Prop. 1981/82:213

Prop.
1981/82:213

Regeringens proposition

1981/82:213

om
avveckling av vissa statliga fonder;

beslutad
den 15 april 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
liuvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att vissa statliga fonder upplöses och att de medel som
därvid frigörs förs över till statsbudgeten. Förslaget avser fonder, som inte härtör
från donationer och som förlorat sin betydelse därför att det ändamål de skall
fylla är föråldrat eller nu tillgodoses av staten. Det sammanlagda bokförda
värdet av medlen i dessa fonder uppgick den 30 juni 1981 till drygt 1,7
miljarder kr.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 213

Prop.
1981/82:213 2

1 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder;

Härigenom föreskrivs att 1 och 9 §§ reglementet (1961:265)
angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Folkpensioneringsfonden, ar- Arbetsskadefonden, särskilda yr-

betsskadefonden, särskilda yrkes- kesskadefonden, fonden för frivillig

skadefonden, fonden för frivillig yr- yrkesskadeförsäkring, delpensions-

kesskadeförsäkring, delpensions- fonden samt fonden för den frivilli-

fonden samt fonden för den frivilli- ga pensionsförsäkringen skall på

ga pensionsförsäkringen skall på sätt nedan föreskrivs förvaltas av

sätt nedan föreskrivs förvaltas av fondfullmäktige,

fondfullmäktige.

9 f Fondfullmäktige må placera fondmedel

1.
i obligationer
utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, Sveriges
allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan.
Svenska skeppshypotekskassan eller Skeppsfartens sekundäriänekassa eller av
kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av
bankinspektionen;

2.
i obligationer
garanterade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet;

3.
i obligationer
och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag, Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska
investeringsbanken;

4.
i andra
skuldförbindelser utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller
annan kreditinrättning, som regeringen godkänner, eller av bolag, förening
eller stiftelse, i vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet
äger ett bestämmande inflytande, såvida staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet
iklätt sig borgen för förbindelserna;

5.
i
skuldförbindelser, för vilka fond äger säkerhet genom inteckning i fast egendom
eller tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde; dock
skall åbyggnad, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas,
vara brandförsäkrad i försäkringsbolag, som avses i lagen om
försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva
försäkringsrörelse här i riket; samt

6.
i sådana andra värdehandlingar,
vilka regeringen i särskilt fall efter framställning av fondfullmäktige prövar
erbjuda fullgod säkerhet.

' Senaste lydelse 1981:698. Senaste lydelse 1981:698.

Prop.
1981/82:213 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Fondmedel
tillhörande folkpen- Fondmedel tillhörande arbets-

sioneringsfonden
eller arbetsskade- skadefonden må därjämte placeras fonden må däijämte
placeras

7.
i skuldförbindelser utfärdade
av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till
att förhindra nedsättning av arbetsförmågan eller till att förbätta sådan
förmåga och som enligt fondfullmäktiges prövning anses erbjuda godtagbar
säkerhet; samt

8.
med regeringens medgivande i
fastigheter, som förvärvas för sådant ändamål, som under 7 omförmäles.

Placeras
medel ur folkpensione- Placeras medel ur arbetsskade-

ringsfonden
eUer arbetsskadefon- fonden i skuldförbindelse utfärdad

den
i skuldförbindelse utfärdad av av företag som avses i andra

företag
som avses i andra stycket 7, stycket 7, må utlåningen ske mot

må
utlåningen ske mot lägre ränta lägre ränta än som eljest skulle ha

än
som eljest skulle ha kunnat be- kunnat betingas,

tingas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2
Förslag till

Lag
om ändring i reglementet (1919:878) för statens pensionsanstalt

Härigenom
föreskrivs att 4§ reglementet (1919:878) för statens pensionsanstalt skall
upphöra att gälla.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1983.

ti Riksdagen 1981/82. I saml. Nr213

Prop. 1981/82:213 4

Utdrag

Ekonomidepartementet PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-04-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om avveckling av vissa statliga fonder

1 Inledning

Ett stort antal fonder förvaltas av statliga myndigheter.
Fonderna skiljer sig avsevärt från varandra i fråga om art, storlek och
ändamål. Förvaltningen av fonderna handhas av ett flertal olika myndigheter.
För att göra den statliga fondförvaltningen mera effektiv och förenkla
administrationen av fonderna tillkallades den 28 juni 1979 en särskild
utredare' med uppdrag att se över den statliga fondförvaltningen i bl. a. de
hänseenden som nyss angetts. Om utredningen gav vid handen att det finns
statliga fonder som förlorat sin betydelse på grund av föråldrade ändamål borde
enligt direktiven vidare åtgärder föreslås med syfte att få till stånd mer
rationellt utnyttjande av sådana fondmedel. Utredaren har i februari 1982
avlämnat delbetänkandet (SOU 1982: 12) Avveckling av vissa statliga fonder.
Betänkandet, vari föreslås att 15 olika fonder avvecklas, har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels utredarens sammanfattning av
betänkandet som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som
bilaga 2. dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

2 Fonder som omfattas av utredarens förslag till
avveckling

2.1 Inledning

De fonder som omfattas av utredarens förslag är
folkpensioneringsfonden, civila tjänstepensionsfonden, militära
tjänstepensionsfonden, all-

' Bankdirektören Hans Henrik Abelin. Sakkunniga;
kammarrådet Carl-Einar Nord-ling och direktören Gösta Telestam. Experter:
riksbanksdirektören Erik Karlsson, revisionsdirektören Per Olov Lalin och
byråchefen Lennart Lindberg.

Prop.
1981/82:213 5

manna
familjepensionsfonden, statens pensionsanstalts pensionsfond, fonden för
försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet, 1953 års fond för teknisk
forskning, fonden för en professur i försäkringsrätt vid Stockholms högskola,
fonden för en professur i försäkringsmatematik och mate-mafisk statisfik vid
Stockholms högskola, tingshusfonden, försäljningsmedel av viss häradsjord i Kärna
och Slaka socknar i Östergötlands län, manufakturförlagslånefonden.
Polenmedlen, baltiskt'regleringskonto och ersättningsmedel från Jugoslavien. I
det följande lämnas vissa uppgifter om fonderna.

2.2
Statens pensionsfonder

Med
statens pensionsfonder avses här folkpensioneringsfonden, civila
tjänstepensionsfonden, militära tjänstepensionsfonden, allmänna familjepensionsfonden
och statens pensionsanstalts pensionsfond.

Beträffande
folkpensionering.sfonden gäller följande.

År
1896 beslöt riksdagen att årligen avsätta 1,4 milj. kr. till en fond benämnd arbetareföräkringsfonden
(se prop. 1895:22 s. 25). Fonden skulle förvaltas av statskontoret och
redovisas som statens egendom. Vid 1914 års ingång uppgick fonden (som då
omfattade 38,5 milj. kr.) i den nyinrättade pensionsförsäkringsfonden (se prop.
1913:126 och prop. 1916:207). Dämtöver skulle den nya fonden tillföras
pensionsavgifter. Frågor om den nya fondens medelsplacering skulle handläggas
av särskilda fullmäktige för fonden. Förvaltningen i övrigt uppdrogs åt det
nyinrättade ämbetsverket pensionsstyrelsen. Fondens placeringar, reglerades av
ett särskih reglemente (SFS 1916:232).

Efter
tillkomsten av 1935 års lag om folkpensionering ombildades fonden år 1937 till
folkpensioneringsfonden, varvid särskilda fullmäktige för fonden skulle ha
hand om placeringsfrågor. Förvaltningen i övrigt skulle handhas av
pensionsstyrelsen.

Fonden
skulle ha en tillväxt med för varje år på förhand bestämda belopp.
Fondinkomster som inte gick åt till fondökning och fondens löpande utgifter
skulle successivt inlevereras till statsverket.

Enligt
reglementet för fonden (se SFS 1936:638) fick fondens medel placeras på i
huvudsak samma sätt som tidigare gällde för pensionsförsäkringsfonden.

I
samband med andra världskrigets utbrott inställdes fondökningen. Efter beslut
av 1941 års riksdag skulle fortsatt fondering av medel i folkpensioneringsfonden
inte ske (1941 års statsverksprop., inkomstbil. s. 25 f). Fonden redovisades —
efter förslag från riksräkenskapsverket -fr. o. m. budgetåret 1941/42 som en
statlig kapitalfond.

I
samband med riksförsäkringsverkets inrättande den 1 juli 1961 överflyttades
förvaltningen av folkpensioneringsfonden i vad avser placeringsfrågor till
fullmäktige för riksförsäkringsverkets fonder, medan fondens

Prop. 1981/82:213 6

förvaltning
i övrigt anförtroddes riksförsäkringsverket. Samtidigt tiUkom ett reglemente
(SFS 1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.
Reglementet bygger i stor utsträckning på bestämmelserna i reglementet angående
förvaltningen av folkpensioneringfonden.

