Prop. 1981/82:203

Prop.
1981/82:203

Regeringens proposition

1981/82:203

om
kontroll över visst automatspel;

beslutad
den 25 mars 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

KARL
BOO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås nya regler för anordnande av flipperspel och liknande
automatspel. Reglerna avses bli intagna i en särskild lag. Enligt denna skall
tillstånd krävas för att i förvärvssyfte anordna spel på mekanisk eller
elektronisk spelaulomal som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av
frispel på automaten. Ansökningar om tillstånd prövas av socialnämnden i den
kommun där spelverksamheten skall anordnas. Socialnämnden skall enligt
förslaget svara för tillsyn över spelverksamheten.

Förslaget
medför vissa följdändringar i lotteriförordningen. Den nya regleringen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1982.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 203

Prop. 1981/82:203

Förslag till

Lag om anordnande av visst automatspel

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig på spel som anordnas i
förvärvssyfte på sådana

mekaniska eller elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller endast

ger vinst i form av frispel på automaten.

Lagen gäller inle spel som anordnas på fartyg i reguljär
trafik.

2 § Den som anordnar automalspel som avses i 1 § första
stycket får inte

ofillbörligen locka barn eller ungdom att delta i spelet.

Den som anordnar spelet skall svara för att god ordning
råder inom den lokal eller anläggning där spelet bedrivs.

Tillstånd

3 § Tillstånd krävs för att anordna automatspel som avses
i 1 § första stycket

på två eller flera spelautomater inom samma lokal eller anläggning. Detta

gäller inte för automatspel som anordnas i samband med offentliga

tillställningar av fillfällig karaktär.

Frågan om tillstånd prövas av socialnämnden i den kommun
där spelverksamheten skall anordnas. Nämnden får ta ut avgift för prövningen
enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige.

4 § Vid prövning av tillstånd skall
socialnämnden bedöma om spelverksamheten kan antas förorsaka bristande ordning
eller kommer att bedrivas i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom. Vid
prövningen skaU särskilt beaktas sökandens lämplighet, lokalens
ändamålsenlighet saml lokalens belägenhet.

5 § Tillstånd får förenas med
föreskrifter om lägsta ålder för tillträde och tider när spelverksamheten får
bedrivas samt andra föreskrifter som behövs för att motverka att
spelverksamheten förorsakar bristande ordning eller bedrivs i en miljö som är
olämplig för barn eller ungdom.

Om det efter fillståndsbeslutet uppkommer missförhållanden
till följd av spelverksamheten, får socialnämnden meddela nya eller ändrade
föreskrifter.

6 § Om automatspel, för vilket tillstånd har
meddelats, anordnas i strid mot

bestämmelsen i 2 § första stycket eller mot föreskrifter som har meddelats

med stöd av 5 §, får socialnämnden återkaUa tillståndet.

Prop. 1981/82:203 3

Tillsyn

7 §
Socialnämnden utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de

föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

För att utöva tillsynen
har socialnämnden rätt att få tillträde till lokaler eller anläggningar där tillslåndspliktigt
automatspel anordnas och infordra upplysningar från den som anordnar spelet.

8 §
Om den som anordnar fillståndsplikfigt automalspel underlåter att lämna

tillträde eller tillhandahålla upplysning enligt 7 § andra stycket, får social

nämnden förelägga vite.

För alt bereda sig fillträde
får socialnämnden vid behov anlita biträde av polisen.

Övriga
bestämmelser

9 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel i strid

mot 3 § första stycket eller bryter mot föreskrifter som har meddelats med

stöd av 5 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Socialnämndens beslut enligl 5 § andra stycket eller 6 § gäller
omedelbart om nämnden ej förordnar annat.

11 § Socialnämndens beslut enhgt denna lag får överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens
beslut i fråga om vitesföreläggande får inte överklagas. Andra beslut av
länsstyrelsen får överklagas hos socialstyrelsen genom besvär. Socialstyrelsens
beslut får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Den som vid
ikraftträdandet anordnar automatspel för vUket tillstånd erfordras enligt denna
lag och som före utgången av september 1982 har sökt tillstånd får fortsätta
med verksamheten till dess ansökningen slutligt har prövats. Om socialnämnden
inte meddelar tillstånd för fortsatt spelverksamhet, skall nämnden utsätta den
tid inom vilken verksamheten skall ha avvecklats. Denna fid skall bestämmas så
att skäligt rådrum ges för avvecklingen.

Prop.
1981/82:203 4

Förslag till

Lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207)

Härigenom föreskrivs att 1 a § lotteriförordningen
(1939:207)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §2

Automatspel
som avses i 1 § tredje stycket må anordnas efter fillstånd av regeringen eller,
efler regeringens bestämmande, lotterinämnden under förutsättning att spelet
anordnas på fartyg i internationell trafik.

Automatspel
av annan art än som avses i 1 § tredje stycket må anordnas

a) efter fillstånd av polismyndigheten under förutsättning

alt spelet
anordnas antingen i samband med offentlig nöjestiUställning inom
föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning
eller i samband med tivolirörelse eller sådan restaurangrörelse, för vilken gäUer
tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen
(1977:293) om handel med drycker,

att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per
spel,

att högsta
vinsten ej översfiger ett värde, som motsvarar tjugo gånger insatsen,

att
tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl
synlig plats i lokalen;

b) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning

att spelet anordnas i samband med bingospel, som ej är
eller kan jämställas

med automatbingo, att spelet anordnas för samma ändamål
som bingospelet, att värdet av spelarens insats utgör högst en krona per spel,
att högsta vinsten ej översfiger ett värde, som motsvarar tjugo gånger

insatsen, att tillståndsbeslutet, i original eller
bestyrkt avskrift, finnes anbragt på väl

synlig plats i lokalen. Tillstånd enligt första stycket
meddelas för spelanordnaren. Tillstånd

enligt
andra stycket a) meddelas för sädan nöjesarrangör eller rörelseidkare,

som där
avses, och tillstånd enligt andra stycket b) för den som erhållit

fillstånd fill
bingospelet. Tillstånd gäller för viss tid.

1 Förordningen omtryckt 1974:221.

2 Senaste lydelse 1978:759.

Nuvarande lydelse

Automatspel som normaU erbjuder vinst endast i form av
ett frispel på automaten må anordnas utan tillstånd.

Föreslagen lydelse

Automatspel som erbjuder vinst endast i form av frispel på
automaten får anordnas utan tillstånd enligt denna förordning. Föreskrifter om
sådant spel finns i lagen (0000:000) om anordnande av visst aulomatspel.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1982.

Prop.
1981/82:203

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande och
statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Boo

Proposition om kontroll över visst automatspel

1. Inledning

Bestämmelser om lotterier och spel återfinns i
lotteriförordningen (1939:207, omtryckt 1974:221, ändrad senast 1978:759).
Dessa omfattar inte spel som ej ger någon vinst. Enligt förordningen får
dessutom automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på
automaten anordnas utan tillstånd. Härigenom är anordnande av spel på flipperspel
och liknande automatspel undandraget kontroll.

Regeringen fillsatte år 1972 en utredning, lotleriulredningen!
(H 1972:03), med uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksamheten.
Lotteriutredningen avlämnade i maj 1979 sitt slutbetänkande (SOU 1979:29 och
30) Lotterier och spel. Betänkandet innehåller förslag till en ny lag om
lotteri och spel, vilken är avsedd att ersätta lotteriförordningen. Automatspel
som enligt lotterförordningen får anordnas utan tillstånd omfattas inle av den
föreslagna lagen om lotterier och spel. I stället föreslår lotteriutredningen
att den spelverksamhet som ger vinst endast i form av frispel regleras i en
särskild lag, nämligen lagen om begränsningen i rätten att ställa upp vissa spelapparater
m. m. EnUgt utredningens förslag skall länsstyrelserna med stöd av lagen kunna
begränsa sådant spel om det behövs från social synpunkt. Någon förhandsprövning
av spelverksamheten föreslås däremot inle.

1 Generaldirektören Sven Heurgren, ordförande (sedan år
1975), riksdagsledamöterna Sven G. Andersson, Börje Nilsson, Ivar Nordberg och
Kari-Eric Norrby samt direktören Holger Bergérus och förste länsassessorn Åke
Rosén.

Prop. 1981/82:203 7

Vid remissbehandlingen utsattes lotteriutredningens
förslag om åtgärder mol spel på flipperspel och liknande automatspel för
kritik. Många remissinstanser förordade åtgärder som gick längre än vad
utredningen hade föreslagit. Med anledning av väckta mofioner (mot.
1979/80:1418 och 1437) hemställde riksdagen i skrivelse (NU 1980/81:3, rskr
1980/81:144) fill regeringen den 21 januari 1981 att regeringen skyndsamt
skulle lägga fram förslag till lagstiftning om den ifrågavarande
spelverksamheten.

Inom kommundepartementet har upprättats promemorian (Ds Kn
1981:19) Kommunal kontroll över spelhallar - en olämplig ungdomsmiljö.
Promemorian bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Departementspromemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Enligt vad
jag har erfarit avser chefen för handelsdepartementet attföreslå regeringen alt
riksdagen skall föreläggas en proposition med förslag till lotterilag m.m.
Avsikten är att proposifionen skall innehålla förslag tUl en ny lotterilag som
ersätter den nuvarande lotteriförordningen. Den nya lagstiftningen omfattar
inte anordnande av automatspel som ger vinst enbart i form av frispel på
spelautomater. Jag har i detta ärende samrått med cheferna för social- och
handelsdepartementen.

2. Allmän motivering 2.1 Bakgrund

I den allmänna debatten har det under senare fid särskilt
uppmärksammats att olämpliga ungdomsmiljöer har uppkommit i de spelhallar där
spel på s. k. flipperspel och liknande aulomatspel bedrivs. Krav har därför
rests på att denna spelverksamhet bör lagregleras. Sådana krav har också
framförts i skrivelser till regeringen från kommuner, föreningar och enskilda.

I sitt år
1979 avlämnade slutbetänkande, Lotterier och spel, föreslog lotteriutredningen
att spel på s. k. flipperspel och liknande automatspel skulle regleras genom en
särskild lag. Enligt utredningens förslag skulle länstyrelserna, om det
behövdes från social synpunkt, kunna begränsa spel på flipperspel. Enligt
utredningens mening behövdes det inle någon förhandsprövning av
spelverksamheten. Det borde räcka med att länsstyrelserna gavs möjlighet att
ingripa om sociala missförhållanden uppstått. Vid remissbehandlingen av
förslaget framhöll flertalet remissinstanser att åtgärder behövde vidtas för
att komma tiU rätta med de missförhållanden som kan förknippas med
spelverksamheten. Utredningens förslag fill ätgärder i detta hänseende krifiserades.
Många remissinstanser förordade åtgärder som gick längre än vad utredningen
hade föreslagit.

1 januari 1980 väcktes två motioner i riksdagen om
verksamheten i spelhallar. Med anledning härav hemställde riksdagen i januari
1981 att

Prop. 1981/82:203 8

regeringen
skyndsamt skulle lägga fram förslag fill lagstiftning om denna spelverksamhet.

Kritiken
mot spelverksamheten har alltså främst tagit sikte på spel på flipperspel och
liknande automatspel. Flipperspel är en form av förströelsespel där spelaren
stöter iväg en kula som sedan faller ner på en sluttande skiva. När kulan
träffar vissa punkter på skivan får spelaren poäng som summeras i ett
räkneverk. Med hjälp av fjädrande armar eller liknande anordningar kan spelaren
hålla kulan i rörelse på planet och därmed i viss mån påverka spelets förlopp.
Automatspel av liknande slag är skjutare, målspel och TV-spel. Spelen
förekommer i flera varianter, där utgången i större eller mindre grad kan vara
beroende på olika slumpfaktorer och på spelarens skicklighet. Gemensamt för flipperspel
och liknande automatspel är att de visserligen fordrar insats men att de inte
ger vinst i egentlig mening, dvs. i form av pengar, spelpolletter eller varor. Spelautomaterna
kan vara konstruerade så att de erbjuder ett eller flera s. k. frispel, dvs.
möjligheten fill fortsatt spel utan betalning.

Frågor
om lotterier och spel regleras i dag i lotteriförordningen. Enligt denna får
automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på
automaten anordnas utan tillstånd eller anmälan. Någon kontroll av spel på
automater av den typ som jag nu har nämnt finns alltså inte. Mot denna bakgrund
har inom kommundepartementet upprättats promemorian Kommunal kontroll över
spelhallar - en olämpUg ungdomsmUjö.

2.2
Behovet av åtgärder

Jag
vill erinra om att frågorna om barns och ungdomars levnadsmiljö har kommit att
uppmärksammas alltmer. Uppväxtvillkoren har drastiskt förändrats under de två
senaste decennierna. Samhällsförändringarna har varit snabba och påfrestande för
många människor. Uppsplittringen och séktori-seringen av samhället, utarmningen
av miljöer, en ökad segregering och isolering har i synnerhet drabbat barn och
ungdom. Ett stort antal utredningar, rapporter och dokument av barns och
ungdomars uppväxtvillkor, som har gjorts under 70-talet belyser barns och
ungdomars svårigheter under uppväxttiden.

I
statens ungdomsråds rapport "Ej till Salu" understryks t. ex. vikten
av aft ha en helhetssyn på barns och ungdomars uppväxtvillkor. I rapporten
läggs ett långtgående reformförslag som visar hur barn och ungdomar skulle
kunna bli mer delakfiga i samhällsarbetet. Utredarna menar att detta är den vikfigaste
åtgärden för att uppväxtvillkoren skulle förbättras. Detta skulle också direkt
motverka den kommersiella dominansen av de olämpliga ungdomsmiljöerna.

TiU
bilden av en vital demokrati på basnivå hör våra folkrörelser. Starka folkrörelser
är en naturlig del i vårt samhälle. Folkrörelserna är viktiga ur demokratisk
synpunkt eftersom de genom sina arbetsformer fostrar i

Prop. 1981/82:203 9

demokrati och utgör kanaler för människors uppfattningar i
viktiga samhällsfrågor. Folkrörelserna fyller också viktiga sociala och
kulturella funkfioner och ger människor möjlighet till personlighetsulveckling,
ansvarstagande och identitet. Ungdomsorganisationerna når ca 60 % av Sveriges
barn och ungdom. Den som är verksam i en ungdomsorganisation, speciellt i en
idéburen organisation, får möjlighet att ägna sig ål meningsfull
sysselsättning.

Tyngdpunkten
i samhällets insatser för barn och ungdom måste ligga på det förebyggande
området. Trots samlade insatser för att motverka olämpliga ungdomsmiljöer har
det förts en allt intensivare debatt om olämpliga ungdomsmiljöer och om vilka
restriktioner som man bör vidta för all motverka uppkomsten av dessa. Med
olämpliga ungdomsmiljöer avser jag i första hand miljöer som kan vara skadliga
för ungdomars sociala utveckling. I vårt samhälle finns vissa grundläggande
gemensamma värderingar om vad som är en dålig ungdomsmiljö. Alla är överens om
att miljöer där det förekommer alkohol- och drogmissbruk, skadegörelse,
våldshandlingar, annan kriminalitet eller prostitution är olämpliga. Vid sidan
av dessa avarter, finns det också ungdomsmiljöer som säkert inte alla anser
vara skadliga, men som från social- eller kulturpolitiska utgångspunkter kan
bedömas som mindre lämpliga. Det kan t. ex. röra sig om passiviserande och
kommersialiserade miljöer med brist på meningsfull sysselsättning. Det kan
också gälla miljöer i vilka det finns få möjligheter till vuxenkontakter.

En olämplig ungdomsmiljö kan givetvis förekomma i andra
sammanhang än just i spelhallarna. Det kan vara en miljö som främst fungerar
som en samlingsplats utan att vara knuten fill någon viss näringsverksamhet, t.
ex. ett torg eller en park. Att olämpligheten kan vara kopplad till en miljö
utan anknytning till viss näringsverksamhet eller med anknytning till en
verksamhet som i sig själv inte kan anses olämplig, utgör särskilt från
lagteknisk synpunkt ett problem. Det kan finnas åtskilliga exempel på miljöer
som är sådana att de motiverar ett inflytande från samhällets sida, men det
krävs olika typer av åtgärder. En generell analys av samtliga typer av ungdomsmiljöer
skulle fordra långtgående undersökningar. Riksdagen har emellertid bedömt att
det krävs skyndsamma lagstiftningsåtgärder mot missförhållandena inom
spelverksamheten. Även i skrivelser från kommunalt håll har det ansetts
särskilt angeläget att snabbt komma till rätta med spelhallarnas verksamhei.
Det förhållandet att man i detta sammanhang inle kan undersöka och vidta
åtgärder mot alla olämpliga ungdomsmiljöer får enligt min mening inte hindra
alt man nu ingriper och föreslår åtgärder mot en viss verksamhet. Till yttermera
visso rör det sig här om en verksamhet och en miljö som mera genereUt utsatts
för åtskillig kritik och som av många anses gå stick i stäv med samhällets
åtgärder för att förbättra uppväxt- och fritidsförhållanden för barn och
ungdom.

1 departementspromemorian har belysts de problem som är
förenade med verksamheten i spelhallarna. Enligl vad som framhålls i
promemorian är det

Prop.
1981/82:203 10

inte i första hand spelautomaternas konstrukfion och
utformning som har förorsakat kritik. Krifiken har enligt promemorian främst
riktats mot den fritids- och ungdomsmiljö som spelhallarna utgör. I viss
utsträckning har kritik också riktats mot spelverksamhet på enstaka apparater.
Det framhålls i promemorian att spelhallar lätt kan bli ett tillhåll för
personer med sådana sociala problem att de utövar ett dåligt inflytande på
ungdomarna. Enligt promemorian är det känt att det förekommer handel med
alkohol och narkotika i dessa miljöer. Ett grundläggande problem är all
spelandel skapar ett penningbehov som kan utlösa viss kriminalitet såsom
snatteri och häleri. I departementspromemorian föreslås det därför att någon
form av lagreglering kommer till stånd för alt motverka att spel på flipperspel
och liknande automatspel orsakar missförhållanden.

Så gott
som alla remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot att
åtgärder vidtas för att motverka sociala missförhållanden i de s. k. flipperhallarna.
Flera remissinstanser anser dock alt de åtgärder som föreslås inte är
tillräckliga. Någon remisinstans menar å andra sidan alt krifiken mol
spelhallarna är överdriven. Ytteriigare några pekar på att restriktioner måste
kombineras med att alternativa ungdomsmiljöer fillskapas. Endast en
remissinstans är kritisk mot alt restriktioner införs för anordnande av flipperspel.

Av vad jag
redan har anfört framgår att jag delar den uppfattning som så gott som alla
remissinstanserna har gett uttryck ål, nämligen att åtgärder måste vidtas för
att motverka uppkomsten av olämpliga barn- och ungdomsmiljöer i samband med
spel på flipperspel och liknande automatspel. Även om det kan finnas
spellokaler som inte utgör någon problemmiljö finns det enligt min mening ett
klart belägg för att kritiken mot spelhallarna är berättigad. I den allmänna
debatten, i remissyttranden över lolteriutredningens förslag, i skrivelser
till regeringen och i riksdagen, har det framkommit att spelhallarna inte utgör
någon lämplig barn- och undomsmil-jö utan skapar betydande sociala problem.

Enligt min
mening löser man inte de ungdomsproblem som kan finnas i stort genom all införa
förbud och restriktioner. Självfallet måste, som flera remissinstanser också
framhåller, ungdomsproblemen som helhet lösas på annat sätt genom mera
generellt inriktade åtgärder. Detta förhållande bör emellertid enligt min
mening inte hindra att man nu ingriper mot en företeelse som har visat sig
orsaka missförhållanden. Den åtgärd som nu vidtas skall alltså ses som en bland
flera åtgärder för att värna om barns och ungdomars uppväxtmiljö. Jag anser alt
man genom lagsfiftning bör ge samhället en möjlighet lill kontroll över
spelverksamheten. Jag övergår därför till att ta upp frågan om hur en sådan
kontroll bör utformas.

Prop. 1981/82:203 11

2.3 Kontroll över visst automatspel

I departementspromemorian framhålls att det i den allmänna
debatten om åtgärder mot spelhallarna har framförts krav på bl. a. totalförbud,
etableringskontroll, kommunal vetorätt, tillståndsprövning,
anmälningsskyldighet och typgodkännande av spelutrustningen. EnUgt den
uppfattning som kommer till uttryck i departementspromemorian skulle det i
nuvarande skede föra alltför långt alt införa ett totalförbud mot spel på flipperspel
och liknande automatspel. Huvudfrågan är därför enligt promemoriaförslagel om
någon myndighet bör ha inflytande över etableringen av spelverksamhet eller om
det är tillräckligt med en reglering som ger en myndighet rätt att ingripa om
verksamheten föranleder missförhållanden. I promemorian förordas att någon form
av förhandsprövning kommer fill stånd. Från förebyggande sociala utgångspunkter
anses det inte tillfredsställande att ett ingripande sker först när
verksamheten har förorsakat sociala missförhållanden.

Vid
remissbehandlingen har promemoriaförslaget i denna del fått ett posifivt
mottagande. Flertalet remissinstanser delar uppfattningen att det bör komma
till stånd en förhandsprövning när det gäller anordnande av spel på flipperspel
och liknande automatspel. Socialstyrelsen framhåller att lotteriutredningens
förslag som innebar att man avvisade fillståndsprövning eller andra regleringar
av spelverksamheten var otillfredsställande. Styrelsen anser att det är motiverat
med någon form av tillståndsprövning. Flera remissinstanser menar dock att det
dessutom krävs generellt inriktade åtgärder för att förebygga att barn och
ungdom drabbas av olika sociala problem. Fyra remissinstanser menar att
spelverksamheten bör förbjudas.

För egen
del anser jag alt det skulle föra för långt att förbjuda spelverksamheten. I
likhet med de flesta remissinstanserna delar jag uppfattningen i
departementspromemorian att tillståndsprövning bör införas. En sådan ordning
skulle i huvudsak svara mot vad som gäller i de övriga nordiska länderna. Genom
ett system med tillståndsprövning får samhället möjligheter att se till att
spelverksamhet anordnas på ett sätt som är ägnat att motverka uppkomsten av
socialt olämpliga miljöer för barn och ungdom.

2.4 Tillståndsmyndighet

I departementspromemorian framhålls att näringsutskottet i
sitt belänkande uttalade att starka skäl talar för att kommunerna får ett
väsentligt inflytande över verksamheten i flipperhallar och liknande
spellokaler. Mot bakgrund härav har i departementspromemorian övervägts olika
lösningar som kan ge kommunerna ett sådant inflytande.

Ett alternativ som diskuteras i promemorian är att lägga
tillståndsprövningen på polismyndigheterna eller länsstyrelserna. Del
kommunala inflytandet skulle i sådant fall kunna tillgodoses genom
ett obligatoriskt

Prop.
1981/82:203 12

remissförfarande med kommunal vetorätt. Ett annat
alternativ som diskuteras är alt tillståndsprövningen läggs direkt på
kommunerna. 1 promemorian förordas den kommunala lösningen. Det framhålls alt
kommunerna genom sitt ansvar för att skapa goda förhållanden för barn och
ungdom är väl förtrogna med de företeelser som utgör motiv för en reglering av
spelverksamheten. Skolmyndigheter och sociala myndigheter har tillsammans med
föräldrarna ett ansvar för ungdomars uppväxtförhållanden. Härigenom har dessa
myndigheter en nära kontakt med den verklighet som ungdomarna lever i. Enligt
vad som sägs i promemorian kommer en lösning som innebär att kommunerna blir
tillståndsmyndighet att bidra till att kommunerna får ett större helhetsansvar
för ungdomars uppväxtmiljö. En sådan lösning kan också ses som ett led i alt
öka den kommunala självstyrelsen. Eftersom tillståndsprövningen skall ske från
sociala utgångspunkter föreslås det i promemorian att socialnämnden blir
tillståndsmyndighet.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget i
denna del. Till dessa hör riksåklagaren, kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, polisstyrelserna i
Göteborgs och Örebro polisdistrikt, flertalet kommuner som har yttrat sig i
frågan samt Svenska kommunförbundet. Kommunförbundet framhåller att
socialnämnderna har till uppgift att ta initiativ till och bevaka att åtgärder
vidtas för att skapa en god samhäUsmiljö och goda förhållanden för bl. a. barn
och ungdom. Enligt kommunförbundet faller det sig därför naturligt att
tillståndsprövningen läggs direkt på socialnämnderna.

Några få remissinstanser är kritiska mot förslaget.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att ansvaret för tillståndsfrågorna i
första hand bör ankomma på polismyndigheten. Hovrätten anser att de sociala
myndigheterna i kommunerna saknar lämplig organisation för uppgiften. Dessutom
skapar förslaget enligt hovrätten oklarhet mellan polismyndighets och kommuns
ansvarsområden som tillståndsmyndighet. Också rikspolisstyrelsen samt
polisstyrelserna i Stockholms och Malmö polisdistrikt anser att
tillståndsfrågorna bör ankomma på polismyndigheterna. Tre länsstyrelser menar
att övervägande skäl talar för att länsstyrelserna bör bli tillståndsmyndighet.
Länsstyrelserna i Stockholms län anser att det vore en olycklig lösning, inle
minst ur rättssäkerhetssynpunkt, med den splittring mellan tillslåndsgivande
myndigheter som promemoriaförslagel innebär. Det ifrågasätts också från
länsstyrelsehåll om socialnämnderna verkligen har resurser för tillståndsgivningen.

Jag delar den uppfattning som majoriteten av remissinstanserna
har gett uttryck åt, nämligen att tillståndsprövningen bör läggas på
kommunernas socialnämnder. 1 samband med remissbehandlingen har det framkommit
att många socialnämnder redan har utrett och kartlagt de sociala problem som är
förknippade med spelverksamheten på respektive ort. Enligt min mening visar
detta att kommunerna har bemödat sig om alt skaffa sig en god inblick i

Prop.
1981/82:203 13

rådande förhållanden. Samtidigt visar det att resurser
finns tillgängliga hos socialnämnderna för att handha tillståndsprövningen.

Jag vill
framhålla att tillståndsprövningen inte främst skall ske med utgångspunkt från
ordningsaspekter. Tillståndsprövningen i förevarande fall skall i första hand
grundas på sociala överväganden. Mot denna bakgrund finner jag att de farhågor
som har framförts om alt förslaget i denna del skulle skapa oklarhet mellan
polismyndighetens och kommunens ansvarsområden är överdrivna. Som jag återkommer
till bör självfallet socialnämnden samråda med polismyndigheten i
tillståndsfrågor när det kan anses påkallat.

Den
lösning som jag nu förordar kan i vissa fall medföra ölägenheter genom alt den
som önskar samordna spel i samband med annan tillstånds-pliktig verksamhet, t.
ex. offentlig tillställning, får ansöka om tillstånd hos olika myndigheter. Som
jag återkommer lill bör man därför inte kräva fillstånd för spelverksamhet som
anordnas i anslutning till offentlig tillställning av tillfällig karaktär.

2.5 Tillståndspiiktens omfattning

I departementspromemorian har utgångspunkten varit att
tillståndsprövningen i huvudsak skall omfatta den spelverksamhet som bedrivs i
s. k. spelhallar. Enligt vad som framhålls i promemorian är det främst mot denna
verksamhet som krifik har framförts. Den lösning man väljer bör enligt
promemorieförslaget vara enkel att tillämpa och inte mera ingripande än vad som
är nödvändigt för att uppnå syftet att få ett instrument mot olämpliga
spelmiljöer. För att markera denna inriktning och för att undvika onödig
byråkrati bör, enligt promemorieförslaget, spel på enstaka spelapparater i
nuvarande läge undantas frän detaljreglering. Om det emellertid senare skulle
visa sig att sociala olägenheter mera generellt uppkommer även vid sådant spel
bör enligt promemorieförslaget frågan ytterligare övervägas.
Promemorieförslaget utmynnar i att fillstånd bör krävas för att anordna spel på
flera än tre apparater inom samma lokal eller anläggning. Tillståndsplikten
föreslås dock inte omfatta spel som anordnas i samband med offentlig
tillställning av tillfällig karaktär. Från den föreslagna regleringen undantas
också spel som inte anordnas i förvärvssyfte. Regleringen omfattar inte heller
spelverksamhet på fartyg i reguljär trafik.

Bland de
remissinstanser som förordar att en tillståndsprövning införs är meningarna
delade i fråga om tillståndspliktens omfattning. Flera av dessa remissinstanser
tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. Majoriteten
avstyrker emellertid förslaget och förordar i stället att en generell
tillståndsplikt införs.

Till de remissinstanser som förordar en generell fillståndsplikt
hör rikspolisstyrelsen, statens ungdomsråd, lolterinämnden, tre länsstyrelser.
Svenska kommunförbundet samt flertalet kommuner och ungdomsorganisa-

Prop.
1981/82:203 14

tioner som har yttrat sig i frågan, Lotlerinämnden
framhåller att erfarenheten har visat att spelet förorsakar skadeverkningar
även om antalet apparater understiger fyra. Detta gäller t. ex. spelverksamhet
som har anordnats i kaféer och konditorier som ligger i närheten av skolor
eller på orter där större möjligheter till förströelse saknas. Samma grundtanke
framförs av Svenska kommunförbundet. Förbundet framhåller att frågan om antalet
flipperap-parater är av underordnad betydelse. Enligt förbundet är det miljön
som bör vara avgörande om tillstånd skall meddelas eller ej. Flertalet av de
kommuner som har yttrat sig i frågan anser att det inte kan uteslutas att
missförhållanden kan uppstå i lokaler där spel har anordnats på färre än fyra
apparater. I allmänhet sägs del från kommunalt håll att det inte finns några
skäl som talar för en begränsning av möjligheterna att ingripa. Det framhålls
också att spelverksamheten på mindre orter oftast inte omfattar flera än tre
apparater. En remissinstans menar att ett genomförande av promemoriaförslaget
i denna del kommer att resultera i att spel på högst tre apparater kommer att
anordnas på ett stort antal platser i kommunerna för alt de som anordnar
spelverksamhet skall slippa tillståndsprövningen.

Ett par remissinstanser anser alt lillståndsplikl bör
inträda först när spelverksamheten är av slörre omfattning än vad som föreslås
i departementspromemorian. Sveriges aulomalägares riksförbund menar således
att, om tillslåndsplikt införs, skall den avse spel på flera än sex apparater.
En annan remissinstans anser att gränsen för tillståndsplikt kan sättas vid
spel som omfattar fler än sju apparater.

