Prop. 1981/82:47

Prop.
1981/82:47

Regeringens proposition

1981/82:47

om
förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen;

beslutad
den 22 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att ania de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar BIRGIT FRIGGEBO

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås bestämmelser för att få en bättre överensstämmelse
mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen vid fastighetsbildning
över en församlingsgräns. Bestämmelserna innebär att församlingsgränsen skall
ändras, om det inte föreligger särskilda skäl.

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 47

Prop.
1981/82:47

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:991) om
ändring i kommunal och ecklesiasfik indelning i samband med fasfighetsbildning

dels att i 4 § ordet "Konungens" skall bytas ut
mot "regeringens",

dels att 3,5 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i
lagen skall införas en ny paragraf, 7 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sammanfaller
gräns för församling med kommungräns och ändras denna enligt 1 eller 2 §, undergår
församhngsgränsen motsvarande ändring. I annat fall påverkas församlingsgräns
icke av fastighetsbildning.

Om en församlingsgräns sammanfaller med en kommungräns
som ändras enligt 1 eller 2 §, ändras församlingsgränsen på samma sätt.

Vid fastighetsbildning över för-samlingsgråns i andra fall
gäller följande:

1. Mark
som genom fastighets

reglering överförs till en fastighet

eller samfällighet som i sin helhet

är belägen inom en annan försam

ling skall i fortsättningen höra till

den församlingen.

2.
Tillförs
en fastighet eller samfällighet som är belägen inom flera församlingar genom
fastighetsreglering mark från en annan församling, skall marken höra tdl en
av de först angivna församlingarna.

3.
öm en
fastighet eller samfällighet bildas av mark från flera församlingar, skall
den nya enheten höra till en av dessa församlingar.

Åndring
av församlingsgräns i de fall som avses i andra stycket sker genom beslut av
fastighetsregistermyndigheten. Myndigheten får i dessa fall i stället besluta
att församlingsgränsen skall lämnas orubbad, otn det föreligger särskilda
skäl.

Prop. 1981/82:47 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Vid prövning av fråga om medgivande fill
fastighetsbildning skall iakttagas att olämplig indelning i
förvaltningsområden eller avsevärd olägenhet för kommun eller församling ej
uppkommer. För sådant ändamål kan föreskrivas avsteg från 1 eller 2 §, dock ej
så att fastighet kommer att omfatta enskild mark inom mer än en kommun. Vidare
kan fastställas reglering rörande kommunernas eller församlingarnas inbördes
ekonomiska förhållanden och meddelas andra föreskrifter med anledning av indelningsändringen.
För undvikande av olämplig indelning i förvaltningsområden kan även bestämmas
att fastighet, samfälhghet eller del av samfällighet, som ej beröres av fasfighetsbildningen,
skall överflyttas till annan kommun eller församling.

Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i denna
paragraf får föras av kommun, församling och fastighetsägare som beslutet rör.

6§

Indelningsändring enligt denna Indelningsändring enligt 1-2 §§

lag träder i kraft den dag uppgift om och 3 § första
stycket träder i kraft

fastighetsbildningen införts i fas- den dag uppgift om fastighetsbild-

tighetsregistret, om ej annat be- ningen införts i fastighetsregistret,

stämts i beslut om medgivande till om ej annat bestämts i beslut om

fasfighetsbildningen. medgivande till fastighetsbildning-

en.

7§

/ ärenden om indelningsändring enligt 3 § andra och tredje
styckena skall fastighetsregistermyndigheten ge berörda kommuner, församlingar
och fastighetsägare tillfälle att yttra sig. om det inte är uppenbart
obehövligt. Vid behov skall samråd ske med domkapitlet.

Berörda kommuner, församlingar och fastighetsägare samt
andra som har yttrat sig och som beslutet angår skall utan dröjsmål underrättas
om fastighetsregistermyndighetens beslut i sådana ärenden. Beslutet
överklagas hos kammarkollegiet genom besvär inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades.

En indelningsändring enligt 3 § andra stycket träder i
kraft den dag beslutet därom vinner laga kraft, om inte annat har bestämts i
beslutet.

Prop.
1981/82:47

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid fastighetsbildning över
församlingsgräns tillämpas de nya bestämmelserna om uppgift om fastighetsbildningen
inte har förts in i fastighetsregistret före ikraftträdandet av denna lag. I
övrigt gäller äldre bestämmelser.

2
Förslag till

Lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs
att 4 kap. 41 § fastighetsbildningslagen (1970:988) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4
kap 41 §

Föranleder
fastighetsbildning som avses i 3 kap. 11 § ändring av gräns för kommun eller
församling, skall fasfighetsbildningsmyndighe-ten undertåtla kommunen eller
församlingen om fasfighetsbildningen och dess inverkan på indelningen i förvaltningsområden.
Kommunen eller församlingen skall beredas tillfälle att begära inhämtande av
medgivande som avses i 3 kap. 11 §, om ej sådant medgivande ändå skall inhämtas.

Föranleder
fastighetsbildningen ändring av gräns för kommun eller församling, skall
fastighetsbildningsmyndigheten underrätta kommunen eller församlingen om fastighetsbildningen
och dess inverkan på indelningen i förvaltningsområden. Kommunen eller församlingen
skall beredas tillfälle att begära inhämtande av medgivande som avses i 3 kap.
11 §, om ej sådant medgivande ändå skall inhämtas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Prop.
1981/82:47 5

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-01

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo,
Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson,
Gustafsson, Elmstedt, Ahrland.

Föredragande:
statsrådet Friggebo

Lagrådsremiss
om förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen

1 Inledning

Vid
tillkomsten av lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar (indelningslagen) förutsattes att frågan
om att öka överensstämmelsen mellan församlingsindelningen och
fastighetsindelningen skulle utredas ytterligare (se prop. 1978/ 79:157 s. 97).
För att inom regeringskansliet göra denna utredning bildades en arbetsgrupp.

Arbetsgruppen
har utarbetat promemorian (Ds Kn 1980:8) Förhållandet mellan
församlingsindelningen och fastighetsindelningen. Promemorian, som bl. a.
innehåller ett förslag fill ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning, har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian som bilaga 1, dels en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
som bilaga 2. Beträffande nuvarande förhållanden och arbetsgmppens närmare
överväganden hänvisas till promemorian.

2 Allmän
motivering

2.1
Allmänna synpunkter

Fastighetsbildningslagen
(1970:988, FBL) bygger på principen att kommungräns skall sammanfalla med
fastighetsgräns. Om en fastighetsbildning sker över en kommungräns, skall
därför även kommungränsen ändras. Bestämmelser om hur denna ändring skall gå
till finns i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning
i samband med fastig-

Prop.
1981/82:47 6

hetsbildning
(LÄIF). En fastighetsbildning som enligt det nu sagda leder till en ändrad
kommunindelning får emellertid enligt 3 kap. 11 § FBL endast ske, om åtgärden
är av väsentlig betydelse för en ändamålsenlig fastighetsindelning eller om den
kommunala indelningen blir lämpligare.

Om
kommunindelningen ändras i administrativ ordning enligt 1979 års indelningslag,
möjliggör bestämmelserna i 13 kap. FBL att fastighetsindelningen anpassas till
den ändrade kommunindelningen.

En
fastighetsbildning över en församlingsgräns leder i princip inte fill någon
ändrad församlingsindelning. Enligt 3 § LÄIF påverkas nämligen
församlingsgränsen av en fastighetsbildning endast om församlingsgränsen sammanfaller
med en kommungräns som ändras vid fastighetsbildningen. För en
fastighetsbildning över en församlingsgräns gäller inte heller några särskilda restrikfioner
motsvarande dem som enligt 3 kap. 11 § FBL gäller för en fastighetsbildning
över en kommungräns. Inte heller är bestämmelserna i 13 kap. FBL om anpassning
av fastighetsindelningen till kommunindelningen fillämpliga på
församlingsindelningen.

För
att öka överensstämmelsen mellan församlings- och fastighetsindelningen har
arbetsgruppen föreslagit att församlingsgränsen skall ändras, när en
fastighetsbildning annars skulle leda till att en fastighetsgräns och en
församlingsgräns kom att avvika från varandra. Del bör dock enligt arbetsgruppen
finnas en undantagsregel som gör det möjligt att medge att en sådan
församlingsgräns som inte sammanfaller med kommungräns skall lämnas orubbad, om
det finns särskilda skäl till det. Som exempel på sådana särskilda skäl nämner arbetsgmppen
att en ändrad indelning skulle få betydande ekonomiska konsekvenser för en
församling.

Enligt
arbetsgruppens mening bör några restriktioner för fastighetsbildning över
församlingsgräns inte uppställas. 3 kap. 11 § FBL bör således inte vara
tillämplig. Inte heller bör bestämmelserna i 13 kap. FBL om fastighetsbildning
för samordning med kommunal indelning göras tillämpliga på församlingsgränser.

Samtliga
remissinstanser har fillstyrkt arbetsgruppens förslag att församlingsindelningen
skall följa ändringar i fastighetsindelningen, om det inte finns särskilda skäl
att lämna församlingsgränsen orubbad. Samfiiga remissinstanser har vidare delat
arbetsgruppens uppfattning att några restriktioner för fastighetsbildning över
församlingsgräns inte bör uppställas. Slutligen har en stor majoritet bland
remissinstanserna lämnat utan erinran arbetsgmppens mening att bestämmelserna i
13 kap. FBL om fastighetsbildning för samordning med kommunal indelning inte
bör göras tillämpliga på församlingsgränser.

För
egen del vill jag anföra följande i fråga om huvudlinjerna i arbetsgruppens
förslag. Arbetsgmppens utredning och remissutfallet ger klart vid handen alt
bristande överensstämmelse mellan församhngs- och fastighetsindelningen vållar
olägenheter både för fastighetsägare och för myndigheterna. För myndigheterna
uppstår olägenheter främst vid fastighets-

Prop.
1981/82:47 7

redovisning,
taxering, folkbokföring samt indelning i valkretsar och valdistrikt.
Arbetsgruppens förslag till hur frågan om förhållandel mellan församlingsindelningen
och fastighetsindelningen bör lösas är enligt min mening i princip väl avvägt.
I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig alltså till arbetsgruppens
uppfattning att församlingsgränsen i princip bör ändras, när en
fastighetsbildning annars skulle leda till att en fastighetsgräns och en
församlingsgräns kom att avvika från varandra. Som arbetsgruppen har anfört
bör det finnas en undantagsregel som gör det möjligt att medge att en
församlingsgräns som inte sammanfaller med kommungräns lämnas orubbad, om det
finns särskilda skäl till det.

Vidare är jag ense med
arbetsgruppen om att några restriktioner för fastighetsbildning över
församlingsgräns inte bör uppställas och alt inte heller bestämmelserna i 13
kap. FBL om fastighetsbildning för samordning med kommunal indelning bör göras
tillämpliga på församlingsgränser. En motsatt ordning skulle enligt min mening
verka tyngande på fastighetsbildningen och även kunna motverka en lämplig
fastighetsindelning (jfr prop. 1970:144 s. 96).

2.2
Beslut i indelningsfrågor i samband med fastighetsbildning

Som
jag tidigare har nämnt får enligt 3 kap. 11 § FBL fastighetsbildning som medför
ändring av gräns för en kommun ske endast om åtgärden är av väsentlig betydelse
för en ändamålsenlig fastighetsindelning eller om den kommunala indelningen
blir lämpligare. Till sådan fastighetsbildning skall vidare enligt samma lagrum
inhämtas regeringens eller länsstyrelsen medgivande, om
fastighetsbildningsmyndigheten finner att gränsändringen kan medföra olämplig
indelning i förvaltningsområden. Medgivande skall alltid inhämtas, om kommun
eller församling begär det eller åtgärden innebär att en hel fastighet överförs
till en annan domkrets för allmän underrätt. Är fastighetsbildningen beroende
av medgivande enligt det nu sagda, skall fastighetsbildningsmyndigheten anmäla
förhållandet till länsstyrelsen.

Enligt
2 § LÄIF är det fasfighetsbildningsmyndigheten som beslutar om ändring av
kommungräns i samband med fastighetsbildning.

Arbetsgmppen har
föreslagit att 2 § LÄIF ändras så att det i stället blir fastighetsregistermyndigheten
som efter förslag av fastighetsbildningsmyndigheten beslutar i frågor om
ändring av kommungräns i samband med fastighetsbildning. Samma ordning bör
enligt arbetsguppen gälla när det är fråga om att ändra församlingsindelningen
i samband med fastighetsbildning.

De remissinstanser,
däribland statens lantmäteriverk och fastighetsbildningsutredningen, som
särskilt har uppehållit sig vid denna fråga, har stälU sig avvisande till arbetsgmppens
förslag när det gäller beslutanderätten vid ändring av kommungräns. Däremot
har en stor majoritet bland remissinstanserna godtagit arbetsgmppens förslag om
att beslutanderätten

Prop. 1981/82:47 8

vid
ändring av församlingsgräns skall läggas på fastighetsregistermyndigheten.
Svenska kommunförbundet och länsstyrelsen i Västernortlands län anser dock att
fastighetsbildningsmyndigheten bör besluta i dessa frågor.

När
det först gäller beslutanderätten vid ändring av kommungräns instämmer jag i
den kritik som har förts fram under remissbehandlingen. Som statens
lantmäteriverk och fastighetsbildningsutredningen har betonat i sina
remissyttranden måste ju fastighetsbildningsmyndigheten ändå alltid - främst
till följd av de nyss redovisade bestämmelserna i 3 kap. 11 § FBL — sätta sig
in i frågan om fastighetsbildningens konsekvenser för kommunindelningen. Mot
denna bakgrund framstår det som oprakfiskt att dessutom låta
fastighetsregistermyndigheten sätta sig in i indelningsfrågan och fatta beslul
i denna. Jag förordar därför att fastighetsbildningsmyndigheten även i
fortsättningen skall besluta om markens kommunlillhörighet vid
fastighetsbildning över kommungräns.

När
det däremot gäller frågor om ändring i församlingsindelningen talar starka
praktiska skäl för den av arbetsgruppen förordade lösningen. Det råder en
principiell skillnad mellan fastighetsbildning över kommungräns och
fastighetsbildning över enbart församlingsgräns. I det senare fallet skall,
enligt vad jag tidigare har förordat, 3 kap. 11 § FBL inte fillämpas. En
fastighetsbildning över enbart församlingsgräns får således i princip äga mm
oavsett vad följderna blir för församlingsgränsen. Fastighetsbildningsmyndigheten
har därför från fastighetsbildningssynpunkt inte någon anledning att närmare
pröva frågan om vad en fastighetsbildningsåtgärd innebär i
församlingshänseende. Mot denna bakgrund kan det antas att en ordning med
fastighetsbildningsmyndigheten som beslutande organ i fråga om ändring i
församlingsindelningen på ett onödigt sätt skulle komma att tynga
fastighetsbildningsverksamheten. En följd av delta skulle kunna bli ökade förtättningskostnader
för den enskilde sakägaren.

Fasfighetsregistermyndigheterna
har redan nu att handlägga registrering av beslutade ändringar i
församlingsindelningen och fär inte sällan i uppdrag att framställa
underlagsmaterial till sådana ändringar. Fastighetsregistermyndigheterna har
därför i förhållande lill fastighetsbildningsmyndigheterna en bättre överblick
över och en störte erfarenhet av frågor som rör ändringar i
församlingsindelningen. Härtill kommer att många av fastighetsregistermyndigheterna
har ett helt län som verksamhetsområde. Var och en av dessa myndigheter kan
därför antas komma att få en avsevärt störte erfarenhet än en
fastighetsbildningsmyndighet av ärenden som avser ändring av församlingsgräns i
samband med fasfighetsbildning.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att fastighetsregistermyndigheten
skall besluta i frågor om ändring i församlingsindelningen i samband med
fastighetsbildning.

Att,
som arbetsgmppen har föreslagit, fastighetsbildningsmyndigheten skall lägga
fram förslag till fastighetsregistermyndighetens beslut i frågor om
församlingsindelningen är emellertid enligt min mening mindre lämp-

Prop.
1981/82:47 9

ligt.
Som jag nyss har anfört saknar fastighetsbildningsmyndigheten från
fastighetsbildningssynpunkt anledning att närmare pröva frågan om vad en fastighetsbildningsåtgärd
innebär i församlingshänseende. Det är därför enligt min mening omofiverat att
belasta denna myndighet med uppgiften att lämna förslag till fasfighetsregistermyndigheten
om församlingstillhörighet. Arbetsgruppens förslag bör alltså inte genomföras
i denna del.

2,3
Förfarandet hos fastighetsregistermyndigheten m. m.

Arbetsgruppen
föreslår en automatiskt verkande lagregel som innebär att församlingsgränsen i
flertalet fall kommer att ändras på samma sätt som fastighetsgränsen. I vissa
fall måste dock fastighetsregistermyndigheten särskilt bestämma till vilken
församling en ny enhet skall höra. Som jag tidigare har berört föresläs vidare
att fastighetsregistermyndigheten får besluta att församlingsgränsen skall
lämnas ombbad, om det föreligger särskilda skäl.

Till
den närmare utformningen av dessa bestämmelser återkommer jag i
specialmotiveringen. Vid remissbehandlingen har emellertid flera remissinstanser
framhållit att fastighetsregistermyndighetens ställningstagande bör kunna
överklagas även om detta innebär att församlingsgränsen enligt den automatiskt
verkande regeln ändras pä samma sätt som fastighetsgränsen. Arbetsgruppen har
inte särskilt behandlat denna fråga.

Jag
delar remissinstansenas uppfattning i denna fråga. Fastighetsregistermyndigheten
måste alltid ta ställning till om det föreligger särskilda skäl för att lämna
församlingsgränsen orubbad. Ett beslut att ändra församlingsgränsen på samma
sätt som fastighetsgränsen bör alltså kunna överklagas av den som vill att
församlingsgränsen inte skall ändras. En sådan ordning förutsätter att
fastighetsregistermyndigheten meddelar ett uttryckligt beslut om
församlingsgränsen även när denna skall ändras på samma sätt som
fastighetsgränsen. Enligt min mening kommer handläggningen vid fastighetsregistermyndigheten
knappast att betungas av kravet på ett uttryckligt beslut i samtliga fall.

Jag
förordar på gmnd av det anförda att fastighetsregistermyndigheten skall meddela
ett uttryckligt beslut om församlingsgränsen i samtliga fall och att besluten
skall kunna överklagas. Jag återkommer strax till frågan om vem som bör ha rätt
att överklaga.

En
indelningsändring enligt LÄIF i dess nuvarande lydelse sker i vissa fall (se 1
och 3 §§) automatiskt utan att något beslut därom fattas. I andra fall (se 2 §)
sker indelningsändringen genom beslut av fastighetsbildningsmyndigheten under
fastighetsbildningsförrättningen men utan att beslutet kan överklagas särskilt.
En följd av det sistnämnda är att indelningsändringen kommer att vinna laga
kraft samtidigt med fastighetsbildningen. Det är därför naturligt )tt
indelningsändringen också får träda i kraft samtidigt med fastighetsbildningen,
dvs. den dag då uppgift om fastighetsbildningen

Prop. 1981/82:47 10

förs
in i fastighetsregistret. Att så skall ske är också innebörden i huvudregeln i
6 § LÄIF i dess nuvarande lydelse.

Den
angivna huvudregeln är enligt min uppfattning mindre lämplig då det gäller
sådana beslut om ändrad församlingsindelning som avses i förevarande förslag.
Dessa beslut skall fattas av fastighetsregistermyndigheten och inte av fasfighetsbildningsmyndigheten
och de skall dessutom, enligt vad jag nyss har förordat, kunna överklagas
särskilt.

Följden blir att besluten
regelmässigt kommer att vinna laga kraft senare än de fastighetsbildningsbeslut
av vilka de är beroende. Den av arbetsgruppen föreslagna huvudregeln, som
motsvarar 6 § LÄIF i dess nuvarande lydelse, medför i dessa fall att
registreringen av fastighetsbildningen får anstå tills frågan om
församlingsgränsen är avgjord. Ikraftträdandet av fastighetsbildningen kommer
alltså att fördröjas. Som flera remissinstanser har framhållit innebär en sådan
fördröjning påtagliga olägenheter för sakägarna.

Med
hänsyn till det nu anförda har jag funnit att ikraftträdandet av en fastighetsbildning,
som föranleder en församlingsgränsändring enligt förevarande förslag, bör ske
oberoende av när församlingsgränsändringen träder i kraft.

Församlingsgränsändringen
bör i sin tur träda i kraft när beslutet om ändringen har vunnit laga kraft. I
vissa fall kan det dock vara skäl att skjuta på ikraftträdandet fill en senare
tidpunkt, t. ex. ett årsskifte. Jag tänker då framför allt på sådana fall där
det genom indelningsändringen överförda området är bebott eller är av störte
omfattning (jfr prop. 1978/79:157 s. 70). Jag föreslår därför att det ges en
möjlighet alt i beslutet om indelningsändringen bestämma en senare tidpunkt
för ikraftträdandet än den dag då beslutet vinner laga kraft.

Kammarkollegiet är central
förvaltningsmyndighet i indelningsfrågor. Jag delar därför arbetsgruppens
uppfattning att det är lämpligt att fastighetsregistermyndighetens beslut i
indelningsärenden får överklagas hos kammarkollegiet.

Arbetsgruppen
har föreslagit en bestämmelse om att talan mot fastighetsregistermyndighetens
beslut får föras av kommun, församhng och fastighetsägare som beslutet rör. I 5
§ andra stycket LÄIF i dess nuvarande lydelse finns en motsvarande bestämmelse
om talerätt mot länsstyrelsens beslut i ärenden som avses i den paragrafen.

Kammarkollegiet
har i sitt remissyttrande föreslagit att enskildas rätt att överklaga i de
berörda fallen inte skall begränsas till enbart fastighetsägare.

För egen del ansluter jag
mig fill kammarkollegiets uppfattning. Inte bara en fastighetsägare utan även l.ex.
en hyresgäst kan ju i olika avseenden beröras av ett beslut om ändrad
indelning. Då det gäller talan mot fastighetsregistermyndighetens beslut
enligt förevarande förslag och talan mot beslut av länsstyrelse enligt 5 § i
dess nuvarande lydelse bör därför enligt

Prop.
1981/82:47 11

min
mening talerätt tillkomma inte bara kommun, församling och fastig-helsägare
utan även annan som beslutet angår, om det har gått honom emot. Denna krets taleberättigade
sammanfaller emellertid med den krets son är taleberätfigad enligt 11 §
förvaltningslagen (1971:290). Särskilda bestämmelser i LÄIF om vilka som har
talerätt blir därför i fortsättningen överflödiga.

2.4 Beslut
i indelningsfrågor enligt indelningslagen

Jag
delar arbetsgmppens uppfattning att nuvarande oöverensstämmelser mellan
församlings- och fastighetsindelning får, när det bedöms lämpligt, undanröjas
genom indelningsändring enligt indelningslagen.

Enligt
3 kap. 2 § indelningslagen beslutar regeringen om alla störte ändringar i
församlingsindelningen. Enligt 3 kap. 4 § första stycket får kammarkollegiet
besluta om en sådan ändring i församlingsindelningen som behövs på grund av
oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållandena och
som inte föranleder ekonomisk reglering mellan församlingar. Om de församlingar
som närmast berörs av en sådan indelningsändring som avses i 4 § första stycket
är ense om denna och ändringen avser församlingar i samma län, får dock enligt
samma paragraf andra stycket länsstyrelsen besluta om ändringen. Ansökan resp.
anmälan skall dock alltid göras hos kammarkollegiet som i förekommande fall överlämnar
ärendet till länsstyrelsen (se KU 1978/79:40 s. 7 f).

Motsvarande
regler gäller enligt 1 kap. indelningslagen för handläggning av frågor om ändring
i den kommunala indelningen.

I
sitt remissyttrande har statens lantmäteriverk föreslagit att ett fristående
indelningsärende enligt indelningslagen normalt bör kunna tas upp av länsstyrelsen
utan föregående anmälan till kammarkollegiet. Länsstyrelsen i Öslergöfiands län
har framfört liknande synpunkter.

