Prop. 1981/82:44

Prop.
1981/82:44

Regeringens proposition

1981/82:44

med
förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark;

beslutad
den 22 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

BIRGIT
FRIGGEBO

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
proposifionen föreslås en ny lag varigenom spridning över skogsmark av
bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, i princip förbjuds. Den
föreslagna lagen avses ersätta den nuvarande lagen från år 1980 med tillfälligt
förbud mot spridning av lövbekämpningsmedel. Enligt förslaget får
länsstyrelsen medge undantag från förbudet, om skogsmarken har liten betydelse
för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel och
återväxten av skog inte rimligen kan tryggas genom röjning med mekaniska
metoder. Vid prövningen av frågor om undantag från förbudet skall stor hänsyn
tas fill kommunens uppfattning om skogsmarkens betydelse för friluftslivet,
naturvärden och den lokala befolkningens trivsel.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1982.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 2

Förslag
till

Lag
om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom
föreskrivs följande

1 §
Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för be

kämpning av lövsly, är förbjuden.

Med
spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte metoder där enskilda
trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

2 §
Länsstyrelsen får medge undantag från 1 § om

1. skogsmarken
har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den

lokala befolkningens trivsel och

2. kravet
enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om ålerväxt av

skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder

med hänsyn lill skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndels

sammansättning och tillgången på arbetskraft.

3
§ Produklkontrollnämnden får
medge undantag från 1 §, om det behövs för vetenskaplig prövning.

4
§ I ärenden enligt 2 § skall
yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen
skall vid sin prövning ta stor hänsyn till kommunens bedömning av skogsmarkens
betydelse för friluftshvel, naturvården och den lokala befolkningens trivsel.

5
§ Särskilda bestämmelser finns
om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

6
§ Den som uppsätligen eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid
medgivande av undanlag enligt 2 eller 3 § döms till böler eller fängelse i
högst ett år.

7
§ Länsstyrelsens och
produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen
genom besvär.

Kommunen
får överklaga beslut enligt denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1982 då lagen (1980:368) om förbud under viss
fid mol spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

Prop. 1981/82:44 3

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-09-17

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Gustafsson, Elmstedt,
Tilländer, Ahrland, Mohn

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss
med förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

1
Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet en kommitté' (Jo 1979:09) för att utreda
frågan om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbmket m. m. Kommittén
avlämnade i december 1980 delbelänkandel (Ds Jo 1980:11) Bekämpning av lövsly.
Betänkandet - som också innehåller en redogörelse för nuvarande förhållanden -
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetls av hovrätten för Nedre Nortland,
socialstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk,
produktkonlrollnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
statens planverk, domänverket, Sveriges lantbmksuniversitet, statens
veterinärmedicinska anstalt, statens råd för skogs- och jordbmksforsk-ning,
statens miljömedicinska laboratorium, länsstyrelserna i Östergötlands,
Kronobergs, Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, kommunerna
Kalix, Luleå, Skellefteå, Robertsfors, Lycksele, Bräcke, Sollefteå, Ljusdal,
Årjäng, Torsby, Mark, Ludvika, Borlänge, Strängnäs, Skinnskatleberg, Östhammar,
Bengtsfors, Nässjö, Gislaved, Ljungby, Hultsfred, Åtvidaberg, Norrköping och
Nyköping, Svenska kommunförbundet, Svenska samernas riksförbund. Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska jägareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet,
Sveriges indu-

'
Generaldirektören Ame Engström, ordförande, och riksdagsledamöterna L. Ame
Andersson, John O. Andersson, Karl Erik Eriksson, Einar A. Larsson, Grethe
Lundblad och Åke Wictorsson.

Prop.
1981/82:44 4

striförbund,
Sveriges skogsågareföreningars riksförbund, Sveriges kemiska industrikontor.
Lantbrukarnas riksförbund. Landsorganisationen i Sverige samt
Skogsindustriernas samarbetsutskott. Dessutom har yttranden kommit in från
Miljöcentrum, Miljöförbundet, Eskilstuna fältbiologer. Ljusdals
miljövårdsförening. Marks miljövårdsgrupp och Gislaveds naturvårdsförening.

Remissinstanserna
har i flera fall bifogat yttranden från underställda myndigheter eller
organisationer.

En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 2.

2
Allmän motivering

Användningen
av bekämpningsmedel i skogsbmket har varit en av de mest uppmärksammade och
debatterade miljöfrågorna under hela 1970-talet. Debatten har framför allt
inriktats på spridningen från luften av lövbekämpningsmedel. För användningen
av alla slags bekämpningsmedel har sedan lång tid tillbaka funnits
restriktioner i lagstiftningen. Sedan år 1975 regleras användningen av
bekämpningsmedel i skogsbmket genom lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga
varor och kungörelsen (1973: 348) i samma ämne. Denna lagstiftning innebär att
spridningen har kringgärdats med långtgående säkerhetsföreskrifter. Kontrollen
har under åren successivt skärpts bl. a. genom olika fillämpningsföreskrifter
från produktkonlrollnämnden. År 1977 förbjöd vidare regeringen fortsatt användning
av bekämpningsmedel innehållande ämnet 2,4,5-triklorfenoxiät-fiksyra (2,4,5-T).

I slutet av 1960-talet
behandlades ca 100000 ha skogsmark om året med lövbekämpningsmedel. Delta
motsvarade ca 30 % av den vaije år slutav-verkade arealen eller 0,4 % av hela
den produkfiva skogsmarksarealen. Under 1970-talet minskade bespmtningarna till
i genomsnitt ca 25000 ha om året. Anledningen till nedgången torde vara bl. a.
allt strängare restriktioner som har införts under 1970-talel.

Frågan om ytterligare
begränsningar i användningen av bekämpningsmedel behandlades även vid skogsvårdslagens
tillkomst år 1979 (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, rskr 1978/79:387).
Riksdagen uttalade därvid att användningen av bl.a. lövbekämpningsmedel borde
begränsas så långt som möjligt. Samtidigt vände sig riksdagen mol ell
motionsförslag alt till hälsovårdsnämnden föra över de beslutsfunktioner, som
åvilar produktkonlrollnämnden enligt lagsfiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor. Enligt riksdagens uppfattning skulle ett genomförande av förslaget kräva
en helt annorlunda uppbyggd lagstiftning och kräva resurser av en helt annan
storleksordning än kommunema har till sitt förfogande. Förutom den
kostnadsfördyring som kommunerna skulle komma att vidkän-

Prop. 1981/82:44 5

nas
vid en ändrad beslutsordning nämns även de olägenheter som olika regler inom
skilda kommuner skulle komma att innebära för det praktiska skogsbmket.
Riksdagen uttalade emellertid att hälsovårdsnämnderna torde ha vunnit åtskillig
erfarenhet av hithörande frågor, något som skogs-bmkets företrädare borde kunna
utnyttja vid den närmare utformningen av planerade bekämpningsåtgärder. Ett
samrådsförfarande skulle därför enligt riksdagens mening vara en lämplig form
för att åstadkomma detta.

Den fortsatta debatten om
bl.a. lövbekämpningsmedlens användning föranledde regeringen att i september
1979 tillsätta en särskild kommitté för att allsidigt utreda frågan om
användningen av kemiska medel i jord-och skogsbmket m. m. I direkfiven
(1979:119) till kommitién uttalades att de ökade kunskaper vi fortlöpande får
om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många
kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro som både de som arbetar
med sådana preparat och allmänheten känner inför dessa problem gör det
nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att miriska användningen av
preparaten.

I avvaktan på resultatet
av kommitténs arbete och på kommande mera långsiktiga beslut om vilka
bestämmelser som skall gälla för användningen av lövbekämpningsmedel i
skogsbruket förbjöds i april 1980 spridning av bekämpningsmedel, avsedda för
bekämpning av lövsly, genom en särskild lag. Förbudet skulle gälla fill
utgången av juni 1981 eller den senare tidpunkt som regeringen föreskriver.
Regeringen har därefter i maj 1981 beslutat om föriängning av förbudet, dock
längst till utgången av juni 1982.

Kommittén redovisar i sitt
delbetänkande tre alternativa handlingsmöjligheter i fråga om kemisk
lövslybekämpning. Det första alternativet innebär att skogsägarna själva inom
vissa generella ramar, som gäller för hela landet, bestämmer var kemisk
lövslybekämpning skall förekomma. Alternativet utgår från att prövningen av
olika bekämpningsmedels hälso- och miljöfarlighet och därmed deras allmänna
fillåtlighet liksom f. n. skall ske centralt hos produktkonlrollnämnden. Övriga
restrikfioner i fråga om spridningen skall utformas av berörda centrala
myndigheter. - Det andra alternativet innebär enligt kommittén betydande
restriktioner. Kommunerna ges möjlighet att inom ramen för den fysiska
planeringen förbjuda spridning av bekämpningsmedel över skogsmark som är
känslig från miljö-och friluftslivssynpunkt. Det förutsätts att varje kommun i
en långsiktig plan fastställer vilka områden som är känsliga från nyssnämnda
aspekter. För spridning över annan skogsmark än för vilken kommunen utfärdat
förbud krävs enligt förslaget tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Tillstånd får
lämnas endast om det finns skäl från skogsvårdssynpunkt och spridningen kan ske
utan påtaglig risk eller olägenhet. I likhet med det första alternativet
gäller dessutom att bekämpningsmedlet skall vara godkänt av produktkonlrollnämnden
för spridning. Närmare föreskrifter för spridningen skall meddelas av
produktkonlrollnämnden, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och
skogsstyrelsen. — Som ett tredje alternativ pekar kommittén

Prop. 1981/82:44 6

på
möjligheten att införa totalförbud för all spridning av herbicider inom
skogsbmket.

Utredningen
erinrar om den stora betydelsen av skogsbmk och skogsindustri för landets
ekonomi, dess sysselsättning och exportinkomster. Utredningen framhåller att
skogsnäringen utgör en gmndförutsäuning för den regionala utvecklingen inte
minst inom områden med begränsad industrialisering och ensidigt näringsliv.
Utredningen konstaterar samtidigt att den övervägande delen av föryngringsarealen
kan röjas ändamålsenligt med mekaniska metoder. En viss del av plant- och
ungskogarna erbjuder emellertid sådana problem ur ekonomisk och
arbetarskyddsteknisk synpunkt att kemisk behandling är den enda rimliga
metoden. Enligt utredningen bör under de närmaste fem åren ca 150000 ha
skogsmark årligen bli föremål för kemisk lövbekämpning. Mot bakgmnd av det
anförda och efter en avvägning mellan olika intressen förordar kommittén att
det andra altemativet genomförs. Utredningen lägger vidare fram förslag till en
särskild lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Utredningen anser
alt det förordade förslaget bör göra det möjligt att bryta den allvarliga
trenden med tilltagande förbuskning av barrträdsföryngringama samtidigt som de
lokala och regionala myndigheterna får rält att reglera herbicidanvändning-en.
Alternativet innebär betydande restriktioner i den kemiska lövslybe-kämpningen
med möjlighet för kommunema att förbjuda sådan bekämpning inom känsliga
områden. Dessutom kan skogsvårdsstyrelserna vägra tillstånd till bespmlning när
manuell lövslybekämpning lämpligen kan ske.

Ett
stort antal remissinstanser tillstyrker huvuddragen i förslaget. En majoritet
av de kommuner som yttrat sig och samfiiga miljöorganisationer är emellertid
kritiska och anser att del nuvarande förbudet mot användningen av
lövbekämpningsmedel bör göras permanent. Industriförbundet m. fl. förordar
däremot en lösning som ansluter sig till kommitténs första alternativ.

Jag
vill till en början erinra om den stora betydelse skogsnäringen har för vårt
välstånd och för vår bytesbalans. Näringen är också av stor betydelse för
sysselsättningen, inte minst i landets glesbygder. En gynnsam utveckling för
skogsbruket och skogsindustrin är vikfig för att vi skall kunna lösa de samhällsekonomiska
problemen.

Mot
denna bakgmnd är det väsenfiigt att målet för skogspolitiken så som det lades
fast av riksdagen år 1979 uppfylls. Det innebär bl. a. att skogarna skall
skötas så att de ger en hög och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande
till naturvårdens och andra allmänna intressen. Riksdagens ställningstagande i
fråga om skogsproduktionens inriktning och innehåll innebär bl. a. en betoning
av ungskogsröjningens betydelse för produktionens kvalitet och sammansättning.
Som jag nyss nämnde uttalades därvid att användning av kemiska
lövbekämpningsmedel bör begränsas så långt som möjligt. Jag vill betona all de
förslag till sådana begränsningar som jag lägger fram i det följande sålunda
inte innebär några avsteg från

Prop. 1981/82:44 7

den
fastlagda skogspolitiken. Helt klart är dock att skogsbmket måste anpassa sina
skogsvårdsprogram både vad gäller kortsiktiga och långsiktiga åtgärder bl. a.
till nya fömtsättningar för lövslybekämpning. Dessa leder lill ökal behov av
arbetskraft. För att lättare tillgodose detla fordras ofta att
heltidsanställning kan erbjudas. Jag är angelägen att betona betydelsen av att
skogsbmket försöker planera sin verksamhet med utgångspunkt häri.

I det skogspolifiska
beslutet gjordes i fråga om trädslagssammansättningen uttalanden med
innebörden att volymandelen lövträd bör behållas ungefär oförändrad. Del har i
den allmänna debatten gjorts gällande alt detta inte skulle vara möjligt utan
en förhållandevis omfattande användning av kemiska lövbekämpningsmedel. Det
bör i det här sammanhanget påpekas alt problem och fömtsättningar på delta
område inte är generella. Fömtsättningarna varierar bl. a. med hänsyn fill
skogsmarkens belägenhet, markförhållanden, typ av lövträd och tidigare
behandling av skogsbeståndet. 1 många fall bör man t. ex. kunna vidta sådana
förebyggande åtgärder att konkurrensen mellan barrträd och lövträd mildras
eller hell undviks. I andra fall är del uppenbarligen posifivt för
bartskogsbeståndel med en viss inblandning av lövträd under en del av
beståndets växlfid. Självfallet är problemen av särskild art i de bestånd där
man försummat att vidta åtgärder i tid. Det är viktigt all del skapas
ytterligare klarhet i dessa frågor. Det önskemålet beaktades i det
skogspolifiska beslutet år 1979 då särskilda medel anvisades för forskning på
området.

Lagen om hälso- och
miljöfarliga varor, som är tillämplig på bekämpningsmedel och andra kemiska
produkter, bygger på tanken att en intresseavvägning skall ske vid beslut om
ingripanden mot sådana produkter. Produktens nytta skall vägas mot skaderisker.
Vid avvägningen skall bl. a. beaktas om produkten i fråga tjänar ett ekonomiskt
nyttigt ändamål och möjligheten att ersätta produkten med en annan mindre
farlig produkt. Man skall också beakta icke utredda men misstänkta skaderisker.
När det gäller de kemiska bekämpningsmedel som används i skogsbruket har det
vid avvägningen av nämnda motstående intressen ansetts motiverat att iaktta
särskild försiktighet och beakta mindre framträdande skaderisker än i fråga om
annan användning av kemiska produkter. När regeringen år 1977 förbjöd
användningen av bekämpningsmedel innehållande ämnel 2,4,5-T togs således slor
hänsyn lill människors oro för att bekämpningsmedlen i fråga skulle ha
verkningar som forskarna och expertisen på området hade förbisett. Vidare
gäller för spridning av tillåtna bekämpningsmedel myckel långtgående
bestämmelser avsedda att minska eventuella risker för skadeverkningar.
Bestämmelserna har bl. a. inriktats på att ingen människa ofrivilligt skall
behöva utsättas för bespmlning eller komma in i områden som nyligen har blivit
besprutade.

Enligt min mening talar
starka skäl för att vi även i fortsättningen är starkt restriktiva till kemisk
lövslybekämpning. Stor hänsyn måste las lill

Prop. 1981/82:44 8

det
faktum all del i vida kretsar råder en betydande oro för att spridning över
skogsmark av vissa fenoxisyrapreparat och andra preparat har effekter som inte
f. n. kan påvisas vara hälso- och miljöfariiga. Även om man genom anslag och annonsering
varnar för vistelse i område som skall bespmtas eller nyss bespmlals är det
svårt att hindra allmänheten från att komma i beröring med preparaten. I
skogsbmket bör därför enligt min mening i princip gälla förbud mol kemisk
lövslybekämpning. Endast i speciella fall och under vissa bestämda
fömtsättningar bör dispens från förbudet kunna ges. Dispensgivningen skall
alltså vara restriktiv. Mol bakgmnd av del jag här har anfört bör från förbudet
kunna undantas s. k. fickning och liknande metoder där enskilda trädslammar
eller stubbar behandlas.

För
alt dispens skall kunna lämnas från förbudet mot kemisk lövslybekämpning bör
som första villkor gälla att skogsmarken är av liten betydelse för
friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen. För det andra bör gälla
dels att lövslybekämpning är nödvändig för att skogsvårdslagens krav i fråga om
tryggandel av skogens ålerväxt skall uppfyllas, dels att omständigheterna är
sådana att mekanisk röjning inte rimligen kan komma i fråga. Samtliga dessa
fömtsättningar måste således vara uppfyllda för alt spridning skall få ske. Vad
som är rimligt från skogsvårdssynpunkt fär bestämmas på gmndval av en samlad
bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Vid
bedömningen skall alltså sådana biologiska, tekniska och ekonomiska faktorer
beaktas som bl. a. det geografiska lägel, skogsmarkens beskaffenhet,
beståndssammansäitningen och tertängförhållandena. Enligt min mening måste
hänsyn också tas till fillgången på arbetskraft som kan ulföra röjning med
mekaniska metoder.

I
linje med utredningens förslag bör kommunen ges ett starkt inflytande på frågan
om dispens skall meddelas eller inte. Stor hänsyn skall således tas till
kommunens uppfattning om skogsmarken i fråga har sådan betydelse för
friluftslivet, naturvården eller den lokala befolkningen att dispens inte bör
ges.

Som
en gmndläggande fömtsättning för spridning gäller dessutom att
produktkonlrollnämnden har godkänt bekämpningsmedlen i fråga för bekämpning av
lövsly enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Jag är ense med
utredningen om att endast en central instans kan uppbåda nödvändig expertis och
göra en kvalificerad bedömning av bekämpningsmedlens egenskaper.

Mina
ställningstaganden innebär således att skogsbruket måste inrikta sig på alt
kemisk lövslybekämpning är en förbjuden teknik och att man därför får utnyttja
mekaniska och andra röjningsmetoder samt så långt möjligt vidla förebyggande
åtgärder för att lösa lövslyproblemet.

Utredningen
har även något berört de principiella förutsättningarna att förena användningen
av kemiska lövbekämpningsmedel med en särskild avgift. Syftet med avgiften
skulle vara att begränsa den ekonomiska fördel

Prop.
1981/82:44 9

som
det innebär för skogsägare att använda sig av kemisk lövbekämpning i stället
för mekanisk röjning. Utredningen har emellertid inte utrett avgiftsfrågan
närmare och föreslår inte heller att ett sådant styrsystem införs. Jag vill
peka på att avgifter av liknande slag förekommer i annan miljölagstiftning. I och
för sig kan jag tänka mig att på motsvarande sätt införa en avgift som tas ut
då dispens från spridningsförbudet medges. Det fömtsätter dock att de prakfiska
och formella fömtsättningarna för ett avgiftssystem först noggrant klarläggs.
Till detta kommer att behovet av en dispensavgift inte kan anses särskilt stort
med hänsyn till de begränsade möjligheter lill dispens från spridningsförhudet
som mitt förslag innebär. Jag anser därför ■att skäl saknas att f. n.
föreslå att en särskild dispensavgift införs.

Föreskrifter
om spridningen av lövbekämpningsmedel bör las in i en särskild lag. Eftersom
avsikten är som jag nyss har framhållit att dispens skall kunna ges endast i
särskilda fall bör lagen utgå från ett generellt förbud mot spridning av
lövbekämpningsmedel. Lagen bör gälla vid sidan av lagstiftningen om hälso- och
miljöfarliga varor, vilket bl.a. innebär att prövningen av ett
bekämpningsmedels hälso- och miljöfarlighet som jag nyss har förordat skall ske
på central nivå av produklkontrollnämnden.

Utredningen
har föreslagit att tillståndsprövningen skall ske i två steg. Först skall
kommunen pröva skogsmarkens känslighet från miljövårds-och friluftshvssynpunkt.
Därefter skall skogsvårdsstyrelsen i fråga om annan mark än för vilken kommunen
utfärdat förbud mot spridning pröva om det finns tillräckligt starka skäl från
skogsvårdssynpunkt att använda kemiska bekämpningsmedel på området i fråga.
Utredningens förslag har kritiserats av vissa remissinstanser som anser att
förslagel är för stek och byråkratiskt. Enligt kommunförbundet innebär
förslaget att kommunerna får axla ett utrednings-, planerings- och
informafionsansvar, vars omfattning är svår att överblicka. Vidare uttrycker
flera remissinstanser oro för att den föreslagna ordningen kan leda till att kommunerna
kommer att bedöma skogsmarkernas känslighet från friluftshvs- och miljösynpunkt
på olika sätt. Jag anser att denna kritik är befogad. Enligt min mening bör vid
prövningen av undantag från spridningsförbudet i ett sammanhang tas hänsyn till
samtliga de omständigheter i det enskilda fallet som är av betydelse för
dispensfrågan. Denna prövning är enligt min mening länsstyrelsen bäst skickad
att göra. Jag anser alltså att länsstyrelsen bör vara den myndighet som prövar
dispensfrågan. Detta betyder emellertid inte att kommunernas inflytande i dessa
frågor bör begränsas i förhållande lill vad utredningen föreslår. Som
utredningen framhållit har kommunen det övergripande ansvaret för
markanvändningen och spridningen bör i princip inte ske i strid mot kommunens
uppfattning om eller planer för markområdet i fråga. Kommunen har också de
bästa förulsältningama att bedöma i vad mån spridningen av bekämpningsmedlen
kan ha en psykiskt ogynnsam inverkan på den lokala befolkningen. I lagen bör
därför skrivas in att vid prövningen av frågor om dispens från
spridningsförbudet skall stor hänsyn

Prop. 1981/82:44 10

tas
till kommunens uppfattning om skogsmarkens betydelse för friluftslivet,
naturvården och den lokala befolkningen.

Vid
bedömningen av frågan om behovet från skogsvärdssynpunkt att i det enskilda
fallet använda bekämpningsmedel bör yttrande inhämtas från skogsvårdsstyrelsen.
Jag avser att senare föreslå regeringen all bemyndiga skogsstyrelsen alt
meddela anvisningar till ledning för denna bedömning.

Med
hänsyn till den förordade lagstiftningens reslrikfiva utformning bör antalet
dispensärenden bli begränsat. Jag utgår därför från alt dessa ärenden kan
prövas inom ramen för de resurser som myndighetema nu har till sitt förfogande.

I
lagen bör även tas in besvärsbestämmelser. Länsstyrelsens beslut i ett
dispensärende bör således kunna överklagas till regeringen. Enligt gmndläggande
principer på förvaltningsrättens område anses fysiska eller juridiska personer
kunna i egenskap av sakägare överklaga ett beslut endast under fömtsättning att
beslutet angår personen i fråga och att det gått honom emot. Med denna ordning
skulle en kommun kunna överklaga ett beslul om undanlag från spridningsförbudet
endast då kommunen är sakägare. En sådan ordning motverkar enligt min mening
strävandena att nu stärka kommunernas och därmed kommunmedlemmarnas inflytande
på frågor som rör användningen av lövbekämpningsmedel. Jag anser därför att
kommunerna bör tilläggas besvärsrätt även i de fall där en kommun inte är
sakägare.

Lagen
bör också innehålla påföljdsbestämmelser. Några särskilda tillsynsbestämmelser
utöver de som gäller enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor torde inte
vara erforderliga.

Det
nuvarande tillfälliga förbudet mot spridning av lövbekämpningsmedel gäller,
efter den förlängning som regeringen beslutat den 7 maj 1981, längst fill
utgången av juni 1982. För planeringen inom skogsbmket är det angeläget att det
tillfälliga förbudet snarast ersätts av en permanent lagstiftning i enlighet
med det av mig nu framlagda förslaget. Lagen bör träda i kraft den Ijanuari
1982.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementet upprättats
ett förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Förslaget
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Prop.
1981/82:44 11

4
Specialmotivering

1?

Spridning
över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, är
förbjuden.

Med spridning av
bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte metoder där enskilda trädstammar
behandlas med bekämpningsmedel.

I
överensstämmelse med vad jag har föreslagit i det föregående innehåller första
stycket förbud mot kemisk lövslybekämpning. Spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark är således förbjuden, oavsett om den sker från luften eller från
marken.

Enligt
andra stycket omfattar förbudet inte sådan spridning av bekämpningsmedel som
innebär att enskilda trädstammar behandlas med medlen i fråga (fickning,
stubbehandhng och liknande metoder). Frågan om i vilken utsträckning och under
vilka förutsättningar sådana selektiva behandlingsmetoder får användas
ankommer det på produktkonlrollnämnden att avgöra inom ramen för
iagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.

Begreppet
bekämpningsmedel används i lagen i samma betydelse som i kungörelsen (1973:334)
om hälso- och miljöfarliga varor. Med begreppet skogsmark avses skogsmark i
skogsvårdslagens (1979:429) mening.

2
§ Länsstyrelsen får medge undantag från 1 § om

1. skogsmarken
har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den

lokala befolkningen och

2. kravet
enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) om återväxl av skog inte

rimligen kan tryggas genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn

till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndels sammansättning

och tillgången på arbetskraft.

1
paragrafen anges under vilka fömtsättningar dispens kan medges från
spridningsförbudet. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen. Som en
första förutsättning för dispens gäller att skogsmarken i fråga har liten
betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen. Spridning
kan därför aldrig komma i fråga över skogsmark som exempelvis utgör
närströvområde för en tätort eller som är belägen i närheten av en frilufts-
eller rekrealionsanläggning. Delsamma gäller om det annars finns något
naturvårdsintresse som särskih bör skyddas.

Till den lokala
befolkningen bör räknas exempelvis personer som är bosalla i närheten av den
aktuella skogsmarken eller som mera regelbundet färdas genom eller invid det
med spridningen avsedda området.

För undantag krävs vidare
att bekämpningen av lövvegetationen är nödvändig för att i enlighet med kravet
i 7 § skogsvårdslagen (1979:429) trygga återväxten av skog av
tillfredsställande täthet och beskaffenhet.

Prop. 1981/82:44 12

Från
skogsvårdssynpunkt fordras därutöver att mekanisk röjning inte rimligen kan
genomföras med hånsyn till skogsmarkens beskaffenhet, beståndssammansättningen,
terrängförhällandena och det geografiska läget. Även tillgången på arbetskraft
som kan utföra röjning med mekaniska metoder måste beaktas. Hänsyn skall alltså
tas till både biologiska, tekniska och ekonomiska kriterier.

Självfallet
bör, i enlighet med vad som i övrigt gäller på produktkontrollens område,
någon ersättning inte utgå i de fall tillstånd till spridning vägras.

3 §

Produklkontrollnämnden
får medge undantag från 1 §, om det behövs för vetenskaplig prövning.

Paragrafen
motsvarar 2 § lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av
bekämpningsmedel.

4 §

I ärenden
enligt 2 § skall yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen
skall vid sin prövning ta stor hänsyn lill kommunens bedömning av skogsmarkens
betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen.

Av
paragrafens första stycke framgår att länsstyrelsen skall inhämta kommunens och
skogsvårdsstyrelsens yttrande innan styrelsen tar ställning i ett
dispensärende. Som framhållits i den allmänna motiveringen skall
skogsvårdsstyrelsen i sitt yttrande uttala sig om spridningens betydelse från
skogsvårdssynpunkt enligt vad som närmare anförs under 2 §. Del innebär således
att skogsvårdsstyrelsen även bör uttala sig om behovet av och tillgången på
arbetskraft för röjning med mekaniska metoder.

Frågan
om kommunens medverkan i dispensprövningen har behandlats i den allmänna
motiveringen. I paragrafens andra stycke markeras alt kommunens uppfattning om
den ifrågavarande skogsmarkens betydelse från bl.a. friluftslivssynpunkt skall
väga tungt. Jag förutsätter att kommunens yttrande över en dispensansökan utgår
från den inriktning i fråga om markanvändningen som är politiskt förankrad inom
kommunen. Kommunstyrelsen är kommunernas främsta förvaltande och verkställande
organ och kan förväntas ha den bästa överblicken över förhållandena inom
kommunen. Dessutom ansvarar styrelsen i de flesta fall för den översiktliga
markplaneringen. Kommunens uppfattning i ett dispensärende torde därför bäst
kunna uttryckas av kommunstyrelsen. Jag anser emellertid att del inte är
lämpligt att i lag slå fast en sådan ordning. Det får i stället ankomma på
kommunen att inom kommunallagens (1977:179) ram fritt bestämma vilket organ
inom kommunen som skall handha dessa frågor.

Prop. 1981/82:44 13

5 §

Det
finns särskilda bestämmelser med föreskrifter om registrering av
bekämpningsmedel och med föreskrifter och villkor i övrigt för medlens
användning.

Den
lagstiftning som här åsyftas är främst lagstiftningen om hälso- och
miljöfarliga varor liksom även arbetsmiljölagstiftningen.

Kungörelsen
om hälso- och miljöfarliga varor (1973: 334) innehåller generella föreskrifter
om registrering av bekämpningsmedel. Av dessa föreskrifter framgår bl. a.
vilka möjligheter som produklkontrollnämnden har att i samband med
registreringen meddela föreskrifter och villkor för medlens användning.
Dessutom har produklkontrollnämnden fåll bemyndigande att meddela ytterligare
föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedel. Länsstyrelsen är dock
oförhindrad att i ett dispensbeslut enligt denna lag meddela de villkor för
spridning som styrelsen anser erforderliga. I praktiken torde det dock endast
vara nödvändigt alt förena ett dispensbeslut med sådana kompletterande villkor
som kan behövas med hänsyn till de särskilda förhållanden som kan föreligga i
det enskilda ärendet.

Del
bör anmärkas att produklkontrollnämnden har utfärdat särskilda föreskrifter som
syftar till all skydda samernas intressen. Sålunda får som regel spridning av
bekämpningsmedel från luften över områden där renskötsel får bedrivas under
hela året enligt rennäringslagen (1971:437) inte ske utan tillstånd av
produktkonlrollnämnden. Skall sådan spridning ske över andra områden där
renskötsel får bedrivas krävs dels att den planerade spridningen anmäls till
produktkonlrollnämnden och dels att samråd om spridningen skett i förväg mellan
vederbörande sameby och den för vars räkning spridningen skall ske.

6 §

Den
som uppsätligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter villkor
som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 eller 3 § döms fill böter
eller fängelse i högst ett år.

Påföljdsbestämmelsen
har anpassats till motsvarande bestämmelser i produktkontrollagsfiftningen.

7 §

Länsstyrelsens
och produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos
regeringen genom besvär. Kommunen får överklaga beslut enligt denna lag.

I
paragrafens andra stycke anges kommunernas besvärsrätt. Frågan har närmare
behandlats i den allmänna motiveringen.

Prop. 1981/82:44 14

Ikraftträdandebestämmelser

Denna
lag träder i kraft den I januari 1982 dä lagen (1980:368) om förbud under viss
fid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

5
Hemställan

Jag
hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om spridning
av bekämpningsmedel över skogsmark.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1981/82:44 15

Bilaga I

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BEKÄMPNING AV LÖVSLY

Betänkande avgivet av utredningen om användningen av
kemiska medel i jord- och skogsbruket m.m.

Ds Jo 1980:11

UTREDNINGES OM ANViUDNIKGEN AV KEMISKA MEDEL I JOED- OCH
SKOGSBRUKET

Till Statsr å det och
Chefen f ö r JordbruksdeDartementet

Genom beslut den 9 augusti 1979 bemyndigade regeringen
chefen f ö r jordbruksdepartementet att
tillkalla en kommitt é med h ö gst sju ledam ö ter
med uppdrag att utreda fr å gan om anv ä ndningen av kemiska medel i jord-och skogsbruket
m.m.

Med st ö d av detta
bemyndigande f ö rordnade d å varande chefen f ö r
jord-bruksdepartemetet, statsr å det Enlund,
genom beslut den IJ september 1979 till ledam ö ter generaldirekt ö r Arne Engstr ö m, tillika ordf ö rande,
samt riksdagsledam ö terna Karl Erik Eriksson, Einar A
Larsson, Grethe Lundblad och Ake V.ictorsson.

Genom beslut den 22 oktober f ö rordnade chefen f ö r
jordbruksdepartementet, statsr å det
Dahlgren, till ledam ö ter riksdagsledam ö terna L Arne Andersson och John O Andersson samt
till sakkunniga direkt ö r Erik Brandt, avdelningschef Eric
Falk, avdelningschef Henry Gustafsson, direkt ö r Stig Hagner, ö veringenj ö r Lennart Holm, ombudsman H å kan Lundstedt, farm. dr. Eune L ö nn £ :T:'er,.
anore f ö rbundssekreterare Ingemar Kiisson,
avaelnings-chef Bengt Olsson, lantbrukare Sven T å gmark och hortonom Christer Wohlstr ö m.
Vidare f ö rordnades genom beslut den 6
november 1979 till sakkunnig professor Erik Arrhenius samt till bitr ä dande sekreterare departementssekreterare Anders
Boheman. Genom beslut den 8 november 1979 f ö rordnades
till bitr ä dande sekreterare numera byr å direkt ö r
Georg Ekstr ö m och forskarassistent Bj ö rn Sundell. Den 10 april I98O f ö rordnades hovr ä ttsassessor
Per Olding som expert å t utredningen. Den 27 oktober I9S0
entledigades hortonom Christer Wohlstr ö m.
Samma dag f ö rordnades hortonom Per-Olof Olsson
som sakkunnig.

Agronom Karl-Ivar Kumm, naturresurs- och milj ö kommitt é n,
har bitr ä tt utredningen med ett
specialuppdrag r ö rande ekonomiska konsekvenser av
restriktioner mot kemisk l ö vslybek ä mpning (kap. 8).

Av direktiven framg å r
bl.a. att resultatet av utredningens arbete l ä mpligen kan redovisas i form av delrapporter, varvid de fr å gor som r ö r

Prop.
1981/82:44 17

skogsbrukets anv ä ndning
av bek ä mpningsmedel b ö r redovisas med f ö rtur
och under å r I98O.

I f ö religgande delbet ä nkande behandlas huvudsakligen fr å gor r ö rande anv ä ndning av herbicider f ö r kemisk l ö vslybek ä mpning inom skogsbruket.

Kommitt é n avser att
i ett kommande bet ä nkande om kemisk bek ä mpning inom jordbruk och tr ä dg å rdsn ä ring m.m. l ä mna
f ö rslag ä ven r ö rande skogsbrukets
anv ä ndning av ö vriga bek ä mpningenedel.

Stockholm i december I98O

Ame Engstr ö m

L Arne Andersson John O Andersson Karl Erik
Eriksson

Einar Larsson Grethe Lundblad Å ke Wictorsson

/Georg Ekstr ö i

Bj ö m Sundell

Anders Boheman

2 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 44

Prop.
1981/82:44 18

IIOIEH Å LL

SUMTtARY IK ENGLISH F Ö PJATTBIHGSF Ö RSLAG

1 UTEEDKIHGSUPPDRAGET
OCH AP3ETETS UPPL Ä GGNING M.M.

1.1
Utredningsuppdraget
m.m.

1.2
Arbetets uppl ä ggning

1.3
Ö verl ä mnade handlingar

2 SKOGSPOLITIKEN OCH SKOGSBBUKETS UTVECKLING. REGIONAL

POLITISKA OCH SA1>IH Ä LLSEK0MISKA KONSEKVENSER AV DEN

KITTILLSVARABDE UTVECKLINGEN

2.1
Skogspolitiken

2.2
Skogsv å rdslagen m.m.

2.3 Skogsbrukets
utveckling och inriktning

2.4 Regionalpolitiska och samh ä llsekonomiska konsekvenser

av den hittillsvarande utvecklingen

5 G Ä LLANDE BEST Ä MMELSER R Ö RANDE
KSI ö SJi BEKlMPNINGS-MEDEL M.M.

5.1 Lagstiftningen om h ä lso- och milj ö farliga
varor

J.1.1 Inledning

3.1.2 Kemiska bek ä mpriingsmedel

3.1.3 S ä rskilda regler f ö r fenoxisyror

3.1.4 Spridning av kemiska bek ä mpningsmedel fr å n
luften

3.2 Naturv å rdslagstiftningen

3.3 Arbetsmilj ö lagstiftningen m.m.

3.4 Allemansr ä tten

4 F Ö REKOMST OCH EKONOMISK BETYDELSE AV
L Ö VSLY OCH L Ö VTR Ä D I
SKOGSBEST Å NDEN

4.1
F ö rekomst av l ö vsly
och l ö vtr ä d

4.2
L ö vets inverkan p å
barrskogen

Prop. 1981/82:44 19

5 AMV Ä KDKIHG
AV KEMISKA BEK;>!?KINGSMEDEL I SKOGSBRUKET

5.1 Inledning

5.2 L ö vslybek ä mpninr

5.2.1
Fenoxi ä ttiksyror

5.2.2
Glyfosat

5.3 Ogr ä sbek ä mpning

5.4 Insektsbek ä mpning

5.4.1
Feromoner

5.4.2
Insekticider

6 DE KEMISKA BEK Ä MPNINGSMEDLENS VEPJCAN P Å
M Ä HKISKOH ELLER

I MILJ Ö N

6.1 Arbetshygieniska. aspekter

6.1.1 Inledning

6.1.2 Risker med kemiska bek ä mpningsmedel

6.1.3 Indelning i faroklasser

6.1.4 Hantering av kemiska bek ä mpningsmedel

6.1.5 preparatformuleringar och aktuella
substanser

6.2 Bek ä mpningsmedeisrester i skogsb ä r och svamp m.m.

6.2.1 Inlednin é T

6.2.2 Resthalter

6.2.3 Eesttoleranser m.m.

6.3 Bek ä mpningsmedlens
verkan i naturmilj ö n

7 ALTERNATIVA METODER F Ö R L Ö VKONTROLL
OCH INSEKTSBEfl Ä MPNING.

EFFEKTIVITET OCE KOSTNADER M.M.