Några remissinstanser anser alt tillstånd inte bör krävas
när spel anordnas i samband med vissa tillställningar. Folkparkernas
centralorganisation framhåller att den typ av spelapparater som
departementspromemorian behandlar förekommer endast i ringa omfattning i
folkparkerna och utgör en förströelse bland många andra aktiviteter. Några
sociala skadeverkningar från spelverksamheten i folkparkerna har enligt
centralorganisationen inte heller konstaterats. Förströelsespel i folkparkerna
kan således enligt organisationens mening inte jämföras med sådan
spelverksamhet som bedrivs i spelhallarna. Cherryföretagen AB menar att spel
som anordnas i sådana miljöer där inte någon risk för att sociala
skadeverkningar kan uppstå bör undantas från den föreslagna regleringen. Till
sädana miljöer hör enligt bolaget campingplatser, vinlersporthotell, militära
anläggningars marketen-terier och flygplatsterminaler.

För egen del vill jag anföra följande.

1 den offentliga debatten har kritiken riktats främst mot
spelverksamheten i spelhallarna. Den rikliga förekomsten av spelapparater i
dessa hallar lockar till sig många spelutövare. Den som anordnar spelet har
ofta svårt alt få en insyn i de förehavanden som kan förekomma vid sidan av
själva spelandet. 1 många fall saknas det någon egentlig tillsyn över
spelverksamheten. Detta öppnar möjligheter för asocial påverkan på barn och
ungdomar som vistas i dessa miljöer. Enligt min mening kan bl. a. dessa
förhållanden tala för att

Prop. 1981/82:203 15

endast spelverksamhet av viss större omfattning bör bli
föremål för tillståndsprövning.

Under remissbehandlingen har del emellertid framförts
starka önskemål om att all spelverksamhet på flipperspel och liknande
automatspel skall omfattas av tillslåndsplikt. Företrädesvis från kommunalt
håll framhålls det att spel som är anordnat på enstaka apparater också kan vara
upphov till i princip motsvarande sociala problem som har konstaterats i
samband med spelverksamheten i spelhallarna. Det gäller i synnerhet
spelverksamhet som är anordnad i anslutning till skolor och på mindre orter där
utbudet av förströelse kan vara litet.

Vid
bedömande av frågan om lillslåndspliktens omfattning fäster jag särskild vikt
vid kommunernas önskemål om en generell tillståndsprövning och vid det
förhållandet att kommunerna följaktligen är beredda att åtaga sig ansvaret för
en mera omfattande prövning. På lokalt håll kan man bäst bedöma behovet av
åtgärder. Kommunernas engagemang i frågan är enligt min mening också en garanti
för att man söker sig till smidiga former för handläggningen av dessa ärenden.
Farhågor för en onödig byråkrati har emellertid framskymtat i debatten. Jag
anser att sådana farhågor bör kunna mötas genom att automatspel som anordnas
endast på en spelaulomal inom samma lokal eller anläggning undantas från
tillståndsplikten. Jag föreslår alltså att det öppnas en möjlighet alt ingripa
mot spelverksamhet som omfattar spel på två eller flera spelaulomater.

Några
remissinstanser har framhållit att vissa tillställningar vid vilka spel
anordnas bör undantas från tillståndsplikten. I likhet med promemorieförslaget
anser jag att offenfiig tillställning av tillfällig karaktär inle bör omfattas
av lillståndsplikl. Inte heller bör den nya lagstiftningen omfatta spel som
inte anordnas i förvärvssyfte och spel på fartyg i reguljär trafik. Jag har
viss förståelse för att det kan finnas skäl som talar för att man gör undantag
för spelverksamhet som anordnas även i andra sammanhang. Omfattande undantag
skulle emellerfid göra regleringen svår att överblicka. En i författning mera i
detalj utformad gränsdragning mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig
verksamhet skulle också i enskilda fall kunna uppfattas som godtycklig. Jag är
således inte beredd att tillstyrka att undantag görs från tillståndsplikten i
större omfattning än vad jag nyss har nämnt. Som jag också har framhållit är
det min uppfattning att en smidig hantering av tillståndsärendena inte kommer
att medföra några olägenheter för den som vill anordna spel som från sociala
utgångspunkter är utan problem. Jag förordar alltså att det - med de undanlag
som jag nu har nämnt - införs en tillslåndsplikt för att få anordna spel på två
eller flera automater.

2.6 Tillstånd och tillsyn

I departementspromemorian föreslås att reglerna om
tillståndsprövningen utformas så att socialnämnden ges stor frihet alt göra en
total bedömning efter lokala och sociala förhållanden som råder i kommunen. Utgångspunk-

Prop.
1981/82:203 16

ten för en sådan bedömning bör vara att motverka
uppkomsten av dåliga ungdomsmiljöer. I promemorieförslagel framhålls att del är
naturligt alt socialnämnden vid handläggningen av tillståndsärendena samråder
med andra berörda kommunala och statliga myndigheter, t. ex. skolstyrelse,
fritidsnämnd och den lokala polismyndigheten.

Det föreslås i promemorian att socialnämnden ges möjlighet
att förena tillstånd med föreskrifter. Dessa kan gälla t. ex. öppettider eller
åldersgränser. Enligt promemorieförslaget bör nämnden kunna meddela nya eller
ändrade föreskifter om missförhållanden uppkommer efter tillståndsbeslu-tel.
Socialnämnden bör enligt förslaget också få möjlighet att återkalla ett
meddelat tillstånd om det visar sig att missförhållanden uppkommer genom
spelverksamheten. Tillsynen över spelverksamheten bör enligt promemorieförslaget
utövas av socialnämnden. För att kunna fullgöra denna uppgift föreslås nämnden
få rätt att få tillträde lill plats där spelverksamhet bedrivs och rätt alt
infordra upplysningar från den som anordnar spelet.

Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i fillståndsfrågan
är positiva lill att socialnämnderna ges stor frihet att göra en totalbedömning
av tillståndsprövningen. Några remissinstanser har synpunkter på
handläggningen av fillståndsärendena. Ordningsstadgeutredningen menar att de
föreslagna grunderna för fiUståndsprövningen är något diffusa. Detta torde leda
till att prövningen blir ganska osäker, vilket kan resultera i en godtycklig
eller onödigt restriktiv tillämpning. Utredningen förordar därför att
socialnämndernas prövning i någon mån binds upp genom att det i en föreskrift
anges vad som särskilt skall beaktas vid tillståndsprövningen. Från branschhåll
framhålls att det är av utomordentligt stor betydelse att lika kriterier får
utgöra grunden för beslut som fattas av olika socialnämnder. Några
remissinstanser anser att det bör föreskrivas en obligatorisk skyldighet för
socialnämnden att inhämta polismyndighetens yttrande i tillståndsärendena. Det
framhålls från några håll att det krävs lagstöd för att lämna ut uppgifter ur
polisens person- och belastningsregister. En remissinstans påpekar också att
det krävs lagstöd för att skattemyndigheterna skall kunna lämna ut vissa
uppgifter.

Nästan alla remissinstanser som har tillstyrkt att
socialnämnderna blir tillståndsmyndigheter menar att nämnderna bör ha ansvaret
för tillsynen över spelverksamhelen. Några remissinstanser anser att även
polismyndigheten bör vara tillsynsmyndighet.

Jag delar den uppfattning som flertalet remissinstanser
har gett uttryck åt, nämligen att socialnämnderna bör ges stor frihet när det
gäller tillståndsprövningen. Samtidigt bör emellertid som några
remissinstanser framhåller alltid vissa moment ingå i prövningen. Jag anser
därför att bestämmelsen bör utformas så att det av den framgår att vissa
omständigheter alltid skall övervägas vid tillståndsprövningen. Jag återkommer
till denna fråga i specialmotiveringen.

Som några remissinstanser framhåller anser jag att det är
viktigt att

Prop.
1981/82:203 17

socialnämnden
vid handläggningen av tillståndsärendena samråder med berörda myndigheter. TUl
följd av den lösning som jag har förordat beträffande lillslåndspliktens
omfattning är jag dock inte beredd att föreslå att en obligatorisk
samrådsskyldighet införs. I många tillståndsärenden torde omständigheterna vara
sådana att tillstånd kan meddelas utan att behov av samråd föreligger. Jag
tänker då närmast på sådana fillståndsärenden som avser anordnande av spel på
ett fåtal apparater på platser där det inle kan befaras att mera betydande
olägenheter uppkommer. I andra fall bör enligt min mening socialnämnden som
regel inhämta yttrande från andra berörda kommunala myndigheter och den lokala
polismyndigheten. Någon föreskrift härom anser jag inte behövas.

Genom att socialnämnden
inhämtar yttrande från polismyndigheten bör nämnden kunna få besked om humvida anordnaren
kan anses vara lämplig alt handha spelverksamhet. Något behov av att lämna ut
uppgifter till socialnämnderna ur person- och belastningsregistret finns enligt
min mening inte. Eftersom tillsynen främst skall ske utifrån sociala
utgångspunkter anser jag att det inte är nödvändigt att även polismyndigheterna
blir fillsynsmyndigheler.

2.7
Lagstiftningens utformning i övrigt

I
departementspromemorian föreslås att socialnämnden skall kunna förelägga spelanordnare
att fullgöra vissa skyldigheter vid vite. Det gäller om spelanordnaren bryter
mot meddelade föreskrifter eUer underlåter att lämna tillträde till spellokalen
eller tillhandahålla upplysning. Socialnämndens beslut om vitesföreläggande
föreslås enligt promemorian inte få överklagas. Däremot föreslås det att socialnämndens
beslut i andra frågor skall få överklagas hos länsstyrelsen och att
länsstyrelsens beslut skaU få överklagas hos regeringen. När det gäller
reglerna om påföljd m. m. föreslås det i promemorian att allmänt åtal för brott
som innebär anordnande av tillståndspliktigt spel utan fillstånd får väckas
endast efter anmälan av socialnämnden.

Flera remissinstanser
har synpunkter på frågorna om vite och påföljd. Det påpekas bl. a. av
riksåklagaren att sanktionssystemet i motsvarande situationer brukar vara
anordnat så att den kan straffas som bryter mot fillståndskrav eller i samband
med fiUståndet utfärdade föreskrifter. Det finns enligt riksåklagaren inte
anledning att avvika från denna modell. Riksåklagaren anser vidare aft det får
anses strida mot vedertagen uppfattning beträffande vitesinstitutets funktion
att använda vite som sanktion för brytande av viss föreskrift. Lagförslaget bör
enligt riksåklagaren på denna punkt utformas så att föreskriften direkt tar
sikte på ett framtvingande av den uteblivna prestafionen. En remissinstans
menar att föreskriften om att beslut om vitesföreläggande inte får överklagas
bör utgå. 2 Riksdagen 1981182. 1 saml Nr 203

Prop. 1981/82:203 18

Riksåklagaren är ocksä kritisk mot att allmänt åtal för
brott mol lagen endast får väckas efter anmälan av socialnämnd. I och med att
ett brott föreUgger är bedömningen därav allmänt sett av sådan natur att
åklagare inte bör betas möjligheten att beivra brottet. För övrigt kan enligt
riksåklagaren en diskretionär prövning, för vilken det inte har lämnats några
som helst riktlinjer vare sig i lagtexten eller i förarbetena, leda till en
bristande enhetlighet vid avgörandet av när anmälan skall ske. Prövningen kan
därigenom komma alt utåt uppfattas som godtycklig. Flera polisstyrelser är
också kritiska mot denna föreskrift. Ett par remissinstanser efterlyser regler
om förverkande av både spelapparaier och intäkter från spelet.

Jag kan instämma i den kritik som remissinstanserna har
framfört beträffande sankfionssystemets uppbyggnad. Jag föreslår därför alt
bestämmelsen om vite bara skall avse underlåtenhet alt lämna tillträde eller
tillhandahålla upplysningar. Den som bryter mot meddelade föreskrifter bör
alltså i stället omfattas av bestämmelserna om påföljd. Vidare anser jag att
övervägande skäl talar för att väckande av aUmänt åtal inte skall vara beroende
av att socialnämnden gör anmälan.

Vad gäller frågan om möjUgheterna att överklaga
socialnämndens beslut anser jag i likhet med någon remissinstans att ett beslut
om vitesföreläggande bör kunna överklagas. Socialnämndens övriga beslut bör
enligt min mening kunna överklagas hos länsstyrelsen och dess beslut vidare hos
socialstyrelsen. Besvärsärenden bör inte föras upp till regeringen.

Den besvärsordning som jag sålunda föreslår kan komma att
medföra ett visst merarbete vid länsstyrelserna under ett kort inledningsskede.
Därefter bedömer jag att merarbetet blir av endast ringa omfattning.
Länsstyrelsernas nuvarande resurser bör därför vara tillräckliga för
handläggningen av eventuella besvärsärenden. Det merarbete som kan uppkomma för
socialstyrelsen betraktar jag som försumbara.

I fråga om den lagtekniska lösningen framhålls det i
departementspromemorian att det kan förefalla naturligt att den reglering av
visst automatspel som nu förordas bör inarbetas i lotterilagstiftningen. Den nu
aktuella spelverksamheten kan också enligt promemorian sägas ha anknytning lill
sådana företeelser som regleras i allmänna ordningsstadgan. Enligt vad som
framhålls i departementspromemorian är emellertid syftet med regleringen att
komma till rätta med sociala missförhållanden som förekommer i miljöer där flipperspel
och liknande automatspel bedrivs. Varken lotieriförordningen eller allmänna
ordningsstadgan är enligt vad som framhålls i departementspromemorian direkt
av social karaktär även om dessa regelsystem innehåller vissa sociala moment.
Härtill kommer enligl promemorian alt både lotteriförordningen och allmänna
ordningsstadgan f. n. är föremål för översyn. Genomgripande förändringar i
dessa bör enligt promemorieförslaget undvikas under pågående
lagstiftningsarbete. Det föreslås därför i promemorian att regleringen av flipperspel
och liknande automatspel sker i en särskild lag.

De
övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar promemorieförslaget
utan erinran i denna del. Några remissinstanser är krifiska mot förslaget och
förordar i stället att reglerna inarbetas anfingen i lotterilagstiftningen
eller i allmänna ordningsstadgan.

Jag
har fidigare framhållit att socialnämnderna bör bli fillståndsmyndig-heter. En
sådan ordning passar mindre väl i aUmänna ordningsstadgan och
lotteriförordningen där andra myndighete är tillståndsmyndigheler. I Ukhet med
de flesta remissinstanserna delar jag därför den uppfattning som har kommit fill
uttryck i departementspromemorian, nämligen att reglerna om anordnande av spel
på flipperspel och liknande automatspel bör ges i en särskild lag.

Enligl
min mening bör en ny lagstiftning på området träda i kraft den 1 juli 1982.
Till de övergångsbestämmelser som kan behövas återkommer jag i specialmotiveringen.

Den
av mig nu förordade nya lagstiftningen föranleder att vissa ändringar bör
företas i lotteriförordningen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
handelsdepartementet.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundeparlemenlet upprättats
förslag till

1. lag
om anordnande av visst automatspel

2. lag
om ändring i lotteriförordningen. (1939:207).

Förslagen
har utarbetats i samråd med chefen för handelsdepartementet.

Lagförslagen
syftar till att motverka uppkomsten av sociala missförhållanden där
spelverksamhet är anordnad på flipperspel och liknande automatspel. Riksdagen
har uttalat att det är angeläget att åtgärder vidtas så snart som möjligt för
att råda bot på dessa missförhåUanden. Enligt min mening kräver lagstiftningsärendet
en skyndsam behandling. En remiss fill lagrådet bör därför kunna underlåtas i
förevarande ärende.

4
Specialmotivering

4.1
Lagen om anordnande av visst automatspel

Som
jag har framhållit i den aUmänna motiveringen bör det i en särskild lag sammanföras
regler som ger kommunerna inflytande över anordnandet av visst automatspel och
möjligheter att ingripa när verksamheten förorsakar missförhållanden av social
karaktär för barn eller ungdom. Den föreslagna lagen har givits namnet lag om
anordnande av visst automatspel. Begreppet automatspel knyter an fill den
terminologi som förekommer i lotteriförord-

Prop. 1981/82:203 20

ningen.
Som närmare anges i det följande omfattar lagförslaget emellertid inte allt
automatspel. Automatspel som erbjuder vinst i form av annat än frispel på
automaten, exempelvis pengar, varor eller spelpolletter träffas inte av
lagförslagets bestämmelser utan regleras liksom hitfills genom lotteriförordningen.
Att lagförslaget på detta sätt är begränsat till visst automalspel kommer till
uttryck redan i rubriken.

Lagförslaget
innehåller elva paragrafer uppdelade på fyra genom mellanrubriker åtskilda
avsnitt. Efter en inledande paragraf, i vilken anges lagens fiUämpningsområde,
följer en paragraf med allmänna föreskrifter för den som anordnar automatspel
som omfattas av lagförslaget. De därpå följande paragraferna behandlar tiUstånd
för anordnande av automatspel. Slutligen innehåller lagförslaget bestämmelser
om tillsyn, straff, verkställighet och besvär.

Denna
lag är fillämplig på spel som anordnas i förvärvssyfte på sådana mekaniska eUer
elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av
frispel på automaten.

Lagen
gäUer inle spel som anordnas på fartyg i reguljär trafik.

I
paragrafens första stycke anges den spelverksamhet som omfattas av lagförslaget.
Det automatspel som åsyftas är s. k. flipperspel, skjutare, målspel, TV-spel
och liknande spel. I regel ger dessa spel inte annan spelvinst än ett frispel
på automaten. En reglering på området bör emellertid omfatta även spel där
vinst inte utgår eller där vinsten utgörs av flera frispel. I annat fall skulle
regleringen - och därmed den särskilda prövning från social synpunkt som skall
ske enhgt lagförslaget - enkelt kunna kringgås. Däremot bör regleringen inte
omfatta automatspel som ger vinst i form av t. ex. pengar, värdebevis,
spelpolletter eller varor. Spelverksamhei av detta slag har nära anknytning
till andra typer av lotterier och bör därför liksom hitfills regleras i
lotteriförordningen. Paragrafens första stycke har utformats i enlighet härmed.

Anordnande
av spel på mekaniska eller elektroniska spelapparater som ger vinst i form av
två eller flera frispel på apparaten omfattas i dag av lotteriförordningens
bestämmelser. Den avgränsning av lagförslagets tilllämpningsområde som nyss
har berörts innebär således att ändringar bör göras i lotteriförordningen. Jag
återkommer fill denna fråga och tar i samband därmed upp vissa avgränsningsfrågor
som har berörts vid remissbehandUngen av departementspromemorian.

I
paragrafens första stycke anges att spelet skall anordnas i förvärvssyfte. Begreppet
anordna spel används genomgående i lagförslaget för att beskriva det förhåUandet
att en eller flera automater fortlöpande hålls fillgängliga för spel. Med
förvärvssyfte avses att spelverksamheten anordnas i syfte att på ett eUer annat
sätt inbringa inkomster. Detta innebär t. ex. att spelverksamhet

Prop.
1981/82:203 21

som anordnas av en ideell förening i syfte att finansiera
föreningsverksamheten omfattas av bestämmelserna. Om gratisspel anordnas på spelaulomater
i syfte att locka kunder till annan förvärvsverksamhet får det också anses alt
spelet har anordnats i förvärvssyfte. Detsamma gäller naturligtvis om spelaulomater
upplåts för grafisspel mot att t. ex. en viss förtäring måste ske eller att
varor till ett visst värde måste inköpas.

Enhefiiga regler
saknas om automatspel i de nordiska länderna. Detta medför att särskilda
problem uppkommer när det gäller att reglera automatspel som anordnas på färjor
i trafik mellan Sverige och de övriga nordiska länderna. Särskilda problem
uppkommer också när det gäller att reglera automatspel som förekommer på fartyg
i annan reguljär trafik. Av prakfiska skäl torde socialnämnderna, som föreslås
bli fillstånds- och tillsynsmyndigheter, komma aft i detta sammanhang ha
svårigheter att fullgöra dessa uppgifter. Eftersom spelverksamheten inle är
lättillgänglig för barn och ungdom torde för övrigt risken för uppkomsten av
sociala missförhållanden i förevarande fall vara relativt hten. Spel på fartyg
i reguljär trafik har därför undantagits från lagförslagets tillämpningsområde.

2 §

Den som anordnar automatspel som avses i 1 § första
stycket får inte ofillbörligen locka barn eller ungdom att delta i spelet.

Den som anordnar spelet skall svara för att god ordning
råder inom den lokal eller anläggning där spelet bedrivs.

I paragrafen anges syftet med regleringen, nämligen att
skydda barn och ungdom samt att förbättra ordningen i de lokaler där
spelverksamhet bedrivs. I 3 § anges att spel som anordnas på endast en
spelautomat eller i samband med offentlig fillställning av fillfällig karaktär
inte kräver tillstånd. Förevarande bestämmelser gäller emellertid all
spelverksamhet som omfattas av lagförslaget oavsett om det krävs tillstånd för
verksamheten eller

ej.

Det
framstår inte alltid som självklart vem som egentUgen ansvarar för sådan
spelverksamhet som nu är i fråga. Det är nämligen inte ovanligt att ett
särskilt företag svarar för själva uppställandet av spelautomaterna mot att den
som äger eller förhyr den lokal eller plats där spelverksamheten skall bedrivas
tillförsäkras viss andel i de intäkter som automaterna ger. Den som äger en
spelautomat är alltså inte allfid idenfisk med den person som förfogar över den
plats där spelverksamheten bedrivs. Vid sådant förhållande är det väsentligt
att slå fast om det bör vara automatägaren eller den som faktiskt förfogar över
spellokalen som skall bära ansvaret för verksamheten. Det får anses mest naturligt
att lägga ansvaret på den sistnämnde. För utomstående framstår det som att han
arrangerar spelet. Med uttrycket, den som anordnar automatspel, avses därför i
lagförslaget den som har besittningsrätt till - dvs. vid speltillfället
faktiskt förfogar över - den lokal eller anläggning där spelet bedrivs.

Prop. 1981/82:203 22

I
paragrafens första stycke föreskrivs att den som anordnar automatspel inte får otillbörligen
locka barn eller ungdom att delta i spelet. Det är alltså fråga om en påverkan
som med hänsyn till omständigheterna framstår som otillbörlig. Därmed avses sådana
åtgärder som t. ex. går ut på att locka skolungdom från skolundervisningen fill
spellokalen. Även en marknadsföring av verksamheten som uteslutande syftar
till att förmå barn eller ungdom inom föreningsliv eller ungdomsverksamhet av
ideell natur att i stället ägna sig åt spelverksamhet kan i vissa fall bli att
anse som otillbörlig påverkan.

I
andra stycket har tagits in en bestämmelse om att den som anordnar spel skall
svara för att god ordning råder där spelet är anordnat. Föreskriften har till
uppgift att allmänt understryka att allt anordnande av automatspel skall ske på
ett ansvarsfullt sätt. Spelanordnaren åläggs genom regeln en skyldighet att
fortlöpande ha uppsikt över spelverksamheten och en skyldighet att ingripa när
ordningsstörande händelser inträffar.

Spel anordnas inte bara
inom lokaler utan också inom fivoli- och marknadsplatser eller andra
nöjesplatser. I sådana fall anordnas spelverksamheten i regel inom ett
särskilt avgränsat område. Paragrafen är tillämplig också på sådan spelverksamhet.
För att beskriva detta förhållande används i lagförslaget begreppet anläggning.

Förevarande paragraf anger
de minimikrav som bör iakttas vid anordnande av spelverksamhet. Med hänsyn fill
att reglerna är tämligen allmänt hållna har de inte straffsankfionerats (jfr 9 §).
När det gäller fillståndspliktig spelverksamhet kan tillståndet återkaUas om spelanordnaren
bryter mot föreskriften i paragrafens första stycke (jfr 6 §). Detta kan
däremot inte ske om spelet bedrivs i strid mot föreskriften i paragrafens andra
stycke. I sådana faU får socialnämnden meddela mera precisa
ordningsföreskrifter med stöd av 5 §. Om spelanordnaren inte följer dessa
föreskrifter kan socialnämnden enligt 6 § återkalla tillståndet.

3 §

Tillstånd
krävs för att anordna automatspel som avses i 1 § första stycket på två eller
flera spelautomater inom samma lokal eller anläggning. Detta gäller inte för
automatspel som anordnas i samband med offenfiiga fillstäUningar av fillfällig
karaktär.

Frågan
om tillstånd prövas av socialnämnden i den kommun där spelverksamheten skaU
anordnas. Nämnden får ta ut avgift för prövningen enligt grunder som beslutas
av kommunfullmäkfige.

I
paragrafen anges att det i regel krävs tillstånd att anordna spel på flipperspel
och liknande automatspel på två eller flera spelautomater inom samma lokal
eller anläggning. Vad som avses med samma lokal kan i regel inte medföra
svårigheter att avgöra. Anordnas spel på automater i olika rum som står i
direkt förbindelse med varandra innebär detta självfallet alt verksamheten i
paragrafens mening är anordnad i samma lokal. Däremot får det anses att sådan
spelverksamhet som anordnas på skilda våningar i ett

Prop.
1981/82:203 23

varuhus
inte är anordnad i samma lokal. Vad som avses med anläggning har närmare
berörts under 2 §.

I allmänhet är spelverksamhelen
anordnad på ett mera varaktigt sätt. Det förekommer emellertid att spel
anordnas fillfälligt, t. ex. i samband med tivoli- och marknadsarrangemang.
Sådana arrangemang kräver som regel tillstånd enligt allmänna ordningsstadgan.
Det torde inle föreligga någon mera påtaglig risk för att spelverksamhet som
anordnas i samband med offentlig tillställning av tillfällig karaktär skall
förorsaka liknande missförhållanden som kan uppkomma lill följd av en
permanent spelverksamhet. Spel som anordnas i samband med offentlig fillställning
av tillfällig karaktär har därför undantagits från tillståndsplikt. Om
spelverksamhet avses förekomma vid en sådan tillställning är detta ett förhåUande
som i stället får tas i beaktande vid den prövning som förekommer enligt
allmänna ordningsstadgan. Ingripanden mot missförhållanden kan i vissa fall ske
enligt allmänna ordningsstadgan.

Det förekommer att ett tiUstånd
lämnas för all anordna offentlig tillställning vid ett flertal skilda fillfällen
under en löpande period, t. ex. under en säsong. Som exempel kan nämnas fillstånd
för nöjesarrangemang i folkparkernas regi och danstillställningar på
restauranger. Det är i dessa fall inte fråga om en tillslällning av fillfällig
karaktär i paragrafens mening. Det krävs följaktligen tillstånd för att anordna
spel i samband med sådana offentliga tillställningar. Tillständsbeslutet kan naturUgtvis
utformas så att det omfattar spelverksamhet vid olika tillfällen under en
längre fidsperiod.

I paragrafens andra stycke
föreskrivs att det är socialnämnden i den kommun där spelverksamheten skall
anordnas som prövar frågan om fillstånd. Som jag har framhållit i den allmänna
motiveringen är detta naturligt med hänsyn till att spelverksamheten kan
förorsaka missförhållanden av utpräglad social natur. Jag anser därför'inte
att, som ett par remissinstanser har föreslagit, kommunfullmäktige skall
bemyndigas att utse vilken kommunal nämnd som skaU vara tillståndsmyndighet.
Vad jag nu har sagt innebär inte att kommunfullmäktige är förhindrad att, med
stöd av lagen om vissa lokala organ i kommunerna (1979:408, omtryckt
1979:1167), pröva om de uppgifter som nu läggs på socialnämnden lämpar sig för
handläggning i ett lokall organ.

En remissinstans har
framhållit att det bör öppnas en möjlighet för socialnämnd att ta ut avgift för
tillståndsprövningen. Jag delar den uppfattningen. I förhållande till
promemorieförslaget har därför i paragrafens andra stycke tagits in en
föreskrift om avgift.

Det har i lagförslaget
inte tagits in bestämmelser om ansökningsförfarandet. Det är den som avser att
anordna spelet som måste få fillstånd för verksamheten. Vad som avses med att
anordna spel har redan tidigare berörts (2 §). I sakens natur ligger att det av
ansökningen bör framgå för vem tillståndet skall gälla. Det bör naturligtvis
också framgå av ansökningen var

Prop. 1981/82:203 24

spelverksamheten
skall anordnas, hur många spelapparater som skall ingå i verksamheten samt
under vilka förhållanden i övrigt som denna skall bedrivas. I förvaltningslagen
(1971:290, ändrad senast 1980:103) finns allmänna föreskrifter om handläggning
av ärende hos förvaltningsmyndighet. Om en ansökningshandling är ofuUständig
och om bristen kan avhjälpas på ett enkelt sätt åligger det myndigheten att
vägleda sökanden om det behövs för att han skall kunna ta fill vara sin rätt.

Vid
prövning av tiUstånd skall socialnämnden bedöma om spelverksamheten kan antas
förorsaka bristande ordning eller kommer att bedrivas i en miljö som är
olämplig för barn eller ungdom. Vid prövningen skall särskilt beaktas sökandens
lämplighet, lokalens ändamålsenUghet samt lokalens belägenhet.

I
paragrafen har tagits in en allmän regel om den prövning som skall föregå socialnämndens
beslut i tillståndsärenden. Som jag har framhålUt i den allmänna mofiveringen
bör stor frihet ges ål socialnämnden när det gäller fiUståndsprövningen.
Samtidigt bör emellertid, som några remissinstanser framhåller, allfid vissa
omständigheter ingå i prövningen. För att avgöra om spelverksamheten kan
anordnas på ett godtagbart sätt bör bl. a. sökandens lämphghet som spelanordnare
prövas. Den som anordnar spelet bör ha personliga förutsättningar att driva
verksamheten så att det inte uppkommer en miljö som är olämplig för barn eller
ungdom. Särskilt när det gäller spelverksamhet av större omfattning bör det
finnas anledning att anta att spelanordnaren har både vilja och förmåga att
motverka uppkomsten av t. ex. alkoholmissbruk, drogmissbruk, kriminalitet eller
ordningsstörande beteenden. Om det uppstår tvekan om sökandens lämplighet bör
socialnämnden, som jag har framhållit i den allmänna mofiveringen, bereda polismyndigheten
lUltälle att yttra sig. Vid fiUståndsprövningen bör hänsyn också tas till
lokalens lämplighet för spelverksamhet och lokalens belägenhet. Automatspel
som anordnas i lokaler som hgger i omedelbar närhet till skolor, frifidsgårdar,
idrottsanläggningar osv. kan menligt påverka skolarbetet eUer
föreningsverksamheten. Det förefaUer naturligt att socialnämnden i dessa
frågor samråder med de organ inom kommunen som svarar för skol- resp.
fritidsverksamheten. Vid tillståndsprövningen bör beaktas att föreskrifter kan
meddelas enligt 5 §. Om en olägenhet av visst slag kan mötas med en föreskrift
bör således hinder inte föreligga att meddela tiUstånd.