Inom
kommundepartementet handläggs en framställning från länsstyrelsen i Skaraborgs
län med samma syfte som nyssnämnda förslag av lantmäteriverket. Framställningen
remissbehandlas f. n. Jag anser för egen del att den fortsatta behandlingen av
detta ärende bör avvaktas innan ställning tas till om indelningslagens
bestämmelser bör ändras eller ej. Jag föreslår alltså inte någon ändring i
indelningslagens bestämmelser.

2.5 Kostnaderna
för reformen

Förslaget
om ändring i församlingsindelningen i samband med fastighetsbildning bör
enligt min mening medföra besparingar genom att antalet nya ärenden hos
kammarkollegiet och länsstyrelserna om indelningsändring enligt 3 kap. 4 §
indelningslagen i fortsättningen kommer att minska. Å andra sidan torde de
ökade arbetsuppgifter som läggs på fastighetsregistermyndigheten inte vara av
den omfattningen att de påkallar personalförstärkning.

Prop. 1981/82:47 12

Enligt
min uppfattning ryms därför förslaget väl inom ramen för oförändrade resurser.

2.6
Ikraftträdande m. m.

Det
är viktigt att fasfighetsregistermyndigheterna får en förberedelsetid inför de
nya arbetsuppgifter som förevarande förslag medför för dem. Jag föreslår därför
att den nya lagstiftningen får träda i kraft först den 1 juli 1982.

Enligt allmänna
grundsatser bör nya materiella rättsregler tillämpas endast beträffande sådana
förhållanden som har uppkommit efter reglernas ikraftträdande. Om en
oöverensstämmelse mellan församlings- och fastighetsindelning har inträtt till
följd av en fastighetsbildning som har avslutats först efter den nya
lagstiftningens ikraftträdande, blir alltså den nya lagstiftningen utan vidare
tillämplig. Enligt min mening är det emellertid från praktisk synpunkt lämpligt
att låta den nya lagstiftningen i viss utsträckning bli tillämplig, även om
fastighetsbildningen är avslutad när lagstiftningen träder i kraft. Jag tänker
härvid på fall då fastighetsbildningen inte har hunnit registreras i
fastighetsregistret. Om däremot uppgift om fastighetsbildningen har förts in i fastighetsregistrel
före lagstiftningens ikraftträdande blir situationen en annan. Enligt min
mening bör det inte komma ifråga att nu ålägga fastighetsregistermyndigheten
att bringa lill stånd överensstämmelse mellan församlingsgräns och
fastighetsgräns i alla de fall då under årens lopp oregelbundenheter har
uppkommit genom fastighetsbildning över församlingsgräns. En sådan uppgift
skulle vara betungande för fastighetsregistermyndigheten utan att med någon
högre grad av säkerhet medföra en däremot svarande nytta för det allmänna eller
för enskilda.

Med hänsyn till vad jag nu
har anfört föreslår jag en övergångsbestämmelse av innebörd att den nya
lagstiftningen skall gälla, även om fastighetsbildningen har avslutats men
uppgift om den inte har förts in i fastighetsregistret före lagstiftningens
ikraftträdande.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag lill

1. lag
om ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och eckle

siastik indelning i samband med fastighetsbildning,

2. lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

Förslagen bör fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 3'.

'
Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till
propositionen.

Prop. 1981/82:47 13

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning

Arbetsgmppen har föreslagit all lagen i fortsättningen får
heta "Lag om ändring i kommun- och församlingsindelning i samband med
fastighetsbildning". Enligt min mening föreligger inte tillräckliga skäl
för ett sådant namnbyte. Jag anser i stället att lagens rubrik bör behållas
oförändrad.

1 och 2§§ i gällande lydelse utgår från att en samfällighet
kan vara belägen inom flera kommuners områden.

Under hänvisning till 4 kap. förordningen (1908:74)
angående jordregister och 6§ fastighetsregisterkungörelsen (1974: 1059) har
arbetsgruppen gjort gällande att det i samband med registrering av
fastighetsbildning i princip inte kan förekomma samfälligheter belägna i skilda
socknar eller i skilda kommuner samt att paragrafernas lydelse därför kan
förenklas något.

För egen del kan jag inte biträda arbetsgruppens förslag
på denna punkt. Enligt min mening utesluter nämligen inte de av arbetsgruppen
åberopade bestämmelserna i jordregisterförordningen och
fastighetsregisterkungörelsen att en samfällighet kan vara belägen inom flera
kommuners områden. Även FBL räknar med att en samfällighet kan omfatta mark
inom flera kommuner (se 13 kap. 1 § FBL och prop. 1969:128 s. B 770).

Jag anser alltså att 1 § och 2 § första stycket bör
behålla sin nuvarande lydelse.

Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 2.2) bör enligt min mening någon ändring inte heller göras i 2 § andra
stycket. Detta innebär att fastighetsbildningsmyndigheten även i fortsättningen
skall besluta om markens kommuntillhörighet vid fastighetsbildning över kommungräns.

3 §

Om en försanilingsgräns sammanfaller med en kommungräns
som ändras enligt I eller 2 §, ändras församlingsgränsen på samma sätt.

Vid fastighetsbildning över församlingsgräns i andra fall
gäller följande:

1.
Mark som
genom fastighetsreglering överförs till en fastighet eller samfällighet som i
sin helhet är belägen inom en annan församling skall i fortsättningen höra till
den församlingen.

2.
Tillförs
en fastighet eller samfällighet som är belägen inom flera församlingar genom
fastighetsreglering mark från en annan församling, skall marken höra till en av
de först angivna församlingarna.

3.
Om en
fastighet eller samfällighet bildas av mark från flera församlingar, skall den
nya enheten höra till en av dessa församlingar.

Åndring
av församlingsgräns i de fall som avses i andra stycket sker genom beslut av
fastighetsregistermyndigheten. Myndigheten får i dessa fall i stället besluta
att församhngsgränsen skall lämnas orubbad, om det föreligger särskilda skäl.

Prop. 1981/82:47 14

Paragrafen
innehåller bestämmelser om hur församlingsgräns påverkas av fastighetsbildning.

Ändringen
i första stycket innebär dels att första meningen har fått en modernare språklig
utformning, de/s att den nuvarande andra meningen har utgått ("I annat
fall påverkas församlingsgräns icke av fastighetsbildning").

Andra
stycket innehåller de nya bestämmelserna om ändring av församlingsgräns i
andra fall än som avses i första stycket.

Reglerna
i stycket ansluter nära till bestämmelserna i I och 2§§ om när ändring av
kommungräns skall ske. Vid bestämmelsernas utformning har beaktats att en
fastighet kan vara belägen inom flera församlingar.

Andra
stycket första punkten har i arbetsgmppens lagförslag sin närmaste
motsvarighet i 3 § andra stycket a. Som flera remissinstanser, bl. a. fastighetsbildningsutredningen,
har påpekat täcker emellertid inte arbetsgmppens förslag det fallet att en
fastighetsbildning sker över en församlingsgräns som inte sammanfaller med
fastighetsgräns. Antag t. ex. att fastigheterna A och B gränsar till varandra.
Parallellt med den gemensamma gränsen löper en församlingsgräns över B, vilket
innebär att B blir belägen i två församlingar. A och en del av B ligger i samma
församling. Anlag att fastighetsbildning genomförs så att A tillförs mark från
B utmed den gemensamma fasfighetsgränsen. Om marken som tillförs A är belägen på
ömse sidor om den församlingsgräns som sträcker sig över B, kommer A efter fastighetsbildningsåtgärden
enligt nuvarande bestämmelser att bli belägen i två församlingar.

Enligt
min mening är den sistnämnda situationen helt jämförbar med de situationer som
regleras i punkten a i arbetsgruppens förslag.

På
grund av det anförda har första punkten utformats så att den, i motsats till
arbetsgruppens förslag, täcker även det fallet att fastighetsbildning sker
över en församlingsgräns som inte sammanfaller med faslig-hetsgräns.

Antag emellertid vidare -
för att anknyta till det nämnda exemplet — att i stället B tillförs mark från
A. B har redan före fastighetsbildningsåtgärden mark i skilda församlingar. De
ölägenheter som kan vara förknippade med detta finns därför redan när den
ändrade fastighetsindelningen sker. Enligt fastigheisbildningsutredningens
uppfattning finns det även för sistnämnda fall anledning att överväga en
ordning som innebär att överensstämmelse åstadkommes mellan församlingsgränsen
och fastighetsgränsen.

Jag
håller med om att det vid den sistnämnda typen av fall ofta kan vara lämpligt
alt få fill stånd en överensstämmelse mellan församlingsgränsen och
fastighetsgränsen. Denna överensstämmelse får emellertid åstadkommas, inte
enligt bestämmelserna i förevarande lag utan med fillämpning av
indelningslagen. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.4) ansluter jag mig nämligen till arbetsgmppens uppfattning att nuvarande
oöverensstämmelser mellan församlings- och fastighetsindel-

Prop. 1981/82:47 15

ning
får, när det bedöms lämpligt, undanröjas genom indelningsändring enligt
indelningslagen.

Andra siycket andra
punkten saknar motsvarighet i arbetsgruppens lagförslag. Antag emellertid att
en fastighet som är belägen i exempelvis tre församlingar tillförs mark genom
fastighetsreglering från en fastighet belägen i en fjärde församling.
Resultatet av denna fastighetsbildningsåtgärd blir med arbetsgmppens lagförslag
att fastigheten blir belägen i fyra för-samhngar mot tidigare endast tre.

Situafionen i det sist
beskrivna exemplet är enligt min mening fullt jämförbar med de fall som
arbetsgruppen har reglerat under 3 § andra stycket b i sitt lagförslag.

På
grund av det nu anförda föreslår jag den i andra punkten intagna bestämmelsen.

I
andra stycket tredje punkten regleras samma situationer som avses under 3 §
andra stycket b i arbetsgmppens lagförslag.

Enligt
tredje stycket första meningen sker ändring av församlingsgräns i de fall som
avses i andra stycket genom beslut av fasfighetsregistermyndigheten.

I
fråga om skälen för att besluten bör fattas av fastighetsregistermyndigheten
hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

Jag
har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) behandlat frågan om varför även
en sådan församlingsgränsändring som avses under andra stycket första punkten
påkallar ett formellt beslut.

En
sådan ändring av församlingsgräns som avses i första stycket sker enligt
gällande rätt automatiskt, utan att något formellt beslut därom fattas. Förevarande
förslag innebär inte här någon ändring av gällande rätt.

Enligt
tredje stycket andra meningen får fastighetsregistermyndigheten i de fall som
avses i andra stycket besluta att församlingsgränsen skall lämnas ombbad, om
det finns särskilda skäl till det. Ett skäl till att tillämpa denna
undantagsregel kan vara ett en ändrad församlingsindelning skulle få betydande
ekonomiska konsekvenser för en församling. I detta fall kan det vara lämpligare
att frågan om indelningsändring tas upp till prövning enligt indelningslagen.
Det blir då möjligt att behandla frågan om ekonomisk reglering mellan de
berörda församlingarna.

Det
kan vidare komma ifråga att tillämpa undantagsbestämmelsen, om de som bor inom
den berörda fastigheten ger till känna att de upplever en särskild anknytning
till en viss församhng och dess verksamhet.

5
§

Vid
prövning av fråga om medgivande till fastighetsbildning skall iakttagas att
olämplig indelning i förvaltningsområden eller avsevärd olägenhet för kommun
eller församling ej uppkommer. För sådant ändamål kan föreskrivas avsteg från 1
eller 2§, dock ej så att fastighet kommer att omfatta enskild mark inom mer än
en kommun. Vidare kan fastställas

Prop. 1981/82:47 16

reglering rörande kommunernas eller församlingarnas
inbördes ekonomiska förhållanden och meddelas andra föreskrifter med anledning
av indelningsändringen. För undvikande av olämplig indelning i
förvaltningsområden kan även bestämmas att fastighet, samfällighet eller del
av samfällighet, som ej beröres av fastighetsbildningen, skall överflyttas fill
annan kommun eller församling.

Andringen i paragrafen består i att det nuvarande andra
stycket har utgått ("Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i
denna paragraf får föras av kommun, församling och fastighetsägare som beslutet
rör").

Ändringen innebär att 11 § förvaltningslagen i
fortsättningen reglerar vilka som är taleberättigade mot länsstyrelsens beslut.

Skälen för lagändringen har jag redovisat i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3).

6 §

Indelningsändring enligt l-2§§ och 3 § första stycket
träder i kraft den dag uppgift om fastighetsbildningen införts i
fastighetsregistret, om ej annat bestämts i beslut om medgivande till
fastighetsbildningen.

Ändringen innebär att paragrafen i sakligt hänseende
behålls oförändrad. Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3).

7 §

/ ärenden om indelningsåndring enligt 3§ andra och tredje
styckena skall fastighetsregistermyndigheten ge berörda kommuner, församlingar
och fastighetsägare tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt.
Vid behov skall samråd ske med domkapitlet.

Berörda
kommuner, församlingar och fastighetsägare samt andra som har yttrat sig och
som beslutet angår skall utan dröjsmål underrättas otn
fastighetsregistermyndighetens beslut i sådana ärenden. Beslutet överklagas
hos kammarkollegiet genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades.

En indelningsändring enligt 3§ andra stycket tråder i
kraft den dag beslutet därom vinner laga kraft, om inte annat har bestämts i
beslutet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om kommunicering,
samråd, underrättelser, överklagande och ikraftträdande då det gäller sådana ärenden
som avses i de nya bestämmelserna i 3 § andra och tredje styckena.

Första stycket motsvarar 6 § i arbetsgruppens förslag.

Enligt min
mening kan kommunicering underiåtas i de flesta fall då fastighetsbildning över
församlingsgräns avser smärte, obebyggda områden.

Andra stycket första meningen innehåller en särskild regel
om underrättelse om beslut till dem som normalt kommer i fråga som klagoberättigade.

Prop.
1981/82:47 17

Undertättelsen kan ske genom ett enkelt skriftligt
meddelande eller genom en kopia av beslutet. Delgivning enligt delgivningslagen
(1970:428) behöver alltså inte äga rum.

Bestämmelsen
i andra stycket andra meningenom att fastighetsregistermyndighetens beslut får
överklagas hos kammarkollegiet (jfr 7 § i arbetsgmppens förslag) har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Av sistnämnda mening
framgår vidare att beslutet vinner laga kraft, om det inte har överklagats inom
tre veckor från den dag då det meddelades.

Tredje
stycket, som motsvarar 9 § i arbetsgmppens förslag, har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid
fastighetsbildning över församlingsgräns tillämpas de nya bestämmelserna om
uppgift om fastighetsbildningen inte har förts in i fastighetsregistret före
ikraftträdandet av denna lag. I övrigt gäller äldre bestämmelser.

Övergångsbestämmelsema har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.6).

4.2 Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen

4 kap. 41 §

Föranleder fastighetsbildning som avses i 3 kap. 11 §
ändring av gräns för kommun eller församling, skall
fastighetsbildningsmyndigheten underrätta kommunen eller församlingen om fastighetsbildningen
och dess inverkan på indelningen i förvaltningsområden. Kommunen eller
församlingen skall beredas tillfälle att begära inhämtande av medgivande som
avses i 3 kap. 11 §, om ej sådant medgivande ändå skall inhämtas.

Den föreliggande skyldigheten för
fastighetsbildningsmyndigheten enligt förevarande paragraf att undertåtla
kommun och församling om pågående fastighetsbildning i vissa fall syftar till
att ge dessa menigheter tillfälle att bevaka sina intressen i anslutning till
sådan fastighetsbildning som avses i 3 kap. 11 § fastighetsbildningslagen, dvs.
fasfighetsbildning över kommungräns.

Arbetsgmppens förslag innebär att tillämpningsområdet för
förevarande paragraf utvidgas. Enligt det förslaget blir
fastighetsbildningsmyndigheten nämligen skyldig att undertåtla berörda
församlingar även vid fastighetsbildning över församlingsgräns inom en kommun.

Enligt min
mening blir emellertid församlingarnas intresse av att få vetskap om
gränsdragningar i det sistnämnda fallet fillräckligt tillgodosett genom den av
mig föreslagna bestämmelsen i 7 § första stycket LÄIF om kommunicering.

Tillämpningsområdet för förevarande paragraf bör enligt
min uppfattning alltså behållas oförändrat. Detta har föranlett mig att
föreslå en mindre ändring i lagtexten. 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 47

Prop. 1981/82:47 18

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning,

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1981/82:47 19

Bilaga 1

KOMMUNDEPARTEMENTET

FORHALLANDET MELLAN FÖRSAMLINGSINDELNINGEN OCH FASTIGHETSINDELNINGEN

Promemoria upprättad i kommundepartementet i oktober 1980

DsKn 1980:8

Prop.
1981/82:47 20

Innehållsförteckning

1.
Inledning

2.
G ä llande r ä tt
m.m.

3.
Fr å gans tidigare behandling

4.
Ö verv ä ganden

5.
Specialmotiveving

5.1 F ö rslaget till
lag om ä ndring i lagen

(1970:991) om ä ndring i kommunal och

ecklesiastik indelning i samband med

fastighetsbildning

5.2 F ö rslaget till
lag om ä ndring i fastig

hetsbildningslagen (1970:988)

Bilaga 1. F ö rslag
till lag om ä ndring i lagen (1970:991) om ä ndring i kommunal och ecklesiastik indelning i
samband med fastighetsbildning

Bilaga 2. F ö rslag
till lag om ä ndring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)

Prop.
1981/82:47 21

1.
Inledning

I denna PM behandlas fr å gan
om hur en b ä ttre ö ver

ensst ä mmelse mellan f ö rsamlingsindelning och fas

tighetsindelning skall kunna å stadkommas
vid fas

tighetsbildning ö ver en f ö rsamlingsgr ä ns.

Riksdagen antog v å ren
1979 en ny lagstiftning om ä ndring i den
kommunala indelningen (prop. 1978/79: 157, KU 1978/79:40, rskr 1978/79:363).
Den nya lagen (1979:411) om ä ndring i
rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och f ö rsamlingar bygger p ä f ö rslag av indelningslagskommitt é n i bet ä nkandet
(SOU 1978:32) Ny indelningslag f ö r kommuner,
landstingskommuner och f ö rsamlingar. Vid lagens tillkomst f ö rutsattes att fr å gan
om att ö ka beroendet mellan f ö rsamlingsindelningen och fastighetsindelningen
skulle utredas ytterligare. F ö r att inom
regeringskansliet g ö ra denna utredning har bildats en
arbetsgrupp vars arbete h ä rmed redovisas. I arbetsgruppen har
ing å tt departementsr å det G ö ran G ö ransson, kommundepartementet, kammarr å det Marianne Cedermark, kammarkollegiet, avdelningsdirekt ö ren Bj ö rn
Bur é nius, statens lantm ä teriverk, hovr ä ttsassessorn
Jan Forsstr ö m, justitiedepartementet och
departementssekreteraren Gunnar Hermanson, kommundepartementet. G ö ransson har fungerat som ordf ö rande i arbetsgruppen.

G ä llande r ä tt m.m.

I fastighetsbildningslagen (1970:988, FBL) och lagen (1970:991)
om ä ndring i kommunal och ecklesiastik
indelning i samband med fastighetsbildning (LXIF) finns best ä mmelser om f ö rh å llandet mellan fastighetsindelningen och
indelningen i kommuner och f ö rsamlingar.

Prop.
1981/82:47 22

Best ä mmelserna reglerar dels f ö ruts ä ttningarna f ö r att fastighetsbildning ö ver gr ä ns
f ö r kommun och f ö rsamling skall f å
ä ga rum, dels i vilken m å n kommun- och f ö rsamlingsgr ä nser ä ndras i
samband med s å dan fastighetsbildning. Vidare
regleras f ö rfarandet i samband med
fastighetsbildning ö ver kommun- och f ö rsamlingsgr ä ns.

Genom 1970 å rs
fastighetsbildningslagstiftning har fastighetsbildning ö ver kommun- och f ö rsamlingsgr ä nser m ö jliggjorts
i en utstr ä ckning som tidigare saknade
motsvarighet. Det har vidare s ö rjts f ö r att samst ä mmighet
skall r å da mellan fastighetsindelning och kommunindelning.
Lagstiftningen inneb ä r att fastighetsbildning ö ver kommungr ä nser
och f ö rsamlingsgr ä nser i princip skall f å ä ga rum. Samst ä mmighet skall r å da
mellan fastighetsindelning och kommunindelning. D ä rf ö r skall kommungr ä nserna automatiskt ä ndras n ä r fastighetsgr ä nserna ä ndras.
En f ö rsamlingsgr ä ns ä ndras dock
endast om den sammanfaller med kommungr ä ns.
Vissa villkor uppst ä lls f ö r att fastighetsbildning ö ver
en kommungr ä ns skall f å ske. Vidare skall i vissa fall en administrativ pr ö vning av fastighetsbildningens l ä mplighet fr å n
indelningssynpunkt ä ga rum.

F ö re tillkomsten av denna
lagstiftning kunde gr ä nserna mellan f ö rvaltningsomr å den
(kommuner och f ö rsamlingar m.m.) vara av tv å slag. Det vanligaste var att gr ä nserna var beroende av fastighetsgr ä nserna, s å
att en ä ndring i fastighetsindelningen
automatiskt medf ö rde en motsvarande ä ndring av f ö rvaltningsomr å denas gr ä nser.
Emellertid f ö rekom det ocks å gr ä nser f ö r f ö rvaltningsomr å den som inte p å
detta s ä tt var beroende av fastighetsgr ä nser utan som i st ä llet var fastl å sta i visst l ä ge p å marken. I
fastighetsbildningslagstiftningen fanns ett flertal best ä mmelser som om ö jliggjorde
eller inskr ä nkte m ö jligheterna till fastighetsbild-

Prop,
1981/82:47 23

ning ö ver gr ä ns f ö r f ö rvaltningsomr å de.
S å lunda var med n å got undantag sammanl ä ggning av fastigheter som h ö rde
till skilda socknar eller andra f ö rvaltningsomr å den inte till å ten.
Ä goutbyte eller laga skifte fick
endast i vissa fall ske ö ver gr ä ns f ö r f ö rvaltningsomr å de.
Om s å dant ä goutbyte eller laga skifte ä gde
rum ö ver en gr ä ns som inte var beroende av fastighetsindelningen,
kunde f ö ljden bli att en fastighet kom att
f å ä gor inom olika f ö rvaltningsomr å den. Om l ä nsstyrelsen
i s ä dana fall fann att hindrande
oregelbundenhet i administrativ indelning hade uppkommit genom
fastighetsbildningen, skulle den vidta å tg ä rder f ö r
att undanr ö ja oregelbundenheten.

Till grund f ö r
den nu g ä llande regleringen i FBL och L Ä IF l å g
fastighetsbildningskommitt é ns bet ä nkande (SOU 1963:68) Fastighetsbildning och
propositionen med f ö rslag till fastighetsbildningslag (prop.
1969: 128) resp. en inom justitiedepartementet uppr ä ttad promemoria (Ju 1969; 8) och propositionen med f ö rslag till lag om inf ö rande av fastighetsbildninpslagen m.m. (prop. 1970:144). Betr ä ffande reglernas n ä rmare inneh å ll kan f ö ljande s ä gas.

I 3 kap. 11 §
FBL anges i f ö rsta stycket de materiella f ö ruts ä ttningarna f ö r att fastighetsbildning som medf ö r ä ndring av gr ä ns f ö r kommun
skall f å ä ga rum. S å dan å tg ä rd ä r till å ten endast om den ä r av v ä sentlig
betydelse f ö r en ä ndam å lsenlig fastighetsindelning eller
om den kommunala indelningen blir l ä mpligare.
Med den kommunala indelningen avses indelningen i borgerliga prim ä rkommuner. I andra stycket finns best ä mmelser om i vilka fall administrativ pr ö vning skall ä ga
rum. Regeringens eller l ä nsstyrelsens medgivande skall inh ä mtas, om fastighetsbildningsmyndigheten finner att
gr ä ns ä ndringen kan medf ö ra ol ä mplig indelning i f ö rvaltningsomr å den. Vidare

Prop. 1981/82:47 24

skall detta alltid ske, om kommun eller f ö rsamling beg ä r
det eller om å tg ä rden inneb ä r att hel fastighet ö verf ö rs till
annan domkrets f ö r allm ä n underr ä tt.
N ä r fastighetsbildning ä r beroende av medgivande enligt andra stycket,
skall fastighetsbildningsmyndigheten enligt tredje stycket anm ä la f ö rh å llandet till l ä nsstyrelsen.

