försäkringsrätten för Södra Sverige uttalar att, såvitt gäller
förmåner enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, vars syfte är att gottgöra all
den inkomstföriust som uppkommit genom arbetsskadan, den föreslagna ändringen
medför att detta syfte inte aUtid uppnås.

För egen
del vill jag framhålla att ett samband bör råda mellan rätten fill inkomstrelaterade
socialförsäkringsförmåner och avgiftsskyldigheten. Ett sådant samband
föreligger inte i fråga om ersättningar från utländska arbetsgivare för arbete
som har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands. Dessa ersättningar kan
som-redan nämnts ingå i underlaget för den sjukpenninggrundande inkomsten utan
att arbetsgivaren kan åläggas motsvarande avgiftsskyldighet. Den anställde är
dessutom normalt försäkrad i sysselsättningslandet. I denna situation bör
inkomsten från den utländske arbetsgivaren inte räknas in i underlaget för den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt AFL, vilket skulle innebära en
dubbelförsäkring. Detta gäller även andra förmåner som beräknas med ledning av
den sjukpenninggrundande inkomsten, t.ex. motsvarande förmåner i
arbetsskadeförsäkringen. Den här förordade lösningen överensstämmer med den
som valts i den nya nordiska socialkonventionen och som går i linje med
principerna i övriga konvenfioner. I dessa övriga konventioner har det dock av
tekniska skäl inte varit möjligt att helt förhindra dubbelförsäkring med
tillämpning av de

Prop. 1981/82:199 22

nuvarande svenska bestämmelserna, vilket är ett ytterhgare
skäl för den här förordade förändringen.

Förslaget har betydelse endast i de fall inkomsten härrör
från en utländsk arbetsgivares verksamhet utom riket. Om den däremot härrör
från en verksamhet som den utländske arbetsgivaren driver här i Sverige, ingår
inkomsten i underlaget för den sjukpenninggrundande inkomsten.

Jag
förordar således att som inkomst av anställning vid beräkningen av sjukpennihggmndande
inkomst inte räknas ersättning från en ufiändsk arbetsgivare för arbete som
utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. Vad jag nu har anfört
föranleder ändring i 3 kap. 2 § AFL. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli
1982. Av administrativa skäl bör försäkringskassan beakta inskränkningen
beträffande den sjukpenninggrundande inkomsten först i anslutning till
registrering av nya inkomstuppgifter som lämnas efter ikraftträdandet.
Riksförsäkringsverket har möjlighet att meddela närmare föreskrifter.

2.5 Ersättningsbeloppen för sjukvård utomlands

Den allmänna försäkringen ersätter - som tidigare har
nämnts - i begränsad omfattning utgifter för vård utomlands enhgt kungörelsen
(1962:388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän
försäkring. Läkarvård utom riket ersätts med tre fjärdedelar av läkarens
arvode. Detta arvode får dock inte beräknas tiO högre belopp är 25 kr., vilket
innebär att ersättningen är högst 18 kr. 75 öre för läkarvård utomlands. I
fråga om sjukhusvård utomlands får ersättningen inte beräknas till högre belopp
än 35 kr. per dag. I nu nämnda belopp ingår ersättning för läkemedel.

1
departementspromemorian har anförts att ersättningarna för vård utomlands utgår
med så låga belopp att de framstår som helt meningslösa och att de
administrativa kostnaderna är betydande i förhållande till utbetalda belopp. I
promemorian har - såvitt avser andra än de som enligt promemorian skulle
omfattas av särreglerna för utsända - föreslagits att ersättningsrätten slopas
för andra kategorier än här bosatta ombordanställda på svenska handelsfartyg.

Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Försäkringsrätten för Södra Sverige ifrågasätter dock om inte ändringen också
borde få konsekvenser för de ombordanställda.

I likhet
med vad som har uttalats i promemorian anser jag att nu utgående ersättningar
för vård utomlands kräver alltför stora administrativa kostnader i förhållande
till utbetalda belopp. Frågan får en bättre lösning genom konventioner och
privata försäkringar. 1 konventioner söker man tillförsäkra dem som vistas
utomlands ett grundläggande skydd genom direkta bestämmelser och utan
ersättningar mellan länderna. Detta har uppnåtts i de konventioner som gäller
de nordiska länderna, Förbundsrepubliken Tysk-

Prop. 1981/82:199 23

land, Österrike, Storbritannien, Portugal och Frankrike. I
fråga om kortare vistelser utomlands brukar resenärer dessutom regelmässigt förse
sig med en reseförsäkring. Vidare kan i nödfall lämnas bistånd enligt lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Vad som nu har anförts gäller även i fråga om de ombordanställda.
I deras fall fillkommer det skydd som de har genom sjömanslagens bestämmelser
om förmåner vid sjukdom.

Jag förordar således att ersättningsrätten enligt
kungörelsen (1962:388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen
om allmän försäkring upphävs vid 1982 års utgång. Det ankommer på regeringen
att besluta om de ändringar som jag har förordat. Jag avser att senare
återkomma till regeringen med förslag om upphävande av nämnda kungörelse.
Härefter kommer sjukvård utomlands att ersättas enbart i de fall som avses i gränssjukvårdskungörelsen
(1962:390).

2.6 Kostnader

Ett genomförande av förslaget om ändrad innebörd av
bosättningsbegreppet på socialförsäkringsområdet kommer att innebära att
antalet fall med dubbla avgifter och dubbla förmåner minskar. Förslaget får
betydelse främst i de fall anställda har sänts ut för arbete i ett land med
vilket Sverige inte har ingått någon konvention på socialförsäkringsområdet.
Vidare kommer ett genomförande av förslagen om beräkningen av den pensionsgrundande
inkomsten och om sjukpenning på grundval av utländska inkomster medföra att
bättre överensstämmelse uppnås mellan förmåner och avgifter. Det rör sig om
marginella förändringar i socialförsäkringens kostnader för förmåner och
intäkter genom avgifter. Försäkringens totala ekonomiska situafion får antas
bli oförändrad.

Förslaget
om slopandet av nuvarande begränsade ersättningar för sjukvård utomlands
föranleder minskningar av utbetalningarna från socialförsäkringen. Anledningen
till att detta förslag läggs fram är emellertid, som fidigare har framhållits,
att de administrativa kostnaderna är betydande i förhållande fill utbetalda
belopp. För försäkringens totala ekonomiska situation rör det sig dock om
marginella förändringar.

3 Avgiftsskyldighet för arvoden för skiljemannauppdrag

Jag skall här behandla en framställning från Stockholms
Handelskammare och Stockholms Handelskammares skiljedomsinsfitut om
avgiftsfrihet för arvoden för skiljemannauppdrag i fall där en eller båda
parter är av utländsk nationalitet.

I en fråga av tvistemåls beskaffenhet, om vilken
förlikning kan träffas, kan parterna överenskomma att tvisten skall avgöras av
en eller flera skiljemän. Även frågor om ersättning för skada på grund av brott
kan hänskjutas till

Prop.
1981/82:199 24

avgörande av skiljemän. Parterna i skiljeförfarandet är i
socialförsäkringshänseende att anse som uppdragsgivare i förhållande till
skiljemännen. I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om lön vid
anställningsförhållanden skall uppdragsgivarna betala arbetsgivaravgifter på
utgivna ersättningar för uppdrag som har utförts här i riket. Både svenska och
utländska uppdragsgivare är skyldiga att betala avgifter. Har uppdraget utförts
av en person som ett led i en av honom bedriven förvärvsverksamhet, t.ex.
advokatverksamhet, skall arbetsgivaravgifter emellertid betalas endast om
uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommit överens härom genom ett s.k.
likställighetsavtal. Om i sistnämnda fall likställighetsavtal inte har
träffats, skall uppdragstagaren betala egenavgifter.

I framställningen från Stockholms Handelskammare och dess
skiljedomsinstitut har anförts bl.a. följande. Sverige har under senare år i
allt större utsträckning kommit att tilldra sig intresse i internationeUa skiljedomssammanhang.
I ett stort antal affärskontrakt mellan utländska parter- särskilt i öst/västhandeln
- har intagits skiljeklausuler som hänvisar parterna till att lösa eventuella
tvister genom skiljeförfarande i Sverige. Ofta hänvisas därvid fill Stockholms
Handelskammare och dess skiljedomsinstitut. Den positiva syn som man i andra
länder har på Sverige i skiljedomssammanhang kan emellertid komma att skadas
till följd av de svenska avgiftsbestämmelserna. Parter i skiljeförfaranden
upplever sig knappast som uppdragsgivare i förhållande tiU skiljemännen. SkUjeförfarandets
domstolsliknande karaktär, sättet på vilket skiljemännen utses,
kostnadsfördelningen mellan parterna etc. gör att lagstiftningens konstruktion
avseende relationen uppdragsgivare/ uppdragstagare inte passar in på
förhållandet mellan parter och skiljemän. Åtskilliga kunde säkerligen också
uppleva krav från de svenska myndigheterna som icke önskvärd statlig
befattning med skiljeförfarandet liksom många kunde känna oro ur sekretessynpunkt.
Det finns därför anledning befara att utländska parter, särskilt parter från statshandelsländer
och andra länder med skatte- och avgiftssystem som avviker från det svenska, om
de konfronteras med krav från de svenska myndigheterna, i framtiden skulle
undvika att förlägga skiljeförfarandet till Sverige.