7.1
Bek ä mpningsmedel och bek ä mpningsmetoder

7.2
Alternativa l ö vkontrollmetoder

7.2.1
Inledning

7.2.2
Mekanisk eller
manuell l ö vkontroll

7.2.3
Skogsbetning

7.2.4
Uppskjuten r ö jning

Prop. 1981/82:44 20

7.2.5 Hyggesbränning

7.2.6
Plantering av
contortatall

7.3 Kostnadsj ä mf ö relse mell ä r. olika behandlingsmetoder

7.4 R ö jnings- och arbetskraftsbehov samt kostnader

7.4.1 Alternativ 1: Kemisk och mekanisk r ö jning

7.4-2 Alternativ 2: Enbart mekanisk r ö jning

7.4.3 J ä mf ö relse mellan alternativen

7.5
Arbetsskador
vid r ö jning med mekaniska hj ä lpmedel

7.6
Skadeinsekternas
ekonomiska betydelse f ö r skogsbruket

7.7
Icke-kemisk
insektsbek ä mpning 7.7-1 F ö rebyggande å tg ä rder

7.7.2 Bek ä mpning.
Alternativ till insekticider

7.8
Forskning vid
Sveriges lantbruksuniversitet

7.9
Anslag till
forskning

8 EKONOMISKA KONSEfiTENSER AV BEGR Ä NSNINGAR I KEMISK L Ö VSLYBEK Ä MPNING

8.1 Inledning och avgr ä nsningar

6.2 Ö kat behov av
l ö vslybek ä mpning

i.. '
Behov av :-:e:niSi. lovaj vDek ä mpinr

8.4
Metoder f ö r att f ö rebygga
behovet av kemisk l ö vslybek ä mpning

8.5
'Manuell r ö jning som alternativ till kemisk l ö vslybek ä mpning

8.5.1 De n ä rmaste fem å ren

c.5.2 P å l ä ngre sikt

8.6
Risk f ö r eftersatt r ö jning

8.7
Konsekvenser av
eftersatt r ö jning

8.8
Skogsindustri,
bytesbalans och syssels ä ttning

8.9
Principdiskussion
om styr å tg ä rder

8.10
Sammanfattning

Prop.
1981/82:44 21

9 RESTRIKTIONER ELLER FÖRBUD MOT KMISK LÖVSLYBEKiMPNING.

Ö\'ERVÄGDA ALTERNATIV

9.1
Inledning

9.2
Alternativ 1: Tillst å nd
inom vissa generella ramar

9.3
Alternativ 2: Anpassad l ö vslybek ä mpning

9.4
Alternativ 5: F ö rbud

10
SAMMANFATTANDE
SYNPUNKTER SAMT UTREDNINGENS P Ö RSUG

11
RESERVATION OCH
S Ä RSKILDA YTTRANDEN

Bilapa 1 Direktiven

Bilaga 2 Lag (1980:368) om f ö rbud under viss tid mot spridning av bek ä mpningsmedel ö ver skogsmark

Bilaga 3 Rekommendationer avsedda att minimera o ö nskade effekter av herbicidanv ä ndning inom skogsbruket

Bilapa 4 Skogsbruk med ekologisk grundsjTi Bilaga 5
Koriferens om fenoxisyror Si lag-a 6 Litteraturf ö rteckning

Prop.
1981/82:44 22

SUMMAEY IN ENGLISH

In 1979 the Swedish Government appointed ?. conrniission te investi-gate the use of chemicals in
agriculture and forestry. The main objec-tive of the study is to conduct on
overall risk/benifit analysis of present usage of pesticides and fertilizers
and to examine the possible impact of restricted use.

The commission has now presented its first rqport which
deals with the use of herbioides in forestry. The remaining reports vill
analyse the use of pesticides in agriculture and the use of fertilizers in
agriculture and forestry.

In the first report the commission dicusses the important
position that the forestry industry occupies in the Swedish eoonomy. The
forestry industry creates 3 signifioant amount of employment at the same time
as it generates valuable export revenues. The forestry industry is also of
considerable importance in the less industrialized regions of the country
especially from an employment point of view. At the same time the production
techniques of modem, rational forestry have been criticized from an
environmental/aestethic point of view. This criticism has been focused on the
use of herbicides to clear young conifer st å nds
from competing vegetation. Critios argue that the areas at present treated vith
herbicides should instead be cleared with manual or mechanical methods.

The study concludes that the great majority of young
conifer st å nds can be cleared efficiently and
economically with manual or mechanical methods. On a small part of the acreage,
however, the problems of comDeting vegetation is of such magnitude that
non-chemical brush control is not justified from an economical or
occupatational safety point of view.

The commission defines three different policy altematives
for regula-ting the future use of herbicides in Swedish forestry.

1) Hestrictions limited to product control aspects and
general rules for spraying herbicides.

Prop. 1981/82:44 23

2)
Restrictions in
the use of herbicides to be initiated also by local authorities on the city
level to protect areas that are of special interest from an environmental and
conservational point of view. Restrictions could also be enforced for acreages
that can efficiently be cleared with mechanical or manual methods. (Recommended
altemative)

3)
A total ban on
all use of herbicides in forestry.

Recommended altemative

The commission suggest that local authorities (community
coxmcil level), with direction from central guide lines, be responsible for
restricting the use of herbioides on areas which are of special interest from
an environmental and/or conservational point of view.

The guide-lines should be worked out by the National Board
of Environmental Protection and the National Board of Forestry and should
contain instructions as to which areas could be classified as being especially
vulnerable.

The special prerequisites for allowing herbicide use are:

1) Chemical brush control on the speoific acreage can be
managed without hazards.

This requirement is fulfilled when

a)
the acreage is
located at such a distance from houses, recreational areas, public roads,
lakes, rivers and ground water sources, that the spraying can take place without
harm or hazard to the public, the environ-ment or the inhabitants of the area.

b)
the spraying
can take place without disturbing reindeer production.

2. Chemical brush control on the actual target is
profitable for the landowner and for society as a whole. This requirement is
fulfilled when

a) the problem of competing vegetation in young conifer st å nds is so severe that the cost of mechanical brush
control is significantly higher than the cost uf using herbicides. When
determining what should

Prop.
1981/82:44 24

be regard as a 'significantly higher cost', the
profitability of forestry in the different parts of the country should be
considered

b) Chemical brush control is a necessary biological
prerequisite for future forestry in the area.

The recommended altemative described above should make it
possible to bring an end to the"trend towards increasing amounts of
competing brushes in young conifer st å nds,
which has been a problem throughout the 1970's.

At the same time it is possible fcr local authorities to
ban the use of herbicides on areas that are especially vulnerable from an
environmental or conservational point of view. The recommended legislation
also makes it possible for the County Forestry Board to prohibit the use of
herbicides on acreages that could be cleared economically with mechanical
methods.

Prop.
1981/82:44 25

FORFATTNINGSFORSLAG

Fcrslap till

Lag om SDridning av bek ä mimingsmedel
ö ver skogsmark H ä rigenom f ö reskrivs
f ö ljande.

1 § Kommunfullm ä ktige f å r
f ö rbjuda spridning av bek ä mpningsmedel, avsedda

f ö r bek ä mpning av l ö vsly, ö ver skogsmark som ä r k ä nslig fr å n milj ö v å rds-

och friluftslivsjTipunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande statens
naturv å rdsverk, meddelar n ä rmare f ö reskrifter
om n ä r skogsmark kan anses vara av den
art som avses i f ö rsta stycket.

2
§ F ö r spridning av s å dana bek ä mpningsmedel ö ver
annan skogsmark ä n f ö r vilken kom.munfullm ä ktige utf ä rdat f ö rbud
enligt 1 § f ö rsta stycket kr ä vs tillst å nd av skogsv å rdsstj-relsen.

3
§ Tillst å nd f å r l ä mnas om det finns starka sk ä l fr å n skogsv å rdssjTipunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande
skogsstyrelsen, meddelar n ä rmare f ö reskrifter om f ö ruts ä ttningarna f ö r
tillst å nd.

4
§ Proauktkontrolln ä mnden f å r
medge undantag fr å n skyldigheten enligt 2 § att s ö ka
tillst å nd till spridning om det beh ö vs f ö r
vetenskaplig pr ö vning. D ä rvid skall n ä mnden
f ö reskriva de villkor som beh ö vs till skydd f ö r
allm ä nheten.

5
§ Skogsmarkens ä gare har inte r ä tt
till ers ä ttning om spridning f ö rbjuds enligt 1 §
eller spridning annars v ä gras enligt 2 eller 4 § .

6
§ Den som upps å tligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller villkor som f ö reskrivits enligt 4 § eller som i
strid mot 2 § sprider bek ä mpningsmedel d ö ms
till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
ett å r.

7
§ Skogsv å rdsstyrelsens beslut enligt denna lag f å r ö verklagas
hos skogs-st jrrelsen genom besv ä r.

Prop.
1981/82:44 26

Skogsstyrelsens och produktkontrolln ä mndens beslut ö verklagas
hos regeringen genom besv ä r.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 198I d å lagen (1980:368) om f ö rbud under viss tid mot spridning av bek ä mpningsmedel ö ver
skogsmark skall upph ö ra att g ä lla.

Intill utg å ngen av juni
1982, skall skogsv å rdsstjrrelsen i ä renden ang å ende
tillst å nd enligt 2 § inh ä mta
j'ttrande fr å n kommunstjrrelsen. Om det d ä rvid g ö rs
g ä llande att den med ans ö kan avsedda skogsmarken ä r av s å dan
art som anges i 1 § f å r tillst å nd inte l ä mnas.

Prop.
1981/82:44 27

1 UTREDNINGSUPPDRAGET OCE ARBETETS UPPL Ä GGNING M.M.

1.1 Utredningsuppdraget m.m.

Jordbruksministern har i direktiven (dir. 1979:119,- se
bilaga i) till utredningen bl.a. betonat att de ö kade kunskaper vi fortl ö pande f å r om riskerna f ö r
m ä nniskors h ä lsa och f ö r
milj ö n vid anv ä ndningen av m å nga
kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro s å v ä l de som
arbetar med s å dana preparat som allm ä nheten k ä nner
inf ö r dessa problem g ö r det n ö dv ä ndigt att ytterligare å tg ä rder vidtas f ö r att minska anv ä ndningen
av kemiska bek ä mpnings- och g ö dselmedel.

Enligt direktiven ä r
kommitt é ns uppgift i f ö rsta hand att redovisa konsekvenserna i olika
avseenden av en minskad anv ä ndning av
kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och tr ä dg å rdsn ä ringen samt att dessutom utv ä rdera
det underlagsmaterial som kommitt é n
tar fram och utifr å n en avv ä gning mellan bl.a. n ä ringspolitiska intressen och milj ö intressen
f ö resl å l ä mpliga å tg ä rder.

Resultatet av kommitt é ns
arbete b ö r, enligt direktiven, kunna
redovisas i form av delrapporter, varvid de fr å gor som r ö r skogsbrukets anv ä ndning av bek ä mpningsmedel
b ö r redovisas under å r I96O. Arbetet b ö r
planeras s å att slutredovisning kan ske vid
utg å ngen av 198I.

Ä ven
naturresurs- och milj ö kommitt é n (Jo 1978:01) har genom regeringsbeslut 197E-G1-12
(dir. 197c:7) f å tt i uppdrag att utreda vissa hith ö rande fr å gor.
Naturresurs- och milj ö kommitt é ns arbete b ö r
emellertid, enligt direktiven, inriktas p å
mera l å ngsiktiga och ö vergripande fr å gest ä llningar och inte p å s å dana specialfr å gor som behandlas i andra utredningar.

1.2 Arbetets uppl ä ggning

Utredningen har, ut ö ver
ordinarie sammantr ä den, haft hearings med f ö retr ä dare f ö r vissa milj ö organisationer
(Jordens v ä nner. Milj ö f ö rbundet,
Milj ö gruppemas Riksf ö rbund och Svenska Naturskyddsf ö reningen), Sveriges lantbruksuniversitet och statens
veterin ä rmedicinska anstalt.

Prop.
1981/82:44 28

F ö redragningar har ä ven gjorts av inbjuden expertis fr å n arbetsmarknadsstyrelsen, dom ä nverket, Sveriges lantbruksuniversitet,
jTkesmedi-cinska kliniken vid Akademiska sjiikhuset i Uppsala och onkologiska
kliniken vid Regionsjukhuset i Ume å .
Fr å gor som h ä rvid diskuterats har varit resp. i)
arbetsmarknadsekonomi- och syssels ä ttningsfr å gor inom skogsbruket (Leif Tallskog), 2) dom ä nverkets utredning om konsekvenser av ett herbioidf ö rbud (Johan Rydin och Jan R ä mr ö d), 3) viss
forskningsverksamhet vid skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet
(Kjell Hollender och Hubertus Eidmann), 4) yrkesm ä ssig exponering f ö r fenoxisjrror (Birgitta
Kolmodin-Hedman), 5) rapporter om samband mellan exposition f ö r fenoxisyror m.m. och uppkomst av vissa tum ö rsjukdomar (Lennart Hardell och Michael Eriksson).

Promemorior f ö r
utredningens r ä kning har ä ven iordningst ä llts
av Stig Hagner, Karl-Ivar Kumm och J ö rgen
B ä ckstr ö m samt av skogsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och statens naturv å rdsverks produktkontrollbyr å .

I en cirkul ä rskrivelse
till ber ö rda institutioner vid den
skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbmksuniversitet har utredningen
uttryckt ö nskem å l om att f å information om s å dan forskning som ä r inriktad p å att f ö rb ä ttra tillg ä ngliga alternativa bek ä mpnings- eller produktionsmetoder eller p å utveckling av ny s å dan teknik.

Studiebes ö k har av
sekretariatet gjorts vid Sveriges Skogs å garef ö reningars Riksf ö rbund,
lantbruksn ä mnden i V ä sternorrlands l ä n,
dom ä nverket. SCA, Svenska
Skogsarbetaref ö rbunaet, skogsstyrelsen och skogsvetenskapliga
fakulteten vid Sveriges l ä ntbruksuniveristet.

Vid en tv å dagars
skogsexkursion anordnad f ö r utredningen av Sveriges Skogsv å rdsf ö rbund och
dom ä nverket behandlades bl.a. skogsg ö dsling och l ö vslyproblemet
samt gavs en allm ä n demonstration av skogsbrukets
metoder och av dom ä nverkets f ä ltf ö rs ö k med energiskog p å torvmark.

1. 3 Ö verl ä mnade handlingar

Regeringen har till utredningen ö verl ä mnat f ö ljande motioner fr å n 1978/79 å rs riksm ö te:

1.
Motion 1448
yrkandet 2, ang. intensifiering av forskning om kv ä veg ö dselns
inverkan p å h ä lsan och v ä xtemas n ä ringsupptagning.

2.
Motion 1453,
ang. st ö d till forskning och utveckling av
biologisk bek ä mpning.

Prop.
1981/82:44 29

3.
Motion 1969,
ang. f ö rslag till samh ä lleligt st ö d
till forskning, kvalitetskontroll, r å dgivning
och utbildning kring den biodynamiska odlingen.

4.
Motion 1990
yrkandet 5, ang. tills ä ttande av utredning med uppgift att
bl.a. framl ä gga f ö rslag om å tg ä rder f ö r att kraftigt begr ä nsa anv ä ndningen
av handelsg ö dsel inom jord- och skogsbruket.

5.
Motion 1994,
ang. å tg ä rder mot vattenf ö rorening.

6.
Motion 1999>
ang. avveckling och totalf ö rbud mot anv ä ndning av gifter

i skogsbruket samt begr ä nsningar
av anv ä ndningen av vissa slag av handelsg ö dsel inom jordbruket.

Vidare har fr å n
regeringen/jordbruksdepartementet ö verl ä mnats statens natttrv å rdsverks utredning (dnr 160-3315-79 P) om visst samr å d f ö re spridning
av kemiska bek ä mpningsmedel m.m. j ä mte remissyttranden, samt skrivelser fr å n h ä lsov å rdsn ä mnden i Hjo
kommun ang. h ä lsov å rdsn ä mndens begr ä nsade m ö jligheter
att ingripa vid sanit ä r ol ä genhet och andra obehag f ö rorsakade
av besprutning med gift- och n ä rings ä mnen i direkt anslutning till bostadsbebyggelse, fr å n svenska f ö rbundet
f ö r Organisk Biologisk Odling ang.
totalf ö rbud mot kemiska bek ä mpningsmedel i villatr ä dg å rdar, fr å n Jokkmokks koimnun ang. f ö rbud mot kemiska bek ä mpningsmedel i skogsbruket och ekonomisk kompensation f ö r f ö rdyringar f ö r skogsv å rd,
fr å n Torsbjf Milj ö v å rdsgrupp
ang. fortsatt f ö rbud mot kemisk l ö vslj'be-k ä mpning
och minskad giftanv ä ndning inom jordbruk och tr ä dg å rdsn ä ring samt fr å n
Svenska Frisksportf ö rbundst ang. anv ä ndning av fenoxisyror och andra kemikalier i skog
och mark.

Prop.
1981/82:44 30

2 SKOGSPOLITIKEN OCH SKOGSBRUKETS UTVECKLING.
REGIONALPOLITISKA OCH SA-iIH Ä LLSEKONOMISKA
KONSEKVENSER AV DEN HITTILLSVARANDE UTVECKLINGEN

2.1 Skogspolitiken

Mot bakgrund av skogspolitiska utredningens bet ä nkande (SOU 1973=14) M å l och medel i skogspolitiken tillsattes 1973 å rs skogsutredning f ö r att j-tterligare belysa vissa fr å gor.
Skogsutredningen hade enligt sina direktiv tv å huvuduppgifter; dels att utarbeta ett system f ö r en s.k. rullande virkesbalansutredning och att med
hj ä lp av detta system redovisa
alternativa utvecklingslinjer f ö r den
svenska skogsn ä ringen, dels att l ä gga fram detaljerade f ö rslag till styrmedel inom skogspolitiken. I direktiven till
utredningen angavs ocks å att m å let f ö r
skogspolitiken borde utformas s å att m ö jligheter skapades f ö r en l å ngsiktig h ö g produktion i skogsindustrin och d ä rmed ocks å
en h ö g intensitet i skogsbruket. Utredningens
ö verv ä ganden och f ö rslag presenterades i delbet ä nkandet (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkestillg å ng samt i bet ä nkandet
(SOU 1978: 6-7) Skog f ö r framtid.

Skogsutredningen har i Skog f ö r framtid utg å tt
fr å n att sKogsn ä ringen m å ste
arbeta i ö verensst ä mmelse med de ö vergripande
samh ä llsekonomiska m å len och i samspel med andra samh ä llssektorer, för att
p ä s å s ä tt bidrs till att uppfylla m å len bl.a. om full syssels ä ttning, ekonomisk tillv ä xt, regional balans, balans i utrikesbetalningarna
och oir en goc natur- och milj ö v å rd. Utredningen f ö reslog
mot bakgruna d ä rav att det sammaniattanat m å let f ö r
skogspolitiken borde vara att "skogsraark med v ä xande skog skall sk ö tas s å att den varaktigt ger en med h ä nsyn till markens virkesprodu-cerande f ö rm å ga och ö vriga f ö ruts ä ttningar h ö g
virkesavkastning."

Utredningen presenterade vidare 3 alternativa
skogsproduktionsprogram. Det av utredningen f ö rordade alternativet innebar ett skogsbruk med betydligt h ö gre ambitionsniv å
ä n det dittillsvarande.

Efter sedvanlig remissbehandling presenterade regeringen f ö rslag till riktlinjer f ö r skogspolitiken (prop. 1978/79:110) Riktlinjer f ö r skogspolitiken, m.m. I likhet med utredningen ans å g f ö redragande
departementschefen betr ä ffande skogspolitikens m å l att skogsbruket m å ste verka i ö verensst ä mmelse med de ö vergripande
samh ä llsm å len och i samspel med andra samh ä llssektorer.
Departementschefen f ö rordade vidare =tt som ö vergripande m å l

Prop.
1981/82:44 31

f ö r skogsbruket skulle g ä lla att skogsmark och skog p å s å dan mark
genom l ä mpligt utnyttjande av markens
virkesproducerande f ö rm å ga skall sk ö tas s å att den varkatigt ger en h ö g
och v ä rdefull virkesavkastning samt att h ä nsyn d ä rvid
skall tas ä ven till naturv å rdens och andra allm ä nna intressen.

Betr ä ffande utredningens f ö rslag.till skogsproduktionsprogram anf ö rde departementschefen f ö ljande:

"F ö r egen del
anser jag i likhet med flera remissinstanser att det inte ä r meningsfullt att l ä gga fast ett n ä rmare preciserat l å ngsiktigt skogsproduktionsprogram f ö r det svenska skogsbruket. I det l å nga perspektiv det h ä r ä r fr å ga om f å r handlingslinjerna inte l å sas. Valet av å tg ä rder och formerna f ö r deras genomf ö rande m å ste fortl ö pande
ompr ö vas och anpassas till
utvecklingen. Jag vill emellertid ange vissa riktlinjer f ö r utvecliingen.

Som jag tidigare har framh å llit anser jag att skogsindustrins nuvarande r å varubehov inte kan f å styra skogsproduktionens l å ngsiktiga
inriktning. I st ä llet b ö r den direkt r å varuf ö rbrukande skogsindustrins kapacitet efter hand
anpassas till den r å varutillf ö rsel som ä r
m ö jlig inom ramen f ö r den fastlagda skogspolitiken. P å kort sikt ä r
det emellertid av flera sk ä l om ö jlipt att bortse fr å n
skogsindustrins behov. Huvudsk ä let h ä rtill ä r
att en drastisk nedsk ä rning av industrikapaciteten skulle
ge oacceptabla konsekvenser f ö r sjssels ä ttningen. Ut g å ngs
punlrten b ö r d ä rf ö r vara att s ö ka å staajiomma
en skogsproduktion som ger å tminstone
den virkesm ä ngd som utredningen redovisar i
sitt alternativ 1. Det skulle inneb ä ra
dels att avverkningen skulle kunna ligga p å
en niv å som ä r tillr ä cklig f ö r ett normalt kapacitetsutnyttjande i
skogsindustrin, dels att en avverkning av denna storleksordning skulle kunna
bedrivas l å ngsiktigt. Vad jag nu har sagt om
skogsproduktionens inriktning skall s å ledes
in+e uppfattas som en definitiv l å sning
till en viss niv å . Givetvis m å ste str ä van
vara en ö kad produktion i den m å n det ä r
m ö jligt och l ä mpligt med h ä nsyn
till andra viktiga samh ä llsm å l som jag tidigare har behandlat."

Betr ä ffande naturv å rdsh ä nsyn anf ö rde departementschefen f ö ljande:

"Som jag tidigare framh å llit m å ste skogsbruket bedrivas med h ä nsyn tagen till skogen som livsmilj ö f ö r v ä xter och djur, till skogens inverkan p å vattenbalans och lokalklimat och till m ö jligheterna att utnyttja skogs-

Prop.
1981/82:44 32

marken f ö r friluftsliv
och rekreation. Vidare m å ste h ä nsyn tas till intresset av att bevara vissa inslag i
kulturlandsk"T?et. Skogsbruket m å ste
allts å bedrivas s å -att f ö ruts ä ttningarna f ö r
e:. m å ngsidig anv ä ndning av v å ra
skogar inte rubbas.

De angivna intressena b ö r
enligt min mening i m å nga fall kunna tillgodoses ä ven inom ramen f ö r
ett rationellt skogsbruk. N ä r det g ä ller kraven p å
friluftsmilj ö n ä r det i n ä rheten av t ä torter och inom vissa andra omr å den som ä r
av betydelse f ö r det r ö rliga friluftslivet som sv å righeter kan uppkomma att reservera goda
rekreationsomr å den utan att rationellt skogsbruk
avsev ä rt f ö rsv å ras. I ö vriga omr å den
b ö r anspr å ken p å god
friluftsmiljo alltj ä mt kunna tillgodoses inom allemansr ä ttens ram utan st ö rre
hinder i skogsbruket. F ö r att tillgodose friluftslivet och
andra angivna intressen kr ä vs emellertid en anpassning och ett
h ä nsynstagande n ä r det g ä ller
olika å tg ä rder i skogsbruket. Liksom hittills b ö r de restriktioner som kan inordnas i ett rationellt bedrivet
skogsbruk regleras genom h ä nsynsregler i skogsv å rdslagstiftningen. Reglerna b ö r fr ä mst g ä lla s å dana å tg ä rder som
avverkning, best å ndsv å rd och best å ndsanl ä ggning."

Jordbruksutskottet har genom bet ä nkandet (JoU 1978/79=80) Riktlinjer f ö r skogspolitiken m.m. godk ä nt de riktlinjer f ö r skogspolitiken som f ö rordats i
propositionen. Utskottet ansl ö t sig ä ven till de i propositionen framf ö rda synpunkterna betr ä ffande skogsprodxiktionsprogram samt till den i propositionen valda
formen f ö r reglering av naturv å rdsfr å gcrna inom
skogslagstiftningeng ram.

Riksdagen ansl ö t
sig till propositionens f ö rslag och fattade beslut i enlighet
d ä rmed.

2.2 Skogsv å rdslagen
m.m.

Genom 1 § skogsv å rdslagen (1979=429) har som ö vergripande m å l
f ö r skogsbruket fastlagts att
skogsmark med dess skog, genom l ä mpligt utnyttjande
av markens virkesproducerande f ö rm å ga, skall sk ö tas
s å att den varaktigt ger en h ö g och v ä rdefull.virkesavkastning.
H ä syn skall d ä rvid tas till naturv å rdens och andra allm ä nna
intressen.

Enligt 21 <5 skogsv å rdslagen
f å r regeringen eller myndighet som
regeringen best ä mmer meddela f ö resVarifter om den h ä nsyn som skall tas till natur-

Prop.
1981/82:44 33

v å rdens intressen vid sk ö tsel av skog. Dessa f ö reskrifter f å r dock inte vara s å ingripande att p å g å ende markanv ä ndning
avsev ä rt f ö rsv å ras. Segeringen har vidare genom
skogsv å rdsf ö rcr::iiingei- (1979 = 791; uppdragit å t skogsstyrelsen att i samr å d
med bl.a. naturv å rdsverket meddela s å dana f ö reskrifter.

I 21 § skogsv å rdsf ö rordningen f ö reskrivs att skogsv å rdsstyrelsen skall sajnr å da
med kommun i fr å ga av s ä rskild vikt med h ä nsyn
till de lokala f ö rh å llandena. F ö r omr å den som ä r av utpr ä glat intresse f ö r
naturv å rden eller det r ö rliga friluftslivet och som angetts av l ä nsstjrrelsen i sarar å d med skogsv å rdsstyrelsen kan naturv å rdsinriktade skogsbruksplaner uppr ä ttas S å dana
planer uppr ä ttas av skogsv å rdsstyrelsen och bekostas av staten. Enligt 21 § f ö rordningen
(1979:792) om statligt st ö d till skogsbruket f å r statsbidrag l ä mnas
till fysiska personer, d ö dsbon och familjestiftelser f ö r skogsbruksplaner som uppr ä ttas enligt f ö reskrifter
som meddelas av skogsstyrelsen. Skogsv å rdsstyrelsen
kan som villkor f ö r bidrag till en skogsbruksplan lar ä va att i planen anges vilken h ä nsyn som b ö r
tas till naturv å rdens och det r ö rliga friluftslivets intressen.

I de till ä mpningsanvisningar
till skogsv å rdslagen som skogsstyrelsen utf ä rdat s ä gs
att kemisk l ö vslybek ä mpning skall undvikas i v ä lbes ö kta n ä r-str ö vomr å .den och intill bebyggelse.

2.J Skogsbrukets utveoliing och inriktning

Sveriges produktiva skogsmark omfattar 23,5 milj. ha
(motsvarande 57 "fe
a%' landj-tan), varav
13,3 milj. ha i Norrland, 5,4 milj. ha i Svealand och 4,8 milj. ha i G ö taland. Skogsmarken ä gs till 25 %
av det allm ä nna (varav staten innehar 19 ?= och kyrkan 6 9), 25
% av aktiebolag och 50 % av enskilda personer. Virkesf ö rr å det, dvs.
skogens inneh å ll av virke, ä r ca 2 400 milj. msk (1975). D ä rav finns 1 200 milj. msk i"Norrland, oOO milj.
i Svealand och 600 milj. i G ö taland. Gran
utg ö r 4S av f ö rr å det, tall 38
fo och l ö vtr ä d 14 f=.

Medeltillv ä xten per
hektar och å r (boniteten) ä r dubbelt s å
stor i

G ö taland som i Norrland. Den totala
tillv ä xten per å r uppg å r
f.n. till

3 3

ca 75 milj. m sk varav ca 32 milj. m sk i Norrland, 20
milj. i Svealand

och 23 milj. i G ö taland
(fig. 2.1).

F ö r n ä rvarande ä r avverkningen ungef ä r lika stor som tillv ä xten, dvs.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

75 milj. m sk per å r.
Som ett genomsnitt f ö r 1970-talet har avverkningen varit
n å got l ä gre ä n tillv ä xten. Av det avverkade virket g å r ö ver 95 % till skogsindustrin. Resten anv ä nds bl.a. som br ä nnved.

Å r
1976 sysselsatte skogsbruket 55 000 personer och skogsindustrin, dvs. tr ä varu- samt massa- och pappersindustrin, ca 172 000
personer.

Ml!] m-* sk

(titlvjxt och avg å ng]

Figur 2.1 Virkesf ö rr å d, tillv ä xt
och avg å ng.

K ä lla: Skog f ö r framtid, SOD 1978:6.

Skogsbrukets och skogsindustrins framtid skall baseras p å produktion av barrvirks av h ö g kvalitet. Detta stadgas i 1979 å rs skogsv å rdslag.
F.n. best å r å rsawerkningen till ca 90 % av
tall och gran. L ö vskog (huvudsakligen bj ö rk) ger l ä gre
arealavkastning ä n barrskog. Veden har l ä gre v ä rde per
volymsenhet som r å vara f ö r f ö r ä dlingsindustrin och m å ste till stor del avverkas genom f ö rh å llandevis dyra gallringar.

Internationellt sett ä r
kostnadsl ä get mycket h ö gt i svenskt skogsbruk och d ä rmed i skogsindustrin. F ö ljande uppst ä llning
(fr å n en utredning gjord av Stora
Kopparberg) visar virkeskostnaden per ton pappersmassa (blekt sulfat) ä r 1978:

Prop. 1981/82:44 35

Sverige (barrved) 730 kr.

Sydstaterna, USA
(" ) 350 kr.

Canada (" ) 385 kr.

Brasilien (l ö wed) 230 kr.

F ö r att skogsbruket skall kunna forts ä tta att drivas p å
den genom riksdagsbeslut (maj 1979) fastlagda intensitetsniv å n, med d ä rav
f ö ljande m ö jligheter till l å ngsiktiga
virkesuttag, fordras att verksamheten ä r
rationellt upplagd. Bl.a. m å ste
kostnadsutvecklingen inom skogsv å rden, som ä r en betydande utgiftspost'i svensk skogsbruk, h å llas tillbaka. Enligt uppgifter fr å n Dom ä nverket uppg å r skogsv å rdskostnaden
per avverkad kubikmeter (1980) till 33 % av
erh å llet awerkningsnetto. Ar 1977 var
motsvarande siffra 20 %. .Prognosen f ö r
I983 ä r 40 "Jo. Situationen ä r
likartad inom andra delar av skogsbruket.

P å grund av l ö wirkets hittillsvarande l ä gre v ä rde och l ö vskogens l ä gre
totalproduktion per hektar s ö ker
skogsbruket begr ä nsa dess andel av det v ä xande skogsbest å ndet.
Viss l ö vinblandning ä r dock ö nskv ä rt i m å nga
typer av barrskog s å v ä l av biologiska som milj ö m ä ssiga sk ä l.
M å let ä r d ä rf ö r att ä ven framdeles beh å lla en l ö vinblandning
av gagnvirke i skogen som ungef ä r motsvarar
den situation som r å tt under de g å ngna å rtiondena,
dvs. ca 10-15 fo.

Ren l ö vskog eller l ö vdominerad skog av ordin ä r svensk typ best å r
huvudsakligen av glas- och v å rtbj ö rk, d ä rtill asp i
Nord- och Mellansverige samt bok, ek och ytterligare l ö vtr ä dsarter i s ö dra Sverige. S å dan
l ö vskog efterstr ä vas eller accepteras i skogsbruket p å v ä xtplatser av
speciell typ, t.ex. p å ytfuktiga marker, i randzoner till
v å tmarker, i n ä rmilj ö er intill
bebyggelse, kring fritidsomr å den och
kulturminnesm ä rken.

Genom skogssk ö tseln
grundl ä ggs skogsbest å ndets framtida tr ä dslagssammsin-s ä ttning genom en serie å tg ä rder p å ett tidigt stadium. Den nyawerkade arealen
markbereds. Barrtr ä d planteras vanligen.
Konlcurrerande vegetation m å ste h å llas efter, s å
att barrplantomas utveckling inte h ä mmas
alltf ö r mycket. Under denna fas utg ö r l ö vsly fr å n tr ä d- och
buskartad vegetation en dominerande konkurrensfaktor. De å tg ä rder som
vidtas f ö r att mildra denna konkurrens
kallas nedan "l ö vkontroll". N ä r ungskogen n å tt
2-4 m h ö jd f ö retas s.k. "ungskogsr ö jning".
H ä rigenom ges skogen en relativt
definitiv sammans ä ttning och karakt ä r.

Prop. 1981/82:44 36

N ä r skogsbrukets l ö vr ö jnings å tg ä rder
diskuteras ä r det v ä sentligt att man skiljer mellan den prim ä ra l ö vkontrollen
och ungskogsr ö jningen. Skall l ö vkontrollen ha effekt, dvs. hindra en t ä t, konkurrenskraftig l ö wegeta-tion fr å n att kv ä va barrplantorna, m å ste å tg ä rder s ä ttas in tidigt, ibland f ö re planteringen. L ö vkontrollen ä r d ä rf ö r en å tg ä rd som i m å ngt som mycket ä r
j ä mf ö rbar med jordbrukets ogr ä sbek ä mpning.

L ö vkontrollen ä r en å tg ä rd som i princip endast ber ö r vegetation av l ö vtr ä d och l ö vbuskar.
Den senare aktuella ungskogsr ö jningen ä r egentligen en tidig gallring vid vilken man v ä ljer ut s å v ä l barrtr ä d
som l ö vtr ä d, vilka skall ing å i det
framtida produktiva skogsbest å ndet. Ö vriga tr ä dstammar
avl ä gsnas, vanligen med r ö jningsmotors å g.
En f ö ruts ä ttning f ö r att denna å tg ä rd skall f å ö nskv ä rt resultat ä r
att man har en acceptabel best å ndssammans ä ttning f ö re
å tg ä rden. I f ö ryngringar d ä r barrtr ä den
p.g.a. ej utf ö rda l ö vkontroll å tg ä rder blivit mer eller mindre kv ä vda
eller ä r starkt tynande f ö religger givetvis inte detta utg å ngsl ä ge.
Dngskogsr ö j-ningen f å r d å mer karakt ä ren av att "r ä dda vad som r ä ddas kan" av barrtr ä den. Man fyller dessutom ut barrtr ä dsfria partier med l ö vtr ä d. Den framtida virkesprodioktionen
p å verkas s å gott som alltid negatirt - ofta starkt negativt - n ä r en s å dan
situation intr ä tt.

I och med den nya skogsv å rdslagens ikrafttr ä dande den 1
jan. 198O har kraven ö kat p å skogsbruket att komma till r ä tta
med l ö vslyproblemen. S å ledes f ö religger
plikt att r ö ja bort l ö vsly som h ä mmar
barrtr ä dsplantornas utveckling ( § 7). I ungskog skall l ö vinslaget h å llas nere s å att barrtr ä dsbest å ndet kan utvecklas ( § 9). Har barrtr ä dsbest å ndet blivit f ö r
glest f ö religger plikt p å omkultur ( § 5).

M ö jligheterna att ers ä tta den kemiska l ö vkontrollen
med manuell r ö jning begr ä nsas fr ä mst
av produktionsekonomiska sk ä l. P å 1960-talet blev ca 90 000 ha ungskog per å r f ö rem å l f ö r kemiska l ö vkontroll å tg ä rder, p å 1970-talet
ligger medeltalet vid ca 25 000 ha per å r.
Av skogsstyrelsens statistik f ö r utf ö rd manuell r ö jning
framg å r att nedg å ngen inte motsvarats av n å gon n ä mnv ä rd ö kning i fr å ga om manuell l ö vkontroll.
Denna verksamhet ber ö r ca 250 000 ha per å r xmder hela perioden. Det torde d ä rf ö r inte r å da n å gra tvivel
om att angel ä gen l ö vkontroll f ö rsummats p å stora arealer under 1970-talet.

H ä rtill kommer att l ö vslyproblemen p å
hyggen och i ungskogar ö kat under 1970-talet. Orsaken h ä rtill anges bl.a. vara:

-
st ö rre arealer p.g.a. ö kad slutavverkning under I96O- och 1970-talen

-
ö verg ä ng fr.o.m. 1960-talet fr å n
l ö vslyh ä mmande hyggesbr ä nning till maskinell markberedning
i norra och mellersta Sverige

-
DDT-f ö rbudet med å tf ö ljande insektsproblem. Skogsbruket m å ste framf ö rallt
i Syd- och Mellansverige uppskjuta planteringen flera å r f ö r att
undvika snyt baggeskador. Som en f ö ljd
h ä rav f ä r l ö wegetationen ett f ö rspr å ng med å tf ö ljande
konkurrensproblem.

2.4 Regionalpolitiska och samh ä llsekonomiska konsekvenser av den hittillsvarande
utvecklingen.

Det totala antalet f ö rv ä rsarbetande inom skogsbruk, jordbruk, jakt och fiske
har minskat i j ä mn takt sedan 1940 med en viss utpl å ning under 197C-talet (fig. 2.2).

Figur 2.2

ANTAL F ö RV Ä RVSAR3ETA,\DE 20 Til'; ELLER MER :;.-;ili:i:
Arbets- mfirkniidsstyre.isfin -MILJ-.

