Prop. 1981/82:23

Prop. 1981/82:23 Regeringens
proposition

1981/82:23

om
ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m. m.;

beslutad
den 24 september 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en förenkling av den metod
som banklagstiftningen föreskriver i fråga om beräkning av bokföringsvärdet på
obligationer som innehas av bankinstitut.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 23

Prop. 1981/82:23 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs att 91 § lagen
(1955:183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 §'

Jämte vad i bokföringslagen är
stadgat skola i avseende å bankaktiebolags inventarium, balansräkning samt
vinst- och föriusträkning gälla följande bestämmelser.

/ mom. Tillgångarna må, såframt ej
nedan annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eller
till högre belopp än det vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

2 mom. Andra tillgångar än sådana,
som äro avsedda till stadigvarande bruk för bankbolaget, må, såframt upplysning
om förhållandet lämnas i förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än
som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

Räntebärande obligation som avses Räntebärande
obligation som avses i 57 § första stycket A 2 eller B 1 må i 57 § första
stycket A 2 eller B 1 må upptagas till ett värde (medeltals- upptagas till
ett värde (medeltalsvärde) som grundas på medelrän- värde) som grundas på
ett medeltal tan under de senaste tio åren på av emissionsräntorna under de
se-obligationer utfärdade av staten, naste tio åren på obligationer som
Konungariket Sveriges stadshypo- zvr/ärJar.'; av Konungariket Sveriges
tekskassa och Sveriges allmänna stadshypotekskassa. Svensk
Bo-hypoteksbank. Medeltalsvärdet stadsfinansiering Aktiebolag
BO-fastställes av tillsynsmyndigheten. FAB och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag
och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån
statligt bostadslån utgår, för annat byggande. Medeltalet tillkännages av
tillsynsmyndigheten.

3 mom. Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för
förbättring å tillgång avsedd till stadigvarande bruk för bankbolaget eller
hava sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, made inräknas i
anskaffningskostnaderna.

Tillgång varom nu sagts må ej
eljest upptagas till högre belopp än det vartill den var uppförd i närmast
föregående balansräkning. Dock må tillgång, vilken måste anses äga ett
bestående värde väsentligt överstigande nämnda belopp, upptagas till högst
detta värde, såfram tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I fråga om
fast egendom må ej i något fall uppskrivning ske över senast fastställda
taxeringsvärdet.

4
mom. Osäkra
fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed de beräknas komma att
inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom tillgång.

5
mom. Kostnader
för bolagsbildningen eller för ökning av aktiekapitalet, så ock
förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tillgång.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982 och tillämpas första gången vid bokslutet för år 1981. ' Senaste
lydelse 1974:925.

Prop. 1981/82:23 3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom föreskrivs att 48 § lagen
(1955:416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §'

Jämte vad i bokföringslagen är
stadgat skall i fråga om sparbanks balansräkning gälla:

1. Tillgångar, avsedda till
stadigvarande bmk för sparbanken, må ej i vidare mån ån som betingas av
förbättringar, som nedlagts å desamma, i balansräkningen för det år, vamnder de
förvärvats, upptagas till högre värde än som motsvarar kostnaderna för deras
förvärvande och därefter till högre värde än det, vartill de varit uppförda i
närmast föregående balansräkning. Är det verkliga värdet lägre än det belopp, vartill
dylik tillgång sålunda upptagits, skall å tillgången årligen avskrivas vad som
motsvarar dess av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak
uppkomna värdeminskning.

Utan hinder av vad nu sagts må fast
egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken, eller tomträtt till
fastighet, avsedd för sådant ändamål, för täckande av förlust å sparbankens
rörelse uppskrivas högst till det bestående värde, tillgången i fråga måste
anses äga, såfram tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I intet fall må
dock uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet å den fasta
egendomen eller, vad gäller tomträtt, å byggnad eller byggnader, som utgöra
tillbehör till tomt-räften. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning å aktie, som omförmäles i 24 § första stycket 2.

2. Beträffande andra tillgångar än
som nämnts under 1 gäller att de ej må upptagas över verkliga värdet. För
fordran, som förfaller eller kan av sparbanken uppsägas till betalning först
efter längre tid än ett år, må värdet icke sättas högre än att avkastning
erhålles efter en räntefot, som svarar mot det allmänna ränteläget. Närmare
föreskrifter om värderingen av här avsedda fordringar meddelas årligen av
tillsynsmyndigheten. Osäkra fordringar skola upptagas högst Ull det belopp
varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas
såsom tillgång.

Utan hinder av vad nu sagts må Utan hinder av vad nu sagts må

räntebärande obligation som avses i räntebärande obligation som avses i

26 § första stycket A 2 eller Bl 26 § första stycket A 2 eller B 1

upptagas till ett värde (medeltals- upptagas till ett värde (medeltals

värde) som grundas på medelrän- värde) som grundas på ett medeltal

tan under de senaste tio åren på av emissionsräntorna under de se-

obligationer utfärdade av staten, naste tio åren på obligationer som

Konungariket Sveriges stadshypo- utfärdats av Konungariket Sveriges

tekskassa och Sveriges allmänna stadshypotekskassa. Svensk Bo-

hypoteksbank. Medeltalsvärdet stadsfinansiering Aktiebolag BO-

fastställes av tillsynsmyndigheten. FAB och Sparbankernas Inteck

ningsaktiebolag och som avser kre

ditgivning för nyproduktion av bo-

' Senaste lydelse 1974:926.

ti Riksdagen 1981/82. I saml. Nr23

Prop. 1981/82:23 4

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

städer
eller, i den mån statligt bostadslån utgår, för annat byggande. Medeltalet
tillkännages av tillsynsmyndigheten.

