Prop. 1981/82:30

Prop.
1981/82:30

Regeringens proposition

1981/82:30

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.;

beslutad
den 24 september 1981,

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF
WIRTÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas bakgmnden till nedskrivningen av den svenska kronan
och till de förslag om andra ekonomisk-politiska åtgärder som regeringen
presenterade den 14 september i år. Effekterna av dessa åtgärder redovisas
jämte en bedömning av de inlernaUonella och inhemska konjunkturutsikterna under
åren 1981 och 1982,

Av
de åtgärder som presenterades vid den nämnda lidpunkten framläggs nu förslag
bl, a, om en sänkning av mervärdeskallen. Vidare föreslås en lidigareläggning
av besparingar inom ett flertal departements verksamhels-områden.
Helårseffeklen av de nu framlagda besparingsförslagen uppgår lill ca 4
miljarder kr.

På
skatteområdet tas i övrigt upp invesleringsfrämjande åtgärder, bl.a. en
anknytning av stimulanserna till mervärdeskalleredovisningen samt vissa mer
allmänna inkomstskaltefrågor.

Även
andra åtgärder för att sUmulera näringslivet föreslås. Slutligen redovisas
vissa åtgärder som faller inom regeringens kompetensområde.

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30

Prop. 1981/82:30 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1981-09-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Molin

Föredragande:
statsråden Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Eliasson, Gustafsson, Molin

Proposition
om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

Statsrådet
Wirtén anför;

1
Den ekonomiska politikens mål och inriktning

Utvecklingen
under senare år

Oljechockerna
och andra förändringar i världsekonomin har skapat stora svårigheter för hela
västvärlden. Industriländernas ekonomier har sedan början av 1970-lalet
präglats av inflaUon, arbetslöshet och låg tillväxt. I år beräknas den
genomsnittliga inflationen i OECD-områdel bli ca 10%, samUdigt som
arbetslösheten stiger lill 8% och tillväxten inskränker sig Ull drygt 1 %.

Sveriges
problem är således ingalunda unika. Sett i ett internationellt perspektiv har
Sverige i ell viktigt avseende - sysselsättningen - klarat sig bättre än nästan
alla andra länder. I andra hänseenden, bl. a. vad gäller industriproduktionen,
har den svenska utvecklingen varit sämre. Den svaga utvecklingen i Sverige har
sina rötter i såväl internationella omständigheter som i interna svenska
förhållanden. Med viss förenkling kan man konstatera att nästan alla de
faktorer som under 1950- och 1960-lalen skapade en gynnsam internationell miljö
för "den svenska modellen" i början av 1970-talet förbytles i sin
motsats:

-
Fram till 1973 kunde Sverige,
liksom andra industriländer, dra nytta av successivt fallande realpriser på
olja. Efter detta år har som bekant utvecklingen på oljemarknaden präglats av
kraftiga fluktuaUoner och stora prisstegringar.

-
Den snabba liberalisering av
världshandeln som präglade 1950- och 1960-talen, gynnade särskilt små naUoner
som Sverige i vilken den

Prop.
1981/82:30 3

utlandskonkurterande
sektom omfattar en relativt stor andel av ekonomin. Vid ingången lill
1970-lalel var handelsliberaliseringens vinster i stort sett uttömda och under
senare år har det funnits en tendens till växande prolektionism.

-
Decenniema närmast efter del
andra världskriget präglades också av hög interaalionell tillväxt vilket
skapade goda förtilsällningar för vår exportindustri.

-
Före Bretton Woods-syslemels
sammanbrott präglades den internationella valutamarknaden av stabila
växelkurser. Inflationstakten var också låg. De utifrån kommande
inflalionsimpulsema var därför små och relativt lätta all prognosera. Delta
förhållande utgjorde en viktig fömtsättning för att lönebildningen enligt den
s.k. EFO-modellen skulle kunna fungera i praktiken. Även på denna punkt har en
drastisk omsvängning ägt mm under de senaste åren som präglats av hög
internationell inflationstakt och snabba kast i växelkursema.

-
Sverige kunde i varje fall
under 1950-lalei också dra nytta av en undervärderad krona vilket starkt
underlättade strävandena alt upprätthålla balans i utrikeshandeln.

De
yttre omständigheterna har således förändrats i ogynnsam riktning. Samtidigt
måste man konstatera all den interna svenska utvecklingen i flera avseenden
förvärtal problemen.

I
början av 1970-talel genomfördes en skaltereform som medförde en kraftig
skärpning av marginalskatter och progression. Ända fram lill slutet av
1970-lalel förvärtades de härmed sammanhängande problemen successivt eftersom
skatteskalan bara i begränsad utsträckning anpassades till det sjunkande
penningvärdet. Därmed motverkades arbetsinsatser, sparande och förelagande
samtidigt som kostnadsinflalionen drevs på.

Vidare
genomfördes åtgärder på arbetsmarknadslagsUftningens område som bl. a syftade
till att på olika sätt förstärka anställningstryggheten men som också ledde
till en minskad rörlighet och Ull en sämre fungerande arbetsmarknad.

De
offentliga utgifterna växte i genomsnitt under 1970-talel avsevärt snabbare än
den totala resurstillväxten i ekonomin. Den snabba tillväxten i den offentliga
sektom ledde lill en undanlrängning av den konkurrensut-satla sektorn. Därmed
påskyndades den försvagning av industrisektorn som tog sin början vid millen av
1960-lalel.

Överbryggningspoliliken
i mitten av 1970-talel visade sig i efterhand också bygga på fömtsättningar som
inte var realistiska. Framför allt var del inte möjligt all hålla ett
väsentligt högre eflerfrågetryck i Sverige än i omvärlden utan all vår
konkurrenskraft försämrades allvarligt. Under åren 1974-1976 steg de svenska
lönekoslnadema per producerad enhet i förhållande till ullandel med 25% med
betydande förluster av marknadsandelar som följd.

Devalveringarna
under 1977 med sammanlagt ca 15% ledde Ull all vi

Kartong:
S. 14, rad 41-42 Står: Lagrådets inhämtas. Rättas till:, vilka inom

--- beslut.

Prop. 1981/82:30 4

undgick
fortsatta förluster men vi lyckades endast i begränsad utsträckning återta
marknadsandelar.

Som
ell resultat av denna utveckling, som således har sina rötter långt Ullbaka i
Uden, präglas dagens situation av djupgående balansbrister. Påtagliga tecken
på detta är de stora underskotlen i statsbudgeten och bytesbalansen samt den
låga investeringsnivån. Som framhölls i den reviderade finansplanen är
underskollen inflationsdrivande samtidigt som de beskär den ekonomisk-politiska
handlingsfriheten. De försvårar den ekonomiska politikens strävan att
upprätthålla full sysselsättning vid stabila priser. Den låga investeringsnivån
medför också all möjligheterna till framlida ekonomisk tillväxt begränsas.

Det
är således uppenbart all balansbrislerna försvårar för oss att uppnå de centrala
målen för den ekonomiska politiken, dvs. full sysselsättning, stabila priser,
god tillväxt, rättvis inkomstfördelning saml regional balans. Dessa mål är
beroende av varandra. De viktigaste fömtsättningarna när del gäller att
förbättra villkoren för de sämst ställda i samhället är sålunda full
sysselsättning, stabila priser och god tillväxt.

Den
mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken under de närmaste åren är
därför att komma till rätta med balansbristerna i den svenska ekonomin. Dessa
frågor analyserades i 1980 års långtidsutredning (SOU 1980:52, prop.
1980/81:150, FiU 1980/81:40, rskr 1980/81:420).

I
syfte att belysa problemställningarna diskuterades i långtidsutredningen två
huvudalternativ. I det första angavs de krav som ställs för aft successivt
återskapa balans i den svenska ekonomin.

Enligt
det andra huvudalternativet fortsätter utvecklingen i riktning mot allt större
obalanser i ekonomin. Uppenbarligen måste vi sträva efter all få in den
ekonomiska utvecklingen på en bana som ansluter lill den som skisseras i
alternativ 1. Riksdagen har också anslutit sig lill denna slutsals.

Sedan
beräkningarna i långUdsutredningen gjordes har problemen emellertid snarast
skärpts. Industrins relativpriser har fortsatt all sUga med förnyade förluster
av marknadsandelar som följd. Därtill kommer all växelkursutvecklingen under
1981 medförde att kronan totalt sett apprecie-rals. Utvecklingen av export,
industriproduktion och industrisysselsättning har därmed kommit att t. o. m.
ligga under alternativ 2.

Däremot
är den ökade stramhet på konsumlionssidan som ligger i lång-Udsulredningens
alternativ 1 på väg aft förverkligas. Den privata konsum-Uonen har således
minskat med 1,5% sedan 1979. Den offentliga konsumtionen har visserligen
fortsatt all öka kraftigt såväl under 1980 som under 1981 men myckel lyder på
alt vi 1982 kommer all få en dämpad utveckling. Del förtjänar att framhållas
all nedgången av den privata konsumtionen varit så kraftig att summan av privat
och offentlig konsumtion redan 1981 i stort sett håller sig inom den totala
"konsumtionsram" som angavs i långtidsutredningen. Samtidigt lyder
utvecklingen hitUlls på att kapacilels-tillväxlen är lägre än enligt
utredningens alternativ 1.

Prop. 1981/82:30 5

Den
ekonomiska politikens inriktning

För
att komma lill rätta med balansbristerna i den svenska ekonomin är del
nödvändigt att Ullväxten under de närmaste åren sker i den konkur-rensulsalta
sektorn, i första hand industrin. Jag vill understryka alt defta är det enda
sätt på vilket vi långsikUgl kan trygga den fulla sysselsättningen. Försök all
upprätthålla sysselsättningen genom all i olika former expandera inhemsk
efterfrågan kommer med nödvändighet all leda Ull en sådan uppgång i
bytesbalans- och budgetunderskott att politiken snart måste läggas om i
åtstramande riktning. En sådan omläggning kan inte undgå att få myckel menliga
konsekvenser för sysselsättningen.

När
det gäller att skapa förutsättningar för en exportledd tillväxt spelar
kostnadslägel en central roll. Del avtal som träffades mellan parterna för 1981
och 1982 ingav förhoppningar om aft konkurrenskraften i år skulle kunna hållas
ungefär oförändrad och nästa år förbättras något. Utvecklingen på de
inlernaUonella valuta- och kapitalmarknaderna har emellertid påtagligt försämrat
förulsältningama för svensk industri. Del höga amerikanska ränteläget drar med
sig höga räntor också i Europa och verkar dämpande på konjunkturen. Av delta
och andra skäl har lillväxlprogno-serna för industriländerna, och därmed för
våra exportmarknader, måst revideras ner. Den amerikanska penningpolitiken har
också bidragit till att dollam stigit kraftigt gentemot den tyska D-marken och
de andra EMS-valutoma.

Till
följd av kursutvecklingen t. o. m. augusti hade Sveriges konkurtens-krafl
gentemot Förbundsrepubliken Tyskland under den senaste 12-måna-dersperioden
försämrats med ca 10 %. Verkstadsindustrin, som i vikliga avseenden måste
utgöra motorn i en exportuppgång, drabbades särskilt hårt. Gentemot den
amerikanska dollarn förelåg visserligen under samma period en förbättring av
konkurtensläget med ca 18 % men totaleffekten för svensk industri innebar en
påtaglig försämring.

Om
man tar hänsyn lill den svaga utvecklingen av industrins sysselsättning,
produktion och investeringar var del uppenbart att del svenska kostnadsläget
måste nedbringas. Om motåtgärder inte vidtagits skulle vi riskerat all en
betydande del av den utlandskonkurterande sektorns kapacitet slagils ul under
den närmaste tiden. Del hade heller inte varit möjligt för industrin alt i Ullräcklig
utsträckning dra nytta av en kommande internationell konjunktumppgång.

Under
dessa omständigheter framstod del inte som ell realistiskt alternativ att
hålla fast vid tidigare växelkurs och avvakta alt parterna på arbetsmarknaden
slöt avtal som successivt förbättrade det svenska konkurtensläget. I ett
kortare tidsperspektiv skulle emellertid en sådan hård-valulapolilik leda lill
en kraftig ökning av arbetslösheten. Det skulle i sin tur leda Ull krav på
arbetsmarknads- och induslripolitiska insatser av utomordentligt stor
omfattning. Därmed hade budgelunderskoftel ytteriigare ökat, vilket i sin lur
skulle förvärtal inflationstrycket och pressat upp

Prop. 1981/82:30 6

ränteläget.
Detta skulle medfört att fömtsättningarna för den konkurtensutsatta delen av
ekonomin ytterligare försämrats. Politiken skulle därför ha lett till en
olycklig kombination av övervärderad valuta, högt ränteläge och stimulanser av
den skyddade sektorn.

Ett
teoretiskt länkbart alternativ hade varit att sänka arbetsgivaravgifterna. För
alt nå samma effekt på konkurtenskraften som följer av en devalvering med 10 %
skulle en sänkning av arbetsgivaravgifterna med närmare 15 procentenheter
erfordras. En sådan åtgärd skulle leda lill en stark ökning av
budgetunderskottet och en kraftig stimulans av den inhemska efterfrågan. Denna
stimulans skulle vara avsevärt störte än den som ligger i den av regeringen
föreslagna sänkningen av mervärdeskallen och således kräva ett väsentligt mer
ambitiöst sparprogram för all hålla den inhemska efterfrågan på rimlig nivå.
Lägre arbetsgivaravgifter gynnar i första hand personalinlensiva förelag. Dessa
återfinns, även om man undantar den offentliga sektorn, lill stor del inom den
skyddade sektorn. En devalvering ger däremot definitionsmässigt alla fördelar
ål den konkur-rensutsalta sektorn.

Härtill
kommer all en devalvering har en omedelbar effekt på industrins relaUva
kostnadsläge. Prisrelationerna förändras från en dag till en annan. Sänkta
arbetsgivaravgifter får däremot full effekt först när ett exportförelags alla
underleverantörer av insalsvaror och utrustning hunnit sänka sina priser. Detta
blir med nödvändighet en utdragen procedur.

Det
förhållandet att en devalvering framstår som del bästa alternativet får inte
dölja att det ligger i sakens natur alt det är fråga om en riskfylld operation.

Devalveringen
innebär att väridsmarknadsprisema på varor i internaUonell handel höjs med 11
% räknat i svenska kronor. För att devalveringen skall bli framgångsrik krävs
att denna prisökning endast i myckel begränsad utsträckning får slå igenom i
vår inhemska pris- och lönenivå. Det är endast genom all hålla tillbaka våra
inhemska priser och löner som devalveringen ger den åsyftade sänkningen av de
svenska relaUvpriserna och relativkostnaderna.

Den
sålunda förbättrade konkurrenskraften skall möjliggöra en expansion i den
konkurtensutsatta sektorn. Denna expansionsprocess inleds med en ökad
efterfrågan på svenska produkter som vi kommer att kunna avläsa i ökad export
och minskad importpenelralion på den svenska marknaden. Detta leder till en
viss lagerultömning, men det ger också ökad produktion och ett bättre
sysselsättningsläge än vi annars skulle haft i den konkurtensutsatta sektorn.
Dessa effekter gör sig märkbara redan under de första månaderna efter
devalveringen.

För
all uppgången skall bli bestående krävs emellertid alt investeringarna kommer
igång inom industrin. I annat fall kommer uppgången att bromsas på grund av
kapacilelsbrisl i den mest expansiva delen av industrin. Man måste också i ett
relativt tidigt skede förvänta sig en lagerupp-

Prop.
1981/82:30 7

byggnad.
Denna fas kan vi väntas komma in i under andra halvåret 1982. Uppgången får då
också yllerligare näring av den internationella återhämtning som då förefaller
sannolik.

I detta skede med en
samtidig eflerfrågeökning från export, investeringar och lager blir de krav
uppgången ställer på den svenska ekonomin betydande. Det är då av yttersta vikt
all efterfrågan från andra delar av ekonomin hålls tillbaka. I annat fall kan
vi närma oss kapacitetstaket för snabbt med efterfrågeinflalion som följd.

Förutom
genom ökade investeringar måste också utrymme för uppgången skapas på
kapacilelssidan genom en flexibel arbetsmarknad. I annat fall är risken stor
all inflationsdrivande flaskhalsar uppslår vilka bl. a. leder till ökad
löneglidning.

Under
1983 kommer de angivna kraven ytterligare all skärpas, allteftersom
kapacitetsulnyltjandel i ekonomin ökar. Självfallet är därmed en lugn
avtalsrörelse 1983 en viktig fömtsättning för en fortsatt återgång mot balans.

Under
hela uppgångsfasen kommer inflalionsfaran och flaskhalsproblemen all vara ett
latent hot mol en återgång lill balans. För alt devalveringen skall lyckas
krävs alt dessa faror så långt som möjligt undanröjs. Den ekonomiska politiken
måste därför utformas sä att

-
inflation och
inflationsförväntningar dämpas

-
kapacilelslillväxlen i den
konkurrensulsatla sektorn främjas genom en förbättrad produktionsförmåga

-
efterfrågan från offentlig och
privat konsumtion hålls tillbaka.

Kamp
mot inflationen

Devalveringen
kommer all leda till en engångshöjning av prisnivån med ca 2,5%. Reallönerna
minskar i motsvarande mån. I syfte all motverka detta och alt förhindra att
avtalens prisklausuler utlöses avser jag alt senare i dag föreslå att mervärdeskatten
sänks från den I november 1981. Den nya skattesatsen blir 20% räknat som påslag
på varans pris exkl. skall all jämföra med 23,46% f.n. Beräknat på varans pris
inkl. skall blir skattesatsen 162/3% mot nuvarande 19 %.

Om
sänkningen av mervärdeskatten inte genomförs bryts avtalets prisklausul igenom
med 1,5 å 2%. Klausulen skulle ge ell extra lönepåslag på inte fullt I %. Detta
skulle därmed ge en automatisk urholkning av den konkurtensförbältring
devalveringen givit. Därtill skulle löneökningen ge en stimulans till inhemsk
efterfrågan. Den snabbare prisutveckling som följer av det extra lönepåslagel
kommer också genom budgelautomaliken alt resultera i en ytterligare uppgång i
de offentliga utgifterna.

Sänkningen
av mervärdeskatten motiveras också av den reallöneulveck-ling som ligger i 1981
års avtal. En nödvändig del av den anpassningsprocess Sverige står inför är en
sänkning av reallönerna. 1981 års avtal ger också en minskning av reallönerna
efter skatt med 4% 1981 och för 1982 en

Prop. 1981/82:30 8

reallöneminskning
med 2% om prisutvecklingen ligger inom klausulens ram.

Jag
har Udigare framhållit alt devalveringen var nödvändig, inte minst av
sysselsältningsskäl. Den konkurtenskraftsförbältring som devalveringen ger ål
den konkurtensutsatta sektorn måste emellertid motsvaras av en återhållsam
efterfrågan i andra sektorer. I annat fall kan industrin inte Ullgodogöra sig
det ökade expansionsutrymme som devalveringen ger på eflerfrågesidan.

Löntagarna
har redan tidigare accepterat en betydande nedgång i sin reala standard under
avtalsperioden. I det läge vi nu befinner oss är del därför naturligt att den
börda som devalveringen medför fördelas också på övriga grupper i ekonomin. Del
är detta som åstadkoms genom kombinationen av sänkt mervärdeskatt och
lidigarelagda besparingar, vilka jag senare skall återkomma till. Devalveringen
i kombination med övriga åtgärder som nu föreslås eller planeras inför
budgetåret 1982/83 ger alltså en åtstramande effekt på den inhemska efterfrågan
för år 1982 sammantaget.

År
1982 kommer den inhemska efterfrågan också alt utvecklas myckel svagt. Exkl.
lager kommer den alt minska med 0,9%. Därtill kommer ell positivt lageromslag
som motsvarar 1,3 % av BNP. Av lageromslaget ligger emellertid en betydande del
på olja, varför resurskravet på den inhemska ekonomin blir mer begränsat än vad
siffran antyder. Sammantaget bör en inhemsk eflerfrågeökning strax över noll år
1982 vara väl förenlig med de krav på inhemsk åtstramning som devalveringen
ställer.

Del
är i detta sammanhang inslmklivl alt jämföra med utvecklingen 1980, då
mervärdeskatten höjdes för att dämpa ett för högt relativt eflerfrågetryck.
Avtalet hade delta år givit en ökning av reallönerna efter skall som utan höjd
mervärdeskatt hade lett till all den inhemska efterfrågan i ekonomin skulle ha
ökat med mer än 3,5% med tyngdpunkt på andra halvåret. Samtidigt begränsades
BNP-tillväxten från kapacitetssidan och kom delta år endast att uppgå lill ca
1,5 %. Höjningen var nödvändig för att ge en utveckling av reallöner och inhemsk
efterfrågan som stod bättre i samklang med den inhemska resurstillväxten.

När
nu mervärdeskatten åter sänks sker det för att inom ramen för en fortsatt
restriktiv politik dämpa ett alltför kraftigt fall i reallönerna.

Åtgärderna
har kompletterats med prisstopp lill årets slut. Som stopp-priser gäller de
priser som rådde den 11 september 1981. När mervärdeskatten sänks kommer
stoppriserna all sänkas i motsvarande grad. Förelagen får generellt höja sina
priser med vad som motsvarar höjda importkostnader lill följd av
valulakursförändringen. Prishöjningar får vidare ske som följd av de
kostnadsökningar som följer av att livsmedelssubvenlionema minskar under
prissloppsperioden.

Del
ligger i sakens natur alt en devalvering leder Ull högre priser på importerade
varor - ett av syftena med en växelkursjustering är ju att

Prop.
1981/82:30 9

stärka
svenska förelags ställning gentemot importkonkurtensen — men det är angeläget
all dessa höjningar inte tillåls generera yllerligare prisstegringar. Ett
tidsbegränsat prisstopp kan bidra lill all dämpa inflationsförväntningarna i
sådana sammanhang.

Ålgärdema medför att
avtalsklausulen inte torde behöva utlösas i år. Totalt kan man räkna med all
prisstegringarna under loppet av 1981 blir inemot 10%. De priser som ingår i
avtalsklausulen och som bl.a. exklu-derar stigande energipriser ökar dock
väsentligt långsammare.

I förlängningen av
regeringens ekonomiska politik ligger att inte heller avtalens prisklausul för
1982 skall behöva utlösas. Löneökningen på ca 7 % kan, kombinerat med en viss
ökning av produktiviteten, väntas medföra att kostnadsökningen per producerad
enhet ungefärligen ökar med 5 % år 1982. Den strama inriktning som den
ekonomiska politiken ges med bl.a. en påtaglig uppbromsning av de offentliga utgifterna
kommer också aft verka dämpande på inflationstendenserna. I detta sammanhang
har växelkurspoliUken en viktig roll all spela. Riksbanken har möjlighet alt
ändra riktmärket för valutaindex så att kronan apprecieras med upp till 4 % för
den händelse detta skulle behövas.

I syfte alt motverka den
budgetförsvagning som följer av den sänkta mervärdeskatten och devalveringen
bör andra åtgärder vidtas för att stärka statsbudgeten. Därför föreslås alt ca
4 miljarder kr. av de i prop. 1980/ 81:150 aviserade besparingarna om 12
miljarder kr. tidigareläggs. Vidare bör den särskilda skattereduktionen
avvecklas och vissa andra skatteändringar genomföras vilket netto ökar statens
inkomster med ca 1 miljard kr. under 1982. Vissa andra åtgärder verkar dock på
kort sikt i budgetför-svagande riktning t. ex. de föreslagna
invesieringsstimulanserna.

Jag
återkommer strax till effekterna på den kommunala sektorn av nu nämnda förslag.

För att mer långsiktigt
hålla tillbaka inflationen är del också nödvändigt att värna om frihandeln. De
förslag om ökad prolektionism som framförs i olika sammanhang har del gemensamt
att de fördyrar hushållens inköp och urholkar realinkomsterna.
Ställningstagandet för frihandel dikteras även av insikten att vårt välstånd i
avgörande grad bygger på att vi kan dra nytta av de effektivitetsvinster och
den specialisering som ell fritt internationellt handelsutbyte möjliggör.
Försök att isolera oss från omvärlden riskerar att leda till att själva basen
för välfärdssamhället - liksom möjligheten att upprätthålla full sysselsättning
- rycks undan.

Frihandeln medför att
det svenska näringslivet till konsumenternas båtnad utsätts för en
kostnadspressande konkurrens utifrån. På motsvarande sätt är del angelägel all
även konkurtensen inom landet stärks. Chefen för handelsdepartementet avser
därför att senare återkomma med förslag om skärpt lagstiftning mot skadlig
konkurrensbegränsning.

Devalveringen
bör i första hand utnyftjas för prissänkningar i utländsk valuta. Härigenom kan
försäljningsvolymen öka och kapacitetsutnylQan-

Prop. 1981/82:30 10

del
förbättras. Delta medför i sin tur att en nödvändig förbättring av företagens
lönsamhet kommer till stånd vilket är en fömtsättning för ökade investeringar.
För varor som handelsslål och massa, vars priser fastställs på världsmarknaden,
får man räkna med att devalveringen i första hand ger upphov Ull förbättrade
vinstmarginaler.

En
högre vinstnivå är en önskvärd effekt av devalveringen. I en marknadsekonomi
är del just genom en förbättrad vinslsiluation som vi kan få lill stånd den
nödvändiga resursöverföringen från den skyddade till den konkurtensutsatta
sektorn. Till bilden hör också all lönsamheten under senare år legat på en
mycket låg nivå och bara under det bästa året (1980) nått upp Ull vad som varit
boltenlägen i Udigare konjunkturcykler.

I
syfte alt skapa incitament för förelagen all utnylQa del förbättrade vinsllågel
lill ökade investeringar avser jag all föreslå all 25% av vinster över 1 milj.
kr. under 1982 betalas in på tillfälliga vinstkonton i riksbanken.

Övriga
åtgärder för att förbättra näringslivets produktionsförmåga

En
förstärkning av den konkurtensutsatta sektorn förutsätter bl.a. ett
skattesystem som premierar arbete och sparande. Den av regeringspartierna och
socialdemokraterna träffade överenskommelsen om en inkomst-skattereform har
detta syfte. Den arbetsgrupp som tillsalls av de berörda partierna kommer alt
lägga fram sina förslag under oktober.

Åtgärder
har vidtagits för all stimulera aktiesparandet och öka näringslivets tillgång
Ull riskvilligt kapital. Dessa åtgärder har haft avsedd effekt och medfört en
myckel stark uppgång i nyemissionsaklivilelen. HitUlls i år har nyemissioner om
1,5 miljard kr. aviserats.

Aktiesparfonderna
beräknas medföra att hushållen tillför börsen ca 1,5 miljard kr. per år i
riskvilligt kapital. Detta motsvarar väl hushållens andel av det riskkapital
som enligt långtidsutredningen krävs för all finansiera den nödvändiga
expansionen av näringslivets investeringar.

Jag
har tidigare nämnt all arbetsmarknaden på senare år fungerat dåligt. Delta har
bl. a. tagit sig ullryck i att det antal arbetslösa som svarar mot ett givet
eflerfrågetryck på arbetsmarknaden ökat år från år sedan mitten av 1960-lalel.
I syfte alt förbättra fömtsättningarna för en väl fungerande arbetsmarknad och
underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden kommer vissa förändringar i
lagen om anställningsskydd (LAS) all föreslås. Förslagen innebär att lagregler
införs om rätt till provanställning och exlraanställning vid tillfälliga
arbetstoppar. Provanställningen maximeras till sex månader. Extraanslällningar
tillåts i det enskilda fallet upp Ull sex månader under en Ivåårsperiod. Enligt
vad jag inhämtat kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet alt framlägga
förslag under hösten.

Chefen
för socialdepartementet avser vidare att lägga fram förslag om ett system med
ökad självrisk i sjukförsäkringen under våren 1982. Härvid kommer lagstiftning
all behövas för all åstadkomma en likvärdig självrisk för olika gmpper på
arbetsmarknaden. Ett särskilt skydd för hälsosvaga

Prop.
1981/82:30 11

grupper
kommer all införas inom sjukförsäkringens ram. Del nya systemet avses tillämpas
fr. o. m. kalenderåret 1983.

Fömtsättningarna
kommer också all prövas all redan nästa år, som ett första steg i angiven riktning,
göra den karensdag som f n. finns mer effektiv.

1
fråga om arbetslöshetsförsäkringen finns det anledning all genomföra vissa
förändringar. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att i 1982 års
budgetproposition återkomma lill delta.

Svårigheter
att få fram råvara har varit en hämmande faktor för den svenska exporten av
skogsprodukter under senare år. I ålgärdspakelel ingår därför en rad åtgärder
för att stimulera utbudet av virke.

Chefen
för jordbmksdepartementet kommer senare att föreslå att stödet Ull
återväxtålgärder i samband med avverkning av glest bevuxna och dåliga skogar
kraftigt förstärks, från 50 till 200 milj. kr. per är. Härigenom beräknas
tillgången på virke öka med 4 miljoner m sk per år.

Stora
skogsmarker som är bevuxna med slutavverkningsskog eller s. k. reslskogar
saknar i dag skogsvägar. För all förbättra situationen föreslås också att
anslaget lill skogsbilvägar ökas från 50 lill 70 milj. kr. Anslagen lill
översiktliga skogsinvenleringar och skogsbruksplaner bör ökas med 5 milj. kr.

Finansieringen
av dessa åtgärder kommer alt tas upp vid ell senare tillfälle.

Jag
föreslår vidare att möjligheterna lill insättning på skogskonto förbättras.
Uppskov med beskattningen bör medges för hela köpeskillingen vid försäljning av
rolposter och med 75% av köpeskillingen vid försäljning av skogsprodukter.

I
syfte aft stimulera näringslivets investeringar i inventarier och byggnader
infördes under hösten 1980 regler om ett särskilt investeringsavdrag.

Jag
föreslår nu att lidsperioden för del nuvarande invesleringsavdraget för
byggnader förlängs med ett år. Del 10-procentiga avdraget kommer således att
omfatta byggnads- och markarbeten t.o.m mars 1983. En fömtsättning för
avdragsrällen bör dock vara all arbetet påbörjas senast den 1 november 1982.
Samtidigt bör liden för frisläpp av investeringsfonder och
investeringsreserver i vad avser byggnader förlängas med ett år.

I
investeringsavdragens konstmktion ligger all relativt lång lid - ofta ett eller
ett par år - förflyter från investeringstillfället till dess företaget får del
av skattelättnaden. Denna lidsutdräkl torde normall uppfattas som mest
besvärande vad gäller investeringar i maskiner. Jag föreslår därför all det
nuvarande investeringsavdraget för inventarier läggs om. Under det sista kvartalet
1981 bör dock förelagen fritt få välja mellan de olika avdragssystemen.
Omläggningen innebär all avdraget samordnas med uppbördssyste-mel för
mervärdeskatten i stället för som nu med inkomstskatten. Del investerande
företagels likviditetstillskott kommer därmed väsentligt

Prop.
1981/82:30 12

snabbare
och stödet blir oberoende av rörelsens resultat. De delar av den skyddade
sektorn som inte är skyldiga att redovisa mervärdeskatt såsom banker,
försäkringsbolag m. fl. får efter omläggningen inte del av invesleringsavdraget.

Del
nya avdraget har utformats som en reduktion av mervärdeskatten och föreslås
uppgå till 10 % av anskaffningsvärdet exkl. mervärdeskall för investeringar och
gälla t.o.m. den 31 december 1982. Det nu gällande fondfrisläppei för
inventarier bör inte förlängas.

I
syfte alt stimulera industrin till ökade insatser för forskning och utveckling
utgår t.o.m. 1981 ell särskilt forskningsavdrag som kan medges vid laxeringen
lill statlig inkomstskatt. Jag kommer senare i dag att föreslå alt möjligheten
till avdrag skall permanentas. SamUdigt föreslås vissa förändringar jämfört
med nuvarande syslem. Avdragsunderlaget ökas från 167% av lönekostnaderna Ull
250%. I syfte all stimulera forsknings- och utvecklingsinsatserna i mindre företag
kommer kraven på den tid som läggs ned i FoU-arbele för att kostnaden skall
ingå i avdragsunderlaget att sänkas från 50% lill 25%. Vidare kommer det s.k.
basslödel aft sänkas från 10% Ull 5% av basunderlagel, samtidigt som
ökningsslödel höjs från 20% till 30%.

Jag
avser senare återkomma med förslag om införande av s.k. uppfin-narkonton.
Förslaget, som är uppbyggt efter mönster av lagen om upp-hovsmannakonlon, ger
uppfinnare möjlighet all skaltemässigt fördela s. k. uppfinnarinläkler under en
femårsperiod. Till uppfinnarinläkl räknas sådan inläkt av rörelse som en
fysisk person förvärvar genom en av honom gjord uppfinning.

Långsam
offentlig utgiftsökning

Eft
viktigt inslag i den ekonomiska politiken utgörs av åtgärder för att begränsa
den inhemska konsumtionen och hålla tillbaka expansionen av den skyddade
sektorn. I detta sammanhang spelar de offenUiga utgifterna en central roll.

Under
1981 beräknades dessa i den reviderade finansplanen öka med ca 5 % i reala
termer. Som en följd härav beräknades de offentliga utgifterna komma att svara
mol 67% av BNP jämfört med ca 64 % föregående år och 45 % för tio år sedan.
Denna utveckling måste brytas. En betydande del av de offentliga utgifterna
innebär ett direkt ianspråktagande av resurser i form av offentlig konsumtion.
Det är nödvändigt att hindra alt den skyddade sektorn suger ål sig resurser
som behövs i den konkurtensutsatta delen av ekonomin om utvecklingen mol
Irendmässigt ökande bylesbalansunderskott skall kunna brytas.

En
fortsatt snabb ökning av de offentliga utgifternas andel av BNP kommer med
nödvändighet också all dra med sig antingen ett kraftigt ökat skattetryck eller
ett ökande budgetunderskott eller en kombination av bådadera.

Prop.
1981/82:30 13

Ökande
skatter riskerar att driva pä kostnadsinflationen och hämma tillväxten. Ökande
budgetunderskott riskerar att leda lill valutaspekulation och bidrar lill all
pressa upp ränteläget.

Del målmedvetna arbetet
med alt dämpa de offenUiga utgifternas expansion syftar således till att lösa
djupgående stmkturella problem i den svenska ekonomin. Härav följer all
besparingsansträngningama inte kan skjutas på framtiden med hänvisning till
konjunkturlägel. Självklart har besparingarna en deflalorisk effekt jämfört med
vad som skulle vara fallet utan åtgärder. De offentliga utgifterna kommer dock
att fortsätta all öka påtagligt även efter all hänsyn lagils lill
sparåtgärderna. Dessa kommer endast all få lill resultat all ökningstakten
dämpas, således inte all nivån sjunker.

Del sparmål om 12
miljarder kr. för budgetåret 1982/83 som uppställts av regeringen och i våras
godkänts av riksdagen skall ses mol denna bakgrund. Som Udigare nämnts bör
vissa av besparingarna tidigareläggas i syfte att motverka den
budgetförsvagning som följer av sänkningen av mervärdeskatten.

Enligt de preliminära
uppgifter som nu föreligger kommer kommunerna under nästa år att begränsa sin
tillväxt Ull 1 % som angivils av regering och riksdag samtidigt som
skallehöjningarna ligger på en låg nivå. För landstingskommunerna pekar de
preliminära uppgifterna på en expansion som överstiger 1,5%. Det är angeläget
all landsUngskommuner, som uppvisar en alltför hög expansion, under den Ud som
återstår Ull dess budgeterna skall fastställas, ytterligare begränsar
volymexpansionen.

Devalveringen och övriga
åtgärder som ingår i regeringens ekonomiska politik kommer alt leda lill en
ökad efterfrågan på arbetskraft. I rådande svaga konjunktur torde en viss
ökning av arbetslösheten dock inte kunna undvikas under del närmaste halvåret.
I syfte att motverka denna har redan i våras beslutats om omfattande
arbelsmarknadspolitiska stödåtgärder för en total kostnad av 1,5 miljard kr.
Regeringen har dämtöver via finansfullmakten beviljat ytterligare 600 milj. kr.
för arbetsmarknadspolitiska ändamål.

Nödvändigheten av att inte
binda resurser i näringar som inte positivt bidrar lill alt förbättra
ulrikesbalansen sätter emellertid bestämda gränser för de
arbelsmarknadspolitiska satsningar som kan göras. Också när del gäller
induslripoliUken måste största reslriklivitet iakttagas.

Prop. 1981/82:30 14

2
Åtgärdernas effekter på den offentliga sektorn

2.1
Förslagens statsfinansiella effekter

Inom
i första hand den statliga sektorn föreslås besparingar som kommer all leda
lill en ytteriigare dämpning av stalsulgifternas lillväxtlakl. En utgångspunkt
har därvid varit alt förslagen skall kunna träda i kraft redan Udigl under
kalenderåret 1982. Jag tar här upp omfattningen och den huvudsakliga
inriktningen av de åtgärder som nu bör föreläggas riksdagen. Vederbörande statsråd
kommer därefter all lämna en mer detaljerad redovisning av besparingsförslagen
m. m.

Inom
justitiedepartementets område avses lagrådets yttrande inhämtas över vissa
förändringar av rättshjälpen som medför minskade statsutgifter. Bl. a. bör
avgifterna ses över och möjligheterna att få rättshjälp i vissa fall begränsas
och i andra fall helt las bort. Vidare bör en skärpning ske i reglerna om
prövning av arvoden till biträden enligt rältshjälpslagen och till offentliga
försvarare. Den årliga besparingen beräknas uppgå lill ca 25 milj. kr.

\nom
försvarsdepartementets område begränsas del reala planeringsutrymmet under
budgetåret 1981/82 med ytterligare 200 milj. kr.

Inom socialdepartementets
område föreslås åtgärder som medför en besparing om ca 2150 milj. kr. Av detta
belopp avser en mindre del socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten. Som
kommer att redovisas i del följande föreslås ändrade regler för vilka
tidsintervaller som skall tillämpas vid omräkning av basbeloppsanknutna
förmåner m.m. Detta innebär att indexuppräkning i fortsättningen skall göras
endast en gång om året, nämligen i januari månad. Denna förändring som görs i
lagen om allmän försäkring inom socialdepartementets område påverkar en rad författningar
inom andra departements områden. Lagrådels yttrande kommer all inhämtas.
Ändringarna medför bl. a. att pensionerna ändras Ull följd av prisutvecklingen
högst en gång per år. I systemet för kommunalt bostadstillägg för
folkpensionärer föreslås införande av en undre hyresgräns om 80 kr. för såväl
ensamslående som gifta pensionärer. Inom kort kommer vidare alt föreslås alt
pensionstillskotten byggs ul samt vissa förbättringar av handikappersättning m.
m. Slutligen föreslås att de statliga bosättnings-lånen avskaffas den 1 januari
1982.

Inom
kommunikationsdepartementets område föreslås regeländringar i transportstödet
för Nortland m.m. Regeringen har vidare beslutat om ändringar i statens
järnvägars rabatter för pensionärer och studerande. Sammanlagt beräknas
besparingarna uppgå till ca 110 milj. kr.

Inom
utbildningsdepartementets område uppnås en besparing på stu-diestödsområdel
till följd av del nya sättet att fastställa basbeloppet. Därutöver bör vissa
anpassningar av regelsystemet genomföras vilka inom kort kommer att föreläggas
riksdagen för beslut. Besparingen beräknas ge ca 130 milj. kr.

Prop.
1981/82:30 15

Inom
arbetsmarknadsdepartementets område kommer att föreslås besparingar uppgående
lill sammanlagt ca 140 milj. kr. Driftbidraget till sUftelsen Samhällsföretag
sänks från 135% Ull 129% av lönekostnaden. Vidare avskaffas såväl
detaljplaneringsbidraget som vissa former av lönebidrag.

Inom
bostadsdepartementets område kommer all föreslås ändrade regler för
fastställande av låneunderlag vid ombyggnad av småhus. Regeländringarna
innebär att arbetskostnader får ingå i låneunderlaget endast om arbetena utförs
av annan än lånesökanden. Den möjlighet till räntebidrag för faslighetslån
till garage som nuvarande regler medger kommer att avskaffas. Vidare föreslås
en avveckling av det slalskommunala bostadsbidraget Ull pensionärer m. fl.
Stödet, som utgår som ell utfyllnadsbidrag till KBT, slår numera inte i rimlig
proportion till administraUonskoslnaderna. Besparingen kan beräknas lill 10
milj. kr. för staten varav 7 milj. kr. avser administration. Den
faslighetsekonomiska lönsatnheten för energisparålgärder som vidtas i
kommunala och landstingskommunala byggnader och anläggningar har bedömts vara
hög. Med hänsyn härtill föreslås att del statliga stödet till sådana åtgärder
avskaffas. Slutligen föreslås ändrade regler för de s. k. tomlrältslånen.
Sammanlaget beräknas besparingarna uppgå lill 475 milj. kr.

Inom
industridepartementets område kommer all föreslås att reglerna för del
regionalpolitiska stödet ändras. Lokaliseringslånen begränsas lill maximall 35
% av stödunderlagel samtidigt som möjligheterna att bevilja sådana lån slopas
för bl. a. ändamålen marknadsföring och produktutveckling. Vidare föreslås all
möjligheten alt ge lokaliseringslån lill rörelsekapital avskaffas i stödområde
1-3. Dessutom föreslås all bidrag och lån ej skall kunna ges för
kostnadsfördyringar och tilläggsinvesteringar. Vidare slopas bidragen Ull
investeringar i maskiner och inventarier i stödområdena 1-3. Sammantaget
beräknas besparingarna uppgå lill ca 300 milj. kr.

Härutöver
föreslås en budgetförstärkning som erhålls genom att pensionärernas extra
avdrag vid inkomstbeskattning avtrappas snabbare än tidigare. Effekten beräknas
uppgå till ca 600 milj. kr.

Summan
av nu föreslagna besparingar m. m. är ca 4 miljarder kr. i helårseffekl. Del
omedelbara genomslaget kalenderåret 1982 är inte möjligt all mer exakt
uppskatta men uppgår till ett lägre belopp.