I lagförslaget har inte
tagits in regler om fillståndsbeslutets innehåU. Det torde ändå stå klart att
beslutet bör ange om tillståndet gäller för viss tid eller fills vidare, för
vem det gäller, i vilken lokal som spel får anordnas och vilken omfattning
verksamheten får ha.

Prop. 1981/82:203 25

Tillstånd får förenas med föreskrifter om lägsta ålder för
tillträde och tider när spelverksamheten får bedrivas samt andra föreskrifter
som behövs för att motverka att spelverksamheten förorsakar bristande ordning
eller bedrivs i en miljö som är olämpUg för barn eller ungdom.

Om det efter fillståndsbeslutet uppkommer missförhållanden
tiU följd av spel verksamheten, får socialnämnden meddela nya eller ändrade
föreskrifter.

Socialnämnden har enligt paragrafen getts möjligheter att
förena tillstånd med föreskrifter. Som exempel på sådana föreskrifter anges i
paragrafen föreskrifter om lägsta ålder för tillträde fill spel och fider när
spelverksamheten får bedrivas.

Det har inte ansetts möjligt all närmare ange i vilka
avseenden det kan vara lämpligt med föreskrifter. Förhållandena i varje enskilt
fall får vara vägledande för vilka föreskrifter som eventueUt skall meddelas.
Syftet med en föreskrift skall emellertid vara att motverka att bristande
ordning uppkommer eller att verksamheten bedrivs i en olämplig ungdomsmiljö.
Naturligtvis skall fillståndsmyndigheten vid meddelande av föreskrifter se till
att dessa inte blir onödigt betungande för den som anordnar spelet eller för
dem som deltar i spelet samt att föreskrifterna i övrigt inte innebär att
obefogade inskränkningar görs i den enskildes frihet. Detta självklara
förhållande har inte ansetts nödvändigt att ange i paragrafen.

I paragrafens andra stycke anges att socialnämnden kan
meddela nya eller ändrade föreskrifter om det till följd av spelverksamheten
uppkommer missförhållanden efter tUlståndsbeslutet. Föreskrifterna skall vara
av det slag och ha det syfte som anges i första stycket. Bestämmelsens uppgift
är bl. a. alt göra det klart för den som anordnar spel att nya eller ändrade
föreskrifter kan komma att gälla för verksamheten om missförhållanden
uppkommer.

6§

Om automalspel, för vilket tUlstånd har meddelats,
anordnas i strid mot bestämmelsen i 2 § första stycket eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 5 §, får socialnämnden återkalla tillståndet.

Enligt paragrafen kan meddelat fillstånd återkallas om den
som anordnar spelet på ett ofillbörligt sätt lockar barn eller ungdom aft delta
i spelverksamheten. Vad som avses härmed har berörts under 2 §. Om
spelverksamheten bedrivs i strid mol 2 § andra stycket, dvs. på sådant sätt att
god ordning inte upprätthålls får tillståndet inte återkallas enligt
förevarande paragraf. En sådan åtgärd skulle föra för långt med hänsyn lill att
ordningsföreskriften i 2 § andra stycket är tämligen allmänt hållen. Upprätthålls
inte ordningen får, som har framhållit vid 2 §, socialnämnden i stället meddela
mera detaljerade ordningsföreskrifter. Om spelanordnaren bryter mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 5 § får tillståndet återkallas

Prop. 1981/82:203 26

enligl förevarande paragraf. I sakens natur ligger att
socialnämnden inte bör återkalla ett tillstånd om rättelse kan vinnas på ett
mindre ingripande sätt.

Enligt 10
§ gäller socialnämndens beslut om återkaUelse omedelbart om inte nämnden
förordnar annat.

7 och 8 §§

7§

Socialnämnden utövar tillsyn över eflerievnaden av denna
lag och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

För att utöva tillsynen har socialnämnden rätt att få
tillträde fill lokaler eller anläggningar där tillståndspliktigt automatspel
anordnas och infordra upplysningar från den som anordnar spelet.

Om den som anordnar fillståndspliktigt automatspel
underlåter att lämna tillträde eller tillhandahålla upplysning enligt 7 § andra
stycket, får socialnämnden förelägga vite.

För att bereda sig tillträde får socialnämnden vid behov
anlita biträde av polisen.

1 dessa paragrafer regleras frågan om fillsynen över
spelverksamheten. Tillsynsuppgifterna har lagts på socialnämnden som enligl 3 §
andra stycket är fillståndsmyndighet.

Tillsynsuppgiften innebär att socialnämnden skall se till
att spelverksamhet inte anordnas i strid mot 2 § eller utan tillstånd, när
sådant fordras enligt 3 § första stycket. Dessutom skall nämnden naturligtvis
övervaka efterlevnaden av de föreskrifter som nämnden själv kan ha meddelat
med stöd av 5§.

För all kunna utöva tillsynen är det nödvändigt att
socialnämnden får tillträde till en lokal eller anläggning där spelverksamhet
anordnas. Socialnämnden bör också kunna få upplysningar av den som anordnar
spelet om så påfordras. Bestämmelser om detta har tagits in i 7 § andra
stycket. Tilllrädesrätten och rätten att infordra upplysningar gäller endast tillståndspliktig
verksamhet.

Enligt 8 § kan socialnämnden i fråga om tillståndsplikgig
spelverksamhet förelägga spelanordnaren att fullgöra sina skyldigheter enligt 7
§ andra stycket vid vite. Enligt departementspromemorian skulle inte straff
följa om spelanordnaren bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 5
§. I stället föreslogs det att socialnämnden skulle kunna framtvinga en
efterlevnad av sådana föreskrifter genom att utsätta vite. Ett par
remissinstanser, bl. a. riksåklagaren, har riktat anmärkning mot denna
konstruktion. Även om jag inte helt kan dela de synpunkter som har framkommit i
remisskritiken anser jag att det på denna punkt finns anledning att frångå promemorieför-

Prop.
1981/82:203 27

slaget.
I departementsförslaget har därför möjligheterna att förelägga vite vid brott
mot föreskrifter utmönstrats. 1 stället har 9 § kompletterats med en bestämmelse
om straff. I prakfiken lär socialnämnderna, när de uppmärksammar att utfärdade
föreskrifter inte följs, genom påpekanden eller på annat lämpligt sätt först
och främst försöka att åstadkomma rättelse.

9-11
§§

9§

Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel i strid mot 3 § första
stycket eller bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 § döms
till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §

Socialnämndens
beslut enligt 5 § andra stycket eller 6 § gäller omedelbart om nämnden ej
förordnar annat.

n§

Socialnämndens
beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens
beslut i fråga om vitesföreläggande får inte överklagas. Andra beslut av
länsstyrelsen får överklagas hos socialstyrelsen genom besvär. Socialstyrelsens
beslut får inte överklagas.

I
paragraferna har tagits in regler om straff, verkställighet och besvär.

Enligt
9 § är det möjligt att straffrättsligt ingripa mot tillståndspliktigt spel som
anordnas utan tillstånd eller i strid mot föreskrifter, som har meddelats av
socialnämnden. I straffskalan ingår fängelse.

Straffbestämmelsen
riktar sig mot den som anordnar spelet. Frågan om vem som skall betraktas som spelanordnare
har behandlats vid 2 §. Om spel anordnas av en juridisk person, t. ex. ett akfiebolag
eller en ekonomisk förening, gäller enligt allmänna regler att den legale
ställningsföreträdaren är ansvarig. I ett aktiebolag är det styrelsen eller den
verkställande direktören som får bära det straffrättsliga ansvaret. Brottsbalkens
bestämmelser om medverkan är analogt tillämpliga..

Några
remissinstanser har föreslagit all det i lagen förs in föreskrifter om förverkande
av spelutrustning och intäkter från spelet. Eftersom spelutrustningen i
allmänhet inte ägs av den som anordnar spelet och intäktsfrågan är ordnad på
olika sätt anser jag att sådana föreskrifter skulle vara av begränsat värde. I
departementsförslaget har därför inte tagits med regler om förverkande.

Som
framgår av 5 och 6 §§ kan socialnämnden, såvitt gäller fillståndspliktig verksamhet,
meddela föreskrifter eller återkalla tillståndet. I sådana fall kan det vara
angeläget att socialnämndens beslut kan verkställas omedelbart. I

Prop.
1981/82:203 28

10
§ har det därför tagits in en bestämmelse om att socialnämndens beslut i dessa
frågor omedelbart skall gäUa. Saknas skäl för att beslutet skaU gälla omedelbart
kan nämnden förordna annat. Härigenom öppnas en möjlighet att ta hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet.

I
11 § anges att socialnämndens beslut får överklagas hos länsstyrelsen genom
besvär samt att länsstyrelsens beslut, utom vad avser vitesföreläggande, får
överklagas hos socialstyrelsen. Det har ansetts att länsstyrelsens beslut i ett
besvärsärende om vilesföreläggandet inte bör kunna överklagas. Likaså har det
ansetts att besvär i andra frågor inte skall kunna föras upp från socialstyrelsen
till regeringen. Paragrafen innehåller därför begränsningar i dessa hänseenden.

Ikraftträdande
och övergångsbestämmelser

Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1982.

Den
som vid ikraftträdandet anordnar automatspel för vilket tillstånd erfordras
enligt denna lag och som före utgången av september 1982 har sökt tillstånd får
fortsätta med verksamheten fill dess ansökningen slutUgt har prövats. Om
socialnämnden inte meddelar fillstånd för fortsatt spelverksamhet, skall
nämnden utsätta den tid inom vilken verksamheten skall ha avvecklats. Denna fid
skall bestämmas så att skäligt rådrum ges för avvecklingen.

Såsom
i departementspromemorian framhålls är det angeläget att den nya lagsfiftningen
träder i kraft så snart som möjligt. Jag förordar därför att lagen träder i
kraft den 1 juU 1982. Detta förutsätter emellertid vissa övergångsbestämmelser
för den spelverksamhet som redan förekommer vid tidpunkten för lagens
ikraftträdande.

Vid
remissbehandlingen har från branschhåll kritik riktats mot de i departementspromemorian
föreslagna övergångsbestämmelserna. Det framhålls bl. a. att den föreslagna awecklingsperioden
innebär en risk för att spelanordnare kan hamna i ekonomiska svårigheter på
grund av bundenheten till kontrakt som kan gälla under flera är.

Departementsförslaget
har utformats sä att lagen blir fillämplig på nyetableringar fr. o. m. den IjuU
1982. Automatspel som redan förekommer vid denna tidpunkt och för vilket det
krävs fillstånd skall däremot få fortgå fill dess tillståndsfrågan har
avgjorts. En förutsättning härför är emeUertid att fillstånd har sökts före
utgången av september 1982. I förhållande till promemorieförslaget har liden
skjutits fram något med hänsyn till att tillståndsplikten föreslås gälla
anordnande av spel på färre spelautomater än enligt promemorieförslaget. Den
som efter september månads utgång fortsätter att anordna tillståndspliktigt
automatspel utan att ha ansökt om fillstånd kan straffas enligt 9 §.

Meddelas
inte tillstånd att fortsätta med tillståndspliktig spelverksamhet måste del
från rättssäkerhetssynpunkt finnas ett viss rådrum för en avveckling av
verksamheten. Hänsyn måste tas till bl. a. om en avveckling

Prop. 1981/82:203 29

drabbar anställd personal. Spelverksamhet som är anordnad
utan särskilda bindningar bör däremot kunna avvecklas ganska omgående. Jag
tänker då närmast på spelverksamhet som är anordnad i anslutning lill annan
näringsverksamhet. Den awecklingsperiod om flera år som förordas frän
branschhåll anser jag vara helt otänkbar. Särskilt när det gäller spelverksamhet
som man vet förorsakar sociala missförhållanden är det angeläget att en
avveckling kommer till stånd så snart som möjligt.

Enligt min
mening är del socialnämnderna själva som bäst avgör hur lång awecklingsperioden
skall vara i varje enskilt fall. I övergångsbestämmelsen har därför tagits in
en föreskrift om att socialnämnden skall utsätta den fid inom vilken
spelverksamheten skall ha avvecklats. Det har vidare föreskrivits att denna
tid skall bestämmas sä att skäligt rådrum ges för avvecklingen. Det ankommer
alltså på socialnämnden att med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet göra en awägning mellan spelanordnarens intresse att få tillräcklig tid
för avveckling och intresset av att spelverksamhelen snabbt upphör.

4.2 Lagen om ändring i lotteriförordningen (1939:207)

De nuvarande bestämmelserna om anordnande av automatspel
finns i lotteriförordningen. 11 a § sista stycket anges att tillstånd inte
krävs för att anordna automatspel som normall erbjuder vinst endast i form av
ett frispel på automaten.

Som jag
tidigare har framhållit omfattar förslaget lill lag om anordnande av visst
automatspel allt sådant spel som inte ger vinst eller endast ger vinst i form
av frispel på automaten. Detta innebär att bestämmelsen i 1 a § sista stycket lotieriförordningen
måste ändras.

Några
remissinstanser har avstyrkt ändringen i lotteriförordningen. Om antalet
frispel på apparaterna inte begränsas till ett frispel ökar enligt dessa
instanser risken för illegalt spel. Jag kan inte dela denna uppfattning. Genom
utvidgningen av tillståndsplikten för anordnande av spel på flipperspel och
liknande automatspel har möjligheten att kontrollera spelverksamheten ökal. Den
som enhgt lotteriförordningen har fått tillstånd all anordna automatspel vid
vilket vinsten utgörs av flera frispel måste enhgt den föreslagna lagen om
anordnande av visst aulomatspel söka tiUstånd hos socialnämnden för att få
fortsätta med spelverksamhet på två eller flera spelautomater.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.
lag om
anordnande av visst automatspel

2.
lag om ändring
i lotteriförordningen (1939:207).

Prop. 1981/82:203 30

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1981/82:203 31

Bilaga
1

KOMMUNAL KONTROLL

ÖVER
SPELHALLAR —

EN
OLÄMPLIG UNGDOMSMILJÖ

Ds Kn 1981:19

Prop. 1981/82:203 32

F ö rslag till

Lafi om anordn.Tnde av visst automatspel ;

H ä rigeiiom f ö reskrivs T ö ljande.
.M Im ä nna best ä mmelser

2 § Denna lag ä r till ä mplig
p å spel som anordnas i f ö rv ä rvssyfte ]-) å s å dana mekaniska
eller elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller endast ger vinst i
form av friypel p å automaten.

Lagen g ä ller inte
spel som'anordnas p ä fartyg i regulj ä r trafik.

± I
Den som anordnar automatspel som avses i 1 §
f ö rsta

stycket f ä r inte otillb ö rligen locka barn eller ungdom att delta i spelet.

Den som anordnar spelet skall svara f ö r att god ordning r å der inom den lokal eller anl ä ggning
d ä r spelet bedrivs.

Tillst å nd

3 § Tillst å nd kr ä vs f ö r att anordna automatspel som av

ses i 1 § f ö rsta stycket p å flera ä n tre apparater inom

samma lokal eller anl ä ggning. Detta g ä ller inte betr ä ffan

de automatspel som anordnas i samband med offentlig till

st ä llning av tillf ä llig karakt ä r.

Fr å gan om tillst å nd pr ö vas av
socialn ä mnden i den kommun d ä r spelverksamheten skall anordnas.

4 I Vid pr ö vning av tillst å nd skall socialn ä mnden
bed ö ma

om spelverksamhetcn kan antas f ö rorsaka bristande ordning eller kommer att bedrivas
i en milj ö som ä r ol ä mplig f ö r barn eller ungdom.

Prop. 1981/82:203 33

ö vriga
best ä mmelser

9 § Den som upps å tligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel i strid
mot 3 § f ö rsta stycket d ö ms till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst sex m å nader.

Q § Allm ä nt å tal f ö r brott som avses i 9 § f ä r v ä ckas endast efter anm ä lan av
socialn ä mnden.

11 § Socialn ä mndens beslut enligt 5 § andra stycket eller 6 § l ä nder
omedelbart till efterr ä ttelse om ej n ä mnden f ö rordnar
annat.

1Z § Socialn ä mndens beslut enligt denna lag ö verklagas hos l ä nsstyrelsen
genom besv ä r. L ä nsstyrelsens beslut ö verklagas
hos regeringen genom besv ä r.

Socialn ä mndens
beslut om vitesf ö rel ä ggande f å r inte ö verklagas .

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1982.

Den som vid ikrafttr ä dandet
anordnar automatspel f ö r vilket tillst å nd erfordras enligt denna lag och som f ö re utg å ngen
av augusti 1982 har s ö kt tillst å nd, f ä r forts ä tta med verksamheten till dess ans ö kningen slutligt har pr ö vats.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 203

Lag om ä ndring i
lotterif ö rordningen (1959:207);

H ä rigenom f ö reskrivs
att 1 a § lotterif ö rordningen (1939: 207) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

1 a § '

Automatspel som avses i 1 § tredje stycket m å anordnas efter tillst å nd av regeringen eller, efter regeringens best ä mmande, lotterin ä mnden
under f ö ruts ä ttning att spelet anordnas p å
fartyg i internationell trafik.

Automatspel av annan art ä n som avses i 1 § tredje stycket m å anordnas

a) efter tillst å nd
av polismyndigheten under f ö ruts ä ttning

att spelet anordnas antingen i samband med offentlig n ö jestillst ä llning
inom f ö reningslokal, annan samlingslokal
eller n ö jespark eller liknande anl ä ggning eller i samband med tivolir ö relse eller s å dan
restaurangr ö relse, f ö r vilken g ä ller
tillst å nd till servering av spritdrycker,
vin eller stark ö l enligt lagen (1977:293) om handel
med drycker,

att v ä rdet av spelarens insats utg ö r h ö gst en krona
per spel ,

att h ö gsta vinsten ej ö verstiger ett v ä rde,
som motsvarar tjugu g å nger insatsen,

att tillst å ndsbeslutet,
i original eller bestyrkt av-

Omtryckt 1974:221

■Senaste lydelse 1978:759.

Prop.
1981/82:203 35

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

skrift,
finnes anbragt p å v ä l synlig plats i lokalen;

b) efter tillst å nd av l ä nsstyrelsen
under f ö ruts ä ttning

att spelet anordnas i samband med bingospel , som ej ä r eller kan j ä mst ä llas med automatbingo,

att spelet anordnas f ö r
samma ä ndam å l som bingospelet,

att v ä rdet av spelarens insats utg ö r h ö gst en krona
per spel,

att h ö gsta vinsten ej ö verstiger ett v ä rde,
som motsvarar tjugu g å nger insatsen,

att tillst å ndsbeslutet,
i original eller bestyrkt avskrift, finnes anbragt p å v ä l synlig
plats i lokalen.

Tillst å nd enligt f ö rsta stycket meddelas f ö r spelanordnaren. Tillst å nd enligt andra stycket a) meddelas f ö r s å dan n ö jesarrang ö r
eller r ö relseidkare, som d ä r avses och tillst å nd enligt andra stycket b) f ö r
den som erh å llit tillst å nd till bingospelet. Tillst å nd g ä ller f ö r viss tid.

Automatspel
som normalt

erbju-

der vinst
endast i form

av ett

frispel
p å automaten m ä

anord-

nas utan
tillst å nd.

Automatspel som en-

bart ger

vinst

i

form

av

frispe

1 p å

automa-

ten

f å r anordnas

utan

tillst å nd

enli

gt

den-

na

f ö rord:

ning.

Best ä m

mel

ser om

s ä dant

spel

Prop.
1981/82:203 36

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

finns i lagen (1981; 000) om anordnande av visst
automatspel.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:203 37

SAMMANFATTNING

I denna promemoria f ö resl å s att det inf ö rs
en kommunal kontroll i fr å ga om anordnande av visst
automatspel. Kommunerna f å r h ä rigenom inflytande ö ver den
ungdomsmilj ö sora de s.k. flipper- och spclhallarna
utg ö r. Bakgrunden till f ö rslaget ä r
i f ö rsta hand en hemst ä llan fr å n
riksdagen i januari 1981 om att regeringen skyndsamt skall l ä gga fram f ö rslag
till en lagstiftning om flipperspel och 1iknande spel.

F ö rslaget inneb ä r att det kr ä vs
tillst å nd f ö r att i f ö rv ä rvssyfte anordna spel p å apparater
av flippertyp p å flera ä n tre s å dana
apparater inom samma lokal eller anl ä ggning.
Fr å gan om tillst å nd skall pr ö vas
av social n ä mnden i den kommun d ä r spelverksamheten skall anordnas. Socialn ä mnden f å r
ocks å m ö jligheter att ingripa mot spelverksamheten om missf ö rh å llanden
uppkommer.

Reglerna har samlats i en lag om anordnande av visst automatspel.
F ö rslaget f ö ranleder en ä ndring
i lotterif ö rordningen. De nya reglerna avses
tr ä da i kraft den 1 juli 1982.

Prop.
1981/82:203 38

1 BAKGRUND

1 den debatt som har f ö rekommit
om ol ä mpliga ungdomsmilj ö er har under senare tid de s.k. flipper- och spelhallarnas
verksamhet s ä rskilt uppm ä rksammats. Krav har framf ö rts ora att denna verksamhet skall lagregleras.

Best ä mraelserna om lotterier och spel
finns bl.a. i lotterif ö rordningen (1939:207, omtryckt 1974:221,
ä ndrad senast 1978:759). Lotteriutredningen
har ä r 1979 i sitt huvudbet ä nkande (SOU 1979:29) Lotterier och spel l ä mnat f ö rslag
bl.a. till en ny lag om lotteri och spel.

Mot bakgrund av de sociala skadeverkningar f ö r barn och ungdom som hade p å talats f ö reslog
lotteriutredningen vidare att spel p å
s.k. flipperspel och liknande automatspel skulle regleras genom en s ä rskild lag. Enligt utredningens f ö rslag skulle l ä nsstyrelserna,
om det beh ö vdes fr å n social synpunkt, kunna begr ä nsa spel p ä
flipperspel och liknande spelapparater. Enligt utredningens mening beh ö vdes det inte n ä gon
f ö rhandspr ö vning av spelverksamheten. Det borde r ä cka med att l ä nsstyrelserna
gavs m ö jlighet att ingripa om sociala missf ö rh å llanden upj)
st å tt.

Vid remissbehandlingen utsattes f ö rslaget f ö r
viss kritik. Flertalet av de remissinstanser som yttrade sig ö ver f ö rslaget i
denna del framh ö ll att å tg ä rder beh ö vde vidtas f ö r
att komma till r ä tta med de missf ö rh å llanden som kan
f ö rknippas raed spelverksamheten. M ä nga f ö rordade å tg ä rder som gick
l ä ngre ä n vad utredningen hade f ö reslagit.

I skrivelser till regeringen har kommunala myndigheter och
olika f ö reningar framf ö rt krav p å
att lagstiftnings å tg ä rder vidtas mot fl ipperhal lamas verksamhet.

Prop. 1981/82:203 39

1 januai'i 1980 v ä cktes
tv å riksdagsmotioner om verksamheten
vid flipper- och spelhallar. I motionen 1979/80: 1418 hemst ä lldes att riksdagen hos regeringen skulle beg ä ra en utredning
i syfte att kartl ä gga ä garf ö rh å llandena i spelhal1sverksamhet som riktar sig till barn och ungdom
samt att riksdagen hos regeringen skulle beg ä ra
f ö rslag till en lag ä ndring som g ö r
det m ö jligt f ö r kommunerna att f ö rbjuda denna typ av barn-- och ungdomsmilj ö er. I motionen 1979/80:1437 hemst ä lldes att riksdagen hos , regeringen skulle anh å lla om f ö rslag
till best ä mmelser om att kommun skall ge tillst å nd till om etablering av diskotek och/eller spclhallar
skall f å ske.

I n ä ringsutskottets bet ä nkande med anledning av motionerna (NU 1980/81:5) uttalade
utskottets majoritet bl.a. f ö ljande.

Enligt utskottets mening finns det anledning att se med allvar
p å de missf ö rh å llanden som
h ä nger samman med flipperspel och
liknande. Den oro som man hyser hos bl.a. sociala instanser och skolmyndigheter
har kommit till uttryck i bl.a. flora skrivelser till lotteriutredningen och
handelsdepartementet.

Utskottet finner det angel ä get att statsmakterna s å snart som m ö jligt vidtar ä tg ä rder f ö r
att r å da' bot p å dessa missf ö rh å llanden. Riksdagen b ö r enligt utskottets mening uttala sig f ö r att regeringen skyndsamt l ä gger
fram f ö rslag till en lagstiftning om den
ber ö rda spel verksamheten. Utskottet f ö ruts ä tter att regeringen
ut ö ver lotteriutredningens f ö rslag noga ö verv ä ger de synpunkter i ä rendet som sociala myndigheter m.fl. har framf ö rt i skrivelser till handelsdepartementet. Starka sk ä l tycks, s å vitt
utskottet nu kan bed ö ma, tala f ö r att - som ocks ä
har f ö reslagits i motionerna - kommunerna
f å r ett v ä sentligt inflytande ö ver verksamheten vid flipperhallar och liknande. Fr å gan om hur kommunens befogenheter skall kunna f ö renas med dem som statlig myndighet m å ste ha p å spelomr ä det m å ste uppenbarligen
noga pr ö vas vid ä rendets fortsatta beredning.

Ett f ö rslag fr ä n regeringen i detta ä rende b ö r enligt utskottets mening kunna l ä mnas separat och med f ö rtur framf ö r ö vriga delar av det komplex som lotteriutredningen har behandlat.

Prop. 1981/82:203 40

utskottet f ö resl å r att riksdagen g ö r
ett uttalande i enlighet med vad utskottet h ä r
har anf ö rt. D ä rmed tillgodoses motion 1979/80:1437 ocli motsvarande yrkande i
motion 1979/80:1418.

Tre ledam ö ter i utskottet
ans å g att motionerna borde avsl å s. Reservanterna anf ö rde bl.a. att med den av motion ä rerna
f ö rordade f ö rbudsm ö jligheten
och etableringskontrollen f ö ljer kr å ngel och byr å krati.
Vidare ans å g de'att det fanns betydande risker
f ö r att en illegal spelverksamhet
kunde uppst å . F ö rbud borde enligt reservanterna till ä mpas med restriktivitet i ett ö ppet,
demokratiskt samh ä lle.

Riksdagen godk ä nde
den 21 januari 1981 ut skot tsmajoritc-tcns f ö rslag med 2.S5 r ö ster mot 7].

Mot bakgrund h ä rav
har inom kommundeparteraentet uppr ä ttats
denna promemoria om kommunal kontroll ö ver
spelhallarnas verksamhet. Promemorian bygger i huvudsak p å uppgifter i lottcriutredningens huvudbet ä nkande (SOU 1979:29) Lotterier och spel, remissyttranden
ö ver bet ä nkandet och skrivelser till regeringen om den ber ö rda spelverksamheten.

I ett inledande kapitel behandlas ungdomsmilj ö erna i ett vidare perspektiv. D ä refter f ö ljer
en beskrivning av flipperspel och andra automatS|)el samt en redog ö relse f ö r
fr å gans tidigare behandling. De d ä rp å f ö ljande kapitlen inneh å ller ö verv ä ganden och f ö rslag samt specialmotivering till
de lagf ö rslag som l ä ggs fram.

Prop. 1981/82:203 41

2 U.NGDOMSMILJOERNA I ETT VIDARE PERSPEKTIV 2-1 fliti*
i_i:I_ip'"I'i'i?l'-iSt_samh ä lle

En effekt av industrialismen ä r en skarpare gr ä ns
mellan arbete och fritid. Synen p å
fritiden har f ö r ä ndrats och ersatts med uppfattningen att fritiden ä r tid, som ä r
fri f ö r att g ö ra vad man vill, med betoning p å f ö rstr ö else.

Ä ndrade
livsm ö nster, samh ä llets omdaning och nya moraluppfattningar g ö r att m å nga
ungdomar upplever konflikter, vilsenhet och ett "tomrum" - en k ä nsla av att leva i "ingenmansland". Detta tomrum
riskerar att fyllas ut av olika kommersiella verksamlieter inom hela fritidssektorn.
Begreppet kommersialism ä r i det allm ä nna spr å kbruket
m å ngtydigt. Som cn ekonomisk term anv ä nds det f ö r
ett system d ä r man s ä ljer och k ö per
varor och tj ä nster. Det har ocks ä kommit att beteckna avarter och negativa tendenser
i marknadssystemet. Det ä r n ä rmast i den sistn ä mnda betydelsen som begreppet anv ä nds i denna promemoria. Alla ungdomsproblem kan dock
inte skyllas p å kommersialismen. Den fylicr i m å nga fall behov som inte blivit tillgodosedda p å annat s ä tt.
F ö rklaringen till ungdomsproblemen ligger
snarare i en kombination av å ena sidan sociala
och kulturella f ö r ä ndringar som p å verkat uppv ä xtvillkor och fostran och å andra sidan ett kommersiellt utnyttjande av dessa f ö r ä ndringar.

I statens ungdomsr å ds
utredning "Ej till salu" som behandlar ungdomars val av fritidsaktiviteter
har gjorts en omfattande analys av kommersialismens inverkan p å liarns och ungdomars uppv ä xt v i 1Ikor.

1)

Statens ungdomsr å d:
"Hj till salu" - Liber F ö rlag
1981.

Prop.
1981/82:203 42

2.2 Barn och_ungdoraar som konsumenter

Utvecklingen under efterkrigstiden har gjort att ungdomarna
i dag ä r en k ö pstark grupp. Det visar unders ö kningar kring barns ocli ungdomars konsumtionsvanor.
Barn och ungdomar ä ger mycket "prylar" ocli
konsumerar mycket. De f å r ganska mycket pengar av sina f ö r ä ldrar och
andra f ö r sin komsumtion. Det kan vara cn
del av f ö r ä ldrarnas ekonomiska fostran av barnen, men det kan ocks å vara tecken p å
ett ö kat k ö ptryck som tr ä nger allt l ä ngre ner i å ldrarna.