Fonden,
som vid halvårsskiftet 1939 uppgick till 787 milj. kr., tillfördes den 1 juli
1958 enligt beslut av 1958 års riksdag 550 milj. kr. utgörande medel, som fonderats
i riksbanken för framtida pensionsändamål. Enligt regeringsbeslut har fonden
tillhöriga aktier på nominellt 14,6 milj. kr. under budgetåret 1978/79
överförts till fonden för statens aktier. Fondens bokförda tillgångar uppgick
den 30 juni 1981 tiU drygt 1 321 milj. kr.

Bland
folkpensioneringfondens tUlgångar finns riksförsäkringsverkets sjukhus i
Nynäshamn, vars bokförda värde vid senaste budgetårsskiftet uppgick fill 2097000
kr. Aktiebolaget Kurortsverksamhet, vars hela aktiekapital ägs av fonden,
driver nämnda sjukhus och äger i sin tur AB Tranås Kuranstalt, som bl.a. driver
ett sjukhus i Tranås. Båda dessa sjukhus utnyttjas bl. a. för
rehabiliteringsundersökningar för försäkringskassornas räkning. Aktiekapitalets
nominella värde och dess bokföringsvärde är 500600 kr. resp. 75 kr.

På
fonden sker som tidigare anmärkts inte längre någon fondering. Avkastningen
inlevereras till statsverket, medan utgifterna för folkpensioneringen
finansieras med anslag över statsbudgeten.

Vad
gäller civila tjänstepensionsfonden kan anmärkas följande. I äldre tider fanns
för den civile tjänsteinnehavaren inte någon rätt till pension. Han var inte heUer
skyldig att avgå från tjänsten vid viss ålder utan kunde vanligen intill sin
död behålla sysslan och därmed förenad avlöning. Detta även om sysslan måste
skötas av annan. Detta hade uttryckligen bestämts i en kunglig resolution den
23 september 1688.1 kunglig förordning från 1778 stadgades att en ämbetsman vid
civUstaten, som uppnått 70 års ålder samt länge och väl tjänat, kunde få avsked
med hela lönen. Åldersgränsen sattes år 1823 till 65 år.

Genom
kunglig kungörelse den 29 juni 1798 anslogs ett belopp av 10000 riksdaler specie
av statsmedel att användas till pensioner åt ämbets- och tjänstemän, som, innan
de uppnått pensionsålder, var utarbetade eller besvärades av obotliga
sjukdomar.

Besparingarna
på detta anslag skulle fonderas. Avsikten var att härigenom lägga grunden till
en framtida fullständigare pensionsinrättning. År 1826 faststäUde Kungl. Maj:t
reglemente för civilstatens pensionsinrättning. Inrättningens tillgång
utgjordes av den besparingsfond som uppkommit av 1798 års pensionsanslag,
vissa andra statsanslag och enskilda bidrag. Kassans intäkter skulle fonderas.

Då
pensionerna från kassan var väsentligt lägre än lönerna, blev följden att ett
mycket ringa antal ämbetsmän begagnade den möjlighet till fidigare pensionering
som genom kassan stod till buds. Ett av kassans syften hade sålunda förfelats.
Pensionsinrättningen togs i stället desto mer i anspråk för den med
pensionsinrättningen förenade änke- och pupillkassan.

Prop. 1981/82:213 7

Trots att flera reformförslag lades fram under senare
delen av 1800-talet kom en omorganisation av det civila pensionsväsendet till
stånd först i början av 1900-talet. Sålunda tillkom 1907 en ny pensionslag för
ordinarie tjänstemän, vilken innebar att civilstatens pensionsinrättning
uppdelades i pensionsfonden för civila tjänsteinnehavare och i, civilstatens änke-
och pupillkassa. Sistnämnda kassa skulle förvaltas av en styrelse (se SFS
1907:136). Pensionsfonden däremot skulle förvaltas av statskontoret, varvid
medlen skulle göras räntebärande enligt de bestämmelser som gällde för
statskontorets fondförvaltning i allmänhet (se SFS 1907:85).

Enligt 1907 års lag skulle tjänstemännen erlägga
pensionsavgifter, vilka skulle tillföras den nya fonden. Enligt vad som
uttalades under förarbetena skulle därigenom "inte blott avgifternas värde
genom förtäntandet förhöjas, utan även graden av tjänsteinnehavarnas
deltagande i pensionskostnaden bli överskådligare än om avgifterna ingick
bland statsverkets inkomster eller på annat sätt omedelbart användes för
löpande pensionsutgifters bestridande" (se prop. 1907: 18).

Vad beträffar aUmänna familjepensionsfonden hade ännu inte
i början av 1800-talet några pensionsinrätthingar bildats för civila
tjänstemäns änkor och barn. Dessa kunde inte påräkna annat understöd än
begravningshjälp eller intjänad s. k. nådårsbesparing.

Sedan försäkringstanken började tränga igenom, framstod
tydligare än fömt behovet av att man sörjde för tjänstemännens efterlevande på
ett effektivare och mera tillfredsställande sätt. Sålunda bildades på initiativ
i vissa fall av staten och i andra fall av enskilda personer föreningar eller
kassor för pensionering av efterlevande änkor och barn. Till dessa pensionsinrättningar
lämnades i viss utsträckning statsbidrag.

Det statliga pensionsväsendet blev föremål för en allmän
reform genom 1934 års civila tjänstepensionsreglemente. Staten utvidgade då
ansvaret för den civila tjänstepensioneringen som även nyordnades. I samband
därmed bildades den civila tjänstepensionsfonden av pensionskassor. Några år
senare blev familjepensionerna föremål för motsvarande reform, varvid staten
successivt övertog civilstatens änke- och pupillkassa och motsvarande kassor
(se prop. 1936:201). Sedermera har 1934 års reglemente ersatts med andra
reglementen. Numera gäller statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(1959:287) och allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän.

Civila tjänstepensionsfondens och allmänna
familjepensionsfondens bokförda tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 36,3
milj. kr. resp. 103,3 milj. kr. Fonderna är inte underkastade någon särskild
för dem gällande författningsreglering. De förvaltas av kammarkoUegiet.

Vad beträffar militära Ijänslepensionsfonden vidtogs de
första åtgärderna för pensionering av personal vid den svenska krigsmakten
under 1600-talet. Då inrättades Vadstena krigsmanshus på grundval av en kunglig
donation; Genom andra donationer ökade krigsmanskassans tillgångar. År t2
Riksdagen 1981/82. I samt. Nr 213

Prop. 1981/82:213 8

1736 inrättades arméns pensionskassa. Inkomsterna
utgjordes av vissa pensionsavgifter. Under mitten av 1800-talet beviljade
riksdagen ett särskilt kreditiv.

Statsanslag hjälpte sålunda till. Därjämte togs hela
kassans avkastning i anspråk. Pensionssystemet kvarstod till mitten av
1930-talet.

Flottans pensionskassa räknade sitt ursprung från
1600-talet - amirali-tetskrigsmanskassan och den s. k. amiralitetsarmbössan. I
kassan fondera-des pensionsavgifter. Till mitten av 1800-talet bestreds
pensionerna med kassans egna medel. Därefter hjälpte staten till. Även detta
pensionssystem kvarstod till mitten av 1930-talet.

Efter förslag av 1934 års militärpensionssakkunniga skulle
någon fortsatt fondering av de militära befattningshavarnas bidrag till
pensionskostnaderna inte ske. Däremot skulle de militära pensionskassornas
medel överföras till statskontoret för att förvaltas som en gemensam militär
pensionsfond. Kapitalet skulle emellertid inte ökas utan avkastningen skulle
användas till pensionsutgifterna.

Militära tjänstepensionsfondens bokförda tillgångar
uppgick den 30 juni 1981 till drygt 4,5 milj. kr. Fonden är inle underkastad nägon
särskild författningsreglering. Den förvaltas nu av kammarkollegiet.

Vad beträffar statens pensionsanstalis pensionsjond är
följande av intresse. Pensionsanstalten, som till en början benämndes Statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., bildades 1919 genom
övertagande av bl.a. följande pensionsinrättningars tillgångar och skulder,
nämligen folkskollärarnas pensionsinrättning, småskollärares m.fl.
ålderdomsunder-stödsanstalt, folkskollärarnas änke- och pupillkassa och
barnmorskornas pensionsanstalt. I 4§ reglementet (1919:878) för statens
pensionsanstalt meddelas följande, alltjämt gällande regler för anstaltens
medelsplacering:

"I den män till anstalten inflytande medel icke åtgå
till bestridande av dess utgifter, äger styrelsen att årligen intill det
maximibelopp, som av Konungen fastställes, lämna lån till skoldistrikt eller
skolområde för uppförande av skolhus.

Vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till
riksgäldskontoret som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige med
hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten för under senaste fem år
upptagna fasta statslån."

Placeringsreglernas utformning medförde att anstalten inte
hade något behov av att till sig knyta experter i placeringsfrågor.

1 reglementet intogs även en bestämmelse (7§ 2 mom.) om
att staten skulle erlägga den årliga avgift, som enligt försäkringsteknisk
beräkning behövdes för att tillsammans med årsavgifter bereda pension enligt
reglementet. De belopp, varmed inkomsterna av räntor på kapitaltillgångarna,
pensionsavgifter av befattningshavare och huvudmän samt statsbidragen översteg
utgifterna för pensioner och förvaltning, skulle fonderas.

