Prop. 1981/82:38

Prop.
1981/82:38

Regeringens proposition

1981/82:38

om kapitaltillskott
till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, m. m.

beslutad
den 29 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoli.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS
G. ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen redovisas resultatet av en av riksdagen begärd utvärdering av
ett utvecklingsalternativ för Norrlands Skogsägares Cellulosa AB:s fabriker i
Hörnefors. Vidare föreslås att 50 milj. kr. anvisas för kapitaltillskott till
företaget för att täcka de merkostnader som uppkommit till följd av att detta
åtagit sig att fortsätta driften vid fabrikerna i avvaktan pä utvärderingen.

Riksdagen
1981/82. I saml. Nr 38

Prop. 1981/82:38

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-29

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder. Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om kapitaltillskott till Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB, m.m.

1 Inledning

Som ett led i omstruktureringen av Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB (Ncb) beslöt bolagets styrelse i oktober 1980 att inleda MBL-förhandlingar
om nedläggning av bolagets massafabrik i Hörnefors. Ijanuari 1981 beslöt
styrelsen att förhandlingarna skulle avse även bolagets pappersbruk på samma
ort.

Ett förslag som innebär fortsatt drift vid Ncb:s två
fabriker i Hörnefors har framförts av den s. k. Hörneforsgruppen. I denna ingår
bl. a. representanter för länsstyrelsen i Västerbottens län, Llmeå kommun och
de fackliga organisationerna vid Ncb:s fabriker i Hörnefors. Förslaget, som i
skrivelse den 23 februari 1981 överlämnats till regeringen, innebär i korthet
följande. Hörneforsfabrikerna ombildas till ett självständigt aktiebolag.
Hörnefors AB. Ncb tillskjuter i detta bolag anläggnings-och
omsättningstillgångarom 50 milj. kr. och överlåter sedan akUerna i bolaget till
de anställda och den kommande företagsledningen för 1 kr. Ytterligare aktier
tecknas dels av de anställda och andra intressenter, dels av staten, vardera
till ett belopp av 10 milj. kr. Medel i övrigt för finansiering av
investeringar, drift och omsättningstillgångar lånas upp, därav 90 milj. kr. i
form av olika slags lån från staten och 30 milj. kr. i form av banklån.

Verksamheten inriktas på tillverkning av vissa speciella
pappersprodukter, till stor del för export. I det nya bolaget sysselsätts ca
320 anställda, vilket är ca 130 personer färre än f. n.

Riksdagen beslutade våren 1981 om medelstillskott till Ncb
i syfte att skapa en finansiell bas för företagets fortsatta omstrukturering (prop.
1980/ 81:98, NU 1980/81:49, rskr 1980/81:282). Riksdagsbeslutet innebar bl.a.

Prop.
1981/82:38 3

att
riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i
reservation I till mom. 5 i näringsutskottets betänkande avseende fortsatt drift
vid Hörnefors fabriker. Detta innebar att riksdagen hemställde att regeringen
skulle föranstalta om att nedläggning av Ncb;s fabriker i Hörnefors inte
skulle ske förrän en utvärdering av Hörneforsgruppens förslag om fortsatt och
utvecklad drift vid Hörneforsfabrikerna slutförts och redovisats för
riksdagen. Redovisningen skulle ske vid en sådan tidpunkt att riksdagen kunde
fatta beslut i saken under hösten 1981. Riksdagsbeslutet våren 1981 innebar
vidare att det fick ankomma på riksdagen att på regeringens begäran anvisa
medel för sådana merkostnader som uppskovet med nedläggningen kommer att
förorsaka Ncb.

Mellan
Ncb och staten har träffats ett avtal om fortsatt drift vid Hörneforsfabrikerna
i avvaktan på nämnda utvärdering samt om ersättning för merkostnader för
uppskovet. Avtalet bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga I.

Regeringen
uppdrog den 4 juni 1981 ät statens industriverk att utvärdera det för Hörneforsfabrikerna
nämnda utvecklingsalternativet. Utvärderingen skulle enligt uppdraget ske
under medverkan av berörda myndigheter, Ncb och de anställda vid Hörneforsfabrikerna
samt berörda fackliga organisationer.

2
Utvärdering av Hörneforsgruppens förslag

Industriverket
har i skrivelse den 1 oktober 1981 redovisat resultatet av utvärderingen.
Resultatet har även publicerats som en utredningsrapport i industriverkets PM-serie
med beteckningen SIND PM 1981: 15 Bruksort i kris Hörnefors - en utvärdering.
En sammanfattning av utredningsrapporten bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 2. Av skrivelsen framgår bl. a. följande.