3.
I stället för avskrivning å
tillgångs värde må motsvarande belopp kunna uppföras å särskilt
värdeminskningskonto. Minskning av värdeminskningskonto är medgiven, där
avskrivning med samma belopp sker å motsvarande tillgång, så ock i den mån,
enligt vad förut i denna paragraf är sagt, hinder ej möter för uppskrivning av
tillgång samt minskning av värdeminskningskonto sker i stället för sådan
uppskrivning.

4.
Avskrivning skall avse viss
tillgång eller grupp av tillgångar av likartad beskaffenhet.

5.
De belopp, till vilka
sparbankens särskilda fonder uppgå, skola vart för sig i balansräkningen
uppföras bland skulderna. Benämningen fond må endast användas för grundfond,
reservfond och garantifond.

6.
Organisations- eller
förvalntingskostnader må ej uppföras såsom tillgång.

7.
Inom linjen skall anmärkas
sammanlagda beloppet av sparbankens ansvarsförbindelser, i den mån de icke
upptagits bland skulderna. Tillika skall inom linjen upptagas av sparbanken
ställda panters sammanlagda bokförda värde. Inom linjen skola ock anmärkas de
pensionsåtaganden, som ej upptagits bland skulderna. Ytterligare skall inom
linjen uppföras ränta å garantifond eller grundfond, som till följd av reglerna
i 19§ icke kunnat utbetalas.

Vad
i bokföringslagen stadgas om balansräknings införande i inventariebok skall
såvitt angår sparbanks balansräkning i stället avse dess införande i
sparbankens huvudbok. Balansräkningen skall vara uppställd i lämpliga
huvudposter, till vilka specifikationer skola finnas i handelsbok eller bilaga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och
tillämpas första gången vid bokslutet för år 1981.

Prop. 1981/82:23 5

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs att 44 § lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 §'

Räntebärande obligation som Räntebärande obligation som

avses i 34 § första stycket A 2 eller avses i 34 § första
stycket A 2 eller

B 1 får tas upp till ett värde (medel- B 1 får tas upp till ett värde (medel

talsvärde) som grundas på medel- talsvärde) som grundas på ett me-

räntan under de senaste tio åren på deltal av emissionsräntorna under

obligationer utfärdade av staten, de senaste tio åren på obligationer

Konungariket Sveriges stadshypo- som utfärdats av Konungariket

tekskassa och Sveriges allmänna Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksbank. Medeltalsvärdet Svensk Bostadsfinansiering
Aktie-

fastställs av tillsynsmyndigheten. bolag BOFAB och Sparbankernas

Inteckningsaktiebolag
och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån
statligt bostadslån utgår, för annat byggande. Medeltalet tillkännages av
tillsynsmyndigheten. Anläggningstillgång, som har ett bestående värde som
väsentligt överstiger det belopp vartill den är uppförd i närmast föregående
balansräkning, får tas upp till högst detta värde, om tillsynsmyndigheten har
medgivit uppskrivningen. I fråga om fast egendom får ej i något fall uppskrivning
ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

Förvaltningskostnader får icke tas upp såsom tillgång.

Denna lag träder i kraft den I
januari 1982 och tillämpas första gången vid bokslutet förär 1981.

Senaste lydelse 1980: 1106.

Kartong: S. 5. 44 § båda spalterna Utgår: Kreditkassas värdet.

44 § raderna 28-39 Står: Hava tillgäng. Rättat
läggningstill-

till; Anläggningstillgång- taxeringsvärdet.

S. 5, sista raden Står: 1974:927 RäUat till: 1980: 1106.

Prop.
1981/82:23 6

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Tilländer och Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändring i lagen om bankrörelse, m. m.

I 91 § lagen (1955; 183) om
bankrörelse, 48 § lagen (1955:416) om sparbanker och i 44 § lagen (1956:216)
om jordbrukskasserörelsen finns särskilda bestämmelser som gäller beräkning av
bokföringsvärdet på obligationer som innehas av de olika bankinstituten.
Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning i samband med tillkomsten av lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel (prop. 1974:168, FiU 39, rskr 357).

Enligt den sedan länge gällande
huvudregeln i de tre banklagarna får omsättningstillgångar, inklusive
obligationer, som innehas av ett bankinstitut inte tas upp till högre värde i
balansräkningen än det som motsvarar det verkliga värdet. I fråga om
obligationer är detta värde liktydigt med marknadsvärdet. År 1974 infördes en
supplementär värderingsregel efter förebild av en särbestämmelse som före år
1968 hade gällt för sparbankernas obligationsinnehav. Denna regel har inneburit
att en obligationsportfölj kunnat bokföras till ett värde som i stället för
marknadsvärdet grundas på medelräntan under de senaste tio åren på obligationer
som utfärdas av staten. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges
allmänna hypoteksbank och som har en återstående löptid på minst tio år. Med
denna medelränta som utgångspunkt beräknas ett högsta tillåtna bokföringsvärde,
benämnt medeltalsvärde, som ligger till grund för bokföringen. Bankinspektionen
har fått till uppgift att fastställa medelräntan.

