Prop. 1981/82:206

Prop.
1981/82:206

Regeringens proposition

1981/82:206

om godkännande av konvention angående förbud mot eller
inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara
ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar;

beslutad den 1 april 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en vid en
konferens i Geneve den 10 oktober 1980 antagen konvention angående användningen
av vissa konventionella vapen som kan anses vara särskilt inhumana eller ha
urskillningslösa verkningar. Konventionen är avsedd att öka skyddet för krigets
offer i internationella konflikter. Till konventionen är fogade tre
vapenprotokoll, ett som förbjuder vapen vars huvudsakliga verkan är att skada
genom fragment som ej syns på röntgen, ett som innehåller restriktioner i
användningen av landminor och förbud mot vissa försåtvapen, samt ett som
reglerar användningen av napalm och andra brandvapen.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 206

Prop.
1981/82:206

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-04-01

Närvarande: statsrådet Ullsten, ordförande, statsråden
Wikström. Friggebo, Dahlgren, Söder, Johansson, Wirtén. Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Tilländer.

Föredragande: statsrådet Wikström.

Proposition om godkännande av konvention angående förbud
mot elier inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan
avses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar

1 Inledning

De humanitära strävandena att folkrättsligt reglera
användningen av vissa vapen i krig är av gammalt datum. De resultat som
uppnätts i de internationella förhandlingarna har emellertid varit av blygsam
art. I S;t Petersburg introducerade man 1868 ett förbud mot explosivkulor med
mindre vikt än 400 gram. På den första fredskonferensen i Haag 1899 antogs en
deklaration angående förbud mot användning av kulor som lätt utvidga sig eller
tillplattas i kroppen, s. k. dumdum-kulor. Deklarationen ratificerades av
Sverige år 1900 (SFS 1900:76). Lantkrigsreglementet, fogat till den IV Haag-konventionen av 1907, stadgar
i art. 22 att de krigförande inte har oinskränkt frihet i fråga om valet av
medel att skada fienden. Art. 23 stadgar bl. a. att det är förbjudet att
använda gifter eller förgiftade vapen samt vapen, projektiler eller ämnen som
är ägnade att förorsaka onödiga lidanden. Konventionen ratificerades av Sverige
år 1909 (SFS 1910:153). År 1925 antogs i Geneve ett protokoll rörande förbud
mot användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser samt
bakteriologiska stridsmedel, det s. k. Genéveprotokollet. Protokollet
ratificerades av Sverige år 1930 (SÖ 1930:27).

Det dröjde sedan till 1977 innan en diplomatkonferens ånyo
antog en konventionstext som berörde användningen av vissa vapen i väpnade
konflikter. Den 8 juni 1977 antogs i Geneve två tilläggsprotokoll till Genéve-konventionerna
av 1949 angående skydd för krigets offer, det ena

Prop.
1981/82:206 3

protokollet avseende internationella konflikter och det
andra avseende interna konflikter. Art. 35 i det första tilläggsprotokollet
bekräftar att det är förbjudet att använda vapen, projektiler och material "av
sådan beskaffenhet att de förorsakar överflödig skada eller onödigt
lidande". Art. 36 stadgar att varje stat är skyldig att pröva huruvida nya
stridsmedel har effekter, som står i strid med folkrättens regler. Sverige har
i likhet med hittills ett tjugotal andra stater ratificerat tilläggsprotokollen
(prop. 1978/79:77, SÖ 1979:22-23). De svenska ratifikationsinstrumenten
deponerades den 31 augusti 1979 i Bern.

Diplomatkonferensen
i Geneve antog inte några restriktioner eller förbud ifråga om användningen av
särskilda vapenkategorier. Konferensen antog däremot en resolution där man
rekommenderade ett fortsatt arbete i vapenfrågan. Förenta nationerna uppmanades
således att förbereda en särskild mellanstatlig vapenkonferens som skulle
inkallas senast 1979. Förenta nationernas generalförsamling antog under sitt 32:a
möte 1977 en resolution 32/152 där man beslöt att sammankalla en FN-konferens
om förbud mot eller begränsningar i användningen av urskillningslösa eller
särskilt inhumana konventionella vapen. Två förberedande möten hölls i
september 1978 resp. april 1979. Huvudkonferensen inleddes genom en session i
september 1979 och avslutades genom en andra session i september-oktober 1980.
Såväl förberedande möten som huvudsessioner avhölls i Geneve, Vid konferensens
avslutande plenarmöte den 10 oktober 1980 antogs konferensens slutakt, till
vilken en allmän konvention och tre protokoll avseende särskilda
vapenkategorier fogades som annex. Konventionen (och därmed även dess
protokoll) öppnades för undertecknande vid FN-högkvarteret i New York den 10
april 1981. Sverige undertecknade konventionen denna dag. Enligt meddelande
från depositarien, FN:s generalsekreterare, hade den 1 oktober 1981
konventionen undertecknats av 45 stater.

Konventionen blir bindande för signatärmakterna efter
ratifikation, godtagande eller godkännande. Den står öppen för anslutning av
stater, som inte har undertecknat den inom föreskriven tid. Konventionen träder
i kraft sex månader efter dagen för deponering av det tjugonde ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet. För stat som deponerar sitt ratifikations- eller
anslutningsinstrument senare än denna dag, träder konventionen i kraft sex
månader efter det att dess instrument har deponerats. Varje stat som
ratificerar eller ansluter sig till konventionen, måste samtidigt förklara sig
bunden av minst två av de till konventionen fogade protokollen avseende
särskilda vapenkategorier.

Vapenprotokollen
är tre till antalet. Protokoll I förbjuder användning av vapen som
huvudsakligen skadar genom icke-detekterbara fragment (splitter). Protokoll II innehåller förbud mot eller
restriktioner i användningen av minor, försåtvapen och andra anordningar.
Protokoll III innehåller förbud mot eller restriktioner i användningen av
brandvapen. Vart och ett av protokollen träder i kraft sex månader efter den
dag då tjugo stater har

Prop. 1981/82:206 4

meddelat sitt samtycke till att vara bundna av det. För
stat som meddelar sitt samtycke att vara bunden efter den dag då tjugo stater
har meddelat sådant samtycke, träder protokollet i kraft sex månader efter det
att sådan stats samtycke har meddelats.

Konventionen och protokollen i engelsk originaltext med
översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagor
(nr. 1-4).

Efter remiss har yttrande över konventionen och
protokollen avgetts av överbefälhavaren (ÖB).

2 Konventionen och dess bifogade protokoll 2.1
Ramkonventionen

Konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen
av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller
ha urskillningslösa verkningar utgör en allmän juridisk ram till de bifogade
vapenprotokollen. Konventionen består av en inledning och 11 artiklar.

I inledningen erinras om att varje stat i enlighet med
Förenta nationernas stadga är skyldig att i sina internationella förbindelser
avstå från våldshandlingar eller hot om våld, vare sig riktat mot någon annan
stats suveränitet eller integritet eller på annat sätt oförenligt med Förenta
nationernas ändamål. För det fall att en väpnad konflikt inte desto mindre
utbryter, erinras bl. a. om den allmänna principen om skydd för
civilbefolkningen mot verkningarna av fientligheter.

I art. 1 anges konventionens och protokollens tillämpningsområde.
I enlighet med art. 2 i 1949 års Genéve-konventioner skall protokollen vara
tillämpliga i varje väpnad konflikt där två eller flera av de föredragsslutande
parterna deltar, oberoende av om någon krigsförklaring har lämnats och även om
parterna inte erkänner att krigstillstånd föreligger. Protokollen är vidare
tillämpliga mellan de fördragsslutande parter som tillträtt dem, även om inte
samtliga parter i konflikten har anslutit sig till dem. Om en i konflikten
inblandad stat, som inte har anslutit sig till ett visst protokoll, förklarar
sig ändå tillämpa och även tillämpar protokollet skall det vara bindande mellan
denna stat och de till protokollet anslutna staterna. I enlighet med art. 1,
punkt 4 i det första tilläggsprotokollet till 1949 års Genéve-konventioneriär vapenprotckollen
tillämpliga i väpnade konflikter i vilka folk kämpar mot kolonialt förtryck,
främmande ockupation eller mot rasistiska regimer under utövande av sin rätt
till självbestämmande, såsom denna rätt kommit till uttryck i Förenta
nationernas stadga och Förenta nationernas generalförsamlings förklaring från
1970 om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser.

I art. 2 stadgas att ingenting i konventionen eller
protokollen skall tolkas på ett sätt som inskränker andra skyldigheter som
åvilar parterna enligt den internationella humanitära rätten tillämplig i
väpnade konflikter.

Bestämmelserna om ratifikation, anslutning och
ikraftträdande i art. 4 och 5 har i sina huvuddrag berörts tidigare. Enligt
art. 4, punkt 3 skall varje stat

Prop. 1981/82:206 5

som ratificerar eller ansluter sig till konventionen,
samtidigt förklara sig bunden av åtminstone två av de bifogade
vapenprotokollen. 1 art. 4 punkt 5 sägs att varje protokoll som en
fördragsslutande part är bunden av skall för denna part utgöra en integrerande
del av konventionen.

1 art. 6 förbinder sig de fördragsslutande parterna att
såväl i fredstid som under väpnad konflikt ge största möjliga spridning åt
konventionen samt de protokoll vilka de är bundna av. Parterna förbinder sig
särskilt att införa studiet av konventionen och relevanta protokoll i planerna
för den militära undervisningen så att dessa instrument blir kända av de
väpnade styrkorna.

An. 7 om traktatförbindelser vid konventionens
ikraftträdande bekräftar uttryckligen vissa regler om instrumentens
tillämpningsområde som art. 1 inkorporerat genom en hänvisning till den
gemensamma art. 2 i Genéve-konventionerna. Det faktum att en av parterna i
konflikten inte är bunden av ett bifogat protokoll, innebär inte att andra
parter i konflikten som tillträtt detsamma inte skulle vara bundna därav i sina
ömsesidiga förbindelser. Parterna i konflikten skall dessutom vara bundna av
ett bifogat protokoll i förhållande till part som inte är bunden av det men som
godkänner och tillämpar dess bestämmelser och underrättar depositarien härom
(art. 7, punkt 2).

En myndighet, som företräder ett folk som i en väpnad
konflikt kämpar för sin självbestämmanderätt enligt art. 1:4 i det första
tilläggsprotokollet till Genéve-konventionerna, kan åta sig att tillämpa
konventionen och två eller tre av dess bifogade protokoll. En bundenhet
uppkommer därmed i förhållande till annan part i konflikten som anslutit sig till
de relevanta vapenprotokollen och samtidigt är part till tilläggsprotokoll 1 av
1977. Detta förutsätter dock att myndigheten ifråga (en befrielserörelse)
deklarerat att man skall tillämpa Genéve-konventionerna och Tilläggsprotokoll
I, förutom vapenkonventionen och de av dess bifogade protokoll som motparten
anslutit sig till (art. 7, punkt 4 a). Om motparten i konflikten inte är part
till Tilläggsprotokoll 1 kan en befrielserörelse godta och tillämpa Genéve-konventionerna
och de relevanta vapenprotokollen och därmed få till stånd en ömsesidig
bundenhet i förhållande till motparten avseende dessa dokument (art. 7, punkt 4
b). En befrielserörelse och en fördragsslutande part kan alltid komma överens
om att reciprokt godta och tillämpa åtagandena i tilläggsprotokoll I (art. 7,
punkt 4, sista stycket).

Art. 8 behandlar möjligheten till framtida översyn och
ändringar av konventionen och protokollen. Punkt 1 innehåller föreskrifter om
förslag till revidering av konventionen eller de antagna vapenprotokollen.
Sådana förslag kan när som helst efter ikraftträdandet framläggas av en eller
flera parter till konventionen och protokollet ifråga. Om en majoritet av de
föredragsslutande parterna (dock lägst 18 stycken) är eniga därom, skall depositarien
(FN:s generalsekreterare) inbjuda alla stater till en översynskonferens.
Stater som inte är anslutna till konventionen får endast deltaga

Prop. 1981/82:206 6

som observatörer. Endast stater som är parter till det
eller de avtal som diskuteras kan vara med och antaga tillägg till dessa avtal.
Beslutsproceduren är densamma som gällde vid framförhandlandet av konventionen,
dvs. faktiskt om än inte formell consensus. (Procedurreglerna för FN-konferen-sen
innehöll inte någon beslutsmekanism.)

Punkt 2 i art. 8 behandlar förslag till nya
vapenprotokoll. Föreligger sådana förslag kan en översynskonferens sammankallas
och sammanträda under samma förutsättningar som i punkt 1, dock att inga stater
behöver vara observatörer utan samtliga kan antaga nya regler på sätt som angetts
ovan. Av detta följer att samma konferens kan antaga såväl revideringar av
existerande regler som nya regler (avseende nya vapenkategorier). I det senare
fallet förvandlas observatörerna till ordinarie delegater med förhandlingskapacitet.

Punkt 3 i art. 8 innehåller en automatik för
sammankallande av en översynskonferens 10 år efter ikraftträdandet om vid denna
tidpunkt ingen konferens sammankallats enligt de föregående bestämmelserna.
(Det bör observeras att det ikraftträdande som art. 8 konsekvent utgår ifrån är
ikraftträdandet av konventionen och inte ikraftträdandet av något av
protokollen.)