I
1981 års komplelleringsproposition föreslogs ett sparmål om minst 12 miljarder
kr. för budgetåret 1982/83. Den slutliga prövningen av målet skulle dock ske
inom ramen för budgetprocessen och med beaktande av de förttlsällningar som
föreligger vid den Udpunklen. En avstämning gentemot budgetens inkomstsida
måste därvid också göras. Riksdagen har ställt sig bakom denna inriktning av
budgetpolitiken. För att uppnå det av riksdagen fastställda besparingsmålet bör
således ytterligare besparingar om ca 8 miljarder kr, genomföras. Avsikten är
att i 1982 års budgetproposi-Uon föreslå åtgärder som uppgår till detta belopp.

Prop.
1981/82:30 16

Utöver
de förslag till besparingar jag nyss nämnt avser jag strax all återkomma med
förslag till vissa ändringar av inkomstskatten för fysiska personer bl, a,
avskaffande av den särskilda skattereduktionen. Dessa ytterligare ändringar kan
beräknas ge en budgetförstärkning om ca 1 miljard kr, I motsatt riktning
verkar förslagen om investeringsslimulanser.

Jag
övergår nu Ull att något beröra effekterna på budgetsaldot av samtliga nu
aktuella förslag. Tidigareläggningen av besparingar, liksom vissa av de
föreslagna åtgärderna avseende inkomstskatten leder till en successiv
budgetförstärkning. Samtidigt har åtgärderna inom andra områden en motsatt
budgeteffekt. Detta gäller främst sänkningen av mervärdeskatten, men även andra
förändringar som berör budgetens inkomstsida. Del kan inte heller uteslutas alt
vissa andra säiskilda insatser kan bli aktuella som försämrar budgetsaldot
något. Sammantaget finns det anledning förmoda all budgetunderskottet kommer
alt bli något störte innevarande och nästa budgetår än vad som tidigare
beräknats.

2.2
Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Statsmakterna
bedömde våren 1981 att det av samhällsekonomiska skäl är nödvändigt att
begränsa den kommunala konsumlionsökningen till ca 1 % år 1982. Även för åren
efter år 1982 har bedömts alt den kommunala expansionen måste begränsas till
högst 1 % per år.

För
all uppnå den myckel kraftiga begränsning i ökningslakt det här är fråga om har
vidtagits olika åtgärder. Centrala är naturligtvis åtgärderna rörande
begränsningarna i kommunsektorns finansiella utrymme. För år 1982 begränsas
utrymmet med 1,8 miljarder kr. enligt beslut våren 1981. De av riksdagen
godkända riktlinjerna i kompletteringsproposiUonen våren 1981 för utveckling av
de olika kommunala verksamheterna de närmaste åren med bl. a. en omprövning av
sådana utbyggnadsprogram som barnomsorg och långtidssjukvård och lättnader i
åligganden från staten innebär alt del ges reala förutsättningar för all uppnå
den åsyftade begränsningen i volymökning till 1 %. Minskad statlig
detaljkonlroll över kommunerna och en avsevärt myckel mer restriktiv hållning
när del gäller alt tillföra den kommunala sektorn nya resurskrävande uppgifter
utgör också centrala inslag i denna politik.

Statsmakterna
uttalade i våras att man avsåg alt återkomma med förslag till yllerligare
åtgärder om det i höstens budgetarbete i kommuner och landstingskommuner finns
indikationer på att de beslutade åtgärderna inte räcker till för att begränsa
volymökningen lill ca I % år 1982.

De
uppgifter som f. n. föreligger om den budgeterade volymökningen i kommunsektorn
pekar på att det kommer att ske en kraftig begränsning i volymökningstakt för
år 1982 jämfört med tidigare år. När det gäller kommunerna ser det ul som om
man skulle kunna lyckas med all hålla ökningen vid omkring 1 %. Även om en
kraftig neddragning i ökningstakt

Prop.
1981/82:30 17

synes
ske också för landstingskommunerna tyder dock uppgiflema här på en volymökning
på drygt 1,5%.

När
del gäller skattesatserna görs den bedömningen all ökningarna torde bli myckel
begränsade.

De
slutsatser som f n. kan dras i fråga om volymbegränsningen i kommunsektorn är
all den förda politiken haft en avsevärd effekt och att kommuner och
landstingskommuner arbetar medvetet på all kraftigt begränsa expansionen.
Allmänt sett kan konstaleras all politiken varit framgångsrik även om del
återstår en del när del gäller neddragningen för landstingskommunerna. Del är
angeläget att de landstingskommuner som uppvisar en alltför hög expansion
ytterligare begränsar volymökningen innan budgetarna för år 1982 fastställs.
Jag avser all aktualisera frågan om yllerligare åtgärder behöver vidtas för alt
få ned volymökningen om det skulle visa sig all resultaten av de ansträngningar
som görs i del kommunala budgetarbetet blir otillräckliga.

När
det gäller de nu aktuella ekonomisk-politiska åtgärderna kan jag konstatera all
det är meningen alt alla samhällssektorer måste beröras av effekten från
devalveringen. För kommunsektorns del finns del anledning all särskilt uppmärksamma
möjligheterna lill all ersätta importerade varor med inhemska varor. Sänkningen
av mervärdeskatten leder till betydande kostnadssänkningar för kommunsektorn.
Det är därför i den situation som nu har uppkommit rimligt att del inte utgår
någon kompensation från staten för de uteblivna ränteintäkter som har uppstått
i samband med all ulbelal-ningsmtinerna för kommunalskaltemedel har lagts om
fr. o. m. den 1 juli

1981.
Av del skäl som jag tidigare
har berört är del också nödvändigt med andra besparingar. För kommunsektorns
del innebär de av mig tidigare nämnda förslagen bl. a. alt fr. o. m. den 1
januari 1982 kommer statliga lån inte längre att beviljas lill kommuner och
landstingskommuner för energi-besparande åtgärder. Vidare kommer den statliga
låneandelen för toml-rältslån all sänkas från 95 % till 25 % från samma datum.
Finansieringen av sådana åtgärder får således i fortsättningen lill stor del
ske på kreditmarknaden. Detaljplaneringsbidragel som utgår till kommuner för
lidigareläggning av vissa projekteringsarbeten föreslås slopat fr.o.m. den 1
januari

1982.
Den ändring som föreslås
i fråga om KBT blir kostnadsneutral för kommunerna genom en sänkning av
stalsbidragsprocenlsalsen. De förslag som rör inkomstskatten kommer alt beröra
kommunsektorn först fr. o. m. år 1984 och jag avser att senare i annat
sammanhang återkomma lill överväganden om kommunsektorns finansiella situation
inför år 1984. Jag vill i sammanhanget också framhålla att förslaget om att
höja grundavdraget vid kommunal inkomsttaxering lill 7500 kr. fr.o.m.
inkomståret 1982 inkluderar en neutralisering av den ökning i de kommunala
skalleinkoms-terna som blir följden av den Udigare i år beslutade begränsningen
av reseavdragen. Det skall vidare nämnas alt åtgärderna rörande bl.a.
vinst-fondavsättningar och invesleringsavdrag påverkar det kommunala skat-2
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30

Prop.
1981/82:30 18

teunderiaget
och därmed de kommunala skalleinkomslerna efter år 1983. Jag avser all i
samband med förslag lill besparingar på statsbudgeten för budgetåret 1982/83
återkomma med förslag till åtgärder rörande del finansiella utrymmet i
kommunsektorn år 1983.

3
Konjunkturutsikterna och åtgärdernas effekter

3.1
Den internationella utvecklingen

Den
internationella utvecklingen under 1981 som förutsattes i den reviderade
finansplanen innebar en myckel svag BNP-tillväxt i hela OECD-områdel, ca 0,5 %.
Västeuropa antogs få den svagaste utvecklingen, -1 %, medan en viss
produktionsökning skulle kunna ske i Förenta staterna och Japan, 1% resp. 3,5%.

Under
första kvartalet 1981 blev tillväxten i Förenta staterna mycket kraftig. Den
privata konsumtionen hölls uppe genom höga realinkomsler och sänkt sparkvot.
Under andra kvartalet stagnerade emellertid aktiviteten i den amerikanska
ekonomin, bl. a. beroende på det höga räntelägel.

I Västeuropa utvecklades
BNP under första halvåret i huvudsak som fömtspålls i den reviderade
finansplanen. Det amerikanska ränteläget tvingade fram en restriktiv
penningpolitik i de flesta länderna. Vidare ledde den kraftiga
dollarapprecieringen gentemot de europeiska valutorna lill höjda importpriser
och därmed till en höjd inflationstakt i Västeuropa. Detta verkade återhållande
på hushållens realinkomstutveckling och därmed på den privata konsumtionen.

Medan
den interna efterfrågan således försvagades under 1981 i både Nordamerika och
Europa expanderade exporten under första halvåret mer än väntat, framför allt
lill följd av en myckel stark efterfrågan från OPEC och statshandelsländerna.

I
de flesta OECD-länderna har den ekonomiska politiken f. n. en restriktiv
inriktning. De stora länderna, främst då Förenta staterna och Storbritannien,
prioriterar inflationsbekämpningen. Även i Förbundsrepubliken Tyskland är
politiken stram. Ett undantag är den nya regeringen i Frankrike som satsar på
en mer expansiv ekonomisk politik. De myckel höga arbetslöshetstalen som
förutses för OECD-områdel, i genomsnitt under 1982 närmare 8%, kan komma aft
medföra alt den ekonomiska politiken i några länder efterhand ges en något mer
expansiv inriktning.

Den
amerikanska räntenivån och dollarkursen blir en mycket betydelsefull faktor i
den internationella ekonomiska utvecklingen under den närmaste Uden. Enligt
den amerikanska administrationen kommer räntorna att gå ner så snart
inflationstakten visar en klar tendens all sjunka. Bilden av den amerikanska
inflationsutvecklingen är dock blandad. En viss nedgång i prisstegringstakten
har kunnat registreras. Under andra kvartalet

Prop. 1981/82:30 19

var
således inflationen nere i en årstakt om 7,5% i huvudsak beroende på en
gynnsammare livsmedels- och energiprisutveckling. Senare har prisstegringarna
ånyo ökat. På arbetsmarknaden sluts alltjämt nya avtal på omkring 10%, vilket
tyder på höga inflationsförväntningar. Prognoser om fortsatta stora budgetunderskott
för de närmaste åren bidrar till en fortsall hög räntenivå.

En annan mycket viktig
faktor i den ekonomiska utvecklingen 1982 är oljepriserna. Den sjunkande
efterfrågan har inneburit fallande oljepriser under 1981 räknat i dollar. Även
om OPEC-länderna inte generellt har sänkt de officiella priserna, har priserna
på den s. k. spotmarknaden legal klart lägre än tidigare. Genomsnittligt har
OECD:s importpriser, inkl. frakt m. m., sjunkit med omkring 3,5%. Utvecklingen
under återstoden av 1981 och under 1982 är svår all bedöma. Del förefaller dock
sannolikt all oljemarknaden kommer all präglas av ett visst överskott ännu
någon lid. Så länge denna situation beslår finns det anledning att räkna med en
viss press nedåt på priserna. Om realpriset på olja skulle falla relaUvt
kraftigt så innebär del att den ekonomiska aktiviteten kan komma all öka något
mer än vad jag här har antagit. Man bör dock hålla i minnet att nya störningar
när del gäller tillförseln av olja snabbt kan omkullkasla en sådan bild.

Även den allmänna
prisslegringstaklen spelar stor roll för tillväxten inom OECD-områdel. Priserna
på andra råvaror än olja har som ell resultat av den allmänt låga aktiviteten
utvecklats svagt under 1981. Den mycket höga arbetslösheten talar för en återhållsam
löneutveckling. Mot detta slår emellertid alt den oväntat höga inflationslakten
1981 i Västeuropa kan utlösa kompensationskrav i förhandlingarna om 1982 års
löner. Sammantaget förefaller det dock troligt att inflationstakten sjunker
något under nästa år.

Mot denna bakgmnd är det
rimligt att räkna med att den ekonomiska akUvilelen i OECD-områdel under andra
halvåret 1981 kommer att utvecklas svagt. I Västeuropa kommer den ekonomiska
tillväxten alt bli svag bl. a. till följd av alt prisslegringstaklen förblir
relativt hög, vilket leder till en fortsatt svag realinkomstutveckling för
hushållen och därmed till en svag privat konsumlionsulveckling. De höga
räntorna verkar även kraftigt dämpande på investeringarna.

För 1982 finns det
anledning all räkna med all den restriktiva politiken kommer all leda lill en
dämpning av inflaUonen, vilket i sin lur skapar fömtsättningar för en ökning av
den privata konsumtionen och den ekonomiska aktiviteten. Om dämpningen av
inflationen leder till fallande räntor förstärks dessa tendenser. Det finns
anledning all räkna med alt uppgången blir mer markerad i Västeuropa än i
Förenta staterna bl. a. som följd av en förbättrad konkurrenskraft, i första
hand i Förbundsrepubliken Tyskland.

Den
nedpressade inhemska akUviteten väntas under 1981 leda lill en importminskning
i OECD-områdel på ca 3 %. Tillsammans med den posi-

Prop.
1981/82:30 20

tiva exportutvecklingen, en tillväxt pä ca 3% 1981, torde
detta resultera i en markant förbättring i OECD:s samlade bylesbalansunderskott
1981 jämfört med 1980. Förbättringen är koncentrerad lill de stora länderna.

Sammanfattningsvis torde den svaga tillväxten i
OECD-områdel under andra halvåret 1981 följas av en gradvis återhämtning under
1982. Tillväxttakten kan mol slutet av 1982 nå 3%. Med sUgande efterfrågan bör
världshandeln utvecklas avgjort snabbare än under 1981. Osäkerhetsfaktorerna
särskilt på den monetära sidan är emellertid myckel stora och del finns
anledning att understryka risken att den internationella uppgången kan komma
senare än som här förulselts.

Tabell 1. BNP-utvecklingen i några OECD-länder 1981 och
1982

Procentuell volymförändring

1981 1982

1 1/2

1 1/2

3 1/2

4 1/2

1

T

1/2

3

-2

1/2-1

-l ä O

1

2-2 1/2

Förenta staterna

Japan

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

OECD-Europa

OECD totalt

3.2 Utvecklingen i Sverige hittills under I98I

I den reviderade finansplanen i våras redovisades en
länkbar utveckling för ekonomin 1982. Under fömtsättning att den
internationella konjunkturen började förbättras mol slutet av 1981 skulle den
svenska ekonomin kunna växa med ca 2,5%. Som framgår av vad jag nyss anfört
väntas nu den internationella konjunkturuppgången komma något senare än vad som
tidigare ansetts troligt. Vidare kom den internationella valuta- och ränteutvecklingen
att innebära betydande problem för den svenska ekonomin.

Under perioden augusti 1980-augusU 1981 har kronan stigit
med drygt 9,5% mot EMS-valulorna i genomsnitt. Mol D-marken har uppgången varit
10%. Detta skulle med all sannolikhet på sikt haft kraftiga strukturella
effekter. För de råvarubaserade branscherna, där prissättningen i hög grad sker
i dollar, har dock valutakursulvecklingen inneburit förstärkningar. Hittills i
år har den faktiska utvecklingen av den externa balansen varit bättre än vänlat
som en följd av en kraftig nedgång i importen. Under det första halvåret
uppvisade handelsbalansen sålunda ett överskott på ca 2 miljarder kr. och
bylesbalansunderskollel för samma period kan uppskattas lill 5,5-6 miljarder
kr. Trots förbättringen under 1981 kvarstår ell långsiktigt strukturellt
underskott i den yttre balansen.

Nedgången i oljeimporten har spelat stor roll för
handelsbalansen. Denna nedgång beror både på en minskning av den slutliga
efterfrågan och en lagerneddragning. För handeln med bearbetade varor har
konkurtens-kraftsförsämringen medfört all de svenska exportpriserna stigit mer
än

Prop.
1981/82:30 21

konkurtenternas
och detta har lett lill volymminskningar. Kortsiktigt har dock prishöjningarna
medfört en förbättring av handelsbalansen. I ett senare skede hade sådana
prishöjningar dock medfört att volymerna fallit ännu mera.

Som
en följd bl.a. av den svaga export- och produktionsutvecklingen visade
investeringsenkäter till näringslivet all industriinvesteringarna med all
sannolikhet skulle fortsätta att falla även 1982. Del finns därmed klara
indikationer på all tillväxten ulan motverkande ekonomisk-politiska åtgärder
riskerade all bli svag även 1982 med en kraftig ökande arbetslöshet som följd.

3.3
Åtgärdernas effekter och utsikterna för resten av 1981 och för 1982

De
åtgärder som regeringen presenterade den 14 september i år påverkar på ett
avgörande sätt utvecklingen under resten av 1981 och under påföljande år.
Devalveringen ger förelagen en omedelbar koslnadsförbätlring som kan användas
till att förstärka förelagens finansiella ställning eller lill att genom en
återhållsam prispolitik få en förbättrad volymexpansion och därmed på sikt
också ökade vinster. Del är rimligt att räkna med all förelagens beleende i det
här avseendet skiljer sig mellan olika branscher.

För
de råvamproducerande branscherna där prissättningen i allmänhet sker i utländsk
valuta, oftast i dollar, är del rimligt alt räkna med att förelagen inte
förändrar sina priser i utländsk valuta utan lar hem de ökade intäkter som
devalveringen ger.

För
bearbetade varor har här anlagils att drygt 2/3 av del prismässiga utrymme som
devalveringen skapar används lill all sänka priserna i utländsk valuta och
resten används till all täcka den ökning av kostnaderna för importerade
insalsvaror som devalveringen medför saml lill vinsiför-bättringar. Vid
devalveringen 1977 sänkte de svenska exportföretagen under åren 1977 och 1978
sina relativa priser med drygt 11 procentenheter av det utrymme som
devalveringarna på sammanlagt ca 15% skapade.

Världsmarknadspriserna
på bearbetade varor i internationell handel beräknas öka med drygt 10% i år
och ca 7% nästa år räknat som ett genomsnitt i naUonella valutor. Omräknat i
svenska kronor är det en ökning med 12,5 resp. 15%. De svenska exportpriserna
skulle med de gjorda antagandena öka med 11 resp. 9%. Under 1982 skulle
relativprissänkningen sålunda uppgå lill 5-6%

Marknadstillväxten
för våra varor, inräknat länder utanför OECD-områdel, väntas öka knappt I % i
år och 4-5% 1982. Under innevarande år påverkas också exporten av kvardröjande
effekter från relalivprishöjning-arna åren 1979 och 1980. Exporten av
bearbetade varor torde därmed vara i stort sett oförändrad i år och öka drygt
9% nästa år, vilket innebär alt vi återtar förlorade marknadsandelar. Exporten
av råvaror, bl. a. järnmalm

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr30

Prop.
1981/82:30 22

och
trävaror, utvecklas betydligt långsammare. Totalt sett väntas därmed
exportvolymen falla i år men öka med ca 8% 1982.

Importen
har fallit kraftigt i år som följd av en svag inhemsk efterfrågan och
lageravveckling. Oljeimporten har minskat i särskilt hög grad. Nästa år väntas
en viss uppbyggnad av såväl oljelagren som lagren av andra insatsvaror. I
övrigt torde den inhemska efterfrågan bli svag även 1982 som en följd av
minskande privat konsumtion och investeringar. Exporten beräknas ha ett
importinnehäll på 25 ä 30%, varför exportökningen i sig medför en viss
importökning trots att devalveringen medför alt importen får svårare att
konkurtera med svensk produktion. Den totala importvolymen torde öka med 3 ä
4%. Den reala ulrikesbalansen förbättras emellertid och bidrar med ca 1 3/4
procentenheter till BNP-tillväxten.

Skulle
devalveringen slå igenom till fullo skulle importprisnivån stiga med 11 %
utöver den underliggande världsmarknadsprisstegringen. Till en del torde dock
importörerna bära bördan av devalveringen för aft i någon mån bibehålla sina
marknadsandelar. Därför torde man kunna räkna med att importprisnivån ökar något
mindre, ca 9%.

I
genomsnitt för 1981 väntas importpriserna i svenska priser på bearbetade varor
stiga med drygt 10%; och med över 13% nästa år. Råvaruprisökningarna blir ännu
snabbare, i vatje fall 1981. På råvaror väntas nämligen importörerna fullt ut
ta ut den prisökning som devalveringen medför.

Handelsbalansen
kommer därmed all redovisa ett underskott på ca 2 miljarder kr. i år. Nästa är
förutses ell i stort sett oförändrat handelsbalansunderskott. Det blir ingen
kraftig förbättring av handelsbalansen beroende på all importkoslnaderna ökar
snabbt och på att relalivprissänkning-arna på export i bötjan håller tillbaka
inläktsökningarna innan volymvin-slerna uppkommit. Ett betydande
osäkerhelselement i utvecklingen är oljelager och oljeimport.

Tjänstebalansen
kommer att påverkas gynnsamt av devalveringen. Prissättningen har antagils i
stort sett följa samma mönster som gäller för de bearbetade varorna.

Transfereringsbalansen
försämras. Utlandsskulden ökar med 11% i svenska kronor räknat, eller över 5 miljarder
kr. Netloslällningen gentemot utlandet påverkas också av att värdet av
valutareserven ökar. Räntekostnaderna ökar som följd av devalveringen med ca 1
miljard kr. 1982.

Bytesbalansen
beräknas redovisa ett underskott om ca 19 miljarder kr. i år och ungefär lika
mycket även under år 1982.

Devalveringen
höjer inflationstakten genom den verkan som de höjda importpriserna har. För
att förhindra alt stigande imporlpriser ger upphov till en spridning av
inflationsimpulser därutöver råder prisstopp till årets slut.

Devalveringen
höjer konsumenlprisnivån med ca 2,5% och även om hela denna effekt inte hinner
framträda i år så skulle ändå prisökningen från årets bötjan till dess slut
uppgå till drygt 11 %. Den prisutveckling som

Prop.
1981/82:30 23

Tabell
2. Bytesbalans 1980-1982

Miljarder
kr., löpande priser

1980

1981

1982

Export
av varor, fob. Import av varor, cif.

130,8 141,5

143,0 145,0

170,5 172,5

Handelsbalans

-10,7

-2,0

ca-2

Tjänstebalans

Transfereringsbalans

Korrigeringsposl'

-7,8

-12,5

8,9

-8,8

-17,5

9,8

-7,0

-21,5

10,7

Bytesbalans

-22,1

ca-19

ca-20

'
Korrigeringsposten kan komma att ändras med hänsyn tagen till
betalningsbalans-delegationens pågående arbete.

utlöser
prisklausulen enligt löneavtalen ska exkludera energiprisstegringar. Men inte
desto mindre torde devalveringen som isolerad åtgärd ha medfört att prisgränsen
för 1981 på 9,4% brutits igenom.

Sänkningen
av mervärdeskatten per den 1 november 1981 sänker konsumenlprisnivån med ca
1,8%, Därmed kommer inte heller avtalsklausulen all utlösas. Konsumentprisindex
kan beräknas stiga med närmare 10% under loppet av året vilket motsvarar 12%
mätt mellan årsgenomsnitten.

För
nästa år finns del anledning räkna med att inflationstrycket dämpas.
Devalveringens prishöjande inverkan är störst mot slutet av 1981 och bötjan av
1982. Den internationella prisstegringen avtar både på industriprodukter och
olja. För råolja räknas med ett i dollar nominellt oförändrat pris under 1982.

Löneavtalen
medför en lägre lönekoslnadsökning. Produktiviteten bör öka som följd av den
ökade tillväxten. Inflationen skulle därmed kunna komma ner mol 6-8% under
loppet av året.

För
hushållen totalt sett torde de realt disponibla inkomsterna falla med ca 1,5%.
Här har förutsatts all den privata konsumtionen sjunker lika mycket. Utan
sänkning av mervärdeskatten hade minskningen uppgått till ca 3%.

Den
inhemska efterfrågan (exkl. lager) torde minska med 0,9% 1982.

Den
offentliga konsumtionen ökar obetydligt. För statens del innebär de utökade
besparingarna att konsumlionsvolymen faller med närmare 1,5%. Kommunerna synes
ungefär redovisa en konsumtionsökning vilken ligger i linje med de av regering
och riksdag angivna riktlinjerna med en ökning på 1 %. Landstingskommunernas nu
föreliggande planer lyder på en snabbare tillväxt. Det är angelägel alt
Ullväxlen kan begränsas till 1 %.

Investeringarna
minskar något. Både på den statliga och kommunala sidan råder stor
återhållsamhet med nyinvesteringar. Bostadsbyggandet minskar med 5%.
Ombyggnadsverksamheten ökar dock. För industrins del kan man räkna med ungefär
oförändrade investeringar. Enkäter visar att ulan de nu föreslagna åtgärderna
hade investeringsnivån inom industrin

Prop. 1981/82:30 24

fallit
kraftigt. Devalveringen, investeringsstimulanser i form av avdrag samt de ökade
överskott som kommer under år 1982 lägger en god grund för ökade investeringar
i framliden.

En
viss lageruppbyggnad kommer att ske av insatsvaror och varor i arbete. Den
högre aktiviteten medför i sig ett ökat lagerbehov. Däremot väntas färdigvarulagren
minska mot slutet av 1981 och i början av år 1982. Omsvängningarna från en
lagerminskning under 1981 lill en viss lageruppbyggnad under 1982 ger ett
bidrag till tillväxten. Det bör observeras alt en ökning av råoljelagren inte
lar inhemska resurser i anspråk. Den totala inhemska efterfrågan skulle därmed
öka med ca 0,5 % 1982.

Den
ökade efterfrågan som exporten och dämpningen av importen innebär medför att
produktionsnivån lyfts, särskilt inom industrin. För hela ekonomin har ökningen
år 1982 beräknats bli ca 2 1/4% vilket är i linje med den långsikUga
kapacilelslillväxlen som den uppskattats i långtidsutredningen. Under loppet
av året bör dock uppgången vara något starkare. Konjunkturboltnen kan sägas
vara nådd ungefär vid årsskiftet.

Industriproduktionen
väntas stiga med ca 5%. Åtgärderna har givit fömtsättningar för en långsiktig
expansion av industrisektorn under förutsättning att pris- och
kostnadsutvecklingen under 1982 och åren därefter kan hållas på en låg nivå.
Industrins andel av den totala ekonomin skulle därmed vara tillbaka ungefär på
1975 års nivå. Devalveringen och den därav följande produktionsuppgången medför
att vinsterna ökar. För 1982 bör vinsterna, som andel av förädlingsvärdet,
stiga relativt snabbt till de nivåer som rådde under första hälften av
1970-lalel. För all undvika inflationseffekter av en snabb vinstuppgång kommer
25% av vinsterna alt frysas i särskilda vinslkonlon i riksbanken.

Produktionsökningen
medför positiva effekter på sysselsättningen även om detta inte kommer att
realiseras fullt ul förtån efter 1982. En del av den ökade efterfrågan kan
Ullgodoses genom lageravveckling. Vidare kan förelagen öka produktionen med
befintlig arbetsstyrka. Så småningom kommer dock ell ökat anslällningsbehov
alt visa sig.

Det
ökade arbetskraftsbehovet kan antas bli 30000 å 40000 personer under 1982. Mot
detta skall ställas ett ökat utbud på ca 30000 personer. Härav kommer dock de
arbelsmarknadspolitiska åtgärderna alt absorbera ca 15000. Den ökade
efterfrågan på 30000-40000 personer skulle leda till alt arbetslösheten mellan
åren 1981 och 1982 i genomsnitt minskar med 15000 ä 20000 personer lill
betydligt över 90000. Nivån under vintern 1981/82 torde ligga högre än
föregående vinter medan förbättringen i sys-selsällningslägel under loppet av
året kan bli betydande. De under våren beslutade, tillsammans med de nu
föreslagna, arbelsmarknadspolitiska åtgärderna, har sin verkan i första hand
innan den ökade efterfrågan från näringslivet börjar. Därefter kan en successiv
neddragning av de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna ske.

Tabell
3. Försörjningsbalans 1980-1982

Milj. kr.

Proc. volym-

1980
löpande förändring

priser

1981

1982

Tillgång

BNP

519187

0,2

2 1/4

Iinporl av varor och tjänster

167372

-9,2

3,0

Summa tillgång

686559

-2,0

2,5

Efterfrågan

Bruttoinvestering

105173

-2,7

-1,2

Näringsliv

48621

-3,3

1,9

därav industri

18142

-7

0

Stadiga myndigheter och

affärsverk

12112

-2,8

-0,6

Kommunala investeringar

19526

-1,2

-5

Bostäder

24914

-6,1

5,3

Lagerinvestering'

6530

-1,6

1,3

Privat konsumtion

266512

-1,5

-1,5

Offentlig konsumtion

153430

2,0

0,3

Statlig

47 578

0

-1,4

Kommunal

105852

3,0

1,0

Export
av varor och tjänster

154914

-1,0

8,0

Summa
efterfrågan

686559

-2,0

2,5

Summa sludig
inhemsk

efterfrågan

525 115

-0,8

-0,9

Summa
total inhemsk efter-

frågan

531645

-2,4

0,4

Lagerförändring
i procent av föregående års BNP.

Statsråden
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Eliasson, Gustafsson och Molin utvecklar
härefter de närmare riktlinjema för och utformningen av sina förslag till
åtgärder. Dessa anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för
försvars-, social-, kommunikations-, budget-, jordbmks-, handels-,
arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen.

Statsrådet
Wirtén avslutar:

4
Hemställan

Med
hänvisning Ull vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag all
regeringen i en gemensam proposition

dels
föreslår riksdagen all godkänna de allmänna riktlinjei- för den

ekonomiska
politiken som jag har förordat i det föregående, dels förelägger riksdagen vad
de olika föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har
hemställt om. Regeringen bör vidare föreslå riksdagen att besluta förkorta
motionstiden till 9 dagar.

Prop. 1981/82:30 26

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar alt genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar all de anföranden som redovisas i underprolokollen skall bifogas
propositionen som bilagorna 1 -9.

Prop. 1981/82:30 27

Innehåll

1 Den ekonomiska politikens mål och inriktning........... 2

2
Åtgärdernas effekter på den
offentliga sektorn....... .. 14

2.1
Förslagens statsfinansiella
effekter ............... .. 14

2.2
Utvecklingen inom den kommunala
sektorn ..... .. 16

3 Konjunklumlsiklerna och
åtgärdernas effekter ......... 18

3.1
Den internationella
utvecklingen .................... .. 18

3.2
Utvecklingen i Sverige hittills
under 1981.......... .. 20

3.3
Åtgärdernas effekter och
utsikterna för resten av 1981

och
för 1982 ............................................. .. 21

4.
Hemställan...................................................... 25

5.
Beslut .......................................................... 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Prop.
1981/82:30 Bilaga 1

Försvarsdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1981/82:30 1

Bilaga
1

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Anmälan
till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

Å TG Ä RDER INOM F Ö RSVARSDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMR Å DE

De
ekonomisk-politiska åtgärder som chefen för ekonomi- och budget-departementen
tidigare denna dag har redovisat översiktligt innebär bl. a. att del reala
planeringsutrymmel inom försvarsdepartementets verksamhetsområde under
budgetåret 1981/82 bör begränsas med 200 milj. kr. i förhållande till hitUlls
fattade beslut (prop. 1980/81:100 och 124, FöU 1980/ 81:19, 22 och 26, rskr
1980/81:291, 322 och 331). Begränsningen bör genomföras så, att riksdagens
bemyndiganden till regeringen aft justera utgiftsramarna för det militära
försvaret och civilförsvaret för budgetåret 1981/82 med hänsyn lill prisutvecklingen
inte utnyttjas fullt ut. Det ankommer på regeringen att besluta om detta. Jag
avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

På
längre sikt påverkas försvarels utveckling främst av del försvarsbeslut som
kommer all fattas under år 1982. Jag räknar med aft inför beslutet återkomma
till regeringen med förslag, som bygger på 1978 års försvarskommiltés
överväganden och rekommendationer beträffande säkerhetspolitiken och
försvarels fortsatta utveckling.

Norstedts Tiyckeri, Stockliolm 1981

1
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 1

Prop.
1981/82:30 Bilaga 2

Socialdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1981/82:30 1

Bilaga 2

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Söder

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m.

ÅTGÄRDER INOM SOCIALDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

De besparingsåtgärder inom socialdepartementets
ansvarsområde som ingår i del samlade ålgärdsprogram som presenteras av chefen
för ekonomi- och budgeldepartementen och som jag här skall redogöra närmare
för, lar sikte på all medverka Ull en viss uppbromsning av de kraftiga kostnadsökningarna
för staten och den allmänna försäkringen.

De indexregler som gäller inom del allmänna pensionssystemet
har under de senaste åren inneburit en kraftig kostnadsutveckling. Förslagen i
del följande tar främst sikte på all begrärisa de årliga kostnadsökningarna
ulan att leda lill långsikliga förändringar i socialförsäkringssystemet. Jag
kommer också att föreslå all reglerna för kommunall bostadstilllägg ändras på
så sätt att en nedre hyresgräns införs i statsbidragsbeslämmelserna. Jag vill
framhålla att de förslag som berör pensionsförmånerna skall ses mol bakgmnd av
att jag - som bl. a. aviserats i årets budgetproposiUon — inom kort återkommer
till regeringen med förslag om höjning av den allmänna pensionens gmndnivå
genom utbyggnad av pensionstillskotten. Jag avser all samtidigt återkomma med
förslag om vissa förbättringar av handikappersättning m. m.

Jag kommer i det följande också att föreslå att reglerna
för avräkning av kommunernas kostnader och statsbidraget för kommunala
bostadstillägg lill folkpension anpassas lill de regler för utbetalning av
kommunalskaltemedel som gäller sedan den 1 juli 1981. Vidare kommer jag all
föreslå alt statens bosältningslångivning upphör den 1 januari 1982.

[1] Ändring av tidpunkten för indexuppräkning av
folkpension m.m. Beräkningen av pensionsbelopp och andra förmåner m. m. enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring görs med ledning av ett basbelopp som
I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 2

Prop.
1981/82:30 2

fastställs
av regeringen för vatje månad. Folkpensionsförmåner, pensionstillskott och
allmän tilläggspension utgår med vissa procentandelar av delta basbelopp. Det
innebär att förmånsbeloppen ändras när basbeloppet ändras.

Basbeloppet
skall följa förändringarna i del allmänna prisläget. För tiden t. o. m. oktober
1980 beräknades dessa förändringar med konsumentprisindex som grund. Sedan den
1 november 1980 tas vid beräkningarna inte hänsyn lill inverkan av indirekta
skatter, tullar och avgifter medan tillägg görs för subventioner. Dessutom
bortses från direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser.

Basbeloppet
räknas fram genom att multiplicera 15400 kr. med det tal (jämförelsetal) som
anger förhållandel mellan det allmänna prislägel under andra månaden före den
som basbeloppet avser och prislägel i juni 1980. Basbeloppet förändras när
jämförelsetalet har ökat eller minskal med minsl 3% sedan närmast föregående
förändring av basbeloppet skedde.

Under
år 1980 höjdes basbeloppet vid fyra tillfällen. Hittills under år 1981 har
basbeloppet höjts vid tvä tillfällen, nämligen från 16100 kr. till 16700 kr.
för mars månad och till 17300 kr. för juni månad.

Chefen
för ekonomi- och budgetdepartementen redovisar denna dag motiv och riktlinjer
för vissa budgelförstärkande åtgärder m. m. Som ell led i dessa besparingar bör
reglerna för uppräkning av indexanknulna förmåner m.m. ändras så att en sådan
uppräkning i fortsättningen sker endast en gång per år. Jag föreslår därför all
bestämmelserna för fastställande av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring ändras med delta syfte. Reglerna för fastställande av basbeloppet
bör ändras på följande sätt. Basbeloppet fastställs att gälla för år i stället
för som nu för månad. Fastställandet bör ske i december året före det år
basbeloppet avser. Basbeloppet kommer därvid att räknas fram genom alt
multiplicera 15400 kr. med del tal som anger förhållandel mellan del allmänna
prislägel i november året före del år som basbeloppet avser och prislägel i
juni 1980. Beräkningsgrunderna skall i övrigt vara desamma som gäller sedan den
1 januari 1981.

De
nya reglerna för fastställande av basbeloppet bör gälla fr. o. m. den 1 januari
1982. Basbeloppet för år 1982 kommer således all fastställas i december 1981
med tillämpning av nu gällande beräkningsregler. Genom denna ändring kommer de
basbeloppsanknutna sociala förmåner m.m., som f.n. omräknas under löpande år vid
förändring av basbeloppet, att fr. o. m. år 1982 räknas om endast ijanuari
varje år.

Inom
den allmänna försäkringen kommer förändringen alt beröra följande förmåner,
nämligen folkpension i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag,
änkepension, barnpension, barntillägg till folkpension, handikappersättning och
vårdbidrag saml allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension,
änkepension och barnpension.

Övriga
socialförsäkringsförmåner som berörs är pensionstillskott enligt

Prop.
1981/82:30 3

lagen
(1962:205) om pensionstillskott, hustmtillägg enligt lagen (1962:392) om
hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, fastställd
delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring samt fastställd
livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och andra författningar
inom arbetsskadelagstiftningen. Vidare är bidragsförskott enligt lagen
(1964:143) om bidragsförskott anknutet lill basbeloppet.

Vad
jag här har anfört föranleder bl.a. ändring i 1 kap. 6§ lagen (1962: 381) om
allmän försäkring. Denna ändring påverkar en rad områden även inom andra
departement. Med hänsyn lill vad konstilulionsutskottet i sitt
granskningsbetänkande 1980/81:25 anfört angående tidigare ändring av
beräkningsgmnderna för basbeloppet bör delta lagförslag jämte följdändringar
remitteras lill lagrådet för yttrande innan det läggs fram för riksdagen. Jag
återkommer senare denna dag lill denna fråga.

Den
här redovisade ändringen av indexreglerna kan förväntas leda till en
begränsning av utgiftsökningen inom socialförsäkringssektorn med ca 1 800 milj.
kr. under år 1982. Därav faller ca I 100 milj. kr. på statsbudgeten. Beloppet
är beräknat med utgångspunkt i den högre utgiftsnivå som gäller för pensionerna
efter devalveringen. Med hänsyn lill att skatteintäkterna kommer att minskas
lill följd av åtgärden blir nettoeffekten lägre.

[2]
Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension. Kommunall
bostadstillägg Ull folkpension (KBT) kan utgå till den som är mantalsskriven i
kommunen och som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension,
änkepension eller hustmtillägg. Kommunerna bestämmer själva om KBT skall utgå
och vilka grunder som skall gälla. KBT är numera infört i samtliga kommuner.

KBT
är inkomstprövat enligt regler som är fastlagda i lagen (1962:392) om
hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Inkomstprövningen
innebär i huvudsak all bostadstillägget minskas med en tredjedel av den
inkomst som överstiger folkpension och pensionstillskott jämte ell belopp på 1
000 kr. per år för ensamslående och 750 kr. per år för var och en av makar.

KBT
administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna och betalas ut
samtidigt med folkpensionen.

Fr.
o. m. år 1980 utgår statsbidrag lill kommunernas kostnader för KBT.
Statsbidraget utgår under förutsättning att kommunen genom KBT (före
inkomstavdrag) svarar för minsl 80% av bostadskostnaden upp lill en övre
hyresgräns som för år 1981 är 750 kr./mån. för ensamslående och 850 kr./ mån.
för makar. Fr. o. m. den 1 januari 1982 höjs dessa gränser till 800 kr./ mån.
för ensamstående och 950 kr./mån. för makar. Dessa övre gränser är desamma som
gäller för slalskommunala bostadsbidrag (SKBB) till motsvarande
hushållsstorlek.

F.
n. får ca 750000 folkpensionärer KBT. Ca 40000 kvinnor får dessutom reducerat
hustmtillägg ulan alt KBT samtidigt utgår. Samtliga ingår i

Prop. 1981/82:30 4

inkomstprövningen
för KBT och påverkas sålunda av förändringar i detta system. Av dessa 790000
pensionärer är ca 490000 ensamstående och 300000 makar. Av samtliga pensionärer
med KBT beräknas ca 82% få reducerat bostadstillägg genom inkomslavdrag och 18%
få oreduceral Ullägg.

Statsbidrag
utgår sedan den 1 juli 1981 med 38% av kommunernas kostnader för KBT upp lill
nämnda bostadskostnader per månad. Kommunerna har möjlighet all medge KBT
också för bostadskostnader som överstiger dessa nivåer. De totala kostnaderna
för KBT har för år 1981 beräknats Ull 3 760 milj. kr. Härav beräknas 1 340
milj. kr. läckas med statsbidrag.

Del
har sedan flera år varit en strävan att försöka närma de två bidragssystemen
KBT och SKBB - kommunala bostadstillägg till folkpension resp. slalskommunala
bostadsbidrag lill barnfamiljer m. fl. - lill varandra. En av de gmndläggande
olikheterna är att KBT läcker en viss del av bostadskostnaden från
"bollen" och upp lill den övre hyresgränsen, medan del inom
SKBB-systemel finns en undre hyresgräns. Inom SKBB-syslemel utgår således ingen
ersättning för den del av bostadskostnaden som ligger under den hyresgräns som
för år 1981 är 500 kr./mån. och fr. o. m. den 1 januari 1982 höjs till 550
kr./mån. Detta bidragssystem tar i stället sikte på alt begränsa de
bostadskostnader som ligger ovanför denna nedre hyresgräns.

Som
jag har nämnt är det önskvärt all de två bidragssystemens utformning kan
närmas till varandra. I ell läge där det samtidigt är nödvändigt all begränsa
ökningstakten för de staUiga utgifterna finns det flera skäl som talar för alt
också i KBT-syslemel införa en nedre hyresgräns. Denna kan givelvis inte nu
läggas på samma nivå som inom SKBB-systemel, utan bör anpassas lill den
ekonomiska situaUonen för berörda pensionärer. Jag föreslår därför att del i
slalsbidragsreglerna för KBT införs en sådan nedre hyresgräns, som bör vara 80
kr./mån. för såväl ensamslående som för makar. Som jag tidigare har nämnt höjs
den övre hyresgränsen med 50 kr./ mån. för ensamstående pensionär och med 100
kr./mån. för makar den 1 januari 1982. Med dessa nya gränser kommer den
statsbidragsgmndande bostadskostnaden inom KBT-syslemel all ligga mellan 80 och
800 kr./mån. för ensamslående och mellan 80 och 950 kr./mån. för makar
tillsammans. Jämfört med den högsta bidragsgränsen som gäller för år 1981
innebär defta en minskning av det statsbidragsgrundande KBT-beloppet för en
ensam pensionär med 30 kr./mån. om bidrag utgår med hela det statsbidragsgmndande
beloppet och med 24 kr./mån. om bidrag utgår med 80% av den bidragsgrundande
bostcidskostnaden. För makar blir det ingen minskning av del
slalsbidragsgrundande KBT-beloppet jämfört med nuvarande bidragsregler.

