Prop. 1981/82:48

Prop.
1981/82:48

Regeringens proposition

1981/82:48

om
upprättande av en toxikologisk informationsservice, m. m.;

beslutad
den 22 oktober 1981.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

Pä
regeringens vägnar BIRGIT FRIGGEBO

ANDERS
DAHLGREN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag rörande den fortsatta informationsverksamheten
inom miljövårdsområdet. Förslagen innebär bl.a. att en toxikologisk
informationsservice upprättas, knuten Ull karolinska institutets bibliotek och
informationscentral. Vidare föreslås en fortsatt utveckling av
miljöstatistiken. Naturvårdsverket fär enligt förslagen i uppgift att fortlöpande
bevaka behovet av informationsinsatser på miljövårdsområdet. Förslagen innebär
också att miljödatanämndens verksamhet upphör.

1 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 48

Prop. 1981/82:48 2

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1981-10-22

Närvarande:
statsrådet Friggebo, ordförande, och statsråden Dahlgren, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Dahlgren

Proposition
om upprättande av en toxikologisk informationsservice, m.m.

1 Inledning

Riksdagen
beslutade år 1974 om utveckling av ett informationssystem för miljövården (prop.
1974:46, JoU 1974:20, rskr 1974:218). Syftet med miljövärdens
informationssystem skulle vara att med hjälp av bl. a. ADB-teknik ge
myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till för reformarbetet pä
miljövårdsområdet erforderliga data rörande såväl den yttre miljön som
arbetsmiljön. Utvecklingsarbetet skulle bedrivas i form av olika projekt som
successivt skulle utvärderas. För att leda arbetet med utvecklingen av
miljövärdens informationssystem inrättades fr. o. m. den 1 juli 1974 den s.k.
miljödatanämnden.

Genom
beslut i juni 1978 uppdrog regeringen ät miljödatanämnden att inkomma med en
samlad redovisning av verksamheten inom miljövårdens informationssystem. Därvid
skulle förslag lämnas om inriktning, omfattning och organisation av den
framtida verksamheten. Vidare fick miljödatanämnden i maj 1979 i uppdrag att
utreda vissa frågor rörande toxikologisk informationsservice med inriktning på
miljöfrågor och hälsoaspekter.

Miljödatanämnden
överlämnade i juni 1980 betänkandet (SOU 1980:24) Bättre miljöinformation.
Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas
dels nämndens sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels en förteckning
över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bdaga 2.

2 Föredragandens
överväganden

2.1
Allmänt

Betydande
insatser har gjorts och görs fortlöpande på miljövårdsområdet. Reformer och
åtgärder inom miljövårdsområdet har under 1970-talet i

Prop. 1981/82:48 3

stor
utsträckning inriktats på sådana frågor, där problemen har kunnat klart
definieras och där godtagbara tekniska lösningar funnits fill rimliga, kostnader.
I det fortsatta miljövårdsarbetet kan i mänga fall förutses ökade svårigheter
att bedöma både hur allvarliga olika miljöproblem är och vilka åtgärder som är
mest lämpade för att lösa problemen. En mer noggrann prövning kommer därför att
krävas av fördelningen av resurserna inom ramen för miljöpolitiken. En samlad
bedömning och prioritering av behovet av åtgärder inom hela miljövårdsområdet
förutsätter ökad kunskap om miljöproblemen. Det är då också angeläget att den
kunskap som finns hanteras på ett rafionellt sätt så att aktuell och
tillförlitlig information finns tillgänglig som underlag för olika
ställningstaganden.

Riksdagens beslut är 1974
innebar att ett informationssystem för miljövården skulle utvecklas.
Utvecklingsarbetet skulle ledas av miljödatanämnden och bedrivas i form av
olika projekt som successivt skulle utvärderas. Miljövårdens
informationssystem skulle ses som en sammanfattande beteckning för projektvis
insamling, lagring och bearbetning av miljödata, som tas fram antingen från
pågående verksamheter eller genom initiering av särskilda projekt. Syftet med
verksamheten skulle vara att successivt bygga upp en central för den
information på miljövårdsområdet som myndigheter och andra behöver för sitt
arbete. Verksamheten skulle ses som ett löpande utvecklingsarbete med en
kontinuerlig utvärdering av de olika projekten. Det angavs att det slutliga
ställningstagandet när det gäller administrationen av miljövärdens
informationssystem borde anstå tills vidare.

Miljödatanämnden
inrättades den 1 juli 1974.1 nämnden finns företrädare för olika myndigheter
och andra organ med sakkunskap på miljövärds-området. Till sitt förfogande har
miljödatanämnden ett särskilt kansli som svarar för det löpande arbetet.
Kansliet består f. n. av ett tjugotal personer. Statskontoret och statistiska
centralbyrån har genom regeringens föreskrifter ålagts att biträda
miljödatanämnden.

Flera
projekt som utvecklats av miljödatanämnden har resulterat i beslut av
statsmakterna om en fortsatt verksamhet med särskilt anvisade resurser och med
ett organisatoriskt ansvar hos någon befintlig myndighet.

Miljödatanämnden
redovisade är 1976 ett förslag om införande av ADB-rutiner som hjälpmedel i
tillsynsarbetet enligt miljöskyddslagen. Syftet med förslaget var att
underlätta för tillsynsmyndigheterna, dvs. i första hand länsstyrelserna, att
hantera det mycket omfattande informationsflöde som det är fråga om för att
effektivisera tillsynsarbetet. Genom beslut av riksdagen år 1977 påbörjades ett
successivt införande av detta ADB-system (MI-01) vid länsstyrelserna (prop.
1976/77: 100 bil. 13, JoU 1976/ 77: 13, rskr 1976/77:182). Under budgetåret
1981/82 kommer tolv länsstyrelser att vara anslutna till systemet. Det
centrala ansvaret för ledningen av verksamheten ligger numera på
naturvårdsverket.

Prop.
1981/82:48 4

Efter
förslag av miljödatanämnden beslutade riksdagen under hösten 1977 att ett
program för övervakning av miljökvalitet skulle upprättas (prop. 1977/78:7, JoU
1977/78:6, rskr 1977/78:22). Inom ramen för programmet skall kontinuerliga
provtagningar och undersökningar genomföras vid mätstationer och inom
observationsytor över hela landet. Undersökningarna skall belysa hur olika
föroreningar transporteras i luft, mark och vatten samt hur föroreningarna
påverkar miljön. Redovisning skall ske på ett sådant sätt att det blir möjligt att
följa långsiktiga förändringar i miljön. Ansvaret för uppbyggnaden och driften
av programmet ligger pä naturvärdsverket. För budgetåret 1981/82 har 8,2 milj.
kr. anvisats för verksamheten inom övervakningsprogrammet.

Under
innevarande är har vidare beslut fattats om att ansvaret för vissa verksamheter
som utvecklats av miljödatanämnden skall flyttas över till statens
livsmedelsverk resp. arbetarskyddsstyrelsen. Miljödatanämnden har i samarbete
med statskontoret och livsmedelsverket bedrivit ett utvecklingsarbete som
syftat till att med hjälp av ADB-rutiner förbättra informationen om livsmedel
samt att underlätta livsmedelsverkets kontrollverksamhet. Ansvaret för den
fortsatta verksamheten har fr.o.m. budgetåret 1981/82 överförts till
livsmedelsverket (prop. 1980/81:100 bil. 13, JoU 1980/81:18, rskr 1980/81:207).
I samarbete med statskontoret och arbetarskyddsstyrelsen har miljödatanämnden
också bedrivit ett projekt om information om arbetsmiljön i syfte att
underlätta arbetarskyddsverkets arbete med tillsynen enligt
arbetsmiljölagstiftningen. Inom projektet har bl.a. rymts försök med
arbetsställeregistrering, där yrkesinspek-Uonens manuella registrering av
företag samordnas i en ADB-baserad arbetsställeregistrering för
arbetarskyddstillsyn. Arbetarskyddsstyrelsen har fr.o.m. budgetåret 1981/82
tagit över ansvaret för projektet (prop. 1980/81: 100 bil. 15, SoU 1980/81:24, rskr
1980/81263).

Miljödatanämnden
har i sitt betänkande givit en översikt över den hitfillsvarande verksamheten
och redogjort för de utrednings- och utvecklingsprojekt som nämnden arbetat
med. I betänkandet lämnas förslag i fräga om fortsättningen av projekt som f. n.
bedrivs inom nämnden. Vidare redovisar nämnden överväganden och förslag om hur
behoven i övrigt av informationsservice och samordning av miljöinformation bör
mötas.

Förslagen
innebär att ansvaret för ett antal funktioner eller aktiviteter som har
bevakats, utvecklats eller föreslagits av miljödatanämnden förs över till någon
annan organisation och att miljödatanämnden samtidigt upphör. En väsentlig del
i miljödatanämndens förslag är en skisserad ny statlig organisation för
toxikologisk informationsservice. Enligt nämnden innebär förslagen ett antal
dellösningar som tillsammans bedöms svara mot rimliga behov av samverkan och
samordning av rutiner för hantering och redovisning av miljödata samt av
informationsservice i övrigt på miljöområdet.

Jag
delar miljödatanämndens bedömning att det grundläggande utveck-

Prop. 1981/82:48 5

lings-
och utredningsskedet när det gäller miljövårdens informationsfrågor nu bör
betraktas som i huvudsak avslutat och att miljödatanämndens verksamhet bör
kunna upphöra. För de informationsaktiviteter som bedöms värdefulla för
framtiden bör fasta organisatoriska lösningar eftersträvas varvid också
ansvaret för erforderlig vidare utveckling av de olika aktiviteterna bör åligga
resp. huvudman. I det följande kommer jag först att behandla nämndens förslag
rörande en toxikologisk informationsservice. Därefter kommer jag att behandla
nämndens förslag i övrigt och de anslagsfrågor m. m. som är aktuella.

2.2
Toxikologisk informationsservice

Under
de senaste decennierna har antalet kemiska ämnen av kommersiell betydelse ökat
mycket kraftigt och kan nu beräknas uppgå till fiera tiotusental. Härtill
kommer ämnen som bildas som biprodukter i kemiska processer samt ett stort
antal fill största delen ännu okända nedbrytningsprodukter av olika kemiska
ämnen. Riskerna med exponeringen för kemiska ämnen vad gäller sävärmänniskor
som den levande miljön i övrigt har kommit att uppmärksammas i allt större
utsträckning.

Vår kunskap för bedömning
av kemiska ämnens effekter pä människor bygger i stor utsträckning på
toxikologisk testning på andra organismer. Sådana tester liksom tester för att
fastlägga kemiska ämnens miljöeffekter — deras giftighet för olika organismer i
miljön, nedbrytbarhet och eventuella anrikningsförmåga - är många gånger
mycket dyrbara. Mot denna bakgrund är det väsentligt att i så stor utsträckning
som möjligt kunna utnyttja resultat frän redan utförda toxikologiska
undersökningar i Sverige och i utlandet. Den vetenskapliga litteraturen på
området är redan mycket omfattande och ökar kraftigt.

Mot
den angivna bakgrunden har miljödatanämnden på regeringens uppdrag utrett
frågan om en toxikologisk informationsservice. Nämnden har därvid bl. a.
kartlagt behovet av en sådan informationsservice. En slutsats som enligt
nämnden kan dras av kartläggningen är att trycket frän myndigheternas sida pä
näringslivet att leva upp till intentionerna bakom gällande lagstiftning
rörande kontroll av kemiska produkter kommer att öka under de närmaste åren.
Härigenom skulle speciellt näringslivet komma att fä betydligt ökade behov av
toxikologisk information. Samtidigt bedömer nämnden att en fungerande
toxikologisk informationsservice kan vara en viktig praktisk förutsättning för
att myndigheterna skall kunna ställa krav på näringslivet och utöva en effekfiv
tillsyn, speciellt genom regionala och lokala organ.

Enligt
nämnden är det viktigt att särskilda resurser avsätts för toxikologisk
informationsservice och att samhället pä lämpligt sätt garanterar resursernas
tillgänglighet och fortbestånd. Nämnden pekar på nödvändigheten av att
befintlig toxikologisk information utnyttjas så effektivt som

Prop. 1981/82:48 6

möjligt
dels med tanke på de begränsade undersökningsresurser som finns, dels med tanke
pä de stora kostnaderna för att ta fram ny information om kemikaliers effekter.
Enligt nämnden är det f. n. svårt för mänga att finna relevant information om
kemiska ämnens eller produkters egenskaper och risker, att förstå innehållet i
den vetenskapliga dokumentation som finns och att värdera riskerna. Även
möjligheterna att t. ex. med hjälp av konsulter få fram den information som
önskas är i många fall begränsade. Nämnden föreslår därför att en toxikologisk
informationsservice nu byggs upp.

Med
utgångspunkt i bl.a. den tidigare nämnda kartläggningen har miljödatanämnden
också närmare analyserat vilka typer av tjänster som borde ingå i en
toxikologisk informationsservice. Härvid behandlas litteraturservice, hänvisningsservice,
nyhetsservice, frågeservice avseende enkla frågor eller frågor som snabbt kan
besvaras med hjälp av handboksuppgifter e.d., service med sammanställningar av
litteraturuppgifter samt utvärderingsservice. Den sistnämnda innefattar ett moment
av informationsvärdering där tillgängliga data och slutsatser med hjälp av
framför allt externa experter bedöms med hänsyn till informafionens
vetenskapliga relevans.

Enligt
miljödatanämnden bör sanitliga av de angivna uppgifterna ingå i den föreslagna
serviceverksamheten. När det gäller verksamhetens organisation är det enligt
nämnden fördelaktigt att söka en anknytning till en redan befintlig verksamhet.
Den organisation som därvid kan komma i fråga är enligt nämnden
giftinformationscentralen vid karolinska sjukhuset (GIC). Centralen är ett
serviceorgan för rådgivning till allmänhet och läkare vid akuta
förgiftningssituationer och fungerar även som ett rådgivningsorgan för frågor
rörande förgiftningar i samband med bl. a. yrkesutövning, transportolyckor och
industriutsläpp. Enligt miljödatanämnden sammanfaller
giftinformationscentralens uppgifter delvis med den föreslagna
informationstjänstens, varför en sammanslagning skulle medföra fördelar.

Utöver
förslaget att slå samman den föreslagna nya informationsservicen med den
nuvarande giftinformationscentralen diskuterar miljödatanämnden ytterligare
ett anknytningssteg för verksamheten. Här berörs anknytningsalternativ dels
till någon verksamhet med biblioteks- och dokumentationsservice, dels till
någon verksamhet som har vetenskaplig expertis av betydelse för den nya
enheten. När det gäller bibliotekssidan anser miljödatanämnden att en
anknytning fill medicinska informationscentralen (MIC), som numera tillsammans
med karolinska institutets bibliotek bildar karolinska institutets bibliotek
och informationscentral (KIBIC), bör sättas före andra anknytningsmöjligheter.
Vid en eventuell anknytning till verksamhet med vetenskaplig expertis
diskuteras möjligheterna fill samordning med statens miljömedicinska
laboratorium. Dessa båda alternativ anses inte av nämnden vara aktuella i
nuläget men bör kunna prövas vid en framtida översyn av verksamheten.

Miljödatanämnden
diskuterar också frågan om en eventuell anknytning

Prop. 1981/82:48 7

av
en informationsservice till en myndighet med kontroll- eller tillsynsuppgifter
enligt lagstiftning på området, i första hand produktkontrollnämnden. Av
principiella skäl avvisas emellertid en sådan lösning eftersom nämnden anser
att informationsservicen bör stå fri från en myndighetsutövning med
kontrollfunktioner.

För finansieringen av
serviceverksamheten har miljödatanämnden formulerat vissa principer som bygger
pä dels att samhället genom medelsfill-delning garanterar uppbyggnad och
fortbestånd av verksamheten, dels att de som använder verksamhetens tjänster i
lämplig utsträckning skall betala för den service som ges. För uppdrag i
egentlig mening, främst med sammanställningar och riskutvärderingar, föreslås
avgifter utgä efter grunder som successivt fasfiäggs. Under verksamhetens
uppbyggnad förutses förhållandevis begränsade intäkter i verksamheten.
Medelsbehovet för den nya verksamheten beräknas vara av storleksordningen 6—8
milj. kr. per år under de första åren.

Bland
remissinstanserna råder stor enighet om att det finns behov av särskilda
resurser för någon form av toxikologisk informafionsservice. När det gäller
omfattningen av en sådan serviceverksamhet varierar emellertid synpunkterna
alltifrån dem som i princip helt ansluter sig till miljödatanämndens
bedömningar och förslag eller som speciellt framhäver vissa behov till dem som
förordar begränsningar i resurssatsningarna eller förespråkar en långsammare uppbyggnadstakt.
Några instanser ställer sig avvaktande till förslagen och några intar en
direkt negafiv hållning. Flera remissorgan berör sambandet med frågan om
produktkontrollens framtida organisation och frågan om resurser för
produktkontrollen.

Många
remissinstanser tar upp frågan om den närmare inriktningen av en toxikologisk
informationsservice och om vilka typer av service som bör prioriteras.
Flertalet remissorgan understryker behovet av hänvisnings-och
litteraturservice. När det gäller miljödatanämndens förslag om riskut-värderingsservice
råder däremot delade meningar. Några remissinstanser biträder förslaget men
betydligt fler är tveksamma till att en särskild sådan service byggs upp.
Därvid pekas bl. a. på bristen på toxikologer och på problemet att avgränsa
serviceorganets och de produktkontrollerande myndigheternas ansvarsområden i
förhällande till varandra. Flera remissorgan menar därför att riskutvärdering
är en uppgift för tillsynsmyndigheterna och bör ligga kvar vid de myndigheter
där den nu bedrivs, medan informationsservicen bör begränsas till hänvisnings-
och litteraturservice.

För
egen del vill jag till att böija med framhålla att jag delar den uppfattning
som miljödatanämnden och det stora flertalet remissinstanser har, nämligen att
det är nödvändigt att informationen förbättras om kemiska ämnen och produkter
och deras effekter på människor och i miljön. Särskilda resurser behövs därför
för en utökad informationsservice med inriktning på toxikologi.

När
det gäller den närmare omfattningen och inriktningen av en särskild

Prop. 1981/82:48 8

toxikologisk
informationsservice liksom i fräga om verksamhetens organisatoriska anknytning
har miljödatanämndens förslag mött åtskilliga invändningar vid
remissbehandlingen. En av nämndens ledamöter har också i en reservafion
framfört synpunkter som i vissa delar sammanfaller med flera remissinstansers
kritik. Invändningarna har bl.a. gällt förslaget att informationsservicen skall
inbegripa större sammanställningar och riskutvärderingar. De synpunkter som
förts fram pekar bl. a. på att vissa oklarheter kan uppstå rörande
förhällandet mellan ett statligt informationsserviceorgan med uppgift att göra
riskutvärderingar och de myndigheter som svarar för produktkontrollen. Den
begränsade tillgången pä inte minst personella resurser gör det enligt min
uppfattning också svårt att bygga upp en toxikologisk informationsservice av
den omfattning som nämnden föreslagit. Jag förordar därför att en toxikologisk informafionsverksamhet
främst inriktad på hänvisningsservice nu inrättas. I uppgifterna för en sådan
serviceverksamhet bör ingå bl. a. att bevaka och kunna hänvisa till informationskällor
i form av böcker, rapporter, tidskriftsartiklar, databaser, personer m.m. Inom
ramen för verksamheten torde bl.a. behöva byggas upp kartotek och register av
olika slag för att underlätta möjligheterna att ge god hänvisningsservice.
Andra uppgifter inom denna verksamhet kan vara att ge ut hänvisningspublikationer,
faktablad eller handböcker som beskriver olika informafionskällor, deras
tillgänglighet och användbarhet. Denna typ av verksamhet har redan prövats av
miljödatanämnden med gott resultat. De informationsresurser som sålunda skapas
bör i tilllämpliga delar även kunna användas för sådana angränsande
verksamheter som t. ex. utbildning i fräga om att utnyttja hjälpmedel för
hänvisning.

Med
den inriktning av informationsverksamheten som jag nu angivit kommer några
oklarheter när det gäller förhållandet till olika myndigheter med
tillsynsuppgifter på produktkontrollomrädet inte att behöva uppstå. Informationsservicen
bör i stället ses som en naturlig komplettering av myndigheternas verksamhet.
Informationsverksamheten skall självfallet kunna betjäna såväl myndigheter av
olika slag som intresseorganisationer, företag, forskningsinsUtutioner m.fl. En
toxikologisk informationsservice av nu angivet slag bör enligt min uppfattning
kunna utvecklas till en viktig del av samhällets totala resurser för kunskap om
kemiska ämnens effekter och därmed också för kontrollen av användningen av
sädana ämnen. Jag vill samtidigt understryka att tillkomsten av en toxikologisk
informafionsservice självfallet inte får hindra insatser för att effektivisera
produktkontrollmyndigheternas verksamhet. En översyn av produktkontrollens
organisation har genomförts av en särskild utredning och redovisats i betänkandet
(Ds Jo 1980:04) Ny produktkontrollorganisation. Berörda frågor bereds f. n.
inom jordbruksdepartementet.

Jag
övergår nu till frågan om hur en sådan informationsservice som jag här angivit
bör organiseras. En utgångspunkt bör därvid vara att en samordning med något
befintligt organ med likartad verksamhet bör eftersträ-

Prop.
1981/82:48 9

vas.
Den av miljödatanämnden föreslagna samordningen med giftinformationscentralen
är därvid, med hänsyn till den inriktning av verksamheten som jag nu förordat,
knappast aktuell. I stället bör enligt min uppfattning en anknytning till något
organ med erfarenhet och kompetens när det gäller just sådana praktiska
funktioner som hänvisningsservice och biblioteksverksamhet inom något
angränsande område eftersträvas. Jag har därvid efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet funnit att karolinska institutets bibliotek och
informationscentral är den befintliga insfitution vars inriktning bäst svarar
mot de behov som här föreligger. Jag förordar därför att centralen får i
uppgift att praktiskt svara för den föreslagna informationsservicen.

Med
den lösning jag nu förordat säkerställs den nödvändiga kompetensen när det
gäller frågor rörande informationshantering o. d. Det är samtidigt angeläget,
särskilt i ett uppbyggnadsskede, att verksamheten fortlöpande kan bedömas och
påverkas av något organ med kunskap om och ansvar för de sakfrågor som
informationsservicen skall täcka. Därmed bör möjligheterna underlättas att ge informafionsservicen
den ställning av komplement till samhällets övriga insatser för att stärka
kontrollen av kemiska ämnen och andra miljörisker som jag berört i det
föregående. Vidare bör därigenom synpunkter från olika avnämare av
informationsservicen lättare kunna kanaliseras och tas till vara.

Jag
har hittills främst behandlat frågan om behovet av en informationsservice med
inriktning på toxikologiska frågor. Jag kommer i det följande att förorda att
den informafionsverksamhet som sålunda byggs upp även skall omfatta andra delar
av miljövårdsområdet där ett utnyttjande av denna resurs skulle innebära en
rationell arbetsfördelning mellan berörda intressenter. Med hänsyn härtill och
till de viktiga uppgifter när det gäller samhällets produktkontroll som nu
ligger på naturvårdsverket bör verket få i uppgift att följa utbyggnaden av
denna informationsservice samt att pröva verksamhetsplaner och
resursdispositionen inom de av statsmaktema givna anslagsramarna. Medel för
denna verksamhet bör anvisas särskilt över tionde huvudfiteln. Jag vill
framhålla att den organisation jag här angivit med en särskild myndighet som
huvudman för en informationsservice som skall utföras av karolinska
institutets bibliotek och informationscentral överensstämmer med
organisationsprinciper som redan till-lämpas för delar av den verksamhet som
bedrivs vid centralen.

Vid
sidan av naturvårdsverket finns en rad andra myndigheter och organ i övrigt
vilka såsom avnämare eller på annat sätt har ett stort intresse av verksamheten
och av att kunna medverka till att den får en så ändamålsenlig utformning som
möjligt. Det är angeläget att verksamhetens uppbyggnad sker i samarbete med
olika berörda organ. Jag bedömer det dock inte som lämpligt att särskilt formalisera
detta samarbete genom av regeringen inrättade samrådsorgan e. d. Det bör
ankomma pä karolinska institutet och naturvårdsverket att svara för att
lämpliga samarbetsformer utvecklas. Det

Prop. 1981/82:48 10

är
också en viktig uppgift för dessa båda organ att i samarbete med andra intressenter
följa det framfida behovet av olika slag av informationsservice när det gäller
kemiska ämnen och deras egenskaper och risker sä att utvecklingen av servicen
fortlöpande anpassas till aktuella behov i samhället.

2.3
Miljödatanämndens förslag i övrigt

Jag
övergår härefter till att behandla miljödatanämndens bedömningar och förslag
när det gäller den allmänna miljöinformationen. En viktig uppgift för
miljödatanämnden har hittills varit att svara för samordning av de olika ADB-projekt
som påbörjats inom miljövårdsområdet. När miljödatanämnden upphör, finns det
enligt nämnden knappast längre något behov av ett särskilt organ med ansvar för
ADB-samordning speciellt för miljövårdsområdet. Nämnden anser att det inte
heller f.n. finns något behov av någon formell reglering av frågor om
informationsbehandling inom dess ansvarsområde. För speciella slag av miljödata
såsom analysuppgifter frän miljöprover kan dock enligt nämnden utvecklingen,
inte minst genom ett pågående nordiskt samarbete, aktualisera behovet av ökad
standardisering av ADB-rutiner jämte behov av nationellt ansvariga organ
härför. Sådana frågor bör enligt nämnden i framtiden kunna lösas av berörda
fackmyndigheter.

Remissbehandlingen
har inte givit anledning till någon annan bedömning än den som miljödatanämnden
gjort av berörda samordningsbehov. Jag utgår från att berörda fackmyndigheter
och statskontoret fortlöpande bevakar det behov av ADB-samordning som kan
föreligga inom miljöinformationsområdet.

I
samband med riksdagsbeslutet år 1974 om utveckling av ett informationssystem
för miljövården uttalades att en löpande statistikproduktion på
miljövårdsområdet var ett betydelsefullt hjälpmedel för att följa miljöförhållandena.
Det bedömdes därför angeläget att stafistiken skulle presenteras officiellt i
likhet med annan för samhället viktigt stafistik. En miljösta-tisfisk årsbok
borde därför utges.

Efter
inrättandet av miljödatanämnden har arbetet med miljöstatistisk årsbok
bedrivits i projektform, varvid statistiska centralbyrån haft nämndens uppdrag
att utarbeta en sådan publikation. En provutgåva av en miljöstafisfisk årsbok
förelåg i slutet av år 1975 och remissbehandlades av miljödatanämnden. Nämnden
beslöt därefter i april 1976 att den miljösta-tisfiska årsboken skulle publiceras
i två delar, en del med information om den yttre miljön, naturmiljön, och en
del med informafion om arbetsmiljön. Naturmiljödelen av den miljöstatistiska
årsboken har utkommit i två utgåvor, åren 1977 och 1979. Arbetsmiljödelen har
utkommit i en provutgåva år 1978 vilken remissbehandlats av miljödatanämnden.

Nämnden
föreslår att det tidigare principbeslutet om en officiell miljö-

Prop. 1981/82:48 11

statistik
ligger fast och att statisfiska centralbyrån nu får det formella ansvaret för
verksamheten. Det förutsätts härvid att miljövårdsmyndigheter och andra bidrar
med underlag till statistikredovisningar inom ramen för ;,ina resurser. Inget
remissorgan har uttalat sig mot förslagen att miljöstatistik skall ingå i den
officiella stafistiken och att statistiska centralbyrån får ansvaret för
statistikproduktionen. Efter samråd med chefen för ekonomidepartementet kan
jag också för egen del biträda nämndens förslag när del gäller ansvaret för den
framtida miljöstatistiken. Jag vill därvid framhålla betydelsen av ett nära
fortsatt samråd mellan slafistiska centralbyrån och berörda fackmyndigheter i
fråga om bl. a. statistikproduktionens inriktning.

Sådana projekt som
startats eller vidareutvecklats av miljödatanämnden och som speciellt berör rufinerna
i någon myndighets verksamhet bör enligt nämnden helt övergå till denna
myndighet vid lämplig tidpunkt. Såsom jag tidigare nämnt har så skett när det
gäller användningen av ADB i tillsynen enligt miljöskyddslagen, samt i fråga om
projekt rörande information om arbetsmiljön och om livsmedel. Nämnden har
också tidigare biträtt produktkontrollnämnden och naturvårdsverket med
systemutvecklingsarbetet för produktregistret liksom med den registrering som
med stöd av författning sker när det gäller miljöfarligt avfall. Något behov av
biträde från eller samråd med annat organ i dessa frågor när miljödatanämnden
upphör föreligger enligt nämnden knappast. Miljödatanämnden tar också upp
frågan om fullföljandet av sådana projekt där det finns flera registrerande
intressenter. Enligt nämnden bör parterna även här, om verksamheten inte klart
kan hänföras till mera allmän extern informationsservice, ta över ansvaret och
därvid vid behov gemensamt besluta om förläggning av driftansvar, erforderliga
styrgrupper m. m. Detta gäller exempelvis för ett av miljödatanämnden utvecklat
mindre program för registrering av tidskrifter i biblioteken hos några
miljövårdsmyndigheter och för en numera väl etablerad verksamhet med
registrering av visst material i myndigheters akter. När det gäller den sedan
flera år pågående registreringen av svensk miljöforskning föreslår nämnden att
den i fortsättningen skall bedrivas i permanenta organisatoriska former.
Nämnden anger därvid att verksamheten skulle kunna läggas till den föreslagna
organisationen för toxikologisk informationsservice eller alternativt till
någon annan myndighet eller organisation förutsatt att denna får tillräckliga
resurser härför. Naturvärdsverket anser i sitt yttrande att ansvaret lämpligen
bör åläggas verket som självt leder en stor del av forskningsarbetet.

Jag delar nämndens
uppfattning att det fortsatta ansvaret för sådana projekt som syftar till att
med hjälp av 1. ex. ADB-teknik effekfivisera vissa rutiner hos myndigheter
eller att på annat sätt förbättra myndigheternas informationshantering bör
ligga på resp. myndighet. Endast därigenom ges möjlighet att fortlöpande väga
insatser när det gäller informationshantering mot andra krav på effektivisering
av myndigheternas verksamhet. När det

Prop. 1981/82:48 12

gäller
arbetet med registrering av svensk miljövårdsforskning berörs en rad olika
organ i egenskap av såväl uppgiflslämnare som användare av registrerade
uppgifter. Med hänsyn till att naturvårdsverket redan har omfattande uppgifter
inom detta område anser jag det emellertid lämpligt att verket nu fär
huvudansvaret för det fortsatta arbetet med denna registrering. Jag
förutsätter därvid att verket i samråd med främst arbetarskyddsstyrelsen och arbetsskyddsfonden
prövar lämpliga former för framfida samarbete när det gäller regisirering av
forskning om den yttre och den inre miljön.

Miljödatanämnden
har vidare haft som särskild uppgift att vara Sveriges kontaktenhet i det
internationella referenssystemet för miljöinformation, INFO-terra, inom FN:s
miljöprogram (UNEP). Nämnden framhåller att något annat organ bör överta
nämndens uppgift beträffande INFO-terra när nämnden upphör. Jag delar miljödatanämndens
uppfattning att Sverige också i fortsättningen bör medverka i det samarbete som
sker inom ramen för INFO-terra. Jag anser därför att naturvårdsverket bör
överta också ansvaret som svensk kontaktenhet för INFO-terra. På motsvarande
sätt bör naturvärdsverket också överta miljödatanämndens uppgift som svensk kontaktpunkt
när det gäller en annan UNEP-aktivitet på informationsområdet, nämligen det s.k.
internationella registret för farliga kemikalier, IRPTC.

Miljödatanämnden
har påbörjat en försöksverksamhet med att utveckla en svensk
miljökvalitetsredovisning. Syftet är att ge en bred översikt när det gäller
miljösituationen och miljöutvecklingen i landet. En provutgåva av en svensk
miljökvalitetsredovisning är f.n. under utarbetande och väntas föreligga under
hösten 1981. Enligt miljödatanämnden bör någon organisation fristående från de
för miljövårdsarbetet ansvariga organen få i uppdrag att bevaka frågan om en
sammanhållen svensk miljökvalitetsredovisning.

Vissa
remissorgan har tagit upp frågan om förhällandet mellan en sådan redovisning
och andra publikationer och betonat vikten av att undvika dubbelarbete. Några
har understrukit vikten av att de som utarbetar redovisningen är fristående
frän ansvariga myndigheter. Naturvårdsverket anser att beskrivningen av
miljökvaliteten bör ses som ett naturligt led i den miljövärdande verksamheten
och att ansvaret därför bör åvila verket.

För
egen del ser jag det som värdefullt att ett försök till miljökvalitetsredovisning
initierats av nämnden. Innan redovisningen lagts fram och utvärderats anser
jag det dock inte möjligt att ta ställning till frågorna om behovet av en
fortsatt verksamhet med en särskild svensk miljökvalitetsredovisning, den
närmare utformningen av verksamheten eller förhällandet mellan en sådan
redovisning och myndigheternas normala informationsverksamhet. Dessa frågor
bör därför tas upp i ett senare sammanhang.

Miljödatanämnden
har också tagit upp frågan om en epidemiologisk övervaknings- och undersökningsverksamhet
och dess betydelse som in-

Prop. 1981/82:48 13

formationsunderlag
i miljövårdsarbetet. Liknande frågor har nyligen berörts bl. a. i samband med
inrättandet av statens miljömedicinska laboratorium och omorganisationen av
socialstyrelsen. Det är i första hand en uppgift för dessa organ att bevaka
behovet av insatser inom detta område.

Vid sidan av de särskilda
informationsuppgifter som jag i det föregående berört har inom
miljödatanämndens ram utvecklats en viss allmän bevaknings- och
servicefunktion inom miljövårdsområdet i form av projekt med allmän
referensservice eller hänvisningsservice, vissa hänvisningspublikationer samt
en allmän bevakning av behovet av publikationer. Vidare har viss kursverksamhet
och rådgivning om informafionssökning på miljöområdet bedrivits av
miljödatanämnden. Miljödatanämndens förslag innebär att en allmän
bevakningsfunktion när det gäller informationsservice inom miljövårdsområdet i
stort bör läggas på något lämpligt organ. Enligt nämnden talar flera skäl för
att nu angivna uppgifter anknyts till den föreslagna toxikologiska
informationsservicen.

Med hänsyn bl. a. till den
organistoriska lösning när det gäller den toxikologiska informationsservicen
som jag i det föregående förordat ser jag det som naturiigt att på
naturvårdsverket lägga uppgiften att i fortsättningen bevaka det allmänna
behovet av informationsservice när det gäller frågor som rör skyddet av den
yttre miljön. För att genomföra de projekt som kan bli aktuella bör i första
hand karolinska institutets bibliotek och informationscentral anlitas.

Jag
vill i detta sammanhang framhålla att enligt vad jag erfarit har visst
samarbete på biblioteks- och dokumentationsområdet inletts mellan naturvårdsverket
och arbetarskyddsstyrelsen för att effektivisera och rafionali-sera
verksamheten. Det är värdefullt att sådant samarbete fortsätter och kan vidgas
också till andra myndigheter och organ med verksamhet inom miljövårdsområdet.
Därvid bör det också vara av intresse att ta till vara de möjligheter som kan
finnas till ytterligare framtida samarbete mellan berörda myndigheter och
karolinska institutets bibliotek och informafionscen-tral så att tillgängliga
resurser kan utnyttjas så effektivt som möjligt.

2.4
Anslagsfrågor m. m.

Jag
har i det föregående redovisat en rad förslag till olika åtgärder för en
förbättrad informationsverksamhet pä miljövårdsområdet. Tyngdpunkten i
förslagen ligger på inrättandet av en särskild toxikologisk informafionsservice.
Jag tar nu upp vissa frågor om anslag m.m. som föranleds av förslagen.

För
den verksamhet som miljödatanämnden nu svarar för har för budgetåret 1981/82
under anslaget Kommittér m.m. under tionde huvudtiteln beräknats en ram av
6453000 kr. Miljödatanämnden har i sitt betänkande redovisat
kostnadsberäkningar för olika delar av nämndens förslag men inte något belopp
för den totala årskostnaden för ett genomförande av de

Prop. 1981/82:48 14

samlade
förslagen. Förslagen innebär dock sammantagna ett kraftigt ökat anslagsbehov.
Med hänsyn till bl.a. den begränsning av uppgifterna för den toxikologiska
informationsservicen som mitt förslag innebär jämfört med det som nämnden lagt
fram bedömer jag det som möjligt att genomföra mina förslag till kostnader som
ryms inom nuvarande kostnadsram för informationsverksamheten på
miljövårdsområdet. Jag har därvid bl.a. utgått frän att personalbehovet för de
uppgifter som naturvårdsverket samt karolinska institutets bibliotek och informafionscentral
får, i huvudsak motsvarar den storlek som miljödatanämndens kansli nu har. Med
hänsyn bl.a. fill den kunskap och erfarenhet på miljöinformationsområdet som samlats
inom miljödatanämnden ser jag det också som naturligt att nämndens personal i
största möjliga utsträckning kan beredas anställning inom ramen för den nya
verksamhet som jag har angivit.

Enligt
vad jag tidigare förordat skall statistiska centralbyrån ta över ansvaret för
miljöstatistiken. För innevarande är har av de medel som står fill förfogande
för miljövårdens informationssystem anvisats 550000 kr. till centralbyrån för
arbetet med miljöstatisfiken. För nästa budgetår bör medel för detta arbete
anvisas direkt till centralbyrån över sjunde huvudfiteln.

Några
av de informationsprojekt som miljödatanämnden arbetat med skall enligt mina
förslag fullföljas direkt av naturvårdsverket. Medel för dessa projekt liksom
för den toxikologiska informationsservicen och allmän miljöinformafion bör
anvisas samlat under ett anslag under tionde huvudfiteln. Som jag tidigare
uttalat bör den allmänna miljöinformationsservicen och den toxikologiska
informationsservicen samordnas så långt det erfordras. Mina förslag innebär ett
samlat organisatoriskt ansvar i dessa avseenden. En samlad prioritering av
behovet av insatser inom det toxikologiska området resp. miljöområdet i stort
behövs också. Av vad jag fidigare anfört om det starka behovet av en
förbättring av den toxikologiska informationsservicen följer att en koncentration
av insatserna till detta område bör ske under de närmaste åren.

Jag
vill i detta sammanhang ta upp frågan om avgiftsbeläggning av de tjänster som
den föreslagna informationsservicen skall tillhandahälla. Vid karolinska insfitutets
bibliotek och informationscentral tas f.n. ut vissa avgifter för olika slag av
informationstjänster. Motsvarande avgiftsbeläggning bör ske också när det
gäller den nytillkommande informationsservice som jag här har behandlat.
Självfallet måste därvid beaktas de särskilda förutsättningar som föreligger
under uppbyggnadsskedet. Pä sikt bör dock möjligheterna att i större
utsträckning göra verksamheten ekonomiskt självbärande beaktas. Jag
förutsätter att de avgifter som inledningsvis tas ut ses över i detta syfte.
Eventuella senare utvidgningar av informationsservicen bör i princip också
finansieras genom avgifter.

De
förslag om upphörande av miljödatanämndens verksamhet och överflyttning av
ansvar för olika projekt m. m. som jag redovisat bör i princip genomföras fr.o.m.
den 1 januari 1982. Av praktiska skäl kan emellertid

Prop. 1981/82:48 15

vissa
övergångsåtgärder bli nödvändiga för att en smidig anpassning till en ny
organisation och nya uppgifter skall kunna genomföras. Det bör ankomma på
regeringen att vidta de övergångsåtgärder som blir nödvändiga och därvid också
fastställa den exakta tidpunkt dä miljödatanämnden skall upphöra.

Jag
räknar med att kostnaderna under tiden den 1 januari-den 30 juni 1982 för
arbetet med uppbyggnad av den nya verksamheten samt för miljödatanämndens
arbete fram till dess den upphör skall bestridas av de medel för miljövärdens
informationssystem som enligt vad jag fidigare nämnt har anvisats för
innevarande budgetär under tionde huvudtitelns kommittéanslag. Frågan om medel
för den fortsatta verksamheten efter den 1 juli 1982 får tas upp i kommande
budgetproposition.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna de rikfiinjer för upprättande av en toxikologisk informationsservice
och för utveckling av informationsverksamhet i övrigt inom miljövårdsområdet
som jag har angett i det föregående.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Prop. 1981/82:48 16

Bilaga
1

Sammanfattning och slutsatser ur rapporten (SOU 1980:24) B ä ttre milj ö information

1 Milj ö datan ä mndens verksamhet. Utg å ngspunkter f ö r
f ö rslag

I
en proposition till 1974 års riksdag (prop 1974:46) föreslogs att riksdagen
skulle godkänna riktlinjerna för utvecklingen av ett informationssystem för
miljövården. Syftet med detta system var enligt propositionen att med hjälp av
bl a ADB-teknik ge myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till för
reformarbetet på miljöområdet erforderliga data rörande såväl den yttre miljön
som arbetsmiljön. Utvecklingsarbetet föreslogs ledas av en miljödatanämnd inom
ramen för olika projekt som successivt utvärderas.

Sedan
riksdagen bifallit förslaget tillkallade regeringen en grupp personer som
tillsammans skulle utgöra miljödatanämnden. Antalet ledamöter är f n 16 och
representerar olika intressenter inklusive myndigheter och annan sakkunskap på
miljöområdet. Miljödatanämnden har till sitt förfogande ett särskilt kansli
som svarar för det löpande arbetet. Statskontoret och statistiska centralbyrån
har vidare genom regeringens föreskrifter ålagts att biträda miljödatanämnden.
Detta har skett i första hand genom att dessa myndigheter ansvarat för ledning
av projekt i vissa fall.

Miljödatanämnden
har arbetat sedan den 1 juli 1974. Nämnden får medel för sin verksamhet från
jordbruksdepartements kommittéanslag, även om behovet av medel för
utvecklingen av miljövårdens informationssystem hittills har behandlats
särskilt i respektive års budgetproposition. För nämndens verksamhet har
utbetalats ca 28 miljoner kronor tom budgetåret 1978/79.

Regeringen
har föreskrivit att miljödatanämnden nu skall inkornma med en samlad
redovisning av verksamheten inom miljövårdens informationssystem och därvid
också lämna förslag om inriktning, omfattning och organisation av den framtida
verksamheten.

Prop. 1981/82:48 17

I
föreliggande rapport lägger miljödatanämnden fram förslag om hur olika
delaktiviteter, utvecklade genom nämndens projekt, bör fortleva samt hur
behoven i övrigt av infonnationsservice och samordning av miljöinformation bör
mötas. Som en följd härav förutskickas också i det följande att
miljödatanämnden som särskilt organ senare kan avvecklas.

Ett
första samlat grepp på frågan om informationsunderlag i miljövårdsarbetet och
databehandling i miljökontrollen m m togs av statsmakterna för ungefär tio år
sedan, då en särskild utredning, miljökontroilutredningen (MKU) tillsattes.
Utredningen redovisade sina förslag i betänkandet (SOU 1973:36 och 37)
"Miljövårdens informationssystem (Ml)". Det blev också dessa förslag
som enligt den nyss nämnda propositionen kom att utgöra grunden för ett vidare
utvecklingsarbete med Ml.

Ml
borde enligt MKU uppfylla vissa preciserade krav, nämligen dels medverka till
hög effektivitet i det av myndigheter och andra organ bedrivna hälso- och
miljövårdsarbetet, dels medge en rationell hantering av information på
miljövårdsområdet. Utredningen talade därvid om en samordnad hantering av sådan
information som har betydelse från miljökontrollsynpunkt. Det nämndes speciellt
att Ml även skall ge näringslivet, allmänheten, forskare och andra intressenter
möjlighet till information om miljöförhållandena och deras förändringar. Den
internationella anknytningen betonades också.

MKU
hade relativt ingående inventerat och diskuterat ett antal sakområden som borde
omfattas av Ml. Med hjälp av i första hand statskontoret hade utredningen i
flera fall också fört utvecklingsarbetet ett steg längre - genom förstudier
fram till nya rutiner att hantera information, i regel med hjälp av ADB-teknik.
Detta kunde gälla data som redan togs in manuellt, på papper, t ex mätuppgifter
i författningsenligt fastställda kontrollprogram från miljöfarliga
anläggningar. Det kunde också innebära förslag till "ny information",
t ex att man i Ml borde registrera referenser till svenska forsknings- och
undersökningsprojekt på miljövårdsområdet.

Mot
bakgrunden av de närmare rilitlinjer som getts i propositionen 1974:46 för
utvecklingen av miljövårdens informationssystem inklusive hänvisningar till
miljökontrollutredningens förslag kan miljödatanämndens uppdrag i dessa delar
sammanfattas på följande sätt - att konkret utreda förutsättningarna för en
samordnad insamling

av
s k basdata för att följa de långsiktiga förändringarna i

miljön
2 Riksdagen 1981/82.
1 saml. Nr 48 ,;

Prop. 1981/82:48 18

-
att pröva och i förekommande
fall arbeta vidare med de delprojekt som MKU föreslagit för utvecklingen av Ml

-
att följa utvecklingen och ta
initiativ till nya projekt, bl a vad gäller informationsservicen på området,
för att främja de allmänna intentionerna bakom Ml.

En
kort redovisning av miljödatanämndens verksamhet i dessa hänseenden lämnas i
avd I i denna rapport. Härav framgår också hur långt olika delaktiviteter har
förts, vilka som redan avrapporterats och i förekommande fall lett till
resultat, samt vilka som fortsätter tills vidare. Det hänvisas även till en
tidigare rapport från miljödatanämnden till regeringen (1977) med rubriken
"Fortsatt verksamhet mea miljövårdens informationssystem (Ml)" samt
remissyttranden häröver. Det skall vidare nämnas att miljödatanämnden i
samband med rapporten också hemställde att en särskild utredning borde komma
till stånd avseende toxikologisk informationsservice med inriktning på
miljöfrågor och hälsoaspekter. Ett uppdrag inom denna ram lades på
miljödatanämnden genom beslut av regeringen i maj 1979 att redovisas
tillsammans med övriga förslag om miljövårdens informationssystem.

När
miljödatanämnden därefter i avd II lägger fram förslag
beträffande miljöinformationen i framtiden sker det mot bakgrunden av bl a
följande

-
att en samordning av basdata
beträffande den yttre miljön kommit till stånd efter förslag från nämnden genom
etablering av programmet för miljökvalitetsövervakning med statens naturvårdsverk
som ansvarig organisation

-
att ett grundläggande
utvecklingsarbete beträffande hanteringsrutiner m m fullgjorts i fråga om
flera av de av MKU skisserade, mera omfattande administrativa ADB-systemen för
miljödata

-
att de större centrala
myndigheterna på miljövårdsområdet är mera medvetna än tidigare om såväl de
möjligheter som de problem ADB-tekniken kan medföra i verksamheten och strävar
efter att bygga upp en egen kompetens på området

-
att frågan om ADB i
statsförvaltningen, allmänt sett, nyligen gåtts igenom av statsmakterna som
också här givit principiella riktlinjer om ansvar och ansvarsfördelning

-
att den i MKUs förslag
skisserade informationen inom olika delområden i Ml i den fortsatta
projektverksamheten kunnat brytas ner i mindre, sinsemellan ofta olikartade
delar och analyseras för sig med hänsyn till bl a samordningsbehovet

-
att även i övrigt värdefulla
erfarenheter och idéer framkommit såväl i den direkta försöksverksamheten som
genom impulser utifrån

Prop. 1981/82:48 19

-
att den av miljödatanämnden tidigare särskilt påtalade frågan om behovet av
toxikologisk informationsservice numera kunnat utredas mera ingående av
nämnden.

2 Milj ö datan ä mndens paketl ö sning

Miljödatanämndens
förslag innebär ett antal dellösningar som tillsammans bedöms möta rimliga
behov av samverkan och samordning av rutiner för hantering och redovisning av
miljödata samt av informationsservice i övrigt på miljöområdet. Det bör dock
tilläggas att kvalificerad informationsanalys inom det toxikologiska området
(riskutvärderingar av kemiska ämnen) under lång tid framåt kommer att begränsas
av brist på tillgänglig expertis trots att sådan verksamhet framstår som ett
angeläget samhällsintresse.

Det
väsentligt nya i miljödatanämndens förslag i övrigt är en skisserad statlig
organisation "Toxikologisk informationstjänst", som också avses
innefatta den nuvarande giftinformationscentralen. Förslaget innebär en samlad
satsning på informationsunderlag för bl a beslut om åtgärder mot de s k kemiska
riskerna. Samtidigt kan verksamheten till vissa delar bygga vidare på projekt
som utvecklats av miljödatanämnden. Mer om förslaget beträffande denna informationsservice
om kemiska ämnens egenskaper och effekter m m kommer längre fram i texten.

Bilden
på nästa sida åskådliggör miljödatanämndens samlade förslag. Den visar ett
antal verksamheter av betydelse för vad som hittills benämnts miljövårdens
informationssystem (Ml), men med fördelning på olika ansvariga organisationer.
Samma verksamheter eller delar därav kan också tänkas utgöra komponenter i
andra informationssystem. Förslaget innebär följande (jfr staplarna på
bilden).

Vissa
frågor om samordning inom området miljöinformation bör enligt miljödatanämndens
mening kunna innefattas i de allmänna uppgifter som ligger på centrala statljga
rationaliseringsorgan, dvs i detta fall statskontoret. Denna myndighet har
sålunda redan idag ansvar för övergripande frågor om samordning av ADB inom
(den civila) statsförvaltningen i stort. Frågan om rationalisering och ADB i
statsförvaltningen vad gäller det samlade myndighetsansvaret kommer även att
aktualiseras hos riksdagen genom en proposition inom kort. Miljödatanämnden
grundar sina förslag på nu gällande instruktioner för myndigheterna.

När
miljödatanänmdens verksamhet upphör, finns knappast behov av något organ med särskilt
sektorsansvar för ADB-samordning

MIUODATANAMNDENS FORSLAG verksiimhct

samordning av ADB,

ansvarig statskontoret

officiell
miljöstatistik-.

SCB

MDN-projekt med an; knytning till viss(a) niyndighet(er) ;

Ml-01:l

andra projekt

SNV, Ist

jppfoljn.