Enligt f ö reskrift i 4
kap. 41 § FBL ä r fastighetsbildningsmyndigheten skyldig att i samtliga fall d å fastighetsbildningen f ö ranleder ä ndring
av gr ä ns f ö r kommun eller f ö rsamling underr ä tta kommunen eller f ö rsamlingen om å tg ä rden och dess inverkan p å indelningen
i f ö rvaltningsomr å den. Kommunen eller f ö rsamlingen skall beredas tillf ä lle
att beg ä ra inh ä mtande av medgivande enligt 3 kap. 11 § , om inte s å dant
medgivande ä nd å skall inh ä mtas.

I 13 kap. FBL behandlas fr å gan om fastighetsbildning i syfte att å stadkomma samst ä mmighet ired kommunal indelning i
fall d å bristande ö verensst ä mmelse
kan ha uppkommit t.ex. som en f ö ljd av en
indelnings ä ndring enligt indelningslagen. Best ä mmelserna inneb ä r
i korthet f ö ljande. Om en fastighet har enskild
mark p å ö mse sidor om en kommungr ä ns,
skall fastighetsindelningen ä ndras s å att den st ä mmer
ö verens med den kommunala indelningen.
Om en samf ä llighet best å r av mark inom olika kommuner, skall s å dan ä ndring ske,
om inte de allm ä nna fastighetsbildningsvillkoren
enligt FBL d ä rigenom å sidos ä tts. Ä ndringarna skall ske genom fastighetsreglering eller
avstyckning. Det ankommer p å l ä nsstyrelsen att ta initiativ till s å dan fastighetsbildning.

Det finns inte n å gra
motsvarande regler om att fastighetsindelningen ocks å skall anpassas efter f ö rsamlingsindelningen. I prop. 1969:128 med f ö rslag till fastighetsbildningslag uttalade f ö redragande departementsche-

Prop.
1981/82:47 25

fen (s. B 767-768) att en s å dan ordning skulle kunna leda till en splittring av fastighetsbest å ndet och motverka det p å g å ende
rationaliseringsarbetet inom jordbruket och skogsbruket. Dessa ol ä genheter ans å g
departementschefen v ä ga betydligt tyngre ä n de nackdelar som den bristande ö verensst ä mmelsen
mellan ifr å gavarande indelningsformer f ö r med sig.

I 1 och 2 §§ L Ä IF fastsl å s
principen att kommungr ä ns ä r beroende av fastighetsgr ä ns.
Enligt 1 § skall mark som genom
fastighetsreglering ö verf ö rs till fastighet inom annan kommun i forts ä ttningen h ö ra
till den kommunen. Detsamma g ä ller n ä r mark ö verf ö rs till samf ä llighet
som i sin helhet ä r bel ä gen inom annan kommun. Tillf ö rs samf ä llighet
som ä r bel ä gen inom flera kommuner genom fastighetsreglering mark fr å n annan kommun, skall enligt 2 § fastighetsbildningsmyndigheten best ä mma att marken skall h ö ra till en av de f ö rst angivna
kommunerna. Om fastighet eller samf ä llighet
bildas av mark fr å n flera kommuner, skall
fastighetsbildningsmyndigheten best ä mma
till vilken av kommunerna den nya enheten skall h ö ra.

I departementspromemorian som l å g till grund f ö r
L Ä IF framh ö lls att samordning borde ske med reglerna i 13 kap. FBL,
som syftar till att anpassa fastighetsindelningen efter den kommunala
indelningen. Enligt dessa skall s å som
tidigare n ä mnts fastighetsindelningen alltid ä ndras om en fastighet har enskild mark p å b å da sidor om
en kommungr ä ns, medan en samf ä llighet kan f ä f ö rbli bel ä gen
inom flera kommuners omr å den. N ä r det g ä llde
att till lagtext ö verf ö ra principen om att kommungr ä nsen
skulle vara direkt beroende av fastighetsindelningen hade man s å lunda att utg å
fr å n att en fastighets enskilda mark
f ö re den aktuella fastighetsbildnings å tg ä rden i sin
helhet var bel ä gen inom samma kom-

Prop. 1981/82:47 26

mun. I fr å ga om en samf ä llighet hade man att r ä kna med att den kunde delas av en kommungr ä ns. Med dessa utg å ngspunkter har de olika situationer d å fastighetsbildning skall leda till ä ndrad kommunindelning i promemorian beskrivits p å f ö ljande s ä tt.

1.
Fastighet eller
s å dan samf ä llighet som i sin helhet ä r bel ä gen inom en kommun
tillf ö rs genom fastighetsreglering mark
fr å n annan kommun.

2.
Genom
fastighetsreglering f å r samf ä llighet som ligger inom flera kommuners omr å den mark fr å n
annan kommun.

3.
Fr å n samf ä llighet
som nyss n ä mnts avstyckas mark som delas av kommungr ä ns f ö r att bilda
s ä rskild fastighet.

4.
Fastighet
bildas genom sammanl ä ggning av mark fr å n flera kommuner.

5.
Av mark fr ä n flera kommuner bildas samf ä llighet genom fastighetsreglering.

I fall 1 uppn å dde
man enligt promemorian ö verensst ä mmelse mellan fastighetsindelningen och den
kommunala indelningen genom en regel som inneb ä r att den ö verflyttade marken i forts ä ttningen skall h ö ra
till samma kommun som den fastighet eller samf ä llighet som tillf ö rts marken (1 § ).

I fallen 2-5 var det inte m ö jligt att å stadkomma en liknande automatiskt
verkande reglering. I fall 2 borde principen om kommungr ä nsens beroende av fastighetsgr ä ns enligt promemorian leda till att den ö verf ö rda marken h ä nf ö rdes till n å gon av de kommuner inom vilkas omr å den samf ä lligheten
var bel ä gen. I fallen 3-5 bor-

Prop.
1981/82:47 27

de samma grundsats f ö ranleda
att den nybildade fastigheten eller samf ä lligheten
skulle h ö ra till en av de kommuner varifr å n mark h ä mtats.
I inget av de nu ber ö rda fallen var det m ö jligt att i en lagbest ä mmelse direkt reglera fr å gan om kommuntillh ö righeten. Det har d ä rf ö r enligt promemorian ö verl ä mnats ä t fastighetsbildningsmyndigheten att efter bed ö mande av omst ä ndigheterna
i varje s ä rskilt fall besluta i fr å gan (2 § ).

Att n ä rmare ange de omst ä ndigheter som borde beaktas vid pr ö vningen av fr å gan
om kommuntillh ö righeten var enligt promemorian
vanskligt. I fall 2 skulle den ö verf ö rda markens bel ä genhet
oftast f å tillm ä tas avg ö rande
betydelse. 1 fallen 3-5 skulle h ä nsyn b ö ra tas till storleken och v ä rdet av de olika omr å den som skulle ing å i den
nybildade fastigheten eller samf ä lligheten.
Ocks å andra faktorer borde emellertid
beaktas, exempelvis om n å got av omr å dena skulle vara bebott. Riktm ä rket borde i samtliga situationer vara att å stadkomma en s å
l ä mplig kommunindelning som m ö jligt. Det framh ö lls
dock att fastighetsbildningsmyndighetens handlingsm ö jligheter var beskurna och att man inte alltid kunde
r ä kna med att p å detta s ä tt
f ä till st å nd en godtagbar kommunindelning. Huvudsyftet med
reglerna i 1 och 2 §§ skulle ju vara att fastsl å principen om kommungr ä nsens beroende av fastighetsgr ä ns.
Intresset av en ä ndam å lsenlig kommunindelning skulle tillgodoses fr ä mst genom best ä mmelserna
om administrativ pr ö vning av fastighetsbildningsfr å gan i 3 kap. 11 §
FBL och 4-6 §§ L Ä IF.

I 3 § L Ä IF regleras i vad m ä n ocks å f ö rsamlings-gr ä ns skall vara beroende av fastighetsgr ä ns. D ä r f ö reskrivs att en f ö rsamlingsgr ä ns p å verkas av
fastighetsbildning endast om den sammanfaller med en

Prop.
1981/82:47 28

kommungr ä ns som ä ndras vid fastighetsbildningen. N ä r fastighetsbildning sker ö ver en annan f ö rsamlingsgr ä ns, kan allts å
en fastighet komma att bli bel ä gen inom
flera f ö rsamlingars omr å de.

I promemorian h ä nvisades
till att man vid utformningen av best ä mmelserna
i 13 kap. FBL s å som tidigare n ä mnts inte ansett det vara m ö jligt att kr ä va
att fastighetsindelningen skall anpassas efter s å dana ä ndringar i f ö rsamlingsindelningen som grundar sig p å administrativa beslut. N å gon fullst ä ndig
ö verensst ä mmelse mellan dessa olika slag av indelningar skulle
f ö ljaktligen inte komma att f ö religga. Redan p å
grund h ä rav framstod det enligt
promemorian som mindre angel ä get att
fordra att f ö rsamlingsindelningen alltid skulle ä ndras, om fastighetsbildningen ber ö rde flera f ö rsamlingars
omr å den. Inte heller eljest ans å gs n å gra tvingande
sk ä l kunna anf ö ras till st ö d
f ö r en s å dan ordning. M ö jligen
kunde det anf ö ras att folkbokf ö ringen f ö rsv å rades genom den bristande ö verensst ä mmelsen
mellan fastighetsindelningen och f ö rsamlingsindelningen.
Ol ä genheterna h ä rav ans å gs
dock vara av begr ä nsad r ä ckvidd och v ä ga
l ä tt i f ö rh å llande till
de sv å righeter som skulle uppst å f ö r fastighetsbildningen,
om f ö rsamlingsgr ä nserna gjordes beroende av fastighetsgr ä nserna. P ä
grund h ä rav borde enligt promemorian f ö rsamlingsgr ä ns
i princip inte p å verkas av fastighetsbildning.
Emellertid borde ett undantag g ö ras fr å n denna regel. I de fall d å f ö rsamlingsgr ä ns sammanf ö ll
med kommungr ä ns kr ä vde n ä mligen intresset av ordning och
reda i indelningsh ä nseende att f ö rsamlingsgr ä nsen
ä ndrades, om kommungr ä nsen ä ndrades
genom fastighetsbildning.

Prop. 1981/82:47 29

Kammarkollegiet kritiserade i sitt remissyttrande f ö rslaget i denna del och f ö rordade att f ö rsamlingsgr ä ns helt skulle j ä mst ä llas med kommungr ä ns.
Enligt kollegiets mening skulle ol ä genheterna
av att fastighetsgr ä nser och f ö rsamlingsgr ä nser
inte st ä mde ö verens komma att bli v ä sentliga
inte bara i fr å ga om indelningen i valkretsar och
valdistrikt utan ocks å f ö r taxerings- och folkbokf ö ringsrayndig-heterna
liksom f ö r vederb ö rande fastighets ä gare.
Kollegiet framh ö ll att m å nga av de indelnings ä renden som dittills handlagts hade haft till syfte just att undanr ö ja bristande ö verensst ä mmelse mellan fastighetsgr ä ns och f ö rsamlingsgr ä ns.

Departementschefen (prop. 1970:144 s.96) ans å g emellertid att kammarkollegiet ö verbetonat de ol ä genheter
som en bristande ö verensst ä mmelse mellan fastighetsindelningen och f ö rsamlingsindelningen kunde medf ö ra. En s å dan
reglering som "kammarkollegiet f ö rordat
skulle vidare f ö ruts ä tta en komplettering av best ä mmelsen
i 3 kap. 11 § FBL s å att samma h ä nsyn
skulle tas till f ö rsamlingsgr ä ns som till kommungr ä ns. Vidare skulle enligt departementschefen en ä ndring beh ö va
g ö ras av reglerna i 13 kap. FBL s å att fastighetsindelningen skulle anpassas ä ven till ä ndringar
i f ö rsamlingsindelningen. Att en s å dan ordning skulle verka tyngande p å fastighetsbildningsverksamheten och ä ven kunna motverka en l ä mplig fastighetsindelning ans å g departementschefen ligga i ö ppen dag.

Hos kammarkollegiet har under de senaste å ren an-h ä ngiggjorts
ett flertal ä renden om ä ndring i f ö rsamlingsindelningen,
vilka haft sin grund i oregelbundenheter som uppkommit genom
fastighetsbildning

Prop. 1981/82:47 30

ö ver
f ö rsamlingsgr ä ns. Ä rendena har
i de flesta fall uppkommit genom anm ä lan
av l ä nsstyrelsen. N å gra ä renden har v ä ckts av en kommun eller f ö rsamling.

4 § L Ä IF inneh å ller best ä mmelser om handl ä ggningen

av ä renden om medgivande till
fastighetsbildning

enligt 3 kap. 11 § FBL samt om beslutander ä tten

i s å dana ä renden. I paragrafens f ö rsta stycke
f ö reskrivs att l ä nsstyrelsen skall verkst ä lla beh ö vlig
utredning i dessa ä renden. Betr ä ffande beslutander ä tten g ä ller enligt andra stycket som
huvudregel att ä rendet skall avg ö ras av l ä nsstyrelsen.
Inneb ä r fastighetsbildningen ä ndring av l ä nsgr ä ns eller f ö religger
eljest s ä rskilda sk ä l skall l ä nsstyrelsen
dock underst ä lla ä rendet regeringens pr ö vning.

5 § L Ä IF inneh å ller dels vissa riktlinjer f ö r den

administrativa pr ö vningen av fastighetsbildningsfr å

gan, dels regler om
besv ä r ö ver l ä nsstyrelsens be

slut i s å dana ä renden. Vid pr ö vning av fr å ga om med

givande till fastighetsbildning skall iakttas att

ol ä mplig indelning i f ö rvaltningsomr å den
eller avse

v ä rd ol ä genhet f ö r kommun eller f ö rsamling inte upp

kommer. F ö r s å dant ä ndam å l kan f ö reskrivas avsteg

fr å n 1 eller 2 § , dock ej s å
att fastighet kommer

att omfatta enskild mark inom mer ä n
en kommun.

Vidare kan fastst ä llas reglering r ö rande kommunernas

eller f ö rsamlingarnas inb ö rdes ekonomiska f ö rh å llan

den och meddelas andra f ö reskrifter med anledning av

indelnings ä ndringen. F ö r att undvika ol ä mplig
indel

ning i f ö rvaltningsomr å den kan ä ven
best ä mmas att

fastighet, samf ä llighet eller del av samf ä llighet

som inte ber ö rs av fastighetsbildningen skall ö ver

flyttas till annan kommun eller f ö rsamling.
Talan

mot beslut i fr å ga som avses i paragrafen f å r f ö ras

av kommun, f ö rsamling och fastighets ä gare som be

slutet r ö r.

Prop. 1981/82:47 31

I 6 § L Ä IF regleras tidpunkten f ö r
ikrafttr ä dandet av indelnings ä ndring som sker enligt best ä mmelserna i lagen. S å dan indelnings ä ndring tr ä der i kraft den dag uppgift om fastighetsbildningen
inf ö rts i fastighetsregistret, om inte
annat best ä ms i beslut om medgivande till
fastighetsbildningen.

3. Fr å gans tidigare
behandling

Indelningslagskommitt é n
behandlade i sitt bet ä nkande ä ven vissa fr å gor
om ä ndring i kommunal och kyrklig indelning
i samband med fastighetsbildning. Bl.a. tog kommitt é n upp ett f ö rslag
om att ö ka beroendet mellan f ö rsamlingsgr ä nser
och fastighetsindelning. Under utredningsarbetets g å ng inh ä mtade
kommitt é n upplysningar och synpunkter i bl.a.
denna fr å ga fr å n lantm ä teriverket (LMV). I skrivelse den
19 oktober 1977 anf ö rde verket f ö ljande.

I f ö rarbetena till g ä llande lagstiftning om fastighetsbildning och f ö rsamlingsindelning som tr ä dde i kraft å r
1972, uttalades bl.a. att man inte ans å g
det m ö jligt att kr ä va att fastighetsindelningen skulle anpassas efter ä ndringar i f ö rsamlingsindelningen
och att en ordning som innebar att f ö rsamlingsgr ä ns skulle g ö ras
beroende av fastighetsgr ä ns p å samma s ä tt som kommungr ä ns skulle verka tyngande p å fastighetsbildningsverksamheten och ä ven kunna motverka en l ä mplig fastighetsindelning (prop. 1969:128 s. B
184-188, 763-776,1106-1107, 1158-1159, prop. 1970: 144 s. 86-102).

Ocks å fastighetsregisterutredningen hade
i sitt bet ä nkande behandlat denna fr å ga och d ä rvid
framh å llit att ett uppr ä tth å llande av
samband mellan fastighetsindelning och f ö rsamlingsindelning
p ä samma s ä tt som i fr å ga
om kommunal indelning skulle medf ö ra
p å tagliga ol ä genheter (SOU 1966:63 s.147-148).

Enligt de uppgifter som inh ä mtats fr ä n fastighetsregistermyndigheterna
har fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns skett i n ä rmare 900 fall sedan 1972-01-01.

Prop. 1981/82:47 32

Fastighetsbildning som innefattar avvikelse fr å n g ä llande f ö rsamlingsindelning ä r allts å en betydligt vanligare situation ä n fastighetsbildning som avviker fr å n den f ö re
å tg ä rden g ä llande kommunindelningen. En del av
bakgrunden till detta ä r att samh ä llen och bebyggelsegrupper inte s ä llan har utvecklat sig helt oberoende av hur f ö rsamlingsgr ä nserna
g å r. Vidare kan jord- och skogsbrukets
storleksrationalisering ge anledning till sammanl ä ggning eller fastighetsreglering ö ver
f ö rsamlingsgr ä ns.

Inom LMV ajourh ä lls
fortl ö pande indelningen i f ö rsamlingar och kyrkobokf ö ringsdistrikt. Denna ajourh ä llning g ö rs
grafiskt med anknytning till topografisk och ekonomisk karta, Ajourh ä llningen beh ö vs
f ö r framst ä llningen av topografiska kartan och ö versiktskartans indelningsversion samt f ö r fortl ö pande
arealredovisning till SCB, vilken grundar sig p ä f ö rsamlingsredovisning i ekonomiska
kartans skala.

Fas tighets regis termyndigheterna redovisar och ajourh ä ller sedan l ä nge
f ö rsamlingsindelningen p ä stadsregisterkartan till stadsregistret. D ä remot har till helt nyligen n å gon s ä rskild
redovisning av f ö rsamlingsindelningen inte funnits
p ä registerkartan till jordregistret
(dvs. fastighetskartan, best å ende av ett
med avseende p å fastighetsindelningen ajourh å llet exemplar av ekonomiska kartan). Till f ö ljd av anvisningar som LMV meddelat 1977-07-12 skall
emellertid numera ocks å f ö rsamlingsindelningen redovisas p å
fastighetskartan. I det nya fastighetsregistret, som hittills endast inf ö rts i Uppsala l ä n,
skall f ö rsamlingsindelningen ä ven i forts ä ttningen
redovisas p å registerkartan till f ö ljd av f ö reskrift
i fastighetsregisterkung ö relsen (1974:1059).

De avvikelser mellan fastighetsindelning och f ö rsamlingsindelning som uppkommer till f ö ljd av nuvarande regler inneb ä r i flera avseenden ol ä genheter. Avvikelserna ä r, framf ö rallt n ä r
det g ä ller sm å avvikelser, klart tyngande i redovisningsh ä nseende och ger inte s ä llan upphov till os ä kerhet och f ö rfr å gningar till
LMV eller fastighetsregistermyndigheterna fr å n olika myndigheter och institutioner. Ol ä genheter f ö r
folkbokf ö ringen kan uppkomma, exempelvis d ä bostadsfastigheter bildats av mark fr ä n skilda f ö r-

Prop. 1981/82:47 33

samlingar utan att f ö rsamlingsindelningen
samtidigt anpassats till fastighetsindelningen. Fastigheter med enskild mark i
skilda f ö rsamlingar skall vidare redovisas p ä dubbla uppl ä gg
i fastighetsl ä ngden med å tf ö ljande ol ä genheter f ö r
skattemyndigheten och fastighets ä garna.

En ö verg ä ng till ett system d ä r f ö rsamlingsindelningen f ö ljer fastighetsindelningen skulle inneb ä ra stora f ö rdelar
i de nu ber ö rda avseendena.

Om ett beroende mellan f ö rsamlingsindelningen och fastighetsindelningen inf ö rs kan emellertid ä ven icke ö nskv ä rda effekter uppst å . Dessa kan
bli mer eller mindre besv ä rande beroende p ä hur en eventuell ä ndring utformas.

Fastighetsbildning som ber ö r kommungr ä ns ä r med h ä nsyn till intresset av stabilitet
och ä ndam å lsenlighet i indelningen i f ö rvaltningsomr å den f ö rknippad med
vissa vilkor (3 kap. 11 § FBL). Av de sk ä l som anf ö rdes
vid tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen b ö r inf ö rande av liknande restriktioner
inte komma i fr å ga n ä r det g ä ller fastighetsbildning som ber ö r f ö rsamlingsgr ä ns.

En ordning som inneb ä r
att f ö rsamlingsgr ä ns automatiskt skall f ö lja ä ndringar i d ä rmed sammanfallande fastighetsgr ä ns utan att m ö jligheterna
till fastighetsbildning begr ä nsas kan
emellertid vissa fall medf ö ra ol ä genheter f ö r f ö rsamlingsindelningen. P å sikt kan
oacceptabla oregelbundenheter eller storleksf ö r ä ndringar uppst å . Om bebyggda omr å den ö verf ö rs kan enskilda personer tvingas byta f ö rsamlingstillh ö righet vilket kan medf ö ra ol ä genhet. S å dana negativa effekter kan å tg ä rdas genom
administrativa indelnings ä ndringar men en mer tillfredsst ä llande l ö sning
vore att om oacceptabla ol ä genheter skulle uppst å l å ta en eljest
regelm ä ssig f ö ljsamhet fr å ng å s varvid f ö rsamlingsgr ä nsen f ä r
ligga kvar i befintlig str ä ckning. Beslut om s å dant undantag skulle f ö rslagsvis kunna fattas i samband med f ö rr ä ttningens registrering sedan ber ö rda f ö rsamlingar h ö rts.

Den ordning som nu skisserats skulle inneb ä ra ö verv ä gande f ö rdelar
j ä mf ö rt med nuvarande regler. Man skulle f å automatisk ö verensst ä m-

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 47

Prop. 1981/82:47 34

melse mellan fastighetsindelning och f ö rsamlingsindelning i flertalet fall. Detta inneb ä r en smidig anpassning framf ö r allt i de m å nga
fall n ä r ä ndringarna ä r sm å och av ringa betydelse f ö r
f ö rsamlingarna. Samtidigt skulle man
f ä m ö jlighet att beh å lla f ö rsamlingsindelningen orubbad i fall d ä sk ä l f ö r detta finns.

N ä r det g ä ller fr å gan
i vilken utstr ä ckning fastighetsindelningen i
efterhand b ö r anpassas till f ö rsamlingsindelningen vid ä ndringar i denna f å r LMV redovisa f ö ljande synpunkter.

Det enklaste och fr å n
LMVs utg å ngspunkter mest ä ndam å lsenliga ä r sj ä lvfallet att
man vid ä ndring av f ö rsamlingsgr ä ns
i m ö jligaste m å n f ö ljer
fastighetsindelningen. I s å dana fall inneb ä r ä ndringen att
hela fastigheter byter f ö rsamlingstillh ö righet, och n å gra
fastighetsbildnings å tg ä rder beh ö vs inte.

S å vitt LMV kan bed ö ma kan det inte beh ö va bli s ä rskilt vanligt att f ö rsamlingsindelningen m å ste ä ndras p ä s ä tt som inte
ansluter sig till fastighetsindelningen. Om man f ö r dessa fall skulle f ö reskriva att
fastighetsbildning f ö r anpassning till f ö rsamlingsindelningen skall ske enligt i huvudsak
samma regler som g ä ller i fr å ga om anpassning till kommungr ä ns (13 kap. 1 §
FBL) skulle i vissa fall helt oacceptabla ol ä genheter
uppkomma.