Med
denna nya nedre hyresgräns kommer statsbidrag sålunda alt medges endast under
fömtsättning att KBT läcker minst 80% av bostadskostnaden mellan den nedre och
övre hyresgränsen.

Prop.
1981/82:30 5

Med
hänsyn till alt kommunerna skall ges tid all anpassa sina bidragsgrunder till
de nya slalsbidragsreglerna och all riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna behöver tid för omläggningar inom bidragsadministrationen
bör de nya reglerna träda i kraft den 1 april 1982. En förutsättning för att
omräkningsarbete m. m. skall klaras av är alt de kommunala bi-dragsgmnderna
blir så enkla och enhetliga som det är möjligt. Det ankommer på
riksförsäkringsverket alt efter samråd med Svenska kommunförbundet vidla de
åtgärder som krävs för alt de nya bidragsreglerna skall kunna genomföras
administrativt.

Införandel
av en nedre hyresgräns beräknas motsvara en begränsning av KBT-koslnaderna med
totalt ca 600 milj. kr. för år räknat. För att denna besparing i sin helhet
skall kunna tillföras statsbudgeten bör procentsatsen för statsbidrag Ull KBT
ändras från 38% till 25% fr. o. m. den 1 april 1982.

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna de av mig förordade ändrade reglerna för statsbidrag till kommunall
bostadstillägg lill folkpension.

[3]
Ändring av reglerna för avräkning av kommunernas kostnader för kommunala
bostadstillägg till folkpension m. m. Enligt 16 § lagen (1962:392) om
hustmtillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension och 6§ förordningen
(1979:850) om statsbidrag lill kommunall bostadstillägg lill folkpension skall
avräkning av kommunernas årliga KBT-koslnader saml statsbidrag på dessa
kostnader göras i samband med utbetalning av kommunalskaltemedel. Denna
utbetalning av kommunalskattemedel har skett med en sjättedel i var och en av
månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Avräkningen görs av
länsstyrelserna på grundval av uppgifter från riksförsäkringsverket.

I enlighet med förslag i
årets komplelleringsproposition har utbetalningen av kommunalskatlemedlen
ändrats så att denna fr. o. m. juli 1981 sker med en tolftedel vatje
kalendermånad (prop. 1980/81:150, FiU 1980/81:40, rskr 1980/81:420). För att
anpassa avräkningen av KBT-koslnaderna till de nya utbetalningsreglerna för
kommunalskaltemedel bör avräkningsreg-lerna ändras på motsvarande sätt. Nämnda
avräkning skall således göras med en tolftedel varje kalendermånad. Ändringen
bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1982.

Vad
jag här har föreslagit föranleder en ändring av 16 § i lagen (1962:392) om
hustruUllägg och kommunall bostadsUllägg lill folkpension. Ell inom
socialdepartementet upprättat förslag lill lagändring bör fogas lill protokollet
i detta ärende som bil. 2.1.

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

all
anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:392) om hustmtillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Prop. 1981/82:30 6

[4] Slopande av bosättningslåncn. Bosältningslån lämnas f.
n. med högst 10000 kr. till makar, personer som avser alt gifta sig,
ensamstående föräldrar, personer som stadigvarande sammanbor under
äklenskapsliknande förhållanden samt ensamstående handikappade ulan barn. Lånen
skall amorteras under högst sju år. Ränta utgår efter en räntesats som med 2,5
% överstiger det officiella diskontot. Läneverksamhelen sköts av riksbanken med
viss medverkan av kommunernas sociala organ.

Med hänvisning lill vad chefen för ekonomi- och
budgeldepartementen anför i sin allmänna redovisning av nu aktuella
besparingsåtgärder föreslår jag att den statliga bosätlningslångivningen upphör
den 1 januari 1982.

Avvecklingen av bosällningsiåneverksamheten bör ske på
följande sätt. Riksbanken bör i mån av tillgång på medel kunna fatta beslut om
nya bosältningslån på grundval av de ansökningar om lån som ingivils senast den
31 december 1981. För långivningen under budgetåret 1981/82 har totalt anvisats
50 milj. kr. För att nå de besparingseffekter som åsyftas bör emellertid den
ytterligare begränsningen göras all riksbankens beslut om nya bosältningslån
för perioden efter den 1 juli 1981 får omfatta totalt hälften av det för
budgetåret disponibla beloppet. Det får ankomma på riksbanken att inom ramen
för gällande bestämmelser vid behov prioritera mellan de lånesökande. Som
allmän riktpunkt bör dock gälla att ansökningar som inkommit till riksbanken
före den 14 september 1981 bör behandlas med förtur.

Jag vill dämtöver erinra om att ett slopande av
bosätlningslångivningen också innebär vissa administrativa besparingar. Dessa
administrativa besparingar kommer inte bara riksbanken utan också kommunerna
till del. I underlaget för beslut om bosättningslån skall nämligen ingå ett
yttrande från socialnämnden i den lånesökandes hemkommun med bedömning av
sökandens sociala situation. Sociala centralnämnden i Stockholm har i en
skrivelse till regeringen nyligen pekat på del betydande arbete som behöver
göras i kommunerna för detta ändamål.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag alt
regeringen föreslår riksdagen

att godkänna att den statliga bosätlningslångivningen
skall upphöra den 1 januari 1982.

Prop. 1981/82:30

Bilaga 2.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Härigenom
föreskrivs aft 16 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunall
bostadstillägg till folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16

Belopp som kommun skall erlägga för visst år avräknas mot
del förskott på kommunalskatt, som kommunen närmast följande år äger uppbära enligt
72 § kommunallagen (1953:753) eller, i fråga om Stockholms kommun, enligt 76 §
kommunallagen för Stockholm (1957:50), med en sjättedel vid varje
ulbelalningslillfälle. Avräkning i januari och mars månader får dock ske med
belopp som riksförsäkringsverket bestämmer på grund av en preliminär
beräkning. Om belopp som avräknats i januari eller mars månad, icke motsvarar
en sjättedel av statsverkets fordran hos kommunen, skall härav betingad
jämkning ske av det belopp som avräknas i maj månad.

Riksförsäkringsverket lämnar riksrevisionsverkel,
länsstyrelserna och kommunerna uppgift om belopp som skola avräknas.

Föreslagen lydelse

Det belopp som en kommun skall erlägga för visst år
avräknas mol det förskott på kommunalskatt, som kommunen närmast följande år
får uppbära enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. med en tolftedel vid varje
ul-belalningslillfälie. Avräkning i yå.-nuafi, februari, mars och aprd månader
får dock ske med det belopp som riksförsäkringsverket bestämmer på grund av en
preliminär beräkning. Om det belopp som avräknats i januari, februari, mars
eller aprd månad inte motsvarar en tolftedel av statsverkets fordran hos
kommunen, skall en härav betingad jämkning ske av del belopp som avräknas i
maj månad.

Riksförsäkringsverket skall lämna riksrevisionsverkel,
länsstyrelserna och kommunerna uppgift om de belopp som skall avräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Lagen omtryckt 1976: 1014.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Prop.
1981/82:30 Bilaga 3

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1981/82:30 1

Bilaga 3

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTETS
VERKSAMHETSOMRÅDE

[1] Ändrade studerande- och pensionärsrabatter vid statens
järnvägar

Riktlinjerna för statens järnvägars verksamhet har lagts
fast i 1979 års trafikpolitiska beslut (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr
1978/79:419) och ytteriigare förtydligats i 1980 års strukturplan för statens
järnvägar (prop. 1980/81:20, TU 1980/81:6, rskr 1980/81:101).

Av
slruklurplanen framgår all statens järnvägar senast under budgetåret 1983/84
skall uppnå full kostnadstäckning och uppfylla det av statsmakterna uppställda
förräntningskravet. För all detta mål skall uppnås krävs enligt strukturplanen
bl.a. ökad rationaliseringsiakl, ökad investeringsvolym och inriktning av
investeringarna mol de mest lönsamma objekten samt successiva laxehöjningar i
person- och godslrafiken.

För
budgetåret 1981/82 räknar statens järnvägar med en total resultat-brist inkl.
förräntningskravet på ca 400 milj. kr. I regleringsbrevet för budgetåret
1981/82 avseende anslag lill statens jämvägar, understryks att statens jäm
vägar skall vidta åtgärder för all snarast möjligt förbättra resultatet.

Statens
järnvägars lågpriskort, som ger rätt lill lågprisbiljetl alla dagar utom
fredagar och söndagar, kostar 100 kr. per år i andra klass och 160 kr. i första
klass. Ett rabattkort, som f. n. kostar 525 kr. per år i andra klass och 800
kr. i första klass, berättigar lill resa till lågpris under veckans alla dagar.
Studerande och pensionärer har dock, sedan statens järnvägar införde sill nya
avgiftssystem i juni 1979, fått resa lill lågpris under veckans alla dagar ulan
all behöva betala lågpriskort eller rabattkort. Pensionärer har härvid lill
skillnad mol studerande haft rält all resa Ull lågpris i första klass.

Regeringen
har i beslut den 17 september 1981 föreskrivit alt rabattsy-slemet för
pensionärer och studerande skall ändras på följande sätt. För att I
Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 3

Prop. 1981/82:30 2

få
resa till lågpris alla dagar utom fredagar och söndagar skall dessa
resandekategorier köpa samma lågpriskort som övriga resande. För att få resa
till lågpris veckans alla dagar skall de köpa ell speciellt rabattkort, vars
pris ligger ca 20% över lågpriskorlet i första resp. andra klass. Rabattkortet
i första klass avser dock endast pensionärer. Det nya systemet införs fr. o.
m. den 1 januari 1982 och beräknas ge statens järnvägar en intäktsförstärkning
på i storleksordningen 60 milj. kr.

Den
avlastning av statens järnvägars fasta kostnader som fastställdes genom 1979
års trafikpolitiska beslut skall enligt beslutet vara bestående i sina
huvuddrag under minst tre år, dvs. under så lång tid att tillräckligt underlag
erhålls för att möjliggöra en utvärdering av effekterna på
person-transportsystemet i dess helhet. När denna utvärdering görs och frågan
om en omprövning av avlastningens storlek och utformning övervägs, kommer också
effekterna av de nya pensionärs- och sluderanderabatterna att kunna beaktas.

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att
ta del av vad jag har anfört i det föregående om ändrade pensionärs- och
sluderanderabalter vid statens järnvägar.

[2]
Transportstöd för Norrland m. m. Bakgrund

Som
ett led i de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet i Norrland
och övriga delar av allmänna stödområdet infördes år 1971 ett transportstöd
(prop. 1970:84, SU 1970: 105, rskr 1970:271). Syftet var aft minska de
koslnadsmässiga ölägenheter som följer med de stora avstånden inom stödområdet.
Transportstödet har sedan införandet ändrats vid flera Ullfällen. Nuvarande
regler för stödet bygger på riksdagsbeslut vid 1979/80 års riksmöte (prop.
1979/80:174, TU 1979/80:29, rskr 1979/80:418).

Kostnaden
för transportstödet har ökat från 40 milj. kr. bidragsårel 1971 till beräknat
183 milj. kr. för bidragsårel 1982. Genom successiva utvidgningar av stödet
har antalet bidragsberältigade transporter ökat kraftigt.

Genom
regeringsbeslut den 12 juni 1980 har transportrådel (TPR) fält i uppdrag att se
över transportstödets effektivitet. Uppdraget skulle ulföras med inriktning på
att åstadkomma begränsningar och omprioriteringar inom nuvarande kostnadsram.
TPR har den 21 september 1981 redovisat uppdraget (Rapport 1981:9, Transportstödet
- ett sätt alt göra Sverige rundare).

Enligt
TPR:s utvärdering är transportstödet ett effektivt regionalpolitiskt medel.
TPR anser all stödet även fortsättningsvis i huvudsak bör ha den inriktning och
uppbyggnad som del f.n. har. För all höja stödets effekUvitel och ge möjlighet
lill besparingar har TPR lämnat förslag till vissa ändringar.

Prop.
1981/82:30 3

Föredragandens överväganden

Jag delar TPR:s slutsats alt transportstödet har en
regionalpolilisk funktion. Stödet kan, som TPR visat, medverka till att ge
företag i sysselsättningssvaga regioner långsikliga möjligheter att på mer
likvärdiga villkor konkurrera med företag i andra delar av landet. Stödet bör
enligt min mening vara regionalpoliUskl effektivt, dvs. medverka till att sänka
Irans-portmerkostnaden för de företag inom stödområdet som för sin utveckling
är beroende av transportkostnadernas storlek jämfört med förelag inom andra
delar av landet. Stödets syfte är därför att stimulera företag att vidmakthålla
produktionen inom stödområdet eller att välja en lokalisering inom stödområdet.
Omvänt bör normall transportstöd inte lämnas lill förelag inom stödområdet,
vilka trots höga transportkostnader kan få avsättning för sin produktion även
utanför stödområdet liksom till de som har en naturlig lokalisering inom
stödområdet. Stödet bör vidare utformas så att det stimulerar företagen inom
stödområdet all höja förädlingsgraden i produktionen. Stödet bör också så långt
möjligt vara trafikpolitiskt neutralt, dvs. inte påverka konkurrensen mellan
olika transportmedel samt vara utformat på ett sätt som inte motverkar önskvärd
rationalisering av transportsektorn. Vidare bör stödet vara lätt alt
administrera och inte förorsaka onödiga administrativa kostnader hos förelagen.
Slödel bör heller inte lämnas med större belopp än nödvändigt för alt uppnå de
nämnda syftena.

Jag har
med dessa utgångspunkter övervägt hur transportstödet bör utformas inom en
minskad kostnadsram. Jag har härvid funnit att man genom vissa åtgärder som
koncentrerar slödels regionalpolitiska effekter och genom all skapa ett mer
lätthanterligt stöd kan uppnå en kostnadsbesparing på ca 50 milj. kr. för år
1982.

I det
följande skall jag utifrån TPR;s utvärdering redovisa min syn på vissa
förändringar av transportstödets framtida omfattning och inriktning.

Jag böljar
med all behandla frågan om stöd bör ges till såväl transporter från
produklionsslällen inom stödområdet {uttransporter) som transporter lill
stödområdet (intransporter). TPR har prövat om det finns anledning att slopa slödel
för transporter av råvaror och halvfabrikat lill stödområdet. TPR har därvid
kommit fram till att det av regionalpolitiska och näringspolitiska skäl inte
är lämpligt all slopa inlransportstödel.

Jag vill
för egen del erinra om att en orsak till att intransportstödet infördes var att
man ville stimulera en ökad förädling inom stödområdet genom att ge
transportstöd för råvaror och halvfabrikat som kommer från platser utanför
stödområdet. Intransportstödel utgår främst till verkstadsindustrin och den kemiska
industrin, dvs. industribranscher som har stor betydelse för utvecklingen av
ett differentierat näringsliv inom stödområdet. Jag är därför i likhet med TPR
inte beredd att förorda att intransportstödel slopas. Slödel ligger väl i
linje med de regionalpolitiska strävandena

Prop. 1981/82:30 4

all
bygga upp en mer varierad och tryggare arbetsmarknad inom stödområdet.

Intransportstödel
är branschanknulel och kan endast lämnas för råvaror och halvfabrikat som dels
skall genomgå en inte obetydlig bearbetning hos mottagaren, dels inte
produceras inom stödområdet. Erfarenheterna från bidragssystemet visar att det
kan föreligga administrativa svårigheter att avgöra om en viss varukategori
produceras och finns att tillgå inom stödområdet. Jag anser därför att del bör
ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen utser att avgränsa
intransportstödel i enlighet med stödets syfte och med beaktande av all stödet
inte skall ge upphov lill orimligt extraarbete hos sökandena.

Vad
gäller den varuslagsmässiga avgrånsningen av stödet har TPR främst undersökt
slödel lill skogsindustrins transporter. Med hänsyn lill c.it skogsindustrins
utvecklingsmöjligheter inom stödområdet i första hand är avhängiga
råvamtillgången, och endast relativt marginellt iransportkost-naderna, har
rådet föreslagit all kvarvarande stöd till papp- och papperstransporter slopas
och all transportstöd lill sågade produkter endast skall lämnas lill förelag i
stödområdets inland. Endast i inlandet torde enligt TPR:s mening transportstödet
spela en regionalpolilisk roll när det gäller sågverksindustrin.

När
transportstödet infördes Fanns en tendens till alt den svenska sågverksindustrin
i allt högre grad skulle lokaliseras till södra och mellersta Sverige med
åtföljande rundvirkestransporter söderut. För att motverka denna strävan
beslöts all sågade produkter skulle vara berättigade Ull transportstöd.
Situationen är nu annorlunda med brist pä rundvirke för skogsindustrin över
hela landet.

Tillgången
på mndvirke och den därav betingade prisbilden på råvaror till
sågverksindustrin innebär sotn TPR visat att de norrländska sågverken i regel
inte har sämre konkurrensfömtsätlningar än sågverken i södra och mellersta
Sverige. För sågverk längs kusten med möjligheter till fartygs-transporter saml
med goda väg- och järnvägsförbindelser torde i stort sett de lägre priserna på
råvarumarkinaden motsvara den fraklmerkoslnad som finns gentemot förelag i
södra Sverige. Däremot är situationen för sågverken i stödområdets inland inte
lika god.

Del
finns därför enligt min mening inte skäl för att sågade produkter bör vara en
stödberättigad vara i kustregionerna samt i vissa inlandskommuner i
stödområdets södra del, där inga fakta påvisats som pekar på alt transportstödet
där är ett verkningsfullt inslag i samhällets regionalpoliUska stöd. Någon
ändring av produktionens lokalisering kan inte väntas om transportstödet
slopas. Del bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen utser
att närmare avgränsa de områden för vilka stödet lill sågade trävaror skall
slopas. .lag beräknar besparingen lill ca 18 milj. kr. i 1981 års priser och
volym.

Däremot
bör stödet finnas kvar för högre förädlingsgrad av produktion

Prop.
1981/82:30 5

baserad på rundvirke. Det gäller l.ex. board, trähus och
möbler, vilka branscher konkurterar med förelag i södra och mellersta Sverige.

När det
gäller papper är sedan år 1978 huvudparten av obearbetat papper inte
slödberälligal. Numera lämnas stöd till finpapper och papper av vissa
kvaliteter saml kartongpapp. De argument som jag tidigare har redovisat om
produktionen av sågade trävaror gäller också produktionen av de nämnda papp-
och pappersvarorna. Ell slopande av transportstödet för dessa varuslag torde
därför enligt min mening inte negativt påverka produktionens lokalisering.
Besparingen som härigenom möjliggörs beräknar jag till 6 milj. kr.

Genom
ändrat lokaliseringsmönsler och sänkningar av lägsta avstånd och vikt för
bidragsberältigade transporter har distributionstransporter av dagliga
livsmedel, såsom mjölk, bröd etc, kommit att bli bidragsberältigade. TPR anser
detta förhållande strida mol inlenUonerna för stödet. TPR föreslår därför all
stödet lill dislributionstransporler av dagligvaror utgår.

Jag
ansluter mig till TPR:s bedömning att utvidgningen av stödet till all omfatta
denna kategori strider mol stödels huvudsyfte att främja den produktion som i
annat fall skulle förläggas utanför stödområdet. Distribu-tionstransporter av
typ dagligvaror av lokal karaktär bör därför inte ha stöd. Den närmare
avgränsningen härav bör del ankomma på regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att fastställa.

TPR har
vidare föreslagit all kraven på vidareförädling skärps i förhållande lill vad
som nu tillämpas. Framför allt anses delta vara önskvärt vad gäller järn- och
slålvamindustrins produktion, l.ex. i fråga om graden av bearbetning av balk
och profiler.

Jag anser
att det finns skäl all se över vilka varor som bör vara slödbe-rättigade. Jag
vill härvid understryka vikten av alt kraven på vidareförädling skärps. För
all få lill stånd en önskad regional utveckling måste en ökad vidareförädling
inom stödområdet uppmuntras. Jag anser därför att man fortsättningsvis bör mer
strikt tillämpa kravet på vidareförädling i enlighet med transportstödets
syfte.

I
anslutning härtill vill jag la upp järn- och stålverkens produktion.
Uppdelningen av järn- och stålverkens produktion i bidrags- resp. inte
bidragsberältigade produkter innebär ett administrativt problem. Sändningarna
innehåller normalt båda produklslagen. Då fraktbidraget till järn-och
stålverken torde sakna betydelse från lokaliseringssynpunkt anser jag all
ullransporlstödet helt kan slopas för järn- och stålprodukter. Kostnaden för
stödet kan härigenom beräknas minska med ca 5 milj. kr. i 1981 års priser och
volym.

TPR har
vidare undersökt olika förenklingsmöjligheler vad gäller transportstödets
geografiska avgränsning och bidragsstorlek. TPR har därvid föreslagit att
fraklslödet pä erlagd nettofrakl för slödberättigade transporter lämnas med
samma procentandel för alla transporter över en viss minimislräcka inom resp.
Iransportslödzon. TPR har föreslagit alt mini-

Prop. 1981/82:30 6

miavståndel sätts Ull 251 km och att antalet
Iransportstödzoner minskas

från nuvarande sex till tre zoner. Enligt TPR:s förslag skulle sålunda

fraklbidrag lämnas med följande procentandelar för vardera transportstöd-

zon.

Nortbottens, Västerbottens och Jämtlands län 35 %

Västernorrlands län 25 %

Övriga delar av stödområdet som nu har transportstöd 15 %

Jag delar TPR:s uppfattning all transportstödet bör
utformas så enkelt och överskådligt som möjligt. En minskning av det nuvarande
antalet Iransportstödzoner och avslåndsklasser bör i och för sig underlätta
hanteringen av stödsystemet för såväl förelag som för TPR. Däremot anser jag inte
att TPR:s förslag lill indelning i Iransportstödzoner i tillräcklig grad
tillgodoser de regionalpolitiska prioriteringar som måste göras vid en begränsad
medelsram för transportstödet. Enligt min mening måste därför de nordligaste
och inre delarna av landet prioriteras. Jag förordar därför en modifierad
zonindelning som lar hänsyn till dessa regionalpolitiska prioriteringar.

Jag delar däremot TPR:s uppfattning all endast transporter
som överstiger 250 km bör vara bidragsgrundande. För all slödel vid en
begränsad kostnadsram skall kunna användas på ell sätt som bäst överensstämmer
med stödets huvudsyfte all utjämna kostnadsskillnaderna för de långväga
transporterna föreslår jag att slödel även fortsättningsvis varieras med hänsyn
lill transportsträckans längd. För att underlätta förelagens administrativa
arbete med alt söka bidrag anser jag dock att avståndsindelningen kan göras
enklare än f. n.

Sammanfattningsvis redovisas mina förslag i nedanstående
uppställning.

Bidragssats i procent

Trän

isporta\

'Stånd

Transportstödzon

1

2

3

4

5

251-

-400

10

10

10

10

10

401-

-700

10

20

25

30

30

701-

10

20

25

30

50

Transportstödzon 1:

av Värmlands län Arvika, Eda, Filipslads, Hagfors,
Munkfors, Sunne, Säffle, Torsby och Årjängs kommuner,

av Kopparbergs län Avesta, Borlänge, Faluns, Gagnefs,
Hedemora, Leksands, Malungs, Mora, Orsa, Rättviks. Säters, Vansbro och
Älvdalens kommuner,

av Gävleborgs län Bollnäs, Hudiksvalls, Ljusdals,
Nordanstigs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner.

Transportstödzon 2: Väslernorrlands län.

Prop. 1981/82:30 7

Transportstödzon 3: Jämtlands län utom Strömsunds kommun.

Transportstödzon 4:

av Västerbottens län Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå,
Umeå och Vännäs kommuner,

av Nortbottens län Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner.

Transportstödzon 5:

av JämUands län Strömsunds kommun,

av Västerbollens län Dorotea, Lycksele, Norsjö, Sorsele,
Slommans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele kommuner,

av Nortbottens län Atjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare,
Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Överkalix och Övertorneå
kommuner.

Kostnaden för stödet kan genom dessa förändrade
bidragsregler beräknas minska med ca 21 milj. kr. i 1981 års priser och volym.

För all kunna erhålla transportstöd måste del sammanlagda
bidragsgrundande beloppet vara lägst 6000 kr. Med tanke på de många mindre
förelag som i dag får transportstöd anser jag att man bör vara försiktig med
alt höja den lägsta gränsen för bidragsgrundande belopp. Jag är därför inte nu
beredd all föreslå någon förändring av beloppet. Del fraklbidrag som erhålls
för en viss sändning bör emellertid slå i rimlig proportion lill de
arbetsinsatser som handläggningen orsakar hos bidragssökande företag. Jag anser
därför att regeringen fortlöpande bör anpassa del lägsta bidragsgrundande
beloppet till prisförändringar på Iransportmarknaden.

TPR har vidare haft lill uppgift att pröva frågan om ett
särskilt stöd lill sjötransporter. TPR har inte funnit några avgörande
regionalpolitiska skäl alt låta transportstödet även omfatta sjöfarten. Däremot
framhålls att del kan finnas sjöfartspolitiska skäl för ett sjölransportstöd.
TPR avser att senare återkomma i denna fråga.

Frågan om sjölransportstöd ingår även i
utredningsuppdraget för den särskilde utredare som tillsalts med uppdrag all
utreda sjöfartens roll i trafikpolitiken (K 1980:4), den s.k.
närsjöfartsutredningen. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete
under år 1981.1 avvaktan på utredarens resultat är jag f. n. inte beredd alt
ta ställning i frågan.

Vad gäller transportstödets administrativa utformning har
TPR övervägt olika rationaliseringsmöjligheter. TPR föreslår här alt
ansökningar om stöd inte längre skall behöva åtföljas av fraktsedlar. Stickprov
eller andra kontrollmöjligheter bör i stället utnyttjas.

Jag vill för egen del understryka angelägenheten av att
administrativa förenklingar genomförs för att underlätta bidragsförfarandel.

Besparingen med dessa förslag har jag sammanlagt beräknat
lill ca 50 milj. kr. mätt i 1981 års priser och volym. Den totala kostnaden
för

Prop. 1981/82:30 8

transportstödet
i 1982 års priser och volym kan därmed enligt nu föreslagna ändringar beräknas
till 128 milj. kr. mol totalt ca 183 milj. kr. med oförändrade regler.

Enligt
min mening talar starka skäl för att de nya reglerna tillämpas fr. o. m. den 1
januari 1982. Om detta är möjligt beror emellertid i hög grad på när riksdagen
lar ställning lill de förändringar som jag nu har förordet. Detta tillsammans
med behov av information om de förändrade reglerna leder fram lill alt jag inte
vill utesluta att ikraftträdandet kan behöva läggas något senare.

För
transportstöd lill förelag i Göteborgs och Bohus län saml Älvsborgs län bör del
ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att göra den
anpassning som blir nödvändig med hänsyn till ovan förordade riktlinjer.

Då
de föreslagna förändringarna av transportstödet inte ger upphov till
utbetalning av fraktbidrag förtän under andra halvåret 1982 behöver anslag inte
nu beräknas för bidragsårel 1982. Jag avser all anmäla anslagsfrågan i 1982 års
budgetproposition.

Hemställan

Med
hänvisning till del anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

all
godkänna de av mig förordade riktlinjerna för transportstöd lill Norrland m. m.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Prop.
1981/82:30 Bilaga 4

Budgetdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 4

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

1981-09-24

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m.

ÅTGÄRDER INOM BUDGETDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

En utförlig redogörelse har tidigare lämnats för den
samhällsekonomiska bakgmnden lill och inriktningen av de skallepoliUska
åtgärder som bör ingå som ett led i den ekonomiska politiken. I del följande
tar jag nu upp den närmare utformningen av huvuddelen av dessa åtgärder.

Inledningsvis lar jag upp förslaget om sänkning av
mervärdeskallen. Därefter behandlar jag olika frågor om invesleringsfrämjande
åtgärder m.m. Jag tar först upp förslaget att knyta stimulansen av
investeringar i maskiner och andra inventarier lill
mervärdeskatteredovisningen. Som framhållits i det föregående bör investeringar
i byggnader och markanläggningar även i fortsättningen stimuleras genom ett
särskilt avdrag vid inkomsttaxeringen och denna fråga behandlar jag i den andra
punkten. Vidare tar jag upp dels förslaget om att ett belopp motsvarande 25% av
företagens vinster under år 1982 skall betalas in på tillfälliga vinstkonton,
dels förslaget om utvidgad rätt till insättning på skogskonto. Slutligen lar
jag upp ett antal mer allmänna frågor inom inkomstbeskattningen. De omfattar
höjt grundavdrag och slopad särskild skattereduktion, avdrag för kostnader för
arbetskläder samt folkpensionärernas skattelättnader.

I den inledningsvis lämnade redogörelsen för behovet av
ekonomisk-politiska åtgärder fömlskickades också nya regler för särskilt
forskningsavdrag vid taxeringen lill statlig inkomstskatt. Dessa frågor las
inte upp i nu förevarande sammanhang. Jag avser emellertid all i annat
sammanhang denna dag lägga fram förslag om ändringar i berörd lagstiftning.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bilaga 4

Kartong: Bilaga 4 S. 2, rad 32 Står: Höjningen Rättat
till: Sänkningen.

Prop.
1981/82:30

1 Sänkning av mervärdeskat ten

Mervärdeskatten höjdes den 8 september 1980 från 17,1 till
19%. Skattesatsen 19% motsvarar ell pålägg på priset före skatt om 23,46%. Den
reduceringsregel som gäller för byggnadsarbeten i allmänhet och för holell-och
restaurangljänsler - 60-procenlsregeln - motsvarar en skattesals om 11,4%
(12,87% pålägg på priset före skall). För anläggningsarbeten m.m. gäller
20-procenlsregeln, som motsvarar en skattesats om 3,8% (3,95% pålägg på priset
före skatt).

Den av mig
förordade sänkningen av skattesatsen lill 16 2/3 % innebär all skattesatsen och
skaltepåläggel på priset före skall blir följande:

skattesats

skattepålägg

av mervärdeskattesänkningen motiverad sänkning av
nuvarande priser

oreducerad
skatt

60-procentsregeln

20-procentsregeln

16 2/3%
10% 3 1/3%

20% 11,11%

3,45%

2,80% 1,56% 0,49%

Skattesatsen 16 2/3% innebär all 1/6 av en varas pris är
mervärdeskall. Vid tillämpning av 60-procentsregeln är skatteandelen 1/10 av
priset och vid 20-procentsregeln är skatteandelen 1/30.

Sedan den 1 januari 1981 gäller nya regler om
skattskyldighetens inträde. Bestämmelserna innebär att skattskyldigheten
inträder när en vara levereras, en tjänst tillhandahålls eller ett uttag görs.
Om betalning för en beställd vara eller tjänst tas emot dessförinnan inträder
skattskyldigheten när betalningen inflyter. Dessa bestämmelser, som gäller för
alla skallskyldiga oberoende av redovisningsmelod, innebär all del normalt inte
behöver uppstå något problem om vilken skattesals som skall tillämpas. Med hänsyn
härtill behöver sänkningen av mervärdeskatten inte förses med särskilda
övergångsbestämmelser. Sänkningen av skallen föranleder ändring i 13 och 59 §§
lagen (1968:430) om mervädeskalt, ML.

2 Investeringsfrämjande åtgärder m. m.

2.1 Nytt system för investeringsavdrag för inventarier

I enlighet med vad jag Udigare anförde bör del nuvarande
systemet för sUmulans av näringslivets inventarieanskaffningar ersättas av ett
avdrags-syslem som samordnas med mervärdeskatteuppbörden. Jag lar nu upp den
närmare utformningen av ett sådant system.

Prop.
1981/82:30 3

2.1.1
Gällande bestäitimelser om särskilt investeringsavdrag

Del
särskilda investeringsavdraget regleras i lagen (1980:953) om särskilt
investeringsavdrag för invenlarieanskaffning.

Avdraget
medges vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse enligt
kommunalskaltelagen (1928:370), KL, och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL.

Avdraget
omfattar sådana tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de
bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier. Som inventarier anses dock inte anslutningsavgifter eller
anläggningsbidrag till fastigheter (punkt 11 av anvisningarna till 22 § KL)
och inte heller patenträtligheler och liknande rättigheter (punkt 6 av
anvisningarna lill 29 § KL). Avdrag medges inte för följande slag av
inventarier:

1.
inventarier med en beräknad
varaklighelstid av högst 3 år,

2.
begagnade inventarier,

3.
sådana motordrivna fordon och -
med vissa undanlag - släpfordon som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603),

4.
fartyg, luftfartyg och
järvägsvagnar samt containrar och liknande anordningar för befordran av gods,

5.
föremål avsedda för
utsmyckning,

6.
inventarier för vilka
anskaffningsvärdet under beskattningsåret inte har uppgått till sammanlagt
minsl 10000 kr.

Invesleringsavdrag
beräknas inte för sådan del av anskaffningsvärdet för vilken statsbidrag som
avses i åttonde stycket av anvisningarna lill 19 § KL har utgått. Avdrag
beräknas inte heller för sådan del av anskaffningsvärdet för vilken vinslfond
enligt lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto eller
investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond eller
motsvarande äldre författning har tagits i anspråk.

Del
särskilda invesleringsavdraget utgör 20% av anskaffningsvärdet och utgår för
inventarier som har levererats under perioden den 1 november 1980-den 31
december 1981. En särskild spärtegel finns för investeringsavdraget. Avdraget
medges sålunda högst med ell belopp som motsvarar den vid taxeringen till
statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskilt
invesleringsavdrag och före - i förekommande fall — inkomslbaserad avsättning
till resullatuljämningsfond, avsättning till allmän invesleringsreserv och
uppskov enligt reglerna om upphovsmanna-konto samt schablonavdrag för
egenavgifter. Ett avdrag, som inte har kunnat utnyttjas, får förskjutas lill
något av de närmast följande tre taxeringsåren.

Särskilda
regler gäller för inventarier som den skatlskyldige själv har tillverkat eller
förvårval från någon med vilken han är i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap.

Prop.
1981/82:30 4

2.1.2 Gällande bestämmelser om mervärdeskatt

Mervärdeskatten är en s. k. iflerledsskatt, dvs. den las
ut i varje led i tillverknings- och distributionskedjan. Skatten träffar endast
mervärdet i varje led, vilket uppnås genom att de skattskyldiga från skatten på
den egna omsättningen (den utgående skatten) får dra skatten på förvärven för
verksamheten (den ingående skatten). Den ingående skatten på investeringar i
inventarier och byggnader är avdragsgill i princip utan något krav pä
periodisering.

Bostadsupplåtelser, bank- och försäkringstjänster,
persontransporter, sjukvård och undervisning omfattas inte av skatteplikten men
belastas med ingående skatt. Energi, dagstidningar och läkemedel omfattas inte
heller av skatteplikten men belastas ändå inte av någon ingående skall eftersom
de som yrkesmässigt omsätter sådana varor är skattskyldiga (s. k. tekniskt
skattskyldiga) och har rält lill avdrag för den ingående skallen.

Någon utgående skatt redovisas inte vid export men rätt
till avdrag för ingående skatt föreligger ändå.

Mervärdeskatten redovisas för perioder om en
kalendermånad, två kalendermånader, halvt eller helt beskattningsår. Den
normala redovisningsperioden är två kalendermånader. Om den ingående skatten
regelmässigt överstiger den utgående med minst 1 000 kr. varje månad får
redovisningen omfatta en kalendermånad. Redovisningen får normall omfatta helt
beskattningsår om den skattepliktiga årsomsättningen är högst 100000 kr. och
halvt beskattningsår om den är mellan 100000 och 200000 kr.

Redovisningen av mervärdeskatt följer numera, som en
huvudregel, bokföringsmässiga principer. Detta innebär bl.a. att utgående skatt
som avser en viss affärshändelse skall redovisas när denna händelse bokförs
eller borde ha bokförts. På motsvarande sätt inträder rätlen till avdrag för
ingående skatt när ett förvärv eller en införsel enligt god redovisningssed
bokförs eller borde ha bokförts.

Från denna huvudregel finns några undantag. Redovisningsskyldigheten
och avdragsrällen inträder i takt med betalningarna när det är fråga om en
kreditförsäljning med förbehåll om ålertaganderätl. Om redovisning enligt
huvudregeln skulle leda till en stor likvidiletspåfreslning får länsstyrelsen
också medge redovisning av mervärdeskatt i takt med betalningarna
(kon-tanlmetoden).

Vidare gäller att skattskyldiga som får använda sig av en
förenklad bokföring kan få tillämpa kontantredovisning under löpande
beskattningsår och först vid beskattningsårets utgång la med skatten på då
föreliggande fordringar och skulder (bokslutsmetoden).

Betalningar i förskott eller a conto för beställda varor
eller tjänster utlöser redovisningsskyldighet och avdragsrält.

Mervärdeskatten redovisas i deklarationer, som samtidigt
utgör inbetalningskort till postgirot. Utrymmet på deklarationsblanketten
år-starkt begränsat.

Prop.
1981/82:30 5

2.1.3 Överväganden och förslag Allmänt

Det särskilda invesleringsavdraget medges vid
inkomsttaxeringen och dess effekter är därför beroende av verksamhetens
resultat. Om nettointäkten före investeringsavdrag i en förvärvskälla är lägre
än avdraget eller om ett underskott föreligger har avdraget ingen omedelbar
eller endast en begränsad stimulanseffekt. Vidare krävs vanligen alt företaget
redan har utnyttjat alla reserveringsmöjligheter för alt full stimulanseffekt
skall uppnås. Genom kopplingen till inkomsttaxeringen uppstår i många fall
dessutom en betydande tidsmässig fördröjning innan avdraget kommer företaget
lill godo.

Investeringsavdragen utgör en del av de uppgifter som
lätnnas i självdeklarationen. Bedömningen och kontrollen av avdragen ligger på
taxeringsnämnderna.

Genom alt samordna invesleringsavdraget med redovisningen
av mervärdeskatt får man ett effektivare styrmedel än det nuvarande avdraget.
Avdraget kommer allUd förelagen till godo, oavsett om verksamheten ger vinst
eller ej, och ger dessutom vanligen en snabbare effekt för företagen, eftersom
den normala redovisningsperioden för mervärdeskatt är tvä månader.

Eftersom del nya mervärdeskalleanknulna
invesleringsavdraget bör avlösa del nuvarande särskilda invesleringsavdraget
bör bestämmelserna i allt väsentligt föras över till det nya systemet. Detta
bör gälla inventariebe-greppel och kretsen av inventarier som undantas från
rätten till avdrag. Det bör också gälla den avdragsberättigande
affärshändelsen, leveransen. I övrigt innebär den ändrade tekniken att vissa
materiella och administrativa ändringar av avdraget bör göras.

Avdraget bör vara tidsbegränsat och gälla lill utgången av
år 1982.

Begränsningar av avdragsrätten

I ett system med investeringsavdrag som är anknutet till
mervärdeskatten är det naturligt att låta endast dem som är
redovisningsskyldiga till mervärdeskatt få möjlighet lill avdrag. Del skulle
leda lill ett avsevärt administrativt merarbete alt öppna avdragsmöjligheten
även för andra förelag och samtidigt får behovet av investeringsslimulanser för
dessa andra företag allmänt sett sägas vara litet.

I den
nuvarande lagstiftningen om investeringsavdrag har gjorts särskilda
begränsningar i de fall investeringsfond har tagits i anspråk för investeringen.
Detta sammanhänger bl.a. med alt fondutnytljandel i sig ger rätt till
investeringsavdrag. Delta förbud mot kombinationen fondutnytljande/ särskilt
invesleringsavdrag bör enligt min mening upprätthållas även i framliden. När
det gäller inventarieanskaffningar kan detta normalt lösas på del sättet alt
fonderna inte frisläpps för sådana investeringar som berättigar lill särskilt
investeringsavdrag.

Prop. 1981/82:30 6

Åtskilliga företag har dock redan fått tillstånd alt
utnyttja sina investeringsfonder för maskiner och andra inventarier som
levereras under år 1982. Dessa tillstånd kan inte ändras. I sammanhanget bör
också nämnas alt ett företag inte behöver något tillstånd för all få utnyttja
den del av fonden som utgör den s. k. fria sektorn. En uttrycklig regel bör mol
denna bakgrund införas om att rätlen lill investeringsavdrag går förlorad i den
mån investeringsfond utnyttjas lör anskaffningen.

I lagstiftningen om vinslfonder finns - till skillnad mol
lagstiftningen om investeringsfonder - inga regler om invesleringsavdrag. Av
bl. a. detta skäl bör något hinder i princip inte uppställas mot att ell
företag för viss inventarieanskaffning dels tar i anspråk sin vinslfond, dels
medges del till mervärdeskatten kopplade invesleringsavdraget.

Beräkningen av avdraget

Det nuvarande invesleringsavdraget är anknutet till
anskaffningsvärdet av inventarierna. Det nya investeringsavdraget skulle i
stället kunna anknytas till den ingående merväideskatl som hänför sig lill
investeringen. Del särskilda invesleringsavdraget för inventarier är nu 20% av
anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet ingår inte mervärdeskatt.
"Värdet" för de skattskyldiga av avdraget varierar frän fall till
fall. Om man antar alt avdraget kan utnyttjas i sin helhet och att
marginalskatten är 70% för fysiska personer och 58% för aktiebolag är värdet av
avdraget 14% resp. 11,6% av anskaffningskostnaden exkl. mervärdeskall.

Om värdet för de skattskyldiga skall vara oförändrat i ett
nytt syslem får den ingående skatten vid skattesatsen 19% räknas upp med 60%
resp. 50%.

Vissa skäl talar dock för att beräkningen av avdraget i
stället bör grundas direkt på anskaffningsvärdet och inte på den ingående mervärdeskatten.
Det fastighetsbegrepp som används i ML omfattar även vissa investeringar, som
enligt KL anses som inventarier. Dessa investeringar beskattas enligt
60-procenlsregeln eller 20-procentsregeln och investeringsavdraget skulle i
dessa fall bli lägre än för andra investeringar. Vidare utgör ett visst minsta
anskaffningsvärde en förutsättning för avdraget. Jag anser därför att avdraget
lämpligen bör knytas lill anskaffningsvärdet även i det nya systemet.