C;'F FU?:VAlTN O
ANMA TJ 3

VARUKAMDEL- SA"l-"rtRDSEL f; M GRUVOR.
TILLVERKN, BY66K

JCRDBRliK, SKOGSBRUK. JAKT O FISKE

AK iil ö 1?i)5
i9n 1955 ISbO 1555 1970 1S75

I figur 2.3, som visar utvecklingen av antalet
sysselsatta inom skogsbruket under 196O- och 70-talen, framträder den ökning
av antalet i skogsbruket sysselsatta kvinnor, som inträffade under andra
hälften av 1970-talet. Kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande i skogsbruket
framträder emellertid än tydligare i arbetslöshetsstatistiken. Efter' att
I968 och 1969 ha utgjort i genomsnitt 3 procent av de arbetslösa i
skogsarbetarnas arbetslöshetskassa, har kvinnornas andel ökat till i genomsnitt
30 procent under 1979- En stor del av dessa kvinnor arbetar i skogliga
plantskolor.

Kvinnornas arbetsl ö shet
ä r i st ö rre utstr ä ckning
ä n m ä nnens koncentrer.ad till vinterhalv å ret.

ANTAL SYSSELSATTA 1 000-TAL 100

90 . 80 .

70

50 .1 50

tC: J

0<
C> D"

ii i'' ii d9 :: 7i 72 T;. ';- 11 11 11 Vi Fieur 2.3 Sysselsatta inom skogsbruket 1962-1979

K ä lla: arbetsmarknadsstyrelsen

kx figur
2.L framg å r syssels ä ttningsutvecklingen i skogsbruket
kvartal f ö r kvartal under 1970-talet. D ä r kan noteras den intressanta f ö r ä ndring, som
intr ä ffade omkring å r 1975- F ° re
1975 minskade syssels ä ttningen under sommarhalv å ret, medan den d ä refter
har ö kat under motsvaramde tid. Flera
orsaker till denna f ö r ä ndring ä r t ä nkbara:

1. Andelen fast anst ä lld
arbetskraft har ö kat, vilket medf ö rt mindre s ä songvariationer
i antalet anst ä llda.

2.
Avverkningen,
som till st ö rsta delen utf ö rts under vinterhalv å ret, har spritts ut mer ö ver
å ret, s å att en st ö rre
amdel nu utf ö rs under sommaren.

3.
En ö kad mekanisering av avverkningen har medf ö rt att mindre personal beh ö vs under vintern.

4. Avverkningen har varit av lägre volym de senaste
åren, vilket medfört en lägre sysselsättning under vintern.

ANTAL SYSSELSATTA 1 COO-TAL 100

90 J

80

70
.,

TO70 1971 1972 1973 197H
197D 1976 197? 197S- 1575

Figur 2.4 Antal sysselsatta inom skogsbruket 1:a
kvartalet 1970 - 4:e

kvartalet 1979

fSlla: arbetsmarknadsstvrelsen

Av tabell 2.1 framgår hur den förvärvsarbetande
befolkningen fördelar sig efter jrke och lön. Av tabell 2.2 framgår
sysselsättning i skogscrul-:et mec fördelning på skogsbruksätgärder.

Prop,
1981/82:44 40

Tabell 2.1.F ö rv ä rvsarbetande befolkning efter yrke och l ö n 1970 och 1975. Skogsarbete och samtliga yrken.

K ä lla: Skogsstatistisk å rsbok 1978.

Lim

Samllip.i yrk

xn

Skop>.irh':

■le

Skot-;

irbetc i

F ö rjnilrinL' i

r,

''.'i av samllipa

1970 — 1975

yrken
1970

1975

1970

1975

1970

1975

.S:im!lii:;j

Sk.issarSclf

,

yrken

Nhm

9.'i S-\i

114 411

3 71K

3 593

4.0

3.1

■■22.3

- 3.4

Vh'.n

n5 :;n

1(15 M.-l

4 040

3 97."'

4.5

3.8

- l'i.5

- 1.7

Jmll

7 :,'K

57 246

2 621

2 919

5.5

5.1

20.8

+ 11.4

Vnrl

lof. \>s

117 1X5

3 IfJi

2 726

3.11

2.3

.■ 10.4

-14.0

Gavl

IK. 9;n

130 676

3 231

3 03 i

2.8

2.3

1 11.8

- 6.2

Kopp

lOS 915

i:5 475

3 735

3 .145

3.4

2 7

+ 15.2

- 7.K

Vrml

IM OM

i:7 409

4 123

3 61)';

3.6

2.8

-11.7

- 12.6

Ö rrh

115 fi'U

126 I6S

1 970

1 W5

1.7

1.3

+ 9.1

- I6..i

Vslm

110 07:

i:i 942

1 031

965

0.9

0.7

+ lO.R

- 6.4

Upps

S8 700

104 669

912

913

1.0

0.9

+ 17.9

+ 0.1

Sihm

67? 135

756 510

S9S

1 109

0.1

0.1

+ !;.!

+ 23.5

Sodm

104 o;:

115 537

1 0U9

1 061

1.0

0.9

+ 11.1

+ 5.2

Ö sip

160 1 15

181 223

1 740

1 853

1.1

l.fl

+ 13.2

+ 6.5

Skhg

104 xo:

121 752

774

959

0.7

0.8

1 16.2

-23.9

Ä lvi

177 .VM

197 6.57

1 970

2 026

1.1

1.0

+ 11.4

+ 2.8

Jkpi;

129 145

14 1 923

1 1.30

1 401

0.9

1.0

+ 9.9

+ 24.0

Kr ö n

7o:i3

77 903

1 071

1 324

1,5

1.7

+ 10.9

+ 23.6

Kiilin

98 111

107 "32

1 4;:

1 615

1.4

1.5

-10.0

+ 14.4

Got!

:: 374

25 \K

64

195

0.3

0.8

+ 12.4

+ 304,7

Cltf

304 rt:

337 701

47 3

632

0.2

0.2

+ 11.0

-33.6

HjII

ii :97

102 4.S6

524

797

0.6

O.S

+ 26.0

+ 52.1

Bli-K

63 IKl

69 .9

42S

H<

0."

O.X

- 10.1

- 30.s

kris

1!: 4.'.s

124 507

745

sv:

0.7

0.7

- 10.7

- 1.7

MJ:i

319 5 IS

3.M (HM

426

527

0.1

0.1

+ 10.S

, ... T

NorilanJ

453 :i4

52* 185

16
""rx

16 24 1

3.7

3.1

+ l\9

- 3.3

.'Ivejlund

i 316 6:

1 477
710

) 3
6"'S

12 743

I.U

0.9

+ 12.2

- 6.9

Go.\..;.i7nJ

1 w: Kjs

1 Wl IM

10
"57

12 7SI

U.7

0.7

-. i:.i

T 2v..>;

Ril.li

3 4 1? (.6S

3 S44
656

41 21'

4 1 765

1.2

l.l

12.7

+ 1.3

Prop. 1981/82:44 41

Tabell 2.2 Syssels ä ttning
i skogsbruket med f ö rdelning p å å tg ä rder (i 000-tals dagsverken).

K ä lla: Skog f ö r framtid, SOU 1978:7

Å tg ä rd 1970 1975

Avverkning

8 473

Tillredning

5 228

Terr ä ngtrp

1 873

Ö vr
arbete

1 372

Skogsv å rd

968

Hygge srensning

160

Markberedning

61

L ö vbek ä mpning

5

Skogsodling

367

R ö jning

360

G ö dsling

4

Dikning

11

6 923 4 492 1 266 1 165

1 134

118

105

1

425

460

9

16

8 057

AV dgn f ö reg ä enae redovisningen framg å r a.tt antalet sysselsatta i det direkta skogsbruket
utg ö r endast drygt en procent av de f ö rv ä rvsarbetande
i landet. I J ä mtland, som har den st ö rsta andelen verksamma i skogsbruket, utg ö r siffran ungef ä r
5 procent. Denna andel av syssels ä ttningen
kan ber ä knas vidmakth å llas f ö r
den n ä rmaste framtiden.

Dessa allm ä nna
medeltalssiffror ger emellertid ingen riktig bild av skogsbrukets betydelse fr å n syssels ä ttningssynpunkt
och som viktig komponent i regionalpolitiken. F ö ljande kan i det sammanhanget anf ö ras.

Verksamheten i skogsbruket skapar en omfattande syssels ä ttning i den skogliga tillverkningsindustrin.
Skogsbruket skapar ocks å syssels ä ttning i transportledet, i vissa l ä n utg ö r
skogstransporterna p ä lastbil ca 1/3 av totala
lastbilstransporten. Skogsbruket skapar ocks å
syssels ä ttning inom verkstadsindustrin och
i reparationsverkst ä der. Eftersom skogsbruket

Prop.
1981/82:44 42

fortfarande h ä mtar
en stor del av sin personal fr å n
glesbygderna - det g ä ller inte minst betr ä ffande privatskogsbruket - medverkar skogsbruket i m ä nga fall p å
ett avg ö rande s ä tt till att bilda bas f ö r en sk ä lig
infra-struktiir i glesbygderna.

Om skogsv å rden kan
intensifieras bl.a. genom ett intensivare å terv ä xt-och r ö jningsprogram,
utnyttjande av b ä sta tr ä dslag och f ö r ä dlat material etc. b ö r f ö ruts ä ttningar ,skapas f ö r att i
framtiden ö ka syssels ä ttningen inom skogsbruket och skogsindustrin genom
den ö kade virkesproduktionen. Den nya
skogsv å rdslagen och det statliga st ö det kombinerade med aktiv r å dgivning utger n å gra
av de medel varmed samh ä llet f ö rs ö ker n å ett s å dant
m å l.

Ett av skogsbnikets problem n ä r det g ä ller
syssels ä ttningen har alltid varit
variationer i arbetskraftsbehovet mellan sommar- och vinterhalv å r. Tidigare var problemet att finna adekvat syssels ä ttning under sommaren medan f ö rh å llandet nu
snarast ä r det motsatta. De ä ndrade f ö rh å llandena beror p å
mekaniseringen och den d ä ra,v f ö ljande syssels ä ttningsminskningen
i motormanuellt awerloiingsarbete j ä mte
ö nskem å let att utnyttja awerk-ningsmaskinerna å ret cm. Dock har en v ä sentlig utj ä mning av arbetstillf ä llena skett och det Ö 3'erv ä gande antalet svsselsatta ä r nu hel å rsanst ä llda.

Prop.
1981/82:44 43

3 G Ä LLANDE BEST Ä MMELSER R Ö RANDE
KEMISKA BEK Ä MPNINGSMEDEL M.M.

3.1 Lagc';i_"tningen om h ä lso- och milj ö farliga
varor

3.1.1 Inledning

Lagstiftningen om h ä lso-
och milj ö farliga varor best å r fr ä mst av lagen
(1973:329) om h ä lso- och milj ö farliga varor, och kung ö relsen (1973:334 omtryckt 1979:348) om h ä lso- och milj ö farliga
varor samt de f ö reskrifter som med st ö d ?,v der.sa f ö rfattningar
har meddelats av vederb ö rande mjTi-digheter.

Den n ä mnda lagstiftningen ä r till ä mplig
p ä dels ä mne eller beredning som med h ä nsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska
egenskaper och hantering kan befaras medf ö ra
skada p å m ä nniskor eller milj ö n, dels vara
som inneh å ller s å dant ä mne eller
beredning om varan d ä rigenom och med h ä nsyn till sin hantering kan befaras medf ö ra skada p å
m ä nniskor eller i milj ö n. Lagstiftningen'g ä ller dock inte i fr å ga om bl.a.
livsmedel, l ä kemedel eller radioaktiva ä mnen. Betr ä ffande
brandfarlig eller explosiv vara g ä ller
lagstiftningen bara i den m å n varan ä r h ä lso- eller
milj ö farlig av annat sk ä l ä n som har f ö ranlett att den har h ä nf ö rts till dessa varukat e gor i e r.

Huvudprincipen i lagen' om h ä lso- och mil.i ö f ä rliga varor ä r att skada p å m ä nniskor eller
milj ö n genom kemiska produkter skall f ö rebyggas s å
l å ngt som m ö jligt. Detta sker i huinidsak p å tv å s ä tt. Dels å l ä ggs var och en som tillverkar, f ö rs ä ljer eller p ä annat s ä tt
hanterar eller importerar kemiska varor att vidta de å tg ä rder och
iaktta de f ö rsiktighetsm å tt som beh ö vs
f ö r att motverka att varorna f å r skadliga verkningar. Dels kontrollerar
myndigheter verksamheten och kan ingripa med tv å ngsmedel f ö r att f ö rebygga skadeverkningar. En grundprincip ä r att redan misstanke om att ett kemiskt medel kan
vara skadligt f ö r m ä nniskan eller milj ö n medf ö r att producenter m.fl. m å ste vidta f ö rsiktighetsm å tt och att myndighet kan ingripa mot produlrten.

Lagen har utformats som en.ramlag. Den inneh å ller dels grundl ä ggande
best ä mmelser om tillverkning, f ö rs ä ljning,
annan hantering och import av h ä lso- och
nilj ö f ä rliga varor, dels bemyndiganden f ö r
regeringen eller myndighet som regeringen best ä mmer att i olika avseenden utf ä rda
till ä mpningsf ö reskrifter.

Regeringen har i kung ö relsen
om h ä lso- och milj ö farliga varor utnyttjat sin befogenhet att meddela n ä rmare f ö reskrifter.
Kung ö relsen inneh å ller s å ;!unda
f ö reskrifter om f ö rsiktighetsm å tt
samt unders ö knings- och m ä rkningsskyldighet. I ö vrigt har regeringen delegerat sin befogenhet i detta h ä nseende till i f ö rsta
hand produktkontrolln ä mnden.

Figur 3.1 Den viktigaste lagstiftningen'som ber ö r kemikalieanv ä ndningen
(produktkontrollen) samt arbets- och naturmilj ö n.

Svarta ytor anger lagens huvudomr å de, tonade ytor anger omr å den d ä r lagen f å r indirekt eller sekund ä r betydelse.

(Fritt
efter S. Westerlund i Kemisamh ä llet och h ä lsan. Sekretariatet f ö r framtidsstudier, Liber F ö rlag,
I98O.)

Kilj ö skyddEla «« n H ä lsov å rdsstadgan- Lagen om h ä lso- och milj ö farliga varor (produktkontroilagen)
Arbetsmilj ö lagen

Naturv å rdslagen
Byggnadglagen

Skogsv å rdslagen

Aibets-

mijo

Markarv-va ndmng

Omgtvnings-hygien

Kemikalieanv ä ndning

Natur-mljb

■ • .' • '. • .

' • : • - • ■ ■■■

, - 1

j.
!!''-l:Y

■■t!+:'-'M= Ä

'■."; • ■■■'■:
t*-' ■
■:■"'.::.i-:-

'"

-

Den centrala tillsynen ö ver
efterlevnaden av lagstiftningen om h ä lso-ooh
milj ö farliga varor tillkommer
huvudsakligen arbetarskyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsomr å de och naturv å rdsverket
i ö vrigt. Regional och lokal tillsyn
ut ö vas av yrkesinspektionen och l ä nsstyrelserna resp. h ä lsov å rdsn ä mnderna. Betr ä ffande transport av h ä lso- och milj ö farlig
vara med luftfartyg och fartyg ut ö vas
tillsynen av luftfartsverket resp. sj ö fartsverket.

3.1.2 Kemiska bek ä mpningsmedel

F ö rs ä ljning och anv ä ndning av bek ä mpningsmedel ä r
reglerad genom den ovan-

Prop.
1981/82:44 45

n ä mnda lagstiftningen. En s.k. allm ä n aktsamhetsrecel å terfinns i 5 §
lagen om h ä lso- och milj ö farliga
varor i vilken stadgas bl.a. f ö ljande:

"Den som hanterar eller importerar h ä lso- och milj ö farlig
vara skall vid

taga de å tg ä rder och iakttaga de f ö rsiktighetsm å tt i ö vrigt som
beh ö vs

f ö r att hindra eller motverka skada p å m ä nniskor
eller i milj ö n. H ä rvid

skall s ä rskilt den som tillverkar eller
importerar s å dan vara noggrant

unders ö ka varans sammans ä ttning och egenskaper i ö vrigt fr å n
h ä lso- eller

milj ö skyddssynpunkt. Varan skall m ä rkas tydligt med uppgifter av betydelse

fr å n h ä lso- eller milj ö skyddssynpunkt."_____________________________

Med bek ä mpningsmedel
f ö rst å s, enligt 22 § kung ö relsen om h ä lso- och milj ö farliga varor " ä mne eller beredning som ä r
avsedd att anv ä ndas till skydd mot egendomsskada,
sanit ä r ol ä genhet eller amnan j ä mf ö rbar ol ä genhet,
f ö rorsakad av v ä xter, djur, bakterier eller "virus'.'.

I 25 § kung ö relsen stadgas att bek ä mpningsmedel
ej f å r saluh å llas, ö verl å tas eller anv ä ndas
utan att vara registrerat hos produktkontrolln ä mnden samt att produktkontrolln ä mnden
f å r medge undantag fr å n s å dan registreringsskyldighet
om det beh ö vs f ö r vetenskaplig pr ö vning. Om sjTinerliga sk ä l f ö religger f å r n ä mnden ocks å medge s å dant
undantag i fr å ga om medel f ö r bek ä mpning av v ä xtskadeg ö rare
eller v ä xtsjukdom. Ans ö kan om registrering av bek ä mpningsmedel g ö rs,
enligt 26 § kung ö relsen, hos produktkontrolln ä mnden.

Enligt 27 § f å r bek ä mpningsmedel
ej registreras om

1. medlet kan befaras medf ö ra s å dan ol ä genhet fr å n
h ä lso- eller milj ö

skyddssynpunkt att det
ej l ä mpligen b ö r anv ä ndas i bek ä mpningssyfte,

2.
medlet p å grund av bristande effektivitet ej ä r l ä mpat f ö r sitt ä ndam å l,

3.
medlets ben ä mning kan anses vilseledande i fr å ga om medlets sammans ä ttning, verkan eller egenskaper i ö vrigt
eller kan leda till f ö rv ä xling med annat bek ä mpningsmedel,
eller

4.
medlet inneh å ller ä mnet
2,4,5-'triklorfenoxi ä ttiksyra (2,4,5-T), derivat eller
salter d ä rav.

Prop.
1981/82:44 46

I kung ö relsens 37 a
§ stadgas att barrtr ä dsplantor som behandlats med bek ä mpningsmedel, som inte ä r registrerat hos produktkontrolln ä mnden, inte f å r
importeras. Emellertid f å r produktkontrolln ä mnden medge undantag fr å n denna best ä mmelse
om s ä rskilda sk ä l f ö religger.

Prodviktkontrolln ä mnden
utger å rligen en tryckt f ö rteckning ö ver
bek ä mpningsmedel som f å r saluh å llas,
ö verl å tas eller anv ä ndas. NjTegistrering, å terkallade registreringar, ä ndrade registreringsvillkor m.m. offentligg ö rs i "Aktuellt om produktkontroll", en
informationsserie utgiven av statens naturv å rdsverk.

3.1.3 S ä rskilda
regler f ö r fenoxisyror

F ö r n ä rvarande finns fyra verksamma substanser av typen fenoxisyra i
registrerade medel. Dessa ä r

Mecoprop 1 f ö r
ogr ä sbek ä mpning i str å s ä d, gr ä svaller och dyl. DiklorproT-1

MCPA som ovan samt f ö r l ö vslybek ä mpning

2,4-D som ovan samt f ö r ogr ä sbek ä mpning i gr ä smattor och fickning av enstaka l ö vtr ä d

F ö r fenoxisyramedel finns s ä rskilda inskr ä nkningar
i anv ä ndningen ut ö ver dem, som g ä ller
generellt for anv ä ndning av bek ä mpningsmedel.

Fenoxisj+ror f å r
s å ledes

1. inte anv ä ndas
f ö r bek ä mpning av v ä xtlighet i sj ö ar och vattendrag,

2. inte anv ä ndas
ö ver omr å den d ä r allm ä nheten f å r
fritt f ä rdas.

Undantag h ä rifr å n utg ö r hyggesytor
och dyl. f ö r eller med barrtr ä ds-f ö ryngring d ä r bek ä mpning f å r ske av l ö vtr ä d, buskar och sly. Ä ven p å å kerrenar f å r bek ä mpning ske. Medlen f ä r dock p ä s å dana omr å den aldrig spridas n ä rmare v ä gomr å de f ö r allm ä n v ä g ä n fem meter.

Oavsett omr å dets karakt ä r f å r medlen
ocks å anv ä ndas f ö r punktbek ä mpning av enstaka tr ä d och buskar genom fickning eller pensling av stubbar och rothalsar
eller betr ä ffande berberisbuskar, ä ven genom sprutning,

Prop.
1981/82:44 47

3. inte sp ä das med
annat l ö sningsmedel ä n vatten.

3.1.4 Spridning av kemiska bek ä mpningsmedel fr å n
luften

I 36 § kung ö relsen om h ä lso- och milj ö farliga varor stadgas f ö ljande:

"Innan bek ä mpningsmedel
f å r spridas ö ver omr å de
d ä r allm ä nheten f å r
fritt f ä rdas, skall den f ö r vars r ä kning
spridningen skall ske

1.
underr ä tta polismyndigheten och h ä lsov å rdsn ä mnden,

2.
l å ta inf ö ra
meddelande om spridningen i ortspressen,

3.
l å ta utm ä rka
omr å det p å v ä l synligt s ä tt enligt best ä mmelser
som meddelats av produktkontrolln ä mnden.

Om s ä rskilda sk ä l f ö religger, f å r produktkontrolln ä mdnen medge undantag fr å n f ö rsta stycket.

Produktkontrolln ä mnden'
meddelar ytterligare f ö reskrifter i fr å ga om spridning av bek ä mpningsmedel. S å dan
f ö reskrift kan innefatta f ö rbud att sprida bek ä mpningsmedel inom visst omr å de
utan tillst å nd av n ä mnden'.'.

Vairken lagen eller kung ö relsen om h ä lso- och milj ö farliga varor inneh å ller emellertid n å gra s ä rbest ä mmelser r ö rande flygspridning, men t ä cker genom sin utformning ä ven denna typ av hantering.

Produktkontrolln ä mdnen
har med st ö d av kung ö relsen utf ä rdat
dels allm ä nna f ö reskrifter (PKFS 1975-9) r ö rande
spridning av bek ä mpningsmedel m.fl. varor fr å n l\iften, dels f ö reskrifter
(PKFS 1976:1) om spridning av bek ä mpningsmedel
m.m. ö ver omr å den d ä r allm ä nheten f å r
fritt f ä rdas. Betr ä ffande bek ä mpningsmedel
som skall flygspridas g ä ller enligt PKFS 1975:9 att
produktkontrolln ä mnden vid registreringen
uttryckligen skall ha godtagit denna spridningsmetod som ett registreringsvillkor.

PKFS 1976:1 reglerar informationsskyldigheten vid s å v ä l mark- som
flygspridning. D ä r finns best ä mmelser om hur och n ä r 3mderr ä ttelse till h ä lsov å rdsn ä mnd och polismyndighet, enligt 36 § kung ö relsen om h ä lso- och milj ö farliga
varor, skall ske samt vilka uppgifter s å dan
underr ä ttelse skall inneh å lla, vidare om vad meddelande i ortspressen skall
inneh å lla och om

Prop.
1981/82:44 48

n ä r s å dant meddelande skall inf ö ras
samt hur spridningsomr å det skall utm ä rkas. Vid spridning fr å n luften g ä ller dessutom att boende i n ä rheten av spridningsomr å det skall f ö rvarnas.
I kung ö relsen ges vissa s ä rskilda f ö reskrifter
om flygspridning ö ver skogsmark. Besprutning ö ver renbetesland d ä r å retruntbete ä ger riun f å r
inte ske utan tillst å nd fr å n produktkontrolln ä mnden, s å vida inte skriftlig ö verenskommelse mellan vederb ö rande
sameby och den f ö r vars r ä kning spridningen skall ske tr ä ffas. Betr ä ffande
ö vrigt renbetesland m å ste samr å d
mellan parterna ha f ö reg å tt anm ä lan till n ä mnden.

Kunskapskrav f ö r
flygf ö rare som sprider bek ä mpningsmedel fr å n
luften, regleras, vad g ä ller flygplan, i luftfartsverkets
certifikatsbest ä mmelser f ö r civil luftfart (BCL-C5.5) "Beh ö righetsbevis f ö r
flygbes ä ttningsmedlem,.
Jordbruksflygning-Flygplan." D ä r
f ö reskrivs bl.a. att f ö rare som f å r
bedriva jordbruksflyg f ö rutom grundutbildning och viss
flygtid, skall ha ing å ende k ä nnedom om de s ä kerhetsbest ä mmelser som g ä ller
vid f ö retag med tillst å nd till jordbruksflyg, samt om best ä mmelserna r ö rande
de anv ä nda preparatens handhavande.

Naturv å rdsverkets
produktkontrollbj-r å har i samarbete med andra ber ö rda myndigheter och ett av flygbolagen nyligen
utarbetat ett f ö rslag om obligatorisk utbildning f ö r alla piloter som skall ä gna sig å t
flygbesprutning. Produktkontrolln ä miiden
antog f ö rslaget vid sitt sammantr ä de i december 1979 och besl ö t d ä rvid att hos
regeringen beg ä ra ett till ä gg till kung ö relsen
om h ä lso- och milj ö farliga varor.

3.2 Naturv ä rdslagst
iftningen

Enligt naturv å rdslagen
(1964:822) finns vissa m ö jligheter att reglera anv ä ndningen av kemiska bek ä mpningsmedel.

L ä nsstyrelsen kan s å ledes enligt 7 §
naturv å rdslagen f ö rklara ett omr å de
som naturreservat som b ö r skyddas eller v å rdas p å
grund av sin betydelse f ö r k ä nnedomen om landets natur, sin sk ö nhet
eller eljest m ä rkliga beskaffenhet eller emedan
omr å det ä r av v ä sentlig betydelse f ö r allm ä nheten
friluftsliv. I beslutet om bildandet av naturreservat skall enligt 8 § bl.a. anges de inskr ä nkningar i r ä tten att f ö rfoga ö ver
ett s å dant omr å de som beh ö vs
f ö r att trygga ä ndam å let med
reservatet. Som exempel p å
s å dana inskr ä nkningar
n ä mns bl.a. f ö rbud mot anv ä ndningen
av bek ä mpningsmedel.

Prop. 1981/82:44 49

Omr å de, inom vilket s ä rskilda å tg ä rder beh ö vs
f ö r att skjdda eller v å rda naturmilj ö n
men som med h ä nsyn till den begr ä nsade omfattningen av å tg ä rderna eller andra omst ä ndigheter inte b ö r
avs ä ttas till naturreservat kan av l ä nsstyrelsen med st ö d av I9 § f ö rklaras som naturv å rdsomr å de. Ä ven i beslut
om bildande av naturv å rdsomr å de skall anges de inskr ä nkningar i nyttjandet av fastigheten som beh ö vs f ö r att trygga
ä ndam å let med beslutet. Ä r dessa
inskr ä nkningar s å ingripande att p å g å ende markanv ä ndning
avsev ä rt f ö rsv å ras skall dock omr å det i st ä llet
avs ä ttas till naturreservat.

Vid sidan av m ö jligheterna
att inr ä tta naturreservat och naturv å rdsomr å den
finns i 20 § en best ä mmelse om skyldighet att i f ö rv ä g samr å da med l ä nsstyrelsen
i fr å ga om arbetsf ö retag som kan komma att v ä sentligt ä ndra
naturmilj ö n. Som exempel p å s ä dana f ö retag n ä mns
markberedning genom hyggespl ö jning, st ö rre schaktningar m.m. I naturv å rdsverkets anvisningar n ä mns som exempel ä ven
kemisk behandling av vegetation eller insekter. Regeringen eller myndighet som
regeringen best ä mmer kan f ö reskriva att vissa arbetsf ö retag inom landet eller del d ä rav alltid skall anm ä las f ö r samr å d. Enligt f ö rarbetena
till lagen b ö r det i f ö rsta hand ankomma p å l ä nsstyrelsen att meddela f ö reskrifter om samr å dsskjrldighet.

3.3 Arbetsmilj ö lagstiftningen
m.m.

Arbetsmil.i ö lagen
(l977:1l6o) som 1 juli 1978 ersatte arbetsskyddslagen ger grundl ä ggande regler om arbetsmilj ö ns utformning. En huvudregel i lagen s ä ger att arbetet skall anpassas till m ä nniskans f ö ruts ä ttning i fysiskt och psykiskt avseende.
Huvudansvaret f ö r arbetsmilj ö n ligger p å arbetsgivaren.
Arbetsgivaren skall vidta alla å tg ä rder som beh ö vs
f ö r att f ö rebygga att de anst ä llda uts ä tts f ö r oh ä lsa eller olycksfall i arbetet.

Arbetsmilj ö lagen har en
starkare inriktning p ä de kemiska h ä lsoriskerna ä n
vad tidigare g ä llande arbetarskyddslag hade. Den
som tillverkar, importerar eller ö verl å ter ett farligt ä mne
skall vidta de å tg ä rder som behovs f ö r att hindra eller motverka att ä mnet vid avsedd anv ä ndning inneb ä r risk fr å n arbetarskyddssynpunkt.

Arbetarskyddsstyrelsen ä r den centrala myndigheten f ö r arbetarskydd.
Arbetarskyddsstjrrelsen och yrkesinspektionen utg ö r gemensamt arbetarskyddsverket . 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop.
1981/82:44 50

P å viktiga omr å den kan arbetarskyddsstyrelsen enligt arbetsmilj ö lagen meddela direkt straffsanktionerande f ö reskrifter. Arbetsmilj ö lagen inneb ä r ocks å att yrkesinspektionens m ö jligheter att ingripa med f ö rel ä ggande eller
f ö rbud har st ä rkts. Avsikten ä r
att arbetsmilj ö lagens allm ä nt h å llna regler
skall fyllas ut genom f ö reskrifter fr å n arbetarskyddsstyrelsen. Bemyndiganden f ö r arbetarskyddsstyrelsen finns i arbetsmilj ö f ö rordningen
(1977:1166). De anvisningar och f ö reskrifter
som arbetarskyddsstyrelsen har utf ä rdat
med st ö d av den tidigare
arbetarskyddslagen, skall till ä mpas tills
de efter hand har ersatts med f ö reskrifter
som styrelsen meddelar enligt den nya lagen.

Vid brand, oljeutfl ö de
eller annan olycka med kemiskt ä mne kan samh ä llets r ä ddningstj ä nst beh ö va
ingripa. Enligt brandlagen (1974:80) svarar kommunens brandf ö rsvar f ö r
r ä ddningstj ä nsten. Central myndighet f ö r till-sjm ö ver
brandf ö rsvaret ä r statens brandn ä mnd.
N ä mnden har enligt sin instruktion
(1974:408) till uppgift att bl.a. l ä mna
r å d och anvisningar till l ä nsstyrelser, kommxmer och enskilda i fr å gor r ö rande r ä ddningstj ä nsten.
N ä mndens r å d och anvisningar kan f ö ljaktligen avse fr å gor som r ö r hanteringen av kemiska ä mnen..

Som n ä mnts ovan har
arbetarskyddsstyrelsen, vid sidan av naturv å rdsverket,
det centrala tillsynsansvaret f ö r
efterle3maden av lagstiftningen om h ä lso-och
milj ö farliga varor. P å regional niv å
ut ö vas tillsynen inom arbetarskyddsomr å det av yrkesinspektionen.

Arbetarskyddsstyrelsen har utf ä rdat anvisningar om personlig skyddsutrustning
(Anv. 45:0 Allm ä nna anvisningar, Anv. 45'-3 Ö gonskydd, Anv. 45:4 Andningsskj'dd, Anv. 45 = 5 Anv ä ndning av andningsskydd) samt anvisningar (Anv. 126)
till skydd mot yrkesskada vid hantering av kemiska bek ä mpningsmedel inom skogsbruk, jordbruk, tr ä dg å rdsarbete
m.m.

5. • I Allemansr ä tten

Enligt 1 § naturv å rdslagen (1964:822 omtryckt 1974:1025) ä r naturen en nationell tillg å ng som skall skyddas och v ä rdas och vara "tillg ä nglig f ö r
alla enligt allemansr ä tten". Vad som avses med
allemansr ä tten s ä gs dock inte i denna eller n å gon annan' lag.

Fr å gor med anknytning till allemansr ä tten har i olika sammanhang varit f ö rem å l f ö r riksdagens behandling. S å lunda heter det i jordbruksutskottets

Prop.
1981/82:44 51

bet ä nkande 1978/79:8:

"Allemansr ä tten
har beskriats som en urgammal sedvaner ä tt,
som endast i begr ä nsad utstr ä ckning kommit till uttrj-ck i lag. I korthet kan den
s ä gas avse friheten f ö r envar att f ä rdas
till fots ö ver och att under en kortare tid
vistas p å annans mark - om det inte ä r fr å ga om tomt,
plantering eller bes å dd å kermark d ä r betr ä dandet kan å stadkomma
skada - och att d ä r plocka blommor, b ä r och svamp. Allemansr ä tten f å r dock inte ta sig s å dana uttrjxk att mark ä garen och andra fastighetens innev å nare
tillfogas n å gon n ä mnv ä rd ol ä genhet eller skada; hemfriden i vidstr ä ckt mening och mark ä garens
(motsvarande) ekonomiska intressen f ä r
inte kr ä nkas, ö ver huvud taget f å r
den som befinner sig i skog och mark anses vara skyldig att ta h ä nsyn till sin omgivning. Detta framg å r bl.a. av 1 § naturv å rdslagen (1964:822), som f ö reskriver att var och en skall visa h ä nsyn och varsamhet i sitt umg ä nge med naturen. Denna regel har sj ä lvfallet betydelse ocks å f ö r allemansr ä ttens del."

Jordbruksutskottet har vidare i bet ä nkande 1976/77:10 bl.a. anf ö rt:

"Utskottet vill (- - -) framh å lla att vissa grundl ä ggande principer ang å ende
allemansr ä ttens inneb ö rd i stort torde vara accepterade i det allm ä nna r ä ttsmedvetandet.
Detta utesluter sj ä lvfallet inte att det kan f ö rekomma situationer d ä r den n ä rmare omfattningen av allemansr ä tten ä r oklar
eller f ö rem å l f ö r delade meningar. I sakens natur
ligger att fr å gor av angivet slag ocks å kan vara kontroversiella och v å lla konflikt mellan f ö retr ä dare f ö r mark ä garintressen
resp. friluftsintressen. Detta torde g ä lla
inte minst i de t ä tortsn ä ra omr å dena,
d ä r m ö jligheterna till rekreation och friluftsliv utnyttjas intensivt och
kanske inom relativt begr ä nsade omr å den. Mot angiven bakgrund ä r det enligt utskottets mening s ä rskilt angel ä get
att f ö retr ä dare f ö r olika intressen visar ö msesidig h ä nsyn
och f ö rst å else i nu å syftade h ä nseende. F ö r
undvikande av intressekonflikter synes det bl.a. viktigt att allemansr ä tten inte å beropas
som st ö d f ö r ett beteende som inneb ä r
p å taglig ol ä genhet f ö r
annans n ä ringsut ö vning."

Undantag fr å n r ä tten att f ä rdas
fritt ö ver visst omr å de g ä ller bl.a. f ö r inh ä gnad
byggnadsplats eller annan avskild arbetsplats, tomt och plantering samt andra ä gor n ä r det f ö religger risk f ö r
markskada. Nys å dda å krar utg ö r exempel p å den sistn ä mnda
kategorin.

Prop. 1981/82:44 52

I fr å ga om odlad mark g ä ller f ö rbud
f ö r passage s å snart det ä r
en klar risk f ö r att redan passage av en enda
person kan medf ö ra ekonomisk skada f ö r mark ä garen.
P å skogs- och betesmark kan man d ä remot i allm ä nhet
r ö ra sig fritt. Inom s å dan mark har man, utan att bli straffansvarig eller
ers ä ttningsskyldig gentemot mark ä garen, r ä tt
att plocka vilda blommor och andra ö rter
(s å vida dessa ej ä r fridlysta enligt lag) samt svamp och kottar.

Enligt 2 kap 1 §
"jordabalken ä r "p å rot st å ende
v ä xter" tillbeh ö r till fastigheten varf ö r v ä xterna och d ä rmed ocks å
b ä ren, iiinan de ä r plockade, tillh ö r
mark ä garen. Det torde d ä rf ö r inte utg ö ra n å got otill å tet intr å ng
i allemansr ä tten om mark ä garen genom besprutning tillf ä lligt eller varaktigt f ö rd ä rvar b ä ren p å sin
fastighet.

Prop. 1981/82:44 53

4 F Ö REKOMST OCH
EKONOMISK BETYDELSE AV L Ö VSLY OCH L Ö VTR Ä D I
SKOGSBEST Å NDEN

4.1 F ö rekomst av l ö vsly och l ö vtr ä d

Det r å der skilda uppfattningar om l ö vtr ä dsinslagets
betydelse och omfattning p å v å ra å terv ä xtytor och i ungskogarna. Riksskogstaxeringen
redovisar en del material som kan belysa situationen. Fr å n taxeringsperioden 1953-58 fram till 1973-77 har
antalet l ö vstammar p å planteringsytor i hela landet i det n ä rmaste tredubblats (figur 4.1). P å sj ä lvf ö r-yngringsytorna ä r
ö kningen inte fullt s å stor. L ö vslyfrekvensen
har ö kat kraftigare efter 1971 , det å r d å l ö vslybesprutning med herbicider tempor ä rt f ö rbj ö ds. Kurvorna visar att l ö vfrekvensen ö kat
med ca 10 5 per å r de senaste å ren.

Skogsstyrelsen har l å tit
g ö ra en specialbearbetning av
riksskogstaxe-ringens senaste tillg ä ngliga
material r ö rande plant- och ungskogens sammans ä ttning,(tabell 4.i). Materialet har delats upp p å huggnings-klasser (hkl) och ä garekategorier inom riksskogstaxeringens fem
regioner (figur 4.2), d ä r region 1-3 omfattar norra Sverige
och region 4-5 s ö dra Sverige.

