Prop. 1981/82:45

Regeringens proposition

1981/82:45

om
fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall;

beslutad
den 22 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar BIRGIT FRIGGEBO

KARIN ANDERSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall skall fortsätta att gälla till utgången av år 1982.

1 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 45

Prop.
1981/82:45

Prop. 1981/82:45

Förslag
till

Lag
om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall

Härigenom
föreskrivs att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa
fall, vilken gäller till utgången av år 1981, skall fortsätta att gälla till
utgången av år 1982.

Prop. 1981/82:45 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-22

Närvarande: statsråden Friggebo, ordförande. Dahlgren,
Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Ehasson, Elmstedt, Ahriand, Mohn

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Inledning

De internationella terroristdåden under det senaste
decenniet har föranlett åtgärder både i Sverige och utomlands för att söka
förhindra sådana gärningar. I vårt land antog riksdagen år 1973 (prop. 1973:37,
JuU 1973:18, rskr 1973:121, SFS 1973:162) ett förslag till lag om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (tertorisfiagen).
Lagens giltighetsfid begränsades ursprungligen till utgången av april 1974.
Därefter förlängdes giltighetstiden successivt till utgången av år 1975 (prop.
1974:55, JuU 1974: 12, rskr 1974:150, SFS 1974: 178, prop. 1975:72, JuU 1975:
17, rskr 1975: 137, SFS 1975:355). Genom lagstiftning, som trädde i kraft den
1 januari 1976, fördes huvuddelen av bestämmelserna i terroristlagen med vissa
ändringar över till den dåvarande utlänningslagen. De återfinns numera i den
nya utlänningslagen (1980:376 - UtlL). Samtidigt beslöts att bestämmelserna i
terroristlagen om telefonavlyssning, brevkontroll m. m. skulle behållas i
avvaktan på det betänkande, som kunde väntas från utredningen (Ju 1974:08) om
telefonavlyssning och tills vidare tas in i en särskild, tidsbegränsad lag om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). Denna lag trädde hkaledes
i kraft den Ijanuari 1976 (prop. 1975/76: 18, JuU 1975/76:15, rskr 1975/76:122,
SFS 1975:1360). Den gällde ursprungligen till utgången av år 1976.
Giltighetstiden förlängdes till en början till utgången av år 1977 (prop.
1976/77:33, JuU 1976/77:13, rskr 1976/77:91, SFS 1976:1069).

I mars
1976 lade regeringen i propositionen 1975/76: 202 fram förslag till nya regler
om telefonavlyssning vid förundersökning m. m. Förslaget byggde på
telefonavlyssningsutredningens betänkande (SOU 1975:95) Te-tl Riksdagen
1981/82. 1 saml. Nr 45

Prop. 1981/82:45 4

lefonavlyssning
och innebar att de tidsbegränsade reglerna i lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969:36) om
telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. skulle
med vissa ändringar i syfte att stärka skyddet för den enskildes integritet tas
in i 27 kap. rättegångsbalken (RB) och ges permanent karaktär. Samtidigt
föreslogs ändringar i den särskilda spaningslagen i syfte dels att samordna
dess regler med de föreslagna nya bestämmelserna i RB om telefonavlyssning,
dels att på visst sätt precisera fillämpningsområdet för spaningslagens regler.

Vid
riksdagsbehandlingen ansåg justitieutskottet (JuU 1976/77:20) att propositionen
borde avslås och att ärendet borde återgå till regeringskansliet för översyn
och ytteriigare överväganden. Det borde enligt utskottet ankomma på regeringen
att besluta om formerna för översynen. Utskottet gjorde dock undantag
beträffande förslaget om precisering av spaningslagens tillämpningsområde och
hemställde att riksdagen skulle antaga propositionen i den delen. Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 1976/ 77:129). Lagen (1977:81) om ändring i
spaningslagen trädde i kraft den 21 april 1977.

En
kommitté, Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06), tillkallades under år 1978 för
att göra den av riksdagen begärda översynen av lagstiftningen om
telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att få till stånd en
permanent reglering. Kommittén väntas avge ett delbetänkande inom kort.