För egen del vill jag framhåUa följande. Det är
självfallet i linje med Sveriges utrikespolitiska strävanden om svenska organ
kan spela en aktiv roll som instrument för att slita internationella tvister. 1
socialförsäkringshänseende gäller som redan nämnts att parterna i
skiljeförfarandet är att anse som uppdragsgivare i förhållande till
skiljemännen. Utländska parter i skiljeförfaranden är, i likhet med svenska
parter, skyldiga att betala arbetsgivaravgifter på utgivna ersättningar till
skiljemännen för uppdrag som utförts här i riket, om inte uppdraget ingår som
ett led i en av skiljemannen bedriven förvärvsverksamhet. En stor restrikfivitet
måste iakttas när det gäller att införa regler om undantag från skyldigheten
att betala arbetsgivaravgifter på utgivna uppdragsersättningar. Särskilt bör
beaktas intresset av att bibehålla enhetliga regler i fråga om uppdragsgivares
avgiftsskyldighet. Enbart den

Prop.
1981/82:199 25

omständigheten att utländska parter i skiljeförfaranden
har svårt att se sig som uppdragsgivare är otillräcklig för att motivera ett
undantag från huvudregeln.

Utgångspunkten
i framställningen från Stockholms Handelskammare och dess skiljedomsinstitut är
att de krav på arbetsgivaravgifter som framställs mot utländska parter i
skiljeförfaranden motverkar strävandena att förlägga internationella
skiljeförfaranden till Sverige. Jag anser, främst med hänsyn fill
skiljeförfarandets domstolsliknande karaktär och det sätt på vilket
skiljemännen utses, att avgiftsfrihet kan komma i fråga i fall där skiljeförfarandets
anknytning till Sverige är svag. Jag avser då de fall där båda parter är av
utländsk nationalitet men skiljeförfarandet anordnas så att det anses äga rum i
Sverige. Som jämförelse kan nämnas att en uppdragsgivare redan enligt gällande
rätt inte är skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till
svenska skiljemän för uppdrag som har utförts utomlands.

Jag har från riksförsäkringsverket inhämtat att ett
undantag av nu angiven innebörd inte skulle komplicera avgiftsdebiteringen.

Jag förordar således att vid bestämmande av
avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter bortses från ersättningar för skiljemannauppdrag
i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet. Detta
innebär att avgiftsbefrielsen inte gäller i fall där en av parterna är svensk.
Vad jag här har anfört föranleder ändring i 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om
socialavgifter. De nya reglerna bör fillämpas första gången i fråga om
arbetsgivaravgifter som avser utgiftsåret 1982.

4 Val av karenstid för egenföretagare

Jag avser här att ta upp en fråga om val av karenstid i
sjukpenningförsäkringen för egenföretagare som är födda åren 1924-1926 och vid
utgången av år 1981 hade undantagande från ATP.

En egenföretagare
hade före år 1982 möjlighet att begära undantagande från ATP såvitt avsåg
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandet omfattade,
förutom försäkringen för tilläggspension, även sjukpenningförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringen.

I enlighet
med förslag i prop. 1980/81:178 om förenklade regler för
socialförsäkringsavgifter beslutade riksdagen att möjligheten för egenföretagare
att stå utanför ATP skulle avskaffas vid utgången av år 1981 (SfU 1980/81:28, rskr
406). De personer som är födda år 1923 eller tidigare och som under år 1981
haft undantagande från ATP har dock möjlighet att också i fortsättningen stå
utanför försäkringen om de så önskar.

De egenföretagare som är födda år 1924 eller senare och
som varit undantagna från ATP har alltså obligatoriskt anslutits fill
försäkringen för tilläggspension samt till sjukpenningförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringen. I fråga om sjukpenningförsäkringen gäller enligt huvudregeln
i 3 kap.

Prop.
1981/82:199 26

11 § AFL en karenstid av 93 dagar för den som tidigare har
haft undantagande. Den som inte har fyllt 55 år samt har god hälsa har enligt
gällande regler möjlighet att välja en försäkring med kortare karensfid eller
utan karenstid. Denna valmöjlighet har med hänsyn till åldersgränsen 55 år inte
stått öppen för de egenföretagare som är födda åren 1924—1926 och som till
utgången av år 1981 haft undantagande från ATP.

Jag anser att även egenföretagare födda åren 1924-1926
övergångsvis bör ges en valmöjlighet i fråga om karenstid i
sjukpenningförsäkringen till följd av att ett undantagande från ATP
obligatoriskt har upphört att gälla. För dessa egenföretagare bör till utgången
av år 1982 den i 3 kap. 11 § AFL angiyna åldersgränsen 55 år inte tillämpas.
Väljer egenföretagaren att frångå den längre karenstiden, blir - om de i
lagrummet föreskrivna villkoren i övrigt är uppfyllda - ändringen gällande fr.o.m.
månadsskiftet efter det att framställningen gjordes hos försäkringskassan. Den
begränsade grupp egenföretagare som det gäller bör underrättas av
försäkringskassorna om denna valmöjlighet.

Vid tillämpningen av 3 kap. 11 § AFL bör således till
utgången av år 1982 åldersgränsen 55 år inte gälla för de egenföretagare som är
födda åren 1924-1926 och som vid utgången av år 1981 hade undantagande från
ATP. Vad jag nu har anfört föranleder ändring i punkt 2 övergångsbestämmelserna
till lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

5 Skyldighet för myndigheter m.fl. att lämna uppgifter
till försäkringskassorna i ärenden om barnbidrag och bidragsförskott

I 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
föreskrivs en skyldighet för statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare
och försäkringsinrättningar att på begäran lämna försäkringsdomstolar, riksförsäkringsverket,
allmänna försäkringskassor och lokala skattemyndigheter uppgifter för namngivna
personer rörande förhållanden, som är av betydelse för tillämpningen av lagen.
Ifrågavarande bestämmelse är en sådan i lag föreskriven uppgiftsskyldighet, som
enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) bryter sekretess hos en myndighet.

De allmänna försäkringskassorna administrerar - förutom de
förmåner som AFL reglerar- bl.a. även barnbidrag och bidragsförskott. Varken
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller lagen (1964:143) om bidragsförskott
innehåller någon motsvarighet till 20 kap. 9 § AFL.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse till
socialdepartementet anfört att försäkringskassorna har stora problem i de fall
kassorna behöver uppgifter i barnbidrags- och bidragsförskottsärenden. Verket
föreslår därför att bestämmelser motsvarande den i 20 kap. 9 § AFL skall
införas i lagarna om barnbidrag och bidragsförskott.

Prop.
1981/82:199 27

Riksförsäkringsverket framhåller att försäkringskassorna i
samband med handläggningen av bidragsförskottsärenden måste ta ställning till
huruvida det fastställda underhållsbidraget är skäligt i förhållande till den
underhållsskyldiges betalningsförmåga. Detta kan vara aktuellt dels när en
ansökan om bidragsförskott skall prövas första gången, dels när kassan fått
kännedom om att förhållandena ändrats. 1 de fall underhållsbidraget har
fastställts genom medverkan av socialförvaltningen finns enligt
riksförsäkringsverket betydelsefulla uppgifter hos kommunen. Dessa uppgifter
är till följd av sekretessreglerna inom socialtjänsten (7 kap. 4 §
sekretesslagen) i praktiken regelmässigt inte åtkomliga för försäkringskassan
om inte den underhållsskyldige lämnat sitt samtycke till att uppgifterna lämnas
ut. Den underhållsskyldige saknar å sin sida oftast anledning att ge sitt
samtycke med hänsyn till syftet med kassans begäran om uppgifter. Om kassan
finner att underhållsbidraget är för lågt med tanke på hans betalningsförmåga,
kan nämligen resultatet bli att talan om högre underhållsbidrag väcks mot
honom.

I samband med ansökan om eftergift av försäkringskassans återkräv
av underhållsbidrag behöver vidare försäkringskassan uppgifter från kommunen
om den underhållsskyldiges ekonomiska och framför allt sociala förhållanden.
Dessutom finns behov av att ta del av den underhållsskyldiges självdeklaration.
Enligt riksförsäkringsverket tolkas sekretesslagen på sådant sätt att
försäkringskassan i regel inte får del av deklarationshandlingarna utan
deklarantens samtycke. Även i eftergiftssammanhang är de underhållsskyldiga
ointresserade av att lämna sådant samtycke. På grund av de svårigheter som
sekretesslagen medför tvingas kassorna att fatta beslut på ett
otillfredsställande underlag.

När det gäller barnbidragsärenden anser
riksförsäkringsverket att problemen inte är lika stora. I flertalet fall
behöver några vidlyftiga utredningar inte företas, men de fall som kräver en
noggrann utredning medför behov av att inhämta uppgifter från många
myndigheter, varvid svårigheter uppstår.

Efter remiss har yttranden över riksförsäkringsverkets
skrivelse avgetts av socialstyrelsen, riksskatteverket. Svenska kommunförbundet
och ensamförälderkommittén.

Riksskatteverket, kommunförbundet och
ensamförälderkommittén tillstyrker riksförsäkringsverkets förslag.
Riksskatteverket anser att såväl praktiska skäl som rättvisekrav påkallar att
reglerna för informationsutbytet klargörs. Kommunförbundet vitsordar att
sekretesslagen i allmänhet lägger hinder i vägen för de kommunala myndigheterna
att lämna försäkringskassorna uppgifter som behövs i ärenden om barnbidrag och
bidragsförskott. Ensamförälderkommittén framhåller att om försäkringskassan
inte får tillgång till de uppgifter som motiverat ett lågt underhållsbidrag så
löper barnet risk att inte få det utfyllnadsbidrag från kassan som annars
skulle utgå.

