Prop. 1981/82:2

Regeringens proposition

1981/82:2

med förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling, m. m.;

beslulad den 25 juni 1981.

Regeringen föreslår riksdagen all anlaga de förslag som
har upplagils i bifogade uldrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BJÖRN MOLIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposiiionen föresläs en ändring i lagen (1960:418) om slraff
för varusmuggling. Därigenom får en lulUjänsteman ullrycklig befogenhel alt
under samma förulsällningar som f n. normall gäller i fråga om kroppsvisi-lalion
företa s. k. ytlig kroppsbesiklning. Vidare föreslås en följdändring i
valutalagen (1939: 350).

De nya reglerna avses träda i krafl så snarl som möjligl.

Riksdagen 1981182. I saml. Nr 2

Prop.
1981/82:2

Prop. 1981/82:2 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om slraff
för varusmuggling

dels att 13 och 19 §S skall ha nedan angivna lydelse,

dels all
rubriken närmasl före 18§ skall lyda "Om husrannsakan, kroppsvisilalion
och yllig kroppsbesiklning".

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Förundersökning rörande broll, som avses i denna lag, må
inledas av lullmyndighel. Härden inlells av lullmyndighel, skall beiräffande myndighelen
gälla vad i rällegångsbalken är siadgal om undersökningsledare. Är saken ej av
enkel beskaffenhel, skall ledningen överlagas av åklagaren, så snarl någon skäligen
kan misslänkas för brollel. Åklagaren skall ock eljest överlaga ledningen, när
del finnes påkallal av särskilda skäl.

Åklagaren äge, då undersökning ledes av lullmyndighel,
meddela anvisningar rörande undersökningens bedrivande.

Då undersökning ledes av åklagaren, äge han vid
undersökningens verkställande anlita biträde av lullmyndighel, så ock uppdraga
ål tulhjänsleman all vidtaga särskild lill undersökningen hörande ålgärd, om
dess beskaffenhel lillålerdel.

Med lullmyndighel
avses i denna paragraf chef för dislrikislullkain-mure. giänstiillkaininare
och tullkammare eller annan befallningshavare i tullverket som generaltullstyrelsen
förordnar att fullgöra vad som enligl paragrafen ankommer på lullmyndighel.

Med lullmyndighel avses i denna paragraf tullverkets
ombudsman, itilldireklör, tullförvaltare, kusldi-sliiktchef och gränsdistrikichef.
Generaliullslyrelsen äge förordna Jämväl annan befallningshavare i lullverkel
än nu sagts all fullgöra vad enligl denna paragraf ankommer på lullmyndighel.

I9S

Förekommer
mot någon, som an-Iräffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plals,
där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig gods, som
enligt denna lag är underkastat beslag, må för eftersökande av sådanl gods tulltiänsleman
förelaga kroppsvisilalion å honom. Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller
gränsbevakning finner skärpning av lull-kontrollen å persontrafiken lill eller
från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals
oundgängligen nödvändig, må efler bevakningschefens förord-

Förekommer
mol någon, som an-lräffas'vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plals,
där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig gods, som
enligt denna lag är underkastat beslag, må för eftersökande av sådanl gods tulltiänsleman
företaga kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiklning å honom. Om vederbörande
chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av tullkontrollen å
persontrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss
lidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må efter bevak-

Prop. 1981/82:2

Nuvarande lydelse

nande kroppsvisilalion verkslällas ä envar, som med lägenhelen
eller under tidrymden lill platsen ankommer från eller från platsen avreser lill
ullandel. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underställas generallullslyrelsens
prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

Kroppsvisilalion, som ärv mera väsentlig omfallning, skall
verkslällas inomhus i avskilt rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg saml. om
undersökningsman eller den undersökte begär del och del kan ske ulan siörre
omgång, i viiinens närvaro. Kroppsvisilalion å kvinna må ej verkställas eller beviltnas
av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om förelagen
kroppsvisilalion ertordras ej med mindre den undersökte det begär eller föremål,
som påträffas, läges i beslag.

Föreslagen lydelse

ningschefens förordnande kroppsvisilalion verkställas ä
envar, som med lägenhelen eller under tidrymden till platsen ankommer frän eller
frän platsen avreser lill ullandel. Sådant förordnande skall ofördröjligen underslällas
generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

Kroppsvisilalion,
som ärav mera väsentlig omfattning, och ytlig kroppsbesiklning skall
verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg samt, om
undersökningsman eller den undersökte begär det och det kan ske ulan siörre
omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiklning å
kvinna må ej verkslällas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller
legitimerad .sjuksköterska.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen
kroppsvisilalion eller ytlig kropps-besiktning ert'ordras ej med mindre den
undersökte begär det eller föremål, som påträffas, tages i beslag.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag. då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2 Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939:350)

Härigenom
föreskrivs att US valutalagen (1939:350)' skall ha nedan angivna lydelse.

14!?-

Nuvarande
lydelse

I fråga om utförsel- och införselförbud, som meddelas med
stöd av 2 S första stycket 4) eller 5) äga beslämmelserna i lagen (1960:418)
om

Föresldgen
lydelse

1 fråga om utförsel- och införselförbud, som meddelas med
stöd av 2 S första slycket 4) eller 5) äga beslämmelserna i lagen (1960:418)
om

Senast lydelse av lagens rubrik 1959: 262. Senasie lydelse
1975:204,

Prop. 1981/82:2 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slraff för varusmuggling angående slraff för varusmuggling angående

förundersökning
m,m,, beslag. förundersökning m,m,. beslag,

husrannsakan
och kroppsvisilalion husrannsakan, kroppsvisilalion ot/;

moisvarande
tillämpning, ytUg kroppsbesiklning moisvarande

lillämpning.

Denna lag Iräder i kraft två veckor efter den dag. då
lagen enligt uppgift på den ulkommil frän Irycket i Svensk förfallningssamling.

Prop. 1981/82:2 5

Uldrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-05-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling. Söder, Johansson, Wirtén.
Andersson, Boo, Pelri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl. Tilländer. Ahrland,
Molin

Föredragande: slalsrådel Molin

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling

1 Inledning

En tulhjänsleman får enligt lagen (1960:418, ändrad senasi
1981: 227) om slraff för varusmuggling (den s. k. varusmugglingslagen) under
vissa förutsällningar företa kroppsvisilalion på en person. Däremot kan en sådan
tiänsteman inle i denna sin egenskap beslula om kroppsbesiklning. I lull-konlrollverksamhelen
har man på sina häll tidigare ansell atl begreppel kroppsvisilalion omfallar inle
bara en undersökning av någons kläder m.m. ulan även en yttre granskning av
själva kroppen. Justitieombudsmannen (JO) har i ell beslut den 12 mars 1979
rörande kroppsvisilalion av besökande på en kriminalvårdsanslali utlalat sig om
gränsdragningen mellan begreppen kroppsvisilalion och kroppsbesiktning. JO har
därvid funnit bl. a. all ell synande av själva kroppen är alt hänföra till
kroppsbesiktning. Om detta beslut har generaliullslyrelsen den 7 november 1980
informerat lullverkets tjänstemän.

1 skrivelse den 27 november 1980 till regeringen har generaliullslyrelsen
hemslälll om ändring i varusmugglingslagen. Enligl hemslällan skulle tulltiänsleman
få beslula om kroppsbesiklning på den som ankommer från utrikes ort och skäligen
kan misslänkas för narkolikasmuggling. om fara är i dröjsmål. Framslällningar i
frågan har gjorts hos regeringen också av enskilda.

Mot denna bakgrund har inom handelsdepartementet
utarbetats promemorian Kroppsvisitation/kroppsbesiktning i samband med tullkonlroll.
I promemorian föreslås en ändring i varusmugglingslagen, innebärande all en lulkjänsleman
får ullrycklig räll all under samma förulsällningar som

Prop. 1981/82:2 6

f. n. gäller i fråga om kroppsvisilalion företa s. k. yllig
kroppsbesiklning. Promemorian bör fogas till prolokollel i della ärende som
bilaga I.

Efler remiss har yttranden över promemorian avgetls av justitiekanslern
(JK), riksåklagaren, hovrätten över Skåne och Blekinge, generaliullslyrelsen, rikspolisslyrelsen,
socialslyrdsen, Ivångsmeddskommillén (Ju 1978:06), justitieombudsmannen Wigelius
(JO), Sveriges advokatsamfund och Svenska tulltiänslemannaförbundel.

Riksåklagaren har överiämnai yttranden från överåklagarna
i Göteborgs och Malmö åklagardistrikt. Vidare har riksåklagaren redovisat synpunkler
som inhämtals underhand från chefen för länsåklagarmyndighelen i Malmöhus län saml
frän överåklagaren i Slockholms åklagardislrikl. Rikspolisslyrelsen har överiämnai
yilranden från polisslyrelserna i Göleborgs. Malmö och Helsingborgs polisdislrikl.

2 Bakgrund

Lagstiftningsärendet berör således frågan om befogenheten
inom tullverket atl beslula om kroppsvisilalion respektive kroppsbesiklning. I
den bilagda promemorian lämnas lill en början en redovisning för della saml för
regler om kroppsvisilalion och kroppsbesiklning i annan lagstiftning. Jag skall
här försl beröra de beslämmelser som är akluella för tullverkets dd.

Föreskrifter om tvångsmedel av delta slag finns dels i rällegångsbalken
(RB), dels i varusmugglingslagen. Reglerna i RB tar sikte på förundersökning i
brottmål. Kroppsvisilalion och kroppsbesiklning kan utgöra led i denna. Till
dessa föreskrifter ansluter särskilda beslämmelser i varusmugglingslagen om
tullmyndighet m. m. som förundersökningsledare i vissa fall. 1 fråga om bl.a. kroppsvisilalion
innehåller sislnämnda lag dessutom speciella regler som ger en vidare ram för
att besluta om kroppsvisilalion, såväl när det gäller laga grund för elt sådant
beslut som beträffande behörig beslutsfattare.

Bestämmelserna i RB innebär i huvudsak följande, såvitt nu
är av inlresse.

Förundersökning i brottmål skall enligl 23 kap. I S
inledas så snarl på grund av angivelse eller eljesl anledning förekommer, alt
brott som hör under allmänt åtal. förövats. Enligl 3 § samma kap. inleds
förundersökningen av polismyndigheten eller åklagaren. Har den inlells av polismyndighel
och är saken inle av enkel beskaffenhel. skall ledningen övertas av åklagaren,
så snart någon skäligen kan misslänkas för brollet. Åklagaren skall också eljesl
överta ledningen, när del finnes påkallal av särskilda skäl. Innan
förundersökning hunnit inledas, får polisman hålla förhör och vidta annan ålgärd
i syfle all ulreda brollel, om åtgärden inle kan uppskjutas ulan olägenhet. Om
användande av tvångsmedel under förundersök-

Prop. 1981/82:2 7

ningen gäller enligt 16 § vad som föreskrivs i 24-28 kap.
Av 18 § framgår all då förundersökningen forlskridil så långt all någon skäligen
misslänks för brollel denne skall, då han hörs, underrälias om misslanken.

I 28 kap.
finns regler om husrannsakan saml om kroppsvisilalion och kroppsbesiklning. Av
I § framgår all husrannsakan får föreläs i bl. a. slulel förvaringsslälle, om
anledning förekommer all broll förövals, vara fängelse kan följa. En
ytterligare förutsättning är all ålgärden företas för eftersökande av föremål
som är underkastat beslag, eller eljesl lill ulrönande av omsländighel, som kan
äga belyddse för uiredning om brollel. Hos annan än den som skäligen kan
misslänkas för brottet får husrannsakan dock företas endasi om på grund av
vissa omsländigheler eller eljesl synnerlig anledning förekommer, all genom rannsakningen
föremål, som är under-kastade beslag, skall anlräffas eller annan uiredning om brollel
vinnas.

Enligt 11 § samma kap. får - om del förekommer anledning,
alt broll förövals, vara fängelse kan följa - kroppsvisilalion fördas för
eftersökande av föremål, som är underkaslal beslag, eller eljesl till ulrönande
av omsländighel, som kan äga betydelse för uiredning om brottet. Beslämmelserna
är i huvudsak uppbyggda som beiräffande husrannsakan. På annan än den som skäligen
kan misstänkas för brollel får sålunda kroppsvisilalion fördas endasi om
synnerlig anledning förekommer, atl därigenom föremål, som är underkaslal
beslag, skall anlräffas, eller annan uiredning om brollel vinnas. För samma
ändamål får enligl 12 S kroppsbesiklning föreläs på den som skäligen kan
misstänkas för brolt, pä vilkel fängelse kan följa.

Beiräffande kroppsvisilalion och kroppsbesiklning gäller enligl
13 § samma kap. i lillämpliga delar vad som föreskrivs i 4, 8 och 9 §S om
husrannsakan. Della innebär bl.a. all beslui om ell sådant ivångsmedd meddelas
av undersökningsledaren, åklagaren eller rällen. Är fara i dröjsmål får dock ålgärden
beslutas av polisman, på sätt som följer av 13 §.

I varusmugglingslagen föreskrivs lill en början slraff för
olika former av varusmuggling. Fängelse kan följa på samlliga former utom beiräffande
ringa broll. Särskilda slraffregler gäller för olovlig befattning med smuggelgods.
På uppsålligl sådanl brott kan följa fängelse. För bristande tillsyn över
transportmedel finns en speciell regel. Vidare anges all gods, som varil
föremål för varusmuggling, eller försök därtill, skall förklaras förverkat. Om
egendomen inle finns i behåll, skall i slället värdet förklaras förverkal. Däruiöver
gäller vissa andra föreskrifter.

1 13-14§§ slälls
upp särskilda regler om förundersökning rörande brott som avses i varusmugglingslagen.
En lullmyndighel får inleda en sådan undersökning. Har den inlells av en lullmyndighel,
skall beiräffande myndighelen gälla vad som föreskrivs i RB om
undersökningsledare. De följande föreskrifterna överensstämmer i sak med vad
jag har redovisal rörande polismyndighets befattning med förundersökning (23
kap. 3 § RB). Om saken inle är av enkel beskaffenhel, skall sålunda ledningen
överläs av

Prop. 1981/82:2 8

åklagaren, så snarl någon skäligen kan misslänkas för brollet.
Också annars skall åklagaren överta ledningen, när del finnes påkallal av
särskilda skäl. Med tullmyndighet avses i 13 § tullverkets ombudsman, lulldirek-tör,
tullförvaltare, kusldislriklchef och gränsdistrikichef. Generaliullslyrelsen
får förordna också annan befallningshavare i lullverkel all fullgöra vad som
ankommer på lullmyndighel enligl 13 §.

Enligl 14 § åligger del bl.a. lulkjänsleman all i den mån
honom anbefalld tiänslgöring därtill föranleder noggranl övervaka all broll.
som avses i varusmugglingslagen, inle äger rum. Vidare äger enligt lagrummel tulltiänsleman
bl.a. samma räll som enligl RB tillkommer polisman atl gripa den som misstänks
för broll. som avses i varusmugglingslagen.

Enligl 15§ sislnämnda lag får bl.a. lulltiänsteman ta
egendom, som kan anlas vara förverkad enligl lagen, i beslag.

1 19 § varusmugglingslagen ges särskilda regler om kroppsvisilalion.
regler som i viss mån avviker från moisvarande föreskrifter i RB, I 19§ anges:
Förekommer mol någon, som anlräffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill
plals, där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig
gods, som enligl denna lag är underkaslal beslag, må för eftersökande av sådanl
gods lulhjänsleman förelä kroppsvisilalion å honom.

Vidare anges: Om vederbörande chef för tull-, kusl- eller
gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen å persontrafiken lill eller
från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd pä någon plats
oundgängligen nödvändig, må efter bevakningschefens förordnande kroppsvisilalion
verkslällas å envar, som med lägenhelen eller under tidrymden till platsen
ankommer från eller från platsen avreser lill ullandet. Sådanl förordnande
skall ofördröjligen underslällas generallullslyrelsens prövning men går likväl
genasl i verkslällighel.

En Jämförelse mellan vad som gäller enligt RB och
varusmugglingslagen i fråga om kroppsvisilalion och kroppsbesiklning ulvisar bl.a.
följande.

Beslui om kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning enligt RB
kan meddelas av lullmyndighel, om denna har inträn som förundersökningsledare
(13 § varusmugglingslagen saml 23 kap. 3 § och 28 kap. 11 S RB). Till förutsäuningarna
för etl sådant beslut hör bl. a. att del förekommer anledning alt broll enligl
varusmugglingslagen har förövals och all fängelse kan följa på della. Vidare
krävs bl.a. antingen atl den som kroppsvisileras skäligen kan misstänkas för brollel
eller, i annat fall. all synneriig anledning förekommer alt därigenom föremål,
som är underkaslal beslag, skall anträffas eller annan utredning om brottet
vinnas. Beslut om kroppsbesiktning kan meddelas för samma ändamål men endasi i
fråga om den som skäligen kan misslänkas för nyss nämnt broll.

Beslui enligt RB om dessa tvångsmedel kan alliså inle
meddelas av en enskild lulltiänsteman i denna sin egenskap. Beslulel måsle
fattas av en sådan lullmyndighel eller befallningshavare som anges i 13 S varusmugg-

Prop. 1981/82:2 9

lingslagen och som inträtt som förundersökningsledare. Den
som kropps-besiktigas måsle vara skäligen misstänkl för ett sådant brott enligt
varusmugglingslagen som det kan följa fängelse på. Kroppsvisilalion kan dock
ske också i fråga om annan person, om synnerlig anledning av nyss nämnt slag
förekommer.

För beslui om kroppsvisilalion endast med stöd av varusmugglingslagen
gäller, som jag lidigare har berörl, en mer vidsträckl ram. På säll som jag har
redovisal får beslut meddelas av en enskild lulUjänsteman, Del behövs alliså inle
beslut av förundersökningsledare, vare sig denne är tullmyndighet m. m,. polismyndighel
eller åklagare. Inte heller fordras det alt den som kroppsvisileras är skäligen
misslänkl forell sådant broll enligt varusmugglingslagen på vilkel fängelse kan
följa, eller all synnerlig anledning av vissl slag förekommer. Vad som krävs
är i normalfallet bl.a. all del förekommer anledning atl vederbörande har på
sig gods som är underkastat beslag enligl varusmugglingslagen.