S och vidare

utveckling resp

myndighet

andra pågående
el. framtida verksamheter betr miljöinfor-malion inom cn organisation

uppföljn. r,p

r "Ch vidare- myndighet utveckling

to.xikologisk
infonnationsservice inkl vissa MDN-projékt

allmän miljöinformåtionsservicc baserad på vissa MDN-projékt'

7 OX IT

TOXIT

alt andra
organisationer

SCB statistiska centralbyrån

MDN miljödalanämnden

MI-01:1 dala i tillsynen enl miljöskyddslagen

SNV slalcns naturvårdsverk

Isi .' liinsstyrelserna

PMK programmet för miljökvalitelsövervakning

EpP el motsv syftar p<ä ett övervaknings- och
undersökningsprogram betr miljöfaktorer och människors hälsa

TOXlT den föreslagna statliga
organisationen Toxiko-

logisk informationstjänst

.4/iHi. Fvllda staplar visar var beslut erfordras om
verksamheten som sädan och/eller om ansvarig organisation.

Prop. 1981/82:48 21

speciellt
för området miljöinformation, som också i fråga om sakinnehåll är både
omfattande och olikartat. Miljödatanämnden har inte heller underlag för att nu
föreslå någon formell reglering, t ex en särskild förordning med regler för
informationsbehandling inom nämndens ansvarsområde. För speciella slag av
miljödata såsom analysuppgifter från miljöprover kan utvecklingen, inte minst
genom ett pågående nordiskt samarbete, dock aktualisera behovet av ökad
standardisering av ADB-rutiner jämte behov av nationellt ansvariga organ
härför. Sådana frågor bör i framtiden kunna lösas via befintliga
fackmyndigheter med hänsyn bl a till vilka som har största behovet av att också
kunna utnyttja mätdata m m från de andra nordiska länderna.

Erfarenheten
visar i övrigt att ett nära samarbete mellan dem som producerar/använder register
med miljödata är en förutsättning för att eventuella samordningsbehov skall
kunna konkretiseras och resultera i gemensamma förslag till riktlinjer el dyl.
Arbetet kan lämpligen liksom hittills bedrivas frivilligt och i första hand
grundas på erfarenhetsutbyte. Statsmakterna bör emellertid uttala att statskontoret
noga bör följa utvecklingen av ADB-systemen på miljöområdet. En inventering
som miljödatanämnden låtit göra visar att mellan 100 och 200 sådana system,
enbart inom statlig verksamhet och hos närmare ett 50-tal olika organ, kan vara
av intresse i ett miljövårdsarbete. Det bör emellertid samtidigt betonas att
utvecklingen inom vissa delar av området har gått mot en koncentration av
ansvaret till färre organ. Detta gäller sålunda särskilt statens
naturvårdsverk, som numera bl a kan samordna de delaktiviteter och data vilka
ingår i programmet för miljökvalitetsövervakning.

Miljödatanämnden
föreslår att det tidigare principbeslutet enligt propositionen 1974:46 om en officiell
miljöstatistik ligger fast och att statistiska centralbyrån (SCB) får det
formella ansvaret för en sådan permament verksamhet. Det förutsätts att
miljövårdsmyndigheter och andra bidrar med underlag till statistikredovisningar
inom ramen för sina resurser och med stöd av planer som successivt tas fram.
Vid sidan av den officiella statistiken kan annan statistisk redovisning elier
bearbetad information med uppgifter om miljöförhållandena ges ut av andra än SCB.
Att ansvaret för den officiella miljöstatistiken ligger hos ett organ, SCB,
innebär emellertid ökade möjligheter att upptäcka samverkansbehov och att ta
initiativ till samordning av rutiner beträffande olika mätdata m m.

Sådana
projekt, som startats eller vidareutvecklats av miljödatanämnden och som
speciellt berör rutinerna i någon myndighets verksamhet, bör övergå helt
till denna myndighet vid lämplig

Prop. 1981/82:48 22

tidpunkt.
Så har t ex redan skett enligt statsmakternas beslut med ADB-systemet för data
i tillsynen enligt miljöskyddslagen, ehuru endast ett begränsat antal
länstyrelser ännu så länge deltar. Naturvårdsverket ansvarar för systemet som
sådant. Ansvaret för pågående projekt rörande information om arbetsmiljön och oin
livsmedel bör nu kunna överföras från miljödatanämnden till
arbetarskyddsstyrelsen respektive livsmedelsverket. Nämnden har vidare för egen
del avslutat viss hjälp, via statskontoret, till produktkontrollnämnden/naturvårdsverket
rörande systemutveckling för det s k produktregistret. En annan registrering
som sker med stöd av författning gäller miljöfarligt avfall. Naturvårdsverket,
som skall administrera tillämpningen härav, får ett begränsat projektstöd från
miljödatanämnden, som också enligt denna författning skall ge synpunkter på
formulär för registreringen. Föreskriften blir inaktuell om miljödatanämnden
upphör. Något behov att sätta in ett annat samrådsorgan i stället beträffande
denna detalj föreligger knappast. -En mellanställning intar projekt med flera
registrerande intressenter. Om verksamheten inte klart kan hänföras till mera
allmän extern informationsservice, bör parterna även här ta över ansvaret men
tillsammans besluta om förläggning av driftansvaret, erforderliga styrgrupper
etc. Detta gäller exempelvis för ett av miljödatanämnden utvecklat mindre
program för registrering av tidskrifter i biblioteken hos några
miljövårdsmyndigheter och för en numera väl etablerad verksamhet med
registrering av visst material i myndigheters akter. Här bör även möjligheten att
utöka antalet medverkande enheter/ myndigheter bevakas.

När
det gäller andra pågående verksamheter sotn ej utvecklats under Ml-projektrubrik
eller framtida sådana verksamheter beträffande miljöinformation inom en
organisation föreslår miljödatanämnden ingen ändring. Detta gäller såväl
statliga som andra organisationer som tar fram nya uppgifter eller
sammanställer uppgifter eller på annat sätt hanterar ett "stycke
information" av intresse i ett miljövårdsarbete. Det primära ansvaret för
informationshanteringen ligger här pä vederbörande organisation.

I
bilden med miljödatanämndens förslag till paketlösning för miljöinformationen i
framtiden har som en särskild stapel angivits det tidigare nämnda programmet
för miljökvalitetsövervakning (PMK). Detta har sålunda en central betydelse när
det gäller uppgifter om den allmänna miljön, speciellt naturmiljön. Flera
myndigheter/ forskargrupper medverkar med data till programmet som samordnas
genom naturvårdsverket. Verket strävar också efter att samordna data i den s k recipientkontrollen,
vilket på sikt bör bidra till bättre möjligheter att belysa helheten i fråga om
miljötillståndet. Program-

Prop. 1981/82:48 23

met
är emellertid begränsat såtillvida att det inte upptar data direkt hänförliga
till människor. Miljödatanämnden har här tidigare (i annat sammanhang) framfört
tanken på ett kompletterande epide-miologiskt program (EpP), där bl a vissa
erfarenheter från arbetet med PMK kunde tillgodogöras.

EpP
eller någon annan motsvarande, sammanhållen aktivitet kunde lämpligen utgöra
såväl ett övervaknings- som ett undersökningsprogram beträffande miljöfaktorer
och människors hälsa. Det bör också betonas att de vetenskapliga
problemställningarna är annorlunda än den vetenskapliga basen för PMK. Ett
omfattande utredningsarbete måste sannolikt föregå tillkomsten av ett program
som här avses. Det bör emellertid också noteras att hithörande frågor börjat
uppmärksammas alltmera och att statliga kommittéer och andra arbetsgrupper på
skilda håll skall eller kan tänkas komma med förslag som preciserar behov av
resurser och åtgärder inom det här aktuella området. I regeringens proposition
1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation m m betonas likaså de
epidemiologiska frågorna. Miljödatanämnden har själv bidragit med visst arbete,
inom ramen för utvecklingen av Ml. Med hänsyn till den splittrade bild som
området f n uppvisar och de begränsade resurserna påtalar nämnden risken för
att framtida förslag faller mellan två stolar. Miljödatanämnden understryker
också att ett tänkt miljövårdens informationssystem inte blir fullgott så länge
informationsunderlaget för bedömning av miljöfaktorers inverkan på människors
hälsa är ojämnt eller obefintligt. När det bedöms möjligt att en systematisk,
samlad ansats på det nationella planet kan bidra till bättre information/kunskap
härvidlag, bör en sådan komma till stånd, som ett epidemiologiskt program eller
på annat lämpligt sätt.

Särskilda
resurser för informationsservice på miljövårdsområdet ingår som en integrerad
och betydelsefull del i miljödatanämndens samlade lösning för den framtida
informationsförsörjningen på detta område. Resurserna skall komplettera andra
resurser som redan finns, ehuru uppdelade och helt otillräckliga. Detta gäller
särskilt den toxikologiska informationen i vid bemärkelse. Informationsservice
innebär här hänvisning till informationskällor, olika slag av informationsbearbetning
m m samt bevakning av avnämarnas behov jämte möjligheter att ta initiativ till
förbättringar.

Den
nya organisationen Toxikologisk informationstjänst avses inte ha några formella
samordningsuppgifter men kan indirekt bidra till samordning och minskat
dubbelarbete bl a genom god överblick över informationskällor och över sådana
pågående eller planerade verksamheter som leder till ny toxikologisk
information. Verksamheten i

Prop. 1981/82:48 24

Toxikologisk
informationstjänst förutsätter att kontakter och samarbetsrutiner kan byggas
upp med myndigheter, forskare, informationscentraler m m inom landet men också
att resurser utomlands genom avtal eller på annat sätt bättre kan nås av
svenska användare. Ett internationellt samarbete beträffande toxikologisk
information kan härigenom främjas.

Vissa
andra aktiviteter med informationsservice som utvecklats av miljödatanämnden
men som ej specifikt avser det toxikologiska området, bl a den sedan flera år
pågående registreringen av svensk miljöforskning, föreslås fortsätta i fastare
organisatoriska former. De skulle kunna läggas till den nya organisationen för
toxikologiska informationstjänster, som därmed formellt skulle få ett större
område för informationsservice än det toxikologiska men som därvid i
tillämpliga delar kan repliera på vissa av sina egna basresurser och rutiner
för informationsservice. De aktuella projekten kan också läggas till någon
annan myndighet eller institution förutsatt att denna får tillräckliga resurser
härför. Det bedöms att i första hand praktiska/ekonomiska skäl talar för den
förstnämnda organisatoriska lösningen. - Arbetet med en svensk
miljökvalitetsredovisning, som kan komma att bh en fortlöpande verksamhet,
anses vara ganska skilt från övriga här avsedda verksamheter och bör förläggas
fristående från de för miljövårdsarbetet ansvariga organen i samhället och ges
tillräckliga möjligheter att anlita experter för medverkan.

Samtliga
här åsyftade förslag bör träda i kraft den 1 juli 1981. Miljödatanämnden kan
därvid upphöra med sin verksamhet från samma tidpunkt.

Med
hänsyn till miljödatanämndens karaktär äv utrednings- och utvecklingsorgan
bedöms det som en klar fördel att vissa aktiviteter nu kan överföras till
permanenta organisationer inklusive den föreslagna toxikologiska informationstjänsten.
De kan härigenom planeras och drivas på ett mera ändamålsenligt sätt än som
försöksverksamhet. A andra sidan har koncentrationen av utvecklingsresurser
till ett organ, utan andra uppgifter än att svara för genomförande av sådana
projekt och för initiativ till nya rutiner och hjälpmedel för
miljöinformationen, otvivelaktigt inneburit fördelar. Oberoende av om man i
framtiden talar om ett miljövårdens informationssystem eller ej -
miljödatanämnden anser närmast att själva benämningen numera kan utgå - så
kommer utvecklingen då det gäller miljöinformation och teknik för att hantera
densamma att fortgå i snabb takt. Resurser för framförhållning och utveckling
för ett effektivt utnyttjande av miljöinformation kommer att behövas

Prop. 1981/82:48 25

också
i fortsättningen, även om ansvaret blir uppdelat på flera händer.

3 Mer om f ö rslaget att
inr ä tta Toxikologisk informationstj ä nst (TOXIT)

Att
utnyttja befintlig toxikologisk information är en nödvändighet med tanke dels
på de begränsade undersökningsresurser som finns inte bara i vårt land utan
totalt i världen, dels med tanke på de utomordentligt stora kostnaderna för att
ta fram ny information -åtminstone om man skall få en samlad bild av exempelvis
en viss kemikalies egenskaper och effekter.

Det
är för många svårt att finna relevant information om kemiska ämnens eller
produkters egenskaper och risker, att förstå innehållet i den vetenskapliga
dokumentation som finns och att värdera riskerna. Möjligheterna att erhålla
eller på konsultbasis köpa hjälp ined dessa arbetsuppgifter är begränsade och
för många i praktiken nästan obefintliga.

Miljödatanämndens
förslag om en särskild satsning på toxikologisk informationsservice avser att
avhjälpa en del av dessa brister och öka möjligheterna att få fram information.
De tillkommande resurserna bör dimensioneras och inriktas så att de leder till
ökad effektivitet i redan pågående miljövårdsarbete. De skall också innebära en
höjd ambitionsnivå särskilt i den meningen att gällande bestämmelser om skydd
mot kemiska risker, genom bättre informationstillgång, skall kunna tillämpas
och fungera bättre än hittills, inte minst vad gäller näringslivets ansvar för
förebyggande åtgärder.

En
förbättrad toxikologisk informationsservice inom landet bör på sikt leda till
en bättre miljö.

Toxikologisk
informationstjänst (TOXIT) bör tills vidare fungera som självständigt statligt
organ med verksamhet som i princip innebär att tillhandahålla
informationstjänster och ta uppdrag i samband därmed (servicemyndighet) men ej
myndighetsutövning.

Man
har anledning räkna med att verksamheten i Toxikologisk informationstjänst i
likhet med viss annan statlig service/konsulthjälp på sikt i ökande
utsträckning kommer att vara finansierad av enskilda användare eventuellt jämte
andra intressenter. Medelsbehovet för den nya verksamheten är av
storleksordningen 6-8 milj kr per år under de första åren. Häri ingår också en
fortsättning på några aktiviteter som utvecklats av miljödatanämnden. Därtill
kommer

Prop. 1981/82:48 26

kostnader
för den del som är giftinformationscentraleii (GIC). De uppgår f n till ca 2,5
milj kr.

Användningen
av resurserna i Toxikologisk informationstjänst bör styras av etterfrågan såväl
vad gäller sakområden som servicetyper.

Genom
bl a en omfattande kartläggning av behovet av toxikologisk informationsservice
har miljödatanämnden fått fram en bild av intressenter/avnämare, sakomåden i
servicen och typer av informationstjänster som är aktuella. Man talar här om
litteraturservice, hänvisningsservice, nyhetsservice, service beträffande
sammanställningar i fråga om uppgifter ur litteraturen m m och
riskutvärderingar på basis av sådana uppgifter samt service beträffande kortare
frågor i såväl akuta som andra situationer. Detta ses i förhållande till
befintliga resurser för "informationsservice", som är ojämna och
otillräckliga.

Behovskartläggningen
speglar i stort sett dagens situation, men med vissa blickar framåt. Det finns
sålunda flera faktorer som pekar på att t ex trycket från myndigheternas sida
på näringslivet att söka leva upp till intentionerna bakom lagstiftningen
kommer att öka påtagligt under de närmaste åren. Samtidigt kan det här vara
fråga om en växelverkan: en fungerande toxikologisk informationsservice kan
vara en viktig praktisk förutsättning för myndigheternas möjligheter att ställa
krav på näringslivet och att utöva en effektiv tillsyn, speciellt genom
regionala och lokala organ.

Inom
Toxikologisk informationstjänst bör en successiv kapacitetsuppbyggnad ske och
olika servicetyper undan för undan introduceras i verksamheten enligt en
föreslagen treårsplan. Samtidigt måste viss flexibilitet finnas med hänsyn till
de erfarenheter som görs. GIC-delen föreslås ingå i verksamheten redan från
början.

För
finansieringen har miljödatanämnden formulerat vissa principer som bygger på
dels att samhället genom medelstilldelning garanterar uppbyggnad och
fortbestånd av verksamheten, dels att de som använder verksamhetens tjänster i
lämplig utsträckning bör betala för den service som ges. För uppdrag i egentlig
mening, främst med sammanställningar och riskutvärderingar, bör avgifter utgå
efter grunder som successivt fastläggs. Det föreslås särskilda riktlinjer för
avgiftsuttag under kapacitetsuppbyggnadsperioden. Under denna tid förutses
förhållandevis begränsade intäkter i verksamheten. Prioritering av resursernas
användning i förhållande till användarnas önskemål och fördelning på olika
uppdrag kan komma att bli en

Prop. 1981/82:48 27

besvärlig
fråga. Erfarenheterna under den första uppbyggnadsperioden får ge vid handen
om särskilda normer eller regler erfordras härför.

En
organisationskommitté bör få i uppdrag att lösa vissa praktiska/
organisatoriska detaljfrågor innan verksamheten startar.

Betydelsen
av samverkan med andra, såväl organisationer som personer, har betonats i det
föregående. Utöver förslaget att de tillkommande resurserna bör sammanföras med
giftinformationscentralen diskuterar miljödatanämnden möjligheten av
ytterligare ett anknytningssteg, nämligen till ett bibliotek (Karolinska
institutets bibliotek med den medicinska informationscentralen), det blivande
statens miljömedicinska laboratorium (SML) eller produktkontrollnämnden. Det
senare alternativet avvisas. Inget av de båda förstnämnda anses aktuellt f n.

Även
om utredningsarbetet enligt miljödatanämndens mening nu förts så långt det är
rimligt och möjligt som grund för statsmakternas beslut om inrättande av
Toxikologisk informationstjänst måste erinras om att här finns vissa
osäkerheter rörande den framtida utvecklingen. Miljödatanämnden föreslår att en
översyn av verksamheten görs 5 å 6 år efter driftstart varvid bör ingå alla
relevanta förhållanden för verksamheten såsom internorganisation, hur samverkan
och avtal med utomstående fungerar m m. Verksamhetsformen och frågan om
anknytning i ytterligare något steg till annan organisation bör också ingå,
varvid alternativet med en anknytning till SML särskilt bör prövas.

Milj ö datan ä mnden f ö resl å r bl a

- att s ä rskilda resurser avs ä tts f ö r b ä ttre m ö jligheter till

Information om de kemiska riskerna och att dessa resurser
tillsammans med den nuvarande giftinformationscentralen bildar organisationen
Toxikologisk informationstj ä nst

- att n å gra andra aktiviteter med informationsservice p å

milj ö omr å det i stort, vilka utvecklats av milj ö datan ä mnden, forts ä tter i fasta organisatoriska former

- att
ansvaret f ö r ö vriga av milj ö datan ä mnden utvecklade

hanteringsrutiner f ö r
milj ö information eller andra projekt ö verg å r till
respektive myndighet

- att
dessa f ö rslag genomf ö rs fr å n och med
den 1 juli 1981

varvid milj ö datan ä mnden samtidigt upph ö r.

Prop. 1981/82:48 28

Bdaga2

Sammanställning av remissyttrandena över miljödatanämndens
betänkande (SOU 1980:24) Bättre miljöinformation

Innehåll

Remissinstanserna

I
Behov av och principer för hantering av miljödata och annan miljöin

formation .....................................................

1
Allmänna synpunkier pä det
hittillsvarande arbetet, miljöinformationens betydelse m.m

2
Miljödatanämndens förslag i
stort, samordning av miljödata m. m.

2.1
Vissa synpunkter pä
miljödatanämndens förslag i stort

2.2
Den s. k. paketlösningen,
samordning av miljödata m.m

3 Vissa
särskilda frågor ........................................

3.1
Den officiella miljöstatistiken
- innehåll, speciella samver-kansfrägor m. m

3.2
Miljöfaktorers hälsoeffekter
och frågan om ett epidemiologiskt undersöknings- och övervakningsprogram .................................................................

3.3 Övrigt
(ej informationsservice)

II Informationsservice på
miljöområdet .................

4
Några generella synpunkter ..............................

5
Behov av särskilda resurser för
någon form av toxikologisk informationsservice

5.1
Resursbehovet i stort -
positiva synpunkter ....

5.2
Prioriteringar och/eller
begränsningar ............

5.3
Motiv för att vänta med beslut
om resurssatsningar eller för avstyrkan

6.................................................................... Frågan
om organisatoriskt ansvar för toxikologisk informationsser

vice ............................................................

6.1
Kanalisering av resurserna för
toxikologisk informationstjänst (TOXIT) till en organisation

6.2
Fördelning av resurser för
toxikologisk informationsservice på flera befintliga organisationer

6.3
Övriga synpunkter på kanalisering
av resurser m.m

6.4
Frågan om
giftinformationscentralens ställning .

7 Övriga
frågor rörande toxikologisk informationsservice

7.1
Organisation och uppbyggnad av
service med riskutvärderingar, m. m

7.2
Jourservice avseende frågor i
samband med akuta miljöhot ..

7.3
Finansiering och prioritering
av utnyttjandet av tjänster hos den toxikologiska informationstjänsten

7.4
Frågan om tillgång till och
ansvar för informationen

7.5
Diverse frågor ..............................................

8 Allmän
miljöinformationsservice ..........................

8.1
Egentlig informationsservice .........................

8.2
Särskilda synpunkier i fräga om
miljökvalitetsredovisning ...

Prop. 1981/82:48 29

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrelsen, datainspektionen,
försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen,
sjukvärdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut,
statens miljömedicinska laboratorium, televerket, statens järnvägar,
sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statistiska
centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket, riksarkivet, delegationen för
vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, universitets- och
högskoleämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen,
statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, produktkontrollnämnden,
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens strålskyddsinstitut,
generaltullstyrelsen, konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för
arbetarskyddsfonden, statens planverk, statens lantmäteriverk, statens
industriverk. Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för teknisk
utveckling, statens brandnämnd, Karolinska sjukhuset, forskningsrådsnämnden,
medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges
lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt.
Standardiseringskommissionen i Sverige, länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands,
Blekinge, Hallands, Örebro och Jämtlands län, utredningen (K 1979:01) om
transport av fadigt gods, utredaren (A 1979:01) om information rörande
arbetsmiljörisker. Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska kommunförbundet,
landstingsförbundet. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas
riksförbund. Landsorganisationen i Sverige (LO), centralorganisationen
SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska
arbetsgivareföreningen, Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet, Kooperativa
förbundet. Miljöförbundet, Plast- och Kemikalieleverantörers Förening,
Riksförbundet för Allmän Hälsovård, SOS Alarmering AB, Studsvik Energiteknik
AB, Svensk Förening för Toxikologi och Sveriges Kemiska Industrikontor.
Därutöver har kommerskollegium inkommit med yttrande.

Socialstyrelsen
har bifogat yttranden frän statens miljömedicinska laboratorium, länsläkarorganisationerna
i Uppsala, Skaraborgs och Norrbottens län samt l:e statsläkaren i Malmö.
Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden frän Wallenbergslaboratoriet
vid universitetet i Stockholm; miljövårdscentrum vid tekniska högskolan i
Stockholm; rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala med bifogande av
yttrande frän matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden; medicinska
fakultetsnämnden vid universitetet i Linköping; rektorsämbetet vid
universitetet i Lund med bifogande av yttranden från tekniska, matematisk-naturvetenskapliga
och medicinska fakultetsnämnderna samt styrelsen för miljö-värdsprogrammet;
rektorsämbetet vid universitetet i Göteborg med bifogande av yttranden från
biologisk- geovetenskapliga sektionsnämnden och

Prop. 1981/82:48 30

linjenämnden
för biolog-, fiskevårds- och geovetariinjerna; Centrum för Miljöteknik vid
Chalmers tekniska högskola; rektorsämbetet vid Umeå universitet med bifogande
av yttrande från samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga
fakultetsnämnderna. Landsorganisationen i Sverige har bifogat yttranden från
Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska fabriksarbetareförbundet,
Beklädnadsarbetarnas förbund och Hotell- och Restauranganställdas förbund.
Centralorganisationen SACO/SR har bifogat yttrande från Agrifack, Sveriges
naturvetareförbund och Sveriges veterinärförbund.

Prop.
1981/82:48 31

Avd. I Behov av och principer för hantering av miljödata
och annan miljöinformation

1 Allmänna synpunkter på det hittillsvarande arbetet,
miljöinfor mationens betydelse m.m.

Vissa remissorgan har rent allmänt behandlat frågan om
miljöinformationens betydelse m. m. Några remissorgan har också kommenterat
miljödatanämndens hittillsvarande arbete då det gällt utvecklingen av miljövårdens
informationssystem (Ml) samt den genom rapporten gjorda redovisningen och
diskussionen. Några förslag till breddat innehåll i miljöinformationen, dvs.
nya eller hittills endast delvis behandlade sakområden, återges också i detta
avsnitt. Andra synpunkter på sakinnehållet och omfattningen i övrigt, då det
gäller olika delar av miljöinformationen och informationsservice på
miljöområdet, tas upp under resp. rubriker i de följande avsnitten.

Hittillsvarande arbete, miljöinformationens betydelse

Länsläkarorganisationen i Uppsala lån ser positivt pä att
miljödatanämnden bildats och fått tillfälle att göra en rad
probleminventeringar och metodstudier. Miljödatanämnden har också sökt sprida
information om sitt arbete och var det går att söka ytteriigare information
inom ett visst område. Tack vare miljödatanämndens arbete bör enligt länsläkarorganisationen
mänga tillsynsmyndigheter ha fått en mer realistisk bild av hur bl. a. ADB kan
användas och hur viktigt det är att överväga vad som bör matas in respektive
vad som kan komma ut.

Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri)
betonar att landstingens krav på god och lättillgänglig miljöinformation kommer
att öka i framtiden. Förslaget till hälso- och sjukvårdslag (Mål och medel för hälso-
och sjukvärden, SOU 1978:78) syftar till att ge landstingen ett ansvar för hela
befolkningens hälsa med en helhetssyn på individen i sin totala miljö. Detta
kommer att ha till följd att landstingen ännu mer engagerar sig i frågor som
rör miljöövervakning och regional samhällsplanering. - Spri anser bl. a. att
det finns behov av centrala insatser för att utveckla, samordna och förmedla
information om miljödata.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)
anser det viktigt att den verksamhet som miljödatanämnden inlett fullföljes av
de myndigheter som övertar ansvaret när miljödatanämndens verksamhet upphör.

Delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning (DFI) konstaterar att i utredningen behandlas
informationsförsörjningen inom en bred och viktig sektor. DFI anser att det är
värdefullt att man på detta sätt sökt skapa sig en uppfattning om
informationsbehoven inom hela området och möjligheter att lösa dem. - Enligt DFIs
bedömning har

Prop.
1981/82:48 32

utredningen visat på det stora behovet av en förbättrad
miljöinformation. Det är därtor viktigt att tillräckliga resurser satsas på
informationsförsörjningen inom detta område i framtiden.

Linjenämnden för biolog-, fiskevårds- och geovetarlinjen
vid Göteborgs universitet, till vars yttrande rektorsämbetet hänvisar, anför
följande: Utredningen i sig fyller ett stort behov av en samlad genomgäng och
diskussion av de många ADB-baserade databaser inom miljöområdet som finns i
Sverige och därtill några av de utländska.

Centrum
för miljöteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg skriver: Utredningens
förslag inrymmer en rad olika delprojekt inom olika områden och dessa föreslås
bli permanentade i en eller annan form. För att bli nyttiga krävs att projekten
ges tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att snabbt kunna
genomföras i sin helhet. Vissa program som t. ex. MI-01 och produktregistret
pekar på svårigheterna vid uppbyggnad av nya system. En tydligare prioritering
av insatserna vore önskvärd för att kunna fördela resurserna pä bästa sätt.

Miljövårdscentrum
vid Kungl. tekniska högskolan i Stockholiti säger bl.a. följande: Innan vi
diskuterar miljödatanämndens förslag i rapporten Bättre miljöinformation bör
framföras att vi anser att miljödatanämndens verksamhet hitintills varit mycket
värdefull. Nämnden har initierat och organiserat ett stort antal olika
aktiviteter vad gäller informationsverksamhet inom miljövårdsområdet.

Fiskeristyrelsen anför bl.a.: De resultat som framkommit
ur miljödatanämndens verksamhet har inneburit en omfattande upprustning inom
det stora arbetsfält som miljöinformationen utgör.

Statens
naturvårdsverk anför rent allmänt följande: God information om naturmiljön, bl.a.
om miljökvalitetens utveckling, och om olika föroreningars orsaker, spridning
och effekter är av stor betydelse för ett framgångsrikt miljöskydd.

Miljödatanämnden
har spelat en stor roll för uppbyggnaden av olika informationssystem pä
miljövårdsområdet. Flera av dessa system har de senaste åren övertagits av resp
sektormyndighet för fortsatt uppbyggnad och drift. En fortsatt överföring av
informationsprojekt till sektormyndigheterna har aktualiserat frågorna om
miljödatanämndens framtid.

Miljödatanämnden har i sin slutrapport gjort en
förtjänstfull genomgång av sina olika aktiviteter. Genom att dessa verksamheter
nu föreslås fördelas på olika myndigheter bör enligt naturvårdsverket en
avveckling av nämnden kunna genomföras per 1981-06-30.

Utredningen om information rörande arbetsmiljörisker (INRA)
skriver bl.a.: Delar av den verksamhet som miljödatanämnden för närvarande
svarar för har bidragit till en bättre överblick över tillgänglig kunskap om
arbetsmiljörisker. Ett exempel på det är den del av miljöstatistisk årsbok som
rör arbetsmiljön. Ett annat är katalogen över den arbetsmiljöforskning i landet
som bedrivs av olika huvudmän. Ett tredje är översikten över

Prop. 1981/82:48 33

gällande
regler om kemiska ämnen. Det är värdefullt om arbetet med att ta fram sådana
översikter över kunskapsläget kan fortsätta.

Styrelsen
för Svenska kommunförbundet erinrar om att miljödatanämnden (MDN) sedan år
1974 har arbetat med olika projekt för att utveckla ett informationssystem för
miljövården. Mänga försök har gjorts av MDN för att med hjälp av ADB-teknik
främja reformarbetet inom miljövården. Enligt styrelsens mening har MDNs
verksamhet pä olika sätt stimulerat arbetet med att sprida information om den
svenska miljövärdspolitikens metoder och resultat. Den har också främjat en
samordning av rutiner för hantering av miljödata.

Många
av MDNs projekt har dock enligt kommunförbundet visat att

miljöinformation är en väsentlig del av berörda myndigheters tillsynsan

svar och därför primärt bör utformas och spridas genom den ansvariga

myndighetens försorg. Andra projekt har visat pä en övertro dä det gäller

ADB-teknikens möjligheter.

Svenska
naturskyddsföreningen säger beträffande behovet av miljöinformation rent
allmänt följande: Inledningsvis vill föreningen konstatera att behovet av
information om miljön är mycket stort. Jordens resurser och de olika - ofta
mycket komplicerade och komplexa - samband som rader mellan olika organismer (inklusive
människan) och deras livsmiljö sätter klara gränser inom vilka
samhällsutvecklingen måste ske för att kunna bli bestående på lång sikt. God
kännedom om de naturgivna förutsättningarna är av utomordentligt stor betydelse
vid all samhällsplanering och i en läng rad andra sammanhang. Det måste i
samhället finnas system som vidarebefordrar den kunskap som vinns genom
forskning eller genom olika myndigheters och andras verksamhet sä att denna
kunskap kan beaktas i olika beslutssituationer och misstag därigenom
förebyggas.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) understryker inledningsvis den stora vikten av en effektiv
information i miljöfrågor. Förbundet vill dock samtidigt framhålla att den
producerade informationsmängden ej bör vara större än vad som efterfrågas för
produktiva ändamål. Att producera information för informationens egen skull har
inget intresse. LRF förordar därför att informationsanvändarnas behov i största
möjliga utsträckning får styra uppbyggandet av miljöinformationen samtidigt som
restriktivitet och höga effektivitetskrav iakttas.

Tjänsteniännens
centralorganisation (TCO) anser följande: Miljödatanämndens arbete med att
utveckla ett informationssystem för miljövården, projekt rörande administrativa
datasystem hos miljövårdande myndigheter, försöksdatabank om forskningsprojekt
och kemiska ämnen, miljöstatistiska publikationer m. m. har fyllt väsentliga
behov.

Breddat
innehåll i miljöinformationen

Länsläkarorganisationen
i Uppsala län anför: Miljödatanämndens arbete har främst inriktats på
naturmiljön och arbetsmiljön, men också berört 3 Riksdagen 1981/82. 1 saml.
Nr 48

Prop. 1981/82:48 34

andra
delar av människans miljö. Ett sådant exempel är kontrollen av livsmedel. Länsläkarorganisationen
vill för sin del framhålla att den byggda miljön - boendemiljön - också är en
mycket betydelsefull del av människans miljö. Självfallet var det nödvändigt
avgränsa miljödatanämndens arbetsområde som redan har varit mycket omfattande,
men samtidigt bör metoder och erfarenheter frän miljödatanämnden även utnyttjas
för boendemiljön.

Miljövårdsprogrammet
vid Lunds universitet menar att den kanske viktigaste bristen i betänkandet är
att frågan om naturresursräkenskaper som del av ett miljöinformationspaket har
utelämnats. Dessa frågor och deras samband med miljökvalitetsövervakningen (PMK-verksamheten)
hade förtjänat närmare belysning inte minst mot bakgrund av pågående utvecklingsarbete
vid statistiska centralbyrån och statens naturvårdsverk avseende
naturresursräkenskaper och förslaget att den officiella miljöstatistiken skall vila
på SCB medan PMK-verksamheten bedrivs vid naturvårdsverket.

Svenska
naturskyddsföreningen erinrar om sitt yttrande 1974 över miljökontrollutredningens
betänkande "Miljövärdens informationssystem" (SOU 1973: 36 och 37),
som ligger till grund för den verksamhet som miljödatanämnden vidareutvecklat.
Här framhöll föreningen att information måste finnas tillgänglig såväl om den
opåverkade naturen som om miljöstörningar av olika slag. Föreningen framhöll
vidare att miljökontrollutredningen lagt för liten vikt vid information om den
opåverkade naturen.

De
gångna årens verksamhet med miljövårdens informationssystem har lett till att
ett basdatanät etablerats. Vidare har miljöstatistiken förbättrats och
databanker om miljöforskning, miljölitteratur m. m. byggts upp. Trots detta är
det emellertid föreningens mening att det fortfarande finns en slagsida i
informationssystemet så till vida som att miljöstörningar ägnas mera utrymme än
baskunskap om den opåverkade naturen. Det sagda får inte tolkas som att
föreningen är emot uppbyggnaden av en toxikologisk informationstjänst och annan
information om miljöstörande produkter och verksamheter. Vad föreningen menar
är i stället att liknande satsningar mäste göras även beträffande den
opåverkade naturen. En del i detta är självfallet att tillförsäkra
naturvärdsverket de ökade medel som begärs till basdatanätet.

Föreningen
framhåller också att det inte endast är en produkts toxiska egenskaper som
avgör om den är acceptabel eller inte från miljövärdssyn-punkt. Höga anspråk på
råvaror och energi i tillverkningsskedet liksom andra svårigheter att ta om
hand produkten sedan den tjänat ut är exempel pä andra omständigheter som måste
beaktas i detta sammanhang. Även denna typ av information måste enligt
naturskyddsföreningen finnas lätt tillgänglig i någon av de databanker och
informationssystem som tillsammans utgör miljövärdens informationssystem.

Prop. 1981/82:48 35

2
Miljödatanämndens förslag i stort, samordning av miljödata m.m.

Synpunkter
i remissyttrandena på miljödatanämndens förslag i stort är ofta mer eller
mindre uttalat kopplade till nämndens modell med den s.k. paketlösningen och
frågor om samordning av miljödata m.m. Någon klar avgränsning mellan yttranden
citerade i avsnitt 2.1 och i 2.2 finns således inte.

2.1
Vissa synpunkter på miljödatanämndens förslag i stort

Några
remissorgan har kortfattat helt eller delvis tagit ställning till miljödatanämndens
förslag i stort, utan att ta upp de olika delförslagen var för sig. Sådana
yttranden är också tillämpliga på förslagen om informationsservice på
miljöområdet, behandlade i avdelning II i det följande, om det
inte framgår annat. Ett par remissorgan, som i princip avstått från yttranden,
men som därutöver lämnat vissa synpunkter, refereras också här.

Försvarets
forskningsanstalt (FOA) har inga principiella invändningar mot de i rapporten
presenterade förslagen.

Enligt
den mening som länsläkarorganisationen i Norrbottens län har, synes i princip
miljödatanämndens olika överväganden och förslag te sig invändningsfria. (Vederbörandes
synpunkter beträffande organisatorisk anknytning av den tänkta toxikologiska
informationstjänsten återges i avsnitt 6.1.2 i det följande.)

Statens
järnvägar (SJ) skriver: SJ har, med tanke pä sin mångsidiga

verksamhet, stort intresse av miljöinformation och är berörda av både

arbets- och naturmiljön. SJ anser att bra och lätt tillgänglig informa

tion om miljön - inte minst om nya rön om kemiska hälsorisker och

ämnenas toxikologiska inverkan — är av intresse för SJ vid planering och

produktion. - SJ har intet att erinra mot utredningens förslag.

Sjöfartsverket
anför följande: Rapporten anvisar en stegvis fortsatt uppbyggnad av
miljöinformationssystemet som innebär direkt organisatorisk lokalisation av
olika informationsaktiviteter. Detta framgångssätt synes enligt verkets
uppfattning vara riktigt. Det är emellertid svårt att endast med hjälp av
betänkandet och tillhörande underrapporter bilda sig en uppfattning om de
framtida resultaten. Dessa är naturligtvis beroende pä hur uppbyggnadsfaserna
gestaltar sig. Sjöfartsverket känner därför ett behov av att i sin egenskap av
avnämare fä vara med och ge ytterligare synpunkter under uppbyggnadsskedet.

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ), som bifogat erhållna yttranden frän universitet och
tekniska högskolor, konstaterar att högskoleenheterna tillstyrker de flesta av
förslagen som förs fram i rapporten. Detta gäller t. ex. förslaget att
miljödatanämnden upphör, varvid dess arbetsuppgifter överförs pä andra
lämpliga organ och att SCB får ansvaret för den

Prop.
1981/82:48 36

officiella miljöstatistiken. Enheterna delar vidare
utredningens åsikt om att det föreligger ett stort behov av en toxikologisk
informationsservice. Högskoleenheterna riktar däremot kritik mot den föreslagna
organisatoriska uppbyggnaden av den toxikologiska informationsservicen (TOXIT).
-UHÄ ansluter sig i stoit sett till högskoleenheternas synpunkter.

Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden. Uppsala
universitet, skriver:

Sammanfattningsvis vill fakultetsnämnden

— i stort tillstyrka den föreslagna
omorganisationen

- framhålla betydelsen av att insamlade data förses
med källhänvisningar

och metodbeskrivningar och att ett sä brett källmaterial som möjligt

nyttjas

— yrka pä att miljöstatistik och miljökvalitetskontroll
i största möjliga

utsträckning bedrives som ett nordiskt samarbete

- med skärpa framhålla att om miljöstatistik,
miljökvalitetskontroll och

miljöinformation skall ge avsedd effekt är det oundgängligen nödvändigt

att personer med vetenskaplig kompetens knytes till de aktuella aktivi

teterna och ges ansvar för utvärderingen av insamlade data.

Det finns anledning att allvarligt överväga om ett
fullständigt genomförande av de framförda förslagen verkligen kommer att ge
sädana vinster att de motsvarar de erforderiiga resurserna. Enligt nämndens
mening bör förslagen därför inte omedelbart genomföras i full skala och senare
utökas i den män erfarenheterna från verksamheten visar att ett utbyggnadsbehov
föreligger.

Lantbruksstyrelsen hänvisar till miljödatanämndens förslag
om ett antal dellösningar som tillsammans bedöms möta rimliga behov av
samverkan och samordning av rutiner för hantering och redovisning av miljödata
samt informationsservice i övrigt pä miljöområdet, m. m. Lantbruksstyrelsen har
inget att erinra mot dessa förslag. (Ytterligare synpunkter frän styrelsen
beträffande ansvarsfördelning m. m. citeras i avsnitt 2.2.)

Statens jordbruksnämnd skriver: Jordbruksnämnden har i ett
tidigare yttrande anfört att den endast i ringa omfattning kan bidra med
information till miljövårdens informationssystem eller har behov av att hämta
information därur. Detta uttalande gäller fortfarande. Jordbruksnämnden har
emellertid ingen erinran mot de förslag som miljödatanämnden nu framlägger för
samverkan och samordning av rutiner för hantering och redovisning av miljödata
samt av informationsservice i övrigt på miljöområdet. Huvudansvaret bör
således ligga för samordning av ADB på statskontoret, för den officiella
miljöstatistiken på statistiska centralbyrån och för programmet för
miljökvalitetsövervakning (PMK) pä statens naturvårdsverk.

Koncessionsnämnden för miljöskydd anför: Frän de
synpunkter koncessionsnämnden har att beakta finner nämnden ej anledning till
erinran mot i rapporten framförda synpunkter och förslag. (Nämnden ifrågasätter
dock

Prop. 1981/82:48 37

om
inte det nya organet TOXIT bör knytas till annat statligt organ, se vidare
avsnitt 6.1.2.)

Statens
strålskyddsinstitut skriver bl.a. följande: Miljödatanämndens förslag innebär
ett antal dellösningar, vilka delvis innebär att nya funktioner tillskapas,
delvis att äldre funktioner bibehålles. Förutom vad nedan (refererat i avsnitt
6.3) anföres angående den föreslagna toxikologiska informationsservicen finner strälskyddsinstitutet
de föreslagna lösningarna tillfredsställande.

Statens
planverk anför: Planverket har inget att erinra mot de av miljö

datanämnden föreslagna åtgärderna annat än vad gäller placeringen av den

toxikologiska informationsservicen.

Sveriges
geologiska undersökning (SGU) säger följande: Sammanfattningsvis kan
konstateras att SGU i stort sett delar utredningens åsikter om den framtida
organisationen och ansvarsfördelningen inom miljödataområdet. - En stor del av
rapporten (kap. 7) upptas av förslag om toxikologisk informationsservice. Då
denna verksamhet har liten anknytning till SGUs verksamhet avstår vi frän att
yttra oss över detta avsnitt av rapporten.

Forskningsrådsnämnden
har i stort inte något att erinra mot miljödatanämndens paketlösning för att
skapa bättre miljöinformation och bättre samordning av denna.

Naturvetenskapliga
forskningsrådet tillstyrker den föreslagna omorganisationen men vill framhålla
att ett bredare källmaterial än hittills insamlas bland annat genom att

utnyttja
information från allmänheten att datamaterialets kvalitet kontrolleras genom
metodikredovisning och

analyser
av variation i tid och rum att materialets användbarhet ökas genom vetenskaplig
bearbetning och tolkning med avseende pä konsekvenser för miljön och människans
hälsa att möjligheterna till internationellt och nordiskt samarbete ytteriigare
prövas.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län tillstyrker i stort miljödatanämndens förslag till framtida
organisation av miljödatainformation och verksamheten knuten till den. Man
anser dock att tänkbara alternativa organisatoriska lösningar för den
toxikologiska informationstjänsten skulle ha presenterats mera utförligt (jfr
avsnitt 6.2.2 i det följande).

Agrifack,
med instämmande av SACO/SR, uppehåller sig mest vid förslaget om en
toxikologisk informationstjänst och har vissa synpunkter härpå (återgivna i
avsnitt 5.2.2). Agrifack anför därefter: 1 övrigt tillstyrker Agrifack
utredningens förslag.

Riksförbundet
för Allmän Hälsovård (FAU) skriver: Miljödatanämnden har enligt FAHs
uppfattning redovisat sitt uppdrag på ett övertygande sätt. Den föreliggande
rapporten med sina förslag riktar uppmärksamheten på

Prop. 1981/82:48 38

hälso-
och miljövärdens komplicerade arbetsuppgifter på ett mycket klargörande och detaljbeskrivande
sätt.

FAH
finner förslaget rörande ett miljövårdens informationssystem vara en
betydelsefull hjälp vid framtagning av uppgifter såsom statistik, kemiska
ämnens farlighet, exponeringstider m. m., mätserier och biologiska prov för att
man pä ett bästa möjliga sätt skall kunna planlägga och övervaka människans hälso-
och miljöförhållanden under de skiftande förutsättningar som dessa kan bli
aktualiserade.

2.2
Den s. k. paketlösningen, samordning av miljödata m. m.

Ett
mycket stort antal remissinstanser har närmare gått in pä miljödatanämndens s.
k. paketlösning, en modell för innehåll i och organisatorisk ansvarsfördelning
för vidareföring av hittillsvarande arbete med miljövårdens informationssystem
(Ml). Frågan om samordning av miljödata tas därvid upp och utvecklas i flera
remissyttranden. 1 princip ansluter sig samtliga till tanken att
hittillsvarande Ml-projekt överförs till permanenta organ, varvid
miljödatanämnden samtidigt upphör.

Ett
mindre antal remissorgan har i detta sammanhang även tagit ställning till hela
paketlösningen inkl. bl. a. den del som innefattar en informationsservice.

I
några få yttranden eller delar av yttranden går man konkret även in på vissa Ml-projekt
som sker i samarbete mellan flera parter eller som speciellt berör rutinerna i
någon myndighets verksamhet. Sädana citat har sammanförts i slutet av detta
avsnitt, under 2.2.2.

2.2.1
Allmänt

Datainspektionen
anför: Enligt förslaget bör en del frågor rörande samordning inom
miljöinformationsområdet kunna handhas av statskontoret. Denna del av förslaget
baseras pä förhällandet att statskontoret redan i dag svarar för samordning av
ADB inom statsförvaltningen och att därför denna del av MDNs hittillsvarande
uppgifter hör hemma där. Datainspektionen finner anledning påpeka att den
samordning inom ADB som statskontoret utfört avsett teknisk och upphandlingsmässig
samordning och knappast inneburit en innehällsmässig samordning av olika ADB-system.
Inspektionen ställer även frågan huruvida en samordningsuppgift av det slag som
åsyftas i förslaget står i överensstämmelse med den framtida inriktning av
statskontoret som riksdagen beslutat om (prop. 1979/80:124, FiU 1979/80:26).

Enligt
det remitterade förslaget skall projekt inom miljövårdens informationssystem
(Ml), som speciellt berör rutinerna i någon myndighets verksamhet, övergå helt
till denna myndighet. Datainspektionen anser att detta är en riktig
grundprincip och förordar att den tillämpas generellt för Ml-

Prop. 1981/82:48 39

system.
I de fall det finns flera intressenter bör huvudregeln vara att ansvaret
tilldelas endast en av dessa.

Socialstyrelsen
skriver: Miljödatanämndens förslag vad gäller samordning av ADB, officiell
miljöstatistik, principer för uppföljning och vidareutveckling av vissa MDN-projekt
och andra pågående eller framtida verksamheter beträffande miljöinformation
samt programmet för miljökvalitetsövervakning (PMK) tillstyrks av styrelsen.

Länsläkarorganisationen
i Uppsala län skriver: Det förefaller riktigt att statskontoret och statistiska
centralbyrån får till uppgift att samordna ADB respektive publicera den
officiella miljöstatistiken. På sä sätt bör de metoderfarenheter som kommit
fram kunna samlas och utvecklas ytteriigare.

Sedan
försöksperioden avslutats bör det också vara lämpligt att respektive myndighet
följer upp de projekt som har anknytning till myndigheten. Det hade kanske
legat nära till hands att skapa ytterligare en myndighet som bidragit till att
komplicera ansvars- och kompetensförhällandena inom natur-, arbetsmiljö och
produktkontroll. Ansvaret för att söka, använda och sprida information är så
väsentligt för myndigheterna att det vore olyckligt om det fick en oklar
fördelning mellan sektorsmyndighet och miljödatanämnden eller dess
efterföljare.

Statens
miljömedicinska laboratorium (SML) anför: Utredningen omfattar dels en
redogörelse för av miljödatanämnden hittills bedriven verksamhet. Detta
avsnitt utmynnar i ett förslag att den hittillsvarande miljödatanämnden
avvecklas och att ansvaret för de olika pågående projekten överföres till
respektive ansvariga myndigheter. SML delar i detta avsnitt utredningens
förslag.

Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anför: SMHI stöder förslaget
att de enskilda projekten helt övergår till berörda myndigheter. I de fall
projekt omfattar flera intressenter anser SMHI det mycket viktigt att
regeringen klart uttalar var driftsansvaret skall förläggas: detta för att
undvika konflikter vid uppdelning av projekt.

SMHI
anser vidare det vara en fördel om samverkan kan ske pä frivillig basis. En
frivillig verksamhet kan emellertid vara svår att prioritera inom en statlig
myndighet. Om statsmakterna beslutar att en myndighet skall ansvara för
samordningen inom en viss verksamhet sä bör också myndigheten få direktiv och
resurser för detta. SMHI delar miljödatanämndens uppfattning att en förutsättning
för att eventuella samordningsbehov skall kunna konkretiseras och resultera i
gemensamma förslag till riktlinjer eller dylikt, är ett nära samarbete mellan
dem som producerar och dem som använder register med miljödata. SMHI delar
också uppfattningen att arbetet i första hand grundas på erfarenhetsutbyte och
bedrivs frivilligt.

I
detta sammanhang pekar SMHI också på den utredning institutet gjort inom ramen
för utvecklingen av miljövårdens informationssystem (Ml) och menar att staten
bör se till att erforderliga resurser finns så att de i det

Prop.
1981/82:48 40

åsyftade arbetet föreslagna rekommendationerna för
samordnade informationsuttag ur Ml och SMHIs register skall kunna följas.

SMHI kommenterar sammanfattningen av miljödatanämndens
förslag och anser att samordning av såväl information som verksamhet kan bli
effektiv först när speciella resurser ställs till både samordnande m.yndig-hets
och samordnade verksamhets förfogande. Erfarenheter har visat att det är svårt
för enskilda myndigheter/organisationer/projekt att få fram de nödvändiga
resurserna trots fördelarna av en samordning.

Statistiska centralbyrån (SCB) anför följande: SCB vill i
stort sett tillstyrka den paketlösning som presenteras i sammanfattningen (s.
246-252), dock utan att ta ställning till huruvida den föreslagna Toxikologiska
informationstjänsten bör vara ett självständigt organ eller knytas till någon
existerande organisation, och inte heller till dess storlek.

Vissa delar av paketet avser hänvisnings- och
bevakningsverksamhet. Utrymmet för sådan verksamhet bör bedömas också med
hänsyn till den brist pä relevanta primärdata som föreligger pä flera områden
(ett färskt exempel gäller emissioner i Östersjön, jfr Ambio nr 3-4 1980, s.
145). Det är dock fakta om miljön och miljösammanhang som först och främst
utgör miljöinformation. Nyttan av hänvisningssystemen har för SCBs del varit
mycket begränsad.