Spaningslagen
har senare fått giltighetstiden förlängd till utgången av år 1981 (se prop.
1980/81:54, JuU 1980/81:14, rskr 1980/81:63, SFS 1980:973). Också de båda
nyssnämnda lagarna om telefonavlyssning m. m. från 1952 och 1969 fick
giltighetstiden förlängd, i fråga om 1952 års lag till utgången av år 1981 och
beträffande 1969 års lag till utgången av juni månad 1981, då den upphörde att
gälla. 1969 års lag blev nämligen överflödig, sedan bl. a.
straffbestämmelserna i narkotikastrafflagen (1968:64) och lagen (1960:418) om
straff för vamsmuggling hade skärpts (se prop. 1980/81:76). Frågan om fortsatt
giltighet av 1952 års lag övervägs f. n. inom jusfitiedepartementet.

Rikspolisstyrelsen
har i en skrivelse den 30 september 1981 redogjort för tillämpningen av de
hithörande bestämmelserna i utlänningslagen och i den särskilda spaningslagen
under tiden den 20 september 1980—den 15 september 1981. Innehållet i
rikspolisstyrelsens skrivelse sammanfattas i den redogörelse för tillämpningen
av terroristlagstiftningen som jag senare denna dag avser att föreslå
regeringen att överlämna till riksdagen. Vidare har inom utrikesdepartementet
upprättats en redogörelse för den utveckling som har ägt mm internationellt
under det senast förflutna året beträffande förekomsten av och de fortsatta
betingelserna för den internationella tertorismen samt för de åtgärder som har
vidtagits för att bekämpa denna.

Prop. 1981/82:45 5

Gällande
ordning m. m.

De
hithörande bestämmelserna i UtlL och reglerna i den särskilda spa-nitigslagen
ger möjligheter att under speciella fömtsättningar ingripa med åtgärder som
syftar lill att minska riskerna för internationella våldsdåd i Sverige.
Samtidigt med att vissa av tertoristlagens regler fördes över till 1954 års
utlänningslag och andra togs in i spaningslagen preciserades tertorisfiagstiftningens
tillämpningsområde noggrannare.

I
det följande skall först nämnas något om de här aktuella bestämmelserna i UfiL.

Enligt 30 § första stycket
UtlL skall en utlänning som kommer till Sverige avvisas om det finns grundad
anledning att anta, att han tillhör eller verkar för en organisation eller
grupp som avses i paragrafens andra stycke och om det dessutom, med hänsyn till
vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övrigt, föreligger fara
för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som anges i det
stycket. Bestämmelsen avser enligt andra stycket en organisation eller gmpp
som, med hänsyn till vad som är känl om dess verksamhet, kan befaras utanför
sill hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå
sådana gärningar här i riket. Om det beträffande en utlänning, som uppehåller
sig i riket, föreligger sådana omständigheter som nu har nämnts, får han enligt
47 § utvisas. En förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt 30 §
första stycket skall enligt samma paragrafs tredje stycke upprättas av
rikspolisstyrelsen. Regeringen bestämmer vilka organisafioner eller grupper
som därvid kommer ifråga.

Beslut
om avvisning meddelas av en polismyndighet om utlänningen finns upptagen i
rikspolisstyrelsens förteckning och saknar visering eller uppehållstillstånd
(32 §). Påstår en utlänning som finns upptagen i förteckningen att han
riskerar politisk förföljelse eller åberopar han någon annan omständighet som avses
i 33 eller 34 §, skall ärendet i de fall som anges i dessa paragrafer hänskjutas
fill statens invandrarverk. Invandrarverket skall med eget yttrande överlämna
ärendet fill regeringen (36 §). Samma ordning gäller om utlänningen anses böra
avvisas enligt 30 § trots att han inte finns upptagen i den tidigare nämnda
förteckningen (32 §). Beslut i ärendet meddelas i dessa fall av regeringen.