Industriverket
har bedömt Hörneforsgruppens förslag från både företagsekonomisk och
samhällsekonomisk utgångspunkt. Utvärderingen visar att ett genomförande av
förslaget leder till stora företagsekonomiska förluster. Bidragande till detta
är enligt verket bl.a. hård råvarukonkur-rens, stort investeringsbehov och
svårigheter att förränta investeringarna samt begränsade marknadsförings- och
produktutvecklingsmöjligheter. Till detta kommer bl.a. nackdelar genom det
tänkta företagets ringa storlek i förhållande till konkurrenterna. Därutöver
anser verket att en omfattande statlig finansieringsmedverkan i form av bl.a.
subventioner och lånegarantier skulle försämra den svenska finpappersindustrins
relationer fiU EG.

Från
samhällsekonomiskt synpunkt skulle ett genomförande av utvecklingsprojektet
enligt verket främst få effekter på andra företag och arbetsställen inom
branschen samt på den lokala arbetsmarknaden. Hörnefors-

Prop. 1981/82:38 4

gruppens
förslag innebär enligt verket inte en optimal fördelning av virkestillgångarna
inom området. Det kan inte uteslutas att en fortsatt drift i Hörnefors kan
tvinga fram nedläggningar av andra anläggningar på andra orter. Verket
framhåller vidare att en avveckling av verksamheten vid Hörneforsfabrikerna
skulle innebära betydande regionala arbetsmarknadsproblem men anser det trots
detta inte försvarbart att av enbart arbetsmarknadspolitiska skäl förorda ett
genomförande av Hörneforsgruppens förslag. En nedläggning av Hörneforsfabrikerna
kommer dock sannolikt att kräva en förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna i regionen om en acceptabel utveckling skall komma till stånd.

Sammanfattningsvis anser
industriverket att staten inte bör medverka till att upprätta ett självständigt
Hörnefors AB enligt de rikfiinjer som Hörneforsgruppen föreslagit. Verket har
undersökt möjligheterna till fortsatt drift vid Hörneforsfabrikerna med andra ägarkonstellationer
än vad gruppen föreslagit. Härvid har frågan lämnats öppen om fabrikerna skall drivas
enligt förslaget eller om enbart pappersbruket skall behållas. Verket har dock
inte funnit några sådana möjligheter.

Hörneforsgruppen
har den 9 oktober 1981 kommit in med en skrivelse angående industriverkets
utvärdering. I denna framhålls bl. a. följande.

Industriverkets utredning
har bedrivits under stor tidspress. Som en följd av detta har utredningen inte
inneburit en reell genomarbetning och komplettering utan endast en granskning
och kommentar till det material som Hörneforsgruppen lagt fram. Hörneforsgruppen
anser vidare att vissa avsnitt i industriverkets utredning är för pessimistiska
och bidrar fill verkets slutliga och negativa rekommendation av projektets
genomförande. Detta gäller t. ex. utredningens antaganden om framtida
finpappersprisutveckling, kapacitetsutnyttjande, kostnader för nödvändiga
miljöinvesteringar, byggnadstidens längd samt bedömning av sulfit- resp.
sulfatmetodens betydelse för massaproduktion. Hörneforsgruppen bedömer vidare råvaruförsörjningsmöjligheterna
sådana att dyrbara köp av s. k. marginalråvara skall kunna undvikas.
Sammanfattningsvis bedöms den företagsekonomiska kalkylen för ett genomförande
av Hörneforsgruppens förslag vara ekonomiskt realistisk.

Vad gäller de samhällsekonomiska
aspekterna i industriverkets utredning delar Hörneforsgruppen inte verkets
bedömning av negativa effekter på branschen i övrigt som ett genomförande av
gruppens förslag skulle få. Med Hörneforsgruppens företagsekonomiska kalkyl som
grund visar den utnyttjade samhällsekonomiska kalkylmetoden i stället att
projektförslaget är samhällsekonomiskt lönsamt. De arbetsmarknadspolitiska
effekterna av en eventuell nedläggning är enligt gruppen synnerligen
alarmerande. Möjligheterna att bereda eventuell friställd personal arbete inom
Umeåregionen bedöms svårare nu är tidigare då läget på arbetsmarknaden i Västerbottens
län och i Umeå successivt förvärrats under senare tid. Utredningen har vidare
enligt Hörneforsgruppen underskattat de offentliga kost-

Prop.
1981/82:38 5

nåder
som uppstår på grund av arbetslöshet m. m. vid en eventuell nedläggning av Hörneforsfabrikerna.
Dessa kostnader bör ställas mot den kostnad staten åsamkas om man är beredd att
stödja fortsatt drift av fabrikerna. Enligt Hörneforsgruppen bör nu i första
hand ske en konstruktiv genomarbetning av gruppens förslag. Alternativet till
detta synes enligt gruppen vara en nedläggning av verksamheten. Om det senare
skulle vara aktuellt förutsätts att utökade regional- och
arbetsmarknadspolitiska insatser sker.