F ö ljande huggningsklasser ing å r:

A. Kalmark, dvs. skogsmark med l ä gre slutenhet ä n
0,3. P å kalmark kan

finnas ett mindre antal ä ldre tr ä d och/eller ett s å
l å gt antal nya plan

tor att h ö gst 30 % av produktionsf ö rm å gan
utnyttjas.

B. Plant- och ungskog redovisas i tre klasser med ledning
av bed ö md

medelh ö jd:

B 1 Plantskog med medelh ö jd under 1,3 meter

B 2
Plantskog med medelh ö jd mellan 1,3 och 3 meter

B 3
Ungskog med medelh ö jd ö ver 3 meter.

(Med medelh ö jd avses
medelh ö jden efter en t ä nkt r ö jning.)

7000

6000

5000

4000

3000

2000 -

1000 -

Planteringar

yS. Sverige / y Norrland

y

8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000

1953/58 1954/72
1973/77

Sj ä ivf ö ryngrjngar S.Sverige

Norrland

Tax.period

1953/58
1954/72 1973/77

Fiour 4.1 L ö vplantantalets utvecklinq enliot riksskogstaxerinoarn? K ä Lla: .Skogen nr 9 - 10,1S7S

Prop.
1981/82:44

Figur 4.2 RIKSSKOGSTAXERINGENS REGIONINDELNING

55

Prop.
1981/82:44 56

Vid taxeringen har r ö jningsbehov
registrerats f ö r objekt som bed ö mts vara i behov av å tg ä rd inom tre å r i hkl A och B 1.

Samtliga plantor r ä knas
i detta fall (utom r ö nn och vide). F ö r hkl B 2 och E 3 har klassificeringen avsett objekt
som bed ö mts vara i behov av r ö jning inom tio å r
i norra Sverige och inom fem å r i s ö dra Sverige.

I hkl B 2 och B 3 har endast stammar h ö gre ä n 1,3 m medr ä knats vid taxeringen. Stamantalet ä r s å ledes n å got underskattat beroende p å att en del mindre stammar inte medr ä knats.

i tabell 4.1 redovisas skogsstyrelsens bed ö mning av arealen med r ö jningsbehov f ö rdelad p å huggningsklasser och ä garekategorier. F ö r att f å n å gor-l\inda j ä mf ö rbara v ä rden f ö r
hela landet har f ö r norra Sverige 80 % av tio å rsperiodens areal bed ö mts b ö ra behandlas under de f ö rsta fem å ren
och denna areal upptagits i sammanst ä llningen.

"L ö vr ö jning" avser best å nd d ä r endast r ö jning i l ö vsly
beh ö ver utf ö ras. "R ö jning"
avser best å nd med behov av r ö jning av s å v ä l l ö vtr ä d som barrtr ä d.
Det totala r ö jningsbehovet utg ö r allts å
summan av l ö vr ö jning och r ö jning.

Vid studium a' tabellen b ö r det beaktas att markemas bel ä genhet
spelar en betydande roll f ö r r ö jningsbehovet.

Kronans skogar ligger i stor utstr ä cloiing i Norrlands inland och r ö jningsbehovet ä r
d ä r n å got mindre ä n p å de privata skogarna, vilka i st ö rre
utstr ä ckning ligger p å b ä ttre marker
n ä rmare kusten. I s ö dra Sverige ä r
det ingen st ö rre skillnad mellan de olika ä garegrupperna. F ö rv å nande ä r
att storskogsbruket har s å stort r ö jningsbehov trots att man helt kan styra sina
insatser.

Tabell 4.2 visar tr ä dslagsf ö rdelningen i de olika huggningsklassema. I l ö vr ö jningsbest å nden utg ö r
l ö vandelen drygt 80 % av totala stamantalet och i ö vriga r ö jningsbest å nd 60-70 %. Som
synes ä r barrplantornas stamantal st ö rst i B 1 och minst i B 2 och ö kar sedan n å got
i B 3> Skillnaderna beror p å tv å saker. I B 1 inr ä knas
alla stammar ö ver 1 dm h ö jd. I B 2 och B 3 ing å r endast stammar ö ver 1,3 m h ö jd. Den tilltagande h ö jdspridningen hos stammarna medf ö r
att m å nga f ö rst i B 3 n å r upp ö ver 1,5 m. Vidare sker p å grund a3' konkurrensen en avg å ng som minskar stamantalet.

Prop.
1981/82:44 57

Ä ven
vid en omedelbart insatt å tg ä rd i B 2 och B 3 blir det sannolikt ofta f ö r f å
utvecklingsdugliga barrtr ä d kvar efter en r ö jning. Å tskilliga
barrtr ä d torde redan vara s å skadade att dt inte kan f ö lja med i best å ndets
utveckling. Man v å gar nog dra den slutsatsen att
andelen barrtr ä d blir liten och
dimensionsspridningen stor med s ä nkt
produktion som f ö ljd. Om man vill undvika st ö rre produktionsf ö rluster
i framtiden m å ste l ö vbe-k ä mpningen i de t ä ta best å nden
s ä ttas in redan i huggningsklasserna
A och B 1. Vid en mekanisk behandling m å ste
d å r ö jningen p å grund av snabbv ä xande stubbskott i m å nga fall upprepas en eller tv å
g å nger.

I

LTl

en

ho en

_l

_

LU

c:

cc

Q

Ul

LJ

?:

X.

X

<

<

<

_i

\-

1-

_i

If)

co

- «

o

<J3

X

o

0

ce

■

ii

ö

</5

CO

u.

'/)

CO

ii

ii:

— .

ca

q:

> 0

m

X

cr

OJ

c.}

.

in

r*--

g;

CD

• <

lY.

:<

. — .

S.1

LA

e>

.

t-

If<!

_

s;

» 4

0

.. —

w

C

2:

— .

LU

in

UJ

z

.'j;.

(-

-5

:

_1

z

:o

— .

<

UJ

ce

" Ä

LU

c:

>

-:>

q:

<

;o

0

■s

0.

_i

-r.

r;

■s.

>

>

LJ

0

<

<

-J

LiJ

H

>

>

C-

(J

0

z

z

X X < LU

LO

— — e:

<

>

< .

I— L/J

ii 15

LU Z

X —

<:. Ii/

:0

Q

,0

<

LU C:; <E

N CQ

X

u o

CNi 03

LU LO

<
LU

<:
:<

X

er!

_J

LLl

CNl

OC

LO

r

CD

LT.

LD

/ • -N

LO

ro,

LO

cn

-- 1

M~\

1

XL,

cr

N — -

.3-

(v

LT,

3-

A

.3-

to

3-

■3-

ca

Ln

—

UD

OJ

CT

O

0

LA

00

OJ

.j-

--

v — .

C3

en

N

LO

CO

r

OM

rv.

K\

0-;

LO

CD

CD

'

Cj

L.'~l

OJ

t-rs

OM

LA

00

— 5

c:>

Di

J2

Lr

LC

:_

LO

LO

LO

cn

LO

LA

OM

LO

LA

LO

OJ

OJ

Cvl

Osl

tv

OM

l-M

OM

CSl

OM

OM

OM

OM

CNJ

OM

CQ

~

■

00

en

• 3-

tVN

.=r

.3-

T —

CNl

00

\S\

OJ

CD

LO

_

CTi

cn

C3

OJ

LA

cn

r

ro

C3

LO

LO

to

.-.N

LTl

a-

.3-

LO

LO

LO

LA

LA

.3-

LA

LA

3-

u-i

ro

"""

ca

0

*:r

o>i

cn

LTl

d"

LO

OJ

r

LA

r

CD

3-

LO

OJ

LA

OM

ro

ro

.3-

0-1

00

/ —

.3-

o>i

0

cn

LO

OM

0

0

.3-

.3-

r--.

3-

CNI

-

\ —

■*""

'*
■■

OM

■ —

* —

rsi

OM

—

eq

""'

'

"

*

"

: ""i

hO

oc

CIJ

CO

CT-.

T —

00

0

00

t--..

3-

LO

CD

LO

LO

—

rsi

LTl

.=r

OM

—

.3-

t-

to

LO

o~i

CD

-

.1 —

OM

— 5 0

rr-

> •

-*.

/-

-

-.

~\

.'-s

.>

— s

. — v

— .

— .

. — .

-

-

j — '

LO

<X)

LTv

0

ho

LA

LO

OJ

LA

IXI

r-

LA

LO

OJ

LO

— 1

, —

v.

--

CM

-

OM

vr.

OM

OM

OM

v_

OM

P5

tD

U3

OC

r~-

r-~~

OM

=T

cn

cn

LA

00

O)

00

LO

,_

U3

LD

LTl

— "

LO

OM

OC

ro

CM

ho

0.!

m

10

00

LA

.3-

LA

3-

.3-

.3-

LO

LA

• ct

cn

0;

N-l

T —

LH

OJ

l>A

OM

T —

OG

, —

.3-

LA

OM

CNl

'

■"

UD

'

* •

T —

*

LA

00

:

e:

_j

• =1.

_)

« = •

..J

cC

T —

_j

h —

_i

_i

t —

•

_l

h —

LlJ

"

• o:

LD

.

<c

<c

• er

CD

• ar

<a:

CC

« a-

CD

<

• a:

1

Oi

<a:

>■

z:

■=:

>■

SJ

■ZL

• a:

>

sr

<

0

C £ .

_J

1 — .

s:

CD

rr

_i

0

Cr

_i

:-■ •

LTJ

"

CD

c;

=3

cxl

■>■

0

cc

XD

a:

C-)

oi

i.i

•

c=

(/:>

'.ul

EJ

CCi

c

c

oa

a.

:s

CD

<c

<JD

m

LA

■c —

UJ

1

1

X)

OL

*

■3-

C/I

[

c

• H C

:o K

CNJ PC

E >

5 3

CC'
o NX; ro C7N

lO
U" ITN ND LA

r — CNl .- - ro

LA
Nc Nr NO vr

c-
nc r — to o

lA
L-N LA NC NT

OOOOOOOOOO

OCNjOu->ca-or-oo

CCOCIOC — 'lOr.N-NVOro

N-NT-LTNCNJirNCNJNCCNIlACNJ

OOOOOOOOOO

ooocr-ocTNONCOCTN

CNlT-rorocjNNOT-lAOlA

r — roNC CNjNC cj r-c\j [cnj

OOOOOOOOOO
OroOOOLAOCCO-q- NDCnCTnnC t--t--->3-r-
» T

■<-t-lAC\JLACNJNCCNJNOCNJ

ri

O

lA .- 'r CNJ -.d-CJN
IO ve fic r-,

T-
CNJ .--N

CJN
o LA cc CNJ

CNJ
ro ro T- T-

CNJ
ro

■=3- .- :"
O NC CM N.C O O CO

1-
CM ir, CC

ti X!

t:; 6 >

co —

CN]
t ni: cc NT)

NC
NC NT) NC NC

r- ro O lA '-LA
NO to t~ t

c nc CC •• - r-

\o
N £ - Nc. r- .0

OOOOOOOOOO
ONOCNJOfOOr-ONT;

[~-OON-NCNJ.:3-Ni;Tr-OfO

CNI.-'..--..--**.-'.-

OOOOOOOOOO
OLAOT-OCNIOlAOt- — ■TNCr — .-NC » OCJlA.-t — LACNJlACMNC■r-ND'-N £ >.-

OOOOOOOOOlA
CCCOnoO-c-Ot-OCO CNJCNINCLAlA-.g-CNjLAlA-.

rA.r- « a- —
.--LAT-a-r-

ti' c

C ■f~-'

f, CN!

1-1

CC
On fO

u~N
T- ctn O r-

.-
CNJ

'- T- CNJ tC lA
.- .- T- LA CTN

CM
C NO T — CTn

r- ro O ND NO 1- T- rA

l ä

U-N
CC C 'T ro

CC
tC CC CC. OC

NC
CC ro CNJ CNi

t~-
CC' CC CC CC

CNJ cc t- fO . ro cc
00 CO CO CO

OOOOOOOOOO
OLTCLTNOCNJOr-O N-NCrN.NT — CNJfr —
LA.-

NT
LA NC-.-r — r-NOi-

OOOOOOOOOO
OONOCOONDOrocCNj

CNICVJOOCCt-NOrONO
ONi-CTNr-NCCTNr-CTN-r-

OOOOOOOOOO
■O'-OOOccOlaOC0 NrOLACTNCNJ T- lA-ucnj

r — T-t —
NCt-cCT-t — T-

"rt

01

C
ro r CV ON

.-
CNJ Cn; lA

lA T NC CNJ [ — CNJ ro

lA
I-- o ■ • d-
NC

T-
ro .* CN

E >

-p ä

CO--'

lA c, C ti • .- OC cc cc r- cc

CNl " CNJ LA
"< CC OC CC CC CC

r- O CNJ tv cc- cc
OC cc cc

OCOOOCCCOC
0■r-ONr:OCN■OOOC-.

■.■cc
CNJ rrNr: er. LAcrNC--cc U-. -=■ -=r -c ':

OOOCCOOCCC

oirocTNCT-O! — o- « -

CNJO.
CNJC-C\JCC*-T-.-

\r\
\D N.:;.-r--.,-r~T-

OOCCCCCOCO

OLAOCCOCCCNC-r-

ro X CNJ \c c o c - n

Lr
L* \r T- -.c .r- „ —

r-{

ro cc o te CTn CNJ
lA r CNi

'-
« o cc t-

• r-
r- TT I —

• =3- n:;. o nS
vT

ro
T- NO CT. C

CM

[i -a
l å

C LA r —
r — cc CO cc
r- r- r~

CNJ LA r — T- CNJ CC CC CC
CC CC

T- lA o er- o CC CC' CC r-
cc

OOOOOOOOOO

o-<rotcON0OT-oc-.

t — lALACnO : — c-rANO CtN

CNJCNjNON-NCNJCNJ-rd-rArOCNJ
T-
CNJ T- .- T-

OOOOOOOOOO
OroOvoOCTNOOO'-

N0lA■=3■.c-CNJCC0■O

C7Nro.;}-CNjCNjc\jr — roccro

OOOOOOCOCC

CNcccrNO-roocrj

NCCNCTNNUCMCCCM-NC
LACNJr — CvJCNiNCrOLArO

r-H

Ii

0)

5

n £ : 'sD IX >-
r-

r-
NC NC lA

CNJ
- CTn CTn lA

cc, On
cc NT .-CM .- OC rN r —

T-
CNJ

Q)

CC 1= LO
=:) C? Cl LO Ph CO C

t/1 3?
CO f:; CO fl CO C CO 33

cocQcot:;cOcqcoc3c0f

Kronan Ö vr rillm
Bolag I>rivata Summa

Kronan Ö vr allm
Bolag Privata Summa

Kronan Ö vr allm

Privata Summa

o

rN 1

LA

1

ri

LO

Prop. 1981/82:44 60

F ö r att minska antalet r ö jningar uppskjuter m å nga mark ä gare ingreppet tills best å ndet ä r mer ä n tre meter h ö gt.
Betydande produktionsf ö rluster ä r d å
oundvikliga. Enligt skogsv å rdslagens best ä mmelser kommer detta ej att godtas i forts ä ttningen.

Vid taxeringen har r ö jningsbehovet
bed ö mts f ö r en tre å rsperiod i hkl k och B 1. En tredjedel av den arealen borde å rligen r ö jas
f ö r att eftersl ä pningen ska inh ä mtas.
I resonemanget ligger dock en underskattning beroende bl.a. p å att det å rligen
tillkommer arealer 'i hkl A som inte finns redovisade. En viss del av dessa
arealer beh ö ver r ö jas under tre å rsperioden. I hkl B 2 och B 3 har r ö jningsbehovet bed ö mts
f ö r en 5- å rsperiod i mellersta och s ö dra delen av landet och f ö r en 10- å rsperiod
i norra delen. I sammanst ä llningen ö ver å rligt r ö jningsbehov f ö r
dessa klasser f ö r att inh ä mta eftersl ä pningen
inom en 5- å rsperiod har h ä r bed ö mts
stt 80 % av r ö jningsbehovet i norra Sverige
faller p å den f ö rsta 5- å rsperioden.

Det material riksskogstaxeringen redovisat h ä nf ö r sig till å ren 1973-77 f ö r
hkl A och B 1 och till å ren 1975-78 f ö r B 2 och B 3. Eftersom r ö jningsarealen Tjnder hela 1970-talet enligt allm ä n bed ö mning ö kat, finns det sk ä l
anta att denna ö kning ocks å fortsatt efter taxeringsperioden, vilken allts å ligger n å gra
å r tillbaka i tiden.

? å goda grunder kan man ocks å anta att man vid en bed ö mning av r ö jningsbehov
n ä r det g ä ller l ö v
normalt underskattar de framtida arealerna beroende p å sv å righeten att
f ö rutse utvecklingen f ö r en s å
l å ng period som fem resp. tio å r.

I tabell 4.3■redovisas det å rliga r ö jningsbehovet
p å grundval av riksskogstaxeringens
material enl. tabell 4.1 • P å grund av vad som i f ö reg å ende stycke sagts har r ö jningsbehovet emellertid ö kats med 30 % i
samtliga hkl.

Tabell .d.3 Bed ö mt
å rligt r ö jningsbehov

1 000 tal hektar

Region

Sgare

L ö vr ö :

ning hkl

Roj

ninq hkl
i

A

1

Bl

B2

B3

B2

B3 ' !

Kronan

4
1

1 1

6

3

15

25 i

tivr
allm

1

3

2

1

5

S

1-3

Bolao

6

29

13

5 •

24

43

Privata

18

29

12

6

27

m

Summa

2S

6f,

33

15

71

149

Kronan

1

b

3

1 1

4

B

ö v r allm

1

5

2

1

3

8 :

4-5

Bo"! a q

1

8

3

2

3

9

Privata

c

30

12

6

15

57

Susraa

8

49

20

■ • 10

25

c;2 :

Kronari

5

12

9

■
4

19

33

Suir.:;io 1-5

livr allm

2

9

4

; 2

8

16 :

Bolag Privata

7 . 23

37 59

16 24

' 8 ■; 12

27

! 42

52 i 130

Summa

37

117

53

25

i

: 96

231 :

Det ä r ej enbart l ö vslyet som ö kat.
Ä ven f ö rr å det av gr ö vre l ö vtr ä d har ö kat
betydligt. Enligt riksskogstaxeringens uppgifter f ö r taxeringsperioden 1968-72 till 1973-77 har l ö vf ö rr å det i G ö taland
ö kat med 9 milj. m sk. F ö r hela landet har l ö vf ö rr å det ö kat med 23 milj. m sk (tabell 4.4).
Arealen ren l ö vskog har dock minskat. Under samma
tid har bj ö rkskogens tillv ä xt ö kat 35 lo (tabell 4.5)-

Tabell t.ts. Virkesf ö rr å det av l ö v enligt riksskogstaxeringen under tiden 1958-1977
Alla ä goslag. Milj. m sk

Tax 195S - 57 Tax 19GB - 72 Tax 1973 - 77

Norrland

165

(100)

162

( 93)

171

1' : A'.
\

S'''er'il3nd

70

(100)

73

(104)

79

(r.3)

G ö teland

ICii

(100;

114

(106)

123

(iir.)

Hela
lan-jfit

343

(100

3i8

(101)

373

(109)

Prop.
1981/82:44 62

Tabell A.5 Taxeringsperiod 1973-77. Avsatt å rlig tillv ä xt
p å alla ä goslag exklusive til'lv ä xt p å avverkat
virke, milj. m sk, f ö r ä ndring i 'fo fr å n perioden 1968-72.

Hela landet

Tall______ Gran_____ Bj ö rk_____ Ovr
l ö vtr ä d______ Totalt

2.5 36.1 9.6 4.7 75.0

■fS -7 -i-So -fl ö +3

Regionala skillnader i behovet av l ö vkontrollerande å tg ä rder.

Skillnaderna betr ä ffande
det relativa behov av l ö vkontroll som f ö religger i olika landsdelar ä r stora och sv å r ö versk å dliga. Detta
har sin grund i bl.a.:

- Skillnader i skogshistoria, framf ö r allt i vilken utstr ä ckning l ö -vtr ä d

• fortfarande finns kvar i
barrskogens slutfas. L ö vkontrollbehovet under

■ungdomsfasen ö kar
ju mer l ö vtr ä d som funnits inblandade i den avverkade skogen eftersom t.ex. stubbar
och r ö tter ger upphov till stubbskott och
rotuppslag.

-
Aktuell
vegetations- och klimatzon. Floran av buskar och l ö -vtr ä d ä r rikligare i .s ö der
ä n i norr. Klimatet g ö r ocks å
att tillv ä xtf ö rloppen ä r snabbare i s ö der. Detta medf ö r
att l ö -wegetationen ä r mer aggressiv gentemot barrtr ä d i s ö dra Sverige ä n'.i norra.

-
Skogsmarkens b ö rdighets- och f-u .ighetsf ö rh å llanden. De
b ä sta markerna

ä r
mer utsatta f ö r l ö -vslyproblem ä n de svaga. Likas å ä r l ö vet mer aggressivt d ä r marken ä r ytfuktig.

Ovanst å ende f ö rh å llanden kan
kombinera sig p å olika s ä tt i olika landsdelar och f ö r olika skogs ä gare.
Exempelvis f ö rvaltar Dom ä nverket skogar i Norrlands inland d ä r markerna visserligen ä r svaga men d ä r
sluta-werknings-skogen ä r gles och bem ä ngd med m ä ngder
av l å gv ä rdig bj ö rk. Man k ä mpar d ä rf ö r med stora l ö vslyproblem
i dessa omr å den. Mo och Domsj ö h ä vdar att sk ä let till deras begr ä nsade behov av l ö vkontroll ä r en systematisk och under l å ng tid bedriven uthuggning av l ö -vrtr ä den under
skogens gallringsfas. Vid sluta-werkningen finns d ä rf ö r s å gott som uteslutande barrtr ä d kvar. I s ö dra
Sverige har den medel å lders och ä ldre skogen till icke

Prop. 1981/82:44 63

ringa del uppst å tt
ur igenv ä xande hagmarker. H ä rigenom kan inslag av mycket omfattande l ö vvegetation.s å som
hassel och ek finnas kvar ä ven i best å ndens slutfas. Detta leder till snabb nyetablering p å hyggesytan med å tf ö ljande behov av intensiv l ö vkontroll.

4.2 L ö vets
inverkan p å barrskogen

Inverkan n å marken

Bj ö rken har en positiv inverkan p å marktillst å ndet.
Huruvida detta kan medf ö ra ö kad virkesproduktion ä r oklart.
Vissa forskare anser det fullt klarlagt att bj ö rkinblandning i granskog ger ett n å got
h ö gre pH-v ä rde, vilket f ö rb ä ttrar oms ä ttningen
i humuslagret. Enligt andra forskare kan man inte konstatera n å gon st ö rre
skillnad i de organiska ä mnenas sammans ä ttning hos bj ö rk-
och granf ö rna p å samma st å ndort.

Inverkan 'c å barrf ö ryneringar

Bj ö rken ä r v å rt dominerande l ö -vtr ä d. Den ä r ett pionj ä rtr ä d dvs. den infinner sig f ö re andra tr ä dslag
p å kala ytor. Liksom andra pionj ä rtr ä d v ä xer den mycket snabbt i ungdomen och ä r i detta stadium klart ö verl ä gsen v å ra barrtr ä d.
Tillv ä xten ä r s ä rskilt stark hos de stubbskott som
vanligen skjuter upp n ä r man hugger ned en bj ö rk. Detta ä r
en naturlig f ö ljd av att stubbskotten f ö rs ö rjes fr å n ett stort etablerat rotsystem. N ä mnda f ö rh å llanden ä r
v ä lk ä nda inom skogsbruket och d ä rf ö r efterstr ä var
man att h å lla å terv ä xtytor f ö r tall och gran rena fr å n l ö vsly. Vid en
unders ö kning i Ö sterg ö tland av bj ö rkstubbakottens h ö jdutveckling
efter r ö jning erh ö lls bl.a. de resultat som å terges i fig. 4.3. Vid r ö jningen var barrplantornas medelh ö jd ca 12 dm. Trots detta f ö rspr å ng har bj ö rkens stubbskott -vuxit upp och f ö rbi barrplantorna.

Pigur 4.4 och 4.5 å sk å dligg ö r l ö vets inverkan p å
barrkulturer. Unders ö kningen har utf ö rts p å Korsn ä s-Marma och omfattar 13 hyggen med planteringar utf ö rda å ren I965-7O.
1 325 provytor (storlek 10 m ) har utlagts. Unders ö kningen ä r
genomf ö rd 1976. Vid unders ö kningstillf ä llet
var plantorna helt ö ver-vuxna med l ö vsly. Stamantalet uppgick i en del fall till ö ver 20 OOO/ha. Med ö kad l ö vfrekvens minskar s å v ä l tallens
som granens dimensions- och h ö jdutvehkling.

9"'' - En jämförelse mellan verklig och teoretisk

höjdutveckling
för stubbskott

Höjd. dm

30n

/

(3)

[D
[2)

10

1) = Barrbeståndets

aktuella höjdut

veckling

2) = Höjdutveckling enligt
vårtbjörk-funktionen

3) = Verklig höjdutveckling för
stubbskotten

HgurA.A BARRPLANTORNAS RELATIVA DIAMETER VID OLIKA T Ä THET

HOS
L Ö VVEGETATIONEN (K ä lla: skogen 15/76)

100
Rel diam

30 40

Grundyta mVha

Fi9ur4.5
BARRPLANTORNAS RELATIVA H Ö JD VID OLIKA T Ä THET

HOS
L Ö VVEGETATIONEN CK ä lla: skogen 15/76)

1001
fel h ö jd

30 40

Grundyta mVha D

1) Sumnia genomskärningsyta i stubbhöjd hos lövträden 5
Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop.
1981/82:44 66

Figur 4.6 a och b å terger
resultatet av en talls å dd utf ö rd å r 1947 i
trakten av Ange. Halva arealen l ö -yr ö jdes 1954. P å
den or ö jda delen fanns d å 15 000 stammar per ha. Tallen enkelst ä lldes p å
b å da ytorna I956 (en tallplanta i
varje s å ddruta l ä mnades kvar). Ar 196I punktr ö jdes runt av bj ö rken
hotade tallar p å den tidigare ej bj ö rkr ö jda ytan s å att varje tall fick ett visst ö kat v ä xtutrymme.
(Punktr ö jning ä r en metod som ibland pr ö vas f ö r att å stadkomma r ö jningseffekt
till l ä gre kostnad.) Trots att den
ursprungligen or ö jda ytan varit f ö rem å l f ö r viss behandling ä r avg å ngen hos tallen st ö rre p å denna yta.

Vid uppskattning 1977 visade det sig att tallens volym var
2,5 g å nger st ö rre p å den l ö -vr ö jda ytan j ä mf ö rt med den
or ö jda.

I norra Sverige ä r
f ö rekomsten av l ö vsly p å
å terv ä xtytor av tall s ä rskilt ö desdiger. L ö vslyet
medf ö r n ä mligen att sn ö n inte packar sig utan blir
liggande mycket por ö s. Kylan kan d ä rf ö r inte tr ä nga ned i sn ö t ä cket. Temperaturen i sn ö n blir d å
gynnsam f ö r sn ö skyttesvampen, som angriper och d ö dar
tallplantorna. F ö r att undvika detta m å ste tallf ö ryngringarna
h å llas fria fr å n l ö vsly s å l ä nge
tallplantorna inte n å r upp ö ver sn ö n.

Inverkan p å
-produlrtionen

Det f ö rekommer ibland uppgifter om att
biandbest å nd med l ö v- och barrtr ä d
ger h ö gre produktion ä n rena barrtr ä dsbest å nd. De unders ö kningar
man d ä rvid st ö der sig p å
kan ofta inte generaliseras s å som brukar
ske.

Det ä r odiskutabelt att granen p å "granmark" har h ö gre volymprod-uktion ä n tallen och v å ra vanliga l ö -vtr ä d. V å rtbj ö rken har
vanligen l ä gre volymproduktion men kan n å upp till samma torrsubstansproduktion som granen,
eller n å got h ö gre. Utfallet av j ä mf ö relsen ä r
i h ö g grad beroende av p å vilka st å ndorter
j ä mf ö relsen sker. Glasbj ö rken kan
inte i n å got avseende t ä vla med gran, tall eller v å rtbj ö rk. Betr ä ffande volymproduktionen ligger den enligt svenska
unders ö kningar p å ungef ä r
h ä lften av tallen. Bj ö rkf ö rr å det utg ö rs
till st ö rre delen av glasbj ö rk, varf ö r
v å rtbj ö rken ur produktionssynpimkt ä r
av underordnad betydelse. Det torde vara sv å rt
att ä ndra proportionerna mellan de tv å bj ö rkarterna.

F ö r ö -vre Norrland f ö religger vissa unders ö kningar, som belyser frekvensen v å rt- och glasbj ö rk.
Sammanlagt hade i ett f ö rs ö k 4 903 pro-vytor utlagts i 125 r ö jda
ungskogsbest å nd med en bonitet varierande mellan
2,5 -

rPSK/HA

Figur Å .6 J ä mf ö relse mellan l ö vr ö jd och ej l ö vr ö jd del av en talls å dd anlagd 4r 1947 i trakten av
Ange. (Skogsv-f ö rbundets tidskrift 2/1979.)

m\ BJ Ö RK ■ GRAN □ TALL

50

10
-

EJ L Ö VR Ö JD L Ö VR Ö JD

a) VOLYM (M%./HA) 1977 P Ä DEN 1951 L!?/RDJDA DELEr.' RESP PA DEr EJ L ö VR ö JDA DELEN

STARANTAL/HA

1 000 -

LUVROJD EJ LDV- ROjy

1947

b) STAi"1ANTAL, TALL, VID OLIKA TIDPHMKTER DEL.S F Ö R DEN % LWRDJDA
DELEN DELS FUR DEN EJ L Ö VR Ö JDA DELEN

Prop.
1981/82:44 68

5,0 m sk per ha och å r.
Antalet unders ö kta bj ö rkar uppgick till 12 l8l st. Enligt resultaten utg ö r v å rtbj ö rkens andel av det totala antalet under-s ö j — a bj ö rkar inte mer ä n
ca 5 7 » . Vid en j ä mf ö relse mellan
kusten och inlandet var v å rtbj ö rksandelen n å got l ä gre i inlandet. ,.

Ovanst å ende
resultat kan j ä mf ö ras med unders ö kningar i 5-10 å r gamla å terv ä xter bel ä gna
inom en skogsf ö rvaltning i V ä sterbottens respektive V ä sternorrlands l ä n.
Enligt dessa -unders ö kningar uppgick v å rtbj ö rkens andel
till 5 resp. 12 ?C av totala antalet unders ö kta
bj ö rkar. Dessa unders ö kningar visar att glasbj ö rken ä r den
dominerande bj ö rkarten i de tv å unders ö kta
norrlandsl ä nen.

F ö r att komplettera de tidigare
relaterade unders ö kningarna har riksskogstaxeringens
pro-vtr ä d anv ä nts f ö r att ber ä kna volymandelen v å rtbj ö rk i olika delar av landet. P å grundval av totalt 15 400 pro-vtr ä d fr å n riksskogstaxeringen
1973-I977 har v å rtbj ö rkens volymandel ber ä knats enligt
nedanst å ende sammanst ä llning. Vjrtbj ö rk,
volymandel p å skogsmark. Riksskogstaxeringen
1973

Procer

it av
1

1'olymen

bj ö rk

Omr å de

Diam
5-10

cm 10-15

15-20

20-25

25-30

30-35

35 +

<.

N Norrland

5

7

8

15

19

20

40

9

S Norrland

7

9

14

18

26

30

50

14

Svealand

31

34

38

49

59

71

70

44

G ö taland

39

37

47

54

66

78

85

53

Hela landet

15

18

26

37

49

60

72

29

1) AC ■ BD l ä n

2) X, Y
och 2

l ä n

Det framg å r av
redovisningen att v å rtbj ö rksandelen ä r betydligt st ö rre i G ö taland
och Svealand ä n i Norrland. F ö rekomsten av v å rtbj ö rk ger dock ej ensamt en klar uppfattning om dess v ä rde. I sydv ä stra
Sverige finns det t.ex. omr å den d ä r v å rtbj ö rken ä r av s å d å lig kvalitet
att ut-

bj-tet av industrived ä r
mycket l å gt.

Mo och Domsj ö
har gjort vissa unders ö kningar av bj ö rkens produktion. Vid en s å dan unders ö kning
har man bl.a. anv ä nt riksskogstaxeringens
pro-vyte-material och gjort parvisa j ä mf ö relser mellan tall och bj ö rk inom samma provyta. Resultatet visar att bj ö rken endast n å r
upp till ungef ö r h ä lften s å stor volym som tallen. Liknande
resultat har erh å llits fr å n Mo och Dom-

Prop.
1981/82:44 69

sj ö s egna a-werkningar i gallrings
best å nd. Unders ö kningen omfattar 1 129 huggarskiften om totalt 10
350 ha. Den a-werkade .tallens h ö jd, diameter
och stamvolym befanns vara st ö rre ä n bj ö rkens p å den ö verv ä gande delen av gallringsare ä len. I medeltal var den utgallrade tallens stamvolym
dubbelt s å stor som bj ö rkens. Det f ö refaller
f ö ljaktligen mindre sannolikt att
tallen f å r s å mycket b ä ttre tillv ä xt i ett biandbest å nd att den kan kompensera bj ö rkens
d å liga tillv ä xt i s å
h ö g grad att totalproduktionen blir
h ö gre ä n i ett rent tallbest å nd.

Prodxikt i onsv ä rde

En j ä mf ö relse mellan de olika tr ä dslagen
blir f ö r det ekonomiska skogsbruket av
betydelse f ö rst n ä r man j ä mf ö r tr ä dens v ä rdeproduktion. I f ö ljande exempel (tabell 4-6) har ber ä knats
t ä ckningsbidraget f ö r gran och v å rtbj ö rk p å bonitet G
24 med 1971/72 å rs priser och kostnader. Materialet
utg ö rs av ett avkomme- och proveniensf ö rs ö k i
Borinstorp (Y l ä n) d ä r gran och bj ö rk planteras p å samma lokal i 1,5 m f ö rband. Bj ö rken har r ö jts och gallrats vid 15 resp. 25 å rs å lder och
granen r ö jts vid 25 å rs å lder. I
alternativ 1 f ö r bj ö rken f ö ruts ä tts en maximal utveckling f ö r
den aktuella boniteten och i alternativ 2 ett snabbare a-vtagande med å ldem betr ä ffande
h ö jd- och dimensioneringsutveckling.

Tabell
4.6 T ä ckningsbidrag f ö r planterad gran och v å rtbj ö rk p å bonitet G 24. Jonsson III. 1971/72 å rs priser och kostnader (efter Erk é n
1972).

Omloppstid, å r

Totalt t ä ckningsbidrag
f ö r hela omloppstiden, kr/ha

T ä ckningsb-Idrag, kr/ha o ä r

Gran

Bj ö rl.

AU 1

Alt 1

AU 2

80

50

50

12 570

2 850

2 100

157

57

42

Som framg å r av
tabellen ger denna ber ä kning avsev ä rt h ö gre v ä rden f ö r
granen ä n f ö r de b å da bj ö rkalternativen beroende p å
granens uth å lliga tillv ä xt. Som ger en h ö g
å rlig medeltillv ä xt samt h ö g
produktion av v ä rdefullt s å gtimmer. Olika skogs ä garekategorier kan emellertid v ä rdera
virkesprod-uktion efter olika kriterier. Det torde d ä rf ö r vara
vanskligt att h ä vda att ett visst tr ä dslag ä r
"l ö nsammare" ä n ett annat utan att n ä rmare precisera grunderna f ö r
v ä rderingen, samt ange ber ä kningsteknik.

Prop. 1981/82:44 70

Vid fastighetstaxering v ä rderas l ö -wirkesf ö rr å det
betydligt l ä gre ä n barrvirkesf ö rr å det. Vid 1981 å rs fastighetstaxering ber ä knas s å ledes
l ö vskogens v ä rde till I/3 av barrskogens.

Prop.
1981/82:44 71

5 AUV Ä MDNING AV
KEMISKA BEK Ä MPNINGSMEDEL I SKOGSBRUKET

5.1 Inledning

F ö r anv ä ndning inom skogsbruket finns f.n. f ö ljande aktiva substanser registrerade som bek ä mpningsmedel: MCPA, 2,4-D, glyfosat, pikloram,
permetrin, lindan, maneb, atrazin, simazin, 1,3-diklorpropen, 1,2-diklorpropan
(DD) och metylisotiocyanat.

F ö r l ö vbek ä mpning anv ä nds MCPA, 2, 4-D, glyfosat och pikloram. Det sistn ä mnda anv ä nds
f ö r fickning av tr ä d eller sprutning p å hyggen f ö re plantering, de ö -vriga tre i f ö rsta
hand f ö r spridning fr å n luften p å l ö vslyvegetation.

Permetrin anv ä nds
f ö r snytbaggebek ä mpning och lindan f ö r behandling av obarkat timmer mot barkborre m.fl. insekter.

Som svampmedel i plantskolor anv ä nds maneb och som ogr ä nsmedel atrazin och simazin. DD och metylisotiocyanat anv ä nds f ö r jorddesinficering.

Fenitrotion har - utan att vara registrerat f ö r ä ndam å let - vid n å gra
tillf ä llen och efter s ä rskilda dispens anv ä nts ö ver skogsmark f ö r insekt sbek ä mpning.

Den totala anv ä ndningen
av olika typer av bek ä mpningsmedel i skogsbruket 1979 har
sammanst ä llts i tabell 5-1 • F ö r j ä mf ö relse har
medtagits ä ven f ö rbrukningen av bek ä mpningsmedel
inom andra samh ä llssektorer. Av tabell 5-2 framg å r f ö rbrukningen
av bek ä mpningsmedel inom skogsbruket f ö rdelat p å
olika anv ä ndningsomr å den (1977)-

F ö r att f ö lja upp utf ö rd
spridning av bek ä mpningsmedel fr å n luften ö ver
skogsmark å r 1979 har statens naturv å rdsverk utf ö rt
en enk ä tunders ö kning riktad till dem, som under å ret till produktkontrolln ä mnden inkommit med anm ä lan/ans ö kan om spridning av bek ä mpningsmedel enligt produktkontrolln ä mndens kung ö relse
(PKFS 1976:1) med f ö reskrifter om spridning av bek ä mpningsmedel m.m. ö ver omr å de d ä r allm ä nheten f å r fritt f ä rdas.
Syftet var att kontrollera hur besprutningen genomf ö rts j ä mf ö rt med de f ö rh å llanden, som angavs i anm ä lan/ans ö kan.