Fr.o.m. budgetåret 1933/34 upphörde fonderingen, och
anvisningarna

Prop.
1981/82:213 9

av statsmedel inskränktes till vad som behövdes för
pensionsanstaltens löpande utgifter utan anlitande av dess kapitalbehållning.

1926 hade nya personalgmpper inordnats i anstalten, vars
namn därvid ändrades till statens pensionsanstalt. Denna anstalt uppgick den 1
juli 1963 i statens personalpensionsverk (numera statens löne- och
pensionsverk) fill vilket alltså den nu ifrågavarande pensionsfonden är knuten.

Fondens bokförda tillgångar uppgick den 30 juni 1981 tiU
drygt 218,5 milj. kr.

Någon avsättning förekommer inte längre till de
pensionsfonder som jag nu har behandlat (se prop. 1938:1 Bih. s. 67 fQ.
Avkastningen inlevereras fill statsverket, medan utgifterna vad gäller
folkpensioneringen finansieras med anslag över statsbudgeten. Övriga
pensionsförmåner avräknas mot inkomsttitel på statsbudgeten.
Familjepensionsmedlen belastas dock med vissa smärte årliga utgifter för pensioner.
Under budgetåret 1980/81 uppgick de tUl 9677 kr.

De medel som finns i fonderna värden 30juni 1981 placerade
påföljande sätt.

Folkpensioneringsfonden (kr.)

13774814
306395 200

268680404

341 119298

98264650

13
383434

53
500000

186807963

17728335

24200000

2097000

75

4551 173

Bank och statsverkets checkräkning

Lån till
statliga låntagare

Riksgäldskontoret

Statsobligationer

Hypoteksobligationer

Kommunobligationer

Industri- och kraftverksobligationer

Bankobligationer

Kommunlån

Inteckningslån

Övriga lån

Fastighet (sjukhus i Nynäshamn)

Aktier

Balanspost

Summa

1321400000

Civila
Ijänslepensionsfonden (kr.)

Kontanter

52 450

Bank

899554

Statsskuldförbindelser

1950000

Riksgäldskontoret

27015000

Statsobligationer

1800300

Hypoteksobligationer

2 553900

Kommunobligationer

629300

Inteckningslån

1040000

Kommunlån

332800

MiUlära
ijänslepensionsfonden (kr.)

Kontanter

Bank

Riksgäldskontoret

Statsobligationer

Hypoteksobligationer

Kommunobligationer

Inteckningslån

Kommunlån

37023

895909

1705000

457000

661 000

53200 619000

96200

Summa

4524332

Allmänna
familjepensionsfonden (kr.)

Kontanter

61179

Bank

206274

Statsskuldförbindelser

1243000

Riksgäldskontoret

88699140

Statsobligationer

1444 200

Hypoteksobligationer

2228600

Kommunobligationer

115 000

Industriobligationer

100000

Inteckningslån

7627150

Kommunlån

831498

Reverslån

700000

Summa

103
256041

Statens
pensionsanstalts

pensionsfond
(kr.)

Riksgäldskontoret

210683
133

Kammarkollegiets
placeringsfond

7886511

Summa

218569644

2.3 Fonden för försöksverksamhet och forskning på
bränsleområdet

Fonden bildades genom att Kungl. Maj:t den 5 juni 1953
föreskrev att behållningen i krigsriskkassan skulle ställas till statskontorets
förfogande samt att statskontoret skulle av nämnda behållning avsätta 5 500000
kr. till en under statskontorets förvaltning stående diversemedelsfond, benämnd
fonden för försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet, att, till såväl
kapital som ränta, användas i enlighet med de bestämmelser Kungl. Maj:t
framdeles meddelade. Kungl. Maj:t föreskrev även att medlen skulle göras
räntebärande. Fonden förvaltas numera av kammarkollegiet.

Fondens avkastning eller kapital har inte disponerats för
fondens ändamål under de senaste tio åren.

Fondens tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 1 545978
kr. Tillgångarna var placerade enligt följande: 31642 kr. i kontanter 1078213
kr. i bank

40000 kr. i räntebärande statsobligationer 133623 kr. i
kommunlån 262500 kr. i reverslån

Prop. 1981/82:213 11

2.4
1953 års fond för teknisk forskning

Kungl.
Maj:t föreskrev den 5 juni 1953 att av behållningen i olika clearingskassor och
krigsriskkassan skuUe 1200000 kr. avsättas till en under statskontorets
förvaltning stående diversemedelsfond, benämnd 1953 års fond för teknisk
forskning, att användas i enUghet med de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles,
efter förslag av statens tekniska forskningsråd, meddelade. Kungl. Maj:t
föreskrev den 27 januari 1956 att medlen skulle göras räntebärande enligt de
regler som gäller för statskontorets fondförvaltning. Fonden förvaltas numera
av kammarkollegiet.

Fondens
avkastning eller kapital har inte disponerats för fondens ändamål under de
senaste fio åren.

Fondens tillgångar uppgick
den 30 juni 1981 till 1213987 kr. Tillgångarna var placerade enligt följande:
26 182 kr. i kontanter 496905 kr. i bank

144300
kr. i räntebärande statsobligationer 434400 kr. i kommunobligafioner 112 200
kr. i hypoteksobligationer

2.5
Fonden för en professur i försäkringsrätt vid Stockholms högskola

Kungl.
Maj:t förordnade den 19 oktober 1951 (prop. 1951:106, CU 1951:3, rskr.
1951:191) att av försäkringsinspektionens fond ett belopp om 650000 kr. skulle
avsättas tiU en av statskontoret förvaUad fond. Fondens avkastning skulle -
tillsammans med avkastningen, och, i fall av behov, kapitalet, av en av Svenska
försäkringsbolags riksförbund insamlad och förvaltad fond - användas

"dels
till avlönande av innehavaren av ifrågavarande professur i försäkringsrätt,
dels till bestridande av utgifter för den pensionsrätt, som jätfilikt Kungl. Maj:ts
beslut må varda förenad med professuren, dels ock, i den mån Kungl. Maj:t så
medgivit, till bestridande av andra med professuren förenade utgifter".

Staten
har numera övertagit ansvaret för ätt avlöna innehavaren av ifrågavarande
professur och fondens övriga förpliktelser. Avkastningen, som budgetåret
1980/81 uppgick till 39333 kr., tillförs årligen universitetet i Stockholm.

Fonden
förvaltas numera av kammarkollegiet. Tillgångarna uppgick den 30 juni 1981 fiU
689333 kr. och var placerade i kollegiets gemensamma placeringsfond.

Prop. 1981/82:213 12

2.6 Fonden
för en professur i försäkringsmatematik och matematisk stati

stik vid Stockholms högskola

Genom
kungl. brev den 28 januari 1927 föreskrev Kungl. Maj:t, att av anslaget till
försäkringsinspektionens verksamhet ett belopp om 350000 kr. skulle avsättas till
en fond, vars avkastning skulle användas till underhållande vid Stockholms
högskola av en professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik.
Nämnda belopp skulle av statskontoret bokföras och förvaltas som en särskild
fond. Fondens avkastning skulle sålunda användas dels till avlöning av en
innehavare av ifrågavarande professur i enlighet med de gmnder, som gällde för
avlöning av en professur vid statsuniversitetet, och dels med högst 500 kr. om
året för inköp av erforderlig facklitteratur inom professurens ämnesområde.
Den årliga avkastningen av fonden skulle stå till Stockholms högskolas
förfogande med redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket. Genom kungl.
brev den 30 januari 1931 höjdes det årliga anslaget för inköp av facklitteratur
till 800 kr. Vidare medgav Kungl. Maj:t att från fondens avkastning fick utgå
ett belopp om högst 2500 kr. tUl inköp av äldre facklitteratur samt
övningslitteratur.

Genom
kungl. brev den 6 juni 1941 medgavs att räntemedel, reserverade från föregående
år, fick användas till det med fonden avsedda ändamålet. Genom kungl. brev den
14 april 1961 förordnades att kanslern för rikets universitet, filosofie
doktorn Carl Harald Cramér skulle komma i åtnjutande av hel ålderspension. Kungl.
Maj:t föreskrev vidare, att till kostnaderna för nämnda pension skulle för
varje budgetår från fonden för en professur i försäkringsmatematik och
matematisk statistik vid universitetet i Stockholm, efter bestridande av de på
fonden fallande avlöningskostnaderna, lämnas ett bidrag med belopp som
motsvarade den för samma tid beräknade kostnaden för sådan förtidspensionering
vartill rätt kunnat grundas på den av Cramér innehavda anställningen som
professor. Beslutande organ över avkastningen är regeringen. Fonden, som inte
är underkastad några särskilda placeringsregler, förvaltas numera av
kammarkollegiet.

Staten
har numera övertagit fondens förpliktelser, varvid fondens ändamål fullgörs
med anslagsmedel. Avkastningen, som budgetåret 1980/81 uppgick fill 51 646 kr.,
tillförs årligen universitetet i Stockholm.

Fondens
tillgångar uppgick den 30 juni 1981 till 401 646 kr. Tillgångarna var placerade
i bank.