En ny studie utf ö rd
av konsumentverket visar att fritiden f ö r
ungdomar mellan 14 och 17 å r kostar ca 900 kr. om å ret. Unders ö kningen
t ä cker enbart de vanligaste fritidsaktiviteterna
f ö r barn och ungdom.

Ungdomar mellan 16 och 18 ä r disponerade å r 1977 sammanlagt ca 1,6 miljarder
kr. f ö r egen konsumtion . Pengarna lades
framf ö r allt p å kl ä der, ö l, sprit, dans, grammofonskivor, tobak, h å rv å rd och bio.
Dessutom ä gde ungdomarna kapitalvaror f ö r ca 3,5 miljarder kr. De st ö rsta posterna var bandspelare, stereoanl ä ggningar, m ö bler
och mopeder.

Merparten av barns och ungdomars engagemang i verksamhet under
fritid sker genom ett vitt f ö rgrenat f ö reningsliv, [l ä r
spelar ocks ä ungdomarnas egna organisationer en
central roll. Deras arbete ä r v ä rdefullt f ö r
att skapa goda uppv ä xtf ö rh å llanden. Ä ven annan verksamhet bidrar i m å nga fall till goda fritids- och ungdomsmilj ö er. De satsningar som g ö rs fr å n
kommunernas och statens sida kommer att ber ö ras
sena re.

Konsumentverkct/SCB Unders ö kning av 800 hush å llsfritidsaktiviteter. Konsumentverket
1981.

2)

Statens ungdomsr å d,
Ungdomars konsumtion 1978.

Prop. 1981/82:203 43

I kontrast till det ideella ungdomsarbetet och samh ä llets insatser inom fritidssektorn st å r de kommersiellt inriktade intressena och
verksamheterna. De kommersiella krafterna riktar sig mer och mer mot den
konsumtionsstarka grupp som ungdomarna utg ö r.

Genom den starka genomslagskraft som den kommersiella fritidsindustrin
har, skapas medvetna och omedvetna behov hos barn och ungdomar. De v ä rderingar, normer Och attityder som denna industri representerar
kan st å i motsatsf ö rh å llande till
de v ä rderingar som det ideella
ungdomsarbetet representerar. Detta upplevs ofta som f ö rsv ä rande f ö r f ö reningsarbetet.
Det ä r framf ö r allt n ö jesindustrin
sora kan vara en stark konkurrent. Diskoteken, spelhallarna, skiv-industrin, veckotidnings-
och filmbranschen f ö rfogar ö ver resurser och krafter som det ideella
ungdomsarbetet inte kan m ä ta sig med.

Forskningsresultat tyder p å att barn och ungdomar i dagens sarah ä lle i m å nga fall saknar en social trygghet.
I rapporten "Ej till salu", som grundar sig p å en sociologisk unders ö kning, uttrycks detta p å f ö ljande s ä tt.

F ö r barnen ä r kontakten med vuxna m ä nniskor och m ö jligheten
att ta ansvar och omsorg om levande varelser, exempelvis ett djur, mycket viktig.
Trots att de flesta barnen ä ger mycket
och har relativt gott om pengar f ö r
egen konsumtion ä r det kontakter med f ö r ä ldrar och andra
vuxna och/eller ett djur, som ä r viktigare ä n prylarna.

Rai'ncn fr ä n arbetarklassen
har i allm ä nhet mer pengar att r ö ra sig raed och de konsumerar dessutom n å got mer ä n
barnen fr å n ö ver- och medelklassen. Kanske d ö ljer
sig bakom de h ä r resultaten en underliggande ideologi
om att v å ra barn skall ha det b ä ttre ä n vi, inte bli
som vi. Det h ä r s ä tter fingret p å ä nnu ett av kommersialismens luivudprob lem . Barnen uppskattar s. ä kcrl igen de prylar de f å r och de pengar de har att k ö pa f ö r, men de uppfattar
sannolikt prylarnas och pengarnas egentliga funktion som kompensation f ö r bristande kontakt och v ä rme. V ä rme,
ö mhet, trygghet etc. kan inte k ö pas med prylar eller pengar. Ilar far k ä nslorna f ö r
djuren delvis sin f ö rklaring. Det egna djuret eller dr ö mmen om ett djur kan fylla fritiden och k ä nslornas tomrum - som existerar trots ö verfyllda ba rnkamiiia i-e, prylar och jiengar f ö r kon-sumt i on.

Prop. 1981/82:203 44

Det ä r mot denna bakgrund man b ö r se don kommersiella ungdomskulturen. Den sociala
otryggheten med sysslol ö shet, en k ä nsla av onyttighet och en bristande framtidstro hos
ungdomarna kan utnyttjas av den kommersiella n ö jesindustrin. Den sociala otryggheten kan leda till drogmissbruk, kriminalitet,
vandalisering och andra flyktmedel.

I rapporten "lij till salu" sl å s fast att barns och ungdomars uppv ä xtvillkor har visat p å allvarliga brister och problem som ä r intimt kopplade till v ä r
samh ä llsstruktur. Utredningen menar att dessa
problem utg ö r f ö ruts ä ttningen f ö r den kommersiella kulturdominansen. De kommersiella
verksamheterna anv ä nder sig av bristerna i vinstsyfte.
Det ä r allts å inte s å
att den kommersiella ungdomskulturen i sig skapar ensamhet, isolering etc. Den utnyttjar
i st ä llet de otillfredsst ä llda behoven hos m ä nniskan. En av de viktigaste effekterna av det kommersiella kulturutbudet
ä r d ä rf ö r att det f ö rst ä rker och vidmakth å ller problemen, det motverkar att m ä nniskor tar sig ur sina problem, det f ö rhindrar att m ä nniskor
utvecklas, f ö rsv å rar att m ä nniskor utvecklar ett starkt sj ä lvf ö rtroende och
en identitet.

2.5 Ol ä mpliga ungdomsm_il
j ö e_r

Barns och ungdomars uppv ä xt pr ä glas av stora skillnader mellan
olika milj ö er och grupper. N ä r man talar om ol ä mpliga
ungdomsmilj ö er m å ste man d ä rf ö r komma ih å g att det f ö r vissa ungdomsgrupjier saknas alternativ till dessa
milj ö er.

Det finns ocks å
m ä nga bra ungdomsmilj ö er. Det ä r
inte s å att f ö reningsdriven, kommunal eller statlig verksamhet p å fritidssektorn automatiskt garanterar kvalitet medan
s.k. kommersiell fritidsverksamhet alltid ä r
underm å lig.

Med "ol ä mpliga
ungdoinsmi1j ö er" avses i f ö rsta hand milj ö er
som kan vara skadliga f ö r ungdomarnas sociala utveckling.

Prop. 1981/82:203 45

En del milj ö er, t.ex. spelhallarna,
ä r enligt m å ngas mening inte d å liga enbart p å grund av verksamheten utan ocks å ol ä mpliga i den
meningen att de g ä rna blir samlingspunkter ä ven f ö r ungdomar
med sv å ra sociala problem.

I v å rt samh ä lle finns grundl ä ggande
gemensamma v ä rderingar om vad som ä r en d å lig
ungdomsmilj ö . Alla ä r ö verens om att
milj ö er d ä r det f ö rekomraer alkohol- och drogmissbruk,
skadeg ö relse, v å ldshandlingar, annan kriminalitet eller prostitution
ä r ol ä mpliga. Vid sidan av dessa avarter finns det ocks å ungdomsmi1j ö cr
som s ä kert inte alla anser vara skadliga
men som fr å n social- eller kulturpolitiska utg å ngspunkter kan bed ö mas som ol ä mpliga. Det kan t.ex. r ö ra sig om passiviserande och kommersialiserade milj ö er med brist p å
meningsfull syssels ä ttning. Det kan ocks å g ä lla milj ö er i vilka det finns f å m ö jligheter till vuxenkontakt .

En ol ä mplig ungdomsmilj ö kan uppkomma i anslutning till viss verksamhet, t.ex.
verksamhet i en spelhall, en pub, ett kaf é
eller ett diskotek. Men det kan ocks å
vara en milj ö som fr ä mst fungerar som cn samlingsplats f ö r ungdomar utan att vara knuten till viss n ä ringsverksamhet, t.ex. ett k ö iicentrum, ett torg, cn park eller cn annan allm ä n plats. Ol ä mpligheten
kan allts å vara knuten till en plats eller en
milj ö utan att kunna f ö rknippas med n ä gon
speciell verksamhet.

Av Stockholms kommuns utredning om ol ä mpliga ungdomsmilj ö er framg å r, att de faktorer sora anses ol ä mpliga f ö r
ungdomar, i allm ä nhet inte ä r den egentliga verksamheten p å de st ä llen som utpekats
som ol ä mpliga utan oftast aktiviteter vid
sidan om denna verksamhet. Endast i ca 3 % av

Stockholms kommun. Delutredning om ol ä mpliga, passiviserande och destruktiva ungdomsmi1j ö er. 1981.

Prop.
1981/82:203 46

fallen har det angetts att det ä r den egentliga verksamheten som ä r ol ä mplig.

De som har ansett att sj ä lva den egentliga verksamheten ä r
ol ä mplig har i f ö rsta hand pekat p å
verksamheten i hallar med automatspel men ä ven
p å verksamheten vid vissa kommunala fritidsg å rdar, diskotek och liknande platser. Man anser att
dessa st ä llen inte ger ungdomarna n ä gon meningsfull verksamhet och att kontakten mellan
vuxna och ungdomar ä r d å lig. N ä r det g ä ller spelhallarna tar man upp det ekonomiska utnyttjandet
av unga bes ö kare, som ibland spenderar stora
summor p å automatspel. Man tar dessutom upp
problem sora f ö rekommer vid sidan av den egentliga
verksaraheten, ibland i saraband med denna och ibland oberoende av den. Spelhallarna
utg ö r ocks å en naturlig samlingsplats f ö r ungdomar som h ä r
liksom p å de allm ä nna platserna utg ö r
presumtiva kunder f ö r t.ex. narkotikalangare. Att ungdomar
spelar bort pengar p å automatspelen har ocks å medf ö rt problem s å som st ö lder,
skulds ä ttning etc.

I Stockholrasutredningen beskrivs en rad olika railj ö er som har klassificerats sora ol ä mpliga. Det ä r
inte s å att alla dessa kategorier genomg å ende har ansetts vara ol ä mpliga. Bland de kategorier som f ö rekommer kan emellertid n ä mnas vissa tunnelbanestationer, k ö pcentra, parker, torg, stationer, bostadsomr å den, ungdomsg å rdar,
spelhallar, restauranger, pubar och diskotek.

Utredningen r ö r
en storstads f ö rh å llanden. Att ol ä mpliga ungdomsmilj ö er kan uppkomma p å
olika platser och utan anknytning till viss verksamhet torde emellertid g ä lla generellt. Vad s ä rskilt g ä ller spelhallarna kan s ä gas att den egentliga verksamheten i sig b ä r fr ö et till en d å lig ungdomsmi 1 j ö .

Prop.
1981/82:203 47

2.4 En_helhetssyn p å
barns och ungdomars utveckling

Barnav å rdslagen utg ö r en viktig utg å ngspunkt,
vad g ä ller en helhetssyn p å barns och ungdomars uppv ä xt och utveckling. Lagen pekar bl.a. p ä behov av och m ö jligheter
att fr ä mja anordningar f ö r b ä ttre fritidsf ö rh å llanden f ö r barn och ungdora. Bamav å rdslagen ers ä tts
den 1 januari 1982 av socialtj ä nstlagen
(1980:620) som d å tr ä der i kraft. Enligt socialtj ä nstlagen
skall det i varje kommun finnas en socialn ä mnd.
N ä r det g ä ller omsorgen ora barri och ungdora angos s ä rskilt i lagen att socialn ä mnden skall verka f ö r att barn och ungdom v ä xer upp
under trygga och goda f ö rh å llanden.

Under 1960- och 1970-talen har barnens behov och levnadsvillkor
uppm ä rksammats mer ä n tidigare. Olika f ö rslag har f ö rts fram och f ö rverkligats i syfte att f ö rb ä ttra barns
och ungdomars livsvillkor och att st ö dja
hem och f ö r ä ldrar.

Statens ungdomsr å ds
utredningar understryker vikten av en helhetssyn p å barns och ungdomars utveckling. I rapporten
"Ej till salu" l ä ggs ett l å ngtg å ende reformf ö rslag som g ä ller
hur barn och ungdomar skall kunna bli delaktiga i samh ä llsarbetet och hur uppv ä xt villkoren skall kunna f ö r ä ndras. Utredarna
menar att detta ä r det viktigaste s ä ttet att motverka den kommersiella dominansen och
de ol ä mpliga ungdomsmilj ö erna. Man pekar bl.a. p å vikten av att barn och ungdomar kan ö verblicka sin milj ö . N ä rmilj ö n kring bostaden och skolan blir ett viktigt "f ä lt" f ö r
barnens m ö jligheter att f å kontakt raed de vuxna i orar å det. Goda uppv ä xtrailj ö er skall ocks å
enligt utredarna motverka social utslagning och kommersiell dominans.

I rapporten "Fritidspolitik och samh ä llsst ö d" fr å n statens ungdomsr å d framh å lls att en viktig del n ä r det g ä ller
att

Fritidspolitik och samh ä llsst ö d. Statens ungdomsr å d Stockholm 1981.

Prop. 1981/82:203 48

f ö rb ä ttra barns och ungdomars levnads- och uppv ä xtvillkor ä r
en aktiv fritidspolitik. Samh ä llets
fritidsverksamhet har i dag en socialt f ö rebyggande
funktion. Olika verksamhetsformer har i viss m å n bidragit till att balansera ett ö kat
kommersiellt fritidsutbud. Helhetssynen inom fritidsomr å det ä r viktig s å att fri tidsfr å gorna
inte hamnar utanf ö r ö vrig samh ä llsplanering. En bristf ä llig samordning med ö vrig sarah ä l1splanering har t.ex. i vissa fall
medf ö rt att m å nga barn och ungdomar saknar naturliga f ö ruts ä ttningar f ö r bl.a. aktiviteter i n ä rheten av bostaden. Detta har i sin tur f ö rst ä rkt f ö ruts ä ttningarna f ö r ett- ö kat
kommersiellt fritidsutbud och ett ö kat
antal ol ä mpliga ungdomsmilj ö er.

Barn och ungdomsorganisationerna spelar en nyckelroll n ä r det g ä ller
att f ö rb ä ttra barns och ungdomars uppv ä xtvillkor.
Sex av tio ungdomar i å ldern 7 - 25 å r ä r i dag aktiva
i n å gon f ö rening. Det ä r de andra fyra som l ö per risken att komma i kontakt med ol ä mpliga ungdomsmilj ö er.

Riksdagen beslutade å r
1975 om statligt st ö d till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet. I samband med detta beslutados att det ö vergripande m å let
f ö r samh ä llets ungdomspolitik ä r att den skall medverka till att utveckla demokratin, stimulera till
samh ä llsengagemang, skapa en b ä ttre samh ä Usmilj ö och bidra till j ä mlikhet
mellan indi vider och mellan grupper i samh ä llet
samt skapa samh ö righet mellan generationerna.

M å len uttrycker f ö reningslivets demokratiska inriktning. En utbredd uppfattning
inom folkr ö relserna ä r att folkr ö relsernas
id é burna verksamhet st ä r i stark kontrast till kommersialisraens id é , d ä r vinstintresset
i m å nga fall ä r huvudsyftet med verksamheten. M ö jligheterna till skapande i gemenskap raed andra ä r en viktig f ö ruts ä ttning f ö r
att kunna st å emot trycket fr å n kommersiella krafter. F ö reningsengagemanget g ö r att ungdomarna dessutom inte l ö per

Prop.
1981/82:203 49

lika stor risk att bli utslagna. F ö r m å nga inneb ä r f ö reningslivet
en ra ö jlighet att undvika social
isolering.

Tyngdpunkten i samh ä llets
insatser f ö r barn och ungdom ligger s å ledes p å
det f ö rebyggande omr å det. Trots dessa samlade insatser f ö r att motverka ol ä mpliga
ungdomsmilj ö er och den koraraersiella ungdoraskulturen,
har samh ä llet tvingats anv ä nda olika restriktioner och f ö rbud. Statens ungdomsr å ds utredning "Ej till salu" po ä ngterar vikten av att kommunerna f å r
m ö jlighet att kontrollera de f ö retag sora etablerar sig i koraraunen med verksamhet
sora v ä nder sig till barn och ungdom. Man
f ö resl å r s.k. kommunalt veto f ö r kommunerna
n ä r det g ä ller socialt ol ä mpliga
ungdomsmilj ö er. Samma f ö rslag har ocks å
lagts fram av den utredning som har studerat de ol ä mpliga ungdomsmilj ö erna i Stockholm.

2.5 P.?l_l2' § I?_3risvaret

Kommunerna har under de senaste å rtiondena tagit ett allt st ö rre ansvar f ö r
barns och ungdomars uppv ä xtf ö rh å llanden. Skolutbildningen och
barnomsorgen har byggts ut. Stora satsningar g ö rs f ö r att skapa en trygg och bra
heldagsomsorg f ö r skolbarnen genom t.ex. fritidshem,
fritidsledare i skolorna, f ö rs ö k inom SIA-skolan och fritidsg å rdar. Stora kommunala satsningar g ö rs ocks å
i form av investeringar i fritidsanl ä ggningar
som indirekt stimulerar f ö reningslivets verksamheter.
Kommunerna st ö der ocks å f ö reningslivet
genom direkta bidrag. Ar 1976 uppgick dessa till 612 miljoner. I m å nga kommuner har s ä rskilda samr å dsorgan bildats mellan kommunerna
och f ö reningslivet. Dessa kan vara f ö reningsr å d,
kontakttr ä ffar, f ö renings-konferenser.

Kommunerna och f ö reningslivet.
Kommundepartementet, Ds Kn 1978:4.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 203

Prop.
1981/82:203 50

Fr å n m ä nga h ä ll har krav framf ö rts att man p å
kommunal niv å skall ha en mera l å ngsiktig inriktning av st ö det till f ö reningslivet
och d å speciellt n ä r det g ä ller
barn- och ungdomsorganisationerna. 1 rapporten "Fritidspolitik och samh ä llsst ö d" fr å n statens ungdomsr å d f ö resl å s att varje kommun b ö i' ha en fritidsplan
d ä r de ö vergripande m å len markeras.

Den lokala saraordningen av b å de organisationernas och kommunernas arbete med
barn- och ungdomsfr å gorna har ocks å ber ö rts i
rapporten "Ej till salu". Att f ö rb ä ttra n ä rmilj ö erna, att å terf ö ra verksamhet dit och att g ö ra m ä nniskorna
mera engagerade i sin n ä rmilj ö s sk ö tsel framh å lls i rapporten som n å gra av de viktigaste å tg ä rderna f ö r
att skapa b ä ttre uppv ä xtvillkor f ö r
barn och ungdom och samtidigt motverka den kommersiella dominansen. I ungdomsr å dets rapport f ö rs
ocks å en utf ö rlig diskussion om hur det demokratiska inflytandet
skal] tryggas. Man f ö resl å r bl.a. att fritidsn ä mnderna g ö rs om till n ä rmilj ö n ä mnder. Som
ett komplement f ö resl å s att n ä rmilj ö komraitt é er inr ä ttas. M ö jligheterna
att f ö rb ä ttra ungdomars uppv ä xtmilj ö bygger till stor del p å ett ö kat
kommunalt inflytande och en f ö rst ä rkning av den koraraunala verksarahetens lokala f ö rankring. Rapporten pekar p å p å g å ende f ö rs ö ksverksamhet med lokala organ som startade ä r 1980, och som visat p ä en rad m ö jligheter
f ö r kommunerna att decentralisera f ö rvaltnings- och verkst ä llighetsuppgifter.

Prop. 1981/82:203 51

3 FLIPPERSPEL OCH ANDRA AUTOMATSPEL

I f ö reg å ende kapitel har f ö rekomsten av
ol ä mpliga ung-domsrailj ö er belysts raot bakgrund av samh ä llsutvecklingen och f ö r ä ndringarna i ungdomars uppv ä xtvillkor. Detta har ansetts angel ä get f ö r att de
problem som ä r f ö renade med flipperspel och liknande automatspel skall kunna s ä ttas in i sitt samraanhang. I detta och f ö ljande kapitel tas upp fr å gor som r ö r
ungdomsmilj ö erna i spelhallarna.

3.1 Flipperspel och liknande automatspel

Gemensamt f ö r flipperspel
och liknande automatspel ä r, att de visserligen fordrar
insats men att de inte ger vinst i egentlig mening, dvs. i form av pengar,
spelpolletter eller varor. Dessa spelautomater kan vara konstruerade s å att de erbjuder ett eller flera s.k. frispel, dvs.
r ä tt till fortsatt spel utan
betalning. De kan ocks å vara konstruerade s å att n ä gra
vinster inte ens f ö rekommer i form av frispel.

Flipperspel och liknande automatspel kan indelas i fyra
grupper beroende p å apparatens konstruktion, n ä mligen i mekanisk eller elektronisk flipper, skjutare,
m ä lspel och elektroniska TV-spel.

•
Flipper ä r en form av spel d ä r spelaren st ö ter i v ä g en kula p ä
en sluttande skiva sora ä r ö vert ä ckt med glas eller liknande. N ä r kulan tr ä ffar
vissa punkter p å skivan f å r spelaren po ä ng
sora r ä knas fram av ett mekaniskt eller
elektroniskt r ä kneverk. Totalpo ä ngen p ä
ett spel beror p å hur l ä nge man raed hj ä lp
av sm å fj ä drande arraar och andra automatiska st ö tande anordningar kan h ä lla
kulan i spel samt hur m å nga och vilka punkter som tr ä ffas. Spelets r ä kneverk
ä r normalt inst ä llt p å att vid ett
visst antal uppn å dda po ä ng utg å r
vinst i form av ett frispel.

•
Med skjutare
avses s å dana spel d ä r raan med hj ä lp
av ett gev ä r eller annan skjutanordning skall
tr ä ffa olika m å lpunkter varvid po ä ng noteras.

Prop. 1981/82:203 52

•
Med m å l spel avses alla typer av mekaniska spel d ä r tv å eller FT é r ä deltagare
kan t ä vla genom att raed mekaniska knuffarraar
g ö ra m å l i exempelvis ishockey- eller fot-bolIsspel.

•
Elektroniska TV-spel
f ö rekommer i ett otal varianter.
Exempel ä r efE spel d ä r raan p å
en TV-sk ä rm kan se en bilbana eller en v ä g. Spelet g å r
d ä ut p å att raed elektronikens hj ä lp
simulera bilk ö rning varvid man m å ste v ä ja f ö r andra bilar, fotg ä ngare eller andra hinder.

Utvecklingen av flipperspel och liknande spel har under
senare ä r g å tt allt snabbare fr å n mekaniska
mot elektroniska apparater, som p å
TV-liknande sk ä rmar markerar spelets skeende och
resultat. Vissa av dessa spel kan som tidigare n ä mnts ge vinst i form av frispel. Andra, exempelvis TV-spel kan vid
viss uppn å dd po ä ng ge f ö rl ä ngd speltid sora dock normalt ä r
mindre ä n en f ö rdubbling av speltiden.

5.2 F ö rekomsten av
spelen

N ä gon kartl ä ggning av antalet spelhallar eller av enstaka spel p å andra st ä llen
finns inte. Om en verksamhet kr ä ver tillst å nd ger detta automatiskt uppgifter om verksamhetens legala
omfattning. Spel p å f1ipperapparater f å r dock, som senare (avsnitt 3.3) koraraer att behandlas,
enligt nuvarande ordning regelm ä ssigt
bedrivas utan tillst å nd. Spelskatt utg ä r inte heller p å
s å dana spelapparater. N å gon officiell statistik finns d ä rf ö r inte att
tillg å . Det ä r d ä rf ö r sv å rt att utan
n ä rmare unders ö kning raed n å gon
exakthet fastst ä lla omfattningen av denna spelverksarahet.
Det torde dock vara ostridigt att en ö kning
har skett under senare å r och d å s ä rskilt efter
f ö rbudet raot spel p å s.k. enarmade banditer och liknande apparater, vilket
tr ä dde i kraft den 1 januari 1979.

Att flipperspelen under senare å r har blivit vanligare p å talas i flera remissyttranden ö ver lotteriutredningens

Prop.
1981/82:203 53

f ö rslag. Den ö kande trenden p å talas
av.bl.a. lotterin ä mnden samt av l ä nsstyrelserna i Stockholms, G ö teborgs och Bohus, Skaraborgs, Kristianstads,
Hallands och G ä vleborgs l ä n. 1 Stockholms kommuns remissyttrande s ä gs att antalet flipperhallar i Stockholm och dess f ö rorter st ä ndigt
ö kar i antal. Denna utveckling bekr ä ftas ocks å
av uppgifter i skrivelser till regeringen. Diskussion om ny ö ppnade spelhallar har dessutom f ö rekommit i massmedia.

Ofta ä gs flipperspelen av n ä gon annan ä n
den som driver verksaraheten d ä r spelen
finns. Ä garna ä r i s å dana fall vanligen
spelf ö retag som st ä ller ut spelautomaterna till ö verenskommen hyra (utst ä Tlarf ö retag). I
andra fall har spelf ö retag import- och
grossistverksamhet och s ä ljer spelen till den sora anordnar
spel verksamhet.

F ö r att kartl ä gga omfattningen av importen och utst ä llningsverksamheten genomf ö rde lotteriutredningen h ö sten 1977 en enk ä t
till ett antal import ö rer av flipperspel och liknande autoraatspel.
Elva f ö retag l ä mnade uppgifter om antalet importerade och utst ä llda spel. N å gon
st ö rre import utanf ö r dessa f ö retag
ans å gs inte f ö rekomma. Svaren visade att importen uppgick till 1
955 spel ä r 1976. Ar 1977 hade importen ö kat till 2 828 spel. Antalet utplacerade spel var
under motsvarande tid 1 010 respektive 1 505. Enligt en stickprovskontroll hade
emellertid enbart fyra av de elva f ö retagen
ca 5 600 spel utplacerade under 1978. Siffrorna ä r os ä kra och delvis inaktuella men tyder
p å en kraftig ö kningstrend. Ä nd å torde den kraftigaste ö kningen ha skett efter den tidpunkt d ä utredningen gjorde sin enk ä t och s ä rskilt
efter f ö rbudet mot enarmade banditer.

Av tradition f ö rekommer
flipperspel p å tivolin och i andra n ö jesparker. Under senare tid har spelen ocks å blivit vanliga p ä
m å nga andra st ä llen. De finns t.ex. p å restauranger, barserveringar, pizzerior, kaf é er, varuhus.

Prop.
1981/82:203 54

tobaksaff ä rer och
bensinstationer. Tidigare var spelen ä ven
vanliga p ä kommunala fritidsg å rdar. I m å nga
kommuner har emellertid kritiken mot denna form av fritidssyssels ä ttning varit s å
stark att spelen har tagits bort fr å n
fritidsg å rdarna.

Under de senaste å ren
har det dock blivit vanligt att flipperspel st ä lls ut i vissa lokaler i en s å dan
m ä ngd att lokalerna f å r karakt ä r
av spelhallar. Det ä r fr ä rast spelhallarna som har f ö rorsakat
en omfattande kritik fr å n sociala utg å ngspunkter. Enstaka spel har huvudsakligen kritiserats
om de har placerats i n ä rheten av skolor .

Av Stockholms kommuns utredning om ol ä mpliga ungdomsmilj ö er framg ä r att spelhallarna geografiskt f ö rekommer b ä de
i city och i f ö rorterna. De beskrivna spelhallarna
ä r antingen frist å ende eller anslutna till en bowling- eller biljardhall.
F ö rutom st ö rre spelhallar finns m å nga mindre st ä llen med 1-8 spelautomater. Dessa
ligger oftast i anslutning till n ä gon
annan kommersiell verksamhet, som t.ex. en tobaksaff ä r, en korvkiosk eller en restaurang.

Etableringen av spelhallar ä r vanligast i Stockholras-, G ö teborgs-
och Malm ö regionerna. Spelhallar f ö rekommer eraellertid ocks å utanf ö r
storstadsregionerna t.ex. i Ö rebro, V ä ster å s,
Eskilstuna och Lule å . Ä ven p å andra orter som t.ex. i Herrljunga
och Enk ö ping har f ö rekomsten av spelhallar v å llat debatt.

5.3 G ä llande r ä tt

Lotterier och spel regleras f.n. i lotterif ö rordningen (1939:207, omtryckt 1974:221, ä ndrad senast 1978:759). Av denna frarag å r att lotterier och spel f ö r allm ä nheten
i princip inte f ä r anordnas utan tillst å nd av myndighet. Detsamma g ä ller bl.a. i fr å ga
ora s å dant automatspel sora

Prop.
1981/82:203 55

inte anordnas f ö r
allm ä nheten om spelet anordnas i f ö rv ä rvssyfte.
Tillst å nd kan beviljas av polismyndighet,
l ä nsstyrelse eller regeringen,
beroende p å vilken lotteri- eller spelform
det ä r fr ä ga om.

N ä r det g ä ller autoraatspel g ö rs i lotterif ö rordningen (1 § och 1 a § )
en å tskillnad raellan spel som ger
vinst i form av pengar och varor och spel som ger vinst endast i form av
frispel. Automatspel om pengar ä r f ö rbjudet i Sverige sedan den 1 januari 1979. Tillst å nd kan dock ges f ö r
s å dant spel p å fartyg i internationell trafik. Automatspel om varuvinster
f ä r efter tillst å nd anordnas i samband med offentlig n ö j/estillst ä llning,
tivoli- eller restaurangr ö relse. S å dant automatspel kan ä ven f å anordnas i samband med bingospel.
Automatspel som normalt endast ger vinst i form av ett frispel p å apparaten, s ä som
flipperspel eller liknande automatspel, f ä r
anordnas utan tillst å nd eller anm ä lan. Ger spelet vinst i form av flera ä n ett frispel per spelomg ä ng kr ä vs d ä remot tillst å nd
f ö r att anordna spelet.