Socialstyrelsen däremot avstyrker riksförsäkringsverkets
förslag och hänvisar till de riktlinjer och allmänna råd som socialstyrelsen
utfärdat i

Prop.
1981/82:199 28

samråd med riksförsäkringsverket för att underlätta
samarbetet mellan kommunerna och försäkringskassorna. I dessa framhålls att den
enskilde genom ett medgivande kan efterge sekretessen. Vidare kan
försäkringskassan begära av vårdnadshavaren att denne med stöd av sin rätt fill
partsinsyn hos kommunen införskaffar de uppgifter försäkringskassan behöver.
Även ärenden om barnbidrag är i första hand en fråga mellan de bidragsberättigade
och försäkringskassan. När det gäller ansökan om eftergift av försäkringskassans
återkräv av underhållsbidrag ligger det enligt socialstyrelsen i den enskildes
eget intresse att lämna erforderliga uppgifter. Beträffande inhämtande av
samtycke kan man vidare reducera arbetet genom införande av vissa rutiner.

För egen del vill jag anföra följande. Uppgifter som är av
betydelse för försäkringskassornas tillämpning av bestämmelserna om
bidragsförskott och allmänna barnbidrag är ofta sekretesskyddade hos andra
myndigheter och kan för närvarande i många fall inhämtas först efter samtycke
från berörda enskilda personer. I och för sig ligger det enligt min mening i
den enskildes intresse att samtycka till att behövliga uppgifter inhämtas. Om
han vägrar att lämna sådant samtycke måste det nämligen beaktas i ärendet, och
medför vägran att lämna samtycke att utredningen i ärendet blir ofullständig
måste detta enligt sakens natur gå ut över den som bär ansvaret för
ofullständigheten. Om en person exempelvis ansöker om eftergift av
återbetalningsskyldighet för bidragsförskott men genom vägran att lämna
samtycke hindrar försäkringskassan att inhämta behövliga uppgifter om de
ekonomiska förhållandena bör den normala följden bli att eftergift inte medges.
Motsvarande gäller givetvis vid ansökan om en förmån. Som socialstyrelsen anför
i sitt remissyttrande bör det därför i och för sig normalt vara möjligt att få
erforderliga uppgifter pä frivillig väg.

Enligt riksförsäkringsverket har försäkringskassorna dock
stora problem med att inhämta samtycken från enskilda och att argumentera med
andra myndigheter. En prövning måste vidare göras av varje enskild begäran om
utlämnande av uppgifter. Detta innebär- förutom risk för att bedömningen kan
variera från fall till fall - en kostsam och tidsödande procedur. Införs en
uppgiftsskyldighet åstadkommer man en angelägen förenkling av arbetsrutinerna
inom försäkringskassorna. Några integritetssynpunkter som talar emot förslaget
föreligger enligt min mening inte. Mot bakgrund av vad jag förut framhållit om
verkan av att utredningen i ett ärende blir ofullständig ligger det tvärtom i
själva verket ofta i dens intresse, som uppgifterna gäller, att de inhämtas.

Av praktiska skäl förordar jag därför att bestämmelser om
uppgiftsskyldighet motsvarande den i 20 kap. 9 § AFL införs i lagarna om
bidragsförskott respekfive barnbidrag.

Prop.
1981/82:199 29

6 Tillsättning av assessorstjänster hos
försäkringsrätterna

Den 1 januari 1979 infördes en ny besvärsorganisation inom
socialförsäkringen. Den innebar att tre regionala försäkringsrätter inrättades
för att fungera som besvärsinstans mellan de allmänna försäkringskassorna och försäkringsöverdomstolen.

Försäkringsrätterna är kollegiala domstolar som är
indelade i avdelningar. Varje avdelning består av sex eller sju domare- varav
två försäkringsrättsråd och fyra eller fem försäkringsrättsassessorer - , ett
antal föredragande och kanslipersonal. Avdelningens arbete leds av ett av
försäkringsrättsråden som ordförande, med biträde av det andra rådet som vice
ordförande.

Enligt 5 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar, tillsätts
tjänsterna som försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor av regeringen.
Assessorstjänsterna tillsätts enligt försäkringsrättsinstruktionen (1978:633)
efter förslag från respektive försäkringsrätt. Dessa tjänster ledigförklaras i
vanlig ordning.

Försäkringsrätterna har nu varit i funktion i drygt tre
år. Förfarandet för tillsättning av assessorstjänsterna, med förslag från
försäkringsrätten, avvaktande av besvärstid och regeringsbeslut, innebär en
tidsödande procedur som hämmar rätternas möjligheter att arbeta rationeUt.
Särskilt med hänsyn fill rätternas besvärande balanssituation är det angeläget
att undvika sådan tidsutdräkt. Erfarenheten visar också att regeringen i
allmänhet har följt försäkringsrätternas förslag vid tillsättningen av assessorstjänsterna.

Jag förordar av dessa skäl - och mot bakgrund av de
allmänna decentraliseringssträvandena i statsförvaltningen - att det skall
ankomma på försäkringsrätterna att själva tillsätta tjänster som
försäkringsrättsassessor.

Enligt 5 §
lagen om försäkringsdomstolar skall även andra än jurister kunna få tjänst som
yrkesdomare i försäkringsrätt om det föreligger särskilda skäl. I den
proposition (prop. 1977/78:20), som låg till grund för inrättande av de
nuvarande försäkringsrätterna, framhöll dåvarande departementschefen att han
fann det värdefullt att ha en möjlighet att till försäkringsrätt knyta personer
med erfarenhet av handläggningen i försäkringskassa som domare, oavsett att de
inte var jurister. Även kvalificerade tjänstemän hos t.ex. riksförsäkringsverket
utan juridisk utbildning borde kunna komma i fråga. Mitt förslag om delegering
till försäkringsrätterna innebär inte någon ändring i detta avseende. Jag
ansluter mig till den tidigare bedömningen att det är värdefullt att till
försäkringsdomstolarna få en bred rekrytering såväl från andra domstolar som
från förvaltningen i övrigt, främst riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna. Detta gäller givetvis i hög grad redan vid rekryteringen
av föredragande fill försäkringsrätterna.

Prop.
1981/82:199 30

7 Delpensionsbestämmelserna för uppdragstagare

Jag vill här också anmäla en fråga om behandlingen av
vissa uppdragsinkomster vid beräkningen av delpension.

Delpension
kan beviljas den som har fyllt 60 år och minskar sin arbetstid i förvärvsarbete
och därefter arbetar minst 17 timmar per arbetsvecka. Den som efter arbetsfidsminskningen
förvärvsarbetar enbart som anställd har rätt fill delpension om han har minskat
arbetsfiden med i genomsnift minst fem timmar per arbetsvecka. Egenföretagare
och uppdragstagare har inte möjlighet till samma fingraderade minskning av arbetsfiden
utan får endast minska arbetsfiden med minst hälften. Vid beräkning av
delpension för en arbetstagare utgör pensionsunderlaget skillnaden mellan
förvärvsinkomsten under normal arbetstid före övergången till deltidsarbetet
och den beräknade inkomsten av delfidsarbetet. Skillnaden i förvärvsinkomst får
inte beräknas högre än skillnaden i sjukpenninggrundande inkomst före och efter
arbetstidsminskningen. För egenföretagare och uppdragstagare beräknas
pensionsunderlaget till hälften av den genomsnittliga pensionsgrundande
inkomsten för de tre åren närmast före arbetsfidsminskningen. För
uppdragstagare vars inkomst är att hänföra till inkomst av tjänst beräknas dock
underlaget till hälften av den sjukpenninggrundande inkomsten före arbetsfidsminskningen.
Den som har ett uppdrag som bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga
förvärvsarbete kan på begäran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende
från bisysslan. Detta förutsätter bl.a. att arbetstiden för uppdraget beräknas
uppgå tUl i genomsnitt högst tio timmar per arbetsvecka.

Socialförsäkringsutskottet avstyrkte i betänkandet
1979/80:19 bifall till en motion om sådant tillägg i 6 § lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring att med förvärvsarbete som anställd skulle jämställas
fackliga och politiska förtroendeuppdrag som arbetstagare utför under tid då de
åtnjuter ledighet från sitt ordinarie arbete och får vidkännas inkomstavdrag.
Utskottet erinrade om att en likalydande motion avslagits vid behandlingen av
propositionen 1978/79:69 om delpension för egenföretagare och uppdragstagare.
I en reservafion yrkades bifall till motionen. Riksdagen biföll reservationen (rskr
1979/80:337).

Riksdagsskrivelsen
överiämnades till riksförsäkringsverket som i sin rapport Erfarenheter av
delpensioneringen t.o.m. augusti 1980 redovisar de svårigheter som är förenade
med olika uppdragstagares rätt fill delpension. Dessa svårigheter avser främst avgränsning
av personkretsen och bestämmande av normal arbetstid för dessa yrkesutövare.
Verket framhåller att det inte finns något samband mellan den fid som går åt
för att utföra fackligt eller politiskt förtroendearbete och tiden för ledighet
från det vanliga arbetet. I rapporten lägger verket fram ett förslag som
avviker från motionens, nämligen att allt arbete som en anställd utför på grund
av fackligt eller politiskt förtroendeuppdrag i delpensionshänseende skall
anses som arbete som anställd. Verket anför samtidigt att de svårigheter som
var motivet fill att

Prop.
1981/82:199 31

uppdragstagare skulle behandlas som egenföretagare
kvarstår. Verket överlämnar åt regeringen att utfärda bestämmelser om avgränsning
av de kategorier av fackliga och politiska förtroendemän som skall omfattas.

