Prop. 1981/82:210

Prop.
1981/82:210

Regeringens proposition

1981/82:210

om vissa ändringar i reglerna för värdering av fastigheter
vid arvs- och gåvobeskattningen, m.m.;

beslutad den 15 april 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring av bestämmelserna om
värdering av fast egendom i vissa situationer vid arvs- och gåvobeskattningen.
Huvudregeln är f.n. att som värde på en fastighet skall gälla taxeringsvärdet
för året före dödsfallet resp. gåvotillfället. Om fastigheten saknar
taxeringsvärde för detta år skall den av länsstyrelsen åsättas ett särskilt
värde. Detta värde skall då i vissa fall bestämmas med tillämpning av grunderna
för fastighetstaxeringen det år då dödsfallet resp. gåvotillfället inträffade.
Detsamma gäller i fråga om en fastighet vars beskaffenhet har ändrats. Förslaget
innebär att värderingen även i dessa situationer skall ske i enlighet med
huvudprincipen, dvs. med utgångspunkt i värdenivån och övriga grunder vid
fastighetstaxeringen året före dödsfallet resp. gåvotillfället.

Vidare föreslås en ändring i reglerna om hur fastigheter
värderas vid förmögenhetsbeskattningen. Ändringen innebär en utvidgning av
huvudregeln om att fastigheter skall tas upp till taxeringsvärdet året före
taxeringsåret. Undantag föreslås i fortsättningen gälla endast för sådan
fastighet som vid ny taxering fått värdet sänkt på grund av skogsavverkning
eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig
händelse. I dessa fall skall det taxeringsvärde som bestäms för taxeringsåret
användas.

Eftersom bristerna i nuvarande arvs- och
gåvoskattebestämmelser gör sig gällande just under år med allmän
fastighetstaxering, föreslås att de nya bestämmelserna skall tillämpas redan i
fråga om arv och gåvor för vilka skattskyldighet har inträtt under år 1981. De
nya förmögenhetsskattereglerna föreslås gälla fr.o.m. 1983 års taxering.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 210

Prop. 1981/82:210 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 22 § 2 mom. lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

2 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst
föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda,
vattenflöde eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad
eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom
skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse,
i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning, skall
länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig,
boutredningsman eller testamentsexekutör, efter verkställd utredning, åsatta
egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande
arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse
skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till-
eller ombyggnad eller väsentUg förändring av rörelse, vari egendomen varit
använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos
länsstyrelsen påkalla att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes
Särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde,
skall ock av länsstyrelsen åsättas värde till ledning för arvsskattens
bestämmande. Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör
att göra ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig, där det
finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.

Vid den värdesättning, varom i ■ Vid värdesättning enligt detta

detta moment är fråga, skall under moment
skall hänsyn tas till egen-

iakttagande i övrigt i tillämpliga delar domens
beskaffenhet vid den tid-

av de j fastighetstaxeringslagen punkt som
avses i 21 §. yörrfefiA:fl//

(1979:1152) stadgade grunder för uppskattas
enligt de grunder som

taxering av fastighet, hänsyn tagas till gäUerför
bestämmande av taxerings

egendomens beskaffenhet vid tid- värde året
före det år då denna

punkt, som avses i 21 §. Vad i 22 § 1 tidpunkt
inföll. Föreskrifterna i 22 §

mom. andra och tredje punkterna är 1
mom. andra och tredje meningarna

stadgat skall därvid äga motsvarande skall
därvid tillämpas. Sökanden

tillämpning. Sökande är pliktig med- skall
lämna länsstyrelsen de upplys-

dela länsstyrelsen erforderliga upp- ningar
som behövs för prövning av

lysningar för ansökningens prov- ansökningen.
Länsstyrelsen får i

ning. Länsstyrelsen åger att i ärendet ärendet
inhämta yttrande från ordfö-

höra ordföranden i fastighetstax- randen
i fastighetstaxeringsnämnd

eringsnämnden för det distrikt, inom för
det distrikt, inom vilket egen-

vilket egendomen är belägen, eller, domen
är belägen. Länsstyrelsen/år

om denna nämnd avslutat sin verk- även
besluta om besiktning av egen-

samhet, ordföranden i taxerings- domen.
Har ärendet tagits upp på

1 Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste
lydelse 1980:962.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

hämnden i
orten. Där besiktning av egendomen prövas nödig, må länsstyrelsen föranstalta
därom såframt, då ärendet upptagils på ansökan, sökanden efter anmaning
bestrider kostnaderna för besiktningen. I fall, som avses i andra stycket av
detta moment, bestridas kostnaderna av allmänna medel.

