Prop. 1981/82:222

Prop.
1981/82:222

Regeringens proposition

1981/82:222

om ändring i vallagen (1972:620), m.m.;

beslutad den 15 april 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att
anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en del
mindre ändringar i vallagstiftningen'på grundval av betänkandet Översyn av
vallagen 3, som har avlämnats av 1978 års vallagskommitté.

Politiska partier får enligt
förslaget rätt att överklaga riksskatteverkets och länsstyrelsernas beslut om
utgången av allmänna val. En motsvarande besvärsrätt föreslås för partier och
kampanjkommittéer vid folkomröstningar. För att stärka garantierna för en
enhetlig bedömning vid rösträkningen föreslås vidare att valnämnderna vid den
preliminära rösträkningen hos nämnderna på onsdagen efter valdagen (onsdagsräkningen)
skall kontrollgranska sådana förtidsröster som valförrättarna har underkänt.
Dessutom föreslås förenklingar av reglerna om mandatfördelning ocH om
besvärstid vid kommunala val liksom av reglerna om upphävande av val på grund
av valfusk.

De nya reglerna föreslås träda i
kraft den 1 juli 1982 för att kunna tillämpas vid höstens val.

Prop. 1981/82:222

1
Förslag till

Lag
om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom
föreskrivs i fråga om vallagen (1972:620)' dels att 14 kap. 21 § skall upphöra
att gälla,

dels att
3 kap. 3 §,,13 kap., 7 och 9 §§, 14 kap. 3,15 d, 16, 17,19 och 22 §§ samt 15
kap. 4, 6 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. ■ 3 §

Varje kommun är indelad i valdistrikt. Är kommun
indelad i valkretsar för val av kommunfullmäktige, skall varje sådan valkrets
bilda ett eller flera valdistrikt.

Valdistrikt bör omfatta 1 200-1 500 röstberättigade.
Endast om särskilda

skäl föranleder det, får valdistrikt omfatta mer än 1 800 eller mindre än 300

röstberättigade. t

Länsstyrelsen
beslutar om kommuns indelning i valdistrikt på förslag av fullmäktige i
kommunen. Det åligger kommun att under år närmast före år då ordinarie val till
riksdagen skall äga rum se över indelningen. Om det är påkallat får
länsstyrelsen självmant besluta om indelningen i valdistrikt sedan fullmäktige
i kommunen har beretts tillfälle att yttra sig.

Beslut
om indelning i valdistrikt Beslut om indelning i valdistrikt

skall
meddelas senast en månad före skall meddelas senast en månad före

ingången av det år under
vilket beslutet skall träda i tillämpning. Regeringen eller annan myndighet
som beslutar om ändring i rikets indelning i landstingskommuner eller
kommuner kan dock vid behov bestämma att beslut om indelning i valdistrikt
får meddelas senare. Länsstyrelsen skäll omedelbart kungöra sådana beslut i
ortstidning inom valdistrikten.

ingången av det år
under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Regeringen eller annan
myndighet som beslutar om ändring i rikets indelning i landstingskommuner eller
kommuner kan dock vid behov bestämma att beslut om indelning i valdistrikt får
meddelas senare. Länsstyrelsen skall omedelbart kungöra sådana beslut i
ortstidning inom valdistrikten samt tillställa ceri-trala valmyndigheten
avskrift av beslutet.

13 kap. 7§ Protokollet
underskrives av ordföranden och två av de närvarande valförrättarna. Därmed
är förrättningen avslutad.

Omedelbart
därefter sändes röstlängd, protokoll och de särskilda kuvert och omslag som
avses i 6 § till valnämnden. Sker insändandet med posten, skall försändelsen
anordnas som värdepost.

Omedelbart
därefter sänds röstlängd, protokoll,och de särskilda kuvert och omslag som
avses i 3, 5 och 6 §§ till valnämnden. Sker insändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värdepost.

'
Lagen omtryckt 1982:146.

Nuvarande
lydelse

9§ Vid offentlig förrättning som
påbörjas så snart det kan ske, dock tidigast onsdagen efter valdagen, granskar
valnämnden de ytterkuvert som kommit in till nämnden och behållits där samt
kuvertens innehåll. Därvid äger 3-5 §§ motvarande tillämpning. Godkända val-
och innerkuvert lägges i urnor. För varje val och valkrets användes en urna. I
samband med att kuvert lägges i urnan antecknas vid väljarens namn i
röstlängden att han utövat sin rösträtt.

Avgivna röster räknas. Därvid äger

Föreslagen lydelse

Vid offentlig förrättning som
påbörjas så snart det kan ske, dock tidigast onsdagen efter valdagen, granskar
valnämnden de ytterkuvert som kommit in till nämnden och behållits där samt
kuvertens innehåll. Därvid äger 3-5 §§ motsvarande tillämpning. På samma sätt
granskar nämnden de ytterkuvert som valförrättarna har lagt åt sidan enligt 3
och 5 §§. Godkända val- och innerkuvert läggs i urnor. För varje väl och
valkrets används en urna. I samband med ätt kuvert läggs i urnan antecknas vid
väljarens namn i röstlängden att han utövat sin rösträtt. 6 § motsvarande
tillämpning.

14 kap. 3§ I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen
ordningen mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar i valkretsen i den
utsträckning som behövs för utseende av riksdagsledamöter och ersättare för
dem.

I fråga om landstings- och kom- I fråga om landstings- och kom-

munfullmäktigval
fördelar länssty- munfullmäktigval fördelar länssty-

relsen
mandaten mellan partierna. Länsstyrelsen fastställer även för varje valkrets
vilka personer som skall erhålla mandaten som ledamöter samt utser
suppleanter för landstingsledamöter och kommunfullmäktige.

relsen platserna mellan partierna. Platserna fördelas i
fråga om kommunfullmäktigval för varje valkrets. Länsstyrelsen fastställer
även för varje valkrets vilka personer som skall erhålla platserna samt utser
suppleanter för landstingsledamöter

och
kommunfullmäktige.

Förrättningen skall genomföras utan
dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen skall valsedlarna och övriga valhandUngar
läggas i säkert förvar. Innan förrättningen återupptages, skall länsstyrelsen
se till att obehörig åtgärd ej vidtagits med valhandlingarna.

15 d§

Skall två eller flera platser besättas vid val till
kommunfullmäktige, fördelas de mellan partierna så att platserna, en efter
annan, tilldelas det parti som varje gång uppvisar det största jämförelsetalet.
Jämförelsetalet beräknas enligt andra stycket. Den första platsen som
tilldelats parti besattes med den kandidat som står

Mandaten i kommunfullmäktige fördelas för varje valkrets
proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.
Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat, det parti som för varje gång
uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så länge
partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att

Föreslagen lydelse

partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. Därefter
erhålls jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är
1 högre än det dubbla antalet av de mandat som redan har tilldelats partiet i
valkretsen.

För varje mandat som ett parti har erhållit i
kommunfullmäktige utses en fullmäktig. Det första mandatet som har tilldelats
ett parti besätts med den kandidat som står främst i den ordning sotn har
fastställts enligt 15 §, det andra med den kandidat som därefter står närmast
i ordningen och så vidare efter samma grund.

Nuvarande lydelse

främst i den enligt 15 § bestämda ordningen mellan namnen,
den andra med den kandidat som därefter står närmast i ordningen och så vidare
efter samma grimd.

Jämförelsetalet beräknas, så länge

partiet
ännu ej tilldelats någon plats,

genom
att partiets röstetal delas med

1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet

genom
att partiets röstetal delas med

det tal som år 1 högre än det dubbla

antalet av de platser som tilldelats

partiet.
Har samma kandidat erhållit

platser
från två partier, skall vid

beräkning av det antal platser som

utdelats vardera platsen anses blott

som en halv plats och, om kandidaten

erhållit platser från tre partier, som en

tredjedels plats och så vidare efter

samma grund.

Har ett parti tilldelats lika många Har ett parti erhållit flera mandat

platser
som motsvarar antalet namn ån vad som motsvarar antalet namn

på partiets valsedlar, skall det uteslu- på partiets
valsedlar, skall överskju

tas från vidare jämförelse. tände mandat vara obesatt under den

tid för vilken valet gäller. År kommunen indelad i
valkretsar, skall dock överskjutande mandat flyttas till annan valkrets med
tillämpning av 15 b § fjärde stycket. Kan mandatet inte besättas genom delta
förf ärande, skall det vara obesan under den tid för vilken valet gäller. Skall
blott en plats besättas tillfaller

platsen den kandidat som står främst i

namnordningen inom det parti som

har det största jämförelsetalet enligt

andra stycket. Mellan lika
jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

Har kandidat vid val till landsting fått plats i ordning
i mer än en valkrets eller för mer än ett parti och skulle han till följd
därav erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett parti, skall
han tillträda det mandat, för vilket hans jämförelsetal är störst.

På grundval av de valsedlar som

16 §

Har en kandidat vid
landstings-eller kommunfullmäktigval fått plats i ordning i mer än en valkrets
eller för mer än ett parti och skulle han till följd därav erhålla mandat i mer
än en valkrets eller för mer än ett parti, skall han tillträda det mandat, för
vilket hans jämförelsetal är störst.

gällde för kandidatens namn när detta

Prop. 1981/82:222 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

erhöll plats i ordningen fastställes vid ny sammanräkning
vem som skall erhålla mandat som kandidaten ej tillträder. Vid denna uträkning
gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande av att namn på kandidat som
redan tillträtt mandat för partiet anses som obefintligt skall röstvärdet
tillgodoräknas det namn som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetal
erhåller mandatet. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

Har till följd av denna paragraf
två eller flera mandat ej tillträtts, tillsätts de ett och ett allt efter
storleken på jämförelsetalen för namnen enligt 6 §.

Bestämmelserna i första-lredje
styckena äger motsvarande tillämpning för det fall att kandidat vid val till
kommunfullmäktige fått plats i ordning i mer ån en valkrets och till följd
därav skulle erhålla plats i mer än en valkrets. År vid tillämpningen av andra
stycket fråga om plats för mer ån ett parti skall sammanräkningen ske inom det
parti för vilket plats först skulle ha tilldelats kandidaten.

17 §

Närp/afier«a i landsting och kom- När mandaten i landsting och

munfullmäktige fördelats mellan kommunfullmäktige fördelats mel-

partier och besatts med ledamöter, lan partier och besatts med ledamö-

skall länsstyrelsen utse suppleanter ter, skall länsstyrelsen utse supple-

för landstingsledamöter och kom- anter för landstingsledamöter och

munfullmäktige. kommunfullmäktige.

19 §

För kommunfullmäktige utses suppleanter på följande sätt.

För varje ledamot görs en
sammanräkning inom det parti, för vilket han har blivit vald. Vid varje
sammanräkning tas hänsyn endast till de valsedlar som upptar ledamotens namn
och som på grund härav gällde för detta namn, när det fick plats i ordning.
Varje valsedel gäller som hel röst. Med iakttagande av att namn på kandidat som
har blivit genom valet utsedd till ledamot skall anses som obefintligt
tillgodoräknas röstvärdet det namn som står främst på sedeln. Den som får
högsta röstetalet är utsedd till suppleant för den ledamot som sammanräkning
avser. Mellan lika tal avgörs företrädet genom lottning.

Om det antal suppleanter som har
utsetts enligt andra stycket är minde än det antal som kommunfullmäktige har
bestämt enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1977:179) och samma suppleant har
utsetts för tre eller flera ledamöter, görs ytterligare en sammanräkning för
var och en av dessa ledamöter. Därvid skall även namn på kandidat som har blivit
genom valet utsedd till suppleant för den ledamot som sammanräkningen avser
anses som obefintligt. I övrigt förfars på sätt som anges i andra stycket.

Om antalet suppleanter fortfarande
är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 2 kap. 2 §
kommunallagen och samma suppleant har utsetts för fem eller flera ledamöter,
görs ytterligare en

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

sammanräkning för var och en av dessa ledamöter.

Därefter görs pä motsvarande sätt
successivt ytterligare sammanräkningar för de ledamöter vilkas suppleanter har
utsetts för sju eller flera ledamöter, nio eller flera ledamöter, och så
vidare, så länge antalet suppleanter är mindre än det antal som
kommunfullmäktige har bestämt enligt 2 kap. 2 § kommunallagen.

Kan någon suppleant för en viss ledamot inte utses enligt
andra-femte styckena, utses ingen suppleant för den ledamoten.

22 §

Har landstingsledamot avgått före
utgången av den tid för vilken har blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan
av landstingets ordförande till ordinarie landstingsledamot inkalla den
suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur
att inträda.

Har fullmäktig avgått före utgången
av den tid för vilken han blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av
fullmäktiges ordförande vid offentlig förrättning genom ny sammanräkning inom
det parti för vilket den avgångne blivit vald utse efterträdare för honom.
Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det
parti från vilket plats först tilldelats honom. Vid sammanräkningen äger 7§
andra stycket motsvarande till-låmpning.

Har en ledamot av landsting eller kommunfullmäktige avgått
före utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall lånsstyrelsen på
anmälan av landstingets respektive kommunfullmäktiges ordförande till ordinarie
ledamot inkalla den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda
ordningen står i tur att inträda.

Finns ej någon som enligt första
stycket kan inkallas till ordinarie ledamot, skall länsstyrelsen vid offentlig
förrättning genom ny sammanräkning inom det parti för vilket den avgångne blivit
vald utse efterträdare för honom. Vid den nya sammanräkningen tillämpas 15 b,
15 c och 16-18 §§ när det gäller efterträdare för landstingsledamot och 15 d,
16, 17 och 19 §§ när det gäller efterträdare för fullmäktig.

Finns ej någon som kan utses till
efterträdare för landstingsledamot eller fullmäktig, utses ingen efterträda-

15 kap. 4§ Talan mot beslut, varigenom centrala
valmyndigheten eller länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av sådan
förrättning som avses i 14 kap. 13,14, 22 eller 23 § föres hos
valprövningsnämnden genom besvär.

Talan får föras av den som enligt
röstlängd var röstberättigad vid valet samt av den som enligt beslut av
länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från röst-

Föreslagen
lydelse

rätt. Talan får också föras av ett parti som har
deltagit i valet.

Besvärshandlingen skall ges in
till beslutsmyndigheten och vara myndigheten till hända inom tio dagar efter
det att valet eller förrättningen avslutades. Har besvärshandlingen kommit in
till valprövningsnämnden före besvärstidens utgång, skall den omständigheten
att inlagan kommit in till beslutsmyndigheten först därefter dock ej
föranleda att besvären lämnas utan prövning.

Nuvarande lydelse

Besvärshandlingen skall ges in till
beslutsmyndigheten och vara myndigheten till hända, om besvären avser
riksdagen, inom tio dagar och, om besvären avser landsting eller
kommunfullmäktige, inom sju dagar efter det att valet eller förrättningen
avslutades.- Har - besvärshandling kommit in till valprövningsnämnden före
besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan kommit in till
beslutsmyndigheten först därefter dock ej föranleda att besvären lämnas utan
prövning.

Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skall
beslutsmyndigheten samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och sända
besvärshandlingarna till valprövningsnämnden. Avser besvären riksdagen,
införes kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Avser besvären landsting
eller kommunfullmäktige, införes kungörelsen i ortstidning inom
landstingskommunen respektive kommunen. I kungörelsen anges viss kort tid inom
vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till valprövningsnämnden.
Beslutsmyndigheten skall därjämte skyndsamt inkomma till valprövningsnämnden
med yttrande över besvären.

Besvär över beslut, varigenom har
fastställts utgången av val i hela riket av landstingsledamöter eller
kommunfullmäktige, prövas av valprövningsnämnden i den sammansättning denna
hade vid tiden för valet.

6§ Finner valprövningsnämnden i
ärende enligt 4 § behövligt att någon höres som vittne vid domstol, kan nämnden
förordna att vittnesförhör skall äga rum vid allmän underrätt.

I fråga om bevisupptagning enligt
första stycket gäller 35 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken i tillämpliga
delar. Ersättning till vittne utgår av allmänna medel. Kostnaden härför skall
stanna på statsverket.

Statliga och kottvnunala myndigheter skall lämna
valprövningsnämnden de upplysningar och yttranden som den begär.

Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
val, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning
eller har vid valet förekommit sådant otillbörligt förfarande som avses i 17
kap. 8 § brottsbalken, skall valprövningsnämnden, om det med fog kan antagas
att vad som förekommit har inverkat på valutgång-

Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
val, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning
eller har någon hindrat röstningen, förvanskat avgivna röster eller
otillbörligen verkat vid valet på något annat sätt, skall valprövningsnämnden,
om det med fog kan antas att vad som förekommit har inverkat

rättelse.

Har vid förrättning som avses i 14 kap. 13, 14, 22 eller
23 §§ förekommit avvikelse från föreskriven ordning och är det ej osannolikt
att avvikelsen har inverkat på utgången av förrättningen, skall
valprövningsnämnden vid prövning av besvär över förrättningen upphäva denna
och uppdraga åt beslutsmyndigheten att vidtaga erforderlig rättelse.

Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut icke
får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses
med beslutet ej åberopas vid besvär som avses i denna paragraf.

Om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses
beslut över anmärkning mot röstlängd eller om rättelse av allmän röstlängd
föreskrives i 4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 § första stycket.

Prop. 1981/82.2(22

Nuvarande lydelse

en, vid prövning av besvär över valet upphäva detta i den
omfattning som behövs och förordna om omval i valkrets. Kan rättelse
åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller annan sådan luindre ingripande
åtgärd, skall nämnden dock i stället för att förordna om omval uppdraga åt
beslutsmyndigheten att vidtaga sådan rättelse.

Föreslagen lydelse

på valutgången, vid prövning av besvär över valet upphäva
detta i den omfattning som behövs och förordna om omval i valkrets. Kan
rättelse åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller annan sådan mindre
ingripande åtgärd, skall nämnden dock i stället för att förordna om omval
uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta sådan

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrivs att 43 och 50 §§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

43 §

Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen
vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen
skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen anges i
förekommande fall i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om
hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås på församlingarnas anslagstavlor samt
senast dagen före sammanräkningens början införas i ortstidning inom länet.

I fråga om den slutliga samman- I fråga om den slutliga samman-

räkningen
tillämpas i övrigt de bestämmelser i 14 kap. 1 § andra stycket, 2-4 §§, 5 §
första stycket 1 och 2 samt 15, 15 d, 16, 17, 19, 20, och 22-24 M vallagen
(1972:620) som avser val av kommunfullmäkti-

räkningen tillämpas i övrigt de bestämmelser i 14 kap. 1 §
andra stycket, 2-4 §§, 5 § första stycket 1 och 2 samt 15, 15 d, 16, 17 och 19-24
li vallagen (1972:620) som avser val av kommunfullmäktige och

Lagen omtryckt 1982:147.

Prop. 1981/82:222 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utseende av suppleanter för fullmäk- ge och utseende av
suppleanter för

tige. fullmäktige.

Vad som sägs i 14 kap. 19 § vallagen om beslut som har
fattats med stöd av 2 kap. 2§ kommunallagen (1977:179) skall vid tillämpningen
av första stycket i stället gälla beslut som har fattats med stöd av 8 § 4 mom.
eller 32 a § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

50 § Talan mot beslut, varigenom
länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av förrättning för utseende av
efterträdare för fullmäktig eller av ytterligare suppleant föres hos
valprövningsnämnden genom besvär.

Talan får föras av den som enligt

röstlängd var röstberättigad vid valet

samt av den som enligt beslut av

länsstyrelsen över anmärkning mot

röstlängden var utesluten från röst

rätt. Talan får också föras av ett parti

som har deltagit i valet.