Delta lorde med hänsyn lill omsländighelerna vid
föreskriftens lillkomsi (prop. 1946:334 s. 15 jämfört med lydelsen av äldre
lagrum, 14 S lagen (1923: 147) om slraff för olovlig vaminförsel) få loikas sä
all det skall föreligga en grad av misslanke all den som kroppsvisileras har på
sig sådanl gods. Däremol måsle det inte finnas anledning alt misslänka just
denne för broll. Av del anförda lorde följa all den nu akluella föreskriften i
19 § varusmugglingslagen inle tillåter en rutinmässig kontroll i exempelvis den
formen all man slickprovsvis plockar ul etl anlal personer för kroppsvisilalion.

För den skärpta tullkontrollen enligl samma lagrum gäller
dock delvis andra föreskrifter. Har väl vederbörande bevakningschef funnit
tillräckliga skäl för förordnande om sådan konlroll, får kroppsvisilalion
verkställas på envar. Beslämmelsen, som i väsentliga drag fanns med i 1923 års
lagstiftning rörande varusmuggling, kräver inte all misslanke föreligger alt
vederbörande har på sig gods som är underkaslal beslag enligt varusmugglingslagen.
Exempelvis måsle det antas atl en ren stickprovskontroll kan ske med slöd av beslämmelsen.
Den torde därmed ha en i viss män preventiv funktion. Den försiktighet som kan
synas naturlig i fråga om en så vittgående kontrollåtgärd visar sig beiräffande
bl.a. själva förulsällningen för all vederbörande bevakningschef skall få
förordna om denna. Enligl vad som upplysls i lagsliflningsärendel har beslui om
skärpl lullkonlroll förekommil ytlersl sällan.

1 varusmugglingslagen finns inle särskilda föreskrifter om
kroppsbesiklning. Beslui om en sådan åtgärd får alliså inle meddelas av en
enskild tulltiänsleman som sådan. Inom lullverkel är det som nyss berörts
endast viss lullmyndighel eller befallningshavare som har befogenhel därvidlag.
Förutsätlningarna för ell sådanl beslui regleras ullömmande i RB.

Föreskrifter som berör frågan om hur kroppsvisilalion
eller kroppsbe-

Prop.
1981/82:2 10

siklning
får gå lill finns i RB liksom, beiräffande kroppsvisilalion, i varusmugglingslagen.
1 promemorian redovisas dessa regler.

Jag
vill tillägga all del i lullagsliflningen finns särskilda beslämmelser som ger
en lulltiänsteman befogenhet all vidla exempelvis stickprovskontroll i fråga
om resandes varuinnehav. Regler om della är iniagna i 36 § lullagen (1973:670,
36§ ändrad senasi 1975: 1034) och 65 8 lullsladgan (1973:671).

3
Promemorian

1
den inledningsvis nämnda promemorian erinras lill en början om regeringsformens
skydd för den kroppsliga inlegrilelen. Vidare redovisas beslämmelser om kroppsvisilalion
och kroppsbesiklning i, förulom RB och varusmugglingslagen, andra lagar. Jag
hänvisar lill den i promemorian lämnade redogörelsen, som bl.a, omfallar sådana
ivångsåtgärder med avseende på dels häktade och anhållna m, fl, saml iniagna i
kriminalvårds-anstalt, dels särskild kontroll på flygplats och presumtiva
terrorister. Därutöver redovisas ell för riksdagen framlagt förslag rörande
säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar.

I
promemorian beskrivs vidare hur gränsen brukar dras mellan kroppsvisilalion
och kroppsbesiktning i skilda lagsliflningssammanhang. Vidare redovisas JO:s
förut berörda uttalande. Av delta framgår all denne anser atl den som vid en
grundlig kroppsvisilalion tar av sig alla sina kläder inle skall behöva slå
naken i tiänslemännens åsyn under visitalionen. All be vederbörande lyfta på
armarna för kontroll av armhålorna, visa undersidan av fötterna och lyfta på
håret är enligl JO all hänföra lill kroppsbesiklning. En undersökning av
kroppen kan, enligt uttalandet, ju ske genom att man synar kroppen även om man inle
lar på den. Också bl. a. en undersökning av håret måste enligt JO:s mening
hänföras till kroppsbesiktning, liksom i regel undersökning av en peruk.

Vidare redovisas i
promemorian en uppgifl från generaliullslyrelsen m.fl. om den praxis som har
utbildats inom lullverkel beträffande tolkningen av begreppel kroppsvisilalion
och som jag berörde inledningsvis. Enligl denna praxis inbegrips i begreppel
även en yllig granskning av kroppen. Den som kroppsvisileras i samband med lullkonlroll
har således när anledning förekommil fått klä av sig naken för all möjliggöra
en sådan granskning. Därigenom har det enligl den berörda uppgiften varil möjligl
att i anslulning till kroppsvisilalion avslöja sådana försök lill narkolikasmuggling
som sker genom att smugglaren tejpar fast narkotika på kroppen, exempelvis i
armhålor, i skrevet, mellan benen, under fotsulor eller instoppat i håret eller
under en peruk. Vidare anförs del i promemorian atl

Prop. 1981/82:2 11

man inom tullverket som kroppsbesiklning lidigare
egentligen endast betraktat undersökning av kroppens håligheler.

1 promemorian dras den slutsatsen att gränsdragningen
mellan begreppen kroppsvisilalion och kroppsbesiklning är lämligen klar och
alt begreppens innebörd får anses vara densamma oberoende av i vilkel förfallnings-sammanhang
de förekommer. Del uttalas atl varje undersökning eller granskning av kroppen,
antingen den är endasi okulär eller mera ingående, är att betrakta som kroppsbesiklning
medan konlroll av kläder och andra persedlar är kroppsvisilalion.

Vidare redovisas i promemorian del närmare innehållel i generallullslyrelsens
skrivelse den 27 november 1980 och i de övriga framställningar som har gjorts
till regeringen i den aktuella frågan. Bl.a. har styrelsen med hänvisning lill JO:s
beslut den 12 mars 1979 anförl all del inle alltid är tillräckligl all
undersöka den misslänkles bagage och förelä kroppsvisilalion. I många fall är
del enligl styrelsen nödvändigl all dessuiom förelä en ålminslone yllig
kroppsbesiktning, eftersom del är en vanligl förekommande melod all
narkotikasmugglare tejpar fast narkotikan direki på kroppen. Styrelsen pekar på
atl, eftersom tulUjänslemän inle själva får beslula om kroppsbesiklning, beslui
om elt sådanl tvångsmedel i regel fallas av undersökningsledare eller
åklagare. Denna ordning medför enligt styrelsen olika olägenheier. Därvidlag
framhålls bl.a. svårigheter atl få ell beslut utom ordinarie arbetstid, ell
försvårande av den fortsalla ulredningen genom dröjsmålet, resursbindning och
övervakningsproblem. Den av styrelsen föreslagna författningsändringen skall
ses mol denna bakgrund.

För närmare detaljer i anslulning lill vad jag nu har anförl
hänvisar jag till promemorian. I denna uttalas, all del - med hänsyn lill del synneriigen
slarka samhälleliga inlressel av all så effektivt som möjligl förhindra atl
framför allt narkotika förs in i landei - är uppenbart alt det föreligger ell
behov av alt tulltjänstemän i samband med tullkontroll får besluta inte bara om
kroppsvisitalioner utan också om en åtminstone okulär yttre granskning av den
undersöktes kropp.

En sådan granskning innefattas dock i begreppel
kroppsbesiktning, enligt promemorian. 1 denna diskuteras därför flera laglekniska
lösningar för att uividga tullpersonalens befogenheter, nämligen:

1. En generell befogenhel för lulhjänstemän all i
brådskande fall besluta

om kroppsbesiklning på den som ankommer från utrikes ort och skäligen

kan misstänkas för narkotikasmuggling (generaltullstyrelsens förslag).

2.
Rätt för lulkjänsleman
all besluta om yllig kroppsbesiklning under samma fömlsältningar som gäller beiräffande
kroppsvisilalion, både i normalfall och i fråga om skärpl lullkonlroll.

3.
Befogenhel för lulkjänsleman
all beslula om fullsländig kroppsbesiklning.

4.
Ändring av
innebörden av begreppel kroppsvisilalion så all delta omfattar även den ytliga
granskning av kroppen som kan ske sedan någon har tagit av sig samlliga kläder.

Prop. 1981/82:2 12

I promemorian lämnas närmare synpunkler rörande dessa fyra
alternativ. Jag hänvisar därvidlag till denna. Alternativ två förordas där som
den lösning för vilken övervägande skäl lalar, dvs. en befogenhel för lulkjänsleman
all beslula om ytlig kroppsbesiklning under samma förutsättningar som gäller
beträffande kroppsvisilalion.

Om innebörden av begreppel yllig kroppsbesiklning uttalas
i promemorian all den utgör en lindrigare varianl av kroppsbesiklning. Den innefallar
enligl promemorian endasi en yllre granskning av någons nakna kropp samt en
undersökning av någons skägg, hår, peruk eller arm- eller benpro-teser. Vidare
anges del all denna beskrivning av yllig kroppsbesiktning är avsedd all vara ullömmande.
Varje annan form av kroppsbesiklning faller således uianför den ytliga. Dock
anses del vara naturligt vid del prakliska genomförandel av en yllig kroppsbesiklning
all den undersökle kan uppmanas alt exponera sådana eljesl dolda delar av
kroppen såsom folsulor och armhålor men ingel ylleriigare. Del bör enligt
promemorian alltså inle komma i fråga all be den undersökte inla några
särskilda kroppsslällningar för atl underiäita besiktningen.

Till den närmare innebörden av promemorieförslaget
återkommer jag i det följande.

4 Remissutfallet

Vid remissbehandlingen har allmänl erkänls all del finns
behov av all tulltjänstemännen i vissa situationer har befogenhet alt fatta
beslut om kroppsbesiklning som inle är mer ingripande. Vad man därvid pekar på
är den avsevärda samhällsskada som narkotikamissbruket medför, det synnerligen
slarka samhällsintresset av atl kunna förhindra all narkotika förs in i landei
men även intresset av en i övrigt effektiv lullkonlroll, fördelarna från
effektivitetssynpunkt saml en sannolikl preventiv effekt på narkotikasmugglingen.
Däremol förekommer del delade meningar om bl. a. förutsäuningarna för ell sådanl
beslut, gränsdragningen mol annan kroppsbesiklning, formerna för
verkställighet m. m. Också vissa detaljfrågor berörs av remissinstanserna.

Till dem som förordar eller inle har någol all erinra mol atl
behovet tillgodoses i huvudsak genom den i promemorian valda tekniska lösningen
hör riksåklagaren, chefen för länsåklagarmyndighelen i Malmöhus län,
överåklagaren i Malmö åklagardistrikt, hovrätten över Skåne och Blekinge,
generaltullstyrelsen, rikspolisslyrelsen, polisstyrelserna i Göteborgs, Malmö
och Helsingborgs polisdistrikt, socialslyrdsen, ivångsme-delskominittén,
Sveriges advokatsamfund och Svenska lulltjänstemanna-förbundet. Exempelvis
anser riksåklagaren att från prakliska synpunkler slarka skäl talar för förslagel,
Hovrällen bedömer lösningen ändamålsenlig

Prop. 1981/82:2 13

och lämplig. Generaliullslyrelsen finner förslagel ulan ivekan
vara all föredra framför styrelsens förslag. Rikspolisslyrelsen anser förslagel
vara väl avvägt och anför bl.a. atl det frän rällssäkerhetssynpunkl inle lorde
föreligga några betänkligheter.

JK uttalar att han från de synpunkter han har atl beakla inle
har något alt erinra mol förslagel i vad del avser tulkjänslemans räll all
företa yllig kroppsbesiklning när del finns anledning all misslänka någon för broll
mol vamsmugglingslagen. Vidare finner JK del av angivna skäl moliveral all
ytlig kroppsbesiktning skall kunna företas i samband med s.k. generell lullkonlroll,
ulan all del föreligger misslanke om broll. Sådan besiktning bör därvid få
företas också då någon bestämd misslänkl inle kan pekas ut men del finns skälig
anledning all anta all man skulle finna smuggelgods hos en eller fiera i en
viss siörre gmpp. Enligl JK bör kroppsbesiklning vid generell lullkonlroll
emellertid inle få företas på så säll alt var och en urskillningslöst
underkastas den. JK hänvisar på denna punkl lill beslämmelserna i
regeringsformen.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anför vissa
betänkligheter mot förslaget såvill gäller skärpl lullkonlroll men vill inle
avstyrka del.

Också JO delar uppfallningen all lulkjänsleman bör ges
ökade befogenheler all undersöka personer. JO ullalar vidare:

Emellertid måsle en viss försiktighet iakttas när man
skall lagstifta härom. Del är ju här fråga om all begränsa en av
regeringsformens fri- och rälligheler. Del är då vikligl all ha ell fullgott
underlag för de överväganden som görs så atl man inle går längre än vad som är
nödvändigt med hänsyn lill ändamålet.

Innehållel i den remillerade promemorian är tämligen
magert och del är svårl all med ledning därav bedöma hur långl gående befogenheler
lull-tiänslemän behöver ges. Promemorians förslag går i viss mån längre än vad generaliullslyrelsen
har förordat och tydligen ansett erforderiigl. Vad som för mig framslår som mesl
belänkligl är all enligl förslagel "yllig kroppsbesiklning" skulle
få föreläs ulan all del föreligger någon konkret misstanke mol den undersökle.
Del är ju ändå här fråga om en ålgärd som innebär elt allvarligl inlrång i den
enskildes inlegritel. Man kan också fråga sig om lulkjänsleman i fråga om kroppsbesiklning
(lål vara yllig) bör ges andra befogenheter än polismän har enligt rällegångsbalken.
Vidare införs ell alldeles nytt begrepp, "yllig kroppsbesiklning", vilkel
oundvikligen kommer all leda lill gränsdragningsproblem. Ell sådant nyll
begrepp bör inle införas ulan mera ingående överväganden. 1 piomemorian har
enligt min mening inle övertygande visals all den där valda lösningen bör
väljas framför den som generaliullslyrelsen föreslagil.

Sammanfattningsvis anserjag på del föreliggande materialet
all generallullslyrelsens förslag sakligl sett är all föredra. Jag vill
tillägga atl jag delar uppfallningen i promemorian all man inte bör ge
begreppet kroppsvisilalion i varusmugglingslagen en annan innebörd än begreppel
har i annan lagstiftning.

Som en allmän reflexion i anslulning lill ärendel vill jag
slutligen tillägga att en möjlighet på längre sikt är all ylleriigare minska på
sambandet

Prop. 1981/82:2 14

mellan lullkonlrollen och tvångsmeddssyslemel i rällegångsbalken.
Man kan länka sig regler som ger högre befallningshavare inom tullen befogenhet
all beslula om kroppsbesiklning och della oavseil om del föreligger misslanke
om brott, nämligen om del med skäl kan antas att den som anländer från utrikes
ort olovligen medför gods. Vidare kan man i så fall berättiga tulkjänsteman i
lägre ställning att besluta om kroppsbesiktning i brådskande fall.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anför
betänkligheter mol elt tillåtande av ytlig kroppsbesiklning vid skärpl
tullkontroll och säger sig inle kunna tillstyrka förslagel i denna del. Beslut
om en generell sådan kroppsbesiktning ler sig enligl dennes mening stötande.
Han anser atl den enskilde lulUjänslemannen med slöd av sin behörighel från
fall lill fall bör överväga om det finns skäl lill sådanl ingrepp i den
personliga integriteten.

Gränsdragningsfrågor berörs också av andra remissinslanser.
Riksåklagaren kan inte finna all ell införande av begreppel yllig kroppsbesiklning
ger anledning till några principiella betänkligheter och pekar på att på sätt
framgår av promemorian en liknande nyansering har skell på senare år i skilda
författningar i fråga om kroppsvisilalion. Den i promemorian angivna
uttömmande beskrivningen av vad som innefattas i begreppet yllig kroppsbesiktning
lorde enligl riksåklagaren vara tillräcklig för alt lolkningssvårigheter skall
undvikas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge pekar på atl enligt det remillerade
förslagel yllig kroppsbesiklning innefallar uiöver yllre granskning av någons
nakna kropp en undersökning av någons skägg, hår, peruk eller arm-eller benproleser.
Vad gäller undersökning av någons hår utgår hovrällen från atl fråga är endast
om huvudhåret och ej annan behåring. Vidare är del hovrättens uppfattning atl en
undersökning av arm- eller benproteser i allmänhel är från inlegritetssynpunkt
så ingripande atl den inle bör omfallas av begreppel yllig kroppsbesiklning,

Generaliullslyrelsen
uttalar all förslagel visserligen inte läcker sådan kroppsbesiklning som
innebär atl den undersökte får inta särskilda kroppsslällningar. Enligt
styrelsens uppfattning kan det dock vara lämpligl alt denna mera ingripande typ
av kroppsbesiklning är underkastad RB:s allmänna regler om kroppsbesiktning.
Med hänsyn till all narkotika läll kan gömmas i munhålan bör dock den
undersökte kunna uppmanas att öppna munnen för alt möjliggöra undersökning av
munhålan. Enligt styrelsen framgår det inte klart av förslagel om della skall
anses lillålel vid yllig kroppsbesiklning. Också tulltjänstemannaförhundet
anser atl ytlig kroppsbesiktning bör omfalla munhålan.

Polisstyrelsen i Helsingborgs polisdistrikt menar all lulkjänslemännens
behörighet bör ulvidgas ylleriigare någol. Till yllig besiktning bör hänföras
all besiklning, som inte berör kroppens inre håligheler.

Enligt tvångsinedelskommillén lorde del inle föreligga
någon egentlig Ivekan om vad som avses med kroppsvisilalion resp, kroppsbesiklning.

Prop.
1981/82:2 15

Samlidigl
slår del dock klart alt gränsen mellan dessa två tvångsmedel blir i viss mån
flytande. Kommiilén fortsätter:

Görs
en kroppsvisilalion på det sättet all den som skall visiteras får la av sig
alla kläder, är del ju nästan omöjligl all undgå all i viss mån granska den nakna
kroppen samlidigl som man kontrollerar all alla kläder verkligen är avtagna.
Fråga blir dock naturligtvis i så fall endast om en myckel yllig och summarisk
kroppsbesiktning och inte om sådan mera ingående kroppsbesiklning som ryms
under kroppsbesiklning enligl 28:12 RB. Tvångsmedelskommittén kommer all
uppmärksamma denna gränsdragningsfråga jämle andra vid sin översyn av tvångsmeddsinslitulen
i RB och andra författningar. Kommiilén har dock ännu inle påbörjat den delaljgenomgång
av de olika tvångsmedlen som en sådan översyn kräver.