Avdraget bör bestämmas till 10% av anskaffningsvärdet
exkl. mervärdeskall, vilket nära ansluter till nivån av såväl del nuvarande
avdraget som ett avdrag med 50% av den ingående mervärdeskatten.

Särskilda frågor

Vid kreditförsäljning med förbehåll om ålertaganderätl
inträder skyldigheten för säljaren att redovisa mervärdeskatt och rätlen för
köparen lill avdrag för ingående skatt i takt med betalningarna. Om
invesleringsavdraget fördelas på alla avbetalningarna blir stimulanseffekten
mindre för avbe-

Prop. 1981/82:30 7

talningsköparen
än för en kontantköpare. Vidare skulle krävas att den skattskyldige för varje
redovisningsperiod som innehåller en avbetalning särbehandlar denna. Avdraget
skulle dessutom få göras även efter utgången av år 1982 så länge avbetalningar
för leveranser under år 1982 görs. Dessa effekter undviks om
investeringsavdraget alltid kommer den skatlskyldige till godo omedelbart.
Samtidigt som skatten på den första betalningen blir avdragsgill får också det
särskilda investeringsavdraget på hela anskaffningen las upp som ingående
mervärdeskatt.

Betalningar i förskott
eller a conto för en beställd vara eller tjänst utlöser både
redovisningsskyldighet och avdragsrält. Eftersom invesleringsavdraget är
avsett alt stimulera investeringar som kommer till användning i en
näringsverksamhet bör gälla alt det först är leveransen som ger den särskilda
avdragsrällen.

Fastighetsförvaltande
företag kan frivilligt välja att vara skattskyldiga för uthyrning av lokaler
till hyresgäster som själva är skattskyldiga till mervärdeskatt. De inventarieanskaffningar
som görs av ett sådant fastighetsförvaltande företag kommer att berättiga till
det särskilda avdraget, vilket inte är fallet med del nuvarande särskilda
investeringsavdraget."

Den nuvarande
mervärdeskaltedeklaralionen ryms på baksidan av ett inbetalningskort till
postgirot. Om skatt skall betalas för en viss redovisningsperiod skickas den
ifyllda deklarationen och inbetalningskortet lill postgirot, som redovisar
deklarationerna och skattebeloppen lill länsstyrelsen. Om skall inte skall betalas,
l.ex. därtor att den ingående skatten överstiger den utgående skatten, skickas
deklarationen direkt till länsstyrelsen.

Det enklaste förfarandet
torde vara alt inordna det särskilda investeringsavdraget i
mervärdeskalleredovisningen. Detta kan göras på det sättet att avdragsbeloppet
förs in som ingående mervärdeskall på en särskild rad i deklarationen. De
uppgifter som krävs för att skattemyndigheterna skall kunna bedöma
avdragsyrkandel måste däremot lämnas i särskild ordning.

Den omständigheten att
investeringsavdraget får göras direkt i mervärdeskaltedeklaralionen behöver
inte innebära att avdraget likställs med ingående mervärdeskatt. Det kan dock
vara lill fördel om så är fallet. Hela regelsystemet för inbetalning och
återbetalning av skatt, straffansvar för lämnade uppgifter, skattetillägg m. m.
kommer då automatiskt att gälla för invesleringsavdraget .

Lagstiftningsfrågor

Jag
har tidigare anfört all det nya avdraget i likhet med det nuvarande särskilda
investeringsavdraget bör vara tidsbegränsat. Det är därför lämpligast att
reglera det nya systemet i en särskild lag. De olika paragraferna motiveras i
del följande, när det har bedömts nödvändigt. I den mån bestämmelserna i den
nuvarande och den föreslagna lagen stämmer över-

Prop. 1981/82:30 8

ens
kan tidigare förarbeten och nuvarande praxis tjäna lill ledning vid
rättstillämpningen.

2 §

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 1 § och 4 § fjärde stycket lagen om särskilt
investeringsavdrag för inventarieanskaffning (den gamla lagen).

3 §

Paragrafens
första stycke motsvarar 4 § första stycket i den gamla lagen. I punkt 6 har
beloppsgränsen knutits lill redovisningsperioden för mervärdeskatt. I tredje
stycket anges all beloppskravet, 2000 kr., skall justeras om
redovisningsperioden omfattar mer eller mindre än 2 månader. Detta innebär t.
ex. alt beloppsgränsen för den som redovisar mervärdeskatt för helt år är 12000
kr.

4 §

Paragrafens
första stycke motsvarar 2 § i den gamla lagen och dess andra stycke motsvarar 4
§ tredje stycket i den gamla lagen.

En
naturlig lösning vore all den nya lagen log sikte på leveranser efter utgången
av år 1981. Del finns dock en påtaglig risk för all de företag som anser att
del nya avdraget är fördelaktigare än det gamla väljer att kräva senare
leverans av redan avtalade invenlarieanskaffningar eller i andra fall
senarelägga sina investeringar. Detta kan orsaka vissa problem för leverantörerna
av inventarier.

Jag
anser därför att den nya lagen bör kunna Ullämpas på leveranser redan från den
1 oktober 1981. Den som kan utnyttja båda avdragen bör få välja del som
framstår som mest fördelaktigt för honom och därmed vara avskuren från rätten
till del andra. I lagen om särskilt investeringsavdrag för
inventarieanskaffning bör mot denna bakgmnd las in en bestämmelse om all investeringsavdrag
enligt nämnda lag inte medges för inventarier för vilka den skatlskyldige har
tillgodofört sig särskilt invesleringsavdrag vid redovisningen av
mervärdeskatt.

Den
som innan den nya lagen har trätt i kraft har lämnat en deklaration för oktober
eller november 1981 har inte kunnat beakta del nya avdraget. Inom ramen för det
ordinarie förfarandet enligt ML får en ny rättad deklaration lämnas för
redovisningsperioden i fråga och i den får det nya avdraget las med, om den
skattskyldige vill del.

5 §

1
paragrafen anges bl. a. alt del särskilda avdraget beräknas lill 10% av
anskaffningsvärdet, minskal med beloppet av mervärdeskallen, av inventarierna
och alt avdragsbeloppel skall anses som ingående mervärdeskall.

Anskaffningsvärdet
vid förvärv av inventarier kan oftast lätt fastställas. I del fall en
skatlskyldig själv tillverkar ell inventarium, som uppfyller

Prop. 1981/82:30 9

kraven
för avdrag, bör — på samma sätt som i punkt 2 av anvisningarna lill 41 § KL -
med anskaffningsvärdet förstås den skaltskyldiges direkta kostnader och skälig
del av de indirekta kostnaderna.

Vissa
företag är skattskyldiga till mervärdeskall för endast en del av sin
verksamhet. Detta gäller l.ex. finansieringsföretag som både hyr ut eller
säljer inventarier och belånar fakturor eller avbelalningskontrakt. Sådana
företag bör få del av invesleringsavdraget i den mån investeringen hänför sig
lill den verksamhetsgren som medför skattskyldighet. Detta framgår av andra
meningen i paragrafens första stycke.

Genom
att avdragsbeloppet anses som ingående mervärdeskatt uppnås alt det får tas upp
i mervärdeskaltedeklaralionen och att annars gällande bestämmelser om
inbetalning och återbetalning av skatt, skattetillägg, straffsanktioner m. m.
blir tillämpliga på beloppet.

Det
nuvarande invesleringsavdraget påverkar inte avskrivningsunderlaget, dvs. del
belopp på vilket värdeminskningsavdrag beräknas. Detsamma bör gälla nu
ifrågavarande avdragsbelopp. Avskrivningsunderlaget för inventarierna vid
inkomsttaxeringen bör alltså vara anskaffningsvärdet, minskal endast med den
generellt gällande mervärdeskatten. Vidare bör, för alt undvika all tvekan om
det särskilda avdragets karaktär, uttryckligen anges all det inte utgör
skattepliktig inkomst vid inkomsttaxeringen.

6
§

Mervärdeskatten på
kontanta transaktioner redovisas lika av alla skaftskyldiga. Skatten på
kredittransaktioner redovisas däremot olika av olika skattskyldiga beroende på
den bokföringsleknik som den skatlskyldige använder. I princip får den ingående
skatten på ell avdragsberättigande förvärv dras av när förvärvet enligt god
redovisningssed bokförs eller borde bokföras. Vissa skallskyldiga bokför
uppkommande fordringar och skulder i anslutning till att en faktura ställs ul
eller las emot. Andra bokför endast kontanta betalningar under räkenskapsåret
och beaktar endast vid årets utgång de fordringar och skulder som då
föreligger. Vidare gäller generellt att skyldigheten all redovisa utgående
skall och rätten till avdrag för ingående skatt inträder i takt med
betalningarna, när det är fråga om kreditlransaklioner med förbehåll om
ålertaganderätl.

I fråga om del särskilda
avdraget för ingående mervärdeskall bör gälla all avdragsrätten alltid inträder
vid leveransen, oavsett hur den skallskyldige skall bokföra sina kredilinköp.
Härigenom uppnås dels alt alla skattskyldiga får samma förmån, dels att det
nya systemet automatiskt avlöser del nuvarande särskilda invesleringsavdraget.
Genom den föreslagna formuleringen kommer avdragsrällen att inträda först vid
leveransen även när betalning lämnas i förskoll eller a conto.

Prop. 1981/82:30 10

7 §

Som tidigare har framhållits har den nuvarande
mervärdeskaltedeklaralionen inte plats för någon mer omfattande information om
det särskilda avdraget. En särskild handling krävs därför i vilken den som
yrkar sådant avdrag kan specificera det. Handlingen bör ha karaktären av en
bilaga till deklarationen. Härigenom kan ingen tvekan råda l.ex. om att
uppgifterna lämnas under straffansvar.

I vissa fall kan del finnas skäl all tillåla en mer begränsad
uppgiflsskyl-dighel. Det kan t. ex. vara fråga om förelag som är väl kända av
länsstyrelsen och som regelbundet gör omfattande inventarieanskaffningar. I
sådana och liknande fall, när länsstyrelsen bedömer det lämpligt bl.a. från
kon-trollsynpunkl, bör länsstyrelsen kunna medge l.ex. att den särskilda
dek-laralionsbilagan inte behöver fogas lill varje mervärdeskatledeklaration,
alt uppgifterna får lämnas årsvis eller alt en mindre detaljerad specifikation
lämnas. En möjlighet bör också finnas att lämna uppgifterna l.ex. på
magnetband, om detta är möjligt.

Länsstyrelsens förfoganderätt på detta område bör anges i
ett andra stycke i paragrafen. Genom en hänvisning till 51 § tredje stycket ML
uppnås all talan mol länsstyrelsens beslut förs hos riksskatteverket genom
besvär och all talan inte får föras mot verkets beslut.

Enligt 3 § mervärdeskaltekungörelsen (1968:431)
fastställer riksskatteverket formulär lill blanketter m. m. Delta täcker även
den handling som avses i 7 §.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen bör, med hänsyn till vad jag har anfört
beträffande leveranser under slutet av år 1981, träda i kraft en vecka efter
den dag, då den kommit ut från trycket.

2.2 Förlängning av giltighetstiden för investeringsavdrag
för byggnadsarbeten m.m.

Regler om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten
m. m. infördes under hösten 1980 (prop. 1980/81:60, SkU 1980/81:13, rskr 1980/
81:66, SFS 1980:954). Avdraget kan medges skatlskyldig, som driver rörelse,
jordbmk eller skogsbmk, och som utför ny-, lill- eller ombyggnad eller
täckdikning på en i verksamheten använd fastighet. Investeringsavdrag får
också göras av en fastighetsägare som hyr ut sin fastighet till en
rörelseidkare.

Investeringsavdrag medges endast för arbeten som har
igångsatts under perioden den 1 november 1980-den 30 september 1981. Avdraget
utgör 10% av den del av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad och 20% av
den del av ulgiflema för täckdikning som hänför sig lill perioden den I november
1980-den 31 mars 1982.

Prop.
1981/82:30 11

Som
jag tidigare har redovisat anser jag del vara angelägel alt liden för
utnyttjande av de nuvarande stimulanserna för byggnadsinvesteringarna förlängs.
Jag föreslår därför att lidsperioden för del särskilda invesleringsavdraget
för byggnadsarbeten m. m. förlängs med ell år, dvs. lill utgången av mars 1983.
Vidare bör igångsällningsperioden utsträckas lill utgången av oktober 1982.

Förlängningen
av tiden för investeringsavdrag bör, som jag framhållit i det föregående,
kombineras med en motsvarande utsträckning av frisläp-pet för utnyttjande av
investeringsfonder. Förelagen bör således få la i anspråk sina
investeringsfonder för investeringar i byggnader och markanläggningar som
utförs t.o.m. mars 1983. Frisläppet bör omfatta belopp som senast vid 1982 års
taxering avsatts lill investeringsfond. En förlängning bör också göras av del
nuvarande frisläppet av reserver enligt lagen (1979:610) om allmän
invesleringsreserv. Om dessa åtgärder beslutar regeringen.

Den
föreslagna förlängningen av tiden för invesleringsavdrag föranleder ändringar i
2 och 3 §§ lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten
m. m.

2.3
Insättning av medel på vinstkonto

Enligt
lagen om insättning på tillfälligt vinstkonlo är aktiebolag, ekonomiska
föreningar och sparbanker, vilkas huvudsakliga verksamhet avser jordbmk,
skogsbmk eller rörelse, skyldiga att betala in 25% av årsvinsten Ull spärtade,
ränlelösa konton i riksbanken (vinslkonlon). Understiger årsvinsten 1 milj. kr.
behöver inbetalning inte göras. Del belopp som skall betalas in beräknas på
gmndval av förelagets årsvinst under del beskattningsår för vilket taxering i
första instans sker år 1981 eller - om företagel på gmnd av föriängning av
räkenskapsåret inte skall taxeras delta år - år 1982. För förelag vars
räkenskapsår sammanfaller med kalenderår är del alltså 1980 års vinst som
ligger lill grund för skyldigheten att göra inbetalning på vinstkonlo.

Som
huvudregel gäller alt det belopp, som skall betalas in till vinstkonto, skall
vara riksbanken lill hända senast den dag då företaget senast skall avlämna sin
allmänna självdeklaration för beskattningsåret. Om företaget underlåter att
betala in föreskrivet belopp lill riksbanken, skall som skattepliktig inläkt
las upp ell särskilt Ullägg som svarar mol del belopp som sålunda inte har
betalats in. Förelaget har rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för vad som
betalats in på vinstkonto under fömtsättning att ett belopp motsvarande
inbetalningen i räkenskaperna avsätts till en vinslfond.

Medel
som innestår på vinstkonlo är spärtade i fem år räknat från inbetalningsdagen.
Under denna period får utbetalning i princip ske endast om beslut har meddelats
att förelaget skall eller får ta sin vinstfond i

Prop. 1981/82:30 12

anspråk.
Efter femårsperiodens slut har företagel däremot rält att efter uppsägning hos
banken återfå del inbetalade beloppet. Däryid skall en mot återbetalningen
svarande del av fonden omedelbart las upp som skattepliktig intäkt i den
förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Vinslfond
eller del därav som har lagils i anspråk enligt lagen utgör inte skattepliktig
intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för vilka fonden har tagits i
anspråk, inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för
inilialnedskrivning av en anläggningstillgång skall vid beräkning av
avskrivningsunderlaget för tillgången beaktas endast den del av utgifterna som
inte har täckts av det ianspråklagna beloppet.

Såsom
jag inledningsvis anfört är del angeläget att ell förbättrat vinstläge för
förelagen leder till ökade investeringar och inte ger upphov till inflatoriska
lönebetalningar. Jag föreslär därför all lagen om insättning på tillfälligt
vinstkonlo görs tillämplig även på företagens vinster år 1982.

Milt
förslag föranleder ändring i 2-4 §§ lagen om insättning på tillfälligt
vinstkonlo. Vidare föreslår jag £ilt författningshänvisningarna i 5§ och 7§
sjätte stycket nämnda lag justeras med hänsyn lill tidigare lagändringar.

Enligt 1 § andra stycket
får regeringen, om del finns särskilda skäl, medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att sätta in medel på vinstkonlo. Dispensregeln har
tillämpats bl.a. på banker, sparbanker, försäkringsbolag och liknande foretag
(kreditinstitut) som normalt inte gör investeringar i byggnader och maskiner och
som därför endast i begränsad omfattning skulle kunna utnyttja en avsättning
till vinstfond. Jag anser att kreditinstituten generellt bör undantas från den
obligatoriska insättnings-skyldigheten. Beteckningen kreditinstitut används här
i samma betydelse som i lagen (1974:922) om kreditpoliliska medel. Undanlaget
får självfallet betydelse endast för kreditinstitut som bedrivs i sådan
juridisk form att de omfattas av vinstkontolagstiftningen, dvs. endast när
institutet är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening eller en sparbank.
Dessa kreditinstitut bör emellertid kunna frivilligt sälla in medel på
vinstkonlo. En sådan insättning får samma konsekvenser som en obligatorisk
insättning. Mitt förslag föranleder ett tillägg i I § första stycket. Det
förordade undanlaget bör gälla endast 1982 års vinster. Någon retroaktiv
begränsning av kretsen av insältningsskyldiga såvitt gäller 1980 års vinster
bör således inte komma i fråga.

De
förelag som har befriats från insättningsskyldighet avseende 1980 års vinster bör
inte automatiskt bli befriade även såvitl gäller 1982 års vinster. I klarhetens
intresse bör en uttrycklig regel om detta las in i övergångsbestämmelserna.

2.4
Utvidgad rätt att göra insättning på skogskonto

Skogskonlolagen
(1954:142) omfattar fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser (enskilda
skogsägare). Lagen är uppbyggd på del sättet att

Prop.
1981/82:30 13

den
skatlskyldige medges uppskov vid inkomsttaxeringen för viss del av
beskattningsårets skogsinläkler under fömtsättning all motsvarande belopp
sätts in på konto i bank (skogskonto). Normall medges uppskov med högst 60% av
köpeskillingen för sålda rolposter och 40% av köpeskillingen för leveransvirke
och saluvärdet av uttag till egen rörelse. I de fall då avverkning måste
Udigareläggas på grund av skador på skogen får insättning ske med högst 80%
resp. 50%. Det lägsta uppskovsbeloppel är fr.o.m. 1981 års taxering 5000 kr.
Beskattningen av insatta medel och upplupen ränta sker vid uttag frän kontot.
Insättaren får ta ul medlen Udigast fyra månader efter insättningen. Medel som
inte har tagits ul tidigare skall betalas åter till insättaren - och därmed
beskattas - efter tio år.

Aktiebolag
och ekonomiska föreningar kan inte göra insättningar på skogskonto. Detsamma
gäller delägare i handelsbolag och delägare i sådant dödsbo, som skaftemäsigl
behandlas som handelsbolag, i fråga om inkomst från bolaget eller dödsboet.
Utdelning från marksamfällighel ger dock under vissa förutsättningar mottagaren
rält till insättning.

Genom lagstiftning under
våren 1980 infördes tillfälliga regler för insättning på skogskonto (prop.
1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/80:399, SFS 1980: 389). Enligt denna
lagstiftning kan en enskild skogsägare vid 1981 och 1982 års laxeringar få
uppskov med höjda procentsatser. Uppskov medges med 80% av köpeskillingen för
avverkningsrätter och 60% av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av
egna uttag. Den utvidgade avdragsrällen gäller skogsinläkler som hänför sig
till perioden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981.

Syftet
med de tillfälligt höjda procentsatserna för skogskonloinsällning var att
stimulera avverkningarna inom det enskilda skogsbmket. I samma syfte infördes
på våren 1981 en rätt Ull extra avdrag vid laxeringen för skogsinläkler som
hänför sig till perioden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983 (prop. 1980/81:118
bil. 2, SkU 1980/81:44, rskr 1980/81:285, SFS 1981:342). Del extra avdraget är
5% för rolposter och 3% för leveransvirke och egna uttag.

Av
del anförda framgår att statsmakterna under de senaste åren vidtagit flera
åtgärder inom skatteområdet för att stimulera enskilda skogsägare att höja av
verknings volymen. Som jag förut har framhållit är del alltjämt angelägel all
få till stånd en ökning av virkesutbudet. Med tanke på alt virkesförsörjningsulredningen
(I 1979:18) inom kort kommer att avge sitt slutbetänkande är jag emellertid
inte beredd att nu föreslå några mer ingripande åtgärder inom detta område.
Enligt min mening är det dock motiverat att redan nu ta fasta på ett av de
förslag som kommittén fömt-skickat. Del föreligger nämligen risk för att
enskilda skogsägare kommer att minska avverkningarna i avvaktan på alt den
aviserade sänkningen av marginalskatterna är fullt genomförd. Ett sätt alt
undvika en sådan utveckling är alt höja procentsatserna för insättning på
skogskonto så all beskalt-

Prop.
1981/82:30 14

ningen
av hela likviden för en avverkning kan uppskjutas Ull den tidpunkt då
skogsägaren lar ul kontomedlen.

Mol den nu redovisade
bakgrunden föreslår jag att möjligheten alt få uppskov enligt
skogskonlosysiemet utvidgas Ull hela köpeskillingen för avverkningsrätter och
till 75% av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av egna uttag. De höjda
procentsatserna bör gälla fr. o. m. 1983 års taxering. Skogsägare vars
beskattningsår sammanfaller med kalenderår får alltså utnyttja de förmånliga
insällningsreglerna på skogsinläkler som hänför sig till år 1982 eller senare.
För alt få en mjuk övergång till de nya reglerna bör vidare de tillfälligt
höjda procentsatser - 80% resp. 60% -som gäller intäkter under perioden den 1
januari 1980-den 30 juni 1981 få Ullämpas ulan inskränkningar vid 1982 års
taxering. Denna övergångsbestämmelse kommer därmed, såvitt gäller 1982 års
taxering, all la över de på våren 1980 införda tillfälliga höjningarna. För
taxeringsmyndigheternas del innebär delta alt de vid denna taxering inte
behöver la ställning lill om en skogsinläkl hänför sig till första eller andra
halvåret 1981. En ytterligare förenkling är att behovet av särskilda
procentsatser vid uttag av skadad skog m. m. bortfaller.

3
Inkomstskattefrågor för åir 1982, m. m.

3.1
Höjning av det kommunala grundavdraget och slopad särskild skattereduktion

I
prop. 1980/81: 116 bil. 1 om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 föreslogs
en höjning av gmndavdraget vid laxeringen Ull kommunal inkomstskatt från 6000
kr. Ull 7000 kr. Jag anförde i del sammanhanget:

När
ett inflalionsskydd infördes i fråga om den statliga inkomstskatten (prop.
1977/78:49, SkU 1977/78: 14, rskr 1977/78:48, SFS 1977: 1070 och 1071) fick
frågan om ett inflationsskydd för gmndavdragen, som då uppgick lill 4500 kr.
vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt, anstå till dess
ytterligare överväganden rörande kommunernas ekonomi skulle ske på gmndval av
slutbetänkande från 1976 års kommunalekonomiska utredning.

Sedermera
infördes ett indirekt inflationsskydd av grundavdraget (prop. 1978/79:50 bil.
2, SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:915). Detta åstadkoms genom en
åriig inflaUonsuppräkning av den särskilda skallereduktion som medges enligt
2§ 5 mom. uppbördslagen (1953:272). Tekniskt innebar reformen att den
s.ärskilda skatteredukUonen, som uppgick till 400 kr., uttrycktes som 0,4
basenheter minskal med 1 600 kr. Basenheten som ligger till grund för den
inflalionsskyddade skatteskalan var urspmngligen på 5000 kr. och uppräknas med
hänsyn till förändringar i penningvärdet. Jämfört med ett direkt
inflalionsskydd av grundavdragen och den särskilda skallereduktionen var den
valda metoden fördelaktigare för skattskyldiga med marginalskatlesatser under
ca 35% men mindre förmånlig vid högre inkomster.

Under
1970-talels första år hade olika regler tillkommit som inslag i olika
skatteomläggningar, vilka avsevärt komplicerade beräkningen av del kom-

Prop.
1981/82:30 15

munala
skatteunderlaget. Enligt vissa regler skulle staten tillskjuta skatteunderlag
samtidigt som vissa skattepliktiga ersättningar, bl.a. sjukpenning, skulle
frånräknas. Dessa särtegler avskaffades genom beslut år 1979 (prop. 1978/79:95,
FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335). För aft övergången Ull de nya reglerna
skulle bli neutral i fråga om koslnadsfödelningen mellan staten och kommunerna
höjdes samtidigt gmndavdraget vid laxeringen till kommunal inkomstskatt med I
500 kr. till 6000 kr., medan den särskilda skattereduktionen, som helt belastar
statsbudgeten, sänktes i motsvarande mån. I anslutning härtill avskaffades
grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt, vilket påkallade dels
en teknisk anpassning av stats-skatteskalan, dels en mindre justering av den
särskilda skattereduktionen (prop. 1979/80:58, SkU 1979/80:20, rskr
1979/80:137, SFS 1979:1156-1162). Den särskilda skattereduktionen utgör sedan
dess 0,4 basenheter minskat med 2000 kr. Den årliga uppräkningen som alltså
sker med 40% av basenhetens ökning motsvarar mer än väl ett direkt
inflationsskydd av del kommunala gmndavdraget och den särskilda
skatteredukUonen.

Det
indirekta inflaUonsskyddet innebär all kommunsektorn tillförs ell ökat
skatteunderlag genom att grundavdragels reala värde minskar, medan de
skattskyldiga kompenseras för delta av staten. I ett läge där det är angelägel
att begränsa del finansiella utrymmet i kommunsektorn och förstärka
statsbudgeten måste denna överföring av skatteinkomster från staten till
kommunsektorn motverkas. Därför bör nu en ytteriigare höjning ske av det
kommunala grundavdraget med 1000 kr. lill 7000 kr. och en motsvarande minskning
av den särskilda skattereduktionen genomföras.

Grundavdrag
tillkommer fysiska personer, som har vislats i riket under hela eller någon del
av beskattningsåret. Om vistelsen inte har varat hela året eller om den
skattskyldige har uppburit sjöinkomst reduceras grundavdraget. I vissa fall
kan även dödsbon få gmndavdrag. Ett särskilt gmnd-avdrag om 2000 kr. gäller för
vissa ideella föreningar. Den förut angivna höjningen berör inte detta avdrag.

I
proposiUonen framlades lagförslag enbart i fråga om beräkning av förskott på
kommunalskall m. m. för år 1982 och av skatteunderlag för bidragsårel 1982. Vid
dessa beräkningar skulle hänsyn tas till den föreslagna höjningen av
grundavdraget, vilken eljest skulle ha påverkat kommunernas skatteinkomster
först år 1984. I fråga om den lagtekniska regleringen av gmndavdragshöjningen
m.m. anmälde jag alt jag avsåg att återkomma senare.

Riksdagen
biföll propositionen (FiU 1980/81:31, rskr 1980/81:290, SFS 1981:346) och jag
avser nu att la upp de frågor som således där lämnades oreglerade.

I
prop. 1980/81:118 bil. 2 om ekonomisk-politiska åtgärder föreslogs att rätten
till avdrag för kostnader för resor lill och från arbetsplatsen skulle
begränsas Ull den del av kostnaden som överstiger 1 000 kr. Vidare föreslogs
en skärpning av kravet på tidsvinst för avdrag för kostnader för resa med egen
bil. I såväl prop. 1980/81:116 som prop. 1980/81:118 förklarade jag mig ha för
avsikt alt återkomma med förslag i syfte alt neutralisera effekterna av den
minskade avdragsrällen på kommunernas skatteinkomster.

Prop.
1981/82:30 16

Även
prop. 1980/81:118 bifölls av riksdagen (SkU 1980/81:44, rskr 1980/ 81:285, SFS
1981:341). Propositionen behandlades även av finansutskottet som i sill av
riksdagen godkända belänkande (FiU 1980/81:30, rskr 1980/81:284) uttalade
följande.

Begränsningen
av reseavdreigen får, genom alt den drabbar det stora flertalet löntagare,
kraftig effekt på den beskattningsbara inkomsten och därmed på
skalleinläklerna, även om detta sker med betydande försening. Utskottet noterar
regeringens avsikt att neutralisera den gynnsamma effekt de ändrade reglerna
får för det kommunala skatteunderlaget och tillstyrker att åtgärder vidtas som
för över hela den posiUva budgeteffekten lill statsbudgeten.

En
lämplig åtgärd för att tillgodose delta syfte är enligt min mening en
ytterligare höjning av grundavdraget med 500 kr. och en motsvarande ytterligare
sänkning av den särskilda skattereduktionen. Grundavdraget vid taxeringen lill
kommunal iiikomslskatl skulle således höjas med sammanlagt 1500 kr. eller till
7500 kr. Jag återkommer i det följande till de tekniska frågorna och behovet av
följdändringar.

Jag avser att i annat
sammanhang återkomma med förslag till reglering av förskollen av kommunalskatt
för år 1983 och underlaget för skatteutjämningsbidrag för samma år. Det kan
påpekas all den nu föreslagna yllerligare höjningen av del kommunala grundavdraget
med 500 kr. inte medför behov av någon särskild justering av förskotten,
eftersom den motsvaras av en minskning av reseavdragen.

Den särskilda
skaltereduktionen uppgår, som nämnts, lill 0,4 basenheter minskat med 2000 kr.
Vidare gäller en tillfällig förhöjning av den särskilda skattereduktionen med
högst 500 kr. för i första hand heltidsarbetande med inkomster under
genomsnittet. Höjningen genomfördes år 1980 för att underiätta löneavtalen
(prop. 1979/80:181, SkU 1979/80:62, rskr 1979/ 80:422, SFS 1980:455) och har
sedan föriängts att gälla även för år 1981 (prop. 1980/81:50, SkU 1980/81:16,
rskr 1980/81:117, SFS 1980:1061).

Höjningen
av grundavdraget med 1 500 kr. motsvaras schematiskt av en minskning av den
särskilda skattereduktionen med 450 kr., till 0,4 basenheter minskat med 2450
kr. Som jag tidigare, i redovisningen av den ekonomisk-politiska bakgrunden,
anfört bör emellertid en budgetförstärkning genomföras genom att den särskilda
skattereduktionen helt slopas.

Jag
föreslår alltså att den särskilda skattereduktionen nu helt avskaffas. För alt
inte skatt skall tas ul redan på helt obetydliga inkomster föreslår jag
samtidigt alt första skiktet i skatteskalan görs skattefritt, dvs. skattesatsen
sänks från I % till 0%. Effekten av dessa två åtgärder blir en skatteskärpning
med 241 kr. i alla inkomstlagen. Verkningarna av den Ullfälliga förhöjningen
bör i princip bestå, vilket kan uppnås genom en viss justering i skatteskalan.

Mina
förslag innebär alt bestämmelserna om särskild skattereduktion upphävs och att
statsskalleskalan justeras i enlighet med del anförda i

Prop.
1981/82:30 17

samband
med att bestämmelserna om tillfällig förhöjning av skatteredukUonen upphör att
gälla. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas
första gången vid 1983 års taxering. Jag återkommer strax lill vissa tekniska
frågor.

Basenheten
för år 1982 uppgår lill 6900 kr. och statsskatteskalan blir då enligt mitt
förslag följande.

Bas-

Kronorår 1982

Skatt vid

Skattesats

enheter

skiktets början

inom skiktet

0- 1

- 6900

0

1- 4

6900- 27600

0

2

4- 7

27 600- 48300

414

4

7- 8

48 300- 55 200

1242

9

8- 9

55 200- 62 100

1863

14

9-10

62 100- 69000

2829

23

10-12

69000- 82800

4416

26

12-13

82800- 89700

8004

29

13-14

89700- 96600

10005

33

14-15

96600-103 500

12282

38

15-16

103 500-110400

14904

44

16-17

110400-117 300

17940

45

17-20

117300-138000

21045

48

20-30

138000-207000

30981

53

30-

207000-

67551

58

3.2
Avdrag för kostnader för arbetskläder

Genom
lagstiftning år 1975 infördes en viss avdragsrält vid inkomsttaxeringen för
arbetskläder (prop. 1975:86, SkU 1975:28, rskr 1975: 193, SFS 1975: 332).
Reglerna gjordes tidsbegränsade och avsåg 1976-1978 års taxeringar. De har
sedan förlängts att gälla även vid 1979-1981 års taxeringar (prop. 1978/79:50
bil. 2, SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:913). Reglerna, som logs in
i en ny punkt 5 av anvisningarna Ull 33 § KL, innebar i huvudsak följande.

Avdrag
medgavs skattskyldig som på gmnd av sill arbete hade haft inte oväsenUiga kostnader
utöver det normala för andra arbetskläder än skyddsutrustning och skyddskläder.
Avdraget uppgick lill 300 kr. RSV har årligen fastställt en förteckning över de
yrkesgmpper som främst kunde komma i fråga (den senaste förteckningen finns i
RSV Dt 1980:26, RSFS 1980:57). I lagmmmet logs också in uttryckliga
bestämmelser om att kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder - i
huvudsaklig överensstämmelse med rådande praxis - skulle vara avdragsgilla i
sin helhet.

Vid
bestämmelsernas tillkomst uttalade dåvarande departementschefen, statsrådet
Sträng, följande.

Vad
beträffar kostnader för den sålunda avgränsade typen arbetskläder - i
fortsättningen betecknad "övriga arbetskläder " - anser jag all dessa
inte i första hand bör beaktas genom regler om avdragsrält vid inkomsttaxeringen.
Hur dessa kostnader skall kompenseras är enligt min mening 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr
30. Bilaga 4

Prop. 1981/82:30 18

en
fråga som på ett betydligt smidigare sätt bör kunna lösas genom överenskommelser
mellan parterna på arbetsmarknaden. Flertalet remissinstanser, liksom f. ö.
även RSV, synes ha samma uppfattning. En ordning där arbetsgivarna
tillhandahåller fria arbetskläder ål de anställda innebär fördelar även för
arbetsgivarnE; eftersom kostnaderna för sådana kläder inte ingår i underlaget
för arbetsgivaravgiften. Emellertid har frågan om arbetskläder ännu inte fått
en tillfredsställande lösning avtalsvägen. Det finns därför skäl att under ett
övergångsskede söka undanröja mer framträdande orättvisor på området. Den
lagstiftning jag kommer att föreslå i det följande bör vara tidsbegränsad
Reglerna bör gälla så lång tid som behövs för all arbetstagare och arbetsgivare
skall kunna träffa avtal på området. Tre år bör vara tillräckligt i detta
hänseende.

Av
betydelse i sammanhanget är även följande. De kostnader för arbetskläder som
kan tänkas uppkomma i de enskilda fallen är typiskt sett av ganska måttlig
omfattning. De genomsnilUiga kostnaderna kan självfallet variera mellan olika
yrkesgrupper men den fördyring, som vissa arbetstagare får vidkännas utöver
kostnader för skyddskläder och liknande, torde sällan överstiga 200-500 kr. per
år. Avdragsfrågan rör ett stort antal skattskyldiga. Statskontoret har i sitt
remissyttrande räknat med att RSV:s förslag avser minsl 200000 deklaranter.
Skatteadministrationen är i dag pressad av arbetsuppgifter och från många håll
framförs önskemål om långtgående förenklingar av skattesystemet. Enligt
direktiven för 1972 års skalleulredning är del en uppgift för kommittén att söka
minska avdrags-floran. Nu nämnda omständigheter talar för all den provisoriska
lösningen av avdragsrällen för övinga arbetskläder bör innehålla schabloner för
beräkning av avdragen.

Alla
- såväl löntagare som andra skattskyldiga - har utgifter för kläder som slits i
arbetet. All genom en allmän avdragsrält söka dra en gräns mellan sådana
utgifter som utgör en vanlig levnadskostnad och därför bör bäras av den
skattskyldige och sådana som kan sägas hänförliga till arbete skulle leda lill
en komplicering av skattesystemet som enligt en utbredd uppfattning bör
undvikas. Den enligt min mening enda framkomliga vägen är därför all man
försöker ange sådana arbeten som normalt sett medför ett kraftigt ökat slitage
av arbetskläder, som arbetsgivaren inte tillhandahåller kostnadsfritt. -
Avdragsrällen bör således avse de grupper som får vidkännas typiskt sett högre
utgifter än vad som kan sägas vara normall.

Jag
föreslår alt ett enhetligt avdragsbelopp införs och all delta skall få
utnyttjas endast av arbetstagare som har sådana arbetsuppgifter att de
regelmässigt måste vidkännas mer påtagliga kostnader för arbetskläder. Avdraget
skall inte medges om arbetsgivaren tillhandahåller arbetskläder eller pä annat
sätt bestrider kostnaderna härför. Med denna uppläggning behöver inte heller
bestämmelserna om skattefrihet för vissa förmåner av mindre värde ändras.

Vid
förlängningen av avdragsrällen uttalade min företrädare följande, efter att ha
redogjort för gällande ordning och en framställning från LO om förlängning av
avdragsrällen liill dess frågan mer allmänt kunnat lösas genom kollektivavtal.

För
egen del vill jag framhålla följande. Det principiella avdragsförbudel i 20 §
KL för kostnader för arbetskläder får anses välmotiverat. Inte minsl rent
praktiska skäl talar starkt mol ett övergivande av den principen. Å andra sidan
är den nuvarande ordningen inte helt Ullfredsslällande eftersom den leder lill
en del ojämnheter. I vissa fall tillhandahåller nämligen

Prop.
1981/82:30 19

arbetsgivaren
arbetskläder och så kan ofta ske utan skattekonsekvenser för de anställda.
Enligt 32 § 3 mom. KL och de anvisningar som RSV utfärdar om förmåner av mindre
värde beskattas nämligen inte värdet av fria överdrags- eller skyddskläder. Är
det fråga om andra arbetskläder föreligger skattefrihet om inte förmånen har
ett värde som överstiger 600 kr. för år räknat. I andra fall får de anställda
själva slå för kostnader av detta slag och de kan då i princip inte få avdrag.
Hur dessa kostnader -som inte i första hand avsågs böra beaktas genom en avdragsrätt
vid inkomsttaxeringen - skulle kompenseras bedömdes i prop. 1975:86 vara en
fråga som borde kunna lösas genom överenskommelse mellan parterna på
arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund infördes en tidsbegränsad avdragsrält.
Tiden avvägdes på sådant sätt alt arbetsmarknadens parter skulle kunna träffa
avtal på området. Tre år ansågs vara tillräckligt i detta hänseende.

LO har i sin framställning
emellerUd påpekat att dessa frågor ännu inte har fåll någon mer allmän lösning
genom kollektivavtal och därför hemställt all den tidsbegränsade
lagstiftningen måtte förlängas.

Eftersom
det alltjämt är önskvärt att frågan om kostnader för arbetskläder löses
förhandlingsvägen föreslår jag att tiden förlängs ytteriigare tre år. Reglerna
om avdragsrätt för kostnader för arbetskläder bör alltså tillämpas även vid
1979-1981 års laxeringar.

Avdragsrällen gäller
endast inkomst av tjänst. Vid såväl reglernas tillkomst som förlängningen logs
emellertid under riksdagsbehandlingen upp frågan om en motsvarande avdragsrält
för egenförelagarna. Skatteulskot-lel uttalade vid båda tillfällena all denna
fråga på grund av sin anknytning lill beskattningsreglerna om förmåner av
mindre värde hade en mer generell räckvidd. Mol bakgrund härav - och i samband
med förlängningen även med åberopande av att giltighetstiden hade begränsats
t.o.m. 1981 års taxering — avstyrktes motionsvis framställda yrkanden i frågan.

Jag
kan i allt väsentligt instämma i de uttalanden angående avdragsrällen för
arbetskläder som jag här har redovisat. Till dessa kan läggas att avdragsrätten
visat sig ge upphov till ett betydande merarbete i den praktiska Ullämpningen.
Sålunda föranledde avdraget vid 1979 års taxering inte mindre än ca 100000
förfrågningar/avvikelser, vilket uppskattningsvis motsvarar en tredjedel av
antalet avdragsberättigade.

Frågan om
tillhandahållande av arbetskläder torde ännu inte ha fåll en så allmän lösning
genom kollektivavtal alt bestämmelserna om avdragsrält inte längre behövs. Å
andra sidan talar som framgått av del fömt anförda åtskilliga skäl mot en
förlängning av avdragsrällen. Jag är emellertid inte beredd att föreslå ett
upphörande av avdragsrätten men vill understryka angelägenheten av all frågan
kan lösas på annat sätt. Önskemålen om förenkling och ytterligare schablonisering
av avdragsreglerna är starka. Jag kan i sammanhanget också erinra om all RSV i
en särskild framställning till regeringen framhållit behovet av en systematisk
översyn av bestämmelserna om den skatlemässiga behandlingen av förmåner av
mindre värde, dit som nämnts bl. a. arbetsgivares tillhandahållande av fria
arbetskläder hör. Förlängningen av avdragsrätten bör med hänsyn härtill endast
omfatta laxeringsåren 1982 och 1983.

Prop. 1981/82:30 20

3.3 Folkpensionärernas skatteläittnader

3.3.1 Inledning

Kommittén (B 1979: 14)' om folkpensionärernas
skattelättnader tillsattes hösten 1979 med uppdtag alt göra en översyn av de
särskilda skattelättnader som medges folkpensionärer (Dir 1979:138). I
betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning har kommittén
redovisat sina förslag. Till protokollet i delta ärende bör fogas en
sammanfattning av betänkandet som bilaga 4.1.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i delta
ärende bör som bilaga 4.2 fogas en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena.

3.3.2 Förmånsreglernas utformning

I korthet gäller följande i fråga om pensionsförmåner och
beskattning av dem. För en utförligare redogörelse hänvisas till betänkandet.

Pensionsförmånerna inom den allmänna försäkringen är för
ålderspensionärerna främst den allmänna folkpensionen och den allmänna
tilläggspensionen (ATP). En ytteriigare förmån är de kommunala bostadstilläggen.
Till folkpensionärer, som inte är berättigade lill ATP eller som endast får en
låg sådan, utgår pensionstillskott. Fullt pensionstillskott uppgår sedan den 1
juli 1981 till 45% av basbeloppet.

Pensionsförmånerna är enligt gällande regler i princip
skattepliktiga. Del kommunala bostadstillägget är dock undantaget från
beskattning. Även om pensionsförmånerna således i p:rincip är skattepliktiga
kommer de ofta all undantas från beskattning eller beskattas lindrigare på
grund av reglerna om extra avdrag.