Industriverket
har enligt min mening pä ett ingående sätt granskal förutsättningarna för ett
genomförande av Hörneforsgruppens förslag till fortsatt utveckling för Ncb:s Hörneforsfabriker.
Jag delar för egen del verkets bedömning av de svårigheter som skulle uppstå om
förslaget genomfördes. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att förorda ett
statligt engagemang i utvecklingsprojektet. Det ankommer nu på Ncb;s
företagsledning att fatta beslut rörande Hörneforsfabrikerna.

Jag delar industriverkets
och Hörneforsgruppens synpunkter att ett beslut om nedläggning av Hörneforsfabrikerna
kommer att innebära betydande sysselsättningsproblem pä orten. Dessa problem
får mötas med aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser. I första
hand bör de ordinarie medel som finns att tillgå utnyttjas. Vad gäller det
regionalpolitiska stödet är jag beredd att föreslå regeringen att med
utnyttjande av de undantagsmöjligheter som regeringen förfogar över lämna stöd till
särskilt angelägna projekt med högre subvention än som enligt gällande
riktlinjer normalt kan utgå i Hörnefors. Detta gäller också för sådana projekt
som kan komma till utförande i Köpmanholmen i Örnsköldsviks kommun där Ncb
tidigare i år beslutat lägga ner företagets massafabrik med ca 550 anställda.
Driften vid denna fabrik beräknas upphöra under sommaren 1982. Från
länsstyrelsen i Västernorrlands län har kommit in skrivelser vari påtalats
behovet av sysselsättningsskapande åtgärder till följd av nedläggningen. Ncb
har tidigare anslagit 5 milj. kr. till näringslivsfrämjande åtgärder i
Köpmanholmen. Enligt vad jag erfarit är Ncb berett att anslå 5 milj. kr. för
sådana insatser även i Hörnefors.

3
Täckning av Ncb:s merkostnader

Som
jag tidigare nämnt beslutade Ncb i oktober 1980 och januari 1981 att inleda MBL-förhandlingar
om nedläggning av Hörneforsfabrikerna. Bolagets avsikt var att driften vid
fabrikerna skulle upphöra den 1 juli 1981. Med anledning av det berörda
riksdagsbeslutet våren 1981 har staten och Ncb som nämnts träffat ett avtal,
som innebär att Ncb åtagit sig att fortsätta driften vid fabrikerna i avvaktan
på riksdagsbehandlingen av den nu redovisade utvärderingen. Staten å sin sida
har i enlighet med riksdagens uttalande åtagit sig att täcka de merkostnader
som Ncb:s åtagande

Kartong: S. 5, rad 32 Står; Köpmanholmen Rättat till:
Hörnefors

Prop.
1981/82:38 6

medför. I avtalet anges de principer som skall gälla vid
beräkningen av dessa merkostnader. Merkostnaderna avser dels driftsunderskott
vid Hörneforsfabrikerna, dels sådan ökning av kostnaderna för avveckling av
fabrikerna som den förlängda driftperioden kan medföra. Som förlängd driftperiod
räknas tiden frän den 1 juli 1981 till den dag då Ncb med hänsyn till sitt
åtagande tidigast kan upphöra med driften vid fabrikerna eller överlåta
anläggningarna till intressent, som Hörneforsgruppen föreslagit. Parterna skall
enligt avtalet så snart det är möjligt träffa överenskommelse om slutlig fastställelse
av ersättningsbeloppet. Riksdagens godkännande av det nu träffade avtalet i vad
det innebär ekonomiska förpliktelser för staten bör inhämtas.

När det gäller beräkningen av det ersättningsgilla
beloppet har Ncb lämnat en prognos över driftsunderskottet för andra halvåret
1981. Enligt denna skulle underskottet komma att uppgå till ca 38 milj. kr.
eller drygt 6 milj. kr. för varje månad som fortsatt drift sker.

I fråga om ersättningen för ökade avvecklingskostnader har
bolaget tidigare lämnat en kalkyl avseende dess egna avvecklingskostnader om
ett beslut om avveckling hade fattats av Ncb efter riksdagsbeslutet våren 1981.