--- LMV vill i st ä llet
n ä rmast f ö rorda den

l ö sningen att man helt avst å r fr å n s ä rskilda lagregler om anpassning av fastighetsindelningen
till ä ndrad f ö rsamlingsindelning. En s å dan l ö sning skulle
vara enklast och ge minsta kostnaderna samtidigt som ol ä genheterna synes bli begr ä nsade.

N ä r det g ä ller avvikelser som har uppkommit till f ö ljd av fastighetsbildnings å tg ä rder under
tiden sedan å r 1972 eller ö ver huvud taget i det f ö rg å ngna b ö r det uppenbarligen inte komma i fr å ga att f ö reskriva
att fastighetsindelningen å ter skall
anpassas till f ö rsamlingsindelningen. Det ä r betr ä ffande
dessa avvikelser mest ä ndam å lsenligt att om m ö jligt anpassa f ö rsamlingsindelningen till fastighetsindelningen
eller, om detta inte ä r m ö jligt, att l å ta avvikelsen st å kvar.

Sammanfattningsvis skulle ett system som inneb ä r att f ö rsamlingsindelningen
i flertalet

Prop. 1981/82:47 35

fall automatiskt f ö ljer
fastighetsindelningen inneb ä ra stora f ö rdelar fr ä n
de synpunkter som LMV ö verblickar. Det f ö ruts ä tts d ä rvid att systemet inte innefattar restriktioner f ö r fastighetsbildningsverksamheten. N ä r det g ä ller
fr å gan vilka best ä mmelser som b ö r
g ä lla i de fall d ä f ö rsamlingsindelningen ä ndras genom
s ä rskilt beslut ä r det i f ö rsta
hand ö nskv ä rt att ä ndringen i f ö rsamlingsindelningen i m ö jligaste m ä n
anpassas till fastighetsindelningen. I andra hand uppkommer fr å gan i vilken utstr ä ckning man skall kr ä va att
fastighetsindelningen i efterhand anpassas till redan gjorda eller framdeles skeende
ä ndringar i f ö rsamlingsindelningen. Det b ö r i detta avseende inte komma i fr å ga att st ä lla
upp samma str ä nga krav p ä anpassning som g ä ller i f ö rh ä llande till kommungr ä ns enligt 13
kap. FBL. LMV vill i st ä llet n ä rmast f ö rorda
att best ä mmelserna i detta kapitel ö ver huvud taget inte g ö rs till ä mpliga.

Indelningslagskommitt é n
f ö reslog inga ä ndringar i lagstiftningen om sambandet mellan
fastighetsindelningen och den kommunala indelningen. I fr å ga om f ö rh å llandet mellan fastighetsgr ä nser och f ö rsamlingsgr ä nser anf ö rde
kommitt é n f ö ljande.

Enligt 3 § L Ä IF p å verkas f ö rsamlingsgr ä ns
av fastighetsbildning endast om den sammanfaller med kommungr ä ns som ä ndras
vid fastighetsbildningen. N ä r
fastighetsbildning sker ö ver annan f ö rsamlingsgr ä ns
s å att denna kommer att sk ä ra fastighetsgr ä ns,
uppst å r bristande ö verensst ä mmelse
mellan fastighetsindelningen och f ö rsamlingsindelningen.
Fastighet kan allts å till f ö ljd av s å dan
fastighetsbildning bli bel ä gen inom flera f ö rsamlingars omr å den.
Fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns, som inte samtidigt utgjorde
kommungr ä ns, har skett i omkring 900 fall
sedan tillkomsten av L Ä IF. I alla dessa fall uppkom allts å en o ö verensst ä mmelse mellan fastighetsindelningen och f ö rsamlingsindelningen.

En fastighets bel ä genhet
ö ver f ö rsamlingsgr ä ns kan medf ö ra ol ä genheter av
olika slag. s ä rskilt om fastigheten ä r bebodd. Bl.a. n ä r
det g ä ller folkbokf ö ring, taxering och uppr ä ttande av

Prop.
1981/82:47 36

r ö stl ä ngd ä r det viktigt att os ä kerhet inte r å der
om i vilken f ö rsamling en person ä r bosatt. Ä ven
f ö r fastighetsredovisningen synes den
nuvarande ordningen medf ö ra vissa problem. Fas tighets
registermyndighet erna tyngs bl.a. av f ö rfr.igningar
om i vilken f ö rsamling olika delar av fastigheter
ä r bel ä gna. S ä dana
f ö rfr å gningar leder ibland till att myndigheten tvingas g ö ra omfattande unders ö kningar.

De fall av bristande ö verensst ä mmelse mellan fastighetsindelning och f ö rsamlingsindelning, som uppkommit till f ö ljd av den nuvarande ordningen, har lett till en
inte obetydlig ö kning av antalet ä renden om ä ndring,
i f ö rsamlingsindelningen enligt KIL.Det
har allts å i dessa fall blivit en fr å ga f ö r regeringen
att å terst ä lla ö verensst ä mmelsen i indelningen. Ett betydande antal
oregelbundenheter finns dock kvar.

Lantm ä teriverket har i sitt yttrande till
kommitt é n uttalat sig f ö r en ordning d ä r
f ö rsamlingsindelningen normalt f ö ljer ä ndringar i
fastighetsindelningen. Det f ö ruts ä tts d ä rvid att
systemet inte innefattar s å dana restriktioner f ö r fastighetsbildningsverksamheten som enligt 3 kap.
11 § FBL g ä ller betr ä ffande
fastighetsbildning ö ver kommungr ä ns. Vidare anser verket att det inte b ö r komma i fr å ga
att st ä lla upp samma str ä nga krav p å
anpassning av fastighetsindelningen till f ö rsamlingsindelningen
som g ä ller i f ö rh å llande till
kommunindelningen enligt 13 kap. FBL. Lantm ä teriverket
f ö rordar i st ä llet att best ä mmelserna
i detta kapitel ö ver huvud taget inte g ö rs till ä mpliga
p ä f ö rsamlingsgr ä ns.

Ä ven
kommitt é n anser att det finns starka sk ä l f ö r att ö ka beroendet mellan f ö rsamlingsindelning och fastighetsindelning. N ä r f ö redragande
departementschefen i samband med tillkomsten av FBL och L Ä IF avvisade tanken p å ett s å dant beroende, utgick han dels fr ä n att samma restriktioner skulle beh ö va g ä lla f ö r fastighetsbildning ö ver f ö rsamlings-gr ä ns som ö ver
kommungr ä ns, dels fr å n att best ä mmelserna
i 13 kap. FBL om anpassning av fastighetsindelningen till 'kommunindelningen
skulle beh ö va g ö ras till ä mpliga p å f ö rsamlingsindelningen.
Att en s å dan ordning skulle verka tyngande p å fastighetsbildningsverksamheten och ä ven kunna hindra ö nskv ä rda ratio-

Lagen (1919:293) om ä ndring
i kommunal och ecklesiastik indelning.

Prop. 1981/82:47 37

naliserings ä tg ä rder ä r uppenbart.
Om d ä remot s å som lantm ä teriverket
har f ö reslagit n å gra restriktioner f ö r fastighetsbildningen ö vei' f ö rsamlingsgr ä ns
inte uppst ä lls och best ä mmelserna i 13 kap. FBL inte g ö rs till ä mpliga
p ä f ö rsamlingsgr ä nser, skulle n å gra ol ä genheter
fr ä n fastighetsbildningssynpunkt av
att f ö rsamlingsgr ä nser g ö rs
beroende av fastighetsindelningen knappast kunna uppkomma. En ordning som
inneb ä r att f ö rsamlingsgr ä ns
automatiskt skall f ö lja ä ndringar i d ä rmed sammanfallande fastighetsgr ä ns utan att m ö jligheterna
till fastighetsbildning begr ä nsas kan
emellertid s å som lantm ä teriverket p å pekat
medf ö ra oacceptabla f ö r ä ndringar i f ö rsamlingsindelningen. Det m å ste d ä rf ö r finnas m ö jlighet
att best ä mma att f ö rsanilingsgr ä nsen
inte skall ä ndras. En t ä nkbar l ö sning
ä r enligt kommitt é ns mening att genom ä ndring i 3 § L Ä IF l å ta fastighetsbildningsmyndigheten f å besluta om s å dan
anpassning av f ö rsamlings gr ä nsen till de nya fastighetsgr ä nserna som beh ö vs
f ö r att undvika ol ä mplig indelning. Det skulle s å ledes bli fr å ga
om en pr ö vning i varje s ä rskilt fall om f ö rsamlingsgr ä nsen skall anpassas till den ä ndrade fastighetsindelningen. Om den ä ndring i f ö rsamlingsindelningen
som skulle f ö ranledas av fastighets bildningen avser
obebott omr å de, b ö r s å dan anpassning regelm ä ssigt ske. Genom ä ndring
i 3 kap. 11 § andra stycket FBL kan m ö jlig het till administrativ pr ö vning av indelningsfr å gan inf ö ras p å motsvarande s ä tt som n ä r kommungr ä ns
ä ndras. H ä rigenom skulle f ö rsamlingarna
ges tillf ä lle att p å kalla s ä rskild
pr ö vning av indelnings ä ndringens l ä mplighet.

Kommitt é n har dock
stannat f ö r att inte l ä gga fram f ö rslag
om s å dana ä ndringar i FBL och L Ä IF.
Anledningen h ä rtill ä r fr ä mst det f ö rslag till ä ndrade
relationer mellan staten och svenska kyrkan som deltagarna i statkyrka- ö verl ä ggningarna
framlagt i bet ä nkandet (SOU 1978:1-3) Stat-kyrka.
S å som framg å r av kommitt é ns
redog ö relse i kapitel 11 utg å r f ö rslaget fr ä n att f ö rsamlingsindelningen
i riket blir en inomkyrklig angel ä genhet.
Nuvar rande lagreglering av ä ndringar i f ö rsamlingsindelningen kommer att upph ä vas om relations ä ndringen
genomf ö rs. Reformen avses bli genomf ö rd vid å rsskiftet
1983-1984. Mot den bakgrunden har kommitt é n
inte funnit l ä mpligt att nu f ö resl å att f ö rsamlingsindelningens beroende av
fastighetsindelningen ö kas. Om

Prop. 1981/82:47 38

relations ä ndringen
inte genomf ö rs eller skulle dra ut p å tiden, vill kommitt é n dock f ö rorda ett s å dant ö kat beroende
i huvudsak p ä det s ä tt som nyss skisserats. Det b ö r dock understrykas att kommitt é n inte har haft m ö jlighet
att fullst ä ndigt utreda konsekvenserna av en s å dan ordning.

Kommitt é n f å r i detta sammanhang ocks å h ä nvisa till
sitt f ö rslag i kapitel 7 om
decentralisering av beslutander ä tten i vissa
sm ä rre indelnings ä renden fr ä n
regeringen till kammarkollegiet. F ö rslaget
inneb ä r bl.a. att beslut om indelnings ä ndring f ö r
att undanr ö ja fall av bristande ö verensst ä mmelse
mellan fastighetsindelning och f ö rsamlingsindelning,
som nu m å ste meddelas av regeringen, f ä r fattas av kammarkollegiet. Regeringen avlastas
allts å dessa ä renden. Handl ä ggningen
f ö renklas, vilket b ö r leda till att handl ä ggningstiden f ö rkortas.

Vid remissbehandlingen av kommitt é ns bet ä nkande
v ä ckte fr å gan om f ö rh å llandet mellan f ö rsamlingsindelningen
och fastighetsindelningen stort intresse. Till de remissinstanser som uppeh ö ll sig n ä rmare
vid denna fr å ga h ö r bl.a. statiska centralbyr å n,
kammarkollegiet , riksskatteverket, statens lantm ä teriverk, 16 l ä nsstyrelser,
domkapitlen i V ä xj ö och Lule å samt Eksj ö , Helsingborgs, Sundsvalls och Ume å kommuner. Bergsj ö ,
B ä ve, Aln ö , Fr ö sa och J ö rns f ö rsamlingar,
Uppsala kyrkliga samf ä llighet och Svenska kyrkans f ö rsamlings- och pastoratsf ö rbund. De inst ä mde
allm ä nt i att det fanns starka sk ä l f ö r att ö ka beroendet mellan f ö rsamlingsindelning och fastighetsindelning och beklagade d ä rf ö r att
kommitt é n inte lagt fram n å got f ö rslag om ä ndringar i fastighetsbildningslagstiftningen.

Att de nuvarande f ö rh å llandena medf ö r
betydande ol ä ge-heter vitsordades av flera
remissinstanser. Enligt statistiska centralbyr å n uppstod det problem n ä r det g ä ller arealredovisning p ä f ö rsamlingsniv å . Riksskatteverket uppgav att avsaknaden av best ä mmelser om ä ndring

Prop. 1981/82:47 39

av f ö rsamlingsgr ä ns vid fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns som inte samtidigt utg ö r kommungr ä ns
orsakat mycket extra arbete hos flera myndigheter. Bl.a. m å ste lokal skattemyndighetet i s ä rskild ordning utreda f ö rsamlingst ilIh ö righeten
f ö r personer bosatta p å s å dan
fastighet.

L ä nsstyrelsen i Malm ö hus l ä n uppgav att
fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns som inte samtidigt utgjort
kommungr ä ns hade skett i 154 fall i Malm ö hus l ä n sedan
1972, d ä nu g ä llande best ä mmelser inf ö rdes. L ä nsstyrelsen
vitsordade att betydande ol ä genheter
uppst å tt vid folkbokf ö ring, taxering, uppr ä ttande av r ö stl ä ngd, vid f ö rfr å gningar hos fastighetsregistermyndighet och vid registreringen av
fastighetsbildningen.

L ä nsstyrelsen i G ö teborgs och Bohus l ä n ans å g att r å dande regelsystem var ol ä mpligt. Reglerna hade inneburit ett trettiotal
avvikelser mellan f ö rsamlings- och fastighetsgr ä ns sedan den 1 januari 1972 inom l ä net. Avvikelserna hade gett upphov till oklarheter
i olika sammanhang, t.ex. p ä
registerkarta, vid folkbokf ö ring, vid fastighetstaxering
och vid beskattning. Liknande synpunkter framf ö rdes ocks å av bl.a. l ä nsstyrelserna i Ö sterg ö tlands, Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs l ä n samt Helsingborgs och Ume å kommuner.

Flera remissinstanser ans å g att f ö rslaget om ä ndrade relationer mellan staten och svenska kyrkan
inte borde hindra att fastighetsbildningslagstiftningen snarast m ö jligt ä ndras
s å att f ö rsamlingsindelningens beroende av
fastighetsindelningen ö kas. I den riktningen uttalade sig
bl.a. kammarkollegiet, l ä nsstyrelserna i Kronobergs ,
Gotlands och Skaraborgs l ä n, B ä ve f ö rsamling, Uppsala kyrkliga samf ä llighet och Svenska kyrkans f ö rsamlings- och pastoratsf ö rbund. Statens lantm ä teriverk framh ö ll att de nuvarande ol ä genheterna ä r
s å besv ä ran-

Prop.
1981/82:47 40

de att en ä ndring
snarast m ö jligt ä r starkt motiverad. Om frekvensen av
fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns blir ungef ä r densamma under perioden 1978 - 1983 som under 1972
- 1977 kommer, enligt lantm ä teriverket, ytterligare
ca 1 000 avvikelser mellan fastighetsgr ä ns
och f ö rsamlingsgr ä ns att ha uppkommit redan f ö re den tidigaste tidpunkt d ä en eventuell ny f ö rsamlingslagstiftning kan komma till st å nd.

L ä nsstyrelsen i Malm ö hus l ä n ans å g att den av kommitt é n skisserade l ö sningen var en l ä mplig utv ä g.
Den inneb ä r att fastighetsbildningsrayndigheten
f ä r besluta om s å dan anpassning av f ö rsamlingsgr ä nsen till de nya fastighetsgr ä nserna som beh ö vs
f ö r att undvika ol ä mplig indelning. Det skulle s å ledes bli fr å ga
om en pr ö vning i varje s ä rskilt fall. Om ä ndringen
avser obebott omr å de b ö r s å dan anpassning regelm ä ssigt ske. Till denna l ö sning ansl ö t
sig ocks å bl.a. riksskatteverket och l ä nsstyrelserna i Ö sterg ö tlands, J ö nk ö pings, Kristianstads och V ä stmanlands l ä n.

Statens lantm ä teriverk
f ö reslog d ä remot att som huvudregel skall g ä lla att f ö rsamlingsindelningen
automatiskt f ö ljer ä ndringar i fastighetsindelningen. I de fall detta skulle medf ö ra ol ä genhet borde
man kunna besluta om undantag. Denna uppgift skulle t.ex. kunna l ä ggas p å
fastighetsregistermyndigheten. Den myndigheten kan n ä mligen med hj ä lp
av registerkartan rutinm ä ssigt f ö lja i vilka fall f ö rsamlingsgr ä ns ö ver huvud taget ber ö rs av fastighetsbildnings ä tg ä rd. Lantm ä teriverket p å pekade
att av de ca 900 fall av fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns som skett under perioden 1972 - 1977 avs ä g ca 800 obebyggda omr å den. > Det ö verv ä gande antalet fall utgjordes allts å
av s å dana d ä r enligt kommitt é ns
mening en anpassning av f ö rsamlingsindelningen till
fastighetsindelningen regelm ä ssigt borde
ske.

Prop.
1981/82:47 41

I huvudsak samma l ö sning
f ö rordades ocks å av bl.a. l ä nsstyrelserna
i Kronobergs, Kalmar, Ö rebro, G ä vleborgs och V ä sternorrlands
l ä n.

Enligt l ä nsstyrelsen
i G ö teborgs och Bohus l ä n borde en klar och entydig regel inf ö ras f ö r s å v ä l kommun-
som f ö rsamlingsgr ä nser. Denna regel borde inneh å lla att gr ä nserna
skall justeras vid f ö r ä ndrad fastighetsbildning. L ä mpliga
undantagsregler borde kunna formuleras.

Ocks å kammarkollegiet ans å g att f ö rsamlingsgr ä ns automatiskt borde f ö lja ä ndring i fastighetsindelningen.
Hur man skall l ö sa problemet med att ol ä mplig f ö rsamlingsindelning
d ä eventuellt kan uppst å borde man emellertid enligt kammarkollegiets mening
utreda n ä rmare. Eventuellt kunde kollegiet t ä nka sig den l ö sningen
att m ö jlighet till administrativ pr ö vning av indelningsfr å gan inf ö rdes. Om allts å fastighetsbildningsmyndighet eller ber ö rd f ö rsamling
finner att en av fastighetsbildning f ö ranledd
ä ndring av f ö rsamlingsgr ä ns
skulle medf ö ra ol ä mplig f ö rsamlingsindelning, skall s ä rskilt pr ö vas
om f ö rsamlingsgr ä nsen skall ä ndras
eller ej. S å dan pr ö vning skulle l ä mpligen
kunna verkst ä llas av kammarkollegiet.

I propositionen med f ö rslag
till ny indelningslag (prop. 1978/79:157) uttalade f ö redragande departementschefen f ö ljande.

Ä ven
jag anser att den nuvarande regleringen av f ö rh å llandet mellan f ö rsamlingsindelningen
och fastighetsindelningen ä r otillfredsst ä llande. Vad som framkommit vid remissbehandlingen
visar att det finns ett klart behov av att i ö kad utstr ä ckning l å ta f ö r-saralingsgr ä nserna f ö lja
fastighetsgr ä nserna. Enligt min mening saknas
det emellertid en tillr ä ckligt allsidig och utf ö rlig belysning av hur fr å gan om f ö rh å llandet mellan f ö rsamlingsindelningen
och fastighetsindelningen b ö r l ö sas. Jag ä r
d ä rf ö r inte beredd att

Prop. 1981/82:47 42

f.n. l ä gga fram n å got f ö rslag i fr å gan En n ä rmare
utredning b ö r g ö ras med utg å ngspunkt fr å n de tv ä
alternativa l ö sningar som f ö rslagits. Jag har i denna fr å ga samr å tt
med chefen f ö r justitiedepartementet.

Riksdagen hade intet att erinra mot detta uttalande (KU
1978/79:40, rskr 1978/79:363).

4. ö verv ä ganden

I det nyss citerade uttalandet i prop. 1978/79:157
konstaterar f ö redraganden att den nuvarande regleringen
av f ö rh å llandet mellan f ö rsamlingsindelningen och
fastighetsindelningen var otillfredsst ä llande
och att det fanns ett klart behov av att i ö kad
utstr ä ckning l å ta f ö rsamlingsgr ä nserna f ö lja
fastighetsgr ä nserna. Under arbetsgruppens
arbete har inte framkommit n å got som
talar emot den uppfattning som departementschefen s å lunda gett uttryck f ö r. Det f ä r d ä rf ö r enligt arbetsgruppens mening
anses klarlagt att bristande ö verensst ä mmelse mellan f ö rsamlings-
och fastighetsindelningen v å llar ol ä genheter s å v ä l f ö r fastighets ä gare som f ö r
myndigheterna. F ö r myndigheterna uppst å r ol ä genheter bl.a.
vid fastighetsredovisning, taxering, folkbokf ö ring samt indelning i valkretsar och valdistrikt.

Arbetsgruppen har haft att ö verv ä ga olika alternativ f ö r att å stadkomma
ett ö kat beroende mellan f ö rsamlings- och fastighetsindelningen. S å som framg å r
av den tidigare redog ö relsen har f ö reslagits dels att beslut om anpassning av f ö rsamlingsgr ä nser
till ä ndrad fastighetsindelning skall
fattas i varje s ä rskilt fall i samband med
fastighetsbildningen, dels att som huvudregel skall g ä lla att f ö rsamlingsindelningen
automatiskt f ö ljer ä ndringar i fastighetsindelningen.

Prop. 1981/82:47 43

Enligt arbetsgruppens mening b ö r s ä dana ä ndringar g ö ras
i L Ä IF att man i flertalet fall av
fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns kan justera gr ä nsen i ö verensst ä mmelse med fastighetsgr ä nsen och s å lunda
ä ven registeromr å desgr ä nsen, s ä att ö versst ä mmelse mellan olika indelningsenheter kommer att r å da. Detta syfte uppn ä s enligt gruppens mening b ä st
genom att inf ö ra regler som s ä l å ngt m ö jligt inneb ä r
att f ö rsamlingsgr ä nsen automatiskt ä ndras,
n ä r fastighetsbildning annars skulle
leda till att fastighetsgr ä ns (och som
regel registeromr ä desgr ä ns) ocli f ö rsamlingsgr ä ns kom att avvika fr ä n varandra. F ö r att inte tynga
fastighetsbildningsverksamheten b ö r
n å gra restriktioner f ö r fastighetsbildning ö ver f ö rsamlingsgr ä ns inte uppst ä llas.
Av samma sk ä l b ö r inte heller best ä mmelserna i
13 kap. FBL om fastighetsbildning f ö r
samordning med kommunal indelning g ö ras
till ä mpliga p å f ö rsamlingsgr ä nser.

Nuvarande best ä mmelse
i 3 § L Ä IF om automatisk ä ndring, n ä r f Ö Tsamlingsgr ä ns sammanfaller med kommungr ä ns som ä ndras
till f ö ljd av fastighetsbildning, b ö r beh å llas. Ocks å i andra fall d å
fastighetsbildning sker ö ver f ö rsamlingsgr ä ns b ö r s ä l å ngt m ö jligt automatiskt verkande regler
finnas. I det ö verv ä gande antalet fall r ö r det sig om
obebyggda fastigheter och mark ö verf ö ringen sker som regel genom fastighetsreglering. I
dessa fall b ö r som huvudregel kunna g ä lla att f ö rsaralingsgr ä nsen ä ndras p ä samma s ä tt
som fastighetsgr ä nsen.

Gm en ny fastighet eller samf ä llighet bildas av mark fr å n flera f ö rsamlingar,
ä r det d ä remot inte m ö jligt
att genom en automatiskt verkande lagregel best ä mma till vilken f ö rsamling den nya enheten skall h ö ra.

Prop.
1981/82:47 44

En pr ö vning b ö r i st ä llet
ske i varje s ä rskilt fall. H ä nsyn b ö r
d ä rvid tas bl.a. till storleken och v ä rdet av de olika omr å dena. Bel ä genheten av eventuella bostadshus
b ö r ocks å beaktas. Riktm ä rket
b ö r vara att å stadkomma en s å
l ä mplig f ö rsamlingsindelning som m ö jligt.