Besvärshandlingen skall ges in till Besvärshandlingen
skall ges in till

länsstyrelsen
och vara denna till länsstyrelsen och vara denna till

hända inom sju dagar efter det att hända inom tio dagar efter det att

valet eller förrättningen avslutades. valet eller förrättningen avslutades.

Har besvärshandling kommit in till Har besvärshandling kommit in till

valprövningsnämnden före besvärs- valprövningsnämnden före besvärs

tidens utgång, skall den omständig- tidens utgång, skall den omständig

heten att inlagan kommit in till heten att inlagan kommit in till

länsstyrelsen först därefter dock ej länsstyrelsen först därefter dock ej

föranleda att besvären lämnas utan föranleda att besvären lämnas utan

prövning. prövning.

Snarast möjligt efter besvärstidens
utgång skall länsstyrelsen samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och
sända besvärshandlingarna till valprövningsnämnden. Kungörelsen införes i
ortstidning inom kommun i vilken församlingen ingår. I kungörelsen anges viss
kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till
valprövningsnämnden. Länsstyrelsen skall därjämte skyndsamt inkomma till
valprövningsnämnden med yttrande över besvären.

Den som vill anföra besvär har rätt
att hos länsstyrelsen genast erhålla utdrag ur protokoll eller annan handling
över förrättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

3 Förslag till

Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)

Härigenom föreskrivs att 16 och 17 §§ folkomröstningslagen
(1979:369) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

16 i

Talan mot beslut, varigenom centrala
valmyndigheten har fastställt utgången av folkomröstning förs hos
valprövningsnämnden genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den
sammansättning denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan
tillämpas i övrigt bestämmelserna i 15 kap. 4 § andra och tredje styckena
vallagen (1972:620) om besvär som avser riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma
kapitel.

Talan får föras av den som enligt
röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt
beslut av länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från
rösträtt.

Föreslagen
lydelse

Talan mot beslut, varigenom centrala
valmyndigheten har fastställt utgången av folkomröstning, förs hos
valprövningsnämnden genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den
sammansättning denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan
tillämpas i övrigt bestämmelserna i 15 kap. 4 § tredje och fjärde styckena
vallagen (1972:620) om besvär som avser riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma
kapitel.

Talan får föras av den som enligt röstlängd var
röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt beslut av
länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från rösträtt.
Talan fär också föras av ett parti eller en kampanjkommitté som har verkat för
något av äe förslag som omröstningen har gällt.

17 §

Har i den verksamhet för förberedande
och genomförande av folkomröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit
avvikelse från föreskriven ordning eller har vid folkomröstningen
förekommit sådant otillbörligt förfarande som avses i 17kap. 8 §
brottsbalken, skall valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att vad
som har förekommit har inverkat på utgången av omröstningen, vid prövning av
besvär över omröstningen upphäva denna i den omfattning som behövs och förordna
om ny omröstning beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid
val av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas

Har i den verksamhet för förberedande
och genomförande av folkomröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit
avvikelse från föreskriven ordning eller har någon hindrat omröstningen,
förvanskat avgivna röster eller otillbörligen verkat vid omröstningen på något
annat sätt, skall valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som har
förekommit har inverkat på utgången av omröstningen, vid prövning av besvär
över omröstningen upphäva denna i den omfattning som behövs och förordna om ny
omröstning beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid val av
kommunfullmäktige eller, om rättel-

Nuvarande
lydelse

genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala
valmyndigheten att vidta sådan rättelse. Förordnande om ny omröstning får
dock, såvitt gäller rådgivande folkomröstning, meddelas endast om vad som
förekommit kan ha lett till att resultatet av folkomröstningen har blivit
missvisande med hänsyn till omröstningens ändamål.

Föreslagen lydelse

se kan åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt
centrala valmyndigheten att vidta sådan rättelse. Förordnande om ny
omröstning får dock, såvitt gäller rådgivande folkomröstning, meddelas
endast om vad som förekommit kan ha lett till att resultatet av folkomröstningen
har blivit missvisande med hänsyn till omröstningens ändamål. Om enligt
bestämmelse i lag talan mot visst beslut inte får föras eller skall föras i
särskild ordning, får omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid
besvär som avses i denna paragraf.

Att bestämmelserna i 4 kap. 6 §, 8
§ tredje stycket och 18 § första stycket vallagen (1972:620) om talan i samband
med besvär över val mot länsstyrelses beslut över anmärkning mot röstlängd
eller om rättelse av allmän röstlängd skall tillämpas i fråga om besvär över
folkomröstning följer av 5 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:222 12

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-04-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i vallagen (1972:620), m.m.

1 Inledning

1 januari 1978 tillkallades en
kommitté (Ju 1978:01) för att se över vallagen (1972:620, omtryckt 1982:146,
ValL). Kommittén' antog namnet 1978 års vallagskommitté.

Kommittén har tidigare avlämnat delbetänkandena (SOU
.1978:64) Översyn av vallagen 1 och (SOU 1980:45) Översyn av vallagen 2. Med
anledning av att regeringen genom tilläggsdirektiv i juni 1981 uppdrog åt
kommittén att behandla vissa frågor om extra val har kommittén vidare avgett
betänkandet (Ds Ju 1981:21) Tiden för extra val till riksdagen. På grundval av
de nu nämnda betänkandena och remissyttrandena över dem har regeringen lagt
fram fyra propositioner om ändringar i vallagen (1978/79:48. 1978/79:171,
1980/81:170, 1981/82:83). Riksdagen har antagit förslagen i propositionerna (KU
1978/79:15, KU 1978/79:31, KU 1980/81:26, KU 1981/82:19, rskr 1978/79:77, rskr
1978/79:296, rskr 1980/81:392, rskr 1981/ 82:137, SFS 1978:907, 1979:456,
1981:525, 1982:146).

Kommittén har vid månadsskiftet januari/februari 1982
avlämnat sitt slutbetänkande (Ds Ju 1982:1) Översyn av vallagen 3. Till
protokollet i detta ärende bör fogas kommitténs sammanfattning av sitt
betänkande som bilaga 1 och de författningsförslag som läggs fram i betänkandet
som bilaga 2.

1 Riksdagsledamoten Sven-Erik Nordin, ordförande,
ombudsmannen Ronny Karlsson, f.d. riksdagsledamoten Holger Mossberg,
ombudsmannen Georg Pettersson, organisationssekreteraren Lars Pettersson,
ombudsmannen Kerstin Schultz och riksdagsledamoten Per-Olof Strindberg.

Prop. 1981/82:222 13

Beträffande kommitténs närmare överväganden får jag
hänvisa till betänkandet.

Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras
yttranden bör fogas till protokollet som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Kontrollgranskning av underkända förtidsröster

Vid den preliminära rösträkningen i
vallokalerna på valnatten skall poströster och röster som har avgetts hos
utlandsmyndigheter och på fartyg läggas åt sidan i vissa angivna fall (obehörig
märkning av kuvert, dubbelröstning etc). Föreskrifter om detta finns i 13 kap.
3 och 5 §§ ValL. Röster som valförrättarna lägger åt sidan med stöd av dessa
bestämmelser samlas i särskilda kuvert (omslag H), som förseglas och förses med
anteckning om innehållet. Lagen reglerar inte hur innehållet i H-omslagen skall
hanteras i fortsättningen.

Vallagskom.mittén föreslog i sitt
första delbetänkande Översyn av vallagen 1 (s. 117) att vallagen skulle
kompletteras med en regel om att valförrättarna skall lämna över H-omslagen
till valnämnden tillsammans med det övriga valmaterial som skall lämnas dit
enligt 13 kap. 7 § ValL och vidarebefordras till länsstyrelsen enligt 13 kap. 8
§ ValL för slutlig sammanräkning.

Under remissbehandlingen av
kommitténs andra delbetänkande Översyn av vallagen 2 föreslog länsstyrelsen i
Stockholms län att valnämnden skulle få till uppgift att vid den preliminära
rösträkningen hos nämnden på onsdagen efter valdagen (onsdagsräkningen) granska
inte bara de röster som har kommit in till nämnden och behållits där utan också
det material som valförrättarna lägger i H-omslag.

I prop. 1980/81:170 (s.64) uttalade jag som min mening att
reglerna om hur man skall förfara med rösterna i omslag H behövde förtydligas.
Jag framhöll att dessa röster i princip borde granskas också av länsstyrelsen
eller ev. av valnämnden. Jag ansåg emellertid att frågan borde övervägas
ytterligare av' vallagskommittén och pekade särskilt på att man måste se till
att skyddet för valhemligheten inte kommer i fara.

Kommittén har nu vid sina fortsatta
överväganden stannat för den lösningen att valförrättarna bör lämna över
H-omslagen till valnämnden och att valnämnden vid sin onsdagsräkning bör
kontrollgranska innehållet i dessa omslag. De röster som valförrättarna har
underkänt men som nämnden vid sin kontroll godkänner, kan då läggas i
valurnorna och räknas tillsammans med de andra röster som nämnden räknar, dvs.
sådana poströster, utlandsröster och fartygsröster som anländer till nämnden så
sent att de inte hinner sändas ut till vallokalerna.

Alternativet att låta länsstyrelsen kontrollera innehållet
i H-omslagen

Prop.
1981/82:222 14

skulle enligt kommittén kunna äventyra skyddet för
valhemligheten. Valsedlarna i H-omslagen har nämligen kvar sin anknytning till
väljarna (röstkort eller adresskort m.m. medföljer), samtidigt som antalet
röster i dessa omslag är ringa. En granskning av rösterna i H-omslagen också
hos länsstyrelsen skulle kunna leda till att länsstyrelsen i enstaka fall
gjorde en annan bedömning än valförrättarna eller valnämnden och godkände någon
eller några röster. Sådana röster skulle då få räknas för sig. Med tanke på hur
få röster som brukar finnas i H-omslagen skulle antalet godkända röster
uppenbarligen bli så ringa att skyddet för valhemligheten inte kunde
upprätthållas.

Remissinstanserna har nästan alla
tillstyrkt kommittéförslaget. En valnämnd har dock - med hänvisning till att
en slutlig granskning inte bör göras av en underordnad myndighet - förordat
alternativet att låta länsstyrelsen ombesörja kontrollgranskningen.

Jag ansluter mig till kommittéförslaget. Kontrollen av att
valförrättarna inte har felbedömt de fåtaliga rösterna i H-omslagen kommer
visserligen enligt förslaget att göras av en annan valmyndighet (valnämnden) än
den som svarar för den slutliga sammanräkningen av andra röster
(länsstyrelsen). Mot en sådan lösning kan också invändas att vissa röster,
nämligen sådana sent inkomna poströster o.d. som valnämnden själv kasserar och
lägger i H-omslag, liksom hittills kommer att granskas bara en gång.
Förutsättningarna för att undvika misstag är emellertid i allmänhet
gynnsammare vid valnämndens onsdagsräkning än vid valförrättarnas rösträkning
på valnatten.

Alternativet att låta länsstyrelsen
utföra kontrollen vid den slutliga sammanräkningen är svårt att förena med de
höga krav på skydd för valhemligheten som man enligt min mening måste ställa.
Jag kan därför inte förorda det alternativet.

Förslaget att valnämnden skall
kontrollgranska de förtidsröster som valförrättarna underkänner och lägger i
H-omslag föranleder ändringar i 13 kap. 7 och 9 §§ ValL.

2.2 Enhetligare regler för mandatfördelningen i kommunala
val

Om ett parti vid mandatfördelningen
i ett landstingsval får flera mandat än det finns namn på partiets valsedlar i
valkretsen, flyttas mandatet till annan valkrets (14 kap. 15 § b ValL). Kan
mandatet inte heller genom detta förfarande besättas med en kandidat från det
parti som har vunnit mandatet, skall det stå obesatt under mandatperioden.

Vid kommun- och kyrkofullmäktigval
gäller däremot att partiet utesluts från vidare mandatfördelning när namnen på
partiets valsedlar inte räcker till (14 kap. 15 d § ValL och 43 § lagen
1972:704 om kyrkofullmäktigval, omtryckt 1982:147). Återstående mandat som
partiet annars skulle ha fått tillfaller då ett annat parti i stället, nämligen
det som står närmast i tur att få

Prop.
1981/82.222 15

mandat. Skulle det inträffa att mandatet inte kan
tilldelas något parti, skall kompletteringsval anordnas (14 kap. 21 § ValL).

Någon motsvarighet till dessa regler finns inte, om namnen
på ett partis valsedlar skulle ta slut när en efterträdare skall utses för en
landstingsledamot eller fullmäktig som har avgått under löpande mandatperiod.
Under remissbehandlingen av vallagskommitténs andra delbetänkande Översyn av
vallagen 2 föreslog riksskatteverket ett tillägg i vallagen av innebörd att
platsen efter den avgångne skall stå obesatt till mandatperiodens slut, om det
inte finns någon ersättare att kalla in.

I prop. 1980/81:170 (s. 65) höll jag med riksskatteverket
om att det kunde finnas fog för en sådan regel. Jag ansåg dock att tillräckligt
underlag saknades för att då genomföra förslaget. Sedan vallagskommittén numera
har sett över 14 kap. ValL i syfte att göra reglerna för mandatfördelning m.m.
i landstingsval och andra kommunala val enhetligare, vill jag i detta
sammanhang på nytt ta upp bl.a. den av riksskatteverket aktualiserade frågan.

Det system med utjämningsmandat som gäller i landstingsval
men inte vid kommun- eller kyrkofullmäktigval gör att en fullständig
överensstämmelse mellan reglerna för mandatfördelningen vid olika slags
kommunala val f n. inte kan nås. Kommittén har emellertid funnit att de
nuvarande olikheterna kan minskas genom att reglerna för kommun- och
kyrkofullmäktigval i vissa avseenden anpassas till de regler som gäller för
landstingsval.

Kommittén föreslår sålunda nya, enhetliga regler för det
fall att namnen på ett partis kandidater inte räcker till vid
mandatfördelningen i ett kommunalt val. I så fall skall mandatet stå obesatt
under mandatperioden. Är kommunen valkretsindelad, skall dock mandatet om
möjligt flyttas till en annan valkrets. Kan mandatet inte heller på detta sätt
besättas med en kandidat från det parti som har vunnit mandatet, skall det
lämnas obesatt.

De nu nämnda reglerna skall enligt förslaget tillämpas
inte bara vid mandatfördelningen i samband med själva valet utan också vid
utseende av efterträdare då suppleanterna från en lista inte räcker till för
att ersätta landstingsledamöter eller fullmäktige som har avgått under löpande
mandatperiod. Förslaget tillgodoser alltså bl.a. det önskemål som
riksskatteverket tidigare har fört fram.

I konsekvens med de nya enhetliga
reglerna om att mandat som inte kan besättas skall stå obesatta tills
mandatperioden går ut föreslår kommittén vidare att den nuvarande regeln om
kompletteringsval av fullmäktige (14 kap. 21 § ValL) slopas. Också på den punkten
innebär förslaget en anpassning till vad som gäller vid landstingsval.

Enligt nuvarande ordning (14 kap. 15 d § ValL och 43 §
lagen om kyrkofullmäktigval) kan en och samma kandidat i ett kommun- eller
kyrkofullmäktigval få mandat i fullmäktige från två eller flera partier. Varje
mandat räknas då som ett halvt,resp. ett tredjedels mandat osv. Kommittén

Prop.
1981/82:222 16

föreslår här den ändringen att kandidaten skall tillträda
det mandat för vilket hans jämförelsetal är störst. Ingen ledamot av
fullmäktige skall alltså samtidigt kunna representera mer än ett parti. En
sådan ordning stämmer överens med vad som gäller vid landstingsval och ligger
också i linje med förfarandet då en kandidat i ett landstings- eller
kommunfullmäktigval har fått plats i mer än en valkrets (14 kap. 16 § ValL).

För att reglerna skall bli enklare och överskådligare
föreslår kommittén slutligen också några justeringar av formell karaktär i 14
kap. ValL.

Remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag om
enhetligare regler för mandatfördelning eller lämnar dem utan erinran. Också
jag kan ansluta mig till förslagen.

För egen del vill jag tillägga att de sakliga ändringar
som föreslås tar sikte på situationer som är mycket ovanliga. De kommer alltså
knappast att få någon större praktisk betydelse. Förslagen innebär emellertid
så till vida en klar förbättring att reglerna blir enhetligare och lättare att
överblicka.

Förslagen förutsätter att 14 kap. 21 § ValL upphävs och
att 14 kap. 3,15 d, 16, 17, 19 och 22 §§ ValL ändras. Genom hänvisningen i 43 §
lagen om kyrkofullmäktigval blir de nya reglerna tillämpliga också på
kyrkofullmäktigval. En redaktionell justering bör emellertid göras i denna
paragraf med hänsyn till att 21 § ValL upphävs.

2.3 Rätt för politiska partier att överklaga beslut om
valutgång

Riksskatteverkets och
länsstyrelsernas beslut om utgången av val och av förrättningar för att utse
efterträdare till avgångna ledamöter eller suppleanter får överklagas hos
valprövningsnämnden genom besvär. (När jag i det följande talar om utgången av
val syftar jag också på förrättningar för att utse efterträdare.) Vissa
föreskrifter i ämnet finns i 15 kap. 4 § ValL och 50 § lagen om
kyrkofullmäktigval. Vem som har besvärsrätt regleras dock inte i dessa lagar.

Som en allmän regel gäller att
talan mot ett sådant beslut av en myndighet som kan överklagas genom besvär får
föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot (11 §
förvaltningslagen 1971:290). I valprövningsnämn-dens praxis tillämpas denna
regel så att beslut om valutgång får överklagas dels av den söm enligt
röstlängden hade rösträtt vid valet, dels av den som enligt beslut av
länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från rösträtt.
Politiska organisationer (partier) anses däremot inte ha besvärsrätt. Partier
som klagar hos valprövningsnämnden över att de har tilldelats för få mandat
eller suppleantplatser får därför sin talan avvisad utan prövning i sak.

Vallagskommittén föreslår att partier under vissa
förutsättningar skall få rätt att överklaga beslut om valutgång. En
förutsättning för att ett parti skall kunna vara part i ett besvärsförfarande
är enligt kommittén att partiet har en så fast organisation (stadgar och styrelse)
att det kan betraktas som en

Prop. 1981/82:222 17

juridisk person. Som en ytterligare förutsättning för att
ett parti skall få överklaga ett beslut om valutgång anges att partiet har
deltagit i valet.

Remissinstanserna godtar alla i princip tanken att partier
skall få rätt att överklaga beslut om valutgång. Enligt Svea hovrätt och
valprövningsnämnden behöver det emellertid klarläggas vem som skall få utöva
besvärsrätten för partier som har dels en riksorganisation, dels särskilda
regionala och/eller lokala organ. Enligt hovrätten behöver man dessutom
överväga om besvärsrätten för partier bör vara inskränkt till de val och
valkretsar där partiet har ställt upp kandidater och om det bör vara ett
villkor för besvärsrätten att det klagande partiet har fått sämre utdelning i
valet än vad det rätteligen borde ha fått. I detta sammanhang kritiserar
hovrätten ett motivuttalande av vallagskommittén om att besvär av partier inte
bör tas upp till prövning, om klaganden som enda grund åberopar fel i
röstlängden. Hovrätten anmärker vidare på att kommitténs förslag till lagtext
är missvisande så till vida som texten närmast ger vid handen att besvärsrätten
inte är knuten till förutsättningen att klaganden är juridisk person. Liknande
kritik som den hovrätten riktar mot kommittéförslaget framförs i ett särskilt
yttrande av en ledamot i valprövningsnämnden. Också en valnämnd är kritisk mot
utformningen av lagtexten.