På
grundval av dessa uppgifter beräknar jag nu att Ncb:s samlade merkostnader till
följd av uppskovet med nedläggningsbeslutet kan komma att uppgå till högst 50
milj. kr. Häri ingår såväl uppkomna driftsunderskott som ökade
avvecklingskostnader. Jag har vid min beräkning utgått från att riksdagen under
hösten 1981 tar ställning till frågan och att tiden för täckning av
driftsunderskott kan begränsas till 6 månader. Jag förordar sålunda att
regeringen föreslår riksdagen att anvisa 50 milj. kr. för täckande av
merkostnader för Ncb för fortsatt drift av företagets Hörneforsfabriker.
Medlen bör tas upp på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1981/82. Det ankommer på regeringen att på sätt som anges i avtalet med Ncb
slutligt reglera ersättningen.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna
avtalet mellan Ncb och staten om fortsatt drift vid Hörneforsfabrikerna m. m. i
vad avtalet innefattar ekonomiska förpliktelser for staten,

2.
till
Kapitaltillskott till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 50000000 kr.

Prop. 1981/82:38

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt
fram.

Prop.
1981/82:38 8

Bilaga
I

AVTAL

Styrelsen
i Norrlands Skogsägares Cellulosa Aktiebolag, nedan kallat Ncb, beslutade i
oktober 1980 att inleda förhandlingar enligt medbestämmandelagen om
nedläggning av bl. a. företagets massafabrik i Hörnefors. I januari 1981
beslutade styrelsen att förhandlingarna skulle avse även företagets pappersbruk
på samma ort. Massafabriken och pappersbruket i Hörnefors kallas i det följande
Hörneforsfabrikerna.

Våren
1981 beslutade riksdagen om medelstiUskott till Ncb (prop. 1980/ 81:98, NU
1980/81:49, rskr 1980/81:282). Riksdagsbeslutet innebar bl.a. att regeringen
anmodades att föranstalta om att nedläggning av Hörneforsfabrikerna inte skuUe
ske förrän en utvärdering av de s. k. Hörneforsfabrikerna slutförts och
redovisats för riksdagen, att denna redovisning skall ske vid sådan tidpunkt
att riksdagen kan fatta beslut i saken under hösten 1981 samt att det fick
ankomma på riksdagen att pä regeringens begäran anvisa medel för sådaiia
merkostnader som uppskovet med nedläggningen kommer att förorsaka Ncb.

Mot
denna bakgrund har svenska staten och Ncb, nedan gemensamt kallade parterna,
denna dag träffat följande avtal om fortsatt drift vid Hörneforsfabrikerna och
om principer för ersättning till Ncb från staten och för de merkostnader som
uppskovet kan komma att förorsaka Ncb.

1. Fortsatt
drift vid Hörneforsfabrikerna

Ncb
åtar sig att intill dess att den i ingressen tiU detta avtal angivna utvärderingen
behandlats av riksdagen inte besluta om nedläggning av Hörneforsfabrikerna.

Ncb
åtar sig att under den sålunda förlängda driftperioden bedriva verksamheten vid
Hörneforsfabriken så att ett genomförande av Hörneforsgruppens förslag inte
äventyras eller försvåras samt att därvid sträva efter största möjliga
effektivitet.

2. Ersättning
till Ncb

För
sitt åtagande enligt punkten 1 är Ncb berättigat till ersättning av staten dels
för driftunderskott vid Hörneforsfabrikerna under den förlängda driftperioden,
dels för sådan ökning av kostnaderna för avveckUng av fabrikerna, som uppskovet
kan föranleda.

I
fråga om beräkningen av ersättning för driftunderskott är parterna överens om
att

1)
som förlängd driftperiod skall
räknas tiden från den 1 juli 1981 till den dag då Ncb med hänsyn tiU sitt
åtagande enligt punkten 1 tidigast kan upphöra med driften vid Hörneforsfabrikerna
eller överlåta anläggningarna till sådan intressent, som Hörneforsgruppen
föreslagit,

2)
Ncb äger vid beräkningen av
kostnader för skogsråvara vid Hörneforsfabrikerna under den förlängda
driftperioden hänföra företagets margi-

Prop. 1981/82:38 9

nalköp av sådan råvara till dess pappers- och massaproducerande
enheter inom prisområde 1 under denna tid i första hand till dessa fabriker,
3) Ncb äger beträffande övriga kostnader tillgodräkna sig - förutom till Hörneforsfabrikerna
direkt hänförliga kostnader - nämnda fabrikers andel av för Ncb;s enheter
gemensamma kostnader enligt hittills tillämpade fördelningsprinciper. Ncb äger
tillgodoräkna sig ränta på i rörelsen vid Hörneforsfabrikerna nedlagt rörelsekapital
samt ränta på kapital för bolagets finansiering av uppkommet driftunderskott. I
fråga om beräkningen av ersättning för ökade avvecklingskostnader är parterna
överens om att avvecklingskostnaderna för Hörnefors fabriker utan uppskov kan
beräknas till 41,6 milj. kr. i enlighet med en till detta avtal fogad bilaga.'
Skulle uppskovet medföra lägre avvecklingskostnader skall ersättningen för
driftunderskott minskas i motsvarande mån.