Bankinspektionen har i en skrivelse
till ekonomidepartementet den 23 april 1981 hemställt om en ändring i
banklagstiftningens regler om beräkning av medelräntan. Enligt inspektionen
bör värdeberäkningen grundas på den genomsnittliga emissionsräntan i stället
för på den s. k. effektiva räntan och i underlaget för ränteberäkningen bör
ingå obligationer utgivna av stadshypotekskassan. Svensk Bostadsfinansiering
Aktiebolag BOFAB och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag (Spintab) men däremot
inte längre obligationer utgivna av staten och hypoteksbanken. Skrivelsen bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Prop. 1981/82:23 7

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts
av fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen
för Stockholms fondbörs. Svenska bankföreningen och Post- och kreditbanken, PKbanken
(gemensamt yttrande). Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers
förbund, stadshypotekskassan, BOFAB och Spintab. En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Av vad bankinspektionen åberopat till stöd för sin
framställning framgår bl.a. följande. Beräkningen av medelräntan för
obligationer, som har en återstående löptid på minst tio år, ger ett ej avsett
resultat mot bakgrund av att de flesta obligationslån, som emitterats pä senare
tid, har försetts med en femårig räntejusteringsklausul. Om lån med sådana
klausuler tas med i beräkningen får detta samma effekt på medeltalsvärdet som om
obligationslån som förfaller eller konverteras inom fem år ingick i
underlaget. Den nuvarande beräkningsmetoden är arbetskrävande bl.a. på gmnd av
aft den fömtsätter en noggrann registrering av lånen för bevakning av löptider
och förändringar av länens kvarstående nominella belopp och kurser. Trots att
medeltalsberäkningarna numera har kunnat rationaliseras genom ADB-behandling av
siffermaterialet, kräver handläggningen frän inspektionens sida tre tjänstemäns
arbete under drygt två dagar varje kvartal. De statliga obligationslånen har
till en del kortare löptider och andra emissionsräntor än
bostadsobligationerna. Obligationer utgivna av hypoteksbanken har en liten
volym i förhållande till bostadsobligationernas volym. Enligt den metod som
bankinspektionen därför föreslår tas statens och hypoteksbankens obligationer
inte längre med i underlaget utan medelräntan kommer i stället att grundas
enbart på prioriterade bostadsobligaUoncr som har likartade villkor när det
gäller löptider och räntor. Eftersom förslaget dessutom innebär att det inte
längre skall vara den s.k. effektiva räntan utan emissionsräntan som blir
medeltalsgrundande, kommer själva beräkningarna att bli enklare och
databehandling behövs inte längre. Den föreslagna metoden ger inte identiskt lika
resultat som den nuvarande. Den genomsnittliga emissionsräntan för tioårsperioden
1971-1980 ligger ca 0,5% under medelräntan, beräknad enligt den nuvarande
metoden. Den nya metoden innebär därför i nuläget en liten ökning av bankernas
kapitalbas enligt gällande kapitaltäckningsregler. Inspektionen anser att
ökningen bör kunna godtas. Inspektionen tillägger att den föreslagna metoden
gör det möjligt för bankerna att själva beräkna vilken medelränta som
inspektionen kommer att fastställa. Varje bank skulle härigenom kontinuerligt
kunna följa upp sitt nedskrivningsbehov och sin kapitaltäckningssituation.

Samtliga remissinstanser har ställt sig positiva
till förslaget. Fullmäktige i riksgäldskontoret önskar dock att den nya
beräkningsmetoden skall kunna omprövas om det visar sig att den leder till
icke önskvärda effekter för

Prop.
1981/82:23 8

statens
lånefinansiering i banksektorn. Sådana effekter skulle nämligen enligt
fullmäktige kunna uppkomma om emissionsräntan för den prioriterade
bostadssektorn väsentligt skulle komma att avvika från räntan på långa
statslån. De negativa verkningarna av en sådan utveckling kan enligt fullmäkUge
komma att förstärkas genom att bankernas innehav av statsobligationer
sannolikt ökar i förhållande till innehavet av bostadsobligationer. Även
Svenska bankföreningen och Post- och Kreditbanken, PKbanken, framhåller i sitt
gemensamma yttrande att ändrade förhållanden bör kunna föranleda en omprövning
av den föreslagna metoden. Av några remissinstanser påpekas att det av
lagtexten bör uttryckligen framgå att det endast är räntan på prioriterade
obligationer som skall ingå i beräkningarna.

För egen del får jag anföra följande. Syftet med de
speciella bokföringsreglerna för värdering av bankernas obligationsinnehav är
att bankinstituten skall ha möjlighet att successivt anpassa obligationernas
värden till en långsikUg marknadsutveckling. Tillfälliga kursväxlingar skall
inte behöva återspeglas i bokföringen. Den grundläggande tankegången bakom
detta är att bankernas obligationsinnehav normalt omfattar ett stort antal
olika lån som kommer att ingå bland placeringarna under så lång tid att
tillfälliga fluktuaUoner på marknaden blir utan större betydelse.

Den nuvarande metoden för beräkning av medelräntan
är emellertid komplicerad och arbetskrävande. Dessutom är underlaget för
bankinspektionens beräkningar av medelräntan numera otillräckligt. Dessa
beräkningar bygger nämligen endast på räntorna på sådana obligationer som har
en återstående löptid på minst tio år och som inte innehåller någon klausul om
justering av räntan inom kortare tid än tio år. Numera förses praktiskt taget
alla obligationslån med en femårig räntejusteringsklausul. Vidare har
statsobligationerna stora variationer när det gäller löptid och andra villkor.
Skulle även nu nämnda obligationer tas med i beräkningarna av medelräntan,
kompliceras beräkningarna ytterligare.