Den spelverksamhet som f ö rekommer i de s.k. flipperhallarna baseras p å den typ av spelautomater som inte kr ä ver tillst å nd.
De nuvarande best ä mraelserna i lotterif ö rordningen ger s å ledes
i allm ä nhet ingen m ö jlighet att f ö r-handspr ö va spelverksarahet p å flipperspel och liknande autoraatspel.

Ä ven
allm ä nna ordningsstadgan (1956:617, ä ndrad senast 1980:281) inneh å ller vissa best ä ramelser
som kan vara av intresse i sammanhanget. Enligt 12 § allm ä nna ordningsstadgan
kr ä vs tillst å nd f ö r att
anordna offentlig tillst ä llning p ä allm ä n plats.
Vissa slag av offentliga tillst ä llningar kr ä ver tillst å nd
ä ven om de inte ä ger rum p å allm ä n plats. Med offentlig tillst ä llning avses enligt 9 § bl.a. t ä vling och uppvisning i sport och
idrott, danstillst ä llning, cirkusf ö rest ä llning, tivoli-
och marknads-

Prop. 1981/82:203 56

n ö jen samt tillst ä llning av annat slag som anordnas f ö r allm ä nheten
och som inte avses i lagen om allm ä nna
sammankomster. Till begreppet offentlig tillst ä llning f ä r anses h ö ra en avsikt att samla publik. F ö rst om det blir fr å ga om mera omfattande och publikdragande arrangemang torde man emellertid
kunna tala om tillst ä llning. Den spelverksamhet som
anordnas i spelhallar kan i allm ä nhet inte betraktas
som en offentlig tillst ä llning och f å r d ä rf ö r bedrivas utan tillst å nd enligt allra ä nna
ordningsstadgan.

F ö r s ä rskilda fall f å r polisrayndighet enligt 8 § allm ä nna
ordningsstadgan meddela ordningsf ö reskrifter
om bl.a. h å llande av lokal eller plats f ö r sport, spel eller liknande. S å dana f ö reskrifter
ä r inte begr ä nsade till allm ä n
plats utan f å r avse ä ven enskilda omr å den
eller lokaler. Enligt andra stycket i samma paragraf kan polismyndighet om det ä r p å kallat med h ä nsyn till den allm ä nna ordningen f ö rbjuda verksamheten. Om spelverksaraheten
i en spelhall bedrivs p å s å dant s ä tt att den allm ä nna ordningen st ö rs
kan s å ledes polismyndigheten antingen raeddela
f ö reskrifter f ö r verksamheten eller f ö rbjuda den. De missf ö rh å llanden som f ö rekommer
i spelhallar ä r dock fr ä mst av social karakt ä r och utg ö r inte i f ö rsta hand ett hot mot den allm ä nna ordningen. Allm ä nna ordningsstadgans inriktning p ä den
allm ä nna ordningen g ö r d ä rf ö r att den endast i undantagsfall ä r anv ä ndbar f ö r att komma till r ä tta raed de sociala missf ö rh å llanden som kan uppkomma i en spelhall.

3.4 Regler i ö vriga
nordiska l ä nder

I Danmark regleras flipperspel och liknande f ö rstr ö elsespel i Justitsministeriets
cirkul ä r den 30 april 1964, med ä ndringar den 5 april 1968. Rena f ö rstr ö elsespel,
som inte ger n å gon form av vinst, f å r utst ä llas
p å restauranger och n ä ringsst ä llen
utan tillst å nd fr å n polismyndigheten. Om spelen skall placeras p å andra st ä llen
kr ä vs d ä remot polisens medgivande. Det b ö r
p å pekas att r ä tt till

Prop.
1981/82:203 57

fortsatt spel betraktas som vinst enligt en dom av H(i(jcsteret
den 14 februari 1974.

Med f ö rstr ö elsespel avses i Finland s å dan
spelanordning som mot betalning anv ä nds
i rent underh å llningssyfte och som inte ger vinst
i pengar, varor eller andra f ö rm å ner med penningv ä rde.
Eftersom dessa spel inte ger den spelande vinst, bei' ö rs spelen inte av lotterilagstiftningen. Polistillst å nd kr ä vs emellertid
f ö r uppst ä llning av s ä dana
apparater. Genom lag den 27 maj 1976 om f ö rstr ö elseautomater, skall samtliga s ä dana spel ö vertas
av Penning-automatf ö reningen. Spel uppst ä llda f ö re
den 31 maj 1976 f å r dock finnas kvar i privat ä go fram till den 31 december 1981.

I Norge regleras automatspel i 9 § lotteriloven. Man skiljer mellan tv ä fall d ä r
spel inte betraktas som lotteri, n ä mligen
skicklighetsspel och spel p å vissa spelautomater.
Enligt en rundskrivelse fr å n Justis- och Poli-tidepartementet
den 14 augusti 1970 skall emellertid 9 § lotteriloven
till ä mpas ä ven p ä dessa spel, vilket inneb ä r att de fordrar polisens tillst å nd f ö r att f ä uppst ä llas.
De spelautomater sora inte anses vara skicklighetsspel f å r inte utbetala vinst i egentlig mening, d ä remot polletter. Dessa f ä r dock endast anv ä ndas
f ö r fortsatt spel. Betr ä ffande de spel som har godk ä nts som skicklighetsspel f å r d ä remot vinst
utbetalas i form av b å de varor och pengar.

Denna j ä mf ö relse med f ö rh å llandena i v å ra
nordiska grannl ä nder visar att reglerna f ö r flipperspel d ä r
ä r restriktivare ä n i Sverige. I Finland och Norge kr ä vs tillst å nd
att st ä lla upp spelen, och i Danmark kr ä vs tillst å nd
n ä r spelen st ä lls upp p ä
n å gon annan plats ä n ett n ä ringsst ä lle.

Prop. 1981/82:203 58

4 FR Å GANS
TIDIGARE BEHANDLING

Under detta kapitel redovisas sammanfattningsvis den syn p ä spelhallarnas verksamhet som har kommit till
uttryck i lotteriutredningens huvudbet ä nkande
(SOU 1979:29) Lotterier och spel, i remissyttranden ö ver lotteriutredningens bet ä nkande och i skrivelser till regeringen.

4.1 Lotteriutredningen

Lotteriutredningen har som tidigare n ä mnts i sitt huvudbet ä nkande l ä ranat f ö rslag till en ny lotterilagstiftning. F ö rslaget ö verv ä gs f ö r n ä rvarande inora handelsdepartementet. Utredningen
har ocks å i bet ä nkandet belyst de sociala konsekvenserna av flipperspelet
och f ö reslagit att detta regleras i en s ä rskild lag.

Utredningen konstaterar att flipperspelet har ö kat starkt i orafattning under senare å r. Samtidigt har denna spelform kritiserats av bl.a.
f ö retr ä dare f ö r skolan och sociala myndigheter. Kritiken
har g å tt ut p å att spelet skapar sociala problem bland barn och
ungdom. Den har s ä rskilt g ä llt lokaler raed s å ra å nga spel att de kan betecknas som
spelhallar.

Utredningen anser att denna kritik ä r ber ä ttigad och
att det fr å n sociala utg å ngspunkter ä r
motiverat att spel p å flipperspel och liknande apparater
regleras. Eftersom flipperspel vanligen inte ger vinst i egentlig mening utan
endast r ä tt till frispel, har utredningen
inte velat reglera flipperspelet i sitt f ö rslag
till lotterilag. Man har i st ä llet f ö rordat att detta och 1iknande■spel regleras i
en s ä rskild lag om begr ä nsningar i r ä tten
att st ä lla upp vissa spelapparater m.m.

Enligt lagf ö rslaget
skall l ä nsstyrelserna, om det beh ö vs fr å n social synpunkt,
kunna ingripa med f ö reskrifter sora

Prop.
1981/82:203 59

begr ä nsar spelets omfattning i de fall d ä r missf ö rh å llanden har uppst å tt. Detta kan ske genom f ö reskrifter
om hur m å nga spelapparater som f ä r f ö rekomma i
vissa lokaler och under vilka tider spel f å r
f ö rekomma. Lagf ö rslaget ä r
allts å uppbyggt s å att det i och f ö r
sig ä r till å tet att utan s ä rskilt
tillst å nd anordna spel och t ä vlingar sora avses i lagen. L ä nsstyrelserna f å r
emellertid m ö jlighet att ingripa med f ö reskrifter om missf ö rh å llanden uppst å r.

4.2 Remissyttranden

Remissyttranden ö ver
lotteriutredningens huvudbet ä nkande har
avgivits av drygt 12Q statliga myndigheter, komrauner, n ä ringslivsorganisationer och fackliga organisationer.
Av remissinstanserna har ett 50-tal yttrat sig ö ver lagf ö rslaget ang å ende flipperspel.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i den
del som r ö r flipperspel ser ett behov av att ä tg ä rder vidtas
f ö r att man skall komma till r ä tta raed de missf ö rh å llanden som kan f ö rknippas med denna spelverksamhet. Spelhallarna anses av
remissinstanserna f ö rorsaka de st ö rsta sociala problemen. M å nga av instanserna vill dock f ö rorda mera vittg å ende
å tg ä rder ä n vad utredningen har f ö reslagit. Flera remissinstanser framh å ller att lagen b ö r
utformas s ä att myndigheterna ges m ö jlighet att ingripa redan innan sociala
skadeverkningar har uppkommit.

Det stora flertalet remissinstanser ä r eniga ora att den aktuella spel verksamheten
orsakar sociala skadeverkningar. De problem som kan f ö rknippas med spelhallarnas verksamhet ä r enligt remissvaren bl.a. milj ö n i spelhallarna. Remissinstanserna pekar p å att spelhallarna blir samlingsplatser f ö r en ungdomlig publik, att spelhallarna har en utpr ä glad kommersiell inriktning, att ungdomarna g ö r av med betydande penningsummor p å spelet och att penningbehovet ibland tillgodoses
genom kriminalitet som st ö lder

Prop. 1981/82:203 60

och h ä leri. P å st å enden f ö rekommer ocks ä
ora att det i spelhallarna f ö rekommer
penningtransaktioner i samband med narkotikaf ö rs ä ljning och homosexuell
prostitution. Skolkproblem och vissa ordningsproblem p å talas ocks ä
i flera remissvar.

Bland å tg ä rder som f ö resl ä s av remissinstanserna kan n ä mnas totalf ö rbud,
inf ö rande av etableringskontroll, tillst å ndspr ö vning, kommunal
vetor ä tt, anm ä lningsplikt och typgodk ä nnande av spelapparater.

Riksf ö rbundet Hem och skola och polisstyrelsen
i G ä vle polisdistrikt st ä ller sig inte fr ä raraande
f ö r ett totalf ö rbud mot flipperspel. F ö rslag ora inf ö rande
av etableringskontroll eller tillst å ndspr ö vning f ö r
flipperspel framf ö rs av bl.a. riks å klagaren, brottsf ö rebyggande
r å det, socialstyrelsen, lotterin ä mnden och flera l ä nsstyrelser.
Kommunal vetor ä tt f ö rordas av Stockholms komraun och Malm ö kommun, . '\nmal ningspl
ikt vid etablering av flipperspel f ö rordas
av n ä gra l ä nsstyrelser och polisstyrelser. F ö rslag
om typgodk ä nnande av spelapparater l ä ranas av rikspolisstyrelsen och Cherryf ö retagen AB.

Rikspolisstyrelsen och lotterin ä randen aktualiserar m ö jligheten att i Sverige till ä mpa
den l ö sning p ä problem i samband med flipperspel och liknande spel
som praktiseras i Finland. D ä r har ett
under offentlig tillsyn st å ende organ, Penningautoraat f ö reningen, enligt en s ä rskild lag f å tt monopol att bedriva spel p å bl.a. f ö rstr ö elseautoraa-ter. iill den finska l ö sningen h ö r
ocks ä att ö verskottet av spelverksamheten komraer ideella f ö reningar till godo (j fr avsnitt 5.4).

N å gra remissinstanser ifr å gas ä tter behovet
eller l ä mpligheten av de å tg ä rder som
utredningen har f ö rordat. Sveriges advokatsamfund
vill inte tillstyrka att lagf ö rslaget l ä ggs till grund f ö r
lagstiftning. Det ä r inte f ö renligt

Prop. 1981/82:203 61

med rimliga krav p å
r ä ttss ä kerhet att ge l ä nsstyrelserna ra ö jlighet att ingripa p å s å vagt utformade grunder, anser
Advokatsamfundet. L ä nsstyrelsen i Kronobergs l ä n ifr å gas ä tter om den f ö reslagna
regleringen beh ö vs. Enligt Cherryf ö retagen AB ä r
uppfattningen att f ö rstr ö elsespelen orsakar sociala skadeverkningar ö verdriven. Liknande synpunkter framf ö rs av AB Svenska autoraatringen och Knutssonbolagen
AB.

4.3 Skrivelser till regeringen

Till regeringen har fr å n
koramunala myndigheter och fr å n f ö reningar kommit ett antal skrivelser, d ä r man f ö rordar
lag ä ndring f ö r att komma till r ä tta med de sociala konsekvenserna av spelhallarnas verksamhet.

En gemensara uppfattning i skrivelserna ä r att probleraen med flipperverksamheten ä r s å stora att
det fordras en h å rdare styrning ä n enligt lotteriutredningens f ö rslag. Det ä r
enligt skrivelserna viktigt att koraraunerna f å r ö kade befogenheter och m ö jligheter att p å verka
etableringar av spelhallar innan sociala skadeverkningar har uppkommit. I
vissa av skrivelserna f ö rordas n å gon form av tillst å ndspr ö vning. I andra f ö resl å s att
kommunerna skall f å m ö jlighet att f ö rhindra etableringar av spel-hallar
genora kommunal vetor ä tt. Slutligen framf ö rs i n å gra
skrivelser uppfattningen att verksamheten i spelhallar skall f ö rbjudas.

Skolstyrelsen, sociala centraln ä mnden och ungdomsstyrelsen i Eskilstuna kommun p å talar att problemen raed flipperspel har ö kat. S ä dana
problem som sen ankomst, skolk och st ö lder
anses f ö rknippade raed spelverksaraheten.
Man har ocks å tagit hand om barn som inte v ä gat å terv ä nda hem p å
grund av att de har spelat bort pengar. I skrivelsen beg ä rs d ä rf ö r att r ä tten
att st ä lla upp flipperspel lagregleras. Ä ven sociala centraln ä mnden i G ö teborgs kom-

Prop. 1981/82:203 62

mun och konsuraentn ä randen
i Bodens kommun anser att de sociala skadeverkningarna av spelhallarnas verksarahet
ä r s å stora att lagstiftningen b ö r
ä ndras s å att n å gon
form av tillst å ndsplikt blir erforderlig f ö r verksamheten.

KomraunfulIra ä ktige
i Stockholms kommun, sociala centraln ä mnden
i Herrljunga komraun och en programgrupp f ö r
barn och ungdom i Enk ö pings kommun f ö rordar i olika skrivelser ett system med koramunal
vetor ä tt som g ö r det m ö jligt
att f ö rhindra etableringar av spelhallar.
Ocks å i dessa skrivelser framh å lls spelhallarna som ol ä mpliga barn- och ungdomsmilj ö er.

Sociala centraln ä mnden
i Lule å kommun bed ö mer de sociala skadeverkningarna s å allvarliga att n ä randen
beg ä r att flipperhallar skall f ö rbjudas. Sarama uppfattning framf ö rs fr å n Unga Ö rnar Lule å kretsen
och Bergvikens socialdemokratiska kvinnoklubb i Lule å . I skrivelserna framh å lls att sj ä lva spelhallarna ä r en mycket d å lig
milj ö och ett allvarligt hot mot barn
och ungdom. Man p å talar s ä rskilt att spelhallarna v ä nder sig till en mycket ung publik. Penningsl ö seri, skolk, st ö lder
och skulds ä ttning ä r n ä gra av de
problem som enligt skrivelserna kan f ö rknippas
med spelhallarnas verksamhet.

Ut ö ver de behandlade skrivelserna har
Stockholms socialf ö rvaltning ö nskat f ä sta
uppm ä rksaraheten p ä att det har f ö rekomrait
att socialsekreterare och f ä ltassistenter
nekats tilltr ä de till n ö jestillst ä llningar
f ö r ungdora. Socialf ö rvaltningen framh å ller
att det ä r n ö dv ä ndigt att f ö rvaltningens tj ä nstem ä n kan bes ö ka
de st ä llen d ä r ungdomar vistas, om man skall kunna bedriva ett
meningsfullt ungdomsarbete.

Prop.
1981/82:203 63

5 Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG

5 .1 Allm ä nna
utg å ngspunkter

Som har framg å tt
av den tidigare redog ö relsen ligger tyngdpunkten i sarah ä llets insatser f ö r
ungdom p å det f ö rebyggande omr å det.
Genora samlade insatser bidrar raan till att f ö rb ä ttra barns och ungdomars uppv ä xt- och fritidsf ö rh å llanden. Trots denna strategi med samlade insatser
som det viktigaste instrumentet f ö r
att motverka ol ä mpliga ungdomsmilj ö er och skapa positiva alternativ till den
kommersiella ungdomskulturen, har samh ä llet
tvingats anv ä nda olika restriktioner och f ö rbud.

Man kan bland ungdomsrailj ö erna urskilja vissa railj ö er
d ä r sarah ä llet m å ste
ingripa och s ä tta best ä mda gr ä nser.
Ett samh ä lle som v ä rnar ora barn och ungdom kan aldrig acceptera direkt
skadliga ungdomsmilj ö er. Praktiskt taget alla ä r ö verens oro att
milj ö er d ä r det f ö rekomraer alkohol- och
drogmissbruk, vandalisering, v å ldshandlingar,
annan kriminalitet, prostitution eller liknande kan h ä nf ö ras till s å dana railj ö er.

Fr å gan om lagstiftnings å tg ä rder f ö r att skydda barn och ungdora mot sociala
skadeverkningar sora f ö rorsakas av s å dana ol ä mpliga
ungdomsmilj ö er har under senare tid f å tt stor uppm ä rksamhet
i.den allm ä nna debatten. P ä video-gramomr å det
har fr å gan om r ä ttsliga restriktioner mot videov å ldet r ö nt
s ä rskild uppm ä rksamhet. Riksdagen har nyligen antagit en lag
(1981:485) om f ö rbud mot spridning av filmer och
videogram raed v å ldsinslag. Lagen tr ä dde i kraft den 1 juli 1981.

Ett annat orar å de
som tidigare kritiserades h å rt utifr å n sociala utg å ngspunkter
var spelet p å s.k. enarmade banditer. Detta
spel v ä nde sig huvudsakligen till vuxna,
men lockade ä ven barn och ungdom. Som tidigare
(avsnitt 3.5)

Prop. 1981/82:203 64

har n ä mnts ä r s å dant spel, om man bortser fr å n spel p å fartyg
i internationell trafik, numera totalf ö rbjudet
i Sverige.

Till avarterna bland ungdomsmilj ö er har ocks å
i den allra ä nna debatten h ä nf ö rts den verksarahet
som de s.k. flipper- och spelhallarna bedriver. Fr å n olika h å ll
har framf ö rts krav p ä att denna verksarahet skall lagregleras. S ä rskilt fr å n
sociala rayndigheter och andra kommunala organ har p å talats att de allt vanligare spelhallarna skapar
sociala problem bland barn och ungdom. Det ä r
inte fr ä mst sj ä lva spelautomatcrnas konstruktion och utformning
eller spel p å enstaka apparater som har f ö rorsakat kritik. Kritiken har i st ä llet fr ä mst
riktats mot den fritids- och ungdomsmilj ö
som spelhallarna utg ö r. I viss utstr ä ckning har kritik ocks å riktats mot spelverksarahet p å
enstaka apparater. Det anses t.ex. vara ett problem med flipperspel i n ä rheten av skolor. De s ä gs ut ö va en s ä dan lockelse att vissa elever spelar flipper i st ä llet f ö r
att delta i skolarbetet. Det f ö rekomraer
ocks å att spcllokaler ä r bel ä gna i n ä rheten av lokaler med kommunal eller f ö reningsdriven fritidsverksamhet. En s å dan n ä rhet kan bidra
till att ungdomar dras fr å n den syssels ä ttning som samh ä llet
satsar p ä .

De problem som har beskrivits av kommunala myndigheter och
andra anses vanligen starkt f ö rknippade
med den lokal och den milj ö d ä r spelet bedrivs; Spelhallar kan l ä tt bli en samlingsplats f ö r barn och ungdom, vilket med h ä nsyn till spelhallarnas allm ä nna karakt ä r,
utg ö r en k ä lla till problem. De kan ocks ä bli ett tillh å ll
f ö r personer med s å dana sociala problem att de ut ö var ett d å ligt
inflytande p ä ungdomarna. Det ä r k ä nt att det-f ö rekommer handel raed alkohol och narkotika i dessa railj ö er.

Ett grundl ä ggande problem
s ä gs vara att spelandet hos ungdomarna
skapar ett penningbehov som f ö rutom
penning-

Prop. 1981/82:203 65

sl ö seri anses f ö rorsaka viss kriminalitet som t.ex. snatteri och h ä leri. Uppgifter f ö rekommer
ocks å om att penningbehovet ibland
tillgodoses genom prostitution. Flera myndigheter har ocks å framh å llit
att flipperapparater i ö kande utstr ä ckning anv ä nds
f ö r illegalt spel.

Ä ven
om det finns spelhallar som inte utg ö r
n å gon problemmilj ö , f ö religger ett
klart bel ä gg f ö r att kritiken mot spelhallarna ä r
ber ä ttigad. Av vad som har framkommit
i remissyttranden ö ver lotteriutredningens f ö rslag, i skrivelser till regeringen, i riksdagen, i
den allm ä nna debatten i ö vrigt samt p å
annat s ä tt ger entydigt vid ■ handen
att spelhallarna i,nte utg ö r n å gon l ä mplig barn-och ungdomsmilj ö utan skapar betydande sociala problem.

Trots konstaterade och befarade sociala skadeverkningar av
spelhallarnas verksamhet ä r huvuddelen av det spel sora f ö rekommer p å
flipperapparater f ö r n ä rvarande helt oreglerat. I allm ä nhet
f å r spelet anordnas utan tillst å nd enligt lotterif ö rordningen. Ingripande mot verksamheten med st ö d av allm ä nna
ordningsstadgan ä r inte heller m ö jligt annat ä n
i vissa undantagssituationer.

N ä ringsutskottet har.i sitt bet ä nkande (NU 1980/81:3) funnit att det finns anledning
att se med allvar p ä de missf ö rh å llanden som
h ä nger saraman med flipperspel och
liknande spel och att det ä r angel ä get att statsmakterna s å snart sora m ö jligt
vidtar å tg ä rder f ö r att r å da bot p ä
dessa missf ö rh å llanden (jfr kapitel 1).

D å liga ungdomsrailj ö er kan i f ö rsta
hand inte p å verkas genora lagstiftnings å tg ä rder. Det m å ste finnas positiva alternativ till det mera
spekulativa fritidsutbudet. Till stor del kan naturligtvis flipperspel ses som
en relativt oskyldig form av f ö rstr ö else. Syftet b ö r
heller inte vara att ensidigt f ö rbjuda flipperspel
utan endast g ö ra det m ö jligt att ingripa n ä r milj ö n runt spelverksam-

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 203

Prop. 1981/82:203 66

heten ä r direkt ol ä mplig. En reglering b ö r d ä rf ö r inte fr ä rast inriktas p å spelen som s å dana
eller spel p å enstaka apparater utan i st ä llet p å
den milj ö som spelhallarna utg ö r.

Spelhallar och den kringverksamhet som ofta f ö rekommer kan utg ö ra
en synnerligen ol ä mplig ungdomsmilj ö . Insatt i ett vidare perspektiv handlar debatten om
spelhallarna egentligen om samh ä llets och d å s ä rskilt
kommunernas inflytande ö ver d å liga ungdomsmilj ö er ö ver huvud taget. Det m ä ste d ä rf ö r anses vara
rimligt att n å gon lokal myndighet fr å n sociala utg å ngspunkter
f å r inflytande ö ver denna typ av milj ö .

En ol ä mplig ungdomsmilj ö kan givetvis utg ö ras
av ä ven andra verksamheter ä n just spelhallarna, t.ex. en pub, ett kaf é eller ett diskotek. Det kan ocks å vara en milj ö sora
fr ä mst fungerar som en samlingsplats
utan att vara knuten till n å gon viss n ä ringsverksamhet, t.ex. ett torg eller en park. Att
ol ä mpligheten kan vara kopplad till en
milj ö utan anknytning till viss n ä ringsverksamhet eller raed anknytning till en verksarahet
sora i sig sj ä lv inte kan anses ol ä mplig, utg ö r
s ä rskilt fr å n lagteknisk synpunkt ett problem. Det kan finnas å tskilliga exempel p ä milj ö er som ä r s å dana att de
motiverar ett inflytande fr ä n samh ä llets sida, men det kr ä vs olika typer av ä tg ä rder. En generell analys av samtliga typer av
ungdomsmilj ö er skulle fordra l å ngtg å ende unders ö kningar. Riksdagen har emellertid bed ö mt att det kr ä vs
skyndsamma lagstiftnings å tg ä rder mot missf ö rh å llandena inom den h ä r ber ö rda spelverksamheten. Ä ven i skrivelser fr å n kommunalt h å ll har det .ansetts s ä rskilt angel ä get
att snabbt komma till r ä tta med spelhallarnas verksamhet.
Det f ö rh å llandet att man i detta sammanhang inte kan unders ö ka och vidta å tg ä rder mot alla ol ä mpliga
ungdomsmilj ö er f ä r emellertid inte hindra att man nu ingriper och f ö resl ä r å tg ä rder mot en
viss verksamhet. Till yttermera visso r ö r
det sig h ä r om

Prop.
1981/82:203 67

en verksamhet och en milj ö som mera generellt utsatts f ö r
å tskillig kritik och som av m å nga anses g ä
stick i st ä v med samh ä llets å tg ä rder f ö r
att f ö rb ä ttra uppv ä xt- och fritidsf ö rh å llanden f ö r barn och ungdom.

En lagreglering b ö r
med h ä nsyn till det anf ö rda endast ta sikte p å den verksamhet som h ä nger samman
med flipperspel och liknande automatspel. Andra ungdomsmilj ö er ä n d ä r s ä dan
spelverksamhet f ö rekommer b ö r f ö ljaktligen
inte tas upp i detta sammanhang.

Det kan synas ö nskv ä rt att best ä ramelser
om flipperspel och liknande automatspel inordnas i n å got nu g ä llande
regelsystem. Den aktuella spelverksamheten kan s ä gas ha anknytning till s ä v ä l den verksamhet som regleras i lotterif ö rordningen som f ö reteelser
som omfattas av regleringen i allm ä nna
ordningsstadgan. I f ö revarande fall ä r emellertid syftet med regleringen att komma till r ä tta med de sociala missf ö rh å llanden som
f ö rekommer i milj ö er med flipperspel och liknande automatspel. Varken
lotterif ö rordningen eller allm ä nna ordningsstadgan ä r direkt av social karakt ä r
ä ven om b å da regelsystemen inneh å ller vissa sociala moment. H ä rtill
kommer att det p å b å da dessa omr å den p å g å r lagstiftningsarbete som inte kan
ber ä knas bli avslutat i s å dan tid att riksdagens krav p å snab-ga lagstiftnings å tg ä rder i fr å ga om spelverksamheten kan uppfyllas. Inom
handelsdepartementet bereds lotteriutredningens f ö rslag till ny lotterilag. En ö versyn av allm ä nna
ordningsstadgan g ö rs av en s ä rskild utredning, ordningsstadgeutredningen (Kn
1977:02). Med h ä nsyn till p å g å ende
lagstiftningsarbete kan det inte heller anses l ä mpligt att nu f ö resl å genomgripande ä ndringar i lotterif ö rordningen eller allm ä nna ordningsstadgan. Dot f ö resl å s d ä rf ö r att regleringen av flipperspel och liknande automatspel
sker i en s ä rskild lag.

Prop. 1981/82:203 68

5.2 Lagstiftningens utformning

S.2.1 Till ä mpningsomr å det

Lagf ö rslaget b ö r som tidigare har framh å llits reglera den verksamhet som h ä nger samman med flipperspel och liknande automatspel.
Lagens till ä rapningsorarade b ö r s å ledes avse spel
p å s å dana mekaniska eller elektroniska spelautomater sora inte ger vinst
eller endast ger vinst i form av frispel. De spel som å syftas ä r
flipperspel, skjutare, m å lspel, TV-spel och liknande spel
(jfr avsnitt 3.1). Lagen f ö resl å s omfatta allt flipperspel oavsett hur ra å nga frispel man kan f å . Detta b ö r, som senare (avsnitt 5.2.5) kommer
att behandlas, f ö ranleda en viss ä ndring i lotterif ö rordningen.

En utg å ngspunkt f ö r ö verv ä gandena b ö r
givetvis vara att man v ä ljer en l ö sning som inte ä r
kr å ngligare och mera ingripande ä n vad som ä r
n ö dv ä ndigt f ö r att uppn å syftet att f å
ett instrument mot ol ä mpliga spelmilj ö er. Som har framh å llits
tidigare f ö rek<immer sociala missf ö rh å llanden huvudsakligen
i lokaler d ä r spel verksamhet av st ö rre omfattning bedrivs. Det v ä sentliga ä r
d ä rf ö r att en reglering inriktas p å
spelhallarnas verksarahet och den ol ä rap-liga
ungdomsmilj ö sora dessa utg ö r. F ö r att
markera denna inriktning och f ö r att
undvika on ö dig byr å krati b ö r
spel p å enstaka spelapparater i det h ä r l ä get undantas
fr ä n detaljreglering. Skulle det emellertid
senare visa sig att sociala ö l ä genheter mera generellt uppkommer ä ven vid s å dant
spel f å r denna fr å ga d å ytterligare
ö verv ä gas.