Folkpensionärer, vilkas huvudsakliga inkomst utgörs av
allmän folkpension, medges sedan länge vid inkomsttaxeringen ett särskilt
avdrag för nedsatt skatleförmåga. Reglernas innebörd är f. n. att
ålderspensionär som har förmåner på den lägsta nivån, motsvarande folkpension
och pensionstillskott, får avdrag med så stort belopp alt någon skatt inte
kommer att påföras. Vid stigande inkomst trappas det extra avdraget av.
Avdragets storiek är beroende av den lill statlig inkomstskall laxerade
inkomstens storlek. Om denna inkomst inte överstiger ett visst högsta belopp
skall avdraget tekniskt sett beräknas till vad som behövs för att den
skatlskyldige inte skall påföras högre stadigt beskattningsbar inkomst än 6000
kr. Detta högsta inkomslbelopp motsvarar enligt gällande regler den taxerade
inkomsten för en skatlskyldig som under beskattningsåret inte haft annan
inkomst än ålderspension och övriga skattepliktiga intäkter av tjänst (si-

'Riksdagsledamoten Knut Wachtmeister, ordförande,
ersättaren för riksdagsledamot Arne Andersson, riksdagsledamöterna Rune
Carlstein, Wilhelm Gustafsson och Anita Persson.

Prop. 1981/82:30 21

doinkomsl)
om sammanlagt 6 100 kr. saml åtnjutit schablonavdrag med 100 kr. I
sidoinkomsten inräknas därvid även pensionstillskott.

När den taxerade inkomsten
överstiger detta högsta inkomstbelopp reduceras det maximala avdagel med 40%
av det överskjutande beloppet.

Även förmögenhelsinnehav
påverkar det extra avdragels storlek. I den mån förmögenheten inte uppgår lill
90000 kr. skall den inte beaktas i delta sammanhang. Om förmögenheten uppgår
lill belopp mellan 90000 och 150000 kr., skall del extra avdraget jämkas och om
förmögenheten överstiger 150000 kr. skall något avdrag inte medges.
Beloppsgränsen gäller såväl för ensamstående folkpensionär som för makar
Ullsammans. De nu nämnda beloppen fastställdes genom lagstiftning år 1980
(prop. 1980/ 81:42, SkU 1980/81:11 och 16, rskr 1980/81:94 och 117, SFS
1980:1062) och skall tillämpas första gången vid 1982 års taxering.
Hemmavarande barns förmögenhet skall i vissa fall räknas in i föräldrarnas
förmögenhet. Barnens förmögenhet kan därför påverka storleken av det extra
avdrag som utgår lill föräldrarna.

Vid beräkning av
förmögenhet gäller särskilda regler i fråga om schablontaxerade en- och
tvåfacniljsfastigheter och jordbruksfastigheter, som i huvudsak används för
bostadsändamål. Sådana fasligheter skall inräknas i förmögenhelsvärdel med
belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet och låneskulder
i fasligheten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kr. Även del
sistnämnda beloppet fastställdes år 1980.

3.3.3
Kommitténs förslag

I
betänkandet har kommittén föreslagit att reglerna för folkpensionärernas
beskattning ändras i väsentligen följanden avseenden.

-
Avtrappningsreglerna för det
extra avdraget ändras så att del till en böljan avtrappas med 66 2/3% av den
lill statlig inkomstskatt laxerade inkomsten, lill den del denna är större än
del belopp som berättigar lill största extra avdrag. När den laxerade inkomsten
ökat med belopp motsvarande 3 basenheter bör avtrappningen sänkas lill 40% och
när inkomsten stigit ytterligare med belopp motsvarande 1,5 basenheter, bör
avtrappningen sänkas till 33 1/3%. Skärpningen skall, enligt förslaget,
genomföras successivt under en treårsperiod.

-
Del extra avdraget skall
bestämmas med hänsyn även till skattesatsen i hemortskommunen. De kommunala
skattesatserna bör indelas i fyra olika skikt och extra avdrag medges med lika
stora belopp för pensionärer med likartade inkomstförhållanden och bosatta i
kommuner som ligger inom samma skikt.

— Pensionär
som har inkomst av eget arbete skall få ett särskilt avdrag, maximerat till
2000 kr.

— Gränsen
för den förmögenhet som reducerar det extra avdraget föreslås höjd från 150000
kr. lill 225000 kr. och vid beräknande av extra avdrag för en av makarna eller
för båda makarna skall vardera anses inneha

Prop.
1981/82:30 22

hälften
av den gemensamma förmögenheten och vidare skall hemmavarande barns
förmögenhet inte påverka storleken av del extra avdraget för föräldrarna. Det
föreslås också alt de förmånliga värderingsreglerna i fråga om s. k. bosladsjordbruk
förenklas. För framUden skall reglerna Ullämpas endast beträffande
bostadsbyggnaden med Ullhörande tomt. Å andra sidan skall reglerna äga
Ullämpning på alla jordbruksfastigheter.

3.3.4
Föredragandens överväganden

I
direkUven för utredningen om folkpensionärernas skattelättnader framhöll
dåvarande departementschefen all en utgångspunkt bör vara att man även för
framliden måste ge ett särskilt stöd ål de grupper där folkpensionen utgör den
helt dominerande inkomsten men att motsvarande inte gäller för de grupper som
har inte obetydliga inkomster vid sidan av folkpensionen. De förslag som
kommittén nu lagt fram bygger också på denna tankegång.

Kommittén har visserligen
uttalat alt en mer omfattande utbyggnad av förmånssidan i och för sig vore en
bättre lösning eftersom man därigenom skulle kunna undvara de särskilda
skattelättnaderna. En reform i antydd riktning har kommittén emellertid ansett
ligga utanför utredningsuppdraget och i stället föreslagit att
skattelättnaderna t. v. bör utgå i form av extra avdrag. Kommittén har
diskuterat även andra former för ekonomiskt stöd som ett särskilt bidrag eller
skatterabatt men inte funnit dessa bättre än del nuvarande systemet. Kommitténs
förslag har godtagils av flertalet remissinstanser och jag föreslår all
systemet med extra avdrag behålls. Emellertid måste detta ändras i vissa
avseenden, framför allt för alt skapa en bättre balans i skallehänseende mellan
folkpensionärer och andra inkomsttagare i jämförbara inkomstlägen.

Den
nuvarande ordningen kan sägas bygga på principen alt en folkpensionär som
endast uppbär grundförmåner, dvs. ålderspension jämte ett pensionstillskott,
inte skall påföras någon skatt. Denna princip bör enligt min mening behållas, i
vart fall så länge pensionsförmånerna har sin nuvarande nivå.

Bilden
blir emellertid en annan när folkpensionären har inkomster utöver de nyss
nämnda grundförmånerna. Sådan är också situationen för flertalet
folkpensionärer och denna del av folkpensionärskolleklivet blir även störte för
varje år. Givelvis måste man även för framliden ha regler som möjliggör en
successiv övergång från den fullständiga skattefriheten lill den nivå där inga
särskilda skattelättnader längre bör utgå.

F.
n. avtrappas del extra avdraget allteftersom en folkpensionär har inkomster utöver
grundförmånerna. Avtrappningen sker med 40% av den inkomst som överstiger
nämnda förmåner. I sin nuvarande form leder emellertid avtrappningen lill att
extra avdrag kan medges även folkpensionärer, vars inkomster är jämförbara med
inkomsterna för skallskyldiga i aktiv ålder. Jag kan t. ex. nämna att vid 1981
års taxering kunde en ogift

Prop.
1981/82:30 23

pensionär
ha laxerad inkomst om 53600 kr. innan del extra avdraget var fullt avlrappal.
Motsvarande inkomslbelopp var för gift pensionär vars make även hade
folkpension 44500 kr. Makarna kunde alltså Ullsammans ha inkomster på uppemot
90000 kr. innan de i skattehänseende kom all behandlas som andra inkomsttagare.

Om
inte reglerna ändras leder nuvarande ordning lill all de nämnda beloppen snabbi
stiger. Genom alt pensionsförmånerna är knutna till basbeloppet stiger de
nämligen - räknat i antal kronor - regelbundet. Delta medför i sin tur att
också maximibeloppet för del extra avdraget måste höjas årligen. Del
inkomslskikt inom vilket extra avdrag skall medges kommer då all öka med 3 1/2
gånger det belopp del extra avdraget stiger.

Kommittén
har också enhälligt föreslagit en snabbare avtrappning av det extra avdraget. I
stället för nuvarande enhetliga avlrappningsprocenl på 40 föreslås en
avtrappning med 66 2/3 % i ett första skikt. Detta skulle sträcka sig från del
belopp där högsta extra avdrag kan medges lill ett belopp som är tre basenheter
större. I nästa skikt som föreslås motsvara en och en halv basenhet skulle
avtrappning ske med 40% och i fråga om inkomster däröver med 33 1/3%.

Kommitténs
förslag i denna del har fått ell något blandat mottagande. För egen del vill
jag redovisa följande.

Lika
rimligt som alt den folkpensionär som bara har gmndförmånerna f. n. är befriad
från skatt, lika rimligt är det enligt min mening alt den pensionär som har
inkomster jämförbara med inkomsttagare i akUv ålder inte särbehandlas. Delta
uttalas också i direktiven. Den lämpligaste metoden för att nå fram till det
angivna målet är alt ändra avtrappningsreglerna för det extra avdraget så alt
delta inte kommer alt medges i så höga inkomstlägen som f. n. sker.

Jag
finner kommitténs förslag i detta avseende välavvägt. Kommittén har föreslagit
att reglerna skall införas successivt under en treårsperiod. För egen del anser
jag emellerUd alt genomförandel bör ske något snabbare. Jag föreslår alt del
sker över en Ivåårsperiod. Vid 1983 års taxering bör avtrappningen i del första
skiktet ske med 55 5/9% i stället för 66 2/3%.

Milt
förslag innebär inte all folkpensionärernas skattelättnader minskas i
förhållande till vad de utgör i dag utom i de högre av de inkomstlägen där
extra avdrag nu utgår. Förslaget innebär bara en dämpning av det extra
avdragets tillväxt för framliden. Några siffror kan belysa det nu sagda.

Dessa bygger bl. a. på
nuvarande pensionsnivå och på att basbeloppet inte överstiger 17300 kr. under
år 1981 och att det i januari 1982 uppgår Ull 18000 kr. Ijanuari 1983 antas del
uppgå Ull 19200 kr. Basenheten för år 1982 uppgår lill 6900 kr. och för år 1983
antas den uppgå lill 7500 kr. Vidare bygger mina exempel pä de förslag i fråga
om inkomstskatten som jag tidigare har redovisat.

För
en ensamstående folkpensionär kan då del högsta extra avdraget

Prop.
1981/82:30 24

beräknas
stiga från 16300 kr. vid 1982 års taxering, lill 17600 kr. vid 1983 års och Ull
19200 vid 1984 års taxering. Den högsta laxerade inkomst vid vilken del extra
avdraget är h<;ll avlrappal skulle däremot sjunka från 63050 kr. vid 1982
års taxering lill 62 100 kr. vid 1983 års taxering. Som nämnts skulle denna
gräns ulan ändrade regler då i stället ha höjts betydligt. En folkpensionär
kommer emellertid fortfarande i stor utsträckning all påföras lägre skall än
inkomsttagare i aktiv ålder i motsvarande inkomst-läge. Vid 1983 års taxering
kan inkomstskallen för en ensamstående folkpensionär med en laxerad inkomst på
30000 kr. således beräknas bli inemot 5000 kr. lägre. Vid en taxerad inkomst på
50000 kr. skulle motsvarande skattelättnad bli ca 1 600 kr. De skattelättnader
som tillkommer en ensamstående folkpensionär i förhållande till inkomsttagare i
aktiv ålder kan belysas av följande uppställning.

Taxerad

Skattelättnad

inkomst kr.

vid 1982 års

vid 1983 års

vid 1984 års

taxering

taxering

taxering

20000

3976

4012

4000

25 000

4896

5612

5 600

30000

4344

4816

5440

35000

3 834

4020

4484

40000

3 290

3 162

3 528

45000

2259

2 244

2 380

50000

2140

1615

1326

55000

1452

975

741

60000

650

308

0

65000

0

0

0

Sammanfattningsvis
innebär mitt förslag följande.

Om
en folkpensionärs inkomster inte överstiger ett belopp motsvarande
ålderspension och ett pensionstillskott skall del extra avdraget avpassas så
att den skatlskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst
än 7500 kr. Det valda beloppet, som motsvarar det gmndavdrag som fr. o. m. 1983
års taxering skall medges vid den kommunala taxeringen, medför så länge
basenheten understiger 7500 kr., vid strikt tillämpning all statlig
inkomstskatt kommer att påföras med några kronor. I dessa fall bör emellertid
det extra avdraget kunna jämkas så all någon skall inte kommer att påföras.
Redan gällande regler möjliggör detta. Jag vill också påpeka att påförd skatt
som understiger 25 kr. - vilket blir fallet - inte las ul. Vid högre inkomster
skall del extra avdraget avtrappas. Avtrappning skall ske med 66 2/3% - vid
1983 års taxering 55 5/9% - i ett skikt som med tre basenheter överstiger del
belopp där högsta extra avdrag medges. I nästa skikt som har en bredd
motsvarande en och en halv basenhet sker avtrappning med 40% och i fråga om
inkomster däröver med 33 1/3%. Mina förslag föranleder ändringar i punkt 2 av
anvisningarna till 50 § KL.

Kommittén
har föreslagit även andra ändringar. Del föreslagna hänsyns-

Prop. 1981/82:30 25

lagandel
vid beräkningen av del extra avdraget till olika kommunala skattesatser har
avstyrkts av en majoritet bland remissinstanserna, främst på grund av de
praktiska problem som del skulle medföra. Till följd av milt fömt redovisade
förslag all den särskilda skattereduktionen helt skall avskaffas har kommitténs
konstruktion emellertid onödiggjorls.

Kommittén har även enligt
sina direktiv haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att ändra
skallereglerna så alt pensionärer får intresse av all behålla eller skaffa sig
lämpligt arbete. Kommittén föreslår ett särskilt förvärvsavdrag på högst 2000
kr. Delta förslag har fått ett genomgående negativt mottagande.

Huvudinvändningarna
har varit att införande av ett sådant avdrag skulle strida mol vedertagna
principer inom skallerälten och ytteriigare försvåra administrationen. Även
fördelningspolitiska invändningar har framförts. Argumenten för förslaget har
enligt min mening inte sådan tyngd att del mot bakgrund av dessa invändningar
bör genomföras.

Som jag tidigare nämnt,
kan innehav av förmögenhet påverka det extra avdragels storlek. Kommittén har
föreslagit vissa ändringar även i dessa delar.

Kommittén konstaterar all
sambeskallningen av makar vid jämkningen på grund av förmögenhet kan leda lill
att båda makarnas extra avdrag trappas av mol en och samma förmögenhet.
Kommittén finner detta oUll-fredsslällande och anser rent principiellt all helt
individuell beräkning vore önskvärd. Kommittén har emellerUd inte funnit del
lämpligt aft föreslå en sådan utan anser att frågan i stället kan lösas så att
vid beräkning av extra avdrag för en av makarna eller för båda, vardera maken
skall anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten. Ett sådant
förfarande gör all villkoren för äkta makar vid förmögenhelsprövningen blir mer
jämförbara med vad som gäller för ensamslående pensionär. Jag delar kommitténs
uppfattning och föreslår att en regel av sådan innebörd införs.

Enligt 8§ lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt, SFL, skall skatlskyldig med hemmavarande barn
under 18 år taxeras för barnels förmögenhet, om barnels till statlig
inkomstskall beräknade beskattningsbara inkomst inte uppgår till minsl 6000
kr. Barnets förmögenhet räknas då in i den skaltskyldiges skattepliktiga
förmögenhet. Med barn avses även styvbarn och fosterbarn. Eftersom hemmavarande
barns förmögenhet i vissa fall skall räknas in i föräldrarnas kan barnets
förmögenhet ibland påverka storleken av det extra avdrag, som utgår Ull
föräldrarna. Reglerna har kritiserats och kommittén föreslår all hemmavarande
barns förmögenhet inte i något fall bör kunna påverka storleken av del extra
avdrag för nedsatt skatteförmåga som eventuellt utgår lill föräldrarna. I sina
anvisningar för 1981 års taxering har RSV också rekommenderat all man skall
bortse från sådan förmögenhet. Jag förordar att en uttrycklig regel om detta
införs i lagtexten.

De
regler som tillämpas i fråga om vissa bosladsfastigheler föreslås

Prop. 1981/82:30 26

ändrade i ett avseende. I fråga om jordbruksfastigheter
bör, enligt kommitténs förslag, förmånlig värdering ske endast i fråga om
bostadshuset med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad
av den skatlskyldige.

Enligt
gällande regler tillämpas de förmånligare värderingsreglerna beträffande
jordbruksfastighet endast om denna används för bostadsändamål. Då gäller
förmånsbehandligen å andra sidan hela fastighetsvärdet. För övriga
jordbruksfastigheter gäller allmänna värderingsregler. I praktiken kan del vara
svårt aft avgöra om en jordbruksfastighet huvudsakligen används för
bostadsändamål. Utredningens förslag innebär all värderingsreglerna knyts lill
själva bostadshuset med omkringliggande tomt och inte lill jordbruksfastigheten
som sådan. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende och föreslår att
en sådan regel som kommittén föreslagit införs i lagtexten.

Då
fasligheten är belånad skall på byggnaden och tomtmarken anses belöpa så stor
del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens
taxeringsvärde, eller närmare bestämt de åsatia delvärdena, utgör av det
sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och
tomtmarken. Härigenom uppnås överensstämmelse med en motsvarande regel som
nyligen införts (prop 1980/81:193, SkU 1980/ 81:61, rskr 1980/81:412, SFS
1981:635) i punkt 2 av anvisningarna lill 3 och 4 §§ SFL.

Däremot är jag inte beredd alt godta kommitténs förslag om
en höjning av den övre förmögenhelsgräns som utesluter all extra avdrag kan
medges. Kommittén har här föreslagit en höjning från 150000 kr. till 225000 kr.
Jag anser inte en sådan höjning motiverad nu eftersom beloppet 150000 kr.
bestämdes så sent som föregående år (prop 1980/81:42, SkU 1980/81: 11 och 16,
rskr 1980/81:94 och 117, SFS 1980:1062).

3.3.5 Särskilda frågor

För de närmast föregående inkomståren har som nyss nämnts
skattelätl-naderna avvägts så all en folkpensionär med enbart ålderspension och
pensionstillskott inte påförts någon skatt. Av punkt 2 av anvisningarna till 50
§ KL framgår, att det extra avdraget vid en viss högsta sidoinkomst skall
medges med så stort belopp att den statligt beskattningsbara inkomsten uppgår
till högst 6000 kr., vilket belopp motsvarar grundavdraget vid laxeringen till
kommunal inkomstskatt. Beloppet för högsta inkomst har uppjusterals
fortlöpande. Vid den senaste ändringen (prop. 1980/81:50, SkU 1980/81:16, rskr
1980/81:117, SFS 1980:1062), som gäller 1981 års inkomster, fastställdes
beloppet till 6 100 kr. Därefter har emellerUd prisutvecklingen varit sådan
att ålderspensioner och pensionstillskott uppräknats med högre belopp än man
hade anledning all räkna med när beloppsgränsen för 1981 års sidoinkomst
fastställdes. Även för detta år bör därför beloppsgränsen uppjusteras. Gränsen
bör höjas från 6 100 kr. till 6300 kr.

Prop.
1981/82:30 27

Jag har härvid utgått från all basbeloppet inte kommer att
överstiga 17300 kr. under år 1981.

Enligt 22
§ 3 mom. första stycket taxeringslagen (1956:623), TL, är skatlskyldig som har
uppburit folkpension i regel skyldig att avlämna deklaration endast om hans
inkomst uppgått Ull minst 20400 kr., eller om andra maken uppburit folkpension,
17800 kr. Jag har tidigare föreslagit all del inkomslbelopp som skall berättiga
till högsta extra avdrag bestäms direkt med ledning av ålderspension och ett
pensionstillskott. Motsvarande bör gälla i fråga om deklarationsplikten. Den, vars
intäkter varit större än ifrågavarande belopp, är skyldig all ulan anmaning
avge självdeklara-Uon. Vid beräkning om intäkten varit så stor all deklaration
skall avges, skall för gift skallskyldig, vars make också uppburit folkpension
under hela den tid av beskattningsåret som pension utgått lill den
skattskyldige, utgås från en pension utgörande 77,5% av basbeloppet. För övriga
skattskyldiga skall intäkten beräknas med utgångspunkt i en pension utgörande
95 % av basbeloppet.

De nya reglerna skall tillämpas första gången i fråga om
1982 års inkomster. De nyss nämnda beloppen i fråga om deklarationsplikt, som
är avvägda med hänsyn lill reglerna för extra avdrag i fråga om 1980 års
inkomster måste anpassas till 1981 års inkomster. Jag föreslår alt deklara-tionspliktsgränsen
vid 1982 års taxering bestäms lill 23 500 kr. resp. 20500 kr.

Även reglerna om förmögenhets inverkan på
deklarationsplikten måste ändras. F. n. gäller enligt 22 § 3 mom. andra stycket
TL att folkpensionär är skyldig att deklarera om förmögenheten är störte än
75000 kr. Delta belopp har sin motsvarighet i KL:s regler om förmögenhels
inverkan pä det extra avdraget. Som tidigare nämnts ändrades dessa regler under
1980 varvid beloppet höjdes från 75000 kr. till 90000 kr. En motsvarande höjning
bör nu göras i TL. Mina tidigare redovisade förslag rörande makars förmögenhet
gör all gränsen får sällas lill 90000 kr. för ensamslående och 180000 kr. för
makar. Övergångsvis skall emellertid vid 1982 års taxering bara
90000-kronorsgränsen gälla.

Det får
även i fortsättningen ankomma på RSV alt utfärda nödvändiga anvisningar. Verket
skall också beräkna och fastställa storieken av det extra avdraget. Som jag nu
föreslagit all den övre inkomslgränsen liksom deklaralionspliklsgränsen skall
bestämmas behöver riksdagen inte längre årligen falla beslut om dessa belopp
ulan RSV kan direkt utfärda erforderliga bestämmelser.

3.4 Tekniska frågor

3.4.1 Grundavdrag och skattereduktion m.m.

Reglerna om grundavdrag vid laxeringen lill kommunal
inkomstskatt finns i 48 § KL. Mina tidigare framlagda förslag påkallar
ändringar i 2 och 3 mom. av denna paragraf.

Prop. 1981/82:30 28

Beloppet
6000 kr. finns på åtskilliga håll inom skattelagstiftningen, bl. a. i fråga om
bestämmande av dekliirationsskyldighel. Enligt 22 § I mom. TL, är fysisk person
som har haft bruttoinkomster om minst 6000 kr. alllid skyldig alt ulan anmaning
avlämna självdeklaration. Deklaralionspliklsgränsen har oftast anknutit till
grundavdragets belopp. Däremot har del alltsedan införandel av den särskilda
skattereduktionen inte förelegal någon exakt överensstämmelse mellan
deklaralionspliklsgränsen och den inkomslgräns vid vilken skall faktiskt
uppkommer. När grundavdraget senast höjdes från 4500 kr. lill 6000 kr. hade
förslag redan tidigare framlagts om en motsvarande höjning av
deklaralionspliklsgränsen (prop. 1978/ 79: 111 bil. 7). För innevarande år
ligger den gräns där skatt uppkommer kring 7700 kr. Del exakta beloppet är
beroende av den kommunala skattesatsen.

Mot
bakgmnd av del anförda anser jag att det inte finns anledning att nu höja
deklaralionspliklsgränsen.

Åtskilliga
av de övriga regler som anknyter Ull beloppet 6000 kr. har närmare samband med
deklaralionspliklsgränsen än med grundavdragels belopp och bör följaktligen
inte heller ändras i detta sammanhang. Sådana regler finns i 8§ och 12 § 1 mom.
SFL, avseende redovisningen av barns förmögenhet, och i 68 § TL, avseende
längdföring av beslutade laxeringar.

Den nedre inkomslgränsen
för tillhörighet lill den obligatoriska sjukpenningförsäkringen har alltsedan
denna infördes nära följt deklaralionspliklsgränsen (prop. 1973:46 s. 99). Jag
föreslår därför - efter samråd med chefen för socialdepartementet - inte heller
någon ändring i reglerna härom eller de därtill anknytande reglerna rörande
arbelsskadeförsäkring. Som en följd härav bör inte heller de beskattningsregler
som föreskriver att sjukpenning m.fl. beskattade förmåner är skattepliktiga i
den mån de grundar sig på en förvärvsinkomst om minsl 6000 kr. ändras i delta
sammanhang.

Gift,
vars make saknar inkomst, medges enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272),
UBL, skalteredLiktion med 1 800 kr. Avtrappning sker med 30 % av andra makens
inkomst och rätlen lill skattereduktion upphör således när inkomsten uppgår
till 6000 kr. Före höjningen av gmndavdraget från 4500 kr. till 6000 kr. var
avtrappningsprocenlen 40 och avtrappningen således avslutad vid 4500 kr. Vid
ändringen anfördes också att procentsatsen kom i bättre överensstämmelse med
den marginalskattesats som blev aktuell för inkomster som översteg den gräns
där skatt uppkom.

Frågor
rörande bl.a. familjebeskatlningen ingår i det uppdrag som har lämnats lill
familjeekonomiska kommittén (S 1979:06). Med hänsyn härtill är jag inte beredd
att la upp frågan om någon ändring av nuvarande regler på denna punkt.

I
samband med ändringarna av sjömansskatten för år 1979 öppnades en möjlighet för
RSV all fastställa de sjömansskatlelabeller, som avses i 9 a § lagen (1958:295)
om sjömansskatt, SjL, och som används i de enskilda

Prop. 1981/82:30 29

fallen,
med beaktande av förändringar som hade skett i fråga om inkomstbeskattningen
av landinkomst. Vid fastställandet av tabellerna skall nämligen beaktas
ändringar i fråga om uttaget av slaUig inkomstskatt och storleken av den
skattereduktion som medges enligt UBL, varmed har avsetls den särskilda
skattereduktionen. Däremot kan ändringar av grundavdraget inte automatiskt
beaktas och förslag om ändringar i sjömansbeskatlningen förelades därför
riksdagen när gmndavdraget höjdes från 4500 kr. lill 6000 kr. och den särskilda
skattereduktionen sänktes i motsvarande mån (prop. 1979/80:58 s. 59). I annat
fall hade endast sänkningen av den särskilda skallereduktionen kunnat beaktas
och en omotiverad skalteskärpning hade uppkommit för sjömännen.

Enligt min mening bör
emellertid denna gången en annan lösning väljas. Del kan inte rimligen anföras
några skäl mot att RSV vid utfärdandet av tabeller lika väl kan beakta en
beloppsmässig höjning av grundavdraget vid taxeringen lill kommunal
inkomstskall som förändringar i statsskalleskalan. Jag föreslår därför alt 9 a
§ SjL kompletteras med bestämmelser att även ändringar av gmndavdragets storlek
kan beaktas. I fråga om sjömans-beskattningen finns också i anvisningarna till
12 § SjL en bestämmelse om högsta möjliga avdrag för väsentligen nedsatt
skalleförmåga som anknyter lill grundavdragels storlek och som bör ändras i
detta sammanhang.

Den tekniska utformningen
av de särskilda skattelättnaderna för folkpensionärer anknyter lill
grundavdragets storlek. Vidare finns i 53 § 1 mom. KL en regel om skatteplikt
för viss pension lill utomlands bosatt pensionär lill den del pensionen
överstiger 6000 kr. Sistnämnda belopp anknyter till grundavdraget och bör
justeras såvitt avser laxeringen lill kommunal inkomstskatt. I fråga om
laxeringen lill statlig inkomstskatt är lägel ett annat. Efter de ändringar som
genomförs behövs undantaget här inte längre för att uppnå de urspmngligen
åsyftade verkningarna. Den föreslagna skatteskalan innebär alt statlig
inkomstskatt inte las ul förtän inkomsten överstiger en basenhet (6900 kr. år
1982). Undantaget från skattskyldighet bör således upphävas i denna del, vilket
föranleder ändring i 6 § 1 mom. SIL. Övriga frågor rörande folkpensionärernas
skattelättnader har jag redan behandlat.

Jag
har i det föregående föreslagit alt den särskilda skallereduktionen skall
slopas och jag skall här redovisa de lagändringar som förslaget påkallar.
Bestämmelserna om den särskilda skattereduktionen finns i huvudsak i 2 § 5 mom.
UBL som alltså bör upphävas. Därutöver finns hänvisningar lill detta lagmm
eller i övrigt bestämmelser söm rör den särskilda skaltereduktionen i punkt 1
av anvisningarna lill 50 § KL, 2 § 2 mom. UBL, 68 § TL, 4 § lagen (1970:172) om
begränsning av skatt i vissa fall, 6 § lagen (1980: 1047) om skattereduktion
för aktieutdelning saml - som jag nyss nämnde - i 9 a § SjL. Dessa lagrum får
således ändras.

Prop. 1981/82:30 30

3.4.2
Övriga frågor

Enligt
22 § 1 mom. TL föreligger deklarationsskyldighet oberoende av
inkomslförhållandena för fysisk person som har tillgångar, vars värde
överstiger 200000 kr. Motsvarande gäller för sådan juridisk person som är
skatlskyldig till förmögenhet, om värdet översUger 15000 kr. Beloppsgränserna
anknyter till förutvarande skatlepliklsgräns för förmögenhetsskatten.

Under
hösten 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11, rskr 1980/81:94, SFS 1980:1055)
höjdes skaltepliklsgränserna fr. o. m. 1982 års taxering lill 400000 kr. resp.
25000 kr. Reglerna om deklarationsskyldighet bör givetvis anpassas lill
höjningen av beloppen.

Jag
vill i sammanhanget la upp även en fråga av förenklingsnalur. Beskattningsbar
förmögenhet avrundas f. n. nedåt lill helt hundratal kronor. Detta innebär att
tabellerna för skatteberäkningen blir omfattande. Skillnaden mellan vatje steg
i tabellen uppgår lill högst tre kronor. Önskemål har därför framförts om
avrundning till helt tusental kronor. Jag föreslår att så sker, vilket
föranleder en ändring i 9 § SFL.

Även
vid inkomstbeskattningen bör en förändring ske i reglerna om avrundning.
Taxerad inkomst avrundas f. n. lill helt tiotal kronor. Beskattningsbar
inkomst för skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. SIL (fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser) avrundas nedåt lill helt hundratal kronor. Vid
laxeringen lill statlig inkomstskatt skiljer sig för de flesta skattskyldiga
laxerad inkomst från beskattningsbar inkomst endast genom alt olika
avrundningsregler gäller. Jag föreslår att laxerad inkomst för fysiska personer
m.fl. avrundas lill helt hundratal kronor. Avmndning av grundavdrag som skall
beräknas för en del av ell år på grund av all vistelsen i landet har varat
endast en del av året eller all sjöinkomst har uppburils under en del av året
bör då ske uppåt till helt hundratal kronor. När gmndavdraget var 4500 kr. skedde
avrundning uppåt lill helt tiotal kronor. Förslaget föranleder ändringar i 47 a
§ KL och 5 § SIL.

4
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgeldepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1968; 430) om mervärdeskatt,

2.
lag om särskilt
invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskaft,

3.
lag om ändring i lagen
(1980:953) om särskilt invesleringsavdrag för inventarieanskaffning,

4.
lag om ändring i lagen
(1980:954) om särskilt invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

5.
lag om ändring i lagen
(1980:456) om insättning på tillfälligt vinst-konto.

Prop.
1981/82:30 31

6.
lag om ändring i
skogskontolagen (1954:142),

7.
lag om ändring i
kommunalskaltelagen (1928: 370),

8.
lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskall,

9.
lag om ändring i lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

11.
lagom ändring i taxeringslagen
(1956:623),

12.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

13.
lag om ändring i lagen
(1970:172) om begränsning av skall i vissa fall,

14.
lag om ändring i lagen
(1980:1047) om skatteredukUon för aktieutdelning.

Förslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.3. Med hänsyn lill
lagstiftningsärendets brådskande natur anser jag all lagrådels yttrande inte
bör inhämtas.

5
Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

Prop. 1981/82:30 33

Bilaga
4.1

Sammanfattning av betänkandet (Ds B 1981:7)
Folkpensionärernas beskattning

Bestämmelser
om att folkpensionärer vid laxeringen skulle kunna medges extra avdrag för
nedsatt skalleförmåga tillkom redan 1948. Ålskil-liga förändringar av reglerna
har vidtagits därefter, men huvuddragen i systemet är fortfarande desamma.

Det extra avdraget är f.n.
så avpassat alt den som uppbär endast grundförmåner (= ålderspension och
pensionstillskott) inte behöver betala skall. När inkomsten är störte reduceras
det extra avdraget med 40% av överskjutande belopp.

Genom alt
pensionsförmånerna är knuta till basbeloppet stiger de -räknat i antal kronor -
regelbundet. Detta medför i sin tur att också maximibeloppet för det extra
avdraget måste höjas årligen. Det inkomstskikt inom vilket extra avdrag skall
medges kommer därigenom alt öka med 3 1/2 gånger det belopp del extra avdraget
stiger.

Vid
fastställandet av det extra avdraget utgår man från den högsta kommunala
skattesatsen i landet. Delta leder till att de folkpensionärer, som är bosatta
i kommuner, som har lägre kommunalskatt, kan ha viss inkomst utöver
grundförmånerna ulan att behöva betala skatt.

De nuvarande reglerna för
beräkning av extra avdrag för folkpensionärer har medfört och kommer i allt
högre grad att medföra att skattelättnader medges folkpensionärer med betydande
sidoinkomsler.

Det extra avdraget
beräknas vid 1982 års taxering inte vara fullt avlrappal förrän vid en inkomst
på 52550 kr. för gift folkpensionär, vars make också uppbär folkpension, och på
63050 kr. för ensamstående folkpensionär och för gift folkpensionär, vars make
saknar folkpension. Vid 1983, 1984 och 1985 års taxeringar beräknas motsvarande
siffror till 57 800 och 69000, 64450 och 76350 resp. 70400 och 83 350 kr.

Den kritik, som kan riktas
mot det nuvarande systemet för skaltelindring för folkpensionärer — extra
avdrag - är främst alt det leder till mycket höga marginaleffekter för den,
vars inkomster ligger inom avlrappnings-skiklel för del extra avdraget saml att
skatteförmånerna år från år successivt sträcks ul lill allt högre inkomster.

De höga marginaleffekterna
är en samlad följd av den progressiva statsskatten, avtrappningen av del extra
avdraget och avtrappningen av det kommunala bostadstillägget, medan
utsträckningen av skalleförmånerna till allt högre inkomstskikt beror på
avtrappningsreglerna för det extra avdraget.

En sänkning av marginaleffekten
är enligt vår uppfattning av grundläggande betydelse för en långsiktig lösning
av frågan om folkpensionärernas beskattning. En sådan sänkning skulle kunna
åstadkommas genom en lägre 3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bilaga 4

Prop. 1981/82:30 34

avlrappningstakl
av det extra avdraget och del kommunala bostadstillägget. Detta skulle
emellertid i sin tur leda lill att förmånerna kom att utsträckas lill ännu
högre inkomster än som sker i dag. Den förbättring som skulle erhållas i fråga
om marginaleffekten skulle alltså medföra en icke önskvärd utvidgning av den
grupp folkpensionärer, som erhåller förmåner och som alltså behandlas
gynnsammare än skattskyldiga i aktiv ålder i motsvarande inkomslskikt.

Det
nu sagda visar att del inte är möjligt alt åstadkomma ell syslem som både
eliminerar marginaleffekter och samtidigt begränsar lättnader till pensionärer
med låga eller mer måttliga sammanlagda inkomster.

Enligt
vår uppfattning skulle en långsiktig lösning av frågan om folkpensionärernas
beskattning kunna åstadkommas genom en generell förbättring av
pensionsförmånerna och ell borttagande av del extra avdraget.

Den
skatlemässiga särbehandling, som i dag sker av folkpensionärerna, skulle därvid
ersättas med en så omfattande förbättring av förmånssidan att skattekraften
blev så stor även för den som uppbar de lägsta förmånerna alt folkpensionen
kunde beskattas enligt de regler som gäller för skattskyldiga i aktiv ålder.

En
sådan höjning av förmånerna skulle dessutom ha en gynnsam inverkan på marginaleffekten.

En
generell höjning av pensionsförmånerna är emellertid en reform av så betydande
omfattning, all den legat utanför ramen för vårt uppdrag. Vi pekar därför
endast på att en sådan höjning synes vara en framkomlig väg för att erhålla en
långsiktig lösning vad gäller beskattningsreglerna för folkpensionärer och
förordar att frågan blir föremål för ytterligare utredning.

Fram
till dess en omfattande generell utbyggnad av förmånssidan kan komma lill stånd
bör de särskilda skattelättnaderna till folkpensionärerna alltjämt utgå i form
av extra avdrag. I sin nuvarande utformning leder delta system emellertid till
att skattelättnader medges även folkpensionärer, vars inkomster är jämförbara
med inkomsterna för skattskyldiga i aktiv ålder. Enligt vår uppfattning har
skaltelätlnaderna för folkpensionärerna därigenom blivit mer omfattande än vad
som kan anses vara motiverat. Vi föreslår därför all avtrappningsreglerna för
det extra avdraget ändras så att avdrag fortsättningsvis inte kommer att medges
i sä höga inkomstskikt som f.n.

Med
beaktande av att marginaleffekten sä långt del är möjligt inte bör uppgå till
eller överstiga 100% har vi funnit all avtrappningen av det extra avdraget
lämpligen bör ske olika fort i olika inkomstskikt.

Enligt
vårt förslag bör avtrappningen av del extra avdraget lill en början ske med
662/3% av den lill statlig inkomstskall laxerade inkomsten, till den del denna
är större än det belopp som berättigar lill största extra avdrag. När den
laxerade inkomsten ökat med belopp motsvarande 3 basenheter bör avtrappningen
sänkas till 40% och när inkomsten stigit

Prop. 1981/82:30 35

ytteriigare
med belopp motsvarande 1.5 basenheter, bör avtrappningen sänkas Ull 33 1/3%.
(Basenheten för år 1981 = 6400 kr.)

De av oss föreslagna nya
avtrappningsreglerna skulle om de genomfördes år 1982 medföra att
skalleinläklerna nämnda år skulle öka med sammanlagt 1 200 milj. kr. En sådan
skalteskärpning skulle i vissa fall kunna drabba den enskilde pensionären
ganska hårt. Enligt vår uppfattning bör därför de nya reglerna införas
successivt under en treårsperiod, så alt avtrappningen år ell skall vara 50 -
40 - 33 1/3% i de tidigare angivna inkomstskiklen. År två skall avtrappningen
skärpas lill 60 - 40 - 33 1/3% för aft år tre slutligen fastställas lill 66 2/3
-40-33 1/3%. Skatteintäkterna kommer därigenom mätt i 1982 års penningvärde att
öka med ca 500 milj. kr. år ett, 460 milj. kr. år tvä och 240 milj. kr. år tre.

För
alt störte skattemässig rättvisa skall uppnås mellan pensionärer bosatta i
olika kommuner, bör vid beräkning av extra avdrag hänsyn las till skattesatsen
i hemortskommunen.

De
kommunala skattesatserna i landet bör delas in i fyra olika skikt och extra
avdrag bör medges med lika stora belopp för pensionärer, som har likartade
inkomstförhållanden och som är bosatta i kommuner vars skattesats ligger inom
samma skikt. Inom en kommun finns i allmänhet flera olika skattesatser till
följd av olikheter i utdebiteringen mellan olika församlingar. Vid beräkningen
av extra avdrag skall beaktas skattesatsen i den församling, där den
skatlskyldige är bosalt.

Skatteintäkterna
kan beräknas öka med ca 120 milj. kr. år 1982. om den kommunala skattesatsen
beaktas i nu nämnd omfattning vid fastställandet av extra avdrag.

Enligt
vår uppfattning bör den pensionär, som senast året före beskattningsåret fyllt
65 år och som har inkomster av eget arbete, erhålla ell särskilt avdrag.
Avdraget bör motsvara inkomstens storlek men vara maximerat till 2000 kr. Del
totala skattebortfallet lill följd av detta avdrag kan beräknas lill 210 milj.
kr.

Förmögenhet, som uppgår
till belopp mellan 90000 och 150000 kr. reducerar enligt gällande regler det
extra avdraget. De redan tidigare höga marginaleffekterna kan härigenom komma
alt höjas yllerligare. För alt i någon mån begränsa denna höjning av
marginaleffekten föreslår vi all den övre förmögenhelsgränsen höjs från 150000
lill 225000 kr.

Vid beräkning av
förmögenhet för fastställande av extra avdrag får i dag förmånliga
värderingsregler tillämpas i fråga om schablontaxerad faslighet och sådan
jordbruksfastighet, som i huvudsak används för bostadsändamål.

Enligt vår uppfattning bör
dessa regler ändras i fråga om jordbruksfastighet. De förmånliga
värderingsreglerna skall enligt förslaget få tillämpas endast på sådan bostadsbyggnad
med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som utgör helårs- eller
fritidsbostad ål den skallskyldige.

Vid
jämkning av extra avdrag till följd av förmögenhelsinnehav skall

Prop. 1981/82:30 36

enligt
gällande regler makars s.ammanlagda förmögenhet beaktas. Detta kan leda till
att båda makarnas extra avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet. Enligt
förslaget skall vid beräkning av extra avdrag för en av makarna eller för båda
vardera maken anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten.

Hemmavarande barns
förmögenhet skall enligt förslaget inte längre i något fall kunna påverka
storleken av del extra avdrag för nedsatt skatleförmåga, som kan medges
föräldrarna.

Förslagen angående ändring
av avtrappningsreglerna och hänsynslagande Ull den kommunala skattesatsen i
hemortskommunen vid beräkning av extra avdrag medför en ökning av
skatteintäkterna pä totalt ca 620 milj. kr. år 1982, medan förslagen angående
ändring av förmögenhetsgränsen och införande av ett särskilt avdrag från arbetsinkomst
medför kostnader i form av skattebortfall på ca 260 milj. kr. samma år. Därtill
kommer visst yllerligare skaltebortfall till följd av våra förslag angående
makars och hemmavarande barns förmögenhet.