3. Fastställande av ersättningsbelopp

Parterna skall så snart det är möjligt träffa
överenskommelse om fastställande av beloppet av den i punkten 2 angivna
ersättningen. Ncb skall därvid i den utsträcknig som staten begär det låta
staten fä del av det underiag på vilket Ncb grundar anspråk pä ersättning.

4. Ändrade förutsättningar i visst fall

Skulle förutsättningarna för detta avtal på så sätt ändras
att Ncb beslutar att efter den föriängda driftsperioden i egen regi driva Hörneforsfabrikerna
vidare i någon form eller i fråga om dessa fabriker eljest besluta om annat än
nedläggning eller överlåtelse till intressent som Hörneforsgruppen föreslagit,
skall de i detta avtal angivna ersättningsprinciperna inte gälla utan skall
parterna uppta nya förhandlingar om eventuell ersättning till Ncb.

5. Skiljedomsklausul

Tvist med anledning av detta avtal skall avgöras av
skiljemän enligt lag.

6. Regeringens godkännande

Regeringen kommer under förutsättning att riksdagen fattar
de beslut som behövs härför att slutligt godkänna detta avtal.

Detta avtal är upprättat i två exemplar, av vilka parterna
erhållit var sitt.

Stockholm den 16 oktober 1981

För svenska staten För Nortlands Skogsägares

Cellulosa AB

' Bilagan här utesluten.

Prop. 1981/82:38 10

Bilaga 2

Brulisort i kris

Hörnefors
— en utvärdering

SIND PM 1981: 15 (Sammanfattning)

Förord

1 juni 1981 uppdrog regeringen ät statens industriverk att
utvärdera den sk Hörneforsgruppens utvecklingsalternativ mot bakgrund av
riksdagens ställningstagande i samband med dess behandling rörande
medelstilldelning för Ncb.

Resultatet av utvärderingen skulle redovisas till
industridepartementet senast den 30 september 1981.

Utredningen har genomförts vid verkets planerings- och
utredningsbyrå. Utredare har varit avdelningsdirektör Carl-Olof Klingberg,
byråsekreterare Britt Ericsson och byråassistent Hans Bäckström. Norconsult AS
och direktör Arne Henriksson har anlitats som konsulter i utredningsarbetet.

Utredningen har biträtts av en referensgrupp, där
generaldirektör Eric Pettersson, industriverket, varit ordförande.
Referensgruppen har haft följande sammansättning:

Gunnar Fond, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet
Harry Forsell, Länsstyrelsen i Västerbotten Per-Erik Fylking, Ncb Dag Gillgren,
Sveriges Arbetsledareförbund Erik Idhult, Hörneforsgruppen Anders Isaksson,
Umeå kommun

Christer Jansson, Svenska Industritjänstemannaförbundet
Nils Jirvall, Statens naturvårdsverk Nils Erik Nilsson, Skogsstyrelsen
Margareta Nordqvist, Kommerskollegium Torsten W Persson, Umeå kommun

Referensgruppens medlemmar har under arbetets gäng aktivt
bidragit med värdefulla sakuppgifter och bedömningar. För slutsatserna i rapporten
svarar dock industriverket. I utredningsmaterialet redovisas inte några särmeningar
i olika frågor. Verket har utgått från att de ledamöter i referensgruppen som
så önskar kan inge kompletterande synpunkter och eventuella avvikande åsikter
direkt till industridepartementet.

Prop. 1981/82:38 11

Till medlemmarna i referensgruppen, branschorganisationen
Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen, enskilda företag och personer
som medverkat i utvärderingsarbetet riktar industriverket sitt varma tack.

Stockholm i september 1981

Eric Pettersson generaldirektör

Leif Magnusson

byråchef

Sammanfattning och slutsatser

Bakgrund

I juni 1981 uppdrog regeringen åt statens industriverk att
utvärdera den sk Hörneforsgruppens utvecklingsalternativ mot bakgrund av
riksdagens ställningstagande i samband med dess behandling rörande
medelstilldelning för Ncb.