2.7 Tingshusfonden

Den
1 januari 1971 övertog staten skyldigheten att vara lokalhållare för de
allmänna underrätterna. Med anledning härav har tingshusbyggnads-skyldiges
samtliga tillgångar liksom ansvaret för deras förbindelser övertagits av
staten. Kungl. Maj:t uppdrog i beslut den 19 februari 1971 åt statskontorets
fondbyrå att förvalta de medel och fordringar som tillfallit

Prop.
1981/82:213 13

staten
i anledning av lokalhållningsreformen och svara för de skulder som staten
övertagit, allt i den mån dessa uppgifter inte skulle fullgöras av annan
myndighet enligt särskilda föreskrifter eUer särskilt beslut. Fonden förvaltas
numera av kammarkollegiet.

Av
fondens avkastning om totaU nära 6 milj. kr. per år har under budgetåret
1980/81 31331 kr. disponerats för fondens ändamål.

Fonden
uppgick den 30 juni 1981 till 50557 140 kr., varav inlånta medel 436521 kr.
Tillgångarna var placerade enhgt följande: 39820kr. ikontanter 17764220 kr. i
bank 15520800 kr. i inteckningslån 707 300 kr. i kommunlån 16525000 kr. i
reverslån

2.8 Försäljningsmedel
av viss häradsjord i Kärna och Slaka socknar i Öster

götlands län

Kungl.
Maj:t beslutade den 28 juni 1962 (prop. 1962:174, JoU 1962:27, rskr. 1962: 332)
att försäljningsmedel för av kronan tillhöriga häradsjordar i mbr. socknar
skulle inlevereras tUl statskontoret, varvid medlen, infill dess Kungl. Maj:t annoriunda
förordnade, skulle redovisas som "en särskUd diversemedelsfitel och innestå
på statsverkets checkräkning. Medlen, som förvaltas av kammarkollegiet, uppgick
den 30 juni 1981 till 80 176 kr.

Medlen
utgör likvid vid försäljning av kronan tUlhöriga häradsjordar och ingår således
bland statens tillgångar. Medlens kapital eller avkastning har inte disponerats
under de senaste tio åren.

2.9 Manufakturförlagslånefonden

Genom
beslut av rikets ständer år 1818 avsattes av den dåvarande manufakturdiskontens
medel 200000 riksdaler banko att användas till s. k. stående lån eller föriagslån.
I samband därmed utfärdade Kungl. Maj:t i brev den 9 december 1818 vissa
bestämmelser rörande utlåningen, innebärande att lånen skulle löpa på sex år,
därav de tre första utan avbetalning. Lånen skulle i huvudsak användas fill
understöd för anläggningar av nya, i riket fömt okända uppfinningar i fabriks-
och slöjdväg.

Manufakturdiskonten,
varifrån medlen sålunda avskildes, leder sitt urspmng tUlbaka tUl år 1756, vUket
år rikets ständer anvisade ett belopp av 131666 riksdaler i form av kreditiv i
ständernas bank. Kreditivet löpte med tre procents ränta. Det höjdes sedermera
genom beslut vid olika riksdagar, så att det år 1818 uppgick.till 6 milj.
riksdaler banko. Med åren ökades efterfrågan på förlagslån, och ytterligare
avsättningar fill manufakturförlagslånefonden måste verkställas.
Avsättningarna synes ha skett från den s.k. besparingskassan, dvs. överskottet
på den av manufakturdiskonten

Prop.
1981/82:213 14

bedrivna
lånerörelsen. Genom beslut den 26 oktober 1877 förordnade Kungl. Maj:t att
förvaltningen av fonden, som dittills omhänderhafts av kommerskollegium, skulle.flyttas
över till statskontoret. Bestämmelser för lån från fonden utfärdades år 1927
(SFS 1927:403). Enligt dessa kunde lån beviljas åt företag som ämnade
igångsätta sådana för landet nya fillverk-ningar,'för vilkas gynnsamma bedrivande
särskUda iförutsättningar syntes föreligga, möt-säkerhet som godkändes av
statskontoret. Sedan lånet innehafts under två år från första lyftningsdagen,
skulle det under därpå följande högst åtta år återbetalas med lika
kapitalbelopp årligen. Bestämmelserna upphävdes 1960 (SFS .1960: 372). Fonden'förvaltas
numera av kammarkollegiet.

■Fondens
kapital eller avkastning har inte disponerats under de senaste tio åren.

Fondens
tillgångar uppgick den 30 juni 19811111 40008-kr. Tillgångarna var placerade;på
statsverkets checkräkning.

2.10 Polenmedlen

Enligt
överenskommelse den 16 november 1949 mellan Sverige och Polen skulle den polska
regeringen till Sverige betala visst belopp inom 17 årfrånoch med den 1 januari
1951. Beloppet, som avsåg, ersättning för svenska förlusteri Polen, skulle utgå
i form av en:procentuell avsättning på Hkviderna för av Sverige importerat
polskt kol och koks. Enligt bestämmelserna i överenskommelsen skulle ett i
Sveriges riksbank öppnat konto tUlgodoföras nämnda avsättning.

Kurigl. Maj:taUlsatte den .16
juni 1950 en nämnd med uppdrag att avge förslag;till fördelning av det-bélopp
som skulle erläggas av polska regeringen. Kungl. Maj:t förordnade'den 22. juni
1951 att såväl redan influtna som därefter inflytande avsättningar skulle
överlämnas till statskontorets för-valtnirig, varvid'medlen skulle redovisas
under en särskild diversemedelsfitel,'benämnd'"Polenmedel". Kungl. Maj:t
fastställde vidare den ovan angivna .nämndens förslag'till fördelning (se
Utrikesdepartementets skrivelse den.2 måjll951). Till intressenter som då.anmält
anspråk på ersätt-iiiing utbetalades.därefter.fastställd ersättning. Pölenmedlen
tillhör numera Ikronan (jfr betänkandet s. 109).

Fonden,-som
förvaltas av kammarkollegiet, uppgick den.30juni 1981 fill 77429 kr.
Tillgångarna var placerade i bank.

2.11 Baltiskt
regleringskonto

Av
de medel, som jänilikt de mellan Sverige ochsDeSocialisfiska Råds-repiiblikernas
Unions regeringar träffade överenskommelserna av den 30 maj :1941 och den 7
oktober 1946 samt riksdagens i anslutning därtUI lämnade medgivande (prop.
1946:350) stod tilliförfogande för.ersättning

Prop.
1981/82:213 15

för
förluster i Litauen, Lettland och Estland, reserverades genom Kungl. Maj:ts
beslut den 24 januari 1947 ett belopp av omkring 324000 kr. Medlen avsåg att
bl. a. tillgodose ersättningsanspråk från andra rättsägare än dem som jämlikt
sagda beslut beretts gottgörelse med 24% av de uppskattade förlusterna.

Fonden,
som förvaltas av utrikesdepartementet, uppgick den 30 juni 1981 till 598 114
kr. TUlgångarna var placerade i bank.

2.12
Ersättningsmedel från Jugoslavien

I prop.
1947:310 begärde Kungl. Maj:t riksdagens godkännande av bl. a. en den 12 april
1947 dagtecknad förtrolig överenskommelse rörande reglering av vissa svenska
anspråk i Jugoslavien. Riksdagen anmälde med skrivelse den 18 juni 1947 (nr
306), att den godkänt nämnda överenskommelse. Den av Jugoslavien lämnade
ersättningen fördelades pä sådant sätt, att vid avtalets ingående kända ersättningsberättigade
intressenter tillsammans erhöll 99% av beloppet, medan 1 % tillfördes en
reserv, avsedd att i första hand användas fill att möta eventuella senare tillkommande
ersätt-iningsanspråk.

Fonden,
som förvaltas av utrikesdepartementet, uppgick den 30 juni 1981 tiU 588657 kr.

3
Föredragandens överväganden

De
fonder som förvaltas av staten är sinsemellan mycket olika. Där finns sålunda
såväl medel som donerats av enskUda men förvaltas av staten som medel som fonderats
enligt författning eller statligt organs beslut. Föreskrifterna som reglerar
de skilda fondernas förvaltning år också sinsemellan mycket olika. Fondernas
storlek och ändamål är även de starkt varierande.

Utredarens
förslag i betänkandet (SOU 1982:12) Avveckling av vissa 'Statliga fonder avser
enbart fonder som fonderats enligt författning eUer stafiigt organs beslut.
Över sådana fonder äger staten fritt förfoga. Att vissa bestämda medel på detta
sätt avsattes för viss bestämd verksamhet var tidigare vanligt. En specialdestinering
kan emellertid utgöra ett hinder för en rationell granskning av behovet av den
verksamhet medlen går tiU. Numera tUlgodoses de ändamål fonderna är avsedda för
i ökande omfattning genom anslag över statsbudgeten. Därmed finns i princip
inte längre Ibehov av särskUt avdelade fondmedel.