Över
länsstyrelsens beslut i ärende som avses i detta moment, mä klagan icke föras.

ansökan,/år
dock sådant beslut fattas endast om sökanden åtar sig att betala kostnaderna
för besiktningen. I fall som avses i andra stycket skaU kostnaderna betalas av
allmänna medel.

Länsstyrelsens beslut enligt detta moment får inte
överklagas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enhgt
uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya
bestämmelserna skall tillämpas i fråga om förvärv för vilka skattskyldighet har
inträtt efter utgången av år 1980.1 fråga om förvärv för vilka
skattskyldigheten har inträtt före lagens ikraftträdande tillämpas dock äldre
bestämmelser om de leder till en lägre beskattning. Har förvärv för vilka
skattskyldighet har inträtt efter utgången av år 1980 genom beslut före
ikraftträdandet beskattats i vidare omfattning än som följer av de nya
bestämmelserna i denna lag får ansökan om återvinning göras enligt 59 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Prop. 1981/82:210 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Fastighet tas upp till taxeringsvär- Fastighet
tas upp till taxeringsvär

det vid beskattningsårets utgång. Var det året före taxeringsåret. Var

sådant värde inte åsätt då eller har sådant
värde inte åsätt då räknas inte

det under beskattningsåret inträffat något
värde för fastigheten. Har en

omständighet, som kan föranleda fastighets
taxeringsvärde sänkts vid

ändrad värdering under taxeringspe- särskild
fastighetstaxering på grund

rioden, tas fastigheten upp till det av
skogsavverkning eller täktverk-

taxeringsvärde, som åsätts för tax- samhet
eller tUl följd av brand, vat-

eringsåret. Finns det sådana tillbe- tenflöde
eller jämförlig händelse skaU

hör till fastigheten, som avses i 2 fastigheten
tas upp till det taxerings-

kap. 3 § jordabalken, skall dessa tas värde,
som åsätts för taxeringsåret.

upp särskilt. Bestämmelsema i tred- Finns
sådana tillbehör till fastighe-

je stycket om värdesättning av lös ten,
som avses i 2 kap. 3 § jordabal-

egendom tillämpas vid värdering- ken, skall
dessa tas upp särskilt,

en. Bestämmelserna i tredje stycket om

\ värdesättning av lös egendom tilläm-

I pas vid värderingen.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall tas upp till det
värde, som rättigheten med hänsyn till villkor och återstående tid för
upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala
förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i
jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i
enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, som egendomen
är nedlagd i.

Fordran, som löper med ränta, skall, om den inte är
tillgång i rörelse, tas upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen
ränta.

Fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte
skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp som utgör
dess värde enligt vid denna lag fogad tabell 1. Osäker fordran tas upp till det
belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.

Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs,
uppskattas till det noterade värdet, eller, om detta inte motsvarar vad som
skulle kunna påräknas vid försäljning under normala förhållanden, till det pris
som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Även värdepapper i
övrigt uppskattas enligt den nyss angivna grunden, varvid dock följande skall
iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar, som ingår i
förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, beräknas
tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i punkt 2 av anvisningarna till
3 och 4 §§.

Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för
obegränsad tid och inte

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 2 Lydelse
enligt prop. 1981/82:191.

Prop. 1981/82:210 5

utgör
frälseränta, uppskattas till tjugo gånger det belopp som dén har uppgått till
under beskattningsåret.

Kapitalvärdet
av ränta, avkomst, eller förmån, som utgår på livstid eller viss tid,
uppskattas efter det belopp som rättigheten har motsvarat under beskattningsåret
och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och
III.

Rättighet,
som inte är bestämd att utgå under någons livstid men ändå är av obestämd
varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, som om den skulle ha utgått
för den berättigades hvstid, dock högst till 10 gånger det värde, som
rättigheten senast har motsvarat för helt år.

Är rättighet beroende av
längden av flera personers liv på så sätt, att rättigheten upphör vid den först
avlidnes död, bestäms rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder.
Är rättigheten däremot oförändrad till den sist avlidnes död, beräknas värdet
efter den yngstes ålder.