Industriverket har således till uppgift att ge riksdagen
underlag för beslut om huruvida staten skall medverka till att upprätta ett
fristående Hörnefors AB. Utöver detta har verket också sökt sondera möjligheterna
till fortsatt drift av fabrikerna eller delar därav i andra organisationsformer
än vad som föreslås av Hörneforsgruppen.

Den ekonomiska utvecklingen inom Ncb har under flera år
varit synnerligen otillfredsställande, trots statliga stödinsatser av olika
slag, till dags dato uppgående till 1300 milj. kr. I företagets strukturplan
från år 1980 analyserades ett flertal olika förslag till fortsatt drift av Hörneforsanlägg-ningarna.
Ncb;s företagsledning ansåg dock att fortsatt drift av Hörnefors inte kunde
betraktas som ett för företaget realistiskt alternativ.

Hörneforsfabrikerna har idag ca 450 anställda och en
produktionskapacitet på 90000 ton sulfitmassa. 5 500 ton sulfitsprit och 27000
lon finpapper per år.

Då Ncb-ledningens ställningstagande blev känt igångsatte
de lokala fackliga organisationerna tillsammans med Umeå kommun arbetet med att
utveckla ett alternativ som kunde säkra fortsatt drift i Hörnefors.

Det utvecklingsalternativ som kom att utarbetas innebär i
korthet att ett fristående Hörnefors AB bildas med en produktionskapacitet på
60000 ton sulfitmassa och 40000 ton finpapper per år. Finpappersproduktionen
avses förändras mot en större andel specialprodukter där man kan förväntas ha
relativa konkurrensfördelar gentemot större, moderna bruk. En jämfört med
dagsläget väsentligt ökad andel av pappersproduktionen avses exporteras till
Västeuropa. Råvaruförsörjningen förutsätts ske via leveranser

Prop. 1981/82:38 12

från Västerbottens skogsägarförening och - till en mindre
del - från domänverket. Investeringsbehovet för maskiner och anläggningar beräknas
till ca 100 milj. kr. och antalet anställda beräknas till 320 personer.

I sitt förslag har Hörneforsgruppen utgått från en av
experter framlagd kalkyl som visat klar lönsamhet för projektet.
Förutsättningarna för denna kalkyl har emellertid visat sig vara extremt
optimistiska. I förslagets förlängning låg också tanken pä en framtida
investering i en anläggning för tillverkning av trähaltigt papper, något som
skulle kräva investeringsinsatser i storleksordningen I miljard kronor. Detta
förstärkte naturligtvis motiven för en fortsatt drift av anläggningarna.
Osäkerheten beträffande ett sådant projekt är dock i dagsläget så stor att
industriverket anser det helt orealistiskt att i detta sammanhang beti"akta
dessa aspekter i en analys av verksamhetsförutsättningarna för sulfitmassa- och
pappersproduktionen.

Företagsekonomiska aspekter

I den kalkyl som Hörneforsgruppen redovisat för sitt
utvecklingsalternativ blir resultatutvecklingen mycket gynnsam. Under en
tioårsperiod kan hela det insatta kapitalet i det närmaste återvinnas och
samtidigt ge en förräntning av 15 procent. Kalkylen bygger dock pä att vissa
mycket optimistiskt angivna förutsättningar ska infrias. Industriverket har
granskat dessa förutsättningar och härvid koncentrerat sig på de faktorer som
i en känslighetsanalys visat sig ha ett avgörande inflytande på kalkylresultatet.
Det största intresset knyter sig då till färdigvarupriser, kostnader för
vedråvaran, kapacitetsutnyttjandet av anläggningarna, investeringsbeloppen
samt byggnadstidens längd. I en alternativ kalkyl har kalkylförutsättningarna
modifierats på ett sätt som industriverket finner mer realistiskt.

Mot bakgrund av den analys som har gjorts av marknaden för
finpappersprodukter har priserna för finpapper justerats ned med 10 procent.
Denna nedjustering av priserna i Hörneforsgruppens kalkyl anser industriverket
vara ett absolut minimum.

Beträffande vedråvaran har Hörneforsgruppen räknat med att
Hörnefors fabriker ska tvingas köpa dyrare marginal ved endast det första
året. Industriverket anser detta vara orealistiskt och lägger i sin kalkyl in
en extrakostnad med 5 milj. kr. samtliga år, vilket motsvarar extrakostnaden
för en kvantitet margionalved på 30000-50000 m"* f per år.