För
att minska kostnaderna för den stafiiga fondförvaltningen bör enligt utredaren
övervägas om fonder som inte längre fyller någon självständig funktion kan
avvecklas genom att de upplöses eller förs samman med

Prop.
1981/82:213 16

andra fonder med likartade ändamål. Upplöses en sådan fond
får staten i fortsättningen ta på sig ansvaret för verksamheten. Detta bör
enligt utredaren ske genom att ett belopp som motsvarar avkastningen läggs
till det anslag som anvisas för verksamheten över statsbudgeten. Vid en upplösning
bör vidare enligt utredaren de tillgångar som svarar mot fonderna realiseras
och överföras till statsbudgeten.

Med utgångspunkt i vad nyss anförts har utredaren
föreslagit att de statliga fonder, som räknats upp i avsnitt 2, skall upplösas.
Det är fråga om statliga medel, som inte härrör från donationer, och som
förlorat sin betydelse på grund av föråldrade ändamål eller av annan orsak.
Utredaren anser det orationellt att dessa fonder lever vidare. De bör därför
snarast upplösas. Det sammanlagda bokförda värdet av de fonder som bör upplösas
uppgick enligt utredaren den 30 juni 1981 till drygt I 730 miljoner kr. En
upplösning skulle därför medföra ett betydande bokföringsmässigt tillskott till
statsbudgetens inkomstsida.

Av remissinstanserna har endast riksförsäkringsverket haft
invändningar mot utredarens förslag. Kammarkollegiet, riksrevisionsverket,
statens löne- och pensionsverk, fullmäktige i Sveriges riksbank och
riksgäldskontoret är positiva till förslaget. Inte någon av remissinstanserna
har haft något att erinra mot utredarens utgångspunkter för förslaget att
avveckla vissa statliga fonder.

Riksförsäkringsverket har i remissyttrandet påpekat att,
såsom framgår av betänkandet (s. 43), bland folkpensioneringsfondens tillgångar
finns riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn. Sjukhuset drivs av AB Kurortsverksamhet,
vars hela aktiekapital ägs av fonden. AB Kurortsverksamhet äger i sin tur AB
Tranås Kuranstalt, som bl. a. driver ett sjukhus i Tranås. Detta innebär att
fonden indirekt äger också sistnämnda sjukhus. Avvecklas
folkpensioneringsfonden måste särskilda åtgärder vidtas för att ekonomiskt
gardera dessa båda sjukhus alternativt för att överföra dem till annan
huvudman.

Av remissinstanserna har främst kammarkollegiet,
riksrevisionsverket och fullmäktige i riksbanken närmare diskuterat hur en
avveckling bör gä tUl.

För egen del får jag, efter samråd med cheferna för justitie-,
utrikes-, social- och utbildningsdepartementen, anföra följande. Att statlig
verksamhet finansieras genom anslag över statsbudgeten är i princip att
föredra framför ett system med specialdestinering av medel från olika fonder.
Finansieras verksamheten över budgeten kommer dess mål och inriktning att
underkastas en fortlöpande granskning vid varje budgetprövning. Som utredaren
framhållit bör fonder som inte längre fyller någon självständig funktion
avvecklas genom att fonderna upplöses. Även de kostnader, som är förenade med
förvaltning av fonder, gör att det enligt min mening inte kan accepteras att
sådana fonder får fortleva år efter år. Jag delar sålunda utredarens
principiella ståndpunkt att fonder av detta slag bör upplösas.

Prop. 1981/82:213 17

Jag
anser alltså att fonder som inte längre fyller någon självständig funktion
skall avvecklas. Så kan vara fallet när fondens ändamål är föråldrat. Vissa av
de aktuella fonderna används sedan länge inte för att tillgodose det avsedda
ändamålet. Till denna gmpp hör fonden för försöksverksamhet och forskning på
bränsleområdet, 1953 års fond för teknisk forskning, försäljningsmedel av viss
häradsjord i Kärna och Slaka socknar i Östergötlands län och manufakturförlagslånefonden.

I
andra fall - Polenmedlen, baltiskt regleringskonto och ersättningsmedel från
Jugoslavien - finns inte längre några utfästelser som skall uppfyllas med de
fonderade medlen. Dessa fonder fyller numera inte någon självständig funktion.
Jag delar därför utredarens uppfattning att även dessa fonder bör upplösas.

När
det gäller övriga fonder - folkpensioneringsfonden, civila tjänstepensionsfonden,
militära tjänstepensionsfonden, allmänna familjepensionsfonden, statens
pensionsanstalts pensionsfond, fonden för en professur i försäkringsrätt vid
Stockholms högskola, fonden för en professur i försäkringsmatemafik och
matematisk statistik vid Stockholms högskola och tingshusfonden — finansieras
de ändamål som fonderna skall tillgodose över statsbudgeten. I flera fall
tillförs fondens avkastning viss inkomsttitel på statsbudgeten. I andra fall
filiförs avkastningen viss myndighets anslag. Det ändamål som fonden skall
tillgodose finansieras i övrigt genom anslag. I några fall sker en avräkning
mot inkomsttitel på statsbudgeten. Som redan framgått fyller fonderna inte
längre någon funktion i den meningen att utfästelser skall uppfyllas med dem.
Jag delar vidare utredarens uppfattning att fondernas bevarande under särskild
förvaltning innebär en onödig omgång i redovisningshänseende. Jag anser därför
att fonderna bör avvecklas om detta inte skulle föranleda några särskilda
olägenheter. Av nu berörda fonder har det endast beträffande en av dem
ifrågasatts att olägenheter skulle kunna uppkomma.

När
det gäller folkpensioneringsfonden, som är den avgjort största av de här
aktuella fonderna, har riksförsäkringsverket sålunda invänt att en avveckling
av denna fond skulle äventyra verkets övriga fondförvaltning. Vidare har verket
pekat på att om fonden skulle avvecklas måste särskilda åtgärder vidtas
beträffande de två sjukhus som ingår bland fondens tillgångar. Behållningen i
den av riksförsäkringsverket förvaltade folkpensioneringsfonden uppgår till
drygt 1,3 miljarder kr. De fonder som verket fortsättningsvis skulle förvalta
om en avveckling av folkpensioneringsfonden genomfördes uppgår enligt verket tUl
ca 1 miljard kr.

I
annat sammanhang har riksförsäkringsverket påpekat (remissyttrande över
kapitalmarknadsutredningens betänkande, se prop. 1978/79:165 s. 289) att
medelsförvaltning inte är verkets uppgift och att det kan övervägas att föra
över verkets nuvarande placeringar till annat organ som sysslar med
medelsförvaltning. Jag vill vidare erinra om att någon avsättning inte längre
förekommer till folkpensioneringsfonden, att avkastningen av fon-

Prop. 1981/82:213 18

den
levereras in till statsverket och att utgifterna finansieras genom anslag över
statsbudgeten. Fondens avkastning saknar således i dag direkt samband med de
pensioner den avsetts att trygga. En särskild fondförvaltning medför en onödig
omgång i redovisningshänseende. De skäl som således talar för att även denna
fond skall avvecklas är enligt min mening starka. De invändningar som här
framförts är inte av sådan art att jag finner anledning att frångå min
principiella ståndpunkt i denna fråga. Jag förordar därför att även
folkpensioneringsfonden skall avvecklas genom att fonden upplöses och
behållningen överförs till statsbudgeten. Jag återkommer i det följande till de
sjukhus som ingår bland fondens tillgångar.

När
det gäller frågan hur avvecklingen av de fonder som omfattas av förslaget skall
gå till får jag anföra följande. Även om vinster kan göras genom att vissa
fonder slås samman uppnås enligt min mening de största fördelarna om det är
möjligt att helt upplösa fonderna. Endast därigenom frigörs statsverket till
alla delar från den belastning som administrationen av fonderna innebär.

Följande
allmänna riktlinjer efter vilka avvecklingen bör ske bör gälla.

Kontanta
medel i resp. fond liksom vad som inflyter under avvecklingen filiförs
inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet på statsbudgeten.

Vid
avvecklingen av fondernas övriga tillgångar bör utgångspunkten vara att reaUsationen
sker med så liten förlust som möjligt. Å andra sidan måste även beaktas att
avvecklingen inte drar ut på tiden. Även om en successiv avveckling skulle ske
så att rätten till nyplaceringar upphävdes och ränteinkomster, amorteringar och
slutlikvider av lån, obligationer m.m. inbetalades till statsverket, skulle en
långsiktig sådan avveckling vara en nackdel för fondförvaltaren och för
låntagarna som ändå inte skulle kunna få sina lån omsatta i fonden. En
någorlunda snabb avvecklingsmetod bör därför väljas.

En
omedelbar försäljning på börsen av samtliga innehavarpapper (obligationer m.m.)
kan emellertid medföra kursfall på dessa och även andra papper. Detta bör
självfallet undvikas. Fondförvaltarna bör därför söka avveckla innehavet genom
att träffa avtal med tänkbara köpare - t.ex. allmänna pensionsfonden,
försäkringsbolag eller banker. Även i fråga om reverslånen till kommuner m. fl.
bör fondförvaltarna i första hand försöka att genom särskUda uppgörelser sälja
dem tiU något kreditinstitut eller annan långivande institution.
Auktionsförfarande beträffande lånen kan också tänkas.