För egen del vill jag till en
början erinra om att vårt valsystem är en kombination av partival och
personval. Inslaget av partival kommer till uttryck i vallagen bl.a. genom att
det på varje valsedel måste finnas en partibeteckning för att sedeln skall vara
giltig (14 kap. 4 §) och genom att mandaten fördelas mellan partier (14 kap. 3
och 9 §§). Väljarna använder också vanligen de färdigtryckta valsedlar som
partierna tillhandahåller. Strykningar och tillägg av kandidatnamn på sedlarna
är sällsynta. I själva verket dominerar partivalet klart över personvalet. Kontrollen
av att vallagens regler efterlevs utövas också huvudsakligen genom partierna.

Mot den bakgrunden håller jag med
om att det är naturligt att de partier som deltar i ett val också har rätt att
besvära sig över valmyndigheternas beslut om valutgången. Jag tillstyrker
därför kommitténs förslag att partierna skall få rätt att föra talan mot sådana
beslut. Liksom kommittén anser jag att besvärsrätt endast bör tillkomma sådana
partier som har deltagit i det val som beslutet avser. Detta bör enligt min mening
komma till uttryck i lagtexten.

I enlighet med gängse
förvaltningsrättsliga principer bör som en ytterligare förutsättning för att
ett parti skall få anföra besvär krävas att partiet har en sådan organisation
att det är att betrakta som en juridisk person, dvs. partiet skall ha antagit
stadgar och valt styrelse. Som kommittén påpekar uppfylls detta krav av alla de
etablerade partierna och även av flertalet andra partier som deltar i valen.
Liksom kommittén anser jag inte att det behövs någon uttrycklig bestämmelse i
detta avseende.

Till frågan vilket organ inom ett
parti som skall ha rätt att klaga återkommer jag i specialmotiveringen, där jag
också tar upp vissa andra

Prop. 1981/82:222 18

frågor som rör besvärsrätten.

En särskild fråga i detta
sammanhang är vilka besvärsregler som bör gälla i fråga om folkomröstningar.
F.n. får enligt 16 § folkomröstningslagen (1979:369) riksskatteverkets beslut
om utgången av en sådan omröstning överklagas hos valprövningsnämnden endast av
den som enligt röstlängden var röstberättigad vid omröstningen eller som enligt
beslut av länsstyrelsen över anmärkning mot längden var utesluten från
rösträtt.

Vallagskommittén föreslår - med
motivering att den har funnit övervägande praktiska skäl tala för detta - att
politiska partier skall få rätt att överklaga också beslut om utgången av
folkomröstningar. Samma besvärsrätt vill kommittén ge "sådan kommitté som
har bildats för att verka för något av de förslag som omröstningen gäller och
som erhållit statsbidrag för sin verksamhet". De citerade orden, som är
hämtade från kommitténs förslag till lagtext, syftar på sådana särskilda
kampanjkommittéer som senast förekom vid 1980 års folkomröstning i
kärnkraftsfrågan. Med tanke på den roll som kampanjkommittéer av detta slag har
anser vallagskommittén att det är riktigast att jämställa dem med partier när
det gäller besvärsrätten.

Av remissinstanserna är det bara
Svea hovrätt och en ledamot av valprövningsnämnden som särskilt kommenterar
förslaget om besvärsrätten vid folkomröstningar. Förslaget ger enligt hovrätten
anledning till vissa principiella betänkligheter. Ledamoten i
valprövningsnämnden menar att behovet av besvärsrätt för partier är svagt, i
synnerhet vid folkomröstningar.

Som kommittén har anfört är skälen
för att tillerkänna partierna besvärsrätt i fråga om beslut om utgången av
folkomröstningar inte särskilt starka. Sådana beslut mynnar inte ut i någon
fördelning av mandat mellan partier och angår alltså inte partierna på samma sätt
som beslut om utgången av val.

Den roll som partierna har vid de vanliga valen motsvaras
vid folkomröstningar i viss utsträckning av den roll som spelas av sådana
särskilda kampanjkommittéer som bildas för att verka för de olika förslagen. Om
man inför besvärsrätt för partier vid valen, är det därför enligt min mening
naturligt att införa en motsvarande besvärsrätt för kampanjkommittéer vid
folkomröstningar.

Som kommittén också påpekar kan det emellertid förekomma
att partierna själva företräder en viss linje även inför en folkomröstning,
t.ex. om en folkomröstning äger rum samtidigt som allmänna val. I sådana fall
kan det vara motiverat att även partierna har rätt att besvära sig över ett
beslut om utgången av omröstningen.

På grund av det anförda tillstyrker
jag kommitténs förslag att partier och kampanjkommittéer skall ha besvärsrätt
vid folkomröstningar. Besvärsrätt bör dock föreligga bara under förutsättning
att ett parti eller en kommitté har verkat för något av de förslag som
omröstningen avser.

När det gäller förutsättningarna i övrigt för att
besvärsrätt skall tillerkän-

Prop. 1981/82:222 19

nas en kampanjkommitté eller ett parti anser jag att det
liksom vid vanliga val bör krävas att kommittén eller partiet har tillräckligt
fast organisation för att betraktas som juridisk person. Någon uttrycklig
bestämmelse härom torde dock inte behövas.

Däremot kan jag inte ansluta mig till kommitténs förslag
att besvärsrätt endast skall tillkomma sådana kampanjkommittéer som har fått
statsbidrag för sin verksamhet. Att ställa upp ett sådant krav som
förutsättning för besvärsrätt är enligt min mening inte acceptabelt.

Mot en bestämmelse om besvärsrätt med den angivna
innebörden kan riktas den invändningen att kretsen av besvärsberättigade inte
blir tillräckligt klart avgränsad. Besvärsrätt kan tänkas tillkomma en del
organisationer med relativt svag anknytning till den aktuella folkomröstningen.
Enligt min mening väger denna invändning dock inte särskilt tungt. Bl.a. med hänsyn
till att alla röstberättigade medborgare har rätt att besvära sig över utgången
av en folkomröstning kan det inte betraktas som någon större olägenhet om
ytterligare ett begränsat antal juridiska personer får besvärsrätt.

Förslagen om rätt för politiska partier och kampanj
kommittéer att överklaga beslut om utgången av val och folkomröstningar
föranleder ändringar i 15 kap. 4 § ValL, 50 § lagen om kyrkofullmäktigval och
16 § folkomröstningslagen.

2.4 Förfarandet vid besvär över beslut om valutgång

Den som vill överklaga ett beslut
av en förvaltningsmyndighet skall enligt huvudregeln i förvaltningslagen (12 §)
ge in sin besvärsinlaga till besvärsmyndigheten (dvs. den myndighet som skall
pröva besvären) inom tre veckor från den dag då han fick del av beslutet. Har
ett annat förfarande föreskrivits i en bestämmelse i någon annan författning,
gäller i stället den bestämmelsen (1 § andra stycket).

Reglerna om besvär över valmyndigheternas beslut är
oenhetliga. Olika regler gäller för skilda slag av beslut. I de flesta fall
gäller reglerna i förvaltningslagen att besvärsinlagan skall ges in till
besvärsmyndigheten (valprövningsnämnden) och att besvärstiden är tre veckor
från delfåendet. När det gäller beslut om utgången av val eller av förrättning
för att utse efterträdare finns dock särskilda regler i vallagen (15 kap. 4 §)
och lagen om kyrkofullmäktigval (50 §) som avviker från förvaltningslagens
regler. Dessa särskilda regler innebär att besvärsinlagan skall ges in till
beslutsmyndigheten (riksskatteverket resp. länsstyrelsen) och att besvärstiden
är tio dagarvid riksdagsval och sju dagar vid kommunala val. Besvärstiden
räknas, när det gäller riksdagsval från det att riksskatteverket kungjorde
valutgången i Post-och Inrikes Tidningar och när det gäller kommunala val från
det att protokollet över den offentliga förrättningen för slutlig sammanräkning
och mandatfördelning lästes upp hos länsstyrelsen. Enligt 16 § folkomröstningslagen
gäller samma besvärstid beträffande utgången av folkomröstningar

Prop. 1981/82:222 20

som beträffande riksdagsval.

Förvaltningslagens regler ses f.n.
över av förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09). I ett delbetänkande (SOU
1981:46) har den utredningen föreslagit att förvaltningslagen ändras bl.a. så
att besvärshandlingen skall ges in till beslutsmyndigheten i stället för som nu
till besvärsmyndigheten. Förslaget övervägs f n. i regeringskansliet.

Med anledning av att
besvärsförfarandet enligt valförfattningarna bereder de klagande vissa
svårigheter förordar vallagskommittén att reglerna i ämnet görs mera enhetliga
och att de i möjligaste mån anpassas till vad som i allmänhet gäller inom
förvaltningen. Ev. ändringar bör dock enligt kommittén med ett undantag anstå
tills riksdagen har tagit ställning till de förslag som den pågående översynen
av förvaltningslagen kan leda till. Undantaget gäller tiden för överklagande av
länsstyrelsens beslut om utgången av kommunala val. Den tiden föreslås förlängd
från sju till tio dagar, dvs. anpassad till vad som gäller vid riksdagsval.

Kommitténs förslag har godtagits av
remissinstanserna. Också jag kan ansluta mig till det. Reglerna blir på så sätt
något enhetligare och lättare att hålla i minnet. Med hänsyn till intresset av
att man så snart som möjligt och helst före mandatperiodens början får klart
för sig om valet står fast eller kan komma att ändras anser jag det inte
lämpligt att utsträcka besvärstiden längre än till tio dagar, I detta
sammanhang vill jag särskilt peka på att utgången av riksdagsval brukar
kungöras omkring tio dagar efter valdagen och att den nyvalda riksdagen enligt
regeringsformen (3 kap. 5 §) skall samlas på femtonde dagen efter valdagen.

Jag delar också kommitténs uppfattning att frågan om ev.
andra ändringar i besvärsförfarandet enligt valförfattningarna inte bör tas upp
innan resultatet av den pågående översynen av förvaltningslagen föreligger.

Förslaget om förlängd besvärstid i
kommunala val förutsätter ändringar i 15 kap. 4 § ValL och 50 § lagen om
kyrkofullmäktigval.

2.5 Förutsättningarna för att upphäva val

Förutsättningarna för att
valprövningsnämnden skall upphäva ett val regleras i 15 kap. 7 § ValL.
Förutsättningarna är i korthet att det i valmyndigheternas verksamhet har
förekommit en avvikelse från föreskriven ordning eller att det vid valet har
förekommit ett sådant otillbörligt förfarande (valfusk) som är straffbart
enligt 17 kap. 8 § brottsbalken. En ytterligare förutsättning för att valet
skall upphävas är att det med fog kan antas att felet (dvs. avvikelsen från
vallagstiftningen resp. valfusket) har inverkat pä valutgången.

Hänvisningen till
straffbestämmelsen i brottsbalken syftar på brotten otillbörligt verkande vid
röstning och tagande av otillbörlig belöning vid röstning. Brottet otillbörligt
verkande vid röstning består i att någon avsiktligt försöker "hindra
omröstningen eller förvanska dess utgång eller

Prop. 1981/82:222 21

eljest otillbörligen inverka på omröstningen"..
Brottet tagande av otillbörlig belöning vid röstning har ingen självständig
betydelse vid valbesvärspröv-ningen, eftersom de gärningar som det brottet
omfattar och som kan påverka valutgången bara är spegelbilder av sådana
förfaranden som är straffbara som otillbörligt verkande vid röstning.

Om de angivna villkoren är
uppfyllda, skall valprövningsnämnden upphäva-valet i den omfattning som behövs
och förordna om omval. Kan, felet rättas genom förnyad röstsammanräkning eller
annan mindre ingripande åtgärd, skall sådan rättelse vidtas i stället för
omval.

De nu nämnda reglerna om
förutsättningarna för att upphäva val infördes i vallagen vid grundlagsreformen
år 1975. Tidigare var frågan inte författningsreglerad.

Reglerna i 15 kap. 7 § ValL
tillämpas också vid kyrkofullmäktigval (51 § lagen om kyrkofullmäktigval).

För folkomröstningar finns
särskilda föreskrifter i 17 § folkomröstningslagen som är i huvudsak
likalydande med motsvarande bestämmelser i 15 kap. 7 § ValL.

Som jag har framhållit i det
föregående (avsnitt 2.4) är det angeläget att riksdagens och de kommunala
beslutande församlingarnas sammansättning blir definitiv så snart som möjligt
efter valet. Valprövningsnämnden inrättades vid grundlagsreformen bl.a. just i
detta syfte. Den nuvarande kopplingen mellan vallagen och brottsbalken har
emellertid visat sig kunna leda till att valprövningsnämnden i vissa fall,
nämligen när klaganden åberopar valfusk, inte kan avgöra ett valbesvärsmål inom
rimlig tid utan att föregripa utgången av en pågående straffprocess vid allmän
domstol. En annan olägenhet med den nuvarande ordningen är att
valprövningsnämnden och domstolarna kan komma till skilda uppfattningar i
frågan huruvida ett brott har begåtts.

Som lösning på problemen
rekommenderar vallagskommittén att den nuvarande hänvisningen i vallagen till
straffbestämmelsen i brottsbalken skall slopas. I stället föreslås att
förutsättningarna för att upphäva val på grund av valfusk skall anges
uttryckligen i vallagen. Dessa förutsättningar bör enligt kommittén utformas så
att de väsentligen överensstämmer med de objektiva rekvisiten för brottet
otillbörligt verkande vid röstning. Enligt kommittéförslaget skall det alltså
liksom hittills ingå i valbesvärsprövningen att bedöma om det har förekommit
något som objektivt sett var otillbörligt och ägnat att inverka på valet
(röstfördelningen). Liksom hittills skall det också vara en förutsättning för
upphävande av valet att den otillbörliga åtgärden med fog kan antas ha inverkat
på valutgången (mandatfördelningen mellan partierna eller ordningen mellan
kandidaterna). Däremot skall det inte längre krävas att åtgärden vidtogs i
avsikt att inverka på valet och med insikt om de faktiska förhållanden som gör
den otillbörlig.

Under remissbehandlingen har
flertalet remissinstanser tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Svea hovrätt har dock ställt sig tveksam till

Prop. 1981/82:222 22

förslaget. Hovrätten instämmer visserligen i att den
nuvarande kopplingen mellan valprövning och domstolsbedömning är oläglig men
ifrågasätter ändå om det är lämpligt att släppa kravet på uppsåt vid
valprövningen. Hovrätten befarar att förslaget - utan att det medför några
påtagliga praktiska fördelar -kan leda till en svårbedömbar utvidgning av
möjligheterna att upphäva val. Också valprövningsnämnden sätter i fråga om inte
förslaget innebär att val kan komma att upphävas i större omfattning än f.n.
Nämnden anser därför att den ändringen i förslaget bör övervägas att endast
åtgärder som har varit påtagligt ägnade att hindra röstningen etc. skall kunna
leda till upphävande.

För min del anser jag att de nuvarande förutsättningarna
för att upphäva val i huvudsak är lämpligt avvägda. Även i fortsättningen måste
det givetvis vara möjligt att upphäva ett val på grund av valfusk, om fusket
kan antas ha inverkat på valutgången. De problem som kopplingen mellan
valprövning och straffbarhet har gett upphov till talar emellertid för att man
på den punkten bör överväga en annan ordning.

Enligt min mening innebär den
lösning som kommittén har föreslagit en förbättring. Om man ersätter den
nuvarande hänvisningen till 17 kap. 8 § brottsbalken med en beskrivning av
enbart de objektiva rekvisiten, behöver valprövningsnämnden inte på samma sätt
som nu bedöma om ett visst förfarande har skett med uppsåt. Det innebär att
nämnden kan göra sin bedömning oberoende av den straffrättsliga bedömningen.
Därigenom minskar risken för att nämnden och domstolarna träffar motstridiga
avgöranden. Samtidigt skapas förutsättningar för att nämnden skall kunna avgöra
valbesvärsmål tillräckligt snabbt.

Jag tillstyrker alltså i princip
kommitténs förslag. När det gäller den närmare utformningen av bestämmelsen
ansluter jag mig till kommitténs uppfattning att förutsättningarna för att
upphäva val bör utformas så, att de nära ansluter till de objektiva rekvisiten
för brottet otillbörligt verkande vid röstning. Samtidigt är det emellertid
angeläget att bestämmelsen inte utformas så att möjligheterna att upphäva val
väsentligt ökar.

Med dessa utgångspunkter anser jag
att man går för långt om man, såsom kommittén har föreslagit, föreskriver att
varje åtgärd som har varit ägnad att hindra röstningen etc. skall kunna leda
till att ett val upphävs. Enligt min mening bör förutsättningarna för att
upphäva val på grund av valfusk vara att någon verkligen har hindrat röstningen
eller förvanskat avgivna röster eller att någon har otillbörligt verkat vid
valet på annat sätt, t.ex. genom att lämna eller utlova en otillbörlig belöning
vid röstningen. Liksom kommittén anser jag vidare att det också i
fortsättningen måste krävas att fusket med fog kan antas ha inverkat på
mandatfördelningen mellan partierna eller ordningen mellan kandidaterna, dvs.
valutgången.

Med den föreslagna utformningen
finns det inte anledning att befara att

ändringen skall leda till någon nämnvärd ökning av antalet beslut om

upphävande av val. I

Prop. 1981/82:222 23

2.6 Övriga frågor

2.6.7 Frågor som har tagits upp av vallagskommittén

Bland de övriga frågor som
vallagskommittén har behandlat går jag här in på en, nämligen länsstyrelsens
valbarhetsprövning. I övrigt får jag hänvisa till specialmotiveringen (se 3
kap. 3 § och 15 kap. 6 § ValL).

Enligt 14 kap. 5 § ValL skall namn
på en valsedel anses obefintligt bl.a. om kandidaten inte är valbar.
Riksskatteverket har, bl.a. i sitt remissyttrande över kommitténs delbetänkande
Översyn av vallagen 2, hävdat att det inte finns praktiska möjligheter för
länsstyrelserna att utöva den valbarhetsprövning som förutsätts i lagen
(kontroll av kandidatens medborgarskap och kyrkobokföringsort på valdagen
m.m.). Verket har därför föreslagit att valbarhetsprövningen skall slopas eller
ersättas med en kontroll i efterhand.

Kommittén har nu utrett frågan om
valbarhetsprövningen. Enligt kommittén inträffar det i enstaka fall att de
uppgifter om valbarheten, som länsstyrelsen har tillgång till vid sin
förrättning för slutlig sammanräkning och mandatfördelning, inte överensstämmer
med de verkliga förhållandena på valdagen. Orsaken till detta är vanligen att
aviseringar från pastorsämbetena om flyttningai" eller om förvärv av
svenskt medborgarskap fördröjs.

Kommittén anser det inte lämpligt
att slopa valbarhetskontrollen. Man riskerar nämligen då, framför allt i
kommun- och kyrkofullmäktigval, att mandat besätts med ledamöter som visar sig
vara obehöriga redan vid mandatperiodens början. Detta skulle leda till att
länsstyrelserna ganska snart efter valet fick hålla nya förrättningar för att
utse efterträdare och ytterligare suppleanter i de obehörigas ställe.

Som exempel på hur länsstyrelsens
valbarhetsprövning kan genomföras med hjälp av dator redovisar kommittén ett
förfarande som tillämpas hos bl.a. länsstyrelsen i Malmöhus län. Med ett sådant
eller liknande förfarande bör det enligt kommittén bli mycket sällsynt att
oriktiga uppgifter om kyrkobokföring kommer att ligga till grund för
valbarhetsprövningen. Skulle det någon gång inträffa att länsstyrelsen på grund
av försenad avisering oriktigt bedömer en nyinflyttad person som ej valbar, kan
felet rättas genom att valet överklagas. Om en obehörig kandidat förklaras
vald, skall länsstyrelsen enligt 14 kap. 22 § ValL (efterträdarregeln) vid en
särskild förrättning utse efterträdare till den obehörige. Detta kan under
vissa förutsättningar tänkas leda till att den valda församlingens
sammansättning inte blir alldeles densamma som om länsstyrelsen redan i samband
med valet hade konstaterat att kandidaten inte var valbar.