Med den metod som bankinspektionen föreslagit
erhåller man på ett betydligt enklare sätt praktiskt taget samma resultat som
enligt den nuvarande metoden. I likhet med remissinstanserna anser jag därför,
att medelräntan i stället bör beräknas enligt den av inspektionen föreslagna
metoden. Jag förordar alltså att medelräntan i fortsättningen beräknas på de senaste
tio årens emissionsräntor på stadshypotekskassans, BOFAB:s och Spintabs
obligationer för prioriterade ändamål, dvs. huvudsakligen för finansiering av
nyproduktion av bostäder.

Med hänsyn till vad fullmäktige i
riksgäldskontoret, bankföreningen och PK-banken anfört om behovet av att senare
eventuellt ompröva beräkningsmetoden vill jag framhålla att jag utgår från att
bankinspektionen har sin uppmärksamhet riktad på obligationsmarknadens
utveckling och till regeringen anmäler om det uppkommer anledning att äter
pröva reglerna om medelränteberäkningen.

Prop.
1981/82:23 9

Lagändringarna bör utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med det utkast till lagtext bankinspektionen bifogat sin
skrivelse. I lagtexten bör dock anges att beräkningarna skall grundas endast på
räntan på obligationer för prioriterade ändamål. Förslag till lagändringar har
upprättats i enlighet härmed.

De föreslagna lagändringarna får anses vara av så
enkel beskaffenhet att lagrådsgranskning inte är påkallad.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga inom ekonomidepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1955:183) om bankrörelse,

2.
lag om ändring i lagen (1955:416)
om sparbanker,

3.
lag om ändring i lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop.
1981/82:23 10

Bilaga 1

Bankinspektionens skrivelse

Till Regeringen Ekonomidepartementet

Som förutskickats i
bankinspektionens skrivelse 1981-03-12 angående planerade besparingsåtgärder
avseende budgetåren 1982/83-1985/86 får inspektionen härmed framlägga förslag
om ändring i reglerna rörande beräkningen av medeltalsvärdet på räntebärande
obligationer jämlikt 91 § BL, 48 § SpL och 44 § JkL.

Genom lagändring år 1974 intogs en regel i banklagarna som
ger bankerna möjlighet att i balansräkningen uppta räntebärande obligation,
som avses i 57 § BL, 26 § SpL resp. 34 § JkL, första stycket A2 eller Bl, Ull
ett värde (medeltalsvärde) som grundas på medelräntan under de senaste tio åren
på obligationer utfärdade av staten. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och Sveriges allmänna hypoteksbank. Vidare föreskrevs att nämnda medeltalsvärde
skall fastställas av tillsynsmyndigheten. Såsom departementschefen uttalade i
propositionen (1974; 168) svarar denna särskilda värderingsregel för
obligationer mot vad som gällde för sparbankerna före 1968 års reform av
banklagstiftningen.

För sparbankernas vidkommande fanns
redan i 1923 års sparbankslag en regel om att obligation fick upptagas till ett
medeltals värde. Beräkningen av medeltalsvärdet skedde med utgångspunkt från
riksbankens diskontosatser. Syftet med regeln var att vid en hastig nedgång av
obligationsvärdena möjliggöra en måttfullare och mindre påfrestande nedskrivning
av obligationsportföljen, än som kunde bli erforderlig, om man måste följa de
verkliga växlingarna i marknadsvärdena. Sparbankerna hade redan då en
förhållandevis stor del av sina tillgångar placerade i obligationer.

Då det efter hand visade sig att riksbankens
diskontosatser var mindre lämpliga som grund för beräkningen av 10-åriga
medeltalsvärdet vidtogs en ändring av sparbankslagen år(1937 (prop.nr
243/1937), varvid nuvarande beräkningsmetod, som grundar sig på noteringarna på
Stockholms fondbörs för obligationer utgivna av staten. Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank, intogs i lagen. I denna
föreskrevs att endast obligationer, som vid noteringstillfället haft en återstående
löptid på minst 10 år och dä noterats till högst det belopp, vara
obligationerna lyder, skulle medtagas i beräkningen. I propositionen kommenterade
departementschefen frågan om beräkningsmetod på följande sätt.

"För att undvika den påverkan å obligationskurserna,
som efterfrågan å placeringsmöjligheter för kassamedel utövar, synes mig dock
från det material, som skulle läggas till grund för medeltalsberäkningen, böra
avföras icke blott obligationer noterade över pari utan även sådana obligationer
noterade i eller under pari, vilka hava en kortare återstående löptid än tio
år. Förnekas kan visserligen icke, att nu åsyftade modifikationer i de
sakkunnigas förslag i viss mån äro ägnade att komplicera ifrågavarande regler.
Men även om denna lösning av problemet sålunda icke går helt fri från
anmärkningar, synes den mig dock innebära en framkomlig väg och utgöra en
uppenbar förbättring i förhållande till nu gällande bestämmelser. — Den av mig
förordade lösningen skulle alltså innebära, att guldkantade

Prop. 1981/82:23 11

obligationer i sparbanks balansräkning skulle få
alternativt upptagas till sådant värde, att avkastningen motsvarar medelräntan
under de senaste tio åren å nämnda slag av obligationer, vilka å fondbörs
noterats högst till pari och för vilka den återstående löptiden överstiger tio
år."

I uttryckligt stadgande utsädes
vidare att medelräntan skulle beräknas av dåvarande sparbanksinspektionen.