När delpensionsförsäkringen infördes omfattade den enbart
anställda. Det förutsattes att den försäkrades arbetstid samt inkomsten efter
övergången till delfidsarbete med god säkerhet kunde fastställas. När
försäkringen utvidgades till att omfatta egenföretagare och uppdragstagare
framhölls att dessa inte utgjorde någon homogen grupp utan bestod av personer
som arbetade under vitt skilda betingelser. Svårigheter förelåg att fastställa
såväl inkomster som arbetstider (prop. 1978/79:69). Som nyss anförts gäller
därför vissa särregler för dessa kategorier.

I den mofion
som låg till grund för tidigare nämnda riksdagsskrivelse anförs att de svårigheter
som i allmänhet föreligger att fastställa den normala arbetsfiden för
uppdragstagare inte föreligger för de fackliga eller politiska förtroendemän
som är lediga med löneavdrag från sitt ordinarie arbete för att utföra uppdrag.
Man menar att den arbetstid som tagits i anspråk för uppdraget och som föreslås
grunda rätt till delpension finns registrerad hos arbetsgivaren och
dokumenterad på samma sätt som övrig arbetstid. Riksförsäkringsverket försöker
i sin rapport att gå en annan väg, nämligen att hela fiden för ett uppdrag
skall räknas som arbete som anställd, vilket - som verket framhåller - innebär
att svårigheterna att fastställa inkomst och arbetstid kvarstår. Även om
schablonregler skulle kunna användas anser jag inte att man skulle kunna uppnå fillfredsställande
resultat vare sig med mofionärernas eller verkets förslag till lösning. Härtill
kommer - främst i fråga om politiska förtroendemän - svårigheterna att avgränsa
personkretsen som skall kunna få rätten till delpension bedömd enligt de gynnsammare
regler som gäller för anställda.

Frågan om de förtroendevaldas pensionsförhålländen har
behandlats i det av kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) framlagda
betänkandet (SOU 1982:5) Förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner, som
f.n. remissbehandlas. Även pensionsbestämmelserna för vissa polifiskt filisatta
tjänster på den statliga sidan är föremål för övervägande.

Mot denna bakgrund är jag inte beredd att nu lägga fram
förslag om ändring av gällande bestämmelser, som är lika för alla
uppdragstagare.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
socialdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
lag oni ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4. lag om ändring i lagen (1981:692)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Prop.
1981/82:199 32

5.
lag om ändring
i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6.
lag om ändring
i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

7.
lag om ändring
i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar.

Lagen (1981:691) om socialavgifter är av den karaktär att
lagrådets yttrande bör inhämtas över ändringar i lagen. Lagrådets arbetsbörda
är emellertid för närvarande mycket stor och lagrådets hörande skulle fördröja lagsfiftningsfrågans
behandling. De föreslagna ändringarna rör enbart detaljer i
avgiftsbestämmelserna, samtidigt som det är angeläget att de genomförs snarast
möjligt. Med hänsyn härtill anser jag att lagrådets hörande kan underlåtas.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen dels föreslår riksdagen att antaga lagförslagen,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört i fråga om delpensionsbestämmelserna för uppdragstagare.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:199 33

Bilaga 1

Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m. m, (Ds S
1981:14) Departementspromemorians sammanfattning av förslaget

SAMMANFATTNING

I denna promemoria behandlas i huvudsak frågor om förmåner
och avgifter för socialförsäkring för arbetstagare som sänds ut av sin
arbetsgivare för arbete utanför Sveriges gränser.

Frågan om de utsändas förmåner och anslutande avgifter
representerar problem både för den utsände och för arbetsgivaren. Problemen har
accentuerats med hänsyn till den hårda konkurrens som svenska företag utsätts
för av utländska företag i fråga om projekt utomlands. Det förefaller inte realisfiskt
att räkna med att arbetsgivarnas avgiftsproblem och förmånsfrågorna rörande de
utsända skall lösas genom att konventioner skulle slutas med alla aktuella
länder. Det kan därför övervägas om inte utsändningsregler som gäller när inte
annat har bestämts genom konvention* bör införas i den svenska lagstiftningen.

Fr. o. m. den 1 januari 1982 gäller en ny lag om
socialavgifter som innehåller enhetligare och enklare regler för beräkningen av
bl. a. arbetsgivaravgifter. De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen
slopas vid beräkningen av ATP-avgiften. I likhet med vad som f. n. gäller för
övriga socialförsäkringsavgifter skall ATP-avgiften i fortsättningen beräknas
på hela lönesumman. Tillkomsten av denna nya lagstiftning föranleder att de här
ifrågavarande problemen bör lösas med förtur.

Här framläggs vissa förslag som, om de genomförs, innebär
en uttryckUg reglering beträffande de utsända. I samband härmed tas upp vissa
konsekvensfrågor rörande andra kategorier. Sålunda behandlas frågan om vissa s.
k. utländska inkomster skall få ligga till grund för inkomstrelaterade förmåner
från den svenska socialförsäkringen och vidare behandlas vissa frågor om
innebörden av bosättningsbegreppet. Slutligen frågan om ersättning för sjukvård
utomlands.

Utsända

Den svenska allmänna försäkringen fillhandahåller inte allfid
det skydd som krävs för att utsänd arbetskraft skall få sitt försäkringsbehov
täckt. Exempelvis ersätts sjukvård i utlandet med mycket låga schablonbelopp.
Familjemedlemmarna fill en utsänd behandlas, i enlighet med försäkringens
grundregel att försäkringen är individuell, som självständiga individer. Detta
kan leda till inkonsekvenser mellan den utsändes och familjemedlemmarnas rätt
till samma förmån.

En arbetsgivare skall i allmänhet erlägga ATP-avgift för
ersättning som

Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 199

Prop.
1981/82:199 34

utgått till av honom utomlands sysselsatta svenska
medborgare. Beträffande övriga arbetsgivaravgifter gäller att avgift skall
erläggas för den som är försäkrad enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF).
Denna lag, och före den yrkesskadeförsäkringslagen, har således en nyckelfunkfion
för avgiftsplikten.

Därtill kommer att arbetsgivare som sänder ut personal för
arbete utomlands uppger att avgift måste betalas inte endast fill svensk
socialförsäkring utan även fill ufiändsk sådan, samt att det förekommer att
också privat försäkring måste tecknas. Den utsända personalen skiljer sig
väsentligt från andra grupper som vistas utomlands på tjänsteresa eller av
annan orsak. Det synes därför motiverat att denna grupp behandlas i särskild
ordning beträffande dess tillhörighet tiO den svenska försäkringen. Gruppen
utsända har så stark anknytning fill svenska villkor att det finns fog för att
ge den gruppen en särskild status. Det överensstämmer med internationellt
vedertagna principer i konventionsförhandlingar att utsänd arbetskraft
särbehandlas i förhållande till övriga persongrupper.

Om man önskar särskilt skydda den personkrets av utsända
arbetstagare som här åsyftas, behövs uttryckliga bestämmelser i bl. a. lagen om
allmän försäkring (AFL).

Ofta åtföljs en utsänd till utlandet av familjemedlemmar,
och i sådant fall synes det befogat att ge lika rätt åt medföljande make och
barn.

Begreppet
utsändning behöver begränsas i tiden. Den som är utomlands på grund av
tjänsteresa kan ej betraktas som utsänd. Han uppbär under utlandsvistelsen, som
väl i regel sträcker sig över högst några veckor, sin lön i vanlig ordning och
får därfill ersättning för sina resekostnader. Om arbetsgivaren och
arbetstagaren däremot träffar avtal om tjänstgöringsort, särskild lön,
bostadsfrågor m. m. för en längre tid, torde parterna vara överens om
uppdragets karaktär av utsändning. Någon fråga om minsta tid för att utsändning
i detta sammanhang skall anses föreligga torde därför inte uppkomma. Å andra
sidan bör det bestämmas hur långa utsändningstider som skall falla under
särreglerna. Det föreslås beträffande andra än de av staten utsända en
begränsning, nämligen att endast utsändningsperioder om högst 36 månader
godtas.

Ersättning
för lakar- och sjukhusvård i utlandet utgår f. n. med låga belopp. De utsända
bör - mot bakgrund av tidigare lämnad mofivering - få dessa försäkringsförmåner
förbättrade, och det är naturligt aft ersättningen bestäms till att utgå för
faktiska kostnader, motsvarande nödvändiga kostnader vid reglering av
arbetsskada. Samtidigt bör de utsända fillerkännas rätt till tandvård också i
utlandet. Avdrag bör göras för de patientavgifter som skulle uttagits i
Sverige. Detsamma gäller sjukpenningavdrag vid sjukhusvård.

Rätten
till sjuk- och föräldrapenning bör också bestå under utsändnings-fiden.

Enligt praxis anses en utsänd vara försäkrad enligt LAF
under första

Prop.
1981/82:199 35

utlandsåret. Med hänsyn fill det föreslagna
utsändningsbegreppet bör LAF förses med en bestämmelse om att en utsänd är
försäkrad enligt LAF under hela den tänkta skyddsfiden för de utsända
arbetstagarna.

Allmänt barnbidrag bör utgå, liksom övriga förmåner som
tillkommer här i landet bosatta personer.

Arbetsgivare med utsänd personal erlägger f. n. avgift
även på sådana delar av den anställdes lön som helt betingas av ökade
levnadskostnader i sysselsättningslandet. Befogad krifik har framförts häremot.
Därför bör man bortse från sådana lönedelar och basera avgiften på en lön för
den utsände, beräknad i svenska kronor och i övrigt efter principer som gäller
vid löneförhandlingar rörande värdet av en tjänst. Man kan påräkna ett
rättvisande resultat efter sedvanliga diskussioner mellan arbetslagar- och
arbetsgivarsidan. Naturaförmåner tillkommer efter sedvanhg värdering.
Pensionsgrundande inkomst beräknas också på den sålunda bestämda lönen. Samfidigt
får arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter som grundas på nämnda lön.