Art. 9 innehåller bestämmelser om uppsägning av
konventionen eller något av dess protokoll. Uppsägning av konventionen hänför
sig även till de protokoll av vilka den uppsägande parten är bunden. En
uppsägning träder inte i kraft förrän ett år efter det depositarien mottagit
densamma. Är emellertid den uppsägande parten vid denna tid inblandad i en
konflikt enligt art. 1, har uppsägningen ingen verkan förrän vid utgången av
konflikten. För den händelse ett till konventionen bifogat protokoll innehåller
bestämmelser om fredsbevarande operationer eller liknande funktioner utförda av
Förenta nationerna, har uppsägningen ingen verkan förrän vid upphörandet av
dessa funktioner.

Art. 10 anger de uppgifter som åvilar depositarien, dvs. FN:s
generalsekreterare.

Art. 11 - konventionens sista artikel - föreskriver att de
arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska originaltexterna till
konventionen och protokollen äger lika vitsord.

2.2 De särskilda vapenprotokollen

2.2.1 ProtokoU I

Protokoll I hänför sig till splittervapen, dvs. sådana vapen
som skadar eller dödar genom att splitter, fragment eller kulor intränger i
målet. Enligt protokollet är det förbjudet att använda vapen vars huvudsakliga
effekt beror på att de skadar genom fragment, som efter inträngande i människokroppen
inte kan upptäckas med röntgen. Sådana oupptäckta fragment torde

Prop. 1981/82:206 7

under vissa betingelser eventuellt kunna förvärra de
medicinska effekterna.

Denna regel har tillkommit mot bakgrund av diverse osäkra
uppgifter om att ena sidan i Vietnamkriget skulle ha använt sig av
splittervapen innehållande plastkulor, vilka ej skulle kunna upptäckas med
röntgen. Det finns dock inga bevis för att några sådana vapen någonsin använts.
Dessutom har ballistiska experter framhållit tekniska svårigheter med att
konstruera sådana vapen, eftersom plastkulor, även om de utslungas med hög
hastighet, mycket snabbt bromsas upp av luftmotståndet och förlorar i inträngnings-effekt.

Under förhandlingarna visade det sig att parterna lätt
kunde acceptera en regel av detta slag, sannolikt beroende på att förbudet inte
riktade sig mot några existerande eller planerade vapen. Förbudet kan
emellertid utgöra en viss spärr i utveckhngen av nya antipersonella
splittervapen. Regeln förbjuder endast vapen vars primära effekt beror på "osynhga
fragment" och berör därför inte vapen, vilka endast sekundärt har dylika
verkningar, exempelvis genom splitter från höljet på en landmina.

2.2.2 ProtokoU H

Protokoll II innehåller
förbud och restriktioner i användningen av landminor, försåtvapen och vad som
kallas "andra anordningar" - i samtliga fall gäller det vapen använda
i landkriget. Regler om sjöminor ingår inte i protokollet. Vissa regler om
sjöminor finns i VIII Haagkonventionen, som dock är föråldrad och av mycket
begränsat värde.

"Andra anordningar" kan betraktas som en
speciell typ av försåtvapen, från vilka de dock skiljer sig genom metoden för uflösning.
Vanhga försåtvapen utlöses när en person nalkas eller försöker använda ett till
synes ofarligt föremål eller utför en vanlig, till synes ofarlig handling.
"Andra anordningar" utlöses däremot genom fjärrkontroll eller med
automatik viss tid efter utläggningen.

Begreppet mina omfattar även den moderna typen av fjärrutlagda
minor, dvs. minor som sprids ut med artilleri, raketer, granatkastare eller som
fälls från flygplan, helikopter eller annan typ av luftfarkost. Minor, försåtvapen
och andra anordningar får, liksom andra typer av vapen, endast användas mot
militära mål. De får inte i något fall användas mot vad som kan klassificeras
som civila objekt.

1 protokollets art. 3 stadgas förbud mot att använda någon
av här nämnda vapentyper mot civilbefolkning eller enskilda civila, vare sig
det gäller anfall eller försvar. En sådan regel kan synas överflödig eftersom
en liknande bestämmelse ingår i artikel 51 i tilläggsprotokoll I. Detta
protokoll har emellertid ännu inte ratificerats av mer än ett litet antal
stater. Desutom anser vissa stater att artikel 51 inte är tillämplig på minor
och försåtvapen.

Prop. 1981/82:206 8

Minor används mycket ofta för att hindra eller försvåra
motpartens operationer inom ett område. Skulle civila uppträda inom samma
område föreligger emellertid allvarlig risk för oavsiktliga skador och
förluster bland dessa. Därför har i art. 3 införts en bestämmelse som förbjuder
urskillningslös användning av minor, försåtvapen och andra anordningar. De nya
metoderna för fjärrutläggning av minor skapar ökade möjligheter att mininfektera
mycket stora områden. I detta sammanhang har regeln om förbud mot
urskillningslös användning särskild betydelse.

Art. 4 reglerar användningen av minor, försåtvapen och
andra anordningar inom befolkade områden. För att om möjligt hindra allvarliga
effekter för civila stadgas förbud mot att använda dessa vapen inom en stad, by
eller något annat område innehållande en liknande befolkningskoncentration
såvida inte anordningarna är placerade inom eller i omedelbar närhet av det militära
mål som tillhör eller står under kontroll av motparten eller särskilda
försiktighetsåtgärder vidtas för att skydda civilbefolkningen. Sådana åtgärder
kan exempelvis vara utmärkning av det minerade området eller utfärdande av
varning till civilbefolkningen. Skulle emellertid strid mellan markstyrkor ha
inletts inom det befolkade området eller bedömas överhängande bortfaller
kravet på försiktigshetsåtgärder.

Art. 5 innehåller restriktioner för användningen av fjärrutlagda
minor. Art. 4 om minors användning i befolkade områden gäller inte fjärrutlagda
minor. Anledningen härtill är att denna typ av minor över huvud taget inte, med
hänsyn till art. 3, torde kunna användas inom befolkade områden på grund av
bristande precision i utläggningen.

Art. 5
innehåller förbud mot användning av fjärrutlagda minor såvida inte ett antal
villkor uppfylls. Som första villkor gäller att minorna endast får användas mot
ett område som i sig utgör ett militärt mål eller som innehåller militära mål.
Här öppnas sålunda möjlighet att utnyttja fjärrutlagda minor mot exempelvis ett
område, som anses viktigt för motpartens förflyttning. Som ytterligare villkor
gäller antingen att minornas lägen skall kunna bestämmas noggrant och
protokollföras eller att varje mina är försedd med en effektiv anordning för självdestruktion.
Förstnämnda regel bör i enlighet med art. 7 tolkas så att det är den fjärrutlagda
mineringens och inte varje enskild minas läge som skall kunna bestämmas.
Anordningen för självdestruktion skall medföra att minan blir ofarlig eller
förstörs, när det anses att minari inte längre tjänar något militärt ändamål.
Anordningen kan också fungera så att minan blir ofarlig eller förstörs genom
fjärrkontroll.

För att ytterligare motverka risken för urskillningslösa
effekter av fjärrutlagda minor har i art. 5, punkt 2 angivits att utläggande
part skall utfärda effektiv förhandsvarning. Regeln gäller emellertid endast om
omständigheterna tillåter det, vilket innebär en allvarlig inskränkning.

Under senare tids konflikter har olika typer av försåtvapen
använts i allt större omfattning för att allvarligt försvåra för motparten att
utnyttja ett erövrat område. Stridande parter har inte tvekat att förse även
sådan

Prop. 1981/82:206 9

materiel som används för sjukvård eller religionsutövning
med försåt. 1 ett flertal fall har barnleksaker försåtminerats och det finns
många exempel på att sårade och döda har minerats. Denna användning av försåtminering
innebär brott mot äldre folkrättsregler. Förbudet har nu upprepats och
utvecklats.

Art. 6 stadgar förbud mot att använda synbarligen
oskyldiga föremål säsom radioapparater, pennor m. m. vilka konstruerats för att
innehålla sprängladdning, som avfyras när någon nalkas eller vidrör föremålet.
Vidare förbjuds försåtminering i anknytning till internationellt erkända
skyddstecken (såsom Röda Korset), sjuka, sårade eller döda personer,
gravplatser och gravar samt ytterligare ett antal platser och föremål.

Under vissa konflikter har det varit vanligt att anordna försåt
i form av fällor, där motpartens soldater fångats och sårats genom mekaniska
anordningar. Dessa har förorsakat allvarliga skador, vilka förvärrats genom att
anordningarna i fällan varit avsiktligt infekterade. Art. 6, punkt 2 innehåller
förbud mot fällor och försåtvapen som är konstruerade för att vålla överflödiga
skador och onödiga lidanden. Den nämnda typen av fällor med infekterade knivar
måste anses falla under detta förbud.

Erfarenheterna
från andra världskriget och senare konflikter visar med stor tydlighet att
minor och försåtvapen oftast medför allvarliga personförluster eller skador på
människor långt efter det att de aktiva fientligheterna upphört. Detta
sammanhänger främst med att myndigheterna i respektive" land saknar
kännedom om vilka områden som minerats samt om antal och typ av utlagda minor
och försåtvapen.

Art. 7 innehåller regler om protokollföring och delgivning
av läget för minfält, minor och försåtvapen. Parterna i en konflikt skall
protokollföra läget på minfält och områden som försåtminerats - detta är dock
obligatoriskt endast beträffande förplanerade minfält och områden med försåtvapen.
Dessutom skall parterna eftersträva att även alla andra minfält och försåtminerade
områden blir protokollförda. Uttrycket "förplanerad" innebär att
minfältet kunnat planläggas före utläggning, oavsett om planläggningen gjorts i
fred eller under pågående konflikt. Då det gäller mindre mineringar, som
utläggs i en stridssituation exempelvis för att snabbt skapa ett flankstöd, kan
kravet på protokollföring inte ställas lika högt som beträffande förplanerade
mineringar.

Båda parter skall behålla sina respektive minprotokoll
under hela konflikten. Omedelbart efter de aktiva flentligheternas upphörande
skall parterna vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att skydda
civila från verkan av minfält, minor och försåtvapen. Man kan bland annat ingå
bilaterala överenskommelser om utlämning av minprotokoll, allt i syfte att så
långt möjligt skydda civilbefolkningen. Krav på att under alla omständigheter
utlämna minprotokoll omedelbart vid flentligheternas upphörande föreligger
endast om motparten dragit tillbaka samtliga styrkor till sin sida

Prop. 1981/82:206 10

om gränsen. För fallet att motparten har några styrkor
kvar på fel sida om gränsen, flnns inga bindande regler om överlämnande av
minprotokoll, men parterna bör ändå söka nå en överenskommelse i enlighet med
art. 7:3 c) och ari. 9.

Förekomsten av okända minfält och försåtminerade områden
har skapat problem också under vissa av FN:s fredsbevarande operationer. I art.
8 har därför införts särskilda regler för att skydda FN-styrkor och FN-grupper
vilka har fredsbevarande uppdrag eller används för observatörstjänst eller
liknande funktioner. Om chefen för FN-enheten inom området så begär, skall
varje part i konflikten så långt det är möjligt undanföra eller oskadliggöra
alla minor och försåtvapen inom aktuellt område. Part i konflikten skall ocksä
vidta andra åtgärder som kan bli nödvändiga för att skydda styrkan eller
gruppen från skador av minor och försåtvapen. Som en tredje säkerhetsåtgärd
skall chefen för FN-enheten också få tillgång till all information rörande
platser där minor och försåtvapen finns. Om FN-personal endast har till uppgift
att insamla fakta inom ett område blir parternas åligganden mera begränsade.
Parterna skall då ge FN-personalen skydd. Skulle detta inte kunna genomföras,
skall chefen för FN-enheten erhålla all information rörande platser där minor
och försåtvapen finns.

Art. 9 stadgar att parterna, efter fientligheternas slut,
skall eftersträva att nå överenskommelse sinsemellan och med andra stater samt
internationella organisationer angående utlämnande av information samt teknisk
och materiell hjälp somlär nödväfidig för att undanröja eller oskadliggöra
minor ochjörsåtvapen.

2.2.3 ProtokoU III

Protokoll III avser förbud och restriktioner vid användning
av brandvapen.

Art. 1 innehåller diverse definitioner av begrepp som
förekommer i protokollet. Art. 1. punkt 1 definierar begreppet brandvapen.
Definitionen inkluderar såväl s. k. flamvapen (typ eldkastare och fougasser)
som s. k. intensivbrandstridsmedel. Särskilda brandämnen räknas inte upp i
definitionen, men det är uppenbart att ämnen som magnesium, termit, termat, napalm
och trietylaluminium är inkluderade. Det har varit nödvändigt att avskilja viss
ammunition vars karaktär är oklar. Därför stadgas att brandvapen inte omfattar
lys-, spårljus-, rök- eller signalammunition.

Som brandvapen anses inte heller ammunition med
kombinerade effekter. Sådana ammunition bygger sin verkan på genomträngning,
tryck- eller splitterverkan och har dessutom brandverkan såsom en fliläggseffekt.
Undantaget avser vapen med kombinerade effekter som inte är specifikt
konstruerade för att åstadkomma brännskador på människor, utan för att användas
mot militära mål som pansrade fordon, flygplan samt installafloner på marken.
Vid sådan användning har inte vapnens direkta brandverkan någon avgörande
betydelse.