I vissa s ä llsynta
situationer kan en ä ndring av f ö rsamlingsgr ä nsen
i enlighet med de regler som nu skisserats medf ö ra s ä dana ol ä genheter att den inte b ö r genomf ö ras.
En fr ä n kyrklig synpunkt klart ol ä mplig f ö rsamlingsindelning
kan t.ex.i n å got fall bli f ö ljden. Det b ö r
d ä rf ö r enligt arbetsgruppens mening finnas en undantagsregel som g ö r det m ö jligt
att medge att s å dan f ö rsamlingsgr ä ns som inte sammanfaller med
kommungr ä ns skall l ä mnas orubbad, om det finns s ä rskilda sk ä l
till det.

Arbetsgruppen har ö verv ä gt fr å gan om
vilken myndighet som skall besluta i fr å gor
om ä ndring i f ö rsamlingsindelningen i samband med
fastighetsbildning. Indelningslagskommitt é n
f ö reslog i sitt bet ä nkande att s å dana
beslut skulle fattas av fastighetsbildningsmyndigheten medan lantm ä teriverket i sitt remissyttrande ö ver bet ä nkandet
f ö rordade att uppgiften skulle l ä ggas p å
fas tighets registermyndigheten.

Argument kan anf ö ras
till f ö rm ä n f ö r s å v ä l fastighetsbildningsmyndigheten
som fastighetsregistermyndigheten. S å lunda
har fastighetsbildningsmyndigheten de n ä rmaste
kontakterna med ber ö rda fastighets ä gare och f ö rsamlingar.
Detta talar f ö r att l ä gga uppgiften p ä fastighetsbildningsmyndigheten.
F ö r en s å dan ordning talar ocks å den omst ä ndigheten att det ä r fastighets-bildningsnyndigheten som i dag beslutar
om ä ndring av kommungr ä ns och d ä rmed
sammanfallande f ö rsamlingsgr ä ns i samband med fastighetsbildning. Mot att l ä gga uppgiften p ä
fastighetsbildningsmyndigheten talar

/rop. 1981/82:47 45

emellertid att myndigheten i sitt pressande kostnadsl ä ge skulle p å l ä ggas ytterligare arbetsmoment. Fastighetsbildningsmyndigheten
skulle beh ö va ha tillg å ng till en st ä ndigt
aktuell fastighetskarta och n å gon sorts
register ö ver intr ä ffade ä ndringar
i f ö rsamlingsindelningen. S ä ä r f.n. inte
fallet. Fastighetsregistermyndigheten ä r
den myndighet som prim ä rt f ö r in f ö r ä ndringarna i f ö rsamlingsindelningen p ä fastighetskartan. Fastighetsregistermyndigheten har
s å ledes den b ä sta ö verblicken i
dessa avseenden. Till f ö rm å n f ö r fastighetsregistermyndigheten talar
ocks å att de statliga
fastighetsregistermyndigheterna genom att utg ö ra en del av l ä nsstyrelsen har b ä ttre m ö jligheter
ä n fastighetsbildningsmyndigheterna
till samr å d med ö vriga delar av l ä nsstyrelsen,
fr ä mst regionalekonomiska enheten som
bl.a. handl ä gger indelnings ä renden. De kommunala fastighetsregistermyndigheterna,
som finns i 34 kommuner, har inom sina verksamhetsomr å den (stadsregisteromr ä den') att f ö ra stadsregis-terkartan bl.a. med
avseende p å f ö rsamlingsindelningen. Ä ven de
kommunala fastighetsregistermyndigheterna torde d ä rf ö r ha goda f ö ruts ä ttningar att
ö verblicka fr å gor av detta slag. S å v ä l de statliga som de kommunala
fastighetsregistermyndigheterna har skyldighet att till inskrivningsmyndigheten
och lokala skattemyndigheten avisera f ö rsamlingstillh ö righeten f ö r
ä ndrad eller nybildad fastighet.
Fastighetsregistermyndigheten ä r s å ledes ytterst ansvarig f ö r att f ö rsamlingstillh ö righeten blir riktigt redovisad.

Arbetsgruppen har vid en samlad bed ö mning av argument som talar f ö r fastighetsbildningsmyndigheten resp.
fastighetsregistermyndigheten funnit att avg ö rande
sk ä l talar f ö r att l ä gga
beslutander ä tten p å fastighetsregistermyndigheten. Fastighetsbildningsmyndigheten
b ö r i samband med beslutet om
fastighetsbildning framl ä gga f ö rslag till ä ndring i f ö rsamlingsindelningen.

Prop.
1981/82:47 46

Samma sk ä l som enligt
arbetsgruppens bed ö mning talar f ö r att fastighetsregistermyndigheten b ö r vara det beslutande organet i indelningsfr å gan motiverar att detta b ö r vara fallet ä ven
i fr å ga om s å dan ä ndring i
kommunindelningen i samband med fastighetsbildning som inte sker automatiskt.
Arbetsgruppen f ö resl ä r d ä rf ö r en ä ndring av denna inneb ö rd i 2 §
L Ä IF.

Betr ä ffande motiveringen i ö vrigt till arbetsgruppens f ö rslag h ä nvisas
till vad som s ä gs i det f ö ljande under rubriken specialmotivering i avsnitt 5.

Kostnadseffekten av arbetsgruppens f ö rslag ä r
sv å r att ange i siffror. Det ä r emellertid klart att den f ö reslagna ä ndringen
i 5 § L Ä IF och de anvisningar som myndigheterna kan komma att utf ä rda i anslutning d ä rtill kommer att n ä stan omg å ende medf ö ra
besparingar genom att kammarkollegiet och l ä nsstyrelserna
i forts ä ttningen slipper behandla en m ä ngd nya ä renden
om indelnings ä ndring enligt 3 kap. 4 § indelningslagen. Ä ven i ö vrigt medf ö r ä ndringen f ö renklingar f ö r
myndigheter och enskilda.

De ö kade arbetsuppgifter som enligt f ö rslaget l ä ggs
p å fastighetsregistermyndigheterna
torde inte vara av den omfattningen att de medf ö r behov av personalf ö rst ä rkning. Inte heller f ö r fastighetsbildningsmyndigheterna kan f ö rslaget v ä ntas
f ö ranleda merarbete av n å gon betydelse fr ä n
kostnadssynpunkt.

Med utg å ngspunkt i
de ö verv ä ganden som har redovisats i detta avsnitt har uppr ä ttats f ö rslag
till

Lag om ä ndring i
lagen (1970:991) om ä ndring i kommunal och ecklesiastik
indelning i samband med fastighetsbildning, samt

Lag om ä ndring i
fastighetsbildningslagen (1970:988).

Prop. 1981/82:47 47

Arbetsgruppens lagf ö rslag
fogas som bilagor till denna PM.

5. Specialmotivering

5.1 F ö rslaget till
lag om ä ndring i lagen (1979:991)

om ä ndring i kommunal och ecklesiastik
indelning i samband med fastighetsbildning

I den nya indelningslagen - lagen (1979:411) om ä ndring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och f ö rsamlingar - anv ä nds inte begreppet ecklesiastik indelning. Detta
har f ö ranlett ä ndring av lagens rubrik s å att den ö verensst ä mmer med den nya indelningslagstiftningens
terminologi. Vidare har f ö r att ge b ä ttre ö versk å dlighet vissa mellanrubriker tagits in i lagen.

1 §

Denna paragraf inneh å ller
best ä mmelser om ä ndring av

kommungr ä ns vid
fastighetsreglering ö ver s å dan gr ä ns.

Paragrafens g ä llande
lydelse utg å r fr å n att en samf ä llighet kan vara bel ä gen inom flera kommuners omr å den. Av best ä mmelser
i det å r 1971 (SFS 1971:1009) tillagda 4
kap. f ö rordningen (1908:74 s. 1) ang å ende jordregister f ö ljer emellertid att samf ä llighet,
om inte s ä rskilda sk ä l f ö ranleder
annat, skall redovisas sockenvis i en f ö rteckning
(S-f ö rteckning) till jordregistret, n ä r den ber ö rts
av å tg ä rd om vilken uppgift skall inf ö ras
i jordregistret. N ä r en samf ä llighet upptas i S-f ö rteckningen, å satts den registerbeteckning. Enligt
6 § fastighetsregisterkung ö relsen (1974:1059) skall vid till ä mpning av kung ö relsen
betr ä ffande samf ä llighet som h ö r
till skilda registeromr ä den varje del redovisas som en samf ä llighet. Det sagda inneb ä r att det i samband med registrering av
fastighetsbild-

Prop.
1981/82:47 48

ning i princip inte kan f ö rekomma samf ä lligheter bel ä gna i skilda socknar eller i skilda kommuner. Paragrafens
lydelse har d ä rf ö r kunnat f ö renklas n å got.

2 §

I denna paragraf finns best ä mmelser om kommungr ä nsens ä ndring vid annan fastighetsbildning ö ver s å dan gr ä ns ä n som avses
i 1 § .

Av sk ä l som anf ö rts i specialmotiveringen till 1 § kan f ö rsta stycket
i 2 § utg å .

S å som anf ö rts i arbetsgruppens allm ä nna ö verv ä ganden b ö r
beslut om en nybildad fastighets kommuntillh ö righet
i forts ä ttningen fattas av
fastighetsregistermyndigheten i st ä llet
f ö r som f.n. av fastighetsbildningsmyndigheten.
Fastighetsbildningsmyndigheten b ö r l ä mna f ö rslag till ä ndrad kommunindelning. Cm medgivande till fastiglietsbildningen
har l ä mnats enligt 3 kap. 11 § FBL, fattar givetvis fastighetsregistermyndigheten
beslut i enlighet med medgivandet.

Paragrafen har ä ndrats
i enlighet med vad som nu sagts.

3 §

Paragrafen inneh å ller
best ä mmelser om hur f ö rsamlingsgr ä ns
p å verkas av fastighetsbildning.

Paragrafens f ö rsta
stycke ö verensst ä mmer i sak med f ö rsta
meningen i den nuvarande lydelsen.

Enligt andra meningen i den nuvarande lydelsen p å verkar fastighetsbildning inte s å dan f ö rsamlingsgr ä ns som inte sammanfaller med kommungr ä ns. I enlighet med arbetsgruppens ö verv ä ganden har i
st ä llet f ö r denna regel best ä mmelser av f ö ljande inneb ö rd tagits in i paragrafens andra stycke. Om f ö rsamlingsgr ä nsen
sammanfaller

Prop. 1981/82:47 49

med en fastighetsgr ä ns
som ä ndras genom fastighetsreglering, ä ndras f ö rsamlingsgr ä nsen p å
samma s ä tt. Genom denna regel kommer f ö rsamlingsgr ä nsen
att ä ndras vid fastighetsreglering p å motsvarande s ä tt
som nu sker betr ä ffande kommungr ä nser enligt 1 § .
Vidare f ö reskrivs att, om en fastighet eller
samf ä llighet nybildas av mark fr å n flera f ö rsamlingar,
fastighetsregistermyndigheten skall efter f ö rslag
av fastighetsbildningsmyndigheten best ä mma
till vilken av f ö rsamlingarna den nya enheten skall
h ö ra. Regeln ö verensst ä mmer
med den i 2 § om kommungr ä nser.

H ä r b ö r understrykas att n å gra
restriktioner f ö r fastighetsbildning ö ver en f ö rsamlingsgr ä ns inom en kom-nuns omr å de - motsvarande dem som g ä ller enligt 3 kap. 11 § FBL betr ä ffande sammanfallande kommun- och f ö rsamlingsgr ä ns
- inte uppst ä lls. S å som arbetsgruppen anf ö rt i sina allm ä nna ö verv ä ganden skulle s å dana restriktioner kunna verka tyngande p å fastighetsbildningsverksamheten. Av samma sk ä l f ö resl ä s inga regler om fastighetsbildning f ö r att f å
bort o ö verensst ä mmel-ser mellan f ö rsamlings-
och fastighetsindelning motsvarande de best ä mmelser
som finns i 13 kap. FBL om fastighetsbildning f ö r samordning med kommunal indelning. Nuvarande oregelbundenheter b ö r i st ä llet,
n ä r det bed ö ms l ä mpligt,
undanr ö jas genom indelnings ä ndring enligt indelningslagen.

I paragrafens tredje stycke ges i enlighet med arbetsgruppens
ö verv ä ganden fastighetsregistermyndigheten m ö jlighet att besluta att f ö rsamlingsgr ä ns inom en kommun inte skall p å verkas av fastighetsbildning, om det finns s ä rskilda sk ä l
till det. Best ä mmelsen ger s å ledes viss m ö jlighet
till undantag fr å n reglerna i andra stycket. Beslut
enligt tredje stycket b ö r dock f ö rekomma endast i undantagsfall. Som exempel kan anges
det fallet att de som bor inom den ber ö rda
fastigheten ger till k ä nna att de upplever en s ä rskild an-

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 47

Prop.
1981/82:47 50

knytning till en viss f ö rsamling
och dess verksamhet. Ett annat sk ä l
till undantag kan vara om en ä ndrad indelning
skulle f å betydande ekonomiska konsekvenser f ö r en f ö rsamling.
I det senare fallet kan fr å gan om indelnings ä ndring ä ven
tas upp till pr ö vning enligt

3
kap. lagen
(1979:411) om ä ndring i rikets indelning i
kommuner, landstingskommuner och f ö rsamlingar.
Det blir i s ä fall m ö jligt att behandla fr å gan om ekonomisk reglering mellan de ber ö rda f ö rsamlingarna.

4
§

Paragrafen inneh å ller
best ä mmelser om handl ä ggningen av ä renden
om medgivande till fastighetsbildning ö ver
kommungr ä ns och om beslutander ä tten i s å dana
ä renden. Endast formella ä ndringar har gjorts.

5 §

I paragrafen anges vissa riktlinjer f ö r pr ö vningen av fr å ga om medgivande till fastighetsbildning ö ver kommungr ä ns
.

I f ö rsta stycket har inga sakliga ä ndringar gjorts. I andra stycket finns f.n. best ä mmelser om r ä tt
att anf ö ra besv ä r ö ver l ä nsstyrelsens beslut i fr å ga om medgivande till fastighetsbildning. Dessa
best ä mmelser har tagits in i en ny 8 § i anslutning till ö vriga best ä mmelser om f ö rfarandet m.m. som arbetsgruppen f ö resl å r.

6 §

I denna paragraf har tagits in best ä mmelser om kommunikation och samr å d i ä renden
enligt 2 och 3 §§ . F.n. in-h å ller 6 §
en best ä mmelse om ikrafttr ä dandet av s å dan
indelnings ä ndring som sker enligt best ä mmelserna i lagen. Denna best ä mmelse har flyttats till en ny 9 § .

Enligt 4 kap. 41 §
FBL skall fastighetsbildningsmyndigheten underr ä tta ber ö rda kommuner och f ö rsamlingar

Prop. 1981/82:47 51

om fastighetsbildning som f ö ranleder ä ndring av kommun- eller f ö rsamlingsgr ä ns.
Denna best ä mmelse har h ä r kompletterats med en f ö reskrift som inneb ä r skyldighet f ö r fastighetsregistermyndigheten att
i ä renden enligt 2 och 3 §§ ge ber ö rda
kommuner, f ö rsamlingar och fastighets ä gare tillf ä lle
att yttra sig, om det inte ä r uppenbart
obeh ö vligt. S å dan kommunikation b ö r kunna underl å tas i fall d ä fastighetsbildningsmyndighetens f ö rslag f ö ljs
och tillf ä lle tidigare beretts till yttrande ö ver detta.

I paragrafen har vidare tagits in en f ö reskrift om att fastighetsregistermyndigheten vid
behov skall samr å da med domkapitlet. Samr å d med domkapitlet b ö r regelm ä ssigt ske i fall d å kyrkliga synpunkter kan f ä lla avg ö randet
om f ö rsamlingstillh ö righeten.

De kommunala fastighetsregistermyndigheterna kan ä ven beh ö va
samr ä da med l ä nsstyrelsen (lantm ä terien-heten) i egenskap av fastighetsregistermyndighet f ö r l ä net. S ä rskild f ö reskrift
h ä rom har inte ansetts erforderlig.

7 §

Denna paragraf, som ä r
ny, inneh å ller best ä mmelser om besv ä r
ö ver fastighetsregistermyndighetens beslut
enligt 2 och 3 §§ .

Fastighetsregistermyndighetens beslut enligt 2 och 3 §§ om ä ndrad
kommun- eller f ö rsamlingsindelning b ö r kunna ö verklagas
av kommun, f ö rsamling och fastighets ä gare som ber ö rs
av beslutet. L ä mplig besv ä rsmyndighet ä r
kammarkollegiet, som ä r central f ö rvaltningsmyndighet i indelningsfr å gor. Om medgivande till fastighetsbildningen har l ä mnats enligt 3 kap. 11 § FBL, b ö r
dock s ä rskilda besv ä r ö ver
fastighetsregistermyndighetens beslut i indelningsfr å gan inte kunna f ö ras.
L ä nsstyrelsens beslut om medgivande
kan ö verklagas hos re-

Prop.
1981/82:47 52

geringen enligt 8 § .
Paragrafen har utformats i enlighet med vad som nu sagts.

1 denna nya paragraf finns best ä mmelser om besv ä r
ö ver l ä nsstyrelsens beslut om medgivande till fastighetsbildning. Best ä mmelserna ö verensst ä mmer med dem i nuvarande 5 § andra stycket, varifr å n de flyttats f ö r att redovisas i anslutning till ö vriga best ä mmelser
om f ö rfarandet m.m.

9 §

I denna
nya paragraf regleras tidpunkten f ö r
ikrafttr ä dande av indelnings ä ndring som sker enligt best ä mmelserna i lagen. Nuvarande best ä mmelser h ä rom
finns i 6 § . F.n. g ä ller att ikrafttr ä dandet
sker den dag uppgift om fastighetsbildningen inf ö rts i fastighetsregistret, om inte annat best ä mts i beslut om medgivande till
fastighetsbildningen. Det ä r s å ledes endast i samband med l ä nsstyrelsens
eller regeringens beslut om s å dant
medgivande som annan dag ä n registreringsdagen kan best ä mmas f ö r
ikrafttr ä dandet. N ä r det g ä ller
ä ndring i f ö rsamlingsindelningen enligt 3 § andra stycket blir emellertid fr ä ga om medgivande till fastighetsbildningen inte
aktuellt. Det kan dock ä ven i vissa s ä dana fall finnas behov av att best ä mma annan dag f ö r
ikrafttr ä dandet ä n registreringsdagen. Om ö verf ö ringsomr ä det ä r bebott eller
om det ä r av st ö rre omfattning, kan det t.ex. i vissa fall vara l ä mpligt att skjuta ikrafttr ä dandet till å rsskiftet.
Paragrafen har d ä rf ö r utformats s å att ä ven fastighetsregistermyndighe';en ges m ö jlighet att best ä mma annan dag f ö r ikrafttr ä dandet
ä n registreringsdagen. S ä som paragrafen utformats kommer detta att g ä lla ocks å
betr ä ffande ä ndringar i kommunindelningen .

Prop.
1981/82:47 53

5.2 F ö rslaget till
lag om ä ndring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)

Ä ndringen
i 4 kap. 41 § har gjorts i f ö rtydligande syfte. Genom ä ndringen klarg ö rs
att underr ä ttelse skall ske till de kommuner
och f ö rsamlingar vilkas gr ä nser kan komma att ä ndras enligt 1, 2 eller 3 § lagen
om ä ndring i kommun- och f ö rsamlingsindelning i samband med fastighetsbildning.
Vidare understryks att f ö reskriften om att bereda ber ö rda kommuner och f ö rsamlingar tillf ä lle att beg ä ra inh ä mtande
av medgivande som avses i 3 kap. 11 §
endast g ä ller vid fastighetsbildning som
medf ö r ä ndring av en kommungr ä ns .

Prop.
1981/82:47

54 Bilaga 1:1

1 F ö rslag till

Lag om ä ndring i lagen (1970:991) om ä ndring i kommunal och ecklesiaatik

indelning
1 samband med fastighetsbildning

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om lagen (1970:991) om ä ndring i kommunal och ecklesiastik
indelning 1 samband med fastighetsbildning

dels att rubriken till lagen samt 1 - 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall inf ö ras tre nya paragrafer, 7 - 9 §§ , samt n ä rmast
f ö re 1, 3,4 och 6 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Lag om ä ndring i kommunal och ecklesiastik indelning i
samband med fastighetsbildning

Lag om ä ndring i kommun- och f ö rsamlingsindelning i samband med fastighetsbildning

Ä ndring
i kommunindelningen

1 §

Mark som.
genom fastighetsreglering ö verf ö res till fastighet inom annan kommun skall i forts ä ttningen h ö ra
till den kommunen. Detsamma g ä ller n ä r mark ö verf ö res till samf ä llighet
som i sin helhet ä r bel ä gen inom annan kommun.

Mark som
genom fastighetsreglering ö verf ö rs till fastighet eller samf ä llighet
inom annan kommun skall i forts ä ttningen h ö ra till den kommunen.

Tillf ö res samf ä llighet, som ä r
bel ä gen inom flera kommuner, genom
fastighetsreglering mark fr å n annan
kommun, skall fastighetsbildningsmyndigheten best ä m-ma att marken skall h ö ra till en

2 §

Prop.
1981/82:47

Huvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

55

av de
f ö rst angivna kommunema.

Om
fastighet eller samf ä llighet bildas av mark fr ä n flera kommuner, skall myndigheten best ä mma till vilken av kommunema den nya enheten skall
h ö ra.

Om en
fastighet eller samf ä llighet n,ybildas av mark fr å n flera kommuner, skall fastighetsregistermyndigheten
efter f ö rslag av fastighetsbildningsmyndigheten
best ä mma till vilken av kommunema den
nya enheten skall h ö ra.

Ä ndring
i f ö rsamlingsindelningen

3 §

Sammanfaller
gr ä ns f ö r f ö rsamling med kommungr ä ns och ä ndras
denna enligt 1 eller 2 § . underg å r f ö rsamlingsgr ä nsen motsvarande ä ndring. I annat fall p å verkas f ö rsamlingsgr ä na
icke av fastighetsbildning.

Om en f ö rsamlingsgr ä ns
snjnmanfaller med en kommungr ä ns som ä ndras enligt 1 eller 2 § , ä ndras f ö rsamlingsgr ä nsen
p å samma s ä tt.

Vid fastighetsbildning ö ver
f ö rsamlingsgr ä ns i andra fall g ä ller
f ö l.jande;

a)
Om f ö rsamlingsgr ä nsen
saTnmanfaller med en fastighetsgr ä ns
som ä ndras genom fastighetsreglering, ä ndras f ö rsamlingsgr ä nsen p å
samma s ä tt.

b)
Om en fastighet
eller samf ä llighet nybildas av mark fr å n flera f ö rsamlingar,
skall fastighetsregistejTpyndig-heten efter f ö rslag av fastighetsbildningsmyndigheten best ä mma till vilken av f ö rsamlingarna den nya enheten skall h ö ra.

I fall som avses i andra stycket f å r fastighetsregisterm.vndigheten besluta att f ö rsamlingsgr ä nsen
skall l ä mnas orubbad, om det f ö religger s ä rskilda
sk ä l.

Prop.
1981/82:47

Huvarande lydelse

56

F ö reslagen lydelse

Medgivande
till fastighetsbildning

4 §

I ä rende r ö rande
medgivande till fastighetsbildning enligt 3 kap. 11 § fastighetsbildningslagen (1970:988) skall l ä nsstyrelsen verkst ä lla beh ö vlig utredning.

Ä rendexSom avses i f ö rsta styoket_j_ avg ö res av l ä nsstyrelsen. Inneb ä r fastighetsbildningen ä ndring av l ä nsgr ä ns, skall l ä nsstyrelsen
dock underst ä lla ä rendet Konungens pr ö vning.
Underst ä llning skall ä ven eljest ske, om s ä rskilda sk ä l f ö religger.

Ä rende som avses i f ö rsta stycket avg ö rs
av l ä nsstyrelsen. Inneb ä r fastighetsbildningen ä ndring av l ä nsgr ä ns, skall l ä nsstyrelsen
dock underst ä lla ä rendet regeringens pr ö vning. Underst ä llning skall ä ven
eljest ske, om s ä rskilda sk ä l f ö religger.