Vallagskommittén pekar vidare på
det förslag till omorganisation av folkbokföringen som 1979 års
folkbokföringskommitté har lagt fram i sitt betänkande (SOU 1981:101)
Folkbokföringens framtida organisation och som nu övervägs i regeringskansliet.
Om det förslaget genomförs, stärks

Prop. 1981/82:222 24

garantierna för att valbarhetsprövningen inte grundas på
inaktuella uppgifter.

Vallagskommitténs slutsats blir att
olägenheterna med den nuvarande ordningen för valbarhetsprövning är så begränsade
att förfarandet kan tillämpas i väntan på resultatet av
folkbokföringskommitténs förslag.

Av remissinstanserna godtar bl.a.
länsstyrelserna vallagskommitténs uppfattning. Riksskatteverket vidhåller - som
närmare framgår av verkets remissyttrande - sin uppfattning att enbart
efterträdarregeln bör gälla.

Olägenheterna med den nuvarande
valbarhetsprövningen är enligt min mening inte så framträdande att de motiverar
en lagändring. Jag ansluter mig alltså till kommitténs uppfattning att reglerna
om valbarhetsprövningen tills vidare bör behållas oförändrade.

2.6.2 Frågor som har tagits upp av remissinstanserna

Några remissinstanser har tagit upp
frågor som inte har direkt samband med vallagskommitténs förslag.

Vid granskningen av poströster i sådana kommuner där
landstingsval inte förekommer (bl.a. Göteborgs kommun) träffar man ibland på
valkuvert som innehåller blå valsedlar, dvs. den färg som gäller vid
landstingsval. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och valnämnden i
Göteborg menar att det behöver klarläggas hur sådana kuvert skall bedömas.
Länsstyrelsen föreslår ett tillägg i vallagen av innebörd att ett kuvert som
synes innehålla en blå valsedel skall underkännas vid den preliminära
rösträkningen och läggas i H-omslag, om väljaren inte skall delta i
landstingsval. Valnämnden föreslår det tillägget att valförrättarna vid sin
granskning av förtidsröster skall kontrollera att väljaren har ställt i ordning
endast ett valkuvert för varje val.

Jag delar uppfattningen att det med
nuvarande regler i vissa fall finns utrymme för tvekan huruvida en
landstingsvalsedel kan godkännas som röst i riksdagsvalet eller
kommunfullmäktigvalet. De tveksamma fallen kan emellertid uppkomma bara i några
få kommuner och är uppenbarligen inte heller där särskilt vanligt förekommande.
Det problem som länsstyrelsen nu har pekat på bör därför enligt min mening
kunna lösas i rättstillämpningen. Någon kompletterande bestämmelse av det slag
länsstyrelsen förordar anser jag för min del inte vara nödvändig. Mot bakgrund
av den nya regel om kontrollgranskning av underkända förtidsröster som jag har
förordat i det föregående (avsnitt 2.1) håller jag dock med om att det kan vara
klokt att valförrättarna, i väntan på valnämndens kontrollgranskning,
underkänner sådana röster vars giltighet är tveksam.

Liksom valförrättare i vallokalerna
är röstmottagare på postanstalter, hos utlandsmyndigheter och på fartyg enligt
vallagen skyldiga att kontrollera att väljaren har ställt i ordning endast ett
valkuvert för varje val, och de är också uttryckligen förbjudna att av väljaren
ta emot mer än ett kuvert för varje val

Prop.
1981/82:222 25

(9 kap. 3 och 4 §§, 10 kap. 4, 5, 8,9 och 14 §§ ValL). En
särskild föreskrift av det slag som valnämnden i Göteborg förordar är därför
enligt min mening inte nödvändig.

Ett par valnämnder (bl.a. den i Stockholm) uppehåller sig
i sina remissyttranden vid frågan om hur sådana utlandsröster och fartygsröster
skall behandlas som anländer för sent, dvs. först efter det att valnämnden har
påbörjat sin onsdagsräkning. F.n. gäller enligt vallagen att alla röster från
utlandsmyndigheter och fartyg sänds till valnämnden via riksskatteverket (10
kap. 10,11,14 och 15 §§ ValL). För sent anlända röster lägger valnämnden åt
sidan för vidare befordran till länsstyrelsens arkiv (13 kap. 10 § ValL).

Valnämnderna föreslår nu att lagen ändras så att
riksskatteverket ges möjlighet att behålla för sent anlända röster. Alternativt
föreslås att riksskatteverket skall vidarebefordra sådana röster direkt till
länsstyrelsen.

För min del anser jag att sådana
nya regler som bl.a. valnämnden i Stockholm föreslår skulle göra vallagen mer
invecklad än nödvändigt. Några större fördelar skulle knappast stå att vinna
med tanke på hur få röster det här TÖT sig om. Jag ställer mig alltså avvisande
till förslagen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har
anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i vallagen (1972:620),

2.
lag om ändring
i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

3.
lag om ändring
i folkomröstningslagen (1979:369).

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till ändring i vallagen

3 kap. 3 §

Enligt sista meningen i fjärde
stycket gäller f.n. att länsstyrelsens beslut om indelning av kommuner i
valdistrikt skall kungöras i viss ordning och dessutom tillställas
riksskatteverket. Vallagskommittén har inhämtat att skyldigheten att tillställa
riksskatteverket beslut av detta slag inte längre fyller något praktiskt behov.
Kommittén föreslår därför att denna underrättelseskyldighet slopas.

Remissinstanserna, bl.a.
riksskatteverket, tillstyrker förslaget. Också jag ansluter mig till det.

Ändringen innebär att länsstyrelsen
befrias från underrättelseskyldigheten. Genom hänvisningen i 5 § tredje
stycket lagen om kyrkofullmäktigval kommer ändringen att gälla också
länsstyrelsens beslut om indelning i valdistrikt för kyrkofullmäktigval.

Prop.
1981/82:222 26

13 kap. 7 och 9 §§

Ändringen i 7 § innebär att det införs en uttrycklig
bestämmelse om att de förtidsröster som valförrättarna på valnatten underkänner
och lägger i särskilda kuvert (s.k. H-omslag) skall tillställas valnämnden
tillsammans med det övriga valmaterial som lämnas dit. Detta förfarande
tillämpas redan i praktiken.

Genom ändringen i 9 J får valnämnden till uppgift att vid
sin rösträkning på onsdagen efter valdagen kontrollgranska det material som
valförrättarna har lagt i H-omslag. Detta är en nyhet.

Genom hänvisningen i 11 § folkomröstningslagen blir de nya
reglerna tillämpliga också på folkomröstningar. När det gäller
kyrkofullmäktigval får ändringarna däremot ingen betydelse, eftersom
förtidsröster vid sådana val inte skickas ut till vallokalerna utan behålls hos
valnämnden i väntan på onsdagsräkningen.

Motiveringen i övrigt har redovisats i avsnitt 2.1.

14 kap. 3, 15 d, 16, 17, 19 och 22 §§

Ändringarna i 3 och 17 §§ innebär att "mandat" -
efter mönster från vad som gäller vid landstingsval - införs som beteckning
även för platser i kommunfullmäktige. Vidare har föreskriften i nuvarande 3 §
andra stycket andra meningen om principen för fördelning av mandaten i
kommunfullmäktige överförts till 15 d §.

Genom ändringarna i 15 d § anpassas reglerna för mandatfördelning
i kommunfullmäktige till motsvarande regler för landsting. Första stycket
motsvarar 15 b § första stycket. Andra stycket i 15 d § motsvarar 15 c § samt
delar av paragrafens första och fjärde stycken i gällande lydelse. Den nya
lydelsen av 15 d § tredje stycket innebär den sakliga ändringen att ett mandat
skall stå obesatt under mandatperioden, om kandidaterna på partiets valsedlar
inte räcker till för att besätta det antal mandat som partiet har erhållit vid
valet. Om det i en valkretsindelad kommun uppstår brist på kandidater för ett
parti i en valkrets, skall dock överskjutande mandat flyttas till den av de
övriga valkretsarna där partiet, efter fördelningen av mandaten inom kretsen,
har störst jämförelsetal. Kan mandatet inte heller genom detta förfarande
besättas med en kandidat från det parti som har vunnit mandatet, skall det vara
obesatt under mandatperioden. Ändringen innebär att reglerna för
kommunfullmäktigval i detta avseende kommer att överensstämma med vad som
gäller i landstingsval.

Enligt 15 d § andra stycket har hittills gällt att en
kommunfullmäktigledamot kan ha sin plats från två eller flera partier. I en
motsvarande situation vid landstingsval skall däremot enligt 16 § kandidaten
tillträda det mandat för vilket hans jämförelsetal är störst. Ändringen i 16 §
innebär att den ordning som gäller för landstingsval skall tillämpas också vid
kommunfullmäktigval. Som en följd av denna ändring har de nuvarande 15 d §
andra stycket tredje meningen och 22 § andra stycket andra meningen utgått.

Prop.
1981/82:222 27

Genom det nya sjätte stycket i 19 §
regleras hur länsstyrelsen skall förfara vid den slutliga sammanräkningen och
mandatfördelningen i ett kommunfullmäktigval, om namnen på ett partis
valsedlar inte räcker till för att utse så många suppleanter som skall utses
enligt paragrafen. Stycket, som har utformats efter mönster från vad som
föreskrivs för landstingsval i 18 § tredje stycket, innebär att
suppleantplatserna skall lämnas obesatta i den mån namnen inte räcker till. En
föreskrift av samma innebörd finns f.n. i 21 § andra stycket, en paragraf som
nu föreslås upphävd (jfr avsnitt 2.2).

När en landstingsledamot avgår under löpande mandatperiod
gäller f.n. enligt 22 § att länsstyrelsen på anmälan av landstingets ordförande
skall inkalla den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda
ordningen står i tur att inträda. Trots att det inte föreskrivs i lagen, förfar
man i praktiken på samma sätt när en ledamot av kommunfullmäktige avgår under
löpande mandatperiod. Den nu föreslagna ändringen i första stycket innebär en
kodifiering av denna praxis.

F.n. saknas föreskrifter om hur man skall förfara när ett
partis kandidater inte räcker till för att utse efterträdare till en avgången
ledamot av landsting eller fullmäktige. Enligt den nya lydelsen av 22 § andra
stycket och det nya tredje stycket i paragrafen, skall man i dessa fall följa
samma regler som gäller vid den slutliga sammanräkningen och mandatfördelningen
i samband med själva valet. Finns det ingen redan utsedd suppleant att kalla
in, skall länsstyrelsen alltså genom ny sammanräkning till efterträdare utse
den bland partiets kandidater som står främst i ordningen bland dem som inte
har fått mandat. Om namnen på partiets valsedlar då inte räcker till för att
återbesätta mandatet, skall detta om möjligt flyttas till annan valkrets inom
landstingskommunen resp. kommunen. Kan efterträdare inte heller utses på detta
sätt, skall mandatet stå obesatt under mandatperioden.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt
2.2).

15 kap. 4§

Andra stycket innebär den nyheten att politiska partier
får rätt att under vissa förutsättningar överklaga sådana beslut som avses i
paragrafens första stycke, dvs. beslut om utgången av val och av särskilda
förrättningar för att utse efterträdare till avgångna ledamöter eller
suppleanter.

Ordet parti har i vallagen genomgående samma betydelse som
i regeringsformen. Med parti menas alltså "varje sammanslutning eller
grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning" (se 3
kap. 7 § regeringsformen). Det betyder att också gruppbildningar som inte är
juridiska personer kan uppträda som partier i ett val. Som har framhållits i
den allmänna motiveringen kan emellertid en gruppbildning som sådan vara part i
ett besvärsförfarande bara om den har en sådan organisation (stadgar och
styrelse) att den kan betraktas som en juridisk person. En förutsättning för
att ett parti skall kunna besvära sig enligt förevarande bestämmelse är att partiet
är en juridisk person.

Prop.
1981/82.222 28

Som förutsättning för besvärsrätt
krävs i allmänhet enligt förvaltningslagen att beslutet angår klaganden och
att det har gått honom emot (11 § förvaltningslagen). Har en avvikande
bestämmelse meddelats i en annan författning, gäller dock den bestämmelsen i
stället (1 § andra stycket förvaltningslagen). En särskild bestämmelse i
vallagen om vilka som får klaga i valbesvärsmål bör följaktligen, om något
annat inte framgår av bestämmelsen, uppfattas som en uttömmande reglering i
ämnet (jfr SOU 1964:27 s. 518). I lagtexten tas därför som klagoberättigade upp
- förutom partier - den krets fysiska personer som enligt rådande praxis har
rätt att överklaga beslut enligt första stycket, nämligen den som enligt
röstlängden hade rösträtt vid valet och den som enligt beslut av länsstyrelsen
över anmärkning mot längden var utesluten från rösträtt. I den delen har texten
på förslag av vallagskommittén utformats efter mönster av 16 § andra stycket
folkomröstningslagen.

Ett krav på att beslutet skall ha gått klaganden emot för
att han skall ha besvärsrätt är när det gäller valbesvär svårt att förena med
ett effektivt skydd för valhemligheten. Besvärsrätten för fysiska personer i valbesvärsmål
är därför inte beroende av något sådant krav. För att reglerna inte skall bli
onödigt invecklade och svåra att tillämpa har något krav på att beslutet har
gått klaganden emot inte heller ställts upp för partiers rätt att klaga.

Förslaget innebär alltså att besvärsrätten i valbesvärsmål
regleras uttömmande i vallagen. Besvärsregeln i 11 § förvaltningslagen är i
dessa fall inte till någon del tillämplig.

Från organisatorisk synpunkt är partierna vanligen
uppbyggda så att det finns en riksorganisation, en regional huvudorganisation
med ett område som motsvarar en eller flera riksdagsvalkretsar samt en lokal
huvudorganisation, vars område som regel omfattar en kommun. Vanligt
förekommande är också särskilda organisationer för kommundelar. Dessa organisationer
på olika nivåer inom ett och samma parti är som regel var för sig att betraktra
som juridiska personer.

Kompetensfördelningen mellan de olika nivåerna inom ett
partis organisation varierar mellan partierna. Detsamma gäller en överordnad
organisations befogenheter i förhållande till underordnade organisationer.
Frågan om vilken organisation inom ett parti som skall vara behörig att anföra
besvär över beslut om valutgång får därför i första hand avgöras med ledning av
partiets stadgar och de bemyndiganden som behöriga partiorgan kan ha beslutat
om. Om det inte finns några sådana bestämmelser eller beslut, bör man normalt
kunna utgå ifrån att den lokala huvudorganisationen är behörig att anföra
besvär över beslut om utgången av kommunfullmäktigval och kyrkofullmäktigval
inom organisationens område. Den regionala huvudorganisationen bör vara
behörig att föra talan beträffande utgången av landstingsval inom området och
även beträffande riksdagsval såvitt angår valkrets inom området.

Prop. 1981/82:222 29

/

I princip har ett parti rätt att anföra valbesvär oavsett
vilka grunder som åberopas. Ett parti kan sålunda överklaga ett beslut om
valutgång även under åberopande av fel i röstlängden. 115 kap. 7 § tredje och
fjärde styckena ValL finns emellertid vissa bestämmelser som begränsar
besvärsmöjligheterna för klagande i allmänhet, bl.a. när det gäller
röstlängdsfel. Bestämmelserna innebär i detta avseende att röstlängdsfel inte
får åberopas i samband med besvär över ett beslut om valutgång annat än om
saken tidigare har prövats av länsstyrelsen i ett anmärkningsärende (4 kap. 6
och 18 §§ ValL) eller om länsstyrelsen har bifallit en ansökan om rättelse i
röstlängden (4 kap. 8 § tredje stycket). Dessa begränsningar är tillämpliga
även när ett parti anför besvär. Partier får alltså inte åberopa röstlängdsfel
i större utsträckning än andra klagande.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3).

Ändringen i tredje stycket innebär
att besvärstiden i fråga om landstings-och kommunfullmäktigval förlängs från
sju till tio dagar. Motiveringen till ändringen har redovisats i det föregående
(avsnitt 2.4).

15 kap. 6 §

När valprövningsnämnden inrättades
år 1975 förutsattes att den skulle ha rätt att få upplysningar och yttranden
från andra myndigheter. En särskild bestämmelse om detta ansågs dock
överflödig. Nämndens möjligheter att hålla muntliga förhandlingar och att
begära vittnesförhör vid domstol ansågs tillräckliga för att tillgodose behovet
av sådan utredning som inte kunde erhållas genom yttranden från andra
myndigheter (jfr prop. 1974:35 s. 78).

I 4 § första stycket allmänna
verksstadgan (1965:600) fanns fram till årsskiftet 1980/81 en föreskrift om att
myndigheterna skulle gå varandra till hända med de upplysningar och det biträde
som de kunde lämna. Föreskriften var tillämplig på de allra flesta statliga
myndigheter men inte på kommunala myndigheter. Den upphävdes som en följd av
den nya sekretesslagen (1980:100). Enligt 15 kap. 5 § sekretesslagen är numera
varje myndighet skyldig att på begäran lämna andra myndigheter uppgifter som
den förfogar över i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelser om
sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Denna föreskrift är till
skillnad från den äldre föreskriften i verksstadgan tillämplig också på
kommunala myndigheter.

Enligt vallagskommittén har
valprövningsnämnden hittills inte haft några svårigheter att få utredningar och
yttranden från andra myndigheter. För att skapa garantier för att nämnden också
i fortsättningen får det bistånd den behöver även av de kommunala valorganen
föreslår kommittén emellertid att det i vallagen tas in en föreskrift om att
statliga och kommunala myndigheter till valprövningsnämnden skall lämna de
uppgifter och avge de yttranden som nämnden begär.

Svenska kommunförbundet ifrågasätter i sitt remissyttrande
om inte

Prop.
1981/82:222 30

förslaget är onödigt vidsträckt. Övriga remissinstanser
tillstryker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Jag håller med om att
valprövningsnämnden bör ha rätt att fordra in uppgifter inte bara från statliga
myndigheter (t.ex. riksskatteverket) utan också från de kommunala valnämnderna.
Enligt min mening är regeln i 15 kap. 5 § sekretesslagen i de allra flesta fall
en tillräcklig garanti för detta. Någon gång kan nämnden emellertid behöva
fordra in uppgifter som omfattas av sekretess enligt sekretesslagen, t.ex.
uppgifter som polisen har samlat in under en sedermera nerlagd förundersökning
om misstänkt valfusk. Med tanke på sådana situationer vill jag inte motsätta
mig att man i vallagen tar in en särskild regel om skyldighet för myndigheterna
att lämna uppgifter till valprövningsnämnden. Av 14 kap. 1 § sekretesslagen
följer då att sekretessregleringen inte hindrar att uppgifter lämnas till
nämnden.

En bestämmelse av i huvudsak samma
innebörd som den vallagskommittén föreslår har därför tagits in som ett nytt
tredje stycke i förevarande paragraf. Genom hänvisningarna i 51 § lagen om
kyrkofullmäktigval och 16 § folkomröstningslagen blir den nya regeln tillämplig
också i sådana besvärsärenden hos valprövningsnämnden som rör
kyrkofullmäktigval och folkomröstningar.