Prop. 1981/82:206 11

Art. Ipun/:f2 definierar begreppet "koncentration av
civila". Protokollet tillerkänner en "koncentration av civila"
ett närmast totalt skydd mot luftangrepp med brandvapen. Definitionen innebär
inte att städer och byar generellt klassificeras som koncentration av civila.
Om huvuddelen av befolkningen har flytt eller evakuerats från en stad, förlorar
staden sitt folkrättsliga skydd mot brandvapenangrepp. Skulle befolkningen ha
evakuerats från en del av en storstad, är det knappast riktigt att beteckna
den endast delvis befolkade staden som en koncentration av civila. Punkt 2
stadgar att enbart befolkade delar av städer skall anses som koncentration av
civila. Att göra en motsvarande uppdelning av mindre samhällen är inte
meningsfullt eller möjligt.

Definitioner har också införts av begreppen "militära
mål" och "civila objekt". Dessa är av grundläggande betydelse
eftersom endast militära mål får utsättas för anfall, medan civila objekt skall
erhålla skydd mot vapenverkan. De i protokollet införda definitionerna överensstämmer
med vad som angivits i art. 52 i tilläggsprotokoll I till 1949 års Genévekonven-tioner.

Punkt 5 definierar begreppet "möjliga
försiktighetsmått" eftersom sådana försiktighetsåtgärder skall vidtas om
anfall utföres med icke luftburna brandvapen mot mål inom en
befolkningskoncentration.

Art. 2 - som berör protokollets kärna - har rubriken
"skydd för civila och civil egendom". 1 punkt 1 stadgas ett
ovillkorligt förbud mot att låta civilbefolkningen, enskilda civila eller
civila objekt utgöra mål för anfall med brandvapen. Detta innebär endast en
upprepning av de begränsningar som gäller för alla typer av anfall enligt
artiklarna 51 och 52 i tilläggsprotokoll I till Genévekonventionerna.

Den ur folkrättslig synpunkt nya begränsningen vid
användning av brandvapen framgår av art. 2, punkt 2. Enligt denna är det under
alla omständigheter förbjudet att anfalla militära mål belägna i en
koncentration av civila med luftburna brandvapen. Termen "luftburna"
innebär i detta sammanhang att brandvapnen insätts från flygplan, helikoptrar
eller andra typer av luftfartyg. Före anfallet måste därför befälhavaren för
flygstyrkan informera sig om läget i målområdet eller själv konstatera huruvida
det förekommer någon koncentration av civila.

Av art. 2, punkt 3 framgår vidare att det under vissa
omständigheter även är förbjudet att använda icke luftburna brandvapen,
exempelvis brandgranater, brandraketer och eldkastare för att anfalla militära
mål belägna i en befolkningskoncentration. Sådana anfall är tillåtna endast om
det militära målet är klart avskilt från befolkningskoncentrationen och möjliga
försiktighetsåtgärder vidtas för att begränsa brandverkan till det militära
målet och för att undvika eller i varje fall reducera oavsiktliga skador på
civila och civil egendom till ett minimum.

Även när det gäller insats av icke luftburna brandvapen
mot mål i en

Prop. 1981/82:206 12

koncentration av civila finns sålunda starka
restriktioner, men möjligheten kvarstår att exempelvis sätta in eldkastare och napalmraketer
mot befästningar och ledningscentraler i städer. En svårighet är dock att det
är den lokale befälhavaren som skall avgöra huruvida de angivna villkoren för
insats med brandvapen är uppfyllda.

Militär personal skyddas endast indirekt genom
bestämmelsen i art. 2, punkt 2. 1 övrigt finns inga regler som rör
kombattanter. Protokollet kan därför karakteriseras som ett partiellt brandvapenförbud.

3 Remissyttranden

ÖB betonar i sitt yttrande att främst landminor men också
vissa typer av försåtvapen spelar en framträdande roll i mindre staters
planläggning av sitt invasionsförsvar. Mot denna bakgrund sägs det vara av
största vikt att inga restriktioner införs, vilka skulle kunna påtagligt hindra
eller försvåra användningen av landminor och försåtvapen i mindre staters
defensiva försvar.

Oavsett syftet måste dessa vapensystem emellertid användas
så, att risken för skador och förluster på civila blir så liten som möjligt.
Detta syfte, anser ÖB. kommer att främjas genom nu föreslagna regler.

Vid den granskning som gjorts beträffande tillämpningen av
protokoll 11 om landminor och försåtvapen har framgått att reglerna i nämnda
protokoll inte bedöms få några från svensk försvarssynpunkt negativa konsekvenser.

ÖB välkomnar de nya reglerna om skydd för FN-styrkor och FN-observatörer.

Beträffande protokoll III om brandvapen vill ÖB anmäla att
fillämpningen av nämnda protokoll inte möter några svårigheter, eftersom
brandvapen inte ingår i det svenska försvarets utrustning.

ÖB anser
det vara av stor vikt att svensk militär personal i så tidigt skede som möjligt
skall kunna konstatera om en motpart gör sig skyldig till avtalsbrott. Detta
underlättas genom att reglerna i protokoll III, enligt ÖB:s mening, är lätta
att tolka och lära ut. ÖB framhåller slutligen att en ratificering av FN:s
vapenkonvention med vidhängande protokoll medför att svensk militär personal
måste erhålla undervisning om innehållet i konventionen samt de tre
protokollen. Denna undervisning kan väl inrymmas i den folkrättsliga utbildning
som i dag genomförs inom försvarsmakten.

4 Föredraganden

4.1 Allmänt

Framläggandet av FN:s vapenkonvention markerar
avslutningen på ett omfattande förhandlingsarbete, som pågått under en stor del
av 1970-talet.

Prop. 1981/82:206 13

Sverige har tagit mycket aktiv del i detta
förhandlingsarbete.

I detta sammanhang måste framhållas vilka betydande
svårigheter som föreligger då det gäller för staterna att överenskomma om
restriktioner i befintliga vapensystem. Närmast föregående folkrättsliga
begränsning av vapen var Genéveprotokollet om förbud mot användning av
bakteriologiska och kemiska vapen, vilket antogs 1925. Det har sålunda
förflutit 56 år sedan ett liknande vapenavtal tillkom. Från humanitär
utgångspunkt är detta långa uppehåll oroande. Å andra sidan måste svenska
regeringen med stor tillfredsställelse konstatera att det nu varit möjligt för
staternas representanter att komma överens om den nya vapenkonventionen med
dess tre protokoll innebärande viktiga begränsningar av vapen, vars verkningar
kan anses som särskilt inhumana.

Det har från en del håll framförts att vapenkonventionens fillkomst
inte innebär annat än en marginell förbättring från humanitär utgångspunkt,
eftersom konventionen inte utgör något hinder mot att inleda väpnade
konflikter. Inte heller begränsas parternas möjligheter att under en konflikt
genomföra militära operationer eller använda alternativa vapen i stället för de
förbjudna.

Jag vill gentemot detta framhålla att betydelsen av
vapenkonventionens tillkomst inte får underskattas. Det är från humanitär
synpunkt långt ifrån oväsentligt om de civila kan få ett bättre skydd mot de
grymma effekterna av brandvapen. Likaså är det en betydande humanitär vinst om
de civila offren för landminor och försåtvapen kan reduceras. De regler som nu
föreligger är emellertid endast att betrakta som ett första steg och måste
därför kompletteras inom en relativt snar framtid. Konventionens regler om
översyn är av stor betydelse i detta sammanhang.

4.2 Ratinkation av konventionen

En ratifikation av konventionen förutsätter att den
ratificerande staten ansluter sig till minst två av de bifogade protokollen.

Från svensk synpunkt kan de tre protokollens värde bedömas
på följande sätt:

Protokoll I om splitter, som inte kan upptäckas med
röntgen, torde i nuläget knappast ha annat än ett mycket begränsat,
huvudsakligen politiskt värde. Det finns möjlighet att protokollet på sikt kan
få betydelse i samband med utvecklingen av nya vapen.

Protokoll II innebär
en nyhet eftersom det är första gången som användning av landminor och försåtvapen
blir folkrättsligt reglerad. De nya relgerna torde kunna medföra att parter,
som biträder protokollet, i framtiden kommer att iaktta större försiktighet vid
användning av dessa vapen.

Av särskild betydelse är de regler, som förbjuder varje
form av urskillningslös användning av dessa vapen. Reglerna för användning av

Prop. 1981/82:206 14

minor och försåtvapen i befolkade områden kan får stort
värde, särskilt om metoderna för att varna civilbefolkningen kan göras
effektiva. Dessa regler gäller dock inte för fjärrutlagda minor, eftersom denna
mintyp över huvud taget inte bör användas i närheten av befolkade områden på
grund av bristande precision.

Fjärrutläggning av minor kan numera ske inom stora
områden, men precisionen vid utläggning blir sämre än om minor läggs ut för
hand. Detta motiverar särskilda försiktighetsåtgärder vid utläggning utöver det
generella förbudet mot urskillningslös användning. 1 protokoll II har reglerna om
försiktighetsåtgärder knutits till möjligheterna att bestämma minornas lägen.
Vid fjärrutläggning av defensiva, förplanerade minfält torde precisionen i de
flesta fall bli tillräcklig för att minornas lägen skall kunna anges i
protokoll eller minkartor. I sådant fall ställs inte krav på att minorna skall
vara försedda med anordning för självdestruktion.

Vid fjärrutläggning av minor i en stridssituation är det
mindre troligt att minornas lägen kan anges med tillräcklig noggrannhet.
Minorna skall då vara försedda med anordning för självdestruktion varigenom
risken för urskillningslös verkan minskar.

Emellertid är det normalt den lokale befälhavaren, som
avgör valet av mintyp. Detta kan medföra att minor utan anordning för självdestruktion
utläggs även om minornas lägen inte kan protokollföras. Ett skäl fill ett
sådant beslut kan vara en önskan att spara de minor, som är försedda med
anordning för självdestruktion. Genom att använda enklare minor, som kan vara
aktiva under mycket lång tid, ökar risken för urskillningslös verkan i
väsentlig grad.

Med hänsyn härtill och till staternas stigande intresse
för fjärrutläggning av minor är det nödvändigt att uppmärksamt följa hur
reglerna i protokoll II om fjärrutlagda
minor kommer att tolkas och tillämpas av parter till konventionen. Det är
viktigt att skyddet mot urskillningslös verkan inte under några omständigheter
får reduceras.

Försåtvapen och olika typer av försåt har ofta använts av
små stater, som vill försvara sig mot invaderande motståndare. Det är därför
orealistiskt att tänka sig ett totalförbud mot alla försåtvapen.

Emellertid har försåtvapen på senare år fått en allt
vidare användning och ofta utformats på ett sätt, som strider mot grundläggande
humanitära principer. De har ofta använts förrädiskt och haft extremt inhumana
verkningar. Med hänsyn till skyddet av både civilbefolkning och kombattanter
är det viktigt att den utpräglat inhumana användningen av försåtvapen förbjudes
såsom skett i protokoll II.

De nya bestämmelserna angående protokollföring av minfält
och försåtminerade områden måste hälsas med tillfredsställelse med hänsyn till
civilbefolkningens ökade möjligheter till skydd mot kvarliggande krigsmateriel
efter flentligheternas upphörande. Från överbefälhavarens sida har inte heller
anmälts några svårigheter, då det gäller reglernas praktiska tillämpning:

Prop. 1981/82:206 15

Bestämmelsen om överlämnande av minkartor till andra
parten är inte bindande så länge några av motpartens styrkor står kvar på fel
sida om gränsen. Skälet kan vara att tillbakadragande har fördröjts av
transporttekniska eller andra förhållanden. Så länge styrkor finns kvar inom
fel område kan de uppfattas som ockupationstrupp. Mot denna bakgrund kan det
finnas säkerhetspolitiska motiv för motparten att hemlighålla mineringar,
vilka kan få betydelse vid återtagning av eget område.

Regeln om minprotokolls överlämnande i det s. k.
ockupationsfallet tar sålunda inte tillräcklig hänsyn till civilbefolkningens
säkerhet. Från u-landsgruppen hävdades att den part som har motsidans styrkor
kvar på sitt område, skulle kunna allvarligt försämra sina möjligheter att
återerövra området om kvarvarande mineringars lägen skulle uppges. Detta
innebär sålunda att man prioriterar återtagande av besatt (ockuperat) område
högre än säkerheten för egen kvarvarande civilbefolkning.

Från svensk utgångspunkt måste säkerheten för
civilbefolkningen i gränsområdena prioriteras högst. Det är bl. a. mot denna
bakgrund som Sverige hävdat nödvändigheten av att omedelbart vid fientligheternas
upphörande och oavsett styrkornas lokalisering, genom unilateralt tillkännagivande,
bilateral överenskommelse med motparten, hänvändelse till FN:s
generalsekreterare eller på annat sätt få kännedom om de mineringar, som
motparten kan ha utlagt inom svenskt territorium. Särskilt bör eftersträvas,
att bestämmelser om överlämnande av minprotokoll införes i avtal om eld upphör.
Bestämmelserna i artikel 7:3(a)(i) och 7:3(c) ger grund för ett sådant
handlingssätt.

De nya bestämmelserna om skydd av FN-styrkor, FN-grupper
och FN-observatörer kan medföra ökad säkerhet för FN-personalen och måste
därför välkomnas.