Vid pr ö vning av fr å ga
om medgivande till fastighetsbildning skall iakttagas att ol ä mplig indelning i f ö rvaltningsomr å den eller avsev ä rd ol ä genhet f ö r kommun eller f ö rsamling
ej uppkommer. F ö r s å dant ä ndam å l kan f ö reskrivas avsteg fr ä n 1 eller 2 § ,
dook ej s ä att fastighet kommer att omfatta
enskild mark inom mer ä n en kommun. Vidare kan fastst ä llas reglering r ö rande
kommunemas eller f ö rsamlingarnas inb ö rdes ekonomiska f ö rh å llanden ooh meddelas andra f ö reskrifter med anledning av indelnings ä ndringen. F ö r
undvikande av ol ä mplig indelning i f ö rvaltningsomr å den
kan ä ven best ä mmas att fastighet, samf ä llighet eller del av samf ä llighet, som ej be-

Vid pr ö vning av fr å ga
om medgivande till fastighetsbildning skall iakttagas att ol ä mplig indelning i f ö rvaltningsomr å den eller avsev ä rd ol ä genhet f ö r kommun eller f ö rsamling
ej uppkommer. F ö r s å dant ä ndam å l kan f ö reskrivas avsteg fr ä n 1 eller 2 § ,
dock ej s å att fastighet kommer att omfatta
enskild mark inom mer ä n en kommun. Vidare kan fastst ä llas reglering r ö rande
kommunemas eller f ö rsamlingamas inb ö rdes ekonomiska f ö rh å llanden och meddelas andra f ö reskrifter med anledning av indelnings ä ndringen. F ö r
undvikande av ol ä mplig Indelning i f ö rvaltningsomr å den
kan ä ven best ä mmas att fastighet, samf ä llighet eller del av samf ä llighet, som ej ber ö rs av fastighetsbildningen, skall ö verflyttas
till annan kommun eller f ö rsamling.

Prop.
1981/82:47

Huvarande lydelse

rSres av fastighetsbildningen, skall ö verflyttas till annan koramun eller f ö rsamling.

1!alan mot l ä nsstyrelsena
beslut i fr å ga aom avses i denna paragraf f å r f ö ras av
kommun, f ö rsamling och fastighets ä gare som beslutet r ö r.

F ö reslagen lydelse

57

Indelnings ä ndring enligt denna lag tr ä der i kraft den dag uppgift om fastighetsbildningen
inf ö rts i fastighetsregistret, om ej
annat best ä mts i beslut om medgivande till
fastighetsbildningen.

I ä renden enligt 2 och 5 $ § skall fastighetsregistermyndigheten ge ber ö rda kommuner, f ö rsamlingar
och fastighets ä gare tillf ä lle att yttra sig, om det inte ä r uppenbart obeh ö vligt.
Vid behov skall samr å d ske med domkapitlet.

7 §

8 §

Fastighetsregistermyndighetens beslut i ä renden enligt 2 och 3 §§ ö verklagas hos kammarkollegiet
genom besv ä r, om inte medgivande till fastig-hetsbildningen
har l ä mnats enligt 3 kap. 11 $ fastighetsbildningslagen
(1970:988). Talan f å r f ö ras av kommun, f ö rsamling och fastighets ä gare som beslutet r ö r.

L ä nsstyrelsens beslut i fr å ga som avses i 5 § ö verklagas hos regeringen genom besv ä r. Talan f å i
f ö ras av kom-

Prop. 1981/82:47

Huvarande lydelse

Föreslagen Lydelse

58

9 §

Denna lag tr ä der i kraft den 1 juli I98I.

mun, f ö rsamling och fastighetsayrrare som beslutet r ö r.

Indelnings ä ndring
enligt denna lag tr ä der i kraft den dag uppgif'. om fastighetsbildningen
inf ö rs i fastighets-registret, om inte
annat bestSns.

Prop.
1981/82:47

59 Bilaga 1:2

F ö rel ä ,? till

Lar, om ä ndrinp: i faatighetsbildningslagen
(1970:

H ä rigenom f ö reskxivs
att 4 kap. 41 § faotighetsbildningslagen (1970:988) Bkall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelq.e

Foreslagen
lydelse

F ö ranleder fastighetsbildningen ä ndring av gr ä ns
f ö r kommun eller f ö rsamling, skall fastighets-bildningsmyndlgheten
underr ä tta kommunen eller f ö rsaml ingen om fastighetsbildningen och dess
inverkan p å indelningen i f ö rvaltningsomr å den.
Kommunen eller f ö rsamlingen skall beredas tillf ä lle att beg ä ra
inh ä mtande av medgivande som avses i J
kap. 11 § , om ej s å dant medgivande ä nd å skall inh ä mtas.

F ö ranleder fastighetsbildningen ä ndring av gr ä ns
f ö r koramun eller f ö rsamling, skall fastighets-bildningsnyndigheten
underr ä tta ber ö rda kommuner och f ö rsaml i r;ar om fastietsbildningen och dess inverkan p å indelningen i f ö rvaltningsomr å den. Om fastighetsbildningen medf ö r ä ndring av en
kommungr ä ns, skall de kommuner och f ö rsamling å r
som ber ö rs av ä ndringen beredas tillf ä lle att beg ä ra inh ä mtande av medgivande sora avses i 3 kap. 11 § , om ej s å dant
medgivande ä nd å skall Inh ä mtas.

Denna lag tr ä der i kraft den 1 juli 1981,

Prop.
1981/82:47 60

Bdaga2

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
hovrätten för Nedre Norrland, domstolsverket, centralnämnden för
fastighetsdata, kammarkollegiet, statens lantmäteriverk, länsstyrelserna i
Östergötlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västernorrlands län,
domkapitlen i Strängnäs och Linköping, fastighetsdata- och
inskrivningsregisterkommittén (Ju 1979:07), fastighetsbildningsutredningen (Ju
1979:11), 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980:02), Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Svenska kommunförbundet, Göteborgs kyrkliga samfällighet, Malmö kyrkliga
samfällighet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt Sveriges
lantmätareförening.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden av
fastighetsbildningsmyndigheten i Linköpings lantmäteridistrikt och Linköpings
kommun.

1 Allmänt om promemorian

Hovrätten för Nedre Norrland: Hovrätten finner från de
synpunkter hovrätten har att beakta i promemorian föreslagna ändringar väl
avvägda och lämpade för fortsatt lagstiftningsarbete.

Domstolsverket: Med beaktande av de synpunkter
domstolsverket har att lägga på förslaget tillstyrker domstolsverket förslaget.

Centralnämnden för fastighetsdata: Informationsinnehållet
i fastighetsregistret regleras av fastighetsregisterkungörelsen (1974: 1059,
omtryckt 1979:11). Bland de uppgifter som skall redovisas finns uppgift om till
vilken eller vilka församlingar en fastighet hör.

Fastighetsregistrets tekniska uppbyggnad utgår från att en
fastighet normalt är belägen inom en församling. Hinder mot att redovisa att
en fastighet är belägen inom fiera församlingar finns inte. De olägenheter som
uppkommer då en fastighet hör till fiera församlingar kan i allt väsentligt
hänföras till sådana administrativa svårigheter som beskrivs i promemorian.

CFD finner de föreslagna ändringarna vara ändamålsenliga
och ägnade att förenkla administration och redovisning av
församlingsindelningen.

Kammarkollegiet tillstyrker de i promemorian framlagda
förslagen, med undantag för vad som framgår av punkterna 6 och 7 nedan.

Statens lantmäteriverk: Reglerna ligger i linje med de
synpunkter som LMV framfört tidigare i samband med indelningskommitténs arbete.
LMV tillstyrker därför huvudprinciperna i förslaget.

Den nu gällande principen att församlingsindelningen i
allmänhet är oberoende av fastighetsindelningen har vållat praktiska
olägenheter, som belysts i 1978 års betänkande och i remissyttrandena över
detta, bl.a. i LMVs yttrande. Den föreslagna övergången till en motsatt princip
syftar till förenkling i olika avseenden.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: I Östergötlands län,
där församlingarna är små och därmed många till antalet, uppstår ofta
olägenheter till följd av fastighetsbildning över församlingsgränser.
Länsstyrelsen ser därför en lagändring i enlighet med vad som föreslagits i
promemorian som mycket angelägen.

Prop.
1981/82:47 61

Fastighetsbildningsmyndigheten i Linköpings lantmäteridistrikt:
FBM E2 instämmer i att det finns starka skäl att öka beroendet mellan
församlingsindelning och fastighetsindelning. Inom verksamhetsområdet för FBM E2
finns ett flertal församlingar som arealmässigt är små. Detta ökar de problem
som är förenade med nuvarande ordning. Dessa problem är framför allt aktuella i
sädana samhällen och bebyggelsegrupper som utvecklas helt oberoende av
församlingsindelningen.

Departementspromemorians förslag är bra och hör snarast
genomföras.

Linköpings
kommun: Kommunen tillstyrker förslaget till ändring i berörda lagar men
uttalar att frågan om beslutsmyndighet ytterligare bör övervägas.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Nu gällande regler innebär ofta olägenheter vid
fastighetsbildning över församlingsgräns, som inte samtidigt är kommungräns. De
i promemorian föreslagna ändringarna synes enligt länsstyrelsens bedömning
innebära att olägenheterna i huvudsak undanröjs och tillstyrks därför.

Lånsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen är ense med
arbetsgrup

pen såvitt a.vser olägenheterna med nuvarande ordning och tillstyrker

därför förslaget om anpassning av församlingsgräns till fastighetsgräns vid

ändrad fastighetsindelning.- Eftersom flertalet fall är okontrover

siella, anser inte heller länsstyrelsen att några särskilda restriktioner för

fastighetsbildning över församlingsgräns bör införas.

Länsstyrelsen
i Örebro län: I likhet med vad som anges i departements

promemorian anser länsstyrelsen det otillfredsställande med bristande

överensstämmelse mellan församlings- och fastighetsgränser. De hittills

tillämpade reglerna i indelningslagen för att få överensstämmelse mellan

församlings- och fastighetsindelningen har emellertid visat sig vara tungar-

betade med bl. a. ett omständligt remissförfarande för många rutinärenden

som endast berört mindre och obebyggda områden. Länsstyrelsen har

därför en positiv inställning till förenkling av arbetsrutiner och handlägg

ningsordning i dessa ärenden. Länsstyrelsen tillstyrker föreslagna

lagändringar i kommun- och församlingsindelning i samband
med fastighetsbildning.

Lånsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen
tillstyrker för egen

del i
huvudsak de föreslagna lagändringarna. Sedan 1972 har i

Västernorrlands
län uppkommit ett 20-tal avvikelser mellan fastighets- och
församlingsindelningen. Efter tillkomsten av den nya indelningslagen har
länsstyrelsen sökt rätta till dessa avvikelser. Utom i ett par fall har detta
kunnat ske utan svårigheter även om förfarandet måste anses omständligt. I ett
fall hade fastighetsägaren invändningar. Om dessa invändningar hade kunnat
framföras och beaktas redan vid fastighetsbildningen hade komplikationerna
möjligen kunnat undvikas. I ett annat fall berodde svårigheterna på
missförstånd om församlingstillhörigheten i samband med fastighetsregistreringen.
Sådana missförstånd uppkommer lätt med de regler som hittills gällt.

Domkapitlet i Strängnäs: Domkapitlet vitsordar att vid
indelningsändring genom fastighetsbildningsåtgärd det i övervägande antal fall
är fråga om obebodda områden av mindre storlek. Då en bristande överensstämmelse
mellan fastighetsindelningen och församlingsindelningen är otillfredsställande
och behov av ett förenklat förfarande torde föreligga tillstyrker domkapitlet
föreliggande förslag till ändrad lagstiftning.

Domkapitlet i Linköping: I likhet med vad som anförts i
promemorieförslaget anser domkapitlet, att några onödiga hinder för
fastighetsbildning

Prop.
1981/82:47 62

över församlingsgräns inte bör uppställas och att
bestämmelserna i 13 kap. FBL inte bör göras tillämpliga på fastighetsbildning
över församlingsgräns.

----- Domkapitlet har visserligen ej någon negativ
erfarenhet av gällande

bestämmelser men då ett genomförande av förslaget kommer
att medföra lättnader på många administrativa områden, vill domkapitlet
tillstyrka de föreslagna lagändringarna.

Fastighetsdata- och inskrivningsregisterkommittén:
Bristande överensstämmelse mellan fastighetsindelning och församlingsindelning
medför utan tvekan olägenheter bl.a. ur registreringssynpunkt. Även om det sålunda
vore önskvärt med full överensstämmelse mellan kommun-, församlings- och
fastighetsindelningen finner kommittén emellertid att de skäl som anförs i
promemorian mot en sådan ordning är bärande. På grund härav och då de i
promemorian föreslagna lagändringarna synes väl avvägda tillstyrker kommittén
förslaget.

Fastighetsbildningsutredningen:
Fastighetsbildningsutredningen delar promemorieförfattarnas uppfattning om
behovet av att i ökad utsträckning låta församlingsgränserna följa
fastighetsgränserna. Fastighetsbildningsutredningen kan även i huvudsak
instämma i de allmänna överväganden som ligger bakom förslagets utformning. De
föreslagna ändringarna i LÄIF och FBL kan därför i princip tillstyrkas.

1980 års lantmäteriutredning: LU kan vitsorda behovet av
de i promemorian föreslagna lagändringarna för att öka överensstämmelsen
mellan

församlingsindelningen
och fastighetsindelningen. LU tillstyrker de

föreslagna
lagändringarna.

LRF: LRF delar utredarnas uppfattning om att i ökad
utsträckning låta

församlingsgränserna följa fastighetsgränserna. Förbundet instämmer i hu

vudsak även i de allmänna överväganden, som ligger till grund för lagför

slaget och tillstyrker därför de föreslagna lagändringarna. Antalet

fastighetsbildningar över församlingsgräns den senaste 1
O-årsperioden uppgår till ca. 1000 fall, varav ca. 85% avsåg obebyggda områden.
Bakgrunden till detta är bl. a. att samhällen och bebyggelsegrupper inte
sällan har utvecklat sig helt oberoende av hur församlingsgränserna går. Jord-och
skogsbrukets storleksrationalisering kan vidare ge anledning till

sammanläggning eller fastighetsreglering över
fastighetsgräns. LRF

anser liksom utredarna att några nya restriktioner om
fastighetsbildning över församlingsgräns ej skall uppställas.

Svenska koininutiförbundet: Förbundet tillstyrker i
princip att lagändring sker i syfte att åstadkomma överensstämmelse mellan
församlingsindelningen och fastighetsindelningen i alla de fall då det ej
föreligger särskilda skäl till avvikelse.

För bedömningen av det framlagda förslaget hade det varit
värdefullt med en redovisning av dels det antal avvikelser som uppkommit på
grund av fastighetsbildning även under den sist förflutna treårsperioden, dels
det antal fall där man funnit anledning att undanröja uppkomna avvikelser genom
tillämpning av 1919 och 1979 års indelningsändringslagar.

Göteborgs kyrkliga samfällighet: Den kyrkliga myndigheten
berörs huvudsakligen avseende folkbokföringen. Föreslagna ändringar innebär uppenbarligen
förenklingar och klarare regler. Förslaget bör alltså biträdas.

Malmö kyrkliga samfållighet: Samfälligheten har inte något
att erinra mot departementspromemorians förslag.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Redan
under indelningslagens remissbehandling uttalade förbundet beklagande över att
i lagförslaget inte fanns förslag till ändringar som ökade beroendet mellan

Prop.
1981/82:47 63

församlingsindelning
och fastighetsindelning. Det vitsordades från flera myndigheter att det rådande
förhållandet medförde betydande olägenhet för såväl myndigheter som
fastighetsägare. Förbundet hälsar därför det föreliggande departementsförslaget
med tillfredsställelse.

Sveriges
lantmätareförening: SLF delar arbetsgruppens uppfattning att den bristande
överensstämmelse mellan församlings- och fastighetsindelningen som blir
följden av nuvarande regler i LÄIF vållar olägenheter för såväl enskilda som
myndigheter. SLF tillstyrker därför förslaget att församlingsgräns skall
anpassas till fastighetsgräns vid ändring i fastighetsindelningen.

2
Beslutanderätten i indelningsfrågor

Centralnämnden
för fastighetsdata: Det finns en risk att en liten grupp fastighetsbildningsärenden
kan komma att försenas. Nuvarande rutiner hos fastighetsregistermyndigheter som
för nytt fastighetsregister leder till att praktiskt taget alla ärenden kan
registreras omgående efter det att förrättningen vunnit laga kraft. Skall FRM
besluta om församlingstillhörigheten, kommer den lilla grupp ärenden där
beslutet inte är självklart, och där FRM i enlighet med förslaget i promemorian
därför skall höra berörda intressenter, att bli fördröjd i slutfasen.
Fördelarna med den föreslagna reformen synes dock uppväga de olägenheter som
kan uppkomma p. g. a. dessa förseningar.

Statens
lantmäteriverk: När det gäller frågan om FBM eller FRM skall vara den myndighet
som meddelar de behövliga besluten tillstyrker LMV den i promemorian föreslagna
lösningen att beslutsfunktionen skall ligga hos FRM. För denna lösning talar
klart de praktiska aspekter som berörts i promemorian. Av samma skäl bör FBM
inte heller belastas med skyldighet att lägga fram förslag till FRMs beslut.
Den i promemorian föreslagna föreskriften om detta (3 § LÄIF) bör därför utgå.

LMV
vill också föreslå avvikelse frän promemorians förslag på en annan punkt,
nämligen när det gäller beslutsfunktionen rörande kommungräns (2 § LÄIF) I
dessa betydligt mera sällan förekommande fall bör FBM besluta, i
överensstämmelse med vad som gäller för närvarande. Detta hänger samman med att
FBM ändå måste bevaka frågan om fastighetsbildningens inverkan på kommunindelningen
med anledning av de särskilda restriktioner mot fastighetsbildning som gäller
för dessa fall (3:11 FBL). I det sammanhanget måste FBM göra vissa bedömningar
och ta fram behövligt bedömningsunderlag. De praktiska skälen talar då för att
FBM också meddelar det beslut som behövs angående markens kommuntillhörighet.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län: Länsstyrelsen instämmer i arbetsgruppens bedömning att
den smidigaste handläggningen och redovisningen uppnås om
fastighetsregistermyndigheten blir beslutande organ i frågor om ändring av
församlingsindelning i samband med fastighetsbildning.

Fastighetsbildningsmyndigheten
i Linköpings lantmäteridistrikt: FBM E2 anser det angeläget att de nya reglerna
om beroendet mellan församlings- och fastighetsindelning utformas så att
fastighetsbildningsmyndigheten inte belastas med ytterligare arbetsmoment.

Linköpings
kommun: Ur kommunens synpunkt torde frågan om vilken myndighet som skall
besluta vara av liten betydelse. Möjligen förefaller det enklare att fastighetsbildningsmyndigheten
som ändå måste utreda förhål-

Prop.
1981/82:47 64

landena vid fastighetsbildningen jämväl beslutar om
kommun- eller församlingstillhörigheten.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Även när det gäller
beslutskompetensen i här aktuella fall av ändringar i församlingsindelningen
vill länsstyrelsen tillstyrka alt denna i enlighet med arbetsgruppens förslag
förläggs på FRM. I sammanhanget bör nämnas att det inom länsstyrelsen i
Värmlands län är FRM (lantmäterienheten) som initierar och bereder
indelningsärenden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ändringar i
församlingsindelningen bör kunna registreras samtidigt utan dröjsmål. Med FRM
som beslutande i indelningsfrågan uppkommer två alternativ i de fall beslut
behöver fattas. I det ena alternativet registreras fastighetsbildningen så
snart den vunnit laga kraft. Samtidigt meddelas beslut i indelningsfrågan.
Innan detta beslut vunnit laga kraft kan det dock inte föras in i
fastighetsregistret och på registerkartan. Fastighetsregistreringen blir
således i detta alternativ precis lika komplicerad och svårtolkad som med
nuvarande regler. Fördelarna méd reformen har med andra ord inte uppnåtts i vad
gäller fastighetsregistreringen. I det andra alternativet meddelas
indelningsbeslutet också så snart fastighetsbildningen vunnit laga kraft men -
för att undvika nackdelarna i det första alternativet - sker inte
registreringen förrän indelningsbeslutet vunnit laga kraft. Då kan
fastighetsbildningen och indelningen registreras samtidigt och utan
komplikationer. Men då har registreringen av fastighetsbildningen också
fördröjts på ett sätt som kan ha medfört nackdelar för fastighetsägarna. Om FBM
istället får meddela beslut också i indelningsfrågan så har detta beslut i
regel vunnit laga kraft när fastighetsbildningen är färdig för registrering
och båda kan registreras samtidigt och utan dröjsmål. Från denna synpunkt är
det således mest ändamålsenligt att FBM avgör indelningsfrågan. En annan klar
fördel är att sakägarna kan avpassa sina yrkanden i fastighetsbildningsfrågan
så att de undviker icke önskade konsekvenser i indelningsfrågan. I de relativt
fåtaliga fall där fastighetsbildning sker över församlings- eller kommungräns
kommer det mesta arbetet med indelningsärendet ofrånkomligen att ligga hos FBM
även om FBM endast skall lägga förslag i detta hänseende. Förslaget kan
rimligen inte ha sämre underlag än vad själva beslutet fordrar. I motsats till
vad arbetsgruppen anfört hävdar länsstyrelsen att FBM också har erforderlig
information om gällande indelning. Några väsentliga nackdelar med att förlägga
beslutet hos FBM torde sålunda inte finnas. Frågan om beslutsordningen kan
synas bagatellartad och formell men länsstyrelsen vill ändå framhålla de ovan
angivna praktiska konsekvenserna som såvitt länsstyrelsen funnit inte har
behandlats i tillräcklig omfattning i det remitterade förslaget. Beslutet bör
alltså i indelningsfrågan fattas av FBM i anslutning till förrättningen och
inte — i ett senare skede - av FRM. Den ordning som gäller i fråga om
fastighetsbildning över kommungräns bör således tillämpas även i förevarande
sammanhang. Det är f. ö. givetvis en fördel med en sådan likformighet. I
nybildningsfallen torde formligt beslut av FBM alltid erfordras. 1
fastighetsregleringsfallen torde däremot sådant beslut behövas endast där någon
som berörs av frågan yrkar att församlingsindelningen skall lämnas orubbad.

Domkapitlet i Strängnäs: Domkapitlet tillstyrker att
beslutanderätten enl. 3 § på de skäl arbetsgruppen anför skall tillkomma
fastighetsregistermyndigheten.

Domkapitlet i Linköping: Domkapitlet har inget att invända
mot förslaget, att fastighetsregistermyndigheten bör vara det beslutande
organet i indelningsfrågor.

Prop. 1981/82:47 65

Fastighetsbildningsutredningen (majoriteten):
Fastighetsbildningsutredningen ifrågasätter den gjorda ändringen i 2 § 2 st. LÄIF.
Enligt 3 kap. 11 S 2 st. FBL är det i första hand
fastighetsbildningsmyndigheten som har att pröva huruvida medgivande från
regeringen eller länsstyrelsen skall inhämtas. Prövningen avser huruvida
kommungränsens ändring kan medföra olämplig indelning i förvaltningsområden. Befinnes
så vara fallet skall administrativ prövning ske. Sådan prövning skall också ske
om det exempelvis begärs av kommun eller församling. Enligt 11 § 3 st. skall
fastighetsbildningsmyndigheten anmäla till länsstyrelsen när
fastighetsbildning är beroende av medgivande. Eftersom det för den
administrativa prövningsmyndigheten är av betydelse att känna till vilken
verkan fastighetsbildningen kommer att få för indelningen i
förvaltningsområden måste fastighetsbildningsmyndigheten i sin anmälan till
länsstyrelsen lämna besked om sitt ställningstagande i fråga om
kommuntillhörigheten. Även i den underrättelse som
fastighetsbildningsmyndigheten har att lämna enligt 4 kap. 41 § FBL skall ges
en information om fastighetsbildningens inverkan på indelningen i
förvaltningsområden. Fastighetsbildningsmyndigheten har således vid
fastighetsbildning över kommungräns alltid att sätta sig in i frågan om
fastighetsbildningens konsekvenser för kommunindelningen. Mot den bakgrunden
kan fastighetsbildningsutredningen inte se någon vinst med att dessutom låta
fastighetsregistermyndigheten sätta sig in i indelningsfrågan och fatta beslut
i denna. En sådan ordning framstår tvärtom som omständlig.
Fastighetsbildningsutredningen vill förorda att 2 § 2 st. LÄIF bibehålls
oförändrad.