15 kap. 7§

En av förutsättningarna för att
upphäva val anges i denna paragraf genom en hänvisning till 17 kap. 8 § BrB,
där det stadgas straff för otillbörligt verkande vid röstning och tagande av
otillbörlig belöning vid röstning. I paragrafen har gjorts den ändringen att
förutsättningarna för att upphäva val i de ifrågavarande fallen anges
uttryckligen. Bestämmelsen har utformats i nära anslutning till de objektiva
rekvisiten för brottet otillbörligt verkande vid röstning.

Avgörande för bestämmelsens
tillämpning enligt den nya lydelsen är om någon har vidtagit en otillbörlig
åtgärd vid valet. Som exempel nämns i lagtexten att någon har hindrat
röstningen eller förvanskat avgivna röster. Bestämmelsen kan alltså bli
tillämplig, om väljare har hindrats från att rösta eller om innehållet i
avgivna valsedlar har ändrats. Vidare kan nämnas det fallet att någon har
fuskat med valsedelsförsändelser genom att anordna sådana utan att väljaren
själv har varit närvarande. Bedömningen av om ett visst förfarande är att anse
som otillbörligt bör i stor utsträckning kunna ske med ledning av den praxis
som har utvecklats kring 17 kap. 8 § BrB.

Det räcker emellertid inte att
valprövningsnämnden konstaterar att en otillbörlig åtgärd har vidtagits för att
den skall kunna upphäva ett val. Liksom hittills krävs det dessutom att det med
fog kan antas att åtgärden har inverkat på valutgången. I praktiken torde detta
innebära att det även i fortsättningen kommer att bli sällsynt att
valprövningsnämnden beslutar att upphäva ett val.

Genom hänvisningen i 51 § lagen om kyrkofullmäktigval
kommer den

Prop.
1981/82:222 31

föreslagna ändringen att gälla även vid besvär över
valutgång i kyrkofullmäktigval.

Motsvarande ändring föreslås i 17 § folkomröstningslagen.

Motiveringen i övrigt har redovisats i avsnitt 2.5.

4.2 Förslaget till ändring i lagen om
kyrkofullmäktigval

43 §

Med anledning av att 14 kap. 21 § ValL upphävs behöver en
följdändring göras i förevarande paragraf. I övrigt hänvisas till den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2) och till specialmotiveringen till ändringarna i 14
kap. ValL.

50 §

Ändringen i andra stycket innebär att partier under vissa
förutsättningar får rätt att överklaga beslut om utgången av val och av
särskilda förrättningar för att utse efterträdare till avgångna ledamöter eller
suppleanter. Se i övrigt den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) och
specialmotiveringen till 15 kap. 4 § ValL.

Genom ändringen i tredje stycket förlängs besvärstiden
från sju till tio dagar. Motiveringen till den ändringen har också redovisats i
det föregående (avsnitt 2.4).

4.3 Förslaget till ändring i folkomröstningslagen

16 §

Ändringen i andra stycket innebär att partier och
kampanjkommittéer får rätt att överklaga beslut om utgången av folkomröstningar.
I fråga om motiven till bestämmelsen hänvisas till avsnitt 2.3 i den allmänna
motiveringen. Se även specialmotiveringen till 15 kap. 4 § ValL.

17 §

En av grunderna för att upphäva en
folkomröstning är att det vid omröstningen har förekommit ett sådant otillbörligt
förfarande som avses i 17 kap. 8 § BrB. I paragrafen har gjorts den ändringen
att förutsättningarna för att upphäva en omröstning i de ifrågavarande fallen
anges uttryckligen.

Motiveringen har redovisats i
avsnitt 2.5 och i specialmotiveringen till 15 kap. 7 § ValL.

Prop. 1981/82:222 32

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i vallagen (1972:620),

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigval,

3. lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369).

6
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de
förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:222 33

Bilaga
1

Kommitténs
sammanfattning av sitt förslag

Kommittén har haft i uppdrag att göra en allmän
översyn av vallagen (1972:620), särskilt med utgångspunkt från de praktiska
erfarenheter som vunnits vid genomförandet av 1973 och 1976 års allmänna val.
Delar av kommitténs arbete har redovisats tidigare i betänkandena Översyn av
vallagen 1 (SOU 1978:64), Översyn av vallagen 2 (SOU 1980:45) och Tiden för
extra val till riksdagen (Ds Ju 1981:21). Återstående frågor i utredningsarbetet,
flertalet med anknytning till valprövningsnämndens verksamhet, redovisas i
detta slutbetänkande.

I
syfte att precisera valprövningsnämndens befogenheter att begära biträde av
andra myndigheter med utredningen i besvärsärenden enligt valförfattningarna
föreslår kommittén ett tillägg till 15 kap. 6 § vallagen av innebörd att
statlig och kommunal myndighet är skyldig att lämna valprövningsnämnden uppgift
och avge yttrande när nämnden så begär.

Enligt
rådande praxis får endast en röstberättigad person föra talan mot beslut om
valutgång. I de fall ett politiskt parti fört sådan talan har besvären
avvisats. Med utgångspunkt från den allmänna principen inom förvaltningen att
besvärsrätt tillkommer den som beslutet angår har kommittén funnit det stå bäst
i överensstämmelse med den ställning partierna numera har att även ett parti
får föra talan mot beslut om valutgång. Enligt kommitténs förslag skall
motsvarande besvärsrätt tillkomma parti och kampanjkommitté i folkomröstning.

Förfarandet vid besvär över beslut enligt
valförfattningarna uppvisar ganska stora variationer. I flertalet fall gäller
dock huvudregeln inom förvaltningen att besvärshandlingen skall ges in till den
myndighet som skall pröva besvären (besvärsmyndigheten) och att fristen för
ingivande av besvär är tre veckor. I fråga om besvär över valutgång gäller dock
att besvärshandlingen skall ges in till den myndighet som meddelat beslutet
(beslutsmyndigheten). Besvärstiden är tio dagar i riksdagsval och sju dagar i
kommunala val. Enligt valprövningsnämndens erfarenheter har det nuvarande
besvärsförfarandet berett de klagande vissa svårigheter. Kommittén förordar
att besvärsförfarandet enligt valförfattningarna görs mera enhetligt och i
möjligaste mån anpassas till vad som i allmänhet gäller inom förvaltningen. Ev.
ändringar bör emellertid anstå tills den pågående översynen av
förvaltningslagen är klar. Kommittén föreslår dock att besvärstiden i kommunala
val skall förlängas från sju till tio dagar.

Enligt
15 kap. 7 § vallagen kan ett val upphävas om det i den verksamhet för
förberedande och genomförande av val som myndighet svarar för har förekommit
avvikelse från föreskriven ordning eller om det har förekommit sådant
otillbörligt förfarande som avses i 17 kap. 8 § brottsbalken (otillbörUgt
verkande vid röstning eller tagande av otillbörlig belöning vid röstning). Om

Prop. 1981/82:222 34

någon av dessa omständigheter med fog kan antas ha
inverkat på valutgången skall valprövningsnämnden upphäva valet. För att så
snart som möjligt få ett slutgiltigt besked angående valutgången är det
angeläget att valbesvärsären-den avgörs snabbt. Detta har haft till följd att
valprövningsnämnden oftast, utan föregående domstolsprövning, fått ta ställning
till frågan huruvida brottet otillbörligt verkande vid röstning begåtts.
Prövningen i nämnden är emellertid huvudsakligen inriktad på vad som objektivt
sett förekommit av otillbörligt handlande i samband med valet och vilka effekter
detta med fog kan antas ha haft på valutgången. Frågan om den handlandes uppsåt
är däremot av underordnad betydelse i jämförelse med vad som gäller vid
domstolsprövningen. Av dessa skäl har kommittén funnit lämpligt att, i stället
för hänvisningen till brottsbalken, förutsättningarna för upphävande av val
uttryckligen anges i vallagen.

Valmyndigheterna har begärt vissa
förändringar beträffande valbarhets-prövningen. Begäran har föranletts av att
man i enstaka fall, p. g. a. försenade aviseringar om ändringar i fråga om
kyrkobokföringsort eller medborgarskap, inte haft riktiga uppgifter Om dessa
förhållanden på valdagen. Detta har i sin tur påverkat valbarhetsprövningen,
som sker vid länsstyrelsens förrättning för slutlig sammanräkning och mandatfördelning.
Kommittén har emellertid funnit att nuvarande förfarande kan godtas i avbidan
på resultatet av den föreslagna omorganisationen av folkbokföringen. Kommittén
föreslår alltså ingen ändring i fråga om valbarhetsprövningen.

I syfte att underlätta valmyndigheternas arbete med
mandatfördelningen föreslår kommittén vissa ändringar i 14 kap. vallagen.
Ändringarna innebär att reglerna för mandatfördelning m. m. i
kommunfullmäktigval såvitt möjligt har bringats i överensstämmelse med
motsvarande regler för landstingsval. Sakligt sett innebär förslaget bl. a. den
ändringen att samma kandidat inte kan erhålla platser från två eller flera
partier i kommunfullmäktige. I sådant fall föreslås, i överensstämmelse med
vad som gäller i riksdags-och landstingsval, att kandidaten skall tillträda det
mandat för vilket hans jämförelsetal är störst. Förslaget innebär också vissa
ändringar i förfarandet i de sällsynta fall då antalet kandidater på ett partis
valsedlar inte räcker till för att besätta det antal mandat som partiet
erhållit i valet.

De poströster som valförrättarna
kasserar vid preliminära rösträkningen i vallokalen, t. ex. på grund av att
något formellt fel begåtts då försändelsen ställts i ordning, läggs i s. k.
H-omslag. Dessa röster granskas inte vid den slutliga sammanräkningen hos
länsstyrelsen, något som sker med övriga valsedlar. För att stärka garantierna
för en enhetlig praxis vid bedömningen av poströster föreslår kommittén att de
röster valförrättarna kasserat och lagt i H-omslag skall granskas också av
valnämnden vid nämndens rösträkning på onsdagen efter valdagen.

Kommittén föreslår att länsstyrelsernas skyldighet att
underrätta riksskat-

Prop.
1981/82:222 35

teverket
om beslut angående indelning av kommun i valdistrikt skall upphöra.

Kommitténs
förslag bedöms inte medföra ökade kostnader, för genomförandet av val.

Ev.
lagändringar i anledning av kommitténs förslag bör kunna träda i kraft i sådan
tid att de kan tillämpas vid 1982 års val.

Bilaga 2

Kommitténs lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972:620) dels
att 14 kap. 21 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 3 §, 13 kap. 9 §, 14 kap. 3, 15 d, 16, 17,
19 och 22 §§ samt 15 kap. 4, 6 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Varje kommun är indelad i
valdistrikt. Är kommun indelad i valkretsar för val av kommunfullmäktige, skall
varje sådan valkrets bilda ett eller flera valdistrikt.

Valdistrikt bör omfatta 1 200-1 500 röstberättigade.
Endast om särskilda skäl föranleder det, får valdistrikt omfatta mer än 1 800
eller mindre än 300 röstberättigade.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns indelning i valdistrikt
på förslag av fullmäktige i kommunen. Det åligger kommun att under år närmast
före år då ordinarie val till riksdagen skall äga rum se över indelningen. Om
det är påkallat får länsstyrelsen självmant besluta om indelningen i
valdistrikt sedan fullmäktige i kommunen har beretts tillfälle att yttra sig.

Beslut om indelning i valdistrikt Beslut om indelning i valdistrikt

skall
meddelas senast en månad före skall meddelas senast en månad före

ingången
av det år under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Regeringen eller
annan myndighet som beslutar om ändring i rikets indelning i
landstingskommuner eller kommuner kan dock vid behov bestämma att beslut om
indelning i valdistrikt får meddelas senare. Länsstyrelsen skall omedelbart
kungöra sådana beslut i ortstidning inom valdistrikten.

ingången
av det år under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Regeringen eller
annan myndighet som beslutar om ändring i rikets indelning i landstingskommuner
eller kommuner kan dock vid behov bestämma att beslut om indelning i
valdistrikt får meddelas senare. Länsstyrelsen skall omedelbart kungöra sådana
beslut i ortstidning inom valdistrikten samt tillställa centrala
valmyndigheten avskrift av beslutet.

13 kap.

Vid offentlig förrättning som
påbörjas så snart det kan ske, dock tidigast onsdagen efter valdagen, granskar
valnämnden de ytterkuvert som kommit in till nämnden och behållits där samt
kuvertens inne-

9§

Vid offentlig förrättning som
påbörjas så snart det kan ske, dock tidigast onsdagen efter valdagen, granskar
valnämnden de ytterkuvert som kommit in till nämnden och behållits där samt kuvertens
inne-

Nuvarande
lydelse

håll. Därvid äger 3-5 §§ motsvarande tillämpning.
Godkända val- och innerkuvert lägges i urnor. För varje val och valkrets
användes en urna. I samband med att kuvert lågges i urnan antecknas vid
väljarens namn i röstlängden att han utövat sin rösträtt.

Avgivna röster räknas. Därvid
äger 6 § motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

håll. Därvid tillämpas 3-5 §§. Pä samma sätt granskar
nämnden innehållet i de ytterkuvert som valförrättarna enligt 13 kap. 3 och 5
§§ lagt åt sidan. Godkända val- och innerkuvert läggs i urnor. För varje val
och valkrets används en urna. I samband med att kuvert läggs i urnan antecknas
vid väljarens namn i röstlängden att han utövat sin rösträtt.

Avgivna röster räknas. Därvid tillämpas 6 §.

14 kap.
3§ I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen ordningen mellan kandidatnamnen
på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning som behövs för
utseende av riksdagsledamöter och ersättare för dem.

I fråga om landstings- och kom- I fråga om landstings- och kom-

munfullmäktigval
fördelar länssty- munfullmäktigval fördelar länssty-

relsen
platserna mellan partierna. Platserna fördelas i fråga om kommunfullmäktigval
för varje valkrets. Länsstyrelsen fastställer även för varje valkrets vilka
personer som skall erhålla platserna samt utser suppleanter för
landstingsledamöter och kommunfullmäktige.

Förrättningen skall genomföras utan dröjsmål. Vid avbrott
i förrättningen skall valsedlarna och övriga valhandUngar läggas i säkert
förvar. Innan förrättningen återupptages, skall länstyrelsen se till att
obehörig åtgärd ej vidtagits med valhandlingarna.

relsen
mandaten mellan partierna. Länsstyrelsen fastställer även för varje valkrets
vilka personer som skall erhålla mandaten som ledamöter samt utser suppleanter
för landstingsledamöter och kommunfullmäktige.

Förrättningen skall genomföras utan
dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen skall valsedlarna och övriga
valhandlingar läggas i säkert förvar. Innan förrättningen återupptas, skall
länsstyrelsen se till att obehörig åtgärd ej vidtagits med valhandlingarna.

15 d§

Skall två eller flera platser besättas vid val till
kommunfullmäktige, fördelas de mellan partierna så att platserna, en efter
annan, tilldelas det parti som för varje gång uppvisar det största
jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas enligt andra stycket. Den första
platsen som tilldelats parti besattes med den kandidat som står främst i den
enligt 15 § bestämda ordningen mellan namnen, den andra med den kandidat som
därefter

Mandaten i kommunfullmäktige fördelas för varje valkrets
proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.
Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat, det parti som för varje gång
uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så långe
partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att partiets röstetal i
valkretsen delas med 1,4. Därfter erhålls jämförelsetalet genom att partiets
röstetal delas med

Nuvarande lydelse

står närmast i ordningen och så vidare efter samma
grund.

Jämförelsetalet beräknas, så länge
partiet ännu ej tilldelats någon plats, genom att partiets röstetal delas med
1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med
det tal som är 1 högre än det dubbla antalet av de platser som tilldelats
partiet. Har samma kandidat erhållit platser från två partier, skall vid
beräkning av det antal platser som utdelats vardera platsen anses blott som en
halv plats och, om kandidaten erhållit platser från tre partier, som en
tredjedels plats och så vidare efter samma grund.

Har ett parti tilldelats lika många
platser som motsvarar antalet namn på partiets valsedlar, skall det uteslutas
från vidare jämförelse.

Skall blott en plats besättas
tillfaller platsen den kandidat som står främst i namnordningen inom det parti
som har det största jämförelsetalet enligt andra stycket.

Mellan lika jämförelsetal avgöres
företrädet genom lottning.

Föreslagen lydelse

det tal som är 1 högre än det dubbla antalet av de mandat
som redan tilldelats partiet i valkretsen.

För varje mandat som ett parti har erhållit i
kommunfullmäktige utses en fullmäktig. Det första mandatet som tilldelats ett
parti besätts med den kandidat som står främst i den enligt 15 § bestämda
ordningen mellan namnen, det andra med den kandidat som därefter står närmast i
ordningen och så vidare efter samma grund.

Har ett parti erhållit flera mandat
än antalet på partiets valsedlar upptagna namn skall överskjutande mandat
vara obesatt under den tid för vilken valet gäller. År kommunen indelad i
valkretsar skall dock överskjutande mandat, med tillämpning av 15 b § fjärde
stycket, flyttas till annan valkrets. Kan mandat inte besättas med tillämpning
av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid för vilken valet gäller.

Mellan lika jämförelsetal avgörs
företrädet genom lottning.

16 §

Har kandidat vid val till landsting fått plats i ordning i
mer än en valkrets eller för mer än ett parti och skulle han till följd därav
erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett parti, skall han
tillträda det mandat, för vilket hans jämförelsetal är störst.

På grundval av de valsedlar som gällde för kandidatens
namn när

Har en kandidat vid landstings-eller kommunfullmäktigval
fått plats i ordning i mer än en valkrets eller för mer än ett parti och skulle
han till följd därav erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett
parti, skall han tillträda det mandat, för vilket hans jämförelsetal är störst.

På grundval av de valsedlar som gällde för kandidatens
namn när

Prop. 1981/82:222 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

detta erhöll plats i ordningen/fl.s<ifä/- detta erhöll
plats i ordningen fast-

les vid ny sammanräkning vem som ställs vid ny sammanräkning vem

skall erhålla mandat som kandidaten som skall erhålla mandat som kandi-

ej tillträder. Vid denna uträkning daten ej tillträder. Vid denna uträk-

gäller varje valsedel som hel röst. ning gäller varje valsedel som hel

Med iakttagande av att namn på röst. Méd iakttagande av att namn

kandidat som redan tillträtt mandat på kandidat som redan tillträtt man-

för partiet anses som obefintligt skall dat för partiet anses som obefintligt

röstvärdet tillgodoräknas det namn skall röstvärdet tillgodoräknas det

som står främst på sedeln. Den som namn som står främst på sedeln. Den

får högsta röstetal erhåller manda- som får högsta röstetal erhåller man

tet. Mellan lika tal avgöres företrä- datet. Mellan lika tal avgörs företrä

det genom lottning. det genom lottning.

Har till följd av denna paragraf
två eller flera mandat ej tillträtts, tillsätts de ett och ett allt efter
storleken på jämförelsetalen för namnen enligt 6 §.

Bestämmelserna i första - tredje
styckena äger motsvarande tillämpning för det fall att kandidat vid val till
kommunfullmäktige fått plats i ordning i mer än en valkrets och till följd
därav skulle erhålla plats i mer ån en valkrets. Är vid tillämpningen av andra
stycket fråga om plats för mer ån ett parti skall sammanräkningen ske inom det
parti för vilket plats först skulle ha tilldelats kandidaten.

17 §

ärplatserna i landsting och kom- När
mandaten i landsting och

munfullmäktige fördelats mellan kommunfullmäktige fördelats mel-

partier och besatts med ledamöter, lan partier och besatts med ledamö-

skall länsstyrelsen utse suppleanter ter, skall länsstyrelsen utse supple-

för landstingsledamöter och kom- anter för landstingsledamöter och

munfullmäktige. kommunfullmäktige.

19 §

För kommunfullmäktige utses suppleanter på följande sätt.