Utsändningsbegreppet har konstruerats fakultativt så att
arbetsgivare och arbetstagare genom kollektivavtal kan komma överens huruvida
de tUltänkta särskilda reglerna för utsända skall utnyttjas eller inte.

Väljer de att använda det nya utsändningsbegreppet, utgår
förbättrade förmåner och arbetsgivaren erlägger avgifter under utsändningsfiden.
I motsatt fall erhåller arbetstagaren och dennes familj i princip inte förmåner
från försäkringen, och arbetsgivaren erlägger inte avgifter. Några inskränkningar
i nuvarande bestämmelser om ATP avses emellerfid inte. En svensk medborgare som
är utsänd av svensk arbetsgivare skall alltså även i det senare fallet tillhöra
ATP-systemet och arbetsgivaren erlägga motsvarande ATP-avgift.

Den
lösning av frågorna om socialförsäkring för utsänd arbetskraft som här
redovisats har fillkommit efter samråd med en för LO, PTK och SAF gemensam
arbetsgrupp som tillsatts för att överväga frågor om utlandsanställning.

Som en konsekvens av förslagen om särskilda regler för
utsänd arbetskraft tas i promemorian upp vissa frågor som berör andra
persongrupper än de utsända och där nuvarande regler inte är
tillfredsställande. Frågorna är följande.

Utländsk inkomst

Fråga har uppkommit om svenska inkomstrelaterade förmåner
skall kunna grundas även på utländska förvärvsinkomster som inte föranlett
någon avgift till den svenska försäkringen och sannolikt samtidigt ger rätt
till förmåner i annat land. I utländska socialförsäkringssystem grundas
vanligen en persons rätt till exempelvis sjukpenning på själva
anställningsförhållandet. I Sverige är rätten lill sådan förmån knuten till
bosättningen.

Prop. 1981/82:199 36

Det
kan nämnas att den här berörda dubbelförsäkringsfrågan är löst beträffande de
mest närliggande fallen. De nordiska konventionsreglerna innebär nämligen att,
om någon är bosatt i Sverige men har anställning i ett annat nordiskt land, den
svenska försäkringen omfattar enbart sjukvårdsförmåner. Anställningsinkomsten
ger sjukpenningskydd i sysselsättningslandet. Har han inkomst av
förvärvsarbete även i Sverige (bosättningslandet) fastställs
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) till att omfatta denna del av inkomsten.

Dubbelförsäkring bör
emellertid förhindras även i övriga fall. I AFL bör därför införas en
bestämmelse att SGI grundas endast på inkomst av förvärvsarbete i Sverige.

Bosältningsbegreppet

Införandet
av begreppet utsänd i lagstiftningen aktualiserar vissa frågor om innebörden av
bosältningsbegreppet. Den praxis härom som utformats har på olika gmnder
ifrågasatts.

En
svensk, som lämnar Sverige för att arbeta i ett annat land, kan till följd av
nu gällande praxis under första året vara försäkrad såväl i sysselsättningslandet
som i Sverige. Detta torde bl. a. i förhållande fill länder med vilka Sverige
har konvention strida mot vad motparten föreställt sig under förhandlingarna.

Genom
tillkomsten av ett antal konvenfioner under senare år har ifrågavarande problem
accentuerats och det kan ifrågasättas om denna praxis verkligen är motiverad.
Dessutom behandlas svenska och ufiändska medborgare olika, vilket rimmar illa
med grundtanken om lika behandling i konventionssammanhang.

I
fråga om rätten till barnbidrag har vid fillämpningen tveksamhet uppkommit om
bosättningsbegreppet skall vara det skatlerätlsUga eller det som gäller inom AFL.

Det
föreslås att det i författningsform bestäms att för en försäkrad, som lämnat Sverige
för att vistas utomlands, bosättningen anses orubbad endast i det fall
utlandsvistelsen är avsedd att vara kortare tid än ett år. Detta svarar mot den
föreställning, som ligger till grund för ettårsregeln, nämligen att bosättningen
inte bryts genom en kortare utlandsvistelse, men innebär att presumtionen vänds
i förhållande fill nu gällande praxis. Avsikten är att antalet koUisionsfall
där dubbelförsäkring förekommer skall minskas genom ändringen.

Den
tveksamhet som funnits i fråga av fillämpningen om bosättningsbegreppet i
barnbidragslagen undanröjs genom bestämmelse om alt samma bosättningsbegrepp i
princip gäller för rätten till barnbidrag som för förmåner inom AFL.

Prop.
1981/82:199 37

Sjukvård utomlands

Utöver den förut nämnda utsända personalen är del många
olika grupper som lämnar Sverige för längre eller kortare tid. Man kan resa
utomlands exempelvis av familjeskäl. Därtill kommer den stora strömmen av turister.

I den mån dessa personer fortfarande anses bosatta i
Sverige kan det i förekommande fall utgå ersättning för sjukvård utom riket.
Ersättningsbeloppen har sedan länge legat sfilla och är således låga.
Ersättning utgår för läkarvård utom riket med endast 18 kr. 75 öre, och vid
sjukhusvård uppgår den sammanlagda ersättningen för en vårdperiod med högst 35
kr. per dag. Någon ersättning för tandvård, som meddelats utomlands, utgår över
huvud taget inte. För resor i samband med sjukvården utgår ej heller någon
ersättning.

Som
framgår av delta är de nuvarande ersättningarna så låga att de snarast framstår
som meningslösa. Administrafionskostnaderna är betydande i förhållande till
utbetalda belopp. Om man på nyss angivet sätt genomför förbättringar av
ersättningarna för de utsända, aktualiseras frågan om motsvarande förbättring
för övriga sjukvårdsförsäkrade.

En så genomgripande ändring av ifrågavarande förmåner för
nämnda heterogena grupp av utlandsresenärer skulle föranleda sådana ökade
kostnader för försäkringen att den lösningen torde vara utesluten. Därfill
kommer att man genom konventioner söker tillförsäkra samma personer
sjukvårdsförmåner genom direkta bestämmelser och utan ersättningar mellan
länderna. Detta har uppnåtts i de konvenfioner som gäller de nordiska
grannländerna, Västtyskland, Österrike, Storbritannien, Portugal och Frankrike.
Dessutom pågår konventionsförhandUngar i denna fråga med bl. a. Nederländerna
och Israel.

Frågan om sjukvård utomlands torde därigenom få anses löst
för flertalet av dem som berörs härav. Regelmässigt brukar f. ö. resenärer
förse sig med en reseförsäkring. Därjämte kan i särskilda fall lämnas bistånd
enligt lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet. Med
hänsyn härtill föreslås i promemorian all ersättningen för sjukvård utomlands
slopas för andra än utsända och ombordanställda på svenska fartyg.

Ikraftträdande och kostnader

Med hänsyn till att lagen om socialavgifter träder i kraft
den 1 januari 1982 föreslås de nya regler, som föranletts av denna lag,
genomföras med verkan från samma dag. I övrigt avses förslagen träda i kraft
den 1 juli 1982.

Del är svårt att överblicka kostnadsfrågan i brist på
uppgifter om bl. a. vårdkostnader och vårdbehov för den personkrets som kan
komma att beröras av förslagen, särskilt som den föreslagna utsändningsregeln
givits en fakultativ avfattning. Det måste dock med hänsyn fill det relativt
ringa antalet personer som del gäller röra sig om marginella förändringar i
försäkringens kostnader och intäkter.

Prop. 1981/82:199 38

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttranden Socialförsäkring för vissa utlandsanställda
m.m. (Ds S 1981:14)

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av försäkringsöverdomstolen,
försäkringsrätten för Södra Sverige, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen,
kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, statskontoret,
riksrevisionsverket, riksskatteverket, slatens arbetsgivarverk, statens löne-
och pensionsverk, försäkringsinspektionen, centrala studiestödsnämnden,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk. Försäkringskasseförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens
förhandlingsorganisation. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisafion
(TCO), Centralorganisafionen SACO/SR (SACO/SR), Privattjänstemannakartellen
(PTK), Sveriges industriförbund, Svensk industriförening, Företagareförbundet, Svenska
personalpensionskassan (SPP), SHIO-Familjeföretagen, Folksam, Utlandssvenskarnas
förening. Svenska Bankföreningen och Sveriges Tekniska Attachéer.
Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från försäkringskassorna.
SACO/SR har hänvisat till yttranden som kommit in från tre medlemsförbund.

Dessutom har yttranden
kommit in från Svenska Missionsrådet och Föreningen Svensk Volontärsamverkan.

1
Särregler för utsänd arbetskraft

Promemorians
målsättning att i fråga om från Sverige utsänd arbetskraft uppnå en bättre
överensstämmelse mellan den anställdes rätt fill socialförsäkringsförmåner och
arbetsgivarens skyldighet all betala avgifter vinner allmän anslutning bland
remissinstanserna. Förslagen i promemorian om särregler för utsänd arbetskraft
har dock fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Några remissinstanser
har föreslagit delvis andra lösningar. Riksförsäkringsverket och försäkringsöverdomstolen
har avstyrkt de föreslagna särreglerna med hänsyn bl.a. till de administrativa
konsekvenserna.

Riksförsäkringsverket
understryker aft det är angeläget att de i promemorian angivna problemen
snarast får en lösning. Enligt verkets mening bör det föreliggande förslaget emellerfid
ej läggas till grund för en lagstiftning.