En
särskild fråga är hur man lagtekniskt bör gå lill väga för all sälla de rälla
gränserna för den kroppsbesiklning som en lulkjänsleman skall få företa i
anslutning lill en kroppsvisilalion. Klart är å ena sidan alt kropps-besiktningen
i fråga inle skall få innefalla undersökning av kroppens håligheler (anus, vagina)
och inle heller tagning av blodprov, urinprov e.d. och än mindre någon form av
läkarundersökning. Klart är å andra sidan också all en okulärbesiktning av
kroppen utan all denna vidrörs skall få företas. Häremdlan ligger emellertid en
rad mellanformer, t. ex. okulärbesiktning av skrev, armhålor, bröslveck, öron,
näsa eller mun, som inle kan göras utan alt den besiktigade medverkar genom
olika kroppsslällningar m. m. Vidare märks undersökningar av skägg, hår,
peruker och proleser som inle kan genomföras rent okulärl ulan förulsäiler ell
vidrörande av den besiktigade. 1 promemorian föreslås (s. 22) all den kroppsbesiklning
som skall få företas benämns "yllig kroppsbesiklning" och all den
skall få innebära endasi en yllre granskning av någons nakna kropp saml en
undersökning av någons skägg, hår, peruk, arm- eller benproleser (land-proteser?),
öm denna beskrivning sägs all den är avsedd all vara ullömmande och atl varje
annan form av kroppsbesiklning skall falla utanför. Del tilläggs emellertid all
det vid del prakliska genomförandel av en yllig kroppsbesiktning är naturligt
att den undersökte uppmanas atl exponera sådana eljesl dolda delar av kroppen
som folsulor och armhålor men ingel ytterligare. Del bör alltså inte komma i
fråga alt be den undersökle inla några särskilda kroppsslällningar för all
underlätta besiktningen. Dessa uttalanden är i viss mån motsägande. Skall en yllre
granskning av någons nakna kropp bli fulll effektiv måsle den få omfalla också
sådana delar av kroppen som döljs av hudveck och delar av kroppen (armar -
armhålor, ben - Ijumskveck, fetlvalkar - mellangärde, mage etc). Anser man att den
lypen av yllre granskning inle bör vara inbegripen bör del anges uttryckligen.
Över huvud tagel synes del inte lämpligl all i lagtext införa elt sådant nyll
begrepp som "yllre kroppsbesiklning" ulan all ge en legaldefinition
av del. Del kan rimligen inle fä vara en uppgifl för motiven all klargöra var
gränserna skall gå när gränserna rör så ömtåliga integritets-frågor som här.

Verkställighetsfrågor
berörs av några. JO föreslår alt det i varusmugglingslagen las in bestämmelser
om alt kroppsvisilalion och kroppsbesiklning inle får göras mer ingående än
vad ändamålel med ålgärden kräver

Prop. 1981/82:2 16

och alt all den hänsyn som omsländighelerna medger skall iakllas.
Han hänvisar därvidlag bl. a. till 52 c § lagen om kriminalvård i anstalt.
Socialstyrelsen anför bl. a. följande:

Enligl förslagel skall lulkjänsleman beslula om och verkslälla
yllig kroppsbesiktning. Sådan åtgärd kan bl.a. innefatta att undersöka arm-eller
benproles eller avlägsna förband över sår eller gipsbandage. I vissa av dessa
fall behöver några medicinska komplikationer inle uppslå i samband med
åtgärden. 1 andra fall kan del emellertid vara nödvändigl, l.ex. vid avlagande
av en mer komplicerad armprotes eller etl siörre gipsbandage, all bedömningen
och åtgärden ulförs av medicinskt utbildad personal, i första hand legitimerad
sjuksköterska. 1 den mån tullen inte haregen sådan personal anställd bör till
tullen på lämpligl säll knytas medicinskt utbildad personal som har all biträda
vid sådana undersökningar.

Bestämmelser om medicinsk personals medverkan vid yllig kroppsbesiklning
lorde lämpligast kunna införas i verkslällighelsföreskrifler. Socialstyrelsen
är beredd atl medverka vid utarbetande av sådana.

En speciell fråga tas upp av tvångsmedelskommittén,
nämligen hur en lulkjänsleman skall förfara om någon vid en tullkontroll
motsätter sig ytlig kroppsbesiktning när tiänslemannen bestämmer sig för all
företa en sådan eller motsätter sig viss typ av granskning i samband med en
sådan besiklning. Kommittén uttalar att den saknar lillräcklig överblick över
de problem som kan uppstå i sådana fall men anser alt frågan inle bör gås
förbi med lystnad ulan beaklas under del fortsalla lagstiftningsarbetet.

Riksåklagaren behandlar en fråga som rör ledningen av
förundersökning i mål angående misstanke om narkotikasmuggling där sådan misslanke
uppkommer i samband med tullkontroll och fråga om kroppsbesiktning
aktualiseras. Riksåklagaren redovisar därvid en av honom den 8 maj 1981 lill generaliullslyrelsen
avlålen skrivelse i ämnet. 1 denna anförs bl.a. följande:

Den i generallullslyrelsens framställning till regeringen
väckta frågan om befogenhel för lulkjänsleman all beslula om kroppsbesiklning fömlsälter
författningsändring. De inledningsvis antydda betänkligheter som frän skilda
håll framförts till riksåklagaren mol den ordning som tillämpas när fråga om kroppsbesiklning
aktualiseras i samband med tullkontroll inriktar sig emellertid på ell annal
förhållande, nämligen del all fråga om kroppsbesiklning f. n. alltid
underställs åklagarens prövning. Del har framhållits atl denna ordning är resurskrävande
och leder lill tidsutdräkt som drabbar inle bara tullväsendets effektivitet
genom all tullpersonal binds vid bevakningen av den misstänkte medan åklagaren
söks per telefon utan även den misstänkte som måsle kvarstanna på lullstalionen
i avbidan på alt åklaga-, rens beslut föreligger. Jag har vid övervägande av
den akluella frågan kommit lill slulsalsen alt de olägenheier i fråga om
beslutsförfarandet som sålunda påtalats hos mig i slor utsträckning lorde ha
sin grund i all rådande praxis på områdel kommit alt utvecklas ulan all de
möjligheter lill en mera rationell ordning som ges i varusmugglingslagens beslämmelser
om ledningen av förundersökning rörande broll som avses i nämnda lag tagits
till vara. Min slutsats grundar sig på följande överväganden.

Prop.
1981/82:2 17

När
del gäller förhållandel mellan polismyndighet och åklagare som undersökningsledare
finns sedan länge av riksåklagaren och rikspolisslyrelsen i samråd utfärdade
anvisningar som bl. a. preciserar i vilka fall saken kan anses vara av sådan
enkel beskaffenhel all polismyndighel fär vara undersökningsledare även sedan
skälig misslanke uppkommit mot viss person. 1 de senasi ulfärdade anvisningarna
(se riksåklagarens anvisningar angående vissa frågor rörande ledningen av
förundersökning i brottmål, RÅFS 1979: 1, RÅC 1:95) har i den bilaga i vilken
förtecknats brottmål där saken normall anses vara av enkel beskaffenhet
upplagils även en del brolt som påföljdsmässigl är förhållandevis allvariiga, l.ex.
misshandel, slöld och grov stöld. Bland de tvångsmedel som polismyndighel som
undersökningsledare normall får beslula om ulan alt överiämna saken lill
åklagaren upptas bl. a. husrannsakan som ej är av siörre omfattning, kroppsvisilalion
och kroppsbesiklning. Av betydelse vid utformandet av de berörda anvisningarna
har varil bl.a. avvägningar som gällt de olika broliens frekvens och den därvid
delvis sammanhängande frågan om polismyndighelens erfarenhet av utredningar
rörande de olika brolien, broliens arl och juridiska konslmklion särskill med lanke
på svårigheten all utreda och bedöma de objektiva och subjektiva rekvisiten,
misstankens styrka och broltels rubricering, saml de akluella Ivångsmedlens karaklär
och omfallning.

Frågan
när förundersökning som rör broll som avses i varusmugglingslagen skall anses
vara av enkel beskaffenhel bör bedömas efler rikllinjer liknande dem som gäller
vid tillämpningen av 23 kap. 3 § RB. Som fram-gåll av del föregående innebär
vid lillämpningen av sislnämnda stadgande del förhållandel atl fråga om kroppsbesiklning
aktualiseras normall inte all saken skall anses vara annal än av enkel beskaffenhel.
När misslanke vid lullkonlroll uppkommer om all en resande söker smuggla
narkotika genom all bära den dold under kläderna lorde som regel den gärning
som vederbörande i vart fall i inledningsskedet kan misstänkas för vara
varusmuggling som inle är ringa. Frågan om förulsällningar för kroppsbesiklning
föreligger är då avhängig av en bedömning främsi rörande brottsmisstankens styrka.
Tullmyndighet lorde i allmänhel ha en omfallande erfarenhel av eftersökande av
narkotika i samband med kontroll av resande och av utredningsförfarandet i fall
där misslanke föreligger om varusmuggling av narkotika som någon bär pä sig.
Mot bakgrund härav synes vid misslanke om broll som nyss nämnts saken normall
kunna anses vara av enkel beskaffenhel i varusmugglingslagens mening. 1
normalfallet bör därför enligt min mening tullmyndigheten kunna som
undersökningsledare svara för fömndersökningen i de berörda fallen, i vart fall
i inledningsskedet, och därvid också i denna egenskap i förekommande fall la slällning
till frågan om kroppsbesiklningen av mera yllig nalur. Om fråga uppkommer om kroppsbesiklning
av mera ingripande natur än en okulär granskning av kroppen, l.ex. undersökning
av kroppshälighelerna, motiverar däremol såväl den i sådana fall regelmässigt
svårare bedömningen av styrkan av brottsmisstanken som tvångsåtgärdens mera
ingripande nalur alt saken överlämnas lill åklagare som undersökningsledare.
Även i andra fall skall saken givelvis överlämnas lill åklagaren om målel i del
enskilda fallel framstår som svårbedömt eller del eljesl är påkallat med hänsyn
till omsländighelerna. 1 fall där del vid en kroppsbesiklning anlräffas
narkotika hos den misstänkte måsle givelvis frågan om saken fortfarande är av
enkel beskaffenhel åter övervägas av tullmyndigheten mol bakgrund av del utredningsläge
som då uppkommit. Ofta torde ell inträde av åklagare som

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 2

Prop. 1981/82:2 18

undersökningsledare då bli erforderiigl, bl.a. med lanke
på all fråga orn anhållande av den misstänkte kan aktualiseras.

En nyanserad lillämpning av varusmugglingslagens och
rättegångsbalkens regler enligl vad jag här anförl synes kunna få lill följd
alt beslut om kroppsbesiklning av mera ytlig nalur kan meddelas av lullmyndighel
i flertalet av de fall där misstanke om narkolikasmuggling av här berört slag
uppkommer i samband med tullkonlroll av resande.

I silt remissvar över promemorian ullalar
generaltullstyrelsen all även om riksåklagarens skrivelse innebär elt mer
rationellt förfarande än hillills för beslut om kroppsbesiklning - genom atl
allmän åklagare normall inle behöver kopplas in för sådanl beslui - det är uppenbarl
alt della förfarande inle kan ersälia promemorieförslagel, eftersom della
förslag innebär dels atl undersökningarna kan göras i samma utsträckning som kroppsvisilalion,
dels atl snabbare beslut kan fallas genom atl delta ankommer på den
undersökande tiänslemannen,

Sveriges advokatsamfund lar upp begreppet tulltjänsteman
och ullalar:

Enligt den föreslagna laglexien gäller all såväl kroppsvisilalion
som yllig kroppsbesiklning fär företas av "lulkjänsleman". När del
gäller moisvarande regler om kroppsvisilalion och kroppsbesiktning i 28 kap. RB
förul-sältes atl sådan ålgärd vidtas av polisman, i normalfallet som biträde åt
förundersökningsledaren enligl 23 kap. 3 § RB. Med "lulkjänsleman"
torde avses all personal — också kontorspersonal och annan administrativ,
personal - som är verksam hos lullverkel. Enligl samfundels mening bör beslut
om ytlig kroppsbesiklning vara förbehållet arbetsledande personal hos lullverkel.
Regler om della kan förslagsvis inläs i intern arbetsordning för tullverket.

Lagtekniska frågor las upp av några inslanser, bl. a. JK.
Denne förordar en viss omredigering av den föreslagna laglexien så all del klarl
framgår all andra slycket avser varje form av yllig kroppsbesiktning.

JO, som alliså sakligl förordar generallullslyrelsens
ursprungliga förslag, har vissa invändningar mol den laglekniska lösningen i slyrelsens
förslag. Bl.a. bör enligl JO bestämmelsen om kroppsbesiktning bättre anpassas
till tekniken i varusmugglingslagen. JO förordar atl beslämmelsen las in som
en särskild 19 a §, och utformas efter förebild av 18 §. Förslagsvis kan enligl
JO beslämmelsen ges den avfattningen all i fråga om brolt som avses i I eller 3
§ och som gäller narkotika lulkjänsleman har samma räll atl ulan förordnande
förelä kroppsbesiklning som enligt rällegångsbalken tillkommer polisman. Vid
sådan kroppsbesiktning bör enligl JO lillämpas vad som sägs om kroppsvisilalion
i 19 § andra och tredje slyckena. Mer ingående kroppsbesiklning får dock
utföras endasi av läkare. JO har vissa ylleriigare synpunkler av teknisk
beskaffenhet.

Slutligen lar generaliullslyrelsen upp vissa
tolkningsfrågor. Styrelsen uttalar följande:

Prop. 1981/82:2 19

Vad som sägs om kroppsvisilalion på s. 17 fjärde stycket i
promemorian kan enligl styrelsens uppfallning endasi avse sådan generell kroppsvisilalion,
som sker vid skärpl lullkonlroll enligl 19 § förslå slyckel andra punklen
varusmugglingslagen. I kommenlaren lill varusmugglingslagen (S. Jungefors — E.
Wahlberg: Smugglingslagsliflningen, s. 144) görs ell liknande ullalande och då
avseende jusl denna lyp av kroppsvisilalion.

Vad gäller frågan om graden av misslanke m. m. vid kroppsvisilalion
enligt 19 § förslå slycket förslå punklen varusmugglingslagen framgår följande
av förarbelena.

1 proposition 1960: 115 (s. 128) med förslag lill lag om slraff
för varusmuggling påpekas all beslämmelserna om kroppsvisilalion i nämnda lagrum
överensstämmer med bl. a. de dessförinnan gällande bestämmelserna i 13 § lagen
(1923: 147) om slraff för olovlig vaminförsel.

Sistnämnda paragraf fick denna lydelse genom lagen
(1946:866) angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om slraff för
olovlig vaminförsel. Åndringen irädde i krafl den I januari 1948 samlidigl med
den nya rällegångsbalken.

1 proposition 1946:334 (s. 15) med förslag lill denna
ändring anföres endasi alt man i fråga om kroppsvisilalion föreslagit "mindre
jämkningar i anledning av beslämmelserna i nya RB". Dessförinnan hade beslämmelserna
följande lydelse:

"Undersökning ä person efler olovligen infört gods må
förelagas allenast dä mol någon, som ä fartyg eller eljesl ankommer frän
ullandel lill ort, där tullförvallning finnes, eller mol någon, som anlräffas
vid gräns- eller kuslorl föreligger på sannolika skäl grundad misstanke, all
han har på sig förstucket gods; dock må, där vederbörande chef för lull-, kusl-
eller gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen ä persontrafiken från
ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals oundgängligen
nödvändig, dylik undersökning efter bevakningschefens bestämmande verkslällas å
envar med lägenhelen eller under lidrymden från utlandet lill platsen
ankommande person. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underställas generallullslyrelsens
prövning men gånge likväl genasl i verkslällighel."

Att "mindre jämkningar" lett till att orden
"på sannolika skäl grundad misslanke" bortfallit måste ses mol
bakgrund alt det i den nya rättegångsbalken (28 kap. 11 §) föreskrivs bl. a.
all kroppsvisilalion kan förelagas pä den som "skäligen kan misstänkas för
brollel". 1 fråga om annan än den misslänkle gäller de slrängare
bestämmelserna all kroppsvisilalion får företagas allenast om synnerlig
anledning förekommer atl föremål som är underkastat beslag skall anlräffas m. m.

Mol bakgrund av vad ovan anförts är del angelägel atl del
fastslås all kroppsvisilalion enligl 19 § första slyckel 1 p.
varusmugglingslagen får företas dä del föreligger anledning lill misslanke all
någon har på sig smuggelgods, men all någon stark misstanke om smuggling ej
behöver föreligga ens vid en mer ingripande kroppsvisilalion. Den undersökning
som lulkjänsleman får göra av resväskor och utrymmen i transportmedel m.m. enligl
36 § lullagen (1973:670) och 61 och 65 §§ tullsladgan (1973:671) kan däremot
ske i form av en ren slicksprovskonlroll, vilkel också är det normala
förfarandet.

Prop. 1981/82:2 20

5
Överväganden

5.1
Behovet av en författningsändring

Tullkonlrollen
är ell myckel vikligt led i kampen mol framför allt narkotikasmugglingen.
Därför är det i hög grad angelägel all lullverkel kan ulföra sin uppgifl så
effektivt som möjligl. Samlidigl är del givet all konlrollen inle kan göras fullsländig.
Tillgången pä resurser liksom även prakliska omsländigheler sätter nalurliga
gränser för hur långt man kan gå. Hänsynen lill den personliga inlegrilelen är ell
annal moment som verkar begränsande.

Hell
nalurligl är det myckel angelägel atl de resande inle i onödan utsätts för det
obehag som en långl driven personkonlroll kan föra med sig. Den ålerhållsamhel
eller försiktighel som della kan motivera bör ä andra sidan inle drivas sä långl
all andra vikliga samhällsinlressen eftersälis. Jag tänker då självfallel pä de
allvarliga samhällsskador som narkolikamiss-brukel vållar. Till bilden hör
vidare all den arbetssituation som var aktuell för lullverkel dä nuvarande smugglingslagsliflning
tillkom är förändrad. Till skillnad mol klassiskt smuggelgods såsom
alkoholdrycker och cigarrel-ter kan narkotika till belydande värde och fariighelsgrad
läll döljas under den resandes klädsel. 1 den prakliska hanleringen av gränskonlrollen
har inom lullverkel skell en anpassning lill della.

Som
jag lidigare har redovisal har man på sina häll inom lullverkel sålunda funnil
del nödvändigl all i samband med en långl driven kroppsvisilalion i viss omfallning
granska ocksä den avklädda kroppen för atl söka efter främst narkotika. Inom
tullverket har det rättsliga läget bedömts så, atl denna granskning omfattas av
den befogenhet all beslula om kroppsvisilalion som en enskild lulkjänsleman
har enligl 19 § första slyckel första meningen varusmugglingslagen.