Andel
i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis
skall skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp till ett värde motsvarande den
del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen
hade trätt i likvidation.

Andel
i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar
medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det taxeringsvärde som gäller för
föreningens eller bolagets fastighet vid beskattningsårets utgång och med
hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt
bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli under
beskattningsåret.

Övrig
lös egendom tas upp till det värde, som den kan anses ha betingat vid försäljning
under normala förhållanden.

Beträffande
tillgångar i jordbruk med binäringar, skogsbruk och rörelse gäller vidare
särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§.

(Se
vidare anvisningarna)

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1983 års taxering.

Prop. 1981/82:210 <

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-04-01

Närvarande:
statsrådet Ullsten, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren,
Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss
om vissa ändringar i reglerna för värdering av fastigheter vid arvs- och
gåvobeskattningen, m.m.

1
Inledning

Vid
beskattningen av arv eller gåva som avser en fastighet sker värderingen normalt
med utgångspunkt i fastighetens taxeringsvärde. Även förmögenhetsbeskattningen
av fastigheter grundas på taxeringsvärdena. I samband med lagstiftning på
fastighetstaxeringens område under år 1981 (prop. 1981/82:19) förutskickades
att vissa frågor om användningen av taxeringsvärden vid arvs- och
gåvobeskattningen och förmögenhetsbeskattningen skulle tas upp i ett senare
sammanhang. Det gäller dels värderingen vid arvs-och gåvobeskattningen av
fastigheter som saknar taxeringsvärde, dels vilket års taxeringsvärde som skall
läggas till grund för förmögenhetsbeskattningen. Jag återkommer nu till dessa
frågor och lägger fram förslag som innebär en ökad jämnhet i beskattningen och
vissa förenklingar på det administrativa området. De statsfinansiella
effekterna av förslagen torde bli obetydliga.

2
Arvs- och gåvobeskattningen

2.1
Nuvarande ordning och kritiken mot denna

Enligt
huvudregeln i 22 § 1 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL,
skall såsom värde av fast egendom vid arvsbeskattningen gälla taxeringsvärdet året
före det år då skattskyldigheten inträdde. Motsvarande gäller enligt 43 § AGL
för gåvobeskattningen. Detta innebär att taxeringsvärdet året före dödsfallet
resp. gåvotillfället normalt skall ligga till grund för värderingen.

Prop. 1981/82:210 7

I vissa fall som anges i 22 § 2 mom. AGL skall emellertid
fastigheter åsättas särskilda värden av länsstyrelsen. Detta gäller dels
fastigheter vilka saknar taxeringsvärde för året före det år då
skattskyldigheten inträdde, dels fastigheter vilkas värde har ökat, t. ex.
genom ny-, till- eller ombyggnad eller minskat, t. ex. genom brand eller
skogsavverkning. Hur länsstyrelsens värdering skall gå till i dessa fall
framgår av 22 § 2 mom. fjärde stycket AGL. Bestämmelserna har i praxis (NJA
1979 s. 456) ansetts innebära att om skattskyldigheten inträtt under ett år då
allmän fastighetstaxering äger rum och efter det att taxeringsarbetet har
avslutats, skall de värderingsprinciper som ligger till grund för denna
taxering vara normgivande vid värderingen. De nya taxeringsvärdena skall med
andra ord användas i sådana fall.

I remissyttranden över betänkandet (Ds B 1981:5) Särskild
fastighetstaxering tog Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund upp frågan om de särskilda värderingsreglerna i 22 § 2 mom. AGL.
Organisationerna hävdade att det vore lämpligt att låta
fastighetstaxeringsnämnden avgöra gåvovärdet för fastigheter som saknade
taxeringsvärde. Värderingen borde därvid ske med ledning av de fastighetstaxeringsprinciper
som gällde för året före gåvotillfället.

LRF har därefter återkommit med kritik mot den gällande
ordningen i en särskild framställning till budgetdepartementet. Kritiken går
främst ut på att tillämpningen av värderingsreglerna kan leda till stor
ojämnhet i skatteuttag mellan i sak identiska gåvofall. Som exempel nämns det
fallet att en förälder under senare delen av år 1981 skänker sina två barn var
sin likvärdig tomt, varav den ena avstyckats år 1979 och åsatts taxeringsvärde
år 1980 medan den andra avstyckats år 1980 och åsatts taxeringsvärde först år
1981. I detta fall kommer olika värdenivåer att tillämpas vid värderingen av
gåvorna.