Eftersom
det är fråga om innehavarpapper och reverslån till icke obetydliga belopp bör
för undvikande av störningar på marknaden avvecklingen ske i samråd med
riksbanken. Riksbanken har bl.a. möjlighet att vidta motåtgärder för att möta
eventuella kursfall vid obligationsförsäljningarna.

De
direkta lånen till riksgäldskontoret bör avvecklas i samarbete med riksgäldskontoret.

Prop.
1981/82:213 19

Som
jag tidigare nämnt ingår bland folkpensioneringsfondens tillgångar även två
sjukhus som bl.a. utnyttjas för undersökningar som de allmänna
försäkringskassorna behöver ha utförda i anslutning till prövning av sjukförsäkringsärenden
m. m. Enligt vad jag inhämtat avser chefen för socialdepartementet att låta
utreda frågan om det framtida huvudmannaskapet för dessa sjukhus. I de
föreskrifter om avvecklingen av fonden som regeringen avses meddela bör
beaktas att - i avvaktan på resuUatet av denna utredning - så stor del av
tillgångarna står kvar som behövs för att ekonomiskt gardera sjukhusen och de
aktiebolag som driver dessa. Som framgått är här fråga om endast en obetydlig
del av folkpensioneringsfondens totala tillgångar.

Den
av mig nu föreslagna upplösningen av vissa statliga fonder bör ses som ett
första steg i en rafionellare hantering av fondmedlen. Enligt vad jag inhämtat
från utredaren överväger han att föreslå att ytterligare fonder avvecklas under
lämpliga former och att därefter kvarvarande fonder i huvudsak ställs under en
gemensam förvaltning. En enligt utredaren tänkbar lösning därvid är att
förvaltningen anförtros åt organ som har till speciell uppgift att placera och
förvalta kapital. Jag har samma inställning som utredaren gett uttryck för och
anser att den statliga fondförvaltningen bör rationaliseras efter sådana
linjer.

Den
föreslagna avvecklingen av folkpensioneringsfonden och statens pensionsanstalts
pensionsfond föranleder ändringar i reglementet (1961:625) angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder och i reglementet (1919:878) för
statens pensionsanstalt.

Lagändringarna
bör träda i kraft den I januari 1983. Vid den tidpunkten bör också övriga
fonder upplösas. Likvida medel bör då föras över till statsbudgeten. När det
gäller realisationen av fondernas placeringar ligger det dock, som tidigare
antytts, i sakens natur att detta tar viss tid i anspråk. En riktpunkt bör dock
vara att avvecklingen skall vara avslutad senast den 31 december 1983.
Möjligheterna bör emellertid vara goda att redan till den I juli 1983 ha
genomfört huvuddelen av avvecklingen. Jag vill påpeka att något hinder inte
möter mot att fondförvaltarna redan före den I januari 1983 vidtar åtgärder som
kan underiätta avvecklingen, t.ex. genom att placera om vissa tillgångar i
likvida medel eller annan egendom som är lätt att realisera.

Vad
jag föreslagit i det föregående får inga nämnvärda konsekvenser för arbetsuppgifterna
inom berörda myndigheter i annan mån än att fondförvaltningen hos
myndigheterna kan bli mindre krävande från och med första halvåret 1984.

Prop.
1981/82:213 20

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

dels
anta inom ekonomidepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i reglementet
(1961:625) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

2.
lag om ändring i reglementet
(1919:878) för statens pensionsanstalt,

dels
godkänna vad jag förordat om upplösning av de fonder som avses med förslaget
samt om realiserande och överförande av fondernas medel.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop.
1981/82:213 21

Bilaga
1

Utredningens sammanfattning av dess överväganden och förslag
(SOU 1982:12)

Utredningens
översyn syftar bl.a. till att göra den statliga fondförvalt

ningen mera effektiv och förenkla administrafionen. Översynen gäller där

vid också de placeringsregler som staten meddelat för fonder och stiftelser

med egen förvaltning och för kyrkliga penningfonder. Det givna uppdraget

att göra förvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen är be

gränsat till den statliga medelsförvaltningen.

Den
statliga fondförvaltningen omfattar förmögenhetstillgångar som skiljer sig
avsevärt från varandra i fråga om art, storlek och ändamål. Uttrycket fond
används till synes utan någon större konsekvens och kan avse en rad olikartade
företeelser som exempelvis aktiefond, AP-fond, donationsfond och präsfiönejordsfond.
Ofta betecknas egendomsbildning av stiftelsekaraktär som fond. I doktrinen
anges ibland som typiskt för fondbegreppet att fonden utgörs av kapital i form
av pengar eller värdepapper och att det är avkastningen av detta kapital som
skall användas för stiftelseändamålet.

Som
framgår av utredningens överväganden föreligger svårigheter att ge begreppet
statlig fondförvaltning ett klart avgränsat innehåll. Vid övervägande av olika
alternativ till begreppsbestämning har utredningen stannat för att i sitt
arbete fästa avgörande vikt vid om det statliga organet är redovisningsskyldigt
för sin förvaltning av medlen och om dessa är placerade — eller disponibla för
placeringar - i likvida medel, värdepapper och dylikt i avsikt att till gagn
för fondens ändamål få till stånd en god avkastning.

De
medel som berörs av utredningens uppdrag uppgår till ett bokfört

värde av uppskattningsvis ca 8800 milj. kr., varav nära 7000 milj. kr. avser

statligt förvaltade medel. Utredningen har ansett det värdefullt att på ett så

tidigt stadium som möjligt i utredningsarbetet redovisa den omfattande

kartläggning som skett av de statligt förvaltade fond- och stiftelsemedel

som berörs av utredningsuppdraget. Denna redovisning är också av bety

delse för en bedömning av den avgränsning av utredningsuppdraget som

återges i betänkandet.-----

Utredningen,
som avser att i ett kommande betänkande lägga fram förslag till skilda former
för medelsplaceringar samt administration av den StatUga fondförvaltningen, har
under sitt hittillsvarande arbete karfiagt nämnda förvaltning och funnit att
bl. a. vissa statligt förvaltade medel, som inte härrör från donationer,
förlorat sin betydelse p. g. a. främst föråldrade ändamål och att de inte
längre fyller någon självständig funktion. De fonderade medel som här avses är
folkpensioneringsfonden, civila tjänstepensionsfonden, militära
tjänstepensionsfonden, allmänna familjepen-

Prop. 1981/82:213 22

sionsfonden,
statens pensionsanstalts pensionsfond och ytterligare tio fonder. Det
sammanlagda bokförda värdet av dessa medel uppgick den 30 juni 1981 till drygt
1 730 milj. kr. Marknadsvärdet understiger detta belopp.

Utredningen har ansett det
motiverat att, med tanke på de möjligheter som förslaget kan medföra från
statsfinansiella synpunkter, föreslå att de nämnda fonderna avvecklas så snart
som möjligt. De fonder som förlorat i betydelse och som därför enligt
utredningens mening snarast bör avvecklas anges i detta betänkande. Detta
utesluter inte att ytterligare fondmedel kan finnas som är att jämställa med de
nyss nämnda i avvecklingshänseende. Utredningen föreslår därför att det bör ankomma
på de medelsförvaltande organen att fortlöpande noga överväga, om ändamålen
med förvaltade fonder, som inte uppkommit genom donationer, förlorat sin betydelse
och att fonderna därför bör avvecklas.

Den
av utredningen föreslagna avvecklingen bör kunna genomföras utan att resultatet
av utredningens fortsatta arbete avvaktas. Den kan, bedriven under lämpliga
former, förväntas medföra ett likviditetstillskott till statsbudgeten.

Prop.
1981/82:213 23

BUaga2

Utredningens lagförslag

1
Förslag till

Lag
om ändring i reglementetet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder;

Härigenom
föreskrives att 1 § reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder skall ha nedan angivna lydelse.

1 §

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Folkpensioneringsfonden,
ar- Arbetsskadefonden, särskilda yr-

betsskadefonden,
särskilda yrkes- kesskadefonden, fonden för frivillig

skadefonden,
fonden för frivillig yr- yrkesskadeförsäkring, delpensions-

kesskadeförsäkring,
delpensions- fonden samt fonden för den frivilli-

fonden
samt fonden för den frivilli- ga pensionsförsäkringen skall på

ga
pensionsförsäkringen skall på sätt nedan föreskrivs förvaltas av

sätt
nedan föreskrivs förvaltas av fondfullmäktige,

fondfullmäktige.

Denna
lag träder i kraft

2
Förslag till

Lag
om ändring i reglementet (1919:878) för statens pensionsanstalt

Härigenom
föreskrivs att 4 § reglementet (1919:878) för statens pensionsanstalt skall
upphöra att gälla.

4 §

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

I
den mån till anstalten infiytande medel icke åtgå till bestridande av dess
utgifter, äger styrelsen att årligen intill det maximibelopp, som av Konungen faslslälles,
lämna lån till skoldistrikt eller skolområde för uppförande av skolhus.

Vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till riksgäldskonloret
som lån mol ränta, som bestämmes av riksgäldsfuUmäklige med hänsyn tagen till
den effektiva medelränlefoten för under senaste fem år upptagna fasta statslån.