Om
en utlänning, som har avvisats enligt 30 § eller utvisats enligt 47 §, i samband
med verkställigheten av beslutet påstår att han riskerar polifisk förföljelse
eller åberopar någon annan sådan omständighet som anges i 85 eller 86 §, skall
verkställighetsärendet i de fall som anges i dessa paragrafer hänskjutas till
invandrarverket. Verket har också i detta fall att med eget yttrande överlämna
ärendet till regeringen.

En
förutsättning för att den som har bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas
ur landet på grund av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är, som tidigare
nämnts, att det inte föreligger något politiskt eller därmed

Prop.
1981/82:45 6

jämställt
verkställighetshinder. Enligt 73 § skall sålunda regeringen förordna att
beslut om avvisning eller utvisning tills vidare inte får verkställas, om
hinder mot verkställighet av beslutet möter på grund av bestämmelserna i 77-80
§§ UtlL (politiskt verkställighetshinder) eller om det annars föreligger
särskild anledning att verkställighet inte bör äga rum. Har regeringen
förordnat att verkställighet inte får ske, får regeringen enligt 74 § andra
stycket meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens
vistelse i riket. I alla sådana ärenden skall förhandling hållas. När det
gäller tvångsåtgärder beträffande en presumtiv tertorist har UtlL kompletterats
med de särskilda regler som fanns i 6 § terroristlagen och som ger polisen i
viss mån vidgade möjligheter fill förvarstagande (52 § andra och tredje
styckena). Vidare har straffbestämmelserna i 15 § terroristlagen överflyttats
till UtlL (96 § andra stycket och 97 §).

I
departementspromemorian (Ds A 1981:9) Handläggning av ärenden angående
avlägsnande av presumfiva tertorister föreslås vissa ändringar i gällande bestämmelser.
Polismyndigheternas befogenhet att besluta om avvisning av presumtiva tertorister
föreslås bli upphävd. Beslutanderätten vid såväl avvisning som utvisning
förbehålls regeringen. Den särskilda av RPS upprättade spärrförteckningen
avseende sådana tertorister som polismyndigheterna skall avvisa föreslås utgå.
Regeringens avvisningsbeslut i tertoristärenden föreslås förenas med återteseförbud.
I fråga om regeringens handläggning av tertoristärenden föreslås bl.a. att
förhandlingen i ärendet skall hållas vid Stockholms tingsrätt, om det inte
föreligger särskilda skäl mot det.

Promemorian
är för närvarande föremål för remissbehandling.

Vad
härefter gäller den särskilda spaningslagen innehåller den, regler som tidigare
fanns i 9—13 §§ tertoristlagen. Enligt 1 § första stycket spaningslagen skall
en ufiänning, som har avvisats eller utvisats som terrorist men beträffande
vilken regeringen har förordnat att avvisnings- eller utvisningsbeslutet tills
vidare inte får verkställas, kunna bli föremål för viss kontroll och
övervakning enligt 2—5 §§ under sin vistelse i Sverige. Detsamma skall enligt
1 § andra stycket gälla, om det annars har meddelats ett inte verkställbart
beslut om avvisning eller avlägsnande i övrigt och regeringen har funnit att
det beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30 §
första och andra styckena samma lag. Den kontroll och övervakning som i nu
nämnda fall skall kunna komma i fråga innebär - fömtom sådana särskilda
föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket
som får meddelas av regeringen enligt 74 § andra stycket UtlL - att ufiänningen
under vissa fömtsättningar skall kunna bli föremål för vissa särskilda spaningsåtgärder.
I sistnämnda hänseende innebär spaningslagen följande.

Om
det bedöms vara av betydelse för att utröna om en terroristorganisation eller tertoristgmpp
planlägger eller förbereder någon åtgärd som innebär våld, hot eller tvång för
politiska syften, får en utlänning som avses i

Prop.
1981/82:45 7

1
§ spaningslagen underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning.
Av sådan utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi (2 §). Det är
polismyndigheterna som beslutar om nämnda åtgärder. Om det finns synnerliga
skäl kan en polismyndighet för samma ändamål få tillstånd att dels ta del av
samtal till och från telefonapparat som innehas eller kan antas komma att
begagnas av utlänningen (telefonavlyssning) och dels närmare undersöka, öppna
eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling
eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som
påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som
finns hos post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt (3 §).
Frågan om tillstånd till en sådan åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på
yrkande av rikspolisstyrelsen. Tillståndet skall meddelas att gälla en viss
tid som dock inte får överstiga en månad (4 §).