Gränsdragningen
mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiklning berörs bl.a. i förarbelena till
regeringsformen. Jag hänvisar på denna punkt lill den i promemorian iniagna
redogörelsen. Av denna framgår all numera iakltas i viss lagstiftning en
särskild gränsdragning mellan dessa begrepp. Den lorde innebära alt granskning
och undersökning av en avklädd persons kropp hänförs till begreppel kroppsbesiklning.
All en viss oklarhet om gränsdragningen dock kan råda i annal avseende antyds
av innehållet i tvångsmedelskommitténs remissyttrande i della ärende.

Del
lorde i och för sig kunna diskuteras huruvida begreppel kroppsvisilalion i
1960 års vamsmugglingslagstiflning hell ansluler lill den gränsdragning som
numera förekommer. Oberoende av hur del kan förhålla sig därmed är del givelvis
önskvärl, all man så långl möjligl i lagsliflningssammanhang använder en enhellig
terminologi. Detta lalar för all nu söka finna en teknisk lösning som
tillgodoser behovel av effeklivilel i lullkonlrollen samlidigl som en rimlig
balans uppnås i förhällande till de andra angelägna inlressen som jag har
berört.

Prop. 1981/82:2 21

På säll som har framgått kan avvägningen mellan de olika
faktorerna ske på en rad olika säll. när del gäller en så ingående lullkonlroll
av resande-strömmen som har diskuterats i della ärende. Man kan slälla upp
särskilda krav på beslulsfatlarens kompelens eller överlåta ät den enskilde lulkjän-slemannen
all falla beslulel. Därvidlag går del teoretiskt all skilja mellan olika silualioner
och att ha speciella befogenhetsregler för exempelvis brådskande fall. För en kroppsrannsakan
som går utöver en ren kroppsvisilalion kan slällas upp krav pä skälig misslanke
om broll, evenludll av viss svårhelsgrad. Ell sådanl syslem med särskilda beslulsfatlare
finns som har framgått f. n. i RB. Det är också möjligl atl i olika avseenden
söka avskilja vilka delar av kroppen som får granskas och kanske också hur
granskningen skall gå lill. Slutligen kan man bl.a. skilja mellan befogenheler
vid normal tullkontroll respektive vid s. k. skärpl tullkontroll. Därvid kan
det diskuteras om en kroppsgranskning m. m. skall fä förekomma vid t.ex.
stickprovskontroll.

Remissinslanserna synes allmänl utgå från alt del nu är påkallal
all uividga förfallningsslödel med avseende på kroppskonlroll av den arl som
man inom tullverket hillills har lillämpal på grundval av varusmugglingslagens
beslämmelser om kroppsvisilalion. De lekniska lösningar som har diskulerals
skiljer sig dock från varandra i olika avseenden. Skillnaderna visar sig i hur
vederbörande anser all man bör avväga de nyss berörda faktorerna mol varandra
och därvid konslruera ell nytt syslem. Vissa lösningar synes inskränka lulkjänslemännens
befogenhel jämfört med hur man på sina håll hillills har uppfallal dess ram.
Andra lösningar som har diskulerals torde innebära all man vidgar ramen uiöver
vad som har tillämpats i praktiken vid tullkonlrollen. Ocksä i andra avseenden
finns del skillnader.

Jag konslalerar alt den gemensamma nämnaren för samlliga remissyll-randen
och för promemorieförslagel är. alt den enskilde lulkjänslemannen bör ha ell
lagstöd för all åtminstone i några silualioner få vidta en del av de åtgärder
som i vissa lagsliflningssammanhang bedöms som kroppsbesiklning. För egen del är
jag av den uppfallningen all del finns ell klart behov av della, om vi skall
kunna på ell effektivt säll vidmaklhålla kampen mot främsi
narkotikasmugglingen. Jag går därför över till alt närmare granska vad som bör
gälla därvidlag och tekniken för all åsladkomma delta.

5.2 Olika tekniska lösningar

5.2.1 Vissa avvägningsfrågor

I promemorian diskuteras fyra alternativ, på sätt som jag lidigare
(avsnilt 3) har redovisal. Förulom generallullslyrelsens förslag och den i
promemorian förordade lösningen las upp tanken pä en befogenhel för den
enskilde lullstiänstemannen all beslula om varje form av kroppsbesiktning, inbegripel
en fullständig sådan. I denna lanke lorde ingå all förulsalt-

Prop.
1981/82:2 22

ningen
för en sådan ålgärd skulle vara densamma som gäller för kroppsvisilalion
enligt 19 § första slyckel första meningen varusmugglingslagen.

Till
en sådan lösning som den sistnämnda måsle jag slälla mig avvisande. Del är ju inle
på denna punkl som del har konstalerals ell behov i den praktiska hanleringen i
samband med ingående kroppsvisilalion. Vidare rör del sig här om en betydande inlegriletskränkning.
Av bl. a. rällssäker-hetsskäl bör man därför i nulägel hålla fasi vid kravel pä
all vederbörande skall vara skäligen misslänkl för brolt på vilkel del kan
följa fängelse, för alt en ingående kroppsbesiklning skall fä vidlas. Ocksä den
nuvarande beslutsordningen bör bibehållas.

Etl
annal alternativ är all ge begreppet kroppsvisilalion en vidgad innebörd i
varusmugglingslagen så all del omfattar även yllig kroppsbesiklning. Av skäl
som redovisas i promemorian kan jag inte tillstyrka en sådan ordning. Bl. a.
skulle etl och samma begrepp komma atl ges olika innebörd i skilda
författningar.

De
två återstående alternativ som har diskulerals i ärendel omfallar lill en
början generaltullstyrelsens ursprungliga förslag, till vilket JO i sak ansluter
sig. Del andra huvudalternativet utgörs av den i promemorian valda lösningen.
Till denna ansluter sig - med vissa reservationer, särskill beträffande läget
vid skärpt tullkontroll - så goll som samtliga övriga remissinslanser,
däribland geneialtullstyrdsen.

Del
förstnämnda huvudallernalivet innebär all en lulkjänsleman, om fara är i
dröjsmål, skall få besluta om kroppsbesiktning på den som ankommer frän ulrikes
ort och skäligen kan misslänkas för narkotikasmuggling. 1 övrigl skulle beslämmelserna
i 28 kap. RB gälla i fråga om kroppsbesiktning.

Innebörden av en sådan
lösning är all man pä flera punkter begränsar förutsättningarna för atl vidla
en yllig kroppsbesiklning, om jämförelsen görs med beslut om kroppsvisilalion
med slöd av 19 § första stycket första meningen varusmugglingslagen med den innebörd
man inom lullverkel lidigare har lillmäll sislnämnda begrepp. Beslui om
kroppsbesiktning skulle således få meddelas av den enskilde lulkjänslemannen
endast vid fara i dröjsmål. Någon sådan begränsning finns inle rörande kroppsvisilalion
enligl nämnda lagrum. Vidare skulle krävas att del förelåg skälig misslanke om broll
i fråga om jusl den som kroppsbesiklningen avser eller atl del fanns synnerliga
skäl alt ändock kroppsbesiktiga denna. Elt sådanl krav saknas i lagrummel. Förulsältningen
för kroppsvisilalion anges där vara bl.a. all del förekommer anledning all
vederbörande har på sig gods som är underkaslal beslag enligl
varusmugglingslagen. Så kan vara fallel ulan all misslanke behöver föreligga jusl
mol den som kroppsgranskas. En ytterligare begränsning ligger i det
förhällandet atl beslut om kroppsbesiktning enligt RB förulsäiler all den
skäliga misslanken avser broll på vilkel del kan följa fängelse.

Samlidigl
som generallullstyrelsens ursprungliga förslag innebär pälag-

Prop.
1981/82:2 23

liga
begränsningar i förhållande till vad som hillills har behövl lillämpas i praktiken,
innesluter den diskulerade lösningen en kraftig ulvidgning i förhållande lill
denna lillämpning. Förslagel innebär ju all den enskilde tulltjänstemannen
skulle under angivna förutsättningar ges befogenhet atl beslula om varje form
av kroppsbesiklning och inle bara en yllig sådan. Någol behov av en så vittgående
befogenhel synes inle ha visal sig i praktiken.

Jag
erinrar om atl generaltullstyrdsen vid remissbehandlingen av promemorian har förklaral
alt det remitterade förslagel ulan ivekan är all föredra framför slyrelsens
förslag. Med hänsyn lill ålgärdens ingripande nalur hade siyrelsen vid ulformningen
av förslagel anselt sig böra i möjligaste män anknyta lill gällande
lagstiftning om kroppsbesiklning saml begränsa befogenheten lill eftersökande
av narkotika, anför styrelsen. Enligt siyrelsen kan, som jag har nämnt, inle
heller del av riksåklagaren angivna förfarandel med lullmyndighel som beslulsfallare
i normalfallel i fråga om kroppsbesiklning av mer yllig nalur ersätta promemorieförslagel.
Sislnämnda förslag innebär ju all undersökningarna kan göras i samma uisiräckning
som kroppsvisilalion och all snabbare beslui kan fallas genom all detta
ankommer på den undersökande tiänslemannen, ullalar styrelsen i sitt remissyllrande.

För
egen del anser jag del förslå huvudallernalivel vara förenal med påtagliga
nackdelar, bl. a. från effektivitetssynpunkt. Vidare vill jag ansluta mig lill
den bedömning styrelsen redovisar i yllrandel. Del bör alltså prövas om man kan
uppnå en bällre lösning med del andra huvudallernalivel.

5.2.2
Den normala tullkontrollen

Som
skäl för att i sak ansluta sig till generaltullstyrelsens ursprungliga förslag
har JO anfört bl.a. att del som för honom framstår som mesl betänkligt är all yllig
kroppsbesiklning skulle få vidtas ulan att det föreligger någon konkret misslanke
mol den undersökle. JO pekar härvidlag på alt del ju ändock är fråga om en ålgärd
som innebär ell allvarligl inlrång i den enskildes inlegrilel.

På
denna punkl bör man enligt min mening skilja mellan situationen vid normalbeslulen
om kroppsvisilalion enligl 19 § varusmugglingslagen och den särskilda silualionen
vid skärpl lullkonlroll enligl samma lagrum. I del försinämnda läget krävs bl.
a. att del förekommer anledning mol någon all han har på sig gods som är
underkastat beslag enligl varusmugglingslagen. På sätt som jag förut (avsnitt
2) har nämnt torde detta fä tolkas sä atl det skall föreligga en grad av misslanke
all den som kroppsvisileras har på sig sådanl gods. Även om del inle fordras
all man har anledning all misslänka jusl denne för ell smugglingsbroll lorde
del vara mer sällan förekommande alt annan person kan misslänkas.

Prop.
1981/82:2 24

Mol
bakgrund av della och av vad jag har uttalat i övrigt anserjag alt del i sak är
påkallal atl en lulkjänsleman vid normal lullkonlroll får ullrycklig befogenhel
all beslula om en viss begränsad kroppsbesiklning under samma förulsällningar
som nu gäller för kroppsvisilalion enligl 19 S första slyckel första meningen
varusmugglingslagen. All sälla upp särskilda kompetenskrav i fråga om
beslutsfattaren när del gäller en sådan kroppsbesiklning finner jag vara både opåkallai
i sak och olämpligt från effektivitetssynpunkt.

Behovet
av atl lulkjänsleman har en sådan befogenhel är alltså klariagl. Därmed
återstår all pröva om del går all på elt sätt som är lillräckligl klarl frän
rättssäkerhetssynpunkt avgränsa de former av kroppsbesiktning som befogenheten
skulle behöva omfatta. Här gäller det alltså gränsdragningen mellan ytlig och
annan kroppsbesiklning. Enligt JO:s uppfallning kommer införandel av etl
alldeles nyll begrepp oundvikligen atl leda till gränsdragningsproblem.

För
egen del fär jag framhålla följande. Del är i och för sig rikligl all del kan
vara svårt all undvika gränsdragningsproblem i sammanhangel. Till en del finns
dock liknande problem redan f. n., nämligen i fråga om skiljelinjen mellan
begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning såsom denna numera uppfattas.
Jag vill på denna punkt erinra om vad tvångsmeddskom-miltén uttalar. Vidare
finns del enligl min mening flera säll all minska problemen i del nu akluella sammanhangel.
Deras omfallning är beroende av vad man vill lägga i begreppel yllig
kroppsbesiktning, alltså hur ingående denna får bedrivas. Till delta kommer
all den prakliska tillämpningen av en befogenhet härvidlag i viss mån kan
styras genom anvisningar om hur befogenheten får användas.

Som
jag lidigare har redovisal lämnas i promemorian en beskrivning av vad som avses
vara innebörden i begreppel yllig kroppsbesiktning. Där anges sålunda all detta
endasi omfatlar en yttre granskning av någons nakna kropp samt en undersökning
av någons skägg, här, peruk eller arm-eller benproleser. Det framhålls vidare
all denna beskrivning av ytlig kroppsbesiklning är avsedd all vara ullömmande
och all varje annan form av kroppsbesiklning således faller uianför den ylliga.
Härulöver lilläggs all det vid del prakliska genomförandel av en yllig kroppsbesiklning
är nalurligl all den undersökle kan uppmanas all exponera sådana eljesl dolda delar
av kroppen såsom folsulor och armhålor men ingel ytterligare. Enligt förslaget
bör del alltså inle komma i fråga atl be den undersökle all inla några
särskilda kroppsslällningar för att underiäita besiklningen.

Del
är enligl min mening uppenbarl all varje form av kroppsbesiklning kan vara
känslig från inlegrilelssynpunkl. 1 synnerhel gäller detta om vederbörande tiänsteman
skall granska en person dä denne är avklädd och kanske även undersöka delar av
kroppen. Redan f. n. gäller dock all en fullständig kroppsvisilalion får drivas
så långl att vederbörande ombeds ta av sig alla kläder för att tiänslemannen
skall kunna söka igenom dessa. Del

Prop.
1981/82:2 25

behov
som har framkommil i lagsliflningsärendel avser lill en början all tiänslemannen
bl. a. i denna silualion skall fä iaklla personens kropp för all se om denne
har på sig smuggelgods, och då främsi narkotika. De prakliska erfarenhelerna
visar ju all smugglare av narkotika ofta har denna l.ex. fasllejpad på kroppen.
En sådan granskning innebär i princip en okulärbesiklning som kan ske i den
formen alt vederbörande ombeds atl slå upp och atl tiänslemannen därefter
tittar på de delar av kroppen som därvid är synliga saml fotsulorna. Vad jag nu
har beskrivit kan sammanfattas med uttrycket yttre granskning av kroppen.

Från
en sådan granskning av de kroppsytor som är synliga är del etl väsentligt steg lill
all tiänslemannen ber personen all inla alldeles särskilda ställningar för all
de för ögal dolda delarna av kroppen skall kunna iakllas. En annan lika konkrel
gräns överskrids om granskningen övergår till all bli en ren
kroppsundersökning. Så är fallel när tiänslemannen undersöker munhåla eller
annan hålighel och överhuvud när han berör vederbörandes nakna kropp för all
undersöka delar av denna.

Befogenhel
för lulkjänsleman atl beslula om kroppsbesiklning behöver dock gå utöver en
enbart yllre granskning av kroppen i den bemärkelse jag nyss har gell della
begrepp. Del synes mig vid en avvägning rimligl alt tulkjänslemannen därutöver
kan verkslälla en ren kroppsundersökning i fråga om vederbörandes huvudhår och
armhålor. De prakliska erfarenheterna visar klart all elt behov härav
föreligger. Några gränsdragningsproblem lorde knappast heller uppkomma med en
sådan ordning. Inte heller kan den anses vara särskill ingripande frän inlegritetssynpunkt.

Med
denna innebörd av begreppel yllig kroppsbesiktning gäller all lull-tjänstemannen
får göra en yttre granskning också av proleser. Däremol får denne inle
undersöka sådana. Exempelvis får inle vederbörande ombedjas att ta av sig
protesen. En peruk kan, liksom annal huvudhår, både granskas och undersökas.
Jag vill i fråga om peruker o. d. tillägga all en undersökning av sådana i
vissa fall lorde kunna omfallas av begreppel kroppsvisilalion. Givelvis bör tiänslemannen
kunna be den som skall besiktigas atl medverka till all besiktningen kan
genomföras.

Av
mitt anförande framgår all jag anser del angeläget att lulkjänslemannen inom
den nu angivna ramen ges uttrycklig befogenhet all, under samma fömlsätlningar
som gäller för kroppsvisilalion i normalfall enligl 19 § varusmugglingslagen,
förelä åigärder som jag här har hänförl lill begreppel ytlig kroppsbesiklning. Skälel
är givelvis narkolikasmuggling-ens utpräglade samhällsskadlighel och behovel av
en så effektiv tullkontroll som möjligt i fråga om bl. a. sådanl gods. En
ordning av detta slag har hittills tillämpats i praktiken och några negativa erfarenheler
av della har inle framkommil i lagsliflningsärendel. Den ram jag här har angell
för befogenheten är enligl min uppfattning godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt.
Den lösning jag sålunda förordar överensstämmer också väsentligen med vad det
stora flertalet remissinslanser har anslutit sig till eller lämnal ulan
erinran.

Prop. 1981/82:2 26

Av del jag tidigare har anförl framgår all det i första
hand ankommer på förundersökningsledare eller åklagare att pröva om det finns
förutsättningar enligl RB alt beslula om en längre gående kroppsbesiklning än
en yllig sådan. Om omständigheterna ger anledning lill delta, kan alliså den lulltiänsteman
som verkställt en yllig kroppsbesiklning göra en anmälan för en sådan prövning.
Exempelvis kan den undersökle ha uppfört sig på ell sådanl säll vid den ylliga
kroppsbesiktningen all del kan ifrågasällas om han inle bär på sig smuggelgods
som ej kunnal uppmärksammas vid denna besiklning. Av milt anförande framgår all
jag anser del rikligl all RB:s föreskrifter får gälla i fråga om mer ingående kroppsbesiklningar.

5.2.3 Den skärpta tullkontrollen ,

Jag går nu över lill frågan om huruvida den enskilde lulkjänslemannen
också skall ha befogenhel all beslula om yllig kroppsbesiklning inom den vidare
ram som gäller i samband med skärpl lullkonlroll.

I promemorian uttalas all denna fråga är mera Iveksam. Har
vederbörande bevakningschef förordnal om en sådan konlroll kan ju envar
utsättas för kroppsvisilalion ulan all del krävs misslanke om broll. En ulvidgning
av lulkjänslemans befogenhel lill all omfalla yllig kroppsbesiklning innebär
alltså, sägs del vidare i promemorian, all vem som helst som råkar passera en
gränskontroll där skärpl lullkonlroll pågår kan bli ulsall för en sådan besiklning.