SCB noterar vidare att förslaget till paketlösning har en
oavslutad prägel i detaljerna (exempel se avsnitt 8.2).

SCB sammanfattar sitt yttrande sålunda: SCB tillstyrker
utredningens förslag att det fulla ansvaret för den officiella miljöstatistiken
överförs till SCB. Verket tillstyrker i huvudsak även övriga delar av MDNs
paketlösning, och vidare i allt väsentligt detaljförslagen beträffande
miljöstatistiken och Miljöstatistisk årsbok.

Statskontoret anför: Statskontoret delar miljödatanämndens
uppfattning att den verksamhet som har bedrivits av nämnden inom
miljövårdsområdet i princip bör övertas av befintliga organ. Statskontoret
anser i likhet med miljödatanämnden att den fortsatta utvecklingen av ADB-system
på miljöområdet noga bör följas.

Riksrevisionsverket (RRV) skriver följande: RRV delar
miljödatanämndens uppfattning att ansvaret för informationsprojekt som berör
en myndighets verksamhetsområde bör åvila myndigheten i fråga. 1 rapporten
föresläs att flertalet av de projekt som nämnden drivit skall flyttas över till
framför allt vissa centrala myndigheter. Enligt RRVs mening bör det ankomma på
de myndigheter hos vilka projekten väsentligen hör hemma att bedöma värdet av
ett fortsatt projektarbete. RRV utgår från att sådana bedömningar görs i
remissbehandlingen av nämndens förslag och att projektens värde och de
resurskrav projekten eventuellt innebär därvid ställs i relation till
respektive myndighets övriga verksamhet.

Delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning (DFI) anför: DFI finner det vara riktigt att ansvaret
för miljöinformationen

Prop. 1981/82:48 41

där
så är möjligt läggs på de myndigheter som svarar för övrig verksamhet

på resp. delområde. Enligt delegationens uppfattning mäste informationen

vara en integrerad del av verksamheten inom varje ämnesområde. Härige

nom fär informationen bl. a. en klar saklig anknytning. En förutsättning för

att detta skall fungera måste dock vara att de myndigheter det nu gäller

också i instruktion e. d. får ett klart inskrivet uppdrag att svara för informa

tionen. -- DFI anser att ett samordningsansvar skall finnas kvar när

miljödatanämnden
försvinner, förutom det allmänna ansvar för ADB-ut-nyttjandet som statskontoret
har.

Med
en uppdelning av ansvaret på olika myndigheter kan DFI visserligen ansluta sig
till att miljödatanämnden inte finns kvar. DFI vill i stället förorda att en
rådgivande samordningsgrupp inrättas. I denna grupp skulle kunna ingå
representanter för de myndigheter som har ansvar för information inom
miljöområdet. Ansvar för att en sådan grupp fungerar skulle kunna läggas pä t.
ex. statens naturvärdsverk. DFI har, med utgångspunkt i sitt allmänna ansvar
för planering inom informationsförsörjningen, anledning att fortsatt följa
arbetet även inom miljöområdet, och är också beredd att delta i arbetet i en
sådan samordningsgrupp om den kommer till stånd.

En
uppgift för ett sådant organ blir att tillse att de olika instanserna får tillräckliga
resurser för miljöinformation.

Andra
viktiga uppgifter för en samrådsgrupp blir att bevaka att informationen hälls
allmänt tillgänglig samt att stimulera till erfarenhetsutbyte och informella
kontakter som är viktiga inom ett område i utveckling.

Lunds
universitet, rektorsämbetet, skriver: Universitetet i Lund, som beretts
tillfälle avge yttrande, överlämnar frän tekniska, matemaUsk-natur-vetenskapliga
och medicinska fakultetsnämnderna samt styrelsen för miljövårdsprogrammet
inkomna yttranden. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden har avstått från att
yttra sig.

Samtliga
organ tillstyrker förslaget att miljödatanämnden skall upphöra

och att dess arbetsuppgifter skall överföras pä andra organ. Flertalet organ

tillstyrker även förslaget att SCB bör ha ansvar för den officiella miljösta

tistiken. -- Rektorsämbetet instämmer i dessa bedömningar.

Styrelsen
för miljövårdsprogrammet vid Lunds universitet anför: Det är tillfredsställande
att se att en organisation som skapats som försöksverksamhet inte automatiskt
föreslår permanentning. Förslagen att lägga ut olika delar av verksamheten och
statistikinsamling på berörda myndigheter är i de enskilda fallen väl
motiverade. Detta fär samtidigt inte innebära att det nödvändiga forsknings-
och utvecklingsarbetet på området eftersatts. Värdet av all statistik på detta
område är helt beroende av att använda metoder för datainsamling är pålitliga.

Lantbruksstyrelsen
anför: I rapporten lägger miljödatanämnden fram förslag till ett antal
dellösningar som tillsammans bedöms möta rimliga behov av samverkan och
samordning av rutiner för hantering och redovisning av miljödata samt
informationsservice i övrigt på miljöområdet. Miljö-

Prop. 1981/82:48 42

datanämnden
föresläs upphöra den 1 juli 1981. De olika projekt som miljödatanämnden
utvecklat föreslås överföras till de myndigheter vars verksamhet dessa projekt
direkt berör eller anknyter till. För de projekt där det finns flera
registrerande intressenter föreslär miljödatanämnden att parterna övertar
ansvaret och tillsammans beslutar om var driftsansvaret bör läggas.
Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mot dessa förslag. Styrelsen vill dock
särskilt understryka miljödatanämndens förslag om att det principbeslut som
finns om en offentlig miljöstatistik bör ligga fast och att SCB bör ha det
formella ansvaret för den fortsatta permanenta framställningen av denna
statistik.

Skogsstyrelsen
anför: Skogsstyrelsen framförde 1973 i yttrandet över Miljövårdens informafionssystem
att de organ som har specialister inom olika områden bör svara för att
miljöinformationen blir tillgänglig för användarna utan att man har några extra
mellanled. Styrelsen kan nu med tillfredsställelse konstatera att utredningen
föreslår att ansvaret för miljöinformationen i princip skall ligga pä resp
"fackmyndighet" naturvärdsverket, arbetarskyddsstyrelsen osv. - Att
lägga ansvaret för all officiell miljöstatistik på en myndighet, nämligen
statistiska centralbyrån fär dock anses vara en stor fördel och tillstyrkes.

Fiskeristyrelsen
anför; I rapporten föreslås att miljödatanämnden skall upphöra att verka 1 juli
1981. Nämndens hittillsvarande arbete har avsatt ett flertal goda projekt och
användbara produkter. Sammantaget kommer de i rapporten framförda förslagen att
möjliggöra att arbetet fortsätter inom andra, redan existerande, organisationer
samtidigt som en toxikologisk informationstjänst inrättas. Fiskeristyrelsen vill
därför inte motsätta sig förslaget att miljödatanämnden upphör som
organisatorisk enhet.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför bl.a. följande (se även under 2.2.2): De samordningsfrågor rörande
miljöinformation som ingått i miljödatanämndens uppdrag gäller både
informationens omfattning och möjligheterna att genom utveckling av rationella ADB-system
och andra organisatoriska åtgärder tillgodose informationsbehovet. I kapitel 4
tar nämnden upp sin egen ställning som samordningsorgan i anslutning till de av
nämnden upptagna projekt som samlats i programmet Samordning av ADB. Frågorna
har dock getts en mera generell karaktär (samordning av miljödata i stället för
samordning av ADB), även om de praktiska och ekonomiska aspekterna på
samordning av miljödata givetvis överväger just beträffande datoriserade
system.

Arbetarskyddsstyrelsen
instämmer i miljödatanämndens slutsats att det på sikt knappast finns behov av
något organ med det särskilda sektoransvar som nämnden haft för ADB-samordning
inom området miljöinformation. Genom de olika fackmyndigheternas överblick av
behovet av samarbete i olika sammanhang bör en hög grad av samordning följa
som en naturlig del vid uppbyggnaden av systemen. Statskontorets övergripande

Prop. 1981/82:48 43

ansvar
för samordning av ADB bör därför vara tillräcklig garanti för behövlig
samordning vid sidan härav.

Styrelsen för
arbetarskyddsfonden skriver: Styrelsen är positivt inställd till att
miljödatanämndens verksamhet, genom utredningens förslag till ett antal
dellösningar, kan fortsätta i mera fasta organisatoriska former. Inom fondens
verksamhetsområde finns behov av service beträffande miljöstatistik,
basinformation och bearbetad information beträffande miljöförhållanden som med
fördel bör kunna sökas hos en myndighet. Med hänsyn härtill delar styrelsen
utredningens uppfattning att ansvaret för den officiella miljöstatistiken bör
ligga hos statistiska centralbyrån. Styrelsen förutsätter att SCB också ges i
uppdrag att, på det sätt som antyds i betänkandet, verka för samordning även
av annan miljöinformation än den officiella miljöstatistiken, och vid behov ta
initiativ till t. ex. samordning av rutiner beträffande mätdata m. m. I övrigt
bör myndigheterna ansvara för sädana rutiner som klart hänger samman med
respektive myndighets verksamhetsområde.

Statens
industriverk (SIND) anför att miljödatanämndens förslag i princip innebär att
respektive myndigheter inom sitt speciella kunskapsområde svarar för
statistikunderlaget till informationsdatasystemet. Statskontoret föreslås vidare
bli den samordnande instansen för samtliga databaser. Industriverket hänvisar till
sitt tidigare remissyttrande över miljökontrollutredningens betänkande (SOU
1973: 36 och 37) med förslag om införande av ett miljövärdsinformationssystem.
1 remissyttrandet intog verket en positiv ställning till införandet av ett databaserat
miljöinformationssystem. SIND har därför inget att erinra mot miljödatanämndens
förslag.

Sveriges geologiska
undersökning (SGU) skriver: Data om miljödata insamlas i mänga sammanhang och
ofta med andra huvudsyften än att belysa miljöförhållandena. Från SGUs
verksamhetsområde kan som exempel nämnas strålningsmätningar och geokemiska
undersökningar som utförs i prospekteringssyfte men också ger värdefulla
miljödata. Datainsamling av denna typ bör ligga hos de organisationer och
myndigheter som svarar för undersökningen i fräga. Bl. a. mot bakgrund av detta
instämmer SGU i utredningens uppfattning att samordningen av miljödata inte får
innebära att det formella ansvaret för insamling, lagring och bearbetning av data
koncentreras till en organisation. En precisering av olika myndigheters och
organisationers ansvarsområden är dock önskvärd. - Det väsentliga i
sammanhanget är således inte att miljödata är samlade i ett system, utan att
ansvaret mellan olika myndigheter är klarlagt och att data är lättåtkomliga på
dessa olika myndigheter.

Medicinska forskningsrådet
(MFR) skriver följande: MFR tillstyrker att miljödatanämnden avvecklas och att
ansvaret för dess projekt snarast överförs till berörda myndigheter.

Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU) anför följande: Allmänt kan sägas att SLU instämmer
i miljödatanämndens förslag att, efter att ha fullgjort

Prop.
1981/82:48 44

sin
uppgift att utveckla miljövårdens informationssystem, överföra sina nuvarande
arbetsuppgifter på andra organ medan vi avstyrker förslaget att i rådande
ekonomiska krisläge bygga upp ett nytt organ till en kostnad som vida
överstiger vad miljödatanämnden har kostat.

Standardiseringskommissionen
i Sverige (SIS) anför följande: SIS tillstyrker miljödatanämndens förslag att
samordning av ADB inom området miljöinformation innefattas i de allmänna
uppgifter som redan ligger på statskontoret. Samtidigt är det dock viktigt att
understryka att ansvaret för användningen av hjälpmedel av typ ADB bör ligga pä
den fackmyndighet i vars verksamhet hjälpmedlet används. Härigenom ges
möjlighet till en avvägning mellan målen för myndighetens verksamhet och
resursutnyttjande. Denna principiella grundsyn på användning av ADB i
statsförvaltningen överensstämmer med det synsätt som regeringen redovisat i
proposition 1978/79: 121 som riksdagen anslutit sig till.

Beträffande
de regler för informationsbehandling som nämnden redan i en tidigare rapport
behandlat, vill SIS något uppehålla sig vid den föreslagna bevakningen av
"nationellt och internationellt standardiseringsarbete". SIS är i
enlighet med av regeringen fastställda stadgar centralorgan för
standardiseringsverksamheten i Sverige. Såsom medlem i den internationella
standardiseringsorganisationen ISO representerar SIS Sverige i det
internationella standardiseringsarbetet inom ISO. Frågor om ADB behandlas inom
en av de huvudkommittéer som ingår i SIS Standardiserings-grupp. Denna
huvudkommitté, HK 30 Administrativ teknik, databehandling och
informationsförsörjning, består av representanter för ett tjugofemtal
organisationer och myndigheter bl.a. statskontoret. Företrädare för statskontoret
och vissa andra myndigheter ingår i de tekniska kommittéer och arbetsgrupper
som tillsatts för olika delområden och projekt. Några deltar också i det
internationella standardiseringsarbetet.

På
förslag av datasamordningskommittén tillkom år 1974 ett statskontorets standardiseringsräd
för ADB-området inom hela den offentliga sektorn. SIS deltager med en ledamot
i standardiseringsrädets verksamhet. SIS finner därför att förutsättningarna
för en bevakning av pågående standardiseringsarbete är goda om
miljödatanämndens förslag beträffande ansvaret för ADB-samordning inom miljöinformationsomrädet
genomförs.

Länsstyrelsen
i Hallands län anför: Miljödatanämnden har sedan starten 1974 utvecklat och
drivit en rad projekt rörande miljövårdens informationssystem. Då det
grundläggande utvecklingsarbetet nu är genomfört föreslås att ansvaret och den
fortsatta utvecklingen av de olika projekten förs över till berörda
myndigheter, bl.a. statistiska centralbyrån och statens naturvärdsverk, samt
att miljödatanämnden upphör frän och med den Ijuli 1981. Länsstyrelsen
tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län anför: Miljödatanämndens förslag att de färdigställda Ml-systemen
bör överlämnas till respektive ansvarig myndighet tillstyrkes av länsstyrelsen,
men samtidigt betonas vikten av att de

Prop. 1981/82:48 45

hädanefter
ansvariga ges resurser att aktivt bevaka driftserfarenheter hos brukarna och
vidareutveckla och anpassa systemen efter vunna erfarenheter med hjälp av
statskontoret som har samordnande ansvar för ADB i statsförvaltningen.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) tillstyrker att miljödatanämnden avvecklas och att ansvaret för dess
projekt snarast överförs till berörda myndigheter.

Landstingsförbundet
anför: Styrelsen delar miljödatanämndens uppfattning att en kvalificerad
miljöinformation är ett angeläget samhällsintresse, och att det är nödvändigt
med samarbete mellan de olika parter som producerar och nyttjar denna
information.

Därmed
är, vilket också framgår av nämndens förslag, inte sagt att samordningsfrågorna
bäst löses genom införande av speciella organ med övergripande
samordningsansvar. Landstingsförbundets styrelse delar därför nämndens
uppfattning att de projekt inom miljöinformationsområdet som nämnden ansvarat
för, bör överföras till respektive myndighet och att miljödatanämnden därefter
bör upphöra. Samtidigt är det också viktigt att alla som producerar
miljöinformation underlättar ett bättre utnyttjande av befintlig information
genom samordning av rutiner och liknande samt genom fortlöpande
erfarenhetsutbyte.

Svenska
naturskyddsföreningen (SNF) anför: Miljödatanämndens förslag i övrigt (utöver
den toxikologiska informationstjänsten) går ut pä att ansvaret för den
miljöinformationsverksamhet som initierats och under ett antal år drivits av
miljödatanämnden successivt överiäts pä statistiska centralbyrån,
naturvårdsverket, livsmedelsverket och de andra myndigheter som närmast berörs
av respektive delprojekt. Föreningen tillstyrker detta förslag liksom förslaget
att miljödatanämndens verksamhet därefter ska upphöra.

Allmänt
vill föreningen tillägga att den omständigheten att någon samlande
organisation för miljöinformation inte längre kommer att finnas inte får tas
till intäkt för att minska de resurser som tilldelas informationsverksamheten.
Tvärtom är det enligt föreningens mening mycket viktigt att miljöinformationen
byggs ut ytterligare inom några områden. Naturinventeringar - såväl
översiktliga som detaljerade - måste bli regel vid alla typer av
exploateringsverksamhet av någon omfattning och resultaten frän dessa
inventeringar måste på olika sätt spridas och komma till användning i olika
beslutssituationer. Programmet för miljökvalitetsövervakning (basdatanätet) måste
byggas ut och garanteras tillräckliga resurser. Över huvud taget behöver
baskunskapen om den opåverkade naturen ökas genom forsknings-, kartläggnings-
och inventeringsverksamhet och härtill kopplad informationsverksamhet.

Sveriges
industriförbund anför: I rapportens andra del lägger miljödatanämnden fram
förslag om hur olika av nämnden utvecklade delaktiviteter inom miljövårdens
informationssystem skall drivas i fortsättningen, och

Prop. 1981/82:48 46

hur
samordning av miljöinformation och behov av informationsservice skall
tillgodoses.

Nämndens
förslag utgörs av ett antal dellösningar med följande innebörd. Viss nödvändig
samordning inom området miljöinformation läggs på statskontoret, som ju är det
centrala statliga rationaliseringsorganet med ansvar inom förvaltningens ADB-användning.

Sädana
informationssystem, som speciellt berör rutinerna i någon viss myndighets
verksamhet bör övertas helt av denna myndighet. Detta har redan skett när det
gäller naturvärdsverket för tillsynen enligt miljöskyddslagen och håller pä
att genomföras i fräga om t. ex. information rörande arbetsmiljön och livsmedel
till arbetarskyddsstyrelsen respektive livsmedelsverket.

Ett
genomförande av dessa förslag skulle leda till att något behov av ett särskilt
organ med ansvar för ADB-utveckling inom området miljöinformation inte längre
föreligger efter utgången av löpande budgetär, och att miljödatanämndens
verksamhet upphör. Industriförbundet tillstyrker livligt en sådan utveckling.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) skriver följande: LRF instämmer i miljödatanämndens uttalande
att samordningen av den automatiska databehandlingen inom miljöinformafionen i
fortsättningen bör handhas av statskontoret. Miljödatanämnden föreslår också
att statskontoret skall åläggas att noga följa utvecklingen av ADB-system pä
miljöområdet. Det nämns i detta sammanhang att det redan nu finns l(X)-200
sådana system hos närmare ett 50-tal olika organ inom den statliga
verksamheten. Enligt LRFs uppfattning bör alla möjligheter till samordning och
annan rationalisering av denna verksamhet noga beaktas.

LRF
instämmer också i att av miljödatanämnden startade eller vidareutvecklade
projekt bör övertoras till respektive myndighet. ADB-systemet för data i
tillsynen enligt miljöskyddslagen har ju sålunda redan överförts till
länsstyrelserna, även om ännu så länge endast ett begränsat antal länsstyrelser
deltar. - Informationen om arbetsmiljön och om livsmedel synes lämpligen böra
överföras till arbetarskyddsstyrelsen respektive livsmedelsverket.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) anför: LO ansluter sig till utredningens bedömning att de
presenterade förslagen avseende det som hittills benämnts miljövårdens
informationssystem utgör dellösningar som tillsammans kan bedömas möta rimliga
behov av samverkan och samordning när det gäller hantering och redovisning av
miljödata.

LO
har således ingen erinran mot förslaget om samordning av ADB

inom den civila statsförvaltningen i stort och fördelningen av uppgifter pä

statskontoret och myndigheter med sektorsansvar. Inte heller har LO

någon invändning mot att produktionen av en officiell miljöstatistik fortsät

ter med statistiska centralbyrån som produktionsansvarig myndig

het. ---

Prop. 1981/82:48 47

Från
LOs synpunkt framstår det som följdriktigt att, i enlighet med utredningens
förslag, överlåta ät fackmyndighet att fortsätta verksamhet som startats av
miljödatanämnden och som berört rutiner i myndighetens verksamhet. Detsamma bör
enligt LOs uppfattning gälla de verksamheter som, med stöd av miljödatanämnden,
utvecklats utanför ramen för miljövärdens informationssystem men inom
organisation eller myndighet.

Sveriges
veterinärförbund, med instämmande av SACOISR anför: Det är förbundets
uppfattning att ansvaret för en officiell miljöstatistik bör ligga på
statistiska centralbyrån. Förbundet delar också utredningens uppfattning att
de s. k. miljöinformationsprojekten som startats eller vidareutvecklats av
miljödatanämnden, bör övergå helt till respektive myndighet vid lämplig
tidpunkt. Här bör emellertid påpekas vikten av samarbete mellan myndigheter och
SCB för bl.a. samordning av rutiner betr. mätdata, statistisk metodik m. m.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) skriver: Vad gäller miljödatanämndens verksamhet i
övrigt (utöver den toxikologiska informationstjänsten) t. ex. de projekt som
speciellt berör rutinerna i någon myndighets verksamhet, bör dessa övergå helt
till respektive myndighet vid lämplig tidpunkt.

I
och med att TCO i stort tillstyrker utredningens förslag delar organisationen
även uppfattningen att miljödatanämnden kan upphöra med sin verksamhet från den
1 juli 1981.

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) anför: Beträffande fortsättningen av vissa
pågående arbeten instämmer arbetsgivareföreningen i miljödatanämndens åsikt
att det inte längre torde föreligga något behov av en särskild myndighet med
ansvar för ADB-samordning inom området miljöinformation. Statskontoret kan
även inom detta område svara för att nödvändig ADB-samordning sker. För
speciella slag av miljödata bör respektive fackmyndigheter själva ansvara för
lämpliga hanteringsrutiner.

För
produktionen av miljöstatistik har hittills statistiska centralbyrån varit
produktionsansvarig. SCB bör även i fortsättningen vara det lämpligaste
organet för miljöstatistisk produktion.

Rik.tförhundet
för Allmän Hälsovård (FAH) skriver: Beträffande olika Ml-projekt delar förbundet
den i rapporten redovisade uppfattningen att den myndighet som har de bästa
kompetensförutsättningarna skall ta ansvaret för projektets drift och
underhåll. Det är emellertid väsentligt att uppgifter blir lättillgängliga sä
att man ur Ml snabbt kan få en sä fullständig bild som möjligt av de
problemställningar som aktualiseras. Detta oavsett inom vilken myndighet,
institution eller dylik som ansvaret för uppgifterna ligger. Det är därför
viktigt att en samordningsfunktion möjliggör att uppgifter kan hämtas ur olika
projekt.

Studsvik
Energiteknik AB tillstyrker miljödatanämndens förslag

— att särskilda resurser avsätts för bättre möjligheter till information om

de kemiska riskerna----

Prop. 1981/82:48 48

-
att några andra aktiviteter med
informationsservice på miljöområdet i stort, vilka utvecklats av
miljödatanämnden, fortsätter i fasta organisatoriska former

-
att ansvaret för övriga av
miljödatanämnden utvecklade hanteringsrutiner för miljöinformation eller andra
projekt övergår till respektive myndighet och

-
att dessa förslag genomförs
från och med den 1 juli 1981, varvid miljödatanämnden samtidigt upphör.

2.2.2
Speciella Ml-projekt

Statens
livsmedelsverk skriver: Inledningsvis bör understrykas att livsmedelsverket
ställer sig positivt till en fortsatt samordning då det gäller ADB-system och
registeruppbyggnad inom området toxikologisk information. Verket har för
övrigt deltagit i miljödatanämndens arbete pä detta område, såväl i
arbetsgrupper som i referensgrupper och genom försöksverksamhet med vissa Ml-system,
exempelvis Ml-07 D, MI-10, MI-21 och MI-23.

Verkets
toxikologiska laboratorium, som bl.a. prövat MI-21-systemet,

har efter utvärdering för sin del ställt sig positivt till detta system.
Miljöda

tanämnden föreslär att de myndigheter som deltar i försöksverksamheten

rörande MI-21 (registrering av material i myndigheters akter) övertar detta

system. Kontakt med övriga deltagande myndigheter har etablerats och

resurs- och ansvarsfrågan är under diskussion. Verket har begärt vissa

resurser härför i sin petita.

MI-07
D-verksamheten har hittills ägnats åt resultat från den offentliga
livsmedelskontrollen avseende mikrobiologiska livsmedelsundersökningar. Vissa
sammanställningar av inkommande data har gjorts. Utvärderingar av dessa
sammanställningar pekar emellertid mot att denna typ av datauppgifter är av mer
begränsat intresse. Mot bakgrund härav föreslär verket att denna del av MI-07-systemet
ändras sä att endast resultat frän kemiska livsmedelsundersökningar inom den
offentliga livsmedelskontrollen databehandlas. Databaserade register över
förekomst av vissa kemikalier, t. ex. pesticidrester och tungmetaller, i olika
livsmedel är under uppbyggnad hos verket.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför: Miljödatanämnden tar i detta sammanhang upp projektet MI-08 Information
om arbetsmiljön. Styrelsen har redan projektansvaret för detta och har i sin
anslagsframställning föreslagit att viss del av projektet, nämligen ett datorbaserat
arbetsställeregister för arbetarskyddsverket skall genomföras fr.o.m.
budgetåret 1981/82. Styrelsen finner det naturligt att helt överta projektet
från miljödatanämnden. Detta förutsätter att medel för fortsatt
försöksverksamhet tillförs styrelsen, t. ex. via de projektmedel styrelsen
disponerar från arbetarskyddsfonden. Dessa utnyttjas för innevarande budgetär
pä vissa delar av försöken.

I
kapitel 7 tar miljödatanämnden även upp vissa Ml-projekt, av vilka Ml-

Prop.
1981/82:48 49

21
Regisirering av material i myndigheters akter och MI-23 Biblioteks- och dokumentationsservice
pä miljöområdet särskilt berör styrelsen. Styrelsen är liksom i fräga om MI-08
helt införstådd med att överta dessa projekt i den del de rör styrelsen om
medel till erforderliga utvecklingskostnader under 1981/82 ställs till
styrelsens förfogande. Styrelsen har sålunda i sin anslagsframställning för
1981/82 äskat medel för en tjänst med arbetsuppgifter inom MI-21 och bekostar
för innevarande år denna lönekostnad med särskilda projektmedel.

När det gäller MI-21
skisserar nämnden en sammanhållen ledningsfunktion för verksamheten med hänsyn
till att den berör flera myndigheter. Styrelsen kan för sin del inte se något
behov av särskilda administrativa former för sammanhållning. Varje myndighet
bör ha ett eget system av den typ som prövas inom MI-21 med begränsning till
myndighetens egna akter. Här kan en utvidgning utöver de enheter inom myndigheterna
som deltagit i försöket väl tänkas, men detta måste vara en utvecklingsfråga
inom resp. myndighet. Samarbetet mellan myndigheterna sker enklast och säkrast genom
personliga kontakter, där kontaktmannen i sin tur genom ADB-systemet har full överblick
över verkels interna material i den aktuella frågan.

Beträffande
MI-23 Biblioteks- och dokumenlationsservice pä miljöområdet har styrelsen
redan angett sig vara villig helt överta sin del av projektet. Styrelsen är
också beredd att medverka i en databas för kriteria-dokument (TOXLIT eller
någon fortsättning av denna) genom att mata in kriteriadokument från såväl NIOSH
som styrelsens egen verksamhet på detta område inkl. i styrelsens serie Arbete
och Hälsa iniagna dokument från del nordiska samarbetet på krileriaomrädel.

Länsstyrelsen
i Uppsala län framhåller alt utnyttjandet av modern datateknik är en
förutsättning för att en rimlig kontroll och övervakning med stöd av
speciallagstiftning pä miljöområdet skall kunna upprätthållas.

Flera av de redovisade ADB-projeklen
utgör delar av ett system som kompletterar varandra och som på sikt bör leda lill
ökad förståelse för de storskaliga skeendena, exempelvis MI-01, PMK,
produktregistret och TOXIT. I tillsynsarbetet enligt lagen om hälso- och
miljöfarliga varor mäste det vara en fördel om en direktkoppling kan erhållas till
produktregistret och TOXIT. Målet för länsstyrelsernas del måste vara att dels
fä MI-01 systemet fullt utbyggt och dels via dess terminaler kunna erhålla information
från de övriga systemen och registren. Frågan om på vilket sätt lagrad
miljöinformation skall spridas och nyttiggöras i det praktiska arbetet är av
största betydelse för systemens användbarhet. Kraven på samordning av det
fortsatta arbetet är därför av särskild betydelse. Rapporten föreslär här att
statskontoret ges denna roll. Länsstyrelsen förutsätter samtidigt att
erforderliga befogenheter ges, så att de redovisade kraven på samordning skall
kunna uppfyllas i framtiden. Underiag för rättvisande miljöstatistik bör
exempelvis kunna tas fram från likartade register. 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr
48

Prop.
1981/82:48 50

Styrelsen för Svenska kommunförbundet, som först allmänt
kommenterat miljödalanämndens (MDN) hittillsvarande arbete (jfr avsnitt 1)
fortsätter: Många av MDNs projekt har dock visat alt miljöinformation är en
väsentlig del av berörda myndigheters tillsynsansvar och därför primärt bör
utformas och spridas genom ansvariga myndigheters försorg. Andra projekt har
visat pä en övertro då det gäller ADB-teknikens möjligheter. I några fall (t.
ex. projekten MI-01 och MI-07) har del tillskapats datasystem, vars värde kan
ifrågasättas på grund av brister i det primärmalerial som malas in i systemen.
Stora svårigheter har förelegat då det gällt all utvärdera projektens reella
betydelse för miljövårdsarbetet.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet anser därför alt
miljövårdsinformationen i första hand måste baseras på del ansvar och formas av
de akluella arbetsuppgifter som faller på berörda centrala myndigheter. När det
gäller all sprida denna information finns det många insfilulioner och kanaler
utöver myndigheternas egna. Styrelsen tillstyrker därför att MDNs verksamhet
som fristående nämnd upphör.

Beklädnadsarbetarnas förbund anför: Information om
arbetsmiljön bedrivs av nämnden som försöksverksamhet och avser dels
administrativ databehandling (ADB) i tillsynen av arbetsställen, dels ADB av
information om arbetstagares hälsa. Förbundet finner denna försöksverksamhet
värdefull. Garantier bör därför skapas för att nämndens förslag inte resulterar
i att projekten - i konkurrens med andra angelägna verksamheter om knappa
resurser i ett ämbetsverk - läggs ner. Förbundet finner det särskilt angeläget,
att projektet med ADB-baserad information om personers hälsa får utvecklas.
Nämndens rapport innehåller motiv för en sådan slutsats.

3 Vissa särskilda frågor

3.1 Den ofTiciella miljöstatistiken — innehåll, speciella
samverkansfrågor m.m.

Inget remissorgan har uttalat sig mot tidigare
principbeslut att miljöstatistik skall ingå i den officiella statistiken.
Någon erinran mot att statistiska centralbyrån, SCB, nu helt övertar ansvaret
härför har inte heller framkommit (se även avsnitt 2 i det föregående). Vissa
synpunkter på statistikens innehåll och anpassning till avnämarnas behov har
dock lämnats, liksom beträffande utgivningen av Miljöstatistisk årsbok.
Samspelet mellan s.k. indataleverantörer och SCB har tagits upp i några fall, bl.a.
av SCB självt. Några framförda synpunkter på datakvalitet m.m. i olika
sammanhang återges i avsnitt 3.3 i det följande.

Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri)
pekar på ett ökat engagemang från landstingens sida i frågor som rör
miljöövervakning och regional samhällsplanering vilket enligt Spri bl. a.
innebär att miljösta-

Prop. 1981/82:48 51

fistisk
årsbok bör redovisa aktuella data på regional nivå (län, kommun etc).
Trendanalyser bör också vara av stort intresse.

Sjöfartsverket
anför att man bl. a. har ansvar för sjötrafiksäkerhet t. ex. vad avser
transporter till sjöss av farligt gods och olja. Inom detta område är
sjöfartsverket intresserat av statistik och andra upplysningar om transporterade
godsslag och transportvägar. Inom området torde sjöfartsverket som delproducent
kunna lämna bidrag.

Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anför: SMHI stöder förslaget om
fortsatt utgivning av Miljöstatistisk årsbok (MÅ). Uppdelningen i två delar
kallade inre och yttre miljön bör bibehållas. SCBs roll bör vara samordnande
och likriktande med sådan målinriktning att indataleverantörer inom sina
kompetensområden producerar miljöinformation som kan ingå i Sveriges
officiella statistik utan speciella resurskrävande åtgärder.

Statistiska
centralbyrån (SCB) har uttalat att den officiella miljöstatistiken bör vara en
stomme av statistik av god kvalitet - en statistik, som skall utgöra underlag
för samhällsdebatt, samhällsplanering och forskning inom miljöområdet. Den
skall vara en statistik som redovisar tillförlitliga och relevanta data om
miljön på ett opartiskt sätt.

SCB
instämmer vidare i utredningens yttrande att "Miljöstatistisk årsbok bör
knappast syfta till att ge direkt informationsstöd i ärendehandläggning",
i varje fall inte vad gäller t. ex. enskilda industrianläggningar. Årsbokens
redovisningar är — med en av miljödatanämnden godtagen formulering - anpassade
för "en tämligen vid krets av intressenter bestående av t. ex. intresseorganisafioner,
studieförbund, politiska organisationer, massmedia och
utbildningsväsendet". Årsboken kan därför ge ett jämförelsematerial där
länets eller rikets nivå for de variabler som är aktuella i ett visst ärende
kan avläsas, och en sädan information kan också tänkas ha betydelse vid
handläggningen.

SCB
fortsätter: Miljöstatistikens innehåll och omfattning kommer att fortsätta att
vara under snabb förändring. SCB noterar därför med tillfredsställelse att
utredningen betonar att man inte bör se officiell miljöstatistik som något en
gång för alla avgränsat och väldefinierat.

Ett
kontinuerligt utvecklingsarbete i nära samverkan med dataleveran

törer och användare är enligt SCB ofrånkomligt. Det är viktigt med en bred

satsning på utvecklingsarbete och statistiska metoder i miljöstatistiken,

och vi vill framhålla att detta redan utgör ett inom SCB prioriterat områ

de. ---

SCB
delar miljödatanämndens åsikter att den officiella miljöstatistiken tills
vidare bör delas upp på naturmiljö och arbetsmiljö - inte enbart vad gäller
årsboken utan över huvud taget.

SCB
anser att den officiella miljöstatistiken bör kunna presenteras pä

olika sätt.-- En statistisk årsbok kan ses som en bred allmän informa

tion och en hänvisning till mer detaljerad statistik. Längre fram bör nya

Prop. 1981/82:48 52

spridningsformer,
t ex terminal, övervägas för vissa delar av miljöstatistiken.

En flerärsplan
för Miljöstatistisk årsbok - och annan officiell statistik -är enligt SCB ett
naturligt arbetsinstrument. 1 flera fall, både vad gäller natur- och
arbetsmiljön, kan man dock vänta sig att det kommer att dröja många är innan de
register som är under uppbyggnad blir tillräckligt täckande eller når
tillräcklig likformighet för att kunna användas i årsboken. I sädana fall blir
det mycket svårt att redan nu klargöra hur insatserna från indataleverantörerna
bör se ut och hur de skall samordnas.

Samverkansfrågorna
då det gäller miljöstatistiken behandlas utförligt i SCBs yttrande.
Miljödatanämnden hade föreslagit att SCB övertar det fulla ansvaret för den
officiella miljöstatistiken senast fr. o. m. budgetåret 1981/82. SCB skriver
att man tillstyrker detta förslag, som väl anknyter till SCB-instrukfionen, SFS
1979:739.

SCB
bör enligt vad byrån framfört således fä ansvaret för miljöstatistikprocessen,
alltifrån behovsanalys till presentation av den officiella miljöstatistiken,
inklusive en viss analys. Bl.a. måste detta också betyda att SCB fär reella
möjligheter att påverka uppläggningen och delta i samordningen av
administrativa ADB-system (jfr SCB-instruktionen 3 § p 3). SCB fäster mycket
stor vikt vid samråd av detta slag. Man har erfarenhetsmässigt störst
möjligheter att tillgodose de statistiska kraven om samråd äger rum under hela
systemutvecklingsarbetet.

SCB
sammanfattar sina synpunkter då det gäller samverkan enligt följande:
Samverkan mellan SCB och indataleverantörerna är ytterst knapphändigt behandlad.
SCB visar på det stora behovet av samverkan, understryker vikten av att
statistiska synpunkter beaktas redan vid planeringen av administrativa
datasystem och förklarar sig beredd att aktivt bistå med service och rådgivning
inom sitt kompetensområde. SCB noterar att kostnaderna för utveckling och
samordning av miljöstatistik inte har behandlats i utredningen.

Tekniska
fakultetsnämnden vid universitet i Lund anför: Fakultetsnämnden stöder
utredningens uppfattning att SCB bör ha ansvar för officiell miljöstatistik.
Denna bör i likhet med annan officiell statistik koncentreras på sådant som
motsvarar flera avnämargruppers behov. Möjligheterna att enkelt fä fram indata
bör endast i begränsad omfattning få styra innehållet i den officiella
miljöstatistiken. Fakultetsnämnden vill särskilt understryka betydelsen av att
den officiella miljöstatistiken icke sä som hittills endast inriktas mot
naturmiljö och arbetsmiljö, utan även mot boendemiljön (inklusive miljön i
bostadskomplement såsom detaljhandelscentra, skolor och

lekplatser).--- För
delar av materialet bör riksuppgifter kunna vara

tillfyllest,
medan för andra en särredovisning bör göras, exempelvis på kommuner, län resp.
glesbygd/tätort. Fakultetsnämnden vill i detta sammanhang också peka pä
möjligheterna att inom vissa avsnitt utnyttja koordinatsatta data.

Prop. 1981/82:48 53

Den
av miljödatanämnden initierade Miljöstatistiska årsboken anses mycket värdefull
av Miljövårdscentrum vid Kungl. tekniska högskolan i Stockholm. Det är därför
angeläget att boken regelbundet kan tas fram

även
i framtiden.-- Centret anser det naturligt att verksamheten i

framtiden
överförs på SCB.

Rektorsämbetet
vid Umeå universitet har inget att erinra vad gäller utredningens förslag om Miljöstatistisk
årsbok (MÅ). Det bör dock påpekas att riksdagen i höst kommer att behandla
förslaget till hälso- och sjukvårdslag (Mäl och medel för hälso- och
sjukvården, SOU 1979:78), som innebär att landstingen får ett vidgat ansvar för
hela befolkningens hälsa med en helhetssyn pä individen i sin totala miljö.
Detta kommer att kräva ett ökat engagemang i den regionala samhällsplaneringen
och miljöövervakningen frän landstingens sida. Vidare häller man inom flera
landsting på att inrätta organ med ansvar för hälso- och sjukvärden på kommunal
nivå. Detta sammantaget ställer enligt rektorsämbetet ökade krav pä tillgängligheten
på miljöinformation av den typ som finns i MÅ framför allt vad avser den regionala
redovisningen och aktualiteten, men även t. ex. trendanalyser.

Skogsstyrel.%en
hänvisar beträffande utformningen av miljöstatistiken och Miljöstatistisk
årsbok till styrelsens yttrande 1978 och fortsätter: Dä det gäller att samla in
statistik över markresursernas utnyttjande fär skogsstyrelsen peka på de
möjligheter som finns att för relativt små merkostnader utöka riksskogstaxeringens
uppgiftsinsamling pä skogsmark till att omfatta även andra ägoslag och pä sä
sätt fä en mera fullständig bild av markutnyttjandet och dess förändring.

Styrelsen
fortsätter: 1 rapporten berörs statistiken över miljövårdens kostnader och
resultat. Statistiken borde enligt miljökontrollutredningen omfatta såväl
statliga och kommunala som privata utgifter för miljövårdsinsatserna.
Skogsstyrelsen vill här understryka vikten av att även statistik över de
intäktsminskningar som orsakas av krav på miljövårdshänsyn redovisas så att man
fär en fullständig bild av miljövårdens kostnader.

Publicerandet
av Miljöstatistisk årsbok (MÅ) innebar enVigt fiskeristyrel

sen att en överskådlig sammanfattning av data och resultat från ett stort

arbetsfält presenterades pä ett lättfattligt sätt inom en begränsad ram.

Fiskeristyrelsen delar miljödatanämndens uppfattning att publiceringen av

årsboken skall fortsätta. Styrelsen betonar vidare bl.a. att utgiv

ningen bör ske ärligen eftersom uppgifterna annars kommer att vara kraf

tigt föråldrade vid publiceringen.

Statens
naturvårdsverk har inget att erinra mot att SCB övertar det fulla ansvaret för
den officiella miljöstatistiken inklusive miljöstatistisk årsbok. En utbyggnad
av denna statistik kommer att ställa ökade krav också på naturvårdsverket när
det gäller att ta fram underlag för statistiken (indata).

För
arhetarskyddsstyrelsens del finns det enligt styrelsen inte någon anledning att
ändra på nuvarande princip att miljöstatistik är en del av den

Prop.
1981/82:48 54

officiella
statistik som ges ut av statistiska centralbyrån. Det är såvitt nu kan bedömas
lämpligt att ha en särskild årsbok för arbetsmiljöomrädet. Styrelsen
förutsätter att centralbyrån liksom hittills kommer att samarbeta med styrelsen
när det gäller den närmare utformningen av denna.

Sveriges
geologiska undersökning (SGU) delar utredningens åsikt att ansvaret för
miljöstatistiken bör ligga pä SCB. En fortsatt redovisning i form av Miljöstatistisk
årsbok kan enligt SGUs uppfattning vara ändamålsenlig. Därvid bör naturmiljö
och arbetsmiljö redovisas i separata volymer. Utgivningen behöver ej vara
ärlig.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) tillstyrker att riksdagens tidigare beslut om en officiell
miljöstatistik, innebärande bl. a. utgivande av miljöstatistiska årsböcker,
följes och att SCB ges ansvaret för denna statistik. Vad LRF anfört om behovet
av restriktivitet och effektivisering bör dock även gälla här, också
beträffande av annan än SCB producerad sädan statistik. LRF understryker i
detta sammanhang behovet av uppgifterom förekomsten av joniserande strålning
frän olika källor i naturen och samhället.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) understryker det angelägna i att statistikproduktionen hålls
anpassad till faktiska behov och verklig användning av statistiken och att
statistikproducenten fortlöpande bevakar förändringar i behov och användningar.

Sveriges
naturvetareförbund med instämmande av SACO/SR erinrar om att naturvårdsverket
är en av de större indataleverantörerna till svensk miljöstatistisk årsbok
(MÅ). Som framhålles krävs det relativt stora insatser på planeringsområdet
hos indataleverantörerna med åtföljande resursbehov. En fullständig utgåva av
MÅ bör därför inte utges oftare än vart tredje eller vart femte år.

Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) påpekar att SCB mäste ges klara direktiv sä att statistikproduktionen
blir bättre anpassad till avnämarnas behov. 1 samband med utarbetandet av Miljöstatistisk
årsbok-Arbetsmiljön tenderade t. ex. SCBs arbete enligt SAF att få en sädan
inriktning att resultatet i vissa avseenden kunde ifrågasättas. Om inte
miljöstatistiken i fortsättningen bättre anpassas till faktiska orsaksmodeller
kan denna bli vilseledande,

3.2
Miljöfaktorers hälsoeffekter och frågan om ett epidemiologiskt undersöknings-
och övervakningsprogram

Nästan
alla de remissorgan, som närmare gått in på rubricerade fråga, understryker
starkt betydelsen av epidemiologisk övervakning med hänsyn till miljöfaktorers
hälsoeffekter. Ingen har uttalat sig mot satsningar pä detta område. I flera
fall förordas fortsatt utveckling enligt de av miljödata-nämnden angivna
intentionerna. Synpunkter lämnas vidare bl. a. på frågan om verksamhetens
innehåll och omfattning samt om organisatoriskt ansvar. Individrelaterade data
(personregister) för miljöinformationsändamäl berörs i avsnitt 3.3 i det
följande.

Prop.
1981/82:48 55

Försvarets sjukvårdsstyrelse delar uppfattningen i
miljödatanämndens rapport att behov av mer och bättre miljöinformation finns.
Styrelsen tillstyrker bl. a. att ett epidemiologiskt program skapas i stort
enligt miljödatanämndens förslag.

Socialstyrelsen
anför följande: 1 miljödatanämndens rapport presenteras ett program för
epidemiologisk bevakning. Styrelsen anser det värdefullt att detta programförslag
presenterats. Det angelägna i en utbyggnad av den epidemiologiska verksamheten
har betonats både i propositionen om inrättande av statens miljömedicinska
laboratorium och i propositionen om socialstyrelsens omorganisation. Hur den
framtida verksamheten kommer att bedrivas blir bl.a. beroende av vilka resurser
de planerade miljömedicinska enheterna vid landstingen kommer att tilldelas.

Länsläkarorganisationen
i Norrbottens län skriver bl.a. att man beklagar att ett epidemiologiskt
bevakningssystem inte redan inrättats.

Länsläkarorganisationen
i Uppsala län säger att det är värdefullt att miljödatanämnden har föreslagit
ett epidemiologiskt program. Organisationen fortsätter bl.a.: Tiden borde vara
mogen för att dels avgöra om en systematisk epidemiologisk övervakning behövs,
dels vem eller vilka som bör utföra arbetet. I propositionen, som behandlar
socialstyrelsens omorganisation, finns en positiv hållning till
epidemiologiska undersökningar, och statens miljömedicinska laboratorium väntas
få en viktig roll. Fortfarande är det dock oklart om och hur landstingens
miljömedicinska enheter kan bidra till att ett epidemiologiskt program
verkligen sätts upp och genomförs. Risken är att frågan lämnas öppen och att en
betydelsefull del av miljökontrollen försummas.

Förste
stadsläkaren i Malmö säger att ett heltäckande epidemiologiskt program är en
utopi, eftersom de vetenskapliga problemställningarna är legio. Prioritering av
övervaknings- och undersökningsprogram bör ske genom statens miljömedicinska
laboratorium.

Det epidemiologiska programmet (EpP) för undersökningar
och övervakning av miljöfaktorer och människans hälsa är enligt Sjukvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) av mycket stort intresse för
landstingen. I detta program bör i första hand tillgängliga registerdata
användas som t. ex. cancer-miljöregistret. Spri anser dock att frågan om ett epidemiologiskt
program bör utredas ytterligare.

Sjöfartsverket
är intresserat av de möjligheter till "samkörningar" i analytiskt avseende
som kan öppnas i miljövårdens informationssystem, t. ex. jämförelse av olika
miljöfaktorers förekomst och fynd av skador eller symptom eller andra
reaktioner hos berörda grupper.

Statistiska
centralbyrån (SCB) sammanfattar sina synpunkter i här aktuellt hänseende
enligt följande: Arbetet på ett epidemiologiskt program bör fortsätta. Det
understryks att SCBs dödsorsaksstatistik och övrig befolkningsstatistik samt metodologiskt
kunnande vid SCB därvid kan utnyttjas.

Medicinska fakultetsnämnden och miljövårdsprogrammet vid universi-

Prop.
1981/82:48 56

tetet i Lund, med instämmande av rektorsämbetet,
understryker utredningens slutsats om behovet av en kontinuerlig
epidemiologisk uppföljning av efTekter pä befolkningens hälsa pä grund av
förändringar i miljöfaktorerna.

Rektorsämbetet vid Umeå universitet finner frågan om ett epidemiologiskt
program lindrigt sagt bristfälligt utredd med hänsyn till dess angelägenhetsgrad.
Här krävs stora insatser med medverkan av framför allt kvalificerade
epidemiologer.

Statens naturvårdsverk anser i likhet med miljödatanämnden
att ett epidemiologiskt program vad gäller miljöfaktorers skadliga inverkan på
människors hälsa bör dubbleras. 1 detta arbete bör också ingå att informera om
var och hur man kan få del av sådana data. Statens miljömedicinska laboratorium
torde vara den myndighet på miljöområdet som är bäst ägnad att ta hand om detta
problemområde. Verket tror inte att erfarenheterna frän uppbyggnaden av
programmet för övervakning av miljökvalitet kan vara av större betydelse för
uppläggningen av ett epidemiologiskt program.

Arbetarskyddsstyrelsen anför följande: Behovet av ökade
insatser för en epidemiologisk övervakning av vissa miljöfaktorer är inte minst
angeläget inom arbetsmiljöområdet. Miljödatanämnden redovisar flera pågående arbeten
med denna inriktning. Arbetarskyddsstyrelsen vill instämma i att området måste
ägnas stor uppmärksamhet. Styrelsen är emellertid tveksam om lämpligheten av
ett omfattande informationssystem av den typ som tycks ligga bakom tanken på
ett särskilt "epidemiologiskt program". Det är förmodligen bättre att
de olika myndigheterna samarbetar i andra former. Styrelsen vill i sammanhanget
erinra om det ansvar för att överblicka och utveckla olika informationskällor
inom arbetsmiljöområdet som ligger i styrelsens ställning som central
tillsynsmyndighet på detta område. - För övrigt kan nämnas att
arbetarskyddsstyrelsen driver ett projekt rörande samordnad informationshantering
inom svensk företagshälsovård, där bl. a. arbetarskyddsstyrelsens företagshälsovärdsdelegation
medverkar.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) anför att
diskussionen om miljöpåverkan på människan i allmänhet avser påverkan orsakad
av förändringar i miljön, vilka i sin tur orsakats av mänsklig aktivitet. En
viktig faktor som ofta förbises är den opåverkade miljöns effekter på
människan. Vi vet att det finns mycket stora variationer i den geokemiska
miljön. Vi vet också att vissa av dessa har direkt medicinskt betydelse
(exempelvis fluorhalterna i grundvattnet). Om ett undersöknings- och
övervakningsprogram avseende miljöfaktorer och människans hälsa kommer till
stånd anser SGU det väsentligt att även geomedicinska förhållanden belyses inom
ramen för ett sådant program.

Forskningsrådsnämnden pekar på den begränsning som finns i
utredningens förslag när det gäller miljödata som är direkt hänförda till
människan. Det är därför enligt nämnden viktigt att den framförda tanken pä
ett

Prop. 1981/82:48 57

kompletterande
epidemiologiskt program snarast utreds. Ett sådant program bör beakta den
totala miljö som en individ är exponerad för.

Naturvetenskapliga
forskningsrådet delar miljödatanämndens uppfattning att ett utredningsarbete
krävs liknande det som planeras för miljökvalitetsprogrammet.