Prop. 1981/82:44 72

Av enk ä tsvaren
framg å r att n å gon form av a-wikelse fr å n anm ä lan f ö rekommit i 64 % av fallen. Eventuell a-wikelse utg ö rs n ä stan
uteslutande av en minskning av den besprutade arealen i f ö rh å llande till
den ursprungligen ber ä knade. En ut ö kning av den besprutade arealen har skett endast i
ett fall. I sex fall utf ö rdes ingen besprutning. De
viktigaste orsakerna till slopande av besprutning har angetts vara folkopinion
och direktiv fr å n Dom ä nverket p å grund av valet av objekt, n ä rhet till vatten, f ö r lite sly samt val av manuell r ö jning
eller motorr ö jning. Endast fem felbesprutningar
har rapporterats. Fjra av dessa orsakade skade-eller polisanm ä lan.

Av tabell 5.3 framg å r
hur den besprutade arealen f ö rdelar sig
mellan olika skogs ä garegrupper och l ä n.

I tabell 5.4 å terfinns
en sammanst ä llning av den totala skogsarealen
som behandlats med bek ä mpningsmedel genom flygspridning å ren 1976-1978. F ö r
j ä mf ö relse har ä ven motsvarande å kerareal medtagits.

c

I o

m -H

• -I JJ

-I E

•CO D

.C m

to c

.2 o

lA CD

vo

o

X u

0 T)

bl

1 » 0}

3 :to

Ov CO CM

o

OJ

.i

U

O

>

01

Ti

rH

0

wil

r —

T'

§

.fJ

K

O

.M

(

m

O

c

o

&}

4J

*>

d

o

i

J

UJ

t

(t)

..

■0

ri

c

i-i

: Ö

rH

g

■ ä

rt

B!

.i

D bl
X> 10 CT

o

.

3

X!

■c

K\ On rsi

1-
c

VO

■

rH O

-O

C

ON

E

<■

CO

ON

c

hfN

c c

r

t

,

<-

B"

o

• 3

o

CNl

00

■o

OJ

E <n CO

c

> o

c

c

C

•c c :o

>
C

OJ

CJ

■o

E

01

tn

c

r-t

rH

• 0

tr

u

0

rH

Cl

• a

• 0

e

C

U

<u

S

to

■3

rH

£ -

£

E

0

U

V

OJ

10

to

c

e

T3

u

• H

Cl

cn

• H

tn

C

to

c

r-

C

zr

i — 1

E

c-

JT

.H

-r1

• H

c

u

tr.

c

D

O

C

C

.rJ

• c

t:r

r.

0

"O

c.

D.

:rj

C

c;

c

c-i

o.

_E

_I=

JC

i.

■H

1

i-H

e

(U

t — 1

'■.
Vj

—

Jj

0

C

CO

l-i

Ii

r!

Si

>K

0

s

TJ

"D

t:>

CJ

0

10

.X

c

T)

t:

• C

CJ

c

r\

j-i

c'

0

>.

K

• ri

■5.

to

Jsr

E

.0

u

. — 1

j>:

t-,

C

fc=

:c

tj

CT

F

0

v

0

u

.

c

u

w

c-

0

c

Ii

■D

;. —

C

CJ

>

c

>.

Cj

<-i

-H

c;

in

c-

tn

t!-;

rC

1 —

U

CT

C

Cl

tw

c

0

c

" Ö j

CN

-0

tn

C

• 0

:c;

c

•

0

o. »

bl

n

T)

CJ

. — t

C

c

—

• 0

C

n

n

rn

c

C

tr.

■H

«

r

C

Tabell q, 2
Kemiska bek ä mpningsmedel f ö rsAlda till skogsbruket kr 1977

________ K ä lla: Statens
naturv å rdsverk

Pnxluktslag Anvandningsomrtdc
Mängd verksam substans

Ton _ Procentavall

____ _ försäljning

FungiciUcr Herbicider

Insekticider

Avskräckningb- medel

Plantskolor
Plantskolor och ptantering pä tidigare åker

Buskbekämpnmg
(uven i plantskolor) Obyrkat virke Jurdbchandhng t plantskolor'

Vill och sork

0.4

Summa

'
Innehåller både fungicider och insekticider och räknas ibland till de fbrra

Tabell
5.3

Spridning
av bekiinipninpsnu-dL-i frän lufU-ii ömt
skvssmark !y7V. Ar».aluppj;iiler i hektar Källa: Statens naturvårdsverk

Lim

Anmiild

arc-dl

Bf?priJUid areal

Dom ä n-

Slor-

Bonde-

Tolall

verket

■ skogs-brukcl

Drukcl

Stockholm

.

.

.

.

.

Uppsala

-

J55

59

613

153

S ö dermanland

~

-

-

~-

-

ö sierp ö tland

66

412

213

691

f, « P

J ö nk ö ping

395

32

-

427

,"

Kronoberg

_

„

4;

42

0

Kalmar

409

-

10!

51(1

s%

Gotland

_

-

-

-

-

Blekinge

_

_

108

IflS

0

Kristianstad

-

-

374

374

335

Malm ö hus

_

_

11

11

11

Halland

_

131

8

139

S3

C ö iebogs- och

Bohus

133

118

66

317

262

Ä lvfborg

666

1 145

729

2 540

2 106

Skaraborg

3:1

75

309

704

665

V ä rmland

:30

2 109

25

2 364

1953

Ö rebro

375

2 326

154

2 855

2 523

V ä stmanland

50

-

-

.0

50

Kopparberg

33

1.534

110

1677

1,505

G ä vleborg

IW

3 704

36

3 937

3 786

V ä sternorrlanfl

643

4 056

127,1

5 973

4 905

J ä mtland

777

4 422

_

5 199

■.-?8

V ä sterbotten

1%3

_

_

1963

i 884

Norrbollen

7 110

2 128

310

9 848

8515

Helan*.,
-t

1979

13 667

22 744

3 929

40 340

34 661

1978

13 178

1E743

:8?o

3.1801

29752

1977

14 705

I5i!01

• .
667

35 173

28 842

1976

6 830

15 234

8 280

30 344

Uppgifterna msarnlas av SNV genom cn enkät. Den besprutade
arealen år oftast mindre än den till besprutnmg anmälda arealen. De viktigMSte
orsakerna till detta är: folkopmion. närhet till vatten, for iiie sly. annan
röjning:;meiod, olämpliga vindförhSIIandcn.

Ocn loiala produktiva skofrsmarlcen uppgår lill 3 217 000
ba. Del innebär all 0.15 procent av denna areal nygb'i:3j>njiades med
bekämpningsmedel under 1979.

Prop.
1981/82:44 75

T'abe31 3.4 Areal behandlad med bek ä mpningsmedel genom flygspridning 1976-78

Ar
Skogsmark, Herbicider

ha

Insekticider

Å kerareal,
ha Insekticider

Fungicider

Ö vrigt

1976
22 828

-

8 420

26 487

725

1977
30 078

-

U 363

30 850

502

1978
31 702

50

10 810

54 400

500

uppskattad areal

Uppgifterna insamlade genom en enk ä t till samtliga flygf ö retag som bedriver jordbruksflyg i samband med utredningen om
utvidgade tillst ä ndskrav f ö r flygf ö rare
vid flygspridning av bek ä mpningsmedel.

K ä lla: Statens naturv å rdsverk

5,2 L ö vslybek ä mpning

Inom skogsbruket anv ä nds
f ö r n ä rvarande f ö ljande herbicider f ö r bek ä mpning av l ö vtr ä d och l ö vsly p å
f ö ryngringsytor: MCPA, 2,4-1),
picloram och glyfosat.

Det som gjort herbiciderna anv ä ndbara ä r
att de ä r selektiva dvs. endast vissa v ä xtarter d ö das
medan andra ä r mer eller mindre ik ä nsliga. Det g å r
s å ledes att bek ä mpa l ö wegetation
utan att n ä mnv ä rt skada barrtr ä den, Man slipper ifr å n det tids ö dande
arbetet att v ä lja ut vilka enskilda tr ä d som ska behandlas. Det g ö r det m ö jligt
att mekanisera behandlingen. Detta i f ö rening
med att behandlingen som regel inte beh ö ver
upprepas, medf ö r att kostnaderna blir l å ga.

Herbicidbehandling sker endast n ä r best å nden
skall f ö rnyas, dvs. en g å ng p å 60-120 å r. Kemisk l ö vbek ä mpning betyder inte att best å nden blir helt utan l ö vtr ä d. Dels blir effekten n ä stan aldrig total utan en del mindre l ö vtr ä dsplantor ö verlever, dels uppkommer vanligen viss sj ä lvs å dd av bj ö rk i best å nden.
Dessa v ä xer s å sm å ningom i kapp barrtr ä den och kan d å i
viss utstr ä ckning irig å i best å nden
utan att skada barrtr ä den. Det ä r d å ocks å m ö jligt att p å manuell v ä g
reglera tr ä dslagsblandningen efter st å ndortsf ö rh å llandena.

Prop.
1981/82:44 76

De behandlingsmetoder som f ö rekommer inom skogsbiniket ä r
f ö ljande:

1. Fickning, vilket inneb ä r att oblandat preparat tillf ö res tr ä det
1

sk å ror som man hugger i en ring runt
tr ä det. Behandlingen kan utf ö ras

fr å n savningsperiodens slut till ett
par veckor f ö re l ö vf ä llningen.

2.
Pensling p å stubbar kan utf ö ras
under hela barmarkstiden. Preparatet anv ä ndes
outsp ä tt eller blandat med vissa
mineraloljefraktioner, som huvudsakligen inneh å ller alifatiska komponenter t.ex. kristallolja. Metoden ä r effektiv mot arter som skjuter stubbskott, men ej
mot arter som skjuter rotskott. Den tidigare metoden att spruta stubbar och
stammar med preparat i oljebladning ä r
numera f ö rbjuden.

3.
Bladbesprutning.
Bladen besprutas med preparat blandat i vatten. Blandning med mineraloljor ä r ej till å ten.
Behandlingen kan utf ö ras fr å n det att bladen ä r
fullt utvuxna till ett par veckor f ö re
bladf ä llningen. Barrtr ä den ä r k ä nsliga under skottstr ä ckningsperioden.

I barrbest å nd kan man d ä rf ö r inte spruta f ö rr ä n skottstr ä ckningen
ä r avslutad. Det betyder att
sprutningen i s ä dana fall inte kan b ö rja f ö rr ä n tidigast vid m å nadsskiftet
juli - augusti i norra Sverige och ett par veckor senare i s ö dra Sverige.

Bladbesprutning kan ske antingen fr å n marken med ryggsprutor och traktorsprutor eller fr å n luften med fastvingeflyg eller helikopter.

Preparat å tg å ngen.per ha ä r
vanligen n å got mindre vid flygspridning ä n vid ö vriga
metoder.

Å r
1970 behandlades ca 90 000 ha genom flygbesprutning och ca 10 000 ha med ö vriga metoder. Av olika anledningar flygbesprutas nu
endast ca 50 000 ha/ å r. Ö vriga metoder anv ä nds i obetydlig omfattning.

Kapaciteten f ö r
olika l ö vr ö jningsmetoder redovisas i tabell 5.5 »

Q

R

S

CM

--

CNl

N

S

o

-

LTl O

o

o

Lu

5

tn

LO

i

CJ3 >-

CJ3 Ll_ q;

ta ld ö

i g &

d

cn!

tD Ll_ S

— J 1--

g I

i g

Il

i

8 I

lj-I _

?

i ö s

i i

Prop.
1981/82:44 78

5.2.1 Fenoxi ä ttiksyror

Metoder och -preparat

Bek ä mpningsmedel baserade p å fenoxi ä ttiksyror
anv ä nds i svenskt skogsbruk f ö r bek ä mpning av l ö vsly p å
ytor f ö r eller med barrtr ä dsf ö ryngringar
samt f ö r bek ä mpning av fullvuxna tr ä d i best å nd d ä r
slutawerkning ä r planerad. De preparat som kommer
till anv ä ndning f ö r slybek ä mpning
ä r esterfor7i;uleringar av fenoxi ä ttiksyroma MCPA och 2,4-D. F ö r punktbek ä mpning
av l ö vtr ä d genom fickning anv ä nds
aminsalter av 2,4-D i kombination med pikloram. Esterformer av fenoxisyror anv ä nds ä ven f ö r stam-och stubbpensling.

Slybek ä mpnlngspreparaten
sprids areelt med flyg, helikopter, traktor eller ryggspruta. F ö r punktbek ä mpning
(fickning) anv ä nds i regel en f ö r ä ndam å let specialgjord yxa sa'Jit en oljekanna f ö r dosering av bek ä mpningsmedlet. En ytterligare f ö rb ä ttring utg ö r
den s.k. ficknings-pistolen som m ö jligg ö r att man g å r
ifr å n den fr å n arbetsmilj ö synpunkt
ol ä mpliga hanteringen av oljekannan.
En specialkonstruerad r ö jnings-s å g med m ö jlighet
till samtidigt applicering av preparatl ö sning
ä r under utveckling.

Omfattning

Produktkontrolln ä mnden
f ö r statistik ö ver den skogsareal som flygbe-spjTutas samt m ä ngd f ö rs å lda preparat. Arealen som besprutas med traktor och
ryggspruta kan uppskattas med utg å ngspunkt
fr å n dessa uppgifter.

Ar 1978 inkom anm ä lan
om spridning ö ver 34 800 ha barrtr ä dsf ö ryngringar.
Detta utg ö r oa 0,15 % a-v totala
skogsarealen. Vid en enk ä t till anm ä larna har dessa uppgivit att 15 % av anm ä ld areal ej besprutades, det vill s ä ga 29 850 ha besprutades. Samma s ä song s å ldes.76
ton fenoxisyror. Av denna m ä ngd torde ca
1 ton ha anv ä nts f ö r fickning, resten f ö r areell
besprutning. Vid en j ä mf ö relse av f ö rs å ld kvantitet fenoxisyror och flyg-besprutad areal framg å r att den f ö rs å lda kvantiteten i det n ä rmaste motsvarar den m ä ngd som å tg å r f ö r den uppgivna besprutade airealen.
F ö ljaktligen f ö rekommer traktorspridning och manuell spridning i
mycket begr ä nsad omfattning.

Prop. 1981/82:44 79

5.2.2 Glyfosat

Glyfosat registrerades i Sverige å r 1975- Medlet blev godk ä nt f ö r l ö vslybek ä mpning
1977 och f ö r spridning fr å n luften 1979. Anv ä ndningsomr å det ä r fastst ä llt till "icke ö nskv ä rd
vegetation p å å kermark, i fruktodlingar, i barrtr ä dsf ö ryngringar, p å
industriomr å den o.d. samt f ö r stubbehandling" . Det i Sverige f ö rekommande preparatet ä r registrerat i faroklass 3. Medlet f å r ä ven appliceras med
specialkonstruerad r ö jningss å g.

L ä mplig dosering vid luftspridning ä r 0,7 - 1 kg aktiv substans per ha (2-3 1 preparat
uppblandat med 40 - 60 1 vatten).

5.3 Ogr ä sbek ä mpning

Av den totala m ä ngden
herbicider som anv ä ndes inom skogsbruket å r 1978 (79 ton) å tgick
drygt 77 ton f ö r l ö vslybek ä mpning och 1,4 ton f ö r annan bek ä mpning
av ogr ä s i plantskolor och
skogsplanteringar. F ö r n ä rvarande ä r endast de aktiva substanserna
atrazin och simazin registrerade f ö r
detta senare ä ndam å l.

5.4 Insektsbek ä mpning

Varje anv ä ndning av
kemikalier i bek ä mpningssyfte kan betraktas som kemisk
bek ä mpning och lyder i princip under
registreringsbest ä mmelsema f ö r kemiska bek ä mpningsmedel.
De kemiska substanserna kan ha olika egenskaper och anv ä ndningsomr å den:

- attraherande och repellerande ä mnen (feromoner)

' gnagavskr ä ckande ä mnen

- insekticider.

Till attraherande ä mnen
h ö r de granbarkborre-feromoner, som
utprovas i stor skala i Sverige och andra l ä nder.
I ö vrigt har de b å da f ö rsta grupperna
ä nnu ingen st ö rre betydelse i praktiskt skogsskydd, eftersom effektiva
medel saknas. Det p å g å r dock en intensiv forskning r ö rande
feromoner och ä ven gnagavskr ä ckande ä mnen
studeras. Insekticider d ä remot ä r i en del fall viktiga medel i insektsbek ä mpningen. Insekticider har dock i svenskt skogsbruk
mycket begr ä nsad anv ä ndning.

Prop. 1981/82:44 80

5.4.1 Feromoner

Med feromon avses varje av ett djur producerat och avgivet
ä mne med effekt p å beteendet hos en annan individ av samma djurart. I
bek ä mpningssammanhang brukar med
feromon avses s å dana doft ä mnen som vissa insektsarter producerar och anv ä nder f ö r
att locka till sig andra individer av samma art och som d ä rf ö r kan anv ä ndas i bek ä mpningssyfte.
Feromoneima utg ö rs av v ä l definierade kemiska f ö reningar och kan i bek ä mpningssajmnanhang klassificeras som biokemiska eller biotekniska bek ä mpningsmedel. F ö r
n ä rvarande provas i stor skala i
olika delar av landet m ö jligheten att locka granbarkborrar
till f ä llor med hj ä lp av feromoner. Granbarkborrens feromoner inneh å ller å tminstone f ö ljande f ö reningar:
ipsenol, ipsdienol, cis-verbenol, trans-verbenol och metylbutenol. I bek ä mpningssyfte anv ä nds
s.k. feromonenheter best å ende av plastark inneh å llande en viss m ä ngd
av ipsdienol eller metylbutenol. Under 1979 anv ä ndes 45O 000 enheter och 198O ber ä knas
5OO 000 enheter komma att anv ä ndas. En
feromonenhet kan f å nga upp till 10 000 insekter per å r.

5.4.2 Insekticider

Det viktigaste anv ä ndningsomr å det f ö r
insekticider i svenskt skogsbruk i dag ä r
skyddet av barrtr ä dsplantor. Tidigare anv ä ndes DDT f ö r
detta ä ndam å l och man har i praktisk anv ä ndning
kunnat konstatera, att DDT-behandling reducerade risken f ö r plantd ö d
till f ö ljd av insektsangrepp med i
genomsnitt 80 procent. Plantomas st ö rsta
fiende ä r snytbaggen, men ä ven svarta bastborrar, ö gonvivlar och andra arter skadar plantorna.

Efter f ö rbudet mot
DDT (fr.o.m. 1975) introducerades 1979 tv å
syntetiska pyretroider, permetrin och fenvalerat f ö r behandling av barrtr ä dsplantor. Fenvalerat-formuleringen gav utm ä rkt skyddseffekt, men hade i vissa fall irriterande
verken fr ä mst hos plant ö rema och drogs d ä rf ö r tillbaka redan samma å r. F ö r n ä rvarande ä r
tv å permetrinpreparat registrerade f ö r behandling av plantor.

F ö rs ö k vid Sveriges lantbruksuniversitet har dokumenterat en god effekt av
permetrin mot snytbagge under en period av minst 2 ä x. Rekommenderad koncentration av permetrin i
behandlingsv ä tskan ä r 0,5 - 1 och p å varje
planta kan ber ä knas 15-50 mg. Anv ä ndningsomr å det
ä r central behandling i plantskolor
o.d. genom doppning eller i specialkonstruerade aggregat i form av s.k.
spruttunnlar, i vilka plantorna utsatt f ö r

Prop. 1981/82:44 81

sprutv ä tska genom
ep sluten proce;,s. Konventionell besprutning av plantor i plants ä ngar eller p å
hyggen ä r inte till å ten. Under 1979 anv ä ndes oa 1 200 kg pyretroider inom skogsbruket.

Ett annat anv ä ndningsomr å de f ö r
insekticider i skogsbruket ä r behandling
av obarkat virke mot angrepp och f ö r ö kning av barkborrar och aindra virkesinsekter. Detta
f ö rekommer i mycket begr ä nsad
omfattning och ä r ingen rutin å tg ä rd, utan ett
hj ä lpmedel i n ö dsituationer. Ett antal registrerade prepara-t har
som enda eller viktigaste aktiva substans lindan. Enligt talrika f ö rs ö k b å de i Sverige och andra l ä nder ä r linda-nets
effekt klart ö verl ä gsen andra provade substansers skyddsverkan.

Sedan l å ng tid
tillbaka har man s ö kt skydda obarkat, v ä ltlagt virke mot insektsangrepp genom besprutning
med insekticider. Syftet ä r dels att minska Insekternas m ö jligheter till f ö r ö kning, dels att minska lagringsskadorna i form av bl å nad. F ö r
n ä rvarande ä r endast lindan godk ä nt f ö r denna behandling. Anv ä ndningsvillkoren ä r:
"F ö r besprutning av obarkat timmer.
Behandlat virke f å r ej flottas eller f ö rvaras i vattendrag, sj ö eller annat vattenomr å de. Vid bevattning av behandlat virke b ö r lakvattnet recirkulera och f å r
ej sl ä ppas ut i vattenomr å de".

Registrerade medel har faroklass. 2 och f ö rekommer som sprutpulver eller emulgerbara l ö sningar. F ö re
anv ä ndning sp ä ds medlet med vatten till en suspension eller
emulsion som inneh å ller 0,6 % lindan. Sprutv ä tskan
appliceras p å timret i en dosering av oa 1 liter
per m i stora klosslagda v ä ltor. Mindre v ä ltor kr ä ver
h ö gre dosering. Som ett genomsnitt
torde man icke kunna r ä kna med h ö gre effekt ä n
en 70 - 80 procentig minskning av angreppen i j ä mf ö relse med en icke behandlad v ä lta. I praktiken har ofta inte ens denna effekt uppn å tts.

Enligt f ö reskrifterna
till den nya skogsv å rdslagen ang å ende virkeslagring f å r insekticidbehandling i skogsskyddande syfte endast ske om ö vriga skogsskydds å tg ä rder ej kunnat vidtas, t.ex. p å grund av transport-hinder.

Ä nnu mindre och endast sporadiskt f ö rekommande ä r anv ä ndningen av kemiska medel mot andra
skogsinsekter s å som f ö r skydd av barrtr ä d mot barr ä tande insektslarver. Under det
senaste decenniet har i enstaka fall och p å begr ä nsade
arealer kemisk bek ä mpning f ö rekommit f ö r att hindra att bara?-tr ä dsbest å nd d ö dades av t.ex. barrskogsnunnan
eller lilla tallstekeln. F ö r dylika n ö dsituationer kommer troligen ä ven i framtiden behov av kemisk
bek ä mpning att finnas. Andra omr å den med bek ä mpningsbehov kan vara plantskolor
och fr ö plantager. Som bek ä mpningsmedel kommer i fr å ga orga- 6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop.
1981/82:44 82

niska fosforinsekticider, carbamater, ev. pyretroider och
det p å dispens provade kitinbildningsh ä mmande diflubenzuron.

Anv ä ndningen av insekticider i
skogsbruket inskr ä nker sig s å ledes i princip till f ö ljande:

-
lindan mot
insektsangrepp p å obarkat virke

-
permetrin f ö r skyddsbehandling av barrtr ä dsplantor

-
i obetydlig
omfattning andra medel mot eventuell massf ö rekomst
av barr ä tande insekter eller i plantskolor.

Det f ö refaller osannolikt att f ö rbrukningen av insekticider inom skogsbruket skulle
ö ka. Allt efter insektemas upptr ä dande torde dock f ö rbrukningen variera n å got å r fr å n å r, men knappast f ö r ä ndras n ä mnv ä rt i det fler å riga
genomsnittet. Skyddsbehandling av barrtr ä dsplantor
med pyretroider ä r f.n. den-enda rutinmetoden som f ö rekommer. Tidigare anv ä ndes DDT f ö r
detta ä ndam å l med en genomsnittlig f ö rbrukning
av ca 10 ton per å r.

Flygbesprutning med insekticider f ö rekommer mycket s ä llan.
Totalt har i Sverige under alla å r ca 15 000
ha besprutats med insekticider fr å n
luften, varav ca I4 800 ha besprutades p å
1940- och 50-talen. Under senare å r
har flygspridning f ö rekommit endast p å relativt sm å
arealer i samband med massf ö rekomst av
barr ä tamde insekter (fr ä mst barrskogsnunnan) som hotat skogens existens.

Å r
1979 anv ä ndes f ö r virkesskydd 10 ton insekticider (lindan, benomyl,
1-klornaftalin, 1,4-diKlorbensen). Samma å r
anv ä ndes inom skogsbruket 14 ton ö vriga insekticider (metylisocyanat,
1,3-diklorpropan, tetra-klorvinfos, dimetoat, fenitrotion).

Prop. 1981/82:44 83

6 DE KEMISKA BEfC Ä MPNINGSMEDLENS
VERKAH P Å M Ä NNISKOR ELLER I MILJ Ö N

6.1
Arbetshygieniska aspekter

6.1.1
Inledning ■

Skogsbrukets arbetsskadef ö rh å llanden beror av de arbetsmetoder
som till-l ä mpas. F ö r ä ndringama i
metoder har ofta p å verkats av krav p å ekonomisk l ö nsamhet.

Under 1940- och 50-talen startade anv ä ndningen av kemiska medel f ö r begr ä nsning
av oenskat l ö vinslag i skogen, s å v ä l i
hyggesfasen som senare under ungskogens behandling. Vid s å dan l ö vbek ä mpning anv ä ndes
i b ö rjan ryggburna hand- eller
motordrivna spjrutor. Dessa metoder var ofta ol ä mpliga fr å n arbetarskyddssynpunkt bl.a. d ä rf ö r att de
medf ö rde tunga lyft och stora risker f ö r skador vid halkning och snavning. Exponering f ö r de kemiska medlen var ocks å uppenbar.

I takt med traktoriseringen under 1950- och 60-talen utf ö rdes besprutningen ä ven med aggregat kopplat till den dragande maskinen. Man uppm ä rksammade d ä rvid
s ä rskilt de risker som f ö raren utsatte sig f ö r vid k ö ming i terr ä ng. F ö r att uppn å j ä mn och
effektiv spridning av de kemiska medlen var man ofta tvingad att k ö ra i obanad terr ä ng
och i geometriskt bundna str å k, vilket
visat sig medf ö ra v ä sentliga risker f ö r ogynnsamma belastningar p å f ö raren.
Senare tids unders ö kningar har bekr ä ftat att maskinf ö raren
ä ven uts ä tts f ö r h ä lsorisker p å
grund av de vibrationer och st ö tar som
fordon i terr ä ng framkallar. Dessutom inneb ä r k ö rning i
skogsterr ä ng avsev ä rt st ö rre
exponering f ö r kemiska bek ä mpningsmedel ä n
motsvarande arbete i ö ppen terr ä ng. N ä sta steg
blev d ä rf ö r att utf ö ra besprutning fr å n luften med fastvingeflyg eller helikopter. Flygf ö rarnas exposition ä r d ä rvid praktiskt taget obefintlig,
men givetvis f å r man r ä kna med en f ö r,
dessa arbeten normal flyghaveririsk med å tf ö ljande personskador. I detta sammanhang har man fr å n yrkesinspektionen s ä rskilt uppm ä rksammat markpersonalens
eventuella riskexposition, utan att finna n å gra
st ö ire ol ä genheter, f ö rutsatt
att man arbetar efter de instruktioner som utf ä rdats.

Parallellt med flygbesprutningen under I96O- och 70-talen
har man fortsatt att utf ö ra s å v ä l mekanisk r ö jning som besprutning fr å n marken.

De motor-manuella metoderna har successivt f ö rb ä ttrats, ä ven fr å n
s ä keirhets-synpurikt. Samtidigt har
man i mindre utstr ä ckning till ä mpat en metod med s.k. fickning av tr ä d ooh stubbar f ö r
att f ö rhindra eller begr ä nsa uppslag

Prop.
1981/82:44 84

av skott fr å n stubbar
och r ö tter. S å dama metoder har ofta varit f ö rbundna med stark exposition f ö r de kemiska medlen och ä ven vissa risker f ö r arbetsskador av verktyg.

Betr ä ffande kemisk insektsbek ä mpning kan konstateras att n å gra alternativa metoder som fullt ut kan ers ä tta de kemiska medlen ä nnu ej finns utvecklade. DDT, som tidigare anv ä nts bl.a. f ö r
doppning av barrtr ä dsplantor till skydd mot
snytbaggeangrepp, ä r numera totalf ö rbjudet i Sverige. Anv ä ndning av syntetiska pyretroider, vilka ä r ett substitut f ö r DDT, ä r f ö renat med
vissa arbetsmil j ö problem fr ä mst-avobehagskarakt ä r.-Unders ö kning av omfattningen av dessa
problem p å g å r.

Vid hantering av preparat och doppv ä tska inneh å llande
syntetiska pyretroider f ö reskrivs noggrann skyddsutrustning
f ö r att undvika inandning av damm
eller dimma fr å n det anv ä nda medlet samt ö gon-
och hudkontakt. Sj ä lva behandlingen av barrtr ä dsplantor tycks ha fungerat hu-vudsakligen utan o-l ä genheter. Vid planteringsarbetet med behandlade
plantor ute i f ä lt har arbetsmilj ö n i visst avseende visat sig mera ogynnsam. L å ngvarigt och svettigt arbete f ö rsv å rar anv ä ndning av skyddskl ä der, dessutom finns ofta d å liga
tv ä ttm ö jligheter.

Under sommaren 1979 inkom till arbetarskyddsstyrelsen ooh
naturv å rdsverket rapporter om
skogsarbetare som haft besv ä r i form av
kl å da och sveda p å hud aamt snuva och hosta. Dessa effekter h ä nf ö r sig
hu-vudsakligen till plantor behandlade med ett medel inneh å llande fenvalerat. SjTDptomen kunde h ä nf ö ras till den
lokalirriterande effekten, dels p å
huden - f ö rst ä rkt av stickande barr - dels p å
andningsv ä garna genom damning av medlet. Som
f ö ljd, av dessa ol ä genheter drogs det aktuella preparatet tillbaka
redan samma å r samtidigt som noggranna
hanteringsf ö reskrifter utarbetades f ö r plantor som behandlats med permetrinpreparat. Om
de gi-vna f ö reskrifterna f ö ljs kan de aktuella permetrinhaltiga preparaten ej v ä ntas ge upphov till ol ä genheter fr å n arbetshygienisk synpunkt.
Personer med k ä nd allergisk disposition b ö r dock ej arbeta med medlen.

6.1.2 Risker med kemiska bek ä mpningsmedel

Kemiska bek ä mpningsmedel
kan vara mer eller mindre giftiga. Symptom p å akut
f ö rgiftning ä r bl.a. illam å ende,
hu-vudv ä rk, yrsel, synrubbning, onormal t ö rst och svettning. De aktiva substanserna samt ev.
ing å ende l ö sningsmedel ooh f ö roreningar kan tas upp i kroppen genom m-unnen och lungorna.

Prop.
1981/82:44 85

Ett stort antal av de aktiva substanserna kan ä ven tas upp genom huden. Den risk man l ö per vid hantering av kemiska bek ä mpningsmedel ä r
beroende av en rad olika faktorer, s å som

-
preparatets
giftighet

-
preparatets
fysikaliska egenskaper, dvs. l ö slighet,
flyktighet m.m.

-
preparatets
formulering, dvs. koncentrationen av aktiv substans, halten l ö sningsmedel etc.

-
p-reparatets m ö jligheter att tas upp av den m ä nskliga organismen

-
den enskilde individens
kondition och motst å ndskraft (s j-uklighet, tidigare
exposition, samexposition med andra medel, m.m.)

-
preparatets
an-v ä ndnings omr å de, anv ä ndningss ä tt, anv ä ndningstid
samt vidtagna skydds å tg ä rder.

Med akut f ö rgiftning
avses ett kortvarigt sjukdomstillst å nd
som intr ä ffar som f ö ljd av en eng å ngstillf ö rsel av preparatet. Som ett m ä tt p ä substansens
giftighet vid eng å ngstillf ö rsel anges i allm ä nhet
LD..-v ä rdet, vilket anger der dos ; mf
-ner kg kroppsvikt som leder till d ö den
f ö r 50 av en unders ö kt djurgrupp. Detta inneb ä r att ju l ä gre
LD_.-v ä rdet ä r desto gif-*.\gar-' ä r
substansen. V ä rdet ä r beroende bl.a. av p å vilket s ä tt ä mnet har
tillf ö rts. Man f å r d ä rf ö r olika LDj..-v ä rden
f ö r f ö rgiftning vid f ö rt ä ring, hudkontakt ooh inandning. Vanligast i dessa sammanhang ä r att man anger giftigheten vid tillf ö rsel genom munnen.

Med kronisk f ö rgiftning
avses ett l å ngvarigt sjukdomstillst å nd som intr ä ffar
till f ö ljd av tillf ö rsel av preparatet vid ett eller flera tillf ä llen eller vid regelbunden tillf ö rsel imder l å ng
tid. En fortl ö pande tillf ö rsel kan ge upphov till en st ä ndig ö kning av
kroppens halt av ä mnet. I andra fall kan effekterna
av ett ä mne utg ö ra en allt st ö rre
belastning f ö r kroppen f ö r varje expositionstillf ä lle, vilket s å
sm å ningom ger upphov till skada.
Orsakerna till kroniska f ö rgiftningstillst ä nd kan vara sv å ra
att fastst ä lla beroende bl.a. p ä att f ö rgiftningssymptomen
i vissa fall kan upptr ä da l å ng tid efter expositionen.

Allergiska reaktioner i form av t.ex. eksem, snuva eller
andningssv ä rig-heter kan uppkomma efter
exposition f ö r kemiska bek ä mpningsmedel. Den

Prop.
1981/82:44 86

allergiska reaktionen upptr ä der oftast inte vid de f ö rsta
kontakterna med ä mnet utan i allm ä nhet efter kortare eller l ä ngre tids exposition. Allergiska reaktioner kan
orsakas s å v ä l av den aktiva substansen som av andra best å ndsdelar i prepsiratet t.ex. l ö snings- och emulgeringsmedel vair f ö r sig eller i samverkan.

Vissa starkt allerglframkallande ä mnen ger allergiska reaktioner hos ett stort antal
individer, medan andra ä mnen endast ger allergiska besv ä r hos s ä rskilt
k ä nsliga personer.

De risker som ä r
f ö renade med anv ä ndning av ooh hantering av bek ä mpningsmedel beror s å ledes ej enbart av ä mnets
giftighet i sig utan ocks å av flera andra faktorer s å som fysikaliska egenskaper och beredningsform i
kombination med hanteringss ä tt.

Ett ä mnes flyktighet p å verkar riskbilden. Ju h ö gre flyktighet desto st ö rre ä r risken att
man vid de olika arbetsmomenten inandas ä mnet
i fr å ga. F ö r de aktuella preparaten kan konstateras att flyktigheten kan anses
vara s å l å g att en expositionsrisk via inandning av å ngor kan anses vara f ö rsumbar j ä mf ö rt med risken f ö r inandning av aerosol vid t.ex.
sprutning.

Inom skogsbruket utg ö r
v ä tskeberedningar numera den enda
beredningsformen. Produlrtkontrolln ä mnden
besl ö t n ä mligen i maj 1980 att å terkalla
samtliga pulverformTileringar av fenoxisyror av arbetshygieniska sk ä l. F ö r estrama g ä ller att dessa f ö religger
i form av em-ulsioner p.g.a. sin l å ga
vattenl ö slighet. Detta medf ö r att risken f ö r
hudabsorption ö kar n å got i j ä mf ö relse med vattenl ö sliga beredningsformer.

Betr ä ffande bek ä mpningsmedel likav ä l som f ö r kemiska substanser i allm ä nhet ä r s å v ä l akut som
kronisk giftighet av vikt f ö r riskbed ö mning vid yrkesm ä ssig
anv ä ndning. I samband med klassificeringen
av bek ä mpni-".gsmedel har tidigare fr ä mst data betr ä ffande
akut giftighet utnyttjats.

Helati-vt f å unders ö kningar ä r
utf ö rda d ä r expositionsdata finns redovisade f ö r m ä nniska. I samband med ett projekt
som genomf ö rdes i arbetarskyddsstyrelsens regi
under spruts ä songen 1972 studerades hanteringen
av bek ä mpningsmedel inom skogsbruket. Betr ä ffande expositionen f ö r fenoxisyror i samband med arbete i skogsbruket framgick att
expositionen i samtliga fall l å g betydligt
l ä gre ä n det av

Prop. 1981/82:44 87

American Conference of Govemmental Industry Hygienists (ACGIH) rekommenderade gr ä nsv ä rdet 10 mg/m
. Dessa m ä tningar utf ö rdes ijinder den tid d å flygbesprutning med bek ä mpningsmedel
-var f ö rbjuden. De resultat som redovisas
ä r allts å i samtliga fall fr ä n markbaserad besprutning.

Expositionsstudier p å
arbetare sysselsatta med fenoxisyrabesprutning fr å n traktor i skogsbruket har ocks å
utf ö rts. I detta fall utnyttjades
preparat baserade p å 2.4-D ooh 2,4i5-T i
sprutkonoentration 2 %
och doseringen 2-3 kg
aktiv substans per ha. Resultaten ger vid handen att halterna vid denna typ av
arbete ooh med denna maskinella utrustning i stort sett ligger p å en niv å
som klart underskrider n ä mnda rekommenderade gr ä nsv ä rde. Det
framg å r vidare att arbete med ryggsprutor
ger n å got h ö gre expositionsv ä rden ä n motsvarande f ö r traktorburen spruta. Preparat
kunde p å visas i urinen men eliminationen
var snabb; 2,4-D-halten sj ö nk till h ä lften p å
ca 12 timmar.Blodplasmahaltema var t ä mligen
l å ga, upp till 0,1-0,2 ug/ml. Niv å erna varierade till f ö ljd av intermittent exponering, men visade ingen tendens till stegring
under slutet av arbetsveckan, vilket antyder att fenoxisyroma inte ackumuleras
1 kroppen. Efter en arbetsdag med exposition f ö r fencxisyra sj ö nk halterna under natten till n ä ra detektionsgr ä nsen.