Reglerna om internationellt samarbete för röjning av
minfält och försåtminerade områden innebär inga bindande åtaganden för någon
part. Den allmänna inriktningen mot ökad internationell samverkan bör förhoppningsvis
få positiva konsekvenser. Sverige verkar aktivt härför inom olika FN-organ.

Beträffande protokoll III kan sägas att uppmärksamheten
sedan länge varit riktad mot brandvapnen på grund av deras synnerligen
allvarliga medicinska effekter och urskillingslösa verkan. Redan på 1930-talet
framlades förslag om förbud mot användning av brandvapen i internationella
konflikter, men förslaget kunde inte genomföras. Under andra världskriget kom
brandvapen till vidsträckt användning främst vid de omfattande bombningarna av
storstäder och dessa vapen förorsakade mycket stora förluster bland
civilbefolkningen bl. a. i Hamburg, Dresden och Tokyo. Under konflikter, som
förekommit efter 1945, har brandvapen återigen tagits i bruk delvis för nya
uppgifter. Det har sålunda ansetts lämpligt att använda främst napalm för att
anfalla utspridda gerillaförband samt förstöra civil bebyggelse utanför städer.
Napalm har också använts för understöd åt

Prop. 1981/82:206 16

egna markförband samt för förstöring av motpartens förråd
samt flygplan och fordon på marken. Även dessa typer av anfall har medfört
omfattande och allvarliga personskador.

I samband med försöken under 1970-talet att skapa
folkrättsliga förbud mot vissa särskilt inhumana vapen har brandvapnen kommit
att stå i centrum för intresset. Allt fler medicinska experter har medgett att
omfattande brännskador på människor medför svåra och långvariga lidanden -
skadorna kan sålunda med fog anses som överflödiga. Den psykologiska effekten
vid skadetillfället kan också förvärra skadorna, särskilt bland civila. Behandlingen
av större brännskador är tids- och resurskrävande samt smärtsam för den sårade.
Särskilt under krigsförhållanden ger behandlingen osäker grund för
rehabilitering. Jämsides med dessa medicinska verkningar har risken för
spridning vid angrepp med brandvapen och därav följande urskillingslös verkan
kommit att uppmärksammas allt mera.

Förslag om totalt förbud mot användning av alla brandvapen
har under 1970-talet framförts av en grupp mindre stater, däribland Sverige.
Detta förslag mötte från början starkt motstånd från vissa NATO-stater, som
betonade brandvapnens militära betydelse och försökte tona ner de medicinska
verkningarna. Trycket från allmänna opinionen medförde dock en gradvis ändrad
inställning inom sistnämnda grupp. Detta ledde till att Australien och
Nederländerna i början av FN:s vapenkonferens framlade förslag om restriktioner
i användningen av napalm i syfte att ge civilbefolkningen ett visst skydd mot
brandvapen. Förslaget innehöll däremot inte någon bestämmelse om skydd för
militär personal.

Protokoll III innebär visserligen inte att all användning
av brandvapen blir förbjuden, vilket Sverige och andra stater eftersträvade,
men de nya reglerna torde dock få stort värde genom att civila får ett
väsentligt bättre skydd än tidigare.

Bland de begrepp, som definierats, ingår
"koncentration av civila", vilket har betydelse även i samband med
tilläggsprotokoll I till 1949 års Genévekonventioner. Det är värdefullt att
också utrymningstransporter från städer och områden anses som en koncentration
av civila och följaktligen skall erhålla skydd.

Brandvapen har haft särskilt svåra verkningar på civila i
de fall då vapnen använts mot militära mål belägna inom en stad, by eller
liknande befolkningskoncentration. Anfall har som regel insatts från luften,
vilket generellt ger större spridning i målet än vid markanfall. Den nya
regeln, som förbjuder brandvapenanfall från luften mot mål av detta slag, kan
därför bedömas som mycket betydelsefull.

Det är fortfarande tillåtet att använda brandvapen vid
anfall på marken mot nämnda typ av mål. Tillståndet är emellertid kringgärdat
av så starka restriktioner att risken för urskillningslösa effekter på civila
torde kunna bedömas som förhållandevis liten.

Den 1 oktober 1981 hade konventionen undertecknats av 45
stater. Sverige

Prop. 1981/82:206 17

undertecknade konventionen den 10 april 1981. Det är ett
starkt önskemål att konventionen så snart som möjligt ratificeras av de stater
som har undertecknat den, och därutöver finner vidsträckt anslutning av andra
stater!

Konventionen och dess bifogade protokoll utgör ett
betydelsefullt tillskott till den internationella humanitära rätten tillämplig
i väpnade konflikter. Sverige har i förhandlingsarbetet, i enligt med sina
utrikespolitiska traditioner, engagerat sig hårt och spelat en väsentlig roll
för att nå detta resultat. Jag förordar att Sverige tillträder konventionen
ifråga samt förklarar sin anslutning fill samtliga dess protokoll.

4.3 Återstående frågor

Även om svenska regeringen har hälsat tillkomsten av FN:s
vapenkonvention med stor tillfredsställelse måste jag samtidigt framhålla att
flera frågor återstår att lösa.

Som tidigare framgått är det nu framlagda partiella brandvapenförbudet
endast att anse som ett etappmål på vägen mot ett fullständigt brandvapenförbud.
De medicinska effekterna av brandvapen är lika allvarliga oavsett om
civilpersoner eller kombattanter blir träffade. Från humanitär synpunkt är det
därför angeläget att även bereda kombattanter skydd mot brandvapnens
verkningar. Det är beklagligt att vissa stater inte velat acceptera några som
helst regler till skydd för kombattanter. Mot denna bakgrund bedömer jag det
som nödvändigt att fortsätta ansträngningarna på att få till stånd ett totalt
förbud mot användning av brandvapen.

Det är vidare beklagligt att staterna, trots allt material
som presenterats i frågan, ännu inte kunnat biträda det av Sverige och andra
stater framlagda förslaget till konstruktionsregél beträffande finkalibriga
vapensystem. Visseriigen har FN:s vapenkonferens hösten 1979 antagit en
resolution beträffande dess vapensystem, vilken torde bifogas denna proposition
i svensk översättning (bilaga 5). Antagandet av denna resolufion är endast att
anse som en interimslösning. Ansträngningarna från svensk sida beträffande
dessa vapensystem måste därför fortsätta.

Under vapenkonferensen väcktes förslag också beträffande
andra vapen med särskilt inhumana verkningar, däribland de extrema tryckvapnen (s.
k. kvävningsbomber) samt vissa splitterbomber med extremt stor yttäckande
verkan. Förslagen hann emellertid inte behandlas under konferensen. De bör
därför tas upp på en översynskonferens.

Mot bakgrund av vad som här anförts finns det starka skäl
som talar för att en uppföljning av FN:s vapenkonferens bör äga rum inom en
relativt snar framtid.

Prop.
1981/82:206 18

4.4 Åtgärder till följd av en ratiflkation

1 samband med en ratifikation påtar sig svenska regeringen
ett ansvar för att det bland berörd militär personal sprides kunskap om
innehållet i FN-konventionen och särskilt i de tre protokollen. Dessutom skall
den militära personalen informeras om hur de nya reglerna skall tillämpas.
Förberedelser härför har redan vidtagits inom den militära organisationen. I
den mån så erfordras kan den av chefen för försvarsdepartementet tillkallade
kommittén angående folkrättens tillämpning m. m. under väpnade konflikter,
folkrättskommittén, biträda i arbetet.

Eftersom
svenska försvarsmakten helt saknar brandvapen och dessutom redan tillämpar
regler i stort liknande dem, som nu avses gälla för landminor och försåtvapen,
torde inlärning och utbildning inte ställa några stora krav. Det är emellerfid
viktigt att svenska kombattanter är väl förtrogna med de nya bestämmelserna för
att snabbt kunna konstatera eventuella avtalsbrott av en motpart.

Protokoll I-III innehåller ett antal regler som kan
inverka på konstruktionen av i Sverige aktuella vapentyper. Efter samråd med
chefen för försvarsdepartementet har jag funnit att dessa regler bör ligga till
grund för arbetet inom den av chefen för försvarsdepartementet utsedda
delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt för det svenska
militära försvaret. Mot denna bakgrund har riktlinjerna för delegationens
verksamhet nyligen omarbetats och ansluter sig nu till bestämmelserna i
vapenkonventionen.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att godkänna konventionen angående förbud mot
eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen samt de till
konventionen bifogade protokollen avseende icke-detekterbara fragment
(Protokoll I), landminor, försåtvapen och andra anordningar (Protokoll II) samt brandvapen (Protokoll III).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att godkänna konventionen
angående förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella
vapen samt de till konventionen bifogade protokollen.

Prop. 1981/82:206

19 Bilaga
1

Konvention om förbud mot eller inskränkningar i
användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande
eller ha urskillningslösa verkningar

Inledning

De höga fördragsslutande parterna.

Som erinrar om att varje stat i enlighet med Förenta
nationernas stadga är skyldig att i sina internationella förbindelser avstå
från våldshandlingar eller hot om våld, vare sig riktat mot någon annan stats
suveränitet, territoriella integritet eller politiska oberoende eller på annat
sätt oförenligt med Förenta nationernas ändamål,

som vidare erinrar om den allmänna principen om skydd för
civilbefolkningen mot verkningarna av fientligheter,

söm utgår från den folkrättsliga principen att rätten för
parterna i en väpnad konflikt att välja stridsmetoder eller stridsmedel inte är
obegränsad samt principen som förbjuder användning i väpnade konflikter av
vapen, projektiler samt krigsmateriel och stridsmetoder av sådant slag att de
kan förorsaka överflödig skada eller onödigt lidande,

som även erinrar om att det är förbjudet att använda
stridsmetoder ellei" stridsmedel som är avsedda att eller kan tänkas
förorsaka omfattande, långvariga och svåra skador på den naturliga miljön,

som bekräftar sin fasta föresats att civilbefolkning och
kombattanter i fall som inte täcks av denna konvention eller av andra
internationella avtal alltid skall stå under de folkrättsliga principers skydd
och överhöghet som härleder sig från etablerad sedvana, humanitetens principer
och det allmänna samvetets bud.

som önskar bidra till internationell avspänning,
avslutande av kapprustningen och skapande av förtroende mellan staterna
samt

Convention
on the Prohibition or Restrictions of the Use of Certain Conventional Weapons which
may be Deemed to be Excessively Injurious or to have Indiscri-minate Effects

Preamble

The High Contracting Parties,

RecaUing that every State has the duty, in conformity with
the Charter of the United Nations, to refrain in its internalional relations
from the threat or use of force against the sovereignty, territorial integrity
or political independence of any State, or in any other manner inconsistent with
the purpose of the United Nations,

Furlher recalling the general principle of the protection
of the civilian population against the effects of hostilities,

Basing Ihemsdves on the principle of International law that
the right of the parties to an armed conflict to choose methods or means of warfare
is not unlimited, and on the principle that prohibits the employment in armed con-flicts
of weapons, projectiles and material and methods of warfare of a nature to cause
superfluous injury or unnecessary suffering,

Also recalling that it is prohibited to employ methods or means
of warfare wich are inten-ded, or may be expected, to cause widespread, longterm
änd severe damage to the natural environment,

Confirming their determinalion that in cases not covered
by this Convention or by other internalional agreements, the civilian population
and the combatants shall at all times remain under the protection and authority
of the principles of International law derived from established custom, from the
principles of humanity and from the dictates of public conscience,

Desiring to contribute to International déten-te, the ending
of the arms race and the building of confidence among States, and hence to the

därigenom till ett förverkligande av alla folks önskan att
leva i fred,

som erkänner vikten av att fullfölja varje åtgärd som kan
bidra till en utveckling mot allmän och fullständig nedrustning under strikt
och effektiv internationell kontroll.

som på nytt bekräftar behovet att fortsätta kodifieringen
och den gradvisa utvecklingen av de folkrättsliga regler som är tillämpliga på
väpnade konflikter,

som önskar förbjuda eller ytterligare inskränka användningen
av vissa konventionella vapen och som anser att de positiva resultat som
uppnåtts på detta område kan underlätta de betydelsefulla diskussionerna om
nedrustning i syfte att sätta stopp för produktion, lagring och spridning av
sådana vapen,

som betonar önskvärdheten att alla stater blir parter till
denna konvention och dess bifogade protokoll, särskilt de ur militär synpunkt
betydelsefulla staterna,

som är medvetna om att Förenta nationernas
generalförsamling och Förenta nationernas nedrustningskommission kan besluta
att utreda frågan om en eventuell utvidgning av ramen för de förbud och
restriktioner som förekommer i denna konvention och de bifogade protokollen,

som vidare är medvetna om att nedrustningskommittén kan
besluta att överväga frågan om vidtagande av nya åtgärder för förbud mot eller
inskränkning i användningen av vissa konventionella vapen.

realization of the aspiration of all peoples to live in peace,

Recognizing the importance of pursuing every effort which may
contribute to progress towards general and complete disarmament under strict
and effective International control,

Reaffirming the need to continue the codifica-tion and
progressive development of the rules of International law applicable in armed conflict,

Wishing to prohibit or restrict further the use of certain
conventional weapons and believing that the positive results achieved in this
area may facilitate the main talks on disarmament with a view to putting an end
to the production, stockpiling and proliferation of such weapons,

Emphasizing the desirability that all States become parties
to this Convention and its annexed Protocols, especially the militarily significant
States,

Bearing in mind that the General Assembly of the United
Nations and the United Nations Disarmament Commission may decide to examine the
question of a possible broadening of the scope of the prohibitionsand restrictions
contained in this Convention and its annexed Protocols,

Furlher bearing in mind that the Commitlee on Disarmament may
decide to consider the question of adopting futher measures to prohibit or restrict
the use of certain conventional weapons,

Har
kommit överens om följande:

Have agreed
as follows:

Artikel
1

Tillämptiingsområde

Denna konvention och dess bifogade protokoll skall
tillämpas i de situationer som anges i artikel 2 gemensam för Genévekonventionerna
den 12 augusti 1949 rörande skydd för krigets offer, inbegripet den situation
som beskrivs i moment 4 i artikel 1 i tilläggsprotokoll I till dessa
konventioner.