2.2 Föredragandens överväganden

Enligt min uppfattning finns det fog för den kritik som
har riktats mot de nuvarande bestämmelserna. Det måste betraktas som
otillfredsställande med en ordning som innebär att i sak lika fall kan medföra
avsevärda skillnader i skatteuttag och att, under vissa förutsättningar, gåva av
en del av en fastighet t.o.m. kan föranleda en Jiögre beskattning än gåva av
hela fastigheten. En orsak till att saken ställs på sin spets just nu är
givetvis den kraftiga höjningen av taxeringsvärdenivån vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering. En annan orsak är att den nedsättning av arvs- och
gåvoskattesatserna som beslutades bl. a. med anledning av denna
taxeringsvärdehöjning inte får tillämpas i nu aktuella fall, trots att
fastigheterna har värderats med ledning av de nya taxeringsvärdena. De nya
arvs- och gåvoskattesatserna gäller nämligen bara om skattskyldigheten har
inträtt efter 1981 års utgång.

Kritiken har främst riktats in på regeln i 22 § 2 mom.
tredje stycket AGL om värdering av fastighet som saknar taxeringsvärde.
Motsvarande problem torde emellertid uppkomma också vid tillämpningen av första
och andra

Prop.
1981/82:210 8

styckena i momentet. Enligt dessa lagrum skall ett
särskilt värde åsättas också när en fastighet har ändrats till sin beskaffenhet
eller, såvitt gäller en rörelsefastighet, fått en ändrad användning. Även i
sådana fall kan det hävdas att man har att utgå från grunderna för den nya
fastighetstaxeringen om skattskyldigheten inträtt sedah
fastighetstaxeringsarbetet avslutats. En sådan tillämpning skulle i vissa fall
kunna få olämpliga effekter. Som exempel kan nämnas att ett yrkande om
nedsättning av värdet i förhållande till föregående års taxeringsvärde på grund
av skogsavverkning kan leda till att ett högre värde åsätts. När det gäller
fall av tillbyggnad e.d. (22 § 2 mom. andra stycket AGL) skulle en begäran från
beskattningsmyndigheten om särskild värdering kunna leda till en mycket
betydande höjning av värdet även om det rör sig om en begränsad värdehöjande
åtgärd.

Det anförda visar enligt min mening att nuvarande ordning
i vissa fall ger effekter som är slumpartade och därför framstår som stötande.
Även om problemen med den särskilda värderingen torde göra sig gällande i ett
mycket begränsat antal fall finns det enligt min mening anledning att föreslå
en ändring av reglerna.

När det gäller valet av lösning vill jag först erinra om
att jag i prop. 1980/81:61 avvisade ett förslag om att 1981 års taxeringsvärden
borde vara utgångspunkten vid värdesättningen av alla arv och gåvor av
otaxerade fastigheter under år 1981. Enligt min uppfattning var det inte
möjligt att acceptera att värderingen generellt skall grundas på ett värde som
ofta inte är känt vid förvärvstidpunkten. Den ojämnhet som mitt inledande
exempel visade skulle ju dessutom kvarstå även med en sådan ändring.

Jag vill här i stället förorda en lösning som innebär att
principerna för fastighetstaxeringen året före skattskyldighetens inträde skall
ligga till grund även för värderingen av fastigheter som saknar taxeringsvärde.
Det gör det möjligt för de skattskyldiga att överblicka skattekonsekvenserna av
ohka åtgärder och torde även medföra en större jämnhet vid tillämpningen av de
särskilda värderingsreglerna. Den föreslagna regeln bör också tillämpas när det
gäller upp- eller nedvärdering av fastigheter till följd av substansförändringar
eller ändrad användning.. Jag föreslår att 22 § 2 mom. AGL utformas i enlighet
med vad jag nu har anfört. Lagrummet bör också justeras i språkligt hänseende.
Vidare bör föreskriften om att yttrande i visst fall kan inhämtas av en
ordförande i inkomsttaxeringsnämnd slopas såsom obehöv-