Enligl promemorian är del dock framför alll Ire skäl som lalar
för all della skulle kunna accepleras. Försl och främsi pekas på del angelägna
i all få lill slånd en effektiv rutinmässig konlroll, som inle lämnar onödigt
stora möjligheter öppna för exempelvis narkotikasmugglare. Vidare framhålls
del all den ylliga kroppsbesiklning som del här är fråga om står de kroppsvisitalioner
där en persons samlliga kläder granskas så nära, atl integriletsinlrångel inle
ökar särskill myckel. Sluiligen slryks under del prakliska i alt inle alllför
myckel laborera med olika grader av beslutsbefogenheter i olika lullkonlrollsammanhang.

Av min redogörelse har framgått atl remissopinionen i viss
mån är splittrad i fråga om ytlig kroppsbesiklning i samband med skärpl lullkonlroll.
JK finner del visserligen motiverat atl en lulkjänsleman har räll all förda yllig
kroppsbesiktning vid generell lullkonlroll, ulan all del föreligger misslanke
om brolt. På sätl som jag förut har berörl anser dock JK atl del skall finnas
skälig anledning all anta all man skulle finna smuggelgods hos en eller flera i
en viss siörre grupp. Vidare bör enligl JK kroppsbesiktning vid en generell tullkonlroll
inle fä företas pä etl sådant säll all var och en urskillningslöst underkastas
den. JK hänför sig därvid lill föreskrifterna i 2 kap. 12 § första och andra
styckena regeringsformen. Av dessa följer bl. a. alt en begränsning av fri- och
rälligheler genom lag eller annan förfaltning aldrig fär gå uiöver vad som är nödvändigl
med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den. Riksåklagaren ullalar sig om
den fördel del

Prop. 1981/82:2 27

kan innebära från effeklivitelssynpunkl all undanlagsvis
kunna företa även yllig kroppsbesiktning inom ramen för en skärpl lullkonlroll.
Överåklagaren i Slockholms åklagardislrikl anför på denna punkl betänkligheter
även om han inle vill avstyrka promemorieförslaget. JO, som i sak ansluler sig lill
generallullslyrelsens ursprungliga förslag, anser dock att en möjlighel pä
längre sikt är all ylleriigare minska på sambandet mellan tullkonlrollen och tvångsmeddssyslemel
i RB. Enligt JO kan man därvid länka sig regler som ger högre befallningshavare
inom tullen befogenhel alt besluta om kroppsbesiklning och della oavsett om det
föreligger misslanke om brolt. En förutsättning skulle då vara all del med skäl
kan anlas all den som anländer från ulrikes ort olovligen medför gods. Vidare
kan man, forlsäller JO, i så fall berälliga en lulkjänsleman i lägre slällning atl
beslula om kroppsbesiktning i brådskande fall. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt
avslyrker förslaget och anser all den enskilde lulkjänslemannen från fall lill
fall bör överväga om del finns skäl till ell sådant ingrepp i den personliga inlegrilelen.
Övriga remissinstanser riktar inle erinringar mol promemorians förslag om befogenhel
för lulkjänsleman all beslula om ytlig kroppsbesiklning pä envar sedan
förordnande om skärpl tullkonlroll har meddelals.

För egen del vill jag uttala följande. Som jag tidigare
har nämnt måsle del antas all en ren stickprovskonlroll kan ske vid skärpl lullkonlroll.
Beslämmelsen lorde därmed ha en i viss mån preventiv funklion. Jusl
möjligheten atl vem som helst kan räka ut för konlrollen saml del förhållandet
all den har bred omfallning kan verka slarkl avhällande på presumtiva
smugglare. Jag vill också erinra om själva förulsältningen för atl vederbörande
bevakningschef skall få förordna om en sådan konlroll. För della krävs all
denne bedömer skärpl konlroll oundgängligen erforderlig. Exempelvis kan del
länkas all man har funnil smugglingsbenägenhelen extra slark på viss
transportväg och alt del bedöms oundgängligen erforderligt atl söka sälta slopp
för denna smugglingslrafik. Ell annat exempel kan givelvis vara atl man inom lullverkel
på goda grunder kan misslänka all ell vissl Iransporl-medel vid ett vissl lillfälle
medför en narkolikasmugglare, okänl vem.

Jag vill mot denna bakgrund framhålla atl omständigheterna
i samband med skärpl tullkontroll är sådana atl den redovisade kritiken mol all
ytlig kroppsbesiklning skulle få företas pä var och en som omfattas av konlrollen
har en påtaglig tyngd. Skall den skärpla tullkontrollen få avsedd funktion, är
del å andra sidan inle lämpligl all ändra pä de allmänna förutsällningar som
nu gäller för denna för alt på så säll tillmötesgå remisskritiken när del
gäller fömlsällningarna för ell beslut om yllig kroppsbesiklning i samband med
en sådan konlroll.

Till della kommer all beslut om skärpt lullkonlroll hillills
har förekommil ytlersl sällan. Del saknas alltså prakliska erfarenheler
rörande behovel av alt kunna beslula om yllig kroppsbesiklning på envar i
samband med en sådan konlroll. Jag har dock underhand inhämtat frän generaliullslyrelsen

Prop.
1981/82:2 28

all
man sedan en lid överväger alt inom ramen för tillgängliga resurser tillämpa
skärpt lullkonlroll i fråga om särskill utsålla Iransporlvägar.

Vid
min samlade bedömning av inlegriletsaspekterna och övriga omsländigheler har
jag kommit fram till atl del bör finnas en befogenhet för den enskilde tulkjänslemannen
all beslula om ytlig kroppsbesiktning både i normalfallel och vid skärpl
tullkontroll men atl förutsättningen för ell sådanl beslut bör vara densamma
vid skärpl lullkonlroll som i normalsituationen. Av delta följer all del i
båda fallen bör krävas atl del förekommer anledning alt den undersökle har på
sig gods som är underkastat beslag enligl varusmugglingslagen. Yllig kroppsbesiklning
bör alltså inte fä förekomma som ell led i en ren stickprovskontroll, annal än
när del förekommer sådan anledning. Om erfarenhelerna av en ordning av delta
slag skulle visa att den mot all förmodan inte är tillräcklig får en omprövning
ske.

5.2.4
Lagförslaget

1 ärendel
har på några håll framförts tanken all en befogenhel all företa ytlig kroppsbesiklning
endasi skulle gälla i fråga om narkotika. För egen del har jag den uppfallningen
all del slora flertalet fall av sådan besiktning visserligen torde komma all
avse narkotika. Det finns dock annal värdefullt gods som kan smugglas dolt på
kroppen. 1 del prakliska livet kan del vidare vara svårt atl upprätlhålla en
gränsdragning också beiräffande varuslag. En befogenhel som är begränsad lill
all avse narkolikakonlroll skulle sålunda kunna skapa problem i bl.a. de fall
då misstanke om smuggling finns men inte om vilkel slag av smuggelgods del är
fråga om. Också andra problem kan uppslå, exempelvis när lulkjänslemannen i
samband med besiklning för all finna eventuell narkotika upptäcker annat
smuggelgods. Jag ansluler mig bl. a. därför lill promemorieförslagel i denna
del.

I
likhei med vad som uttalas i promemorian anserjag all en uttrycklig befogenhel
för lulkjänsleman all besluta om yllig kroppsbesiklning bör föreskrivas genom ändring
i varusmugglingslagen. I 19 § första stycket första meningen samma lag bör
därvid tilläggas befogenheten all företa yllig kroppsbesiklning. Tekniskt
innebär ändringen all — om del väf förekommer anledning mol någon alt han har
på sig gods som är underkaslal beslag enligl varusmugglingslagen saml övriga förulsällningar
är uppfyllda — befogenheten kan användas såväl vid normal lullkonlroll som i
samband med skärpt tullkonlroll.

Med
begreppel ytlig kroppsbesiklning avses en yttre granskning av kroppen saml en
undersökning av huvudhår och armhålor, pä säll som jag lidigare har redovisat.
Begreppet huvudhår omfallar skägg o.d. saml vidare peruk.

Viss
redaktionell jämkning av den i promemorian föreslagna lagtexten bör ske. Vidare
bör uppräkningen i 13 § sista slycket varusmugglingslagen av befattningshavare,
som skall anses vara lullmyndighel enligl paragrafen, justeras med hänsyn lill
nuvarande distriklsorganisalion och arbetsfördelning inom lullverkel.

Prop.
1981/82:2 29

5.2.5
Vissa övriga frågor

Tvängsmedelskommiltén
lar upp frågan om hur en lulkjänsleman skall förfara om någon vid en lullkonlroll
motsätter sig ytlig kroppsbesiklning när tiänslemannen beslämmer sig för atl förelä
en sådan eller molsäller sig viss lyp av granskning i samband med en sådan besiklning.
Jag vill framhålla all denna fråga redan f. n. har aktualitet och inte
påverkas av delta lagstiftningsärende. Genom den lagändring i 24 kap. 2 §
brottsbalken som trädde i kraft den 1 januari 1981 (prop. 1979/80: 122, JuU 44.
rskr 391, SFS 1980:579) ges i Iredje slycket nämnda lagrum regler om befogenhet
all bruka det våld som med hänsyn till omständighelerna kan anses försvarligl för
alt genomföra viss åtgärd, om vederbörande möts av molslånd. Della gäller bl.a.
när någon i myndighetsutövning med laga räll skall verkslälla kroppsvisilalion,
kroppsbesiklning, husrannsakan eller beslag eller annal omhänderlagande av
egendom.

1 förarbelena
lill den akluella lagändringen (prop. 1979/80:122) uttalas (s. 77) bl. a. alt
det våld som kan anses försvarligt fär användas även för all betvinga s.k. passivl
molslånd. Vidare anförs (s. 74) atl användandet av våld givelvis alllid sä långl
del är möjligt bör undvikas.

Den
nu berörda befogenheten gäller även i fråga om kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning
som lulkjänsleman beslular om med slöd av varusmugglingslagen. Delsamma gäller
beiräffande beslui om sådan ålgärd som lullmyndighel eller särskill ulsedd befallningshavare
fattar med slöd av RB.

Med
den lösning jag förordar saknar socialstyrelsens synpunkler i fråga om
medverkan av medicinskt utbildad personal vid ytlig kroppsbesiklning särskild
aktualitet i delta ärende. Jag förutsätter dock all del redan nu lillämpas en
sådan ordning inom lullverkel all denna medverkan kommer lill slånd där så är
behövligt.

Jag
har lidigare berörl ell förslag av JO alt del skall las in beslämmelser i
varusmugglingslagen om all kroppsvisilalion och kroppsbesiklning inte fär göras
mer ingående än vad ändamålet med ålgärden kräver och alt all den hänsyn som
omständigheterna medger skall iakllas.

Jag
ansluler mig givetvis i sak tiil de principer som omfattas av JO:s förslag. En
lagbestämmelse om della bör dock övervägas i ett vidare sammanhang. Jag vill
tillägga atl jag utgår från all berörda befallningshavare inom lullverkel
redan nu iakttar dessa principer.

Generaliullslyrelsen
gör vissa ullalanden som går ul på all del skall faslslås all någon slark
misstanke om smuggling inle behöver föreligga ens vid en mer ingripande kroppsvisilalion
enligt 19 § första stycket första meningen varusmugglingslagen. Frågan om vad
som gäller därvidlag får dock även i fortsättningen lösas i rällslillämpningen.

Prop. 1981/82:2 30

5.2.6 Ikraftträdande m.m.

Jag anser det angeläget alt den föreslagna lagändringen
genomförs så snart det är möjligl och föreslår att den träder i kraft kort lid efler
ett riksdagsbeslul i frågan. Ikraflträdandebeslämmdsen i lagförslaget har utformats
i enlighel med detta. De olägenheier som generaliullslyrelsen har pekat på i
sin hemställan till regeringen minskas vid en tillämpning av den ordning med
tullmyndighet som förundersökningsledare som riksåklagaren har förordat.

6 Upprättat lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom handelsdepartementet
upprättats elt förslag lill lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för
varusmuggling. Förslagel bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga
2.

7 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yllrande inhämlas över
förslaget lill lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling.

8 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1981/82:2 31

Bilaga
I

H
AN DELSDEPÄRTEMENTET Rältssekrelariatet

Kroppsvisitation/kroppsbesiktning i samband med tullkontroll

1
denna promemoria berörs frågor rörande lulkjänslemans befogenheler alt kroppsvisilera
och företa kroppsbesiklningar. Juslilieombudsmannen har i elt beslut rörande kroppsvisilalion
på kriminalvårdens område erinrat om innebörden av kroppsvisilalion respektive
kroppsbesiktning. Beslulel har fält betydelse även för lulkjänslemännens möjligheler
all förelä sådana undersökningar i samband med lullkonlroll. Della har gjort
del nödvändigt att överväga om tulkjänslemannen bör ges vidgade befogenheler
härvidlag. Krav härpå har bl.a. framslällls såväl från generaliullslyrelsen
som frän lullpersonal pä fallel.

Med
kroppsvisilalion avses undersökning av någons kläder eller vad han bär pä sig. Kroppsbesiklning
innebär en undersökning av kroppen. Även en endasi okulär granskning av,
kroppen efter avklädning är all betrakta som kroppsbesiklning.

Enligl
19 § varusmugglingslagen (1960:418) får lulkjänsleman företa kroppsvisitation
på den som anlräffas vid t.ex. en gränsort om anledning förekommer all han har
på sig gods som kan vara underkaslal beslag. Vidare kan chefen för bl. a. lullbevakning
förordna om generell konlroll av resande i vissa fall. Även då fär kroppsvisilalion
användas.

Varusmugglingslagen
ger inle lulkjänsleman befogenhel all föranstalla om kroppsbesiklning. Det
innebär all kroppsbesiklning får tillgripas endasi under de förulsällningar som
anges i rällegångsbalken (RB). Del krävs sålunda atl någon kan skäligen
misstänkas för broll på vilkel fängelse kan följa (28 kap. 12 §). Beslut om kroppsbesiklning
fär meddelas av förundersökningsledare, åklagare eller rällen eller, i
brådskande fall, av polisman (28 kap. 4 och 13 §§).

I
lullkonlrollverksamhelen har man på sina håll lidigare anselt all kroppsvisitation
även innefattar en yttre granskning av själva kroppen. JO:s erinran om
begreppels innebörd har härvidlag kommii all i praktiken medföra begränsningar
i fråga om lulkjänslemans möjligheter till sädana granskningar, vilka avsevärt
försvårat tullkontrollverksamheten.

1
promemorian föreslås alt lulkjänsleman genom en ändring i varusmugglingslagen
(1960:418) lilläggs uttrycklig befogenhel all under samma förutsättningar som f.n.
gäller i fråga om kroppsvisitation också företa ylliga kroppsbesiklningar.

Promemorian
har utarbetats inom rällssekrelarialel vid handelsdepariemeniel. Samråd har
därvid ägt rum med tjänstemän inom andra delar av regeringskansliet.

Prop. 1981/82:2 32

1 Gällande rätt

1.1 Grundlagsregler

Skyddet för den kroppsliga inlegrilelen regleras i 2 kap.
4-6 §§ regeringsformen (RF, omtryckt 1979:933).

Enligl 2 kap. 6 § RF är varje medborgare genlemol del
allmänna skyddad mol bl. a. påtvingade kroppsliga ingrepp och kroppsvisilalion.
Uttrycket kroppsligt ingrepp avser enligt förarbelena främsi våld mol människokroppen.
Dessuiom hänförs dit läkamndersökningar, smärre ingrepp som vaccinering och
liknande föreledser som brukar belecknas som kroppsbesiklning. Med kroppsvisilalion
avses undersökning av en persons kläder eller vad han annars bär på sig. I 2
kap. 12 § RF föreskrivs att delta skydd endasi får begränsas i den utsträckning
RF medger genom lag eller genom annan förfaltning efler bemyndigande i lag. En
sådan begränsning får göras endasi för all lillgodose ändamål som är godtagbart
i ell demokratiskt samhälle. Begränsningen får vidare aldrig gå uiöver vad som
är nödvändigl med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den.

1.2 Bestämmelser i vanlig lag

Regleringen i RF av de grundläggande fri- och rällighelerna
har direkt betydelse inte bara för lagstiftarens möjligheler all begränsa
dessa. Även myndigheter och offentliga funktionärer har all respeklera rällighelerna
i den mån de inle är begränsade i den ordning som RF föreskriver. Sedvänja,
sakens nalur, allmänna rällsgmndsalser e.d. kan således inle åberopas som stöd
för ingrepp i de fri- och rättigheter som tillkommer den enskilde enligl RF.

Fömtsättningarna för att företa kroppsvisitation och kroppsbesiklning
regleras i flera olika sammanhang genom vanlig lag. De centrala bestämmelserna
härom finns i rättegångsbalken (RB) och är av slraffprocessuell arl, dvs. ålgärderna
fär företas endasi vid misslanke om eller uiredning av brott. Andra lagar,
exempelvis varusmugglingslagen, medger all åtgärderna vidlas även för andra
syften och ulan all misslanke om broll föreligger.

1.2.1 Kroppsvisitalion-kroppshesiklning enligt RB

Beslämmelserna om kroppsvisitation och kroppsbesiklning
finns i 28 kap. Il-13§§.

Förekommer anledning alt broll förövals som kan medföra
fängelsestrafffår pä den som skäligen kan misslänkas för brollel företas kroppsvisilalion
och/eller kroppsbesiklning i syfle alt söka efler föremål som är underkaslal
beslag eller eljesl för all ulröna omsländighel som kan vara av belyddse för ulredningen
av brollel. Annan än den som skäligen kan misstänkas för brollel får kroppsvisileras
endasi om det finns synnerlig anledning att tro all därigenom föremål som är underkaslal
beslag skall

Prop. 1981/82:2 33

anlräffas eller annan uiredning vinnas om brotlel. Vid kroppsbesiklning,
som alltså inle får företas pä annan än den som skäligen kan misslänkas för broll
som kan medföra fängelse, får om del behövs blodprov tas eller annan
undersökning, som kan ske ulan nämnvärt men, ulföras (Il och I2§§).

Beträffande kroppsvisilalion och kroppsbesiktning gäller i
lillämpliga delar vad som stadgas i 4, 8 och 9 §§ rörande husrannsakan. Beslut
om kropsvisilalion och kroppsbesiktning fattas således av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Polisman får dock beslula om sådan ålgärd om fara är i
dröjsmål. Vidare skall protokoll föras och bevis om förelagen åtgärd på begäran
lämnas lill den undersökte (13 § förslå si.).