Denna
lag träder i kraft

Prop. 1981/82:213 24

Bilaga 3

Sammanställning

av remissyttrandena över utredningens angående översyn av
den statliga fondförvaltningen m.m. delbetänkande (SOU 1982:12) Statlig
fondförvaltning m. m. Avveckling av vissa statliga fonder

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av
kammarkollegiet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statens löne- och
pensionsverk, fullmäktige i Sveriges riksbank och riksgäldskontoret.

De har anfört följande:

Kammarkollegiet: Någon aktuell och mera ingående
kartläggning av statens fondförvaltning har inte funnits, trots att flera
offentliga utredningar varit verksamma på detta område under senare årtionden.
Det har därför varit svårt att få en detaljerad överblick över vilka statsorgan
som förvaltat fonder och dessas namn, ändamål, storiek och placeringar. Genom
den nu publicerade bilagan har dessa svårigheter undanröjts. Den betungande
uppgiften att kartlägga denna för många ganska okända del av statsförvaltningen
har inte bara ett avsevärt allmänt intresse. Kartläggningen ger också en fast
grund för det fortsatta utrednings- och rationaliseringsarbetet beträffande de
statligt förvaltade fonderna. Utan att gå in närmare på dessa frågor här -
anledning finns att återkomma i samband med utredningens huvudbetänkande - vill
kammarkollegiet dock uttala, att det offentliggjorda materialet bekräftar att den
statliga fondförvaltningen är alltför splittrad. En koncentration till färre
förvaltare och färre fonder framstår som högst angelägen.

Förslaget till avveckling omfattar fonder till ett
sammanlagt bokfört värde av 1 730 mkr. Den helt dominerande delen av detta
belopp, eller totalt 1 684 mkr, belöper på folkpensioneringsfonden som
riksförsäkringsverket förvaltar samt på fyra andra pensionsfonder som
förvaltas av kammarkollegiet och statens löne- och pensionsverk. De under
pensionsfonderna bokförda medlen tas sedan gammalt upp i den statliga
redovisningen såsom en del av statens förmögenhet. På tillgångssidan finns mest
skilda typer av långfristiga fordringar med bunden ränta, på skuldsidan
redovisas statskapital till ett belopp motsvarande tillgångarnas bokförda
värde. Övriga fonder som föreslås avvecklade anses däremot - åtminstone redovisningsmässigt
- inte ingå i den statliga förmögenheten.

Kammarkollegiet tillstyrker den i det remitterade
betänkandet föreslagna fondavvecklingen. Kollegiet delar utredningens
uppfattning att ifrågavarande fonder numera föriorat sin betydelse och inte
längre fyller någon självständig funktion. Vidare delar kollegiet utredningens
åsikt att det bör ankomma pä de medelsförvaltande organen att fortlöpande noga
överväga om ändamålen med andra förvaltade fonder förlorat sin betydelse och om
fonderna därför bör avvecklas. I sammanhanget må dock erinras om att en
fondavveckling många gånger kräver beaktande av ett flertal motstridiga
intressen. Det är också kollegiets erfarenhet att de organ som förvaltar fonder
inom den statliga sektorn ofta saknar tillräckliga resurser att mera aktivt
arbeta med frågor om ändringar i fondstrukturen.

Prop.
1981/82:213 25

Tillgångarna i de fonder som nu föreslås avvecklade består
enligt utredningens material till över hälften av olika slags fordringar på
staten. Dessa motsvaras när det gäller pensionsfonderna av en exakt lika stor
skuld till staten. Till större delen kan därför de föreslagna
avvecklingsfonderna sägas vara sammansatta av interna statliga fordringar och
skulder. Civilrättsligt får fordringarna på staten anses ha upphört genom s.
k. konfusion i samma ögonblick som de förvärvats med anlitande av statsmedel.
(Jfr Rodhe, Obligationsrätt, sid. 732 ff.) Huruvida denna konsekvens stått klar
för de fondförvaltande organen och riksgäldskontoret när placeringarna gjordes
kan måhända vara tveksamt. 1 vilket fall som helst är det enligt
kammarkollegiets uppfattning mest rationellt att avveckla merparten av
pensionsfonderna genom att helt enkelt kvitta de statliga fordringarna och
skulderna mot varandra.

Beträffande avvecklingen av övriga tillgångar i de berörda
fonderna kan denna ske genom att placeringarna behålls ända till dess
fordringarna förfallit till betalning. Étt sådant tillvägagångssätt medför
emellertid att avvecklingsperioden blir mycket lång i åtskilliga fall. För att
minska denna nackdel kan man naturligtvis sälja de tillgångar för vilka det
finns en marknad. Eftersom marknadsvärdet av fondtillgångarna såsom utredningen
påpekat understiger det bokförda värdet uppkommer härigenom en kapitalförlust.
Hur stor denna kan tänkas bli är beroende av avvecklingstidens längd och läget
på marknaden vid försäljningarna. På grund av osäkerheten i dessa hänseenden
vill kammarkollegiet inte försöka göra nägon prognos vilka belopp man här har
att räkna med skall flyta in. Uppenbart är emellertid att de inflytande
beloppen av tidigare angivna skäl - främst kvittningsresonemanget ovan - kommer
att betydligt understiga hälften av avvecklingsfondernas bokförda värde av 1
730 mkr.

Genom fondavvecklingen erhållna belopp kan fortlöpande tillgodoföras
lämplig inkomsttitel på statsbudgeten. Någon skillnad synes därvid inte behöva
göras mellan de fem pensionsfonderna, å ena, och övriga fonder, å den andra
sidan. Visserligen redovisas som förut sagts inte sistnämnda fonder såsom statskapital
i motsats till pensionsfonderna. Karaktären på de övriga fonderna är dock sådan
att berättigade invändningar inte borde kunna resas om staten tillgodogör sig
fondmedlen i samband med avvecklingen.

Utredningen har inte gått in på spörsmålet hur arbetet att
avveckla de aktuella fonderna bör organiseras. Avslutningsvis vill
kammarkollegiet anföra några kortfattade synpunkter härpå. All fondförvaltning
är förenad med väsentliga stordriftsfördelar, vilket i viss mån även gäller
fondavveckling. Argument saknas därför inte om man vill koncentrera den
föreslagna avvecklingen av fonder till ett enda statligt organ. Vissa praktiska
skäl talar å andra sidan mot ett dylikt arrangemang. Skulle kammarkollegiet
åläggas att avveckla inte bara sina egna utan också andra här berörda fonder,
fordras en resursförstärkning av kollegiets fondförvaltning. Denna har nämligen
genom successivt ökande uppgifter och en samtidigt i stort sett oförändrad
personalstyrka blivit allt tyngre arbetsbelastad.

Riksförsäkringsverket: I sitt förevarande delbetänkande
har utredningen begränsat sig till att föreslå omedelbar indragning av vissa
statliga fonder, som inte härrör från donationer och som inte längre anses
fylla någon självständig funktion. Av de fonder som står under riksförsäkringsverkets
förvaltning gäller detta endast folkpensioneringsfonden, medan frågan om de
övriga fonderna - arbetsskadefonden mfl - förutsätts vila i avvaktan på
fortsatt utredning.

Prop.
1981/82:213 26

Riksförsäkringsverket anser för sin del att en avveckling
av folkpensioneringsfonden utgör ett sådant ingrepp i verkets fondförvaltning
att ett rimligt underlag i fortsättningen skulle saknas för att bibehålla någon
fondförvaltning alls hos verket. Arbetet med placering av fondernas medel med
tillhörande bevakning av kapital- och kreditmarknaden m. m. är mycket
kvalificerad. De kvarvarande fondernas behållning uppgick 1981-06-30 till ca 1
miljard kronor. Att äventyra deras förvaltning är inte försvarbart. Enligt
verkets mening bör därför frågan om fondens avveckling anstå i avvaktan på att
ett samlat grepp kan tas över verkets hela fondförvaltning. Eventuella
alternativa åtgärder har det inte varit möjligt för verket att bedöma inom den
orimligt korta remisstid som stått verket till buds.

Som framgår av betänkandet (s. 43) finns bland
folkpensioneringsfondens tillgångar sjukhuset i Nynäshamn med ett bokfört
värde av 2097000 kronor. Sjukhuset drivs av AB Kurortsverksamhet, vars hela
aktiekapital ägs av fonden (nom. 500600 kr.; bokfört värde 75 kr.). Tilläggas
bör, att AB Kurortsverksamhet innehar aktiemajoriteten i AB Tranås Kuranstalt,
som bl.a. driver ett sjukhus i Tranås; fonden är alltså indirekt ägare till
sistnämnda sjukhus.

Skulle folkpensioneringsfonden avvecklas, måste särskilda
åtgärder vidtas för att ekonomiskt gardera dessa båda sjukhus alternativt för
att överföra dem till annan huvudman. Med hänsyn till den synnerligen korta
remisstiden har riksförsäkringsverket inte haft möjligheter att överväga vad
som skulle erfordas i detta avseende och över huvud taget inte vilka följder
fondens avveckling skulle kunna få för sjukhusen.

Med hänsyn till det anförda avstyrker verket betämt att en
avveckling av folkpensioneringsfonden genomförs på det sätt och inom den tid
som utredningen föreslagit.