Föredragandens
överväganden

När
tertoristlagen kom till år 1973 skedde det mot bakgrunden av den våg av
våldsdåd som under de då närmast förflutna åren hade gått över världen. I de
tidigare nämnda propositionerna med förslag till förlängning av giltighetsfiden
för terrorisfiagen och sedermera lagen (1975:1360) om tvångsmedel i
spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen), redovisas den fortsatta
utvecklingen av de internationella terroristdåden. Av redogörelsen framgår att
förekomsten av tertoristdåd inte avtog utan har förblivit oförändrat stor. I
fråga om perioden den 12 september 1978 - den 3 september 1979 anförs sålunda i
prop. 1979/80:52 s. 7 att det under denna tid har begåtts ytterligare ett stort
antal tertordåd med politisk bakgrund på skilda håll i världen. Länder som
Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Förbundsrepubliken
Tyskland hade i särskild grad drabbats. Åtskilliga av terrordåden kunde
hänföras till den politiska situationen i ett visst land. En annan grupp av
politiskt betingade dåd hade samband med konflikten i Mellersta Östern.
Ytterligare ett stort antal våldsdåd hade under denna tid utförts av grupper
som ägnade sig åt en omfattande terroristverksamhet, l.ex. Baader-Meinhof-ligan
i Förbundsrepubliken Tyskland och Röda Brigaderna i Italien. Liksom tidigare
hade tertoristorganisationer utfört terrordåd utanför det land eller det område
där terroristorganisationen hörde hemma och vanligen verkade. För tiden därefter
fram till hösten 1980 framhölls i prop. 1980/81:54, att en lång rad tertoristdåd
med internationell anknytning hade utförts i skilda delar av världen. I Europa
var det främst Italien och Spanien som hade drabbats men även i Frankrike,
Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland hade ett stort antal tertoristdåd
inträffat.

Terroristbestämmelserna
i UtlL och den särskilda spaningslagen ger

Prop. 1981/82:45 8

möjlighet
att under vissa speciella förutsättningar vidta åtgärder som har till syfte att
minska riskerna för internationella tertoristdåd i vårt land. Bestämmelserna
ger som har framgått möjlighet att avvisa eller utvisa utlänningar som tillhör
eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare
verksamhet har visat att de utanför sitt hemland systematiskt använder våld för
politiska syften och därför kan befaras göra det också i Sverige. Som
ytterligare förutsättning gäller dock att det med hänsyn till vad som är känt
om utlänningens föregående verksamhet eller i övrigt föreligger fara att han
här i riket medverkar fill sådana handlingar. Ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut kan emellertid inte verkställas om ett s. k. politiskt eller
därmed jämförligt verkställighetshinder föreligger. I stället kan ufiänningen
då bli föremål för kontroll och övervakning enligt UtlL och spaningslagen.
Förutsättningarna för användningen av husrannsakan, kroppsvisitation.
kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning avviker i dessa fall från
vad som enligt RB gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om
brott, eftersom RB:s regler i motsats fill reglerna i spaningslagen inte ger
möjlighet till ingripanden uteslutande i förebyggande syfte. Ett flertal
garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av spaningslagen har
emellertid byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och
beslutsprocessen som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag för
en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

I prop. 1977/78:46 om
fortsatt giltighet av spaningslagen erinrade föredraganden om att utredningen
(Ju 1974:08) om telefonavlyssning hade funnit, att det i särskilda fall och
kritiska lägen fanns behov av speciella tvångsmedel i tertoristsammanhang (SOU
1975:95). Sådana åtgärder kunde vidare i många fall ha en preventiv effekt.
Utredningen ansåg att tvångsmedelsbestämmelserna bordei finnas i en särskild, fidsbegränsad
lagstiftning. Utredningens ståndpunkt lämnades i allmänhet utan erinran av
remissinstanserna, även om några instanser (riksåklagaren, socialstyrelsen och
statens invandrarverk) ifrågasatte det befogade i att behålla särregler om
tvångsåtgärder i terroristsammanhang.