I samband med tillkomsten av 1955
års sparbankslag företogs inte någon omprövning av ifrågavarande regler om
medeltalsberäkning. Under den tid reglerna hade varit i bruk hade ingenting
framkommit som gett anledning att ifrågasätta om reglerna fyllde sin funktion.

Vid de ändringar, som år 1968
företogs i banklagarna i syfte att åstadkomma en samordnad banklagstiftning,
ansågs anledning dåmera saknas att betrakta sparbankernas
obligationsplaceringar på annat sätt än övriga bankinstituts. Något större
behov av en särbestämmelse för sparbankerna förelåg ej, varför bestämmelsen om
10-årigt medeltalsvärde togs bort ur sparbankslagen. En övergångsbestämmelse
tillskapades dock som gav sparbankerna möjlighet att t. o. m. bokslutsåret 1973
tillämpa den tidigare gällande särskilda värderingsregeln för obligationer.

Som inledningsvis nämnts skedde en
lagändring år 1974, varvid den värderingsregel, som före 1968 års ändringar av
banklagstiftningen gällde för sparbankerna, infördes i samtliga tre banklagar.
Motivet härför var bankinstitutens alltmer ökande engagemang på
kapitalmarknaden genom förvärv av långfristiga obligationer. I propositionen
anförde departementschefen bl. a. följande:

"De krav som från samhällets
sida ställs på bankernas engagemang på kapitalmarknaden kan emellertid, som
utredningen framhållit och som närmare belysts av sparbanksföreningen i dess
skrivelse, vid fallande obligationskurser leda Ull betydande påfrestningar för
bankernas redovisade resultat. Mot denna bakgrund finner jag det rimligt att
bankerna ges möjlighet till successiva nedskrivningar av obligationsinnehavet enligt
den av utredningen föreslagna metoden."

Medelräntan skall beräknas av bankinspektionen. Av det
ovan anförda framgår att inspektionens medelränteberäkningar skall grundas på
sådana guldkantade obligationer som har en längre återstående löptid än 10 år.
På senare tid har emellertid de flesta obligationslån försetts med 5-årig räntejusteringsklausul.
Om vid beräkningen medtages lån med sådan klausul får detta samma effekt på
medeltalsvärdet som om obligationslån, som förfaller eller konverteras inom 5 år,
ingår i underlaget. Effekterna av en räntejusteringsklausul kan belysas med en
jämförelse av börskurserna för två obligationslån, som utgavs år 1974 av
stadshypotekskassan. Den nominella räntan är för båda lånen 1% och lånen
inlöses år 1994. Det ena lånet är emellertid försett med en
räntejusteringsklausul, i detta fall 10-årig. Vid utgången av år 1980 var
börskursen för lånet utan räntejusteringsklausul 64,25 procent och för lånet
med sådan klausul 83,00 procent. Enligt inspektioners uträkningar skulle den
10-åriga medelräntan per 1979-12-31 bli 0,10 procentenheter lägre om i
underlaget för medeltalsberäkningen inkluderas lån med räntejusteringsklausul.
Motsvarande skillnad per 1980-12-31 skulle ha varit 0,19 procentenheter, vilket
innebär i det närmaste en fördubbling inom loppet av ett år. Såvitt
inspektionen nu kan bedöma torde denna trend kunna förväntas bestå med hänsyn
till att lån, som emitterats på senare tid, är beloppsmässigt mycket störte än
äldre lån. Ifrågavarande skillnad kommer därför med all sannolikhet att minst
fördubblas under vart och ett av de närmaste åren. Det kan nämnas, att, om

Prop.
1981/82:23 12

medelräntan
är 10%, varje avvikelse på 0,1% innebär en förändring av högsta tillåtna
bokföringsvärdet med cirka 1 %. Om den med nuvarande metod framräknade
medelräntan redan vid 1981 års slut skulle bli 0,4% för låg innebär det att t.
ex. PKbankens obligationsportfölj på 25 Mdr kr. skulle kunna upptagas till ett
belopp som med 1 Mdr kr. överstiger med regeln avsett högsta värde. Skulle lån
med räntejusteringsklausul ej medtas vid beräkningen, vilket rätteligen ej bör
ske, medför detta att underlaget för beräkningen kommer att efter hand krympa
väsentligt allteftersom återstående löptid för äldre lån underskrider
"IO-årsgränsen" och därmed ej skall ingå i beräkningsunderlaget.
Härigenom undanrycks grunden för beräkningen av medelräntan.

Bankinspektionens
framräkning av medelräntan sker på så sätt att för varje obligationslån med en
återstående löptid längre än 10 år framräknas kvartalsvis den effektiva räntan.
Denna ränta är den faktiska avkastningen på lånet och beräknas pä grundval av
varje låns återstående löptid, nominella ränta och belopp samt medelkurs under
kvartalet enligt officiell kurslista. Den effektiva räntan är således
huvudsakligen den nominella räntan jämte skillnaden mellan obligaUonens
marknadsvärde (anskaffningsvärde) och dess nominella värde (inlösningsvärde)
fördelad på återstående löptid. Medelräntan för kvartalet erhålls genom att
den totala effektiva räntan i kronor divideras med det totala nominella värdet
på samtliga i beräkningen ingående obligationslån. Den 10-åriga medelräntan
erhålls slutligen som ett genomsnitt av de framtagna medelräntorna för de
senaste 40 kvartalen. Medelränteberäkningarna förutsätter en noggrann
registrering av lånen, bl. a. för bevakningen av lånens löptider samt förändringar
med avseende på lånens kvarstående nominella belopp och kurser. Till och med år
1975 utfördes medelränteberäkningarna manuellt med hjälp av särskilda tabeller.
Efter nämnda år framräknas medelräntan med utnyttjande av ADB. En av
anledningarna till övergången Ull ADB-behandling var, att tillgängliga tabeller
baserades på räntesatser som ej svarade mot det högre ränteläget. Även om
databearbetningen har inneburit en viss rationalisering kvarstår alltjämt ett
arbetskrävande manuellt förberedelsearbete. Arbetet med medelränteberäkningen
sysselsätter f. n. 3 handläggare under drygt 2 dagar i varje kvartal.