Verket konstaterar att de
föreslagna särreglerna i flera avseenden innebär avsteg från
socialförsäkringens grundprinciper. Verket vill särskilt peka på att starka
invändningar kan resas mot förslaget om medföljande familjemedlemmar bl.a. med
hänsyn till undantagsregeln. Denna innebär nämligen att en person som enligt
huvudregeln är försäkrad kan undantas härifrån genom avtal slutet mellan arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer, även om han

Prop.
1981/82:199 39

inte är medlem i den aktuella arbetstagarorganisationen
eller arbetar på arbetsplats för vilken mellan organisationerna slutet avtal
gäller.

Det
föreliggande förslaget innebär enligt riksförsäkringsverket inte någon
fullständig lösning på de problem för exportindustrin som följer av att
avgiftsskyldighet fill två olika socialförsäkringssystem kan föreligga. Tvärtom
kan dessa komma att öka genom att om kollektivavtal om undantagande inte
träffas tillhörigheten till den svenska försäkringen förlängs.

Enligl riksförsäkringsverket innehåller det föreslagna
systemet i flera avseenden särbestämmelser som förutsätter särskilda rutiner.
De administrafiva kostnaderna per ärende blir jämförelsevis höga och det blir
betydande utrednings- och kontrollsvårigheter. En generell bestämmelse av den
art som föreslås, dvs. utsända anställda med medföljande familjemedlemmar skall
vara försäkrade som om de var bosatta och sysselsatta i Sverige leder enligt
verket till långtgående konsekvenser, som iir mycket svåra att överblicka.
Verket vill särskilt peka på att del är nödvändigt att förhållandet till de av
Sverige ingångna konventionerna noggrant analyseras och ges konsekventa
lösningar.

Försäkringsöverdomstolen
uttalar inledningsvis principiell tveksamhet till de föreslagna särreglerna i
promemorian. Visserligen kommer den utsände att bli garanterad svenska
socialförsäkringsförmåner under utsändningstiden och arbetsgivaren här i landet
får betala avgifter till den svenska försäkringen. Domstolen påpekar emellerfid
att den dubbla rätten till förmåner för samma arbetsinkomst i utsändningslandet
kommer man - såvitt kan ufiäsas av promemorian - inte fill rätta med. Inte
heller blir arbetsgivaren här i landet befriad från föreliggande skyldighet att
betala avgifter också i utsändningslandet.

Enligt försäkringsöverdomstolen
har de föreslagna reglerna om utsända administrativa brister. Administrationen
av ersättningsfall inträffade i utsändningsfallen kommer att bli tidskrävande
och besvärliga. I stor utsträckning kommer de allmänna försäkringskassorna att
få svårt att genomföra den kontroll som eljest sker i ersättningsärenden.
Kassorna kan därför tvingas att förlita sig på de uppgifter som den försäkrade
själv och hans arbetsgivare lämnar. I vissa fall lär det enligl domstolen vara
direkt omöjligt att i utsändningsfallen följa den svenska försäkringslagstiftningen,
ehuru detta är förutsatt i förslaget.

Vill man komma fill rätta med de problem som ligger i
arbetsgivarnas dubbla avgiftsskyldighet eller skyldighet att betala avgifter då
motsvarande förmåner ej utgår, bör man enligt försäkringsöverdomstolens mening
pröva andra vägar. I stället för att föreslå en utvidgning av det svenska
socialförsäkringsskyddet upp till tre år från utflyttningen från Sverige - som
kan sägas strida direkt mot grundläggande principer för försäkringen - kan man
inrikta sig på att avföra sådana försäkrade från försäkringen som avser att
vistas utomlands mer än ett år i sträck. Hans arbetsgivare bör då i motsvarande
mån bli befriad från att erlägga socialförsäkringsavgifter för

Prop.
1981/82:199 40

den anställdes förvärvsinkomster. För att tillförsäkra den
utsände ett rimligt socialförsäkringsskydd under vistelsen utomlands bör man
söka finna lösningar konventionsvägen.

Försäkringsrätten för Södra Sverige uttalar att den valda
principiella lösningen i promemorian är ett resultat bl.a. av förhandlingar
mellan arbetsmarknadens parter och synes administrativt kunna bemästras. Försäkringsrätten
anser sig med hänsyn härtill inte ha skäl för annat än ett tillstyrkande, även
om en lösning som innebär att man inför en speciell ny kategori i försäkringen
med alla de avgränsningsproblem detta kan komma att medföra kan inge
betänkligheter ur administrativ synpunkt.

Socialstyrelsen delar den i promemorian framförda
synpunkten att de utsända bör ges särskild status i den svenska
socialförsäkringslagstiftningen samt att särskilda regler bör utformas för den
gruppen eftersom det inte torde vara realistiskt räkna med att dessa frågor får
en tillfredsställande lösning enbart genom konventioner.

Kammarrätten i Stockholm anser att de sakliga lösningar
som förslagen i promemorian innehåller är väl värda att läggas till grund för
lagstiftning.

Statskontoret anser att de föreslagna ändringarna i
promemorian ger en god överensstämmelse mellan när arbetsgivarna är
avgiftsskyldiga till den svenska socialförsäkringen och när de utlandsanställda
är berättigade till förmåner från densamma. Det är däremot enligt.statskontoret
svårare att bedöma hur ett genomförande av förslagen kommer att påverka
storleken på de sociala avgifterna för arbetsgivare i Sverige som har
arbetskraft utsänd för fidsbegränsad tjänstgöring i ufiandet. Statskontoret
pekar på att den föreslagna fidsgränsen tre år innebär en risk för ökad
avgiftsbelastning. Arbetsgivaren kan således komma att debiteras socialavgifter
under dessa tre år från såväl Sverige som sysselsättningslandet. De föreslagna
förbättrade förmånerna torde dock enligt statskontoret vara av den klass att
arbetsgivaren ej skall behöva teckna privata tilläggsförsäkringar för sina utlandsanställda.

Om företagen kommer att åsamkas högre sociala avgifter för
sina utsända finns det enligt statskontoret risk för vidgat utnyttjande av
metoden med dotterbolag. Vid denna anställningsform blir de anställda under utlandsan-slällning
kortare tid än ett år berättigade till vissa sociala förmåner från den svenska
socialförsäkringen trots att berörd arbetsgivare inte är skyldig att betala
några arbetsgivaravgifter i Sverige.

I syfte alt eliminera risken för ökad avgiftsbelastning
bör enligt statskontorets mening närmare prövas förutsättningarna för att
minska föreslagen fidsgräns från tre år till ett eller två år.

Riksrevisionsverket fillstyrker i princip förslagen i
promemorian.

Riksskatteverket finner de föreslagna åtgärderna vara väl
motiverade. Verket anser dock att det av förslaget inte framgår vilka krav på
utredning sorn bör ställas för bedömande av utsändningsperiodens avsedda längd.
Inte heller framgår det av lagtext eller motivuttalanden i vad mån flera på

Prop.
1981/82:199 41

varandra följande utsändingsperioder avses kunna medföra
att förmåner och avgifter skall utgå. Om så är fallet bör det klart utsägas om
utsändningsperioderna skall följas l.ex. av en viss tids vistelse i Sverige
eller på annat sätt avgränsas.

Statens arbetsgivarverk har, med undantag ett par
justeringer i föreslagen lagtext, inte något att invända mot de förslag som
läggs fram i promemorian.

Statens invandrarverk har begränsat sitt yttrande fill
gruppen ufiändska medborgare bosatta i Sverige. Verket konstaterar att det sker
en förbättring för en utländsk medborgare, som utsänds av svensk arbetsgivare
och som vid utsändningstillfäUet är bosatt i Sverige och omfattas av svenska
socialförsäkringsförmåner. I fråga om rätten till ATP innebär ett genomförande
av förslaget att den utsände har möjlighet att intjäna pensionspoäng om
utsändningen varar eller avses vara högsl tre år efter ulresan från Sverige.
Den nya utsändningsregeln har också betydelse för rätten till folkpension och
delpension. Verket tillstyrker detta förslag, eftersom det skapar jämställdhet
mellan svenska och utländska medborgare.

Å andra sidan pekar invandrarverket på att kollektivavtal
kan upphäva utsändningsreglerna. I sådant fall tillförsäkras svenska medborgare
ATP vid utlandstjänst hos svensk arbetsgivare. Övriga arbetstagare, dvs.
utländska medborgare, faller utanför försäkringen enligt det föreslagna
systemet. Verket anser att utländsk medborgare, som vill vara bosatt i Sverige
och som sänds ut till arbete utomlands, skall bli kvalificerad för ATP efter
samma regler som svenska medborgare. För utländska medborgare tillkommer ett
speciellt problem. De blir sannolikt avregistrerade ur svensk folkbokföring med
stöd av bestämmelserna i folkbokföringsförordningen. Denna fråga måste enligt
verket uppmärksammas så att utländska medborgare ej drabbas av rättsförluster
vid återvändandet fill Sverige.

Även LO, TCO, SACO/SR och PTK har gjort den invändningen
att reglerna bör utformas så all ufiändska medborgare, som varit bosatta i
Sverige och som sänts ut av svenska företag, skall jämställas med svenska
medborgare.

Försäkringskasseförbundet anser att det är rimligt att de
utsända och deras familjemedlemmar får samma försäkringsskydd som försäkrade
bosatta i Sverige. Enligl försäkringskasseförbundet behandlar promemorian dock
inte i fillräcklig omfattning de försäkringsmässiga problem som är förknippade
med utlandsvistelser. Frågan måste därför utredas ytterligare.