I
detta sammanhang bör enligt rådet också framhållas risken för att en

informationsklyfta uppkommer mellan de två övervakningsprogrammen —

den yttre miljön och människans hälsa. En antydan till åtgärder som skulle

kunna överbrygga en sådan klyfta är att man i varje fall under en över

gångsperiod tog enkla prover från människan såsom hår, naglar, talgkörtel-

sekret eller mjölktänder för analys av upplagringen av miljögifter i den

mänskliga organismen.-

Lantbrukarnas riksförbund
(LRF) anför: Det av miljödatanämnden utarbetade programmet för
miljökvalitetsövervakning anges ha en central betydelse när det gäller
uppgifter om den allmänna miljön, speciellt naturmiljön. Detta program
samordnas av naturvärds verket, som också strävar efter att samordna data i den
s. k. recipientkontrollen, dvs. övervakningen av föroreningssituationen runt
miljöstörande anläggningar. Detta bör pä sikt bidra till bättre möjligheter att
belysa helheten i fräga om miljötillståndet. Programmet upptar dock inte data
direkt hänförliga till människor. LRF understryker vikten av ett kompletterande
epidemiologiskt program och uttalar en förhoppning att sjukvårdsdelegationen,
till vilken denna fråga överlämnats, skall ge densamma en positiv lösning. —
Miljödatanämnden har framfört förslag om ett epidemiologiskt program, där
erfarenheter frän programmet för miljökvalitetsövervakning kunde
tillgodogöras. Det behövs dock tydligen ett omfattande utredningsarbete, innan
övervaknings- och undersökningsprogram beträffande miljöfaktorer och människors
hälsa kan igångsättas.

LRF
understryker att det synes vara ett primärt behov att information om
miljöfaktorernas inverkan på människors hälsa kan tillgodoses och förordar att
resurser avsattes för utredning av denna fråga.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) säger följande: Vad beträffar det epidemiologiska programmet -
som framförts som en komplettering till programmet för kontroll av
miljökvalitet (PMK) - noteras att förslag härom saknas i utredningen. Frågan om
ett epidemiologiskt program (EpP) kräver enligt utredningens bedömning ett
omfattande utredningsarbete för sin tillkomst. LO ansluter sig till denna
bedömning.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet menar att frågan om ett epidemiologiskt
program bör utredas ytteriigare, förslagsvis med arbetarskyddsfonden och forskningsrädsnämnden
som ansvariga.

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) säger att ett epidemiologiskt program är viktigt
för ett aktivt miljöarbete. Detta är inte minst angeläget inom arbetsmiljöområdet
där epidemiologisk bedömning är av mycket stort intresse. Företagshälsovården
är härvid en primär målgrupp där erfarenheter

Prop. 1981/82:48 58

finns
och där också ett starkt behov av användbara epidemiologiska modeller
efterfrågas. Föreningen delar därför miljödatanämndens uppfattning i denna
fråga.

Riksförbundet
för Allmän Hälsovård (FAH) anför: Ett exempel, som förbundet vill framhålla
bland de många projektbeskrivningarna som synnerligen viktigt, är "MI-34
Utredning om miljöfaktorer som påverkar människan". Kunskap och
dokumentation på detta område är speciellt betydelsefullt vid ställningstaganden
då det krävs största möjliga erfarenhetsunderlag och väl grundat vetande. Det
är därför med stor tillfredsställelse förbundet noterar att miljödatanämnden
understryker att ett tänkt miljövärdens informationssystem inte blir fullgott
så länge informationsunderlaget för bedömning av miljöfaktorers inverkan pä
människors hälsa är ojämnt eller obefintligt.

3.3
Övrigt (ej informationsservice)

Användbarhet
av data och datakvalitet

Naturvetenskapliga
forskningsrådet anför här följande: Redovisning av statistik fär inte bli något
självändamål. Förutsättningen för utgivningen av statistisk information är att
någon utnyttjar den och att den är tillförlitlig. Statistiska redovisningar är
i regel baserade på medeltal avseende olika regioner och tidsintervall. Sädana
data kan utgöra underlag för hypoteser men är farliga som beslutsunderlag vid
okritisk användning. Det redovisade medeltalet kan vara påverkat av olika
faktorer som varierar i tid och rum. Först när insamlade data kan knytas till
objekt där viss kontroll av de påverkande faktorerna är möjlig kan en
meningsfull tolkning av det insamlade materialet ske.

Rådet
vill särskilt lägga synpunkter pä den statistik, som anknyter lill förändringar
i människans livsmiljö — dvs. främst programmet för miljökvalitetsövervakning
och ett framtida undersökningsprogram beträffande relationen mellan
miljöfaktorer och människors hälsa. Denna statistiks användbarhet är
synnerligen beroende av datamaterialets kvalitet och variablernas variationer i
tid och rum.

Inledningsvis
önskar rådet framhålla betydelsen av alt snabbt utnyttja indikationer på
förändringar i människans livsmiljö. Sådana kan erhållas t. ex. genom att
information frän allmänheten kanutnylljas, t. ex. i form av tidningsnotiser. En
sådan insamling av information har lidigare inte upptagils i miljödalanämndens
förslag.

Förutsättningen
för en bedömning av datamaterialets kvalitet är att en redovisning av metodiken
vid insamlingen redovisas samt alt en vetenskaplig tolkning av insamlade dala
ulföres. Att tillhandahålla register med statistiska data innebär slor risk för
feltolkningar utan en föregående kontroll av säkerheten i materialet och en
analys av detta.

Prop. 1981/82:48 59

När
det gäller programmet för miljökvalitetsövervakning har uppläggningen
genomförts under medverkan av forskare pä olika områden. Detta är enligt rådet
en mycket positiv åtgärd. Önskvärt är all denna uppläggning sen ire uppföljs på
så sätl att erhållna data kan analyseras av olika forskare.

En
liknande analys är önskvärd när del gäller ett eventuellt kommande
övervakningsprogram beträffande miljöfaktor och människors hälsa.

Liknande
synpunkter framförs i långa stycket av matematisk-naturvetenskapliga
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet som bl.a. också säger att det är
bättre med en kompetent hantering av ett något niindre dalamaterial än ovederhäftigl
eller ofullständigt utvärderande av större datamängder. Fakultetsnämnden menar
även all sammanställningar av viktiga parametrar bör publiceras med korta
tidsintervall, t. ex. ärligen, sä all utomstående frän sina kunskapsramar kan
granska data och trender.

Referensdata
- Qärranalysmeloder

Lantmäteriverket
(LMV) anför: De synpunkier och förslag som förs fram i rapporten Bättre
miljöinformation berör LMV i ringa utsträckning. Vissa beröringspunkter med LMVs
verksamhet kan dock finnas.

För
exempelvis redovisning och analys av miljöinformation finns ibland behov av s.
k. basdata eller referensdata. Dvs. grundläggande information om markanvändning
och naturresurser. Här erbjuder olika (järranalysme-toder intressanta
möjligheter i fräga om insamlandet av uppgifterna. Fjärranalysmaterial, främst
flygbilder, kan naturligtvis också användas som redovisningsunderlag för
miljöinformation. Detta gäller också de allmänna kartorna. Genom att LMV deltar
i utvecklingsarbetet på Qärtanalysområ-del och ansvarar för de allmänna
kartorna framstår del därför som naturligt alt kontakterna mellan
miljödatanämnden och LMV upprätthålls.

Personregister

Datainspektionen
anför bl.a.: Den remitterade rapporten ger inte tillräckligt underlag för
någon ingående bedömning av om de personregister som kan komma att skapas för
bl. a. miljöinformationsändamål är känsliga från inlegritetssynpunkt. Den
nödvändiga prövningen av registren och de föreskrifter som kan erfordras mäste
enligt datainspektionens bedömning ske för varje särskilt register. Om säkra
garantier skapas för att principen att de som registreras ges information om
alla de förhållanden som kan antas påverka deras villighet all delta i
undersökningar iakttas, ser inspektionen pä delta stadium inget hinder för den
planerade verksamheten.

Hantering
av vissa mätdata. Resurser för datorbehandling i den samlade recipientkontrollen

Fiskeristyrelsen
anför bl.a. följande: Programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) har
tillkommit som resultat av ett särskilt utrednings-

Prop. 1981/82:48 60

uppdrag
från regeringen lill miljödatanämnden, MDN. Programmet samordnas nu av statens
naturvärdsverk. Fiskeristyrelsen delar MDNs uppfattning att naturvårdsverket
även i framtiden skall ha detta ansvar.

Fiskeristyrelsen
arbetar aktivt inom PMK genom att styrelsens hydrografiska laboratorium svarar
för programmets ulsjödel. Laboratoriet utför omfattande hydrografiska mätningar
samt svarar för biologisk provtagning. Denna verksamhet finansieras med
särskilda budgetmedel, som fördelas av naturvärds verket. Erfarenheterna av
programmet är i stort sett goda, men hanteringen av mätdata innebär två problem
som bör särskilt uppmärksammas. Arbetet med systemutveckling, programmering
etc. utförs av en person, som är anställd av PMK-medel. Delta medför en stor sårbarhet
så tillvida att en, ur styrelsens synvinkel, oönskad ändring av programmet
skulle pä ett avgörande sätt kunna påverka laboratoriets möjlighet till
datoriserad mätdatabehandling. Det andra problemet gäller möjligheter och
system för utbyte av mätdata. 1 sitt arbete med sammanställning och
utvärdering av förändringar av den marina miljön behöver laboratoriet tillgång
lill inte endast egna mätdata utan också resultat från institut i de andra
östersjöländerna. I detta avseende är det alltså viktigare för styrelsen med
den internationella utbytbarheten än med den nationella. Styrelsens
hydrografiska laboratorium har funktionen som nationell kontaktpunkt (designated
national agency, DNA) beträffande internationellt utbyte av oceanografiska
data, inklusive föroreningsdata. De praktiska problemen bör dock kunna lösas
genom samverkan mellan fackmyndigheterna i enlighet med MDNs förslag. I sin
rapport har MDN vidare framfört åsikten att sådana miljödataprojekt, som
speciellt berör rutinerna i någon myndighets versamhet, helt bör övergå till
denna myndighet vid lämplig tidpunkt.

Inom
fiskeriadministrationen handläggs varje är ett stort antal miljöärenden.
Framför allt den lokala och regionala fiskeriorganisationen har dä stort behov
av resultat från recipientundersökningar. Det skulle då vara mycket värdefullt
om resultat av bl.a. naturvårdsverkets samordnade recipientkontroll på ett
enkelt sätt fanns tillgängliga i ett datorsystem. Fiskeristyrelsen anser att
naturvärdsverket bör ges resurser att utvidga PMK-verksamheten på detta sätt.

Arkivfrågor

Riksarkivet
konstaterar att miljödatanämnden har medverkat vid uppbyggandet av flera datorbaserade
informationssystem inom miljöområdet och anför därefter bl. a. följande:

Informationen
i dessa system har stor betydelse för forskningen och för lösandet av
samhällets miljöfrågor. Eftersom de ämnen som påverkar vår miljö kan ha
effekter som ger utslag först efter mycket lång tid, har informationen intresse
under överskådlig framtid. Det är i mänga fall omöjligt att i dag förutsäga
vilken information som kommer att fä betydelse

Prop. 1981/82:48 61

för
framtida forskning på området. Informationens betydelse för samhällsplanering
och annat utredningsarbete är i vissa avseenden av grundläggande betydelse.
Det är därför mycket viktigt att frågor om bevarande av miljöinformationen
beaktas. Detta påpekades redan av miljökontrollutredningen (SOU 1973:36, s.
171 f.).

För
Ml-systemen saknas f. n. föreskrifter om hur informationen skall

bevaras för framtiden. De frågor som enligt riksarkivets uppfattning är

speciellt angelägna gäller val av lagringsmedium, gallring och avställning.

Detta är särskilt viktigt för de system där informationen lagras på direktac-

cessminnen (skivminnen o.dyl.), eftersom informationen inte kan ligga

kvar i databasen obegränsad tid, bl. a. av kostnadsskäl. Vid val av lagrings

medium måste framför allt frågor om beständighet, tillgänglighet och be

hov att ånyo bearbeta informationen maskinellt beaktas. Det är väsentligt

att dessa frågor löses i nära samarbete med riksarkivet. Enligt gällande

bestämmelser (15§ allmänna arkivstadgan, 1961:590) får gallring i statliga

myndigheters arkiv ske endast med stöd av gallringsföreskrifter som utfär

dats av regeringen eller riksarkivet. Beslut om utgallring av personupp

gifter på ADB-medium fattas av datainspektionen efter samråd med riksar

kivet. ---

Prop. 1981/82:48 62

Avd. II Informationsservice på
miljöområdet

4 Några generella
synpunkter

I
några få fall är remissuttalandena om informationsservice på miljöområdet
generellt formulerade och har därför sammanförts i detta inledande avsnitt, 4.
Behovet av informationsservice på miljöområdet berörs sålunda liksom, i ett par
fall, frågan om prioritering beträffande olika områden m.m.

Det
övervägande flertalet av det stora antal remissorgan, som yttrat sig över
förslagen om informationsservice på miljöområdet, har emellertid klart angivit
huruvida de avser den mera omfattande delen rörande det toxikologiska området
med flera specificerade "typer av service" (kapitel 7 i
miljödatanämndens rapport) eller den kompletterande allmänna miljöinformationsservice
som huvudsakligen bygger pä vissa av miljödatanämndens nu pågående projekt
(kapitel 8 i rapporten). Sådana synpunkter återges i avsnitten 5—7 resp. 8 i
det följande.

Här
hänvisas också fill mera allmänt formulerade ställningstaganden till miljödatanämndens
förslag i stort, refererade i avsnitt 2 särskilt 2.1 i det föregående. Sådana
remissyttranden är också tillämpliga på förslagen om informationsservice på
miljöområdet, om det inte framgår annat.

I
avsnitt 2.1 citeras uttalanden av följande remissorgan, nämligen försvarets
forskningsanstalt, statens bakteriologiska laboratorium, statens järnvägar,
sjöfartsverket, universitets- och högskoleämbetet, lantbruksstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens strälskyddsinsdtut,
statens planverk, Sveriges geologiska undersökning, forskningsrådsnämnden,
naturvetenskapliga forskningsrådet, länsstyrelsen i Kronobergs län, SACO/SR
och Riksförbundet för Allmän Hälsovård. Dessutom citeras uttalanden frän ett par
av de organisationer, som erhållit förslaget pä undenemiss. Beträffande avsnitt
2.2 hänvisas särskilt till yttranden av statistiska centralbyrån, fiskeristyrelsen,
statens industriverk, Sveriges lantbruksuniversitet och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

Nästan
samtliga av de remissorgan, som uppräknats från avsnitt 2, ansluter sig i de
där återgivna yttrandena uttryckligen till miljödatanämndens förslag i stort,
i vissa fall dock med förbehåll. Man har exempelvis ibland inte tagit ställning
till den föreslagna toxikologiska informationstjänsten (TOXIT) eller har
ändringsförslag enligt vad som i så fall framgår av de efterföljande avsnitten.

Rikspolisstyrelsen
anför bl.a. följande: Med hänsyn till att polisens verksamhet spänner över i stort
sett alla samhällsområden är det nödvändigt att polismännen för att kunna
fullgöra sina olika uppgifter snabbt och utan större omgång kan erhålla
nödvändig information om t. ex. lagstift-

Prop.
1981/82:48 63

ning
inom berört område. Detta gäller särskilt förhållandena inom miljöområdet som
under senare år genomgått en snabb utveckling såväl författningsmässigt som
riskmässigt genom ökad användning av kemiska ämnen. Det är framför allt vid
övervakningen av vägtransporter med fariigt gods samt i samband med olyckor vid
sädana transporter som polisen upplevt avsaknaden av en enhetlig
informationsservice som besvärande. Behovet av sådan informationsservice kommer
ytterligare att accentueras, därest polisen får hand om tillsynen av
transporter av farligt gods på väg (Ds K 1980:10). Miljödatanämndens förslag om
inrättandet av informationsservice pä miljövårdsområdet fyller således ett
angeläget behov och tillstyrks därför i princip.

Datainspektionen
vill inte ifrågasätta behovet av en informationstjänst inom miljöområdet.
Däremot kan frågan om dess finansiering övervägas ytterligare, särskilt som det
är fräga om en servicefunktion. (Datainspektionens närmare synpunkter
härvidlag refereras i avsnitt 7.3 i det följande).

Riksarkivet
konstaterar att en väsenfiig del av miljödatanämndens (MDN) rapport rör
informationsservice pä miljöområdet och erinrar om MDNs förslag att en särskild
toxikologisk informationstjänst (TOXIT) inrättas. MDN framför också (i kap. 8)
att motsvarande funktion hör byggas upp vad gäller allmän miljöinformation.
Även denna funktion kan enligt MDN knytas till TOXIT.

Riksarkivet
säger vidare att information om vär miljö finns i många

myndigheters, organisationers och företags arkiv. De kataloger som publi

cerats av MDN ger ett vältaligt besked härom. Det kan därför vara mycket

svårt att överblicka all denna informafion. Detta torde i minst lika hög grad

gälla litteraturen på området. En informationscentral av det slag MDN

föreslår, som utan att själv förvara eller förfoga över arkivhandlingar eller

upptagningar kan ge hänvisningar till var informationen kan sökas, bör

därför vara av stort värde för forskning och förvaltning. Riksarkivet vill i

detta sammanhang påpeka att det statliga arkivväsendet har omfattande

kunskaper om arkivmaterialet, både vad gäller konventionella handlingar

och maskinläsbar information, inom både offentlig och enskild sektor. Den

föreslagna informationscentralen har därför anledning att söka samarbete

med arkivmyndigheterna i denna fråga.

Biologisk-geovetenskapliga
sektionsnämnden vid Göteborgs universitet, till vars yttrande rektorsämbetet
hänvisar, är positivt inställd till en förstärkning av samhällets
miljöinformationstjänst. Det är dock osäkert om miljödatanämndens förslag om en
fristående myndighet för allmän miljöinformationsservice är det mest rationella
sättet att åstadkomma önskat resultat.

Centrum
för Miljöteknik i Göteborg, Chalmers tekniska högskola anför: Det finnes ett
stort behov av att göra information på miljöområdet mera lättillgängligt vilket
är syftet med utredningens förslag. Behovet gäller såväl lättfattliga uppgifter
som riktar sig till icke specialister som veten-

Prop. 1981/82:48 64

skapligt
kvalificerade sammanställningar och tolkningar. Ur allmän synpunkt synes det
vara rikfigt att, som utredningen föreslår, speciellt inrikta sig på
toxikologisk information (i vid bemärkelse), men detta får inte innebära att
frågor inom den allmänna miljövården försummas.

Matematisk-naturvetenskapliga
fakidtetsnämnden vid Uppsala univer-sdet, som tagit upp behovet av vetenskaplig
kompetens för utvärdering av insamlat datamaterial för att möjliggöra
slutsatser om miljöns förändringar, har bl. a. tillagt följande: Likartade
synpunkter på den vetenskapliga kompetensen torde gälla även andra delar av
den föreslagna verksamheten. För att den föreslagna informationsservicen skall
fungera optimalt krävs exempelvis en nära kontakt med experter från olika
områden.

Kommerskollegiuin anför bl.a.:
Vad gäller frågan om insamling, information och samordning av miljödata finner
kollegiet följande. Det torde fä anses som ett allmänt intresse också från de
handelspolitiska utgångspunkter kollegiet närmast har att beakta att det i
Sverige finns tillgäng till tillförlitlig och samordnad information om svenska,
utländska och internationella regler m.m,, såväl pä det toxikologiska området
som pä miljövårdsområdet i allmänhet. Kollegiet har således inget att erinra
mot att den miljöinformation som idag insamlas/finns tillgänglig på olika häll
blir föremål för särskilda samordningsåtgärder. Detta bör enligt kollegiet
kunna åstadkommas genom vederbörlig samordning mellan redan befintliga instanser.
Det synes därför enligt kollegiet knappast av behov påkallat att inrätta en
särskild myndighet för information och sammanställning av ifrågavarande data
(litteratur-, nyhets-, hänvisnings- och sammanställningsservice enligt
rapporten).

5
Behov av särskilda resurser för någon form av toxikologisk informationsservice

Ett
mycket stort antal remissinstanser har behandlat miljödatanämndens förslag om
inrättande av en toxikologisk informationstjänst (TOXIT). Härvid är enigheten
nära nog total om att där finns behov av särskilda resurser för någon form av
toxikologisk informationsservice. När det gäller frågan i vilken utsträckning
olika behov bör mötas varierar synpunkterna längs en skala alltifrån dem som i
princip helt ansluter sig Ull miljödatanämndens bedömningar och förslag eller
som speciellt framhäver vissa behov ull dem som förordar vissa eller kraftiga
begränsningar i de resurssatsningar som bör komma till. Härvid talar man i
vissa fall om en långsammare uppbyggnadstakt. Några ställer sig avvaktande till
förslagen f. n. och några få intar en direkt negativ hållning.

Vissa synpunkter på behov
av de föreslagna servicetyperna riskutvär-deringsservice och jourservice
avseende frågor i samband med akuta mil-

Prop.
1981/82:48 65

jöhot
återges i avsnitt 7.1 resp. 7.2 i samband med att dessa frågor tagits upp till
närmare diskussion av flera remissorgan.

Frågor
om organisatoriskt ansvar för en sammanhållen eller uppdelad toxikologisk
informationsservice och andra speciella frågor i anslutning till miljödatanämndens
förslag om TOXIT tas upp i avsnitt 6 och 7 i det följande.

5.1
Resursbehovet i stort — positiva synpunkter

Här
refereras sädana yttranden där man antingen ansluter sig till miljö-daianämnens
förslag i dess helhet (avsnitt 5.1.1) eller i varje fall till bedömningen att
resursbehov föreligger och att de bör mötas pä ett eller annat sätt (avsnitt
5.1.2). Några remissorgan har här inte ansett sig kunna ta ställning vad gäller
omfattningen av resurssatsningarna eller har i ett par fall förordat fortsatt
försöksverksamhet (avsnitt 5.1.2).

Här
hänvisas vidare till de remissorgan som i övrigt uttalat sig om
miljödatanämndens förslag till informationsservice pä miljöområdet (refererade
i avsnitt 4) eller som redovisat mera allmänt formulerade uttalanden om
miljödatanämndens förslag i stort (avsnitt 2). Sålunda kan påpekas att i varje
fall försvarets forskningsanstalt, statens järnvägar, naturvetenskapliga
forskningsrådet, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens planverk och rikspohsstyrelsen
enligt vad som tidigare framgått klart anslutit sig till miljödatanämndens
förslag om resurser för TOXIT.

5.1.1
Miljödatanänmdens förslag om TOXIT

Försvarets
sjukvårdsstyrelse anför: Försvarets sjukvårdsstyrelse delar uppfattningen att
behov av mer och bättre miljöinformation finns. Styrelsen tillstyrker att ett epidemiologiskt
program och en toxikologisk info-service skapas i stort enligt nämndens
förslag.

Förste
stadsläkaren i Malmö skriver: En samordning av toxikologisk information inom
landet är sedan länge efterlängtad. Arbetet med uppbyggandet av en ny
organisation, toxikologisk informafionstjänst, bör ges högsta prioritet. Att-satserna
på sidan 254 i utredningen tillstyrkes till fullo.

Televerket
anför: Förslaget att inrätta en enhet för toxikologisk informafionsservice -
där toxikologi tolkas i vid bemärkelse - är säkerligen väl motiverat, eftersom
många i dag saknar eller har begränsade möjligheter att få fram sådan information.
En sådan enhet skulle få en överblick över detta viktiga område som saknas
idag, vilket i sin tur skulle betyda att mycket dubbelarbete kan sparas in
samtidigt som luckor i kunskaperna identifieras. Om enheten kan leva upp till
ambitionsnivån i rapporten bör den kunna bli ett viktigt hjälpmedel för många
kategorier av intressenter.

Sett
ur arbetsgivarens synpunkt bör tillskapandet av en enhet för toxikologisk
informationsservice (TOXIT) innebära bättre möjligheter, dels att få 5
Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 48

Prop. 1981/82:48 66

tag
i toxikologisk information — både i en konkret situation och i form av kontinuerlig
nyhetsbevakning — dels att som användare av kemiska produkter kunna kräva
bättre underlag av tillverkare och importörer.

Fiskeristyrelsen
anför: Med anledning av de mänga påfrestningar på och störningar av
naturmiljön, som orsakas av utsläpp av ett stort antal olika substanser, är
behovet av toxikologisk information synnerligen stort. Detta är fallet, inte
minst på fiskets område, då det gäller bedömning av den inverkan som ett visst
utsläpp kan ha på fisken eller dess näringsorganismer. En central
servicefunktion med tillgång till ett stort antal informationskällor, och som
dessutom har egen kompetens att göra sammanställningar och utvärderingar,
kommer att fylla ett hos många avnämare länge känt behov. En förutsättning är
dock att den föreslagna verksamheten ges tillräckliga resurser för ett
effektivt arbete i form av korta handläggningstider och för att hålla
registermaterialet aktuellt. Förslaget att inrätta en toxikologisk
informationstjänst tillstyrkes av fiskeristyrelsen.

Generaltullstyrelsen
anför: Generaltullstyrelsen tillstyrker rapportens förslag om inrättande av en
toxikologisk informationstjänst med bl.a. resurser för en jourservice avseende
akuta frågor om miljöeffekter.

Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA) anför: Mot bakgrund av de intressen SVA har
att företräda inskränker anstalten sin granskning till rapportens avsnitt om
toxikologisk informationsservice. Behovet av information i toxikologiska
frågor i vidsträckt bemärkelse föreligger i dagens samhälle hos flera grupper,
myndigheter, institutioner, forskare, branschorgan m.fl. Informationen pä
området är starkt uppsplittrad och svåröverskådlig. Inom SVA uppstår ofta
behov av effektbedömningar och riskutvärdering i speciella situafioner i
anslutning till anstaltens egna undersökningar eller till utredningar.
Anstalten har ett markant behov av toxikologisk information (vilket inte
framgår av rapportens intressentredovisning). Framtagandet av underlaget sker
inom anstalten och är mången gång mödosamt. Det kan förväntas att etablerandet
av en effektiv fungerande, toxikologisk informationsservice sådan som den av
rapporten skisserade skulle underlätta framtagandet av sådant underlag. Av de
servicetyper som diskuteras i rapporten torde för SVA främst litteratur-,
hänvisnings- och eventuellt sammanställningsservice vara av intresse. För att
åstadkomma denna typ av service synes en utbyggnad av giftinformationscentralen
vid Karolinska sjukhuset (GIC), så som föreslagits i rapporten, vara en ändamålsenlig
åtgärd.

Sammanfattningsvis
vill SVA uttala att anstalten i princip kan acceptera det i rapporten framlagda
förslaget om inrättande av en toxikologisk informafionsservice genom utbyggnad
av GIC och resursförstärkning vid vissa toxikologiska institutioner. SVA betonar
också vikten av resursförstärkningar för utbildning, forskning och
rutinanalyser på det veterinärtoxikologiska området.

Länsstyrelsen
i Hallands län anför: Behovet av en central enhet för

Prop. 1981/82:48 67

toxikologisk
information är väldokumenterat. De tjänster TOXIT enligt

förslaget ska kunna erbjuda kan antas inverka positivt pä bl.a. produkt

kontrollen. Här kan såväl myndigheter som företag fä information om

riskerna med olika ämnen eller hänvisning till forskningsinstitutioner som

kan utföra riskutvärderingar. Behovet av sådana utvärderingar finns t. ex.

då beredskapsplaner ska upprättas för industrier som hanterar hälso- och

miljöfariiga varor.-- Länsstyrelsen vill trots de svårigheter som före

ligger förorda att TOXIT bildas. Ett mycket stort antal kemiska föreningar

är idag i kommersiellt bruk och ett ännu större antal nyframställs årligen.

Omkring 63000 olika kemikalier används dagligen i större eller mindre

omfattning. Beträffande nyframställning kan som exempel nämnas att

omkring 300000 nya organiska föreningar framställts i världen varje är

under 1970-talet. Flertalet av dessa ämnen har inte testats med avseende

pä hälso- och miljöfarlighet. Mot bakgrund av sådana uppgifter framstår

bildandet av TOXIT som mycket angeläget.

Lånsstyrelsen
i Jämtlands län anför: För närvarande upplever miljövårdande myndigheter, inte
minst på regional och kommunal nivå, stora svårigheter när det gäller att få
fram uppgifter om olika kemiska ämnen. Informationsflödet är i stor
utsträckning beroende av rent personliga kontakter, vilket innebär att det
ofta är slumpen som avgör om existerande kunskaper är praktiskt tillgängliga
när de behövs. Detta förhållande bidrar påtagligt till att minska effektiviteten
i miljöskyddsarbetet. Bildandet av den föreslagna organisationen Toxikologisk informafionstjänst
skulle därför hälsas med stor tillfredsställelse av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län anför: Likaså tillstyrkes förslaget att miljödatanämndens ännu
ej färdigställda projekt på informationsområdet sammanföres i ett
informationsserviceorgan TOXIT.

För
närvarande finns information om kemiska ämnens effekter på hälsa eller miljö
spridd på ett flertal institutioner, myndigheter och organisationer såväl inom
som utom landet. För att fä en väl fungerande tillsynsverksamhet enligt
miljöskyddslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor är det angeläget
att sädan information göres lätt tillgänglig för såväl tillsynsmyndigheter som
för de företag som använder kemikalierna, och helst då hos en samordnande
institution som har den nödvändiga överblicken och tillgäng till alla informafionskällor.

Länsstyrelsen
anser således att det är viktigt att det tillskapas ett centralt samordnande
organ för informationsservice på området hälso- och miljöfarliga varor, men
avstyrker förslaget att TOXIT skall fungera som en fristående statlig
servicemyndighet och hänvisar därvid till länsstyrelsens yttrande över remissen
"Ny produktkontrollorganisation". - TOXIT bör sålunda komma till
stånd vad gäller innehållet, men bör ingå i det föreslagna centrala
produktkontrollorganet.

Länsstyrelsen
i Örebro län anför: Inom naturvårdsenhetens verksamhetsområde finns ett stort
behov av att på relativt snabba vägar erhålla

Prop. 1981/82:48 68

säker
information om kemiska ämnens allmänna egenskaper, giftighet, nedbrytbarhet i
naturen, ackumulerbarhet m.m. Detta behov är idag ej tillgodosett. Även för
hälsovårdsnämnder och industrier vore denna informafionsservice av stort
värde.

På
grund av stor arbetsbelastning har länsstyrelsen ej möjlighet att granska och
kommentera förslaget närmare med avseende på Toxits organisation, uppbyggnad
och finansiering.

Dä
behovet är synneriigen stort är länsstyrelsen angelägen om att den föreslagna
toxikologiska informationstjänsten kommer till stånd.

Svenska
naturskyddsföreningen anför: Föreningen är mycket oroad av den snabba takt i
vilken nya kemikalier och kemiska preparat framställs och introduceras i större
eller mindre skala i näringsliv, hushåll m.m. Enligt föreningens mening mäste
betydligt högre krav än idag ställas på att fillverkare och importörer av nya
kemikalier och kemiska preparat sörjer för att bl.a. deras miljöeffekter blir
tillräckligt undersökta innan introduktionen sker. Denna
undersökningsskyldighet - som i princip finns redan i dag - måste fullgöras
oavsett om en toxikologisk informationstjänst tillkommer eller ej. En
toxikologisk informationstjänst kan emellertid underlätta för tillverkare och
importörer att fullgöra sin skyldighet. Även tillsynsmyndigheternas arbete bör
kunna underlättas av den föreslagna informationstjänsten. Med en väl
fungerande toxikologisk informationstjänst bör det vara möjligt att höja
ambitionsnivån avsevärt vad gäller dokumentation rörande nya kemikaliers och
kemiska preparats egenskaper och effekter. Mot denna bakgrund finns det enligt
föreningens mening all anledning att bygga upp den föreslagna
informationstjänsten, i synnerhet som tjänsten till stor del skall vara avgiftsfinansierad.
Föreningen tillstyrker således att TOXIT byggs upp i enlighet med
miljödatanämndens förslag.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet skriver: Vi har givetvis ett intresse av att
sådan service kommer till stånd, bl.a. med tanke på att många av våra
skyddsombud kommer att vara betjänta av den här servicen. Pä samma sätt torde
företagshälsovården ha behov av service frän en sådan resurs. Densamma utgör
således ett välkommet komplement till arbetarskyddsstyrelsen och andra
tillsynsmyndigheter på miljöområdet genom att deras verksamhet dä kan avlastas
en del i första hand enklare informationsfrågor.

Vi
stöder därför förslaget att inrätta en Toxikologisk informationsservice.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) anför: Det finns idag flera problemområden där TCO
skulle ha nytta av en instans som kunde förmedla litteratursammanställningar,
riskutvärderingar m.m. Redan nu är existerande kunskapsvolymer svårtillgängliga
och oöverskådliga för flertalet intressenter.

TCO
ansluter sig därför till utredningens förslag att särskilda resurser

Prop. 1981/82:48 69

avsätts
för bättre möjligheter till information om de kemiska riskerna och att dessa resurser
tillsammans med den nuvarande giftinformafionscentra-len bildar organisationen
Toxikologisk informationstjänst. Det är naturligt att arbetsmarknadens parter
ingår i styrelsen för organisaUonen.

Riksförbundet
för Allmän Hälsovård (FAH) anför: Miljödatanämndens förslag om en Toxikologisk
informationstjänst (TOXIT) är enligt FAH:s mening en mycket värdefull service
genom vilken kan erhållas svar beträffande kemiska ämnen, från enkla
handboksuppgifter till komplicerade riskutvärderingar. Att man relativt
lättillgängligt kan fä sådana uppgifter är av stort värde.

Riksförbundet
för Allmän Hälsovård finner inte anledning att ingående kommentera den
remitterade rapportens innehåll. Från de synpunkter förbundet har att företräda
tillstyrkes att det föreslagna Miljövårdens informationssystem genomföres.
Mycket talar för att systemet bör kunna bli ett utmärkt komplement i
miljövårdsarbetet inom förvaltningar och enskilda företag. Detta bör bidra till
att tillsynsorgan på olika nivåer får ökade förutsättningar att ha goda
underlag för de beslut som skall fattas och de krav som ställs i hälso- och
miljövårdens intresse.

Studsvik
Energiteknik AB anför: Studsvik Energiteknik AB har beretts tillfälle att yttra
sig och vill härmed tillstyrka miljödatanämndens förslag bl.a. att särskilda
resurser avsätts för bättre möjligheter till information om de kemiska riskerna
och att dessa resurser tillsammans med den nuvarande giftinformationscentralen
bildar organisationen Toxikologisk informationstjänst. Vi välkomnar inrättandet
av en informationstjänst med tillägg av tjänster utöver de sedvanliga
(litteratur-, nyhets- och hänvisningsservice) såsom sammanställnings-,
utvärderings- och frågeservice, vilket kan erbjuda en mera djupgående
informationsservice.

5.1.2
Övriga synpunkter

Sjöfartsverket
anför: Sjöfartsverket vill (därför) här i korthet söka precisera sina behov
som avnämare. I det remitterade materialet har sjöfartsverkets avnämarroll
fått en begränsad framtoning.

Sjöfartsverket
är tillsynsmyndighet för säkerheten på fartyg, vilket innebär att verket — i
stället för motsvarande myndigheter i land - är tillsynsmyndighet för de ombordanställdas
arbetsmiljö, boendemiljö, hygieniska förhållanden. Sjöfartsverket är också
tillsynsmyndighet ifråga om skyddet mot vattenförorening från fartyg.
Sjöfartsverket kommer därför i kontakt med de problem som nämnts i betänkandet
i betydligt vidare omfattning än som redovisats.

Inrättandet
av en toxikologisk informationstjänst skulle därför kunna få betydelse för
verkets kontroll av den kemiska arbetsmiljön - ämnen som används i
fartygsarbetet eller kommer frän farligt gods som inlastas i fartyg, samt
hygieniska förhållanden, t. ex. invändig målning av dricksvattenförråd.

Prop.
1981/82:48 70

Statistiska centralbyrån (SCB) anför: SCB vill i stort
sett tillstyrka den paketlösning som presenteras i sammanfattningen (s.
246—252), dock utan att ta ställning till huruvida den föreslagna Toxikologiska
informationstjänsten bör vara ett självständigt organ eller knytas till någon
existerande organisation, och inte heller till dess storlek.

Statskontoret, som avstyrker att TOXIT inrättas såsom en
ny myndighet, skriver emellertid vidare: De uppgifter rörande toxikologisk
informationsservice som miljödatanämnden har hänfört till TOXIT bör emellertid
även enligt statskontorets mening samlas till en organisation. SML bör fä i
uppdrag att bygga ut sina resurser för toxikologisk informationsservice med
hänsyn till de behov som redovisas.

Delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning (DFI) anför: En bedömning av behovet av toxikologisk
information ligger som tidigare påpekats utanför DFls kompetensområde.
Miljödatanämndens utredning pekar dock på att ett utbrett sådant behov finns.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) anför:
Högskoleenheterna

tillstyrker de flesta av förslagen som förs fram i rapporten. Enhe

terna delar vidare utredningens åsikt om att det föreligger ett stort behov

av en toxikologisk informationsservice.

Biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid Göteborgs
universitet

anför: Sektionsnämnden är positivt inställd till en förstärkning av samhäl

lets miljöinformationstjänst. Det är dock osäkert om miljödatanämndens

förslag om en fristående myndighet för allmän miljöinformationsservice är

det mest rationella sättet att åstadkomma önskat resultat. Utredningen för

fram den grundläggande synpunkten att toxikologisk testning är dyrbar.

"Att utnyttja andras rön är billigare än att genomföra toxikologiska under

sökningar". Andra länder får alltså dras med kostnaderna, medan Sverige

nöjer sig med att inrätta en byråkratisk apparat, som utför "litteratursam

manställningar". Säkert blir en sådan verksamhet dyrbar och av tvivelak

tigt värde, om den inte baseras på egen vetenskaplig kapacitet. Utredning

en citerar källor enligt vilka antalet ämnen av praktisk kommersiell bety

delse uppskattas till 50000-100000. Emellertid har endast en bråkdel av

dessa ämnen miljömässig betydelse, t. ex. genom att de används eller finns

i stora kvantiteter. Toxikologiska data av samhällelig eller vetenskaplig

betydelse kommer i stort sett att beröra endast ett urval av dessa ämnen.

Toxikologisk testning av övriga ämnen kommer att göras med ett fåtal

relativt billiga screening metoder. Informationsflödet blir därför inte fullt

så omfattande och oöverskådligt, som utredningen antyder.

Sektionsnämnden har i den framlagda boken fått
otillräckligt sakunderlag för att bedöma, om det föreslagna systemet på
lämpligaste sätt tar hänsyn till och samordnar data från fysiologi, kemi,
genetik, ekologi, miljöforskning osv. Framtagning av adekvata informationer,
samordning av informationsflödet och utnyttjande av detsamma fordrar medverkan
av personer med sakkunskap förankrad i vetenskaplig yrkesutövning.

Prop. 1981/82:48 71

Rektorsämbetet
vid Lunds universitet anför att utredningens slutsats om behovet av
toxikologisk informationsservice understryks av samtliga (tillfrågade
underremiss) organ. Rektorsämbetet instämmer i denna bedömning.

Miljövårdsprogrammet
vid Lunds universitet anför: Miljövårdsprogrammet finner det angeläget att
understryka det starka behov som finns av toxikologisk informationsservice. Det
måste emellertid framhållas att en sädan service under läng tid måste komma att
huvudsakligen få karaktären av litteraturservice, sammanställningsverksamhet m.
m. Den toxikologiska riskvärdering, som utredningen också ser som den
föreslagna organisationens funktion, kommer under lång tid att vara praktiskt
ogenomförbar pä grund av avsaknad av expertis på området. Utredningen kunde
möjligen ha tryckt starkare på behovet att vidta omedelbara och kraftfulla
åtgärder inom utbildningssystemet för att avhjälpa bristen på adekvat utbildad
expertis på olika nivåer.

Styrelsen
för arbetarskyddsfonden anför: Det finns ett påtagligt behov av att samla och
utvärdera information om kemiska risker i arbetslivet. Styrelsen ställer sig
därför positiv till förslaget att öka resurserna pä detta område samt biträder
även uppfattningen om sammanhållna resurser för informationsservice om kemiska
risker.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför: Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har daglig kontakt med det
omfattande behov av toxikologisk informafion som utgör bakgrunden till miljödatatnämndens
förslag om en toxikologisk informationsservice. Området har vuxit i lavinartad
takt och det är förenat med stora svårigheter att få en överblick både av
regelsystemen och än mer av vilka kunskaper som finns pä skilda håll. Det är
därför i hög grad angeläget att satsa större resurser totalt sett på en bättre
information och att ta fram bra hjälpmedel för de informationssökande. Frågan
om på vad sätt man skall kunna tillgodose behovet måste emellertid till den del
arbetsmiljön ingår ses mot bakgrund av dels organisationen av produktkontrollen;
dels det utredningsarbete om information om risker i arbetsmiljön, som bedrivs
i särskild ordning (A 1979:01). Med hänsyn härtill kan styrelsen inte nu ta
ställning till förslaget om organisation för toxikologisk informationsservice.
Styrelsen har härutöver följande synpunkter på frågan.

Anledningen
till att olika intressenter (tillverkare, importörer, arbetsgivare,
arbetstagare, konsumenter, myndigheter, m.fl.) f.n. upplever en informationsbrist
är mycket varierande. Det hade därför varit en stor fördel om miljödatanämnden
kunnat redovisa vilka brister i information olika kategorier av informationsavnämare
klagade över. Det är nödvändigt att identifiera de olika avnämarna och noggrant
karakterisera deras behov av information för att kunna ta ställning till vilka
förbättringar i informationsspridningen som bör genomföras.

Det
finns t. ex. behov av att kraftigt förbättra spridningen och därmed

Prop.
1981/82:48 72

tillgängligheten av publikationer med utvärderad
information som handböcker och skyddsblad. För flera intressenter torde
direkttillgäng till lämpliga handböcker och skyddsblad väsentligt reducera
behovet av information via en central informafionsservice.

En annan viktig faktor som påverkar produktanvändarnas
behov av informationsservice är de primärt produktansvarigas (tillverkare och
importörer) spridning av information. Nämnda kategorier kan genom förbättrade
regler t. ex. för klassificering av produkter och för informationsspridning
(märkning, skyddsblad o. dyl.) samt förbättrad tillgång fill någon form av
informationsservice ges avsevärt bättre möjligheter att klara av sitt
informationsansvar. Det kan här nämnas att det såväl på arbetarskyddsstyrelsen
som inom produktkontrollnämndens kansli pågår arbete med den typ av regler som
ovan nämnts. Det kan också förväntas att ett resultat av dessa nya regler och
av översynen av produktkontrollens organisation kommer att bli en ökad tillsyn
vad gäller såväl tillverkning och import som saluförande och användning av
kemiska produkter.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anför: Tillgäng
till relevant information om kemiska ämnens eller produkters egenskaper och
risker, att förstå innehållet i den vetenskapliga dokumentation som finns och
att kunna värdera riskerna med dessa ämnen är en förutsättning för att samhället
skall ha möjligheter att ingripa i och styra den tekniska utvecklingen.

Statens naturvärdsverk har därtor bland andra stort behov
av en informationstjänst. Likaså ligger det i allmänhetens och näringslivets
intresse att i görligaste mån kunna undvika ämnen och produkter som ger skador,
dålig PR och skadeståndskrav. Det förutsätter tillgång till information.

Behov av någon form av informationstjänst finns således.
En förbättrad toxikologisk informationsservice inom landet bör på sikt kunna
leda till en bättre miljö. STU saknar emellertid möjlighet att yttra sig över
frågor rörande medelsbehov och organisation.

Utredningen rörande information otn risker i arbetsmiljön (INRA)
anför: Miljödatanämndens förslag om en toxikologisk informationstjänst kommer
utredningen att ta upp i sitt fortsatta arbete eftersom en stor del av de
frågor som kan komma att ställas till en sädan informationstjänst torde komma
att röra just kemiska hälsorisker i arbetsmiljön. Utredningen vill emellertid
redan nu betona vikten av att det i samhället finns informationsservice med
ungefär den typ av tjänster som miljcdatanämnden föreslår.

Det förefaller rimligt att verksamheten med en
toxikologisk informationstjänst inledningsvis prövas i begränsad omfattning
under ett par år sä att bättre underiag finns för bedömning av efterfrågan,
kundkrets, resursbehov och lämplig organisation av en mera permanent
verksamhet m.m. Det kan vara lämpligt att bedriva en sädan försöksverksamhet t.
ex. i anslutning till giftinformationscentralen, statens miljömedicinska
laboratorium eller de yrkesmedicinska klinikerna men med ett särskilt
styrorgan. 1 ett sådant styrorgan bör finnas förträdare för arbetsmarknadens
parter.

Prop. 1981/82:48 73

Länsstyrelsen
i Uppsala län anför: Flera av de redovisade ADB-projek-ten utgör delar av ett
system som kompletterar varandra och som på sikt bör leda till ökad förståelse
för de storskaliga skeendena exempelvis MI-01, PMK, produktregistret och TOXIT.
I tillsynsarbetet enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor mäste det vara
en fördel om en direktkoppling kan erhållas till produktregistret och TOXIT.
Målet för länsstyrelsernas del mäste vara att dels få MI-01-systemet fullt
utbyggt och dels via dess terminaler kunna erhålla information från de övriga
systemen och registren. Länsstyrelsen ställer sig positiv till den föreslagna
organisationen för uppbyggnad av TOXIT.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) anför: Det är enligt LOs bedömning en oundgänglig förutsättning
för det fortsatta miljöarbetet att informationsfrågorna om kemiska ämnens och
produkters hälsorisker löses på ett effektivt sätt. Som stöd för denna hållning
hänvisar LO till de synpunkter som efter underremiss av utredningen framförts
av Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Fabriksarbetareförbundet
och Beklädnadsarbetarnas förbund. (Förbundens yttranden har bifogats av LO.)

LO
anför vidare: LO sympatiserar således med utredningens intentioner. LO är
emellertid inte beredd att betrakta det av utredningen framlagda materialet
som färdigt underlag för beslut om inrättande av TOXIT knutet till Karolinska
sjukhusets giftinformationscentral (GIC). LO vill rikta uppmärksamheten på att
utredningen fokuserat sitt intresse pä frågans toxikologiska aspekt, som utgör
endast en del av underlaget i de riskbedömningar som är en del av praktiskt
miljöarbete. LO vill framhålla att de anställda och deras fackliga företrädare
har krav på relevant information om kemiska risker, framtagen och värderad av
kompetenta personer och presenterad pä ett pedagogiskt riktigt och trovärdigt
sätt. LO vill därför förorda att utredningen drivs vidare med en fördjupad
analys av informationens syfte och dess praktiska användning i avnämarledet.

LO är sammanfattningsvis
inte beredd att enbart pä föreliggande utredningsmaterial tillstyrka
inrättande av organisationsenheten TOXIT i föreslagen utformning och anknuten
till giftinformationscentralen pä Karolinska sjukhuset. LO vill emellertid
understryka det nödvändiga i att frågan om toxikologiska och yrkeshygieniska
riskbedömningar och därmed sammanhängande informationsfrågor,
organisationsfrågor och finansieringsfrågor görs till föremål för en fortsatt
och fördjupad utredning inkluderande försöksverksamhet. Föreliggande
utredningsmaterial bör utgöra ett värdefullt underlag i uppläggningen av en
sådan försöksverksamhet. Den fortsatta utredningen bör ges i uppdrag att lägga
fram förslag beträffande alternativa organisationsformer och metoder för
riskbedömningsservice och därmed sammanhängande informationsspridning. Den
fortsatta utredningen bör beakta resultatet av den av
arbetsmarknadsdepartementet tillsatta och pågående utredningen om Information
om risker i arbetsmiljön (INRA). Utredningen bör även upprätthälla kontakt med
den av UHÄ, enligt nyli-

Prop.
1981/82:48 74

gen givet regeringsuppdrag, påbörjade utredningen om det
långsiktiga behovet av toxikologisk grund- och vidareutbildning m. m.
Utredningen bör beakta utländska erfarenheter av betydelse för uppgifternas
lösande.

Sveriges veterinårförbund. med instämmande av SACOISR,
anför: Sveriges veterinärförbund delar utredningens uppfattning att
kvalificerad informationsanalys inom det toxikologiska området har ett
angeläget samhällsintresse och att resurser bör fördelas för att öka
informationsunderlaget för bl.a. beslut om åtgärder mot de s.k. kemiska
riskerna. Det är härvid viktigt att påpeka vikten av ett konstruktivt
internationellt samarbete då en optimering av resurser och en arbetsfördelning
internationellt torde vara nödvändigt för att uppnå goda resultat.

5.2 Prioriteringar och/eller begränsningar

I anslutning till diskussionen om behovet av resurser för
toxikologisk informationsservice tar åtskilliga remissorgan upp frågan om
prioritering av viss eller vissa typer av service eller av prioritering i
allmänhet vad gäller de servicetyper som föreslagits av miljödatanämnden.
Prioriteringsönskemål kan vara formulerade med utgångspunkt från vederbörandes
egna behov och/eller med utgångspunkt från behov som förutsatts finnas hos
andra intressentgrupper.

Det går ingen skarp skiljelinje mellan i huvudsak positivt
formulerade prioriteringar (viss servicetyp framhävs särskilt) citerade i
avsnitt 5.2.1 och mera negativt formulerade prioriteringar (begränsning till
vissa servicetyper) citerade i avsnitt 5.2.2. I det sistnämnda fallet anges
ofta att en långsammare uppbyggnadstakt än den föreslagna i praktiken blir nödvändig
bl. a. med tanke på bristen på toxikologer och att detta således blir en
begränsande faktor. Här finns också på vissa häll krav pä successiv uppbyggnad
med beslutstillfällen inlagda.

Ej heller går alltid någon absolut klar skiljelinje mellan
yttranden om begränsningar av informationsservicen redovisade i avsnitt 5.2.2
och dem som återges i avsnitt 5.2.3 under rubriken Avsevärda begränsningar. Här
har man emellertid kommit så pass långt från miljödatanämndens ursprungliga
förslag att ett försök till uppdelning ansetts befogat.

1 uttalandena om prioriteringar resp. yrkanden om
begränsningar Ull viss(a) servicetyp(er) förekommer samtliga av
miljödatanämndens föreslagna servicetyper, även om en övervikt finns för en
hänvisningsservice, med eller utan litteraturservice. Riskutvärderingsservice
är flera tveksamma till (se även avsnitt 7.1 i det följande) medan andra
framhäver detta som särskilt viktigt.