Artide
1

Scope of application

This Convention and its annexed Protocols shall apply in the
situations referred to in Artide 2 common to the Geneva Conventions of 12
August 1949 for the Protection of War Victims. including any situation described
in paragraph 4 or Artide 1 of Additional Protocol 1 to these Conventions.

Artikel
2

Förhållande lill andra internationella avlal

Ingenting i denna konvention eller dess bifogade
protokoll skall tolkas på ett sätt som inskränker andra skyldigheter som åvilar
de höga föredragsslutande parterna enligt internationell humanitär rätt tillärnplig
i väpnade konflikter.

Artide
2

Relations with other internalional agreements

Nothing in this Convenfion or its annexed Protocols shall
be interpreted as detracting from other obligations imposed upon the High Contracting
Parties by intemational humanita-rian law applicable in armed conflict.

Artikd
3

Undertecknande

Denna konvention skall stå öppen för undertecknande av
alla stater i Förenta nationernas högkvarter i New York under en tid av tolv
månader från den 10 april 1981.

Artikel 4

Ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning

1.
Denna
konvention är underställd ratifikation, godtagande eller godkännande av signa-tärerna.
Stat som inte har undertecknat denna konvention kan ansluta sig till den.

2.
Ratifikations-,
godtagande-, godkännande-eller anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.

3.
Det skall stå
varje stat fritt att uttrycka sitt samtycke till att vara bunden av något av de
protokoll som bifogats konventionen, under förutsättning att denna stat vid
tidpunkten för deponeringen av sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande
eller anslutningsinstrument underrättar depositarien om sitt samtycke till att
vara bunden av två eller flera av dessa protokoll.

4. När som helst efter deponeringen av
sitt ratiflkations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument
till denna konven-. tion, kan en stat underrätta depositarien om sitt samtycke
till att vara bunden av ett bifogat protokoll som den inte redan är bunden av.

5.
Protokoll somenhög
fördragsslutande part är bundet av skall för denna part utgöra en integrerande
del av denna konvention.

Artide 3

Signature

This Convention shall be open for signature by all States at
United Nations Headquarters in New York for a period of twelve months from 10
April 1981.

Artide 4

Ratification, acceplance, approval or accession

1. This Convention is subject to rafification,
acceplance or approval by the Signatories. Any State which has not signed this Convention
may accede to it.

2. The instruments of ratification, acceplance,
approval or accession shall be deposited with the Depositary.

3. Expressions of consent to be bound
by any of the Protocols annexed to this Convention shall be optional for each
State, provided that at the time of the deposit of its instrument of ratification,
acceptance or approval of this Convention or of accession thereto, that State shall
notify the Depositary of its consent to be bound by any two or more of these Protocols.

4. At any time after the deposit of its
instrument of ratification, acceptance or approval of this Convention or of accession
thereto, a State may notify the Depositary of its consent to be bound by any
annexed Protocol by which it is not already bound.

5.
Any Protocol by
which a High Contracting Party is bound shall for that Party form an integral
part of this Convention.

Artikel 5

Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft sex
månader efter dagen för deponering av det tjugonde ratifikations-,
godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet.

2.
För stat som
deponerar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument
efter dagen för deponeringen av det tjugonde ratifikations-, godtagande-, godkännande-
eller anslutningsinstrumentet träder denna konvention i kraft sex månader
efter den dag då denna stat har deponerat sitt ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutningsinstrument.

3. Vart och ett av de protokoll som
bifogats denna konvention träder i kraft sex månader efter den dag då tjugo
stater har meddelat sitt samtycke fill att vara bundna av det i enlighet med punkt
3 eller 4 i artikel 4.

4. För stat som meddelar sitt samtycke till att vara
bunden av ett protokoll som bifogats denna konvention efter den dag då tjugo
stater har meddelat sitt samtycke till att vara bundna av det, träder
protokollet i kraft sex månader efter den dag då denna stat har meddelat sitt
samtycke till att sålunda vara bunden.

Artide 5 Entry into force

1.
This Convention
shall enter into force six months after the date of deposit of the twentieth
instrument of ratification, acceptance, approval or accession.

2.
For any State which
deposits its instrument of ratification, acceptance, approval or accession after
the date of the deposit of the twentieth instrument of ratification, acceptance,
approval or accession, this Convention shall enter into force six months after the
date on which that State has deposited its instrument of ratification, acceptance,
approval or accession.

3. Each of the Protocols annexed to this
Convention shall enter into force six months after the date by which twenty
States have notifled their consent to be bound by it in accordance with paragraph
3 or 4 of Artide

4. ■

4. For any State which notifies its consent to be bound by
a Protocol annexed to this Convention after the date by which twenty States have
notified their consent to be bound by it, the Protocol shall enter into force six
months after the date on which that State has notified its consent so to be bound.

Artikel
6

Informationsspridning

De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att såväl
i fredstid som under väpnad konflikt ge denna konvention samt de av dess
bifogade protokoll till vilka de är bundna största möjliga spridning inom sina
respektive länder och särskilt att införa studiet därav i planerna för den
militära undervisningen, så att dessa instrument blir kända av deras väpnade
styrkor.

Artide
6

Dissemination

The High Contracting Parties undertake, in time of peace
as in time of armed conflict, to disseminate this Convention and those of its
annexed Protocols by which they are bound as widely as possible in their respective
countries and, in particular, to include the study thereof in their programme
of military instruction, so that those instruments may become known to their
armed forces.

Artikel
7

Traktatsförbindelser vid denna konventions ikraftträdande

1. När en av parterna i en konflikt inte är bunden av ett
bifogat protokoll, skall de parter som är bundna av denna konvention och det

Artide
7

Treaty relations upon entry into force of this Convention

1. When one of the parties to a conflict is hot bound by
an annexed Protocol, the parties bound by this Convention and that annexed

bifogade protokollet likväl förbli bundna av dem i sina
ömsesidiga förbindelser.

2. Varje hög fördragsslutande part
skall vara bunden av denna konvention och av varje bifogat protokoll som den
har godkänt, i situationer som avses i artikel 1, i förhållande till stat som
inte är part till denna konvention eller bunden av relevant, bifogat protokoll,
om denna stat godtar och tillämpar denna konvention eller protokollet ifråga
och underrättar depositarien härom.

3. Depositarien skall omedelbart
underrätta vederbörande höga fördragsslutande parter om notiflkation som
mottagits enligt denna arfikel.

4. Denna konvention och de bifogade
protokoll som en hög fördragsslutande part är bunden av skall fillämpas
gentemot denna höga fördragsslutande part i en väpnad konflikt av den typ som
anges i artikel 1, punkt 4, i tilläggsprotokoll I till Genévekonvenfionerna den
12 augusti 1949 rörande skydd för krigets offer:

a) när den höga fördragsslutande
parten även tillträtt tilläggsprotokoll I och en myndighet, som anges i artikel
96, punkt 3, i nämnda protokoll har åtagit sig att tillämpa Genéve-konventionerna
och protokoll I i enlighet med artikel 96, punkt 3, i nämnda protokoll samt
åtar sig att tillämpa denna konvention och relevant bifogat protokoll med
avseende på denna konflikt; eller

b) när den höga fördragsslutande
parten inte Ullträtt tilläggsprotokoll I och en myndighet av den typ som anges
i moment a) ovan godtar och tillämpar åtagandena enligt Genévekonventionerna samt
denna konvention och relevant bifogat protokoll i förhållande till nämnda
konflikt. Godtagande och godkännande av detta slag skall med hänsyn till nämnda
konflikt ha följande verkningar:

i) Genévekonventionerna samt denna konvention och dess
relevanta, bifogade protokoll träder i kraft för parterna i konflikten med
omedelbar verkan;

ii) nämnda myndighet ikläder sig samma rättigheter och
förpliktelser som en hög fördragsslutande part till Genévekonven-

Protocol shall remain bound by them in their mutual
relations.

2.
Any High Contracting
Party shall be bound by this Convention and any Protocol annexed thereto which
it has accepted, in any situation contemplated by Artide 1, in relation to any
State which is not a party to this Convention or bound by the relevant annexed Protocol,
if the latter accepts and applies this Convention or the relevant Protocol, and
so notifles the Depositary.

3.
The Depositary shall
immediately inform the High Contracting Parties concerned of any notification received
under this Artide.

4.
This Convention,
and the annexed Protocols by which a High Contracting Party is bound, shall apply
with respect to an armed conflict against that High Contracting Party of the type
referred to in Artide 1, paragraph 4, of Addifional Protocol I to the Geneva Conventions
of 12 August 1949 for the Protecfion of War Victims:"

a)
where the High Contracting
Party is also a party to Additional Protocol I and an authority referred to in
Artide 96, paragraph 3, of that Protocol has undertaken to apply the Geneva Conventions
and Protocol I in accordande with Artide 96, paragraph 3, of the said Protocol,
and undertake to apply this Convention and the relevant annexed Protocols in
relation to that conflict; or

b) where the High Contracting Party is
not a party to Additional Protocol I and an authority of the type referred to
in subparagraph a) above accepts and applies the obligations of the Geneva Conventions
and of this Convention and the relevant annexed Protocols in relation to that conflict.
Such an acceptance änd application shall have in relation to that conflict the following
effects:

i) the Geneva Conventions and this Convention and its
relevant annexed Protocols are brought into force for the parties to the conflict
with immediate effect;

ii) the said authority assumes the same rights and
obligations as those which have been assumed by a High Contracting Party to

tionerna, denna konvention och dess relevanta, bifogade
protokoll iklätt sig; och

iii) Genévekonventionerna, denna konvention och dess
relevanta, bifogade protokoll är i lika grad bindande för alla parter i
konflikten.

Myndigheten och den höga fördragsslutande parten kan även
komma överens om att reciprokt godta och tillämpa åtagandena i filläggsprotokoll
I till Genévekonventioner-

the Geneva Conventions, this Convention and its relevant
annexed Protocols; and

iii) the Geneva Conventions, this Convention and its
relevant annexed Protocols are equally binding upon all parties to the conflict.

The authority and the High Contracting Party may also agree
to accept and apply the obligations of Additional Protocol I to the Geneva Conventions
on a reciprocal basis.

Artikel
8

Översyn och ändringar

1. a) När som helst efter ikraftträdandet av

denna konvention kan varje hög fördragsslu

tande part föreslå ändringar i denna konven

fion eller i det eller de bifogade protokoll som

den är bunden av. Text till ändringsförslag

skall tillställas depositarien, som skall under

rätta alla de höga fördragsslutande parterna

och inhämta deras synpunkter på sammankal

landet av en konferens för att ta ställning till

ändringsförslaget. Om en majoritet, dock

minst 18, av de höga fördragsslutande parterna

enas därom, skall han omedelbart sammankal

la en konferens till vilken samtliga höga

fördragsslutande parter skall inbjudas. Stater

som inte är parter till denna konvention skall

inbjudas till konferensen i egenskap av obser

vatörer.

b) En sådan konferens kan komma överens om ändringar som
skall antas och träda i kraft på samma sätt som denna konvention och de
bifogade protokollen, förutsatt att ändringar av denna konvention kan antas
endast av de höga fördragsslutande parterna och att ändringar av ett speciellt
bifogat protokoll kan antas endast av de höga fördragsslutande parter som är
bundna av detta protokoll.

2. a) När som helst efter ikraftträdandet av

denna konvention kan varje hög fördragsslu

tande part föreslå ytterligare protokoll röran

de andra kategorier av konventionella vapen,

som inte omfattas av de föreliggande bifogade

protokollen. Varje sådant förslag till tilläggs

protokoll skall tilläggas depositarien, som skall

Artide
8

Review and amendments

1. (a) At any time after the entry into force of this Convention
any High Contracting Party may propose amendments to this Convention or any
annexed Protocol by which it is bound. Any proposal for an amendment shall be communicated
to the Depositary, who shall notify it to all the High Contracting Parties and shall
seek their views on whether a conference should be convened to consider the proposal.
If a majority, that shall not be less than 18, of the High Contracting Parties
so agree, he shall promptly convene a conference to which all High Contracting Parties
shall be invited. States not parties to this Convention shall be invited to the
conference as observers.

(b) Such a conference may agree upon amendments which shall
be adopted and shall enter into force in the same manner as this Convention
and the annexed Protocols, provided that amendments to this Convention may be adopted
only by the High Contracting Parties and that amendments to a specific annexed Protocol
may be adopted only by the High Contracting Parties which are bound by that Protocol.