SAF finner det välmotiverat att gruppen utsända skall ges
en särskild status med en uttrycklig lagreglering om utvidgade förmåner,
eftersom förutsättningarna och villkoren vid utlandsarbete i många avseenden
skiljer sig från svenska förhållanden. SAF motsätter sig dock alt skyldigheten
alt betala avgifter utsträcks från ett till tre år. Detta skulle enligt SAF
medföra en ytteriigare avgiftsbelastning som inte kan accepteras. SAF anser i
stället att huvudregeln skall ändras så att det efter det första året utomlands
blir

Prop.
1981/82:199 42

frivilligt för en arbetsgivare att ansluta de anställda tiU
det svenska socialförsäkringssystemet. Detta skulle tekniskt kunna lösas med en
konstruktion motsvarande den som tillämpas vid en s.k. ATP-förbindelse med
riksförsäkringsverket.

SAF är positiv till förslaget att försäkringsskyddet för
den utsände även skall omfatta medföljande make och barn samt till att en
möjlighet öppnas till undantag från svensk socialförsäkring. Möjligheten att
utnyttja undantagsfallet bör dock enligt SAF stå öppen även för oorganiserade
arbetstagare och arbetsgivare. Dessutom anser SAF att värdet av hela
reformförslaget avsevärt förringas om inte utsända till konventionsbundna
länder kan undantas. I fråga om de sociala konventionerna uttalar SAF att dessa
i många fall försvårar exportindustrins arbets- och konkurrensvillkor samt
hemställer att konventionerna görs till föremål för en grundlig utvärdering.

Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen,
Företagareförbundet och Svenska Bankföreningen har instämt i de synpunkter SAF
har lämnat.

Kooperationens Förhandlingsorganisation anser tveksamhet
råda huruvida de föreslagna åtgärderna är tillfyllest för att förbättra
svenska företags konkurrenskraft utomlands. Förhandlingsorganisafionen
ifrågasätter exempelvis om inte arbetsgivare genom kollektivavtal också skulle
kunna befrias från skyldigheten att betala ATP-avgift. Del bör även övervägas
om inte utsända till konventionsbundna länder kan undantas från
socialförsäkringen såvida kollektiva avtal tillåter detta.

LO tillstyrker i huvudsak förslagen fill utvidgat
socialförsäkringsskydd för utsända. - LO utgår från att man avtalsvägen skall
kunna garantera de utsända anställda ett socialt skydd som är fullt ut
likvärdigt med vad den svenska socialförsäkringen ger. För detta krävs ett
centralt avlal som sedan kan modifieras på förbundsnivå.

Även TCO utgår från att endast facklig huvudorganistion skall
kunna sluta kollektivavtal som medför undantagande från den svenska
socialförsäkringen. Möjlighel att träffa överenskommelse om att den utsände ej
skall vara socialförsäkrad i Sverige bör enligt TCO kunna finnas även i de fall
Sverige träffat konvention med annat land.

TCO konstaterar att den svenska socialförsäkringens
standard är i allmänhet totalt sett bättre än den i konventionsländerna. Det
kan medföra att utsända som kvarstår i det svenska socialförsäkringssystemet
kan få sämre sociala förmåner än kollegor från samma företag som utsänts till
andra länder med vilka Sverige inte ingått konventioner. I de senare fallen
tillförsäkras de utsända svensk socialförsäkringsstandard enligt förslaget.
Även utsända som ej omfattas av kollektivavtal avseende undantag från
socialförsäkringen enligt lag bör därför undantas från konventionerna.

PTK och SA CO/SR har i huvudsak framfört samma synpunkter
som TCO. SACO/SR anser det vidare vara en brist att förslaget inte omfattar
svenskar anställda i FN-systemel och andra internationella organ.

Prop.
1981/82:199 43

SPP påpekar att den föreslagna möjligheten att
"avtala bort" svensk socialförsäkring med undantag från ATP kan leda lill
olika behandUng av olika grupper försäkrade. I fråga om rätlen till ATP leder
förslaget till olika behandling av svenska och utländska medborgare. Rent
principiellt ifrågasätts också om det är riktigt att en person som sänds ut
för att arbeta i annat land skall kunna stå kvar i en del av de svenska
socialförsäkringssystemen, men tas ut ur någon annan.

Folksam anser att det föreslagna systemet innebär ett
väsentligt förbättrat skydd för utsända och tillstyrker därför delsamma.

Utlandssvenskarnas
Förening välkomnar förslaget att svenskar som sänds ut alt tjänstgöra i
utlandet skall få sina socialförsäkringsförmåner förbättrade. Enligt
föreningen bör dock regeln om lidsbegränsning utformas på ett annat sätt för
den som ej är statligt anställd. Om en utlandsanställning avses pågå i exempelvis
fem år, bör försäkringen kunna gälla under de tre första åren.

Svenska
Missionsrådet och Föreningen Svensk Volontärsamverkan anser att en fyraårsgräns
i fråga om utsändningstidens längd skulle vara mer ändamålsenlig för
biståndsorganisationer. Svenska Missionsrådet anser vidare att en
överenskommelse mellan arbetsgivaren och de anställda skall vara giltig även om
dessa inte är anslutna fill en huvudorganisation.

2 Bosättningsbegreppet m.m.

Promemorians förslag om ändrad innebörd av bosättningsbegreppet
på socialförsäkringsområdet har i huvudsak inte föranlett några invändningar
från remissinstanserna. Förslaget har uttryckligen tillstyrkts av bl.a.
riksförsäkringsverket och försäkringsöverdomstolen. Kammarrätten i Stockholm
anser det dock vara otillfredsställande med olika bosättningsbegrepp på det
skatterättsliga området, pä socialförsäkringsområdet och i
folkbokföringsförordningen.

Några
remissinstanser har kommenterat promemorians förslag om ändring av bosättningsbegreppet
i lagen om allmänna barnbidrag.

Försäkringsöverdomstolen upplyser att domstolen i ett
antal nyligen avkunnade domar förklarat att rätt till allmänt barnbidrag vid
utlandsvistelse skall bedömas med ledning av det skatterättsliga
bosättningsbegreppet. Domarna bygger på förarbetena till lagstiftningen om
allmänna barnbidrag och den praxis som under en lång följd av år har varit
gällande. Sakliga skäl kan dock enligt domstolen tala för alt man tillämpar det
socialförsäkringsrättsliga bosättningsbegreppet vid tillämpning av lagstiftningen
om barnbidrag. Införandet av en sådan ordning måste enligt domstolen ske genom
lagstiftning.

Försäkringskasseförbundet anser det vara angeläget att
bosättningsbegreppet i lagstiftningen om barnbidrag kommer att överensstämma
med det bosättningsbegrepp som gäller enligt AFL.

Prop.
1981/82:199 44

Centrala studiestödsnämnden anser att om ändringarna i
fråga om allmänna barnbidrag genomförs bör även reglerna om utgivande av
förlängt barnbidrag ändras. Vidare anser studiestödsnämnden det bör klarläggas
i vilken utsträckning svenska medborgare, som bedriver studier utomlands, skall
kunna få studiehjälp och studiemedel.

Riksrevisionsverket påpekar att i fråga om barnbidrag och
bidragsförskott föreligger inte något samband mellan förmån och avgift,
eftersom barnbidragen är skattefinansierade. I den mån utsända ges rätt till
barnbidrag och bidragsförskott kan det enligt verket även diskuteras om
finansieringen av dessa förmåner bör ske på samma sätt som övriga förmåner,
nämligen genom socialförsäkringsavgifter.

SAF- och de remissinstanser som instämmer i SAF:s
synpunkter- kan inte acceptera promemorians beskrivning att det allmänna
barnbidraget numera bör vara hänförligt till socialförsäkringsförmånerna. Eftersom
barnbidrag utgår ur skattemedel, bör enligt SAF rätten till bidrag kopplas till
det skatterältsliga bosättningsbegreppet.

Utlandssvenskarnas Förening anser alt barnbidrag vid
utlandsvistelse bör utgå under en treårsperiod.

3 Beräkningen av pensionsgrundande inkomst m.m.

Förslaget i promemorian om alt man vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst och bestämmande av ATP-avgift skall bortse från de
lönedelar som helt betingas av ökade levnadskostnader i sysselsättningslandet
har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Riksskatteverket uttalar att ett förtydligande är önskvärt
om vilka lönedelar som skall anses betingade av ökade levnadskostnader.

5/lF-ochde remissinstanser som instämmer i SAF:s
synpunkter-betonar viklen av att de föreslagna ändringarna av
beräkningsunderlagen för ATP i ulsändningsfallen genomförs med verkan från och
med den 1 januari 1982. SAF anser alt de föreslagna beräkningsgrunderna skall
omfatta även de fall då någon är anställd av ett utländskt dotterbolag för
vilken en ATP-förbindelse med riksförsäkringsverket har tecknats.

Föreningen Svensk Volontärsamverkan anser att promemorian
ensidigt utgår från förhållandena i industrin, där ersättningen i allmänhet är
högre än vad som är fallet för anställda i Sverige. För den stora gruppen utlandsanställda
i huiTianitär-, ideell- eller biståndstjänst är förhållandena ofta de motsatta.
Om inte skyddet för biståndsarbetare skall urholkas, krävs enligt föreningen
alt den pensionsgrundande inkomsten och den sjukpenninggrundande inkomsten kan
sältas till högre belopp än den formella utlandslönen. Arbetsgivaravgiften
skulle kunna justeras i motsvarande grad.

Svenska Missionsrådet pekar på att för
missionsorganisationerna gäller i de flesta fall en situation där ersättningen
är lägre än motsvarande lön i Sverige. Det är enligt missionsrådet av vikt att
vissa tillägg även i fortsättningen kan

Prop.
1981/82:199 45

inräknas i fråga om ATP för alt lönen skall få en nivå som
motsvarar den svenska. Slutmålet är enligl missionsrådet detsamma som angivits
i promemorian, dvs. en jämförbarhet med svenska förhållanden.