För åren 1983 och 1984 kan
skatteintäkterna lill följd av våra förslag beräknas öka ytterligare med ca 500
resp. 250 milj. kr. utan all någon ökning av skattebortfallet blir aktuell.

Enligt vår uppfattning bör
de belopp, som under åren 1982-1984 återstår i form av ökade skalteinläkler
sedan kostnaderna för förslagen räknats bort, i sin helhet användas lill en
successiv utbyggnad av pensionslillskol-let.

Vi vill avslutningsvis
framhålla att om de nuvarande reglerna angående grundavdrag, skattesatser och
särskild skattereduktion ändras kan detta medföra all våra förslag behöver
justeras.

Reservationer i vissa
frågor har avgetls av Rune Carlstein och Anita Persson.

Särskilda
yttranden har avgetls av Martin Ardbo och Nils Gustavsson.

Prop.
1981/82:30 37

Bilaga
4.2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds B
1981:7) Folkpensionärernas beskattning

Efter
remiss har yttranden avgetts av kammarrätten i Jönköping, socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket (REV), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens löne- och pensionsverk (SPV),
länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus. Göteborgs och Bohus,
Gävleborgs saml Norrbottens län, äldrearbetskom-mittén (A 1979:02),
Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Föreningen Sveriges
fögderitjänslemän. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet,
Lanlbmkarnas riksförbund (LRF), Pensionärernas riksorganisation (PRO), Svenska
kommunförbundet, Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF),
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen
i Malmöhus län har bifogat yttrande från lokala skattemyndigheten i
Helsingborgs fögderi.

LRF
har åberopat ell inom Lanlbmkarnas skaltedelegalion upprättat yttrande.

De
sifferbeteckningar som anges efter olika rubriker i den följande
sammanställningen syftar på motsvarande avsnitt i belänkandet.

1
Förmånsreglernas utformning (4.2)

Generell
förbättring på förmånssidan (4.2.1)

Enligt
kommitténs uppfattning skulle en generell förbättring av pensionsförmånerna
och ett borttagande av det extra avdraget utgöra en sådan långsiktig lösning av
frågan om folkpensionärernas beskattning, som efterlyses i direktiven.

Denna
uppfattning delas av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands,
Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, och LRF saml lokala skattemyndigheten
i Helsingborg och TCO. Kammarrätten i Jönköping däremot betvivlar starkt alt
det med del trängda ekonomiska läge, i vilket vi f. n. befinner oss, skall visa
sig ekonomiskt och politiskt möjligt alt inom överskådlig lid åstadkomma en
generell höjning av pensionsförmånerna av tillräcklig omfattning.

Kommittén
har förordat all frågan om en generell höjning av pensionsförmånerna
yllerligare utreds. I del framlagda förslaget diskuteras i stället hur folkpensionärernas
speciella situation bör beaktas lill dess en utbyggnad skett på förmånssidan.

Yllerligare
utredning tillstyrks av socialstyrelsen, SPV, länsstyrelserna i Stockholms och
Göteborgs och Bohus län. SACO/SR, Föreningen Sveri-

Prop.
1981/82:30 38

ges fögderitjänstemän, Landstingsförbundet och TOR.

Socialstyrelsen
anser dessutom att utredningen bör komma lill stånd så snabbt att provisoriet
inte behöver förverkligas. Samtidigt framför socialstyrelsen förslaget att
alla inkomsttagare bör likabehandlas. Alla de som uppbär inkomster på 23528 kr.
(vilket motsvarar ålderspension och ett pensionstillskott) eller därunder skall
inte eriägga någon skatt. /?/fV framhåller alt den nuvarande värdesäkringen
bör prövas i ett längre tidsperspektiv.

SAV anser förslaget välavvägt men ifrågasätter om man inte
borde avvakta utvecklingen på skatte- och bidragsområdel innan man vidtar
omläggning av reglerna för pensionärernas beskattning.

LO avvisar helt förslaget och anser att frågan om
likabehandling av pensionärer och andra inkomsttagare bör prövas i del
fortsatta arbetet med skattereformens utformning. PRO framför liknande
synpunkter.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän ifrågasätter om inte
den enklas-le och snabbaste lösningen skulle vara alt göra del kommunala
bostadsbidraget skattepliktigt.

Bidrag, skatterabatt (4.2.2 och 4.2.3)

Enligt kommittén bör de särskilda skattelättnaderna
alltjämt utgå i form av extra avdrag. Kommittén har emellertid diskuterat att i
stället införa ett system med bidrag, alternativt skatterabatt. Kommittén anser
att inget av de nämnda systemen medför så positiva effekter att del är
motiverat att för en relativt kort tid utföra del merarbete som införandet av
en ny metod skulle innebära.

Av de
remissinstanser som uttalar sig om dessa modeller är RRV, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län och TOR i och för sig positiva till ett system med
skatterabalt medan kammarrätten i Jönköping är negativ. Länsstyrelsen i
Malmöhus län delar kommitténs uppfattning alt del i vart fall inte f. n. framkommit
tillräckliga fördelar med något annat syslem som skulle motivera att frångå
systemet med extra avdrag.

RRV anför att man vid långsiktigt inriktad prövning — om
skaltelätl-nader skall bestå - bör överväga att övergå lill ett syslem med
skatterabatt. RRV anför vidare.

Skatterabaltsmodellen har samma fördelar som systemet med
extra avdrag. Skattelättnaden kan beräknas av skatteadministrationen oberoende
av flertalet pensionärers uppgiftslämnande och är administrativt enkel all
införa. Övergången kan förenas med en fortsatt befrielse från deklarationsplikt
för pensionärer som endast har grundförmåner. Det går också lätt all göra
skatterabatten inkomstprövad.

Skatterabaltsmodellen har fördelar även utöver det
nuvarande systemet. Inkomstbestämningen i taxeringen kan göras på samma sätt
som för övriga inkomsttagare och skiljas från frågan om skattelättnader för
pensionärer. Värdet av skattelättnaden kan lättare avläsas av den enskilde
pensionären, pensionärskollektivet och det allmänna. Skatterabatten kan
konstrueras utan den automatik som inkomslavdrag får vid ökande marginalskatt.

Prop.
1981/82:30 39

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län redovisar
likartade åsikter.

Sistnämnda länsstyrelse, liksom RRV tillstyrker dock alt
systemet med extra avdrag behålls; länsstyrelsen med motiveringen att en ny
metod är mindre lämplig i ett kortsiktigt perspektiv och RRV med hänvisning
till del stalsfinansiella läget.

Kammarrätten i Jönköping redovisar bl. a. följande
överväganden.

Den främsta fördelen med dessa system skulle vara all
pensionärerna i skattehänseende skulle komma all behandlas på samma sätt som
skattskyldiga i aktiv ålder. Detta skulle emellertid endast gälla själva
laxeringsför-farandet. Det såsom en fördel betecknade förhållandel skulle i
själva verket vara endast skenbart eftersom pensionärerna i motsats till andra
skattskyldiga skulle vara Ullförsäkrade ett kontant bidrag all helt eller
delvis betala skatten med i ena fallet och total eller partiell befrielse från
skatten i del andra. Det blir något av en lek med ord all säga att pensionärerna
skall behandlas på samma sätt som andra skallskyldiga då hela syftet med
lagstiftningsarbetet är att bereda dem en särskild skallelindring. I vad avser
bidraget skiljer sig ett skattepliktigt sådant föga från en generell höjning av
folkpensionerna utom i del hänseendet att bidraget kan göras mindre generellt
och att kostnaderna därmed kan bli lägre. Vidare har båda systemen och kanske
särskilt bidragsalternaUvet påtagliga nackdelar i form av ökad skyldighet all
avlämna självdeklaralioner eller avge inkomst-förklaringar, i form av
marginaleffekter, i form av komplikationer avseende det kommunala
skatteunderlaget etc. Nackdelarna synes således överväga.

Extra avdrag (4.2.4)

Kommittén har föreslagit skärpta avlrappningsregler för
del extra avdraget samt all hänsyn skall las lill skattesatsen i
hemortskommunen. Av de remissinstanser som uttalat sig angående de skärpta
avtrappningsreglerna har följande avstyrkt, nämligen socialstyrelsen, SPV,
länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län, LO, SFRF och TCO saml lokala
skattemyndigheten i Helsingborg. Följande instanser har tillstyrkt förslaget,
nämligen REV, RRV, RSV, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Östergötlands
och Norrbottens län, LRF, SACO/SR saml äldrearbetskommit-tén.

Socialstyrelsen, som är tveksam Ull förslaget, anför bl.
a. följande.

Som kommittén påpekar är det inte möjligt - i alla fall
inte inom ramen för avdragssyslemet - alt åstadkomma en lösning av båda dessa
problem samtidigt. Kommitténs lösning, och förslag, har en tydlig prägel av kompromiss
mellan dessa två oförenliga mål. Resultatet har blivit att båda har uppnåtts i
myckel blygsam grad. Och delta har skett till priset av inte oväsentliga
skattehöjningar för foikpensionärer med låga eller måttliga sidoinkomsler.
Denna effekt har motiverat förslaget all sprida införandet av de nya
avtrappningsreglerna för del extra avdraget över tre år. Enligt tabell 15 i
betänkandet uppgår skallehöjningen exempelvis till i runt tal 18% för dem med
årsinkomster på 5000-10000 kronor utöver folkpensionens grundförmåner när det
föreslagna avlrappningssystemet trätt i kraft

Prop.
1981/82:30 40

fullt
ul. Den totala omfattningen av effekterna framgår av beräkningen all
skatteintäkterna ökar med totalt 1 200 miljoner kronor, huvudsakligen från dem
med små eller måttliga sidoinkomster utöver folkpensioneringens gmndförmåner.
De fördelningspoliliska aspekterna härpå har kommittén inte närmare behandlat.
Härtill kommer alt de föreslagna förändringarna i avdragssyslemet, och i all
synnerhet reglerna för avtrappningen, blir svåröverskådliga för den enskilde
och synes bli invecklade alt administrera. Socialstyrelsen finner del därför
tveksamt om de myckel begränsade posiUva effekter den föreslagna ändringen av
avdragssyslemet medför skall Ullmälas störte tyngd än de "nya"
ölägenheter de medför; detta inte minsl med tanke på aft de innebär ytteriigare
ett provisorium i avvaktan på en mer långsiktig lösning av problemen.

SPV,
som begränsat sill yttrande till frågor som rör uträkningen av preliminär
skall, avstyrker förslaget och förordar ytterligare utredning, närmast på gmnd
av svårigheterna att uppnå överenslämmelse mellan preliminär och slutlig skatt.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län delar inte kommitténs uppfattning alt del inte finns utrymme för
skatteuttag för de pensionärer som enbart uppbär grundförmåner. Länsstyrelsen
anser all förslaget har så många negativa sidor beträffande bl. a.
marginaleffekter och disponibel inkomst för pensionärer i jämförelse med
inkomsttagare i aktiv ålder aft det inte kan accepteras.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser alt förslaget har flera inte önskvärda effekter
bl.a. genom att det ger mindre möjligheter att använda dator för beräkning av
extra avdrag, att det blir svårare för de skallskyldiga alt själva räkna ut
sitt extra avdrag, att det blir ökade felrisker vid tillämpningen och en
felakUg användning av resurser som tillskapats för all komma ål det väsentliga
skalteundandragandel.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län pekar framför allt på de ökade marginaleffekter som blir
resultatet om man skärper avtrappningen och menar att dessa marginaleffekter är
höga redan nu.

LO
menar all förslaget drabbar dem som redan har måttliga ATP-inkomster.

RFV
har från administrativa synpunkter inget all erinra mot förslaget. RRV
tillstyrker i princip en lösniing enligt förslaget men anser alt det bör
begränsas till all gälla inkomståret 1982. RSV har inget att erinra mot
avtrappningsreglernas utformning men föreslår alt avdraget i stället skall
reduceras med 57% av överskjutande taxerad inkomst. Tabellinlervallet skulle
därmed bli 175 kr. i stället för 167 kr.

Majoriteten
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om hänsynslagande lill
skattesatsen i hemortskommunen är negativa lill förslaget i denna del.
Förslaget avstyrks av RRV, RSV, SPV, kammarrätten i Jönköping, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus saml Gävleborgs län,
LO och lokala skattemyndigheten i Helsingborg. Förslaget tillstyrks av RFV. LRF.
SACO/SR och TOR.

Prop.
1981/82:30 41

Kammarrätten
i Jönköping ifrågasätter allvariigt om de administrativa merkostnader, som
skulle uppkomma genom del föreslagna systemet med ett flertal olika tabeller,
står i rimlig proportion lill de fördelar som skulle uppkomma.

RSV
understryker också den ytterligare särbehandling av folkpensionärer som
förslaget leder lill och del administrativa merarbelel som uppkommer och anför
bl.a.

Kommitténs
förslag innebär alt man, i syfte all få till stånd en sorts millimelertältvisa
mellan folkpensionärer i olika kommuner, i stället åstadkommer en
särbehandling av folkpensionärer i förhållande lill övriga skattskyldiga
beträffande effekten av den särskilda skattereduktionen. Detta kan knappast ha
varit avsikten dä den särskilda skattereduktionen infördes för folkpensionärer.
Departementschefen uttalade i prop. 1977/78:49 sid. 39 följande: "1 fråga
om folkpensionärerna bör skalleomläggningen för år 1978 sikta mol att närma
skattereglerna för denna kategori lill dem som gäller för inkomsttagare i aktiv
ålder. Del sker genom att även pensionärerna får del av den tidigare berörda
skaltereduktionen samtidigt som del extra avdraget reduceras något."

Fördelen
med likformiga regler för samtliga skattskyldiga är all del underiättar den
jämförelse som alltid förekommer mellan olika grupper i vårt samhälle. Del är
både ett samhällsintresse och ett rällvisekrav all reglerna utformas så att var
och en kan bedöma vilka förmåner som ges till olika gmpper.

En
utökning av labellanlalet gör inte reglerna om extra avdrag mera tillgängliga
för den enskilde pensionären eller för granskaren även om den senare vid valet
av tabell har tillgång lill datorstöd. Vissa svagheter i datorstödet kan inte
undvikas. Så l.ex. kommer labellangivelsen på taxeringsavin inte alt slå i
överensstämmelse med den skattesats som anges på deklarationsblanketten för dem
som utträtt ur svenska kyrkan. Ökningen av labellanlalet blir dessutom
svårhanterligt ur informationssynpunkt.

Även
länsstyrelsen i Östergötlands län är negativ och anför att del inte finns
tillräckliga skäl alt frångå nuvarande konstmktion. En differentiering av extra
avdraget på grund av kommunalskattens storlek skulle yllerligare försvåra det
praktiska laxeringsarbelel.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län kan inte finna något bärande skäl för att införa förslaget.
Länsstyrelsen anser att den ökade komplexiteten i skattesystemet som skulle
bli följden av förslagels genomförande inte står i någon rimlig proportion till
de förhållandevis obetydliga konsekvenser förslaget skulle få för den enskilde
folkpensionären.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län menar att visserligen kan rällvisekrav tala för ell sådant
hänsynstagande men att sådana krav också gör sig gällande för andra
skattskyldiga än folkpensionärer. Om inte skattesystemet ändras så att alla
skallskyldiga kompenseras för högre kommunalskal-lesals, bör inte
folkpensionärer särbehandlas.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser all förslaget bör genomföras un-

Prop.
1981/82:30 42

der förutsättning alt beräkningarna kan ske helt
maskinellt och om informationsproblemen kan lösas enkelt. Om hanteringen inte
kan lösas ADB-mässigt, bör förslagets belastning på skatteadministrationen
beräknas.

SACO/SR
tillstyrker förslaget och TOR har heller inget aft erinra häremot.

2 Sidoinkomst (4.3)

Arbetsinkomst (4.3.1)

Kommittén föreslår alt den pensionär, som senast året före
beskattningsåret fyllt 65 år och som har inkomster av eget arbete, bör erhålla
ett särskilt avdrag som skall motsvara inkomstens storlek men vara maximerat
till 2000 kr.

Majoriteten av remissinstanserna avstyrker förslaget,
nämligen RRV. RSV, SPV, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gävleborgs
och Norrbottens län. Landstingsförbundet, LRF, LO, PRO, TCO och lokala
skattemyndigheten i Helsingborg. Följande remissinstanser tillstyrker:
.vo-cialstyrelsen, RFV. kammarrätten i Jönköping, länsstyrelserna i Malmöhus
och Göteborgs och Bohus län, SACO/SR. SFRF, TOR och äldrear-betskommittén.

RRV avstyrker förslaget och menar att särbehandlingen av
pensionärer förstärks och anför bl. a.

Förslaget om ett särskilt avdrag för arbetsinkomster kan
dessutom befaras medföra en ökad belastning på skatteadministrationen. Den
föreslagna utformningen av detta avdrag liknar förvärvsavdraget. RRV har i en
aktuell undersökning konstaterat, att förvärvsavdraget är en av de vanligaste
förfrågnings- och avvikelsepunkterna vid taxeringen. Enligt en uppskattning
från en urvalsundersökning på 1979 års taxering gjordes i fråga om
förvärvsavdraget 128000 avvikelser eller förfrågningar med korrigeringar på 77
milj. kr till nackdel och 106 milj. kr lill fördel för de skattskyldiga.

RSV menar alt förslaget innebär att avsteg måste göras
dels från den skatterättsliga principen om en rättvis och likformig beskattning
och dels från skalleförmågeprincipen. R51V anför vidare bl.a.

Förslaget får sannolikt dessutom en del mindre acceptabla
effekter. Risken är stor att det uppmuntrar till "skentransaktioner"
i sådana situationer där utbelalaren har avdragsrält. Förslaget är med andra
ord ett "brott" mot reciprocitetsprincipen. Riskerna för missbruk är
av förklarliga skäl störst i de fall där intressegemenskap råder mellan
utbelalare och mottagare. Del kan exempelvis gälla delägare i fåmansföreiag.
Även om "brottet" får anses ringa torde del ändå vara tillräckligt
för att del skall uppfattas som oacceptabelt.

Prop. 1981/82:30 43

Länsstyrelsen i Stockholms län betvivlar inte att ett
sådant avdrag kan få vissa positiva effekter på arbetsutbudet från
folkpensionärerna. Detta mås-le dock vägas mot det ökade adminstrativa
krånglet. Länsstyrelsen ser därför helst all man söker nå den tilltänkta
effekten genom den allmänna justeringen av marginalskatterna som aviserats.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser all avdragsfloran
redan är tillräcklig och att ett sådant avdrag troligen endast skulle gynna
relativt få pensionärer, l.ex. pensionärer som innehar jordbmksfastighel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför bl. a.

Förslaget är märkligt eftersom i direktiven sägs att
folkpensionärer i störte utsträckning ska behandlas enligt samma skatteregler
som gäller för andra inkomsttagare. Förslaget strider dessutom mot
grundläggande beskattningsprinciper. De avdrag som medges inom
beskattningsrätten för närvarande motsvaras antingen av verkliga eller
schabloniserade kostnader. Ell befintligt avdrag som närmast kan jämföras med
det nu föreslagna är förvärvsavdrag som medges skattskyldig med hemmavarande
barn och A-inkomst. För denna kategori kan avdraget ses som en schabloniserad
kostnad som förvärvsarbete medför för föräldrar med minderåriga barn. Del nu
föreslagna avdraget för folkpensionärer har inte förankring i några kostnader.

LRF anser inte heller att förslaget bör genomföras då del
strider mol grundprinciperna i taxeringslagen om likformig och rättvis
taxering. Enligt LRF:s mening kan förslaget länkas medföra missbruk i fall där
intressegemenskap föreligger mellan utbelalaren och mollagaren.

LO anser alt det inte heller framstår som rimligt alt
folkpensionärer med måttlig ATP skall drabbas av ytterligare försämringar för
alt finansiera ett särskilt avdrag på 2000 kr. för pensionärers
arbetsinkomster. Det skulle så som påpekas av flera reservanter kunna utnyttjas
bara av en mycket begränsad grupp ålderspensionärer. För de pensionärer som har
en arbetsinkomst av någon omfattning kvarstår dessutom marginalskatteproblemel
i all huvudsak.

PRO konstaterar att skattefria arbetsinkomster endast kan
utnyttjas av en synnerligen begränsad del av pensionärskollektivet. De som av
olika skäl inte kan utnyttja förmånen tillhör i hög grad den grupp som genom
skärpta regler får betala högre skatt. PRO finner det orimligt att en sådan
effekt skall slå igenom i skattesystemet.

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget trots den
principiella inställningen att man bör vara restriktiv med att utöka
avdragsfloran i beskaltningssys-lemet och anför bl. a.

Skälet härför är alt de nuvarande marginaleffekterna för
de ålderspensionärer som önskar arbeta, och härför erhåller inkomst, är direkt
avskräckande, genom kombinationen progressivilelen i den statliga inkomstbeskattningen
— avtrappningen av del kommunala bostadstillägget - avtrappningen av del extra
avdraget. Delta i kombination med vetskapen om

Prop. 1981/82:30 44

vad
aktivitet, alldeles speciellt i form av meningsfullt arbete (i stället för
sysselsätlningslerapi av olika slag) betyder för att skjuta upp åldrandeprocessen
motiverar enligt styrelsens uppfattning alt man stimulerar sådant arbete för
ålderspensionärerna. Förutom del rent mänskligt och socialt positiva i att
fler ålderspensionärer, som önskar och förmår det, arbetar kan det i flera
avseenden få gynnsamma resultat för samhällsekonomin, dels all minska vård- och
omvårdnadskostnaderna, dels alt bättre utnyttja de kunskaper och erfarenheter
och den arbetsförmåga som nu finns som outnyttjad resurs hos många äldre
människor. - Det föreslagna avdraget synes vara det enklaste sättet ali! uppnå
en sådan stimulans.

Socialstyrelsen
instämmer i del förslag som framförts i särskilt yttrande av en av de
sakkunniga, Martin Ardbo, att förvärvsinkomstavdragel på 2000 kronor
värdesäkras genom anknytning lill basbeloppet. Om inte avdraget skall urholkas,
genom den sannolika penningvärdesutvecklingen åren framöver, torde detta vara
det enklaste sättet alt tillgodose skyddet av avdragels reala värde. Del bör i
så fall övervägas om inte den allra enklaste konstmktionen vore att uttrycka
avdraget i procent av basbeloppet. I förhållande till de basbelopp som gällde
för mars—maj 1981 (kommitténs belänkande kom i april 1981) skulle avdraget
kunna preciseras som 12% av basbeloppet.

Även
kammarrätten i Jönköping tillstyrker förslaget och anför.

Frågan
om behandlingen av pensionärernas arbetsinkomster aktualiserar ånyo problem
med marginaleffekter. Såsom framgår av betänkandet finns del bland
pensionärerna ett långt ifrån obetydligt intresse för skilda former av fortsatt
förvärvsverksamhet. Pensionärernas lust för en fortsatt arbetsinsats torde ha
främst två bevekelsegmnder, en av ekonomisk natur och en av ideell/social
natur. Den ekonomiska bevekelsegmnden kan kort beskrivas som en önskan eller
ett behov all dryga ul pensionen. Den ideella/sociala bevekelsegmnden beslår av
en önskan alt "hålla i gång", vilken kan ha flera komponenter, såsom
ökat välbefinnande av en efter åldern anpassad arbetsinsats, rädsla att förlora
sociala kontakter, behov av en lagom blandning av arbetstid och fritid etc.
Båda slagen av bevekelsegmnder kan givetvis samtidigt vara av betydelse för
den enskilde pensionären. Även om en pensionär huvudsakligen har ett eller
flera ideella skäl för sin önskan all göra en fortsall arbetsinsats måste
luslen lill en sådan kraftigt minska om den ekonomiska behållningen blir ringa
eller ingen. Enligt kammartältens bedömning är del främst av sociala skäl ell
samhällsintresse att underlätta fortsatta arbetsinsatser av godo för
hälsotillstånd, social samhörighet och trivsel i fall då pensionärens krafter
gör dem möjliga. Delta samhällsintresse kan inte tillgodoses ulan all
marginaleffekterna angrips. För många pensionärer måste del bli fråga om alt
vid återkommande tillfällen rycka in som vikarie eller arbelsförslärkning på
den tidigare arbetsplatsen. Bl.a. med hänsyn härtill finner kammartällen
kommitténs förslag om ett fast avdrag från arbetsinkomst med 2000 kr. vara otillräckligt.
Om man i stället väljer ett procentuellt avdrag skulle minskningen av
marginaleffekten likväl bli tillräcklig samt den övre avdragsgränsen kunna
sällas högre än 2000 kr. Kammartällen har den uppfattningen att avdrag med
exempelvis 25 procent av arbetsinkomsten, maximerat lill förslagsvis 5000 kr.
och således av betydelse för beskattningen upp lill en arbetsinkomst av 20000
kr., bättre skulle tillgodose

Prop. 1981/82:30 45

syftet med denna form av skaltelindring. Del bör
observeras alt lösningen av detta problem kan bli avhängig av vilken form man
ger de ovan angivna avlrappningsbestämmelserna.

Äldrearbetskommittén anser att del bör övervägas om inte
utrymme finns alt medge avdrag med större belopp än som föreslagils.

3 Förmögenhetens betydelse för storleken av extra avdrag
(4.4)

Beloppsgränser (4.4.1)

Enligt kommitténs förslag bör den övre förmögenhelsgränsen
höjas till 225000 kr. Förmögenhet, som uppgår lill belopp mellan 90000 kr. och
225000 kr., kommer då att reducera del extra avdraget, medan förmögenhet som
är störte än 225 000 kr. medför att något extra avdrag inte kommer alt utgå.

Följande remissinstanser tillstyrker: RFV, RRV,
länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län, LRF,
SACO/SR. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och TOR. Avstyrker gör däremot
RSV, SPV, länsstyrelsen i Gävleborgs län. Landstingsförbundet, LO och lokala
skattemyndigheten i Helsingborg.

RRV har inga invändningar mot förslaget men anser alt det
bör gälla bara för år 1982. RRV framhåller också att del finns
förmögenhelsregler inom bostadsstödet, för inkomstprövade avgifter och inom
förmånssidan i övrigt som berör pensionärer. RRV efterlyser en samlad bedömning
av de olika förmögenhelsreglerna.

/?5 V avstyrker förslaget och uttalar att en ytterligare
höjning av den övre gränsen torde slå i strid med departementschefens
uttalanden i direktiven om att förmånsbehandlingen av folkpensionärer inte bör
utvidgas ytterligare.

Värderingsregler (4.4.2)

Kommittén föreslår att de förmånliga värderingsregler som
vid förmö-genhelsberäkningen får tillämpas på schablontaxerad fastighet och
sådan jordbruksfastighet som i huvudsak används för bostadsändamål skall få
Ullämpas på endast sådant bostadshus med tillhörande tomt på jordbruksfastighet,
som används som bostad av den skatlskyldige.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. RFV, RRV,
RSV, länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län, LRF, SACO/SR, Föreningen
Sveriges fögderitjänstemän och TOR tillstyrker förslaget. SPV, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län och LO avstyrker däremot förslaget.

RSV är positivt lill förslaget och anför.

Prop.
1981/82:30 46

Värderingsreglerna för jordbruksfastighet vid 1981 års
fastighetstaxering har lett till att kommittén kunnat föreslå mera hanterliga
regler vid den förmånliga förmögenhetsvärderingen av jordbmksfastighel.

Alt begreppet "jordbruksfastighet som i huvudsak
används för bostadsändamål" utmönstras ur lagtexten och ersätts med del
mera lältolkade "sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbmksfastighel
som används som bostad av den skaUskyldige" innebär enligt RSVs mening att
tillämpande myndigheter och domstolar avlastas ett stort bekymmer och torde
dessutom leda lill en mera likformig tillämpning än nuvarande regler.

Länsstyrelsen i Maltnöhus län tillstyrker i princip
förslaget men påpekar.

Länsstyrelsen har i princip inget annat att erinra mot
kommitténs förslag (jämför dock vad som anföres under schablontaxerad
fastighet) än alt viss ändring bör ske i föreslagen lydelse till anvisningarna
lill 50 S kommunalskattelagen. Meningen "Vid beräkning av hur stort lånat
kapital, som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall det i hela
jordbruksfastigheten nedlagda lånade kapitalet fördelas i proportion lill
storieken av åsatia delvärden" bör ändras lill "På bostadsbyggnaden
och tomten skall anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som
byggnadens och tomtens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av
tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomlen."

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det inte motiverat
med förmånligare värdering av förmögenhet som beslår av fritidshus. Däremot
bör enligt länsstyrelsens uppfattning, den förmånligare värderingen behållas
för förmögenhet i jordbruksfastighet och schablontaxerad fastighet som är den
skaltskyldiges permanenlbostad. LRF tillstyrker förslaget. Det blir enligt
deras mening lätt att Ullämpa och det passar väl in på de nya reglerna om
förmögenhetsvärdering av förelagsförmögenhet.

Däremot avstyrker länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
de föreslagna reglerna. Enligt länsstyrelsen föreligger det stor risk lill
misstag vid framför allt proportioneringen av fastighetsskulden på bostadsdel
och övrig del. Eftersom skulderna förändras från år till år är detta en beräkning
som måste göras varje år för folkpensionärer som innehar jordbruksfastighet.
Beräkningen synes inte heller möjlig all ulföra med skatledalorn.

Äkta makars förmögenhet (4.4.3)

Kommittén har föreslagit all, vid beräkning av extra
avdrag för en av makarna eller för båda, vardera maken skall anses inneha
hälften av den gemensamma förmögenheten.

Följande remissinstanser var positiva, nämligen RFV, RRV,
länsstyrelsen i Malmöhus län, LRF, SACO/SR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän
och lokala skattemyndigheten i Helsingborg. Däremot var RSV, SPV. länsstyrelsen
i Gävleborgs län och LO negativa.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän är i princip positiv
till förslaget

Prop.
1981/82:30 47

men påpekar att förekomsten av flera olika
förmögenhetsbegrepp betyder ytterligare en komplikation vid den praktiska
tillämpningen av beskattningsreglerna. TOR anför liknande synpunkter. RSV är
negativt till förslaget och anför.

Kommittén föreslår att vardera maken vid beräkning av
extra avdrag för var och en av dem eller för båda skall anses inneha hälften av
den gemensamma förmögenheten. Här skapas återigen särtegler för en grupp som
innebär avsteg från gällande principer om sambeskattning av förmögenhet och i
samband därmed även avsteg från skatteförmågeprincipen enligt gällande
skattesystem. Förslaget innebär alt makar med en sammanlagd förmögenhet om
exempelvis 420000 kr., dvs. en beskattningsbar förmögenhet, kan komma att
medges extra avdrag om inte avkastningen lägger hinder i vägen.
Skattebortfallet till följd av defta förslag torde enligt utredningen vara
försumbart. Det torde således vara få pensionärer som berörs av denna regel.
Detta är enligt RSVs mening ett avgörande skäl att inte införa en sådan
bestämmelse som skulle ytterligare försvåra tillämpningen av de redan idag
krångliga reglerna om extra avdrag. Förslaget innebar att granskaren och
givetvis den enskilde pensionären, som vill beräkna sin skall, i en och samma
deklaration kan få tre olika förmögenhelsbegrepp att arbeta med, dvs.
skattepliktig förmögenhet enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt,
förmögenhet med hänsyn lill särskilda beräkningsgrunder för förmögenhet i fast
egendom vid beräkning av extra avdrag och förmögenhet enligt särskilda
beräkningsgrunder för makar vid beräkning av extra avdrag.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län biträder inte förslaget
ulan anser att del strider mot principen att makar skall sambeskatlas för
förmögenhet.

Hemmavarande barns förmögenhet (4.4.4)

Hemmavarande barns förmögenhet skall enligt förslaget inte
längre i något fall kunna påverka storleken av del extra avdrag som kan medges
föräldrarna. Förslaget tillstyrks av länsstyrelsen i Malmöhus län. LRF och
SACO/SR. Flertalet remissinstanser uttalar sig inte i frågan.

Prop. 1981/82:30 49

Bilaga 4.3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs all 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §-

Skallen utgår med nitton procent Skatten utgår med sexton och två

av beskattningsvärdet. tredjedels procent av beskattnings-

värdet.

59 e

Mervärdeskall utgår med nitton Mervärdeskatt utgår med sexton

procent av beskattningsvärdet. För och två tredjedels
procent av be-

monteringsfärdigl hus utgår dock skallningsvärdet. För monterings

skatten med elva och fyra tiondels färdigt hus utgår dock skatten med

procent av beskattningsvärdet. tio procent
av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat
enligt 6 § tullförordningen (1973:979), med tillägg av tull saml annan statlig
avgift eller skall, mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i
13 § tullförordningen iakttages all, om varan

reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det
belopp som betingals för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs,

bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt
eller i Sverige förtul-lal material, avdrag får medges för vad som i annan
ordning belagts med mervärdeskall,

Ullverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete
eller annan hknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant
arbete eller sådan prestation.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1981.

' Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885. Senaste
lydelse 1980:676. Senaste lydelse 1980:676.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bilaga 4

Prop.
1981/82:30 50

2
Förslag till

Lag
om särskilt investeringsitvdrag vid redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Särskilt investeringsavdrag
vid redovisningen av mervärdeskatt medges enligt denna lag.

2
§ Avdrag medges vid anskaffning
av döda inventarier avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten.

Med
inventarier förstås tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de
bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier. Som inventarier anses dock inte nyttigheter som avses i punkt 11
av anvisningarna lill 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) och inte heller
tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § nämnda lag.

Avdrag
medges inte för sådan del av anskaffningsvärdet av inventarier för vilken utgår
statsbidrag sorn avses i åttonde stycket av anvisningarna till 19 §
kommunalskaltelagen. Avdrag medges inte heller för sådan del av
anskaffningsvärdet för vilken investeringsfond enligt lagen (1979:609) om
allmän investeringsfond eller motsvarande äldre författning las i anspråk.

3 §
Avdrag medges inte för

1. inventarier
med en beräkriad varaklighelstid av högst tre är.

2.
begagnade inventarier,

3.
sådana motordrivna fordon och
släpfordon som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603),

4.
fartyg, luftfartyg och
järnvägsvagnar saml containrar och liknande anordningar för befordran av gods,

5.
föremål avsedda för
utsmyckning,

6.
inventarier för vilka
anskaffningsvärdet, minskal med mervärdeskatt, under en redovisningsperiod som
avses i 22 § första stycket lagen (1968:430) om mervärdeskatt inte har uppgått
lill sammanlagt minst 2000 kronor.

Bestämmelserna
i första st3'cket 3 gäller inte släpvagn som dras av traktor eller molorredskap
och som används endast på sätt som anges i vägtrafikskallelagen (1973:601) i
fråga om traktor klass II.

Omfattar
en redovisningsperiod annan tid än tvä kalendermånader skall beloppet enligt
första stycket 6 justeras i motsvarande mån.

4 §
Avdrag medges endast för inventarier som levereras under liden den

I oktober 1981—den 31 december 1982. Avdrag medges dock inte om

leveransen grundar sig på ett skriftligt avtal som har träffats före den 1

november 1980. I fråga om inventarier som den skallskyldige har tillverkat

själv medges avdrag endast under förutsättning att tillverkningen har på

börjats efter den 31 oktober 1980 och avslutats under liden den I oktober

1981-den 31 december 1982.

Prop.
1981/82:30 51

För
inventarier, som har förvärvats från någon med vilken den skattskyldige är i
väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges avdrag endast om inventarierna
har tillverkals av säljaren och tillverkningen har påbörjats efter den 31
oktober 1980.

Avdrag för en viss
inventarieanskaffning medges inte enligt både denna lag och lagen (1980:953) om
särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning. Den skatlskyldige får
själv bestämma vilket avdrag han vill utnyttja.

5 §
Avdraget beräknas till 10 procent av anskaffningsvärdet, minskal

med mervärdeskatt, av inventarierna. Är den ingående mervärdeskatt som

hänför sig lill anskaffningen inte i sin helhet avdragsgill enligt lagen

(1968:430) otn mervärdeskatt får del särskilda avdraget beräknas endast på

den del av anskaffningsvärdet som svarar mot den avdragsgilla ingående

mervärdeskallen.

Beloppet
av det särskilda avdraget anses som ingående mervärdeskatt. Beloppet skall inte
minska avskrivningsunderlaget vid inkomsttaxeringen och skall inte räknas som
skattepliktig inkomst vid nämnda taxering.

6
§ Utan hinder av vad som
föreskrivs i lagen (1968:430) om mervärdeskall skall det särskilda avdraget
för visst inventarium göras i deklarationen för den redovisningsperiod under
vilken leveransen har skett.

7
§ Den som i deklaration enligt
22 § lagen (1968:430) om mervärdeskall gör avdrag som avses i denna lag skall i
en särskild bilaga lämna närmare uppgifter om avdraget. Bilagan skall lämnas
lill länsstyrelsen samtidigt som deklarationen lämnas.

När särskilda skäl föreligger
får länsstyrelsen för viss redovisningsskyldig medge inskränkningar i denna
uppgiftsskyldighel eller all uppgiflsskyl-digheten får fullgöras på annat sätt.
I fråga om sådana beslut gäller 51 § tredje stycket lagen om mervärdeskall.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift pä den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt
investeringsavdrag för inventarieanskaffning

Härigenom
föreskrivs alt I § lagen (1980:953) om särskilt invesleringsavdrag för
invenlarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Vid
beräkningen av nettointäkt av jordbmksfastighel eller rörelse enligt kommunalskaltelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om slaUig inkomstskatt har skattskyldiga,
som anskaffat döda inventarier avsedda för stadigvarande bmk i verksamheten,
rätt till särskilt investeringsavdrag enligt bestämmelserna i denna lag.

I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget.

Med inventarier förslås vid Med inventarier förstås vid

tillämpning
av denna lag tillgångar Ullämpning av denna lag tillgångar

som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som inventarier anses
dock inte nyltigheter som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskaltelagen
och inte hiMler tillgångar som avses i punkt 5 av anvisningarna till 29 §
nämnda lag.

som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner
och andra för stadigvarande bmk avsedda inventarier. Som inventarier anses
dock inte nyltigheter som avses i punkt 11 av anvisningarna lill 22 § kommunalskaltelagen
och inte heller tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 §
nämnda lag. Särskilt investeringsavdrag enligt denna lag medges inte för inventarier
för vilka den skattskyldige har tillgodofört sig investeringsavdrag enUgt
lagen (1981:000) om särskdt investeringsavdrag vid redovisningen av
mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ul från trycket i Svensk författningssamling.

Prop.
1981/82:30 53

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för
byggnadsarbeten m. m.

Härigenom
föreskrivs all 2 och 3 §§ lagen (1980:954) om särskilt invesleringsavdrag för
byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Särskilt
investeringsavdrag med- Särskilt investeringsavdrag med-

ges
endast för arbete som har igång- ges endast för arbete som har igångsatts
under perioden den 1 novem- satts under perioden den 1 november [9S0-den 30
september 1981. ber 1980-den jy oktober 1982.

Ell
arbete anses igångsatt när del har påböijats på arbetsplatsen.

3 § '

Särskilt
invesleringsavdrag utgör Särskilt invesleringsavdrag utgör

10 procent av den del av utgifterna 10 procent av den del av utgifterna

för ny-, till- eller ombyggnad och 20 för ny-, till- eller ombyggnad och 20

procent av den del av utgifterna för procent av den del av utgifterna för

täckdikning som hänför sig lill peri- täckdikning som hänför sig till peri

oden den 1 november 1980-den 31 oden den 1 november 1980-den 31

mars 1982. Utgifter anses hänför- mars 1983. Utgifter anses hänför

liga lill denna period om de avser liga lill denna period om de avser

material som har fogals in i en material som har fogats in i en

byggnad eller annat arbete som har byggnad eller annat arbete som har

ulförts under perioden. ulförts under perioden.

Invesleringsavdrag
skall göras för del beskattningsår under vilket ell arbete har utförts. Om
arbetet hänför sig till flera beskattningsår och invesleringsavdrag på gmnd av
arbetet inte redan har gjorts, får dock hela invesleringsavdraget göras vid
taxeringen för del sista beskattningsår som kan komma i fråga.

Särskilt
investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar den vid laxeringen
lill statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskilt
investeringsavdrag och före — i förekommande fall — avdrag för inkomslbaserad
avsättning till resullatuljämningsfond enligt 41 d § kommunalskaltelagen (1928:
370), avdrag för avsättning lill allmän invesleringsreserv enligt lagen
(1979:610) om allmän invesleringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto saml avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta sätt får
vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid
den taxering som

Lydelse
enligt prop. 1981/82: 10.

Prop. 1981/82:30 54

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

sker
tredje året efter del år då taxering enligt andra stycket har skett. Ett
förskjutet invesleringsavdrag får — i förekommande fall sedan hänsyn lagils
lill det på del aktuella beskattningsåret belöpande avdraget - inte överstiga
del belopp som har beräknats enligt första meningen.

Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har
kommit ul från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1981/82:30 55

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs alt 1-5 och 7 §§ lagen (1980:456) om
insättning på tillfälligt vinstkonlo skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Svenskt aktiebolag, svensk eko- Svenskt aktiebolag, svensk eko-

nomisk
förening och svensk spar- nomisk förening och svensk spar

bank skall, om företagets huvud- bank skall, om förelagels huvud

sakliga verksamhel avser jordbruk, sakliga verksamhel avser jordbruk,

skogsbruk eller rörelse, sälla in me- skogsbmk eller rörelse, sälla in me

del på ett räntelösl konto i riksban- del pä ett räntelösl konto i riksban

ken (vinstkonto) enligt bestämmel- ken (vinstkonlo) enligt bestämmel

serna i denna lag. serna i denna lag. Kreditinstitut

som avses i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel
behöver dock inte göra sådan insättning.

Regeringen får, om det finns särskilda skäl, medge
befrielse helt eller delvis från skyldigheten att sätta in medel på vinstkonlo.

Företag, som avses i första stycket och som sätter in
medel på vinstkonlo, har rätt till avdrag enligt bestämmelserna i 4 § för det
belopp som i räkenskaperna har avsatts lill en särskild fond (vinslfond).