Ingen av de unders ö kta
personerna visade n å gra allm ä nsymptom. L ä tt
ö gon-irritation f ö rekom vid ett tillf ä lle efter direktkontakt med sprutv ä tskan.
Kontrollpersoner med exponering som var betydligt l ä gre visade ej m ä tbara
halter vare sig i plasma eller urin.

Expositionsm ä tningar
vid flygbesprutning med fenoxisjTor inom skogsbruket har s å vitt k ä nt
ej utf ö rts.

Den totala expositionen f ö r fenoxisyror torde under 1960-talet och b ö rjan av 70-talet, p å grund av preparatkoncentrat, beredningsformer och maskinell
utrxistning, ha varit n å got h ö gre ä n vad som ä r fallet idag framf ö r allt beroende p å att andelen markbaserad
besprutning d å var st ö rre.

Den under de senaste å ren
ö kade medvetenheten om kemiska
arbetsmilj ö risker ooh de anvisningar om arbete
med kemiska bek ä mpningsmedel som arbetarskyddsstyrelsen
gett ut under 1970-talet har ocks å
bidragit till att s ä nka expositionen.

Prop. 1981/82:44 88

6.1.3 Indelning i faroklasser

Grundat hu-vudsakligen p å djurf ö rs ö k, indelas de kemiska bek ä mpningsmedlen
i olika faroklasser.

Vid indelning tas h ä nsyn
framf ö r allt till graden av akut
giftighet hos den tekniskt framst ä llda
varan och dess slutliga beredningsform (formulering). Faroklassindelningen m ö jligg ö r bl.a. å tskiljande av mer eller mindre v å dliga och fr å n
hanteringssynpunkt riskabla beredningsformer av en och samma aktiva substans.

Europar å det har
publicerat r å d och rekommendationer f ö r s å v ä l nationella . och andra myndigheter som
tillverkare, vilka befattar sig med olika aspekter av registrering av kemiska
bek ä mpningsmedel. Europar å det rekommenderar att den i nedanst å ende tabell å tergi-vna
faroklassindelningen till ä mpas. Den av produktkontrolln ä mnden (PKN) till ä mpade
indelningsgrunden har medtagits som j ä mf ö relse.

LD-50
v ä rde f ö r r å tta (mg/kg kroppsvikt) tillf ö rsel genom munnen; tillf ö rsel via huden

Faroklass

FEJ

fast vara i fl;'tandE ! vara

fast vara

vara

la
("extre.-nely'

il25

hazeirdcus") Ib ("highly i

hazardous")/

II ("moderately 125-

hazardous") oa 1500

III ("slightly > 1500

hazardous")

< 20

-50

20-200

50-500 200-2000

> 500 >
2000

<10

10-100 liO--!CO

100-lOCO ItOO-COi

> 1000 > iiOOO

Prop.
1981/82:44 89

Vid de f ö r
faroklassindelningen n ö dv ä ndiga djurf ö rs ö ken anv ä nds vanligen r å ttor. Skulle mellertid andra unders ö kningar utf ö rda
p ä annRt djurslag visa att k ä nsligheten f ö r
visst ä mne eller beredning ä r avsev ä rt
st ö rre hos detta djurslag kan
faroklassen justeras med h ä nsyn till detta f ö rh å llande .

Vissa preparat,kan, trots att hantering av desamma inte
medf ö r s ä rskilt h ö g risk f ö r akut f ö rgiftning,
placeras i h ö gsta faroklassen (i Sverige
faroklass 1) p ä grund av speciella egenskaper hos
preparatet. S å dana preparat ,. vilkas anv ä ndning ä r
f ö renad med s ä rskild risk f ö r
skada p å m ä nniskor eller i milj ö n, f ä r endast hanteras av personer med s ä rskild beh ö righet.
Lantbruksstyrelsen meddelar beh ö righet betr ä ffande preparat som anv ä nds inom jordbruk, skogsbruk och tr ä dg å rdsodling.
Dessa preparat f å r beteckningen IL eller ILx. Hith ö rande best ä mmelses
å terfinns i lantbruksstyrelsens
kung ö relse (LBS 1974:42) om -tillst å nd f ö r anv ä ndning av vissa bek ä mpningsmedel.. Laptbruksstyrelsen utf ä rdar ä ven, i samr å d, med produktkontrolln ä mnden, kursplaner f ö r beh ö righetsgrundande utbildning i anv ä ndning av kemiska betmedel och andra bek ä mpningsmedel.

F ö r tr ä skyddsraedel som anv ä nds inom
industrin, liksom f ö r vissa insektsmedel meddelar
Socialstyrelsen beh ö righet. S å dana preparat betecknas med ISo eller ISox.
Socialstyrelsen ansvarar f ö r utbildningen i samr å d med produktkontrolln ä mnden.

Produktkontrollbyr å n
utreder f.n. en utvidgning av grunderna f ö r
faroklassindelningen p å s å dant s ä tt att ä ven andra effekter ä n rent akuttoxiska och humanmedicinska skulle f å betydelse f ö r
klassificeringen.

6.1.4 Hanteringeav kemiska bek ä mpningsmedel

Kemisk bek ä mpning har
under senare ä r anv ä nts p å en skogsareal av ca 30 000 ha per å r. Under senare delen av 60-talet besprutades å rligen 60 000-100 000 ha skogsmark med flyg. Ett
flygplan besprutar p å en dag lika stor areal som 250 man
r ö .jer -p å motsvarande tid.L ö vslybek ä mpning med ö -vriga metoder s å som
traktorbesprutning, ryggspruta, fickning, markapplikation och r ö js å g med
stubbehandlingsaggregat torde idag vara av marginell betydelse. J ä mf ö rt med
markspridning kan m ä ngden spritt bek ä mpningsmedel med hj ä lp av fastvingeflyg reduceras med mellan 25 och 40 %, med helikopter ä nnu mer, eftersom man d å dels f å r
effektivare be-v ä tning, dels kan g ö ra punktbehandlingar.

Prop.
1981/82:44 90

utspridning av preparat p å marken runt tr ä d torde knappaist f ö rekomma ooh skulle i varje fall endast f å marginell betydelse. Fickning kan vara intressant i
den m å n man p å l ä ngre sikt f å r fram ny behandlingsteknik och nya principer och
metoder f ö r skogsv å rden.

Yrkesm ä ssig
besprutning med fenoxisyror i skogen sker under perioden fr.o.m. maj t.o.m.
september. Flygbesprutning sker fr ä mst
i augusti och september, medan markbaserad besprutning ä ger rum fr ä mst
-under perioden maj-augusti beroende p å
det geografiska l ä get. F ö ruts ä ttningen f ö r s.k. "l ö vbaserad"
besprutning ä r att tr ä den b ä r l ö v vid besprutningstillf ä llet. Detta begr ä nsar
givetvis besprutningstidens l ä ngd.

Hanteringen kan grovt indelas i f ö ljande moment:

1. Beredning
av sprutv ä tska

2. P å fyllning

3. Sprutning

4. Reng ö ring

Beredning av sprutv ä tska
har i hu-vudsak skett s ä att preparatet i koncentrerad l ö sning tappats fr å n
fat via en hink till en tank, d ä r den bruksf ä rdiga l ö sningen
sedan beretts. De arbetsmilj ö problem som
varit aktuella ä r hud- och ö gonkontakt genom bl.a. st ä nk i samband med beredningen av l ö sningen. Inom skogsbruket anv ä nds fenoxisyroma f ö r n ä rvarande i esterform ofta uppl ö sta i organiska l ö sningsmedel.
Detta g ö r att hudabsorptionen ksin bli av
betydelse.

De i praktiken f ö rekommande
typerna av bek ä mpning medf ö r skiftande expositionsrisker. Vid arbete i skogsbruket
utf ö rdes under å ren 1972-1975 markbaserad besprutning, antingen med
personburen spruta eller som trak-torbaserad besprutning. Gjorda -unders ö kningar antyder en h ö gre exposition vid arbete med personb-uren spruta j ä mf ö rt med trait
or baserad besprutning.

De m å nga preparatp å fyllningama vid manuell besprutning medf ö r bl.a. st ö rre
risk f ö r kontakt med de koncentrerade
medlen ä n n ä r dessa h ä lls direkt

Prop. 1981/82:44 91

fr å n f ö rpackningar ner i en stor tank som vid traktorbesprutning. Hela
utrustningen b ä rs dessutom p å ryggen, vilket medf ö r att risk f ö religger f ö r att huden kommer i direktkontakt med utl ä ckande sprutv ä tska
och med spill p å beh å llaren. Dessutom sprutas medlet ut i sprutf ö rarens omedelbara n ä rhet samtidigt som denne g å r
omkring i det omr å de som besprutas.

Vid p å fyllning av bek ä mpningsmedel antingen i tank p å traktor eller i tank p å flygplan finns risk f ö r hudkontakt ooh st ä nk. I
samband med flygbesprutning anv ä nds oftast
motorpump vilket minskar expositionen.

I samband med sprutningen finns risk f ö r exposition genom inhalation av sprutdimma eller st ä nk. Detta g ä ller
fr ä mst f ö r markbaserad besprutning, antingen fr ä n traktor eller via ryggspruta. Detta problem ä r betydligt mindre i samband med flygbesprutning.

I samband med reng ö ring
av tank eller spruta ä r de fr ä msta expositions-v ä garna hudkontakt och inandiiing.

Det Si s-v å rt att i
exakta siffror ange hur mycket en arbetare blir utsatt f ö r ett bek ä mpningsmedel
beroende p å att hanteringen, den personliga
hygienen, handlag med teknisk utriistning m.m. varierar i h ö g grad mellan olika m ä nniskor. Utredningen om spridning av kemiska medel (SOU 1974:35) fastslog
att flygspridning ä r den spridningsmetod som ger l ä gst exponering av arbetaren. Besprutningspersonalen
beh ö ver under normala -omst ä ndigheter inte komma i direktkontakt med medlet. Vid
tillredning av sprutv ä tskan ooh p å fyllning av planet anv ä nds i regel elektriska doseringspimipar. Piloten sitter v ä l skyddad fr ä n
spirut-v ä tskan. Levande mark ö rer av besprutat omr å de b ö r inte f ö rekomma. Sprutpersonalen riskerar att komma i
kontakt med sprutv ä tskan endast om n å got fel uppst å r
i systemet.

Flygbesprutning kan genomf ö ras hu-vudsakligen utan att personalen kommer i kontakt med
preparatet. Som framg å r av figur 6.1 fylls preparat och
-vatten p å samtidigt och med hj ä lp av en pump, D ä
det kr ä vs en mindre m ä ngd preparat j ä mf ö rt med andelen -vatten (ca 4-51 preparat till 40 -
50 1 vatten per ha) regleras p å fyllningen s å att -under sista fasen pumpas enbart vatten ö ver i flygplanet. P å s å s ä tt spolas ledningar och pump rena fr å n preparatrester och risken f ö r
spill elimineras.

Fr å n arbetshygienisk synpunkt m å ste flygbesprutning betraktas som ö verl ä gsen andra
hittills till ä mnade snridningsmetoder.

Q=

CD

C3

CO CD

CL.

C3

I
CO CJ3

CO

cc

C_3 CO

UJ

c/>

I

a

Prop.
1981/82:44 93

6.1.5 Preparatformuleringar ooh aktuella substanser

F ö r l ö vslybek ä mpning inom skogsbruket dominerar
esterformer av fenoxisyroma till skillnad mot inom jordbruket d ä r salterna av respektiva fenoxisyra ä r dominerande. Orsaken till detta ä r varierande k ä nslighet
hos den bek ä mpade v ä xtligheten. Estrarna utnyttjas 1 skogsbriiket f ö r att uppn å
en snabbare och kraftigare effekt. De anv ä nds
till sprutning och pensling. Till fickning anv ä nds preparat som inneh å ller aminsalter
av fenoxisyror. Sp ä dningsmedel f ö r de olika typerna av preparat varierar, f ö r flygbesprutning ä r dock endast vatten till ä tet.
I samband med stambas- och stubbehandling sp ä ds
fenoxisyran vanligen med mineralolja. Oljans inneh å ll av aromatiska f ö reningar f å r h ä rvid uppg å till h ö gst 20 . Detta g ö r
att kristallolja, vissa former av lacknafta med l ä gre halt av aromatiska kolv ä ten
samt lysfotogen kan anv ä ndas, d ä remot ej dieselolja eller vanlig fotogen. Anledning
till att man utnyttjar organiska l ö sningsmedel
i dessa sammanhang ä r att en b ä ttre absorption av fenoxisyran erh å lls. Tillsats av organiskt l ö sningsmedel i st ä llet
f ö r vatten medf ö r att ytterligare en faktor av v ä sentlig toxikologisk betydelse inf ö rs.

Vid sidan av fenoxisjrror har glyfosat -under senare ä r f å tt ö kad anv ä ndning
inom skogsbruket. Glyfosat ä r ä ven godk ä nt
f ö r spridning fr å n luften. Erfarenhetema av glyfosat fr å n arbetarskyddssynpunkt ä r begr ä nsade.

F ö r insektsbek ä mpning anv ä nds
lindan och vissa sjTitetiska pyretroider.

Fenoxi ä ttiksyror

Fenoxisyroma utvecklades under andra v ä rldskriget, d å
man hade planer p ä att anv ä nda dem i kemisk krigf ö ring mot v ä xtodlingar. Efter krigsslutet
introducerades de f ö r fredligt bruk och sedan dess har
deras anv ä ndning snabbt och oavbrutet ö kat. Den totala svenska f ö rbrukningen, som utg ö r n å gon procent av v ä rldsf ö rbrukningen,
var 1947 ca 1 ton, I96O ca 6OO ton, 1970 ca 1 600 ton och 1979 ca 2 600 ton,
allt r ä knat som aktiv substans.

Fenoxisyroma b ö rjade
debatteras i vidare kretsar i slutet av sextiotalet. N å gra av orsakerna till att debatten blev s ä inflammerad -var den milit ä ra anv ä ndningen
av 2,4,5-T i Vietnam, f ö rekomsten av
2,5,7,8-tetraklor'dibenso-p-dioxin (TCDD)
i 2,4,5-T samt att fenoxisyroma var den st ö rsta bek ä mpningsmedelsgruppen och de enda
medlen som anv ä ndes i n å gon et ö rre
utstr ä ckning i skogen, l ä ngs v ä gkanter och
kraftledningsgator. Debatten

Prop. 1981/82:44 94

ledde till ett tempor ä rt
f ö rbud 1971 f ö r fenoxisyraanv ä ndning
p å plats d ä r allm ä nheten
fick fritt f ä rdas. Detta innebar att anv ä ndningen i skogsbruket, l ä ngs v ä gar, j ä rnv ä gar och
kraftledningsgator f ö rbj ö ds. F ö rbudet modifierades till p å f ö ljande s ä song s å
att den skogliga anv ä ndningen å ter till ä ts.
Riksdagen inf ö rde d ä refter ett allm ä nt f ö rbud mot flygspridning av bek ä mpningsmedel
i skogsbruket. I praktiken var det endast fenoxisyror som spreds fr å n luften. Fl-ygf ö rbudet
h ä vdes 1975.-.Som villkor f ö r flygspridning inf ö rdes omfa"ttande informationsplikt till myndigheter och allm ä nheten. 1977 f ö rbj ö d regeringen all an-v ä ndning av fenoxisyran 2,4,5-T samt salter och estrar d ä rav.

Produktkontrolln ä mnden
och dess f ö reg å ngare giftn ä mnden har genomf ö rt utv ä rderingar
av fenoxisyroma 2,4-D:s ooh 2,4,5-T!s humantoxiska effekter vid tv å tillf ä llen
efter de f ö rsta registreringarna. Den f ö rsta presenterades 1971 och utmynnade i att det
inte fanns sk ä l att å terkalla fenoxi-syraregistreringarna, men att vissa
fr å gor r ö rande genetiska och kroniska effekter skulle utredas ytterligare.

Produktkontrolln ä mnden
gjorde d ä refter 1974 en ny genomg å ng av alla gamla och nj't.illkomna
forskningsrapporter om de aktuella fenoxisyromas toxiska effekter. Slutomd ö met av rapporten var att det inte heller vid det
tillf ä llet fanns n å gon grund f ö r
att å terkalla eller inskr ä nka registreringarna av fenoxisyrapreparaten.

Generella anv ä ndningsvillkor
f ö r fenoxisyrapreparat har utf ä rdats 19751 1976 och 1977. I dessa villkor anges i
korthet att

-
fenoxisyroma ej
f å r anv ä ndas f ö r vattenv ä xt bek ä mpning

-
de ej f å r anv ä ndas p å omr å de d ä r allm ä nheten
f å r fritt f ä rdas med undantag f ö r bl.a. barrtr ä dsf ö ryngringar

-
annat sp ä dningsmedel ä n
vatten ej f å r anv ä ndas utom efter s ä rskilt tillst å nd.

F ö rbudet mot anv ä ndning av fenoxisyror p å plats d ä r
allm ä nheten f å r fritt f ä rdas
har tillkommit som en f ö ljd av den starka opinion som kx ä -vt stopp f ö r
fenoxisyroma. F ö rbudet mot anv ä ndning i sj ö ar
och vattendrag har tillkommit p å grund av
fenoxisyromas giftighet f ö r vattenorganismer.

Prop.
1981/82:44 95

Handelspreparaten av fenoxisyroma (som mest oa I30) f ö rekommer som salter (natrium- ooh kalium- samt
mono-, di- eller trietanolsalt) eller estrar (butyl- ooh butoxietylester
m.fl.). I den m å n sekund ä ra eller terti ä ra
aminer f ö rekommer som baser i preparaten ä r- detta ett speciellt observandum med tanke p å eventuell bildning av toxiska nitrosaminer genom
reaktion med nitrit.d å v ä xter reagerar p å besprutning med f ö rh ö jd nitratniv ä . I handelspreparaten f ö rekommande organiska l ö sningsmedel, emulgatorer m.m. kan ä ven
bidra till preparatens riskprofil.

Fenoxisyromas akuttoxicitet ä r relati-vt m å ttlig med ett LD--v ä rde av ca 400 - 1 000 mg per kg kroppsvikt.
Fenoxisyrapreparaten ä r ej fr ä tande eller etsande, men en viss hud- och ö gonirritation kan dock uppst å vid sprutning. Trots att å ngtrycket f ö r
esterpreparaten ä r mycket l å gt ä r lukten
stark. Lukten h ä rr ö r hu-vudsakligen fr å n vissa f ö roreningar i preparaten. Fenoxisyromas akuttoxiska
egenskaper har hittills inte bed ö mts utg ö ra n å got problem
vid hainteringen. De kroniska effekterna av framf ö r allt 2,4,5-T ä r relati-vt ing å ende studerade vid l å ngtidsstudier p å hund, r å tta och mus.

De djurexperimentella f ö rs ö ken har inte gett anledning att misst ä nka att 2,4-D eller 2,4,5-T orsakar cancer. Vissa
tester av screeningtyp ä r svagt positiva men det stora
flertalet ä r negativa. Arnes' test, som ä r ett cancertest baserat p ä m ä tning av
mutationer i mikroorganismer, ä r negati-vt
f ö r fenoxisyroma.

Fenoxisyromas teratogena effekter ä r omdiskuterade. Djurf ö rs ö k med 2,4,5-T visar att vid h ö ga doser i n ä rheten
av d ö dlig dos kan skador p å fostret uppst å .
Det anses inte f ö religga n å gon praktisk risk f ö r fosterskador hos m ä nniskor vid
normal anv ä ndning i skogsbruket.

Vid flygbesprutning av fenoxisyrapreparat anv ä nds en ca 10 %-ig fenoxi-syral ö sning med vatten som l ö sningsmedel. Vid utf ö rda m ä tningar av fenoxisyror i inandningsluft, blod och
urin hos arbetare som utf ö rde l ö vslybek ä mpning med traktoraggregat har det
visats att arbetarna tar upp fenoxisyra dels via inandningsluften, dels genom
huden.

Fenoxisyroma och d å
i f ö rsta hand 2,4,5-T har varit f ö rem å l f ö r ett stort antal utredningar och en omfattande
forskningsverksamhet, s å v ä l i Sverige som utomlands. Ett s.k. All-v ä rde, dvs. Acceptabelt Dagligt Intag, som
rekommenderas av en f ö r FAO och WHO gemensam expertgrupp
finns f ö r

Prop.
1981/82:44 96

2,4tD och 2,4,5-T. Vid sidan av DDT och
vissa organiska fosforf ö reningar torde 2,4,5-T Idag h ö ra till de mest unders ö kta bek ä mpningsmedlen. De ö -vriga fenoxisyroma ä r unders ö kta i varierande omfattning.

Mot bakgrund av detta kan det konstateras att det hittills
egentligen endast ä r fenoxisjnran 2,4,5-T, f ö rorenad med 2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin, som
ansetts Vrunna utg ö ra en eventuell riskfaktor -under
praktiska f ö rti ä llan-den och i samband med avsedd hantering. Viss nytillkommen
information om epidemiologiska unders ö kningar
i Sverige av bl.a. fenoxisyraexponerade skogs- och l ä ntbruksarbetare antyder dock en svag carcinogen
verkan inte bara av preparat inneh å llande
2,4,5-T utan ä ven av andra fenoxisyrapreparat.

Å r
1977 beskrevs ett antal patienter med malign mesenkymal mjukdelstum ö r, vilka tidigare exponerats f ö r fenoxisyror. Denna kliniska observation f ö ranledde en fall-kontrollstudie f ö r att unders ö ka
relationen mellan denna tum ö rtyp och
exposition f ö r olika agens, d ä ribland fenoxisyror. Exposition f ö r fenoxisyror eller klorfenoler (som ä r kemiskt n ä rbesl ä ktade) gav i denna unders ö kning en relativ risk p å ca 6 g å nger
f ö r malign mesenkymal mjukdelstum ö r f ö r personer
som utsatts f ö r fenoxisyraexposition. Av de f ö r fenoxisyror exponerade fallen var flertalet
exponerade f ö r 2,4,5-T, som liksom klorfenoler
kan vara f ö rorenade med polyklorerade
dibenso-dioxiner och polyklorerade dibensofuraner.

Ytterligare en fall-kontrollstudie, omfattande personer
bosatta inom landets fem sydligaste l ä n,
visade ungef ä r samma ö verrisk som i norrlands-studien f ö r malign mesenkymal mjukdelstum ö r vid exposition f ö r fenoxisyror eller klorfenoler. Som en delstudie analyserades
exposition f ö r 2,4-D och MCPA samt motsvarande
fenoxipropionsyror diklorprop respektive mecoprop, vilket gav en ö verrisk av samma storleksordning. I en tredje, ä nnu icke publicerad kontrollstudie fr å n samma klinik, visades att en tredje cancerform,
colontum ö r, ej var relaterad till exposition
f ö r fenoxisyror. D ä remot var risken f ö r colontum ö rer ö kad f ö r asbestexponerade personer.

De refererade fall-kontrollstudierna ger ej underlag f ö r en ber ä kning
av antalet troliga fall i Sverige f ö rorsakade
av fenoxisyromas anv ä ndning i skogsbr-uket, men utg ö r tillsammans goda sk ä l f ö r att speciellt bevaka hanteringen
av fenoxisyror.med tanke p å eventuell risk f ö r uppkomst av cancersjukdom.

Prop.
1981/82:44 97

I sammanhanget kan ocks å
n ä mnas en epidemiologisk studie som
gjordes 1973 i Finland p ä ca 2 000 fenoxisyraexponerade
personer. Studien, som uppf ö ljdes 1977,
ooh som nyligen genomg å tt en ny granskning, har hittills
ej indikerat n å gon ö versjuklighet i cancer.

Likas å kan n ä mnas en mindre studie p å 204 personer som framst ä llt, och d ä rvid
varit exponerade f ö r, fenoxisyran 2,4,5-T. N å gon ö kad .d ö dlighet har ej kunnat p å visas i denna studie. De b å da senare studierna ä r emellertid av f ö r liten
omfattning f ö r att man skall kunna f ö rv ä nta sig att
finna n å gra effekter av de slag som de
redovisade fall-kontrollstudierna rapporterar .

Glyfosat

Glyfosat anv ä nds
i f ö rsta hand f ö r totalbek ä mpning
av vegetation, men har ä ven en viss selektiv verkan. I
barrtr ä dsf ö ryngring kan medlet anv ä ndas f ö r bek ä mpning av
slyvegetation och undervegetation.

I Sverige har glyfosat f å tt anv ä ndas sedan 1975. Faroklassen ä r fastst ä lld
till klass 3. Vid den ursprungliga registreringen fastst ä lldes anv ä ndningsomr å det till bek ä mpning
av kvickrot och andra fler å riga ogr ä s p ä å kermark. Sedermera har anv ä ndningsomr å det
utvidgats och omfattar i dag anv ä ndning mot
icke ö nskv ä rd vegetation p å å kermark, i fruktodlingar, barrtr ä dsf ö r-f ö ryngring p ä industriomr å den
o.d. samt f ö r stubbehandling.

V å ren 1979 godk ä ndes medlet ä ven
f ö r spridning fr å n luften f ö r
bek ä mpning av l ö vsly p å
ytor f ö r eller med barrtr ä dsf ö ryngringar.

Glyfosat ä r systemiskt
verkande, har stark fytotoxisk effekt, nedbryts snabb i jord samt har l å g toxicitet hos d ä ggdjur.

Prretrolder (-permetrin)

Permetrin, som f.n. ä r
den enda anv ä nda pyretroiden inom skogsbruket,
har en l å g till m å ttlig akutgiftighet p ä d ä ggdjur. LD -v ä rdet varierar mellan 500 och 4 000 mg/kg kroppsvikt,
beroende p ä anv ä nt l ö sningsmedel och d ä rmed varierande absorptionsgrad. Ä mnet har en utpr ä glat
selektiv effekt p å insekter i f ö rh å llande till
d ä ggdjur, vilket ä r en f ö rdel
fr å n s ä kerhetssynpunkt .. Medlet ä r
effektivt verkande ooh kan anv ä ndas i l å ga dosei. Det har l å g flyktighet och absorberas endast i ringa grad genom huden, men
lokalt erh å lls en svag ö gon- och hudirritation. Elimineringen ur kroppen g å r

7 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 44

Prop.
1981/82:44 98

t ä mligen snabbt och ingen upplagring
sker i v ä -vmader. Ä mnet har inte visat sig ge cancerogena, mutagena
eller fosterskadande effekter. I tv ää rsf ö rs ö k p å r å tta och mus
har vid h ö ga doser observerats tecken p å ner-vp å verksin,
men inga skador har kunnat p å visas p å ner-Tv ä -vnad.

Lindan

Lindan ä r ett
klorerat kolv ä te. Trots l å g vattenl ö slighet
h ö r lindan till de mest vattenl ö sliga av de globalt sett vanligen f ö rekommande klorerade kolv ä teinsekticiderna. Substansen ä r samtidigt en av de mest flyktiga.

LD_- vid oral tillf ö rsel
ligger mellan 50 och 200 mg/kg p ä vanligen
under-50

s ö kta vamblodiga djur. Uts ö ndringstiden vid eng å ngsdos varierar i allm ä nhet fr ä n 1/2-4 dygn beroende p ä administreringss ä tt,
dos m.m. Vid upprepad tillf ö rsel kan
upplagring framf ö r allt i fettv ä -vnad p å visas,
men efter ett par veckor har ä mnet uts ö nd-rats. Bland l å ngtidseffekter
av lindan kan n ä mnas vissa blodblldsf ö r ä ndringar
sajnt fettinlagring framf ö r allt i levern. Fr å gan om lindans cancerogena effekt har debatterats internationellt.
I USA har Environmental Protection Agency klassificerat lindan som cancerogent ä mne ooh restriktioner f ö rbereds.

Inom ramen f ö r
det nordiska samarbetet p å bek ä mpningsmedelsomr ä det p å g å r en utv ä rdering av den samlade dokumentationen f ö r lindan.

6.2 Bek ä mpningsmedeisrester
i .skogsb ä r ooh :S-vamp m.m.

6.2.1 Inledning

Spridning av herbicider fr å n luften sker omkring m å nadsskiftet
juli/augusti. Anledningen till att denna tidpunkt -v ä ljs ä r att ä ven barrtr ä den
under sin tillv ä xtperiod (skottskjutningen) ä r mycket k ä nsliga
f ö r de som tillv ä xthormon utnyttjade.herbiciderna. Spridningen kan d ä rf ö r inte ske f ö rr ä n barrtr ä den avslutat sin tillv ä xtperiod och å rsskotten f ö rvedats. Besprutningen m å ste dessutom sk »
innan l ö -vtr ä den avslutat sin tillv ä xtfas och f ä llt bladen. Den period som d ä rigenom ä r
l ä mplig f ö r behandling sammanfaller med b ä rs ä songen. Ett å terkommande argument i debatten om flygspridning
har d ä rf ö r varit att l ö vslybek ä mpningen skulle f ö rst ö ra m ö jligheterna
att plocka b ä r. B ä rf ö rekomsten ä r emellertid starkt begr ä nsad i t ä ta
bj ö rksn å r och det ä r endast de mest l ö vbesv ä rade hyggena
som besprutas.

Skogsstyrelsen l ä t
1976 xinders ö ka i vilken utstr ä ckning det fanns plockningsv ä rd b ä rf ö rekomst p ä
flygbesprutningsobjekten (fig. 6.2). Man fann d ä att p å h ö gst 6 fo a.v
den flygbesprutade
skogsarealen, fanns det b ä r v ä rda att plocka. Med d å varande
omfattning av besprutningen utgjorde den attraktiva b ä rmarken endast 0,2 /oo av den totala skogsarealen.
Myrmarkerna sprutas ej alls varf ö r hjortronplockningen
ö ver hu-vud taget inte p å verkas av flygsprutning.

Figur 6.2 Areal med plockningsv ä rd b ä rf ö rekomst i procent av den totala flygsprutade
skogsarealen. K ä lla: skogsstyrelsen 1976.

LJ Ingen b ä rf ö rekomst

Ej plockningsv ä rd f ö rekomst Plockningsv ä rd f ö rekomst

Prop.
1981/82:44 100

6.2.2 Resthalter

Unders ö kningar
avseende s å v ä l resthalter av herbicider i skogsb ä r,
svamp, -vatten, fisk och vilt, som smak- ooh luktf ö r ä ndringar hos
skogsb ä r efter herbicidbesprutning har utf ö rts vid framf ö r
allt statens veterin ä rmedicinska anstalt (SVA). Av
publicerade rapporter framg å r att i
vatten, fisk och vilt har rester av fenoxisyror s ä llan p å visats. Funna halter har genomg å ende varit l å ga.
Lingon, bl å b ä r, hallon och svamp har insamlats fr å n skogsmarker vid olika tidpunkter efter flyg- eller traktorbesprutning
med fenoxisyraestrar. Analys av pro-vmate-ial insamlat 2-4 dagar efter
besprutning visar i en unders ö kning f ö ljande totala fenoxi-syrahalter: f ö r lingon i genomsnitt 4i4 (0,03-10,2) mg/kg, f ö r bl å b ä r 3,8 (1,9-5,8) mg/kg, f ö r hallon 1,5 (1,0-2,1) mg/kg och f ö r svamp 4,5 (0,3-8,0) mg/kg.

I prover tagna cirka en m å nad efter besprutningstillf ä llet
var motsvarande v ä rden 2,9 (1,0-6,9), 2,0 (1,6-2,8),
1,0 (o,5-1,3) ooh 0,4 (0,3-0,4) mg/kg. Resultaten utvisar s å ledes en t ä mligen
l å ngsam s ä nkning av resthalterna i osk ö rdade b ä r.

Vid en senare utf ö rd
unders ö kning omfattande s å v ä l
fenoxisyroma 2,4-D, 2,4,5-T och MCPA som glyfosat erh ö lls fenoxisyrahalter i hu-vudsakligen samma
storleksordning som vid tidigare unders ö kningar.
Endast relati-vt l å ga resthalter (upp till 0,8 mg/kg)
av glyfosat kunde p å visas.

De unders ö kningar som
utf ö rts visar att

-
flyg- och
traktorbesprutning av skogsf ö ryngringsytor
med fenoxisyrapreparat i konventionell dos (1,5-2 kg fenoxisyra per ha fr å n flyg, upp till 5 kg per ha fr ä n traktor) kan leda till en icke obetydlig
herbicid-kontamination av skogsb ä r och svamp,
med totala fenoxisyrahalter p å upp till 10
mg/kg

-
sk ö ljning av lingon avl ä gsnar endast en ringa del av ev. fenoxisyra-rester. Inom ett dygn
efter besprutning kan upp till 25 urlakas, senare endast n å gra f å procent,

-
syltkokning av
lingon medf ö r ingen eller endast obetydlig s ä nkning av fenoxisyrahalten

Prop.
1981/82:44 101

-
f ö rv ä llning,
enbart eller i kombi'nation med sk ö l
jning, kan eliminera 60 io
av fenoxisyrainneh å llet i svamp

-
fenoxisyror ej
kunnat-p ä -visas i marknads prover av lingon
eller fabriks-beredd lingonsylt

-
fenoxlsyrarestema
i osk ö rdade b ä r kan ha en persistens av mer ä n en m å nad.
I frys-f ö rvarade b ä r kan rester p å visas
i flera å r.

Vid en unders ö kning
av smak- och Iviktf ö r ä ndringar hos skogsb ä r (bl å b ä r, lingon
och hallon) efter herbicidbesprutning konstaterades att

-
smak- och luktf ö r ä ndringar av
negativ karakt ä r uppst å tt hos merparten av b ä rproverna

-
den fr ä mmande k ä rva
eller beska smaken Ibland p å minde om
fotogen, motorolja, fenol eller dylikt

-
smakf ö rs ä mringen hos
fenoxisyrabehandlade bl å b ä r tilltog med tiden, sannolikt beroende p å biokemiska f ö r ä ndringar

-
b ä r behandlade med preparat inneh å llande butoxietylestern av 2,4,5-T visade sig hos
flera av f ö rs ö kspersonerna kunna framkalla en ö verg å ende bed ö -vning
av l ä ppar och tunga.

Av f ö religgande unders ö kningsresultat framg å r att bl å b ä r, lingon och hallon insamlade fr ä n
herbicidbehandlade skogsf ö ryngringsytor kan uppvisa en p å taglig f ö rs ä mring av smak och lukt. Kvalitetsf ö rs ä mringen i
dessa avseenden kan vara s å stor att
besprutade skogsb ä r enbart fr å n denna synpunkt kan vara underm å liga som r å vara
f ö r livsmedelsindustrin, '.och rf ö r,-privat konsumtion. Med tanke p å den vanligen m å ttliga
persistensen i milj ö n av fenoxisyror ooh glyfosat ä r det osannolikt att b ä r:framkomna under p å f ö ljande b ä rs ä songer skulle vara av d å lig kvalitet -vad avser smak, lukt och konsistens.
I b ä r insamlade ett ä r efter fenoxisyrabesprutning har heller inga rester
av s å dana herbicider kunnat p å visas.

'Enligt normer uppst ä llda
av Ink ö psf ö reningen Svenska Skogsb ä r f ä r bl å b ä r och lingon anv ä nda
inom svensk livsmedelsind-ustri ej vara besprutade med bek ä mpningsmedel eller liknande preparat.

Prop.
1981/82:44

6.2.3
Resttoleranser m.m.

102

F ö r att skydda livsmedelskonsumenten
mot f ö r h ö ga resthalter av bek ä mpningsmedel
har vissa l ä nders centrala
livsmedelsmyndigheter fastst ä llt s.k.
resttoleranser.

I Sverige har livsmedelsverket genom kung ö relsen (SLV PS 1978:34) om fr ä mmande ä mnen
i livsmedel fastst ä llt, s å dana resttoleranser f ö r vissa bek ä mpningsmedel (aktiva substanser) i
eller p å vissa livsmedel. Emellertid finns
i Sverige ä nnu ej fastst ä llda resttoleranser betr ä ffande b ä r
och svamp f ö r de i detta sammanhang aktuella
medlen dvs. 2,4-D, glyfosat ooh MCPA. (Livsmedelsverket har fastst ä llt resttoleranser f ö r 2,4-D och MCPA i spannm å l
och vissa spannm å lsprodukter samt f ö r 2,4-D i citrusfrukter.) Nedan har en sammanst ä llning gjorts av senaste tillg ä ngliga information om resttoleranssituationen f ö r de n ä mnda
substanseanna i n å gra industril ä nder samt EG, vilka alla har omfattande listor med
resttoleranser.

Land

2.4-D b ä r

svamp

glyfosat

b ä r svamp

MCPA

b ä r svamp

Sverige

-

-

-

-

Canada

bl å b ä r 0,1

-

-

-

EG

-

-

-

-

Frankrike

-

-

-

-

V ä sttyskland

"all plant foods" 0,1

-

"plant food" 0,1

Japan

-

-

-

-

Nederl ä nderna

("fruit, tables"

, vege-0,05)

("fruit, vege-tables" 0,05)

("fruit, vege-tables" 0,05)

USA

bl å b ä r 0,1

-

-

-

Sovjetunionen

"all food products" "not permitted"

-

-

Prop.
1981/82:44 103

Den f ö r V ä rldsh ä lsoorganisationen (WHO) och FN:s
organ f ö r livsmedels-och jordbruksfr å gor (FAO) gemensamma expertkommitt é n f ö r
livsmedelstillsatser (JECFA) har
f ö reslagit att ett acceptabelt
dagligt intag (ADl) av en li-vsmedelstillsats eller ett bek ä mpningsmedel ber ä knas
p å f ö ljande s ä tt: Med utg å ngspunkt fr ä n
alla tillg ä ngliga data ö ver ett ä mnes
toxicitet fastst ä lls den h ö gsta dos som dagligen kan ges till f ö rs ö ksdjur • under deras livstid utan att skadliga effekter kan p å visas. Denna s.k. noll-effektdos uttrycks i mg/kg
kroppsvikt och dag. F ö r att kompensera f ö r bl.a. skillnader i k ä nslighet mellan dj-ur och m ä nniska
samt f ö r den os ä kerhet som av olika sk ä l kan finnas i f ö rs ö ksdata till ä mpas d ä refter en godtyckligt vald s ä kerhetsfaktor, vanligtvis 100. Detta inneb ä r allts å att
den funna noll-effektdosen divideras med 100, och slutv ä rdet definieras som acceptabelt dagligt intag f ö r m ä nniska.
ADI-v ä rdet uttrycks i mg per kg
kroppsvikt och dag. F ö religger tillfredsst ä llande data fr å n
studier p å m ä nniska, kan en annan s ä kerhetsfaktor
anv ä ndas. Det b ö r understrykas att ADI-v ä rdet avser daglig, livsl å ng tillf ö rsel.
ADI-v ä rdet kan d ä rf ö r, inom
vissa gr ä nser, ö verskridas i omv ä nd
proportion till hur ofta ä mnet i fr å ga, f ö rt ä rs. Ett tillf ä lligt
ö verskridande beh ö ver d ä rf ö r inte inneb ä ra
n å gon h ä lsorisk, men str ä van b ö r givetvis vara att ADI-v ä rden
ej ö verskrids. Livsmedelsverket tar vid
fastst ä llande av resttoleranserna h ä nsyn till bl.a. rekommenderade ADI-v ä rden. F ö r
2, 4-D har ADI-v ä rden ej st ä llts till 0,3 mg/kg kroppsvikt och dag och f ö r 2,4,5-T till 0,003 mg/kg kroppsvikt och dag.