För varje ledamot görs en
sammanräkning inom det parti, för vilket han har blivit vald. Vid varje
sammanräkning tas hänsyn endast till de valsedlar som upptar ledamotens namn
och som på grund härav gällde för detta namn, när det fick plats i ordning.
Varje valsedel gäller som hel röst. Med iakttagande av att namn på kandidat som
har blivit genom valet utsedd till ledamot skall anses som obefintligt
tillgodoräknas röstvärdet det namn som står främst på sedeln. Den som får
högsta röstetalet är utsedd till suppleant för den ledamot som sammanräkningen
avser. Mellan lika tal avgörs företrädet genom lottning.

Om det antal suppleanter som har
utsetts enligt andra stycket är mindre än det antal som kommunfullmäktige har
bestämt enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1977:179) och samma suppleant har
utsetts för tre eller flera

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

ledamöter, görs ytterligare en sammanräkning för var och
en av dessa ledamöter. Därvid skall även namn på kandidat som har blivit genom
valet utsedd till suppleant för den ledamot som sammanräkningen avser anses som
obefintligt. I övrigt förfars på sätt som anges i andra stycket.

Om antalet suppleanter fortfarande
är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 2 kap. 2 §
kommunallagen och samma suppleant har utsetts för fem eller flera ledamöter,
görs ytterligare en sammanräkning för var och en av dessa ledamöter.

Därefter görs på motvarande sätt
successivt ytterligare sammanräkningar för de ledamöter vilkas suppleanter har
utsetts för sju eller flera ledamöter, nio eller flera ledamöter, och så
vidare, så länge antalet suppleanter är mindre än det antal som
kommunfullmäktige har bestämt enligt 2 kap. 2 § kommunallagen.

Kan föreskrivet antal suppleanter inte utses enligt andra
- femte styckena skall därvid bero.

22 §

Har landstingsledamot avgått före
utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan
av landstingets ordförande till ordinarie landstingsledamot inkalla den
suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur
att inträda.

Har fullmäktige avgått för utgången
av den tid för vilken han blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av
fullmäktiges ordförande vid offentlig förrättning genom ny sammanräkning inom
det parti för vilket den avgångne blivit vald utse efterträdare för honom.
Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det
parti från vilket plats först tilldelats honom. Vid sammanräkningen äger 7§
andra stycket motsvarande till-lämpning.

Har ledamot i landsting eller kommunfullmäktige
avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald skall länsstyrelsen
på anmälan av landstingets respektive kommunfullmäktiges ordförande till
ordinarie ledamot inkalla den suppleant som enligt den mellan suppleanterna
bestämda ordningen står i tur att inträda.

Finns ej någon som enligt första
stycket kan inkallas till ordinarie ledamot skall länsstyrelsen vid offentlig
förrättning genom ny sammanräkning inom det parti för vilket den avgångne
blivit vald utse efterträdare för honom. Vid den nya sammanräkningen tillämpas
15 b, 15 c, och 16-18 §§ när det gäller efterträdare för landstingsledamot och
15 d, 17 och 19 §§ när det gäller efterträdare för fullmäktig.

Finns ej någon som kan utses till
efterträdare för landstingsledamot eller fullmäktig, skall därvid bero.

15 kap. 4§ Talan mot beslut, varigenom centrala
valmyndigheten eller länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av sådan
förrättning som avses i 14 kap. 13,14, 22 eller 23 § föres hos
valprövningsnämnden genom besvär.

Föreslagen lydelse

Talan får föras av den som enligt
röstlängd var röstberättigad vid valet samt av den som enligt beslut av
länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från röst-rått.
Talan får också föras av parti.

Besvärshandlingen skall ges in till beslutsmyndigheten
och vara myndigheten till hända inom tio dagar efter det att valet eller
förrättningen avslutades. Har besvärshandlingen kommit in till
valprövningsnämnden före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att
inlagan kommit in till beslutsmyndigheten först därefter dock ej föranleda
att besvären lämnas utan prövning.

Nuvarande lydelse

Besvärshandlingen skall ges in till
beslutsmyndigheten och vara myndigheten till hända, om besvären avser
riksdagen, inom tio dagar och, om besvären avser landsting eller
kommunfullmäktige, inom sju dagar efter det att valet eller förrättningen
avslutades. Har besvärshandling kommit in till valprövningsnämnden före
besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan kommit in till
beslutsmyndigheten först därefter dock ej föranleda att besvären lämnas utan
prövning.

Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skall
beslutsmyndigheten samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och sända
besvärshandlingarna till valprövningsnämnden. Avser besvären riksdagen,
införes kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Avser besvären landsting
eller kommunfullmäktige, införes kungörelsen i ortstidning inom
landstingskommunen respektive kommunen. I kungörelsen anges viss kort tid inom
vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till valprövningsnämnden.
Beslutsmyndigheten skall därjämte skyndsamt inkomma till valprövningsnämnden
med yttrande öer besvären.

Besvär över beslut, varigenom har fastställts utgången av
val i hela riket av landstingsledamöter eller kommunfullmäktige, prövas av
valprövningsnämnden i den sammansättning denna hade vid tiden för valet.

6§

Finner valprövningsnämnden i ärende enligt 4 § behövligt
att någon hörs som vittne vid domstol, kan nämnden förordna att vittnesförhör
skall äga rum vid allmän underrätt.

Finner valprövningsnämnden i ärende
enhgt 4 § behövligt att någon höres som vittne vid domstol, kan nämnden
förordna att vittnesförhör skall äga rum vid allmän underrätt.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35
kap. lOoch.ll §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till vittne
utgår av allmänna medel. Kostnaden härför skall stanna på statsverket.

Statlig och kommunal myndighet skall lämna uppgift och
avge yttrande till valprövningsnämnden, då nämnden begär det.

Har i den verksamhet för förberedande
och genomförande av val, för

7 §

Har i den verksamhet för förberedande
och genomförande av val, för

Har vid förrättning som avses i
14 kap. 13,14,22eller 23 § förekommit avvikelse från föreskriven ordning
och är det ej osannolikt att avvikelsen har inverkat på utgången av
förrättningen, skall valprövningsnämnden vid prövning av besvär över
förrättningen upphäva denna och uppdraga åt beslutsmyndigheten att vidtaga
erforderlig rättelse.

Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut icke
får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses
med beslutet ej åberopas vid besvär som avses i denna paragraf.

Nuvarande lydelse

vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från
föreskriven ordning eller har vid valet förekommit sådant otillbörligt
förfarande som avses i 17 kap. 8 § brottsbalken, skall valprövningsnämnden, om
det med fog kan antagas att vad som förekommit har inverkat på valutgången,
vid prövning av besvär över valet upphäva detta i den omfattning som behövs och
förordna om omval i valkrets. Kan rättelse åstadkommas genom förnyad
sammanräkning eller annan sådan mindre ingripande åtgärd, skall nämnden dock i
stället för att förordna om omval uppdraga åt beslutsmyndigheten att vidtaga
sådan rättelse.

Om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses
beslut över anmärkning mot röstlängd eller om rättelse av allmän
röstlängd/öe-skrives i 4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 § första stycket.

Föreslagen
lydelse

vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från
föreskriven ordning, skall valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att
vad som förekommit har inverkat på valutgången, vid prövning av besvär över
valet upphäva detta i den omfattning som behövs och förordna om omval i
valkrets. Kan rättelse åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller annan
sådan mindre ingripande åtgärd, skall nämnden dock i stället för att förordna
om omval uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta sådan rättelse.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas också om någon vid valet vidtagit åtgärd som varit ägnad att hindra
röstningen eller förvanska dess utgång eller pä annat sätt otillbörligt
inverka på röstningen.

Har vid förrättning som avses i 14 kap. 13,14,22 eller 23
§ förekommit avvikelse från föreskriven ordning och är det ej osannolikt att
avvikelsen har inverkat på utgången av förrättningen, skall valprövningsnämnden
vid prövning av besvär över förrättningen upphäva denna och uppdra åt
beslutsmyndigheten att vidta erforderlig rättelse.

Om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses
beslut över anmärkning mot röstlängd eller om rättelse av allmän
röstlängd/öre-skrivs i 4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 § första stycket.

2
Förslag till Lag om ändring

lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrivs att 43 och 50 §§ lagen (1972:704) om
kykofullmäk-tigval skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

43 §

Den slutliga sammanräkningen
verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart
det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I
kungörelsen anges i förekommande fall i vilken ordning som de olika valen
kommer att räknas,,om hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås på
församlingarnas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens början
införas i ortstidning inom länet.

I fråga om den slutliga samman- I fråga om den slutliga samman-

räkningen tillämpas i övrigt de räkningen
tillämpas i övrigt de

bestämmelser
i 14 kap. 1 § andra stycket, 2-A §§, 5 § första stycket 1 och2samt 15,15 d,
16,17,79, 20och 22-24 vallagen (1972:620) som avser val av kommunfullmäktige
och utseende av suppleanter för fullmäktige.

bestämmelser i 14 kap. 1 § andra stycket, 2-A §§, 5 §
första stycket 1 och 2 samt 15, 15 d, 16, 17 och 79-24 §§ vallagen (1972:620)
som avser val av kommunfullmäktige och utseende av suppleanter för fullmäktige.

Vad som sägs i 14 kap. 19 §
vallagen om beslut som har fattats med stöd av 2 kap. 2§ kommunallagen
(1977:179) skall vid tillämpningen av första stycket i stället gälla beslut som
har fattats med stöd av 8 § 4 mom. eller 32 a § lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse.

50 § Talan mot beslut, varigenom
länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av förrättning för utseende av
efterträdare för fullmäktig eller av ytterligare suppleant föres hos
valprövningsnämnden genom besvär.

Besvärshandlingen skall ges in till länsstyrelsen och
vara denna till hända inom sju dagar efter det att valet eller förrättningen
avslutades. Har besvärshandling kommit in till valprövningsnämnden före
besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan kommit in till
länsstyrelsen först därefter dock ej föranleda att besvären lämnas utan
prövning.

Talan får föras av den som enligt röstlängd var
röstberättigad vid valet samt av den som enligt beslut av länsstyrelsen över
anmärkning mot röstlängden var utesluten från rösträtt. Talan får också föras
av parti. Besvärshandlingen skall ges in till länsstyrelsen och vara denna till
hända inom tio dagar efter det att valet eller förrättningen avslutades. Har
besvärshandling kommit in till valprövningsnämnden före besvärstidens utgång,
skall den omständigheten att inlagan kommit in till länsstyrelsen först
därefter dock ej föranleda att besvären lämnas utan

provning.

Snarast möjligt efter besvärstidens
utgång skall länsstyrelsen samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och
sända besvärshandlingarna till valprövningsnämnden. Kungörelsen införes i
ortstidning inom kommun i

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

vilken församlingen ingår. I kungörelsen anges viss kort
tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till
valprövningsnämnden. Länsstyrelsen skall därjämte skyndsamt inkomma till
valprövningsnämnden med yttrande över besvären.

Den som vill anföra besvär har rätt
att hos länsstyrelsen genast erhålla utdrag ur protokoll eller annan handling
över förrättningen.

3 Förslag till

Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)

Härigenom föreskrivs att 16 och 17 §§ folkomröstningslagen
(1979:369) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

16;

Talan mot beslut, varigenom centrala
valmyndigheten har fastställt utgången av folkomröstning, förs hos
valprövningsnämnden genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den
sammansättning denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan
tillämpas i övrigt bestämmelserna i 15 kap. 4 § andra och tredje styckena
vallagen (1972:620) om besvär som avser riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma
kapitel.

Talan får föras av den som enligt
röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt
beslut av länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från
rösträtt.

Föreslagen
lydelse

Talan mot beslut, varigenom centrala
valmyndigheten har fastställt utgången av folkomröstning, förs hos
valprövningsnämnden genom besvär. Besvären prövas av valprövningsnämnden i den
sammansättning denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan
tillämpas i övrigt bestämmelserna i 15 kap. 4 § tredje och fjärde styckena
vallagen (1972:620) om besvär som avser riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma
kapitel.

Talan får föras av den som enligt röstlängd var
röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt beslut av
länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från rösträtt.
Talan får också föras av parti samt av sådan kommitté som har bildats för att
verka för något av de förslag som omröstningen gäller och som erhållit
statsbidrag för sin verksamhet.

17 §

Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
folkomröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven
ordning eller har vid folkomröstningen förekommit sådant otillbörligt
förfarande som avses i

Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
folkomröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven
ordning, skall valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som har
förekommit har

Nuvarande lydelse

17 kap. 8§ brottsbalken, skall valprövningsnämnden, om
det med fog kan antas att vad som har förekommit har inverkat på utgången av
omröstningen, vid prövning av besvär över omröstningen upphäva denna i den
omfattning som behövs och förordna om ny omröstning beträffande ett eller flera
områden som bildar valkrets vid val av kommunfullmäktige eller, om rättelse
kan åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten
att vidta sådan rättelse. Förordnande om ny omröstning får dock, såvitt gäller
rådgivande folkomröstning, meddelas endast om vad som förekommit kan ha lett
till att resultatet av folkomröstningen har blivit missvisande med hänsyn till
omröstningens ändamål.

Föreslagen lydelse

inverkat på utgången av omröstningen, vid prövning av
besvär över omröstningen upphäva denna i den omfattning som behövs och förordna
om ny omröstning beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid
val av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas genom förnyad
rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten att vidta sådan rättelse.
Förordnande om ny omröstning får dock, såvitt gäller rådgivande folkomröstning
meddelas endast om vad som förekommit kan ha lett till att resultatet av
folkomröstningen har blivit missvisande med hänsyn till omröstningens ändamål.

Bestämmelserna i första stycket
tillämpas också om någon vid omröstningen vidtagit åtgärder sotn varit ägnade
att hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller på annat sätt
otillbörligt inverka på omröstningen.

Om enligt bestämmelse i lag talan
mot visst beslut inte får föras eller skall föras i särskild ordning, får
omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid besvär som avses i denna
paragraf.-

Att bestämmelserna i 4 kap. 6 §, 8
§ tredje stycket odh 18 § första stycket vallagen (1972:620) om talan i samband
med besvär över val mot länsstyrelses beslut över anmärkning mot röstlängd
eller om rättelse av allmän röstlängd skall tillämpas i fråga om besvär över
folkomröstning följer av 5 § andra stycket.

Prop.
1981/82:222 46

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds
Ju 1982:1) Översyn av vallagen 3

Följande remissinstanser har yttrat
sig: Svea hovrätt, riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms län.
Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Jämtlands län,
valprövningsnämnden. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, valnämnderna
i Stockholms kommun. Södertälje kommun, Helsingborgs kommun och Örebro kommun.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Stockholms stifts församlings-
och pastoratsförbund.

Länsstyrelserna i Malmöhus län,
Göteborgs och Bohus län och Älvsborgs län har bifogat yttranden från
valnämnderna i Malmö kommun, Göteborgs kommun resp. Borås kommun.

Valnämnden i Stockholms kommun har
såsom eget yttrande åberopat ett tjänsteutlåtande av valnämndens kansli.

1 Allmänna synpunkter

Länsstyrelserna, Landstingsförbundet, valnämnderna i
Södertälje kommun och Borås kommun. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund och Stockholms sifts församlings- och pastoratsförbund
tillstyrker kommittéförslaget eller lämnar det utan erinran.

2 Kontrollgranskning av underkända förtidsröster m. m.

RSV tillstyrker kommitténs förslag
rörande granskning av innehållet i H-omslagen. Arbetet i vallokalen sker
normalt under stor stress efter det valförrättningen avslutats. För att snabbt
få fram de preliminära valresultaten och för att inte av trötthet begå misstag
i tveksamma bedömningsfall underkänns de kuvert och valsedlar där tveksamhet
uppstår beträffande giltigheten. Underkända kuvert eller valsedlar läggs därvid
i särskilda omslag. De förtidsröster som på grund av tveksamhet lagts i omslag
H blir i nuläget inte föremål för någon förnyad granskning på det sätt som
gäller beträffande valsedlar som lagts i omslag B. Risken finns därför att t.
ex. ett innerkuvert som innehåller två valsedlar förblir underkänt om det
lämnats som förtidsröst medan en av de två valsedlarna under vissa
förutsättningar godkänns vid länsstyrelsens slutliga granskning om den lämnats
i vallokalen. RSV bedömer det vara av stor vikt att avlämnade röster får en
likartad behandling oavsett om de lämnas som förtidsröster eller i vallokalen.
Verket bedömer det heller inte vara möjligt att ålägga valförrättarna att under
tidspress och trötthet göra några djupare analyser i tveksamma fall. Därför
vill RSV betona vikten av att kommitténs förslag i dessa delar genomförs till

Prop. 1981/82:222 47

040 1982 års val.

041 Länsstyrelsen i Stockholms
län: Valnämndens överprövning av H-

omslagens innehåll bör ge den eftersträvade enhetliga bedömningen.

Tabellen över kassationsanledningar på s. 69 i betänkandet bör kunna utgöra

underlag för en bra "arbetsblankett" vid valnämndernas granskning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län vill i detta sammanhang åter ta upp problemet med de valkuvert med blå
landstingsvalsedlar, som påträffas vid behandlingen av poströster i de kommuner
som inte ingår i landstingskommun.

Under åren har olika besked lämnats
från skilda håll om hur sådana valkuvert skall bedömas. Länsstyrelsen anser att
valkuvert med felaktig färg skall förklaras vara ogiltiga.

För att inte längre oklarhet skall
råda härom, bör en bestämmelse införas som ett sista stycke i 13 kap. 4 §
vallagen av förslagsvis följande lydelse: "Om valkuvert eller innerkuvert
från väljare, som inte skall delta i val av landstingsledamöter, synes
innehålla en blå valsedel, skall med valkuvertet förfaras på sätt föreskrives i
5 §."

På H-omslaget skall finnas
anvisning om att ytterkuvert med valkuvert eller innerkuvert innehållande
ogiltig blå valsedel skall läggas i H-omslag.

Valnämnden i Göteborgs kommim anser
att 13 kap. 4 § andra stycket andra meningen vallagen bör ha en lydelse som
motvarar 4 § tredje stycket femte meningen. En postfunktionär kan av misstag ta
emot mer än ett valkuvert för något av valen.

I 4 § bör även införas en
bestämmelse angående behandlingen av valkuvert/innerkuvert med blå valsedlar i
de fall dessa hänför sig till väljare hemmahörande i Göteborgs, Malmö eller
Gotlands kommun.

Den av kommittén i "Översyn av
vallagen 1" föreslagna ändringen i 13 kap. 7 § bör genomföras. Ett
alternativ är att anpassa texten till den i 11 § andra meningen.

Vid röstsammanräkningar i större
kommuner onsdagen efter valet är ett stort antal personer engagerade i
valnämndernas arbete. För att den eftersträvade enhetliga bedömningen skall
uppnås, måste samma personer ta ställning.till samtliga fall av felaktiga
poströster. I de kommuner som inte tillhör ett landsting rör det sig om ett
betydande antal ytterkuvert IV. Valnämnden
befarar att förrättningen därigenom kommer att försenas.

I de mindre kommunerna kommer
enligt föreliggande förslag poströsterna att i stor utsträckning kontrolleras
två gånger av samma valförrättare/ valnämndsledamöter.

I omslag H läggs även poströster
som kommer in till valnämnden, sedan onsdagssammanräkningen har påbörjats. Ett
antal ytterkuvert IV från
utlandsmyndigheter och fartyg skickas efter varje val av RSV ut till
valnämnderna flera dagar eller veckor efter det att valnämndens sammanräkning
avslutats. Det innebär att valnämnden då måste iordningställa nya H-omslag,
föra protokoll och överiämna det hela till länsstyrelsen. En

Prop.
1981/82:222 48

bestämmelse måste införas i vallagen så att RSV får
möjlighet att självt omhänderta dessa ytterkuvert IV.