2. (a) At any time after the entry into force of this Convention
any High Contracting Party may propose additional protocols relating to other categories
of conventional weapons not covered by the existing annexed Protocols. Any such
proposal for an additional protocol shall be communicated to the Depositary, who

underrätta samtliga höga fördragsslutande parter därom i
enlighet med punkt 1 a) i denna artikel. Om en majoritet, dock minst 18, av de
höga fördragsslutande parterna enas därom, skall depositarien omedelbart
sammankalla en konferens, till vilken samtliga stater skall inbjudas.

b) En sådan konferens kan, med fullt deltagande av
samtliga stater som är företrädda vid konferensen, komma överens om ytterligare
protokoll, vilka skall antas på samma sätt som denna konvention, bifogas denna
och träda i kraft enligt punkterna 3 och 4 i artikel 5.

3. a) Har ingen konferens sammankallats i enlighet med
punkt 1 a) eller 2 a) i denna artikel inom en tid av tio år efter denna
konventions ikraftträdande, kan varje hög fördragsslutande part anmoda depositarien
att sammankalla en konferens, fill vilken samtliga höga fördragsslutande parter
skall inbjudas för att granska tillämpningsområdet för och tillämpningen av
denna konvention med bifogade protokoll samt ta ställning till förslag till
ändringar i denna konvention eller i redan föreliggande protokoll. Stater som
ej är parter fill denna konvention skall inbjudas att delta i konferensen i
egenskap av observatörer. Konferensen kan komma överens om ändringar, som
skall antas och träda i kraft i enlighet med punkt 1 b) ovan.

b)
Vid en sådan
konferens kan även förslag till ytterligare protokoll rörande andra kategorier
av konventionella vapen, som inte omfattas av redan föreliggande bifogade
protokoll, upptas till behandling. Samtliga vid konferensen företrädda stater
kan till fullo delta i sådan behandling. Varje ytterligare protokoll skall
antas på samma sätt som denna konvention, bifogas denna och träda i kraft i
enlighet med punkterna 3 och 4 i artikel 5.

c)
En sådan
konferens kan ta ställning till huruvida åtgärder skall vidtas för sammankallande
av ytterligare en konferens på begäran av någon hög fördragsslutande part om,
efter lika lång tid som den som anges i punkt 3 a) i denna artikel, ingen
konferens sammankallats i enlighet med punkterna 1 a) och 2 a) i denna artikel.

shall nofify it to all High Contracting Parties in accordance
with sub-paragraph 1 (a) of this Artide. If a majority, that shall not be less than
18, of the High Contracting Parties so agree, the Depositary shall promptly convene
a conference to which all States shall be invited.

(b) Such a conference may agree, with the full participation
of all States represented at the conference, upon additional protocols which shall
be adopted in the same manner as this Convention, shall be annexed thereto and shall
enter into force as provided in paragraphs 3 and 4 of Artide 5.

3. (a) If, after a period of ten years following the entry
into force of this Convention, no conference has been convened in accordance with
sub-paragraph 1 (a) or 2 (a) of this Artide, any High Contracting Party may request
the Depositary to convene a conference to which all High Contracfing Parfies shall
be invited to review the scope and operafion of this Convention and the Protocols
annexed thereto and to consider any proposal for amendments of this Convention
or of the existing Protocols. States not parties to this Convention shall be invited
as observers to the conference. The conference may agree upon amendments which shall
be adopted and enter into force in accordance with subparagraph 1 (b) above.

(b) At such conference considération may
also be given to any proposal for addifional protocols relating to other categories
of conventional weapons not covered by the existing annexed Protocols. All
States represented at the conference may participate fully in such considerafion.
Any additional protocols shall be adopted in the same manner as this Convenfion,
shall be annexed thereto and shall enter into force as provided in paragraphs 3
and 4 of Artide 5.

(c) Such a conference may consider whether
provision should be made for the convening of a further conference at the request
of any High Contracting Party if, after a similar period to that referred to in
sub-paragraph 3 (a) of this Artide, no conference has been convened in accordance
with sub-paragraph 1 (a) or 2 (a) of this Arficle.

Artikel
9

Uppsägning

1.
Varje hög fördragsslutande
part kan säga upp denna konvention eller något av dess bifogade protokoll genom
att underrätta depositarien härom.

2.
Sådan
uppsägning träder inte i kraft förrän ett år efter depositariens mottagande av noti-fikafionen
om uppsägning. Är emellertid den uppsägande fördragsslutande parten vid utgången
av det året inblandad i någon av de i artikel 1 avsedda situationerna, skall
parten dock fortsätta att vara bunden av förpliktelserna enligt denna
konvention och enligt de relevanta, bifogade protokollen fram till utgången av
den väpnade konflikten eller ockupationen och, i vilket fall som helst, fram
till avslutandet av åtgärder i samband med slutlig frigivning, hemsändning
eller återeta-blering av de personer som skyddas av folkrättens regler i
väpnade konflikter samt, för den händelse ett bifogat protokoll innehåller
bestämmelser om situationer i vilka fredsbevarande operationer,
observationsuppdrag eller liknande funkfioner utförs av Förenta nationerna,
fram till upphörandet av dessa funktioner.

3. Uppsägning av denna konvention
skall även anses hänföra sig till samtliga bifogade protokoll, av vilka den
uppsägande parten är bunden.

4.
Uppsägning
skall träda i kraft endast i förhållande till den uppsägande parten.

5. Uppsägning skall inte inverka på de förpliktelser, som
den uppsägande parten redan ådragit sig, till följd av en väpnad konflikt, i
enlighet med denna konvention och dess bifogade protokoll, vad gäller handling
begången innan denna uppsägning erhåller rättsverkan.

Artide
9

Denunciation

1. Any High Contracting Party may denounce

this Convention or any of its annexed Proto

cols by so nolifying the Depositary.

2. Any such denunciation shall only take

effect one year after receipt by the Depositary

of the notification of denunciation. If, how

ever, on the expiry of that year the denouncing

High Contracting Party is engaged in one of

the situations referred to in Artide 1, the Party

shall continue to be bound by the obligations of

this Convention and of the relevant annexed

Protocols until the end of the armed conflict or

occupafion and, in any case, until the termina-

tion of operafions connected with the final

release, repatriation or re-establishment of the

persons protected by the rules of intemational

law applicable in armed conflict, and in the

case of any annexed Protocol containing pro

visions concerning situations in which peace-

keeping, observation or similar functions are

performed by United Nations forces or mis

sions in the area concerned, until the termina-

tion of these functions.

3.
Any denunciation
of this Convention shall be considered as also applying to all annexed Protocols
by which the denouncing High Contracfing Party is bound.

4.
Any denunciation
shall have effect only in respect of the denouncing High Contracting Party.

5.
Any denunciation
shall not affect the obligations already incurred, by reason of an armed conflict,
under this Convention and its annexed Protocols by such denouncing High Contracting
Party in respect of any act commi-ted before this denunciation becomes effective.

Artikd
10

Depositarie

1. Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie
för denna konvention och för dess bifogade protokoll.

Artide
10

Depositary

1. The Secretary-General of the United Nations shall be the
Depositary of this Convention and of its annexed Protocols.

2. Utöver
sina vanliga uppgifter skall depositarien underrätta alla stater om:

a) undertecknanden av denna konvention

enligt artikel 3;

b) deponeringar av ratifikations-,
godtagande, godkännande och anslutningsinstrument rörande denna konvention
enligt artikel 4;

c) notifikationer om samtycke till att
vara bunden av bifogade protokoll enligt artikel

4;

d) dagar för ikraftträdande av denna konven

tion och av vart och ett av dess bifogade

protokoll enligt artikel 5; och

e) notifikationer om uppsägning mottagna

enligt artikel 9 samt faktisk tidpunkt härför.

2. In
addition to his functions, the Depositary shall inform all States of:

(a) signatures affixed to this Convention under

Artide 3;

(b) deposits of instruments of ratification,

acceptance or approval or accession to this

Convention deposited under Artide 4;

(c) nofifications of consent to be bound by

annexed Protocols under Artide 4;

(d) the dates of entry into force of this

Convention and of each of its annexed Proto

cols under Artide 5; and

(e) notifications of denunciation received

under Artide 9 and their effective date.

Artikd
11

Lika vitsord

Originalet till denna konvention med de bifogade
protokollen, varav de arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska
texterna äger lika vitsord, skall deponeras hos depositarien, som skall överlämna
bestyrkta kopior därav till alla stater.

Artide
11

Aulhentic texts

The original of this Convention with the annexed Protocols,
of which the Arabic, Chi-nese, English, French, Russian and Spanish texts are equally
authentic, shall be deposited with the Depositary, who shall transmit certified
true copies thereof to all States.

Prop.
1981/82:206

28 Bilaga 2

ProtokoU om icke-detekterbara
fragment (Protokoll 1)

Det
är förbjudet att använda vapen vars huvudsakliga effekt är att skada genom fragment
som i människokroppen inte kan upptäckas medelst röntgenstrålning.

Protocol on Non-Detectable
Fragments (Protocol I)

It
is prohibited to use any weapon the primary effect of which is to injure by
fragments which in the human body escape detection by X- rays.

Prop. 1981/82:206

29 Bilaga
3

Protokoll
om förbud mot eller restriktioner i användningen av minor, försåtvapen och
andra anordningar (Protokoll II)

Protocol
on Prohibitions or Restrictions on the Use of Mines, Booby-Traps and Other
Devices (Protocol II)

Artikel
1. Materiellt tillämpningsområde

Detta protokoll avser användning på land av minor, försåtvapen
och andra anordningar som anges häri, inbegripet minor som utlagts för att
hindra motparten från att använda stränder, övergångsställen vid vattenleder
eller floder, men omfattar inte användning av sjöminor till havs eller i inre
vattenleder.

Artikel 2. Definitioner

För detta protokolls syfte används följande definitioner:

1.
"Mina"
betecknar ammunition som är placerad på, under eller nära marken eller på annat
område och är konstruerad att detonera eller explodera genom persons eller
fordons närvaro, närhet eller kontakt; Med "fjärrut-lagd mina" avses
en sålunda definierad mina som utlagts med hjälp av artilleri, raket,
granatkastare eller liknande hjälpmedel eller som fällts från flygplan.

2. "Försåtvapen" betecknar
anordning eller material som utformats, konstruerats eller anpassats för att
döda eller skada och som fungerar på oförutsett vis när en person rubbar eller
nalkas ett till synes ofarligt föremål eller utför en till synes riskfri
handling.

3. "Andra anordningar"
betecknar manuellt utplacerade sprängladdningar och anordningar som är avsedda
att döda, såra eller skada och som sätts i funktion genom fjärrkontroll eller
automatiskt efter viss tid.

4. "Militärt mål" betecknar, i vad avser

materiella ting, varje föremål som till följd av

art, läge, ändamål eller användning effektivt

bidrar till de militära operafionernas genomfö

rande och vars totala eller delvisa förstöring,

intagande eller neutralisering under de vid

tidpunkten ifråga gällande förhållandena med

för en avgjord militär fördel.

Artide
1. Material scope of application

This Protocol relätes to the use on land of the mines, boobytraps
and other devices defined herein, including mines laid to interdict beach-es, waterway
crossings or river crossings, but does not apply to the use of anti-ship mines at
sea or in inland waterways.

Artide 2. Definitions

For the purpose of this Protocol: 1. "Mine" means
any munition placed under, on or near the ground or other surface area and
designed to be detonated or exploded by the presence, proximity or contact of a
person or vehicle, and "remotely delivered mine" means any mine so defined
delivered by arfillery, rocket, mörtar or similar means or dropped from an aircraft.

2. "Booby-trap" means any device
or material which is designed, constructed or adapted to kill or injure and which
functions unexpectedly when a person disturbs or approaches an apparently harmless
object or performs an apparently safe act.

3. "Other devices" means manually-emplaced
munifions and devices designed to kill, injure or damage and which are actuated
by remote control or automatically after a lapse of time.

4. "Military objective" means,
so far as objects are concerned, any object which by its nature, location,
purpose or use makes an effective contribution to military action and whose
total or partial destmction, capture or neutraliza-tion, in the circumslances ruling
at the time, offers a definite military advantage.

5. "Civil egendom" betecknar alla föremål

som inte utgör militära mål enligt punkt 4.

6. "Upprättande av protokoll och minkartor"

betecknar en fysisk, administrativ och teknisk

verksamhet syftande till att i officiella akter

inregistrera all tillgänglig information, som

kan underlätta lokalisering av minfält, minor

och försåtvapen.

Artikel 3 - Allmänna restriktioner för användning av
minor, försåtvapen och andra anordningar

1. Denna artikel är tillämplig beträffande:

a)
minor;

b) försåtvapen; och

c)
andra
anordningar.

2. Det är under alla förhållanden
förbjudet att bruka vapen, som omfattas av denna artikel, vare sig vid anfall,
försvar eller repressalier, mot civilbefolkningen som sådan eller mot
civilpersoner.