I lingon, som blivit kontaminerade med fenoxisyra i
samband med besprut-ningar har, tv å
dagar efter besprutningen, p å visats
fenoxisyrahalter p ä upp till 10 mg/kg, i bl å b ä r upp till 6
mg/kg och i hallon upp till 2 mg/kg. I svamp har p å visats upp till 8 mg/kg.

Med ett ADI-v ä rde
f ö r 2,4-D av 0,3 mg/kg kroppsvikt och
dag skall en m ä nniska som v ä ger 60 kg utan risk (dvs. med en s ä kerhetsfaktor av 100) dagligen kunna f ö rt ä ra 60 i 0,3
= l8 mg av fenoxisyran 2,4-D vilket motsvarar 1 ,8 kg b ä r med en halt av 10 mg/kg. Eftersom halten i allm ä nhet ä r betydligt
l ä gre blir den "riskfria" b ä rm ä ngden
motsvarande st ö rre; vid en halt av 1 mg/kg uppemot
18 kg.

I den s.k. hormoslyrdebatten har uppgifter f ö rekommit om att gravida kvinno■', som av
misstag utsatts f ö r bf-k ä mpningsmedel av fenoxisyratyp p.g.a. vinddrift
eller liknande eller genom f ö rt ä ring av kontaminerade skogsb ä r, skulle f å tt
missfall eller att fostren skulle f å tt
missbildningar. Ä ven

Prop.
1981/82:44 104

om stora s-v ä righeter
f.n. f ö religger att p ä grundval av djurf ö rs ö k dra slutsatser om risken f ö r fosterskador hos m ä nniska finns det f.n. knappast st ö d
i djurexperiment f ö r antagandet att fenoxisyror skulle
utg ö ra en risk f ö r fosterskador hos gravida kvinnor som tillf ä lligtvis via besprutning eller f ö rt ä ring av
"besprutade b ä r kommit i kontakt med dessa medel.

Inte heller p ä
epidemiolbgisk grund anses det f.n. finnas st ö d f ö r antagandet att fosterskador
skulle ha, orsakats hos m ä nniska efter l å g exponering av modem f ö r fenoxisyror via t.ex. f ö rt ä ring av
besprTitade b ä r eller tillf ä llig vistelse i -besprutat omr å de. Ett flertal f ö rmodade
kausalsamband, s å v ä l i Sverige som utomlands, har i olika sammanhang utretts utan att ha
befunnits trov ä rdiga. Fortsatt uppm ä rksamhet p å
problemet ä r dock ö nskv ä rt, inte
minst f ö r att samla ö vertygande dokumentation.

6.3 Bek ä mpningsmedlens
verkan i naturmilj ö n

Nat-urv å rdsverket
har i tv å rapporter (SNV PM 1082 och 1208)
om bek ä mpningsmedlens inverkan p å markens organismer redovisat omfattande genomg å ngar av den vetenskapliga litteraturen inom ä mnesomr å det.

I den f ö rsta
rapporten, vilken behandlar bek ä mpningsmedlens
inverkan p å markfaunan, konstaterar f ö rfattarna bl.a. att

-
bek ä mpningsmedlen mot skadeg ö rare i å kermark
och skogsmark ej s ä llan har skadliga å terverkningar p ä
djurlivet i marken och s å ledes ä ven drabbar andra organismer ä n skadeg ö rama.
Detta f ö rh å llande ä r mest framtr ä dande f ö r
insektsmedlen. D ä rn ä st i fr å ga om negativa sidoeffekter kommer
medlen mot s-vampsjukdomar och i tredje hand ogr ä smedlen

-
de negativa
effekterna s ä llan varar l ä ngre ä n ett å r, s å vida inte
tillf ö rseln av bek ä mpningsmedlet forts ä tter att ske varje å r. Skulle
emellertid ett ooh samma preparat tillf ö ras
varje ä r p å samma yta kan risk f ö r permanent
negativ p å verkan p å markfaunan f ö religga

-
det kan finnas
samspelseffekter av negativ karakt ä r
mellan bek ä mpningsmedel, jordbearbetning och
kv ä veg ö dselmedel

- balansen mellan nyttiga djur och skadeg ö rare liksom mellan markdj-ur ooh

-jnikroorganismer kan f ö -r-skjutas och att stabiliteten i
systemet kan minska

n ä r m å ngformigheten a-vtar

Prop.
1981/82:44 105

- LD_.-v ä rden
best ä mda p å d ä ggdj-ur ä r otillf ö rlitliga
som m å tt p å giftig

heten n ä r det g ä ller ryggradsl ö sa
djur. Tillf ö rlitliga m å tt p å giftig

het f ö r ryggradsl ö sa djur b ö r
d ä rf ö r tas fram.

I den andra rapporten, vilken behandlar bek ä mpningsmedlens inverkan p å markens mikroorganismer, konstaterar f ö rfattaren bl.a. att

-
bek ä mpningsmedlen inverkar, inhiberande eller
stimulerande, p å markmikro-organismemas tillv ä xt och andra aktiviteter b å de i renkulturer och i jord. Denna inverkan
resulterar i f ö r ä ndringar i mikroflorans artsammans ä ttning
och i samspelet mellan olika arter

-
i ö verv ä gande
antalet fall d ä r testningar genomf ö rts har man med nuvarande metodik inte kunnat
konstatera n å gon effekt av n ä mnv ä rd betydelse
f ö r markekosystemets fimktion

-
fenoxisyroma
har negativ inverkan p å symbiotisk kv ä vefixering

-
ett flertal
herbicider p å verkar v ä xtpatogena mikroorganismer.

I det f ö ljande
redovisas vissa ä mnesrelaterade effekter i naturmilj ö n.

Fenoxi ä ttiksyror

Fenoxisyrapreparaten anses inte vara extremt toxiska f ö r n å got
djurslag. Vid utfodringsstudier har man visat att vilt kan ä ta besprutade v ä xtdelar
utan att uppvisa f ö rgiftningssymptom. Statens veterin ä rmedicinska anstalt har utf ö rt ett stort antal analyser av fallvilt och nedlagt
vilt fr å n besprutade omr å den.ooh har d å
endast undantagsvis funnit fenoxisyrarster i kropparna. De h ö gsta halterna som hittats ä r i storleksordningen 3-4 mg/kg i lever ooh njiirar.
En f ö rklaring till de l å ga haltema ä r
att fenoxisyroma uts ö ndras snabbt.

Fenoxisyroma ä r
d ä remot relati-vt giftiga f ö r vattenorganismer. Akut LD__ f ö r fisk ä r
i storleksordningen 1-10 mg/l. Fenoxisyromas akutgiftighet f ö r vattenorganismer inneb ä r att de inte ä r
l ä mpliga f ö r vattenv ä xtbek ä mpning. Vid l ö vslybek ä mpning i skogsmark ä r risken, dock mycket liten f ö r
-vattenorganismer i angr ä nsande sj ö ar och "vattendrag. Detta g ä ller ä -ven vid
direkt besprutning ö ver vattnet. Fenoxisyroma ä r klassade som icke bi-farliga. Akuta LD -v ä rdet f ö r
bin ä r tio g å nger h ö gre
ä n gr ä nsv ä rdet f ö r

Prop.
1981/82:44 106

s.k. bifarliga medel. Det kan dock.finnas anledning att
misst ä nka att vissa esterpreparat under
speciella omst ä ndigheter kan orsaka f ö rgiftningar. Anv ä ndningen
av fenoxisyror i skogsbruket bed ö ms av naturv å rdsverket inneb ä ra
f ö rsumbara akuttoxiska risker f ö r viltet. H ä gra
kroniska l å ngtidseffekter p å vilt har ej p å visats.

En framg å ngsrik l ö vslybek ä mpning
inneb ä r att ca 90 av hyggets l ö vsly d ö r.
Ett behandlat omr å de blir med andra ord inte helt
fritt fr ä n sly. F ä ltskiktet med b ä rris
och ö rter p å verkas i regel inte lika mycket som slyet vid
besprutning d ä rf ö r att sprutv ä tskan ej n å r ned i n å gra
st ö rre m ä ngder. S å v ä l bl ä b ä rs- som lingonris ä r relati-vt
k ä nsliga f ö r h ö ga doser av
fenoxisyror varf ö r skadorna p å helt ö ppna
fl ä ckar kan bli allvarliga. Det tar p å s ä dana fl ä ckar å tskilliga å r innan riset å terh ä mtat sig. Att m ä ngden
ris minskar efter besprutning g ö r att det
genomsnittligt blir f ä rre b ä r å ret efter besprutningen och ett
varierande antal å r fram å t. Emellertid anses kemisk och mekanisk r ö jning sammantagna och p å l å ng sikt ge
en liten men positiv effekt p ä m ä ngden b ä r
och ris av lingon och bl å b ä r. D ä remot ber ö rs inte hallontillg ä ngen n ä mnv ä rt eftersom r ö jningen utf ö rs n ä r
hallonriset ä r p ä tillbakag å ng. Ä ven f ö rh å llandena f ö r ö rter och gr ä s f ö rb ä ttras i regel i och med att
konloirrensf ö rh å llandena blivit gynnsammare.

Den hittillsvarande slybek ä mpningen anses inte ha haft n å gon
negativ effekt p å slybetande vilt i Sverige. Ä lg och r å dsjurastammar
har t.ex. ö kat.mycket loraftigt sedan l ö vslybek ä mpningen
inf ö rdes i Sverige, .beroende p å att det moderna skogsbruket ger totalt sett mycket mer
bete f ö r ä lg och r å djur. Man har ej heller kunnat
koppla fenoiisyraanv ä ndningen i skogsbruket till
tillbakag å ng f ö r n å gon speciell viltart. P ä grund av att fenoxisyroma anv ä nds endast en g å ng
p å 70-100 å r p å samma yta
och dessutom p å mycket begr ä nsade omr å den
anses det inte heller finnas anledning att befara att vissa v ä xter skulle kunna utrotas. Det moderna skogs bi-uket
i sig sj ä l-vt inneb ä r dock att villkoren f ö r b å de flora och fauna f ö r ä ndras och .i
vissa fall f ö rs ä mras.

Glyfosat

Den omfattande toxikologiska dokumentation som ligger till
gr-und f ö r registrering av produkten visar,
att glyfosat har l å g toxicitet p å f ö rs ö ksdjur. LD__-v ä rdet
vid oral tillf ö rsel ä r f ö r r å tta 4 320 mg/kg kroppsvikt. L å ngtidstoxikologiska
och speciella toxikologiska unders ö kningar
visar att medlet har en m å ttlig effekt p å f ö rs ö ksdjuren.

Prop.
1981/82:44 107

Glyfosat ger en effektiv kontroll av undervegetationen p å f ö ryngringsytor.
Vid skogsbesprutning p å verkaur glyfosat ä ven b ä rvegetationen.
F ö rekomsten av b ä rv ä xter ä r starkt beroende p å skogens å lder. Hallon och lingon ä r de vanligaste arterna i ungskog vilken oftast blir
f ö rem å l f ö r behandling. Lingonriset ä r relati-vt resistent mot glyfosat, medan bl å b ä r och hallon
ä r mera k ä nsliga. Efter en besprutning kan det ta n å gra å r innan bl å b ä rsriset å terh ä mtat sig.
Hallon skadas i regel i st ö rre utstr ä ckning ä n
bl å b ä r.

Eftersom glyfosat d ö dar
-undervegetationen kan en bek ä mpnings ä tg ä rd medf ö ra ekologiska p å verkningar.
V ä xtn ä ringsni-v å n i marken kan ö ka under den tid marken inte ä r t ä ckt av
undervegetation. Detta kan bidra till ö kad
tillv ä xt av barrtr ä dsplantor, men ä ven
medf ö ra risk f ö r uriaknlng av vissa v ä xtn ä rings ä mnen. Behandlingen f ö r ä ndrar ä ven
florans sammans ä ttning. De ett å riga arterna f å r
i b ö rjan dominans och det kan ta n å gra å r tills de
ursprungliga arterna har å teretablerat sig.

I vattendrag, sj ö ar
och kanaler tycks glyfosat ha l å ngvarig
persistens. Fiskar absorberar relati-vt h ö ga
m ä ngder och den upptagna glyfosat-m ä ngden tycks vara persistent i fiskk ö tt.

P\'retroider (-permetrin)

Permetrin, som f.n. ä r
det enda utnyttjade ä mnet inom pyretroidgruppen, ä r i allm ä nhet
l ä ggiftigt f ö r d ä ggdjiir och
f å glar. Det har en bred effekt p å insekter och ä r
starkt bigiftigt. Det ä r dessutom ytterst fiskgiftigt och
all f ö rorening av sj ö ar och vattendrag skall undvikas. Det ä r d ä rf ö r av st ö rsta
vikt att behandling av barrtr ä dsplantor
sker -under kontrollerade betingelser f ö r
att f ö rhindra ovarsam hantering av bek ä mpningsmedels.r rester, slam fr å n doppning, sk ö ljvatten
fr å n reng ö ring av utrustning m.m. I samband med utplantering
av behandlade plantor f å r dessa ej vattensl ä s i eller i omedelbar n ä x-het av sj ö
eller vattendrag, ej heller jordsl ä s
i omedelbar n ä rhet d ä rav.

I jorden adsorberas permetrin i h ö g grad vid jordpartiklar och har s å ledes l å g
r ö rlighet. Val planterade i jorden b ö r behandlade plantor knappast ge upphov till st ö mingar genom den ringa m ä ngd som tillf ö rs
milj ö n. Nedbrytning i jord sker
relati-vt snabbt med hj ä lp av mikroorganismer, i gynnsamma
fall p å n å gra m å nader.

Prop.
1981/82:44 108

Lindan

Lindan ä r giftigt f ö r humlor och bin. Det har en h ö g fiskgiftighet (vid j ä mf ö relse med permetrin dock ca 50 -
100 g å nger l ä gre). Vid vissa unders ö kningar utomlands av halten lindan i nat-urliga
populationer av f å glar och deras ä gg, fiskar och salar har lindan kunnat p å visas, men endast i l å ga halter j ä mf ö rt med t.ex. DDT.

Lindan ä r stabilt i
luft samt mot p å verkan av ljus och v ä rme. Det ä r
relati-vt stabilt i vatten, n å got
stabilare i saltvatten ä n i s ö tvatten. Halten lindan i nat-urliga vatten a-vtar snabbare ä n vid motsvarande laboratorief ö rs ö k. H ä rtill bidrar processer s å som avd-unsthing, s.k. kodestil-lation med vatten å nga, adsarption, sedimentation och mikrobiell
nedbrytning. I jorden f ö rekommer motsvarande eliminationsprocesser.
Lindan applicerat p ä jordytan f ö rsvinner d ä rf ö r snabbare ä n
lindan som applicerats i jorden. I fuktig jord f ö rsvinner lindan snabbare ä n
i torr. Generellt sett elimineras lindan ur jorden snabbare ä n andra klorerade kolv ä ten men betydligt l å ngsammare ä n bek ä mpningsmedel
i allm ä nhet. I skogsmark ä r halveringstiden ett å r eller l ä ngre. Det binds starkt till
organiska jordpartiklar i de ö versta
skikten. Vid l å g dosering har inga eller
obetydliga m ä ngder kunnat p å visas i djupare liggande skikt i jorden. Risk f ö r urlak-ning till grundvattnet kan dock f ö religga i sandrika jordar som behandlats med st ö rre m ä ngder
lindan. F ö roreningar av ytvattnet kan intr ä ffa om ett timmerupplag som skall besprutas ä r bel ä get i n ä rbet<L\i av en b ä ck, ett dike eller dylikt eller om extrema h ö jdf ö rh å llanden r å der.

ALTERNATIVA
METODER F Ö R L Ö VKONTROLL OCH IKSEKTSBEK Ä MPHING.
EFFEKTIVITET OCE KOSTNADER M.M.

7.1

Bek ä mpningsmedel och bek ä mpningsmetoder

Med (kemiskt) bek ä mpningsmedel
f ö rst å s enligt 22 § kung ö relsen (1975:344) om h ä lso- och
milj ö farliga varor s å dant ä mne eller
beredning som kan anv ä ndas till skydd mot egendomsskada,
sanit ä r ol ä genhet eller annan j ä mf ö rbar ol ä genhet,
f ö rorsakad av v ä xter,-djur, bakterier eller virus. Dessa organismer
kallas vanligen i skogs- och v ä xtskyddssammanhang
"skadeg ö rare".

Ä ven
icke-kemiska eller s.k. alternativa bek ä mpningsmetoder
utnyttjas f ö r att å stadkomma ett motsvarande skydd mot skadeg ö rare.

Existerande och t ä nkbara
bek ä mpnings- eller produktionsmetoder
kan indelas p å det s ä tt som framg å r
av figur 7.1.

Figur 7.1 Bek ä mpningsmedel
och bek ä mpningsmetoder K ä lla: Biologisk bek ä mpning av skadedjur

Framf ö rallt i samband med insektsbek ä mpning anv ä nds
alltmer s.k. integrerad bek ä mpning
varmed avses en samordnad och balanserad anv ä ndning
av olika metoder inkl-usive f ö rebyggande s å dana mot skadeinsekter.

Ak,w Kvm.ik B)Olo « >ik BiOT « lini,ii

bakhmpninp tMknipniny ( » ktnipninB bek ä mpning

tr fr tr ,

Prognos och varningstjanst \,_.

Figur 7.2. Integrerad bek ä mpning

K ä lla: Biologisk bek ä mpning av skadedjur

Prop.
1981/82:44 111

7.2 Alternativa l ö vkontrollmetoder

7.2.1 Inledning

L ö vinslaget i best å nden har ö kat
kraftigt under de senaste decenniema. En tungt v ä gande orsak h ä rtill utg ö r skogsbetet-upph ö rande.
Under f ö rsta delen av detta sekel f ö rekom ä nnu
boskapbete ö ver stora delar av skogsmarken.
Genom skogsbetet h ö lls f ö ryngringsytorna t ä mligen fria fr å n l ö vsly s å att barrtr ä dsplantoma
fick m ö jlighet att v ä xa upp.

I anslutning till odlingsmarken f ö rekom stora hagmarker d ä r betesavkastningen hade ungef ä r lika stor betydelse som virkesavkastningen. N ä r betesg å ngen
suocessi-vt upph ö rde till ä ts barrskogen komma in, men inblandingen , av l ö -vtr ä d -var stor.
Den var st ö rre ä n i den tidigare egentliga skogsmarken. M å nga av dessa hagmarksskogar med h ö g l ö vinblandning
har nu b ö rjat sluta-werkas. De ger d å upphov till st ö rre
l ö -vuppslag ä n som f ö rekommit
n å gon g å ng tidigare. Den efterh å llande
verkan p å l ö vskogen som vedhuggningarna inneburit har ocks å minskat successi-vrt fram till å r 1975- De ö kade
oljepriserna g ö r nu vedeldningen å ter l ö nsam, vilket
kommer att leda till ö kade a-werkningar i l ö vskog fr ä mst
av gr ö -vre tr ä d. J ä mf ö rt med f ö rh å llandena f ö re
å r 1950 finns det ocks å st ö rre arealer
slutav-verkningsmogen skog och man m å ste
f ö ljaktligen sluta-werka betydligt st ö rre arealer ä n
som skedde tidigare. Detta ö kar givetvis
det totala r ö jningsbehovet .

F ö re å r 1930 hade massaindustrin ä nnu
inte b ö rjat utnyttja l ö -wirket som r å -vara.
De l ö -vtr ä d som v ä xte upp och ingick i gallringsbest ä nden h ö ggs
i s ö dra ooh mellersta Sverige i stor
omfattning till kolved. Ö ver hela landet h ö ggs betydande m ä ngder
l ö -wirke till br ä nnved. Inom omr å den
d ä r det inte fanns avs ä ttning f ö r
ved till ä mpades i en del fall den metoden
att man d ö dade l ö vtr ä den i
gallringsbest å nden genom ringbarkning. D ä r n ä mnda sk ö tselmetoder till ä mpades
var sluta-werkningsbest å nden praktiskt taget utan l ö vinblandning. Ins å ningen
av l ö v p å f ö ryngringsytorna blev d ä rf ö r i s å dana fall obetydlig. Undantag d ä rifr å n var de
best å nd som glesats ut genom bl ä dningsartade hviggningar, s å att l ö vslyt
f å tt m ö jlighet att skjuta upp. Emellertid f ö rblev dock en stor del av skogsarealen op å verkad av tr ä dslagsreglerande
å tg ä rder.

Efter andra v ä rldskriget
ä ndrades f ö ruts ä ttningarna
radikalt. Tillg å ngen till ä ldre skog var st ö rre
ä n f ö rut och sluta-werkningama b ö rjade
ö ka i omfattning. Skogsbetet
a-wecklades sucoessi-vt. Massafabrikerna b ö rjade
utnyttja l ö -wirket.

Prop.
1981/82:44 112

De ä ndrade brukningsformema medf ö rde att l ö vslyt
b ö rjade ö ka kraftigt p å
f ö ryngringsytorna. Eftersom bl ä dningen visat sig ge otillfredsst ä llande å terv ä xtresultat m å ste man ö ka
intensiteten i skogsodlingsarbetet. D ä rvid
beredde konkurrensen fr ä n l ö vet stora bekymmer varf ö r man pr ö vade en rad olika metoder i f ö rs ö ken att
minska l ö vslyf ö rekomsten. Man f ö rs ö kte t.ex. br ä nna ihj ä l stubbskotten. En annan metod var att med traktor
rycka upp bj ö rkstubbarna s ä att de inte skulle skjuta skott. Metoderna hade
ringa framg å ng. F ö rst n ä r fenoxisyrapreparaten inf ö rdes i b ö rjan
p å 50-talet fick man ett effekti-vt
hj ä lpmedel f ö r att reglera l ö valyf ö rekomst en.

Behovet att h ä lla
tillbaka l ö vet i barrtr ä dsf ö ryngringama
kommer att best å . Riksskogstaxeringens uppm ä tningar ger klara bel ä gg f ö r detta. L ö vf ö rekomsten i
sluta-werkningsskog ä r n ä mligen fortfarande p å taglig.
Detta medf ö r att ä ven framgent rikliga rotskotts- och
stubbsko-ttsuppslag efter a-werkning kan f ö rv ä ntas. L ö -vtr ä d kommer ocks å
alltid att vara tillst ä des i skogens randzoner med å tf ö ljande ins å ning av fr ö
p ä nytillkomna kalytor.

I det f ö ljande
behandlas n å gra alternativ till skogsbrukets
hittillsvarande metoder f ö r att komma till r ä tta med de l ö -vproblem
som uppst å r p ä vissa arealer.

7.2.2 Mekanisk eller manuell l ö vkontroll

L ö vr ö jning har av å lder utf ö rts med enkla handverktyg s å som yxa och s å g
samt r ö jknivar av olika modeller. Sedan
femtiotalet har r ö jningsmotors å gar b ö rjat anv ä ndas i allt st ö rre
omfattning. De ä r nu helt det dominerande hj ä lpmedlet vid r ö jning.

Mekanisk r ö jning ä r l ä mplig fr ä mst p å objekt med
m å ttlig l ö vinblanding, samt p å mindre objekt som ä r sv å ra att behandla med kemiska preparat. Vidare kommer
r ö jningss å gen till anv ä ndning
p å objekt d ä r man av olika anledningar vill beh ä lla ett inslag av l ö vtr ä d t.ex. i luckor i barrtr ä dsbest å nden.
Mekanisk r ö jning ä r ä ven n ö dv ä ndig i de
fall man vill beh å lla l ö -vtr ä d i form av en sk ä rm t,ex. p å
starkt frostl ä nta lokaler ö ver hela landet, i synnerhet d ä r man planterar gran, eller strax under barrskogsgr ä nsen, d ä r
plantorna m å ste skyddas mot klimatskador i form
av frost och uttorkning. Eftersom det endast ä r skuggt å liga tr ä dslag som t å l
ö versk ä rmning ä r det av v å ra vanliga barrtr ä d
endast granen som kan skyddas p ä detta s ä tt. Skyddet f å r
dock k ö pas till priset av betydligt

Prop.
1981/82:44 113

nedsatt tillv ä xt
hos granen samt kostnader f ö r att genom
l ä mpliga r ö jningar forma och -underh å lla en sk ä rm
av lagom t ä thet samt att avl ä gsna densamma n ä r
den fyllt sin uppgift.

Allm ä nt sett finns inget hinder f ö r att det uppv ä xande
l ö vslyt avl ä gsnas f ö r
hand. Manuell l ö vkontroll ä r dock en dyrbar å tg ä rd. Att avl ä gsna
tusentals l ö vstammar per hektar tar tid.
Dessutom m å ste å tg ä rden ofta upprepas en eller tv å g å nger.

7.2.3 Skogsbetning

F ö rs ö k har -under 1970-talet bedrivits f ö r
att utr ö na om man genom ut ö kad f å rbetning
skulle kunna komma till r ä tta med en del av l ö vslyproblemet. Emellertid visar det sig att f å rens betesval inte ä r idealiskt fr å n denna synpunkt. F å ren ratar n ä mligen
bj ö rk om de inte st ä lls p å sv ä ltkost. Varje hygge beh ö ver dessutom betas -under flera å r med 3-5 i' eller fler per ha. Det kr ä vs d ä rf ö r mycket stora m ä ngder
f å r f ö r att annat ä n marginella effekter skall uppst å i fr å ga om l ö vslydecimering.

7.2.4 Uppskjuten r ö jning

P å marker med utpr ä glade l ö -vproblem
medf ö r utebliven l ö vkontroll, att en mycket stamrik ungskog av
hu-vudsakligen l ö -vtr ä d utvecklas. Barrtr ä dsinslaget
blir oj ä mnt och ej det efterstr ä vade. S ä mst
klarar tallen konkurrensen. I stadiet f ö r
ungskogsr ö jning (2-4 m h ö jd) kan best ä nden
ofta beskrivas som en t ä t vass av l ö vstammar. Ungskogsr ö jningen ä r kostsam och resurskr ä -vande att genomf ö ra.
Slutresultatet blir ofta en ungskog med stort l ö vinslag pga. brist p å
utvecklingsbara barrtr ä d. Den framtida avkastningen blir l å g. Den i v å ra
skogar helt dominerande glasbj ö rken
producerar endast h ä lften s å mycket som..tall och gran. Eken producerar ä nnu mindre. Genom gallringsingrepp - som blir osedvanligt
dyra - m å ste skogssk ö taren successi-vt avl ä gsna l ö -vtr ä d ooh s ö ka f ö ra ö ver produktionen p å existrerande ooh invandrande barrtr ä d. Resultatet blir en best å ndsbild som ä r
l å ngt ifr å n idealisk, best å ndet
blir oj ä mnt och luckigt. Volyms- och v ä rdetillv ä xten
blir l å g i dylika best å nd. Tillv ä xten
f ö rdelas p ä ett stort antal genomsnittligt klena tr ä d. Efter n å gra
å rtionden blir gallringsbehovet utpr ä glat. Gallrings- å tg ä rden blir mycket dyr och g å r inte att mekanisera. Virkessk ö rden best å r
av tr ä d med ringa v ä rde. Best å ndet
blir k ä nsligt f ö r sn ö brott.

8 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop.
1981/82:44 114

utvecklingen hos den reducerade m ä ngd barrtr ä d
som ö verle-vt blir till-bakasatt.
Tidpunkten f ö r deras mognad f ö rskjuts kraftigt fram å t i tiden. Totalresultatet blir d ä rf ö r l å gt
markutnyttjande och d å lig

v ä rdeavkastning.

Underl å tna eller
uppskjutna l ö vkontroll å tg ä rder leder
ej heller till n å got tillskott av br ä nsleved. J ä mf ö rt med ett r ö jt
best å nd ä r skillnaden mot ett or ö jt, stamrikt
best å nd i hu-vudsak att tillv ä xten f ö rdelas
p å ett mycket st ö rre antal tr ä dstammar,
till stor del l ö v. Vid a-werkningen m å ste ett stort antal sm å tr ä d avl ä gsnas vilka endast ä r anv ä ndbara som br ä nsle.
A-werkningskostnadema f ö r detta klena virke kan bli s å h ö ga att den
ekonomiska drivkraften f ö r tillvaratagande kommer att
saknas. Den virkesvolym de klena tr ä den
representerar kunde, om best å ndet sk ö tts tidigare, nu funnits i form av st ö rre, v ä rdefullare
och mer l ä ttsk ö rdade tr ä d. Ä ven i ett tidigare r ö jt best å nd kan givetvis en del av virket tillvaratas f ö r exempelvis br ä nsle ä ndam å l och detta
d å till l ä gre kostnader.

Barrvirket ä r oftast det
b ä st producerande, det billigaste,
och d ä rf ö r gynnsammaste alternativet ä ven
om man vill framst ä lla br ä nsle. F ö ruts ä ttningar att sk ö rda
r ö jningsvirke som br ä nsle f ö religger
i stort sett endast p å begr ä nsade arealer inom bondeskogsbruket, d å f ö r eget uppv ä rmningsbehov .

7.2.5 Hyggesbr ä nning

Under 1940- och 50-talen var hyggesbr ä nningen i Nord- och Mellansverige en vanligt f ö rekommande å tg ä rd. Efter br ä nningen
skedde s å dd eller plantering av framf ö r allt tall. Br ä nningen
leder till att kvarvarande l ö vvegetation
inkl. levande stubbar och ytliga r ö tter
till stor del d ö r. Gjorda unders ö kningar visar att l ö vsly- och l ö -vtr ä dsinslaget ä r,v ä sentligt mindre i barrtr ä dskulturer
som anlagts efter br ä nning j ä mf ö rt med om s å dan ej skett.

jesbr ä nningen upph ö rde i praktiken under 1960-talet. Orsaken var bl.a.
problem med en skadesvamp (rotmurkla) som angrep och d ö dade nysatta plantor. Ett annat sk ä l var sv å righeten
att anpassa denna mycket speciella och arbetsintensiva verksamhet till f ö r ä ndrade krav.
Idag har dock nya tekniska l ö sningar
gjort det m ö jligt att p å nytt aktuelisera hyggesbr ä nning.

Prop.
1981/82:44 115

7,2.6 Plantering av contortatall

Contortatallen v ä xer
i ungdomen ca 50 % snabbare p å h ö jden ä n svensk
tall. Den ä r dessutom motst å ndskraftig mot n å gra
svampsjukdomar som medf ö r att den vanliga tallen l ä tt dukar under f ö r
l ö vslykonkurrens. Konsekvensen ä r att contortan - p ä l ä mpliga odlingslokaler i norra
Sverige - n ä stan alltid f ö irm å r k ä mpa om herrav ä ldet
med l ö vet betydligt mer framg å ngsrikt - ä n
vanlig tall.

Med h ä nvisning till vissa befarade risker
vid contortaodling, samt d ä rtill f ö rmenta milj ö sk ä l, har riksdagen genom f ö reskrifter i skogsv å rdslagen å lagt skogsbruket restriktivitet
betr ä ffande contortaodling. S å ledes f å r
fr.o.m. å r I984 under maximalt utnyttjande
endast ca 25 000 hektar contortabest å nd
anl ä ggas per å r i landets nordliga och mellersta delar.
Restriktionernas utformning g ö r det
sannolikt sv å rt att ens n å upp till denna areal. Inom samma omr å de uppst å r
varje ä i ett l ö vkontroll-behov som arealm ä ssigt sett ä r
av en betydligt st ö rre storleksordning.

Contortatallen skulle emellertid kunna f å en viktig roll som framtida biologiskt hj ä lpmedel f ö r
att bem ä stra en del av l ö vslyproblemet.

7.3 Kostnadsj ä mf ö relse mellan olika behandlingsmetoder

Enligt Skogsstatistisk å rsbok
1977 anges r ö jningskostnaden till i medeltal
514 kr/ha f ö r hela landet. Skogsstyrelsens
statistik f ö r ber ä knad normalkostnad vid r ö jningsarbete
utf ö rt av beredskapslag budget å ret 1978/79 å terfinns
i tabell 7-1. Den verkliga kostnaden ä r
h ö gre, men av mindre intresse d å m å nga
arbetstagare i denna kategori icke har full arbetsf ö rm å ga.

Tabell 7.I Skogsv ä rd.
Sedvanliga beredskapsarbeten. Budget å ret
1978/79 H ö jning K ä lla: Skogsstyrelsen

L ä n Areal ha Av SVS godk ä nd
Kr/ha Normal dags-normal kostnad, kr verks å tg å ng

Dagsv/ha

S
W X Y

1,
AC, BD ' 17 028 11 168
489 656 1,4

ö vriga

9 652

8 181 209

848

1.8

Summa

26 680

19 349 698

725

1.5

Prop.
1981/82:44 116

Dagsverkskostnaden ä r
i tabellen ber ä knad till 475 kr/dag. Ett dagsverke
utg ö rs av ca 7 effektiva timmar plus 1
timme f ö r privilige-rad fr å nvaro, spilltid vid flyttning, d å ligt v ä der
och m ö rker samt tid f ö r å terkommande
utbildning.

Dessa siffror ä r
medeltal f ö r r ö jningen. F ö r de mera l ö vbem ä ngda r ö jningsbest å nden
ö kar dagsverks å tg å ngen avsev ä rt. F ö r s å dana best å nd
som b ö r kemiskt behandlas torde l å gt r ä knat i
medeltal ytterligare 0,5 dagsverken per ha beh ö vas.

Vid en j ä mf ö relse av kostnaderna f ö r mekanisk och kemisk r ö jning b ö r man ta h ä nsyn
till att man som regel besprutar endast de mest l ö vbem ä ngda objekten. Eftersom
konkurrensen fr ä n l ö vet i s ä dana fall ä r h å rd, ä r det n ö dv ä ndigt att s ä tta
in behandlingen i ett tidigt stadium dvs. redan i huggningsklass A och Bl
(jfr. avsnitt 4.1)' Det ä r ytterst sv å rt ooh arbetskr ä vande
att utf ö ra en mekanisk r ö jning i s å dana
best å nd. Vid f ä llningen l ä gger
sig stammarna som ett tjock t ä cke ö ver barrplan-toma om man inte l ä gger det f ä llda
riset till r ä tta. Det ä r ett tids ö dande
arbete och man kan inte undvika att en del plantor skadas genom toppbrott eller
aldrig blir å terfunna under riset. Det t ä taste l ö vbest å ndet kan inte r ö jas
s å l ä nge bladen sitter kvar, d ä rf ö r att man inte ser barrplantoma.

Kostnaderna f ö r
flygbesprutning ä r beroende av objektets storlek,
avst å nd till flygf ä ltet samt preparattyp. Om man anv ä nder fenoxisyrapreparat kan man r ä i:na med att flygbesprutningen kostar ca 200 kr/ha.
Om man anv ä nder preparat baserade p å glyfosat f å r
man r ä kna med ungef ä r en f ö rdubbling
av kostnaderna. Till detta ska,,l ä ggas
en del kostnader som mark ä garen har f ö r f ö rberedelser.
En flygsprutning d ö dar s ä llan allt l ö v p å objektet. D ä rf ö r kan det efter n å got å r bli n ö dv ä ndigt att g ö ra en efterjustering med mekanisk r ö jning. Under n ä mnda
f ö ruts ä ttningar blir kall::yl8n f ö ljande
f ö r l ö -vrika best å nd vid anv ä ndning av fenoxisyror:

Mekanisk r ö jning 2-3 g å nger 2 200 kr/ha

Flygbesprutning + efterjustering 500 kr/ha

Besparing vid besprutning: 1 700 kr/ha

F ö rutom de direkta kostnaderna ber
man v ä rdera den inverkan respektive metod
har p å virkesproduktionen. Det ä r inte m ö jligt
att med n å gon st ö rre

Prop.
1981/82:44 117

s ä kerhet v ä rdera detta i pengar, utan man f å r n ö ja sig med
att helt kort sammanfatta risken for skador p å plantorna och hur produirtionen p å verkas,

Vid mekanisk r ö jning
finns viss m ö jlighet att l ä mna l ö -vtr ä dsplantor i luckor i barrtr ä dsf ö ryngringen.
Detta kan ske endast vid sent insatta r ö jningar
d å barrplantorna hunnit bli ett par
meter h ö ga och de l ö vplantor som ska l ä mnas ä r r ä tt sm å . I annat fall blir barrplantorna
snabbt ö vervuxna. En tidigt insatt l ö vbesprutning, f ö re
oa 2 .m best å nds-h ö jd, ger dock samma m ö jlighet,
eftersom man vanligen f å r ins å dd i luckorna av l ö -vplantor,
som kan v ä xa in i best å ndet.

Mekanisk r ö jning ä r den enda anv ä ndbara
metoden d å man beh ö ver l ä mna en l ö vsk ä rm till
skydd mot klimatskador.

