Prop. 1981/82:21

Regeringens proposition

1981/82:21

om
ändring i brottsbalken (ordförandebeslut i kriminalvårdsnämnden);

beslutad
den 24 september 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det
förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ordföranden i kriminalvårdsnämnden
får rätt att ensam besluta på nämndens vägnar i brådskande fall och i ärenden
av mindre vikt.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 21

Prop.
1981/82:2]

Prop.
1981/82:21

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 37 kap. 3
§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 kap.

3§' För prövning, enligt vad nedan
stadgas, av ärenden angående villkorlig frigivning skall finnas en särskild
nämnd, kriminalvårdsnämnden. Denna skall bestå av en ledamot som är eller varit
innehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden samt
ytterligare fyra ledamöter. Ersättare utses till det antal regeringen
bestämmer. Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare. Vid
förfall för ordföranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd
ledamot eller ersättare som kunnat förordnas till ordförande.

Ordföranden
får i brådskande fall och i ärenden av mindre vikt ensam besluta på nämndens
vägnar. Sådana beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.
Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår ledamöter
eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare för
återstående tid.

Denna lag träder i kraft två veckor
efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1974:56.5

Prop.
1981/82:21

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-09-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Molin

Föredragande:
statsrådet Petri

Proposition
om ändring i brottsbalken (ordförandebeslut i kriminalvårdsnämnden)

1
Inledning

För prövning av bl, a. vissa frågor om villkorlig
frigivning skall enligt 37 kap, 3 § brottsbalken finnas en särskild nämnd,
kriminalvårdsnämnden. Nämnden består av fem ledamöter. Nämndens ordförande
skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete. Vid handläggning av
ärenden som ankommer på kriminalvårdsnämnden krävs för beslutförhet att nämnden
är fulltalig.

Kriminalvårdsnämnden har i en skrivelse den 17 juni
1981 hemställt att dess ordförande får rätt att i vissa fall ensam besluta på
nämndens vägnar.

2
Skrivelsen

I sin skrivelse erinrar kriminalvårdsnämnden om att
nämnden fr.o.m. den I juli 1981 skall handlägga frågor beträffande internerad i
anstalt som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av
interneringsnämnden (jfr SFS 1981:211). Ordföranden i interneringsnämnden hade
enligt den numera upphävda bestämmelsen i 37 kap. 4 § brottsbalken möjlighet
att i brådskande fall och i ärenden av mindre vikt ensam besluta på nämndens
vägnar. Samma möjlighet finns för ordföranden i en övervakningsnämnd (37 kap.
1 § brottsbalken). Däremot saknas motsvarande bestämmelse

Prop.
1981/82:21 4

beträffande
kriminalvårdsnämnden. Ordföranden i nämnden har således inte möjlighet att
besluta ensam i något fall.

Redan tidigare har det visat sig att
ordförandebeslut varit påkallade. Trots att nämnden som regel sammanträder två
gånger i veckan har nämnden måst besluta efter sammanträde per telefon i ett
stort antal ärenden. Nämnden har vid upprepade tillfällen anmodat
övervakningsnämnder och styresmän att i betryggande tid före aktuell
frigivningsdag anmäla sina ärenden, men trots detta har ett stort antal ärenden
inkommit så sent att kriminalvårdsnämnden för att hinna pröva dessa före första
möjliga frigivningsdag måst avgöra ärendena vid telefonsammanträde.

De ärenden som det här är fråga om är av brådskande
natur. Därutöver finns en stor mängd ärenden av sådan karaktär att de i
förekommande fall borde kunna avgöras genom ordförandebeslut. Det gäller
framför allt sådana ärenden, där kriminalvärdsnämnden tidigare meddelat s.k.
principbeslut om villkorlig frigivning till viss dag och där nu endast
slutligt beslut om villkoriig frigivning skall meddelas sedan det har upplysts
t. ex. att vederbörande, som är på frigivningspermission, fått arbete.

Inom interneringsnämnden förekom ordförandebeslut i
en inte obetydlig utsträckning bl.a. i frågor av mera formell natur, t.ex.
sammanhängande med en mindre justering av minsta tiden. Även alla dessa ärenden
måste numera handläggas i full sammansättning.

Det hävdas därför i skrivelsen att det för arbetets
rationella bedrivande skulle vara önskvärt att ordföranden medges rätt att
fatta vissa beslut. Kriminalvårdsnämnden hemställer att förutsättningar för
ordförandebeslut skapas så snart som möjligt.

3
Föredragandens överväganden

Kriminalvårdsnämndens uppgifter är enligt själva
brottsbalken begränsade till att avse prövning av övervakningsnämnds beslut i
ärenden om villkorlig frigivning. Bestämmelser om detta har meddelats i 37 kap.
7 §. Med stöd av 16 § lagen (1964; 163) om införande av brottsbalken har det
emellertid lagts på kriminalvårdsnämnden att besluta i fråga om villkorlig
frigivning av dem som undergår fängelse i mer än ett år. Som nyss har berörts
har vidare i samband med interneringspåföljdens avskaffande den 1 juli i år
genom punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1981:211) om ändring i
brottsbalken förordnats att frågor beträffande internerad i anstalt som enligt
äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden efter
ikraftträdandet i stället skall handläggas av kriminalvärdsnämnden.

Även i annan lagstiftning har kriminalvårdsnämnden
pålagts vissa uppgifter, nämligen i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt, lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
ang. verkställighet av straff m. m. och passlagen (1978: 302).

Prop.
1981/82:21 5

Vid handläggning av de ärenden som det enligt den
angivna lagstiftningen ankommer på kriminalvårdsnämnden att pröva krävs för
beslutförhet, att nämnden är fulltalig. Vid handläggning av ärenden som angår
nämndens administration är nämnden enligt 5 § förordningen (1981:234) med
instruktion för kriminalvårdsnämnden beslutför när ordföranden och minst två
andra ledamöter är närvarande.

Ordförande i ungdomsfängelsenämnden och i
interneringsnämnden ägde innan dessa nämnder avskaffades rätt att ensamma
besluta på nämndens vägnar i brådskande fall och i ärenden av mindre vikt. Att
någon motsvarande befogenhet inte har tillagts ordföranden i
kriminalvårdsnämnden torde hänga samman med att denna nämnd - i motsats till de
båda andra centrala nämnderna - enligt brottsbalken urspmngligen var avsedd som
en ren överprövningsinstans. Som framgår av vad jag Udigare har anfört har
emellertid nämnden numera tillagts betydligt vidsträcktare uppgifter av annan
karaktär. Detta talar för att ordföranden i kriminalvårdsnämnden bör ges samma
möjlighet att fatta ordförandebeslut som tidigare förelåg för ordförandena i de
båda andra centrala nämnderna och som fortfarande gäller för ordförandena i
övervakningsnämnderna enligt 37 kap. 1 § brottsbalken. Kriminalvårdsnämnden
har i sin skrivelse också framhållit att det finns ett stort behov av att kunna
fatta sådana beslut.

Jag föreslår därför att ordföranden i
kriminalvårdsnämnden får rätt att i brådskande fall och i ärenden av mindre
vikt ensam besluta på nämndens vägnar. Sådana beslut bör dock anmälas vid nästa
sammanträde med nämnden. En bestämmelse i ämnet kan lämpligen tas in som ett
nytt andra stycke i 37 kap. 3 § broftsbalken.

Med hänsyn till den föreslagna ändringens
begränsade karaktär får det anses uppenbart att lagrådets hörande i ärendet
skulle sakna betydelse.

4
Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag aft regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom justitiedepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i brottsbalken.

5
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
det förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981