Vidare föreskrivs all förrällning som är av mera väsenllig
omfallning skall verkslällas inomhus och i avskill rum. Om annan än läkare förelar
ålgärden skall om möjligt ell villne närvara. Blodprov får ej las av annan än
läkare eller legitimerad sjukskölerska. Annan mera ingående undersökning får
ulföras endasi av läkare. Kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning på kvinna fär
ej verkslällas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare (13 § andra och Iredje
st.).

1.2.2 Kroppsvisitation och kroppsbesiklning enligt
lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen)

Enligl 2 § häkleslagen skall den som är häktad kroppsvisileras
senast vid ankomsten till förvaringsplatsen för eftersökande av föremål som han
inle får inneha. 1 övrigl får häktad kroppsvisileras endasi under i lagrummel särskill
angivna förutsättningar. Samtidigt medges dock all sådan yllig kroppsvisilalion
som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och endast avser eftersökande av vapen
eller andra farliga föremål fär företas även i annal fall.

Enligt 2 a § får häktad kroppsbesiktigas när del finns
anledning misslänka all han har på sig föremål som han inle får ha. Vidare får
om det är oundgängligen påkallat av hänsyn lill ordningen och säkerhelen inom förvaringslokalen
häktad kroppsbesiktigas i vissa särskilt angivna situationer.

Enligt 2 b § får annan kroppsvisilalion än yllig kroppsvisilalion
eller kroppsbesiklning på kvinna inte verkslällas eller bevittnas av annan än
kvinna, läkare eller legitimerad sjukskölerska.

1.2.3 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning enligl
lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt (KvaL)

Beslämmelser som i sak motsvarar dem som finns i 2, 2 a
och 2 b §§ häkteslagen ålerfinns i 52 a, 52 b och 52 c §§ KvaL. Beslämmelserna
tillkom samtidigt genom lagändring som irädde i kraft den I januari 1979 (prop.
1978/79:62). Regler om l.ex. yllig kroppsvisilalion finns således i 52 a §
tredje si. 3
Riksdagen 1981/82. I samt. Nr 2

Prop. 1981/82:2 34

Vidare ges i KvaL ocksä möjlighel alt kroppsvisilera den
som vill besöka en intagen. I 29 § föreskrivs nämligen atl som villkor för etl
besök kan av säkerhetsskäl föreskrivas all den besökande underkastar sig kroppsvisilalion
eller medger undersökning av väska, kasse eller annal dylikt som han vill
medföra vid besöket.

En motsvarande beslämmelse finns i 11 § häkleslagen beiräffande
den som önskar besöka häklad eller anhållen.

1.2.4 Kroppsvisitation enligt lagen (1970:926) om särskild
kontroll på flygplats

Till förekommande av broll som ulgör allvarlig fara för säkerhelen
vid luftfart fär särskild konlroll på flygplats äga rum enligl lagen (I §).
Beslut om sådan konlroll meddelas av rikspolisslyrelsen för högsl ire månader
varje gång. I brådskande fall får beslut härom fallas av polisstyrelse som då
har att underställa beslulel rikspolisslyrelsen (2 §). Polisman eller annan
som polisstyrelse har förordnal fär inom flygplatsens område bl.a. förelä kroppsvisilalion
på flygpassagerare eller annan som uppehåller sig inom omrädel. Den som inle
frivilligt underkastar sig kroppsvisilalion kan i slällei avvisas från flygplalsomrädel
(3 §).

1.2.5 Kroppsvisitation och kroppsbesiklning enligt lagen
(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Lagens föreskrifter om tvångsmedel i brottsförebyggande syfle
ingick tidigare som en del i den s.k. lerroristlagen från 1973 och gäller endasi
utlänning som kan antas verka för eller tillhöra vissa våldsamma och' mililanla
organisalioner dvs. presumtiva terrorister. Enligt 2 § får sådana under vissa
angivna förutsällningar underkastas husrannsakan, kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning.
Beslut härom meddelas av polismyndighel. 1 övrigl gäller beslämmelserna i 28
kap. RB i lillämpliga delar. Lagen är tidsbegränsad och har senast förlängts
all gälla lill ulgången av 1981.

1.2.6 Kroppsvisitation enligt förslag till lag om
säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

Enligl förslag i prop. 1980/81; 114 får säkerhetskontroll
äga rum för atl förebygga våldsbroll i samband med domslolsförhandlingar. Enligl
förslagel är det domslol som meddelar beslui om säkerhelskonlroll. Konlrollen omfallar
åhörare och dem som har kallals all närvara vid förhandlingen. Den syftar lill
all eftersöka vapen och andra föremål som är ägnade all komma lill användning
vid våldsbroll. För della ändamål får kroppsvisilalion äga rum och väskor och
liknande undersökas. Förslagel lorde komma all behandlas av riksdagen under
hösten 1981.

Prop. 1981/82:2 35

1.2.7 Kroppsvisitation enligt varusmugglingslagen
(1960:418)

I varusmugglingslagen finns särskilda beslämmelser om
sådana tvångsmedel som beslag, husrannsakan och kroppsvisilalion. Tulkjänsteman
har räll all beslagta egendom som kan anlas vara förverkad enligl lagen (15 §).
Tulkjänsteman liksom polisman får vidare i samma syfte utan förordnande företa
husrannsakan i vissa utrymmen (18 §).

Kroppsvisilalion regleras i 19 §. Om del finns anledning lill
misslanke all resande från ullandel eller någon annan som anlräffas vid gräns-
eller kustort har pä sig gods, som enligl lagen är underkaslal beslag, fär tulltiänsleman
förelaga kroppsvisitation å honom för all söka efter sådant gods (19 § första
st. I p.).

Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning
finner alt en skärpning av tullkonlrollen ä persontrafiken lill eller frän ullandel
med viss lägenhet eller för viss lidrymd ä någon plals är oundgängligen
nödvändig, får efter bevakningschefens förordnande kroppsvisilalion verkslällas
på var och en som under en viss lid eller vid ell vissl lillfälle ankommer från
eller avreser lill utlandel. Ell sådant förordnande skall ofördröjligen underslällas
generallullslyrelsens prövning men går likväl genast i verkslällighel (19 §
första st 2 p.). Vid en skärpl lullkonlroll fär således kroppsvisilalion fördas
ulan all någon misslanke mol besiämda personer om broll föreligger.

Kroppsvisilalion, som är av mera väsenllig omfallning,
skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg, saml,
om undersökningsmannen eller den undersökle begär det och del kan ske ulan
större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisilalion på kvinna får inle verkslällas
eller bevitlnas av annan än kvinna (19 § andra si.).

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisitation
erfordras ej med mindre den undersökte begär del eller föremål som påträffas, tages
i beslag (19 § tredje st.).

En enskild lulkjänsleman fär inle i denna egenskap i någol
fall beslula om kroppsbesiklning.

Däremol lorde möjligen ell vissl ulrymme finnas för lullmyndighel
all i dag med slöd av 13 § varusmugglingslagen beslula om kroppsbesiktning. 1
13 § stadgas nämligen alt förundersökning rörande broll enligl varusmugglingslagen
får inledas av lullmyndighel. Med tullmyndighet avses tullverkets ombudsman, lulldireklör,
tullförvaltare, kustdistriklschef och gräns-dislriktschef eller annan befallningshavare
som generallullstyrdsen förordnar alt fullgöra vad enligt lagrummel ankommer
på tullmyndighet. Beiräffande tullmyndighet gäller vad som stadgas i RB om
undersökningsledare, exempelvis all undersökningsledare enligl 28 kap. 4 § RB fär
besluta om kroppsbesiktning.

1 13 § första st. tredje och fjärde meningarna sägs vidare
all om saken inle är av enkel beskaffenhel, skall ledningen av förundersökningen
överläs av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brollel.
Åklaga-

Prop. 1981/82:2 36

re skall även eljesl överlä ledningen av förundersökningen
när sä är påkallal av särskilda skäl. För kroppsbesiklning krävs all någon
misslänks för broll. Det lorde följaklligen i praktiken ankomma på åklagare all
pröva frågan om kroppsbesiklning skall föreläs i vart fall om inte saken är av
enkel beskaffenhel.

I kommenlar lill varusmugglingslagen (S. Jungefors - E. Walberg:
Smugglingslagstiftningen, 1961) sägs härom följande:

Vid förundersökning, som ledes av lullmyndighel, äger myndighelen
samma befogenheler som tillkommer förundersökningsledare enligl RB. Tullmyndighelen
har följaklligen all föranslalla om sådana åtgärder som all hålla förhör med
personer, som antagas kunna lämna upplysningar av betydelse för ulredningen,
gripa misslänkl och hämla lill förhör ävensom föranstalta om eflerlysning, beslula
om anhållande eller meddela reseförbud. Tvångsmedel av sådan allvarlig karaklär
för den enskilde som anhållande och reseförbud lorde emellertid i praktiken
endast i undantagsfall böra ankomma på tullmyndighet atl besluta om. 1 förarbelena
till 23 kap. 3 § RB har som exempel på fall, då åklagaren, även om saken var
enkel, borde övertaga ledningen angivils, all del kunde bli fråga all använda
tvångsmedel rörande vilkel åklagaren lämpligen borde beslula. Denna synpunkl
kräver beaklande även på förevarande område. Del ligger därför nära lill hands
alt antaga, atl med den begränsning av lullmyndighels älalsrätl som föreligger enligl
24 §, kommer all följa även en begränsning i befallningen med sådana
tvångsmedel, som kräver snar förhandling vid rätten.

Det bör emellertid här ylleriigare nämnas all enligt de av
riksåklagaren och rikspolisstyrelsen gemensamt faslslällda anvisningarna
angående ledning av fömndersökning i brottmål hindrar inte den omständigheten
alt fråga om kroppsbesiktning har uppkommit vid en förundersökning att saken
anses vara av enkel beskaffenhel (se RÅFS 1979: 1).

1.2.8 Gränsdragningsfrågor

1.2.8.1 mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiklning

Med kroppsvisilalion avses enligl förarbetena lill rällegångsbalken
(NJA II 1943 s. 373) en undersökning av
någons kläder eller vad han eljesl bär på sig under del atl kroppsbesiklning
innebär en undersökning av kroppen. Gränsdragningen mellan de båda begreppen
har också berörls i senare lagförarbeten. 1 prop. (1975/76:209) om ändring i
regeringsformen sägs exempelvis atl kroppsvisilalion "avser undersökning
av en persons kläder eller av något som denne har med sig, l.ex. en
handväska", (s. 147). 1 regeringsformen görs skillnad mellan kroppsvisilalion
och "kroppsligl ingrepp". Beträffande del senare uUryckel sägs atl
dit hänförs — förulom direki våld mot människokroppen -
"läkarundersökningar, smärre ingrepp som vaccinering och blodprovslagning
saml liknande föreledser som bmkar betecknas med ordet kroppsbesiklning".

Prop. 1981/82:2 37

Rällighelsskyddsutredningen berörde i sill betänkande
Förstärkt skydd för fri- och rälligheler (SOU 1978:34) gränsdragningen mellan bl.a.
kroppsvisilalion och kroppsbesiklning (s. 203 ff). Belänkandel finns inlaget
som bilaga till prop, (1978/79: 195) om förslärkl skydd för fri- och rälligheler
m.m. Ulredningen anför där bl.a. att gränsdragningen inte är entydig ulan i
viss mån godtycklig. Så t. ex. lorde en kroppsvisitation, som innebär all inte endasi
kläderna hos en person undersöks ulan även kroppens håligheler (vid
narkotikabrott exempelvis), närmasl vara atl anse som kroppsbesiklning (s. 203
i belänkandel). 1 den vidare redogörelsen för de olika begreppen avser
utredningen med kroppsbesiktning främsi läkarundersökning, smärre ingrepp av lyp
vaccination saml lagande av blodprov och fingeravtryck (s. 204). Under
begreppet kroppsvisilalion redogör ulredningen för sådana beslämmelser som
medger "undersökning av någons kläder eller av del som någon bär med sig,
1. ex. en väska", (s. 206).

Också i prop. (1978/79:62) om ändring i lagen (1974:203)
om kriminalvård i anslall, m. m. berörs gränsdragningen mellan kroppsbesiklning
och kroppsvisilalion liksom i prop. (1980/81:114) om säkerhelskonlroll vid domslolsförhandlingar.
1 sislnämnda proposition avvisades f. ö. ell förslag från rikspolisstyrelsen om
all även kroppsbesiktning skulle ingå i säkerhetskontrollen.
Departementschefen framhöll därvid all kroppsbesiklning kan innebära ell myckel
långtgående ingrepp i den personliga inlegrilelen och all del inle kunde komma
i fråga alt generellt tillåta en sådan undersökning (s. 12 m).

Justitieombudsmannens beslut

Slutligen har ocksä justitieombudsmannen (JO) berörl
gränsdragningen mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiklning bl. a. i ell
beslut den 12 mars 1979 angående kroppsvisilalion av besökande på kriminalvårdsanslali.
Beslulel hade föranletis av en kvällslidningsarlikd vari uppgivils bl.a. all en
kvinna vid besök på kriminalvårdsanslallen i Norrtälje före besöket blivit kroppsvisilerad
av två kvinnliga vårdare. Hon hade därvid fått klä av sig och kvinnorna hade
tittat "överallt, under håret, i öronen under fötter och under
brösten".

1 beslulel anförde JO:

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag inledningsvis angivit kan enligl 29 § KvaL som
villkor för besök av säkerhetsskäl föreskrivas atl den besökande underkastar
sig kroppsvisilalion. Några beslämmelser om kroppsbesiklning av besökande
finns däremol inle i lagen. De vedertagna definitionerna av begreppen kroppsvisilalion
och kroppsbesiklning är atl kroppsvisitation innebär undersökning av någons
kläder eller vad han annars bär på eller med sig och all kroppsbesiklning
innebär undersökning av någons kropp. Begreppen förekommer även i l.ex.
rättegångsbalkens beslämmelser om tvångsmedel med anledning av misstanke om
brott.

Som framgått är kroppsvisilalion en från inlegrilelssynpunkl
mindre

Prop. 1981/82:2 38

ingripande ålgärd än kroppsbesiklning. Förevarande ärende
gäller närmast frågan var gränsen går mellan de tvä typerna av ingrepp. All
avgöra var gränsen går kan dock vara svårl, eftersom en kroppsvisilalion kan
vara av den karaktären alt den slår nära en kroppsbesiktning. För såväl l.ex.
besökare som ulsälls för ingrepp av della slag som för de tiänsteman som utför
undersökningarna är del emellertid väsentligt atl del så långl del är möjligl klarlägges
vilka undersökningsålgärder som skall hänföras lill den ena eiler andra kalegorin.

En allmän
princip är all åigärder som kroppsvisitation och kroppsbesiklning inle får
göras mer ingående än vad ändamålel med åtgärden kräver och att all den hänsyn
som omsländighelerna medger skall iakllas (jfr-numera 52 c § KvaL). En kroppsvisilalion
av besökare bör därför om möjligl ulföras utan all besökaren behöver la av sig annal
än ytterkläderna. Enligl vårdarna i Norrläljeanslallens visilalionspalrull
utfördes också undersökningarna på del sällel i en del fall. Om en grundlig kroppsvisilalion
skall ske kan del givetvis vara nödvändigt alt besökaren tar av sig alla sina
kläder. 1 dessa fall bör man dock enligl min mening se lill alt besökaren får t.ex.
en rock eller en fill all la över sig medan visilalionen pågår eller också fär
slå bakom en skärm. Besökaren skall alltså inte behöva slå naken i tiänslemännens
åsyn under visilalionen.

Av de
uppgifter vårdarna i Norrtäljeanstallens visitationspalrull lämnat i ärendet
framgår alt de, när en besökare vid en kroppsvisilalion lagil av sig alla
kläder, aldrig känner pä besökarens kropp men all de kan be besökaren lyfta på
armarna för konlroll av armhålorna, visa undersidan av fötterna och lyfta på
håret. En sådan undersökning måste enligl min mening anses gälla kroppen och
därför vara all hänföra lill kroppsbesiktning. En undersökning av kroppen kan
ju ske genom att man synar kroppen även om man inte tar på kroppen.
Kriminalvårdsstyrelsen har hävdat atl en undersökning av håret torde kunna
inrymmas i begreppel kroppsvisilalion. Jag kan inle dela den uppfallningen. En
undersökning av harel måsle enligl min mening hänföras lill kroppsbesiklning.
All låla besökaren själv l.ex. kamma igenom håret kan inte medföra all åtgärden
bedömes annorlunda. Undersökning av en peruk får anses vara ett gränsfall. För
min del anser jag all en sådan undersökning i regel bör hänföras lill
kroppsbesiktning.

Jag konstaterar således all tiänslemannen vid Norrläljeanslalten
vid kroppsvisitation av besökande i viss utsträckning har gåll längre än vad
som kan anses tillåtet vid en sådan undersökning.

När det gäller undersökning av J. J. har---- förnekat all
någon

undersökning av J. J:s bröst och öron skett. Däremol har förklaral

alt hon lillal på kroppen och känt igenom harel. Dessa åigärder
är som framgåu aU hänföra lill kroppsbesiklning.

Uppgiften i tidningsartikeln alt en manlig besökare blivit
analbesiktigad har tillbakavisats och jag finner inte anledning alt ylleriigare
uppehålla mig vid den saken.

Jag finner inte skäl all i ärendel rikla kritik mol någon
enskild befallningshavare vid Norrläljeanslalten. Jag beaktar därvid alt del
här är fråga om en svår gränsdragning och att det för den enskilde befallningshavaren
kan vara vanskligl all bedöma hur långl man får gä vid en kroppsvisilalion. Det
är därför ytterst angeläget all den personal som skall ulföra undersökningar
av det här slaget får erforderlig utbildning. Av kriminalvärdsslyrd-sens yllrande
framgår all viss ulbildning nu ägt rum. Vidare avser krimi-

Prop. 1981/82:2 39

nalvärdsslyrdsen atl utfärda föreskrifter, varav skall
framgå hur kroppsvisilalion skall gå lill i praktiken. Jag förulsäiler all siyrelsen
beaklar vad jag här har anförl.

Jag vill tillägga alt del enligl min mening kan finnas
anledning all ifråga-sälla om den begränsning beiräffande åigärder för konlroll
av besökande, som ligger i all endasi kroppsvisilalion får ske, är lämplig
idag, när det är stora svårigheter atl hindra all narkotika m. m. insmugglas på
kriminal-vårdsanslalter. Det torde i första hand ankomma på kriminalvårdsstyrelsen
all överväga denna och därmed sammanhängande frågor saml atl la det initiativ
till lagändring som styrelsen kan anse påkallal.