Det vore önskvärt om den ordningen kunde råda att samma
myndighet var beslutande organ i fråga om alla slags indelningsändringar i
samband med fastighetsbildning. Man skulle då få erfarenhet och kunnande beträffande
indelningsfrågor samlade på en hand. Det är fastighetsbildningsmyndigheten som
idag beslutar om ändring av kommungräns i samband med fastighetsbildning, en
ordning som fastighetsbildningsutredningen ovan förordat bör bibehållas.

Nämnda
förhållanden talar därför för att låta fastighetsbildningsmyndigheten även bli
det beslutande organet i fråga om ändring i församlingsindelningen i samband
med fastighetsbildning. Enligt förslaget i promemorian kommer det emellertid
att råda en principiell skillnad mellan fastighetsbildning över kommungräns
och fastighetsbildning över enbart församlingsgräns. I det senare fallet
uppställs inga restriktioner för fastighetsbildningen till förhindrande av
olämpliga förändringar i församlingsindelningen. Fastighetsbildning över
församlingsgräns som ej sammanfaller med kommungräns får således äga rum
oavsett vad följderna blir för församlingsgränserna.
Fastighetsbildningsmyndigheten har därför från fas-tighetsbildningssynpunkl
inte någon anledning att sätta sig in i frågan om vad en
fastighetsbildningsåtgärd innebär i församlingshänseende. Mot denna bakgrund
anser fastighetsbildningsutredningen att en ordning med fastighetsbildningsmyndigheten
som beslutande organ i fråga om ändring i församlingsindelningen på ett onödigt
sätt skulle tynga fastighetsbildningsverksamheten. En följd härav kan bli
ökade förrättningskostnader till nackdel för den enskilde sakägaren. På grund
av det nu sagda och med beaktande av att det är fastighetsregistermyndigheten
som för in förändringarna i församlingsindelningen på fastighetskartan och
således har den bästa överblicken i dessa avseenden, tillstyrker
fastighetsbildningsutredningen att den beslutanderätt varom nu är i fråga
tilläggs sistnämnda myndighet. 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 47

Prop.
1981/82:47 66

Eftersom
det enligt fastighetsbildningsutredningens mening saknas anledning för
fastighetsbildningsmyndigheten att befatta sig med frågan om fastighetsbildningens
konsekvenser för församlingsindelningen, framstår det som omotiverat att - som
föreslås i promemorian - belasta denna myndighet med uppgiften att lämna
förslag till fastighetsregistermyndigheten om församlingstillhörighet.
Förslaget härom avstyrks därför.

Fastighetsbildningsutredningen
(en minoritet av en ledamot och en sakkunnig): Det hör till
fastighetsbildningsmyndighetens uppgifter att besluta i fråga om ändring i
församlingsindelningen i samband med fastighetsbildning, när
församlingsgränsen sammanfaller med kommungräns. Vi finner övervägande skäl
tala för att samma myndighet tillägges uppgiften att besluta även i fråga om
sådan församlingsgräns som ej sammanfaller med kommungräns. Det främsta skälet
är att man med en sådan ordning undviker att tillskapa en tredje administrativ
besluts- och besvärsväg för prövning av frågor om ändring av församlingsgräns.
Det bör också framhållas att fastighetsregistermyndigheterna har tillkommit för
att enbart ha en registrerande funktion. För fastighetsbildningsmyndigheten som
det beslutande organet talar jämväl vad Svenska kommunförbundet anfört härom i
sitt remissyttrande över promemorieförslaget.

19S0 års lantmäteriutredning:
Mot bakgrund aV att LU enligt direktiven för sitt utredningsuppdrag främst har
att kartlägga erfarenheterna av 1972 års lokala lantmäteriorganisation är det
närmast frågan om vilken myndighet som skall besluta i frågor om ändring i
församlingsindelningen som här är av intresse. I promemorian har valet stått
mellan å ena sidan fastighetsbildningsmyndigheten och å andra sidan
fastighetsregistermyndigheten. Utöver de skäl som i promemorian anförts för att
lägga beslutanderätten på fastighetsregistermyndigheten vill LU peka på att
många av fastighetsregistermyndigheterna har helt län som verksamhetsområde.
Dessa får avsevärt större erfarenhet än fastighetsbildningsmyndigheten av
ärenden som avser ändring av församlingsgräns i samband med fastighetbildning.
Härigenom förbättras förutsättningarna för en enhetlig tillämpning av ifrågavarande
lagregler.

Svenska
kommunförbundet: Kommunförbundet avstyrker att de nya uppgifterna läggs på
fastighetsregistermyndigheten. Dessa bör i stället läggas på
fastighetsbildningsmyndigheten. De skäl som anförts i promemorian för att
lägga ärendena på fastighetsregistermyndigheten är enligt styrelsens mening
inte bärande. Vilken myndighet som än kommer att få uppgiften kommer denna
givetvis att få bära kostnaderna för verksamheten. Det är inte nödvändigt att
fastighetsbildningsmyndigheten för eget register över ändringar i
församlingsindelningen. Besked om detta kan inhämtas från
fastighetsregistermyndigheten genom att utdrag av registerkartan begärs i
förekommande fall. Den omständigheten att de statliga fastighetsregistermyndigheterna
utgör del av länsstyrelsen innebär inte automatiskt att samrådsfrågorna inte
kan klaras. Förslaget förutsätter dessutom att fastighetsbildningsmyndigheten
framlägger förslag till ändring i församlingsindelningen. Detta måste innebära
krav på att utredning i någon form föreligger hos
fastighetsbildningsmyndigheten. Det är då rimligt att också besluten kommer
att ligga hos denna myndighet. Dessutom införs enligt förslaget en tredje väg
att pröva gränsändringar vid sidan av fasfighetsbildningsmyndighet och
kammarkollegiet. 1 vissa gränsfall kan också tveksamhet uppkomma om vilken fasdghetsregistermyndighet
som är behörig att besluta.

Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Förbundet finner

Prop.
1981/82:47 67

det
välmotiverat att fastighetsbildningsmyndigheten i samband med beslutet om
fastighetsbildning framlägger förslag till ändring i församlingsindelningen,
varefter beslutet fattas av fastighetsregistermyndigheten.

Sveriges
lantmätareförening: Beträffande handläggningen av ärenden angående ändring av
församlingsgräns vid fastighetsbildning har arbetsgruppen studerat vilken
myndighet som skall anförtros beslutskompetensen. Valet har därvid stått
mellan FBM och FRM. SLF anser, att de skäl som åberopats för resp. mot de båda
myndigheterna är korrekta. Dock kan ifrågasättas om FBM i förhållande till FRM
har de närmaste kontakterna med berörda församlingar. 1 varje fall har FRM
oftare än FBM kontakt med församlingarnas pastorsexpeditioner i det dagliga
arbetet. Utöver de skäl som arbetsgruppen åberopat vill SLF nämna att FRM redan
nu har att handlägga registrering av beslutade ändringar i
församlingsindelningen och att FRM inte sällan får i uppdrag att framställa underiagsmaterial
till sådana ändringar. Härigenom har FRM i förhållande till FBM större erfarenhet
av frågor som rör ändringar i församlingsindelningen. SLF delar arbetsgruppens
uppfattning att avgörande skäl talar för att lägga beslutanderätten på FRM.

3
En samfällighet i flera kommuner

Statens
lantmäteriverk: Avslutningsvis skall göras ett påpekande i fråga om
marköverföring genom fastighetsreglering till samfällighet i annan kommun (1 § LÄIF).
Om samfälligheten är belägen i flera kommuner -vilket undantagsvis kan vara
fallet — och inte är upptagen i fastighetsregistret när fastighetsregleringen
äger rum bör FBM ta initiativ till att samfälligheten registreras. Regler för FBM
om detta kan utfärdas av LMV. Samfälligheten blir då i överensstämmelse med
bestämmelser som berörs i promemorian fördelad på kommunerna. Därefter kan
fastighetsregleringen genomföras och registreras med tillämpning av 1 § LÄIF i
föreslagen lydelse.

Svenska
kommunförbundet: Enligt kommunförbundets uppfattning bör 1 § andra meningen i LÄIF
behållas. Orsaken härtill är att fall kan förekomma där samfälligheter är
belägna i skilda socknar eller kommuner. I undantagsfall tas samfälligheter ej
heller med i s-förteckning. Så länge jordregister föres kan samfälligheter
förekomma över kommungräns. Inte heller finns skyldighet att uppgöra
s-förteckningar före förrättningen. Detta leder också till att 2 § första
stycket i LÄIF bör behållas oförändrad.

4
Församlingsgränsens påverkan av fastighetsbildning

Statens
lantmäteriverk: Den aktuella lagstiftningsfrågan har när det gäller ändring av
fastighetsgräns genom fastighetsreglering lösts på det sättet att
församlingsgräns som sammanfaller med fastighetsgränsen normalt skall följa med
automatiskt vid fastighetsgränsändringen. Bara om det finns särskilda skäl
skall undantag göras från denna princip.

I
sak är denna lösning väl avvägd. Fastighetsbildning över församlingsgräns
avser i de allra flesta fall - som de i promemorian redovisade statistiska
uppgifterna visar - obebyggda områden av begränsad storlek.

Prop.
1981/82:47 68

och
i dessa fall ger huvudregeln ett lämpligt resultat. I de fall då undantagsregeln
tillämpas blir resultatet att församlingsgränsen lämnas orubbad, vilket är
lämpligt för dessa fall.

Procedurmässigt tillkommer
genom den berörda lösningen ett nytt prövningsmoment i det att det skall
bedömas om anledning finns att tillämpa undantagsbestämmelsen eller inte. Det
är angeläget att prövningen kan ske på ett snabbt och enkelt sätt så att
fastighetsbildningsprocessen inte tyngs och fördröjs. Förutsättningarna för en
sådan snabb och enkel tillämpning synes vara goda om man ställer upp som
praktisk handlingsnorm för de tveksamma fallen att gränsen lämnas orubbad.
Skulle en sådan uppläggning i något fall leda till att onödig
oöverensstämmelse uppkommer mellan fastighetsindelningen och
församlingsindelningen kan fråga om anpassning av församlingsindelningen utan
olägenhet tas upp som ett fristående indelningsärende enligt indelningslagen.
Det kan tilläggas i sammanhanget att en sådan fristående indelningsfråga enligt
LMVs uppfattning normalt bör kunna tas upp av länsstyrelsen utan föregående
anmälan lill kammarkollegiet. En ändring av 3 kap. 16 S indelningslagen i
denna riktning bör genomföras.

När
fastighet eller samfällighet nybildas av mark från flera församlingar, dvs.
främst när fastighet nybildas genom sammanläggning över församlingsgräns,
skall enligt förslaget bestämmas till vilken av församlingarna den nya enheten
skall höra. Förslaget ger alltså möjlighet att välja den i vaije särskilt fall
lämpligaste lösningen. Procedurmässigt tillkommer tydligen också i de här
avsedda fallen ett nytt prövningsmoment, och av samma skäl som i de förut
berörda fallen är det angeläget att prövningen kan ske snabbt.
Förutsättningarna för detta är goda eftersom det oftast torde vara uppenbart
vilken lösning som är lämpligast. Så l.ex. torde det om den nybildade
fastigheten är bebyggd normalt vara uppenbart att fastigheten skall hänföras till
den församling i vilken byggnaden är belägen före sammanläggningen.

Länsstyrelsen i
Östergötlands län: Länsstyrelsen vill föreslå en förenklad handläggning även
av de ärenden som gäller undanröjande av befintliga oregelbundenheter som
uppstått genom fastighetsbildning över församlingsgräns. Enligt
indelningslagen har vissa typer av ärenden delegerats till kammarkollegiet och
länsstyrelserna. Enligt 3 kap. 4 s får beslut fattas av länsstyrelse om ändring
i församlingsindelningen i "'mindre indelningsärenden" under
förutsättning att de församlingar som närmast berörs av den aktuella ändringen
är ense om denna och ändringen avser församlingar i samma län. Anmälan om
indelningsändring skall inges till kammarkollegiet som bedömer om ärendet
faller inom länsstyrelsens kompetensområde och i så fall överlämnar det till
länsstyrelsen. Bedömningen grundas på utredning av länsstyrelsen.

Enligt
länsstyrelsens hittillsvarande erfarenhet saknar flertalet av de indelningsärenden
som väcks i syfte att undanröja befintliga oregelbundenheter på grund av
fastighetsbildning över församlingsgräns ekonomiskt intresse. Om berörda
församlingar ej har något att erinra förefaller det medföra en onödig
arbetsbelastning för såväl kommarkollegiet som för länsstyrelsen om anmälan hos
kammarkollegiet ändå skall göras beträffande dessa ärenden. Länsstyrelsen
föreslår därför en ändring i indelningslagen som innebär att när ett
"mindre indelningsärende" som gäller undanröjande av
oregelbundenheter på grund av fastighetsbildning över församlingsgräns ligger
klart inom länsstyrelsens kompetensområde skall beslut kunna fattas utan
anmälan hos kammarkollegiet. På så vis skulle en snab-

Prop. 1981/82:47 69

bare handläggning av de talrika kvarstående
indelningsärendena kunna uppnås.

Länsstyrelsen har även erfarenheten att många av de övriga
indelningsärenden som handläggs av länsstyrelsen är av sådan okomplicerad
natur att ett förenklat förfarande bör införas. En ändring avseende även dessa
enklare indelningsärenden bör övervägas samtidigt med ovan föreslagna
förenkling.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt kommentarerna till
3 § LÄIF

skall några restriktioner för fastighetsbildning över församlingsgräns inte

läggas för att inte tynga fastighetsbildningsverksamheten. FBM skall såle

des inte på motsvarande sätt som vid ändringar som berör den kommunala

indelningen, pröva om församlingsindelningen är olämplig. Församlings

gränsen skall enligt förslaget antingen anpassa sig efter fastighetsindelning

en eller, vid särskilda skäl, lämnas orubbad. Det bör i det fortsatta lag-

sUftningsarbetet klarläggas om det, förutom de i promemorian angivna,

kan finnas ytterligare skäl för att låta församlingsgränsen ligga kvar. Läns

styrelsen vill här peka pä det förhållandet att en ändring av fastighetsindel

ningen kan innebära alt församlingsindelningen blir klart olämplig eller

medför enklavbildning. I sådana fall borde församlingsgränsen få ligga

kvar vilket emellertid kan få till följd att man så småningom får ett otill

fredsställande stort antal fastigheter med mark i flera församlingar. Från

den synpunkten synes det vara nödvändigt att FBM åläggs att iaktta viss

försiktighet vid fastighetsbildning som berör mark i fiera församlingar. Det

är angeläget att detta beaktas i tillämpningsföreskrifterna.

Det framgår
inte av promemorian om registreringen av den fastighets-bildningsförrätlning
som föranleder ställningstagande i fråga om församlingsgräns skall ske före
eller efter FRM:s beslut. Om registreringen av förrättningen måste anstå tills
frågan om församlingsgränsen är avgjord kommer det alt innebära en påtaglig
försening av registreringen med åtföljande olägenheter för sakägarna. Det
måste därför framgå av lagtext eller i motivuttalande att förrättningen kan
registreras innan frågan om församlingsgränsen avgjorts.

Länsstyrelsen i Värmlands lån: Eftersom övervägande
antalet fall av fastighetsbildning över församlingsgräns avser obebyggda
områden, ofta av mindre omfattning, anser länsstyrelsen i likhet med
arbetsgruppen att en automatiskt verkande bestämmelse som huvudregel är att
föredra.

Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen anser det
rikligt att huvudregeln i LÄIF anger att församlingsindelningen automatiskt
följer fastighetsindelningen. Eftersom några restriktioner inte uppställts för
fastighetsbildningen över församlingsgräns kan emellertid tillämpningen av
huvudregeln undantagsvis medföra en från kyrklig synpunkt olämplig församlingsindelning.
För sådana undanlagsfall ges möjlighet att genom särskilt beslul lämna
församlingsgränsen orubbad. Beslutanderätten när det gäller avsteg från
huvudregeln läggs på fastighetsregislermyndighelen. Länsstyrelsen anser att de akluella
indelningsproblemen härigenom fått en ändamålsenlig lösning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån: Utifrån sina erfarenheter
bedömer

länsstyrelsen det som synnerligen angeläget att församlingsindelningen i

största möjliga utsträckning följer ändringar i fastighetsindelningen utan att

särskilda beslul om detta behöver fattas.

För att församlingsindelningen automatiskt skall följa
fastighetsindelningen vid fastighetsreglering oberoende av del överförda
områdets läge i förhållande till församlingsgränsen måste 3 § andra stycket a
ges en annan

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr47

Prop.
1981/82:47 70

lydelse
än den föreslagna, exempelvis liknande den i 1 §. "Mark som genom fastighetsreglering
överförs till fastighet eller samfällighel i annan församling skall i fortsättningen
höra till den församlingen." Beslut om undantag enligt 3 § tredje stycket
bör även omfatta sådan överförd mark. I specialmotiveringen till tredje stycket
omnämns icke enklavfallen. Undantagsvis kan det finnas skäl att en enklav inte
byter församlingslillhörighet trols att avvikelse i indelningen då uppkommer.
Undantagsregeln bör därför omfatta även dessa situationer.

Fastighetsbildningsutredningen:
Ändring av församlingsgräns som ej sammanfaller med kommungräns (3 § 2 si LÄIF).
Vid fastighetsbildnings-åtgärd beträffande fastigheter där oöverensstämmelse
råder mellan församlingsgräns och fastighetsgräns blir förevarande paragraf ej
tillämplig. Antag att fastigheten A och B gränsar till varandra. Parallellt med
den gemensamma gränsen löper en församlingsgräns över B, vilket innebär att B
blir belägen i två församlingar. A och en del av B ligger i samma församling.
Antag att fastighetsbildning genomförs så att A tillförs mark från B utmed den
gemensamma fastighetsgränsen. Om marken som tillförs A är belägen på ömse sidor
om den församlingsgräns som sträcker sig över B, kommer A efter
fastighetsbildningsåtgärden att bli belägen i två församlingar. Denna
situation är enligt fastighetsbildningsutredningens mening helt jämförbar med
de situationer som regleras i förevarande paragraf under punkten a). Starka skäl
talar därför för att i detta fall automatiskt låta församlingsgränsen få samma
sträckning som den nya fastighetsgränsen. Antag istället att B tillförs mark
från A. B har redan före fastighelsbild-ningsåtgärden mark i skilda
församlingar. De olägenheter som kan vara förknippade med detta finns därför
redan när den ändrade fastighetsindelningen sker. Enligt fastighelsbildningsutredningens
uppfattning finns det emellertid även för sistnämnda fall anledning överväga en
ordning som innebär att överensstämmelse åstadkommes mellan församlingsgränsen
och fastighetsgränsen.

Mot
paragrafens utformning under punkten a) kan också riktas den anmärkningen att
paragrafen är oklar beträffande automatiken i de fall då en fastighetsgräns
sammanfaller med en församlingsgräns delvis. Vid en fastighetsbildning där en
dylik fastighetsgräns ändras fiyttas församlingsgränsen endast i den
sträckning där den sammanföll med fastighetsgränsen. Oklarhet uppkommer härvid
om hur den ändrade sträckningen av församlingsgränsen och den sträckning som
förblir orubbad åter skall förenas. En tänkbar lösning är att ge bestämmelsen
under punkten a) den lydelsen att om en fastighetsgräns som ändras i sin helhet
sammanfaller med en församlingsgräns ändras församlingsgränsen på samma sätt som
fastighetsgränsen.

Slutligen
kan beträffande paragrafen påpekas att inte heller den situationen har
reglerats då en fastighet som är belägen i exempelvis tre församlingar
tillförs mark genom fastighetsreglering frän en fastighet belägen i en Qärde
församling. Resultatet av denna fastighetsbildningsåtgärd blir att fastigheten
blir belägen i fyra församlingar mot tidigare enbart tre. Enligt
fastighetsbildningsutredningens uppfattning är nu nämnda fall fullt jämförbart
med de fall som regleras under punkten b). Fastighetsbildningsutredningen vill
därför ifrågasätta om inte också detta fall bör inrymmas under bestämmelsen.

Sammanfattningsvis
ger det nu sagda vid handen att justeringar av förevarande paragraf bör övervägas
under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Prop.
1981/82:47 71

LRF: Förbundet accepterar förslaget om att införa sådana
regler som innebär att församlingsgränser automatiskt ändras, när fastighetsbildning
annars skulle leda till att fastighetsgräns och församlingsgräns kommer att
avvika från varandra.

Förbundet
tillstyrker även förslaget om att fastighetsregistreringsmyn-digheten skall ges
möjlighet att besluta om att församlingsgränsen inom kommun inte skall påverkas
av fastighetsbildning om särskilda skäl skulle föreligga. Dylika skäl skulle
kunna vara att de som bor på fastighet ger till känna att de upplever en
särskild anknytning till viss församling och dess verksamhet eller att
församling anger att ändrad indelning skulle medföra betydande konsekvenser.
Övriga indelningsändringar får enligt förbundets uppfattning prövas enligt 1979
års lag om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och
församlingar.

Svenska kommunförbundet: Det hade varit önskvärt med
redogörelser för några i praktiken inträffade fall, där det får anses föreligga
särskilda skäl för att ej låta församlingsgränsen följa den nya
fastighetsgränsen.

Utifrån
grundsynen att avvikelser mellan fastighetsgräns och församlingsgräns bör
undvikas så långt det är möjligt är det, såvitt kan bedömas på föreliggande
material, angeläget att också redan uppkomna oregelbundenheter blir föremål
för åtgärder. De föreslagna lagändringarna avses ju bli tillämpliga endast vid
fastighetsbildningsförrättningar som blir aktuella efter ikraftträdandet av
ändringarna. Mot denna bakgrund bör det införas skyldighet för
fastighetsregistermyndigheterna att anmäla sådana avvikelser till
kammarkollegiet, som då på eget initiativ kan ta upp frågan om
indelningsändring.

I
promemorian framhålles bl.a. att några restriktioner för fastighets

bildning över församlingsgräns inte bör uppställas. Förbundet delar denna

uppfattning. Samtidigt sägs emellertid att bestämmelserna i 13 kap. fastig

hetsbildningslagen om fastighetsbildning för samordning med kommunal

indelning inte bör göras tillämpliga på församlingsgränser. Utifrån den

allmänna utgångspunkten att avvikelser mellan de båda gränserna bör

undvikas så långt det är möjligt anser förbundet att det bör ytterligare

övervägas om inte samordningsreglerna i fastighetsbildningslagen bör gö

ras i viss utsträckning tillämpliga också på församlingsgränser. I och för sig

bör man i indelningsärendena givetvis söka förebygga att oregelbunden

heter uppkommer. Kan i något fall detta inte ske, eller anses en tidigare

uppkommen avvikelse ej böra undanröjas genom indelningsändring, bör

möjlighet finnas att, när särskilda skäl till avvikelse ej föreligger, åstad

komma överensstämmelse genom fastighetsbildningsförrättning.

I fråga om 3 § bör uppmärksammas också det fall att
fastighetsbildning kan ske över församlingsgräns som ej sammanfaller med
fastighetsgräns.

Svenska
kyrkans församlings- och pastorat.sförbund: Mot förslagets huvudregel, att
församlingsindelningen automatiskt skall följa ändringar i
fastighetsindelningen, har förbundet intet att erinra liksom inte heller mot
förslaget att beslut om anpassning av församlingsgränser till ändrad fastighetsindelning
skall fattas i varje särskilt fall i samband med fastighetsbildningen.
Förbundet instämmer i arbetsgruppens övervägande om en undantagsregel som
möjliggör att församlingsgräns som inte sammanfaller med kommungräns skall
lämnas orubbad, om det finns särskilda skäl till det.

Sveriges
lantmätareförening: SLF finner att den föreslagna automatiska regeln,
kombinerad med möjlighet till undantag i vissa fall, är en god lösning. Den
befrämjar en rationell hantering av ändringar av församlings-

Prop.
1981/82:47 72

gränser samtidigt som eventuella olägenheter av en sådan
regel kan elimineras genom tillämpning av den föreslagna undantagsregeln.