I den proposition med
förslag till

nya regler om
telefonavlyssning vid

fömndersökning m. m. som
föranleddes av betänkandet (prop. 1975/ 76: 202) intogs också ståndpunkten
att den särskilda spaningslagen skulle

behållas tills vidare.
Föredraganden

ansåg
inte att frågan om behovet av

särskilda tvångsåtgärder i
terroristsammanhang hade kommit i något nytt läge genom utredningens förslag.
Vad utredningen hade anfört sades bestyrka att det alltjämt fanns behov av
sådana tvångsåtgärder för att förebygga våldsdåd av den art som den speciella
lagstiftningen på området riktar sig mot. Vid riksdagsbehandlingen av förslagen
om telefonavlyssningsbestämmelser i allmänhet riktades emellertid
uppmärksamheten speciellt mot frågan i vad mån avlyssnat material skall få
utnyttjas när det gällde annan brottslighet än den som hade föranlett
tillståndet. Justitieutskottet konstaterade i sitt betänkande (JuU 1976/77:20)
att detta problem

Prop. 1981/82:45 9

inte
är begränsat till telefonavlyssning utan att det kan komma upp också vid
utnyttjandet av andra tvångsmedel. En generell lösning för olika typer av
tvångsmedel borde därför eftersträvas. Detta förutsatte emellertid ett mer
omfattande beslutsunderlag. Riksdagen beslöt därtor på hemställan av utskottet
att avslå propositionen i de nu berörda delarna. Ärendet återgick i dessa delar
till regeringen för översyn och ytterligare överväganden. Det fortsatta
utredningsarbete som riksdagen begärde pågår ännu.

När förslag om förlängning
av den särskilda spaningslagen tidigare har förelagts riksdagen (prop.
1976/77:33, 1977/78:46, 1978/79:29, 1979/80:52 och 1980/81:54) har det betonats
att det mot bakgrund av den fortgående internationella tertoristverksamheten är
angeläget att vi även i fortsättningen håller en hög beredskap för att
förebygga våldshandlingar i vårt land. I vissa lägen kan det därför behövas
tillgång till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den särskilda
spaningslagen medger. Med hänsyn lill detta och till att ingenting hade
förekommit som gav anledning att anta att lagen hade tillämpats på ett sätt som
strider mot dess syfte eller på ett sätt som kan sätta rättssäkerheten i fara,
förordades i de nämnda propositionerna förlängning av giltighetstiden för
lagen, vid det senaste fillfället fill utgången av 1981. Justitieutskottet fann
(senast JuU 1980/ 81:14) mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen av den
internationella tertoristverksamheten att det alltjämt förelåg ett behov av
sådana regler som finns i spaningslagen och fillstyrkte därför föriängning.
Riksdagen biträdde justitieutskottets uppfattning (senast rskr 1980/81:63).

Även
under det år som har förflutit sedan regeringen senast tog upp dessa frågor i
riksdagen har ett stort antal tertoristdåd begåtts i skilda delar av väriden. I
Europa har våldsdåden fortsatt i främsta rummet i Spanien, men även i
Frankrike, Italien och Förbundsrepubliken Tyskland har ett stort antal sådana
dåd utförts. Under det senaste året har tillkommit en rad våldshandlingar, bl.a.
i Danmark, som kan hänföras till den armeniska organisafionen ASALA.

Den
utveckling av den internationella tertorismen som redovisas i utrikesdepartementets
tidigare nämnda redogörelse och i rikspolisstyrelsens skrivelse visar, att det
alltjämt föreligger risker för att också vårt land drabbas av terroristdåd.