Flipperspel anordnas p ä
s å v ä l svenska som utl ä ndska passagerarfartyg i trafik
mellan svenska och utl ä ndska hamnar. S å dant spel anordnas ocks å p ä
passagerarfartyg mellan fastlandet och Gotland. I och f ö r sig torde ocks å
h ä r kunna uppkomma en s å dan ol ä mplig
ungdomsmilj ö som skulle motivera att ä ven detta spel inordnas i regelsystemet. Flera

Prop.
1981/82:203 69

sk ä l talar eraellertid f ö r att spel p å
fartyg undantas fr å n regleringen. Risken f ö r uppkomsten av en ol ä mplig ungdorasmilj ö ä r h ä r inte lika
uttalad som betr ä ffande fasta spelmilj ö er av typ spelhallar. Det har inte heller p å talats att n ä gra
s ä rskilda problem f ö religger med flipperspel p å fartyg. Dessutom skulle efterlevnaden av lagen h ä r vara sv å r
att kontrollera. Spel p å fartyg i regulj ä r trafik b ö r
s å ledes undantas fr å n lagens till ä mpningsomr å de. Denna fr å ga
kommer att utvecklas n ä rmare i specialmotiveringen till
lagf ö rslaget. Ä ven s å dant flipperspel
som tillf ä lligt anordnas p ä s.k. ambulerande tivolin b ö r i princip undantas. Genom verksamhetens tillf ä lliga katak-t ä r
finns det knappast risk f ö r att det uppst å r n å gra mera p å tagliga problem till f ö ljd av verksaraheten. D ä rtill kommer
att tivolin ö je ä r h ä nf ö rligt till offentlig tillst ä llning
och d ä rf ö r omfattas av best ä mmelserna i
allm ä nna ordningsstadgan. Samma
undantagsbest ä mmelse b ö r ocks å
g ä lla f ö r andra offentliga tillst ä llningar
av tillf ä llig karakt ä r.

5.2.2 Val av ä tg ä rd

En v ä sentlig fr å ga ä r vilka å tg ä rder som
skall kunna vidtas. I den allm ä nna debatten
har olika mer eller mindre l å ngtg å ende å tg ä rder f ö rordats.
Bl.a. har framf ö rts krav p å totalf ö rbud,
etableringskontroll, koramunal vetor ä tt,
tillst å ndspr ö vning, anm ä lningsskyldighet och typgodk ä nnande .

Som redan har framh å llits
b ö r ingripande i f ö rsta hand kunna ske f ö r att motverka sociala raissf ö rh ä llanden i spelhallar. I vissa skrivelser fr ä n komrauner och olika f ö reningar f ö rekomraer
krav p å att spelverksaraheten vid spelhallar
skall f ö rbjudas. Innan en s å l å ngtg å ende å tg ä rd p å allvar ö verv ä gs b ö r dock andra v ä gar
pr ö vas. Av riksdagsbeslutet frarag å r ocks å
indirekt att man inte t ä nkt sig ett totalf ö rbud. Huvudfr å gan
ä r d ä rf ö r om n å gon myndighet b ö r
ha inflytande redan ö ver etableringar av

Prop.
1981/82:203 70

spelverksarahet eller ora dot ä r tillr ä ckligt
med en reglering som ger myndighet r ä tt
att ingripa om verksamheten f ö ranleder
missf ö rh å llanden.

Lotteriutredningen ö verv ä gde om man skulle f ö resl å tillst å ndsplikt f ö r
uppst ä llande av flipperspel eller om det
skulle r ä cka med en reglering som ger
myndigheterna r ä tt att ingripa vid missf ö rh å llanden.
Utredningen ans å g dock att en s ä l å ngtg å ende reglering som tillst å ndspr ö vning var on ö digt drastisk och stannade d ä rf ö r f ö r ett f ö rslag
som gav l ä nsstyrelsen r ä tt att ingripa n ä r
sociala problem hade uppst å tt.

Utredningens f ö rslag
kritiserades under remissbehandlingen f ö r
att inte g å tillr ä ckligt l ä ngt
(jfr avsnitt 4.2). Bland de remissinstanser som f ö rordade en h å rdare styrning var tillst å ndspr ö vning det
mest f ö rordade alternativet till
utredningens f ö rslag. Ä ven i de skrivelser som har redovisats under avsnitt
4.3 har man st ä llt l ä ngre g å ende krav p å en reglering ä n
enligt lotteriutredningens f ö rslag. I
skrivelserna framh å lls att det ä r angel ä get
att spelhallarna kommer under offentlig reglering f ö r att motverka sociala skadeverkningar av
verksamheten. Man betonar ocks å vikten av
att en s å dan reglering utformas s å att den ger myndigheterna inflytande ö ver spelhallarnas verksamhet innan sociala
skadeverkningar har uppkommit.

I n ä ringsutskottets bet ä nkande s ä gs
bl.a. att utskottet f ö ruts ä tter att regeringen ut ö ver
lotteriutredningens f ö rslag noga ö verv ä ger de
synpunkter i ä rendet som sociala myndigheter m.fl.
har framf ö rt i skrivelser till handelsdepartementet.

Kritiken mot spelhallarnas verksamhet har tagit fasta p ä att denna milj ö
skapar sociala problem bland barn och ungdom. Fr ä n f ö rebyggande sociala utg å ngspunkter b ö r
det vara motiverat att konstruera lagen s å
att det blir m ö jligt att

Prop.
1981/82:203 71

ingripa redan innan s å dana
problem har uppkommit. Anm ä lningsplikt och registrering av
innehav av spelapparater kan fr å n dessa utg å ngspunkter inte anses tillr ä ckligt.

Slutsatsen av det sagda blir att man f ö r att ha m ö jlighet
att f ö rhindra att sociala skadeverkningar
uppst å r b ö r inf ö ra ett system med viss f ö rhandspr ö vning.
En s ä dan ordning skulle ocks ä i huvudsak svara mot vad som g ä ller i de ö vriga
nordiska l ä nderna. N å gon form av tillst å ndspr ö vning med s ä rskild inriktning p å spelhallarna b ö r allts å komma till st å nd.

5.2.5 TiUst å ndsmyndighet

N ä ringsutskottet framh å ller i sitt bet ä nkande
att starka sk ä l talar f ö r att kommunerna f å r ett v ä sentligt inflytande ö ver verksamheten vid flipperhallar och liknande.

Ett kommunalt inflytande b ö r kunna garanteras inom ramen f ö r
flera olika l ö sningar.

Ett alternativ ä r
att l ä gga tillst å ndspr ö vningen p å polismyndigheterna. Dessa har f ö r n ä rvarande ett
ansvar f ö r tillst å ndsgivning och kontroll avseende vissa slag av lotterier
och spel. Polisen har ocks å ansvaret f ö r den allm ä nna
ordningen. Den h ä r aktuella spelverksamheten kan s ä gas ha anknytning till b å da dessa omr å den.
Detta i f ö rening med polisens goda lokalk ä nnedora kan tala f ö r att tillst å ndsgivningen handhas av
polismyndighet. Det kommunala inflytandet skulle i s å dant fall kunna tillgodoses genora ett reraissf ö rfarande med kommunal vetor ä tt. A andra sidan ä r en reglering av spelhallarnas verksarahet prim ä rt en fr ä ga
om att fr å n sociala utg å ngspunkter f å
inflytande ö ver ol ä mpliga ungdomsmilj ö er, vilket kan tala f ö r att tillst å ndspr ö vningen inte
b ö r ankomma p å polismyndighet.

Prop. 1981/82:203 72

Ett annat alternativ ä r
att l ä gga tillst å ndspr ö vningen p å l ä nsstyrelserna
och f ö rena denna pr ö vning med kommunal vetor ä tt. F ö r l ä nsstyrelserna kan fr ä mst anf ö ras att man skulle f ä enheter som kan f ä en vid erfarenhet av de s ä rskilda
problemen p å orar å det och d ä rmed skapa b ä ttre garantier f ö r
en enhetlig till ä mpning. L ä nsstyrelserna l ä mnar
i dag tillst å nd till vissa lotterier och spel.
Det kan noteras att lotteriutredningen har f ö reslagit
att lotteri- och spel ä renden koncentreras till l ä nsstyrelserna. Ä ven
ingripanden enligt f ö rslaget till s ä rskild reglering av flipperspel skulle enligt
utredningens mening ankomraa p ä l ä nsstyrelserna. Mot att v ä lja l ä nsstyrelserna
som tillst å ndsmyndighet kan eraellertid anf ö ras bl.a. att de inte i samraa utstr ä ckning som kommunerna har den n ö dv ä ndiga k ä nnedomen om lokala f ö rh å llanden. En utg å ngspunkt b ö r
ocks å vara att man l ä gger beslutsfattandet s å n ä ra de ber ö rda som m ö jligt.

Ett tredje alternativ ä r
att v ä lja en kommunal l ö sning, dvs. att l ä gga
tillst å ndspr ö vningen direkt p å kommunerna. De ä r genora sitt ansvar f ö r att skapa goda f ö rh å llanden f ö r
barn och ungdom v ä l f ö rtrogna raed de sk ä l sora b ä r upp den tillt ä nkta
lagstiftningen. Skolmyndigheter och sociala myndigheter har redan ett ansvar f ö r ungdoraarnas uppv ä xtf ö rh å llanden och en n ä ra kontakt med den verklighet som ungdoraarna
lever i. Detta f ö rh å llande liksora kommunernas f ö rtrogenhet
med lokala f ö rh å llanden och allm ä nna decentraliseringsstr ä vanden i sarah ä llet
talar f ö r att man h ä r skall v ä lja
en kommunal l ö sning. En s ä dan l ö sning bidrar
till att ge kommunerna ett st ö rre
helhetsansvar f ö r ungdomarnas uppv ä xtmilj ö
och kan ocks å ses sora ett led i att ö ka den kommunala sj ä lvstyrelsen. ,

Eftersom tillst å ndspr ö vningen skall ske fr ä n sociala utg å ngspunkter f ö resl å s att
socialn ä mnden blir tillst å ndsmyndighet. En s å dan ordning synes p å ett naturligt
s ä tt sammanfalla med de uppgifter som
ankoraraer p ä socialn ä ran-

Prop. 1981/82:203 73

derna enligt socialtj ä nstlagen,
som tr ä der i kraft den 1 januari 1982.
Till socialn ä mndens uppgifter enligt lagen h ö r bl.a. att fr ä mja
goda milj ö er i kommunen och genom upps ö kande verksarahet fr ä raja f ö ruts ä ttningarna f ö r goda levnadsf ö rh å llanden. Av
de allra ä nna riktlinjerna f ö r n ä mndens
verksamhet framg ä r bl.a. att n ä randen ä ven
skall ta initiativ till och bevaka att ä tg ä rder vidtas f ö r
att skapa en god samh ä Usmilj ö och goda f ö rh å llanden f ö r
bl.a. barn och ungdom. N ä mnden skall arbeta f ö r att f ö rebygga
och motverka missbruk av alkohol och andra beroende-framkallande medel.
Insatser f ö r barn och ungdom b ö r d ä rvid ä gnas s ä rskild
uppm ä rksarahet. N ä r det g ä ller
omsorgen om barn och ungdom anges -s ä rskilt
att n ä mnden skall verka f ö r att barn och ungdom v ä xer upp under trygga och goda f ö rh å llanden.

Vid socialn ä mndens handl ä ggning av ä renden
enligt den f ö reslagna lagen ä r det naturligt att n ä mnden samr ä der raed andra ber ö rda koramunala och statliga myndigheter. H ä r avses i f ö rsta
hand skolstyrelse, fritidsn ä mnd eller liknande
och den lokala polismyndigheten.

5.2.4 Tillst å ndspr ö vning m.m.

Lagf ö rslaget b ö r utforraas s ä
att socialn ä mnden vid tillst å ndspr ö vningen ges
stor frihet att g ö ra en bed ö mning efter de lokala f ö rh å llanden som r å der i kommunen. Utg å ngspunkten f ö r en s å dan bed ö raning
b ö r raed h ä nsyn till syftet raed regleringen vara, huruvida det
finns risk f ö r att spelverksamheten kan leda till
att en ol ä mplig ungdomsmilj ö uppkomraer eller att spelverksaraheten koramer att bedrivas
s å att den f ö rorsakar en bristande ordning.

Socialn ä randen b ö r ges ra ö jlighet
att f ö rena tillst å nd med f ö reskrifter
och att meddela nya eller ä ndrade f ö reskrifter om missf ö rh å llanden uppkommer efter tillst å ndsbeslutet. Likas å f ö refaller det naturligt att tillsynen
ö ver

Prop.
1981/82:203

spelverksaraheten ut ö vas
av socialn ä mnden, som torde ha de b ä sta f ö ruts ä ttningarna att fortl ö pande f ö lja verksamheten. F ö r att kunna ut ö va
denna uppgift m å ste socialn ä mnden f å
tilltr ä desr ä tt till plats d ä r spel verksamhet bedrivs. Socialn ä mnden m å ste
ocks å f å m ö jlighet att å terkalla ett meddelat tillst å nd om det visar sig att missf ö rh å llanden uppkomraer
genora spelverksamheten.

5.2.5 Ä ndring i lotterif ö rordningen

I avsnitt 5.3 har n ä mnts
att autoraatspel som ger vinst i form av flera frispel orafattas av lotterif ö rordningens t i 11st ä ndskrav, raedan autoraatspel sora normalt erbjuder vinst endast i form
av ett frispel enligt en s ä rskild undantagsbest ä raraelse i f ö rordningen
f å r anordnas utan tillst å nd.

Det nu fraralagda lagf ö rslaget
ora anordnande av visst autoraatspel orafattar allt automatspel som inte ger vinst
eller endast ger vinst i form av frispel. Eftersom automatspel som ger vinst i
form av flera ä n ett frispel f.n. kr ä ver tillst å nd
enligt lotterif ö rordningen skulle detta inneb ä ra krav p ä
tv ä olika tillst å nd. En s ä dan
ordning b ö r undvikas. Lotteriutredningen har
i sitt huvudbet ä nkande f ö reslagit att spel p ä spelapparater som enbart erbjuder vinst i form av frispel p å apparaten f å r
anordnas utan tillst å nd.

74

Som tidigare (avsnitt 5.1) har n ä mnts p å g å r inom handelsdepartementet beredning av lotteriutredningens
f ö rslag till ny lotterilagstiftning.
Det synes dock l ä mpligt att redan i detta samraanhang
f ö resl å en viss justering i lotter if ö rordn
ingen som inneb ä r att automatspel som erbjuder vinst
endast i form av frispel p å automaten skall f å anordnas utan tillst å nd enligt lotterif ö rordningen.
N å gra egentliga ol ä genheter torde, s å vitt
nu kan bed ö mas, inte vara f ö renade med en .i å dan
ordning.

Prop.
1981/82:203 75

5.3 Kostnader

Det f ö rslag sora nu l ä ggs fram ä r
till sin grundkarakt ä r inte n ä got nytt f ö r
kommunerna,*eftersom dessa redan har ett ansvar f ö r barns och ungdomars uppv ä xt-
och fritidsf ö rh å llanden. Det har varit ett ö nskem å l fr å n kommunerna
att f å inflytande ö ver ber ö rda
spelmilj ö er, f ö r att b ä ttre kunna fullg ö ra det ansvar f ö r
ungdorasmilj ö erna som man redan har. F ö rslaget medf ö r
vissa administrativa kostnader f ö r
kommunerna. Socialn ä mndens tillst å ndspr ö vning och tillsyn
enligt f ö rslaget kr ä ver viss personalinsats. Storleken av denna insats koraraer
att variera fr å n kommun till kommun beroende p å i vilHen orafattning spelverksarahet f ö -rekoramer inom de olika kommunerna. I vissa
kommuner komraer det att bli ett antal tillst å nds ä renden medan andra knappast koramer
att ber ö ras alls. Att exakt ber ä kna de administrativa kostnaderna ä r inte m ö jligt.
Dessa kan dock antas bli relativt begr ä nsade
och f å r j ä mf ö ras med de sociala f ö rdelar som st å r
att vinna med f ö rslaget.

Prop. 1981/82:203 76

6 SPECIALMOTIVERING

6.1 Lagen ora anordnande av visst automatspel

Enligt 8 § allra ä nna ordningsstadgan (1956:617, ä ndrad senast 1980:281) f å r polismyndighet i s ä rskilda fall meddela ordningsf ö reskrifter
f ö r bl.a. h ä llande av lokal eller ])lats f ö r sport, spel eller liknande. Endast s å dana f ö reskrifter
f å r meddelas sora i det s ä rskilda fallet fordras f ö r att uppr ä tth å lla den allm ä nna
ordningen. Polismyndigheten f ä r ocks å f ö rbjuda
verksamheten om det ä r p å kallat med h ä nsyn till den allm ä nna ordningen. Om verksamheten i on spelhall bedrivs
p å s å dant s ä tt att den allm ä nna ordningen st ö rs
kan s å ledes polismyndigheten antingen meddela
f ö reskrifter f ö r verksamheten eller f ö rbjuda den. De missf ö rh å llanden som har konstaterats i samband med automatspel
ä r emellertid fr ä mst av social karakt ä r. Verksamheten utg ö r inte i sig
ett hot mot den allra ä nna ordningen. Best ä mmelserna i allm ä nna
ordningsstadgan torde d ä rf ö r endast i undantagsfall vara till ä mpliga
p å spel-hallsverksamhet.

Lotterier och spel regleras f.n. i lotterif ö rordningen (1939:207, omtryckt 1974:221, ä ndrad senast 1978:759).Av denna framg å r att lotterier och spel f ö r allm ä nheten
i princip inte f å r anordnas utan tillst å nd av myndighet. N ä r det g ä ller automatspel g ö rs eraellertid i lotterif ö rordningen en å tskillnad
raellan spel som ger vinst i f ö rra av pengar
eller varor och spel sora ger vinst endast i f ö rra av frispel p å automaten. Automatspel som ger vinst
endast i form av ett frispel f å r anordnas
utan tillst å nd. Den spelverksarahet som f ö rekommer i de s.k. flipperhallarna baseras p å den typ av spelautomater som inte kr ä ver till-st and.

M ö i 1igheterna f ö r samh ä llet
att i dag p å verka etableringen av verksamhet
som avser spel p å flipperspel och liknande automatspel
och att motverka missf ö rh å llanden

Prop.
1981/82:203 77

som kan uppkomma i samband med s å dan verksamhet ä r
s å ledes begr ä nsade. S å som
har framh å llits under avsnitt 5.1 b ö r det i cn s ä rskild
lag sammanf ö ras regler som ger kommunerna inflytande
ö ver etableringen av spelhallar f ö r s"idant automatspel som inte omfattas av lotteri
f ö r ö rd-ningcn och m ö jligheter att ingripa n ä r verksamheten f ö i'-orsakar
missf ö rh å llanden av social karakt ä r
f ö r barn eller ungdom. Reglerna ges
i f ö religgande lagf ö rslag.

Den f ö reslagna lagen har givits namnet Lag
om anordnande av visst nutomatspel. Begreppet autoraatspel knyter an till den terminologi
som f ö rekommer i lotterif ö rordningen. Som n ä rmare
kommenteras i,det f ö ljande omfattar lagf ö rslaget emellertid inte allt automatspol. Aut om.nt
spel som ger vinst i form av pengar eller varor tr ä ffas inte av lagf ö rslagets
best ä mmelser utan regleras liksom hittills
genom 1 ot te r i f ö rordn ingen . Att lagf ö rslaget p å
detta siitt ä r begr ä nsat till visst automatspel har ansetts b ö ra komma till uttryck redan i rubriken.

Lagf ö rslaget inneh å ller tolv paragrafer uppdelade ]i ä fyra genom mellanrubriker å tskilda avsnitt. Efter en inledande paragraf, i vilken
anges lagens till ä mpningsomr å de, f ö ljer en paragraf
med allm ä nna f ö reskrifter f ö r den som anordnar automatspel som
omfattas av lagf ö rslaget. De d ä rp å f ö ljande paragraferna behandlar tillst å nd i vissa fall f ö r
anordnande av automatspel. Slutligen inneh å ller
lagf ö rslaget best ä mmelser om bl.a. tillsyn, straff och besv ä r. ;Bc-st ä mmelsernas
inneb ö rd och avsedda till ä mpning skall h ä r
ytterligare belysas.

1 §

I paragrafens f ö rsta
stycke anges den spel verksamhet som omfattas av lagf ö rslaget. Det ä r
till ä mpligt p ä spel p å mekaniska
eller elektroniska spelapparater som inte ger vinst eller endast ger vinst i
form av frispel p å appnra-

Prop.
1981/82:203 78

ten. Av den f ö reslagna
best ä mraelsen f ö ljer vidare att endast s å dant spel som anordnas i f ö rv ä rvssyfte
faller inom lagf ö rslagets till ä rapningsorarade.

De spelapparater som å syftas
i paragrafen ä r s.k. flipperspel, skjutare, m å lspel, TV-spel och liknande spel. I regel ger dessa
spel inte annan spelvinst ä n ett frispel p å apparaten. En lagstiftning p å orar å det b ö r eraellertid omfatta ä ven spel d ä r vinst inte utg å r eller d ä r
vinsten utg ö rs av flera frispel. I annat fall
skulle lagstiftningen enkelt kunna kringg å s.
D ä remot b ö r lagf ö rslaget
inte omfatta autoraatspel som ger vinst i form av pengar eller varor. Spelverksarahet
av detta slag har n ä ra anknytning till andra typer av
lotterier och b ö r d ä rf ö r liksora hittills regleras i lotterif ö rordningen. Paragrafens f ö rsta stycke har utforraats i enlighet h ä rraed.

Mekaniska eller elektroniska spelapparater som ger vinst i
form av tv å eller flera frispel p å apparaten orafattas i dag av lotteri f ö rordningens best ä raraelser.
Den avgr ä nsning av lagf ö rslagets till ä mpningsomr å de som nyss har ber ö rts inneb ä r s å ledes att ä ndringar b ö r g ö ras i lotterif ö rordningen. Denna fr å ga behandlas under avsnitt 6.2.

Ä nnu
en avgr ä nsning av lagf ö rslagets till ä mpningsomr å de sker genom att det i paragrafens f ö rsta stycke anges att spelet skall anordnas i f ö rv ä rvssyfte.
Begreppet anordna spel anv ä nds genomg å ende i lagf ö rslaget
f ö r att beskriva det f ö rh å llandet att en
eller flera automater fortl ö pande h å lls tillg ä ngliga
f ö r spel. Med f ö rv ä rvssyfte
avses att spclverksamhcten anordnas i syfte att p å ett-cller annat s ä tt inbringa inkomster.
Detta inneb ä r t.ex. att spelverksarahet sora
anordnas av cn ideell f ö rening i syfte att erh å lla inkoraster f ö r
att finansiera f ö reningsverksarahe-ten orafattas av best ä raraelserna. Ora gratisspel anordnas p å spelautoraater i syfte att locka kunder till annan
f ö rv ä rvsverksamhet f å r det ocks å anses att spelet har anord-

Prop.
1981/82:203 79

n ä ts i f ö rv ä rvssyfte.
Detsamma g ä ller naturligtvis om spelautomater
uppl å ts f ö r gratisspel mot att t.ex. en viss f ö rt ä ring m å ste ske eller att varor till ett visst v ä rde m ä ste ink ö pas. Sj ä lvfallet
kan ocks å s å dan spelverksamhet som bedrivs utan att betalning beh ö ver erl ä ggas
f ö rorsaka att sociala ol ä genheter uppkomraer. Det saknas dock anledning att
anta att rent gratisspel skulle f ä
s å dan orafattning att n å gra mera p å tagliga
ol ä genheter kan uppst ä .

Av redovisningen under avsnitt 5.4 framg å r, att enhetliga regler saknas om automatspel i de
nordiska l ä nderna. Detta medf ö r att s ä rskilda
problem uppkommer n ä r det g ä ller att reglera autoraatspel som anordnas p å f ä rjor i trafik
mellan Sverige och de ö vriga nordiska l ä nderna. S ä rskilda
problem uppkommer ocks å n ä r det g ä ller att reglera automatspel som f ö rekommer p å
annan fartygstrafik. Det ligger inte heller lika n ä ra till hands att socialn ä mnderna, som enligt 5 och 7 §§ f ö resl å s bli tillst å nds-
och tillsynsmyndigheter, f å r ett avg ö rande inflytande p å f ö rekomsten av denna spelverksamhet
och ansvaret f ö r den tillsyn som kan kr ä vas. Eftersom denna spelverksamhet inte ä r lika l ä ttillg ä nglig f ö r
barn och ungdora sora den spelverksamhet sora bedrivs i spelhallarna, torde
risken f ö r uppkorasten av sociala raissf ö rh ä llanden i f ö revarande fall vara relativt liten. Det f ö resl å s d ä rf ö r att spel p å fartyg i regulj ä r
trafik undantas fr å n lagf ö rslagets till ä rapningsomr å de. En best ä mmelse
om detta har tagits in i paragrafens andra stycke.

2 §

I paragrafen har tagits in best ä mmelser sora allra ä nt pekar p ä lagf ö rslagets syften, n ä raligen att
skydda barn och ungdom samt att f ö rb ä ttra ordningen i de lokaler d ä r spelverksamhet bedrivs. I 5 § f ö reskrivs att
spel som anordnas p å flera ä n tre automater kr ä ver tillst å nd. F ö revarande best ä mraelser g ä ller emellertid all spelverksamhet som orafattas av
lagf ö rslaget oavsett om det kr ä vs tillst å nd
f ö r verk-

Prop.
1981/82:203 80

samheten el ler ej.

Det framst å r inte alltid
som sj ä lvklart vem som egentligen
ansvarar f ö r s å dan spelverksarahet sora nu ä r
i fr å ga. Det ä r n ä mligen inte ovanligt
att ett s ä rskilt f ö retag svarar f ö r
sj ä lva uppst ä llandet av spelautomaterna mot att den som ä ger eller f ö rhyr
den lokal eller plats d ä r spelverksamheten skall bedrivas, tillf ö rs ä kras viss andel
i de int ä kter som automaten ger. Det ä r allts å
p å det viset att den som ä ger spelautomaten inte alltid ä r identisk med den person sora f ö rfogar ö ver
den plats d ä r spelverksaraheten bedrivs. Vid s å dant f ö rh ä llande ä r
det v ä sentligt att sl å fast om det b ö r
vara automat ä garen eller den sora faktiskt f ö rfogar ö ver
den plats d ä r spelverksamheten bedrivs, som skall
b ä ra ansvaret f ö r verksaraheten. Det f å r anses raest naturligt att l ä gga ansvaret p å
den sistn ä mnde. F ö r utomst å ende
frarast å r det som att han arrangerar
spelet. Med h ä nsyftning h ä rp å anv ä nds i lagf ö rslaget
ben ä mningen den som anordnar spelet.
Med anordnare avses s å ledes enligt lagf ö rslaget den som har besittningsr ä tten till den lokal eller anl ä ggning d ä r
spelverksarahet anordnas.

I paragrafens f ö rsta
stycke f ö reskrivs att den som anordnar automatspel
inte f ä r otillb ö rligen locka barn eller ungdom att delta i spelet.
Det ä r allts å fr å ga om en p å verkan sora med h ä nsyn
till omst ä ndigheterna frarast å r sora otillb ö rlig.
D ä rmed avses s å dana ä tg ä rder som t.ex. g å r
ut p å att locka skolungdom fr ä n skolundervisningen till spellokalen. Ä ven en marknadsf ö ring
av verksaraheten som uteslutande' syftar till att f ö rm å barn eller
ungdom inom f ö reningsliv eller ungdorasverksarahet
av ideell natur att i st ä llet ;igna sig å t spelverksarahet kan i vissa fall bli att anse som otillb ö rlig p å verkan.

I andra stycket har tagits in en best ä mmelse'om att den som anoi-dnrir spel skall svara f ö r att god ordning r å der

Prop.
1981/82:203 81

d ä r spelet ä r anordnat. F ö reskriften
har till uppgift att allm ä nt understryka att allt anordnande
av automatspel skall ske p ä ett ansvarsfullt s ä tt. Spelanordnaren å l ä ggs genom regeln en skyldighet att
fortl ö pande ha uppsikt ö ver spelverksamheten samt en skyldighet att ingripa
n ä r ordningsst ö rande h ä ndelser
intr ä ffar.

Spel anordnas inte bara inom lokaler utan ocks å inom tivoli- och marknadsplatser eller andra n ö jesplatser. I s å dana
fall anordnas spelverksamheten i regel inora ett s ä rskilt avgr ä nsat
omr å de. Den f ö reslagna lagen ä r
till ä mplig ocks å p ä s ä dan spelverksamhet. F ö r att beskriva detta f ö rh ä llande anv ä nds
i lagf ö rslaget begreppet anl ä ggning. I andra stycket anges s å ledes att god ordning skall r å da inom den lokal eller anl ä ggning d ä r
spelet bedrivs.

F ö revarande paragraf anger de
minimikrav som b ö r iakttas vid anordnande av
spelverksamhet. Med h ä nsyn till att reglerna ä r t ä mligen allm ä nt h å llna har de
inte sanktionerats. Det kan ä nd å antas att reglerna kan bli tillr ä ckligt effektiva. Med h ä nsyn till att lagf ö rslaget inte syftar till att f ö rbjuda
spelverksamheten ä r det i regel f ö renligt med anordnarnas intresse att p å frivillig v ä g
vidta å tg ä rder mot de missf ö rh å llanden som kan f ö rekomma. I detta perspektiv f å r regeln anses ha en viss moralbildande effekt.

Om s å dan spelverksamhet som kr ä ver tillst å nd
enligt 5 § anordnas i strid mot best ä mmelserna i f ö rsta
stycket i f ö revarande paragraf kan tillst å ndet å terkallas enligt
6 § .

3 §

Under avsnitt 5.2.2 har framh å llits att det ä r
angel ä get att kommunerna f å r ett v ä sentligt
inflytande ö ver verksamheten i flipperhallar
och liknande spellokaler. Det har d ä rvid
konstaterats att ett system med f ö rhandspr ö v-

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 203

Prop. 1981/82:203 82

ning b ä st tillgodoser
ö nskem å let om ett kommunalt inflytande ö ver
spelverksamheten. Best ä mraelser om detta ha tagits in i f ö revarande paragraf.

En tillst å ndspr ö vning vad g ä ller
anordnande av autoraatspel medf ö r i sig en administrativ
belastning samtidigt som den f ö r enskilda
kan inneb ä ra vissa ol ä genheter. En avv ä gning
m ä ste d ä rf ö r g ö ras mellan ä ena sidan behovet av en reglering
och ä den andra av det besv ä r sora tillst å ndspr ö vningen kan medf ö ra
f ö r enskilda. Som har framh å llits i det f ö reg ä ende (avsnitt 5.2.1) ä r det mest angel ä get att komma till r ä tta raed verksaraheten i flipperhallarna. Avv ä gningen b ö r
ske raed utg å ngspunkt fr å n spelve rksarahet ens orafattning. Det faller sig allts å naturligt att t i 11 st ä ndsplikten g ö rs
beroende av det antal spelautoraater sora skall ing å i verksamheten. F ö r att undvika kr å ngel och on ö dig byr å krati
kan en l ä mplig avv ä gning vara att tillst å ndsplikt inf ö rs n ä r spelverksarahet anordnas p å
flera ä n tre spelautoraater.