lig-Det är väsentligt att de nya bestämmelserna kan
tillämpas beträffande arv

och gåvor för vilka skattskyldighet har inträtt under år
1981. De nya

bestämmelserna är generellt sett till de skattskyldigas
fördel. Det kan

emellertid inte uteslutas att det finns situationer där
bestämmelserna skulle

leda till en skatteskärpning. I övergångsbestämmelserna
bör därför tas in en

föreskrift om att i fråga om förvärv för vilka
skattskyldighet har inträtt före

ikraftträdandet äldre bestämmelser skall tillämpas om de
leder till en lägre

beskattning. De gåvotransaktioner under år 1981 som kan
beröras av de

Prop. 1981/82:210 : 9

särskilda värderingsreglerna torde bara i undantagsfall ha
hunnit bli föremål för beskattning. I det sannolikt mycket begränsade antal
fall där skattläggning skett med tillämpning av de nuvarande reglerna bör det
i regel vara möjligt att åstadkomma ändring genom besvär enligt 60 § AGL. Besvärsti-'den
är normalt tre år från skattebeslutets dag. Det kan emellertid förekomma fall
där beskattningsfrågan har avgjorts av hovrätten genom lagakraftägande beslut
innan de nya bestämmelserna har trätt i kraft. För dessa fall bör det finnas en
möjlighet till. återvinning. Möjligheterna till återvinning bör emellertid av
praktiska skäl gälla i fråga om alla fall där, genom beslut före
ikraftträdandet, beskattning har skett i vidare omfattning än som följer av de
nya bestämmelserna. Föreskrifter om detta har tagits in i övergångsbestämmelserna.

Det är enligt min mening lämpligt att berörda myndigheter
på eget initiativ ser till att rättelse kan åstadkommas i sådana fall där
beslut har meddelats som strider mot de nya bestämmelserna. Det torde röra sig
om ett fåtal fall och det bör finnas goda förutsättningar att finna de berörda
fallen utan något större administrativt merarbete. En lämplig rutin för hur
rättelse skall kunna ske bör utarbetas i administrativ ordning.

Jag vill slutligen påpeka att de ifrågavarande
värderingsreglerna i AGL i fråga om otaxerade fastigheter m.m. delvis har sin
motsvarighet i 8 § stämpelskattelagen (1964:308). Värderingsreglerna vållar emellertid
inte samma problem vid tillämpningen av den lagen bl. a. eftersom stämpelskatten
normalt beräknas på grundval av köpeskillingen. Härtill kommer att
stämpelskattelagen f.n. ses över av en särskild utredningsman (Stämpelskatteutredningen
B 1977:06). Jag är därför inte beredd att nu föreslå någon ändring av
värderingsreglerna i fråga om stämpelskatten.

3 Förmögenhetsbeskattningen 3.1 Reformbehovet

Vid förmögenhetstaxeringen skall fastigheter tas upp till
taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång. Om taxeringsvärde inte var åsätt
då eller om något förhållande inträffat under beskattningsåret som kan påkalla
ändrad värdering skall fastigheten i stället tas upp till det taxeringsvärde
som åsätts för taxeringsåret (4 § första stycket lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, SFL).

Den praktiska innebörden av denna regel blir att en
fastighet under åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna tas upp till det
taxeringsvärde som bestäms för det fastighetstaxeringsår som sammanfaller med
förmögenhetstaxeringsåret. Vid den förmögenhetsbeskattning som sker samma år
som en allmän fastighetstaxering används taxeringsvärdet året före
förmögenhets-taxeringsåret.

I betänkandet (Ds B 1981:5) Särskild fastighetstaxering
föreslår fastighets-

Prop.
1981/82:210 10

taxeringskommittén en ändring av 4 § SFL. Enligt förslaget
skall huvudregeln alltid vara att taxeringsvärdet året före taxeringsåret
läggs till grund för förmögenhetsberäkningen. Undantag skall göras endast om
fastigheter vid ny taxering fått värdet sänkt på grund av skogsavverkning, täktverksamhet
eller till följd av eldsvåda, skogsbrand, vattenflöde eller jämförlig händelse.
Kommittén har motiverat sitt förslag främst med att det skulle innebära en
förenkling av förmögenhetstaxeringen. Enligt kommittén är det svårt att i
praktiken tillämpa de nuvarande reglerna om att det nya taxeringsvärdet i vissa
fall skall användas. Det beror bl. a. på svårigheterna att hinna med de
underrättelser till taxeringsnämnderna som krävs för att det nya värdet skall
kunna beaktas vid förmögenhetstaxeringen.

Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommitténs
betänkande godtog remissinstanserna i allmänhet förslaget om ändring av 4 § SFL
eller lämnade det utan erinran. Några myndigheter kritiserade emellertid
förslaget och anförde bl. a. att det i vissa fall kan vara fråga om betydande
tillgångar som inte blir redovisade om förslaget genomförs.

3.2 Föredragandens överväganden

Jag har i ett tidigare sammanhang (prop. 1981/82:19)
förklarat mig i princip vara positiv till kommitténs förslag. De ytterligare
överväganden som nu har skett i frågan har övertygat mig om att 4 § SFL bör
ändras enligt kommitténs förslag så att förmögenhetsberäkningen i enlighet med
huvudregeln skall grundas på taxeringsvärdet året för taxeringsåret i större
utsträckning än f.n.

Några remissinstanser har hävdat att lagtexten bör
förtydligas i frågan hur man skall förfara när en fastighet inte alls varit
taxerad året före taxeringsåret. Jag har utgått från att kommittén avsett att
sådana fastigheter inte skall tas med vid förmögenhetsberäkningen. Den
ståndpunkten kan bäst förenas med den strävan mot förenkling som ligger bakom
förslaget. Jag förordar att detta anges uttryckligen i lagtexten. I
sammanhanget bör det påpekas att praxis på förmögenhetsskatteområdet torde
innebära att en fastighet anses ha varit åsätt taxeringsvärde för ett visst år
även om den inte haft ett eget taxeringsvärde för det året utan bara ingått som
en del i en större taxeringsenhet (RRK 1972 Rl:50). Möjligheten att helt undgå
förmögenhetsbeskattning på grund ay den föreslagna utformningen av
bestämmelsen är därmed begränsad till några enstaka sällan förekommande fall.
Ett fall kan vara att en byggnad på kort tid uppförs på ofri grund. Ett annat
är att en fastighet som tidigare varit undantagen från skatteplikt på grund av
användningssättet får en annan användning som gör den skattepliktig. Det rör
sig således om ganska ovanliga fall och dessutom undviks förmögenhetsskatten
endast under ett år. 1 vissa andra situationer, t. ex. när en byggnad uppförs
på en tidigare obebyggd fastighet, kan kommitténs förslag medföra ett lägre
förmögenhetsvärde än vad som följer av nuvarande regler. Även i

Prop.
1981/82:210 11

dessa
fall är det emellertid endast fråga om att förmögenhetsvärdet blir lägre vid en
enda taxering. Med hänsyn till detta och då påtagliga förenklingsvinster
följer av kommitténs förslag anser jag att det bör genomföras.

Kommittéförslaget
innehåller ett undantag från huvudregien. Det gäller sådan fastighet som vid ny
taxering fått värdet sänkt på grund av skogsavverkning eller täktverksamhet
eller till följd av eldsvåda, skogsbrand, vattenflöde eller jämförlig
händelse. I dessa fall föreslås gälla det taxeringsvärde som åsätts för
taxeringsåret. Jag delar kommitténs uppfattning att en möjlighet till lägre
värdering i de angivna fallen bör finnas. Någon mera betydande administrativ
belastning torde undantaget inte föranleda. Det bör betonas att för undantag
krävs att taxeringsvärdet sänkts vid särskild fastighetstaxering. De
beloppskrav m.m. som gäller vid sådan taxering måste således vara uppfyllda.

Jag
föreslår att 4 § SFL ändras i enlighet med vad jag nu har anfört. De nya förmögenhetsskattereglerna
bör tillämpas fr.o.m. 1983 årstaxering.

4
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom budgetdepartementet
upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1'.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

'Bilagan
har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till
propositionen.

Prop. 1981/82:210 12

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-04-05

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet
.Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 1 april 1982 har regeringen på hemställan ay
statsrådet och chefen för budgetdepartementet Wirtén beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i lagen. (1941:416) om arvsskatt och gåyoskatt,

2.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen har inför lagrådet
föredragits av kammarrättsassessorn Per

Anders Lindgren.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet lämnar förslägen utanerinran.

Prop.
1981/82:210 13

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-04-15

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om vissa ändringar i reglerna för värdering av fastigheter vid arvs- och
gåvobeskattningen, m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt. Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen
utan erinran

och
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen. Ärendet bör
behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

'Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 april 1982.