3. Urskillningslös användning av vapen
som omfattas av denna artikel är förbjuden. Urskillningslös användning är
utläggning av sådana vapen

a) då de inte placeras vid, inom eller
riktas mot ett militärt mål; eller

b) då man använder stridsmetod eller
vapenbärare som inte kan riktas mot ett bestämt militärt mål; eller

c) då de förväntas förorsaka
oavsiktliga förluster i människoliv bland civilbefolkningen, skador på civila,
skador på civil egendom eller en kombination därav, vilka skulle vara överdrivna
vid jämförelse med den påtagliga och direkta militära fördel som kan emotses.

4. Alla möjliga försiktighetsmått skall vidtas

för att skydda civilpersoner från verkningarna

av de vapen som omfattas av denna artikel.

Möjliga försiktighetsmått är sådana försiktig

hetsåtgärder som är genomförbara eller prak

fiskt möjhga med hänsyn till alla vid tidpunk

ten ifråga rådande förhållanden, inbegripet

humanitära och militära överväganden.

5. "Civilian objects" are
all objects which are not military objectives as defined in paragraph 4.

6.
"Recording"
means a physical, administrative and technical operation designed to oblain,
for the purpose of registralion in the official records, all available
information facilitating the location of minefields, mines and boobytraps.

Artide 3 - General restrictions on the use of mines, booby-traps
and other devices

1. This Artide applies to:

(a)
mines;

(b) booby-traps; and

(c)
other devices.

2. It is prohibited in all circumslances
to direct weapons to which this Artide applies, either in offence, defence or
by way of reprisals, against the civilian population as such or against individual
dvilians.

3. The indiscriminate use of weapons
to which this Artide applies is prohibited. Indiscriminate use is any placement
of such weapons:

(a) which is not on, or directed act, a military

objective; or

(b) which employs a method or means of

delivery which cannot be directed at a specific

military objective; or

(c) which may be expected to cause incidental

loss of civilian life, injury to dvilians, damage

to civilian objects, or a combination thereof,

which would be excessive in relation to the

concrete and direct military advantage antici-

pated.

4. All feasible precautions shall be taken to protect civilians
from the effects of weapons to which this Artide applies. Feasible precautions
are those precautions which are practi-cable or practically possible taking into
accounl all circumslances ruling at the time, including humanitarian and military
conside-rations.

Artikel
4 - Restriktioner för användning av andra minor än fjärrutlagda minor, försåtvapen
och andra anordningar i befolkade områden

1. Denna artikel är tillämplig beträffande:

a)
andra minor än fjärrutlagda
minor;

b) försåtvapen; och

c)
andra
anordningar.

2. Det är förbjudet att använda vapen som

omfattas av denna artikel i varje stad, by eller

annat område med en liknande koncentration

av civila, där strider mellan markstyrkor inte

äger rum eller inte tycks vara omedelbart

förestående, såvida inte:

a) dessa vapen är placerade inom eller i

omedelbar närhet av ett militärt mål som

tillhör eller står under kontroll av én motstån

dare; eller

b) åtgärder vidtas för att skydda de civila från

deras verkningar, till exempel utplacering av

varningsskyltar, utplacering av vaktposter,

utfärdade av varningar eller uppsättande av

stängsel.

Artide 4 - Restrictions on the use of mines other than remotely
delivered mines, booby-traps and other devices in populated areas

1. This Artide applies to:

(a) mines other than remotely delivered

mines;

(b) booby-traps; and

(c)
other devices.

2. It is prohibited to use weapons to which this

Arficle applies in any city, town, village or

other area containing a similar concentration

of civilians in which combat between ground

forces is not taking place or does not appear to

be imminent, uniess either:

(a) they are placed on or in the close vicinity of

a military objective belonging to or under the

control of an adverse party; or

(b) measures are taken to protect civilians

from their effects, for example, the posting of

warning signs, the posting of sentries, the issue

of warnings or the provisions of fences.

Artikel 5 - Restriktioner för användning av fjärrutlagda
minor

1. Användning av fjärrutlagda minor är förbju

den, såvida inte dessa minor används endast

inom ett område som i sig självt är ett militärt

mål eller innehåller militära mål och såvida

inte

a) deras läge noggrant kan anges i enlighet med

artikel 7 1 a), eller

b) en effektiv neutraliseringsmekanism an

vänds på varje sådan mina, det vill säga en

självverkande mekanism som är konstruerad

för att göra en mina ofarlig eller utlösa

självdestruktion, när det förväntas att minan

inte lägre kommer att tjäna det militära syfte

för vilket den utlades, eller en fjärrkontrolle

rad mekanism, avsedd att göra en mina ofarlig

eller förstöra en mina när det inte längre tjänar

det militära syfte för vilket den utlades.

2. Effektiv förhandsvarning skall ges vid

utläggning eller fällning av fjärrutlagda minor

som kan skada civilbefolkningen, såvida inte

förhållandena omöjliggör sådan varning.

Artide 5 - Restrictions on the use of remotely delivered mines

1. The use of remotely delivered mines is

prohibited uniess such mines are only used

within an area which is itself a military

objecfive or which contains military objecti

ves, and uniess:

(a)
their location can
be accurately recorded in accordance with Artide 7 (1) (a); or

(b) an effective neutralizing mechanism
is used on each such mine, that is to say, a selfactua-ting mechanism which is
designed to render a mine harmless or cause it to destroy itself when it is anticipated
that the mine will no longer serve the military purpose for which it was placed
in position, or a remotely-controlled mechanism which is designed to render harmless
or destroy a mine when the mine no longer serves the military purpose for which
it was placed in position.

2. Effective advance warning shall be given of

any delivery or dropping of remotely delivered

mines which may affect the civilian population,

uniess circumstances do not permit.

Artikel 6 - Förbud mot användning av vissa försåtvapen

1. Utan intrång i folkrättsliga regler tillämpliga

i väpnade konflikter som avser förrädiskt

förfarande är det under alla förhållanden

förbjudet att använda

a)
försåtvapen i
form av ett skenbart ofarligt löst föremål som är särskilt utformat och
konstruerat för att innehålla explosiva ämnen och för att detonera, när någon
rubbar eller nalkas föremålet, eller

b)
försåtvapen som
på något sätt är fästat vid eller förenat med

i) internationellt erkända skyddsemblem, -tecken
eller -signaler; ii) sjuka, sårade eller döda personer; iii) begravnings- eller
kremeringsplatser eller gravar;

iv) sjukvårdsenheter, medicinsk utrustning,
läkemedelsförråd eller sjuktransporter; v) barnleksaker eller andra lösa
föremål eller produkter speciellt avsedda för barns förpläg-nad, hälsa, hygien,
beklädnad eller utbildning;

vi) matvaror och drycker; vii) köksutrustning eller
-redskap utom i militära anläggningar, förläggningar eller förråd; viii)
föremål som har klart religiös anknytning;

ix) historiska minnesmärken, konstföremål eller platser
avsedda för religionsutövning, vilka utgör folkens kulturella eller andliga
arv; x) levande djur eller djurkroppar.

2. Det är under alla förhållanden förbjudet att

använda försåtvapen som är utformade så att

de förorsakar överflödig skada eller onödigt

lidande.

Artide 6 - Prohibition on the use of certain booby-traps

1. Without prejudice to the rules of intemational law applicable
in armed conflict relafing to treachery and perfidy, it is prohibited in all circumstances
to use:

(a) any booby-trap in the form of an apparently
harmless portable object which is specifically designed and constructed to contain
explosive material and to detonate when it is disturbed or approached, or

(b) booby-traps which are in any way attached
to or assodated with:

(i) internationally recognized protective emblems, signs
or signals; (ii) sick, wounded or dead persons; (iii) burial or cremation sites
or graves; (iv) medical fadlities, medical equipment, medical supplies or medical
transportation; (v) children's toys or other portable objects or products specially
designed for the feeding, heaith, hygiene, dothing or educafion of children;

(vi) food or drink;

(vii) kitchen utensils or appliances except in military establishments,
military locations or military supply depots; (viii) objects clearly of a
religions nature; (ix) historie monuments, works of art or places of worship which
constitute the cultural or spiritual heritage of peoples; (x) animals or their carcasses.

2. It is prohibited in all circumstances to use any booby-trap
which is designed to cause superfluous injury or unnecessary suffering.

Artikel 7
- Upprättande av protokoll och minkartor samt offentliggörande av minfälts,
minors och försåtvapens läge 1. Parterna i en konflikt skall upprätta protokoll
och minkartor över:

a) alla förplanerade minfält som
utlagts av dem; och

b) alla områden där de i stor skala
använt och i förväg planerat användning av försåtvapen.

Artide
7 - Recording and publicalion of the location of minefields, mines and booby-traps

1. The parties
to a conflict shall record the location of:

(a) all pre-planned minefields laid by them;
and

(b)
all areas in which
they have made large-scale and preplanned use of boopy-traps.

2. Parterna skall söka säkerställa
upprättandet av protokoll och minkartor över alla andra minfält, minor och försåtvapen
som de lagt ut eller placerat.

3. Alla sådana protokoll och minkartor
skall bevaras av parterna som

a) omedelbart efter flentligheternas upphöran

de

i) skall vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder,
varmed även förstås användning av dessa protokoll och minkartor, för att skydda
civila personer från verkningar av minfält, minor och försåtvapen; och antingen,
ii) i de fall då ingendera partens styrkor befinner sig på motpartens
territorium, ställa till förfogande för varandra och för Förenta nationernas
generalsekreterare all den information de innehar om minfälts, minors och försåtvapens
läge inom motpartens territorium; eller

iii) sedan parternas styrkor helt har dragits tillbaka
från motpartens territorium, ställa till förfogande för motparten och för
Förenta nationernas generalsekreterare all information de innehar om minfälts,
minors och försåtvapens läge inom motpartens territorium;

b) när en FN-styrka eller en FN-delegation

utför uppdrag inom ett område, ställa till

förfogande för myndighet som anges i artikel 8

sådan information som krävs i denna artikel;

c) när så är möjligt, genom ömsesidig överens

kommelse sörja för frisläppande av informa

tion om minfälts, minors och försåtvapens

läge, särskilt i överenskommelser som reglerar

fientligheternas upphörande.

2. The parties shall endeavour to ensure
the recording of the location of all other minefields, mines and boopy-traps which
they have laid or placed in position.

3.
All such records
shall be retained by the parties who shall:

(a) immediately after the cessation of active hostilities:

(i) take
all necessary and appropriate measures, including the use of such records, to protect
civilians from the effects of minefields, mines and booby-traps; and either ii)
in cases where the forces of neither party are in the territory of the adverse
party, make available to each other and to the Secretary-General of the United
Nations all information in their possession concerning the location of minefields,
mines and booby-traps in the territory of the adverse party; or (iii) once complete
withdrawal of the forces of the parfies from the territory of the adverse party
has taken place, make available to the adverse party and to the Secretary-General
of the United Nations all information in their possession concerning the location
of minefields, mines and booby-traps in the territory of the adverse party;

b)
when a United
Nations force or mission functions in any area, make available to the authority
mentioned in Artide 8 such information as is required by that Artide;

c)
whenever possible,
by mutual agreement, provide for the release of information concerning the locafion
of minefields, mines and booby-traps, parlicularly in agreements governing the
cessation of hostilities.

Artikel
8 - Skydd för FN-styrkor och FN-delegationer från verkningar från minfält,
minor och försåtvapen

1. När en FN-styrka eller en FN-delegation utför
fredsbevarande operationer, observationsuppdrag eller liknande funktioner i
något område, skall varje part i konflikten, på begäran av chefen för FN-styrkan
eller för FN-delegationen i detta område, i den mån den kan

a) avlägsna eller desarmera alla minor eller försåtvapen i
det området;

Artide 8 - Protection of United Nations forces and
missions from the effects of minefields, mines and booby-traps

1. When a United Nations force or mission performs functions
of peacekeeping, observation or similar functions in any area. each party to the
conflict shall, if requested by the head of the United Nations force or mission
in that area, as far as it is able:

(a) remove or render harmless all mines or booby-traps in that
area;

b) vidtaga de åtgärder som kan vara
nödvändiga för att skydda FN-styrkan eller FN-delegationen från verkningarna
av minfält, minor och försåtvapen, medan den fullgör sina åligganden; och

c) ställa till förfogande för chefen
för FN-styrkan eller för FN-delegationen inom området all information som den
parten besitter rörande minfälts, minors och försåtvapens läge inom området i
fråga.

2. När en undersökningsdelegation från Förenta nationerna
utför uppdrag i ett område, skall part i den aktuella konflikten bereda skydd
åt denna delegation, utom då den på grund av delegationens storlek inte kan på
ett adekvat sätt tillhandahålla sådant skydd. 1 detta fall skall den till
delegationschefens förfogande ställa den information som den innehar rörande
minfälts, minors och försåtvapens läge inom området i fråga.

(b)
take such measures
as may be necessary to protect the force or mission from the effects of minefields,
mines and booby-traps while carrying out its duties; and

(c)
make available
to the head of the United Nations force or mission in that area, all
information in the party's possession concerning the location of minefields, mines
and booby-traps in that area.

2. When a United Nations factfinding mission performs functions
in any area, any party to the conflict concerned shall provide protection to that
mission except where, because of the size of such mission, it cannot adequalely
provide such protection. In that case it shall make available to the head of the
mission the information in its possession concerning the location of minefields,
mines and booby-traps in that area.