2 §

Insättning på vinstkonto skall gö- Insättning på vinstkonlo skall gö

ras med ett belopp som motsvarar ras med
ett belopp som motsvarar

25 procent av företagets justerade 25
procent av företagets justerade

årsvinst under det beskattningsår årsvinst
under de beskattningsår

för vdket taxering i första instans för
vilka taxering i första instans

sker år 1981 eller - om företaget på sker
år 1981 och 1983 eller - om

grund av förlängning av räken- företaget
på gmnd av förlängning

skapsårel inte skall laxeras detta år av
räkenskapsåret inte skall laxeras

— år 1982. Understiger den justera- ett
av dessa år — närmast följande

de årsvinsten 1 miljon kronor behö- år.
Understiger den justerade års-

ver insättning på vinstkonlo inte vinsten
1 miljon kronor behöver in-

göras. sättning på vinstkonlo inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd
balansräkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkals av nedan angivna
poster,

a)
ökats med
erlagda eller beräknade allmänna svenska skaller,

b)
ökats med
belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om
allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c)
ökats med
belopp som har donerats lill allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskals med restiluerade allmänna svenska skaller,

e) minskals
med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond

har ålertorls från lagerinvesleringskonlo jämte Ullägg på sådant belopp.

Prop.
1981/82:30 56

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

O
justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten på gmnd av
överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond, samt

g)
ökats med belopp som har tagils i anspråk för av- eller nedskrivningar eller
koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall den justerade
årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall förelaget laxeras för två
beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattningsåren läggas samman,
varefter vinslen jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens sammanlagda
längd.

Har
förelaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte alt helt
eller delvis undgå skyldighet att sätta in medel på vinstkonlo skall vid
bestämmande av underlaget för insätlningsskyldighelen bortses från sådana
åtgärder.

3
§

Inbetalning
till vinstkonlo skall ha kommit ell riksbankskontor till hända senast den dag,
då förelaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha
avlämnat allmän självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning
som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den 15 oktober under
taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företaget betala en särskild
avgift till statsverket. Avgiften är en procent av det för sent inbetalade
beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen senast skulle ha betalats
in och därefter en procent av beloppet för vatje påbörjad kalendermånad till
dess inbetalning sker.

Den
särskilda avgiften skall betalas inom den lid som länsstyrelsen bestämmer.
Betalas inte avgiften inom föreskriven lid utgår reslavgift enligt 58 § 1 mom.
första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet. Den särskilda
avgiften och reslavgiflen får drivas in i samma ordning som gäller för
indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna
är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall
förelaget inte laxeras år Skall företaget inte taxeras är

1981 är företagel skyldigt all göra 1981 e/Zer / 955 är förelaget skyldigt

en preliminär inbetalning till riks- all göra en preliminär inbetalning

banken med belopp som motsvarar till riksbanken med belopp som

25 procent av den justerade års- motsvarar 25 procent av den juste-

vinsten eller - i förekommande fall rade årsvinsten eller - i förekom-

- den jämkade årsvinsten, beriik- mande fall - den jämkade årsvins-

nad enligt 2 §, som hänför sig lill len, beräknad enligt 2 §, som han

del eller de beskattningsår för vil- för sig till det eller de beskattnings-

kel taxering sker år 1980. Inbetal- är för vilket taxering sker år 1980

ningen skall ha kommit ett riks- respektive 1982. Inbetalningen skall

bankskontor till hända senast den ha kommit ett riksbankskontor till

30 april 1981. Finner företaget, vid hända senast den 30 april 1981 re-

avlämnandet av sin allmänna själv- spektive den 2 maj 1983. Finner fö-

deklaralion till 1982 års taxering, retaget, vid avlämnandet av sin all-

atl ett störte belopp skall betalas in manna självdeklaration till 1982 re-

lill vinstkonlo än vad som preliini- spektive 1984 års taxering, all ett

närt har betalats in, skall förelaget störte belopp skall betalas in lill

betala in vad som fattas senast den vinstkonlo än vad som preliminärt

dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 har betalats in, skall företagel beta-

mom. taxeringslagen skall ha av- la in vad som fallas senast den dag.

Prop. 1981/82:30

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

57

lämnat sin deklaration.
Bestämmelserna i andra-fjärde styckena gäller även företag som avses i
detta stycke.

då
företagel enligt 34 § I eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avlämnat sin
deklaration. Bestämmelserna i andra—fjärde styckena gäller även förelag som
avses i detta stycke. Riksbanken skall lämna bevis till förelaget om
inbetalning lill vinst-konto.

Riksbanken skall till
arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen översända uppgifter angående de för
beskattningsåret gjorda inbetalningarna till vinstkonlo senast den 31 maj under
taxeringsåret eller, om belopp har betalats in vid senare tidpunkt, snarast
därefter.

4 § '

Vid beräkning av
nettointäkt av jordbmksfastighel eller av rörelse enligt kommunalskaltelagen
(1928: 370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har förelag, som
avses i 1 §, rätt lill avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts
lill vinstfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad företaget — i
enlighet med bestämmelserna i 2 § - senast den 15 oktober under
taxeringsåret har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid 1981 års
taxering eller - om företaget på gmnd av förlängning av räkenskapsåret inte
skall laxeras detta år - vid 1982 års taxering.

Vid
beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt
kommunalskaltelagen (1928: 370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
har företag, som avses i 1 §, rätt lill avdrag för belopp som i räkenskaperna
har avsatts lill vinslfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad förelaget
- i enlighet med bestämmelserna i 2 § — senast den 15 oktober under laxeringsåret
har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid taxeringen det år då
insättningen senast skall ha skett eller — om företaget på grund av
förlängning av räkenskapsåret inte skall laxeras nämnda år — vid påföljande års
taxering.

Ett
förelag kan inte få avdrag för avsättning till vinslfond i mer än en
förvärvskälla.

5 §

Om ett företag, som enligt
bestämmelserna i denna lag är skyldigt att betala in medel lill vinst-konto,
inte har gjort detta senast den 15 oktober under taxeringsåret skall som
skattepliktig inläkt i den förvärvskälla, som avses i 4 § andra stycket, las
upp ett särskilt till-lägg som svarar mot del belopp som sålunda inte har
betalats in lill riksbanken.

Om ett företag, som enligt
bestämmelserna i denna lag är skyldigt att betala in medel till vinstkonto,
inte har gjort delta senast den 15 oktober under taxeringsåret skall som
skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, där avsättningen har gjorts, las upp
ett särskilt tillägg som svarar mot det belopp som sålunda inte har betalats
in lill riksbanken.

Senaste
lydelse 1981:.303.

Prop.
1981/82:30 58

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
§ Vinslfond får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra
underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång
eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till-
eller ombyggnad av sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör
transportmedel i internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket
bedriven verksamhet, saml ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader
för reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller
underhåll av markanläggning här i riket och för avskrivning av sådan del av
anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag,

d) kostnader
för undersökningsarbete, förberedande arbete eller lill-

redningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader
för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och ut

vecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos förela

get,

O
kostnader för alt främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i
riket.

Belopp,
som har avsatts lill vinslfond, får las i anspråk endast för arbete som utförs,
inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig lill tid efter
bokslutsdagen.

Ianspråktagande
av vinstfond för ändamål som anges i första stycket e) får göras endast av
förelag som bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande enligt första
stycket e) cch O får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande
av vinstfond får inte avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier som
företaget har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är förbundet i
väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden tas i anspråk endast om
inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.

Om
vinslfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för arbete som avses i första
stycket a) eller c), får förelaget, såvida arbetet hänför sig till flera
beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under det
sista året la fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för
täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mol uppkomna kostnader
under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller
ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om tillgångar som avses i
punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 §
saml i punkt 7 andra och tredje styckena och punkt 16 tredje och Qärde styckena
av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

Med
byggnader, inventarier och Med byggnader, inventarier och

markanläggningar förslås vid till- markanläggningar förslås vid till-

lämpning av första stycket tillgång- lämpning av första stycket tillgång

ar som vid inkomsttaxeringen be- ar som vid inkomsttaxeringen be

handlas enligt de bestämmelser handlas enligt de bestämmelser

som gäller för byggnader, maskiner som gäller för byggnader, maskiner

och andra för stadigvarande bmk och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier respektive avsedda inventarier respektive

Prop. 1981/82:30

Nuvarande lydelse

markanläggningar. Som inventarier anses dock inte
tillgångar som avses i punkt 5 av anvisningarna till 29 § kommunalskaltelagen.

59

Föreslagen lydelse

markanläggningar. Som inventarier anses dock inte
tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § kommunalskaltelagen.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas inte i fråga om
insättningsskyl-dighel som hänför sig lill årsvinst under det beskattningsår
för vilket taxering i första instans sker år 1981 eller - om företaget på grund
av förlängning av räkenskapsåret inte skall laxeras delta år - år 1982.

Befrielse, som före ikraftträdandet har meddelats med stöd
av 1 § andra stycket, gäller endast insältningsskyldighel som hänför sig lill
årsvinst som avses i föregående stycke.

6 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 2 § dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

skogskonlolagen
(1954:142)' skall ha ne-

Föreslagen
lydelse

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och
samma beskattningsår avse högst ett belopp motsvarande summan av

2 §

/) den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

2) sjuttiofem procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

3) sjuttiofem procent av saluvärdet
av skogsprodukter, som under beskattningsåret har lagils ul för förädling i
egen rörelse.

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ell och
samma beskattningsår, otn annat ej följer av andra och tredje styckena, avse
högst ett belopp motsvarande summan av

a)
sextio procent
av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b)
fyrtio procent
av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter
samt

c)
fyrtio procent
av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagils ul för
förädling i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller
liknande händelse att en betydande del avförvärvs-källans skog bör avverkas
tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig, om och i
den mån han med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt
visar att intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med
högst ett belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 263. Senaste
lydelse 1979:501.

Prop. 1981/82:30

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

b)
femtio
procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter samt

c)
femtio
procent av saluvärdet ai' skogsprodukter, som under beskattningsåret har
tagits ut för förädling i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också
ifråga om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4
tredje stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vid
tillämpningen av första stycket avses med köpeskilling även
försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Vid tillämpningen av första-tredje styckena avses med köpeskilling
även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort belopp all underskott i
förvärvskällan uppkommer vid beräkning av neftoinläkl enligt
kommunalskaltelagen.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning frän
samfällighel, som avses i 53 § 1 mom. första stycket O kommunalskaltelagen,
medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbmk i
samfällighe-len under del beskattningsår som utdelningen hänför sig lill på
samma sätt som om denna del utgjort inläkt av skogsbmk, som den skatlskyldige
drivit själv.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas
första gången vid 1982 års taxering. Vid 1982 års taxering får dock uppskovet
enligt 2 § första stycket avse högst ett belopp motsvarande summan av

1. åttio procent av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för

skog, som har avyftrals genom upplåtelse av avverkningsräft,

2.
sextio procent
av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter samt

3.
sextio procent
av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagils ul för
förädling i egen rörelse.

Prop. 1981/82:30 62

7 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs alt 47 a §, 48 § 2 och 3 mom., 52 § 1
mom., 53 § 1 mom., punkt 5 av anvisningarna till 33 § saml punkterna 1 och 2 av
anvisningarna till 50 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47a§' Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller
flera förvärvskällor, vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i
förekommande fall som avses i 46 och 46 a §§, samt av i 47 § omförmält
garantibelopp utgör skattskyldigs inom kommunen tcxerade inkomst.

Den laxerade inkomsten skall an- Den taxerade inkomsten avrun-

givas i
jämna tiotal kronor, så att das nedåt, för skattskyldig som

överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

avses i 10 § 1 tnom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig tdl helt tiotal kronor.

48 §

2 mom.'
Skatlskyldig fysisk person, som varit här i riket bos all under hela
beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta
kommunalt grundavdrag med 6000 kronor.

Har
skatlskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gollgörelse som
utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall
grundavdraget minskas med 500 kronor för vatje period om trettio dagar för
vilken den skallskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag
saml enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning.

3 mom.' Skatlskyldig fysisk person, som varit här i riket
bosalt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskom-

2 mom.
Skallskyldig fysisk per

son, som varit här i riket bosatt un

der hela beskattningsåret, äger att å

den i hemortskommunen taxerade

inkomsten åtnjuta kommunall

grundavdrag med 7500 kronor.

Har
skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gollgörelse som
utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall
gmndavdraget minskas med 625 kronor för varje period om trettio dagar för
vilken den skatlskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag
saml enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade
grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

3 mom.
Skatlskyldig fysisk per

son, som varit här i riket bosatt en

dast under en del av beskattnings

året, äger i hemortskommunen ål-

' Senaste lydelse 1960:64. = Senaste lydelse 1979: 1157. '
Senaste lydelse 1979:1157.

Prop.
1981/82:30

Nuvarande lydelse

munen åtnjuta kommunalt grundavdrag med 500 kronor för
vaije kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt.
Härvid gäller bestämmelserna i 2 mom. andra stycket.

63

Föreslagen lydelse

njuta kommunalt grundavdrag med 625 kronor för varje
kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosalt. Härvid
gäller bestämmelserna i 2 mom. andra stycket. Det sålunda beräknade
grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

52 S

/ mom.'* Äkta makar, som under beskattningsåret levt
tillsammans, taxeras en var för sin inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.
medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga
inkomst, må brislen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun.
Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 § 2 mom., må,
med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4 av
anvisningarna till 46 §, avräknas å förstnämnda makens inkomst och, där denna
icke förslär, ä andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom, som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst
i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag,
som i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken
för sig. Härvid iakttages att vardera makens skalleförmåga bedömes med hänsyn
lill makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdrag enligt 50 §
2 mom. andra stycket för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta
belopp som där angives.

Avdrag
enligt 50 § 2 mom. Qärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan
hänsyn tagen till andra makens inkomst. Fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna
i punkt 2 femte stycket av anvisningarna lill 50 § prövas dock med hänsyn till
värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.

Avdrag
enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig ulan
hänsyn tagen till andra makens inkomst. I fråga om jämkning av avdraget enligt
bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna lill 50 § skall för
vardera maken beaktas värdet av hälften av makarnas sammanlagda skallepliktiga
förmögenhet. Vid jämkning som nu sagts skall vidare bortses från sådan
för-mögenhet. som enligt 8 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall räknas in i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet.

Prop.
1981/82:30 64

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 § / mom. Skyldighet all erlägga skatt för inkomst
åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda
bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72
och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vUken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk
ort förvärvats; saml

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som
utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller'annan därmed jämförlig förmån, som
utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits
härifrän och förvärvats genom verksamhel här i riket;

för pension enligt lagen för pension enligt lagen

(1962: 381) om allmän försäkring Ull (1962:381) om allmän
försäkring lill

den del beloppet överstiger 6000 den del beloppet överstiger 7500

kronor och för annan ersättning t:n- kronor och för annan ersättning en

ligt nämnda lag; ligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos
svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring
än tjänsle-pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven
försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadelörsäkring och lagen
(1956: 293) om ersättning ål smittbärare samt enligt annan lag eller
författning, som utgått lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt
lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd:

för timstudieslöd och inkomstbidrag enligt
studiestödslagen (1973: 349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket
förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller
rörelse här i riket eller tillbehör lill sådan fastighet eller rörelse; samt

för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter samt - i den mån avdrag har medgetts för
avgifterna - restiluerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter:

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar saml uthyrda eller
med tomträtt eller vatlenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutil av bank- eller
försäkringsrörelse eller av kommunikalionsverk med tillhörande byggnader och
anläggningar

Lydelse enligt prop. 1981/82: 10.

Prop.
1981/82:30 65

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

eller
av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna
behov;

c) landsting,
kommuner och andra menigheler ävensom hushållnings

sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer:

för
inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier,
allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar

av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbelsorgan

för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som

enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus,
företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond som
avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från
företagareförening lill regional utvecklingsfond,

allmänna
försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understödsföreningar som inte
bedriver lill livförsäkring hänförlig verksamhet, pensionsstiftelser som avses
i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., personalstiftelser
som avses i samma lag med ändamål uteslutande att lämna understöd vid
arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildals enligt avtal
mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge
avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till
förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd
lill följd av driftsinskränkning, företagsned-läggelse eller rationalisering av
företags verksamhet, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om
yrkesskadeförsäkring.

Allmänna
pensionsfonden. Allmänna sjukförsäkringsfonden, Apotekarsocietetens stiftelse
för främjande av farmacins utveckling m.m.. Bokbranschens
Finansieringsinstitut Aktiebolag, Dag Hammarskjölds minnesfond. Fonden för
industriellt utvecklingsarbete. Fonden för industriellt samarbete med u-länder.
Järnkontoret och SlS-Slandardiseringskommis-sionen i Sverige, så länge
kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga
ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar,
Nobelstiftelsen, Nortlandsfonden, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen
Industriellt utvecklingscentrum i övre Nortland, Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i Göteborg, Svenska bibelsällskapets bibelfond.
Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypoieks-kassan. Svenska
UNICEF-kommillén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Aktiebolaget
Tipstjänst:

för
inkomst av fastighet;

e) kyrkor,
sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinst

syfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt än

damål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets

försvar eller att, ulan begränsning till viss familj, vissa familjer eller be

stämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna under

stöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverk

samhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom

ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för
inkomst av faslighet och av rörelse;

f) svenska
aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga all avslå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam

fund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva lill livförsäkring hän-

5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bilaga 4

Prop.
1981/82:30 66

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förlig verksamhel, verk, inrättningar och andra inländska
juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt
författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta
samfällighel endast om samfällighelen har taxerats såsom särskild
taxeringsenhet och avser marksamfällighel eller regleringssamfällighel,
samtliga här under f) avsedda bolag, verk och andra juridiska personer i den
mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort
förvärvals;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; saml

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller
rörelse här i riket eller Ullbehör lill sådan faslighet eller rörelse.

Riksskatteverket
må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, all stiftelse eller
förening, som har till huvudsakligt ändamål alt främja nordiskt samarbete, i
fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses
jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e)
angives. Sådant beslut må, när omständigheterna del föranleda, av
riksskatteverket åteikallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt
detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

Ull 33 §

5.* Vid [919-1981 års laxeringar 5. Vid
[919-1983 års taxeringar

gäller
följande. gäller följande.

Avdrag medgives skallskyldig för kostnader för
skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets
fullgörande. Med skyddsutmslning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon,
hörselskydd och skodon med stålhälta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som
har särskilda skyddsegenskaper mol frätande ämnen, mekaniska skador eller mot
väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförh ållande
na.

Skatlskyldig som på gmnd av sitt arbete har haft icke
oväsentliga kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som
avses i andra stycket är i anledning härav berättigad till avdrag med 300
kronor för år räknat. Avdrag medgives endast om de ökade kostnaderna beror på
att arbetskläderna på grund av arbetets beskaffenhet utsattes för starkt slitage,
kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbi.

Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över
yrkesgmpper som kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

Ull 50 § 1.' Den skaltskyldiges skalleförmåga bedöms med
hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet saml, å andra sidan,
lill vad han kan anses ha behövt lill nödvändigt underhåll för sig själv och
för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden
motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn lill förhållandena
under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses före-

*■ Senaste lydelse 1978:913. Senaste lydelse
1981:387.

Prop.
1981/82:30 67

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ligga
l.ex. om en skatlskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med
sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit
existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn
till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om
existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i del
särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum.
Normalbeloppen utgör för ensamslående skallskyldig 15300 kronor, för
sammanlevande makar 26600 kronor och för varje barn 6500 kronor mulUplicerade
med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandel mellan del allmänna
prislägel i oktober månad året före inkomståret och prislägel i oktober 1980.
Förändringarna i del allmänna prislägel skall därvid beräknas på gmndval av
konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal
kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader
utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen
för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst
huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag
för nedsatt skatleförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst
upptas den skaltskyldiges brulloin-täkler - inklusive biinkomster - minskade
med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla
vid laxeringen, t. ex. avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som
tagils i samband med tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagl i
samband med tjänsten för egen eller eflerlevandes pensionering på annat sätt än
genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Beslår
inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i
inkomsten med oreduceral belopp. Även sådan livränta lill följd av personskada
som inte är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning
av avdrag för nedsatt skatleförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tas
lill om den skatlskyldige uppburit skattefri ersättning på gmnd av sådan
kollekliv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag
medräknas inte i inkomsten.

När
frågan om avdrag för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum bedöms skall
särskild vikt läggas vid att inkomslförhållandena uppskattas på ett riktigt
sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella naturaförmåner och
deras värde.

Har
den skallskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den
skallskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i motsvarande
mån, l.ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll med anhöriga eller
andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga livsmedel
eller andra liknande förmåner. I regel torde del inte finnas anledning att
bevilja avdrag för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum åt s. k.
hemmasöner eller hemmadötlrar. Ej heller får avdrag medges om den skatlskyldige
ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga hus-geråd, möbler och kläder,
arbetsredskap, en mindre bostadsfastighel av enklaste beskaffenhet osv. Å andra
sidan får existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om den
skatlskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte levt
tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för den skatlskyldige
får även i andra fall

Prop.
1981/82:30 68

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

bestämmas
högre än normalbeloppel, om det är motiverat av särskilda skäl.

Har
den skatlskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skallen på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning
av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatleförmåga avvikelse inte ske
från det av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppel, om
inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan
nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den lokala skattemyndigheten
saknat kännedom om, eller att den skaltskyldiges ekonomiska ställning påtagligt
förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Om
den skattskyldige inte har Om den skattskyldige inte har

haft högre inkomst än det för ho- haft högre inkomst än del för ho

nom beräknade exislensminimibe- nom beräknade existensminimibe

loppel och detta beror på sådana loppet och detta beror på sådana

förhållanden som anges i 50 § 2 förhållanden som anges i 50 § 2

mom. tredje stycket, bör avdrag för mom. tredje stycket, bör avdrag för

nedsatt skatleförmåga medges med nedsatt skatleförmåga medges med

så stort belopp alt den skallskyldi- så stort belopp aft den skatlskyldi

ge inte påförs beskattningsbar in- ge inte påförs beskattningsbar in

komst. Har den skallskyldige rätt komsl. Har den skatlskyldige rält

lill skattereduktion enligt 2 § 4 eller till skallereduktion enligt 2 § 4

5 mom. uppbördslagen (1953:272), mom. uppbördslagen (1953:272),

skall delta beaktas då avdraget för skall delta beaktas då avdraget för

nedsatt skalleförmåga beräknas. nedsatt skatleförmåga beräknas.

Är
inkomsten högre men inte så stor, alt inkomsten minskad med skatten uppgår
till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så
stort belopp, alt större skatt inte kommer att tas ut än att inkomsten, minskad
med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt
arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skallskyldige på gmnd av
arbetsskygghet ellei- missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt
all förvärva normal arbetsinkomst.

2.*
Vid bedömningen av om skaltskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av
folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller
vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått
med ett ringa belopp, t. ex. lill följd av att folkpensionen icke åtnjutits
under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skallskyldige avdrag.
Avgörandi; för bedömningen i delta fall är huruvida folkpensionen, om den
utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som
folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om
pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen
eller den myndigh«:t regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för
avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget
skall i första hand be- Avdraget skall i första hand be

stämmas med hänsyn lill storleken stämmas med hänsyn till storleken

av den skaltskyldiges taxerade in- av den skallskyldiges taxerade in

komst enligt lagen (1947:576) om komsl enligt lagen (1947:576) om

'
Senaste lydelse 1980: 1062.

Det
avdrag som beräknas med hänsyn lill skaltskyldigs statligt laxerade inkomst
jämkas, om vär-6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bilaga 4

Nuvarande
lydelse

stadig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst
högsta belopp, skall avdraget beräknas Ull vad som behövs för att den skallskyldige
icke skall påföras högre stadigt beskattningsbar inkomst än 6000 kronor. Delta
högsta inkomslbelopp motsvarar laxerad inkomst för skatlskyldig, som under beskattningsåret
icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av
tjänst om sammanlagt 6100 kronor saml åtnjutit avdrag endast med 100 kronor
enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skatt-skyldig, som uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas
del högsta inkomslbeloppel med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent
av basbeloppet. För övriga skallskyldiga beräknas det med utgångspunkt från
en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift skallskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension.

Om skaltskyldigs statligt laxerade inkomst överstiger del
högsta inkomslbeloppel enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarade 40 procent av överskjutande laxerad inkomst.

Föreslagen lydelse

statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst infe visst
högsta belopp, skall avdraget beräknas lill vad som behövs för all den skatlskyldige
inte skall påföras högre stadigt beskattningsbar inkomst än 7500 kronor. Delta
högsta inkomslbelopp motsvarar laxerad inkomst för skallskyldig som under
beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott
enligt 2 § lagen om pensionstillskott saml åtnjutit avdrag endast med 100
kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skallskyldig, som uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension,
beräknas det högsta inkomslbeloppel med utgångspunkt från en pension utgörande
77,5 procent av basbeloppet. För övriga skallskyldiga beräknas del med
utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda
beräkningsgrund gäller också om gift skatt-skyldig under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skaltskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det
högsta inkomslbeloppel enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 66 213 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta
extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större, med 40 procent av
taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt av 1,5 basenheters bredd
och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn lill skaltskyldigs
statligt laxerade inkomst jämkas, om vår-

Prop.
1981/82:30

Nuvarande lydelse

del av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000
kronor. Om förmögenhelsvärdel överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte
medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., och jordbruksfastighet, som / huvudsak
används för bostadsändamål, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp
som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet året före
laxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten, i den mån
skillnaden inte ÖversUger 250000 kronor. Är skillnaden störte beräknas
värdet till 25 000 kronor jämte den del av s kill-naden som överstiger 250000
kronor. Har den skatlskyldige cJler hans make flera sådana fasligheter, som
avses här, gäller bestämmelserna endast för en fasUghel och då i första hand
för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skatlskyldige.

70

Föreslagen lydelse

det av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor.
Om förmögenhelsvärdel överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges.
Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande
tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skatt skyldige,
skall inräknas i förmögenhelsvärdel med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden
mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde
året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten
respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger
250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25000 kronor jämte den
del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort
lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses
belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och
tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i
förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skallskyldige
eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna
endast för en faslighet och då i första hand för fastighet som utgör
stadigvarande bostad för den skallskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får
frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skatlskyldig iakttages
bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas, såvitt avser punkt 5 av
anvisningarna lill 33 §, första gången vid 1982 års taxering saml i övrigt
första gången vid 1983 års taxering, om inte annat följer av punkterna 2 och 3
nedan.

2.
Vid 1982 års
taxering skall beloppsgränsen för inkomst utöver ålderspensionen i punkt 2 av
anvisningarna lill 50 § vara 6300 kronor i stället för 6 100 kronor.

3.
Vid 1983 års
taxering skall reduktion av avdraget enligt punkt 2 av anvisningarna lill 50 §
ske med 55 5/9 procent i stället för 66 2/3 procent.

Prop. 1981/82:30

8 Förslag till

Lag om ä ndring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

71

Härigenom
föreskrivs alt 5 §, 6 § 1 mom. och 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sammanlagda
beloppet av den skallskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskal i
förekommande fall med avdrag som i 4 och 4 a §§ omförmälas, utgör taxe rad
inkomst, vdken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande belopp som
ej uppgår tdl fullt tiotal kronor bortfaller.

Sammanlagda
beloppet av den skaltskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskat i
förekommande fall med sådant avdrag som avses i 4 och 4a§§ utgör taxerad
inkomst.

Den
taxerade inkomsten avrundas nedåt, för skattskyldig som avses i 10§ I mom.
till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig till helt tiotal
kronor.

6§ /
mom. Skyldighet all erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat
föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på gmnd av
överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för
inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som angives i 53 § 1 mom.
första stycket a) kommunalskaltelagen saml, såvitt avser lid under vilken han
ej varit bosall här i riket, för inkomst genom utdelning på andelar i svenska
ekonomiska föreningar;

a) fysisk person:

för
inkomst som avses i denna lag enligt de gmnder som anges i 53 § 1 mom. första
stycket a) kommunalskattelagen (1928:370) saml, såvitt avser lid under vilken
han ej varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdelning på andelar i
svenska ekonomiska föreningar och för pension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring även till den del skattskyldighet inte föreligger enligt nyssnämnda
lagrum;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt
särskild författning äro skyldiga alt avslå sin vinst, ekonomiska föreningar,
samebyar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska
juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt
författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för all förvalla
samfällighel endast om samfällighelen taxerats såsom särskild taxeringsenhet
och avser marksamfällighel eller regleringssamfällighel:

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste
lydelse 1960:65. Senaste Ivdelse 1976:926.

Prop. 1981/82:30

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

11

för
all inkomst, som av dem här i riket eller å uUändsk ort förvärvats;

c)
utländska bolag:

för
inkomst av här belägen fastighet;

för
inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller
tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för
slutlig skall eller tillkommande skatt, som resUtuerals, avkortats eller
avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års
taxeringar; saml

för
inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Nuvarande
lydelse

10
§

1
mom." Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna
grundbelopp.

Gmndbeloppel
utgör:

när
beskattningsbar inkomst icke överstiger / basenhet enligt lagen (1977:1071) om
basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om stadig inkomstskatt:

/
procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar
inkomst överstiger

/
men icke 4 basenheter

4

• 5

5

•6

6

• 7

7

■ 8

8

• 9

9

' 10

10

, Il

11

• 12

12

• 13

13

• 14

14

• 15

15

■ 16

16

■ 17

17

' 20

20 •• " 30

30 be

senl

eter

grundbeloppet
för 1 basenhet och 2% av återstoden 4 basenheter och 4% "

5

•
5%

6

•
8%

7

• 11%

8

•
14%

9

■
20%=

10

• 22%

11

■
26 Ve

12

• 29%

13

• 33%

14

•
38%,

15

•
44%,

16

•
45%o

17

• 48
%>

20

•
53%,

30

•
58%>

Ändå
all statlig inkomstskatt skall utlagas med mer än 100 procent av grundbeloppet,
må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande
skatten uppgå lill högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna
inkomsldel.

Med
familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har lill huvudsakligt ändamål all tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

'Senaste
lydelse 1980: 1059.

Föreslagen
lydelse

10
§

1 mom.
Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och

familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan

angivna gmndbelopp.

Gmndbeloppel
utgör:

när
beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071)
om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

2 procent
av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger

1 basenhet;

när beskattningsbar
inkomst överstiger

grundbeloppet för 4
basenheter och 4%c av återstoden

4 men
icke 7 basenheter

grundb

7 •

•
8

8
•

•
9

9
•

■
10

10
■

• 12

12
•

• 13

13
'

• 14

14
•

• 15

15
■

• 16

16
•

• 17

17
•

• 20

20
' 30 ba

senh

• 30 eter

7

•■ 9%

8

" 14%,

9

■■ 23%,

10

•■ 26%,

12

•• 29%,

13

•• 33%,

14

" 38%,

15

" 44%,

16

•■ 45%,

17

" 48%o

20

•• 53%c

30

•■ 58%c

Ändå
all statlig inkomstskall skall ullagas med mer än 100 procent av gmndbeloppel,
må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande
skallen uppgå lill högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna
inkomsldel.

Med
familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål alt tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna
lag träder i kreift den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års
taxering.

Prop. 1981/82:30 74

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 9§ lagen (1947:577) om slaUig
förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

SlaUig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den
på nedan angivet sätt bestämda beskatlningstiara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den
skaltskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång.

Beskattningsbar förmögenhet ut- Den beskattningsbara förmögen-

föres i fulla hundratal kronor, så att heten avrundas
nedåt tdl helt tu-överskjutande belopp, som icke sental kronor.
uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas
första gången vid 1983 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik rJ74:859. Senaste
lydelse 1974:311.

Prop. 1981/82:30 75

10 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föresknvs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels att 2 § 5 mom. skall upphöra alt gälla,

dels att 2 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 mom.' I denna lag förstås med 2 mom. I
denna lag förstås med

slutlig skatt: skall som har slutlig
skall: skall som har

påförts vid den årliga debileringen påförts
vid den årliga debiteringen

på grund av taxeringsnämnds be- på grund av
taxeringsnämnds be

slut eller på gmnd av annat beslut, slut
eller på gmnd av annat beslut,

som enligt gällande föreskrifter som enligt
gällande föreskrifter

skall beaktas vid sådan debitering, skall
beaktas vid sådan debitering,

och återstår efter iakttagande av och
återstår efter iakttagande av

bestämmelserna om nedsättning av bestämmelserna
om nedsättning av

skall enligt 4 och 5 mom. saml 2§ skall
enligt 4 mom. saml 2§ lagen

lagen (1978:423) om skattelättnader (1978:423)
om skattelättnader för

för vissa sparformer och 5 § lagen vissa
sparformer och 5 § lagen

(1980:1047) om skallereduktion för (1980:1047)
om skattereduktion för

aktieutdelning; aktieutdelning;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skall, som betalas i
avräkning på slutlig skatt;

kvarstående skatt: skall, som återstår alt betala, sedan
preliminär skall har avräknats från slutlig skall;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på gmnd av
eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig
skatt har avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27§ 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatteränta: ränta enligt 69§ 1 mom.;

restitutionsränta: ränta enligt 69§ 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5
mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått
taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och
med februari månad nästföljande år;

uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och
januari;

gift skattskyldig: skallskyldig som laxeras med
tillämpning av 52 § 1

' Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:771 2§5mom. 1979: 1159. -Senaste lydelse 1980: 1049.

Prop.
1981/82:30 76

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

mom.
kommunalskaltelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt; ogift skattskyldig: annan skallskyldig fysisk person än nyss har
sagts.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om
preliminär skall för år 1982 saml slutlig och tillkommande skall på gmnd av
1983 års taxering.

Prop. 1981/82:30 77

11 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs all 22 § 1 och 3 mom. samt 68 §
taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 § / mom.- Nedannämnda skallskyldiga äro, där ej annat
följer av stadgan-del i 3 mom., skyldiga att ulan anmaning Ull ledning för egen
taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1)
aktiebolag,
ekonomisk förening och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond eller
inrättning som har till huvudsakligt ändamål all tillgodose viss familjs, vissa
familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2)
annan juridisk
person, om dess brulloinläkler av en eller flera förvärvskällor under
beskattningsåret uppgått lill sammanlagt minst 100 kronor,

3)
fysisk person,
vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret
uppgått, om han varit här i riket bosalt under hela beskattningsåret och under
denna tid icke erlagt sjömansskatt. Ull sammanlagt minsl 6000 kronor och
eljest till sammanlagt minsl 100 kronor,

4)
fysisk eller
juridisk person, 4) fysisk eller juridisk person,
vilkens tillgångar av den art, som vilkens tillgångar av den art som angives i 3 § 1 mom. lagen om stat- anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) lig
förmögenhetsskatt, vid be- om statlig förmögenhetsskatt, vid
skattningsårets utgång haft ett vär- beskattningsårets
utgång haft ell de översUgande 200000 kronor el- värde överstigande 400000 kronor ler, såvitt angår sådan juridisk per- eller, såvitl angår sådan juridisk
son som avses i 6§ 1 mom. b) person som
avses i 6§ 1 mom. b) nämnda lag, 15000 kronor, saml nämnda lag, 25000 kronor, saml

5)
fysisk eller
juridisk person, för vilken garanlibelopp för faslighet skall upplagas såsom
skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons
deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke tagas lill
sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska
personen icke är skatlskyldig enligt kommunalskaltelagen, lagen om slaUig
inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskall.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av
beskattningsåret och levt tillsammans under störte delen därav, var för sig
haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet
bedömas med hänsyn lill makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skatlskyldig enligt lagen om statlig
förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall
hänsyn därtill lagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid Ullämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat,
skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning
hos

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 773. Senaste lydelse 1979: 1080.

Prop.
1981/82:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

78

uUändsk
makt, svensk permanent delegation hos mellanslallig organisaUon eller lönat
svenskt konsulal eller beskickningens, delegationens eller konsulatets
betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosall utomlands, anses ha
varit bosall här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn
under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Person,
som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som
icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn under 18 år och
enskilda tjänare, om de har bott hos honom och icke har varit svenska
medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är
stadgat icke ha varit här i riket bosatta.

I fråga om
deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig, som avlidit under
beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

3 mom.' Skatlskyldig, som uppburit folkpension, är med
undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna
själv-deklaraUon endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor
under året uppgått till minst 20400 kronor, eller, om hans make uppburit
folkpension, till minst 17800 kronor. Med folkpension avses folkpension i form
av ålderspension, förtidspension, änkepension och hustmtillägg. Som folkpension
räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

I fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efter
skattskyldig, som har avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som
skulle ha gällt för den avlidne.

3mom.
Skatlskyldig, som uppburit folkpension, är med undantag som anges i andra
stycket skyldig all ulan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp
motsvarande intäkten för skattskyldig, som under beskattningsåret inte haft
annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen
(1969:205) om pensionstillskott. För gift skatlskyldig. som uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas
intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av
basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas intäkten med utgångspunkt från
en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också för gift skattskyldig som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension, och under återstoden av året uppburit folk-

Senaste lydelse 1980: 1063.

Prop.
1981/82:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

79

Bestämmelserna i första stycket gälla icke om den
skallskyldiges make är skyldig all ulan anmaning avlämna självdeklaration, om
den skattskyldige har varit bosall i riket endast en del av beskattningsåret,
om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75000 kronor
eller om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst för honom. / fråga om makar gälla bestämmelserna i I mom. tredje
stycket såvitt avser förmögenhet.

pension med belopp som tillkommer gift vars make saknar
folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension och hustmtillägg. Som folkpension räknas inte barnpension
eller vårdbidrag.

Bestämmelserna
i första stycket gäller inte om den skaltskyldiges make är skyldig alt ulan
anmaning avlämna självdeklaration, om den skallskyldige har varit bosall i
riket endast en del av beskattningsåret eller om garantibelopp för fastighet
skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. Bestämmelsen gäller inte
heller i fråga om ogift skattskyldig om hans skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstiger 90 000 kronor och i fråga om gift
skattskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstillgångar
överstiger 180000 kronor.

68 §"

Av taxeringsnämnd beslutade laxeringar skall för varje
skallskyldig införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika
förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör
A-inkomst eller B-inkomsl, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskoll), medgivna allmänna avdrag som inte avser
underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295)
om sjömansskall och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning saml
del antal perioder om trettio dagar för vilka den skatlskyldige har uppburit
sådan inkomst under beskattningsåret, saml sjömansskallenämndens beslut om
jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och
beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser dels beslut i övrigt, som avser

fömtsättning för avdrag enligt 48 § fömtsättning för
avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskatlela- 2 och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller för skatlere- gen (1928:370) eller för skallere-

" Senaste lydelse 1980:1050.

Prop.
1981/82:30 80

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

duktion
enligt 2 § 4 och 5 mom. duklion enligt 2 § 4 mom. upp-

uppbördslagen (1953:272), bördslagen (1953:272),

dels
beslut, som avser fömlsäilning för skattereduktion enligt 2 § lagen (1978:423)
om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen (1980:1047) om
skattereduktion lör aktieutdelning,

dels
beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av
progres-sionsbeslämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels
uppgift om skogsbmksvärde, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,

dels
skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skall skall utgå enligt 11 §
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår
den enligt lagen om slaUig inkomstskatt beräknade laxerade inkomsten Ull minst
6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minsl 6000 kronor för makar,
som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under delta år levt
tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om
beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skallelängden
skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller
den årliga taxeringen med undantag av särskild faslig-helstaxering anses
innefatta taxeringsnämndens beslut.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982.

2.
De nya bestämmelsema i 68 §
tillämpas dock första gången vid 1983 års taxering.

3.
Äldre lydelse av 22 § 3 mom.
första stycket skall tillämpas vid 1982 års taxering med den ändringen att de i
lagrummet angivna beloppsgränserna skall vara 23500 kronor i stället för 20400
kronor och 20500 kronor i stället för 17800 kronor. Vidare skall vid nämnda taxering
beloppsgränsen i 22 § 3 mom. andra stycket för gift skatlskyldig vara 90000
kronor i stället för 180000 kronor.

Prop.
1981/82:30 81

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sj'ömansskatt

Härigenom
föreskrivs att 9 a § och anvisningarna lill 12 § lagen (1958:295) om
sjömansskall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

2

9 a §

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer, med ledning av de
vid denna lag fogade tabellerna, de sjömansskatlelabeller som behövs för beräkning
av sjömansskall. Vid fastställandet av sjömansskaltelabel-lerna för år 1980
och senare år skall hänsyn tagas lill inträffade ändringar i fråga om uttaget
av statlig inkomstskatt och storleken av den skattereduktion som medgives enligt
uppbördslagen (1953:272).

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer, med ledning av de vid
denna lag fogade tabellerna, de sjömansskattetabeller som behövs för beräkning
av sjömansskall. Vid fastställandet av sjömansskaltelabel-lerna för år 1980
och senare år skall hänsyn tas till inträffade ändringar i fråga om ullaget av
statlig inkomstskatt och storleken av det kommunala grundavdraget enligt 48 §
2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Jämkning i
fall som avses i 12 § 1 mom. vid e) får för år räknat medgivas med högst ell
belopp, som motsvarar summan av 6000 kronor och det belopp, med vilket avdrag
för väsentligen nedsatt skalleförmåga högst skulle ha kunnat medgivas vid
taxering till statlig inkomstskaft.

Jämkning i
fall som avses i 12 § 1 mom. vid e) får för år räknat medgivas med högst ett
belopp, som motsvarar summan av 7500 kronor och del belopp, med vilket avdrag
för väsentligen nedsatt skalletörmåga högst skulle ha kunnat medgivas vid
taxering till statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som ulan att vara bosatt i Sverige har
all betala sjömansskatt enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn
lagas Ull sådana i sistnämnda förfaltningsmm omförmälda avdrag, vilka sjömannen
med tillämpning av gmnderna för lagen om statlig inkomstskall skulle hava
kunnat påräkna vid taxering i del land, där sjömannen är bosalt. Har vid nämnda
taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans make skall
jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke
bosatt sjöman skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska
beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förslås
tjänstgöring som enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare lid än
hellid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre lydelse
gäller beträffande sjömansskall som har erlagis eller skulle ha erlagis före
ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

Senaste
lydelse 1978:916.

Senaste lydelse 1979: 1160.

Prop. 1981/82:30 82

13
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom
föreskrivs alt 4 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4f

Spärtbelopp
enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt,
förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter som beräknats för den skallskyldige på grund av
taxeiingen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om
den skatlskyldige erlagl sådan skatt under beskattningsåret.