Mot bakgrund av det anf ö rda
anges i paragrafens f ö rsta stycke att tillst å nd kr ä vs f ö r att anordna spel p ä flera ä n tre apparater inora sarama lokal eller
anl ä ggning.

Vad sora skall avses med samma lokal kan i> regel inte
medf ö ra sv å righeter att avg ö ra. Anordnas spel p å automater i olika rum som st å r i direkt f ö rbindelse
med varandra inneb ä r detta sj ä lvfallet att verksamheten i paragrafens mening ä r anordnad i samraa lokal.D ä remot f å r
det anses att s ä dan spelverksamhet som anordnas p å enstaka apparater p ä skilda v å ningar i ett varuhus inte ä r anordnad i sarama lokal. Vad som avses med anl ä ggning har n ä rmare
ber ö rts under 2 § .

Den spelverksarahet sora nu har ber ö rts ä r i regel
anordnad p å ett mera varaktigt s ä tt. Det f ö rekommer
emellertid att spelverksamhet anordnas tillf ä lligt.
I samband med

Prop.
1981/82:203 83

t.ex. tivoli- och raarknadsarrangemang ä r detta inte ovanligt. Eftersom s å dana arrangemang ä r
offentlig tillst ä llning enligt allm ä nna ordningsstadgan f å r dessa inte anordnas utan tillst å nd.
Fr å ga om tillst å nd pr ö vas i s å dant fall av polismyndigheten.

Det torde inte finnas n å gon
p å taglig risk f ö r att s å dan
tillf ä llig spelverksamhet skall f ö rorsaka liknande missf ö rh å llanden som
kan uppkomma till f ö ljd av permanent spelverksamhet i t.ex.
spelhallar. Spel som anordnas p å flera ä n tre automater i samband med offentlig tillst ä llning av tillf ä llig
karakt ä r b ö r d ä rf ö r undantas fr å n tillst å ndsplikt. En best ä mraelse om detta har tagits in i paragrafens f ö rsta stycke andra punkten. De allm ä nna best ä mmelserna
om anordnande av automatspel i 2 §
s ä rat best ä mmelserna i 7 och 8 §§ ora tillsyn ä r sj ä lvfallet till ä rapliga ä ven p å den
spelverksamhet som nu avses.

Det f ö rekommer att ett tillst å nd l ä mnas f ö r att anordna offentlig tillst ä llning vid ett flertal skilda tillf ä llen under en l ö pande
period, t.ex. under en s ä song. Som exempel kan n ä mnas tillst å nd
f ö r n ö jesarrangemang i folkpar- , kernas regi och danstillst ä llningar p å
restauranger. Spelverksamhet som f ö rekommer
i samband med regelbundet å ter-koraraande offentliga tillst ä llningar ä r
i regel anordnad p ä ett varaktigt s ä tt. Genom att det i paragrafen anges att det skall
vara offentlig tillst ä llning av tillf ä llig karakt ä r
kr ä vs s å ledes tillst å nd f ö r att anordna spel p ä flera ä n tre automater i samband med offentliga tillst ä llningar av mera regelbunden karakt ä r.

I paragrafens andra stycke f ö reskrivs att det ä r socialn ä mnden i den kommun d ä r spelverksamheten skall anordnas som pr ö var fr å gan om tillst å nd. S å som har framh å llits under avsnitt 5.2.5 ä r detta naturligt raed h ä nsyn till att spelverksamheten kan f ö rorsaka missf ö rh å llanden av utpr ä glad
social natur. Socialn ä mnd skall fr.o.m. den 1 ianuari

Prop.
1981/82:203 84

1982 finnas i alla kommuner.

Det har inte ansetts n ö dv ä ndigt att i lagtexten ta in best ä mraelser om ans ö kningsf ö rfarandet. 1 sakens natur ligger att det av ans ö kningen b ö r
framg å f ö r vem tillst å ndet skall g ä lla. Det b ö r
naturligtvis ocks å framg å av ans ö kningen
var spelverksaraheten skall anordnas samt hur m å nga spelapparater som skall ing å
i verksamheten. I f ö rvaltningslagen (1971:290, ä ndrad senast 1980:103), finns i ö vrigt allra ä nna
f ö reskrifter om handl ä ggning av ä rende
hos f ö rvaltningsmyndighet. Om en ans ö kningshandling ä r
ofullst ä ndig och om bristen kan avhj ä lpas p å
ett enkelt s ä tt å ligger det myndigheten att v ä gleda
s ö kanden ora det beh ö vs f ö r att han
skall kunna ta till vara sin r ä tt.

4 §

I paragrafen har tagits in en allm ä n regel om den pr ö vning
sora skall f ö reg å socialn ä randens beslut i tillst å nds ä renden.
Enligt paragrafen skall socialn ä mnden bed ö ma om spelverksamheten kan antas f ö rorsaka bristande ordning eller om den kan komma att
bedrivas i en milj ö som ä r ol ä mplig f ö r barn eller ungdora.

Det har varken varit m ö jligt
eller ansetts l ä mpligt att i detalj ange vilka omst ä ndigheter som skall tas i beaktande vid tillst å ndspr ö vningen. Mot
bakgrund av lagens syfte m å ste en betydande frihet l ä mnas å t socialn ä mnden. I avsev ä rd
utstr ä ckning m å ste lokala f ö rh å llanden bli avg ö rande
.

.iven om det i lagf ö rslaget
inte har angetts vilka omst ä ndigheter sora
skall tas i beaktande vid tillst å ndspr ö vningen b ö r
emellertid i f ö rsta hand s ö kandens l ä mplighet
som spelanordnare pr ö vas. Av betydelse ä r s ö kandens f ö ruts ä ttningar att
anordna automatspel p å s ä dant s ä tt att inte bristande ordning
uppkommer, eller at'!; spelverksam-

Prop.
1981/82:203 85

heten kommer att bedrivas i en milj ö som ä r ol ä mplig f ö r
barn eller ungdom. Det skall finnas anledning att anta att spelanordnaren har
ambition att motverka uppkorasten av t.ex. alkoholraissbruk,drograissbruk, krirainali-tet
eller ordningsst ö rande beteenden. F ö r att f å
tillst å nd b ö r s ö kanden allts å ha gjort sig k ä nd
som en redbar person. Om det uppst å r
tvekan om s ö kandens l ä mplighet kan det vara naturligt att socialn ä mnden bereder polismyndigheten tillf ä lle att yttra sig. Vid tillst å ndspr ö vningen
b ö r h ä nsyn ocks å tas till lokalens l ä raplighet f ö r
spelverksamhet och lokalens geografiska bel ä genhet.
Automatspel som anordnas i lokaler sora ligger i oraedel-bar n ä rhet till skolor, fritidsg å rdar, idrottsanl ä ggningar
etc. kan raenligt p å verka skolarbetet eller f ö re-ningsverksaraheten. Det f ö refaller naturligt att socialn ä mnden i dessa fr å gor
samr å der raed de organ inora kommunen
som.svarar f ö r skol- resp. fritidsverksamheten.
Vid tillst å ndspr ö vningen b ö r beaktas att f ö reskrifter kan meddelas enligt 5 § . Ora en ol ä genhet
av visst slag kan m ö tas raed en f ö reskrift b ö r
s å ledes hinder inte f ö religga att meddela tillst å nd.

Det har inte ansetts n ö dv ä ndigt att i lagtexten ta in regler om tillst å ndsbeslutets inneh å ll. Det torde ä nd å st å klart att beslutet b ö r ange om tillst å ndet
g ä ller f ö r viss tid eller tills vidare, f ö r vem det g ä ller,
i vilken lokal eller anl ä ggning sora spel f å r anordnas samt vilket antal spelautomater sora f ä r ing å i
verksamheten.

5 §

Socialn ä mnden har enligt
paragrafen getts m ö jligheter att f ö rena tillst å nd
raed f ö reskrifter sora beh ö vs f ö r att motverka
att spelverksaraheten f ö rorsakar bristande ordning eller
bedrivs i en milj ö sora ä r ol ä mplig f ö r barn eller ungdom. Som exempel p å s å dana f ö reskrifter anges i paragrafen f ö reskrifter om l ä gsta
å lder och ora tider n ä r spelverksamheten f å r bedrivas.

7 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 203

Prop. 1981/82:203 86

Det har inte ansetts m ö jligt
att n ä rmare ange i vilka avseenden det
kan vara l ä mpligt med f ö reskrifter. F ö rh å llandena i varje enskilt fall f å r vara v ä gledande
f ö r vilka f ö reskrifter som eventuellt skall meddelas. Syftet med
en f ö reskrift skall eraellertid vara att
raotverka att bristande ordning uppkommer eller att verksamheten bedrivs i en ol ä mplig ungdomsrailj ö . Det ä r m ö jligt att en f ö reskrift sora t.ex. å l ä gger spelanordnaren
en skyldighet att f ö rhindra att alkohol- eller drogp å verkade ungdomar f å r tilltr ä de till lokalen kan ha en s å dan effekt. M ö jligen
kan b ä ttre ordning uppn å s genora en f ö reskrift
sora inneb ä r att tilltr ä de till lokalen skall v ä gras personer som tidigare har gjort sig k ä nda f ö r att st ö ra ordningen. Naturligtvis skall tiUst å ndsmyndigheten vid meddelande av f ö reskrifter se till att dessa inte blir on ö digt betungande f ö r
den som anordnar spelet eller f ö r de sora
deltar i spelet samt att f ö reskrifterna i ö vrigt inte inneb ä r
att obefogade inskr ä nkningar g ö rs i den enskildes frihet. Detta sj ä lvklara f ö rh å llande har inte ansetts n ö dv ä ndigt att ange
i paragrafen.

I paragrafens andra stycke anges att socialn ä randen kan meddela nya eller ä ndrade f ö reskrifter
om det till f ö ljd av spelverksamheten uppkommer
missf ö rh å llanden efter tillst ä ndsbeslutet.
F ö reskrifterna skall vara av det slag
och ha det syfte som anges i f ö rsta
stycket. Best ä mmelsens uppgift ä r bl.a. att g ö ra
det klart f ö r den som anordnar spel att nya
eller ä ndrade f ö reskrifter kan kora-raa att g ä lla f ö r verksaraheten
om missf ö rh å llanden uppkommer.

6 §

Enligt paragrafen kan meddelat tillst å nd å terkallas ora
spel har anordnats i strid raot best ä raraelsen
i 2 § f ö rsta stycket eller mot f ö reskrifter
sora har meddelats raed st ö d av 5 § .

Prop. 1981/82:203 87

Tillst å nd kan s å ledes å terkallas
om den som anordnar spelet p å ett otillb ö rligt s ä tt
lockar barn eller ungdora att delta i spelverksamheten. Vad som avses h ä rmed har ber ö rts
under 2 § . Ä ven i det fallet att anordnaren bryter raot meddelade f ö reskrifter enligt 5 § kan tillst å ndet å terkallas. I sakens natur ligger att socialn ä mnden inte b ö r
å terkalla ett tillst å nd om r ä ttelse
kan vinnas p å ett mindre ingripande s ä tt. Enligt 8 §
kan n ä mnden i st ä llet f ö rel ä gga anordnaren att vid vite fullg ö ra sina skyldigheter.

Enligt 11 § g ä ller socialn ä mndens
beslut om å terkallelse omedelbart om inte n ä mnden f ö rordnar
annat. Å terkallas tillst å ndet b ö r
emellertid r å drum ges f ö r avvecklingen av spelverksamheten om inte s ä rskilda sk ä l
finns att stoppa verksamheten omedelbart.

7 - 8 §§

1 dessa paragrafer regleras fr å gan om tillsynen ö ver
spelverksamheten. Det ä r naturligt att det organ som handl ä gger tillst å ndsfr å gorna ocks ä
svarar f ö r tillsynen ö ver spelverksamheten. 1 7 § anges d ä rf ö r att socialn ä mnden
ä r tillsynsmyndighet.

Tillsynsuppgiften inneb ä r
att socialn ä mnden skall se till att den som
anordnar spelverksamhet inte i strid mot 2 § otillb ö rligen lockar barn eller ungdora att delta i spelet eller
brister i sin skyldighet att h ä lla god
ordning inom den lokal eller anl ä ggning d ä r spelet bedrivs. N ä randen skall ocks å se till att spelverksamhet inte
anordnas utan tillst å nd n ä r tillst å nd fordras enligt 3 § . Dessutom skall n ä randen naturligtvis ö vervaka efterlevanden
av de f ö reskrifter som n ä mnden kan ha meddelat raed st ö d av 5 § .

F ö r att kunna ut ö va tillsynen ä r
det n ö dv ä ndigt att socialn ä randen f å r tilltr ä de
till en lokal eller anl ä ggning d ä r spelverksarahet anordnas. Socialn ä randen b ö r
ocks å kun-

Prop. 1981/82:203 88

na f ä upplysningar av den som anordnar
spelverksamheten om s å p å fordras. Best ä ramelser om detta har tagits in i 7
§ andra stycket .

Enligt 8 § kan socialn ä mnden f ö rel ä gga spelanordnaren att fullg ö ia sina skyldigheter enligt 7 § vid vite. F ö r
fullg ö randet av meddelade f ö reskrifter enligt 5 § kan n ä ra n d e n ocks å f ö rel ä gga vite.

Om tillst å ndspliktig
spelverksamhet anordnas i strid mot lagf ö rslagets
best ä mraelser har s å ledes socialn ä mnden
fle-r;; m ö jligheter att f ö rs ö ka f ö rm å spelanordnaren
att vidta r ä ttelse. N ä mnden kan raeddela nya eller ä ndrade f ö reskrifter
enligt 5 § . Om detta inte f å r avsedd verkan kan n ä randen enligt f ö revarande paragraf f ö rel ä gga spelanordnaren
att vid vite fullg ö ra sin skyldighet. Skulle ä ven cn s ä dan
ä tg ä rd inte leda till att spelanordnaren h ö rsaramar n ä randens p å pekanden kan n ä mnden
å terkalla tillst å ndet raed st ö d
av 6 § . Ora spelverksaraheten trots detta
forts ä tter har spelanordnaren gjort sig skyldig
till brott enligt 9 § . N ä mnden har d å att avg ö ra om anm ä lan
skall ske till allm ä n å klagare enligt best ä mmelser i 10
§ .

9 - 12 §§

I paragraferna har tagits in regler om bl.a. straff, å tal, verkst ä llighet
och besv ä r.

Enligt 9 § d ö ms den sora upps å tligen
eller av oaktsarahet anordnar spel i strid mot 3 § f ö rsta stycket till b ö ter eller f ä ngelse
i h ö gst sex m å nader. I straffskalan ing å r f ä ngelsestraff
eftersom paragrafen avser ä ven de fall n ä r en spelanordnare vid ett flertal tillf ä llen anordnat tillst å ndspliktigt spel utan att ha tillst å nd eller n ä r spel anordnas trots att tillst å nd har å terkallats.

Det f ö rekommer att spel anordnas av en juridisk
person, t.ex. ett aktiebolag eller en ekonomisk f ö rening. Enligt

Prop. 1981/82:203 89

allm ä nna regler g ä ller i s ä dant
fall att den legale st ä llf ö retr ä daren ä r ansvarig. I ett aktiebolag ä r det s å ledes
styrelsen eller den verkst ä llande direkt ö ren som straffr ä ttsligt
har att svara f ö r brott mot 3 § f ö rsta
stycket.

I 10 § f ö reskrivs att allm ä nt ä tal f ö r brott sora avses i 9 § f å r v ä ckas endast efter anm ä lan av socialn ä mnden. Socialn ä mnden f å r
h ä rigenom ett avg ö rande inflytande p å fr å gan om ett visst f ö rh å llande skall
f ö ranleda straffr ä ttsliga ä tg ä rder.

Som framg å r av det f ö reg å ende kan
socialn ä mnden s ä vitt g ä ller
tillst å ndspliktig verksamhet meddela f ö reskrifter enligt 5 § eller å terkalla tillst å ndet enligt 6 § .
I s å dana fall kan det vara angel ä get att socialn ä mndens
beslut kan verkst ä llas omedelbart. 1 11 § har en s å dan
ra ö jlighet ö ppnats f ö r
n ä randen. Saknas sk ä l f ö r att beslutet
skall g ä lla omedelbart b ö r n ä mnden f ö rordna h ä rom.

I 12 § f ö reskrivs att socialn ä mndens
beslut ö verklagas hos l ä nsstyrelsen genom besv ä r samt att l ä nsstyrelsens beslut ö verklagas hos regeringen genora besv ä r. Denna besv ä rsordning
f ö resl å s mot bakgrund av att det i f ö rsta
hand ä r 1 ä raplighetsfr å gor som blir f ö rem å l f ö r pr ö vning.

ö verg å ngsbest ä mmelser

Det f ö resl å s att lagen skall tr ä da i kraft
den 1 juli 1982. Spelverksarahet som f ö rekommer
vid tidpunkten f ö r lagens ikrafttr ä dande skall naturligtvis ocks å omfattas av lagens best ä mmelser. F ö r
spelverksamhet som enligt 3 § kr ä ver tillst å nd
beh ö vs det emellertid vissa ö ver-g ä ngsbest ä mmelser.

Enligt ö verg å ngsbest ä ramelserna
f å r tillst å ndspliktig

Prop.
1981/82:203 90

spelverksamhet forts ä ttas
utan tillst å nd till dess att ingiven ans ö kan ora tillst å nd
slutligt har pr ö vats. Som f ö ruts ä ttning h ä rf ö r g ä ller emellertid att ans ö kan om tillst å nd
skall ske f ö re utg å ngen av augusti 1982. Den som efter denna tidpunkt
bedriver tillst å ndspliktig spelverksamhet men inte
har ans ö kt om eller f å tt tillst å nd
bryter s å ledes raot 3 § i lagf ö rslaget.

6.2 Lagen om ä ndring
i lotterif ö rordningen (1939:207)

De nuvarande best ä mmelserna
om automatspel finns i lotterif ö rordningen.
I 1 a § sista stycket anges att tillst å nd inte kr ä vs
f ö r att anordna automatspel som normalt
endast ger vinst i form av ett frispel p å
automaten.

Som framg å r av det f ö reg å ende
omfattar f ö rslaget till lag om anordnande av visst
automatspel allt s å dant spel som inte ger vinst eller
endast ger vinst i form av frispel p ä
automaten. Detta inneb ä r att best ä mmelsen i 1 a § sista
stycket lotteri f ö rordningen m å ste ä ndras. Best ä mmelsen b ö r
ers ä ttas med en h ä nvisning till lagen om anordnande av visst autoraatspel.

Prop.
1981/82:203 91

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över
departementspromemorian (Ds Kn 1981:19) Kommunal kontroll över spelhallar - en
olämplig ungdomsmiljö

1. Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian
avgetts av riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten
i Göteborg, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), socialstyrelsen,
barnmiljörådet, statens ungdorrisråd, näringsfrihetsombudsmannen (NO),
lotterinämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens län, polisstyrelserna i Stockholms,
Göteborgs, Malmö, Örebro och Skellefteå polisdistrikt, Ordningsstadgeutredningen
(Kn 1977:02), Kommunaldemokraliska kommittén (Kn 1977:07), Stockholms,
Huddinge, Enköping, Eskilstuna, Linköpings, Jönköpings, Växjö, Oskarshamns,
Ronneby, Malmö, Halmstads, Göteborgs, Herrljunga, Karlstads, Örebro, Väslerårs,
Sandvikens, Sundsvalls, Umeå, Luleå och Bodens kommuner, Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund. Barnens dags riksförbund.
Folkparkernas centralorganisation, Sveriges aulomalägares riksförbund,
Sveriges hotell- och reslaurangförbund, Sveriges riksidrottsförbund. Förbundet
Vi unga, KFUM-KFUK:s riksförbund, Svenska Scoutförbundet, Sveriges kristna
ungdomsråd. Unga örnars riksförbund. Centerns ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Landsorganisationen i Sverige.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren i
Stockholm och Malmö.

Yttranden har dessutom inkommit från personalen vid
grundskolan i Aneby, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges
polischefer, Samarbetsrådet för västra Bergsjön med Gärdsås för utveckling och
trevnad, klass 9 d i Näsby dalsskolan Täby, AB Svenska automalringen.
Föreningen Hem och Skola vid Näsbydals rektorsområde, Lindals områdesgrupp
Kalmar, Cherryföretagen i Norden AB samt Robert W. Grubbström Linköping.

2. Behovet av åtgärder

Så gott som alla remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot att åtgärder vidtas för att motverka sociala
missförhållanden i de s. k. flipperhallarna. Flera remissinstanser anser dock
att de åtgärder som föreslås inte är tillräckliga. Någon remissinstans menar å
andra sidan att kritiken mot

spelhallarna
är överdriven. Ytterligare några pekar på att restriktioner måste kombineras
med att alternativa ungdomsmiljöer tillskapas. Endast en remissinstans är
direkt kritisk mot att restriktioner införs för anordnande av flipperspel.

Överåklagaren
i Malmö anser att det är ställt utom allt tvivel att spelhallarna ofta utgör en
olämplig barn- och ungdomsmiljö och att det därför är nödvändigt att anordnande
av sådan spelverksamhet regleras. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten
i Göteborg, socialstyrelsen, statens ungdomsråd, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Malmöhus, polisstyrelserna i Örebro och Skellefteå polisdistrikt,
Stockholms, Enköpings, Malmö, Halmstads, Örebro och Västerås kommuner. Svenska
kommunförbundet, Sveriges Advokatsamfund, KFUK-KFUM.s riksförbund och Unga örnars
riksförbund.

Flera
remissinstanser anser att de åtgärder som föreslås i departementspromemorian
inte är tillräckliga. Socialstyrelsen framhåller att det dessutom krävs
alternativa fritidsutbud samt andra generellt inriktade åtgärder för att förebygga
att barn och ungdomar inte "slås ut" och drabbas av olika sociala problem.
Statens ungdomsråd anser att en av de viktigaste orsakerna till otrygghet och
problem bland barn och ungdom torde vara brist på kontakt mellan barn och
vuxna. Åtgärder i syfte att motverka barn- och ungdomsproblem måste enligt
ungdomsrådet därför i första hand inriktas på att skapa förutsättningar för
naturliga barn- och vuxenkontakter - att stärka familjen i stället för att
stärka samhällets och myndigheternas anonyma inflytande över barns fostran och
miljö. Riksidrottsförbundel menar att positiva alternativ till dåliga
ungdomsmiljöer måste skapas om de åtgärder som föresläs i departementspromemorian
skall få avsedd effekt. Förbundet pekar på de altemativ som idrottsrörelsen
erbjuder och framhåller samtidigt vikten av att samhället ställer resurser till
förfogande så att insatserna inte blir verkningslösa. Enligt förbundets
uppfattning bör kommundepartementet anvisa vägar för hur barn och ungdom som
tillbringar sin fritid i spelhallar skall stimuleras för att delta i förenings-
och annat kulturarbete. Förbundet Vi Unga, KFUK-KFUM:s ungdomsförbund samt
Landsorganisationen i Sverige framhåller vikten av att man verkar för att barn
och ungdom får lämpliga miljöer att vistas och utvecklas i samt att positiva
alternativ finns till det kommersiella fritidsutbudet.

Även
Sveriges automatägares riksförbund och Cherryföretagen AB är positivt inställda
till att åtgärder vidtas mot olämpliga ungdomsmiljöer. De framhåller emellertid
att den aktuella förströelseformen har belysts på ett alltför ensidigt sätt i
departementspromemorian. Sveriges Hotell- och Restaurangförbund delar
uppfattningen att det är angeläget att komma till rätta med eventuella sociala
olägenheter i samband med ifrågavarande spelverksamhet. Förbundet framhåller
dock att några sådana olägenheter inte har konstaterats hos de fåtal
restauranger som har flipperspel. AB Svenska Automatringen säger sig ha full
förståelse för och instämmer i den

Prop. 1981/82:203 93

kritik som riktas mot de s. k. flipperhallarna, men vill
samtidigt betona att det finns flipperhallar som fungerar bra utan några som
helst sociala problem.

Endast en
remissinstans, Moderata ungdomsförbundet, avstyrker att åtgärder vidtas i
förebyggande syfte. Förbundet menar att det redan i dag torde finnas möjlighet
att ingripa mot klart olämpliga aktiviteter och miljöer som finns i anslutning
till vissa spelhallar. Skulle brister finnas avseende kommunernas möjligheter
att stänga verksamheter som skapar missbruk, våld, prostitution etc. bör,
enligt förbundets uppfattning, kommunerna självfallet ges denna rätt att
ingripa. Förbundet anser emellertid att det är att gå för långt att ge
kommunerna möjlighet att på förhand vägra tillstånd för anordnande av flipperspel.

3. Den lagtekniska lösningen

Förslaget att regleringen av flipperspel och liknande
automatspel bör ske i en särskild lag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
de flesta remissinstanserna. Endast ett fåtal är kritiska mot en sådan
lösning. Några av dessa förordar i stället att regleringen sker i en kommande
lotterilag. Andra anser att frågan bör få sin lösning inom ramen för allmänna
ordningsstadgans regelsystem.

Till de
remissinstanser som är positiva hör riksåklagaren, kammarrätten i Göteborg,
Brottsförebyggande rådet, socialstyrelsen, barnmiljörådet, statens ungdomsråd,
näringsfrihetsombudsmannen, fem länsstyrelser, sjutton kommuner, Sveriges
Advokatsamfund, Barnens dags riksförbund, Sveriges automatägares riksförbund
samt Förbundet Vi Unga.

Landstingsförbundet
är tveksamt till förslaget i denna del. Förbundet framhåller att
skolmyndigheter och sociala myndigheter redan har ett ansvar för ungdomars
uppväxtförhållanden och en nära kontakt med den verklighet som ungdomarna lever
i. Ett ökat kommunalt ansvar på detta område är enligt förbundet väl förenligt
med socialnämndens uppgifter enligt den nya socialtjänstlagen att främja goda
miljöer i kommunen. Med utgångspunkt från detta synsätt vill förbundet
understryka att en särskild lag om anordnande av visst automatspel inte i någon
större omfattning tillgodoser kommunernas möjligheter att öva inflytande på
kommuninnevånarnas och därmed barns och ungdomars miljöer. Dessa mera allmänna
brister bör enligt förbundet därför beaktas i samband med annan pågående och
förestående översyn av lagstiftningen, t. ex. i samband med översynen av
allmänna ordningsstadgan och lotteriförordningen.

Några remissinstanser är negativa till en särskild lag om
visst autmatspel. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att verksamheten i flipperhallarna
företer påtagliga likheter med sådana tillställningar som regleras i allmänna
ordningsstadgan (1956:617). Denna reglerar åtskilliga förhållanden som har
starka inslag av social karaktär. Som exempel härpå nämner hovrätten det i

8 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 203

Prop.
1981/82:203 94

21 § upptagna förbudet för barn och ungdomar att medverka
vid vissa tillställningar. Enligt hovrätten skiljer sig den fråga som nu skall
regleras inte på något avgörande sätt från sådana förhållanden. Hovrätten
avstyrker därför förslaget och förordar i stället för en särskild lag att nya
bestämmelser tas in i allmänna ordningsstadgan. Även polisstyrelserna i
Stockholms och Malmö polisdistrikt förordar att regleringen sker i allmänna
ordningsstadgan.

Lotterinämnden anser att regleringen av flipperspelet inte
bör tas upp som en fristående fråga utan prövas i samband med
ställningstagandet till lotteriutredningens övriga förslag. Nämnden anser att
helhetsbilden är väsentlig, varför förslagen i promemorian inte bör läggas till
grund för särskild lagstiftning. Om detta förslag inte godtas hemställer
nämnden i andra hand att den ordning som nämnden förordade i sitt
remissyttrande över lotteriutredningens betänkande genomförs. I det
sammanhanget föreslog nämnden - med ett i Finland tillämpat system som förebild
- att ett särskilt myndighetskontrollerat företag skulle administrera allt
automatspel i vårt land, däribland flipperspel, samt att behållningen av spelet
skulle fördelas mellan ideella föreningar. Enligt nämnden har detta system två
fördelar. Det är lättare att motverka de sociala vådorna och förtjänsten
förbehålls ideella ändamål i stället för att gagna kommersiella intressen.
Nämnden anser att detta alternativ alltjämt är det bästa. Sveriges hotell- och
restaurangförbund menar att de olägenheter som lagförslaget avser att komma
till rätta med borde kunna åtgärdas inom ramen för den tillståndsprövning som
sker enligt allmänna ordningsstadgan och lagen om handel med drycker. Enligt
förbundet finns det därför inte skäl att införa ytterligare en
tillståndsprövning för att anordna vissa automatspel.

4. Tillståndspliktens omfattning

Frågan om tillståndspliktens omfattning har föranlett en
delad remissopinion. Den uppfattning som har kommit till uttryck i
departementspromemorian att tillstånd skall krävas för att anordna spel på
flera än tre apparater tillstyrks av många remissinstanser. De övriga avstyrker
förslaget. Majoriteten förordar i stället att en generell tillståndsphkt
införs, dvs. att tillstånd skall krävas oberoende av antalet spel som ingår i
spelverksamheten. Några remissinstanser förordar i första hand att
spelverksamheten förbjuds. Ett par andra anser att gränsen för tillståndspliktigt
spel kan sättas betydligt högre. Ytterligare några remissinstanser anser att
spel som anordnas i vissa miljöer bör kunna undantas från tillståndsplikt.

Positiva till förslagt i denna del är riksåklagaren,
överåklagarna i Stockholm och Malmö, kammarrätten i Göteborg,
brottsförebyggande rådet, socialstyrelsen, barnmiljörådet,
näringsfrihetsombudsmannen, länsstyrelsen i Gävleborgs län, polisstyrelserna i
Göteborgs, Örebro och Skellefteå polisdistrikt, Ordningsstadgeutredningen
Växjö, Karlstads, Västerås och Umeå

Prop. 1981/82:203 95

kommuner. Barnens dags riksförbund. Folkparkernas
centralorganisation, Sveriges riksidrottsförbund, Svenska Scoutförbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Föreningen Sveriges länspolischefer och
Föreningen Sveriges polischefer.