Ärendel är härmed slulbehandlal av mig.

1.2.8.2 mellan kroppsvisilalion och yllig kroppsvisilalion

Benämningen yllig kroppsvisilalion tillkom den 1 januari
1979 då beslämmelser härom infördes i lagen (1976: 371) om behandlingen av häklade
och anhållna m. fi. och i lagen (1974:203) om kriminalvård i anslall. 1 prop.
(1978/79:62) om ändring i sislnämnda lag sägs (s. 29) all ytlig kroppsvisitation
är en lindrigare variant av kroppsvisilalion. Med ytlig kroppsvisitation avses
en endast summarisk undersökning av någons kläder. Denna beslår i all känna
utanpå kläderna i syfle alt söka efter vapen eller andra farliga föremål.

2 Tullvisitation i praktiken

Tulkjänsteman får i dag företa kroppsvisitation av
personer som ankommer från utlandel eller som anlräffas vid gräns- eller kuslorl.
Det krävs dock all del finns anledning all misslänka all personen har pä sig
exempelvis narkotika eller andra varor som kan las i beslag enligl
varusmugglingslagen.

Om en chef för lull-, kusl-, eller gränsbevakning finner
del oundgängligen nödvändigl all skärpa tullkontrollen för viss lid och på
viss plats får han förordna atl kroppsvisitation skall ske av var och en som
ankommer från eller avreser lill ullandel. Sådana förordnanden förekommer dock yllersl
sällan.

Enligl uppgifl från generaliullslyrelsen m.fl. har inom lullverkel
utbildats den praxisen beiräffande tolkningen av begreppel kroppsvisilalion
att däri inbegripits även en yllig granskning av kroppen. Den som kroppsvisi-lerals
har således när anledning förekommil fåll klä av sig naken för alt möjliggöra
en sådan granskning. Därigenom har del varil möjligl all i anslulning lill kroppsvisitation
avslöja sådana försök lill narkolikasmuggling som sker genom all smugglaren tejpar
fast narkotika på kroppen, exempelvis i armhålor, i skrevet, mellan benen,
under fotsulor eller instoppat i håret eller under en peruk. Enligl generaliullslyrelsen
är det nämligen vanligt all narkotika lejpas fast direkt pä kroppen.

Prop.
1981/82:2 40

Inom
lullverkel har lidigare säsom kroppsbesiklning egentligen endasi betraktats
undersökningar av kroppens håligheler - öron, näsa, mun, anus och vagina.

Om
en tulkjänsteman ansett all en sådan undersökning erfordrats har frågan normall
underställts en åklagare eftersom enligl 28 kap. 13 § jmfr. med 4 §
rättegångsbalken förordnande om kroppsbesiklning meddelas av undersökningsledare,
åklagare eller rällen.

Åklagaren
prövar därvid om förutsättningar för kroppsbesiktning finns dvs. bl.a. att det
föreligger skälig misstanke om broll som kan medföra fängelse. 1 så fall
övertar åklagaren ledningen av fömndersökningen enligl 13 § vamsmugglingslagen
och kan därvid uppdra åt lullstiänstemannen atl vidla lill förundersökningen
hörande ålgärd - exempelvis en kroppsbesiktning - om dess beskaffenhel
tillåter del. 1 del sammanhangel måsle dock beaklas all mera ingående
undersökning får ulföras endast av läkare.

Generaliullslyrelsen
har den 7 november 1980 i Allmänl meddelande 1980:53 lill ledning för lillämpningen
av 19 § varusmugglingslagen erinrat om vad JO uttalat i sill beslut den 12 mars
1979. 1 meddelandet sägs bl.a. alt vad JO anfört kan tiäna som vägledning även
för tullverkets tiänsteman.

I
en skrivelse lill tulldirektionen i södra regionen den 27 februari 1981 har generaliullslyrelsen
ytterligare erinrat om all med kroppsbesiklning avses såväl undersökning av kroppshåligheler
som okulärbesiklning av en persons kropp och atl således åigärder vidtagna
enbart i syfle all syna en kropp ulan att denna därvid vidrörs är all hänföra lill
kroppsbesiklning.

Tulkjänsteman
fär således inle själva beslula om sädana ylliga kroppsbesiklningar annat än
möjligen i egenskap av undersökningsledare (jfr. ovan).

Från
tullpersonal på fältet har framförls atl följderna av JO:s ullalande och generallullslyrelsens
meddelande i praktiken medfört väsentliga försämringar beträffande tullkonlrollen
och möjligheterna alt förhindra framför alll smuggling av narkotika. Tidigare
har en lulkjänsleman som företagit en mera omfallande kroppsvisilalion på ett nalurligl
sätt i samband med denna även kunnal syna den undersöktes bara kropp för all
söka efler faslejpad narkotika. Numera får lulkjänslemannen antingen avstå från
detta sista momenl eller, sedan han noga övervägl om del finns grund för misslanke
mol den undersökle om allvarligare broll, la kontakt med åklagare, föredra
situationen och på sä sätl utverka etl beslut om att han får företa en
kroppsbesiktning.

3
Framställningar till regeringen 3.1 Generaltullstyrelsens förslag

Generaliullslyrelsen
har i skrivelse den 27 november 1980 lill regeringen (som inkom till handdsdepartemenlel
den 14 januari 1981), med hänvisning till JO:s beslut den 12 mars 1979 rörande
gränsdragningen mellan

Prop.
1981/82:2 41

kroppsvisilalion
och kroppsbesiklning, anförl all del inle alllid är lillräckligt för att kunna
uppdaga narkotikasmuggling atl undersöka den misslänk-tes bagage och företa kroppsvisilalion.
1 många fall är del nödvändigl all dessutom företa en åtminstone ytlig
kroppsbesiktning, eftersom det är en vanligt förekommande metod att
narkotikasmugglare tejpar fast narkotikan direki pä kroppen.

Eftersom
tulkjänsteman inte själva får beslula om kroppsbesiktning fattas beslut om
sådant tvångsmedel i regel av undersökningsledare eller åklagare. Tullpersonal,
som yänstgör under kvällar och nätter eller eljest utom normal arbetstid såsom
lördagar och söndagar hår emellertid, framhåller styrelsen, helt naturiigl
svårt alt under sådan lid nä undersökningsledaren eller åklagaren för att få
beslut om kroppsbesiklning. Del dröjsmål med kroppsbesiktningen som lill följd
härav uppkommer kan vara lill avsevärt men för tullverkets arbete att uppdaga
och förhindra narkotikasmuggling. Enligt generaliullslyrelsen finns därvid en
uppenbar risk för alt smugglaren får tillfälle all göra sig kvitt smuggelgodset
och för all den fortsatta utredningen även i övrigl försvåras genom dröjsmålel.
Härtill kommer olägenheten av all lullpersonal binds vid uppgiften atl bevaka
den misslänkle i avvaklan på beslui om kroppsbesiktning, vilket också medför fara
for aU personalen utsätts för våld i samband med flyktförsök m.m. Vidare måste
beaktas den olägenhet som drabbar den misstänkte genom all hans uppehåll på
gränsorten förlängs beroende på dröljsmålel. För atl undanröja de nu nämnda
riskerna och olägenheterna och därmed effektivisera bekämpningen av narkoiikasmugglingen
bör enligl styrelsen lulkjänsleman ges befogenhet atl besluta om kroppsbesiklning
vid misstanke om narkotikasmuggling, när fara är i dröjsmål.

Styrelsen
föreslår därför alt till 19 § varusmugglingslagen fogas ell fjärde stycke av
följande lydelse:

"Är
fara i dröjsmål får lulkjänsleman beslula om kroppsbesiklning på den som
ankommer från utrikes ort och skäligen kan misslänkas för narkotikasmuggling. 1
fråga om kroppsbesiklning gäller i övrigl bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken".

3.2
Framställning från tullmästarna Yngve Kahl och Björn Svensson i Malmö

1
framställningen anför Kahl och Svensson all om den enligl deras mening
diskutabla gränsdragningen mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiktning skulle
bestå kan antalet narkotikabeslag komma atl minska drastiskt. De pekar på de
svårigheter som följer med atl hålla elt anlal personer under uppsikt lill dess
frågan om en eventuell kroppsbesiklning prövats av åklagare. Som det kanske
svåraste hindret för en effektiv tullkonlroll enligl deras mening framslår
kravet på en skälig misslanke om broll som kan medföra fängelse. Enligl Kahl
och Svensson föreligger risk för aU lullper-4 Riksdagen 1981182. I .samt. Nr
2

Prop.
1981/82:2 42

sonalen
inför dessa svårigheter lappar sin arbetsmotivation såvill avser uppgiften all
förhindra införsel av narkotika. Därför hemställer tullmästarna Kahl och
Svensson all handdminislern och justitieministern gemensamt skall verka för
all en endasi okulär besiktning av kroppen skall betraktas om kroppsvisitation
och inle som kroppsbesiktning.

3.3
Övriga framställningar

Elt
antal personer i Växjö har.i skrivelse den 12 mars 1981 mot bakgrund av
uppgifter i massmedia rörande lullpersonalens svårighder all stoppa narkotikasmugglingen
krävl all tullverket ges möjlighel atl effeklivare hindra narkotikainförseln lill
Sverige.

Vidare
har överläkare Karin Tunving, Lund, i skrivelse den 16 april 1981 uppgivil bl.a.
atl haschlillgången i Malmö-Lund områdel ökal oroväckande sedan tullens
möjligheter att företa kroppsbesiktning "begränsats".

4
Överväganden

4.1
Utgångspunkter

Del
torde inte föreligga någon egentlig Ivekan om vad som avses med begreppen kroppsvisilalion
och kroppsbesiklning. Bl. a. genom de auktori-laliva ullalanden i olika
sammanhang, vilka redovisals i det föregående, får begreppen anses vara
förhållandevis noggranl definierade. Gränsdragningen mellan dessa är således lämligen
klar. Varje undersökning eller granskning av kroppen, antingen den är endast okulär
eller mera ingående är atl betrakla som kroppsbesiktning medan kontroll av
kläder och andra persedlar är kroppsvisilalion. Med ytlig kroppsvisitation -
även benämnd summarisk skyddsvisitation — avses en sådan undersökning där man endasi
känner utanpå kläderna.

Begreppens
innebörd får anses vara desamma oberoende av i vilkel sammanhang de förekommer,
i RB, vamsmugglingslagen, lagen om kriminalvård i anstalt eller i annan
författning.

Enligl
19 § vamsmugglingslagen får tulkjänsteman i samband med tullkontroll endast -
under de förutsättningar som anges i lagen - företa kroppsvisitalioner. En lulkjänsleman
får alltså, som framgår av det lidigare anförda, inte i någol fall i denna
egenskap själv beslula om kroppsbesiktning.

Däremot lorde ell vissl ulrymme
finnas för tullmyndighet att med stöd av 13 § varusmugglingslagen, sedan fömndersökning
alltså inletts, besluta-om viss kroppsbesiktning av den som skäligen kan
misslänkas för brolt som kan medföra fängelse. 1 praktiken innebär della ändå
alt den enskilde tulkjänslemannen måste inhämta ett särskilt beslut antingen
från en åkla-

Prop.
1981/82:2 43

gare
eller från en sådan befattningshavare som i detta sammanhang utövar funktionen
som tullmyndighet.

Del
är föreslådigt om tulkjänsteman i samband med den mer eller mindre rutinmässiga
tullkonlrollen drar sig för alt aktualisera denna kedja av överväganden och den
därefter följande formaliserade rältsproceduren. Denna är ju utformad med tanke
pä de mera allvarliga brotten där misslanke redan konkretiserats till en viss
person. Förfarandet enligl 13 § är däremot inte lämpat för den rutinmässiga tullkontrollen
som i praktiken föregår del stadium då förundersökning kan inledas och vars syfle
primärt är alt uppspåra smuggelgods.

Såvitt
angår kroppsvisitation är det tydligt alt misslanke om broll inle behöver
föreligga beiräffande alla som kroppsvisileras. En sådan ålgärd ulgör ett led i
sökandet efter smuggelgods och var och en som överhuvud har möjlighet att bära sådanl
på sig kan komma all få underkasla sig kroppsvisitation.

Det
är uppenbart atl narkotikasmugglares och andras möjlighet all undgå upptäckt i
samband med lullkonlroll står i direki relation lill hur ingående de
kontrolleras. Om exempelvis kroppsvisitalioner utförs sä strikt efler bokslaven
alt tulkjänslemannen belas varje möjlighel all upptäcka exempelvis direkt på
kroppen fasttejpade narkolikapakel blir naturiigtvis visilalionen rätt
förfelad. Metoden atl smuggla gods på detta sätt är förvisso inte ny men den
har utan Ivekan fåll särskild betydelse i en lid av ökande narkotikamissbmk.

Mot
bakgrund härav och med hänsyn lill del synnerligen slarka samhälleliga
intresset av alt så effektivt som möjligt förhindra all framför alk narkotika
förs in i landei är det uppenbart all del föreligger ell behov av alt tulkjänsteman
i samband med lullkonlroll fär beslula om inle bara kroppsvisitalioner utan
också om en åtminstone okulär yllre granskning av den undersöktes kropp. En
sådan granskning innefallas emellertid, som nämnts, i begreppel kroppsbesiklning.

4.2
Förslag till lösningar

Sedan
väl konstaterats att del finns ell berättigat behov av all utvidga tullpersonalens
befogenheler, insläller sig frågan hur denna befogenhetsul-vidgning bör
utformas.

4.2.1
Generaltullstyrelsens förslag

Generaltullstyrdsen
har föreslagil en generell befogenhel för lulkjänsleman atl i brådskande fall beslula
om kroppsbesiklning på den som ankommer från utrikes ort och skäligen kan
misstänkas för narkotikasmuggling. Förslaget skulle i sak medföra all lulkjänsleman
fick samma befogenhel som polismän har enligt 28 kap. 13 § första slycket rällegångsbalken.
Samtidigt skulle rättegångsbalkens regler i övrigt rörande kroppsbesikt-

Prop.
1981/82:2 44

ning
bli tillämpliga, exempelvis all mera ingående undersökning endasi fär utföras
av läkare.

Samlidigl
som generaltullslyrelsens förslag innebär en utvidgning av lulkjänslemans befogenheler
såtillvida all dessa kan, i brådskande fall, träda i undersökningsledares,
åklagares eller rällens ställe och beslula om kroppsbesiktning kvarslår dock
den inskränkningen - genlemol vad som gäller beiräffande kroppsvisitation - alt
beslutet förutsätter all någon är misstänkt för narkotikasmuggling som inle är
ringa. Styrelsen synes ha utgått ifrån atl narkotika som smugglas genom all
fästas vid kroppen normalt är av sådan kvanlitel atl del inle är fråga om broll
enligl 2 § varusmugglingslagen (ringa broll). Siyrelsen lorde inte heller ha avsell
atl den föreslagna befogenheten skulle användas vid sädana generella kroppsvisitalioner
som sker i samband med s. k. skärpl tullkonlroll i vart fall inle med mindre
särskild misslanke dämnder väcks mot någon bestämd person. Som nämnts tidigare
förekommer sådana generella kroppsvisitalioner endasi i myckel ringa uisiräckning.
Frågan om kroppsbesiklning i samband med tullkonlroll skulle följaklligen enligl
slyrelsens förslag alkjämt ulgöra ett led i en påbörjad förundersökning och inle
en naluriig lullkonlrollåtgärd vid eftersökandet av smuggelgods.

4.2.2
Befogenhet att besluta om yllig kroppsbesiklning

Elt
alternativ till alt ge lulkjänsleman befogenhel all beslula om en fullsländig kroppsbesiklning
- inbegripel l.ex. en undersökning av kroppshåligheler — men endasi i brådskande
fall, skulle kunna vara all lill de befogenheler att kroppsvisilera som
tillkommer tulltjänstemän enligt vamsmugglingslagen lägga en befogenhel all beslula
om respektive företa sådana endast ylliga kroppsbesiklningar som på ell nalurligl
säll kan sägas höra samman med en långt gående kroppsvisilalion. Har en kroppsvisilalion
gjorts så ingående alt den visiterade fått la av sig alla kläder ler det sig nämligen
— kan man tycka - naturligt all undersökningen ocksä får omfatta ett ytligt
beskådande av personens kropp. Lika naturiigl ler del sig alt i det sammanhangel
en undersökning också kan göras exempelvis av en håruppsätlning eller peruk
eller av en protes (kroppsallrapp). Beslui om en sådan ytlig kroppsbesiktning
skulle få fallas av lulkjänsleman inle bara i brådskande fall ulan under samma fömlsältningar
som gäller beiräffande kroppsvisitalioner. Samlidigl skulle beslui om mera
ingående kroppsundersökningar alkjämt fallas enligt RB:s regler.

Några
allvarliga betänkligheter från integrilelssynpunkt lorde väl knappasl kunna
riktas mol alt på delta sätl uividga de beslulsbefogenheler som tulltjänstemän
själva har enligt 19 § första stycket 1 p varusmugglingslagen. I dessa fall krävsju
för atl kroppsvisitation och i så fall ytlig kroppsbesiktning skall få företas
pä någon atl denne kan misstänkas ha på sig gods som är underkastat beslag enligl
varusmugglingslagen. Skillnaden mellan en sådan misstanke och den misslanke om
brott som fömtsälls för elt

Prop.
1981/82:2 45

beslut
om kroppsbesiklning enligl RB är visserligen av praktisk betydelse men knappasl
avgörande. Inte heller från rättssäkerhetssynpunkt lorde del medföra nämnvärda
betänkligheter mol all överlåta besluten om denna endasi ylliga och kroppsvisitationen
näraliggande kroppsbesiklning lill enskilda tulltjänsteman.

