Prop. 1981/82:228

Prop.
1981/82:228

Regeringens proposition

1981/82:228

om avveckling av
markegångsinstitutet;

beslutad
den 3 juni 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det
förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande
markegångsinstitutet avvecklas och ersätts med ett modernare system. Den
årliga omräkning i pengar av vissa in natura bestämda avgifter som i dag görs
genom att fastställa särskilda s. k. markegångstaxor föreslås för framfiden i
stället ske med ledning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1983.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 228

Prop.
1981/82:228 2

Förslag
till

Lag
om beräkning i pengar av naturaavgifter som tidigare beräknats enligt markegång

Härigenom
föreskrivs följande.

Periodisk avgift som är bestämd i särskild vara
eller tjänstbarhet och som har utgått i pengar enligt markegång, skall
bestämmas med hänsyn till förändringar i basbeloppet enligt lagen (1962:381)
oni allmän försäkring.

Till grund för beräkningen läggs den med
tillämpning av 1982 års marke-gångstaxa bestämda avgiften. Avgift som skulle ha
bestämts på grundval av markegångstaxa för ett visst senare år utgörs av
nyssnämnda avgift multiplicerad med det tal som anger förhållandet mellan
basbeloppet för närmast följande år och basbeloppet för år 1983.

Den
sålunda beräknade avgiften avrundas nedåt till helt krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 då
lagen (1954:132) om markegångstaxor skall upphöra att gälla. Sistnämrida lag
gäller dock alltjämt i fråga om avgifter som skall utgå på grundval av
markegångstaxa för 1982 eller tidigare år.

Prop. 1981/82:228 3

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-06-03

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om avveckling av markegångsinstitutet

1
Inledning

I lagen (1954:132) om markegångstaxor regleras det
institut - kallat markegång — som i pengar fastställer storleken av vissa in
natura bestämda avgifter. Genom markegångstaxor fastställer s. k.
markegångsdeputera-de årligen värdet i pengar av olika naturaprestationer.

Från
kammarkollegiet har inkommit en skrivelse med begäran om att
markegångsinstitutet avvecklas och ersätts med ett modernare system; Jag avser
nu att ta upp denna fråga.

2
Nuvarande regler

De gällande reglerna är en relikt från den tid när
skatter och avgifter erlades in natura. Även efter det att skatterna började
att betalas i pengar var de alltjämt bestämda i termer av bl. a. olika
naturaprodukter. Detta innebar att de särskilda produkternas värde måste
fastställas i pengar. Detta fastställda värde kom att kallas markegång. En
närmare redogörelse för markegångsinstitutet finns i prop. 1954:3 vartill
hänvisas. De närmare bestämmelserna om markegång var i äldre tider spridda på
ett flertal författningar. Genom kungörelsen den II maj
1855 angående grunderna och sättet för markegångsprisernas bestämmande infördes
mera enhetliga bestämmelser. Den procedur för markegångssättningen som då
fastställdes kom i stort sett att bibehållas i oförändrade former fram till den
alltjämt gällande lagen (1954:132) om markegångstaxor. Genom denna lagstiftning
förenklades och moderniserades markegångsinstitutet. Reformen innebar en
omläggning av såväl markegångsorganisafionen som grunderna för markegångsprisernas
bestämmande.

Prop. 1981/82:228 4

Markegångstaxor skall enligt 1954 års lag årligen
upprättas för varje län av fem för hela riket gemensamma markegångsdeputerade.
Av dessa utses tre av kammarkollegiet och två av statens jordbruksnämnd.
Marke-gångsprisema skall i princip fastställas på grundval av uppgifter från
statens jordbruksnämnd. Länspriset för viss produkt fastställs med utgångspunkt
i det pris som fastställdes för produkten vid 1953 års markegång i länet i
fråga. Detta baspris räknas upp i förhållande fill förändringen i
riksmedelpriset från år 1953 på produkten i fråga. Markegångspriserna följer
alltså i princip prisutvecklingen på resp. produkt.

Markegångstaxa skall innehålla årets pris på de
jordbruksprodukter av årets skörd och de övriga särskilda varor och tjänster
som skall marke-gångssättas (det årliga markegångspriset) samt medeltalet av de
årliga markegångspriser som fastställts för det löpande året och de närmast
föregående nio åren på vissa särskilda varor och tjänster (årets
medelmar-kegångspris).

De fastställda markegångstaxorna skall kungöras och
det skall också anges i vilken ordning talan mot fastställelsebeslutet kan
föras. Deputerades beslut kan överklagas till regeringsrätten.