Det ä r, som n ä mnts, angel ä get
att i ett tidigt stadium r ö ja de l ö -vrika best å nden.
P ä grund av arbetssv å righeterna ooh f ö r
att undvika r ö jningar flera g å nger i samma best å nd,
uppskjuts i praktiken den mekaniska r ö jningen
till stamantalet minskat till f ö ljd av
konkurrensen. Av skogs ä garna uppfattas det n ä mligen knappast som meningsfullt att r ö ja i detta skede, eftersom resultatet d å inom kort tid blir m å ngdubbelt fler stammar. Barrf ö ryngringarna
skadas f ö ljaktligen genom plantavg å ng och nedsatt tillv ä xt. Detta inneb ä r att den produktionsf ö rlust som redan ä r
grundlagd i nuvarande huggningsklass B2 och B3 kommer att uppst å ä ven i de nya
best å nd som v ä xer in i n ä mnda
klasser vid ett mekaniskt r ö jningsprogram
.

7.4 R ö jnings- och
arbetskraftsbehov samt kostnader

I det f ö ljande har
vid ber ä kning av erforderliga res-urser f ö r r ö jning h ä nsyn tagits till n ö dv ä ndigheten av att ta igen eftersl ä pande r ö jningsareal
under de n ä rmaste å ren. K ä r
denna eftersl ä pning inh ä mtats sjunker det å rliga r ö jningsbehovet till ungef ä r h ä lften. Den 1
januari 198O tr ä dde den nya skogsv ä rdslagen i kraft. Skogsv ä rdslagen ( §§
7 och 9) f ö reskriver att plant- och ungskog
ska sk ö tas med r ö jningar. Enligt anvisningarna till lagen ska eftersl ä pningen inh ä mtas
inom fem å r.

I det f ö ljande g ö rs ber ä kningar
ö ver r ö jningsbehov, kostnader och dagsverks å tg å ng f ö r tv ä alternativ f ö r r ö jning, n ä mligen alternativ 1 med en kombination av kemisk och
mekanisk r ö jning och alternativ 2 f ö r enbart mekanisk r ö jning.

Prop.
1981/82:44 118

7.4.1 Alternativ 1: Kemisk och mekanisk r ö jning

F ö ruts ä ttningar:

1. F ö r kemisk behandling med herbicider
medr ä knas f ö ljande arealer

-
hela arealen i
huggningsklass (hkl) A som enligt tabell 4.1. h ä nf ö rts till l ö -vr ö jning dvs.
de mest l ö vbem ä ngda hyggena,

-
hela arealen i
hkl Bl som enligt tabell 4-1 h ä nf ö rts till l ö -vr ö jning,

-
h ä lften av de arealer i hkl B2 och B3 vilka enligt
tabell 7.2 har 6 000 stammar eller fler per ha. Egentligen borde hu-vudparten
av dessa best å nd behandlas kemiskt men en stor
ael av dem har som framg å r av tabell 7.3, s å l å gt stamantal
av barrtr ä d att l ö -vtr ä den m å ste ing å
i de framtida best ä nden. S ä dana best å nd
m å ste d ä rf ö r r ö jas mekaniskt.

Procent

av
arealen :

L B2

och

B?

(se

tabell

7.2) mei

iZ 6

000
stammar/ha

Region

L ö -vr ö jning

hkl

R ö jning

hkl

B2

B3

B2

B3

1-3 4-5

18 27

24 32

14 20

17 21

- fr å n summan av
ovann ä mnda arealer dras 10 %. Denna areal
ber ä knas ligga

inom s å dana k ä nsliga omr å den,
som av naturv å rdssk ä l inte b ö r besprutas.

Denna areal ö verf ö rs till mekanisk r ö jning.

2. F ö r mekanisk behandling medr ä knas f ö ljande
arealer:

-
de arealer i B2
och B3 enligt tabell 7.2 vilka har mindre ä n
6 000 stammar per ha och h ä lften av arealen med 6 000 stammar
eller flera (se under punl:t 1)

-
10 % av arealen
f ö r kemisk behandling enligt punkt 1.

(Anm. A och Bl skogarna, som inte h ä nf ö rs till l ö vr ö jning r ö js enligt vedertagna regler inte f ö rr ä n de -vuxit
in i B2 s å vida det inte r ö r sig om enkelst ä llningar
i s å dder och naturliga f ö ryngringar.)

3. Kemisk behandling f ö ruts ä tts ske med flyg utom f ö r sm å objekt, som

behandlas fr å n marken.

Prop.
1981/82:44 119

4.
Kostnaden f ö r den kemiska behsuidlingen ber ä knas till 5OO kr. per hektar som ett medelv ä rde f ö r landet.
Stora skillnader i kostnader f ö religger
beroende fr ä mst p å objektsstorlek och ä garstruktur.
I kostnaden ä r inkluderad administration och
viss efterbehandling p å mekanisk v ä g (0,3 dagsverken per ha).

5.
Dagsverks å tg å ngen vid
mekanisk r ö jning i B2 och B3 best ä nden ä r ber ä knad till 1,4 dagsverken i region 1-3 och 1,8
dagsverken i region 4-5-

6.
Arbetskostnad
per dagsverke vid mekanisk r ö jning
inklusive r ö js å g 475 kr.

Ä rligt
r ö jningsbehov f ö r de n ä rmaste
å ren samt dagsverksbehov och kostnad
enligt alternativ 1 framg å r av tabell 7.4.

TABELL 7. 2 F Ö RDELNING
I STAMANTALSKLASSFR AV TOTALT STAHANTAL OCH LOVSTAMMAR I iiJGGrIi-SISS &
OCH B3

mi Å : SK06SSWRELSBJ

Totalt
stam-

Hkl

R ö jningstyp

antal
(>C,5 m)

PER
HEKTAR YTA R = 20 M

Arealer

1 000 HA OCH

ANTAL

l ö vstakmar/ha

Rec

lON 1 - 3

Re

GION

ii -5

HA

L ö v ST

HA

L ö v ST

0 - ilOOO

91

2
100

t;?

2
600

L ö vr ö j-

- 5000

11

105

i)
000

12

57

7
2C0

ning

6 - 10000

11

8
300

8

8
3C0

B2

10000
+ Summa

1.2
129

23

11
900 3 SCO

13
7?

2.1

13
700 5 7-:'0

0 - moo

208

1
300

60

2 r.:-c

i) - 6000

28

236

000

15

75

A
200

R ö jning

5 - 10000

23

5
900

8

7
500

10000 +

15

38

11
700

11

19

11
300

Summa

27i|

2
500

9

'. ?oc

0 - 3000

30

3
000

11

''i 3C0

L ö vr ö j-

5 - 4000

8

3
5C0

6

?0

ning

- 6000

7

5

5
200

6

26

7
1C0

B
3

5000 +

14

1*4

10
500

12

12

11 l"■''

Summa

59

5
200

5R

6
800

0 - 3000

308

1
itOO

134

1
SCO

3 - 4000

83

2
600

59

2
SOC

R ö jning

- 6000

S

il75

3
800

5

2ii7

i)
800

6000 +

99

99

8
700

65

66

9
500

Summa

57i)

3
200

313

100

Totalt stamantal,>0, 5 m h, ä r bed ö mt p å en yta r
= 20 m, medan antalet l ö vstammar ä r uppr ä knat p å en yta r
= 5 m.

E :o -o

<LI

E >

rt :o

00 —

OOOOOOOOOO

ooJOLrxoa": or-oo

CCCC LT-tTf-f '■ rr\T — Lr\CNJLr'rvj*0(NLIC\J

OOOOOOOOOO COCCnOOnOjOCTn
C\lr-N-\r<CJNV £ LTNOlTs

r — r>r\\x OJ* CM r-C\J [CO

ococoooooo

0'C0Clr0CC
O' ■T-
irNOjl/NCMVOCVVDCM

rt -o E >

to~ —

OOOOOOOOOO OrOCMOKNO r — ovc r — oON~NC\j -MT <T (D t<

OOOOOOOOOO

OirNOT-ocMOLTNor*
'rvxjt — T-\crr\coLrsi- r--

OOOOOOOOO:

oooooo--oocc

CSJCMMDlO. LP*'C\JLr\LO.
-nT

CN
T f' "

T-
ON O r —

T- CM

T- N-\

rt " ö

rt

E >

ooooooccoo O u-. O u o c\' o r- o

CC

CO

OOOOOOOOOO

OCJNOcOOOrOvOCM

(MCMOCCCi-v £ ; r — ovo

ONt- G\ r- KC t — ONt- CTv' —

cc CO

OOOOOOOOOO OCOOCCO LrOC0 fr\r<-\ucrNCM i- LfNLn. c\j

ct -O

g >

OOOOOOOOOO O1-OOCJO0oc

OOOCOOOOOO OOCTNCT-CtO-

oocNCMONr — cvjcci — T-

ccccoccoco

C'JOCCOCCC\JC
r< cc C\. -o c c c-j .- c c

QJ

01

-O

x>

C

m

ro +J

4J

4-1

F

er

rtj

• 1-

l/l r — .i

t- O) tr-

ro '3 C

4-> cn É -f
Q>

.i£ c c/2 tn

q; ..- rH

• >-> *a:
Jh

OJ S- 4J

CL o "

—
OJ O fcd

(O I — o

rt :o

oocooccooo

OOCCOvCO-OCN

[ — LTNLniCNO t" — "l-VO CN CM CO D N C\J CNJ ' N~N rxA CVJ

o cc

OOOOOOOOOO OrOVDOONOOOi-\C LfN-t — OJCC CTN-Tf'

ONrTN-CNJ CM CO r~N~cc f

t- CM - -r-

o

\0

ocoooococc

OVOONO-C-OCC ■

\r;ciNcr.
\DCMccc\j'-..c

ro c h_3 rt

ul C i: £ ;m

•o cr;:rt

*j:o <fc<j

oi s- •• - > , — :o

rt

COPPCOcqcOCCCOfftCOPC

ct >

I — i -H

coEQcoepcnfflwcco Ä

u,

rt

!«

>

i—1

.H

fg

fi

COKCQCWKICOMCO.

C

rt

rt

t[-

rt

rt

C

rt

>

o

r-l

• H

E

&

: é

ä

i

M

TABELL 7, Ä RLIGT
R Ö JNINPSBFHOV Ft3R DE N Ä RMASTE AREN SAMT DAGSVERKSBEHOV

■ - • ■ OCH KOSTNAD ENLIGT ALT 1

YMA:

Region

Hkl

Kemisk
r ö jning

Mekanisk

R Ö JNING

1 000 ha

KOSTN 1 000 KR

1
000 ha

Ant DAGSV

KosTN

1 000 k Å

1-3

A
Bl B2 L Ö VR Ö JN B2 R ö jning B3 L Ö VR Ö JN

B3 R Ö JNING

29

68

3

5

2

13

30

66

lA

136

Summa

120

50
000

2US

5 000

163
590

-5

A
Bl B2 L Ö VR Ö JN B2 R Ö JNING B3 L Ö VR Ö JN

B3 R Ö JNING

8

3
3 2 9

17

22

8

73

Summa

7i)

37
000

120

216
000

102
600

Summa

riket

19i)

97
000

366

550 WC

266
190

: En'ER

RED
IC %

ENL A

175

87
300

Efter

TILL Ä GG

1 enl b

385

589
800

280
155

Prop. 1981/82:44

7.4.2 Alternativ 2: Enbart mekanisk r ö jning

123

F ö r att ers ä tta den i alt. 1 f ö reslagna kemiska r ö jningen med
mekanisk g ä ller vid nedanst å ende kalkyl f ö ljande
f ö ruts ä ttning:

-
I hkl A å tg å r 2
dagsverken per ha i region 1-3 och 3 i region 4-5

-
I hkl Bl ber ä knas r ö jningen
beh ö va -upprepas enligt f ö ljande:

Region

Antal
rö.ininp-ar

Bagsverksåtgång

1-3

4-5

2,5 + 1 =
5,5 3+2+1=6

Dessa siffror ä r
dook mycket os ä kra eftersom dataunderlaget ä r begr ä nsat.

-
I hkl B2 och B3
ber ä knas å tg å 1,8 dagsv. i region 1-3 och 2,2
dagsv. i region 4-5i

-
i ö -vrigt ■ f ö ruts ä ttningar enligt alt 1.

Det ber ä knade ä rliga mekaniska r ö jningsbehovet
f ö r att ers ä tta kemisk r ö jning
enligt alternativ 1 framg å r av tabell 7.5. Det ber ä knade totala mekaniska r ö jningsbehovet samt dagsverks å tg å ng ooh
kostnader framg å r av tabell 7.6.

Tabell 7.5 Å rligt
mekaniskt r ö jningsbehov f ö r att ers ä tta
kemisk r ö jning enligt alternativ 1 K ä lla: Skogsstyrelsen

Region

Hkl

1 000
ha

Antal

dagsverken

Kostnad 1

000
kr

per ha

Totalt

A

29

2

58 000

.Bl

68

3,5

238 000

1-3

B2 L ö vr ö jn

3

1,8

5 400

B2 R ö jning

5

1,8

9 000

B3
LbvrtSjn

2

1,8

3 600

83 R ö jning

13

1,8

23 400

Summa

120

337 400

160 265

A

8

3

24 000

Bl

49

6

294 000

4-5

B2 L ö vr ö jn

3

2,2

6 600

B2 R ö jning

3

2 2

6 600

83 L ö vr ö jn

2

2 2

4 400

B3 R ö jning

9

2,2

19 800

Summa

74

355 400

168 815

Summa
riket

194

692 800

329 080

Efter
red. 10 1 enl

\ 175

623 500

296 163

Tabell 7.6 Totalt mekaniskt r ö jningsbehov, dagsverks ä tg å ng och kostnader K ä lla: Skogsstyrelsen

1 000 ha

Antal
dagsverken

Kostnad
1 000 kr

Enligt
alt 1 Till ä gg enl alt 2

ovan

385 175

589 800 623 500

280 155 296 163

Summa

550

1 213 300

575 318

7.4.3 J ä mf ö relse mellan alternativen

I b å da alternativen har det ä rliga .r ö jningsbehovet
satts till 56O 000 ha netto f ö r att
eftersl ä pningen skall kunna tas igen inom
en fem å rsperiod. I alt. 2 har emellertid r ä knats med att hkl Bl beh ö ver upprepade r ö jningar
varf ö r i detta alternativ den å rliga behandlade arealen kommer att ö ka i inte obetydlig omfattning.

I alt. 1 uppg å r
kostnaden f ö r s å v ä l kemisk som mekanisk r ö jning till totalt dryft 367 milj. kr. och i alt. 2
med enbart mekanisk r ö jning till drygt 576 milj. kr.
Kostnads ö kningen vid ö verg å ng till
enbart mekanisk r ö jning utg ö r s å ledes under
angivna f ö ruts ä ttningar 20? milj. kr. per å r.

Vid en j ä mf ö relse mellan dagsverks å tg å ng och arbetskraftsbehov f ö r r ö j
ningsprogrammen r ä knas inte dagsverksbehovet f ö r planl ä ggning
och administration av r ö jningarna. I beskri-vningen ovan
har angetts att i den kemiska r ö jningens
kostnader har medr ä knats viss insats av mekaniska arbeten
f ö r efterjustering. Om denna insats
ber ä knas till 0,3 dagsverken per ha
skulle dagsverks å tg ä ngen f ö r kemisk r ö jning bli I75 000 x 0,3 = 52 500 dagsverken.

Dagsverks å tg å ngen f ö r
kombination av kemisk och mekanisk r ö jning
uppg å r under angi-vna f ö ruts ä ttningar
till 589 8OO + 52 5OO = 642 300 dagsverken och f ö r enbart mekanisk r ö jning till 1
213 300 dagsverken. Siillnad i dags-verks ä tg å ng mellan alternativen utg ö r s å ledes 571
000 dagsverken per å r.

Under antagande dels att r ö jningsbehov ä r f ö rdelat s ä att ca h ä lften ligger inom storskogsbruket och h ä lften inom privatskogsbruket (tabell 4.3), dels att
privatskogsbruket till h ä lften utf ö r r ö jningarna i
egen regi, skulle tre fj ä rdedelar av r ö jningsbehovet beh ö va
utf ö ras av anst ä lld

personal. Det inneb ä r
enligt alt. 1 ett arbetskraftsbehov av 481 7OO dagsverken och f ö r alt. 2 91O 000. Antal personer som beh ö ver syssels ä ttas f ö r
de tv ä alternativen framg å r av figur 7.3.

Om man utg å r fr å n att man kan r ö ja
h ö gst halva å ret eller 100 dagar per ä r å tg å r det i alt. 1 ca 4 800 personer och i alt. 2 ca 9
100 personer dvs. 4 300 personer fler. Om r ö jningen
utf ö rs som ett deltidsarbete -under tv å m å nader per ä r å tg å r i alt. 1 dryft 12 000 personer och i alt. 2
ytterligare minst 11 000 personer s å ledes
sammanlagt 23 000 personer.

Antal
1000-tal sysselsatta

UO

50

LO

30

20

10

Alt 2

\

\

.

\

\

Altl

\

\

\

•

\

\

•

»

m

-—•——

1----------- 1------------- 1

r"
1 ■" '"""'1

20 LO 50 80 100 120

Antal röjningsdagar per person och år

Figui- 7 • 3 Antal
personer som beh ö ver syssels ä ttas f ö r
de tv å diskuterade alternativen

K ä lla: Skogsstyrelsen

Prop.
1981/82:44 126

Det som h ä r redovisats
kan s ä gas utg ö ra tv å ytterlighetersaltema-tiv.
S å lunda ksm man å ena sidan utg å
fr å n att det inte kommer att kemiskt r ö jas 175 000 hektar å rligen d ä rf ö r att m å nga objekt som f ö reslagits till besprutning, utg ö rs av sm å
och spridda best å nd inom pri-vatskogsbruket. Av
organisatoriska och andra sk ä l ä r det sv å rt
att f å till st å nd flygbesprutning av alla dessa. Ä ven andra sprid-ninganetoder kan vara sv å ra att arrangera.

Altemativet med mekanisk r ö jning ä r å andra sidan en n ä stan ogenomf ö rbar uppgift fr ä mst
av kostnadssk ä l. D ä rtill torde det bli sv å rt att
skaffa arbetskraft f ö r uppgiften. Att i stor utstr ä ckning h ä nvisa
ovan arbetskraft till r ö jningsarbete kommer, enligt de
erfarenheter som hittills ■VTumits, att bli ytterst besv ä rligt inte minst fr å n arbetsledningssynpunkt .

1979 å rs skogsv å rdslag f ö reskriver
att r ö jning ska utf ö ras i erforderlig omfattning. Det f ö ruts ä tts att
eftersl ä pande r ö jningsbehov tas igen inom en fem å rsperiod. P ö r
att verkst ä lla de skogspolitiska besluten kr ä vs d ä rf ö r att ett r ö jningsprogram
ungef ä r enligt h ä r ber ä knad
omfattning genomf ö rs.

7.5 Arbetsskador vid r ö jning
med mekaniska hj ä lpmedel

Statistiska uppgifter om arbetsskador

Hedan redovisas en bearbetning av de arbetsskadeanm ä lningar till f ö rs ä kringskassorna som vidarebefordrats till
arbetarskyddsstyrelsen via yrkesinspektionen. Bearbetningen ä r gjord med avseende p ä arbetsskador som intr ä ffat vid r ö jningsarbeten omfattande ungskogsr ö jning, hyggesrensning, linjer ö jning och naturv å rdsr ö jning.

Tabell 7.7 avser skador som drabbat anst ä llda under 1978, medan tabell 7.8 avser skador som
drabbat sj ä l-yy-erksajnma f ö retagare under tiden juni 1977 - december 1978. (Den
senare kategorin omfattades av arbetsskade-f ö rs ä kringslagen f ö rst
fr.o.m. den 1 juli 1977, varf ö r material
saknas f ö re dernia tidp-unkt). Tabell 7.8
bygger p å en bearbetning som utf ö rts av skogsstyrelsen.

■D

s

I -H

o

C in C

'H

Ul 01 c

.H
U >

o C U

t I I Ji

« - D

••-1 Ul

C m C

o -H

O) in c .H u >

.-I C *H o Dl U

IH o

t— -U
V)

CO

I .i;

■■-1 c in .H

c c >

o -H O) Ul

c ..

H-i in

o

o

OJ

■u o

1/1

Oi

O)

1
C

c

Ul

> -H

• H

O)

u

v

O C

C

• 0

o

,

c Ji!

O)

-

in

o>

a.

+*

+J

in o

c

(J

O

• 0

0

in

.H

s:

c

• H

"-1

in

.H

-H

.. u

u.

*>

"D

• r-i

in

>

a

Ol* »

.>

lA

O

x>

■D

in

c w

in

in

.

u.

dl

• H

c

-M

Ul

u

U

c

0

-

o

0

T)

• D

c

ji; OI

Ul

0)

H.)

4.)

C

:0

• 0

-H c

01

« n

i

å

£

Ul

1 —

a in

i-S

C t —«

Prop.
1981/82:44 128

Tabell 7-8 Antal arbetsskador f ö r kategoring sj ä lwerksamma
f ö retagare juni 1977 - december 1978
vid r ö jning med mekaniska hj ä lpmedel

Antal io

16

18,0

5

5,6

16

18,0

23

25,8

19

21,3

7

7,9

?

5.4

Motorkedjes ä g

Motorr ö js å g

Handredskap

Halkning

Kvist, tr ä flis m.m. i ö gonen

ö Tigt

Ofullst ä ndigt beskrivet

Summa 89 100,0

K ä lla: Skogsstyrelsen

Anm. Skogsstyrelsen anger att ett f ä tal arbetsskador vid planteringsarbete ing å r i materialet. En reducering av antalet skador med
3 enheter till 86 kan d ä rf ö r synas sk ä lig.

F ö r att g ö ra antalet skador enligt tabell 7.8 j ä mf ö rbart med
totala antalet skador enligt tabell 7-7 reduceras det f ö rstn ä mnda antalet
med en tredjedel vilket ger 57 skador per å r.
Det totala antalet skador vid r ö jningsarbeten
i skogen under 1978 enligt arbetsskadeanm ä lningar
till f ö rs ä kringskassorna blir utg å ende ifr å n ovanst å ende
ber ä kningar s å ledes 353 + 57 = 390.

Av tabellerna framg å r
att a) mekaniska hj ä lpmedel, b)-tr ä d, kvistar och so ä n
samt c) halkning, sna-vning m.m. vardera f ö rorsakar
ca 1/3 av skadorna.

Arbetsskadornas sv å righetsgrad

P ö r att belysa arbetsskadomas sv å righetsgrad vid r ö jning
med mekaniska hj ä lpmedel har arbetsskadeanm ä lningarna till f ö rs ä kringskassorna unders ö kts vad avser sj-ukskri-vningens l ä ngd.
Bearbetningen har begr ä nsats till kategorin anst ä llda, eftersom motsvarande material f ö r kategoring sj ä lvverksamma
f ö retagare ej varit tillg ä ngligt.

I tabell 7.7 redovisas sj-ukskri-vningens f ö rv ä ntade l ä ngd f ö r olika
skadeorsaker. (Sjukskri-vningstidens l ä ngd
ä r en uppskattning utf ö rd av arbetsgivaren vid ifyllandet av anm ä lan.) Av tabellen framg å r att skadorna av motorkedjes ä g har sin tyngdpunkt i gruppen med kortare sjukskrivningstid
medan det motsatta f ö rh å llandet g ä ller f ö r skador av motorr ö j-

Prop.
1981/82:44 129

s å g. Redovisningen ger emellertid en
onyanserad bild genom den grova indelningen i stora grupper. Ungef ä r h ä lften av
skadorna, som hu-vudsakligen utg ö rs
av s å rskador, har vid arbetsskadeainm ä lan bed ö mts
f ö rorsaka en l ä ngre sjxikskri-vningstid. Hur l å ng denna sjukskri-vningstid ä r i medeltal eller hur den f ö rdelar sig kan inte anges med ledning av det anv ä nda materialet. Samtidigt visar det redovisade d ö dsfallet att verkligt allvarliga olyckor kan f ö rekomma.

Handvertygen visar en tydlig ö vervikt f ö r
den kortare sjukskri-vnings-tiden.

Skador orsakade av tr ä d,
kvistar, sp ä n och splitter dominerar inom
gruppen med den kortare sjukskri-vningstiden. Dessa skador ä r ofta ö gonskador,
som i stor utstr ä ckning skulle kunna f ö rebyggas genom en ö kad anv ä ndning av ö gonskydd.

Skador till f ö ljd
av halkning, sna-vning, str ä ckning etc. ä r ofta å terfall
i tidigare erh å llna led- och muskelskador, vilket
ibland anges 1 arbet sskadeanm ä lningama.

Arealer som r ö .its
med mekaniska hj ä lpmedel

Medeltalet av arealen f ö r
197 é och 1977 som ö verg å tts med
skogsv å rds å tg ä rder ä r 466 000 ha (skogsstatistisk å rsbok
1977). Om denna areal anv ä nds f ö r att g ö ra en uppskattning av bearbetad
areal 1978 och s ä tts i relation till ovan angivna
antal arbetsskador erh å lls 0,8 arbetsskador per 1 000 ha.

Det b ö r observeras att arbetsskadorna h ä nf ö r sig till
ungskogsr ö jning, hyggesr ö jning, linjer ö jning
och naturv å rdsr ö jning medan den angi-vna arealen h ä nf ö r sig til], enbart de tv å f ö rst n ä mnda kategorierna. Antalet arbetsskador b ö r s å ledes vara n å got ö verskattat i
f ö rh å llande till den redovisade arealen.

Ä ven
den ovan redovisade arealen f ö r r ö jning kan emellertid vara ni ö verskattad i f ö rh å llande till den verkliga arealen. Detta framg å r av en j ä mf ö relse mellan data ur skogsstatistisk å rsbok och resultat av riksskogs-taxeringen.

Underlaget f ö r ber ä kningen av antalet arbetsskador per
1 000 ha bearbetad areal torde s å ledes vara beh ä ftat
med ett visst ö verskattningsfel b å de vad g ä ller antal arbetsskador och
redovisad areal. Storleken av 9 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop.
1981/82:44 130

ö verskattningen
ä r sv å r att fastst ä lla, men tendensen ä r att ö ver-skattningama
motverkar varandra.

Det ovan framr ä knade
relationstalet 0,8 arbetsskador -per 1 000 ha torde s å ledes med vissa reservationer kunna anv ä ndas som ett ungef ä rligt m å tt p å arbetsskadefrekvensen.

ArbetSBkade ö kning vid ö verg å ng fr å n kemisk till mekanisk r ö jning och -p å grund
av ackumulerat r ö jningsbehov

Enligt statens naturv å rdsverk
var den flygbesprutade skogsarealen ä r
1978 29 576 ha.

Om det f ö ruts ä tts att den flygbesprutade skogsarealen har en
arbets-dryghet i dagsverken per ha vid mekanisk r ö jning som motsvarar medeltalet av de tidigare redovisade arealerna
kan den f ö rv ä ntade ö kningen av arbetsskadorna vid ö verg å ng till
enbart mekanisk r ö jning uppskattas till ca 25 skador/ ä r vid 1978 å rs
flygbesprutade areal.

Enligt skogsstyrelsen finns ett accumulerat l ö -vr ö jningsbehov
i eftersatta skogsf ö ryngringar. Detta behov uppskattas
till 65O 000 ha. Utg å ende ifr å n relationstalet 0,8 skador per 1 000 ha kan de
arbetsskador, som skulle intr ä ffa om den
acc-umulerade arealen skulle r ö jas
mekaniskt uppskattas till ca 500.

D å dagsverks å tg ä ngen
varierar beroende p ä den areal som skall r ö jas (pga.. m ä ngden sly, markens beskaffenhet o.d.) ä r det rimligt att justera den f ö rv ä ntade ö kningen av antalet arbetsskador med h ä nsyn till detta. Det ä r sannolikt att s å v ä l den f.n. flygbesprutade arealen som arealen med ackumulerat r ö jningsbehov kr ä ver
st ö rre arbetsinsats dvs. fler
dag-s-verken per ha ä n den areal som nu r ö js manuellt.

Den f ö rv ä ntade ö kningen av antalet arbetsskador kan
under angi-vna f ö ruts ä ttningar uppskattas bli ca 50 per ä r
vid ö verg å ng fr å n flygbesprutning till mekanisk r ö jning medan det eftersatta r ö jningsbehovet motsvarar totalt n ä rmare 700 skador. P å motsvarande s ä tt justerad arbetsskadefrekvens
kan uppskattas till ca 1,1 skador per 1 000 ha ackumulerat r ö jningsbehov.

Prop.
1981/82:44 131

J ä mf ö relse med tidigare utredning-ar

Arbetarskyddsstyrelsen utf ö rde 1973 en utredning om arbetsskadeutvecklingen vid mekanisk r ö jning. Man fann d ä rvid
att antalet arbetsskador per 1 000 ha I968 uppgick till 1,3 medan samma
relationstal 1971 uppgick till 1,1. Dessa relationstal kan j ä mf ö ras med
relationstalet 0,8, som ber ä knas ovan f ö r 1978. Detta tyder p å en minskad arbetsskadefrekvens i r ö jningsarbete
uttryckt i antal arbetsskador per 1 000 ha. H ä r m å ste dock reservation g ö ras dels f ö r
tidigare n ä mnd os ä kerhet i arealuppskattningarna, dels f ö r den sannolikt st ö rre arbetsinsatsen f ö r r ö jning av nu flygbesprutad areal ooh ackumulerad
areal.

Kemiska h ä lsorisker
vid mekanisk r ö .inins

Ä ven
vid mekanisk r ö jning kan vissa kemiska h ä lsorisker f ö religga.
Dessa risker betingas av inandning av avgaser fr å n motors å gar och av oljedimma fr å n framf ö r
allt kedjesm ö rjningen p å motorkedjes å gar
samt hudkontaktproblem vid hantering av drivbr ä nslen och oljor.

Utbildning och information

Vid nyanst ä llning i r ö jningsarbete med mekaniska hj ä lpmedel i skogen m å ste utbildning och information av personal fr å n arbetsmilj ö synpunkt
tillm ä tas en central betydelse. Manuell r ö jning av nu flygbesprutad areal och av ackumulerad
areal f ö ruts ä tter nyanst ä llning i avsev ä rd utstr ä ckning.
Man kan h ä r urskilja olika ka-tegorier, som
kan vara tillg ä ngliga f ö r ifr å gavarande
insatser.

1. Ungdomar och andra som f ö r n ä rvarande saknar syssels ä ttning och sak

nar tidigare erfarenhet av r ö jningsarbete.
Dessa b ö r genomg å en grund

l ä ggande utbildning omfattande 1-2
veckor med hu-vudsaklig inriktning

p å anv ä ndning av motorr ö js å g. Arbetet b ö r d ä refter bedrivas under hand

ledning av yrkeserfaren person. Service och reparation av s å gar kan med

f ö rdel utf ö ras av serviceverkstad, som tillhandah ä ller tj ä nster.

2. Sj ä l-werksamma
f ö retagare, lantbrukare m.fl. som kan
disponera st ö rre

eller mindre tid f ö r ifr å gavarande r ö jningsarbete. Dessa b ö r ges till

f ä lle att under 1-2 dagar f å information, instmktion ooh handledning

i handhavande av motorr ö js å g, motorkedjes ä g och handredskap. Detta kan

ske under s.k. skogsdagar och bygger p å
att deltagarna har tidigare er

farenhet av ifr å gavarande arbeten.

Prop.
1981/82:44 132

3. De redan yrkesverksamma skogsarbetarna ges idag i viss
utstr ä ckning fortbildning inom sitt
verksamhetsomr å de. En ut ö kning och systematisering av fortbildningen ä r ocks å
ö nskv ä rd. S ä rskild vikt b ö r l ä ggas vid
arbetsmilj ö - och arbetarskyddsfr å gor vid hantering av olika mekaniska hj ä lpmedel vid r ö jningsarbete.

Genom en f ö rb ä ttrad ooh ut ö kad
utbildning erh å lls ut ö ver ett ö kat
risk- och skyddsmedvetande en fr å n arbetsmilj ö synpunkt s ä krare
arbetsmetodik inkluderande ö verg ä ng till anv ä ndning
av nyare och s ä krare redskap och ö kad anv ä ndning
av personlig skyddsutrustning.

Prop.
1981/82:44 133

7.6 Skadeinsekternas ekonomiska betydelse f ö r skogsbruket

De allvarligaste skadeinsekterna i svenskt skogsbruk ä r st ö rre och
mindre m ä rgborren, granbarkborren,
sextandade barkborren och snytbaggen. Totalt orsakar dessa ä rligen v ä rdef ö rluster p å
upp till en miljard kronor.

M ä rgborren

St ö rre och mindre m ä rgborren svarar v ä rdem ä ssigt f ö r
den st ö rsta skadeg ö relsen av de n ä mnda
insekterna. Genom sitt n ä ringsgnag orsakar de till- , v ä xtf ö rluster som
under 1970-talet ber ä knats till 4 milj. m'sk per å r motsvarande en v ä rdef ö rlust p å ca 600 milj. kr. per ä r.

M ä rgborren finns i hela landet och ä r d ä rf ö r sv ä r att bek ä mpa akti-vt. Forskning p å g å r att f å fram bek ä mpningsmetoder
mot m ä rgborren med hj ä lp av doftsignaler (feromoner).

M ä rgborren l ä gger ä gg framf ö r allt i a-werkat virke, kullbl ä sta, sn ö brutna
ooh andra f ö rsvagade tr ä d samt i a-werkningsa-vfall. Endast i undantagsfall
sker ä ggl ä ggning i friska tr ä d. Den f ö rebyggande å tg ä rden att, som f ö reskrivs
1 skogsv å rdslagen, h å lla m ä ngden
yngelmaterlal p å en l å g niv å ger omedelbart utslag i f ö rs ä mrade yngelm ö jligheter f ö r
m ä rgborren och d ä rigenom minskad skadeg ö relse.

Den egentliga skadeg ö relsen
g ö r m ä rgborrama n ä r de efter kl ä ckning n ä rings-gnager
i tallens toppskott. Toppskotten faller efter angrepp till mp.::'-zen och tr ä den drabbas d ä rigenom
av en fler å rig tillv ä xtf ö rlust.

Kraven p å skogs ä garen att b ä ttre
planera a-werkningar och r ö jningar, att tillvarata mera klent
virke, att ta hand om stormf ä lld skog
m.m. inneb ä r vissa kostnader. Å andra sidan minskar insektsskadoma och v ä rdet av det tillvaratagna virket uppb ä r till stor del kostnads ö kningen.

Granbarkborren

Granbarkborren har -under 70-talet orsakat s-v å ra angrepp inom vissa omr å den av vilka V ä rmland
drabbats sv å rast. irligen har granbarkborren d ö dat 200 000-300 000 msk motsvarande en v ä rdef ö rlust p å ca 100 milj. kr. Liksom m ä rgborren l ä gger
granbarkborren ä gg under barken p ä a-werkat virke, a-werkningsavfall ooh f ö rsvagade tr ä d.
Vid tillr ä ckligt stor population

Prop.
1981/82:44 134

angriper den ä ven
friska, stora granar. Skadeg ö relsen sker
genom att granbarkborrama d ö dar frisk
skog n ä r de blir tillr ä ckligt m å nga.

De f ö rebyggande å tg ä rderna enligt
skogsv å rdslagen fiingerar ä ven f ö r gran.
Genom att tillhandah å lla s å lite yngelmaterlal som m ö jligt
minskar granbarkborrens f ö rs ö knlngsm ö jligheter. N ä r en granbarkborreh ä rjning intr ä ffar hj ä lper emellertid inte f ö rebyggande å tg ä rder utan aktiv bek ä mpning kr ä vs.

Efter stormf ä llningen
1969 d å ca JO milj. m sk bl å ste ner i s ö dra
och mellersta Sverige kunde inte allt virke upparbetas i tid utan barkborren
fick m ö jlighet till massf ö r ö kning. Under
hela 1970-talet har granbarkborren h ä rjat
i flera l ä n (hu-vudsakligen F, P, R, S, T, W,
X och Y l ä n) utan att man trots bek ä mpning lyckats f å
ner angreppen p å acceptabel niv å . Fram till 1978 till ä mpades i hu-vudsak den s.k. f å ngstvirkesmetoden
dvs. insekterna f å ngades efter ä ggl ä ggning i
speciellt utlagt virke. Genom bark-ning, bevattning eller vattenl ä ggning oskadliggjordes sedan ä gg, larver och f ä rdiga
insekter. Denna metod var emellertid tung och arbetskr ä vande. Man hade dessutom kort tid p å sig att behandla virket. De nya metoderna med
feromoner och insektsf ä llor togs i bruk 1979. Med hj ä lp av feromoner kan granbarkborrarna lockas till s ä rskilda f å ngsttr ä d eller insektsf ä llor.
Metoden har infriat f ö rv ä ntningarna. Det ä r betydligt billigare att anv ä nda denna metod ä n
den tidigare anv ä nda med f ä ngstvirke. F å ngstvirkesmetoden
ä r s å dyr och arbetskr ä vande att man endast vid sm å angrepp kan uppn å
godtagbar effekt. Enligt skogsstyrelsens flyginventering har skadorna minskat
kraftigt sedan 1978 (fig. 7.4).

Inom omr å den med bek ä mpning mot granbarkborren ä r enligt skogsv å rdslagen
samtliga mark ä gare skyldiga att delta i bek ä mpningen. D ä rvid
utg å r statsbidrag som i allm ä nhet skall ers ä tta
75 % av merkostnaden f ö r bek ä mpningen. F ö rdelade statsbidrag de senaste å ren framg å r
av nedanst å ende sammanst ä llning.

Prop.

1981/82:44

År

Fördelat anslag (1 000-tal kr.)

1974

3 741

1975

1 006

1976

1 114

1977

975

1978

5 482

1979

22 609

1980

(27 000)"*

135

Verklig kostnad (1 000-tal kr.)

4 980

1 340

1 480

1 300

7 310

30 150

(56 000)

Beviljade medel ä nnu
ej slutredovisade.

1979
å tgick ca 13 milj. kr. f ö r ink ö p av
insektsf ä llor och feromoner,

1980
ca 11 milj. kr.
De nya bek ä mpningsmetodema har inneburit en
kraftig f ö rdyring av bek ä mpningen, men som framg å r av figuren har bek ä mpiiinjen givit god effekt.

Figur 7.4

Granskog d ö dad av barkborren inom S-l ä n och hela riket. Ö vriga l ä n har betydligt mindre skador. K ä lla: Skogsstyrelsen.

1 DOO-tals m-sk

350 ..

300 ■-

200 -■

100
■ •