Mot
bakgrund av vad ovan framhållits finner bankinspektionen det nödvändigt att
ersätta hittills tillämpad metod för beräkning av högsta tillåtna
bokföringsvärde på obligationer med en annan metod. Denna bör, så långt det är
möjligt, ge samma resultat som hittillsvarande metod, bl.a. med hänsyn till
gällande kapitaltäckningsregler. Enligt dessa får med egna fonder bl.a.
likställas 40% av ett belopp som svarar mot bankens reserv för obligationer.
Reserven beräknas enligt banklagarna som skillnaden mellan obligationernas
medeltalsvärde och nettobokföringsvärde. Se 57 § BL, 26 § SpL och 34 § JkL.
Bankinspektionen har undersökt olika möjligheter att tillskapa en rationell
beräkningsmetod och därvid stannat för ett förslag, som framlagts från
bankhåll, vilket innebär att medelräntan, som f. n. beräknas som ett genomsnitt
av den kvartalsvis vägda effekUva avkastningen under de senaste 10 åren på
guldkantade obligationer, istället beräknas med utgångspunkt från den
genomsnittliga emissionsräntan under motsvarande tidsperiod. Inspektionen har
funnit det lämpligt att till grund för beräkningen lägga enbart de
emissionsräntor, som tillämpas av stadshypotekskassan. Svensk
Bostadsfinansiering Aktiebolag (BOFAB) och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag
(Spintab) och som avser den prioriterade bostadskreditgivningen. Anledningen
till att inspektionen fö-

Prop. 1981/82:23 13

reslår
att enbart bostadsobligationer läggs till grund för beräkningen är att
inspektionen anser det angeläget att det tillskapas en enkel beräkningsmetod.
För nyssnämnda slags obligationer tillämpas i princip likartade löptider och
samma emissionsräntor. Vissa av staten utgivna obligationslån har kortare
löptider och andra emissionsräntor än bostadsobligationerna. Om statsobligationer
medtages i beräkningsunderlaget måste matematiska vägningar av lånevolymer och
avkastningar göras. Erfarenheterna av nuvarande beräkningsmetod visar att
sådana vägningar avsevärt komplicerar beräkningen. Härtill kommer att, även om
den statliga obligationsupplåningen kan förväntas öka framöver, bankernas
innehav av bostadsobligationer ändock torde vara störte än innehavet av
statsobligationer. Detta sammanhänger med bankernas åtaganden på
kapitalmarknaden ifråga om förvärv av bostadsobligationer, vilka innebär att
bankernas stora innehav av sådana obligationer fortlöpande måste öka, medan
avyttring av statsobligationer lättare kan ske. Vad beträffar obligationer
utgivna av hypoteksbanken är volymen av dessa ganska liten i förhållande till
volymen bostadsobligationer, varför inspektionen inte anser det nödvändigt att
de medtages i underlaget. För att ytterligare förenkla beräkningen föreslår
inspektionen, att den 10-åriga medelräntan beräknas som ett genomsnitt av den
senaste under resp. kvartal tillämpade emissionsräntan i endera av ovannämnda
bostadsfinansierande institut. Något genomsnittsvärde för kvartalet skulle med
andra ord ej behöva framtagas.

Inspektionens
beräkningar avseende 1 O-årsperioden 1971—80 med emissionsräntan som underlag
ger vid handen, att den genomsnittliga emissionsräntan för ifrågavarande
tidsperiod ligger cirka 0,5 procentenheter under medelräntan enligt nuvarande
beräkningsmetod, vilket sammanhänger med den stigande ränteutvecklingen under
senare år. I underiaget för beräkningen av nämnda medelränta har därvid ej
medtagits län med räntejusteringsklausul. I ett läge med sjunkande ränta är det
däremot fullt tänkbart att den genomsnittliga emissionsräntan kan komma att
något överstiga den på hitUllsvarande gmnd beräknade medelräntan. De olika
beräkningsmetoderna ger således inte identiskt lika resultat. Emissionsräntan
har dock en direkt anknytning till ränteläget på obligationsmarknaden, varför
den föreslagna värderingsmetoden enligt inspektionens mening utgör en godtagbar
metod för en successiv anpassning av högsta tillåtna bokföringsvärdet till
marknadsvärdet. Den föreslagna metoden innebär i nuläget en liten ökning av
bankernas kapitalbas enligt kapitaltäckningsreg-lerna, men inspektionen anser
att ökningen bör kunna godtagas.