Vad
gäller åtgärder på det internationella planet för att motverka terto-rism vill
jag först hänvisa till redogörelserna i propositionerna 1979/80:52 (s. 8) och
1980/81:54 (s. 10) i samband med att spaningslagens giltighetstid vid de två
senaste tillfällena föreslogs förlängd. Sedan dess har i Europarådets regi
hållits en konferens om terrorism i Strasbourg under november 1980. Syftet var
att analysera terrorismen och att finna vägar för dess bekämpande inom ramen
för demokratiska grundprinciper. Rapporten från konferensen har sedermera
godkänts av Europarådets parlamentariska församling. Europarådets kommitté för
studier av problem rörande terrorism har under perioden hållit sitt nionde
möte.

Prop.
1981/82:45 10

Vågen
av tertoristdåd ute i världen har således under det gångna året inte visat
tecken på minskning. Den omständigheten att Sverige har förskonats från
internationella tertoristdåd under de senaste åren innebär ingen garanti för
att vi också i fortsättningen kommer att skonas. Ingripanden mot presumtiva tertorister
har tvärtom under denna period blivit nödvändiga även i vårt land.

De
synpunkter som tidigare har anförts beträffande behovet av de särskilda
reglerna i spaningslagen gör sig därför alltjämt gällande med samma styrka.

Som
framgår av den redogörelse för tillämpningen av tertoristlagstift-ningen, som
jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att överlämna till
riksdagen, har rikspolisstyrelsen i en skrivelse den 30 september 1981
redogjort för tertoristbestämmelsernas tillämpning under det senaste året.
Något avvisningsbeslut har inte fattats. Fyra personer har utvisats som presumtiva
terrorister. I fråga om en av dessa verkställdes ett redan tidigare meddelat
utvisningsbeslut. I den förteckning som rikspolisstyrelsen enligt 30 § UtlL
skall upprätta över utlänningar som skall avvisas finns 126 utlänningar
upptagna. Bestämmelserna i den särskilda spaningslagen har under det senaste
året tillämpats i ett fall. De har fidigare tillämpats i tre fall.
Rikspolisstyrelsen har understrukit att det för styrelsens möjligheter att
fullgöra sina uppgifter i fråga om bekämpandet av terrorism är nödvändigt, att
det finns författningsmässiga förutsättningar att använda fillgänglig teknik
för informationsinhämtning. Rikspolisstyrelsen, som senare avser att lägga
fram förslag fill ändringar i den särskilda spaningslagen, föreslår att tills
vidare lagens giltighetstid förlängs.

Att
spaningslagen hittills har använts i förhållandevis begränsad omfattning bör
ses i belysning av garantierna i lagen mot en alltför vidsträckt tillämpning.
Sådana garantier har byggts in i de bestämmelser som gäller förfarandet och
beslutsprocessen. Lagen får exempelvis inte tillämpas i andra fall än då
utlänningen har avvisats eller utvisats som terrorist — eller i visst fall
avvisats eller utvisats av annat skäl och enligt regeringens beslut faller
under tertoristrekvisiten — men verkställighetshinder föreligger. En garanti
ligger också i ordningen med tidsbegränsad lagstiftning. Den restriktiva
användningen kan däremot inte tas till intäkt för att lagen inte behövs. Annan
lagstiftning kan antas i fortsättningen på samma sätt som hittills visa sig
vara otillräcklig när det gäller att förebygga tertoristdåd. Till detta kommer
att lagstiftningen kan beräknas ha en förebyggande effekt.

Mot
bakgmnd av vad jag nu har anfört om en pågående översyn av reglerna om telefonavlyssning
och om behovet tills vidare av sådana särskilda bestämmelser om bl.a.
telefonavlyssning som spaningslagen innehåller bör enligt min mening den
särskilda spaningslagen ges fortsatt fidsbegränsad giltighet. Jag förordar
därför att giltighetstiden för lagen föriängs med ytteriigare ett år, intill
utgången av år 1982.

Med
hänsyn till att förslaget endast avser föriängning av giltighetstiden synes
något yttrande av lagrådet inte behöva inhämtas.

Prop. 1981/82:45 11

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981