Valnämnden i Malmö: Vid överläggningar mellan företrädare
för bl. a. valnämnderna i Göteborg och Malmö samt riksskatteverkets valsektion
har behandlats frågor som sammanhänger med att det i Göteborg och Malmö inte
förekommer landstingsval. Därvid har från Malmö valnämnds sida påpekats
olägenheterna av att innehållet i H-omslagen inte blivit föremål för
granskning. I riksskatteverkets handledning för valförrättare 1979 står
visserligen att om ytterkuvert IV innehåller
landstingsvalsedlar skall kuverten med riksdags- och kommunfullmäktigvalsedlar
godkännas och kovertet med landstingsvalsedlar inte godkännas och senare läggas
i omslag H. Valnämnden är medveten om att denna föreskrift inte alltid har
iakttagits. I stället har samtliga kuvert med valsedlar återinlagts i
ytterkuvert IV
och detta i sin tur i
omslag H. Vid de förfrågningar som valnämnden gjort bland valförrättare i Malmö
har även framkommit att i ytterkuvert IV förekommit många andra varianter på valkuvert, exempelvis ett kuvert
för landstingsval och ett för riksdagsval men inget för kommunfullmäktigval eller
ett kuvert för landstingsval och ett för kommunfullmäktigval men inget för
riksdagsval samt att valförrättarna funnit det säkrast att underkänna alla
kuverten och lägga innehållet i omslag H.

Av det anförda framgår att
valnämnden med tillfredsställelse noterar kommitténs förslag att låta
valnämnderna granska innehållet i omslag H vid onsdagsräkningen. Härigenom
uppnås en mera enhetlig bedömning av innehållet i dessa omslag, vilket är av
stor betydelse särskilt i de tre landstingsfria kommunerna.

Valnämnden tillstyrker därför kommitténs förslag i denna
del.

Svenska kommunförbundet delar
kommitténs bedömning av de särskilda problem rörande valhemligheten som är
förenade med att låta länsstyrelsen kontrollera innehållet i H-omslagen. Med
hänsyn till mängden poströster som valnämnden hanterar föreligger inte några
motsvarande risker för valhemligheten om denna granskning i stället sker hos
valnämnden. Förslaget medför ett visst merarbete och därmed ökade kostnader för
valnärnnderna. Merarbetet får dock anses relativt begränsat. Vägt mot den ökade
rättssäkerhet som härigenom vinns, bör förslaget godtas.

Valnämnden i Helsingborgs kommun anför liknande
synpunkter.

Valnämnden i Stockholms kommun
finner kommitténs överväganden och förslag riktiga. Den föreslagna hanteringen
gagnar valförrättningens kvalitet.

Antalet förtidsröster ökar för
varje valår, vilket får till följd att också fler förtidsröster kan bli
behäftade med formella fel som medför ett underkännande av rösten.

Valförrättarna i valdistriktet har
under valdagen att göra en priliminär bedömning av valsedlarnas och
valkuvertens giltighet. Länsstyrelsen gör sedan den slutliga bedömningen. Detta
har dock tidigare inte gällt de

Prop. 1981/82:222 49

förtidsröster (ytterkuvert IV) som haft formella fel. Dessa har lagts i omslag H
och inte prövats vidare.

Det nu föreliggande förslaget innebär en enklare hantering
i vallokalerna och möjligheter till en enhetligare och mer kvalificerad
bedömning hos valnämnden. Valnämndens efterprövning av innehållet i omslag H
innebär ett visst merarbete under onsdagsräkningen, vilket dock torde vara av
marginell betydelse.

Hanteringen av ytterkuvert IV (förtidsröster) som kommit in till valnämnden efter
onsdagsräkningen berörs kortfattat i betänkandet. De förtidsröster som kommer
in till riksskatteverket så sent att de inte hinner sändas till valnämnden före
det att onsdagsräkningen påbörjats översänds senare, till valnämnden av
riksskatteverket. Valnämnden i sin tur registrerar de inkomna handlingarna.
Förtidsröster läggs i omslag H och sänds till länsstyrelsen.

Denna hantering, som i och för sig inte är direkt
omfattande, synes dock helt onödig. Eventuella brister i valnämndens formella
hantering kan också leda till att valhemligheten röjs i dessa fall.

Valnämnden föreslår att vallagen ändras så att
riksskatteverket ges möjligheter att behålla dessa sent inkomna förtidsröster
för slutlig förvaring under mandatperioden eller att vidarebefordra dem direkt
till länsstyrelsen.

Valnämnden i Örebro kommun vill alls inte av
arbetsbelastnings- eller andra sådana skäl motsätta sig kommitténs förslag att
lägga den slutliga granskningen av H-omslagens innehåll hos nämnden. Nämnden
finner det emellertid närmast stötande, att en slutlig granskning förläggs till
en underordnad myndighet.

Nämnden har i denna fråga haft överläggningar med de
främsta företrädarna för valfunktionen hos länsstyrelsen i Örebro län. Full
enighet rådde om nämndens synsätt.

Länsstyrelsens representanter
ansåg, att om valdistriktens och valnämndens H-omslag samlades och granskades
valkretsvis möjligheterna att röja valhemlighet vore ytterst ringa, närmast
uteslutna. Detta resonemang bygger på uppläggningen av det system som
länsstyrelsen använder vid granskningsförrättningen. Om en grupp granskar
H-omslagets innehåll och för in röstningen med "P" i röstlängden och
om en annan grupp därefter, utan tillgång till röstkorten, öppnar valkuverten
måste kravet på valhemlighet vara tillgodosett.

I själva verket skulle en granskning
hos valnämnden vid en till sin omfattning klen poströstning inte ge stort
bättre skydd för valhemligheten.

Valnämnden har mycket noggrant
övervägt frågan och har, inte minst på grund av uttalandet från länsstyrelsens
representanter, stannat vid att avstyrka detta kommitténs förslag.

Nämnden förordar sålunda, att granskning av H-omslagen
skall ske men

Prop. 1981/82:222 50

ombesörjas av den slutliga sammanräkningsmyndigheten
länsstyrelsen.

Skulle kommitténs förslag
genomföras, har valnämnden ingen erinran mot den föreslagna utformningen av
lagtexten.

Nämnden delar kommitténs mening att
några merkostnader inte uppkommer, om förslaget genomförs.

3 Valbarhetsprövningen

RSV framhåller följande med
anledning av kommitténs förslag att inte f. n. ändra på den nuvarande
ordningen.

Även om de olägenheter, som orsakas
av reglerna om valbarhetsprövning, har varit och förväntas bli begränsade anser
RSV att de nuvarande förhållandena inte är tillfredsställande. Enligt RSVs mening
bör ett så tungt vägande moment i valgenomförandet som prövning av valbarhet
styras av regler som fullt ut är möjliga att följa.

Valförfarandet i övrigt kringgärdas
överlag av en ytterst noggrann reglering. RSV önskar därför ett klarläggande
när det gäller valbarhetsreglerna. Det slutliga valresultatet bör på intet
sätt bli beroende av tillfälligheter. Som kommittén angett kan valresultatet
bli olika beroende på vilken regel (efterträdar- eller obefintlighetsregeln)
som tillämpas då det visat sig att kandidat inte varit valbar.

RSV vill här framhålla sin uppfattning att enbart den s.
k. efterträdarregeln bör vara gällande. Ett tungt vägande skäl bör vara att
väljarna säkerligen är av den uppfattningen att kandidaterna som finns upptagna
på valsedlarna också är valbara. Av denna anledning anser RSV att det måste
framstå som naturligt att den väljargrupp som röstat fram en kandidat, som av
viss anledning inte kan tillträda mandatet eller som vid ett senare tillfälle
inte uppfyller behörighetsvillkoren, även skall tillsätta ersättare för denne.
Även vallagskommittén har berört denna princip (s. 67). RSV vill i detta
sammanhang peka på förhållandet att om kandidat inte skall tillträda mandat
till följd av s. k. dubbelvalsåweckling skall med tillämpning av efterträdarregeln
fastställas vem som skall erhålla det lediga madatet (14 kap. 16 § vallagen).

Om efterträdarregeln skulle bli
tillämpbar även då en kandidat måste avstå ett mandat därför att han eller hon
inte är valbar skulle de olägenheter som hänger ihop med den nuvarande
ordningen försvinna.

RSV vill upplysa om att samtliga länsstyrelser har haft
och kommer att ha tillgång till ADB-rutiiier som ger möjlighet till den
kontroll som enligt komittén hittills tillämpats vid bl. a. länsstyrelsen i
Malmöhus län. Detta kontrollsystem är inte heltäckande, vilket även kommittén
framhållit.

Lånsstyrelsen i Stockholms lån: För länsstyrelserna - i
vart fall i ett så stort län som Stockholms län - innebär en fullständig och
formellt helt riktigt genomförd valbarhetskontroll en betungande arbetsuppgift.
I sämsta fall kan den, trots stora personalinsatser, fördröja den slutliga
sammanräkningen.

Prop. 1981/82:222 51

Det skulle därför vara en avsevärd fördel om det kunde få
anses vara godtagbart att ca tio dagar före valdagen jämföra kandidatbandet med
det då gällande folkbokföringsbandet. Vid sammanräkningen bevakas och kontrolleras
tveksamma fall. Särskilt viktigt är detta vid konkurrerande kandidatlistor.
Som visats genom exemplet på s. 64 och 65 i betänkandet är det ju endast i de
fall ett parti gått fram med mer än en listtyp och med delvis gemensamma namn
som det kan ha betydelse för valresultatet om kandidatnamn betraktas som
obefintligt vid sammanräkningen eller om den ej valbare senare ersätts genom
efterträdarval. Stockholms län hade för sin del inte något enda sådant fall av
konkurrerande listor i 1979 års kommunala val. Genom att länsstyrelsen före
sammanräkning har tillgång till valsedlarna och deras namninnehåll kan sådana
fall av konkurrerande listor upptäckas i god tid före sammanräkningen. Sådan
kontroll har också regelmässigt utförts vid alla val hittills.

Inför 1982 års kyrkofullmäktigval -
där ca 7 000 personer kandiderar för de olika partierna i länets församlingar -
överväger länsstyrelsen att genomföra valbarhetskontrollen enligt följande.

Som valbara betraktas utan vidare
de kandidater som på valdagen är ledamöter eller suppleanter i församlingen.
Detta kontrolleras mot länsstyrelsens material för efterträdarval.

I övrigt görs valbarhetskontroll i
vanlig ordning för de (nya) kandidater som vid valet utses till ledamöter eller
suppleanter. Övriga namn kontrolleras

ej-

I de extrema fall då för något
parti förekommer konkurrerande hstor med delvis gemensamma namn görs
fullständig varbarhetskontroll - för att undvika fel slutresultat (kommitténs
exempel).

Valnämnden i Örebro kommun har ingen erinran mot
förslaget.

4 Enhetligare regler för mandatfördelningen i kommunala
val

De ändringar i 14 kap. vallagen som
kommittén föreslår är enligt RSV önskvärda och åstadkommer inga svårigheter
inför höstens val. Förslaget innebär bl. a. att reglerna blir lättare att
överblicka.

Svenska kommunförbundet: I syfte
att skapa en större överensstämmelse mellan reglerna för mandatfördelning m. m.
i landstings- och kommunfullmäktigval, har kommittén gått igenom rutinerna i
14 kap. vallagen. De föreslagna ändringarna torde vara av begränsad praktisk
betydelse, men undanröjer vissa tveksamheter om vad som skall gälla. Förslaget
innebär i denna del bl. a. vissa ändringar i förfarandet i de sällsynta fall då
antalet kandidater på ett partis valsedlar inte räcker till för att besätta det
antal mandat som partiet erövrat i valet.

Om ett partis kandidater inte
räcker till för att besätta det antal mandat partiet erhållit i valkretsen går
mandatet enligt den nuvarande ordningen för kommunfullmäktigval över till det
av de övriga partierna som står närmast i

Prop. 1981/82:222 52

tur att erhålla mandat. I likhet med kommittén finner
förbundet det riktigare att i en sådan situation låta mandatet stå obesatt. Den
föreslagna ordningen utesluter emellerfid inte att kommunfullmäktige under en
mandatperiod, trots reglerna i 2 kap. 1 § kommunallagen, kommer att bestå av
ett jämt antal ledamöter, vilket kan inverka negativt på beslutsprocessen.

Sannolikheten för att ett mandat
skall behöva lämnas obesatt torde i praktiken vara mycket liten. Den föreslagna
ordningen överensstämmer dessutom med vad som gäller i landstingsval och har
sådana principiella fördelar att den bör godtas. Den står också enligt
styrelsens mening i god överensstämmelse med reglerna i 2 kap. 11 § fjärde
stycket kommunallagen angående inkallande av suppleant i kommunfullmäktige.

Valnämnden i Örebo kommun har ingen erinran mot förslaget.

5 Rätt för politiska partier att överklaga beslut om
valutgång

Svea hovrätt delar
vallagskommitténs uppfattning att den ställning och betydelse, som enligt
vallagen dllkommer partierna vid en valförrättning, kan motivera att dessa nu
också tillerkänns rätt att besvära sig över valutgången. Vilka sammanslutningar
som skall få denna besvärsrätt och hur omfattande besvärsrätten skall bli i sak
är emellertid förtjänt av att närmare övervägas, bl. a. mot bakgrund av de i 11
§ förvaltningslagen uppställda villkoren för besvärsrätt mot
förvaltningsbeslut.

Med "parti" avses i vallagen uppenbarligen - i
enlighet med den i 3 kap. 7 § första stycket andra meningen regeringsformen
intagna definitionen - varje sammanslutning eller grupp av väljare, som
uppträder i val under särskild beteckning. Något krav på att parfiet för att
betraktas som sådant skall utgöra juridisk person har inte uppställts. Vid
prövning av förvaltningsbesvär har emellertid hitfills besvär av gruppbildningar,
som inte kunnat betraktas som juridiska personer, regelmässigt avvisats. Enligt
kommitténs specialmotivering skall också gälla att endast partier som utgör
juridiska personer får besvära sig. Det föreslagna tillägget fill 15 kap. 4 §
vallagen upptar dock inte någon sådan begränsning utan ger närmast vid handen
att besvärsrätten inte skall vara knuten till förutsättningen att klagande
parti befinns utgöra juridisk person. Från dessa utgångspunkter kan frågan
förväntas bereda valprövningsnämnden svårigheter. Den bör lösas genom en
otvetydig utformning av författningstexten. Vill man ej upprätthålla kravet på
att partiet skall vara juridisk person för att få besvära sig, kan
besvärsrätten möjligen begränsas på annat sätt, t. ex. genom att anknytas till
de i 5 kap. 3 § 1 och 2 vallagen upptagna förutsättningarna för registrering av
partibeteckning.

Såsom författningstexten utformats
torde besvärsrätten i princip endast fillkomma partiets högsta
förvaltningsorgan, dvs. partistyrelsen; hinder torde dock ej förehgga att genom
bestämmelse i stadgar eller genom befullmäktigande delegera rätten till
regionala eller lokala avdelningar inom

Prop. 1981/82:222 53

ett parti. Någon anledning att, om så sker, uppställa krav
på att en avdelning skall utgöra juridisk person för att få besvära sig på
parfiets vägnar synes inte föreligga. Utan direkt författningsreglering
förefaller det däremot uteslutet att, såsom kommittén synes vilja förorda,
fillerkänna regional eller lokal avdelning av parti besvärsrätt utan delegering
eller bemyndigande från partiets huvudorganisation. Om en sådan ordning införs,
bör kravet på att avdelningen skall utgöra juridisk person upprätthållas.
Vidare bör väl samfidigt regleras avdelningarnas och huvudorganisationens
inbördes kompetens att besvära sig på olika nivåer.

Enskild persons rätt att besvära
sig över utgången av ett val har i praxis knufits till förutsättningen att han
är röstberättigad vid valet (eller att han felakfigt icke upptagits i
röstlängden). Med hänsyn till förekomsten av utjämningsmandat vid riksdagsval
har vidare besvärsrätten vid sådant val inte ansetts begränsad till den egna
valkretsen. Däremot torde något krav på att valutgången skall ha gått den
klagande emot i den bemärkelsen, att det parti han röstat på fått sämre
utdelning i valet än som rätteligen tillkommit det, inte upprätthållas som
villkor för besvärsrätt, då något sådant skulle vara svårförenligt med princpen
om valhemlighetens bevarande.

Från dessa utgångspunkter finns det
anledning att överväga om partis och partiavdelnings besvärsrätt bör vara
inskränkt fill val och valkrets vari parfiet/avdelningen ställt upp kandidater
eller om besvärsrätten, särskilt vid riksdagsval, bör vara riksomfattande. En
annan fråga är om villkor för besvärsrätt bör vara att just klagande
parti/avdelning fått sämre utdelning i valet än rätteligen borde varit fallet,
eller om möjlighet skall finnas att överklaga valutgången under åberopande av
varje felaktighet, även om denna ej gått ut över den klagande.

Mot länsstyrelses beslut över
anmärkning mot röstlängd samt om rättelse i röstlängd får talan föras endast i
samband med besvär över val vid vilket beslutet länt till efterrättelse.
Kommittén förutsätter utan motivering att partis besvär över beslut om
valutgången under åberopande av oriktigt beslut om innehåll i röstlängd icke
skall upptagas till prövning. - Rätt att framställa anmärkning i röstlängd
eller ansökan om rättelse av rösfiängd torde, även efter införande av besvärsrätt
för parti över valutgången, med nuvarande utformning av bestämmelserna om
anmärknings- och rättelseförfarandena fillkomma endast enskild röstberättigad.
Utan särskilt stadgande lär emellertid parti som anför besvär över valutgången
inte vara undantaget från möjlighet att därvid angripa länsstyrelses beslut
över anmärkning mot eller ansökan om rättelse av röstlängd.

Sammanfattningsvis vill hovrätten
uttala, att det kan vara mofiverat att fillerkänna de politiska partierna rätt
att besvära sig över valutgången men att, om så sker, denna besvärsrätt i zonen
mellan allmänna förvaltningsbesvär och valbesvär i hittillsvarande bemärkelse
bör till sitt innehåll närmare belysas.

Folkomröstningslagen tilldelar inte partierna någon roll
vid en folkom-

Prop. 1981/82:222 54

röstning
och omröstningen avser inte val mellan olika partier utan mellan olika i förväg
utformade förslag i en viss fråga. Med denna ordning föreligger inte de motiv
för att tilldela parti besvärsrätt, som åberopats för att införa sådan rätt
beträffande allmänna val. Det är inte heller utan vidare givet att partier som
sådana ställer sig bakom olika förslag i folkomröstningen. Även om så sker kan
folkomröstningen knappast anses ha gått ett visst parti emot, bara för att
utgången av folkomröstningen inte blivit i enlighet med partiets önskan eller
någon felaktighet förekommit vid omröstningen. - Det nu anförda ger anledning
till viss principiell tvekan om lämpligheten av att tillerkänna parti besvärsrätt
rörande folkomröstning. Om så likväl sker, bör även i detta fall upprätthållas
krav pä att partiet utgör juridisk person. Då vallagskommittén inte i detta
sammanhang nämner regionala eller lokala avdelningar av ett parfi, utgår
hovrätten från att besvärsrätt vid folkomröstning endast skall tillkomma ett
partis högsta förvaltningsorgan.

Riksskatteverket har ingen erinran mot kommitténs
överväganden och förslag.