Inspektionen
föreslår därför att gällande regler i banklagarna om 10-årigt medeltalsvärde
ändras på så sätt, att till grund för beräkningen av medelräntan läggs den
genomsnittliga emissionsräntan för obligationer utgivna av Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, BOFAB och Spintab. Främsta skälet härtill är att
nuvarande metod ger ett felaktigt resultat med tanke på att obligationslän, som
emitterats på senare tid, försetts med räntejusteringsklausul. Ett annat skäl
är emellertid att beräkningen av medelräntan med den föreslagna metoden skulle
bli betydligt förenklad och därmed innebära en avsevärd arbetsbesparing för
inspektionens vidkommande. Dessutom kommer kostnaderna för inspektionens
databearbetning av medelräntan att bortfalla. Den föreslagna metoden skulle
även möjliggöra för bankerna att själva beräkna den medelränta som kommer att
fastställas av inspektionen. Därmed skulle vinnas att varje bank kontinuerligt
kan följa upp sitt nedskrivningsbehov och sin kapitaltäckningssituation.
Metoden påkallar ej ändring av kapitaltäckningsreglerna.

Prop. 1981/82:23 14

Med tanke på de rationaliseringseffekter som kan
uppnäs om förslaget genomförs, hemställer bankinspekUonen om regeringens
skyndsamma handläggning av ärendet, så aft proposition kan föreläggas riksdagen
under hösten innevarande år.

I
behandling av detta ärende har deltagit förutom undertecknade Wal-berg och
Wihlborg, den senare särskilt förordnad föredragande, särskilt utsedda
ledamöterna Lindberger, Tolstoy och Molin, bankinspektören Åkerblom samt
suppleanten Flodström.

Sten
Walberg

Håkan Wihlborg

Prop. 1981/82:23 Bankinspektionens lagförslag

Förslag till ändrad lydelse av 91 § i lagen (1955:183) om
bankrörelse

15

Nuvarande
lydelse:

Föreslagen
lydelse:

91 §

Jämte vad------------ anskaffning uppgått.

2. Andra tillgångar----------- verkliga värdet.

3 mom. Hava under -såsom tillgång.

Räntebärande obligation som avses i 57 § första stycket
A2 eller Bl må upptagas till ett värde (medeltalsvärde) som grundas på medelräntan
under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av staten, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. Medeltalsvärdet
fastställes av tillsynsmyndigheten.

Räntebärande obligation som avses i
57 § första stycket A2 eller Bl må upptagas till ett värde (medeltalsvärde)
som grundas på ett medeltal av emissionsräntorna under de senaste tio åren på
obligationer utfärdade av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svensk
Bostadsfinansiering Aktiebolag (BOFAB) och Sparbankernas Inteckningsaktieholag
(Spintab). Medeltalet av emissionsräntorna fastställes av tillsynsmyndigheten.

- - förvaltningskostnader må icke upptagas

Prop. 1981/82:23 16

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena

1 Fullmäktige
i Sveriges riksbank

Den nuvarande banklagstiftningen ger bankerna
möjlighet till en successiv nedskrivning av sin obligationsportfölj. Till
grund för värderingen av obligationsportföljen får användas en medelränta för
s. k. guldkantade obligationer under de senaste 10 åren. Denna medelränta
beräknas idag som den vägda, effektiva räntan för nämnda slag av obligationer
med en återstående löptid längre än 10 år. Inspektionen föreslår nu att den tekniska
beräkningen av medelräntan förenklas så att den grundas på medeltalet av
emissionsräntorna under de senaste 10 åren på obligationer utgivna av
Stadshypotekskassan, BOFAB och SPINTAB.

En värdering av en obligationsportfölj, som bygger
på en medelränta för en förfluten tidsperiod, blir med nödvändighet schablonmässig.
Som inspektionen visar i sin skrivelse kommer den föreslagna förenklingen av
beräkningstekniken inte heller att ge ett värde som nämnvärt avviker från vad
nuvarande teknik ger. Fullmäktige har därför inget att erinra mot en förenkling
av beräkningstekniken på det sätt som inspektionen föreslär.

Visserligen
kommer, i motsats till vad inspektionen antar, bankernas obligationsportföljer
inom kort att domineras av statsobligationer. De argument som inspektionen
anför mot att låta statsobligationsräntorna utgöra underlag för
medelränteberäkningen är dock, enligt fullmäktiges mening, övertygande.
Fullmäktige vill därför instämma i inspektionens förslag om att endast
obligationer utgivna av de tre bostadsfinansieringsinstituten skall ingå i
beräkningen. Enligt fullmäktiges mening är det dock nödvändigt att göra en
ytterligare specifiering. Bostadsinstituten ger nämligen numera ut två typer
av obligationer - prioriterade och oprioriterade. Till grund för
medelränteberäkningen skall endast de prioriterade obligationerna läggas.

2 Fullmäktige
i riksgäldskontoret

Värderingen av bankernas innehav av räntebärande
obligationer i balansräkningen grundas på medelräntan under de senaste tio
åren på guldkantade obligationer dvs. sådana som utgivits av staten,
stadshypotekskassan och Sveriges allmänna hypoteksbank med en återstående
löptid på minst 10 år.

Staten
har inte sedan 1972 emitterat räntelån med längre löptid än 10 år och räntelån
med 5-årig räntejusteringsklausul har blivit alltmer vanliga. Härigenom har vid
beräkning av medelräntan allt färre statslån kommit att ingå. Underlaget för
beräkning av medelräntan kommer sålunda efter hand att krympa och grunden för
beräkningen att successivt förändras. Vidare har beräkningen av medelräntan
blivit alltmer komplicerad och administrativt betungande.