5.2.1 Prioriteringsönskemål

Länsläkarorganisationen i Uppsala län anför: Behovet av en
toxikologisk informationsservice är väl beskrivet. Flera olika slags service
före-

Prop.
1981/82:48 75

slås, länsläkarorganisationen anser att sjukvårdens behov
av information om hur skadade och förgiftade bör behandlas vid kemikalieolyckor
ska vara en väsentlig uppgift för informationsservicen. Därför är det nödvändigt
att knyta servicen till ett sjukhus. Regionala och lokala fillsynsmyn-digheter
behöver verkligen en toxikologisk informationsservice för sitt arbete men
kommer att försöka fä servicen pä billigaste sätt. Trycket pä socialstyrelsen
att köpa service för hälsovårdsnämndernas räkning kommer att öka, det kommer
att betraktas som ett ansvar för den centrala myndigheten att ge nämnderna vägledning.
Problemet är vem som ska och kan betala.

Centrum för miljöteknik vid Chalmers tekniska högskola
anför: Det finns ett stort behov av att göra information på miljöområdet mera
lättillgängligt vilket är syftet med utredningens förslag. Behovet gäller såväl
lättfattliga uppgifter som riktar sig till icke specialister som vetenskapligt
kvalificerade sammanställningar och tolkningar. Ur allmän synpunkt synes det
vara riktigt att, som utredningen föreslår, speciellt inrikta sig på
toxikologisk information (i vid bemärkelse), men detta får inte innebära att
frågor inom den allmänna miljövården försummas.

Utredningens förslag inrymmer en rad olika delprojekt inom
olika områden och dessa föreslås bli permanentade i en eller annan form. För
att bli nyttiga krävs att projekten ges tillräckliga personella och ekonomiska
resurser för att snabbt kunna genomföras i sin helhet. Vissa program som t. ex.
MI-01 och produktregistret pekar på svårigheterna vid uppbyggnad av nya system.
En tydligare prioritering av insatserna vore önskvärd för att kunna fördela
resurserna pä bästa sätt.

De delar av den skisserade informationstjänsten som synes
mest angelägna är sammanställnings- och utvärderingsservice, i och med att sädan
saknas i landet. Det är viktigt att denna verksamhet kan bedrivas öppet och med
utnyttjande av bästa tänkbara kompetens.

Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid Lunds
universitet anför: Fakultetsnämnden ställer sig i stort positiv till de
framförda förslagen. Dock är tveksamheten stor vad gäller utformning,
uppbyggnad och organisation av den i rapporten föreslagna nya statliga
myndigheten som

skall handha den toxikologiska informationsservicen. Frågan
om

hur kompetens för riskutvärdering skall erhållas samt kvarhällas
inom den nya organisationen är otillfredställande behandlat. Principiellt bör
även övervägas hur fördelningen mellan informationsservice resp. informationsanalys
skall vara inom TOXIT. Det är fakultetsnämndens bestämda åsikt att det är
servicen som skall prioriteras.

Umeå universitet anför: Till frågan om behov och tillgång
till toxikolo

gisk informationstjänst (TOXIT) anser rektorsämbetet att en samordning

av nuvarande litteraturservice är nödvändig.

Lantbruksstyrelsen anför: Inom lantbruket finns behov av
information om de kemiska riskerna i samband med den omfattande hantering av

Prop. 1981/82:48 76

kemikalier
som förekommer i dagens lantbruk. De informationskanaler som lantbrukarna har
att tillgå i dessa frågor är främst lantbruksnämnder, veterinärer samt
försäljningsorganisationer. Information kan även fås frän hälsovårdsnämnd och
yrkesinspektion. Även om dessa kanaler, enligt lantbruksstyrelsens mening,
tämligen väl förmår att täcka lantbrukarnas informationsbehov skulle deras
information till lantbrukarna kunna ytterligare förbättras genom tillgång till
en systematisk bevakning av all ny information inom det toxikologiska området
genom TOXIT:s försorg. För lantbruksverket skulle av den informafionsservice
som TOXIT föreslår kunna tillhandahålla främst litteraturservice och frägeservice
vara av värde. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör en utökad toxikologisk
informationsservice kunna få stor betydelse för den tillsynsverksamhet som
hälsovårdsnämnderna har att utföra inom lantbruket enligt hälsovårds- och
miljöskyddslagstiftningen samt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Likaså
bör lättillgänglig information om kemiska risker vara av stort värde för den
allmänhet som pä olika sätt kan komma i kontakt med lantbrukets användning av
kemikalier, t. ex. bekämpningsmedel.

Kommittén
för transport av farligt gods anför: Det är emellertid klart att det finns ett
informationsbehov rörande olika aspekter av fariigt gods som f. n. inte är
tillgodosett och som heller inte kommer kunna tillgodoses med den av TFG-kommittén
föreslagna nya myndighetsorganisationen.

Den
frågeservice, som beskrivs på sid. 148 i rapporten, kan därför komma att bli
till stor hjälp för främst räddningstjänstens organ (under förutsättning att
servicen kan upprätthållas 24 tim/dygn), men även i viss utsträckning för de
myndigheter som har att utöva tillsyn över transport av farligt gods.

I det förutnämnda
förslaget till ny lagstiftning om transport av farligt gods åläggs
transportmyndigheterna skyldighet att på ansökan meddela beslut huruvida viss
vara är farligt gods i lagens mening eller ej samt att ange varans transportklasstillhöriget.
Sökanden skall enligt förslaget tillhandahålla underlaget för prövningen. Även
om själva klassificeringen måste göras av den som har transportkunnande, kommer
TOXlT:s resurser kunna bli en tillgäng i klassificeringsärenden, såväl för
transportmyndigheternas prövning som för sökandenas underlagsmaterial.

Den service beträffande information
om lagstiftning som MDN föreslår skall ingå i TOXIT (sid. 146) torde i fråga om
transport av farligt gods inte fylla någon funkfion, eftersom sådan service
lämnas av andra myndigheter.

Beklädnadsarbetarnas
förbund skriver: Förslaget att inrätta en toxikologisk informationstjänst (TOXIT)
tillstyrks av förbundet. Inom textilindustrin används i dag ca 4000
handelsprodukter (exklusive färgämnen och rena kemikalier). Övervägande delen
av dessa produkter utgörs av mer eller mindre komplexa blandningar, oftast med
ofullständigt deklarerad sammansättning. Förbrukningen var år 1974 ca 22000
ton.

Prop. 1981/82:48 77

I
ett forskningsprojekt startat av Textil- och Konfektionsindustrins arbetsmiljögrupp
konstateras, att en otillräcklig kemisk medvetenhet i företagen får Ull följd
att läckage, rykning etc. undervärderas samt att farorna är mycket stora vid s.k.
okontrollerad blandning av kemikalier, såväl i tillverkning som i
avfallshantering. Dessa problem finns också inom garveri- och
läderhanteringen.

När
medvetandet om riskerna i arbetslivet ökar, så ökar också kravet på information
och värdering av riskerna. Den riskvärdering, som nu föresläs ske inom TOXIT,
bör därför få hög prioritet. Vi delar nämndens uppfattning om betydelsen av
att fler toxikologer utbildas — något som bör ske snarast. Detta är en
förutsättning för att arbetet med riskvärdering ska bli effektivt.

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) anför: Beträffande toxikologisk informationsservice
delar föreningen utredningens åsikt.att behovet är stort och kommer att öka i
framtiden, bl. a. beroende på de ökade informationskrav som åläggs företagen
genom produktkontrollagstiftningen. I detta sammanhang kommer behov att finnas
av kvalificerad riskutvärderingsservice. Företagens och företagshälsovårdens
företrädare har oftast ett djupare informationsbehov än upplysningar av ren
katalogkaraktär. Enklare förfrågningar beträffande gällande regelsamlingar,
anvisningar och

föreskrifter
kan i stället besvaras av respektive fackmyndigheter.

Sammanfattningsvis
kan sägas att Svenska Arbetsgivareföreningen delar miljödatanämndens
uppfattning att det finns ett behov av en toxikologisk informationstjänst.
Föreningen anser emellertid att det inte finns tillräckligt starka skäl för
att inrätta ett nytt fristående statligt serviceorgan för toxikologisk
informationstjänst. En sådan verksamhet bör i stället inordnas i och samordnas
med redan befintliga serviceorgan inom området, t. ex. giftinformationscentralen,
statens miljömedicinska laboratorium och medicinska informationscentralen.

Svensk
Förening för Toxikologi (SFT) anför: Av de tjänster utredningen anser att Toxit
skall kunna erbjuda torde hänvisningsservice och litteraturservice vara det
som kommer att vara verkande toxikologer till största nytta. Ur samhällets
synvinkel däremot, torde sammanställningsservice och riskutvärderingsservice få
den största nyttan.

I
rapporten finns uppräknat en mängd olika aktiviteter som Toxit kan tänkas
engagera sig i. Det kan förefalla lockande att till en central enhet sammanföra
en mängd olika akUviteter. Men för att informationsservicen skall få den
betydelse som har skisserats och som den mycket väl kan fä, bör den
koncentreras till de tjänster som är unika för förslaget och där konkurrensen
med redan existerande aktiviteter ej är uppenbar. Det förefaller som om
hänvisningsservicen och riskutvärderingsservicen skulle vara de mest lämpliga
områdena för kraftsamling. Hänvisningsservicen torde vara av stor betydelse för
hela den toxikologiska verksamheten i landet och de kartläggningsarbeten som
miljödatanämnden hitfills utfört

Prop.
1981/82:48 78

utgör ett så värdefullt startkapital för en sådan
verksamhet att detta inte får förslösas genom att tillräckliga resurser ej
tillskjuts för att hålla materialet aktuellt. Riskutvärderingsservicen fordrar
som sagts ovan tillgång till framstående toxikologiska experter. Föreningen
instämmer i utredningens konstaterande att det råder en stor brist på
toxikologiska experter i landet och anser därför att uppbyggnaden av riskutvärderingsservicen
ej får gå snabbare än att riskutvärderingen kan utföras av tillräckligt
kvalificerade experter. Man måste således anpassa sig till de resurser som
hittills finns i avvaktan på att universitet- och högskoleämbetets utredning om
toxikologi kan resultera i en utvidgad utbildning av toxikologer.

5.2.2 Begränsningar i allmänhet, långsammare uppbyggnadstakt
rn. m.

Medicinska fakultetsnämnden vid Lunds universitet hälsar
med tillfreds

ställelse utredningens slutsats att det föreligger ett stort behov av toxikolo

gisk informationsservice och hänvisar till vad fakultetsnämnden tidigare

yttrat i denna fråga.--

Vad gäller
utredningens förslag och analyser beträffande innehåll och organisation av
toxikologisk informationsservice ansluter sig fakultetsnämnden helt Ull vad
utredningen framför beträffande behovet av olika typer av service och vilken
informationsservice som bör prioriteras. Utredningen framhåller vikten av att
toxikologisk information utvärderas eller bedömes av kompetent expertis för att
kunna nyttjas av intressenter utan sådan expertis. Utredningen understryker
också den begränsade tillgången till sådan expertis. Fakultetsnämden instämmer
helt i dessa yttranden och uttrycker sin förvåning över att utredningen
föreslår en organisation för den toxikologiska informafionsljänsten "TOXIT",
som innebären fristående myndighet med en budget pä ca 10 miljoner kronor inom
tre år. Det är osannolikt att det inom landet är möjligt att bemanna en sädan
myndighet med den kompetens som krävs för en meningsfull, effektiv verksamhet.
Fakultetsnämnden vill varna för en utbyggnad av administrafiva funktioner
snabbare än vad tillgången på toxikologisk expertis filläter. En för snabb
utbyggnad av en byråkratisk organisation skulle lätt få till följd att
tillgänglig experttid utnyttjas för relativt improduktiv verksamhet som
sammanträden och tillrättaläggande verksamhet till förfång för mera produktiv
verksamhet inom näringsliv och forskning. Samordningen av "TOXIT" och
gifunformationscentralen (GIC) tillför inte myndigheten tillräcklig expertis
för en verksamhet av den föreslagna omfattningen.

Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet anför: Det finns anledning att allvarligt överväga om ett
fullständigt genomförande av de framförda förslagen verkligen kommer att ge
sådana vinster att de motsvarar de erforderliga resurserna. Enligt nämndens mening
bör förslagen därför inte omedelbart genomföras i full skala och senare utökas
i den mån erfarenheterna frän verksamheten visar att ett utbyggnadsbehov
föreligger.

Prop. 1981/82:48 79

Statens
jordbruksnämnd har ingen erinran mot tillskapandet av TOXIT men anser att i
nuvarande ekonomiskt ansträngda tid för rikets finanser, när varje myndighet fär
reducerade anslag och därmed tvingas att i större eller mindre grad inskränka
sin verksamhet, utbyggnaden av TOXIT bör ske med viss försiktighet och anpassas
efter ett realistiskt behov.

Forsktdngsrådsnämnden (FRN)
har i stort inte något att erinra mot miljödatanämndens paketlösning för att
skapa bättre miljöinformation och bättre samordning av denna. FRN delar också
utredningens uppfattning om att en förbättrad toxikologisk informationsservice
behöver skapas för att öka möjligheterna att få fram information om kemiska
ämnen. Den nu föreslagna servicemyndigheten avses bl.a. fä uppgifter som rör
litteraturservice, hänvisningsservice, nyhetsservice, litteratursammanställningsser-vice
samt riskvärderingsservice för myndigheter, företag och allmänhet. FRN ställer
sig emellertid skeptisk till att den nya myndigheten skall åta sig att värdera
risker av olika kemiska ämnen genom uppdrag frän olika intressenter i
samhället.

Medicinska
forskningsrådet (MFR) anför: Behovet av toxikologisk information hos
myndigheter och företag är stort och torde öka i framtiden. Svårigheterna att få
tillgång till uppgifter är dock avsevärda. Råvaror för den kemisk-tekniska
industrin t. ex. är ofta importerade blandprodukter, sålda under handelsnamn
och med okänd sammansättning. Många av dem innehåller dock för människan
skadliga substanser.

Det
viktigaste och samtidigt mest kontroversiella förslaget torde vara att inrätta
ett toxikologiskt informationscentrum, TOXIT. MFR anser att TOXIT i förslaget
tilldelas alltför vidsträckta befogenheter. Verksamheten mäste, vilket sägs av
miljödatanämnden, byggas upp successivt, men av praktiska skäl torde
expansionen bli avsevärt långsammare än beräknat.

Uppgifter
som med fördel utförs centralt är litteratur- och hänvisnings-

service. Med detta förstås enligt MFR sökning och anskaffning av doku

ment samt hänvisning till informationskällor och kataloger. En central

instans har väsentligt större möjligheter att fä kunskap om och tillgäng till

dokument från internationella organisationer. Internationellt har toxikolo

giskt arbete dessutom en sådan omfattning att enskilda inte förmår över

blicka det.--

MFR
ställer sig tveksam till att TOXIT skall upprätta substansregister och utge
nyhetsblad, eftersom dessas innehåll och ändamål inte har definierats i
rapporten. Ett upplysningsblad om nya publikationer vore emellertid värdefullt.
TOXIT bör också kunna göra strukturerade sammanställningar av de uppgifter som
tas fram. Det är dock inte rimligt att som föresläs okritiskt bygga upp en
databas pä sädana uppgifter. Uppgifterna bör värderas av experter efter hänvisning
från TOXIT.

Kvalificerad
riskvärdering inom TOXIT torde inte vara realistiskt inom den stipulerade fyraårsramen
med tanke på bristen på utbildade toxikologer. Riskvärderingar försväras
ytterligare av att befintliga forskargrup-

Prop. 1981/82:48 80

per
inom området kan bli överbelastade med uppdrag frän TOXIT. De fem forskarassistenterna
som föreslås för att förstärka resurserna kommer inte heller hinna lära sig
tillräckligt för att kunna bidraga till arbetet inom den Uden. MFR delar
givetvis miljödatanämndens uppfattning att toxikologut-bildningen förstärks
samt att resurser avsätts för en förmedlingscentral för riskvärderingsuppdrag.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) anför: IVA anser att TOXIT i förslaget Ulldelas alltför vidsträckta
befogenheter. Verksamheten måste, vilket också framföres av miljödatanämnden,
byggas upp successivt, men av prakfiska skäl torde expansionen bli avsevärt
långsammare än beräknat.

Uppgifter
som med fördel utförs centralt är litteratur- och hänvisningsservice. Med
detta förstås enligt IVA sökning och anskaffning av dokument samt hänvisning till
informationskällor och kataloger. En central instans har väsenfiigt störte möjhgheter
att få kunskap om och fillgång till dokument från internationella
organisationer. Internationellt har toxikologiskt arbete dessutom nått en
sådan omfattning att enskilda inte förmår överblicka det.

IVA
ställer sig tveksam till att TOXIT skall upprätta substansregister och utge
nyhetsblad, eftersom dessas innehåll och ändamål inte har definierats i
rapporten. Ett upplysningsblad om nya publikationer vore emellertid värdefullt.

TOXIT
bör också kunna göra strukturerade sammanställningar av de uppgifter som tas
fram. Det är dock helt orimligt att som föresläs okritiskt bygga upp en databas
pä sådana uppgifter. Uppgifterna bör värderas av experter efter hänvisning från
TOXIT. TOXIT bör däremot inte få mandat att sammankalla expertgrupper, eftersom
ansvarsfördelningen dä blir oklar.

Kvalificerad
riskvärdering inom TOXIT torde inte vara realisfiskt inom den sfipulerade fyraårsramen
med tanke pä bristen på utbildade toxikologer. De befintliga forskargrupperna
inom området riskerar att bli överbelastade med uppdrag från TOXIT. De fem
forskarassistenterna som föreslås för att förstärka resurserna kommer inte
heller hinna lära sig tillräckligt för att kunna bidraga till arbetet inom den
tiden. IVA delar givetvis miljödatanämndens uppfattning att toxikologiitbildningen
bör förstärkas samt att resurser avsätts för en förmedlingscentral för
riskvärderingsuppdrag.

Med
hänsyn till ovanstående förefaller TOXITs personalbehov vara Ulltaget i
överkant. IVA avstår från att ange lämpliga nedskärningar men påpekar att fyra
handläggare för samordning mellan myndigheter måhända är umbärliga.

Kooperativa
förbundet (KF) anför: KF delar miljödatanämndens bedömning om att behovet av
toxikologisk informationsservice är mycket stort och kan förväntas öka i
framtiden.

Prop.
1981/82:48 81

De krav som lagen om hälso- och miljöfarliga varor ställer
pä tillverkare och importörer om noggrann undersökning av varor har i
realiteten varit mycket svåra att uppfylla. Även ökade och berättigade krav pä
användare av kemiska produkter att informera arbetstagare om risker med och att
ge skydds- och hanteringsföreskrifter för kemiska produkter kommer i framtiden
att ställa allt större krav på arbetsgivaren. Det allt större antalet kemikalier,
som används i olika sammanhang, i arbetslivet, hemmet, jordbruket, osv.,
kommer med all säkerhet också att innebära ett allt större krav frän
allmänheten på riskinformation.

KF har i flera sammanhang framhållit vikten av att
allmänheten och näringslivet lämnas forfiöpande information om skadliga ämnen
och varor. De förväntningar man förväntas kunna ställa pä produktkontrollnämnden
i detta hänseende har inte kunnat infrias.

KF ställer sig posiUv Ull utredningens förslag om
litteraturservice, nyhetsservice, hänvisningsservice, sammanställningsservice
och frägeservice, den sistnämnda i den form den bedrivits i
giftinformationscentralens regi. KF ställer sig tveksam till riskutvärderingsservice
i den form som den föreslås utformas i utredningen.

Agrifack, med instämmande av SACO/SR, anför: Litteratur
och uppgifter är i mänga fall så spridd och svåråtkomlig, speciellt
beträffande utländska databaser, att många informationssökare drar sig för att
fullfölja sökningen. Det är därför högst motiverat och välkommet att en
"Toxikologisk informationstjänst" tillskapas beträffande
dokumentationsdelen i förslaget. Det är däremot något tveksamt med den snabba
och kraftiga utbyggnaden av riskutvärderingsdelen i förslaget. Utredningen har
pekat på att det är brist på (ont om) kvalificerade toxikologer. Risk
föreligger därför att dessa sugs upp av den nya organisationen och lämnar ett
vakuum ute på de myndigheter där de nu arbetar. Alternativt uppstår risken att
kvalificerade toxikologer ej stär till buds för den föreslagna utbyggnaden av
riskutvärderingen enligt den föreslagna organisationen. Vi delar helt
utredningens förslag att samhället är i behov av en utökad toxikologisk
riskbedömning, men vi är tveksamma om den skall organiseras enligt
utredningens förslag.

Kemisk Tekniska Leverantörsförbundet (KTF) anför: De
svenska importörerna och tillverkarna av kemisk-tekniska produkter har idag
ett stort behov av hjälp för att kunna bedöma varors egenskaper ur hälsoskyddssynpunkt.
Svensk lagstiftning lägger ett stort ansvar på företagen inom det här området.
Alla försök att förbättra den toxikologiska informationen är därför välkomna.

Företagens behov av toxikologisk information gäller
framför allt: möjligheten att fä tag i information, hjälp med överblick över
informationskällorna, vägledning till experter, litteratur, myndigheter m. m.,
möjlighet till sekretess, hjälp med riskvärdering.

Det är viktigt att TOXIT kan klara av sin verksamhet utan
att organisa-6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 48

Prop. 1981/82:48 82

fionen
blir alltför stor och byråkraUsk. Verksamheten bör därför startas med en liten
enhet med några fä serviceformer för att därefter byggas ut efter nya överväganden
grundade pä praktisk erfarenhet. Detta plus att antalet toxikologer är ringa
gör att TOXIT i huvudsak bör förmedla information.

KTF
vill rekommendera att TOXIT modellen prövas i liten skala för att berörda
parter därefter kan göra en ny utvärdering som grund för fortsatt uppbyggnad.

5.2.3
Avsevärda begränsningar

Socialstyrelsen
anför: Uppgifter såsom att följa kunskapsutvecklingen liksom att samla,
bearbeta och sprida informafion inom hälso- och miljövården är uppgifter som
utgör väsentliga delar av myndighetsansvaret för myndigheter som
naturvärdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket, arbetarskyddsstyrelsen
och statens miljömedicinska laboratorium.

Nämnden
har i sin rapport behandlat kunskapsproblemet inom det toxikologiska området
som om det nästan uteslutande är fräga om informationsservice. För det stora
flertalet ämnen är emellertid problemen att hänföra till bristen pä kunskaper.
Vidare har riskvärdering av olika ämnen behandlats såsom en teknisk fråga. Till
skillnad från vad som är fallet beträffande akuta förgiftningar innefattar
värderingen av risker i form av långsiktiga effekter liksom möjligheterna att
förebygga dessa en rad andra kunskapsområden är enbart det toxikologiska. Den
avnämare som uppdragit åt TOXIT att göra en riskvärdering av en produkt
erhåller visserligen en sådan men kan därmed inte dra några säkra slutsatser om
vad resultatet blir av den riskvärdering som den ansvariga myndigheten gör.

TOXITs
förhållande till den framtida produktkontrollbyrån är komplicerat. Både
förslaget om ny produktkontrollorganisation och förslaget om inrättande av TOXIT
förutsätter att man fill sig knyter toxikologisk expertis. Ett genomförande av
båda förslagen skulle innebära en betydande splittring av den mycket
begränsade resurs som landets samlade toxikologiska sakkunskap utgör.

De
förhållanden som ovan berörts talar för att TOXIT inte bildas enligt

miljödatanämndens förslag. I nämndens rapport framgår att man är medve

ten om myndigheternas begränsade behov av ett fristående statligt organ

som TOXIT. Nämnden har i stor utsträckning sökt tillgodose näringslivets

behov, bl.a. av riskvärderingar. Styrelsen har inte möjligheten att ta

ställning till omfattningen av näringslivets behov i detta avseende.

Styrelsen
får vidare framhålla att behov föreligger av en toxikologisk

informationstjänst i huvudsak begränsad till punkterna A och C sid. 129 i

nämndens rapport.-

Socialstyrelsen
finner det beklagligt att den planerade storieken av kommande organisation
inte redovisas i "Bättre miljöinformation". Beräk-

Prop. 1981/82:48 83

ningarna
över resursbehoven i underlagsmaterial till miljödatanämndens rapport (SOU
1980:24) Vol. 1 verkar klart överdimensionerade.

Statens
miljömedicinska laboratorium (SML) anför: SML delar utredningens bedömning att
ett stort behov av bättre toxikologisk informationsservice föreligger.

Utredningen
framställer emellertid en toxikologisk informationsservice

som något vars tillfredsställande skulle lösa flertalet problem för både

näringsliv och myndigheter. Detta tecknar en alledels för ljus bild av

dagsläget. För det stora flertalet kemiska substanser torde nämligen situa

tionen vara den att de antingen icke är undersökta alls i toxikologiskt

avseende eller i den män sädana undersökningar gjorts sä ligger mänga

gömda i arkiv hos de företag som äger informationen. I bägge fallen är

alltså informafionen icke tillgänglig, oavsett vilka resurser som tilldelas

TOXIT. Därtill kommer att information rörande effekter av blandningar

med okända komponenter, vilket är ett stort och dominerande problem när

det gäller den kemiskt-tekniska industrins informationsbehov praktiskt

taget saknas.-

Som
inledningsvis framhållits anser SML emellertid att det föreligger ett behov av
en bättre miljöinformation och anser därför att en begränsad toxikologisk
informationstjänst bör inrättas som en central funktion att utnyttjas både av
myndigheter och enskilda. Skälen för detta är bl.a. att antalet tillgängliga
databaser för litteratursökning nu har blivit så många att den specialkompetens
som krävs för sökningar icke längre kan förväntas uppehållas ute på enskilda
myndigheter eller företag. Dokumentsanskaffning från utländska institufioner
och myndigheter bör också underlättas om detta sker frän en central
organisation. Initialt bör verksamheten därför koncentreras till de tjänster
som upptages under punkterna A och C i avsnitt 7.2.4, sid. 129,
huvudbetänkandet, nämligen Litteraturservice och Hänvisningsservice. Mot
bakgrund av de svårigheter som finnes i det arbete som förestår TOXIT föreslås
att man vid inrättandet av TOXIT icke läser sig vid den tidtabell som redovisas
i diagram på sid. 182 i underlagsmaterialvolym 1. Utveckling mäste komma att
ske gradvis och med hänsyn

tagen
till de erfarenheter som erhålles. Enligt vår mening är den

föreslagna
informationstjänsten klart överdimensionerad med hänsyn till att den del av
verksamheten som initialt har möjlighet att komma till stånd endast bör omfatta
litteraturservice och hänvisningsservice.

Statens
livsmedelsverk anför: Slutsatsen av vad som här sagts blir enligt
livsmedelsverkets mening, att nyttan av TOXIT med den höga ambitionsnivå som
rapporten antyder, starkt kan ifrågasättas. Mer skulle vinnas mot rimliga
kostnader om verk och myndigheter fick utökade resurser för toxikologisk
utvärdering och information inom sina respektive arbetsområden och detta
kompletterades med enbart hänvisningsservice och/eller samordning i enklare
former än det föreslagna TOXIT.

Prop. 1981/82:48 84

Statens
naturvårdsverk anser liksom miljödatanämnden att man bör sträva efter att göra
toxikologisk information mer lättillgänglig.

Naturvårdsverket
anför vidare: Frågan är emellertid om det i nuvarande ansträngda
statsfinansiella situation är riktigt att inrätta en ny myndighet med detta
syfte. De resurser som frigörs genom att miljödatanämnden avvecklas (ca 7 mkr.)
bör istället användas för att förstärka befintliga myndigheter inom det
toxikologiska arbetsområdet.

Det
informationsbehov som TOXIT skulle tillgodose bör efter viss resursförstärkning,
kunna klaras av befintliga myndigheter m. m., t. ex. giftinformationscentralen,
statens miljömedicinska laboratorium, medicinska informationscentralen och
naturvärdsverkets produktkontrollbyrå. Enligt naturvårdsverkets mening är en
fungerande hänvisningsservice det arbetsområde som härvid bör prioriteras. I
verkets yttrande över betänkandet "Ny produktkontrollorganisation" (SOU
1980:4) understryks vikten av att tillföra produktkontrollen nya resurser.
Genom miljödatanämndens nedläggning finns här en uppenbar möjlighet att rusta
upp produktkontrollen inom en oförändrad resursram för miljövården. Mot denna
bakgrund avstyrker naturvårdsverket förslaget om en ny myndighet för
toxikologisk informationsservice (TOXIT).

Karolinska
sjukhuset anför: Med utgångspunkt i erfarenheterna vid GIC
(giftinformationscentralen) bedömer direktionen att ett behov av en informationscentral
av den typ som föresläs i och för sig kan föreligga.

Omfattningen
av den planerade centralens verksamhet är svär att förut

säga. I utredningen nämns vissa verksamhetsdelar som skulle bli väsent

liga för den planerade informationsenheten nämligen hänvisningsservice,

litteraturanskaffning, sammanställning av data och riskutvärdering. Den

del som innefattar hänvisningsservice kan antas att tidigt bli omfattande.

Hänvisning kommer när det gäller litteratur att utan klar gräns successivt

gä över i litteraturservice och denna i sammanställning av data. Detta

kommer i sin tur att innebära ansvar för en viss riskutvärdering vilket

kräver specialutbildad personal. Nyhetsservicen blir en logisk följd av den

information centralen samlar på sig. Frägeservice måste också bli en del av

verksamheten.--

Det
är direktionens mening, att en så omfattande verksamhet som den nya centralen
förutsätts få, kan leda till dubbelarbete. De myndigheter som idag är verksammma
inom området mäste nämligen fortsättningsvis ta ett omfattande eget ansvar och
satsa stora resurser på ett eget engagemang i dessa frågor. Direktionen är inte
övertygad om att resurstillskott av här avsedd omfattning fär den bästa
användningen genom att koncentreras till en ny myndighet. Däremot bör man även
fortsättningsvis sträva efter former för en viss sammanhållen överblick över
detta mycket viktiga område.

Svenska
kommunförbundet anför: Styrelsen anser att de brister som påtalas i
miljödatanämndens rapport beträffande information om kemiska

Prop. 1981/82:48 85

risker
inte primärt är en brist i informationsledet utan snarare är en allmän kunskapsbrist
avseende de svårbedömda risker som den snabbt växande kemisk-tekniska industrin
har i sitt släptåg. Många av de angivna uppgifterna för TOXIT synes vara av sädan
natur att de därför i första hand borde vara en angelägenhet för näringslivet.

Då
rapporten inte innehåller en utförlig kartläggning av dagens behov av TOXITs
verksamhet, ifrågasätter styrelsen om den statliga satsningen i nuiäget bör
vara sä omfattande som föresläs av MDN. Enligt styrelsen vore det rimligare att
successivt bygga ut eller anpassa den typ av akutinformation om kemiska risker
som lämnas av GIC (giftinformationscentralen). För det kommunala hälso- och
miljövårdsarbetet samt räddningstjänsten vore det därför värdefullt om nya
resurser i första hand kunde lotsas till GIC för akutinformation och till
berörda centrala myndigheter för köp av toxikologisk kunskap via internationella
informationssystem.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) anför: Sammanfattningsvis understryker LRF den stora vikten
av en effektiv information i miljöfrågor. Men en begränsning av
informationsproduktionen mäste ske. Miljödatanämndens förslag är enligt
förbundets mening alltför ambitiöst och kommer mot den bakgrunden att motverka
sitt eget syfte. Information måste vara lättillgänglig. I det avseendet
motsvarar inte utredningens förslag de uppställda kraven.

LRF
understryker vidare nödvändigheten av att ta tillvara och utnyttja

nuvarande kompetens på området i stället för att skapa ett stort fristående

ämbetsverk. Såväl produktkontrollnämndens som giftcentralens nuvaran

de arbetsuppgifter bör följaktligen ligga kvar hos respektive huvudman.

LRF finner också den föreslagna toxikologiska informationstjänsten alltför

ambitiöst upplagd och mindre effektivt organiserad. Slutsatsen måste bli

att LRF avstyrker en stor del av miljödatanämndens förslag och i fortsätt

ningen utförligt utvecklar sina skäl härför.

LRF
delar miljödatanämndens uppfattning om behovet av en utökad toxikologisk informafionsservice
och en förbättrad information om kemiska ämnens och produkters effekter på vår
miljö och på oss själva.

Förbundet
finner dock den föreslagna toxikologiska informationstjäns

ten vara alltför ambitiöst upplagd och mindre effektivt organiserad. LRF

ansluter sig därför i stort sett till den av ledamoten Björn Eliasson avgivna

reservationen och avstyrker förslaget om en separat organiserad toxikolo

gisk informationstjänst.

En
statlig myndighet bör ej ge allmän nyhetsservice, eftersom detta lätt skulle
kunna leda till ett överutbud av ovidkommande informafion, för vilken det inte
finns någon effekfiv efterfrågan och som därför blir underut-nyttjad, dvs.
producerad mer eller mindre i onödan.

Dessutom
måste, oavsett hur nyhetsservicen är organiserad, arbetarskyddsstyrelsen,
livsmedelsverket m.fl. tänkbara avnämare själva följa den vetenskapliga
utvecklingen pä sina respektive områden. Det är inte

Prop. 1981/82:48 86

möjligt
att låta en servicebyrå svara för den bevakning som de själva mäste utföra för
att följa med i utvecklingen. All erfarenhet frän såväl forskning som praktiskt
verksamhet visar att endast den som skall använda uppgifterna kan bedöma
vilken information som är relevant.

För
den av miljödatanämnden föreslagna specifika sammanställningsservicen synes ej
behov föreligga. Sammanställningarna bör liksom nyhetsbevakningen utföras av dem
som använder och har behov av uppgifterna.

Miljöförbundet
anför: Det förslag som presenteras av miljödatanämnden om en toxikologisk informafionstjänst
i den form utredningen föreslär speglar en inställning som miljöförbundet menar
är alltför passiv och defensiv. I stället för att i grunden angripa problemen
med den snabbt ökande användningen av kemiska ämnen, så föreslås ett organ som
såvitt vi kan se kommer att legitimera en fortsatt snabb ökning av kemiska ämnen.
Förslaget skulle i och för sig leda till ökade resurser för riskutvärdering,
men miljöförbundet har en rad invändningar mot, och frågetecken kring, detta
sätt att angripa problemen.

Det
är riktigt som utredningen konstaterar att verksamheten pä detta område idag är
spridd på en rad olika myndigheter, verk och institutioner. Detta ger en oklar
uppfattning om vart man kan vända sig med frågor i olika ärenden. Ett centralt
organ behövs därför för att kunna svara på olika frågor och ge service och
upplysningar på det toxikologiska området. Enligt miljöförbundets mening kan
dock detta åstadkommas genom förstärkningar eller omorganisationer av idag
befintliga organ t. ex. produktkontrollnämnden och giftinformationscentralen.
Därmed kan idag befintliga resurser pä området tas tillvara på bästa sätt till
allmänhetens hjälp.

Att
skapa en ny stor (omkring 50 personer redan i starten) statlig myn

dighet och satsa de ekonomiska resurser som krävs för detta är enligt vår

mening en felaktig principiell väg. Denna stora satsning bör i stället göras

pä att avsevärt förstärka idag befintliga kontrollerande myndigheter på

detta område, och pä att snabbt upprätta en plan för systematisk minsk

ning av giftanvändningen i hela samhället.

Enligt
miljöförbundets mening måste, som tidigare framhållits, samhällets förstahandsuppgift
vara att angripa den snabbt ökande användningen av kemiska ämnen. 1 en besväriig
samhällsekonomisk situation bör då resurserna i första hand satsas på en sådan oftensiv
och aktiv linje och inte koncentreras pä en ny statlig myndighet med uppgift
att granska, utvärdera och upplysa om ämnen som redan är på väg eller i värsta
fall redan finns pä marknaden. En myndighet som snabbt riskerar att drunkna i
mängden av ärenden och sin egen administration.

Ett
första steg pä en mera offensiv väg att angripa dessa problem är enligt vår
mening att ta nödvändiga politiska beslut och satsa erforderliga ekonomiska
resurser för att snabbt minska på användningen av gamla och nya kemiska ämnen
med stora risker.

Nya
organ kan därvid behöva tillskapas, men man måste också utnyttja

Prop. 1981/82:48 87

redan
befintliga enheter som t. ex. produktkontrollnämnden, vars kompetens och
resurser omedelbart behöver utökas.

5.3
Motiv för att vänta med beslut om resurssatsningar eller för avstyrkan

Det
finns i huvudsak tvä olika motiv redovisade i sådana remissyttranden, där det
mera klart framgår att vederbörande anser att ett beslut bör anstå eller att
man avstyrker särskilda resurser för toxikologisk informationsservice. Ett
sådant motiv är koppling till frågan om produktkontrollens organisation. En
rad ytterligare synpunkter på just denna fräga har sammanförts i efterföljande
avsnitt 6, där det organisatoriska ansvaret för en toxikologisk
informationsservice behandlas. Det andra huvudmotivet som anges är det rådande
samhällsekonomiska läget. Vissa andra synpunkter framförs också då det gäller
att komma till rätta med kemiska hälso- och miljörisker.

Tekniska
fakidtetens fakultetsnämnd vid Lunds universitet anför: Fakultetsnämnden delar
utredningens uppfattning att användningen av gifter är ett stort problem. Ett
angeläget mäl måste vara att nedbringa användningen av gifter och andra
skadliga ämnen av skilda slag. Fakultetsnämnden vill emellertid ifrågasätta om
den föreslagna toxikologiska informationsservicen är ett effektivt sätt att nä
sådana mål. Fakultetsnämnden anser att andra former bör övervägas och vill peka
på möjligheterna att införa ett strikt ansvar för tillverkare och distributörer
liknande det som gäller för hus- resp. bilägare. Övrig miljöinformationsservice
bör som redan framhållits delas upp på de organ som fär ansvar för motsvarande
verksamhet.

Produktkontrollnämnden
anför: Det är utan tvekan ett betydelsefullt

samhällsproblem som behandlas i den angivna rapporten. Enligt produkt

kontrollnämndens mening är det också en väsentlig förutsättning för en

förbättrad kemikaliekontroll att informationsfrågorna finner en rationell

lösning. Nämnden anser emellertid att denna fråga hör sä nära samman

med frågan om produktkontrollens framtida organisation att det vore

olyckligt om man nu skapade en fristående organisatorisk enhet för infor-

niafionsfrägorna.--

Det
resursbehov som beräknats för TOXIT är 5,8 mkr. budgetåret 1981/ 82 och 7-8 mkr.
per år därefter. Detta är mer än vad som hade beräknats som behövligt tillskott
till produktkontrollen. Med de relativt skissartade modeller som föreligger i
båda fallen är det inte möjligt att göra de nödvändiga prioriteringarna. Produktkontrollnämnden
kan sålunda ej tillstyrka att miljödatanämndens förslag om inrättande av en
särskild toxikologisk informationstjänst nu läggs till grund för beslut.

Konsumentverket
anför: Användningen av kemikalier har ökat kraftigt under senare år med risk
för negativa effekter pä miljön och på människor både som arbetstagare och som
konsumenter. Kunskaperna om dessa

Prop. 1981/82:48 88

negativa
effekter är oftast bristfälliga, vilket skapar oro ute i samhället. Konsumentverket
ser positivt på att försök görs att öka våra kunskaper genom att bygga upp en
toxikologisk informationsservice. Konsumentverket anser det emellertid
anmärkningsvärt att miljödatanämnden inte samordnat sitt arbete med produktkontrollorganisationsutredningen.
Denna brist på samordning bör enligt konsumentverkets mening leda till att rapporten
inte läggs till grund för åtgärder. Produktkontrollens framtida organisation
är ännu oklar. Konsumentverket anser att frågan om toxikologisk informationsservice
bör lösas i anslutning till att beslut fattas om produktkontrollens
organisation. Det kan inte anses rimligt att satsa stora resurser och
toxikologisk sakkunskap på en oberoende toxikologisk informationsservice så
länge som produktkontrollen har alltför knappa resurser.

Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU) anför: Allmänt kan sägas att SLU instämmer i
miljödatanämndens förslag att, efter att ha fullgjort sin uppgift att utveckla
miljövårdens informationssystem, överföra sina nuvarande arbetsuppgifter på
andra organ medan vi avstyrker förslaget att i rådande ekonomiska krisläge
bygga upp ett nytt organ till en kostnad som vida överstiger vad
miljödatanämnden kostat.

Toxikologisk
informationstjänst som ger snabb frägeservice, sökning och sammanställning av
litteraturdata samt hänvisningsservice är naturligtvis alltid angeläget. Den
föreslagna organisationen, liksom dess målsättning, är enligt SLU alltför
ambitiöst tilltagen och kostnaderna mycket höga. Det råder stor brist på
experter inom toxikologi, varför en satsning på mera utbildning och forskning
inom området synes mer angelägen. Risken för en ökad byråkratisering förefaller
vidare uppenbar och det måste anses som en allvarlig brist att man i
utredningen ej diskuterat i vilken mån redan befintliga organ skulle kunna
utnyttjas för verksamheten.

Sveriges
industriförbund anför: Industriförbundet är mycket tveksamt till denna senare
del av nämndens förslag. Förbundet anser för det första, att uppbyggnaden av en
sammanhållen toxikologisk kompetens måste ses i samband med den ännu inte avgjorda
frågan om produktkontrollens organisation.

Eftersom
produktkontrollarbetet har ett akut behov av toxikologisk kunskap, och
tillgången på kvalificerade toxikologer här i landet - liksom för övrigt också
utomlands - är mycket begränsad, måste en avvägning göras mellan de nämnda
akuta behoven och den mera långsiktiga verksamhet som uppbyggnaden av TOXIT
innebär.

För
det andra menar Förbundet, att det i rådande statsfinansiella läge även från
ekonomisk synpunkt måste göras en prioritering mellan behoven hos två
verksamheter inom i stort sett samma område men med något olika inriktning
beträffande såväl tidsaspekten som avnämare av de producerade tjänsterna. Frän
Förbundets synpunkt utfaller avvägningen från båda de nämnda utgångspunkterna till
förmän för en viss begränsad förstärkning av produktkontrollverksamheten.

Prop. 1981/82:48 89

Vad
gäller uppläggningen av TOXIT enligt miljödatanämndens förslag har Förbundet
invändningar både mot organisationens storlek och vissa av de tilltänkta
uppgifterna. Vi anser det orealistiskt att räkna med den personalstyrka på
nästan femtio personer för en verksamhet, vars omfattning idag endast kan uppskattas
mycket grovt. Vi finner det inte motiverat att TOXIT skall upprätta
substansregister eftersom produktkontrollbyrån sysslar med ett projekt på
området.

Industriförbundet
är medvetet om behovet av informationsservice inom det aktuella området. Dess
utformning och anknytning kan enligt vår mening dock bedömas först när produktkontrollorganisationen
är klar.

Såsom
framhållits ovan är tillgången till utbildade toxikologer i Sverige mycket
begränsad, vilket snart kan visa sig vara ett allvarligt hinder för såväl
näringslivet som de miljöansvariga myndigheterna. Industriförbundet
tillstyrker därför förslaget att utbildningen inom detta området snarast
förstärks. Lämplig utbildningsuppläggning bör troligen bli föremål för en mindre
utredning.

Sammanfattningsvis
tillstyrker Industriförbundet att miljödatanämnden läggs ned vid halvårsskiftet
1981; att utbildningen inom området toxikologi snarast ses över och förstärks.
Industriförbundet avstyrker att det i rådande statsfinansiella läge nyskapas
en statlig organisation med cirka femtio tjänster; att en toxikologisk
informationstjänst inrättas innan produktkontrollens resursbehov är
tillgodosedda.

Sveriges
naturvetarförbund, med instämmande av SACOISR anför: En starkt bidragande
faktor till att tillverkare, importörer m. fl. verkligen ska ta initiativ till
en riskvärdering av sina produkter är att tillsynen av hälso-och miljöfarliga
varor fungerar tillfredsställande. Detta är inte fallet i dag. De ytterligare
resurser som staten har möjlighet att satsa på produktkontrollverksamhet bör i
stället till stor del satsas på att förbättra tillsynen av hälso- och
miljöfarliga varor.

För
att kunna bedöma en produkt är det nödvändigt att ha en god kännedom om
hanteringen av densamma. Det är därför bäst om sakkunskap beträffande hälso-
och miljöeffekter byggs upp vid de ansvariga företagen. Detta kommer att leda till
ett ökat antal arbetstillfällen för kemister och toxikologer.

Idag
saknas ofta all kunskap om hälso- och miljöeffekter hos t. ex. de företag som
importerar och försäljer kemiska produkter. En förutsättning är återigen att en
press sätts på dessa företag genom en fungerande tillsyn. Genom en sådan press
stimuleras också efterfrågan på kommersiellt arbetande konsultföretag vilket
innebär mindre behov av statliga initiativ.

Frågan
om en toxikologisk informationsservice hänger intimt samman med
produktkontroll. I betänkandet om produktkontrollutredningens framtida
organisation föresläs att ett nytt pruduktkontrollverk bildas men med mycket
begränsad ökning av tillgängliga resurser.

Prop. 1981/82:48 90

Mot
bakgrund av detta synes förslaget att bilda en ny statlig organisation med ett
femtiotal tjänster helt orealistiskt. Att denna organisation efter en relativt
kort tid skulle kunna bli självbärande torde vara en alltför optimistisk
beräkning.

Plast-
och Kemikalieleverantörers Förening (PKL) anför: Vi har i ett annat remissvar
rörande produktkontrollens organisafion pekat på vårt stora beroende av
internationell information inom detta område. Vi har också pekat pä behovet av harmonisering
av svenska lagar och regler på området. Vidare har behovet av praktiska
vägledningar till bl. a. näringslivet rörande vilka underlag och bedömningar
som skall göras berörts. I avsaknad av dessa bassystem är det mycket svårt, för
att inte säga omöjligt, att bedöma vilka behov på detta område som föreligger.
I nu remitterade förslag har man ambitiöst listat mängder av mer eller mindre
klart uttalade önskemål och behov. Men om dessa i realiteten kommer att behövas
i näringslivet vet vi inte förrän vi fär klara kravspecifikationer.

Vi
har också i skilda sammanhang pekat på den resurssplittring som idag föreligger
på detta område. Motsvarande uppgifter som nu föresläs görs redan, bl.a. på
arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollbyrån. Vidare finns frägecentraler,
bl. a. giftinformationscentralen och biomedicinska dokumentationscentralen på
Karolinska institutet. Dessa två sistnämnda institutioner bör kunna utgöra ett
embryo till en mer utbyggd informationsservice om sådan erfordras och
efterfrågas. Dessa båda institutioner kan också vartefter behoven ökar utöka
sin verksamhet successivt. Att nu starta ytterligare en instituUon på området,
som under uppbyggnadsskedet skulle besättas med ca femtiotalet tjänster, är
enligt PKL:s uppfattning synnerligen oekonomiskt och som tidigare nämnts bör
produktkontrollen systematiseras och effektiviseras innan man över huvud tar
ställning till behovet av en ny statlig myndighet.

Sveriges
Kemiska Industrikontor anför: En bedömning av behovet av toxikologisk informafionsservice
när det gäller kemisk industri har till utredningen redovisats av Kemikontorets
toxikolog, docent Jörgen Bäckström. Sammanfattningsvis anför han att det i
dagsläget torde föreligga ett tämligen begränsat "konkretiserat"
behov av en sådan informationsservice. Detta behov beräknas dock komma att
öka.

Enligt
Kemikontorets mening måste frågan om en toxikologisk informationsservice ses i
relafion Ull produktkontrollen. I själva verket hör förestående fråga så nära
samman med frågan om produktkontrollens framtida organisation och verksamhet,
att det vore olyckligt om man nu skapade en fristående organisatorisk enhet för
informationsfrågorna.

I
rådande samhällsekonomiska läge måste vidare en strikt prioritering ske av
olika insatser även på området för hälso- och miljöfarliga varor. Tillkomsten
av nya institutioner — för vilka eljest goda skäl kan anföras -måste särskilt
noga övervägas.

Kemikontoret
har denna dag yttrat sig över förslag om "Ny produktkon-

Prop. 1981/82:48 91

trollorganisafion"
och har därvid förordat en förstärkning av produktkontrollbyrån med
kvalificerade utrednings- och handläggningsresurser.

Det
är enligt Kemikontorets mening ostridigt att en prioritering måste ske mellan å
ena sidan en förstärkning av produktkontrollbyrån och å andra sidan tillkomsten
av TOXIT. Valet är enligt Kemikontorets mening lätt. En förstärkning av produktkontrollbyrån
med den inriktning Kemikontoret angivit i sitt ovan åberopade remissyttrande mäste
här ges klar prioritet.

Sammanfattningsvis
vill Kemikontoret avstyrka att en toxikologisk informationsservice tillskapas
som ett fristående statligt organ; förorda att resurser nu istället läggs pä en
förstärkning av produktkontrollbyrån; förorda att, om informationsservice
likväl till äventyrs skulle tillskapas, den läggs som en serviceenhet knuten
till produktkontrollbyrån.

6
Frågan om organisatoriskt ansvar för toxikologisk informationsservice

I
avsnitten 6.1-6.3 citeras sådana remissyttranden, vari närmare berörts frågan
om de aktuella resurserna för toxikologisk informationsservice bör gå Ull en ny
eller en befinfiig organisation alternativt fördelas pä flera befintliga
organisationer. I avsnitt 6.4 tas upp den särskilda frågan om giftinformationscentralens
organisatoriska ställning.

Miljödatanämndens förslag
innebar kanalisering av tillkommande resurser för en toxikologisk
informationstjänst (TOXIT) till en organisaUon, varvid TOXIT också förutsattes
bli ett fristående organ. De remissorgan som anslufit sig härtill och därvid
utvecklat särskilda synpunkter citeras i avsnitt 6.1.1. Härutöver hänvisas dels
till dem som allmänt anslufit sig till miljödatanämndens förslag beträffande TOXIT
(se särskilt avsnitt 5.1.1 i det föregående), dels. i tillämpliga delar, till
de remissorgan som i övrigt uttalat sig om miljödatanämndens förslag till informationsservice
på miljöområdet (refererade i avsnitt 4) eller som redovisat mera allmänt
formulerade uttalanden om miljödatanämndens förslag i stort (avsnitt 2).

Åtskilliga
remissorgan förordar i stället en anknytning till en befintlig organisation, varvid
olika alternativ anges (avsnitt 6.1.2). Den typ av argument som framförs är
faran för resurssplittring avseende toxikologisk experfis, kontrollmyndighets
ansvar för riskvärdering, behov av närhet fill forskning. Yttrandena har
grupperats med hänsyn till det alternativ som närmast föreslagits av
vederbörande, nämligen anfingen en eventuell anknytning till ett
produktkontrollorgan eller till statens miljömedicinska laboratorium resp. en
utbyggnad av giftinformationscentralen. Slutligen återges här ett par yttranden
enligt vilka man kan tänka sig mer än ett alternafiv. Vissa av de åsyftade
remissorganen efterlyser ytterligare utredning. - En del remissyttranden
innehåller också synpunkter mot anknyt-

Prop. 1981/82:48 92

ning
till viss organisation. Någon särskild gruppering med hänsyn till denna
infallsvinkel har inte gjorts.