Mera iveksam kan frågan om
ytlig kroppsbesiktning vara när det gäller s. k. skärpl lullkonlroll. Sådan lullkonlroll
innebär enligl 19 § första st. 2 p atl var och en som exempelvis ankommer frän utlandel
kan utsättas för kroppsvisitation efler beslut härom av tull-, kust- eller
gränsbevakningschef. Därvid krävs inte alt misslanke om broll föreligger mol
någon. Om befogenheterna även här utvidgas till all innefalla också en yllig kroppsbesiklning
kan följaktligen vem som helst som råkar passera en gränskontroll där skärpl
tullkontroll pågår bli föremål för en sådan undersökning. Framförallt tre skäl
talar dock för atl delta skulle kunna accepleras. Först och främsi det
angelägna i atl få till stånd en effektiv rutinmässig lullkonlroll, som inle
lämnar onödigl slora möjligheter öppna för exempelvis narkolikasmugglare alt i
skydd av samhällels respekt för den personliga inlegrilelen slinka igenom med
narkotika; dels del förhållandel all den ylliga kroppsbesiktning det här är lal
om slår sä nära de kroppsvisilationer där en persons samlliga kläder granskas
all inlegrilelsinlrångel inle ökar särskilt myckel; dels slutligen det prakliska
i all inle alltför myckel laborera med olika grader av beslulsbefogenheler i
olika lullkonlrollsammanhang;

4.2.3 Befogenhet
att besluta om fullständig kroppsbesiktning

För
fullsländighetens skull bör även något beröras möjlighelen all överhuvud
överlåta pä lullpersonal alt falla beslut rörande varje kroppsbesiktning, dvs.
inle bara yllig sådan. En på så sätt utökad befogenhel skulle onekligen i väsenllig
grad rationalisera och effektivisera tullkontrollen. Å andra sidan kan övriga
kroppsbesiktningar än ylliga innefalla så långtgående integritetskränkande
åtgärder all del inle från rättssäkerhets- och inlegritetssynpunkt är lämpligl
atl ändra nuvarande beslutsprocesser. Del torde inle heller behövas för all nu
göra lullkonlrollen lillräckligl effektiv och rationell. För de fall således
där i samband med lullkonlroll en längre gående kroppsbesiktning än yllig sådan
synes erforderlig bör alltså även fortsättningsvis rällegångsbalkens regler
användas, dvs. skälig misslanke om broll som kan föranleda fängelse erfordras
och beslut om kroppsbesiklning fattas av undersökningsledare, åklagare eller
rätten.

4.2.4 Andrad
definition av begreppet kroppsvisitation

En
väg atl utvidga lulkjänslemans befogenheler vilken har berörls i framslällningarna
till regeringen är all hell enkell faslslå all begreppet kroppsvisilalion - ålminslone
i varusmugglingslagen - inbegriper såväl undersökning av någons kläder som den ylliga
granskningen av kroppen som kan ske sedan någon lagil av sig samlliga kläder.
Detta skulle emeller-

Prop.
1981/82:2 46

tid
stå i mindre god överensstämmelse med den innebörd som termerna har tillagts i
förarbetena till regeringsformen. Under alla förhållanden skulle det vara
olämpligt atl tillskapa en särskild definition av kroppsvisitations-begreppet
enligt vamsmugglingslagen och på så sätl skapa olika innebörd av ett och samma
begrepp i olika sammanhang. All genomföra moisvarande ändring i alla de övriga
lagar i vilka begreppel kroppsvisitation förekommer kräver å andra sidan en
mycket grundligare översyn och en mera omfattande penetrering än vad söm kan
ske i detta sammanhang. Möjligen kan dessa frågor komma att aktualiseras-i tvångsmeddskommilténs
(Ju 1978:06) arbele med all se över tvångsmedelsregleringen vid förundersökning
i brottmål m, m.

5
Slutligt förslag

5.1 Valet
av alternativ

Av
de fyra olika lösningar som presenlerals under 4.2.1-4.2.4 synes övervägande
skäl tala för all den under 4.2.2 redovisade lösningen all låta tulkjänsteman
besluta även om ylliga kroppsbesiktningar är den som är smidigast och enklast.
En sådan lagändring kan dessutom på ell naluriigl sätt begränsas till att avse endasi
förfaranden enligt varusmugglingslagen. Frågan om kroppsbesiklning i andra fall
berörs således inle. Vidare medför en sådan lagändring i sak inle myckel mer än
all en befogenhel som lullpersonal på sina håll lidigare ansett sig ha och
också i praktiken sedan länge använt sig av nu också formellt överförs på dem.
Samtidigt undviks i det praktiska handhavandet en hel del av de besvärliga
gränsdragningsproblem som f.n. föreligger och som bl.a. justitieombudsmannen
har pekat på.

5.2 Distinktionen
mellan ytlig kroppsbesiktning och annan kroppsbesiktning

Förslaget
lill befogenhelsulvidgning leder emellertid lill en ny gränsdragning nämligen
mellan yllig kroppsbesiktning, varom lulkjänsleman alltså skulle få själva
besluta, och annan kroppsbesiktning, som fortfarande skulle få ske endast med
stöd av rättegångsbalkens regler. Säsom framgått under 1.2.8.2 kan redan en
motsvarande uppdelning av begreppet kroppsvisitation sägas ha skett nämligen i
ytlig kroppsvisilalion och annan kroppsvisitation.

En
ytlig kroppsbesiktning utgör på moisvarande säll en lindrigare variant av
kroppsbesiktning. Den innefallar således endasi en yttre granskning av någons
nakna kropp saml en undersökning av någons skägg, hår, peruk, eller arm- eller
benproteser. Denna beskrivning av yllig kroppsbesiklning är avsedd atl vara ullömmande.
Varje annan form av kroppsbesiklning faller således utanför den ytliga.

Prop.
1981/82:2 47

Vid
det praktiska genomförandel av en yllig kroppsbesiktning är del naturligt atl
den undersökte kan uppmanas att exponera sådana eljest dolda delar av kroppen
såsom fotsulor och armhålor men ingel ytterligare. Det bör alltså inte komma
ifråga att be den undersökte intaga några särskilda kroppsställningar för atl
underlätta besiktningen.

5.3 Förutsättningar
för ytlig kroppsbesiktning

Tulltjänsteman
bör enligt förslaget få besluta om yllig kroppsbesiklning under samma fömtsättningar
som för närvarande gäller beiräffande kroppsvisitation. Tulkjänsteman får
således själv efler behov - undersökning får ju enligt RF aldrig i något fall
göras mer omfattande än som är nödvändigl — företa kroppsvisitation och ytlig
kroppsbesiktning när det finns anledning misstänka atl resande från ullandet
eller annan som anlräffas vid en gräns har på sig smuggelgods.

Vidare
bör vid s. k. skärpt tullkontroll efter bevakningschefs beslut var och en som
vid etl visst tillfälle ankommer från eller avreser lill utlandel kunna bli
föremål för såväl kroppsvisitation som ytlig kroppsbesiklning.

För
verkställandet av ytlig kroppsbesiklning bör i övrigt gälla samma regler som
för närvarande gäller för sådan kroppsvisitation som är av mera väsentlig
omfattning.

5.4 Lagförslag

Förslaget
att överlåta ål tulkjänsteman atl även beslula om yllig kroppsbesiktning kan
lämpligen genomföras genom ändringar i 19 § varusmugglingslagen.

Förslag
till

lag
om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom
föreskrivs att 19 § lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19
§

Förekommer mol någon, som an- Förekommer mol någon, som an

träffas vid gräns- eller kuslort eller träffas vid gräns- eller kuslorl eller

ankommer lill plats, där förbindelse ankommer till plals, där förbindelse

med uflandet äger rum, anledning med ullandet äger rum, anledning

alt han har på sig gods som enligl all han har på sig gods, som enligl

denna lag är underkaslal beslag, må denna lag är underkastat beslag, må

för eftersökande av sådanl gods för eftersökande av sådanl gods

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

lulkjänslman
förelaga kroppsvisitation å honom. Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller
gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen å persontrafiken lill eller
från utlandet med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals
oundgängligen nödvändig, må efler bevakningschefens förordnande kroppsvisitation
verkställas å envar, som med lägenhelen eller under lidrymden lill platsen
ankommer från eller från platsen avreser till ullandel. Sådanl förordnande
skall ofördröjligen underslällas generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl
i verkslällighel.

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfallning,
skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligt utrymme i fartyg
samt, om undersökningsman eller den undersökle begär del och del kan ske utan
större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation å kvinna må ej verkställas
eller bevitlnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om förelagen
kroppsvisUation erfordras ej med mindre den undersökle det begär eller föremål
som påträffas, tages i beslag.

lulkjänsleman
förelaga kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiktning å honom. Om vederbörande
chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen å
personlrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss
lidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må efler bevakningschefens
förordnande kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning verkslällas ä envar,
som med lägenhelen eller under lidrymden lill plalsen ankommer frän eller från
platsen avreser lill ullandet. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underslällas
generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

Ytlig kroppsbesiktning och sådan kroppsvisitation. som är
av mera väsenllig omfallning, skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligl
ulrymme i fartyg saml, om undersökningsman eller den undersökle begär del och
det kan ske ulan siörre omgång, i viltnens närvaro. Kroppsvisitation och ytlig
kroppsbesiktning å kvinna må ej verkslällas eller bevittnas av annan än kvinna.

Förande av
protokoll och utfärdande av bevis om förelagen kroppsvisilalion eller ytlig
kroppsbesiktning erfordras ej med mindre den undersökte begär det eller föremål
som påträffas, tages i beslag.

Denna lag Iräder i krafl den

Bilaga 2 Del remitterade lagförslaget

Förslag till

lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om slraff
för varusmuggling

dels all 13 och 19 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
all rubriken närmasl före 18 § skall lyda: "Om husrannsakan, kroppsvisitation
och yllig kroppsbesiklning".

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

13 §

Förundersökning rörande broll, som avses i denna lag, må
inledas av tullmyndighet. Har den inlells av lullmyndighel, skall beiräffande
myndigheten gälla vad i rällegångsbalken är siadgal om undersökningsledare. Är
saken ej av enkel beskaffenhel, skall ledningen överlagas av åklagaren, så snarl
någon skäligen kan misstänkas för brollel. Åklagaren skall ock eljesl överlaga
ledningen, när del finnes påkallal av särskilda skäl.

Åklagaren äge, då undersökning ledes av tullmyndighet,
meddela anvisningar rörande undersökningens bedrivande.

Dä
undersökning ledes av åklagaren, äge han vid undersökningens verkställande
anlita biträde av tullmyndighet, sä ock uppdraga åt tulkjänsteman all vidlaga
särskild till undersökningen hörande åtgärd, om dess beskaffenhel tillåter
det.

Med tullmyndighet
avses i denna paragraf tullverkets ombudsman, tulldirektör, tidlförvaltare, kusldislriklchef
och gränsdistrikichef. Generaltullstyrelsen äge förordna Jämväl annan
befattningshavare i tullverket än nu sagts atl fullgöra vad enligl denna
paragraf ankommer pä lullmyndighel.

Med lullmyndighel
avses i denna paragraf chef för distriktslullkam-mare, gränstiillkammare och
tullkammare eller annan befallningshavare i lullverkel som generaltullstyrelsen
förordnar all fullgöra vad som enligl paragrafen ankommer på lullmyndighel.

Förekommer
mol någon, som anlräffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plals,
där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig gods, som enligl
denna lag är underkaslal beslag, må för eftersökande av sådanl gods tulkjänsteman
företaga kroppsvisilalion å honom. Om vederbörande chef för tull-, kust- eller
gränsbevakning finner skärpning av tull-

Förekommer
mot någon, som anträffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plats,
där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har pä sig gods, som enligl
denna lag är underkaslal beslag, må för eftersökande av sådanl gods lulkjänsleman
företaga kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning å honom. Om vederbörande
chef för lull-, kust- eller gränsbevakning fin-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

konlrollen
å personlrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss
lidrymd å någon plats oundgängligen nödvändig, må efter bevakningschefens
förordnande kroppsvisilalion verkställas å envar, som med lägenheten eller
under tidrymden till plalsen ankommer från eller från plalsen avreser lill
ullandel. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underslällas generallullstyrelsens
prövning men går likväl genast i verkslällighel.

Kroppsvisitation, som är av mera väsenllig omfallning,
skall verkställas inomhus i avskill rum eller i lämpligl utrymme i fartyg saml,
om undersökningsman eller den undersökle begär det och del kan ske utan siörre
omgång, i viltnens närvaro. Kroppsvisilalion ä kvinna må ej verkställas eller bevitlnas
av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen
kroppsvisitation erfordras ej med mindre den undersökle del begär eller föremål
som påträffas, läges i beslag.

ner
skärpning av tullkontrollen å persontrafiken lill eller från utlandet med viss
lägenhet eller för viss tidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må
efter bevakningschefens förordnande kroppsvisitation verkställas å envar, som
med lägenhelen eller under tidrymden till platsen ankommer från eller från
platsen avreser till utlandet. Sådant förordnande skall ofördröjligen underslällas
generaltullstyrelsens prövning men går likväl genasl i verkställighet.

Kroppsvisilalion, som är av mera väsentlig omfallning, och
ytlig kroppsbesiktning skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligl
ulrymme i fartyg saml, om undersökningsman eller den undersökle begär del och
del kan ske ulan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisilalion och ytlig
kroppsbesiktning å kvinna må ej verkslällas eller bevillnas av annan än kvinna.

Förande av prolokoll och utfärdande av bevis om företagen
kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning erfordras ej med mindre den
undersökte begär det eller föremål som påträffas, tages i beslag.

Denna lag Iräder i krafl två veckor efler den dag, då
lagen enligl uppgift på den ulkommil från trycket i Svensk förfallningssamling.

Prop.
1981/82:2 51

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanlräde 1981-06-16

Närvarande:
f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligl
lagrådel den 15 juni 1981 tillhandakommel uldrag av prolokoll vid regeringssammanträde
den 27 maj 1981 har regeringen på hemslällan av slalsrådel och chefen för handelsdepariemeniel
Molin beslulal inhämla lagrådels yttrande över förslag till lag om ändring i
lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling.

Förslaget
har inför lagrådel föredragits av hovrätlsassessorn Slaffan Sandström.

Förslagel
föranleder följande yttrande av lagrådet:

I andra slycket andra
meningen av 19 § i det remillerade lagförslagel foreskrivs alt kroppsvisitation
och yllig kroppsbesiktning å kvinna ej må verkslällas eller bevillnas av annan
än kvinna. 1 nyare lagstiftning har angetts alt kroppsvisitation eller kroppsbesiklning
som gäller kvinna ej får verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare
eller legitimerad sjuksköterska (se t.ex. 52 c § lagen 1974:203 om kriminalvård
i anslall). Eftersom det även vid en yllig kroppsbesiklning kan uppkomma behov
av alt anlita medicinskt skolad personal och del framslår som onödigl all begränsa
urvalet av läkare och sjuksköterskor som får anlitas när åtgärden gäller en
kvinna till kvinnliga sådana, förordas alt beslämmelsen ges följande lydelse: "Kroppsvisitation
och yllig kroppsbesiktning å kvinna må ej verkställas eller bevitlnas av annan
än kvinna, läkare eller legitimerad sjukskölerska."

Valutalagen
(1939:350) innehåller bestämmelser om bl.a. slraff och förverkande vid
överträdelse av utförsel- och införselförbud, som med stöd av lagen meddelats i
fråga om betalningsmedel m. m. 1 fråga om fömndersökning och tvångsmedel
hänvisas emellertid i 14 § valulalagen lill bestämmelserna i lagen om straff
för vamsmuggling. Bl.a. omnämns i paragrafen kroppsvisitation. Om avsikten är atl
ytlig kroppsbesiklning skall kunna användas även när fråga är om s. k. valulasmuggling
— någol som kan vara befogal för atl undvika svårigheter motsvarande dem departementschefen
i remissen pekar på när del gäller smuggling av annat gods än narkotika - bör
hänvisningen i 14 § valutalagen utvidgas lill att avse även de nya bestämmelsema
om ytlig kroppsbesiklning i lagen om straff för vamsmugghng.

Prop. 1981/82:2 52

Uldrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-06-25

Närvarande: slalsminislem Fälldin, ordförande, och slatsräden
Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Johansson, Andersson, Boo, Pelri,
Eliasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yllrande' över förslag lill
lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling.

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Lagrådel
har ulom på tvä punkter inte haft några erinringar mol förslaget.

Lagrådet föreslår att 19 § andra slycket andra meningen
varusmugglingslagen ges den lydelsen all kroppsvisilalion och ytlig
kroppsbesiktning ä kvinna ej må verkslällas eller bevillnas av annan än kvinna,
läkare eller legitimerad sjuksköterska. Jag förordar att bestämmelsen ges den avfattning
lagrådel föreslagit.

Vidare väcker lagrådel frågan om huruvida ytlig kroppsbesiklning
skall kunna användas ocksä i samband med s. k. valutasmuggling. Lagrådel finner
att sä kan vara befogat för atl undvika svårigheter motsvarande dem som det
pekas på i remissen när det gäller smuggling av annal gods än narkotika.

Efler samråd med chefen för ekonomideparlemenlet förordar
jag atl yllig kroppsbesiklning får ske ocksä i della sammanhang. 1 14 § valulalagen
(1939: 350) hänvisas f. n. lill varusmugglingslagen i fråga om förundersökning
m. m., beslag, husrannsakan och kroppsvisilalion. 1 överensstämmelse med vad
lagrådet ullalar finner jag att hänvisningen i 14 § valulalagen bör ulvidgas
till all avse även de nya beslämmelserna om yllig kroppsbesiktning i
varusmugglingslagen.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 27 maj 1981.

Prop.
1981/82:2 53

Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen aU anlaga

dels
det av lagrådel granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.

dels
del vid regeringsprolokollet den 25 juni 1981 fogade förslaget till lag om
ändring i valutalagen (1939:350).

Beslut

Regeringen
ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom
proposition föreslå riksdagen all anlaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1981/82:2 54

Innehållsförteckning

Propositionen
.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga Innehåll ........... ..... I

Förslag
till lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varu

smuggling ...................................................... 2

Förslag till lag om
ändring i valulalagen (1939:350) .. 3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde
den 27 maj 1981 .... 5

1
Inledning ......................................................... 5

2
Bakgrund ...................................................... 6

3
Promemorian .................................................. 10

4
Remissutfallet ................................................ 12

5
Överväganden ............................................... 20

5.1
Behovel av en
författningsändring ................. 20

5.2
Olika tekniska lösningar ................................ 21

5.2.1
Vissa avvägningsfrågor ......................... 21

5.2.2
Den normala lullkonlrollen ....................... 23

5.2.3
Den skärpta tullkontrollen ....................... 26

5.2.4
Lagförslaget ........................................ 28

5.2.5
Vissa övriga frågor ............................... 29

5.2.6
Ikraftträdande m.m................................. 30

6
Upprättat lagförslag ........................................ 30

7
Hemställan ..................................................... 30

8
Beslut .......................................................... 30

Bilaga
1 Promemorian Kroppsvisitalion/kroppsbesiklning i sam

band med tullkonlroll .............................. 31

Bilaga
2 Det remitterade lagförslagel ................. 49

Utdrag
av lagrådels prolokoll den 16 juni 1981 ........ 51

Uldrag
av protokoll vid regeringssammanlräde den 25 juni 1981 ... .52

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981