Mot
bakgrund härav föreslår bankinspektionen att som grund för beräkning av
medelräntan läggs den genomsnitttliga emissionsräntan för obligationer, som
utfärdats av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska
Bostadsfinansiering Aktiebolag (BOFAB) och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag
(Spintab) och som avser den prioriterade bostadskreditgivningen för vilken
likartade löptider och emissionsräntor tillämpas. Effekten av den föreslagna
ändringen skulle enligt bankinspektionens be-

Prop.
1981/82:23 17

räkningar
bli en något lägre medelränta jämfört med nuvarande vilket skulle resultera i
en viss höjning av bankernas kapitalbas enligt kapitaltäckningsreglerna.

Fullmäktige
finner i dagsläget ingen olägenhet med den föreslagna beräkningsmetoden i
synnerhet som emissionsräntorna för den prioriterade bostadsupplåningen i stort
överensstämmer med räntan på långa statslån. Skulle emellertid räntorna i
framtiden komma att väsentligt avvika från varandra, kan det föreslagna
beräkningsunderlaget medföra icke önskvärda effekter för statens
lånefinansiering i banksektorn särskilt mot bakgmnd av att bankernas innehav
av statsobligationer kan väntas öka i förhållande till innehavet av
bostadsobligationer. Skulle sådana avvikelser uppkomma bör beräkningsmetoden pä
nytt omprövas.

Med
detta påpekande tillstyrker fullmäktige den föreslagna ändringen.

3 Svenska
bankföreningen (med Post- och Kreditbanken, PK-banken ge

mensamt yttrande)

Bankinspektionen motiverar sitt förslag bl.a. med
att den nya beräkningsmetoden är enkel. Vidare framhåller bankinspektionen som
motivering för metodens utformning att bankernas innehav av bostadsobligaUoncr
är störte än deras innehav av statsobligaUoner och att så även torde vara
fallet framöver.

Eftersom
bankföreningen i skilda sammanhang har anfört att bankernas stora innehav av
bostadsobligationer är en olägenhet, som om möjligt bör minskas, strider det i
princip mot denna uppfattning att grunda en beräkningsmetod för bankernas
obligationsvärdering pä bostadsobligationerna. Så länge nuvarande
institutionella förhållanden pä kreditmarknaden -inbegripet bankernas stora
innehav av bostadsobligationer - består, kan bankföreningen dock anse förslaget
välgrundat. Ändrade förhållanden beträffande exempelvis bostadsobligationernas
villkor eller betydelse i framtiden kan givetvis föranleda att den nu
föreslagna beräkningsmetoden måste överges.

Mot denna bakgrund kan bankföreningen för
närvarande tillstyrka förslaget.

Bankföreningen vill slufiigen påpeka att i
bankinspektionens skrivelse grundar sig förslaget på obligationer som avser den
prioriterade bostadskreditgivningen. I förslaget till ändrad lagtext görs dock
ingen begränsning till obligationer för prioriterade ändamål. Bankföreningen
utgår ifrån att ett sådant förtydligande tas in i det slutliga lagförslaget.

4 Svenska
sparbanksföreningen

Föreningen
Ullstyrker förslaget.

5 Sveriges
föreningsbankers förbund

Det sägs i bankinspektionens skrivelse att
förslagets främsta skäl är en avsevärd arbetsbesparing för inspekUonens
vidkommande. Dä den föreslagna ändringen främst är av teknisk natur och den
nya värderingsmetoden i stor utsträckning bedöms ge samma resultat som
hittillsvarande bokföringsmetod, tillstyrks förslaget av Sveriges
föreningsbankers förbund. Förbundet delar också bankinspektionens uppfattning
att den föreslagna metoden gör det betydligt enklare för bankerna att själva
kontinuerligt beräkna medelräntan.

Prop. 1981/82:23 18

6 Styrelsen
för Stockholms fondbörs

Från de synpunkter fondbörsen har att beakta saknar
börsstyrelsen anledning till erinran mot inspektionens framställning.

7 Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa

Kassastyrelsen har ingen erinran mot förslaget men
vill dock peka på ett par konsekvenser.

Inspektionens avsikt är att knyta beräkningsgrunden
till prioriterade bostadsobligationer. Bostadsinstituten har emellertid numera
möjlighet att emittera även oprioriterade obligationer, vilket sålunda skett
för kassans del. Den föreslagna lagtexten måste därför kompletteras på så sätt
att det framgår att det skall röra sig om prioriterade obligationer.

Med hänsyn till det förhällandet att villkoren för
bostadsinstitutens prioriterade obligationer hittills fastställts av riksbanken
och därmed varit likformiga skulle det i och för sig från inspektionens
utgångspunkter varit tillräckligt aft exempelvis enbart kassans prioriterade
obligationer medtagits i beräkningen. Bostadsinstitutens finansiella ställning
och juridiska uppbyggnad kan i en framtid komplicera kurssättningen av de
utelöpande obligationerna.

8 Svensk
Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB

Såsom bankinspektionen framhållit har bl.a.
införandel av femåriga räntejusteringsklausuler för flertalet obligationslån
bidragit till att göra den av inspektionen f. n. tillämpade metoden för
beräkning av medelränta å räntebärande obligationer mindre lämplig för
fortsättningen. Då den nya beräkningsmetoden förefaller enkel att tillämpa och
synes ge ett mera tillfredsställande resultat än den nuvarande, får bolaget för
sin del tillstyrka att emissionsräntan på prioriterade bostadsobligationer
läggs till gmnd för beräkningen i enlighet med bankinspektionens förslag.

9 Sparbankernas
Inteckningsaktiebolag

Bolaget
hänvisar till Svenska bankföreningens yttrande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981