5 Kommunicering och samråd

Statens lantmäteriverk: Den i 4:41 FBL föreskrivna
skyldigheten för FBM att underrätta kommun och församling om pågående
fastighetsbildning i vissa fall syftar till att ge dessa menigheter tillfälle
att bevaka sina intressen i anslutning till sådan fastighetsbildning som avses 13:11
FBL, dvs fastighetsbildning över kommungräns. För dessa fall bör underrättelseskyldigheten
stå kvar. Däremot finns det inte skäl att, som föreslås i promemorian, utvidga
underrättelseskyldigheten sä att den också inbegriper underrättelse till
församling i fall dä fastighetsbildning föranleder ändring endast av
församlingsgräns. 1 dessa fall finns nämligen inga restriktioner 13:11 FBL som
ger anledning till intressebevakning i fastighetsbildningsfrågan frän
församlingens sida. När det gäller församlingsgränsfrågan bör FBM av skäl som
berörts förut inte belastas med några åligganden. Av det sagda följer att LMV
avstyrker de föreslagna ändringarna i 4:41 FBL. Endast viss omredigering i
förtydligande syfte bör vidtas i paragrafen.

Bestämmelser för FRM angående kommunicering och samråd i
frågor om kommun- eller församlingsgräns har i promemorian tagits upp i 6§ LÄIF.
När det gäller frågor som rör kommungräns har LMV i det föregående föreslagit
att FBM skall besluta i sådana frågor. Som förut berörts finns för FBMs del
redan en kommuniceringsregel i 4:41 FBL. Någon kommuniceringsregel därutöver
behövs inte. FBMs beslut i vissa fall i fråga om fastighets eller samfätlighets
kommuntillhörighet (2§ LÄIF) är närmast en formalitet efter den prövning och kommunicering
som skett i fastighetsbildningsfrågan (3: 11 FBL).

Behov av kommunicering och samråd i församlingsgränsfrågor
uppkommer principiellt i de förut berörda fastighetsregleringsfall där FRM har
anledning att pröva om den automatiska huvudregeln skall gälla eller om beslut
skall meddelas att församlingsgränsen skall ligga orubbad. Om man tillämpar den
praktiska handlingsnorm som förordats i det föregående bör det emellertid
oftast vara uppenbart obehövligt att kommunicera. Beslut om status quo när det
gäller församlingsgräns bör rimligen kunna meddelas utan kommunicering och
samråd. Fastighetsbildningsförrättningen kan därigenom vanligen registreras
snabbt utan att behöva uppehållas av kommunicering. Också i
sammanläggningsfallen torde kommunicering av förut berörda skäl oftast vara uppenbart
obehövlig.

Att förfarandet normalt löper snabbt är viktigt med hänsyn
till att införandet i fastighetsregistret av uppgift om verkställd förrättning
bör ske utan dröjsmål (jfr 19: 3 FBL). Ofta kan dröjsmål innebära olägenheter
för sakägare. Enligt LMVs tillämpningsanvisningar bör registrering ske en vecka
efter det att förrättningen vunnit laga kraft. Om alla besvärsberättigade
godkänt förrättningen kan den registreras så snart den kommit in till FRM.

Lånsstyrelsen i Östergötlands lån: Som fastighetsbildningsmyndigheten
har påpekat bör reglerna i 4 kap. 41 § fastighetsbildningslagen göras
tillämpliga också vid förrättning enligt anläggningslagen och
ledningsrätts-lagen.

Fastighetsbildningsmyndigheten i Linköpings lantmäteridistrikt:
I 2 §

Prop. 1981/82:47 73

indelningslagen föreslås att
fastighetsbildningsmyndigheten i vissa fall skall ge förslag till vilken kommun
en nybildad enhet skall tillhöra. Enligt föreslagen lydelse av 4 kap. 41 §
fastighetsbildningslagen skall myndigheten dessförinnan dels underrätta
kommunen och dels bereda den tillfälle att begära medgivande enligt 3 kap. 11 §
fastighetsbildningslagen. Om enbart församlingsgräns ändras skall såväl berörd
kommun som berörda församlingar underrättas av FBM. FBM E2 anser att denna kommunicering
i förenklingssyfte bör regleras och tillämpas på följande sätt.

a) Ändring av kommungräns

Berörda
församlingar och kommuner bereds tillfälle att inhämta medgivande enligt 3
kap. 11 § fastighetsbildningslagen. I de fall medgivande ej behövs skall
fastighetsbildningsmyndigheten ange förslag enligt 2§ indelningslagen grundat
på myndighetens allmänna överväganden. Har medgivande inhämtats skall
förslaget givetvis grundas på detta. Fastighetsbildningsmyndigheten skall
således inte behöva kräva särskilt yttrande eller särskilt samråd med kommun
eller församling. Inte heller skall FBM behöva underrätta församling och kommun
om sitt förslag enligt 2 § indelningslagen. Erforderlig kommunicering erhålls
genom 6§ indelningslagen.

b) Ändring av församlingsgräns

Underrättelse
enligt 4 kap. 41 § fastighetsbildningslagen bör lämpligen

ske i samband med att underrättelse sker, om förrättningens avslutande.

Enligt FBM E2:s mening är detta tillfyllest då några restriktioner för

fastighetsbildning över enbart församlingsgräns inte uppställs i förslaget. I

underrättelsen bör då FBM ange att de underrättade (inklusive sakägarna)

beredas tillfälle att inom en viss tidpunkt yttra sig till FRM. Ett kommuni-

ceringsförfarande på sätt som nu skisserats skulle spara arbete för såväl

FBM som FRM, utan att kommuniceringens syfte eftersatts.

Reglerna i
4 kap. 41 § FBL bör göras tillämpliga också vid förrättning enligt
anläggningslagen (jfr 19§) och ledningsrättslagen (jfr 16S) eftersom samfällighet
kan bildas vid förrättningar enligt dessa lagar.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: FBM skall enligt 4:41 FBL underrätta berörda församlingar om
fastighetsbildningen och dess inverkan på församlingsindelningen. Det är
viktigt att församlingarna samtidigt underrättas om FRM:s beslutsfunktioner
enligt 3 § LÄIF och att de bereds tillfälle att inkomma med synpunkter på
ändringar i församlingsindelningen. Detta bör beaktas i tillämpningsföreskrifterna.

Länsstyrelsen
i Värmlands län: Enligt arbetsgruppens förslag skall FRM ge berörda
församlingar och fastighetsägare tillfälle att yttra sig över för-samlingsgränsärende
om det inte är uppenbart obehövligt. Vid behov skall även samråd ske med domkapitlet.
I normalfallet med automatisk ändring av församlingsgräns kommer denna
bestämmelse att medföra en tidsutdräkt, eftersom registrering av en
förrättning inte kan ske förrän yttrande kommit in från berörda församlingar
och fastighetsägare. Enligt lagförslaget träder ju en indelningsändring i
kraft samtidigt som registrering av fastighetsbildningen sker, om inte annat
bestäms.

Länsstyrelsens
uppfattning är att denna tidsutdräkt i ärendehanteringen skulle kunna undvikas
genom en ändring i 4 kap. 41 § fastighetsbildningslagen innebärande att FBM
blev skyldig att bereda berörda församlingar tillfälle att yttra sig. Detta
skulle kunna ske parallellt med ärendets hantering i övrigt och således inte
medföra att fastighetsbildningsförrättningen blev fördröjd. Även berörda
fastighetsägares synpunkter skulle länsstyrelsen erhålla via FBM.

Domkapitlet i Strängnäs: Domkapitlet finner det beklagligt
att arbets-

Prop. 1981/82:47 74

gruppen
ej i sin specialmotivering till 3 § påpekat att fastighetsregistermyndigheten
bör höra domkapitlet i de fall där nybildning av fastighet kan medföra att
hänsynen till den kyrkliga organisationen bör bli utslagsgivande.

Fastighetsbildningsutredningen
(majoriteten): Ovan har fastighetsbild-ningsutredningen förordat att
fastighetsbildningsmyndigheten skall förbli det beslutande organet i
indelningsfrågor enligt 2 § LÄIF. För denna myndighet är ej erforderligt att
göra bestämmelserna i 6§ tillämpliga.

När det gäller ärenden
enligt 3§ LÄIF bör enligt fastighetsbildningsutredningen samråd och
kommunikation kunna underlåtas i de flesta fall då fastighetsbildning över
församlingsgräns avser smärre obebyggda områden.

Genom
förslaget till ändring av 3 § LÄIF har tillämpningsområdet för 4 kap. 41 § FBL
utvidgats. Om förslaget i 3§ genomförs får det till konsekvens att
fastighetsbildningsmyndigheten blir skyldig att underrätta berörda
församlingar även vid fastighetsbildning över en församlingsgräns inotn en
kommun. Underrättelseskyldigheten i 41 § skall ses i samband med 3 kap. 11 § 2
st. FBL. Enligt sistnämnda lagrum har kommun och sådan församling vars gräns
sammanfaller med kommuns en ovillkorlig rätt att om dess område skulle ändras
genom fastighetsbildningsåtgärd fä frågan om åtgärdens tillåtlighet underkastad
särskild prövning i administrativ ordning. För att dessa menigheter skall få
tillfälle att bevaka sina intressen i sådana sammanhang åläggs
fastighetsbildningsmyndigheten i 41 § en underrättelseskyldighet. Vid
fastighetsbildning över en församlingsgräns inom en kommuns område kan det
emellertid aldrig förekomma någon administrativ prövning. Mot den bakgrunden vill
fastighetsbildningsutredningen ifrågasätta om det är motiverat att ålägga
fastighetsbildningsmyndigheten underrättelseskyldighet såvitt avser nu
ifrågavarande församlingar. Dessa församlingars intresse av att fä vetskap om
gränsdragningar torde bli tillräckligt tillgodosedd genom den kommunikations-
och samrådsskyldighet promemorieförfattarna föreslår skall gälla för
fastighetsregistermyndigheten enligt 6S LÄIF.

Fastighetsbildningsutredningen
(en minoritet av en ledamot och en sakkunnig): Vär ovan framförda uppfattning
innebär att vi också anser att bestämmelsen i 4 kap. 41 § FBL om
fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet att underrätta berörda församlingar
skall kvarstå, formulerad i enlighet med promemorieförslaget.

Svenska
kommunförbundet: I anslutning till promemorians uttalanden i

specialmotiveringen till 6§ om behov av samråd mellan kommunala fas

tighetsregistermyndigheter med länsstyrelsen vill förbundet framhålla att

samrädsbehov också kan föreligga i andra riktningen. Förbundet vill fästa

uppmärksamheten på att kommunal fastighetsregistermyndighet är sido

ställd med de statliga fastighetsregistermyndigheterna, vars verksamhels-

område icke alltid täcker ett helt län. Länsstyrelsen har i sin egenskap av

fastighetsregistermyndighet inte tillagts några tillsynsfunktioner över de

kommunala fastighetsregistermyndigheterna.

Användningen
av obestämd artikel i förslaget till ändring i 4 kap. 41 § FBL kan missförstås,
eftersom fiera kommungränser kan avses. Om obestämda artikeln "en" strykes
uppstår ingen risk för misstolkning.

Sveriges
lantmätareförening: I fallen med automatiska ändringar av församlingsgräns
kommer de föreslagna handläggningsreglerna att medföra vissa olägenheter. FRM
kommer inte att kunna registrera sädana förrättningar förrän yttrande inkommit
frän berörda församlingar och fastig-

Prop.
1981/82:47 75

hetsägare.
Lagförslaget är nämligen så uppbyggt att FRM måste fatta ett särskilt beslut om
den automatiskt verkande regeln skall sättas ur kraft. Genom ett sådant beslut
kan endast förordnas att församlingsgränsen skall ligga kvar orubbad. Med andra
ord. meddelar FRM inget särskilt beslut blir ändringen av församlingsgränsen
ett faktum i och med att registreringen av fastighetsbildningen sker. Någon
möjlighet att registrera fastighetsbildningen men avvakta med
ställningstagandet till församlingsgränsens sträckning finns ej. FRM måste
således ha tillgång till församlingarnas yttrande innan registrering kan ske.
Då FBM inte har någon skyldighet att inhämta yttrande frän församlingarna (endast
underrättelseskyldighet) och ej heller har anledning att föreslå viss
sträckning för församlingsgräns (jfr specialmotiveringen till 6 § LÄIF) kommer FRM
så gott som undantagslöst att behöva inhämta yttrande frän församlingarna.
Fastighetsägarnas synpunkter förutsattes vara dokumenterade av FBM i
förrättningsakten. Den tidsutdräkt som kommuniceringen med församlingarna
kommer att förorsaka är inte acceptabel.

Enligt
SLF:s mening borde nyssnämnda problem kunna elimineras om det i 4:41 FBL föreskrevs
att FBM skall bereda berörda församlingar tillfälle att yttra sig inom viss tid
(exv. 1 månad). Om FBM begär sådant yttrande i god tid före förrättningens
avslutande och låter yttrandet medfölja förrättningsakten till FRM kommer FRM
att ha tillgäng till yttrandet när registrering skall ske. Den nu föreslagna
lösningen medför att man sparar in en skriftväxling med berörda församlingar.
Dessutom torde det bli mindre förvirrande för församlingarna om de fär endast
en istället för två skrivelser i samma ärende.

6
Överklaganden

Kammarkollegiet:
I det i promemorian framlagda förslaget till ny lydelse av lagen (1970:991) om
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning
finns i de nya 7 och 8 §§ bestämmelser om vilka som äger anföra besvär över
fastighetsregistermyndighetens respektive länsstyrelsens beslut. Sålunda sägs
att talan fär föras av kommun, församling och fastighetsägare som beslutet rör.
Enligt kammarkollegiets mening bör talerätten såvitt rör enskilda inte
begränsas till enbart berörda fastighetsägare. Personer som - utan att äga
fastighet inom ett överfiytt-ningsomräde - är bosatta inom detta (t. ex. som
hyresgäster) kan påverkas i olika hänseenden av ett beslut om ändrad indelning.
Även sådana personer bör ha klagorätt. Kollegiet får hänvisa till att vid
beslut enligt indelningslagen (1979:411) besvärsrätt anses enligt
förvaltningsrättsliga regler tillkomma den som beslutet angår om det gått honom
emot. Kollegiet föreslår därför att ifrågavarande bestämmelse i 7 och 8 S§ får
följande lydelse.

"Talan
får föras av kommun, församling, fastighetsägare och annan som beslutet
rör."

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Enligt 7 § kan fastighetsregistermyndighetens (FRM) beslut i
ärenden enligt 3 § överklagas av berörda församlingar och fastighetsägare. Det
är uppenbart att detta i vart fall gäller då FRM meddelar beslut enligt 3 § 2
st b) och 3 § 3 st. Om däremot huvudregeln fär gälla vid fastighetsreglering
över församlingsgräns, nämligen att församlingsgränsen automatiskt följer
fastighetsgränsen, är det oklart, om

Prop.
1981/82:47 76

FRM:s
ställningstagande att låta denna automatik gälla, är överklagbart. Det bör
därför klarläggas antingen i lagtexten eller i tillämpningsföreskrifterna
vilka beslut och åtgärder från FRM:s sida som kan överklagas.

Länsstyrelsen
i Värmlands län: Enligt arbetsgruppens förslag skall FRM:s beslut i
indelningsärende kunna överklagas. Mot de förändringar i församlingsindelningen
som enligt huvudregeln sker automatiskt kan, såsom lagförslaget utformats,
besvär inte anföras. Länsstyrelsens uppfattning är att även de sistnämnda
fallen bör inrymma en besvärsmöjlighet.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län: Enligt 7 § kan endast beslut överklagas. Om berörd part
vid fastighetsreglering yrkar att församlingstillhörigheten skall lämnas
orubbad bör beslut meddelas i indelningsfrågan. I annat fall saknas möjlighet
till överprövning.

Svenska
kommunförbundet: Besvärsreglerna i 7 § synes sakna motsvarighet i äldre lag.
Man bör tillse att besvärsbestämmelserna samordnas med reglerna om besvär i
fastighetsbildningslagen i syfte att undvika dubbelprövning hos olika
instanser. Förhällandet mellan dessa olika besvärssystem framgår ej helt
klart, varför frågan bör klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Sveriges
lantmätareförening: Arbetsgruppen föreslår i en ny 7 § LÄIF att besvär får
anföras mot FRM:s beslut i indelningsärenden. Dä automatisk ändring av
församlingsgräns inte föranleder något beslut frän FRM:s sida kommer det
således inte att finnas någon möjlighet att överklaga en sådan ändring av
församlingsgräns. Däremot kan besvär anföras i de fall FRM beslutar att
församlingsgräns skall förbli orubbad. SLF anser, att det av 7 § LÄIF bör
framgå att besvär även kan anföras mot att FRM underlåter att besluta att
församlingsgräns skall ligga kvar orubbad.

7
Tidpunkten för ikraftträdande av en indelningsändring

Kammarkollegiet:
I den föreslagna nya 9 § (som i huvudsak motsvarar nuvarande 6 §) regleras
tidpunkten för ikraftträdande av indelningsändring som sker enligt lagen.
Huvudregeln är att ändringen träder i kraft den dag uppgift om
fastighetsbildningen införs i fastighetsregistret. Men fastighetsregistermyndigheten
ges möjlighet att skjuta ikraftträdandet till annan tidpunkt, t. ex.
årsskiftet, vilket kan vara lämpligt om området är bebott. - I anslutning
härtill vill kollegiet framhålla följande. Om indelningsändring enligt denna
lag som berör bebott område skall beslutas under ordinarie valår är det
angeläget att beslutet fattas i sådan tid att röstlängden kan anpassas till den
nya indelningen. Kvalifikationsdag för att upptagas i röstlängd är 1 juni. Sålunda
bör beslut om indelningsändring i dessa fall fattas i god tid före I juni och
så att det även hinner vinna laga kraft dessförinnan. Någon särskild
lagbestämmelse härom synes inte nödvändig. I stället bör dessa synpunkter
kunna beaktas i samband med de anvisningar till ifrågavarande lag vilka torde
komma att utarbetas av lantmäteriverket.

Vallagskommittén
har behandlat motsvarande fråga såvitt gäller ändringar enligt indelningslagen
i sitt betänkande (SOU 1980:45) Översyn av vallagen 2, sid 87, till vilket
kollegiet får hänvisa. Vallagskommittén har inte ansett lämpligt att särskilda
bestämmelser om tidpunkt för beslut om indelningsändring för att kunna anpassa
röstlängd därtill skulle infiyta i lag utan har utgått frän att berörda
myndigheter beaktar dessa förhållanden.

Prop. 1981/82:47 77

Kollegiet har i yttrande 1981-02-02 över betänkandet
uttalat att kollegiet delar kommitténs uppfattning att det inte är nödvändigt
med särskilda lagbestämmelser i aktuellt avseende.

Svenska kommunförbundet:
Tempusändringen i 9 § LÄIF kan vålla tolkningssvärigheter, varför äldre
ordalydelse är att föredra.

8 Övergångsbestämmelser

Länsstyrelsen i Östergötlands län: De enstaka
förrättningar berörande församlingsgräns som före en lagändrings ikraftträdande
blivit avslutade men ej registrerade bör behandlas som indelningsärenden enligt
lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och församlingar ("indelningslagen"). Behov av övergångsbestämmelser
torde därmed inte föreligga.

Fastighetsbildningsmyndigheten
i Linköpings lantmäteridistrikt: Depar-temenlsförsJaget saknar
övergångsbestämmelser. FBM E2 anser att det är nödvändigt med
övergångsbestämmelser i vart fall då förrättningen är avslutad men ej registrerad
vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande.

Sveriges lantmätareföreidng:
Arbetsgruppen har inte föreslagit några övergångsbestämmelser till ändringarna
i LÄIF. Detta medför att den oöverensstämmelse mellan fastighetsindelningen och
församlingsindelningen som uppkommit sedan 1972, 900 fall enligt promemorian,
kommer att finnas kvar. SLF anser, att redan uppkomna oöverensstämmelser bör
elimineras. Detta skulle kunna ske om ändringarna i LÄIF kompletteras med en
övergångsbestämmelse som föreskriver, att FRM efter att ha inhämtat yttrande
frän berörda församlingar och fastighetsägare genom särskilt beslut får
förordna att församlingsgräns skall ändras sä att den sammanfaller med
fastighetsgräns. En övergångsbestämmelse som medför automatisk anpassning av
församlingsgräns till fastighetsgräns för tidigare uppkomna oöverensstämmelser
torde medföra olägenheter varför ordningen med särskilt beslut är att föredra
i dessa fall.

9 Kostnader för reformen

Statens lantmäteriverk: Kostnadsmässigt innebär
omläggningen rimligtvis besparingar. Det finns därför fog för den i
promemorian gjorda bedömningen.

Linköpings
kommun: Förslaget torde ej medföra så ökade arbetsuppgifter för kommunens
fastighetsbildningsmyndighet eller fastighetsregistermyndighet att behov av
personalförstärkning med anledning härav föreligger. Det merarbete som kan
komma att uppstå har knappast någon betydelse ur kostnadssynpunkt jämfört med
de allmänna fördelar som vinnes i ordningshänseende vid fastighetsredovisning i
skilda sammanhang.

Länsstyrelsen
i Örebro län: De uppgifter som enligt lagändringsförslaget läggs på
fastighetsregistermyndigheterna har enligt arbetsgruppen inte bedömts vara av
sådan omfattning att de medför behov av personalförstärkning. Länsstyrelsen
delar denna uppfattning mot bakgrund av den omfattning som de aktuella
arbetsuppgifterna har. Samtidigt måste dock framhål-

Prop.
1981/82:47 78

las
att länsstyrelsen vid upprepade tillfällen har ålagts arbetsuppgifter som var
och en kan vara av relativt blygsam omfattning men som sammantagna påverkar
arbetskraftsbehovet. I detta sammanhang kan nämnas de ökade arbetsuppgifterna
för inte minst fastighetsregistermyndigheterna till följd av att den nya
indelningslagen trätt i kraft.

Prop. 1981/82:47 79

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1981-10-19

Närvarande:
f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt
lagrådet den 8 oktober 1981 fillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 1 oktober 1981 har regeringen pä hemställan av
statsrådet Friggebo beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag fill

1. lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning,

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Pettersson. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

Prop.
1981/82:47 80

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-10-22

Närvarande:
statsrådet Friggebo, ordförande, och statsråden Dahlgren, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Ahrland, Molin.

Föredragande:
statsrådet Petri.

Proposition
om förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och eckle

siastik indelning i samband med fastighetsbildning,

2. lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin

ran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 oktober 1981.

Prop.
1981/82:47 81

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 1 oktober 1981 5

1 Inledning ........................................................ 5

2 Allmän motivering ........................................... 5

2.1 Allmänna synpunkter ................................... 5

2.2 Beslut i indelningsfrågor i samband med
fastighetsbildning ... 7

2.3 Förfarandet hos fastighetsregistermyndigheten m. m 9

2.4 Beslut i indelningsfrågor enligt indelningslagen .. 11

2.5 Kostnaderna för reformen ............................ 11

2.6 Ikraftträdande m. m...................................... 12

3 Upprättade lagförslag ........................................ 12

4 Specialmotivering ........................................... 13

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fasfighetsbildning ....................................... 13

4.2 Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen 17

5 Hemställan .................................................... . 18

6 Beslut .......................................................... . 18

Bilaga
I Förhållandet mellan församlingsindelningen och fastighetsindelningen.
Promemoria upprättad i kommundepartementet i oktober

1980
.............................................................. . 19

Bilaga
2 Sammanställning av remissyttrandena ........ 60

1 Allmänt om promemorian .................................. . 60

2 Beslutanderätten i indelningsfrågor ..................... . 63

3 En samfällighet i flera kommuner ........................ 67

4 Församlingsgränsens påverkan av fastighetsbildning 67

5 Kommunicering och samråd ................................ 72

6 Överklaganden ................................................. 75

7 Tidpunkten för ikraftträdande av en
indelningsändring 76

8 Övergångsbestämmelser .................................. 77

9 Kostnader för reformen .................................... 77

Bilaga
3 De remitterade förslagen (bilagan har uteslutits här)

Utdrag
av lagrådets protokoll den 19 oktober 1981 ... 79

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 22 oktober 1981 80

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981