Är
den skatlskyldige berälUgad Är den skallskyldige berätli-

Ull nedsättning av statlig
inkomst- gad till nedsättning av statlig in-

skatt eller förmögenhetsskatt ge- komslskatt eller förmögenhetsskatt

nom skattereduktion som avses i genom skaltereduktion som av-

2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen ses i 2 § 4 mom. uppbördslagen

(1953:272), 2 § lagen (1978:423) om (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om

skattelättnader för vissa sparformer skattelättnader för vissa sparformer

eller 5 § lagen (1980:1047) om skal- eller 5 § lagen (1980:1047) om skal

lereduktion för aktieutdelning eller teredukUon för aktieutdelning eller

genom avräkning av utländsk skall genom avräkning av utländsk skall

enligt särskilda föreskrifter, skall enligt särskilda föreskrifter, skall

skallebelopp enligt första stycket skallebelopp enligt första stycket

beräknas som om skatteredukUon beräknas sorn om skattereduktion

eller avräkning av skatt inte hade eller avräkning av skall inte hade

skett. skett.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om
skatt som påförs på gmnd av 1983 års taxering.

'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772. - Lydelse enligt prop. 1981/82: 10.

Prop. 1981/82:30 83

14
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1980:1047) om skattereduktion för akUeutdelning skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6 §

I fråga om skaltereduktion för I fråga om skallereduktion för

akUeutdelning tillämpas 2 § 4 mom. akUeutdelning tillämpas 2 § 4 mom.

femte och sjätte styckena upp- femte och sjätte styckena upp

bördslagen (1953:272). Skalle- bördslagen (1953:272). Skallere-

redukUon för akUeutdelning skall duklion för aktieutdelning skall till-

tillgodoräknas den skallskyldige godoräknas den skallskyldige före

före skattereduktion enligt 2 § 4 skattereduktion enligt 2 § 4 mom.

och 5 mom. uppbördslagen. uppbördslagen.

Har
skatlskyldig under beskattningsåret varit skyldig all erlägga sjömansskatt och
har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på gmnd
av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp
varmed nedsättning har skett.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1982 och Ullämpas första gången i fråga om
skatt som påförs på gmnd av 1983 års taxering.

Prop. 1981/82:30 84

Innehåll

1
Sänkning av mervärdeskatten ............................. 2

2
Invesleringsfrämjande åtgärder
m.m...................... 2

2.1 Nytt
syslem för invesleringsavdrag för inventarier 2

2.1.1
Gällande bestämmelser om
särskilt investeringsavdrag . 3

2.1.2
Gällande bestämmelser om
mervärdeskatt ... 4

2.1.3
Överväganden och förslag ...................... 5

2.2
Förlängning av giltighetstiden
för investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m 10

2.3
Insättning av medel på
vinstkonlo ................. 11

2.4
Utvidgad rätt all göra
insättning på skogskonto .. 12

3 Inkomstskaltefrågor för
år 1982, m. m................... .. 14

3.1
Höjning av det kommunala
gmndavdraget och slopad särskild skattereduktion 14

3.2
Avdrag för kostnader för
arbetskläder .............. .. 17

3.3
Folkpensionärernas
skalt(lältnader ................. .. 20

3.3.1
Inledning .............................................. .. 20

3.3.2
Förmånsreglernas utformning ................... .. 20

3.3.3
Kommitténs förslag .............................. .. 21

3.3.4
Föredragandens överväganden ................ .. 22

3.3.5
Särskilda frågor .................................... .. 26

3.4 Tekniska
frågor 27

3.4.1
Grundavdrag och skattereduktion
m.m........ .. 27

3.4.2
Övriga frågor ...................................... 30

4
Upprättade lagförslag ........................................ . 30

5
Hemställan .................................................... . 31

Bilaga
4.1 Sammanfattning av betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpen

sionärernas beskattning ...................... . 33

Bilaga
4.2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

(Ds
B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning 37

Bilaga
4.3 Förfallningsförslag ........................... . 49

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Prop.
1981/82:30 Bilaga 5

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1981/82:30 1

Bilaga
5

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Anmälan
till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER
INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Skogsbruk
och virkesförsörjning

Skogen
och skogsbmket har stor betydelse för vårt välstånd. Exporten av
skogsinduslriprodukter tillför landet väsentliga inkomster. Näringens
importberoende är relativt ringa och dess positiva betydelse för bytesbalansen
därmed stor. Näringen är också väsentlig för sysselsättningen inte minsl i
glest bebyggda delar av landet. En gynnsam utveckling inom skogsnäringen är
därför en myckel viktig fömtsättning för regionalpolitiken. Skogsbrukets och
skogsindustrins betydelse i alla dessa avseenden kommer alt beslå.

Under
de allra senaste åren har del varit svårt all tillgodose skogsindustrins
virkesbehov. En fortsatt råvambrist som inte dikteras av begränsningar i
landets skogstillgångar och fastlagda principer för hushållningen med dem måste
undvikas. Svårigheter all i det korta perspektivet tillgodose efterfrågan på
världsmarknaden kan genom förlorade marknadsandelar få långsikliga konsekvenser.

För
all stimulera lill ökad avverkning har riksdagen beslutat om olika åtgärder. Så
t. ex. infördes för år 1979 ett särskilt bidrag till gallring av skog på
enskilda mindre fastigheter (prop. 1978/79: 199, JoU 1978/79:38, rskr
1978/79:427, SFS 1979:486). Bidraget förlängdes sedermera ytteriigare ett
halvår (prop. 1979/80:101 s. 17, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166, SFS
1980:67). Våren 1980 beslutade riksdagen vidare om förmånligare regler för
insättning pä skogskonto i fråga om skogsinläkler under år 1980 och första
hälften av år 1981 (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/ 80:399, SFS
1980:389). Även omläggningen av skogsbeskattningen våren 1979 hade
avverkningsstimulerande inslag (prop. 1978/79:204, SkU 1978/ 79:54, rskr
1978/79:392, SFS 1979:500 och 501).

Våren
1981 beslutade riksdagen att enskilda skogsägare får göra ett extra avdrag vid
inkomsttaxeringen i samband med försäljning av skog under 1 Riksdagen
1981/82. I samt. Nr 30. Bd. 5

Prop. 1981/82:30 2

tiden
den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Avdraget finansieras med en höjd
skogsvårdsavgift (prop. 1980/81:118 bil. 2, SkU 1980/81:44, rskr 1980/81:285,
SFS 1981:342 och 343). Riksdagen beslutade våren 1981 vidare all i
avverkningsstimulerande syfte väsentligt öka bl.a. statsbidragen lill enskilda
skogsägare i Norrlands inland under två år. Även dessa stimulanser finansieras
med skogsvårdsavgiflsmedel (prop. 1980/81:136, JoU 1980/81:25, rskr
1980/81:295). De tvä senast nämnda besluten fattades i avvaktan på all en
särskild kommitté, virkesförsörjningsulredningen (I 1979: 18), lämnar sina
förslag. I avverkningsstimulerande syfte har slutligen åtgärder vidtagits på
prissidan. För föregående avverkningssäsong träffade sålunda virkesmarknadens
parter avtal om höjda priser och prissällningssystemel lades i viss
utsträckning om. Även för innevarande säsong har virkespriserna höjts.

Virkesförsöijningsutredningen
har haft till uppgift att ge förslag till åtgärder för att påverka utbudet av
virkesråvara. Utredningen, som beräknas avlämna sill slutbetänkande inom kort,
redovisade i ett pressmeddelande i juni i år översiktligt sina förslag.
Utredningen kommer sålunda med utgångspunkt i nya tillgångsberäkningar och
analyser av behovet av åtgärder bl. a. att föreslå ändringar i
skogsvårdslagstiflningen och skattelagstiftningen samt förstärkningar av det
statliga ekonomiska stödet på ett antal områden inom skogsbruket. Utredningens
förslag i fråga om det statliga stödet har följts upp i skogsstyrelsens
anslagsframställning för budgetåret 1982/83, som har beslutats av en enig
styrelse.

Virkesförsörjningsutredningens
beräkning visar att del inom ramen för fastlagda principer för hushållningen
med våra skogar finns möjlighet all öka avverkningarna i förhållande Ull de
senaste årens omfattning. Av olika skäl är del enligt utredningens mening
emellertid nödvändigt att statsmakterna vidtar ytterligare åtgärder för att
ökningen skall komma lill stånd.

Del
är också enligt min mening nödvändigt att åtgärder så snart som möjligt vidtas
i syfte all förbättra skogsindustrins virkesförsörjning. Inte minsl behovet av
all värna om marknadsandelar och att snabbt uppnå positiva effekter på landets
ekonomi motiverar detta. Sysselsättningsläget är ett annat viktigt motiv för
all inte avvakta.

En
väg att öka virkestillgången är att bättre la lill vara virke som hanleras i
samband med avverkning och skogsvård. Del staUiga stimulansbidraget för
tillvaratagandet av klenvirke syftar härtill. En annan vikUg åtgärd är fortsatt
utveckling av teknik för ell bättre Ullvaralagande av virket både i skogsbmket
och i industrin.

Virkesförsörjningsutredningens
förslag kommer all remitteras på sedvanligt sätt bl.a. med hänsyn lill att de
rymmer flera lagstiftningsfrågor. När det gäller utredningens förslag lill
förstärkning av del statliga slödel lill skogsbruket är lägel ell annat.
Utredningens förslag är i den delen mindre komplicerade. De bygger på
existerande administrativa mtiner och har dessutom som jag nyss nämnde ingående
behandlats av skogsstyrelsen i dess styrelse.

Prop. 1981/82:30 3

Jag
föreslår sålunda all yllerligare åtgärder redan nu vidtas för alt sUmulera lill
ökad skogsproduktion. Mot bakgmnd av vad jag har anfört anser jag att sådana
åtgärder kan vidtas utan all den fortsatta beredningen av
virkesförsörjningsutredningens förslag föregrips.

De
förslag jag lägger fram i del följande innebär förstärkning av existerande
statliga stödformer. Förslagen syftar lill all öka utbudet av virke både på
kort och lång sikt. Syftet är också att stärka underlaget för sysselsättning och
service i skogsbygderna. Satsningar av det här slaget kan inte inskränkas lill
ett enskilt är. Det lar tid alt realisera dem fullt ul. Dessutom, och del är
del väsentligaste, behöver alla berörda kunna planera för
arbelskraftsförsöijning, utbildning, försörjning med plantor m. m. Starkt
tidsbegränsade åtgärder på delta område kan ge effekter som är motsatta de
önskvärda. Så t. ex. kan en kortvarig stimulans av arbelsdryga åtgärder
resultera i resursförflytlningar från mindre arbetsdryga med minskal virkesulbud
som följd. För all undvika dessa ölägenheter och för all möjliggöra
resursplanering och arbelskraflsrekrylering föreslår jag att de åtgärder jag
redovisar i del följande planeras för en 15-årsperiod. Del utesluter givetvis
inte att anpassningar kan bli nödvändiga om förulsältningama ändras eller om
effekterna av åtgärderna inte blir de avsedda. Ell långsiktigt program
möjliggör också teknisk utveckling och metodutveckling.

Stora
delar av skogsmarken i vårt land utnyttjas mindre intensivt. Del finns sålunda
2-2,5 miljoner hektar skogsmark som är bevuxen med så gles skog alt markens
produktionsförmåga utnyttjas dåligt. Orsakerna lill detta förhållande kan vara
flera. En är all skogen har glesats ut successivt under lång lid varvid ny skog
inte har haft möjlighet all växa upp. Ett annat skäl är att övergivna
betesmarker fått växa igen helt ulan skötsel och med olämpliga trädslag.
Förhållandel uppmärksammades i samband med 1979 års översyn av skogsvård
slagen. I den nya lagen infördes sålunda en bestämmelse som föreskriver alt ny
skog skall anläggas på skogsmark där skogen är så gles eller lill så stor del
beslår av för marken olämpligt trädslag, all dess tillväxt är avsevärt lägre än
den tillväxt som är möjligt. Samtidigt beslutades om statsbidrag till återväxlålgärderna
efter sådan avverkning och till täckning av eventuell förlust därvid. För
ändamålet togs upp en årlig bidragsram av 30 milj. kr. Bidrag till
återväxtålgärder kan utgå med högst 50% av godkänd kostnad inom det skogliga
stödområdets inre zon och med högst 30% i resten av landet. Bestämmelserna
finns i förordningen (1979:792) om statligt stöd lill skogsbmket (ändrad
1981:374).

Jag
föreslår all den bidragsform som jag nu har redogjort för utvidgas och
förbättras. Målet bör därvid vara att under en 15-årsperiod avverka de glesa
skogarna och ersätta dem med nya, produkUvare bestånd. Enligt skogsstyrelsens
bedömningar kan inte hela den nämnda arealen bli föremål för åtgärder. Hänsynen
som enligt skogsvårdslagen skall tas Ull naturvårdens och andra allmänna
intressen gör att den för åtgärder tillgängliga

Prop. 1981/82:30 4

arealen
måste minskas till ca 1,7 miljon hektar. Härav är två tredjedelar belägna i
Nortland. Om åtgärderna fördelas på en 15-årsperiod beräknas de i genomsnitt ge
närmare 4,5 miljoner m sk om året. Arbetskraftsbehovet härför har beräknats
till ca 580000 dagsverken om året eller ca 3000 årsverken. Det årliga behovet
av skogsplantor skulle öka med 50% och den långsikliga åriiga skogstillväxten
med 4 miljoner m sk.

Villkoren
för bidrag bör ändras enligt följande. Till återväxtålgärder bör fysiska
personer, dödsbon och familjestiftelser kunna få högst 90% bidrag inom de
svårföryngrade delarna iiv del skogliga stödområdets inre zon. Till övriga
skogsägare inom dessa delar och Ull samtliga skogsägare inom övriga delar av
det skogliga stödområdet bör bidraget vara högst 70% av godkänd kostnad. För
resten av landet bör bidraget bestämmas Ull högst 50%. Bidrag bör inte lämnas i
de fall nettot från själva avverkningen väsentligt överstiger kostnaderna för
ålerväxtåtgärderna. I övrigt bör gälla bestämmelserna i förordningen (1979:792)
om statligt stöd lill skogsbmket.

Den
årliga kostnaden för det 15-årsprogram som jag nu har föreslagit beräknar jag
lill ca 200 milj. kr. Även om det är angelägel all programmet får full
genomslagskrafl snarast Ican del med hänsyn lill behovet av information,
rådgivning och utbildning inte beräknas få denna omfattning förtån nästa
budgetår. För innevarande budgetår beräknar jag all det behövs en bidragsram av
100 milj. kr., dvs. en ökning med 70 milj. kr. i förhållande till vad som redan
är beslutat.

Som
jag har framhållit i del föregående behöver programmet för avveckling av de
glesa skogarna introduceras på rätt sätt för all ge avsedd effekt. För all
täcka kostnaderna för information, rådgivning och utbildning bör 2,5 milj. kr.
av den föreslagna bidragsramen få las i anspråk:

Når det gäller täckning av
arbetskraftsbehovet vill jag anföra följande. Ca 40% av del beräknade
arbetskraftsbehovet för programmet kan väntas hänföra sig lill
ålerväxtåtgärderna. All andelen inte är störte är en fördel med hänsyn lill
snedfördelningen i efterfrågan på arbetskraft mellan sommar- och
vinterhalvåren. Snedföj-delningen har uppkommit genom att mekaniseringen inom
skogsbmket hittills i huvudsak har inriktats och varit möjlig att inrikta mol
avverkningsarbelet. Den stora efterfrågan på arbetskraft för sommarens
skogsvårdsålgärder är svår att tillgodose, bl. a. av del skälet att människor
naturligt helst väljer heltidsarbete. Det program som jag nyss har föreslagit
rymmer både sommar- och vinlerarbele. Jag utgår från att skogsbmket i sin
planering av åtgärderna tar lill vara de möjligheter som programmet ger all
hellidssysselsälta ny arbetskraft. Genom all programmet enligt mitt förslag
blir långsiktigt är det möjligt för skogsbmket alt planera för både utbildning
och rekrytering av den arbetskraft som behövs. Om det blir fråga om att
prioritera mellan tänkbara bidragsmotla-gare, bör de ges företräde som
n)'ansläller skogsarbetare.

Ett
viktigt led i strävan mot ell aktivare skogsbmk är skogsbmksplanen. Riksdagen
har Udigare betonat angelägenheten av att varje skogsägare med

Prop.
1981/82:30 5

fastighet
av betydelse skaffar sig en skogsbrtiksplan. Till kostnaderna för skogsbmksplan
kan staten lämna bidrag med ungefär hälften av den beräknade kostnaden. Staten
bekostar helt de översiktliga skogsinvenleringarna som kan ligga till grund för
planerna och som också utgör ell viktigt led i skogsvårdsstyrelsernas planering
av sin verksamhel. För innevarande budgetär står 3,5 milj. kr. resp. 12,8 milj.
kr. lill förfogande. Jag föreslår all dessa ramar vidgas med 2 milj. kr. resp.
3 milj. kr. Därmed nås två syften, nämligen ökad aktivitet på enskilda
skogsfastigheler och förbättrat underlag för planering av del program som jag
nyss har förordat.

De förslag som jag nu har
lagt fram innebär all den sammanlagda ramen för bidrag under innevarande
budgetär Ull skogsvård m. m. bör ökas med 75 milj. kr. lill 289,5 milj. kr.

Ett
väl fungerande vägnät är en förutsättning för ett aktivt skogsbruk. Del behövs
inte bara för transporter av virke, utan också för transport av personal och
redskap i samband med avverkning och skogsvård. De enskilda vägarna som står
till förfogande har en sammanlagd längd av drygt 190000 km. HärUll kommer de
allmänna vägarna. Fortfarande saknar dock stora skogsarealer väg på rimligt
avstånd. Utanför vägarnas normala verkningsdjup ligger drygt 6 miljoner hektar
skogsmark, varav hälften är bevuxen med reslskog och annan
slutavverkningsskog.

Statsbidrag kan lämnas
till nybyggnad och ombyggnad av skogsvägar. Bidrag kan utgå med högst 75 % av
godkänd kostnad i del skogliga stödområdets inre zon och med högst 60% i
resten av landet. Det enskilda mindre skogsbmket har företräde till bidrag
framför övriga skogsägare om inte aktuell väg har gemensamt intresse. För
ändamålet har för innevarande budgetår en bidragsram av 30 milj. kr. ställts
lill förfogande. Dessutom har regeringen i samband med vårens beslut om
sysselsällningsskapande åtgärder särskilt anvisat ytterligare 20 milj. kr. för
skogsvägsbyggnadsarbe-len i skogslänen under kommande vinter.
Bidragsbeslämmelserna finns i förordningen (1979:792) om statligt stöd lill
skogsbruket.

Del
är angelägel att skogsvågnälels utbyggnad och förbättring påskyndas i hela
landet. Jag föreslår därför alt bidragsramen för innevarande budgetår ökas med
20 milj. kr. till 50 milj. kr. Av ökningen bör ca hälften falla på stödområdets
inre zon.

Jag
har i del föregående redovisat ell flertal åtgärder som regeringen och
riksdagen tidigare har vidtagit för att stimulera till ökad akUvilet i skogsbmket,
bl. a. del extra avdrag som enskilda skogsägare får göra för virkesinkomster
under tiden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Inkomslskal-lereformen, som
regeringen har för avsikt att föreslå riksdagen och som bl.a. berör
marginalskatterna, kommer självfallet alt verka stimulerande på avverkningarna.
Chefen för ekonomi- och budgeldepartementen har tidigare i dag i samma syfte
föreslagit förbättrade möjligheter till användning av skogskonton.

Prop.
1981/82:30 6

Fördelarna
som skogsindustrin får genom en ökad aktivitet i skogsbmket är stora. Ökade
virkesleveranser lill industrin leder lill ökade export-möjligheter. De kan
även innebära minskal behov av dyrt importerat virke. För skogsindustrins del
bör de av mig förordade sUmulanserna till aktivare avverkning därigenom bli
avsevärt billigare än de åtgärder i form av t. ex. prishöjningar som annars
slår til 1 buds. Beträffande frågan om finansieringen av de av mig föreslagna
åtgärderna hänvisar jag lill vad chefen för ekonomi- och budgeldepartementen
tidigare anfört.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1.
godkänna vad jag har förordat
om bidrag för avveckling av lägproducerande bestånd,

2.
medge all under budgetåret
1981/82 statsbidrag beviljas med högst 289500000 kr. till skogsvård m. m.,

3.
medge all under budgetåret
1981/82 statsbidrag beviljas med högst 50000000 kr. lill byggande av
skogsvägar.

Norstedts Trvckeri, Stocl(holm 1981

Prop.
1981/82:30 Bilaga 6

Handelsdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1981/82:30 1

Bilaga
6

Utdrag

HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande:
statsrådet Molin

Anmälan
till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER
INOM HANDELSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Prisreglering

Såsom
chefen för ekonomi- och budgetdepartementen har anfört beslutade regeringen
den 14 september 1981 om allmänt prisstopp fr.o.m. den 17 september 1981.
Regeringen har i samband därmed uttalat all det allmänna prissloppet bör gälla
till årsskiftet 1981-1982. Jag vill nu anmäla frågan om förlängd tillämpning av
allmänna prisregleringslagen (1956:236).

Allmänna
prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301) är en beredskapslag som
formellt är i kraft, men som endast kan tillämpas i vissa särskilt angivna
lägen. Har lagen salts i Ullämpning ger den regeringen fullmakt att under vissa
fömtsättningar införa olika former av prisreglering.

Fömlsällningarna
för tillämpning av lagen anges i 1 §. Denna paragrafs första och andra stycken
avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs, att
regeringen kan förordna om Ullämpning av lagens bestämmelser om av annan orsak
fara har uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare vam-
eller tjänsteområde. Sådant förordnande skall gälla för viss lid, högst ett år
varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller, om
riksmöte inte pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte. Om
underställningen ej sker eller riksdagen inte inom två månader från del
underställningen sked-de godkänner förordnandet, är detta förfallet.

Bestämmelser
om formerna för prisreglering finns i 2-9 §§ prisregleringslagen. Enligt 2 §
kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva, all visst
pris skall gälla som högstpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet
eller frivilligt utförande av viss tjänst. Högstpris får inte överskridas utan
tillstånd. Enligt 3 § kan vidare regering- I Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 6

Prop.
1981/82:30 2

en
eller myndighet som regeringen bestämmer förordna om sloppris på viss
förnödenhet eller tjänst. Detta innebär att den som frivilligt säljer
förnödenheten eller frivilligt utför tjänsten inte ulan tillstånd får
överskrida det pris vilket han tillämpade den dag som anges i förordnandet.
Föreskrift om sloppris skall gälla för viss dd, högst sex månader. Tiden kan
förlängas, varje gång med högst sex månader. Om ett gällande sloppris finnes
vara högre än som kan anses skäligt, kan föreskrift meddelas om skälig sänkning
av priset.

1 3 a § behandlas s. k.
prisutfästelse. Härmed förstås att någon till myndighet, som regeringen
bestämmer, har gjort särskild utfästelse om del högsta pris som han skall
tillämpa på förnödenhet eller tjänst eller i övrigt om ordningen för
försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst. En sådan utfästelse får
inte frångås ulan myndighetens tillstånd. Enligt 3 b § kan regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer föreskriva, all den som yrkesmässigt säljer viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utför viss tjänst inte ulan tillstånd får höja
sitt pris förtän viss tid efter det alt han hos myndighet har gjort anmälan om
prishöjningen och skälen för denna. Tiden får bestämmas till högst en månad.

Enligt
4 § kan föreskrift meddelas om att viss förnödenhet inte får säljas eller viss
tjänst ulföras, om inte högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten
eller tjänsten. 5 § innehåller förbud mol s. k. prisocker. I 6 § finns
bestämmelser som syftar till att hindra att en prisreglering kringgås genom
kombinationsavtal. 7 § ger regeringen möjlighet alt föreskriva
ivångskar-lellisering, nyelableringskonlroll eller liknande. Enligt 8 § får myndighet
som regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om skyldighet att anslå
prisuppgifter och om skyldighet att sälja förnödenhet efter vikt eller mått i
förpackningar som är märkta på visst sätt o.d. De ytterligare föreskrifter om
varors utförande, förpackning m. m. som behövs för genomförande av
prisreglering meddelas enligt 9 § av regeringen.

Lagens
återstående paragrafer, 10—22 §§, innehåller straffbestämmelser m.m. När någon
bestämmelse i 2-9 §§ äger Ullämpning, skall enligt 1 § sista stycket även
motsvarande bestämmelser i 10—22 §§ tillämpas.

Allmänna
prisregleringslagen är, med undanlag för vissa bestämmelser, i tillämpning
sedan den 21 december 1972. Enligt nu gällande förordning (1980:950) äger
lagens 2-4, 6, S och 9 §§ Ullämpning t.o.m. den 20 december 1981. Förordningen
är utfärdad med stöd av riksdagens beslut den3december 1980 (prop.,1980/81:24,
FiU 11,rskr 49).

I
prop. 1980/81: 24 redovisas de prisregleringsålgärder som har vidtagits fram
till den 16 oktober 1980. Av redovisningen framgår alt prisslopp vid den
tidpunkten gällde för mjölk och filmjölk saml tjänster som avsåg befordran av
gods med lastbil i inrikes Qärrtrafik. Vidare gällde skyldighet att
förhandsanmäla prishöjningar på särskilda varu- och tjänsteområden.
Skyldigheten avsåg bl.a. vissa varor hänförliga till livsmedel och andra
dagligvaror, byggnadsmaterial m.m., massa och papper, emballage av

Prop.
1981/82:30 3

papper
eller plast, personbilar och husvagnar, bilreservdelar och biltillbehör,
lantbruksmaskiner, vissa tidningar och Udskrifter, möbler samt läkemedel. På
tjänsteområdet omfattades bl.a. reparaUoner av bilar och hushållsmaskiner,
tryckeriarbelen, restaurang- och annan serveringsverksamhet saml befordran av
gods med lastbil.

Den 1 januari 1981
upphävdes prissloppet på tjänster som avsåg befordran av gods med lastbil i
inrikes fjärrtrafik. Samtidigt undantogs från förhandsanmälningsskyldighelen
bl.a. personbilar, husvagnar, tidningar och tidskrifter, vissa tryckeriarbeten,
reparations- och underhållsarbeten på radio- och TV-apparater saml restaurang-
och annan serveringsverk-samhel.

Det allmänna prissloppet,
som trädde i kraft den 17 september 1981, infördes som ett led i regeringens
offensiv för alt återställa balansen i den svenska ekonomin (1981:904). Samtidigt
upphävdes den tidigare gällande förordningen (1980:267) om prisslopp m.m. Del
allmänna prisstoppet, som alltså enligt regeringens mening bör gälla till
årsskiftet 1981 -1982, har tidsbegränsats t.o.m. den 20 december 1981 med
hänsyn till alt tillämp-ningstiden för allmänna prisregleringslagen utgår denna
dag om inte riksdagen dessförinnan beslutar om förlängning.

I regeringens
ekonomisk-politiska program, för vilket chefen för ekonomi- och
budgeldepartementen tidigare redogjort, ingår all bl.a. genom en momssänkning
pressa ned den allmänna prisnivån. Det är då av vikt att det utrymme som därmed
skapas för prissänkningar tillvaratas snabbt och effektivt. Jag avser därtor
att återkomma till regeringen med del förslag om ändring av förordningen om
prisstopp som krävs för all införa föreskrifter om sänkning av sloppris.

Till de prispoliliska
åtgärderna hör också den prisövervakning som statens pris- och kartellnämnd
(SPK), efter regeringens uppdrag den 17 december 1971, utövar då prisslopp inte
gäller. För denna övervakning fastställde regeringen den 18 december 1980 nya
riktlinjer. Därvid har SPK fått i uppdrag att utöva en intensiv prisövervakning
inom vissa varu- och tjänsteområden, bl. a. livsmedel, byggnadsmaterial och
byggnadsverksamhet, oljeprodukter, läkemedel, reparations- och
underhållsarbeten på personbilar, lastbilar och hushållsapparater, vissa
transporter, gas-, el- och värmeförsörjning, renhållning saml vallen- och
avloppsförsörjning. Inom vam- och tjänsteområden som inte omfattas av den intensiva
prisövervakningen skall nämnden följa prisutvecklingen och ha en beredskap för
särskilda insatser. När så bedöms lämpligt skall nämnden inom dessa områden
göra koncentrerade undersökningar. Enligt riktlinjerna skall nämndens
prisövervakning inriktas på att förhindra prishöjningar som vidtas som
kompensation för förväntade kostnadsökningar. Vidare bör nämnden arbeta för alt
motverka prishöjningar som görs som kompensation för s. k. löneglidning.
Nämnden bör också söka påverka prissättningen så all priserna inte höjs som
kompensation för minskad försäljningsvolym.

Prop. 1981/82:30 4

Nämndens
bedömningar skall dock ske med beaktande av samtliga i varje enskilt fall
föreliggande omständigheter, såsom exempelvis prissättningens betydelse för
förelagens möjligheter att finansiera ny- och ersättnings-investeringar samt
utveckling.

I
samband med införandet av del allmänna prissloppet har regeringen föreskrivit
att riktlinjerna för SPK:s prisövervakning inte skall gälla sådana varor och
tjänster som omfattas av prissloppet.

Prisregleringskommitlén
(H 1975:06) har i maj 1981 avgivit slulbelän-kandel (SOU 1981:40-42)
Prisreglering mol inflation. Kommitténs allmänna uppgift har varit alt
utvärdera den prispolitik som har förts i Sverige sedan år 1972. Med prispolilik
avses därvid de prisregleringsåtgärder som har vidtagits med stöd av
prisregleringslagen och den prisövervakning som har bedrivits av SPK.
Belänkandet remissbehandlas f.n. Remisstiden utgår den 1 november 1981.

Jag
finner det angelägel all de prispoliliska frågoma noga prövas i belysning av
belänkandet och de synpunkter som kommer fram vid remissbehandlingen. Mot
bakgmnd av regeringens nyligen på ett brett plan vidtagna ekonomisk-poliUska
åtgärder och i avvaktan på nämnda prövning förordar jag att tillämpningstiden
för allmänna prisregleringslagen förlängs med ytterligare ett år. En sådan
förlängning kräver riksdagens godkännande.

Jag
hemställer således all regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9§§
allmänna prisregleringslagen (1956:236) under Uden den 21 december 1981-den 20
december 1982.

Norstedts Tryckeri, Stockliolm 1981

Prop.
1981/82:30 Bilaga 7

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1981/82:30 I

Bilaga
7

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL '

vid
regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande:
statsrådet Eliasson

Anmälan
till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER
INOM ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Inom
arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde föreslås tre besparingsåtgärder
bli genomförda med verkan fr. o. m. den Ijanuari 1982, nämligen dels slopande
av delprogrammet Delaljplaneringsbidrag inom programmet Sysselsällningsskapande
åtgärder, dels slopande av överföringsmöjligheten inom lönebidrag och dels en
viss sänkning av statsbidraget lill Stiftelsen Samhällsföretag.

[1]
Slopande av detaljplaneringsbidrag. Programmet Sysselsällningsskapande
åtgärder omfattar bl. a. delprogrammet Delaljplaneringsbidrag, vilket syftar
lill att främja upprätthållandet av en beredskap av färdigprojek-terade
byggnads- och anläggningsprojekt som kan användas för att motverka
arbetslöshet. Bidraget kan användas för i huvudsak följande tvä ändamål, nämligen
dels för projektering av vissa kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten,
dels för statlig projektering av skogsvägar och skogs-vårdsarbelen. Dessutom
kan bidrag utgå för inventering av utredning av naturvårdsprojekt lämpliga all
ulföra som beredskapsarbeten. Tidigare har bidrag också utgått för projektering
av bostadshus, men den möjligheten slopades efter förslag i regeringens
proposition (prop. 1980/81:20, AU 1980/81:11, rskr 1980/81:56) om besparingar
inom statsverksamheten.

Detaljplaneringsbidragel
har tillkommit för alt säkerställa att färdigpro-jekterade objekt finns i
tillräcklig omfattning i objeklreserven för beredskapsarbeten. Objektreserven
under budgetåret 1980/81 motsvarande enligt arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)
bedömningar ca 13 miljoner syssel-sällningsdagar, medan de utförda
sysselsätlningsdagarna uppgick Ull ca 4,5 miljoner. Reserven är således under
ett normalt budgetår avsevärt störte än del faktiska antalet utförda
sysselsättningsdagar. Detaljplane-

Prop.
1981/82:30 2

ringsbidragets
betydelse för arbetsmarknadspolitikens effektivitet är numera obetydlig,
eftersom man även ulan delta torde få tillräckligt med objekt för
beredskapsarbeten. Jag vill härvid framhålla att projekteringskostnaden
normalt är en relativt liten del av hela kostnaden för en investering.

Jag
förordar med hänvisning lill del nu anförda all detaljplaneringsbidragel fr.
o. m. den I januari 1982 inte längre skall kunna beviljas. Före den 1 januari
1982 fattade beslut får dock fullföljas. Delta kan beräknas medföra en
besparing för statsverket på ca 36 milj. kr. på helårsbasis.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna vad jag har anfört om slopandet av möjligheterna all erhålla
delaljplaneringsbidrag.

[2]
Särskilda åtgärder för arbetsampassning och sysselsättning. För alt bereda
anställning åt en sådan arbetshandikappad för vilken andra åtgärder inte
lämpligen kan vidtas för all underlätta en arbelsplacering får lönebidrag
lämnas enligt förordningen (1980:338, ändrad 1981:445) om anställning med
lönebidrag. Lönebidrag lämnas till arbetsgivare som anställer en arbetssökande
som på gmnd av nedsatt arbetsförmåga annars inte skulle få arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. För en arbetshandikappad som redan är anställd hos
arbetsgivaren får lönebidrag lämnas endast om det finns synnerliga skäl och om
en annan arbetshandikappad som anvisas av arbetsförmedlingen samtidigt anställs
saml att nedsättningen i den anställdes arbetsförmåga är så stor, att han
annars inte skulle få behålla anställningen.

Lönebidrag
för redan anställd får lämnas med 25 % av lönekostnaden för den anställde under
fyra år varefter förnyad prövning kan ske. Bidrag för redan anställd får inte
lämnas lill statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor, affärsdrivande
verk eller allmännyttiga organisationer.

I
sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 föreslår AMS all bidraget i
samband med överföring av redan anställda Ull anställning med lönebidrag
slopas. Delta skulle enligt styrelsen ge en minskning av medelsbehovet under
delprogrammet Anställning med lönebidrag med 10 milj. kr.

Jag
delar AMS uppfattning att möjligheten all erhålla bidrag genom alt överföra
redan anställda till an:>tällning med lönebidrag kan slopas. Som framgått av
min redogörelse är reglerna för överföring ytterst restriktiva och kan
tillämpas enbart i de fall då arbetstagarens anställningstrygghet är reellt
hotad. I de fall nedsättningen i den anställdes arbetsförmåga är så stor all
det föreligger saklig grund för uppsägning på grund av den anställdes
personliga förhållanden, men den anställde ändå vill fortsätta att förvärvsarbeta,
får arbetsförmedlingen - på samma sätt som gäller för andra arbetssökande -
pröva möjligheterna till annan arbelsplacering.

Jag
förordar att möjligheten att erhålla bidrag genom all överföra redan anställda
till anställning med lönebidrag upphör redan frän den 1 januari

Prop. 1981/82:30 3

1982.
Liksom hittills bör dock överföringsmöjlighelerna finnas när det gäller
anställda som återgår i arbete efter all ha uppburit helt sjukbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vidare förordar jag att
möjligheten att förlänga lönebidrag för dem se har överförts lill anställning
med lönebidrag upphör från samma tidpunk. Jag avser här personer för vilka
lönebidrag utgått under minsl fyra år. Besparingen beräknas uppgå lill 11,0
milj. kr. Sammanlagt kan besparingen uppgå till 21 milj. kr.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna av mig förordade ändringar i riktlinjerna för anställning med
lönebidrag alt tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1982.

[3]
Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag. Stiftelsen Samhällsföretag har för
budgetåret 1981/82 tilldelats medel för aft täcka underskottet i verksamheten
(driflbidrag) motsvarande 135% av lönesumman för arbetslagarna i skyddat
arbete.

Stiftelsen
har redovisat ett minskat behov av driftbidrag.Det har uppnåtts genom en rad
resultatförbättrande åtgärder inom sliftelseorganisa-tionen. Av den redovisade
långlidsbedömningen framgår aft den gynnsamma utvecklingen beräknas fortsätta
under hela planeringsperioden.

Enligt
min mening bör genom ytteriigare ralionaliseringsålgärder de beräknade
resultatförbältringarna kunna åstadkommas tidigare. Driftbi-dragsprocenlen bör
därför redan under andra delen av innevarande budgetår kunna sänkas till 129%.
En procent motsvarar ca 13 milj. kr., vilket innebär en besparing om ca 80
milj. kr. i helårseffekt.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

alt
godkänna den av mig förordade förändringen av driftbidraget till Stiftelsen
Samhällsföretag att tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1982.

Norstedts Trycken, Stockholm 1981

Prop.
1981/82:30 Bilaga 8

Bostadsdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1981/82:30 1

Bilaga
8

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-09-24 Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan
till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

Å TG Ä RDER INOM BOSTADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMR Å DE

Bostadsförsörjning
m. m.

[1]
Bostadslån för ombyggnad av småhus. Bostadslånets storlek bestäms på grundval
av ell i särskild ordning fastställt låneunderlag. Vid ombyggnad gäller all
låneunderlagel skall motsvara den ombyggnadskoslnad som länsbostadsnämnden
godkänner. I den godkända ombyggnadskoslnaden ingår därvid både material- och
arbetskostnader. Arbetskostnaden ingår oberoende av vem som utför arbetet.

I
fråga om lån Ull energibesparande åtgärder i småhus har regeringen, som chefen
för bostadsdepartementet förulskickade i prop. 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten m. m. (bil. 12), beslutat om ändrade regler för all hindra
alt statliga medel används lill s.k. grå verksamhet. De ändrade reglerna
innebär all arbetskostnaderna för energibesparande ål-gärder, i motsats till
vad som gäller vid ombyggnad, får ingå i låneunderlagel endast om arbetet
utförs av någon annan än lånesökanden. Reglerna innebär vidare att en ansökan
om utbetalning av lån i dessa fall skall innehålla vissa uppgifter om arbetet
och vem som har ulfört detta. Ansökan skall dessutom innehålla en av sökanden
undertecknad försäkran på heder och samvete alt uppgifterna är sanningsenliga.
Uppgifterna skall av länsbostadsnämnden lämnas lill länsstyrelsen.

I prop. 1980/81:20
framhöll chefen för bostadsdepartementet som bakgrund lill de redovisade
regeländringarna bl.a. all det är angeläget all arbeten med energibesparande
åtgärder utförs i sådana former alt de sociala åtagandena för arbetskraften
tryggas och all sociala avgifter och skaller betalas. Energibesparande åtgärder
och ombyggnadsåtgärder har samma karaktär och utförs också i stor utsträckning
samtidigt. Jag föreslår därför all möjligheten att få bostadslån till
arbetskostnader vid ombyggnad av småhus begränsas på samma sätt som i fråga om
lån lill energibesparande åtgärder i sådana hus. Om lånet avser ombyggnad av
småhus bör 1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bil. 8

Prop. 1981/82:30 2

således
arbetskostnader få ingå i låneunderlagel endast om arbetena utförs av annan än
lånesökanden. I övrigt bör del ankomma på regeringen eller efter dess
bemyndigande bostadsstyrelsen att meddela närmare bestämmelser i frågan.

De
ändringar som följer av vad jag nu har föreslagit bör träda i kraft den 1
januari 1982.1 likhet med vad som beslutades i fråga om energisparslödel bör
dock nu gällande bestämmelser fortfarande tillämpas i ärenden, i vilka ansökan
om lån har kommit in till kommunens förmedlingsorgan före nyssnämnda tidpunkt.

Om
lånlagarna även i fortsättningen utför eget arbete vid ombyggnad av småhus i
lika stor omfattning som hittills, innebär mitt förslag att statens utgifter
för bostadslån minskar med ca 70 milj. kr. per år och utgifterna för
räntebidrag med ca 25 milj. kr. under del första året av lånetiden, räknat på
en årsproduktion. Med hänsyn lill den lid som förflyter mellan ansökan och
utbetalning av bostadslån kommer utgiftsminskningen att ske successivt med
början under budgetåret 1982/83.

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna vad jag har förordat om ändrade grunder för bostadslån till
arbetskostnader vid ombyggnad av småhus.

[2]
Samordning av räntebidrags- och låneregler för ga-age. Enligt nuvarande
bestämmelser för räntebidrag får ägare av sådina bostadshus, som uppförs eller
byggs om med stöd av bostadslån, rä itebidrag lill kostnaderna för ränta på
den del av faslighetslånen inkl. bostadslånet som belöper på låneunderlagel
för bostäder. Därvid inräknas också låneunderlagel för lokaler om det inte överstiger
20000 kr. I fråga om småhus som bebos av låntagaren innebär bestämmelsen att
räntebidrag normalt lämnas lill räntekostnaden även på den del av
fastighetslånen som avser garage. För flerbosladshusen och för sådana småhus
som upplåts med hyres- eller bostadsrätt uppgår däremot den del av
låneunderlaget som avser garage normall till högre belopp än 20000 kr., vilket
innebär att bestämmelsen i dessa fall hindrar räntebidrag för sådana utrymmen.

I
en motion lill 1980/81 års riksmöte påtalades denna skillnad. Civilut-skoltet
uttalade (CU 1980/81:29) med anledning av motionen att reglerna borde ses över.
Enligt utskottet torde det kunna vara möjligt all ulan administrativa negativa
effekter åstadkomma en belåning av egnahem, som inte ger dem fördelar i dessa
hänseenden före andra boendeformer. Vad utskottet anförde har riksdagen gett
regeringen till känna (rskr 1980/ 81:244).

Det
ankommer på regeringen att besluta om de ändringar som behövs för all
tillgodose riksdagsutlalandel. För sammanhangels skull vill jag dock anmäla all
jag senare denna dag avser alt föreslå regeringen att avveckla den möjlighet
till räntebidrag för lån till lokaler som de nuvarande reglerna medger.
Ändringen bör träda i kraft den I januari 1982. Nuvarande be-