Valprövningsnämnden har ingenting att erinra mot
förslaget i sak eller mot den föreslagna lagtexten. Med hänsyn till
utformningen av 15 kap. 4 § vallagen enligt förslaget bör det stå klart att
bestämningen av kretsen taleberättigade på denna punkt inte gäller i.fråga om
besvär enligt andra bestämmelser i vallagens olika kapitel (jfr 11 § förvaltningslagen).

Vad beträffar prövningen av behörighetsfrågor för
politiskt parti (se betänkandet s. 86-87) får det anses följa av allmänna
grundsatser (jfr t. ex. 8 § förvaltningslagen och de i lagmofiven prop. 1971:30
del 2 s. 371 nämnda rättsfallen RÅ 1950 ref. 30 och 1952 ref. 3) att talan inte
bör avvisas utan att den klagande dessförinnan har fått tillfälle att avhjälpa
en föreliggande brist i fråga om behörigheten.

Nar det gäller besvärsrätten för politiskt parti,
kan säkerligen - inte minst vid lokala val - svårlösta frågor uppkomma bl. a.
beträffande vem behörigheten att klaga skall tillkomma i partier, som
framträder både i form av en riksorganisation och av särskilda lokala
organisationer. Det är önskvärt, att sådana frågor i möjligaste mån klarläggs
under departementsbehandlingen av vallagskommitténs förslag.

En
ledamot i valprövningsnämnden tillägger för sin del följande.

Den föreslagna besvärsrätten kan väl i och för sig
synas naturlig och rimlig med tanke på partiernas ställning och betydelse men
aktualiserar vissa besvärliga frågor, som bör lösas innan slufiig ställning kan
tas till förslaget i denna del; att enbart hänvisa till
"rättstillämpningen" är med hänyn till problemens vikt enligt min
mening inte till fyllest.

Såsom
betänkandet anger definieras ett parfi som en sammanslutning eller grupp av
väljare som uppträder i val under särskild beteckning. Det krävs inte, att
gruppen skall ha rättspersonlighet, dvs. tillgångar och skulder skilda från
medlemmarnas. Detta uppställs inte heller i den nu föreslagna lagtexten som
villkor för besvärsrätt och synes med hänsyn till ärendenas beskaffenhet

Prop.
1981/82:222 55

knappast
vara ofrånkomligt. När kommittén i motiven (s. 86) anser det böra fordras att
parti också är juridisk person, strider det alltså mot lagtexten, något som kan
bereda svårigheter i tillämpningen, särskilt för mindre, lokala partibildningar
utan mer utvecklad organisation.

En annan fråga gäller huruvida besvärsrätt tillkommer
endast partiets högsta förvaltande organ - styrelsen - eller även andra
parfiinstanser, t. ex. lokalavdelningar, utan särskild delegation. Och kan en
fraktion besvära sig mot parfiledningens önskan? Kan flera instanser i samma
parfi anföra besvär med skilda, mer eller mindre långt gående yrkanden?
Kommitténs uttalanden i dessa och andra liknande hänseenden (s. 86 f.)
förefaller ej övertygande. Frågeställningarna är svårlösta och behöver
bearbetas ytterligare.

Enligt 11 § förvaltningslagen, som gäller även
valbesvärsärenden, förutsätts för besvärsrätt att det aktuella beslutet angår
klaganden och gått honom emot. Detta anses för den enskilde medborgarens del ej
innebära någon inskränkning i besvärsrätten fill bara sådana fall där hans
intresse av en viss valutgång åsidosatts. Han kan således, oavsett sådant
intresse, i princip åberopa varje felaktighet i valet. Det är oklart, om
besvärsrätten för pohfiskt parti skall vara lika vidsträckt eller om den är
begränsad till fall där parfiet gör gällande att det fått sämre utdelning i
valet än det bort få. Vissa uttalanden i betänkandet (s. 86) tyder på att
kommittén avsett att i ett annat hänseende, nämligen då det gäller åberopande
av fel i röstlängd, inskränka besvärsrätten för ett parti, men lagstöd för detta
torde saknas.

Mot bakgrund av nyss berörda komplikationer och i
synnerhet det förhållandet att besvärsrätt för parti sannolikt skulle bli mera
begränsad än besvärsrätt för enskild vill jag ifrågasätta, om behovet av den
föreslagna regleringen är fillräckligt starkt för att den skall genomföras
trots anförda invändningar. Besvärsrätt tillkommer varje röstberättigad person,
vare sig han är parfimedlem eller ej, och det är svårt att se att parfiet
skulle ha ett annat och vidare intresse av besvärsrätt än den enskilde
medborgaren. Om ingen annan anför besvär eller tillräckhgt långtgående besvär,
kan ju alltid parfiets ordförande eller annan funktionär som är röstberätfigad
göra det. Än svagare är behovet med avseende på folkomröstningar, som ej avser
val

r'

mellan
parfier och där de olika förslagen inte alltid kan hänföras fill vissa

partier. ' ,

Svenska kommunförbundet anser det naturligt att
politiska parfier och kampanjkommittéer fillerkänns besvärsrätt i enlighet med
kommitténs förslag.

Valnämnden i Örebro kommun finner, att kommitténs
argumentering för att partierna skall ges rätt att anföra besvär mot beslut om
valutgång är hållbar och finner alltså förslaget riktigt. ~

Nämnden sätter emellerfid i fråga, om lagtextens
skrivning "Talan får också föras av parti" är helt entydig. Bör inte,
för undvikande av missförstånd, hänvisning göras fill 3 kap. 7 §
regeringsformen? Kommitténs

Prop. 1981/82:222 56

beskrivning
av ett besvärsberätfigat parti synes tämligen uttömmande och heltäckande
angiven i de allmänna och speciella motiveringarna.

Kommittén uttalar (s. 86 andra stycket), att enligt
dess mening endast det parti, som deltagit i det aktuella valet får besvära sig
över beslut om valutgång.

I dagens läge kan konstateras, att SKP,
otvivelaktigt ett parti enligt

regeringsformens definition, uttalat, att parfiet vid 1982 års.riksdagsval inte

ämnar ställa upp med egna kandidater. Partiet är alltså enligt lagtexten

besvärsberätfigat men får enligt vallagskommittén inte besvära sig över

beslut om valutgången. .

Den föreslagna lagtexten förefaller valnämnden
sålunda vara både dunkel och missvisande. Den bör för att ge klarthet
formuleras t. ex.: Talan får också föras av parti, som deltagit i det aktuella
valet. Begreppet parfi definieras i 3 kap. 7 § regeringsformen.

När det gäller folkomröstningar har erfarenheterna
från de fyra hittills företagna omröstningarna knappast gett en entydig bild av
kampanjkommittéernas partiförankring, i varje fall inte förbudsomröstningen
och höger- och vänstertrafikomröstningen. Endast ATP-omröstningen var väl helt
parti-styrd. Valnämnden tillstyrker emellertid förslaget, ehuru med samma
tvekan, som tydligt rått inom vallagskommittén.

6
Förfarandet vid besvär över beslut om valutgång

/?5Voch valnämnden i Örebro kommun har ingen
erinran mot kommitténs överväganden och förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län: För Stockholms
kommunfullmäktige börjar mandatperioden den 15 oktober. För att utgången av
detta val skall vinna laga kraft innan mandatperiodens början brukar
länsstyrelsen räkna detta val omedelbart efter de två riksdagsvalkretsarna och
således före landstingsvalet. Vid 1979 års valsammanräkning kunde valet fill
Stockholms kommunfullmäktige avslutas redan den 28 september. Förutsatt att
1982 års sammanräkning kan genomföras utan störningar (dataavbrott, programfel)
beräknas Stockholmsvalet i år kunna avslutas den 1 oktober (beroende på tre
dagar senare valdag än 1979). Marginalen för förseningar blir då endast fem
dagar. Detta bör givetvis inte hindra att tio dagars besvärsfid införs för de
kommunala valen.

Utgångspunkten för beräkning av besvärstiden är i
de kommunala valen uppläsningen av protokollet vid den offenfiiga förrättningen
för slutlig sammanräkning och mandatfördelning hos länsstyrelsen. Som kommittén
konstaterat är detta förfarande inte särskilt väl lämpat för ätt delge väljarna
att valet avslutats och att besvärstiden börjat löpa. Länsstyrelsen har i
yttrande över delbetänkandet Översyn av vallagen 1 anfört följande i anslutning
fill frågan om besvär.

Besvär
över val eller valförrättning som avser landsfing eller kommun-

Prop. 1981/82:222 57

fullmäktige skall enligt 15 kap. 4 § anföras inom sju
dagar efter det att valet eller förrättningen avslutades. Avsedda val och
förrättningar avslutas formellt genom uppläsning av protokollet (14 kap. 20 och
24 §). Uppläsningen utgör således utgångspunkt för beräkning av besvärstiden.
Valsammanräkning är en offentlig förrättning, men i praktiken förhåller det
sig enligt länsstyrelsens erfarenhet så, att allmänheten inte är närvarande vid
den slutliga sammanräkningen. Det framstår därför som en ganska opraktisk och
betydelselös metod att räkna besvärstid med utgångspunkt från uppläsning av
protokoll. Vid slutsammanräkningen av de allmänna valen hinner valprotokollen
av praktiska skäl inte färdigställas och justeras förrän flera dagar efter det
att den egentliga räkningen och bedömningen av valsedlarna ägt rum.
Länsstyrelsen föreslår därför, att den formella skyldigheten att läsa upp
protokoll ersätts av en föreskrift att meddelande om justering av protokollet
skall anslås på länsstyrelsens officiella anslagstavla. Om sammanräkningen sker
i tillfällig lokal utanför länsstyrelsen bör anslag även ske på anslagstavla i
sammanräkningslokalen. Genom den föreslagna ändringen skulle en anpassning ske
till vad som är genomförbart.

Valpröningsnämnden: Införandet av en enhetlig besvärsfrist
av tio dagar för de tre samtliga valen får betraktas som en viss förenkling av
besvärsordningen, även om den inte bör överbetonas. Valprövningsnämnden har
för sin del ingenting att erinra mot vallagskommitténs överväganden och förslag
i detta avsnitt.

Svenska kommunförbundet kan
vitsorda att den nuvarande besvärstiden i kommunala val har medfört vissa
svårigheter för enskilda väljare. Förbundet delar därför kommitténs bedömning
att besvärstiden utan olägenhet kan förlängas från sju till tio dagar.

7 Förutsättningarna för att upphäva val

Svea hovrätt: Inledningsvis till
hovrätten erinra om att hithörande frågor endast i begränsad omfattning blivit
föremål för prövning av domstolar och valprövningsnämnden. Då
valprövningsnämnden vid sin prövning ansett sig behöva ta ställning till frågan
huruvida brottsligt förfarande enligt 17 kap. 8 § brottsbalken förelegat,
endast i den mån sådant förfarande kan antas ha påverkat valutgången, har också
bara några få av de förfaranden som påtalats inför nämnden prövats i sak mot
brottsbalksstadgandet. I detta läge kan den närmare innebörden av
straffstadgandet ej. ännu anses klarlagd i praxis. Sålunda finns bl. a. ännu
inget avgörande, huruvida en åtgärd för att förmå en person att utöva sin
rösträtt, under alla omständigheter faller utanför straffbestämmelsens
tillämpning, oavsett vilka medel som därvid kommit till användning.

Hovrätten instämmer i vad
vallagskommittén anfört rörande olägenheterna av den nuvarande kopplingen
mellan valprövning och domstolsbedömning. Det torde i praktiken vara helt
uteslutet att valprövningsnämnden

Prop. 1981/82:222 58

avvaktar lagakraftvunnen dom i brottmålet innan den tar
ställning fill anförda valbesvär, och det torde vara nödvändigt att låta
nämnden liksom hittills avgöra från fall till fall om föreliggande utredning är
fillräcklig för ett ställningstagande eller bör kompletteras. Det framstår
självfallet också som mindre filltalande att domstol och valprövningsnämnden
kommer till olika resultat i frågan huruvida brottsligt förfarande förekommit.
Om man släpper kravet på att det ifrågavarande förfarandet måste vara
uppsåtligt för att föranleda upphävande eller anan ändring av valresultatet,
kan onekUgen en viss harmonisering av slutresultaten från domstol och
valprövningsnämnd ernås, nämligen såfillvida att det inte föreligger något
motsägelsefullt i att båda myndigheterna finner de objektiva rekvisiten i
gärningsbeskrivningen föreligga med domstolen friar på bristande uppsåt.

Trots det nu sagda vill hovrätten ifrågasätta lämpligheten
av att släppa kravet på uppsåt vid valprövningen. En sådan förändring kan leda
till en svårbedömbar utvidgning av gärningsbegreppet, vilken inte sakligt
motiverats av kommittén. Det nuvarande kravet på uppsåt förefaller f. ö. inte
ha orsakat valprövningsnämnden några större bekymmer, då uppsåtsrekvisitet
förmodligen bedömts högst summariskt och i vart fall hittills inte på något
sätt torde ha varit avgörande för nämndens ställningstagande. Om uppsåt i ett
visst fall förnekas, tillåter väl inte heller det material som står nämnden
till buds, dvs. i praktiken förundersäkningsprotokollet, någon ingående prövning;
att nämnden i detta läge skulle införskaffa egen utredning till belysning av
uppsåtet, exempelvis i form av vittnesförhör vid domstol, får anses uteslutet.
Hittills synes å andra sidan ej heller i valprövningsnämnden ha ifrågakommit
att anse ett förfarande enligt 17 kap. 8 § brottsbalken obestyrkt enbart på den
grund att det subjektiva rekvisitet ej visats föreligga.

Den av kommittén föreslagna lagtexten avviker också på ett
par andra punkter från avfattningen i 17 kap. 8 § brottsbalken. Det nuvarande
otillbörliga förfarandet är fullbordat redan på försöksstadiet, vilket ej
kommer till uttryck i kommitténs ändring av vallagen. Då nu föreslås att den
påtalade åtgärden skall ha varit "ägnad', att på angivet sätt inverka på
"röstningen", kan detta fattas som ett krav på en bedömning av
ändamålsenligheten hos åtgärden, vilket kan leda till en utvidgning eller
också till en begränsning av det otillbörliga området. Vad som åsyftas med att
byta ut brottsbalkens "omröstning" mot "röstning', har ej
angivits.

Som en allmän reflektion vill hovrätten understryka
önskvärdheten av att möjligheterna att undanröja val icke utan påtagligt behov
utvidgas.

Sammanfattningsvis vill hovrätten uttrycka sin tvekan
huruvida den föreslagna reformen, vars innebörd är svår att mer exakt bedöma,
medför några påtagliga praktiska fördelar.

RSV har ingen invändning mot
kommitténs överväganden och förslag beträffande valprövningsnämndens
verksamhet.

Valprövningsnämnden delar vallagskommitténs bedömningar i
principfrågorna. I vissa lägen synes den föreslagna formella
frikopplingen av

Prop. 1981/82:222 59

valbesvärsprövningen från det straffrättsliga förfarandet
dessutom kunna medföra vissa fördelar i utredningshänseende. Den föreslagna
lagregeln om biträde åt nämnden från stafiiga och kommunala myndigheter kommer
också in i bilden här. Det kan dock ifrågasättas om inte förslaget kommer att
leda till att val kan komma att upphävas i större omfattning än f. n. Enligt
gällande rätt krävs ett direkt uppsåt att påverka omröstningen ("söka
hindra —"), medan det enligt förslaget är tillräckligt med vilken
obetydlig åtgärd som helst, bara den objektivt sett varit "ägnad att"
inverka på röstningen. Med anledning härav torde böra övervägas ändring i
lagtexten av den innebärden att endast åtgärd som varit påtagligt ägnad att
hindra röstningen etc. skall kunna leda till upphävande. Vad beträffar den
lagtekniska lösningen har nämnden för sin del inte i övrigt något att erinra
mot förslaget.

Förslaget att förutsättningarna för
upphävande av val till följd av valfusk skall anges direkt i valförfattningarna
bör enligt Svenska kommunförbundet rimligen leda till en snabbare handläggning
hos valprövningsnämnden.

Valnämnden i Örebro kommun har ingen erinran mot
förslaget.

8 Valprövningsnämndens befogenheter i förhållande till
andra myndigheter

RSV hra ingen invändning mot
kommitténs överväganden och förslag beträffande valprövningsnämndens
verksamhet.

Valprövningsnämnden: Förslaget att
föra in i vallagen en bestämmelse om skyldighet för statliga och kommunala
myndigheter att gå valprövningsnämnden till banda genom att lämna uppgift och
avge yttrande är enligt nämndens mening väl motiverat. Praktisk betydelse kan
lagregeln förväntas få bl. a. i rena valbesvärsmål (15 kap. 4 § vallagen), inte
minst mot bakgrund av förslaget om viss frikoppling av valbesvärsprocessen frän
den straffpro-cessuella prövningen av förekommande fall av "valfusk".

Valprövningsnämnden har utgått från
att meningen inte är att regeln om biträde åt nämnden skall vara begränsad till
besvärsmål, som rör utgången av val, utan att den skall vara generellt
tillämplig i ärenden hos nämnden, utformningen av regeln och placeringen i 15
kap. 6 § vallagen motsäger inte detta (jfr t. ex. kapitelrubriken, "m.
m.", och 9 §). Med hänsyn till att 6 § inleds med ett stycke som avser
endast ärenden enligt 4 § kan dock ett förtydligande, åtminstone motivledes,
vara på sin plats. Eventuellt kunde den nya regeln placeras som första stycke i
6 §.

Mot förslaget om att statlig och
kommunal myndighet skall ha en lagreglerad uppgiftsskyldighet till
valprövningsnämnden har Svenska kommunförbundet i princip inget att erinra.
Formellt synes dock förslaget onödigt vidsträckt.

Valnämnden i Örebro kommun finner
det föreslagna tillägget i 15 kap. 6 § vallagen välbetänkt och riktigt.

Prop. 1981/82:222 60

9
Länsstyrelsens skyldighet att underrätta riksskatteverket om valdistriktsindelning

/?5Vhar
inget att invända mot att länsstyrelserna befrias från underrättelseskyldigheten.

Valnämnden
i Örebro kommim har ingen erinran mot förslaget.

Prop. 1981/82:222 61

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionen ............................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag .................................................................... ...... 2

1
Lag om ändring
i vallagen (1972:620) ................... ...... 2

2
Lag om ändring
i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval ... 8

3
Lag om ändring
i folkomröstningslagen (1979:369). .... 10

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15 april
1982 . 12

1
Inledning ................................................................. .... 12

2
Allmän
motivering..................................................... .... 13

2.1
Kontrollgranskning
av underkända förtidsröster 13

2.2
Enhetligare
regler för mandatfördelningen i kommunala

val .................................................................. .... 14

2.3
Rätt för
politiska partier att överklaga beslut om valutgång 16

2.4
Förfarandet vid
besvär över beslut om valutgång 19

2.5
Förutsättningarna
för att upphäva val .......... 20

2.6
Övriga frågor
................................................. 23

2.6.1
Frågor som har
tagits upp av vallagskommittén 23

2.6.2
Frågor som har
tagits upp av remissinstanserna 24

3
Upprättade
lagförslag ............................................. 25

4
Specialmotivering..................................................... .... 25

4.1
Förslaget fill
ändring i vallagen ...................... .... 25

4.2
Förslaget till
ändring i lagen om kyrkofullmäktigval ... 31

4.3
Förslaget till
ändring i folkomröstningslagen . .... 31

5
Hemställan ............................................................ 32

6
Beslut....................................................................... 32

Bilagor

Bilaga 1
Kommitténs sammanfattning av sitt förslag ..... .... 33

Bilaga 2
Kommitténs lagförslag .................................... 36

Bilaga 3
Remissammanställning ..................................... 46

Innehållsförteckning
.................................................... 61