3
Föredragandens överväganden

Redan vid tillkomsten av 1954 års lagstiftning
uttalade departementschefen (prop. 1954:3) att de framlagda förslagen var ett
första steg mot en fullständig avveckling av markegångsinstitutet. De skäl som
anfördes mot en avveckling vid del lillfällel var dels avsaknaden av en lämplig
index som ersättning för markegången, dels att institutet användes i inte ringa
omfattning på olika områden. Tiden för en avveckling fick bero på den takt de
in natura bestämda avgifterna kom att upphöra. Det fick ankomma på kammarkollegiet
att följa utvecklingen på området.

Kollegiet har sedermera inkommit med en
framställning om att markegångsinstitutet avskaffas och ersätts med lämplig
index. För vissa avgifter föreslås dock speciella beräkningsgrunder. För
jordbruksarrenden skall t. ex., om någon av parterna begär det, arrendenämnden
pröva vad som i stället skall gälla. Sådana bestämmelser skall i princip också
gälla för avgälder för åborätter. Beträffande bestämmelser i donationsurkunder
skall föreskrifter meddelas i den ordning som gäller för permutation. För
återstående i markegång bestämda avgifter skall omräkning ske på grundval av
nettoprisindex.

Kollegiet har inhämtat yttranden från ett antal
myndigheter varav framgår att markegångstaxa har upphört i ett stort antal
fall. Enligt min mening är nu tiden inne att ersätta markegången med ett mer
fidsenligt system.

Markegångstaxan har numera ett begränsat
tillämpningsområde. Flera av de avgifter som inledningsvis omfattades av taxan
har numera antingen

Prop. 1981/82:228 5

avlösts
eller av annan anledning upphört att gälla. De avgifter som fortfarande finns
kvar är huvudsakligen sådana som skall utgå för obestämd tid. Taxan tillämpas
alltjämt t. ex. i vissa fall då ersättning utgår av statsmedel såsom
beträffande den ersättning som utgår till domkyrkor och domkyrko-sysslomän för
indragna tionden. Den tillämpas vidare vid vissa ersättningar fill det
allmänna för jordupplåtelse och vid vissa arrenden. Även en del räntor och
avgälder till kommuner och enskilda omfattas av taxan. Ersättningar till
enskilda avser främst stipendier o. d.

Den värdebeständighet som är avsedd med
markegångssystemet bör för framtiden kunna uppnås på ett enklare och mer
enheUigt sätt än vad kammarkollegiet föreslagit. Enligt min mening bör man här
lämpligen knyta an till basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring.

Basbeloppet är den utan jämförelse vanligaste
värdemätaren och har av statsmakterna också getts en vidsträckt användning.
Basbeloppet ligger t. ex. till grund för beräkning av olika förmåner inom den
allmänna försäkringen såsom folkpension, ATP, hustrutillägg och
pensionstillskott. Det används även på andra offentligrättsliga områden såsom
för bidragsförskott och olika skatter. Exempel finns vidare på en anknytning
till basbeloppet inom civilrätten, t.ex. i fråga om livräntor,
underhållsbidrag och efterlevande makes giftorättsandel. Genom den stora
användningen är basbeloppet väl inarbetat och lätt att hantera.

Basbeloppet fastställs numera en gång om året och
speglar förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det år
som beloppet avser och prisläget i juni 1980. Bestämningen sker på grundval av
nettoprisindex varvid man bortser från förändringar i energipriser.

Jag föreslår således att de värdeändringar som i
dag mäts genom markegångstaxorna för framtiden i stället bestäms genom
anknytning till förändringarna i basbeloppet.

En avgift som skall utgå enligt markegångstaxa
skall då bestämmas på följande sätt. Utgångspunkten är den med tillämpning av
1982 års markegångstaxa beräknade avgiften. Denna avgift skall sedan räknas om
med hänsyn till förändringar i basbeloppet på så sätt att belopp som skulle ha
utgått på grundval av markegångstaxa för visst år bestäms med hänsyn till
förhållandet mellan basbeloppet för närmast följande år och basbeloppet för år
1983.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1
januari 1983. Detta innebär att markegångstaxor skall fastställas sista gången
1982.

Samråd
har ägt rum med chefen för justifiedepartementet.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets beskaffenhet
anserjag att lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

Prop. 1981/82:228 6

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom
budgetdepartementet upprättat förslag fill

lag om beräkning i pengar av naturaavgifter som
tidigare beräknats enligt markegång.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
övervägatiden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
det förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982