Artikel 9 - InternationeUt samarbete vid avlägsnande av
minfält, minor och försåtvapen

Efter de aktiva fientligheternas upphörande skall parterna
söka nå en överenskommelse såväl sinsemellan som. i tillämpliga fall, med andra
stater och med internationella organisationer om förmedling av information
samt teknisk och materiell hjälp - varmed även under därtill lämpliga
omständigheter förstås gemensamma åtgärder - nödvändiga för att avlägsna eller
på annat sätt desarmera minfält, minor och försåtvapen som utlagts under
konflikten.

Artide
9 - International co-operalion in the removal of minefields, mines and booby-traps

After the cessation of active hostilities, the parties shall
endeavour to reach agreement both among themselves and, where appropriate, with
other States and with intemational organizations. on the provision of
information and technical and material assistance - including, in appropriate circumstances,
joint operations - necessary to remove or otherwise render ineffective minefields,
mines and booby-traps placed in position during the conflict.

Teknisk
bilaga till protokollet rörande förbud eller restriktioner för användning av
minor, försåtvapen och andra anordningar

Riktiinjer vid upprättande av protokoll och minkarior

När skyldighet föreligger enligt protokollet att upprätta
protokoll och minkartor över minfälts, minors och försåtvapens läge, skall
följande riktlinjer beaktas.

1. Vad beträffar förplanerade minfält samt förplanerad
användning i stor skala av försåtvapen skall

Technical
Annex to the Protocol of Prohibitions or Restrictions on the Use of Mines, Booby-traps
and Other Devices (Protocol 11)

Guidelines on Recording

Whenever an obligation for the recording of the location
of minefields, mines and booby-traps arises under the Protocol, the following guidelines
shall be taken into account.

1. With regard to pre-planned minefields and large-scale
and pre-planned use of booby-traps;

a) kartor,
diagram eller protokoll upprättas så,

att de anger minfältets eller det försåtminerade

områdets utsträckning och

b) minfältets eller det försåtminerade områ

dets läge anges i förhållande till en enda

referenspunkts koordinater och med den upp

skattade utsträckningen för det område som

innehåller minor och försåtvapen i förhållande

till denna enda referenspunkt.

2. Vad beträffar andra minfält, minor och försåtvapen, som
utlagts eller utplacerats:

I den mån så är möjligt, skall den relevanta information
som anges i punkt 1 ovan medtagas i protokoll och kartor för att möjliggöra
identifiering av områden innehållande minfält, minor och försåtvapen.

(a)
maps, diagrams
or other records should be made in such a way as to indicate the extent of the minefield
or booby-trapped area; and

(b) the locafion of the minefields or booby-trapped
area should be specified by relation to the coordinates of a singie reference point
and by the estimated dimensions of the area containing mines and booby-traps in
relation to that singie reference point.

2. With regard to other minefields, mines and booby-traps laid
or placed in position:

ln so far as possible, the relevant information specified
in paragraph 1 above should be recorded so as to enable the areas containing minefields,
mines and booby-traps to be identified.

Prop. 1981/82:206

36 BUaga
4

Protokoll
om förbud mot eller restriktioner i användningen av brandvapen (Protokoll
111)

Artikel 1 - Definitioner

För detta protokolls syfte används följande definitioner:

1. "Brandvapen" betecknar varje vapen eller

ammunitionseffekt som i första hand är avsedd

att antända föremål eller förorsaka brännska

dor på människor genom inverkan av flam

mor, värme eller en kombination av dessa

vilka alstras av en kemisk reaktion hos ett

ämne som framförts till målet.

a) Brandvapen kan förekomma som, till
exempel, eldkastare, fougasser, granater, raketer, hand- eller gevärsgranater,
minor, bomber och andra behållare för brandämnen.

b) Brandvapen innefattar inte:

(i)
Ammunitionseffekter som kan ha brandverkan som bieffekt, såsom lys-,
spårljus-, rökammunition eller signaleringssystem, (ii) Ammunitionseffekter
avsedda att kombinera genomslags-, tryck- eller splitterverkan med en
tillkommande brandverkan, såsom pansarprojektiler, spränggranater, spränglad-dade
bomber och liknande ammunitionsslag med kombinerad verkan i vilka brandeffekten
inte är särskilt avsedd att förorsaka brännskador hos människor, utan för
användning mot militära mål sådana som pansarfordon, luftmål. Och anläggningar
eller anordningar.

2. "Koncentration av civila" betecknar varje

samling av civila vare sig den är permanent

eller tillfällig, såsom i bebodda delar av städer,

bebodda samhällen och byar, i läger och

kolonner med flyktningar eller evakuerade,

eller grupper av nomader.

3. "Militärt mål" betecknar, i vad avser

materiella ting, varje föremål som till följd av

art, läge, ändamål eller användning effektivt

bidrar till de militära operationernas genomfö

rande och vars totala eller delvisa förstöring,

intagande eller neutralisering under de vid

tidpunkten ifråga rådande förhållandena med

för en avgjord militär fördel.

Protocol on Prohibitions or Restrictions on the Use of Incendiary
Weapons (Protocol 111)

Artide 1 - Definitions

For the purpose of this Protocol:

1. "Incendiary weapon" means any weapon
or

munition which is primarily designed to set fire

to objects or to cause burn in injury to persons

through the action of flame, heat. or a combi

nation thereof, produced by a chemical reac-

tion of a substance delivered on the target.

(a)
Incendiary weapons
can take the form of, for example, flame throwers. fougasses, shells, rockets,
grenades, mines, bombs and other containers of incendiary substances.

(b)
Incendiary weapons
do not include:

(i) Munitions which may have incidental incendiary effects,
such as illuminants, tracers, smoke or signalling systems; (ii) Munitions
designed to combine penetration, blast or fragmentation effects with an additional
incendiary effect, such as armour-piercing projectiles, fragmentation shells, explosive
bombs and similar combined-effects munitions in which the incendiary effect is
not specifically designed to cause burn injury to persons, but to be used against
military objectives, such as armoured vehides, aircraft and installations or facililies.

2. "Concentration of civilians" means any

concentration of civilians, be it permanent or

temporary, such as in inhabited parts of cifies,

or inhabited towns or villages, or as in camps or

columns of refugees or evacuees, or groups of

nomads.

3. "Military objective" means, so far as
objects

are concerned, any object which by its nature,

location, purpose or use makes an effective

contribution to military action and whose total

or partial destruction, capture or neutraliza-

tion, in the circumstances ruling at the time,

offers a definite military advantage.

4.
"Civil
egendom" betecknar alla föremål som inte utgör militära mål enligt
definitionen i punkt 3.

5. "Möjliga försiktighetsmått"
betecknar de försiktighetsåtgärder som är genomförbara eller praktiskt möjliga
med hänsyn till alla vid tidpunkten ifråga rådande förhållanden, inbegripet
humanitära och militära överväganden.

4.
"Civilian objects"
are all objects which are nol military objectives as defined in paragraph 3.

5. "Feasible precautions"
are those precautions which are praclicable or practically possible taking into
account all circumslances ruling at the lime, including humanitarian and military
consideralions.

Artikel 2 - Skydd för civila och civU egendom

1. Det är under alla omständigheter
förbjudet alt utsätta civilbefolkningen som sådan, civila personer eller civil
egendom för angrepp med brandvapen.

2. Del är under alla omständigheter
förbjudet all utsätta något militärt mål beläget inom en koncentration av
civila för angrepp med luftburna brandvapen.

3. Del är dessutom förbjudet all
utsätta något militärt mål beläget inom en befolkningskoncentration för
angrepp med icke luftburna brandvapen, utom när ett sådant militärt mål är
klart och tydligt åtskilt från befolkningskon-cenlralionen och alla möjliga
försiktighetsmått vidtas för att begränsa brandverkan lill det militära målet,
och för att undvika, och i varje fall minimera, biverkningar i form av föriusl
av civila liv, skador på civila och civil egendom.

4. Del är förbjudet att utsätta skogar eller annan
vegetation för angrepp med brandvapen, utom när sådana naturelement används
för alt skydda, dölja eller maskera kombattanter eller andra militära mål,
eller när de i sig själva utgör militära mål.

Artide 2 - Proteclion of civilians and civilian objects

1. Il is prohibiled in all circumslances
lo make the civilian population as such, individual civilians or civilian objects
the object of attack by incendiary weapons.

2. Il is prohibiled in all circumslances
to make any military objecfive located within a concentration of civilians the
object of attack by air-delivered incendiary weapons.

3. It is furlher prohibiled lo make any
military objective located within a concentration of civilians the object of
attack by means of incendiary weapons other than airdelivered incendiary weapons,
except when such military objecfive is clearly separated from the concentration
of civilians and all feasible precautions are taken with a view lo limiting the
incendiary effecls lo the military objective and to avoiding, and in any event
to minimi-zing, incidental loss of civilian life, injury to civilians and damage
lo civilian objects.

4. Il is prohibiled to make forests or
other kinds of plant cover the object of attack by incendiary weapons except when
such natural elements are used to cover, conceal or camou-flage combatants or other
military objectives, or are themselves military objectives.

Prop. 1981/82:206

38 Bilaga
5

Resolution
om finkalibriga vapensystem Antagen av konferensen på dess sjunde plenarmöte
den 23 september 1979.

Förenta nationernas konferens om förbud tnot eller
inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen

som erinrar om Förenta nationernas generalförsamlings
resolution 32/152 av den 19 december 1977,

som är medveten otn den fortlöpande utvecklingen av
finkalibriga vapensystem (dvs. vapen och projektiler),

som är angelägen om att förhindra en onödig ökning av
dessa vapensystems skadliga verkningar,

som erinrar om överenskommelsen i Haagdeklarationen den
29 juli 1899 om att avslå, i internationell väpnad konflikt, från användande
av kulor som läll utvidgar sig eller tillplattas i människokroppen,

som är övertygad om att del är önskvärt att noggrant
fastställa sårskadeeffekten av nu existerande och nya generationer av
finkalibriga vapensystem, vari inbegrips de olika typer av parametrar som
påverkar energiöverföringen oeh mekanismen för sårskadans uppkomst hos sådana
system,

1. uttrycker sin uppskattning av det intensiva

forskningsarbete som på nationell och interna

tionell nivå har nedlagts inom området sårbal-

lislik, särskilt med avseende på finkalibriga

vapensystem, såsom detta dokumenterats vid

konferensen;

2. anser att detta forskningsarbete saml
den internationella diskussionen om dessa frågor har lett till ökad kännedom om
sårskadeeffek-lerna av finkalibriga vapensystem och om de berörda parametrarna;

3. är av den uppfattningen att sådant
forskningsarbete, vari inbegrips ulprovning av finkalibriga vapensystem,
skall fortsättas i syfte all utveckla standardiserade metoder för

Resolution on small-calibre weapon systems

Adopted by the Conference at its 7th plenary meeting, 23
September 1979.

77ie United Nations Conference on Prohibitions or Restrictions
of Use of Certain Conventional Weapons

Recalling United Nations General Assembly resolufion
32/152 of 19 December 1977,

Aware of the conlinuous development of small-calibre weapon
systems (i. e., arms and projectiles),

Anxious lo prevent an unnecessary increase of the injurious
effect of such weapon syslems,

Recalling the agreement embodied in The Hague Dédaration
of 29 July 1899, to abstain, in internalional armed conflict, from the use of hullets
which expand or flallen easily in the human body,

Convinced that il is desirable lo establish accurately the
wounding effecls of current and new generations of small-calibre weapon syslems
including the various parameters that affect the energy transfer and the wounding
mechanism of such systems,

1. Takes notewitb appreciation of the
intensive research carried out nalionally and internationally in the area of wound
ballistics, in parlicular relating to small-calibre weapon syslems, as documenled
during the Conference;

2. Considers that this research and the
internalional discussion on the subject has led lo an increased understanding
of the wounding effecls of small-calibre weapon systems and of the parameters involved;

3. Believestbat such research, including
testing of small-calibre weapon syslems, should be confinued with a view to developing
slandar-dized assessmenl melhodology relative to bal-

utvärdering
av ballistiska parametrar och medicinska verkningar hos dessa system;

4. anmodar regeringarna all,
tillsammans och var för sig, fortsätta forskningsarbetet beträffande
sårskadeverkningarna av finkalibriga vapensystem och att då så är möjligt, sprida
sina resultat och slutsatser;

5. välkomnar meddelandet alt ell inlernationellt
vetenskapligt symposium om sårballislik kommer all hållas i Göteborg, Sverige,
i slutet av 1980 eller under 1981 och uttrycker förhoppningen att resultatet
av symposiet skall ställas till förfogande för Förenta nationernas nedruslningskommission,
nedrustningskommittén och andra berörda fora;

6. uppmanar alla regeringar all
iakttaga yttersta omsorg vid utvecklingen av finkalibriga vapensystem, så att
en onödig ökning av systemens skadeverkningar undviks.

listic
parameters and medical effecls of such syslems;

4. Invites Governments lo carry out further
research, jointly or individually, on the wounding effecls of small-calibre weapon
systems and to communicale, where possible, their findings and condusions:

5. Welcomes the announcement that an internalional
scienfific symposium on wound ballistics will be held in Gotheburg, Sweden, in
late 1980 or in 1981. and hopes that the results of the symposium will be made available
to the United Nafions Disarmament Commission, the Commitlee on Disarmament and other
interested fora;

6. Appeals to all Governments to exercise
the utmosl care in the development of small-calibre weapon systems, so as to avoid
an unnecessary escalation of the injurious effecls of such systems.