4 Sjukförsäkringsförmåner

Förslaget att slopa nuvarande ersättningsbelopp för
läkarvård och sjukhusvård i utlandet -18 kr. 75 öre resp. 35 kr. per dag-
lämnas i huvudsak utan erinran av remissinstanserna.

Försäkringsöverdomstolen betonar att utgående ersättningar
framstår som helt meningslösa och att frågan får en bättre lösning genom konventioner
och privata försäkringar.

Försäkringsrätten för Södra Sverige ifrågasätter om inte
ändringen också borde få konsekvenser för de ombordanställda.

Statens invandrarverk erinrar om att konventioner saknas
för flera av invandrarnas hemländer. Ett slopande av ersättningsbeloppen
innebär således en försämring för vissa invandrargrupper som av familje- eller
andra skäl vistas längre tid i hemlandet. Därför bör enligt verket arbetet med
att få till stånd konvenfioner om möjligt intensifieras.

Några remissinstanser har haft invändningar mot förslaget
om ersättning för faktiska vårdkostnader som uppkommer under utsändningstiden
i sysselsättningslandet. Riksförsäkringsverkets och försäkringsöverdomstolens
inställning i fråga om förslagets administrativa konsekvenser har redovisats
under avsnitt 1.

Landstingsförbundet noterar att utlandsanställda i många
fall återvänder fill hemlandet för att söka vård vid mer omfattande vårdbehov
och vid förlossning. Enligt de avgiftsregler som tillämpas av sjukvårdshuvudmännen
kan utlandssvensk under vissa förutsättningar få vård till inomlänspris, 40 kr.
per dag i december 1981. Men i en del fall, och det gäller bl.a. utlandssvensk
som är bosatt i land med vilket Sverige har konvention som gäller
sjukvårdsförmåner, blir patientavgiften 1 280 kr. eller mer per dag. Det
framgår enligt landsfingsförbundet inte av förslaget att en sådan vårdkostnad
skall ersättas genom försäkringen. Inte heller ersätts sjuktransporten lill
hemlandet. Med dessa förutsättningar kan antas att arbetsgivare måste teckna
kompletterande försäkring för de utlandsanställda.

Inom den allmänna försäkringen går utvecklingen enligl
landstingsförbundet mot en alltmer schabloniserad hantering av ersättningar
för vård-,_ läkemedels- och sjukresekostnader. En reglering av sådana
vårdkostnader som uppkommit utomlands måsle i det sammanhanget bli
administrativt betungande. De ersättningsbelopp som kan bli aktuella är vidare
betydligt högre än de vårdkostnader försäkringen ersätter här i Sverige. I
många länder är del sjukförsäkringen som svarar för den större delen av
vårdkostnaderna. Mot den angivna bakgrunden finns det enligt landstingsförbundet
anledning att se över förslaget i denna del. Ett alternativ kan vara

Prop. 1981/82:199 46

att
den allmänna försäkringen enbart ersätter sådana vårdkostnader för utlandsanställda
som uppkommer här i landet. Det bör då förutsättas att arbetsgivare och
arbetstagare träffar avtal om enskild försäkring även för vårdkostnader m.m.
som uppkommer utomlands.

Försäkringskasseförbundet
framhåller att det bör införas ohka maxime-ringsregler både vad beträffar
storleken på ersättningen och längsta vård-eller behandlingsfid i utlandet.

SPP
tillstyrker att den svenska sjukförsäkringen skall ersätta de faktiska kostnaderna
i utsändningsfallen med avdrag för patientavgift. SPP anser dock att
bestämmelserna bör utformas så att de gäller även för dem som sänds ut till
länder med vilka Sverige har socialförsäkringskonvention.

Försäkringsrätten
för Södra Sverige tar upp en fräga om översyn av reglerna om rätten att uppbära
försäkringsförmåner vid vistelser utomlands, t.ex. under kortare
semestervistelse. Det ligger enligt försäkringsrätten i sakens natur att de administrativa
bekymren och kontrollinstanserna måste bli stora i ärenden av delta slag. En
oproportionerligt stor andel av överklagandena till försäkringsrätten berör
rätten till sjukpenning vid semestervistelse utomlands.

5 Utländsk
inkomst

Förslaget
att inkomst som åtnjutits utomlands inte skall medräknas vid fastställande av
den sjukpenninggrundande inkomsten har kommenterats av ett par remissinstanser.

Riksförsäkringsverket
anser att förslaget måste närmare analyseras och preciseras.

Försäkringsrätten
för Södra Sverige anser att såvitt gäller förmåner enligt lagen om allmän
försäkring inger förslaget inga betänkligheter. När det däremot gäller förmåner
enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, vars syfte är att gottgöra all den
inkomstförlust som uppkommit genom arbetsskadan, medför den föreslagna
ändringen att detta syfte inle aUtid uppnås.

6 Kostnadsmässiga
konsekvenser

Riksförsäkringsverket
anser att de föreslagna särbestämmelserna förutsätter särskilda rutiner och
att de administrafiva kostnaderna per ärende blir jämförelsevis höga (jfr.
redogörelsen under avsnitt 1).

Riksrevisionsverket
konstaterar all det i promemorian saknas underlag för kostnadsberäkningar och
pekar på behovet att belysa dessa i ärendets fortsatta handläggning.

Statskontoret
noterar att kostnadsökningarna för förmåner lill utsänd personal får ställas
mot de kostnadsminskningar som uppkommer för vissa andra kategorier. Utöver
kostnader i form av utbetalningar måste här även tas hänsyn fill de
administrativa kostnaderna. Enligt statskontorets mening

Prop.
1981/82:199 47

torde dessa senare bli större för utlandsärenden än för
motsvarande ärenden som enbart berör svenska förhållanden. Med de begränsade
möjligheter fill analys av kostnadsutfallet som stått till buds har
statskontoret dock inte kommit fram fill några skäl som talar mot promemorians
bedömning att de nya reglerna inte torde föranleda någon egentlig merkostnad
för försäkringen.

7 Övriga frågor

I fråga om administrationen anser statskontoret att alla
ärenden rörande utsänd personal bör handläggas av en och samma
försäkringskassa. På det sättet kan handläggande personal så snabbt som möjligt
få erfarenhet och rutin för handläggning av nämnda ärendetyper. Vidare
underlättas utbildning av berörd personal liksom en uppföljning av
verksamheten. Statskontoret föreslår att berörda ärenden skall handläggas av
Stockholms läns allmänna försäkringskassa, där del redan finns en särskild
utlandsavdelning.

Försäkringskasseförbundet anser att ärendena bör
handläggas av den försäkringskassa där den försäkrade var inskriven vid
utsändningen.

Försäkringsrätten
för Södra Sverige, som erinrar om de svårigheter som uppkommit i fråga om forum
för sjömännens socialförsäkringsförmåner, framhåller att eventuella forumregler
bör ges i lag eller med stöd därav.

Riksrevisionsverket
tar upp frågan om en utvärdering av reformen. Enligt verket bör det vara
naturligt att omgående från reformens ikraftträdande följa resultaten av de
föreslagna ändringarna. Frågan om vilket organ som skall följa reformen och
utvärdera den bör lösas innan reformen träder i kraft.

Svenska
Missionsrådet anser att eftersläpningen vid återinträdet i det svenska trygghetssystemet
efter hemkomsten fill Sverige innebär stora kostnader för organisationerna
eller de enskilda. De största problemen enligt missionsrådet gäller rätten till
barnbidrag och föräldrapenning.

Folksam anser att det för närvarande inte finns någon klar
och entydig praxis i fråga om rätten till sjukpenning efter hemkomsten från ett
utlandsuppdrag.

Prop.
1981/82:199 48

Innehåll

Propositionen
............................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag
.................................................................... 3

1
Förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 3

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 6

3
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

................................................................................ 7

4
Förslag till
lag om ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring 8

5
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 9

6
Förslag till
lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

................................................................................ 9

7............................................................................... Förslag
till lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdom

stolar ..................................................................... ..... 10

Protokoll från regeringssammanträde 1982-03-18......... ..... 11

1
Inledning ................................................................. ..... 11

2
Socialförsäkring
för utlandsanställda, m.m............... 12

2.1
Allmänt om
förmåner och avgifter för svenska förelags anställda i utlandet 12

2.2
Bosältningsbegreppet
på socialförsäkringsområdet .... 15

2.3
Pensionsgrundande
inkomst vid arbete utomlands, m.m.

....................................................................... 18

2.4
Sjukpenning m.m.
på grundval av utländska inkomster 20

2.5
Ersättningsbeloppen
för sjukvård utomlands ......... 22

2.6
Kostnader ..................................................... 23

3
Avgiflsskyldighet
för arvoden för skiljemannauppdrag 23

4
Val av
karenstid för egenföretagare ........................ 25

5
Skyldighet för
myndigheter m.fl. att lämna uppgifter lill försäkringskassorna i ärenden om
barnbidrag och bidragsförskott . . 26

6
Tillsättning av
assessorstjänster hos försäkringsrätterna 29

7
Delpensionsbestämmelserna
för uppdragstagare . ..... 30

8
Upprättade
lagförslag ............................................. ..... 31

9
Hemställan ............................................................. ..... 32

10
Beslut....................................................................... ..... 32

Bilagor

1.
Sammanfattning
av departementspromemorian (Ds S 1981:14) Socialförsäkring för vissa utlandsanställda
m.m........................................................................... 33

2.
Sammanställning
av remissyttranden .................... 38

GOTAB 71168 Slockholm 1982