Några,
som uttryckligen inte tagit ställning till frågan om fristående organ eller
anknytning till befintlig organisation, har närmare utvecklat detta och citeras
i avsnitt 6.1.3. Man hänvisar där bl.a. till bristande informationsunderlag
eller till utredningar inom angränsande områden.

Ganska
många remissorgan förespråkar att resurserna/ansvaret fördelas på flera
befintliga organisationer i stället för att kanaliseras till en enhet. Dessa
synpunkter återges i avsnitt 6.2. Ett motiv har därvid varit rädsla för dubbelarbete
och mindre effektivt resursutnyttjande. Flera har därvid pekat på bl.a. de
centrala myndigheter som ansvarar för kontrollfunktioner då det gäller kemiska
hälso- och miljörisker. Några har velat hänföra huvuddelen av den service man
förespråkar till en organisation och därvid framfört liknande
anknytningsförslag som redovisats i avsnitt 6.1.2. Gränsen mellan dessa båda
grupper blir härigenom något oskarp.

I
avsnitt 6.3 tillfogas övriga framkomna synpunkter på kanalisering av resurser m.
m.

Det
bör slutligen erinras om att vissa remissorgan, enligt vad som framgått av
föregående avsnitt, uttryckligen angett att de inte tagit ställning i
organisationsfrågan.

6.1
Kanalisering av resurserna för toxikologisk informationstjänst (TOXIT) till en
organisation

6.1.1
TOXIT som ett fristående organ

Rikspolisstyrelsen
anför att en förbättrad toxikologisk informationsservice inte bara kommer att
underlätta polisens och övriga tillsynsmyndigheters verksamhet inom området
utan framför allt kommer att underlätta för industrin och transportörerna att
tillämpa de ofta svåröverskådliga reglerna. Det är därför viktigt att
förverkligandet av miljödatanämndens förslag möjliggör att all
informationsservice inom här akutellt område sammanförs till en enhet. Detta är
av stor betydelse för den som har behov av servicen. Såväl förebyggande som
akut frågeservice bör därför tillgodoses inom den föreslagna organisationen.
Mot den föreslagna informationsservicens organisation, successiva uppbyggnad
och finansiering har styrelsen i princip inget att invända utan vill endast
framhålla det angelägna i att organisationen snarast kommer till stånd.

Televerket
anför: Ur praktisk synpunkt är det enligt televerkets mening fördelaktigt att
en, sammanhållen enhet kan ge alla typer av service inom området toxikologisk
information. Nuvarande giftinformationscentralen bör således ingå i denna
enhet, såsom föreslagits. Som användare av TOXIT:s service ser vi hög kvalitet
samt rimliga väntetider och kostnader som viktiga förutsättningar.

Då
det gäller tillverkares och importörers efterlevnad av lagstiftningen

Prop. 1981/82:48 93

om
hälso- och miljöfarliga varor är enligt televerket kvaliteten idag mycket varierande.
Här bör inräUandet av TOXIT innebära att större krav kan ställas på tillverkare
och importörer i detta avseende. Samtidigt kan det befaras att det blir ännu
svårare än idag för användaren/arbetsgivaren att få tillgång till uppgifter om
en produkts innehall och egenskaper, med hänvisning till att TOXIT har gjort
en riskutvärdering ("Godkänd/granskad av TOXIT"). Användaren/arbetsgivaren
behöver ett sä fullständigt underlag som möjligt frän tillverkaren/importören,
eftersom användarens riskbedömning inbegriper såväl varans innehåll och
egenskaper som det aktuella hanteringssättet - det kan gälla vilken arbetsmetod
och vilka verktyg som skall användas, de yttre användningsförhållandena osv.
Övervägande skäl talar för att TOXIT skall få verksamhetsformen statlig
myndighet, men av nämnda orsak är det samtidigt av största vikt att servicen
marknadsförs så att det klart framgår att det är fråga om en ren
konsultfunktion och inte på något sätt kan uppfattas som en myndighet av
ämbetsverkskaraktär.

Sjöfartsverket
anför: Inom dessa områden har sjöfartsverket gjort erfarenheten, att
tillverkare och arbetsgivare (fartygens ägare) i realiteten söker övervältra
sitt ansvar för säkerheten på myndigheten av vilken begärs olika typer av
förhandsbesked gällande ämnets användning. TOXIT-organisationen kan vara ett
steg att komma tillrätta med detta genom att förstärka resurser för informationstjänst.
Utredningens förväntningar på TOXIT syns emellertid orealistiska. De trots
allt små resurserna kan lätt blockeras av några avnämare med risk för att den
information som en fillsynsmyndighet kan behöva i ett aktuellt ärende uteblir.
Det vore önskvärt om målen för TOXIT-tjänsten kunde utformas så att det klart framgick
att de sammanfaller med målen för hittillsvarande reformer på arbetsmiljöns
område och att systemet är avsett att operationellt stödja den
ansvarsfördelning som finns mellan tillverkare, arbetsgivare, myndigheter och
andra i arbetsmiljölagsfiftningen.

Länsstyrelsen
i Uppsala län anför: Länsstyrelsen ställer sig positiv till den föreslagna
organisationen för uppbyggnad av TOXIT.

Svenska
naturskyddsföreningen anför: Vad gäller den organisatoriska uppbyggnaden och TOXIT:s
ställning i förhällande till andra myndigheter och institutioner vill
föreningen i likhet med miljödatanämnden framhålla den nya tjänstens
servicekaraktär. Enligt föreningens mening är det viktigt att TOXIT även av
allmänhet, näringsliv m. m. uppfattas som ett serviceorgan och inte som en
tillständs- eller tillsynsmyndighet. Av detta skäl vore det olyckligt om
informationstjänsten organisatoriskt kom att ingå i någon existerande
tillstånds- eller tillsynsmyndighet. En självständig och till största delen avgiftsfinansierad
stiftelse borde ge den bästa garantin för att tjänsten kommer att uppfattas på
ett riktigt sätt. Föreningen förordar att TOXIT ges denna organisatoriska form.
Om det - som miljödatanämnden antyder i sin rapport - finns praktiska fördelar
med att låta TOXIT vara en myndighet under uppbyggnadsperioden vill föreningen
inte motsätta sig

Prop. 1981/82:48 94

denna
lösning men anser att planeringen i sä fall redan från början bör inriktas mot
en senare ombildning av TOXIT till stiftelse.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet skriver: Vi stöder utredningens uppfattning
att TOXIT inte bör samordnas med Statens miljömedicinska laboratorium eller Produktkontrollnämnden.

6.1.2
Anknytning till befintlig organisation soni då blir huvudman för

verksamheten

Eventuell anknytning till
ett produktkontrollorgan

Fiskeristyrelsen
hänvisar beträffande den organisatoriska hemvisten för TOXIT till ett yttrande
som styrelsen avgivit beträffande förslaget till ny organisation för
produktkontrollen (Ds Jo 1980:4). I detta yttrande anför fiskeristyrelsen att
man bör överväga de fördelar som skulle kunna ernås vid en organistorisk samhörighet
mellan produktkontrollverksamheten och den toxikologiska informationstjänsten, TOXIT,
som föreslagits i miljödatanämndens rapport (Bättre miljöinformation, SOU
1980: 24).

Statens
jordbruksnämnd anför: Statens jordbruksnämnd har samfidigt med detta ärende
avgett yttrande beträffande betänkande av kommittén för översyn av
produktkontrollens organisation (Ds Jo 1980:4). Kommittén har bl.a. föreslagit
inrättande av ett fristående produktkontrollverk och understrukit behov av
toxikologiskt utbildad personal och toxikologiska laboratorieresurser.
Jordbruksnämnden ifrågasätter om inte de uppgifter som föreslås ligga pä TOXIT
resp. produktkontrollverket borde kunna sammanföras. 1 vart fall torde en viss
samordnande överarbetning böra ske av de förslag som har lagts fram i de båda betänkandena.

Konsumentverket
anför: Tillgången på toxikologisk sakkunskap är knapp. Man mäste därför noga
överväga hur man bäst skall hushälla med

denna
begränsade resurs. Konsumentverket anser för sin del i

likhet
med reservanten att en anknytning till produktkontrollorganisationen skulle
kunna innebära flera fördelar, bl. a. när det gäller att utnyttja toxikologisk
sakkunskap. En sådan anknytning skulle inte behöva medföra en förändring i den
ansvarsfördelning som enligt gällande lagstiftning föreligger mellan
myndigheterna och näringslivet.

Styrelsen
för arbetarskyddsfonden, som biträder uppfattningen om sammanhållna resurser
för informationsservice, anför därefter följande: I fråga om hur den nya enheten
skall organiseras har i utredningen diskuterats flera alternativ, bl. a. med
möjligheter att anknyta enheten till någon befintlig verksamhet. På denna
punkt bör utredningens förslag, enligt styrelsens mening, samordnas med det
förslag till en ny organisation för produktkontroll, som nyligen framlagts.
Hänsyn bör även tas, vad gäller både verksamhetens inriktning och
organisation, till de förslag som kan föväntas av den pågående utredningen om
information rörande risker i arbetsmiljön.

Statens
brandnåmnd anför: Brandnämnden ställer sig främmande till förslaget att inrätta
en ny myndighet för den toxikologiska informations-

Prop. 1981/82:48 95

servicen.
Enligt nämndens mening kan denna skötas av den myndighet som har ansvar för
produktkontrollen.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län skriver att det är viktigt att det tillskapas ett centralt
samordnande organ för informationsservice på området hälso-och miljöfarliga
varor, men avstyrker förslaget att TOXIT skall fungera som en fristående
statlig servicemyndighet och hänvisar därvid till länsstyrelsens yttrande över
remissen "Ny produktkontrollorganisation". TOXIT bör sålunda komma till
stånd vad gäller innehållet, men bör ingå i det föreslagna centrala produktkontrollorganet.

Kooperativa
förbundet (KF) anser att den toxikologiska informationstjänsten bör kopplas
ull det centrala produktkontrollorganet. Som motivering härför anförs
följande: KF ställer sig tveksam till riskutvärderingsservice i den form som
den föreslås utformas i utredningen. Det är ytterligt svårt att göra en
riskbedömning och bedömningen blir mycket beroende av den person som gör
bedömningen.

Det
slutliga avgörandet blir enligt KF slutligen ändå användarens eller tillsynsmyndighetens.
Tillgången på toxikologisk expertis inom landet är också så begränsad att en
splittring av resurser till flera myndigheter för riskbedömning vore olycklig.
Att bygga upp en resurs i form av en produktkontrollorganisation enligt
förslaget i "Ny produktkontrollorganisation". Ds Jo 1980:4, synes
vara det mest ändamålsenliga. Att koppla informationsverksamheten, inklusive
riskutvärdering, till en tillsynsmyndighet bör inte innebära alltför stora
olägenheter.

Sveriges
Kemiska Induslrikontor anför: Om TOXIT likväl anses böra tillskapas, finner
Kemikontoret att övervägande skäl talar för att det inrättas som en
serviceenhet, knuten till produktkontrollbyrån. Några bärande skäl häremot anföres
ej i utredningen. Däremot finns - som också framgår av bilagan - goda skäl för
en dylik administrafiv anknytning.

Kommerskollegium
konstaterar att förslaget om inrättande av en ny myndighetsorganisation,
"Toxikologisk informationstjänst", och dess förutsedda funktioner
avseende bl. a. insamlande av data och riskutvärderingsservice har nära
anknytning till det förslag om ny produktkontrollorganisation (Ds Jo 1980:4)
varom kollegiet 1980-10-15 (dnr 424) avgivit yttrande till
jordbruksdepartementet. I nämnda yttrande förordar kollegiet att produktkontrollen
i första hand bör förbättras inom ramen för nuvarande organisation - under
förutsättning av vissa smärre modifieringar - och att produktkontrollnämndens
samordnande ansvar ytterligare markeras. Bland de skäl som anförs mot
inrättandet av ett produktkontrollverk namnes särskilt bristen pä toxikologisk
expertis. Detta skäl kan enligt kollegiet också anföras mot inrättandet av en
toxikologisk informationstjänst som med de föreslagna funktionerna måste ha
tillgäng till egen toxikologisk expertis. Enligt kollegiets mening förefaller
det lämpligt att om produktkontrollnämnden åläggs ett vidgat samordningsansvar,
detta

Prop.
1981/82:48 96

även
omfattar toxikologisk information och därmed också giftinformationscentralens
verksamhet.

Vad
gäller frågan om insamling, information och samordning av miljödata finner
kollegiet följande. Det torde fä anses som ett allmänt intresse också från de
handelspolitiska utgångspunkter kollegiet närmast har att beakta att det i
Sverige finns tillgång till tillförlitlig och samordnad information om
svenska, utländska och internationella regler m. m., såväl på det toxikologiska
området som på miljövårdsområdet i allmänhet. Kollegiet har således inget att
erinra mot att den miljöinformation som idag insamlas/ finns tillgänglig på
olika håll blir föremål för särskilda samordningsåtgärder. Detta bör enligt
kollegiet kunna åstadkommas genom vederbörlig samordning mellan redan
befintliga instanser. Det synes därför enligt kollegiet knappast av behov
påkallat att inrätta en särskild myndighet för information och sammanställning
av ifrågavarande data (litteratur-, nyhets-, hänvisnings- och
sammanställningsservice enligt rapporten).

Eventuell
anknytning till statens miljömedicinska laboratorium

Länsläkarorganisationen
i Norrbottens län anför: Till frågan om värden tänkta toxikologiska
informationstjänsten organisatoriskt bör vara inlemmad talar enligt länsläkarorganisationens
uppfattning vägande skäl för en direkt koppling Ull eller inordning i det
nybildade miljömedicinska laboratoriet, SML. En sädan ordning vore kanske
riktigast kom till stånd redan från inledningsskedet.

Statens miljömedicinska
laboratorium (SML) anför: Sverige är ett litet

land och toxikologi är ett ämne som vpirit eftersatt i utbildningsväsendet.

F.n. pågår en utredning om toxikologutbildningen. I utredningen om mil

jöinformation återkommer man upprepade gånger till den knapphändiga

tillgängen på toxikologisk expertis. Inrättandet av en rad statliga myndig

heter med egna toxikologiska laboratorier och/eller riskutvärderingsfunk-

tioner (socialstyrelsens läkemedelsavdelning, arbetarskyddsstyrelsen, sta

tens livsmedelsverk, produktkontrollbyrån), har redan nu tagit de toxiko

logiska resurserna i landet i anspråk utan att någon föregående eller paral

lell satsning på toxikologisk utbildning skett (vi har endast 2 mindre toxiko

logiska högskoleinstitutioner i landet, bägge väsentligen forskningsan-

slagsfinansierade och med begränsad utbildningskapacitet). Utredningen

har också själv i sitt bakgrundsmaterial redovisat den begränsade utbild

ningssituationen. SML ställer sig redan av detta skäl tveksam till inrättan

det av en ny institution. Det förefaller mot bakgrund av den nuvarande

splittrade situationen och de otillräckliga utbildningsresurserna som helt

orimligt att inrätta ytterligare en enskild organisation utan direkt anknyt

ning till redan existerande organisationer.

Som
framhållits av redan lämnade redovisning är det orimligt att i dagsläget (brist
pä toxikologer fr. a.) lägga TOXIT som en självständig organisation samt att
skapa en egen administrativ apparat. SML anser

Prop.
1981/82:48 97

därför att det tvåstegsförfarande som föreslås i
utredningen, dvs. först inrättande av ett fristående TOXIT och efter 5-6 år en
utvärdering och ananlys av lämpligheten av anknytning till andra organisafioner,
är helt olämpligt. SML föreslår därför att man redan initialt utgår från att TOXIT,
med arbetsuppgifter begränsade enligt ovan och en personstorlek anpassad till
dessa uppgifter, inordnas i en befinfiig organisation. Många skäl talar för att
SML skulle kunna vara en lämplig lokalisation. Av SML:s instruktion framgår
också att laboratoriet har som en viktig arbetsuppgift att samla och sprida
information inom det miljömedicinska området. På sikt bör dä också SML kunna
ges resurser för att möta de behov av riskvärdering som vi tills vidare ansett
bör anstå inom ramen för TOXITs arbetsområde. Ett samarbete bör här komma fill
stånd med WHO/UNEP International Programme on Chemical Safety. SML anser att
organisationskommittén bör få i uppdrag att närmare utreda hur en anknytning
till SML praktiskt kan ske samt att utreda hur samordning med de resurser som
finnes vid MIC/KI (medicinska informationscentralen vid Karolinska institutets
bibliotek) och GIC (giftinformationscentralen) i sä fall skall ske. Hänsyn
måste därvid tas till att såväl SML som MIC /Kl och GIC har en väsentligen
medicinsk inriktning. Slufiigen konstaterar SML att instruktionerna till organisafionskommittén
behöver ändras med hänsyn till ovan föreslagna justeringar.

Statskontoret anför: Statskontoret delar miljödatanämndens
åsikt att ett antal uppgifter som rör toxikologisk informationsservice bör
samordnas. I samband med en tidigare utredning rörande samordning av
informationsbehandling vid akuta förgiftnihgsfall har statskontoret framhållit
att Sverige till en enda jourorganisation bör samla resurserna för rådgivning
vid akuta förgiftningar och vid olyckor som kan leda till förgiftning. Statskontoret
har fortfarande denna uppfattning. Jourorganisationen bör självfallet bygga på
giftinformationscentralens organisation och informationssystem. Statskontoret avstyrker
att TOXIT inrättas såsom en ny myndighet. De uppgifter rörande toxikologisk
informationsservice som miljödatanämnden har hänfört fill TOXIT bör emellertid
även enligt statskontorets mening samlas till en organisation. SML bör få i
uppdrag att bygga ut sina resurser för toxikologisk informationsservice med
hänsyn till de behov som redovisas.

Medicinska fakultetsnämnden vid Lunds universitet anför:
Enligt medicinska fakultetsnämndens mening bör man överväga att uppdra ät det
nya statens miljömedicinska laboratorium (SML) att i samarbete med arbetarskyddsstyrelsen
och livsmedelsverket utveckla toxikologisk informa tionstjänst. Utbyggnaden bör
ej ske snabbare än tillgången på expertis tillåter.

Statens planverk anför: Planverket har inget att erinra
mot de av miljödatanämnden föreslagna åtgärderna annat än vad gäller
placeringen av den toxikologiska informationsservicen, vilken planverket anser
vara av stor 7 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 48

Prop.
1981/82:48 98

betydelse för såväl myndigheter som andra intressenter.
Planverket förordar att informationsservicen som en relativt självständig
enhet knyts till statens miljömedicinska laboratorium.

Planverket anför vidare att när det gäller information
till allmänheten om ämnen som berör flera sektorer, t.ex. asbest och kadmium,
synes det mindre lämpligt att sektormyndigheterna var för sig ger sådan
information. Planverket förordar därför att denna samordnas genom eller
utarbetas av den toxikologiska informationsservicen.

Medicinska forskningsrådet (MFR) anför: Det finns inte
enligt MFRs uppfattning, någon anledning att tillföra den offentliga sektorn
ytterligare ett ämbetsverk. TOXIT bör i stället med tanke på dess framtida
uppgifter garanteras en nära kontakt med forskningen. MFR förordar därför att TOXIT
och statens miljömedicinska laboratorium (SML) redan nu samordnar sin
verksamhet. Det faller sig dä naturligt att även gifunformationscentralen (GIC)
inlemmas och att organisationen framför allt samarbetar med Medicinska
informationscentralen (MIC) vid Karolinska institutet.

Länsstyrelsen i Hallands län menar att en sammanslagning
med SML tycks innebära sådana fördelar att den bör övervägas ytterligare.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) anför: Det finns inte
enligt IVAs uppfattning någon anledning att tillföra den offentliga sektorn
ytterligare ett ämbetsverk. TOXIT bör i stället med tanke på dess framtida
uppgifter garanteras en nära kontakt med forskningen. IVA förordar därför att TOXIT
och statens miljömedicinska laboratorium (SML) redan nu samordnar sin
verksamhet. Det faller sig dä naturligt att även giftinformationscentralen (GIC)
inlemmas och att organisafionen samarbetar med Medicinska
informationscentralen (MIC).

Agrifack. med instämmande av SACO/SR. anför: Utredningen
härföre-slagit fyra olika anknytningsalternativ för den nya organisationen (GIC,
MIC, SML och produktkontrollnämnden, PKN). Inget av dessa alternativ äger en
helt naturlig anslutningsyta. Miljödatanämnden har själv anfört invändningar
mot produktkontrollnämnden p.g.a. kopplingen till vissa intressegrupper. Av de
övriga föreslagna parterna syns som om SML med en bredare ämnesinriktning vara
den part som vore att föredra, speciellt om hela den målsättning som
miljödatanämnden föreslär genomförs.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) anför: En hämmande
faktor för att tillfredsställa behovet av toxikologisk information är bristen
på erfarna toxikologer. Denna brist kommer att kvarstå inom överskådlig tid då
efterfrågan på kunniga toxikologer ökar snabbare än utbudet. De knappa resurser
som finns på området mäste därför samordnas i stället för att splittras. Det
kan i detta sammanhang påpekas att en utredning påbörjats i UHÄ:s regi om det
långsiktiga behovet av toxikologisk utbildning. Vidare bedriver
arbetsmarknadsdepartementet en utredning om information om risker i
arbetsmiljön (INRA). Även den sittande företagshälsovårdsutredningen behandlar
företagshälsovårdens behov inom området. Miljödata-

Prop. 1981/82:48 99

nämnden
bör i sitt fortsatta arbete beakta resultaten frän dessa utredningar.

På ovan angivna grunder
anser föreningen att det inte föreligger något avgörande skäl för att inrätta
en fristående myndighet för toxikologisk informationsservice. Verksamheten bör
i stället samordnas med något av redan befintliga organ på området. För att
servicebehovet bäst skall tillgodoses bör emellertid den toxikologiska
informationen inte knytas till en kontrollerande myndighet. Vid en eventuell
samordning med ett tillsynsorgan kan den toxikologiska informationstjänsten
komma att uppfattas av avnämarna mer som en uppsikts- och kontrollfunktion än
som ett neutralt serviceorgan. För företag som har behov av toxikologisk
information skulle en sädan organisationsform utgöra en starkt begränsande
faktor av utnyttjandegraden.

En
samordning av nuvarande miljödatanämndens verksamhet bör enligt föreningen i
stället ske med andra informationsorgan inom det toxikologiska området. Dessa
bör vara fristående från tillsynsfunktioner. Samordning med verksamheten vid
giftinformationscentralen (GIC) är i stället naturlig. Det bör emellertid också
prövas att anknyta den toxikologiska informationen till statens miljömedicinska
laboratorium (SML). Fördelarna med att välja en organisationsform där den
toxikologiska informationen inordnas som en del i SMLs verksamhet är uppenbara
och bör därför utredas vidare. I SML finns såväl toxikologisk som
epidemiologisk expertis både inom det omgivningshygieniska området och inom
arbetsmiljön. Genom att förlägga den toxikologiska informationstjänsten till SML
finns också goda möjligheter för informationshandläggarna att förbättra sin
kompetens. Närkontakt med aktiva forskare inom aktuella områden är en bättre
lösning ur utbildningssynpunkt än ett system med utplacering av forskningsassistenter
vid olika fackmyndigheter.

Medicinska
informationscentralen (MIC) vid Karolinska institutet är enligt föreningen
ytterligare en tänkbar samarbetspartner, där bl.a. resurser finns för
kvalificerad toxikologisk datorsökning. Även ur geografisk synpunkt finns
starka skäl för en samordning med och utbyggnad av den toxikologiska
informationen vid GIC, SML och MIC.

Eventuell
utbyggnad av giftinformationscentralen

Landstingsförbundet
anför: Landstingsförbundets styrelse ställer sig avvisande till inrättandet av
en toxikologisk informationstjänst med status av statlig myndighet. En
förbättring av den toxikologiska informationen borde kunna ske genom en
förstärkning av befinfiig verksamhet, dvs. i första hand
giftinformationscentralen.

Miljöförbundet
anför: De uppgifter som en toxikologisk informationstjänst skall klara kan
enligt vår mening lösas så att giftinformationscentralen eller annat lämpligt befinfiigt
organ, ges ökade resurser och befogenheter. En sådan lösning bör ocksä leda
till ett snabbare resultat jämfört

Prop. 1981/82:48 100

med
att bygga upp en ny myndighet med allt vad det innebär av tröghet i starten. Vi
vill avslutningsvis framhålla att det hade varit en fördel om utredningen mera
utförligt belyst alternativa möjligheter till den lösning som utredningen föroidar.

Flera
alternativa anknytningsmöjligheter

Matematisk-naturvetenskapliga
fakidtetsnämnden vid Lunds universitet anför: Fakultetsnämnden har i ett
tidigare yttrande (1977 II 23, Dnr 2812/ 77 VI Ä)
funnit det angeläget att en toxikologisk informationstjänst inrättas. Tanken
bakom detta ställningstagande var att en förstärkning av tillgängliga resurser
kombinerat med vissa samordningssträvanden inom miljöinformationsområdet borde
utgöra tillräcklig grund för den nya enheten. Inrättandet av en ny statlig
myndighet om 50 tjänster och en årsbudget på 6-8 milj. kr. finner dock
fakultetsnämnden vara tveksamt till formen, oroande med avseende på föreslagen
forskningsanknytning samt som helhet föga rationellt. I rapporten betonas att
den nya organisationen skall byggas upp i samarbete med giftinformationscentralen.
Däremot avvisas ett närmande till produktkontrollnämnden, medan
anknytningsformerna till det blivande statens miljömedicinska laboratoriet (SML)
lämnas öppna. Dock anses att alternativet med anknytning till SML bör anstå till
den driftsöversyn som föreslås göras 5 å 6 år efter driftstart av TOXIT. Vad
beträffar ev. anknytning av TOXIT till SML anser fakultetsnämnden att den
frågan måste prövas innan TOXIT startar upp. Vid senare driftsöversyn kommer
det erfarenhetsmässigt att visa sig, att den föreslagna organisationen stelnat
till och funnit en profil som ej utan besvär kan infogas i någon annan
organisation. Eftersom den föreslagna nya myndighetens huvudsakliga
arbetsområde blir att göra kvalificerade riskutvärderingar av olika ämnen och
produkter, bör prövas om inte en förstärkning av produktkontrollnämnden i
stället vore mer rationell. Riskutvärdering utförs ju redan nu inom produktkontrollnämnden,
vars organisation och arbetsformer f. ö. är föremål för utredning. Beslut bör
ej tas i frågan förrän denna senare utredning har presenterat sitt betänkande.
Över huvud taget bör arbetsuppgifterna och ansvarsfördelningen mellan TOXIT och
produktkontrollnämnden penetreras grundligare än som gjorts i föreliggande rapport.

Betydelsen
av samverkan med andra organisationer betonas enligt fakultetsnämnden i
rapporten på flera ställen. Vad gäller all informationsförmedling blir ett av
de viktigaste anknytningsstegen insamlandet och förvarandet av data, dvs.
biblioteksfunktionen. På detta område föreslås dock ingen samverkan: rapporten
anser att kopplingen till bibliotek f.n. inte är aktuell. För att kunna ge
service krävs ett väl utbyggt bibliotek med bl. a. databaser, vilket således
måste byggas upp inom ramen för den nya myndigheten. Fakultetsnämnden anser
att frågan ang. anknytning till existerande bibliotek ytteriigare bör prövas
innan ett nytt bibliotek inom miljöin-

Prop.
1981/82:48 101

formationsområdet etableras. Avslutningsvis framhåller
fakultetsnämnden att skapandet av en ny statlig myndighet inom
miljöinformationsområdet bör ske pä grunderna av och med utnyttjande av redan fillgängliga
resurser. Giffinformationscentralen är en sådan. Karolinska biblioteket en
annan. Det förefaller dessutom vara rationellt att bedöma den planerade
verksamheten när produktkontrollnämndens framtida organisaUon har presenterats.

Därutöver anser fakultetsnämnden att en toxikologisk
informationstjänst förmodligen med fördel kan inrangeras under det blivande SML.

Koncessionsnämnden för miljöskydd anför:
Koncessionsnämnden vill ifrågasätta om inte det föreslagna organet Toxikologisk
informationstjänst (TOXIT) organisatoriskt bör knytas till annat statligt organ
eller annan statlig myndighet. Därigenom bör - administrativt och kostnadsmässigt
-fördelar kunna vinnas i förhällande till den föreslagna ordningen.

6.1.3 Såväl fristående organ som anknytning diskuteras

Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning
(DFI) anför: Ansvaret för denna information bör läggas pä en särskild instans.
Enligt DFIs mening har man dock inte tillräckligt klarlagt frågan om detta bör
vara en fristående organisation eller om uppgiften bör läggas pä någon
befintlig instans. DFI vill påpeka att många undersökningar och praktiska
försök har visat på att allmänna informationsorganisationer blir föga
utnyttjade och att de informationssökande helst vänder sig till inom deras
sakområde redan kända och utnyttjade informationskällor. En ny organisation kan
också ofta bli dyrare än en påbyggnad på redan existerande organisationer. DFI
förordar därför att frågan om den nya organisationen bör belysas ytteriigare i
den tänkta organisationskommittén. Därvid bör såväl alternativet med en
fristående organisation som alternativet med en anknytning till en befintlig
instans övervägas. DFI vill när det gäller befintliga instanser särskilt peka
på möjligheten att anknyta till Karolinska sjukhuset och Karolinska institutet
med Medicinska informationscentralen. Här bör också prövas möjligheten att
förlägga informationstjänsten till Uppsala i anslutning till verksamhet vid
universitetet i Uppsala resp. Sveriges lantbruksuniversitet.

Umeå universitet anför: Till förslaget om en
sammanslagning av TOXIT och GIC med statens miljömedicinska laboratorium (SML)
eller produktkontrollnämnden intar rektorsämbetet en avvaktande attityd, detta
beroende på att SMLs organisation ej passar in på TOXITs eftersträvade oberoende
ställning utan myndighetsanknytning. Då produktkontrollnämndens organisation
är föremål för utredning är det i nuläget inte aktuellt att ta ställning till knytning
till produktkontrollnämnden. Sannolikt blir produktkontrollnämnden en stor avnämare
till TOXIT och av den anledningen kan ett samgående vara positivt.

Prop. 1981/82:48 102

Ett
alternativ till sammanslagning är att TOXIT vidareutvecklar sin egen organisation
och på det sättet kan fortsätta att vara oberoende.

Rektorsämbetet
säger vidare att TOXITs verksamhet enligt förslagen bör ha administrativ
karaktär för att fylla sin funktion som insamlare av aktuell miljöinformation
med tillhörande riskvärdering. För att möjliggöra riskutvärdering förordas att TOXIT
i största möjliga utsträckning lägger ut arbetet pä konsulter inom relevant
kunskapsområde.

Umeå
universitet anför vidare: Utredningen diskuterar geografisk lokalisering av TOXIT.
Då denna typ av verksamhet ej har något behov av speciell geografisk
lokalisering framhåller rektorsämbetet att största regionalpolitiska hänsyn
bör visas vid lokaliseringen. Ämbetet vill framhålla att vid Umeå universitet
bedrivs omfattande epidemiologisk forskning samt experimentell toxikologi med
medicinsk riskutvärdering.

En
kompletterande verksamhet av TOXITs karaktär skulle därför bli ett intressant
tillskott, som väl skulle passa in i den ekologiska miljövårdsin-riktade
forsknings- och utbildningsprofil som kännetecknar värt universitet.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför: Som redan anförts anser styrelsen sig inte kunna ta ställning till
förslaget om organisation för toxikologisk informationsservice innan
produktkontrollens organisation blir klar och med hänsyn till pågående
utredning om information om risker i arbetsmiljön. Sedan denna slutförts bör
det finnas möjlighet att ytterligare överväga om behovet av toxikologisk
informationsservice kan tillgodoses genom utbyggnad av något befintligt organ
med verksamhet inom det toxikologiska området eller om ett nytt fristående
organ bör tillskapas.

Svensk
Förening för Toxikologi (SFT) anför: Frågan om TOXITs organisatoriska
placering bedömer SFT som mindre viktig. Förutom de alternativ som
presenterats i rapporten är det inte omöjligt att tänka sig att den ovan nämnda
utredningen av den toxikologiska forskningen och undervisningsverksamheten kan
leda fram till en organisation som skulle kunna vara lämplig samarbetspartner till
TOXIT. Detta gäller speciellt om någon form av toxikologiskt
testningslaboratorium kommer till stånd.

6.2
Fördelning av resurser för toxikologisk informationsservice på flera befmtliga
organisationer

6.2.1
Specifika synpunkter eller förslag rörande en fördelning

Socialstyrelsen
anför: Socialstyrelsens uppfattning att TOXIT inte bör bildas i enlighet med
miljödatanämndens förslag får inte tolkas så att styrelsen anser att det saknas
behov av bättre miljöinformafion. Detta bör emellertid ske genom att befintliga
organ förstärks. Styrelsen vill i detta sammanhang särskilt fästa
uppmärksamheten på statens miljömedicinska laboratorium (SML). Detta
laboratorium skall enligt sin instruktion (SFS 1980:571)3 §bl.a.

Prop. 1981/82:48 103

-
samverka med och biträda
myndigheter, institutioner och organisationer i syfte att åstadkomma ett
effektivt utnyttjande av de samlade resurserna inom området för laboratoriets
verksamhet

-
genom dokumentations- och
informationsarbete svara för att erfarenheter och rön från egen och andras
forsknings- och utvecklingsverksamhet blir kända och nyttiggjorda

-
biträda centrala
förvaltningsmyndigheter med underlag för anvisningar, råd och riktlinjer samt
med bedömningar i ärenden enligt gällande lagstiftning.

Därav
följer att SML redan har ansvaret för delar av det ansvarsområde för vilket man
nu föreslär inrättande av ett nytt statligt organ.

Socialstyrelsen erinrar om
att miljödatanämnden på sid. 200-203 behandlar anknytningen mellan TOXIT och SML.
Styrelsen kan inte dela de slutsatser som nämnden gjort annat än att TOXIT
föreslagits täcka även ekotoxiska frågor medan SMLs ansvarsområde omfattar
miljömedicinen som kunskapsområde. Styrelsen får vidare framhålla att behov
föreligger av en toxikologisk informationstjänst i huvudsak begränsad Ull
punkterna A och C sid. 129 i nämndens rapport. Denna bör med fördel kunna komma
till stånd genom att SML tilldelas resurser för att driva en sädan service.

Socialstyrelsens
läkemedelsavdelning har i sin verksamhet kontinuerlig kontakt med frågor
rörande läkemedelstoxikologi, dels i samband med handläggningen av
registreringsansökningar, dels vid bearbetningen av biverkningsrapporter, som i
sig kan anses utgöra toxikologisk information. På grund av detta finns stora
resurser i form av personellt kunnande och insamlade data rörande dessa frågor
på avdelningen. Vid avdelningen pågår dessutom för närvarande arbete med att
inkludera insamlade läkemedelstoxikologiska data i dess datoriserade
informationssystem, SWE-DIS (Swedish Drug Information System). Mot bakgrund av
det omfattande arbete rörande läkemedelstoxikologi som bedrivs på
läkemedelsavdelningen ställer sig socialstyrelsen tveksam till utredningens
förslag om att de tillkommande resurserna för toxikologisk informationstjänst
samtliga kanaliseras till en annan enhet.

Även
om TOXIT skulle bildas måste socialstyrelsens läkemedelsavdelning uppehålla
sin information om läkemedelstoxikologi för det egna arbetet. Hur denna
information skall kunna utnyttjas i den föreslagna samordningen berörs ej i
utredningen. En förflyttning av detta material från avdelningen är otänkbar med
hänsyn till de krav som mäste sättas på avdelningens arbete. Samtidigt torde
den nya toxikologiska informationstjänsten för att kunna uppnå optimal
effektivitet behöva få tillgång till läkemedelsavdelningens kunnande.

Socialstyrelsens
förslag är därför att en del av tillkommande resurser, personella och ökade
dataanslag, avsätts för vidare utveckling av hos läkemedelsavdelningen redan
befintliga aktiviteter rörande värdering och vidare bearbetning av toxikologisk
information. Med dessa nya resurser

Prop.
1981/82:48 104

skulle läkemedelsavdelningen kunna möta kravet pä
toxikologisk information även frän externa intressenter. Skäl som talar för
detta förslag kan sammanfattas i punkterna:

-
Informationsbehovet
inom läkemedelsavdelningen är och kommer även fortsättningsvis att vara mycket
stort. Snabb access fill toxikologiska data är ett krav för avdelningens
verksamhetsutövning.

-
Mycket
information finns redan samlad inom avdelningen. Personalen vid avdelningen har
stort kunnande och vana vid värdering och vidare bearbetning av toxikologisk
information.

-
Tillgång till
ett datoriserat informationssystem, SWEDIS, vid vilken utveckling av nya
databasdelar rörande toxikologisk information redan pågår. Dessutom finns inom
huset även WHO Collaborating Centre on International Drug Monitoring.

-
Även om
informationen skulle samlas till en central enhet, skulle socialstyrelsen
också fortsättningsvis bedriva sin verksamhet i nuvarande utsträckning,
eftersom värdering av toxikologisk dokumentation utgör en del av rutinerna vid
handläggandet av registreringsansökningar. Toxikologisk informafion om
läkemedel kommer alltså under alla omständigheter i stor utsträckning att
först nå socialstyrelsen. Föreliggande förslag om uppsamling av data till en
central enhet synes tveklöst leda till ett omfattande dubbelarbete.

-
Socialstyrelsens
läkemedelsavdelning har många och givande internationella kontakter som
möjliggör för avdelningen att få ta del av utländska rapporter rörande dessa
frågor.

Riksrevisionsverket (RRV) anför: Den behovskartläggning
som utredningen presenterar visar pä mänga olikartade behov av toxikologisk
information. En samordning i tillgodoseende av dessa bör så långt möjligt
eftersträvas., oberoende av vald organisationslösning för att en medveten
avvägning skall kunna ske mellan olika typer av medel och risker. RRV
ifrågasätter emellertid om det är möjligt att möta alla dessa behov inom ramen
för en enda, nyinrättad organisation. Enligt RRVs mening är det därför
angeläget att undersöka om man genom förändringar i redan befintliga
myndigheters ansvarsområden kan möta de behov som föreligger. För detta talar
också att den typ av informationshantering som det här är fråga om först och främst
bör ses som ett av flera medel att lösa vissa problem. En anknytning till de
myndigheter som har ansvar för respektive område skulle därför tillåta att den
toxikologiska informationsservicen utformas i ett nära beroendeförhållande till
övriga medel som dessa myndigheter har till förfogande.

Enligt RRVs mening är det vid sädana överväganden också av
värde att klarlägga behovet av toxikologisk information efter olika
servicetyper, och utifrån de situationer i vilka olika organisationer har
användning för olika former av toxikologisk information respektive vilka
möjligheter man f.n. har att täcka sitt behov. En sådan uppdelning skulle
sannolikt, förutom att

Prop. 1981/82:48 105

ge
underlag för en bedömning av vilka uppgifter som bör ankomma på olika
myndigheter, ocksä underlätta en prioritering av de olika behoven och en
diskussion av formerna för finansiering av tänkta åtgärder.

Mot
bakgrund av vad nu sagts anser sig RRV inte kunna tillstyrka förslaget om en särskild
myndighet. Enligt RRVs mening talar flera skäl för att huvuddelen av de
uppgifter som föresläs inrymmas i TOXIT (fråge-, sammanställnings- och riskutvärderingsservice)
hänförs till den myndighet som får det framtida ansvaret för administrationen
av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Därigenom skulle man uppnå
dels en nära anknytning till det redan uppbyggda produktregistret, dels att
kompetensen vad gäller riskutvärdering samlas inom en organisation. Detta
torde även underlätta tillsynen av lagstiftningen. RRV vill i detta sammanhang hänvisa
till att verket i yttrande 1980-10-10 (dnr 1980:700) över förslag fill ny produktkontrollorganisation
(Ds Jo 1980:4) funnit det rimligt att statens naturvårdsverk blir den myndighet
som filldelas ett huvudansvar för till-lämpningen av lagen om hälso- och
miljöfarliga varor.

Vad
gäller litteratur- och hänvisningsservice synes det enligt RRVs mening möjligt
att överföra dessa uppgifter till bibliotek eller informafions-centraler som
arbetar med liknande frågor.

Medicinska
fakidtetsnämnden vid universitetet i Linköping skriver: Efter att ha tagit del
av ovanstående rapport och speciellt nämndens utredning angående resurser och
organisation för toxikologisk informationsservice (TOXIT) önskar medicinska
fakultetsnämnden ansluta sig till ledamoten Björn Eliassons reservation
avseende de delar av förslaget, som avser toxikologisk informationsservice.
Fakultetsnämnden får bestämt avvisa förslaget att skapa ett organ som enbart
skulle ägna sig åt toxikologisk information och/eller riskbedömning, men som
skulle sakna möjlighet eller kompetens att i förekommande fall genom egna
undersökningar komplettera eller verifiera kontroversiella resultat.
Erfarenheter från exempelvis socialstyrelsens läkemedelsavdelning visar hur
svårt ett likartat organ har att fungera tillfredsställande eller rekrytera
kompetent personal. Utredningen påtalar ju även själv bristen pä toxikologisk
expertis inom landet.

Fakultetsnämnden
önskar i stället föreslå, att den existerande giftinformationscentralen utbygges
i viss omfattning samtidigt som den får en ny benämning, t. ex. "Centralen
för toxikologisk information". Denna central bör ha tillgång till
existerande internationella toxikologiska databanker, t. ex. "Toxline",
"CIS", "Excerpta Medica" m.fl. Den bör även förstärkas med
personal, så att den kan hjälpa intresserade att erhålla relevanta befinfiiga
litteraturhänvisningar. En ökad kritisk toxikologisk information och
riskvärdering bör i stället knytas till tvärvetenskapliga miljötoxikologiska
forsknings- och undervisningsinstitutioner, som bör inrättas vid landets
universitet. Existerande toxikologiska, yrkesmedicinska, ekotoxikologiska och farmakologiskt-toxikologiska
avdelningar är naturliga kärnor för sådana institutioner.

Prop. 1981/82:48 106

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) anför: Förslaget innebär en centralisering till en statlig
uppdragsmyndighet. I styrelsen för denna myndighet föreslås ingå representanter
för avnämare (de som efterfrågar information och riskutvärderingar) och
experter, men ej för politiska partier eller andra för medborgarna
representativa organ.

Centraliseringen
synes komma att medföra mycket stora administrativa problem, vilket skulle
innebära höga kostnader och låg effektivitet. I miljödatanämndens betänkande redogöres
för mycket omfattande återstående utredningsbehov. Man förutsätter först en
särskild organisationskommitté, vilken skall arbeta tills verksamheten kan
sättas i gång.

Miljödatanämnden
kan tydligen tänka sig att själv "med lämpliga resurs

förstärkningar" fungera som organisationskommitté. Därefter förutsätts

den föreslagna toxikologiska informationstjänsten fortsätta att utreda sin

egen verksamhet, varefter efter 5 ä 6 år en översyn av verksamheten skall

göras. Stor risk synes därför enligt LRFs mening föreligga för att en

mycket stor del av verksamheten skulle behöva ägnas ät administrativt

utredningsarbete i stället för åt toxikologisk informationsservice.

För
att kunna ge en god service på litteraturområdet skulle den föreslag

na enheten enligt miljödatanämndens uppfattning behöva förfoga över ett

relativt omfattande eget bibliotek. Det är dock enligt LRFs uppfattning

både enklare och billigare att redan existerande bibliotek ges möjlighet att

utvecklas så att de kan ge de erforderliga informationstjänsterna, i den mån

de ej redan nu har sådan kapacitet. Det är otvivelaktigt mer rationellt med

en samordning än att bygga upp en ny enhet med strävan att själv ha all

litteratur. Det erinras i detta sammanhang att den medicinska informa

tionscentralen har tillgäng till Karolinska institutets bibliotek.

Den
föreslagna utökningen av den toxikologiska frägeservicen är enligt LRFs mening
mycket väsentlig och bör understödjas. Denna utökning bör dock ske inom
giftinformationscentralen, vilken redan nu utför ett mycket värdefullt arbete.
Dess verksamhet bör inte fä hämmas av inordnande som en byrå i ett större
ämbetsverk, med därav följande administrativa problem. Dess ställning och
möjligheter att ostört fortsätta sitt arbete skulle allvarligt försvagas genom
en sammanslagning med det föreslagna verket. Det mest effektiva är säkerligen
att giftinformationscentralen ges möjlighet till en självständig och lugn
uppbyggnad av en utökad frägeservice. - Den av miljödatanämnden föreslagna
nyskapade hänvisningsservicen synes med fördel kunna förläggas till exempelvis
medicinska informationscentralen.

Miljödatanämnden
har i betänkandet något diskuterat möjligheterna att anknyta den toxikologiska
informationstjänsten till redan existerande organ. Man kommer dock ganska
snabbt fram till att avvisa alla sådana alternativ. Skälen för dessa
ställningstaganden synes dock enligt LRFs uppfattning vara både vaga och svaga,
samtidigt som fördelarna med olika samordningsalternativ ej tillräckligt
analyserats.

Prop.
1981/82:48 107

Vid en anknytning till produktkontrollnämnden skulle
sålunda dennas arbete underlättas. Miljödatanämnden anser emellertid én sädan
anknytning olämplig, därför att produktkontrollnämnden har kontroll- och
tillsynsuppgifter och själv behöver information.

Sveriges
naturvetareförbund, i vars yttrande SACO/SR instämmer, anför:
Litteraturservice ges i dag på flera informationscentraler. Med ökade resurser
torde t. ex. MIC (toxikologiska informationscentralen vid Karolinska
institutets bibliotek) kunna öka utbudet inom det toxikologiska och
ekotoxikologiska området. Att bevaka ny vetenskaplig litteratur inom visst
område kan också ett bibliotek med datacentral stå till tjänst med.

En
hänvisningsservice skulle kunna avlasta arbetet för andra myndigheter. Även
allmänheten torde ha stor nytta av en sädan verksamhet. En sådan kan med
nödvändig resursförstärkning säkert inrättas vid ett redan existerande organ,
t. ex. MIC eller GIC.

Sammanställningsservice utan koppling till själva
riskvärderingen synes mindre lämplig. Sammanställningen av relevanta uppgifter
om ett ämne är första ledet vid utvärderingen av ett ämnes hälso- och
miljöeffekter och kan vara avgörande för utvärderingens kvalitet.

En utökad frägeservice bör också kunna ges genom
förstärkning vid redan existerande funktioner, t. ex. genom viss jourtjänst för
specialister pä rådgivning vid kemikalieolyckor vid GIC som föreslagits i
betänkandet "Ren tur" (SOU 1979:43).

En överföring av de olika Ml-projekt som bör fortsätta, t.
ex. utgivande av hänvisningslitteratur (MI-21) och information om forsknings-
och undersökningsverksamhet (MI-20), kan ske till lämpliga myndigheter om
nödvändiga resurser tillförs.

Sammanfattningsvis framhålls att möjligheten att förbättra
den toxikologiska informationsservicen genom att bygga pä redan fungerande
enheter bör undersökas. Detta bör på något sätt samordnas med arbetet beträffande
produktkontrollens framtida organisation.

Plast- och
Kemikalieleverantörers Förening (PKL) anför att i rådande statsfinansiella läge
och i beaktande av att förstärkning av toxikologisk utbildad personal behövs bl.a.
i produktkontrollorganisationen bör miljödatanämnden avvecklas. Eventuella
arbetsuppgifter enligt det remitterade förslaget kan läggas pä de tidigare
omnämnda institutionerna giftinformationscentralen och Biomedicinska
Dokumentationscentralen (numera Medicinska informationscentralen vid
Karolinska institutets bibliotek).

6.2.2 Allmänna skäl för en fördelning jämte vissa förslag
härtill

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) anför:
Högskoleenheterna riktar däremot kritik mot den föreslagna organisatoriska
uppbyggnaden av den toxikologiska informationsservicen (TOXIT). Man anser det
inte vara realistiskt att inrätta ett nytt fristående organ för
informationsservice och riskbedömningar. Antalet utbildade toxikologer i
Sverige är litet, varför

Prop. 1981/82:48 108

det
nya organet inte på länge kan bygga upp tillräcklig kompetens i varje fall för
att kunna genomföra riskvärderingar. Man föreslår i stället en förstärkning av
vissa existerande organ där toxikologisk expertis redan finns, bl.a. vissa
universitetsinstitutioner. Några enheter anser att utredningen bättre borde
belyst möjligheterna till att inrätta en informationsservice på nordisk basis.

Centrum
för miljöteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg har anfört följande:
De delar av den skisserade informationstjänsten som synes mest angelägen är
sammanställnings- och utvärderingsservice, i och med att sådan saknas i landet.
Det är viktigt att denna verksamhet kan bedrivas öppet och med utnyttjande av
bästa tänkbara kompetens.

För
de övriga delarna av toxikologisk informationstjänst är det tveksamt om en
central informationsenhet utgör den optimala lösningen. Den naturliga vägen
att skaffa information går via biblioteken, vilka har de största möjligheterna
att nå ut fill en bred krets av informationssökande. Bibliotekens roll i
spridning av miljöinformation borde ha belysts bättre. För den aktiva
forskningen finns pä forskningsbiblioteken terminaler och söksystem som gör
det relativt lätt att finna litteratur. Biblioteken kan också förmedla
svåråtkomlig litteratur.

Biologisk-geovetenskapliga
sektionsnämnden vid Göteborgs universitet, till vilken rektorsämbetet hänvisar,
har anfört följande: Sektionsnämnden ansluter sig till reservantens uppfattning
att man ytterligare bör pröva om den ökade informationstjänsten kan erhållas
genom förstärkning av existerande organ. På så vis kan man, enligt
sektionsnämndens mening, göra besparingar i administrativt hänseende.

Lantbruksstyrelsen
anför: Ett väsentligt krav pä en väl fungerande toxikologisk informafionsservice
måste enligt lantbruksstyrelsens mening vara att den leder till effektivare
informationsbehandling och minskar riskerna för dubbelarbete. Enligt lantbruksstyrelsens
mening finns det inom det område som berör lantbruksverket, nämligen frågor
rörande bekämpningsmedel och andra kemiska produkter i jordbruk och
trädgårdsskötsel, ett nära samband mellan TOXIT och produktkontrollorganisationen.
Dessa frågor är komplicerade och kräver betydande resurser. Även om det inrättas
ett organ av det slag som föreslagits torde myndigheter som har ansvar för
berörda ämnesområden ha behov av resurser av samma slag som TOXIT föreslås få
tillgång till. Det kan ifrågasättas om TOXIT med de begränsade resurser som
föreslås kommer att lösa de problem som finns inom området. I stället torde en
uppenbar risk föreligga för att förslaget leder fill en splittring av de
begränsade resurser som finns att tillgå.