Förslaget kritiseras av rikspolisstyrelsen, statens
ungdomsråd, lotterinämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborg
och Bohus och Norrbottens län, polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt, fjorton
kommuner. Svenska kommunförbundet, Sveriges automatägares riksförbud, Sveriges
kristna ungdomsråd. Unga örnars riksförbund. Centerns ungdomsförbund, Moderata
ungdomsförbundet, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, personalen vid Aneby
grundskola, samarbetsrådet för Västra Bergsjön med Gärdsås för utveckling och
trevnad. Näsby dalsskolan klass 9 d, AB Svenska autmatringen. Föreningen Hem
och Skola i Näsbydals rektorsområde. Linsdals områdesgrupp och Cherryföretagen
AB.

Lotterinämnden
anser att erfarenheterna har utvisat att spelet har skadeverkningar även om
antalet apparater understiger fyra. Detta gäller t. ex. kaféer och konditorier
som ligger i närheten av skolor eller på orter där större möjligheter till
förströelse saknas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det inte finns
skäl att begränsa frågan om tillstånd till att avse endast flera än tre automater
inom samma lokal eller anläggning. Det torde vara av vikt för myndigheten på
lokal nivå att kunna skaffa sig en klar bild över den totala situationen.
Länsstyrelsen kan dock tänka sig att samma mål skulle kunna uppnås genom
införande av anmälningsplikt för spelanordnare för upp till tre spel.
Länsstyrelsen i Jönköpings län menar att en lokal torde utgöra en olämplig
miljö för barn och ungdom så snart det finns ett flertal apparater i lokalen.
Det är därför troligt att tillstånd enligt den föreslagna lagen på många håll
inte kommer att beviljas för tillståndspliktigt spel. I sin tur kan detta
förväntas leda till att många apparater skingras och fördelas tre och tre i nya
lokaler runt om i samhällena. Barn- och ungdomsmiljön torde dock inte förväntas
bli bättre av en sådan utveckling. Länsstyrelsen har funnit att det i många
fall har påvisats olägenheter i samband med enstaka spel. Mot denna bakgrund
anser länsstyrelsen att det bör övervägas att införa antingen tillståndsplikt
för varje automatspel som anordnas i förvärvssyfte eller totalförbud mot sådant
spel.

Flertalet av de kommuner som har yttrat sig i frågan
avstyrker också promemorieförslaget att tillstånd endast skall krävas för att
anordna spel på flera än tre apparater. Huddinge kommun anser att det är något
långsökt att anta att missförhållanden skulle uppstå endast där det finns fyra flipperspel
eller flera. Det föreligger enligt kommunens mening inga skäl för att begränsa
möjligheterna att ingripa om antalet flipperspel är tre eller färre. Liknande
synpunkter framförs av Enköpings, Eskilstuna, Linköpings, Halmstads, Göteborgs,
Herrljunga, Sandvikens och Sundsvalls kommuner. Enligt Svenska kommunförbundet
är frågan om antalet flipperapparater av underordnad betydelse. Förbundet menar
att det är miljön, totalt sett, som

Prop. 1981/82:203 96

är det väsentliga i det här fallet. Sveriges kristna
ungdomsråd. Unga Örnars riksförbund och Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund anser att kontrollen inte skall inskränkas till lokaler med
flera än tre automatspel. Föreninge Hem och Skola i Näsbydals rektorsområde
anser att det förhållandet att tillstånd föreslås krävas för att uppställa
flera än tre apparater inom samma lokal eller anläggning inte är tillräckligt
eftersom en sådan konstruktion inbjuder till arrangemang för att kringgå kravet
på tillstånd.

Några
remissinstanser ifrågasätter om det skall vara tillåtet eller förespråkar ett
förbud mot att anordna spel på flipperspel och liknande automatspel.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det som ett alternativ bör övervägas
om inte ett totalförbud bör införas mot sådant spel. Enligt länsstyrelsen, som
i första hand har föreslagit generell tillståndsplikt, kan det väntas att
tillståndsprövningen kommer att medföra mycket arbete och ofta svåra
avvägningar. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om spelhallar över
huvud taget skall få förekomma. Om totalförbud inte är möjligt anser
länsstyrelsen att tillståndsplikt skall införas enligt promemorieförslaget.
Jönköpings kommun tvivlar på att föreliggande förslag om automatspel är
tillräckligt när det gäller att komma till rätta med spelverksamhetens följder
och den miljö som finns runt omkring. Det framgår inte klart av förslaget i
vilken utsträckning den enskilda kommunen kan säga nej till spelhallar.
Troligtvis kommer anordnaren och sociala myndigheter att ha olika uppfattning
om huruvida spelhallar är en "olämplig ungdomsmiljö" eller ej. Väljer
man att ge tillstånd kopplat med föreskrifter har man samtidigt i princip
godkänt spelverksamhet för ungdomar, vilket bör stå i strid med kommunens
övriga strävanden att verka för socialt och kulturellt goda förhållanden för
barn och ungdom. Om man väljer att inte ge tillstånd kommer beslutet säkerligen
att överklagas. I ett sådant fall kan det bli svårt att lägga fram fakta och
bevis och länsstyrelsen måste naturligtvis lägga vikt vid att "inte
obefogade inskränkningar görs i den enskildes frihet" som det uttrycks i
kommentarerna. Då tillståndsprövningen endast avser anordnare med fyra
automater eller flera ser kommunen framför sig en utveckhng med tre spel på ett
stort antal platser i kommunen. Ur social synpunkt kan enstaka spel förorsaka
lika stora svårigheter som spelhallar. Den enda verkliga lösningen är enligt
kommunens uppfattning att helt förbjuda automatspel, liksom man tidigare har
gjort med de s. k. enarmade banditerna. Det skulle menar kommunen innebära en
frihet för barn och ungdom att inte ständigt utsättas för den lockelse och
påverkan som automatspelet har. I andra hand anser kommunen att generell
tillståndsprövning bör införas. Luleå kommun finner det utomordentligt
angeläget att kommunerna ges klara befogenheter att förhindra etablering av
spelhallar. Enligt kommunens uppfattning skall det över huvud taget inte vara
tillåtet att inrätta spelhaUar. Personalen vid Aneby grundskola anser att
automatspel helt motverkar skolans målsättning att aktivera ungdomar för en
positiv fritidssysselsättning. I första hand

Prop.
1981/82:203 97

förordas därför totalförbud mot spelhallar.

Sveriges aulomalägares
riksförbund intar en negativ attityd till förslaget och anser att det inte
finns motiv för att införa tillståndsplikt för spel av viss omfattning på en
och samma plats såsom det har föreslagits i departementspromemorian.
Riksförbundet framhåller att TV-spel och flipperspel är ett skicklighetsspel,
att jämföras med vilka andra typer av skicklighetsspel som helst såsom bågskytte,
pilkastning, biljard osv. Sålunda måste man enligt riksförbundet inse att spel
i form av TV-spel och flipperspel kan ha en rent skicklighetstränande effekt.
Utgående ifrån att ett spel har denna effekt är det rimligt att konstatera att
flera spel har samma effekt. Riksförbundet har därför ringa förståelse för den
uppfattningen att spel i koncentrationer (mer än ett) i sig har en socialt
negativ effekt. Det torde enligt förbundet snarare vara på det sättet, att det
är platsen på vilken spelen placeras som kan medföra en negativ effekt och då
beroende på skötseln av platsen ifråga. Riksförbundet pekar på
betraktelsesättet i exempelvis USA, där man enligt förbundet i ett flertal
sammanhang har konstaterat en nedgång i ungdomsbrottslighet på grund av att
man skapat samlingspunkter i form av spelarkader i stället för att man låtit
ungdom driva omkring utan sysselsättning. Likartade arrangemang förekommer
enligt förbundet i länder som Sovjet, Polen, Tjeckoslovakien, där respektive
kulturministerium driver lokaler där spel förekommer under överinseende av
polismyndigheter i avsikt att just samla ungdom kring någonting som innebär
sysselsättning. På samtliga här framförda platser har man enligt förbundet tagit
hänsyn till det förhållandet att spel i denna form medverkar till att lösa upp
aggressioner och skapar en kontakt mellan människor. Vidare har man tagit till
vara det faktum att spelen möjliggör prestationsbedömning mellan spelare.

Ett grundläggande faktum, som det enligt riksförbundet är
angeläget att påpeka, är att den allmänna debatten i samband med
förströelsespel har fått inriktningen att spel skulle särskilt vända sig till
barn och ungdom. Detta är enligt förbundets uppfattning helt felaktigt. Spel
över huvud taget är en naturlig del av en människas liv och spel i den meningen
att man köper sig förströelse och nöje torde vara angeläget att människan i
alla åldrar kan och får möjlighet att tillgodogöra sig. En effekt av spel är i
det sammanhanget att man som spelare kommer i kontakt med andra människor och
sålunda härvidlag uppnår en positiv social kontakt. Riksförbundets
grundläggande uppfattning är därför att det i nu aktuellt sammanhang inte finns
underlag för att begränsa antalet spel på en och samma plats såsom har
föreslagits i lagförslaget. Om tillståndsplikt införs bör den enligt förbundets
mening bestämmas till att omfatta spel som anordnas på flera än sex spel. Även
AB Svenska automatringen menar att gränsen för tillståndspliktigt spel kan sättas
betydligt högre utan att lagens syfte förfelas. Förslagsvis kan gränsen
bestämmas till att gälla spel som omfattar flera än sju spelautomater.

Några remissinstanser menar att tillstånd inte bör krävas
när spel anordnas i samband med vissa tillställningar eller i särskilda miljöer
som inte kan antas

komma att utgöra en olämplig ungdomsmiljö.

Folkparkernas centralorganisation framhåller att de
spelapparater som berörs i departementspromemorian förekommer endast i ringa
omfattning i folkparkerna och då utgör en förströelse bland massor av andra
aktiviteter. Några sociala skadeverkningar från spelapparater i folkparkerna
har heller inte inrapporterats. Centralorganisationen hävdar därför att den
föreslagna lagstiftningen inte bör tillämpas på flipperspel i folkparker och
andra anläggningar vars arrangemang kräver tillstånd för offentlig
tillställning. AB Svenska automatringen anser att kritiken mot spelhallarna och
den olämpliga barn- och ungdomsmiljö som påstås föreligga säkert är befogad i
en del fall. Vad däremot avser automatspel som förekommer t. ex. på kaféer,
restauranger och i samband med förströelseverksamhet såsom bowling och
biljard, finns det i regel inte något fog för kritik. Utredningen synes inte
heller ha haft denna sistnämnda verksamhet för ögonen när förslaget till ny
lagstiftning har tagits fram. AB Svenska automatringen anser det utomordentligt
viktigt att sistnämnda typ av spelverksamhet i möjligaste mån undantas från den
byråkratisering och osäkerhet som en föreslagen tillståndsplikt innebär. Cherryföretagen
AB förordar också att vissa miljöer undantas från lagens tillämpningsområde.
Bolaget framhåller att familjemiljöer såsom campingplatser, vinfersporthotell
och liknande anläggningar har karaktär av säsongsplatser. Bolaget kan inte
finna att dessa platser skulle kunna utgöra olämpliga ungdomsmiljöer, eftersom
de i högsta grad är familjeanknutna. Vidare menar bolaget att militära anläggningars
marketenterier inte heller kan betraktas som ungdomsmiljöer. Härutöver anser
bolaget att undantag bör göras för flygplatsterminaler. Dessa utgör en miljö i
vilken människor har ett stort behov av förströelse under väntetider.
Genomströmningen är stor och även i detta fall torde det enligt bolagets mening
vara orimligt att påstå att några olämpliga ungdomsmiljöer kan skapas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det bör övervägas
om inte även andra typer av apparater än de som redovisas i promemorieförslaget
bör omfattas av tillståndsphkt. Som exempel härpå anger länsstyrelsen biljardspel,
vars förekomst under senare tid har ökat i omfattning.

5. TiUståndsmyndigheten

Majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig i
frågan om tillståndsmyndighet tillstyrker att kommunernas socialnämnder får i
uppgift att handlägga tillståndsfrågorna.

Överåklagaren i Malmö framhåller att socialnämnden har ett
långtgående ansvar för att barn och ungdom ges möjlighet till trygga och goda
uppväxtförhållanden och för att olämpliga miljöer i görligaste mån decimeras.
Överåklagaren anser därför att det förefaller naturligt att socialnämnden
erhåller den föreslagna tillstånds- och kontrollfunktionen. Socialstyrelsen
ställer sig bakom förslaget att tillståndsprövningen läggs direkt på kommun-

Prop.
1981/82:203 99

erna och att socialnämnden blir tillståndsmyndighet.
Därigenom kommer de sociala utgångspunkterna att beaktas på ett
tillfredsställande sätt. Socialstyrelsen menar att promemorieförslaget i denna
del är helt i linje med socialtjänstlagens intentioner att insatser för barn
och ungdom skall ägnas särskild uppmärksamhet bl. a. genom att goda miljöer i
kommunen främjas och det i övrigt skapas förutsättningar för goda
levnadsförhållanden. Liknande synpunkter framförs av barnmiljörådet,
polisstyrelsen i Skellefteå, Stockholms, Enköpings, Eskilstuna, Linköping,
Malmö och Västerås kommuner samt Svenska kommunförbundet.

Sveriges advokatsamfund är tveksamt till förslaget.
Samfundet anser att det kan diskuteras om inte kontrollen skall utövas av
polismyndigheten, såsom gäller i övriga nordiska länder. Det är tveksamt menar
samfundet om socialnämnden är mera förtrogen med lokala förhållanden än
polismyndigheten på orten och om den omständigheten att tillståndsprövningen
skall ske från sociala utgångspunkter skall anses utgöra avgörande skäl för att
kommunernas socialnämnder skall vara tillståndsmyndighet.

Några
remissinstanser avstyrker att socialnämnd blir tillståndsmyndighet. Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser att tillståndsfrågorna skall handläggas av
polismyndighet eftersom de sociala myndigheterna saknar lämplig organisation
för uppgiften. Dessutom menar hovrätten att förslaget skapar oklarhet mellan
polisens och kommunernas ansvarsområden. Även Lotterinämnden anser att
polismyndigheten bör ha ansvaret för handläggningen av tillståndsfrågorna.
Detta är naturligt med hänsyn till att uppkommande problem enligt nämndens
uppfattning vanligen är av ordningskaraktär. Polisstyrelserna i Stockholms och
Malmö polisdistrikt. Föreningarna Sveriges länspolischefer och Sveriges
polischefer samt AB Svenska automatringen förordar också att polismyndigheten
blir tillståndsmyndighet.

Länsstyrelserna
i Stockholms, Gävleborgs och Norrbottens lån förordar i stället att
länsstyrelse blir tillståndsmyndighet. Länsstyrelsen i Stockholms län
framhåller att det vore en olycklig lösning, inte minst från rättssäkerhetssynpunkt,
med den splittring mellan tillslåndsgivande myndigheter som promemorieförslaget
innebär. För att få en regionalt samlad och likartad bedömning förordas därför
länsstyrelse scm tillståndsmyndighet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
framhåller att länsstyrelserna fr. o. m. den 1 juli 1981 har socialkonsulenter
som har god kännedom om resp. kommuner och de sociala förhållandena i länet.
Inom länsstyrelseorganisationen finns således tillräckliga resurser för tillståndsgivningen,
något som kan ifrågasättas när det gäller kommunerna. I värja fall torde man
enligt länsstyrelsen -åtminstone i större kommuner - bli tvungen att frigöra
eller nyanställa viss personal för att handha tillståndsgivningen och den
därmed åtföljande tillsynen. Enligt länsstyrelsen bör i stället berörd kommun
ha vetorätt i tillståndsfrågan.

Prop. 1981/82:203 100

6.
Tillståndsfrågor

Enligt
promemorieförslaget skall socialnämnden vid prövning av tillstånd bedöma om
spelverksamheten kan antas förorsaka bristande ordning eller kommer att
bedrivas i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom. Ett par
remissinstanser har berört frågan om grunderna för tillståndsgivningen.

Ordningsstadgeutredningen
framhåller att de något diffusa grunder som anges i promemorieförslaget torde
leda till att tillståndsprövningen blir ganska osäker, vilket kan befaras ledas
till en godtycklig eller onödigt restriktiv tillämpning. Utredningen förordar
därför att socialnämndernas prövning i någon mån binds upp. Fnligt utredningen
bör det i lagen anges att socialnämnden vid tillståndsprövningen särskilt skall
beakta exempelvis sökandens lämplighet som anordnare, lokalens lämplighet för
ändamålet och lokalens belägenhet inom orten. Det bör enligt utredningen vidare
övervägas om inte bestämmelsen om tillståndsprövningen bör konstrueras så att
där anges att tillstånd inte får meddelas under vissa förutsättningar. Cherryföretagen
AB framhåller att det är av utomordentligt stor betydelse att lika kriterier
får utgöra grunden för beslut som fattas av olika socialnämnder och att det
säkerställs att relevanta fakta utgör beslutsunderlag. Bolaget menar därför att
det är väsentligt att enhetliga anvisningar får styra respektive nämnds
ageranden.

Några
remissinstanser tar upp frågan om samråd med andra berörda myndigheter i
samband med tillståndsprövningen.

Socialstyrelsen
understryker vikten av att socialnämnden vid handläggningen av
tillståndsärenden samråder med andra berörda kommunala och statliga
myndigheter, framför allt skolstyrelsen, fritidsnämnden, och den lokala
polismyndigheten. Polisstyrelserna i Göteborgs och Örebro polisdistrikt
förordar att det föreskrivs en obligatorisk skyldighet för socialnämnd att samråda
med polismyndighet. Polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt anser att detta är
en förutsättning för att förslaget om tillståndsmyndighet skall kunna godtas.

7.
Vite straff m. m.

Några
remissinstanser har tagit upp förhållandet mellan vite och straff. Riksåklagaren
framhåller att sanktionssystemet i motsvarande situationer vanhgen brukar vara
anordnat så att den kan straffas som bryter mot tillståndskrav eller i samband
med tillståndet utfärdade föreskrifter. Det finns enligt riksåklagaren inte
anledning att avvika från denna modell i förevarande sammanhang. Därtill kommer
att det får anses strida mot vedertagen uppfattning rörande vitesinstitutets
funktion att som sker i 8 § första stycket, första ledet i lagförslaget använda
vite som sanktion för brytande av viss föreskrift. Beträffande andra ledet i
nämnda paragrafs första

Prop.
1981/82:203 101

stycke anser riksåklagaren att bestämmelsen synes böra
utformas så att den direkt tar sikte på ett framtvingande av de uteblivna
prestationerna. Liknande synpunkter framförs av överåklagaren i Stockholm.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är det olämpligt att ett
tvångsmedel som vite används för att komma tillrätta med missförhållandena i
spellokaler. Det bör i lagtexten eller i anvisningar betonas att samtalsvis
framförda råd och anvisningar skall vara de medel tillståndsmyndigheten främst
skall arbeta med.

Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt anser att
föreskriften i lagförslaget om att föreläggande av vite inte får överklagas
genom besvär bör utgå. Polisstyrelsen framhåller att det förefaller stötande
för den allmänna rättsuppfattningen att en icke rättsvårdande myndighet medges befongenhet
att utfärda ett vite över vilket besvär inte får anföras.

Några
remissinstanser är kritiska mot att allmänt åtal för brott som avser anordnande
av tillståndspliktigt spel utan tillstånd fär väckas endast efter anmälan av
socialnämnd. Riksåklagaren påpekar att den i 10 § lagförslaget intagna regeln
om att åtal för brott enligt 9 § får väckas endast efter anmälan av
socialnämnden inte har närmare motiverats i promemorian. 1 och med att brott
föreligger enligt 9 § är enligt riksåklagaren bedömningen därav allmänt sett av
sådan natur att åklagare inte bör betas möjligheten att beivra brottet.
Riksåklagaren anser att det finns anledning befara att en diskretionär
prövning, för vilken för övrigt inte har lämnats några som helst riktlinjer
vare sig i lagtexten eller i förarbetena, kan komma att leda till en bristande
enhetlighet vid avgörandet av när anmälan skall ske. Prövningen kan därför
komma att utåt uppfattas som godtycklig. Riksåklagaren avstyrker därför
bestämmelsen i 10 §. Samma uppfattning redovisas av överåklagaren i Stockholm.
Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt framhåller att frågan om väckande av ätal
bör förbehållas åklagarmyndighet med hänsyn till allmänna rättssäkerhetskrav.
Polisstyrelsen i Örebro polisdistrikt ifrågasätter det riktiga i att
socialnämnd ges exklusiv rätt att avgöra om en gärning är straffvärd eller ej.
Ett sådant förfarande kan enligt polisstyrelsen inverka menligt på uppkomsten
av en enhetlig praxis. Inskränkningar i rätten att väcka allmänt åtal bör
enligt polisstyrelsens mening förbehållas fall där målsäganden kan lida men av
den uppmärksamhet som ett åtal för med sig. PoUsstyrelsen föreslår därför att
förevarande bestämmelse utgår.

Riksåklagaren och överåklagaren i Stockholm anser att
lagförslaget bör kompletteras med föreskrifter om förverkande. Mot bakgrund av
erfarenheterna från beivrandet av den redan tidigare olagliga spelverksamheten
förordar riksåklagaren att möjligheter ges till förverkande av både utrustning,
t. ex. apparatur som används vid olagligt spel, och intäkter från spelet.
Sådana förverkandebestämmelser bör enligt riksåklagaren lämpligen utformas i
överensstämmelse med vad som gäller i lotterilagstiftningen. Enligt vad
riksåklagaren och överåklagaren framhåller bör det också såvitt avser uthyrning
eller annat tillhandahållande av spelapparaterna framgå av

Prop.
1981/82:203 102

förarbetena att brottbalkens bestämmelser om
medverkan är analogt tillämpliga på brott mot lagen.

8. Övriga frågor

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter det lämpliga i att
lagstiftningsvägen förbjuda ett visst handlande, nämligen bl. a. att spelanordnare
inte otillbörligen får locka barn eller ungdom att delta i spelet, men å andra
sidan inte låta dem som bryter mot den regeln träffas av någon sanktion. För
att undgå detta anser kammarrätten att lagen endast skall gälla tillståndspliktigt
spel. En alternativ lösning är enligt kammarrätten att socialnämndens
befogenhet att meddela föreskrifter (se 5 §) får gälla även spelverksamhet som
inte kräver tillstånd. En sådan lösning skulle bl. a. ha den fördelen att
socialnämnden fick möjlighet att ingripa med föreskrifter även i fråga om sådan
spelverksamhet som anordnas på endast 1-3 spelapparater men som trots det ringa
antalet apparater visar sig ha negativa effekter. Kammarrätten tänker då
närmast på den spelverksamhet som anordnas i närheten av skolor och som i vissa
fall har lett till ett omfattande skolk. Iså fall finge möjligheten att ingripa
med vitesföreläggande (8 §) omfatta även föreskrifter rörande icke tillståndspliktig
spelverksamhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att man bör välja en lösning
som inte är krångligare och mera ingripande än vad som är nödvändigt för att
uppnå syftet att få ett instrument mot olämpliga spelmiljöer. Den mest smidiga
lösningen härvidlag skulle enligt länsstyrelsens mening vara att varje kommun
själv fick bedöma om särskilda regler om tillståndstvång och om tillsyn
erfordrades i kommunen. Det skulle då räcka med en ramlag som gav grundläggande
regler om automatspelet och som gav kommunerna möjlighet att införa regler om
tillståndstvång och tillsyn genom socialnämnden om behov därav skulle
föreligga. Detta skulle enligt länsstyrelsen utgöra en motsvarighet till den
möjlighet som nu föreligger att t. ex. genom en lokal ordningsstadga skärpa de
regler som finns stadgade i den allmänna ordningsstadgan.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
uttrycket "otillbörligen locka" i lagförslagets 2 § bör förtydligas,
helst i själva lagtexten eller i specialmotiveringen. Länsstyrelsen anser
vidare att det bör finnas föreståndare för verksamheten. Föreståndaren skall
vara godkänd av tillståndsmyndigheten och visa att han är lämplig att ansvara
för spelverksamheten. Regelsystemet bör enligt länsstyrelsen också kompletteras
med föreskrift om att varning skall ha tilldelats tillståndshavare innan ett
tillstånd får återkallas. Länsstyrelsen menar vidare att en bestämmelse som
medger tillståndsmyndigheten tillträde till spellokal är överflödig.
Föreskriften bör enligt länsstyrelsen endast omfatta rätt till inspektion av en
lokal. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör tillstånd till automatspel
beläggas med avgift. Denna synpunkt delas av Göteborgs kommun.

Prop.
1981/82:203 103

Polisstyrelsen i Örebro polisdistrikt anser att det bör
åligga alla myndigheter att underrätta socialnämnden om de får kännedom om att
missförhållanden råder där spelverksamhet bedrivs. Polisstyrelsen anser det
önskvärt att det av lagtexten klart framgår att en sådan
underrättelseskyldighet föreligger. Västerås kommun menar att det bör föreskrivas
en skyldighet för polisen och skattemyndigheter att lämna upplysningar av värde
för bedömningen i tillståndsfrågan. Oskarshamns kommun föreslår att lagförslaget
kompletteras med en bestämmelse som medger möjlighet för socialnämnd att
delegera beslutanderätten om tillstånd och att utöva tillsyn över
spelverksamheten. Förbundet Vi unga föreslår att det införs en möjlighet att
anföra kommunalbesvär över socialnämndens beslut i tillståndsfrågan.

Polisstyrelsen
i Stockholms polisdistrikt avstyrker den föreslagna ändringen av 1 a §
lotteriförordningen, som innebär att tillståndskravet upphör för automatspel
som ger vinst i form av flera frispel. Vissa typer av automater är enligt
polisstyrelsen så konstruerade att de kan ge ett stort antal frispel. Erfarenhetsmässigt
leder spel på sådana automater ofta till att vunna poäng ersätts med kontanter.
Intresset för sådana automater kommer enligt polisstyrelsen sannolikt att öka.
Polisstyrelsen anser att den föreslagna författningsändringen kommer att
försvåra möjligheterna till kontroll. AB Svenska Automatringen framhåller att
den föreslagna lagen inte anger någon övre gräns för antalet frispel. Detta är
enligt bolaget olyckligt och förmodligen föga genomtänkt. Det kommer nu att bli
fritt fram för s. k. bingo- eller fortunaspel och liknande automater, vars enda
syfte är att ge spelaren så många frispel som möjligt, i bland flera hundra.
Vid dessa spel kan enligt bolaget spelaren också successivt öka
"oddsen" för ytterligare frispel. Riskerna med dessa spel är att
spelaren, när han har uppnått ett tillräckligt antal frispel, byter ut dessa
mot pengar eller annan ersättning. Den nya lagstiftningen synes bana vägen för
och göra det enklare att spela om pengar. Ett sätt att förebygga detta kan
enligt bolaget vara att begränsa antalet frispel på varje spelautomat till
förslagsvis tio per spel (avgift) och deltagande spelare.

9. Övergångsbestämmelserna

Sveriges automatägares riksförbund framhåller att förbudet
mot spelautomater ("enarmade banditer") gav automatutställarna en
avvecklingsperiod om endast en månad, vilket för samtliga utställare var mycket
betungande och negativt för kommande verksamhet. Att driva en rörelse med
kostnader för personal, lokaler osv. under en avvecklingsperiod utan intäkter
är, framhåller förbundet, utomordentligt betungande för att inte säga i vissa
sammanhang helt omöjligt. Den i lagförslaget föreslagna avvecklingsperioden
innebär enligt riksförbundet risk för en utställare att hamna i samma orimliga
situation som i samband med förbudet mot spelautomater.

Prop.
1981/82:203 104

Riksförbundet
hänvisar bl. a. till att det kan finnas kontrakt som gäller under flera är och
kräver en avvecklingsperiod som möjliggör för utställaren att gå skadeslös ur
en eventuell lagändring. En avvecklingsperiod av rimlig omfattning torde enligt
förbundets mening utgöras av 36 månader och vara relaterad till tidpunkten för
beslut om inskränkning av viss plats.

AB Svenska automalringen
anser att anpassningstiden till de nya reglerna är alltför knapp. Många
automat- och flipperhallsägare är i dag bundna av långa hyres- och
leasingavtal. I vissa fall sträcker sig hyresavtalen över tre år. I stor
utsträckning förekommer det också enligt bolaget,att automatspel har förvärvats
på avbetalning med amorteringstider upp till 24 månader. Nu nämnda
näringsidkare är därför mycket beroende av framtida inkomster på automatspelen.
Mot bakgrund härav anser bolaget att det är av utomordentligt stor betydelse
att berörda automat- och spelhallsägare får tid på sig att planera en
omställning och avveckling. Bolaget föreslår därför att lagstiftningen träder
i kraft först den 1 januari 1983. Cherryföretagen AB framför liknande
synpunkter och kräver att avvecklingen skall få ske under en tid av 24-36
månader, beroende på vilka kontraktsrättsliga omständigheter som föreligger i
varje enskilt fall.

Prop. 1981/82:203 105

Innehåll

Regeringens
proposition....................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 2

Förslag
till lag om anordnande av visst automatspel . ..... 2

Förslag
till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207) 4

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1982.. 6

1
Inledning..................................................... 6

2
Allmän motivering.......................................... 7

2.1
Bakgrund ............................................. 7

2.2
Behovet av åtgärder.............................. 8

2.3
Kontroll över visst automatspel ................ .... 11

2.4
Tillståndsmyndighet .............................. 11

2.5
Tillståndspliktens omfattning.................... .... 13

2.6
Tillstånd och tillsyn................................ .... 15

2.7
Lagstiftningens utformning i övrigt ........... 17

3
Upprättade lagförslag.................................... 19

4
Specialmotivering.......................................... 19

4.1
Lagen om anordnande av visst
automatspel 19

4.2
Lagen om ändring i lotteriförordningen
(1939:207) .... 29

5
Hemställan.................................................. 29

6
Beslut......................................................... 30

Bilaga
1 Departementspromemorian (Ds Kn 1981:19) Kommunal

kontroll
över spelhallar - en olämplig ungdomsmiljö .... 31

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över departementspro

memorian (Ds Kn 1981:19) .................................. 91