Hörneforsgruppen
har räknat med att redan efter ett par års drift av de nya anläggningarna komma
upp i ett hundraprocentigt kapacitetsutnyttjande för resten av anläggningarnas
livslängd. Erfarenheterna inom branschen visar att, för de produkter som
Hörnefors tillverkar, det inte torde vara möjligt att uthålligt och
genomsnittligt uppnå ett högre kapacitetsutnyttjande än 85 procent, vilket
industriverket satt in i den reviderade kalkylen.

Prop.
1981/82:38 13

Byggnadstiden har av Hörneforsgruppen beräknats till ca
ett år. Industriverket finner att en byggnadstid av två år är mer sannolik.

Vad
slutligen investeringarna beträffar har erforderliga belopp kraftigt
underskattats av Hörneforsgruppen när det gäller miljövårdsområdet. En
uppjustering krävs av investeringsbeloppen för miljöinvesteringar med i storieksordningen
40 milj. kr.

Sammanfattningsvis
visar en nuvärdeberäkning av rörelseresultaten före avskrivningar respektive
investeringarna i form av bundet kapital och rörelsekapital för de första sex
åren efter färdigställandet, följande resultat. (Beräkningarna är gjorda i
löpande priser med en kalkylräntesats på 15 procent.)

Nuvärden av de sex första driftårens rörelseresultat och
investeringar, milj. kr.

Rörelseresultat Investeringar Differens

Hörneforsgruppen -1-163 -208 - 45

Industriverket - 3 -228 -225

Såväl sulfitfabriken som pappersbruket blir i
industriverkets kalkyl mycket förlustbringande. För sulfitfabrikens del ligger
huvudorsakerna i fabrikens ringa storlek, i de höga råvarukostnaderna och
investeringskostnaderna. Beträffande pappersbruket ligger svårigheter främst
på marknadssidan.

Hörneforsgruppen
utgår i sitt förslag från att staten ska lämna stora direkta kapitaltillskott i
form av apportegendom (50 milj. kr.) samt kontantbetalning (10 milj. kr.) för
aktier. Därjämte tillkommer ett stort belopp som villkorslån (30 milj. kr.).
Industriverkets analys av den tänkta lånefinansieringen visar att det blir
nödvändigt att staten lämnar industrilånegarantier för större delen av den
tänkta upplåningen.

De betydande direkta och indirekta subventionerna som
staten tvingas lämna, om projektet ska kunna genomföras, kan komma att försämra
den svenska finpappersindustrins relationer till EG.

Den
föreslagna ägarkonstellationen med personalen som majoritetsägare innebär också
stora svårigheter och risker. Det ska dock understrykas att oavsett
ägarstruktur skulle ett fristående Hörnefors AB enligt industriverkets
bedömning få mycket stora svårigheter att överleva.

Samhällsekonomiska aspekter

Hörneforsgruppens förslag har diskuterats med avseende på
ett antal ur samhällsekonomisk synpunkt centrala aspekter. De i sammanhanget
tyngst vägande är enligt industriverkets uppfattning dels effekterna på andra
företag och arbetsställen inom branschen, dels effekterna på den lokala
arbetsmarknaden.

Prop.
1981/82:38 14

Vad gäller de branschstrukturella aspekterna har verket
låtit utföra kompletterande beräkningar med den linjärprogrammeringsmodell som
utarbetats vid Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i
Stockholm, EFI. Utifrån dessa beräkningar kan man konstatera att Hörneforsgruppens
förslag inte kan rekommenderas om man eftersträvar en optimal fördelning av
virkestillgångarna i prisområde 1.

Beträffande effekterna på den lokala arbetsmarknaden
framgår att den eventuellt friställda arbetskraften har en yrkesbakgrund som
dåligt passar in i den regionala näringslivsstrukturen. Å andra sidan kan
konstateras att det redan i dag förekommer viss pendling från Hörnefors till
Umeå och under senare år har den nedtrappning av sysselsättningen som redan
skett i Hörnefors till viss del kunnat omplaceras på den regionala arbetsmarknaden.
Huruvida förutsättningar för detta kommer att finnas de närmaste åren är
naturligtvis svårare att avgöra, eftersom arbetsmarknaden i Umeåregionen
överlag är ansträngd och har försämrats den senaste tiden.

Varje neddragning eller nedläggning av en arbetsplats är
tragisk ur många synvinklar för den berörda regionen, för orten och framför
allt för de människor som drabbas. I den bransch det här gäller, där strukturomvandlingen
är stark och råvaran begränsad, kan man dock inte utesluta risken att en
fortsatt drift i Hörnefors skulle kunna framtvinga nedläggningar av andra
anläggningar på andra orter. Det har inte här varit möjligt att studera sådana
alternativa nedläggningskonsekvenser. Icke desto mindre är det enligt verkets
uppfattning nödvändigt att peka på att dessa beröringspunkter mellan de
branschstrukturella och de arbetsmarknadspolitiska aspekterna likväl finns.