Enligt
lantbruksstyrelsens mening bör frågan om inrättande av en toxikologisk
informationstjänst bedömas i anslutning till ställningstagande till den
framtida produktkontrollorganisationen. I första hand bör därvid undersökas
möjligheterna att knyta en verksamhet av aktuellt slag till redan befintliga
organ.

Prop. 1981/82:48 109

Statens
livsmedelsverk anför: Slutsatsen av vad som här sagts blir enligt livsmedelsverket
mening, att nyttan av TOXIT med den höga ambitionsnivå som rapporten antyder,
starkt kan ifrågasättas. Mer skulle vinnas mot rimliga kostnader om verk och
myndigheter fick utökade resurser för toxikologisk utvärdering och information
inom sina respektive arbetsområden och detta kompletterades med enbart hänvisningsservice
och/eller samordning i enklare former än det föreslagna TOXIT. Den förnämliga
strukturering av en från början formlös materia, som miljödatanämnden
åstadkommit, liksom den samordning mellan olika system och myndigheter och
andra institutioner som redan tillskapats, utgör en god grund för en sädan
samordningsfunktion i huvudsak inriktad på hänvisningsservice. De resurser och
den sakkunskap som blir tillgänglig när miljödatanämnden upphör, borde dessutom
kunna utnyttjas härför. En sådan verksamhet skulle knytas till exempelvis
statens naturvårdsverk.

Statens
naturvårdsverk, som avstyrkt förslaget om en ny myndighet för toxikologisk
informationsservice, har bl.a. också anfört följande: De resurser som frigörs
genom att miljödatanämnden avvecklas (ca 7 milj. kr.) bör i stället användas
för att förstärka befintliga myndigheter inom det toxikologiska arbetsområdet.
Det informationsbehov som TOXIT skulle tillgodose bör efter.viss
resursförstärkning, kunna klaras av befintliga myndigheter m.m., t.ex.
giftinformationscentralen, statens miljömedicinska laboratorium, medicinska
informationscentralen och naturvårdsverkets produktkontrollbyrå. Enligt
naturvårdsverkets mening är en fungerande hänvisningsservice det arbetsområde
som härvid bör prioriteras. Vissa beröringspunkter finns mellan framtagning av
toxikologisk information som nu utretts av miljödatanämnden och utredningen om information
rörande arbetsmiljörisker ("INRA", direktiv 1979:52). Detta bör
beaktas när statsmakterna beslutar om hur ansvaret för den toxikologiska
informationsförsörjningen skall fördelas på olika myndigheter. Enligt verkets
mening är det rimligt att ansvaret delas mellan myndigheterna på det inre resp.
yttre miljöområdet. För att detta skall fungera är det av central betydelse att
ansvarsfördelningen är klar och görs känd utåt.

Länsstyrelsen
i Kronobergs lån anför: Länsstyrelsen anser dock att miljödatanämnden mera
utförligt skulle presenterat tänkbara alternativa organisatoriska löskningar
för den toxikologiska informationstjänst som planeras inrättas. Ett fiertal
fördelar, skulle, enligt ledamoten Björn Eliassons reservation, vinnas vid ett
utnyttjande av befintliga statliga myndigheter och instititutioner för dels
riskutvärdering av kemiska produkter, dels information om dessa. Länsstyrelsen
instämmer därför i Björn Eliassons argumentation vad avser den föreslagna
toxikologiska informationstjänsten.

Svenska
kommunförbundet anför: Då rapporten inte innehåller en utförlig kartläggning
av dagens behov av TOXITs verksamhet, ifrågasätter styrelsen om den statliga
satsningen i nuläget bör vara så omfattande som

Prop. 1981/82:48 110

föreslås
av miljödatanämnden. Enligt styrelsen vore det rimligare att successivt bygga
ut eller anpassa den typ av akut information om kemiska risker som lämnas av GIC
(giftinformationscentralen). För det kommunala hälso- och miljövårdsarbetet
vore det därför värdefullt om nya resurser i första hand kunde lotsas till GIC
för akutinformation och till berörda centrala myndigheter för köp av
toxikologisk kunskap via internationella informationssystem.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) anför: LO noterar vidare att utredningen framlagt ett förslag till
centraliserad organisation utan att undersöka alternativa lösningar och
utnyttjande av redan befintliga myndigheter och organisationer för att nå, i
varje fall delar av, de uppsatta målen. Alternativa lösningar är därför inte
belysta. LOs uppfattning är att en fortsatt utredning bör närmare belysa
möjligheterna att genom förstärkning av befintliga myndigheter och
institutioner tillgodose informationsbehoven utan nyetablering av centrala
statliga organ. En sådan utredning bör främst granska den offentliga
produktkontrollens organisation, arbetarskyddsstyrelsen och det nytillkomna
statens miljömedicinska laboratorium. När det gäller toxikologiska
informationsfrågor finns det enligt LOs uppfattning ett uppenbart samband
mellan de uppgifter och personalresurser som förläggs till ett eventuellt nytt produktkontrollverk
och de uppgifter — och därmed sammanhängande resurser - som överläts ät andra
att lösa.

I
sammanhanget bör även övervägas frågan om vilka uppgifter som kan läggas på de
yrkesmedicinska klinikerna, där sädana finns etablerade. LO vill erinra om den
av företagshälsovärdsutredningen nyligen framlagda delrapporten "Utbyggnad
av yrkesmedicin" (SOU 1980:22).

6.3
Övriga synpunkter på kanalisering av resurser m. m.

Lunds
universitet anför: Utredningens slutsats om behovet av toxikologisk
informationsservice understryks av samtliga organ (underremisser inom
universitetet). Tveksamhet föreligger beträffande den föreslagna formen för
denna informationsservice — ett särskilt organ benämnt toxikologisk
informationstjänst (TOXIT) med en fristående budget på cirka 10 milj. kr. inom
tre år. Förslaget anses oroande med avseende pä föreslagen
forskningsanknytning, konsumtion av tillgänglig experttid och orationell uppbyggnad.

Wallenberglahoratoriet
vid Stockholms universitet anför: Toxikologisk information inom miljöområdet
omfattar ett mycket brett register inom naturvetenskap och medicin - organisk
kemi, analytisk kemi, kemisk och biologisk nedbrytning/omvandling/transport i
olika system, i bruk varande biologiska testmetoder, humanmedicinen m. m.

Kvalificerad
utvärdering av publicerat material kräver sålunda god kännedom om den aktuella
forskningen vilket bäst erhålles genom parallellt praktiskt arbete inom delar
av utvärderingsområdet. Den av nämnden

Prop. 1981/82:48 111

föreslagna
informationsenheten kan alltså endast utföra det postulerade utvärderingsarbetet
och riskvärderingen om den ingår i en större enhet där omfattande forskning
inom området bedrivs.

Det framskymtar även i nämndens
rapport att den föreslagna informationsenheten bör vara associerad med en
verksamhet som har vetenskaplig expertis av betydelse för enheten. Som bästa
exempel anges i rapporten statens miljömedicinska laboratorium; detta
laboratorium utgör i princip en namnändring av f.d. omgivningshygieniska
avdelningen med en ny huvudman, socialstyrelsen. Laboratoriet har ingen eller
ringa kompetens inom för miljövården viktiga områden såsom exempelvis effekter
på akva-tisk och terrest fauna och flora. Ej heller har laboratoriet utnyttjat
ett antal biologiska testsystem som utgör en avsevärd del av litteraturen
rörande föroreningars effekter.

Av
det sagda framgår att om den föreslagna informationsenheten ej kan ingå som en
integrerad del av ett omfattande forsknings- och undersökningsinstitut med
bred kompetens inom miljöområdet bör informationsenheten helt avstå från att
göra utvärderingar och riskanalyser av det informationsmaterial som insamlas
och distribueras.

Statens
strålskyddsinstitut anför: För att förbättra den toxikologiska informationstjänsten
inom landet föreslår miljödatanämnden att ett nytt statligt organ. Toxikologisk
informationstjänst (TOXIT) bildas. TOXIT skulle överta ett antal funktioner
vilka idag sköts inom existerande organisationer, och också svara för ett
antal nya funktioner. Strålskyddsinstitutet anser att den föreslagna nya
organisationen TOXIT knappast förefaller rationell. Den skulle, i varje fall
under en längre inledningsfas, skapa stora administrativa problem, och
förmodligen leda till en ökad byråkratisering. En ledamot i miljödatanämnden
har reserverat sig mot rapporten, och anmält en annan mening vad gäller
lösningen av de toxikologiska informationssystemen, en ledamot har lämnat ett
särskilt yttrande rörande TOXIT. Strålskyddsinstitutet delar, vad gäller
synpunkterna på de administrativa problemen i samband med uppbyggande av TOXIT,
de uppfattningar som förts fram i reservationen och det särskilda yttrandet.

Karolinska sjukhuset
anför: Det är direktionens mening, att en sä omfattande verksamhet som den nya
centralen förutsätts få kan leda till dubbelarbete. De myndigheter som i dag
är verksamma inom området måste nämligen fortsättningsvis ta ett omfattande
eget ansvar och satsa stora resurser på ett eget engagemang i dessa frågor.
Direktionen är inte övertygad om att ett resurstillskott av här avsedd
omfattning får den bästa användningen genom att koncentreras till en ny
myndighet. Däremot bör man även fortsättningsvis sträva efter former för en
viss sammanhållen överblick över detta mycket viktiga område.

Kommittén
för transport av farligt gods anför: TFG-kommittén har inte tagit ställning till
sådana frågor i miljödatanämndens förslag som organisationen eller finansieringen
av TOXIT, men vill ändå påpeka att en förhål-

Prop.
1981/82:48 112

landevis
måttlig utbyggnad av giftinformationscentralen sannolikt skulle vara
tillräcklig utifrån de behov kommittén har att beakta.

6.4
Frågan om giftinformationscentralens ställning

Vissa
remissvar har särskilt tagit upp frågan om giftinformationscentra-lens (GIC)
organisatoriska ställning i förhållande till nya resurser för toxikologisk
informationsservice. Några har därvid förordat den av miljödatanämnden
föreslagna ordningen, enligt vilken GIC ingår som en del i TOXIT. Andra har
varit mera avvaktande eller direkt avvisande med hänvisning till GIC:s kliniska
inriktning eller liknande.

Huvuddelen
av de remissorgan som allmänt anslutit sig till miljödatanämndens förslag har
emellertid inte i detalj gått in på frågan om GIC:s ställning. Det har vidare bl.a.
framgått av de i olika avsnitt refererade yttrandena att ett par remissorgan i
stället utgått från giftinformationscentralen och förordat en utbyggnad av
densamma samt att flera av de organ, som talat för en uppdelning av resurserna,
också förutskickat förstärkningar fill giftinformationscentralen - utan att
själva organisationsfrågan för GIC:s del därvid aktualiserats.

Rikspolisstyrelsen
anför att det är viktigt att förverkligandet av miljödatanämndens förslag
möjliggör att all informationsservice inom här aktuellt område sammanförs till
en enhet. Detta är av stor betydelse för den som har behov av servicen. Såväl
förebyggande som akut service bör därför tillgodoses inom den föreslagna
organisationen.

Socialstyrelsen
anför: I det föreslagna TOXIT skulle även ingå giftinformationsenheten vid
Karolinska sjukhuset. Som styrelsen framhållit ovan är det en principiellt
viktig skillnad mellan ställningstaganden till behovet av åtgärder i de fall
ett ämne förorsakar akuta förgiftningstillstånd och ställningstaganden till
lämpliga hälsomässiga effekter. Giftinformationscentralen bör enligt
styrelsens uppfattning därför inte inordnas i ett eventuellt TOXIT.
Giftinformationscentralen är ett serviceorgan för frågeställningar rörande
akut förgiftning och bör behålla denna inriktning.

Televerket
anför: Ur praktisk .synpunkt är det enligt televerkets mening fördelaktigt att
en, sammanhållen enhet kan ge alla typer av service inom området toxikologisk
information. Nuvarande giftinformationscentralen bör således ingå i denna
enhet, såsom föreslagits.

Riksrevisionsverket
anför: Beträffande giftinformationscentralen anser RRV att centralens klara
inriktning på akuta förgiftningsfall och det därmed sammanhängande behovet av
nära kontakter med sjukhusen talar för att centralen behälls fristående.

Umeå
universitet anför: Vad angår förslaget om sammanslagning av TOXIT och giffinformationscentralen
(GIC) till en enhet fillstyrks detta

Prop.
1981/82:48 113

med den reservationen att GIC behäller sitt nuvarande namn
och sin funktion som informationscentral vid akuta förgiftningar.

Statens livsmedelsverk betonar att vilken form TOXIT än
får är det, enligt verkets mening, viktigt att giftinformationscentralens funkfion
inte påverkas.

Produktkontrollnämnden anför: I miljödatanämndens förslag
räknar man med att den befintliga giftinformationscentralen skall ingå i TOXIT.
Produktkontrollnämnden har inte övertygats om att detta är en god lösning.
Giftinformationscentralen är företrädesvis ett kliniskt serviceorgan med de
särpräglade krav man mäste ställa på ett sådant. Det framlagda förslaget räknar
också med att centralen skall få en mycket självständig ställning inom
organisationsenheten.

Karolinska sjukhuset anför: Ett framtida samarbete mellan
en central enhet och GIC ter sig naturiigt och angeläget. På grund av GlCs
kliniska inriktning och närmast sjukvårdande karaktär är dock överlagringen av
respektive intressefält inte'stor.

Miljödatanämndens utredningsgrupp har föreslagit att GIC
skall ingå administrativt i den planerade centrala informationsenheten men i
övrigt ha oförändrad status. Detta kan te sig logiskt men är inte realistiskt
när man ser till verkliga förhållanden.

GICs inrikting är som tidigare nämnts klinisk och har
därför ett väsentligt behov av nära lokalt samarbete med den kliniska
verksamheten pä ett storsjukhus och där främst med dess intensivvårdsavdelning.
Utan en sådan nära lokal kontakt skulle GICs arbete snabbt förlora sin
verklighetsförankring. Någon möjlighet att härbärgera en ny stor myndighet
inom KS' område finns inte, och någon anledning att flytta GIC till annat
sjukhus föreligger inte.

Verksamheten är som också framhållits tidigare av
sjukvårdskaraktär och av betydelse för sjukvärden inom hela landet. Mot denna
bakgrund anförde direktionen i sin begäran om anslag för budgetåret 1981/82 bl.a.
följande.

Giftinformationscentralen svarar för rådgivning till
allmänheten och till läkare vid akuta förgiftningssituationer. Centralen
betjänar hela landet och är fillgänglig dygnet runt. Centralen har kunnande som
bl.a. täcker industrisamhällets kemiska produkter och de ämnen i hemmiljön som
kan förorsaka förgiftning.

Den numerärt övervägande delen av förfrågningarna till
centralen kommer frän allmänheten men tyngdpunkten i verksamheten utgörs av
kvalificerade medicinska frågeställningar från läkare. Rådgivningen griper
ofta direkt in i behandlingsförlopp vilket ställer krav på att centralens
information är strukturerad så att den är omedelbart gripbar för en medicinsk
skolad frågare. Verksamheten förutsätter alltså tillgäng bl. a. till medicinsk
kompetens och klinisk ertärenhet vilket är temporärt löst inom enheten.
Speciella åtgärder och resursförstärkningar erfordras för att på sikt bibehålla
denna standard.

8 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 48

Prop.
1981/82:48 114

Centralen betjänar - som framgått av det tidigare, hela
riket och är den enda i sitt slag. Tyngdpunkten i verksamheten utgörs — något
som ocksä framgått av det tidigare — av förfrågningar från läkare. Dessa frågor
liksom dem från allmänheten kommer frän alla delar av riket. Centralen gör
enligt direktionens uppfattning stora insatser i sjukvårdens tjänst. Insatser
som i hög grad bidrar till att hjälpa sjukvårdshuvudmännen i deras arbete för
en god hälso- och sjukvård. Mot denna bakgrund synes det direktionen rimligt
att landstingskommunerna bidrar till täckande av kostnaderna för centralens
drift. Härigenom skulle också sjukvårdshuvudmännen fä ett direkt infiytande pä
omfånget av den service centralen kan lämna.

Regeringen bör bemyndiga direktionen att sluta avtal med
landstingen angående deltagande i finansieringen av GICs service, varvid dessa
bidrag i av regeringen angiven omfattning bör fä nyttjas för en utökning av
centralens resurser och service.

Direktionen anser att giftinformationscentralen kan
kvarstå under KS huvudmannaskap. Det är direktionens övertygelse att det är ett
oavvisligt krav om centralen skall kunna hålla sin standard och att man har ett
nära och intensivt samarbete med ett storsjukhus med en god och omfattande
intensiv vård.

Det har inte - såvitt direktionen kunnat finna -
förutsatts något annat än att GIC skall ligga kvar på KS" område. Vid
sådant förhållande bör enligt direktionens mening GIC liksom f. n.
administrativt ingå i sjukhuset. Det samarbete som skulle följt av ett
samgående kan i lika utsträckning ske mellan två oberoende enheter.

Sammanfattningsvis
föreslår direktionen att GIC lokalt och administrativt kvarstår inom sjukhuset
och att GICs verksamhet finansieras på sätt direktionen föreslagit i sin
begäran om anslag för budgetåret 1981/82.

Medicinska forskningsrådet (MFR) anför: MFR förordar
därför att TOXIT och statens miljömedicinska laboratorium (SML) redan nu samordnar
sin verksamhet. Det faller sig naturligt att även giftinformationscentralen (GIC)
inlemmas och att organisationen framför allt samarbetar med Medicinska
informationscentralen (MIC) vid Karolinska institutet.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) anför
sammanfattningsvis att SVA vill uttala att anstalten i princip kan acceptera
det i rapporten framlagda förslaget om inrättande av en toxikologisk
informationsservice genom utbyggnad av GIC och resursförstärkning vid vissa
toxikologiska institutioner.

Kommittén för transport av farligt gods anför: Slutligen
vill kommittén framhålla det viktiga i att kvaliteten och effektiviteten i det
förtjänstfulla arbete, som f.n. utförs vid giftinformationscentralen, inte
äventyras genom bildandet av TOXIT.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför: Giftinformationscentralen
och statens miljömedicinska laboratorium bör samordnas med TOXIT, likaså bör
produktregistret ingå i TOXIT.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) anför: IVA förordar
därför att

Prop. 1981/82:48 115

TOXIT
och statens miljömedicinska laboratorium (SML) redan nu samordnar sin
verksamhet. Det faller sig då naturligt att även giftinformationscentralen (GIC)
inlemmas och att organisationen samarbetar med Medicinska
informationscentralen (MIC).

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) anför: Den föreslagna utökningen av den toxikologiska
frågeservicen är enligt LRFs mening mycket väsentlig och bör understödjas.
Denna utökning bör dock ske inom giftinformationscentralen, vilken redan nu
utför ett värdefullt arbete. Dess verksamhet bör inte få hämmas av inordnande
som en byrå i ett större ämbetsverk, med därav följande administrativa problem.
Dess ställning och möjligheter att ostörd fortsätta sitt arbete skulle
allvarligt försvagas genom en sammanslagning med det föreslagna verket. Det
mest effektiva är säkerligen att giftinformationscentralen ges möjlighet fill
en självständig och lugn uppbyggnad av en utökad frågeservice.

Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) anför: En samordning av nuvarande miljödatanämndens
verksamhet bör enligt föreningen i stället ske med andra informationsorgan inom
det toxikologiska området. Dessa bör vara fristående från tillsynsfunktioner.
Samordning med verksamheten vid giftinformationscentralen (GIC) är i stället
naturlig. Det bör emellertid ocksä prövas att anknyta den toxikologiska
informationen till statens miljömedicinska laboratorium (SML).

Studsvik
Energiteknik AB tillstyrker miljödatanämndens förslag att särskilda resurser
avsätts för bättre möjligheter till information om de kemiska riskerna och att
dessa resurser tillsammans med den nuvarande giftinformafionscentralen bildar
organisationen Toxikologisk informationstjänst.

Svensk
Förening för Toxikologi (SFT) anför: Den nuvarande giftinformafionscentralen
erbjuder redan idag delar av de tjänster som TOXIT skall bjuda ut. Införlivning
av giftinformationscentralen i TOXIT torde därför vara en stor fördel när det
gäller att utnyttja den erfarenhet som finns på giftinformationscentralen för
den nya och vidare verksamheten. Dessutom torde stora fördelar, när det gäller
sakfrågorna, kunna erhållas genom att man på detta sätt får en bättre kontakt
med sjukvården.

7
Övriga frågor rörande toxikologisk informationsservice

7.1
Organisation och uppbyggnad av service med riskutvärderingar, m. m.

Frågan
om service med riskutvärderingar kommenteras förhållandevis ofta i
remissyttrandena. Ej sällan görs här en koppling mellan riskutvärdering och
lämplig organisatorisk lösning för den samlade toxikologiska informationsservicen.
Sålunda har vissa synpunkter som berör riskutvärdering och tillgången på
toxikologisk expertis redan framkommit genom citaten i avsnitt 6 i det
föregående.

Prop. 1981/82:48 116

Några
remissinstanser biträder miljödatanämndens förslag om hur riskutvärderingsservice
bör organiseras. Flera framhåller att den takt varmed servicen kan byggas ut
hämmas av bristen på toxikologer. Mänga understryker också behovet av en
utökad toxikologutbildning. Några är tveksamma eller avvaktande inför
förslaget. Mer underlag för beslut efterlyses ibland. Några menar att den
toxikologiska informationstjänsten (TOXIT) ej bör åta sig uppdrag med
riskutvärderingar utan att detta helt är en uppgift för befintliga myndigheter.
Andra menar att resursförstärkningar bör gå direkt till vetenskapliga
institutioner som idag utför riskutvärderingar. 1 ett fall talar man om att
tvärvetenskapliga miljötoxikologiska institutioner bör inrättas vid landets
universitet för en ökad kritisk toxikologisk information och riskvärdering.

7.1.1
Förmedling av uppdrag, sammarbete genom gemensam personal m.m. enligt förslaget
Positiva synpunkter

Försvarets
forskningsanstalt (FOA) anför: Vid FOA 4 finns inom Institutionen för
Biomedicin en särskild sektion Toxikologi. Goda förutsättningar bör finnas för
samarbete mellan denna grupp och den föreslagna enheten för Toxikologisk
informationsservice:

-
FOA 4 bibliotek innehåller
kvalificerad referenslitteratur inom området Toxikologi

-
Laboratorier och djurenhet för
avel av högklassiga försöksdjur utnyttjas för bl a toxikologiska tester

-
Vid FOA 4 görs kvalificerade
analyser och riskbedömningar. Med insatser från olika forskningsgrupper kan
kemiska, mikrobiologiska och radiobiologiska frågeställningar bearbetas.

I miljödatanämndens
rapport (sid. 150) presenteras ett förslag till konkretisering av
möjligheterna att inom det toxikologiska området skapa ett långsiktigt
samarbete beträffande riskutvärderingar. Förslaget, som innebär
resurstillskott till redan etablerade forskningsgrupper i utbyte mot att
gruppernas samlade kompetens sä långt det är möjligt kan utnyttjas i form av
tjänster, kan med fördel tillämpas i vad avser FOA 4. Regeringen har nämligen
beslutat (1979-09-13) att FOA 4 fär ta sig an vissa nya arbetsuppgifter, ej
nödvändigtvis forskningsinriktade, under förutsättning att full
kostnadstäckning erhålles. Beslutet, som tillkommit för att söka kompensera
effekterna av genomförda nedskärningar av försvarsanslaget, gör det möjligt för
FOA 4 att ställa befintliga resurser till det civila samhällets förfogande. Som
exempel på pågående verksamhet inom området riskanalys kan nämnas bedömning av
cancerrisker av rök från kol- resp. oljeel-dade kraftverk. Genomförda studier
avseende risker av okontrollerade utsläpp av klor och andra i industriell
verksamhet förekommande gaser har rönt stor uppmärksamhet.

FOA
4 är beredd att medverka i det fortsatta planeringsarbetet såväl vad

Prop. 1981/82:48 117

gäller
frågor rörande förmedling av uppdrag med riskutvärderingar till befintlig
expertis som andra samarbetsformer.

Televerket
anför: Eftersom tillgången på toxikologisk expertis i landet är mycket
begränsad, är det positivt att TOXIT beräknas kunna förmedla uppdrag som avser
kvalificerade riskutvärderingar, där sådan expertis medverkar - även om behovet
av sådan service inte kan tillfredsställas inom överskådlig tid.

Medicinska
fakultetsnämnden vid Lunds universitet anför: Man bör redan från början
överväga att upprätta filialer vid de universitetsorter där toxikologisk
expertis finns tillgänglig i enlighet med det förslag som utredningen
skisserar på sidorna 149 och 150. Det bör understrykas att "TOXIT"
inte inom sig själv kan generera toxikologisk expertis med praktisk
forskningserfarenhet.

Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA) anför: Behovet av riskutvärderingar inom och
utom landet är stort och växande. Resurserna härför i Sverige är knappa. Detta
gäller speciellt inom produktkontrollomrädet. En flaskhals är bristen på
tränade toxikologer. Det i rapporten föreslagna arrangemanget för förstärkning
av vissa befintliga toxikologiska institutioners resurser synes vara
välmotiverat. SVA kan i princip ansluta sig därtill. Av fundamental betydelse i
detta sammanhang är givetvis även att effektiva åtgärder vidtas för
förstärkning av toxikologiutbildningen inom landet, vilket utredningen även
beaktat. SVA vill dock betona vikten av att resurserna för utbildning,
forskning och rutinanalyser på det veterinärtoxikologiska området också
behöver förstärkas. Konkreta åtgärder bör dock avvakta resultat av den av
regeringen nyligen tillsatta utredningen i denna fråga (UHÄ).

Svensk
Förening för Toxikologi (SFT) anför: Men som utredningen påpekat kommer TOXITs
möjligheter att erbjuda riskutvärderingsservice att vara beroende av tillgängen
pä kompetenta toxikologer. Det kommer inte att vara meningsfullt att genomföra
riskutvärdering av kemiska ämnen om detta icke kan ske med hjälp av erfarenhet
från de främsta vetenskapsmännen pä området. Därför torde förslaget med
forskarassistenter pä vetenskapliga institutioner, för att därstädes
tillsammans med experter genomföra riskutvärderingsservice, vara ett gott
uppslag som bör förverkligas. Detta förslag kommer att innebära en väsentlig
draghjälp när det gäller att rekrytera unga forskare till den toxikologiska
vetenskapen och således utgöra en viktig rekryteringsbakgrund för framtida
medarbetare, bl.a. i TOXIT.

Avvaktande
eller kritiska synpunkter

Matematisk-naturvetenskapliga
fakultetsnämnden vid Lunds universitet anför: Avsikten med toxikologisk
informationsservice skall vara att tillhandahålla informationstjänster. Ur
aktiv forskarsynpunkt är detta tillräckligt; den värdering som mäste göras av
materialet måste med nödvän-

Prop. 1981/82:48 118

dighet
göras av forskaren själv, parat med hans kunskaper om forskningsfrontens läge.
Att en statlig myndighet åtar sig denna värdering av informa-tionsfiödet
befaras bli förknippat med allvarliga risker. Detta antyds även i rapporten, i
vilken "särskilda problem förutses uppstå beträffande service med mera
kvalificerade riskutvärderingar" (s. 220). Dessa problem avses lösas genom
optimering av möjligheterna att utnyttja inom landet befintlig expertis, bl. a.
genom anställning av forskningsassistenter. Dessa skall efter avtal delta i
forskningsprojekt på olika insfitutioner. I gengäld skall institutionerna
förbinda sig medverka i uppdrag med riskutvärdering för TOXIT. Konstruktionen
förefaller tämligen otymplig och föga genomtänkt. P. g. a. avsaknad av
detaljerat förslag kan dock arrangemanget i sin helhet ej bedömas.

Det
betonas att alla som medverkar i kvalificerad riskbedömning måste ha möjlighet
att hålla sina kunskaper aktuella och ha tillräckliga kontakter med
forskningsfronten. Av detta följer att den nya myndigheten med nödvändighet
måste rekryteras bland forskare, vilka förutom sin informationstjänst även
måste ägna sig åt forskning (för kontakter med forskningsfronten). Återigen är
underlaget för tunt för att effekterna av en sädan konstruktion skall kunna
bedömas. Lösningen förefaller dock tvivelaktig och inger farhågor beträffande
effektiviteten vid den föreslagna myndigheten.

Medicinska
fakultetsnämnden vid universitetet i Linköping anför: Fakultetsnämnden får
bestämt avvisa förslaget att skapa ett organ som enbart skulle ägna sig åt
toxikologisk information och/eller riskbedömning, men som skulle sakna
möjlighet eller kompetens att i förekommande fall genom egna undersökningar
komplettera eller verifiera kontroversiella resultat. Erfarenheter från
exempelvis socialstyrelsens läkemedelsavdelning visar hur svårt ett likartat
organ har att fungera tillfredsställande eller rekrytera

kompetent
personal.- En ökad kritisk toxikologisk information och

riskvärdering
bör i stället knytas till tvärvetenskapliga miljötoxikologiska forsknings- och undervisningsinstituUoner,
som bör inrättas vid landets universitet. Existerande toxikologiska
yrkesmedicinska avdelningar är naturliga kärnor för sådana institutioner.

Umeå
universitet anför: Förmedlingsfunktionen med resursförstärkning under en viss
tid med forskarassistent anställd av annan arbetsgivare uppfattar
rektorsämbetet dock inte som en resursförstärkning. Det föreslagna förfarandet
bör utbytas mot kontanta medel som disponeras av utredaren. Behovet av intern
utbildning minskar med av utredningen föreslagen förmedlingsfunktion.

Medicinska
forskningsrådet (MFR) anför: Kvalificerad riskvärdering inom TOXIT torde inte
vara realistisk inom den stipulerade fyraårsramen med tanke på bristen på
utbildade toxikologer. Riskvärderingar försvåras ytteriigare av att befintliga
forskargrupper inom området kan komma att bli överbelastade med uppdrag från TOXIT.
De fem forskarassistenterna som

Prop. 1981/82:48 119

föresläs
för att förstärka resurserna kommer inte heller att hinna lära sig fillräckligt
för att kunna bidraga till arbetet inom den fiden. MFR delar givetvis
miljödatanämndens uppfattning att toxikologiutbildningen förstärks samt att
resurser avsätts för en förmedlingscentral för riskvärderingsuppdrag.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) anför: Kvalificerad riskvärdering inom TOXIT torde inte vara realistiskt
inom den stipulerade fyraårsramen med tanke på bristen på utbildade toxikologer.
De befintliga forskargrupperna inom området riskerar att bli överbelastade med
uppdrag från TOXIT. De fem forskarassistenterna som föreslås för att förstärka
resurserna kommer inte heller hinna lära sig tillräckligt för att kunna
bidraga till arbetet under den tiden. IVA delar givetvis miljödatanämndens
uppfattning att toxikologiutbildningen bör förstärkas samt att resurser
avsätts för en förmedlingscentral för riskvärderingsuppdrag.

7.1.2
TOXIT i förhållande tdl kontrollmyndighet m. m.

Statens
miljömedicinska laboratorium (SML) anför: Med hänsyn till vad tidigare sagts om
brist på toxikologisk expertis bör inrättandet av en utvärderingsservice anstå
i avvaktan på resultat av den pågående utredningen om toxikologisk utbildning.
Det kan vidare diskuteras det meningsfyllda i att, vid en central organisation
som TOXIT, utföra riskutvärderingar för vilka man egenfiigen icke tar något
myndighetsansvar. Detta torde innebära att om en avnämare köper en
riskvärdering av ett ämne, t. ex. en livsmedelsfillsats, sä måste ändå
livsmedelsverkets toxikologiska laboratorium göra en förnyad riskvärdering med
myndighetsansvar. Riskvärdering bör ske vid de institutioner och myndigheter
som förfogar över kompetens inom sina respektive områden. Det behov av
riskvärdering utöver vad som idag kan tillgodoses bör tillfredsställas genom
att resursförstärkningar ges till respektive riskutvärderande organisation.

Arbetarskyddsstyrelsen
anför: En annan svär gränsdragningsfråga gäller riskutvärderingsservicen. Som
miljödatanämnden framhåller innefattar en sådan servcie alltid ett moment av
informationsvärdering. Detta kan uppenbarligen leda till att en
informationscentral och den ansvariga myndigheten kommer att värdera vissa
risker olika. Problemen går knappast att lösa pä sätt som föreslagits genom att
ha forskarassistenter utplacerade hos forskningsinstitutioner eller genom någon
slags expertpaneler hos informationscentralen. I vart fall när det gäller
arbetsmiljörisker måste det i sista hand vara arbetarskyddsverkets bedömning
som blir avgörande för kraven enligt arbetsmiljölagen. Här uppstår också
problem med hänsyn till den knappa tillgången pä kunniga toxikologer. För att
på sikt öka tillgången på toxikologer i landet måste framför allt utbildningen
i toxikologi förbättras. Det är därvid viktigt att satsa på utvidgad
forskarutbildning.

Forskningsrådsnämnden
(FRN) anför: FRN ställer sig emellerUd skeptisk till att den nya myndigheten
skall åta sig att värdera risker av olika

Prop. 1981/82:48 120

kemiska
ämnen genom uppdrag från olika intressenter i samhället. Som utredningen själv
påpekar är tillgången på svensk expertis för kvalificerad riskvärderingsanalys
inom det toxikologiska omådet starkt begränsad. FRN förordar att frågan om
riskvärdering av kemiska ämnen utreds vidare i nära samarbete med produktkontrollnämnden.
1 detta utredningsarbete bör man även beakta hur man kan stimulera en ökning av
antalet forskare med god kompetens inom området.

Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU) anför: Vad gäller kvalificerad riskvärdering synes
det olämpligt att detta skall utföras av eller genom en toxikologisk
informationscentral. Sådana undersökningar bör i stor utsträckning komma till
stånd pä initiativ av tillverkare och importörer för att sedan underställas
statlig myndighet för prövning. I den mån dessa utvärderingar skall utföras av
statliga myndigheter bör detta, för att undvika ytterligare splittring av
resurserna, ske genom en förstärkning av befintliga organisationer vid
exempelvis arbetarskyddsstyrelsen, produktkontrollbyrån och statens
livsmedelsverk.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) anför: Man skulle enligt LRFs bestämda mening få en mera
effektiv utvärdering, om denna verksamhet utfördes av produktkontrollnämnden.
Denna har ju huvudansvaret för kontrollen av kemiska produkter. De experter som
skall göra utvärderingarna, bör då utses av produktkontrollnämnden och
utvärderingarna bör bekostas av tillverkaren/importörerna.
Riskutvärderingsrapporterna bör vara offentliga handlingar. - Det bör i detta
sammanhang även uppmärksammas att informationsanalysen på det toxikologiska
området under lång tid framåt kommer att hämmas av brist på kvalificerade toxikologer,
vilket talar för en försiktig utbyggnad.

Agrifack,
med instämmande av SACO/SR, anför: Utredningen föreslär ocksä att den
"toxikologiska informationservicen" skall arbeta med riskutvärdering
utan att utöva myndighetskontroll. Vi anser att detta kan medföra oönskade
effekter. Nu existerande myndigheter (t. ex. arbetarskyddsstyrelsen, produktkontrollnämnden)
gör redan idag riskvärderingar inom sina ansvarsområden. Det syns därför som
ett dubbelarbete kan bli följden och den riskvärdering som den föreslagna
"toxikologiska informationsservicen" skall utföra ej kan gälla för
andra myndigheter.

Vi
föreslär därför att riskutvärderingen kvarligger vid de myndigheter där den nu
fungerar och att den önskvärda utökningen sker inom någon nu existerande
myndighet.

Sveriges
naturvetareförbund, med instämmande av SACO/SR, anför: Den största nyheten
skulle vara tillhandahållandet av en riskutvärderingsservice. Värderad
information om enskilda ämnen finns idag sammanställda i olika handböcker och kriteriadokument.
Ett omfattande interna-fionellt arbete sker inom detta område. Tillgänglig
svensk expertis utnyttjas förmodligen bäst om den ges fillfälle att delta i
sådant internafionellt riskvärderingsarbete. En klar begränsning vid
riskvärdering är ofta att

Prop. 1981/82:48 121

vissa
för helhetsbilden nödvändiga uppgifter saknas. Ett tillskapande av en
toxikologisk informationsservice medför inte, vilket framhålles i MDNs rapport,
en lösning på detta problem.

Att
bedöma produkter är ofta svårare än att bedöma ämnen. För yrkesinspektörer och
hälsovårdsinspektörer är ofta det stora problemet att de saknar kännedom om
innehållet i en produkt. Inte heller här kommer TOXIT att kunna innebära en
lösning.

Importörer
har ofta svårigheter att få en innehållsdeklaration av den utländske
tillverkaren. Vid uppbyggnaden av produktregistret kan utländska tillverkare
lämna sådana direkt till produktkontrollnämnden. Med all sannolikhet är de inte
beredda att lämna uppgifter till ytterligare en instans.

7.2
Jourservice avseende frågor i samband med akuta miljöhot

Behovet
av en jourservice avseende frågor i samband med akuta miljöhot har inte
ifrågasatts i något remissyttrande. Några få remissorgan tar mera ingående upp
denna form av service och behandlar bl. a. det organisatoriska ansvaret,
tillgängligheten och olika hjälpmedel i sådan service.

Rikspolisstyrelsen
anför: Beträffande frågeservicen är det ett uttalat önskemål att serviceenheten
skall kunna nås via polisens dataterminaler så att snabba svar, utskrivna på
terminalens skrivare kan erhållas och vidarebefordras till personal på fältet.
Detta gäller främst enkla frågor om basfakta om farligt gods, såsom visst
ämnes transportklass, märkning av emballage och fordon, fordonsutrustning,
kemiska egenskaper och risker samt förstahandsåtgärder vid olycka.

Statskontoret
delar miljödatanämndens åsikt att ett antal uppgifter som rör toxikologisk
informationsservice bör samordnas. I samband med en tidigare utredning rörande
samordning av informationsbehandling vid akuta förgiftningsfall har
statskontoret framhållit att Sverige till en enda jourorganisation bör samla
resurserna för rådgivning vid akuta förgiftningar och vid olyckor som kan leda
till förgiftning. Statskontoret har fortfarande denna uppfattning.
Jourorganisationen bör självfallet bygga på giffinforma-tionscentralens organisafion
och informationssystem.

GeneraltuUstyrelsen,
som begränsat sitt yttrande till synpunkter på en detalj i rapporten, nämligen
frågan om informationsservice vid akuta miljöhot anför följande: Denna fråga
har av förståeliga skäl inte kunnat beredas något störte utrymme bland de många
andra viktiga problem som rapporten behandlar. Enligt styrelsens uppfattning
bör en mer ingående behovskartläggning och en detaljerad planläggning för
resursuppbyggnad och jourverksamhet för en sädan informationsservice
genomföras.

---- Mot
bakgrund av vad ovan anförts vill styrelsen understryka

behovet
av en grundläggande kartläggning och planering av verksamheten. Den enhet som
skall svara för jourservicen bör enligt styrelsens uppfatt-

Prop. 1981/82:48 122

ning
ha tillgång till ett omfattande bibliotek som ständigt uppdateras med aktuell
speciallitteratur på området. Vidare krävs kontakt med nationella och
internationella databaser innehållande relevant information. Sökning i dessa
baser fordrar välutbildad personal som behärskar de olika datasystemens
sökspråk och söklogik.

En
annan viktig uppgift är att fä fillgång till alla erforderliga dataregister och
manuella register över handelsnamn och inträffade kemikalieolyckor.

För
att göra snabba spridningsprognoser för löskomna kemikalier krävs speciella
dataresurser som kan vålla svårigheter att utveckla. Inom US Coast Guard Headquarters
i Washington DC finns emellertid ett system som bör studeras närmare. Detta
system har utvecklats av det amerikanska konsultföretaget Arthur D. Little,
Inc.

Serviceenheten bör
slutligen ha en bred internationell kontaktyta för att möjliggöra fortlöpande
uppdatering med nytt material och uppföljning av utvecklingen på området.

Tillkomsten
av den föreslagna jourservicen för akuta frågor om miljöeffekter medför en
avsevärd förbättring av beredskapen ifråga om kemikalieolyckor. Enligt
styrelsens mening kan den dock ej ersätta de inom olika ansvariga
räddningstjänstmyndigheter uppbyggda interna informationsresurser som är
anpassade fill dessa myndigheters specifika behov.

Statens brandnämnd anför:
För att räddningstjänsten vid kemikalieolyckor skall kunna genomföras på ett
säkert sätt behövs goda kunskaper om den eller de kemikalier som kommit lösa.
Goda kunskaper om vad som kan hända om kemikalier eller behållare med
kemikalier utsätts för brand och om vilka ämnen som kan tänkas bildas om
utspillda kemikalier blandas är också nödvändiga för att räddningstjänsten
skall kunna genomföras tillfredsställande.

För närvarande finns inget
serviceorgan med jourtjänst som har till uppgift att ge svar pä alla frågor som
kan behöva bli besvarade vid räddningstjänst med kemikalieolyckor.

Enligt statens brandnämnd
har giftinformationscentralen fill uppgift endast att lämna råd vid akuta
förgiftningar men den goda tillgången på uppslagsverk och personalens vana att
söka i dessa samt GICs öppethållande hela dygnet har gjort att brandförsvaren
kunnat få svar av GIC pä vissa för brandförsvarens operativa verksamhet
väsentliga frågor vid kemikalieolyckor under hela dygnet.

Under dagtid kan
brandförsvaren få upplysningar om kemikalier av personal på industrier och
myndigheter. Vid transportolyckor kan upplysningar ibland erhållas av
avsändaren eller av mottagaren.

Sammanfattningsvis vill
brandnämnden framhålla behovet av en frägeservice där brandförsvaren kan få
sådana uppgifter om kemikalier som behövs för räddningstjänsten både vid akuta
situationer och vid utarbetandet av insatsplaner. Dessutom anser brandnämnden
att denna frågeservice också bör innefatta en hänvisningsservice vid akuta situafioner
så att

Prop. 1981/82:48 123

brandförsvaren
snabbt kan få tag i någon särskild kemikalieexpert för att få råd vid
räddningsinsatsen.

505
Alarmering AB (SOSAB) anför: Våra synpunkter pä föreliggande utrjdning avser
endast de delar som berör oss som alarmeringsorgan.

Vid
inträffade kemikalieolyckor är det av stor betydelse att hjälporganen snarast,
helst i samband med alarmeringen, får preliminär information om eventuella
risker med det ämne som är inblandat.

Eftersom
alla larm om inträffade olyckor går eller kommer att gå till våra larmcentraler
och vi ansvarar för ufiarmningen av i stort sett samtliga brandkårer och
ambulanser i landet, är det naturligt att denna akutinforma-fion ges direkt
från larmcentral till utryckande enheter. Så sker i göriigaste mån, vilket
möjliggörs dels genom utfrågning av den alarmerande i den mån vederbörande vet
egenskaperna hos ämnet, dels genom att centralerna har tillgång till uppgifter
om de vanligast förekommande kemikalierna. När det gäller mer ovanliga ämnen
har larmcentralerna svårare att ge snabb primärinformation, man kan ofta få
fram uppgifter genom kontakter med GIC, industriexpertis eller på annat sätt.
Det har exempelvis förekommit förfrågningar hos Londons brandförsvars larmcentral,
som har ett omfattande register över farligt gods.

Av
ovanstående torde framgå att en viss improvisation är nödvändig, när andra än
de vanligast förekommande farliga ämnena är inblandade.

Det
vore givetvis av mycket stort värde för hjälporganen om fasta och fillförlitliga
rutiner för akut information kunde skapas. Enligt vår mening skulle detta kunna
ske ganska omgående till rimliga kostnader och utan ytterligare omfattande
utredningar.

Den
instans som har störst erfarenhet av akutinformaUon och som också enligt vår
erfarenhet fungerar mycket bra är GIC. Verksamheten är inriktad pä
förgiftningsfall, men borde lätt kunna kompletteras så, att all akutinformation
om farligt gods tillhandahålles. Genom samarbete med statens brandnämnd, som är
tillsynsmyndighet för hela räddningstjänstomrädet, bör informationen kunna
utformas så, att den är avpassad till hjälporganens behov. På flera håll
utomlands finns omfattande register utformade med tanke på akutinsatser. Med
ett internationellt samarbete borde en hel del information vara åtkomlig under
den fid det tar att bygga upp ett eget register, om ett sådant anses
nödvändigt.

Vi
vill med ovanstående synpunkter inte taga ställning för eller emot utredningens
totala förslag utan endast framhålla vikten av att ett akut problem får en
snabb lösning. Även om antalet olyckor med farligt gods inte är stort, kan det
när som helst inträffa en olycka, som kan få allvarliga konsekvenser för
hjälporganens personal, genom att akutinformationen varit bristfällig.

Enligt
vår uppfattning skulle ett projekt utvecklat i samarbete mellan GIC, statens
brandnämnd och oss snabbt kunna ge ett praktiskt resultat till gagn för berörda
hjälporgan utan att den mer långsiktiga planeringen störs.

Prop. 1981/82:48 124

7.3
Finansiering och prioritering av utnyttjandet av tjänster hos den toxikologiska
informationstjänsten

Ett
antal remissinstanser har gått in pä frågan om avgiftsfinansiering av olika
slag av service hos den toxikologiska informationstjänsten (TOXIT), speciellt
då den egentliga uppdragsdelen. Bl. a. har följande framkommit.

Full
kostnadstäckning förespråkas i ett par fall medan flera andra uttrycker oro
för att höga avgifter kan hindra dem som behöver information från att utnyttja
servicen och det sägs bl. a. att vissa avnämargrupper och/eller vissa
servicetyper borde innebära kostnadsfrihet eller lägre avgifter. Andra åter
påtalar risken för att företagens kostnadsansvar övervältras på samhället,
medan en remissinstans pekar på att företagen (i viss utsträckning) har
möjlighet att istället fä information gratis hos kontrollmyndighet. Det har
också sagts att miljödatanämndens förslag om avgiftsbeläggning torde innebära
rimliga kostnader för företag som redan idag avsätter betydande resurser för
toxikologiska undersökningar.

En
remissinstans har också särskilt berört frågan om prioritering av utnyttjandet
av tjänster hos TOXIT. I ett annat fall talar man om ett samband mellan
avgiftsfinansiering och efterfrågan/utnyttjande av TOXIT: s resurser.

Rikspolisstyrelsen
anför: Beträffande finansieringen är det självfallet viktigt att samhället
genom medelstilldelning ger organisationen sädana resurser att den utan att
vara beroende av avgiftsfinansieringen kan tillgodose ett allmänt
informationsbehov av bl. a. basfakta. För mera kvalificerade och speciella
informationsuppdrag syns avgiftsfinansiering kunna godtas. Akutinformation i
samband med olyckor liksom annan frägeservice från tillsynsmyndigheter bör
däremot inte avgiftsbeläggas.

Datainspektionen anför:
Datainspektionen vill inte ifrågasätta behovet av en informationstjänst inom
miljöområdet. Däremot kan frågan om dess finansiering övervägas ytterligare,
särskilt som det är fråga om en servicefunktion. Inspektionen ifrågasätter om
inte ett sådant organ i sin helhet och så långt möjligt redan frän början
finansieras genom intäkter frän uppdragsgivare. Principen totalintäktsfinansiering
används numera även för myndigheter vars uppgift är lagtillsyn.

Riksrevisionsverket
(RRV) anför: 1 rapporten beräknas att TOXIT i framtiden kommer att innebära ett
resurskrav på ca 8 mkr per år. Det framhålls dock att denna uppskattning är
osäker. Då någon mer ingående bedömning inte tycks ha gjorts av den
betalningsvilliga efterfrågan för tjänster från TOXIT anser RRV att även
uppskattningarna av det möjliga framtida avgiftsuttaget måste bedömas som
mycket osäkra.

Umeå
universitet anför: Angående föreslagen avgiftsfinansiering finner rektorsämbetet
att olika taxor bör tillämpas beroende pä uppdragsgivarens betalningsförmåga
(t. ex. forskarstuderande, universitets- och högskoleforskare, industri eller
myndighet). En fast budget för TOXITs grundkost-

Prop.
1981/82:48 125

nåder bör upprättas i syfte att hålla servicekostnaderna
på rimlig nivå samt att möjliggöra TOXITs fortsatta verksamhet.

Delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning (DFI), som speciellt pekat på att informationen skall
vara lättillgänglig (jfr avsnitt 7.4 i det följande) fortsätter: Frågan om viss
service skall vara avgiftsbelagd mäste övervägas i detta sammanhang. DFI vill
här påminna om att delegationen på regeringens uppdrag utreder frågor om
avgiftsbeläggning av informationsservice i syfte att fä fram riktlinjer för
detta.

Statens
livsmedelsverk anför: I det sammanhanget bör finansieringsfrågan även beröras
något liksom TOXITs funktion och organisatoriska ställning. I rapporten
förutsätts att de som använder verksamhetens tjänster "i lämplig
utsträckning" bör betala för den service som ges. För uppdrag i egentlig
mening bör avgifter utgå efter grunder som successivt fastläggs. Detta syns
vara alltför vagt formulerat. Det bör påpekas att de olika myndigheter som
själva ansvarar för toxikologiska utvärderingar även har ett visst
informationsansvar. Gränserna för detta ansvar växlar något. Dessa myndigheter
har i de flesta fall till sig knutna vetenskapliga råd som utför utredningar
för verken till en fastställd - oftast mycket låg - kostnad. Verken har vidare
goda kontakter med universitet och andra institutioner där forskning bedrivs.
De självständiga utredningar och utvärderingar som TOXIT skulle tänkas göra
skulle sannolikt medföra högre kostnader. Det torde därför inte kunna
uteslutas att den som har behov av information utnyttjar det billigaste
alternativet, alltså begär uppgifter som vederbörande verk inom ramen för sitt
informationsansvar kostnadsfritt kan tillhandahålla. Man bör vidare förutsätta
att de myndigheter som har behov av information inte skulle behöva betala för
denna information, eftersom detta med hänsyn till TOXITs ställning som
"servicemyndighet" endast skulle bli en form av statlig
interndebitering. En stor del av den tänkta självfinansieringen torde därför
falla bort.