Riksrevisionsverket: RRV tillstyrker den av utredningen
föreslagna avvecklingen. Ämbetsverket delar även utredningens uppfattning om
olägenheterna med att specialdestinera medel vid sidan om statsbudgeten och vill
understryka de budgetmässiga fördelar som ligger i att redovisa finansieringen
av statlig verksamhet helt över statsbudgeten.

Avvecklingen av fonderna kan, som även utredningen
påpekar, ske på skilda sätt. Flera olika faktorer måste vägas samman. Tiden för
avveckling, statsbudgetmässiga konsekvenser och effekter på kurser m. m. måste
beaktas. Enligt RRVs mening bör därför efter ett principbeslut om avveckling
en arbetsgrupp tillsättas med representanter för riksförsäkringsverket och
kammarkollegiet samt eventuellt riksbanken och riksgäldskontoret för att
utarbeta en detaljplan för avvecklingen. Om avvecklingen anses böra ske snabbt,
torde det vara lämpligast att den fondförvaltande myndigheten själv sköter
avvecklingen. Om däremot en något längre avvecklingstid bedöms som
förmånligast, torde kammarkollegiet kunna få i uppgift att som central fondförvaltande
myndighet ombesörja avvecklingen.

Avkastningen på pensionsfonderna redovisas över
inkomsttitel på statsbudgeten. Dessa titlar kommer att påverkas i samband med
avvecklingen. I sin inkomstberäkning behöver RRV uppgifter från den eller de
myndigheter som skall sköta avvecklingen.

Slatens löne- och pensionsverk (SPV): Förslaget att
avyttra SPA-fonden innebär ingen olägenhet för SPV:s del. Fondens tillgångar
totalt 210683133 kr är i huvudsak placerade som lån till riksgäldskontoret,
varför inga problem kan uppstå vid eventuell avveckling. En mindre del av
fonden, 7885241 kr. är redovisad över kammarkollegiets placeringsfond. SPV får
närmare överväga om eventuell avveckling i denna del kan ske efter samråd med
kammarkollegiet.

Prop.
1981/82:213 27

Riksgäldskonloret:
I delbetänkandet föreslår utredningen att ett antal statliga fonder avvecklas
och att fondtillgångarna tillförs statsbudgeten. 1 ett kommande betänkande
avser utredningen att behandla bl.a. olika spörsmål i samband med denna
avveckling.

Riksgäldskontoret
tillstyrker utredningens förslag. Beträffande frågan om själva avvecklingen av
fonderna, av vilka några har stora belopp placerade i statsobligationer och
statsskuldförbindelser eller insatta på räkning i riksgäldskontoret, är
riksgäldskontoret berett att diskutera denna fråga med utredningen under det
fortsatta utredningsarbetet.

Fullmäktige
i Sveriges riksbank: Utredningen har haft i uppdrag att i första hand göra en
översyn av den statliga fondförvaltningen och föreslå åtgärder som innebär en
effektivare förvaltning och, i de fall det visar sig att fonderna förlorat sin
betydelse, söka finna lösningar som innebär en rationellare användning av
fondmedlen. Den nu utförda översynen visar att utredningens uppdrag berör
fonder till ett bokfört värde av 8800 mkr., varav nära 7000 mkr. i statligt
förvaltade fonder. I föreliggande betänkande föreslås avveckling av statliga
fonder till ett bokfört väi-de som svarar mot en fjärdedel av sistnämnda
belopp. I ytterligare betänkanden avser utredningen att återkomma med förslag
rörande återstoden av fonderna vad gäller såväl placeringsregler som
administration.

Förslaget
gäller 15 statliga fonder med ett fondkapital om drygt 1 700 mkr. i bokfört
värde. Av dessa fonder är folkpensioneringsfonden med ett fondkapital på I 300 mkr.
den största. Fyra andra pensionsfonder svarar för större delen av det
återstående fondkapitalet eller ca 360 mkr. Utredningen visar att samtliga 15
fonder genom samhällets omvandling i olika avseenden sedan länge upphört att
fylla de funktioner de en gång var avsedda att fylla. Utredningen föreslår
därför att de 15 fonderna avvecklas snarast möjligt. FuUmäktige delar
utredningens ståndpunkt.

Utredningen
har inte närmare gått in på frågan hur avvecklingen skall ske. Fondkapitalet
består till största delen av fordringar på staten av olika slag (52%), såsom
statsobligationer (15%) och statsskuldförbindelser och insättningar i riksgäldskonloret
(37%). Bostadsobligationer, kommunobligationer, industriobligationer och
bankobligationer utgör en annan ganska stor del (30%). Härtill kommer reverslån
till kommuner och en mängd små lån till låntagare av varierande slag (15%) samt
kassa, banktillgodohavanden och diverse andra tillgångar (3%). De många
smålånen utgör en betungande administrativ belastning i fondförvaltningen.

Vid
en avveckling av fonderna utgör obligationerna ett mindre problem. De utgör innehavarpapper
och kan således försäljas på marknaden. En koncentrerad försäljning av
fondernas obligationer skulle dock leda till ett kraftigt kursfall på
obligationer av ifrågavarande slag med negativa effekter inte enbart för
fonderna utan även för andra innehavare av sådana värdepapper. Åtgärden bör
emellertid inte få leda till en försämring av kurserna. En sådan kan undvikas
genom riksbankens ingripande, antingen på så sätt att riksbanken på marknaden köper
erforderliga mängder av ifrågavarande slag av värdepapper eller pä så sätt att
riksbanken köper värdepapperna direkt från de fonder som skall avvecklas.

De
statliga skuldförbindelser av olika slag som inte utgör innehavarpapper utan
är ställda på fonderna kan i samband med avvecklingen av fonderna återföras till
riksgäldskontoret. Hanteringen av dessa statliga skuldförbindelser vid ett
genomförande av utredningens förslag torde tillhöra de mera enkla frågorna.

Svårare
blir uppgiften att ur fonderna flytta ut reverslånen av olika slag.

Prop.
1981/82:213 28

Naturligtvis
kan låntagarna erbjudas att inlösa sina lån till visst lägre värde än det inominella.
Den avgörande delen av 'lånen torde likväl behöva överföras till annan
långivare. Detta skulle kunna ordnas så att anbud infordras från olikallångivare,
varvid bästa bud på vanligt sätt vinner. Det skulle dock även kunna ordnas på
ett annat mindre komplicerat sätt. .Reverslånen, lämnade av dessa statliga
fonder, skulle kunna överföras — försäljas — till bank eller annat
kreditaktiebolag.

Tidigare
,har inämnts ,att de .ifrågavarande ;fondemas .bokförda värde är drygt 1 700 mkr.
Deras marknadsvärde är, som;utredningen understryker, lägre. En avveckling av
fonderna medför att staten får såväl en mindre mängd finansiella tillgångar att
handha som en mindre mängd skulder att förvalta. De bruttoflöden, som fondernas
placeringsverksamhet innebär, försvinner och de transaktioner i statspapper,
som en genom fonderna ökad statsskuld leder -till, försvinner likaså. Rent redovisningsmässigt
minskar statens budgetunderskott. Statens upplåning kan därigenom minskas i
motsvarande mån.

De
stora statliga budgetunderskotten har medfört eh stor ökning av mängden
statspapper med bl. a. räntestegringseffekter. Varje möjlighet att minska statsupplåriingen
bör fillvaratagas. Detta är ett viktigt skäl till att fonderna avvecklas och
att deras långivning flyttas ut företrädesvis till ett kreditinstitut som
anskaffar sina medel genom inlåning från öppna marknaden.

En
annan betydelsefull fördel med avvecklingen av fonderna ligger däri att en stor
del av ett föga meningsfullt administrativt arbete försvinner helt och hållet
och ;att den återstående delen förs över till en kreditinrättning, vars
huvudsakliga uppgift är kreditgivning. Den stora delen av förvaltningen,
räknat i miljoner kronor, gäller främst innehavet av statspapper. Genom
avvecklingen av dessa försvinner administrativt arbete för såväl fonder som
riksgäldskontoret. Den mindre delen uttryckt i miljoner kronor, som utgör den
mest betungande delen av förvaltningen, rationaliseras genom att den läggs över
på ett institut vars huvudfunktion är kreditgivning.

Fullmäktige
delar således utredningens ståndpunkt, att de ifrågavarande fonderna, under fömtsättning
att inga civilrättsliga eller andra hinder föreligger, skall avvecklas och att
detta bör ske snarast. Härutöver har fullmäktige velat ange några möjliga
lösningar för själva avvecklingen. De har även velat peka på det alternativ till
statsupplåning som fondavvecklingen innebär. Det är angeläget att utredningen
skyndsamt fortsätter sitt arbete ' och prövar under vilka fömtsättningar även
andra fonder - särskilt inom socialförsäkringssektorn - kan avvecklas eller
omvandlas så att en överdrivet stor administrativ apparat för
fondförvaltningen undviks och meningslös placerings- och upplåningsverksamhet
elimineras. Fullmäktige ser detta framför allt som en väg att rationalisera
kassaflödena inom den offentliga sektorn.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982