Slutsatser

Vid en sammanvägning av de slutsatser industriverket
dragit av den företagsekonomiska analysen finner verket att Hörneforsgruppens
alternativ leder till stora företagsekonomiska förluster. Ett antal för
Hörnefors ogynnsamma förhållanden samverkar till detta negativa resultat.

Vedråvaran

Hörnefors konkurrerar om vedråvaran i en utpräglad
bristsituation med väsentligt mer konkurrenskraftiga fiberförbrukande
industrier inom upptagningsområdet.

Investeringar

Sulfitfabriken är i behov av mycket kapitalkrävande
investeringar, speciellt på miljöområdet, och får en för liten
produktionskapacitet för att förränta dessa investeringar.
Sulfitmassatillverkning är generellt på tillbakagång till förmån för
sulfatmassa och har överhuvudtaget svaga framtidsutsikter.

Prop. 1981/82:38 15

Marknadsföring
och produktutveckling

Pappersbruket
kan inte konkurrera med de helintegrerade stora skandinaviska
pappersmaskinerna inom bulkområdet. En nödvändig inriktning på mer
specialiserade, högkvalitativa produkter minskar också värdet av en integrerad
produktion av massa och papper. Marknadsföring och produktutveckling blir, i
avsaknad av en väl inarbetad försäljnings- och marknadsföringsorganisation,
mycket besvärlig och dyrbar. Hörnefors får konkurrera med de europeiska
pappersbruken på deras hemmamarknader utan påvisbara konkurrensfördelar men med
ett antal klara konkurrensnackdelar. Därutöver kan tilläggas att kunskaperna
om marknadsförhållanden och produktionsteknik inom de aktuella
"nischerna" inte är förbehållna Hörnefors, utan är tillgängliga
också för andra papperstUlverkare.

Finansiering

Finansieringen
av det föreslagna utvecklingsalternativet måste ske med betydande statliga
kapitalinsatser och subventioner samt garantier för extern upplåning. Dylika
insatser skulle försämra den svenska finpappersindustrins relationer till EG,
vilka länge tillhört de mest känsliga.

Ägarkonstellation

Den
föreslagna ägarkonstellationen med personalen som majoritetsägare kombinerat
med det tänkta företagets litenhet medför nackdelar i jämförelse med det fall
att företaget skulle ägas och drivas av ett väletablerat skogsindustriföretag
med inriktning på finpappersproduktion.

En
avveckling av verksamheten vid Hörneforsfabrikerna skulle självfallet innebära
betydande regionala arbetsmarknadsproblem med de kostnader detta innebär för
såväl samhälle som enskilda individer. Industriverket anser det dock inte vara
försvarbart att av enbart arbetsmarknadspolitiska skäl förordna en etablering
av ett Hörnefors AB enligt de riktlinjer som Hörneforsgruppen föreslagit.

Industriverket
anser därför att staten inte bör medverka till att upprätta ett självständigt
Hörnefors AB.

Med hänsyn till att ägarkonstellationen
av verket bedömts vara av central betydelse för ett nytt Hörnefors har
kontakter tagits med de skogsindustriföretag som kan tänkas ha ett intresse av
att överta fabrikerna i Hörnefors, nämligen ASSI, MoDo och SCA. I dessa
diskussioner har frågan lämnats öppen huruvida Hörnefors ska drivas enligt Hörneforsgruppens
förslag eller om endast pappersbruket ska vidmakthållas. Härvid har samtliga
dock förklarat sig vara ointresserade. De viktigaste skälen till detta är
följande:

-
problem med virkesutbudet i
regionen,

-
nödvändiga, statliga insatser
leder fill sämre relationer med EG,

-
företagsledningskapacitet måste
tas från viktigare områden.

Prop. 1981/82:38 16

—
ett ägande leder till ansvar för en senare avveckling av verksamheten.

En nedläggning av Hörneforsfabrikerna
kommer givetvis att innebära ett svårt arbetsmarknadspolitiskt problem, i
synnerhet på det lokala planet. I uppdraget har inte ingått att diskutera
arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder för det fall Hörneforsfabrikerna
skulle läggas ned.

Industriverket vill dock
framhålla nödvändigheten av att betydande insatser görs för att få en
acceptabel utveckUng till stånd. Detta kommer sannolikt att kräva en förstärkning
av de arbetsmarknadspolitiska resurserna i regionen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981