Fiskeristyrelsen anför: Miljödatanämnden har (emellertid)
i sitt förslag diskuterat hur informationstjänsten skall finansieras. Fiskeristyrelsen
vill därför, med nedanstående motivering, lämna en reservation beträffande
förslagets ekonomiska konsekvenser för vissa avnämare. Att söka upp och
utvärdera toxikologisk information, som f.n. därtill är mycket utspridd och
därför svåråtkomlig, är mycket tidsödande. Med de små personalresurser som
finns i framför allt styrelsens lokala och regionala organisation sker sådan informationssökning
i jämförelsevis liten omfattning. En toxikologisk informationstjänst kan bli
av stor hjälp, men dess utnyttjande kommer inte för fiskeriadministrationen att
medföra någon rationaliseringseffekt pä lönemedlen. Däremot kan tillhandahållen
information bidraga till att höja kvaliteten på ärendebehandlingen. En
avgiftsbeläggning av informationstjänsterna kommer att leda till ett ökat
medelsbehov eller att tjänsterna helt enkelt inte utnyttjas av dessa avnämare.
Dessa förhållanden är speciellt kännbara i en liten organisation som dessutom
är så geografiskt

Prop. 1981/82:48 126

utspridd
som fiskeriadministrationen. Dessa problem har även påtalats i flera av de
bifogade remissvaren. Fiskeristyrelsen vill därför föreslå att regeringen
prövar om inte den toxikologiska informationstjänstens verksamhet, åtminstone
i viss omfattning eller beträffande tjänster av viss typ, kan bedrivas
kostnadsfritt för förvaltningsmyndigheter som inte själva är affärsdrivande.

Statens
jordbruksnämnd anför: Eftersom kostnadsansvaret för riskutvärdering av nya
kemiska ämnen ändå i första hand bör åvila företagen, bör det främst vara dessa
och inte staten som finansierar TOXITs verksamhet. Jordbruksnämnden utövar för
sin del kontroll över mängden antibiotika (kemoterapeutika) i djurfoder. Det
har inte ifrågasatts annat än att kostnaderna för analys och dokumentation i
samband med denna kontroll skall betalas av fodermedelsindustrin.

Styrelsen
för arbetarskyddsfonden anför: Väsenfiigt redan i ett inledningsskede är att
en informationsservice enligt förslaget tar sikte pä olika avnämargruppers
behov - myndigheter, företag, enskilda - och inte ensidigt prioriterar någon av
dessa grupper.

Medicinska
forskningsrådet anför: MFR tillstyrker förslaget om att avgiflsbelägga TOXITs
tjänster. För privata företag som redan idag måste avsätta betydande resurser
för toxikologiska undersökningar torde kostnaderna te sig rimliga.

Länsstyrelsen
i Hallands län anför: Vissa delar av TOXITs verksamhet, bl. a.
riskutvärderingar, ska på sikt avgiftsfinansieras. Det är därvid viktigt att
avgifterna inte sätts så högt att företagen av ekonomiska skäl avstår från att
utnyttja TOXIT. Å andra sidan får avgifterna inte sättas så lågt att det
inverkar menligt på arbetets kvalitet. Det är här nödvändigt med en noggrann
avvägning som bör styras av de erfarenheter som erhålls under de första årens
arbete.

Länsstyrelsen
i Uppsala län anför: Det är dock angeläget att påpeka att avgiftssystemet måste
ges en sådan utformning att informafionen kan utnyttjas av länsstyrelserna och
andra statliga organ i deras myndighetsutövning.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) anför: IVA tillstyrker förslaget om att avgiflsbelägga TOXITs tjänster.
För privata företag som redan idag måste avsätta betydande resurser för
toxikologiska undersökningar torde kostnaderna le sig rimliga och snarare
innebära kostnadsminskningar.

Svenska
naturskyddsföreningen anför: Som redan framhållits anser föreningen all TOXIT
i princip bör vara avgiftsfinansierad. När det gäller enklare frågor och
service fill bl. a. ideella organisationer och allmänheten i övrigt bör dock TOXIT
ha rätt och resurser att efter egen och generös bedömning utföra sädana uppdrag
utan kostnadstäckning.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) anför: Det är pä sikt de förutsatta riskvärderingarna som
skall ge medel till finansiering av även den övriga verksamheten vid den
föreslagna informationstjänsten. Under igångsätt-

Prop. 1981/82:48 127

ningstiden
föresläs dock finansiering av även riskvärderingarna ske med statsmedel. Detta
skulle innebära en subventionering av de tillverkare och importörer som
utnyttjar utvärderingsverksamheten, något som torde kunna sägas strida mot
gällande lagstiftning, enligt vilken fabrikanter och importörer har skyldighet
att känna till riskerna med de produkter de introducerar.

Landsorganisationen i
Sverige (LO) anför: Frågan om finansiering av den toxikologiska
informationsverksamheten och riskbedömningarna bör undersökas närmare. LO
hänvisar till bilagda förbundsyttranden (anm: de tre aktuella yttrandena
citeras omedelbart härefter). Principiellt kan erinras att verksamheten vid
den föreslagna TOXIT-enheten styrs av efterfrågan. Detta är inte liktydigt med
behov. En avgiftsfinansiering kan förutses innebära risk för avhållande
inverkan på efterfrågan. Detta kan drabba sektorer av arbetslivet där behovet
är stort. Grupper av anställda med stort behov av service och hjälp riskerar
att bli utan.

Beklädnadsarbetarnas
förbund anför: Även om nämnden för en ganska ingående diskussion om hur
avgifterna kan bestämmas och de problem, som kan uppstå i samband med detta — en
diskussion som tyder på nämndens egen osäkerhet i frågan - vill vi ändå
framhålla vikten av, att fackliga organisationer ska ha möjlighet att utnyttja TOXITs
resurser kostnadsfritt.

Det
är också viktigt, att inte de köpstarkaste företagen/institutionerna tar
alltför stor del av TOXITs resurser. Förbundet utgår därför ifrån att finansieringen
sker så, att företag med svag ekonomi ocksä ska kunna tillgodogöra sig informafion.

Svenska
fabriksarbetareförbundet anför: För att sedan intressenterna skall ha maximal
möjlighet att ta tillvara den kunskap som finns är det nödvändigt att
kostnadsfrågan löses på ett sådant sätt att denna inte skall bli en spärr mot
användandet. Ett sätt att finansiera databasens verksamhet är att ta ut en
arbetsgivaravgift. Med en sådan finansiering är det sedan egalt om intressenten
är ett stort eller litet företag, en stor organisation eller en enskild person.
Behovet av information frän TOXIT kan variera men ingen blir utläst på grund av
ekonomiska skäl.

Svenska metallindustriarbetareförbundet
anför: Finansieringen av den här serviceverksamheten är dock en viktig del i
förslaget, som förtjänar att kommenteras. Verksamheten föreslås finansieras
dels genom statsmedel, dels genom avgifter på vissa tjänster. Det är lite
oklart var gränsen kommer att gå mellan fri och avgiftsbelagd information.

Utredningen
har varit inne på att enklare information i form av litteraturuppgifter och
hänvisningsinformation ska kunna erhållas gratis, medan däremot lite mer arbetskrävande
uppgifter ska avgiftsbeläggas. Vi är givetvis medvetna om att det kan vara
lämpligt att avgiflsbelägga vissa arbeten, t. ex. när det gäller mera
omfattande riskbedömningar som beställs av andra statliga myndigheter och verk saml
kommersiellt arbetande förelag.

Prop. 1981/82:48 128

Däremot
anser vi att den information som beställs av företagshälsovård, skyddsombud och
fackliga organisationer inte bör belastas med avgift. Orsakerna härtill är att
om informationen till l.ex. skyddsombud beläggs med avgift så skulle den utgöra
hinder för efterfrågan av den information de behöver. Det är således av vikt
att den verksamhet som inleds också planmässigt ska kunna byggas ul — i första
hand med hjälp av statsmedel.

Förslag
om all TOXIT ska kunna köpa toxikologisk expertis genom att erbjuda personella
och andra resursförstärkningar lill forskargrupper i utbyte mot arbete av typ riskulvärderingar,
understryker behovet av en säker finansiering. Om man genom det skissade
utbytet kan tillföras resurser i form av expertis från institutioner och
forskargrupper så kan de säkert bidra fill en större sammanslällningsservice.
En sådan service är mycket angelägen, eftersom sammanställningarna i sig kan
tjäna som underiag för riskbedömningar i enskilda fall.

Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) anför: Vad gäller finansieringen instämmer TCO i att
verksamheten delvis skall avgiftsbeläggas. Frågeställningar som framförs från
skyddskommitté eller motsvarande skall dock självfallet kostnadsmässigt
bestridas av berörd arbetsgivare.

Kemisk-Tekniska
Leverantörsförbundet (KTF) anför: Avgiftsfrågan måste utredas mera eftersom
höga kostnader är mest kännbara för små företag som oftast har störst behov av
hjälp.

Kooperativa
förbundet (KF) anför: Slutligen vill KF betona angelägenheten av att
allmänheten får tillgång till information om kemiska risker och att denna
service är kostnadsfri.

Miljöförbundet
anför: Oklarhet präglar också utredningen när det gäller finansieringen av
verksamheten. Enligt utredningens förslag förefaller (åtminstone under
verksamhetens första år) TOXIT och därmed samhället ta pä sig kostnader för
riskutvärderingar och analyser som det enligt intentionerna i lagen om hälso-
och miljöfarliga varor idag åligger företagen att själva stå för. På detta sätt
skulle utredningsförslaget vara ett steg tillbaka och i praktiken innebära att
samhället subventionerade införandet av allt flera kemiska ämnen.

Miljöförbundet
tar också upp frågan om lojalitetskonflikter (citerat i avsnitt 7.4 i det
följande) och säger där bl.a.: Det fär inte finnas minsta tveksamhet om att en
toxikologisk informationsservice till 100 % tar tillvara allmänhetens intresse
och därför måste en sådan verksamhet vara helt frikopplad från ett ekonomiskt
beroende av enskilda företag.

7.4
Frågan om tillgång till och ansvar för informationen

Under
denna rubrik har sammanförts dels några yttranden som berör informationens
tillgänglighet, i allmänhet och i förhällande till sekretessbestämmelser, dels
synpunkter på ansvaret för den lämnade informationen och dess "status".
Gränsdragningen gentemot myndighet med kontroll-

Prop. 1981/82:48 129

funktioner har berörts i vissa fall såväl vad gäller
riskvärdering som lagtolkning.

Frågan om tillgången till informationen har vidare nämnts
i ett par yttranden, refererade i avsnitt 7.5 i det följande.

Rikspolisstyrelsen anför: Rikspolisstyrelsen delar
miljödatanämndens uppfattning att den föreslagna organisationens uppgift skall
vara att lämna informationsservice, således inte lagtolkning eller
myndighetsutövning.

Televerket anför: Det är angeläget att TOXIT:s verksamhet
syftar till en fri och öppen information, så att befintlig toxikologisk
information görs så allmänt Ullgänglig som möjligt.

Delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning

(DFI) anför: DFI vill understryka betydelsen av att den organisationsform

som väljs, byggs upp på ett sådant sätt att informationen blir lättillgänglig.

En grundsats bör vara att informationen skall vara möjlig att nå för alla, om

inte speciella skäl kräver, sekretess. Om en del av miljöinforma

tionsservicen knyts till en viss instans, kan det med hänsyn till tillgänglig

heten vara motiverat att ge den ställning som särskild avdelning i organisa

fionen.

Sekretessbeläggning kan naturligtvis vara nödvändig när
det gäller t. ex. vissa uppdrag för näringslivet. DFI anser det dock viktigt
att frän början principen om allmän tillgänglighet av informationen fastläggs
och likaså gränserna för eventuella undantag frän principen.

Statens livsmedelsverk anför: Verket ser även vissa
svårigheter när det gäller ansvarsförhållanden liksom även i viss mån
sekretessfrågor. Förenklat uttryckt kan frågor uppkomma hur bundna respektive
myndigheter kan tänkas bli av utvärderad toxikologisk information som lämnas
från TOXIT. När det gäller sekretessfrågor kan nämnas att TOXITs värde kan bli
begränsat genom att basdata, bl. a. med hänsyn till skydd av affärs- och
driftsförhållanden kan tänkas vara sekretessbelagda hos myndigheterna osv.

Arbetarskyddsstyrelsen anför: Miljödatanämnden
understryker (sid. 144) att det föreslagna resurstillskottet skall avse en
informationsservice/ konsulthjälp och inte en myndighetsutövning. När det
gäller myndighetsutövning är detta självklart. Arbetarskyddsverket kan t. ex.
inte avhändas det ansvar för genomförande av arbetsmiljölagens föreskrifter som
åvilar verket. Den praktiska fillämpningen av principen kan dock leda till
svära avvägningsproblem. Sålunda torde det vara diskutabelt om man kan begränsa
en frägeservice när det gäller lagstiftningen inklusive myndigheternas egna
författningar till uppgifter av katalogkaraktär, dvs. i princip vilka
regelsamlingar som gäller eller kan tänkas gälla utan att komma in på mer eller
mindre svåravvägda tolkningsfrågor rörande författningarnas sakinnehåll. Ofta
är det t. ex. en tolkningsfråga om en viss författning är tillämpbar eller ej.
Behov av information av aktuellt slag torde utöver genom 9 Riksdagen 1981/82.
1 saml. Nr 48

Prop. 1981/82:48 130

ansvariga
myndigheters försorg kunna tillgodoses genom t. ex. sådana publikationer som
den av miljödatanämnden utgivna "Vad gäller om kemiska ämnen?".

Länsstyrelsen
i Hallands län anför: Ett annat problem som måste lösas är frågan om hur
resultat från t. ex. en riskutvärdering som gjorts på uppdrag av ett företag
ska hanteras. Företaget är knappast intresserat av att offentliggöra resultaten
och på så sätt göra det möjligt för konkurrenter att utnyttja dem utan kostnad.
Samtidigt är det ett allmänt intresse att sådana resultat publiceras och blir
tillgängliga i andra sammanhang.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) anför: Miljödatanämnden synes ha uppfattningen att den
föreslagna enheten ej skall ge auktoriserade uppgifter eller bindande
uttalanden. Denna inställning synes enligt LRFs mening minst sagt märklig. Om
ett statligt verk - även om det kallas för uppdragsmyndighet - gör ett
uttalande, synes det svårt att tänka sig att detta ej skulle betraktas som
auktoriserat och bindande. Detta gäller i varje fall om uttalandet är positivt;
skulle det vara negafivt kan det vara risk för att informationen över huvud taget
ej kommer ut, eftersom rapporterna ej skall vara offentliga handlingar.

LRF
har i ett tidigare sammanhang i sitt yttrande ocksä bl.a. skrivit

följande:--- Riskutvärderingsrapporterna bör vara offentliga handling

ar.

Sveriges
naturvetareförbund. med instämmande av SACO/SR, anför: En utförd riskvärdering
leder alltid till frågan vad detta får för konsekvenser. Hur lagar och
föreskrifter skall tillämpas m.m. Enligt rapporten bör någon tolkning av
innebörden i nationella bestämmelser inte ingå i uppgifterna för den
toxikologiska informationsservicetjänsten. Föreningen (anm: SACO/SR-föreningen
vid statens naturvårdsverk som underremiss) instämmer i att denna tolkning bör
göras pä respektive myndighet för att en enhetlig linje skall hällas men
konstaterar samtidigt att TOXIT i detta avseende inte kan ge någon avlastning.

Något
som många försäljare av produkter eftersträvar är ett intyg på att en produkt
inte är hälsofarlig. Det har varit huvudskälet till en mängd förfrågningar
rörande produkter till produktkontrollbyrån vid naturvårdsverket.
Miljödatanämnden framhäver att de bedömningar som görs vid TOXIT inte får
framstå som några sanningar. Det är emellertid inte möjligt att komma ifrån
detta vad gäller produkter som inte kan synas medföra någon risk för hälsa
eller miljö. Utlåtande om sådana produkter kommer med all säkerhet att användas
som försäljningsargument.

Kemisk-Tekniska
leverantörsförbundet (KTF) anför: Den juridiska statusen på informationen bör
också utredas. Företagen behöver ofta ge sina kunder riskbedömningar och här
kan TOXIT erbjuda hjälp. Men TOXITs bedömningar får ej uppfattas som de
"enda giltiga intygen".

En
sädan utveckling måste undvikas för att inte företagen i praktiken

Prop.
1981/82:48 131

helt skall bli beroende av TOXIT och därmed vara tvungna
att acceptera TOXITs villkor med bl. a. risk för höga kostnader.

Miljöförbundet anför: Vi vill erinra om att den befintliga
lagstiftningen ålägger företag att bevisa en varas ofarlighet innan den får
användas och saluföras (lagen om hälso- och miljöfarliga varor). Den modell med
TOXIT som förordas i utredningen skulle i praktiken avlasta företagen en stor
del av ansvaret för sina produkter. Om ett ämne som getts klartecken av TOXIT
ändå visar sig vara farligt, uppstår såvitt vi kan se en situation där
ansvarsförhållandet företaget/TOXIT skulle bli mycket oklart.

Ett upprättande av TOXIT enligt utredningens förslag
skulle också innebära risker för lojalitetskonflikter genom att TOXIT kommer
att vara beroende av de inkomster som de stora företagens uppdrag är avsedda
att ge. 1 tveksamma fall och bedömningar vore blotta misstanken om att TOXITs
ekonomiska beroende av sina stora uppdragsgivare påverkat resultatet av
riskutvärderingen, förödande för förtroendet till TOXIT. Det får inte finnas
minsta tveksamhet om att en toxikologisk informationsservice till 100 % tar
tillvara allmänhetens intresse och därför måste en sådan verksamhet vara helt frikopplad
frän ett ekonomiskt beroende av enskilda företag.

7.5 Diverse frågor

Nordiskt samarbete m. m.

Umeå universitet anför: Det internationella samarbetet är
av yttersta vikt för att inducera och upprätthälla samt att skyndsamt utveckla
det nordiska samarbetet med redan befintliga informationscentraler.

Statens livstnedelsverk anför: TOXIT, som kan ge
upplysningar om var kunskap finns, torde sedan kunna ligga fill grund för ett
större internor-diskt projekt eller ett projekt med deltagande av flera länder.

Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) anför: Särskilt
vill rådet framhålla nödvändigheten av internationellt och nordiskt samarbete i
fråga om miljöstatistik, i synnerhet när det gäller den toxikologiska informationstjänsten.
Denna del av miljöinformationen är stor, komplicerad och beroende av särskild
kompetens samt av kontakter med internationella informationsnät. Landets
nationella resurser på det toxikologiska fältet är mycket små, varför den
största delen av informationen får förutsättas komma från källor utanför
landet, t. ex. från de amerikanska databaserna. Ämnets internationella karaktär
gör också verksamheten lämplig för nordiskt samarbete. Miljödatanämnden
diskuterar visserligen en nordisk utveckling av TOXIT, men det är lämpligt att
det nordiska arbetet finns med redan i planeringen av verksamheten. Nordiska
rådets ämbetsmannakom-initté för miljövårdsfrågor kunde vara ett lämpligt
utredningsorgan för ett nordiskt TOXIT.

Prop. 1981/82:48 132

Intressentinflytande
m. m.

Rikspolisstyrelsen
anför: Vid uppbyggnaden av informationsorganisationen är det önskvärt att
samråd beträffande informationsbehovet och informationens sakinnehåll så långt
möjligt sker med berörda intressenter.

Sjöfartsverket
anför: Sjöfartsverket anmäler härmed sitt intresse av att under
uppbyggnadsskedena få tillföra de olika projekten sina synpunkter.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet anför: Beträffande ledningen av TOXIT sä anser
vi att den bör ske efter samma modell som nu gäller för arbetarskyddsstyrelsen
för att tillgodose behovet av inflytande från de stora avnämargrupperna. Vi
förutsätter att biblioteks- och dokumentationskunskap samt viss toxikologisk
kompetens kommer att finnas på tjänstemannanivå inom myndigheten. Det kan
dessutom finnas behov av att under i första hand uppbyggnadsskedet genom
arbetsgrupper bredda kompetensen och förankringen vid uppbyggnaden av de
föreslagna sevice-funktionerna.

Miljöförbundet
anför: Det är angeläget att allmänhetens insyn och inflytande över en
toxikologisk informationsservice blir ledande för verksamheten. I utredningen
ges inga besked om hur ledningen för TOXIT skulle vara sammansatt.

Svensk
Förening för Toxikologi (SFT) anför: Det förefaller logiskt och riktigt att
låta informationsavnämarnas behov styra uppbyggnaden och utvecklingen av TOXIT.
Det är dock viktigt att framhålla att utvecklingen också måste ta hänsyn till
den toxikologiska vetenskapliga utvecklingen för att informationsservicen skall
bli så kvalitativt högtstående som möjligt. Det är därför viktigt att den
planerade representafionen av toxikologisk vetenskaplig kompetens i TOXITs
styrelse kommer till stånd. Därvidlag kan förslagsvis Svensk Förening för Toxikologi
fä möjlighet att påverka styrelsens sammansättning.

Frågan
om sakområdets bredd, humantoxikologi — ekotoxikologi

Statens
miljömedicinska laboratorium (SML) anför: SML anser att organisationskommittén
bör få i uppdrag att närmare utreda hur samordning med de resurser som finnes
vid MIC/KI och GIC i sä fall bör ske. Hänsyn mäste därvid tas till att så väl SML
som MIC/KI och GIC har en väsentligen medicinsk inriktning.

Wallenberglahoratoriet
vid Stockholms universitet anför: Toxikologisk information inom miljöområdet
omfattar ett mycket brett register inom naturvetenskap och medicin - organisk
kemi, analytisk kemi, kemisk och biologisk nedbrytning/omvandling/transport i
olika system, i bruk varande biologiska testmetoder, humanmedicinen m. m.

Kvalificerad
utvärdering av publicerat material kräver sålunda god kännedom om den aktuella
forskningen vilket bäst erhålles genom parallellt praktiskt arbete inom delar
av utvärderingsområdet. Den av nämnden föreslagna informationsenheten kan
alltså endast utföra det postulerade

Prop. 1981/82:48 133

utvärderingsarbetet
och riskutvärderingen om den ingår i en större enhet där omfattande forskning
inom området bedrivs.

Det
framskymtar även i nämndens rapport att den föreslagna informationsenheten bör
vara associerad med en verksamhet som har vetenskaplig expertis av betydelse
för enheten. Som bästa exempel anges i rapporten statens miljömedicinska
laboratorium, detta laboratorium utgör i princip en namnändring av f d
omgivningshygieniska avdelningen med en ny huvudman, socialstyrelsen.
Laboratoriet har ingen eller ringa kompetens inom för miljövården viktiga
områden såsom exempelvis effekter på akva-tisk och terrest fauna och flora. Ej
heller har laboratoriet utnyttjat ett antal biologiska testsystem som utgör en
avsevärd del av litteraturen rörande föroreningars effekter.

Av
det sagda framgår att om den föreslagna informationsenheten ej kan ingå som en integererad
del av ett omfattande forsknings- och undersökningsinstitut med bred kompetens
inom miljöområdet bör informationsenheten helt avstå från att göra
utvärderingar och riskanalyser av det informationsmaterial som insamlas och
distribueras.

Medicinska
fakultetsnämnden vid universitet i Linköping anför: En ökad krifisk
toxikologisk information och riskvärdering bör istället knytas till tvärvetenskapliga
miljötoxikologiska forsknings- och undervisningsinstitutioner, som bör
inrättas vid landets universitet. Existerande toxikologiska, yrkesmedicinska,
ekotoxikologiska och farmakologiskt-toxikologiska avdelningar är naturliga
kärnor för sådana institutioner.

Umeå
universitet skriver: Utredningen diskuterar geografisk lokalisering av TOXIT.
Då denna typ av verksamhet ej har något behov av speciell geografisk
lokalisering framhåller rektorsämbetet att största regionalpolitiska hänsyn
bör visas vid lokaliseringen. Ämbetet vill framhålla att vid Umeå universitet
bedrivs omfattande epidemiologisk forskning, samt experimentell toxikologi med
medicinsk riskutvärdering. En kompletterande verksamhet av TOXITs karaktär
skulle därför bli ett intressant tillskott, som väl skulle passa in i den
ekologiska miljövårdsinriktade forsknings-och utbildningsprofil som
kännetecknar vårt universitet.

Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA) vill understryka att förutsättningen för en effekfiv
toxikologisk informationsservice är ett fortlöpande inflöde av information till
serviceenheten frän datagenerande organ. Detta fordrar fortlöpande och nära
kontakt med forskare och forskningsinsfitu-tioner inom ett vidsträckt
forskningsområde. Organisationen av detta dataflöde bör närmare utredas av den
i rapporten föreslagna organisationskommittén.

I
detta sammanhang vill SVA trycka på att verksamheten inom den föreslagna informationsenheten
ges en betryggande bredd. Med tanke på GICs normala verksamhet synes en
huvudsakligen humantoxikologisk inriktning näraliggande, även om rapporten
ibland ocksä nämner ekotoxikologi. För att enheten skall fylla den i rapporten
angivna, mycket vida.

Prop. 1981/82:48 134

uppgiften
måste verksamma åtgärder vidtas för att inkludera även de delar av toxikologin
som berör husdjur och vilt och deras miljö.

Kvalitativa
synpunkter på den gjorda utredningen om toxikologisk informationsservice

Statens
miljömedicinska laboratorium (SML) anför: Utredningen diskuterar värdet av
modern ADB-teknik, men försummar att betona att man för sökning av litteratur
ännu är i hög grad beroende av manuell sökning, särskilt gäller detta äldre
litteratur och vid sammanställning av monografier och riskvärderingar.
Datatekniken har begränsad täckning retrospektivt. SML vill ocksä påpeka att
mänga informationskällor över huvud taget inte diskuteras i rapporten. Sålunda
berörs inte patentverkets nya informationsservice med ett ord. Bland övriga
värdefulla källor som har utelämnats kan nämnas handböcker, industriarbeten,
högskolearbeten och patent. I detta sammanhang kan nämnas att en stor del
information av sekretessbelagd karaktär kan komma att finnas i ett fullt
utbyggt produkt-kontrollregister. Utredningen diskuterar inte förhållandet
mellan TOXIT och produktkontrollregistret. En del av de utfästelser som görs
visavi avnämarna kan alltså inte uppfyllas i den utsträckning som utredningen synes
förespegla.

Produktkontrollnämnden
anför: Miljödatanämnden har i sin rapport på ett förtjänstfullt sätt kartlagt
olika informationskällor och diskuterat formerna för ett optimalt utnyttjande
av befintlig information.

Medicinska
forskningsrådet (MFR) anför: MFR beklagar att underlaget till miljödatanämndens
förslag delvis synes vara ofullständigt redovisat samt att vissa uppgifter inte
överensstämmer i rapport och tillägg. Det har därför varit svårt att bedöma
alla punkter i rapporten.

------ Nämndens
förslag är dock alltför dataorienterat. Eftersom data

systemen endast omfattar de senaste fem årens rön, kan datasökningen pä

nuvarande stadium endast bli ett komplement till manuell sökning. 1 sam

manhanget vill MFR rekommendera att Gunnar Jegrelius' unika register

över 8000 handböcker från 1700-talet och framåt överförs pä data och

ställs till TOXITs förfogande.

MFR
anser det anmärkningsvärt att många informationskällor över huvud taget inte
diskuteras i rapporten. Sålunda berörs inte patentverkets nya
informationsservice med ett ord. Bland övriga värdefulla källor som har
utelämnats kan nämnas handböcker, industriarbeten, högskolearbeten och patent.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) anför: IVA beklagar att underlaget till miljödatanämndens förslag delvis
synes vara ofullständigt redovisat samt att vissa uppgifter inte överensstämmer
i rapport och underlagsmaterial. Det har därför varit svårt att bedöma alla
punkter i rapporten.

----- Nämndens
förslag är dock alltför dataorienterat. Eftersom data

systemen endast omfattar de senaste fem årens rön, kan datasökningen på

Prop. 1981/82:48 135

nuvarande
stadium endast bli ett komplement till manuell sökning. 1 sammanhanget vill IVA
rekommendera att Gunnar Jegrelius' unika register över 8000 handböcker frän
1700-talet och framåt överförs på data och ställs till TOXITs förfogande.

IVA
anser det anmärkningsvärt att många informationskällor över huvud tagel inte
diskuteras i rapporten. Sålunda berörs inte alls patentver-kels nya
informationsservice. Bland övriga värdefulla källor som har utelämnats kan
nämnas handböcker, industriarbeten och högskolearbeten.

Svensk
Förening för Toxikologi (SFT) anför: SFT tycker att det är mycket värdefullt
att frågan om toxikologisk informationsverksamhet har utretts av
miljödatanämnden. Den föreliggande rapporten visar att ett mycket grundligt och
omfattande arbete har nedlagts för att kartlägga förutsättningarna för en
toxikologisk informationsverksamhet. Kartläggningen är såvitt föreningen kan
bedöma helt fullständig och kommer att utgöra ett värdefullt material för
fortsatta diskussioner om toxikologins framtida verksamhet i landet. De
sakuppgifter som finns om den toxikologiska verksamheten är fullt
tillfredsställande och det visar att utredarna har lagt ned mycket tid pä att
sätta sig in i ämnesområdet. Särskilt tillfredsställande är det att
utredningen framhåller informationens betydelse för den toxikologiska
vetenskapen. Inom få områden torde behovet av en fullständig information för
viktiga beslut vara av sådan betydelse som inom toxikologin.

Några
frågor som förtjänar mer belysning

I
samband med vissa redan behandlade frågor, t. ex. organisatoriskt ansvar för
den toxikologiska informationstjänsten (TOXIT) har remissinstanserna som
framgått ibland velat ha mer information eller fortsatt utredning. I det
följande citeras återstående synpunkter härvidlag.

Styrelsen
för arbetarskyddsfonden anför bl a: Utredningens förslag om en toxikologisk
informationstjänst lämnar visserligen en rad frågor öppna både vad gäller
frågan om vilka slag av tjänster som på sikt skall innefattas i verksamheten
och hur densamma skall finansieras. Frågan om vem som skall få tillgång till
information från informationstjänsten är heller inte fullständigt belyst. Som
framhålls i utredningen måste dock sannolikt en rad sådana frågor hållas
relativt öppna i ett inledningsskede, varefter en utvärdering av verksamheten
bör äga rum. En väsentlig begränsning för möjligheterna att omedelbart starta
en brett upplagd informationsservice är givetvis bristen på toxikologiskt
utbildad expertis.

Utredningen
rörande information om risker i arbetsmiljön (INRA) anför: Vissa frågor i
miljödatanämndens förslag är ur utredningens synpunkt ofullständigt belysta.
Till dem hör frågor om kvaliteten och begripligheten i de utlåtanden en
toxikologisk informationstjänst kan komma att lämna, frågor om tillgång till information,
sekretessbeläggning av information och

Prop. 1981/82:48 136

ansvaret
för information samt frågan om hur marknadsföring och finansiering av
verksamheten kan påverka efterfrågan. Det kan finnas skäl att under
försöksverksamhet med och uppbyggnad av toxikologisk informationsservice
särskilt arbeta för att olika grupper med olika typer av informationsbehov i
samhället skall kunna utnyttja dess tjänster. Utvärdering av
försöksverksamheten bör ske på sådant sätt att bl.a. dessa frågor belyses.
Utredningen avser att återkomma till några av frågorna i sitt betänkande liksom
till frågan om hur toxikologisk informationstjänst med inriktning på
arbetsmiljörisker på sikt bör organiseras.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) anför: En fortsatt utredning bör även uppmärksamma
utbildningsfrågor. Det finns ett stort behov av att öka produktionen av
toxikologisk utbildad personal.

Utredningen
bör ges möjlighet att på basis av försöksverksamhet granska och lägga fram förslag
beträffande lämpliga metoder och lämplig organisationsform för
riskbedömningsservice i offentlig regi.

LO
vill understryka att det material som framtagits av föreliggande utredning bör
utgöra värdefullt underlag för den fortsatta och fördjupade utredningen som här
föresläs. De delar av den föreslagna servicen som är av särskilt intresse från LOs
synpunkt är frägeservicen, sammanställningsservicen och servicen med
riskbedömningar. Dessa servicetyper är något som redan idag levereras, låt vara
i synnerligen begränsad utsträckning, av bl.a. yrkesmedicinska kliniker'och
vissa universitetsinstitutioner. Detta görs på basis av redan existerande
biblioteksresurser. Man bör alltså vara klar över att service av detta slag
inte behöver bygga på förutsättningen av en centraliserad
biblioteksorganisation.

LO
finner det väsentligt att den fortsatta utredningen pä ett tidigt stadium
påbörjar en försöksverksamhet på informationsområdet. Det samlade utredningsmaterialet
bör utgöra en lämplig grund härför.

8
Allmän miljöinformationsservice

De
närmare kommentarer, som framkommit till miljödatanämdens förslag under
rubriken Allmän miljöinformationsservice, har samlats i det här föreliggande
avsnittet. Därvid har frågan om miljökvalitetsredovisning behandlats för sig
(avsnitt 8.2), eftersom den skiljer sig från den egentliga miljöinformationsservice
med tonvikt på referens(hänvisnings)tjänster, som eljest föreslagits. I den
sistnämnda ingår även registreringen av svensk miljöforskning, i databasen SERIX.

Remissinstanserna
har här i varierad grad diskuterat flera olika frågeställningar såsom behovet
av SERIX-verksamheten och av en allmän hänvisningsservice (benämnd MI-REF efter
det projekt som f. n. pågår hos miljödatanämnden) samt organisatoriskt ansvar i
detta sammanhang. Speciellt beträffande det sistnämnda går uppfattningarna
något isär.

Prop. 1981/82:48 137

Då
det gäller miljökvalitetsredovisning, vars beydelse ingen har uttalat sig emot,
går några remissorgan också in på det organisatoriska ansvaret och ser på det
ur två skilda synvinklar.

Härutöver
hänvisas, i tillämpliga delar, fill de remissorgan som i övrigt uttalat sig om
miljödatanämndens förslag till informafionsservice på miljöområdet (refererade
i avsnitt 4) eller som redovisat mera allmänt formulerade ställningstaganden fill
miljödatanämndens förslag i stort (avsnitt 2).

8.1
Egentlig informationsservice

Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anför: SMHI anser att en allmän
miljöinformationsservice kan vara av värde för olika avnämare. Anledningen till
att denna service f.n. utnyttjas i så ringa utsträckning är troligen att den är
föga känd. Det kan därför vara befogat att "marknadsföra" vissa delar
av denna service. Speciellt bör då kostnaderna för denna service jämföras med
de kostnader den enskilde användaren har för att få fram information på
traditionellt sätt. SMHI stöder miljödatanämndens förslag att en registrering
som i princip omfattar all svensk forsknings- och undersökningsverksamhet bör
ske i permanenta former, och att tillräckliga resurser ställs till förfogande.

Delegationen
för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFI) anför:
Miljöinformationsservice utanför det toxikologiska området berörs mycket
summariskt i rapporten. Som förslag förs fram att ansvar för denna ev. senare
skulle kunna läggas hos TOXIT. DFI vill betona vikten av att ansvaret för
samordningen och uppföljning av allmän miljöinformation läggs på en speciell
myndighet, t. ex. statens naturvårdsverk.

DFI
instämmer med utredningen i att SERIX och katalogserien svensk miljöforskning
bör fortsättas i permanenta organisatoriska former. De bör dä knytas till någon
existerande informationscentral.

DFI
betonar också att det är väsentligt att de internationella kontakterna bevakas.
Den omfattande internationella kunskapen och erfarenheten måste kunna
utnyttjas. De myndigheter som ansvarar för resp. delar av miljöinformationen
måste därför också ha ansvar för internationella kontakter inom sina områden.

Tekniska
fakultetsnämnden vid Lunds universitet finner det lämpligt att ett antal
projekt inom miljödatanämnden överförs till andra organ och därvid, så långt
möjligt, åt organ med besläktad verksamhet, exempelvis ADB-samordning fill
statskontoret resp. informafion om böcker och tidskrifter till
biblioteksväsendet. Härvid bör resp. organ svara för såväl verksamheten som den
informationsservice som erfordras.

Linjenämnden
för biolog-, fiskevårds- och geovetarlinjen vid Göteborgs universitet, till
vars yttrande rektorsämbetet hänvisar, menaratt det finns stora risker med en
koppling mellan den allmänna miljöinformationsservi-

Prop. 1981/82:48 138

cen
och den speciella, inom det toxikologiska området (linjenämnden har då enligt
vad som framgår förutsatt att det rör sig om ADB-system).

Nämnden
anför vidare: Kanske man bör överväga en organisatorisk anknytning till
samhällets traditionella informationsförmedlare biblioteken. På större
stadsbibliotek och alla högskolebibliotek finns redan terminalresurser och terminalerfaren
personal.

Linjenämnden
ger vidare följande speciella synpunkter under rubriken referens- och
hänvisnings-service: Behovet av ett väl fungerande hänvisningssystem (enl. MI-REF-modell)
är sannolikt mycket stort, icke minst för icke-specialister.

Möjligheten att kunna få
kontakt med lämpliga kunskaps- och erfarenhetskällor i olika miljösammanhang
är oftast avgörande för hur väl ett miljöproblem skall kunna lösas och för att
undvika onödigt dubbelarbete. Många gånger kan man i miljövårdssammanhang dra
nytta av analoga studier av tidigare mer eller mindre lyckade
miljövårdssatsningar. Det gäller då att få kontakt med de personer eller organisationer
som har dessa erfarenheter och kunskaper.

För detta ändamål är det
enligt linjenämnden kanske inte så angeläget med ADB-system som behöver vara
tillgängliga för allmänheten. Snarare vore det lämpligt med ofta reviderade
kataloger med uppgifter om möjliga informationskällor för olika problemområden
som myndigheter, företag, organisationer, forskare och enskilda.

Miljövårdscentrum vid Kungl.
tekniska högskolan i Stockholm lämnar följande synpunkter. Verksamheten med
registrering av forsknings- och undersökningsverksamhet inom miljöområdet är
enligt centret mycket värdefull. Centret har också deltagit i detta arbete. Då
forsknings- och undersökningsverksamheten inom miljöområdet i dag är mycket
omfattande är det nödvändigt med hjälpmedel som databaser och
forskningskatalogen för att få en överblick över verksamheten inom vart och ett
av de olika delområdena inom miljöområdet. Centret anser därför att
registreringsverksamheten måste få fortsätta även i framtiden.

Centret
anser dock inte att denna verksamhet skall överföras till den nya toxikologiska
informationstjänsten som föreslås i rapporten. Mycket liten del av
registreringsverksamheten har anknytning till toxikologisk information, varför
det vore naturligare att överföra verksamheten till förslagsvis statens
naturvårdsverk.

Fiskeristyrelsen
anför följande: Beträffande den sedan fiera år pågående registreringen av den
svenska miljöforskningen säger miljödatanämnden i rapporten att denna
verksamhet kan läggas på organisationen för toxikologisk information.
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av detta förslag har fiskeristyrelsen
samma reservation som ovan (se under avsnitt 7.3 i det föregående). Man kan
tänka sig att i stället lägga denna uppgift på naturvärdsverket, och samtidigt
undvika ett visst, eventuellt, dubbelarbete.

Prop.
1981/82:48 139

Arbetet med registrering av svensk miljövärdsforskning
(projekt Ml-20) bör enligt statens naturvårdsverk som miljödatanämnden föreslär
permanentas. Ansvaret härför bör lämpligen åläggas naturvårdsverket som självt
leder en stor del av forskningsarbetet. En förutsättning för att naturvårdsverket
skall kunna åta sig registreringsarbetet är att verket tilldelas minst 700000
kr. per år härför. Detta belopp har nämnden räknat med som en årlig minimikostnad.

Beträffande
övriga Ml-projekt anför naturvärdsverket följande: Flertalet av de aktiviteter
som f.n. bedrivs av miljödatanämnden föreslås fr.o.m. 1981-07-01 överföras till
resp. sektormyndighet eller till en ny myndighet för toxikologisk
informationsservice. Det förefaller dock som om vissa aktiviteter som täcker
hela miljövårdsområdet kommer att hänga i luften. Vem svarar t. ex. för
hänvisningsservice (MI-REF) och utbildningsansvaret när det gäller
miljövårdsinformationen i allmänhet?

Naturvårdsverket räknar med att dylika aktiviteter
antingen upphör eller att närmast berörda myndigheter inbördes och i samråd med
miljödatanämnden gör upp om en viss arbetsfördelning.

Rörande den fortsatta verksamheten med Miljökatalogen och
databasen SERIX (projektet MI-20) anför Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bl.a.
följande: Med hänsyn till det låga utnyttjandet i kombination med de relativt
höga kostnaderna finner SLU anledning att ifrågasätta det fortsatta utgivandet
av en gemensam Miljökatalog samt anser att denna verksamhet, liksom övrig
verksamhet av informationskaraktär, naturiigen borde kunna uppdelas pä berörda
myndigheter såsom exempelvis statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen
och statens livsmedelsverk. Avslutningsvis må påpekas att
forskningsrådsnämnden för närvarande utreder införandet av en obligatorisk
registrering av all forskningsverksamhet i landet. (Forskningsrådsutredningens
betänkande Forskningsstatistik (SOU 1977:52). Om en sådan registrering blir
aktuell bör det finnas möjligheter att hämta erforderlig miljöinformation ur
det materialet.

Arbetarskyddsstyrelsen tar upp samma projekt och säger
följande: Ml-20 behandlar registrering av forsknings- och
undersökningsverksamhet. Här skulle man när det gäller arbetsmiljöforskning
kunna undersöka möjligheten av en aktiv insats från arbetarskyddsstyrelsen.
Frågan sammanhänger med utredningen rörande information om risker i
arbetsmiljön.

Utredningen om information rörande arbetsmiljörisker (INRA)
har nämnt bl. a. katalogen över den arbetsmiljöforskning i landet, som bedrivs
av olika huvudmän (projektet MI-20), som bidrag till en bättre överblick över
tillgänglig kunskap över arbetsmiljörisker.

INRA ger också en generell kommentar rörande
organisatoriskt ansvar för de här aktuella projekten. Utredningen som förordat
att verksamheten med en toxikologisk informationstjänst inledningsvis prövas i
begränsad omfattning under ett par är understryker sålunda att en
försöksverksamhet med toxikologisk informationstjänst inte bör tyngas och
splittras av ansva-

Prop. 1981/82:48 140

ret
för projekt- och verksamheter med annan inriktning än att ge service i fråga om
toxikologisk information.

Studsviks
Energiteknik AB tillstyrker att några andra aktiviteter (utöver det
toxikologiska området) med informationsservice pä miljöområdet i stort, vilka
utvecklats av miljödatanämnden, fortsätter i fasta organisatoriska former.

Lantbrukarnas riksförbund
(LRF) anför följande: Det synes även finnas risk för att det föreslagna
ämbetsverket skulle sträva efter att undan för undan utvidgas. Miljödatanämnden
nämner sålunda redan i sitt betänkande att också annan informationsservice, t.
ex. registrering av svensk miljöforskning, skulle kunna läggas till den
toxikologiska informationstjänsten, som därmed skulle fä ett större område för
informationsservice än det toxikologiska. LRF anser detta olämpligt.

Svenska
metallindustriarbetareförbundet kan tänka sig att den föreslagna, nya
organisationen TOXIT får ansvara för den fortsatta verksamheten med MI-REF
(Försöksverksamhet med referensservice på miljöområdet) och Ml-20 (Information
om forsknings- och undersökningsverksamhet) om man inte hittar någon annan
lämplig myndighet.

Sveriges
naturvetareförbund, med instämmande av SACO/SR, säger att en överföring av de
olika Ml-projekt som bör fortsätta, bland dem information om forsknings- och
undersökningsverksamhet (MI-20), kan ske fill lämpliga myndigheter om
nödvändiga resurser tillförs. Sveriges veterinärförbund, med instämmande av
SACO/SR, säger bl. a. följande: Veterinärförbundet delar inte utredningens uppfattning
att aktiviteter med informationsservice som utvecklats av miljödatanämnden,
men som inte specifikt avser det toxikologiska området, läggs till den nya
organisationen för toxikologiska informationstjänster. Underlaget för
information om t. ex. svensk miljöforskning torde vara likartat det som
resulterar i en officiell miljöstatistik, varför SCB torde kunna vara en
lämplig myndighet för hantering av informationsservicen.

8.2
Särskilda synpunkter i fråga om miljökvalitetsredovisning

Statistiska
centralbyrån (SCB) anför bl.a. följande: I utredningen an

vänds ofta begreppen allmän miljöinformation, miljökvalitetsredovisning

och officiell miljöstatisfik. SCB vill understryka att miljöstatistik får anses

utgöra ett väsentligt inslag i såväl allmän miljöinformation som i en miljö

kvalitetsredovisning, och att det därför innebär en mindre lycklig begräns

ning ifall man strikt skulle söka hålla isär begreppen.

Begreppen
används bl.a. vid diskussionen av det "informationspaket" som
utredningen föreslår (kap. 8). SCB har redan tidigare stött förslaget på en
utredning om en särskild publikation med miljökvalitetsredovisning, och den
provutgåva som nu förbereds kan väntas ge underlag för mera definitiva
bedömningar. Grundläggande statistiska uppgifter av allmänt

Prop. 1981/82:48 141

intresse
bör givetvis i första hand publiceras som officiell statistik. Det förefaller
emellertid på detta preliminära stadium också önskvärt att separat från Miljöstaustisk
årsbok utge en publikation med bl. a. omdömen om miljöfillståndet och
utvecklingen, och med analyser av orsakssamband i miljön. SCB skulle kunna
medverka med expertis på stafisfisk analys vid utarbetandet.

I
synnerhet för data som insamlats av SCB, t. ex. för vissa delar av arbetsmiljöstatisuken,
finns förutsättningar och önskemål att utvidga analys verksamheten även inom
den officiella statistikens ram.

SCB
anmärker vidare på att förslaget (under rubriken Allmän miljöinformationsservice)
har en oavslutad prägel i detaljerna i det att "någon organisation"
föreslås överta ansvaret för verksamheten. Detta blir i synnerhet märkbart för
SCB då det gäller samverkansfrågor i statistikproduktionen och kan komma att
vålla problem.

Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser det väsentligt att det
görs en relevant utvärdering med hänsyn till olika naturliga fluktuationer vid
utformningen av den planerade periodiska redovisningen av miljökvalitet. Vid tolkningen
bör expertis från olika områden, t. ex. inom meteorologi, hydrologi och oceanografi,
medverka för att om möjligt undvika felaktiga slutsatser med långtgående
konsekvenser för t. ex. miljöpolitikens utformning. -
Miljökvalitetsredovisningen kan lätt komma att omfatta material, som
publicerats på annat sätt av t. ex. SCB. Det är angeläget att dubbelarbete
undviks och att redovisningen verkligen blir ett komplement till andra publikafioner.

Miljövårdsprogrammet
vid Lunds universitet anför följande: Den försöksverksamhet som för närvarande
genomförs vid miljödatanämnden avseende en miljökvalitetsårsbok berörs
synnerligen flyktigt i utredningen. Miljövårdsprogrammet förutsätter att detta
beror på att verksamheten ännu ej kan utvärderas och att miljödatanämnden
senare kommer att lägga ett separat förslag i frågan. Programmet finner det
angeläget att nu framhålla att en av respektive myndighet obunden granskning
av miljövårdsarbetet är en utomordentligt angelägen uppgift. Denna verksamhet
kan således inte som andra av miljödatanämndens projekt överföras på berörda myndigheter.

Programmet
fortsätter: För att en miljökvalitetsårsbok skall fylla sin funktion måste den
organisation som ansvarar för arbetet uppfylla två huvudkrav:

1. obunden ställning i
förhållande till ansvariga myndigheter inom området

2. fillgång
till sakkunskap inom miljövårdsområdet i vidaste bemärkelse.

Krav 1 synes tala för att verksamheten skall förläggas antingen till

riksdagens
kansli eller till institutioner för forskning och högre utbildning. I det förra
fallet skulle en omfattande uppbyggnad av kansliresurser och expertstab behöva
ske. Ett effekfivt resursutnyttjande talar för att förlägga verksamheten fill
universitetssystemet.

Prop. 1981/82:48 142

Miljövårdscentrum
vid Kungl. tekniska högskolan i Stockholm skriver följande: Verksamheten med framtagning
av periodiska redovisningar av miljökvalitet är mycket värdefull och mäste få
fortsätta i framtiden. Centret instämmer med miljödatanämnden att denna
verksamhet dock måst få bedrivas fristående från de för miljövården ansvariga
organen i samhället.

Fiskeristyrelsen
skriver att det inte entydigt sägs vad som avses med svensk miljökvalitetsredovisning
och fortsätter: Om man syftar på den kortfattade och översiktliga
miljökvalitetsredovisningen så har denna fråga egentligen behandlats ovan i
diskussionen om Miljöstatistisk Årsbok.

Om
förslaget däremot syftar på de betydligt mera utförliga analyserna och
redogörelserna, så har fiskeristyrelsen en annan mening än miljödatanämnden.
Sådana redogörelser skrivs som rapporter från de arbeten som bedrivs vid
styrelsens laboratorier och fiskeriintendentsdistrikt. Rapporterna publiceras
dels i laboratoriernas egna skriftserier, dels i erkända internationella
tidskrifter samt presenteras vid olika konferenser etc. Denna
informationsspridning står helt i samklang med fiskeristyrelsens primära
myndighetsansvar enligt verksinstruktionen. Styrelsen menar inte att de verk
och institutioner som bedriver forskning och undersökning på miljöområdet
skall ha en monopolställning när det gäller bearbetning eller utvärdering. Fiskeristyrelsens
mätdata är tillgängliga för alla intresserade. Det av miljödatanämnden
presenterade förslaget kan emellertid leda till en del onödigt dubbelarbete.

Statens
naturvårdsverk anför följande: Små resurser har hittills satsats på att utföra
och publicera miljökvalitetsbeskrivningar av olika slag. Miljödatanämnden och
naturvårdsverket har gemensamt gjort en studie för OECD:s räkning - Miljö och
miljövård i Sverige (1979) - som delvis tar upp frågor om miljökvaliteten och
dess utveckling.

Naturvårdsverket
anser att beskrivningen av miljökvaliteten och dess förändringar bör ses som
ett naturligt led i den miljövårdande verksamheten. Ansvaret för att de kommer
till stånd bör därför i första hand åvila verket.

Naturvårdsverket
planerar att i framtiden satsa mer pä att beskriva miljökvaliteten bl.a. med
utgångspunkt från programmet för övervakning av miljökvalitet och programmet
för samordnad recipientkontroll. - De medel som miljödatanämnden vill reservera
för en framtida svensk miljökvalitetsredovisning (minst 400000 kr. per är) bör
ställas till naturvårdsverkets förfogande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981